Prop. 1966:127

1

\.

Kungl. Mctftts proposition nr 127 år 1966

Nr 127

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. mgiven Stockholms slott den 29 april 1966.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

3) förordning om ändring i förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

År enligt överenskommelse med utländsk stat viss intäkt undantagen från beskattning här i riket, får så­ dant avdrag som i föregående stycke sägs icke åtnjutas, såvitt skatten be­ löper å den undantagna intäkten. Därest enligt överenskommelse med utländsk stat dubbelbeskattning, så­ vitt avser visst slag av allmän skatt, helt undanröjes annorledes än ge­ nom att intäkten liärstädes undanta­ ges från skatteplikt (såsom genom avräkning av den utländska skatten från den svenska) må avdrag varom i föregående stycke sägs icke heller åtnjutas, såvitt angår dylik skatt.

(Nuvarande lydelse)

Om på grund av överenskommelse med utländsk stat dubbelbeskattning av viss intäkt kan undanröjas eller lindras, får avdrag icke åtnjutas för skatt, som omfattas av överenskom­ melsen och belöper på intäkten. Av­ ser överenskommelsen t. ex. endast statliga inkomstskatter medgives så­ ledes icke avdrag för den utländska statliga skatten i vad den belöper på intäkten. Däremot medgives i detta fall avdrag för utländsk kom­ munal skatt på intäkten.

(Föreslagen lydelse)

till

7. Till ersättning, — — —-----------Detsamma gäller — —------- ----------Såsom med utlandstillägg likställ­ da förmåner för utom riket statio­ nerad personal vid utrikesförvalt­ ningen anses fri bostad med upp­ värmning och belysning, bostads- kostnadsersättning eller däremot svarande förmån, bidrag för resa till Sverige för semester, barntillägg, ut­ bildningsbidrag, barnresebidrag, er­ sättning för hållande av bil och för- flyttningsbidrag.

till

4. Från inkomst, som häpflutit av fastighet i utlandet, får avdrag ske för vad som av inkomsten använts för fastigheten, såsom för ny- eller ombyggnad. Från inkomst, som härflutit av rörelse i utlandet, må lika­ ledes avdrag göras för vad som av inkomsten använts för rörelsen, ex­ empelvis för ny- eller ombyggnad av i rörelsen använda fastigheter och anläggningar. För att sådant avdrag må ske erfordras dock, att inkoms­ ten under beskattningsåret på ovan angivna sätt disponerats. Reserveras inkomsten för att framdeles använ-

32 §. — nya tjänstgöringsorten.

— tjänstemän anslaget.

Såsom med utlandstillägg likställ­ da förmåner anses för utom riket stationerad personal vid utrikesför­ valtningen fri bostad med upp­ värmning och belysning, bostads- kostnadsersättning eller däremot svarande förmån, bidrag för resa till Sverige för semester, barntillägg, ut­ bildningsbidrag, barnresebidrag, er­ sättning för hållande av bil och för- flyttningsbidrag samt för personal, som av staten anställts för bistånds­ verksamhet, förmåner som motsvara de nu nämnda.

38 §.

4. Intäkt av fastighet eller rörel­ se i utlandet beräknas med ledning i tillämpliga delar av vad som en­ ligt 21, 24 och 28 §§ gäller för mot­ svarande slag av fastighet eller rö­ relse inom riket.

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

anses fortfarande vara bosatt här i riket. Person, som uppehåller sig längre tid i Sverige under kringre­ sande (t. ex. en utländsk handels­ resande), anses icke på grund härav vistas stadigvarande i riket.

Huruvida en person skall bär mantalsskrivas eller ej, är således utan betydelse för frågan om hans skattskyldighet för inkomst. Ej hel­ ler avgöres frågan om omfattningen av hans skattskyldighet uteslutande med hänsyn till förhållandena den 1 november näst före det år, som närmast föregått taxeringsåret, utan avseende fästes vid omständigheter­ na under hela det år, som närmast föregått taxeringsåret, och kan i an­ ledning härav en person komma att beskattas såsom här bosatt för alle­ nast en del av samma år.

2. Verksamhet på grund av an­ ställning i svenskt företag anses ut­ övad här i riket även om tjänste­ innehavaren i och för sin tjänst måste göra tillfälliga besök utom­ lands eller under längre tid uppe­ hålla sig därstädes under kringre­ sande (t. ex. handelsresande). För­ måner, som härröra av ett förut­ varande tjänsteförhållande (pension, vissa undantagsförmåner o. s. v.) och åtnjutas av person, som icke är bosatt eller stadigvarande vistas här i riket, beskattas i Sverige, om den tidigare verksamheten huvud­ sakligen utövats härstädes. För så­ dan person föreligger däremot ej skattskyldighet för pension, livränta eller andra enligt 31 § med inkomst av tjänst likställda förmåner, som icke åtnjutas på grund av något tjänsteförhållande.

(Nuvarande lydelse)

tas här utan andra avbrott än rent tillfälliga, skall anses ha sitt egent­ liga bo och hemvist i Sverige.

(Föreslagen lydelse)

2. Verksamhet på grund av an­ ställning i svenskt företag anses ut­ övad här i riket även om tjänste­ innehavaren i och för sin tjänst måste göra tillfälliga besök utom­ lands eller under längre tid uppe­ hålla sig därstädes under kringre­ sande (t. ex. handelsresande).

Person, som icke är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige, be­ skattas här för pension, som utgår enligt lagen om allmän försäkring eller på grund av förutvarande an­ ställning eller uppdrag hos svens­ ka staten eller svensk kommun. An­ nan pension eller förmån, som utgår härifrån till sådan person på grund av förutvarande tjänst, beskattas i

Sverige, om den tidigare verksam­ heten huvudsakligen utövats här. För sådan person föreligger däremot ej skattskyldighet för annan pen­ sion än nu sagts eller för livränta eller andra enligt 31 § med inkomst av tjänst likställda förmåner, som icke åtnjutas på grund av något t j änsteförhållande.

Bestämmelsen i 53 § 1 mom. första stycket a) om skattskyldighet för

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

9

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

den som ej varit bosatt här i riket för avlöning eller annan därmed jäm­ förlig förmån eller pension, som ut­ gått på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten, gäller beträffande den som anställts av svensk utlandsmyndighet eller utom­ lands för fält projekt för bilateral biståndsverksamhet (lokalanställd ) blott om han icke är medborgare i anställning siandet. Kungl. Maj:l äger medgiva befrielse från skatt­ skyldighet, som här nämnts, för så­ dan lokalanställd i utomeuropeiskt land som icke är svensk medborgare.

till 54 §.

3. Befrielse från skattskyldighet för inkomst av anställning enligt 54 § första stycket h) medges icke i fall som avses i punkt 2 första stycket av anvisningarna till 53 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1967 men äger icke tillämpning vid 1967 års taxering eller vid eftertaxering för år 1967 eller tidigare år. Avdrag för avskrivningar på byggnader och inventarier får icke beviljas med stöd av 39 § 2 mom. i dess nya lydelse, i den mån avdrag för anskaffningskostna­ den kan anses ha åtnjutits enligt samma lagrum i dess äldre lydelse.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 är 1966

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om

statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, dels att 6 § 1 mom., 7 § och 20 § 2 mom. förord­ ningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att till nämnda förordning skola fogas fem nya paragrafer, betecknade 24, 25, 26, 27 och 28 §§, av följande lydelse, dels att före 24 § skall införas en ny rubrik av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse)

6

1 mom. Skyldighet att — —----

a) fysisk person: för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:

för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk ort för­ värvats; samt

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:

för inkomst av här belägen fastig­ het;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad in­ komst av tjänst;

för vinst å icke yrkesmässig av­ yttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fas­ tighet eller rörelse;

för slutlig skatt, fastighetsskatt eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits, i den mån avdrag därför av den skatt­ skyldige åtnjutits vid tidigare års taxeringar; samt

för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska för­ eningar ;

b) svenska aktiebolag —----------—

1 Senaste lydelse av 6 § 1 mom. se 1953: 1953: 275.

(Föreslagen lydelse)

§•

----------21 §§ sägs:

a) fysisk person: för inkomst som avses i denna förordning enligt de grunder som angivas i 53 § 1 mom. första stycket

a) kommunalskattelagen samt, så­ vitt avser tid under vilken han ej varit bosatt här i riket, för restituerad, avkortad eller avskriven allmän kommunalskatt i den mån denna påverkat storleken av avdrag enligt i § 1 mom., som åtnjutits vid ti­ digare års taxeringar, och för in­ komst genom utdelning på andelar i svenska ekonomiska föreningar;

ekonomiska föreningar.

275, av 7 § se 1965:123 samt av 20 § 2 mom. se

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

7 §•

— av kapital:

b) i utlandet bosatt person, vilken givit eller medverkat vid offentlig föreställning, som avses i gällande förordning angående bevillningsav­ gifter för särskilda förmåner och rättigheter:

för inkomst, som avses i 54 § förs­ ta stycket c) kommunalskattelagen;

Från skattskyldighet---------------- —

b) utlänning eller i utlandet bo­ satt svensk medborgare, vilken givit eller medverkat vid offentlig före­ ställning, som avses i gällande för­ ordning angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättighe­ ter:

för inkomst av föreställning, för vilken dylik avgift utgjorts eller be­ träffande vilken befrielse från avgift jämlikt särskilt stadgande i samma förordning åtnjutits;

c) staten:--------—------------- livförsäkring hänför lig verksamhet.

k) här i riket bosatt fysisk per­ son, som under vistelse utomlands åtnjutit avlöning eller annan där­ med jämförlig förmån på grund av anställning där annat än hos svens­ ka staten, svensk kommun eller om­ bord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfartyg:

för inkomst, som avses i 54 § förs­ ta stycket h) kommunalskattelagen.

Riksskattenämnden må,-------------------------- icke föras. Aktiebolag och--------------------------bolagens verksamhet. Om aktierna------------- -— ------- lös egendom. Riksskattenämnden må, —------- ------------- icke föras. Att personer,--------------------------samma paragraf.

20

2 mom. Konungen äger, -——----I fall, varom i detta mom. förmä- les, må Konungen förklara, att stat­ lig inkomstskatt skall av skattskyl­ dig utgöras till högre belopp än gäl­ lande bestämmelser eljest skulle för­ anleda, dock att skatten ej må kom­ ma att uppgå till större andel, procen­ tuellt beräknad, av den på grundval av överenskommelsen eller förord­ nandet fastställda beskattningsbara inkomsten än skatten skulle utgjort av den beskattningsbara inkomst, som skulle hava fastställts, om hän­ syn ej tagits till överenskommelsen eller förordnandet. Vad i 10 § 3 mom. och 11 § 1 mom. sladgas om beräk-

§■

— -------- i riket.

I fall, varom i detta mom. förmä- les, må Konungen förklara, att stat­ lig inkomstskatt skall av skattskyl­ dig utgöras till högre belopp än gäl­ lande bestämmelser eljest skulle för­ anleda, dock att skatten ej må kom­ ma att uppgå till större andel, procen­ tuellt beräknad, av den på grundval av överenskommelsen eller förord­ nandet fastställda beskattningsbara inkomsten än skatten skulle utgjort av den beskattningsbara inkomst, som skulle hava fastställts, om in­ komsten beskattats endast i Sverige. Vad i 10 § 3 mom. och It § 1 mom. stadgas om beräkning av statlig in-

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

ning av statlig inkomstskatt i helt antal kronor skall äga motsvarande tillämpning vid beräkning av skatt, som i detta mom. avses.

överenskommelse med — — — —

(Nuvarande lydelse)

komstskatt i helt antal kronor skall äga motsvarande tillämpning vid beräkning av skatt, som i detta mom. avses.

----- månader tilländalupit.

(Föreslagen lydelse)

Om avräkning av utländsk skatt

24 §.

Fysisk person som under tid då han varit bosatt hår i riket haft in­ komst, som beskattats i utländsk stat på grund av att den förvärvs­ källa till vilken inkomsten är hänförlig anses lokaliserad där, och in­ ländsk juridisk person som haft så­ dan inkomst äga erhålla nedsätt­ ning av sin inkomstskatt för in­ komsten genom avräkning av den utländska skatten enligt 25—27 §§.

Avräkning får ej äga rum, om dubbelbeskattning av inkomsten kan undanröjas eller lindras på grund av överenskommelse enligt 20 §.

Med utländsk skatt avses allmän slutlig skatt som utgått på inkomst och erlagts till utländsk stat eller

delstat samt, i fråga om skattskyl­ dig som bedrivit sjöfart eller luft­ fart i internationell trafik, även an­ nan skatt som erlagts i utländsk stat, i den mån skatten beräknats på grundval av fraktintäkter eller biljettintäkter, som uppburits i nämnda stat, eller efter därmed jämförlig grund.

25 §.

Avräkning får ske med så stort belopp av den utländska skatten som belöper på inkomsten i fråga. Av­ räkning får dock ske högst med be­ lopp motsvarande den statliga in­ komstskatt här i riket som hänför sig till inkomsten. Sistnämnda skatt skall därvid anses utgöra så stor del av den skattskyldiges statliga in­ komstskatt som den utländska net­ toinkomsten utgör av den skattskyl-

13

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

diges sammanlagda inkomst av oli­ ka förvärvskällor.

Om den skattskyldige erhållit av­ drag såsom omkostnad för den ut­ ländska skatt, för vilken avräk­ ning skall ske, eller för däremot sva­ rande preliminär skatt, skall beräk­ ningen enligt första stycket utföras som om sådant avdrag ej åtnjutits. Belopp, varmed avräkning högst kan erhållas enligt första stycket, skall därvid minskas med ett belopp mot­ svarande den statliga och kommu­ nala inkomstskatt som den skatt­ skyldige undgått genom avdraget.

Härrör inkomsten från sjöfart el­ ler luftfart i internationell trafik skall på begäran av den skattskyl­ dige den utländska nettoinkomsten beräknas till så stor del av den sam­ lade nettoinkomsten i rederirörel­ sen eller luftfartsrörelsen, med tilllägg för erhållna avdrag för utländs­ ka skatter, som de i den utländska staten uppburna fraktintäkterna och biljettintäkterna utgöra av den skatt­ skyldiges samtliga intäkter av så­ dant slag.

26 §.

Det åligger den skattskyldige att förebringa den utredning som behöves för prövning av fråga om avräk­ ning av utländsk skatt.

Har den skattskyldige visat att förutsättningar för avräkning äro för handen men förmår han icke lämna samtliga de uppgifter som er­ fordras för tillämpning av bestäm­ melserna i 25 §, må avräkning med­ givas med skäligt belopp.

27 §.

Om avräkning av utländsk skatt beslutar den prövningsnämnd, som har att upptaga besvär rörande den skattskyldiges taxering till statlig inkomstskatt.

Ansökan om avräkning skall vara

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

inkommen till prövningsnämndens kansli inom ett år efter det taxe­ ringen till statlig inkomstskatt vun­ nit laga kraft eller, om den utländs­ ka skatten slutligen påförts efter nämnda tidpunkt, inom ett år från det den utländska skatten sålunda påförts.

över ansökningen skall taxeringsintendent avgiva yttrande.

Beträffande underrättelse om prövningsnämndens beslut samt rätt att föra talan mot beslutet äga be­ stämmelserna om besvär över taxe­ ring motsvarande tillämpning.

Har avräkning av utländsk skatt skett enligt 24 § men ändras taxe­ ringen genom beslut av prövningsnämnd eller utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t eller genom efter­ taxering, skall prövningsnämnden

vidtaga därav betingad ändring i

avräkningen.

28 §.

Medgives avräkning av utländsk skatt, skall länsstyrelsen förordna om avkortning eller, när restitution skall ske, tillställa den skattskyldige honom tillkommande belopp.

På restituerat belopp utgår icke ränta.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1967 men äger icke till- lämpning vid 1967 års taxering eller vid eftertaxering för år 1967 eller tidi­ gare år. Bestämmelserna i 24—28 §§ om avräkning av utländsk skatt gälla icke utländsk skatt som erlagts eller skolat erläggas före den 1 januari 1967.

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 29 april 1966.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander

,

ministern för utrikes ärendena

N

ilsson

,

statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

indström

, L

ange

, K

ling

, E

denman

, J

ohansson

,

H

ermansson

, H

olmqvist

, A

spling

, P

alme

, S

ven

-E

rig

N

ilsson

, L

undkvist

,

G ^ustafsson .

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter vissa internationella skat­ tefrågor samt anför.

I. Inledning

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1959 tillkallades rege­ ringsrådet Sten Walberg, landskamreraren Stefan Dryselius, numera stats­ sekreteraren i jordbruksdepartementet Ivan Eckersten och numera lands­ kamreraren Gösta Hultqvist såsom sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om beskattning av utomlands bosatta personer för härifrån uppbu­ ren, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst av tjänst samt vissa med internationell dubbelbeskattning sammanhängande spörsmål.

De sakkunniga antog benämningen dubbelbeskattningssakkunniga. I enlighet med Kungl. Maj :ts beslut den 12 oktober 1962 uppdrogs åt dub­ belbeskattningssakkunniga att även verkställa erforderlig utredning av vissa spörsmål angående behandlingen i beskattningshänseende av svenska ex­ perter vid deltagande i biståndsverksamheten i utvecklingsländerna m. m.

Med skrivelser den 21 december 1962 och den 2 oktober 1963 har dubbel­ beskattningssakkunniga avlämnat betänkandet »Internationella skattefrå­ gor» (SOU 1962:59) respektive promemorian »Beskattningen av experter i internationell biståndsverksamhet» (Stencil Fi 1963: 9).

Betänkandet och promemorian har var för sig varit föremål för remissbe­ handling.

över betänkandet har yttranden avgetts av statskontoret, kammarrätten, bankinspektionen, riksrevisionsverket, riksskattenämnden, skattelindrings- nämnden, centrala uppbördsnämnden, kupongskattenämnden, riksbanksfull­ mäktige, riksgäldsfullmäktige, överståthållarämbetet (med överlämnande

19

av yttranden från uppbörds- och indrivningsverken samt poliskammaren i Stockholm), samtliga länsstyrelser (länsstyrelsen i Malmöhus län med över­ lämnande av yttrande från kronokamreraren i Hälsingborg), allmänna om­ budet hos mellankommunala prövningsnämnden, överbefälhavaren (med överlämnande av yttranden från försvarsgrencheferna och försvarets civil­ förvaltning), riksförsäkringsverket, generalpoststyrelsen, försäkringsinspek- tionen, kommerskollegium (med överlämnande av yttranden från liandels- kamrarna), arbetsmarknadsstyrelsen, statens utlänningskommission, sta­ tens pensionsanstalt, universitetskanslern (med överlämnande av yttranden från juridiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala, Lund och Stockholm), ordföranden i allmänna skatteberedningen, uppböi’dsorganisationskommit- tén, etableringsutredningen, Svenska landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i Sverige (LO) (med överlämnande av yttrande från Hotell- och restaurang- anställdas förbund), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges aka­ demikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Folksam, Kooperativa förbundet, Svensk industriförening, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redareförening, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Föreningen Auktoriserade revisorer, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Svenska kyr­ kans sjömansvårdsstyrelse, Sveriges advokatsamfund, Taxeringsnämndsord- förandenas riksförbund, Utlandssvenskarnas förening, Folkparkernas cen­ tralorganisation, Konsertföreningen i Stockholm, Riksorganisationen av ar­ tistarbetsgivare, Svenska musikerförbundet, Sveriges centrala restaurang- aktiebolag, Sveriges hotell- och restaurangförbund, Sveriges radio aktiebo­ lag och Teatrarnas riksförbund.

Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen, Svenska försäkrings­ bolags riksförbund, Sveriges allmänna exportförening, Svenska arbetsgivare­ föreningen och Sveriges grossistförbund har åberopat ett yttrande av nä­ ringslivets skattedelegation. Sveriges lantbruksförbund och RLF har- hän­ fört sig till ett yttrande av lantbrukets skattedelegation. I de delar förslagen hänför sig till utrikesförvaltningens personal har kabinettssekreteraren framfört vissa synpunkter.

Över promemorian har yttranden avgetts av nämnden för internationellt bistånd (NIB), kammarrätten, riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Västernorrlands och Norrbottens län, LO, SB, SACO, TCO, Kooperativa förbundet, Sveriges industriförbund, Stockholms handelskam­ mare, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges lantbruksförbund, Svenska kyrkans missionsstyrelse, Svenska mis­

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

20

sionsförbundet och Utlandssvenskarnas förening. Härvid har Sveriges in­ dustriförbund, Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksför­ bund och Stockholms handelskammare åberopat ett av näringslivets skatte- delegation avgett yttrande, medan Sveriges lantbruksförbund hänvisat till ett yttrande av lantbrukets skattedelegation.

De sakkunnigas förslag omfattar en råd olika frågor rörande beskattning­ en av inkomster från Sverige, som uppbärs av i utlandet hemmahörande fysiska och juridiska personer, samt inkomster som i utlandet förvärvas av fysiska personer med hemvist i Sverige och svenska juridiska personer. Frågorna, som i huvudsak är fristående från varandra, är följande:

1. det skatterättsliga bosättningsbegreppet;

2. beskattning av härifrån utgående allmänna löner, pensioner m. m.;

3. beskattning av svenska styrelsearvoden m. in. som uppbärs av utom­ lands bosatta personer;

4. beskattning av arbetsinkomst som förvärvas under tillfällig vistelse här i landet (löneskatt);

5. avräkning av utländsk skatt;

6. vissa frågor i samband med rätten att avdra utländsk skatt såsom omkostnad;

7. rätt till avdrag för kommunalskatt i vissa fall;

8. avdrag för periodiskt understöd till utomlands bosatta personer m. m.;

9. beskattning av svenska medborgare med inkomst av tjänst hos främ­ mande makts beskickning eller lönade konsulat i Sverige;

10. beskattning av räntor till utlandet; 11. vissa frågor om inkomstöverflyttningar m. in.; 12. beskattning av företag i utlandet med verkliga ledningen i Sverige; 13. beskattning av experter i internationell biståndsverksamhet. Vid remissbehandlingen har allmänt vitsordats att de sakkunnigas över­ syn omfattat angelägna och ganska komplicerade beskattningsfrågor. I stort sett har de sakkunnigas förslag bedömts välvilligt av remissinstanserna. Åt­ skilliga invändningar har dock framförts mot de särskilda avsnitten av de sakkunnigas förslag.

Beträffande de olika punkterna i förslagen får jag anföra följande. Flera frågekomplex som behandlats av de sakkunniga äger samband med lagstiftningsarbete inom näraliggande områden av beskattningsrätten. Be­ träffande frågorna under punkterna 7 och 11 har jag således redan haft an­ ledning att ta ställning till vad de sakkunniga föreslagit. Syftet med de sak­ kunnigas förslag om kommunalskatteavdraget har tillgodosetts genom anta­ gande av en schablonregel för detta avdrag (prop. 1965: 14, BevU 16, rskr 141). Vad angår frågorna om inkomstöverflyttning har de sakkunnigas för­ slag föranlett lagstiftning i samband med antagande av ändrade bestämmel­ ser om koncernbidrag (prop. 1965: 126, BevU 43, rskr 379).

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

22

f. n. ta ställning till förslaget under punkt 12 om ändrade regler för beskatt­ ning av holdingföretag i utlandet som bildats av svenska intressenter.

Jag anhåller att nu få anmäla de delar av de sakkunnigas förslag som inte redan behandlats eller, enligt vad jag nyss sagt, lämpligen bör behand­ las i andra sammanhang. Jag kommer i första hand att uppehålla mig vid vissa frågor om beskattning vid vistelse eller bosättning utomlands, dvs. det skatterättsliga bosättningsbegreppet samt beskattningen av experter i inter­ nationell biståndsverksamhet och eljest av härifrån utgående allmänna lö­ ner, pensioner m. m. I anslutning därtill torde även den nyss nämnda frågan om beskattning av i Sverige bosatta utländska artister få prövas. Den följande framställningen kommer slutligen att avse spörsmålet om avräk­ ning från svensk skatt av utländsk skatt och vissa därmed sammanhängan­ de frågor, bl. a. i samband med avdrag vid inkomsttaxeringen för utländsk skatt såsom omkostnad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

II. Beskattning vid vistelse eller bosättning utomlands m. m.

Bosättningsbegreppet

Gällande rätt m. m.

Frågan om en fysisk person är bosatt i Sverige eller ej är av grundläg­ gande betydelse för hans skattskyldighet. Enligt 53 § 1 mom. a) kommu­ nalskattelagen (KL) samt 6 § 1 mom. a) förordningen om statlig inkomst­ skatt (IF) är han sålunda skattskyldig för all inkomst för tid under vilken han varit här i riket bosatt (oinskränkt skattskyldighet) men endast skyl­ dig att erlägga skatt för vissa slag av inkomst för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt (inskränkt skattskyldighet). Likartade regler gäl­ ler i fråga om förmögenhetsskatten.

I punkt 1 av anvisningarna till 53 § KL anges när fysisk person skall anses vara här i riket bosatt. Huvudregeln är, att som bosatt här i riket räknas den, som här har sitt egentliga bo och hemvist. Med sådan person skall en­ ligt 68 § KL likställas den som, utan att han är bosatt i Sverige, vistas sta­ digvarande här.

Bestämmelserna i denna anvisningspunkt har sedan 1928 inte ändrats med undantag för en mindre justering som föranleddes av att den för man­ talsskrivningen avgörande tidpunkten ändrats från årsskiftet till den 1 november.

Uttrycket bo och hemvist innebär inte, att vederbörande med nödvändig­ het behöver ha bostad här i landet. Det torde vara tillfyllest, om han har någon mera påtaglig anknytning till Sverige, t. ex. bohag eller personliga eller ekonomiska intressen. Å andra sidan kan bosättning utomlands före­ ligga för gift person även om han har bostad i Sverige, i vilken maken kvar-

23

bor, t. ex. på grund av barnens skolgång. I sådant fall torde makarna be­ traktas som av varandra oberoende skattskyldiga. Oavsett civilståndet fäs­ tes — för den som behåller eller förhyr våning i Sverige — stor vikt vid anledningen till vistelsen utom riket. Sålunda beaktas karaktären av arbets­ uppgifter och utomlandsvistelsens varaktighet. Någon bestämd tidsgräns finns emellertid inte meddelad i nu gällande författningar.

Vid sidan av den nu behandlade huvudregeln återfinns i anvisningspunk­ ten vissa föreskrifter som närmast tar sikte på mera speciella fall. Sålunda stadgas, att svensk medborgare, som uppehåller sig på resor i främmande land men har bo och familj kvar i riket, anses vara bosatt i Sverige, även om vistelsen utomlands är långvarig. Även utlänning behandlas på samma sätt i beskattningshänseende, om han stadigvarande bor eller under längre tid, utan andra avbrott än rent tillfälliga, vistas bär i riket.

För den, som på grund av sin tjänst är tvungen att företa resor utom­ lands, finns följande bestämmelser.

Sjöman, som är inskriven på sjömanshus här i riket och har sin familj i Sverige, skall enligt nämnda anvisningspunkt vid tjänstgöring ombord på fartyg i utrikes fart alltjämt anses bosatt här i riket. I detta sammanhang kan erinras om anvisningspunkten 2 till 53 § KL som stadgar, att verksam­ het på grund av anställning i svenskt företag anses utövad här i riket, även om tjänsteinnehavaren i och för sin tjänst måste göra tillfälliga besök utom­ lands eller under längre tid uppehålla sig där under kringresande (t. ex. handelsresande).

Vidare föreskrivs i punkt 1 av anvisningarna till 53 § KL, att en i allmän tjänst anställd person eller missionär, som för sin verksamhet uppehåller sig och har fast bostad på utrikes ort, i allmänhet inte bör anses som bo­ satt här i riket, även om han fortfarande är mantalsskriven i Sverige. Med »allmän tjänst» torde åsyftas anställning hos svensk offentligrättslig juri­ disk person oavsett anställningsformen. Bestämmelsen torde emellertid icke vara tillämplig på svensk personal, som tillhör svensk beskickning eller lönat konsulat hos utländsk makt och som på grund av sin tjänst är bosatt utomlands. För denna kategori finns nämligen särskilt stadgat i 69 § KL och 17 § IF. Särskilda stadganden är också meddelade för »arbetare, som för längre tid tagit anställning utomlands».

Rörelse- eller yrkesidkare, som för sin verksamhet på ett mera stadigva­ rande sätt slagit sig ned på utrikes ort, skall enligt punkt 1 av anvisningarna till 53 § KL inte anses vara bosatt här i riket. Detsamma gäller som nyss antytts för arbetare, som för längre tid tagit anställning utomlands. Stad­ gandet om yrkesidkare — varmed torde åsyftas person med fritt yrke -— samt rörelseidkare torde innebära, att de på grund av sin verksamhet an­ ses vara knutna med sådana band vid den ort där de uppehåller sig, att de inte bör betraktas som bosatta i Sverige. Beträffande arbetare är kravet på beständigheten hos vistelsen på utrikes ort av likartat innehåll. Varar vis-

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

24

Kungi. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

telsen och anställningen en längre tid, anses arbetare icke vara bosatt i Sverige.

Slutligen stadgas i anvisningspunkten att mantalsskrivningen är utan betydelse för frågan om skattskyldighet för inkomst. Härav framgår att för den, som ej är mantalsskriven i Sverige, oinskränkt skattskyldighet likväl kan föreligga, under det att så ej behöver vara fallet för alla som har man­ talsskrivits här i riket. Av en jämförelse mellan bosättningsbegreppen en­ ligt skatteförfattningarna och folkbokföringsförordningen framgår att dessa begrepp icke är identiska. Vid bedömandet av en persons bosättning i man- talsskrivningshänseende är uteslutande förhållandena per den 1 november året före beskattningsåret avgörande. Enligt skatteförfattningarna skall däremot samtliga omständigheter under beskattningsåret tas med vid be­ dömandet var en person skall anses som bosatt. Bedömningen kan resulte­ ra i att bosättning i Sverige föreligger endast under en del av året.

De dubbelbeskattningsavtal Sverige ingått med de nordiska länderna har -— bortsett från vissa mindre skiljaktigheter i utformningen — likartade bestämmelser om var fysisk person skall anses bosatt. De går ut på att ve­ derbörande skall anses äga »skatterättsligt hemvist» i den stat, där han har sitt egentliga bo och hemvist eller där han stadigvarande vistas. Skulle han med tillämpning av dessa regler anses bosatt i båda staterna, har han sitt skatterättsliga hemvist i den stat, med vilken han har de starkaste per­ sonliga och ekonomiska förbindelserna. Kan frågan inte avgöras med till- lämpning av denna regel, anses han ha hemvist i den stat, i vilken han äger medborgarskap. Om han är medborgare i bägge de avtalsslutande staterna eller inte i någon av dem, har behöriga myndigheter i resp. stater att träffa överenskommelse från fall till fall.

Efter det avtalen med de nordiska länderna (utom Island) utformats har OEEC:s (numera OECD:s) råd avgett rekommendationer den 11 juli 1958 och den 30 juli 1963 i fråga om vad som bör intas i bilaterala dubbelbeskatt­ ningsavtal rörande skatterättsligt hemvist. Enligt OECD-reglerna betyder uttrycket »person med hemvist» i en avtalsslutande stat varje fysisk per­ son, som enligt den statens lagstiftning är underkastad beskattning där på grund av hemvist, bosättning eller varje annan liknande omständighet. Bo­ sättningen avgörs följaktligen i första hand efter resp. länders interna reg­ ler. För den händelse en person enligt denna huvudregel skulle anses äga hemvist i bägge de avtalsslutande länderna (dubbel bosättning) gäller föl­ jande.

a) Han anses äga hemvist i den avtalsslutande stat, i vilken han har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har sådant hem i båda avtalsslutande staterna, anses han äga hemvist i den avtalsslutande stat, med vilken han har de starkaste personliga och ekonomiska förbindel­ serna (centrum för levnadsintressena).

b) Om det inte kan avgöras, i vilken avtalsslutande stat centrum för

25

levnadsintressena befinner sig, eller om han inte i någondera avtalsslutande staten har ett hem, som stadigvarande står till hans förfogande, anses han äga hemvist i den avtalsslutande stat, där han stadigvarande vistas.

c) Om han stadigvarande vistas i båda de avtalsslutande staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han äga hemvist i den avtalsslutande stat, i vilken han är medborgare.

d) Om han är medborgare i båda de avtalsslutande staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, skall vederbörande myndigheter i de båda avtalsslutande staterna avgöra frågan genom överenskommelse.

I detta sammanhang kan omnämnas att OECD:s rekommendation i allt väsentligt iakttagits i flertalet på senare tid ingångna dubbelbeskattnings­ avtal. Med undantag för avtalen med Amerikas förenta stater och Canada har i avtalen uttrycken »hemvist» och »bosättning» uttömmande reglerats.

I avtalen med nämnda båda stater finns inte någon egentlig definition på begreppet »bosatt». För s. k. dubbel bosättning har däremot avtalen sär­ skilda bestämmelser om hur det skall förfaras för att undanröja uppkom­ men dubbelbeskattning.

Tillämpningen av kommunalskattelagens bosättningsregler har föranlett talrika avgöranden i högsta instans. De sakkunniga har i sitt betänkande

(s. 64) gjort en sammanställning av en mångfald regeringsrättsutslag, till

vilka får hänvisas. Av dessa torde sammanfattningsvis framgå att en i en­ skild tjänst anställd person anses bosatt utomlands om han på grund av- tjänsten uppehållit sig där ett år eller längre. År han däremot anställd i svensk allmän tjänst är en längre tid än ett år erforderlig. Denna princip har iakttagits även i avgöranden, som meddelats efter det dubbelbeskatt- ningssakkunniga avlämnat sitt betänkande, t. ex. RÅ 1963 ref. 10, 1964 not Fi 754.

Då vistelsen utom riket föranletts av sjukdom har enligt förefintliga rätts­ fall bosättning i Sverige alltjämt ansetts föreligga även om vistelsen ut­ sträckts till att överstiga ett år. I visst fall har vistelse utom riket ända upp till tre år inte ansetts tillräcklig för att konstituera bosättning hos den främ­ mande staten.

När vistelsen utomlands huvudsakligen har sin orsak i studier anses bo­ sättning i Sverige också föreligga, oaktat den studerande uppehåller sig utom riket under längre tid än ett år.

Frågan om tillämpningen av bosättningsreglerna har uppmärksammats av riksskattenämnden, som hos Kungl. Maj :t hemställt om översyn av de­ samma. I sin hemställan anför nämnden till en början bl. a. följande.

Gällande regler om skyldighet för fysiska personer att erlägga skatt för inkomst ha gällt i det närmaste oförändrade sedan tillkomsten av 1928 års kommunalskattelag. Det ligger i sakens natur att tillämpningen av dessa regler, som icke föranledde några större svårigheter vid tiden för sin till­ komst, med hänsyn till numera rådande skattetryck samt ökad interna­ tionell rörlighet erbjuder helt andra problem än tidigare. De angivna båda

Kungi. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

faktorerna göra det numera angeläget på ett helt annat sätt än tidigare, att lagstiftningen ger ett såvitt möjligt klart och entydigt svar på frågan huru­ vida skattskyldighet i Sverige föreligger trots en relativt långvarig, av ar- betsanställning föranledd vistelse i utlandet. Särskilt gäller detta beträffande länder, med vilka Sverige icke avslutat dubbelbeskattningsavtal. Icke minst för landets av den internationella marknaden starkt beroende näringsliv måste det vara av väsentlig betydelse med lättillämpade regler rörande t. ex. beskattningen av de stora industri- och samfärdselföretagens anställda vid vistelse utom riket.

I fortsättningen erinrar riksskattenämnden om sitt den 26 juni 1957 av­ givna utlåtande över en av den skandinaviska styrelsen för undervisnings- sjukhuset i Korea gjord framställning angående åtgärder för att tillförsäkra personalen vid sjukhuset skattefrihet. I utlåtandet anfördes bl. a. som följer.

Enligt rådande praxis torde anställning utomlands under en tid av mer än ett år medföra, att i beskattningshänseende bosättning här i riket icke längre anses föreligga. Härvid är den omständigheten att den skattskyldiges familj kvarstannar här i riket, icke av avgörande betydelse för bedömandet av frågan om den skattskyldiges bosättning. Ett flertal rättsfall från rege­ ringsrätten giver stöd för den nu uttalade uppfattningen. (Se exempelvis 1955 ref. 45 jämfört med det i Geijer—Rosenqvist—Sterners Skattehandbok del II, 3:e uppl., s. 569, omnämnda rättsfallet 1955: 1684.)

Med hänsyn till vad sålunda får anses gälla i fråga om skattskyldigheten för svenskar, som vistas utomlands, torde den svenska personalen vid undervisningssj ukhuset i Korea icke vara skattskyldig här i riket för de i samband med anställningen i Korea utgående löneförmånerna, därest an­ ställningstiden — vilket synes vara avsett — överstiger ett år. Med hänsyn härtill lärer det enligt riksskattenämndens mening icke vara erforderligt med särskilda lagstiftningsåtgärder i syfte att bereda skattefrihet för ifråga­ varande personal.

Nämnden konstaterar vidare i sin hemställan att utlåtandet hälsats med tillfredsställelse på flertalet håll såsom en visserligen stel men relativt lätt- tillämpad regel, samt fortsätter.

Ur dessa synpunkter har riksskattenämnden funnit utgången i det av re­ geringsrätten den 4 juni 1959 (RÅ 1959 ref. 20) avdömda målet otillfreds­ ställande. Vid sin livliga kontakt med taxeringstjänstemännen å länsstyrel­ serna har riksskattenämnden funnit, att detta prejudikat medfört stor osäkerhet vid tillämpningen av 53 § KL.

Att frågan om skattskyldighet i Sverige — på sätt framgår av nämnda avgörande —- skall vara beroende av »arten av klagandens uppdrag» i ut­ landet och »övriga i målet förekomna omständigheter» är för den skatt­ skyldige otillfredsställande.

Det må tilläggas, att de tveksamma fallen äro så många och så skiftande till sin natur, att möjligheten att begära förhandsbesked icke ter sig som en tillfredsställande lösning.

Avslutningsvis hemställde riksskattenämnden, att problemet skyndsamt måtte göras till föremål för utredning.

30

let inte medföra, framhålls det i betänkandet, att svensk beskattning upp­ rätthålls i fall då det redan från början är uppenbart, att en utflyttning är definitiv, dvs. att alla väsentliga band med Sverige varaktigt avklippts. Så är enligt de sakkunniga t. ex. fallet, när svensk kvinna ingår äktenskap med utlänning och makarna bosätter sig i mannens hemland eller när en skatt­ skyldig avflyttar med familj och bohag och i samband med avflyttningen av­ vecklar alla intressen i Sverige. De sakkunniga framhåller att situationen emellertid ofta inte är så klar. Särskilt i fråga om dem som uppbär rörelse­ inkomster eller inkomster av fri verksamhet kvarstår ofta anknytningar av olika slag till Sverige, exempelvis att den skattskyldige har bostad och fa­ milj kvar i Sverige, behåller en fastighet eller fortsätter att driva en rörelse. I dylika fall bör man, enligt de sakkunniga, kräva, att utflyttningens mera slutgiltiga karaktär tar sig uttryck i att vistelsen utomlands varat en ganska lång sammanhängande tid — självfallet bortsett från kortare affärs- och semesterresor o. d. till Sverige. Bosättningen bör med andra ord i de mind­ re klara fallen icke anses upphöra redan i och med avresan utan som regel först då den skattskyldige uppehållit sig utomlands under några år.

De sakkunniga anser att denna deras tankegång lämpligen bör komma till uttryck i en regel om bevisbördans fördelning och anför härom följande.

Sålunda bör den skattskyldige, om han tidigare än förslagsvis tre år efter utflyttningen vill undgå en i princip oinskränkt skattskyldighet i Sverige, va­ ra skyldig att visa, att anknytningar av förut antytt slag icke kvarstår. Efter treårsperiodens utgång bör det däremot ankomma på det allmänna att styr­ ka, att det alltjämt kvarstår en så stark anknytning till Sverige att en varak­ tig utflyttning inte kan anses föreligga. Vi är medvetna om att en regel av sådant innehåll kan medföra det resultatet, alt samma person de tre första åren efter sin avresa av de svenska myndigheterna behandlas som bosatt här och alltså oinskränkt skattskyldig och därefter —■ utan att förhållandena ändrats — betraktas som bosatt utomlands och inskränkt skattskyldig. Hål­ ler man emellertid fast vid att ett av de i praktiken viktigaste kriterierna på utflyttningens definitiva karaktär ofta ligger i utlandsvistelsens varaktig­ het, synes denna konsekvens av regeln inte behöva inge betänkligheter.

Vid prövningen av de enskilda fallen bör hänsyn givetvis tagas till samt­ liga relevanta omständigheter. Lagtexten bör liksom hittills angiva, att en svensk medborgare alltjämt kan komma att betraktas som bosatt i Sverige och därmed underkastad oinskränkt skattskyldighet, om han har bo eller familj här i riket. Det bör också utsägas, att andra omständigheter kan på­ verka bedömningen i samma riktning, t. ex. att den skattskyldige har kvar en fastighet eller fortsätter en rörelse. Givetvis bör man vid bedömningen av här nämnda och likartade omständigheter fästa avgörande vikt vid deras reella betydelse. Om någon t. ex. är ledare, direkt eller indirekt, för ett svenskt företag — och efter utflyttning utövar ledningen från utlandet -— kan enbart detta förhållande vara tillräckligt för att man skall anse honom vara ur beskattningssynpunkt alltjämt bosatt i Sverige. —- Den skattskyldige bör i regel anses ha kvar sitt bo här i riket, även om möblerna är här maga­ sinerade. Särskild anledning att antaga fortsatt bosättning i Sverige bör lik­ som tidigare finnas, om den skattskyldige såsom skäl för utlandsvistelsen

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

32

endast utflyttningsfall. Vid inflyttning torde de nuvarande för in- och utflytt-

ningsfallen gemensamma allmänt hållna reglerna om bosättning vara till­ fyllest såväl för svenska medborgare som för övriga. De innebär att såsom bosatt här i riket skall räknas den som här har sitt egentliga bo och hem­ vist.

Det bör emellertid erinras om att enligt 68 § KL den som stadigvarande vistas i Sverige skall likställas med den som här har sitt egentliga bo och hemvist. Denna regel kan sålunda, oavsett bosättningen, leda till oinskränkt skattskyldighet i vårt land. Om en utlandssvensk vistas i Sverige något mer än sex månader, kan detta exempelvis vara tillräckligt för att han ^kall bli oinskränkt skattskyldig till Sverige.

Vad här sagts torde i tillämpliga delar äga giltighet även i fråga om in­ flyttade utlänningar.

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

I remissyttrandena vitsordas i regel behovet av ny lagstiftning på områ­ det. Det framhålls sålunda i åtskilliga yttranden, att nuvarande bosättnings- regler inte är tillfredsställande. Den praktiska tillämpningen av reglerna uppges efter hand ha medfört allt större svårigheter och gett upphov till många taxeringsproblem och skatteprocesser. Såsom skäl för ändrad lag­ stiftning framhålls även internationaliseringen av det ekonomiska livet och det alltmer intensiva utbytet av arbetskraft mellan olika länder.

Principerna för de sakkunnigas förslag rörande det skattemässiga bosätt- ningsbegreppet har godtagits i flertalet remissyttranden. Viss kritik mot förslaget har dock framförts.

Bl. a. riksskattenämnden anser de föreslagna bosättningsreglerna i viss mån vara behäftade med samma brister som nuvarande regler på området. En samlad bedömning av samtliga omständigheter i ärendet måste således göras även enligt de nya reglerna. Enklare och mer entydiga regler hade va­ rit önskvärda så att de skattskyldiga själva i flertalet fall kan bedöma hur bosättningsfrågan bör besvaras. Förslaget har likväl den obestridliga för­ tjänsten, att enkla regler skapats när det gäller beskattning av den form av inkomster, som i detta sammanhang har den största praktiska betydel­ sen, nämligen löneinkomster. För den som överväger att för viss tid ta an­ ställning utomlands — och flertalet fall utgörs av sådana — är det primära skatteproblemet utan tvivel frågan om beskattning av löneinkomsten skall ske här i riket eller inte. På den punkten torde de föreslagna reglerna ge klart besked.

Även kammarrätten anser det tveksamt om de föreslagna nya reglerna kommer att åstadkomma enkelhet i tillämpningen och möjlighet för den skattskyldige att överblicka konsekvenserna i beskattningsavseende av ut-

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

45

Sverige i de fall, då de intjänats genom verksamhet i utlandet. Pensioner som intjänats i enskild tjänst bör därför beskattas efter samma principer som f. n. Delegationen erinrar om att enligt OECD-rekommendationen för dubbelbeskattningsavtal bör rätten att beskatta enskilda pensioner förbe­ hållas bosättningslandet.

Även de sakkunnigas förslag till beskattning av härifrån utgående för- säkringspensioner till i utlandet bosatta personer avstyrks av de nämnda remissinstanserna. Det framhålls, att förslaget kan leda till att pensions­ försäkringar kommer att tecknas i utländska i stället för svenska försäk­ ringsbolag. Detta påpekas även av försäkringsinspektionen och Sveriges advokatsamfund.

Försäkringsinspektionen påpekar, att förslaget leder till komplikationer, när vederbörande endast skall beskattas för en del av utfallande pensions­ belopp på grund av att han (eller hans arbetsgivare) inte kunnat dra av pre­ mierna i deras helhet här i Sverige. Att begära att en anställd skall före­ bringa utredning inte endast om han själv har utnyttjat sin avdragsrätt för pensionsförsäkringspremier utan även rörande arbetsgivarens av- dragsförhållanden då det gäller ATP-avgifter och premier för andra för­ säkringar, måhända decennier tillbaka, är att lägga en orimlig bevisbörda på honom. — Denna svårighet har även observerats av kammarrätten, all­ männa ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, Kooperativa förbundet, näringslivets skattedelegation och Skånes handelskammare.

Överståthållarämbetet ifrågasätter om inte den föreslagna lagstiftningen bör omfatta även vissa former av livräntor o. d., t. ex. då rörelseidkare be­ tingar sig ersättning för överlåtelse av sin rörelse i form av periodiska ut­ betalningar, att utgå under längre tid, och sedan utflyttar till annat land.

Sveriges köpmannaförbund anser att pension upp till viss storlek alltid bör vara skattefri för den som är varaktigt bosatt i utlandet, om han genom intyg av svensk läkare kan visa, att sådan bosättning är nödvändig för hans hälsa.

Kammarrätten anför bl. a. följande.

I utlandet hela beskattningsåret bosatt pensionär erhåller icke några all­ männa avdrag —- med undantag för avdrag för kommunala skatter — och åtnjuter icke ortsavdrag eller avdrag för nedsatt skatteförmåga. En sådan pensionär blir på grund härav förhållandevis hårt beskattad. Såsom exem­ pel må nämnas att änka, som flyttat till i utlandet bosatt barn, kommer att bli underkastad oskäligt hård beskattning. De sakkunniga har icke till prövning upptagit detta förhållande. Kammarrätten anser att så bort ske.

Sveriges köpmannaförbund föreslår slutligen, att de föreslagna bestäm­ melserna inte skall gälla pension på grund av försäkring som tillkommit eller avtalats före den dag de sakkunnigas betänkande publicerades.

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

46

Experter i internationell biståndsverksamhet

Såsom av den tidigare redogörelsen framgår har de sakkunniga inte fö­ reslagit några särskilda bestämmelser för beskattning av experter, som av FN eller dess fackorgan anställts för internationell biståndsverksamhet. De sakkunnigas ståndpunkt har allmänt godtagits av remissinstanserna.

Motsvarande gäller i regel de sakkunnigas uttalanden rörande beskatt­ ning av den s. k. Opex-personalen. Länsstyrelserna i Stockholms och Malmö­ hus län har dock ansett, att Opex-tjänstemännen i beskattningshänseende bör likställas med dem som direkt anställs i FN-tjänst.

Även i fråga om beskattningen av NIB-experterna accepteras i allmänhet de sakkunnigas synpunkter och förslag. Icke någon remissinstans har re­ kommenderat det i promemorian diskuterade alternativet att jämställa NIB- experterna med den diplomatiska utlandspersonalen.

Riksskattenämnden ifrågasätter emellertid riktigheten av att undanta från beskattning NIB-experternas alla ersättningar för ökade levnadskostnader.

Särskilt med tanke på att ersättningar utgår för fördyrade levnadskostnader även för familjemedlemmar kommer beloppen såvitt framgår av promemo­ rian att täcka mer än vederbörandes av utlandsstationeringen förorsakade ökade levnadskostnader.

Överståthållarämbetet uttalar i detta hänseende bl. a. följande.

Ett genomförande av de sakkunnigas förslag härutinnan skulle ävenledes kunna tänkas få vissa icke önskvärda konsekvenser. Av skilda skäl, till exempel rekryteringssvårigheter, skulle sålunda en tendens kunna tänkas utbilda sig att utgiva löneförmåner i form av ökade skattefria bidrag. Såsom exempel av intresse i förevarande sammanhang vill överståthållarämbetet framhålla den praxis, som utbildat sig inom FN:s fackorgan, att anmäla så gott som samtliga experter inom biståndsverksamheten såsom »officials» med därav automatiskt följande skattefrihet, en skattefrihet som vid saklig bedömning ofta torde kunna ifrågasättas. I vart fall synes det överståthållar­ ämbetet högst sannolikt, att de föreslagna bestämmelserna skulle i allmän­ het komma att uppfattas och även i realiteten ofta innebära skatteprivile- gier, som icke skulle få åtnjutas av andra skattskyldiga i motsvarande an­ ställningssituation, till exempel de privatanställda.

I några yttranden hävdas att NIB-experternas löneinkomster skall vara skattefria i Sverige. Länsstyrelsen i Jönköpings län har sålunda, såsom tidigare nämnts, avstyrkt att skattskyldighet för allmänna löner utsträcks.

SACO och TCO påpekar, att experter med samma arbetsuppgifter och reel­ la kontakt med Sverige kommer att beskattas efter olika principer beroende på vem som är huvudman. Detta förhållande är enligt organisationerna inte tillfredsställande.

NIB erinrar om dubbelbeskattningsavtalens inverkan på beskattningen.

Av de olika aktuella avtalen kan med de sakkunnigas förslag uppkomma antingen fullständig skattefrihet eller beskattning i Sverige eller också be­ skattning i expertens hemland. NIB framhåller, att reglerna om beskattning

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

48

sonal kan visserligen invändningar göras med hänsyn till principen om lik­ formighet i beskattningen. Enligt nämndens mening kan dock såsom stöd för en dylik särbehandling åberopas, att nämndens fältpersonal — som en­ dast i viss utsträckning rekryteras från svensk statlig tjänst — fullgör ar­ betsuppgifter av mycket särpräglad beskaffenhet.

Även SACO och TCO föreslår att NIB:s experter befrias från skatt för sin lön från NIB vid tjänstgöring utomlands minst ett år.

Riksskattenämnden, Kooperativa förbundet och näringslivets skattedelegation anser att i enskild tjänst anställda experter i internationell bistånds­ verksamhet vid eventuell beskattning i Sverige skall få avdrag för fördyra­ de levnadskostnader normalt med samma belopp som de fått i form av ut- landstillägg, om detta inte har utgått efter förmånligare grunder än som gäller för NIB-experterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

Departementschefen

Gällande bestämmelser om när en person skall anses vara i skattehän­ seende bosatt i Sverige är i viss mån oklara. Särskilt frågan om den som mer eller mindre tillfälligt vistas i utlandet fortfarande skall anses som bo­ satt här har tilldragit sig uppmärksamhet. Genom det alltmer utvecklade mellanfolkliga umgänget har dessa frågor ofta ställts på sin spets. Ett be­ tydande antal svenskar förlägger sin verksamhet till utlandet under längre eller kortare tid. Det gäller här inte bara det enskilda näringslivets ökade internationella engagemang. Även statens åtaganden inom ramen för FN och u-landshjälpen m. m. har varit en pådrivande faktor. Därtill kommer emellertid att mer eller mindre skenbar utflyttning från Sverige förekom­ mit även i många fall, där det avgörande motivet synes ha varit att vinna skattemässiga fördelar.

Tillämpningen av gällande bestämmelser har erbjudit svårigheter. Anta­ let av regeringsrätten avgjorda mål på detta område har varit betydande och vissa förskjutningar i praxis har ägt rum under årens lopp. Dubbel- beskattningssakkunniga har framhållit, att nuvarande regler för det skatte- rättsliga bosättningsbegreppet inte är tidsenliga. De sakkunnigas uppfatt­ ning därvidlag har vunnit instämmanden från flertalet av de myndigheter och organisationer, som yttrat sig över de sakkunnigas betänkande.

Vad som framkommit under de sakkunnigas utredning och vid remissbe­ handlingen av betänkandet ger enligt min uppfattning vid handen att nu­ varande regler på området bör revideras. Därvid bör eftersträvas att de nya reglerna får en sådan form att de blir mer klargörande framför allt för dem som står i begrepp att ta anställning utomlands men också för dem som ämnar varaktigt utflytta från Sverige. Skattekonsekvenserna bör med andra ord så långt det är möjligt kunna överblickas i förväg.

50

givetvis också motsvarande bedömning av hans anknytning till vistelselan­ det. Innehavet av t. ex. en fritidsfastighet i Sverige visar sålunda inte i och för sig, att hemvistet i Sverige bibehållits. Även andra faktorer måste till­ komma. Att en i utlandet bosatt person ärver fastighet eller rörelse i Sve­ rige leder naturligtvis inte heller ensamt till att bosättningen ändras.

överlag framgår av remissinstansernas yttranden att de föreslagna be­ stämmelserna kommer att visa sig vara mer effektiva än de nuvarande vid bekämpandet av den skatteflykt som uppkommer vid en skenbar utflyttning- ur landet. Den uppfattning som några remissinstanser, bl. a. näringslivets skattedelegation, uttalat att man med nu gällande regler skulle kunna kom­ ma till rätta med missbruken och missförhållandena, kan jag icke dela. Er­ farenheterna från den praktiska tillämpningen av bestämmelserna talar ett helt annat språk.

Som nyss antytts har de sakkunniga föreslagit att treårsregeln skall kompletteras med en ettårsregel. Denna innebär att, även om bosättning i Sverige anses vara för handen, skattskyldighet inte föreligger för inkomst av anställning utomlands, om anställningen där varat mer än ett år eller en­ ligt kontrakt e. d. kan antas komma att vara minst ett år. Från ettårsre- gelns tillämpning undantas dock enligt förslaget inkomst av anställning hos svenska staten eller svensk kommun eller ombord på svenskt fartyg eller på svenskt, danskt eller norskt luftfartyg i vilka fall Sverige enligt in­ ternationellt vedertagna regler behåller beskattningsrätten.

Några länsstyrelser har ansett ettårsregeln vara alltför välvillig. Regeln har sålunda inte ansetts erforderlig för att undgå dubbelbeskattning av an- ställningsinkomsten, eftersom de sakkunnigas förslag om avräkning av ut­ ländsk skatt mot svensk undanröjer sådan dubbelbeskattningseffekt även gentemot länder, med vilka vi inte ingått dubbelbeskattningsavtal. Där­ emot skulle ettårsregeln kunna leda till att inkomsten blir helt obeskattad, nämligen om vistelselandet inte utnyttjar möjligheten att beskatta in­ komsten.

Flertalet remissinstanser har dock accepterat ettårsregeln och även jag vill förorda den. Enligt internationell sedvänja får nämligen vistelselandet anses ha rätt att beskatta inkomst av anställning inom sitt land, när anställ­ ningen är av så lång varaktighet som mer än ett år. I dubbelbeskattningsav­ talen brukar sådan beskattningsrätt inträda redan vid ett halvt års eller ännu kortare vistelse. Ettårsregeln är dessutom ägnad att förenkla det praktiska taxeringsarbetet och ger vidare den enskilde möjlighet att klart bedöma sin skattesituation, när han står i begrepp att tillträda anställning utomlands.

Om anställningsinkomst på grund av ettårsregeln inte beskattas i Sverige föreligger likväl skattskyldighet här för all annan inkomst och för förmö­ genhet, i den mån dubbelbeskattningsavtal inte föranleder annat. Vid sådan beskattning skall den skattskyldige, så länge han kan anses bosatt i Sverige,

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

51

inkomst- och förmögenhetsbeskattas i vanlig ordning. Han blir då berätti­ gad till ortsavdrag och andra avdrag, som tillkommer i Sverige bosatta. Självfallet får han däremot inte göra avdrag för omkostnader för den an- ställningsinkomst som inte beskattas i Sverige.

Jag vill förorda lagstiftning på grundval av dubbelbeskattningssakkunni- gas förslag om treårs- och ettårsreglerna. Som nyss antytts bör ettårsregeln inte gälla inkomst av anställning hos svenska staten eller svensk kommun. Till frågan om beskattningen i dessa fall återkommer jag i det följande.

I ett hänseende synes dock en mindre jämkning i de sakkunnigas förslag motiverad. Såsom förutsättning för ettårsregelns tillämpning har de sak­ kunniga uppställt krav på att anställningen utomlands skall ha varat minst ett år i ett främmande land. Mot bakgrunden av vad som framkommit vid remissbehandlingen synes den uppmjukningen kunna ske, att bundenheten till ett land utgår. Ettårsregeln synes kunna få tillämpas, så snart verksam­ heten på grund av anställning med den föreslagna varaktigheten varit för­ lagd utanför Sverige, dock inte under kringresande såsom t. ex. handelsre­ sande, marknadsundersökare och liknande verksamhetsformer.

Den föreslagna lagstiftningen synes på ett godtagbart sätt förena önske­ målen att kunna motverka skatteflykt genom åtgärder som ger sken av utflyttning ehuru en sådan inte är avsedd i verkligheten samtidigt som klara och liberala regler skapas för beskattning av dem som tar anställning utomlands. I sistnämnda hänseende torde de föreslagna bestämmelserna bidra till att underlätta bl. a. näringslivets rekrytering av svensk personal vid dotterföretag i utlandet.

Såsom framgår av det föregående är ettårsregeln inte avsedd att tilläm­ pas i fråga om lön o. d. från staten eller svensk kommun till person som vistas i utlandet. Enligt den internationella skatterätten anses utbeta- larstaten ha uteslutande rätt att beskatta sådan lön.

Denna princip har hos oss kommit till uttryck i regler enligt vilka perso­ nalen i utrikesförvaltningen anses bosatt i Sverige även vid stationering utomlands. Beskattning sker då i huvudsak enligt de regler som gäller för andra i Sverige bosatta personer. Principen har också lett till uttryckliga bestämmelser i skatteförfattningarna om skattefrihet för utländsk diploma­ tisk personal i Sverige.

Den svenska statliga verksamheten utomlands har utvidgats väsentligt på senare år. Framför allt inom ramen för det internationella biståndsarbete som bedrivs genom SIDA har numera ett betydande antal statsanställda sin verksamhet förlagd utomlands utan att tillhöra utrikesförvaltningen.

Dubbelbeskattningssakkunniga har övervägt frågan om beskattningen av den utomlands stationerade personalen i det internationella utvecklings­ arbetet. De sakkunniga avvisar därvid tanken på att i beskattningshänseende likställa denna personal med utrikesförvaltningens personal. Ej heller någon remissinstans har velat förorda en sådan lösning i första hand.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

52

I stället har de sakkunniga ansett att vanliga beskattningsregler skall gälla för dem som utomlands deltar i det internationella utvecklingsarbetet. Såsom allmän regel bör gälla att lön från staten alltid skall beskattas i Sve­ rige, oberoende av om vederbörande anses här bosatt eller inte. Någon risk för internationell dubbelbeskattning av denna lön föreligger inte.

De sakkunnigas förslag har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Vissa av dem har dock velat att ettårsregeln skall tillämpas även i dessa fall.

Jag vill förorda de sakkunnigas förslag, som står i överensstämmelse med den internationella skatterätten. Att tillämpa ettårsregeln i dessa fall skulle blott leda till, att SID A-personalens löner skulle bli helt obeskattade. Själv­ fallet bör dock, såsom även de sakkunniga förordat, de särskilda förmåner i form av utlandstillägg m. m. till lönen som SIDA-personalen får vara skat­ tefria på sätt gäller för den diplomatiska utlandspersonalens motsvarande förmåner.

Statlig lön utbetalas även till vissa personer som är anställda vid våra beskickningar och konsulat utan att tillhöra utrikesförvaltningen i egentlig mening. Det gäller här s. k. lokalanställda, dvs. personer som anställs direkt av utlandsmyndigheten. De är i stor utsträckning icke svenska medborgare och de tjänstgör i allmänhet som chaufförer, vaktmästare, kontorsbud, träd­ gårdsmästare, telefonister, skrivbiträden o. d. Även för SIDA:s biståndspro­ jekt rekryteras vissa personalgrupper på platsen.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle även de lokalanställda omfattas av skattskyldighet i Sverige för sin lön från svenska staten. Förslaget har mött invändningar. Med hänsyn till Wienkonventionerna om diplomatiska och konsulära förbindelser bör sålunda regeln i första band jämkas så att den som är medborgare i anställningslandet alltid fritas från skattskyldighet. Huvudregeln bör vara att övriga lokalanställda är skattskyldiga här för sin inkomst från svenska staten.

Av remissyttrandena framgår emellertid att en sådan skattskyldighet knappast kan upprätthållas helt generellt. I länder, vilkas samhällssystem mera avsevärt skiljer sig från vårt, skulle en beskattning av lokalanställda kunna leda till svårigheter. Samma problem har tidigare i viss mån mött i fråga om sjömansbeskattningen. I princip erlägger alla icke-nordiska sjö­ män, som är anställda ombord på svenskt fartyg, sjömansskatt till Sverige med 15 % av lönen. Med hänsyn till de speciella förhållandena i fjärran far­ vatten har emellertid Kungl. Maj :t enligt 37 § 3 mom. förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt befogenhet att bestämma, att sjömans­ skatt inte skall erläggas av sjömän eller vissa grupper sjömän vid fart i särskilda farvatten. Detta bemyndigande har utnyttjats genom kungörelse den 16 maj 1958 (nr 302) som tar sikte på utländska sjömän, anställda på fartyg i fjärran östern.

Skattskyldighet i Sverige för lokalanställd förutsätter — eftersom den av de sakkunniga föreslagna löneskatten inte tas upp i detta sammanhang —

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

55

Enligt de svenska dubbelbeskattningsavtalen undanröjs den mellanstat- liga dubbelbeskattningen i regel genom den s. k. exempt-metoden. Denna metod innebär, att beskattningsrätten till viss inkomst eller förmögenhet förbehålls den ena staten med den andras uteslutande. Internationell dub­ belbeskattning kan emellertid undanröjas även på annat sätt, exempelvis med s. k. credit of tax. Innebörden av detta förfaringssätt är sammanfatt­ ningsvis, att det land i vilket den skattskyldige är bosatt medger avräkning från sin egen skatt för den skatt som påförts utomlands för inkomst, som även beskattas i hemviststaten. I flera av de av Sverige ingångna dubbel­ beskattningsavtalen har denna metod i begränsad omfattning kommit till användning då fråga varit om inkomster av visst slag. Åtgärden att avräkna utländsk skatt från svensk skatt har även lagts till grund som allmän me­ tod för undvikande av dubbelbeskattning i några på senare tid ingångna svenska dubbelbeskattningsavtal.

Genom lagstiftning år 1951 om vidgad rätt att vid taxering erhålla av­ drag för utländska skatter infördes till förmån för den, som drabbas av in­ ternationell dubbelbeskattning, rätt till avdrag för erlagd utländsk skatt vid beräkningen av inkomst från särskild förvärvskälla. Bestämmelserna upp­ tas i punkt 4 av anvisningarna till 20 § KL och gäller enligt 2 § IF även vid den statliga taxeringen. Om den utländska skatten är att anse som omkost­ nad i förvärvskällan får avdrag vid inkomstberäkningen ske antingen skat­ ten är preliminär eller definitiv. Utländska speciella skatter anses alltid som omkostnad i förvärvskälla. Annan utländsk skatt — allmän skatt -— betraktas som omkostnad, om och i den mån skatten hänför sig till sådan inkomst som är skattepliktig i den utländska staten på grund av att för­ värvskällan anses lokaliserad där. Vidare krävs att inkomsten uppbärs av fysisk person under tid då han är bosatt i Sverige eller av inländsk juri­ disk person. Med skatt till utländsk stat likställs skatt till utländsk delstat, provins eller kommun; med inkomstskatt likställs skatt på förmögenhet, till vilken inkomsten hänför sig, men inte sådan skatt på förmögenhet som huvudsakligen har karaktär av engångsskatt.

Om viss inkomst är undantagen från beskattning här i riket enligt över­ enskommelse med utländsk stat är avdrag inte tillåtet för utländsk skatt som belöper på den undantagna inkomsten. Avdrag såsom för omkostnad i förvärvskälla får inte heller ske för utländsk allmän skatt, när enligt över­ enskommelsen dubbelbeskattningen såvitt avser denna skatt, helt undan­ röjs på annat sätt än genom undantag från skatteplikt, t. ex genom avräk­ ning av den utländska skatten från den svenska.

Ytterligare lindring av internationell dubbelbeskattning kan i särskilda fall erhållas enligt den interna svenska lagstiftningen. Sålunda kan Kungl. Maj :t på ansökan av den, som blivit föremål för sådan dubbelbeskattning, efterskänka statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt om ömmande om­ ständigheter eller eljest synnerliga skäl föreligger. Bestämmelserna i ämnet,

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

56

som inte har tillämpats i större utsträckning, återfinns i 23 § IF och 23 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt.

I fråga om inkomst av fastighet i utlandet eller där självständigt bedri­ ven rörelse, gäller särskilda föreskrifter för beräkning av nettoinkomsten. Bestämmelserna är intagna i 38 § 2 mom. och 39 § 2 mom. KL samt i punkt 4 av anvisningarna till 38 §. Inkomsterna beskattas såsom inkomst av ka­ pital. Vid beräkning av nettoinkomsten av fastighet och rörelse i utlandet fås, i motsats till vad som annars gäller för beräkning av inkomst av fas­ tighet och rörelse, avdrag göras även för det som av inkomsten använts för ny- eller ombyggnad av fastigheter och anläggningar. Innebörden av de sär­ skilda föreskrifterna redovisas närmare i ett följande avsnitt.

Frågan om befrielse från svensk skatt för inkomst av verksamhet i ut­ landet och för utdelning från utländska aktiebolag behandlades av den kom­ mitté, som utredde spörsmålet om vidgad rätt att vid taxering erhålla av­ drag för utländska skatter. Kommittén framlade emellertid inte något för­ slag i ämnet. En sammanfattning av kommitténs synpunkter på frågan finns i dubbelbeskattningssakkunnigas betänkande s. 127—134.

Frågan har därjämte aktualiserats i skilda sammanhang genom fram­ ställningar till Kungl. Maj :t från olika organisationer.

I utländsk lagstiftning förekommer ofta generella bestämmelser om en­ sidigt undanröjande av internationell dubbelbeskattning genom s. k. credit of tax. Dubbelbeskattningssakkunniga lämnar sammanfattande redogörel­ ser för sådana bestämmelser i Amerikas förenta stater, Danmark, Storbri­ tannien och Förbundsrepubliken Tyskland (bet. s. 134—140).

De sakkunniga

Såsom inledningsvis nämnts föreslår de sakkunniga, att den svenska lag­ stiftningen kompletteras med generella regler om avräkning av utländsk skatt från svensk skatt. Denna rätt skall i princip tillkomma svenska juri­ diska personer och i Sverige bosatta enskilda personer. De sakkunniga an­ ser, att starka skäl talar för att genom interna svenska lagstiftningsåtgärder undanröja den dubbelbeskattning som kvarstår för svenska skattskyldiga i förhållandet till länder med vilka dubbelbeskattningsavtal ännu inte in- gåtts.

De sakkunniga diskuterar två olika metoder för att undanröja denna dub­ belbeskattning. Den ena innebär att ytterligare förmåner skulle medges vid beräkning av inkomster från utlandet. Den andra metoden innebär avräk­ ning av utländsk skatt från svensk skatt. Båda metoderna är förenade med såväl för- som nackdelar. Avräkningsmetoden anses dock medföra större fördelar och mindre nackdelar än den andra metoden. De sakkunniga har därför byggt sitt förslag på avräkningsmetoden.

I övrigt torde beträffande de sakkunnigas allmänna motivering i frågan få hänvisas till betänkandet, s. 140—144.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

57

När det gäller att utforma en lagstiftning om rätt att från svensk skatt avräkna skatt som erlagts i utlandet, möter enligt de sakkunniga i huvud­ sak två problem. Det ena gäller omfattningen av rätten till avräkning, när­ mare bestämt vilka inkomster som förfarandet skall avse och vilka skatter som skall kunna ingå i avräkningen. Det andra problemet består i att åstad­ komma en lämplig samordning med nuvarande regler om rätt att såsom om­ kostnad åtnjuta avdrag för utländsk skatt. I samband härmed kommer också förhållandet till dubbelbeskattningsavtalen i blickpunkten.

Avräkningsråttens omfattning

I fråga om de inkomstslag som bör omfattas av en rätt till avräkning av utländsk skatt föreslår de sakkunniga att fråga skall vara om inkomst som är skattepliktig i den utländska staten på grund av att den förvärvskälla från vilken inkomsten härflyter anses lokaliserad där. Förslaget anknyter här till den avgränsning som föreskrivits i tredje stycket av punkt 4 av an­ visningarna till 20 § KL i fråga om rätten att njuta avdrag för utländsk allmän skatt som omkostnad.

De sakkunniga framhåller att det i allmänhet inte torde förorsaka några svårigheter att avgöra vilka inkomster från utlandet som kan komma i be­ traktande. Bland inkomstslag som skall inbegripas nämner de sakkunniga i första hand inkomster av utländsk fastighet och av rörelse i utlandet — självständig eller bedriven från filial eller annat fast driftställe. Rätten till avräkning bör enligt de sakkunniga även gälla inkomster av annat slag, som, om de uppburits från Sverige av en i utlandet bosatt person, skulle ha beskattats här enligt interna svenska skatteregler. Enligt de sakkunnigas mening finns exempelvis inte anledning att utesluta tjänsteinkomster som avser verksamhet i annat land.

Det ligger emellertid i sakens natur, uttalar de sakkunniga, att avräknings- förfarandet åtminstone i princip inte kan användas för att lösa fall av s. k. dubbel bosättning, dvs. att medge avräkning för skatter som den skatt­ skyldige erlagt på den grund att han ansetts ha hemvist i den utländska sta­ ten. De sakkunniga anser det emellertid vara att gå för långt att kräva, att den skattskyldige styrker, att han i den främmande staten betraktats så­ som utomlands bosatt och endast på grund av förvärvskällans belägenhet blivit föremål för beskattning. Det för avräkningen väsentliga bör vara, att förvärvskällans belägenhet konstituerar skatteplikt för en utanför den främmande staten bosatt person. Den omständigheten att den skattskyldige av den utländska stalen anses där bosatt bör alltså inte hindra avräkning, om han kan visa att han skulle ha fått erlägga skatt för intäkten i fråga, även om han ansetts vara bosatt utanför nämnda stat.

Vad beträffar frågan om vilka svenska och utländska skatter som bör in­ gå i ett avräkningsförfarande finner de sakkunniga det erforderligt att vissa begränsningar iakttas, åtminstone till dess erfarenheter vunnits. Dubbelbe- skattningssakkunniga föreslår att de skatter som skall få utnyttjas för av­

58

räkningen på svensk sida begränsas till den statliga inkomstskatten. I fråga om utländska skatter föreslås att rätten till avräkning skall omfatta skatter som utgår på inkomst och erlagts, vid källan eller annorledes, till den ut­ ländska staten eller däri ingående delstat. Därvid skall det enligt förslaget röra sig om inkomstskatter i egentlig mening och inte exempelvis engångs­ skatter.

De sakkunniga motiverar sin uppfattning bl. a. med grundsatsen att ett avräkningsförfarande inte bör medge större förmåner än som kan följa på grund av mellanstatliga dubbelbeskattningsavtal. De sakkunniga anförde.

Att avräkningsförfarandet endast kan avse allmänna skatter på inkomst eller förmögenhet är uppenbart. Det möter emellertid vissa svårig­ heter att bestämma vilka svenska och utländska skatter som bör kunna ingå i avräkningen. De förut återgivna utländska avräkningsreglerna visar, att man härvidlag sökt sig fram på olika vägar. Att så blivit fallet samman­ hänger med att gränsen mellan allmänna skatter på inkomst och förmö­ genhet, å ena, samt övriga skatter, å andra sidan, är flytande. Självfallet måste det krävas att de skatter som skall ingå i avräkningen både är att hänföra till intäkten i denna dess egenskap och även i övrigt är jämförbara.

Vid förhandlingar om dubbelbeskattningsavtal genomgås skattesystemen å ömse sidor, varvid en detaljerad prövning av olika skatter kan ske; det eftersträvas härvid att medtaga så många skatter som möjligt. Det har visat sig, att svårigheter framför allt förelegat i fråga om skatter till svenska kom­ muner och deras utländska motsvarigheter. Sådana skatter har i viss ut­ sträckning fått lämnas utanför. Sålunda inbegrips den svenska kommunal­ skatten icke i dubbelbeskattningsavtalen med Canada, Japan och ett flertal förutvarande eller nuvarande utomeuropeiska brittiska territorier, och den har först nyligen kunnat medtas i förhållande till Storbritannien. Även i fråga om förmögenhetsskatten saknas stundom utländsk motsvarighet. Däremot uttas i de allra flesta länder av staten, eventuellt av delstat, en allmän inkomstskatt som motsvarar den svenska statliga inkomstskatten.

Med hänsyn till vad nu anförts synes det påkallat att iakttaga vissa be­ gränsningar i fråga om de skatter som skall ingå i det tilltänkta avräknings­ förfarandet. Det bör undvikas, att detta förfarande innebär större förmåner än som kan erhållas genom ett blivande dubbelbeskattningsavtal. Tillämp­ ningen skulle också försvåras, om de svenska myndigheterna skulle få pröva anspråk på avräkning av ett flertal olikartade skatter i samma land.

Förslaget förutsätter att den utländska skatten har erlagts av den skatt­ skyldige själv. De sakkunniga har inte ansett sig kunna föreslå någon motsvarighet till de amerikanska reglerna om rätt till avräkning för skatt, som erlagts för exempelvis ett dotterbolags inkomst. En sådan rätt bör näm­ ligen enligt de sakkunnigas uppfattning inte rimligen ingå i de föreslagna reglerna, som tar sikte på att komplettera men inte ersätta systemet av mel­ lanstatliga avtal. Härtill kan läggas att en sådan rätt synes kunna komma i konflikt med den förut angivna principen att inte medge större förmåner än som kan uppnås genom mellanstatliga avtal. Den skulle även kunna för­ orsaka svåröverblickbara komplikationer.

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

60

Dessa skatter är enligt de sakkunniga delvis av sådan beskaffenhet att de inte skulle kunna komma i fråga till avräkning enligt de i det föregående föreslagna bestämmelserna.

De sakkunniga anser det därför skäligt att i fråga om sjöfart och luftfart något utvidga den krets av utländska skatter som kan avräknas. Avräkning föreslås sålunda, utom för statliga inkomstskatter i vanlig mening, kunna erhållas beträffande skatter till stat eller annan offentligrättslig person, i den mån skatterna beräknas på grund av fraktintäkter eller biljettintäkter, som uppburits i vederbörande utländska stat eller efter därmed jämförlig grund, t. ex. på viss andel av företagets totala bruttointäkter. Även härvid­ lag avses i princip slutliga skatter.

Vidare föreslås en särskild regel för att beräkna hur stor del av rederiets eller luftfartsföretagets nettointäkt som skall anses lokaliserad till veder­ börande utländska stat. Enligt förslaget anknyts denna beräkning till brut- tofraktintäkternas och bruttointäkternas fördelning på olika länder.

Vad angår skattelättnadens storlek bör enligt de sakkunnigas mening ett avräkningsförfarande få till resultat att dubbelbeskattningen undanröjs, så­ vitt angår de skatter som omfattas av avräkningen. Intill dess närmare er­ farenheter vunnits bör därför den svenska statliga inkomstskatten, i vad den belöper på den i utlandet beskattade inkomsten och så långt den svenska statliga inkomstskatten förslår, minskas med vad som erlagts i utländsk statlig inkomstskatt för samma inkomst. Är den utländska skatten lägre än den svenska, kan den alltså i sin helhet avräknas från denna. Är däremot den svenska skatten lägre, kan avräkning erhållas endast så långt den svenska skatten räcker.

En följd av förslaget blir, tillägger de sakkunniga, att en individuell be­ räkning skall göras med avseende på varje utländskt skattebelopp, som an­ mäls till avräkning. De sakkunniga har inte ansett sig böra förorda någon motsvarighet till de amerikanska »by country»- och »over alD-principerna1. Om den skattskyldige till avräkning anmäler en utländsk skatt, som är högre än den svenska, och en, som är lägre, begränsas därför avräknings- beloppet i det första fallet till den svenska skattens belopp och i det andra till den utländska skattens belopp. En sammanslagning av de utländska resp. svenska skattebeloppen och därmed följande utjämning till den skatt­ skyldiges fördel skall inte få ske. Vad nu sagts bör gälla oberoende av om de utländska skatterna erlagts i ett och samma land eller i olika länder.

De sakkunniga framhåller även att avräkningsmetoden i princip är obe­ roende av när de utländska resp. svenska skatterna påförts. Om beskatt- ningsperioderna är olika, måste emellertid de utländska skatterna uppdelas på de olika svenska beskattningsår till vilka inkomsterna hänför sig.

I samband med förslaget att avräkning skall få utnyttjas intill det lägre av den svenska och den utländska skattens belopp berör de sakkunniga frå-

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

61

gan om hur man räknar ut det belopp, som den utländska inkomsten mot­ svarar i svensk statlig inkomstskatt. I första hand beräknas beloppet av den utländska inkomsten i svensk valuta. Samtliga omkostnader och andra av- dragsgilla poster — utom den utländska skatten — skall dessförinnan ha fråndragits, varvid i förekommande fall svenska skatteregler blir avgöran­ de för vad som är avdragsgillt eller ej. Därefter beräknas vad den utländska nettoinkomsten motsvarar i svensk statlig inkomstskatt. Huru därvid skall förfaras är inte utan vidare givet; olika principer, mer eller mindre schablon­ mässiga, är tänkbara. Utgångspunkten måste vara, framhåller de sakkun­ niga i det följande, att den statliga inkomstskatten belastar skilda delar av den skattskyldiges inkomst lika. Från tillämpningssynpunkt hade det varit enklast att härvid räkna med den beskattningsbara inkomsten. Detta skulle emellertid enligt de sakkunnigas mening vara oriktigt. Det skulle innebära, att man bortsåg från den del av den skattskyldiges inkomster som motsvaras av ortsavdrag och allmänna avdrag och inte ansåg avdragen hänförliga till den utländska intäkten. Det sagda kan också uttryckas så, att den genomsnittliga skattebelastningen på den utländska inkomsten — och därmed »taket» för avräkningen — skulle bli högre än på inkomsterna i Sverige.

Beräkningen bör, anför de sakkunniga vidare, grundas på totalinkomsten före allmänna avdrag såsom också brukar ske i tillämpningskungörelserna till dubbelbeskattningsavtalen. Även underskottsavdrag — och med dem bör i förevarande sammanhang jämställas förlustavdrag — bör fördelas i lika mån på svenska och utländska inkomster. Beräkningen av den genom­ snittliga skattebelastningen bör alltså grundas på den skattskyldiges sam­ manlagda inkomst av olika förvärvskällor, med andra ord på vad som i våra deklarationsblanketter benämns »sammanräknad inkomst».

De sakkunniga föreslår pa dessa grunder att den del av svensk statlig inkomstskatt som hänför sig till den utländska inkomsten skall beräknas efter förhållandet mellan den utländska inkomsten och den skattskyldiges sammanräknade inkomst av olika förvärvskällor. Förslaget innebär att be­ räkningen utförs enligt följande formel:

den utländska nettointäkten

---------------—---- —------------ X

total svensk statlig inkomstskatt

sammanraknad inkomst

Det sagda belyses i betänkandet av ett sifferexempel.

Om en ogift fysisk person haft en utländsk nettointäkt av 20 000 kr., för vilken skatt erlagts i utlandet med 5 000 kr., svenska nettointäkter om till­ hopa 22 000 kr., allmänna avdrag om 8 000 kr. och ortsavdrag av 2 250 kr., blir den beskattningsbara inkomsten (20 000 -f- 22 000 — 8 000 — 2 250 =) Öl 700 kr. och den svenska statliga inkomstskatten 9 455 kr. Av denna skatt anses på den utländska nettointäkten om 20 000 kr. belöpa

X 9 455 = 4 502 kr.

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

20 000 + 22 000

räkning av utländsk skatt är intagen i betänkandet som bilaga (s. 239).

Ansökan om avräkning skall enligt förslaget vara inkommen inom ett år efter det taxeringen till statlig inkomstskatt vunnit laga kraft. Har den ut­ ländska skatten slutgiltigt, dvs. genom laga kraft vunnet beslut, påförts senare, bör emellertid ettår sfristen räknas från denna tidpunkt. Taxerings- intendenten föreslås avge yttrande över ansökningen.

Det bör åligga den skattskyldige att förebringa erforderlig utredning. Man bör emellertid, tillägger de sakkunniga, räkna med att svårigheter kan föreligga att lämna samtliga de uppgifter som erfordras för beräkning av den utländska inkomstens belopp, av den statliga inkomstskatt som belöper på den utländska inkomsten eller av den skattelättnad som tidigare erhål­ lits genom att den utländska skatten avdragits såsom omkostnad. Står det klart att den skattskyldige är berättigad till avräkning, bör sådan kunna medges med skäligt belopp, även om fullständiga uppgifter inte kan lämnas i nyss angivna hänseenden. Det ligger i sakens natur, framhålls det, att avräkningsbeloppet i här avsedda fall bestäms med försiktighet. Den skatt­ skyldige bör givetvis inte, genom att underlåta lämna erforderliga upplys­ ningar, kunna erhålla avräkning med större belopp än eljest.

Remissyttrandena

Förslaget om införande av bestämmelser om ensidiga åtgärder för undan­ röjande av internationell dubbelbeskattning har i princip tillstyrkts av samt­ liga myndigheter och organisationer som yttrat sig därom. Behovet av för­ fattningsbestämmelser som ett komplement till ingångna dubbelbeskatt­ ningsavtal erkänns genomgående i dessa remissyttranden. Även riktigheten av den föreslagna principen för skattelättnaden vitsordas allmänt. Den av- gränsning av rätten till avräkning som de sakkunniga föreslagit möter emel­ lertid invändningar i flera remissyttranden, huvudsakligen från näringslivets organisationer.

Skånes handelskammare uttalar — i anslutning till vad de sakkunniga an­ för i sin allmänna motivering av förslaget — att invändningar förvisso kan göras mot att en ensidig svensk lagstiftningsåtgärd av denna typ vidtas. Den kan till äventyrs försvåra lösningar på längre sikt av dubbelbeskattnings- frågorna genom internationella avtal. Detta betyder dock mindre med tanke på de omedelbara vinningar, som systemets införande skulle medföra, överståthållarämbetet anför liknande synpunkter men understryker att de stater med vilka Sverige ännu inte har avtal över huvud torde vara ointresserade av sådana. Ämbetet ansluter sig till uppfattningen att billighetsskäl gör det angeläget att frågan om ensidiga åtgärder till lindring i dubbelbeskattning bringas till en positiv lösning.

Riksskattenämnden och Sveriges advokatsamfund framhåller att förslaget

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

.4 vrukningsråttens omfattning

Som redan nämnts har huvudsakligen vissa näringsorganisationer kriti­ serat den begränsade räckvidden av förslaget om rätt till avräkning och framfört önskemål om utvidgningar i olika hänseenden. Kritiken gäller i främsta rummet den begränsning som ligger däri att endast svensk statlig inkomstskatt och utländsk statlig och delstatlig inkomstskatt ingår i avräk­ ningsförfarandet. Vidare har man invänt att förslaget inte tar hänsyn till de investeringsbefrämjande åtgärder på skatteområdet som vidtagits i vissa u-länder. En annan anmärkning mot förslaget är att skatt, som i utlandet påförs svenskt dotterbolag, inte kan avräknas från moderbolagets skatt i Sverige.

Dessa synpunkter kommer till uttryck i Kooperativa förbundets yttrande. Förbundet anser att det kan ifrågasättas om de sakkunnigas ledande motiv för begränsningarna — att större lättnad inte bör ernås genom interna åt­ gärder än genom ingående av dubbelbeskattningsavtal — är i alla avseenden bärande men konstaterar att förslaget även bortsett härifrån i vissa delar blivit snävare än vad som synes erforderligt från de sakkunnigas utgångs­ punkt. Svensk kommunal inkomstskatt och utländsk motsvarighet ingår så­ lunda inte i avräkningsförfarandet. Gentemot förslaget kan invändas att all anledning finns att anta att kommande dubbelbeskattningsavtal kommer att inkludera svensk kommunalskatt såsom varit fallet med samtliga under senare tid ingångna avtal med u-länder och såsom är fallet i flertalet övriga ingångna avtal. Förbundet fortsätter.

Beträffande utländsk motsvarighet kan anmärkas att skattesystemen i de länder, varom fråga nu är, dvs. de med vilka avtal icke slutits, kan förete sådana olikheter gentemot det svenska att jämförelser ifråga om fördel­ ningen mellan statliga och kommunala skatter inte blir hållbara. Det torde vara överväganden av detta slag som föranlett statsmakterna i Danmark att, då motsvarande lagstiftning där infördes, medge avräkning från inländska skatter till stat och kommun för all direkt skatt för inkomst som utgår i främmande stat, oavsett om den är att anse som statlig eller kommunal in­ komstskatt. Det kan vidare anmärkas att motsvarande rätt numera före­ ligger enligt den engelska lagstiftningen.

Kooperativa förbundet framhåller vidare att även skatter av bruttoskatte- typ generellt bör få inräknas i avräkningsförfarandet på sätt de sakkunniga föreslagit i fråga om sjöfart och luftfart. Förbundet anför.

Det kan i förstone synas tämligen givet att avräkningsförfarandet såväl beträffande svensk som utländsk skatt skall begränsas till direkta skatter på inkomst. Med hänsyn till det förut berörda förhållandet att utländska skattesystem starkt kan avvika från det svenska och inkludera närings- skatter av olika slag blir slutsatsen mindre självklar. Särskilt ifråga om sjöfart och luftfart har de sakkunniga själva funnit detta så påtagligt att man ifråga om sådan verksamhet föreslagit en vidgad avräkningsrätt. För­ bundet kan inte finna annat än att samma vidgade avräkningsmöjlighet med fog bör tillkomma även handels- och industriföretag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

67

Av samma uppfattning är näringslivets sknttedelegation som uttalar bl .a. följande.

Ehuru inkomster av sjö- och luftfart i utlandet icke minst beroende på den inkomstberäkning, som tillämpas i ett flertal främmande stater, ofta blir mycket hårt beskattade och av denna anledning kräver speciellt hän­ synstagande, bör någon åtskillnad mellan sådan rörelse och annan rörelse icke göras beträffande de subjekt, som uttager de utländska skatter, för vilka avräkning skall kunna åtnjutas. Även tillverknings- eller varuförsälj- ningsrörelse blir icke sällan i utvecklingsländerna föremål för t. ex. sköns- mässig bruttobeskattning, som uttages av kommuner eller andra kommu­ nala enheter. Då dessa skatter kan uppgå till relativt betydande belopp och belastar rörelsen såsom sådan, bör avräkningsförfarandet givetvis omfatta dessa skatter, oavsett om den utländska staten eller annat offentligrättsligt subjekt är skattemottagare.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser det rimligt med hänsyn till de starkt varierande grunder, efter vilka skatt uttas i olika länder, att vid avräkning­ en beakta även skatter av närmast kommunal natur och även s. k. engångs­ skatter, vilkas uttagande ingår som ett led i den direkta beskattningen.

Länsstyrelsen föreslår att riksskattenämnden erhåller i uppdrag att för de länder, som kan beröras av ett avräkningsförfarande, ange de olika slag av skatter detta bör omfatta. Endast härigenom blir det möjligt för en skatt­ skyldig att bedöma skattefrågans ekonomiska betydelse för tilltänkt för­ värvsverksamhet utomlands och för prövningsnämnderna att med någon garanti för ett riktigt resultat verkställa påkallade skatteavräkningar.

Föreningen Auktoriserade revisorer framhåller att fog saknas för att inte inbegripa samtliga direkta skatter i avräkningen.

Samma synpunkt hävdas av näringslivets skattedelegation, Skånes han­

delskammare och handelskammaren i Gävle, som bland de direkta skatterna i detta sammanhang nämner även engångsskatter och skatt på förmögen­ het. Beträffande engångsskatter anför näringslivets skattedelegation bl. a.

Att över huvud taget söka uppdra en skillnad mellan engångsskatter på inkomst och inkomstskatter »i egentlig mening» torde knappast vara möj­ ligt och skulle i vart fall medföra betydande tillämpningssvårigheter. Någon klar gränsdragning mellan engångsskatter och andra skatter kan icke sägas existera. I u-länderna uttas ofta under ett eller ett par år tilläggsskatter på inkomst av alla eller visst slag. Även om dessa skatter rubriceras såsom en­ gångsskatter, bör de ju givetvis inbegripas i etl avräkningsförfarande, som avser att undanröja dubbel beskattning.

Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att en större noggrannhet än f. n. måste iakttas vid gränsdragningen mellan allmän och speciell ut­ ländsk skatt. Närmare föreskrifter till ledning för denna gränsdragning synes erforderliga.

Del särskilda problem som uppkommer i fall av s. k. tax incentive, dvs. då lättnad medges vid den utländska beskattningen, berörs i yttranden från näringslivets organisationer.

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 727 år 1966

Skånes handelskammare finner den föreslagna begränsningen för avräk­ ningen till alt avse erlagda utländska skatter olämplig, eftersom en sådan begränsning skulle få den effekten att meddelade skatteeftergifter i utlan­ det för lokaliseringsändamål eller för att befrämja utvecklingen i vissa pro­ vinser skulle komma den svenska statskassan till godo i stället för avsett ändamål. Handelskammaren ifrågasätter därför huruvida inte avräkning i vart fall bör medges även för uppdebiterad skatt, som efterskänkts för att uppmuntra den industriella utvecklingen i landet.

Näringslivets skattedelegation påpekar att regler har intagits i svenska dubbelbeskattningsavtal med vissa u-länder som innebär att avräkning skall ske från svensk skatt med ett belopp motsvarande den skatt som normalt skulle ha utgått i dessa länder, om inte skattebefrielse eller skattenedsätl- ning medgetts för viss tidsperiod. Delegationen uttalar i fortsättningen bl. a. följande.

För att en svensk intern lagstiftningsåtgärd skall få erforderlig effekt i det alltmer betydelsefulla förhållandet till u-länderna, måste den i ifrågava­ rande hänseende utformas så att den skattelättnad, som det främmande landet avser att ge det svenska företaget, inte förlorar sin verkan genom att avräkning inte kan ske i Sverige. Avräkning måste därför medges även i de fall, då någon utländsk skatt inte erlagts. Detta är så mycket mera an­ geläget som den svenska politiken gent emot dessa länder ju syftar till att i möjligaste mån stödja utvecklingen av deras näringsliv. En sådan regel skulle visserligen strida mot grundprincipen att fråga skall vara om undan­ röjande av dubbel beskattning men förhållandet till u-länderna kräver sär­ skilda åtgärder. För övrigt har man i Sverige i förhållandet till flera u-län­ der redan tidigare inte tvekat att bryta mot berörda princip.

Mot en ordning innebärande rätt att avräkna utländsk skatt, som inte erlagts, kan möjligen invändas, att i vissa fall svårigheter i praktiken torde kunna uppkomma att bestämma storleken av en skatt, som inte erlagts. Man torde emellertid i sådana fall, då den skattskyldige inte kan förebringa erforderlig utredning om hur stor skatt han skulle haft att erlägga, därest han inte åtnjutit skattelättnad, kunna förfara så som de sakkunniga före­ slagit i andra fall av utredningssvårigheter, nämligen att medge avräkning med skäligt belopp.

Kooperativa förbundet finner däremot i likhet med de sakkunniga det inte lämpligt att införa generella regler om detta spörsmål i det tilltänkta credit of tax-systemet utan föreslår alt en bestämmelse av liknande inne­ börd som den i motsvarande västtyska lagstiftning införs, enligt vilken

Kungl. Maj :t eller annat lämpligt organ i speciella fall skulle kunna medge erforderliga lättnader i förevarande avseenden.

Näringslivets skattedelegation anser att frågan om internationell kedje- beskattning av bolagsvinst, som förvärvas i utlandet av svenska dotterbolag, bör beaktas vid utformningen av svenska regler om avräkning. Delegationen förordar att det föreslagna avräkningsförfarandet efter mönster från lag­ stiftningen i Amerikas förenta stater kompletteras med en regel om avräk­ ning av inkomstskatt som erlagts utomlands av dotterbolag för bolagsvinst, i vad skatten belöper på utdelning till det svenska moderbolaget. Om rätt

69

till sådan avräkning inte inkluderas, skulle avräkningsförfarandet ge olika resultat beroende på vilken etableringsform som det svenska företaget be­ gagnat sig av i utlandet. Om företaget etablerar sig i form av filial, kan inkomstskatt som påförs filialen i det främmande landet avräknas enligt förslaget, liksom den utländska transfereringsskatt som eventuellt uttas. För det fall åter att det svenska företaget bildar ett dotterbolag, kan med den begränsning i avräkningsförfarandet som föreslagits endast avräknas utländsk skatt, som vid vinsthemtagning drabbar det svenska företaget.

Även Kooperativa förbundet berör denna fråga och anser att en skatte­ frihet för utdelning från dotterbolag i utlandet bör övervägas. I svenska dubbelbeskattningsavtal finns bestämmelser av denna innebörd. Förbundet konstaterar att de sakkunniga inte lämnat någon mer utförlig motivering varför man inte ansett sig kunna biträda ett förslag i denna riktning. I ytt­ randet anförs bl. a.

Innebörden av de sakkunnigas förslag i nu förevarande avseende blir att ett svenskt moderbolag, som åtnjuter utdelning från utländskt dotterbolag och som har att i utlandet erlägga skatt för utdelningen, kommer — under förutsättning att den utländska skatten icke är högre än den svenska bo­ lagsskatten — i samma läge, som om utdelningen tagits till beskattning enbart i Sverige. Vad det svenska bolaget följaktligen går miste om är den skattefrihet för utdelning som bolaget normalt skulle ha åtnjutit, därest fråga varit om ett svenskt dotterbolag. Inkomsten i dotterbolaget i fråga kommer med andra ord att tredubbelt beskattas. Det finns sålunda beträf­ fande denna speciella form av inkomst en särskild anledning att överväga om icke en tillämpning av exempt-metoden vore påkallad. En sådan skatte­ frihet skulle kunna betraktas som en konsekvens av nu gällande interna regler för skattefrihet vid kedjebeskattning. En skattefrihet för utdelning från utländska dotterföretag, där förhållandena är sådana att skattefrihet skulle ha medgetts om dotterbolaget varit svenskt, borde sålunda kunna föreskrivas utan att för den skull något väsentligt avsteg från den valda credit of tax-metoden skedde.

Skånes handelskammare framhåller beträffande den föreslagna metoden för beräkning av skattelättnadens storlek att avräkningsförfarandet kom­ plicerats genom spärregler om individuell beräkning för varje utländskt skattebelopp och begränsning till det lägsta av det utländska resp. det svenska skattebeloppet. En förenkling av förfarandet bör prövas enligt den s. k. by country-regeln, som innebär att avräkning sker för varje främmande land för sig.

Även kammarrätten ifrågasätter om inte i förenklingssyfte hänsyn vid beräkningen kan tas till all utländsk skatt och all inkomst från ett och sam­ ma främmande land.

Liknande synpunkter anförs av näringslivets skattedelegation och Koope­ rativa förbundet.

Sveriges redareförening framhåller att beskattningen av svenska rederier i allmänhet ställer sig högre än i Sverige i de länder som uttar skatt även om rederiföretaget saknar fasl driftställe i beskattningslandet. Detta för­

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

70

hållande tillsammans med den föreslagna samordningen med omkostnads­ avdraget för utländsk skatt leder till att den föreslagna lättnaden för rede­ riernas del som regel blir illusorisk. Detta beror på att avräkningen av ut­ ländsk skatt får avse högst den svenska inkomstskatt som hänför sig till den utländska nettoinkomsten. Då nämnda spärregel i flera dubbelbeskatt­ ningsavtal inte gäller för rederiföretag, hemställer föreningen att den utgår även i den generella lagstiftningen såvitt angår rederier och luftfartsföre­ tag.

Näringslivets skattedelegation konstaterar att de sakkunniga inte föresla­ git särskilda regler om förskjutning till senare år av utländsk skatt som överstiger den svenska skatten. Ehuru frågan inte torde vara av samma betydelse som den berörda spärregeln, innebär avsaknaden av regler en yt­ terligare begränsning i förhållande till mera fullständiga avräkningsförfa­ randen i andra länder.

Länsstyrelsen i Värmlands län kommer vid sin granskning av förslaget in på vissa svårigheter som kan uppkomma då en skattskyldig har såväl inkomst som förlust inom samma förvärvskälla i utlandet. Enligt länssty­ relsens mening bör de sakkunnigas formel för proportionering av den svens­ ka statliga inkomstskatten på utländsk nettointäkt korrigeras för sådana fall. Länsstyrelsen anför följande exempel. Antag att nettointäkten härrör från en i utlandet självständigt bedriven rörelse och belöper sig till ¹⁰

⁰⁰⁰ kr. Om den skattskyldige även innehar fastighet eller bedriver en annan rörelse i utlandet och antas fastigheten eller rörelsen ha lämnat under­ skott med 5 000 kr., blir inkomsten av verksamhet i utlandet 5 000 kr. En­ dast detta belopp blir beskattat i Sverige och anses därvid enligt gällande regler som inkomst av en och samma förvärvskälla. De sakkunnigas for­ mel såsom den kommer till uttryck både i kommentaren och i förslaget till lagtext innehär att man vid en skatteavräkning, som avser nettointäkten' på 10 000 kr., skulle sätta 10 000 kr. i täljaren men endast 5 000 kr. i näm­ naren. Detta måste ge ett felaktigt resultat.

Kammarrätten ifrågasätter om inte vissa jämkningar av avräkningssy- stemet kan tänkas i förenklingssvfte. Sålunda förefaller det kammarrätten tveksamt om ägandet av en mindre fastighet i utlandet, exempelvis bygg­ nad avsedd endast för fritidsvistelse, men beskattad, skall medföra tillämp­ ning av det invecklade avräkningsförfarandet. Även torde det vara värt att överväga om avräkning inte bör uteslutas, om den utländska skatten inte uppgått till visst lägsta belopp.

Samordning med gällande bestämmelser om lindring i internationell dubbelbeskattning

Riksskattenämnden konstaterar att om förslaget genomförs kommer i de svenska skatteförfattningarna att finnas bestämmelser för ett ensidigt un­ danröjande eller lindrande av internationell dubbelbeskattning uppbygg­

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

71

da efter två olika principer, nämligen dels enligt punkt 4 av anvisningarna till 20 § KL om rätt till avdrag för utländsk skatt såsom omkostnad i för­ värvskällan, dels det föreslagna avräkningsförfarandet. Nämnden anser det inte lyckligt med dessa delvis parallella regler. Det får vidare anses vara mindre tillfredsställande, att utländsk skatt såsom omkostnad beaktas vid taxering till såväl statlig inkomstskatt som kommunal inkomstskatt, medan avräkningsreglerna skulle gälla blott utländsk statlig och delstatlig skatt gentemot svensk statlig inkomstskatt.

Länsstyrelsen i Jönköpings län ifrågasätter om inte i samband med infö­ rande av avräkningsrätten bestämmelserna om avdrag vid inkomstberäk­ ningen bör borttas då de endast delvis fyller syftet att undanröja dubbel­ beskattning. Rätten till avdrag vid inkomstberäkningen synes böra avskaf­ fas även därför att avräkningsförfarandet eljest blir alltför invecklat.

Liknande synpunkter anförs av länsstyrelserna i Gotlands och Blekinge län.

Näringslivets skattedelegation framhåller att omkostnadsavdrag som er­ hållits vid den kommunala inkomsttaxeringen inte bör återföras till beskatt­ ning vid avräkning av utländsk skatt, om inte även den kommunala in­ komstskatten skall medtas i avräkningsförfarandet så att den utländska skatten får avräknas mot denna. Delegationen tillägger.

Det torde över huvud inte vara matematiskt riktigt att, som de sakkunni­ ga föreslagit, återföra kommunal inkomstskatt till full beskattning. Genom att i efterhand upphäva ett tidigare åtnjutet omkostnadsavdrag ökar den kommunala inkomstskatten med ett belopp, motsvarande skillnaden i kom­ munal inkomstskatt med och utan sådant avdrag. Enär den skattskyldige vid taxeringen till statlig inkomstskatt emellertid är berättigad till avdrag för kommunalutskylder, kan det inte vara riktigt att återföra hela kommu­ nalskatten till beskattning.

Uttalanden av samma innebörd görs av Kooperativa förbundet och i ett av universitetskanslern överlämnat yttrande från professorn i finansrätt med finansvetenskap vid Uppsala universitet.

A nsökn in gsf örfa rand et

Kammarrätten anser att avräkningsförfarandet har blivit invecklat, nå­ got som kanske är ofrånkomligt, och att handläggningen av förfarandet med rätta har anförtrotts åt prövningsnämnd.

Även länsstyrelserna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län tillstyr­ ker att avräkningsförfarandet förläggs till prövningsnämnden. Förstnämn­ da länsstyrelse framhåller att det är naturligt att det ankommer på den skattskyldige att förebringa fullständig utredning liksom att i förekomman­ de fall styrka sina uppgifter. För taxeringsintendenten torde möjligheterna till utredning och kontroll av lämnade uppgifter vara ytterst begränsade.

Länsstyrelsen i Jönköpings län förordar att avräkningsförfarandet i sin helhet omhänderhas av lokala skattemyndigheten. Ansökan om avräkning

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

72

bör alltså inges dit och denna myndighet bör omedelbart kunna omräkna den statliga inkomstskatt som sökanden skall erlägga eller har erlagt.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller att antalet ärenden hos varje prövningsnämnd kan väntas bli ganska ringa, vilket ger nämnden otillräck­ lig erfarenhet. Enligt länsstyrelsens mening bör avräkningen ske centralt för hela riket, förslagsvis hos riksskattenämnden, överståthållarämbetet el­ ler mellankommunala prövningsnämnden. Preklusionstiden för ansökan om avräkning bör anknytas till annan och mera lätt konstaterad händelse än att taxeringen har vunnit laga kraft. Länsstyrelsen påpekar slutligen att ny avräkning bör kunna ske, om taxeringen ändras genom extraordinära be­ svär eller eftertaxering åsätts.

Länsstyrelsen i Stockholms län föreslår att ansökan om avräkning skall inges före utgången av året efter taxeringsåret. Tiden för påförandet av utländsk skatt bör därvid inpassas i svenskt taxeringsår. Om besvär anförts, synes ansökningstiden kunna räknas till ett år efter lagakraftägande ut­ slag.

Sveriges advokatsamfund anför att den föreslagna bestämmelsen om alt restitutionsränta ej skall utgå inte synes riktig. Den skattskyldige blir till följd av bestämmelsen utan kompensation för den temporära likviditets- minskning som det innebär att ligga ute med skatten.

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

Fastighet i utlandet och utomlands självständigt bedriven rörelse

Gällande rätt m. m.

Enligt 38 § 2 mom. KL räknas intäkt av fastighet i utlandet samt av utomlands självständigt bedriven rörelse till intäkt av kapital. All sådan fastighet och rörelse som den skattskyldige haft i utlandet anses därvid enligt 18 § KL som en särskild förvärvskälla. I denna förvärvskälla gäller se­ dan kommunalskattelagens tillkomst särskilda regler för beräkning av nettoinkomst enligt 39 § 2 mom. och punkt 4 av anvisningarna till 38 § KL. Sålunda är den skattskyldige berättigad till avdrag ej blott för omkostnader utan även för vad som av inkomsten har använts för förvärvskällan under beskattningsåret i fråga, exempelvis i form av investeringar i byggnader eller inventarier. Uppkommer underskott på fastighet eller rörelse i utlan­ det får avdrag endast ske från inkomst av annan sådan fastighet eller rö­ relse och ej från inkomst av annat slag som beskattas i Sverige.

De angivna bestämmelserna avser endast rörelse i utlandet som bedrivs självständigt. Utgör rörelsen däremot en filial av en i Sverige utövad rö­ relse tillämpas de vanliga reglerna för beskattning av rörelseinkomst.

Knngl. Maj:Is proposition nr 127 dr 1 !)!>(>

73

De sakkunniga

I samband med förslaget om avräkning av utländsk skatt har dubbelbe- skattningssakkunniga upptagit de nämnda särbestämmelserna till ompröv­ ning. Att så har skett, förklarar de sakkunniga, beror emellertid inte på eu önskan att avlägsna vad som skulle kunna framstå såsom oberättigade för­ måner. Härvidlag torde frågan ha ganska liten praktisk betydelse. Viktigare är för de sakkunniga, att nämnda regler i andra avseenden — och särskilt i betraktande av företagsbeskattningsreglernas utveckling — framstår som föråldrade och mindre rationella.

¹ fråga om dubbelbeskattning av ifrågavarande inkomster konstaterar de sakkunniga att läget radikalt förändrats sedan reglernas tillkomst. Då 1921 års kommunalskattekommitté framlade sitt förslag i ämnet torde kommit­ tén ha räknat med att dessa inkomster skulle bli beskattade såväl i Sverige som i den stat där fastigheten eller rörelsen fanns. Numera har avtal, var­ igenom förekommande dubbelbeskattning kan helt elimineras, ingåtts med ett flertal länder. I fråga om övriga länder föreligger sedan 1950-talets bör­ jan rätt att avdra där påförda skatter såsom omkostnad. Genomförs försla­ get om rätt att avräkna utländsk skatt, torde enligt de sakkunnigas mening dubbelbeskattning inte längre förekomma i sådan utsträckning att man däri kan hämta motiv för lättnader av nu gällande slag.

De sakkunniga anför att det rentav kan ifrågasättas om de särskilda be­ stämmelserna vid en total bedömning i verkligheten kan anses innebära några nämnvärda förmåner. I fråga om beskattningen av fastighet i utlan­ det anmärker de sakkunniga att rätten till avdrag för investeringsutgifter självfallet kan i vissa fall innebära en betydande förmån. Kostnader för nybyggnader och förbättringsarbeten kan dras av på en gång. Avdragsrät- tcn är emellertid begränsad till vad som efter omkostnader kvarstår av årets intäkter från fastighet eller rörelse i utlandet. Underskott får icke avdras från intäkter i Sverige, och de får inte överflyttas till annat beskattnings­ år; reservering av medel för framtida investeringar är ej tillåten, och av­ drag för avskrivningar torde icke kunna erhållas. Detta innebär, att i re­ gel endast begränsade investeringskostnader kan dras av.

En särskild olägenhet med nuvarande regler består enligt de sakkunniga däri att den skattskyldige i regel har att tillämpa två olika system för re­ dovisningen av fastighetsinkomsten. Samtidigt som han i Sverige deklarerar inkomsten enligt de särskilda reglerna för utlandsfastigheter, beskattas fas­ ligbeten i det landet där den är belägen enligt bestämmelser, som ofta ansluter sig betydligt närmare till de svenska reglerna för beskattning av fastigheter i Sverige än till de svenska reglerna för beskattning av fastighet i utlandet.

Olägenheterna av nuvarande regler synes de sakkunniga vara än större när det gäller intäkter av självständigt bedriven rörelse i utlandet. Visserli­ gen får, i brist på föreskrifter av annan innebörd, antas, att inkomsten

74

i princip skall beräknas efter bokföringsmässiga grunder. Denna princip måste emellertid anses underkastad betydande modifikationer. Den skatt­ skyldige har å ena sidan rätt till avdrag för investeringskostnad, så långt in­ täkterna från utländsk rörelse och fastighet efter omkostnader därtill för­ slår. Ä andra sidan torde åtminstone i princip rätten till avskrivningar på fastigheter och inventarier i rörelsen bortfalla. Inte heller kan den skatt­ skyldige utnyttja de möjligheter till resultatutjämning som innefattas i lag­ stiftningen om investeringsfonder av olika slag. De sakkunniga finner även att skäl kan anföras för att som en konsekvens av förbudet mot reserve- ring av medel anta, att den skattskyldige icke äger göra nedskrivningar på varulager — bortsett från inkurans och prisfallsrisk i egentlig bemärkelse — och ej heller eljest avdragsgilla avsättningar till pensionsstiftelser. För­ lustutjämning kan inte heller ske. Liksom i fråga om fastighet kan den skattskyldige få redovisa sin inkomst av i utlandet självständigt bedriven rörelse till Sverige och den främmande staten efter väsentligt skilda system.

Av det hittills anförda har de sakkunniga föranletts att i första hand undersöka i vad mån vanliga regler för inkomstberäkningen kan tillämpas i dessa fall. För att så skall kunna ske talar enligt de sakkunniga redan det förhållandet att inkomster av filialer i utlandet beskattas enligt de van­ liga reglerna för företagsbeskattningen utan att delta, såvitt bekant, föran­ lett olägenheter.

Vad angår inkomster av fastighet i utlandet torde man, enligt vad de sak­ kunniga uttalar, vara berättigad att anta att kommunalskattelagens be­ stämmelser om jordbruksfastighet och annan fastighet i Sverige redan nu gäller i tillämpliga delar med de särskilt angivna undantagen. I vissa fall kan svårigheter uppkomma, i synnerhet vid beskattning av skogsinkoms- ter. Att i praktiken allvarligare svårigheter förekommit är dock inte be­ kant för de sakkunniga.

¹ detta sammanhang berör de sakkunniga även frågan om tillämpning av bestämmelserna om inkomstberäkning för en- och tvåfamiljsfastighet. som är belägen i utlandet. Härom anför de sakkunniga.

Beträffande eu- och tvåfamilj sfastigheter följer av de nuvarande reglerna om rätt till avdrag för omkostnader och investeringar, att villaschablouen inte skall tillämpas. Borttages dessa regler och ersättes med en hänvisning till vad i allmänhet stadgas om inkomstberäkning i kommunalskattelagen, kominer villaschablonen att gälla även för en- och tvåfamiljshus i utlandet. Att så sker innebär i och för sig en förenkling. Sannolikt kominer clt något större antal sådana fastigheter än nu att visa skattepliktigt överskott. Även denna konsekvens finner vi i och för sig önskvärd. För närvarande tor­ de det vara förenat med skattemässiga fördelar att ha villor för feriebruk i främmande länder. Någon risk för att beskattningen skall bli alltför hård torde inte föreligga med hänsyn till rätten till omkostnadsavdrag för ut­ ländsk skatt och den av oss föreslagna rätten att begära avräkning av ut­ ländsk statlig inkomstskatt. Skatt här i riket för garantibelopp ifrågakom- mer icke.

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

Kungi. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

Förslagen föranleder ändringar i 39 § 2 inom. och punkt 4 av anvis­ ningarna till 38 § KL.

Med hänsyn till att viss oklarhet råder om hur fastighet i utlandet skall behandlas i realisationsvinsthänseende föreslår de sakkunniga ett förtydli­ gande i 35 § 2 mom. fjärde stycket KL så att därav framgår, att fastighet i utlandet skall räknas som fastighet när fråga är om beskattning av realisa­ tionsvinst.

Remissyttrandena

Dubbelbeskattningssakkunnigas förslag om beräkning av inkomst av fas­ tighet i utlandet och utomlands självständigt bedriven rörelse har tillstyrkts i princip av flertalet remissinstanser.

Överståthållarämbetet ifrågasätter dock om tillräckliga skäl f. n. kan anses föreligga att genomföra de föreslagna ändringarna. Det kan visser­ ligen anses konsekvent att enhetliga beräkningsgrunder tillämpas vid in- komstuppskattningen, likgiltigt var fastigheten är belägen eller rörelsen bedrivs. Detta utesluter dock inte att nuvarande regler kan vara rationella från andra utgångspunkter, t. ex. från rent praktiska. Ämbetet ifrågasätter även om inte i denna beskattningsfråga de praktiska fördelarna av nuva­ rande ordning bör väga tyngre än förut antydda principiella synpunkter.

Huvudvikten synes böra läggas vid att reglerna är enkla att tillämpa och att de skattskyldigas uppgifter är jämförelsevis lätta att kontrollera. Här­ efter fortsätter överståthållarämbetet.

Ämbetet kan inte finna annat än att nuvarande regler, som innebär att inkomsten skall beräknas efter en kontantprincip, uppfyller kravet på att vara enkla och ändamålsenliga, medan de föreslagna reglerna däremot kan vara ägnade att komplicera såväl inkomstberäkningen som taxeringsförfa- randet. Sistnämnda förhållande får särskilt anses vara fallet vad beträffar förslaget om avräkning av underskott. Den olägenhet åter, som kan bestå däri, att de skattskyldiga får redovisa sin inkomst till Sverige och den främmande staten efter väsentligt skilda system, kan icke anses bli avhjälpt genom förslaget. Snarare får det anses vara förenat med större nackdelar att behöva överföra ett främmande system till ett inhemskt sådant av helt avvikande typ än till den redovisning enligt kontantmetoden, soni skall lämnas enligt nuvarande ordning.

Mot förslaget att underskott på fastighet och rörelse i utlandet liksom hittills inte skall få utnyttjas som allmänt avdrag invänder näringslivets skattedelegation att förbudet mot underskottsavdrag enligt vad som fram­ går av förarbetena till nu gällande lagstiftning motiverats med den förmån­ liga inkomstberäkning som de skattskyldiga har genom möjligheten att på en gång avdraga nybyggnads- och andra liknande kostnader. Delegationen anför vidare.

77

Om ändring skall ske av reglerna för inkomstberäkningen avseende ifrå­ gavarande inkomstslag och nyssberörda förmån för de skattskyldiga så­ lunda skulle upphävas, bör rimligen någon begränsning i fråga om under­ skottsavdrag icke upprätthållas. 1921 års kommunalskattekommittés ut­ talande -— som av de sakkunniga åberopats såsom skäl för att bibehålla be­ gränsningen av underskottsavdraget — nämligen, att ett stadgande om en sådan begränsning torde befinnas påkallat jämväl av svårigheter för taxe­ ringsmyndigheterna att kontrollera riktigheten av de uppgifter, som avser fastighet i utlandet, torde väl knappast gälla numera.

I några remissyttranden berörs förslaget om förlustutjämning mellan in­ komster och förluster av fastighet och självständigt bedriven rörelse i ut­ landet.

Kammarrätten ifrågasätter om inte en bearbetning av reglerna bör ske för att vinna närmare överensstämmelse med innehållet i förordningen om förlustutjämning. I ett flertal hänseenden stadgas där hinder för förlust­ utjämning. Så t. ex. bortfaller rätten till förlustutjämning om förlusten för förluståret inte uppgått till visst belopp.

Såväl riksskattenämnden som länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att reglerna rörande avdrag för förskjutbara förluster rätteligen hör hem­ ma i förordningen om förlustutjämning.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anmärker att den föreslagna bestäm­ melsen synes kunna tolkas så, att —• om exempelvis en fastighet utvisar överskott och en rörelse underskott — den skattskyldige har fritt val att avstå från underskottsavdraget till ett senare år, trots att detsamma kun­ nat utnyttjas det år, då underskottet uppkommit.

Förslaget att fastighet i utlandet uttryckligen skall förklaras vara att räkna som fastighet när fråga är om beskattning av realisationsvinst häl­ sas med tillfredsställelse av riksskattenämnden. Liknande mening uttalas av länsstyrelsen i Stockholms län.

Kammarrätten uttalar att regeln om realisationsvinst vid försäljning av utom riket belägen fastighet bör omformuleras så att därav framgår huru­ vida regeln även gäller beträffande utländsk tomträtt.

Länsstyrelsen i Södermanlands län påpekar att taxering av realisations­ vinst å fastighet i utlandet skall ske i den skattskyldiges hemortskommun enligt 14 § IF. Det synes lämpligt, att motsvarande regel gäller, när fråga är om taxering till kommunal inkomstskatt.

Sveriges köpmannaförbund anför att penningvärdeförsämring inträffat i vissa länder med sådan snabbhet, att en realisationsvinstbeskattning vä­ sentligen skulle drabba rena inflationsvinster. En sådan beskattning torde knappast vara avsedd. Enligt förbundets mening bör därför ifrågavarande vinst få reduceras med sådant belopp, som direkt kan hänföras till penning­ värdeförsämring.

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

6 liihang till riksdagens protokoll 1966. 1 saml. Kr 127

80

Kungi. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

I betänkandet behandlas även ett par spörsmål avseende tillämpningen av reglerna om omkostnadsavdrag för utländsk skatt i fall, då dubbelbe­ skattningsavtalen inte är fullständiga. De sakkunniga nämner i detta sam­ manhang att kommunala skatter inte omfattas av avtalen med Canada och Japan samt det äldre brittiska avtalet. I sådana fall torde enligt de sakkun­ niga av avdragsreglernas formulering följa, att vid den kommunala taxe­ ringen avdrag får ske för eventuell kommunal skatt i den andra staten. Häremot finns intet att erinra. Av ordalagen i reglerna skulle emellertid kunna utläsas, att vid kommunaltaxeringen avdrag får ske även för den utländska statliga inkomstskatten. Ett sådant resultat bör däremot enligt de sakkunnigas uppfattning inte godtas. Dubbelbeskattningen undanröjs ju helt genom avtalet såvitt avser statlig inkomstskatt i båda staterna och något rimligt skäl att medge ytterligare lättnad med avseende på sådan skatt finns inte. En avdragsrätt i förevarande fall, där den utländska stat­ liga inkomstskatten så att säga trätt i stället för den svenska, skulle f. ö. enligt de sakkunniga innebära detsamma, som om avdrag för svensk stat­ lig inkomstskatt skulle få göras vid kommunaltaxeringen, något som skulle stå i strid med en av grundprinciperna i den svenska skattelagstiftningen.

De sakkunniga anmärker, att även i ett annat hänseende erinringar kan riktas mot avdragsreglernas utformning. Oaktat dubbelbeskattningsavtalen i regel syftar till att helt undanröja dubbelbeskattning med avseende på de skatter som omfattas av avtalen, kan stundom tvekan uppkomma om så i alla lägen verkligen skett. Härom uttalar de sakkunniga bl. a.

Om det sålunda i något fall skulle kunna påvisas, att dubbelbeskattning kvarstår till någon obetydlig del, synes det icke motiverat att av denna an­ ledning tillerkänna den skattskyldige en avdragsrätt, som i praktiken skulle innebära att den svenska skatten på inkomsten i fråga nedgår till omkring hälften; han skulle därigenom komma i en betydligt gynnsammare position än om inkomsten beskattats enbart i Sverige.

De sakkunniga säger sig vara medvetna om att i några äldre dubbelbe­ skattningsavtal — framför allt de med Amerikas förenta stater och med Schweiz — kvarstår en mera avsevärd dubbelbeskattning. Det erinras dock i betänkandet om att revision av de bägge avtalen sedan länge stått på dag­ ordningen.

På grund av det anförda föreslår de sakkunniga en omformulering av sista stycket av punkt 4 av anvisningarna till 20 § KL i viss anslutning till den av dem föreslagna rätten att avräkna utländsk statlig inkomstskatt från svensk sådan skatt. Förslaget syftar till att på ett tydligare sätt än hittills markera, att dubbelbeskattningsavtalen och avdragsrätten för utländska allmänna skatter utgör olika metoder att motverka dubbelbeskattning.

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

Remissyttrandena

Med ett par undantag godtar remissinstanserna uttryckligen de sakkun­ nigas förslag eller lämnar desamma utan erinran. Allmänna ombudet i mellankommunala pr övning snämnden uttalar, att ändringsförslagen synes vara befogade och tillstyrker att de genomförs.

I fråga om förslaget till ändrad lydelse av bestämmelsen om skattepro- gression framförs erinringar endast i yttrandet från näringslivets skattedelegation. Delegationen anför bl. a.

Ehuru avdraget för utländsk skatt i realiteten innebär viss lindring av dubbelbeskattning, är detsamma ett omkostnadsavdrag, som man tidigare ansett var skäligt att den skattskyldige tillgodoräknades, enär han ju icke borde beskattas för högre inkomst än han verkligen uppbar. När storleken av den utländska inkomsten skall fastställas vid progressionsberäkningen skall man givetvis utgå från nettoinkomsten, således intäkten efter de av­ drag, som den skattskyldige äger åtnjuta enligt svensk skattelag. Då den erlagda utländska skatten är en avdragsgill omkostnad, bör den medräknas vid bestämmandet av avdragsbeloppets storlek.

Vissa skäl talar sålunda onekligen för att vid beräkningen av tillämplig progressiv skattesats icke medräkna den del av den utländska intäkten, som konsumeras av utländsk skatt. I motsats till de sakkunniga anser vi så­ ledes att den skattskyldige skall tillgodoföras den utländska skatten vid progressionsberäkningen.

Mot den föreslagna avfattningen av reglerna om rätten till omkostnads­ avdrag för utländsk skatt riktas erinringar av kammarrätten, Kooperativa förbundet och näringslivets skattedelegation. Sålunda framhåller kammar­ rätten, att ändring av författningen inte bör ske, om innehållet i gällande avtal, även om de avses skola ändras, kan medföra, att varken avdrag för utländsk skatt erhålls eller dubbelbeskattning undanröjs genom avtalet. De sakkunniga synes inte våga uttala att så ej kan bli fallet. Kooperativa för­ bundet anför liknande synpunkter.

Näringslivets skattedelegation avstyrker förslaget och erinrar om vad som föregick införandet av regeln om avdrag för utländsk skatt som om­ kostnad. Därvid uttalades av den kommitté som hade utrett denna fråga, att en regel om omkostnadsavdrag för utländsk skatt i vissa fall, då avtal förelåg, kunde leda till en större skattelättnad än som erfordrades för att dubbelbeskattningen skulle helt undanröjas. Kommittén ifrågasatte där­ för att skattelättnaden skulle stanna vid dubbelbeskattningens undanrö­ jande. Delegationen anför vidare.

Vederbörande departementschef uttalade i den till grund för lagstiftning­ en om omkostnadsavdraget liggande propositionen, att även om en sådan överkompensation endast kunde uppkomma i vissa ytterlighetsfall det na­ turligen i och för sig icke vore tillfredsställande, att avdragsreglerna skulle kunna medföra angiven verkan. Men att å andra sidan reducera omkost­ nadsavdraget — som i fråga om kupongskatt sedan lång tid hade tillämpats i praxis — förklarade departementschefen sig dock icke kunna förorda.

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

I anslutning till de sakkunnigas förslag till lagtext föreslår kammar­ rätten, att nuvarande hänvisning till närmast föregående stycke i anvis­ ningspunkt 4 till 20 § KL bibehålls.

Departementschefen

Det internationella samarbetet på skatteområdet syftar främst till att begränsa olägenheterna av sådana konflikter mellan skilda nationella be- skattningssystem som medför dubbelbeskattning av samma person för sam­ ma inkomst eller förmögenhet. För att lösa dessa problem sker sedan länge en uppdelning av beskattningsrätten mellan staterna genom tvåsidiga över­ enskommelser. Dessa s. k. dubbelbeskattningsavtal ingås vanligen mellan den skattskyldiges hemviststat och den stat där inkomstkällan eller för- mögenhetstillgången finns.

Sverige begagnade sig tidigt av denna väg som medel att tillgodose den skattskyldiges krav på en rättvis beskattning och samtidigt avlägsna de hinder för handelsutbyte och andra mellanstatliga förbindelser som skat­ tereglerna kan uppställa. Dubbelbeskattningsavtal har under årens lopp slu­ tits med ett stort antal länder. I förhållande till dessa länder åtar sig vårt land på grundval av ömsesidighet vissa generella inskränkningar i den skattskyldighet som stadgas i den svenska skattelagstiftningen. Avtalen in­ nehåller också regler för speciella spörsmål om vinstberäkning, diskrimine­ ring m. m. och ger även möjlighet till taxeringskontroll över gränserna.

Lindring i förekommande dubbelbeskattning kan i viss omfattning med­ ges även med stöd av bestämmelser i de svenska skatteförfattningarna. Det är här fråga om ensidiga åtgärder som inte förutsätter någon motprestation från den andra statens sida. Jag erinrar om bemyndigandet för Kungl. Maj :t att under vissa förutsättningar dispensera från den statliga beskatt­ ningen som ursprungligen meddelades av 1928 års riksdag. Samtidigt antogs särskilda bestämmelser om beräkningen av inkomst av fastighet och rörelse i utlandet, vilka i förekommande fall verkar till lindring av dubbelbeskatt­ ning i Sverige och det land där tillgångarna ligger. Längre gående åtgärder vidtogs genom lagstiftning år 1951. Sedan detta år räknas även allmän direkt skatt, som erlagts till utländsk stat eller kommun, som avdragsgill kostnad vid taxering i Sverige av inkomst från källa i beskattningslandet. Denna rätt till omkostnadsavdrag för utländsk allmän skatt medför en lättnad i den svenska beskattningen som kan uppgå till omkring hälften eller mer av den utländska skatten.

Det torde numera stå klart att den lindring i internationell dubbelbe­ skattning som kan medges genom hittills vidtagna interna åtgärder inte är tillräcklig. Ökade insatser i främmande länder av svenska enskilda per­ soner och företag gör det angeläget att ytterligare minska verkningarna av mellanstatlig dubbelbeskattning. I direktiven till dubbelbeskattnings-

83

sakkunniga anförde jag att övervägande skäl talar för att vårt land lik­ som hittills i första hand strävar efter att avtalsvägen undanröja förekom­ mande internationell dubbelbeskattning. Som en tänkbar utväg — innan man på detta sätt kunde åstadkomma en lösning över hela fältet — antydde jag möjligheten att i viss begränsad utsträckning och under särskilda vill­ kor medge avräkning för skatt som uttagits i utlandet. De sakkunniga har nu framlagt förslag till bestämmelser om sådan avräkning av utländsk skatt.

Dubbelbeskattningssakkunnigas förslag innebär att man nu går vidare på den väg man slog in på år 1951. Skatt av vissa slag, som erlagts i utlan­ det, skall enligt förslaget jämställas med svensk statlig inkomstskatt. Skatt­ skyldig som hör hemma här får avräkna den utländska skatten från den svenska. Om denna huvudlinje i förslaget har inga delade meningar före­ kommit bland dem som yttrat sig. Jag anser att ett avräkningsförfarande av denna innebörd bör införas i svensk skattelagstiftning som en generell me­ tod att lindra internationell dubbelskattning när mellanstatligt avtal saknas.

De sakkunnigas utredning och vad som framkommit vid remissbehand­ lingen visar att man egentligen hyser tvekan endast om vilka svenska och utländska skatter som bör ingå i avräkningen och om vissa detaljfrågor inom avräkningsinstitutet. Det är i huvudsak i dessa hänseenden som erin­ ringar framförs mot de sakkunnigas förslag.

Enligt förslaget skall avräkningen omfatta skatt som erlagts till utländsk stat eller delstat. Skatten skall vara av slutlig karaktär och i princip hän­ föra sig till nettoinkomst från källa i beskattningslandet. Sådan skatt får enligt förslaget avräknas från den svenska statliga skatten på inkomsten. Däremot skall kommunalskatten inte minskas genom avräkning. Som en spärregel skall vidare gälla att avräkningsbeloppet aldrig får överstiga den statliga inkomstskatt som belöper på den utländska inkomsten. De föreslagna reglerna får till resultat att den utländska inkomsten i prin­ cip beskattas statligt endast en gång men efter den skattesats som tillämpas i den stat som uttar den högsta skatten.

I några remissyttranden, främst från näringslivets håll, har framförts önskemål om större möjligheter att avräkna utländsk skatt mot svensk skatt. Man har uttalat att svenska företag i detta hänseende inte bör ställas i sämre läge än konkurrerande företag i länder som har ett avräknings- institut. Avräkningen borde enligt dessa önskemål ske även mot såväl den svenska kommunalskatten som förmögenhetsskatten. I fråga om skatter, som belastar inkomsten i utlandet, borde avräkning tillåtas för samtliga skatter, inbegripet engångsskatter, oavsett om skatterna utgår till utländsk stat eller delstat eller uppbärs för utländsk kommuns räkning.

Jag är inte nu beredd att förorda en vidare omfattning av avräkningen än vad de sakkunniga föreslagit. Avräkningsförfarandet är avsett att ge lindring i dubbelbeskattning som uppkommer i förhållande till länder med vilka Sverige ännu inte slutit skatteavtal. Genom ensidigt vidtagna åtgärder

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

84

bör man enligt min mening inte medverka till större skattelättnad än som kan påräknas bli följden av ömsesidiga åtaganden i skatteavtal. I länder, som vi inte har avtal med, torde ibland utgå pålagor av varierande natur till kommunala enheter förutom statliga och delstatliga skatter. Man har an­ ledning att räkna med att sådana kommunala pålagor kan komma att falla utanför en reglering av dubbelbeskattningen genom avtal. Tills vidare erfa­ renheter nåtts bör därför på sätt de sakkunniga föreslagit i princip endast inkomstskatt till utländsk stat eller delstat ingå i avräkningsförfarandet. Med hänsyn till denna begränsning anser jag det riktigast att på svensk sida endast den statliga inkomstskatten tas i anspråk för att kompensera be­ skattningen i utlandet. Förekommande dubbelbeskattning torde därmed ock­ så i flertalet fall bli helt undanröjd.

I avräkningsförfarandet bör således ingå skatter, som uttas av utländsk stat eller delstat och som i övrigt är jämförliga med den statliga inkomst­ skatten i Sverige. Häri ligger bl. a. att de utländska skatterna i princip skall utgå på nettoinkomst. Däremot bör från avräkningsförfarandet uteslutas sådan utländsk skatt av engångsnatur som någon gång kan förekomma un­ der extraordinära förhållanden. I den mån utländsk skatt av visst slag enligt de föreslagna reglerna inte kan gå i avräkning mot svensk skatt, står i all­ mänhet möjligheten öppen för den skattskyldige att vid taxeringen dra av skatten som omkostnad.

De sakkunniga har uppmärksammat att speciella förhållanden förelig­ ger i fråga om företag med inkomst av internationell sjö- och luftfart. I många länder beläggs dessa inkomster med skatter, som formellt kan framträda som skatt på nettoinkomst men i praktiken beräknas pa brut­ tot av frakt- och biljettintäkter som uppburits i vederbörande land. Så­ dana skatter på trafikintäkter kan ibland uttas även av utländsk kommun. Med hänsyn härtill bör nyssnämnda beskattningsformer ingå i avräkningen för svenska rederier och flygföretag. Förhållandet torde oftast vara det att skatten på frakt- och biljettintäkter träder i stället för annan inkomstbe­ skattning av trafikverksamheten. När det gäller inkomst av internationell sjö- och lufttrafik anser jag mig därför kunna förorda att avräkningsför­ farandet utvidgas att inbegripa även skatter med inslag av bruttobeskatt­ ning som utgår till utländsk stat eller kommun.

Det har i några yttranden ifrågasatts att avräkning av utländsk skatt skall kunna ske även om skatten helt eller delvis efterskänkts av den ut­ ländska staten. Man syftar här på s. k. tax incentives, dvs. skattefavörer som utländsk stat utfäster för att främja verksamhet av visst slag eller i viss del av landet. Det hävdas att den utländska skattelättnaden skulle få avsedd verkan endast om, såsom tillåts enligt vissa svenska dubbelbeskattningsav­ tal, avräkning från svensk skatt får ske med fullt belopp oavsett skattelätt­ naden i utlandet.

I denna fråga kan jag för min del ansluta mig till de sakkunnigas upp­

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966

85

fattning att en tillämpning av avräkningsregler av det slag som nu ifråga­ satts tills vidare bör ske endast på grundval av ett dubbelbeskattningsavtal. Jag får i detta sammanhang framhålla att det vid ingående av dubbelbeskatt­ ningsavtal visat sig möjligt att från svensk sida erbjuda tämligen långt­ gående lättnader i svensk beskattning oavsett att temporär skattefavör meddelats från det andra avtalslandets sida. Erfarenheter från avtalsför­ handlingarna visar emellertid att avgränsningen av utländska skattefavörer av tax incentive-typ kräver ingående undersökning av den utländska skatte­ lättnadens art och syfte. Generella och ensidigt verkande åtgärder på detta område skulle kunna få konsekvenser i beskattningshänseende som är svåra att överblicka.

I fråga om samordningen mellan ett avräkningsförfarande och andra åtgärder till lindring i dubbelbeskattning uppkommer vissa avvägnings- problem. Det framhålls i flera remissyttranden att de föreslagna bestäm­ melserna om avräkning av utländsk skatt är invecklade och kan ge upp­ hov till svårigheter i tillämpningen. Jag är medveten om att ett visst admi­ nistrativt merarbete uppkommer om man inför ett avräkningsinstitut i skat­ telagstiftningen. Jag anser emellertid att omfattningen av detta merarbete inte bör överdrivas. Några remissinstanser har ifrågasatt om inte gällande rätt till omkostnadsavdrag för utländsk skatt bör upphävas i förenklande syfte. I och för sig talar bl. a. förenklingssynpunkter för att de nuvarande reglerna om omkostnadsavdrag bör bortfalla. Emellertid får jag erinra om att den skattskyldige genom sådant avdrag erhåller lättnad redan vid den svenska taxeringen för exempelvis preliminär skatt som erlagts till ut­ ländsk stat. Lättnad enligt avräkningsförfarandet blir däremot möjlig först vid den senare tidpunkt då den utländska skatten fastställts såsom slutlig skatt. Härtill kommer att rätten till omkostnadsavdrag under alla omstän­ digheter bör bibehållas för sådana utländska skatter som enligt det förut anförda inte bör ingå i avräkningen. Med hänsyn härtill bör enligt min me­ ning möjligheten att göra avdrag för utländsk skatt som omkostnad bibe­ hållas. Omkostnadsavdrag bör sålunda kunna medges vid sidan om skatteav- räkning. Självfallet skall dock vid bestämmande av det belopp med vilket avräkning skall medges hänsyn tas till omkostnadsavdrag som åtnjutits vid inkomsttaxering.

Det avräkningsförfarande som jag här förordat överensstämmer med den av dubbelbeskattningssakkunniga föreslagna anordningen för avräk­ ning av utländsk skatt. I fråga om metoden för beräkning av det belopp varmed statlig inkomstskatt skall minskas på grund av erlagd utländsk skatt ansluter jag mig således till vad de sakkunniga föreslagit. Fråga om avräkning bör prövas efter ansökan av den skattskyldige. I likhet med de sakkunniga anser jag det vara lämpligt att sådana ärenden handläggs av prövningsnämnden för den skattskyldiges hemortskommun eller i förekom­ mande fall av mellankommunala prövningsnämnden.

Kungl. Maj. ts proposition nr 127 år 1966

86

Det ligger i sakens natur att den skattskyldige har att lämna erforderliga uppgifter för avräkningen, främst avseende den utländska inkomsten och den skatt som uttagits i utlandet. Om den skattskyldige på grund av sär­ skilda omständigheter, t. ex. om skatten har erlagts av utländsk arbets­ givare, inte kan prestera fullständiga upplysningar, bör avräkning likväl kunna medges med ett skönsmässigt bestämt belopp om det står klart att den anställde har rätt till avräkning av utländsk skatt. Fastställandet av av- räkningsbelopp i det enskilda fallet synes kunna väsentligt underlättas om beräkningen sker med hjälp av arbetsblankett av det slag som föreslagits av de sakkunniga. Det ankommer på riksskattenämnden att föranstalta om formulär till sådan arbetsblankett.

Mot prövningsnämnds beslut över ansökan om avräkning bör talan kunna föras i samma ordning som vid vanlig taxeringsprocess. Om förut­ sättningarna för beslutet om avräkning av utländsk skatt ändras, t. ex. där­ för att taxeringen till svensk statlig inkomstskatt därefter ändras, bör om­ räkning ske av avräkningsbeloppet. Det torde ingå i taxeringsintendentens allmänna åligganden enligt 17 § taxeringsförordningen att tillse att ny be­ räkning Siker i sådana fall.

Vid tillkomsten av de f. n. gällande bestämmelserna som reglerar beskatt­ ningen av inkomst av fastighet och självständigt bedriven rörel­ se i utlandet såsom inkomst av kapital (18 §, 38 § 2 mom. och 39 § 2 mom. KL jämte anvisningar) torde man enligt de sakkunniga ha räknat med att denna inkomst skulle bli beskattad i såväl Sverige som i den främmande staten. Om förslaget om rätt till avräkning för utländsk skatt antas torde sådan dubbelbeskattning oftast bli undanröjd.

Nuvarande rätt till avdrag för investeringsutgifter vid beräkning av in­ komst av fastighet i utlandet kan i vissa fall vara till förmån för den skattskyldige. Avdragsrätten är dock begränsad till belopp som motsvaras av inkomster under samma år och inom samma förvärvskälla, dvs. inkomst av fastighet och självständigt bedriven rörelse i utlandet. I likhet med de sakkunniga har jag därför kommit till den uppfattningen att nuvarande be­ stämmelser vid en samlad bedömning inte innebär några nämnvärda för­ måner. Om avdraget för investeringsutgifter — såsom föreslås — utbyts mot dels värdeminskningsavdrag och dels förlustavdrag inom förvärvs­ källan, omfattande en tidrymd av sex år, bör detta enligt min mening i längden leda till en jämnare beskattning.

Allt oftare förekommer att här bosatta personer skaffar sig villor utom­ lands för rekreation. Beskattningen av inkomst, som är hänförlig till sådana villor, har av de sakkunniga föreslagits böra ske enligt schablonreglerna i 24 § 2 mom. KL. Med hänsyn till bl. a. att de utländska fastigheterna inte åsätts taxeringsvärden efter samma normer som gäller för svenska fastig­ heter kan emellertid en beskattning enligt dessa schablonregler bli miss­

Kungl. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

88

vill framhålla att bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 20 § KL om avdrag för utländsk skatt som omkostnad i förvärvskälla inte fanns vid tillkomsten av de nämnda progressionsbestämmelserna i IF. Dessa tar sikte på den situationen att ett dubbelbeskattningsavtal föreligger. Som framgår av den föregående redogörelsen bör dubbelbeskattningsavtal å ena sidan samt avräkning och omkostnadsavdrag för utländsk skatt å andra sidan ses som olika metoder för lindring i internationell dubbelbeskattning. Jag fin­ ner i likhet med de sakkunniga att om den skattskyldige skulle få omkost­ nadsavdrag för utländsk skatt i samband med progressionsberäkning skulle han bli överkompenserad. Att så blir fallet framgår om man i stället för skattebefrielse med progressionsförbehåll tänker sig avräkningsmetoden tillämpad. Medges omkostnadsavdrag för utländsk skatt i samband med progressionsberäkning erhålls vid en sådan jämförelse en lägre svensk genomsnittlig skattesats än vid begagnandet av avräkningsmetoden. Den genomsnittliga skattesatsen skall självfallet bli lika oavsett vilken metod som används. Jag delar de sakkunnigas uppfattning att det inte finns nå­ got motiv att utöver undanröjande av dubbelbeskattning medge en skatt­ skyldig ytterligare lättnad i form av omkostnadsavdrag vid progressions- beräkningen.

Då nuvarande bestämmelser gett anledning till tvekan om deras rätta innebörd, bör 20 § 2 mom. IF förtydligas på denna punkt.

De sakkunniga har i detta sammanhang tagit upp ett par frågor om till- lämpningen av avdragsreglerna, då dubbelbeskattningsavtalen är ofullständiga. Här avses de avtal som inte inbegriper den kom­ munala beskattningen, vilket doek numera — efter ändring av avtalen med Japan och Canada — är fallet endast beträffande det tidigare brittiska avtalet, som alltjämt gäller i förhållande till en rad nybildade stater. De sakkunni­ ga har emellertid påpekat, att avdragsreglerna utformats så att avdrag för utländsk statlig skatt får ske vid den svenska kommunalbeskattningen även om dubbelbeskattningsavtal ger lättnad för den utländska statliga skatten. Jag delar de sakkunnigas mening, att ett sådant resultat inte kan godtas. Om ett avtal medför lindring i dubbelbeskattning, bör ytterligare lättnad i den svenska inkomstbeskattningen i form av omkostnadsavdrag ej komma i fråga.

De sakkunniga har också riktat uppmärksamheten på att vissa dubbelbe­ skattningsavtal visserligen syftar till att helt undanröja dubbelbeskattning, men att så ändå inte sker i en del fall på grund av avtalsreglernas utform­ ning. I syfte att förhindra den överkompensation för den skattskyldige som rätten till avdrag för utländsk skatt här kan medföra i vissa situationer har de sakkunniga föreslagit ändrade regler. Dessa innebär att omkostnads­ avdrag för utländsk skatt inte medges, då dubbelbeskattningsavtal medför undanröjande av eller lindring i dubbelbeskattning.

Kungi. Maj.ts proposition nr 127 år 1966

90

Under åberopande av det anförda och under framhållande att hinder inte synes möta mot att ärendet behandlas under riksdagens höstsession hem­ ställer jag att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att an­ taga förslagen till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

2) förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

3) förordning om ändring i förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Göran Sellvall

Kungl. Maj:ts proposition nr 127 år 1966