Ds 2017:50
Ett moderniserat medinflytande för totalförsvarspliktiga
1. Sammanfattning
I denna promemoria görs en översyn av förordningen (1995:808) om medinflytande för totalförsvarspliktiga, som genom återupp tagandet av värnplikten återigen kommer att bli tillämplig. I pro memorian redovisas bakgrunden till den nuvarande medinflytan deförordningen och hur bestämmelserna ser ut i dag. Därefter dis kuteras hur ett moderniserat medinflytande bör utformas. För att åstadkomma ett ändamålsenligt system, tillämpligt oberoende av förändringar av antalet totalförsvarspliktiga, föreslås en ny förord ning. De totalförsvarspliktiga ska kunna utöva medinflytande i syfte att utveckla verksamheten i enlighet med utbildningens mål och i syfte att i övrigt främja goda utbildningsförhållanden.
Gällande medinflytandeförordning är avgränsad till att gälla den som genomför grundutbildning längre än 60 dagar. Den nya för ordningen föreslås ha samma avgränsning. Innan beslut fattas i en fråga av vikt ska synpunkter inhämtas från de totalförsvarspliktiga som direkt berörs. Om så inte är möjligt ska dessa informeras i så nära anslutning till beslutstillfället som möjligt. Det ska inte finnas någon informationsplikt när frågan inte är av vikt.
De totalförsvarspliktiga ska välja förtroendevalda och supple anter att föra deras talan gentemot chefen på en pluton eller mot svarande enhet med minst 10 totalförsvarspliktiga. Detsamma ska gälla totalförsvarspliktiga vid ett kompani samt vid ett förband eller motsvarande enhet med minst 50 totalförsvarspliktiga. Detta är samma nivåer som finns i den nuvarande förordningen och då ord ningen bedöms ha fungerat tillfredsställande, saknas skäl att ändra i en ny förordning. På samtliga nivåer ska chefen regelbundet samla de totalförsvarspliktiga eller deras förtroendemän för att informera och utvärdera verksamheten. De totalförsvarspliktiga ska också ges möjlighet att samlas på egen hand. Förtroendevalda ska ha rätt att få den utbildning, information och tid de behöver för att fullfölja
Sammanfattning Ds 2017:50
uppdraget. Fullföljande av förtroendeuppdrag ska inte försvåra att uppnå målen med grundutbildningen.
Medinflytandet på den centrala nivån ska omfatta samtliga totalförsvarspliktiga. Den nya förordningen ska inte innehålla några bestämmelser om konferenser. En kongress ska anordnas årligen med ombud för de totalförsvarspliktiga som genomgår grundut bildning, i syfte att diskutera frågor relevanta för de totalförsvars pliktiga. De totalförsvarspliktiga som genomför grundutbildning ska vara valbara till ombud och val ska hållas på tjänstetid. Valet till kongressen får överklagas. Deltagande i kongressen ska ses som en tjänsteuppgift.
Ombuden på kongressen ska bland sig få välja högst fem perso ner att under ett år företräda landets totalförsvarspliktiga. Leda möterna som väljs vid kongressen får fullgöra sin grundutbildning vid organisationens kansli och under valperioden erhålla förmåner i enlighet med förordningen (1995:239) om förmåner till totalför svarspliktiga. Nivån på dagersättning ska alltid anges till 300 kronor. Den sammanslutning som utgörs av ledamöterna ska vara administrativt knuten till Försvarsmakten, som ska säkerställa tillgång till kansli och kanslistöd.
Arbetsmiljölagen (1977:1160) reglerar bland annat samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare i arbetsmiljöfrågor. Sedan lagens tillkomst har elev- och studerandeskyddsombud tillkommit, men totalförsvarspliktiga omfattas fortfarande inte av regleringen. Totalförsvarspliktigas möjlighet till deltagande i arbetsmiljöarbetet har istället reglerats genom att Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela föreskrifter om detta. I promemorian konstateras att det finns skäl att titta vidare på totalförsvarspliktigas medverkan i arbetsmiljöarbetet i särskild ord ning.
Tidningen Värnpliktsnytt har spelat en viktig roll sedan den först började ges ut. Emellertid finns det tungt vägande principiella skäl till att inte återuppta utgivningen i och med en ny medinfly tandeförordning. Kritisk granskning av Försvarsmaktens verksam het är nödvändig och utvecklande, men Försvarsmakten bör inte själv stå för den redaktionella granskningen. Därför bör utgiv ningen av tidningen Värnpliktsnytt inte återupptas.
Den nya förordningen föreslås träda i kraft den 1 februari 2018.
2. Promemorians författningsförslag
Förslag till ny förordning om medinflytande för totalförsvarspliktiga
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § Denna förordning gäller för de totalförsvarspliktiga som genomgår längre grundutbildning än 60 dagar enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
2 § De totalförsvarspliktiga utövar medinflytande i syfte att utveckla verksamheten i enlighet med utbildningens mål och i syfte att i övrigt främja goda utbildningsförhållanden.
3 § Innan den, som totalförsvarsplikten fullgörs hos, fattar beslut i en fråga av vikt, ska de totalförsvarspliktiga som direkt berörs av beslutet ges tillfälle att lämna synpunkter.
4 § Om det inte finns möjlighet att inhämta de totalförsvarsplikti gas synpunkter inför beslut som avses i 3 §, ska de informeras om beslutet i nära anslutning till beslutstillfället.
5 § Förtroendevalda enligt denna förordning har rätt att få den utbildning, information och tid som de behöver för att fullfölja uppdraget. Fullföljande av förtroendeuppdrag enligt denna förord ning ska inte försvåra att uppnå målen med grundutbildningen.
Medinflytande på lokal nivå
6 § De totalförsvarspliktiga ska för varje
– pluton eller motsvarande enhet med minst 10 totalförsvarsplik tiga,
– kompani, – förband eller motsvarande enhet med minst 50 totalförsvarspliktiga, utse en förtroendevald och en suppleant.
Den förtroendevalda på respektive pluton, kompani, förband eller enhet ska föra de totalförsvarspliktigas talan gentemot chefen på samma ställe.
7 § Den chef som avses i 6 § ska regelbundet samla de totalför svarspliktiga för information om och utvärdering av verksamheten.
Vid dessa tillfällen ska chefen eller befattningshavare denne utsett vara ordförande och de totalförsvarspliktiga vara i majoritet.
8 § En del av den tid som avsatts för information och utvärdering enligt 7 § får användas av de totalförsvarspliktiga för egna över läggningar under ledning av den förtroendevalda.
9 § De förtroendevalda ska ges tillfälle att, efter överenskommelse med ansvarig chef, på tjänstetid få samlas för förberedande sam manträde.
Medinflytande på central nivå
10 § För totalförsvarspliktiga som genomgår grundutbildning ska det årligen anordnas en kongress. Vid kongressen ska ombud för de totalförsvarspliktiga delta.
De ledamöter som utses med stöd av 16 § får anordna kongres sen. Om dessa av något skäl inte anordnar en kongress ska För svarsmakten i samråd med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i stället anordna denna.
11 § Kongressens syfte är att ge ombuden tillfälle att diskutera frågor av betydelse för de totalförsvarspliktiga. Kongressen leds av de totalförsvarspliktiga.
12 § Ombuden vid kongressen ska utses genom direkta val av dem som fullgör grundutbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt.
Valet ska genomföras på tjänstetid.
13 § Valet till kongressen får av dem som fullgör värnplikt överkla gas till Försvarsmakten och av dem som fullgör civilplikt till Myn digheten för samhällsskydd och beredskap. Överklagandet ska göras inom en vecka från det att protokoll över valresultatet har anslagits i enlighet med vad Försvarsmakten för värnpliktiga respektive Myndigheten för samhällsskydd och beredskap för civil pliktiga föreskrivit. Beslut som fattats av Försvarsmakten respek tive Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får inte över klagas.
14 § Varje totalförsvarspliktig som fullgör grundutbildning har rätt att lämna förslag som ska behandlas på kongressen.
15 § De totalförsvarspliktigas deltagande i kongressen ska anses som en tjänsteuppgift.
16 § Ombuden vid kongressen får bland sig utse högst fem total försvarspliktiga med uppgift att under det närmaste året efter kon gressen företräda de totalförsvarspliktiga.
Högst två av de avgående ledamöterna får väljas om.
17 § Avgående ledamöter får tjänstgöra för inskolning av nya leda möter under högst 20 veckor sammanlagt.
18 § Den sammanslutning som utses enligt 16 § ska vara administ rativt ansluten till Försvarsmakten. Den ska genom Försvarsmak tens försorg ha tillgång till kansli och kanslistöd.
19 § Ledamöterna har rätt att fullgöra återstående grundutbildning vid det kansli som avses i 18 §.
20 § De ledamöter som inte längre fullgör grundutbildning och de avgående ledamöter som tjänstgör för inskolning av nya ledamöter ska behålla sina förmåner enligt förordningen (1995:239) om
förmåner till totalförsvarspliktiga. Dagersättningen ska dock alltid bestämmas till 300 kronor. Någon utbildningspremie lämnas inte för tiden efter fullgjord grundutbildning.
Bestämmelser om rätt till ersättning för skada eller sjukdom som en ledamot eller avgående ledamot ådrar sig under tjänstgöring finns i 6 § förordningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersätt ning vid ideell skada m.m.
Verkställighetsföreskrifter
21 § Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får för värnpliktiga respektive civilpliktiga meddela före skrifter i fråga om
1. totalförsvarspliktigas medverkan i arbetsmiljöarbetet, och
2. verkställigheten i övrigt av denna förordning.
1. Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2018.
2. Genom förordningen upphävs förordningen (1995:808) om medinflytande för totalförsvarspliktiga.
3. Bakgrund
Det militära medinflytandet har en lång, om än outforskad, historia i Sverige. I tidiga befälsinstruktioner uppmanas officerare och andra befäl att behandla sina underlydande soldater som jämlikar och under Gustav II Adolfs regeringsperiod förbjöds kollektiva bestraffningar efter påtryckningar från soldaterna.
Medinflytandet i dess moderna betydelse är tydligt förenat med den allmänna värnplikten. Redan från början fanns det en tydlig koppling mellan införandet av värnplikt och demokratiseringen av samhället. Bland annat skrev den socialdemokratiska ledaren Hjal mar Branting, i en artikel om rösträtt och värnplikt från år 1900, att “rösträttsfrågan är vår främsta försvarsfråga”. Och redan tidigt institutionaliserades värnpliktigas möjlighet att föra fram klagomål genom det militieombudsmannaämbete (MO) som inrättades 1915. Däremot skulle det dröja länge innan det kom att uppstå en tydli gare organisering bland de värnpliktiga. Under 1920- och 30-talen var det frågan om spontan och lokal organisering, ofta i form av socialistiska och kommunistiska klubbar som spred tidningar på förbanden. Många av de krav som restes till MO var sådant som kom att prägla diskussionerna under hela 1900- och det tidiga 2000-talet, nämligen ersättningsfrågor, rätt till ledighet och fria hemresor.
På 1950-talet infördes kompaninämnder i de militära förbanden. Stämningen mellan officerare och värnpliktiga hade under bered skapsåren varit förhållandevis familjär och efter krigsslutet insåg försvarsledningen att det inte var möjligt att återgå till den ordning som rådde innan krigets utbrott.
Under 1960-talet, i ljuset av den bredare samhällsutvecklingen och demokratiseringen som pågick, ökade trycket på mer infly tande för de värnpliktiga. 1968 presenterade överbefälhavaren (ÖB) en promemoria med en bredare analys av samhällsutveckling och
Bakgrund Ds 2017:50
dess konsekvenser för Försvarsmakten och utbildningen av värn pliktiga. I promemorian konstaterade ÖB att “ungdomarna är vana att få motiv för bestämmelser och sakskäl för begärda ansträng ningar” och att “det militära systemet måste förklaras för dagens ungdom och därvid innebörden av god anda och disciplin klarläg gas”. Därför ändrades det så, att kompaninämnder och kompaniassistenter skulle direktväljas.
År 1968 arrangerades också den första värnpliktskonferensen, i det Socialdemokratiska ungdomsförbundets (SSU:s) regi. Året efter anordnade SSU ytterligare en konferens och i samband med den meddelade försvarsministern att staten genom ÖB skulle ta över huvudmannaskapet för att arrangera konferensen, något som välkomnades av SSU och de värnpliktiga ombuden.
Redan året efter arrangerades den första värnpliktskonferensen med staten som huvudman. På konferensen valdes även en arbets grupp som skulle ta vidare dels de beslut som fattats och dels initi era en debatt om hur en permanent intresseorganisation för de värnpliktiga skulle kunna se ut. Regeringen beslutade att medel skulle ställas till arbetsgruppens förfogande, försvarsstaben bistod med bland annat hantering av post och efter några månader fick gruppen tillträde till förbanden så att de kunde prata direkt med de värnpliktiga. Gruppen permanentades året efter under benäm ningen Värnpliktiga Arbetsgruppen (Vpl-AG).
Parallellt med att de värnpliktigas egna organisationer utveck lades, utvecklades medinflytandet inom Försvarsmakten. Hittills hade medinflytandet reglerats på lokal nivå genom tjänsteregle mentet i Försvarsmakten och i övrigt utvecklats genom praxis. 1984 beslutade ÖB för första gången om föreskrifter för de värn pliktigas medinflytande (FFS 1984:14). Dessa föreskrifter kom några år senare att ersättas av en förordning (FFS 1987:30) om medinflytande för värnpliktiga beslutad av regeringen.
Förordningen slog fast att alla beslutande chefer ska inhämta de värnpliktigas synpunkter inför viktiga beslut som kan komma att påverka dem. Den fastställde dessutom hur medinflytandet ska organiseras på de olika nivåerna. Sveriges Centrala Värnpliktsråd (SCVR), som Vpl-AG bytte namn till 1984, skulle bestå av nio ledamöter som skulle företräda landets värnpliktiga. ÖB skulle tillhandahålla ett kansli och kansliservice åt SCVR och tre av dess ledamöter fick möjlighet att fullfölja sin värnplikt på kansliet. I
Bakgrund
övrigt fick utövandet av de mandat kongressen gett ledamöterna genomföras ideellt, om än med viss ersättning för bland annat resor. Som en del i den kansliservice som ÖB skulle tillhandahålla, fick SCVR möjlighet att anställa en kanslist som hämtades från tidigare ledamöter. Både möjligheten att fullfölja sin värnplikt på kansliet och möjligheten att anställa en kanslist hade sin bakgrund i att arbetet i rådet hade blivit allt mer betungande i takt med att organisationen blev etablerad.
1994 antogs den nu gällande lagen (1994:1809) om totalför svarsplikt. I samband med det bytte SCVR namn till Värnpliktsrådet och antalet ledamöter minskades till sju. 1995 beslutade rege ringen om en ny förordning (1995:808) om medinflytande för totalförsvarspliktiga. Den innebar en gemensam reglering för totalförsvarspliktigas medinflytande i såväl det militära som det civila försvaret. Värnpliktsrådet skulle bestå av sju ledamöter och Civilpliktsrådet skulle bestå av fem ledamöter, vilket senare kom att minskas till tre i takt med att antalet civilpliktiga minskades. Samtliga ledamöter fick nu möjlighet att fullfölja sin grundutbild ning på respektive kansli och därefter fullfölja mandatperioden med bibehållna värnpliktsförmåner.
Värnpliktsrådet och Civilpliktsrådet övertog 1996 huvudmanna skapet för respektive kongresser från de tidigare huvudmännen. Detta sågs som ett sätt att markera organisationernas oberoende ställning från myndigheterna.
I och med att utbildningen av civilpliktiga upphörde lades Civil pliktsrådets verksamhet ned. Under de sista åren genomfördes civilpliktskongresser två gånger per år för att möjliggöra för samt liga civilpliktiga att kunna påverka på den nationella nivån. Värn pliktsrådets organisation och sammansättning såg i stort likadan ut fram till att organisationen avvecklades 2010.
4. Gällande ordning
4.1. Totalförsvarspliktigas medinflytande
Totalförsvarspliktigas medinflytande regleras i förordningen (1995:808) om medinflytande för totalförsvarspliktiga, nedan kallad medinflytandeförordningen eller förkortad MF. Den antogs efter att lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt trätt i kraft och reglerar medinflytandet för såväl värnpliktiga som civilpliktiga. Utbildningen av civilpliktiga upphörde helt 2008 och 2010 upp hörde utbildningen av värnpliktiga, då regeringen beslutade att i fredstid inte tillämpa skyldigheten att mönstra och att fullfölja grundutbildning. Sedan dess har medinflytandeförordningen inte tillämpats. För rekryter som tjänstgör inom ramen för förordning (2015:613) om militär grundutbildning regleras medinflytandet på annat sätt.
För totalförsvarspliktiga som genomför grundutbildning med värnplikt regleras verkställigheten av medinflytandeförordningen i Försvarsmaktens föreskrifter (FFS 1998:6) om medinflytande för totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt. De föreskrifter som reglerat medinflytande för totalförsvarspliktiga som genomför civilplikt är upphävda. Enligt 37 § MF får Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap meddela föreskrif ter i fråga om högsta antal ombud till värnplikts- respektive civil pliktskongressen, medinflytande i arbetsmiljöfrågor, utbildning för de förtroendevalda samt verkställigheten av förordningen i övrigt.
Medinflytandeförordningen gäller för totalförsvarspliktiga som genomgår längre grundutbildning än 60 dagar enligt lagen om totalförsvarsplikt.
Syftet med medinflytandet anges vara ”att utveckla verksamheten i enlighet med utbildningens mål och i syfte att i övrigt främja goda utbildningsförhållanden”.
Gällande ordning Ds 2017:50
De totalförsvarspliktigas medinflytande utövas genom förtro endevalda och i de nämnder och andra samrådsorgan som anges i förordningen (2 §). Innan beslut fattas i en fråga av vikt ska de totalförsvarspliktiga som direkt berörs av beslutet ges möjlighet att lämna synpunkter (3 §) eller, om det inte är en fråga av sådan vikt men är av principiell betydelse för de totalförsvarspliktiga, infor meras inför beslutet (4 §). Om det av någon anledning inte finns möjlighet att inhämta synpunkter eller informera inför beslutet ska de totalförsvarspliktiga informeras snarast efteråt (5 §).
Försvarsmakten ska svara för att tidningen Värnpliktsnytt ges ut. Tidningen ska produceras av och för totalförsvarspliktiga i syfte bl.a. att bidra till medinflytandet och till att främja goda utbild ningsförhållanden. De totalförsvarspliktiga ska få tidningen kost nadsfritt (6 a §).
4.1.1. Medinflytandet på lokal nivå
Vid varje pluton eller annat verksamhetsställe där minst 10 total försvarspliktiga tjänstgör1 ska de totalförsvarspliktiga bland sig välja en förtroendeman. Denne ska föra de totalförsvarspliktigas talan gentemot chefen (7 §). Chefen ska samla de totalförsvars pliktiga för att informera om och utvärdera verksamheten (8 §). En del av denna tid får också användas för de totalförsvarspliktigas egna överläggningar under ledning av förtroendemannen (9 §).
Inom det militära försvaret får totalförsvarspliktiga inom varje kompani välja en förtroendeman (kompaniassistent) att företräda dem gentemot chefen (14 §). Vid varje kompani ska det finnas en kompaninämnd som ska bestå av valda företrädare för de totalför svarspliktiga och av företrädare för förbandet. De totalförsvars pliktiga ska vara i majoritet i nämnden (15 § ).
Vid varje förband, skola eller annat verksamhetsställe där minst 50 totalförsvarspliktiga tjänstgör, eller avseende de som fullgör civilplikt ett mindre antal som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) bestämmer, ska det finnas en förbandsnämnd där de totalförsvarspliktiga är i majoritet och ordföranden är chefen. I
1 För totalförsvarspliktiga som fullgör civilplikt kan Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) bestämma att det kan gälla verksamhetsställe med färre tjänstgörande (7 § MF).
Ds 2017:50 Gällande ordning
denna ska valda företrädare för de totalförsvarspliktiga samt före trädare för verksamhetsstället ingå (10–12 §§).
Ledamöterna i nämnderna ska ges tillfälle att på tjänstetid hålla ett förberedande sammanträde inför varje sammanträde med nämnderna (13 och 16 §§).
4.1.2. Centrala konferenser
Försvarsmakten ska årligen arrangera konferenser för varje för svarsgren, så kallade försvarsgrenskonferenser. Vid dessa konferen ser ska företrädare för de totalförsvarspliktiga ges möjlighet att med företrädare för Försvarsmakten diskutera frågor kring utbild ningen och tjänsten i övrigt (17 §).
Vidare får Värnpliktsrådet och Civilpliktsrådet arrangera konfe renser med totalförsvarspliktiga kontaktmän (34 §).
4.1.3. Kongresser
Varje år ska det arrangeras en värnpliktskongress och högst två civilpliktskongresser. Värnpliktsrådet respektive Civilpliktsrådet får anordna dessa kongresser själva, men om de av någon anledning inte vill eller har möjlighet faller det på Försvarsmakten respektive MSB att stå för arrangemanget (20 §).
Kongresserna syftar till att ge totalförsvarspliktiga möjligheter att diskutera frågor av gemensamt intresse och de totalförsvars pliktiga ska själva leda diskussionerna på kongressen (21 §). Varje totalförsvarspliktig får lämna förslag som ska behandlas på kon gressen (24 §).
Val av ombud vid kongresserna ska ske på tjänstetid och de kan överklagas till ansvariga myndigheter (21–23 §). Deltagande i kon gresserna ska ses som en tjänsteuppgift (26 §). Förbandet, skolan eller verksamhetsstället ska lämna information om valet till kon gresserna till de politiska ungdomsförbunden som är anslutna till partier representerade i riksdagen och som är verksamma inom regionen. Information ska också lämnas om förbundens möjlig heter till mötesverksamhet där de totalförsvarspliktiga tjänstgör (25 §).
Gällande ordning	 Ds 2017:50
Efter kongressen ska de totalförsvarspliktiga på förbanden och verksamhetsställena kunna informeras om besluten och diskutera dess innehåll på tjänstetid (27 §). Försvarsdepartementet, För svarsmakten, MSB och Affärsverket svenska kraftnät ska också informeras om kongressens beslut (28 §).
4.1.4	 Värnpliktsrådet och Civilpliktsrådet
Ombuden på värnpliktskongressen får bland sig välja högst sju ledamöter att under benämningen Värnpliktsrådet företräda landets värnpliktiga fram till nästa kongress. Civilpliktskongresserna får bland sig utse högst två ledamöter att företräda de civilpliktiga under det kommande året. Antalet ledamöter i Civilpliktsrådet får vara tre vid varje given tidpunkt. Högst två av Värnpliktsrådets och högst en av Civilpliktsrådets ledamöter får väljas om för ytterligare en period (29 §). Samtliga ledamöter får fullfölja sin grundutbild ning på respektive kansli och de ledamöter som redan fullföljt sin grundutbildning får fortsätta tjänstgöra och behåller värnplikts förmåner men dagersättningen sätts till 150 kronor. Dock ska ingen utbildningspremie betalas ut för perioden (32–33 §§). Vidare får ledamöter ur avgående Värnpliktsråd tjänstgöra under högst 28 veckor sammanlagt och ledamöter ur avgående Civilpliktsråd under högst 20 veckor sammanlagt för att säkerställa inskolning av de ledamöter som tillträder sina uppdrag (29 a §).
Värnpliktsrådet ska vara administrativt knutet till Försvars makten och Civilpliktsrådet till MSB. Respektive myndighet ska tillse att respektive råd har tillgång till kanslier (30–31 §§).
Försvarsmakten och MSB ska regelbundet samla företrädare för försvarsgrenarna respektive de utbildningsansvariga myndigheterna för att tillsammans med Värnpliktsrådet och Civilpliktsrådet över lägga i frågor som rör de totalförsvarspliktigas medinflytande (35– 36 §§).
4.2	 Medinflytande för rekryter under frivillig grundutbildning
Rekryters medinflytande under frivillig grundutbildning säkerställs genom 15 § förordningen om militär grundutbildning. Förord
Ds 2017:50 Gällande ordning
ningen säger att den som genomgår utbildning inom ramen för förordningen har rätt att utöva medinflytande över utbildningen. I förordningen (2007:1266) med instruktion för Försvarsmakten, 20 a §, står att det i Försvarsmakten ska finnas ett råd som ska ha till uppgift att stödja rekryternas medinflytande. Rådet ska även stödja den personal vid Försvarsmaktens högkvarter som arbetar med medinflytandefrågor. Rådet ska bestå av en ordförande, en vice ordförande och högst åtta ledamöter. Bland ledamöterna ska finnas företrädare för arbetstagarorganisationerna och andra perso ner med särskild erfarenhet av medinflytandefrågor.
Detaljerna kring rekryternas medinflytande framgår av För svarsmaktens reglemente för grund- och repetitionsutbildning. Försvarsmakten ska verka för att rekryterna är aktiva i arbetet med att vidareutveckla utbildningen och ska säkerställa att de får information om sin rätt att utöva inflytande över utbildningen. Vid Försvarsmaktens högkvarter och de enheter som bedriver utbild ning ska det finnas personal som ansvarar för frågor kring rekryters medinflytande.
På varje pluton ska rekryterna välja en förtroendeman och de får, men behöver inte, utse förtroendemän på kompanierna. Valen ska ske senast den tredje utbildningsveckan. Förtroendemannen på plutonen ska företräda plutonens rekryter och tillsammans med plutonchefen förbereda plutonens timme, som ska genomföras varje eller varannan vecka beroende på hur verksamheten ser ut.
4.2.1. Rekryters delaktighet i arbetsmiljöarbetet
Enligt reglementet för grund- och repetitionsutbildning ska rekry terna utse ”rekrytskyddsombud”, som likställs med de studerande skyddsombud som anges i arbetsmiljölagen (1977:1160).
5. Ett moderniserat medinflytande för totalförsvarspliktiga
Förslag: Medinflytandet för totalförsvarspliktiga ska regleras i
en ny förordning.
Förordningen (1995:808) om medinflytande för totalförsvarsplik tiga, nedan kallad medinflytandeförordningen eller förkortad MF, har varit gällande, med vissa justeringar, i två decennier. Sedan för ordningen beslutades har fem försvarsbeslut fattats, varav ett inne bar att totalförsvarsplikten lades vilande. De förhållanden som i dag råder såväl i samhället som, kanske alldeles särskilt, i Försvarsmak ten, skiljer sig avsevärt från de förhållanden som rådde vid mitten av 1990-talet.
Medinflytandeförordningen har dock en struktur som uppfattas som otydlig och förordningen blir därmed svår att tillämpa. Delar av förordningen är dessutom sedan länge obsolet och det finns områden som behöver ses över. Sammantaget finns det därför skäl att besluta en helt ny förordning för totalförsvarspliktigas medin flytande.
Den nu gällande förordningen bygger på flera decenniers prak tiskt arbete med medinflytande bland såväl värnpliktiga som civil pliktiga och vapenfria. Tillsammans med erfarenheterna från medinflytandearbetet under frivillig militär utbildning, ger det en bra grund att utgå från när medinflytandet ska anpassas för de för hållanden som råder nu.
Medinflytandeförordningen är förhållandevis detaljerad i sin styrning. I betänkandet En robust personalförsörjning för det militära försvaret (SOU 2016:63, personalförsörjningsutredningen) konstaterar utredaren att det ofta finns en historisk förklaring till det. I arbetet med översynen av den nuvarande regleringen har
Ett moderniserat medinflytande för totalförsvarspliktiga Ds 2017:50
konstaterats att det finns skäl att även i fortsättningen reglera medinflytandet förhållandevis detaljerat. Att i förordning slå fast de totalförsvarspliktigas rätt till medinflytande och hur det ska organiseras är ett sätt för regeringen att markera dess vikt och säkerställa att det organiseras på ett tillfredsställande sätt. Vad gäl ler Värnpliktsrådet och Civilpliktsrådet samt respektive kongress har dessa dessutom varit en viktig förutsättning för möjligheten att verka förhållandevis fristående i relation till de myndigheter som de varit administrativt knutna till och satta att bevaka.
5.1. Inledande bestämmelser
5.1.1. Tillämpningsområde och syfte
Förslag: Den nya förordningen ska omfatta de totalförsvars
pliktiga som genomför grundutbildning längre än 60 dagar. Syftet med medinflytandet ska vara att utveckla verksamheten i enlighet med utbildningens mål och att i övrigt främja goda utbildningsförhållanden.
Förordningens tillämpningsområde bör även fortsatt vara de totalförsvarspliktiga som genomför grundutbildning längre än 60 dagar enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.2 Även personer som genomgår grundutbildning kortare än 60 dagar eller tjänstgör på annat sätt enligt lagen om totalförsvarsplikt bör ha möjlighet till medinflytande över sin utbildning och situation i övrigt. Detta bör dock inte regleras i den förordning som nu före slås.
Det är viktigt att betona att medinflytande inte bara handlar om individens rätt att bedriva inflytande över sin situation och utbild ning. Syftet med totalförsvarspliktigas medinflytande är och bör också fortsättningsvis vara att ge dem möjlighet att utveckla verk samheten i enlighet med utbildningens mål och i övrigt bidra till goda utbildningsförhållanden.
2 Med ”grundutbildning” i denna promemoria avses just grundutbildning längre än 60 dagar enligt lagen om totalförsvarsplikt.
Ds 2017:50	 Ett moderniserat medinflytande för totalförsvarspliktiga
5.1.2	 Chefs skyldighet att inhämta synpunkter inför och
informera om beslut
Förslag: Innan den, som totalförsvarsplikten fullgörs hos, fattar
beslut i en fråga av vikt ska synpunkter inhämtas från de total försvarspliktiga som direkt berörs. Om så inte är möjligt ska dessa informeras i så nära anslutning till beslutstillfället som möjligt.
Inför att beslut av vikt fattas på samtliga nivåer bör beslutande chef inhämta de totalförsvarspliktigas synpunkter som en del av beslutsfattandet. Därför är det viktigt att det finns förtroendevalda totalförsvarspliktiga och forum för den typen av samråd på samt liga nivåer där det fattas beslut. Det finns tillfällen då det antingen inte finns möjlighet eller av andra anledningar finns skäl att inte inhämta de totalförsvarspliktigas synpunkter inför beslut. I sådana fall ska de informeras om beslutet så nära inpå beslutstillfället som möjligt. Det är oklart vilka beslut som avses i 4 § MF när det där talas om beslut som inte faller in under 3 §, men som har principiell betydelse för de totalförsvarspliktiga. Bestämmelsen verkar inte heller ha tillämpats i praktiken. Det saknas därför skäl att införa en liknande bestämmelse i den nya förordningen.
5.1.3	 Utbildning, information och tid för förtroendevalda
Förslag: Förtroendevalda ska ha rätt att få den utbildning,
information och tid som de behöver för att fullfölja uppdraget. Fullföljande av förtroendeuppdrag ska inte försvåra att uppnå målen med grundutbildningen.
Erfarenheterna från medinflytandearbetet visar att det har varierat hur utbildning, information och tid för förtroendearbetet har fun gerat för de förtroendevalda totalförsvarspliktiga. I gällande för ordning regleras inte detta.
En förtroendevald totalförsvarspliktig ska ha rätt till den utbild ning, information och tid som behövs för att kunna fullfölja upp draget. Det är upp till ansvariga myndigheter att utforma hur utbildningen av förtroendevalda ska se ut och i vilken form den ska
Ett moderniserat medinflytande för totalförsvarspliktiga Ds 2017:50
ske. I den nuvarande medinflytandeförordningen anges särskilt att Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och bered skap får meddela föreskrifter om detta. Detta bedöms inte nödvän digt framöver och bör kunna hanteras av myndigheterna genom möjligheten att meddela föreskrifter om förordningens verkstäl lande.
Vidare måste det säkerställas att förtroendevalda totalförsvars pliktiga får den information som de behöver för att kunna fullgöra sitt uppdrag. I det fall beslutande chef inför beslut ska inhämta synpunkter från de totalförsvarspliktiga, bör förtroendevalda få de underlag som finns för att kunna diskutera med de totalförsvars pliktiga som berörs. Exakt hur detta ska hanteras måste emellertid vara upp till beslutande chef att hantera från fall till fall.
Att fullgöra ett förtroendeuppdrag kan kräva tid från den som tagit på sig uppdraget. Det innebär bl.a. att den förtroendevalde måste få nödvändig tid för detta. De flesta som genomgår grundut bildning med värnplikt eller civilplikt kommer att göra det med strävan att antingen uppnå en krigsplacering eller för att kunna fortsätta sitt engagemang inom totalförsvaret på något sätt. Därför är det viktigt att det inte uppfattas vara en motsättning mellan att ta på sig uppdrag och kunna uppnå målen med grundutbildningen.
5.2. Medinflytande på lokal nivå
Förslag: De totalförsvarspliktiga ska för varje pluton eller mot
svarande enhet med minst 10 totalförsvarspliktiga, vid varje kompani samt vid varje förband eller motsvarande enhet med minst 50 totalförsvarspliktiga, utse en förtroendevald och en suppleant. Den förtroendevalda på respektive pluton, kompani, förband eller enhet ska föra de totalförsvarspliktigas talan gentemot chefen på samma ställe. Chefen på respektive enhet ska regelbundet samla de totalförsvarspliktiga för information om och utvärdering av verksamheten. Chefen eller befattnings havare denne utsett ska vara ordförande och de totalförsvars pliktiga ska vara i majoritet. De totalförsvarspliktiga ska också ges möjlighet att samlas på egen hand.
Ds 2017:50 Ett moderniserat medinflytande för totalförsvarspliktiga
Den struktur för medinflytande på lokal nivå som växt fram under åren har visat sig fungera väl och är väl förankrad i myndigheternas arbete. Detta visar sig bland annat genom att Försvarsmakten til lämpat samma strukturer för medinflytande även i sådana verksam heter som inte omfattas av medinflytandeförordningen och även tillämpat motsvarande strukturer under frivillig militär utbildning. Det finns därför skäl att behålla den struktur av förtroendevalda på varje nivå som i dag finns i medinflytandeförordningen. I de delar av Försvarsmakten där verksamheten är organiserad på annat sätt får myndigheten i verkställighetsföreskrifter reglera hur detta ska organiseras.
På varje nivå ska chefen regelbundet samla de totalförsvarsplik tiga eller deras förtroendemän för information om och utvärdering av verksamheten. Chefen eller befattningshavare denne utsett ska vara ordförande för sammanträdet. Detta för att betona att det är chefen på respektive enhet som ansvarar för att medinflytandearbetet fungerar inom sin verksamhet. De totalförsvarspliktiga ska vara i majoritet. En del av denna tid ska också kunna användas för de totalförsvarspliktigas egna överläggningar. De förtroendevalda ska också kunna samlas för att förbereda sig och detta ska, efter överenskommelse med ansvarig chef, kunna ske på tjänstetid.
Inom det civila försvaret har det tidigare bara funnits förtroen devalda och sammanträden på motsvarande plutons- och förbands nivåerna. Det är rimligt att detta är tillräckligt även vid det fall att regeringen skulle besluta att återuppta grundutbildning av civil pliktiga. I den nu gällande förordningen anges att motsvarande nivå som pluton bör vara när det finns minst 10 totalförsvarspliktiga och att motsvarande nivå som förband bör vara när det finns minst 50 totalförsvarspliktiga. Det saknas skäl att ändra dessa nivåer. Den nya förordningen bör därför innehålla i sak samma regler, vilka för tydlighetens skull bör samlas i en och samma bestämmelse.
Vid samtal med företrädare för såväl Arbetsgivarverket som elev- som studentorganisationer har frågor kring kontinuitet och uppföljning kommit upp. Då de totalförsvarspliktiga är under utbildning en kortare tid, relativt sett, och det i princip inte kom mer att förekomma någon överlappning, är detta en utmaning och har även varit så tidigare.
Det faller dock på ansvariga myndigheter att säkerställa att det finns en kontinuitet i arbetet och att de frågor som lyfts följs upp
Ett moderniserat medinflytande för totalförsvarspliktiga Ds 2017:50
även mellan utbildningsåren. Att i förordning reglera detta eller slå fast formerna för det låter sig inte göras och är heller inte lämpligt. I praktiken har detta genom åren lösts på olika sett. Exempelvis har förtroendevalda vid ett förband tillsammans skrivit en samman ställning över hur de arbetat och vilka frågor de drivit. Dessa sam manställningar har sedan överlämnats till nästa års förtroendevalda, och kunnat användas som utgångspunkt för fortsatt arbete. Även den sammanslutning som föreslås att på central nivå företräda de totalförsvarspliktiga kan spela en roll i detta.
5.3. Medinflytande på central nivå
I och med att tjänstgöring med värnplikt och civilplikt har samlats i samma lagstiftning har även medinflytandet för värnpliktiga och civilpliktiga fått en gemensam reglering. Trots likheterna, har det funnits skillnader mellan de båda centrala organisationerna som kommit av historiska och strukturella skäl.
När antalet totalförsvarspliktiga minskade efter millennieskiftet förekom diskussioner om att slå samman Värnpliktsrådet med Civilpliktsrådet och att även hålla gemensamma kongresser. Detta blev aldrig verklighet, men det finns skäl att ta vara på den idén när nu strukturer för medinflytande anpassade till dagens förhållanden ska utformas. Förhållandevis få totalförsvarspliktiga kommer att skrivas in till grundutbildning under de första åren. Om regeringen beslutar att återuppta utbildning av civilpliktiga kommer de för modligen att vara ännu färre. För att undvika allt för omfattande överbyggnad framstår det därför som lämpligt att de centrala instanserna i medinflytandesystemet är gemensamma för samtliga totalförsvarspliktiga. Om det senare visar sig att det inte skulle fungera på ett tillfredsställande sätt, får ändringar övervägas.
5.3.1. Centrala konferenser
Förslag: Den nya förordningen ska inte innehålla några
bestämmelser om konferenser.
Ds 2017:50 Ett moderniserat medinflytande för totalförsvarspliktiga
De försvarsgrens- respektive kontaktmannakonferenser som finns reglerade i medinflytandeförordningen (17 § MF respektive 34 § MF) har i huvudsak varit uppskattade och ansetts vara bra tillfällen för Försvarsmakten, övriga ansvariga myndigheter samt Värnpliktsrådet och Civilpliktsrådet att informera och ta in synpunkter från de totalförsvarspliktiga. Försvarsmakten har vid ett tillfälle arrange rat en rekrytkonferens med företrädare för dem som genomgår frivillig militär utbildning. Erfarenheterna från denna konferens är i huvudsak positiva.
Det kan ha funnits historiska skäl till att dessa konferenser reglerats i förordning, men det är inte rimligt att de fortsatt ska göra det eftersom regeringen inte bör detaljstyra vilka konferenser en myndighet ska anordna. Att regleringen tas bort innebär förstås inte att myndigheterna betas möjligheten att anordna konferen serna.
Om den sammanslutning (se avsnitt 5.3.3) som föreslås före träda de totalförsvarspliktiga vill samla företrädare för de totalför svarspliktiga utöver kongressen, bör detta ske i samråd med För svarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
5.3.2. Kongresser
Förslag: En kongress ska anordnas årligen med ombud för de
totalförsvarspliktiga som genomgår grundutbildning, i syfte att diskutera frågor relevanta för de totalförsvarspliktiga.
Totalförsvarspliktiga som genomför grundutbildning ska vara valbara till ombud på kongressen och val ska hållas på tjänstetid. Valet till kongressen får överklagas. Varje totalför svarspliktig som fullgör grundutbildning har rätt att lämna för slag som ska behandlas på kongressen.
Deltagande i kongressen ska anses som en tjänsteuppgift.
I personalförsörjningsutredningen ifrågasätts om en värn pliktskongress är ändamålsenlig med hänsyn till dagens utbild ningsvolymer och att andra arbetsmetoder därför bör ses över. I arbetet med denna översyn har kunnat konstateras att endast en kongress av någon form kan uppfylla det syfte som anses nödvän digt. Aktuella utbildningsvolymer är en faktor att ta hänsyn till,
Ett moderniserat medinflytande för totalförsvarspliktiga Ds 2017:50
men det finns även andra faktorer som bör vägas in i ett beslut om en kongress är ändamålsenlig eller inte.
Av uppdraget som ligger till grund för denna översyn framgår att den centrala representationen för totalförsvarspliktiga ska utgö ras av icke-anställda. De ledamöter som ska ingå i denna samman slutning måste utses på lämpligt sätt. För att sammanslutningen ska ha legitimitet hos de totalförsvarspliktiga är det lämpligt att de utses av företrädare för gruppen totalförsvarspliktiga. De tänkbara alternativ som finns till detta, som exempelvis normala anställ ningsprocesser, riskerar att legitimiteten skulle kunna komma att bli ifrågasatt. En av de viktigaste uppgifterna för en kongress är att utse de personer som under det kommande året ska företräda de totalförsvarspliktiga.
Även uppdraget till och prioriteringarna för den centrala repre sentationen bör beslutas av företrädare för de totalförsvarspliktiga. Syftet med att ha en central representation för de totalförsvars pliktiga är att det ska finnas någon som företräder dessa gentemot såväl ansvariga myndigheter som politiska beslutsfattare, i media och så vidare. Om detta inte utgår i möjligaste mån från vad grup pen totalförsvarspliktiga uppfattar som rimligt, blir det svårt att sägas företräda gruppen. Även detta är en av uppgifterna för en kongress.
Vidare måste det finnas en möjlighet att granska den verksamhet som bedrivits på central nivå för att företräda de totalförsvarsplik tiga. Även här är det svårt att se hur någon annan än företrädare för de totalförsvarspliktiga, genom en kongress, ska kunna bedriva en sådan granskning och i slutändan ha möjlighet att avkräva ansvar. Den sammantagna slutsatsen blir därför att det årligen ska anord nas en kongress.
År 1996 tog Värnpliktsrådet och Civilpliktsrådet över ansvaret för att anordna värnpliktskongressen respektive civilpliktskongres sen. Den sammanslutning som föreslås företräda de totalförsvars pliktiga centralt bör även fortsättningsvis få anordna kongressen. Denna bör också få möjlighet att, i samråd med Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, välja vad kon gressen ska kallas, för att bäst svara mot verksamhetens syfte och inriktning. Om sammanslutningen av något skäl inte anordnar en kongress ska Försvarsmakten i samråd med Myndigheten för sam hällsskydd och beredskap i stället anordna denna. Syftet med kon
Ds 2017:50 Ett moderniserat medinflytande för totalförsvarspliktiga
gressen är att ge ombuden tillfälle att diskutera frågor av betydelse för de totalförsvarspliktiga och välja ledamöter till den samman slutning som utgör den centrala representationen.
Varje totalförsvarspliktig som fullgör grundutbildning ska ha rätt att lämna förslag som ska behandlas på kongressen. Deltagande i kongressen ska anses vara en tjänsteuppgift. Ombuden på kon gressen ska väljas genom direkta val, vilka ska ske på tjänstetid. Valet till kongressen ska kunna överklagas.
Det informationsutbyte efter val av ombud och efter kongres sen som i dag återfinns i 25, 27 och 28 §§ MF behöver framöver inte regleras i förordning. Skyldigheten att informera riksdagsparti ernas ungdomsförbund som framgår av 25 § MF torde vara en kvarleva från den tid då värnpliktskongresserna var arenor för par tipolitiska strider. Detta har inte tillämpats på länge, då värnplikts kongresserna med tiden tappade sin partipolitiska prägel. Regle ringen har därmed spelat ut sin roll. Att informera Försvarsdepar tementet, ansvariga myndigheter och andra centrala intressenter på det sätt 28 § MF föreskriver, torde falla inom ramen för det upp drag som den sammanslutning som föreslås företräda de totalför svarspliktiga har. Det finns inte heller skäl att reglera detta i den nya förordningen.
Vad som kan finnas skäl att särskilt nämna är ombudens möjlig het att informera övriga totalförsvarspliktiga efter genomförd kon gress, som framgår av 27 § MF. Ansvariga myndigheter måste säkerställa att detta sker, men det saknas anledning att detaljstyra detta i förordning. Om ett behov att reglera detta uppstår framö ver, får en ny förordningsbestämmelse övervägas.
5.3.3. Central representation
Förslag: Ombuden på kongressen får bland sig välja högst fem
totalförsvarspliktiga att under ett år företräda landets totalför svarspliktiga. De valda ledamöterna ska ha rätt att fullgöra åter stående grundutbildning vid kansliet.
De ledamöter som inte längre fullgör grundutbildning och de avgående ledamöter som tjänstgör för inskolning av nya leda möter ska behålla sina förmåner enligt förordningen (1995:239) om förmåner till totalförsvarspliktiga. Dagersättningen ska dock
Ett moderniserat medinflytande för totalförsvarspliktiga Ds 2017:50
alltid bestämmas till 300 kronor. Någon utbildningspremie ska inte lämnas för tiden efter fullgjord grundutbildning.
Sammanslutningen av ledamöter ska vara administrativt ansluten till Försvarsmakten, som ska säkerställa tillgång till kansli och kanslistöd.
Bedömning: Som en del i kanslistödet bör Försvarsmakten
säkerställa att det finns minst en anställd vid sammanslutningens kansli. Sammanslutningens verksamhet bör finansieras via För svarsmaktens regleringsbrev.
Förekomsten av starka organiserade intressen är en viktig del i hur den svenska demokratin fungerar. För löntagare finns fackliga organisationer som för sina medlemmars talan gentemot arbetsgi varen och i det demokratiska livet i stort. På samma sätt finns starka organisationer som företräder exempelvis elever och stu denter i deras respektive egenskap.
I och med att staten med stöd av lagen om totalförsvarsplikt tar unga individer i anspråk för grundutbildning, har staten även ett ansvar att säkerställa deras möjlighet såväl till medinflytande i var dagen som till möjlighet att företrädas centralt. Detta har kommit till uttryck i uppdraget till denna översyn, där det slås fast att de totalförsvarspliktiga ska säkerställas en central representation bestående av icke-anställd personal. En viktig utgångspunkt måste vara att en sådan central representation ska kunna verka bredare än bara genom att följa upp verksamhet och rapportera till högre che fer inom respektive myndighet. För att kunna fullt ut företräda de totalförsvarspliktiga bör sammanslutningen därmed kunna verka så fristående som möjligt i förhållande till ansvariga myndigheter.
Ett sätt att säkerställa en central representation skulle kunna vara att, likt situationen för elever och studenter, en fristående och frivillig organisering sker med huvudsaklig bas på de förband och verksamhetsplatser där totalförsvarspliktiga utbildas. Som framgår av den historiska genomgången ovan, har den erfarenhet som finns av försök till fristående organisering av värnpliktiga stött på stora svårigheter och inte fungerat tillfredsställande. Därför har det varit nödvändigt att säkerställa denna centrala representation på annat sätt. Den form Värnpliktsrådet och Civilpliktsrådet hade under de sista decennierna vann allmän acceptans och råden var tydliga
Ds 2017:50 Ett moderniserat medinflytande för totalförsvarspliktiga
företrädare för de totalförsvarspliktiga. Det är rimligt att utgå från den erfarenheten i utformningen av en central representation för de totalförsvarspliktiga även framgent. Om regeringen skulle besluta att återuppta utbildning av civilpliktiga är det rimligt att den cen trala representationen är gemensam för samtliga totalförsvarsplik tiga under grundutbildning.
Nuvarande förordning slår fast benämningen av de råd som ska företräda de värnpliktiga respektive civilpliktiga. Dessa har under åren bytt namn i anslutning till att deras verksamhet och formerna för densamma förändrats. Det kan antas att detta kan behöva ske även i fortsättningen. För att möjliggöra att sammanslutningen själv kan välja sin benämning, för att den på bästa sätt ska svara mot verksamhetens karaktär, bör namnet inte slås fast i förordningen. Detta bör sammanslutningen själv, alternativt de totalförsvarsplik tiga genom kongressen, besluta i samråd med Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
Ledamöterna i sammanslutningen ska, liksom enligt gällande förordning, väljas vid den kongress som föreslås ovan. Detta är det lämpligaste sättet att säkerställa att sammanslutningen och de som ingår i den har legitimitet hos de totalförsvarspliktiga och att de i möjligaste mån är representativa för gruppen. Högst två av de avgå ende ledamöterna ska få väljas om.
Värnpliktsrådet bestod de sista åren av sju förtroendevalda ledamöter. Fram till 2005 bestod Civilpliktsrådet av fem ledamöter och på grund av det minskade antalet civilpliktiga minskade antalet ledamöter till tre. Eftersom antalet totalförsvarspliktiga initialt kommer att vara betydligt färre än tidigare finns skäl att överväga hur stor den sammanslutning som företräder de totalförsvarsplik tiga ska vara. Det bör emellertid tas i beaktande att antalet totalför svarspliktiga kan antas öka under de kommande åren. Personalför sörjningsutredningen bedömer att utbildningsvolymen bör öka till 5 000 år 2020. Därefter bedöms behovet öka till 6 000 år 2021 för att sedan stabiliseras på 8 000 under perioden 2022–2025 (SOU 2016:63, s. 129). Dessa beräkningar utgår från nuvarande storlek på krigsorganisationen. I de anvisningar till försvarsberedningens fort satta arbete (Fö2017/00020/MFI) som försvarsministern beslutade i januari 2017 framgår att beredningen ska ”särskilt belysa krigs organisationen i Försvarsmakten och den militära förmågans rele vans” utgående från den säkerhetspolitiska utvecklingen. Samman
Ett moderniserat medinflytande för totalförsvarspliktiga Ds 2017:50
taget är det troligt att antalet totalförsvarspliktiga som skrivs in för grundutbildning med värnplikt kommer att öka de kommande åren. I samtal med företrädare för Försvarsmakten har de betonat att även om antalet totalförsvarspliktiga är förhållandevis litet, är antalet platser där det bedrivs grundutbildning i princip detsamma som efter det försvarsbeslut som fattades 2004. Det skulle tala för att behålla det antal förtroendevalda som gällde innan värnplikten lades vilande. Det är emellertid rimligt att sluta sig till att det initi alt är tillräckligt med fem ledamöter att på central nivå företräda de totalförsvarspliktiga. Det bör betonas att ambitionsnivån på verk samheten måste anpassas till tillgängliga resurser och att de erfa renheter som finns från Värnpliktsrådets sista verksamma år inte självklart är tillämpbara under de nya förutsättningar som gäller i dag.
I enlighet med nuvarande medinflytandeförordning bör den som väljs på kongressen ha möjlighet att fullfölja sin grundutbild ning vid sammanslutningens kansli. Tidigare har kongresserna pla nerats så att huvuddelen av de totalförsvarspliktiga ska ha genom fört större delen av sin grundutbildning vid kongressens genomfö rande. Därmed har även det normala varit att de som valts till Värnpliktsrådet eller Civilpliktsrådet enbart haft en kortare tid kvar på sin grundutbildning. I enstaka fall valdes ledamöter som enbart hade genomfört delar av grundutbildningen, vilket hanterades från fall till fall. Vid planeringen av kongressen bör därför hänsyn tas till huvuddelens utbildningscykel, så att i alla fall majoriteten av de deltagande ombuden är i slutet av sin grundutbildning.
De ledamöter som väljs bör liksom tidigare få ersättning i enlig het med förordningen (1995:239) om förmåner för totalförsvars pliktiga. Även fortsättningsvis bör nivån på dagersättningen anges till en viss summa och ingen utbildningspremie betalas ut för tiden efter genomförd grundutbildning. Dagersättningen är nu fastslagen till 150 kronor. I och med att ersättningen för totalförsvarspliktiga höjdes genom regeringens beslut den 17 augusti 2017 är det rimligt att även höja ersättningsnivån för de ledamöter som väljs på kon gressen.
På samma sätt som i det lokala medinflytandearbetet har konti nuitet och långsiktighet varit ett problem på den centrala nivån. För att delvis kunna hantera detta har de avgående ledamöterna i respektive råd fått tjänstgöra ytterligare fyra veckor per ledamot
Ds 2017:50 Ett moderniserat medinflytande för totalförsvarspliktiga
efter genomförd kongress för att kunna genomföra inskolning av de nyvalda ledamöterna. Detta bör kvarstå även i en ny förordning. Totalt ska det finnas 20 veckor att fördela mellan de avgående ledamöterna på det sätt de anser det bäst att lägga upp inskol ningen.
Huvuddelen av de totalförsvarspliktiga kommer att tjänstgöra inom Försvarsmakten, varför det är rimligt att sammanslutningen är administrativt knuten till denna. Arbetet måste dock ske i nära samverkan med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
Försvarsmakten ska tillhandahålla kansli och kanslistöd till organisationen. Detta är nödvändigt för att sammanslutningen ska kunna bedriva den verksamhet som den förväntas driva. I kansli och kanslistöd bör ingå kontorslokaler, anställd personal samt övrigt stöd som krävs för att verksamheten ska kunna fungera i enlighet med dess syfte samt med kravet på god förvaltning. Det finns fördelar med att kontorslokalerna ligger utanför Försvars maktens övriga lokaler. Tillsammans med att ingående ledamöter i Värnpliktsrådet har uppträtt i civila kläder har detta varit en förut sättning för att de ska kunna uppfattas verka fristående till respek tive myndighet och därmed inte som en del i respektive myndig hets- och ledningsstruktur. Enligt nu gällande medinflytandeförordning ska Försvarsmakten även tillhandahålla Värnpliktsrådet med regionala kanslier, något som i praktiken inte har skett och som det inte heller fanns behov av det sista decenniet rådet ver kade.
År 1996 infördes i Värnpliktsrådet befattningen generalsekrete rare, som ersatte den kanslist som funnits tidigare. Generalsekrete raren rekryterades bland personer som tidigare tjänstgjort i Värn pliktsrådet och syftade till att stödja tjänstgörande ledamöter med kunskaper och erfarenheter från tidigare genomförd verksamhet. Tillsammans med en administratör utgjorde generalsekreteraren rådets över tiden varande personalstyrka. Dessa var båda anställda vid Försvarsmaktens högkvarter, men tjänstgörande vid Värn pliktsrådets kansli. En liknande lösning kan vara lämplig även framöver. Rekrytering av personal till kansliet bör ske i samråd mellan ledamöterna och Försvarsmaktens högkvarter. Det bör även säkerställas att den anställda personalen arbetar för ledamöterna och inte för högkvarteret.
Ett moderniserat medinflytande för totalförsvarspliktiga Ds 2017:50
Slutligen bör regeringen besluta om sammanslutningens finan siering i regleringsbrevet för Försvarsmakten. Detta skulle stärka sammanslutningens fristående ställning och var fallet till och med 2005. Från och med 2006 reglerades finansieringen inte längre i regleringsbrevet för Försvarsmakten och året därefter inte heller i regleringsbrevet för Krisberedskapsmyndigheten. Rådens verksam hetsmedel låg dock kvar på samma nivå från denna ändring till dess att råden upphörde. Det förekom emellertid att Värnpliktsrådet ålades sparkrav när Försvarsmakten genomförde besparingar.
5.4. Värnpliktsnytt
Förslag: Utgivningen av tidningen Värnpliktsnytt ska inte
regleras i den nya förordningen.
Värnpliktsnytt har genom åren fyllt en viktig funktion i att skildra de totalförsvarspliktigas vardag och att lyfta fram missförhållanden under grundutbildningen. Däremot går det inte att motivera att återuppta utgivningen av tidningen på det sätt som skett tidigare. Det finns bland annat tunga principiella skäl som talar mot att sta ten ska ge ut tidningar som har som syfte bl.a. att granska sin egen verksamhet.
I propositionen Modern personalförsörjning för ett användbart försvar – vissa frågor om Försvarsmaktens personal (prop. 2009/10:160 s. 120f) betonade regeringen betydelsen av en obero ende rapportering och bevakning i media av Försvarsmakten och att en journalistisk granskning har bättre förutsättningar att utveckla verksamheten och att upprätthålla dess förankring i sam hället. Däremot konstaterade regeringen att det finns starka princi piella skäl som talar emot att den journalistiska granskningen av Försvarsmaktens verksamhet utförs av en publikation som ges ut av en myndighet under regeringen. Regeringen konstaterar förvisso att de särskilda förhållanden som gällt utbildningen av totalför svarspliktiga har motiverat utgivningen av tidningen och att det är vilandeläggningen av denna som motiverar att tidningen upphör. Men de principiella resonemangen är ändå giltiga.
Det finns här också likheter med de resonemang som fördes i samband med att tidningen Riksdag & Departement upphörde
Ds 2017:50	 Ett moderniserat medinflytande för totalförsvarspliktiga
2014. Tidningen gavs fram till dess ut av Riksdagsförvaltningen. Inför beslutet att upphöra med utgivningen konstaterade kulturut skottet i betänkande 2013/14:KU33 att det finns principiella invändningar mot att Riksdagsförvaltningen ger ut en tidning som tillhör och delvis finansieras av förvaltningen. Vidare betonade man vikten av en kritisk granskning av riksdagens arbete, men konstate rade att en sådan granskning och analys i första hand bör göras av från riksdagen oberoende medier. Regeringen konstaterade i prop. 2009/10:160 att Värnpliktsnytt även hade betydelse för utbildningen av informationssoldater (s. 120f). Detta kan fortfarande ha sin giltighet, men krigsorgani sationens utformning och hur den ska produceras ligger utanför uppdraget till denna översyn. Sammantaget kan konstateras att det är välkommet med en kritisk granskning av försvarssektorn i all mänhet och de totalförsvarspliktigas villkor i synnerhet, men att en sådan granskning bör ske av oberoende medier. Den nya medin flytandeförordningen bör därför inte reglera utgivning av publi kationer.
5.5	 Samrådskommittéer
Förslag: Samrådskommittéer ska inte ingå i en ny förordning.
De bestämmelser om samrådskommittéer som finns i 35–36 §§ MF har inte tillämpats i praktiken. Dialogen mellan de respektive råden och ansvariga myndigheter har genomförts på annat sätt. Det finns därför inte skäl att reglera dessa i en ny förordning.
5.6	 Totalförsvarspliktigas medverkan i arbetsmiljöarbetet
Bedömning: Formerna för de totalförsvarspliktigas medverkan i
arbetsmiljöarbetet bör utredas i särskild ordning.
Medinflytandeförordningen reglerar inte totalförsvarspliktigas medverkan i arbetsmiljöarbetet, mer än att den ger Försvarsmakten
Ett moderniserat medinflytande för totalförsvarspliktiga Ds 2017:50
och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap mandat att meddela föreskrifter kring detta. I arbetsmiljölagen (1977:1160), AML, finns regler som syftar till att förebygga ohälsa och olycks fall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö (1 kap. 1 § AML). Lagen gäller i varje verksamhet som en arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning (2 §). Utgångspunkten är att arbetsmiljölagen inte är tillämplig på den som genomför grund utbildning enligt lagen om totalförsvarsplikt eftersom det inte är fråga om ett anställningsförhållande. Genom en bestämmelse i 3 § har dock vissa bestämmelser gjorts tillämpliga bl.a. på den som tjänstgör enligt lagen om totalförsvarsplikt och annan som fullgör i lag föreskriven tjänstgöring eller som deltar i frivillig utbildning för verksamhet inom totalförsvaret. Dessa bestämmelser avser arbets miljölagens föreskrifter om arbetsmiljöns beskaffenhet, allmänna skyldigheter, tillsyn, sanktionssystem och överklagande. Det utsträckta tillämpningsområdet innefattar dock inte bestämmel serna om skyddsombud, vilka i viss omfattning gäller för elever och studerande.
I förarbetena till arbetsmiljölagen (prop. 1976/77:149, s. 43 ff., s. 210.) noterades att Arbetsmiljöutredningen (SOU 1976:1) ansåg att de värnpliktiga måste ha ingående kännedom om verksamheten inom det område där de ska verka. Liksom nyanställda arbetstagare som genomgår intern yrkesutbildning torde enligt utredningen de värnpliktiga allmänt sett sakna tillräckliga kunskaper och erfaren heter för att verka som skyddsombud eller skyddskommittéleda mot. Föredraganden anslöt sig därför till utredningens förslag att samverkansreglerna i arbetsmiljölagen inte borde göras omedelbart tillämpliga för de värnpliktiga. Däremot betonades betydelsen av att tillvarata de värnpliktigas intresse för arbetarskyddet och att de istället bereds möjlighet att inom ramen för sin kompetens delta i skyddsarbetet. Systemet som redan fanns inom Försvarsmakten med skyddsassistenter och adjungerade ledamöter i en skydds kommitté bedömdes fortsatt lämpligt. Liknande slutsatser drogs på elevområdet. Man konstaterade förvisso att skolan hade en viktig roll i att förbereda eleverna för arbetslivet och dess deltagande i skyddsarbetet, men drog ändå slutsatsen att reglerna kring skydds ombud och skyddskommittéer inte var tillämpbara för elever. Istället hänvisades till att Skolöverstyrelsen ansett det lämpligt att
Ds 2017:50 Ett moderniserat medinflytande för totalförsvarspliktiga
tillämpa de regler som finns för värnpliktiga (prop. 1976/77:149 s. 202).
Sedan arbetsmiljölagen först infördes har det emellertid skett en utveckling av reglerna för hur personer som genomgår utbildning ska kunna delta i arbetsmiljöarbetet. År 1990 infördes möjligheten för personer som genomgår utbildning att välja elevskyddsombud. I Proposition om elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet (prop. 1989/90:61) betonades vikten av att ta tillvara den resurs som ele vernas engagemang i arbetsmiljöarbetet är och konstaterades att det fanns rikligt med erfarenhet från högstadiet och uppåt med elever som elevskyddsombud och adjungerade i skyddskommittéer. Ur detta drogs slutsatsen att elevers deltagande i arbetsmiljöarbetet skulle slås fast i arbetsmiljölagen.
Delar av de resonemang man i förarbetena tidigare fört om var för värnpliktiga och elever inte kunde omfattas av rätten att välja skyddsombud har genom de senare ändringarna i arbetsmiljölagen försvagats. Bland annat anförde regeringen, som tidigare nämnts, att värnpliktiga och elever inte under sin korta tjänstgöring skulle kunna ha fått tillräckliga kunskaper och erfarenheter. I proposit ionen om elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet ansåg föredraganden att det i allmänhet inte kan vara rimligt att utse elevskyddsombud för utbildningar kortare än en termin eller fyra månader (prop. 1989/90:61 s. 13). Den nuvarande långa grundutbildningen inom Försvarsmakten, vilket även i huvudsak kommer att gälla för grundutbildning med värnplikt, är 9–11 månader. Därmed torde den falla inom vad regeringen då ansåg vara tidsmässigt rimligt för att kunna välja elevskyddsombud.
Rätten att utse elevskyddsombud omfattade samtliga personer som genomförde utbildning, med undantag för de lägsta åldrarna. Det innebar att elever i grundskolan, studenter på universiteten och studerande vid kommunal vuxenutbildning omfattades av samma regelverk. Detta ändrades 2010 när riksdagen beslutade att i arbetsmiljölagen införa studerandeskyddsombud med betydligt mer långtgående befogenheter än elevskyddsombuden haft. I pro positionen Elevers och studerandes medverkan i arbetsmiljöarbetet, m.m. (prop. 2008/09:138) konstaterades att då de flesta som genomgår eftergymnasial utbildning är myndiga bör de kunna ha större befogenheter än elevskyddsombuden. I och med denna för ändring fick studerandeskyddsombuden förhållandevis långtgående
Ett moderniserat medinflytande för totalförsvarspliktiga Ds 2017:50
befogenheter, med en del begränsningar jämfört med arbetstagares skyddsombud. Även här går att konstatera att samma skäl som låg bakom införandet av elevskyddsombud och studerandeskyddsom bud skulle kunna vara tillämpbara även på totalförsvarspliktiga som samtliga är myndiga och genomför en längre utbildning.
Totalförsvarspliktigas deltagande i arbetsmiljöarbetet regleras genom att Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i medinflytandeförordningen ges rätt att meddela föreskrifter kring detta. Trots att elevers och studerandes delta gande i arbetsmiljöarbetet utvecklats har inte motsvarande utveckling skett för totalförsvarspliktiga. Försvarsmakten ger, i sina interna regler för den frivilliga militära utbildningen, rekryter under grundutbildning rätt att utse vad myndigheten själv valt att kalla för rekrytskyddsombud, vilka ska ha samma befogenheter som studerandeskyddsombud enligt arbetsmiljölagen. I och med detta har myndigheten själv slagit fast att personer som tjänstgör under liknande förhållanden som den som genomgår grundutbild ning med värnplikt eller civilplikt, kan ha samma befogenheter som studerandeskyddsombud enligt arbetsmiljölagen.
Det har gått väldigt kort tid från det att Försvarsmakten över gick från en tre månader lång grundläggande militär utbildning till en lång grundutbildning. Erfarenheterna av att ha rekrytskyddsom bud är därför i praktiken för ringa. Därmed finns det inte tillräcklig grund för att i detta läge dra slutsatsen att det är en modell som lämpar sig för personer som genomför lång grundutbildning inom ramen för lagen om totalförsvarsplikt. Det ligger dessutom utanför denna översyn att föreslå förändringar i arbetsmiljölagen. Däremot kan det finnas skäl att i särskild ordning titta närmare på frågan om totalförvarspliktigas deltagande i arbetsmiljöarbetet, där utveck lingen kring elever och studerandes deltagande bör tas i beaktande.
5.7. Verkställighetsföreskrifter
Förslag: Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd
och beredskap får för värnpliktiga respektive civilpliktiga med dela föreskrifter om medverkan i arbetsmiljöarbetet samt verk ställigheten i övrigt av den nya förordningen.
Ds 2017:50 Ett moderniserat medinflytande för totalförsvarspliktiga
Som konstaterats i avsnittet om totalförsvarspliktigas medverkan i arbetsmiljöarbetet bör denna fråga ses över. Tills vidare bör dock Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och bered skap meddela föreskrifter kring hur detta ska organiseras inom deras respektive ansvar. Myndigheterna får även meddela före skrifter kring verkställigheten i övrigt av den föreslagna förord ningen.
6. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Förslag och bedömning: Den nya förordningen ska träda i
kraft den 1 februari 2018. Genom ikraftträdandet ska den gamla förordningen upphävas. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.
Den nya förordningen bör träda i kraft så snart som möjligt eftersom värnplikten redan har aktiverats. Det föreslås därför att det sker den 1 februari 2018.
Några övergångsbestämmelser behövs inte.
7. Kostnader
Förslagen i denna promemoria vad avser medinflytandet på regional nivå i form av förtroendevalda på plutoner, kompanier, förband och andra enheter medför inga kostnader.
Återupptagandet av en central representation, en sammanslutning, för de totalförsvarspliktiga av den modell som här föreslås, bedöms kosta ungefär sex miljoner kronor per år. I denna bedömning ingår löpande verksamhetsmedel, lönemedel för anställda, förmåner för förtroendevalda ledamöter samt hyra för kontorslokal och de förtroendevaldas boende. Kostnaderna bedöms kunna hanteras inom Försvarsmaktens tilldelade medel.
Då det i denna promemoria föreslås att försvarsgrens- och kontaktmannakonferenserna samt Värnpliktsnytt inte längre ska regleras i förordning förutses att kostnaderna i dessa avseenden kommer att minska eller utgå.