Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i arbetsmiljölagen (1977: 1 160) som ger elever på grundskolans högstadium, i gymnasieskolan och studerande på högre utbildningsnivåer och i vuxenutbildning tillfälle att medverka i arbetsmiljöarbetct på arbetsstället genom elevskyddsombud. Vidare före- slås att arbetsmiljölagen blir tillämplig på grundskolans låg- och mellansta— dicr i samma utsträckning som för närvarande gäller på skolområdet i övrigt. Ändringarna föreslås träda i kraft den ljuli 1990.

• Sida 2
•  Original

Propositionens lagförslag Förslag till . Lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977: 1 160)

Härigenom föreskrivs i fråga om arbetsmiljölagen (1977: 1 160) dels att 1 kap. 2 få samt rubriken till kapitel 6 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 6 kap. 17 och 18 55, av följande lydelse.

Nuvarande lvdelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

25. Vid tillämpning av 2 kap., 3 kap. 1— 14 55, 17 å andra stycket och 18 5 samt 7—9 kap. skall med arbetstagare likställas

[. den som genomgår utbildning, dock ej elev i lägre årskurs än års- kurs 7 i grundskolan eller motsva- rande.

1. den som genomgår utbildning.

2. den som under vård i anstalt utför anvisat arbete, 3. värnpliktig och annan som fullgör i lag föreskriven tjänstgöring eller som deltager i frivillig utbildning för verksamhet inom totalförsvaret.

Elever och vårdtagare som avses i första stycket 1 och 2 skall likställas med arbetstagare även vid tillämp- ning av 5 kap. 1 och 3åå.

Elever och vårdtagare som avses i första stycket 1 och 2 skall likställas med arbetstagare även vid tillämp- ning av 5 kap. 1 och Sää.

Ifråga om elever finns dessutom särskilda bestämmelser i 6 kap. 1 7 och 18 M.

1 fall som avses i första och andra styckena skall vad i lagen sägs om arbetsgivare gälla den som driver den verksamhet i vilken arbetet utföres.

6 kap. Samverkan mellan arbets- givare och arbetstagare

6 kap. Samverkan mellan arbets- givare och arbetstagare m. m.

179'

De som genomgår utbildning skal! av huvudmannen för utbild— ningen ges tillfälle att genom elev- skyddsomhud medverka i skydds- verksamheten på arbetsstället. om det är rimligt med hänsyn till utbild- ningens art och utbildningsperio— dens längd.

Elevmedverkan gäller dock inte elever i lägre årskurs än årskurs 7 i grundskolan eller motsvarande ung— domsulbildning.

185

Ii'levskj-'ddsornbuden utses av ele- verna.

• Sida 3
•  Original

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Huvudmannen för utbildningen skall se till att elevskyddsombuden får den utbildning och den ledighet som behövsför uppdraget.

Elevskyddsomhuden har rätt till den information som behövs för uppdraget med undantag av infor- mation om uppgifter som är före- mål för tystnadsplikt enligt 7 kap. 13 9” första stycket. I fråga om upp- giller som ärföremål för sekretess i det allmännas verksamhet gäller sekretess/agen (1 980: 100).

Denna lag trädcri kraft den ljuli 1990.

• Sida 4
•  Original

Arbetsmarknadsdepartementet Prop. 1989/90: 61

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 december 1989

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Hjelm-Wallén. Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johans- son, Hultchtröm, Lindqvist, G. Andersson. Lönnqvist, Thalén, Nordberg, Engström, Freivalds, Lööw, Persson

Föredragande: statsrådet Thalén

Proposition om elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet 1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande den 17 september 1987 tillkallade dåvarande chefen för arbetsmarknadsdepartementet en arbetsgrupp (A 1987:D) med uppgift att se över vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen (1977: 1160). Gruppen fick i uppdrag att utreda bl.a. frågan om elevernas deltagande i det lokala arbetsmiljöarbetet.

Arbetsgruppen avlämnade i december 1988 betänkandet (Ds 1989z5) Elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet, m. in.

Till protokollet i detta ärende bör fogas arbetsgruppens sammanfattning av betänkandet som bilaga 1.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna och en inom arbetsmarknadsdepartementet upprättad sammanställ- ning över remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 2.

I propositionen 1988/89:4 om skolans utveckling och styrning föreslogs bl.a. att företrädare för eleverna skall medverka i skolans skyddsarbete för att stärka elevernas ställning och ge dem möjlighet att påverka och ta ansvar för sin arbetsmiljö. Enligt förslaget skulle två elcvföreträdare utses för Varje årskurs på högstadiet och bland dem två adjungeras till skolans skyddskommitté. Även för gymnasieskolan och vuxenutbildningen fram- lades liknandc förslag.

Utbildningsutskottet tillstyrkte (UbU 1988/89: 7) regeringens förslag men tillade att alla elever — oavsett stadium och skolform — borde engageras i skolans skyddsarbete. När det gällde eleverna på låg- och mellanstadierna kunde deras medverkan i skolans skyddsarbete. enligt utskottets uppfattning, inte regleras på motsvarande sätt som beträffande äldre elever. Även dessa elever borde dock ges möjlighet att på olika sätt delta i skolans miljöarbete. Riksdagen biföll vad utskottet hemställt (rskr. 1988/89:95).

Regeringen beslutade den 9 november 1989 att inhämta lagrådets ytt- rande över ett inom arbetsmarknadsdepartementet upprättat förslag om ändringar i arbetsmiljölagen. Förslaget hade upprättats på grundval av arbetsgruppens betänkande. Det lagförslag som remitterades till lagrådet 4 bör fogas till protokollet som bilaga 3.

• Sida 5
•  Original

Lagrådet har föreslagit vissa ändringar i förslaget. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 4. Som kommer att framgå godtar jag lagrådets förslag till ändringar utom vad avser benämningen av elevernas representanter. I samband med att jag behandlar de olika sakfrågorna och de enskilda paragraferna i mitt förslag kommer jag att gå in på lagrådets synpunkter (avsnitt 3.2 och 3.3).

Jag redovisar i det följande mina överväganden och förslag med anled- ning av arbetsgruppens betänkande och riksdagens beslut. Jag har härvid samrått med chefen för utbildningsdepartementet och med statsrådet Gö- ran Persson. '

2. Bakgrund

Arbetsmiljölagen gäller i princip allt praktiskt och teoretiskt arbete som utförs under utbildning. Lagen omfattar dock inte elevarbete i grundsko- lans låg- och mellanstadier (årskurs sex och lägre) och motsvarande utbild- ning. 1 övrigt likställs den som genomgår utbildning med arbetstagare vid tillämpning av lagens bestämmelser om arbetsmiljöns beskaffenhet, all- männa skyldigheter, farligt arbete av minderårig, tillsyn, sanktionssystem och fullföljd av talan. Vad som sägs i lagen om arbetsgivare gäller därvid den som driver den verksamhet där arbete utförs av elever, dvs. i allmän- heten Skolmyndighet, t. ex. den kommunala skolstyrelsen,

Arbetsmiljölagens bestämmelser om elevarbete omfattar även arbete som utförs av grundskoleelev och elev i kommunal vuxenutbildning under praktisk arbetslivsorientering, s.k. PRAO, eller av gymnasieelev under praktikperioder på arbetsplats utanför skolan. Skyddsansvarct för eleven ligger på det företag där eleven praktiserar. Skolmyndigheten har dock kvar sitt ansvar när det gäller att välja lämpliga praktikmiljöer.

Förutom i arbetsmiljölagen behandlas skolans arbetsmiljö i hälso- skyddslagen (1982: 1080), vars 165 ålägger miljö- och hälsoskyddsnämn- den att ägna särskild uppmärksamhet åt bl. a. lokaler för undervisning.

Enligt läroplanen för grundskolan (Lgr 80) skall lärare, skolledning, elevvårdspersonal och annan personal i samverkan med elever och föräld- rar verka för en god arbetsmiljö. l grundskoleförordningen (1988: 655) och gymnasieförordningen (19872743) finns vidare regler om att rektor skall samråda med företrädare för elever på grundskolans högstadium och gym- nasieskolan i vissa fall. Även högskolelagen (19772213), högskoleförord- ningen (1977: 263) och vuxenutbildningsförordningen (1985z288) innehål- ler regler om samråd i olika former med de studerande.

l förarbetena till arbetsmiljölagen (prop. 1976/77: 149 s. 199—203) framhölls att en åtskillnad mellan praktiskt och teoretiskt elevarbete inte stod i samklang med arbetarskyddslagstiftningen i övrigt och dessutom skulle leda till gränsdragningssvårighctcr vid tillämpningen. Vidare anför- des att likartade arbetsuppgifter borde omges av samma skyddsbestäm- melser vare sig de utfördes inom ramen för utbildning eller i förvärvslivet. Mot denna bakgrund gjordes arbetsmiljölagen tillämplig på utbildning

• Sida 6
•  Original

som elev genomgår. Beträffande arbetsmiljölagstiftningens regler om sam- verkan mellan arbetsgivare och arbetstagare framhölls att det som en förberedelse för arbetslivet är betydelsefullt att eleverna redan i skolan blir vana att medverka i skyddsarbetet. Det underströks som mycket angeläget att den allmänna regeln om- samverkan förs ut i praktisk tillämpning också på elevområdet. Reglerna om utseende av skyddsombud och skyddskom- mitte'ledamöter ansågs dock inte utan vidare kunna föras över till elevom- rådet.

Grundskolans låg- och mellanstadier är som nämnts undantagna i ar- betsmiljölagen. Som skäl för undantaget hänvisas i förarbetena till att barn under 13 år normalt inte bör få anlitas till förvärvsarbete och att denna synpunkt får betydelse även när det gäller att avgöra vilka åldersgrupper av elever som bör omfattas av arbetsmiljölagen. Det anfördes också att anled- ning inte torde finnas att anlita yrkesinspektionens speciella sakkunskap för elevarbetet på låg- och mellanstadierna.

Arbetsgruppens betänkande redovisar översiktligt ett antal undersök- ningar som gjorts i landet beträffande skador som drabbat eleverna under tid de tillbringat i skolan. Av en undersökning framgår att barn mellan tio och femton år löper störst risk att drabbas av skador. Av en annan undersökning framgår att de flesta olyckor inträffar på skolgården eller i gymnastik— eller idrottshall. Vid flera undersökningar har konstaterats att en stor andel av skololyckorna beror på direkt eller indirekt våld mellan eleverna. Vid en omfattande genomgång av grundskolor i Stockholms län har yrkesinspektionen bedömt att arbetsmiljön vid skolorna var av mycket låg standard. Liknande resultat har lagts fram vid en undersökning av samtliga skolor i Malmö.

Arbetsgruppen genomförde under år 1988 en enkät beträffande elever- nas deltagande i skyddsarbetet. Enkäten riktade sig till primärkommuner— nas skolstyrelser (gymnasieskola och grundskola). landstingens utbild- ningsnämnder (landstingskommunal gymnasieskola och högskoleutbild- ning samt folkhögskolor) samt till universitet och högskolor. På gymnasie- nivå har ca två tredjedelar av redovisade enheter elevskyddsombud eller motsvarande medan elevreprcsentation i skyddskommitté föreligger vid minst en tredjedel. När det gäller högstadiet finns det elevskyddsombud vid ca hälften av de redovisade enheterna och skyddskommitte'rcpresen- tanter vid ca en tredjedel. När det gäller högskolor förekommer särskilda studerandeombud mycket sällan medan representanter för de studerande finns vid nästan 90% av skyddskommittéerna. Landstingskommunala gymnasieskolor och högskolor visar ungefär samma bild som den övriga gymnasie- och högskoleutbildningen. Folkhögskolor avviker endast i det avseendet att det där är vanligare med elevskyddsombud.

lnom högskolan där kårobligatorium råder utses representanterna till skyddsverksamheten av kåren på samma sätt som studerandcrcpresentan- ter i andra slags organ. 1 övrigt förekommer val både genom elevkår, elevråd. elevorganisation och på andra sätt. Formerna varierar både mel- lan olika skolformer och beroende på lokala förutsättningar. När det gäller elevrepresentanternas uppgifter och arbetssätt framgår av arbetsgruppens enkät att skyddskommitte'representanterna endast undantagsvis har rätt

• Sida 7
•  Original

att delta i beslut. Beträffande clevskyddsombuden framgår att de i stor Prop. 1989/90:61 utsträckning deltar i skyddsronder.

3. Allmän motivering 3.1 Allmänna utgångspunkter

Alltsedan arbetsmiljölagcns tillkomst har elevernas arbetsmiljö blivit före- mål för ökad uppmärksamhet. Det finns flera orsaker till detta. Enligt betänkandet har vissa problem inom skolan förstärkts eller kommit allt- meri blickpunkten.

Det gäller nedslitna lokaler med stora brister i fråga om ventilation, sanitär utrustning, belysning m.m. Det gäller också t.ex. mobbning och våld. Påtagligt är vidare att inslagen av yrkespraktik i olika former har ökat i grundskolan och gymnasieskolan.

Det är knappast möjligt att fånga in elevernas arbetsmiljöproblem i en allmän beskrivning. Problemen är till stor del desamma som förekommer i yrkeslivet. 1 många slags utbildningar förekommer sålunda lokaler, maski- nell utrustning, laboratorieutrustning, fordon m.m. av samma slag som i yrkeslivet. Dessutom har som nämnts inslagen av praktik på arbetsplatser utanför skolan ökat.

[ elevernas arbetsmiljö finns dessutom arbetsmiljöfrågor som inte har motsvarighet i yrkeslivet. Mål i läroplaner och liknande förhållanden kan exempelvis ge upphov till arbetsmiljöfrågor av speciell art. Här kan också erinras om att framför allt för de yngre eleverna finns vissa risker av speciell karaktär exempelvis när det gäller relationer mellan elever.

Arbetsmiljölagen lägger fast principen att elever skall ha rätt att själva kunna påverka sin arbetsmiljö. En allmän bestämmelse om samverkan finns i 3kap. ] & arbetsmiljölagen som gäller elever med undantag för de som går i de sex första årskurserna i grundskolan. Principen återfinns också i de gällande skolförf'attningarna.

När det gäller att förbättra arbetsmiljön i skolan och högskolan är det väsentligt att ta tillvara den resurs som elevernas engagemang och medver- kan utgör. lnte minst viktig är den attitydpåverkan som en medverkan i arbetsmiljöarbetet kan innebära. Det är därvid viktigt att eleverna kan medverka i arbetsmiljöarbetet i organiserade former och delta i de diskus— sioner som förs mellan arbetsgivare och arbetstagare. Som tidigare nämnts finns numera en riklig erfarenhet från högstadiet och uppåt av att eleverna deltar som adjungerade i skyddskommittéerna med rätt att yttra sig och ställa förslag samt även av elevmedverkan genom deltagande i skyddsron- der m.m. Enligt vunna erfarenheter har eleverna kunnat bidra konstruk- tivt i arbetsmiljöarbetet. Till detta kommer värdet av att eleverna som en förberedelse för arbetslivet får lära sig att delta i det samspel mellan olika parter som förutsätts i arbetsmiljölagen.

Att eleverna inte utan vidare kunnat passas in i systemet med skyddsom- bud och skyddskommittécr beror bl.a. på att systemet till stor del vilar på avtal mellan arbetsmarknadens parter. Utgångspunkten har tidigare varit 7

• Sida 8
•  Original

att elevmedverkan skulle åstadkommas genom överenskommelser mellan parterna. Som tidigare nämnts har riksdagen numera ställt sig bakom en lagstiftning på detta område. Av remissammanställningen framgår också att övervägande flertalet remissinstanser nu är positiva till en lagstiftning om elevmedverkan.

Enligt min uppfattning bör därför elevernas rätt till medverkan i arbets- miljöarbetet nu slås fast i arbetsmiljölagen.

För att lagstiftningen skall bli överskådlig bör de nya bestämmelserna införas i arbetsmiljölagen respektive arbetsmiljöförordningen (1977: 1166) efter samma mönster som för närvarande gäller för arbetstagarnas skydds- ombud. Föreskrifter om antalet elevskyddsombud. formerna för medver- kan vid skyddskommittésammanträde samt vilka som skall representera eleverna i skyddskommittén bör därför finnas i arbetsmiljöförordningen.

3.2. Elevernas medverkan i arbetsmiljöarbetet

Mitt förslag: De som genomgår utbildning skall av huvudmannen för utbildningen ges tillfälle att genom elevskyddsombud medverka i skyddsarbetet på arbetsstället.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget i stort eller lämnar det utan erinran. Landstingsförbundet instämmer i att en bra arbetsmiljö skall eftersträvas men föredrar lokala lösningar framför en formell lagreglering. Flera elevorganisationer anser att eleverna skall ha samma rätt till en bra arbetsmiljö som yrkesverksamma och lika möjlighe- ter att påverka den. De anser att arbetsgruppens förslag inte i tillräcklig omfattning tillgodoser elevernas krav. Kommunförbundet anför att ar- betsgruppens förslag troligen blir en temporär lösning eftersom arbets- marknadens parter kan komma att finna nya samverkansformer där frågor enligt arbetsmiljölagen och medbestämmandelagen behandlas i samma forum. Svenska Kommunalarbetareförbundet och SACO/SR påpekar att arbetsmiljöfrågor numera behandlas även i andra samverkansorgan än skyddskommitté. Sveriges Förenade Studenter (SFS). Elevorganisationen i Sverige och Sveriges Folkhögskoleelevers förbund (SFEF ) anser att elev- skyddsombuden skall ha stoppningsrätt på samma sätt som arbetstagarnas skyddsombud har enligt 6 kap. 7 & arbetsmiljölagen.

Skälen för mitt förslag: Som tidigare framgått har elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet sedan arbetsmiljölagens tillkomst provats på många håll och i olika former. Elcvskyddsombudens uppgifter har emellertid varierat såväl lokalt som mellan olika stadier och skolformer. Det har bl. a. framkommit att den elevmedverkan som finns i dag vid universitet och högskolor i stor utsträckning är koncentrerad till skyddskommittéer och skyddsronder medan man inom andra skolformer har försökt sprida verk- samheten mer till det vardagliga arbetet.

Elevmedverkan i skyddsarbetet har en särskild uppgift att fylla vid sidan

• Sida 9
•  Original

om det allmänna samråd med eleverna respektive de studerande som skall ske enligt skol- och högskolcförfattningama. Syftet är att de arbetsmiljö- representanter som föreslås från högstadiet och uppåt skall känna ett särskilt ansvar och vara aktiva när det gäller att observera och driva arbetsmiljöfrågorna. Det är också viktigt att elevskyddsombud kommer med i de diskussioner om skolans arbetsmiljö som förs i skyddskommmit- téema. Självfallet bör elevskyddsombuden också medverka i skyddsron- der. Detta torde inte kräva någon uttrycklig bestämmelse. Av grundläggan- de betydelse är att clevskyddsombuden i den dagliga verksamheten kan observera, kanalisera och hjälpa till med lösning av arbetsmiljöfrågor. Deras insatser får sålunda inte begränsas till medverkan i skyddskommit- te'sammanträden och skyddsronder.

Det är naturligt att ha arbetsmiljölagens och arbetsmiljöförordningens regler om skyddsombud och skyddskommittéer som utgångspunkt när man beskriver elevskyddsombudens uppgifter.

Allmänt bör gälla att clevskyddsombuden skall beredas tillfälle att delta i skyddsarbetet i alla väsentliga avseenden. Häri ligger bl.a. att delta i planering av nya eller ändrade lokaler. arbetsmetoder eller arbetsförhållan- den i övrigt.

Elevskyddsombuden bör verka i samarbete inte bara med företrädare för utbildningsanordnaren, t. ex. en skolledare eller lärare, utan också med arbetstagarnas skyddsombud. '

Som framhållits i det föregående är det viktigt att eleverna är med i de diskussioner om skolans arbetsmiljö som förs i skyddskommittéerna. An- talet ledamöter i skyddskommittéerna regleras i avtal mellan arbetsmark- nadspartema. Denna möjlighet står inte öppen när det gäller elevskydds- ombud. 1 propositionen (1988/89:4) om skolans utveckling och styrning angavs att det för varje årskurs på grundskolans högstadium och för varje studieväg i en gymnasieskola skulle utses två företrädare för elevema med uppgift att medverka i skolans skyddsverksamhet. Bland dem skulle utses två representanter som med närvaro och yttranderätt skulle ingå i skolans skyddskommitté. Regler härom bör införas i arbetsmiljöförordningen. Jag anser att detta för gymnasieskolans del bör innebära att två företrädare utses för varje linje och för varje specialkurs om minst ett år. När det gäller övriga skol- och utbildningsformer kommer jag att i enlighet med betän- kandet föreslå enbart en allmän föreskrift om att antalet elevskyddsombud bestäms med hänsyn till elevernas antal och arbetsförhållanden.

En del remissinstanser anser att clevskyddsombuden härutöver även skall ha rätt att lägga fram förslag, anteckna avvikande mening till proto- kollet eller ges beslutanderätt. Någon fullständig anpassning till de förhål- landen som gäller för arbetstagarnas ledamöter i skyddskommittéerna kan emellertid enligt min bedömning inte ske. Detta beror framför allt på att verksamheten i skyddskommittéerna till stor del regleras i avtal.

Frågor som gäller beslutsfattande i skyddskommittén och kommitténs arbetsformer regleras inte närmare i arbetsmiljölagen. En skyddskommitté har därför inte skyldighet att föra protokoll vid ett sammanträde om inte detta reglerats i avtal mellan parterna. Enligt min uppfattning bör emeller-

• Sida 10
•  Original

tid även yttranden av elevskyddsombud antecknas vid de tillfällen det förs protokoll över vad som förevarit vid ett skyddskommittésammanträde.

När det gäller kravet att elevernas företrädare skall ha förslagsrätt i skyddskommittéerna vill jag i likhet med utbildningsutskottet framhålla att clevskyddsombuden är att betrakta som adjungerade ledamöter och därför inte kan ha förslagsrätt (UbU 1988/89:7, sid. 34). Här avses för- slagsrätt i formell mening med bl. a. krav på att kommittén skall ta ställning till förslaget, t.ex. genom omröstning. Givetvis har elevskydds- ombuden rätt att föra fram idéer och önskemål. Det ligger i rätten att yttra sig och är grundtanken bakom förslaget.

Av elevskyddsombudens ställning i skyddskommittén följer att de inte heller kan ha beslutsrätt.

När det gäller Svenska Kommunalarbetareförbundets och SACO/SR:s påpekande att arbetsmiljöfrågor numera behandlas även i andra samver- kansorgan än skyddskommitté vill jag anföra följande. En klar åtskillnad mellan medbestämmandefrågor och andra arbetsmiljöfrågor finns inte. Elevskyddsombuden har emellertid enligt förslaget alltid rätt att närvara i sådana skyddskommittéer som bildats enligt 6 kap. 89" arbetsmiljölagen. Av paragrafen framgår att sådana kommittéer alltid skall finnas vid alla arbetsställen där minst femtio arbetstagare regelbundet sysselsätts.

Någon fullständig anpassning till de regler som gäller för arbetstagarnas skyddsombud kan som nämnts inte ske. De bestämmelser i arbetsmiljö- lagen som har en i huvudsak arbetsrättslig grund kan inte föras över till elevområdet. Det gäller i synnerhet bestämmelsen om stoppningsrätt i 6kap. 7ä arbetsmiljölagen. Stoppningsrättens betydelse när det gäller arbetstagare ligger i att upphörande med arbetet inte arbetsrättsligt kan betraktas som arbetsvägran när ett skyddsombud har stoppat arbetet.

Lagrådet har i sitt yttrande förordat att rubriken till kapitel 6 "Samver- kan mellan arbetsgivare och arbetstagare” bör kompletteras med "m. m.” för att täcka även de nya bestämmelsefna om elevmedverkan i 6 kap. 17 och 18 äg. Jag delar lagrådets uppfattning i denna fråga.

För att lättare kunna finna de nya bestämmelserna om elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet förordar lagrådet dessutom att en hänvisning görs i 1 kap. 25 arbetsmiljölagen genom att till andra stycket fogas en ny andra mening av följande lydelse. "I fråga om clever finns dessutom särskilda bestämmelser i 6 kap. 17 och 18 55." Jag delar lagrådets uppfattning att en sådan förtydligande hänvisning är motiverad.

3.3. Sättet för val av clevskyddsombuden m.m.

Mitt förslag: Elevskyddsombuden utses av eleverna.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag vad avser sättet för val av clevskyddsombuden men däremot inte när det gäller benämningen av elevernas företrädaret Arbetsgruppen har föreslagit att dessa skall benämnas elevrepresentantcr.

• Sida 11
•  Original

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skolöverstyrelsen (SÖ) delar arbetsgruppens upp- fattning att det inte finns skäl att närmare reglera sättet att välja elev- skyddsombudcn utöver att dessa skall utses av eleverna. SACO/SR före- slår att studentkåren utser elevskyddsombud där kårobligatorium förelig- ger. SACO/SR föreslår vidare en precisering av lagtexten på så sätt att det kommer till uttryck att clevskyddsombuden skall väljas bland eleverna. Några remissinstanser är av den uppfattningen att elevernas representanter bör få benämningen elevskyddsombud. Kooperativa institutet påpekar att skillnad bör göras mellan elevens medverkan i det dagliga skyddsarbetet och deltagandet i skyddskommittésammanträde. De förra bör kallas elev- skyddsombud och dc senare elevrepresentanter.

Skälen för mitt förslag: Arbetsgruppen har föreslagit att elever som deltar i arbetsmiljöarbetet skall kallas elevrepresentanter för att markera att en skillnad finns mellan elevernas och arbetstagarnas skyddsombud. Även lagrådet förordar att en annan beteckning än elevskyddsombud väljs för de av eleverna utsedda representanterna. Ett alternativ kan enligt lagrådets mening vara att återgå till det av arbetsgruppen föreslagna uttryc- ket elevrepresentanter. Eftersom ett elevskyddsombud inte avses att få samma ställning som ett vanligt skyddsombud eller ledamot av skyddskom- mitté kan det i remissen valda uttrycket, enligt lagrådets uppfattning, up- penbarligen ge upphov till onödiga problem vid tillämpning av såväl arbetsmiljö- som sekretesslagstiftningen. För den som inte har förarbetena tillgängliga kan det, menar lagrådet, exempelvis vara svårt att inse att be- stämmelserna om skyddsombud i 7 kap. 13 å och 9 kap. 3 ä arbetsmiljölagen samt 14 kap. 75 sekretesslagen inte gäller i fråga om elevskyddsombud. Lagrådet påpekar att man i sammanhanget måste beakta att den föreslagna lagstiftningen skall tillämpas av personer som saknar juridisk utbildning.

För egen del anser jag att benämningen elevskyddsombud är att föredra eftersom den på ett bättre sätt markerar betydelsen av elevernas medverkan. De eventuella tillämpningsproblem som kan uppstå kommer enligt min uppfattning knappast att bli av den omfattningen att benämningen clev- skyddsombud måste frångås. Med elevskyddsombud avses därvid även de som representerar de studerande i högskola och vuxenutbildning.

Valsättet varierar mycket för de elevskyddsombud som finns i dag. 1 ungdomsskolan och kommunal vuxenutbildning förekommer val genom elevråd. elevorganisationen eller på annat sätt. Inom högskolan där kårob- ligatorium råder sker valen genomgående genom studentkårer eller elevkå- rer. Det är enligt min mening inte lämpligt att i arbetsmiljölagen närmare reglera valsättet. Lagen bör i detta avseende endast innehålla en bestäm- melse om att clevskyddsombuden väljs av eleverna. Direktval bör sålunda alltid vara ett alternativ.

Jag anser att en precisering av lagtexten på sätt SACO/SR föreslagit är obehövlig. Tanken bakom mitt förslag är ju just att eleverna genom egna representanter skall få delta i arbetsmiljöarbetet på arbetsstället.

• Sida 12
•  Original

3.4. Avgränsningsfrågor

Mitt förslag: Elevernas rätt att medverka i skyddsarbetet begränsas till vad som är rimligt med hänsyn till utbildningens art och utbild- ningsperiodens längd.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser med undantag av SFS till- styrker förslaget eller lämnar det utan erinran. SFS anför att all utbildning inom högskolan måste omfattas av skyddsarbetet och att det inte finns anledning att göra någon avgränsning för speciella områden eller utbild- ningar. Elevorganisationen i Sverige befarar att godtycke kan bli följden om beslutsfattare vid en skola själva med hänvisning till utbildningens art och utbildningsperiodens längd får avgöra när elevreprcsentation skall ske.

Skälen till mitt förslag: Varken texten i arbetsmiljölagen eller lagmo- tiven ger någon skarp avgränsning av vilka slags verksamheter som lagen avser gälla inom utbildningsområdet. Tydligt är att fritidsverksamhet av ren hobbykaraktär inte räknas hit. När det gäller fritidsaktiviteter vari ingår moment av utbildning hänvisar motiven endast till att det i första hand är yrkesinriktad utbildning som arbetsmiljölagen gäller för inom utbildningsområdet. 1 övrigt sägs i motiven att arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter inte kan ges samma innehåll över lagens hela tillämpningsom- råde och att detta är ett förhållande som får uppmärksammas i arbetar- skyddsstyrelsens författningsarbcte.

Frågan om utbildningens längd saknar i princip betydelse för arbets- miljölagens tillämplighet. Under lagen faller sålunda exempelvis s.k. korta kurser vid folkhögskolorna. Sådana kurser är ibland inte längre än ett par dagar. Liknande korta kurser förekommer inom t.ex. arbetsmarknadsut- bildningen. I sammanhanget kan också nämnas den verksamhet i form av PRAO i grundskolan och för gymnasieskolans del sådan utbildning som är förlagd till arbetsplats utanför skolan, bl.a. arbetsteknik och liknande praktiska ämnen (t. ex. vårdpraktik). Dessa verksamheter har stor omfatt- ning på vissa utbildningslinjer inom skolan. Enligt uppgifter från skolöver- styrelsen är det sällsynt att eleverna är längre tid än ett par till några veckor på samma arbetsplats i samband med sådana inslag i utbildningen som PRAO.

En lagbestämmelse om organiserad samverkan i arbetsmiljöfrågor på elevområdet bör emellertid enligt min mening innehålla en avgränsning mot fritidsaktiviteter vari ingår moment av utbildning och mot korttidsut- bildning. Att i lagstiftningen precisera vad för slags utbildning som skall omfattas är å andra sidan inte lämpligt. Inte heller synes det lämpligt att slå fast ett bestämt tidsmått som krav för att bestämmelsen skall vara tillämplig.

Jag förordar att i lagen i stället görs en hänvisning till vad som är rimligt med hänsyn till utbildningens art och utbildningsperiodens längd. Med en sådan hänvisning bör det vara klart att bestämmelsen inte omfattar fritids- betonade aktiviteter även om utbildningsmoment ingår. Det bör också stå

• Sida 13
•  Original

klart att sådana korta kurser och sådan verksamhet av praktikkaraktär som Prop. 1989/90: 61 nämnts i det föregående inte avses falla under bestämmelsen. Vad gäller tidsfaktorn anser jag att det i allmänhet inte kan vara rimligt att välja elevskyddsombud som skall sättas in i skyddsarbetet när det gäller utbild- ningar som är kortare än ca en termin eller ca fyra månader. En betydande flexibilitet måste dock finnas.

Skyddsombud skall enligt arbetsmiljölagen utses på arbetsställen med normalt minst fem arbetstagare. Någon motsvarande bestämmelse i fråga om elevskyddsombud föreslås inte. Det ligger i sakens natur att en förut- sättning för att elevskyddsombud utses är att detta är meningsfullt med hänsyn till antalet elever.

När det gäller de närmare praktiska avgränsningarna bör dessa göras i form av verkställighetsföreskrifter. Därmed elimineras riskerna för det godtycke Elevorganisationen befarar beträffande vilka utbildningar som omfattas av regeln om elevernas medverkan i arbetsmiljöarbetet.

3.5. Rätt till information

Mitt förslag: Elevskyddsombuden skall ha rätt till den information som behövs för uppdraget med undantag av sådana uppgifter som omfattas av tystnadsplikt enligt 7 kap. 13,5 första stycket arbets- miljölagen. 1 det allmännas verksamhet gäller sekretesslagen (1980: 100).

Arbetsgruppens förslag: Ingen särskild bestämmelse om rätt till informa- tion för elevskyddsombuden behöver införas i arbetsmiljölagen.

Remissinstanserna: Några remissinstanser anför att elevskyddsombu- den bör ges en uttrycklig rätt till information. De flesta remissinstanser är eniga om att yngre elever inte bör ha rätt att ta del av vissa känsliga personuppgifter. Däremot är flera remissinstanser av den uppfattningen att åtminstone vuxna elever bör få samma rätt till information som arbets-

tagarnas skyddsombud.

Skälen till mitt förslag: Skyddsombud har enligt 6 kap. 6 & arbetsmiljö- lagen rätt till de upplysningar som behövs för verksamheten. Detta kan gälla även hemlig information t.ex. personuppgifter i s.k. anpassnings- ärenden eller företagshemligheter. En skyddskommittéledamot kan få del av samma uppgifter om de behandlas i skyddskommittén. Inom den privata sektorn har skyddsombud och skyddskommittéledamöter tyst- nadsplikt enligt 7 kap. 13 & arbetsmiljölagen bl.a. för uppgift om enskilds personliga förhållanden. I fråga om arbetsställen i det allmännas verksam- het gäller istället bestämmelser i sekretesslagen (19801100). Att informa- tion som är hemlig enligt sekretesslagen kan lämnas till skyddsombud grundar sig på 14 kap. 75 sekretesslagen där det sägs att sekretess enligt vissa paragrafer inte hindrar att myndighet fullgör vad som i lag är före- skrivet om skyldighet att lämna information till företrädare för arbetsta- garorganisation eller skyddsombud. Dessa har sedan tystnadsplikt enligt

• Sida 14
•  Original

sekretesslagen. Brott mot arbetsmiljölagens och sekretesslagens tystnads- pliktsbestämmelser sanktioneras genom en ansvarsbestämmelse i 20 kap. 3 & brottsbalken.

Arbetsgruppen har anfört att bestämmelser om att eleverna skall beredas tillfälle att medverka i skyddsarbetet på arbetsplatser får anses innebära att deras representanter får de upplysningar — låt vara inte hemliga sådana — som är nödvändiga för att delta i skyddsarbetet. Jag delar arbetsgruppens uppfattning om att det i begreppet medverkan bör ligga en rätt att få del av för uppdraget erforderliga uppgifter. Elcvskyddsombudens uppdrag kan emellertid inte preciseras på samma sätt som för arbetstagarnas skyddsom- bud eller för en skyddskommittéledamot. För arbetstagarnas skyddsom- bud gäller som nämnts 6 kap. 6 Q' arbetsmiljölagen medan skyddskommit- télcdamöternas rätt till information anses följa av bestämmelserna om skyddskommitténs uppgifter enligt 6kap. 99" arbetsmiljölagen. Om elev- skyddsombudens rätt till information lämnas oreglerad kan en oklarhet uppkomma om i vilken omfattning de har en sådan rätt. Jag anser det därför vara viktigt att i arbetsmiljölagen slå fast att clevskyddsombuden har en rätt att få ta del av sådan information som de behöver för sitt uppdrag och som inte är hemlig.

För det offentliga skolväsendet finns regler om sekretess vad avser uppgifter som rör enskilds personliga förhållanden. Det är i första hand uppgifter om enSkilda anställda eller studerande som kan vara känsliga. Det finns emellertid flera skäl till varför sekretesslagens bestämmelser om inskränkningar i tystnadsplikten inte bör bli tillämpliga på elevskyddsom- bud. Enligt 7 kap. 95 sekretesslagen gäller särskilt sträng sekretess beträf- fande den särskilda elevvården som tar sikte på uppgifter hos psykolog och kurator. Sekretessen för uppgifter om enskilds personliga förhållanden gäller med omvänt skaderekvisit vilket innebär att uppgifter bara får lämnas ut om det är klart att utlämnandet inte kan vara menligt för den enskilde. Jag anser inte att det är lämpligt att clevskyddsombuden är närvarande när dessa känsliga frågor behandlas. Skyddsintresset för den enskilde måste här väga över. De sanktionsmöjlighcter enligt brottsbalken som följer av brott mot tystnadsplikten utgör också en anledning till varför clevskyddsombuden, som till en del inte är myndiga, inte bör likställas med arbetstagarnas skyddsombud när det gäller rätten till hemlig information. Det förhållandet att jag inte föreslår någon inskränkning i sekretessen enligt 14 kap. 75 sekretesslagen innebär således att hemlig information inte får lämnas ut till elevskyddsombud med stöd av denna paragraf.

3.6. Elevskyddsombudens rätt till ledighet och utbildning

Mitt förslag: Huvudmannen för utbildningen skall se till att elev- skyddsombuden får den utbildning och den ledighet som behövs för uppdraget.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

• Sida 15
•  Original

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. LO framhåller att även lärarna måste erhålla kompletterande kunskaper för att på rätt sätt förmedla arbetsmiljölagens intentioner till eleverna. Elevorganisationen i Sverige anser att det är Elevorganisationen som skall ansvara för att clevskyddsombuden får sin utbildning och därigenom garantera att alla elever får lika utbildning. Även Kooperativa institutet anser att Elevorganisationen bör genomföra utbildningen av clevskyddsombuden. Svenska kommunförbundet förut- sätter att statsmedel utgår för att täcka utbildningskostnaderna för elev- skyddsombuden. ÄVen SACO/SR är tveksam till arbetsgruppens bedöm— ning att kostnaderna för utbildning och extra undervisning ryms inom ramen för de lokalt disponibla medlen för utvecklingsarbete inom skolan. SACO/SR anser att kostnaderna för extraundervisning beträffande hög- skolan bör täckas genom en ökning av studiemedelsbidraget. SFS delar arbetsgruppens åsikt om att kostnaderna för extraundervisningen och belastningarna på studiemedelssystemet kan förväntas bli små. Däremot anser SFS att det är principiellt fel att studenterna skall bekosta sitt deltagande genom studielån. SFS föreslår därför att representanterna skall arvoderas som kompensation för ökad skuldsättning.

Skälen till mitt förslag: Frågan om ledighet för elevskyddsombuden har en annan innebörd för elever än för arbetstagare med arbetsskyldighet och rätt till lön. När det gäller elever blir det i stället fråga om överväganden som utgår från bestämmelser om skolplikt eller om rätt till utbildningsbi- drag. .

Huvudmannen för utbildningen bör få ansvaret för att elevskyddsombu- den får den ledighet som de behöver för uppdraget.

När det gäller det offentliga skolväsendet finns redan i skolförfattningar- na föreskrifter om ledighet. I dessa författningar bör även regleras de närmare formerna för elevskyddsombudens ledighet.

Frågan om ledighet för clevskyddsombuden har samband med frågan om extraundervisning. Jag delar den uppfattning som framförs i betänkan- det att man får räkna med ett begränsat behov av extraundervisning för att ersätta den lektionstid som elevskyddsombud använder för skyddsarbetet. Detta torde vara aktuellt endast i ungdomsskolan och där endast för vissa elever som engagerar sig i större omfattning. Vissa nuvarande föreskrifter om stödundcrvisning kan därvid behöva kompletteras.

Enligt 6 kap. 45 arbetsmiljölagen skall arbetsgivare och arbetstagare gemensamt svara för att arbetstagarnas skyddsombud får erforderlig ut- bildning. När det gäller elevskyddsombud anserjag att det är lämpligast att respektive huvudman för utbildningen får ansvaret för att de valda elev- skyddsombudcn får adekvat utbildning för uppdraget. Beslutsfattaren får sedan avgöra om utbildningen skall ske i egen regi eller på annat sätt t. ex. genom en elevorganisation.

När det gäller utbildningens längd anserjag inte att denna bör fastställas i lagen utan bör vara flexibel och kunna anpassas efter elevernas behov och samhällets utveckling. Den i promemorian föreslagna omfattningen om en dags utbildning bör kunna fungera som riktlinje.

När det gäller kostnaderna för reformen i stort dvs. huvudsakligen

• Sida 16
•  Original

kostnader för utbildning av clevskyddsombuden har arbetsgruppen i be- tänkandet räknat med en genomsnittlig utbildningstid om en dag till en kostnad per individ av 200 kr. Den totala årliga kostnaden för utbildning av elevskyddsombud i arbetsmiljöarbetet beräknas bli ca 2 miljoner kr. Då inkluderas inte lokalkostnader och andra fasta kostnader eftersom dessa inte antas påverkas av förslaget. En förutsättning för beräkningen är att man liksom i den utbildning som sker för närvarande kan åstadkomma besparingar genom samordning i vissa fall med utbildning av lärarrepre- sentanter samt genom insatser från elevernas organisationer.

Beträffande kostnaderna hänvisas i propositionen om skolans utveck- ling och styrning till medel som disponeras lokalt för utvecklingsarbete inom skolan. Av ZOå första stycket 4 förordningen (19821608, ändrad senast 1989: 377) om statsbidrag till lokal skolutveckling m.m. framgår att bidragsdelen för lokalt utvecklingsarbete får användas till utvecklingsarbe- te som har till syfte att främja och stärka elevernas inflytande och medbe- stämmande. I samma paragraf åläggs skolstyrelse och rektor att se till att detta ändamål tillgodoses. Det är min uppfattning att med reformen följande kostnader ryms inom ramen för de medel som på detta sätt disponeras för utvecklingsarbete inom grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala utbildningen för vuxna.

När det gäller universitet, högskolor. folkhögskolor m.fl. finns inte särskilda medel avsatta för utvecklingsarbete. Det är emellertid min upp- fattning att de kostnader som reformen medför kan täckas av de medel som respektive utbildning disponerar för sin verksamhet.

Många högskolestuderande är idag aktiva i olika slags kårfaekligt arbete. Det är vanligt att förena flera uppdrag som ofta griper in i varandra. En förlängning av studietiden enbart på grund av ifrågavarande uppdrag kommer därför endast att ske i undantagsfall. Jag delar den uppfattning som framförs i betänkandet att kostnaderna för eventuell extraundervis- ning när det gäller universitets- och högskolestuderande kan antas vara marginella. De bör därför enligt min uppfattning kunna täckas av nuva- rande studiemedelstilldelning.

3.7. Arbetsmiljölagens tillämpning på grundskolans låg— och mellanstadier

Mitt förslag: Arbetsmiljölagen görs tillämplig även för elever på grundskolans låg- och mellanstadier. Reglerna om elevmedverkan

skall dock inte gälla elever i årskurs 1 — 6 i grundskolan eller motsva- rande ungdomsutbildning.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i stort sett med mitt förslag. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar för- slaget utan'erinran vad gäller lagens tillämplighet även på grundskolans låg- och mellanstadier. Samtliga remissinstanser med undantag av styrel- sen för samhällsvctenskap vid universitetet i Lund tillstyrker förslaget eller

• Sida 17
•  Original

lämnar det utan erinran vad avser begränsningen av elevmedverkan för yngre elever. Riksförbundet Hem och Skola har anfört att representanter för föräldrarna bör kunna företräda eleverna vid skyddsrond och i skydds- kommitte' i lag- och mellanstadieskolor.

Skälen till mitt förslag: Ett motiv till att elever på grundskolans låg- och mellanstadier i dag inte omfattas av arbetsmiljölagen är att det vid lagens tillkomst inte ansågs förekomma några moment på dessa stadier som kunde jämställas med yrkesarbetc och där yrkesinspektionens speciella sakkunskap kunde komma till nytta. År 1978 då arbetsmiljölagen trädde i kraft förekom inte praktisk arbetslivsorientering (PRAO) på låg- och mel- lanstadierna. Den nya läroplanen för grundskolan (Lgr80) gjorde detta möjligt och PRAO förekommer nu i de lägre årskurserna i viss omfattning.

Numera är det befogat att låta arbetsmiljölagen omfatta hela skolan. Särskilt med tanke på att skadorna på mellanstadiet enligt gjorda under- sökningar är fler än på högstadiet förefaller det rimligt att man vid genom- gång av lokaler. belysning etc. skall ha stöd av arbetsmiljölagen även när det gäller de yngre eleverna. Härtill kommer det vidgade arbetsmiljöbe- greppet som medför att skyddsarbetet numera inte är lika bundet till mekaniska och kemiska risker och liknande som tidigare. Vidare kan en elevmedverkan i lämpliga former vara av värde även på nivåer som ligger under högstadiet.

Det är enligt min mening därför naturligt att utvidga arbetsmiljölagen till att gälla även för låg- och mellanstadierna i samma omfattning som lagen i dag gäller för utbildningsområdet i övrigt.

Jag delar emellertid också den uppfattning som framförs i betänkandet att de nu föreslagna nya reglerna om organiserad elevmedverkan inte bör gälla för elever i årskurserna 1 —6 i grundskolan. I likhet med styrelsen för samhällsvetenskap vid universitetet i Lund anser jag dock att även de yngre barnen utgör en resurs som det gäller att tillvarata. De yngre elever- na bör därför i takt med sin mognad få möjlighet att i olika former vid sidan av det organiserade skyddsarbetet få delta i skolans arbetsmiljöarbe- te. För tydlighetens skull bör framhållas att vuxna som studerar på en nivå. som motsvarar högst årskurs 6 i grundskolan, genom att delta i grundut- bildning för vuxna (Grundvux) naturligtvis skall kunna medverka i sko- lans arbetsmiljöarbcte på samma sätt som gäller för elever och studerande på högre utbildningsnivåer. .

Avsikten med mitt förslag är som tidigare nämnts att eleverna skall medverka genom elevskyddsombud utsedda bland eleverna. Genom med- verkan skall eleverna ha möjligheter att påverka sin arbetsmiljö samt som en förberedelse för arbetslivet lära sig att delta i det samspel mellan olika parter som förutsätts i arbetsmiljölagen. Även de yngre eleverna skall som tidigare anförts i olika former ta del i arbetsmiljöarbetet. Jag anser det därför inte nödvändigt eller lämpligt att såsom Riksförbundet Hem och Skola föreslagit införa en föreskrift om att föräldrar skall representera de yngre eleverna.

• Sida 18
•  Original

4. Ikraftträdande

Jag förordar att de nya bestämmelserna får träda i kraft den 1 juli 1990.

5. Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartemen- tet upprättats förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977: 1160).

6. Specialmotivering

1 kap. Tillämpningsområde 2 5

Vid tillämpning av 2 kap., 3 kap. l—14ää, 17ä andra stycket och 185 samt 7—9 kap. skall med arbetstagare likställas

1. den som genomgår utbildning, '

2. den som under vård i anstalt utför anvisat arbete.

3. värnpliktig och annan som fullgör i lag föreskriven tjänstgöring eller som deltager i frivillig utbildning för verksamhet inom totalförsvaret.

Elever och vårdtagare som avses i första stycket 1 och 2 skall likställas med arbetstagare även vid tillämpning av 5 kap. 1 och 3 59”. I fråga om elever finns dessutom bestämmelser i 6 kap. 17 och 18 55.

I fall som avses i första och andra styckena skall vad som i lagen sägs om arbetsgivare gälla den som driver den verksamhet i vilken arbetet utföres.

Genom en ändring i första stycket 1 blir arbetsmiljölagen i tillämpliga delar också gällande på låg- och mellanstadieelever i grundskolan. Änd- ringen har motiverats i avsnitt 3. 7.

På förslag av lagrådet har en hänvisning till de nya bestämmelserna om elevmedverkan enligt 6 kap. 17 och 18 åå gjorts i. paragrafens andra stycke.

6 kap. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare m.m. 175 De som genomgår utbildning skall av huvudmannen för utbildningen ges tillfälle att genom elevskyddsombud medverka i skyddsverksamheten på arbetsstället. om det är rimligt med hänsyn till utbildningens att och utbildningsperiodens längd.

Elevmedverkan gäller dock inte elever i lägre årskurs än årskurs 7 i grundskolan eller motsvarande ungdomsutbildning.

Genom denna nya paragraf ges de som genomgår utbildning tillfälle att medverka i skyddsarbetet genom elevskyddsombud. Bestämmelsen har utförligt kommenterats under avsnitt 3.2.

Medverkan begränsas till vad som är rimligt med hänsyn till utbildning- ens art och utbildningsperiodens längd. När det gäller de närmare prak- tiska avgränsningarna bör dessa göras i form av verkställighetsföreskrifter.

• Sida 19
•  Original

Genom andra stycket införs en begränsning av bestämmelserna om elevmedverkan. Elever i de sex första årskurserna i grundskolan omfattas således inte av bestämmelserna om medverkan. Denna begränsning ute- sluter givetvis inte att även dessa elever ges möjlighet att efter förmåga delta i skolans arbetsmiljöarbete. Såsom framhållits i avsnitt 3.7 skall vuxna som studerar på en nivå som mot5varar högst årskurs 6 i grundsko- lan genom att delta i grundutbildning för vuxna (Grundvux) naturligtvis kunna medverka i det organiserade arbetsmiljöarbetet på samma sätt som elever och studerande på högre undervisningsnivåer.

185

Elevskyddsombuden utses av eleverna.

Huvudmannen för utbildningen skall se till att elevskyddsombuden får den utbildning och den ledighet som behövs för uppdraget.

Elevskyddsombuden har rätt till den information som behövs för upp- draget med undantag-av information om uppgifter som är föremål för tystnadsplikt enligt 7 kap. 13 5 första stycket. I fråga om uppgifter som är föremål för sekretess i det allmännas verksamhet gäller sekretesslagen (1980: 100).

Av denna nya paragraf framgår att clevskyddsombuden skall utses av eleverna. Det förutsätts därvid att clevskyddsombuden väljs bland elever- na på arbetsstället.

Genom andra stycket åläggs huvudmannen för utbildningen att svara för att elevskyddsombuden får den utbildning och den ledighet som be- hövs för uppdraget. För elever inom det offentliga skolväsendet är det lämpligt att de närmare formerna för elevskyddsombudens ledighet och den därmed sammanhängande frågan om kompensationsundervisning regleras i skolförfattningarna. Där finns nämligen redan föreskrifter av dessa slag. .

Genom tredje stycket ges elevskyddsombud rätt att ta del av de uppgif- ter som behövs för uppdraget med undantag av uppgifter enligt 7 kap 13 5 första stycket arbetsmiljölagen. dvs. uppgifter om yrkeshemligheter, ar- betsförfarande. affarsförhållande, enskildas personliga förhållande eller förhållande av betydelse för landets försvar. 1 det allmännas verksamhet gäller sekretesslagen (19801100). Att någon inskränkning i sekretessen enligt 14 kap. 7 & sekretesslagen ej gjorts innebär således att hemlig infor- mation inte får lämnas ut till clevskyddsombuden med stöd av denna paragraf.

7. Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta det av lagrådet granskade lagförslaget.

• Sida 20
•  Original

8. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens övervägande och beslutar att genom proposition anta det förslag som föredraganden lagt fram.

• Sida 21
•  Original

Sammanfattning av betänkandet Ds 1989: 5 PFOP- 1989/90161 Elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet, m.m. Bl'aga 1

Arbetsgruppen lägger i detta betänkande fram förslag till lagreglering av elevmedverkan i arbetsmiljöarbetet. Dessutom föreslås en utvidgning av arbetsmiljölagen när det gäller elever i grundskolans låg— och mellanstadi— er.

Under de år som gått sedan arbetsmiljölagen trädde i kraft har elevinfly- tandet på arbetsmiljöfrågor utvecklats utan stöd av särskild lagstiftning. Av en enkät. som arbetsgruppen har genomfört, framgår bl.a. att hälften av landets högstadieenheter och två tredjedelar av gymnasieenheterna har elevskyddsombud. Eleverna är också i viss utsträckning representerade i skyddskommittéer. Vid högskolorna är de studerande i regel representera- de i Skyddskommittéerna medan elevskyddsombud i stort sett saknas.

Det är viktigt att garantera eleverna rätt att delta i det organiserade arbetsmiljöarbetet och att skapa förutsättningar för ökad elevmedverkan. Arbetsgruppen föreslår därför nya bestämmelser i arbetsmiljölagen och arbetsmiljöförordningen om elevernas deltagande i arbetsmiljöarbetet.

Grundläggande enligt förslaget är att elever från högstadiet och uppåt skall ges tillfälle att i alla väsentliga avseenden medverka i arbetsmiljöar— betet på arbetsstället genom egna representanter. Dessa utses av eleverna.

Avsikten är att elevrepresentanterna i första hand skall verka nära den dagliga verksamheten. Samtidigt föreslås en bestämmelse att två elevre- presentanter inom varje skyddskommittéområde får närvara och yttra sig vid skyddskommittésammanträden. Elevrepresentanterna bestämmer själva vem eller vilka som skall företräda dem. Elevrepresentanter skall också delta i skyddsronder.

Den som driver den verksamhet, där arbetet utförs, skall enligt förslaget se till att elevrepresentanterna får den ledighet och den utbildning som behövs för uppdraget. De utbildningsansvariga myndigheterna förutsätts meddela närmare föreskrifter om ledighet och extraundervisning med anledning av ledigheten samt om arbetsmiljöutbildning.

Enligt arbetsgruppens mening kan någon fullständig anpassning inte ske till de regler som gäller för arbetstagarnas skyddsombud. Det hänvisas dels till de annorlunda förutsättningar som skapas av de fackliga organisatio- nerna, dels till att vissa bestämmelser har en utpräglat arbetsrättslig bak- grund. Bestämmelserna om skyddsombuds rätt att avbryta arbetet förs sålunda enligt förslaget inte över till elevområdet. Det gör inte heller bestämmelserna om rätt till hemlig information och tystnadsplikt. Med stöd av den föreslagna bestämmelsen om att elever skall beredas tillfälle att medverka i arbetsmiljöarbetet bör emellertid deras representanter kunna få de upplysningar som behövs för att kunna delta i skyddsverksamheten.

De nya bestämmelserna om elevmedverkan föreslås gälla under förut- sättning att det är rimligt med hänsyn till utbildningens art och utbild- ningsperiodens längd. Med detta avses en avgränsning gentemot i första hand korttidsutbildning liksom fritidsbetonade aktiviteter där utbild- ningsmoment ingår.

Arbetsgruppen föreslår vidare att arbetsmiljölagen blir tillämplig på 21

• Sida 22
•  Original