2

rätten f. n. en allmän reglering i lag. Det nu framlagda förslaget till lag i

ämnet innebär, att det öppnas möjlighet för utländska bolag och utländska

ekonomiska föreningar att under vissa förutsättningar idka näring i Sverige

genom ett avdelningskontor med självständig förvaltning, en filial. Därige­

nom skapas ett alternativ till den av utländska juridiska personer hittills

anlitade metoden med särskilda svenska dotterbolag. Rätten att använda

filialformen skall emellertid vara beroende på tillstånd av Kungl. Maj :t, och

Kungl. Maj :t skall kunna förbinda tillståndet med särskilda villkor och fö­

reskrifter. Filial för ett utländskt företag skall enligt förslaget stå under led­

ning av en verkställande direktör, utrustad med en vidsträckt fullmakt

att tala och svara för företaget och underkastad ett omfattande ansvar för

verksamheten här i riket. Det utländska företaget skall i vad angår filialen

ställa sig svensk lag och författning till efterrättelse. I alla av filialens nä­

ringsverksamhet här i riket härflytande rättsförhållanden skall företaget

lyda under svensk lag samt vara pliktigt att svara inför svensk domstol och

underkasta sig svensk myndighets avgörande.

Lagförslaget upptar vidare bestämmelser om firma, registrering, bokfö­

ring, redovisning och revision m. m., allt såvitt avser verksamheten genom

filial här i riket. Dessa bestämmelser har till väsentlig del utformats i an­

slutning till vad som gäller för svenska bolag och föreningar.

Den andra huvudfrågan i propositionen gäller decentralisering av vissa

ärenden enligt aktiebolagslagen m. fl. författningar. Enligt åtskilliga bestäm­

melser i aktiebolagslagen har Kungl. Maj :t befogenhet att meddela dispens

från vad som eljest generellt skall gälla. Den vanligaste typen av dyilika

ärenden avser tillstånd för utlänningar eller utomlands bosatta svenska

medborgare att inneha vissa uppdrag, exempelvis som styrelseledamot, verk­

ställande direktör, revisor och likvidator. I likhet med vad som redan gäller

beträffande motsvarande uppdrag enligt lagen om ekonomiska föreningar

föreslås nu, att Kungl. Maj :t skall kunna delegera sin dispensbefogenhet i

dessa hänseenden till underordnad myndighet, som Kungl. Maj:t bestäm­

mer. Samtidigt föreslås, att den prövning av vissa liknande ärenden, som

enligt bestämmelser i lagen om understödsföreningar och luftfartsförord-

ningen nu ankommer på Kungl. Maj:t, också skall kunna överflyttas på un­

derordnad myndighet.

Förslaget omfattar emellertid även vissa andra dispensärenden än sådana

som avser tillstånd att inneha uppdrag. I propositionen förordas nämligen

vidare sådana ändringar av aktiebolagslagen att från Kungl. Maj :t skall kunna

överflyttas ärenden om tillstånd att i vissa fall bestämma akties nominella

belopp till mindre än 50 kronor, att ställa aktie till innehavaren och att i

bolagsordning intaga bestämmelse, enligt vilken styrelseledamot eller likvi­

dator skall kunna tillsättas i annan ordning än genom val på bolagsstämma.

De nya bestämmelserna föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1956.

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

4

Ansökan om tillstånd

6

§.

Ansökan om tillstånd enligt denna lag skall innehålla uppgift om

1) det utländska företagets och filialens verksamhet,

2) den ort, där filialkontoret skall vara beläget,

3) verkställande direktörens fullständiga namn, medborgarskap och hem­

vist samt

4) där det utländska företaget är aktiebolag, det belopp vartill bolagets

aktiekapital uppgår och, därest ej hela aktiekapitalet inbetalats, hur myc­

ket av aktiekapitalet som blivit inbetalat.

Vid ansökningen som skall ingivas till länsstyrelsen skola fogas

1) bevis att det utländska företaget är behörigen bildat och registrerat

samt driver verksamhet i sitt hemland,

2) för det utländska företaget gällande bolagsordning, stadgar eller mot­

svarande grunder,

3) avskrift av det utländska företagets redovisningshandlingar för de tre

senaste räkenskapsåren, i den mån dessa handlingar gjorts offentliga i före­

tagets hemland,

4) bevis att verkställande direktören är myndig och bosatt här i riket,

5) förbindelse av det utländska företaget att i vad angår filialen ställa

sig till efterrättelse såväl denna lag som svensk lag och författning i övrigt,

6) sådan fullmakt som i 5 § sägs samt

7) vederhäftig borgen eller annan godtagbar säkerhet för utskylder till

stat och kommun under tre år.

7

§•

Sedan fullständiga ansökningshandlingar inkommit, har länsstyrelsen alt

med eget utlåtande insända handlingarna till Konungen.

Om firma och registrering, så ock om redovisning m. m.

8

§.

Det utländska företagets verksamhet genom filial här i riket skall bedri­

vas under firma, som upptager företagets namn med tillägg av ordet filial

och med tydligt angivande av företagets nationalitet. Firman skall tydligt

skilja sig från andra förut i aktiebolagsregistret eller register som avses i

15 § införda, ännu bestående firmor.

Firman skall tecknas av verkställande direktören ensam eller i förenin»

med annan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

9

§•

Innan filialen börjar sin verksamhet, skall den anmälas för registrering

hos registreringsmyndighet som i 15 § sägs. Bestämmelser om vad anmälan

skall innehålla och om handlingar, som skola fogas vid anmälningen, med­

5

delas av Konungen. Sker ändring i förhållande, som tidigare anmälts för

registrering, skall anmälan härom ofördröj ligen göras.

Det åligger verkställande direktören att göra anmälan som i första stycket

sägs.

10

§.

Hava vid anmälan för registrering eller i fråga om handling, som skall fo­

gas vid anmälningen, icke iakttagits stadgade föreskrifter eller prövas eljest

hinder mot registrering möta på grund av föreskrift i denna lag eller annan

lag eller författning, skall registrering vägras.

Vägras registrering, skall registreringsmyndigheten ofördröjligen till det

utländska företaget med posten översända underrättelse om beslutet med

angivande av skälen därför. Är företaget missnöjt med beslutet, må företa­

get hos Konungen föra talan genom besvär, vilka vid äventyr av talans för­

lust skola inkomma inom två månader från beslutets dag.

11

§•

Filialen skall hava egen bokföring, helt skild från det utländska företagets

bokföring i övrigt.

Vad för svenskt bolag eller svensk ekonomisk förening är stadgat angåen­

de bokföring och redovisning skall i tillämpliga delar gälla för filialen.

Verkställande direktörens förvaltning och filialens räkenskaper skola

granskas av svensk auktoriserad revisor. Det åligger verkställande direktö­

ren tillse, att sådan revisor blir utsedd samt att redovisningshandlingarna

inom tre månader efter räkenskapsårets slut för granskning överlämnas till

denne i huvudskrift eller avskrift.

Vidare åligger det verkställande direktören att årligen, inom tre månader

efter det att det utländska företagets redovisningshandlingar och revisions­

berättelse blivit för företagets delägare framlagda, till registreringsmyndig­

heten insända avskrift av dels filialens redovisningshandlingar och revi­

sionsberättelse för det sistförflutna räkenskapsåret, dels motsvarande hand­

lingar för företaget i dess helhet, i den mån dessa handlingar gjorts offent­

liga i företagets hemland.

12

§.

Före utgången av den tid, för vilken säkerhet för utskylder till stat och

kommun blivit ställd, skall, om verksamheten skall fortsätta, till länsstyrel­

sen ingivas ny vederhäftig borgen eller annan säkerhet för utskylder, som

länsstyrelsen finner kunna godtagas, varje gång för en tid av tre år.

13 §.

Filialen skall på anmälan avföras ur registret

1) om det utländska företaget träder i likvidation eller försättes i kon­

kurs eller om eljest företagets eller filialens verksamhet skall upphöra en­

ligt lagen i företagets hemland,

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

6

2) om av annan anledning det utländska företagets eller filialens verk­

samhet skall upphöra jämlikt beslut av företaget,

3) om filialen saknar behörig verkställande direktör och denna brist icke

avhjälpes utan dröjsmål,

4) om säkerhet för utskylder på sätt i 12 § sägs ej ställes och denna brist

icke avhjälpes utan dröjsmål, samt

5) om vid försök till utmätning av företagets tillgångar här i riket för

fordran, som grundar sig på filialens verksamhet, borgenären icke erhållit

full betalning och fordringen ej heller sedermera guldits.

Det åligger verkställande direktören att anmäla förhållande som avses

under 1) och 2). Anmälan om sådant förhållande må ock göras av annan

behörig ställföreträdare för det utländska företaget. I övrigt må anmälan

göras, i fall som under 3) sägs av den, vars rätt är beroende av att någon

finnes som äger företräda filialen, i fall som under 4) sägs av vederbörlig

statlig eller kommunal myndighet samt i fall som under 5) sägs av borge­

nären.

Upplyses, att det utländska företaget eller filialen upphört med sin verk­

samhet eller att fall föreligger som under 3) sägs, må ock, utan att särskild

anmälan göres, registreringsmyndigheten avföra filialen ur registret.

För avveckling av filialens verksamhet må medgivas anstånd med avfö­

randet ur registret. Anteckning därom skall ske i registret. Under avveck-

lingstiden skall firman tecknas med tillägg av orden »under avveckling».

14 §.

Avföres filialen ur registret, upphör rätten för det utländska företaget att

genom filialen idka näring här i riket.

I fråga om beslut att avföra filial ur registret samt beslut om anstånd med

avförandet skall vad i 10 § andra stycket stadgas äga motsvarande tillämp­

ning.

15 §.

Registreringsmyndighet för filialer skall vara patent- och registreringsver­

ket eller annan myndighet, som Konungen förordnar. Hos myndigheten skall

föras filialregister för inskrivning av de uppgifter, vilka enligt denna lag

skola för registrering anmälas eller vilkas intagande i registret eljest är före­

skrivet.

Vad i filialregistret införes skall genom registreringsmyndighetens för­

sorg ofördröj ligen kungöras i allmänna tidningarna.

Närmare bestämmelser om filialregistrets förande, de i andra stycket

stadgade kungörelserna samt avgifter för registrering och kungörande med­

delas av Konungen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

16 §.

Det som i enlighet med denna lag blivit infört i filialregistret och kungjort

i allmänna tidningarna skall anses hava kommit till tredje mans kännedom,

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

Särskilda bestämmelser

21

§.

Om villkor för idkande av näring i vissa fall stadgas i förordningen den

18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet.

22

§.

Konungen äger jämväl utöver vad i 9 och 15 §§ sägs meddela närmare be­

stämmelser rörande tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

mom. sägs, där ej godkännandet för­

fallit enligt 191 § eller bolaget regi­

strerats under annan firma än den

i stiftelseurkunden upptagna.

(Nuvarande lydelse.)

efter vad i 190 § 1 mom. sägs, där ej

godkännandet förfallit enligt 191 §

eller bolaget registrerats under an­

nan firma än den i stiftelseurkunden

upptagna.

(Föreslagen lydelse.)

14 §.

14 §.

Sedan de------------------------- registreringsmyndigheten (stiftarombud).

Där i förslaget till bolagsordning Där i förslaget till bolagsordning

intagits bestämmelse, till vilken Ko- intagits bestämmelse, till vilken sår-

nungens tillstånd erfordras jämlikt 3, skilt tillstånd erfordras jämlikt 3,

77 eller 147 §, skall vid ansökningen 77 eller 147 §, skall vid ansökningen

fogas bevis om sådant tillstånd. fogas bevis om sådant tillstånd.

Ansökningen skall-------------------------- granskarna inlämnas.

32 §.

32 §.

Ansökan om-------------------------- enligt teckningslistan.

Ansökningen skall------------------------- godkänd granskningsman.

I ansökningen —--------------------- sådan firmatecknare.

Bolagets postadress skall angivas.

Vid ansökningen skola fogas:

1. de listor---------------- ------------- ägt rum;

2. avskrift av------------------------------förda protokollet;

3. två exemplar--------------------------- om ändringen;

4. en av-----------------------------------betalning; samt

5. bevis om tillstånd, som enligt 5. bevis om tillstånd, som må va-

79, 88 eller 107 § må vara lämnat av ra lämnat enligt 79, 88 eller 107 §.

Konungen.

I femte--------------------- —------------- stycket stadgas.

Har ej--------------------------------------- av vittnen.

Där full —------------------- —------------- betalda aktier.

77 §.

77 §.

För aktiebolag--------------------------- tre ledamöter.

Styrelsen väljes å bolagsstämma; Styrelsen väljes å bolagsstämma;

dock må enligt bestämmelse, som på dock må enligt bestämmelse, som på

grund av särskild lag eller författ- grund av särskild lag eller författ­

ning eller med Konungens tillstånd ning eller med särskilt tillstånd in-

intagits ⁱ bolagsordningen, en eller tagits i bolagsordningen, en eller fle-

flera av ledamöterna kunna tillsättas ra av ledamöterna kunna tillsättas i

i annan ordning.

annan ordning. Tillstånd som nyss

nämnts gives av Konungen eller myn­

dighet Konungen förordnar.

11

(Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

Styrelseledamot, som--------------------------------------— skall förrättas.

Ändå att---------------------------------------- tillsatt honom.

Om styrelseledamot------------------------------ — — där stadgas.

79 §.

79 §.

Kungi. Maj.ts proposition nr 87

Styrelseledamöterna och verkstäl­

lande direktör skola vara myndiga

och, där ej för särskilt fall Konung­

en annat tillåter, här i riket bosatta

svenska medborgare. Sådant tillstånd

må beträffande styrelseledamöterna

ej avse mer än en tredjedel av hela

antalet.

88

§.

Bemyndigande för styrelseledamot,

styrelsesuppleant, verkställande di­

rektör eller vice verkställande direk­

tör att teckna bolagets firma må

meddelas av styrelsen, där ej i bo­

lagsordningen blivit bestämt, att så­

dant bemyndigande icke må medde­

las. Styrelsen äge ock bemyndiga an­

nan än nu sagts att teckna bolagets

firma, om tillåtelse därtill givits i bo­

lagsordningen eller av bolagsstäm­

man; dock må i dylikt fall bemyndi­

gande ej lämnas den som är omyn­

dig och ej heller utan Konungens till­

stånd den som icke är här i riket bo­

satt svensk medborgare.

Bemyndigande att — — —----------

97 §.

Utses, efter det ansökan om bola­

gets registrering gjorts, verkställan­

de direktör eller vice verkställande

direktör, eller sker ändring i avseen­

de å de till styrelseledamöter eller

styrelsesuppleanter eller till verkstäl­

lande direktör eller vice verkställan­

de direktör utsedda personerna eller

Styrelseledamöterna och verkstäl­

lande direktör skola vara myndiga

och, där ej för särskilt fall Konung­

en eller myndighet Konungen förord­

nar annat tillåter, här i riket bosatta

svenska medborgare. Sådant tillstånd

må beträffande styrelseledamöterna

ej avse mer än en tredjedel av hela

antalet.

88

§.

Bemyndigande för styrelseledamot,

styrelsesuppleant, verkställande di­

rektör eller vice verkställande direk­

tör att teckna bolagets firma må

meddelas av styrelsen, där ej i bo­

lagsordningen blivit bestämt, att så­

dant bemyndigande icke må medde­

las. Styrelsen äge ock bemyndiga an­

nan än nu sagts att teckna bolagets

firma, om tillåtelse därtill givits i bo­

lagsordningen eller av bolagsstäm­

man; dock må i dylikt fall bemyndi­

gande ej lämnas den som är omyn­

dig och ej heller utan tillstånd av Ko­

nungen eller myndighet Konungen

förordnar den som icke är här i ri­

ket bosatt svensk medborgare.

-----— •— styrelsen återkallas.

97 §.

Utses, efter det ansökan om bola­

gets registrering gjorts, verkställan­

de direktör eller vice verkställande

direktör, eller sker ändring i avseen­

de å de till styrelseledamöter eller

styrelsesuppleanter eller till verkstäl­

lande direktör eller vice verkställan­

de direktör utsedda personerna eller

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

i fråga om rätten att teckna bola­

gets firma, eller ändrar styrelseleda­

mot, styrelsesuppleant, -verkställande

direktör eller vice verkställande di­

rektör eller eljest någon, som ensam

eller i förening med annan äger teck­

na firman, sitt hemvist eller ändras

bolagets postadress, skall styrelsen

eller verkställande direktör därom

ofördröjligen göra anmälan för regi­

strering. Å denna anmälan skall vad

i 32 § andra, tredje och sjunde styc­

kena sägs äga motsvarande tillämp­

ning. Vid anmälan, som ej avser al­

lenast ändring av hemvist eller av

bolagets postadress, skall fogas av­

skrift av protokoll eller annan hand­

ling som bestyrker anmälningen, så

ock, där jämlikt 79 eller 88 § Ko­

nungens tillstånd erfordras, bevis om

sådant tillstånd.

Rätt att---------------- ----------------------

(Nuvarande lydelse.)

i fråga om rätten att teckna bola­

gets firma, eller ändrar styrelseleda­

mot, styrelsesuppleant, verkställande

direktör eller vice verkställande di­

rektör eller eljest någon, som ensam

eller i förening med annan äger teck­

na firman, sitt hemvist eller ändras

bolagets postadress, skall styrelsen

eller verkställande direktör därom

ofördröjligen göra anmälan för regi­

strering. Å denna anmälan skall vad

i 32 § andra, tredje och sjunde styc­

kena sägs äga motsvarande tillämp­

ning. Vid anmälan, som ej avser al­

lenast ändring av hemvist eller av

bolagets postadress, skall fogas av­

skrift av protokoll eller annan hand­

ling som bestyrker anmälningen, så

ock, där jämlikt 79 eller 88 § särskilt

tillstånd erfordras, bevis om sådant

tillstånd.

av anmälningen.

(Föreslagen lydelse.)

106 §.

Revisorer och------------------------ ----

Om revisor — -------- ----------— ------

Oen, som — ------------ -------- ---------

Skall enligt denna lag eller bolags­

ordningen revisor vara auktoriserad

revisor eller godkänd gransknings-

man och sker ändring i avseende å

därtill utsedd person eller suppleant

för denne eller beträffande sådan

persons hemvist, skall styrelsen eller

verkställande direktör ofördröjligen

göra anmälan därom för registrering.

Å denna anmälan skall vad i 32 §

andra stycket sägs äga motsvarande

tillämpning. Vid anmälan, som ej av­

ser allenast ändring av hemvist, skall

fogas avskrift av protokoll eller an­

nan handling som bestyrker ändring­

en, så ock, där jämlikt 107 § Ko­

106 §.

------- tillsatt honom.

- — sådan stämma.

— tillsatt honom.

Skall enligt denna lag eller bolags­

ordningen revisor vara auktoriserad

revisor eller godkänd gransknings-

man och sker ändring i avseende å

därtill utsedd person eller suppleant

för denne eller beträffande sådan

persons hemvist, skall styrelsen eller

verkställande direktör ofördröjligen

göra anmälan därom för registrering.

Å denna anmälan skall vad i 32 §

andra stycket sägs äga motsvarande

tillämpning. Vid anmälan, som ej av­

ser allenast ändring av hemvist, skal)

fogas avskrift av protokoll eller an­

nan handling som bestyrker ändring­

en, så ock, där jämlikt 107 § särskilt

14

yttra sig i ärendet. Förordnande av yttra sig i ärendet. Förordnande av

revisor skall avse tid till dess annan revisor skall avse tid till dess annan

revisor blivit i föreskriven ordning revisor blivit i föreskriven ordning

utsedd.

utsedd.

Har revisor------------ —--------------- ---------motsvarande tillämpning.

Vad i------- ------------------------- — om revisorssuppleant.

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

(Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

147 §.

Beslutar bolagsstämma att bolaget

skall träda i likvidation, välje stäm­

man en eller flera likvidatorer. Stäm­

man må ock utse en eller flera supp­

leanter. Enligt bestämmelse, som på

grund av särskild lag eller författ­

ning eller med Konungens tillstånd

intagits i bolagsordningen, må en el­

ler flera likvidatorer kunna tillsättas

på annat sätt att jämte de å bolags­

stämman valda deltaga i likvidatio­

nen.

Har rätten —-----------------— —

Då likvidatorer — —---------------

Finnes i — •— ---------------------—

147 §.

Beslutar bolagsstämma att bolaget

skall träda i likvidation, välje stäm­

man en eller flera likvidatorer. Stäm­

man må ock utse en eller flera supp­

leanter. Enligt bestämmelse, som på

grund av särskild lag eller författ­

ning eller med särskilt tillstånd in­

tagits i bolagsordningen, må en eller

flera likvidatorer kunna tillsättas på

annat sätt att jämte de å bolagsstäm­

man valda deltaga i likvidationen.

Tillstånd som nyss nämnts gives av

Konungen eller myndighet Konungen

förordnar.

— i beslutet.

- — — senare dag.

i likvidation.

149 §.

149 §.

Likvidator skall vara myndig och,

där ej för särskilt fall Konungen an­

nat tillåter, här i riket bosatt svensk

medborgare. Sådant tillstånd må ej

avse mer än en tredjedel av hela an­

talet likvidatorer.

Uppdraget att — —--------------------

Om likvidator----------------------------

Visar likvidator-------------------------

Vad i------- ----------—------------------

Likvidator skall vara myndig och,

där ej för särskilt fall Konungen el­

ler myndighet Konungen förordnar

annat tillåter, här i riket bosatt

svensk medborgare. Sådant tillstånd

må ej avse mer än en tredjedel av he­

la antalet likvidatorer.

--------- stycket sägs.

------- ny likvidator.

----------- till registreringsmyndigheten.

för likvidator.

200

§.

200

§.

Företer aktiebolags registrerade fir- Företer aktiebolags registrerade fir­

ma likhet med en i handelsregister, ma likhet med en i handelsregister,

föreningsregister eller aktiebolagsre- föreningsregister, aktiebolagsregistret.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

(Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

stand lägst må lyda, äge bolagsstäm­

ma besluta sammanläggning av ak­

tierna i bolaget.

Beslutas i aktiebolag, vars aktier

på grund av Konungens tillstånd eller

till följd av äldre lagstiftning lyda å

lägre belopp än det, varå aktierna i

bolaget utan Konungens tillstånd

lägst må lyda, nedsättning av aktie­

kapitalet enligt 66 §,

eller beslutas i annat aktiebolag

enligt 66 § sådan nedsättning av ak­

tiekapitalet, att nedsättningens ge­

nomförande medelst minskning av

aktiernas nominella belopp skulle

medföra att detta skulle nedgå un­

der femtio kronor eller, där efter

nedsättningen aktierna i bolaget en­

ligt 3 § må lyda å lägst tio kronor,

under nämnda belopp,

äge ock, där nedsättningen ej skall

genomföras medelst inlösen eller in­

dragning av aktier, bolagsstämman

besluta sammanläggning av aktierna

i bolaget.

Sammanläggning, som beslutas en­

ligt första eller andra stycket, må ej

avse flera aktier än som erfordras

för att vid utbyte mot en ny aktie

dennas nominella belopp icke skall

understiga det belopp, varå aktierna

i bolaget utan Konungens tillstånd

lägst må lyda.

Beslut om----------------------------------

I annat-------—---------—----------—

Där beslut------- ---------------------------

lägst må lyda, äge bolagsstämma be­

sluta sammanläggning av aktierna i

bolaget.

Beslutas i aktiebolag, vars aktier

på grund av särskilt tillstånd eller

till följd av äldre lagstiftning lyda å

lägre belopp än det, varå aktierna i

bolaget utan särskilt tillstånd lägst

må lyda, nedsättning av aktiekapita­

let enligt 66 §,

eller beslutas i annat aktiebolag

enligt 66 § sådan nedsättning av ak­

tiekapitalet, att nedsättningens ge­

nomförande medelst minskning av

aktiernas nominella belopp skulle

medföra att detta skulle nedgå un­

der femtio kronor eller, där efter

nedsättningen aktierna i bolaget en­

ligt 3 § må lyda å lägst tio kronor,

under nämnda belopp,

äge ock, där nedsättningen ej skall

genomföras medelst inlösen eller in­

dragning av aktier, bolagsstämman

besluta sammanläggning av aktierna

i bolaget.

Sammanläggning, som beslutas en­

ligt första eller andra stycket, må ej

avse flera aktier än som erfordras

för att vid utbyte mot en ny aktie

dennas nominella belopp icke skall

understiga det belopp, varå aktierna

i bolaget utan särskilt tillstånd lägst

må lyda.

— i nedsättningsbeslutet.

sig därom.

— i ärendet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om

understödsföreningar

Härigenom förordnas, att 20, 36 och 52 §§ lagen den 24 mars 1938 om

understödsföreningar skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

20

§.

20

§.

För understödsförening------- — —

Styrelsen äge------------------------------

Styrelsen väljes--------------------------

Styrelseledamot, så ock firmateck­

nare, som utom styrelsen utses, skall

vara här i riket bosatt svensk med­

borgare, där ej Konungen för viss

förening medgiver undantag.

Ledamot av--------------------------------

Avgår av —------------ ------------------

Sker ändring------------------------------

-----------------------flera ledamöter.

------- till efterrättelse.

------------ sätt utses.

Styrelseledamot, så ock firmateck­

nare, som utom styrelsen utses, skall

vara här i riket bosatt svensk med­

borgare, där ej Konungen eller myn­

dighet Konungen förordnar för viss

förening medgiver undantag.

------ utsett honom.

— ny ledamot.

— — för registrering.

36 §.

Före den — —------------ —---------

Å detta------- — •—----------------------

Frågan om — —------------------------

Konungen må i fråga om viss för­

ening medgiva, att sådant samman­

träde, som i första stycket sägs, hål­

les allenast vartannat eller vart tred­

je år, och meddela i anledning därav

erforderliga bestämmelser om avgi­

vande av styrelsens och revisorernas

berättelser samt om de i 77 § omför-

mälda handlingarnas ingivande till

tillsynsmyndigheten.

36 §.

— berättelse framlägges.

till avgörande.

— nytt sammanträde.

Konungen eller myndighet Ko­

nungen förordnar må i fråga om viss

förening medgiva, att sådant sam­

manträde, som i första stycket sägs,

hålles allenast vartannat eller vart

tredje år, och meddela i anledning

därav erforderliga bestämmelser om

avgivande av styrelsens och reviso­

rernas berättelser samt om de i 77 §

omförmälda handlingarnas ingivan­

de till tillsynsmyndigheten.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av § 6 förordningen den 26 maj 1922 (nr 383)

om luftfart

Härigenom förordnas, att § 6 andra stycket förordningen den 26 maj

1922 om luftfart skall upphöra att gälla.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956.

22

ningar. Förslaget har reraissbehandlats i vanlig ordning och därefter över­

arbetats inom handelsdepartementet.

Jag hemställer nu att närmare få redogöra för ifrågavarande lagstift­

ningsärenden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

A. Utländsk juridisk persons rätt att driva näring här i riket

I. Gällande rätt

Svenska och utländska juridiska personer. För bedömandet av frågan om

en juridisk person skall anses såsom svensk eller utländsk torde för svensk

rätts del —■ såvitt gäller juridiska personer som enligt vår lag skall registre­

ras — det avgörande vara om den juridiska personen registrerats i Sverige.

Ett bolag eller en förening, som registrerats i Sverige, är således att anse

som svenskt bolag eller svensk förening och detta även om utländska del­

ägare finnes (jämför lag den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten

att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag samt lag sam­

ma dag innefattande tillägg till lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och

enkla bolag). Omvänt är en juridisk person från svensk synpunkt i princip

att betrakta soin utländsk, om densamma registrerats eller oktrojerats .i an­

nat land. Är fråga om en juridisk person, som icke behöver registreras eller

oktroj eras vare sig här eller utomlands, torde för frågan om dess nationa­

litet i första hand vara avgörande, varest styrelsen eller motsvarande förval­

tande organ har sitt faktiska säte.

Huruvida en juridisk person har rättssubjektivitet eller icke får bedömas

enligt lagen i det land, som enligt det nyss sagda är att betrakta som den ju­

ridiska personens hemland.

Enligt svensk rättsuppfattning erkännes en utländsk juridisk person så­

som i princip likvärdig med svensk juridisk person. Men därmed är icke

sagt, att den utländska juridiska personen i allo har samma rättigheter

som en svensk juridisk person. En sak är att tillåta, att en utländsk juridisk

person från sitt hemland driver affärer med svenska medborgare. En helt

annan sak är att medge, att densamma i någon form etablerar sig i Sverige

och här idkar verksamhet på längre sikt. Överväganden av ekonomisk art

och andra synpunkter kan föranleda hinder härför.

Nåringsfrihetsförordningens tillämplighet på juridiska personer. Beträf­

fande näringsverksamhet i allmänhet finnes i svensk rätt bestämmelser

i förordningen den 18 juni 1864 ang. utvidgad näringsfrihet (näringsfri-

hetsförordningen). Denna avsåg ursprungligen enligt ordalydelsen endast

fysiska personer (§§ 1 och 26). Juridiska personer nämndes icke. Då i § 9

mom. 3 år 1923 gjordes tillägg angående realisation, verkställd av aktie­

bolag eller ekonomisk förening, uttalade departementschefen, att han där­

med icke önskade taga ståndpunkt till den omstridda frågan, i vad mån

grunderna för näringsfrihetsförordningen i allmänhet vore tillämpliga på

23

aktiebolag. Olika meningar har yppats inom doktrinen rörande denna fråga

och praxis är vacklande. Vad särskilt beträffar utländska juridiska perso­

ner har i litteraturen erinrats att näringsfrihetsförordningen icke talar om

någon rätt för utländska juridiska personer att här i riket öppna filial eller

eljest bedriva näringsverksamhet samt att enligt administrativ praxis an­

sökningar därom icke någonsin vinner bifall.

I speciallagstiftningen finnes emellertid exempel på att åt Kungl. Maj :t

inrymts befogenhet att meddela utländsk juridisk person rätt att här i riket

idka visst slag av rörelse. Sålunda gäller enligt 1 § lagen den 30 maj 1916

om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva

eller aktier i vissa bolag att Kungl. Maj:t kan bevilja utländska juridiska

personer rätt att förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller

idka gruvdrift. Nämnas må även att Kungl. Maj:t äger bevilja utländsk för-

säkringsanstalt koncession att under vissa villkor här i riket bedriva försäk­

ringsrörelse, en verksamhetsgren som dock icke anses hänförlig under nä­

ringsfrihetsförordningen (jämför lag den 9 juni 1950 om rätt för utländsk

försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket).

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

II. Kommerserådet Matz’ förslag

I den av Matz upprättade promemorian konstaterades till en början att,

frånsett förut berörda speciella fall, utländsk juridisk person är utestängd

från rättslig möjlighet att i Sverige driva sådant näringsyrke som avses i

näringsfrihetsförordningen samt att utländska företag därför är hänvisade

till att driva rörelse här i riket genom ett svenskt dotterbolag eller genom en

enskild svensk firma. Utredningsmannen påpekade emellertid att i de med

vissa stater avslutade dubbelbeskattningsavtalen uppenbarligen förutsättes,

att utländsk juridisk person kan driva rörelse här i riket; avtalen gäller

nämligen uttryckligen jämväl juridiska personer och avser även sådana in­

komster, som tillkommer dessa på grund av rörelse som bedrives i det andra

landet. Utredningsmannen framhöll även att i skatteförfattningarna brukar

finnas föreskrifter om utländska bolags skatteplikt för här i riket bedriven

rörelse (se kommunalskattelagen 53 § 1 mom. g).

Sedan utredningsmannen framhållit, att vid tillkomsten av näringsfrihets­

förordningen frågan om rätt för utländska juridiska personer att driva rö­

relse här i riket knappast var aktuell men att förhållandena därvidlag nu­

mera helt ändrats, hette det fortsättningsvis i promemorian:

Några egentliga sakskäl för att utländska bolag och andra juridiska perso­

ner skulle vara utestängda från möjligheten att här driva rörelse torde knap­

past kunna förebringas. Själva den företagsform, varunder en rörelse bedri­

ves, kan ju icke anses vara en faktor av utslagsgivande betydelse vid bedö­

mande av frågan, om tillstånd till drivande av näring här i riket bör med­

delas eller icke. Därvidlag är det ju närmast verksamhetens art, som kom­

mer under bedömande, ävensom företagarens personliga förutsättningar för

verksamhetens bedrivande. Det kan möjligen göras gällande, att om till­

ståndet gives åt eu fysisk person en viss tidsbegränsning de facto kommer

24

att gälla, i det rätten att driva rörelsen efter tillståndshavarens frånfälle icke

utan vidare övergår till hans arvingar. Om däremot tillståndet lämnas en ju­

ridisk person kommer det — därest återkallelse ej sker — att gälla för obe­

gränsad tid. I detta sammanhang framstår även en annan synpunkt, ur vil­

ken möjligen betänkligheter kunna anses möta mot att lämna juridiska

personer det ifrågasatta tillståndet. Näringstillstånd bruka i regel meddelas

åt fysiska personer först efter en längre tids vistelse i riket och endast efter

ingående prövning av vederbörandes personliga förutsättningar, däribland

även hans yrkesmässiga kompetens för den avsedda rörelsen. När det gäller

juridiska personer och speciellt aktiebolag är bandet mellan företagarens

person och det rättssubjekt, i vars namn rörelsen drives, lösligare. Intet

hindrar den ursprungliga företagaren att överlåta sina intressen i bolaget

på andra händer och någon kontroll däröver kan, därest bolaget är domici-

lierat i utlandet, knappast utövas av de svenska myndigheterna.

Utredningsmannen framhöll att ur sist anförda synpunkter vissa kon­

trollföreskrifter kunde befinnas erforderliga. Om dylika föreskrifter medde­

lades, borde några allvarligare betänkligheter knappast behöva möta mot att

bereda utländska juridiska personer möjlighet att här bedriva rörelse.

Det förslag som framlades av utredningsmannen innebar, att efter § 26 i

näringsfrihetsförordningen skulle införas ett stadgande av innehåll att Ko­

nungen ägde på ansökan medge i utlandet registrerat bolag eller där regi­

strerad förening rätt att här i riket idka handels- eller fabriksrörelse, hant­

verk eller annan hantering samt att Konungen skulle meddela de närmare

föreskrifter som funnes erforderliga angående registrering av sådant bolag

eller sådan förening och angående villkor för rättens åtnjutande ävensom

beträffande tillämpningen i övrigt av vad sålunda stadgats.

Utredningsmannens förslag gick vidare ut på att, där tillstånd meddela­

des, den juridiska personen skulle äga, på samma villkor som svensk juri­

disk person i motsvarande fall, driva den avsedda rörelsen. De särskilda be­

gränsningar i näringsrättsligt hänseende, som funnes stadgade i speciallag­

stiftningen, skulle sålunda alltfort äga bestånd. En utländsk juridisk per­

son skulle alltså icke kunna förvärva rätt att driva tillverkning av krigs­

materiel (jämför 1 § förordningen den 20 juni 1935 om kontroll över till­

verkningen av krigsmateriel m. in.) eller inrikes luftfart i regelbunden trafik

(jämför g 34 förordningen den 26 maj 1922 om luftfart) eller rederirörelse

med svenskt fartyg (jämför 1 § sjölagen). I de fall, där i speciallagstiftning­

en såsom förutsättning för utövande av viss näring stadgades att näringsut-

övaren skulle vara berättigad »att idka handel i allmänhet», borde något

principiellt hinder icke föreligga för ett utländskt bolag att förvärva Kungl.

Maj :ts tillstånd att driva dylik rörelse (se exempelvis 28 § vapenförord­

ningen den 10 juni 1949, 10 och 22 §§ förordningen den 10 juni 1949 om

explosiva varor samt 11 och 46 g § förordningen den 7 oktober 1921 ang. eld­

farliga oljor).

Utredningsmannen behandlade i sin promemoria vissa särskilda spörsmål.

Sålunda dryftades frågan, huruvida reciprocitetsgrundsatsen borde tilläm­

pas, så att tillstånd skulle meddelas för utländsk juridisk person allenast un­

der förutsättning att vederbörande hörde hemma i stat där svensk juridisk

Kungi. Maj:ts proposition nr 87

28

överensstämmelse i detaljer. Principiellt bör emellertid gälla, att ett skydd

motsvarande det, som står nyssnämnda svenska personer till buds i avse­

ende å svenska aktiebolag, skall vara förhanden i avseende å motsvarande

kategorier utländska juridiska personer, vilka här driva verksamhet.

Enligt förslaget borde det icke utgöra hinder för ett jämställande med

den svenska aktiebolagsformen, därest en utländsk bolagsform, utöver ett

häftande med bolagskapitalet, också innebure en större eller mindre person­

lig ansvarighet för delägarna. Ett engelskt company limited by guarantee

borde sålunda kunna inregistreras, försåvitt det hade ett aktiekapital. Där­

emot syntes ett franskt société anonyme å Capital variable icke uppfylla

grundförutsättningen och hinder förty anses möta mot dess registrering.

Avgörande borde vara förhandenvaron av ett bolagskapital, skilt från del­

ägarnas enskilda tillgångar och med ansvarighet för bolagets förbindelser.

Särskilt med hänsyn till storleksordningen av de företag, som kunde för-

väntas begagna den rätt som föresloges bliva lagfäst, ansågs ej svårigheter

för registreringsmyndigheten vara att förvänta i nu berörda hänseende.

Beträffande förutsättningarna för att utländskt aktiebolag skulle äga driva

verksamhet här i riket borde först och främst krävas att verksamheten be-

dreves från ett fast driftställe, ett avdelningskontor (filial) med egen för-

valtning (jämför 16 § lagen den 13 juli 1887 ang. handelsregister, firma

och prokura). Endast härigenom syntes man kunna ernå en tillfredsstäl­

lande effektivitet av de skyddsregler i övrigt, som kunde anses behövliga

och möjliga. Genom bestämmelserna härom och om verkställande direktör

skapades även förutsättning för tillämpning på utländska bolag av bestäm­

melsen i 10 kap. 1 § rättegångsbalken om ett allmänt personligt forum för

bolag.

Vidare borde registrering ske av filialen i ett centralt statligt register för

att åt filialens tillvaro skapa publicitet.

Bestämmelser borde även givas rörande filialens förvaltningsorgan. I så­

dant hanseende borde för filialen finnas en verkställande direktör. Ett ut­

ländskt industriföretag, som vid sin härvarande filial anställde en svensk

arbetarstam, borde nämligen redan av sociala och humanitära skäl ha ett

förvaltningsorgan för filialen, som i skilda hänseenden kunde intaga samma

ställning som eu svensk bolagsstyrelse. Men även ur rent privaträttsliga

hksoin ock ur straffrättsliga synpunkter framstode ett krav på förhanden­

varon av ett självständigt förvaltningsorgan för filialen såsom motiverat.

Det kunde ifrågasättas, om icke jämväl borde för filialen finnas en styrelse.

Emellertid måste beaktas, att filialens förvaltningsorgan under alla omstän­

digheter torde få sin handlingsförmåga avsevärt beroende av bolagsled­

ningens instruktioner. Någon större möjlighet till fullt självständiga avgö­

randen torde därför ej kunna förväntas bli inrymd åt en sådan styrelse.

Några föreskrifter om ett dylikt organ ansåges fördenskull ej böra före­

slås. Självfallet borde det dock stå bolaget fritt att, om det så önskade, in­

rätta en särskild filialstyrelse.

Verkställande direktören borde vara myndig och bosatt här i riket. Där­

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

30

så i allt fall bli händelsen, synes det ej orimligt begära, att den svenske

medkontrahenten, som bör ha skaffat sig klarhet om det faktiska läget, av

det utländska bolaget betingar sig den säkerhet för avtalets fullgörande, som

han finner situationen kräva.

Vad beträffar filialens firma borde den upptaga det utländska bolagets

namn samt, till undvikande av missförstånd från svenska medkontrahenters

sida, tydligt ange det utländska bolagets nationalitet samt egenskapen av

filial. Bestämmelser borde givas som förhindrade att filialens firma teckna­

des utan medverkan av verkställande direktören.

Det ansåges icke att man till borgenärers skydd kunde uppställa krav på

förhandenvaron av ett här i riket placerat grundkapital (aktiekapital). Ge­

nom föreskrifter om införande i registret av uppgifter beträffande bolaget

om grundkapitalets (aktiekapitalets) storlek och om skeende förändringar

härutinnan skapades emellertid möjlighet för svenska medkontrahenter att

bilda sig en uppfattning om företagets kreditvärdighet. Det ansåges icke

behövligt eller lämpligt att anknyta dessa föreskrifter till den svenska

aktiebolagslagens bestämmelser om villkor i dylika hänseenden för registre­

ring av svenska aktiebolag.

Beträffande tillämpningen av svensk rätt anfördes, att ehuru det läge i

sakens natur, att ett utländskt aktiebolag, som vunnit registrering av filial

här i riket, på sådan grund vore underkastat svensk lag och svenska dom­

stolars avgöranden, föresloges efter förebild i lagen den 9 juni 1950 om

rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket

en bestämmelse av innehåll, att utländskt aktiebolag, som ägde driva verk­

samhet här i riket genom filial, skulle i alla därav härflytande rättsförhål­

landen lyda under svensk lag samt vara pliktigt att svara inför svensk dom­

stol och underkasta sig svensk myndighets avgörande.

Filialens ledning intog i förhållande till bolaget ställningen av sysslo­

man. Det syntes då vara på sin plats med en föreskrift, varigenom bolaget

ålades att utställa fullmakt för filialens verkställande direktör att handla

å bolagets vägnar och att i alla av verksamheten härflytande rättsförhål­

landen mottaga stämning för bolaget samt själv eller genom annan tala

och svara.

Visserligen kunde det vid förhandenvaron av en sådan fullmakt och den

enligt det nyss anförda förordade lagbestämmelsen om att det utländska

aktiebolaget skulle vara underkastat svensk lag förefalla överflödigt att

avkräva bolagets ledning en försäkran att ställa sig svensk lag till efter­

rättelse. En bestämmelse i sådant hänseende syntes dock ägnad att med­

verka till att meningsskiljaktigheter undvekes rörande vilket lands lag som

vore tillämplig.

Filialen borde avföras ur registret, när bolaget upphörde på grund av

konkurs eller likvidation eller eljest på grund av någon bestämmelse i hem­

landets lag eller när bolaget beslutat att bolaget eller filialen skulle upphöra

eller om bolaget eller filialen de facto upphört. Ett avförande ur registret

borde emellertid också föreskrivas för vissa fall, då det särskilt påkallades

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

31

av svenska intressen. Om filialen saknade behörigt förvaltningsorgan och

denna brist ej avhjälptes inom skälig tid, syntes filialen sålunda böra avfö­

ras ur registret. Vidare borde filialen kunna bringas till upphörande genom

att avföras ur registret, om svensk fordringsägare kunde styrka, att han ej

ur bolagets i landet befintliga tillgångar kunnat få betalt för fordran, här­

rörande från bolagets verksamhet härstädes. Sistnämnda föreskrift byggde

på den uppfattningen, att bolaget borde här i landet tillhandahålla till­

gångar motsvarande förpliktelsernas belopp.

En ovillkorlig förutsättning för medgivande att upprätta filial borde en­

ligt förslaget vara en ömsesidighet, så att svenska aktiebolag tillätes bedriva

sin verksamhet i det utländska bolagets hemland. För belysande av frågan

om reciprocitet anfördes, att villkoret därom borde anses uppfyllt om ett

svenskt aktiebolag tillätes upprätta filial i vederbörande land, även om ett

tillstånd skulle förknippas med föreskrift om exempelvis ställande av sä­

kerhet utan att ett sådant villkor funnes i den svenska lagstiftningen. Skulle

möjligheten att upprätta filial vara beroende av ett skönsmässigt bedöman­

de av det svenska bolagets kreditvärdighet el. dyl., kunde däremot ömsesidig­

het icke anses föreligga.

Angående formen för lagstiftning i ämnet anfördes i promemorian:

En lagstiftning av det innehåll, som nu föreslagits, är uppenbarligen icke

av speciellt näringsrättslig natur. Dess uppgift är icke så mycket att för de

ifrågakomna rättssubjekten ge de regler, som i statens intresse av närings­

livets rätta anordnande finnas erforderliga. Den avser i stället huvudsakligen

att till svenska medborgares skydd för sina ekonomiska intressen ange de

förutsättningar, varunder de utländska bolagen må här i riket driva sin

verksamhet. De föreslagna bestämmelserna synas därför icke böra inlemmas

i nu gällande eller framdeles blivande näringslagstiftning. Av systematiska

skäl synas de ej heller kunna lämpligen inarbetas i aktiebolagslagen, och

detta även om desamma — såsom föreslagits ■— blott skola gälla sådana ut­

ländska juridiska personer, som äro att jämställa med svenska allmänna ak­

tiebolag. Bestämmelsernas upptagande i en särskild lag förordas därför.

IV. Remissyttranden

över Wijnbladhs förslag har remissyttranden avgivits av Svea hovrätt,

hovrätten för Västra Sverige, kommerskollegium, patent- och registrerings­

verket, valutakontoret, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Väster-

norrlands, Jämtlands samt Norrbottens län, statens utlänningskommission,

näringsrättsutredningen, kooperativa förbundet, landsorganisationen i Sve­

rige, svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges allmänna exportförening,

svenska bankföreningen, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och

småindustriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaför­

bund, svenska handelsagenters förening och Sveriges advokatsamfund. Vid

kommerskollegii utlåtande har fogats yttranden från liandelskamrarna i

riket, överståthållarämbetet har bifogat yttranden från bl. a. Stockholms

poliskammare, länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden från poliskamrarna

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

32

i Malmö och Hälsingborg samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ytt­

randen från bl. a. poliskammaren i Göteborg. Exportföreningen har i vissa

frågor hänvisat till särskilt utlåtande av det inom föreningens ram verksam­

ma institutet för utländsk rätt.

Flertalet av nämnda remissinstanser hade även avgivit yttranden över

Matz’ förslag och i flera fall åberopades i de senare remissyttrandena vad

som i princip anförts i de tidigare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

Behovet av lagstiftning och förslagets grundprinciper

Det övervägande antalet remissinstanser finner det lämpligt med en reg­

lering lagstiftningsvägen av utländsk juridisk persons rätt att driva verk­

samhet här i riket.

Behovet och önskvärdheten av en lagstiftning understrykes av kommers­

kollegium, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs

och Bohus, Örebro, Kopparbergs samt Västernorrlands län, Stockholms han­

delskammare, handelskamrarna i Göteborg och Karlstad, handelskammaren

för Örebro och Västmanlands län, poliskamrarna i Stockholm och Malmö

samt landsorganisationen.

Överståthållarämbetet framhåller, att — förutom önskvärdheten av in­

förandet av lagregler inom områden, där sådana saknas eller oklarhet rå­

der — i promemorian anförda skäl av aktuell natur talar för att frågans

lösning ej ställes på framtiden. Handelskammaren i Karlstad betonar, att en

lagstiftning är ägnad att i sin mån minska hindren mot internationell han­

del, och Stockholms handelskammare ger uttryck åt samma tanke.

Länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholms handelskammare och grossist­

förbundet är dock inne på den linjen, att det slutliga ställningstagandet till

den föreslagna lagstiftningen bör ske först efter genomförd revision av den

svenska näringsrätten, enär föreliggande spörsmål då kan bedömas med

större säkerhet.

I princip tillstyrkes förslaget eller lämnas utan erinran av Svea hovrätt

— som emellertid anmärker att, om lagstiftningen mot förmodan skulle få

någon större tillämpning, mera ingående föreskrifter kan visa sig behövliga

— hovrätten för Västra Sverige, patent- och registreringsverket, länsstyrel­

serna i Värmlands, Örebro, Kopparbergs och Norrbottens län, vidare Öster­

götlands och Södermanlands handelskammare, utlänningskommissionen, po­

liskammaren i Stockholm — som anser lagstiftningen vara ett lämpligt kor­

rektiv mot förekommande bulvanförhållanden — poliskamrarna i Göteborg

och Hälsingborg, landsorganisationen, hantverks- och småindustriorganisa­

tionen, köpmannaförbundet samt institutet för utländsk rätt — vilket senare

anser förslaget sadant, att framställda krav i erforderlig utsträckning till­

godoses.

Erinringar mot behandlingen av vissa principspörsmål — varom närmare i

det följande — framställes av överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stock­

holms, Göteborgs och Bohus, Västernorrlands samt Jämtlands län, handels-

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

33

kamrarna i Stockholm och Göteborg, handelskammaren för Örebro och Väst­

manlands län, Smålands och Blekinge, Västernorrlands och Jämtlands läns

samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskamrar, poliskammaren i

Malmö och kooperativa förbundet.

Några remissinstanser är mera kritiskt inställda mot såväl behovet av en

lagstiftning som föreliggande utredning och förslag. I några fall förordas

ytterligare utredning.

Valutakontoret avstyrker, på skäl som anföres i det följande, att förslaget

genomföres och anser att metoden med dotterbolag bör bibehållas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter, om det med hänsyn till att de

utländska bolagen redan äger goda möjligheter till näringsutövning i vårt

land genom bildandet av dotterbolag föreligger något egentligt behov av lag­

stiftning. Den i promemorian framlagda motiveringen härutinnan synes läns­

styrelsen icke övertygande.

Industriförbundet framhåller, med instämmande av arbetsgivareförening­

en, att någon egentlig olägenhet av att bestämmelser saknats ej torde ha

framträtt, eftersom möjlighet förelegat för utländsk juridisk person att

bilda ett svenskt aktiebolag, vilket varit oförhindrat att här idka rörelse. Se­

dan det emellertid visat sig, att vissa dubbelbeskattningsavtal förutsatte öm­

sesidighet i förevarande hänseende, tillstyrkte industriförbundet Matz’ för­

slag om prövning av frågan om tillstånd i varje särskilt fall. Förbundet anför

vidare:

Förslaget att tillåta utländskt aktiebolag att utan särskild prövning här

öppna filial skulle i och för sig stå i överensstämmelse med de allmänna

strävandena för ett friare internationellt utbyte på det ekonomiska området,

till vilka även Sverige anslutit sig, och borde väl på längre sikt underlätta

svenska företags önskemål om verksamhet i andra länder, övergivandet av

koneessionssystemet minskar emellertid möjligheterna till kontroll av ut­

ländska företags verksamhet här och farhågor ha yppats att den nu föreslag­

na lagen skulle kunna utnyttjas till illojala transaktioner framför allt inom

skatte- och valutaområdena.

Med anledning därav synes det nödvändigt att riskerna för sådana trans­

aktioner och möjlighetena för att stävja missbruk göres till föremål för en

närmare utredning innan förslaget lägges till grund för en lagstiftning i äm­

net.

Härvid borde också undersökas, huruvida icke erfarenheter i denna fråga

föreligga i andra länder.

Ej heller grossistförbundet finner något påtagligt praktiskt behov av lag­

regler föreligga. Förbundet hänvisar till dotterholagsformen och anför:

Etablerandet av dotterbolag i aktiebolagsform har tillämpats i betydande

utsträckning, icke minst av företag med omfattande försäljningsorganisatio­

ner i Sverige. Man torde kunna konstatera, att ett utländskt företag, som är

intresserat av att här i landet påbörja eu rörelse, icke i främsta rummet fäs­

ter avseende vid organisationsformen som sådan. Av väsentligare betydelse

för vederbörande framstå spörsmål sammanhängande med beskattning samt

möjligheter att mer eller mindre fritt kunna till moderlandet transferera ka­

pital och vinster. Frågan om lagförslagets konsekvenser särskilt i skattehän­

seende kan svårligen och i varje fält icke i delta sammanhang bedömas av

oss men är väl så väsentlig att den bör närmare utredas.

3 Ilihang till riksdagens protokoll 1955. I samt. Nr 87

34

Bankföreningen åberopar likaså metoden med dotterbolag eller ombud, nå­

got som gjort att avsaknaden av lagregler knappast inneburit någon allvar-

lig olägenhet ur kommersiell synpunkt. Föreningen är för sin del icke över­

tygad om att skälet beträffande dubbelbeskattningsavtalen är av sådan bety­

delse att en formell rätt för utländska juridiska personer att själva driva

näring här måste i lagstiftningsväg tillskapas. Frågan härom innefattar emel­

lertid ett handelspolitiskt bedömande, som föreningen icke kan närmare in­

låta sig på.

Handelskammaren i Gävle yttrar:

Även om det är önskvärt att vid handelsavtal och överenskommelser med

främmande makt kunna erbjuda reciproka förmåner, kan kammaren likväl

icke biträda det nu föreliggande förslaget med hänsyn till de konsekvenser

i övrigt, det skulle kunna medföra. Redan nu finnes ju utvägen för utländs­

ka aktiebolag att bilda i Sverige domicilierade dotterbolag. Detta har ju

också i stor utsträckning och med framgång sedan länge praktiserats. Ett

sådant bolag är givetvis underkastat de för svenska aktiebolag i gemen

utfärdade kontroll- och säkerhetsföreskrifterna. En filial av den av utred­

ningsmannen föreslagna arten skulle däremot ej vara bunden av dessa.

Mycket betydande företag skulle sålunda kunna komma till stånd och här i

landet driva rörelse i konkurrens med inhemska aktiebolag och företag

utan möjlighet vare sig för myndigheter eller borgenärer till den insyn, som

man med den nya aktiebolagslagen velat säkerställa.

Svenska handelsagenters förening finner icke i promemorian anförda skäl

tillräckligt vägande för att tillstyrka utvidgad näringsfrihet för utländska

rättssubjekt. Föreningen anför:

Icke heller anges i promemorian de länder, i vilka svenska aktiebolag

kan driva verksamhet och de villkor, som där gäller för svenska aktiebolag.

Man kan alltså icke av promemorian bilda sig någon uppfattning om i vil­

ken utsträckning en vidgad näringsfrihet kommer att tagas i anspråk. Man

saknar förutsättningar att bedöma den föreslagna lagens konsekvenser för

arbetsmarknaden och investeringspolitiken. Labiliteten i dagens politiska

och kommersiella läge bjuder till största försiktighet i förevarande avseende.

Advokatsamfundet anser, att man först efter en utredning om bland an­

nat förhållandena i våra grannländer och de stora kulturländerna kan när­

mare bedöma, om det är nödvändigt eller lämpligt att ge utländska bolag-

rätt att här driva näring. Härutinnan anföres:

Advokatsamfundet finner utredningen om den föreslagna lagstiftningens

fördelar och nackdelar alltför ofullständig. Det angives, att »det föreliggan­

de spörsmålet redan i och för sig får anses påkalla en lösning» samt vidare

att det synes vara »jämväl ur mellanfolklig synpunkt av vikt, att för Sve­

riges del i lagstiftningsväg klarhet skapas, i vilken omfattning och under

vilka betingelser utländska juridiska personer må här i riket idka verksam­

het». För att kunna bedöma styrkan av dessa argument hade det varit önsk­

värt, att utredning lämnats om huru motsvarande lagstiftning är ordnad i

andra länder. Av särskilt intresse hade varit att få veta, huruvida och i vad

män avsaknaden av svensk lagstiftning i ämnet vållat några olägenheter

för svenska aktiebolag, som velat öppna filialer i utlandet. I promemorian

angives, att frågan i vad mån juridiska personer i gemen inbegripas under

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

36

iörslaget dessutom enligt kammarens mening är behäftat med icke oväsent­

liga brister, är kammaren icke beredd tillstyrka detsamma.

Näringsrättsutredningen tar upp principfrågan om filialens juridiska kon­

struktion och yttrar i detta sammanhang:

Den ordning, som hittills varit rådande — nämligen att den utländska

juridiska personen grundat ett dotterbolag, merendels i form av ett svenskt

aktiebolag, som bedrivit rörelsen — har onekligen haft den fördelen med

sig, att det funnits ett så att säga gripbart rättssubjekt med en viss för­

mögenhetsmassa här i landet. Detta rättssubjekt har blivit underkastat de

för ifrågavarande typ av svenska rättssubjekt i allmänhet gällande, ganska

rigorösa lagbestämmelserna — en ordning, som särskilt ur härvarande bor­

genärers synpunkt varit i stort sett betryggande.

Annorlunda blir fallet om det utländska rättssubjektet självt omedelbart

och utan förmedling av ett tillskapat svenskt rättssubjekt skall driva rörelse

här. Det utländska rättssubjektet, i utredningen begränsat till utländska

aktiebolag, är nämligen domicilierat i utlandet och givetvis underkastat sitt

hemlands lag. Den härvarande filialen, som bedriver rörelsen inom landet,

blir icke något självständigt rättssubjekt, men måste ändock — särskilt när

det gäller ansvaret för här ingångna förbindelser — få en juridisk konstruk­

tion, som möjliggör att på ett effektivt sätt göra detta ansvar gällande. Här­

vid har förslagsställaren sökt en lösning, varigenom tillskapas ett slags

surrogat för en svensk juridisk person (»filialen»). Det må påpekas, att

redan nu existerar ett utländskt företag, det belgiska bolaget Vieille Mon-

tagne, som alltsedan mitten av 1800-talet drivit zinkmalmsgruvorna vid Åm-

meberg i Örebro och Östergötlands län. Bolagets rätt att idka gruvdrift

grundas på en Kungl. Maj :ts resolution av den 9 oktober 1857. I denna läm­

nas bolaget tillåtelse att besitta den ifrågavarande fasta egendomen dock

med skyldighet att ha ett i orten bosatt ombud, som skall äga att i angelä­

genheter, som röra de fasta egendomarna vid domstolar och andra ämbets-

myndigheter å bolagets vägnar svara. Ombudet i fråga, som tjänstgör såsom

verkställande direktör för rörelsen i Sverige, har en på sig utställd fullmakt

från det belgiska bolagets verkställande direktör med rätt att förordna an­

nat ombud i sitt ställe. Firmateckningen för den svenska rörelsen sker i den

formen, att tirman »Vieille Montagne» tecknas av nyssnämnda ombud för

den svenska rörelsen. Några svårigheter ur rättslig synpunkt ha veterligen

icke föranletts av den konstruktion, som givits åt det utländska bolagets

härvarande verksamhet, och givet är att den erfarenhet, som härvid vun­

nits, kan ge en viss vägledning, när det gäller det föreliggande lagstiftnings­

arbetet.

I anslutning till diskussionen om förslagets grundprinciper skall här även

redovisas vissa uttalanden om några närliggande spörsmål.

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

a) Filialbegreppet

Utredningsmannens uppfattning att icke mer än en filial må upprättas

delas icke av Svea hovrätt, exportföreningen och handelskammaren i Karl­

stad. Hovrätten förordar en bestämmelse av innehåll att hinder icke möter

för filialen att i sin tur öppna avdelningskontor. Exportföreningen framhål­

ler, att det ej sällan finnes fullt legitima skäl för öppnande av flera filialer

(i olika landsdelar, för skilda grenar av verksamheten etc.). Norrbottens

38

te funktion bör vara, att han skall vara ansvarig för att verksamheten i

Sverige bedrives i enlighet med de bestämmelser, som i olika hänseenden

äro givna.

Kooperativa förbundet finner det tveksamt, huruvida det är lämpligt att

föreskriva att bolaget skall ställa fullmakt för verkställande direktören. Del

vore ändamålsenligare att i lagen uttryckligen fastslå, att verkställande

direktören skall ha de för bolaget bindande befogenheter, som föreslås ingå

i fullmakten. Förbundet befarar annars komplikationer och besvärligheter

då det gäller att utfärda fullmakten på ett sätt som står i överensstäm­

melse med de legala reglerna i respektive länder.

Landsorganisationen framhåller såsom angeläget att det klargöres vem

som skall bära det s. k. arbetsgivaransvaret för arbetarskyddslagstiftning-

ens tillämpning å företaget. Om filialen ledes av en verkställande direktör

synes denne böra åläggas detta ansvar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

c) Gränsdragning för lagens tillämpning i visst fall

Exportföreningen, kooperativa förbundet, arbetsgivareföreningen och in­

dustriförbundet betonar önskvärdheten av att i samband med ny lagstift­

ning inskränkning icke sker i utländska rättssubjekts traditionella möjlig­

het att utan särskilt tillstånd här i riket utföra entreprenad- och monte­

ringsarbeten och andra därmed jämförliga uppdrag av tidsbegränsad om­

fattning. Detta är betydelsefullt med hänsyn till angelägenheten för svensk

företagsamhet på ifrågavarande område att utomlands åtnjuta motsvarande

frihet. Industriförbundet påpekar i anslutning härtill, att det visserligen

kan uppkomma svårigheter att avgöra, när en verksamhet övergår till att

bli kontinuerlig. Måhända skulle det dock vara möjligt att överlämna till

någon myndighet, förslagsvis arbetsmarknadsstyrelsen, att på ett i form

enkelt sätt övervaka att den som idkar kontinuerlig verksamhet gör det i

de former, som blir föreskrivna för utländskt aktiebolags verksamhet här i

landet.

Frågan om koncessionsförfarande

Endast tre av de remissinstanser, som närmare uttalat sig i denna fråga,

vill ansluta sig till den av Wijnbladh föreslagna ordningen, innebärande

att prövning av Kungl. Maj :t i det särskilda fallet ej skall ske. överståt-

hållarämbetet anser det givet, att ett koncessionssystem — sett ur de syn­

punkter enskilda svenska intressen av ekonomisk natur företräder — kan

vara att föredraga framför ett generellt medgivande för en viss grupp ju­

ridiska personer att här idka verksamhet. Vad som emellertid enligt äm­

betet talar emot koncessionssystemet är det förhållandet, att det uppställda

kravet på ömsesidighet icke gärna går att förena med ett dylikt system,

eftersom garantier aldrig kan uppnås för en likformig tillämpning av ett

koncessionssystem här och i respektive främmande länder. Länsstyrelsen i

40

Som skäl för sin ståndpunkt anför förslagsställaren — icke att den kon­

troll, som ett koncessionssystem skulle innebära i och för sig vore onödig_

utan de för Kungl. Maj :t eller den myndighet, åt vilken Kungl. Maj :t upp­

dragit prövningen »synnerligen ömtåliga situationer, vartill ur såväl han­

delspolitiska som andra synpunkter en sådan konstruktion otvivelaktigt

skulle kunna leda». Även om denna synpunkt måhända ej kan frånkännas

allt fog, synes det dock innebära en betänklig överdrift att enbart av detta

skäl utdöma koncessionssystemet. Det är dock att märka, att denna ord­

ning sedan lång tid tillbaka varit rådande i fråga om rätten för fysiska

personer att få driva rörelse utan att den veterligen ställt Kungl. Maj :t in­

för alltför svåra påfrestningar. För övrigt bör ej förglömmas, att den pröv­

ning av frågan, huruvida reciprocitet föreligger mellan vårt land och det

ifrågakommande främmande landet, vilken prövning väl i första hand skulle

åvila vederbörande svenska beskickning, ävenledes i sista hand kan ställa

den svenska regeringen inför en situation av det slag, som förslagsställaren

befarar. Än vidare skulle — då förslagsställaren icke synes ha tänkt sig

någon ändring i 1916 års s. k. inskränkningslag — Kungl'. Maj:t just på ett

område, som kan vara särskilt känsligt, nämligen i fråga om idkande av

gruvdrift, alltfort bibehållas vid en motsvarande prövningsrätt. Veterligen

har hittills varken i berörda hänseende eller när det gäller utländska för­

säkringsbolags rätt att här driva rörelse, där likaledes koncessionssystemet

är gällande, och även framdeles skall bibehållas, Kungl. Maj :t ställts i si­

tuationer av det slag, som förslagsställaren befarar. Att enbart på den så­

lunda anförda grunden förkasta koncessionssystemet synes med hänsyn till

förhandenvarande erfarenheter knappast vara motiverat.

Stockholms handelskammare, som icke anser de i promemorian anförda

skälen mot ett tillståndsförfarande böra tillmätas avgörande betydelse, för­

ordar ett koncessionssystem redan av hänsyn till att ett sådant gör det möj­

ligt att införa mindre långtgående och restriktiva bestämmelser än om rät­

ten till näringsutövning blir i princip fri. Genom ett koncessionsförfarande

kan vidare, enligt kammaren, eventuella missbruk av det slag ovan angivits

säkerligen stävjas, vartill kommer att det kan utgöra ett önskvärt åter­

hållande moment för sådana till äventyrs mindre nogräknade utländska

företag, som eljest kunde vara benägna att i ett eller annat avseende miss­

bruka rätten till näringsutövning här i landet, detta eftersom meddelat till­

stånd kan indragas. Slutligen kan enligt kammarens mening ett konces­

sionssystem delvis eliminera betänkligheterna mot att medge även vissa

andra utländska juridiska personer än aktiebolag rätt till näringsutövning.

Kammaren framhåller såsom angeläget, att koncessionsförfarandet tilläm­

pas på ett smidigt sätt, därvid i fråga om större och välrenommerade ut­

ländska företag tillståndsprövningen bör vara av huvudsakligen formell

natur.

Exportföreningen ger uttryck åt i huvudsak samma uppfattning.

Bankföreningen anser frågans lösning vara i viss mån beroende på hur

den lösts i andra med Sverige jämförliga länder. Det förhållandet att lag­

stiftningen i Norge och Danmark medger utländska aktiebolag rätt att driva

näring utan koncessionsförfarande finner föreningen närmast tala för den i

förslaget upptagna ordningen, vilken också har den fördelen att delikata pröv­

ningsfall kan undvikas. Ett koncessionssystem åter medför möjlighet till

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

41

en sovring, som i och för sig måste anses önskvärd med tanke på de skif­

tande förhållandena på bolagsbildningens område i olika länder. Med ett

sådant system skulle också kunna undvikas den förmodligen stundom rätt

vanskliga bevisningen om reciprocitet. Föreningen är i övrigt inne på sam­

ma linje som Stockholms handelskammare och framhåller i likhet med

denna att om erfarenheterna ger vid handen, att ett generellt system är att

föredraga, lagstiftningen relativt lätt torde kunna ändras, medan en mot­

satt väg däremot knappast är framkomlig.

Advokatsamfundet understryker, att ett koncessionsfönfarande ger möj­

lighet att i varje enskilt fall pröva de fördelar och nackdelar, som kan tän­

kas vara förenade med ett tillstånd, varför en lagstiftning byggt på detta

system knappast innebär några större risker.

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

Ömsesidighetskravet

De remissinstanser, som närmare berört detta spörsmål, är över lag av

den uppfattningen att ömsesidighetskravet bör upprätthållas.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare uttalar sin tillfreds­

ställelse över att detta krav gjorts till villkor för utländskt bolags rätt att

här driva näring. Länsstyrelsen i Jämtlands län, handelskammaren för Öre­

bro och Västmanlands län, Västergötlands och norra Hallands samt Öster­

götlands och Södermanlands handelskamrar, kooperativa förbundet samt

hantverks- och småindustriorganisationen understryker kravet på ömsesi­

dighet som en obligatorisk förutsättning. Stockholms handelskammare, som

enligt vad tidigare anförts förordat ett koncessionsförfarande, förutsätter

även med en sådan anordning upprätthållandet av reciprocitetskravet.

Handelskammaren i Karlstad anser, att de erforderliga kraven på ömse­

sidighet bort mera ingående diskuteras. Det vore nämligen sannolikt, att

motsvarande reglers utformning i främmande länder kunde komma att i

många ur näringslivets synpunkt väsentliga avseenden avvika från den

svenska lagstiftningen.

Några remissinstanser anmäler en från utredningsmannens uppfattning

avvikande mening beträffande innebörden av reciprocitetskravet.

Hovrätten för Västra Sverige ifrågasätter sålunda, om för det fall att

svenskt bolag måste ställa säkerhet för upprättande av filial i utlandet kan

anses, att det svenska bolaget erhåller en rätt, som motsvarar det utländska

bolagets här i landet. Handelskammaren i Göteborg gör gällande, att med

en sådan ordning reciprocitetsregeln kan bli helt värdelös, samt förordar en

ändring så att full ömsesidighet under alla förhållanden kräves. Advokat­

samfundet gör sig till tolk för samma synpunkter och understryker, att cn

föreskrift om ställande av säkerhet liksom ock en föreskrift om obligatorisk

överföring till filiallandct av visst kapital att där bibehållas är av så vä­

sentlig betydelse, att reciprocitet icke kan anses föreligga, där en sådan före­

skrift gäller allenast det ena landet. Samfundet finner vidare — i motsats

till utredningsmannen — att det väl kan tänkas fall, där det verkligen före­

42

ligger betydande svenska intressen av att ett utländskt bolag alldeles oavsett

ömsesidigheten här får bilda filial. Sålunda kan genom en filial varor, som

eljest maste importeras, tillverkas inom landet och därigenom måhända bli

billigare, och vidare kan ökade arbetsmöjligheter skapas här i landet. Å

andra sidan kan emellertid filialen också tänkas medföra allvarliga nack­

delar, framförallt genom en olämplig konkurrens med svenska företag.

Samfundet finner detta vara en synpunkt som helt förbisetts i promemo­

rian.

Exportföreningen anser det uppställda kravet vara lätt att kringgå exem­

pelvis på följande sätt:

Ett utländskt företag i ett land, som är av stor betydelse för Sverige såsom

marknad men i vilket svenska företag icke får upprätta filialer, önskar upp­

rätta en filial i Sverige. Företaget skaffar sig då — eller har kanske redan

7 5^ dotterbolag i ett litet och föga utvecklat land, som icke lägger hinder

i vägen för svensk filialbildning men i vilket möjligheten att bilda filialer

för svenskt vidkommande saknar praktiskt intresse. Det förstnämnda före­

taget skulle då på ett enkelt sätt kunna skaffa sig filial i Sverige genom att

anlita omvägen över sitt dotterbolag i det lilla landet.

Svenska handelsagenters förening hyser farhågor för att länder, i vilka

svenska bolag knappast har något intresse av att driva verksamhet, för att

uPPfyda reciprocitetskravet formellt öppnar möjligheter för svenska bolag

att etablera sig.

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

Fragan vilka slags juridiska personer lagstiftningen bör omfatta

Advokatsamfundet anser att, om man frångår koncessionssystemet, rätt

ej bör föreligga för varje utländskt aktiebolag, hur litet som helst, att här

öppna filial. Enär det är av betydande svenskt intresse att företaget är eko­

nomiskt bärkraftigt, föreslås att endast aktiebolag med visst minimikapital,

förslagsvis motsvarande en miljon kronor, skall kunna upprätta filial här.

Västergötlands och norra Hallands samt Norbottens och Västerbottens

läns handelskamrar ävensom hantverks- och småindustriorganisationen

ansluter sig till utredningsmannens förslag och handelskammaren i Göte­

borg har ej något att erinra mot den gjorda begränsningen.

Grossistförbundet anser det svårt att bedöma, huruvida begränsningen

till aktiebolag är i princip motiverad.

Länsstyrelserna i Stockholms och Örebro län, poliskammaren i Malmö,

Smålands och Blekinge handelskammare samt handelskammaren för Örebro

och Västmanlands län ifrågasätter om ej även andra juridiska personer

borde kunna tillåtas bedriva verksamhet här i landet. Länsstyrelsen i Örebro

län anför härutinnan.

Den omständigheten, att en association av typen aktiebolag registrerats

på sätt föreslagits, lärer icke komma att medföra, att bolaget anses ur affärs­

synpunkt »säkrare» än andra typer av utländska juridiska personer; den

som träder i förbindelse med ett utländskt företag torde under alla förhål­

landen komma alt göra sedvanliga kontrollundersökningar beträffande fö­

retaget. Länsstyrelsen ifrågasätter, om ej dessa undersökningar från be­

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

Kontroll- och bokföringsföreskrifter m. m.

De flesta remissinstanserna kritiserar mer eller mindre kraftigt, att de

utländska bolagen enligt förslaget får en gynnsammare ställning än svenska

aktiebolag här i landet. I några av yttrandena påtalas den härigenom före­

fintliga risken för ett kringgående av aktiebolagslagen på så sätt, att en

svensk, som ej vill underkasta sig denna lags stränga regler i olika avseen­

den, pro forma startar ett aktiebolag i utlandet och sedan öppnar filial här.

Remissinstansernas olika krav på en omarbetning av förslaget i förevarande

del kan i huvudsak anses innefattas i näringsrättsutredningens sammanfatt­

ningsvis framförda yrkanden, att aktiebolagslagens regler i tillämpliga delar

blir gällande för filialens bokföring och att bokföringen underkastas revi­

sion av auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman. Näringsrätts-

utredningen menar dessutom att i ansökan om tillstånd uppgift bör lämnas

å beloppet av det kapital, som är avsett att investeras i filialen.

Överståthållarämbetet framhåller, att effektiva regler till skydd för en­

skilda svenska intressen måste finnas. Bolag, som öppnar filial här, bör

därför öppet deklarera sin verksamhet och det ekonomiska utfallet av

denna. Villkor bör därför uppställas, att bolagets redovisningshandlingar i

hemlandet göres publika här även där de enligt hemlandets lag ej är att be­

trakta som offentliga. Ämbetet finner ej anledning till att det svenska in­

tresset skall få ge vika vid kollision med reglerna i bolagets hemland.

Filialens årsresultat bör också offentliggöras i den utsträckning som före-

skrives beträffande svenska aktiebolag. Eftersom filialen skall ha en själv­

ständig förvaltning, är det ej tillräckligt med ett offentliggörande endast av

bolagets årsredogörelser.

Advokatsamfundet finner icke de föreslagna bestämmelserna i syfte att

skydda svenska intressen ändamålsenliga och utvecklar sin uppfattning så­

lunda:

Föreskrifterna om att för en utländsk filial skall finnas en här i riket

bosatt verkställande direktör, att bolaget skall avgiva försäkran att ställa

sig svensk lag och författning till efterrättelse, att filialen skall vara bok-

toringsskyldig samt att till registreringsmyndigheten årligen skola insän­

das redovisningshandlingar för bolaget och balansräkning för filialen, inne­

bara ingen garanti för att de svenska fysiska eller juridiska personer, som

i egenskap av kreditgivare eller annorledes träda i förbindelse med filialen,

nar 1 landet skola kunna realisera de rättigheter, som uppkommit vid trans­

aktionerna med filialen. Denna kan ju när som helst bringas till upphö-

rande. Verkställande direktören, som ju enligt förslaget kan vara utländsk

medborgare, kan när som helst avflytta ur riket med påföljd att filialen sak­

nar laglig företrädare här i landet. Bokföringsskyldigheten och skyldigheten

att insända balansräkning till registreringsmyndigheten innebära inga ga­

rantier for att i Sverige finnas några tillgångar eller att här kommer att

disk lagstiftning som kan läggas efter olika alternativ. Man kan sålunda tänka sig, att en i ett

nordiskt land domieilierad förening kan få sitt domieil utsträckt till att omfatta även de övriga

nordiska landerna. Man kan också gå den vägen, att särskild registrering sker för sådana asso-

ciationer, som önskar förskaffa sig internordiskt domieil. Det synes förbundet uppenbart, att

bildande av sadana internordiska företag måste verka befrämjande för det ekonomiska samarbetet

mellan de nordiska folken.

45

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

Tinnas tillgångar vid en senare tidpunkt, när den svenske rättsägaren vill

göra sin rätt gällande. Filialen som sådan är icke något rättssubjekt och kan

icke hava några tillgångar eller skulder, utan dessa äro bolagets. En »ba­

lansräkning» för filialen skulle väl närmast innehålla tillgångar och skulder,

som anses hänförliga till rörelsen i Sverige, men avgörandet i detta hänse­

ende kan ske helt godtyckligt från bolagets sida och är dessutom utan varje

betydelse i rättsligt hänseende. I händelse av obestånd och konkurs komma

konkursförvaltningarna i de olika länderna att omhänderhava den egendom,

som faktiskt är att hänföra till vederbörande land, och för betalning ur

dessa konkursmassor äga samtliga borgenärer, såväl inländska som utländs­

ka, konkurrera. En balansräkning för ett helt företag kan vara av betydelse

för bedömande av företagets solvens, men en »balansräkning» för en filial

är utan någon nämnvärd betydelse i detta hänseende. Den föreslagna be­

stämmelsen att filialens »balansräkning» skall offentliggöras kan däremot

vara direkt farlig, då »balansräkningen» genom sitt innehåll kan helt vilse­

leda den som ej är insatt i de rättsliga och ekonomiska sammanhangen.

Däremot böra enligt samfundets förmenande hela det utländska bolagets

redovisningshandlingar göras offentliga här i landet, oberoende av om de

äro publika enligt hemlandets lag eller ej. De svenska aktiebolagens redo­

visningshandlingar äro offentliga, och det är icke något orimligt krav att

det utländska aktiebolag, som önskar driva näring i Sverige i konkurrens

med de svenska företagen, får finna sig i att dess bokslut bliva offentliga.

Grossist förbundet påpekar, att behovet av skydd för tredje man gör sig

lika starkt gällande i fråga om utländska bolag, vilka driver rörelse i Sve­

rige, som beträffande svenska bolag samt anför vidare:

Aktiebolagslagen innehåller ganska rigorösa bestämmelser till tredje mans

skydd, exempelvis om inbetalning och vidmakthållande av aktiekapitalet,

angående reserv- och skuldregleringsfonder, vinstredovisning och skuldbe­

gränsning in. m. Enligt förslaget skulle utländska bolag, som driva filial­

rörelse i Sverige, i huvudsak icke bli underkastade dessa bestämmelser. Det

är givetvis tänkbart, att ungefär motsvarande rättsskydd för tredje man kan

föreligga enligt lagen i det" utländska bolagets hemland, men säkerligen är

detta icke fallet beträffande alla länder. Som en garanti för möjligheten att

kringgå den svenska aktiebolagslagens bestämmelser har uppställts det vill­

koret, att bolaget skall bedriva verksamhet i sitt hemland. Det praktiska

värdet av denna bestämmelse torde emellertid kunna ifrågasättas, eftersom

det icke uppställes några krav på att verksamheten i hemlandet skall ha

en viss omfattning.

Med hänsyn till vad här sagts synes det mer eller mindre ofrånkomligt alt

eu kommande lagstiftning utformas så att de utländska bolagen få bedriva

sin verksamhet här på ungefär samma villkor som de svenska. Detta inne­

bär bl. a. att den svenska aktiebolagslagens regler om redovisning och revi­

sion bli tillämpliga även på utländska bolags filialer. Härutöver torde kunna

ifrågasättas, huruvida icke vissa särskilda föreskrifter äro påkallade till

tredje mans skydd. För den som gör affärer med ett filialföretag här i Sve­

rige är det av betydelse, att det utländska bolaget bar tillgångar bär som

täcka filialens förbindelser. Några garantier härför ha emellertid ej före­

slagits i annan mån än alt bolaget kan avregistreras, om det ej infriar sina

förbindelser. Eventuellt borde man kunna kräva, att bolaget här verkställer

depositioner eller anskaffar bankgarantier till säkerhet för fordringar som

grunda sig på filialens verksamhet. I varje fall synes det angeläget att tillse,

46

— icke må utnyttjas som säkerhetsunderlag av moderbolaget i dess hem­

land, t. ex. vid pantförskrivning i samband med emission av obligations-

eller förlagslån.

Skånes handelskammare anmärker på att filialen, ehuru den här i riket

framträder som ett slags juridisk person med i stort sett samma rättigheter

som ett svenskt aktiebolag, är befriad från de ur kontroll- och säkerhets­

synpunkt ofta långtgående skyldigheter, som åvilar svenska aktiebolag, samt

fortsätter:

Därest det föreliggande lagförslaget genomföres skapas sålunda en före­

tagsform, som i olika avseenden är underkastad mindre sträng kontroll och

tärre formaliteter än vad som är fallet i fråga om svenska aktiebolag. Denna

konsekvens av den tilltänkta lagstiftningen måste för svenska företag, som

drivas i aktiebolagets form, te sig minst sagt egendomlig. Det bör härvid­

lag även beaktas att det icke föreligger något hinder för att utländska bo­

lags tilialverksamhet här i riket kan bli av en mycket betydande storleks­

ordning.

Gentemot det föreliggande lagförslaget kan vidare riktas den enligt kam­

marens åsikt allvarliga invändningen, att borgenärernas skydd i förhållande

till ett utländskt bolags filial så gott som helt saknas. Därest en svensk lord-

ringsägare kan styrka, att han ej ur bolagets härvarande tillgångar kan er-

halla betalning för sin fordran, härrörande från bolagets verksamhet här i

riket, inträder endast den påföljden, att bolagets filial här i riket kan

bringas till upphörande genom att den avföres ur registret. Ur de svenska

borgenärernas synpunkt är denna föreskrift av föga värde. Enligt kamma­

rens mening ar avsaknaden av ett konkurs- eller likvidationsinstitut ett

avJagförflagets S^örsta svagheter. Eftersom filialen som sådan icke kan för­

sattas i konkurs, måste fordringsägare vid bristande betalning från filia-

lens sida rikta sina krav mot huvudbolaget. Detta förfaringssätt kan emel­

lertid ofta vara både komplicerat och tidsödande. Och även om huvudbola-

get är ett ur ekonomisk synpunkt stabilt företag, kan svårigheter lätt upp­

stå med hansyn till världsläget. Frånvaron av ett konkursinstitut medför

aven. andra nackdelar. Ett utländskt aktiebolag, som äger driva verksamhet

har i riket genom filial, skall enligt förslaget i alla därav härflytande rätts­

förhållanden lyda under svensk lag och vara pliktigt att svara inför svensk

domstol. Detta betyder emellertid icke att det utländska bolaget såsom så­

dant underkastas svensk rätt. Svensk domstol kan sålunda uppenbarligen

\cke,.f°rsatta det,1 utlandet domicilierade bolaget i konkurs med verkan för

det främmande landet och där befintliga fordringsägare. Och även om det

utländska huvudföretaget försättes i konkurs till följd av svenska borgenä-

^s.f°r.dringar Pa filialen, kan det främmande landets konkurslagar och

iikvidationsföreskrifter i många fall vara av ringa värde för de svenska

rattsagarna. Om ett utländskt bolags filial kommer på obestånd kan vidare

en borgenär — på de andras bekostnad — erhålla full gottgörelse för sin

fordran. Dessa och andra ur borgenärernas synpunkt allvarliga konsekven­

ser av lagförslaget ha enligt kammarens mening alltför litet beaktats av ut-

r»dli^§?man^n- Därest försla§et genomföres, synes det därför nödvändföt

att filialen obligatoriskt ålägges att här i landet ha någon form av bundet

kapital till säkerhet for de fordringar, som grunda sig på filialens verk­

samhet.

De sålunda anmärkta olägenheterna av de föreslagna bestämmelserna på­

talas helt eller delvis även av kommerskollegium, länsstyrelserna i Stock­

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

48

Kungl. Maj:Is proposition nr 87

Valutafrågor

I valutakontorets yttrande anföres inledningsvis, att behovet av lagstift-

ning ej påvisats och att det ej är för valutakontoret känt att det i handels­

politiska eller andra avseenden framkommit önskemål om lagstiftning. Re­

sultatet av den pågående utredningen om näringslagstiftningen bör avvak­

tas.

Vidare gör valutakontoret vissa allmänna påpekanden om förslagets bris­

ter: risken för svenska fordringsägare vid konkurs, olägenheterna av att

eventuellt nödgas föra en dyr och oviss process i utlandet etc.

Därefter kommer valutakontoret in på valutalagstiftningen.

Beträffande transaktioner med i utlandet bosatt har här i riket bosatt att

i ett flertal fall söka tillstånd av riksbanken (valutakontoret), t. ex. vid in­

betalning å eller överföring till konto eller räkning, som här i riket föres till

förmån för någon som är bosatt i utlandet, eller eljest betalning till eller till

förmån för i utlandet bosatt. Tillstånd är också erforderligt därest den som

är bosatt här i riket skall mottaga betalning från någon som är bosatt i ut­

landet. Vidare har här i riket bosatt viss uppgiftsskyldighet i fråga om ut­

ländska fordringar och betalningsmedel m. m. och riksbanken har möjlig­

het att förordna om att handelsböcker jämte därtill hörande handlingar

skall företes för granskning. Sådan uppgiftsskyldighet åligger även den som

uppehåller sig i riket.

Filialens verksamhet kommer att följa de regler som gäller för en i ut­

landet bosatt juridisk person. Betalningar från i riket bosatta till filialen

får således icke ske utan valutakontorets tillstånd. Ej heller får i riket bo­

satta mottaga betalning från filialen utan tillstånd. Kontroll över sådana

betalningar blir svår att genomföra. Det kan även betecknas som tveksamt

om det utländska bolaget genom filialens verksamhet kan anses uppehålla

sig i riket så att uppgiftsskyldighet enligt 16 § valutaförordningen kan åläg­

gas bolaget för filialen eller förordnande kan givas om skyldighet att förete

handelsböcker och därtill hörande handlingar. Svårigheterna att kontrollera

transaktionerna mellan här i riket bosatta och filialen blir av så mycket

större betydelse som filialen i förhållande till det utländska bolaget icke är

underkastad valutakontorets bestämmelser i fråga om kontoföringar, kvitte­

ringar etc.

I konsekvens med utkastets förutsättning att filialen skall lyda under

svensk lag ■ säger valutakontoret vidare — är det naturligtvis tänkbart

att göra sådan ändring i valutaförordningens definitioner, att sådan filial

faller under de regler som gäller för här i riket bosatt. De möjligheter till

kontroll av förhållandet mellan filialen och huvudföretaget, som därigenom

skulle kunna skapas, torde emellertid bli rätt illusoriska. Det är tvivel­

aktigt om det utländska huvudbolaget är berett att underkasta sig en

sådan ytterligare uppgiftsskyldighet genom bestämmelser i en författning

av valutaförordningens typ, när den ifrågasatta lagen icke upptar bestäm­

melser om så vittgående insyn i bolagets förhållanden. Det torde för övrigt

50

Kungi. Maj.ts proposition nr 87

Då fråga är om utländsk juridisk person är innebörden av näringsfrihets-

förordningen väl ej alldeles klar, men man torde få utgå ifrån att sådan

person i allmänhet ej har möjlighet att här driva näring som avses i nä-

ringsfrihetsförordningen annorledes än genom särskilt bildat svenskt rätts­

subjekt. Ett utländskt bolag som vill driva näring i Sverige måste således

i regel enligt svensk lag bilda ett dotterbolag, som är svenskt och formellt

fristående från det utländska moderbolaget, med egen förvaltning samt egna

tillgångar och förbindelser.

Att den svenska rättens innebörd med avseende på utländsk juridisk per­

sons rätt att här driva näring är den angivna torde ej vara resultatet av ett

medvetet ståndpunktstagande från lagstiftarens sida. Vid näringsfrihetsför-

ordningens tillkomst var frågan ej av någon nämnvärd betydelse och den

berördes ej särskilt. Under den senare utvecklingen, då de juridiska perso­

nerna kommit att spela allt större roll inom det ekonomiska livet, har dot­

terbolagsformen — både i Sverige och i utlandet — städse framstått såsom

den mest ändamålsenliga. Med dotterbolaget har man ett fullgånget rätts­

subjekt, i allo underkastat landets lagstiftning och med en egen avskild

förmögenhetsmassa i landet. Vad detta betyder för borgenärerna ligger i

öppen dag. Att rättsutvecklingen i Sverige, i motsats till i utlandet, kommit

att innebära att utländskt bolag ej ansetts berättigat att här vara verksamt

såsom sådant, har därför föga uppmärksammats. Det har skett först på

sistone, bland annat i det sammanhang att vid förhandlingar om dubbelbe­

skattningsavtal från utländska förhandlares sida framställts anspråk på

reciprocitet i berörda hänseende.

Då frågan om införande av en lagstiftning angående utländsk juridisk

persons rätt att här i riket driva näring nu upptagits, kan till en början

konstateras, att i utlandet så gott som överallt föreligger motsvarande möj­

lighet för främmande juridiska personer. Samtidigt torde det emellertid

vara en tämligen allmän uppfattning, att den mest ändamålsenliga formen

för sådan verksamhet är att ett inhemskt dotterbolag bildas, och det före­

kommer endast i ganska begränsad utsträckning, att den formen väljes

att det utländska företaget såsom sådant driver verksamheten. Utvecklingen

i flera länder går enligt uppgift mot ett frångående av filialformen. Man

övergår till dotterbolagsformen såsom den ur olika synpunkter mera än­

damålsenliga. Av särskilt intresse är att observera den erfarenhet, som

gjorts av svenska företag med verksamhet i utlandet, att beskattningen blir

förmånligare, om man bildar ett särskilt företag i vederbörande främman­

de land. Detta torde sammanhänga med de särskilda skatter, man i vissa

länder uttager av utländska företag, eller den uppskattning av vinsten, som

göres beträffande ett utländskt företags filials verksamhet i fall, då man

ej anser sig ha tillräckligt säkra grunder för en fördelning mellan moder­

företaget och filialen.

De skäl som ej desto mindre kan anföras för en lagstiftning, vilken ger

utländsk juridisk person möjlighet att såsom sådan driva näring här i riket,

är först att det knappast kan anses tillfredsställande att vårt land i detta

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

likformigt i olika länder. Förslaget innebär vidare, att tillstånd till närings-

utövning ej skall behöva sökas av det utländska aktiebolaget, utan att rätten

skall vara för handen redan på grund av själva lagbestämmelsen. En förut­

sättning skall dock vara att reciprocitet konstateras, d. v. s. att svenska ak­

tiebolag medgives motsvarande rätt i det utländska bolagets hemland. Den

reciprocitet som sålunda kräves bör enligt förslaget prövas endast av regi-

streringsmyndigheten.

Gentemot vad sålunda föreslagits har under remissen vissa invändningar

gjorts. Å ena sidan har påpekats att det ej syntes riktigt att exempelvis ett

kapitalstarkt kooperativt företag skulle vara uteslutet från möjligheten att

inrätta filial i Sverige på grund av att företaget hade den ekonomiska före­

ningens struktur. Å andra sidan har framhållits att en önskvärd begräns­

ning och trygghet borde skapas genom att låta rätten avse blott företag med

visst minimikapital, motsvarande exempelvis en miljon kronor. I allmänhet

synes man anse det förenat med alltför stora risker att ej kräva tillstånd

i det särskilda fallet. Vad reciprocitetsfrågan beträffar har remissinstanser­

na i allmänhet förordat att krav på ömsesidighet uppställes.

Den avgränsning av lagens tillämplighetsområde, som enligt vad nyss

sagts skett i förslaget, finner jag ej lämplig. Det är väl riktigt, att det i

första hand är juridiska personer med aktiebolagets form som lämpar sig

för inrättande av filialer i främmande land, men eftersom fråga nu är att

i princip öppna möjligheter för utländska juridiska personer att här driva

näring utan anlitande av svenskt rättssubjekt, synes sådan möjlighet, i lik­

het med vad som är vanligt i utlandet, böra lämnas öppen även för andra

associationsformer. Man torde dock utan olägenhet kunna begränsa lagens

tillämplighetsområde till huvudgrupperna registrerade bolag och registre­

rade ekonomiska föreningar. Något behov av att göra lagen tillämplig på stif­

telser torde ej föreligga.

Den här föreslagna bestämningen av lagens tillämplighetsområde bör vara

förenad med så mycket mindre betänkligheter därest, såsom lämpligen

bör ske, utländskt företags rätt att här driva näring med egen filial åt­

minstone till en början, till dess erfarenheter vunnits, göres beroende av

tillstånd av Kungl. Maj:t. Enligt min mening bör utvecklingen hållas under

kontroll och viss försiktighet iakttagas vid en sådan tillståndsgivning. Denna

bör sålunda taga sikte icke endast på mera formella synpunkter utan även

på det inhemska näringspolitiska intresset och önskemålet att utvecklingen

i stort ej leder till ett övergivande av den ur flera synpunkter mera önsk­

värda dotterbolagsformen. I utlandet är utländska juridiska personers rätt

att driva näring i allmänhet beroende av tillstånd. I vissa fall, där tillstånd

väl i princip ej kräves, göres det utländska företagets verksamhet beroende

av villkor varigenom i realiteten en tillståndsprövning av myndigheterna

sker. Ett koncessionssystem ligger också i linje med vad som gäller be­

träffande utländsk fysisk persons rätt att här driva näring. Vad i utred­

ningsmannens promemoria anföres därom att ömtåliga situationer skulle

kunna uppkomma ur såväl handelspolitiska som andra synpunkter i sam­

54

Kungi. Maj. ts proposition nr 87

med egen förvaltning. I likhet med utredningsmannen anser jag att ett ut-

ländskt företag bör få upprätta endast en sådan filial i landet. Att märka

är att med filial i detta sammanhang avses den rättsliga formen; filialen

bör kunna ha kontor och driva verksamhet på flera orter i anslutning till

det fasta driftstället.

Filialen är i princip icke något självständigt rättssubjekt utan en inte­

grerande del av det utländska företaget. Det främmande landets lag gäller

sålunda för filialens organisation och förvaltning i den mån ej på grund av

uttryckligt stadgande i svensk lag annat skall gälla. Det synes nödvändigt att,

såsom utredningsmannen också föreslagit, genom särskilda bestämmelser

skapa garanti för att här i landet finnes förvaltningsorgan, som har befo­

genhet att företräda företaget med avseende på filialens verksamhet och

som står i visst ansvar för denna. I förslaget sker det genom föreskrifter

om en verkställande direktör för filialen. Tanken att meddela föreskrifter

även om en styrelse för filialen avvisas av utredningsmannen med den mo­

tiveringen att filialens förvaltningsorgan under alla omständigheter torde

bli i fråga om sin handlingsförmåga avsevärt beroende av den utländska

företagsledningens instruktioner.

Jag biträder förslaget om att den utländska juridiska personen här i lan­

det skall representeras av en verkställande direktör för filialen (2 §). Denna

benämning torde få användas även på den som företräder annat bolag än

aktiebolag eller en ekonomisk förening. Enligt min mening bör emellertid

även kunna finnas en vice verkställande direktör. En sådan anordning bör

vara ägnad att underlätta filialens verksamhet, eftersom vice verkställande

direktören vid förfall för verkställande direktören kan tjänstgöra i dennes

ställe. -— Av verkställande direktören måste fordras, att han har överblick

över filialens hela förvaltningsområde.' Intet bör emellertid hindra att vice

verkställande direktören betros med att — under tillsyn av verkställande

direktören — handha ett till sin art, t. ex. tekniskt eller lokalt, begränsat

verksamhetsområde.

Verkställande direktören skall vara myndig och bosatt i riket (3 §). En­

ligt förslaget behöver han ej vara svensk medborgare. Härutinnan skiljer sig

förslaget från den s. k. inskränkningslagen den 30 maj 1916, där det i 17 §

för utlänning som här förvärvat fastighet etc. är föreskrivet, att han skall här

i landet ha ett ombud, som är svensk medborgare. Enligt min mening kan det

vara ett befogat önskemål från det utländska företagets sida att såsom verk­

ställande direktör få använda en av företagets egna representanter av mo­

derföretagets nationalitet, och det svenska intresset av att verkställande di­

rektören ej är utlänning synes mig ej vara så framträdande att krav på

svensk nationalitet bör uppställas. — Enligt aktiebolagslagen medför kon­

kurstillstånd ej legalt hinder att vara verkställande direktör i svenskt aktie­

bolag; det torde därför ej heller böra utgöra hinder att inneha motsvarande

uppdrag i filial.

I promemorian uttalas, att verkställande direktören har ställning av syss­

loman, och företaget skall också utfärda fullmakt för honom. Fullmakten

56

Beträffande tillämpligheten av svensk lag och författning på rättsförhål­

landen som härflyter ur filialens verksamhet upptages bestämmelser i 4 §.

Motsvarande föreskrifter har upptagits i utredningsmannens förslag (jäm­

för även 5 § lagen den 9 juni 1950 om rätt för utländsk försäkringsanstalt

att driva försäkringsrörelse här i riket). Stadgandet i 4 §, som kompletteras

av föreskriften i 6 § andra stycket punkt 5) att företaget skall avgiva en

förbindelse att med avseende å filialens verksamhet ställa sig svensk lag

och författning till efterrättelse, innebär att företaget är underkastat svensk

rätt icke endast i civilrättsliga hänseenden — svensk lag skall med andra

ord vara avtalsstatut — utan jämväl i fråga om sociala och politirättsliga

föreskrifter. Exempel härpå utgör regler om arbetarskydd, arbetstidsbe-

gränsning, hälsovård, prisreglering, ransonering, konkurrensbegränsning

etc., vare sig dessa föreskrifter meddelats i form av lag eller av Kungl.

Maj :t eller vederbörlig myndighet i administrativ ordning.

Har tillstånd meddelats för utländsk juridisk person att här i riket driva

näring genom en filial, bör i princip den utländska juridiska personen äga,

på samma villkor som svensk juridisk person i motsvarande fall, driva den

avsedda rörelsen. Därest särskilda begränsningar, i näringsrättsligt hänse­

ende eller eljest, finnes stadgade i speciallagstiftning, skall de dock äga

tillämpning. En utländsk juridisk person kan alltså icke förvärva rätt att

driva tillverkning av krigsmateriel (jämför 1 § förordningen den 20 juni

1935 om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m. m.) eller inrikes

luftfart i regelbunden trafik (jämför § 34 förordningen den 26 maj 1922

om luftfart) eller rederirörelse med svenskt fartyg (jämför 1 § sjölagen).

I särskilda fall kan måhända fråga uppkomma hur eller i vad mån be­

stämmelser i svensk rätt kan tillämpas på ett utländskt företags filial här

i landet och dess representant. Frågan torde då få avgöras från fall till fall

enligt allmänna rättsprinciper och på grund av nyss berörda allmänna be­

stämmelser. Några sådana speciella fall skall här beröras.

Växellagen den 13 maj 1932 innehåller i sin tredje avdelning, 79—87 §§,

bestämmelser om förhållandet till främmande lag. Den första fråga som

därvid upptages till behandling avser, vem som äger att med laga verkan

ikläda sig en växelförbindelse. Enligt 79 § andra stycket skall utländsk med­

borgares växelhabilitet i första hand bedömas efter lagen i den stat han till­

hör.

Frågan om juridiska personers växelhabilitet beröres icke i växellagen

eller de till grund för denna liggande konventionerna. Anledningen härtill

torde vara, att detta spörsmål ansetts falla utanför den egentliga växelrät­

tens område. När det gäller att avgöra, efter vilket lands lag en juridisk

persons växelhabilitet skall bedömas, synes man emellertid ha att analogivis

tillämpa vad som gäller i fråga om fysiska personer. Huvudregeln skulle

alltså vara, att den juridiska personens växelhabilitet skall bedömas efter

lagen i dess hemland. Härutinnan gör den nu föreslagna lagstiftningen icke

någon ändring. Särskilt med hänsyn till det i 1 § lagförslaget uppställda kra­

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

57

vet att ett utländskt företag — för att kunna få tillstånd att driva näring

här i riket — skall enligt sitt hemlands lag vara behörigen bildat och registre­

rat såsom bolag eller ekonomisk förening, torde fragan om företagets växel-

habilitet icke innebära några större praktiska problem. I detta sammanhang

må framhållas, att bestämmelsen i 5 § lagförslaget medför behörighet för en

filials verkställande direktör att — under förutsättning att det utländska

företaget har växelhabilitet — handla på företagets vägnar även i fråga om

växelförbindelser här i riket.

Motsvarighet till bestämmelserna i 79 § växellagen finnes i 58 § check­

lagen den 13 maj 1932. Vad jag nyss anfört om förhållandet till främmande

lag beträffande behörighet att ingå växelförbindelse äger i tillämpliga de­

lar sin giltighet även såvitt angår behörigheten att ingå checkförbindelse.

Enligt 1 § valutaförordningen den 25 februari 1940 skall juridisk person

anses vara bosatt i det land, där styrelsen har sitt säte, eller, om styrelse

ej finnes, där huvudkontoret är beläget. En komplettering av denna bestäm­

melse torde böra ske med en föreskrift om att utländskt företags filial häi

i landet skall vara likställd med ett här i landet domicilierat företag. Här­

igenom kommer transaktioner mellan filialen och dess medkontrahenter

här och i utlandet att likställas med transaktioner mellan ett svenskt före­

tag och dess förbindelser här och i utlandet. Transaktioner mellan det ut­

ländska företaget och dess filial blir att likställa med förhållandet mellan

utländskt och inländskt företag. Därmed blir även fullt klart, att uppgifts-

skyldighet enligt 16 § valutaförordningen kommer att åligga filialen och

dess verkställande direktör.

Valutakontoret har, som framgår av vad tidigare anförts, gjort vissa er­

inringar mot en sådan regel i valutaförordningen som den av mig förordade.

Med den utformning lagstiftningen nu föreslås skola få torde dessa erin­

ringar emellertid väsentligt förlora i styrka. Ur valutasynpunkt torde i stort

sett någon skillnad icke komma att föreligga mellan det fall, då det utländ­

ska bolaget driver sin verksamhet här i riket genom filial, och det fall, då

verksamheten drives genom ett svenskt dotterbolag.

Enligt lag den 4 juni 1954, nr 332, har valutalagen den 22 juni 1939 gi­

vits fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1955. Med hänsyn till att ra-

lutaförordningen automatiskt upphör att gälla sistnämnda dag, om icke

valutalagens giltighetstid utsträckes ytterligare, torde någon ändring av va­

lutaförordningen icke böra ske i nu förevarande sammanhang. Det torde i

stället få ankomma på chefen för finansdepartementet att upptaga frågan

om ändring i valutaförordningen i samband med behandling av spörsmålet

om fortsatt giltighet av valutalagen.

Beträffande filialens rättsställning i övrigt enligt svensk rätt må följande

särskilda förhållanden omnämnas.

Enligt utredningsmannens förslag skall filialen i sin firma upptaga det

utländska bolagets namn med tydligt angivande av bolagets nationalitet och

med tillägg av ordet filial.

Kungl. Maj:ts proposition nr S7

58

Advokatsamfundet har — under hänvisning till att det rättssubjekt som

driver näring är det utländska företaget — gjort gällande, att den ifråga­

varande bestämmelsen är olämplig och att det icke finns någon anledning,

varför företaget icke skulle uppträda under sitt verkliga namn.

Som tidigare framhållits är det givetvis riktigt, att en filial icke är något

självständigt rättssubjekt. Det synes emellertid av flera skäl starkt befogat,

att det i samband med utländskt företags verksamhet genom filial tydligt

framgår att man har att göra just med en filial för ett företag av viss främ­

mande nationalitet. I lagförslaget har därför intagits en bestämmelse, att

det utländska företagets verksamhet genom filial här i riket skall bedrivas

under firma, som upptager företagets namn med tillägg av ordet filial och

med tydligt angivande av företagets nationalitet (8 §).

Enligt lagförslaget skall vidare registrering av filialen ske i ett centralt

filialregister vid patent- och registreringsverket.

Utredningsmannen har ej i sitt förslag upptagit någon bestämmelse mot­

svarande den i aktiebolagslagen meddelade om hur rättshandlingar, som

ingåtts före registreringen, skall bedömas. Någon sådan bestämmelse synes

ej heller vara erforderlig.

Utredningsmannen har hävdat, att genom hans förslag skulle skapas för­

utsättning för tillämpning på det utländska bolaget av bestämmelserna i

10 kap. 1 § rättegångsbalken om ett allmänt personligt forum (forum domi-

cilii) för bolag. Emellertid är att märka att det utländska bolagets hemvist

i iegel dess utomlands belägna, stadgeenliga säte — ej förändras genom

den svenska filialbildningen, och något sådant allmänt forum som utred­

ningsmannen angivit skapas alltså icke genom att bolaget här upprättar en

filial. Däremot följer av forumregeln i 10 kap. 5 § rättegångsbalken, att det

utländska bolaget kan sökas där filialen är, såvitt angår tvist som uppkom­

mit omedelbart på grund av den vid filialen bedrivna rörelsen. Med hänsyn

till denna forumregel — vilken enligt uttryckligt uttalande av processlag­

beredningen (NJA II 1943 s. 101) även avser utländska juridiska personer,

som driver rörelse här i riket, t. ex. genom agentur — skulle det i och för

sig knappast vara behövligt att upptaga någon särskild behörighetsbestäm­

melse i lagförslaget. Dock talar onekligen skäl för att i förslaget inskriva en

regel, motsvarande 5 § lagen den 9 juni 1950 om rätt för utländsk försäk-

ringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket, och alltså stadga, att det

utländska företaget i alla av filialens verksamhet härflytande rättsförhållan­

den skall vara pliktigt att svara inför svensk domstol — underförstått i för­

sta hand den domstol som anges i 10 kap. 5 § rättegångsbalken — och un­

derkasta sig svensk myndighets avgörande. Det är nämligen att märka, att

regeln i 10 kap. 5 § rättegångsbalken i varje fall ej är internt tvingande (se

17 § i samma kapitel) samt att man icke kan med visshet bedöma, om regeln

mellanstatligt må åsidosättas genom avtal. Om en särskild domsrättsbe-

stammelse inflyter i förslaget, får emellertid därav anses följa att svensk

domsrätt i mål av nämnda slag ej må upphävas genom avtal, som innebär

att saken skall hänskj utas till utländsk domstols prövning. Vidare kan en

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

59

sådan bestämmelse såtillvida vara värdefull, att den kan tänkas skapa ett

bättre underlag för verkställighet utomlands av en svensk dom mot det

utländska bolaget; detta får nämligen genom den uttryckliga bestämmelsen

anses ha underkastat sig svensk domsrätt i tvist rörande filialens verksam­

het och lärer vid ett exekvatursförfarande utomlands icke kunna med utsikt

till framgång göra gällande att den svenska domstolen saknade jurisdik-

tionskompetens. — Bestämmelse om plikt för det utländska företaget att

svara inför svensk domstol har på anförda skäl intagits i förslaget (se 4 §

sista punkten).

Jag har inledningsvis framhållit betydelsen av att man genom en lagstift­

ning av ifrågavarande slag kan i så stor utsträckning som möjligt minska

olägenheterna för svenska medkontralienter av att deras ställning både i

princip och praktiskt sett blir sämre mot ett utländskt företag, som driver

verksamhet här i landet i filialform, än mot ett främmande företag som

valt dotterbolagsformen. I det följande skall några hithörande frågor be-

röras.

I den svenska aktiebolagslagen finnes bestämmelser om bildande av re­

servfond (71 §) samt om skuldregleringsfond och utdelningsbegränsning i

vissa fall (72 §; jämför även 74 §). Dessa bestämmelser innebär visst skydd

för fordringsägare men även för anställda. Till förman för de senare fin­

nes bestämmelser om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelsei i

lag den 18 juni 1937. För dispositionen av aktiebolags vinstmedel har ti­

digare under vissa år gällt regler om insättande pa spärrkonto (lag den

23 april 1948). Bestämmelser av nu berört slag gäller ej för det utländska

företaget, utan dess ställning i dessa hänseenden regleras av lagstiftningen

i företagets hemland. Även om man i vissa länder har liknande bestäm­

melser som de svenska, måste man räkna med att de åtgärder, som där

företages till skydd för borgenärer och anställda, har mindre värde för såda­

na personer i vårt land. Det skulle därför vara önskvärt att för filialen gällde

sådana bestämmelser, att här i landet på motsvarande sätt bildades fon­

der och andra säkerheter, som direkt kunde tjäna svenska medborgares

intressen. Härmed skulle också rättvisa vederfaras de inhemska företagen,

som måste underkasta sig de svenska reglerna. Det torde emellertid knap­

past stå i god överensstämmelse med syftet med den förevarande lag­

stiftningen att driva filialens självständiga ställning i förhållande till det

utländska företaget så långt. Enligt min mening bör i stället dessa frå­

gor beaktas i samband med tillståndsgivningen. Innehållet i det utländska

företagets hemlands lagstiftning med avseende på skydd för borgenärer och

anställda bör sålunda tillmätas betydelse vid avgörande av frågan, huru­

vida tillstånd skall beviljas. Ett sådant fall kan också tänkas att ett ut­

ländskt företag, som här i landet har ett dotterbolag, underkastat svenska

regler, begär tillstånd att i stället inrätta eu filial. Innebörden av eu sådan

förändring vore måhända, att de säkerheter för svenska borgenärer och

anställda, som blivit uppbyggda här i landet, skulle försvinna eller kunna

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

60

överföras till moderbolagets hemland. I ett sådant fall bör enligt min me­

ning tillstånd till inrättande av filial kunna vägras.

I utredningsmannens förslag har ej upptagits bestämmelser om ställande

av säkerhet (i form av borgen eller realsäkerhet) för skatter eller för borge­

närers fordringar med anledning av förbindelser med filialen.

\ ad beträffar frågan om säkerhet till skydd för borgenärer delar jag den

uppfattning, som kommit till uttryck i utredningsmannens förslag, att så­

dan säkerhet ej bör krävas. Det torde knappast förekomma i utländsk rätt

att krav på säkerhet i dylikt hänseende uppställes. Jag återkommer emel­

lertid senare till detta spörsmål i samband med frågan i vilka fall av­

registrering av filial skall ske.

Annorlunda förhåller det sig med säkerhet för skatter. Enligt § 26 mom.

1 näringsfrihetsförordningen åligger det utländsk fysisk person, som an­

söker om tillstånd att här i riket driva näring, att ställa vederhäftig borgen

eller annan säkerhet för utskylder till staten och kommunen under tre

år. I princip föreligger ej anledning att härvidlag göra skillnad mellan fy­

siska och juridiska personer. En fysisk person bör ej genom att bilda ett

bolag och i anslutning därtill anordna en filial komma i bättre ställning

i berörda hänseende än han förut intagit. I utlandet är kraven olika. I

England, Förenta staterna och Italien synes man ej uppställa krav på sä­

kerhet för skatter. I Belgien och Finland kräves personsäkerhet och i

Frankrike skall i regel någon bank garantera skattebetalning. I Schweiz

uppställes ej direkt krav på säkerhet, men enligt uppgift ger skattelagarna

möjlighet att säkerställa att skatterna blir betalda. Viss trygghet för skat­

tebetalning på kort sikt åstadkommer väl det i vårt land tillämpade käll-

skattesystemet, dock ej i sådan grad att säkerhet skulle vara onödig. Jag

föreslår därför att i förslaget införes en bestämmelse om skyldighet att stäl­

la säkerhet för utskylder till stat och kommun för tre år (6 § andra stycket

under 7). Det bör anmärkas att utländskt företag kan vara skattskyldigt till

mer än en kommun. Förnyelse av säkerheten skall ske före utgången av var­

je treårsperiod på liknande sätt som föreskrives i § 28 näringsfrihetsförord­

ningen (12 §).

Grossistförbundet har ifrågasatt bestämmelser som hindrar att filia­

lens egendom tages i anspråk såsom säkerhetsunderlag för företagets för­

bindelser i hemlandet, t. ex. i samband med emission av obligations- och

förlagslån. Jag anser ej att sådana bestämmelser bör upptagas. Möjligen

skulle man, i likhet med vad fallet är i England, kunna införa föreskrift att

i filialregistret skall intagas uppgifter om skulder som belastar egendom här

i landet. De uppgifter som skall tillhandahållas ur företagets bokföring torde

emellertid få vara tillfyllest.

Bestämmelser för att tillgodose borgenärernas intresse finnes i de av ut­

redningsmannen föreslagna bestämmelserna om avregistrering av filialen.

Filialen skall enligt hans förslag avföras ur registret

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

61

1) om företaget träder i likvidation eller försättes i konkurs eller om el­

jest företagets eller filialens verksamhet upphör enligt vederbörande lands

lagstiftning;

2) om av annan anledning företagets eller filialens verksamhet skall

upphöra jämlikt beslut av företaget;

3) om filialen saknar verkställande direktör och denna brist ej avhjälpes

inom skälig tid, eller

4) om det varder styrkt, att svensk fordringsägare icke kan av företagets

tillgångar här i riket erhålla gottgörelse för fordran, som grundar sig på

filialens verksamhet.

Det är närmast punkt 4) som direkt tar sikte på fordringsägarnas in­

tresse. I promemorian anföres som motivering på denna punkt, att det är

ett allvarligt hot mot svenska intressen, om svenska borgenärer icke kan

få sina fordringar gottgjorda ur företagets härvarande tillgångar, att före­

tagets intresse att ha filial här i riket synes böra motsvaras av ett tillhanda­

hållande här av tillgångar motsvarande förpliktelsernas belopp och att fi­

lialen därför bör kunna bringas till upphörande genom att den avföres ur

registret, därest en svensk fordringsägare kan styrka, att han ej ur företagets

härvarande tillgångar kunnat få betalt för fordran, härrörande från före­

tagets verksamhet i landet. I specialmotiveringen sägs att på vad sätt en

fordringsägare skall tillfyllestgörande styrka omöjligheten att ur företagets

härvarande tillgångar erhålla gottgörelse för fordran torde bli beroende av

omständigheterna i det särskilda fallet; regelmässigt kunde man räkna med

att fordringsägaren komme att styrka förhållandet med bevis om att ut-

mätningsförsök icke lett till resultat.

I första hand uppkommer här den frågan, huruvida det kan anses för­

enligt med rimligt krav på rättssäkerhet från det utländska företagets sida

att avgörandet av en fråga av så fundamental betydelse för företagets verk­

samhet här i landet skall ligga i registreringsmyndighetens hand. En för­

utsättning härför torde då böra vara att åtgärden, d. v. s. avregistreringen,

kan knytas till ett klart faktum. Så är enligt utredningsmannens förslag

ingalunda förhållandet. Utredningsmannen säger att åtgärden torde bli bero­

ende av »omständigheterna i det särskilda fallet» och anför allenast som nor­

malfall att bevis företes att utmätningsförsök ej lett till resultat.

Man torde emellertid, som utredningsmannen framhållit, få se den före­

slagna bestämmelsen ur den synpunkten att det utländska företaget i prin­

cip bör vara skyldigt att här ha tillgångar, som svarar emot ingångna för­

pliktelser. När man nu avstår från kravet på att sådana tillgångar eller

säkerheter här skall deponeras, kan det ej anses oskäligt att kräva full­

görande av förpliktelser som ålagts på sådant sätt att utmätning kan ske.

På grund härav anser jag mig kunna tillstyrka att i lagen intages en be­

stämmelse av innebörd att filialen skall avföras ur registret på begäran av

här bosatt fordringsägare som visar alt han vid utmätningsförsök ej kunnat

få betalning ur företagets tillgångar här i landet (se 13 § första stycket

punkt 5). Detta är ett faktum, som utan vidare kan konstateras av re-

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

62

gistreringsmyndigheten. Vad beträffar övriga fordringsägares intresse får

man antaga att i en situation sådan som den nyss nämnda utmätningsför-

söket och den därmed följande avregistreringen blir inledning till ett kon­

kursförfarande beträffande det utländska företagets tillgångar här i landet.

Med hänsyn till att ett sådant konkursförfarande kan komma till stånd torde

ett beslut om försättande i konkurs ofta kunna grundas på vad som blivit

utrett om filialens ekonomiska ställning, oavsett hur det förhåller sig med

det utländska företagets ekonomi i övrigt.

Beträffande erforderligt skydd för filialens borgenärer må vidare erinras

om bestämmelserna angående kvarstad, skingringsförbud och reseförbud

i 8 kap. utsökningslagen och 15 kap. rättegångsbalken.

Vad beträffar övriga fall, då filialen skall avföras ur registret, biträder

jag i princip utredningsmannens förslag. Såsom ytterligare skäl för av­

registrering anser jag dock böra upptagas det fall att förnyelse av säkerhet

för skatter ej skett på sätt förut sagts (se 13 § första stycket punkt 4).

Utredningsmannens förslag om avregistrering av filial anser jag emel­

lertid böra även i vissa andra hänseenden kompletteras. Innebörden av för­

slaget är att, om filial avföres ur registret, rätten att här i riket driva verk­

samhet omedelbart upphör. Ett omedelbart upphörande av verksamheten

kan emellertid vara i praktiken omöjligt eller i vart fall till skada för bor­

genärerna. En avveckling av verksamheten måste måhända genomföras un­

der viss tid. I sådant fall bör med avförandet ur registret kunna anstå, men

under avvecklingstiden bör då gälla, att till filialens firma skall fogas orden

»under avveckling» (se 13 § fjärde stycket). En dylik föreskrift förekommer

stundom i utländsk rätt.

Beträffande vissa andra ändringar i utredningsmannens förslag i före­

varande hänseende hänvisas till specialmotiveringen.

\ ad beträffar bokföring, redovisning och revision har utredningsmannen

föreslagit följande regler, som avviker från den eljest i förevarande hän­

seende gällande principen att företagets hemlands lag skall vara norme­

rande. Filialen skall ha egen bokföring och bokföringsskyldigheten skall

vara den i bokföringslagen den 31 maj 1929 föreskrivna. Enligt denna lag-

skall bokföringen utmynna i en årlig balansräkning. I motsats till vad som

gäller enligt bokföringslagen skall emellertid balansräkningen enligt för­

slaget göras offentlig genom att insändas till registreringsmyndigheten. I

den mån företagets redovisningshandlingar enligt hemlandets lag är offent­

liga bör också avskrifter av dem på enahanda sätt göras tillgängliga för

allmänheten i Sverige. Någon föreskrift om särskild granskning genom

revisor av filialens förvaltning och räkenskaper har ej upptagits; utred­

ningsmannen menar att en svensk revisor svårligen har möjligheter att

tränga djupare in i filialens mellanhavanden med moderföretaget. Till skydd

och upplysning för svenska medkontrahenter upptages en fortskridande

uppgiftsplikt rörande aktiekapitalets storlek m. in.

Såsom framgår av vad som anförts i avd. IV hävdas från åtskilliga re­

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

63

missinstansers sida att de utländska företagen enligt förslaget får en gynn­

sammare ställning än de svenska i berörda hänseenden. Det göres gällan­

de, att aktiebolagslagens regler i tillämpliga delar bör gälla för filialens

bokföring, att revision bör ske genom auktoriserad revisor eller godkänd

granskningsman, att i ansökan om tillstånd bör lämnas uppgift om det

kapital, som är avsett att investeras i filialen, samt att företagets redovis­

ningshandlingar i hemlandet bör göras offentliga här i landet även där de

enligt hemlandets lag ej är att betrakta såsom sådana. Det framhålles att

en balansräkning för en del av ett företag — filialen — kan vara helt vilse­

ledande.

Bestämmelser om bokföring och årsredovisning finnes, förutom i bok­

föringslagen, i aktiebolagslagen 98—104 §§. Redovisningen skall enligt denna

lag innefatta balansräkning, vinst- och förlusträkning samt förvaltnings­

berättelse. Utförliga bestämmelser meddelas om vad som skall iakttagas vid

bokföringen och redovisningen (100—104 §§). I 105—113 §§ stadgas om re­

vision. Motsvarande bestämmelser om bokföring, årsredovisning och revision

finnes i lagen den 1 juni 1951 om ekonomiska föreningar.

Den kritik som i förevarande hänseende riktats mot utredningsmannens

förslag finner jag befogad. I princip bör ett utländskt företag, som här in­

rättar" filial, beträffande bokföring och redovisning underkasta sig de be­

stämmelser som gäller för inhemska företag. Även ur skattesynpunkt är det

önskvärt att dessa krav uppfylles. Det må observeras att det väl är tänk­

bart att ett utländskt företags filialverksamhet här i landet kan bli mycket

omfattande. Jag har därför i lagförslaget upptagit en bestämmelse att filia­

len skall ha egen bokföring, helt skild från moderföretagets, samt att vad

för svenskt bolag eller ekonomisk förening är stadgat angående bokföring

och redovisning skall i tillämpliga delar gälla beträffande filialen. Vidare

föreslås att granskning av räkenskaperna årligen skall företagas av svensk

auktoriserad revisor, som utses av företaget. Filialens redovisningshand­

lingar och revisionsberättelse skall offentliggöras genom ingivande till re-

gistreringsmyndigheten (11 §).

Med de skärpta bestämmelser som jag sålunda upptagit anser jag mig

kunna godtaga att det utländska företagets redovisningshandlingar behöver

insändas till registreringsmyndigheten allenast i den mån de är offentliga

i hemlandet.

Vad skattefrågan beträffar bör till en början anmärkas följande. Enligt

53 § l mom. g) kommunalskattelagen och 6 § 1 mom. c) förordningen om

statlig inkomstskatt är utländskt bolag skattskyldigt här i riket bl. a. för

inkomst av bär belägen fastighet och inkomst av rörelse, som här bedrivits.

Med utländskt bolag likställes i dessa hänseenden bl. a. utländsk förening

( se 67 § kommunalskattelagen och 16 § 2 mom. förordningen om statlig in­

komstskatt). Dessa bestämmelser om skattskyldighet här i riket modifieras

emellertid delvis genom innehållet i sådana avtal för undvikande av dubbel­

beskattning av inkomst, som Sverige ingått med vissa andra stater. Eu all­

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

64

män regel i nämnda avtal brukar vara, att skatt för inkomst av rörelse skall

erläggas endast i stat, inom vars område företaget ifråga har fast driftställe.

Då en sådan filial, som utländsk juridisk person enligt den föreslagna lag­

stiftningen skall kunna få inrättad här i riket, torde vara att hänföra till

fast driftställe i avtalens mening, synes den i avtalen gjorda begränsningen

av beskattningsrätten icke medföra några komplikationer.

Vid den skattemässiga beräkningen av inkomsten av den rörelse, som

bedrivits här i landet, blir de för beräkning av rörelseinkomst i allmänhet

gällande reglerna i skattelagarna tillämpliga. Därvid har taxeringsmyndig­

heterna att utgå från filialens bokföring, men understundom kan denna

icke utan vidare läggas till grund för inkomstberäkningen. Sådana trans­

aktioner mellan filialen och huvudkontoret kan nämligen ha förekommit,

som gör att bokföringen icke utvisar den verkliga skattemässiga inkomsten

här i riket. Det kan erinras om att i 43 § kommunalskattelagen intagits sär­

skilda bestämmelser om inkomstberäkningen för sådana fall då vinstöver­

flyttning skett genom att varor inköpts till lägre pris eller försålts till högre

pris än de i allmänhet gällande eller genom att andra liknande åtgärder vid­

tagits. En förutsättning för tillämpning av detta stadgande är att fråga är

om transaktioner mellan en i Sverige skattskyldig näringsidkare och en här

i riket för inkomsten i fråga icke skattskyldig person, med vilken först­

nämnde näringsidkare står i viss intressegemenskap. Vidare begränsas stad­

gandets tillämpning till sådana fall, då näringsidkarens inkomst genom för­

farandet blivit avsevärt lägre än den eljest skolat bli.

Som nämnda stadgande är utformat blir det icke tillämpligt på transak­

tioner mellan ett utländskt företag och dess filial här i riket; i detta fall

är nämligen icke fråga om två självständiga företag. Om genom onormal

prissättning eller på liknande sätt den vinst, som bort framkomma hos filia­

len, i stället redovisas hos företaget, torde — oavsett att uttryckliga bestäm­

melser härom saknas -— möjlighet likväl föreligga för taxeringsmyndighe­

terna att med stöd av de allmänna grunderna för den skattemässiga in­

komstberäkningen åsätta företaget en materiellt riktig taxering. För nu av­

sett fall torde taxeringsmyndigheterna inte heller vara bundna av det i 43 §

kommunalskattelagen upptagna kravet på att den riktiga inkomstredovis­

ningen avsevärt avviker från den av företaget faktiskt verkställda.

Emellertid måste det konstateras att det i praktiken är förenat med bety­

dande svårigheter att verkställa en korrigerande inkomstberäkning. Under­

stundom skulle detta icke vara möjligt med mindre de svenska taxerings-

myndigheterna fick tillgång till huvudkontorets räkenskaper och närmare

kännedom om innebörden av vissa vidtagna bokföringsåtgärder.

Nämnda svårigheter blir särskilt framträdande såvitt gäller företag hem­

mahörande i länder, med vilka Sverige icke träffat avtal för undvikande av

dubbelbeskattning. I sådana avtal har — som tidigare antytts — i regel sär­

skilda bestämmelser meddelats av innebörd, att den inkomst som är att hän­

föra till ett fast driftställe i något av de avtalsslutande länderna endast skall

beskattas i det land, där driftstället är beläget. Om ett företag haft fast

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

66

anmälan för registrering, skall också anmälan för registrering göras av verk­

ställande direktören. Vidare åligger det denne att årligen, inom tre måna­

der efter det företagets redovisningshandlingar och revisionsberättelse blivit

för företagets delägare framlagda, till registreringsmyndigheten insända dels,

där hinder ej möter, dessa handlingar, dels ock filialens balansräkning för

det sistförflutna räkenskapsåret. Skyldighet att göra anmälningar till regist­

ret angående vissa förhållanden, som medför avregistrering av filialen, före-

skrives också.

I de av utredningsmannen föreslagna nu nämnda bestämmelserna har

jag vidtagit vissa ändringar, som framgår av vad förut anförts och av spe­

cialmotiveringen. Beträffande påföljder har jag i 18 § i det nu framlagda

förslaget i enlighet med vad flera remissinstanser förordat upptagit ett stad­

gande om straff, dagsböter, för verkställande direktören om han underlåter

att fullgöra anmälningsskyldighet som åligger honom. För det fall att verk­

ställande direktören försummar att till registreringsmyndigheten insända

det utländska företagets och filialens redovisningshandlingar och revisions­

berättelse föreslås att verkställande direktören skall kunna åläggas vid vite

att fullgöra sådan skyldighet. Därmed erhålles även indirekt ett tvångsme­

del beträffande skyldigheten att underkasta filialens räkenskaper gransk­

ning av svensk auktoriserad revisor.

Slutligen har föreskriften om revision av filialens räkenskaper medfört

att i 19 § efter mönster från aktiebolagslagen upptagits vissa straffbestäm­

melser riktade mot revisorn.

Vad beträffar systematiken har bestämmelserna ej ansetts böra upp­

tagas i näringsfrihetsförordningen, eftersom de spänner över så vidsträckta

områden att de bryter ramen för näringslagstiftningen. I Danmark och

Norge har motsvarande stadganden upptagits i aktiebolagslagarna. Det har

emellertid ej ansetts lämpligt att inarbeta stadgandena i den svenska aktie­

bolagslagen, detta särskilt med hänsyn till att rätten icke begränsats att

avse endast aktiebolag. Därest ny lagstiftning kommer till stånd rörande

utländsk fysisk persons rätt att här driva näring, kan möjligen övervägas

att i en gemensam lag upptaga regler för såväl fysisk som juridisk person.

I nuvarande läge har det emellertid ansetts lämpligast att upptaga bestäm­

melserna om utländsk juridisk person i en särskild lag.

Den föreslagna nya lagstiftningen medför vissa följdändringar i aktiebo-

lagslagen, lagen om ekonomiska föreningar och näringsfrihetsförordningen.

De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 januari 1956.

Specialmotivering

Lagen om rätt för utländsk juridisk person att driva näring här i riket

Begränsningen av lagens tillämplighetsområde till att avse endast bolag

och ekonomisk förening har ej ansetts behöva återspeglas i rubriken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

2 §•

Såsom i allmänna motiveringen anförts bör förutom verkställande direk­

tör även vice verkställande direktör kunna finnas. Vad i lagen stadgas om

verkställande direktör bör då i tillämpliga delar gälla även vice verkställande

direktör. Sålunda skall exempelvis även för vice verkställande direktör ut­

färdas fullmakt som avses i 5 §.

3-5 §§.

Beträffande stadgandena i dessa paragrafer hänvisas till vad som anförts

i den allmänna motiveringen.

6

§•

I denna paragraf upptages bestämmelser om vad ansökan om tillstånd

skall innehålla och vilka handlingar som skall fogas vid densamma.

Ansökningen skall bland annat innehålla uppgifter om vad det utländska

företagets och filialens verksamhet innebär. Såsom förut nämnts skall viss

anknytning föreligga mellan företagets och filialens verksamhetsområden.

Filial kan upprättas för bedrivande av allenast en gren av företagets i hem­

landet måhända mera omfattande verksamhetsområde. Det synes vara av

det intresse att redan vid tillståndsprövningen äga kännedom om vilken

person som skall företräda filialen, att uppgift därom bör lämnas redan

vid ansökningen. Kännedom om aktiekapitalet, då fråga är om ett aktiebo­

lag, är givetvis av grundläggande betydelse för bedömandet av bolagets eko­

nomi. Beträffande annan juridisk person än aktiebolag får detta bedömande

ske på grund av de redovisningshandlingar som enligt 6 § andra stycket

punkt 3) skall fogas vid ansökningen. Även beträffande aktiebolag skall

givetvis sådana handlingar företes.

Vilken myndighet som skall vara behörig att utfärda i 6 § andra stycket

punkt 1) omförmälda bevis torde få bestämmas av Kungl. Maj:t. Utred­

ningsmannen anför därom, att närmast synes kunna ifrågakomma svensk

diplomatisk eller konsulär befattningshavare i vederbörande land; upplys­

ningar bör av denne kunna inhämtas från exempelvis registreringsmyn-

digheten i landet.

Beträffande de i 6 § andra stycket punkterna 2)—7) omförmälda hand­

lingarna hänvisas i förekommande fall till den allmänna motiveringen.

8

§.

Utredningsmannen anför:

Det är ett naturligt krav, att filialens firma skall återge bolagets firma.

Dock behöver detta ej nödvändigtvis ske på det främmande språket, blott

att bolagets namn på ett tydligt sätt ingår i filialens firma. Nationaliteten

torde också under vissa omständigheter kunna anses tillfyllest angiven med

ett i firman ingående stadsnamn eller liknande och sålunda icke uteslutande

med den främmande statens namn. Å andra sidan lärer icke firmans angi­

vande på vederbörande lands språk kunna i och för sig anses fylla kravet

på angivande av nationalitet. Fall torde nämligen förekomma, där ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

G9

svenskt bolag, företrädesvis dotterbolag till utländska moderbolag, har fir­

man avfattad på främmande språk. Ordet filial bör, i klarhetens och en­

hetlighetens intresse, icke få ersättas med annan beteckning (avdelnings­

kontor eller dylikt).

Patent- och registreringsverket förordar i sitt remissyttrande en bestäm­

melse av innehåll att hinder skall föreligga mot inregistrering av en filial­

firma, som företer förväxlingsbar likhet med en bestående aktiebolagsfirma

eller en i filialregistret tidigare införd firma. Om en sådan bestämmelse upp-

toges, borde även övervägas en ändring av 6 § aktiebolagslagen av inne­

börd att aktiebolagsfirma, som företedde förväxlingsbar likhet med en i fi­

lialregistret införd firma, ej finge godkännas.

Departementschefen. Utöver vad som i den allmänna motiveringen an­

förts om firma må här anmärkas följande. Jag har vid utformningen av fö­

revarande paragraf beaktat patent- och registreringsverkets påpekanden och

föreslår därjämte, att 6 § aktiebolagslagen ändras på sätt ämbetsverket ifrå­

gasatt. Däremot finner jag icke skäl att i förevarande hänseende ändra

motsvarande bestämmelser i andra lagar, exempelvis 7 § lagen om ekono­

miska föreningar och 10 § lagen den 13 juli 1887 ang. handelsregister, fir­

ma och prokura, eftersom detta skulle innebära ett avsteg från den hittills

tillämpade grundsatsen att vid registrering av firma hänsyn ej tages till om

liknande firma tidigare intagits i register, fört av annan myndighet. De kon­

flikter som här kan uppstå -— och som knappast kan antagas bli talrika —

hänvisas alltså helt till behandling i efterhand vid domstol. Jag vill i detta

sammanhang hänvisa till de ändringar i 200 § aktiebolagslagen och 102 § la­

gen om ekonomiska föreningar, som jag föreslår i det följande (jämför spe­

cialmotiveringen till 17 §).

Med hänsyn till betydelsen av att filialen blir företrädd av en person,

utrustad med de särskilda befogenheter och bunden av de föreskrifter som

föreslagits rörande verkställande direktören, har upptagits en bestämmelse

att filialens firma icke må tecknas utan medverkan av denne (eller vice

verkställande direktören). Gentemot sagda bestämmelse har advokatsam­

fundet anmärkt, att den kan leda till rättsförlust för någon som ingår avtal

utan medverkan av verkställande direktören, samt att dennes uppgift bör

vara att ansvara för att verksamheten i Sverige bedrives i enlighet med de

bestämmelser som i olika hänseenden är givna. Av skäl som nyss anförts

har bestämmelsen bibehållits; advokatsamfundets anmärkning kan i större

eller mindre grad anföras mot formbestämmelser över huvud och den på­

pekade risken synes ej här särskilt framträdande. Det kan väl ej förnekas

att en del praktiska olägenheter för filialens verksamhet kan uppstå som

följd av ett så pass snävt stadgande, men de blir mindre framträdande ge­

nom att enligt det nu framlagda förslaget vid sidan av verkställande direk­

tören kan finnas en vice verkställande direktör.

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

9 §.

I denna paragraf upptages föreskrift om anmälan för registrering.

11

§•

Utredningsmannen anför:

Filialen bör, oaktat den icke är en självständig juridisk person, dock ha

en självständig bokföring. Och den balansräkning, vari enligt bokförings­

lagen denna utmynnar, bör insändas till registreringsmyndigheten för att

där hållas tillgänglig. En sådan föreskrift bör givas, även om enligt lagen i

bolagets hemland årsredovisningen icke behöver publiceras. Det är givetvis

önskvärt, att också bolagets redovisning göres tillgänglig här i riket. Men

skulle av i det föregående antydd orsak någon skyldighet för bolaget att

offentliggöra sin redovisning icke föreligga, torde ändring i detta förhållan­

de icke kunna genom svensk lagstiftning åvägabringas.

Svea hovrätt framhåller, att bokföringslagens bestämmelser bör föreskri­

vas gälla i tillämpliga delar samt att närmare föreskrifter bör kunna upp­

tagas i tillämpningsföreskrifterna.

Departementschefen. Såsom tidigare anförts i den allmänna motiveringen

bör filialens bokföring och redovisning i största möjliga utsträckning vara

underkastade de regler som gäller för svenska företag. Sålunda bör icke

endast bokföringslagen utan även bestämmelserna i förevarande hänseende

i aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar vara tillämpliga. I

den mån det visar sig erforderligt att meddela närmare föreskrifter rörande

tillämpningen av det i förslaget intagna stadgandet härom, torde sådana fö­

reskrifter böra meddelas av Kungl. Maj :t (se 21 §).

Bestämmelse om vitesföreläggande för verkställande direktör vid under­

låtenhet att fullgöra vad som enligt 11 § fjärde stycket åligger honom upp­

tages i 18 §.

12

§.

Denna paragraf motsvarar stadgandet i § 28 näringsfrihetsförordningen,

som avser utländska fysiska personer.

13 §.

I första stycket upptages de fall, då filial skall på anmälan avföras ur

registret.

Utredningsmannen anför:

En filial bör icke kunna äga bestånd längre än bolaget självt. Där enligt

hemlandets lag bolagets verksamhet skall upphöra, det må vara på grund av

givna bestämmelser om bolagets upphörande vid konkurs eller likvidation

eller av annan orsak, bör följaktligen även filialens verksamhet upphöra,

och detta förhållande bör bringas till allmän kännedom genom anteckning i

registret om filialens avförande. Detsamma bör också gälla, om på grund av

sådan lagbestämmelse endast filialen skall upphöra. Anmälan för registre­

ring bör kunna göras av filialens verkställande direktör även i det fall, att

det är bolaget som skall upphöra. Det synes ej av nöden att i lagen angiva vad

71

som till styrkande av anmälningens riktighet skall av anmälaren åberopas.

Därest, utan att ett legalt tvång till bolagets eller filialens upplösning

föreligger enligt hemlandets lag, bolaget fattar beslut om sin eller filialens

upplösning, bör likaledes detta bringas till kännedom här i riket genom re­

gistrering av anmälan om förhållandet.

Omständigheter kunna även föreligga, där speciellt svenska inti essen pa-

kalla ett avförande ur registret. En sådan omständighet är att filialen sak­

nar behörigt förvaltningsorgan och denna brist icke avhjälpes inom skälig

tid. Med utkastets anordning, att endast verkställande direktör är obligato-

risk, har i lagtexten endast tagits hänsyn till brist härutinnan. Det synes tyd­

ligt, att registreringsmyndigheten bör kunna äga att handla efter eget skon

såväl beträffande sättet för erforderlig kommunikation med bolaget som i

fråga om bestämmandet av tiden för bristens avhjälpande. Särskilt i sist­

nämnda hänseende skola säkerligen bl. a. de skiftande geografiska torhal-

landena föranleda varierande frister.

Departementschefen. Beträffande bestämmelserna i första stycket hän­

visas till vad som anförts i den allmänna motiveringen.

Andra stycket innehåller föreskrifter om anmälan rörande avregistrering.

I fall som avses i punkterna 1) och 2) skall det i första hand åligga verk­

ställande direktören att göra anmälan, men även annan behörig representant

för det utländska företaget bör, såsom ock patent- och registreringsverket

framhållit, kunna vidtaga sådan åtgärd. Anmälan i fall som avses i punk­

terna 3)—5) bör ske av den vars rätt är berörd på sätt i paragrafen när­

mare angives.

I likhet med flera remissinstanser anser jag, att registreringsmyndigheten

i vissa fall bör kunna ex officio avregistrera filialen, när tillförlitliga upp­

lysningar föreligger om att förutsättning för avregistrering är för handen.

Bestämmelser härom upptages i tredje stycket. I sådana fall torde i regel

registreringsmyndigheten före vidtagande av åtgärden böra bereda filialens

verkställande direktör eller det utländska företaget tillfälle att yttra sig.

Verkan av att filialen avföres ur registret är att rätten för det utländska

företaget att här driva näring upphör (se 14 §). I vissa fall måste emeller­

tid, såsom jämväl framhållits i den allmänna motiveringen, avveckling av

verksamheten företagas under någon tid. För sådant fall torde avförandet

ur registret böra anstå men anteckning ske av innebörd att verksamheten

är under avveckling. Det bör i sådant fall åligga företrädare för filialverk­

samheten att till firman foga orden »under avveckling». Bestämmelser i nu

berörda hänseenden har upptagits såsom ijärde stycke i pal agi afen. När­

mare regler om avvecklingen torde ej vara erforderliga.

Utredningsmannen framhåller att med förslagets avfattning filialen kan

upphöra med sin verksamhet utan att säkerhet finnes för fullgörande av

kvarstående förbindelser. I lagen om rätt för utländsk försälaingsanstalt

att driva försäkringsrörelse här i riket har stadgats skyldighet att för sådant

ändamål i riksbanken nedsätta värdehandlingar till visst belopp, olika för

olika försäkringsgrenar. Härvidlag har vid bestämmandet av beloppens stor­

lek viss vägledning kunnat erhållas av de särskilda försäkringsgrenarnas

beskaffenhet. När det gäller motsvarigheten till de svenska allmänna aktie­

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

72

bolagen (eller övriga ifrågavarande företag) torde däremot, såsom utred­

ningsmannen funnit, några på förhand givna kriterier, ägnade att tjäna till

ledning för bestämmande av storleken av en dylik säkerhet, ej stå till buds.

Förslaget innehåller därför ej några bestämmelser i nu berörda hänseende.

14 §.

I enlighet med vad som förordats av Svea hovrätt och advokatsamfundet

har i andra stycket upptagits föreskrift bl. a. om talan mot beslut att avfö­

ra filial ur registret.

Kungl. Maj:is proposition nr S7

15 §.

Registreringen av utländska företags filialer torde böra ske centralt. Ut­

redningsmannen föreslog patent- och registreringsverket såsom registre-

ringsmyndighet med hänsyn till att rätten enligt hans förslag skulle vara

begransad till att avse företag som vore att jämställa med svenska allmänna

aktiebolag. Ehuru möjlighet enligt det nu upprättade förslaget öppnats att

meddela tillstånd även för vissa andra slag av juridiska personer, synes lik­

väl det föreslagna registret böra föras av patent- och registreringsverket.

Närmare föreskrifter om registret torde få meddelas av Kungl. Maj :t i admi­

nistrativ ordning. I sådan ordning bör jämväl meddelas bestämmelser i vissa

andra hänseenden (jämför 21 §).

Kooperativa förbundet förordar att för undvikande av missförstånd re­

gistret benämnes »Utländska företags filialregister» eller liknande. Efter­

som någon förväxling ej torde kunna uppstå med annat register har den

kortare benämningen filialregister bibehållits.

17 §.

I 200 § aktiebolagslagen stadgas, att om aktiebolags firma företer likhet

med en i handelsregister, föreningsregister eller aktiebolagsregistret tidigare

införd firma och innehavaren av sistnämnda firma därigenom lider förfång,

denne äger hos domstol föra talan om förbud för aktiebolaget att efter viss

tid använda förstnämnda firma samt om skadestånd. Rätt till sådan talan

mot aktiebolag äger ock annat aktiebolag vars firma senare registrerats, där

tidigare godkännande av firman då var gällande enligt 6 § aktiebolagslagen.

Menar någon eljest, att en i aktiebolagsregistret verkställd inskrivning länder

honom till förfång, må talan om registreringens upphävande samt om skade­

stånd föras vid domstol. Motsvarande bestämmelser finnes i 102 § lagen om

ekonomiska föreningar. Där angives emellertid som taleberättigad även in­

nehavare av en i försäkringsregistret, sjukkasseregister, understödsför-

eningsregister eller sambruksföreningsregistret tidigare införd firma. Pa­

tent- och registreringsverket har anmärkt, att ett stadgande motsvarande

200 § aktiebolagslagen bör införas även i förevarande lag. Detta påpekande

finner jag förtjäna avseende. Jag anser det vidare lämpligt, att i detta sam­

manhang 200 § aktiebolagslagen och 102 § lagen om ekonomiska föreningar

ändras så att, i fråga om talerätten, registrering i filialregistret jämställes

73

med registrering i aktiebolagsregistret. Visserligen kan det här erinras, att

de i nämnda lagrum och motsvarande bestämmelser i andra lagar intagna

uppräkningarna av taleberättigade (jämför exempelvis 6 § lagen den 13

juli 1887 ang. handelsregister, firma och prokura, 312 § lagen den 17 juni

1948 om försäkringsrörelse och 74 § lagen den 24 mars 1938 om understöds­

föreningar) endast torde vara att betrakta som exempel, vilka blivit uttryck­

ligen nämnda eftersom en förväxling i dessa fall synts mera sannolik, och

att en lagändring därför icke framstår som oundgängligen erforderlig. När

det gäller aktiebolag och ekonomiska föreningar torde emellertid frågan

om förväxling med filialfirma ha större praktisk betydelse än i andra fall.

Det synes vidare lämpligt att 17 § i förevarande lag och 200 § aktiebolags­

lagen överensstämmer såvitt nu är i fråga. Beträffande 102 § lagen om

ekonomiska föreningar kan framhållas, att den där intagna uppräkningen

är särskilt fullständig och att detta bör utgöra ett starkt skäl för att upp­

räkningen kompletteras på sätt nyss nämnts.

18 och 19 §§.

Beträffande straffbestämmelserna hänvisas till vad som anförts i den

allmänna motiveringen.

20

§.

Utredningsmannen har i anslutning till en motsvarande bestämmelse i

sitt förslag framhållit, att ett nytt stadgande föreslagits i näringsfrihetsför-

ordningen, beträffande utländskt företags filialverksamhet (§ 32; se härom

i det följande), samt att en hänvisning till nämnda förordning borde upp­

tagas i förevarande lag. Ehuru Svea hovrätt och hovrätten för \ ästra Sve­

rige funnit en sådan hänvisning obehövlig, har anknytningen till närings-

frihetsförordningen likväl ansetts böra komma till uttryck pa sätt här före­

slagits.

21

§.

I det föregående har redan angivits, att närmare föreskrifter i flera hän­

seenden torde böra meddelas av Kungl. Maj :t. Det synes lämpligt att Kungl.

Maj :t får ett allmänt bemyndigande att utfärda erforderliga tillämpnings­

föreskrifter.

Förordningen om tillägg till förordningen den 18 juni 1804- angående ut­

vidgad näringsfrihet

Beträffande det stadgande, vilket utredningsmannen föreslagit skola in­

föras såsom § 32 i näringsfrihetsförordningen, anföres i promemorian, att

därest sådana förutsättningar föreligger, alt ett utländskt företag här må

driva verksamhet från filial, betingelserna ock synes vara sådana att — efter

vunnen registrering av filialen —- enahanda näringsfrihet som i allmänhet

föreligger efter vad i § 1 nämnda förordning är stadgat ock må tillkomma

det utländska företaget såvitt avser filialen. Tydligt är visserligen — heter

det vidare i promemorian -— alt härigenom eu viss oklarhet kommer att före­

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

74

ligga i avseende å den näringsrättsliga ställning som tillkommer å ena si­

dan svenska juridiska personer och å andra sidan utländska juridiska per­

soner. Olägenheterna av denna oklarhet, vilka för övrigt med hänsyn till

den pågående allmänna revisionen av näringslagstiftningen torde bli av re­

lativt kort varaktighet, synes mig emellertid- ej vara av större praktisk be­

tydelse.

Övriga följdändringar

Beträffande övriga följdändringar hänvisas till vad därom anförts i den

allmänna motiveringen och tidigare i detta avsnitt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

B. Decentralisering av vissa ärenden om tillstånd enligt aktiebolagslagen

m. fl. författningar

I. Gällande rätt

Enligt åtskilliga bestämmelser i aktiebolagslagen och denna lag närstående

författningar har Kungl. Maj :t befogenhet att meddela dispens från vad som

eljest generellt skall gälla.

Den vanligaste typ av ärenden, som på grund av dylika bestämmelser kom­

mer under Kungl. Maj :ts prövning, avser tillstånd för utlänningar eller utom­

lands bosatta svenska medborgare att inneha vissa uppdrag.

Aktiebolagslagen stadgar beträffande flera viktigare uppdrag, att inne­

havaren skall vara här i riket bosatt svensk medborgare, där ej för särskilt

1 all Kungl. Maj :t annat tillåter. Så är förhållandet i fråga om styrelse­

ledamot och verkställande direktör (79 §), styrelsesuppleant och vice verk­

ställande direktör (80 §), revisor och revisorssuppleant (107 § 1 mom.),

likvidator och likvidatorssuppleant (149 §) samt likvidationsrevisor och

suppleant för sådan revisor (152 §). Vidare stadgas i 88 §, att bemyndi­

gande för annan än styrelseledamot, styrelsesuppleant, verkställande direktör

eller vice verkställande direktör att teckna bolagets firma ej utan Kungl.

Maj :ts tillstånd får lämnas den som icke är här i riket bosatt svensk med­

borgare. Här är dispensbefogenheten alltså icke begränsad till särskilt fall.

Beträffande styrelseledamöter', styrelsesuppleanter, likvidatorer och likvi-

datorssuppleanter har föreskrivits, att Kungl. Maj :ts tillstånd icke får avse

mer än en tredjedel av hela antalet.

Lagen den 1 juni 1951 om ekonomiska föreningar innehåller liknande

bestämmelser. Sålunda har Kungl. Maj :t enligt denna lag möjlighet att

meddela tillstånd för utlänning eller för svensk medborgare som är bosatt

utomlands att inneha uppdrag i ekonomisk förening såsom styrelseledamot

(22 §), styrelsesuppleant (23 §), firmatecknare (29 §), revisor (46 § 1 inom.),

likvidator och likvidatorssuppleant (76 §) samt likvidationsrevisor (80 §).

Stadgandenas lydelse ansluter sig i huvudsak direkt till vad som föreskrives

om motsvarande uppdrag i aktiebolag, dock med den skillnaden att här

75

dispensbefogenheten kan av Kungl. Maj :t delegeras till underordnad myn­

dighet. Någon sådan delegering har emellertid ännu icke skett.

I 20 och 52 §§ lagen den 24 mars 1938 om understödsföreningar stadgas,

alt styrelseledamot, firmatecknare som utses utom styrelsen ävensom lik-

vidator skall vara här i riket bosatta svenska medborgare, där ej Kungl.

Maj :t för viss förening medger undantag. Då endast registrerade understöds­

föreningar kan antagas till erkända sjukkassor och erkända arbetslöshets­

kassor, omfattar dessa bestämmelser i praktiken även sådana kassor.

Enligt § 6 andra stycket förordningen den 26 maj 1922 om luftfart skall

— om aktiebolag är ägare till luftfartyg — ledamöterna av bolagets styrelse

vara här i riket bosatta svenska medborgare, som är aktieägare i bolaget.

För särskilt ifall äger Kungl. Maj :t emellertid medge undantag även från

detta krav.

Det kan anmärkas, att kravet på svenskt medborgarskap och bosättning

här i riket enligt vissa bestämmelser är absolut. Så är fallet enligt aktie­

bolagslagen beträffande stiftare av bolag (4 §) och god man vid likvidation

(153 §). Vidare uppställer lagen den 22 juni 1911 om järnvägsaktiebolag,

lagen samma dag om bankrörelse, lagen den 29 juni 1923 om sparbanker

och lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse ett dylikt indispensabelt

krav beträffande innehavare av vissa uppdrag.

Både enligt aktiebolagslagen och enligt lagarna om ekonomiska föreningar

och understödsföreningar finns det flera andra pa Kungl. Maj:t ankommande

dispensärenden än sådana som avser tillstånd att inneha uppdrag.

Vad först angår aktiebolagslagen gäller i detta hänseende följande. Enligt

3 § första stycket skall aktierna lyda på lika belopp, ej understigande 50

kronor; dock må aktie kunna lyda på mindre belopp, lägst 10 kronor, om

det i bolagsordningen bestämda aktiekapitalet eller maximikapitalet icke

överstiger 50 000 kronor eller ock Kungl. Maj :t för särskilt fall ger tillstånd

därtill. __ 1 3 § fjärde stycket stadgas bl. a., att aktiebrev skall ställas till

viss man, där ej Kungl. Maj :t för särskilt fall medger att breven får ställas

till innehavaren. — Genom 72 § 3 mom. har Kungl. Maj :t tillagts befogenhet

att medge undantag, helt eller delvis, från bestämmelserna i samma para­

grafs 1 mom. om avsättning till reservfond eller skuldregleringsfond, om

utdelningsbegränsning i bolag med viss skuldsättning och om nedsättning

av skuldregleringsfond. — Enligt 77 § andra stycket skall aktiebolags sty­

relse väljas å bolagsstämma; dock får enligt bestämmelse, som på grund av

särskild lag eller författning eller med Kungl. Maj :ts tillstånd intagits

i bolagsordningen, en eller flera av ledamöterna tillsättas i annan ordning.

_ Med avseende å aktiebolags balansräkning föreskrives i 101 § 2 mom.

att aktier i andra bolag skall i balansräkningen upptagas till antal och värden

särskilt för varje bolag, med angivande av dettas namn; dock må Kungl.

Maj :t, där det ur allmän och enskild synpunkt finnes påkallat, tillåta alt

aktier redovisas i gemensamma poster utan angivande av bolagens namn samt

aktiernas antal och värden. — Har i bolagsordning på grund av särskild lag

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

76

eller författning eller efter Kungl. Maj :ts medgivande intagits föreskrift,

enligt vilken viss bestämmelse icke får ändras, utan att Kungl. Maj :t lämnat

medgivande därtill, får enligt 133 § 7 mom. sådan föreskrift ej ändras

utan Kungl. Maj :ts medgivande. — Beslutar bolagsstämma att bolaget skall

Iräda i likvidation, skall stämman enligt 147 § välja en eller flera likvidatorer.

Med Kungl. Maj:ts medgivande kan emellertid i bolagsordningen intagas

föreskrift, att en eller flera likvidatorer får tillsättas på annat sätt.

Lagen om ekonomiska föreningar innehåller — utöver de förut angivna__

ytterligare två bestämmelser, enligt vilka Kungl. Maj :t fått möjlighet att

meddela dispens från vissa i lagen upptagna generella föreskrifter. I 17 §

2 mom. har sålunda stadgats befogenhet för Kungl. Maj :t att medge förening

eller vissa grupper av föreningar undantag, helt eller delvis, från de i 17 §

1 mom. meddelade reglerna om reservfond. Vidare får — om i förenings

stadgar på grund av särskild lag eller författning eller efter Kungl. Maj:ts

medgivande intagits föreskrift, enligt vilken viss bestämmelse i stadgarna ej

får ändras utan att Kungl. Maj :t lämnat medgivande därtill — sådan före­

skrift ej ändras utan Kungl. Maj:ts medgivande (67 § sista stycket). I

motsats till vad som gäller övriga dispensärenden enligt föreningslagen har

i lagen icke stadgats befogenhet för Kungl. Maj :t att delegera dispenspröv­

ningen i nyssnämnda två hänseenden till underordnad myndighet.

Lagen om understödsföreningar upptager i 36 § bl. a. en föreskrift om

att ordinarie föreningssammanträde skall hållas före den 1 augusti varje år,

dock att Kungl. Maj :t får i fråga om viss förening medge, att sådant sam­

manträde hålles allenast vartannat eller vart tredje år, och meddela i anled­

ning därav erforderliga bestämmelser.

II. Tillämpningen av gällande bestämmelser

Beträffande ärenden om tillstånd att inneha vissa uppdrag lämnar utred­

ningsmannen i sin promemoria inledningsvis en översikt över tillämpningen

av aktiebolagslagens bestämmelser i detta hänseende. Han framhåller där­

vid, att det inom handelsdepartementet, som har att bereda sådana ärenden,

utbildats en fast praxis, vilken bl. a. innebär följande. Tillstånd meddelas i

samtliga fall att gälla blott tills vidare. Det har blivit allmän regel, att till­

stånd ej meddelas generellt för utlänningar eller utomlands bosatta svenska

medborgare utan begränsas till att avse särskilt namngiven person. I praxis

har uppställts krav på att bolaget har en viss ekonomisk stabilitet, särskilt

då fråga är om tillstånd att vara styrelseledamot eller verkställande direktör.

Sålunda anses att aktiekapitalets storlek i regel icke bör understiga om­

kring 25 000 kronor. Man har genom att kräva detta sökt förhindra att ut­

länning, med stöd av tillstånd enligt aktiebolagslagen, i svenskt bolags namn

kringgår det i näringsfrihetsförordningen uppställda förbudet att utan sär­

skilt tillstånd driva näring i Sverige. För att utlänning skall erhålla tillstånd

att driva näring här i riket uppställes nämligen i förordningen och enligt

praxis betydligt strängare krav än de som gäller för tillstånd att inneha bo-

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

77

lagsuppdx-ag. Sålunda erfordras för tillstånd att driva näring bl. a. att sä­

kerhet ställes för skatter och att vederbörande en längre tid vistats i Sverige.

Kravet på viss storlek av aktiekapitalet har dock icke vidhållits i fråga om

bolag, som ingår i en större utländsk koncern. I sådana fall har det för aktie­

kapital stadgade minimibeloppet, 5 000 kronor, godtagits.

Utredningsmannen framhåller, att det — utöver denna praxis i fråga om

de allmänna villkoren — tillämpas vissa grundsatser beträffande de sär­

skilda uppdragen enligt aktiebolagslagen, och i promemorian redogöres ut­

förligt för dessa grundsatser. Från utredningsmannens redogörelse kan sär­

skilt följande anmärkas. Tillstånd för utlänning eller utomlands bosatt

svensk medborgare att vara styrelseledamot eller styrelsesuppleant lämnas

endast på det villkoret att styrelsen icke får fatta beslut i ärende, i vars av­

görande den som fått tillståndet deltager, om icke minst två tredjedelar av

de i avgörandet deltagande är här i riket bosatta svenska medborgare. Vi­

dare meddelas sådant tillstånd att gälla endast så länge föremålet för bo­

lagets verksamhet är i huvudsak oförändrat. Slutligen har enligt praxis till­

stånd av detta slag icke meddelats i fråga om uppdrag som ordförande i sty­

relse. — Beträffande tillstånd att vara verkställande direktör eller vice verk­

ställande direktör har i praxis uppställts krav på att vederbörande skall

vara stadigvarande bosatt, helst mantalsskriven, i Sverige. Endast i ett par

fall har på grund av särskilda omständigheter undantag medgivits från den­

na regel. — I fråga om tillstånd att inneha uppdrag som revisor, revisors­

suppleant, likvidationsrevisor och suppleant för likvidationsrevisor bör, en­

ligt uttalande av lagberedningen, avseende fästas ej blott vid personvalet

utan också vid bl. a. beskaffenheten av bolagets verksamhet. Även om lagen

icke uppställer några krav därutinnan, har det ansetts befogat att i den

praktiska tillämpningen begränsa tillstånd av detta slag att gälla endast så

länge flera revisorer utses i bolaget. Att tillstånd icke lämnas beträffande

samtliga revisorer är uppenbart. — I likhet med vad som gäller beträffande

styrelseledamot uppställer Kungl. Maj :t vid beviljande av tillstånd att vara

likvidator eller likvidatorssuppleant det villkoret, att likvidatorerna ej får

fatta beslut i ärenden, i vilkas avgörande den som fått tillståndet deltager,

om icke minst lvu tredjedelar av de deltagande är svenska medborgare bo­

satta i Sverige.

Sammanfattningsvis förklarar utredningsmannen att det helt allmänt

kan sägas, att ansökningar om tillstånd av ifrågavarande slag som regel bru­

kat bedömas huvudsakligen ur rent formella och polisiära synpunkter. Före­

ligger de formella förutsättningar som uppställes enligt lag och praxis och

bar det beträffande den person ansökningen gäller icke framkommit några

ofördelaktiga omständigheter, som gör honom uppenbart olämplig för det

ifrågasatta uppdraget, brukar ansökningen regelmässigt bifallas.

Efter att ha lämnat vissa uppgifter om den formella handläggningen inom

handelsdepartementet av ifrågavarande ärenden enligt aktiebolagslagen över­

går utredningsmannen till att redogöra för tillståndsprövningens omfattning

och resultat och åberopar därvid eu som bilaga till promemorian fogad för­

teckning över dylika ärenden, avgjorda under liden 1950—1953. Utred­

Kungl. Mctj.ts proposition nr 87

78

ningsmannen meddelar, att antalet ärenden om tillstånd alt inneha uppdrag

enligt aktiebolagslagen hittills uppgått till omkring ett hundratal om året

och att de fall då ansökningar om sådana tillstånd lämnats utan bifall varit

förhållandevis få. Av förteckningen framgår bl. a., att antalet ärenden varit,

år 1950 107 (därav 4 avslagna), år 1951 86 (därav 10 avslagna), år 1952

110 (därav 12 avslagna) samt år 1953 likaledes 110 (därav 3 avslagna).

Även ärenden om tillstand att inneha uppdrag enligt lagen om ekonomiska

föreningar beredes nu i handelsdepartementet. Utredningsmannen framhål­

ler bl. a., att den allmänna praxis som utbildats i fråga om ärenden enligt

aktiebolagslagen i tillämpliga delar följts också vid den sakliga bedömningen

av ansökningarna enligt föreningslagen. Dock har — anför utredningsmannen

vidare — icke uppställts några särskilda krav på föreningens ekonomiska

ställning. Antalet tillståndsärenden enligt föreningslagen har hittills varit

förhållandevis litet. Sålunda har under åren 1950—1953 behandlats endast

sammanlagt 15 sådana ärenden. Alla ansökningar utom en har bifallits.

Ärenden rörande tillstånd att inneha uppdrag enligt lagen om understöds­

föreningar har hittills förekommit endast i mycket ringa utsträckning. Dessa

ärenden har avsett sjukkassor.

Tillstånd jämlikt § 6 andra stycket luf tf artsförordningen har, såvitt ut­

redningsmannen funnit, sökts och meddelats endast i ett fall. Ärendet hand­

lades inom kommunikationsdepartementet i gemensam beredning med han­

delsdepartementet.

Vad härefter angår andra dispensärenden än sådana som avser tillstånd

att inneha uppdrag handlägges dessa såvitt avser tillämpning av aktiebo-

lagslagens bestämmelser också i handelsdepartementet. Utredningsmannen

framhåller, att antalet dylika ärenden hittills varit förhållandevis ringa.

Under åren 1950—1953 har antalet dispensärenden sålunda endast uppgått

till, beträffande tillstånd enligt 3 § första stycket 2 stycken, beträffande

tillstånd enligt 72 § 3 mom. 4 stycken, beträffande tillstånd enligt 77 § andra

stycket 24 stycken, beträffande tillstånd enligt 101 § 2 mom. 9 stycken och be­

träffande tillstånd enligt 133 § 7 mom. 1 fall. Dispensmöjligheterna enligt 3 §

fjärde stycket och 147 § har under denna tid över huvud taget icke utnyttjats.

Utredningsmannen anför, att förekommande ansökningar i regel — om man

bortser från ärenden enligt 77 § andra stycket — varit betingade antingen av

särskilda förhållanden hos de olika bolagen eller av särskilda konjunkturför­

hållanden som rått vid tiden för ansökningarna. Enligt utredningsmannens

mening kan man därför knappast tala om någon fast praxis med avseende på

bestämmelsernas tillämpning.

III. Utredningsmannens förslag

Utredningsmannen anför i sin promemoria vissa allmänna synpunkter på

frågan om decentralisering av förvaltningsärenden från Kungl. Maj :t till

underordnade myndigheter. Han framhåller därvid, att bestämmelserna om

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

SO

Iiungl. Maj:ts proposition nr 87

Jigen formell natur. Ärendena ha icke sammanhang med andra ärenden

av beskaffenhet att behöva prövas av Kungl. Maj :t. Det finns alltså icke hel­

ler anledning att av sådant skäl förbehålla Kungl. Maj :t befogenheten att

meddela tillstånd att inneha nu ifrågakomna uppdrag. Det kan därför var­

ken ur rättssäkerhetssynpunkt eller eljest medföra några särskilda för­

delar att dessa ärenden prövas av Kungl. Maj :t. Fastmera synes det __

även om handläggningen av hithörande ärenden inom handelsdepartemen­

tet icke medför någon mera tyngande arbetsbörda eller andra påtagliga nack­

delar — ur principiell synpunkt otillfredsställande, att Kungl. Maj :t i stats­

rådet belastas med ärenden, som utan olägenhet kunna anförtros under­

ordnad myndighet.

Av nu anförda skäl förordar utredningsmannen, att prövningen av ären­

den rörande tillstånd att inneha uppdrag inom aktiebolag och föreningar

decentraliseras från Kungl. Maj:t. Med hänsyn till ärendenas antal och

enkla beskaffenhet anser utredningsmannen en sådan decentralisering icke

behöva föranleda några ändringar i de personalstater som beröres av åt­

gärden.

Den förordade decentraliseringen avser närmast dispensprövningen enligt

de tidigare angivna bestämmelserna i aktiebolagslagen och föreningslagen.

Om ärenden rörande tillstånd att inneha uppdrag jämlikt sistnämnda båda

lagar decentraliseras i enlighet med förslaget, synes det — anför utrednings­

mannen — knappast finnas anledning att därefter förbehålla Kungl. Maj:t

prövningen av frågor om liknande tillstånd, beträffande vilka bestämmelser

meddelats i andra lagar. Utredningsmannen föreslår därför, att även den

provning av frågan om tillstånd att inneha vissa uppdrag, som enligt förut

omnämnda bestämmelser i luftfartsförordningen samt lagen om under­

stödsföreningar ankommer på Kungl. Maj :t, decentraliseras till underord­

nad myndighet.

När utredningsmannen sedan tar upp frågon om decentralisering av and­

ra dispensärenden än sådana som avser tillstånd att inneha uppdrag, fram­

håller han att även flera dylika ärenden är av förhållandevis ringa vikt och

enkel beskaffenhet. Utredningsmannen finner, att så måste anses vara fal­

let med ärenden enligt 3 § första och fjärde styckena aktiebolagslagen, an­

gående akties nominella belopp och aktiebrevs ställande till innehavaren,

samt ärenden enligt 77 och 147 §§ samma lag, angående utseende i vissa

fall av styrelseledamot och likvidator. Något behov av att förbehålla Kungl.

Maj :t prövningen av dessa ärenden är, enligt utredningsmannens mening,

uppenbarligen icke för handen. Med utgångspunkt från de allmänna prin­

cipiella synpunkter i fråga om en decentralisering, för vilka tidigare redo­

gjorts, föreslår utredningsmannen därför, att prövningen av sistnämnda

ärenden delegeras från Kungl. Maj :t till underordnad myndighet.

Utredningsmannen förklarar, att skäl för en sådan delegering väl torde

kunna anföras också ifråga om tiilståndsärenden enligt 72 § 3 mom. och

101 § 2 inom. aktiebolagslagen, angående avsättning till reservfond och

skuldregleringsfond m. in. samt om redovisning av aktier i andra bolag,

men att avgörandet av dessa mera betydelsefulla ärenden är av ömtålig na-

82

centralisering av ärenden enligt aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska

föreningar, som avsetts med utredningsuppdraget, att frågan nu bör tagas

upp till övervägande.

Sedan utredningsmannen sålunda angivit de ärenden han anser böra de­

centraliseras, diskuterar han i promemorian olika tänkbara lösningar av

frågan vilken myndighet som i stället för Kungl. Maj:t bör handlägga des­

sa ärenden.

Utredningsmannen riktar därvid till en början uppmärksamheten på

den centrala utlänningsmgndigheten, d. v. s. statens utlänningskommission.

Han framhåller, att ärenden rörande tillstånd att inneha vissa uppdrag in­

om aktiebolag och ekonomiska föreningar hittills såväl sakligt som formellt

ställts i nära samband med ärenden om rätt för utlänning att här i riket

driva näring enligt näringsfrihetsförordningen. Även ärenden av sistnämn­

da slag handlägges för närvarande inom handelsdepartementet. I detta sam­

manhang erinrar utredningsmannen om att den nya utlänningslagen, som

trätt i kraft den 1 juli 1954, upptager en ny tillståndsform, nämligen bosätt-

ningstillstånd. Sådant tillstånd — anför utredningsmannen vidare — medför

rätt att inresa och att vistas i riket. Bosättningstillstånd meddelas av den

centrala utlänningsmyndigheten och gäller utan tidsbegränsning för både

uppehåll och arbete. Det har förutsatts, att den pågående revisionen av nä-

ringslagstiftningen skall leda till att meddelandet av bosättningstillstånd

skall för vederbörande utlänning även medföra rätt att driva sådan näring

här i riket, som avses i § 26 inom. 1 näringsfrihetsförordningen. Vidare har

itrågasatts, att beviljandet av tillstånd för utlänning, som icke har bosätt­

ningstillstånd, att driva sådan näring skulle överflyttas på den centrala

utlänningsmyndigheten. Även beviljandet av tillstånd till sådan närings­

verksamhet som avses i § 26 inom. 2 och 3 näringsfrihetsförordningen

skulle överflyttas på denna myndighet. Härigenom skulle handelsdeparte­

mentet befrias från samtliga ärenden om tillstånd för utlänning till nä-

ringsutövning.

Med hänsyn till vad nyss sagts och med tanke på den nuvarande enhet­

liga behandlingen inom handelsdepartementet av ärenden om tillstånd att

inneha vissa uppdrag inom bolag och ekonomiska föreningar samt om rätt

för utlänning att driva näring inom riket kan det enligt utredningsmannens

mening förefalla praktiskt att även ärenden om tillstånd att inneha uppdrag

framdeles prövas av den centrala utlänningsmyndigheten. Utredningsman­

nen fortsätter.

Härigenom skulle vinnas den fördelen att samtliga nu berörda ärenden

skulle prövas av en och samma myndighet, den centrala utlänningsmyndig­

heten. Denna är i viss mån lämpad härför på grund av sin erfarenhet av

utlänningsfrågor i allmänhet och den kännedom om här ifrågavarande ären­

den, som utlänningsmyndigheten vunnit såsom remissorgan. För en sådan

lösning talar jämväl det förhållandet, att -—- om prövningen förlägges till

annan myndighet — detta skulle medföra större omgång, eftersom det un­

der alla förhållanden skulle bli nödvändigt att i många fall inhämta ytt­

rande från den centrala utlänningsmyndigheten.

Kungi. Maj.ts proposition nr 87

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

83

Mot tanken att till den centrala utlänningsmyndigheten delegera pröv­

ningen av ärenden om tillstånd att inneha ifrågavarande uppdrag kan emel­

lertid enligt utredningsmannens mening anföras vägande skäl. Visserligen

bedömes dessa ärenden för närvarande från huvudsakligen formella och

polisiära synpunkter. Mot den vidsträckta liberalitet vid prövningen av hit­

hörande tillståndsärenden och den förståelse för betydelsen av att utländsk

sakkunskap kan tillföras svenska bolag och föreningar, som nyssnämnda

bedömningsgrund torde vara ett uttryck för, kan någon erinran väl icke

göras. Det har dock — anför utredningsmannen vidare — icke varit lag­

stiftningens mening, att ansökningarna alltid skall bifallas, så snart någon

anmärkning icke kan riktas mot vederbörande utlännings person. Det kan

t. ex. vara ett allmänt intresse att hindra representant för utländska spe­

kulativa intressen att erhålla inflytande i större svenska företag. I fråga

om vissa företag kan det vara av vikt att innehavarna av dessa uppdrag har

full förtrogenhet med svenska förhållanden. Vid sidan av de formella och

polisiära synpunkterna måste därför även allmänt ekonomiska synpunkter

läggas till grund för prövningen av dessa frågor. Att så sker förefaller na­

turligt med hänsyn till de omfattande uppgifter, som enligt både aktiebo­

lagslagen och lagen om ekonomiska föreningar åligger innehavare av här

berörda uppdrag och som i hög grad kan skifta i betydelse från fall till fall,

beroende på företagens verksamhet och storlek. Från denna utgångspunkt

torde den centrala utlänningsmyndigheten — som ju främst är registre-

ringsmyndighet och kontrollorgan för utlänningar —• knappast kunna anses

ha erforderlig ekonomisk kompetens för att bedöma ifrågavarande ärenden,

även om ämbetsverket vid handläggningen av dessa ärenden tillföres viss

näringspolitisk sakkunskap. Det är att märka att beslutanderätten under

alla förhållanden faktiskt skulle ligga hos befattningshavare, som icke kan

regelmässigt förväntas besitta erforderlig sakkunskap i ekonomiska förhål­

landen. Viss tveksamhet uppstår även om lämpligheten av att låta den cen­

trala utlänningsmyndigheten pröva sådana frågor om tillstånd att inneha

uppdrag, som avser utomlands bosatta svenska medborgare. Även om något

formellt hinder icke kan resas häremot är det dock enligt utredningsman­

nens mening tydligt att den centrala utlänningsmyndigheten icke har några

särskilda förutsättningar att pröva ärenden som angår utomlands bosatta

svenska medborgare.

Utredningsmannen framhåller, att en annan tänkbar lösning vore att dele­

gera ärenden om rätt att inneha ifrågavarande uppdrag till länsstyrelserna.

och anför i detta sammanhang följande. Eftersom länstyrelserna i samtliga

fall utgör remissorgan, måste de förutsättas vara väl förtrogna med hithö­

rande spörsmål. Länsstyrelserna har även alt vaka över att den utredning,

som ligger till grund för den polisiära bedömningen av ärendena, är full­

ständig. De kan icke heller anses sakna den kompetens, som erfordras för

att pröva ärendena ur ekonomisk synpunkt. En decentralisering till läns­

styrelserna skulle å andra sidan innebära risk för att dessa ärenden, som i

vissa hänseenden är av likartad karaktär, skulle komma alt bedömas olika

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

av skilda länsstyrelser. Utredningsmannen anser visserligen att såsom skäl

mot en decentralisering till lokal myndighet alltför stor betydelse i allmän­

het icke bör tillmätas önskemålet om största möjliga enhetlighet vid avgö­

randet av förvaltningsärenden. När det gäller behandlingen av utlänningar,

framstår dock kravet på enhetlighet i avgörandena såsom mera betydelse­

fullt än eljest. Härtill kommer att nu ifrågakomna ärenden i vissa fall kan

avse mycket stora företag. Det kan enligt utredningsmannens mening knap­

past vara lämpligt att sådana ärenden avgöres av lokal myndighet.

En mera naturlig lösning av problemet finner utredningsmannen vara,

att prövningen av ärenden rörande tillstånd att inneha uppdrag anförtros

kommerskollegium. Utredningsmannen framhåller, att denna myndighet en­

ligt sin instruktion har att med uppmärksamhet följa utvecklingen av ri­

kets handel och industri samt handlägga spörsmål av. intresse för dessa nä­

ringar. En delegering av dessa ärenden till kommerskollegium skulle, med

hänsyn till den centrala ställning ämbetsverket intager i ekonomiska, kom­

mersiella och industriella frågor, innefatta garanti för att ärendena komme

att avgöras med erforderlig sakkunskap. För en delegering av uppdrags-

ärendena till kommerskollegium talar enligt utredningsmannens mening

även det förhållandet att prövningen av övriga tillståndsärenden enligt ak­

tiebolagslagen uppenbarligen icke kan delegeras till annan myndighet än

nämnda ämbetsverk.

Vid övervägande av nu anförda synpunkter har utredningsmannen funnit

det mest ändamålsenligt att prövningen av samtliga de tillståndsärenden

enligt aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar, vilka enligt

förslaget bör decentraliseras, överflyttas till kommerskollegium. Utrednings­

mannen anser att — om så sker — till kommerskollegium även torde böra

överflyttas prövningen av frågan om undantag från vad som stadgas i § 6

andra stycket luftfartsförordningen. De speciella synpunkter, som kan läg­

gas på sådana ärenden, torde kunna förutsättas bli tillräckligt beaktade ge­

nom att kommerskollegium vid handläggningen samråder med luftfartssty-

relsen. Skulle därvid de båda myndigheterna vara av olika mening, bör frå­

gan enligt utredningsmannens mening hänskjutas till Kungl. Maj :t.

Vad slutligen angår dispensärendena enligt 20, 36 och 52 §§ lagen om

understödsföreningar finner utredningsmannen det med hänsyn till den

speciella karaktären av dessa föreningar lämpligast, att prövningen över­

flyttas till vederbörande tillsynsmyndighet, d. v. s. till arbetsmarknadssty­

relsen i fråga om understödsföreningar, som uteslutande avser att bereda

understöd vid arbetslöshet, samt till riksförsäkringsanstalten beträffande

övriga understödsföreningar.

Såvitt angår lösningen av författningstekniska frågor i samband med den

förordade delegeringen innebär utredningsmannens förslag i huvudsak föl­

jande. Liksom skett i fråga om viss tillståndsprövning enligt lagen om eko­

nomiska föreningar införes i 3, 77, 79, 88, 107, 147 och 149 §§ aktiebolags­

lagen bemyndigande för Kungl. Maj :t att å annan myndighet delegera den

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

85

befogenhet, som i nämnda lagrum tillagts Kungl. Maj :t. Därefter föreskri-

ves — med stöd av dels nyssnämnda bemyndigande, dels det redan i lagen

om ekonomiska föreningar givna bemyndigandet — genom särskild kun­

görelse att prövningen av de ärenden enligt aktiebolagslagen och lagen om

ekonomiska föreningar, vilkas prövning enligt utredningsmannens förslag

skall decentraliseras, skall ankomma på kommerskollegium. Nyssnämnda

ändringar i aktiebolagslagen föranleder vissa redaktionella jämkningar av

14, 32, 97, 106, 108, 214 och 222 §§ samma lag.

Delegeringen av tillståndsärenden enligt 20, 36 och 52 §§ lagen om under*

stödsföreningar torde — anför utredningsmannen —- böra ske på samma

sätt som nyss sagts i fråga om ärenden enligt aktiebolagslagen.

Vad till sist angår delegeringen av de tillståndsärenden som avses i § 6

andra stycket luftfartsförordningen föreslår utredningsmannen, att detta

stadgande helt upphäves. Utredningsmannen anför därvid som skäl, att detta

stadgande — om man bortser från föreskriften att styrelseledamöterna skall

vara aktieägare — icke innehåller något som ej ändock skulle gälla på grund

av bestämmelsen i 79 § aktiebolagslagen samt att föreskriften att styrelse­

ledamöterna skall vara aktieägare knappast är av något värde ur allmän

synpunkt.

Det kan anmärkas, att utredningsmannen finner den av honom förordade

delegeringen icke behöva föranleda att lagbestämmelser meddelas om full­

följd av talan mot vederbörande myndighets beslut. Utredningsmannen hän­

visar i detta sammanhang till att det i lagen om ekonomiska föreningar icke

intagits någon dylik bestämmelse. Enligt utredningsmannens mening kan

det dock vara lämpligt att i delegationskungörelsen —- till upplysning för

rättssökande —- meddela föreskrift om hur talan mot den underordnade

myndighetens beslut skall föras.

IV. Remissyttranden

Över utredningsmannens promemoria med därvid fogade författnings-

förslag har efter remiss yttranden avgivits av riksförsäkringsanstalten, ar­

betsmarknadsstyrelsen, statens utlänningskommission, luftfartsstyrelsen,

kommerskollegium, patent- och registreringsverket, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, nä-

ringsrättsutredningen, Sveriges industriförbund, styrelsen för Sveriges ad­

vokatsamfund och föreningen auktoriserade revisorer.

Kommcrskollegium har vid sitt yttrande fogat utlåtanden från Stockholms

handelskammare, Skånes handelskammare, handelskamrarna i Göteborg och

Gävle, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund och Sveriges

redareförening. Därjämte har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län bi­

fogat utlåtande från poliskammaren i Göteborg.

Beträffande frågan om decentralisering av ärenden rörande tillstånd att

innelia vissa uppdrag har utredningsmannens förslag av det stora flertalet

86

remissinstanser tillstyrkts eller lämnats helt utan erinran. Endast en remiss­

instans — styrelsen för Sveriges advokatsamfund — har uttalat sig för en

lösning, som i princip avviker från den av utredningsmannen förordade.

Kommerskollegium framhåller, att det i fråga oni den grupp av ärenden

det här gäller torde vara utan vidare klart, att ärendena bör delegeras till

lägre myndighet, samt anför vidare bl. a.

Rättssäkerhetens krav torde bli tillbörligen tillgodosett, om avgörandet an­

förtros åt myndighet som med hänsyn till sina arbetsuppgifter kan antagas

ha nödiga förutsättningar för att "bedöma och pröva hithörande frågor.

För övrigt torde rätten för den enskilde att anföra besvär över myndighetens

beslut under alla förhållanden borga för att hans intressen icke trädas för

nära. Ej heller kan med fog göras gällande, att dessa ärenden ur allmän

synpunkt äro så betydelsefulla, att de böra vara förbehållna Kungl. Maj :t.

Även utlänningskommissionen anser dispensprövningen vara av sådan art

att den lämpligen kan överflyttas från Kungl. Maj :t till underlydande myn­

dighet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län förklarar, att förslaget synes vara ett na­

turligt led i de nuvarande decentraliseringssträvandena och att en delegering

av beslutanderätten i dessa ärenden torde medföra större snabbhet i förfa­

randet utan att likväl säkerhetssynpunkten eftersättes.

Handelskammaren i Göteborg utgår från antagandet att delegering av ären­

dena ifråga icke kommer att medföra någon ändring beträffande den libera-

litet och den förståelse för betydelsen av att utländsk sakkunskap tillföres

svenska bolag och föreningar, som hittills utmärkt prövningen av hithö­

rande ärenden, och anser sig därför kunna tillstyrka utredningsmannens för­

slag.

Bland de remissinstanser som — såvitt nu är ifråga — tillstyrker för­

slaget eller lämnar detsamma utan erinran kan i övrigt nämnas riksförsäk-

ringsanstalten (som ingått på förslaget endast i vad det avser understöds­

föreningar), arbetsmarknadsstyrelsen, luftfartsstyrelsen (som yttrat sig över

förslaget endast i den utsträckning det berör luftfartsförordningen), patent-

och registreringsverket, överståthållaråmbetet, länsstyrelserna i Stockholms

samt Göteborgs och Bohus län, industriförbundet, grossistförbundet och re­

dareföreningen.

Köpmannaförbundet framhåller, att frågan angående delegering av ären­

den om tillstånd att inneha uppdrag i aktiebolag i betraktande av ärendenas

enkla beskaffenhet och ringa betydelse icke synes äga någon större princi­

piell betydelse samt att den nuvarande ordningen utan större olägenheter

kunnat bibehållas. De skäl som åberopas för en överflyttning anser för­

bundet icke vara av den styrka att de motiverar en decentralisering. För­

bundet finner emellertid icke anledning att motsätta sig förslaget, då en

delegering icke synes leda till mindre ändamålsenlig handläggning än hit­

tills.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund anser, att — i de fall då avsteg

från ett i lag stadgat förbud för utlänning att inneha befattning i bolag

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

87

eller föreningar skall kunna avgöras efter diskretionär prövning — denna

prövning rent principiellt bör ankomma på Kungl. Maj :t. Ett vägrat

tillstånd kan, enligt styrelsens mening, affärsmässigt ha vittgående

konsekvenser och även därutöver vara av betydelse för främmande

lands inställning till Sverige. Emellertid har det — anför styrelsen vidare —

utbildats en fast praxis beträffande beviljande av tillstånd av ifrågavarande

slag. De fall då avslag meddelats är fåtaliga. Vid sådant förhållande synes

det styrelsen lämpligt att Kungl. Maj :t befrias från den rutinmässiga pröv­

ningen av ärendena.

Styrelsen fortsätter.

Det bör emellertid framhållas vikten av att efter en delegering av beslu­

tanderätten till underordnad myndighet rådande praxis icke ändras i skär­

pande riktning. Uppgörelser mellan svenska och utländska intressen kunna

träffas under förutsättning att utlänningar skola kunna erhålla nu ifråga­

varande funktioner i svenskt bolag och det är därför av stor vikt att man

på förhand kan med någorlunda säkerhet avgöra om begärt tillstånd kom­

mer att lämnas.

Med hänsyn till de menliga följderna av ett avslagsbeslut anser styrelsen

det erforderligt att efter en delegering den prövande myndigheten icke får

meddela avslagsbeslut utan att, om tillstånd av någon anledning ej anses

böra utan vidare beviljas, ifrågan underställes Kungl. Maj :t, varvid sökanden

bör beredas tillfälle att direkt hos Kungl. Maj :t framföra sina skäl. Sty­

relsen vill särskilt framhålla, att den av styrelsen föreslagna regeln icke

är onödig med hänsyn till besvärsrätten. Enligt styrelsens mening kan ett

avslagsbeslut, även om det sedermera ändras, i sig medföra skadliga verk­

ningar.

Slutligen framhåller näringsrättsutredningen, att det finns ytterligare lagar

i vilka en ändring motsvarande den av utredningsmannen föreslagna kan

synas motiverad, nämligen lagen den 18 april 1952 om häradsallmänningar,

beträffande ledamotskap i allmänningsstyrelse (23 §), och lagen den 19 juni

1919 om flottning i allmän flottled, beträffande ledamotskap i flottnings-

stvrelse (39 §).

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

Även såvitt angår frågan om decentralisering av vissa andra dispensärenden

ån sådana som avser tillstånd att inneha uppdrag har utredningsmannens

förslag fått ett gynnsamt mottagande bland remissinstanserna. Från intet

håll har man motsatt sig en decentralisering i den omfattning utrednings­

mannen förordat. Däremot har ett par remissinstanser uttalat sig för att

decentraliseringen utsträckes till att avse även vissa andra ärenden.

Kommerskollegium förklarar att det, beträffande dispens från föreskrif­

terna i 3 § fjärde stycket, 77 § andra stycket och 147 § aktiebolagslagen samt

36 § lagen om understödsföreningar, varken ur allmän eller enskild synpunkt

synes vara något att invända mot att tillståndsprövningen överlåtes på lägre

myndighet. Däremot kan det enligt ämbetsverkets mening ifrågasättas, huru­

vida underordnad myndighet bör pröva ärenden om tillstånd till att aktie

88

får lyda å lägre belopp än 50 kronor, om aktiekapitalet överstiger 50 000 kro­

nor. Sådant tillstånd torde i regel gälla frågor av rent ekonomisk natur

och fall kan tänkas uppkomma, där dessa frågor är så viktiga ur allmän

synpunkt att Kungl. Maj :t bör avgöra ärendet. Kommerskollegium vill emel­

lertid icke heller på denna punkt motsätta sig utredningsmannens förslag,

vilket lämnats utan erinran av de av kollegium hörda sammanslutningarna

— Utredningsmannens ståndpunkt att icke framlägga något förslag till dele­

gering av dispensärenden enligt 72 § 3 mom. och 101 § 2 mom. bör enligl

ämbetsverkets mening godtagas.

Utlänningskommissionen, riksförsäkringsanstalten, arbetsmarknadsstyrel­

sen, patent- och registreringsverket, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i

Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, industriförbundet, grossistförbun­

det och redareföreningen har även i förevarande del samma positiva inställ­

ning till de av utredningsmannen förordade lösningarna som ifråga om för­

slaget att decentralisera ärenden rörande tillstånd att inneha vissa upp­

drag.

Näringsrättsutredningen finner, att den gränsdragning som utrednings­

mannen förordat mellan sådana fall, där en överflyttning skall kunna äga

rum, och andra fall bör godtagas.

Köpmannaförbundet och styrelsen för Sveriges advokatsamfund har såvitt

nu är i fråga icke något att erinra mot utredningsmannens förslag.

Även länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker förslaget i denna del men

föreslår samtidigt, att till övervägande upptages frågan om decentralisering

av sådana ärenden angående bl. a. kreditinstitut av olika slag, som med

fördel kan överflyttas från Kungl. Maj :t till underordnad myndighet.

Handelskammaren i Gävle finner icke någon anledning till invändning

mot de av utredningsmannen gjorda ändringsförslagen men delar icke ut­

redningsmannens uppfattning att dispensärenden enligt 72 § 3 mom. och

101 § 2 mom. aktiebolagslagen alltjämt bör ankomma på Kungl. Maj:t utan

menar att även i dessa fall en delegering av beslutanderätten utan olägenhet

bör kunna ske. Beträffande dispensärenden enligt 133 § 7 mom. aktiebolags­

lagen biträder handelskammaren utredningsmannens ståndpunkt att dele­

gering ej för närvarande bör komma i fråga.

Vad härefter angår spörsmålet vilken myndighet som i stället för Kungl.

Maj: t bör handlägga ifrågavarande ärenden har utredningsmannens för­

slag att förlägga dispensprövningen till kommerskollegium och vederbö­

rande tillsynsmyndigheter för understödsföreningar av remissinstanserna

i allmänhet godtagits eller lämnats utan erinran. De avvikande meningar

som kommit till uttryck inskränker sig i huvudsak till att den centrala

utlänningsmyndigheten själv förordat, att dispensprövningen i vad den

avser utlännings rätt att inneha uppdrag överföres till myndigheten, och

till att en länsstyrelse ifrågasatt, om det icke vore lämpligare att överflytta

ärenden rörande tillstånd att inneha uppdrag till länsstyrelserna.

Kommerskollegium ansluter sig i förevarande del till de synpunkter som

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

89

anförts av utredningsmannen. I likhet med denne vill kollegium särskilt

understryka, att allmänna ekonomiska synpunkter måste läggas till grund

för prövningen av ärendena och att det därför är naturligt att prövningen

anförtros åt kollegium. Självfallet kommer ämbetsverket före avgörandet

av dessa ärenden att samråda med myndighet, som på grund av sin sak­

kunskap kan belysa ärendet ur andra viktiga synpunkter än de ekono­

miska. Vidare menar kommerskollegium att ärendenas överflyttning dit

icke torde föranleda någon utökning av ämbetsverkets personal.

Luftfartsstyrelsen har icke något att erinra mot förslaget i vad det be­

rör § 6 andra stycket luftfartsförordningen.

Med hänsyn till ärendenas art och under anslutning till den av utred­

ningsmannen anförda motiveringen tillstyrker arbetsmarknadsstyrelsen

förslaget att ärendena delegeras till respektive kommerskollegium, arbets­

marknadsstyrelsen och riksförsäkringsanstalten. Styrelsen har möjlighet att

åtaga sig prövningen av ifrågavarande ärenden om understödsföreningar

och finner en decentralisering av dessa ärenden till styrelsen från såväl

praktiska som formella synpunkter vara ändamålsenlig.

Ej heller riksförsäkringsanstalten har någon erinran att framställa mot

förslaget i vad det avser understödsföreningar.

Grossistförbundet anser det vara riktigt, att avgörandet i samtliga be­

rörda tillståndsärenden enligt aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska

föreningar anförtros kommerskollegium. Med hänsyn till den ställning äm­

betsverket traditionellt har i frågor rörande vårt ekonomiska och kommer­

siella liv finns det enligt förbundets mening fullgod garanti för att ären­

dena där kommer att avgöras med erforderlig sakkunskap.

Stockholms handelskammare förklarar, att kommerskollegium måste an­

ses utgöra den myndighet som har de bästa förutsättningarna för att ägna

hithörande frågor en sakligt riktig behandling.

Uttalanden i tillstyrkande riktning har vidare gjorts bl. a. av patent- och

registreringsverket, överståtliållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms

samt Göteborgs och Bohus län, näringsrättsutredningen, industriförbundet,

köpmannaförbundet, redareföreningen och styrelsen för Sveriges advokat­

samfund.

Utlänningskommissionen har — enligt vad den inledningsvis erinrar

i andra sammanhang hävdat, att frågorna om tillstånd för utlänning att

vistas här i riket och att här vinna sin försörjning har sådant samband med

varandra, att de lämpligen bör handläggas av samma myndighet, samt att

prövningen av ärenden om näringstillstånd för utlänningar därför borde

överföras till den centrala utlänningsmyndigheten, som ju redan äger med­

dela arbetstillstånd och uppehållstillstånd. I de fall dispensprövning, som

avses i utredningsmannens förslag, berör utlännings rätt att inneha upp­

drag bör ärendet enligt kommissionens mening på samma sätt avgöras i

samband med prövning av frågan om utlänningens rätt att vistas i riket

och lämpligast avgöras av samma myndighet, den centrala utlänningsmyn­

digheten. Denna torde genom remissförfarande kunna införskaffa övriga

för ärendets avgörande nödvändiga upplysningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

90

Utlänningskommissionen anför vidare.

Några egentliga hinder för en uppdelning av här ifrågavarande dispens-

aienden mellan utlänningskommissionen och annan myndighet synes enligt

kommissionens uppfattning icke föreligga. Skulle jämväl prövningen av nä-

1

mgstillstånd komma att överföras till den centrala utlänningsmyndighe-

ten, skulle den icke oväsentliga praktiska fördelen kunna uppnås, att ut­

länningar endast behövde vända sig till en myndighet i sina olika tillstånds-

arenden.

Den remissmyndighet som ifrågasätter, om det icke vore lämpligare att

överflytta ärenden rörande tillstånd att inneha vissa uppdrag till länssty­

relserna, är länsstyrelsen i Malmöhus län. De skäl länstyrelsen därvid åbe­

ropar är följande.

Länsstyrelserna avgiva nu regelmässigt yttranden i dessa ärenden och

skola enligt förslaget alltjämt fungera som remissinstans. Ett överflyttande

av beslutanderätten kommer därför ej att innebära någon nämnvärd ökad

arbetsbelastning för länsstyrelsernas del. Länsstyrelserna ha vid handlägg­

ningen av ärenden jämlikt utlänningslagen och föreningslagarna förskaffat

sig ingående kännedom om spörsmål av den art, varom nu är fråga. Läns­

styrelserna torde därför vara väl skickade att behandla även nu "ifrågava­

rande ärenden. Den av utredningsmannen påtalade risken att ärendena

komma att bedömas olika av skilda länsstyrelser lärer med hänsyn till

praxis, som utbildats i dessa ärenden och med vilken länsstyrelserna äro

yäl förtrogna, ej vara så stor. Till ledning för länsstyrelserna samt som en

ytterligare garanti för enhetlighet i bedömningen torde emellertid kunna

tjäna centralt utfärdade råd och anvisningar.

Handelskammaren i Göteborg anser det kunna ifrågasättas, om lösningen

att överflytta ifrågavarande ärenden till ett centralt ämbetsverk står helt

i överensstämmelse med den grundtanke om decentralisering inom stats­

förvaltningen, som under senare tid vunnit allmän anslutning. En över­

flyttning av ärendena till länsstyrelserna torde med hänsyn härtill ha le­

gat närmare till hands. Vad utredningsmannen anfört beträffande ange­

lägenheten av en enhetlig bedömning av ärendena i sådana fall, där även

ekonomisk sakkunskap erfordras, synes emellertid handelskammaren ut­

göra ett godtagbart skäl för den föreslagna ordningen.

Utredningsmannens förslag till lösning av de författningstekniska spörs­

målen har närmare berörts endast i ett fåtal remissyttranden och har av

det stora flertalet remissinstanser lämnats helt utan erinran.

Näringsrättsutredningen anser, att det möjligen skulle kunna ifrågasät­

tas, om ej den ordning som utredningsmannen valt vållar onödig omgång.

Enklare hade givetvis varit att i en särskild paragraf under »Allmänna be­

stämmelser» i aktiebolagslagen, respektive »Särskilda bestämmelser» i för­

eningslagen ange de paragrafer, i fråga om vilka en överflyttning av dis-

pensgivningen skulle medges. Da emellertid det av utredningsmannen an­

litade systemet redan kommit till användning i föreningslagen (bl. a. 22 §;

jfr även lag 30 april 1948 om sambruksföreningar 4 §) torde det__ anför

utredningen icke vara lämpligt att nu bryta med denna ordning.

Kungl. Maj:Is proposition nr 87

92

nu föreslår, alt en liknande möjlighet till delegation skall införas i aktie­

bolagslagen, synes detta stå i god överensstämmelse med de av decentrali-

seringsutredningen framlagda och av statsmakterna godtagna grunderna för

en fördelning av beslutanderätten i förvaltningsärenden. Härtill kommer

den rent praktiska synpunkten att hithörande ärenden enligt aktiebolags­

lagen är ganska talrika, varför en decentralisering här får större reell bety­

delse än enligt lagen om ekonomiska föreningar.

Jag anser i likhet med utredningsmannen, att ärenden om tillstånd att

inneha de olika berörda uppdragen inom aktiebolag i allmänhet är av så

enkel och likartad beskaffenhet, att det icke finns anledning att förmena

Kungl. Maj :t möjligheten att delegera deras behandling till annan myndig­

het. Varken ur rättssäkerhetssynpunkt eller eljest synes det kunna med-

töia några olägenheter att dessa ärenden i första hand avgöres av under­

ordnad instans.

Den enda remissinstans som i förevarande del intagit en något avvikande

ståndpunkt är styrelsen för Sveriges advokatsamfund. Styrelsen har vis­

serligen ansett det lämpligt, att Kungl. Maj:t befrias från den rutinmässiga

prövningen av ärendena ifråga, men har samtidigt hävdat, att den myndig­

het, till vilken ärendena delegeras, icke borde få meddela avslagsbeslut

utan i sådana fall, då myndigheten finner sig icke kunna bevilja en an­

sökan, borde underställa frågan Kungl. Maj :ts prövning. Tillräckliga skäl

att i samband med lagändringar för att möjliggöra uppdragsärendenas de­

centralisering vidtaga en så ovanlig anordning synes emellertid icke före-

hgga. Jag vill särskilt understryka den garanti för de enskildas intresse,

som finns genom möjligheten att anföra besvär över den underordnade

myndighetens beslut.

I detta sammanhang vill jag också framhålla, att det icke är anledning

antaga, att en delegering av ifrågavarande ärenden skall medföra någon

ändring beträffande den tämligen generösa, om förståelse för betydelsen

av utländsk sakkunskap vittnande praxis vilken — enligt vad som framgår

av utredningsmannens promemoria — här utvecklat sig. Den översikt över

tillämpningen av gällande bestämmelser, som intagits i promemorian och

som jag tidigare berört, torde i någon mån kunna tjäna till ledning för den

myndighet, vilken efter en decentralisering kan få övertaga ärendena i

fråga.

På de skäl jag här anfört vill jag alltså i förevarande del helt ansluta mig

till utredningsmannens förslag. Liksom utredningsmannen anser jag, att i

detta sammanhang även den prövning av liknande ärenden om tillstånd att

inneha uppdrag, som enligt bestämmelser i lagen om understödsföreningar

samt luftfartsförordningen nu ankommer på Kungl. Maj:t, bör kunna över­

flyttas till underordnad myndighet. Jag vill endast anmärka, att de all­

männa sjukkassor, som vid ikraftträdandet av lagen om allmän sjukför­

säkring förutsättes uppkomma genom ombildning av erkända sjukkassor,

icke kommer att vara underkastade bestämmelserna i lagen om understöds­

föreningar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

94

prövningen i vad den avser utlännings rätt att inneha uppdrag överföres

till den centrala utlänningsmyndigheten, alltså till kommissionen själv;

länsstyrelsen i Malmöhus län har ifrågasatt, om det icke vore lämpligare att

delegera ärenden rörande tillstånd att inneha uppdrag till länsstyrelserna.

Med den utformning som utredningsmannen givit de ifrågasatta ändringar­

na i lagen — Kungl. Maj:t tänkes blott erhålla befogenhet att till annan

myndighet, som ej namngives i lagen, delegera beslutanderätt — är det icke

i och för sig erforderligt att nu taga ställning till frågan, vart ärendena i

olika fall bör överföras. Med hänsyn till sakens praktiska betydelse synes

det emellertid lämpligt att —- i anslutning till utredningsmannens utför­

liga motivering — framhålla några synpunkter, som kan förtjäna beaktande

i sammanhanget.

Beträffande andra dispensärenden enligt aktiebolagslagen än sådana som

avser tillstånd att inneha uppdrag synes det utan vidare stå ldart att endast

kommerskollegium kan komma ifråga.

Med avseende på uppdragsärendena är saken väl i och för sig mera oviss.

Såsom utredningsmannen och utlänningskommissionen närmare utvecklat

skulle man otvivelaktigt kunna vinna vissa fördelar genom att låta dessa

ärenden avgöras av den centrala utlänningsmyndigheten. Jag är emellertid

i likhet med utredningsmannen böjd att fästa stor vikt vid att även allmänt

ekonomiska synpunkter måste anläggas på dessa ärenden och att utlän­

ningsmyndigheten knappast kan anses ha erforderlig kompetens därvidlag.

Mot tanken att låta prövningen av uppdragsärenden ankomma på länssty­

relserna talar de av utredningsmannen åberopade skälen, att risk skulle

kunna uppkomma för bristande enhetlighet i avgörandena och att det knap­

past skulle vara lämpligt att stundom grannlaga personärenden, som avser

mycket stora — kanske riksomspännande — företag, prövas av lokal myn­

dighet.

®'ei huvud taget anser jag det vara en fördel om alla ifrågavarande dis­

pensärenden kunde överföras till en och samma myndighet som då borde

bli kommerskollegium. Huruvida ärendenas överflyttning till kollegium kan

behöva föranleda någon utökning av ämbetsverkets fasta personal, är icke

alldeles klart. I varje fall torde icke från början någon utökning av den

fasta personalen behöva ske, utan erfarenheten får avvaktas.

Prövningen av dispensärenden enligt lagen om understödsföreningar sy­

nes som utredningsmannen föreslagit böra överflyttas till arbetsmarknads­

styrelsen och riksförsäkringsanstalten.

Vad slutligen angår det författningstekniska genomförandet av den nya

oidningen har, som antytts, utredningsmannen — med lagen om ekonomis­

ka föreningar som förebild — valt att föreslå, att i förevarande bestämmelser

i aktiebolagslagen (3, 77, 79, 88, 107, 147 och 149 §§) och lagen om understöds­

föreningar (20, 36 och 52 §§) införes ett bemyndigande för Kungl. Maj:t

att delegera dispensbefogenheten till myndighet, som Kungl. Maj:t bestäm­

mer. Detta föranleder vissa följdändringar i andra delar av aktiebolagsla­

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

95

gen (14, 32, 97, 106, 108, 214 och 222 §§). Utredningsmannens förslag inne­

fattar vidare, att § 6 andra stycket luftfartsförordningen skulle helt upp­

hävas och att alltså även frågan om ledamotskap i styrelse för aktiebolag,

som är ägare till luftfartyg, skulle regleras genom bestämmelsen i 79 § ak­

tiebolagslagen. — Själva delegationen skulle enligt förslaget komma till

stånd genom beslut av Kungl. Maj :t i särskild ordning.

Överståthållarämbetet har förordat en annan lagteknisk metod, nämligen

den att direkt i de olika lagrummen angiva den myndighet till vilken dis­

pensbefogenheten delegeras. Särskilt med hänsyn till betydelsen av att över­

ensstämmelse i förevarande del råder mellan aktiebolagslagen och lagen om

ekonomiska föreningar, finner jag emellertid utredningsmannens metod vara

att föredraga.

Även i övrigt anser jag de av utredningsmannen framlagda författnings-

förslagen — efter viss redaktionell bearbetning — böra godtagas.

De nya bestämmelserna torde liksom de under A förordade ändringarna

i aktiebolagslagen med mera böra träda i kraft den 1 januari 1956.

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

Hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom handelsdepartemen­

tet upprättats härvid fogade förslag1 till

1) lag om rätt för utländsk juridisk person att driva näring här i riket,

2) lag angående ändring i lagen den iå september 19åå (nr 705) om ak­

tiebolag,

3) lag angående ändrad lydelse av 102 § lagen den 1 juni 1951 (nr 308)

om ekonomiska föreningar,

4) lag angående ändring i lagen den 2å mars 1938 (nr 96) om understöds­

föreningar,

5) förordning om tillägg till förordningen den 18 juni 186å (nr ål s. 1)

angående utvidgad näringsfrihet, samt

6) förordning angående ändrad lydelse av § 6 förordningen den 26 maj

1922 (nr 383) om luftfart.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över de

under 1—4 omförmälda förslagen måtte för det i § 87 rege­

ringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av

protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hem­

ställan bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Lennart Blom

1 Här bär uteslutits de under 2)—6) nämnda förslagen, vilka frånsett vissa redaktionella jämk­

ningar överensstämmer med de vid propositionen fogade författningsförslagcn i samma ämnen.

96

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

Förslag

till

Lag

om rätt för utländsk juridisk person att driva näring här i riket

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §•

Utländskt företag, vilket enligt sitt hemlands lag är behörigen bildat och

registrerat såsom bolag eller ekonomisk förening samt i hemlandet driver

verksamhet, må efter tillstånd av Konungen här i riket driva näring genom

ett avdelningskontor med självständig förvaltning (filial) och i övrigt un­

der villkor, som stadgas i denna lag eller eljest i lag eller författning. Ko­

nungen äger förbinda tillståndet med särskilda villkor och föreskrifter.

2

§•

Filialen skall stå under ledning av en verkställande direktör. Därjämte

må en vice verkställande direktör utses.

Vad i denna lag är stadgat om verkställande direktör skall i tillämpliga

delar gälla beträffande vice verkställande direktör.

3 §•

Verkställande direktören skall vara myndig och bosatt här i riket.

4 §•

Det utländska företaget skall i alla av filialens verksamhet här i riket

härflytande rättsförhållanden lyda under svensk lag samt ställa sig svensk

lag och författning till efterrättelse; företaget skall ock vara pliktigt att svara

inför svensk domstol och underkasta sig svensk myndighets avgörande.

5

§•

För verkställande direktören skall det utländska företaget utfärda full­

makt att i alla av filialens verksamhet här i riket härflytande rättsförhållan­

den handla å företagets vägnar samt mottaga stämning för företaget och själv

eller genom annan tala och svara.

98

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

9 §•

Innan filialen börjar sin verksamhet, skall den anmälas för registrering

hos registreringsmyndighet som i 15 § sägs. Bestämmelser om vad anmälan

skall innehålla och om handlingar, som skola fogas vid anmälningen, med­

delas av Konungen. Sker ändring i förhållande, som tidigare anmälts för

registrering, skall anmälan härom ofördröj ligen göras.

Det åligger verkställande direktören att göra anmälan som i första stycket

sägs.

10

§.

Hava vid anmälan för registrering eller i fråga om handling, som skall fo­

gas vid anmälningen, icke iakttagits stadgade föreskrifter eller prövas eljest

hinder mot registrering möta på grund av föreskrift i denna lag eller annan

lag eller författning, skall registrering vägras.

Vägras registrering, skall registreringsmyndigheten ofördröjligen till det

utländska företaget med posten översända underrättelse om beslutet med

angivande av skälen därför. Är företaget missnöjt med beslutet, må före­

taget hos Konungen föra talan genom besvär, vilka vid äventyr av talans

förlust skola inkomma inom två månader från beslutets dag.

11

§•

Filialen skall hava egen bokföring, helt skild från det utländska företa­

gets bokföring i övrigt.

Vad för svenskt bolag eller svensk ekonomisk förening är stadgat angåen­

de bokföring och redovisning skall i tillämpliga delar gälla för filialen.

Verkställande direktörens förvaltning och filialens räkenskaper skola

granskas av svensk auktoriserad revisor. Det åligger verkställande direktö­

ren tillse, att sådan revisor blir utsedd samt att redovisningshandlingarna

inom tre månader efter räkenskapsårets slut för granskning överlämnas till

denne i huvudskrift eller avskrift.

Vidare åligger det verkställande direktören att årligen, inom tre måna­

der efter det att det utländska företagets redovisningshandlingar och re­

visionsberättelse blivit för företagets delägare framlagda, till registrerings-

myndigheten insända avskrift av dels filialens redovisningshandlingar och

revisionsberättelse för det sistförflutna räkenskapsåret, dels motsvarande

handlingar för företaget i dess helhet, i den mån dessa handlingar gjorts

offentliga i företagets hemland.

12

§.

Före utgången av den tid, för vilken säkerhet för utskylder till stat och

kommun blivit ställd, skall, om verksamheten skall fortsätta, till länssty­

relsen ingivas ny vederhäftig borgen eller annan godtagbar säkerhet för

utskylder, varje gång för en tid av tre år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

99

13 §.

Filialen skall på anmälan avföras ur registret

1) om det utländska företaget träder i likvidation eller försättes i kon­

kurs eller om eljest företagets eller filialens verksamhet skall upphöra enligt

lagen i företagets hemland,

2) om av annan anledning det utländska företagets eller filialens verk­

samhet skall upphöra jämlikt beslut av företaget,

3) om filialen saknar verkställande direktör och denna brist icke av-

hjälpes utan dröjsmål,

4) om säkerhet för utskylder på sätt i 12 § sägs ej ställes och denna brist

icke avhjälpes utan dröjsmål, samt

5) om vid utmätningsförsök i företagets tillgångar här i riket befunnits,

att här bosatt borgenär icke kan erhålla gottgörelse för fordran, som grun­

dar sig på filialens verksamhet.

Anmälan skall göras, i fall som under 1) och 2) sägs av verkställande di­

rektören eller annan behörig representant för det utländska företaget, i

fall som under 3) sägs av den, vars rätt är beroende av att någon finnes

som äger företräda filialen, i fall som under 4) sägs av vederbörlig statlig

eller kommunal myndighet samt i fall som under 5) sägs av vederbörande

borgenär.

Finnas tillförlitliga upplysningar, att det utländska företaget eller filia­

len upphört med sin verksamhet eller att fall föreligger som under 3) sägs,

må ock, utan att särskild anmälan göres, registreringsmyndigheten avföra

filialen ur registret.

Skall filialens verksamhet avvecklas under viss tid, må med avförandet

ur registret anstå under awecklingstiden, varom anteckning skall ske i

registret. Under sådan tid skall firman tecknas med tillägg av orden »under

avveckling».

14 §.

Avföres filialen ur registret, upphör rätten för det utländska företaget

att genom filialen driva näring här i riket.

I fråga om beslut att avföra filial ur registret skall vad i 10 § andra styc­

ket stadgas äga motsvarande tillämpning.

15 §.

Registreringsmyndighet för filialer skall vara patent- och registrerings­

verket eller annan myndighet, som Konungen förordnar. Hos myndigheten

skall föras filialregister för inskrivning av de uppgifter, vilka enligt denna

lag skola för registrering anmälas eller vilkas intagande i registret eljest är

föreskrivet.

Vad i filialregistret införes skall genom registreringsmyndighetens för­

sorg ofördröj ligen kungöras i allmänna tidningarna.

Närmare bestämmelser om filialregistrets förande, de i andra stycket

stadgade kungörelserna samt avgifter för registrering och kungörande med­

delas av Konungen.

100

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

16 §.

Det som i enlighet med denna lag blivit infört i filialregistret och kun­

gjort i allmänna tidningarna skall anses hava kommit till tredje mans kän­

nedom, där ej av omständigheterna framgår, att han varken ägde eller bort

äga vetskap därom.

Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blivit eller bort

bliva infört i registret, icke med laga verkan åberopas mot annan än den

som visas hava ägt vetskap därom.

17 §.

Företer den för filial registrerade firman likhet med en i handelsregister,

föreningsregister, aktiebolagsregistret eller filialregistret tidigare införd fir­

ma, och lider därigenom innehavaren av sistnämnda firma förfång, äge han

hos domstol föra talan om förbud för det utländska företaget att efter viss

tid använda förstnämnda firma samt om skadestånd.

Menar någon eljest, att en i filialregistret verkställd inskrivning länder

honom till förfång, må talan om registreringens upphävande samt om skade­

stånd föras vid domstol.

Straffbestämmelser

18 §.

Med dagsböter straffes verkställande direktör, om han underlåter att full­

göra anmälningsskyldighet, som åligger honom enligt 9 eller 13 §.

Hava ej de i 11 § fjärde stycket omförmälda handlingarna inom föreskri­

ven tid insänts till registreringsmyndigheten, äge rätten på talan av all­

män åklagare genom vite tillhålla verkställande direktören att fullgöra sin

skyldighet.

19 §.

Med dagsböter eller fängelse i högst sex månader straffes

den som uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilse­

ledande uppgift i ansökan om tillstånd enligt denna lag eller i anmälan till

registreringsmyndigheten eller i handling, som fogas vid sådan ansökan

eller anmälan eller som eljest enligt vad därom är stadgat skall ingivas till

nämnda myndighet,

revisor som i revisionsberättelse uppsåtligen eller av grov vårdslöshet

meddelar oriktig eller vilseledande uppgift rörande filialens angelägenheter

eller uppsåtligen eller av grov vårdslöshet underlåter att göra anmärkning

beträffande förvaltningen, ändå att anledning därtill föreligger, samt

revisor som, oaktat han insett eller bort inse att skada därav kunnat

följa, yppar något av vad vid verkställd granskning kommer till hans kän­

nedom utan att det med nödvändighet erfordras för fullgörande av hans

uppdrag.

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

Särskilda bestämmelser

101

20

§.

Om villkor för drivande av näring i vissa fall stadgas i förordningen den

18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet.

21

§.

Konungen äger jämväl utöver vad i 9 och 15 §§ sägs meddela närmare

bestämmelser rörande tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956.

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

Bilaga A.

Utländsk rätt1

Australien

Ett företag, som är registrerat utom vederbörande delstat eller i utlandet

och som vill driva verksamhet i eget namn, måste registreras såsom »Foreign

Company» och inom en månad efter filialens upprättande erlägga vissa av­

gifter samt till handelsregistret lämna vissa uppgifter om företaget, bl. a.

namn och adress på en i staten bosatt person, som bemyndigats företräda

företaget vid delgivningar m. m. Sedan registreringsbevis för filial utfär­

dats, är denna vid alla transaktioner i staten underkastad samma bestäm­

melser som ett inhemskt företag. Det anses att Proprietary Limited (mot­

svarande G. m. b. H.) i allmänhet är den fördelaktigaste formen för ett ut­

ländskt företag.

Utförandet av svenskt kapital för investering i Australien är underkastat

stränga valutarestriktioner. Transferering av avkastning och vinst å in­

vesterade tillgångar i Australien är formellt möjlig, men den hårda dubbel­

beskattningen medför enligt uppgift i praktiken att svenska företag ej med

fördel kan transferera medel från dotterbolag eller andra företag i detta

land.

Beträffande Nya Zeeland må anmärkas, att för utländskt företags filial

gäller att balansräkning jämte därtill hörande handlingar skall i den form

och den omfattning som föreskrives av den inhemska lagstiftningen för

varje år tillställas registreringsmyndigheten. Filial måste vederbörligen upp­

lösas enligt inhemsk rätt, även om moderbolaget redan blivit upplöst i hem­

landet.

Belgien

Särskilt tillstånd för upprättande av filial fordras i och för sig ej. Filia­

len anses emellertid såsom inhemsk först efter godkännande av Institut

Belgo-Luxembourgeois du Change (I. B. L. C.). För sådant godkännande krä-

ves vissa formaliteter, såsom införande i handelsregistret, bevis att filial

upprättas i Belgien (t. ex. genom företeende av förslag till hyreskontrakt)

samt uppgift om tillgodohavanden i utlandet. I vissa fall måste särskilda

villkor uppfyllas.

För en utlänning, som i Belgien vill grunda en representation eller affärs-

filial, är det emellertid svårt att erhålla yrkestillstånd. Det är i allmänhet

lättare att erhålla tillstånd att upprätta industriföretag, men på vissa områ­

den, exempelvis inom glasindustrien, är det knappast möjligt för ett utländskt

företag att öppna filial.

1 Det har visat sig svårt att i de hänseenden, varom här är fråga, få en klar och åskådlig

bild av situationen i olika länder. Måhända förhåller det sig stundom så som framhållits från

ett svenskt företag med erfarenheter av verksamhet i utlandet, nämligen att tillämpningen i

praxis ej alltid är sådan som man i förstone tänker sig den när man läser utländska lagbestäm­

melser och andra formella föreskrifter. Dessa är för övrigt ofta knapphändiga. Den redogörelse

som i det följande lämnas kan därför ej göra anspråk på att vara uttömmande.

104

danska domstolars beslut (§ 77). Bolaget skall vid registrering av driftsav­

delning avgiva en förklaring att det erkänner detta förhållande. Det anföres

sasom självfallet att utländska företag måste respektera en rad danska lag­

bestämmelser, avseende t. ex. stängningstider, priskontroll etc. I aktiebo­

lagslagen stadgas i § 78 att reglerna i ett antal uppräknade paragrafer gäl­

ler, nämligen § 14 stycke 2, § 16 styckena 2 och 3, samt §§ 18, 30 och 45.

De handlar om att anmälan ej får utan handelsministerns medgivande upp­

tagas i aktiebolagsregistret, förrän aktiekapitalet blivit i viss utsträckning

inbetalt, samt behandlar vidare anmälan om firmateckning, anmälan om

ändringar och insändande av räkenskaper till registret. Övriga bestämmel­

ser i aktiebolagslagen gäller alltså ej för det utländska bolaget. De ersättes

av vissa detaljbestämmelser i §§ 74—79. Av dessa har §§ 74—77 förut be­

rörts. I § 78 meddelas föreskrifter om anmälan till aktiebolagsregistret och

vilka uppgifter som därvid skall lämnas (formföreskrifter). Såsom bilagor

till ansökningen skall fogas officiellt bevis om att bolaget består i hemlan­

det, en av bolaget avgiven förklaring att det förpliktar s^ig att i alla av verk­

samheten i Danmark uppstående rättsförhållanden underkasta sig dansk

lätt och danska domstolars avgöranden, fullmakt för föreståndare, ett ex­

emplar av bolagets stadgar, exemplar av bolagets räkenskaper för de senaste

tre åren samt bevis att villkoren i § 76 är uppfyllda (jämför ovan). Vidare

. ni}es * o§ 7® en bestämmelse att för förpliktelser som före registreringen

ingåtts å filialens vägnar, häftar de solidariskt som ingått förpliktelsen

eller har medansvar för dess tillkomst, där ej annat överenskommits med

vederbörande. Om bolaget inom fyra veckor efter registreringen erkänner

förpliktelsen, bortfaller den enskildes ansvar, såvida ej fordringsägarens

säkerhet därigenom i väsentlig grad förringas. Slutligen finnes i § 78 en be­

stämmelse om anmälan till aktiebolagsregistret om bolaget kommer i kon­

kurs. Enligt § 79 skall filialen strykas ur registret: när bolaget anmäler att

det önskar att filialen avföres; på begäran av fordringsägare som visar att

han vid »eksekutionsforretning» (utmätning) ej kunnat få betalning ur

tillgångar som tillkommer filialen i Danmark (i detta fall får ny filial ej

inrättas förrän skulden blivit betald eller fordringsägaren medger det); om

filialen ej har föreståndare och detta ej avhjälpes inom viss förelagd frist.

Bestämmelserna om minimikapital, reservfond, redovisning och revision

gäller ej för de utländska bolagen, men deras årliga räkenskapsredovisning

skall insändas till aktiebolagsregistret. I vissa fall behöver den ej göras

tillgänglig för offentligheten, om bolaget gjort förbehåll om att så ej skall

ske.

Fortsätter filialen sin verksamhet sedan bolaget trätt i likvidation, skall

till filialens namn fogas »i likvidation» el. dyl.

Man kan belägga utländskt bolags egendom i Danmark med kvarstad

även om bolaget i sitt hemland trätt i likvidation. En filial kan självständigt

försättas i konkurs.

Beträffande skatter tillämpas den praxis att filialen beskattas för den

vinst filialen kan beräknas ha haft om den varit ett oavhängigt företag, som

under fria betingelser avslutade affärer med moderbolaget. Förslag före-

ligger om att denna princip skall lagfästas. Frågan om fördelningen regle­

ras i flera dubbelbeskattningsavtal.

Valutakontrollen, som bland annat ålägger hembudsskyldighet för all

främmande valuta, medför tillfredsställande tillsyn över valutatrans­

aktioner. Illegala valutaförflyttningar genom över- eller underfakturering

stävjas i viss mån genom licenskontrollen beträffande import och export.

Det har uppgivits, att erfarenheterna av filialer i Danmark är i stort sett

Kimgl. Maj:ts proposition nr 87

105

gynnsamma men att möjligheterna att anordna filialer ej utnyttjats

i större

utsträckning. Det är framförallt brittiska aktiebolag som etablerat drifts­

avdelningar i Danmark.

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

England

Utländskt bolag kan i England driva rörelse i eget namn utan särskild

begränsning, på samma sätt som engelska bolag. Tillstånd fordras ej. Av

filialens namn skall tydligt framgå att fråga är om filial till ett utländskt

företag och detta skail även framhållas i den dagliga affärsverksamheten.

Det utländska bolaget måste uppfylla föreskrifterna i Companies Act 1948;

stiftelseurkund skall ingivas; uppgift skall till bolagsregistret lämnas på en

eller flera i England hemmahörande personer, som av bolaget bemyndi­

gats att å bolagets vägnar mottaga delgivning av stämning eller andra med­

delanden; till bolagsregistret skall årligen ingivas avskrift av balansräk­

ning samt vinst- och förlusträkning och dessa handlingar skall innehålla

samma uppgifter som de engelska bolagen har att lämna; reglerna om ut­

bjudande av aktier måste uppfyllas och i bolagsregistret skall inregistre­

ras uppgifter om inteckningar eller skulder som belastar egendomen i Eng­

land; anmälan skall ske till bolagsregistret om styrelseledamöter och sekre­

terare. Dessutom finnes en del detaljregler. Uraktlåtenhet att uppfylla fö­

reskrifterna i Companies Act medför ej upphävande av rätten att driva

verksamhet, men bolagets ledande män blir skadeståndsskyldiga pa samma

sätt som engelska bolag och deras styresmän. Säkerhet för skatter eller an­

nat behöver ej ställas.

I en redogörelse, som lämnats genom svenska legationen i London, utta­

las att bestämmelserna i Companies Act har till syfte att få utländska bo­

lag att uppfylla samma legala fordringar som åvilar engelska bolag. Teck­

ning av aktiekapital, reservfonder, vinstredovisning, skuldbegränsning, bok­

föring, revision och likvidation är dock inhemska spörsmål för det utländ­

ska bolaget. Detta måste emellertid lämna riktiga uppgifter till bolagsre­

gistret och dessa uppgifter är tillgängliga för allmänheten.

Inga särskilda bestämmelser finnes ur valutasynpunkt.

Enligt uppgift begagnas rätten att anordna filial i England i mycket li­

ten utsträckning. Man tillämpar nästan alltid dotterbolagsformen. Huvud­

skälet härtill är av skatterättslig art. Ett utländskt bolag, som driver näring

i England genom filial är skyldigt att ge de engelska myndigheterna in­

syn i hela sin bokföring och verksamhet även utanför England, detta för

att skattemyndigheterna skall kunna bedöma hur stor del av bolagets vinst

som skall beskattas i England.

Den engelska aktiebolagsformen benämnes Company Limited by bhares

(Co Ltd). Med anlitande av denna bolagsform kan verksamhet bedrivas

antingen genom ett Public Limited Company eller ett Private Limited Com-

pany. Den förra typen motsvarar det svenska aktiebolaget, medan den se­

nare har lösligare struktur, avsedd för mindre bolag och familjebolag. Den

senare typen användes ofta av utländskt bolag som vill bilda dotterbolag i

England.

Finland

Utlännings rätt att driva näring i Finland är underkastad vissa närmare

angivna villkor i näringslagen den 27 september 1919 (122/19, delvis änd­

rad 858/41 och 40/41). För utländskt företag, som vill upprätta filial i

landet, gäller att ansökan därom skall ingivas til! vederbörande lanssty­

106

relse, vilken särskilt prövar varje fall efter att från stadsfullmäktige och

magistraten j stad samt från kommunalfullmäktige och länsman på landet

ha inhämtat utlåtande, huruvida ansökningen bör bifallas eller ej. Vid

ansökningen skall fogas vederhäftig borgen eller annan säkerhet för tre

års utskylder till stat och kommun. Krav på reciprocitet uppställes ej. Un­

der förutsättning av bifall till ansökningen kan det utländska företaget

driva verksamhet i Finland som filial till moderföretaget. Sedan länssty­

relsen givit tillstånd till verksamheten sker skriftlig näringsanmälan enligt

i lag givna föreskrifter till magistrat eller länsman. Med stöd av näringstill­

stånd äger utlänningar i princip rätt att driva alla fria näringar. Beträf­

fande de s. k. reglementerade näringarna, som är uppräknade i 3 § nä­

ringslagen, gäller vad i särskilda lagar och förordningar om dem är stad­

gat. Allmänna regler om att det utländska företaget skall ha viss form eller

storlek finnes ej utan frågan avgöres in casu vid prövningen av tillstånds-

ansökan.

Enligt den finska bokföringslagen föreligger bokföringsskyldighet för

envar som idkar näring, således även filial av utländskt företag samt av

utlänningar stiftat bolag. Beträffande publicering av bokslut gäller bl. a.,

att aktiebolag, vars aktiekapital och reservfond utgör sammanlagt 500 000

mark,, är skyldigt att inom viss tid tillställa registreringsmyndigheten tre

avskrifter av bolagets i enlighet med lagen upprättade balans- och resultat­

räkningar.

Utländska företag beskattas i allmänhet enligt samma regler som finska

företag. Emellertid är skattemyndigheternas rätt att beskatta företag efter

prövning betydligt utvidgad i fråga om utländska företag [jämför 23 § lagen

om inkomst- och förmögenhetsskatt den 19 november 1943 (888/43)]. Be­

stämmelser i förevarande hänseende finnes även i det mellan Finland och

Sverige den 19 december 1949 ingångna dubbelbeskattningsavtalet.

Enligt uppgift har de finska reglerna i allmänhet icke, frånsett vissa tolk-

ningssvårigheter, berett några olägenheter.

Frankrike

De vanligaste bolagsformerna i Frankrike är société en nom collectif och

société en commandite simple — motsvarande vårt handelsbolag respektive

kommanditbolag —- samt société anonyme och société å responsabilité

limitée. Société anonyme motsvarar den svenska aktiebolagsformen, medan

société å responsabilité limitée är en smidigare form med lösligare struktur

och mindre formkrav vid bildningen. Den senare formen motsvarar det

tyska G. in. b. H. och det engelska Private Company och anses särskilt

lämpad för ett utländskt företags representation i form av ett försäljnings­

kontor el. dyl.

J 5

Bolagsmän i société en nom collectif och société en commandite simple kan

endast vara personer, som äger rätt att driva rörelse i Frankrike. Härav föl­

jer exempelvis att den som saknar rättslig handlingsförmåga på grund av

omyndighet eller av annat skäl ej kan vara delägare. Vidare gäller beträf­

fande utlänning att han måste inneha s. k. carte de commercant étranger

(carte d’identité de commercant). Sådant bevis gives blott åt utlänning, som

enligt fransk lag äger kompetens att driva handel samt anses moraliskt

och yrkesmässigt kvalificerad därför. Härvid beaktas särskilt om sökanden

i utlandet dömts genom ordinärt domstolsförfarande eller om han inställt

sina betalningar. Bevis kan förvägras den som drivit handel utan att inne­

ha dylikt. Beviset utfärdas av prefekten i vederbörande departement efter

hörande av handelskammare och eventuellt även sammanslutningar av ro-

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

Holland

I princip bedömes enligt den holländska internationella privaträtten en

juridisk persons existens enligt reglerna i dess hemlands lag. Den holländs­

ka aktiebolagslagstiftningen lämnar större frihet än den svenska.

För upprättande av ett företag — holländskt eller utländskt — uppställes

vissa begränsningar. För industri och grosshandel fordras tillstånd; det har

visserligen på senare år borttagits som allmän regel, men det kvarstår be­

trättande ett mycket stort antal varor. Dessutom finnes åtskilliga etable-

ringsföreskrifter beträffande detaljhandeln, småindustrien och hantverksrö-

relsen (tillstånd av Industri- och handelskammaren). Vissa villkor gäller,

såsom angående kreditvärdighet, handelskännedom och yrkesskicklighet!

Behovsfaktorn spelar däremot ej någon roll.

Beträffande valutafrågor behandlas utlänningar på samma sätt som hol­

ländare.

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

Italien

En utländsk juridisk person har rätt att driva verksamhet i Italien utan

att antaga någon särskild form (filial el. dyl.) för verksamheten. Det stad­

gas uttryckligen, att utlänning äger åtnjuta de civila rättigheter, som till­

kommer egna medborgare, under villkor om ömsesidighet och med förbe­

håll för i speciallagstiftning givna regler, samt att detta gäller också för

utländska juridiska personer. Formellt gäller alltså krav på reciprocitet,

men i praktiken lär frågan icke ha ställts på sin spets då det gällt verksam-

het från utländsk juridisk persons sida. Utövandet av verksamhet är ej

underkastat tillståndsprövning enligt lag eller författning, och speciella till­

stånd fordras ej heller utom då polismyndighets tillstånd kräves för viss

offentlig verksamhet.

De formella regler som skall iakttagas är beroende av den form, under

vilken den utländska juridiska personen skall utöva verksamhet i Italien.

För upprättande av filial kräves registrering, ingivande av stiftelseurkund

samt offentliggörande av balansräkning och namnen på de personer som

bemyndigats företräda företaget. I princip är användandet av utländskt ka­

pital ej begränsat; undantag gäller dock för vissa branscher såsom banker,

försäkringsrörelse samt sjö- och luftfartsföretag. Krav på ställande av sä­

kerhet av något slag föreligger ej.

I Italien förekommer fem olika former av bolag. Beträffande aktiebolag

gäller för närvarande att minimikapitalet skall vara en miljon lire. Lagen

innehåller särskilda regler om förvaltningen samt om upprättande av ba­

lansräkning och försättande i likvidation. Bolagsförvaltningen granskas av

3—5 revisorer. I utlandet bildade associationer, som ej motsvarar någon

italiensk bolagsform, behandlas i princip såsom aktiebolag. Den rörelse­

form, som förordas för verksamhet i Italien, är ett självständigt italienskt

bolag.

Beskattningsreglerna är i princip desamma för inhemska och utländska

foretag. I de fall, då utländska bolag driver verksamhet i Italien, finnes en

särskild skatt, kallad »skatt på utländska bolags kapital», som motsvarar ita­

lienska bolags »försäljningsskatt». Denna utgör för närvarande sex procent

av det i Italien insatta kapitalet oberoende av rörelseform. Lagstiftningsarbete

pågår för modifiering av vissa bolagsskatter, och det är troligt att i detta sam­

manhang också utländska bolags beskattning kommer att beröras. Det har

“PPg^ts, att någon olägenhet av att möjlighet saknas för italienskt bolag

att i Sverige upprätta filial ej försports.

109

Latinamerika

(Argentina, Brasilien, Chile, Mexico, Venezuela, Colombia, Uruguay

och Bolivia)1

Möjligheten att upprätta filialer sjmes allmänt föreligga och utnyttjas i

viss utsträckning av svenska företag för att undvika onödig insyn i moder­

företagets rörelse samtidigt som filialerna såsom svenska företag i sin inre

organisation ej är underkastade den stats rätt där de är verksamma. Förde­

larna med sydamerikanskt dotterbolag i stället för filial visar sig emellertid

främst på beskattningens område, där avsevärda skattelättnader eller i vissa

fall skattebefrielse medgives för bolagsvinster, som bevisligen avsatts för re-

investering i form av lokalkonsolidering eller utvidgning av rörelsen. På ut­

ländska företag lägges stundom en särskild utlänningsskatt (ex. Chile).

Även den goodwill"och de ofta ej direkt påvisbara praktiska fördelar av

olika slag som ett inhemskt bolag, låt vara med utländska delägare, åtnjuter

i Latinamerika i jämförelse med ett utländskt företag anses beaktansvärda.

Svenska företag, som avser att öppna filial i form av ett svenskt avdel­

ningskontor eller dotterbolag i Mexico, skall inregistrera filialen i handels­

registret. Därvid skall konstateras att bestämmelserna i de av företaget åbe­

ropade handlingarna ej strider mot mexikansk rätt. Filialen får genom re­

gistreringen samma rättsliga status som inhemska företag och skall årligen

publicera sin balansräkning, vederbörligen granskad av en auktoriserad re­

visor.

Enligt uppgift kommer för utländska bolags verksamhet i Argentina ef­

ter de senaste årens erfarenheter i praktiken endast i fråga antingen att

upprätta en självständig filial med ett från moderföretaget avskilt kapital

eller att grunda ett självständigt argentinskt bolag med deltagande av mo­

derbolaget.

Nordamerikas förenta stater

I Förenta staterna bosatta utlänningar får i princip driva rörelse på sam­

ma villkor som amerikanska medborgare. I fråga om rörelse som drives i

bolagsform erfordras dock i många delstater att åtminstone en medlem av

styrelsen i bolaget är amerikansk medborgare. Utländskt kapital får inves­

teras i Förenta staterna utan någon mera betydelsefull begränsning i vad

avser bolagets verksamhet. För att gälla såsom en i Förenta staterna bosatt

rörelseidkare måste en utlänning ha invandrat till landet. Såsom immigrant

betraktas endast person som erhållit invandringstillstånd (immigration

visa). En utlänning som blott erhållit uppehållstillstånd (visitor’s visa) får

endast bedriva sådan verksamhet som angivits i hans visum.

Utländskt bolag får öppna filialkontor i Förenta staterna utan särskilt till­

stånd av amerikanska myndigheter. Dylikt filialkontor måste dock omedel­

bart inregistreras. Även i övrigt skall vissa uppgiftsskyldigheter fullgöras,

bl. a. till skattemyndigheterna.

De vanligaste bolagsformerna är general partnership och limited partner-

ship, vilka båda närmast motsvarar handelsbolag (kommanditbolag) enligt

svensk rätt, samt stock Corporation, ungefärligen motsvarande våld aktiebo­

lag. Utländska bolag som driver verksamhet i Förenta staterna kallas alien

eller foreign corporations; såsom alien Corporation betecknas endast bolag

bildat utomlands, medan foreign Corporation är bolag som bildats antingen i

annan delstat eller i utlandet. En foreign Corporation måste inregistrera sina

filialer i varje särskild delstat för att få driva rörelse där.

1 De uppgifter som liar lämnas är delvis liämtade ur en av bankjuristen Sten F. W. Ilille i

september 1953 utgiven skrift Bolagsbildning och bolagsbcskattning i Latinamerika (Sthlm

1953).

Kunyl. Maj:ts proposition nr S7

Ilo

... Utlä.ndsk!1 bola8’ so.m ' någon form driver verksamhet i Förenta staterna,

jämställes i beskattningshänseende med inhemska bolag. De beskattas så­

ledes för all nettoinkomst, som härrör från inkomstkälla i landet. Inkomst­

källa anses belägen i Förenta staterna, om tillverkningen av varor eller av­

slutandet av avtal i rörelsen sker där. Det svensk-amerikanska dubbelbeskatt­

ningsavtalet äger tillämpning även på alien corporations.

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

Norge

Aktiebolag som är i vederbörlig ordning stiftat i sitt hemland får under

vissa betingelser driva verksamhet i Norge genom en filial (aktiebolagslagen

1910 kap. 9, §§ 86—91). En styrelse skall finnas, om vilkens rätt att förbinda

bolaget mot tredje man gäller de regler som finnes för norskt bolag i § 46.

Anmälan om filialen skall ske till handelsregistret. Den skall innehålla,

törutom vad som är bestämt i lagen om handelsregister m. m., åtskilliga

uppgifter om aktierna (§§ 87, 14 och 5) och om aktiekapitalets inbetalning.

Även inträffade förändringar, bl. a. om konkurs, skall anmälas. Underlåten­

het att göra anmälan medför att styrelseledamöterna blir personligt och

solidariskt ansvariga. Om aktiekapitalet ej är fulltecknat, får endast det

tecknade kapitalet anmälas som bolagets aktiekapital (§ 88). Filialen skall

på varje dokument, brev eller meddelande använda beteckningen »ut­

ländskt aktiesällskap». Sedan upplösning av bolaget beslutats, skall på

varje sådan handling till firmanamnet fogas orden »under avveckling»

(§ 89). Medlem av styrelsen för ett utländskt aktiebolags filial är gentemot

tredje man underkastad samma ansvar för sina handlingar som om han var

medlem av ett norskt aktiebolags styrelse (§ 90). Utländska bolag, vilkas

samtliga aktier lyder på innehavaren, skall varje år offentliggöra bolagets

årsräkenskaper och balans tillika med särskilda årsräkenskaper för filialen.

Efterkommes ej denna bestämmelse av bolaget, skall filialens styrelse ome­

delbart anmäla det till handelsregistret och samtidigt offentliggöra årsrä-

kenskaperna för filialen (§ 91).

Vidare skall bestämmelserna i lagen den 8 mars 1935 om handelsnäring

uppfyllas. Denna lag skiljer mellan köpmanshandel, frihandel och försälj­

ning av varor av egen tillverkning. För att filial skall få driva köpmans­

handel skall filialens styrelse uppfylla betingelserna för att kunna anses

som invånare i riket, d. v. s. att ha uppehållit sig i riket under två år och

tramdeles vara bosatt där. Frihandel (detaljförsäljning) och försäljning

av varor av egen tillverkning kan bedrivas utan näringsbrev, men även i det­

ta fall skall samtliga styrelseledamöter vara invånare i riket. Handelsdepar­

tementet kan lämna dispens och villkor kan i samband därmed uppställas.

Vad beträffar hantverk kräves hantverksbrev, som kan utfärdas för den

som uppehållit sig i landet under ett år och framdeles är där bosatt. Då

fråga är om juridisk person, skall »driftsbestyreren» ha hantverksbrev. Det

är ej föreskrivet att alla i styrelsen skall ha sådant brev, men om varorna

skall säljas, blir bestämmelserna om försäljning av varor av egen tillverk­

ning tillämpliga.

Skatteplikt föreligger i princip endast för egendom som finnes eller

rörelse som drives i Norge. Viss skönsmässig prövning sker för att hindra

att förtjänst i landet skall undandragas skatt.

Vad beträffar valutafrågor gäller inga särskilda bestämmelser för ut­

ländska företag.

112

vis och intyg att företaget är vederbörligen bildat enligt hemlandets rätt.

Vidare skall i ansökningen lämnas närmare uppgifter om filialen, dess led­

ning och verksamhetsområde m. m. samt det kapital som beräknas komma

att nedläggas i filialen.

Den vanliga aktiebolagsformen kallas i Spanien compania anonima. Där­

jämte finnes en särform benämnd compania a responsabilidade limitada

(bolag med begränsad ansvarighet).

Kungl. Mnj-.ts proposition nr 87

Västtyskland

De vanligaste bolagsformerna är Gesellschaft, motsvarande vårt handels­

bolag (kommanditbolag), Aktiengesellschaft (aktiebolag) samt Gesellschaft

mit beschränkter Haftung (bolag med begränsad ansvarighet).

Den tyska aktiebolagslagen innehåller detaljerade föreskrifter rörande

bokföring och fondbildning. Balansräkning skall ingivas till handelsregist­

ret och publiceras i allmän tidning. Bolagets styrelse kontrolleras av ett kon­

trollråd. Detta, som väljes av bolagsstämman, utser ledamöterna i styrelsen.

Till ledamot av rådet och styrelsen kan utses såväl västtyska som utländska

fysiska personer. Till följd av gällande valutalagstiftning kräves dock att

vederbörande antingen är bosatt i Västtyskand eller där erhållit uppehålls­

tillstånd.

Beträffande utländsk juridisk persons rätt att driva näring i Tyskland

har tillstånd i princip krävts av vederbörande riksminister. Bestämmelser­

na härom i den allmänna lagstiftningen har ej haft stor betydelse, då ut­

ländska bolags filialer förekommit mycket sällan och frågorna därom sedan

länge prövats av myndigheterna på grund av valutalagstiftningen. Även ut­

ländska dotterbolags etablering har varit beroende av denna lagstiftning.

Utländska juridiska personer är underkastade vissa inskränkande bestäm­

melser. Sålunda erfordras exempelvis tillstånd för förvärv av rättigheter

med värde överstigande 5 000 DM., jordegendom in. m.

Valutamyndigheternas prövning hänför sig till frågor om bosättning i

landet, verksamhetens natur och de ekonomiska förutsättningarna för före­

taget. Villkor om bokföring och fullgörande av vissa förpliktelser upp­

ställes.

Den juridiska personens hemlands lag torde gälla för en juridisk per­

son, som är verksam i Tyskland, då fråga är om den inre organisationen.

En anmälan om filialverksamhet godtages dock ej om den icke motsvarar

tvingande tyska grundsatser om missvisande firmabildning etc. Rättshand­

lingar i Tyskland i förhållande till tyskar eller tyska staten regleras i prin­

cip av tysk rätt. Även tysk skatte- och straffrätt är tillämpliga. De offent­

ligrättsliga bokföringsföreskrifterna torde i princip gälla för en utländsk

juridisk person.

Enligt det svensk-tyska dubbelbeskattningsavtalet beskattas inkomst av

Gesellschaften endast i det land, där rörelsens fasta driftställe är beläget.

Å Aktiengesellschaften och G. m. b. H. utgår en särskild bolagsskatt (Kör-

perschaftssteuer). Denna skatt drabbar i första hand sådana juridiska per­

soner, som har sitt säte i Tyskland eller vilkas ledning har sitt säte där.

Dessa juridiska personer är skattskyldiga för all sin inkomst, vare sig den­

na härrör från Västtyskland eller från utlandet. Härutöver föreligger en

begränsad skattskyldighet för utländska juridiska personer; dessa beskat­

tas för sin inkomst från inkomstkällor i Västtyskland under förutsättning

beträffande rörelseinkomst att de därstädes har ett fast driftställe eller ett

stadigvarande ombud. — Härjämte bör emellertid uppmärksammas de tys­

ka reglerna om beskattning av s. k. Organgesellschaften, ett uttryck som

Kungl. Maj.ts proposition nr 87

113

närmast kan översättas med koncernföretag. Därmed förstås en självstän­

dig juridisk person som i ekonomiskt och organisatoriskt hänseende endast

utgör en del av ett annat företag och som därför måste handla efter det härs­

kande företagets anvisningar på samma sätt som en anställd måste efter­

komma arbetsgivarens tillsägelser samt förty icke kan handla för egen

räkning och på egen risk i förhållande till det härskande företaget. Det är

in. a. o. här fråga om moder- och dotterbolag samt liknande koncernför­

hållanden. Beträffande beskattningen i dylika fall gäller bl. a. att om mo­

derbolaget har sitt säte i Västtyskland men dotterbolaget i annan stat, an­

ses dotterbolaget ha sitt hemvist hos moderbolaget. På motsvarande sätt be­

handlas det fall, då en i Västtyskland bosatt person behärskar ett utländskt

bolag. Härav anses följa, att dotterbolagets vinst skall beskattas i Västtysk­

land. I motsatt fall, då moderföretaget eller den person som äger företaget

är bosatt utomlands men dotterbolaget har sitt säte i Västtyskland, beskat­

tar man moderföretaget för dess genom dotterbolaget erhållna vinst; even­

tuellt beskattar man även dotterbolaget för denna del av moderbolagets

vinst.

Den del av vinsten, som genom utdelning å aktier i svensk hand hem­

föres till Sverige, blir dubbelbeskattad. Den dubbelbeskattning som upp­

kommer genom att skatt uttages genom avdrag vid källan (kupongskatt)

har nämligen undantagits från dubbelbeskattningsavtalets bestämmelser.

Följden härav är att utdelningarna kommer att drabbas av dels den väst­

tyska kupongskatten (Kapitalertragssteuer) med 25 procent, dels ock svensk

statlig och kommunal inkomstskatt.

Även för Aktiengesellschaften och G. in. b. H. utgår förmögenhetsskatt

(Vermögenssteuer). Denna skatt drabbar både fysiska och juridiska per­

soner.

Österrike1

Utländska bolag får öppna filialkontor eller dotterbolag i Österrike utan

särskilt tillstånd men inregistrering skall ske i handelsregistret. För ut­

ländska aktiebolag måste dock tillstånd sökas, i regel hos handelsmini-

steriet, för drivande av industriell eller annan verksamhet. De österrikiska

formerna av aktiebolag är Aktiengesellschaft och G. m. b. H.

1 Uppgifterna är hämtade ur Industrias PM över arbetsmarknaden och konjunkturläget nr

10/1952.

8

Ilihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 87

114

Kungl. Mnj:ts proposition nr 87

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den it febru­

ari 1955.

Närvarande:

justitieråden L^ech,

R^egner,

G ^östa L ^ind ,

regeringsrådet L ^orichs .

Enligt lagrådet den 30 december 1954 tillhandakommet utdrag av proto­

koll över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Herti­

gen av Halland, i statsrådet den 12 november 1954, hade Kungl. Maj :t för­

ordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen om-

förmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till

1) lag om rätt för utländsk juridisk person att driva näring här i riket;

2) lag angående ändring i lagen den 74 september 1944 (nr 705) om

aktiebolag ;

3) lag angående ändrad lydelse av 102 § lagen den 1 juni 1951 (nr 308)

om ekonomiska föreningar; samt

4) lag angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om under­

stödsföreningar.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet före­

dragits av e. o. hovrättsassessorn I. Ulveson.

Lagrådet yttrade:

Förslaget till lag om rätt för utländsk juridisk person

att driva näring bär i riket

Rubriken

I den föreslagna rubriken har begränsningen av lagens tillämplighetsom­

råde till att avse endast bolag och ekonomiska föreningar ej kommit till

uttryck. Av praktiska skäl är det emellertid fördelaktigt, om redan ur rub­

riken kan utläsas att det ej är fråga om rätt för andra juridiska personer

än de nyssnämnda. Vidare har benämningen juridisk person, vilken ej

förekommer i lagtexten, en viss teoretisk anstrykning. Med hänsyn härtill

synes det vara en fördel, om denna benämning kan undvikas även i rubri­

ken. Lagrådet vill därför förorda, att lagen erhåller rubrikeni Lag om rätt

för utländska bolag och föreningar att idka näring här i riket.

116

Under hänvisning till det sagda hemställer lagrådet att förevarande para­

grafs lydelse jämkas därhän, att det utländska företaget skall i vad angår

filialen ställa sig svensk lag och författning till efterrättelse, samt att före­

taget i alla av filialens näringsverksamhet här i riket härflytande rättsför­

hållanden skall lyda under svensk lag samt vara pliktigt att svara inför

svensk domstol och underkasta sig svensk myndighets avgörande.

13 §

Enligt 5) i paragrafens första stycke kan ett misslyckat utmätningsförsök

leda till filialens avförande ur registret. En sådan påföljd synes dock icke

böra inträda, därest borgenären efter utmätningsförsöket erhållit full be­

talning. Då detta icke klart framgår av den föreslagna lagtexten, torde den­

na böra förtydligas härutinnan. — Stadgandet angiver, att borgenären skall

vara här bosatt. Emellertid synes det knappast finnas skäl att utesluta an­

nan borgenär, om hans fordran, såsom stadgandet tillika förutsätter, grun­

dar sig på filialens verksamhet och utmätningsförsöket avsett tillgångarna

här i riket.

I andra stycket hava sammanförts dels stadganden om skyldighet att

göra anmälan i fallen under 1) och 2), dels stadganden om behörighet att

gora anmälan. I klarhetens intresse synes skillnad böra göras mellan dessa

olika slag av stadganden.

I enlighet med det anförda synas följande ändringar vara att förorda.

Stadgandet under 5) i första stycket torde böra erhålla den innebörden,

att om vid försök till utmätning av företagets tillgångar här i riket för ford­

ran, som grundar sig på filialens verksamhet, borgenären icke erhållit full

betalning och fordringen ej heller sedermera guldits, filialen skall på an­

mälan avföras ur registret. I andra stycket synes böra stadgas, att det

åligger verkställande direktören att göra anmälan om förhållanden som

avses under 1) och 2), samt att anmälan må göras, i dessa fall av behörig re­

presentant för det utländska företaget, i fall som under 3) sägs av den

vars rätt är beroende av att någon finnes som äger företräda företaget med

avseende å filialen, i fall som under 4) sägs av vederbörlig statlig eller

kommunal myndighet samt i fall som under 5) sägs av borgenären.

Lagrådet hemställer, att lagtexten måtte ändras i överensstämmelse här­

med.

Kungl. Maj. ts proposition nr 87

14 §

Stadgandet i paragrafens första stycke, att det utländska företagets rätt

att idka näring här i riket upphör om filialen avföres ur registret, synes

bora tolkas så, att rätten icke upphör förr än laga kraftägande beslut om

avförandet föreligger. Då detta lärer följa av allmänna regler, torde ut­

trycklig föreskrift därom ej vara erforderlig.

Beslut av registreringsmyndigheten om anstånd med avregistrering un­

der en awecklingstid torde regelmässigt komma att fattas i samband med

själva avregistreringsbeslutet. Fråga om beviljande av anstånd torde emel­

117

lertid även kunna uppkomma efteråt, exempelvis genom att förlängt an­

stånd begäres. Det synes önskvärt alt andra stycket omredigeras så att där­

av tydligare framgår att besvärsrätt föreligger jämväl i dylikt fall.

Straffbestämmelser

Förslaget upptager icke någon straffpåföljd för det fall att utländsk ju­

ridisk person här i riket idkar näring utan tillstånd. Att någon straffsank­

tion ej meddelats för detta fall torde sammanhänga med att enligt gällande

rätt förfarandet icke är straffbelagt. Näringsfrihetsförordningens bestäm­

melser om ansvar för obehörigt idkande av näring anses nämligen rikta sig

allenast mot fysisk person, sveiisk eller utlänning, som bedriver verksam­

heten för egen räkning eller som kommissionär för näringsidkaren.

Emellertid kan den nuvarande ordningen, även om praktiska olägenhe­

ter av betydelse icke yppats, näppeligen anses rationell. Om utländskt rätts­

subjekt obehörigen driver näringsverksamhet här i landet, kan det tydli­

gen finnas lika stor anledning att inskrida med straff när rättssubjektet är

ett bolag eller en förening som när det är en fysisk person, låt vara att i

förra fallet straffhotet ej kan riktas mot bolaget eller föreningen utan måste

avse den eller de fysiska personer i ansvarig ställning genom vilkas förfa­

randen verksamheten försiggått.

Efter förevarande lagförslags upphöjande till lag skulle det oegentliga i

att straffsanktion saknas otvivelaktigt komma att framträda starkare än

för närvarande. Först genom denna lag blir det otvetydigt att utländsk ju­

ridisk person ej äger rätt att idka näring här i landet utan särskilt tillstånd.

Vidare skulle det efter lagens ikraftträdande kunna inträffa att utländskt

företag som fått avslag på ansökan om sådant tillstånd det oaktat igång­

sätter verksamheten. Om straff ej skulle kunna ådömas den därför ansva­

rige, måste detta vid jämförelse med näringsfrihetsförordningens ansvars­

bestämmelser framstå som anmärkningsvärt. Egendomligt skulle det också

te sig, om den som omhänderliade ledningen av utländskt bolags eller ut­

ländsk förenings utam tillstånd drivna rörelse ej skulle utsätta sig för någon

straffpåföljd medan däremot, ifall tillstånd erhållits, underlåtenhet att an­

mäla filialen för registrering skulle ådraga honom ansvar.

På grund av det anförda hemställes att i förslaget upptages ett stad­

gande om ansvar för det fall att utländsk juridisk person här i riket idkar

näring utan att äga rätt därtill. Emellertid kan det knappast tänkas att

andra utländska juridiska personer än bolag och ekonomiska föreningar

finna anledning att här driva näringsverksamhet. Med hänsyn härtill och

då det ur lagteknisk synpunkt framstår som en fördel, om straffbestäm­

melsen avser samma slag av juridiska personer som lagens bestämmelser

i övrigt, torde den böra inskränkas till att gälla bolags och ekonomisk

förenings verksamhet. Bestämmelsen bör rikta sig mot den som driver verk­

samheten för bolagets eller föreningens räkning, och straffet torde böra

bestämmas till dagsböter, varigenom påföljden blir densamma som enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

118

näringsfrihetsförordningen drabbar utlänning, vilken obehörigen bär i ri­

ket idkar näring för egen räkning. Stadgandet synes böra utgöra en sär­

skild paragraf och placeras närmast före de i förslaget upptagna straffbe­

stämmelserna. Härav föranledes omnumrering av nuvarande 18—21 §§.

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

119

Utdrog no protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

11 februari 1955.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander, ministern för utrikes ärendena U^ndén, statsråden

S ^köld , Z ^etterberg , T ^orsten N ^ilsson , S ^träng , E ^ricsson ; A ^ndersson ,

N ^orup , H ^edlund , P ^ersson , H ^jälmar N ^ilson , L ^indell , N ^ordenstam ,

L ^indström , L ^ange .

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, anmäler efter ge­

mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets denna dag

avgivna utlåtande över de till lagrådet den 12 november 1954 remitterade

förslagen till

1) lag om rätt för utländsk juridisk person att driva näring här i riket;

2) lag angående ändring i lagen den 74 september 19H (nr 705) om

aktiebolag;

3) lag angående undrad Igdelse av 102 § lagen den 1 juni 1951 (nr 308)

om ekonomiska föreningar; samt

4) lag angående ändring i lagen den 2) mars 1938 (nr 90) om under­

stödsföreningar.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden följande.

Lagrådet har i sitt utlåtande icke gått in på de principiella grunderna för

den föreslagna lagstiftningen om rätt för juridisk person att driva näring

här i riket och har alltså lämnat dessa grunder utan erinran.

Det mest betydelsefulla spörsmål som beröres i utlåtandet gäller, huru­

vida i förslaget bör upptagas ett stadgande om ansvar för det fall att ut­

ländsk juridisk person här i riket idkar näring utan att äga rätt därtill. De

skäl lagrådet åberopat till stöd för en sådan bestämmelse synes övertygan­

de, och mot vad lagrådet anfört om bestämmelsens närmare utformning

finner jag icke anledning till erinran. Lagförslaget har därför på denna

punkt omarbetats i enlighet med lagrådets hemställan.

De erinringar lagrådet framställt i fråga om 1, 4, 13 och 14 §§ samt be­

träffande det ifrågavarande lagförslagets rubrik avser väsentligen spörsmål

av mera formell art. Även dessa påpekanden har jag funnit böra beaktas.

Utöver vad som framgår av det anförda har vissa redaktionella jämk­

ningar vidtagits dels i de till lagrådet remitterade förslagen till lag om rätt

för utländsk juridisk person att driva näring här i riket och till lag angå­

ende ändring i aktiebolagslagen, dels i det i statsrådsprotokollet för den 12

november 1954 omförmälda förslaget till förordning om tillägg till närings-

frihetsförordningen.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte

dels föreslå riksdagen att antaga i enlighet med det föregående omarbe­

tade förslag till

1) lag om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring här i

riket;

2) lag angående ändring i lagen den 14 september 1944 (nr 705) om

aktiebolag;

3) lag angående ändrad lydelse av 102 § lagen den 1 juni 1951 (nr 308)

om ekonomiska föreningar;

4) lag angående ändring i lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om under­

stödsföreningar; samt

5) förordning om tillägg till förordningen den 18 juni 1864 (nr 41 s. 1)

angående utvidgad näringsfrihet,

dels inhämta riksdagens yttrande över det i statsrådsprotokollet för den

12 november 1954 omförmälda förslaget till

6) förordning angående ändrad lydelse av § 6 förordningen den 26 maj

1922 (nr 383) om luftfart.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 87

Ur protokollet:

Lennart Blom

54767G. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag