Prop. 1966:124

('med förslag till hotell- förordning',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1966

1

Nr 124

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till hotell-

förordning; given Stockholms slott den 29 april 1966.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över inrike särenden för denna dag, inhämta riksdagens ytt­ rande över härvid fogade förslag till hotellförordning.

GUSTAF ADOLF

Svante Lundkvist

Godkänd föreståndare ansvarar i tillståndshavarens ställe för att rörel­ sen utövas enligt föreskrifterna i denna förordning.

⁴ §.

För tillståndshavare, som själv förestår rörelsen, och för föreståndare skall finnas ersättare. 1 fråga om ersättare äga bestämmelserna i 3 § andra och tredje styckena motsvarande tillämpning.

Kungl. Maj:ls proposition nr 124 år 1966

3

tf

5 §•

Ansökan om tillstånd att driva hotell- eller pensionatrörelse skall vara skriftlig och åtföljas av

a) uppgift om sökandens fullständiga namn, firma och postadress samt, om sökanden tidigare haft annat släktnamn, detta;

b) för sökande, som är enskild person, uppgift om födelsetid och yrke eller titel samt bevis att han ej är omyndig eller i konkurstillstånd;

c) uppgift om fullständigt namn, födelsetid och yrke eller titel för den som utsetts till föreståndare eller ersättare samt bevis att han ej är omyndig;

d) uppgift om belägenheten av den byggnad eller lägenhet där rörelsen avses skola drivas, det största antal gäster som skall kunna mottagas sam­ tidigt och det största antal gästrum som rörelsen skall omfatta;

e) om byggnadslov meddelats för hotellet eller pensionatet, handlingar som visa att så skett.

Beviljas tillstånd skall skriftligt bevis utfärdas. Har byggnadslov ej med­ delats och är ej uppenbart att det icke behöves, skall beviset innehålla erinran om att byggnadslov kan fordras. Finnes ej godkänd ersättare eller, i fall när föreståndare skall finnas enligt 3 §, godkänd föreståndare, skall i beviset anges att tillståndet icke får utnyttjas förrän ersättare eller före­ ståndare utsetts och godkänts. Avskrift av beviset skall tillställas bygg­ nadsnämnden, brandchefen och hälsovårdsnämnden.

Om godkännande av föreståndare eller ersättare skall skriftligt bevis utlärdas.

6

§.

Om tillståndshavare avlider, försättes i konkurs eller förklaras omyndig, får rörelsen fortsättas under högst ett år. Fortsattes rörelsen, skall före­ ståndare enligt 3 § finnas för denna.

Om godkänd föreståndare ej redan finnes, skall inom två månader från dödsfallet, första borgenärssammanträdet eller omyndighetsförklaringen ansökan göras om godkännande av föreståndare. Godkännes icke förestån­ daren, skall polismyndigheten lämna den som driver rörelsen tillfälle att

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1966

Ansvarsbestämmelser m. m.

16 §.

Till böter dömes den som

a) utan tillstånd driver hotell- eller pensionatrörelse som avses i 2 §;

b) driver hotell- eller pensionatrörelse utan godkänd föreståndare, när sådan skall finnas, eller utan godkänd ersättare.

17 §.

Till böter eller, om omständigheterna äro försvårande, fängelse i högst sex månader dömes

a) den som underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet enligt 13 § andra stycket eller 14 § eller som vid fullgörande av sådan anmälnings­ skyldighet lämnar oriktig uppgift;

b) gäst som i fall som avses i 13 § första eller andra stycket lämnar oriktig uppgift;

om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken.

18 §.

Till böter, liögst femhundra kronor, dömes den som underlåter att

a) fullgöra anmälningsskyldighet enligt 8 §;

b) enligt 11 § föranstalta om undersökning eller anskaffa eller förvara intyg;

c) enligt 13 § avfordra gäst uppgift, förvara den i gästförteckning eller göra anteckningar däri;

d) iakttaga bestämmelserna om gästförteckning i 15 § första stycket.

19 §.

Är tillståndshavare icke lämplig att driva rörelsen av den anledningen att han upprepade gånger funnits skyldig till brott mot denna förordning eller åsidosatt annan bestämmelse som gäller för rörelsen och trots anmaning underlåtit att vidtaga rättelse inom skälig tid eller av annan anledning, skall polismyndigheten återkalla tillståndet.

Är godkänd föreståndare eller ersättare icke lämplig att förestå rörelsen av den anledningen att han upprepade gånger funnits skyldig till brott mot denna stadga eller åsidosatt annan bestämmelse som gäller för rörelsen och trots anmaning underlåtit att vidtaga rättelse inom skälig tid eller av annan anledning, skall polismyndigheten återkalla godkännandet eller, om särskilda skäl föreligga, återkalla tillståndet för rörelsen.

Innan tillstånd eller godkännande återkallas, skall den som beröres av återkallelse!! beredas tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan olägenhet.

20

§.

Om det är nödvändigt för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet, äger polismyndigheten vid vite förbjuda hotell- eller pensionatrörelse, för vilken icke fordras tillstånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 121 år 1966

7

21

§.

För att tillse att bestämmelserna i denna förordning iakttagas äger polis­ myndigheten tillträde till hotell och pensionat.

22

§.

Talan mot polismyndighetens beslut enligt denna förordning föres hos länsstyrelsen genom besvär.

Talan mot länsstyrelsens beslut föres hos Konungen genom besvär.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967, då stadgan den 8 juni 1917 (nr 474) angående hotell- och pensionatrörelse skall upphöra att gälla.

Tillstånd enligt stadgan att driva hotell- eller pensionatrörelse gäller som tillstånd enligt förordningen. Tillstånd som enligt 3 § i stadgan meddelats föreståndare för hotell- eller pensionatrörelse, vilken drives av bolag, för­ ening eller annan samfällighet, anses som tillstånd för bolaget, föreningen eller samfälligheten och som godkännande av föreståndaren.

Drives vid förordningens ikraftträdande rörelse för vilken fordras till­ stånd enligt förordningen och har tillstånd icke behövts enligt stadgan, får rörelsen fortsättas till utgången av juni 1967 utan tillstånd. Sökes tillstånd dessförinnan, får rörelsen fortsättas även därefter till dess tillståndsären- det avgjorts slutligt.

Skall enligt förordningen ersättare för tillståndshavare eller föreståndare finnas i hotell- eller pensionatrörelse som drives vid förordningens ikraft­ trädande, får rörelsen fortsättas till utgången av juni 1967 utan ersättare. Sökes godkännande av ersättare dessförinnan, får rörelsen fortsättas även därefter till dess ärendet om godkännande av ersättare avgjorts slutligt.

Ärende om hotell- eller pensionatrörelse, vilket före förordningens ikraft­ trädande anhängiggjorts hos länsstyrelse som första instans men icke slut­ ligt avgjorts av länsstyrelsen före ikraftträdandet, skall överlämnas till polismyndigheten för vidare handläggning enligt förordningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1966

9

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 29 april

1966.

Närvarande: Statsministern

E

rlander

,

ministern för utrikes ärendena

N

ilsson

,

statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

indström

, L

ange

, K

ling

, E

denman

, J

ohansson

,

H

ermansson

, H

olmqvist

, A

spling

, P

alme

, S

ven

-E

ric

N

ilsson

, L

und

­

kvist

, G

ustafsson

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler statsrådet Lundkvist fråga om ny lagstiftning om hotell och pensionat samt anför.

Inledning

Enligt bemyndigande av Kungl. Maj :t tillkallade chefen för handels­ departementet i november 1948 fem sakkunniga för att verkställa en av Svenska turisttrafikförbundet begärd utredning om den utländska turist- trafiken till Sverige. I direktiven uttalades att utredningsmännen bl. a. bor­ de se över gällande hotellstadga samt föreslå de ändringar och tillägg, som kunde finnas påkallade. Enligt departementschefen framstod det däremot som ovisst, om förhållandena i vårt land var sådana att här borde införas en mera detaljerad hotellagstiftning av den art, som förekommer i vissa mera utpräglade turistländer.

De sakkunniga* 1 — vilka antog benämningen 1948 års utredning angående turisttrafiken från utlandet (turistutredningen) — lämnade i oktober 1951 ett betänkande med titeln »Turisttrafiken från utlandet» (SOU 1951:49).

över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av byggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, statskontoret, statens sakrevision, va­ lutakontoret, generaltullstyrelsen — som överlämnat yttranden från tull­ direktionen i Malmö och tullkammaren i Hälsingborg — kommerskollegium — som överlämnat yttranden från handelskamrarna i Stockholm, Göteborg,

1 De sakkunniga val' dåvarande statssekreteraren i folkhushållningsdepartementet, numera f. d. direktören Einar Engelstedt (ordförande), bankdirektören Gunnar Månsson, fil. lic. Gustaf Munthe, dåvarande chefredaktören, numera landshövdingen Gösta Elfving och direktören Ivan Ohlson. Som särskilda sakkunniga förordnades sedermera byråchefen i inrikesdepartementet Erik Sjöholm, direktören för Frimurarhotellet i Linköping Olof Rudbeck, avdelningsdirektören i byggnadsstyrelsen Erik Wannfors, riksbrandinspektören Axel Axelsson och arkitekten Nils Einar Eriksson.

11

styrelsen, kontrollstyrelsen, kommerskollegium — som bifogat yttranden av samtliga elva handelskammare — överståthållarämbetet — som bifogat yttranden från polismyndigheten och förste stadsläkaren i Stockholm — statens hyresråd, samtliga länsstyrelser — vilka bifogat yttranden från sammanlagt två länsläkare, 83 polismyndigheter, två byggnadsnämnder och två länsturisttrafikförbund — utlänningsutredningen, Svenska turisttrafik- förbundet, Svenska turistföreningen, Sveriges hotell- och restaurangför­ bund, Svenska turisthotellens riksförbund, RESO, Sveriges centrala restau­ rangaktiebolag (de fyra sistnämnda gemensamt yttrande), Hotell- och restauranganställdas förbund, Motororganisationernas samarbetsdelegation

(gemensamt organ för Motormännens riksförbund, Kungl. automobilklub- ben och Motor förarnas helnykterhetsförbund), Svenska resebyråföreningen, Svenska brandbefälets riksförbund, Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

12

Knngl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

Gällande bestämmelser

De grundläggande bestämmelserna i ämnet finns i stadgan (ten 8 juni 1917 (nr 474) angående hotell- och pensionat rörelse. Denna innehåller fyra av­ delningar, nämligen avdelning I om vad som förstås med hotell- eller pen­ sionatrörelse och om tillstånd att utöva sådan rörelse, avdelning II med föreskrifter om skydd mot eldfara, avdelning III om kontroll över resande samt avdelning IV med allmänna bestämmelser.

I avdelning I stadgas (1 §), att med hotell- eller pensionatröi-else förstås sådan verksamhet som avser att åt resande eller andra mot betalning till­ handahålla möblerad bostad, vare sig ensamt eller i förening med förpläg- nad. Med hotell eller pensionat förstås byggnad eller lägenhet, som används för rörelsen. Som resande anses envar, medan han uppehåller sig utanför mantalsskrivningsorten. Utlänning är alltid att betrakta som resande.

För att driva hotell- eller pensionatrörelse fordras i allmänhet tillstånd (2—4 §§).

Används för rörelsen byggnad eller lägenhet, som innehåller högst fyra rum som är avsedda att härbärgera högst åtta gäster, fordras inte tillstånd om byggnaden eller lägenheten inte utgör del av hotell eller pensionat av större omfattning (4 §). På sådan byggnad eller lägenhet tillämpas inte be­ stämmelserna i avdelning II om skydd mot eldfara. År hotellet avsett för högst sexton gäster och har det högst åtta rum, behöver endast en del av dessa bestämmelser tillämpas. I stället bestämmer tillståndsmyndigheten i varje särskilt fall vilka åtgärder som skall vidtas till skydd mot eldfara. Av bestämmelserna i avdelning III skall meddelade föreskrifter om skyldig­ het att avfordra resande vissa uppgifter obligatoriskt tillämpas endast be­ träffande utländsk resande. Vid den tid då turistutredningens betänkande avgavs gällde enligt 4 §, att rörelse för vilken tillstånd inte behövdes skulle anmälas hos polismyndigheten.

Tillstånd att driva hotell- eller pensionatrörelse söks i allmänhet hos läns­ styrelsen. Vid ansökningen skall fogas bl. a. ritningar och beskrivning över den lägenhet, där rörelsen skall utövas, intyg att anordningarna är tillfreds­ ställande med hänsyn till de sanitära förhållandena samt intyg att sökanden gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet, råder över sig och sin egen­ dom och i övrigt med hänsyn till rörelsens omfattning kan anses lämplig att utöva den.

När tillstånd sökts skall länsstyrelsen föranstalta om undersökning på platsen för att utröna lägenhetens beskaffenhet. I vissa fall skall förslag till brandskyddsföreskrifter upprättas. Undersökning och förslag görs av polis­ myndigheten med biträde, om det behövs, av sakkunnig person eller myndig­ het. Kostnaden för undersökning och förslag betalas av sökanden med be­ lopp som bestäms av länsstyrelsen.

18

ens förslag hotellstadgans byggnadsbestämmelser skall flyttas till den all­ männa byggnadslagstiftningen och frågar, varför inte de särskilda bestäm­ melserna till skydd mot brandfara kan överföras till brandlagstiftningen och bestämmelserna om utlänningskontrollen till utlänningslagstiftningen. Genom en sådan ordning skulle hotellstadgan kanske kunna slopas och till- ståndstvånget ersättas med anmälningsförfarande.

Utredningens förslag att byggnadsbestämmelserna rörande hotell skall flyttas till byggnadslagstiftningen tillstyrks av byggnadsstyrelsen, fjorton länsstyrelser, statens brandinspektion, flera länsarkitekter och länsbrandinspektörer, brandchefen i Stockholm, 1951 års byggnadsutredning och

Svenska brandskyddsföreningen.

Förslaget avstyrks av överståthållarämbetet, som anser att det för all­ mänheten är att föredra, att de föreskrifter som är grundläggande för rätten att driva hotell är samlade i en författning. Förslaget skulle också enligt ämbetets mening medföra en splittring av handläggningen. Liknande syn­ punkter framför länsbrandinspektören i Göteborgs och Bohus län.

I flera yttranden betonas vikten av att de sanitära frågorna får en till­ fredsställande lösning. Hälsovårdsnämnden och andre stadsläkaren i Stock­ holm anser, att hälsovårdsnämnd bör kontrollera om rum, som inte god­ känts som gästrum, upplåtits för gäster eller om högsta tillåtna antalet gäster överskridits.

Länsstyrelsen i Kristianstads län önskar bestämmelser om kontinuerlig kontroll genom vederbörande provinsialläkare. Enligt polismyndigheten i Örebro bör tjänsteläkare närvara vid den förutsatta årliga besiktningen. Länsstyrelsen och förste provinsialläkaren i Gävleborgs län samt Göteborgs och Bohus läns turisttrafikförening fäster särskilt uppmärksamheten vid de mindre hotellen och pensionaten, vilka enligt de nämnda länsmyndig­ heterna har de sämsta sanitära anordningarna. Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller angelägenheten av förbättrade möjligheter att ingripa mot sanitära missförhållanden inom hotell och pensionat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1966

Departementspromemorian

I promemorian anförs att hotellstadgan innehåller bestämmelser om åt­ gärder för att skapa trygghet mot brand och sanitär olägenhet samt om kontroll av hotellinnehavarens personliga lämplighet och av hotellgästerna. Både enskilda intressen av trygghet till liv och hälsa och det allmänna in­ tresset av ordning och säkerhet ligger således till grund för hotellstadgan. Kontrollen sker både då hotellbyggnaden kommer till och hotellverksam­ heten påbörjas — från gästkontrollen bortses då självfallet -— och fort­ löpande medan verksamheten pågår.

De angivna intressena bör enligt promemorian alltjämt tillgodoses i sam­ band med anordnande och drift av hotell och pensionat. Frågan huruvida

19

eller i vilken omfattning detta medför behov av en särskild liotellförfattning får bedömas mot bakgrunden av den lagstiftning på byggnads-, brand- och hälsovårdsområdena som genomförts under senare år.

Enligt 54 § byggnadsstadgan fordras byggnadslov inte bara vid nybygg­ nad och mera omfattande ändringsarbeten utan också bl. a. då byggnad eller del därav tas i anspråk för väsentligen annat ändamål än det, vartill bygg­ naden förut varit använd eller som finns angivet på godkänd ritning. Sist­ nämnda bestämmelse förutsätter inte för sin tillämpning att något bygg- nadsingrepp utförs på byggnad eller byggnadsdel, som skall tas i anspråk för nytt ändamål. I överensstämmelse härmed torde byggnadslov krävas, om t. ex. en bostadslägenhet skall tas i anspråk som hotell även om därvid inte utförs några mera omfattande ändringsarbeten. Enligt 65 § byggnadsstadgan skall föreskrifterna om byggande och byggnadslov i vissa fall tillämpas också i områden som inte omfattas av fastställd generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestämmelser. Detta gäller bl. a. då fråga är om att uppföra eller anordna hotell, för vars drivande fordras myndighets tillstånd, dvs. tillstånd enligt hotellstadgan. Även i dessa områden fordras således byggnadslov för att utan särskilda ändringsåtgärder anordna en byggnad eller del därav som hotell. I fråga om hotell, för vilka fordras myndighets tillstånd, måste alltså inom alla bebyggelseområden — vare sig planbestämmelser finns eller inte — byggnadslov inhämtas om inte lokal för hotellrörelsen redan är inrättad.

Vid prövning av ansökan om byggnadslov skall byggnadsnämnden tillse att det tillämnade företaget inte strider mot bl. a. byggnadslagen, byggnads­ stadgan eller med stöd av denna meddelade föreskrifter (56 och 65 §§ bygg­ nadsstadgan). Byggnadsstadgan uppställer krav bl. a. på skydd mot brand och sanitär olägenhet. I de anvisningar till byggnadsstadgan, som byggnads­ styrelsen f. n. utarbetar, kommer att för hotell finnas detaljerade föreskrif­ ter om både brandskydd och skydd mot sanitär olägenhet. Föreskrifterna utgör moderniserade motsvarigheter till de bestämmelser i samma ämnen som nu finns i hotellstadgans avdelning II och är avsedda att ersätta dessa. Byggnadsnämnden skall öva tillsyn över byggnadsföretag, för vilka bygg­ nadslov fordras, och får göra de besiktningar som behövs härför. Byggnads­ nämnden är skyldig att samarbeta med övriga myndigheter, vilkas verksam­ het berör nämndens arbetsområden eller vilkas bedömanden är av betydelse för nämndens verksamhet. I enlighet härmed står byggnadsnämnden i hotellärenden i kontakt med bl. a. brand- och hälsovårdsmyndigheterna. I slutbesiktning deltar ofta representanter för dem. Genom den nu angivna ordningen har, heter det i promemorian, skapats garantier för att brand­ skydds- och hälsovårdsintressena behörigen beaktas när byggnadslov be­ viljas.

Efter det att hotellverksamhet påbörjats kontrolleras brandskydd och hälsovård fortlöpande genom brandsyn respektive besiktning av hälsovårds­

Kungl. Maj. ts proposition nr 12b år 1966

20

nämnd. Statens brandinspektion har rekommenderat brandcheferna att år­ ligen förrätta regelbunden brandsyn i hotell. Eldstadsbrandsyn sker också i allmänhet årligen. Hälsovårdsstadgan föreskriver att inom hälsovårdstät- ort hotell skall besiktigas regelbundet. Vid hälsovårdsstadgans tillkomst ansågs (prop. 1958: B 46 s. 316—317, jfr med s. 171) ekonomiska hänsyn och personalbrist hindra eu i och för sig önskvärd regelbunden besiktning även utanför hälsovårdstätort. I samband därmed framhölls att hälsovårds­ nämnden givetvis är skyldig att öva tillsyn över bostadsbeståndet även utanför hälsovårdstätort och att det ligger i alla hälsovårdsnämnders in­ tresse att förrätta inspektion med en viss planmässighet. Om försummelser konstateras vid kontrollen kan ägare eller innehavare av berörd egendom åläggas att vidta rättelse. På detta sätt kan enligt promemorian de ordnings- och brandskyddsintressen tillgodoses, som ligger till grund för de bestäm­ melser i hotellstadgans avdelning II vilka inte torde bli ersatta av byggnads­ styrelsens anvisningar, nämligen 8 § andra stycket, 19 § tredje och fjärde styckena, 20 § fjärde, femte och sjätte styckena samt 21, 26, 27 och 28 §§.

Av det anförda framgår enligt promemorian att den nya byggnads-, brand- och hälsovårdslagstiftningen jämte byggnadsstyrelsens anvisningar kan till­ godose behovet av brandskydds- och hälsovårdskontroll inom hotell i sam­ band med hotellverksamhetens början och under verksamhetens gång. Före­ skrifter härom i en särskild hotellförfattning behövs därför inte längre. Avdelning II i gällande hotellstadga kan till följd härav utgå helt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 124- år 1966

Yttrandena över departementspromemorian

I åtskilliga remissyttranden framhålls att 1917 års hotellstadga är för­ åldrad och därför behöver ersättas med ny lagstiftning. Representativa för denna uppfattning är statens brandinspektion, som anför att gällande hotell­ stadga genom sin uppställning och de särskilda föreskrifternas innehåll är osedvanligt svår att tolka och tillämpa, samt länsstyrelsen i Kopparbergs län, som påpekar att de under senare år genomförda ändringarna i bygg­ nadslagstiftningen medfört att hotellstadgans tillämpning försvårats av många problem av administrativ och teknisk natur. Att den gällande hotell­ stadgan i flera avseenden blivit föråldrad framhålls särskilt av Sveriges hotell- och restaurangförbund, Svenska turisthotellens riksförbund, RESO och Sveriges centrala restaurangaktiebolag.

Den i promemorian uttalade meningen att bestämmelser, främst av byggnadsteknisk art, om brandskydd och sanitära förhållanden inte behövs i en hotellförfattning godtas i princip av så gott som alla remissorgan. Sär­ skilda uttalanden av denna innebörd gör bl. a. statens brandinspektion, medicinalstyrelsen, överståthållarämbetet, femton länsstyrelser, Svenska brandförsvarsföreningen och Svenska stadsförbundet. Avvikande mening

21

liar länsstyrelsen i Kristianstads län, som anser att de betydelsefulla be­ stämmelserna om skydd mot brandfara, vilka nu finns i hotellstadgan, bör ha bindande verkan, vilket inte blir fallet om de förs över till byggnads­ styrelsens anvisningar. Att dessa anvisningar endast är av rådgivande karak­ tär framhåller också länsstyrelsen i Västernorrlands län. I några yttranden framförs ett allmänt hållet önskemål om en ordning som innebär att alla bestämmelser om hotell återfinns på ett ställe.

Vissa av de bestämmelser i den nuvarande hotellstadgans avdelning II, vilka inte kommer att ersättas av byggnadsstyrelsens anvisningar, bör allt­ jämt finnas i en hotellförfattning, anser statens brandinspektion och brandchefen i Stockholm. De åsyftar främst bestämmelserna i 8, 19 och 20 §§ om förbud mot att i vissa hotellutrymmen förvara lätt antändliga eller vid ut­ rymning hinderliga föremål. Brandchefen i Göteborg anser att ordningsreg­ ler av detta slag måste fastslås i någon form och då lämpligen i anvisningar från statens brandinspektion. Polismyndigheten i Malmö reagerar mot för­ slaget att slopa dessa viktiga säkerhetsbestämmelser, som skall iakttas av hotellägare och hotellföreståndare och som för dem kan medföra ålägganden att vidta rättelse. Erfarenheten från flera års hotellkontroll anses visa att belamring av utrymningsvägar inte sällan förekommer, vilket vid utrymning efter mörkrets inbrott kunnat innebära livsfara för hotellgästerna. Bestäm­ melserna bör därför behållas på sådant sätt att överträdelse liksom nu kan bestraffas.

Polismyndigheten i Västerås anser att brandstadgan och hälsovårds­ stadgan bör tillföras bestämmelser om årlig besiktning. Hotell- och restau­ rang anställdas förbund finner det inte tillfredsställande att hälsovårds­ stadgan föreskriver regelbunden besiktning av hotell endast i hälsovårds- tätort. Besiktningen bör vara årlig och omfatta alla hotell. Medicinalsty­ relsen vitsordar däremot att den nya byggnads- och hälsovårdslagstiftningen jämte byggnadsstyrelsens anvisningar tillgodoser behovet av hälsovårds- kontroll i hotell. Medicinalstyrelsen erinrar om att den har under arbete nya anvisningar om bostäder, samlingslokaler och bostadsinspektion, vilka kommer att komplettera befintliga föreskrifter om hälsovårdskontroll även i hotell.

Den nuvarande särskilda kontrollen av elektriska anläggningar i hotell är enligt statens brandinspektion av värde från brandförsvarssynpunkt och bör enligt länsstyrelsen och länsbrandinspektören i Kopparbergs län be­ hållas eftersom brandbefälet inte är utbildat för denna uppgift. Samma upp­ fattning har kommerskollegium. Skulle det, exempelvis med hänsyn till en ny hotellförfattnings allmänna konstruktion, inte befinnas lämpligt att be­ hålla en bestämmelse härom, anser sig kollegiet nödsakat att utfärda sär­ skilda bestämmelser i ämnet, v ilket vore mindre lämpligt eftersom det skulle öka splittringen av bestämmelserna om hotell.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1966

23

trala riktlinjer behövs angående vad som bör beaktas vid bedömning av sökandes lämplighet.

Förslaget att utsträcka gästkontrollen till att gälla alla gäster oberoende av huruvida de är resande eller ej har inte föranlett något gen­ mäle.

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1966

D epar t emcii t spromemorian

I fråga om kvalifikationskrav för hotellvärdar framhålls i departementspromemorian att god ordning och tillfredsställande skötsel i övrigt är av väsentlig betydelse för hotellets gäster, inte bara för deras trev­ nad och bekvämlighet utan också för deras trygghet till liv och hälsa. God ordning krävs även i det hänseendet att hotellet inte får bli ett tillhåll för kriminellt belastade eller andra asociala individer. Av den som utövar hotell­ rörelse måste därför krävas ansvarskänsla, pålitlighet och redbarhet. I över­ ensstämmelse med vad turistutredningen föreslagit och remissinstanserna godtagit anses i promemorian att man inte bör ställa upp fordran på teore­ tiska insikter av något slag eller viss branscherfarenhet. En föreskrift i äm­ net bör lämpligen få en formulering som ansluter sig till rusdrycksförsälj- ningsförordningens föreskrift beträffande utskänkningsinnehavare (40 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954, nr 521). Det bör sålunda stadgas, att den som skall förestå hotellrörelse — vare sig han är innehavare av rörelsen eller är särskild föreståndare eller ersättare för sådan —- skall ha gjort sig känd för ordentlighet och med hänsyn till per­ sonliga egenskaper i övrigt och andra förhållanden finnas lämpligen böra utöva rörelsen. Krav på personlig lämplighet uppställs i åtskilliga andra författningar om näringsutövning, t. ex. beträffande realisation, gårdfari- handel, pantlånerörelse, skrothandel, yrkesmässig automobiltrafik samt utminutering och utskänkning av Öl.

Bestämmelser om kvalifikationskrav för hotellvärdar kan enligt prome­ morian inte lämpligen infogas i någon av de förut berörda författningarna om byggnadsväsendet, hälsovården eller brandförsvaret utan bör som hit­ tills finnas i en särskild hotellförfattning.

I promemorian konstateras, liksom i turistutredningens förslag och ytt­ randena över det, att bestämmelser om gäst kontroll i hotell inte kan undvaras. Promemorieförslaget innebär att gästkontrollen omfattar alla gäster och i princip utformas i överensstämmelse med nuvarande bestäm­ melser. Hotellgästerna indelas således i tre kategorier, nämligen svenskar, medborgare i de övriga nordiska länderna och övriga utlänningar. Olika regler gäller för dessa kategorier och reglerna återfinns i både hotellförfatt­ ningen och utlänningskungörelsen. I utlänningskungörelsen finns bestäm­ melser om skyldighet för den som upplåter bostad åt utlänning att avfordra denne vissa uppgifter och hos polismyndigheten anmäla utlänningens an­

24

komst och avflyttning m. in. Bestämmelserna gäller inte medborgare i Dan­ mark, Finland, Island eller Norge. I hotellstadgan har intagits föreskrifter om kontroll av resande, som är medborgare i något av dessa länder eller i Sverige. Bestämmelser om kontroll av hotellgäster som är svenska medbor­ gare kan, sägs det i promemorian, inte lämpligen tas in i utlänningskungö- relsen utan bör alltjämt ha sin plats i en författning om hotellverksamhet.

Av det anförda följer enligt promemorian att bestämmelser om gäst­ kontroll, motsvarande dem i gällande hotellstadgas avdelning III, alltjämt behövs.

Det erinras i promemorian om att behovet av fortlöpande tillsyn över brandförsvaret och de sanitära förhållandena i hotell enligt förslaget helt skall tillgodoses genom brandstadgans och hälsovårdsstadgans föreskrifter. Vidare framhålls att polisens allmänna uppgift att svara för ordning och säkerhet givetvis omfattar övervakning av hotellrörelser. Polismyndighet är på grund härav skyldig att företa erforderliga inspektioner av hotell. En hotellförfattning behöver alltså enligt promemorian inte heller innehålla några särskilda bestämmelser om regelbunden besiktning av poli­ sen. Däremot anses i promemorian en särskild föreskrift om polismyndig­ hetens rätt till tillträde till hotell erforderlig för att det skall vara möjligt för myndigheten att tillse att de bestämmelser iakttas som gäller för hotell­ rörelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

Yttrandena över departementspromemorian

Behovet av en särskild hotellförfattning med bestämmelser om utövarens lämplighet, gästkontroll och om vad som i övrigt behövs för att skapa god ordning i hotell har vid remissbehandlingen inte varit föremål för delade meningar.

Promemorieförslaget att som kvalifikationskrav för den som utövar hotellrörelse skall uppställas endast ordentlighet och lämplighet biträds av kommerskollegium, polismyndigheterna i Kristianstad och Häl­ singborg samt handelskammaren i Gävle.

Krav på redbarhet bör uttryckligen ställas, anser länsstyrelsen i Gotlands län, som behandlar förslaget att utforma kvalifikationsbestämmelserna i nära överensstämmelse med rusdrycksförsäljningsförordningens motsvaran­ de föreskrifter och anför.

Länsstyrelsen vill i nämnda avseende framhålla, att de krav, som bör ställas på den som driver utskänkning, icke torde helt sammanfalla med kraven på den som driver hotellrörelse. Den senare har, i motsats till den förre, normalt att i sin rörelse mottaga värdefull egendom som tillhör hotell­ gästerna. Med hänsyn härtill förordar länsstyrelsen, att i författningstexten inskrives ett krav att vederbörande skall ha gjort sig känd även för redbar­ het. Nämnda kvalifikationskrav återfinns i lagen om pantlånerörelse och i förordningen angående handel med skrot, lump och begagnat gods.

25

Även polismyndigheten i Piteå förordar krav på redbarhet. Polismyndig­ heten i Oskarshamn föreslår som kvalifikationsvillkor att hotellinnehavare kan bedömas ha ekonomiska förutsättningar att driva hotellrörelse.

Under åberopande av vad som gäller tillstånd till yrkesmässig trafik anser polismyndigheten i Västerås det önskvärt med krav på erfarenhet och veder­ häftighet för den som utövar hotellrörelse. Hotell- och restauranganställdas förbund föreslår att bestämmelser införs om krav på yrkeskunnande och att viss kompetens i form av inhämtade kurser föreskrivs.

I flera yttranden framhålls att de föreslagna bestämmelserna om gäst­ kontroll är svåröverskådliga. Sålunda anför överståthållarämbetet att uppdelningen av hotellgästerna i tre kategorier — svenskar, medborgare i de övriga nordiska länderna och övriga utlänningar ■— med olika föreskrifter för varje kategori och två tillämpliga författningar, utlänningskungörelsen och hotellstadgan, gör reglerna invecklade.

Olika förslag till reformer förs fram i yttrandena. Länsstyrelsen i Söder­ manlands län förordar gemensamma bestämmelser för svenskar och med­ borgare i de övriga nordiska länderna. Svenska turistföreningen önskar för­ enklat anmälningsförfarande i fråga om utlänningar. Förslag som innebär minskad och förenklad gästkontroll framläggs vidare av en del handels­ kammare och av branschorganisationerna. Den föreslagna skyldigheten för hotellen att lämna uppgifter till polisen medför sålunda enligt Stockholms handelskammare betydande arbete och avsevärda kostnader. Handelskam­ maren önskar en särskild översyn av kontrollreglerna, varvid enhetliga regler för alla de nordiska länderna bör eftersträvas. Liknande synpunkter anför Östergötlands och Södermanlands handelskammare samt handelskamrarna i Göteborg, Karlstad och Gävle. Vad handelskamrarna sålunda anfört bör beaktas enligt kommerskollegium, som anser att en hotellrörelse inte bör belastas med en mera omfattande gästkontroll än som betingas av poli­ siära skäl och säkerhetshänsyn. Kollegiet rekommenderar en översyn av de föreslagna reglerna om denna kontroll innan en ny hotellförfattning ut­ färdas.

Enklare bestämmelser om gästkontrollen förordar även Svenska resebyrå­ föreningen och Motororganisationernas samarbelsdelegation, som upplyser att berörda branschorganisationer vid flera tillfällen förklarat att uppgifts- lämnandet är onödigt omfattande, komplicerat och kostnadskrävande. Dele­ gationen hemställer att kontrollreglcrna överarbetas och att därvid enhetlig­ het inom de nordiska länderna eftersträvas. Sistnämnda önskemål har även

Svenska turisttrafikförbundet.

Sveriges hotell- och restaurangförbund, Svenska turisthotellens riksför­ bund, It KS O och Sveriges centrala restaurangaktiebolag anser att hotellstad­ gans och utlänningskungörelsens bestämmelser om kontroll av hotellgäster bör bli föremål för en genomgripande översyn, varvid bestämmelserna bör göras enklare och ett enhetligt nordiskt system eftersträvas. Organisatio­

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1966

nerna sätter i fråga, om det nuvarande och det föreslagna komplicerade registreringssystemet verkligen fyller en uppgift som motsvarar arbetet med det, samt anför.

Den utlänning som vill undandra sig polisens kontroll torde ha alla möj­ ligheter därtill, antingen genom att lämna uppgifter som inte stämmer med verkligheten — exempelvis beträffande varifrån han kommer och vart han avser att resa -— eller genom att övernatta på ställen som inte har möjlig­ heter att genomföra en lika fullständig registrering som hotellen. För statis­ tiska ändamål torde hotellregistreringen knappast vara brukbar. Den lämnar i vart fall inte någon tillnärmelsevis fullständig bild av resandeströmmen i Sverige, och de upplysningar som en eventuell statistisk bearbetning skulle kunna ge kan lika väl erhållas från den statistik över exempelvis de resan­ des nationalitet, längden av deras uppehåll, beläggningen på resp. hotell o. s. v., som redan nu förs genom hotellorganisationernas försorg. Statistiska synpunkter torde för den skull icke böra lägga hinder i vägen för en för­ enkling av systemet.

Utformningen av registreringsbestämmelserna har under de senaste åren diskuterats ingående inom det Nordiska Hotell- och Restaurangförbundet. De synpunkter som framkommit hade under hand framförts till myndig­ heterna i resp. länder. De nordiska hotellorganisationerna har varit överens om att registreringsbestämmelserna bör göras enklare och enhetliga över hela Norden. För många utländska resande, särskilt amerikanerna, fram­ står Norden som ett enhetligt turistområde, särskilt sedan tull- och pass­ kontrollbestämmelserna omarbetades i slutet av 1950-talet. Några bärande skäl för att ha olika registreringsbestämmelser för hotellen kan inte rimligen föreligga. Det bör därför vara möjligt att här åstadkomma nordisk enhetlig­ het.

Statens utlänningskommission och utlänningsutredningen förklarar att promemorieförslaget inte föranleder någon erinran från de synpunkter de har att beakta.

Förslaget att polismyndighetens nuvarande årliga hotell­ besiktning skall slopas lämnas utan erinran i de flesta yttranden. Att denna besiktning bör behållas anser emellertid länsbrandinspektören i

Kristianstads län samt länsstyrelserna i Västernorrlands och Norrbottens län.

Enligt polismyndigheten i Stockholm kan visserligen den nuvarande be­ stämmelsen om årlig inspektion anses principiellt onödig med hänsyn till polisens allmänna skyldighet att utföra fortlöpande övervakning, men be­ stämmelsen bör ändå behållas för att inte denna skyldighet i framtiden skall uppfattas som mindre angelägen än hittills. Polismyndigheten i Umeå anser att den fortlöpande kontrollen knappast blir tillfredsställande enligt förslaget och anför.

Övervakningen skall utföras av minst tre olika myndigheter, brandchef, hälsovårdsnämnd och polismyndighet, var och en inom sitt område. Enhet­ lighet och samordning torde vara svår att åstadkomma. En myndighet borde ha ansvaret för kontrollen med biträde av övriga myndigheter. Periodi- citeten borde också fastställas. Med de föreslagna bestämmelserna kan gränsdragningen mellan myndigheternas kompetensområden bli svår. Vari

30

kinge län avstyrker förslaget om namnprövning med hänvisning till att ock­ så detta förslag innebär en klassificering genom offentlig myndighets för­ sorg. Namnprövning torde därjämte ha mycket begränsad betydelse från turistsynpunkt och kunde få obilliga verkningar för innehavare av äldre hotell och pensionat, vilka skulle förbjudas att använda nuvarande namn.

Liknande synpunkter anför länsstyrelserna i Kronobergs. Värmlands och

Jämtlands län. Det framhålls tillika, att om bestämmelser meddelas måste närmare direktiv ges rörande tillämpningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1966

Departementspromemorian

Vad som anförts i turistutredningens förslag och yttrandena däröver angående svårigheten att i författning precisera de faktorer som bör ligga till grund för en klassificering visar enligt promemorian klart olämpligheten av ett statligt ansvar för hotellstandarden. Mot klassifice­ ring talar också den oenhetlighet i värderingen som kan befaras om pröv­ ningen sprids ut på flera organ samt den vidlyftiga administrationsapparat särskilt för kontrolländamål som skulle fordras vid förslagets genomfö­ rande.

De nyssnämnda skälen talar emellertid, sägs det vidare i promemorian, också mot en klassificering i den form utredningen föreslagit, nämligen ge­ nom namnprövning i samband med tillståndsgivning. Antalet grans­ kade fall skulle bli lägre men vanskligheterna vid granskningen desamma. För äldre företag, vilkas namn skulle omprövas efter en viss övergångstid, kunde ett vägrat godkännande av det förut använda namnet vålla avbräck beträffande såväl anseende som inkomster. Till detta kommer att närings- organisationernas publikationer med uppgifter om faktiska förhållanden av olika slag måste anses vara en vida bättre upplysningskälla för en resenär än ett godkänt namn. Namnprövningen förefaller därför att vara både över­ flödig och mindre lämplig.

Förslaget att endast företag av viss storlek skulle få använda beteck­ ningen hotell innebär enligt promemorian att vid karakterisering av ifrågavarande rörelser hänsyn skulle tas blott till en enda faktor som där­ jämte i och för sig inte innehåller något kvalitetsmoment. I promemorian erinras om att en remissinstans vill ha vissa kvalitativa moment tillagda för att beteckningen hotell skall få användas (värme och rinnande vatten i varje rum, wc och badrum i ansluten korridor samt dygnetruntbetjäning) samt att andra remissinstanser, som anslutit sig till turistutredningens förslag, samtidigt förordat att dispenser skulle kunna meddelas beträffande hotell­ beteckningens användning. Dispenser bör emellertid enligt promemorian av naturliga skäl få förekomma endast i begränsad utsträckning. Ojämn­ heten i värderingen av företagens kvalitet skulle alltjämt i stort sett bestå. Kvalitetsbedömningen i dispensärendena skulle därjämte vara förbunden

32

skulle vara till stor fördel i den alltmer ökade kampanjen i utlandet för resor till Sverige.

Promemorieförslagen att inte föreskriva namnprövning av hotell och att beteckningen hotell skall omfatta alla hithörande rörelser biträds av kommerskollegium, länsstyrelsen i Uppsala län, polismyndighe­ terna i Hälsingborg och Piteå samt handelskammaren i Göteborg. Skånes handelskammare har sympati för namnprövning men vill inte uttala någon bestämd mening härom eftersom firmalagstiftningen är föremål för utred­ ning. För namnprövning uttalar sig endast Värmlands turisttrafikförbund.

Beteckningen hotell bör enligt handelskamrarna i Göteborg och Gävle,

Sveriges hotell- och restaurangförbund, Svenska turisthotellens riksförbund, RESO, Sveriges centrala restaurangaktiebolag och Motororganisationernas samarbetsdelegation förbehållas de rörelser för vilka tillstånd krävs. Skälet är att det från praktisk och språklig synpunkt anses otillfredsställande att så vitt skilda företeelser som exempelvis hotell, pensionat och vandrarhem förs samman under benämningen hotell. Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare vill som hotell beteckna endast vissa större rörelser, exempelvis dem med minst 20 bäddar och viss rumsstandard. En sådan gränsdragning kan lätt åstadkommas vid den tillståndsgivning som fordras för hotell av viss storlek genom att med tillstånd följer rätten att använda hotellbeteckningen i firmanamnet. Kontrollen behöver inte medföra ökat arbete för myndigheterna och konkurrensen i branschen kommer dessutom att leda till automatisk kontroll av hur beteckningen hotell används.

Värmlands turisttrafikförbund önskar skydd för beteckningen hotell och anser att den ovillkorligen bör förbehållas rörelser som är så stora att de inte lämpligen kan falla under benämningen resanderum samt dessutom erbjuder sådan service som brukar förknippas med begreppet hotell. En liknande uppfattning har Svenska turisttrafikförbundet, som anför.

Även om lagstiftningen på området väsentligen är av tekniskt-administra- tiv natur bör den dock definitionsmässigt kunna utformas så att den ger konsumenten viss vägledning och vissa garantier när det gäller för bran­ schen typiska faktorer av kvalitativ art, t. ex. i fråga om service och an­ ordningar av typen bad, dusch, wc etc. Från denna utgångspunkt finner förbundet att lagstiftarens definition av begreppet hotellrörelse är alltför vidsträckt och att det därför vore angeläget att skapa fastare kriterier för begreppen hotell, motell och pensionat.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län erinrar att rörelser, som omfattar endast ett eller ett fåtal rum, enligt förslaget betecknas som hotell. Länsstyrelsen anser detta inte lämpligt och fortsätter.

På flera håll i utlandet har en omfattande uppdelning av hotell och pen­ sionat i olika kategorier genomförts till vägledning icke minst för turisterna från andra länder. Tiden är måhända ännu icke mogen för införande i Sverige av en klassificering av hotellen genom hl. a. en namnprövning och erforderliga resurser för ändamålet torde jämväl saknas. Emellertid torde

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

37

mer gäller redan enligt brandlagen och behövs därför inte heller i en hotell­ författning. Bestämmelser om förvaring av brandfarliga vätskor finns nume­ ra i förordningen den 1 december 1961 (nr 568) om brandfarliga varor och någon motsvarighet till 20 § sjätte stycket hotellstadgan behöver därför inte behållas.

Jag anser således att föreskrifter i en särskild hotellförfattning inte be­ hövs i fråga om brandskydds- och liälsovårdskontroll i hotell i samband med hotellverksamhetens början eller under verksamhetens gång utom i fråga om besiktning av elektriska anläggningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

Ordning och säkerhet

Den nuvarande hotellstadgan kräver att den som vill driva hotellrörelse gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet samt i övrigt är lämplig. I turistutredningens förslag och departementspromemorian samt i remiss­ yttrandena anses krav av denna art alltjämt böra uppställas.

God ordning i hotell har som framhålls i departementspromemorian be­ tydelse för bl. a. hotellgästernas trygghet till liv och hälsa. Åtskilliga ord­ ningsföreskrifter som behövs för hotell har i själva verket till syfte att främja brandskydd och hälsovård. I dessa hänseenden bör ordningsintresse- na enligt min mening tillgodoses enligt brand- och hälsovårdslagstiftningen, på de sätt som jag redogjort för i det föregående. Fullständig garanti för att bestämmelserna i denna lagstiftning efterlevs i den mån det ankommer på hotellinnehavaren eller hotellföreståndare kan självfallet inte vinnas. Vä­ sentlig säkerhet härvidlag kan dock uppnås med en ordning som innebär att hotellverksamhet får utövas endast av ansvarskännande och ordentliga personer.

God ox-dning fordras även i det hänseendet att hotell inte får bli tillhåll för kriminellt belastade eller andra asociala individer. Det är ett samhälls­ intresse att hotell inte drivs på ett sätt som underlättar för sådana element att leva i anonymitet. God ordning i hotell måste upprätthållas också som ett medel att förhindra prostitution. Det bör således av den som driver eller förestår hotell fordras att han utövar viss kontroll över gästerna. Även av nu anförda skäl måste enligt min mening fordras ansvarskänsla och ordent­ lighet av den som driver eller förestår hotellrörelse.

För hotellverksamhet är kännetecknande att gästrummen är tillgängliga för hotellvärden och dennes personal. Med hänsyn härtill är det, som an­ tytts i några remissyttranden, ett ordnings- och säkerhetsintresse att det finns möjlighet att hindra personer som kan antas vara mindre nogräknade från att driva eller förestå hotellrörelse. För den oförvitlige hotellvärden torde det inte vara någon allvarlig olägenhet att underkasta sig den kontroll som är nödvändig från dessa synpunkter.

38

Jag finner således att intresset av ordning och säkerhet i hotell medför att vissa krav fortfarande måste ställas på hotellvärdens person. Som anförs i departementspromemorian har bestämmelser härom sin plats i en särskild hotellförfattning. Vid utformningen av bestämmelserna bör beaktas att de inte verkar konkurrenshindrande.

Gästkontroll

Jag övergår nu till att behandla den gästkontroll som innebär att hotell­ värden avfordrar gästerna vissa personuppgifter vilka på olika sätt hålls tillgängliga för polisen, överensstämmande föreskrifter i hotellstadgan och utlänningskungörelsen innebär att hotellgäster avfordras uppgift om namn, yrke eller titel, födelsetid och hemort. Utlänningskungörelsens bestämmelser är självfallet inte tillämpliga på svensk medborgare men inte heller på ut­ länning som är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge. Är ho­ tellgästen utlänning, skall han avfordras uppgift om medborgarskap, den ort där han senast uppehållit sig och vid avresa vart han närmast ämnar bege sig. Detta föreskrivs för medborgare i de nordiska länderna i hotellstadgan och för övriga utlänningar i utlänningskungörelsen. Utlänningskungörel­ sens bestämmelser, som avser inte bara hotell utan all bostadsupplåtelse, har till syfte att underlätta den s. k. inre utlänningskontrollen. Till följd härav skall andra utlänningar än medborgare i de nordiska länderna av­ fordras uppgifter också om inresedag och om tillstånd att vistas i Sverige, Danmark, Finland eller Norge. Utlänningskontrollen innebär också att bo- stadsupplåtaren, i detta sammanhang hotellvärden, inom ett dygn skall till polisen anmäla utlänningens ankomst och överlämna de uppgifter som av­ fordrats denne. I fråga om svensk samt dansk, finsk, isländsk eller norsk hotellgäst regleras motsvarande anmälningsskyldighet för hotellvärd i ho­ tellstadgan. Skyldigheten inträder först efter särskilt förordnande av läns­ styrelsen beträffande hotell på viss ort eller visst eller vissa hotell.

Departementspromemorian utgår från att de nuvarande bestämmelserna om gästkontrollen skall bestå i huvudsak oförändrade. Eftersom utlännings­ kungörelsen inte kan reglera kontrollen av svenska hotellgäster anses behov av en särskild hotellförfattning föreligga även i detta hänseende.

Polisens behov av att kunna utöva gästkontroll var ett av skälen för tillkomsten av 1917 års hotellstadga och har vid promemorians remissbe­ handling inte varit föremål för delade meningar. Jag anser att det i fram­ tiden liksom hittills är av stor betydelse för polisens spaningsverksamhet att uppgifter finns att tillgå om vilka personer som vid en viss tidpunkt bor eller bott på ett hotell. Från denna synpunkt bör gästkontrollen omfatta alla gäster, oavsett om de är resande eller ej och oavsett nationalitet. Det är därför nödvändigt att ålägga hotellvärdarna att avfordra gästerna sådana uppgifter om deras identitet m. m. som behövs för spaningsändamål. Vidare behövs föreskrifter som ger polisen tillgång till uppgifterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

39

I en del remissyttranden över promemorian framställs önskemål om för­ enkling av anmälningsförfarandet. Härmed avses skyldigheten enligt ut- länningskungörelsen för bostadsupplåtare, även hotellvärdar, att lämna polisen uppgifter om utomnordiska personer. Denna uppgiftsskyldighet är som jag nämnt tidigare avsedd att underlätta den inre utlänningskontrollen i allmänhet men tillgodoser också polisens spaningsintresse. önskemålet om förenkling måste i detta avseende enligt min mening därför prövas i sam­ band med utlänningskontrollen. Den övervägs f. n. av utlänningsutredning- en, och jag är därför inte beredd att i detta sammanhang föreslå någon änd­ ring i fråga om den hotellgästkontroll som sker enligt utlänningskungörel- sens bestämmelser om bostadsupplåtares skyldigheter. Inte heller det vid remissbehandlingen framkomna önskemålet om enhetliga nordiska regler för gästkontrollen bör prövas förrän utlänningsutredningens förslag fram­ lagts.

Jag kan instämma i den vid remissbehandlingen uttalade uppfattningen att de nuvarande svenska bestämmelserna om gästkontrollen är svåröver­ skådliga. En viss förenkling kan enligt min mening ske genom att bestäm­ melserna för svenska hotellgäster blir desamma som för hotellgäster från de övriga nordiska länderna. Vidare bör dessa kategorier inte avfordras andra gästuppgifter än sådana som enligt utlänningskungörelsen skall avford­ ras även utlänningar från utomnordiska länder. Dessa förenklingar kan ske genom att i nuvarande bestämmelser görs några smärre ändringar som inte i nämnvärd mån minskar polisens möjligheter att utnyttja gästkontrollen för spaningsändamål.

Eftersom vissa av de bestämmelser som enligt den föregående fram­ ställningen behövs för gästkontrollen skall gälla även svenska medborgare, kan denna inte regleras uteslutande i utlänningskungörelsen utan måste tas upp också i en särskild hotellförfattning. I denna kan bestämmelserna om gästkontroll göras tillämpliga på alla hotellgäster samt i fråga om ytterligare bestämmelser för utomnordiska utlänningar hänvisas till utlänningskungö­ relsen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 12b år 1966

Polisens hotellbesiktning

Bestämmelsen i 30 § i gällande hotellstadga om årlig besiktning genom polismyndigheten avser endast kontroll av brandskyddet i hotell. Paragrafen kan således inte läggas till grund för kontroll av ordningen i hotell med avseende på hotellvärdens person eller gästerna. En befogenhet för polisen att kontrollera hotell kan möjligen grundas på vissa bestämmelser i hotell­ stadgans avdelning IV. Enligt 38 § är det sålunda straffbart att driva hotell- rörelse utan tillstånd. Den som driver tillståndsrörelse kan enligt 46 § skil­ jas från rörelsens fortsatta utövande om lian finnes inte vidare vara lämplig. Om det är nödvändigt för att upprätthålla allmän ordning, säkerhet eller

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 12i år 1966

sedlighet kan förbud att utöva rörelsen meddelas. Det kan därför vara nöd­ vändigt att kontrollera att villkoren för tillstånd följs, dvs. hur många gästrum som finns samt hur många och vilka gäster som tas emot.

Bestämmelser av nämnd art, som avser förseelser vid utövande av hotell­ rörelse, i förening med polisens allmänna skyldighet enligt polisinstruktio­ nen att upprätthålla allmän ordning och säkerhet får anses innebära rätt och plikt för polisen att företa erforderliga inspektioner av hotell ehuru med de inskränkningar som följer av lagbestämmelser om husrannsakan, vilka jag återkommer till. I några remissyttranden anses att en hotellförfattning bör innehålla en särskild föreskrift om nämnda inspektioner. Jag vill framhålla att en fortlöpande kontroll genom polisen — en kontroll som enligt vad jag nämnt förut inte bör omfatta brandskydd och hälsovård — inte behövs i fråga om alla hotell. Välskötta rörelser synes sålunda inte behöva kontrolle­ ras av polisen annat än på förekommen anledning och alltså inte fortlö­ pande. Polisens resurser bör i stället koncentreras på de hotell där det finns anledning anta att ordningen är bristfällig. Jag anser av dessa skäl inte lämpligt med en särskild föreskrift om regelbunden hotellbesiktning av polisen.

Den som utövar hälsovårdskontroll äger enligt 82 § hälsovårdsstadgan tillträde till bostad och lokal. Enligt 25 § brandstadgan äger brandsyne- förrättare på samma sätt tillträde. I båda fallen gäller att tillsyn skall ut­ föras på sådant sätt att minsta möjliga olägenhet vållas allmänheten. För hotell torde detta i allmänhet få anses innebära att hälsovårdskontroll och brandsyn i gästrum bör ske när hotellgästen inte störs därav. En hotellgästs vägran att omedelbart ställa rummet till förfogande för sådan tillsyn får där­ för oftast respekteras.

Den kontroll av ordningen som enligt det förut anförda ankommer på polisen torde i de flesta fall avse att anträffa hotellgästerna. Kontrollen måste därför ske vid en tid, ofta på natten, när de kan väntas befinna sig i det förhyrda rummet, samt omedelbart för att hindra att en gäst avlägsnar sig och undandrar sig kontroll. Vägrar hotellgäst att i sådana fall öppna för polisen, får tillträde f. n. beredas endast enligt reglerna om husrannsakan i 28 kap. rättegångsbalken och 18 § lagen den 30 juni 1960 (nr 418) om straff för varusmuggling. Såvitt avser hotell innebär dessa regler i huvudsak följande. För utredning om brott förövats får husrannsakan företas om fängelse kan följa på brottet. Är brottet ringare får husrannsakan för samma ändamål ske endast i hotellrum, som brukar utgöra tillhåll för förbrytare eller samhällsfarliga asociala personer. För eftersökande av den som skall gripas, anhållas eller häktas eller hämtas till förhör eller till inställelse vid domstol får husrannsakan företas oberoende av brottets svårhetsgrad. Sådan husrannsakan får beslutas av polisman, övrig husrannsakan skall beslutas av undersökningsledare, åklagare eller domstol. Är fara i dröjsmål får dock polisman besluta även i sådant fall.

41

De sålunda gällande bestämmelserna synes mig tillräckliga för de allra flesta fall då polisen kan behöva omedelbart tillträde till hotellokaler. Det bör inte komma i fråga att utvidga tillämpningsområdet för reglerna om husrannsakan så att den får företas i hotell för utredning om alla brott även av ringa svårhetsgrad. I den mån särskilda villkor ställs upp för rätten att driva hotellrörelse bör emellertid sörjas för att myndigheterna kan kontrol­ lera att dessa villkor uppfylls. Att uraktlåtenhet härvidlag utgör ett brott, som kan medföra endast bötesstraff och för vars utredande husrannsakan inte får ske, bör inte utgöra något hinder. Polisen bör således genom en särskild föreskrift tillförsäkras tillträdesrätt exempelvis för att kontrollera antalet gästrum eller gäster eller att hotellvärden fullgör sina skyldigheter med avseende på gästkontrollen. En sådan föreskrift har sin rätta plats i en särskild hotellförfattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1966

Klassificering av hotellrörelser in. ni.

Någon av offentlig myndighet företagen klassificering av hotell efter storlek eller standard förekommer inte i vårt land. Även en verksamhet som avser att i endast ett eller några få rum tillhandahålla bostad mot betalning betecknas i gällande stadga som hotell- eller pensionatrörelse. Och varje sådan rörelse får drivas under vilket namn som helst. Både turistutred­ ningen och departementspromemorian tar avstånd från en officiell klassi­ ficering av hotellen efter standard. De flesta remissinstanser, både myndig­ heter och branschorganisationer, har anslutit sig till denna uppfattning. Som skäl anförs dels svårigheterna att i författning precisera de faktorer som skulle ligga till grund för klassificering, dels den omfattande kontroll som skulle behövas. Av yttrandena från en del branschorganisationer fram­ går att deras egna åtgärder för att sprida kännedom om standarden i olika hotell är tillräckliga från konsumentupplysningssynpunkt.

I frågorna om rätten att använda beteckningen hotell och om namn­ prövning är meningarna mera delade. Turistutredningen ansåg att beteck­ ningen hotell borde förbehållas de rörelser för vilka tillstånd fordras och att namnprövning borde införas samt fick stöd av flertalet remissinstanser som yttrade sig i dessa frågor. I departementspromemorian anförs emellertid att turistutredningens förslag inte bör genomföras. I yttrandena över prome­ morian är meningarna mera delade i fråga om rätten att använda beteck­ ningen hotell. Branschorganisationerna och en länsstyrelse delar turistutred­ ningens mening, kommerskollegium, en länsstyrelse och ytterligare några remissinstanser följer promemorian medan flertalet inte yttrar sig. Namn- prövningen har endast en förespråkare.

Jag anser att samhället bör öva inflytande på hotellens standard i den mån det behövs med hänsyn till trygghet för liv, hälsa och egendom och till vissa grundläggande krav på god ordning. Av min föregående framställning fram­

42

går hur jag i stort anser att samhället bör fullgöra dessa uppgifter och vilka slags bestämmelser som behövs härför.

Även om de fordringar samhället sålunda ställer på hotell är uppfyllda, kan självfallet skötseln och standarden i övrigt växla högst avsevärt mellan olika hotell, önskemålen hos skilda kategorier hotellgäster i fråga om stan­ dard och rumspriser måste uppenbarligen tillgodoses. Jag anser emellertid, i likhet med den i stort sett samstämmiga meningen i denna fråga under dess hittillsvarande behandling, inte lämpligt att samhället tar på sig ansvar gentemot hotellgästerna när det gäller standarden i denna mening. Här lik­ som på andra områden av näringslivet bör i stället konsumenternas intres­ sen tillgodoses genom en sund konkurrens. Någon officiell klassificering av hotell bör således inte införas. På de skäl som anförs i departementsprome­ morian vill jag inte heller föreslå någon sådan officiell klassificering, som skulle bli en följd av prövning och godkännande av olika namn på hotell, eller någon reglering av rätten att använda beteckningen hotell.

Kungl. Maj. ts proposition nr 124 år 1966

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

43

Tillämpningsområdet för en hotellförfattning

Turistutredningens förslag och yttrandena däröver

Begreppet hotell- och pensionatrörelse bör enligt turistutredningen alltjämt innefatta att möblerad bostad tillhandahålls med eller utan förplägnad. Vandrarhem tillhandahåller sina gäster endast en säng eller brits i en större sovsal och kan enligt utredningen därför inte anses upplåta möblerad bostad. Vidare bör den möblerade bostaden vara avsedd att upplåtas åt allmänheten. Härigenom utmärks att exempelvis semesterhein för industriföretag eller sammanslutning inte är hotell eller pensionat. Slutligen bör det vara fråga om yrkesmässig verksamhet, varmed utredningen menar att verksamheten drivs affärsmässigt. Konvalescenthem blir i enlighet härmed hotell. Sådana inrättningar som barnhem, ålderdomshem, sjukhus, sjukhem, kuranstalter och internat bör inte inordnas under en hotellförfattning, önskemål härom har grundats främst på behovet av brandskyddskontroll, men det bör enligt utredningen tillgodoses enligt byggnadslagstiftningen.

Vid remissbehandlingen anför länsstyrelsen i Norrbottens län att barn­ hem, ålderdomshem och liknande inrättningar samt vandrarhem bör falla utanför en hotellförfattning. Brandchefen i Stockholm anser, att det visser­ ligen från brandsynpunkt skulle ha varit av värde att i den nya författningen få detaljerade säkerhetsbestämmelser för rörelser som är närbesläktade med hotell- och pensionatrörelse, men framhåller att genom den föreslagna be­ gränsningen föreskrifterna om tillstånd, kontroll och ansvar vinner i enhet­ lighet och klarhet.

Mot utredningens uppfattning vänder sig bl. a. länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som inte kan finna att utredningen anfört bärande skäl för att ställa vandrarhem, internat m. in. utanför författningens tillämpnings­ område. Också polismyndigheten, hälsovårdsnämnden och andre stadsläka­ ren i Stockholm är kritiska. Härvid framhålls, att — ehuru gästantalet på vandrarhem och liknande härbärgen ofta är stort — anordningarna beträf­ fande ordning och säkerhet vanligen inte är lika väl genomförda som i van­ liga hotell och pensionat. Från hygienisk och epideiniologisk synpunkt är det synnerligen viktigt, att hälsovårdsnämnden får yttra sig över högsta tillåtna beläggningssiffra med ledning av golvyta, luftkub, antal wc och tvättmöjligheter. Även golvbeläggning, belysning, möjligheter till renhållning in. m. kräver hygieniskt bedömande.

Kravet på alt rörelse skall utövas yrkesmässigt har gjort länsstyrelsen i Västmanlands län tveksam. Härigenom skulle man från kontroll helt un­ danta alla de pensionat på landsbygden, vilka i inte ringa omfattning bedrivs enbart på sommaren vid sidan av ett lantbruk.

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1!)66

Departementspromemorian

Till begreppet hotcllrörelse hör enligt promemorian att verksamheten avser bostadsupplåtelse. Upplåtelsen bör åsyfta ett tillfälligt nyttjande av möb­ lerat utrymme. Uthyrning för längre tid av möblerade rum utesluts här­ igenom. För att ett utrymme skall anses som möblerat torde inte böra fordras mera omfattande utrustning. Kraven på att betryggande skydd ges mot brand och sanitär olägenhet samt att den allmänna ordningens och säkerhetens intressen iakttas vid härbärgerande av gäster gör sig gällande oavsett möb­ leringen och dess beskaffenhet. Det bör vara tillräckligt att sovanordningar står till förfogande, även om de är enkla. Omfattar en uthyrningsverksamhet både möblerade och omöblerade rum bör i fall då antalet rum har betydelse i gränsdragningsfrågor —- t. ex. vid avgörande av om tillstånd måste in­ hämtas och vid tillämpning av 44 § byggnadsstadgan — de omöblerade rum­ men inte medräknas.

För att hotellrörelse skall föreligga bör enligt promemorian ytterligare fordras att verksamheten utövas yrkesmässigt. Semesterhem som anordnas av t. ex. en industri för dess anställda kommer därmed inte att likställas med hotell. Utanför hotellförfattningen kommer också att falla bostads- upplåtelser vilka sker bara vid enstaka tillfällen. En tillämpning av hotell­ reglerna kan däremot vara motiverad vid säsongmässig bostadsuthyrning även om verksamheten inte utgör huvudsysselsättning för bostadsupplåtaren. Ett exempel är sommarpensionatrörelse vid ett lantbruk. Tolkningen av vad som i detta hänseende och i övrigt är att hänföra till yrkesmässighet torde emellertid få överlåtas åt rättspraxis.

Med de nu angivna bestämningarna kommer under begreppet hotell- rörelse att ingå bl. a. vandrarhem och liknande lokaler. Något sakligt skäl för att undanta dem från hotellregleringen torde inte kunna anföras, heter det i promemorian. Däri erinras om att hälsovårdsstadgan (24 §) såsom en grupp sammanhåller hotell, pensionat, resanderum, vandrarhem och annan dylik lokal, vari tillfällig bostad tillhandahålls allmänheten.

I promemorian anses att under hotellförfattningen inte bör falla bostads­ upplåtelse som utgör endast ett moment i annan verksamhet vilken fram­ står som den väsentliga. Sådan verksamhet kan innefatta vård, tillsyn, ut­ bildning eller uppfostran. Härigenom utesluts bl. a. sjukhem, ålderdomshem, ungdomsvårdsskolor och elevhem vid internatskolor. Vad beträffar s. k. konvalescenthem erinras om att i prop. 1960: 63 med förslag till stadga an­ gående enskilda sjukhem in. m. chefen för inrikesdepartementet yttrade, att hem för konvalescentvård av sådan karaktär att den kunde betraktas som sjukvård givetvis borde anses omfattad av föreslagen definition på sjukhem. Någon legal definition på konvalescenthem eller konvalescentvård borde inte lämpligen ges i den nya författningen. Till ledning borde emel­

45

lertid tjäna sjukhuslagstiftningskommitténs uttalande att hem, där intag­ ning regelmässigt skedde på läkarremiss eller där någon form av patient­ behandling meddelades rutinmässigt, borde föras till sjukvårdssidan. Någon avgörande betydelse kunde däremot inte fästas vid den benämning man gav hemmet. De synpunkter, som sålunda framförts beträffande konvalescent­ hemmen, kan enligt promemorian tillämpas också på exempelvis kuran­ stalter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1966

Yttrandena över departementspromemorian

Det föreslagna villkoret att bostadsupplåtelse skall avse ett tillfäl­ ligt nyttjande för att anses som hotellrörelse är svårtolkat enligt rikspolisstyrelsen, som anför att exempel inte saknas på kringgående av gällande bestämmelser genom yrkesmässig uthyrning av möblerade rum på ett sätt som rätteligen innebär drivande av hotellrörelse. Styrelsen önskar en klar gräns mellan hotellrörelse och sådan rumsuthyrning som skall anses falla utanför den föreslagna hotellförfattningen. Svårigheter att tolka ut­ trycket »tillfälligt» påtalas också av överståthållarämbetet, länsbrandinspektören i Jämtlands län samt polismyndigheterna i Malmö, Örebro, Västerås,

Gävle och Göteborg, vilken sistnämnda dock anser förslaget mera klarläg­ gande än nuvarande bestämmelser. Polismyndigheten i Malmö väcker tanken att till hotellrörelse hänföra endast upplåtelser för kortare tid än en månad.

I några av dessa yttranden frågas hur de rumsuthyrningar skall bedömas, som i anslutning till kurser vid polisskolor och militära skolor m. m. avser nyttjandetider från 2 veckor till hela terminer. Polismyndigheten i Gävle anser det inte nödvändigt att hänföra sådan uthyrning till hotellrörelse och knappast möjligt att hos allmänheten vinna förståelse för en sådan bestäm­ melse.

Genom att förslaget uttryckligen framhåller att bostadsupplåtelsen skall vara av tillfällig natur samt utesluter beteckningen pensionat, får begreppet hotellrörelse enligt överståtlmllarämbetets tolkning en med hänsyn till upp­ låtelsetiden väsentligt mera inskränkt betydelse än vad som är fallet enligt gällande hotell- och pensionatstadga.

Polismästaren i Kirnna fäster uppmärksamheten på sådan säsongmässig bostadsuthyrning, som under sommaren sker i lokaler vilka under övriga delen av året är elevhem o. dyl., och anser att den bör hänföras till hotell­ rörelse. Möjligen kan tillfälliga hotelltillstånd tänkas i dessa fall. Länssty­ relsen i Jämtlands län nämner att förläggningar för skolungdom under fjällresor inte ansetts kräva hotelltillstånd men anser att dessa anlägg­ ningar, trots att de används endast under en kort tid av året, till följd av den intensiva beläggningen behöver bli föremål för särskilda säkerhetsåt­ gärder i fråga om brandskydd och hälsovård.

49

fostran. Länsbrandinspektören i Östergötlands län påpekar att till följd här­ av brunnsanläggningar, sommarkolonier för ungdomsorganisationer samt vilo- och semesterhem inte omfattas av den föreslagna stadgan, en be­ gränsning som han anser mindre lycklig och omotiverad då vandrarhem inbegrips. Länsstyrelsen i Jämtlands län förklarar däremot att den inte har någon erinran mot att semesterhem, sjukhem, elevhem vid internatskolor o. dyl undantas, samt delar den i promemorian framförda uppfattningen att behovet av kontroll av dessa anläggningar kan tillgodoses inom ramen för gällande lagstiftning inom respektive specialområde.

Förslaget att vandrarhem skall räknas till hotellrörelse tillstyrks av medicinalstyrelsen, kommerskollegium, länsstyrelsen i Kopparbergs län, polismyndigheterna i Oskarshamn, Hälsingborg och Piteå, Sveriges admini­ strativa läkares förening, förste stadsläkaren i Malmö och handelskamma­ ren i Gävle. Svenska turistföreningen, som driver omkring 240 vandrarhem, anser tveksamt om de kan och bör anses som hotellrörelser. Vandrarhem­ men uppvisar ett mycket stort antal förläggningstyper såsom skolor, skol­ hem, småstugor, privathem och hembygdsgårdar. De flesta av dessa anlägg­ ningar är öppna endast sommartid och är avsedda att bereda turister — så­ väl svenskar som utlänningar — tillfälle till prisbillig övernattning i in­ tressant och god miljö.

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

Föredraganden

Enligt den gällande hotellstadgan är hotell- eller pensionatrörelse sådan verksamhet som avser att åt resande eller andra mot betalning tillhandahålla möblerad bostad, vare sig ensamt eller i förening med förplägnad. Även den minsta rörelse som uppfyller dessa förutsättningar utgör hotell eller pensionat. Hotellstadgans flesta bestämmelser är dock inte tillämpliga på de minsta rörelserna. Turistutredningen föreslår i huvudsak samma kriterier på hotell- eller pensionatrörelse som de nu gällande, och i yttrandena över dess förslag diskuteras bara några smärre utvidgningar. I departementspro­ memorian behålls det nuvarande och av turistutredningen föreslagna kri­ teriet att bostaden skall vara möblerad. Vidare föreslås i likhet med utred­ ningen att verksamheten skall vara yrkesmässig. Nytt i promemorieförslaget är det även i 24 § hälsovårdsstadgan upptagna kriteriet att bostaden är till­ fällig. Vid remissbehandlingen har anförts att den sålunda föreslagna de­ finitionen på hotell är svårtolkad. Ett stort antal exempel på tolkningssvårig- heter anförs i yttrandena.

Avgörande för de här behandlade frågorna är enligt min uppfattning de särskilda intressen som skall tillgodoses med en lagstiftning på förevarande område.

Till en början vill jag då erinra om att intresset av brandskydd i hotell 4 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. Nr 124

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

som jag föreslagit tidigare inte bör tillgodoses i en särskild hotellförfattning utan i annan lagstiftning. Som jag nämnt i redogörelsen för gällande be­ stämmelser anknyter emellertid vissa brandskyddsbestämmelser i byggnads­ stadgan, byggnadsstyrelsens anvisningar till denna och statens brandinspek­ tions anvisningar angående brandsyn till begreppet hotell eller pensionat. Framför allt är det betydelsefullt att byggnadsbestämmelserna gäller utanför planlagt område i fråga om vissa hotell. En utvidgning eller minskning av vad som innefattas i begreppet hotell eller pensionat kan således återverka bl. a. på skyldigheten att söka byggnadslov. Eftersom emellertid brand­ skyddet inte skall tillgodoses enligt hotellförfattningen anser jag att det inte finns anledning att i detta hänseende utforma den med hänsyn till önske­ mål om att göra byggnadsbestämmelserna tillämpliga i ökad utsträckning.

I fråga om hälsovårdsintresset saknar frågan om hotellförfattningens till- lämpningsområde betydelse, eftersom bestämmelserna i 24 § hälsovårds­ stadgan avser inte bara hotell och pensionat utan också resanderum, vandrar­ hem och annan dylik lokal, vari tillfällig bostad yrkesmässigt tillhandahålls allmänheten.

Rent allmänt gäller att den som ämnar hyra bostad själv får ta reda på vad han önskar veta om hyresvärden och om eventuella grannar och med- hyresgäster. Det är inte en samhällsuppgift att utöva någon auktorisation i dessa hänseenden. För tillfälliga bostäder som det i regel är fråga om i hotell gör sig speciella synpunkter gällande. Hyresgästen kan i allmänhet inte i förväg förvissa sig om förhållandena i hotellet. Han är tvärtom enligt sakens natur oftast nödsakad att beställa rum genom överenskommelse per telefon eller post eller genom rumsförmedling. På grund härav bör han till­ försäkras en möjlighet att räkna med att åtminstone vissa elementära krav på ordning och säkerhet är uppfyllda.

Intresset att underlätta polisens spaningsverksamhet avser i detta sam­ manhang framför allt gäster, som inte bor länge på samma hotell.

De intressen som skall tillgodoses föranleder mig på grund av det anförda att i likhet med departementspromemorian förorda att endast verksamhet med ändamål att tillhandahålla tillfällig bostad regleras i en särskild hotell­ författning. I några remissyttranden har befarats svårigheter att avgöra vad som är tillfällig bostad. Jag vill härtill framhålla att samma uttryck förekommer i 24 § hälsovårdsstadgan för att ge uttryck åt det särskilda behovet av sanitära åtgärder i bostäder som byter inneboende ofta. Som tillfälliga bör enligt min mening inte anses t. ex. upplåtelser till studerande per termin. I tveksamma fall bör till hotell- eller pensionatrörelse inte hän­ föras upplåtelser för tid som är längre än de längsta normalt förekommande semestertiderna, dvs. i stort sett upplåtelser för längre tid än en månad. Avgörande bör vara den art av upplåtelser som rörelsen med hänsyn till omständigheterna får anses huvudsakligen vara avsedd för.

Hyresregleringslagen gäller inte bostadsupplåtelse i sådan hotell- eller pen­

sionatrörelse för vilken fordras myndighets tillstånd. I några remissyttran­ den nämns att hotellstadgan ibland används av hyresvärdar som vill undan­ dra sig hyreskontroll. Detta har varit möjligt bl. a. därför att stadgan inte är begränsad till att avse tillfälliga bostadsupplåtelser. I den mån tillstånd fordras för rätten att driva hotellrörelse — en fråga som jag behandlar i det följande__åligger det självfallet tillståndsmyndigheten att i tillståndsärendet pröva om det verkligen är fråga om sådan rörelse. Även i ärende hos hyresregleringsmyndigheterna torde enligt vad som framhålls i yttran­ dena en sådan prövning kunna ske i viss utsträckning. Har tillstånd föi rörelsen grundats på uppgifter om att den varit avsedd för tillfälliga rums- upplåtelser, torde man inte vara bunden härav om det t. ex. i ärende om hyresreglering visas att rörelsen faktiskt bedrivs så att rum hyrs ut föi mera stadigvarande bosättning. Den av mig föreslagna begränsningen till upplåtelse av tillfällig bostad synes sålunda ägnad att avsevärt öka möjlig­ heterna att komma till rätta med obehöriga försök att undandra bostäder

från hyreskontroll.

Både i gällande hotellstadga och i de föreliggande förslagen förutsätts att den bostad som upplåts skall vara möblerad. Kravet på möblering har emel­ lertid i promemorieförslaget satts lägre än i gällande stadga så som den tolkats. Innebörden härav blir framför allt att det stora antalet vandrarhem som finns i vårt land blir att anse som hotellrörelser. I denna del har för­ slaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran av alla remissinstanser utom Svenska turistföreningen, som driver de flesta vandrarhemmen.

För tillgodoseende av ordningsintressena i samband med den bostads- upplåtelse det här är fråga om saknar det enligt min mening i och för sig betydelse om bostaden är möblerad eller inte. Så som begreppet möblerad uttunnats i promemorieförslaget skulle det lika gärna kunna slopas helt. Det upptas f. ö. inte i 24 § hälsovårdsstadgan. Det synes mig emellertid angeläget att inte avlägsna sig från de kriterier som i verkligheten gäller för det alldeles övervägande antalet rörelser som det här är fråga om. Eftersom det inte möter hinder att behålla kriteriet möblerad med den i promemo­ rian rekommenderade vidsträckta innebörden anser jag mig inte böra för­ orda någon ändring på denna punkt.

Frågan om vandrarhemmens ställning bör självfallet inte lösas med ut­ gångspunkt i möbleringen. Som Svenska turistföreningen anfört är vandrar­ hemmen av många olika typer. Redan i föreningens huvudmannaskap får anses ligga en viss garanti för ordentlig skötsel. .lag anser emellertid att de i många fall har sådan likhet med sedvanlig hotcllrörelse att de inte bör undantas från en hotcllförfattnings tillämplighet. Att de flesta vandrarhem är öppna endast sommartid utgör inte i och för sig skäl till annan bedöm­ ning. I vad mån storleken får betydelse för tillämpligheten behandlar jag i det följande för alla typer av hotellrörelser.

Det nuvarande kriteriet att bostad upplåts mot betalning utbyts i de före­

Kungl. Ma j. ts proposition nr 12i år 1966

53

särskilt framträdande. Ju närmare anknytningen är till den vårdande eller undervisande delen i verksamheten, desto mindre skäl finns att anse denna som hotell- eller pensionatrörelse. Om rörelsen inte blir underkastad tillsyn av de myndigheter som utövar tillsyn på sjukvårdens område, bör den hän­ föras till hotellrörelse, när villkoren i övrigt härför är uppfyllda. Vad som anförs i departementspromemorian om konvalescenthem synes mig här kunna tjäna till ledning vid bedömningen av gränsfall.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

Tillståndstvång för hotellrörelse

Turistutredningens förslag och yttrandena däröver

Turistutredningen förordar att endast större företag skall räknas som hotell- och pensionatrörelser och få betecknas som hotell. För dem skall fordras tillstånd. Gränsen bör dras så, att till större rörelser hänförs sådana som avser att samtidigt ta emot minst tio gäster eller som oavsett antalet gäster har minst åtta gästrum. Särskilt med hänsyn till att tillstånd på detta sätt blir avgörande för rätten att använda beteckningen hotell finner utredningen den mildring av tillståndskravet som detta innebär lämplig. För frågan om indelning av rörelserna med hänsyn till brandskydd och gästkontroll är mildringen enligt utredningen betydelselös.

Beträffande mindre rörelser — som inte hänförs till hotell eller pensionat och för vilka inte skall krävas tillstånd — föreslår utredningen, att anmälan skall göras hos polismyndigheten innan rörelsen börjas. Vad utredningen föreslår rörande kontroll av gäster skall gälla också de mindre rörelserna i vad avser utländska gäster.

Turistutredningens förslag om storleken av de rörelser för vilka tillstånd skall fordras godtas av överståthållaråmbetel, länsstyrelsen i Kopparbergs län och brandchefen i Stockholm.

Länsstyrelsen i Kronobergs län uttalar tveksamhet beträffande den före­ slagna gränsdragningen. Eftersom det torde vara av visst värde att benäm­ ningen hotell förbehålls rörelser av ej för obetydlig omfattning anser sig länsstyrelsen dock kunna godta förslaget. Också polismyndigheten i Stock­ holm accepterar förslaget under förutsättning att skärpta bestämmelser ges om anmälningsrörelser: anmälningsskyldighet vid uthyrningsverksamhetens början och slut samt möjlighet till kontroll från ordnings- och hälsovårds- synpunkt. Landsfogden i Göteborgs och Bohus län framhåller, att på mindre pensionat och rum för resande m. m. ofta tillhandahålls rum åt ett klientel, som önskar undandra sig kontroll, särskilt från polisens sida. Enligt polis­ myndigheten i Örebro kan en anmälningsrörelse misskötas i mycket stor om­ fattning innan sådana skäl föreligger, att rörelsen kan stoppas. Finns risk härför överlåts kanske rörelsen pro forma till ny innehavare. Vidare före­ kommer, att i samma byggnad inrättas flera anmälningsrörelser, som for­ mellt anmälts av olika innehavare men reellt drivs gemensamt. Frågan kan möjligen lösas genom fordran på ett tillstånd, som inte är så omfattande som för de större företagen. En kritisk ställning intar också länsbrandinspektören i Göteborgs och Bohus län.

Ändringen avstyrks av länsstyrelserna i Blekinge och Västmanlands län, vilka understryker behovet av kontroll över säkerhetsanordningar och hygien

55

samt över rörelseinnehavarens lämplighet. Nu gällande bestämmelser före­ dras även av landsfogden i Kronobergs län. Länsstyrelsen och förste pro­ vinsialläkaren i Gävleborgs län vill under begreppet hotell och pensionat få in verksamhet, som avser att motta minst fem gäster eller som har minst tre gästrum, medan hälsovårdsnämnden och andre stadsläkaren i Stockholm anser, att man helst borde gå ned till två rum och fyra bäddar. De sistnämnda myndigheterna betonar särskilt de sanitära bristerna vid de mindre uthyr- ningsställena. Vidare framhålls att nuvarande bestämmelser ibland kring­ gås genom att endast vissa rum hyrs ut möblerade medan ytterligare ett eller flera rum hyrs ut i omöblerat skick.

Kommerskollegium finner det tveksamt om något verkligt behov föreligger av att inskränka begreppet hotell- och pensionatrörelse till rörelser av viss minsta omfattning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

Departementspromemorian

Med hänsyn till att myndigheternas inspektioner av hotellrörelser, även om de är periodiska, i allmänhet kan företas endast med relativt långa tids­ mellanrum och eftersom en prövning i förväg av utövarens personliga lämp­ lighet torde ge bättre garanti för rörelsens behöriga skötsel än ingripanden i efterhand, förordas i promemorian att tillstånd alltjämt, åtminstone i viss utsträckning, skall fordras för rätten att driva hotellrörelse. Därigenom blir förhandsprövningen av den personliga lämpligheten möjlig, önskemålet om förprövning av hotellinnehavarens personliga lämplighet talar för att till­ stånd bör fordras även för små rörelser. Självfallet kan dock bristfällig skötsel ofta få mera vittgående följder i ett stort hotell än i ett litet.

Besiktning av hotell enligt hälsovårdsstadgan samt brandsyn i hotell en­ ligt brandstadgan och statens brandinspektions anvisningar sker oberoende av hotellets storlek. För de intressen som skall tillgodoses genom dessa för­ rättningar saknar det enligt promemorian således betydelse vilka hotell- rörelser som fordrar tillstånd. Avgörande för kontrollen blir här endast vilka verksamheter som omfattas av begreppet hotell.

Byggnadsbestämmelserna för hotell utanför planlagda områden gäller enligt 65 § byggnadsstadgan endast under förutsättning att tillstånd för hotellet fordras enligt hotellstadgan. De anvisningar till byggnadsstadgan som byggnadsstyrelsen nu utarbetar för hotell avses enligt vad som fram­ hålls i promemorian bli anpassade efter och gälla endast för sådana hotell för vilka behövs tillstånd. De byggnadstekniska anvisningarna kan enligt promemorian inte lämpligen och behöver inte göras tillämpliga på de små hotellen. Den i 1917 års hotellstadga angivna gränsen för tillståndsskyldig- hetens inträde anses i promemorian ligga så lågt att en måttlig höjning är tillrådlig för att anvisningarna skall få lämplig räckvidd. Det är enkelt och praktiskt om den gräns, som är lämplig med hänsyn till byggnadsbestäm-

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 i år 1966

57

Kollegium har i skilda sammanhang hävdat att i princip fria förhållanden böra råda inom näringslivet och att statlig reglering av näringslivet bör komma i fråga endast när starka allmänna intressen påkalla ingripanden. Därest en reglering är erforderlig inom viss näringsgren är det angeläget att den icke ges vidsträcktare innehåll än som krävs för att tillgodose dylika intressen. Från denna utgångspunkt vill kollegium ifrågasätta huruvida till­ räckliga skäl finnes att uppställa krav på tillstånd av polismyndighet för rätten att driva hotellrörelse och att vara föreståndare för sådan rörelse. Såsom i promemorian påpekas finnes lämplighetsprövning inom vissa andra områden, t. ex. ifråga om realisation, gårdfarihandel, pantlånerörelse, ut- skänkning av rusdrycker etc. Dessa fall där tillstånd sålunda krävs för att få utöva näring måste emellertid betraktas som undantagsfall, som till­ kommit för att tillgodose särskilda intressen av betydande styrka. Kollegium har svårt att bedöma huruvida krav på tillstånd bör upprätthållas när det gäller hotellrörelse för att tillgodose ordningssynpunkter och gästernas krav på trygghet. Det kan ifrågasättas om icke en sådan anmälningsskyldighet, som föreslås för mindre hotell i förening med en befogenhet för polismyn­ dighet att förbjuda hotell som icke sköts tillfredsställande, ur angivna syn­ punkter skulle vara tillfyllest även ifråga om större hotell.

Svenska stadsförbundet är inte övertygat om att det vid sidan av den ho­ tellkontroll som byggnadsnämnd, brandmyndigheter och hälsovårdsnämnd utövar skall behövas särskilt tillstånd baserat på en prövning av de person­ liga egenskaperna hos den som driver eller förestår en hotellinrättning samt av dennas läge och beskaffenhet från allmän ordningssynpunkt. Det säger sig självt att en sådan prövning måste bli tämligen schablonmässig och det torde knappast vara möjligt att på den vägen vinna garantier för att en ho­ tellrörelse kommer att skötas på ett från allmän ordningssynpunkt oklander­ ligt sätt. I vart fall torde de fördelar som eventuellt står att vinna med ett dylikt förfarande inte ha sådan tyngd att de bör föranleda avsteg från den allmänna näringsfrihetens grundsatser, varvid är att märka att den till­ ståndsprövning som sker f. n. väsentligen torde vara inriktad på kontroll av att föreskrivna säkerhetsbestämmelser om brand iakttas. Stadsförbundet anser därför att tillståndstvånget bör slopas.

I övrigt görs i remissyttrandena inte någon erinran mot förslaget att be­ hålla systemet med tillståndstvång.

I frågan om vilka hotellrörelser som inte bör få drivas utan tillstånd fram­ kommer olika meningar. Längst går de remissinstanser som förordar till­ ståndstvång för även de minsta hotellrörelser och för vilka följande yttrande av polismyndigheten i Kristianstad är representativt.

För att polisens arbete med utlänningskontroll, övervakning av kriminella och andra asociala element och tillsyn över allmän ordning och säkerhet i allmänhet skall kunna bli effektivt fordras alt viss insyn erhålls i hotell- rörelsernas bedrivande. I detta hänseende kan någon skillnad icke göras mellan större och mindre hotell. Det torde snarast vara mera angeläget, att det på de små hotellen förekommer en effektiv polisiär övervakning än på de stora, bland annat av den anledningen, att personer, som vill undandra sig polisens uppmärksamhet, sannolikt söker sig till mindre, i skymundan

60

En särskild hotellförfattning bör som jag nämnt förut innehålla de be­ stämmelser som behövs för att tillgodose vissa krav på ordning och säkerhet i hotell. Den kontroll som fordras härför avser främst den person som driver hotellrörelse samt hotellgästerna. Även i vissa andra hänseenden har jag funnit en kontroll behövlig. Kontrollen kan i princip ordnas på skilda sätt. När det gäller hotellvärdcn kan den ske innan rörelsen påbörjas. Man får då en ordning med tillståndstvång. Kontrollen kan också begränsas till över­ vakning, regelbunden eller sporadisk, av de rörelser som drivs. För att kon­ trollmyndigheten skall få kännedom om rörelserna blir det i så fall nöd­ vändigt med anmälningsskyldighet. En kombination av de olika kontroll­ systemen kan också tänkas.

Kontrollen av hotellgästerna kan självfallet endast ske fortlöpande. Hur den bör anordnas har jag redogjort för tidigare. Till därmed samman­ hängande frågor om hotelliggare återkommer jag i samband med detaljerna i en hotellförfattning. Den kontroll som bör ske genom besiktning av polisen har jag också behandlat förut. I fortsättningen av detta avsnitt ämnar jag behandla endast frågorna om tillstånd och anmälan.

Enligt 1917 års hotellstadga fordras tillstånd för rätten att driva hotell- eller pensionatrörelse, som har minst fem gästrum eller är avsedd att ta emot minst nio gäster samtidigt. En tidigare gällande skyldighet att anmäla igång­ sättning av mindre hotell- och pensionatrörelser till polisen upphävdes år 1954 i samband med tillkomsten av den nya utlänningslagstiftningen. Även de små rörelserna, för vilka inte behövs tillstånd, utgör enligt hotellstadgan hotell- eller pensionatrörelser. Detta har emellertid inte någon större praktisk betydelse, eftersom flertalet bestämmelser i stadgan inte är tillämpliga på dem. Bestämmelserna i 4 och 34 §§ om utländsk resande samt i 46 § andra stycket om vitesförbud mot utövande av rörelse omfattar dock även de små rörelserna.

Både i turistutredningens förslag och i departementspromemorian föreslås att systemet med tillståndstvång skall bestå för de större rörelserna. I båda förordas också skyldighet att anmäla igångsättning av de små rörelserna. Turistutredningen anser vidare att endast tillståndsrörelserna bör hänföras till hotell- eller pensionatrörelse, medan promemorian i detta avseende be­ håller rådande ordning. I promemorian anförs som skäl för tillståndstvång i huvudsak endast de ordnings- och säkerhetsintressen som påkallar för- handsprövning av den som ämnar driva hotellrörelse. Vid remissbehand­ lingen av promemorian har erinran mot systemet med tillståndstvång gjorts endast av kommerskollegium och Svenska stadsförbundet.

.lag har i ett tidigare avsnitt av min framställning kommit fram till att i den allmänna ordningens och säkerhetens intresse vissa särskilda krav måste ställas på den som driver eller förestår hotellrörelse. De allmänna och enskilda intressen som motiverar dessa krav har enligt min mening bety­ dande styrka. Det synes mig därför tveksamt om det är tillräckligt med ett

Kungl. Maj. ts proposition nr 124 år 1966

61

kontrollsystem som innebär endast att samhället genom sina myndigheter i efterhand kan ingripa mot bristfälligt skötta hotellrörelser. Som framhålls i något yttrande är det betydligt svårare att komma till rätta med missför­ hållanden sedan en hotellrörelse väl börjat drivas.

Redan vid hotellstadgans tillkomst (se prop. 1917: 80 s. 25) stod det klart att tillståndstvång skulle innebära en väsentlig inskränkning i näringsfri­ heten. Föredragande departementschefen framhöll emellertid att avsikten inte var att på något sätt hindra välfrejdade och laglydiga personer att för­ sörja sig genom att driva hotcllrörelse utan endast att utestänga dem vilkas verksamhet på detta område kunde sägas utgöra en fara för allmän ordning, säkerhet och sedlighet. Allmän enighet rådde om behovet av tillståndstvång. Departementschefen fann att en inskränkning i näringsfriheten här var på­ kallad och skulle medföra fördelar, under det att några olägenheter därav knappast behövde befaras för lojala näringsidkare. Med hänsyn till vad jag nyss anfört anser jag, i enlighet med föreliggande utredningsförslag som de flesta remissinstanserna godtagit, att övervägande skäl alltjämt talar för att tillståndstvånget behålls.

Vid tillkomsten av 1917 års hotellstadga stod det klart att tillstånd inte kunde fordras för de minsta rörelserna. Samma inställning ligger till grund för de båda föreliggande utredningsförslagen. Vid remissbehandlingen av departementspromemorian har endast några få remissinstanser förordat till­ ståndstvång för alla hotellrörelser.

Frågan om storleken av de hotellrörelser för vilka tillstånd skall fordras hänger nära samman med promemorieförslaget om att återinföra anmäl­ ningsskyldighet för de rörelser som inte omfattas av tillståndstvånget. Detta förslag har behandlats endast av några få remissinstanser. De tre länsstyrel­ ser som yttrat sig häröver har avstyrkt en anmälningsskyldighet för de mins­ ta rörelserna. I detta hänseende är jag ense med dessa länsstyrelser. Den i några yttranden föreslagna lösningen med tillståndstvång för vissa rörelser, anmälningsskyldighet för andra och frihet för de minsta innebär att två storleksgränser behöver dras. Av remissyttrandena framgår att följden härav skulle bli så många gränsdragningsproblem att systemet skulle bli alldeles för invecklat och medföra rättsosäkerhet. Jag förordar därför att det nuvarande systemet behålls, dvs. tillståndstvång för vissa rörelser men ingen anmälningsskyldighet.

Kraven på hotellvärdens person bör vara lika stränga i stora och små rö­ relser. Detta behöver emellertid inte nödvändigt innebära att kontrollen uttormas så att tillstånd fordras för dem alla. De skäl som anförts mot an­ mälningsskyldighet för de små rörelserna utgör i än högre grad skäl mot till­ ståndstvång för dem. Jag anser därför att det inte är anledning att sänka gränsen för tillståndstvångets inträde från den nuvarande med fem rum eller nio gäster till exempelvis tre rum eller fem gäster. Å andra sidan finner jag det inte motiverat att höja gränsen till åtta rum eller tio gäster så som före­

Kungl. Maj. ts proposition nr 12i år 1966

62

slagits i promemorian. Dess förslag hänger nämligen samman med förslaget om anmälningsskyldighet för de mindre rörelserna, vilket jag inte anslutit mig till. Vid den avvägning som mot denna bakgrund kan göras saknas det enligt min mening skäl att gå ifrån den nuvarande gränsen för tillstånds- tvångets inträde, när gränsen skall sättas med hänsyn till det här behand­ lade ordningsintresset.

Tillståndskravet har betydelse för tillämpligheten i vissa fall av byggnads­ stadgan och byggnadsstyrelsens anvisningar. Från byggnadsstyrelsen har

jag inhämtat att byggnadsanvisningarna för hotell inte lämpligen kan avse

mindre hotellrörelser än dem som har fem rum samt att anvisningarna måste göras utförligare för hotell med mer än åtta rum. Redan enligt 32 § i den nuvarande hotellstadgan görs en liknande skillnad mellan hotell av olika storlek, och från byggnadsstyrelsen har upplysts att det inte medför någon olägenhet med en motsvarande uppdelning i byggnadsanvisningarna för hotell. Jag finner på grund härav att det med hänsyn till förhållandet mellan byggnadslagstiftningen och en ny hotellförfattning inte möter något hinder att behålla den nuvarande gränsen för tillstånd, dvs. fem rum eller nio gäster.

På grund av det anförda föreslår jag att den gällande gränsen för till- ståndsskyldighetens inträde behålls.

Skyldigheten att avfordra gäster personuppgifter och anteckna dem på sådant sätt att de kan hållas tillgängliga för polisen bör inte åligga de minsta rörelserna om det inte förordnas för speciella fall. Skyldigheten bör som hittills gälla endast för tillståndsrörelserna. Bestämmelser om polismyndig­ hetens tillträdesrätt och om förbud att driva rörelse bör omfatta även rörel­ ser som är så små att de inte fordrar tillstånd.

Mitt förslag innebär sålunda att även de minsta rörelserna som hittills i författningen betecknas som hotell- eller pensionatrörelser samt att för­ fattningsbestämmelserna inte görs tillämpliga i samma mån på större och mindre rörelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 ar 1966

63

Tillståndsmyndighet

Tidigare utredningar och yttranden

Turistutredningens förslag innebär att de byggnadstekniska frågor som angår hotell och pensionat skall prövas av byggnadsnämnden i samband med byggnadslov för lokal eller byggnad som är avsedd att tas i anspråk för hotellrörelse. Tillstånd att driva rörelsen skall däremot beviljas av länssty­ relsen eller sådan poliskammare som fanns i vissa städer vid den tid då turistutredningen lade fram sitt förslag. Någon erinran mot förslaget om tillståndsmyndighet görs inte i yttrandena. En del remissinstanser, som inte har något att invända mot att hotellstadgans byggnadsföreskrifter förs över till byggnadslagstiftningen, anser likväl att byggnadsnämnd inte skall godkänna hotell- eller pensionatsbyggnad. Enligt länsstyrelsen i Kristianstads län bör prövningen av lokalerna alltjämt verkställas av länsstyrelserna, efter­ som byggnadsnämnderna inte är kompetenta för dessa ofta komplicerade avgöranden. Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller att byggnadsnämn­ derna i många landskommuner inte har tillräckliga kvalifikationer för att pröva hotellbyggnad eller hotellägenhet. Befogenhet att godkänna bygg­ nadsföretagen bör därför förbehållas byggnadsnämnder med stadsarkitekt, som tillstyrkt förslaget, medan i andra fall länsstyrelsen bör godkänna.

Liknande uttalanden görs av bl. a. länsstyrelserna i Västmanlands, Västernorrlands och Jämtlands län, länsarkitekten och länsbrandinspektören i

Västernorrlands län, länsbrandinspektören i Göteborgs och Bohus län samt landsfiskalen i Karlskoga landsfiskalsdistrikt.

Domstolskommittén framhåller i sitt betänkande (stencilerat, 1963) om avveckling av magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna att polis­ distrikten i den nya polisorganisationen i allmänhet kommer att omfatta både städer och landsbygd samt att valet nu synes böra ske mellan polischef och länsstyrelse som tillståndsmyndighet. Kommittén erinrar om att polis­ chefen redan f. n. har att på tillståndsmyndighetens föranstaltande under­ söka beskaffenheten av den lägenhet, där hotellrörelsen skall drivas, samt att göra årlig besiktning. Vidare avgörs inte ett tillståndsärende förrän polis­ myndigheten fått tillfälle att yttra sig om lägenhetens beskaffenhet och sökandens lämplighet och detta yttrande torde enligt kommittén ha av­ görande betydelse vid ärendets prövning. Polischeferna kommer i framtiden att få en starkare ställning än de har f. n. och vara väl skickade att handlägga även mera svårbedömbara ärenden. Det är i allmänhet en fördel att beslut fattas av den myndighet som inhämtar upplysningar om de förhållanden som inverkar på ärendets avgörande. Domstolskommittén föreslår därför att polismyndigheten blir tillståndsmyndighet. I yttrande över domstolskom- mitténs förslag förklarar polisberedningen att den inte har någon erinran

65

I promemorian framhålls att den föreslagna ordningen liksom den nu­ varande innebär att den som avser att utöva hotellrörelse kan behöva göra ansökan hos två myndigheter, nämligen polismyndigheten och, om byggnads­ lov fordras, byggnadsnämnden. När byggnadslov fordras synes det lämpligt att sökanden först begär hotelltillstånd och avvaktar beslut i detta ärende, så att kostnader för lokalplanering inte kommer att nedläggas i onödan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1966

Yttrandena över departementspromemorian

Promemorieförslaget att förlägga prövningen av hotellbyggnad och hotell­ lokal i samband med anordnande av hotell helt till ärendet om byggnadslov möter invändningar i flera yttranden. Därvid anförs från många håll att byggnadsnämnderna och de kommunala befattningshavare, som de kan an­ lita, i många kommuner inte är kompetenta att avgöra frågor om brandskydd och hälsovård i hotell. Olika förslag om remisskyldighet och prövningsmyn- dighet lämnas i yttrandena. Frågan om kontrollen av hotellbyggnader får till följd av de remissyttranden, som avses här, ett nära samband med frågan om vilken myndighet som skall ge tillstånd att driva hotellrörelse.

Belysande för dessa frågor är följande uttalande av länsstyrelsen i Kopoarbergs län.

Enligt nu gällande regler har den som ämnar driva hotell- eller pensionat­ rörelse, med undantag av icke tillståndspliktig rörelse inom vissa icke plan­ lagda områden, att i de fall där byggnaden eller lägenheten icke tidigare godkänts för ändamålet först söka byggnadslov till byggnadens uppförande eller ianspråktagande för hotell- eller pensionatändamål. Sedan byggnaden eller lägenheten helt iordningställts kan tillstånd sökas att driva hotell- eller pensionatrörelse där. I många fall förekommer — särskilt då fråga är om ianspråktagande för hotelländamål av redan för annat ändamål uppförd byggnad — att byggnadslov icke sökes. Allmänheten känner vanligtvis icke till, att byggnadslov fordras då fråga är om endast ett ianspråktagande för hotell- eller pensionatändamål av en redan för annat ändamål uppförd byggnad.

Sedan ansökning om tillstånd att driva hotell- eller pensionatrörelse ingi­ vits till länsstyrelsen skall sökanden rätteligen vänta med att taga den redan iordningställda byggnaden i anspråk för hotelländamål till dess länssty­ relsen meddelat vederbörligt tillstånd härtill. Denna olägenhet är särskilt framträdande på grund av att handläggningen av hotellärenden ofta tar lång tid. I många fall beror dröjsmålet på att omfattande åtgärder — såvida dispens ej anses kunna meddelas — måste vidtagas för att byggnaden skall uppfylla föreskrifterna i hotell- och pensionatstadgan och sökt tillstånd sålunda kunna meddelas. Olägenheterna torde emellertid om förslaget genom­ föres komma att i stort sett undanröjas genom att byggnaden utan ytterligare prövning kan tagas i anspråk för hotelländamål sedan den blivit efter veder­ börligt byggnadslov uppförd och besiktigad. I detta sammanhang kan även nämnas, att länsstyrelsen vid prövning av hotell- och pensionatärenden många gånger ställts inför fall, där kostnadskrävande åtgärder vidtagits på 5 — Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sand. Nr 12b

67

inte har tillgång till fackkunnig personal, att inhämta yttrande från läns- brandinspektören, länsarkitekten eller annan sakkunskap. Statens brandinspektion, som inte uttalat sig om byggnadsnämnderna, anser det vara av stor vikt att länsorganens, t. ex. länsbrandinspektörens, sakkunskap kan tas i anspråk, i varje fall när det gäller hotellanläggningar av större omfatt­ ning. Inspektionen anser det sannolikt att ett sådant samråd kan komma till stånd utan särskild författningsföreskrift.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län föreslår att byggnadsnämnds beslut om byggnadslov för hotell underställs länsstyrelsen för godkännande med rätt för länsstyrelsen att befria från underställningsskyldighet i de kommuner där resurser för sakkunnig prövning finns. Länsstyrelsen framhåller att un­ derställning är särskilt påkallad eftersom många av de största hotellen upp­ förs just i de kommuner, där de kommunala organen saknar sådana re­ surser. Länsstyrelsen är medveten om att dess förslag innebär en särställ­ ning för ärenden om byggnadslov för hotellbyggnader men anser på grund av vunna erfarenheter på området att en sådan ordning är nödvändig för att skapa garantier för att dessa byggnader blir tillfredsställande anordnade från brand- och livräddningssynpunkt och i sanitärt hänseende. Allt efter­ som kommunernas resurser växer kan prövningen av byggnadslov för hotell helt överlämnas till de lokala organen.

Andra bland de remissorgan som enligt vad som nämnts förut anser vissa byggnadsnämnder sakna möjlighet att tillfredsställande handlägga bygg- nadslovsärenden i fråga om hotell, nämligen länsbrandinspektören i Koppar­ bergs län, länsläkaren i Jämtlands län, polismyndigheterna i Norrtälje och

Hälsingborg samt byggnadsnämnden och stadsarkitekten i Ljungby, föreslår att länsstyrelsen blir tillståndsmyndighet när det gäller anordnande av ho­ tellbyggnader.

En avvikande uppfattning i den här behandlade frågan om byggnadsnämn­ derna har länsbrandinspektören i Jämtlands län, som anför i huvudsak föl­ jande. Om byggnadsnämnd beviljar byggnadslov utan att tillräckligt beakta hotellstadgans bestämmelser, kan det f. n. inträffa att länsstyrelsen med hänsyn till brandsäkerheten vid sin tillståndsgivning måste ändra byggnads­ nämndens byggnadslov. Denna eventualitet är dock inte tillräckligt skäl för att länsstyrelsen skall vara tillståndsmyndighet i fråga om hotellbyggnader eftersom kontrollen av att byggnadsnämnden fullgör sina skyldigheter bör kunna ordnas på annat sätt. Ju större ansvar byggnadsnämnden får desto större skäl synes föreligga för nämnden att vid behov anställa sakkunnig personal.

I några yttranden förordas av andra skäl än dem som avser byggnads­ nämndernas sakkunskap att länsstyrelsen blir tillståndsmyndighet i fråga om hotellbyggnader. Sålunda anför länsstyrelsen i Västernorrlands län att det är fråga om en för många byggnadsnämnder sällan förekommande upp­ gift och att byggnadsstyrelsens anvisningar inte är bindande. Polismyndig­

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

70

tillstånd att däri driva hotell- eller pensionatrörelsc. Länsstyrelsens prövning omfattar inte bara sökandens person utan även byggnadens eller lokalens beskaffenhet. I sistnämnda hänseende utgör länsstyrelseprövningen således cn överprövning av byggnadslovet. Denna ordning är en följd bl. a. av att bvggnadstekniska bestämmelser om hotell och pensionat från början varit upptagna i hotellstadgan.

För att på detta område fullfölja arbetet med att förenkla byggnadslag­ stiftningen har i departementspromemorian föreslagits att alla byggnadsbe- stäminelser om hotell inryms i byggnadslagstiftningen och byggnadsstyrel­ sens anvisningar till byggnadsstadgan. Detta förslag har jag biträtt. I pro­ memorian föreslås vidare att den byggnadstekniska prövningen skall ute­ slutande göras enligt byggnadslagstiftningen och byggnadsanvisningarna, dvs. av byggnadsnämnden i ärende om byggnadslov. Den tillståndsprövning som behövs med hänsyn till ordningsintressena skall enligt promemorian handhas av polismyndigheten. Vid remissbehandlingen har förslaget att helt förlägga prövningen av hotellbyggnadens beskaffenhet till byggnadsnämnden tilldragit sig huvudintresset. Ett betydande antal remissinstanser anför att byggnadsnämnderna och de kommunala befattningshavare, som de kan anlita, i många kommuner inte är kompetenta att avgöra de byggnadstek­ niska frågor som angår brandskydd och hälsovård i hotell. I dessa remiss­ yttranden föreslås därför olika åtgärder för att säkerställa en sakkunnig prövning, nämligen skyldighet för byggnadsnämnden att i byggnadslovs- ärendet inhämta yttrande från olika statliga länsorgan, skyldighet att un­ derställa byggnadslovsbeslutet länsstyrelsens prövning samt behållande av länsstyrelsen som tillståndsmyndighet i fråga om hotellbyggnadens eller hotellokalens beskaffenhet.

De nämnda farhågorna är inte helt ogrundade. I eu del kommuner saknar byggnadsnämnderna tillgång till den tekniska sakkunskap som behövs. Detta är emellertid cn olägenhet som gäller inte bara de byggnadsärenden som avser hotellbyggnader utan också ärenden angående andra byggnader. Den mindre tillfredsställande prövning av ärenden om byggnadslov för hotell som omvittnas i en del remissyttranden kan sannolikt delvis förklaras av att byggnadsnämnderna i dessa fall ansett sig inte behöva vidta särskilda åt­ gärder för att skaffa sig tillgång till teknisk sakkunskap eftersom länssty­ relsen i vart fall haft att pröva även de byggnadstekniska frågorna i ärendet om hotellrörelsetillstånd. Som framhålls i ett yttrande finns det emellertid anledning att räkna med att byggnadsnämnderna gör vad de kan för att förse sig med erforderlig sakkunskap om deras ansvar ökas. Möjligheterna härtill blir större i samma mån som samarbetet i kommunblock byggs ut och större kommuner bildas.

Även utanför byggnadsnämnden finns befattningshavare som skall anlitas som sakkunniga i byggnadsärenden, nämligen brandchef och hälsovårds­ inspektör. Som påpekas i en del remissyttranden saknar dessa befattnings­

Kungl. Maj.ts proposition nr 12t år 1966

75

stor utsträckning tas inte ersättningar ut, och praxis växlar härvidlag även inom samma län. Praxis skiftar också i frågan om ersättningarna skall till­ falla förrättningsmannen, statsverket eller kommunen. Särskilt med avse­ ende på förrättningar enligt hotellstadgan råder oenhetlighet beträffande ersättningarnas storlek. Elva länsstyrelser har regelmässigt bestämt ersätt­ ningar enligt hotellstadgan, medan nio länsstyrelser bestämt ersättning blott i vissa fall och fyra länsstyrelser inte alls bestämt ersättning. Taxa för er­ sättningar har fastställts i åtta län. I övriga län har uttagna ersättningar be­ stämts till belopp som i de särskilda fallen ansetts skäliga, varierande mellan 10 och 100 kronor och i de flesta fall uppgående till 15 å 20 kronor. De ar­ voden som uttagits för kommunalavlönad personal har merendels tillgodo­ förts tjänstemännen personligen. Av statliga befattningshavare har läns- brandinspektörerna personligen uppburit utgående arvoden.

I samband med omorganisationen av landsfiskals- och stadsfiskalsbefatt- ningarna föreskrevs i en kungörelse den 30 augusti 1941 (nr 737), att ar­ vode, som enligt föreskrifter i särskilda författningar utgår för avsyning eller besiktning, skall, då förrättningen verkställs av landsfiskal, tillfalla statsverket. För polisman är det ett tjänsteåliggande att medverka vid för­ rättningar, som nu är i fråga. Polisman äger inte själv behålla utgående ersättning, utan sådan skall i regel inlevereras till statsverket.

Det framstår för justitieombudsmannen såsom betänkligt, att ersättningar för hithörande förrättningar tas ut på vissa håll och inte på andra. Vidare måste det anses i hög grad otillfredsställande att vissa förrättningsmän utan att vara berättigade därtill själva tillgodogör sig ersättningar.

Den åtgärd för att skapa bättre ordning, vilken kan synas ligga närmast till hands, är enligt justitieombudsmannen att upphäva skyldigheten för sakägare att betala förrättningskostnad. Härför talar framför allt den om­ ständigheten att förrättningarna i de allra flesta fall utförs och kan utföras av befattningshavare, i vilkas åligganden det ingår att verkställa förrätt­ ningar av hithörande slag, och att förrättningarna därför utförs i tjänsten. Det synes också rimligt att betrakta förrättningarna som ett slags service som det allmänna kostnadsfritt tillhandahåller enskilda. Ä andra sidan kan det naturligtvis sägas att det inte är orimligt att rörelse, varom här är fråga, belastas med kostnaderna för kontroll av att rörelsen kan utövas utan större risk för allmänheten. Förrättningskostnaderna synes emellertid för stat och kommun vara av fullständigt oväsentlig betydelse. Justitieombudsmannen finner för sin del starka skäl föreligga att upphäva ifrågavarande bestäm­ melser. En sådan åtgärd framstår på intet sätt såsom anmärkningsvärd. Så­ som exempel erinras om att i samband med tillkomsten av 1954 års rus- drycksförsäljningsförordning upphävdes den skyldighet att betala kostnad för besiktning av lokal för utskänkning av rusdrycker, soin tidigare ålegat innehavare av sådan lokal.

Om skyldigheten för sakägare att betala förrättningskostnad, om vilken

Kungl. Maj:ts proposition nr 12k år 1966

76

nu är fråga, likväl anses böra behållas av finansiella skäl, finner justitie­ ombudsmannen erforderligt, att ett cirkulär med erinran om innebörden av gällande bestämmelser utfärdas. Beträffande ersättningar för avsyning av hotell och pensionat bör fastställas taxa på samma sätt som skett enligt förordningarna om eldfarliga oljor och om explosiva varor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

Departementspromemorian och yttrandena däröver

I departementspromemorian uttalas att justitieombudsmannen i sin fram­ ställning anfört starka skäl för att skyldigheten för sakägare att betala förrättningskostnad avskaffas. Vidare påpekas att om de föreslagna änd­ ringarna i hotellagstiftningen genomförs, det nuvarande tillämpningsom­ rådet för ersättningsbestämmelser kommer att inskränkas. Ansökan om till­ stånd att driva hotellrörelse skall enligt den föreslagna ordningen prövas endast från polisiära synpunkter. De årliga besiktningar genom polismyn­ dighet, som föreskrivs i den gällande hotellstadgan och vilka avser kontroll av att brandtekniska säkerhetsföreskrifter iakttas, kommer att slopas. Gott- görelse till särskilda sakkunniga kan då inte längre komma i fråga. De be­ siktningar, som polisen kan behöva göra för kontroll av allmän ordning och säkerhet i samband med tillståndsgivning eller därefter, bör enligt prome­ morian inte bekostas av rörelseinnehavarna.

Promemorieförslaget att skyldigheten för hotellägare att betala besikt- ningskostnad skall avskaffas behandlas endast av länsstyrelserna i Uppsala och Västerbottens län samt Skånes handelskammare, vilka alla tillstyrker förslaget.

Före dr agan den

Med den ordning jag föreslagit i fråga om anordnande och drift av hotell- rörelse kommer en viss besiktning att utövas av byggnadsnämnden. Kost­ nadsfrågorna bör därvid behandlas enligt bestämmelserna i byggnadslag­ stiftningen. Brandsyn och hälsovårdskontroll sker utan kostnad för den enskilde. Detsamma gäller den kontroll som polisen har att utöva i fråga om hotellrörelser. I det föregående har jag funnit det nödvändigt att behålla den nuvarande regelbundet återkommande besiktningen av elektriska anlägg­ ningar i hotell. Vad jag anfört därvid ger vid handen att besiktningarna skall utföras av särskild sakkunnig på detta område. Ifrågavarande fackmän är enskilda företagare och ersättning måste således utges till dem för varje sär­ skild förrättning. För sådan ersättning bör alltjämt den svara som driver hotellrörelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12i år 1966

77

Specialmotivering

Såväl i turistutredningens förslag som i departementspromemorian för­ ordas att 1917 års stadga angående hotell- och pensionatrörelse ersätts med en ny författning. Jag har i det föregående föreslagit att byggnadstekniska föreskrifter, motsvarande dem som finns i den gällande stadgans avdelning II, inte vidare skall tas upp i en särskild hotellförfattning samt att bestäm­ melserna i avdelning I om tillstånd, avdelning III om gästkontroll och av­ delning IV om ansvar in. m. skall ändras väsentligt. Jag ansluter mig därför till uppfattningen att en helt ny författning nu bör utfärdas.

Den gällande stadgan är utfärdad efter riksdagens hörande. Som skäl härför anfördes (prop. 1917: 80 s. 50) att stadgan innebar en inskränkning i näringsfriheten och ålade rörelseidkarna inte oväsentliga kostnader. Kungl. Maj :t har sedermera vid flera tillfällen beslutat ändringar i stadgan utan riksdagens hörande. Under senare tid har riksdagens yttrande inhämtats över huvuddragen i författningar, som inneburit inskränkningar i närings­ friheten i syfte att säkerställa allmänna intressen. Exempel härpå utgör förordningen den 29 december 1949 (nr 732) angående handel med skrot, lump och begagnat gods, stadgan den 22 april 1960 (nr 114) angående en­ skilda sjukhem m. m. samt förordningen den 1 december 1961 (nr 568) om brandfarliga varor. Av samma orsak bör riksdagens yttrande inhämtas över förslag till en ny författning om hotell- och pensionatrörelse. Kungl. Maj :t bör emellertid äga vid behov utan riksdagens hörande vidta mindre ändringar som inte berör författningens huvudgrunder. Författningen bör benämnas förordning.

I enlighet med det anförda har inom inrikesdepartementet utarbetats för­ slag till hotellförordning. Jag övergår nu till att behandla de särskilda be­ stämmelserna i förslaget.

Inledande bestämmelse

1

§•

Paragrafen, som motsvarar 1 § i 1917 års stadga och 1 § i promemorieför- slagct, definierar de rörelser på vilka förordningen är tillämplig.

Angående de rörelser som avses i förordningen hänvisas till den föregåen­ de framställningen. Förordningen är, om förutsättningarna i denna paragraf föreligger, tillämplig på, förutom verksamhet som drivs under beteckningen hotell eller pensionat, exempelvis motell, resandevåningar, resanderum, natt­ härbärgen, vandrarhem och vissa småstugor. Antalet rum som tillhandahålls inverkar inte i och för sig på frågan om rörelsen skall hänföras till rörelse,

78

som avses i förordningen. Denna är tillämplig vare sig bostad tillhandahålls resande eller i orten bosatta eller mantalsskrivna personer.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 12b år 1966

Tillstånd m. m.

2

§.

Paragrafen, som motsvarar delar av 2 och 4 §§ i 1917 års stadga samt 2 och 3 §§ i promemorieförslaget, anger för vilka rörelser tillstånd fordras och villkoren för tillstånd.

Departementspromemorian. Som gästrum bör enligt promemorian räknas båda rummen i ett som dubblett betecknat utrymme, om det ena rummet, som inte i första hand skall tas i anspråk som sovrum, likväl vid behov skall få användas för sådant ändamål eller om i praktiken båda rummen utnyttjas på sådant sätt. Tillstånd skall fordras för rörelse med tillstånds- krävande antal gästrum även om de är belägna i olika byggnader eller delar av byggnad. Omöblerade rum bör enligt promemorian inte medräknas när tillståndsfrågan prövas. Slutligen nämns i promemorian det fallet att flera personer, t. ex. familjemedlemmar eller grannar, var för sig driver hotell­ rörelser, av vilka inte någon ensam kräver tillstånd. Drivs dessa rörelser på sådant sätt, exempelvis i samma byggnad, med delvis samma personal eller med gemensamma anordningar, att de i själva verket måste anses utgöra eu enda rörelse, bör tillstånd fordras om minsta sammanlagda antalet gästrum eller gäster är det för tillståndstvång föreskrivna.

Remissyttrandena. Möjligheterna att kringgå de bestämmelser som hänger samman med antal rum och gäster behandlas i några yttranden. Polismyn­ digheten i Malmö ställer frågan, om sängantal kan läggas till grund för bedömningen av det antal gäster rörelsen är avsedd för, och påpekar att ett utrymme med endast en säng enligt gängse begrepp får anses avsett för en gäst men att ytterligare bäddmöjligheter lätt kan anordnas på golvet. Polis­ myndigheten i Varberg föreslår att denna fråga löses så att varje rum i ett hotell anses kunna hysa två gäster. Polismyndigheten i Skellefteå anför att vissa hotell har sängplatser eller möjlighet att ordna sådana för flera gäster än tillståndet medger och att det med gällande bestämmelser visat sig ogör­ ligt att utöva kontroll.

Enligt länsstyrelsen i Stockholms län och polismästaren i Norrtälje höi­ det inte vara möjligt att kringgå tillståndskravet genom att hyra ut vissa rum till fasta gäster i stället för tillfälligt. Länsb randinspektör en i Jämt­ lands län önskar klara bestämmelser för det fall att skolungdom under fjäll­ resa förläggs på vind i byggnad där gäster i hotellstadgans mening också bor. Det måste avgöras om antalet gäster därigenom anses ökat.

Det i promemorian gjorda uttalandet att omöblerade rum inte skall med­ räknas, när tillståndsskyldighet prövas, är enligt polismyndigheten i Malmö en tydlig anvisning om möjligheterna att kringgå bestämmelserna. Om de

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

79

omöblerade utrymmena i verkligheten används som gästrum, om än primi­ tiva, saknas anledning att inte medräkna dem.

Polismyndigheten i Skellefteå har ibland funnit tveksamt om s. k. upp- packningsrum bör medräknas bland gästrummen särskilt när det finns möjlighet att ta natthärbärge i rummet. En annan svårighet, som polis­ myndigheten har mött, är att bedöma riktigheten av påståendet att ett hotell- möblerat rum är avsett för och används endast av hotellets personal.

Föredraganden. En gränsdragning sådan som den förevarande medför som framgår av remissyttrandena självfallet vissa tolkningssvårigheter. Vissa av dem är lösta i departementspromemorian och jag ansluter mig till vad som anförs där. I övrigt anser jag att antalet sängplatser, i form av fasta eller fri­ stående sängar, i första hand måste ligga till grund för bedömningen av det antal gäster gästrummen och rörelsen är avsedd för. Att extrasängar finns och ibland ställs till förfogande, exempelvis för barn, bör inte påverka be­ dömningen. Visar det sig däremot under verksamhetens gång att sådana sängplatser regelmässigt ställs till förfogande, kan det vara anledning att om­ pröva tillståndsfrågan. Paragrafens lydelse ger vid handen att tillstånd kan fordras även om inte alla gästrum är avsedda som tillfällig bostad. Det blir i fall då rum hyrs ut till fasta gäster nödvändigt att med ledning av 1 § be­ döma om rörelsen som helhet är en verksamhet med ändamål att tillhanda­ hålla tillfällig bostad. I fråga om omöblerade rum kan jag, under erinran om vad jag förut nämnt därom, ansluta mig till polismyndigheten i Malmö.

I fråga om s. k. uppackningsrum torde möbleringen och den faktiska an­ vändningen i varje särskilt fall få avgöra om det skall anses som gästrum.

Tillstånd avser rörelse i viss byggnad eller hotellägenhet. Självfallet kan ett tillstånd meddelas för en rörelse i flera byggnader eller lägenheter.

Av andra stycket, som behandlar villkoren för tillstånd, framgår att tillstånd skall meddelas om det inte finns anledning anta att sökanden skall driva rörelsen så att fara för allmän ordning och säkerhet uppstår. Pröv­ ningen av hur sökanden kan antas komma att driva rörelsen görs av polis­ myndigheten. Vid utredningen bör användas tillgängliga polisregister, som ger upplysning om sökandens vandel. Den som dömts för våldsbrott, sed­ lighetsbrott eller tillgrepps- eller förskingringsbrott bör i allmänhet vägras tillstånd. Detsamma gäller den som dömts för olovlig försäljning av rus­ drycker eller narkotika eller som är samhällsfarligt asocial. Även andra former av brottslighet eller asocialitet kan ge fog för antagandet att sö­ kanden kommer att driva hotellrörelse på ett sätt som medför fara för all­ män ordning och säkerhet. Är sökanden juridisk person kan det i undan­ tagsfall vara anledning att undersöka den eller de fysiska personer som står bakom.

Även andra källor till upplysning om sökanden kan användas. Är sökan­ den känd för att i annan verksamhet tredskas med att efterkomma myndig­ heternas förelägganden att vidta sådana åtgärder som behövs för allmän ordning och säkerhet, exempelvis till skydd för annans liv eller hälsa, kan

82

heten är tillståndsmyndighet och enligt lagen den 9 april 1965 (nr 94) om polisregister m. m. själv har tillgång till sådana register, skall sökanden inte bifoga något polisintyg om sin vandel.

De i punkt d) angivna uppgifterna är nödvändiga för att individualisera rörelsen. Vidare måste polismyndigheten känna till dem för att kunna av­ göra om tillstånd behövs. Redan i tillståndsärendet kan polismyndigheten självfallet inspektera ordningen i de för rörelsen avsedda lokalerna för att skaffa sig underlag för bedömning av sökandens lämplighet.

Som nämnts i det föregående fordras byggnadslov inte bara för nybyggnad av hotell utan också i de flesta fall när hotellrörelse skall anordnas i lokal som förut inte använts för sådant ändamål. Om sökanden begär rörelsetill­ stånd innan han fått byggnadslov, åligger det polismyndigheten som en ser­ viceåtgärd att i tillståndsbeviset erinra sökanden om att byggnadslov kan fordras. Byggnadsnämnden är självfallet inte bunden av en sådan erinran när den prövar om byggnadslov fordras enligt byggnadsstadgan. I vissa fall behövs en sådan erinran uppenbarligen inte, t. ex. när en befintlig rörelse byter tillståndshavare. Även i sådant fall skall emellertid avskrift av beviset tillställas de myndigheter som anges i andra stycket. Ett ägarbyte kan näm­ ligen utgöra särskild anledning till brandsyn eller hälsovårdskontroll med förelägganden för nye ägaren att vidta åtgärder.

I förekommande fall skall erinran göras om att tillståndet inte får ut­ nyttjas innan föreståndare och ersättare utsetts och godkänts.

6 och 7 §§.

Paragraferna, som saknar motsvarighet i 1917 års stadga, har i departe­ mentspromemorian utformats efter mönster av 42 § rusdrycksförsäljnings- förordningen. 6 § avser rörelser där tillståndshavaren är enskild person. För rörelse som drivs av juridisk person skall godkänd föreståndare finnas en­ ligt 3 §. Skall rörelse drivas av enskild person kan polismyndigheten enligt 3 § bestämma att godkänd föreståndare skall finnas. 7 § behandlar det fallet att föreståndare som sålunda skall finnas eller ersättare avgår eller avlider eller att godkännandet återkallas.

Under tiden intill dess ny föreståndare godkänts skall i båda paragra­ fernas fall ersättaren förestå rörelsen. Behövs vikarie för honom under denna tid, får innehavaren eller ersättaren själv utse lämplig person. Något krav på godkännande gäller inte beträffande sådan vikarie. Till ny föreståndare kan självfallet utses den godkände ersättaren. Han bör så gott som alltid kunna godkännas som föreståndare. I detta fall skall ny ersättare utses till följd av bestämmelsen i 4 §. Det anförda äger motsvarande tillämpning på ersättare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

8

§.

Paragrafen motsvarar 8 § i promemorieförslaget. För att de register eller förteckningar, som myndigheterna, t. ex. polis­

83

myndigheten enligt 9 § i denna förordning och brandchefen enligt 12 § brandstadgan, för angående hotell och pensionat, skall kunna hållas ak­ tuella föreskrivs här att anmälan skall göras till polismyndigheten när rörel­ sen upphör. Om tillståndshavaren inte utnyttjar tillståndet och således ald­ rig börjar rörelsen eller om hinder uppkommer, t. ex. därför att byggnadslov vägras, skall detta också anmälas.

Register

9 §.

Paragrafen motsvarar 2 § 2 mom. sista stycket i 1917 års stadga och 10 § i promemorieförslaget. I registret bör antecknas de uppgifter som enligt 5 § skall tas in i tillståndsbeviset. Vidare bör antecknas exempelvis godkän­ nande av föreståndare och ersättare, beslut om att föreståndare skall finnas för enskild tillståndshavares rörelse, beslut om återkallelse av tillstånd eller godkännande samt företagna inspektioner och åtgärder i anledning därav.

Kungl. Maj. ts proposition nr 124 år 1966

Ordning och säkerhet

10

§.

Paragrafen är tillämplig även på rörelse för vilken tillstånd inte behövs. Fara för allmän ordning och säkerhet inbegriper fara för all slags brotts­ lighet, även sedlighetsbrott (jfr prop. 1964: 128 s. 70), och för samhälls- farlig asocialitet.

11

§.

Angående denna paragraf, som motsvarar 30 § tredje stycket i 1917 års stadga, hänvisas till den föregående framställningen. Paragrafen är tillämp­ lig endast på tillståndsrörelser. Med elektrisk anläggning avses elektriska ljus-, kraft- och alarmledningar med tillhörande anordningar. Undersök­ ningen är av den arten att särskilda mätinstrument behövs. Endast den som enligt särskilda bestämmelser är behörig att utföra installationsarbete bör anlitas för undersökningen. Undersökningen och åtgärder för att av­ hjälpa bristfälligheter skall liksom hittills ske på rörelseinnehavarens be­ kostnad. Brandsyneförrättare och polismyndigheten bör vid förrättningar som de företar i rörelsen granska intyg om elektrisk undersökning och kontrollera att skyldigheten att föranstalta om undersökning varje år har fullgjorts.

12

§.

Paragrafen motsvarar 29 § första stycket i 1917 års stadga och 11 § andra stycket departementspromemorian, vilka bestämmelser behandlar anslag vars text uppmanar hotellgäst att skaffa sig kännedom om utrymningsvägar. Vid promemorians remissbehandling har en länsstyrelse framhållit att så­

84

dant anslag saknar praktisk betydelse eftersom knappast någon hotellgäst med anledning av anslaget undersöker utrymningsvägarna. Denna och ytter­ ligare en länsstyrelse föreslår en föreskrift om att utrymningsvägarna skall utmärkas tydligt. I enlighet härmed har gällande bestämmelser omarbetats.

Endast i hotell eller pensionat där rörelse drivs med tillstånd enligt 2 § är 12 § tillämplig. Markering av utrymningsväg bör göras enligt gällande svensk standard för varselmärkning och anbringas på väggar i korridorer utanför gästrum och där det i övrigt behövs för att den som är obekant med lokalerna skall kunna finna väg ut.

Med utrymningsvägar förstås utrymmen i en byggnad vilka leder från gästrum eller andra utrymmen i hotellet till markplanet utanför byggnaden. Utrymningsvägen kan omfatta horisontella och vertikala förbindelsevägar såsom korridorer, gångar, hallar, tamburer, trappor och ramper samt nöd­ balkonger och liknande anordningar. De byggnadstekniska bestämmelserna om utrymningsvägar kommer att ingå i byggnadsstyrelsens anvisningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12i år 1966

Gästkontroll

13 §.

Paragrafen är tillämplig på alla hotellgäster oavsett ålder, egenskap av­ resande och nationalitet. I fråga om de uppgifter som skall avfordras gäst föreligger följande avvikelser från 1917 års hotellstadga. Uppgift om födelse­ tid skall avfordras även svensk gäst; den gällande stadgan innehåller bara en rekommendation härom. Uppgift om nationalitet eller medborgarskap skall avfordras också svensk gäst. Gällande stadga förutsätter att det alltid på annat sätt kan konstateras att gästen är utlänning. Så torde numera knap­ past vara fallet. Denna utvidgade uppgiftsskyldighet kan inte anses besvä­ rande för svenska gäster. Uppgift om födelseort fordras inte till skillnad mot vad som gäller enligt 1917 års stadga. Uppgift härom behöver inte avkrävas enligt utlänningskungörelsen. Spaningsintresset synes inte kräva att födelse­ orten uppges. Den ort där gästen senast uppehållit sig behöver f. n. inte upp­ ges av svensk gäst. Medborgare i de övriga nordiska länderna har här be­ friats från att lämna denna uppgift. Detsamma gäller uppgift om vart gäst närmast ämnar bege sig när han lämnar hotellet. Genom de gjorda avvikel­ serna från gällande hotellstadga blir bestämmelserna enhetliga för hotell­ gäster från alla de nordiska länderna.

De uppgifter som enligt förevarande paragraf skall avfordras hotellgäst skall också enligt utlänningskungörelsen avfordras utlänning som inte är medborgare i något av de nordiska länderna. Beträffande sådan utländsk hotellgäst gäller därutöver vad som föreskrivs i utlänningskungörelsen i fråga om bostadsupplåtelse. Sådan gäst skall alltså också avfordras de i 47 § 1 mom. utlänningskungörelsen uppräknade uppgifterna om dagen för inresa, den ort där han senast uppehållit sig och vistelsetillstånd.

Det har inte ansetts behöva utsägas särskilt att uppgifter om den som står

85

under annans vårdnad eller förmynderskap får avfordras vårdnadshavaren eller förmyndaren.

Andra stycket är tillämpligt på alla sådana rörelser som avses i förord­ ningen. Förordnande enligt andra stycket bör meddelas endast i särskilda fall, såsom då rikets säkerhet, utredning eller spaning vid svår brottslighet eller särskilda förhållanden i gränsorter gör det nödvändigt. Det ankommer på rikspolisstyrelsen att vid behov ange riktlinjer härför. Anmälningsskyl­ digheten enligt utlänningskungörelsen avser inte den som inte fyllt sexton år. Samma begränsning bör polismyndigheten kunna föreskriva i sitt förord­ nande. Anmälningsskyldighet i fråga om gäster i hotellrörelser bereder inga större svårigheter, eftersom uppgifterna enligt första stycket redan finns i gästförteckningen. För de små rörelserna förutsätts för att en anmälnings­ skyldighet skall kunna åläggas den som driver rörelsen att han är skyldig av­ fordra gästerna de uppgifter som behövs, dvs. i allmänhet de uppgifter som anges i första stycket. Nämnda skyldighet följer enligt andra stycket andra punkten av förordnandet. För de ej tillståndskrävande rörelserna innebär förordnandet att anmälningsskyldigheten blir förenad med skyldighet att föra gästförteckning. Som jag strax kommer till kan de formulär som behövs utformas så att detta inte innebär något nämnvärt besvär för den som driver rörelsen.

De angivna reglerna gör det möjligt att ha en blankett för alla gästkate­ gorier, så anordnad att de uppgifter som skall avfordras endast medborgare i annat än nordiskt land antecknas efter de uppgifter som skall avfordras alla gäster. Blanketterna kan förvaras så att de bildar en gästförteckning, som bör ersätta den hotelliggare som avses i 34 § gällande stadga. I den mån anmälan om gäster skall göras till polismyndigheten — enligt 49 § utlänningskungörelsen alltid i fråga om gäst från annat än nordiskt land och efter förordnande enligt andra stycket i fråga om annan gäst — kan genomslagskopia göras av blanketten. Det bör vara möjligt att anordna blan­ ketter som kan användas för uppgifter om deltagare i gruppresor. På riks­ polisstyrelsen bör ankomma att, med beaktande av vad som föreskrivs om anmälan enligt utlänningskungörelsen, bestämma formulär till blanketter för gästförteckning och närmare reglera hur anmälningsskyldighet skall fullgöras.

De uppgifter, som avses i tredje stycket och som skall lämnas enligt ut­ länningskungörelsen, skall som framgår av lydelsen föras in i gästförteck­ ning endast om sådan skall föras.

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1966

14 §.

Paragrafen motsvarar 35 § i 1917 års stadga, 48 § i utlänningskungörelsen och 14 § i promemorieförslagct.

Personuppgifter som lämnas av hotellgäst som inte är medborgare i något av de nordiska länderna skall enligt 47 § utlänningskungörelsen kontrolleras

86

mot hans pass. Någon skyldighet för hotellpersonalen att begära legitima­ tion av andra gäster har inte föreskrivits i hotellförordningen. Endast om det är anledning att anta att lämnade uppgifter är oriktiga bör legitimation begäras. Om en person som önskar bostad i hotell vägrar att lämna före­ skrivna uppgifter, torde följden härav bli att han inte bereds bostad och således inte skrivs in som gäst. Någon påföljd för hans vägran kommer då inte i fråga. Får gästen ta rum i besittning innan uppgifterna eller alla nöd­ vändiga uppgifter avkrävs honom och vägrar han sedan att lämna uppgifter, skall polismyndigheten genast underrättas. Straffpåföljd finns liksom f. n. endast för gäst som lämnar oriktiga uppgifter.

15 §.

Paragrafen, som motsvarar 34 § sista stycket och 37 § i 1917 års stadga samt 15 § i promemorieförslaget, behandlar den gästförteckning som ersätter den s. k. gästliggaren som avses i 34 § gällande stadga.

I motiveringen till 13 § har nämnts att gästförteckningen kan föras med lösbladssystem och att samma formulär kan användas för förteckning och för anmälan enligt 13 § andra stycket.

Av de myndigheter som kontrollerar hotell behöver polis- och hälsovårds­ myndigheterna ha tillgång till gästförteckningen. För hälsovårdsmyndig­ heterna finns möjlighet härtill enligt 82 § hälsovårdsstadgan. Gästförteck­ ningen skall bevaras i rörelsen så länge denna utövas, dock längst tio år efter den senast gjorda anteckningen. Detta innebär att den som överlåter rörelsen till annan måste överlåta även förteckningen till denne.

1917 års hotellstadga har i 21, 30 och 31 §§ bestämmelser om s. k. besikt- ningsliggare. I den skall antecknas sotning och besiktning. Några bestäm­ melser om anteckning av brandsyn eller hälsovårdskontroll finns inte. Be- siktningsliggaren skall en gång om året genom polismyndighetens försorg uppvisas för länsstyrelsen. Enligt 12 § brandstadgan skall brandchefen föra förteckning över byggnader som är föremål för s. k. regelbunden brandsyn. Till dessa byggnader hör hotell och pensionat. Vid brandsyn förs protokoll enligt 14 § brandstadgan. Originalprotokollet förvaras genom brandchefens försorg bland det kommunala brandförsvarets handlingar. Efter hälsovårds­ kontroll torde på motsvarande sätt handlingar om vad som förekommit för­ varas hos hälsovårdsnämnden. Polismyndighetens egna inspektioner anteck­ nas i det register som skall finnas enligt 9 §. Enligt 11 § skall intyg om sär­ skild elektrisk undersökning anskaffas och förvaras i rörelsen. En särskild besiktningsliggare har med hänsyn till det anförda inte ansetts nödvändig.

Kiingl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

Ansvarsbestämmelser m. m.

16 §.

Paragrafen motsvarar 38 § i 1917 års stadga och 16 § i promemorieför­ slaget.

Kungl. Maj. ts proposition nr 124 år 1966

87

En gällande bestämmelse om straff för den som byter lokal för rörelsen har i enlighet med promemorieförslaget fått utgå. Eftersom en hotellrörelse individualiseras genom innehavaren och belägenheten —■ tillståndsbeviset skall enligt 5 § innehålla uppgifter härom — blir rörelsen om den flyttas till annan lokal att anse som ny rörelse, för vilken i förekommande fall fordras nytt tillstånd.

17 §.

Paragrafen, som motsvarar 41 § första och andra styckena och 42 § i 1917 års stadga, 64 § första stycket i utlänningslagen samt 17 § i promemorie­ förslaget, anger de brott för vilka kan dömas till dagsböter eller, vid försvå­ rande omständigheter, fängelse. Hänvisningen till brottsbalken avser 15 kap. 11 §. Påföljd för gäst som vägrar att lämna uppgifter finns inte, såsom utvecklats i motiveringen till 14 §.

18 §.

Paragrafen, som motsvarar 41 § tredje stycket i 1917 års stadga och 18 § i promemorieförslaget, behandlar de gärningar som har karaktären av ord- ningsförseelser.

Underlåtenhet att enligt 11 § avhjälpa anmärkta bristfälligheter föranleder — liksom motsvarande underlåtenhet efter brandsyn — inte straff. I sådana fall får 19 § tillämpas.

19 §.

Paragrafen, som motsvarar 46 § första stycket i 1917 års stadga och 19 § i promemorieförslaget, behandlar återkallelse av tillstånd och av godkännande av föreståndare eller ersättare.

Upprepade fällande domar för brott mot förordningen är som hittills åter- kallelseanledning. För rörelse kan gälla, förutom förordningens bestämmel­ ser om exempelvis ordningen inom hotell, bestämmelser som meddelats i byggnadsstadgan eller vid hälsovårdskontroll. Åsidosätts sådana eller lik­ nande bestämmelser medför det i allmänhet anmaningar eller andra föreläg­ ganden från vederbörande myndighet att vidta rättelse inom föreskriven tid. Föreläggande kan ibland innebära förbud vid vite att använda lokal för visst ändamål, och ett förefintligt tillstånd till hotell- eller pensionatrörelse enligt denna förordning kan i sådant fall inte göra förbudet verkningslöst. Emeller­ tid bör åsidosättande av gällande bestämmelser och underlåtenhet att vidta rättelse även kunna utgöra anledning att återkalla hotelltillståndet.

För den händelse godkänd föreståndare eller ersättare är olämplig äger polismyndigheten återkalla inte bara godkännandet ntan också rörelsetill­ ståndet. Den sistnämnda möjligheten är avsedd för undantagsfall.

Den som kan beröras av återkallclsebcslut bör i allmänhet beredas till­ fälle att yttra sig innan beslut meddelas. År det fråga om att återkalla god­

kännande av föreståndare eller ersättare bör hotellinnehavaren alltid få yttra sig.

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

20

§.

Paragrafen, som motsvarar 46 § andra stycket i 1917 års stadga och 20 § i promemorieförslaget, kan tillämpas både när det kommit till polismyndig­ hetens kännedom att någon ämnar börja driva rörelse, för vilken tillstånd inte behövs enligt 2 §, och under rörelsens utövning. Förbud att driva rörelsen kan meddelas också genom föreläggande enligt brandstadgan eller hälso­ vårdsstadgan.

21

§.

I fråga om denna paragraf, som motsvarar 21 § i promemorieförslaget, hänvisas till den föregående framställningen om polisens hotellbesiktning. Den som vägrar tillträde som polismyndigheten äger fordra enligt denna paragraf kan straffas enligt 17 kap. 13 § andra stycket brottsbalken. En­ ligt kungörelsen den 9 oktober 1964 (nr 595) om handläggning av vissa po­ lischef suppgifter kan den som innehar eller uppehåller tjänst som förste polis- eller kriminalassistent åläggas att i polismyndighetens ställe ombesörja de besiktningar för vilka tillträdesrätt föreligger enligt förevarande paragraf.

22

§.

Paragrafen innehåller besvärsbestämmelser. Besvärsmål om tillstånd och förbud att driva hotell- eller pensionatrörelse samt om skydd mot eldfara i hotell eller pensionat prövas enligt 2 § 14: o) regeringsrättslagen av regeringsrätten. Enligt förevarande förordning har tillståndsmyndigheten lika litet som enligt 1917 års stadga fria händer att efter sitt skön vägra tillstånd. Någon behovsprövning skall inte företas. Är de förutsättningar för tillstånd uppfyllda som fordras enligt förordningen, har sökanden ett rättsanspråk att få tillstånd beviljat. Besvärsprövningen bör därför alltjämt ankomma på regeringsrätten. Detsamma bör gälla mål om godkännande av föreståndare och ersättare och om åläggande att utse föreståndare. Som nämnts tidigare förutsätter förordningen att frågor om brandskydd i hotell och pensionat behandlas enligt byggnads- och brandlag­ stiftningen samt frågor om hälsovård enligt byggnads- och hälsovårdslag­ stiftningen. Regeringsrättens befattning med mål om sådana frågor behand­ las i 2 § 16 :o) och 17 :o) regeringsrättslagen. Förevarande förordning för­ anleder på grund av det anförda ändring i 2 § 14 :o) regeringsrättslagen. Denna fråga torde få anmälas i annat sammanhang.

Förordningen kan inte träda i kraft förrän byggnadsstyrelsen utfärdat an­ visningar till byggnadsstadgan angående hotell och pensionat. Som nämnts tidigare föreligger sådana anvisningar i utkast och de beräknas kunna ut­

89

färdas före den 1 januari 1967. Förordningen bör på grund härav träda i kraft nämnda dag. Skulle byggnadsanvisningarna av anledning som nu inte kan förutses inte kunna utfärdas förrän efter den 1 januari 1967 äger Kungl. Maj :t utan riksdagens hörande bestämma annan tid för förord­ ningens ikraftträdande.

I fråga om de föreslagna övergångsbestämmelserna får jag anföra följande. Om hotell- eller pensionatrörelse drivs med tillstånd enligt 1917 års stadga och tillstånd fordras även enligt förordningen, fortsätter rörelsen som om tillståndet meddelats enligt förordningen. I övrigt gäller denna. Det innebär bl. a. att gammalt tillstånd kan återkallas enligt de nya bestämmelserna.

Enligt 1917 års stadga meddelas tillstånd inte för juridisk person. Bolag, förening eller annan samfällighet skall driva hotellrörelse genom ansvarig föreståndare, och tillståndet meddelas för honom, 3 §. Förordningens 3 § innebär att tillstånd kan meddelas även juridisk person. Tillstånd för före­ ståndare enligt 3 § 1917 års stadga anses enligt övergångsbestämmelserna dels som rörelsetillstånd för den juridiska personen och dels som godkän­ nande av föreståndaren.

Vid remissbehandlingen har efterlysts övergångsbestämmelser som skulle göra det möjligt att förbättra brandskyddet i hotellbyggnader som f. n. drivs med dispenser från de byggnadstekniska föreskrifterna i 1917 års stadga. Eftersom förordningen inte behandlar hotellens byggnadstekniska beskaffen­ het, får denna fråga avgöras enligt byggnadsstadgan, i den mån byggnadslov blir aktuellt för en viss hotellbyggnad eller hotellokal, samt enligt brand­ stadgan och hälsovårdsstadgan. Oftast torde behovet och möjligheterna att förbättra brandskyddet i äldre rörelser aktualiseras i samband med brand­ syn, och ärendet förs därvid ofta vidare till länsstyrelsen. Frågan om i vad mån genom brandsyneföreläggande kan föreskrivas mera omfattande åtgär­ der än som behövs enligt hotellrörelsetillstånd och dispens på grund av 1917 års stadga rymmer samma svårigheter som förhållandet mellan brand­ syneföreläggande och byggnadslov. Ämnet berördes i förarbetena till 1962 års brandlagstiftning (prop. 1962:12 s. 142) och en viss praxis torde ha utbildat sig( jfr RÅ 1959 I 188, 1961 I 10). Rättsläget kan sägas f. n. vara det att brandsyneförrättare inte bör kräva säkerhetsåtgärder utöver vad som är föreskrivet vid byggnadslov eller prövats i samband härmed eller är gängse, om det inte behövs på grund av särskilda omständigheter. Den tid som för­ flutit sedan byggnadslov meddelades, den byggnadstekniska utvecklingen och erfarenheter av hotellbränder får här inverka på avgörandena. Det bör också erinras om att brandsyneförrättaren enligt 13 § brandstadgan är skyldig att samråda med byggnadsnämnden innan han meddelar brand­ syneföreläggande om åtgärd av byggnadsteknisk art. Brandsyneförrättarna bör hos polismyndigheterna efterhöra om dessa i sitt förvar har handlingar angående dispenser från brandskyddsbestämmelserna i 1917 års stadga.

Tillstånd enligt förordningen för rörelser, som inte behövt tillstånd enligt 1917 års stadga, blir aktuellt endast för rörelser som på grund av sin art nu

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

90

hänförs till hotell- eller pensionatrörelse, t. ex. vandrarhem. Dessa rörelser får fortsättas utan tillstånd ett halvår efter förordningens ikraftträdande. Tillstånd krävs om rörelsen skall fortsättas därefter. Har ansökan gjorts men inte hunnit prövas före halvårsskiftet, får rörelsen fortsättas till dess beslut föreligger.

Övergångsbestämmelsen om ersättare gäller bara rörelser som drivs vid ikraftträdandet, inte rörelser för vilka tillstånd meddelas därefter.

Eftersom polismyndigheten blir tillståndsmyndighet i stället för länssty­ relsen bör de ärenden som är anhängiga hos länsstyrelsen vid ikraftträdandet överlämnas till polismyndigheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1966

91

Hemställan

Föredraganden hemställer härefter — under framhållande att hinder ej synes möta mot att ärendet behandlas under riksdagens höstsession — att Kungl. Maj :t måtte genom proposition inhämta riksdagens yttrande över det inom inrikesdepartementet utarbetade förslaget till hotellförordning.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämman­ de av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Claes Djurberg

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

Bilaga

Departementspromemorians förslag till

Hotellstadga

Inledande bestämmelser

1

§•

Med hotellrörelse förstås i denna stadga yrkesmässig verksamhet med ändamål att tillhandahålla tillfällig möblerad bostad. Stadgan är ej tillämp­ lig när tillhandahållande av bostad ingår i verksamhet för beredande av vård, tillsyn, utbildning eller uppfostran.

Med hotell förstås i stadgan byggnad eller lägenhet, vari hotellrörelse drives.

Om tillstånd

2

§.

Hotellrörelse, som är avsedd att samtidigt mottaga minst tio gäster eller som omfattar minst åtta gästrum, får drivas endast efter särskilt tillstånd (hotelltillstånd). Sådant tillstånd meddelas av polismyndigheten i den ort, där rörelsen är avsedd att drivas.

Om byggnadslov för hotell är särskilt stadgat.

3 §.

Enskild person må driva hotellrörelse som avses i 2 § genom föreståndare och, vid förfall för denne, ersättare, vilka skola godkännas av polismyndig­ heten. Drives sådan hotellrörelse av annan än enskild person, skola finnas föreståndare och ersättare, vilka sålunda godkännas. Föreståndare och er­ sättare äro ansvariga för att rörelsen utövas i enlighet med gällande före­ skrifter.

Hotelltillstånd för enskild person och godkännande såsom föreståndare eller ersättare må meddelas endast den som gjort sig känd för ordentlighet och med hänsyn till personliga egenskaper i övrigt och andra förhållanden finnes lämplig att utöva hotellrörelse.

4 §.

Hotell skall vara så beläget och inrättat som hänsyn till allmän ordning och säkerhet fordrar.

5§.

Ansökan om hotelltillstånd skall vara skriftlig och åtföljas av

1. uppgift om sökandens namn och, i förekommande fall, firma samt

94

kominer hinder för att börja hotellrörelsen, skall skriftlig anmälan därom ofördröjligen göras hos polismyndigheten, som har att återkalla tillståndet. Detsamma gäller när rörelsen upphör.

Om anmälan

9 §.

Den som vill driva hotellrörelse, för vilken icke fordras tillstånd enligt 2 §, skall göra skriftlig anmälan därom i tre exemplar hos polismyndigheten innan rörelsen börjar utövas. Därvid skola angivas anmälarens namn och, i förekommande fall, firma samt postadress och, om anmälaren är enskild person, födelsetid och yrke eller titel. Uppgift skall vidare lämnas om be­ lägenheten av den byggnad eller lägenhet, där rörelsen avses skola drivas, det högsta antal gäster som skall kunna mottagas samtidigt och det antal gästrum som rörelsen skall omfatta. Polismyndigheten skall underrätta brandchefen och hälsovårdsnämnden om anmälan.

Upphör rörelsen skall skriftlig anmälan därom ofördröjligen göras hos polismyndigheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12b år 1966

Om hotellregister

10 §.

Polismyndigheten skall föra register över hotell enligt formulär som riks­ polisstyrelsen fastställer.

Om ordningen inom hotell

11

§.

Hotellrörelse skall utövas så att den icke föranleder fara för allmän ord­ ning eller säkerhet.

Genom tryckt anslag i varje gästrum skall gäst uppmanas att vid inflytt­ ningen utan dröjsmål skaffa sig kännedom om de utrymningsvägar som finnas i hotellet. Anslaget skall vara avfattat även på främmande språk om polismyndigheten finner det nödvändigt. Anslagets lydelse bestämmes av rikspolisstyrelsen. Det tillhandahålles kostnadsfritt av polismyndigheten.

Om kontrollen över hotellgästerna

12

§.

Svensk gäst skall vid ankomsten till hotell, för vilket fordras tillstånd enligt 2 §, avfordras uppgift om fullständigt namn, yrke eller titel, födelsetid, födelseort och hemort. Dansk, finsk, isländsk eller norsk gäst vid sådant hotell skall därjämte avfordras uppgift om medborgarskap och om den ort inom eller utom riket, där han senast uppehållit sig; vid avflyttning skall sådan gäst avfordras uppgift om vart han närmast ämnar begiva sig. Upp­

gifterna skola införas i en därför avsedd liggare, vari även skall antecknas dagen för gästens ankomst och avflyttning.

Polismyndigheten äger förordna att från hotell rörel ser i viss ort eller vissa orter eller från viss hotellrörelse anmälan skall göras till polismyndigheten om svensk, dansk, finsk, isländsk eller norsk hotellgäst på sätt och inom tid som myndigheten bestämmer. Avser förordnandet hotellrörelse, för vilken ej fordras hotelltillstånd, gälla bestämmelserna i första stycket för rörelsen.

13 §.

Om uppgifter som skola avfordras annan utländsk gäst än dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare och om anmälan av sådan gäst stadgas i utlänningskungörelsen. Uppgift skall dock avfordras utlänningen, även om han ej fyllt sexton år.

I hotelliggaren skola om utlänning, som här avses, införas de uppgifter som angivas i 12 §.

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1966

95

14 §.

Vägrar hotellgäst att om sig lämna uppgifter enligt denna stadga eller fin­ nes anledning antaga, att lämnade uppgifter icke stämma överens med verk­ liga förhållandet, skall anmälan därom ofördröjligen göras hos polismyndig­ heten.

15 §.

Hotelliggare skall föras noggrant och förvaras omsorgsfullt. Den skall på anfordran hållas tillgänglig för myndighet, som har att kontrollera hotell­ rörelsen, och skall, när rörelsen upphör, överlämnas till polismyndigheten. Användas samtidigt flera liggare skola de numreras och uppgift om antalet lämnas till polismyndigheten. Liggare skall föras på blankett, som fastställes av rikspolisstyrelsen och kostnadsfritt tillhandahålles av polismyndigheten.

Ansvarsbestämmelser m. m.

16 §.

Till dagböter dömes den som

a) driver hotellrörelse utan erforderligt tillstånd ;

b) driver hotellrörelse utan föreståndare eller ersättare, när sådan skall finnas; eller

c) underlåter att göra anmälan enligt 9 § första stycket.

17 §.

Underlåter hotellrörelses innehavare, föreståndare eller ersättare att i fråga om utlänning fullgöra anmälningsskyldighet enligt 12 § andra stycket eller 14 § eller lämnar någon vid fullgörande av uppgifts- eller anmälnings­

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Propositionen................................................................................................................ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll....................................................................... 1

Förslag till hotellförordning....................................................................................... 2

Utdrag av statsrådsprotokollet den 29 april 1966 9

Inledning.................................................................................................................... 9

Gällande bestämmelser............................................................................................... 12

Behov av en hotellförfattning................................................................................... 17

Skydd mot brand och sanitär olägenhet.......................................................... 17

Turistutredningens förslag och yttrandena däröver................................. 17 Departementspromemorian........................................................................... 18 Yttrandena över departementspromemorian.............................................. 20 Ordning och säkerhet........................................................................................... 22

Turistutredningens förslag och yttrandena däröver................................. 22 Departementspromemorian........................................................................... 23 Yttrandena över departementspromemorian.............................................. 24 Klassificering av hotellrörelser, prövning av hotellnamn och begränsning i rätten att använda beteckningen hotell.......................................................... 27

Turistutredningens förslag............................................................................... 27 Yttrandena över turistutredningens förslag.............................................. 28 Departementspromemorian........................................................................... 30 Yttrandena över departementspromemorian.............................................. 31 Föredraganden........................................................................................................ 33

Inledning............................................................................................................ 33 Skydd mot brand och sanitär olägenhet...................................................... 33 Ordning och säkerhet....................................................................................... 37 Gästkontroll........................................................................................................ 38 Polisens hotellbesiktning................................................................................... 39 Klassificering av hotellrörelser m. m.............................................................. 41

Tillämpningsområdet för en hotellförfattning .......................................................... 43

Turistutredningens förslag och yttrandena däröver...................................... 43 Departementspromemorian............................................................................... 44 Yttrandena över departementspromemorian.................................................. 45 Föredraganden........................................................................................................ 49

Tillståndstvång för hotellrörelse............................................................................... 54

Turistutredningens förslag och yttrandena däröver..................................... 54 Departementspromemorian............................................................................... 55