2

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1906

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 35 § 2 och 4 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 35 § 2 och 4 inom. kommunalskattelagen den

28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

35 §.

35 §.

2 m o in. Till intäkt------------ tid (realisationsvinst).

Har egendom, som skattskyldig

erhållit såsom gåva av make eller

skyldeman, av givaren förvärvats ge­

nom fång, som ovan sägs, skall frå­

gan om och i vad mån skattepliktig

realisationsvinst skall anses förelig­

ga bedömas med hänsyn till sist­

nämnda fång. Motsvarande skall gäl­

la om make vid bodelning i anled­

ning av andra makens död erhållit

egendom, som förstnämnde make,

före äktenskapets ingående eller un­

der äktenskapet förvärvat genom

köp, byte eller därmed jämförligt

fång, eller om make vid bodelning-

av annan anledning än andra ma­

kens död erhållit egendom, som nå­

gondera maken före äktenskapets

ingående eller under äktenskapet

förvärvat genom köp, byte eller där­

med jämförligt fång. Har även den

skattskyldiges fångesman erhållit

egendomen såsom gåva av make eller

skyldeman eller vid sådan bodelning

som nyss nämnts, skall bedömning­

en ske, som om avyttringen verk­

ställts av den som närmast dessför­

innan förvärvat egendomen på annat

sätt än genom sådan gåva eller bodel­

ning. Egendom som avses i c) nedan

1 Senaste lydelse av 35 § 2 och 4 mom. se 1959: 127.

Har egendom, som skattskyldig

erhållit såsom gåva av make eller

skyldeman, av givaren förvärvats ge­

nom fång, som ovan sägs, skall frå­

gan om och i vad mån skatteplik­

tig realisationsvinst skall anses fö­

religga bedömas med hänsyn till

sistnämnda fång. Motsvarande skall

gälla om make vid bodelning i an­

ledning av andra makens död er­

hållit egendom, som förstnämnde

make, före äktenskapets ingående

eller under äktenskapet förvärvat

genom köp, byte eller därmed jäm­

förligt fång, eller om make vid bo­

delning av annan anledning än and­

ra makens död erhållit egendom,

som någondera maken före äkten­

skapets ingående eller under äkten­

skapet förvärvat genom köp, byte el­

ler därmed jämförligt fång.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

tig realisationsvinst enligt detta styc­

ke under ett beskattningsår äger

skattskyldig åtnjuta avdrag med 500

kronor. Har den skattskyldige under

beskattningsåret varit gift och levt

tillsammans med andra maken, får

nu avsett avdrag för dem båda ge­

mensamt åtnjutas med 500 kronor.

Vad ovan — —- -------------------------- å

Har jordbruksfastighet----------------

4 mom. Vinst, som uppkommit

genom att fast eller lös egendom

tagits i anspråk genom expropriation

eller liknande förfarande eller eljest

avyttrats under sådana förhållanden,

att tvångsförsäljning som nyss sagts

måste anses vara för handen, är

icke i något fall att anse som skatte­

pliktig realisationsvinst, dock att

skatteplikt enligt eljest gällande reg­

ler föreligger därest det skäligen kan

antagas, att avyttringen skulle ägt

rum även om tvång icke förelegat.

Vad nu sagts skall äga motsvarande

tillämpning beträffande realisations­

vinst vid upplåtelse av nyttjanderätt

eller servitutsrätt till fastighet för

obegränsad tid mot engångsersätt­

ning.

I intet fall får dock skattskyldig åt­

njuta avdrag med högre belopp än

som svarar mot sammanlagda belop­

pet av skattepliktig realisationsvinst

enligt detta stycke.

Kan tillämpning av föregående

stycke antagas hindra strukturratio­

nalisering som är önskvärd från all­

män synpunkt, äger Konungen eller

myndighet som Konungen bestäm­

mer medgiva befrielse därifrån helt

eller delvis, om företag som berö-

res av strukturrationaliseringen gör

framställning därom senast den dag

avyttringen sker.

tomträtt.

-------------- nämnda del.

4 m o m. Vinst, som uppkommit

genom att fast egendom eller annan

lös egendom än sådan som avses i 2

mom. tredje stycket c) tagits i an­

språk genom expropriation eller lik­

nande förfarande eller eljest avytt­

rats under sådana förhållanden, att

tvångsförsäljning som nyss sagts

måste anses vara för handen, är icke

i något fall att anse som skatteplik­

tig realisationsvinst, dock att skatte­

plikt enligt eljest gällande regler fö­

religger därest det skäligen kan an­

tagas, att avyttringen skulle ägt rum

även om tvång icke förelegat. Vad

nu sagts skall äga motsvarande till-

lämpning beträffande realisations­

vinst vid upplåtelse av nyttjanderätt

eller servitutsrätt till fastighet för

obegränsad tid mot engångsersätt­

ning. Avyttras egendom som avses i 2

mom. tredje stycket c) under förhål­

landen som anges ovan, skall skat­

tepliktig realisationsvinst icke be­

räknas till högre belopp än 10 pro-

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

(Nuvarande lydelse)

vinst vid icke yrkesmässig avyttring

av fast eller lös egendom.

(Föreslagen lydelse)

räknad enligt 35 § 2 mom. fjärde

stycket kommunalskattelagen, vid

avyttring av aktie eller andel i bo­

lag vars aktier eller andelar vid ti­

den för avyttringen ägdes eller in­

nehades på sätt som anges i 54 §

tredje stycket nämnda lag.

Anvisningar

till 1 §.

1. Inkomst skall--------------------- - — ifrågavarande år.

För att -—-------------------------- — två beskattningsår.

Engångsbelopp, som----------------------- —-------- tio år.

Ackumulerad inkomst, som avses i

3 § 4 mom., skall anses hänföra sig

till det antal år den skattskyldige

innehaft aktien eller andelen.

Intäkt av---------------- -----------------å fastigheten.

Ackumulerad inkomst, — —------------------------ kortare tid.

Har jordbruk------------------ ----------------ensam dödsbodelägare.

Vad i — —--------------------------vara gifta.

Vid skatteberäkning--------------------- —--------- samma skattskyldig.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

8

hävdas att dessa regler i fråga om aktier bidragit till att förstärka tendenser­

na till kursstegring genom att öka efterfrågan. Särskilt betydelsefull har

härvid ansetts vara den frihet från realisationsvinstskatt som beträffande

lös egendom nu inträder efter en så jämförelsevis kort tid som fem år. Ten­

densen till kursuppgång underblåses samtidigt av att femårsgränsen helt

naturligt leder till en obenägenhet att avyttra aktier före femårsperiodens

utgång liksom att göra omplaceringar, sedan skattefrihet väl inträtt. Detta

är ägnat att minska utbudet av förefintliga aktier.

I direktiven framhölls vidare att den betydande uppgången av aktievär­

dena inneburit, att aktier under efterkrigstiden gett en i förhållande till

andra finansiella placeringar mycket god effektiv avkastning, dvs. om man

även inräknar värdestegringen. Beroende på hur den effektiva avkastningen

på aktieinnehavet fördelas mellan skattepliktig utdelning och värdestegring

blir en större eller mindre del av denna avkastning inte inkomstbeskattad.

Vid finansiella placeringar av annan typ, t. ex. i obligationer, blir däremot

i allmänhet hela avkastningen inkomstbeskattad.

Det är mot bakgrund av dessa omständigheter som jag ansett behov före­

ligga av en översyn och omprövning av gällande regler rörande beskattning-

av värdestegringsvinster på aktier.

I fråga om den tekniska utformningen framhöll jag i direktiven, att en

utgångspunkt för utredningen borde vara att icke realiserade värdesteg­

ringsvinster i princip inte bör beskattas i andra former än nu är fallet. Å

andra sidan borde beskattningen av realisationsvinsterna utformas så att

sådana vinster i skälig omfattning blir föremål för beskattning även vid

längre tids innehav än som f. n. gäller. Vid avvägningen av beskattningen

borde hänsyn vidare tas till att realisationsförlust liksom hittills inte bör

kunna kvittas mot annan inkomst än realisationsvinst.

Beträffande objekten för vinstbeskattningen uttalade jag i direktiven att

utredningen borde avse inte blott aktier i egentlig mening utan även därmed

jämställda värdepapper såsom teckningsrätter, delbevis, andelar i aktie­

fonder och liknande. Däremot åsyftades inte i förevarande sammanhang

någon egentlig översyn av beskattningsreglerna i fråga om försäljnings-

vinster på lös egendom i allmänhet.

Avslutningsvis framhöll jag bl. a. att de förslag utredningen framlade

borde vara praktiska och enkla att tillämpa och effektiva från kontrollsyn­

punkt. Hinder borde inte föreligga att söka schablonmässiga lösningar,

därest detta visade sig lämpligt.

Den 18 december 1965 har utredningsmännen, vilka antagit benämningen

aktievinstutredningen, överlämnat betänkande (SOU 1965:72) med förslag

till nya bestämmelser om aktievinsters beskattning.

o

Utredningens författningsförslag torde få fogas vid statsrådsprotokollet

i detta ärende som bilaga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Aktievinstbeskattningen

Gällande rätt

Angående beskattningen av realisationsvinst enligt nuvarande bestämmel­

ser gäller i huvudsak följande.

Enligt 35 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) (KL)

inträder skattskyldighet för vinst genom avyttring av fast eller lös egendom

under vissa bestämda förutsättningar, nämligen

1) att fråga är om icke yrkesmässig avyttring;

2) att egendomen förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt

fång; samt

3) att egendomen inte varit i den skattskyldiges ägo under mer än en

viss angiven tid.

Denna innehavstid — som innebär att skattskyldighet för vinsten inte

föreligger om avyttringen ägt rum efter utgången av denna tid — är för

fastighet »mindre än 10 år» och för annan egendom än fastighet »mindre än

5 år». Är fråga om avyttring av strömfall eller rättighet till vattenkraft in­

träder skattskyldighet för vinst, om innehavstiden varit »mindre än 15 år».

Inom ramen för dessa maximerade innehavstider är skattepliktens om­

fattning reglerad enligt fallande skalor efter innehavstidens längd på föl­

jande sätt.

Såsom skattepliktig realisationsvinst räknas således

a) då fråga är om vinst genom avyttring av fastighet, om den innehafts:

mindre än 7 år

7 år men mindre än 8 år

8 år men mindre än 9 år

9 år men mindre än 10 år

100 % av vinsten

75 % av vinsten

50 % av vinsten

25 % av vinsten

b) då fråga är om vinst genom avyttring av annan egendom än fastighet,

om den innehafts:

mindre än 2 år

2 år men mindre än 3

3 år men mindre än 4

4 år men mindre än 5

100 % av vinsten

år

75 % av vinsten

år

50 % av vinsten

år

25 % av vinsten

c) då fråga är om vinst genom avyttring av strömfall eller rättighet till

vattenkraft, om egendomen innehafts:

mindre än 12 år

12 år men mindre än 13 år

13 år men mindre än 14 år

14 år men mindre än 15 år

100 % av vinsten

75 % av vinsten

50 % av vinsten

25 % av vinsten

12

För en mera utförlig redogörelse angående innebörden av gällande reg­

ler hänvisas till betänkandet s. 27—45. Här skall beträffande realisations­

vinstreglerna endast nämnas följande.

Vinstbeskattningen omfattar i princip all slags egendom. Hit räknas alltså,

utom fastigheter, även lös egendom som avser rättigheter av olika slag.

Exempel härpå utgör aktier, teckningsbevis, interimsbevis, inköpsrätter, an­

delar i handelsbolag och ekonomiska föreningar, obligationer, förlagsbevis

och andra fordringsrätter.

Helt allmänt kan sägas att över huvud laget allt, som förvärvats mot veder­

lag i någon form eller som mottagits såsom avkastning av innehavd egen­

dom eller ock på grund av utfört arbete, är att betrakta såsom förvärvat

genom köp, byte eller därmed jämförligt fång.

Vad nu sagts måste emellertid modifieras något, såvitt angår förvärv av

aktier vilka tecknats i samband med en nyemission. Om de nya aktierna

tecknats på grund av köpta teckningsrätter, dvs. utan samband med inne­

havda aktier, är de nya aktierna att anse såsom förvärvade genom köp enligt

den nyssnämnda huvudregeln. Har däremot de nya aktierna tecknats på

grund av tidigare innehav av aktier i samma bolag, är läget däremot ett

annat. Trots det onerösa moment som aktieägarens betalning för de nya

aktierna utgör, är nämligen aktieägarens skattskyldighet för den vinst han

får, om han säljer dessa, i fall som detta beroende av när och hur han för­

värvat de förut innehavda aktierna. Skattskyldighet för vinsten föreligger

endast om de tidigare aktierna förvärvats genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång inom kortare tid än fem år före avyttringen av de tecknade

aktierna. Varken nyemissionen såsom sådan eller teckningsrättens begag­

nande utlöser någon skattskyldighet. Om aktieägaren säljer teckningsrät­

terna kan emellertid realisationsvinstbeskattning bli aktuell under samma

förutsättningar som vid avyttring av nytecknade aktier. På samma sätt

bedöms för övrigt beskattningsfrågan också beträffande fondaktier och del­

bevis i samband med en fondemission, där ju själva emissionen inte ställer

något anspråk på ekonomiskt vederlag från aktieägarens sida. I samtliga

nu nämnda fall anses således emissionen inte konstituera ett självständigt

förvärv av den nya aktien eller rätten därtill. Förvärvet härleds i stället

till förvärvet av den skattskyldiges tidigare aktieinnehav i den mån detta

förvärv varit av självständig natur. Detta hetyder att man i vissa fall, om

en serie emissioner förekommit under flera år, kan få gå långt tillbaka i

tiden för att komma till det ursprungliga förvärvet.

Ett dylikt härledande till ett tidigare förvärv ifrågakommer däremot inte,

när en aktieägare på grund av sitt innehav av aktier i ett bolag beretts för­

månen att få förvärva aktier i ett annat bolag, vederlagsfritt eller till lägre

pris än i öppna marknaden. I den mån aktieägaren utnyttjat förmånen i

iråga, dvs. om aktieägaren förvärvat de erbjudna aktierna eller sålt inköps­

rätterna till desamma, har han därigenom åtnjutit skattepliktig utdelning.

Om aktieägaren sedermera säljer de erhållna aktierna, är förvärvet av de­

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

13

samma genom utdelningen, såsom förut antytts, att anse såsom ett med

köp och byte jämförligt fång.

Beträffande förvärvets art är att märka, att egendom, som en person efter­

lämnat vid sin död, alltid anses utgöra arvfången egendom för dödsboet och

arvingarna, oavsett när och hur den avlidne förvärvat densamma. För en

arvinge som tilldelats egendom ur dödsboet genom arvskifte gäller det­

samma, även om han lämnat vederlag till sina medarvingar för egendomen

(RÅ 1941 ref. 51) och även om dödsboet självt skulle ha inköpt egendomen

med dödsboets medel (RÅ 1953 ref. 4). Arvingen anses alltså i dessa fall ha

förvärvat egendomen genom arv och inte genom köp. Skulle i stället döds­

boet avvttra egendom som det självt inköpt, kan däremot skattskyldighet

inträda för dödsboet enligt de allmänna reglerna för realisationsvinstbe­

skattningen.

Ett fång kan vara blandat till sin natur. Således kan det vara uppenbart

att en överlåtelse som betecknats såsom en försäljning, helt eller delvis utgör

en gåva. Omvänt kan en såsom gåva betecknad överlåtelse helt eller delvis

utgöra en försäljning. Detta måste givetvis beaktas vid realisationsvinstbe­

skattningen. Om överlåtelsen avser en odelbar enhet, t. ex. en fastighet, får

överlåtelsens karaktär av köp eller gåva bedömas efter överlåtelsens huvud­

sakliga och reella innebörd. Avser överlåtelsen delbar egendom, såsom aktier,

kan däremot en uppdelning av fånget i en gåvodel och en köpdel ske. Så

har en skattskyldig, som av sin fader köpt aktier för ett pris som motsvarade

en tredjedel av deras verkliga värde och därefter inom fem år från förvärvet

sålt aktierna med vinst, beskattats för endast en tredjedel av denna (gåvo­

skatt hade erlagts för återstående två tredjedelar av anskaffningsvärdet),

se RÅ 1943 ref. 9.

Såsom framgått av det sagda, är det i princip arten av den skattskyldiges

eget förvärv av den avyttrade egendomen, som är avgörande för om skatt­

skyldighet skall inträda eller ej för eventuell realisationsvinst. I vissa fall

skall emellertid frågan om skattskyldigheten bedömas inte med utgångs­

punkt från avyttrarens fång utan i stället med hänsyn till hans fångesmans

fång.

Enligt 35 § 2 mom. KL är så fallet, om egendom som skattskyldig erhållit

såsom gåva av make eller skyldeman, av givaren förvärvats genom köp,

byte eller därmed jämförligt fång. Motsvarande gäller om make vid bodel­

ning i anledning av andra makens död erhållit egendom, som förstnämnda

make före eller under äktenskapet förvärvat genom oneröst fång av nyss­

nämnt slag. Likaså gäller detta, om make vid bodelning av annan anled­

ning än andra makens död erhållit egendom, som någondera maken före

eller under äktenskapet förvärvat genom köp, byte eller därmed jämför­

ligt fång. De nu nämnda reglerna infördes år 1951 i syfte att motverka möj­

ligheter till missbruk.

Även andra fall finns, då inte säljarens utan fångesmannens förvärv är

Kiingl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

14

bestämmande för realisationsvinstbeskattningen. Sålunda grundar ett bolags

övertagande av tillgångar genom fusion enligt 174 § 1 mom. lagen den 14

september 1944 (nr 705) om aktiebolag inte i och för sig realisationsvinst­

beskattning. Om moderbolaget sedermera säljer de vid fusionen övertagna

tillgångarna, får man i stället — i den mån vinsten inte skall beskattas

såsom inkomst av rörelse — bedöma frågan om bolagets skattskyldighet för

realisationsvinst med utgångspunkt från det upplösta dotterbolagets fång.

Motsvarande gäller vid fusion mellan ekonomiska föreningar, mellan spar­

banker samt mellan vissa försäkringsbolag. Realisationsvinstbeskattningen

anknyts enligt gällande regler till den skattskyldiges avyttring av den egen­

dom han ägt. En beskattning av orealiserad värdestegring ifrågakommer

således inte i detta sammanhang. Däremot kan värdestegringen sägas bli

indirekt beskattad i samband med den årliga förmögenhetsbeskattningen

och i viss mån även genom arvs- och gåvobeskattningen.

Med avyttring förstås i detta sammanhang samma överlåtelser av onerös

karaktär som omfattas av de realisationsvinstgrundande förvärven, dvs. köp,

byte eller därmed jämförligt fång.

Vissa avyttringar är uttryckligen undantagna från vinstbeskattning.

I de nyssnämnda fallen, då tillgångar övertas genom fusion, skall såle­

des beskattning för realisationsvinst inte inträda. Detta innebär givetvis

också att inte heller avdragsrätt för realisationsförlust föreligger i dylika

fall.

Vidare gäller skattefrihet vid vissa överlåtelser av tvångsmässig karaktär.

Därom gäller enligt 35 § 4 inom. KL, att vinst som uppkommit genom

att fast eller lös egendom tagits i anspråk genom expropriation eller lik­

nande förfarande eller eljest avyttrats under sådana förhållanden, att

tvångsförsäljning måste anses vara för handen, inte i något fall är att

anse som skattepliktig realisationsvinst. Skatteplikt föreligger emellertid

likväl enligt de allmänna reglerna, om det skäligen kan antas, att avyttring­

en skulle ägt rum även om tvång inte förelegat.

Såvitt avser värdepapper har tvångsförsäljning ansetts föreligga vid in­

lösen enligt 174 § 2 mom. aktiebolagslagen, dvs. i sådant fall då ett moder­

bolag har mer än nio tiondelar av aktierna i ett dotterbolag och därför äger

att av övriga aktieägare i dotterbolaget inlösa återstående aktier. Om ett

företag exproprieras, t. ex. ett järnvägsföretag, kan en tvångsförsäljning

av aktierna i företaget tänkas ske i samband därmed.

Skulle ett aktiebolag eller en ekonomisk förening till delägare sälja till­

gång till underpris, kan detta medföra att delägaren skall beskattas för

förtäckt utdelning. Så sker såsom redan nämnts, då en aktieägare utnytt­

jar förmånen att till underpris få förvärva av bolaget innehavda främman­

de aktier. Däremot beskattas i fall som detta inte bolaget för den uteblivna

vinsten såsom för »förtäckt realisationsvinst». Beskattning hos bolaget kan

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

15

ifrågakomma endast om den till delägaren överlåtna egendomen skulle ut­

göra omsättningstillgång i bolagets rörelse eller sådan anläggningstillgång

där vinst vid försäljning beskattas som inkomst av rörelse.

För aktieägare i ett bolag, som övertas av ett annat bolag, kan givetvis

realisationsvinstbeskattning enligt vanliga regler aktualiseras, när han i

utbyte mot nyemitterade aktier i det övertagande bolaget och eventuellt

ytterligare vederlag i kontanter eller annat lämnar sina aktier i det över­

tagna bolaget.

För att skattepliktig realisationsvinst resp. avdragsgill realisationsförlust

skall föreligga förutsätts såsom nämnts att egendomen avyttras, när fråga

är om fastighet, inom kortare tid än tio år och, när fråga är om lös egendom,

inom kortare tid än fem år. Med utgångspunkt från dagen för förvärvet be­

räknas innehavstiden i enlighet med föreskrifterna i lagen den 30 maj 1930

(nr 173) om beräkning av lagstadgad tid. En person, som köpt en aktie den

5 januari 1960 och sålt den med vinst den 5 januari 1965, är alltså enligt

gällande regler inte skattskyldig för vinsten. Om egendomen varit i den

skattskyldiges ägo i flera perioder, räknas alltid tiden från dagen för det

sista fånget.

I fråga om aktier och andra fondpapper torde innehavstiden få beräknas

med utgångspunkt från fondnotans dagtecknande. Såsom förut nämnts an­

ses dock aktier, som på grund av tidigare innehav av aktier i samma bolag

förvärvats i samband med fond- eller nyemission, vara förvärvade samti­

digt med de äldre aktierna. Eljest torde vid aktieteckning gälla, att aktie­

förvärvet anses ha ägt rum den dag, då aktieteckningen blivit definitiv,

dvs. när densamma avslutats och de verkställda teckningarna godkänts av

bolaget. Avser teckningen aktier i bolag under bildande, är det dagen för

den konstituerande bolagsstämman som är alt anse såsom förvärvsdag. Är

det åter fråga om aktieägares rätt alt till förmånlig kurs teckna aktier i an­

nat bolag, torde förvärvet anses ha skett den dag, då aktieägaren förbundit

sig att utnyttja förmånen. Har aktier eller andra värdepapper erhållits så­

som utdelning, lön eller gratifikation är förvärvsdagen den dag då förmånen

blev tillgänglig för lyftning.

Det hittills sagda beträffande tidsberäkningen har — väl att märka —

endast avseende på den innehavstid som är bestämmande för frågan om

ägarens skattskyldighet för realisationsvinst genom sin avyttring av egen­

domen. En annan sak är frågan om under vilket beskattningsår själva skat­

teplikten aktualiseras. Detta anses nämligen enligt praxis skola ske vid

taxeringen för det år, under vilket likviden börjat erläggas, även om avtalet

angående avyttringen träffats under ett tidigare år. Man kan alltså inte

genom att i avtalet uppskjuta likvidens erläggande till en tidpunkt som

infaller mer än fem resp. tio år efter förvärvet undgå skattskyldighet för

realisationsvinst, därest avtalet ingåtts inom den för skatteplikten stipule­

rade tiden. I och med att en del av likviden erlagts under ett visst år, an­

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

16

ses — med hänsyn till föreskrifterna i punkt 2 sista stycket av anvisning­

arna till 41 § KL — skattskyldighet för likvidens totalbelopp inträda under

samma år.

Bestämmelserna om vinstberäkningen enligt anvisningarna till 36 § KL har

inledningsvis redan berörts. Därav framgår således att från försäljnings­

summan får avräknas alla omkostnader för förvärvet och avyttringen,

dvs. omkostnader i form av köpeskilling, inköps- och försäljningsprovi­

sion, härunder inbegripet t. ex. courtage, samt stämpelavgifter.

Normalt bör vinstberäkningen som sådan, exempelvis när fråga är om

en aktieförsäljning, inte vålla några svårigheter. Vinstberäkningen sker enk­

last så att från försäljningspriset, minskat med kostnader för stämpel och

courtage, avräknas inköpspriset, ökat med motsvarande kostnader. De två

belopp, som sålunda ställs mot varandra, motsvarar alltså de belopp, som

återfinns nederst på avräkningsnotan vid försäljningen resp. förvärvet. Av

det netto, som därvid erhållits och som utgör vinsten eller förlusten, ut­

förs 100, 75, 50 eller 25 %, beroende på den tid under vilken säljaren inne­

haft papperet i fråga.

Något mera komplicerad kan vinstberäkningen bli, då fond- eller nyemis­

sioner mellankommit eller då fråga är om delbevis och teckningsrätter o. d.

Avser avyttringen aktier av visst slag, vilkas antal under den tid säljaren

innehaft dylika aktier ökat genom fond- eller nyemission, skall summan av

anskaffningskostnaden för de ursprungligen förvärvade aktierna och de

ytterligare belopp, som hänför sig till vad säljaren kan ha tecknat på grund

av tidigare aktieinnehav i samband med senare nyemissioner, slås ut på

hela hans aktieinnehav av ifrågavarande slag, såväl gamla som nya. Med

varje emission, som utnyttjas under innehavstiden, proportioneras alltså

förvärvskostnaden ut på ett större antal aktier än tidigare. För att en dylik

proportionering skall kunna göras förutsätts emellertid att de gamla och

nya aktierna med hänsyn till rösträtt, utdelningsrätt m. m. är sinsemellan

likvärdiga. En annan sak är att tidigare innehavda aktier kan ha blivit av

bolaget utbytta mot aktier i annan valör fastän med sammanlagt lika stort

nominellt värde som förut. I ett sådant fall är det intet som hindrar att den

ursprungliga förvärvskostnaden slås ut på de nya aktierna vid vinstberäk­

ningen.

När avyttringen gäller aktier, som erhållits på grund av en emission

och vilkas förvärv därför måste härledas till tidigare aktier, är emellertid

att märka att dessa tidigare aktier kan vara köpta vid olika tidpunkter.

Detta är av betydelse för tillämpningen av den fallande skalan vid realisa­

tionsvinstbeskattningen, varför man vid vinstberäkningen måste skilja mel­

lan de olika förvärven. Även beträffande en och samma aktie gäller att,

om aktien erhållits i samband med en emission, en del av aktien ibland

måste anses förvärvad vid en annan tidpunkt än aktien i övrigt. Så är fallet

om aktien delvis förvärvats genom köp av en teckningsrätt eller av ett del­

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år J966

18

En person, som förvärvat aktier av visst slag i ett visst bolag vid olika

tidpunkter eller genom olika fång kan enligt gällande praxis, när realisa­

tionsvinstbeskattning aktualiseras, själv välja vilka av dessa aktier som

skall anses vara de avyttrade. Om han förvärvat några av aktierna genom

arv eller gåva, kan han alltså förklara att de avyttrade aktierna i första

hand avsett de sålunda förvärvade och därmed undgå beskattning för rea­

lisationsvinst. Han kan också, om det skulle vara till hans fördel och ut­

rymme finns för ett sådant val, förklara att avyttringen avsett inom fem­

årsperioden köpta aktier av samma slag och därmed förskaffa sig möjlig­

het att utnyttja en avdragsgill realisationsförlust för kvittning mot realisa­

tionsvinst genom en annan försäljning. Det sagda gäller även om de avyttrade

aktierna i det enskilda fallet kan identifieras så att det kan konstateras när

och hur de förvärvats.

Kontrollfrågan enligt gällande system

I taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623) (TF) ges bl. a.

föreskrifter om deklarationsskyldighetens fullgörande. Dessa föreskrifter

innebär alt vissa skattskyldiga är skyldiga att utan anmaning avge allmän

självdeklaration till ledning för egen taxering. Sådan deklaration skall alltid

lämnas av aktiebolag och ekonomiska föreningar samt familjestiftelser och

andra liknande sammanslutningar. Andra juridiska personer — t. ex. ideella

föreningar av olika slag och andra stiftelser än familjestiftelser — är skyldi­

ga avge självdeklaration om bruttointäkterna av en eller flera förvärvskällor

under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 kr. Fysisk person,

som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, är deklarations-

skyldig, om hans bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor uppgått till

minst 2 400 kr. Har han inte varit bosatt här under hela beskattningsåret,

föreligger likväl deklarationsskyldighet, om bruttointäkterna uppgått till

minst 100 kr. Men oavsett om inkomsterna uppgått till angivna minimibe-

1°PP, är fysisk eller juridisk person deklarationsskyldig, om vederbörande

haft till förmögenhetsskatt skattepliktiga tillgångar vilka vid beskattnings­

årets utgång haft ett värde överstigande 100 000 kr., eller beträffande till

förmögenhetsskatt skattskyldiga föreningar och stiftelser m. fl., om de haft

sådana tillgångar med ett värde av minst 5 000 kr. Har makar, som ingått

äktenskap före ingången av beskattningsåret och levt tillsammans under

större delen därav, var för sig haft inkomst eller förmögenhet, är vardera

makens deklarationsskyldighet att bedöma efter makarnas och boets sam­

manlagda inkomst och förmögenhet. Dessutom skall deklaration alltid läm­

nas av skattskyldig, för vilken garantibelopp för fastighet skall upptas som

inkomst. Efter anmaning är emellertid även den som inte enligt de här be­

rörda föreskrifterna är deklarationsskyldig, skyldig att avge självdeklara­

tion.

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

20

hållas av bl. a. statligt eller kommunalt verk, allmän inrättning eller över­

förmyndare. På grund av denna föreskrift kan alltså bankinspektionen till­

handahålla taxeringsmyndigheterna de avräkningsnotor som insänts av

fondhandlarna. Riksskattenämnden har i sin kontrollverksamhet genom sin

personal gjort stickprovsundersökningar angående realisationsvinster med

ledning av de hos bankinspektionen förvarade avräkningsnotorna.

Ytterligare en möjlighet till kontroll beträffande eventuella realisations­

vinster erbjuder de uppgifter om aktieutdelningar m. m. som skall lämnas

enligt 43 § TF. Enligt föreskrifterna i denna paragraf skall var och en

som lyft utdelning på svenska aktier eller andelar i ekonomiska föreningar

samt räntor på obligationer, förlagsbevis och liknande värdepapper, med

vissa undantag, till den som utbetalar utdelningen eller räntan — dvs. oftast

en bank eller annan inrättning — lämna uppgift enligt särskilt formulär

om det belopp som lyfts. Beträffande aktieutdelningar kan nämnas formulär

18 a, som kommer till användning om den utdelningsberättigade var ägare

av aktien, när utdelningen blev tillgänglig för lyftning, och om han då var

bosatt i Sverige samt formulär 18 b, som skall användas i andra fall, dvs. då

kupongskatt skall utgå. Uppgifterna angående aktieutdelning skall av ut­

betalaren översändas till vederbörande bolagsstyrelse som har att vidarebe­

fordra uppgifterna till överståthållarämbetets kupongskattekontor. Sedan

kontroll verkställts beträffande den kupongskatt som skall uttas, vidare-

sänder kupongskattekontoret uppgifterna till vederbörande länsstyrelse,

som i sin tur skickar ut dem till taxeringsnämnderna. Dessa får därmed möj­

lighet att kontrollera att utdelningarna deklarerats och aktierna uppgetts

såsom förmögenhetstillgång av de skattskyldiga. Uppgifterna angående ut­

delningar på andelar i svenska ekonomiska föreningar och från utländska

juridiska personer skall av dem, som mottagit desamma senast den 31 janu­

ari följande år avlämnas till taxeringsmyndigheterna. Uppgifter angående

ränta på obligationer, förlagsbevis o. d. skall överlämnas till myndigheterna

endast i den utsträckning Kungl. Maj :t förordnar. Här blir i regel endast

fråga om stickprovskontroller. Har lämnade uppgifter av detta slag inte

avlordrats inom fem år, får de förstöras. Under femårstiden skall uppgif­

terna på begäran av taxeringsintendent tillhandahållas för granskning.

Den här berörda uppgiftsskyldigheten innebär, särskilt beträffande aktier,

en viss möjlighet till kontroll också i fråga om realisationsvinsterna. Om en

deklarant t. ex. uppgivit aktieutdelning utan att uppta aktien i fråga så­

som förmögenhetstillgång vid beskattningsårets utgång, kan det finnas an­

ledning anta att aktien avyttrats under året. Taxeringsmyndigheterna har

då en möjlighet att infordra uppgifter av den skattskyldige om hur det för­

håller sig härmed.

Av intresse i sammanhanget är också, att deklarationer från fysiska per­

soner bevaras hos beskattningsmyndigheterna till dess sex år förflutit efter

taxeringsårets utgång, medan deklarationsmaterialet för t. ex. aktiebolag och

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1960

22

aktier, vilket kan vara fallet med t. ex. participating debentures, skall en

sådan fordringsrätt i fråga om vinstbeskattningen behandlas på samma sätt

som aktier.

Beträffande den avgränsning av området för den föreslagna vinstbe­

skattningen som sålunda gjorts framhåller utredningen bl. a. att, då ut­

redningen valt att utforma tillämpningsområdet för de nya reglerna med

utgångspunkt från vad som kan betraktas som en i princip generell skatte­

plikt för alla aktier och därmed i mera vidsträckt bemärkelse jämförliga

värdepapper, flera olika skäl bidragit härtill.

Utredningen anför härom följande.

Enligt utredningens mening kan en begränsning av tillämpningsområdet

för de nya reglerna till enbart börsaktier och till sådana aktier hänförliga

delbevis, teckningsrätter, andelar m. m. inte anses sakligt motiverad Även

om härunder skulle inrymmas också aktier på fondhandlarnas aktielista

skulle avgransnmgen likväl medföra en olika skattemässig behandling av

skilda aktier, oaktat de såsom placeringsobjekt är likvärdiga. Den skärpta

beskattningen, som de nya reglerna otvivelaktigt innebär, skulle direkt

rikta sig mot de aktier som är föremål för kontinuerlig officiell kurs-

registrering och, trots att dessa aktier representerar den dominerande delen

av de aktier, som förekommer i allmän handel, utgör de ingalunda alla

sadana aktier. Den nu diskuterade avgränsningen skulle dessutom kunna

verka direkt hindrande för börsintroduktion av nya aktier, enär efter

en sådan introduktion beskattning skulle bli aktuell av eljest skatte­

fria realisationsvinster. Om man med hänsyn härtill skulle utvidga till-

lampningsområdet för de nya reglerna till att gälla börsaktier och andra

i altman handel förekommande aktier har man, såsom framgått av vad

utredningen tidigare anfört, att räkna med svårartade gränsdragningspro-

b em med återverkningar på reglernas praktiska tillämpning för såväl de

skattskyldiga som beskattningsmyndigheterna. Det ges nämligen enligt

utredningens uppfattning ingen möjlighet att göra någon fix i tiden be­

stämd avgränsning av angivet slag, utan man måste tänka sig att fort­

löpande från år till år bestämma var gränsen för de nya reglernas till-

1ampning skulle gå. Det kan enligt utredningen inte komma i fråga att

gorå de nya reglernas tillämpning beroende av en sådan årlig prövnin°

vilken i sig själv måste inrymma betydande svårigheter, bl. a. med hänsyn

till den ständigt fortlöpande utvecklingen av vårt näringsliv.

Redan av vad nu anförts har det stått klart för utredningen, att de nya

reglerna borde ges en så generell tillämpning som möjligt och att således

i princip ingen skillnad i vinstbeskattningshänseende borde göras mellan

olika slag av aktier och därmed i sammanhanget jämförliga värdepapper.

Härtill kommer, att varje inskränkning i tillämpningsområdet erfarenhets­

mässigt medför komplikationer i tillämpningen och därtill gärna leder till

ytterligare inskränkningar. De primära skälen härför kan vara nog så

va grundade från vissa intressesynpunkter, men ett beaktande härav kan

helt aventyra beskattningens upprätthållande. Utredningen har särskilt

uppmarksammat, att en begränsning av tillämpningsområdet för de nya

reglerna skulle kunna leda till enbart av skatteskäl betingade företags-

bildningar, i syfte att undgå realisationsvinstbeskattning. Därför har ut­

redningen eftersträvat att åstadkomma ett system som inte erbjuder så­

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1906

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Beskattningsmetoden

Beträffande den beskattningsmetod som skall användas utgår förslaget

från att den nya aktievinstbeskattningen på samma sätt som den hittills­

varande realisationsvinstbeskattningen skall utgöra en del av den all­

männa inkomstbeskattningen. Den skattepliktiga aktievinsten skall m. a. o.

på vanligt sätt sammanläggas med den skattskyldiges Övriga inkomster.

Darmed har utredningen för sin del avvisat tanken på en från den ordinära

inkomstbeskattningen delvis fristående beskattning av aktievinsterna i

enlighet med t. ex. den amerikanska 25-procentiga skatten på vinst som

erhalls vid avyttring av egendom efter mer än sex månaders innehav.

Enligt utredningens förslag skall de nya reglerna för aktievinstbeskatt­

ningen i stället inarbetas i nuvarande skatteförfattningar som en komplet­

tering av nu gällande bestämmelser om beskattning av realisationsvinst.

Utredningen anför härom.

Erdigt utredningens uppfattning har det inte heller allvarligt kunnat

ltragasattas annat an att basera de nya reglerna på en oförändrad beskatt-

ningsprincip, dvs. att alltjämt låta aktievinstbeskattningen utgöra en del

av den allmanna inkomstbeskattningen. Alternativet härtill skulle vara

att bryta ut aktievinstbeskattningen ur detta sammanhang och göra den

helt oberoende av inkomstbeskattningen. För en sådan utformning av

aktievinstbeskattningen kan anföras att den därmed skulle bli fix och inte

paverkad av inkomstskattens höjd i det enskilda fallet, varför skatteeffek-

ten lattare kunde överblickas. Mot denna utomlands förekommande be-

skattningsprincip, som kan sägas innebära ett slags punktbeskattning, kan

emellerhd enligt utredningen anmärkas, att det i princip saknas anledning

att betrakta realisationsvinster på annat sätt än övrig inkomst och att

sålunda pa sadana vinster anlägga annan aspekt än den för vårt skatte-

system grundläggande skatteförmågeprincipen. Inom ramen härför kan

uttalandet 1 direktiven om en skälig beskattning enligt utredningens mening

helt tillgodoses genom avpassningen av vad som av realiserad vinst skall

las till beskattning såsom skattepliktig inkomst. De av utredningen före­

slagna procentsatserna för beskattningen bör också ge uttryck härför.

Utredningen anför vidare.

När utredningen föreslagit en vinstbeskattning enligt oförändrad princip,

lar emellertid^ också kravet på enkla beskattningsregler haft en stor bety­

delse. Man maste enligt utredningens mening hålla i minnet att de före-

s *g”a re&lerna avser endast en del av realisationsvinstbeskattningen och

att utgångspunkten for utredningens överväganden och ställningstaganden

yant att denna beskattning i de delar som inte omfattas av förslaget allt­

jämt skall ske enligt hittillsvarande allmänna principer. Att i sådant lä"e

bryta ut aktievinstbeskattningen och ge den karaktär av en fix vinstskalt

utan direkt samband med inkomstbeskattningen låter sig visserligen *öra

men kan enligt utredningens uppfattning inte betraktas såsom en rationell

iosmng. I vart fall synes det inte kunna ifrågasättas att utforma aktievinst­

beskattningen med ett från den allmänna deklarationsplikten för inkomst-

eskattningen avskilt särskilt beskattningsförfarande. Här må särskilt erin­

26

fulla beskattningen en sak som givetvis kan diskuteras inom ramen för

det föreslagna nya systemet. Utredningen uttalar härom bl. a. följande.

Under hänvisning till vad som gäller på sina håll utomlands skulle sålun­

da kunna hävdas att lika med korttidsspekulation borde betraktas försälj­

ningar inom en väsentligt kortare tid än två år och att därför initial-

perioden borde vara kortare, t. ex. sex månader eller ett år. Häremot

skulle emellertid kunna anföras att den nuvarande begränsningen av be­

skattningen till vinster, som uppkommit inom fem år från förvärvet, ger

uttryck för en till spekulationsvinsten begränsad beskattning och att initial­

perioden vid ett slopande av tidsbegränsningen borde vara fem år.

En sådan förlängning av perioden för en i princip full beskattning har

emellertid utredningen förkastat eftersom den otvivelaktigt måste leda till

ett fortsatt femårstänkande med därav följande låsningseffekter. En för­

kortning av initialperioden till mindre än två år skulle kunna få den mot­

satta effekten och kunde således i viss mån anses ligga i linje med utred­

ningsdirektiven. Utredningen vill inte förneka detta, men har för egen del

funnit att en tvåårig initialperiod inte endast tillgodoser målsättningen för

en beskattning enligt direktiven utan dessutom ger den föreslagna ändrade

aktievinstbeskattningen en naturlig anknytning till realisationsvinstbeskatt­

ningen av annan lös egendom, t. ex. obligationer. Det föreligger enligt ut­

redningens mening inte tillräckliga skäl för att anlägga en annan syn på vad

som är att anse som korttidsspekulationer i aktier än när det gäller annan

lös egendom.

Utredningens förslag, att efter den tvååriga initialperioden med full be­

skattning av vinsten reducera den beskattningsbara delen av inkomsten

direkt till 30 % av vinsten eller alternativt till 10 % av försäljningsin­

täkten, syftar till att aktieägaren så snabbt som möjligt skall komma i

ett läge där hans dispositioner i princip inte längre skall behöva påverkas av

skattemässiga hänsyn som är speciellt betingade av ytterligare trösklar i

realisationsvinstbeskattningen som sådan. Det är utredningens bestämda

uppfattning att denna lösning bör ges företräde framför varje form av suc­

cessiv avtrappning av beskattningsunderlaget efter initialperioden för den

i princip fulla beskattningen.

Då det gäller procentsatserna för beskattningen har, framhålls i betän­

kandet, utredningen haft att beakta såväl de berättigade krav, som sam­

hället äger ställa på en beskattning av vinster varom här är fråga, som

aktieägarnas lika berättigade krav på en rimlig beskattning av vinster, som

framkommit genom realisation av egendom, som förvärvats för att garan­

tera ett kapitals realvärde. Enligt utredningen är det härvidlag viktigt att

aktievinstbeskattningen inte avpassas så att den visserligen framstår som

neutral men samtidigt verkar avskräckande på intresset att placera kapital

i aktier. Utredningen framhåller bl. a. att kapitalförsörjningen för det svens­

ka näringslivet är en vital fråga som enligt utredningens uppfattning måste

beaktas i sammanhanget.

Utredningen, som föranstaltat om undersökningar rörande kursutveck­

Kangl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

27

lingen m. m. under tidigare år för börsaktierna och aktierna på fondhand­

larnas kurslista — härom hänvisas till s. 143—153 och 328—363 i betän­

kandet jämte tabellbilaga s. 369—437 —- har kommit till den slutsatsen, att

de verkställda undersökningarna av olika skäl inte ger ett underlag som

direkt kan läggas till grund för avvägningen av beskattningens höjd efter

initialperioden. Såtillvida bör dock dessa utredningar enligt utredningen

ha betydelse att de ger en indikation om var den övre gränsen för denna

beskattning kan anses ligga. Enligt utredningens uppfattning bör denna

högsta gräns vara, att hälften, dvs. 50 %, av vinsten tas till beskattning

såsom skattepliktig inkomst. En högre procentsats skulle rent psykologiskt

kunna leda till en fastlåsning av marknaden, vilket skulle gå stick i stäv

med önskemålet om ökad rörlighet enligt utredningens direktiv.

På sådant sätt, framhåller utredningen, kan inte något lägsta gräns­

värde för den reducerade beskattningen bestämmas. Härvidlag är dock

gränsen ganska given från en annan utgångspunkt. Enligt utredningens

uppfattning kan det nämligen inte ifrågakomma, att den i tiden obegränsade

aktievinstbeskattningen sätts lägre än vad som motsvarar den lägsta skat­

tesatsen enligt nu gällande skatteskala. En lägre skattesats tillgodoser

nämligen inte direktivens krav på en skälig beskattning. Den undre grän­

sen bör alltså vara, att 25 % av vinsten tas till beskattning såsom skatte­

pliktig inkomst.

Utredningen tillägger.

Beskattningsunderlaget för den reducerade och i tiden obundna aktie­

vinstbeskattningen bör alltså enligt utredningens mening ligga någonstans

mellan 25 och 50 cc av vinsten. I ett läge där totala inkomstskatten utgör

hälften av den beskattningsbara inkomsten skulle den faktiska aktievinst­

beskattningen då komma att ligga mellan ca 12,5 och 25 % av hela vinsten.

Detta skulle kunna sägas bli den normala skatteeffekten för flertalet ju­

ridiska personer medan skatteeffekten för fysiska personer med hänsyn till

inkomstläget kan bli både mindre och större, dock i princip inte mer än

20 resp. 40 % med hänsyn till den s. k. 80-procentregeln vid inkomstbe­

skattningen. I

I anslutning härtill framhåller utredningen, att det förhållandet att den

faktiska skatteeffekten för fysiska personer genom den progressiva in­

komstbeskattningen blir beroende av den skattskyldiges inkomstläge inte

bör mot bakgrund av vad utredningen tidigare anfört tillmätas någon av­

görande betydelse för den slutliga avvägningen av skattesatsen för den

reducerade aktievinstbeskattningen. Utredningen anför vidare.

Att en högre skattesats leder till en jämförelsevis högre faktisk vinst­

beskattning i de högre inkomstlägena står helt i överensstämmelse med

vårt skattesystem. A andra sidan måste avvägningen av skattesatsens höjd

ske med beaktande av de negativa låsningseffekter som en för högt satt

skattesats kan föranleda. För att i möjlig mån tillgodose direktivens mål-

sätlning om ökad rörlighet bör därför skattesatsen enligt utredningens upp-

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

28

fattning närmast anpassas efter den lägsta skattesatsen i skatteskalan för

nu gällande realisationsvinstbeskattning av lös egendom. En skälig avväg­

ning för den i tiden obundna beskattningen av aktievinster efter utgången

av den tvååriga initialperioden anser utredningen därför vara, att 30 % av

vinsten tas till beskattning såsom skattepliktig inkomst. Denna procentsats

kan sägas i normalfallet medföra en faktisk skatteeffekt motsvarande 15 å

20 % av hela aktievinsten.

Beträffande den föreslagna skattesatsen för schablonregeln, 10 % av

vad som erhållits vid avyttringen, anför utredningen att det bör uppmärk­

sammas att denna skattesats avpassats efter huvudregelns 30 %. En juste­

ring av detta procenttal bör därför föranleda även en justering av procent­

talet för schablonregeln.

För att belysa skatteeffekten av de sålunda föreslagna skattesatserna

har i betänkandet gjorts vissa schematiska exempel, som visar den be­

skattningsbara vinsten vid avyttring efter olika lång innehavstid av aktier

med olika kursutveckling — se s. 317—325 i betänkandet. Utredningen an­

för, att av tabellerna framgår att alternativregeln ger en förmånligare

beskattning än huvudregeln efter 5, 6, 7, 11 och 21 år om den årliga vär­

destegringen utgör resp. 10, 8, 6, 4 och 2 %. Aktiens värde har då ökat

mer än 50 % efter förvärvet. Ju större värdestegringen och därmed också

kapitalvinsten är, desto förmånligare ställer sig alternativregeln. Den beskatt­

ningsbara realisationsvinsten utgör endast 20 resp. 15 % av den nominella

vinsten om aktiens värde fördubblats resp. tredubblats. Om man innehaft

en aktie så länge att alternativregeln är förmånligare än huvudregeln, med­

för — vid oförändrad värdestegringstakt — varje ytterligare värdestegring

att endast 10 % därav blir föremål för beskattning vid en framtida realisa­

tion. Av kol. 9 (s. 325 i betänkandet) framgår att vid en penningvärdeför­

sämring den beskattningsbara vinsten överstiger den reella vinsten vid för­

säljning inom två år efter förvärvet. Om aktiens värdestegring understiger

eller endast obetydligt överstiger den allmänna prisnivåns ökning gäller

detta förhållande även efter tvåårsperiodens utgång.

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Beskattningsgrundande förvärv

I nära sammanhang med förslaget om en av innehavstidens längd obe­

roende vinstbeskattning står utredningens förslag om ändring av den nu

gällande särskilda förutsättningen för beskattning av realisationsvinst, en­

ligt vilken beskattning i regel kan inträda endast om den avyttrade egen­

domen förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. Enligt

förslaget skall vinstbeskattning kunna inträda vid avyttring av aktier

m. m. som förvärvas inte blott genom fång av dessa slag utan även då de

förvärvats genom arv, testamente, gåva, bodelning eller annat med köp

eller byte icke jämförligt fång.

30

Gentemot utredningens förslag kan visserligen anföras, att det ofta är

svårt för den skattskyldige att utröna och förebringa bevisning om vad

en tidigare ägare erlagt för egendomen i fråga. Utredningen har också

varit starkt medveten om de svårigheter som ofta kan föreligga i detta

hänseende. Utredningen har därför övervägt om inte den av utredningen i

annat sammanhang diskuterade alternativa schablonmetoden för vinstbe­

räkningen borde vara obligatoriskt tillämplig i de här berörda fallen då den

avyttrade egendomen förvärvats genom gåva, arv eller bodelning. Utred­

ningen har emellertid inte velat utesluta möjligheten till en faktisk vinstbe­

räkning även i dessa fall. Med tanke på den redovisning av ingångsvärdena

å aktier och därmed likställda värdepapper som utredningen förutsätter

skola ske i inkomstdeklarationerna bör de nämnda utredningssvårighe-

terna inte överdrivas. En vinstberäkning som syftar till den faktiska vinsten

i förut angiven mening bör således enligt utredningen i första hand efter­

strävas och vara huvudregeln, även om det kan antas att schablonmetoden

måste tillgripas i många fall.

I detta sammanhang tar utredningen även upp frågan om förlustavdrag

i samband med arvs- och gåvofallen. Härom anför utredningen.

Om en avyttring av aktier eller därmed likställda värdepapper, vilka er­

hållits genom gåva eller arv, skett med förlust i förhållande till vederlaget

för dem vid det onerösa fång som närmast föregått avyttringen, uppkommer

frågan huruvida en dylik förlust bör få kvittas mot realisationsvinst un­

der samma år som förlusten. Mot avdragsrätt för förlusten kan invändas,

att det inte är rimligt att en person, som utan egen uppoffring förvärvat

aktierna genom ett benefikt eller liknande fång, skall få tillgodogöra sig

avdrag för en mer eller mindre fiktiv förlust. Om man räknade hans för­

värv från arvs- eller gåvotillfället, skulle avyttringen kanske t. o. m. visa

sig ha skett med vinst. Utredningen har emellertid ansett att, om en gåvo-

tagare eller arvinge i princip skall vara skattskyldig för vinst, även till den

del densamma kan sägas ha upplupit under en föregående ägares innehavs-

tid, konsekvensen bjuder att han i princip också bör äga åtnjuta avdrag

för den värdeminskning som aktierna kan ha undergått under samma tid.

Utredningen har därför inte ansett sig ha anledning att i detta hänseende

kopiera den amerikanska regeln, enligt vilken förlustberäkningen skall ske

med utgångspunkt från egendomens värde vid gåvotillfället, om detta är

lägre än givarens ingångsvärde.

Ett förlustavdrag förutsätter självfallet att ingångsvärdet är tillförlitligen

styrkt. Kan detta inte styrkas, blir det i stället en vinstbeskattning enligt

schablonregeln.

Utredningen har vidare på tal om de icke onerösa förvärven beaktat, att

gåvotagaren eller arvingen kan sägas överta en skatteskuld från föregående

ägare och att det kunde övervägas om detta inte borde föranleda någon form

av kompensation. Utredningen har pekat på möjligheten att via arvs- och

gåvobeskattningen lösa en sådan kompensationsfråga. För egen del har

emellertid utredningen avvisat tanken på att medge kompensation för s. k.

latent skatteskuld endast i nu aktuella fall. Denna fråga bör enligt utred­

ningen ses i sitt större sammanhang och en mera allsidig prövning av detta

spörsmål har legat utom ramen för utredningens uppdrag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

inte avse aktier i sådana fåmansbolag som förvaltar värdepapper eller

fastigheter. Skattefrihet för dylika avyttringar skulle nämligen kunna

utnyttjas för att indirekt undgå skatt för sådana objekt som omfattas av

skatteplikt. Från obetydliga innehav av enstaka aktier kan bortses i

detta sammanhang. Vidare bör enligt utredningens uppfattning ett få-

mansbolags innehav av organisationsaktier i och för sig inte påverka skat­

tekonsekvenserna av en avyttring av aktierna i bolaget. Med organisa­

tionsaktier avses aktier vilka av bolaget innehas såsom ett led i organisa­

tionen av annan verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper eller

annan därmed likartad lös egendom. Som exempel på dylikt organisa-

tionsförhållande har utredningen nämnt, att tillverkningen av varor sker

inom ett bolag medan försäljningen av varorna ombesörjs av ett dotter­

bolag eller att en filial organiseras i form av ett dotterbolag. Likaså kan,

om ett bolags rörelse bedrivs i en fastighet, som ägs av ett dotterbolag,

aktierna i dotterbolaget anses utgöra organisationsaktier.

Villkoret för skattefriheten efter femårsperioden att avyttringen skall

ha omfattat minst hälften av samtliga aktier i bolaget skall enligt för­

slaget anses uppfyllt även när flera delägare tillsammans och samtidigt

till samma köpare avyttrat minst hälften av samtliga aktier. Om aktierna

i bolaget har olika röstvärden, skall dessutom gälla att avyttringen om­

fattat aktier, vilkas sammanlagda röstetal motsvarat minst hälften av

röstvärdet för samtliga aktier i bolaget.

Skattefriheten för vinst vid avyttring av aktier i rörelsedrivande få­

mansbolag skall, såsom nämnts, enligt förslaget gälla endast beträffande

sådana i avyttringen ingående aktier, vilka innehafts minst fem år. Skat­

tefrihet skulle enligt hittillsvarande regler inte ha kunnat inträda förrän efter

utgången av denna innehavstid. Utredningens förslag innebär, att vinst vid

avyttring av ifrågavarande slags aktier inom femårsperioden skall beskat­

tas, inte enligt hittills gällande regler utan enligt de av utredningen före­

slagna reglerna för vinstbeskattningen. I enlighet därmed skall alltså till

beskattning upptas hela vinsten vid avyttring av aktier, vilka innehafts

mindre än två år, och av vinst vid avyttring av aktier innehavda två år

men mindre än fem år 30 %. I det senare fallet kan alternativt 10 % av

nettoförsäljningspriset upptas till beskattning.

Vad nu sagts om skattefrihet för realisationsvinst vid avyttring av ak­

tier i fåmansbolag skall enligt förslaget under samma förutsättningar äga

motsvarande tillämpning även beträffande vinst vid avyttring av andelar

i vanliga handelsbolag, kommanditbolag samt ekonomiska föreningar. Fri­

het från beskattning skall alltså kunna gälla vid avyttring av andelarna

i ett handels- eller kommanditbolag eller en ekonomisk förening, som

uteslutande eller så gott som uteslutande driver rörelse och vari andelar­

na till huvudsaklig del ägs — direkt eller genom förmedling av juridisk

person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, om avyttring

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

34

ning a\ realisationsvinst. I övrigt beskattas deras inkomst av förvaltnings-

verksamheten i regel såsom inkomst av kapital. Emellertid ingår i deras

verksamhet inte endast rena förvaltningsuppgifter. Utvecklingen har gjort

att verksamheten alltmer kommit att — i syfte bl. a. att främja struktur­

rationaliseringar — omfatta köp och försäljningar av hela företag. Detta

sker vanligtvis genom köp och försäljning av aktierna i bolag. Det kan

ifrågasättas om inte denna senare verksamhet utgör en form av rörelse.

Även i övrigt torde deras verksamhet ligga på gränsen mellan vad som

kan anses utgöra ren förvaltningsverksamhet och mera rörelsebetonad

verksamhet. Skäl talar således för att investmentbolagens inkomst — även

den som hänför sig till försäljning av värdepapper — i stället borde be­

skattas såsom inkomst av rörelse.

Då utredningen emellertid inte ansett det ligga inom ramen för sitt

uppdrag att föreslå dylika ändrade regler av genomgripande beskaffen­

het har utredningen i detta läge inte heller ansett sig böra föreslå att be­

skattningen av investmentbolagens realisationsvinster .skall bestämmas

efter andra grunder än för andra bolag. I detta sammanhang har utred­

ningen som sin mening uttalat, att, om erfarenheterna skulle visa att

den av utredningen intagna ståndpunkten ger ett ur allmän synpunkt

otillfredsställande resultat, det kan bli aktuellt att ompröva frågan om

beskattningen av investmentbolagens realisationsvinster och andra in­

komster.

Kungi. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Fusion samt tvångsförsäljning

Utredningen har inte föreslagit någon ändring i nu gällande skattefri­

het vid aktiebolags övertagande av tillgångar genom fusion enligt 174 §

1 mom. aktiebolagslagen resp. vid fusion mellan ekonomiska föreningar,

mellan sparbanker samt mellan vissa försäkringsbolag. Å andra sidan skall i

de nämnda fusionsfallen liksom nu inte heller föreligga rätt till avdrag för

realisationsförlust.

Enligt utredningens förslag skall vidare viss hänsyn tas till vinst som

uppkommit i samband med sådana tvångsförsäljningar som avses i 35 §

4 mom. första stycket KL. Förslaget innebär härutinnan att, då fråga

är om avyttring av aktier m. m. som innehafts kortare tid än två år, vins-

te11 — 1 stället för att enligt den allmänna huvudregeln vara i sin helhet

underkastad beskattning — skall vara beskattad endast till 30 %. Har

aktierna innehafts två år eller mera, skall av vinsten 30 % upptas till be­

skattning i enlighet med den allmänna regeln för långtidsvinster. I båda

fallen kan den alternativa 10-procentsregeln tillämpas. Den nu gällande

skattefriheten vid här avsedda tvångsförsäljningar skulle således här­

igenom enligt förslaget komma att upphävas vad aktievinsterna beträffar.

Detta är enligt utredningens mening en nödvändig följd av omläggningen

till en i tiden obegränsad vinstbeskattning.

Kung!. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

35

Särskilda frågor

Utredningen har vid sina överväganden diskuterat vissa frågor beträf­

fande vilka utredningen dock inte funnit anledning föreslå särskilda be­

stämmelser.

Sålunda har utredningen övervägt om inte det förhållandet, att skatt­

skyldig i sådana fall då han förvärvat värdepapper genom icke onerösa

fång såsom arv och gåva samt därigenom får anses ha övertagit före­

gående ägares skatteskuld, borde föranleda någon form av kompensation,

särskilt i betraktande av att den värdestegring, som de ifrågavarande

värdepapperen kan ha undergått, kan sägas vara till en del beskattad ge­

nom arvs- och gåvoskatter. Utredningen har emellertid, såsom förut

nämnts, inte ansett sig böra föreslå avdragsrätt för latent skatteskuld

i förevarande hänseende.

Inte heller har utredningen funnit anledning föreslå skattefrihet vid

reinvestering av aktievinst. Om reinvesteringsfallen undantogs från be­

skattning, skulle enligt utredningens mening vinstbeskattningens syfte och

effektivitet i hög grad kunna äventyras.

Vidare har utredningen ansett sig sakna anledning föreslå att aktie­

vinster skall kunna behandlas enligt reglerna för ackumulerad inkomst.

Då utredningen sett såsom sin huvudsakliga uppgift att framlägga

ett förslag till principiell lösning av frågan om vinstbeskattningen utan att

alltför mycket ingå på detaljproblem, har utredningen inte ansett det

lämpligt att i förevarande sammanhang reglera vissa speciella frågor, som

t. ex. de s. k. terminsaffärerna. Enligt utredningens uppfattning kan

först sedan tillräckliga erfarenheter vunnits av den aktievinstbeskattning

utredningen föreslagit bedömas i vad mån särskilda detaljbestämmelser

är erforderliga i detta och andra hänseenden.

övergången till de nya reglerna

Utredningens utgångspunkt har varit att beslut om en omläggning av

aktievinstbeskattningen skall kunna fattas av 1966 års vårriksdag. Det

nya systemet skulle i så fall kunna tillämpas första gången vid 1967 års

taxering, som avser beskattningsåret (inkomståret) 1966. I princip borde

alltså de nya reglerna göras tillämpliga på avyttringar av aktier fr. o. m.

den 1 januari 1966. Skattskyldiga, vilkas räkenskapsår utlöper i januari

eller februari 1966, taxeras emellertid för hela räkenskapsåret redan år

1966. Enär det är angeläget att samma tidpunkt för det nya systemets

tillämpande gäller för alla skattskyldiga, föreslår utredningen att de nya

reglerna skall gälla alla aktierealisationer, som äger rum den 1 mars 1966

eller senare. Detta innebär som nämnts, att de nya reglerna blir till­

36

lämpliga beträffande sådana realisationer första gången vid 1967 års

taxering på grundval av den deklarationsskyldighet som därvid skall full­

göras.

Utredningens förslag om tidpunkten för det nya systemets tillämpande

innebär att i fråga om aktier, som avyttras fr. o. m. den 1 mars 1966, de

nya bestämmelserna angående när aktien skall anses förvärvad kommer

att gälla genomgående. Utredningen har emellertid ansett det angeläget

att i görlig mån undvika retroaktiva verkningar av de nya reglerna. I

fråga om aktier, som senast förvärvats genom oneröst fång före den 1

mars 1961 eller — med tillämpning av de nya bestämmelserna — är att

anse som på så sätt förvärvade före nämnda tidpunkt, föreslås vinstbe­

räkningen således ske med utgångspunkt från deklarationsvärdena vid

utgången av år 1965. Alternativt får även beträffande dylika äldre aktie­

innehav tillämpas den av utredningen föreslagna schablonmetoden för

vinstberäkningen — 10 % av vad som erhållits vid avyttringen — om

denna metod ställer sig förmånligare för den skattskyldige. I fall då vinst­

beräkningen grundar sig på deklarationsvärdet vid utgången av år 1965

får avdrag inte ske för kostnad som hänför sig till tid före år 1966.

Aktier, där det senaste onerösa fånget ligger i liden fr. o. m. den 1

mars 1961, avses enligt förslaget utan särskilda övergångsbestämmelser

falla in under det nya systemet. Detta föreslås, som framgått av det

tidigare, gälla även sådana fall där mellan ett oneröst fång efter februari

1961 och avyttringen ligger ett eller flera icke onerösa fång genom t. ex.

arv eller gåva; dessa fall är de enda där aktier, för vilka skattefrihet en­

ligt nuvarande regler inträtt före den 1 mars 1966, ansetts böra oinskränkt

inrymmas under vinstbeskattningen enligt de nya reglerna.

Vad som sagts beträffande övergångsbestämmelserna i fråga om aktier

är avsett att gälla också för vad som enligt utredningens förslag jämställs

med aktier.

Deklarations- och kontrollfrågor

Utredningen har framhållit, att det bör vara möjligt att i första hand

utnyttja redovisningen i förmögenhetsbilagan till den allmänna självdek­

larationen inte bara såsom ett kontrollinstrument för den föreslagna ak-

tievinstbeskattningen utan också för att på ett enkelt och praktiskt sätt

skapa det underlag som behövs för att de skattskyldiga i fortsättningen

skall kunna fullgöra sin deklarationsplikt rörande skattepliktiga och av­

dragsgilla aktierealisationer.

Enligt nuvarande system omfattar redovisningen av aktier och andra

värdepapper i förmögenhetsbilagan till självdeklarationen bl. a. uppgifter

om vilka värdepapper det gäller, deras antal resp. nominella värde, deras

värde enligt deklarationskurs samt innehavstidens längd, när denna inte

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

den av utredningen föreslagna till försäljningsintäkten knutna schablon­

regeln.

Vad hittills sagts om de uppgifter som de skattskyldiga bör lämna i

självdeklarationen angående sina innehav av värdepapper med tanke på

framtida realisationsvinster eller realisationsförluster har, framhåller ut­

redningen, i princip avseende på fysiska personer och vissa andra skatt­

skyldiga som är underkastade skattskyldighet till statlig förmögenhets­

skatt. Aktiebolag, ekonomiska föreningar och vissa andra juridiska per­

soner är däremot inte skattskyldiga för förmögenhet och har därmed

inte heller att avge förmögenhetsredovisning motsvarande den som skall

lämnas av fysiska personer. Beträffande dessa juridiska personer kon­

staterar utredningen att de är bokföringspliktiga och dessutom under­

kastade särskilda föreskrifter med avseende på bevarandet av verifika­

tioner och andra affärshandlingar m. m. Enligt utredningens mening bör

man därför kunna räkna med att dessa juridiska personer även utan en

särskild av aktievinstbeskattningen betingad uppgiftsplikt skall ha tillgång

till erforderligt underlag för redovisning av det faktiska resultatet av t. ex.

en aktierealisation. Med hänsyn härtill har utredningen ansett sig kunna

begränsa det utvidgade uppgiftslämnandet till att gälla sådana skattskyl­

diga som har att redovisa förmögenhet i självdeklarationen.

Utredningen understryker i detta sammanhang att det uppgiftsläm-

nande varom här talats inte är avsett att vara obligatoriskt. Men det får an­

ses ligga i den skattskyldiges intresse att uppgifterna lämnas. Skulle upp­

gifter inte ha lämnats om tidpunkten för förvärvet eller om de för värde­

papperen gällande ingångsvärdena — vare sig detta berott på att sådana

uppgifter inte varit tillgängliga för den skattskyldige eller på att han inte

velat lämna dem —får man vid vinstberäkningen falla tillbaka på den alter­

nativa schablonmetoden.

Utredningen har vidare som sin mening uttalat, att det borde kunna

vara av värde om en speciell blankett för beräkningen av skattepliktig

realisationsvinst och avdragsgill realisationsförlust fanns att tillgå. I övrigt

har utredningen erinrat om att det får i vanlig ordning ankomma på riks­

skattenämnden att företa de ändringar i deklarationsblanketterna som

aktualiseras av utredningens förslag.

Taxeringsmyndigheternas prövning av de för realisationsvinstberäk­

ningen avgörande uppgifterna om anskaffningsvärden m. m. behöver enligt

utredningen inte ske förrän de blir av verklig betydelse, dvs. vid taxering­

en för det år, då värdepapperen i fråga gett upphov till beskattningsbar

realisationsvinst eller till avdragsgill realisationsförlust. Bedömningen av

uppgifternas riktighet kommer då att ingå som ett led i fastställandet av

denna taxering. I den mån de i deklarationen lämnade uppgifterna från­

gås med ändrad vinst- eller förlustberäkning som följd, kan den skatt­

skyldige, om han inte är nöjd med denna beräkning, i vanlig ordning

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

överklaga taxeringen. Några speciella föreskrifter härom har utredning­

en därför inte ansett erforderliga.

Enligt utredningen bör det dock inte vara något som hindrar att den

skattskyldiges uppgifter av taxeringsmyndigheterna uppmärksammas på

ett tidigare stadium, t. ex. när uppgifterna om anskaffningsvärde m. m.

första gången lämnas, och att myndigheterna tar kontakt med den skatt­

skyldige beträffande eventuell korrigering av uppgifterna. Utredningen un­

derstryker i detta sammanhang, att någon ändring av dessa uppgifter inte

får ske utan att den skattskyldige i vanlig ordning skriftligen underrät­

tas därom. En underrättelse om ändrat ingångsvärde e. d., som tillställs

den skattskyldige innan taxeringsfrågan är aktuell, bör emellertid vara

försedd med en erinran om att omedelbar besvärsrätt inte föreligger utan

att frågan om ingångsvärdet etc. kommer att slutligen prövas först vid

taxeringen för eventuell realisationsvinst resp. bestämmande av förlustav­

drag.

Utredningen har föreslagit en skärpning av den i 121 § andra stycket

TF föreskrivna straffpåföljden för den som i allmän självdeklaration eller

i annan uppgift till ledning för taxering uppsåtligen eller av grov oakt­

samhet lämnat oriktig uppgift rörande förmögenhet, som skolat upptas

i deklarationen. Straffet är enligt bestämmelsens nuvarande lydelse böter,

högst 300 kr., såvida inte gärningen är belagd med straff i skattestrafflagen

eller innefattar ämbetsbrott. Bestämmelsen kan sägas komplettera de sär­

skilda straffbestämmelserna för falskdeklaration och vårdslös deklaration i

skattestrafflagen såvitt angår förmögenhet i sådana fall då den oriktiga

uppgiften inte varit ägnad att leda till för låg skatt och är motiverad av

hänsyn till de svårigheter för taxeringskontrollen som den oriktiga upp­

giften kan föranleda när aktierealisationen blivit aktuell. Med hänsyn till

den större betydelse denna bestämmelse får i det nya systemet anser utred­

ningen att straffpåföljden bör vara densamma som den i paragrafens första

stycke stadgade påföljden, som är dagsböter eller, om vid uppsåtligt brott

föreligger synnerligen försvårande omständigheter, fängelse i högst sex

månader.

Skatteutfall

Utredningen har även sökt beräkna det skatteutfall som kan förväntas

genom införandet av en aktievinstbeskattning i enlighet med utredningens

förslag. Skatteintäkterna har beräknats öka med ca 100 milj. kr. per år,

därav ca 60 å 80 milj. kr. för staten och ca 30 milj. kr. för kommunerna. Ut­

redningen understryker att beräkningarna är mycket osäkra och endast

ger utryck för storleksordningen på skatteutfallet vid ett fullt genomfört

nytt system. För de första åren efter ikraftträdandet torde det ökade skatte­

utfallet bli väsentligt mindre.

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

39

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

Ändring av den s. k. skyldemansregein vid realisationsvinstbeskattningen

1953 års skatteflyktskommitté har i sitt betänkande bl. a. föreslagit viss

justering av den s. k. skyldemansregein. Denna regel innebär att frågan

om och i vad mån skattepliktig realisationsvinst föreligger vid en avytt­

ring i vissa fall skall bedömas med hänsyn inte till säljarens fång utan till

hans fångesmans. Så är fallet beträffande egendom som skattskyldig fått

i gåva av make eller skyldeman under förutsättning att denna förvärvat

egendomen genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. Motsvarande

gäller vid vissa bodelningsförvärv i anledning av maltes död och vidare om

make vid bodelning av annan anledning får egendom, som någondera ma­

ken tidigare förvärvat genom fång av nyssnämnda slag.

Den ändring som kommittén har förordat påkallas av att regeln i sin

nuvarande utformning lämnar en möjlighet till kringgående. Såsom framgår

av det nyss nämnda fordras för skyldemansregelns tillämpning f. n. att

tångesmannens förvärv' är av onerös karaktär. Är däremot fånget benefikt

kan regeln inte åberopas. Detta förhållande har enligt vad kommittén er-

tarit stundom utnyttjats för att undgå den med skyldemansregein avsedda

beskattningseffekten. Det finns bl. a. exempel på att bodelningsförrättningar

företagits enbart i detta syfte.

Kommittén föreslår på grund härav att skyldemansregein justeras så

att den blir tillämplig även när fångesmannen förvärvat egendomen genom

gåva från skyldeman eller genom bodelning som — om egendomen avyttrats

— skulle medfört att realisationsvinstfrågan bedömts med utgångspunkt

från hans företrädares eller ett hans eget tidigare fång. Förslaget medför

att ett flertal fång kan behöva undersökas. Lagtekniskt har förslaget avfat­

tats så att frågan om och i vad mån skattepliktig realisationsvinst förelig­

ger skall bedömas som om det varit förre ägaren som verkställt avyttringen.

Kommitténs förslag till skärpning av den s. k. skyldemansregein har till­

styrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser.

Remissyttrandena över aktievinstutredningens förslag

Det framlagda förslaget har avstyrkts av samtliga remissinstanser på

näringslivets område. En i tiden obegränsad kapitalvinstskatt på aktier har

ansetts medföra en allvarlig fördyring av bolagens kapitalanskaffning och,

som förslaget utformats, hindra en önskvärd strukturrationalisering inom

näringslivet. Skatten som sådan har ansetts komma att äventyra aktie­

sparandet och sparandet över huvud taget. Redovisnings- och kontrollsvå­

righeterna har ansetts bli stora om förslaget genomförs.

42

TCO framhåller att det är angeläget att aktiesparandet inte görs mindre

attraktivt i förhållande till andra placeringsformer, som för spararna kan

vara realistiskt att välja. Såsom förslaget utformats finns det enligt TCO

knappast skäl förmoda att företagens möjligheter att på längre sikt erhålla

nytt kapital via aktiemarknaden skulle väsentligt påverkas. På något längre

sikt finns inte heller anledning befara några negativa verkningar för det

totala sparandet.

SACO anser förslaget inte vara vare sig fiskaliskt, samhällsekonomiskt

eller börstekniskt motiverat. SR avstyrker att förslaget utan väsentliga änd­

ringar läggs till grund för lagstiftning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

Av de hörda myndigheterna har, som redan nämnts, flera i princip ut­

talat sig för en ökad beskattning av aktievinster även om erinringar gjorts

mot detalj utformningen av utredningens förslag.

Kammarrätten framhåller, att en dämpning av tendenserna till överdriv­

na kursstegringar på aktier och en ökad rörlighet på aktiemarknaden inne­

bär effekter av samhällsekonomisk natur, som måste betecknas såsom ange­

lägna att uppnå. Kammarrätten finner i och för sig inte ^anledning erinra

mot skattelagstiftningens utnyttjande i sådana syften och detta inte heller

om härför erfordras en kapitalvinstbeskattning vartill motsvarighet saknas

i gällande regelsystem. Vad angår förslaget om en mer genomförd beskatt­

ning av värdestegring på aktier, får detta också anses uppbäras av en enligt

kammarrättens mening inte ogrundad uppfattning hos medborgarna i ge­

men, att en realiserad sådan värdestegring ger en skattekraft från vilken

det saknas anledning att bortse vid beskattningsområdets bestämning. I det

sist sagda ligger, att tog kan finnas för förslagets genomförande även om de

förenämnda samhällsekonomiska effekterna inte i någon högre grad skulle

stimuleras därav.

Försäkringsinspektionen anser det riktigt att skattereglerna ändras så att

den i princip alltjämt bestående gränsen mellan inkomst och kapitalvinst

genombryts. Utifrån den grundläggande tanken att inkomstbeskattningen

skall bygga på skatteförmåga ter det sig från rättvisesynpunkt inte hållbart

att kapitalvinster skall vara skattefria.

Även allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden anser

det rimligt att göra realisationsvinster till föremål för mera omfattande be­

skattning än hittills förekommit.

Overståthållarämbetet anser att en lagstiftning på grundval av det fram­

lagda förslaget bör ges provisorisk karaktär i avvaktan på en slutlig

lösning

av hela realisationsvinstbeskattningen och därmed sammanhängande spörs­

mål. Länsstgrelsen i Stockholms län ansluter sig till utredningens uppfatt­

ning, att det föreligger ett behov av vidgad beskattning av aktievinster. Läns­

styrelsen i Uppsala län finner det framlagda förslaget i dess huvudpunkter

44

Flertalet remissinstanser, även bland dem som i princip uttalat sig för

törslaget, anser att den fortsatta behandlingen av utredningens förslag bör

uppskjutas i avvaktan på markvärdekommitténs betänkande. Samtidigt

med att principerna för beskattning av realisationsvinst vid avyttring av ak­

tier ändras bör reglerna för motsvarande beskattning av vinst vid avyttring

av annan lös egendom och av fastigheter överses.

I många yttranden uttalas farhågor för att den redovisning och kontroll

som blir nödvändig om förslaget genomförs kommer att medföra störa

svårigheter för såväl skattskyldiga som beskattningsmyndigheter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

Allmänna synpunkter

Fullmäktige i riksbanken framhåller, att en allmän stabiliseringspolitik

inte är tillräcklig för att i alla lägen tillgodose fördelningspolitiska mål­

sättningar. Det är därför nödvändigt att kompletterande medel finns, ex­

empelvis i form av en lämpligt utformad realisationsvinstbeskattning. Full­

mäktige tillägger.

Någon avmattning i värdestegringen synes knappast ha ägt rum under

1960-talet utan tendenserna har snarare förstärkts. Det måste därför vara

en angelägen uppgift att inventera och företa en översyn och upprustning

av de olika medel, som kan tänkas komma till användning för att dämpa

alltför kraftiga värdestegringar på förmögenhetsobjekt av olika slag. Den

nu aktuella utredningen liksom de pågående utredningarna rörande mark-

politiken och bostadspolitiken synes utgöra viktiga delar i detta arbete.

Valet av beskattningsform blir, framhåller fullmäktige, i hög grad be­

roende av en inbördes avvägning mellan olika delvis svårförenliga önske­

mål beträffande beskattningens effekt på inkomst- och förmögenhetsför-

delningen, på rörligheten på aktiemarknaden och företagens finansierings-

förhållanden. Härtill kommer kravet på enkla och klara regler vid tillämp­

ningen. Fullmäktige inskränker sitt yttrande till en diskussion av den

principiella utformningen av den föreslagna aktievinstbeskattningen.

Näringslivets skattedelegation betonar att det nu framlagda förslaget till

aktievinstbeskattning samt det i finansplanen aviserade förslaget till in­

komstbeskattning av realiserade vinster vid fastighetsbeskattningen inne­

bär en väsentlig omläggning av den svenska inkomstbeskattningen. Genom

att jämställa värdestegring med inkomst förändras förutsättningarna även

för skattesystemet i övrigt. Delegationen fortsätter.

Att på sätt som skett endast ta upp en del av de problem som samman­

hänger med en dylik omläggning måste betecknas som en ej godtagbar

lagstiftningsteknik. De ekonomiska och skatterättsliga sambanden är av

en sådan styrka att det inte är möjligt att ta ställning till förslaget om ak­

tievinstbeskattningen isolerat. Verkningarna av en aktievinstskatt är t. ex.

i hög grad avhängiga av hur fastighetsvinsterna behandlas och beskatt­

ningen i övrigt utformas. Från rent teknisk synpunkt föreligger även ett

46

av aktievinstbeskattningen, att denna inte skall kunna anses missgynna

aktiebolagen som företagsform. LO tillägger.

Detta är emellertid inte tillräckligt. LO saknar ett samlande grepp på

hela problemet beskattning av kapitalvinster. Här måste ses som en helhet

förmögenhetsbeskattningen, värdestegringsbeskattning på aktier, mark och

fastigheter, arvs- och gåvobeskattningen och aktiebolagsbeskattningen. En

samordning och anpassning är nödvändig för ett rättvist och effektivt be-

skattningssystem. Utredningen har inte presenterat något underlag för

eller material till en sådan diskussion vilket LO beklagar. Väsentliga eko­

nomiska bedömningar kan därför inte göras.

Kammarrätten säger sig ha bibragts uppfattningen att de föreslagna reg­

lerna allmänt sett är att föredra framför de nuvarande. Med detta har

kammarrätten dock inte tagit ståndpunkt för förslaget. Härför erfordras

bl. a. att ett genomförande av förslaget inte kan antas i sådan mån in­

verka oförmånligt i andra väsentliga hänseenden att dylika negativa verk­

ningar får utslagsgivande betydelse. Kammarrätten ifrågasätter vidare om

det är principiellt tillfredsställande att bryta ut en fråga, i detta fall värde­

stegringen på aktier, till särbehandling. Hela det i många hänseenden

jämförbara området för realisationsvinstbeskattningen borde lämpligen ha

bedömts i ett sammanhang.

Riksskattenämnden framhåller att en till tiden obunden kapitalvinstbe­

skattning av aktier m. m. innebär en genomgripande ändring och omvär­

dering av sedan länge tillämpade principer för beskattningen av vinster

vid avyttring av sådana kapitaltillgångar, som inte utgör omsättningstill­

gångar. En så betydelsefull omläggning av grunderna för vårt skattesystem

kräver en allsidig prövning av de beskattningsproblem, som möter vid en

»evig» beskattning av dylika tillgångar. En dylik prövning bör avse kapi­

talvinster på såväl aktier som fastigheter och ske i ett sammanhang. Nämn­

den anser därför, att aktievinstutredningens förslag inte bör föranleda ett

slutligt ställningstagande förrän markvärdekommittén framlagt sitt be­

tänkande med förslag om ändrade regler för beskattningen av kapitalvins­

ter vid fastighetsförsäljning. Nämnden tillägger.

En omläggning av kapitalvinstbeskattningen på aktier och därmed jäm­

ställda värdepapper bör sålunda av angivna skäl inte forceras fram till

1966 års riksdag. Man kan heller inte bortse från att en alltför skyndsam

handläggning av en så svår lagstiftningsfråga som den förevarande med­

för risker för mindre väl avvägda regler. Det av aktievinstutredningen

framlagda förslaget är nämligen enligt nämndens mening behäftat med

sådana betydande praktiska tillämpningssvårigheter att det kan ifråga­

sättas, om en kapitalvinstbeskattning av aktier i enlighet med förslaget

kommer att kunna fungera såsom utredningen tänkt sig. Härigenom kan

det också befaras att förslaget inte kommer att leda till ett i alla hänse­

enden materiellt godtagbart resultat.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att det ur samhällsekonomisk

synpunkt framstår som olyckligt om till följd av strängare vinstbeskatt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

48

det därför anmärkningsvärt, att nämnda fråga inte blivit föremål för en

mera ingående prövning i betänkandet. Nämnden får som sin mening ut­

tala att — om statsmakterna av rättvise- eller andra skäl finner en till

tiden obunden beskattning av kapitalvinster på aktier och därmed jäm­

ställda värdepapper påkallad — frågan huruvida och i vad mån vid be­

skattningens utformning hänsyn skall tas till penningvärdeförsämringen

bör bli föremål för en närmare analys och ett klart ståndpunktstagande

i den ena eller andra riktningen.

I flera yttranden betonas vikten av att endast reala vinster beskattas.

Sådana uttalanden görs av bl. a. försäkringsinspektionen, länsstyrelsen i

Jämtlands län, Kooperativa förbundet, styrelsen för Stockholms fondbörs,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Svenska företagares riksförbund, Sveriges aktiesparares riksförbund och

skyddsföreningen för utländska värdepapper. Styrelsen för Stockholms fond­

börs framhåller följande.

Börsstyrelsen delar den av många författare på detta område framförda

uppfattningen, att vidhållandet av en nominalistisk beskattningsprincip

kräver att lagstiftaren är återhållsam i fråga om inkomstbegreppets utvidg-

ning på sådana punkter, där ett vidgat inkomstbegrepp för med sig en ökad

beskattning av skenbara vinster. Vill lagstiftaren beskatta långa kapital­

vinster, måste det ske med hänsyn till penningvärdeförsämringen -— vill

lagstiftaren undgå att ta detta slags hänsyn, bör de långa kapitalvinsterna

också hållas fria från skatt. Med styrelsens inställning till lagförslaget över­

huvud är det naturligt, att styrelsen förordar sistnämnda alternativ. Skulle

emellertid en utökad aktievinstbeskattning detta oaktat genomföras, finner

styrelsen det vara ett elementärt rättvisekrav att hänsyn tas till penning-

värdeförsämringen.

Fullmäktige i riksbanken däremot framhåller att, om en real beskattnings­

princip skulle bli aktuell, den i första hand bör tillämpas beträffande nomi­

nella placeringar, såsom banktillgodohavanden och obligationer. En annan

ordning skulle medföra skärpning av tendensen att placerarna föredrar reala

placeringar framför nominella.

Uttalandet i direktiven för aktievinstutredningen att den borde framlägga

»förslag till beskattningsregler, som är ägnade att dämpa tendenserna till

kursöverdrifter samt öka rörligheten på aktiemarknaden utan att korttids-

spekulationen uppmuntras» har kommenterats i flera yttranden.

Styrelsen för Stockholms fondbörs framhåller, att när kursutvecklingen

under en lång följd av år dominerats av kursstegringar torde förväntning­

arna ensidigt inställas på fortsatta kursstegringar. Detta medför i sin tur

ett litet utbud, ökande efterfrågan och därmed liten rörlighet och risk för

»kursöverdrilter». Motsvarande torde gälla vid ensidig förväntan om kurs-

nedgång. Men då förväntningarna blir mera oenhetliga kan »kursöverdrif­

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

fattningen hos aktieplaceraren om de enskilda företagens och näringslivets

framtida utvecklingsmöjligheter. Aktiemarknadens primära funktion måste

vara att förse företagen med riskvilligt kapital i erforderlig utsträckning och

i den mån kursuppgången föranletts av tilltro till de olika företagens ökade

möjligheter till rationellare och mer effektiv drift kan en dylik inte anses

vara osund.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. Sveriges köpmannaförbund.

Konjunkturinstitutet konstaterar att det framgår av statistiken att rörlig­

heten i mening av aktieomsättning på börsen är relativt liten och snarast

avtagande. Institutet tillägger.

Men vad innebär denna fastlåsning och i vad mån är den icke önskvärd?

Ur den samhällsekonomiska synpunkten av en hög och stabil sparkvot sy­

nes en viss fastlåsning tvärtom vara önskvärd. Jämför t. ex. i detta samman­

hang Spar 60 och Spar 61 där allt gjordes för att låsa sparandet och man

minst av allt skulle tänka sig att uppmuntra en rörlig marknad för köp och

försäljning.

Styrelsen för Stockholms fondbörs anser att de föreslagna reglerna sna­

rast innebär en skärpning av det missförhållande, som trögheten i kurs­

anpassningen utgör. Vidare anser styrelsen det vara en självmotsägelse

att tala om beskattningsregler som är ägnade att dämpa tendenserna till

kursöverdrifter samt öka rörligheten på aktiemarknaden utan att kort-

tidsspekulationen uppmuntras. Styrelsen anför.

I allmänhet brukar man nämligen anse, att »kursöverdrifter» åt båda

hållen effektivast undgås, om man har en grupp aktiva korttidsspekulan-

ter. Saknas denna, blir kursrörelserna lätt extrema. En arbetande speku­

lation är en absolut förutsättning för att större transaktioner skall kunna

genomföras. Spekulationen hjälper till att i tiden fördela utbud och efter­

frågan av tillfällig natur. Hos oss sköts spekulationen till största delen av

den yrkesmässiga handeln. För att mobilisera de för en effektiv funktion

på marknaden nödvändiga kapitalresurserna, vore det i hög grad önskvärt,

om elementet av icke yrkesmässig korttidsspekulation kunde stärkas. Detta

element betyder mycket för de utländska marknadernas likviditet och

skulle göra stor nytta även i Sverige. Likaså skulle introducerandet hos

oss av en effektiv baisse-spekulation, något som hittills saknats, kunna

spela en roll för dämpning av »kursöverdrifter».

Liknande synpunkter anförs av bl. a. Svenska fondhandlareföreningen,

näringslivets skattedelegation och Kooperativa förbundet.

Även i andra yttranden ifrågasätts om de föreslagna reglerna kan leda till

en ökad rörlighet på aktiemarknaden. Sålunda framhåller Kooperativa för­

bundet att försäljning av aktier för närvarande i väsentlig utsträckning upp-

skjutits till dess femårsgränsen uppnåtts, men därefter torde obenägenhe­

ten att sälja i obetydlig grad påverkas av nackdelen att få påbörja en ny fem­

årsperiod. Om i stället en evig beskattning införs efter två år, skulle denna

skatt, även om den sätts lågt, hos många aktieplacerare medföra en mins­

kad benägenhet att sälja långt efter nuvarande femårsperiods utgång, ef­

51

tersom den latenta skatteskulden finns där för obegränsad lid framåt men

inte förfaller till betalning förrän försäljning sker. Därefter anför förbun­

det.

En annan invändning har framställts med särskilt beaktande av den fö­

reslagna rätten att byta ut huvudregeln, att 30 % av vinsten skall upptas

till beskattning, mot schablonregeln att redovisa 10 % av försäljningsbe-

loppet som skattepliktig vinst. Under förutsättning av en fortlöpande årlig

värdeökning av aktierna kommer 1 O-procentregeln att medföra en i förhål­

lande till den nominella vinsten allt lindrigare beskattning ju längre aktier­

na innehas, ett förhållande som skulle kunna medföra att nuvarande kalky-

lering med fem år utbytts mot en kanske tre- eller fyrdubbelt så lång tid­

rymd.

Fullmäktige i riksbanken framhåller att en omläggning av beskattningen

till en i tiden obunden beskattning enligt utredningens förslag synes —

jämfört med nuvarande skatteregler med en beskattningsperiod på fem år

— medföra en minskad rörlighet på aktiemarknaden. Fullmäktige tillägger.

Vid aktieplacering torde man nämligen i allmänhet räkna med en place-

ringsperiod på mer än fem år. En omplacering efter femårsperiodens ut­

gång skulle då te sig fördelaktig, om det blott kunde förväntas att kurs­

stegringen blev procentuellt sett större för den alternativa placeringen. Vid

cn obegränsad beskattningsperiod blir emellertid det belopp som kan om­

placeras, alltid lägre än försäljningssumman för de avyttrade aktierna, ef­

tersom en del av denna skall erläggas i skatt. För att en omplacering i detta

fall skall te sig gynnsam måste därför kursstegringen förväntas bli större

än i nyss nämnda fall för den alternativa placeringen, dvs. att detta alter­

nativ blir fördelaktigt först efter en viss större procentuell kursstegring.

Å andra sidan kan man kanske vid en omläggning förvänta en större om­

sättning av sådana aktier, som innehafts en kortare period än fem år. To­

talt sett torde man likväl få förutsätta att rörligheten på aktiemarknaden

minskar något vid en omläggning. Nackdelarna av en minskad rörlighet

torde därmed få vägas mot de fördelar ur fördelningspolitisk synpunkt,

som kan vara förenade med en i tiden obunden aktievinstbeskattning. I

I många yttranden understryks att en i tiden obegränsad aktievinst­

beskattning kan få allvarliga verkningar i fråga om företagens kapitalför­

sörjning och kan motverka önskvärd strukturrationalisering inom närings­

livet samt leda till minskat sparande.

Näringslivets skattedelegation framhåller att en aktievinstskatt medför

krav från placerarnas sida på ökade utdelningar eftersom dessa vill kom­

pensera sig för skatten. Bolagen tvingas då att redovisa ökade nettovinster

med ytterligare bolagsskatt som följd. En aktievinstskatt medför att kurser­

na sjunker varigenom kapitaltillförseln av en nyemission blir mindre efter­

som emissionskursen då måste hållas låg. Denna effekt blir än allvarligare

genom att ett mycket stort behov av nyemissioner kommer att finnas un­

der de närmaste åren. Enligt cn beräkning som åberopas i yttrandet skulle år

1970 behovet av nyemissioner kunna ligga i storleksordningen 800 milj. kr.

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

52

Oavsett om denna beräkning är riktig, framhåller delegationen, måste man

räkna med ett växande behov av nyemissioner. Det nu sagda samt lång­

tidsutredningens redovisning av den framtida självfinansieringsgraden in­

om hela näringslivet inger enligt delegationen allvarlig oro för att den er­

forderliga höga investeringsnivån inte skall kunna nås och upprätthållas.

Införs en skatt på aktievinster måste en justering ske inom andra delar av

beskattningen för att företagens möjligheter att konkurrera med andra

om kapitalet inte skall försämras. Bolagsskatten och i vart fall skatten på

utdelad vinst måste sänkas. Delegationen anför.

I förevarande sammanhang må endast framhållas, att enighet rått i se­

nare års skattepolitiska diskussion om önskvärdheten av att icke på be-

skattningsområdet missgynna expansiva företag. Eftersom de expansiva

företagen måste vända sig till marknaden med nyemissioner för att erhålla

kapital i större utsträckning än stillastående eller tillbakagående företag

är det nödvändigt att granska de ändringar i bolagsbeskattningen som för­

slaget till aktievinstbeskattning aktualiserar. En annan aspekt på sam­

bandet med bolagsbeskattningen erbjuder det av alla erkända behovet av

ökade investeringar inom näringslivet. Den ökade kapitalkostnad som den

föreslagna skatten kommer att medföra för företagen kan endast få nega­

tiva verkningar på investeringarna, särskilt som självfinansieringsgraden

nedgått och ytterligare väntas nedgå enligt långtidsutredningens progno­

ser. Värt att notera i detta sammanhang är att kapitalvinstskattens infö­

rande i England kombinerades med en sänkning av skatten på bolagens be­

hållna vinst i syfte att undanröja kapitalvinstskattens negativa effekt på

investeringarna.

Liknande synpunkter anförs av flertalet remissinstanser på näringslivets

område samt av kommerskollegium.

Kooperativa förbundet framhåller, att allt talar för att en aktievinstbe­

skattning får en kostnadsfördyrande effekt. Förbundet säger sig emeller­

tid inte endast av denna anledning utan vidare vilja avvisa förslaget om

skatt på värdestegringsvinster, eftersom andra motiv kan tala härför, men

förbundet anser att en samordning måste ske med andra skatterättsliga

åtgärder.

Sveriges grossistförbund påpekar att grossistföretagens finansieringsmöj­

ligheter minskat genom pensionsstiftelsernas avveckling och någon kom­

pensation härför har företagen inte fått genom ATP-systemet. Förbundet

tillägger.

Grosshandelns behov av kapital för nödvändiga rationaliseringar är i dag

särskilt mot bakgrunden av den rådande arbetskraftssituationen mycket ut­

präglat. Med hänsyn till knappheten, när det gäller krediter, måste före­

tagen därför anlita andra vägar för sin kapitalförsörjning, bl. a. genom att

söka intressera utomstående eller i företaget anställda att ställa kapital till

förfogande genom förvärv av aktier. Den nu förslagna aktievinstbeskatt-

ningen skulle även med tillämpning av de speciella regler, som utformats

för överlåtelse av aktier i fåmansbolag, drabba dylika förvärv på ett sätt,

som i hög grad skulle försvåra denna utväg att skaffa kapital.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

54

läggning. Svensk skattelagstiftning har också under efterkrigsåren jämsi­

des med en modernisering av alctiebolagslagstiftningen och annan asso-

ciationsrättslig lagstiftning utvecklats i klart syfte att undanröja skatte-

hinder för ekonomiskt motiverade sammanslagningar etc. Delegationen an­

för.

Vad gäller överföringar av organisationsaktier inom en koncern har ut­

redningen utgått ifrån att dessa icke skall beskattas, eftersom dylika över­

föringar för närvarande enligt rättspraxis kan ske utan beskattning, därest

överföringarna sker till bokförda värden. Vi vill emellertid kraftigt under­

stryka, att sådana överföringar inte sällan av skilda skäl måste ske till de

faktiska dagsvärdena för att överföringarna skall vara företagsekonomiskt

berättigade. Bland sådana skäl må nämnas även rättsliga, i det att vissa

främmande länders lagstiftning framtvingar tillämpning av dagsvärden vid

överföringar.

Det är enligt delegationen uppenbart att sådana förändringar, med vilka

en bättre struktur uppnås, bör vara skattefria.

Styrelsen för Stockholms fondbörs påpekar att — om ett aktiebolag med

vinst försäljer ett dotterbolag, t. ex. i akt och mening att genomföra en

strukturrationalisering — den omständigheten, att överförande av vinst­

medel från dotterbolaget till moderbolaget genom utdelning skulle ske

skattefritt, inte kan frita moderbolaget från aktievinstbeskattning för av­

yttringen. Naturligtvis kan man räkna med att detta slags operationer, om

förslaget antas, i möjligaste män kommer att genomföras i den formen, att

all utdelningsbar vinst först utdelningsvägen överförs till det säljande bola­

get, medan köpeskillingen i motsvarande mån reduceras och därmed även

aktievinstskatten. Men någon alltid gångbar väg är detta inte, framhåller

styrelsen, och tvivel kan även råda om det försvarliga i att detta beteende

stimuleras av lagstiftaren. Styrelsen tillägger.

De invändningar från strukturrationaliseringssynpunkt, som styrelsen

finner befogat att rikta mot förslaget i frågan om dess behandling av bolags

aktieförsäljningar i allmänhet, får speciell relevans vid bedömningen av

förslagets effekt på affärer gjorda av investmentbolagen. Det finns bär även

i den s. k. Annell-lagen en generell regel, ägnad att från kedjebeskattning

skona av investmentbolagen erhållna utdelningar. Härtill kommer, att lag­

stiftaren just i denna förordning givit tydligt uttryck för en positiv värde­

ring av den roll för marknadsföringen av expanderande företags aktier och

för en rationaliserad företagsstruktur, som investmentbolagen spelar, när

förordningen tillåter dem att behålla 20 % av mottagna utdelningsmedel

skattefritt för utförandet av sådana funktioner. Mot denna bakgrund är

utredningens reflexion om att investmentbolagen egentligen borde behandlas

som rörelsedrivande förvånande.

Synpunkter liknande dem som anförts av näringslivets skattedelegation

och styrelsen för Stockholms fondbörs angående effekten av förslaget på

strukturrationaliseringen inom näringslivet återfinns i flertalet yttranden

från näringslivets organisationer.

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

55

Sveriges grossistförbund framhåller att förslaget skulle negativt påverka

den pågående strukturrationaliseringen inom grosshandeln. Utvecklingen

härvidlag har under de senare åren kännetecknats av tillkomsten av större

företagsenheter. I regel sker detta genom fusion på så sätt, att ett grossist­

företag köper ett annat sådant företag genom att förvärva aktierna i detta.

Denna utveckling mot större enheter är ur rationaliserings- och därmed ur

samhällets och konsumenternas synpunkt synnerligen betydelsefull. Erfa­

renheten har visat, att man i de fall, där större enheter skapats, härigenom

ofta vunnit väsentligt i ökad effektivitet. Självfallet är förfarandet vid sam­

manslagningar av angiven natur redan nu ganska komplicerat och förenat

med betydande svårigheter, när det gäller att sammanföra olika aktieposter

i en hand eller ett minre antal händer. Ofta kan det vara svårt att få del­

ägare, som har minoritet sposter i fåmansbolag, att överlåta sina aktier och

att nå en överenskommelse om vederlagets storlek. Om en särskild skatt en­

ligt aktievinstutredningens förslag lades på sådana aktieförvärv, skulle detta

innebära betydande hinder för den strukturrationalisering, som pågår inom

näringslivet.

Styrelsen för Stockholms fondbörs framhåller att återhållsamhet i utdel-

ningspolitiken representerar en form av sparande, som pa många håll, inte

minst i vårt land under krigs- och efterkrigsåren, betraktats som samhälls­

ekonomiskt nyttig. En aktievinstskatt kommer att medföra krav på höjd ut­

delning och leder därför till minskat företagssparande. Hur förslaget kan

tänkas påverka hushållssparandets placering i olika slag av tillgångar har

utredningen i allt väsentligt förbigått. Styrelsen anför.

En speciell effekt på sparviljan kan det föra med sig, att aktiesparandet

genom den beskattningsform, aktievinstutredningen föreslagit, kommer att

mista något av den attraktionskraft, som realvärdesäkringen, eller kanske

rättare sagt, den av aktieplacerarna förväntade säkerheten mot infla-

tionsförluster, kan antas innebära. Om, såsom är innebörden av förslaget,

även den del av aktievinsterna tas till beskattning, som motsvarar kompen­

sation för penningvärdets fall, kommer aktierna att för placerarnas del ut­

mönstras bland de sparobjekt, som kan förväntas ge en fullständig eller

nära nog fullständig realvärdesäkring. Här dyker t. o. m. konst, frimärken

och antikviteter upp som alternativ. Men en annan möjlighet, samhällseko­

nomiskt lika litet önskvärd, är den, att placerarens intresse för fortsatt

sparande över huvud taget upphör.

Näringslivets skattedelegation understryker alt det med hänsyn till nä­

ringslivets kapitalbehov är av vikt att aktiesparandet stimuleras.

Kooperativa förbundet framhåller att det finns anledning utforma en

eventuell aktievinstbeskattning på sådant sätt att denna inte motverkar

intresset för verkligt nysparande även hos de stora grupperna av små-

sparare.

Svenska sparbanksföreningen framhåller att det behövs en ökad stimu­

lans för det monetära sparandet, i syfte att i någon mån råda bot för de

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

56

av inflationen förorsakade förskjutningarna i förhållandet mellan effektiv

avkastning vid placeringar i realvärden samt räntegottgörelse vid andra

placeringar. Föreningen tillägger.

Dessa förskjutningar får — förutom rent privatekonomiska följder —

konsekvenser ifråga om kapitalets rationella fördelning. Inflationen stimu­

lerar redan i sig själv de spekulativa momenten i ekonomin, och den nuva­

rande beskattningen av realisationsvinster förstärker denna tendens. Följ­

den blir att riskvilligt kapital utbjuds på marknaden i större utsträckning

än vad som under mer normal konjunktur skulle vara fallet. Härigenom

ökar risken för att från samhällsekonomisk synpunkt felaktiga investeringar

kommer till stånd och för att näringslivets struktur anpassas efter måhända

alltför kortsiktiga —- av inflationsförväntningar betingade — målsättningar.

Beskattningsperiodens längd

I sakens natur ligger att remissinstanser som intagit en i princip negativ

hållning till frågan om en ändrad vinstbeskattning över huvud också där­

med ställt sig avvisande till den föreslagna utsträckningen av beskattnings-

perioden till att avse en icke tidsbegränsad beskattning. Å andra sidan har

en sålunda utsträckt beskattningsperiod i regel godtagits av sådana instan­

ser som, om än med vissa reservationer, uttryckt sin principiella anslut­

ning till en vinstbeskattning på grundval av utredningens förslag.

Som exempel på dessa senare kan nämnas kammarrätten, som förklarar

sig dela utredningens ståndpunkt, att den önskade effekten av de nya reg­

lerna bäst nås genom införande av en i tiden obunden beskattning, men

samtidigt framhåller att införandet av en sådan metod förutsätter att de i

förhållande till en tidsbunden vinstbeskattning ökade tillämpningssvårig-

heterna får en tillfredsställande lösning.

En utsträckt men ändå tidsbegränsad vinstbeskattning förordas emeller­

tid i några remissyttranden. Vad som föreslås är i regel en tioårsperiod, i

några fall en period av 10—15 år. Som skäl härför anges bl. a. att en sådan

tidsbegränsad period är bättre ägnad att främja rörligheten på aktiemark­

naden och inte medför så stora svårigheter för de skattskyldiga att bevara

och förete handlingar som skall utgöra underlag för en riktig vinstberäk­

ning. Bland dem som förordar en tidsbegränsad beskattningsperiod är läns­

styrelsen i Västmanlands län, näringslivets skattedelegation, lantbrukets

skattedelegation, Svenska fondhandlareföreningen, Familjeföretagens för­

ening samt Skånes handelskammare.

Riksskattenämnden däremot anser att en till visst antal år bunden be­

skattningsperiod — även om den utsträcks till 15 år — alltjämt kommer

att få till följd en markerad obenägenhet hos aktieplacerarna att avyttra

tillgångarna före beskattningsperiodens utgång. Ä andra sidan är en till

tiden obunden kapitalvinstbeskattning, som även innefattar ett övertagande

av arvlåtares skatteskuld för tidigare inte beskattade vinster, enligt nämn­

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

57

dens mening behäftad med sådana materiella och praktiska brister att

nämnden inte kan tillstyrka en sådan utformning av lagstiftningen. Nämn­

den föreslår i stället att — inte minst av praktiska skäl — beskattnings-

perioden och därmed skatteanspråket på den under livstiden icke realise­

rade kapitalvinsten upphör i och med att kapitaltillgången övergår på an­

nat skattesubjekt genom arv eller testamente. Vad beträffar gåvofallen till­

styrker nämnden däremot utredningens förslag.

Även länsstyrelsen i Västerbottens län är av den bestämda uppfattningen

att beskattningsperioden endast bör omfatta den tid säljaren innehaft ak­

tierna. I händelse han erhållit dem genom arv eller gåva bör beskattnings­

perioden för honom sålunda räknas från tidpunkten för arvet eller gåvan

fram till tidpunkten för försäljningen av aktierna.

Några remissinstanser anser att den tvååriga initialperiod, under vilken

hela försäljningsvinsten skall beskattas, bör reduceras till endast sex må­

nader eller till högst ett år för att främja ökad rörlighet. En initialperiod

av sex månader föreslås av t. ex. näringslivets skattedelegation, Sveriges

grossistförbund och SR. Näringslivets skattedelegation anför.

Ett tillgodoseende av rörlighetskravet bör i första hand ske genom att ini­

tialperioden görs kort. Utredningen har vänt på problemet och förklarat att

rörlighetssynpunkten vid bestämmandet av initialperioden skall skjutas i

bakgrunden och mera beaktas vid utformningen av beskattningen i övrigt.

Vunna erfarenheter i utlandet bestyrker vad svenska experter på området

hävdar, nämligen att initialperioden bör begränsas till sex månader. Vi yrkar

att så sker.

Svenska fondhandlareföreningen framhåller att en transaktion av sådan

korttidskaraktär, som torde åsyftas i utredningens direktiv, för närvarande

avslutas redan inom ett fåtal dagar, eventuellt en månad. Föreningen an­

ser för sin del att en effektiv avskärmning av sådana korttidsaffärer skulle

uppnås genom att förkorta initialperioden till sex månader.

En högst ettårig initialperiod förordas av t. ex. kammarrätten, länssty­

relserna i Blekinge och Jämtlands län, lantbrukets skattedelegation och

TCO.

Enligt SACO bör korttidsvinster över huvud taget inte beskattas hårdare

än aktievinster i allmänhet, eftersom korttidsaffärerna har en välgörande

inverkan i börstekniskt avseende genom att verka utjämnande vid tillfälliga

kursfluktuationer. Det kan enligt organisationen inte råda något tvivel om

att total beskattning har en avsevärd låsningseffekt, och vill man öka rör­

ligheten, bör man, framhåller organisationen, införa en enhetlig procentsats

eller åtminstone förkorta initialperiodens längd.

En liknande uppfattning uttalas av Sveriges aktiesparares riksförbund.

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

58

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Beskattningsprincipen

Kammarrätten säger sig inte ha något att erinra mot förslaget att reali­

sationsvinst vid aktieförsäljning skall liksom nu ingå som ett led i den di­

rekta beskattningen.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser det olämpligt att införa ett system med

särskilt skatteuttag för aktievinster och därmed särskild debitering. Andra

alternativ, såsom ett helt fristående system vilket skulle medföra särskild

registrering av aktieägare och särskilda deklarationer för aktievinster, måste

bli alltför komplicerade med tanke på de förhållandevis små skatteinkomster

som kan bli följden av skärpt aktievinstbeskattning. Länsstyrelsen ansluter

sig således till utredningens förslag beträffande beskattningsprincipen.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län däremot ifrågasätter om inte aktievinst-

beskattningen bör utformas som ett helt fristående komplement till inkomst­

beskattningen och t. ex. närmare anknytas till den allmänna varubeskatt-

ningen såsom en särskild aktieomsättningsskatt. Utredningens skäl för sitt

förslag, nämligen att den nuvarande realisationsvinstbeskattningen ingår

som ett led i inkomstbeskattningen, att skatteförmågeprincipen därvid bör

tillämpas, att annan kapitalvinstbeskattning för närvarande är anknuten

till inkomstbeskattningen och att en fristående skatt inte lämpligen kan

anknytas till den allmänna varubeskattningen, finner länsstyrelsen på intet

sätt övertygande. Tvärtom torde det vara så att en fristående skatt blir be­

tydligt enklare att administrera och kontrollera än en beskattning, påbyggd

på det nuvarande, allt annat än enkla inkomstskattesystemet. Länsstyrelsen

anför.

Genom anknytningen till reglerna för den vanliga inkomstbeskattningen

har onekligen den fördelen vunnits att man lätt kan kontrollera och fullt

skattelägga korttidsspekulationer. Intet torde emellertid hindra att man —

vid sidan av en fristående aktievinstbeskattning i form av t. ex. en till pro­

centsatsen fix aktieomsättningsskatt — för korttidsspekulationerna har kvar

en inkomstbeskattning i nuvarande form. Varken ur rättvise- eller kontroll­

synpunkter torde detta behöva väcka betänkligheter.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller att endast om en schablonmäs­

sig beskattning konstrueras som en från inkomstbeskattningen i övrigt fri­

stående lågprocentig skatt på omsättning av värdepapper kan det försvaras

att beskatta en försäljning som — ehuru det inte kan bevisas — i realiteten

medfört förlust.

Sveriges grossistförbnnd uttalar att en till tiden obegränsad beskattning

kan godtas endast under förutsättning dels att den efter en dylik kort ini-

tialperiod utformas som en proportionell skatt uttagen efter en enhetlig

procentsats om högst 25 %, dels att den endast belastar onerösa fång men

däremot inte arvfallen egendom, dels ock att den inte tillämpas retroaktivt.

59

Folksambolagen anser att konsekvenserna av ett »flat-rates-system bör

närmare utredas. I yttrandet anförs.

Den av utredningen föreslagna beskattningsmetoden — vilken innebär

progressiv beskattning — medför att den enskilde individens realisations­

vinstskatt påverkas av grunderna för beräkning av statlig och kommunal in­

komstskatt. Däremot skulle en beskattning efter en fix skattesats, s. k. flat-

rate, medföra att allt dylikt skattetänkande vid aktieförsäljning eliminera­

des. Ett »flat-rate»-system skulle alltså skapa en i princip enhetlig beskatt­

ning där skatteeffekten inte påverkades av sådana faktorer som inkomstlä-

get, säljarens civilstånd och den kommunala utdebiteringen. Detta skulle

medföra en ökad rörlighet på aktiemarknaden och dämpa tendenser till

kursöverdrifter genom att endast marknadsmässiga hänsyn kom till uttryck

vid aktierealisation.

Ett »flate-rates-system skulle även kunna göras administrativt enkelt ge­

nom beskattning vid källan. I praktiken kunde detta genomföras genom att

aktiebrevets mantel vid varje inköp försågs med en stämpel angivande in-

köpsdag och inköpskurs. Vid försäljning kunde sedan kommissionären med

ledning av detta lätt räkna ut realisationsvinsten och därefter göra ett be-

skattningsavdrag med en fast procentsats och inbetala detta till skattemyn­

digheterna. Procentavdraget kan vara högre då aktien innehafts kortare

tid än ett år.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att skatteförmågeprincipen på

så avgörande sätt genombrutits, att steget borde tagits fullt ut mot en be­

skattning, som enligt huvudregeln vilar på den schablonmässiga beskatt­

ningens grund. Stora administrativa fördelar vore att vinna därvid. Läns­

styrelsen har därför utarbetat ett förslag som består i att den skattskyldige

erhåller möjlighet till frivillig avskattning genom att vid avräkningsnotas

upprättande inbetala en viss fast procentsats av den på notan upptagna

bruttovinsten. Vid den föreslagna huvudregeln kommer skatten att vara pro­

portionell och inte direkt sammankopplas med den allmänna inkomstbe­

skattningen. Den vid köp och försäljning av aktier upprättade avräknings-

notan föreslås sålunda utnyttjas, inte blott som hittills för stämpelbelägg­

ning, utan även för aktievinstbeskattning, uppbörd och kontroll.

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

Beskattningens höjd, schablonregeln

Enligt länsstyrelsen i Stockholms län bör det ej ifrågakomma att — vad

gäller tiden efter utgången av initialperioden — bestämma skattepliktig del

av realisationsvinst till högre belopp än som motsvarar 50 % av vinsten.

Den föreslagna utvidgningen av realisationsvinstbeskattningen riktar sig

endast mot vissa objekt och den omfattar ej blott reella utan även nominella

värdestegringsvinster. Härtill kommer att förslaget ej innefattar någon ut­

vidgad rätt till avdrag för realisationsförluster. Nämnda förhållanden moti­

verar enligt länsstyrelsens mening en försiktig avvägning av beskattningen.

60

Vidare bör framhållas att en högre procentsats vid fortsatt penningvärde-

försämring ganska snart torde framtvinga en omprövning av skattereglerna.

Det bästa vore givetvis, framhåller länsstyrelsen, om man kunde finna nå­

gon schablon för beräkning av den reala vinsten. Länsstyrelsen anför där­

efter.

Utredningens förslag att skattepliktig del av realisationsvinst skall upp­

tas antingen enligt huvudregeln till 30 % av vinsten eller enligt en schablon

till 10 % av försäljningssumman leder emellertid till i och för sig under­

liga resultat. De små vinsterna kommer att upptas som skattepliktiga till

30 % medan de stora upptas som skattepliktiga efter en procentsats i för­

hållande till vinsterna som ligger allt närmare 10 % ju större de relativa

vinsterna är.

En schablonregel synes emellertid — med den utformning som lagstift-

ningsförslaget givits — av rent praktiska skäl inte kunna avvaras. Med en

så grov schablonlösning som 10-procentregeln innebär torde det inte vara

möjligt att i de enskilda fallen undvika att påtagliga skillnader i beskatt-

ningsresultat uppkommer vid tillämpningen av de alternativa beräknings­

grunderna. Man synes dock böra överväga en viss utjämning av skillnaden

mellan procentsatserna.

Allt för långt gående krav på utredning kan, framhåller länsstyrelsen,

komma att medföra att schablonregeln i ett mycket stort antal fall i prak­

tiken blir den normala beräkningsgrunden oavsett huruvida vinst eller för­

lust realiter föreligger i det enskilda fallet. En alltför onyanserad tillämp­

ning av sistnämnda regel synes i åtskilliga fall kunna leda till materiella

orättvisor.

Liknande synpunkter anförs av kammarrätten, riksskattenämnden och

överståthållarämbetet. Kammarrätten tillägger.

En skattskyldig som ej önskar tillämpa schablonmetoden bör enligt kam­

marrättens mening äga åberopa den sannolikhetsbevisning, som han kan

prestera. Schablonregeln skall med andra ord ej tillgripas så snart rent

otvetydiga bevis om inköpsvärdet saknas. Här bör rimligen beaktas att den

skattskyldige i många fall inte kan läggas till last att inköpsnotor a. d.

ej bevarats. Det är möjligt att utredningen ej avsett ett längre gående bevis­

krav än som kammarrätten sålunda finner rimligt. Ett förtydligande är

emellertid önskvärt.

Länsstyrelsen i Uppsala län finner den föreslagna skatteskalan för reali­

sationsvinster väl avvägd. Länsstyrelsen har inte heller något att erinra mot

schablonregeln. Länsstyrelsen tillägger.

Emellertid vill länsstyrelsen i detta sammanhang starkt understryka att

— eftersom lagstiftningen avses innehålla retroaktivt verkande moment —

de av utredningen föreslagna procentsatserna, 30 % och 10 %, inte bör vid

lagstiftningen höjas, eftersom aktieägarna under tiden efter betänkandets

offentliggörande fram till den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet kan

antas vid sina aktiedispositioner ha kalkylerat med dessa procentsatser. Det

skulle te sig i hög grad stötande om vid föreskrifternas slutliga utformning

högre procentsatser inarbetades i lagen. Skulle så anses erforderligt av sär­

skilda skäl torde lagen rimligen inte böra gälla med retroaktiv verkan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 00 år 1966

62

regeln, vilken emellertid endast i vissa undantagsfall kan leda till ett ma­

teriellt riktigt beskattningsresultat och som därför enligt länsstyrelsens be­

stämda uppfattning inte bör införas i skattelagstiftningen.

Lantbrukets skattedelegation framhåller, att ett skäl som utredningen

åberopat för schablonregeln är att den skall möjliggöra för de skattskyldiga

att verkställa en formellt riktig deklarationsredovisning av skattepliktiga

aktierealisationer. Det förefaller som om utredningen fäst större avseende

vid möjligheten att fullgöra formella skyldigheter än att skapa tillfredsstäl­

lande säkerhet för att endast aktievinster och icke aktieförluster blir be­

skattade. I alla de fall då de skattskyldiga inte har möjlighet att påvisa an­

skaffningsvärdet eller ingångsvärdet enligt övergångsbestämmelserna —

och de fallen måste bli många sedan lagstiftningen varit i kraft under längre

tid — skall schablonregeln bli den enda redovisningsformen. Förslaget är i

detta avseende tvingande. De skattskyldiga skall alltså även i situationer då

det bristande underlaget för realisationsvinstberäkning inte beror på om­

ständigheter, varöver de rått, tvingas att använda en schablonregel, som, då

värdestegringen är mindre än 50 % av anskaffningsvärdet, ger högre skatt

än huvudregeln eller som, om värdet nedgått under anskaffningskostnaden,

innebär en beskattning av kapitalförlust.

Sveriges köpmannaförbund uttalar farhågor för att den föreslagna skatte­

satsen kan komma att successivt höjas. Erfarenheterna från den allmänna

varuskatten visar att en sådan utveckling lätt sker. Om siffran 30 % skulle

fastställas för tiden till utgången av första femårsperioden, bör den där­

efter rimligen sättas ned till 15 %. Förbundet anför.

Med hänsyn till svårigheter att förebringa utredning om anskaffnings­

värdet på de avyttrade aktierna föreslår utredningen en schablonberäkning

för långtidsvinster på 10 % av försäljningssumman att av den skattskyldige

användas efter eget val, om han finner beräkningen vara till sin fördel. Även

i detta fall gäller vad som i föregående stycke sagts om beskattningens höjd.

Inflationsdelen av vinsten blir större ju längre tid som förflutit från an­

skaffningen. Med hänsyn till detta förhållande bör en schablonsiffra på

10 % få användas för åren 3, 4 och 5. Därefter bör procentsatsen enligt

schablonregeln skäligen sättas till 5 %.

Svenska fondhandlareföreningen anser att den föreslagna huvudregeln

30 % och den därmed sammanlänkade 10-procentiga schablonregeln kan

godtas endast under förutsättning av att initialperioden förkortas till sex

månader.

Skånes handelskammare godtar den föreslagna huvudregeln att hela

vinsten upptas till beskattning som skattepliktig inkomst, när vinsten upp­

kommit genom realisation inom två år från förvärvet. Handelskammaren

kan även godta samma huvudregel i den mån den går ut på att vid senare

avyttring 30 % av vinsten tas till beskattning som inkomst, dock med den

reservationen att denna avyttring skall ha skett inom tio år samt att avytt­

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

63

ring senare blir skattefri. Att gränsen för skatteplikten sätts vid 30 % kan

vid ytligt betraktande te sig måttfullt, men till följd av skattens hela kon­

struktion och genom att den även omfattar fiktiva vinster blir skatten i

verkligheten större. Genom att jämväl skenbara värdestegringar blir före­

mål för beskattning blir det nämligen mer än 30 % som beskattas; det blir

kanske — om man utgår ifrån utredningens antaganden om relationen mel­

lan reell värdestegring och penningvärdeförsämring — 60 % av den reella

värdestegringen som det är fråga om.

Liknande synpunkter anförs av TCO.

LO kan inte godta utredningens motivering för den föreslagna procent­

satsen 30. Vid beskattning av löntagarinkomster fästs inte något avseende

vid penningvärdeförsämringen. LO anför.

Andra synpunkter kan anföras beträffande beskattningens höjd. Ett

skatteuttag på 15—20 % är avsevärt lägre än den för de flesta människor

aktuella andelen av inkomsten, som går till beskattning. Förutom nyss an­

förda samhällsekonomiska synpunkter på aktievinstbeskattning kan all­

männa billighetsskäl anföras för att skatteuttaget vid realiserade aktie­

vinster i varje fall inte skall vara lägre än den andel som de flesta män­

niskor betalar i inkomstskatt. Skatten skall ingå som en del av den all­

männa inkomstbeskattningen. Den genomsnittliga skatteprocenten är 25 ä

30 %. Med hänsyn till detta föreslår LO att den beskattningsbara delen av

realisationsvinsten ej blir 30 utan 50 %. Schablonmetoden bör justeras i

enlighet med detta. Här torde observeras, att vid inkomstbeskattningen upp­

tas i princip hela beloppet till beskattning medan det vid realisationsvinst­

beskattning på aktier blott skulle gälla en del av realisationsvinstinkomsten.

Svenska stadsförbundet anser att den föreslagna skattesatsen på 30 %

efter initialperiodens utgång får bedömas vara lämpligt avvägd. Skattesatsen

kan synas låg, men enligt förbundets mening måste vid avvägningen av

skattesatsens höjd försiktighet iakttas inte minst med hänsyn till ovisshe­

ten om den effekt skattesatsen kan komma att på längre sikt få för bolagens

kapitalanskaffning, aktiemarknadens rörlighet och intresset för aktiesparan­

de i jämförelse med andra finansiella placeringar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

Vinstbeskattningens objekt

Enligt näringslivets skattedelcgation kan starkt ifrågasättas om det över

huvud taget är riktigt att i beskattningsavseende skilja mellan aktier och

liknande värdepapper, å ena sidan, och annan lös egendom, å den andra.

Delegationen framhåller, att en logisk grund för uppdelningen torde vara

svår att finna och ett försök till isärlagstiftning för den ena eller andra

gruppen med nödvändighet måste framkalla gränsdragningsproblem. De­

legationen hänvisar härvid bl. a. till att utredningen undantagit sådana vär­

depapper som obligationer, skuldebrev, förlagsbevis och andra liknande, på

fordringsrättcr grundade handlingar och därvid stött sig på utredningsdi­

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

rektivens starka tonvikt på aktier. Att t. ex. många obligationer kanske i

högre grad än de vanligaste preferensaktierna är underkastade kurssteg­

ringar vid fall i räntenivån, har — framhåller delegationen — utredningen

tydligen inte ansett utgöra tillräckligt motiv för en likartad behandling i

skattehänseende. Däremot har s. k. participating debentures utan angivande

av några särskilda grunder ansetts böra behandlas på samma sätt som

aktier. Delegationen tillägger härom följande.

I fråga om participating debentures kan med fog ifrågasättas om de står

närmare aktier än obligationer och förlagsbevis. Som bekant har denna låne-

form inte tillämpats i Sverige i någon större utsträckning. Emellertid skulle

det vara av värde om den kunde utnyttjas i större omfattning än som nu

sker. En förutsättning för detta är emellertid att beskattningsreglerna ges

en tillfredsställande utformning. Vi yrkar att participating debentures i nu

förevarande hänseende inte behandlas på annat sätt än obligationer i all­

mänhet. Nämnas bör att debentures jämställts med obligationer i de mallar

till dubbelbeskattningsavtal, som uppgjorts inom OECD.

Vidare påpekar delegationen att, som utredningen utformat sitt förslag,

detta omfattar även överlåtelser av andelar i bostadsrättsföreningar. Enligt

delegationen föreligger det i och för sig inte någon anledning att behandla

sådana på annat sätt än andra andelar i ekonomiska föreningar. Enligt de­

legationens mening är frågan emellertid av sådan karaktär att den lämpli­

gen bör behandlas av markvärdekommittén. Delegationen framhåller att, om

vinst på andel i bostadsrättsförening skall beskattas, reglerna måste utfor­

mas på ett sådant sätt att möjligheter föreligger att beräkna realisations­

vinsten.

Delegationen yrkar slutligen att regler om enkelbeskattning i fråga om

realisationsvinster införs vid aktiesparande i investmentbolag och aktie­

fonder.

Styrelsen för Stockholms fondbörs framhåller att om andelar i handels-

och kommanditbolag läggs under aktievinstlagstiftningen, måste en kompli­

cerad uträkning av anskaffningsvärdet göras. Endast hos den första del­

ägaren ger kapitalkontot för delägaren någon klar ledning. Styrelsen påpe­

kar att handelsbolag kan föreligga även utan registrering av något slag.

Om andelar i bostadsrättsföreningar tas med så återinförs för dessa för­

eningar den dubbelbeskattning som lagstiftaren velat undvika. Föreningarna

måste årligen underrätta medlemmarna om deras kapitaltillskott.

Tas andelar i aktiefonder med kommer den verksamhet som nu under an­

svar och kontroll bedrivs av Stiftelsen Aktietjänst att i stor utsträckning

glida över till aktiesparklubbar och liknande inrättningar, utan att några

garantier finns för att detta skulle vara en utveckling i önskvärd riktning.

Svenska fondhandlareföreningen konstaterar att utredningen i enlighet

med direktiven betraktat delbevis, teckningsrätter, andelar i aktiefonder

och s. k. participating debentures som med aktier jämställda värdepapper.

Däremot har kategorien obligationer och andra skuldebrev utmönstrats och

inget förslag till ändring av beskattning på dessa papper framläggs. För­

eningen fortsätter.

Föreningen måste ställa sig frågande inför denna gränsdragning och en­

ligt föreningens mening är det svårförståeligt att två värdepapper, vilka ur

kapitalplacerarens synpunkt har identiska egenskaper, med undantag för

en ren kvalitetsbedömning, beskattas olika. Föreningen tänker här på lik­

heten mellan eviga s. k. räntelån och limiterade preferensaktier utan kon­

verteringsrätt samt likheten mellan vanliga obligationer med mycket lång

löptid och konverteringsrätt och limiterade preferensaktier med uppsäg-

ningsrätt. Föreningen måste på det bestämdaste yrka på att limiterade pre­

ferensaktier vid realisationsvinstbeskattningen jämställs med obligationer.

Utredningen har med aktier jämställt andelar i handelsbolag, ekonomiska

föreningar och aktiefonder och föreningen anser att om ändrade regler för

beskattning av realisationsvinst på aktier genomförs även dessa objekt bör

medtas. Möjligen bör kanske andelar i bostadsrättsförening undantas, men

föreningen anser detta ligga utanför dess område.

Folksambolagen framhåller att man under de senare åren kunnat konsta­

tera en klar tendens att aktiesparande utsträcks till allt större grupper lön­

tagare. Mycket talar för att dessa grupper i aktiefonder finner en naturlig

aktiesparform som erbjuder mindre risktagande för deras ofta begränsade

sparkapital. Ofördelaktiga beskattningsregler får ej lägga hinder i vägen

för de sparare som vill placera i aktiefonder. Den av utredningen föreslagna

beskattningen av andelar i aktiefonder medför i princip ett dubbelbeskatt-

ningsförhållande. Dels beskattas andelsbevisens ägare för eventuell realisa­

tionsvinst på dessa, dels beskattas eventuella realisationsvinster hos aktie­

fonder. Detta förhållande bör undanröjas.

Sveriges hantverks- och industriorganisation framhåller att särskilda reg­

ler bör gälla för andelar i handels- och kommanditbolag. I varje fall måste

bestämningen av ingångsvärden ske på annat sätt än utredningen föreslagit,

eftersom vissa vid överlåtelse skattepliktiga objekt såsom goodwill-värden,

hyresrätter m. m. inte upptas som skattepliktig förmögenhet. En beräkning

av ingångsvärden, som utgår från olika tillgångars förmögenhetsvärde, leder

därför till allt för hög beskattning.

Svenska företagares riksförbund ifrågasätter lämpligheten av att ut­

sträcka skatteplikten till andelar i ekonomiska föreningar, handelsbolag och

kommanditbolag och därmed jämförliga rättigheter.

Sveriges advokatsamfund anser att anledning saknas att utsträcka de av

utredningen föreslagna beskattningsreglerna till att avse andelar i han­

delsbolag. Handelsbolag är som företagsform inte jämförbart med aktiebo­

laget. Andelar i handelsbolag kan inte bli föremål för omsättning i den all­

männa handeln på samma sätt som aktier. Samfundet anför.

Farhågan att »kapitalplacerarna» skulle av skatteskäl hellre välja ande­

lar i handelsbolag än aktier synes sålunda ogrundad. Att skattskyldiga

skulle frestas att i ökad omfattning överföra sina innehav av börsnoterade

5 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 samt. A’r 90

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

65

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

och andra aktier till handelsbolag för att kunna undgå vinstbeskattningen

vid en eventuell avveckling av aktieinnehavet synes också vara en ogrundad

farhåga. Om ett handelsbolag äger aktier och en delägare vill avyttra sin

andel, kommer den latenta skatteskulden i aktieportföljen att avräknas vid

beräkningen av köpeskillingen för andelen.

Aktiefondsutredningen ansluter sig till aktievinstutredningens förslag att

det inte gärna kan ifrågakomma att vid den av utredningen föreslagna nya

aktievinstbeskattningen undanta andelar i s. k. aktiefonder i form av an­

delsbevis och aktiefondsbevis. En kommande aktiefondslagstiftning kan

emellertid, som aktievinstutredningen förutsatt, göra vissa modifikationer i

aktievinstbeskattningen nödvändiga. Aktiefondsutredningen är emellertid

inte nu beredd att framlägga förslag till lösningar i beskattningsfrågorna.

Kammarrätten delar utredningens uppfattning att beskattningsreglerna

bör ges en så generell tillämpning som möjligt och att i princip ingen skill­

nad görs mellan olika slag av aktier och därmed i sammanhanget jämställda

värdepapper. Genom en generell tillämpning av de föreslagna reglerna nås

åtminstone inom de gränser, vartill utredningsuppdraget inskränkts, i möj­

lig mån likformighet i beskattningen. Beträffande andelar i handels- och

kommanditbolag och i ekonomiska föreningar anförs i yttrandet.

Det ena av huvudmotiven för den föreslagna lagstiftningen, nämligen att

öka rörligheten på aktiemarknaden, är inte för handen beträffande ifråga­

varande andelar. Ur den synvinkeln kan det synas tveksamt om en punkt­

lagstiftning sådan som den föreslagna bör omfatta andelar av detta slag.

Materiellt är emellertid befogat att beskatta vinst vid realisation av ande­

larna efter samma grund som vinst vid aktieförsäljning.

Riksskattenämnden har intet att erinra mot att vinstbeskattningens före­

mål i enlighet med utredningens förslag primärt begränsas till att gälla ak­

tier och därmed jämställda värdepapper samt att obligationer och skulde­

brev i detta sammanhang utmönstras. Den av utredningen föreslagna gräns­

dragningen inom aktieområdet finner riksskattenämnden däremot icke

godtagbar. Riksskattenämnden syftar härvid på utredningens ställnings­

taganden beträffande vinst vid avyttring av aktier i fåmansbolag och i vissa

organisationsbolag.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att frågan om ändrade realisations­

vinstregler för andelar i bostadsrättsföreningar bör sammankopplas med

frågan om beskattning av fastighetsvinster.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att det, inte minst av praktiska skäl,

varit lämpligt om man antingen kunnat från lagstiftningen undanta andelar

i vissa ekonomiska föreningar eller kunnat fastställa ett visst minimum

av aktier och andelar m. m. eller ett sammanlagt värde därav, under vilket

en försäljning inte skall föranleda skatteplikt.

Länsstyrelsen i Jämtlands län delar i och för sig uppfattningen att, om

en kapitalvinstbeskattning med i huvudsak den konstruktion utredningen

67

föreslår skall genomföras, det är enklast att beskattningen begränsas till

aktier och därmed jämställda värdepapper. Länsstyrelsen tillägger.

Det förtjänar emellertid framhållas att för den händelse ränteläget i fram­

tiden blir ett annat än för närvarande följden kan bli väsentliga kurssteg­

ringar på under senare år utgivna högprocentiga obligationer och förlags­

bevis ävensom på limiterade preferensaktier. Beträffande obligationer och

andra räntebärande papper talar ytterligare en omständighet för att även

dylika borde bli objekt för beskattningen. Avyttring i dagens höga ränte­

läge av för kanske åtskilliga år sedan förvärvade lågprocentiga obligationer

lärer i allmänhet medföra förlust. Mot vinst vid avyttring av aktier borde

rimligen få avräknas förlust vid avyttring av obligationer. Ett ytterligare

skäl som talar för att även obligationer skulle omfattas av reformen är det

faktum att limiterade preferensaktier, för vilka utredningen inte föreslår

undantag, visserligen formellt är aktier men ur avkastnings- och därför

värdesynpunkt står obligationer och förlagsbevis närmare.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Västerbottens län.

Aktier i organisationsbolag och familjebolag m. m.

Såsom redan framhållits anser många remissinstanser att strukturratio­

naliseringen inom näringslivet skulle motverkas om utredningens förslag

genomförs.

Näringslivets skattedelegation konstaterar att utredningen utgått från att

överföringar av organisationsaktier inom en koncern inte skall beskattas,

eftersom dylika överföringar enligt rättspraxis skall ske utan beskattning

om överföringarna sker till bokförda värden. Delegationen framhåller att

sådana överföringar inte sällan av skilda skäl måste ske till faktiska dags­

värden för att överföringarna skall vara företagsekonomiskt berättigade.

Bl. a. kan främmande länders lagstiftning framtvinga tillämpning av dags­

värden vid överföringar. För att inte hindra dylika och andra lika nöd­

vändiga överföringar yrkar delegationen, att en klar regel införs om att

försäljningar av organisationsaktier, i den mening som begreppet används

i 1960 års förordning med provisoriska bestämmelser om beskattning av

aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall, alltid får ske

skattefritt inom en koncern. Delegationen tillägger.

Även andra exempel finns på förändringar inom bolagssektorn vilka be­

tingas av strukturrationalisering. Det är vanligt förekommande att från

varandra fristående företag, som gemensamt äger ett annat företag, t. ex.

ett produktionsbolag eller ett försäljningsföretag, finner det lämpligt att

med hänsyn till utvecklingen överföra äganderätten av samtliga aktier till

en av de ursprungliga ägarna. Åtskilliga fall förekommer när sådana för­

ändringar sker genom byten av organisationsaktier. överföring av helägda

dotterbolag från en koncern till en annan förekommer även. Det är uppen­

bart att dessa förändringar, med vilka en bättre struktur uppnås, bör vara

skattefria. Vi hävdar därför all lagstiftningen bör kompletteras med en re­

gel att försäljning och byte av s. k. organisationsaktier och andelar mellan

bolag och ekonomiska föreningar skall vara skattefria.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1960

68

Sammanslagningar sker efter uppköp av aktier på marknaden för att det

uppköpande bolaget skall erhålla de enligt aktiebolagslagen föreskrivna

90 % av aktierna för att därefter kunna tvångsvis inlösa återstoden. Exem­

pel på dylika av branchrationalisering motiverade förvärv kan hämtas från

senare år. Bland dessa må särskilt nämnas Svenska Cellulosabolagets för­

värv av aktierna i Wifstavarfs AB. Dylika uppköp i marknaden av börsno­

terade aktier eller av aktier fördelade på många händer skulle, om säljarna

utsätts för beskattning bli orimligt fördyrade. Vi kräver därför att, därest en

lagstiftning på grundval av utredningens förslag genomförs, skattefrihet

stadgas för säljarna i dessa situationer.

Beträffande familj ebolagen bör enligt delegationen procenttalet sättas

till 25 % och större hänsyn än i förslaget tas till försäljning av minori-

tetsposter till annan familjemedlem. Motsvarande ändring bör vidtas i fråga

om andelar i handelsbolag etc. Härför talar även familje- och arvsförhål­

landen. Utredningens förslag skulle skapa onödiga fördelningsproblem

när arvingarna är flera än två. Den gamla aktiebolagslagen har lett till att

aktier ofta är fördelade i några mindre poster på flera personer. Beträffande

handelsbolagen, där minst två delägare lagligen föreskrivs, är enligt dele­

gationens mening uppenbart att utredningens förslag är alldeles för snävt.

Delegationen tillägger.

En förutsättning för att ett kostsamt utredningsarbete igångsätts och tids­

ödande förhandlingar inleds beträffande strukturrationaliseringsåtgärder

är att det skatterättsliga läget är klart. Vi yrkar därför att uttryckliga lag­

regler införs om skattefrihet i de av oss angivna fallen samt att därtill fogas

en dispensmöjlighet för andra likartade situationer, vilka nu inte kan för­

utses.

Vid utformningen av lagstiftningen på förevarande område bör beaktas

att vissa aktier kan ägas av bolaget självt enligt övergångsbestämmelserna

till den nya aktiebolagslagen. Organisationsaktiebegreppet måste därför an­

knyta till en viss andel av utelöpande aktier.

Av vikt är även att vid den tekniska utformningen beakta optionsfallen.

Liknande synpunkter anförs av flertalet remissinstanser på näringslivets

område.

Lantbrukets skattedelegation framhåller att det är svårt att utforma reg­

lerna på sådant sätt att aktieförsäljningar i realisationssyfte kan avgränsas.

Hinder bör dock inte möta att undanta överflyttningar av aktier och ande­

lar inom en koncern från realisationsvinstbeskattning. Självfallet får då

koncernens ursprungliga anskaffningskostnad läggas till grund vid en fram­

tida försäljning av sådant slag att avyttringen inte innebär en omflyttning

inom koncernen. Delegationen tillägger.

På motsvarande sätt synes överlåtelse av andra organisationsaktier kunna

behandlas. Vid rationalisering kan också ifrågakomma att uppköp sker av

samtliga aktier. Vanligen har man då i utgångsläget något över 50 % av

aktierna. Uppköp sker sedan till 90-procentnivån, varefter tvångsinlösnings-

förfarande enligt aktiebolagslagens bestämmelser tillgrips. Även i sådana fall

borde undantag från de föreslagna reglerna kunna göras under förutsättning

Kungl. Maj:ts proposition nr 00 år 1066

69

att tillfredsställande garantier för att transaktionen är ett led i en rationali­

sering kan lämnas.

Delegationen delar i och för sig utredningens uppfattning att familj e-

bolagen bör inta en särställning. Det förhållandet att avyttring av huvud­

delen av aktierna är att betrakta som en avyttring helt eller delvis av själva

företaget som sådant utgör dock inte något motiv för ett undantagande från

huvudregeln. Detta av utredningen framförda skäl borde, framhåller dele­

gationen, snarare leda till motsatt slutsats vid jämförelse med beskattnings-

effekterna vid försäljning av enskild firma. Förslaget innebär en diskrimi­

nering av lantbruksdrift i bolagsform. I yttrandet anförs.

Enligt delegationens uppfattning är det inte någon skillnad mellan ett

rent rörelsedrivande företag och ett rent jordbruksdrivande företag. I båda

fallen utgör bolagets verksamhet normalt aktieägarnas huvudförvärvskälla.

I detta sammanhang finns också anledning erinra om att vid avvecklingen

av fideikommissen de stora jordbruksenheterna i stor utsträckning kommer

att »sättas på aktier», något som också underlättas av den specialskattelag­

stiftning som införts.

Delegationen anser att den för skattefrihet kvalificerande gränsen bör sät­

tas till 25 %. Kravet på att avyttringen skall ske till samma köpare är inte

heller tillfredsställande enligt delegationens mening. Det bör vara tillräck­

ligt att försäljningen sker på en gång och till en så begränsad krets av per­

soner att bolaget fortfarande skattemässigt betraktas som ett fåmansbolag.

Vidare anser delegationen att undantaget bör gälla även försäljning av ak­

tier i ett förvaltningsbolag som i sin tur äger aktier i ett rörelsedrivande

företag.

Beträffande handelsbolag framstår gränsen 50 % och kravet på samma

köpare än tydligare som en olämplig konstruktion. Delegationen anför.

Här kan nämligen knappast ifrågasättas annat än att en försäljning av

t. ex. en fjärdedel av hela andelsinnehavet utgör en avyttring som bör vara

skattefri likaväl som en avyttring av halva andelsinnehavet. Härtill kommer

den komplikationen att om samtliga andelar samlas på en hand, vilket lätt

kan bli följden av kravet på en och samme köpare, handelsbolaget inte läng­

re anses existera civilrättsligt och skattemässigt — i vart fall inte om för­

hållandet kvarstår under någon längre tid. Utredningen synes inte alls ha

beaktat detta förhållande.

Delegationen konstaterar att ett handelsbolag som förmedlande juridisk

person av aktier i fåmansbolag enligt utredningens förslag kan sälja dessa

aktier skattefritt. Då den uppkomna vinsten kan överföras till delägarna

utan inkomstbeskattning framstår det enligt delegationen som meningslöst

att bibehålla kravet att andelarna inte i sådant fall skulle få säljas skatte­

fritt.

Delegationen framhåller vidare att det finns föreningar som inte är koope­

rativa, nämligen äldre bränneri- och stärkelseföreningar och elektriska di-

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

70

stributionsföreningar. Andelar i sådana föreningar kan representera ett

visst övervärde. Dessa föreningar sammanslås i rationaliseringssyfte. Dele­

gationen anser inte att hinder bör möta att medge full skattefrihet i dessa

fall.

Kooperativa förbundet framhåller att från aktievinstbeskattning bör helt

undantas försäljningar i struktur- och rationaliseringssyfte, oavsett om

fråga är om fåmansbolag eller ej. Förbundet anför.

Styrelsen kan, såvitt gäller förbundets egen verksamhet, belysa det sagda

med ett par exempel enbart från sistlidet år. En sammanslagning har ägt

rum mellan förbundets helägda dotterföretag Stathmos och det av AB Co-

rona ägda bolaget Lindelis Vågfabrik. Syftet med denna sammanslagning

har uteslutande varit att söka uppnå en effektivare och mera rationell fram­

ställning av de produkter som företagen tidigare var på sitt håll tillverkat

under mindre gynnsamma produktionsbetingelser än som nu kan väntas

bli fallet. Av liknande skäl har förbundet avyttrat sitt aktieinnehav i AB

Calor för att genom sammanslagning med köparens verksamhet åstadkom­

ma mer effektiva former för tillverkning och försäljning av detta bolags

produkter,. Skulle den föreslagna aktievinstbeskattningen ha gällt under

1965 skulle kostnadsfördyringen enbart för dessa båda sammanslagnings-

transaktioner sannolikt inte ha kommit att understiga 1,5 milj. kr.

Sveriges köpmannaförbund anser sig inte kunna godta förslaget, att för­

säljning av mindre del av ett företag än 50 % skulle beskattas. Det förekom­

mer nämligen ofta i samband med dödsfall, att den avlidnes aktier i ett av

honom ägt bolag vid arvsskiftet fördelas på barnen med lika delar eller

eventuellt så, att en son som arbetar i rörelsen får majoriteten, medan de

övriga syskonen får minoritetsaktier. Erfarenheten ger klart vid handen, att

en dylik minoritetsaktieägare ofta kommer i ett klart underläge i förhål­

lande till majoritetsägaren och ofta inte får någonting alls från bolaget. Han

kan av olika skäl inte få lön från bolaget och utdelningen skulle bli dyrbar

på grund av dubbelbeskattningen. Minoritetsägarens enda möjlighet är inte

sällan att sälja till majoritetsägaren. Det skulle utan tvivel te sig som en

mycket besynnerlig ordning för en dylik minoritetsaktieägare, om han skulle

beskattas, eventuellt t. o. m. schablonbeskattas, för en dylik försäljning,

när han vet, att majoritetsaktieägaren vid en försäljning av majoriteten, som

i regel kan ske till bättre pris, skulle gå fri från beskattning.

Vidare bör enligt förbundet skattefrihet medges när en försäljning inom

en koncern sker i strukturrationaliseringssyfte, eventuellt efter prövning av

riksskattenämnden.

Enligt Sveriges hantverks- och industriorganisation talar starka skäl mot

att kravet att en och samma person står som köpare uppställs såsom förut­

sättning för särbehandling av överlåtelser av aktier i fåmansbolag. En så­

dan bestämmelse är endast ägnad att äventyra småföretagens fortbestånd

genom att försvåra samhällsekonomiskt värdefulla överlåtelser av mindre

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

samtidigt representerar majoriteten av aktierna i rörelsebolaget. Samfun­

det tillägger.

Om det för undvikande av kringgående av reglerna anses erforderligt,

kan som ytterligare villkor tillfogas att förvaltningsbolaget inte skall efter

lagens ikraftträdande ha förvärvat andra aktier än i det rörelsedrivande

bolag vars aktier utgör det huvudsakliga aktieinnehavet hos förvaltnings-

holaget och att ej heller sådana aktier får ha förvärvats inom fem år före

avyttringen.

Enligt styrelsens uppfattning bör frågan om vinstbeskattningen vid för­

säljning av minoritetsposter i de fåmansbolag som undantas från den fö­

reslagna lagstiftningen ytterligare utredas och övervägas och ägarna av

dylika minoritetsposter bli bättre tillgodosedda i skatterättsligt avseende

än enligt utredningens förslag.

Familjeföretagens förening understryker att man i normala fall inte

alls kan jämföra börsaktier med aktier i familjebolag. Föreningen tillägger.

Vi har klart för oss den till synes bestickande synpunkten, att det kan

finnas anledning realisationsvinstbeskatta även vinst vid försäljning av

aktier i familjeföretag, enär denna vinst kan representera uppsamlade

vinstmedel, som i samband med aktieförsäljningen frigörs. Vi vill emeller­

tid häremot bl. a. framföra två generella invändningar. För det första har

det inte i något sammanhang påvisats, att det föreligger reella obeskattade

kapitalvinster i sådan utsträckning i samband med försäljning av familje-

företagsaktier, att detta kan motivera en så genomgripande lagstiftning

som den, varom nu är fråga. För det andra måste hänsyn tas till närings­

livets behov av tillväxt och konsolidering. Praktiskt taget de flesta av våra

hörsintroducerade bolag har väl någon gång börjat som familj ebolag.

Om ägaren, som nu ofta är fallet, bygger upp beskattade fonder i sitt

företag, kommer han om undantag inte stadgas att få skatta för dessa

fonder vid en eventuell överlåtelse av aktierna. Vid första påseende kan

synas, som om en realisationsvinstbeskattning av den värdestegring på ak­

tierna, som motsvaras av öppna vinstreserver, är en slags ersättning för

den allmänt accepterade dubbelbeskattningen. Så kan man emellertid en­

ligt föreningen inte resonera, eftersom utskiftningsskatteskulden fortfa­

rande vilar på bolaget. Det nya skatteförslaget skulle faktiskt komma att

medföra en väsentlig utvidgning av kedjebeskattningen. Kapitalhållarna

torde därför i princip försöka att ta ut bolagets vinst i form av lön och ut­

delning i stället för att gräva ner den i bolaget. Därefter måste de emeller­

tid återlåna till bolaget, vad som blir kvar av uttagna vinster, sedan skatten

dragits, för att på så sätt hålla företaget med åtminstone några likvida

medel. Detta förfaringssätt kommer att medföra en utarmning och för­

svagning av företaget, vilket naturligtvis inte är en nackdel enbart för

själva företaget utan även och framför allt för anställda m. fl. och för nä­

ringslivet i dess helhet. Allt främmande riskvilligt kapital, som över hu­

vud taget kan lossgöras, kommer att försvinna från bolaget.

Föreningen anser att skattebefrielsen bör utsträckas att gälla över hu-

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

74

Ur de synpunkter som uppbär förslaget är länsstyrelsen dock tveksam

om gränsen härvid bör sättas så högt som 50 %. Även vid ett mindre ak­

tieinnehav i ett dylikt bolag torde förhållandena ofta vara sådana att in­

nehavet får anses som »väsentligt» och att en överlåtelse därför av de skäl

utredningen anför å s. 180 ej rimligen bör föranleda beskattning efter fem­

årsperiodens utgång. En schematisk gräns bör dock måhända, som utred­

ningen påpekar, sättas och länsstyrelsen vill förorda att, om aktier i få­

mansbolag över huvud förs in under den skärpta beskattningen, gränsen

för de undantagna överlåtelserna sätts vid högst 40 % till en och samma

köpare.

Överståthållarämbetet påpekar, att det förekommer att enskild rörelse-

idkare förvärvar aktierna i ett skrivbordsbolag för att ha detta till hands

(aktieinnehav mer än fem år) därest han vid ett senare tillfälle skulle

önska avyttra rörelsen. I sådant fall överförs rörelsen till bokförda vär­

den till bolaget, varefter aktierna i detta avyttras utan skattekonsekvenser.

Ett sådant förfaringssätt synes uppväga de förmåner, som tillämpningen

av bestämmelserna om ackumulerad inkomst innebär vid beskattning av

direkt överlåtelse av enskild firma. I ett sådant fall som det skisserade

blir den av utredningen föreslagna femårsgränsen dessutom i viss mån

en chimär. Överståthållarämbetet biträder utredningens förslag härutinnan

men ifrågasätter om inte det berörda problemet bör prövas mera allsidigt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Flera remissinstanser ifrågasätter om det föreslagna undantaget för ak­

tier i rörelsedrivande fåmansbolag är berättigat. Sålunda framhåller riks­

skattenämnden att värdestegringen av aktierna i ett fåmansbolag meren­

dels torde uppkomma enligt samma grunder som värdestegringen på ak­

tierna i ett börsnoterat bolag — allmän realvärdestegring, skicklig ledning,

göda konjunkturer m. m. Härtill kommer att i köpeskillingen vid en för­

säljning av aktier i fåmansbolag merendels ingår för ett flertal år ansam­

lade vinstmedel. Nämnden kan inte finna, att utredningen anfört tillräck­

liga skäl för att undanta aktier i fåmansbolag från beskattning, särskilt

som det här kan vara fråga om mycket väsentliga kapitalvinster. Även

majoritetsandelar i handelsbolag, ekonomiska föreningar o. d. bör enligt

nämnden inbegripas under skatteplikten. Den föreslagna spärregeln, minst

50 %, kommer vidare att leda till skentransaktioner för att vilseleda taxe­

ringsmyndigheterna. Nämnden understryker också att det föreslagna un­

dantaget beträffande fåmansbolagen kommer att ytterligare aktualisera

den redan nu i tillämpningen svårbemästrade gränsdragningen mellan få­

mansbolag och icke fåmansbolag.

I fråga om organisationsaktier inom en koncern anför nämnden.

Utredningen har utgått från att överföringar av aktier inom en koncern

skall kunna ske skattefritt och att någon lagbestämmelse härutinnan inte

är erforderlig. Det är givetvis riktigt att dylika överföringar merendels kan

arrangeras så att skatteplikt inte uppkommer. Emellertid kan fall före­

komma — kanske särskilt beträffande utländska dotterbolag — där av kre­

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

Investmentbolagen, reinvesteringar

Mot utredningens ståndpunkt att inte föreslå något undantag från den

nya vinstbeskattningen för investmentbolagens aktievinster har riktats in­

vändningar från några remissinstanser.

Bland dessa märks Skånes handelskammare, som bl. a. anför.

Investmentbolagen har i stor utsträckning under senare år förvärvat före­

tag, som ofta — efter rekonstruktioner, konsolidering och eventuell sam­

manslagning med andra företag — försålts på den allmänna marknaden.

Den likvid som erhållits för försålda företag har använts för att förvärva

nya företag, som behandlas på enahanda sätt. Denna verksamhet, som är

att betrakta närmast som en form av ekonomisk hälsovård, måste ur sam­

hällets synpunkt anses synnerligen värdefull. Det framstår därför som för­

kastligt att skattevägen motverka eller t. o. m. omöjliggöra denna verksam­

het.

Handelskammaren påpekar även att man i samband med den s. k. An-

nell-lagens tillkomst betonade investmentbolagens betydelse för nyemissioner.

Till följd av sina stora aktieportföljer har dessa bolag absorberat en bety­

dande del av förekommande nyemissioner; i vissa fall har de även stått

som garanter för genomförandet av dylika emissioner. Utredningens förslag

motverkar enligt handelskammaren denna, för näringslivets kapitalförsörj­

ning betydande faktor. Handelskammaren anser investmentbolagens aktie­

försäljningar böra undantas från lagstiftningen, möjligen efter en karens­

tid om två år, varigenom korttidsspekulationer förhindras.

I betraktande av att utredningen för att främja strukturomvandlingen

inom näringslivet sökt tillskapa undantagsregler för fåmansbolagen anser

handelskammaren i Gefle det vara ologiskt och omotiverat att så icke skett

beträffande investmentbolagen.

Liknande synpunkter framförs av övriga handelskammare.

Investmentbolagens betydelse ur strukturrationaliseringssynpunkt fram­

hålls även av styrelsen för Stockholms fondbörs och Svenska fondhandlare-

föreningen. Inte heller kan dessa instanser acceptera utredningens tanke att

investmentbolagen egentligen borde behandlas som rörelsedrivande bolag.

Däremot ifrågasätter länsstyrelsen i Skaraborgs län om inte denna sist­

nämnda fråga bör bli föremål för en skyndsam särskild utredning och om

inte i avvaktan på resultatet av denna undersökning dessa bolags försälj-

ningsvinster bör direkt undantas från de nya reglernas tillämpning.

Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Uppsala och Jämtlands län anser

att investmentbolagen bör undantas från vinstbeskattningen med hänsyn

till bolagens betydelse för strukturrationaliseringen inom bl. a. skogs- och

cellulosaindustrin.

Näringslivets skattedelegation understryker bl. a. risken för utländsk

konkurrens på den svenska kapitalmarknaden, om de svenska investment­

bolagen inte undantas från vinstbeskattningen. Delegationen anför härom.

78

I nära anslutning till frågan om behandlingen av investmentbolagens ak­

tievinster har några remissinstanser också berört den av utredningen av­

visade skattefriheten för försäljningsvinst i samband med reinvestering.

Näringslivets skattcdelegation konstaterar att utredningen utan någon

analys av problemställningarna avfärdat den nära till hands liggande tan­

ken att skatt för realisationsvinst inte skulle uttas i samband med att en

aktiepost säljs och köpesumman reinvesteras i andra aktier eller annan av-

kastningsgivande egendom. Delegationen påpekar bl. a. att, om en aktie­

post i ett bolag säljs och samtidigt inköp sker av en likvärdig post i ett

annat bolag — kanske inom samma bransch — knappast kan göras gäl­

lande att kapital härigenom frigörs för beskattning. Vid byte av aktiepost

mot aktiepost blir inte ens momentant några kontanta medel frigjorda för

skattebetalning. Delegationen anför bl. a.

Med vår åsikt att värdestegringen inte under alla förhållanden skall be­

skattas utan att härför skall krävas presumtion för ett spekulationssyfte

kommer frågan i ett annat läge. Det är nämligen rimligt att kapital, som

inte lösgjorts för konsumtion vid en aktieförsäljning, behandlas på annat

sätt än spekulationsvinst som blir föremål för omedelbar konsumtion.

Syftet med beskattningen är ju inte i första hand att åstadkomma en indrag­

ning av sparandet till staten. Från den synpunkten är det orimligt att be­

skatta vinst som inte realiserats och blivit föremål för konsumtion utan i

sin helhet investerats i annat liknande sparobjekt.

Även Svensk industriförening berör reinvesteringsfrågan och framhåller,

med hänvisning till att den nya skatten enligt föreningens mening måste

komma att försvåra näringslivets kapitalanskaffning, att om reinvestering-

arna befrias från skatt denna negativa effekt av det föreslagna skattesyste­

met skulle kunna mildras.

Samma uppfattning framförs av Svenska byggnadsentreprenörförening­

en, som uttalar att utredningen borde närmare ha analyserat förutsättning­

arna för undantag från beskattning i de s. k. reinvesteringsfallen.

Lantbrukets skattedelegation anser det emellertid svårt att i varje läge be­

döma om en reinvestering skall anses föreligga. Enligt delegationen synes

det därför vara en onödig komplikation att på denna punkt ha några ge­

nerella regler.

Sveriges aktiesparares riksförbund anför i denna fråga följande.

För att åstadkomma den önskade rörligheten på aktiemarknaden önskar

iörbundet att ett uppskjutande av skatten vid reinvestering övervägs. Först

då kapitalvinsten slutligt realiseras bör den beskattas. Möjligheten till skatte­

lättnad vid reinvestering är särskilt angelägen och tekniskt lättast genom­

förbar i samband med nyemissioner. Om utredningens förslag följs, även­

tyras företagens kapitalanskaffning via aktiemarknaden och en önskvärd

strukturomdaning inom näringslivet försvåras. Förbundet vill därför före­

slå, att därest utredningens förslag i huvudsak antas, från realisationsvins­

ter får avdras 10 % av belopp, som ny tecknats på grundval av tecknings­

rätter knutna till tidigare aktieinnehav.

Kungl. Maj. ts proposition nr (JO år 1966

80

delegationens mening uppskjutas och en förnyad prövning ske hur benefikt

erhållen egendom skall behandlas.

Man bör också, framhålls vidare i yttrandet, beakta att aktier i samband

med arvskifte kan förvärvas av dödsbodelägare till högre värde än boupp­

teckningsvärdet. Detta borde självfallet influera på realisationsvinstberäk­

ningen. Däremot föreligger ingen anledning att i sådana sammanhang in­

föra beskattning av redan inträffad värdestegring, vilken alltjämt får anses

orealiserad. Även denna fråga bör enligt delegationen utredas ytterligare.

Liknande synpunkter anförs i flertalet yttranden från näringslivets orga­

nisationer, bl. a. Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Svensk industriförening, Familjeföretagens förening, Svenska företagares

riksförbund, Svenska byggnadsentreprenörföreningen och Sveriges hant­

verks- och industriorganisation. Sistnämnda organisation tillägger.

Enligt organisationens mening måste utredningens svårigheter att pres­

tera tekniskt godtagbara lösningar av nämnda problem föranleda slutsatsen

att en annan grundkonstruktion borde ha valts. Om statsmakterna således

av ett eller annat skäl önskar genomföra en särskild beskattning av aktie­

vinster, synes denna i stället böra konstrueras med utgångspunkt från nu

gällande realisationsvinstgrundande fång. De särskilda problem, som upp­

står i samband med överlåtelser genom arv, gåva, testamente etc., kan där­

vid lösas genom förändringar inom ramen för ifrågavarande skatteförfatt-

ningar, företrädesvis förordningen om arvskatt och gåvoskatt. Härigenom

torde det också vara möjligt att väsentligt förenkla de av utredningen före­

slagna reglerna om beräkning av aktiernas ingångsvärden.

Sveriges advokatsamfund gör följande uttalande i denna fråga.

Förslagets genomförande skulle medföra mycket stora praktiska svårig­

heter och mycket omfattande arbete vid bodelningar och arvskiften. Det blev

nödvändigt att åsätta varje aktie ett bodelnings- resp. skiftesvärde med be­

aktande av den latenta skatteskulden i aktien. Den som äger börsnoterade

aktier har merendels köpt dessa i små poster och vid skilda tillfällen. Ny-

och fondemissioner skulle ytterligare komma att komplicera uträkningen av

aktiernas ingångsvärden och därmed beräkningen av den latenta skatte­

skulden. Problemen i samband med kollisionen mellan inkomstskatt och

arvskatt bör lösas och den föreslagna dubbelbeskattningen förhindras.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. lantbrukets skattedelegation, flera

handelskammare och styrelsen för Stockholms fondbörs. Sistnämnda remiss­

instans tillägger.

Det bör kanske inte fördöljas, att dödsbon, i vilka någon delägare är ut­

rikes bosatt, i delta hänseende framstår som särskilt lyckligt lottade: mot

vederlag i annan egendom eller i kontanter torde med gällande rätt en sådan

delägare i skiftet kunna lösa till sig dödsboets aktier, till den del de inte re­

dan faller på hans arvslott, och hinder torde därefter inte möta för de döds­

bodelägare, som så önskar, att av denne delägare mot vederlag förvärva

aktierna till gällande dagskurs, varigenom inte endast viss skatt kan tänkas

sparad utan framför allt de tekniska utredningssvårigheterna undgås. Svens­

ka delägare i utländska dödsbon möter likaså svårbemästrade problem.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

82

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

SR anser att vid arv och gåva bör arvs- och gåvoskatten täcka den er­

forderliga beskattningen.

Riksskattenämnden framhåller, att en till tiden obunden kapitalvinstbe­

skattning, som även innefattar ett övertagande av arvlåtarens skatteskuld

för tidigare inte beskattade vinster, är behäftad med sådana materiella och

praktiska brister att nämnden inte kan tillstyrka en sådan utformning av

lagstiftningen. De materiella och praktiska bristerna blir särskilt iögonfal­

lande vid en detaljgranskning av de föreslagna övergångsbestämmelserna.

Nämnden förordar att beskattningsperioden för fysiska personer skall om­

fatta innehavarens livstid. Beskattningsperioden bör brytas vid arv, därvid

inkomstskattekravet på den avlidnes icke realiserade kapitalvinster från-

falles och arvtagaren äger räkna med nytt ingångsvärde, motsvarande det

arvsbeskattade värdet. Dödsboets innehav och eventuella avyttring av ak­

tier bör däremot enligt nämnden beskattas efter samma grunder, som skul­

le gällt för den avlidne. Dödsboet kan ju även under sin existens ha köpt

och sålt aktier. Genom arv kan emellertid på arvtagaren övergå aktier, som

efter arvlåtarens död tillkommit dödsboet genom fond- eller nyemission

eller genom köp. Såsom arvtagarens ingångsvärde för dylika aktier bör

gälla dödsboets anskaffningsvärde för aktierna.

Med den av nämnden förordade utformningen av beskattningsperiodens

längd skulle för beräkning av ingångsvärdet en längre period än den skatt­

skyldiges livstid kunna ifrågakomma allenast i gåvofallen. Nämnden anser

emellertid inte att sistnämnda undantagsfall bör bereda några tillämpnings-

svårigheter av annan art än dem soin är förenade med förslaget i övrigt.

Då beskattningsperioden även med den förordade utformningen regel­

mässigt omfattar en betydande tidsperiod är enligt nämnden en schablon­

regel såsom hjälpregel nödvändig.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Blekinge, Göteborgs

och Bohus, Örebro, Västmanlands och Västerbottens län.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att förslaget bör ändras på så­

dant sätt, att vid förvärv genom arv eller gåva endast efter avyttring verk­

ligen konstaterad vinst beskattas samt att man därvid vid beräkning av

vinsten utgår från värdet av aktierna vid dödsfallet eller gåvotillfället. Den

värdestegring, som skett dessförinnan synes tillräckligt beskattad genom

arvs- och gåvoskatten. Helst borde enligt länsstyrelsen frågan om samord­

ningen av aktievinstbeskattningen med arvs- och gåvobeskattningen tas

upp till förnyad allsidig prövning. Länsstyrelsen tillägger.

Det är som bekant inte ovanligt, att egendom, som ingår exempelvis i

ett dödsbo, måste avyttras för att man skall få medel till arvskatten. Om

härvid aktier avyttras — vilket ofta är fallet —- kan enligt förslaget skatt­

skyldighet inträda för realisationsvinst. Då det säkerligen mången gång

inte kan utredas, när och till vilket belopp aktierna förvärvats av den av­

lidne eller hans fångesmän, kommer i dylika fall 10 % av vederlaget vid av­

yttringen att beskattas, även om i verkligheten avyttringen resulterat i för­

84

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Stockholms län.

Även länsstyrelsen i Skaraborgs län anser det erforderligt med en »av­

skattning» av dödsbos aktieinnehav. Reglerna om en sådan avskattning

tangerar emellertid arvsbeskattningens område och frågan bör därför gö­

ras till föremål för särskilda överväganden. I avvaktan härpå bör enligt

länsstyrelsens mening nu gällande regler om skattefrihet för aktier erhåll­

na genom arv bibehållas. Länsstyrelsen tillägger.

Motsvarande skäl kan i viss mån även åberopas i fråga om sådana ak­

tier, som erhållits genom gåva och bodelning. Här föreligger dock den av­

görande skillnaden att båda parterna får anses medvetna om de skattemäs-

siga konsekvenser, som kan uppstå vid överlåtelse av aktier, och svårighe­

terna att utröna aktiernas anskaffningsvärden är inte heller så påtagliga

som vid dödsfall.

Frågan om sambandet mellan förmögenhetsbeskattningen och den före­

slagna aktievinstbeskattningen berörs bl. a. av näringslivets skattedelega­

tion, som anför bl. a.

Det bör erinras om att det teoretiska underlaget för vår förmögenhetsbe­

skattning är bräckligt. En motivering som understundom brukar framföras

är att förmögenhetsskatt bör uttas som kompensation för att kapitalvinster

inte är underkastade inkomstbeskattning. Under sådana förhållanden kan

ifrågasättas om någon förmögenhetsskatt på aktier över huvud taget bör

uttas, om dessa blir underkastade en i tiden obunden realisationsvinstbe­

skattning. Ett genomförande av utredningens förslag innebär att all för­

mögenhet bestående av aktier belastas med en latent skatteskuld, i den mån

aktieinnehavet varit underkastat värdestegring eller då anskaffningsvärdet

inte kan tillförlitligen utredas. Det är enligt vår uppfattning nödvändigt att

hänsyn tas till detta förhållande vid tillgångarnas värdering, om förmögen­

hetsskatten, trots det bristande teoretiska underlaget, anses böra bibehållas.

Även här tillstöter emellertid praktiska svårigheter. Det är t. ex. knappast

möjligt att årligen fastställa värdestegringen på ett aktieinnehav och be­

räkna avdraget för den latenta skatteskulden på denna ökning utan beräk­

ningen måste ske på värdet av hela aktieinnehavet. Tas samtidigt hänsyn

till att aktier redan nu tillhör de kapitalplaceringsobjekt, som vid sidan

av kontanta medel drabbas hårdast av förmögenhetsskatten, borde det inte

väcka betänkligheter att schablonmässigt beräkna avdraget för den latenta

skatteskulden till 15 å 20 % av det enligt nu gällande regler framräknade

förmögenhetsvärdet.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. styrelsen för Stockholms fondbörs,

lantbrukets skattedelegation, Svenska företagares riksförbund och Sveriges

jordägareförbund.

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

Realisationsförluster

Frågan om ett större hänsynstagande till realisationsförluster än enligt nu

gällande ordning diskuteras av näringslivets skattedelegation, som härom

anför bl. a.

86

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

_ Även från myndigheternas sida förordas en utökad rätt till förlustavdrag.

hammarratten anser att efter införandet av de nya reglerna blir realisations­

vinst att likställa med inkomst av annat slag. Det synes då naturligt att be­

stämmelser om rätt till avdrag för förlust vid aktieförsäljning införs mot­

svarande de, som gäller för andra förvärvskällor. Kammarrätten anför.

Utredningen har funnit, att skäl kan tala för att åtminstone i viss utsträck-

nmg medge en vidgad rätt till förlustutjämning beträffande realisations­

förluster. Utredningen har emellertid ansett, att denna fråga bör samtidigt

losas for reabsationsvinstbeskattningen i dess helhet och därför inte ansett

sig hora framlägga förslag i ämnet. Kammarrätten kan inte dela utredning­

ens uppfattning. Rätt till avdrag för förluster måste ses som en integrerande

del av ifrågavarande lagstiftning. Om man inför de nya skärpta vinstbe-

s rattningsreglerna bör man alltså enligt kammarrättens mening samtidigt

medge ratt till avdrag för förluster.

h

Överståthållarämbetet framhåller att — därest förslaget om en i tiden

obunden vinstbeskattning för aktieområdet införs — en rätt till viss förlust-

utjåmning för samma område bör regleras. De skäl, som tidigare talat emot

en sådan rätt, bar genom utredningens beskattningsförslag mist sin aktuali­

tet och hinder synes inte föreligga att behandla såväl vinstbeskattningen

som forlustutjämningen för aktieområdet separat från realisationsvinstbe­

skattningen i sin helhet. Ämbetet föreslår därför att realisationsförlust inom

det berörda aktieområdet bör få kvittas i första band mot varje slag av

realisationsvinst under samma år och i andra hand mot realisationsvinster

på aktieområdet inom den tid som föreskrivs i förordningen om förlustut­

jämning.

Liknande synpunkter anförs bl. a. av länsstyrelserna i Stockholms, Kal­

mar och Jämtlands län.

Utskiftningsskatten, fondstämpeln

Näringslivets skattedelcgation anser, att frågan om utskiftningsskatten

bor beaktas i förevarande sammanhang och anför härom följande.

Om aktier inlöses av det utgivande bolaget, innebär detta enligt gällande

praxis en försäljning och den skulle bli underkastad den föreslagna realisa-

t

io

n s

vi

n s tbesk a

11

n m gen. Samtidigt kommer emellertid utskiftningsskatt att

h!innrf°tr rad som ,tl,11.f°r* aktieägaren utöver det ursprungligen tillskjutna

beloppet. Genom utskiftningsskatten realiseras den åsyftade dubbelbeskatt­

ningen av aktiebolags inkomster. Någon ytterligare skatt skall uppenbarli­

gen inte uttas, da detta skulle leda till en flerdubbel beskattning.

\ i yrkar att i ett eventuellt lagförslag rättelser vidtas med hänsyn till vad

nu anförts. Den lämpligaste lösningen synes vara att undanta fång i sam-

band med utskiftning från realisationsvinstbeskattning. En i tiden obunden

aktievinstbeskattning vacker emellertid frågan om utskiftningsskatten över

huvud taget kan anses nödvändig i fortsättningen.

Styrelsen för Stockholms fondbörs framhåller, att utredningen inte ställt

den i sammanhanget naturliga frågan, huruvida kapitalvinstskatten på ak­

88

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Ackumulerad inkomst

Beträffande den av utredningen avvisade tanken alt aktievinster skall kun­

na behandlas såsom ackumulerad inkomst anför näringslivets skattedele-

gation bl. a. följande.

i ,.Gen°1?1 den utvidgning av inkomstbegreppet, som utredningen föreslår

bhr aktievmster likställda med andra inkomster för vilka särskdd skaUe’

SSmst^lfa BehOTet,a\en särskild skatteberäknin^S; Ickumm

Jerad inkomst i fråga om reahsationsvinst blir, om utredningens förslå-*

genomfors, också ett helt annat än tidigare. Beskattning k an'^inträda vid

dessal; SumuleSd^ ^ fl?T fdrvärvet och den omfattar då den under

dessa ar ackumulerade värdestegringen, medan nu maximalt fem års vär

destegring på en gång blir föremål för beskattning. Den procentsats som

avses skola tillampas är också hårdare än den lägsta av dem som „u konT

^rf,1ntlllamPmng och. den Progressiva inkomstskatten verkar med full

beräknhS^aSmån^ k81 På

?te får bli föremål för särskild skatte-

- akk ma.n rakna med en kraftig inlåsningseffekt. Det kommer

nämligen att visa sig ekonomiskt ofördelaktigt för personer med även nor­

mal arbetsinkomst att sälja en större post aktier under ett o“h samma år

eftersom detta skulle medföra att vinsten genomsnittligt sett blev föremål

or en mycket hog beskattning. En sådan person tvingas att behålla aktier-

a för att sprida försäljningen över flera år. Genom att tillämpa den sär

rÄSff På '‘vi16! SkUHe dCnna negativa effekt kunna und-

¹ i- ? detta område kan man under åberopande av praktiska

somlälto f^adrarSSenr““,i0nen ‘mder'ä,a llUä”ra ““ ‘>""*”8

I detta sammanhang påpekar delegationen, att utredningen inte föreslagit

nagra särskilda regler för att möjliggöra avskattning av redan inträffad

värdestegring. En rätt till frivillig avskattning skulle emellertid i många

situationer vara av värde och i vissa fall kunna ersätta den särskilda skat­

teberäkningen tor ackumulerad inkomst. Den skulle också ha den fördelen

att enbart av skatteskal föranledda försäljningar och inköp undviks. Denna

fråga som oyer huvud taget inte fått något utrymme i betänkandet, bör

enligt delegationen närmare övervägas, varvid inte minst det praktiska till­

vägagångssättet bör ägnas särskild uppmärksamhet.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. lantbrukets skattedelegation, Sveri­

ges grossistforbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och

industriorganisation, Svenska bgggnadsentreprenörföreningen, Svenska fö­

retagares riksförbund, styrelsen för Stockholms fondbörs, Sveriges advo­

katsamfund och flera handelskammare.

Kammarrätten anser att kravet på likformighet i beskattningen medför

alt aktievmster i förekommande fall skall kunna behandlas som ackumu­

lerad inkomst. Om de nya reglerna, som kammarrätten föreslår, skall gälla

oinskränkt for fåmansbolag, accentueras detta krav.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Stockholms län.

Lansstyrelsen i Göteborgs och Bohus län delar i princip utredningens

90

fondhandlarna. I dylika fall skall avräkningsnota upprättas av säljaren —

eller därest han inte låter upprätta densamma — av köparen. Avräknings-

notan skall upptaga namnet på säljaren och köparen samt förses med

stämplar. Här är alltså fråga om ett bevismedel, som kan vara upprättat av

den skattskyldige själv. Att taxeringskontrollen vid dylikt förhållande kan

bli föga effektiv ligger i öppen dag. Det torde också ur kontrollsynpunkt va­

ra svårt att eliminera möjligheten för mindre nogräknade skattskyldiga att

vid olika tillfällen åberopa samma avräkningsnota. Möjligheterna för den

skattskyldige att i vissa fall tillämpa schablonmetoden, om denna metod är

fördelaktigast, innebär ju också att avräkningsnotan för dylika försälj­

ningar inte använts som bevismedel. Den kan därför i annat sammanhang

åberopas såsom bevis för förvärvskostnad om så skulle vara fördelaktigt.

På grund av det anförda anser sig nämnden inte kunna tillstyrka att den

av utredningen föreslagna årliga uppgiftsskyldigheten införs. Den som vid

försäljning av aktier inte kan styrka sina påståenden och yrkanden beträf­

fande tillämpligt ingångsvärde bör enligt nämndens mening vara hänvisad

till att tillämpa schablonmetod. Ett dylikt krav på bevisföring ter sig gi­

vetvis mer acceptabelt därest beskattningsperioden — på sätt nämnden

förordat — begränsas till den skattskyldiges livstid.

Liknande synpunkter anförs av kammarrätten och länsstyrelserna i

Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Örebro och Jämtlands

län. Länsstyrelsen i Stockholms län tillägger.

Man synes dock kunna utvidga uppgiftslämnandet på det sätt, att upp­

gift om dels årtal dels sätt för förvärv — köp, arv, gåva etc. — lämnas. Å

andra sidan synes ett sådant begränsat uppgiftslämnande kunna göras obli­

gatoriskt. Uppgifterna ger viss möjlighet att fastställa identitet och att be­

döma anskaffningsvärde, om detta skulle erfordras vid kommande års

taxeringar. Granskningen av dessa begränsade uppgifter synes ej utgöra en

alltför stor belastning på taxeringsnämnderna.

Kontrollsvårigheterna betonas av samtliga de länsstyrelser som avgett

yttrande.

Överståthållarämbetet ifrågasätter om inte tanken på taxeringsmyndig­

heternas tilltänkta praktiska kontrollåtgärder vid den årliga taxeringen är

orealistisk. Man torde nämligen på goda grunder kunna utgå från att nå­

gon detalj granskning av de lämnade här åsyftade uppgifterna inte kommer

att ske i vidare mån än de har betydelse för det ifrågavarande årets taxe­

ring. Inte heller ur den skattskyldiges synpunkt torde det årliga och kanske

vidlyftiga uppgiftslämnandet med hänsyn härtill bli av större värde. Äm­

betet ifrågasätter därför om det tilltänkta uppgiftslämnandet i praktiken

fyller den funktion, som därmed avsetts, och om det inte på grund härav

bör slopas.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller att med hänsyn till bl. a. bevis­

svårigheter från de skattskyldigas sida och kontrollsystemets nuvarande

uppbyggnad, kommer det föreslagna beskattningssystemet att medföra, att

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

92

Det totala ingångsvärdet för aktieposten ökas vid nyemission med tecknings-

beloppet. Vid försäljningstillfället har man — om uppgiftsplikten utvidgas

på sätt utredningen föreslagit — tillgång till uppgifter om både innehavs-

tiden och ingångsvärdet. Länsstyrelsen tillägger.

Från föregående års deklaration överförs år för år i den nya deklarationen

både inköpsåret och inköpskostnaden, ökade med teckningskostnaden vid

nyteckning. När aktierna säljs, ges bort eller ingår i dödsbo, kan vinsten

omedelbart framgå av föregående års deklaration. Då aktier erhålls genom

arv, överförs blott den avlidnes i sista deklarationen avgivna ingångsvärde

och innehavstid. På motsvarande sätt förfars vid gåva. Skattemyndigheterna

kan kontrollera att belopp och inköpsdatum varje år stämmer med föregåen­

de års redovisning, vilket redan delvis sker. Otvivelaktigt kan svårigheter

likväl uppkomma, särskilt ifråga om stora aktieposter och ärvda aktier. I

sistnämnda fall skulle svårigheterna kunna undvikas, om man — såsom

nyss ifrågasatts — vid beräkningen utgår från värdet av aktierna vid döds­

fallet.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelsen i Västerbottens län.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden framhåller

att de sakkunniga synes ha avsevärt underskattat svårigheterna för såväl

skattskyldiga som taxeringsmyndigheter beträffande möjligheterna att inför­

skaffa uppgifter och kontrollera dessa. Om dels »avskattning» infördes vid

arv och gåva och dels ett schablonavdrag medgavs skulle dessa svårigheter

emellertid minska inte obetydligt.

Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund framhåller att utredningens

förslag kommer att åsamka taxeringsmyndigheterna ett betydande merar-

bete. Detta sammanhänger bl. a. med att aktieaffärer med åren kommit att

beröra ett allt vidare klientel, att transaktionerna i många fall gäller små­

poster samt att fond- och nyemissioner med i många fall åtföljande komplet-

teringsköp komplicerar bilden av aktieinnehavet. Därmed följer svårigheter

inte minst för taxeringsmyndigheterna på lokalplanet att under en begrän­

sad taxeringsperiod fullfölja sitt granskningsarbete. Ett antagande av ak-

tievinstutredningens förslag skulle därför accentuera behovet av medverkan

från lokal skattemyndighet. Besvärliga bevissvårigheter skulle undanröjas

om det värde aktierna upptagits till vid arvsbeskattningen fick betraktas

som anskaffningskostnad.

Sveriges häradsskrivareförening anser att — om den kommande lagstift­

ningen skulle bli i enlighet med det nu föreliggande förslaget — lämnandet

av uppgifterna i förmögenhetsbilagan bör göras obligatoriskt. Man skulle

nämligen härigenom kunna undvika framtida tidskrävande och besvärliga

utredningar.

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer framhåller att svårigheterna att

lämna erforderliga uppgifter för en korrekt vinstberäkning torde bli så stora

framför allt för fysiska personer att schablonregeln blir den förhärskande

metoden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

94

åberopas. Kan skattestrafflagen inte tillämpas, finns inte heller skäl att ha

ett starkare korrektiv än det nuvarande.

Styrelsen för Stockholms fondbörs framhåller att de tekniska redovis­

ningsproblemen blir ytterst svårlösta. Den som, t. ex. via en aktiesparklubb,

köper aktier i smärre poster får snart en svåröverskådlig mängd olika in­

gångsvärden även inom ramen för ett totalt ganska blygsamt bestånd. Den

som gör större placeringar har ofta anledning att sprida sina förvärv över

flera tidpunkter för att inte pressa upp kursen, och därmed uppstår även i

dessa fall problemet med en rad skiftande ingångsvärden och förvärvstid-

punkter inom samma aktiebestånd. Problemen ökar när ny- eller fondemis­

sioner tillkommer. Sanktionen mot sådana skattskyldiga, som inte mäktar

fullfölja den årliga redovisningen av sina aktiers alla ingångsvärden kan,

framhåller styrelsen, bli betänklig nog. Förlustavdragsmöjligheten bortfaller

och 10 % av bruttointäkten vid försäljning skall redovisas som inkomst.

Samma sanktion drabbar den, som beträffande arv- eller gåvofångna aktier

misslyckas med att rekonstruera fångesmannens motsvarande redovisning.

Svenska fondhandlareföreningen framhåller att det föreslagna systemet

lör redovisning i aktieägarens deklaration förefaller bli så komplicerat och

full med petitesser, att man där bör införa vissa schablonmässiga förenkling­

ar. Föreningen anför.

Sålunda förutsätts utan att detta står klart uttryckt i författningstexten,

alt inköp för avrundning till närmaste hel aktie av udda teckningsrätter

och delbevis vid emissioner i ett bolag skall kunna ske varvid den tillköpta

bråkdelen av aktien i framtiden skulle anses vara förvärvad samtidigt med

det ursPrungliga förvärvet. Det torde vara skäligt att dessutom tillåta för­

säljning utan skattepåföljd av sådana överskjutande bråkdelar av aktier.

Det förefaller dessutom lämpligt, att den skattskyldige ges rätt att samman-

löra anskaffningsvärdet av vid olika tidpunkter köpta aktieposter i samma

bolag till en och samma kurs och därefter räkna med ett genomsnittspris.

Föreningen Auktoriserade revisorer framhåller att utredningsarbetet kom-

mer att kosta aktieägarna störa summor. De fiskala myndigheterna kom­

mer att behöva använda mycket stor personal för kontroll av de med åren

allt längre bilagorna till deklarationerna, om denna kontroll skall bli effek­

tiv. Föreningen tillägger.

I fråga om deklarationsskyldighet samt kontroll av avgivna självdeklara­

tioner har under senare år införts ett

antal schablonregler i syfte

att för­

enkla och minska administrationen. Aktievinstutredningens förslag synes

trots den föreslagna schablonregeln komma att innebära ett stort steg i mot­

satt riktning och en synnerligen stor ökning av arbetsbördan både för fiscus

och för allmänheten.

Om emellertid införandet av en »evighetsbeskattning» av aktievinster skul­

le anses nödvändigt, skulle det vara lyckligt, om en sådan metod kunde

konstrueras så att vinst- resp. förlustberäkningar vid aktieförsäljningar efter

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 19GG

96

att några ingångsvärden över huvud taget inte finns fastställda beroende på

att dessa aktier, som innehas av aktiebolag, inte skall åsättas något värde

vid förmögenhetstaxeringen. Även här fordras regler hur ingångsvärdet

skall beräknas, om dessa aktier över huvud taget skall dras in under be­

skattningen. Detsamma gäller även aktier i utländska dotterbolag.

Beträffande andelar i handels- och kommanditbolag saknas över huvud

taget bestämmelser. Utredningen har, framhålls i yttrandet, tydligen valt

den enklaste vägen och utgått från att den skattskyldiges sammanlagda

värde av olika tillgångar i handelsbolaget resp. kommanditbolaget skall ut­

göra ingångsvärde i de fall då andelen innehafts i fem år. Detta är fram­

håller delegationen emellertid helt ogörligt och skulle leda till ett helt fel-

aktigt beskattningsresultat, bl. a. på grund av att goodwillvärden och lik­

nande värden, hyresrätter o. d. inte upptas såsom skattepliktig förmögenhet.

En realisationsvinstbeskattning med utgångspunkt från förmögenhetsvärde-

ringen på olika befintliga tillgångar i ett handelsbolag, skulle med andra ord

leda till en för hård beskattning.

I sådana fall då insatsen exempelvis består i en av den ena delägaren ti­

digare innehavd firma eller liknande uppkommer likaså problem vid in­

gångsvärdets fastställande. Svårigheter föreligger vidare att bestämma in­

gångsvärdet för andelar i bostadsrättsföreningar.

Delegationen yrkar att en eventuell framtida lagstiftning förses med

ikraftträdandebestämmelser utan alla retroaktiva verkningar.

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Liknande synpunkter anförs av såväl näringsorganisationer som myn­

digheter.

Beträffande värderingen av aktier i familjebolag anför Svenska företaga­

res riksförbund.

Man bör därvid inte bortse från att intressemotsättningar kan tänkas

föreligga mellan aktieägare i icke börsnoterade bolag, vilka har anledning

räkna med att deklarationskursen den 31/12 1965 skall få betydelse för

deras beskattning i framtiden, och andra aktieägare. En majoritetsgrupp

kan exempelvis, i förlitande på skattefrihetsregeln eller med hänsyn till att

någon försäljning på lång tid inte blir aktuell, se med sina intressen fören­

ligt att påyrka ett lågt värde hos aktierna, samtidigt som en minoritets­

grupp har motsatt intresse. En taxeringsintendent, som i och för sig från

förmögenhetstaxeringssynpunkt kan finna en hög värdering önskvärd, kan

argumentera i motsatt riktning, om han räknar med att värdet kan bli aktu­

ellt i samband med aktievinstbeskattning. En ytterligare sida av proble­

met är ställningstagandet till aktiers värde, när en avyttring av dem till ett

aktiebolag i intressegemenskap med säljaren blir aktuell — här är återigen

intressena omkastade, i det att det fiskala intresset talar för ett lågt värde,

skattebetalarintresset för ett högt sådant.

I många yttranden förordas ett schablonavdrag vid realisationsvinstbe­

räkningen liksom för närvarande gäller vid t. ex. inkomst av kapital.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslår ett belopp av 400 å 800

97

kr., SACO 500 kr. Kommerskollegium, länsstyrelsen i Uppsala län och sty­

relsen för Stockholms fondbörs föreslår ett schablonavdrag på 800 kr. Bank­

inspektionen, länsstyrelserna i Kalmar, Västmanlands och Jämtlands län,

näringslivets skattedelegation, Svenska fondhandlareföreningen och Svensk

industriförening föreslår 1 000 kr. Föreningen Auktoriserade revisorer före­

slår ett schablonavdrag på 500 kr. eller 1 000 kr. Sveriges jordägareförbund

och TCO förordar att avdraget för ensamstående sätts till 400 kr. och för

makar till 800 kr. Allmänna ombudet hos mellankommunala prövnings-

nämnden förordar 500 kr. resp. 1 000 kr.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen föreslår ett schablonavdrag på

1 000 kr. samt att utredning ej skall behöva göras när försäljningen inte

överstigit 10 000 kr. Länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslår att ett samman­

lagt innehav av aktier, andelar m. m. på sammanlagt högst 20 000 kr. värde

inte skall föranleda uttagande av skatt och att skatt inte heller skall uttas

på ett lägre årligt skattepliktigt belopp än 500 kr.

Länsstyrelsen i Östergötlands län vill begränsa schablonavdraget till av­

yttringar som ägt rum mer än två år efter aktieförvärvet. Länsstyrelsen i

Stockholms län anför.

Ur praktisk synpunkt bör även övervägas att medge ett visst schablon­

avdrag vid realisationsvinstberäkningen liksom för närvarande gäller vid

t. ex. inkomst av kapital. Avdrag ges endast vid tillämpning av huvudregeln

och, om samtidigt förlust på aktieförsäljningar föreligger, sedan avdrag

skett för denna. Om för en skattskyldig både huvudregeln och schablonme­

toden samtidigt tillämpas, bör avdraget ej medges från nettovinst som

motsvarar vinst enligt schablonmetoden och givetvis ej heller från annan

inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet. En annan möjlighet är att endast

beskatta vinster över visst belopp. Med en sådan metod följer dock tröskel­

problem.

Den av utredningen föreslagna skärpningen av straffsatsen i 121 § andra

stycket TF har mött kritik från många remissinstanser.

Hovrätten för Västra Sverige framhåller att den utökade uppgiftsskyldig-

heten i många fall kan komma att åsamka den skattskyldige stort bryderi.

Vederbörande kan komma att lämna uppgifter i deklarationen, vilka seder­

mera befinns vara felaktiga med ty åtföljande risk för åtal och straff enligt

skattestrafflagen eller förutberörda stadgande i TF. Tänkbart är väl också

att en sådan skattskyldig hellre än att riskera att lämna oriktiga uppgifter

avstår från att lämna uppgifter på de känsliga punkterna. Följden kan då bli

att han enligt den föreslagna schablonregeln taxeras för en presumerad vinst,

oaktat att i verkligheten förlust föreligger. En sådan konsekvens av den före­

slagna regleringen kan inte anses tillfredsställande.

Vad beträffar den föreslagna skärpningen av straffsatsen i 121 § andra

stycket TF framhåller hovrätten att behov av att utdöma frihetsstraff för

förseelse av de slag varom här är fråga inte torde kunna påvisas, och att

7 Bihang till riksdagens protokoll 1966. 1 sant/. Nr 00

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

98

straffet därför i likhet med vad som gällde innan 1956 års taxeringsförord-

ning trädde i kraft bör vara dagsböter.

Riksåklagarämbetet framhåller, att den föreslagna anordningen med upp­

tagande av uppgifter om aktieförvärv i den allmänna självdeklarationen

torde mera vara av värde för den skattskyldige själv än för taxeringsmyn­

digheterna. I betraktande härav och då uppgifterna avses skola vara fri­

villiga kan det ifrågasättas, om uppgifter av det slag varom här är fråga

bör lämnas i den allmänna självdeklarationen och omfattas av den försäk­

ran på heder och samvete, varunder deklarationen avges. Mot en kriminali­

sering talar även, att frågan om att utkräva ansvar för oriktiga frivilliga

uppgifter torde uppkomma ytterst sällan med hänsyn till att dylika upp­

gifter inte skulle obligatoriskt kontrolleras samt — inte minst — till att pre­

skriptionstiden för brottet endast skulle bli två år.

För den händelse den föreslagna anordningen genomförs synes det uppen­

bart, att de frivilliga uppgifterna kommer att omfattas av straffstadgandet

i 121 § andra stycket TF. Det torde knappast vara påkallat att av denna an­

ledning genomföra någon straffskärpning.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. överståthållarämbetet, länsstgrelsen

i Södermanlands län och flera handelskammare.

Ikraftträdandebestämmelserna

De av utredningen föreslagna reglerna för övergången till den nya vinst­

beskattningen har av åtskilliga remissinstanser ansetts behäftade med vis­

sa brister. Hit hör även de retroaktiva verkningarna, något som enligt des­

sa instanser inte kan accepteras. Kritiken gäller bl. a. utredningens förslag,

att de nya reglerna skall göras tillämpliga första gången vid 1967 års taxe­

ring beträffande avyttringar som äger rum den 1 mars 1966 eller senare.

I fråga om de retroaktiva verkningarna framhålls av t. ex. näringslivets

skattedelegation och Kooperativa förbundet att den föreslagna beskattning­

en träffar försäljningar som ägt rum fr. o. m. den 1 mars 1966 men innan de

nya reglerna ännu antagits av riksdagen.

Vidare påtalar flera remissinstanser den retroaktiva effekten av utred­

ningens förslag att den nya vinstbeskattningen skall äga tillämpning i frå­

ga om sådana värdepapper som förvärvats genom oneröst fång senast efter

utgången av februari 1961 även om de av säljaren före de nya reglernas

ikraftträdande förvärvats genom arv, gåva eller annat dylikt icke oneröst

fång och följaktligen enligt hittills gällande regler skulle vara fria från rea­

lisationsvinstbeskattning. Mot en sådan utformning av övergångsreglerna

uttalar sig bl. a. riksskattenämnden, överståthållarämbetet, flera länssty­

relser, näringslivets skattedelegation m. fl. organisationer. Kammarrätten

anser att det beträffande aktier, som förvärvats genom arv under tiden

mars 1961—februari 1966, är motiverat att på samma sätt som för äldre

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

99

aktier tillerkänna de skattskyldiga rätt att beräkna ingångsvärdet till dekla­

rationsvärdet vid utgången av år 1965, även om senaste onerösa fång skett

efter utgången av februari 1961. En liknande uppfattning uttalar Koopera­

tiva förbundet, som dock anknyter värderingen till dagen för lagens ikraft­

trädande.

Länsstyrelsen i Blekinge län påpekar, att i fråga om aktier, som förvär­

vats under tiden den 1 mars 1961—-den 28 februari 1962, om de inte avytt­

ras före den 1 mars 1966, beskattningsunderlaget kommer att öka från

25 % till 30 % av vinsten, om ej schablonregeln i stället tillämpas.

I fråga om de äldre aktieinnehav, för vilka vinstberäkningen enligt ut­

redningens förslag skulle ske med utgångspunkt från deklarationsvärdet

vid 1965 års utgång, har åtskilliga remissinstanser, representerande såväl

myndigheter som organisationer och sammanslutningar, framhållit att det

faktiska anskaffningsvärdet för värdepapperen i fråga kan vara högre än

det nämnda deklarationsvärdet med påföljd att vinstbeskattning enligt de

föreslagna reglerna skulle kunna komma i fråga, trots att i själva verket

förlust uppkommit. Av de ifrågavarande instanserna föreslås att den skatt­

skyldige i sådana fall bör få tillämpa det högre faktiska ingångsvärdet, om

han kan visa detta, i stället för värdet per den 31/12 1965. Däremot bör

enligt överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

avdrag för förlust inte beräknas med utgångspunkt från annat värde än

den kurs som föreligger per den 31/12 1965. Enligt Svenska fondhandlare-

föreningen bör förlust få beräknas efter det lägsta av de båda ifrågavarande

värdena i likhet med vad som sker i England.

Riksskattenämnden erinrar om att särskilda tillämpningssvårigheter upp­

kommer vid bestämmandet av ingångsvärdet per den 31/12 1965 såvitt av­

ser icke börsnoterade aktier. Nämnden framhåller bl. a.

Ett stort antal icke börsnoterade aktier är inte upptagna i den av nämn­

den sammanställda s. k. aktievärderingslistan. Vissa av dessa bolag är hel-

ägda dotterbolag till andra bolag, även börsnoterade bolag. Någon värde­

ring av dylika aktier har hittills inte ifrågakommit, eftersom någon förmö-

genhetstaxering ju inte är aktuell. Skulle även dessa aktiebolag behöva vär­

deras för bestämmandet av ingångsvärden uppkommer givetvis ett betydan­

de merarbete för såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna.

De värden på icke börsnoterade aktier, som i enlighet med »aktievärde­

ringslistan» får upptas i 1966 års deklarationer, grundar sig på en värde­

ring av aktierna, som hänför sig till förhållandena år 1964 eller eventuellt

tidigare år och som därför inte är dagsaktuell. Denna värdering, som före­

tagits i enlighet med nämndens anvisningar, är vidare försiktigt gjord —

detta i syfte att undvika en mångfald besvärliga skatteprocesser — och leder

till att aktiernas deklarerade förmögenhetsvärde inte alltid kan godtas så­

som allmänt saluvärde t. ex. vid en försäljning, där fråga uppkommer om

beskattning för förtäckt utdelning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

Bihang till riksdagens protokoll 196G. 1 saml. Nr 00

100

Riksskattenämnden anser, att möjlighet bör beredas de skattskyldiga att

få omprövat det per 31/12 1965 deklarerade förmögenhetsvärdet på dylika

aktier. Av praktiska skäl måste emellertid denna möjlighet begränsas till

tiden. Enligt nämndens mening bör en dylik omprövning av deklarations­

värdet per 31/12 1965 ej få ske senare än fem år efter ikraftträdandet av

de nya reglerna. Det värde, som vid en sådan omprövning fastställs för

en viss försåld aktiepost, synes emellertid, framhåller nämnden, böra få

åberopas som ingångsvärde även för andra aktier av samma slag.

Frågan om värderingen berörs också av t. ex. näringslivets skattedelega-

tion, som framhåller att det för att tillgodose önskemålet att undvika be­

skattning av värdestegring, som inträtt tidigare, är nödvändigt att låta ut­

arbeta mer precisa värdestegringsgrunder för fastställande av ingångsvär­

det. Detsamma gäller enligt delegationen beträffande organisationsaktier,

om dessa över huvud taget skall dras in under beskattningen, samt aktier

i utländska dotterbolag. Delegationen vänder sig vidare beträffande ande­

lar i handels- och kommanditbolag mot tanken att den skattskyldiges sam­

manlagda värde vid förmögenhetsberäkningen av olika tillgångar i han­

delsbolaget resp. kommanditbolaget skall utgöra ingångsvärde i de fall då

andelen innehafts i fem år. Detta skulle enligt delegationen leda till ett fel­

aktigt beskattningsresultat, bl. a. på grund av att goodwillvärden och lik­

nande värden, hyresrätter o. d. inte upptas som skattepliktig förmögenhet.

Likaså uppkommer enligt delegationen problem vid fastställande av in­

gångsvärdet, då insatsen exempelvis består i en av den ena delägaren tidi­

gare innehavd firma eller liknande. Även dessa och liknande frågor bör

övervägas innan lagstiftningen träder i kraft, framhåller delegationen.

Liknande synpunkter anförs av bl. a. lantbrukets skattedelegation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

Departementschefen

Enligt gällande bestämmelser angående beskattning av realisationsvinst

behandlas vinst som uppkommer vid icke yrkesmässig avyttring av aktier

eller andra värdepapper skattemässigt på samma sätt som vinst vid avytt­

ring av annan läs egendom. Detta innebär att, om de avyttrade aktierna

förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och innehafts un­

der minst fem år, vinsten är skattefri. Sker avyttringen inom femårsperioden

beskattas vinsten enligt en fallande skala. Såsom skattepliktig realisations­

vinst räknas, om aktierna innehafts mindre än två år 100 % av vinsten, om

de innehafts två men ej tre år 75 % av vinsten, om de innehafts tre men

ej fyra år 50 % av vinsten samt om de innehafts fyra men ej fem år 25 %

av vinsten. Har aktierna förvärvats genom ett icke oneröst fång, såsom

genom arv eller gåva, är realisationsvinsten i princip skattefri. Undantag

101

härifrån gäller dock när aktierna erhållits såsom gåva av make eller skyl­

deman eller i vissa fall då make erhållit aktier vid bodelning i anledning av

andre makens död. I dessa fall bedöms skattskyldigheten med hänsyn till

det närmast föregående fånget. Begreppet skyldeman torde här få anses om­

fatta alla släktingar där blodsband föreligger.

Det förslag till ändrade regler för aktievinstbeskattning som framlagts av

aktievinstutredningen innebär i huvudsak följande. Den nuvarande fem­

årsperioden avskaffas och beskattningen blir inte längre tidsbegränsad.

Aktievinst beskattas liksom hittills som vanlig inkomst tillsammans med

annan inkomst. Det föreslagna nya skattesystemet omfattar i princip alla

aktier samt teckningsrätter, fondandelar och liknande liksom även andelar

i aktiefonder, ekonomiska föreningar samt handels- och kommanditbolag.

Slutligen omfattas alla med nu nämnda handlingar jämförbara värdepap­

per men däremot inte obligationer. Vinst vid avyttring under de två första

åren skall enligt förslaget liksom f. n. beskattas fullt ut. Vid senare avytt­

ring är 30 % av vinsten skattepliktig oavsett tiden för innehavet. I stället

för 30 % av vinsten får enligt förslaget 10 % av försäljningspriset tas upp

som skattepliktig inkomst. Den skattskyldige kan yrka detta, av praktiska

skäl eller därför att 10-procentsregeln är förmånligare. Schablonmetoden

skall tillämpas även när inköpspriset och därmed vinsten inte kan klar­

läggas. Liksom f. n. skall endast försäljning och andra överlåtelser mot

vederlag kunna utlösa beskattning. Äganderättsövergång genom arv, testa­

mente och bodelning och andra icke onerösa fång föranleder inte beskatt­

ning. Den som förvärvar aktie genom ett icke oneröst fång övertar beskatt-

ningsansvaret för tidigare ägares värdestegringar. När han säljer aktierna

beräknas vinsten med utgångspunkt från det senaste onerösa fånget eller

enligt 10-procentsregeln.

Realisationsförlust under visst år får enligt förslaget liksom nu avräknas

endast mot realisationsvinst under samma år. Försäljning av aktier i famil-

jebolag eller andelar i handels- och kommanditbolag av samma karaktär

som familjebolag föreslås bli skattefri om försäljningen omfattar minst

hälften av aktierna eller andelarna och sker till endast en köpare. Något

undantag föreslås däremot inte för aktiefonderna eller investmentbolagen,

vare sig i fråga om andelar eller aktier i sådana företag eller i fråga om

dylika företags innehav av aktier. Ej heller föreslås något undantag för

tvångsförsäljningar. Vid sådana försäljningar skall dock enligt förslaget

skattepliktig realisationsvinst alltid beräknas som om försäljningen skett

efter tvåårsperioden, dvs. till 30 % av vinsten eller enligt schablon. Realisa­

tionsvinst får enligt förslaget liksom f. n. inte behandlas som ackumulerad

inkomst.

Förslaget innebär vidare, att den skattskyldige i förmögenhetsbilagan till

självdeklarationen skall kunna ange uppgifter om tidpunkt och pris för

sinn aktieförvärv och överföra dessa uppgifter år från år till nästföljande

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

102

deklaration fram till det år försäljningen sker. Dessa uppgifter avses en­

ligt förslaget årligen kunna avstämmas av beskattningsmyndigheterna.

Det nya skattesystemet skall enligt förslaget träda i kraft den 1 mars

1966 och tillämpas första gången vid 1967 års taxering. Det berör alltså

alla försäljningar av aktier och motsvarande tillgångar efter utgången av

februari 1966. Aktier som köpts efter utgången av februari 1961 faller -—-

även om arv eller gåva kommit emellan — helt under det nya systemet. För

aktier som inköpts tidigare, dvs. aktier som före ikraftträdandet kunnat

försäljas skattefritt, föreslås att deklarationsvärdet vid utgången av år 1965

skall räknas som inköpspris.

Aktievinstutredningen har enligt min mening på ett i många hänseenden

tillfredsställande sätt löst den uppgift som getts i direktiven. Utredningens

förslag har emellertid fått ett negativt bemötande vid remissbehandlingen,

främst från remissinstanserna på näringslivets område. En i tiden obegrän­

sad kapitalvinstskatt på aktier har ansetts medföra en allvarlig fördyring

av bolagens kapitalanskaffning och, som förslaget utformats, hindra en

önskvärd strukturrationalisering inom näringslivet. Många remissinstanser

har framhållit att det i princip är riktigt att vinster vid försäljning av aktier

skall inkomstbeskattas lika väl som andra inkomster. Allmänt har man

dock ansett att frågan bör tas upp i ett större sammanhang och att deklara­

tions- och kontrollsvårigheterna blir stora om förslaget genomförs.

Under efterkrigstiden har en kraftig värdestegring ägt rum för olika slag

av reala förmögenhetsobjekt. Denna utveckling är delvis en följd av den

allmänna prisstegring som ägt rum under en i det närmaste obruten hög­

konjunktur. Värdestegringen på reala förmögenhetsobjekt har tidvis för­

stärkts av spekulativa tendenser. Andra faktorer har emellertid också spe­

lat in.

Man kan t. ex. peka på den ökade takten i urbaniseringen som framkal­

lat en starkt stigande efterfrågan på fastigheter i och omkring de större

tätorterna. Den längre semestertiden och de fria lördagarna har ökat be­

hovet av fritidsfastigheter. Detta har medfört betydande värdestegrings-

vinster för ägare av sådana fastigheter.

Den under efterkrigstiden genomsnittligt sett goda vinstkonjunkturen

och den i betydande utsträckning självfinansierade investeringsverksamhe­

ten inom näringslivet har medverkat till en extra stark kursstegring på

aktiemarknaden. Risktagandet vid långtidsplaceringar i aktier har bedömts

såsom obetydligt och detta har bidragit till att kapital i ökad omfattning

placerats i aktier. Efterfrågeökningen tillsammans med det jämförelsevis

ringa utbudet har medfört betydande värdestegringsvinster för ägare av

främst börsnoterade aktier. En utveckling av detta slag medför en icke

önskvärd tendens till omfördelning av inkomster och förmögenhet, vilken

endast till en del kan motverkas genom den allmänna ekonomiska politiken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

103

Det är mot denna bakgrund nödvändigt att kompletterande medel finns,

bl. a. i form av en lämpligt utformad realisationsvinstbeskattning. En över­

syn och upprustning bör företas av de olika medel, som kan tänkas komma

till användning för att dämpa alltför kraftig värdestegring på olika förmö-

genhetsobjekt. Den nu aktuella utredningen angående aktievinsterna lik­

som den pågående utredningen rörande markvärdepolitiken utgör viktiga

delar i detta arbete.

I många remissyttranden över aktievinstutredningens förslag bar fram­

hållits att prövningen av detta förslag inte bör ske isolerat. Man har ansett

att resultatet av markvärdekommitténs utredning bör avvaktas och att

frågan om ändrade regler beträffande realisationsvinstbeskattningen bör

prövas i ett sammanhang och avse all lös och fast egendom och att en

översyn samtidigt bör ske av hela vårt skattesystem.

Den omständigheten att man inför en skälig beskattning av vissa kapital­

vinster är emellertid enligt min mening inte en åtgärd som kräver en om­

prövning av skattesystemet i övrigt. En beskattning av värdestegring på

aktier får, som kammarrätten påpekat, anses uppbäras av en inte ogrundad

uppfattning hos medborgarna i gemen, att en realiserad sådan värdestegring

ger en skattekraft från vilken det saknas anledning bortse vid bestämning

av beskattningsområdet. De nya reglerna för beskattning av realisations­

vinster måste utformas med hänsyn dels till vilka tillgångar det gäller, dels

till vad man vill nå med bestämmelserna. Det bör därför inte möta några be­

tänkligheter att nu besluta om ändring i reglerna för beskattning av vinster

vid försäljning av aktier och likartade tillgångar trots att motsvarande be­

stämmelser beträffande fast egendom fortfarande är föremål för översyn.

Det finns knappast anledning förmoda att reglerna för beskattning av

vinster vid försäljning av aktier och av fastigheter kan och bör utformas på

samma sätt om det gäller en i tiden obegränsad vinstbeskattning. Vad man

bör tillse är att man inte genom ändrade beskattningsregler för en typ av

tillgångar får verkningar som inte är godtagbara, t. ex. en inriktning av

sparandets placering som ej är önskvärd från olika synpunkter. Jag vill

understryka att det förhållandet alt rcalisalionsvinstreglerna för aktier och

likartade tillgångar nu ändras inte hindrar att — när motsvarande regler

för fast egendom ändras i en framtid — erforderlig samordning då sker av

dessa beskattningsregler.

1 några remissyttranden har gjorts gällande att den ytterligare beskattning

av värdestegringsvinster på aktier som anses önskvärd bör ske via förmö­

genhets-, arvs- och gåvoskatter. Såsom jag framhållit i direktiven för utred­

ningen kan en viss beskattning av icke realiserade kapitalvinster sägas äga

rum genom den årliga förmögenhetsskatten och arvskatten. Dessa skatter

beräknas på värdet av tillgångarna inklusive den värdestegring som skett.

Det ligger emellertid i sakens natur att en förmögenhets-, arvs- eller gåvo­

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

104

skatt skall beräknas på verkliga värdena och någon speciell beskattning av

värdestegringsvinster är inte åsyftad genom dessa skatter. Vill man beskatta

värdestegringen under året på vissa tillgångar måste denna värdestegring

beräknas. Detta är, om än i och för sig ofta komplicerat, likväl jämförelse­

vis lätt om det är fråga om börsnoterade aktier och om den skattskyldiges

innehav av sådana aktier varit någorlunda oförändrat under året. Beräk­

ningen blir däremot svår att göra om hans innehav under året växlat eller

om det gäller tillgångar för vilka inte finns någon marknadsmässig note­

ring. Oavsett de rent tekniska svårigheterna att utforma en beskattning av

orealiserade värdestegringsvinster bör beskattningen enligt min mening i

princip inte ske förrän avyttring ägt rum och därmed medel för skattens er­

läggande blivit disponibla.

Om man av bl. a. fördelningspolitiska skäll anser det rimligt att vinster

vid aktieförsäljningar beskattas i större utsträckning än nu sker, är det na­

turligt att man inför en i tiden obegränsad vinstbeskattning. En sådan

beskattning torde därjämte sannolikt bäst tillgodose kravet på rörlighet på

aktiemarknaden. En tidsbegränsning skulle kunna motiveras endast av

praktiska skäl med hänsyn till svårigheterna att beräkna vinsterna när lång

tid förflutit mellan inköp och försäljning. Jag ansluter mig därför helt till

aktievinstutredningens uppfattning, att aktievinstbeskattningen i princip

bör vara obegränsad i tiden.

Det ligger dock i sakens natur att en i tiden obegränsad beskattning måste

leda till vissa tekniska besvärligheter såväl för de skattskyldiga som för

skattemyndigheterna. Utredningen har sökt hålla dessa svårigheter inom

snäva gränser. Den av utredningen förordade schablonregeln — som inter­

nationellt sett synes vara en hittills icke prövad lösning — erbjuder bety­

dande fördelar från enkelhetssynpunkt. När jag i det följande i vissa av­

seenden frångår utredningens förslag, utgör detta närmast en vidareutveck­

ling av utredningens tankegångar i syfte att ytterligare förenkla systemet

med en icke tidsbegränsad beskattning.

Jag delar den uppfattning som allmänt kommit till uttryck i remissytt­

randena att deklarations- och kontrollsvårigheterna i vissa fall kan bli stora

om beskattningen skall grundas på den exakt uträknade vinsten. Även de av

utredningen föreslagna övergångsbestämmelserna blir besvärliga vid till-

lämpningen på grund av svårigheterna att fastställa ett marknadspris den

31 december 1965 för andra tillgångar än börsnoterade aktier. Om man,

som förordas i några yttranden, skulle räkna beskattningsperioden i arvs-

tallen från tidpunkten för arvet och införa medeltalsberäkningar av olika

slag torde reglerna likväl bli svåra att tillämpa och kontrollera. Eftersom

aktieägandet kan förväntas bli relativt spritt genom aktiesparklubbar och

på annat sätt, måste reglerna vara lätta att förstå och tillämpa.

Utredningen har som nämnts anvisat en väg att lösa de praktiska proble­

men vid tillämpningen genom att föreslå en schablonregel. Vinsten skall

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

105

enligt förslaget beräknas till viss procent av försäljningspriset. Även denna

schablonregel har kritiserats av remissinstanserna. Man har framhållit att

beskattning enligt denna regel sker oberoende av om försäljningen lämnat

vinst eller förlust och att beskattningen blir förhållandevis lägre ju större

vinsten är.

Det ligger i sakens natur att en schablonmässigt beräknad vinst kan vara

större eller mindre än den verkliga. Det är emellertid inte något nytt i vårt

skattesystem att man av praktiska skäl beräknar inkomsten enligt schablon.

Jag kan erinra om den schablonregel som gäller vid beräkning av inkomst

av vissa fastigheter. Möjligheterna att beräkna inkomsten schablonmässigt

är givetvis helt annorlunda när det gäller inkomst av fastighet än när det

gäller inkomst av aktieförsäljningar. Huruvida en schablonmässigt beräk­

nad vinst enligt utredningens förslag sett över en längre period blir till för­

del eller nackdel för en viss aktieägare kan man inte generellt bedöma. Det

beror på hur värdet förändrats på de värdepapper han försålt.

Enligt min mening bör dock den av utredningen föreslagna schablonme­

toden för vinstberäkningen kunna göras till huvudregel när de tillgångar

som försäljs innehafts viss längre tid och svårigheter att beräkna anskaff­

ningskostnaden därför kan antas föreligga. Till fragan hur lång den tid bör

vara inom vilken beskattningen skall grundas på den verkliga vinsten åter­

kommer jag i det följande. Schablonregeln kan emellertid inte gälla gene­

rellt. Vissa undantag från densamma måste föreskrivas. Även till denna

fråga skall jag återkomma.

När det gäller att avväga storleken av procentsatsen vid schablonmetoden

måste hänsyn tas till flera faktorer. I princip bör procentsatsen vara så av­

vägd att man får en skälig beskattning av vinsterna vid en kursstegring som

motsvarar den genomsnittliga kursstegringen för de värdepapper scha­

blonregeln skall omfatta. En sådan genomsnittlig kursstegring kan möj­

ligen uppskattas om man gör bedömningen på grundval av utvecklingen

under en gången tid. Men den framtida kursutvecklingen är svår att be­

döma. Jag hänvisar till vad aktievinstutredningen anfört i sitt betänkande

i denna fråga (s. 219). Utredningen har för sin del kommit till att en

procentsats, som beräknas på försäljningspriset, bör sättas till 10. Om

kursstegringen är 50 %, får man med denna procentsats samma skatte­

effekt som enligt utredningens huvudregel, alltså 30 % av vinsten.

Enligt min mening bör procentsatsen vid beräkning på försäljnings­

priset inte sättas lägre än 10. Man bör hålla i minnet att det som gör nu­

varande regler för beskattning av realisationsvinster på aktier särskilt otill­

fredsställande från fördelningspolitiska synpunkter är det förhållandet

att de större vinsterna, dvs. vinster som är stora i förhållande till köpe­

skillingen, i regel uppkommer och realiseras först efter femårsperioden.

Procentsatsen måste avvägas så alt man får en skälig beskattning av dessa

vinster. Ä andra sidan kommer schablonregeln att tillämpas även när

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

106

vinsterna är relativt små i förhållande till köpeskillingen. Vidare bygger

systemet på att någon exakt beräkning av vinster och förluster inte skall

göras. Detta innebär att något avdrag för förluster inte kan medges när

förlusterna uppkommer efter så lång tid att schablonregeln skall tillämpas

vid beräkning av skattepliktig realisationsvinst. Hänsyn till allt detta måste

tas vid fastställandet av procentsatsen. Även osäkerheten i fråga om den

framtida kursutvecklingen talar för en viss försiktighet vid avvägningen.

Jag har därför stannat för att förorda att procentsatsen nu sätts till 10.

Man måste räkna med att ett system som det nu föreslagna, vilket är oprö­

vat även internationellt sett, kan behöva överses efter viss tid med ledning

av de erfarenheter som då vunnits.

Även en procentsats av 10 vid tillämpning av schablonregeln kan emel­

lertid i vissa fall innebära en oskäligt hård beskattning. Framför allt

gäller detta när försäljningen skett med förlust eller med en vinst som är

relativt liten i förhållande till köpeskillingen. Att schablonregeln inte bör

tillämpas när försäljningen inte gett vinst är uppenbart. Däremot ligger

det som jag redan framhållit i schablonregelns natur att den inte tar hän­

syn till storleken av vinsten. Jag anser dock att man bör från schablonme­

toden ta undan sådana försäljningar där vinsten är liten i förhållande till

köpeskillingen.

Man får givetvis ett från rättvisesynpunkt mera tillfredsställande system

om man i enlighet med utredningens förslag inför en valrätt mellan en

beskattning enligt schablonmetod och en beskattning av den exakt beräk­

nade vinsten. Schablonmetoden skulle då utgöra huvudregeln men den

skattskyldige hade rätt att — om han kunde och ville prestera en exakt

vinstberäkning —- få den skattepliktiga vinsten beräknad till viss procent

av den verkliga vinsten. Skillnaden mellan detta system och det av utred­

ningen föreslagna med 30 % av vinsten som huvudregel och schablonme­

toden som alternativregel är dock inte så stor. Man är tillbaka till ett system

som av så gott som samtliga remissinstanser förklarats vara alltför kompli­

cerat för skattskyldiga och taxeringsmyndigheter.

De undantag från schablonregeln, som skall gälla, måste därför även

de utformas i viss mån schablonmässigt. Bestämmelserna synes böra ut­

formas så att — när så lång tid förflutit från förvärvet att schablonregeln

blir tillämplig — skattepliktig realisationsvinst skall beräknas till 10 %

av försäljningspriset, om inte den skattskyldige kan göra sannolikt att

försäljningen skett utan vinst eller med en vinst som är relativt liten i

förhållande till försäljningspriset. Jag anser mig kunna förorda att scha­

blonregeln skall tillämpas först när vinsten överstiger 5 % av försäljnings­

priset.

Vad jag nu föreslagit innebär att vinster som inte överstiger 5 % av

försäljningspriset lämnas obeskattade. Skillnaden mellan de sålunda före­

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

107

slagna reglerna och de nu gällande är, att de större vinsterna beskattas

även när försäljningen sker mer än fem år efter förvärvet medan mindre

vinster — liksom nu är fallet med alla vinster — lämnas obeskattade. Från

fördelningspolitiska synpunkter synes detta vara en godtagbar lösning.

Den skattskyldige skall sålunda -— om han vill undvika beskattning en­

ligt schablonmetoden -— göra sannolikt att försäljningen inneburit förlust

eller gett vinst som inte överstiger 5 % av försäljningspriset. Beträffande

den bevisning man här kan kräva vill jag framhålla följande. Det har i

remissyttrandena och i den allmänna debatten konstruerats exempel på

de svårigheter som i mera komplicerade fall kan uppkomma vid beräk­

ning av vinst eller förlust när aktievinstbeskattningen är i tiden obegränsad.

Detta hindrar inte att vinsten eller förlusten är relativt lätt att beräkna

i många, kanske i flertalet fall. Det bör sålunda i regel inte vara så svårt

för den som säljer aktier i ett familjebolag att göra sannolikt att vinsten

icke överstigit 5 % av försäljningspriset, om så är fallet. När det gäller

aktier i börsnoterade företag bör bedömningen i de mera komplicerade

fallen kunna göras med ledning av den kursutveckling aktierna under­

gått och de uppgifter som lätt kan inhämtas om nyemissioner och fond­

emissioner under innehavstiden. En mera exakt beräkning av vinsten blir

nödvändig endast i gränsfallen, dvs. när det är tveksamt om vinsten är så

stor i förhållande till försäljningspriset att schablonmetoden skall tillämpas.

Det finns dock knappast anledning anta att dessa gränsfall skall bli så

många att de innebär något större problem för skattskyldiga eller taxe­

ringsmyndigheter. I regel torde det vara relativt lätt att konstatera om

vinsten varit större eller mindre än 5 % av försäljningspriset. Bevis­

bördan måste givetvis ligga hos den skattskyldige. Det är nämligen han

som har tillgång till bevismaterialet. Som framgår av vad jag anfört, är det

här fråga om en sannolikhetsbevisning och inte om en exakt vinstberäk­

ning.

Schablonregeln skall gälla även vid beräkning av vinst på försålda teck­

ningsrätter och fondandelar när dessa hänför sig till aktier som innehafts

under så lång tid att schablonregeln är tillämplig om aktierna försäljs.

Också i fråga om försålda teckningsrätter och fondandelar skall vinsten

vara skattefri om den skattskyldige gör sannolikt att den uppgått till

högst 5 % av försäljningspriset. Främst för att begränsa de fall då under­

sökning av vinstens storlek kan bli aktuell när det gäller försäljning av

teckningsrätter och fondandelar o. d., förordar jag att från den schablon­

mässigt beräknade vinsten under ett och samma beskattningsår skall få

avdras ett belopp av 500 kronor. För äkta makar som samtaxeras bör av­

draget beräknas gemensamt för dem båda.

Det är givet att man i ett system som det nu föreslagna får vissa »trös­

kel »effekter. Om vinsten något överstiger 5 % av försäljningspriset blir

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

108

schablonregeln tillämplig. Uppgår vinsten till 5 % eller är den lägre blir

vinsten helt skattefri. En sådan effekt är emellertid ofrånkomlig om man

inte vill komplicera systemet ytterligare.

Schablonregeln bör emellertid som jag redan framhållit tillämpas först

när så lång tid förflutit från förvärvet att man har anledning anta att mera

betydande svårigheter uppkommer att beräkna anskaffningskostnaden. Den

tid under vilken beskattningen skall grundas på den exakt beräknade vin­

sten synes inte böra vara längre än f. n. gäller, dvs. fem år. Sätts tidrymden

längre torde svårigheter ofta uppkomma att beräkna vinster och förluster,

t. ex. för medlemmar i de allt vanligare aktiesparklubbarna, när fond- och

nyemissioner förekommit. Jag förordar därför att beskattningen — liksom

hittills varit fallet — grundas på en exakt resultatberäkning under de fem

första åren och att vinsten därefter beräknas enligt schablonmetoden. Det

förhållandet att deklarationerna för fysiska personer f. n. förvaras i sex år

talar även för att bibehålla nuvarande femårsperiod.

Detta förslag innebär att vinster på aktier och likartade tillgångar liksom

nu beskattas på grundval av den verkliga vinsten om avyttringen sker inom

fem år från förvärvet. Fråga uppkommer då om man för denna period har

anledning ändra gällande beskattningsregler. Ett skäl härför skulle vara

ett önskemål att genom en ändring av reglerna framkalla en ökad rörlighet

på aktiemarknaden. En viss sådan effekt skulle man sannolikt få om man

som utredningen föreslår sänker den andel av vinsten, som skall beskattas,

till 30 % redan efter två år. Enligt min mening är dock betydelsen av denna

effekt inte så stor att man har anledning frångå nu gällande beskattnings­

regler under den första femårsperioden. Förhållandet hade varit ett annat

om 30-procentsregeln i enlighet med utredningens förslag skulle gälla även

efter femårsperioden. Det synes också av praktiska skäl vara en fördel att

beskattningsreglerna under den första femårsperioden liksom f. n. är i prin­

cip desamma för all lös egendom. Förslaget innebär att om försäljning sker

då en aktie innehafts fyra men ej fem år beskattas 25 % av vinsten. Sker

försäljningen efter fem år beräknas skattepliktig realisationsvinst enligt

schablonmetoden om vinsten överstiger 5 % av försäljningspriset. En be­

skattning enligt schablonmetoden kan, beroende på kursutvecklingen för

aktien i fråga, innebära en hårdare beskattning än 25 % av vinsten. Om så

är fallet har den skattskyldige vid utgången av femårsperioden att välja

mellan att sälja med en beskattning av 25 % av vinsten eller att behålla

aktien med risk att vid en framtida beskattning få vinsten beräknad enligt

schablonmetoden. Valet blir bl. a. beroende av vilka alternativa placerings-

möjligheter den skattskyldige har.

En olikhet i beskattningsreglerna måste dock gälla för aktier och likarta­

de tillgångar, å ena sidan, och övrig lös egendom, å andra sidan, även under

den första femårsperioden. Eftersom aktievinstbeskattningen blir i tiden

obunden kan skillnaden mellan onerösa och icke onerösa fång ej kvarstå.

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1900

109

F. n. gäller att ett dödsbo kan skattefritt försälja aktie som den avlidne

innehaft vid dödsfallet även om denne köpt aktien kortare tid än fem år

före dödsfallet. Dödsboets förvärv är nämligen inte sådant som grundar

skattepliktig realisationsvinst. Motsvarande gäller den som ärvt aktie. Döds­

boet och arvingen bör emellertid enligt min mening beskattas efter samma

principer som skulle gällt för den avlidne om denne levat och själv avyttrat

aktien. På motsvarande sätt bör den som säljer aktie, som han erhållit i

gåva, beskattas som om givaren fortfarande ägt aktien och avyttrat den­

samma. Detta överensstämmer med utredningens förslag. Om schablonre­

geln blir obligatorisk efter fem år, behöver det förhållandet att man i fråga

om aktier, som den skattskyldige ärvt eller fått som gåva, går tillbaka till

tidigare ägares onerösa fång i regel inte medföra några komplikationer. I

flertalet fall torde innehavstiden komma att överstiga fem år och schablon­

regeln blir då tillämplig. När det gäller försäljning av aktier som erhållits i

arv eller gåva kommer det i vissa fall att vara svårare för den skattskyldige

att göra sannolikt att vinsten vid försäljningen inte överstigit 5 % av för­

säljningspriset eftersom vinsten skall beräknas med utgångspunkt från

tidigare innehavares onerösa fång. Detta förhållande anser jag dock inte

utgöra tillräckligt skäl för att frångå utredningens förslag att vinstberäk­

ningen i princip skall ske med utgångspunkt från tidigare innehavares an­

skaffningskostnad.

Det har i några yttranden framhållits att det inte skulle vara godtagbart

att ett dödsbo beskattas för vinst vid försäljning av aktier om försäljningen

är framtvingad av att arvskatten måste betalas. Gentemot detta vill jag

framhålla att motsvarande beskattning skulle ha skett om arvskatten kun­

nat betalas av andra medel och arvingen senare sålt aktierna i fråga. Oav­

sett svårigheterna att i det enskilda fallet avgöra motivet för en försäljning

anser jag därför att det inte finns anledning att undanta dylika försäljning­

ar från beskattning.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att arv, testamente, gåva, bodel­

ning och liknande fång inte heller enligt mitt förslag skall i och för sig ut­

lösa vinstbeskattning. Sålunda blir vinstbeskattning inte aktuell, när aktie

vid skifte av dödsbo övergår till dödsbodelägare. Först när dödsbodelägare

avyttrar en aktie som tillfallit honom aktualiseras vinstbeskattningen, och

då anses det enligt mitt förslag, som om dödsbodelägaren förvärvat aktien

genom den avlidnes onerösa fång.

Förlust som uppkommer vid avyttring av aktier eller likartade tillgångar

något av de första fem åren från förvärvet bör i enlighet med nu gällande

regler få dras av från realisationsvinst som uppkommit under samma år

som förlusten. Avdrag bör få ske även mot vinst som beräknats enligt

schablon. Förlust som uppkommer efter femårsperioden får däremot, som

redan framhållits, inte dras av. Hänsyn till sådan förlust får anses ha tagits

vid avvägningen av den föreslagna procentsatsen i schablonregeln. Någon

8 Bihang till riksdagens protokoll 1006. 1 samt. Nr VO

110

rätt till förlustutjämning mellan olika år finns inte f. n. när det gäller

realisationsförluster. Den nu föreslagna utvidgningen av aktievinstbeskatt-

ningen synes inte motivera någon ändring i detta hänseende.

Om schablonmetoden blir obligatorisk på sätt jag nu förordat, kan det

göras gällande att beskattningen mera får karaktär av en omsättningsskatt

eller en avgift än av en vinstbeskattning i egentlig mening. Några remiss­

instanser har också ifrågasatt om man inte, i stället för att beskatta vinsten

vid försäljningar av aktier, bör ta ut en stämpelavgift e. d. Jag anser det

emellertid uteslutet alt för försäljningar under den första femårsperioden

övergå från inkomstbeskattning till en stämpelavgift. Det är dock här fråga

om en inkomst som bör beskattas enligt i huvudsak de principer som gäller

för annan inkomst. Att införa en stämpelavgift enbart för de fall när av­

yttringen sker fem år eller mera efter förvärvet torde av praktiska skäl

knappast kunna ifrågakomma. Om en stämpelavgift infördes skulle man

därför vid försäljningar under de första fem åren få såväl stämpelavgift som

inkomstbeskattning. Därtill kommer att en stämpelavgift måste utgå oavsett

om försäljningen gett vinst eller förlust. Enligt min mening synes det vara

i princip riktigt att den progressiva beskattningen får påverka storleken

av även den skatt som skall erläggas för vinst som uppkommer efter fem­

årsperioden även om denna vinst av praktiska skäl beräknas enligt schablon.

Jag har därför inte heller ansett mig kunna förorda att aktievinstbeskatt-

ningen sker efter en »flat rate», dvs. en särskild skatteskala proportionell

mot vinsten eller mot försäljningspriset. Det sagda behöver emellertid inte

hindra att, om man i en framtid får bättre förutsättningar från kontrollsyn­

punkt för uttagande av en stämpelavgift, man prövar om en sådan avgift

delvis kan ersätta inkomstbeskattningen av vinster på aktieförsäljningar.

Om den nu utgående stämpelavgiften skall bibehållas eller ej är en fråga

som prövas av aktiefondsutredningen.

När det gäller frågan om vilka tillgångar som jämte aktier bör omfattas

av de speciella realisationsvinstskattereglerna kan jag i huvudsak ansluta

mig till utredningens förslag. Om mindre vinster liksom nu lämnas obeskat­

tade efter femårsperioden föreligger inte någon anledning att undanta spe­

ciella typer av aktier, t. ex. limiterade preferensaktier. Jag anser dock att

man tills vidare inte bör skärpa vinstbeskattningen när det gäller aktier i

bostadsaktiebolag och andelar i bostadsföreningar.

Jag kan i likhet med aktiefondsutredningen ansluta mig till aktievinst-

utredningens uppfattning att det inte gärna kan ifrågakomma att nu från

den föreslagna aktievinstbeskattningen undanta andelar i s. k. aktiefonder

i form av andelsbevis och aktiefondsbevis. Vad angår vinstbeskattningen av

de aktier som ingår i en aktiefond är dessa enligt gällande rätt underkas­

tade de vanliga beskattningsreglerna och även dessa försäljningar bör om­

fattas av de speciella bestämmelserna för aktievinster. De förslag som ak­

tiefondsutredningen kan komma att framlägga beträffande aktiefonder kan

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år J966

111

dock föranleda att beskattningsfrågan för dessa fonder och för delägarna i

dem får tas upp till ny prövning.

Det har i inånga yttranden, främst från näringslivets sida, understrukits

att utredningens förslag till aktievinstbeskattning skulle få allvarliga verk­

ningar i fråga om företagens kapitalförsörjning. Det är naturligt att man

inför hotet av en utökad beskattning överdriver de skadeverkningar skatten

kan få från olika synpunkter. Att den utökade beskattningen inte kan vara

helt utan effekt i fråga om aktiekurserna och därigenom även i fråga om

bolagens möjligheter att verkställa nyemissioner är givetvis troligt. Däremot

är det knappast sannolikt att denna trots allt begränsade skattereform skulle

få så allvarliga konsekvenser som utmålas i vissa yttranden. Flertalet aktie­

köpare torde sedan länge vara inställda på en utökad vinstbeskattning. Ett

genomförande av utredningens förslag bör därför knappast i och för sig

vara ägnat att medföra några avsevärda kurssänkningar. Däremot skulle ett

inhiberande av skatteförslaget sannolikt leda till kursstegringar.

De avvikelser från utredningens förslag som jag nu förordat torde inte

behöva ändra beskattningsreglernas eventuella effekt i fråga om företagens

kapitalförsörjning. Det förhållandet att schablonregeln blir obligatorisk

torde vara en fördel för de mera progressiva företagen. Eftersom skatten

blir förhållandevis lägre ju större värdestegringen är bör aktieägarnas in­

tresse än mer inrikta sig mot dylika företag. Det är enligt min mening föga

troligt att en i tiden utsträckt beskattning i nu föreslagen form skall i nämn­

värd mån minska intresset för aktiesparandet.

En i tiden obegränsad beskattning av aktievinster kan emellertid tänkas

få en hämmande inverkan på strukturrationaliseringar inom näringslivet

i det fall en sammanslagning av företag kan föranleda vinstbeskattning. En

sådan effekt av en utökad beskattning anser jag i princip bör om möjligt

undvikas. Skatt enligt schablonmetoden bör därför inte utgå när organisa-

tionsaktier flyttas mellan företag inom en koncern eller när köp och för­

säljningar av aktier och i undantagsfall andelar har direkt samband med

en från allmänna synpunkter önskvärd strukturrationalisering. Den nu

gällande friheten från realisationsvinstbeskattning vid fusion mellan hel-

ägda bolag bör givetvis kvarstå.

Undantagsbestämmelsen för överföringar av organisationsaktier mellan

företag i en koncern synes lämpligen kunna intas i 35 § 4 mom. KL. Med

koncern avses här ett moderföretag, som skall vara aktiebolag eller ekono­

misk förening, och dess dotterföretag. Hur aktierna eller andelarna i mo­

derföretaget innehas — av fysiska personer, handelsbolag, stiftelse etc. —

har inte någon betydelse för bedömningen. Huruvida två företag skall anses

tillhöra samma koncern får avgöras med ledning av aktiebolagslagens reg­

ler om koncernföretag. Dotterförelag bör dock kunna vara aktiebolag, eko­

nomisk förening eller handelsbolag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

112

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år J966

Det är däremot inte möjligt att i lagtext närmare ange de fall då en för­

säljning skall fritas från beskattning enligt schablon, därför att beskatt­

ningen kan anses hindra en från allmänna synpunkter önskvärd struktur­

rationalisering. Möjlighet bör därför finnas att befria från vinstbeskattning i

sådana fall. Dispens skall givetvis inte medges i alla de fall då försäljningen

leder till att två företag sammanslås. Det måste bli en bedömning från fall

till fall. Om köpeskillingen lämnas i form av aktier i det andra företaget

torde i regel förutsättningar för dispens få anses föreligga. Betalas köpe­

skillingen i likvida medel har man däremot anledning ställa större krav på

att det är fråga om en sådan från allmän synpunkt angelägen strukturra­

tionalisering som bör medföra skattefrihet. Skattebefrielsen bör gälla endast

vinster som beräknas enligt schablonregeln.

Dispenser av detta slag bör, åtminstone tills vidare, ankomma på Kungl.

Maj :t. Om emellertid erfarenheterna av dispensgivningen skulle ge vid han­

den att den lämpligen kan delegeras till riksskattenämnden eller annan

central myndighet bör Kungl. Maj :t ha rätt att besluta om sådan delega­

tion. Ansökan om dispens bör inges av de berörda företagen eller ett av

dem för aktie- eller andelsägarnas räkning. Då en sådan ansökan ofta kan

komma att innehålla uppgifter, som vid den tidpunkt då ansökan inges

inte bör bli offentliga, bör sådan ansökan vara hemlig på samma sätt som

t. ex. ansökan om förhandsbesked i taxeringsfråga. Förslag till ändring i

lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma

allmänna handlingar kommer att framläggas av chefen för justitiedeparte­

mentet.

Frånsett de fall då fråga är om en omflyttning av organisationsaktier in­

om en koncern och då en försäljning är att betrakta som ett led i en struk­

turrationalisering bör några undantag från tillämpningen av schablonre­

geln inte finnas. Det sagda innebär att bl. a. även en försäljning av aktier

i fåmansbolag blir föremål för beskattning om inte försäljningen ingår som

ett led i strukturrationalisering och av den anledningen bör befrias. Något

speciellt undantag för tvångsförsäljningar som inte är föranledda av struk­

turrationalisering anser jag inte motiverat. Skattepliktig realisationsvinst

bör dock vid sådan försäljning inte beräknas till högre belopp än 10 % av

försäljningspriset även om avyttringen sker inom fem år från förvärvet.

Utredningens förslag att undanta försäljningar efter femårsperioden av

aktier i fåmansbolag när försäljningen omfattar mer än 50 % av aktierna

och försäljningen sker till en köpare kan jag inte tillstyrka. Såsom bl. a.

riksskattenämnden framhållit beskattar man en enskild rörelseidkare, när

han säljer sin rörelse, för dolda reserver i inventarier och lager och för vad

han får för goodwill. Det är därför knappast motiverat att undanta alla

försäljningar av aktier i familjebolag. Det förhållandet att köparen av ak­

tierna inte får något ökat avskrivningsunderlag vid taxeringen är inte nå­

gon anledning att frita säljaren från realisationsvinstbeskattning. Undan­

114

fall av utskiftning från aktievinstbeskattningen. Jag vill erinra om att det

inte är helt ovanligt att aktier i förlustbolag byter ägare. De nya aktieägar­

na avser då ofta att tillföra bolaget vinstmedel vilka i samband med bolagets

upplösning kan utskiftas till aktieägarna utan utskiftningsskatt. Även om

realisationsvinstbeskattningen inte utgör någon ersättning för utebliven

dubbelbeskattning anser jag dock inte några skäl föreligga att i sådana fall

befria från realisationsvinstbeskattningen.

Bifalls mitt förslag att skattefrihet för realisationsvinst skall kunna med­

ges genom dispens när beskattningen utgör ett hinder för en önskvärd

strukturrationalisering, föreligger möjlighet medge befrielse från realisa­

tionsvinstbeskattning då ett bolag upplöses efter fusion enligt 175 och 176 §§

aktiebolagslagen. En sådan fusion är ofta ett led i en strukturrationalisering.

Det bör enligt min mening knappast ifrågakomma att införa en ytterligare

dispensmöjlighet för de fall då ett bolag upplöses.

Om man inför en i tiden obegränsad vinstbeskattning på aktier och lik­

nande tillgångar kan det göras gällande att man skapar en dold skatteskuld

i sådana tillgångar eftersom en försäljning inte kan ske utan skatt om för­

säljningen ger vinst. Att hänsyn till sådan framtida skatteskuld skulle tas

vid den årliga förmögenhetsberäkningen anser jag uteslutet. Däremot har

frågan om avdrag för latent skatteskuld vid arvsbeskattningen aktualiserats

i andra sammanhang och denna fråga synes böra utredas i samband med en

kommande översyn av arvs- och gåvobeskattningen.

Det må slutligen framhållas att realisationsvinst vid försäljning av vissa

aktier i bolag, som bildats i samband med upplösning av fideikommiss, en­

ligt förordningen den 6 december 1963 (nr 587) om inkomstbeskattning av

fideikommissbo, m. m. inte skall anses som skattepliktig. Någon ändring av

denna undantagsbestämmelse bör inte nu ske.

De nya bestämmelserna bör gälla fr. o. m. 1967 års taxering och avse för­

säljningar efter den 30 juni 1966. Schablonregeln blir sålunda tillämplig

vid försäljning efter nämnda dag även för sådana aktier och likartade till­

gångar som före den 1 juli kunnat försäljas utan någon beskattning. Veder­

börande ägare har sålunda att välja mellan att sälja före nämnda dag eller

behålla värdepapperen och vid en senare försäljning bli beskattad enligt de

nya reglerna.

Det av mig nu förordade systemet för aktievinstbeskattning torde i fråga

om skatteutfallets storlek inte mera avsevärt avvika från utredningens för­

slag. Man har sålunda anledning anta att skatteintäkterna kan komma att

öka med omkring 100 milj. kr. per år, varav 70 milj. kr. kan beräknas till­

falla staten och 30 milj. kr. kommunerna.

Den föreslagna skärpningen av aktievinstbeskattningen har, som jag re­

dan framhållit, ett fördelningspolitiskt syfte. Det förhållandet att en i tiden

Kungl. Maj. ts proposition nr 90 år 1966

115

obegränsad beskattning av aktievinster kan i någon mån försvåra företa­

gens kapitalanskaffning via aktiemarknaden utgör inte tillräckligt skäl för

att avstå från denna reform som måste bedömas som riktig och angelägen.

Eventuellt får man vidta andra åtgärder för att eliminera eller mildra ej

önskvärda effekter av de föreslagna reglerna.

År 1960 antogs en provisorisk förordning, den s. k. Annell-lagen, i syfte

att underlätta företagens kapitalanskaffning genom nyemissioner. Enligt den­

na förordning medges avdrag vid taxeringen under sex år för viss utdelning

på nyemitterade aktier. Förordningens giltighetstid förlängdes genom be­

slut av 1964 års riksdag t. o. m. 1977 års taxering. Erfarenheterna av denna

lagstiftning synes ha varit goda och det torde därför vara anledning att nu

överväga permanenta regler. I och för sig ligger det inom företagsskatte-

utredningens uppdrag att överse denna lagstiftning. Enligt vad jag inhämtat

är emellertid utredningen f. n. sysselsatt med att utforma förslag till ändrade

avskrivningsregler beträffande fast egendom. Då gällande avskrivningsreg-

ler på detta område sedan länge ansetts otillfredsställande och i behov av

översyn bör utredningen enligt min mening koncentrera sitt arbete på denna

svåra och tidskrävande uppgift och avge betänkande i ämnet när förslag

har utarbetats. Det är min avsikt att inom finansdepartementet låta verk­

ställa en översyn av Annell-lagen och utarbeta förslag till de permanenta

regler som bör ersätta denna lagstiftning. Eventuellt kan förslag om nya

bestämmelser föreläggas 1967 års riksdag.

Jag förordar slutligen att bestämmelserna i 35 § 2 mom. andra stycket

KL ändras så att den av skatteflyktskommittén påtalade luckan täpps till.

Jag hänvisar till den redogörelse jag i det föregående lämnat för kommit­

téns förslag.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t genom

proposition föreslår riksdagen att anta inom finansdepartementet upprät­

tade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 35 § 2 och 4 mom. kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370);

2) förordning om ändring i förordningen den 30 november 1951 (nr 763)

angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­

stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta pro­

tokoll utvisar.

Ur protokollet:

Göran Sellvall

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

Bilaga

Aktievinstutredningens förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 35 § 2 och 4 mom. samt punkten 2 av anvisning­

arna till 36 § kommunalskattelagen den 28 september 1928i skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives ävensom att i samma lag skall fogas,

till 35 § ett nytt 6 mom., till anvisningarna till 35 § en ny punkt 7 och till

anvisningarna till 36 § en ny punkt 5 av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

35 §.

2 mom. Till intäkt —------------------

Har egendom, som skattskyldig er­

hållit såsom gåva av make eller skyl­

deman, av givaren förvärvats genom

fång, som ovan sägs, skall frågan om

och i vad mån skattepliktig realisa­

tionsvinst skall anses föreligga bedö­

mas med hänsyn till sistnämnda

fång. Motsvarande skall gälla om ma­

ke vid bodelning i anledning av and­

ra makens död erhållit egendom, som

förstnämnde make före äktenskapets

ingående eller under äktenskapet för­

värvat genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång, eller om make vid

bodelning av annan anledning än

andra makens död erhållit egendom,

som någondera maken före äkten­

skapets ingående eller under äkten­

skapet förvärvat genom köp, byte el­

ler därmed jämförligt fång. 1

(Föreslagen lydelse)

35 §.

tid (realisationsvinst).

Har egendom, som skattskyldig er­

hållit såsom gåva av make eller skyl­

deman, av givaren förvärvats genom

fång, som ovan sägs, skall frågan om

och i vad mån skattepliktig realisa­

tionsvinst skall anses föreligga bedö­

mas med hänsyn till sistnämnda

fång. Motsvarande skall gälla om

make vid bodelning i anledning av

andra makens död erhållit egendom,

som förstnämnde make före äkten­

skapets ingående eller under äkten­

skapet förvärvat genom köp, byte el­

ler därmed jämförligt fång, eller om

make vid bodelning av annan anled­

ning än andra makens död erhållit

egendom, som någondera maken före

äktenskapets ingående eller under

äktenskapet förvärvat genom köp,

byte eller därmed jämförligt fång.

Aktie, som erhållits genom arv, tes­

tamente, gåva, bodelning eller annat

med köp eller byte icke jämförligt

1 Senaste lydelse av 35 § 2 och 4 mom. se 1959:127 samt av punkt 2 av anvisningarna till 36 $

se 1951:761.

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

(Nuvarande lydelse)

Har jordbruksfastighet — ------------

4 mom. Vinst, som uppkommit ge­

nom att fast eller lös egendom tagits

i anspråk genom expropriation eller

liknande förfarande eller eljest av­

yttrats under sådana förhållanden,

att tvångsförsäljning som nyss sagts

måste anses vara för handen, är ic­

ke i något fall att anse som skatte­

pliktig realisationsvinst, dock att

skatteplikt enligt eljest gällande reg­

ler föreligger därest det skäligen kan

antagas, att avyttringen skulle ägt

rum även om tvång icke förelegat.

Vad nu sagts skall äga motsvarande

tillämpning beträffande realisations­

vinst vid upplåtelse av nyttjanderätt

eller servitutsrätt till fastighet för

obegränsad tid mot engångsersätt­

ning.

Såsom skattepliktig

(Föreslagen lydelse)

vilken annan andelsrätt än aktie

hänför sig.

- — nämnda del.

4 mom. Vinst, som uppkommit ge­

nom att fast eller lös egendom tagits

i anspråk genom expropriation eller

liknande förfarande eller eljest av­

yttrats under sådana förhållanden,

att tvångsförsäljning som nyss sagts

måste anses vara för handen, är ic­

ke i något fall att anse som skatte­

pliktig realisationsvinst, dock att

skatteplikt enligt eljest gällande reg­

ler föreligger därest det skäligen kan

antagas, att avyttringen skulle ägt

rum även om tvång icke förelegat.

Vad nu sagts skall äga motsvarande

tillämpning beträffande realisations­

vinst vid upplåtelse av nyttjanderätt

eller servitutsrätt till fastighet för

obegränsad tid mot engångsersätt­

ning. Är enligt bestämmelserna i det­

ta stycke vinst icke att anse såsom

skattepliktig realisationsvinst, skall

dock i fråga om aktie, oavsett vilken

tid den innehafts, i stället såsom

skattepliktig realisationsvinst räknas

30 procent av vinsten.

- yttre rationalisering.

Såsom skattepliktig realisations­

vinst skall ej heller anses vinst, vil­

ken uppkommit genom avyttring av

aktier i aktiebolag, som uteslutande

eller så gott som uteslutande bedri­

ver rörelse och vari aktierna till hu­

vudsaklig del ägas eller på därmed

jämförligt sätt innehavas — direkt

eller genom förmedling av juridisk

person — av en fysisk person eller

ett fåtal fysiska personer, allt i den

mån aktierna innehafts minst fem

år och under förutsättning att avytt­

ringen skett på en gång och till sam­

me köpare samt omfattat minst hälf­

ten av samtliga aktier i bolaget.

6 mom. På yrkande av den skatt­

skyldige skall i fråga om avyttring

av aktie, i stället för 30 procent av

vinsten, såsom skattepliktig realisa­

tionsvinst räknas 10 procent av vad

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

(Nuvarande lydelse)

(Se vidare anvisningarna.)

till 36 §.

2. För att förlust å icke yrkes­

mässig avyttring av fast eller lös

egendom skall få avdragas erford­

ras, att förlusten under beskatt­

ningsåret uppkommit genom avytt­

ring av fast eller lös egendom, som

förvärvats genom köp, byte eller

därmed jämförligt fång och varit

i säljarens ägo, om det är fastighet,

under mindre än tio år och eljest

under mindre än fem år, eller, i

fråga om strömfall eller rättighet

till vattenkraft, under mindre än

femton år. Realisationsförlust be­

räknas efter samma regler, som gäl­

la för beräkning av realisationsvinst.

(Föreslagen lydelse)

som erhållits för aktien. Sistnämn­

da beräkningsgrund skall till-

lämpas även eljest i fråga om avytt­

ring av aktie, som innehafts minst

två år eller som avses i 4 mom. förs­

ta stycket, om den skattskyldige ic­

ke visar att den skattepliktiga rea­

lisationsvinsten är lägre eller att

skattepliktig realisationsvinst icke

föreligger.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 35 §.

7. Vad i 4 mom. tredje stycket

sägs angående avyttring av minst

hälften av samtliga aktier i ett aktie­

bolag skall även gälla, om flera del­

ägare tillsammans och samtidigt till

samme köpare avyttrat minst hälf­

ten av samtliga aktier. Därest ak­

tierna i bolaget varit förenade med

olika röstvärden, skall såsom förut­

sättning för vinstens undantagande

från skatteplikt, utöver vad i nämn­

da stycke sägs, gälla, att avyttringen

även omfattat aktier, vilkas sam­

manlagda röstetal motsvarat minst

hälften av röstvärdet för samtliga

aktier i bolaget.

till 36 §.

2. För att förlust å icke yrkes­

mässig avyttring av fast eller lös

egendom skall få avdragas erford­

ras, att förlusten under beskattnings­

året uppkommit genom avyttring av

fast eller lös egendom, som förvär­

vats genom köp, byte eller därmed

jämförligt fång och varit i säljarens

ägo, om det är fastighet, under mind­

re än tio år och, om det är annan

egendom än fastighet eller aktie, un­

der mindre än fem år, eller, i fråga

om strömfall eller rättighet till vat­

tenkraft, under mindre än femton

år. Realisationsförlust beräknas ef­

ter samma regler, som enligt 35 § 2,

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 90 år 1966

(Nuvarande lydelse)

Har den avyttrade egendomen in­

nehafts under sådan tid, att därest

vinst uppstått vid avyttringen, vins­

ten jämlikt 35 § skolat allenast till

viss del hava räknats till skatteplik­

tig realisationsvinst, må avdrag åt­

njutas endast för däremot svarande

del av förlusten.

Avdrag må

Avdrag är -

(Föreslagen lydelse)

3 och 4 mom. gälla för beräkning av

realisationsvinst.

Har den avyttrade egendomen in­

nehafts under sådan tid, att därest

vinst uppstått vid avyttringen, vins­

ten jämlikt 35 § 2, 3 eller 4 mom.

skolat allenast till viss del hava räk­

nats till skattepliktig realisations­

vinst, må avdrag åtnjutas endast för

däremot svarande del av förlusten.

- skattepliktig realisationsvinst,

i lotteri.

5. Vid tillämpning av 35 § 6 mom.

skall vad som erhållits för avyttrad

aktie anses motsvara avtalad köpe­

skilling efter avdrag endast för om­

kostnader för avyttringen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uPPgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall till-

lämpas i fråga om avyttring av aktie den 1 mars 1966 eller senare.

I fråga om aktie, vilken den skattskyldige förvärvat eller skall anses en­

ligt de nya bestämmelserna ha förvärvat före den 1 mars 1961, gäller föl­

jande särskilda bestämmelser. Såsom erlagd köpeskilling skall anses det be­

lopp, till vilket aktien skolat per utgången av år 1965 upptagas i allmän

självdeklaration för fysisk person. Avdrag får icke ske för utgift eller kost­

nad som hänför sig till tid före år 1966.

Vad ovan i ikraftträdandebestämmelserna sägs om aktie skall även äga

tillämpning på de andra andelsrätter, som avses i 35 § 2 mom. fjärde stycket.

Aktievinstutredningens förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 121 § taxeringsförordningen den

23 november 1956 (nr 623)

Härigenom förordnas, att 121 § taxeringsförordningen den 23 november

19561 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

121 ^§.

121 §.

Har någon------------------------ månader dömas.

Har någon i allmän självdeklara- Detsamma skall gälla, om någon i

tion eller i annan uppgift till ledning allmän självdeklaration eller i an­

för taxering uppsåtligen eller av grov nan uppgift till ledning för taxering

1 Senaste lydelse av 121 § se 1961:340.

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 90 år 1966

(Nuvarande lydelse)

oaktsamhet lämnat oriktig uppgift

rörande förmögenhet, som skolat

upptagas i deklarationen, straffes,

där ej gärningen är belagd med

straff i skattestrafflagen eller inne­

fattar ämbetsbrott, med böter, högst

trehundra kronor.

(Föreslagen lydelse)

uppsåtligen eller av grov oaktsam­

het lämnat oriktig uppgift rörande

förmögenhet, som skolat upptagas

i deklarationen, där ej gärningen är

belagd med straff i skattestrafflagen

eller innefattar ämbetsbrott.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssam­

ling.

MARCUS BOKTR. STHLM 1966 660191