Ds 2020:25
Gränsöverskridande tillgång till radio- och tv-program
1. Promemorians lagförslag
1.1. Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
Härigenom föreskrivs
1
i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk
dels att 42 f, 47 och 52 a §§ ska ha följande lydelse,
dels att det närmast efter rubriken till 6 kap. ska införas en ny
paragraf, 49 b §, av följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 61 b §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
42 f §
2
Var och en har rätt att till allmänheten trådlöst eller genom
kabel samtidigt och oförändrat
återutsända (vidaresända) verk som ingår i en trådlös ljudradio- eller televisionsutsändning, om avtalslicens gäller enligt 42 a §.
Var och en har rätt att till allmänheten samtidigt och oförändrat återutsända (vidaresända) verk som ingår i en radio- eller tv-utsändning, om avtalslicens gäller enligt 42 a §.
Första stycket gäller inte verk till vilka rättigheterna till vidaresändning innehas av det radio- eller
televisionsföretag
som
Första stycket gäller inte verk till vilka rättigheterna till vidaresändning innehas av det radio-
1 Jfr Europarlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/789 av den 17 april 2019 om fastställande av bestämmelser för utövandet av upphovsrätt och närstående rättigheter tillämpliga på vissa av sändarföretagens onlinesändningar och vidaresändningar av radio- och tv-program och om ändring av rådets direktiv 93/83/EEG, i den ursprungliga lydelsen. 2 Paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2005:359.
Promemorians lagförslag Ds 2020:25
sänder ut den ursprungliga sändningen.
eller tv-företag som sänder ut den ursprungliga sändningen.
47 §
3
Oavsett bestämmelserna i 45 § första stycket och 46 § första stycket får ljudupptagningar användas vid
1. ett offentligt framförande, eller
2. en överföring till allmänheten utom i fall då överföringen sker på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till ljudupptagningarna från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.
Vid användning som avses i första stycket har framställaren samt de utövande konstnärer vars framförande finns på upptagningen rätt till ersättning. Om två eller flera konstnärer har samverkat vid framförandet, kan den rätt som tillkommer dem göras gällande endast av dem gemensamt. Mot den som har använt anordningen ska konstnärer och framställare göra gällande sina krav samtidigt.
Används en ljudupptagning vid överföring i form av en
trådlös ljudradio-
eller
televisionsutsändning
som
samtidigt och oförändrat återutsänds (vidaresänds) till allmänheten trådlöst eller genom
kabel gäller följande. Gentemot
den som vidaresänder får krav på ersättning göras gällande endast genom sådana organisationer som företräder ett flertal utövande konstnärer eller framställare vars framföranden eller upptagningar används i Sverige. Organisationerna ska framställa kraven samtidigt med de krav som avses i 42 a § tredje stycket.
Används en ljudupptagning vid överföring i form av en radio- eller
tv-utsändning
som
samtidigt och oförändrat återutsänds (vidaresänds) till allmänheten gäller följande. Gentemot den som vidaresänder får krav på ersättning göras gällande endast genom sådana organisationer som företräder ett flertal utövande konstnärer eller framställare vars framföranden eller upptagningar används i Sverige. Organisationerna ska framställa kraven samtidigt med de krav som avses i 42 a § tredje stycket.
Bestämmelsen i 11 § andra stycket ska tillämpas i de fall som avses i denna paragraf.
Denna paragraf gäller inte ljudfilm.
3 Senaste lydelse 2013:691.
Ds 2020:25 Promemorians lagförslag
49 b §
Om någon sänder ut en radio- eller tv-sändning som ett radio- eller tv-företag tillhandahåller denne utan att radio- eller tvföretaget samtidigt sänder ut innehållet, ska radio- eller tvföretaget anses delta i överföringen till allmänheten av de verk och andra prestationer som skyddas enligt denna lag och som ingår i utsändningen.
52 a §
4
Om någon vill företa en vidaresändning genom kabel av verk som ingår i en trådlös
ljudradio-
eller
televisions-
utsändning och begär men inte på
önskade villkor får avtal om detta hos en organisation som företräder svenska rättighetshavare eller hos ett radio- eller
televisionsföretag som verkställer
utsändningar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, har han på begäran rätt till förhandling med organisationen respektive företaget.
Om någon vill utföra en vidaresändning genom kabel av verk och andra prestationer som ingår i en radio- eller tv-
utsändning och begär men inte på
önskade villkor får avtal om detta hos en organisation som företräder ett flertal rättighetshavare till i Sverige använda verk
eller prestationer på området eller
hos ett radio- eller tv-företag som verkställer utsändningar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), har
denne på begäran rätt till
förhandling med organisationen respektive företaget.
En förhandlingsskyldig part
skall själv eller genom ombud
inställa sig vid förhandlingssammanträde och, om det behövs, lägga fram ett motiverat förslag till lösning av den fråga som förhandlingen avser.
En förhandlingsskyldig part
ska själv eller genom ombud
inställa sig vid förhandlingssammanträde och, om det behövs, lägga fram ett motiverat förslag till lösning av den fråga som förhandlingen avser.
4 Senaste lydelse 1995:447.
Promemorians lagförslag Ds 2020:25
Parterna kan gemensamt välja en annan form för förhandling än sammanträde.
Parterna kan gemensamt välja en annan form för förhandling än sammanträde.
Den som bryter mot bestämmelsen i andra stycket
skall ersätta uppkommen skada.
Vid bedömande av om och i vilken utsträckning skada har uppkommit för någon skall hänsyn tas även till dennes intresse av att bestämmelsen iakttas och till övriga omständigheter av annat än rent ekonomisk betydelse.
Den som bryter mot bestämmelsen i andra stycket ska ersätta uppkommen skada. Vid bedömande av om och i vilken utsträckning skada har uppkommit för någon ska hänsyn tas även till dennes intresse av att bestämmelsen iakttas och till övriga omständigheter av annat än rent ekonomisk betydelse.
Ett radio- eller tv-företag som verkställer utsändningar inom EES och den som vill utföra en sådan vidaresändning som avses i första stycket genom annan teknik än kabel ska förhandla om licensiering av rättigheter till vidaresändningen i enlighet med god affärssed.
61 b §
När ett radio- eller tv-företag gör sin utsändning av ett radio- eller tv-program eller en upptagning av programmet tillgänglig för allmänheten i en tjänst via internet ska den upphovsrättsligt relevanta åtgärden anses ske i det land där företaget huvudsakligen är etablerat. Detta gäller endast i fråga om utövande av de rättigheter som krävs för att utnyttja de verk och andra prestationer som skyddas enligt denna lag och som
Ds 2020:25 Promemorians lagförslag
ingår i radio- eller tv-programmet samt under förutsättning att
1. företaget tillhandahåller eller kontrollerar och ansvarar för tjänsten,
2. tillgängliggörandet sker samtidigt med den ursprungliga utsändningen eller under en begränsad tid efter den,
3. när det gäller tv-program, det är fråga om ett nyhets- eller aktualitetsprogram eller ett program som är tv-företagets egen produktion och som är finansierat i dess helhet av företaget, men inte till den del sådana program återger ett idrottsevenemang, och
4. företagets huvudsakliga etablering är i ett land som ingår i EES.
Detsamma ska gälla när ett radio- eller tv-företag gör material som utgör komplement till ett radio- eller tv-program enligt första stycket tillgängligt för allmänheten i en sådan tjänst som anges i samma stycke. Det ska gälla också när tillgängliggörandet sker före den ursprungliga utsändningen av programmet.
1. Denna lag träder i kraft den 7 juni 2021.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De nya bestämmelserna ska dock gälla i fråga om rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet
a) från och med den 7 juni 2023 i fråga om var den upphovsrättsligt relevanta åtgärden ska anses ske enligt 61 b §, och
Promemorians lagförslag Ds 2020:25
b) från och med den 7 juni 2025 i fråga om att ett radio- eller tvföretag ska anses delta i annans överföring till allmänheten av verk och andra prestationer enligt 49 b §.
Ds 2020:25 Promemorians lagförslag
1.2. Förslag till lag om ändring i lagen (2017:322) om medling i vissa upphovsrättstvister
Härigenom föreskrivs
1
att 1 och 11 §§ lagen (2017:322) om medling
i vissa upphovsrättstvister ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag gäller när det uppkommer en tvist om ingåendet av ett avtal som är en förutsättning för avtalslicens enligt 42 b, 42 c, 42 d, 42 e eller 42 g § eller, när det gäller
vidaresändning genom kabel, 42 f § lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
Denna lag gäller när det uppkommer en tvist om ingåendet av ett avtal som är en förutsättning för avtalslicens enligt 42 b, 42 c, 42 d, 42 e,
42 f
eller 42 g § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
Lagen gäller också vid motsvarande tvister som kan uppkomma till följd av hänvisningarna till 42 b–42 g §§ i 45, 46, 48, 49 och 49 a §§ lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
Lagen gäller dessutom vid motsvarande tvister som kan uppkomma när avtal om exemplarframställning ska ingås med svenska radio- eller tvföretag eller när avtal om vidaresändning genom kabel ska ingås med radio- eller tv-företag som verkställer utsändningar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Lagen gäller dessutom vid motsvarande tvister som kan uppkomma när avtal om exemplarframställning ska ingås med svenska radio- eller tvföretag eller när avtal om vidaresändning ska ingås med radio- eller tv-företag som verkställer utsändningar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
1 Jfr Europarlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/789 av den 17 april 2019 om fastställande av bestämmelser för utövandet av upphovsrätt och närstående rättigheter tillämpliga på vissa av sändarföretagens onlinesändningar och vidaresändningar av radio- och tv-program och om ändring av rådets direktiv 93/83/EEG, i den ursprungliga lydelsen.
Promemorians lagförslag Ds 2020:25
11 §
Vid tvist om vidaresändning
genom kabel ska ett av medlaren
framlagt förslag anses antaget, om ingen av parterna invänder mot det inom tre månader från den dag då parten fick del av förslaget.
Vid tvist om vidaresändning ska ett av medlaren framlagt förslag anses antaget, om ingen av parterna invänder mot det inom tre månader från den dag då parten fick del av förslaget.
Denna lag träder i kraft den 7 juni 2021.
2. Ärendet
Den 17 april 2019 antogs Europarlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/789 om fastställande av bestämmelser för utövandet av upphovsrätt och närstående rättigheter tillämpliga på vissa av sändarföretagens onlinesändningar och vidaresändningar av radio- och tv-program och om ändring av rådets direktiv 93/83/EEG, här benämnt direktivet, se bilaga 1.
EU:s medlemsstater ska ha genomfört direktivet senast den 7 juni 2021.
3. Det upphovsrättsliga regelverket
Upphovsrätten
Upphovsrätten är den rätt som författare, kompositörer, konstnärer och andra upphovsmän har till sina verk. Upphovsrätten omfattar resultatet av varje skapande verksamhet som uppnår en viss grad av originalitet (verkshöjd). Exempel på verk är romaner, filmer, dikter, musikaliska verk, sceniska verk, konstverk och datorprogram.
Bestämmelser om upphovsrätt finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Den som har skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har enligt upphovsrättslagen vissa rättigheter till verket. Dessa rättigheter är dels ekonomiska, dels ideella.
De ekonomiska rättigheterna innebär en rätt att förfoga över verket i två hänseenden. För det första har upphovsmannen en ensamrätt att framställa exemplar av verket. För det andra har upphovsmannen en ensamrätt att göra verket tillgängligt för allmänheten. Detta kan ske på fyra olika sätt, nämligen genom att verket överförs till allmänheten, genom att verket framförs offentligt, genom att exemplar av verket visas offentligt eller genom att exemplar av verket bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller annars sprids till allmänheten. Som utgångspunkt får ingen annan än upphovsmannen använda verket på dessa sätt utan upphovsmannens samtycke.
De ideella rättigheterna kan också delas in i två delar. Den ena innebär att upphovsmannen har rätt att anges när exemplar av hans eller hennes verk framställs eller när verket görs tillgängligt för allmänheten (rätten att bli namngiven). Den andra innebär att upphovsmannen har en rätt att sätta sig emot att verket ändras så att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränks eller att verket görs tillgängligt för allmänheten i en sådan
Det upphovsrättsliga regelverket Ds 2020:25
form eller i ett sådant sammanhang att hans eller hennes litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränks (rätten till respekt för verket).
Ensamrätten innebär alltså att den som vill utnyttja ett upphovsrättsligt skyddat verk som utgångspunkt måste ha samtycke av den som innehar upphovsrätten till verket. Det kan vara upphovsmannen själv eller någon som rätten har övergått till, t.ex. på grund av avtal eller dödsfall. I vissa fall måste alltså samtycke inhämtas från en annan rättsinnehavare än upphovsmannen (dvs. den som har skapat verket). Många gånger finns det flera upphovsmän till ett och samma verk. För att förfoga över verket i dess helhet krävs då samtycke av samtliga upphovsmän.
I de ekonomiska rättigheterna finns en rad inskränkningar som motiveras av hänsyn till olika allmänna eller enskilda intressen. Det är t.ex. tillåtet att utan tillstånd från upphovsmannen under vissa förutsättningar framställa exemplar av offentliggjorda verk för privat bruk, att citera, att framställa och sprida exemplar inom vissa arkiv och bibliotek samt att framställa exemplar för att personer med funktionsnedsättning ska kunna ta del av verken.
På särskilda områden kan användning av skyddade verk även grundas på bestämmelserna om avtalslicens i upphovsrättslagen. Med avtalslicens avses att en part kan träffa avtal om användning av verk med en organisation som företräder ett flertal upphovsmän till i Sverige använda verk på området och därigenom få rätt att använda också verk av upphovsmän som inte företräds av organisationen. Avtalet utsträcks alltså till att omfatta sådana utanförstående upphovsmän (avtalslicensverkan). Syftet är att användaren ska kunna få alla de rättigheter som han eller hon behöver för sin verksamhet, samtidigt som upphovsmännen ska få ersättning. Avtalslicens kan användas bl.a. vid utsändning och vidaresändning av radio och tv.
Till upphovsrätten närstående rättigheter
Vissa till upphovsrätten närstående rättigheter är också skyddade enligt upphovsrättslagen. Till dessa hör de utövande konstnärernas (t.ex. sångare, musiker, skådespelare) rättigheter till sina framföranden, de rättigheter som framställare av upptagningar av ljud
Ds 2020:25 Det upphovsrättsliga regelverket
eller av rörliga bilder (dvs. skiv- och filmproducenter) har till sina upptagningar samt radio- och tv-företagens rättigheter att förfoga över sina utsändningar. Hit hör också det särskilda skyddet för databaser och andra sammanställningar och skyddet för fotografiska bilder. Den ensamrätt som dessa rättighetshavare har till sina prestationer motsvarar i stor utsträckning det egentliga upphovsrättsskyddet. Det finns inskränkningar i dessa rättigheter som i stort motsvarar inskränkningarna i den egentliga upphovsrätten. Det finns också möjlighet att utnyttja sådana prestationer med stöd av avtalslicens.
Internationella konventioner och EU-regler
Det upphovsrättsliga regelsystemet har en stark internationell prägel. Upphovsrättslagen bygger till stor del på internationella överenskommelser. Upphovsrätten regleras också i hög grad av olika EU-direktiv som har genomförts i svensk rätt. Ett av dessa är rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel (satellit- och kabeldirektivet).
Upphovsrättslagen tillämpas i första hand endast på svenska verk och prestationer. Till följd av Sveriges anslutning till olika internationella konventioner tillämpas den i stor utsträckning även på verk och prestationer med utländskt ursprung. Föreskrifter om upphovsrättslagens tillämpning i detta avseende finns i den internationella upphovsrättsförordningen (1994:193).
4. Direktivets syfte och innehåll
Direktivet bygger vidare på satellit- och kabeldirektivet och harmoniserar upphovsrätten ytterligare inom EU. Direktivet motiveras av att teknikutvecklingen har förändrat distributionen av och tillgången till radio- och tv-program. Det huvudsakliga syftet med direktivet är att förbättra den gränsöverskridande tillgången till radio- och tv-program genom att underlätta klareringen av rättigheter för vissa tjänster.
Direktivet är indelat i fem kapitel och innehåller sammanlagt 14 artiklar. Till detta kommer 27 skäl i direktivets ingress. Direktivets första kapitel innehåller allmänna bestämmelser. De sammanfattar syftet med direktivet (artikel 1) och anger vissa definitioner (artikel 2). I det andra kapitlet finns bestämmelser om var den upphovsrättsligt relevanta åtgärden ska anses ske när sändarföretag (radio- och tv-företag) tillhandahåller vissa program i en till företagets ursprungliga utsändningar anknuten onlinetjänst (artikel 3). Det tredje kapitlet innehåller bestämmelser som rör utövande av rättigheter till vidaresändning av radio- och tv-program (artiklarna 4–7). Det fjärde kapitlet innehåller bestämmelser om radio- och tv-företags och signaldistributörers (operatörers) överföring av radio- och tv-sändningar till allmänheten i samband med s.k. direktinjicering. Direktivets femte kapitel innehåller slutbestämmelser, bl.a. en ändring av satellit- och kabeldirektivet och ikraftträdande (artiklarna 9–14).
5. En ny ursprungslandsprincip för radio- och tv-företags tillgängliggörande av vissa program i playtjänster
Förslag: När ett radio- eller tv-företag gör sin utsändning av ett
program eller en upptagning av programmet tillgänglig för allmänheten i en playtjänst ska, i fråga om utövande av de rättigheter som krävs för att utnyttja de verk och prestationer som ingår i programmet, den upphovsrättsligt relevanta åtgärden anses ske i det EES-land där företaget huvudsakligen är etablerat. Det ska endast gälla om företaget tillhandahåller eller kontrollerar och ansvarar för tjänsten och om tillgängliggörandet sker samtidigt med den ursprungliga utsändningen eller under en begränsad tid efter den. Det ska gälla alla typer av radioprogram. De tv-program som ska omfattas är nyhets- och aktualitetsprogram samt egna produktioner som är helt finansierade av tvföretaget. Sådana tv-program ska dock undantas i den utsträckning de återger ett idrottsevenemang. Reglerna om var den upphovsrättsligt relevanta åtgärden ska anses ske ska även gälla material som kompletterar utsändningen av programmen och som tillgängliggörs i playtjänsten. När det gäller kompletterande material ska reglerna gälla också när materialet görs tillgängligt före den ursprungliga utsändningen.
En ny ursprungslandsprincip för radio- och tv-företags tillgängliggörande av vissa program i playtjänster
Skälen för förslagen
En ny ursprungslandsprincip behöver införas
Inom upphovsrätten gäller allmänt att det avgörande för vilket lands lag som är tillämplig när det gäller användningen av verk och andra prestationer som ingår i exempelvis en radio- eller tv-utsändning är var den upphovsrättsligt relevanta åtgärden sker. Direktivet reglerar den frågan när det gäller radio- och tv-företags tillgängliggörande av en radio- eller tv-utsändning av vissa program eller en upptagning av sådana program i en tjänst via internet, en s.k. playtjänst (onlinetjänst respektive online service i den svenska respektive engelska språkversionen av direktivet).
Enligt direktivet ska den upphovsrättsligt relevanta åtgärden anses ske endast i det EES-land där radio- eller tv-företaget har sitt huvudsäte (artikel 3.1). Med det torde avses där företaget huvudsakligen är etablerat (principal establishment, principal établissement respektive hauptniederlassung i den engelska, franska respektive tyska språkversionen av direktivet). Det innebär att de rättigheter som krävs för att göra programmen tillgängliga inom EES endast behöver klareras i etableringslandet, eftersom radio- eller tvföretagets användning av de skyddade verken och prestationerna ska anses ske där. Bestämmelserna syftar till att förbättra den gränsöverskridande tillgången till radio- och tv-program inom EES (artikel 1).
Ersättningen till rättsinnehavarna ska återspegla programmens publik och medlemsstaterna ska säkerställa att parterna vid bestämmandet av ersättningen beaktar alla aspekter av den aktuella tjänsten, t.ex. hur länge programmen är tillgängliga (artikel 3.2).
Direktivets bestämmelser innebär dock inte någon skyldighet för radio- eller tv-företag att tillhandahålla program över gränserna och bestämmelserna ska inte heller påverka parternas möjlighet att, i enlighet med unionsrätten, avtala om att begränsa utnyttjandet av de rättigheter som berörs (artikel 3.3).
Upphovsrättslagen innehåller bestämmelser som reglerar var den upphovsrättsligt relevanta åtgärden ska anses ske vid vissa utsändningar över satellit (61 a §). Bestämmelserna infördes med anledning av satellit- och kabeldirektivet. Det finns däremot inte några bestämmelser som reglerar var den upphovsrättsligt relevanta
Ds 2020:25 En ny ursprungslandsprincip för radio- och tv-företags tillgängliggörande av vissa program i playtjänster
åtgärden ska anses ske när det gäller de tjänster som omfattas av direktivet. Det innebär att nya bestämmelser behöver införas.
Vilka program och tjänster omfattas?
Enligt artikel 3.1 ska regleringen tillämpas vid tillhandahållande av radioprogram och vissa tv-program i vad som benämns anknutna onlinetjänster.
De tv-program som ska omfattas är dels nyhets- och aktualitetsprogram, dels egna produktioner som finansieras helt av radio- eller tv-företaget. Enligt direktivets skäl motiveras begränsningen till vissa tv-program av de särdrag som finns när det gäller finansiering och licensiering av vissa tv-program (skäl 10).
Vad som avses med nyhets- och aktualitetsprogram (news and current affairs programmes i den engelska språkversionen) behandlas inte närmare i direktivet. Viss ledning torde kunna hämtas från EU-domstolens tolkning av vad som avses med nyheter i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (direktivet om upphovsrätt i informationssamhället), när det gäller möjligheten att använda verk och andra skyddade prestationer vid nyhetsrapportering med stöd av en inskränkning i ensamrätten. Med nyhet (current event) avses enligt domstolen en händelse som är av informationsintresse för allmänheten när det rapporteras om den (EU-domstolens dom den 29 juli 2019 i mål C-516/17, Spiegel Online, punkt 67). Utifrån den tolkning som EU-domstolen har gett uttryck för kan det antas att med nyhets- och aktualitetsprogram i direktivets mening avses program där information om en sådan händelse t.ex. rapporteras, analyseras eller kommenteras. Exempel på aktualitetsprogram som inte är rena nyhetsprogram är t.ex. nyhetsmagasin eller debattprogram.
Med egna produktioner avses enligt skälen i direktivet program som är producerade av radio- eller tv-företaget med användning av egna resurser. Beställda produktioner eller s.k. samproduktioner är däremot inte att betrakta som egna produktioner i direktivets mening. Av skälen framgår även att finansieringskravet bör anses uppfyllt även om finansieringen kommer från offentliga medel
En ny ursprungslandsprincip för radio- och tv-företags tillgängliggörande av vissa program i playtjänster
(skäl 10). För svensk del innebär det att public service-företagens produktioner omfattas om övriga förutsättningar är uppfyllda.
Enligt artikel 3.1 ska ursprungslandsprincipen i fråga om tvprogram inte vara tillämplig på sändningar av idrottsevenemang eller verk och andra prestationer som ingår i sådana sändningar. Vad som avses med idrottsevenemang behandlas inte heller närmare i direktivet. Det kräver troligen inte någon form av tävlingsmoment, även om det oftast är det som paketeras i evenemangsformatet. Med evenemang torde avses större och kommersiella tillställningar, även om någon sådan uttrycklig begränsning inte föreskrivs i direktivet.
För att ursprungslandsprincipen ska vara tillämplig krävs det enligt direktivet att programmen tillgängliggörs i vad som benämns som en anknuten onlinetjänst. Enligt direktivets definition av anknuten onlinetjänst avses en onlinetjänst som ett radio- eller tvföretag antingen självt tillhandahåller, eller kontrollerar och ansvarar för, genom vilken allmänheten tillhandahålls radio- eller tv-program samtidigt med företagets utsändning, eller under en fastställd tidsperiod efter den, samt eventuellt material i anknytning till en sådan sändning (artikel 2.1). Det måste förstås så att tillgängliggörandet ska ske i en tjänst via internet som radio- eller tv-företaget tillhandahåller eller kontrollerar och ansvarar för och att det ska ske samtidigt som utsändningen i kanalerna (linjärt) eller under en begränsad period efter sändningen (s.k. catch up). Av definitionen följer också att material som har viss anknytning till utsändningen av programmen ska omfattas, oavsett om det materialet ingår i utsändningen och även om det tillgängliggörs före utsändningen. Sådant extramaterial kan avse t.ex. en förhandsvisning av ett program eller en utvidgning av ett program, som då ett utdrag ur en intervju sänds under en nyhetssändning och hela intervjun finns tillgänglig i tjänsten (jfr skäl 8).
Vilka rättsinnehavare och användare omfattas?
Av artikel 3 följer att regleringen endast ska tillämpas i förhållandet mellan rättsinnehavare (inbegripet t.ex. kollektiva förvaltningsorganisationer) och radio- eller tv-företag (se även skäl 9).
Ds 2020:25 En ny ursprungslandsprincip för radio- och tv-företags tillgängliggörande av vissa program i playtjänster
Med rättsinnehavare avses den som innehar de aktuella rättigheterna till verket eller prestationen. Det kan vara den ursprungliga rättighetshavaren eller någon som rätten har övergått till.
Av artikel 3 följer vidare att samtliga rättigheter som skyddas av unionsrätten är avsedda att omfattas av regleringen (se även skäl 9). I svensk rätt finns det ytterligare en kategori rättighetshavare. Framställare av fotografiska bilder har en till upphovsrätten närstående rättighet till bilden, även om det inte är fråga om ett upphovsrättsligt skyddat verk (49 a § upphovsrättslagen). I direktivets skäl anges att ursprungslandsprincipen ska omfatta klarering av alla de rättigheter som krävs för att tillhandahålla program i de aktuella tjänsterna (skäl 9). För att den svenska regleringen ska vara ändamålsenlig bör den därför omfatta även användning av fotografiska bilder.
Vad som avses med ett radio- eller tv-företag (sändarföretag respektive broadcasting organisation i de svenska och engelska språkversionerna av direktivet) behandlas inte närmare i direktivet. I upphovsrättslagen används benämningen för sändarverksamhet som är organiserad i företagsliknande form (se t.ex. prop. 2010/11:33 s. 36). Detsamma får antas avses i direktivet.
Vilka förfoganden omfattas?
Av artikel 3.1 framgår vilka förfoganden, dvs. upphovsrättsligt relevanta åtgärder, som ska omfattas av regleringen. De relevanta förfogandena är dels överföring till allmänheten av verk och andra prestationer, trådbundet eller trådlöst, dels tillgängliggörande för allmänheten av verk och andra prestationer, trådbundet eller trådlöst, på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till materialet från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer. Enligt den terminologi som används i upphovsrättslagen görs verket eller prestationen i båda fallen tillgängligt för allmänheten genom att det överförs till allmänheten (se 2 § tredje stycket 1).
Enligt artikel 3.1 ska ursprungslandsprincipen även omfatta framställning av exemplar av verk och andra prestationer som är nödvändig för ”tillhandahållande av, tillgång till, eller användning av” de tjänster som omfattas av bestämmelserna. Det förhållandet att regleringen endast ska tillämpas mellan rättsinnehavare och
En ny ursprungslandsprincip för radio- och tv-företags tillgängliggörande av vissa program i playtjänster
radio- eller tv-företag torde dock innebära att endast sådan exemplarframställning som kan tillräknas företaget är avsedd att omfattas. Med nödvändig framställning bör därför förstås framställning av sådana exemplar som krävs för att radio- eller tvföretaget ska kunna överföra verken eller prestationerna till allmänheten.
Vilken användning omfattas?
Artikel 3.1 reglerar endast var den upphovsrättsligt relevanta åtgärden ska anses ske och påverkar inte i sig lagligheten av en viss åtgärd. Enligt artikeln ska emellertid ursprungslandsprincipen tillämpas för syften som rör utövande av upphovsrätt och närstående rättigheter av relevans för tillhandahållande av, tillgång till eller användning av en anknuten onlinetjänst för aktuella program. I direktivets skäl anges att principen bör omfatta klarering av de rättigheter som är nödvändiga för att ett radio- eller tv-företag ska kunna tillhandahålla aktuella program i sådana tjänster (skäl 9).
Med utövande av upphovsrätt och närstående rättigheter bör därmed förstås inhämtande av de rättigheter som krävs för att radio- eller tv-företaget ska kunna använda de verk och prestationer som ingår i de aktuella programmen. Syftet med att ange att ursprungslandsprincipen ska tillämpas för syften som rör utövande av upphovsrätt och närstående rättigheter förefaller vara att undanta olovlig användning från tillämpningsområdet. Ursprungslandsprincipen torde därför endast vara avsedd att gälla under förutsättning att radio- eller tv-företaget innehar de rättigheter som krävs.
Direktivet behandlar inte frågan om annan lovlig användning, såsom användning med stöd av en inskränkning i ensamrätten, är avsedd att omfattas av artikel 3.1. Det kan argumenteras för att syftet med bestämmelserna – att underlätta tillgängliggörandet av programmen över gränserna – talar för att även sådan användning bör omfattas. Men ordalydelsen får anses tala i motsatt riktning. Användning som sker med stöd av en inskränkning kan svårligen anses innebära utövande av upphovsrätt och närstående rättigheter, och inte heller anses vara för syften som rör sådant utövande. Det är dock ytterst en fråga för EU-domstolen och den svenska lagtexten bör utformas i nära anslutning till artikeltexten.
Ds 2020:25 En ny ursprungslandsprincip för radio- och tv-företags tillgängliggörande av vissa program i playtjänster
I de fall som inte omfattas av regleringen är det, på samma sätt som i dag, en fråga för rättstillämpningen att avgöra var den upphovsrättsligt relevanta åtgärden ska anses ske.
Parterna får begränsa utnyttjandet av de rättigheter som omfattas av ursprungslandsprincipen
Enligt direktivet ska regleringen inte påverka avtalsfriheten för rättsinnehavare och radio- och tv-företag att, i enlighet med unionsrätten, komma överens om att begränsa utnyttjandet av de aktuella rättigheterna (artikel 3.3 och skäl 13). Direktivet innebär alltså inte någon skyldighet för radio- och tv-företag att tillhandahålla program i sina tjänster via internet i andra länder. Direktivet påverkar inte heller parternas möjlighet att begränsa t.ex. i vilka länder visst material får göras tillgängligt.
Den nya regleringen ska alltså gälla för den användning som parterna avtalar om. Regleringen innebär däremot inte att parterna ska kunna avtala om var den upphovsrättsligt relevanta åtgärden ska anses ske.
Hur ska ersättningen till rättsinnehavarna bestämmas?
Enligt artikel 3.2 ska medlemsstaterna säkerställa att parterna, vid fastställande av den ersättning som ska betalas för de rättigheter på vilka ursprungslandsprincipen är tillämplig, beaktar alla aspekter av tjänsten. Som exempel nämns hur länge programmen är tillgängliga online, dess publik och tillgängliga språkversioner. I artikeln anges även att detta inte utesluter att ersättningen beräknas på grundval av radio- eller tv-företagets intäkter.
Motsvarande gäller vid fastställande av ersättning för de rättigheter på vilka den ursprungslandsprincip som gäller enligt satellit- och kabeldirektivet är tillämplig (skäl 17 i det direktivet).
En möjlighet vore att införa en särskild avtalsrättslig bestämmelse som anger att parterna vid fastställandet av ersättningen ska beakta alla aspekter av tjänsten. Bestämmelserna i artikel 3.2 ger dock uttryck för principer som redan följer av etablerad praxis från EUdomstolen (se EU-domstolens dom den 4 oktober 2011 i de
En ny ursprungslandsprincip för radio- och tv-företags tillgängliggörande av vissa program i playtjänster
förenade målen C-403/08 och C-429/08, Premier League, punkterna 109–112). Det har inte ansetts nödvändigt att införa en sådan bestämmelse när det gäller fastställande av ersättning för de rättigheter på vilka den ursprungslandsprincip som gäller vid satellitsändningar är tillämplig (jfr 61 a § upphovsrättslagen). Det förefaller inte finnas anledning att göra någon annan bedömning nu. Någon särskild bestämmelse föreslås därför inte.
6. Vidaresändning av radio och tv
6.1. Avtalslicensen för vidaresändning av radio och tv
Förslag: I fråga om avtalslicensen för vidaresändning av radio och
tv ska angivandet av att vidaresändning av verk kan ske trådlöst eller genom kabel tas bort. Även begränsningen till vidaresändning av verk som ingår i en trådlös radio- eller tv-utsändning ska tas bort.
Skälen för förslaget
Utövande av rättigheter till vidaresändning
Vidaresändning innebär att verk och andra skyddade prestationer som ingår i en primär radio- eller tv-utsändning som är avsedd att tas emot direkt av allmänheten sänds vidare samtidigt och oförändrat till vad som ibland beskrivs som en ny publik. För att ha rätt att genomföra en vidaresändning krävs tillstånd från rättsinnehavarna.
Olika kategorier av upphovsmän och innehavare av närstående rättigheter kan ha rättigheter i radio- och tv-utsändningar, t.ex. radio- och tv-företag, producenter, författare, regissörer, skådespelare, musiker och fotografer. Det innebär att det kan vara svårt att komma i kontakt med samtliga rättsinnehavare för att klarera rättigheterna till vidaresändningar. Direktivet innehåller bestämmelser om utövande av rättigheter till vidaresändning som syftar till att underlätta rättighetsklareringen och förbättra den gränsöverskridande tillgången till radio- och tv-program inom EES. Bestämmelserna bygger i stor utsträckning vidare på satellit- och kabeldirektivets bestämmelser om förvaltning av rättigheter till
Vidaresändning av radio och tv Ds 2020:25
vidaresändning genom kabel. Enligt regleringen i det direktivet är det obligatoriskt med kollektiv förvaltning för sådan vidaresändning.
Enligt direktivet får rättighetshavarna endast utöva sin rätt att tillåta eller förbjuda vidaresändning genom en kollektiv förvaltningsorganisation (artikel 4.1). Det innebär att den som vill genomföra en vidaresändning behöver vända sig till en förvaltningsorganisation för att klarera rättigheterna i stället för till enskilda rättighetshavare. Direktivet omfattar, med vissa närmare avgränsningar, vidaresändningar som sker genom annan teknik än kabel (artikel 2.2). Genom direktivet utvidgas alltså de vidaresändningsrättigheter som ska omfattas av obligatorisk kollektiv förvaltning till att även inbegripa vidaresändning genom annan teknik än kabel.
Direktivets bestämmelser ska, i likhet med satellit- och kabeldirektivets bestämmelser, inte tillämpas på rättigheter som innehas av det radio- eller tv-företag som genomför den ursprungliga utsändningen, oavsett om rättigheterna är radio- eller tv-företagets egna, eller om de har överförts till radio- eller tv-företaget från andra rättighetshavare (artikel 5.1). I den situationen behöver den som vill utföra en vidaresändning endast vända sig till radio- eller tv-företaget för att avtala om rättigheterna och det finns därmed inget behov av att underlätta rättighetsklareringen (se skäl 17).
För rättighetshavare som inte företräds av en förvaltningsorganisation, s.k. utanförstående rättighetshavare, finns det vissa presumtions- och skyddsregler i direktivet. De är utformade på i huvudsak samma sätt som motsvarande bestämmelser i satellit- och kabeldirektivet. Bestämmelserna innebär att den organisation som förvaltar rättigheter i samma kategori för den aktuella medlemsstatens territorium ska anses ha rätt att utöva rätten även för de utanförstående rättighetshavarna. När fler än en organisation förvaltar rättigheter i samma kategori för en medlemsstats territorium, ska det vara upp till den medlemsstaten att besluta vilken eller vilka av organisationerna som får utöva rätten (artikel 4.2). Medlemsstaterna ska säkerställa att utanförstående rättighetshavare har samma rättigheter och skyldigheter som följer av ett avtal mellan en kollektiv förvaltningsorganisation och en operatör av en vidaresändningstjänst som de rättighetshavare som har bemyndigat organisationen eller organisationerna. Rättighetshavare ska kunna göra anspråk på dessa rättigheter inom en period som bestäms av den berörda medlemsstaten och som ska vara minst tre år räknat från
Ds 2020:25 Vidaresändning av radio och tv
dagen för den vidaresändning som innefattar rättighetshavarens verk eller prestation (artikel 4.3).
Det anges uttryckligen att medlemsstaterna får ha samma regler för det fallet att både den ursprungliga utsändningen och vidaresändningen äger rum inom deras territorium (artikel 7).
Satellit- och kabeldirektivets bestämmelser om utövande av rättigheter till vidaresändning är i svensk rätt uppfyllda genom avtalslicensen för vidaresändning av radio och tv i upphovsrättslagen.
Enligt den avtalslicensordningen har var och en rätt att till allmänheten trådlöst eller genom kabel samtidigt och oförändrat vidaresända verk och andra prestationer som ingår i en trådlös radio- eller tv-utsändning, om avtalslicens gäller enligt 42 a § (42 f § första stycket). Det gäller oavsett om den ursprungliga utsändningen sker i ett annat EES-land eller i Sverige. Bestämmelserna omfattar inte rättigheter till vidaresändning som innehas av det radio- eller tvföretag som sänder ut den ursprungliga sändningen (42 f § andra stycket).
En förutsättning för att avtalslicensen för vidaresändning ska gälla är att det har ingåtts ett avtal med en organisation som företräder ett flertal rättighetshavare till i Sverige använda verk eller prestationer på området. Avtalslicensen ger rätt att utnyttja verk och prestationer av det slag som avses med avtalet även om rättighetshavarna inte företräds av organisationen. De villkor i fråga om rätten att utnyttja verket eller prestationen som följer av avtalet gäller också för utanförstående rättighetshavare. Detsamma gäller i fråga om den ersättning som lämnas enligt avtalet. Utanförstående rättighetshavare ska även i fråga om förmåner som väsentligen bekostas genom sådan ersättning vara likställda med de rättighetshavare som organisationen företräder. Det gäller däremot inte om en förmån bekostas i väsentlig mån av andra medel. Utanförstående rättighetshavare har, oavsett dessa regler, alltid rätt att få ersättning som hänför sig till utnyttjandet, om de begär det inom tre år efter det år då verket eller prestationen utnyttjades. Krav på ersättning för vidaresändning får vidare göras gällande endast av de avtalsslutande organisationerna och kraven ska framställas samtidigt (42 a §).
Någon förbudsmöjlighet för rättighetshavarna motsvarande den som finns i övriga avtalslicensbestämmelser i upphovsrättslagen finns inte när det gäller vidaresändningar enligt 42 f §.
Vidaresändning av radio och tv Ds 2020:25
Upphovsrättslagens bestämmelser om avtalslicens för vidaresändning av radio och tv uppfyller direktivets presumtions- och skyddsregler beträffande utanförstående rättighetshavare och det finns inte någon möjlighet för dem att meddela förbud mot användningen (jfr skäl 16). Bestämmelserna i direktivet om utövande av rättigheter till vidaresändning föranleder därmed inte några lagändringar.
Avtalslicensen för vidaresändning av radio och tv bör anpassas till direktivet
När det gäller vilken vidaresändning som ska omfattas av direktivets bestämmelser om utövande av rättigheter finns det anledning att överväga om avtalslicensen för vidaresändning i något avseende bör anpassas till direktivet.
Den vidaresändning som omfattas av direktivet är inte begränsad i fråga om vilken teknik som vidaresändningen genomförs med, men när vidaresändningen sker över internet är det endast vidaresändningar som sker i en kontrollerad miljö som omfattas (artikel 2.2 b). Med kontrollerad miljö avses en miljö där en operatör av en vidaresändningstjänst tillhandahåller en säker vidaresändning till behöriga användare (artikel 2.3). Syftet är att säkerställa att det finns ett tillräckligt skydd mot obehörig användning. I direktivets skäl anges att säkerhetsnivån bör vara jämförbar med säkerhetsnivån för innehåll som överförs via förvaltade nät, t.ex. kabelnätverk eller slutna ip-baserade nätverk, där innehållet är krypterat (skäl 14).
Med kabel avses i 42 f § varje form av fysisk ledare (se prop. 1985/86:146 s. 30 och prop. 1994/95:58 s. 49) och avtalslicensen innehåller därmed ingen begränsning i fråga om med vilken teknik vidaresändningen kan ske. Användning med stöd av avtalslicensen kan alltså förekomma i något fler fall än vad som kan ske i enlighet med direktivets bestämmelser. Direktivet kan inte anses innebära ett krav på att avtalslicensbestämmelsen inte ska kunna tillämpas även i sådana fall. För att bättre återspegla definitionen av vidaresändning i direktivet finns det emellertid anledning att anpassa avtalslicensbestämmelsen på så sätt att angivandet av att vidaresändning får ske trådlöst eller genom kabel tas bort. Huruvida användning med stöd av avtalslicensen ska få ske i det enskilda fallet även när vidaresändningen sker över internet i en icke kontrollerad miljö bör
Ds 2020:25 Vidaresändning av radio och tv
däremot lämpligen överlämnas till avtalsmarknadens parter att bestämma.
En ytterligare fråga rör hur den ursprungliga utsändningen sker och hur den som genomför vidaresändningen tar emot de programbärande signalerna. Enligt ordalydelsen är avtalslicensbestämmelsen begränsad till vidaresändning av verk som ingår i en trådlös radio- eller tv-utsändning. Någon motsvarande begränsning finns inte när det gäller vad som avses med vidaresändningar enligt direktivet. Den ursprungliga utsändningen kan enligt direktivet ske även på andra sätt än trådlöst, dock inte ”online” (se artikel 2.2).
Den rådande uppfattningen synes vara att den ursprungliga utsändningen på grund av bl.a. den tekniska utvecklingen och av praktiska skäl inte behöver vara trådlös i bokstavlig mening för att användning ska kunna ske i enlighet med avtalslicensen för vidaresändning. Men för att bättre återspegla definitionen av vidaresändning i direktivet finns det anledning att anpassa avtalslicensbestämmelsen på så sätt att begränsningen till trådlösa utsändningar tas bort. Frågan om huruvida användning med stöd av avtalslicensen i det enskilda fallet ska få ske när den ursprungliga utsändningen sker ”online” bör, på samma sätt som vad gäller vidaresändning över internet i en icke kontrollerad miljö, lämpligen överlämnas till avtalsmarknadens parter att bestämma.
Enligt direktivet saknar det betydelse hur den som vidaresänder erhåller sändningen (de programbärande signalerna) från radio- eller tv-företaget (se artikel 2.2 a och även artikel 9 där motsvarande ändring görs i definitionen av vidaresändning via kabel i satellit- och kabeldirektivet). Det klargörs därmed att det är fråga om vidaresändning oavsett om den som vidaresänder fångar upp själva utsändningen eller om denne erhåller andra programbärande signaler som inte är tillgängliga för allmänheten från radio- eller tv-företaget, s.k. direktinjicering (se artikel 2.4 och skäl 21). Om radio- eller tvföretaget inte sänder direkt till allmänheten utan endast direktinjicerar är det dock inte fråga om vidaresändning (se avsnitt 7).
Avtalslicensen för vidaresändning tar sikte på vidaresändning av verk och inte signalen i sig och anses tillämplig t.ex. i sådana fall där det sker en mer eller mindre långdistansbetonad överföring av den trådlösa signalen via kabel till den som genomför vidaresändningen (se prop. 1985/86:146 s. 30 och 31). Avtalslicensen bör därmed redan anses gälla oavsett hur den som vidaresänder erhåller de
Vidaresändning av radio och tv Ds 2020:25
programbärande signalerna från radio- eller tv-företaget under förutsättning att radio- eller tv-företaget även sänder direkt till allmänheten. Någon lagändring i det avseendet behövs därför inte.
6.2. Förhandling och medling vid vidaresändning av radio och tv genom annan teknik än kabel
Förslag: Ett radio- eller tv-företag som verkställer utsändningar
inom EES och den som vill utföra en vidaresändning genom annan teknik än kabel ska vara skyldiga att förhandla om licensiering av rättigheter till vidaresändningen i enlighet med god affärssed.
När det uppkommer en tvist om ingåendet av ett avtal om vidaresändning genom annan teknik än kabel, ska parterna ha rätt att få en medlare utsedd på samma sätt som när det är fråga om avtal om vidaresändning genom kabel.
Skälen för förslagen
Avtalsförhandlingar om licensiering av rättigheter till vidaresändning genom annan teknik än kabel
Satellit- och kabeldirektivet föreskriver en rätt till förhandling för den som vill företa en vidaresändning genom kabel (artikel 12.1 i det direktivet). Rätten till förhandling regleras i svensk rätt genom bestämmelser i 52 a § upphovsrättslagen. Direktivet innehåller inte någon motsvarande rätt till förhandling vad gäller tillstånd till sådan vidaresändning som omfattas av direktivet, men reglerar däremot den situationen att parterna har inlett sådana förhandlingar.
Enligt artikel 5.2 ska medlemsstaterna se till att om ett radio- eller tv-företag och en operatör av vidaresändningstjänster inleder förhandlingar om tillstånd till sådan vidaresändning som omfattas av direktivet, ska förhandlingarna genomföras i god tro (good faith i den engelska språkversionen). I direktivets skäl hänvisas till att Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/26/EU av den 26 februari 2014 om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter och gränsöverskridande licensiering av rättig-
Ds 2020:25 Vidaresändning av radio och tv
heter till musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden (direktivet om kollektiv förvaltning av upphovsrätt) innehåller liknande regler (skäl 17). Enligt artikel 16 i det direktivet ska medlemsstaterna se till att kollektiva förvaltningsorganisationer och användare förhandlar om licensiering av rättigheter i ärligt uppsåt (good faith i den engelska språkversionen). Vid genomförandet av det direktivet konstaterade regeringen att innebörden av skyldigheten torde ligga i att parterna i möjligaste mån ska medverka till att en överenskommelse nås när parterna väl förhandlar (prop. 2015/16:181 s. 93). Detsamma får antas gälla när radio- eller tvföretag och en operatör av vidaresändningstjänster inleder förhandlingar. Enligt den bestämmelse i lagen (2016:977) om kollektiv förvaltning av upphovsrätt som genomför reglerna ska förhandlingarna ske i enlighet med god affärssed. En motsvarande bestämmelse bör nu införas.
Enligt direktivet måste skyldigheten att genomföra avtalsförhandlingar på visst sätt omfatta förhandlingar om sådan vidaresändning som omfattas av direktivet. Som framgår i avsnitt 6.1 omfattar direktivet t.ex. inte vidaresändning över internet som inte sker i en kontrollerad miljö. I det avsnittet föreslås att avtalslicensen för vidaresändning av radio och tv även fortsättningsvis bör omfatta också sådan vidaresändning. Även i förevarande fall väljer parterna om de vill inleda förhandlingar med varandra. Om ett radio- eller tvföretag och en operatör av vidaresändningstjänster väl inleder förhandlingar om vidaresändning bör det också kunna ställas krav på att de förhandlar i enlighet med god affärssed, oberoende av om det är fråga om sådan vidaresändning som avses i direktivet eller inte. Reglerna bör därför gälla vid avtalsförhandlingar om all typ av vidaresändning genom annan teknik än kabel, dvs. med annan trådbunden teknik än kabel eller med trådlös teknik.
Artikel 5.2 bör lämpligen genomföras med en ny bestämmelse i 52 a §. Det bör samtidigt förtydligas att den förhandlingsskyldighet som regleras i paragrafens första stycke gäller även när det är fråga om andra skyddade prestationer som ingår i en radio- eller tvutsändning, och inte endast när det är fråga om verk. Även det s.k. representationskravet som gäller för den organisation som ingår avtal med avtalslicensverkan som anges i samma stycke bör anpassas till det nuvarande representationskravet i den grundläggande avtals-
Vidaresändning av radio och tv Ds 2020:25
licensbestämmelsen i 42 a §. Det framstår närmast som ett förbiseende att dessa justeringar inte har gjorts tidigare.
Medling vid tvist om avtal om vidaresändning genom annan teknik än kabel
Om inget avtal om rätt till vidaresändning ingås mellan ett radio- eller tv-företag respektive en kollektiv förvaltningsorganisation och en operatör av en vidaresändningstjänst, ska medlemsstaterna säkerställa att det är möjligt för parterna att begära stöd från medlare i enlighet med artikel 11 i satellit- och kabeldirektivet (artikel 6 i direktivet). Möjligheten att begära stöd från medlare i enlighet med satellit- och kabeldirektivet regleras i lagen (2017:322) om medling i vissa upphovsrättstvister (medlingslagen).
Medlingslagen gäller bl.a. när det uppkommer en tvist om ingåendet av ett avtal som är en förutsättning för avtalslicens för vidaresändning genom kabel enligt 42 f § upphovsrättslagen (1 § första stycket). Medlingslagen gäller också vid motsvarande tvister som kan uppkomma när avtal om vidaresändning genom kabel ska ingås med radio- eller tv-företag som verkställer utsändningar inom EES (1 § tredje stycket). Medlingslagen är däremot inte tillämplig om tvisten gäller ingåendet av ett avtal om vidaresändning genom annan teknik än kabel. En part kan ansöka om medling om förhandlingar om att få till stånd ett avtal har inletts men de inte har lett till att något avtal har träffats (3 § första stycket). Det kan handla om att parterna i ett existerande avtal vars giltighetstid är på väg att löpa ut förhandlar om ett nytt avtal. Förhandlingarna kan också avse en utvidgning eller inskränkning av ett existerande avtal eller ett avtal som annars kompletterar detta. Bestämmelsen täcker också in den situationen att parterna inte har något avtalsförhållande sedan tidigare (se prop. 2016/17:119 s. 43 och 44). Även den som har begärt förhandling om ett avtal, men fått sin begäran avvisad, har möjlighet att ansöka om medling (3 § andra stycket). En ansökan om medling ska göras hos Patent- och marknadsdomstolen (4 § första stycket). Vad gäller medlingens avslutande innehåller medlingslagen en särskild regel för avtalstvister om vidaresändning genom kabel. I sådana fall ska ett av medlaren framlagt förslag anses antaget, om ingen av parterna invänder mot det inom tre månader
Ds 2020:25 Vidaresändning av radio och tv
från den dag då parten fick del av förslaget (11 §). Med den bestämmelsen genomförs artikel 11.3 i satellit- och kabeldirektivet.
Medlingslagen gäller alltså redan för de avtalssituationer som avses i direktivet men är endast tillämplig vad gäller avtal om vidaresändning genom kabel. Medlingslagen erbjuder ett fungerande och rättssäkert system för att tillförsäkra att parterna kan få hjälp av en medlare när de inte på egen hand träffar ett avtal. Medlingslagens tillämpningsområde bör därför utvidgas till att omfatta även vidaresändning genom annan teknik än kabel.
7. Utsändning av radio och tv vid s.k. direktinjicering
Förslag: Ett radio- eller tv-företag ska i ett särskilt fall anses delta
i annans tillgängliggörande av verk och andra prestationer genom en radio- eller tv-utsändning. Det ska gälla om radio- eller tvföretaget tillhandahåller sändningen till den andre utan att samtidigt genomföra en egen utsändning till allmänheten.
Skälen för förslaget
En särskild reglering vid tillhandahållande av radio- eller tvsändningar genom s.k. direktinjicering
Direktinjicering är en teknisk process som används för att förmedla radio- eller tv-sändningar. I stället för att sända radio- eller tvprogram direkt till allmänheten tillhandahåller radio- eller tvföretaget sin signal till en operatör som sänder programmen till allmänheten. Om det sker utan att radio- eller tv-företaget samtidigt verkställer en utsändning direkt till allmänheten, ska det enligt direktivet anses ske en enda överföring till allmänheten i vilken både radio- eller tv-företaget och operatören deltar och för vilken de ska inhämta tillstånd från rättsinnehavarna (artikel 8.1). Syftet med bestämmelserna är att säkerställa att rättsinnehavarna får skälig ersättning för användningen av deras verk och prestationer.
När det gäller bestämmelsernas närmare innehåll ska de tillämpas i förhållandet mellan rättsinnehavare och radio- eller tv-företag respektive operatörer. I artikel 8 används benämningen sändarföretag. Det som avses är radio- och tv-företag (broadcasting organisation i den engelska språkversionen av direktivet). Med operatör (signaldistributör i den svenska språkversionen av
Utsändning av radio och tv vid s.k. direktinjicering Ds 2020:25
direktivet) avses någon som, utan att vara ett radio- eller tv-företag, förmedlar radio- eller tv-program till allmänheten (jfr artikel 2.4).
I bestämmelserna anges att när ett radio- eller tv-företag genom direktinjicering överför sina programbärande signaler till en operatör utan att självt samtidigt sända ”dessa” programbärande signaler direkt till allmänheten, och operatören överför ”dessa” programbärande signaler till allmänheten, ska radio- eller tvföretaget och operatören anses delta i en enda överföring till allmänheten. Med direktinjicering avses en teknisk process genom vilken ett radio- eller tv-företag överför sina programbärande signaler till en annan organisation än ett sådant företag på ett sådant sätt att de programbärande signalerna inte är tillgängliga för allmänheten under överföringen (artikel 2.4). Bestämmelserna omfattar alltså situationer då radio- eller tv-företaget inte samtidigt som det tillhandahåller signalen till operatören verkställer en egen utsändning av innehållet i sändningen till allmänheten. När radio- eller tv-företaget även sänder direkt till allmänheten i en sådan situation är det i stället fråga om vidaresändning (se avsnitt 6.1).
I direktivets skäl förtydligas att regleringen inte ska tillämpas när operatören endast tillhandahåller radio- eller tv-företaget tekniska resurser i den mening som avses i rättspraxis från EU-domstolen (se skäl 20 och t.ex. EU-domstolens dom den 19 november 2015 i mål C-325/14, SBS Belgium, punkt 32, samt där hänvisad rättspraxis). Direktivsbestämmelserna tar alltså sikte på situationer då operatören agerar självständigt i förhållande till radio- eller tv-företaget.
Enligt det hittillsvarande rättsläget är det som ett radio- eller tvföretag gör i den situation som regleras i artikel 8.1 inte att betrakta som att företaget överför verken eller prestationerna till allmänheten (se EU-domstolens nämnda dom i mål C-325/14, SBS Belgium). Det är i stället operatören som gör det upphovsrättsliga förfogandet att överföra verken eller prestationerna till allmänheten. Att operatören och radio- eller tv-företaget ska anses delta i en enda överföring till allmänheten enligt terminologin i direktivet bör därför förstås så att radio- eller tv-företaget ska anses delta i operatörens upphovsrättsliga förfogande. För att genomföra direktivet i denna del bör det införas en ny bestämmelse med den innebörden.
För att den svenska regleringen ska vara ändamålsenlig bör den även i detta fall – utöver de rättigheter som ges skydd i unionsrätten – omfatta också rätten till fotografiska bilder.
Ds 2020:25 Utsändning av radio och tv vid s.k. direktinjicering
Det bör inte införas någon ny ordning för inhämtande av tillstånd från rättsinnehavarna
I direktivets skäl anges att radio- eller tv-företaget och operatören bör erhålla tillstånd för sitt respektive bidrag i överföringen och att regleringen inte ska ge upphov till ett gemensamt ansvar (skäl 20).
Enligt artikel 8.1 får medlemsstaterna fastställa ordningen för inhämtande av tillstånd från rättsinnehavarna. Medlemsstaterna får enligt artikel 8.2 föreskriva att direktivets bestämmelser om utövande av rättigheter till vidaresändning samt medling (bestämmelserna i artiklarna 4–6) ska vara tillämpliga även vid utövandet av rätten att meddela eller vägra tillstånd till operatörer vid sådan sändning som avses i artikel 8.1 (som sker med hjälp av någon av de tekniker som avses i artikel 1.3 i satellit- och kabeldirektivet eller artikel 2.2 i direktivet). I direktivets skäl anges att operatörerna, liksom operatörerna av vidaresändningstjänster, ställs inför den avsevärda börda som klareringen av rättigheter utgör, med undantag för de rättigheter som innehas av radio- och tvföretagen. Medlemsstaterna bör därför tillåtas att föreskriva att operatörerna ska kunna dra nytta av en mekanism för obligatorisk kollektiv förvaltning av rättigheter för sina sändningar, på samma sätt och i samma utsträckning som operatörer av vidaresändningstjänster (skäl 20).
Den form av direktinjicering som regleras i artikel 8.1, dvs. utan att radio- eller tv-företaget samtidigt sänder till allmänheten, förefaller inte förekomma på den svenska marknaden. För det fall sådana situationer skulle förekomma framstår det som att det bör vara möjligt för parterna att hantera rättighetsklareringen med hjälp av den svenska avtalslicensordningen som bl.a. ger möjlighet att också på nya områden ingå avtal med stöd av bestämmelserna om generell avtalslicens.
Det finns inte heller skäl att låta de förslag som gäller förhandling och medling vid avtal om vidaresändning genom annan teknik än kabel omfatta den situation som regleras i artikel 8.1.
8. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 7 juni 2021.
Äldre bestämmelser ska gälla i fråga om åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Bestämmelserna om var den upphovsrättsligt relevanta åtgärden ska anses ske vid tillgängliggörande av radio- och tv-program i en playtjänst ska dock från och med den 7 juni 2023 tillämpas också för avtal som har ingåtts före ikraftträdandet. Dessutom ska bestämmelserna om att ett radio- eller tv-företag i ett särskilt fall ska anses delta i annans överföring till allmänheten av verk och andra prestationer som denne sänder ut från och med den 7 juni 2025 tillämpas också för tillstånd som har lämnats före ikraftträdandet.
Skälen för förslagen: Direktivet ska vara genomfört i medlems-
staterna senast den 7 juni 2021 (artikel 12). Lagändringarna bör träda i kraft den dagen.
På upphovsrättens område gäller allmänt att nya regler tillämpas även på skyddade verk och prestationer som har tillkommit före ikraftträdandet av de nya reglerna. Det finns inte någon anledning att här avvika från denna princip. Principen gäller även utan särskilt förordnande (jfr t.ex. prop. 1993/94:122, prop. 2003/04:177 och prop. 2016/17:119). Det behövs inte någon särskild övergångsbestämmelse med sådant innehåll.
En annan princip som normalt gäller vid ändringar i upphovsrättslagen är att nya regler inte bör tillämpas när det gäller åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. En effekt av det är att de nya reglerna som utgångspunkt inte påverkar redan ingångna avtal. Enligt artikel 11 i direktivet ska
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Ds 2020:25
dock en annan ordning gälla i två fall. Om det vid ikraftträdandet finns ett avtal som skulle träffas av reglerna om var den upphovsrättsligt relevanta åtgärden ska anses ske vid tillgängliggörande i en playtjänst och avtalstiden fortsätter att löpa efter den 7 juni 2023, ska de nya reglerna tillämpas från och med den 7 juni 2023. Om det vid ikraftträdandet finns gällande tillstånd som löper ut efter den 7 juni 2025 till att överföra verk och andra prestationer till allmänheten som skulle träffas av reglerna om att radio- och tv-företag i ett särskilt fall ska anses delta i annans överföring till allmänheten vid dennes utsändning, ska de nya bestämmelserna tillämpas från och med den 7 juni 2025. Det bör införas övergångsbestämmelser med den innebörden.
I övrigt behövs det inte några övergångsbestämmelser.
9. Konsekvenser
Bedömning: Förslagen bedöms ha positiva effekter för enskilda
eftersom de förväntas leda till minskade transaktionskostnader för rättighetsklarering för radio- och tv-företag och vissa operatörer. Förslagen bedöms också ge upphov till nya licensieringsmöjligheter och därmed ökade intäkter för rättighetshavare.
I övrigt medför förslagen inte några ökade intäkter eller kostnader för enskilda eller för det allmänna.
Skälen för bedömningen
Konsekvenser för företag och andra enskilda
I promemorian föreslås en ny bestämmelse som medför att radio- och tv-företag behöver klarera rättigheter endast i det land där företaget huvudsakligen är etablerat. Det gäller de rättigheter som krävs för att tillgängliggöra vissa program i s.k. playtjänster i andra EES-länder. Det föreslås även att avtalslicensen för radio och tv som gäller vidaresändning anpassas till direktivet genom att begräsningen till trådlös utsändning tas bort. Det föreslås också en bestämmelse om att radio- och tv-företag som verkställer utsändningar inom EES och den som vill utföra en vidaresändning genom annan teknik än kabel ska förhandla om licensiering av rättigheterna i enlighet med god affärssed. Förslagen bedöms ha positiva effekter för enskilda eftersom det förväntas leda till minskade transaktionskostnader för rättighetsklarering för radio- och tv-företag och operatörer samt ge upphov till nya licensieringsmöjligheter och därmed intäkter för rättighetshavare. Förslagen förväntas även leda till ökade valmöjlig-
Konsekvenser Ds 2020:25
heter för konsumenter. De föreslagna bestämmelserna rör dock begränsade områden och effekterna bör bli relativt små.
Därutöver föreslås en ny bestämmelse som innebär att radio- och tv-företag ska anses delta i en operatörs överföring av radio- och tvutsändningar till allmänheten vid s.k. direktinjicering. Sådan direktinjicering förefaller inte förekomma på den svenska marknaden och förslaget bedöms därför inte nämnvärt påverka svenska företag eller andra enskilda.
Förslagen syftar till att genomföra ett EU-direktiv som i huvudsak inte lämnar något utrymme för andra nationella regleringar än de som följer direkt av direktivets bestämmelser. I de fall direktivet medger ett sådant utrymme följer förslagen den ordning som finns i dag. Det finns därför inte anledning att överväga ytterligare utredning av förslagens konsekvenser.
Konsekvenser för domstolar och andra myndigheter
Det föreslås att det ska bli möjligt att ansöka vid Patent- och marknadsdomstolen om att få en medlare utsedd i samband med avtalsförhandlingar som rör vidaresändning genom annan teknik än kabel. Enligt nuvarande ordning finns det möjlighet att ansöka om sådan medling i samband med andra upphovsrättsliga avtalsförhandlingstvister, t.ex. när det är fråga om vidaresändning genom kabel. Handläggningen av de nya medlingsärendena kan innebära något ökade kostnader för domstolarna. Det är dock mycket sällan ansökningar om medling görs vid domstolen och antalet ansökningar förväntas inte öka med anledning av förslaget.
Förslagen bedöms inte heller medföra några andra konsekvenser för det allmänna.
10. Författningskommentar
10.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
3 a kap. Avtalslicenser
Avtalslicenser för radio och tv
42 f § Var och en har rätt att till allmänheten samtidigt och oförändrat återutsända (vidaresända) verk som ingår i en radio- eller tv-utsändning, om avtalslicens gäller enligt 42 a §.
Första stycket gäller inte verk till vilka rättigheterna till vidaresändning innehas av det radio- eller tv-företag som sänder ut den ursprungliga sändningen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om avtalslicens avseende vidaresändning av radio- eller tv-utsändningar. Med bestämmelserna genomförs delvis artiklarna 2.2 och 4 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
I första stycket anges enligt den hittillsvarande lydelsen att en vidaresändning kan ske trådlöst eller genom kabel. Bestämmelsen innebär enligt dess hittillsvarande lydelse inte någon begränsning i fråga om vidaresändningsteknik. Stycket ändras så att angivandet av med vilka tekniker som vidaresändningen kan ske tas bort. Det innebär ingen ändring i sak.
Första stycket ändras också så att den hittillsvarande begränsningen till verk som ingår i en trådlös radio- eller tvutsändning tas bort. Det innebär att det saknar betydelse med vilken teknik den ursprungliga utsändningen sker.
I övrigt görs endast språkliga ändringar i paragrafen.
Författningskommentar Ds 2020:25
5 kap. Vissa upphovsrätten närstående rättigheter
Användning av ljudupptagningar för offentligt framförande m.m.
47 § Oavsett bestämmelserna i 45 § första stycket och 46 § första stycket får ljudupptagningar användas vid
1. ett offentligt framförande, eller
2. en överföring till allmänheten utom i fall då överföringen sker på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till ljudupptagningarna från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.
Vid användning som avses i första stycket har framställaren samt de utövande konstnärer vars framförande finns på upptagningen rätt till ersättning. Om två eller flera konstnärer har samverkat vid framförandet, kan den rätt som tillkommer dem göras gällande endast av dem gemensamt. Mot den som har använt anordningen ska konstnärer och framställare göra gällande sina krav samtidigt.
Används en ljudupptagning vid överföring i form av en radio- eller tv-utsändning som samtidigt och oförändrat återutsänds (vidaresänds) till allmänheten gäller följande. Gentemot den som vidaresänder får krav på ersättning göras gällande endast genom sådana organisationer som företräder ett flertal utövande konstnärer eller framställare vars framföranden eller upptagningar används i Sverige. Organisationerna ska framställa kraven samtidigt med de krav som avses i 42 a § tredje stycket.
Bestämmelsen i 11 § andra stycket ska tillämpas i de fall som avses i denna paragraf.
Denna paragraf gäller inte ljudfilm.
Paragrafen innehåller bestämmelser om användning av ljudupptagningar i vissa fall. I paragrafens tredje stycke finns bestämmelser om inkassering av ersättning vid vidaresändning av radio- eller tvutsändning. Frågan behandlas i avsnitt 6.1.
I tredje stycket tas begränsningen till trådlös radio- eller tvutsändning och angivandet av med vilka tekniker vidaresändning kan ske bort. Ändringarna föranleds av motsvarande ändringar i 42 f §, se kommentaren till den paragrafen. I övrigt görs endast språkliga ändringar i stycket.
Ds 2020:25 Författningskommentar
6 kap. Särskilda bestämmelser
49 b § Om någon sänder ut en radio- eller tv-sändning som ett radio-
eller tv-företag tillhandahåller denne utan att radio- eller tv-företaget samtidigt sänder ut innehållet, ska radio- eller tv-företaget anses delta i överföringen till allmänheten av de verk och andra prestationer som skyddas enligt denna lag och som ingår i utsändningen.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att ett radio- eller tv-företag i ett särskilt fall ska anses delta i annans överföring av verk och andra prestationer som ingår i en radio- eller tv-utsändning. Med bestämmelserna genomförs artikel 8.1 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.
Paragrafen gäller när någon annan än ett radio- eller tv-företag sänder ut en radio- eller tv-sändning. Det uppställs inga särskilda krav på den som sänder ut, men det är typiskt sett en operatör som förmedlar radio- eller tv-program till allmänheten. Om den som sänder ut inte agerar självständigt i förhållande till radio- eller tvföretaget, utan endast tillhandahåller radio- eller tv-företaget tekniska medel enligt vad som avses i praxis från EU-domstolen (se t.ex. EU-domstolens dom den 19 november 2015 i mål C‑325/14, SBS Belgium, punkterna 32 och 33 och där hänvisad rättspraxis), sänder denne inte ut i den mening som avses i paragrafen. Det är i den situationen radio- eller tv-företaget som sänder ut.
För att paragrafen ska vara tillämplig krävs att radio- eller tvföretaget tillhandahåller sändningen (de programbärande signalerna) till den som sänder ut utan att verkställa en samtidig utsändning av innehållet. Den typ av tillhandahållande som det är fråga om benämns i direktivet som direktinjicering (artikel 2.4). Bestämmelserna gäller oavsett med vilken teknik tillhandahållandet av sändningen (direktinjiceringen) och utsändningen sker.
Radio- eller tv-företaget ska anses delta i överföringen till allmänheten av de verk och andra prestationer som skyddas enligt lagen och som ingår i utsändningen. Det innebär att även radio- eller tv-företaget behöver ha tillstånd från rättsinnehavarna för sitt deltagande i den överföringen.
52 a § Om någon vill utföra en vidaresändning genom kabel av verk och andra prestationer som ingår i en radio- eller tv-utsändning och
Författningskommentar Ds 2020:25
begär men inte på önskade villkor får avtal om detta hos en organisation som företräder ett flertal rättighetshavare till i Sverige
använda verk eller prestationer på området eller hos ett radio- eller tvföretag som verkställer utsändningar inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES), har denne på begäran rätt till förhandling med organisationen respektive företaget.
En förhandlingsskyldig part ska själv eller genom ombud inställa sig vid förhandlingssammanträde och, om det behövs, lägga fram ett motiverat förslag till lösning av den fråga som förhandlingen avser. Parterna kan gemensamt välja en annan form för förhandling än sammanträde.
Den som bryter mot bestämmelsen i andra stycket ska ersätta uppkommen skada. Vid bedömande av om och i vilken utsträckning skada har uppkommit för någon ska hänsyn tas även till dennes intresse av att bestämmelsen iakttas och till övriga omständigheter av annat än rent ekonomisk betydelse.
Ett radio- eller tv-företag som verkställer utsändningar inom EES och den som vill utföra en sådan vidaresändning som avses i första stycket genom annan teknik än kabel ska förhandla om licensiering av rättigheter till vidaresändningen i enlighet med god affärssed.
Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt till förhandling för den som vill utföra en vidaresändning genom kabel. I paragrafens fjärde stycke, som är nytt, finns en bestämmelse om avtalsförhandlingar om licensiering av rättigheter till vidaresändning genom annan teknik än kabel. Med bestämmelsen i fjärde stycket genomförs artikel 5.2 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.
I första stycket förtydligas att den förhandlingsskyldighet som föreskrivs gäller även när det är fråga om andra skyddade prestationer än verk som ingår i en radio- eller tv-utsändning.
Bestämmelsen ändras också på så sätt att den hittillsvarande begränsningen till en trådlös radio- eller tv-utsändning tas bort. Den ändringen föranleds av motsvarande ändring i 42 f §, se kommentaren till den paragrafen.
Det hittillsvarande kravet på att organisationen ska företräda svenska rättighetshavare ändras så att organisationen ska företräda ett flertal rättighetshavare till i Sverige använda verk eller andra skyddade prestationer på området. Därmed anpassas bestämmelsen
Ds 2020:25 Författningskommentar
till det nuvarande representationskravet i de gemensamma bestämmelserna om avtalslicens i 42 a §.
Enligt fjärde stycket, som är nytt, är ett radio- eller tv-företag som verkställer utsändningar inom EES och den som vill genomföra en sådan vidaresändning som avses i första stycket genom annan teknik än kabel skyldiga att förhandla i enlighet med god affärssed.
Skyldigheten gäller endast förhandling om licensiering av rättigheter till den vidaresändning som avses genom annan teknik än kabel, dvs. med annan trådbunden teknik än kabel eller med trådlös teknik.
Bestämmelsen ålägger inte någon av parterna en skyldighet att förhandla. Om den ena parten saknar intresse av att ett avtal kommer till stånd innebär bestämmelserna inte något krav på att förhandlingar ska inledas. Däremot reglerar bestämmelsen hur förhandlingar går till när sådana väl förekommer. När det gäller frågan om i vilket skede skyldigheten uppkommer träffas helt klart den situationen att båda parter är intresserade av att ett avtal kommer till stånd och har inlett diskussioner. Också den situationen att den ena parten på begäran lämnat ett erbjudande om vissa licensieringsvillkor utlöser en skyldighet att förhandla enligt god affärssed.
Om parterna inlett förhandlingar ligger i skyldigheten att part i möjligaste mån ska medverka till att en överenskommelse kan nås. Det krävs att parterna klart anger och motiverar sina ståndpunkter och besvarar frågor och förslag från motparten. Om den ena parten begär ett möte är den andra parten normalt skyldig att ställa upp på det. Någon skyldighet att komma överens eller att göra eftergifter i fråga om priser och andra villkor finns emellertid inte.
I övrigt görs språkliga och redaktionella ändringar i paragrafen.
8 kap. Lagens tillämpningsområde
61 b § När ett radio- eller tv-företag gör sin utsändning av ett radio-
eller tv-program eller en upptagning av programmet tillgänglig för allmänheten i en tjänst via internet ska den upphovsrättsligt relevanta åtgärden anses ske i det land där företaget huvudsakligen är etablerat. Detta gäller endast i fråga om utövande av de rättigheter som krävs för att utnyttja de verk och andra prestationer som skyddas enligt denna lag och som ingår i radio- eller tv-programmet samt under förutsättning att
Författningskommentar Ds 2020:25
1. företaget tillhandahåller eller kontrollerar och ansvarar för tjänsten,
2. tillgängliggörandet sker samtidigt med den ursprungliga utsändningen eller under en begränsad tid efter den,
3. när det gäller tv-program, det är fråga om ett nyhets- eller aktualitetsprogram eller ett program som är tv-företagets egen produktion och som är finansierat i dess helhet av företaget, men inte till den del sådana program återger ett idrottsevenemang, och
4. företagets huvudsakliga etablering är i ett land som ingår i EES. Detsamma ska gälla när ett radio- eller tv-företag gör material som utgör komplement till ett radio- eller tv-program enligt första stycket tillgängligt för allmänheten i en sådan tjänst som anges i samma stycke. Det ska gälla också när tillgängliggörandet sker före den ursprungliga utsändningen av programmet.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om var den upphovsrättsligt relevanta åtgärden ska anses ske i vissa fall av radio- och tvföretags tillgängliggörande av program i en tjänst via internet. Med bestämmelserna genomförs artikel 3.1 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.
Enligt första stycket ska den upphovsrättsligt relevanta åtgärden anses ske i det land där det radio- eller tv-företag som tillgängliggör programmet huvudsakligen är etablerat. Det avgör vilket lands lag som är tillämplig på tillgängliggörandet och därmed var rättigheterna ska klareras.
Bestämmelsen är tillämplig när radio- eller tv-företag gör sin utsändning av ett radio- eller tv-program tillgängligt i en tjänst via internet. Ett radio- eller tv-företag är ett företag som bedriver organiserad sändarverksamhet i företagsliknande form (se t.ex. prop. 2010/11:33 s. 36). Det ska vara radio- eller tv-företagets egen utsändning som görs tillgänglig. Bestämmelsen är alltså inte tillämplig om tillgängliggörandet avser någon annans utsändning. Med en utsändning avses en primär sändning som är avsedd att tas emot direkt av allmänheten. Utsändningen ska avse ett radio- eller tv-program. Utsändningar som endast avser individuella verk eller andra prestationer omfattas däremot inte. Det kan också vara fråga om tillgängliggörande av en upptagning av radio- eller tv-företagets program, dvs. en inspelning av ett utsänt program.
Ds 2020:25 Författningskommentar
Tillgängliggörandet ska ske i en tjänst via internet. En sådan tjänst kan t.ex. nås via en webbsida eller i en s.k. applikation för tv eller mobiltelefon. Det saknar betydelse om tjänsten är tillgänglig för var och en eller endast för betalande eller auktoriserade användare.
Bestämmelsen gäller endast i fråga om utövande av de rättigheter som krävs för att utnyttja de verk och andra prestationer som skyddas enligt lagen och som ingår i radio- eller tv-programmet. Bestämmelsen påverkar alltså inte var olovlig användning ska anses ske. Var annan lovlig användning ska anses ske, såsom användning som sker med stöd av en inskränkning i ensamrätten, torde inte heller påverkas.
Den upphovsrättsligt relevanta åtgärden ska anses ske i det land där radio- eller tv-företaget huvudsakligen är etablerat. Det innebär att licensiering av rättigheterna bara behöver ske i det landet och inte i samtliga medlemsländer där programmet görs tillgängligt. Den upphovsrättsligt relevanta åtgärden är i förevarande fall det eller de upphovsrättsliga förfoganden som aktualiseras vid tillgängliggörandet. De förfoganden som aktualiseras är överföring till allmänheten och framställning av sådana exemplar som är nödvändiga för överföringen.
Ett företag har typiskt sett sin huvudsakliga etablering på den ort där företaget har sitt huvudkontor, sin ledning eller sin administration.
Enligt punkt 1 är en ytterligare förutsättning för att bestämmelsen ska vara tillämplig att radio- eller tv-företaget tillhandahåller eller kontrollerar och ansvarar för tjänsten.
Enligt punkt 2 gäller vidare att tillgängliggörandet ska ske samtidigt med den ursprungliga utsändningen eller under en begränsad tid efter den. Det som avses är samtidig sändning som ger tillgång till programmen på ett linjärt sätt samtidigt med den ursprungliga utsändningen eller tillgång till en upptagning av programmet på begäran inom en begränsad period efter den ursprungliga utsändningen.
I punkt 3 preciseras vilka tv-program som omfattas av bestämmelsen. Det ska vara fråga om nyhets- eller aktualitetsprogram eller ett program som är tv-företagets egen produktion och som är finansierat i dess helhet av företaget.
Med nyhets- och aktualitetsprogram avses program där information om en händelse som är av informationsintresse för
Författningskommentar Ds 2020:25
allmänheten vid den tidpunkt då den t.ex. rapporteras, analyseras eller kommenteras (jfr EU-domstolens dom den 29 juli 2019 i mål C-516/17, Spiegel Online, punkt 67). Exempel på aktualitetsprogram som inte är rena nyhetsprogram är nyhetsmagasin och debattprogram. Ett nyhets- eller aktualitetsprogram kan bestå av bl.a. direktsändningar, intervjuer eller reportage och materialet kan vara såväl egenproducerat som beställt eller inköpt.
Med egen produktion avses ett program som är producerat av tvföretaget med användning av företagets egna resurser. Beställda produktioner eller s.k. samproduktioner är inte att betrakta som ett tv-företags egen produktion. Tv-företagets egen produktion ska dessutom vara helt finansierad av företaget. Finansieringskravet kan vara uppfyllt även om finansieringen kommer från offentliga medel. Det innebär att public service-företagens produktioner omfattas om övriga förutsättningar är uppfyllda.
I den del ett tv-program återger ett idrottsevenemang är bestämmelsen inte tillämplig. Idrottsevenemang är typiskt sett större och kommersiella idrottstillställningar.
Det finns ingen begränsning beträffande vilka radioprogram som kan omfattas av bestämmelsen.
Enligt punkt 4 är en förutsättning för att bestämmelsen ska vara tillämplig att radio- eller tv-företaget huvudsakligen är etablerat i ett land som ingår i EES. För det fall ett radio- eller tv-företag sänder från ett land inom EES men företaget är huvudsakligen etablerat utanför EES är bestämmelsen alltså inte tillämplig.
Enligt andra stycket ska den upphovsrättsligt relevanta åtgärden anses ske i etableringslandet också när ett radio- eller tv-företag gör kompletterande material till ett radio- eller tv-program tillgängligt i en tjänst via internet. Det ska då vara fråga om kompletterande material till ett radio- eller tv-program enligt första stycket. Materialet kan alltså utgöra komplement till alla typer av radioprogram och till sådana tv-program som avses i första stycket 3, dvs. nyhets- eller aktualitetsprogram eller ett program som är tvföretagets egen produktion och som är finansierat i dess helhet av företaget.
Material som kompletterar ett radio- eller tv-program kan exempelvis vara ett utdrag från programmet som är avsett att väcka intresse för det eller en recension av ett program. Det kan också vara fråga om något som breddar ett program, som då ett utdrag ur en
Ds 2020:25 Författningskommentar
intervju sänds under en nyhetssändning och hela intervjun därefter görs tillgänglig. Utanför tillämpningsområdet faller däremot tillhandahållande av material som inte har en koppling till ett program.
För att bestämmelsen ska vara tillämplig gäller även för kompletterande material att det ska göras tillgängligt för allmänheten i en sådan tjänst som avses i första stycket. Det rör sig alltså om en tjänst via internet som företaget tillhandahåller eller kontrollerar och ansvarar för. När det gäller kompletterande material kan bestämmelsen vara tillämplig också när tillgängliggörandet sker före utsändningen av det program som det kompletterar. Eftersom det ska vara material som utgör komplement till en utsändning måste företaget ha för avsikt att genomföra utsändningen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 7 juni 2021.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De nya bestämmelserna ska dock gälla i fråga om rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet
a) från och med den 7 juni 2023 i fråga om var den upphovsrättsligt relevanta åtgärden ska anses ske enligt 61 b §, och
b) från och med den 7 juni 2025 i fråga om att ett radio- eller tvföretag ska anses delta i annans överföring till allmänheten av verk och andra prestationer enligt 49 b §.
Övervägandena finns i avsnitt 8.
Enligt punkt 1 ska lagändringarna träda i kraft den 7 juni 2021. Enligt punkt 2 gäller äldre bestämmelser fortfarande för åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Detta innebär bl.a. att redan ingångna avtal inte påverkas av lagändringarna.
Det görs två undantag från regeln att äldre föreskrifter gäller i fråga om rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.
Enligt punkt a ska de nya bestämmelserna gälla i fråga om var den upphovsrättsligt relevanta åtgärden ska anses ske enligt 61 b §. Om ett avtal om sådan användning som omfattas av bestämmelsen i
Författningskommentar Ds 2020:25
61 b § har träffats före ikraftträdandet och fortsätter att löpa efter den 7 juni 2023, ska de nya bestämmelserna efter den tidpunkten tillämpas också när det gäller det avtalet.
Enligt punkt b ska de nya bestämmelserna gälla i fråga om att ett radio- eller tv-företag ska anses delta i annans överföring till allmänheten av verk och andra prestationer enligt 49 b §. Om ett avtal om sådan användning som omfattas av bestämmelsen i 49 b § har träffats före ikraftträdandet och fortsätter att löpa efter den 7 juni 2025, ska de nya bestämmelserna efter den tidpunkten tillämpas också när det gäller det avtalet.
10.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:322) om medling i vissa upphovsrättstvister
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller när det uppkommer en tvist om ingåendet av ett avtal som är en förutsättning för avtalslicens enligt 42 b, 42 c, 42 d, 42 e, 42 f eller 42 g § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
Lagen gäller också vid motsvarande tvister som kan uppkomma till följd av hänvisningarna till 42 b–42 g §§ i 45, 46, 48, 49 och 49 a §§ lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
Lagen gäller dessutom vid motsvarande tvister som kan uppkomma när avtal om exemplarframställning ska ingås med svenska radio- eller tv-företag eller när avtal om vidaresändning ska ingås med radio- eller tv-företag som verkställer utsändningar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Paragrafen innehåller bestämmelser om lagens tillämpningsområde. Med ändringarna genomförs artikel 6 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.
Enligt första stycket tillämpas lagen vid tvister om ingående av avtal som är en förutsättning för avtalslicens enligt vissa närmare angivna bestämmelser i upphovsrättslagen. När det gäller avtal som är en förutsättning för avtalslicens enligt 42 f § upphovsrättslagen ändras bestämmelsen på så sätt att den hittillsvarande begränsningen till vidaresändning genom kabel tas bort. Det innebär att lagen är tillämplig vid tvister om ingående av avtal som är en förutsättning
Ds 2020:25 Författningskommentar
för avtalslicens enligt 42 f § upphovsrättslagen, oavsett om vidaresändningen är tänkt att ske trådlöst eller trådbundet.
Enligt tredje stycket är lagen tillämplig vid motsvarande tvister som kan uppkomma när avtal om vidaresändning ska ingås med radio- eller tv-företag som verkställer utsändningar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Bestämmelsen ändras på så sätt att den hittillsvarande begränsningen till vidaresändning genom kabel tas bort. Det innebär att lagen är tillämplig vid sådana avtalstvister som avser vidaresändning, oavsett om vidaresändningen är tänkt att ske trådlöst eller trådbundet.
Medlingens avslutande
11 § Vid tvist om vidaresändning ska ett av medlaren framlagt förslag anses antaget, om ingen av parterna invänder mot det inom tre månader från den dag då parten fick del av förslaget.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om att ett förslag från medlaren i ett särskilt fall ska anses antaget av parterna. Med ändringen genomförs artikel 6 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.
Om medlingen rör en tvist om vidaresändning och medlaren lägger fram ett förslag till lösning, ska förslaget anses antaget under förutsättning att ingen av parterna invänder mot förslaget inom tre månader från den dag då respektive part fick del av det. Paragrafen ändras på så sätt att den hittillsvarande begränsningen till vidaresändning genom kabel tas bort. Det innebär att bestämmelsen är tillämplig oavsett om vidaresändningen är tänkt att ske trådlöst eller trådbundet.
Ds 2020:25
Bilaga
59
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2019/789
av den 17 april 2019
om fastställande av bestämmelser för utövandet av upphovsrätt och närstående rättigheter
tillämpliga på vissa av sändarföretagens onlinesändningar och vidaresändningar av radio- och tv-
program och om ändring av rådets direktiv 93/83/EEG
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 53.1 och 62,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
efter att ha hört Regionkommittén,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och
av följande skäl:
(1)
För att bidra till att den inre marknaden fungerar väl är det nödvändigt att se till att radio- och tv-program med
ursprung i andra medlemsstater får vidare spridning i medlemsstaterna till förmån för användare över unionen,
genom att underlätta licensiering av upphovsrätt och närstående rättigheter för verk och andra skyddade alster
som ingår i sändningar av vissa typer av radio- och tv-program. Radio- och tv-program är viktiga medel för att
främja kulturell och språklig mångfald och social sammanhållning samt för att öka tillgången till information.
(2)
Utvecklingen av digital teknik och internet har förvandlat distributionen av och tillgången till radio- och tv-
program. Användarna väntar sig i allt större grad att ha tillgång till radio- och tv-program både live och som
beställtjänst, både genom traditionella kanaler, som satellit eller kabel, och genom onlinetjänster. Det blir därför
allt vanligare att sändarföretag utöver sina egna sändningar av radio- och tv-program erbjuder onlinetjänster
i anknytning till sådana sändningar, såsom samsändningar och catch up-tjänster. Operatörer av vidaresändnings
tjänster, som paketerar sändningar av radio- och tv-program och erbjuder dem till användare samtidigt som den
ursprungliga sändningen i oförändrat och oavkortat skick, använder olika vidaresändningsteknik, som till exempel
via kabel- eller satellitnät, digitala markbundna, mobila nätverk eller slutna IP-baserade nätverk samt det öppna
internet. Dessutom använder operatörer som distribuerar radio- och tv-program till användare olika metoder för
att erhålla programbärande signaler från sändarföretagen, bland annat genom direktinjicering. Från användarnas
sida växer efterfrågan på tillgång till radio- och tv-sändningar inte bara från den egna medlemsstaten utan även
med ursprung i andra medlemsstater. Till dessa användare hör språkliga minoriteter i unionen och personer som
bor i en annan medlemsstat än den medlemsstat de kommer ifrån.
17.5.2019
L 130/82
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(1) EUT C 125, 21.4.2017, s. 27.
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 28 mars 2019 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 15 april 2019.
Ds 2020:25
Bilaga
60
(3)
Varje dag sänder sändarföretag många timmar radio- och tv-program. I dessa program ingår olika innehåll, som
till exempel audiovisuella, musikaliska, litterära eller grafiska verk, som enligt unionsrätten skyddas av
upphovsrätt eller närstående rättigheter, eller båda delarna. Detta ger upphov till en komplicerad process för att
klarera rättigheter från många olika rättsinnehavare och för olika kategorier av verk och andra skyddade alster.
Ofta måste rättigheterna klareras på mycket kort tid, speciellt när man gör nyhets- och aktualitetsprogram. För
att kunna tillhandahålla onlinetjänster över gränserna måste sändarföretagen ha de behövliga rättigheterna till
verk och andra skyddade alster för alla de berörda territorierna, och detta gör det ännu mer komplicerat att
klarera dessa rättigheter.
(4)
Operatörer av vidaresändningstjänster, som vanligtvis erbjuder många program som omfattar otaliga verk och
andra skyddade alster och har väldigt kort tid på sig att skaffa de licenser som behövs, och klareringen av
rättigheter blir därför en avsevärd börda. Upphovsmän, producenter och andra rättsinnehavare riskerar också att
deras verk och andra skyddade alster utnyttjas utan tillstånd eller lämplig ersättning. Sådan ersättning för
vidaresändning av deras verk och andra skyddade alster är viktig för att säkerställa ett varierat innehållsutbud,
vilket också ligger i konsumenternas intresse.
(5)
Rättigheterna för verk och andra skyddade alster har harmoniserats, bland annat genom Europaparlamentets och
rådets direktiv 2001/29/EG (3) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115/EG (4), vilka säkerställer en
hög skyddsnivå för rättsinnehavare.
(6)
Rådets direktiv 93/83/EEG (5) underlättar gränsöverskridande satellitsändning och vidaresändning via kabel av
radio- och tv-program från andra medlemsstater. Direktivets bestämmelser om sändarföretags sändningar är dock
begränsade till satellitsändningar och gäller därför inte onlinetjänster i anknytning till sändningar. Dessutom är
bestämmelserna om vidaresändning av radio- och tv-program från andra medlemsstater begränsade till samtidiga,
oförändrade och oavkortade vidaresändningar via kabel eller mikrovågssystem och omfattar inte vidaresändning
med annan teknik.
(7)
Därför bör man underlätta det gränsöverskridande tillhandahållandet av onlinetjänster med anknytning till
sändningar och vidaresändningar av radio- och tv-program med ursprung i andra medlemsstater genom att
anpassa den rättsliga ramen för utövande av upphovsrätt och närstående rättigheter av relevans för sådan
verksamhet. Denna anpassning bör ske med beaktande av finansiering och produktion av kreativt innehåll,
särskilt audiovisuella verk.
(8)
Detta direktiv bör omfatta de anknutna onlinetjänster som tillhandahålls av ett sändarföretag självt och som har
en tydlig och underordnad anknytning till deras sändningar. Dessa tjänster omfattar tjänster som ger tillgång till
radio- och tv-program på ett strikt linjärt sätt samtidigt som sändningen samt tjänster som inom en fastställd
period efter sändningen ger tillgång till radio- och tv-program som sändarföretaget har sänt tidigare (så kallade
catch up-tjänster). Dessutom innehåller de anknutna onlinetjänster som omfattas av detta direktiv sådana tjänster
som ger tillgång till material som berikar eller på annat sätt breddar radio- och tv-program som sänds av
sändarföretaget, till exempel som förhandsvisning, utökning, komplettering eller recension av det berörda
programmets innehåll. Detta direktiv bör tillämpas på de anknutna onlinetjänster som sändarföretagen
tillhandahåller användarna tillsammans med sändningstjänsterna. Det bör även tillämpas på de anknutna
onlinetjänster som, samtidigt som de har en tydlig men underordnad koppling till sändningen, kan nås av
användarna separat från sändningstjänsten utan att det föreligger ett villkor för att användarna ska få tillgång till
sändningstjänsten, t.ex. via en prenumeration. Detta påverkar inte sändarföretagens frihet att erbjuda sådana
anknutna onlinetjänster kostnadsfritt eller mot betalning. Tillhandahållande av tillgång till individuella verk eller
andra skyddade alster som ingår i ett radio- eller tv-program, eller till verk eller andra skyddade alster utan
17.5.2019
L 130/83
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och
närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 22.6.2001, s. 10).
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115/EG av den 12 december 2006 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende
upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter (EUT L 376, 27.12.2006, s. 28).
(5) Rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter
avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel (EGT L 248, 6.10.1993, s. 15).
Ds 2020:25
Bilaga
61
anknytning till något program som sänds av sändarföretaget, såsom tjänster som ger tillgång till enskilda
musikaliska eller audiovisuella verk, musikalbum eller videor, exempelvis beställvideotjänster, bör inte omfattas av
tillämpningsområdet för de tjänster som omfattas av detta direktiv.
(9)
I syfte att göra det enklare att klarera rättigheter för tillhandahållande av anknutna onlinetjänster över gränserna
är det nödvändigt att föreskriva att en ursprungslandsprincip ska inrättas i fråga om utövande av upphovsrätt och
närstående rättigheter av relevans för handlingar som inträffar vid tillhandahållande av, tillgång till eller
användning av en anknuten onlinetjänst. Den principen bör omfatta klarering av alla rättigheter som är
nödvändiga för att sändarföretaget ska kunna överföra till, eller göra sina program tillgängliga för, allmänheten
när de tillhandahåller anknutna onlinetjänster, inbegripet klarering av upphovsrätt och närstående rättigheter
i verk eller andra skyddade alster som används i programmen, t.ex. rättigheter till fonogram eller framföranden.
Denna ursprungslandsprincip bör tillämpas endast på förhållandet mellan rättsinnehavare (eller enheter som
företräder rättsinnehavare, såsom kollektiva förvaltningsorganisationer) och sändarföretag, och endast för syftena
tillhandahållande av, tillgång till eller användning av en anknuten onlinetjänst. Ursprungslandsprincipen bör inte
tillämpas på eventuell påföljande överföring till allmänheten av verk eller andra skyddade alster, trådbundet eller
trådlöst, eller på eventuellt påföljande tillgängliggörande för allmänheten av verk eller andra skyddade alster,
trådbundet eller trådlöst, på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till dem från en plats och vid en tidpunkt
som de själva väljer, eller på annat påföljande mångfaldigande av dessa verk eller andra skyddade alster som ingår
i den anknutna onlinetjänsten.
(10) Mot bakgrund av särdragen i finansierings- och licensieringsmekanismerna för vissa audiovisuella verk, som ofta
baseras på exklusiva territoriella licensavtal, är det lämpligt att, när det gäller tv-program, begränsa
tillämpningsområdet för den ursprungslandsprincip som fastställs i detta direktiv till vissa typer av program.
Dessa typer av program inkluderar nyhets- och aktualitetsprogram samt egna produktioner som uteslutande
finansieras av sändarföretaget självt, inklusive när medel för finansiering som sändarföretaget använder för sina
produktioner kommer från offentliga medel. Vid tillämpningen av detta direktiv bör sändarföretagens egna
produktioner anses omfatta produktioner som utförs av ett sändarföretag genom användning av dess egna
resurser, men inte produktioner som sändarföretaget beställt av producenter som är oberoende av sändarföretaget
eller samproduktioner. Av samma skäl bör ursprungslandsprincipen enligt detta direktiv inte tillämpas på tv-
sändningar av idrottsevenemang. Ursprungslandsprincipen bör tillämpas endast när program används av
sändarföretaget i dess egna anknutna onlinetjänster. Den bör inte tillämpas på licensiering av ett sändarföretags
egen produktion till tredje part, inbegripet till andra sändarföretag. Ursprungslandsprincipen bör inte påverka
rätten för rättsinnehavare och sändarföretag att, i enlighet med unionsrätten, komma överens om begränsningar,
inbegripet territoriella begränsningar, för utnyttjande av deras rättigheter.
(11) Den ursprungslandsprincip som fastställs i detta direktiv bör varken leda till en skyldighet för sändarföretag att
överföra eller göra sina program tillgängliga för allmänheten i sina anknutna onlinetjänster eller tillhandahålla
sådana anknutna onlinetjänster i en annan medlemsstat än den medlemsstat där de har sitt huvudsakliga säte.
(12) Eftersom tillhandahållandet av, tillgången till eller användningen av en anknuten onlinetjänst enligt detta direktiv
anses inträffa enbart i den medlemsstat där sändarföretaget har sin huvudsakliga etableringsort, även om den
anknutna onlinetjänsten i själva verket kan tillhandahållas över gränserna till andra medlemsstater, är det
nödvändigt att säkerställa att parterna vid fastställandet av den summa som ska betalas för de berörda
rättigheterna beaktar den anknutna onlinetjänstens alla aspekter, såsom tjänstens egenskaper, däribland hur länge
de inkluderade programmen är tillgängliga online, publik – både publiken i den medlemsstat där sändarföretaget
har sin huvudsakliga etableringsort och i andra medlemsstater där den anknutna onlinetjänsten kan nås och
användas – och de språkversioner som erbjuds. Det bör ändå fortfarande vara möjligt att använda specifika
metoder för beräkning av den summa som ska betalas för de rättigheter som omfattas av ursprungslands
principen, såsom metoder som bygger på sändarföretagets intäkter från onlinetjänsten, som används i synnerhet
av radiobolagen.
(13) Mot bakgrund av principen om avtalsfrihet kommer det fortsättningsvis att vara möjligt att begränsa utnyttjandet
av de rättigheter som berörs av den ursprungslandsprincip som fastställs i detta direktiv, förutsatt att alla sådana
begränsningar är förenliga med unionsrätten.
17.5.2019
L 130/84
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Ds 2020:25
Bilaga
62
(14) Operatörer av vidaresändningstjänster kan använda olika tekniker då de i ett oförändrat och oavkortat skick
samtidigt vidaresänder en ursprunglig radio- eller tv-sändning från en annan medlemsstat till allmänheten.
Programbärande signaler kan erhållas av operatörer av vidaresändningstjänster från sändarföretag, som själva
överför dessa signaler till allmänheten, på olika sätt, till exempel genom att fånga upp de signaler som överförs av
sändarföretagen eller ta emot signalerna direkt från dem genom den tekniska processen för direktinjicering. Dessa
operatörers tjänster kan erbjudas via satellitnät och digitala markbundna, slutna IP-baserade och liknande nätverk
eller genom internetanslutningstjänster enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2015/2120 (6). Operatörer av vidaresändningstjänster som använder dessa tekniker för sina vidaresändningar bör
därför omfattas av detta direktiv och gynnas av den mekanism som inför obligatorisk kollektiv förvaltning av
rättigheter. För att säkerställa att det finns tillräckliga skyddsåtgärder mot obehörig användning av verk och andra
skyddade alster, vilket är särskilt viktigt i samband med betaltjänster, bör vidaresändningstjänster som erbjuds
genom internetanslutningstjänster omfattas av detta direktiv endast när dessa vidaresändningstjänster
tillhandahålls i en miljö där endast behöriga användare har tillgång till vidaresändningar och den erbjudna
säkerhetsnivån är jämförbar med säkerhetsnivån för innehåll som överförs via förvaltade nät, såsom kabelnätverk
eller slutna IP-baserade nätverk, där innehåll som vidaresänds är krypterat. Dessa krav bör vara genomförbara och
tillräckliga.
(15)
För vidaresändning av ursprungliga sändningar av radio- och tv-program måste operatörer av vidaresändnings
tjänster få tillstånd från innehavarna av ensamrätten till överföring till allmänheten av verk och andra skyddade
alster. För att ge rättslig säkerhet till operatörer av vidaresändningstjänster och för att överbrygga nationella
lagstiftningsskillnader i fråga om sådana vidaresändningstjänster bör bestämmelser liknande dem som gäller
vidaresändning via kabel enligt direktiv 93/83/EEG tillämpas, som bland annat föreskriver att rätten att meddela
eller vägra tillstånd för en operatör av vidaresändningstjänster ska utövas av en kollektiv förvaltningsorganisation.
Enligt dessa bestämmelser förblir rätten att vägra tillstånd som sådan intakt, och endast utövandet av denna rätt
regleras i viss utsträckning. Rättsinnehavare bör erhålla lämplig ersättning för vidaresändning av sina verk och
andra skyddade alster. Vid fastställandet av rimliga licensieringsvillkor, inbegripet licensavgiften, för
vidaresändning i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/26/EU (7), bör det ekonomiska värdet
av utövandet av rätten i handeln, inbegripet det värde som tilldelats för vidaresändningen, bland annat
beaktas. Detta bör inte påverka det kollektiva utövandet av rätten till en enda skälig ersättning för utövande
konstnärer och fonogramframställare för överföring till allmänheten av fonogram enligt artikel 8.2 i direktiv
2006/115/EG och direktiv 2014/26/EU, i synnerhet dess bestämmelser om rättsinnehavare i fråga om valet av
kollektiv förvaltningsorganisation.
(16) Detta direktiv bör medge att avtal som ingås mellan en kollektiv förvaltningsorganisation och operatörer av
vidaresändningstjänster, med avseende på rättigheter som omfattas av obligatorisk kollektiv förvaltning enligt
detta direktiv, utvidgas till att omfatta rättsinnehavare som inte företräds av den kollektiva förvaltningsorgani
sationen, utan att dessa rättsinnehavare ges rätt att undanta sina verk eller andra alster från tillämpningen av den
mekanismen. I de fall där det finns mer än en kollektiv förvaltningsorganisation som förvaltar rättigheterna för
den relevanta kategorin på det egna territoriet, bör det vara den medlemsstat för vars territorium operatören av
en vidaresändningstjänst försöker klarera rättigheterna till vidaresändning som ska fastställa vilken kollektiv
förvaltningsorganisation som har rätt att meddela eller vägra tillstånd till vidaresändning.
(17) Alla rättigheter som innehas av sändarföretagen själva i fråga om deras sändningar, även rättigheter till innehåll
i program, bör inte omfattas av obligatoriska kollektiva förvaltningen av rättigheter som tillämpas för
vidaresändningar. Operatörer av vidaresändningstjänster har i allmänhet pågående kommersiella förbindelser med
sändarföretag och kan följaktligen identifiera dem. Följaktligen är det relativt enkelt för dessa operatörer att
klarera rättigheterna med sändarföretag. Därför stöter operatörer av vidaresändningstjänster inte på samma
problem vid anskaffning av de nödvändiga licenserna från sändarföretag som när de ska skaffa licenser från
innehavare av rättigheter till verk och andra skyddade alster som ingår i de radio- och tv-program som de
vidaresänder. Därför finns inget behov av att förenkla licensieringsprocessen i fråga om rättigheter som innehas
av sändarföretag. Det är emellertid nödvändigt att säkerställa att sändarföretag och operatörer av vidaresändnings
tjänster, när de inleder förhandlingar, förhandlar i god tro när det gäller den licensiering av rättigheter för
17.5.2019
L 130/85
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning
och om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunika
tionsnät och kommunikationstjänster och förordning (EU) nr 531/2012 om roaming i allmänna mobilnät i unionen (EUT L 310,
26.11.2015, s. 1).
(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/26/EU av den 26 februari 2014 om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående
rättigheter och gränsöverskridande licensiering av rättigheter till musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden
(EUT L 84, 20.3.2014, s. 72).
Ds 2020:25
Bilaga
63
vidaresändningar som omfattas av detta direktiv. I direktiv 2014/26/EU föreskrivs liknande regler tillämpliga på
kollektiva förvaltningsorganisationer.
(18) Bestämmelserna i detta direktiv om de vidaresändningsrättigheter som utövas av sändarföretag med avseende på
deras egen vidaresändning bör inte begränsa rättsinnehavares möjligheter att välja att överföra sina rättigheter
antingen till ett sändarföretag eller till en kollektiv förvaltningsorganisation och därmed ge dem möjlighet att få
en direkt andel av ersättningen från operatören av en vidaresändningstjänst.
(19) Medlemsstaterna bör kunna tillämpa de regler om vidaresändning som fastställs i detta direktiv och i direktiv
93/83/EEG på situationer där både den ursprungliga överföringen och vidaresändningen äger rum inom deras
territorium.
(20) För att säkerställa rättslig säkerhet och upprätthålla en hög skyddsnivå för rättsinnehavare är det lämpligt att
föreskriva att det – när sändarföretag överför sina programbärande signaler genom direktinjicering endast till
signaldistributörer, utan att sändarföretagen samtidigt sänder sina program direkt till allmänheten, och signaldist
ributörerna sänder dessa programbärande signaler till sina användare för att göra det möjligt för dem att titta
eller lyssna på programmen, anses bara en enda överföring till allmänheten äga rum, där både sändarföretagen
och signaldistributörerna deltar med sina respektive bidrag. Sändarföretagen och signaldistributörerna bör därför
erhålla rättsinnehavarens tillstånd för sitt specifika bidrag till denna enda överföring till allmänheten. Sändarfö
retagens och signaldistributörernas deltagande i en enda överföring till allmänheten bör inte ge upphov till
gemensamt ansvar för sändarföretaget och signaldistributören för den överföringen till allmänheten.
Medlemsstaterna bör även i fortsättningen ha frihet att på nationell nivå föreskriva ordningen för att erhålla
tillstånd för en sådan enda överföring till allmänheten, inbegripet de relevanta betalningar som ska göras till
berörda rättsinnehavare, med beaktande av sändarföretagets och signaldistributörens respektive utnyttjande av
verk och andra skyddade alster som rör denna enda överföring till allmänheten. Signaldistributörerna ställs,
liksom operatörerna av vidaresändningstjänster, inför den avsevärda börda som klareringen av rättigheter utgör,
med undantag för avseende de rättigheter som innehas av sändarföretagen. Medlemsstaterna bör därför tillåtas att
föreskriva att signaldistributörer ska kunna dra nytta av en mekanism för obligatorisk kollektiv förvaltning av
rättigheter för sina sändningar, på samma sätt och i samma utsträckning som operatörer av vidaresändnings
tjänster för vidaresändningar som omfattas av direktiv 93/83/EEG och detta direktiv. Där signaldistributörer
enbart tillhandahåller sändarföretagen tekniska resurser, i den mening som avses i rättspraxis från Europeiska
unionens domstol, för att säkerställa att signaldistributörer mottar, eller för att förbättra mottagandet av,
sändningen, bör signaldistributörerna inte anses delta i en specifik överföring till allmänheten.
(21) När sändarföretag överför sina programbärande signaler direkt till allmänheten, och därigenom genomför en
ursprunglig sändning, och samtidigt även överför dessa signaler till andra företag genom den tekniska processen
direktinjicering, till exempel för att säkerställa signalernas kvalitet för vidaresändningar, utgör sändningarna från
dessa andra företag en separat överföring till allmänheten, vid sidan av den som sändarföretaget genomför. I dessa
situationer bör de bestämmelser om vidaresändning som fastställs i detta direktiv och i direktiv 93/83/EEG, i dess
ändrade lydelse enligt detta direktiv, gälla.
(22) För att säkerställa en effektiv kollektiv förvaltning av rättigheter och en korrekt fördelning av de intäkter som
samlas in inom ramen för den obligatoriska mekanism för kollektiv förvaltning som införs genom detta direktiv,
är det viktigt att kollektiva förvaltningsorganisationer upprätthåller lämpliga register över medlemskap, licenser
och användning av verk och andra skyddade alster, i enlighet med de insynskrav som fastställs i direktiv
2014/26/EU.
(23) Det är nödvändigt att tillämpa ursprungslandsprincipen även på befintliga avtal, för att förhindra att
tillämpningen av ursprungslandsprincipen kringgås genom förlängning av varaktigheten för befintliga avtal om
utövandet av upphovsrätt och närstående rättigheter av relevans för tillhandahållande av, tillgång till eller
användning av den tjänsten, men med en övergångsperiod. Under den övergångsperioden bör principen inte gälla
för befintliga avtal för att ge tid till att anpassa dem, där så är nödvändigt, i enlighet med detta direktiv. Det är
också nödvändigt att föreskriva en övergångsperiod för att sändarföretag, signaldistributörer och rättsinnehavare
ska kunna anpassa sig till de nya reglerna om utnyttjande av verk och andra skyddade alster genom direktin
jicering som anges i bestämmelserna i detta direktiv om överföring av program genom direktinjicering.
17.5.2019
L 130/86
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Ds 2020:25
Bilaga
64
(24) I linje med principerna om bättre lagstiftning bör en översyn av detta direktiv, inbegripet dess bestämmelser om
direktinjicering, utföras en viss period från det att direktivet har varit i kraft, för att bedöma bland annat dess
fördelar för unionens konsumenter, dess inverkan på den kreativa sektorn i Europeiska unionen och på antalet
investeringar i nytt innehåll, och därigenom också hur det bidragit till ökad kulturell mångfald i unionen.
(25) Detta direktiv är förenligt med de grundläggande rättigheterna och de principer som erkänns i Europeiska
unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Detta direktiv kan ge upphov till en konflikt med rättsinne
havarnas utövande av rättigheter i den mån obligatorisk kollektiv förvaltning äger rum för utövandet av rätten till
överföring till allmänheten i fråga om vidaresändningstjänster, men det är nödvändigt att föreskriva tillämpning
av obligatorisk kollektiv förvaltning på ett riktat sätt och att begränsa det till vissa tjänster.
(26) Eftersom målen med detta direktiv, nämligen att främja gränsöverskridande tillhandahållande av anknutna
onlinetjänster för vissa typer av program och underlätta vidaresändning av radio- och tv-program med ursprung
i andra medlemsstater, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och de därför, på grund av
sin omfattning och sina effekter, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med
subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen
i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. När det gäller
gränsöverskridande tillhandahållande av anknutna onlinetjänster förpliktigar inte detta direktiv sändarföretag att
tillhandahålla sådana tjänster över gränserna. Direktivet förpliktigar inte heller operatörer av vidaresändnings
tjänster att ta in radio- och tv-program med ursprung i andra medlemsstater i sitt utbud. Direktivet gäller endast
utövandet av vissa vidaresändningsrättigheter i den mån det är nödvändigt för att förenkla licensiering av
upphovsrätt och närstående rättigheter för sådana tjänster och endast i fråga om radio- och tv-program med
ursprung i andra medlemsstater.
(27) I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och
kommissionen om förklarande dokument (8), har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är berättigat, låta
anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika
delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta
direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
Allmänna bestämmelser
Artikel 1
Syfte
I detta direktiv fastställs bestämmelser som syftar till att förbättra den gränsöverskridande tillgången till ett stort antal
radio- och tv-program genom att underlätta klarering av rättigheter för tillhandahållande av onlinetjänster som är
anknutna till sändningar av vissa typer av radio- och tv-program och för vidaresändning av radio- och tv-program. Det
innehåller också bestämmelser för sändning av radio- och tv-program genom direktinjicering.
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv avses med
1. anknuten onlinetjänst: en onlinetjänst som innebär att ett sändarföretag antingen självt tillhandahåller eller kontrollerar
och ansvarar för tillhandahållandet till allmänheten av radio- eller tv-program samtidigt med sändarföretagets
sändning eller under en fastställd tidsperiod efter den, samt eventuellt material i anknytning till en sådan sändning,
17.5.2019
L 130/87
Europeiska unionens officiella tidning
SV
(8) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.
Ds 2020:25
Bilaga
65
2. vidaresändning: all samtidig, oförändrad och oavkortad vidaresändning, annan än vidaresändning via kabel enligt
definitionen i direktiv 93/83/EEG, som är avsedd för mottagning av allmänheten av en ursprunglig sändning från en
annan medlemsstat av radio- eller tv-program som är avsedda för mottagning av allmänheten, där sådan ursprunglig
sändning sker trådbundet eller trådlöst, även via satellit men inte online, förutsatt att
a) vidaresändningen genomförs av en annan part än det sändarföretag som gjorde den ursprungliga sändningen eller
under vars kontroll och ansvar den ursprungliga sändningen gjordes, oavsett hur den part som genomför
vidaresändningen erhåller de programbärande signalerna från sändarföretaget för vidaresändningen, och
b) när vidaresändningen sker via en internetanslutningstjänst enligt definitionen i artikel 2 andra stycket led 2
i förordning (EU) 2015/2120, att detta sker i en kontrollerad miljö,
3. kontrollerad miljö: en miljö där en operatör av en vidaresändningstjänst tillhandahåller en säker vidaresändning till
behöriga användare,
4. direktinjicering: en teknisk process genom vilken ett sändarföretag överför sina programbärande signaler till en annan
organisation än ett sändarföretag på ett sådant sätt att de programbärande signalerna inte är tillgängliga för
allmänheten under överföringen.
KAPITEL II
Sändarföretagens anknutna onlinestjänster
Artikel 3
Tillämpning av ursprungslandsprincipen på anknutna onlinetjänster
1.
Överföring till allmänheten av verk eller andra skyddade alster, trådbundet eller trådlöst, och tillgängliggörande för
allmänheten av verk eller andra skyddade alster, trådbundet eller trådlöst, på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till
dem från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer, och som inträffar vid tillhandahållande till allmänheten av
a) radioprogram, och
b) tv-program som är
i) nyhets- och aktualitetsprogram, eller
ii) egna produktioner som finansieras helt av sändarföretaget,
i en anknuten onlinetjänst av, eller under kontroll och ansvar av, ett sändarföretag, samt mångfaldigande av verk eller
andra skyddade alster som är nödvändigt för tillhandahållande av, tillgång till, eller användning, av sådan anknuten
onlinetjänst för samma program ska, för syften som rör utövande av upphovsrätt och närstående rättigheter av relevans
för dessa handlingar, anses ha skett endast i den medlemsstat där sändarföretaget har sitt huvudsäte.
Första stycket led b ska inte tillämpas på sändningar av idrottsevenemang och verk och andra skyddade alster som ingår
i dem.
2.
Medlemsstaterna ska, vid fastställande av den summa som ska betalas för de rättigheter på vilka ursprungslands
principen enligt punkt 1 är tillämplig, säkerställa att parterna beaktar alla aspekter av tjänsten såsom dess egenskaper,
däribland hur länge de inkluderade programmen är tillgängliga online, dess publik och tillgängliga språkversioner.
Första stycket utesluter inte att de belopp som ska erläggas beräknas på grundval av sändarföretagets intäkter.
3.
Ursprungslandsprincipen i punkt 1 påverkar inte avtalsfriheten för rättsinnehavare och för sändarföretag att,
i enlighet med unionsrätten, komma överens om att begränsa utnyttjandet av sådana rättigheter, inbegripet de som
omfattas av direktiv 2001/29/EG.
17.5.2019
L 130/88
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Ds 2020:25
Bilaga
66
KAPITEL III
Vidaresändning av radio- och tv-program
Artikel 4
Utövande av rättigheter till vidaresändning för andra rättsinnehavare än sändarföretag
1.
Vidaresändningar av program måste vara godkända av innehavarna av ensamrätten till överföring till allmänheten.
Medlemsstaterna ska säkerställa att rättsinnehavare får utöva sin rätt att meddela eller vägra tillstånd till vidaresändning
endast genom en kollektiv förvaltningsorganisation.
2.
Om en rättsinnehavare inte har överfört förvaltningen av den rättighet som avses i punkt 1 andra stycket till en
kollektiv förvaltningsorganisation, ska den kollektiva förvaltningsorganisation som förvaltar rättigheter i samma kategori
för den medlemsstats territorium för vilken operatören av en vidaresändningstjänst försöker klarera rättigheter till
vidaresändning anses ha rätt att meddela eller vägra tillstånd till vidaresändning för den rättsinnehavaren.
Där mer än en kollektiv förvaltningsorganisation förvaltar rättigheter i samma kategori för den medlemsstatens
territorium, ska det dock vara upp till den medlemsstat för vars territorium operatören av en vidaresändningstjänst
försöker klarera rättigheter till vidaresändning att besluta vilken eller vilka av de kollektiva förvaltningsorganisationerna
som har rätt att meddela eller vägra tillstånd till vidaresändning.
3.
Medlemsstaterna ska säkerställa att en rättsinnehavare har samma rättigheter och skyldigheter som följ av ett avtal
mellan en operatör av en vidaresändningstjänst och en kollektiv förvaltningsorganisation eller organisation som handlar
i enlighet med punkt 2, som den rättsinnehavare som har bemyndigat den eller de kollektiva förvaltningsorganisa
tionerna. Medlemsstaterna även säkerställa att en rättsinnehavare kan göra anspråk på dessa rättigheter inom en period
som bestäms av den berörda medlemsstaten och som ska vara minst tre år räknat från dagen för den vidaresändning
som innefattar rättsinnehavarens verk eller andra skyddade alster.
Artikel 5
Utövande av rättigheter till vidaresändning för sändarföretag
1.
Medlemsstaterna ska säkerställa att artikel 4 inte tillämpas på de rättigheter i vidaresändningar som utövas av ett
sändarföretag vad avser dess egen sändning, oberoende av om de berörda rättigheterna är dess egna eller har överförts
till det av andra rättsinnehavare.
2.
Medlemsstaterna ska säkerställa att om sändarföretag och operatörer av vidaresändningstjänster inleder
förhandlingar om tillstånd till vidaresändning enligt detta direktiv, ska dessa förhandlingar genomföras i god tro.
Artikel 6
Medling
Medlemsstaterna ska säkerställa att det är möjligt att begära stöd från en eller flera medlare som anges i artikel 11
i direktiv 93/83/EEG om inget avtal ingås mellan den kollektiva förvaltningsorganisationen och operatören av en
vidaresändningstjänst eller mellan operatören av en vidaresändningstjänst och sändarföretaget i fråga om tillstånd till
vidaresändning av sändningar.
Artikel 7
Vidaresändningar av en ursprunglig sändning med ursprung i samma medlemsstat
Medlemsstaterna får föreskriva att bestämmelserna i detta kapitel och i kapitel III i direktiv 93/83/EEG är tillämpliga på
situationer där både den ursprungliga sändningen och vidaresändningen äger rum inom deras territorium.
17.5.2019
L 130/89
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Ds 2020:25
Bilaga
67
KAPITEL IV
Överföring av program genom direktinjicering
Artikel 8
Överföring av program genom direktinjicering
1.
När ett sändarföretag genom direktinjicering överför sina programbärande signaler till en signaldistributör utan att
självt samtidigt sända dessa programbärande signaler direkt till allmänheten, och signaldistributören överför dessa
programbärande signaler till allmänheten, ska sändarföretaget och signaldistributören anses delta i en enda överföring till
allmänheten, med avseende på vilken de ska inhämta tillstånd från rättsinnehavarna. Medlemsstaterna får fastställa
ordningen för inhämtande av tillstånd från rättsinnehavarna.
2.
Medlemsstaterna får föreskriva att artiklarna 4, 5 och 6 i det här direktivet i tillämpliga delar ska vara tillämpliga
på innehavare av upphovsrätt och närstående rättigheter vid utövningen av rätten att meddela eller vägra tillstånd till
signaldistributörer för överföring som avses i punkt 1, som genomförs med hjälp av en av de tekniker som avses
i artikel 1.3 i direktiv 93/83/EEG eller artikel 2.2 i det här direktivet.
KAPITEL V
Slutbestämmelser
Artikel 9
Ändring av direktiv 93/83/EEG
I artikel 1 i direktiv 93/83/EEG ska punkt 3 ersättas med följande:
”3.
I detta direktiv avses med vidaresändning via kabel en samtidig, oförändrad och oavkortad vidaresändning via
kabel eller mikrovågssystem till allmänheten av en ursprunglig sändning från en annan medlemsstat via tråd eller
trådlöst, inbegripet via satellit, av televisions- och radioprogram som är avsedda för mottagning av allmänheten,
oavsett hur operatören av vidaresändning via kabel erhåller de programbärande signalerna från sändarföretaget för
vidaresändning.”
Artikel 10
Översyn
1.
Senast den 7 juni 2025 ska kommissionen utföra en översyn av detta direktiv och lägga fram en rapport om de
huvudsakliga resultaten för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten ska
offentliggöras och göras tillgänglig för allmänheten på kommissionens webbplats.
2.
Medlemsstaterna ska i god tid förse kommissionen med relevanta uppgifter som den behöver för att utarbeta den
rapport som avses i punkt 1.
Artikel 11
Övergångsbestämmelse
Avtal om utövandet av upphovsrätt och närstående rättigheter av relevans för överföring till allmänheten av verk eller
andra skyddade alster, trådbundet eller trådlöst, och tillgängliggörande för allmänheten av verk eller andra skyddade
alster, trådbundet eller trådlöst, på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till dem från en plats och vid en tidpunkt
som de själva väljer, som inträffar vid tillhandahållandet av en anknuten onlinetjänst samt för mångfaldigande som krävs
för tillhandahållande av, tillgång till eller användning av en sådan anknuten onlinetjänst vilka är i kraft den 7 juni 2021
ska omfattas av artikel 3 från och med den 7 juni 2023 om de löper ut efter det datumet.
Tillstånd som erhållits för överföringar till allmänheten som omfattas av artikel 8 och som är i kraft den 7 juni 2021
ska omfattas av artikel 8 från och med den 7 juni 2025 om de löper ut efter det datumet.
17.5.2019
L 130/90
Europeiska unionens officiella tidning
SV
Ds 2020:25
Bilaga
68
Artikel 12
Införlivande
1.
Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa
detta direktiv senast den 7 juni 2021. De ska genast underrätta kommissionen om detta.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan
hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2.
Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de bestämmelser i nationell rätt som de antar inom
det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 13
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 14
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 17 april 2019.
På Europaparlamentets vägnar
A. TAJANI
Ordförande
På rådets vägnar
G. CIAMBA
Ordförande
17.5.2019
L 130/91
Europeiska unionens officiella tidning
SV