2

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1959

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 kap. 14 § vattenlagen

Härigenom förordnas, att 4 kap. 14 § vattenlagen den 28 juni 1918 (nr

523)1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

4 kap.

14 §.

Varder genom vattenreglering, som

verkställes jämlikt denna lag, den ut­

tagbara vattenkraften i det eller de

strömfall, för vilkas räkning regle­

ringen utföres, ökad med i medeltal

femhundra turbinhästkrafter, vare

ägare av sådant strömfall pliktig att

för nedan angivna ändamål erlägga

en årlig avgift av minst tjugu öre

och högst sex kronor för varje tur-

binhästkraft, varmed genom regle­

ringen den uttagbara vattenkraften i

strömfallet i medeltal blivit ökad.

Medför vattenreglering sådan ändring

av vattenföringen under året att för­

ut uttagbar vattenkraft kan utnyttjas

på fördelaktigare sätt, skall, med

avseende å skyldighet att erlägga dy­

lik avgift, så stor del av vatten kraf­

ten, som svarar mot förhöjningen av

dennas värde, anses såsom ökning av

den uttagbara vattenkraften.

Medför vattenregleringen-------------

nu nämnts.

1 Senaste lydelse se SFS 1955: 312.

Varder genom vattenreglering, som

verkställes jämlikt denna lag, den ut­

tagbara vattenkraften i det eller de

strömfall, för vilkas räkning regle­

ringen utföres, ökad med i medeltal

femhundra turbinhästkrafter, vare

ägare av sådant strömfall pliktig att

för nedan angivna ändamål erlägga

en årlig avgift, beräknad på grund­

val av det antal turbinhästkrafter,

varmed genom regleringen den uttag­

bara vattenkraften i strömfallet i me­

deltal blivit ökad. Medför vattenreg­

lering sådan ändring av vattenföring­

en att förut uttagbar vattenkraft kan

utnyttjas på fördelaktigare sätt,

skall, med avseende å skyldighet att

erlägga dylik avgift, så stor del av

denna vattenkraft, som svarar mot

förhöjningen av dess värde, anses så­

som ökning av den uttagbara vatten­

kraften.

Medför vattenregleringen-------------

nu nämnts.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1959

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ändrad föreskrift, när det påkallas

av myndighet, som Konungen be­

stämmer.

Huru avgifter------------- förordnar

Konungen.

föreskrift, när det påkallas av myn­

dighet, som Konungen bestämmer.

På yrkande av myndighet, som

Konungen bestämmer, må vattendom­

stolen, såframt det finnes erforderligt

och lämpligt, bestämma att den för

en tioårsperiod stadgade avgiftsskyl-

digheten skall fullgöras genom att

strömfallets ägare erlägger högst

hälften av det beräknade sammanlag­

da nuvärdet av avgifterna på en gång

och återstoden genom årliga inbetal­

ningar under perioden.

Huru avgifter------------- förordnar

Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1959.

Skyldighet att gälda avgift må ej

åläggas i fråga om vattenreglering,

vartill tillstånd lämnats genom dom

som meddelats före nya lagens ikraft­

trädande, därest regleringen är av

sådan beskaffenhet, att enligt äldre

lag avgift ej skolat utgå.

Beträffande annan vattenreglering,

vartill tillstånd lämnats före ikraft­

trädandet, skall äldre lag tillämpas

såvitt angår de gränser inom vilka

avgiften skall bestämmas; och skall

nya lagen beträffande sådan vatten­

reglering ej heller i övrigt äga till-

lämpning med avseende å den tid­

rymd av tjugu år, för vilken vatten­

domstolens avgörande i fråga om av­

gift med anledning av företaget skall

gälla.

6

Om vattenreglering medför sådan ändring av vattenföringen under året

att förut uttagbar vattenkraft kan utnyttjas på fördelaktigare sätt, skall så

stor del av vattenkraften, som svarar mot förhöjningen av dennas värde,

anses såsom ökning av den uttagbara vattenkraften. Avgiftspliktig är ägare

av sådant strömfall som nyss sagts. Medför regleringen båtnad även för

annat strömfall, äger vattendomstolen på ansökan av myndighet, som

Konungen bestämmer, förklara ägaren av detta pliktig att gälda reglerin^s-

avgift.

Avgiften är årlig och skall utgå med minst tjugu öre och högst sex kronor

för varje turbinhästkraft, varmed genom regleringen den uttagbara vatten­

kraften i strömfallet i medeltal blivit ökad.

Beloppet av avgiften skall av vattendomstolen bestämmas särskilt för

varje sti ömfall. Hänsyn skall därvid tagas till den större eller mindre för­

ändring av vattenstånds- och avrinningsförhållandena, som genom företaget

förorsakas, och den olägenhet eller fördel, vilken härigenom uppkommer

för den kringliggande bygden. Vidare skall hänsyn tagas till den större

eller mindre kostnad, som är förenad med företaget, samt företagets eko­

nomiska betydelse för varje särskilt strömfall.

Avgiften skall erläggas från och med kalenderåret näst efter det, då vat­

tendomstolens tillstånd till vattenregleringen först tages i anspråk. I fråga

om vattenregleringsföretag med tvångsdelaktighet skall dock avgift för

strömfall, vars ägare är skyldig att taga del i kostnaden för företaget först

sedan detta är fullbordat, ej utgå förrän från och med kalenderåret näst

efter betalningsskyldighetens inträde. Om ägare av annat strömfall än så­

dant, för vilket regleringen utföres, förklarats pliktig att gälda avgift, skall

den utgå från och med kalenderåret näst efter det, då talan därom an-

hangiggjorts, dock ej för tid innan skyldighet att erlägga avgift skulle ha in­

trätt, om strömfallets ägare förklarats pliktig att taga del i kostnaden för

företaget.

Domstolens avgörande gäller för tjugu år i sänder, första gången räknat

från det kalenderår, under vilket regleringstillståndet tages i anspråk. Om

ej under nittonde året ny prövning påkallas av strömfallets ägare eller av

myndighet, åt vilken Konungen uppdragit att föra talan i förevarande hän-

seende, skall den förut meddelade bestämmelsen lända till efterrättelse jäm­

väl för nästa period. När avgift skall utgå för strömfall, vars ägare icke

varit sökande till regleringen och ej heller är underkastad tvångsdelaktig­

het, galler avgörandet första gången ej längre än den tid, som gäller för

annan regleringsavgift med anledning av företaget. Om strömfallet bebyg-

ges efter det avgift bestämts, äger vattendomstolen, oaktat tjuguårs-

perioden ej gått till ända, för återstående tid meddela ändrad föreskrift,

när det påkallas av myndighet, som Konungen bestämmer.

Det ankommer på Konungen att förordna om hur regleringsavgifterna

skall indrivas.

Enligt 15 § skall influtna avgifter, efter de närmare bestämmelser som

meddelas av Konungen, användas dels till förebyggande eller minskande av

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1959

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1959

Framställningar om lagändring

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 10 december 1953, nr 428, har riksdagen

under åberopande av tredje lagutskottets utlåtande nr 33 anhållit, att Kungl.

Maj :t måtte låta verkställa utredning rörande grunderna för utgörande av

regleringsavgifter enligt vattenlagen jämte därmed sammanhängande spörs­

mål samt att Kungl. Maj :t ville för riksdagen framlägga de förslag, vilka

utredningen kunde föranleda. Tredje lagutskottet har i sitt nämnda ut­

låtande förordat utredning om ett flertal spörsmål angående reglerings-

avgifterna. I första hand borde frågan om höjning av avgiftsmaximum över­

vägas. Vidare borde vid utredning angående regleringsavgifterna upptagas

frågorna om avgiftsskyldighet vid s. k. korttidsregleringar, omprövning

av regleringsavgifterna före den i lagen nu angivna tjuguårsperioden, an­

vändningen av avgiftsmedlen och klargörande av innebörden i det i 4 kap.

14 och 15 §§ vattenlagen förekommande begreppet bygd. Enligt utskottets

mening vore utredningen särskilt trängande i vad den avsåge höjning av

avgiftslatitudens övre gräns. Såsom förut nämnts har denna fråga upp­

tagits till särskild behandling och föranlett lagstiftning år 1955.

Frågan om användningen av influtna regleringsavgifter har jämte and­

ra frågor upptagits av svenska naturskyddsföreningen i en promemoria

med förslag om ändring i vattenlagen, som med skrivelse den 5 maj 1955

av föreningen överlämnats till chefen för justitiedepartementet. Förslaget,

som utarbetats av föreningen i samråd med ett flertal av naturskyddet

intresserade ämbetsverk och organisationer och varit föremål för remiss­

behandling, avser i huvudsak att främja en översiktlig planering och all­

sidig bedömning vid den fortsatta utbyggnaden av landets vattenkraft. Be­

träffande regleringsavgifterna uttalas i promemorian, att en jämkning av

bestämmelserna om användningen av dessa avgifter är önskvärd i syfte att

tydligare utmärka, att de må användas för naturskvddsändamål.

Norrländska vattenkraftutredningens förslag

Utredningen lämnar i det avsnitt av betänkandet, som behandlar regle­

ringsavgifterna, inledningsvis en redogörelse för gällande rätt m. m.

Beträffande tillämpningen av avgiftsbestäm melserna

omnämner utredningen härefter, att såväl lägsta som högsta möjliga be­

lopp har kommit till användning före 1955 års ändring av avgiftslatituden.

I de fall, då en reglering ansetts vara till nytta för såväl utbyggda som o ut­

byggda strömfall, har domstolarna vanligen fastställt en lägre avgift, ofta

halva beloppet, för de outbyggda fallen än för de utbyggda. En närmare re­

dogörelse för hur bestämmelserna tillämpats har lämnats i en vid betänkan­

det fogad bilaga, vari bl. a. redovisats de ändamål för vilka avgiftsmedel

tagits i anspråk.

Summorna av de regleringsavgifter, som erlagts fram till den 30 juni

1956, och av de medel, som dittills tagits i anspråk, ävensom då föreliggan­

de behållning angives av utredningen vara följande.

10

om avgifter med anledning av korttidsreglering. Efter att bl. a.

ha erinrat om att föredragande departementschefen i propositionen med

förslag till vattenlag uttalat, att de värden som skapas genom ett regle-

ringsföretag ej utan fog ansetts ligga utom strömfallsägarens vattenrätt,

anför utredningen följande.

Utbyggnaden av våra vattendrag och regleringstekniken har nu hragts

dithän, att en korttidsreglering icke nödvändigt behöver vara förlagd i

omedelbar anslutning till det eller de kraftverk den skall betjäna. Som ex­

empel härpå kan nämnas Fjällsjöälvens korttidsreglering. Denna utövas

till förmån för Kilforsens kraftstation men är fördelad på flera uppströms

liggande sjöar samt uppdämningsområdet vid kraftverket. Det inträffar så­

lunda, att korttidsregleringar utövas i delar av ett vattendrag, där veder­

börande kraftverksägare ej har någon vattenrätt i sedvanlig bemärkelse. Då

det vidare kan förekomma, att en korttidsreglering i vissa avseenden med­

för minst lika svåra skador som en årsreglering, synes det inte längre kun­

na försvaras, att åtskillnad göres mellan dessa båda regleringstyper i fråga

om avgiftsbeläggningen. Som ett ytterligare skäl för avgiftsbeläggning av

korttidsregleringar kan anföras, att det är möjligt, att dessa i framtiden

kommer att drivas hårdare än vad för närvarande är fallet. Detta samman­

hänger bl. a. med de förändringar, som kan inträffa inom arbetslivet. In­

föres femdagarsveckan, kan detta sålunda leda till ökat behov av kort­

tidsregleringar. Det är emellertid också möjligt, att man vid en sådan om­

läggning av arbetsveckan i ökad utsträckning övergår till kontinuerlig drift

av våra industrier. Vidare synes man böra räkna med möjligheten, att

atomkraftens utnyttjande kan komma att medföra ökade behov att korttids-

reglera vattenframrinningen i våra kraftälvar.

På grund av det anförda föreslår utredningen, att avgiftsskyldighet skall

införas beträffande korttidsregleringar, varvid avgiften enligt utredningen

bör beräknas efter samma grunder som gäller beträffande avgift för års-

regleringar.

Beträffande giltighetstiden för vattendomstolens be­

slut anför utredningen följande.

Vattendomstolens avgörande i fråga om regleringsavgiftens storlek gäl­

ler nu för tjugu år i sänder. Från flera håll har anmärkts, att denna period

skulle vara alltför lang. Såsom erfarenheten visat, kan nämligen under en

dylik tidrymd penningvärdet försämras så, att de fastställda avgifterna

under senare delen av avgiftsperioden förlorat en stor del av sitt ursprung­

liga värde. Vidare har det framhållits, att väsentligt ändrade förhållanden

kan inträda under en sådan tidrymd, vilka det icke varit möjligt att be­

akta vid avgiftens fastställande.

Mot tanken på en förkortning av gällande tjuguårsperiod har å andra si-

dan invänts, att det för kraftföretagen framstode som nödvändigt att i

största möjliga utsträckning kunna räkna med på förhand bestämda ut­

gifter under den tid, då produktionsanläggningen vore avsedd att brukas,

samt att en plötslig och väsentlig ökning av utgifterna stode i stark kon­

trast mot det krav, som normalt ställdes på kraftföretagen, nämligen att

tillgodose abonnenterna med elkraft till bestämda och såvitt möjligt stabila

priser. Därjämte har framhållits, att det genom den nuvarande ompröv­

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1959

12

ändringar i vattenlagen lagfästa deldomssystemet torde enskilda skadeli­

dande i framtiden regelmässigt få ersättning direkt av företagaren, vai för

någon väsentligare del av regleringsavgifterna ej torde behöva reserveras

till ersättningar, orsakade av oförutsedda skador.

Det finnes sålunda enligt utredningens mening anledning räkna med att

huvudparten av avgiftsmedlen även framdeles skall tjäna allmänna ortsän-

damål. Vad därmed skall förstås angives för närvarande icke i lagen, där

det endast i exemplifierande syfte talas om »jordbrukets främjande, sär­

skilt genom jords torrläggning, eller beredande av tillgång till elektrisk

kraft för samfärdsel, jordbruk, hantverk eller småindustri eller eljest för

befolkningens behov». Det torde kunna hävdas, att en dylik uppräkning av

vissa ändamål lätt leder till att dessa tillgodoses i första hand, medan andra

får stå tillbaka. Emellertid visar det sig, att rätt skiftande syften bar till-

godosetts. Det förefaller därför, som om nämnda invändning icke förtjä­

nar större beaktande. Möjligen skulle man kunna fråga, om exemplifie­

ringen borde utsträckas. Tillägg, som omedelbart anmäler sig, gäller stöd­

jande av näringslivet inklusive turistväsendet, förbättrande av kommuni­

kationer, skapande av samlingspunkter såsom samlingslokaler eller hem­

bygdsgårdar, främjande av en rationell elkraftdistribution, byggande av

vägar. Att låta exemplifieringen utsträckas på detta sätt synes emellertid

icke vara lämpligt; förteckningen skulle lätt kunna bli alltför omfattande.

Fastmer vill utredningen föreslå, att den nuvarande exemplifieringen i lag­

texten utgår eller eventuellt ersättes av en allmännare formulering, som gåve

vid handen, att det primära är att underlätta bygdens anpassning till de

ändrade förhållandena samt att ändamål av bestående värde för bygden

och befolkningen därvid skall betjänas.

Tolkningen av bygdebegreppet är enligt utredningens me­

ning av stor betydelse vid undersökning av de nuvarande avgiftsreglernas

lämplighet. I 4 kap. 14 § vattenlagen angives nämligen, att avgifterna skall

bestämmas med hänsyn bl. a. till den olägenhet eller fördel, som uppkom­

mer för »den kringliggande bygden», och i 15 § samma kap. stadgas, att

influtna avgifter skall användas till olika ändamål »beträffande den bygd,

som beröres av företaget». I lagtexten angives emellertid ej, vilket område

som skall anses tillhöra bygden. Ej heller i förarbetena till vattenlagen pre­

ciseras närmare, hur gränsdragningen för bygden skall ske. Vissa uttalan­

den i samband med lagens tillkomst tyder dock på att lagstiftaren med byg­

den avsett trakten kring själva regleringsbassängen. Trakter belägna ned­

ströms eller uppströms magasinet skulle sålunda ej inbegripas under de

nuvarande bestämmelserna. Utredningen fortsätter:

Erfarenheterna från verkställda företag har visat, att skadorna av ett reg-

leringsföretag ej låter begränsa sig till området kring själva magasinet. Ska­

dor inträffar både nedströms och uppströms. Beträffande nedströmsverk-

ningarna torde det kunna hävdas, att dessa åtminstone vid större företag

gör sig gällande ända till utloppet i havet. Även i fråga om uppströms be­

lägna områden måste man räkna med att skador kan inträffa, t. ex. beträf-

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1959

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1959

fande fiske. Det har också krävts, att avgiftsmedel skulle utga aven till nu

åsvftade skadeområden nedströms och uppströms regleringsbassangen.

Enligt utredningens uppfattning är det skäligt, att dylika krav tillmötesgås,

i varje fall såvitt angår anspråk på ersättning för intraffad skada. Prin­

cipen bör nämligen vara den, att alla skador, som vållas av ett foretag, bin

gottgjorda. Däremot kunde det förefalla mera tveksamt, i vilken utsträck­

ning? avgiftsmedel bör utgå för att tillgodose annat ändamål an gottgorelse

av skador, då fråga är om andra av ett regleringsföretag berörda trakter an

det område, som ligger vid magasinet. Utredningen har emellertid för sin

del icke funnit något bärande skäl för att härvidlag göra en alskillnad mel­

lan olika områden. Dock förefaller det vara rimligt, att avgiftsmedel tor

sådana ändamål i första hand får utnyttjas, där medlen kan underlätta be­

folkningens anpassning efter de nya förhållandena.

Utredningen anser del önskvärt, att bygden uppfattas på samma sätt,

då avgiftens storlek skall bestämmas och då beslut om medlens använd­

ning skall meddelas. Ett sätt att tillmötesgå detta önskemål vore att ålägga

domstolarna att vid fastställande av avgifter angiva den bygd, inom vilken

dessa skall komma till användning. I erforderlig mån skulle domstolen

också angiva, hur stor del av avgifterna, som vore avsedd för bygden vid

magasinet, och hur stor del, som skulle tillföras andra trakter. I de fall, då

en ytterligare precisering kunde anses erforderlig, borde domstolen givetvis

tillmötesgå önskemålen härom. Detta resonemang lider emellertid av den

svagheten, att domstolarna icke har möjlighet att förutse de behov, som

i en framtid kan komma att anmäla sig och som skäligen bör tillgodoses

med avgiftsmedel. Behov kan självfallet yppa sig även i en trakt, som icke

kan anses höra till själva regleringsområdet. Med hänsyn härtill synes det

utredningen lämpligast, att avgörandet i frågor rörande tillgodoseende av

något befolkningens behov alltfort ligger hos Kungl. Maj :t. Härigenom bleve

det även framdeles möjligt att beakta förhållandena i varje särskilt fall.

Även om man med »bygden» i första hand bör första det område, som di­

rekt eller indirekt påverkas av ett företag, bör någon snäv avgränsning av

detta område icke ske. Att i en lagtext definiera begreppet »hvgden» synes

för övrigt utredningen ogörligt.

För sitt bedömande av frågan om den latitud inom vilken reg­

ler i n g s a v g i f t skall bestämmas har utredningen låtit beräkna

storleken av' de avgiftsmedel, som kan väntas framdeles inflyta i Noi iland,

däresL nuvarande praxis beträffande avgiftsbeloppen blir bestående. Här­

om anföres i betänkandet:

Beräkningarna, som är approximativa, har gjorts med ledning av nuva­

rande domstolspraxis rörande uppskattningen av regleringars nytta och

avser dels den utbyggnad, som kan väntas uppnådd år 1965, dels fullstän­

dig utbyggnad av valtend lagen. Enligt vad därvid framkommit, kan ök­

ningen av i medeltal uttagbar vattenkraft för samtliga regleringar i Ljus­

nan och älvarna norr därom väntas uppgå år 1965 till 1,4 miljoner turbin-

hästkrafter och vid fullständig utbyggnad till 2,5 miljoner turbinhästkraf-

ter. Därest domstolarna fastställer avgifterna till i genomsnitt tre kronor

per turbinhäslkraft, kommer sålunda den sammanlagda årliga avgiften för

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1959

regleringar i Ljusnan och älvarna norr därom alt uppgå år 1965 till omkring

4 miljoner kronor och vid fullständig utbyggnad till omkring 7,5 miljoner

kronor.

För utredningen ter det sig uppenbart, att de summor, som reglerings-

avgifterna inbringar, i dagens läge icke är tillräckliga för de syften, som de

är avsedda att främja. Detta har sin grund i att regleringsföretagen nu är

mer omfattande och därför ofta även mera ingripande än tillförne. Vidare

har de ändamål, som avgifterna skall tillgodose, själva blivit allt mera kost­

nadskrävande. Det må visserligen vara sant, anför utredningen vidare, att

i en framtid större summor kommer att inflyta till följd av att domstolar­

na efter den år 1955 beslutade höjningen av avgiftslatituden höjt avgifts­

nivån. Någon säkerhet för att denna praxis kommer att bli bestående fin­

nes emellertid ej. Inom den nuvarande avgiftslatituden kan också helt obe­

tydliga avgifter bli fastställda.

Med hänsyn till det anförda har utredningen funnit det angeläget, att

bestämmelserna om regleringsavgifternas storlek ändras. Det kan diskute­

ras, hur stor den enligt utredningens mening ofrånkomliga höjningen av

minimibeloppet bör bli. Utredningen har för sin del stannat vid att föreslå

en lägsta avgift av tre kronor per turbinhästkraft. Denna skulle utgöra ett

grundbelopp, som normalt borde kunna fylla en av de uppgifter, som reg-

leringsavgiftsinstitutet är avsett att tjäna, nämligen att tillföra vederböran­

de bygd en allmän kompensation i samband med vattenkraftens exploate­

ring. Genom påbyggnad finge man sedan täcka de skador, direkta eller in­

direkta, för vilka domstolen ej haft möjlighet att utdöma ersättning. Till­

räckligt utrymme i detta hänseende torde erhållas, om maximiavgiften hö-

jes från nuvarande sex till åtta kronor per turbinhästkraft.

För den nyssnämnda principen att minimibeloppet skall utgöra ett grund­

belopp avsett att tillföra bygden en allmän kompensation, vartill sedan skall

läggas vad som kan fordras till ersättningar för skador för vilka domstolen

ej utdömt ersättningar, bör enligt utredningens mening givas klart uttryck i

lagtexten.

Beträffande de avgiftsbelopp, som kan förväntas inflyta efter en höjning

av avgiftslatituden i enlighet med utredningens förslag, anföres i betänkandet

följande.

Under antagande av att avgiften i medeltal kommer att uppgå till fem

kronor per turbinhästkraft, har vissa beräkningar verkställts rörande de

avgiftsbelopp, som kan väntas inflyta i Norrland. Därvid har i fråga om års-

regleringar förutsatts samma ökning av den i medeltal uttagbara vattenkraf­

ten, som nyss angavs uppnådd år 1965. Beräkningarna visar, att den sam­

manlagda årliga avgiften för regleringar i Ljusnan och älvarna norr därom

skulle uppgå år 1965 till omkring 7 miljoner kronor.

Vidare har beräknats, hur stora avgifterna skulle bli, om även korttids-

regleringar vore avgiftsbelagda. Antalet turbinhästkrafter, vunna genom

korttidsregleringar i Ljusnan och älvarna norr därom, har härvid beräknats

till 0,7 miljoner år 1965 och till 1,17 miljoner vid fullständig utbyggnad.

Fastställdes avgiften till samma belopp, som antagits bli gällande för årsreg-

leringar, eller fem kronor per turbinhästkraft, skulle sålunda sammanlagda

15

årliga korttidsregleringsavgiften i Norrland år 1965 uppgå till 3,5 miljoner

kronor. Det totala avgiftsbeloppet för olika regleringar i Norrland (området

fr. o. m. Ljusnan) skulle nämnda år sålunda uppgå till omkring 10,5 miljo­

ner kronor.

Utredningen behandlar härefter de omständigheter som skall

beaktas vid avgiftsbeloppens bestämmande. Mot de regler,

som för närvarande gäller i detta hänseende, synes enligt utredningens me­

ning viss kritik kunna riktas. Härom anför utredningen:

Föreskriften, att hänsyn skall tagas till företagets kostnad, kan leda till

att olika stora avgifter fastställes för två företag, som kan väntas medföra

skador i ungefär samma omfattning. Olika avgifter kan också fastställas

för två lika omfattande regleringar, därest den ekonomiska betydelsen av

dessa bedömes vara olika stor. Jämför man två företag av olika beskaffenhet,

finner man, att gällande bestämmelser kan medföra, att en lägre avgift fast­

ställes för ett företag, som orsakar stora skador men ger ringa vinst, än för

ett företag med få skador men stor vinst. När det gäller företagens ekono­

miska betydelse, synes också tiden för deras genomförande vara en beaktans-

värd faktor; enligt vid vattendomstolarna tillämpad beräkningsmetod bedö­

mes nämligen nyttan av en tidigare reglering vara större än nyttan av en

senare. Om två identiskt lika regleringar genomfördes vid skilda tidpunkter,

skulle sålunda avgifterna bli olika stora. Om de däremot genomförts samti­

digt, skulle avgifterna ha blivit lika stora.

Utredningen finner för sin del, att vattendomstol vid bestämmande av

regleringsavgifter bör taga hänsyn endast till den större eller mindre för­

ändring av vattenstånds- och avrinningsförhållanden, som förorsakas ge­

nom företaget, och den olägenhet eller fördel, vilken härigenom uppkommer

för bygden. Den nuvarande bestämmelsen, att domstolen skall fästa avse­

ende jämväl vid den större eller mindre kostnad, som är förenad med före­

taget, samt företagets ekonomiska betydelse för varje särskilt strömfall, bör

enligt utredningens mening slopas.

Beträffande regle ringsavgift för o utbyggda strömfall er­

inrar utredningen om, att enligt nuvarande praxis sådan plägar fastställas

och att avgifterna för dessa strömfall ofta brukar bestämmas till lägre be­

lopp än för de utbyggda fallen. Någon enhetlighet härvidlag förekommer

dock ej. Ägarna av de outbyggda strömfallen kan alltså understundom få

påtaga sig en löpande utgift för en reglering, som de ej utnyttjar. Utred­

ningen vill ifrågasätta, om icke praxis bör ändras därhän, att avgift utdömes

endast för utbyggda strömfall. Det kan visserligen sägas, anför utredningen,

alt en sådan omläggning medför, att avgiftssummorna skulle minska till men

för skadelidande intressen. En dylik utveckling skulle emellertid motverkas

redan om den föreslagna förkortningen av avgiftsperioden genomfördes, och

den kunde lätt förebyggas, om avgiften för de utbyggda strömfallen fast­

ställdes till motsvarande högre värden.

Med hänsyn till att behovet av avgiftsmedel i allmänhet visat sig vara

störst vid tiden för ett företags begynnelse föreslår utredningen slutligen

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1959

16

regler om för skottsinbetalning av viss del av den för en avgifts-

period bestämda årliga avgiften. Utredningen framhåller, att man med nuva­

rande ordning, enligt vilken avgiften är årlig, icke kan påräkna att tillräck­

liga medel genast skall finnas disponibla för de ändamål till vilka reglerings-

avgifterna må nyttjas. Utredningen föreslår med hänsyn härtill, att dom­

stol skall ha möjlighet att, försåvitt parterna är ense därom, ålägga företa­

gare att omedelbart erlägga förslagsvis intill hälften av det kapitaliserade

värdet av regleringsavgifterna för en avgiftsperiod, medan återstoden skulle

jämnt fördelas under perioden.

Yttranden

Över norrländska vattenkraftutredningens betänkande har efter remiss

yttranden avgivits av vattenöverdomstolen och samtliga vattenrättsdomare

(efter hörande av bl. a. vattenrättsingenjörerna), vattenfallsstyrelsen, Sve­

riges meteorologiska och hydrologiska institut, statens prisregleringsnämnd

för elektrisk ström, kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet, domänstyrel­

sen, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, kommerskollegium, lantmäteristy-

relsen, länsstyrelserna i Södermanlands, Kronobergs, Kalmar, Blekinge,

Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Väster­

bottens och Norrbottens län, elektrifieringsberedningen, svenska vattenkraft-

föreningen, svenska elverksföreningen, svenska flottledsförbundet, Sveriges

industriförbund, styrelsen för svenska landskommunernas förbund, styrel­

sen för Sveriges advokatsamfund, riksförbundet landsbygdens folk, lands­

bygdens elnämnd, svenska naturskyddsföreningen, samfundet för hem­

bygdsvård, vetenskapsakademiens naturskyddskommitté, Norrlands natur-

värn, norrlandsförbundet och svenska samernas riksförbund. Fiskeristyrel­

sen har jämväl inkommit med yttrande från föreståndaren för sötvattenslabo-

ratoriet. Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat yttrande från bl. a.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare. Länsstyrelsen i Kro­

nobergs län har överlämnat av Smålands och Blekinge handelskammare samt

konsulenten hos länets elektricitetsförening avgivna yttranden. Vid länssty­

relsens i Kopparbergs län utlåtande har fogats yttranden av länsarkitekten

och landsantikvarien i länet, varjämte länsstyrelsen i Gävleborgs län bifogat

yttranden från drätselkammaren i Gävle, kommunalfullmäktige i Ljusdals

köping och Bollnäs och Söderala socknar, handelskammaren i Gävle och

Gävleborgs läns elektriska förening. Länsstyrelsen i Västernorrlands län

har överlämnat yttranden från bl. a. länets elektriska förening, länets natur-

skyddsråd, Västernorrlands länsavdelning av svenska landskommunernas

förbund och Indals älvs och Ljunga älvs flottningsföreningar. Länsstyrelsen

i Jämtlands län har vid sitt idlåtande fogat yttrande från överlantmätaren

i länet. Länsstyrelsen i Norrbottens län har inkommit med yttranden från

lappfogdarna i länet, fiskeriintendenten i övre norra distriktet, kommunal­

fullmäktige i Arjeplogs, Arvidsjaurs och Jokkmokks kommuner, Norrbot­

tens elförening och Norrbottens länsavdelning av svenska landskommuner­

nas förbund samt Lule älvs flottningsförening. Vid utlåtandet från styrel­

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1959

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1959

17

sen för Sveriges advokatsamfund är fogat yttrande från styrelsen för norra

avdelningen av advokatsamfundet. Ett av Västernorrlands och Jämtlands

läns handelskammare avgivet yttrande har fogats vid utlåtandena från kom­

merskollegium och länsstyrelsen i Västernorrlands län. Med de utlåtanden,

som avgivits av länsstyrelsen i sistnämnda län och Norrlands naturvärn, har

överlämnats en promemoria av fjällkommunernas samarbetskommitté.

Yttranden har därjämte inkommit från samarbetsdelegationen för de fyra

nordligaste länen, Västerbottens läns fiskareförbund och södra Kalmar läns

kustfiskareförbund.

Beträffande innehållet i remissyttrandena, såvitt de avser regleringsavgif-

terna, må först nämnas, att förslaget att regleringsavgift skall utgå vid

korttidsreglering tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga

remissorgan.

Vattenfallsstyrelsen och svenska vattenkraftföreningen uttalar, att utred­

ningens förslag att avgifter skall utgå för korttidsreglering efter samma

grunder som för årsreglering kan accepteras, varvid förutsättes att utred­

ningens uttalande angående grunderna, såvitt gäller bestämmelserna i 4 kap.

14 § första stycket vattenlagen, är att fatta så, att korttidsregleringsavgiften

skall beräknas med utgångspunkt från kraftens värdeökning.

1 några yttranden föreslås, att mot regleringsavgifterna svarande avgifter

skall införas beträffande andra företag i vatten än vattenreg-

leringsföretag. Riksförbundet landsbygdens folk väcker sålunda frå­

gan om avgiftsbeläggning av kraftverk. Härom uttalar förbundet bl. a. föl­

jande.

Förhållandena inom de norrländska flodområdena är sådana, att man med

allt skäl kan hävda, att även särskilda avgifter för kraftverk bör fastställas.

I regel ligger årsregleringsmagasinen i vattendragens källsjöar och medför

således nytta för alla utbyggda kraftverk nedströms magasinen. Kraftverks-

ägarna drabbas därigenom av skyldighet att utgiva regleringsavgifter, beräk­

nade efter visst belopp, varmed genom reglering den uttagbara vattenkraften

i strömfallet i medeltal blivit ökad. Motivet till avgifterna synes vara, att

kraftverksägarna medelst tvångsrätt kan genomföra regleringsföretag och

det anses härigenom av billighetsskäl lämpligt att de intressen, som utsät-

tes för intrång, tillförsäkras ett skäligt vederlag. Dessa motiv gör sig med

samma styrka gällande i fråga om kraftverk. Vid tiden för vattenlagens

ikraftträdande kunde möjligen den åsikten försvaras, alt de största in­

trången uppkom genom årsregleringar. Såsom förhållandena numera gestal­

tat sig måste emellertid konstateras, att än större skador och intrång orsa­

kas av kraftverksutbyggnader. Således förekommer på åtskilliga ställen

ett totalt bortledande av vatten från den egentliga älven. Exempel härpå är

bl. a. Hjälta kraftverk i Faxälven, Kilforsens kraftverk i Fjällsjöälven, de

blivande kraftverken Stalon i Kultsjöån och Kvistforsen i Skellefleälv. Dessa

företag innebär otvivelaktigt större ingrepp i landskapsbilden än de flesta

årsregleringar och tillstånden till utbyggnaderna grundar sig på vattenlagens

regler om tvångsrätt. Kraftverk utförda enligt nyss angivet byggnadssätt,

d. v. s. bortledande av vatten, uppfyller i de flesta fall ej vattenlagens regler

2 Bihang till riksdagens protokoll

1 samt. Nr 31

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1959

om tillåtlighet enligt bestämmelserna i 2 kap. 3 § andra stycket. En allmän

tendens är därför numera, att vattendomstolarna underställer Konungen

tillåtliglietsfrågan, varvid särskilda villkor för tillstånd, såsom t. ex. ersätt­

ning i kraft till bygdens innevånare, vägbyggnader m. m., föreslås. Härige­

nom uppkommer i själva verket en situation, varigenom bygden erhåller eu

särskild kompensation, som i själva verket tjänar samma syften som regle-

ringsavgifterna. På grund av vattenlagens regler saknar domstolarna möj­

lighet att själva föreskriva sådana villkor, som utgör en allmän kompensa­

tion. Först om frågan underställes Konungen, kan problemet lösas. Det fram­

står därför såsom synnerligen lämpligt att åt domstolarna inrymmes möj­

lighet att ålägga större kraftverk skyldighet att antingen utföra vissa all­

männyttiga företag, t. ex. vägar och samlingslokaler, eller utgiva ett belopp,

avsett att användas för samma ändamål, som avses med regleringsavgifter.

Arvidsjaurs kommun uttalar, att regleringsavgift bör utgå även för konst­

gjorda regleringssjöar eller kanalsystem, vilka kan i mycket ändra landska­

pet. Avgift för konstgjorda regleringssjöar förordas även av fjällkommuner-

nas samarbetskommitté.

Utredningens förslag om förkortning av giltighetstiden för

vattendomstolens beslut om regleringsavgift från tjugu till tio

år har genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstan­

serna.

Vattenöverdomstolen anför:

Den stora och tidvis hastiga penningvärdeförsämring, som ägt rum sedan

slutet av 1930-talet, har medfört, att olika enligt vattenlagen utgående av­

gifter under löpande avgiftsperiod förlorat så mycket i värde, att inflytande

avgiftsmedel redan efter några år blivit otillräckliga för avsedda ändamål.

De möjligheter till omprövning av avgifter efter viss tids utgång som finnes

har visat sig otillräckliga, framför allt beroende på att tidsperioderna är

alltför långa. En förkortning av tidsperioden för regleringsavgifter från 20

till 10 år synes därför önskvärd, även om detta kommer att medföra ganska

betydande merarbete för därav berörda parter och vattendomstolarna. Vissa

skäl kan anföras för ytterligare förkortning av avgiftsperioden men det ar­

bete, som sådana täta omprövningar skulle medföra för de redan nu alltför

arbetsbetyngda vattendomstolarna, synes icke uppväga de fördelar som där­

med kunde vinnas. Vattenöverdomstolen biträder därför utredningens för­

slag om en förkortning av avgiftsperioden till 10 år. Vattenöverdomstolen

anser sig i detta sammanhang böra framhålla, att omprövningen av regle-

ringsavgifternas storlek icke alltid bör medföra höjning av gällande avgif­

ter utan att skäl kan föreligga att för en senare avgiftsperiod fastställa lägre

avgift på grund av minskade olägenheter av enskild eller allmän natur.

Att den föreslagna förkortningen av avgiftsperioden torde komma att

medföra ett icke obetydligt merarbete för domstolarna har påtalats även i

andra remissyttranden, bl. a. av vattenfallsstijrclsen och svenska vatten-

kraf tf öreningen.

Etektrifieringsberedningen framhåller, att anläggningsperioden för nyelek­

trifiering i stort sett torde vara avslutad, då omprövning av regleringsavgif-

ternas storlek kan företagas beträffande företag, vartill tillstånd lämnats

genom nu föreliggande domar, varför den föreslagna förkortningen av av-

19

giftsperioden icke torde medföra några påtagliga nackdelar vid kapitalan­

skaffningen för nyelektrifiering. Förkortningen kan däremot innebära för­

delar för bygden, då det gäller att anpassa avgifterna efter penningvärdet,

och kan därigenom få betydelse för landsbygdselektrifieringen i de fall, då

stöd för anläggningarnas fortbestånd och förbättring kan ifrågakomma.

Beträffande användningen av regleringsavgifterna

framhåller länsstyrelserna i Västernorrlands och Jämtlands län, att det icke

torde vara erforderligt att i lagen angiva, hur stor del av avgifterna som

skall disponeras för bygdens allmänna behov.

Utredningens förslag att den nuvarande exemplifieringen i fråga om de

allmänna ortsändamål, vartill regleringsavgifterna må användas, skall er­

sättas med en allmännare formulering tillstyrkes av länsstyrelserna i Väs­

ternorrlands, Jämtlands och Västerbottens län. Samarbetsdelegationen för

de fyra nordligaste länen förordar friare bestämmelser för användningen

av avgifterna så att alla de olägenheter, som drabhar bygden kollektivt

och ej kunnat ersättas eller kompenseras i annan ordning, skall kunna er­

sättas av dessa medel. I samma riktning uttalar sig svenska samernas riks­

förbund.

Lappfogdarna i Norrbottens län anser det värdefullt att möjlighet fin­

nes att med anlitande av regleringsavgiftsmedel i administrativ ordning

kunna skrida till rennäringens och lapparnas undsättning allt eftersom olä­

genheterna av vattenbyggnadsföretagen framträder.

Samfundet för hembygdsvård uttalar, att det ur natur- och trivselsyn­

punkt vore önskvärt, om avgiftsmedlen i viss utsträckning kunde dispone­

ras för landskapsvård, bebyggelseplanering m. m., som framtvingas av vat­

tenkraftutbyggnaden men som icke rimligen kan förutses vid domstolsbe­

handlingen och som ej heller framkommer under den tid för anmälan om

anspråk på ersättning för oförutsedd skada, som vattenlagen ger möjlighet

föreskriva. Västernorrlands läns naturskyddsråd anför att, i den mån gäl­

lande bestämmelser lägger hinder i vägen för avgifternas användning till

naturvårdande åtgärder, den av utredningen föreslagna allmännare formu­

leringen, som ansetts böra ersätta den nuvarande exemplifieringen, bör gi­

vas sådan avfattning, att avgifterna kan användas till sådana naturvår­

dande åtgärder som föranledes av företagna regleringar.

Vattenöverdomstolen, vatten! ättsdomarna i österbygdens och Söderbyg­

dens vattendomstolar, kammarkollegiet, vattenfallsstyrelsen och svenska

vattenkraftföreningen avstyrker ändring i de nuvarande bestämmelserna be­

träffande regleringsavgifternas användning för allmänna ändamål. De båda

sistnämnda remissinstanserna framhåller därvid, att nu gällande regler har

givit möjlighet till lämplig användning för mycket skiftande ändamål. Inom

ramen för dessa regler kan i full utsträckning beaktas det i och för sig väl­

grundade önskemålet alt avgiftsmedlen icke fonderas för längre tider utan

snarast kommer till användning, framför allt för att överbrygga eventuella

svårigheter för bygden vid genomförandet av regleringarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1959

20

Knngl. Maj.ts proposition nr 31 år 1959

Kammarkollegiet uttalar, att om en ändring av bestämmelserna, som kol­

legiet i och för sig anser opåkallad, likväl anses böra ske, måste kollegiet av­

styrka att i ändamålsbestämningen hänvisas till behov att underlätta byg­

dens anpassning till förhållanden skapade genom regleringen. En dylik

hänvisning skulle sannolikt av kraftverksägarna vid framtida omprövning

av avgifter åberopas som skäl till en fortgående sänkning av avgifterna. Om-

prövningsmålen skulle härmed kunna regelmässigt bli betydligt mera tvis-

tiga än de hittills varit.

I anslutning till utredningens uttalanden beträffande användningen av

regleringsavgifterna föreslår styrelsen för norra avdelningen av advokatsam­

fundet ändring i vattenlagens ersättningsregler. Avdelningsstyrelsen uttalar

härom:

Avgiftsmedlen bör icke tagas i anspråk för sådana åtgärder som finnes

nödvändiga för att kompensera en direkt skada å allmänna intressen såsom

exempelvis försämrade badmöjligheter, försämrade möjligheter att utföra

vatten- och avloppsföretag etc. För sådana skador bör kompensation i form

av åtgärder eller ersättningar kunna utdömas av vederbörande domstol på

talan av kommunal myndighet. Avgiftsmedlen skulle då huvudsakligen

komma att tagas i anspråk för sådana ändamål, som är ägnade att kompen­

sera indirekta skador såsom exempelvis minskad trivsel för befolkningen i

bygden på grund av förfulning av landskapet eller klimatförsämring och som

åsyftar bibehållande av försörjningsmöjligheterna i en hårt drabbad bygd

samt skapande av nya trivselmoment. Vattendomstolarna bör genom ändring

i 9 kap. vattenlagen generellt få ökade möjligheter att såsom villkor för ett

företag föreskriva åtgärder och ersättningar även för direkt påtagliga skador

å sådana objekt, vilka enligt nuvarande lagstiftning anses sakna rättsligt

skydd och för vilka för närvarande ingen saklegitimation finnes. Dessutom

bör en uppmjukning av reglerna om rätt till ersättning för oförutsedd skada

övervägas.

Den med användningen av regleringsavgifterna sammanhängande frågan

om beslutanderätten i ärenden om användningen av in­

flutna avgiftsmedel har berörts i några yttranden.

Vattenrättsdomarna i Österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar

föreslår, att avgöranden i ärenden angående ansökan att undfå bidrag till

kostnad för förebyggande eller minskande av skada eller olägenhet, för vil­

ken ersättning icke blivit av vattendomstolen bestämd, eller gottgörelse där­

för skall ankomma på vattendomstolen i stället för, såsom för närvarande

gäller, på vattenrättsdomaren och två av honom tillkallade vattenrättsnämn-

demän. Som skäl härför anföres, dels att dessa avgöranden äger stor likhet

med annat bestämmande av ersättning för oförutsedd skada, vilket ankom­

mer på vattendomstolen, dels ock att i dessa ärenden tillgång till vatten-

rättsingenjörernas tekniska sakkunskap ofta är nödvändig eller önskvärd.

Vattenöverdomstolen anser det sålunda framförda förslaget om förstärk­

ning med tekniker värt att övervägas men framhåller samtidigt, att ett ge­

nomförande av förslaget nödvändiggör upptagande av frågan om fullföljds-

ordningen för sådana ärenden. Beträffande de avgiftsärenden som avgöres

av Kungl. Maj :t framhåller vattenöverdomstolen, med anledning av ett av

21

vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol F. Löwing framlagt för­

slag, att goda skäl talar för att vattenrättsdomaren får tillfälle att yttra sig

i dessa avgiftsärenden. Härigenom torde Kungl. Maj :t lättare kunna beräkna

storleken av de avgiftsmedel, som är disponibla för bygdens behov. Möjligen

kan också vattenrättsdomaren i vissa fall anföra synpunkter av värde för

Kungl. Maj:ts bedömning av angelägenlietsgraden av framställda anspråk

på avgiftsmedel.

Länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län samt

samarbetsdelegalionen för de fyra nordligaste länen ifrågasätter, om icke de

som regel lokalbetonade ärendena om bidrag av avgiftsmedel till allmänna

ortsändamål bör kunna överflyttas från Kungl. Maj:t till länsstyrelserna.

Fjällkommunernas samarbetskommitté och kommunalfullmäktige i Ar­

vidsjaurs kommun förordar, att ett belopp, i allmänhet motsvarande minimi­

avgiften, skall överlämnas till de berörda kommunerna att av dessa använ­

das för ändamål ägnade att motverka skadorna. Kommunerna torde enligt

kommitténs mening bäst känna till, hur näringslivet i kommunen skall

kunna hjälpas.

Kommunalfullmäktige i Arjeplog föreslår, att minimiavgiften oavkortad

skall tillfalla den kommun, som beröres av regleringen, och att denna skall

få fritt använda beloppet till investeringsändamål.

Beträffande tolkningen av bygdebegreppet understrykes i ett

flertal yttranden utredningens uttalande, att någon snäv avgränsning icke

bör ske av det område, som direkt eller indirekt påverkas av ett reglerings-

företag.

Vattenöverdomstolen anser, att bygdebegreppet bör ha samma innebörd i

4 kap. 14 och 15 §§ vattenlagen samt att uttrycket i 15 § (»den bygd som

beröres») bättre än uttrycket i 14 § (»den kringliggande bygden») anger vad

som avses.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:

En sjö, för vars reglering avgifter utdömts, är måhända så belägen att i den

av regleringen i inskränkt mening berörda bygden icke finnes eller kan vän­

tas uppkomma behov av sådan art att bidrag av regleringsmedlen kan ifrå-

gakomma. Icke desto mindre kan regleringen ha betytt ett starkt ingrepp

i en större bygds förhållanden, exempelvis i kommunens näringsliv och be­

folkningsförhållanden. Inom rimliga gränser bör i dylika fall regleringsav-

gifterna för ifrågavarande sjöreglering kunna komma till nytta i den be­

rörda bygdens närhet där det är lämpligast att med bidrag av regleringsav-

gifterna göra en positiv insats i kompenserande syfte.

Länsstyrelsen i Jämtlands län är av den uppfattningen, att bygdebegrep­

pet bör givas en vidsträcktare tolkning, då fråga är om ersättning för in­

träffad oförutsedd skada än då fråga är om anspråk på medel för tillgodose­

ende av allmänna ortsändamål. I förstnämnda fall synes det rimligt, att alla

oförutsedda skador, som förorsakas av ett företag, ersättes oavsett belägen­

het i förhållande till regleringsmagasinet. Däremot anser länsstyrelsen, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1959

22

Kungi. Maj.ts proposition nr 31 år 1959

avgiftsmedlen i sistnämnda fall åtminstone i första hand bör tillgodose än­

damål i trakten kring regleringsbassängen.

Den höjning av a v giftslatituden, som föreslagits av utred­

ningen, tillstyrkes av vattenrättsdomarna i Norrbygdens vattendomstol E.

Sjöberg, T. Mellgard, O. Olsson och C. Ejerdal, lantmäteristyrelsen, länssty­

relserna i Blekinge, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens

lön, elektrifieringsberedningen, styrelsen för svenska landskommunernas

förbund, riksförbundet landsbygdens folk, landsbygdens elnämnd, samfun­

det för hembygdsvård, norrlandsförbundet, svenska samernas riksförbund,

Kronobergs läns elektricitetsförening, drätselkammaren i Gävle, Gävleborgs

läns elektriska förening samt lappfogdarna i Norrbottens län.

Fjällkommunernas samarbetskommitté, kommunalfullmäktige i Arjeplogs,

Arvidsjaurs och Jokkmokks kommuner samt Norrbottens elförening och

Norrbottens länsavdelning av svenska landskommunernas förbund förordar

en kraftigare höjning än utredningen föreslagit. Dessa remissinstanser an­

ser sålunda, att avgiftslatitudens minimigräns bör sättas till fyra kronor

och dess maximigräns till tio kronor per turbinhästkraft. Samma maximi­

gräns föreslås av vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol F. Lö-

wing och länsstyrelsen i Norrbottens län.

Vattenrättsdomarna i Österbygdens och Söderbygdens vattendomstolar

anser å andra sidan att, då gällande bestämmelser om avgifternas storlek

meddelats så sent som år 1955 och dessa bestämmelser ännu knappast bör­

jat påverka de inflytande beloppen, en ny höjning av avgifterna ej kan an­

ses motiverad. Smålands och Blekinge handelskammare ifrågasätter, om be­

hovet av nu föreslagen höjning kan vara motiverad, och handelskammaren i

Gävle anser de beräkningar, som ligger till grund för den av utredningen

föreslagna höjningen, behöva omprövas. Länsstyrelsen i Kalmar län anför,

att den föreslagna höjningen i praktiken skulle få karaktär av subvention

till Norrland, samt att industrialiseringen och folkökningen där fortgår i

relativt rask takt, medan exempelvis Kalmar län visar minskad folkmängd

och tecken på stagnerande industrialisering, varför det ur nämnda läns syn­

punkt ter sig angeläget, att den allmänna kraftpolitiken icke blir sådan, att

den onödigtvis belastar södra Sverige.

Vattenrättsdomaren i Västerbygdens vattendomstol och länsstyrelsen i

Kronobergs län anser den föreslagna minimiavgiften väl hög. Lantbrukssty-

relsen, kommerskollegium och länsstyrelsen i Norrbottens lån ifrågasätter,

om icke vattendomstolarna bör givas möjlighet att undantagsvis fastställa eu

lägre avgift än den föreslagna. Länsstyrelsen i Värmlands län förordar att

minimibeloppet sättes till två kronor.

Vattenöverdomstolen framhåller, att vissa regleringar, såväl åtskilliga

korttid sregleringar som många mindre omfattande årsregleringar särskilt i

mellersta och södra delarna av landet, icke medför några mera märkbara

skadeverkningar. Beträffande sådana regleringar blir behovet av avgifts­

medel ringa och regleringsavgifterna bör i sådana fall bestämmas till låga

24

d. v. s. den föreslagna minimiavgiften, skulle anses som en kompensation åt

bygden för vattenkraftens exploatering och ytterligare belopp avses för ska­

dereglering, uttalar kammarkollegiet, att en sådan bestämmelse kan medföra

en nedpressning av nivån för avgifter vid kraftigare sjöregleringar i Norr-

iand och alltså få en effekt motsatt den avsedda. Kollegiet har för sin del icke

funnit att bestämmandet av regleringsavgift försvåras genom frånvaron av

principiell uppdelning av avgiftsbeloppet mellan de två huvudgrupperna av

förbrukningsändamål.

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1959

Utredningens förslag beträffande de omständigheter som skall

beaktas vid avgiftsbeloppens bestämmande tillstyrkes eller

lämnas utan erinran i flertalet remissyttranden.

Kammarkollegiet framhåller, att den praktiska betydelsen av den före­

slagna lagändringen icke torde bli särskilt stor, men anser att, då vissa skäl

finnes för förslaget, detta likväl bör prövas i samband med införande av av­

gifter för korttidsreglering.

Vattenfallsstyrelsen och svenska vattenkraftföreningen har intet att in­

vända mot utredningens förslag i denna del, dock, såvitt avser föreskriften

om hänsyn till företagets ekonomiska betydelse för varje särskilt strömfall,

endast under viss förutsättning. Härom uttalar dessa remissorgan:

Sistnämnda föreskrift utgör grunden för rådande domstolspraxis att be-

stamma en lägre avgift för de outbyggda strömfallen än för de bebyggda;

ett borttagande av sagda föreskrift skulle därför få till följd att avgifter

skulle komma att utdömas med samma belopp för bebyggda och outbyggda

strömfall. Att så skulle ske synes emellertid knappast ha varit vare sig lag­

stittarens eller utredningens mening. Den av utredningen ifrågasatta änd-

nngen. att avgifter i fortsättningen skall utgå endast för bebyggda ströin-

tall, maste darfor vara en förutsättning för att den nu ifrågavarande lagbe­

stämmelsen skall kunna borttagas.

Vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol F. Löwing avstyrker

utredningens ifrågavarande förslag och anför:

Vid bestämmande av regleringsavgifterna bör man ta hänsyn till _ för-

?.t0™.dei\ storre eller mindre förändring av vattenstånds- och avrinnings-

orhallandena, som förorsakas genom företaget, och den olägenhet eller för-

de!, vilken härigenom uppkommer för bygden — även företagets ekonomis­

ka betydelse för varje särskilt strömfall. Detta ter sig naturligt redan därav,

att avgiften skall bestämmas för varje strömfall för sig. Den nuvarande före­

skriften att man tillika beaktar den större eller mindre kostnad, som är för-

n^drforetaget. l\ar sin grund däri att bygden genom bestämmelserna

om regleringsavgift bhr delaktiga i företagets vinst. Enär andelen i vinsten

skaligen bor vara beroende av vinstens storlek, synes skäl ej föreligga att

frångå de nuvarande bedömningsgrunderna vid bestämmande av avgifterna. I

I detta sammanhang väcker vatienrättsdomarna i Mellanbygdens vatten­

domstol fråga om förenklade beräkningsmetoder för reg­

leringsavgifterna, varvid de anför:

25

Den gällande lydelsen av 4 kap. 14 § vattenlagen nödvändiggör mycket

omfattande beräkningar såväl av parterna — närmast sökandena och kam­

markollegiet — som av vattendomstolarna. En betydande förenkling synes

kunna vinnas genom att avgiften, på sätt tidigare föreslagits av vattenrätts-

domaren i Västerbygdens vattendomstol,1 beräknas direkt på den i pen­

ningar uttryckta båtnaden av ett regleringsföretag. Om avgiften får bestäm­

mas inom vissa i procent av bruttonyttan angivna gränser, erhålles därjämte

den fördelen att lagändring icke blir nödvändig endast av det skälet att pris­

nivån undergår förändringar. Motsvarande ändring av beräkningsmetoden

synes lämpligen böra vidtagas i fråga om den jämlikt 11 kap. 95 § vattenla­

gen utgående domstolsavgiften.

Med anledning av detta förslag uttalar vattenöverdomstolen följande.

Vattenöverdomstolen anser i likhet med vattenrättsdomarna i Mellanbyg­

dens vattendomstol att det vore önskvärt om beräkningsmetoderna för be­

stämmande av regleringsavgifter kunde förenklas. Frågan synes dock vara

så komplicerad, att en övergång till en ny beräkningsmetod icke bör beslu­

tas, förrän frågan blivit allsidigt utredd. Vattenöverdomstolen anser sig icke

för närvarande beredd att föreslå någon ändring i gällande beräkningsmeto­

der utan inskränker sig till att förorda utredning av frågan. Om en sådan

kommer till stånd inom en nära framtid, är det måhända mindre lämpligt

att nu forcera fram ändringar i gällande bestämmelser om avgiftslatituden

m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1959

Vattenrättsdomarna i Norrbygdens vattendomstol E. Sjöberg, O. Olsson

och C. Ejerdal föreslår, att regleringsavgifterna skall göras

indexbundna. I samma riktning uttalar sig Norrlands naturvärn, som

därvid anför, att vattenkraftsintressenterna år för år tillgodogör sig i real­

värde vad en reglering ger dem, varför det måste vara riktigt att betalningen

får följa med stegringen av realvärdet. När penningvärdet faller, blir det allt

svårare att få avgifterna att räcka till önskade åtgärder. Det kan enligt na­

turvärnets uppfattning emellertid visa sig lämpligt att förenkla saken genom

att låta avgifterna icke följa med varje ändring i index utan i stället låta

dem ändras blott vid större ändringar i penningvärdet.

Kammarkollegiet uttalar i denna fråga, att det kunde synas önskvärt att

undersöka, om det icke vore möjligt att genom ändring av beräkningsmeto­

derna för avgifterna få fram avgifter, som icke påverkades av växlingar i

penningvärdet. De svårigheter som brukar framträda vid försök att med

enkla medel nå värdebeständighet för prestationer, vilka skall fixeras för en

längre tid, torde enligt kollegiets mening dock göra sig gällande även i fråga

om regleringsavgifter. 1

1 I yttrande med anledning av en promemoria, som låg till grund för 1944 års lagändring

beträffande regleringsavgifterna, förordade vattenrättsdomaren i Västerbygdens vattendomstol,

att regleringsavgifterna alltid borde beräknas med direkt ledning av den värdeökning, uttryckt

i penningar, som en anläggning erhöll genom reglering. Avgiften borde i så fall utgå med visst

belopp för 1 000 kronor av värdeökningen. — Föredragande departementschefen förklarade

sig icke beredd förorda en så betydelsefull ändring av grunderna för bestämmande av regle-

ringsavgift. Se prop. 1944:169 s. 55 och 70.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1959

Ett flertal remissinstanser tillstyrker, att ägare av outbyggda

strömfall skall frilagas från skyldighet att utgiva regleringsavgift.

Kammarkollegiet anför, att strömfall, till vilkas utbyggande tillstånd gi­

vits, i detta hänseende bör jämställas med utbyggda strömfall.

Vattenöverdomstolen uttalar följande.

Även om en reglering sker till förmån för såväl utbyggda som outbygg­

da strömfall, är det dock tills vidare endast de utbyggda fallen som bar

nytta av regleringen. På grund härav synes det riktigast att i regleringsmå­

let regleringsavgifter endast bestämmes för sådana strömfall och ej — som

hittills brukat ske — jämväl för outbyggda fall. Vattenöverdomstolen anser

sig därför på de av utredningen anförda skälen böra tillstyrka sådan änd­

ring av gällande bestämmelser, att avgiftsskyldighet endast ålägges för ut-

byggda strömfall. I samband med denna fråga synes böra upptagas frågan

om åläggande att utgiva regleringsavgift då tillstånd lämnas till utbyggnad

av strömfall, till vars förmån reglering tidigare skett. I sådant fall synes

regleringsavgiften böra bestämmas endast till utgången av gällande avgifts-

period för regleringsföretaget. Dessutom bör övervägas om vid meddelande

av ett sadant avgiftsbeslut möjlighet bör finnas att nedåt jämka de avgif­

ter, som bestämdes för förut utbyggda strömfall.

Utredningens förslag i förevarande hänseende avstyrkes av vattenrätts-

domaren i Norrbygdens vattendomstol F. Löwing, länsstyrelserna i Väster-

norrlands och Jämtlands län samt styrelsen för norra avdelningen av advo­

katsamfundet.

Avdelningsstyrelsen förklarar, att outbyggda men utbyggnadsvärda ström­

fall tillföres värdeökning genom regleringsföretaget.

Vattenrättsdomaren Löwing uttalar, att han, ehuru den nuvarande ord­

ningen knappast har något större försteg framför den av utredningen före­

slagna, ej anser det lämpligt att på denna punkt nu genomföra en lagänd-

ring. Frågan har nämligen enligt samme vattenrättsdomare övervägande

formell betydelse, enär det förmodligen i praktiken blir så, att den totala

regleringsavgiften för sökandens samtliga strömfall torde bli tämligen oför­

ändrad vilken metod man än använder.

Utredningens förslag i fråga om förskottsin betalning av viss

del av den för en avgiftsperiod bestämda årliga avgiften tillstyrkes eller

lämnas utan erinran i flertalet yttranden.

Vattenfallsstyrelsen och svenska vattenkraftföreningen anser förslaget

välgrundat och framhåller, att ett liknande förfarande vid några tillfällen

tillämpats i praxis och visat sig ändamålsenligt. Enligt förslaget förutsät-

tes, att parterna skall vara ense om förskottsinbetalningen för att sådan

skall kunna föreskrivas av domstolen. Uttrycket parterna förefaller dock

enligt de nämnda remissinstansernas uppfattning alltför svävande såvitt

avser regleringssökande motstående intressen. Lämpligen bör det överläm­

nas till länsstyrelsen i det län, inom vilket företaget huvudsakligen skall

verkställas, att i dylika frågor företräda dessa intressen.

Kammarkollegiet framhåller, att förslaget har ett visst sakligt fog, men

påpekar, att det inrymmer flera oklarheter. Kollegiet anför:

27

Sålunda bör slås fast, att engångsbeloppet skall utgöra summan av vissa

års regleringsavgifter utan diskontering till värdet vid periodens början.

Vidare må anmärkas att regleringsavgifterna väl bestämmes efter yrkande

av kollegiets advokatfiskalsämbete men att samtidigt föreligger en oflicial-

prövning från domstolens sida. Det synes kollegiet ovisst vad utredningen

åsyftar med »parterna». Å den sökande motsatta sidan kommer här i be­

traktande såväl advokatfiskalsämbetet som kommunen, möjligen också läns­

styrelsen. Slutligen må anmärkas att förslaget, därest det skall genomföras,

måste utformas med beaktande att Kungl. Maj :ts befogenhet att disponera

över avgiftsmedlen icke göres illusorisk. Kollegiet föreställer sig att anord­

ningen icke bör komma i fråga i andra fall än då ett fixerat utgiftsändamål

föreligger. Under förutsättning att nu gjorda påpekanden iakttages kan

kollegiet tillstyrka förslaget.

Länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ifråga­

sätter, att föreläggande av förevarande slag icke skall göras beroende av

enighet mellan parterna. Vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol

F. Löwing uttalar sig i samma riktning, varvid han tillägger, att sådant för­

ordnande bör kunna givas under förutsättning att det finnes lämpligt och

icke länder till nämnvärt förfång för företagarna.

Föreskrifter om bestämmande av gemensam avgift för äldre

och nyare regleringsföretag i samma vattenområde har ifrå­

gasatts av kammarkollegiet. Kollegiet anför i detta hänseende följande.

Saken må klargöras med ett exempel. Tillstånd meddelas till reglering av

sjö mellan höjderna —2 m och + 2 m i visst höjdsystem. Med hänsyn till

de naturliga vattenståndsvariationerna och regleringens förhållandevis små

olägenheter för bygden bestämmes regleringsavgiften för utbyggda fall till

ett så lågt belopp som två kronor 50 öre. Efter några år medgives regle­

ring till höjden ^-f- 4 meter. Denna »andra» reglering orsakar stora olägen­

heter och regleringsavgiften för densamma bestämmes till det dubbla be­

loppet, fem kronor. Enligt kollegiets mening bör vid detta senare tillfälle

det äldre beslutet om avgift kunna undanröjas och en enda avgift bestäm­

mas för kraftvinsten genom reglering mellan — 2 in och -|- 4 in. Avgiften

skulle därvid bestämmas med hänsyn tagen till de sammanlagda verkning­

arna av utnyttjandet av de båda regleringstillstånden. Härmed skulle kunna

vinnas en lämpligare avvägning av avgiften. Vidare skulle uppnås att man

vid disponerandet av avgiftsmedel till täckande av skador skulle, åtminsto­

ne som regel, sakna anledning att pröva om skadan orsakats av den mindre

omfattande regleringen eller av reglering mellan -f- 2 m och -f- 4 in. Erfa­

renheterna från exempelvis Suorvasjöarnas första, andra och tredje regle­

ringar har visat att det är svårt, stundom ogörligt, att hänföra skada till

viss av regleringarna.

F rågan om tillämpligheten av nya a v g i f t s b e s t ä in in e 1 s e r

på äldre förelag har upptagits till behandling i några remissyttranden.

Vattenöverdomstolen uttalar sålunda bl. a. följande.

Att någon böjning av regleringsavgifter under löpande tidsperiod ej bör

komma i fråga bar framhållits vid de överväganden som föregått tidigare

beslut om höjning av regleringsavgifterna. Någon anledning alt frångå denna

princip vid den nu ifrågasatta ändringen av avgiftsbestämmelserna synes

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1959

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1959

icke föreligga. Tidigare ändringar av avgiftsbestämmelserna har i fråga om

avgifternas storlek i huvudsak varit föranledda av försämring av penningvär­

det och alltså icke inneburit någon reell förhöjning av avgifterna. Den nu

föreslagna ändringen innebär icke blott reell höjning av avgifterna, särskilt

av minimiavgiften, utan även avgiftsbeläggning av tidigare icke avgiftsplik-

tiga regleringar. En tillämpning av ifrågasatta nya bestämmelser på gamla

företag vid utgången av gällande avgiftsperiod eller på förut icke avgifts-

belagda regleringar kan innebära att företagaren blir skyldig att utgiva en

avgift, som han vid företagets utförande icke hade anledning att räkna med.

Lagändringen får i sådant fall i realiteten retroaktiv verkan. Även om delta

innebär ett visst avsteg från vedertagna principer, torde det i förevarande

fall — med hänsyn bl. a. till företagens beskaffenhet och de sociala skäl som

uppbär avgiftsbestämmelserna — icke möta alltför stora betänkligheter att

beträffande redan avgiftsbelagda företag göra de föreslagna bestämmelserna

tillämpliga vid utgången av gällande avgiftsperiod. Däremot synes det både

ur principiell och praktisk synpunkt mera betänkligt att tillämpa dessa be­

stämmelser i fråga om korttidsregleringar, som tillkommit före ändringar­

nas genomförande och för vilka regleringsavgift alltså icke blivit bestämd.

Beträffande sådana regleringar saknas för övrigt möjligheten att anknyta

ändringarna till utgången av någon nu löpande tidsperiod.

Vattenfallsstyrelsen och svenska vattenkraftföreningen anför:

Bestämmelser om regleringsavgift för korttidsreglering kan icke bli till­

lämpliga på reglering, vartill tillstånd enligt vattenlagen meddelats före

bestämmelsernas ikraftträdande. En eventuell bestämmelse om en minimi­

avgift av tre kronor per turbinhästkraft, bör icke gälla för regleringar, till­

stadda före bestämmelsens ikraftträdande. För dylika regleringar bör endast

kunna föreskrivas den ändring av avgiftens storlek, som finnes påkallad

med hänsyn till penningvärdets fall; en sådan bestämmelse finnes i fråga

om fiskeavgift i 2 kap. 10 § 2 mom. vattenlagen. Övriga ändringar bör icke

tillämpas på regleringsföretag, vartill tillstånd meddelats före ikraftträdan­

det, förrän de för dessa företag löpande 20-årsperioderna utgått.

Vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol F. Löiving samt länssty­

relserna i Jämtlands och Västerbottens län uttalar sig för att eu lagändring,

varigenom avgiftsperioden förkortas, skall tillämpas omedelbart även "i

fråga om regleringsföretag, som redan fått sin avgiftsskyldighet bestämd.

Kammarkollegiet anser däremot i likhet med utredningen, att nya bestäm­

melser om avgiftsperiodens förkortning icke bör givas retroaktiv verkan.

Kollegiet förklarar sig vidare förutsätta, att icke heller nya regler om slo­

pande av regleringsavgift för outbyggda strömfall skall verka retroaktivt

utan i fråga om redan bestämda avgifter tillämpas först då dessa härnäst

omprövas.

Departementschefen

Bland de fiågor som aktualiserats till följd av den pågående omfattande

utbyggnaden av vårt lands vattenkraft intar spörsmålet om skydd för och

kompensation åt bygden vid kraftutbyggnader och sjöregleringar en fram­

trädande plats. Riksdagen gjorde år 1947 en framställning i detta ämne (se

29

andra lagutskottets utlåtande nr 37), och frågorna härom har sedermera i

skilda sammanhang varit föremål för utredning. Vissa spörsmål har sålunda

upptagits av 1945 års vattenlagssakkunniga; deras utredningsarbete har

bl. a. lett till att för några år sedan genomförts lagändringar med syfte att

förbättra skyddet för fisket mot skadeverkningar av vattenkraftbyggnader

ocli sjöregleringar. Hithörande problem har även behandlats av den år 1955

tillsatta norrländska vattenkraftutredningen, som i sitt betänkande fram­

lagt ett flertal förslag i syfte att bereda de bygder som beröres av vatten­

kraftexploateringen en mera gynnad ställning än för närvarande.

Ett av de spörsmål som upptagits av norrländska vattenkraftutredningen

avser regleringsavgifterna, d. v. s. de särskilda avgifter till bygden som en­

ligt vattenlagen utgår för större vattenregleringsföretag. Behovet av en re­

formering av grunderna för regleringsavgifterna underströks starkt av riks­

dagen i eu särskild framställning år 1953. Eu höjning av avgifterna vidtogs

genom lagändring år 1955, men den begränsades, i avbidan på en närmare

utredning, till en justering med hänsyn främst till den penningvärdesför-

ändring som inträtt. Norrländska vattenkraftutredningen har nu verkställt

en mera allsidig översyn av grunderna för regleringsavgifterna och som re­

sultat härav förordat ändringar på flera punkter. Enligt det av utredningen

framlagda förslaget skall reglcringsavgift utgå även vid s. k. korttidsregle-

ring, som enligt gällande rätt icke föranleder avgiftsskyldighet. Å andra si­

dan ifrågasätter utredningen huruvida icke avgiftsskyldigheten bör inskrän­

kas till att avse blott utbyggda strömfall. Beträffande latituden för regle­

ringsavgifterna, vilken efter 1955 års lagändring sträcker sig från lägst tjugu

öre till högst sex kronor för varje genom regleringen vunnen turbinhäst-

kraft, har utredningen föreslagit en höjning av såväl den nedre som den

övre gränsen. Enligt utredningens förslag skall avgiften bestämmas till lägst

tre och högst åtta kronor per turbinhästkraft. Utredningen har därjämte

föreslagit ändringar i lagtexten beträffande de omständigheter, som skall

beaktas vid avgifternas bestämmande inom latituden. Vattendomstolens

avgörande i fråga om avgifterna, som nu gäller för en tidrymd av tjugu år,

har föreslagits framdeles skola gälla för en period av endast tio år. Vad

beträffar användningen av regleringsavgifterna har utredningen icke före­

slagit någon ändring av vad för närvarande gäller om fördelning mellan

de båda grupper av ändamål — allmänna ortsändamål samt gottgörelse för

skada som icke blivit i regleringsmålet bestämd —- för vilka avgiftsmedlen

må användas. Däremot har föreslagits, att den nuvarande exemplifieringen

i fråga om de allmänna ortsändamålen skall utgå eller eventuellt ersättas av

en allmännare formulering, som ger vid handen, att det primära är att un­

derlätta bygdens anpassning till de genom regleringen ändrade förhållan­

dena och alt ändamål av bestående värde för bygden och befolkningen där­

vid skall betjänas. Med bygden bör då enligt utredningen i första band för­

stås det område, som direkt eller indirekt påverkas av ett företag, men nå­

gon snäv avgränsning av området bör icke ske. Slutligen har utredningen

föreslagit regler som möjliggör förskottsinbetalning på en gång av intill

hälften av de för eu avgiftsperiod bestämda årliga avgifterna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1959

30

Det förslag till revision av avgiftsreglerna som utredningen sålunda fram­

lagt har i det väsentliga vunnit anslutning vid remissbehandlingen. Jag an­

ser också för egen del att huvudpunkterna i förslaget bör, med en del

jämkningar, genomföras såsom ett led i strävandena att bättre än för när­

varande sker kompensera de bygder som utsättes för långtgående ingrepp i

samband med åtgärderna för vattenkraftens utnyttjande.

Enligt de gällande bestämmelserna utgår regleringsavgift för ökning i

uttagbar vattenkraft samt för sådan ändring av vattenföringen under året

som medför att förut uttagbar vattenkraft kan utnyttjas på fördelaktigare

sätt. Däremot är korttidsreglering, d. v. s. reglering för anpassning

av en given vattentillgång efter kraftbehovets växlingar under veckan eller

dygnet, icke för närvarande avgiftsbelagd. Sådana regleringar kan emeller­

tid medföra betydande skador och olägenheter för den berörda bygden. Det

synes därför mindre tillfredsställande att de skall vara undantagna från

avgift. Jag tillstyrker således, att korttidsregleringar avgiftsbelägges. Av­

giften bör utgå vid alla typer av korttidsreglering.

I några yttranden har i detta sammanhang förordats, att mot reglerings-

avgift svarande avgift skall införas för vissa andra vattenkraftutbyggnader

än regleringsföretag, bl. a. för större kraftverk. Dessa yrkanden anser jag

mig emellertid ej kunna upptaga. Det må framhållas att, eftersom korttids­

reglering ofta brukar genomföras vid större kraftverksdammar, syftet med

en avgiftsbeläggning av kraftverksbyggnader i viss mån tillgodoses, om skyl­

dighet att gälda avgift för korttidsregleringar genomföres.

Vattenregleringsavgift skall gäldas av ägarna till de olika strömfall för

vilka regleringen är till båtnad. Lagen tar härvid ej hänsyn till om strömfallet

är bebyggt eller ej och avgift utgår således enligt gällande rätt även för

outbyggda strömfall. För de outbyggda fallen brukar i praxis av­

gift vanligen bestämmas till lägre belopp än för de utbyggda fallen. Utred­

ningen har nu ifrågasatt, om ägaren av ett outbyggt strömfall överhuvud

taget bör pa detta sätt belastas med en löpande utgift för en reglering som

han ej utnyttjar. Det är emellertid att märka att avgiftsskyldighet förelig­

ger blott för sådant outbyggt strömfall, vars ägare själv sökt regleringen

eller som jämlikt 3 kap. 5 § vattenlagen är likställd med sökande. Då ström-

fallsägaren sasom sökande medverkar till att regleringen kommer till stånd,

synes det rimligt att han, ehuru han ännu icke kan tillgodogöra sig den

genom regleringen vunna båtnaden, ålägges att utge vederlag till de intres­

se0 som lider intrång genom regleringen. Med hänsyn härtill anser jag ej

någon ändring i gällande rätt påkallad på denna punkt. I enlighet med hit-

tillsx arande praxis bör dock det förhållandet att strömfallet är outbyggt

beaktas vid bestämmandet av avgiftens storlek. Till denna fråga återkom­

mer jag i det följande.

Vad härefter angår frågan om grunderna för beräkning av

avgiftens storlek anser jag att avgiften såsom hittills bör beräknas

Kungi. Maj:ts proposition nr 31 år 1959

31

till visst belopp för varje turbinhästkraft, varmed genom regleringen den

uttagbara vattenkraften i strömfallet i medeltal blivit ökad. För sådan reg­

lering som möjliggör fördelaktigare utnyttjande av förut uttagbar vatten­

kraft bör, likaledes i enlighet med hittills tillämpad ordning, avgiften be­

räknas på grundval av den genom regleringen vunna förhöjningen av vatten­

kraftens värde.

Det sagda innebär, att jag ej kan biträda det av vattenrättsdomarna i

Mellanbygdens vattendomstol framförda förslaget, att avgiften skall bestäm­

mas inom vissa i procent av regleringens bruttonytta angivna gränser. Det­

samma gäller det från några håll framförda förslaget om indexreglerade

avgifter.

Utredningen har föreslagit en höjning av latitudens nedre gräns från

tjugu öre till tre kronor och av dess övre gräns från sex till åtta kronor per

turbinhästkraft. Såsom motiv härför anför utredningen att de summor,

som regleringsavgifterna inbringar, i dagens läge uppenbarligen icke är till­

räckliga för de syften som de är avsedda att främja, vilket har sin grund i

att regleringsföretagen nu är mera omfattande och därför ofta även mera in­

gripande än tidigare samt att de ändamål som avgifterna skall tillgodose

själva blivit alltmera kostnadskrävande. Förslaget har föranlett delade me­

ningar i yttrandena. Sålunda har å ena sidan uttalats, att gränserna borde

höjas ännu mer än utredningen föreslagit. Å andra sidan har i flera ytt­

randen betonats, att den av utredningen föreslagna minimiavgiften vore

alltför hög i beaktande bl. a. av att åtskilliga korttidsregleringar och många

mindre omfattande årsregleringar icke medför några mera betydande skade­

verkningar.

Vid bedömandet av denna fråga måste hänsyn tagas till den belastning

på kraftproduktionen som regleringsavgifterna utgör och återverkningarna

av denna belastning på kraftpriserna. Utredningen har gjort vissa beräk­

ningar angående storleken av inflytande avgiftsmedel dels under förutsätt­

ning att gällande rätt bibehålies och dels under förutsättning att den av

utredningen föreslagna höjningen av latituden vidtages. Beräkningarna vi­

sar att för regleringarna i Ljusnan och älvarna norr därom kan vid tiden

omkring år 1965 antagas komma alt inflyta sammanlagt ca 4 miljoner kro­

nor årligen, därest nuvarande regler bibehålies; härvid har förutsatts att

avgifterna fastställes till i genomsnitt tre kronor per turbinhästkraft. Om

utredningens förslag genomföres och det antages att detta skulle leda till en

genomsnittsavgift av fem kronor per turbinhästkraft, skulle beloppet uppgå

till omkring 7 miljoner kronor och, om avgiftsskyldighet införes jämväl för

korttidsreglering, till omkring 10,5 miljoner kronor. Med hänsyn till den

stora omfattning som vattenkraftexploateringen fått och de mycket kraftiga

ingrepp som vattenregleringarna ofta innebär för de kringliggande bygderna

synes en ökning av avgiftsmedlen av denna storleksordning rimlig, och den

är i jämförelse med de övriga kostnader som belastar kraftproduktionen

icke av sådan omfattning att den kan beräknas komma att i oskälig grad

höja kraftpriserna. Den av utredningen föreslagna latituden synes mig där­

Kungl. Mcij:ts proposition nr 31 år 1959

32

för i huvudsak vara väl avvägd. I vissa fall, särskilt då en reglering förorsa­

kar skador eller olägenheter av mindre allvarlig natur eller då fråga är om

avgift för oulbyggda strömfall, kan emellertid ett avgiftsminimum av tre

kronor per turbinhästkraft framstå såsom alltför högt. I sådana situationer

hör möjlighet finnas att fastställa lägre avgiftsbelopp än som skulle kunna

ifrågakomma med nämnda minimigräns. För dessa fall torde latitudens

nedre gräns lämpligen kunna sättas vid femtio öre. Jag vill alltså förorda,

att i lagen stadgas ett avgiftsmaximum av åtta kronor per turbinhästkraft

samt ett avgiftsminimum av tre kronor med möjlighet för domstolen att,

då särskilda skäl föranleder därtill, bestämma avgiften till lägre belopp,

dock minst femtio öre.

Vad beträffar frågan om de omständigheter som skall be­

aktas vid avgiftsbeloppets fastställande skall enligt

gällande rätt hänsyn tagas ej blott till den förändring av vattenstånds- och

avrinningsförhållanden som orsakas genom företaget och den olägenhet eller

fördel vilken härigenom uppkommer för den kringliggande bygden. Även den

kostnad som är förenad med företaget samt företagets ekonomiska betydelse

för varje särskilt strömfall skall beaktas. Utredningen har riktat viss kritik

mot lagstiftningens utformning i detta avseende och ansett att avgifterna bör

bestämmas inom latituden oberoende av kostnaderna för och båtnaden av

företaget. Enligt utredningens mening kan eljest uppkomma orättvisor och

ojämnhet i tillämpningen. Det synes dock tveksamt om det finns anledning

att ändra lagen på denna punkt. Redan nu torde i praxis huvudvikten läggas

vid företagets verkningar för den kringliggande bygden. Domstolen bör emel­

lertid ha möjlighet att vid fastställandet av avgiftens storlek även beakta

kostnaderna för företaget och regleringens ekonomiska betydelse för de oli­

ka strömfallen. Det må i detta sammanhang erinras om vad förut anförts

beträffande regleringsavgift för outbyggt strömfall. Jag anser mig därför

icke böra förorda, att utredningens förslag i denna del genomföres.

Utredningens förslag om förkortning av giltighetstiden

för avgiftsbeslut från tjugu till tio år har genomgående tillstyrkts

eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Ehuru tätare ompröv­

ningar av avgiftsbeloppen medför visst merarbete för vattendomstolarna, vill

även jag tillstyrka förslaget i denna del.

I detta sammanhang torde få beröras ett av kammarkollegiet i dess yttran­

de framställt förslag om införande av bestämmelser om gemensam avgift

för olika regleringsförelag inom samma vattenområde, vartill tillstånd läm­

nats vid skilda tidpunkter. Enligt förslaget skulle sådan avgift fastställas

med hänsyn tagen till de sammanlagda verkningarna av de olika reglering­

arna, varigenom enligt kollegiets mening bl. a. skulle vinnas en lämpligare

avvägning av avgiften. Vissa beaktansvärda skäl talar för detta förslag, men

det kan å andra sidan vara olägligt att man vid successiv utbyggnad av en

reglering nödgas vid upprepade tillfällen undanröja äldre avgiftsbeslut för

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1959

33

fastställande av gemensam avgift. Jag kan därför icke biträda kammarkol­

legiets förslag. Härvid har jag även beaktat, att vattendomstolen får anses

ha befogenhet att utan särskilt stadgande så bestämma avgiftsperioden för

en reglering, som innebär utökning av ett äldre, avgiftsbelagt företag, att

avgiftsperioderna för de båda företagen sammanfaller (jfr prop. 1954:23

s. 58). Avgiftsbeslutet beträffande den nya regleringen bör sålunda ej om­

fatta längre tid än den, som gäller för det äldre avgiftsbeslutet.

Vad beträffar frågan om regleringsavgifternas använd­

ning finner jag i likhet med utredningen icke erforderligt att i lagen upp­

taga bestämmelser om viss fördelning av influtna avgiftsmedel mellan de

båda grupper av ändamål — allmänna ortsändamal och skadeersättningar

— vartill avgifterna må användas. I fråga om de allmänna ortsändamålen

innehåller lagtexten i sin gällande lydelse vissa exempel, nämligen jordbru­

kets främjande, särskilt genom jords torrläggning, samt beredande av till­

gång till elektrisk kraft för samfärdsel, jordbruk, hantverk eller småindustri

eller eljest för befolkningens behov. Av lydelsen framgår klart, att uppräk­

ningen ej är avsedd att vara uttömmande. Jämväl andra allmänna ändamål

kan tillgodoses, exempelvis naturskyddet. Av en vid utredningens betänkan­

de fogad redogörelse framgår också, att avgifterna kommit till användning

för mångskiftande ändamål. Något behov av att ändra lagreglerna på denna

punkt torde därför icke föreligga.

Norra avdelningen av Sveriges advokatsamfund har i detta sammanhang

ifrågasatt ändringar i vattenlagens ersättningsbestämmelser i syfte att vissa

ändamål som för närvarande blott kan tillgodoses genom regleringsavgifter

skall kunna direkt kompenseras genom ersättning. Detta förslag är jag dock

icke beredd att upptaga i detta sammanhang.

Beslutanderätten i ärenden om bidrag av avgiftsmedel till all­

männa ortsändamål torde såsom hittills böra ankomma på Kungl. Maj :t.

Under remissbehandlingen har framförts förslag att vattenrättsdomaren

skall höras i sådana ärenden. Detta sker redan nu regelmässigt i praxis, och

särskild föreskrift härom torde ej vara erforderlig.

Ansökan att utfå bidrag av avgiftsmedel såsom gottgörelse för skada, för

vilken vattendomstolen icke bestämt ersättning, skall enligt gällande regler

prövas av vattenrättsdomaren och två av honom tillkallade vattenrättsnämn-

demän. Ett par vattenrättsdomare har vid remissbehandlingen framhållit, att

tillgång till vattenrättsingenjörernas tekniska sakkunskap ofta är nödvändig

eller önskvärd i dessa ärenden, som äger stor likhet med vattenmål, vari frå­

ga är om ersättning för annan oförutsedd skada. Denna synpunkt finner jag

beaktansvärd. Det synes ändamålsenligt att, förutom vattenrättsdomaren och

de båda vattenrättsnämndemännen, en eller två vattenrättsingenjörer del­

tager i avgörandet av dessa ärenden. En sådan reform torde icke påkalla

ändring i fullföljdsreglerna. Mot besluten i dessa ärenden bör sålunda, liksom

nu gäller, talan få föras hos Kungl. Maj :t genom besvär i administrativ ord­

ning.

It

Bihang till riksdagens protokoll 1959. i samt. Nr 31

Kungl. Maj.ts proposition nr 3t år 1959

34

Med frågan om avgiftsmedlens användning sammanhänger spörsmålet om

tolkningen av bygdebegreppet. I likhet med utredningen anser jag

ej möjligt att i lagtexten närmare definiera detta begrepp. Såsom utredning­

en framhållit bör bygdeområdet ej avgränsas för snävt. Det kan sålunda ej

anses riktigt att dit hänföra endast trakten kring själva regleringsbassängen.1

Det må i detta sammanhang framhållas, att de utredningar, som i skilda

sammanhang verkställts beträffande bygdekraftinstitutet och som bl. a. av­

sett bestämningen av bygdebegreppet i samband med detta institut, ännu ej

lett till lagstiftningsåtgärder.

Kungl. Maj. ts proposition nr 31 år 1959

Utredningen har framlagt förslag om regler som skulle möjliggöra för-

skottsinbetalning av viss del av de för en avgiftsperiod bestämda

årliga avgifterna. Behovet av avgiftsmedel har enligt utredningen i allmän­

het visat sig vara störst vid tiden för ett företags begynnelse, och man kan

med å. liga avgifter icke påräkna, att medel genast skall finnas disponibla för

ifrågakommande ändamål. Utredningens förslag innebär, att vattendomsto­

len skall givas möjlighet att, om parterna är ense därom, ålägga företagaren

att omedelbart erlägga intill hälften av det kapitaliserade värdet av regle-

ringsavgifterna för en avgiftsperiod, medan återstoden skall jämnt fördelas

under perioden.

I vissa fall har en ordning liknande den ifrågasatta redan praktiserats på

så sätt, att regleringsintressenterna ställt ett större belopp till förfogande

exempelvis för elektrifiering av bygden, vilket belopp därefter successivt

återbetalats till intressenterna genom kvittning å förfallna regleringsav-

giftsbelopp. Da förfarandet synes ändamålsenligt, förordar jag att det lag­

fästes genom en föreskrift, som möjliggör att strömfallsägaren kan åläggas

att på en gång inbetala viss del av de för en tioårsperiod bestämda avgifter­

na. Såsom förutsättning för sådant åläggande bör gälla att yrkande därom

framställes av den myndighet som har att i vattenmål tillvarataga bygde-

intressena, nämligen kammarkollegiet. Det kan förutsättas, att kollegiet ge­

nom hänvändelser till vederbörande länsstyrelse och kommuner gör sig un­

derrättat om det omedelbara behovet av avgiftsmedel. På vattendomstolen

bör sedan ankomma att pröva om förfarandet i det särskilda fallet är erfor­

derligt och lämpligt. Domstolen har därvid att beakta i vad mån inom byg­

den föreligger behov av åtgärder, som påkallar att ett större engångsbelopp

ställes till förfogande. Att, såsom utredningen förutsatt, alltid kräva ström-

fallsägarens medgivande synes mig icke vara behövligt. Självfallet bör dock

vid prövningen även dennes intresse beaktas.

\ attendomstolens beslut om förskottsinbetalning bör avse uteslutande

den tioårsperiod, för vilken avgörandet gäller. Vad i 4 kap. 14 § femte styc­

ket vattenlagen föreskrives beträffande giltigheten av förut meddelad av-

1 Jfr även uttalanden av föredragande

andra lagutskottet i uti. 1944: 33 s. 28.

departementschefen i prop. 1941: 169 s. 68 och av

35

giftsbestämmelse för senare avgiftsperiod, om ny prövning icke påkallats,

bör således icke gälla i fråga om beslutet om förskottsinbetalning.

Såsom utredningen föreslagit bör möjligheten att föreskriva förskottsin­

betalning begränsas till att avse högst hälften av de för en tioårsperiod be­

stämda avgifterna. Återstoden bör jämnt fördelas under perioden. Det en­

gångsbelopp, som skall erläggas förskottsvis, bör motsvara värdet av ifråga-

kommande del av de årliga avgifterna, diskonterat till tiden då betalning

skall ske.

För genomförande av den nu förordade revisionen av grunderna för reg-

leringsavgifterna påkallas ett flertal ändringar i 4 kap. 14 § vattenlagen.

Första stycket bör kompletteras med de bestämmelser, som påkallas av att

korttidsreglering skall inrymmas bland de avgiftsbelagda företagen. I sam­

band därmed synes i förtydligande syfte nuvarande sista punkten av stycket

böra språkligt jämkas. Reglerna om maximi- och minimigränserna för av­

giftens belopp torde lämpligen böra föras till tredje stycket.

I paragrafens femte stycke bör giltighetstiden för vattendomstolens av­

görande i enlighet med vad i det föregående förordats ändras från tjugu till

tio år.

Slutligen torde till paragrafen få fogas ett nytt sjätte stycke med regler

angående förskottsbetalning.

Föreskrifter angående ändrad ordning för handläggning av sådana ären­

den, som avser bidrag av avgiftsmedel såsom gottgörelse för skada, torde

få meddelas i administrativ ordning.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1959.

Med hänsyn till att den nya lagstiftningen innebär ökade förpliktelser

för regleringsföretagen torde dess tillämplighet på redan befintliga företag

böra i viss mån begränsas. Avgift bör sålunda ej utgå för äldre korttids-

regleringar, och den nya avgiftslatituden bör överhuvud ej göras tillämplig

på äldre regleringsföretag. Det synes däremot ej föreligga hinder att i fråga

om de äldre företagen tillämpa den nya lagens regler om avgiftsperiodens

längd och om förskottsbetalning. Dock bör nya lagen icke i något fall göras

tillämplig med avseende å den tidrymd av tjugu år, för vilken vattendomsto­

lens vid ikraftträdandet gällande avgörande skall gälla.

Bestämmande för huruvida äldre eller ny lag skall tillämpas i angivna

hänseenden bör vara den dag, då vattendomstolens beslut om tillstånd till

reglering gavs och alltså icke den dag, då tillståndsbeslutet vann laga kraft.

Skulle tillstånd undantagsvis givas först i högre instans, bör vad nu sagts

tillämpas på den högre instansens beslut. I

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats för­

slag till

lag om ändrad lydelse av A kap. 1A § vattenlagen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1959

36

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget, av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i 87 § regeringsfor­

men omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­

lan bifaller Hans Maj :t Konungen.

Kungi. Maj. ts proposition nr 31 år 1959

Ur protokollet:

Trygve Hellners

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1959

37

Bilaga

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 kap. 14 § vattenlagen

Härigenom förordnas, att 4 kap. 14 § vattenlagen den 28 juni 1918 (nr

523j1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

4 kap.

14

Varder genom vattenreglering, som

verkställes jämlikt denna lag, den ut­

tagbara vattenkraften i det eller de

strömfall, för vilkas räkning regle­

ringen utföres, ökad med i medeltal

femhundra turbinhästkrafter, vare

ägare av sådant strömfall pliktig att

för nedan angivna ändamål erlägga en

årlig avgift av minst tjugu öre och

högst sex kronor för varje turbinhäst-

kraft, varmed genom regleringen den

uttagbara vattenkraften i strömfallet

i medeltal blivit ökad. Medför vatten­

reglering sådan ändring av vatten-

föringen under året att förut uttagbar

vattenkraft kan utnyttjas på fördel­

aktigare sätt, skall, med avseende å

skyldighet att erlägga dylik avgift, så

stor del av vattenkraften, som svarar

mot förhöjningen av dennas värde,

anses såsom ökning av den uttagbara

vattenkraften.

§•

Varder genom vattenreglering, som

verkställes jämlikt denna lag, den

uttagbara vattenkraften i det eller de

strömfall, för vilkas räkning regle­

ringen utföres, ökad med i medeltal

femhundra turbinhästkrafter, vare

ägare av sådant strömfall pliktig att

för nedan angivna ändamål erlägga

en årlig avgift, beräknad på grundval

av det antal turbinhästkrafter, var­

med genom regleringen den uttagbara

vattenkraften i strömfallet i medeltal

blivit ökad. Medför vattenreglering

sådan ändring av vattenföringen un­

der året att förut uttagbar vatten­

kraft kan utnyttjas på fördelaktigare

sätt, skall, med avseende å skyldig­

het att erlägga dylik avgift, så stor

del av denna vattenkraft, som svarar

mot förhöjningen av dess värde, an­

ses såsom ökning av den uttagbara

vattenkraften. Lag samma vare be­

träffande vattenreglering, som med­

för sådan ändring av vattenföringen

under veckan eller dygnet, att vat­

tenkraft kan utnyttjas på fördelak­

tigare sätt.

1

Senaste lydelse se SFS 1955:312.

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1959

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Medför vattenregleringen-------------

nu nämnts.

Beloppet av avgiften skall av vat­

tendomstolen bestämmas särskilt för

varje strömfall; och bör härvid hän­

syn tagas dels till den större eller

mindre förändring av vattenstånds-

och avrinningsförhållanden, som ge­

nom företaget förorsakas, och den

olägenhet eller fördel, vilken härige­

nom uppkommer för den kringlig­

gande bygden, dels ock till den stör­

re eller mindre kostnad, som är för­

enad med företaget, samt företagets

ekonomiska betydelse för varje sär­

skilt strömfall.

Avgift skall----------- för företaget.

Vattendomstolens avgörande gälle

för en tidrymd av tjugu år i sänder,

första gången räknat från det kalen­

derår, under vilket tillståndet till vat­

tenregleringen först tagits i anspråk.

Varder ej genom ansökan hos vatten­

domstolen under nittonde året av så­

dan tidsperiod ny prövning påkallad

av strömfallets ägare eller av myndig­

het, som Konungen bestämmer, skall

den förut meddelade bestämmelsen

lända till efterrättelse jämväl för näs­

ta period. Älägges ägare av strömfall

enligt andra stycket att gälda avgift,

skall avgörandet första gången ej gäl­

la längre än den tid, som gäller för

annan avgift enligt denna §, vilken

förklarats skola utgå med anledning

av företaget. Varder strömfall be­

byggt efter det avgift bestämts, äge

vattendomstolen, ändå att tid, som

Medför vattenregleringen -------- —

nu nämnts.

Avgiften skall av vattendomstolen,

särskilt för varje strömfall, bestäm­

mas till belopp, utgörande minst tre

och högst åtta kronor för varje tur-

binhästkraft; och bör härvid hänsyn

tagas dels till den större eller mindre

förändring av vattenstånds- och av­

rinningsförhållanden, som genom fö­

retaget förorsakas, och den olägenhet

eller fördel, vilken härigenom upp­

kommer för den kringliggande byg­

den, dels ock till den större eller

mindre kostnad, som är förenad med

företaget, samt företagets ekonomis­

ka betydelse för varje särskilt ström­

fall. Om särskilda skäl föranleda där­

till, må avgiften bestämmas till lägre

belopp än förut sagts, dock minst

femtio öre för varje turbinhästkraft.

Avgift skall------------ för företaget.

Vattendomstolens avgörande gälle

för en tidrymd av tio år i sänder,

första gången räknat från det kalen­

derår, under vilket tillståndet till vat­

tenregleringen först tagits i anspråk.

Varder ej genom ansökan hos vatten­

domstolen under nionde året av så­

dan tidsperiod ny prövning påkallad

av strömfallets ägare eller av myndig­

het, som Konungen bestämmer, skall

den förut meddelade bestämmelsen

lända till efterrättelse jämväl för näs­

ta period. Ålägges ägare av strömfall

enligt andra stycket att gälda av­

gift, skall avgörandet första gången

ej gälla längre än den tid, som gäl­

ler för annan avgift enligt denna §,

vilken förklarats skola utgå med an­

ledning av företaget. Varder strömfall

bebyggt efter det avgift bestämts, äge

vattendomstolen, ändå att tid, som

Kungi. Maj:ts proposition nr 31 år 1959

39

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

nyss nämnts, ej gått till ända, för

återstående tiden meddela ändrad fö­

reskrift, när det påkallas av myndig­

het, som Konungen bestämmer.

Huru avgifter------------- förordnar

Konungen.

nyss nämnts, ej gått till ända, för

återstående tiden meddela ändrad fö­

reskrift, när det påkallas av myndig­

het, som Konungen bestämmer.

På yrkande av myndighet, som

Konungen bestämmer, må vattendom­

stolen, såframt det finnes erforderligt

och lämpligt, bestämma att den för

en tioårsperiod stadgade avgiftsskyl-

digheten skall fullgöras genom att

strömfallets ägare erlägger högst

hälften av det beräknade sammanlag­

da nuvärdet av avgifterna på en gång

och återstoden genom årliga inbetal­

ningar under perioden.

Huru avgifter------------- förordnar

Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1959.

Skyldighet att gälda avgift må ej

åläggas i fråga om vattenreglering,

vartill tillstånd lämnats genom dom

som meddelats före nya lagens ikraft­

trädande, därest regleringen är av så­

dan beskaffenhet, att enligt äldre lag

avgift ej skolat utgå.

Beträffande annan vattenreglering,

vartill tillstånd lämnats före ikraft­

trädandet, skall äldre lag tillämpas

såvitt angår de gränser inom vilka

avgiften skall bestämmas; och skall

nya lagen beträffande sådan vatten-

reglering ej heller i övrigt äga till-

lämpning med avseende å den tid­

rymd av tjugu år, för vilken vatten­

domstolens avgörande i fråga om av­

gift med anledning av företaget skall

gälla.

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 31 år 1959

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 9 januari

1959.

Närvarande:

justitieråden B ^eckman ,

E. SÖDERLUND,

T ^ammelin ,

regeringsrådet N ^evrell .

Enligt lagrådet den 15 december 1958 tillhandakommet utdrag av proto­

koll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen

i statsrådet den 21 november 1958, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrå­

dets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 4 kap. 14 §

vattenlagen.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­

gits av hovrättsassessorn G. Dyrssen.

Förslaget föranledde följande lagrådets yttrande:

Avfattningen av paragrafens första stycke, som redan nu erbjuder tolk-

ningssvårigheter, skulle ytterligare kompliceras genom införande av den fö­

reslagna tredje punkten. Ur formell synpunkt är det önskvärt, att båtnad

genom förhöjning av vattenkraftens värde behandlas i en och samma punkt,

vare sig den härrör av årsreglering eller av korttidsreglering. Ändringen

i första stycket skulle då kunna, såvitt avser korttidsregleringarna, in­

skränkas till att i andra punkten orden »under året» finge utgå (jfr prop.

1944: 169 s. 70 o. f.). Att i förslaget bestämmelsen om avgiftsskyldighet

för korttidsreglering behandlats i en särskild punkt torde sammanhänga

därmed, att i fråga om sådan reglering hänsyn ansetts skola tagas till all

den vattenkraft, som genom korttidsregleringen erhåller ökat värde, däri

alltså inbegripet vattenkraft som vinnes genom en samtidigt medgiven års­

reglering. Det synes emellertid kunna förutsättas, att nämnda regel kom­

mer att beaktas vid rättstillämpningen utan att, på sätt i förslaget skett,

åtskillnad göres mellan års- och korttidsregleringar i det hänseende, var­

om nu är fråga. Lagrådet hemställer därför att ändringen i första stycket

måtte — med uteslutande av den föreslagna tredje punkten — såvitt nu är

i fråga inskränkas till borttagande av orden »under året».

Bestämmelserna skulle, efter en sådan ändring, enligt lagrådets uppfatt­

ning innebära, att båtnad som avses i andra punkten vore, efter omräkning

i turbinhästkrafter, att jämställa med båtnad av det slag som avses i första

41

punkten. Avgiftsskyldighet skulle inträda, om båtnaden kunde anses upp­

gå till i medeltal 500 turbinhästkrafter, oavsett hur denna båtnad upp­

kommit, likgiltigt alltså om den härrör enbart av tillökning i kraft eller till­

lika eller enbart av det högre kraftvärde som ernås vid års- eller korttids-

reglering. Undantag kan emellertid i praktiken följa av de övergångsbe­

stämmelser som meddelats i samband med nu ifrågavarande eller tidigare

lagändringar.

Enligt vad departementschefen anfört är avsikten att regleringsavgift

skall utgå vid alla typer av korttidsreglering. Avgiftsskyldigheten måste an­

ses komma att omfatta även korttidsreglering i anslutning till sådana däm-

ningsanordningar, som tidigare stundom gått under benämningen profilreg­

lering (jfr prop. 1944: 169 s. 12 och 28 samt NJA 1926 s. 356).

I anledning av departementschefens uttalande om förfarandet, då av­

gift skall bestämmas för en reglering, som innebär utvidgning av ett äldre,

avgiftsbelagt företag, vill lagrådet erinra om högsta domstolens stånd­

punkt i ett rättsfall, refererat i NJA 1954 s. 50.

Kungl. Maj:ts proposition nr 31 år 1959

Ur protokollet:

Clas Amilon

4 Bihang till riksdagens protokoll

1 samt. iVr 31

42

Kungi. Maj:ts proposition nr 31 år 1959

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 9 januari 1959.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

N^ilsson, S^träng, A^ndersson, L^indell, L^indström, L^ange, L^indholm,

K^ling, S^koglund, E^denman, N^etzén, J^ohansson, ^af G^eijerstam.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och jord­

bruksdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Lindell, lagrådets den 9 januari 1959 avgivna utlåtande över det till lagrådet

den 21 november 1958 remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av

4 kap. 14 § vattenlagen.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden följande.

Jag har ej något att erinra mot lagrådets ändringsförslag beträffande for­

muleringen av paragrafens första stycke. I likhet med lagrådet förutsätter

jag därvid, att avgiften för korttidsreglering skall beräknas på grundval av

all den vattenkraft som genom regleringen får ökat värde, däri alltså inbe­

gripet vattenkraft som vinnes genom en samtidigt medgiven årsreglering.

Föredraganden hemställer, att lagförslaget efter ändring i enlighet med

vad sålunda anförts måtte jämlikt 87 § regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Hirén

Stockholm 1959. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

680910