Prop. 1972:8

kungl. Maj:ts proposition med förslag till permutationslag, m.m.

Kungl;*_Maj:ts proposition nr 8 år 1972

Nr 8

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till permutationslag, m. m.; given Stockholms slott den 4 februari 1972.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vars avlåtande till riksdagen före- draganden hemställt.

GUSTAF ADOLF

CARL LIDBOM

1. Inledning

Ibland uppstår behov av att med hänsyn till ändrade förhållanden jämka bestämmelser i testamenten, s'tiftelseurkunder och liknande handlingar. Om inte i urkunden har angetts hur jämkning får äga rum anses Kungl. Maj:t ha befogenhet att förordna härom genom beslut om s. k. permutation.

Kungl. Maj:t handlägger årligen omkring 300 permutationsärenden. Departementsutredningen (In 1964: 58)1 som enligt sina direktiv har till uppgift bl. a. att undersöka möjligheterna till delegering av ärenden som nu handläggs av Kungl. Maj:t har i sin i juni 1971 avgivna promemoria 133 behandlat beslutanderätten i ärenden om permutation och lagt fram förslag rörande delegering av dessa ärenden.

Promemorian har remissbehandlats genom utredningens försorg. Yttranden har avgetts av justitiekanslern, samtliga hovrätter, fideikom- missnämnden, socialstyrelsen, statskontoret, skolöverstyrelsen, univer- sitetskanslersämbetet, kammarkollegiet, Stockholms tingsrätt, länsstyrel- serna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Malmöhus, Hallands, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands och Norrbottens län, grundlagberedningen, den sakkunnige för översyn av kammarkollegiets uppgifter och organisation, Sveriges-advokatsamfund, Fideikommissa- riernas Intresseorganisation och Svenska bankföreningen. Universitets— kanslersämbetet har bifogat yttranden från konsistoriema vid universi- teten i Uppsala, Göteborg, Stockholm och Umeå, rektorsämbetet vid universitetet i Lund och konsistoriet vid Karolinska institutet samt ett av konsistoriet vid Uppsala universitet åberopat yttrande av professorn Henrik Hessler.

1 Kanslirådet Etik Berggren.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1972: 8 4

2 Gällande ordning m. m. 2.1 Författningsbestämmelser m. m.

Ifråga om permutation av fideikommissförordnanden finns bestämmelser i förordningen den 3 april 1810 huruledes rättelse och förklaring uti gjorde fideikommissförfattningar må sökas, samt vad i avseende på fardag av fideikommissegendom kommer att iakt- tagas. Enligt förordningen skall frågor om lån mot inteckning i fidei- kommissegendom eller utbyte av till sådan egendom hörande jord eller hävande av bestämmelse i fideikommissurkund prövas av Kungl. Maj:t på ansökan som ges in till justitiedepartementet.

Fideikommissen står f. 11. under avveckling. Enligt lagen (1963: 583) om aweckling av fideikommiss upphör fideikommiss, utom i vissa un- dantagsfall, när den som vid lagens ikraftträdande var innehavare av fideikommisset avlider. Fideikommissegendomen behandlas vid fidei- kommissets upphörande som ett särskilt bo och får under vissa för— hållanden i fortsättningen förvaltas i bl.a. aktiebolagsforrn. Avveck- lingen skall enligt 18 & nämnda lag ske under medverkan av en sär- skild nämnd, fideikommissnämnden. Denna får besluta i vissa frågor som sammanhänger med awecklingen. Sålunda kan nämnden påkalla att egendomen avträds till förvaltning av boutredningsman (24 5 första stycket), besluta om förbud vid vite mot bl. a. förstöring eller skingring av fideikommissegendom (27 å) och lämna medgivande till vissa för- foganden över sådan egendom under tiden för avvecklingen (28 & första stycket andra punkten) samt bestämma i fråga om skifte av boet m.m. (29 å). I särskilda fall kan Kungl. Maj:t förordna att fideikommiss skall bestå längre tid eller upphöra tidigare än vad som följer av lagens huvudregel eller att fideikommissegendom skall inlösas (6, 16, 17, 37 och 38 55). Fideikommissnämnden skall utreda sådana frågor och göra de framställningar till Kungl. Maj:t som föranleds av utredningen. Även aktiebolagsbildning kräver Kungl. Maj:ts medverkan. I 31 & föreskrivs sålunda att Kungl. Maj:t får medge innehavare av fidei- kommiss att tillskjuta fideikommissegendom i samband med teckning av aktier i bolag, om denne äger eller tecknar samtliga aktier i bolaget. Bolagsordningen för sådant bolag skall fastställas av Kungl. Maj:t och får inte ändras utan Kungl. Maj:ts medgivande (34 å).

I detta sammanhang kan vidare nämnas att Kungl. Maj:t i beslut den 13 september 1968 har meddelat generella regler för placering av fideikommisskapital i värdehandlingar.

Vad angår lagstiftningen om stiftelseförordnanden i övrigt märks främst lagen (1929: 116) om tillsyn över stiftelser. Den- na lag föreskriver skyldighet att anmäla stiftelse till länsstyrelsen. Undantag från anmälningsplikten gäller bl. a. om tillsynsfrågan redan

• Sida 5
•  Original

Prop. 1972: s "" 5

kan anses tillfredsställande ordnad, om stiftelsens förmögenhet inte överstiger 10 000 kr. eller om stiftelsen är inrättad till förmån för med- lemmar av viss eller vissa släkter. Vidare kan stiftelse undantas från till- syn genom förordnande av Kungl. Maj:t eller genom föreskrift av stifta- ren. För pensions- och personalstiftelser föreligger dock alltid anmäl- ningsplikt. På begäran kan länsstyrelsen enligt 5 & fastställa stadgar för stiftelse som finnes främja ett allmännyttigt ändamål. Paragrafen inne- håller vissa bestämmelser om vad stadgarna i sådant fall skall inne— hålla. Anmäld stiftelse skall enligt 8 & stå under länsstyrelsens tillsyn, om den finnes främja ett allmännyttigt ändamål. Annan stiftelse än pensions- eller personalstiftelse kan i vissa fall undantas från tillsyn. Detta gäller bl.a. om stiftelsen redan kan anses stå under betryggande tillsyn eller om dess förmögenhet har nedgått under 10 000 kr. I prop. 1971: 144 har föreslagits att beloppsgränsen 10 000 kr. den 1 januari 1972 skall höjas till 20 000 kr.

I länsstyrelsens tillsynsskyldighet ingår bl. a. att övervaka att stiftelse förvaltas i överensstämmelse med lagen och de för stiftelsen gällande föreskrifterna, att tillhandagå stiftelse med råd och upplysningar, att se till att det finns styrelse för stiftelsen samt att granska stiftelsens förvaltning. Härvid bör huvudsakligen tillses att stiftelsens medel inte används till andra ändamål än de avsedda samt att förmögenheten är placerad på nöjaktigt sätt (9—15 55). Har stiftelses styrelse fattat be- slut som står i strid med lag eller med de för stiftelsen gällande före- skrifterna, kan länsstyrelsen enligt 16 & förbjuda verkställighet av be— slutet eller förelägga styrelsen att vidta rättelse, om verkställighet redan har skett. Länsstyrelsen får också i andra fall förelägga stiftelses styrel- se att fullgöra sina åligganden.

Under förarbetena till lagen om tillsyn över stiftelser diskuterades om lagen borde innehålla bestämmelser om permutation. Förslag till så- dana bestämmelser utarbetades också ( prop. 1929: 83 s. 74 — 84 ). Dessa utsattes emellertid för stark kritik och frågan fick falla. Som skäl härför åberopades i huvudsak att det är svårt att i lagtext preci- sera förutsättningarna för permutationsrätt och rättens begränsningar samt att den gällande ordningen inte är förenad med några olägen— heter utan väl ägnad att på ett ändamålsenligt sätt tillgodose uppkom- mande behov av förändringar i stiftelser ( prop. 1929: 83 s. 42 och 43 ).

Även under förarbetena till 1930 års lagstiftning om testamente diskuterades frågan om en reglering av permutationsrätten. Lagbe- redningen fann emellertid att detaljerade bestämmelser inte kunde uppställas med hänsyn till de skiftande förhållanden under vilka per- mutation kan förekomma. Vidare ansåg beredningen betänkligheter möta att överlämna denna grannlaga befogenhet till annan myndighet än Kungl. Maj:t.

I brev (1952: 183) till länsstyrelserna i samtliga län utom Väster-

• Sida 6
•  Original

Prop. 1972: 8 6

bottens och Norrbottens län angående den nya kommunindelningens verkan å donationer meddelade Kungl. Maj:t vissa bestämmelser om hur man efter ändringar i kommunindelningen vid årsskiftet 1951/52 skulle förfara med av enskild givna donationer, vilka tidigare hade varit förbehållna viss kommun eller församling. Bestämmelserna inne- bar i fråga om kommuner som sammanlagts med andra kommuner bl. a. att donationemas geografiska användningsområde skulle vara oför- ändrat och att även ändamålet i princip skulle vara detsamma. Dona- tion som till följd av den nya kommunindelningen inte vidare kunde användas som förut skulle till gagn för invånarna inom den förut- varande kommunens område nyttjas för ändamål som så nära som möjligt överensstämde med syftet med donationen. Beslut om sådan ändring av donations ändamål skulle meddelas av länsstyrelsen ef- ter framställning av den nybildade kommunen. Om det visade sig svårt att finna ett näraliggande ändamål eller om ett helt nytt ända- mål för donationen ansågs böra bestämmas, skulle den nybildade kom- munen göra framställning till Kungl. Maj:t om ändrade föreskrifter. Vidare kan nämnas två kungl. brev med bestämmelser om dispositio- nen av vissa donationer till skolväsendet. Det ena utfärdades den 15 november 1968 och rör stipendie-, premie- och materielfonder vid av- vecklingsskoloma, dvs. statliga och kommunala realskolor, kommu— nala flickskolor, praktiska kommunala realskolor och högre folk- skolor. Bakgrunden är dessa skolformers upphörande. Det andra brevet utfärdades den 14 mars 1969 och rör lönedonationer vid rikets allmänna läroverk. Utfärdandet sammanhänger med det i 14 & stats- tjänstemannalagen (1965: 274) intagna förbudet för tjänsteman att uppbära med tjänsten förenade gåvo- eller donationsmedel eller därmed jämförlig förmån. I de båda breven tilläggs fondförvaltare, skolstyrel- se och länsstyrelse viss beslutanderätt i perrnutationsärenden.

Lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. inne- håller bemyndigande för annan instans än Kungl. Maj:t att besluta i permutationsärende. Enligt 22 5 får nämligen tillsynsmyndigheten på ansökan av pensionsstiftelse förordna om ändring av innehållet i stiftelsens stadgar, om det inte längre finns någon som omfattas av stiftelsens ändamål eller om stiftelsens kapital väsentligen överstiger vad som kan komma att fordras för att tillgodose ändamålet eller om det i övrigt förekommer särskilda skäl för sådan ändring. Förordnandet får avse sammanslagning av två eller flera stiftelser. Anser tillsyns- myndigheten att ärendet är av sådan beskaffenhet att det bör ankom- ma på Kungl. Maj:t att fatta beslut, får myndigheten underställa Kungl. Maj:t ärendet. Tillsynsmyndighet. är länsstyrelsen i det län där ar- betsgivaren har sitt hemvist (31 å). Bestämmelserna gäller även per- sonalstiftelse (30 5). Vid tillkomsten av lagen anförde föredragande departementschefen ( prop. 1967: 83 s. 163 ) bl. a. att överföringen av

• Sida 7
•  Original

Prop. 1972: 8 -- 7

permutationsärenden på tillsynsmyndigheten överensstämde med upp— fattningen att statsdepartementen borde befrias från ärenden som med fördel kunde avgöras av lokala eller centrala myndigheter.

Utöver vad här har nämnts torde det inte finnas några generella föreskrifter, varigenom beslutanderätten i ärenden om permutation delegerats från Kungl. Maj:t till underlydande myndighet.

Frågor om förenkling av permutationsförfarandet har behandlats av riksdagen i anledning av motioner åren 1966, 1969 och 1970. En redogö- relse för vad som därvid har förekommit finns i en bilaga till utredning— ens promemoria. I princip har riksdagen ställt sig positiv till tanken på vidgad delegering av beslutanderätten från Kungl. Maj:t till underlydan- de myndigheter men hänvisat till att frågan behandlas av departements- utredningen.

1 Ändring av stiftelses ändamålsbestämning

a) Ändamålet med den verksamhet som avses i stiftelseurkunden till— godoses i annan ordning, t. ex. genom det allmännas försorg.

b) Destinatärkretsen har minskat väsentligt i omfattning eller upp- hört helt.

c) Viss organisation eller sammanslutning, vars medlemmar är stiftel- sens destinatärkrets, upplöses, sammanläggs med annan organisation (sammanslutning), byter namn eller underkastas annan liknande för- ändring.

d) Av annat skäl än som nämns under a—c) har efterfrågan (beho- vet) av den verksamhet, som skall bedrivas enligt stiftelseurkunden, minskat väsentligt eller upphört helt.

e) Stiftelsens tillgångar räcker uppenbarligen inte till för att driva en sådan verksamhet som avses i urkunden.

f) Stiftelsens tillgångar överstiger avsevärt vad som behövs för att driva en sådan verksamhet som avses i urkunden.

g) Stiftelsens syfte strider mot lag och goda seder.

h) Stiftelsens syfte framstår under moderna samhällsförhållanden som uppenbart otidsenligt eller onyttigt.

i) Fastighet, som är det praktiska underlaget för i stiftelseurkunden avsedd verksamhet, måste av någon orsak säljas (se härom under punkt

• Sida 13
•  Original

Prop. 1972: 8 ' 13

2), och det bedöms inte ekonomiskt möjligt eller försvarbart att skaffa en ersättningsfastighet för att kunna fortsätta verksamheten” i oförändra- de former.

j) Omständighet av liknande slag som sagts under a—i).

Anm. Skall stiftelsens syfte efter ändringen vara att lämna ekono- miska bidrag till sjuka personer, åldringar eller eljest behövande, före- skrivs i regel, att stiftelsens tillgångar inte får användas för att täcka behov som skall tillgodoses genom det allmännas försorg.

2 Ändring av stiftelses verksamhetsföremål

3) Till följd av medgiven jämkning av bestämmelser i stiftelseurkun- den om stiftelsens ändamålsbestämning upphör ett i urkunden förutsatt nära samband mellan ändamålsbestämningen och verksamhetsföremålet, t. ex. att en stiftelses syfte förändras från att med anlitande av viss fas- tighet ge vård åt intagna till att lämna ekonomiska bidrag till behövande.

b) Det allmänna behöver förfoga över i stiftelsens egendom ingående mark för industri- eller bostadsbebyggelse, för framdragande av allmän väg, för anläggande av transformatorstation eller för annat liknande än- damål.

c) I stiftelsens egendom ingående byggnader, som enligt stiftelseur- kunden skall användas för visst ändamål, kan ej längre fylla sin funktion, t. ex. därför att byggnaderna på grund av ålder är omoderna eller i då- ligt skick.

d) I stiftelsens egendom ingående fast egendom, som skall vara det ekonomiska underlaget för i urkunden avsedd verksamhet, ger ej längre en sådan avkastning, t. ex. av skäl som nämnts under e), att det räcker för att driva verksamheten.

e) För en stiftelse med uppgift att lämna ekonomiska bidrag, t. ex. stipendier eller pensioner, finns i urkunden intagna sådana bestämmelser om det högsta bidragsbelopp, som får utgå i varje särskilt fall, att bi- dragen i dagens penningvärde framstår som skäligen meningslösa.

f) Placering av stiftelsens medel enligt bestämmelserna i stiftelseur- kunden, t. ex. placering i en avkomsträtt, ger ej längre en sådan avkast- ning, att den räcker för att driva i urkunden avsedd verksamhet.

g) Placering av stiftelsens medel enligt bestämmelserna i stiftelseur- kunden, t.ex. placering i vissa värdepapper, ger under nuvarande för— hållanden en avsevärt sämre avkastning än annan placering som kan bedömas vara lika trygg.

Anm. Får efter ändringen endast avkastningen av stiftelsens egendom tas i anspråk, föreskrivs i regel att en tiondel av den årliga avkastningen skall läggas till kapitalet.

Är fråga om försäljning av fast egendom och innehåller icke ansök— ningen uppgift om priset, föreskrivs normalt, att försäljningen skall före- gås av sakkunnig, opartisk värdering, att köpeskillingen inte får under- stiga vid sådan värdering åsatt saluvärde samt att blivande köpeavtal skall underställas länsstyrelsen för godkännande.

3 Ändring av stiftelses förvaltningsbestämmelser (utom sammanläggning av stiftelser)

a) Sådan organisation, som enligt stiftelseurkunden skall handha för- valtningen, går ej att bilda (kan ej fortsätta sin verksamhet), t. ex. där-

• Sida 14
•  Original

Prop. 1972: 8 14

för att namngivna personer, som skall ingå i organisationen, ej längre är i livet eller därför att personer med vis i urkunden angiven kompetens ej finns att tillgå.

b) Organisation, som enligt stiftelseurkunden skall handha förvalt- ningen, har upphört eller sammanslagits med annan organisation eller blivit föremål för annan organisatorisk förändring.

0) Nuvarande organisation av eller former i övrigt för stiftelsens för- valtning framstår som omoderna eller bedöms eljest vara opraktiska i tillämpning.

4. Remissyttranden

Promemorieförslaget har allmänt sett fått ett positivt mottagande. Samtliga remissinstanser tillstyrker i princip en omläggning av beslutan— derätten i permutationsärenden i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget eller lämnar detta utan erinran. Hovrätten för Nedre Norr- land är dock tveksam om man — med ändring av den ståndpunkt statsmakterna intog år 1963 när lagen om aweckling av fideikommiss antogs —— bör flytta avgörandet i permutationsärenden på fideikom— missområdet från Kungl. Maj:t. Fideikommissariernas Intresseorga- nisation framhåller att systemet med Kungl. Maj:ts prövning i första instans av frågor om permutation av fideikommissförordnanden har visat sig fungera bra och anser övervägande skäl tala för att den nu— varande ordningen bibehålls. Mot en delegering till fideikommissnämn- den talar framför allt att detta skulle försena ärendenas handläggning.

Samtliga remissinstanser instämmer med utredningen i att permu- tationsärendenas sakliga beskaffenhet inte hindrar att de

flyttas från Kungl. Maj:t till underlydande myndighet. Justitiekanslern påpekar emellertid att en viktig anledning till att permutationsfram- ställningarna i så stor utsträckning har kunnat bifallas torde vara den omfattande förhandskontakt som sökandena har haft med äm- betet. I många fall har ämbetet kunnat avråda från en framställning när det har funnits anledning att anta att framställningen inte skulle kunna vinna Kungl. Maj:ts bifall. Hovrätten för Västra Sverige be- tonar i detta sammanhang vikten av att ärendena efter besvär kan komma under Kungl. Maj:ts prövning och hovrätten för Övre Norr- land förutsätter att föreskrift ges om rätt och skyldighet för de be— slutande myndigheterna att underställa Kungl. Maj:t ärenden av spe- ciellt svår beskaffenhet. Länsstyrelsen i Malmöhus län betonar behovet av rationalisering av arbetsrutinema och pekar på möjligheten att Kungl. Maj:t får besluta om s. k. generella permutationer.

De remissinstanser som har tagit upp frågan om de konstitu- tion ella förutsättningama för delegering är ense med utredningen

• Sida 16
•  Original

Prop. 1972: 8 16

om att en sådan åtgärd inte kräver grundlagsändring och att omlägg- ningen kan och bör ske genom samfälld lag. Justitiekanslern anmärker i detta sammanhang att de förändringar som föranletts av 1952 års kungl. brev om den nya kommunindelningens inverkan på donationer redan torde vara genomförda samt att 1968 och 1969 års kungl. brev inte torde vara att betrakta som beslut om delegering av Kungl. Maj:ts per- mutationsrätt utan snarare som av Kungl. Maj:t meddelade generella per- mutationsbeslut. De där lämnade uppdragen åt länsstyrelse att fastställa stadgar överensstämmer enligt justitiekanslern med gällande praxis att stadgar inte beslutas av Kungl. Maj:t utom när det är fråga om mycket stora stiftelser, t. ex. Nobelstiftelsen.

Även utredningens förslag om val av beslutande instans har godtagits vid remissbehandlingen. Kammarkollegiet framhåller att kollegiet har fått erfarenhet av permutationsfrågor framför allt vid handläggningen av indelningsärenden, där kollegiet alltid har att fram- lägga förslag om permutation av donationer som förvaltas av berörda kommuner, församlingar eller landstingskommuner. I samband med kommunindelningen 1952 anbefallde Kungl. Maj:t kollegiet att verk- ställa utredning och inkomma med förslag rörande den framtida dispo— sitionen av donationer som berördes av den nya indelningen. Denna utredning låg till grund för Kungl. Maj:ts tidigare nämnda beslut i ärendet. Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter om det inte bör skapas möjlighet för kollegiet att i vissa smärre ärenden, t.ex. be- träffande stiftelsers organisation och yttre status, delegera sin beslu- tanderätt till länsstyrelse. Länsstyrelsen i Värmlands län motsätter sig visserligen inte utredningens förslag men ifrågasätter om inte beslutan- derätten i andra ärenden är sådana som rör fideikommiss kunde an- förtros åt länsstyrelserna. Förfarandet blir enklare om den myndighet som mottar ärendet från sökanden också är beslutande instans. Till förmån för att lägga beslutanderätten hos länsstyrelserna talar även dessas lokal- och personkännedom samt kunskap om de under tillsyn ställda stiftelsemas organisation och verksamhet. Länsstyrelserna har fått erfarenhet av permutationsärenden som förberedande organ och som remissinstans samt handlägger redan nu vissa sådana ärenden. Risken för oenhetlig tillämpning om länsstyrelserna tillerkänns beslu- tanderätten torde vara obetydlig med hänsyn till den enhetliga praxis som nu råder på området och den frånvaro av motsättningar i huvud- frågan som präglar ärendena. Risken reduceras ytterligare genom möjligheten till besvär. Länsstyrelsen anser i vart fall att vissa ärenden av enkel beskaffenhet, framför allt sådana som avser ändring av or- ganisatoriska föreskrifter, bör avgöras av länsstyrelse.

Kammarkollegiet och den sakkunnige för översyn av kollegiets upp- gifter och organisation anser att permutationsärendena inte generellt behöver avgöras i plenum. Kollegiet framhåller att permutationsärendena

• Sida 17
•  Original

mp. 1972: s 5 17

inte synes vara mer komplicerade än andra ärenden som kollegiet hand- lägger. En bestämmelse om att samtliga permutationsärenden skall avgöras i plenum skulle tynga arbetet och fördröja handläggningen. Enligt kollegiets instruktion finns alltid möjlighet att hänskjuta ären- de som bedöms vara av särskild vikt till plenum.

Fideikommissariernas Intresseorganisation ifrågasätter om inte fidei- komrnissnämndens instruktion borde ändras så att ärenden av rutin- karaktär kan handläggas utan medverkan av nämndens samtliga leda- möter. Sådana ärenden synes rimligen kunna avgöras av ordföranden och en annan ledamot.

Vad beträffar h a n d l ä g g ni n g e 11 av ärendena ifrågasätter Svea hovrätt om inte ansökan om ändring av stiftelseförordnande bör ges in direkt till kammarkollegiet när stiftelsen inte är underkastad anmäl- ningsplikt enligt tillsynslagen. Flera remissinstanser går längre och fö- reslår att alla ansökningar om permutation av stiftelseförordnande skall ges in direkt till kammarkollegiet. Hit hör Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norrland, statskontoret och Bankföreningen. Man framhåller bl. a. att det inte finns anledning att frångå den i allmänhet förekommande ordningen att ansökan skall ges in till den beslutande myndigheten, på vilken det sedan får ankomma att föranstalta om de remisser som anses behövliga. Hovrätten för Nedre Norrland påpekar i samman- hanget att varje länsstyrelse årligen torde komma att motta så få an- sökningar att det kan ifrågasättas om länsstyrelsernas medverkan under alla förhållanden kan vara värdefull. Hovrätten för övre Norrland be— farar att den länsstyrelse som skall ta emot en ansökan och med eget yttrande vidarebefordra den till kammarkollegiet ofta inte alls kommer att vara den länsstyrelse som har de bästa förutsättningarna för att bereda ärendet för prövning. Sökandens boningsort kan vara belägen långt från det län dit ärendet har naturlig anknytning. Den föreslagna ordningen har emellertid enligt hovrätten den obestridliga fördelen att den är enkel att följa. Kammarkollegiet kan ju i sin tur remittera ärendet till den länsstyrelse som har den bästa kännedomen om för- hållandena. Kammarkollegiet säger sig vara medvetet om att det finns ärenden, framförallt sådana som gäller stiftelser till förmån för enskilda destinatärer, där det saknas anledning att inhämta länsstyrelses yttran- de. Det är dock en fördel att ha samma regler för alla slag av permuta- tionsärenden som skall handläggas av kollegiet, och det torde inte in- nebära någon nämndvärd belastning, om även ärende som inte ger an- ledning till utredning ges in till länsstyrelsen för att endast vidarebe- fordras till kollegiet. När ärende rör permutation beräffande donerad fastighet kan det givetvis inträffa att fastigheten är belägen i annat län än det där stiftelsen har sitt säte. I sådant fall bör länsstyrelsen i det sist— nämnda länet endast vidarebefordra ärendet till länsstyrelsen i det först-

• Sida 18
•  Original

Prop. 1972: 8 18 nämnda länet. Universitetskanslersämbetet förordar att permutations- ärenden beträffande universitetens donationsfonder skall ges in till ämbetet, varvid en förenklad och snabbare handläggning av ärendena bör kunna uppnås.

De föreslagna reglerna om samråd med annan myndighet, om under- ställning och om besvär har i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Hovrätten för Västra Sverige och hovrätten för Övre Norrland fram— håller att det är en förutsättning för delegering att de beslutande myn- digheterna åläggs att underställa Kungl. Maj:t ärenden av principiell räckvidd resp. av speciellt svår beskaffenhet. Kammarkollegiet föreslår att bestämmelsen om underställning utformas efter mönster av 22 & lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Fideikommissnämnden anser med hänsyn till den föreslagna besvärsrätten att nämnden bör ha befogenhet men inte skyldighet att överlämna fråga som har princi- piell räckvidd till Kungl. Maj:ts avgörande. Socialstyrelsen anser att kammarkollegiet bör vara skyldigt dels att före beslut i permutations- ärende regelmässigt samråda med vederbörande centrala förvaltnings- myndighet, dels att till Kungl. Maj:t för avgörande överlämna, förutom ärende av principiell natur, även ärende där kollegiet och den centrala förvaltningsmyndigheten har olika uppfattning. Skolöverstyrelsen å sin sida förutsätter att remiss till styrelsen av permutationsärende kommer att ske endast i sådana fall där det kan finnas särskilda skäl att inhämta styrelsens yttrande. Enligt statskontoret bör i anvisningarna föreskrivas att ekonomisk expertis, exempelvis Statskontorets fondbyrå, bör bere- das tillfälle att avge yttrande om sådana permutationer som rör stif- telsers ekonomiska förhållanden.

Länsstyrelsen i Jönköpings län påpekar att det oftast inte finns någon som i ärendet renodlat företräder stiftarens intresse. Inte sällan kan sökanden-stiftelsen ha ett självständigt intresse av att gå. längre ifrån stiftarens intentioner än som är rimligt. Bevakningen av att dessa iakt- tas får då ankomma på den permuterande myndigheten. Så länge denna är Kungl. Maj:t får bevakningen anses tillfredsställande från stiftarens synpunkt. Något annorlunda synes det te sig om Kungl. Maj:ts befatt- ning med permutationsfrågor inskränks till besvärsärenden och vissa principfall. Enligt länsstyrelsens mening bör det därför övervägas att låta någon från myndigheten i viss mån fristående instans, såsom ad- vokatfiskalen i kammarkollegiet, i permutationsärendet bevaka de önske- mål som stiftaren har gett uttryck för i stiftelseurkunden. Detta bör gälla handläggningen både hos permutationsmyndigheten och hos Kungl. Maj:t. Undantag bör göras för sådana fall då stiftaren lever eller har insatt viss person att företräda sig och kanske även då stiftel- sen förvaltas av en opartisk institution utan särskilt intresse i saken såsom banks notariatavdelning.

Vad angår de föreslagna författningsändringarna godtas

• Sida 19
•  Original

Prop. 1972: 8 ' 19

i allmänhet utredningens förslag att delegeringen skall ske genom en bestämmelse i lagen om avveckling av fideikommiss, såvitt gäller fidei- kommissärendena, och genom en särskild lag om permutation, såvitt _gäller övriga ärenden. Göta hovrätt anmärker att föreskriften om under- ställning i fideikommissärenden bör placeras i lagen och inte i till- lämpningsföreskriftema som utredningen föreslår. Fideikommissnämn- .den anser att bestämmelser om delegering svårligen kan passas in i av- vecklingslagen, som begreppsmässigt behandlar en helt annan före- teelse än permutation. Permutationsbestämmelserna bör i stället tas upp antingen i en lag som behandlar även permutationsområdet i öv- rigt eller, kanske hellre, i en särskild lag, till vilken det bör hänvisas i awecklingslagen. Vidare behövs en lagbestämmelse om upphävande i viss del av 1810 års förordning. Den enklaste lösningen synes vara att det i en lag om upphävande av nämnda förordning, i vad den avser huruledes rättelse och förklaring uti gjorde fideikommissförfattningar må sökas, föreskrivs att sådana ärenden skall tas upp och avgöras av fideikommissnämnden.

Åsikterna i remissyttrandena bryter sig starkt i frågan om omfattning- en och placeringen av eventuella materiella föreskrifter för prövningen av permutationsärendena. Justitiekanslern, Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland, fideikommissnämnden och Stockholms tingsrätt ifrågasätter om det över huvud taget är er- forderligt eller ens lämpligt att i författning närmare ange under vilka förutsättningar permutation får äga rum. Även om sådana regler har karaktär av anvisningar till myndigheten och är intagna i en författ— ning av lägre valör än lag, finns enligt Svea hovrätt risk för att de kan komma att utöva en inte önskvärd återhållande effekt på ut- vecklingen. Hovrätten för Västra Sverige är av samma uppfattning och anser att erfordeng ledning vid ärendenas avgörande utan risk för rättsförlust torde kunna hämtas från lagstiftningens förarbeten. Hov- rätten fär Övre Norrland uttrycker som sin bestämda uppfattning att detaljerade regler om villkoren för permutation inte bör förekomma i lag. Inte heller bör sådana föreskrifter tas in i tillämpningsbestäm- melser. Hovrätten medger att det finns behov av vägledning i någon form för de beslutande instanserna och att de rättssökande har ett berättigat intresse av att lätt kunna bilda sig en uppfattning om vill- koren för permutation. Permutationsärendena har emellertid så skiftan- de karaktär att någon detaljreglering knappast är genomförbar. Det återstår då att tillgripa översiktliga rekommendationer, eventuellt åt- följda av exempel på ett begränsat antal typfall. Härigenom går emel- lertid åtskilligt av det stöd som anvisningarna skall ge förlorat. Härtill kommer det principith betänkliga i att på detta sätt så att säga bak- vägen åstadkomma en kodifiering av permutationsrätten. Den till- lämpande myndigheten kan enligt hovrätten få ett gott stöd genom

• Sida 20
•  Original

Prop. 1972: 8 20

väl genomtänkta och utförliga motivuttalanden av exempelvis det inne- håll utredningen har antytt. Givetvis blir de rättssökandes intresse då inte tillgodosett i lika mån. Emellertid kan kännedom om hithörande speciella rättsregler inte väntas få större spridning bland allmänheten ens om de kommer till uttryck i författning. Fideikommissnämnden, som begränsar sig till frågor om permutation av fideikommissförord- nanden, framhåller att det här gäller ett avgränsat rättsområde med ärenden av relativt enkel beskaffenhet och en väl utbildad praxis. Det måste anses tillfyllest att Kungl. Maj:t i propositionen redogör för hittillsvarande praxis. Att nämnden skulle frångå de allmänna riktlinjer- na för denna praxis finns ingen som helst anledning att anta. Om materiella regler skulle anses nödvändiga, bör de enligt nämndens åsikt meddelas genom lag. Stockholms tingsrätt påpekar att en upp- räkning av permutationsgrundande omständigheter lätt ger intryck av att vara uttömmande och därför kan medföra risk för en inte avsedd begränsning i de handläggande myndigheternas praxis. Om en till- lämpningskungörelse över huvud taget anses behövlig, bör den inne- hålla endast ett fåtal mera översiktliga bestämmelser. Länsstyrelsen i Jönköpings län, som anser att hittillsvarande praxis i permutations- ärenden bör följas av kammarkollegiet, räknar med att detta kan säker- ställas genom en allmän regel i den förutsatta tillämpningskungörelsen och uttalanden i propositionen.

Flera remissinstanser framhåller att tillämpningsbestämmelserna inte bör göras alltför detaljerade utan uttryckas i allmänna ordalag. Göta hovrätt har sålunda inte något att erinra mot att vägledande bestämmel- ser meddelas av Kungl. Maj:t, men anvisningarna bör inte göras alltför vidlyftiga. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att kammarkolle- giet bör ha direktiv att följa vid ärendenas avgörande och att det även förefaller befogat att klagande hos Kungl. Maj:t får möjlighet att mo- tivera sina besvär under hänvisning till generella normer. Med hänsyn till permutationsinstitutets anknytning till allmän civillag bör reglering ske i en av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt stiftad lag. Förut- sättningama för permutation torde kunna anges i relativt allmänna ordalag med föreskrift att ärende av mera ovanlig beskaffenhet som dessutom kan anses betydelsefullt från allmän synpunkt skall över- lämnas till Kungl. Maj:t för avgörande. Även hovrätten för Nedre Norrland anser att utövningen av permutationsrätten bör, åtminstone i sina grunddrag, regleras i lag som i möjligaste mån, i likhet med vad som gäller civillagstiftning i övrigt, bör ange tydliga normer för den beslutande myndighetens handlande. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att de allmänna förutsättningarna för permutation bör anges i lagen och att lagtexten kan utformas i överensstämmelse med 22 & lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Länsstyrelsen ifråga- sätter om det är lämpligt att utfärda mera detaljerade bestämmelser

• Sida 21
•  Original

Prop. 1972: 8 ' 21

och påpekar att en detaljreglering skulle kunna hindra en förnuftig utveckling av praxis. Tillämpningen kan underlättas om i propositio- nen ges riktlinjer för ärendenas avgörande och redogörelse för hittills- varande praxis. Länsstyrelsen i Värmlands län understryker angelägen- heten av att bl.a. förutsättningama för permutation regleras till led- ning för beslutande instanser och anser det önskvärt att dessa före- skrifter meddelas i lagen. Reglerna bör avfattas så generellt att de täcker framtida förändringar i samhället. Erforderliga detaljföreskrifter till ledning för de beslutande instanserna torde kunna ges i propositio- nen. Enligt grundlagberedningen bör permutationsgrunderna regleras genom samfälld lag. De skäl av praktisk natur som utredningen anför mot tanken på en sådan reglering finner beredningen inte övertygande. Om permutationsgrunderna i lagtexten anges i lika allmänna ordalag som i 22 5 lagen om tryggande av pensionsutfästelse m. m., kommer regleringen knappast att låsa rättsutvecklingen.

Hessler, vars yttrande åberopas av konsistoriet vid Uppsala universi- tet och universitetskanslersämbetet, anser att det är viktigt att på något sätt slå fast att ändring eller annat avsteg från stiftelseförordnande inte får ske utan tvingande skäl eller på ett godtyckligt sätt. Hittills tillämpade principer bör i stort sett vara vägledande även i fortsätt- ningen. Det är möjligt att det inte är lämpligt att ens mycket allmänt fastlägga principerna i en lag. Kanske uppnår man i själva verket både en önskvärd flexibilitet och ett betonande av att respekten för donators intentioner normalt skall vara vägledande bäst på det av ut- redningen förordade sättet att det i propositionen lämnas en redogörel- se för praxis i perrnutationsärenden med påpekande att delegeringen inte avser att innebära någon ändring i denna. Så mycket synes dock under alla omständigheter nödvändigt. Klart är att man vid ett sådant arrangemang går miste om det värde som kunde bestå i att stiftelse- förvaltare i en författningstext kunde få klarhet om förutsättningama för permutation. Det finns säkert ett antal fonder och stiftelser, där be- stämmelserna till följd av ändrade förhållanden har blivit svåra eller omöjliga att tillämpa och som därför inte kommer till någon nyttig användning. Spreds vidare kännedom om permutationsprincipema ge— nom en författningstext skulle kanske effekten bli att det söktes per- mutation för en hel del sådana fonder. Fonden skulle därigenom åter kunna bli funktionsduglig och verka på ett sätt som svarade mot do- nators intentioner.

Kammarkollegiet förordar att de vägledande bestämmelserna anges direkt i kungörelsen. Framför allt för stiftelsernas företrädare skulle det bli svårt att få reda på de riktlinjer som gäller, om det i kungörelsen hänvisas till uttalanden i en proposition. Dessutom synes det opraktiskt att vid tillämpningen av lagen ständigt behöva gå till såväl kungörelsen som propositionen. Bankföreningen ansluter sig till tanken att erforder—

• Sida 22
•  Original

Prop. 1972: 8 22

liga tillämpningsbestämmelser inte lämpligen bör tas upp i lag utan med- delas i administrativ ordning. 1 en utveckling som präglas av snabba förändringar inom stora delar av samhället bör reglerna för permuta- tion kunna snabbt anpassas till nya förhållanden. Tillämpningsbestäm- melserna bör vara så utförliga att sökandena där såvitt möjligt kan få vägledning om vad som är gällande rätt. Att vid tolkning av tillämp- ningsbestämmelsema i stor utsträckning behöva falla tillbaka på för- arbetena är otillfredsställande från flera synpunkter, även om skälen för en sådan metod kan vara starkare på detta område än annars. En närmare exemplifiering av tänkbara permutationsgrunder bör dock ges i förarbetena och utformas så att den inte kan uppfattas som uttöm- mande.

Utredningens sammanställning över förhållanden som enligt praxis har ansetts utgöra tillräcklig grund för medgivande till jämkning av stiftelseförordnanden till förmån för generiskt bestämda destinatärer berörs i några remissyttranden. I anslutning till anmärkningen under 1 i förteckningen framhåller justitiekanslern, att regeln att stiftelses till- gångar efter ändringen inte får användas till behov som skall tillgodoses genom det allmännas försorg i princip gäller alla stiftelser, oberoende av ändamålet. Föreskriften brukar tas in i Kungl. Maj:ts beslut i fall då beslutet avser ett ändamål där det allmänna är skyldigt att ingripa. Stiftelsemedlen får användas för att nedbringa kostnader som skall be- talas med utdebiterade medel endast om detta har varit stiftarens avsikt. Vidare anför justitiekanslern att den i anmärkningen under 2 angivna fonderingen av en tiondel av den årliga avkastningen i princip föreskrivs beträffade alla fonder där kapitalet inte får förbrukas och inte heller är placerat i mera värdebeständig tillgång såsom fastighet. Sådan före- skrift meddelas i samband med permutation även när denna inte avser någon ändring av tillgångarnas placering. Vad beträffar samman- läggning av stiftelser, som berörs under 4 i utredningens samman— ställning, är det enligt justitiekanslern främst två olika situationer som blir aktuella. Den ena är att samma person har stiftat två fonder med olika ändamål. Om på grund av ändrade förhållanden det ena ändamålet inte längre kan uppfyllas har tillgångarna fått överföras till den andra fonden. Den andra situationen gäller sammanläggning till s. k. samfonder av smärre fonder, som har likartade ändamål och desti- natärskretsar och som förvaltas av samma organ. Som villkor brukar föreskrivas att ingen av de fonder som skall bilda samfond får överstiga 20 000 kr., att vid disposition av avkastningen hänsyn skall tas till före- skrifterna för de i fonden ingående donationema i den utsträckning som finnes lämpligt, att för fonden antagna stadgar skall underställas länsstyrelsen för godkännande samt att donationsbok, innehållande för- teckning över de donationsfonder som ingår i samfonden och för fon- den antagna stadgar, skall läggas upp. Kammarkollegiet anmärker att de

• Sida 23
•  Original

Prop. 1972: 8 ' 23

i punkt 2 b angivna exemplen är hänförliga till expropriationsändamål och föreslår att punkten får sådan lydelse att den omfattar samtliga fall där stiftelses mark behövs för expropriationsändamål och annat lik— nande ändamål. Bankföreningen vänder sig mot att som ändringsgrund i punkt 1 a har angetts att ändamålet med den verksamhet som avses i stiftelseurkunden tillgodoses i annan ordning, t. ex. genom det allmän- nas försorg. Regeln synes enligt föreningen ha fått en alltför allmän formulering. Det bör inte i och för sig vara tillräckligt för ändring av en stiftelses ändamålsbestämning att det föreskrivna ändamålet tillgodoses i annan ordning. Även i sådana lägen kan ett fortsatt iakttagande av stif- telseändamålet vara meningsfullt, nämligen som komplement exempelvis till det allmännas insatser. För ändring av en stiftelses ändamål bör krä- vas att detta har blivit praktiskt omöjligt att tillgodose eller åtminstone i huvudsak onyttigt. Bland övriga exempel saknar föreningen det fall att ändring av en stiftelses placeringsregler påkallas för att möjliggöra placering i realvärden, ägnad att motverka reducering av kapitalet till följd av penningvärdets försämring. Denna ändringsgrund kan i särskilda fall ha sådan betydelse att den förtjänar att nämnas i tillämpningsbe- stämmelserna.

Några remissinstanser berör utredningens uttalande att även en ur- sprunglig brist kan anses täckt av begreppet ändrade förhållanden ge— nom att det föreligger andra förutsättningar för stiftelsen att arbeta än dem stiftaren räknade med och att blotta konstaterandet att stiftelsen inte kan verka på det sätt stiftaren har tänkt sig, oberoende av anled- ningen, är tillräckligt för att ändrade förhållanden skall anses föreligga. Göta hovrätt ifrågasätter med hänsyn härtill lämpligheten av att det i definitionen av permutationsbegreppet anges att ändrade förhållanden skall ha inträtt. Hovrätten påpekar även att permutation kan medföra inte bara en ändring av stadgarna utan i vissa fall upplösning av stiftel- sen. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser utredningens resonemang tvivelaktigt och framhåller att förordnandet torde kunna bli ogiltigt när stiftelsens ändamål redan från början i sin helhet är omöjligt att verk— ställa. ! en sådan situation skulle följden bli att de för stiftelsen avsedda medlen tillfaller arvingama och något utrymme för permutation torde inte finnas. Den skillnad som sålunda föreligger mellan olika fall be- roende på när brist har uppkommit bör enligt hovrätten på något sätt komma till uttryck i den beskrivning av rättsläget som skall göras vid reformens genomförande. Hovrätten för Övre Norrland anser att det strider mot såväl allmänt som juridiskt språkbruk att anse begreppet ändrade förhållanden täcka även ursprunglig brist. Hovrätten hänvisar till ett uttalande av Hessler i hans arbete ”Om stiftelser” av innebörd att det finns mycket begränsat utrymme för användning av permuta- tionsrätten i fall av ursprunglig brist. Enligt hovrätten kunde möjligen i motiven tas in ett uttalande om att permutation under vissa omständig-

• Sida 24
•  Original

Prop. 1972: 8 24

heter kan förekomma även vid ursprunglig brist, eventuellt i förening med citat av eller hänvisning till Hesslers bok. Göta hovrätt anmärker att uttrycket ”enskilda” i utredningens förslag till bestämning av begreppet permutation kan vålla missförstånd. Äldre kommunala stiftelser kan enligt hovrätten uppenbarligen också komma i fråga för permutation. Enligt kammarkollegiet för uttrycket ”enskilda” närmast tanken till fysiska personer. Detta innebär en alltför snäv be- gränsning. Kollegiet anser därför att i motiven till lagen bör anges att med uttrycket avses andra än stat och kommun.

Justitiekanslern förordar att det i permutationslagen direkt anges att beslutanderätten tillkommer kammarkollegiet. Som skäl för denna stånd- punkt anför han, att de förändringar som föranletts av 1952 års kungl. brev om den nya kommunindelningens inverkan på donationer redan torde vara genomförda och att föreslqifterna i 1968 och 1969 års kungl. brev om awecklingsskolornas donationer och om lärarnas lönedonatio- ner inte torde vara att betrakta som delegering av permutationsrätt utan mera som generella permutationsbeslut varför således endast permuta- tion av pensionsstiftelses stadgar och fideikommissförordnanden skulle vara undantagna från lagens tillämpningsområde. Dessa undantag kan uttryckas med orden ”om annat icke är stadgat”. Med en sådan in— skränkning skulle också föreskrifter om andra undantag kunna utfärdas utan att lagen behöver ändras. Även Bankföreningen anser att kammar- kollegiet bör utses till beslutande myndighet genom samfällt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen.

Ett par remissinstanser berör frågor om talan angående utbetalning eller återgång av donationsmedel. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser sålunda att det skulle vara av värde om den föreslagna lagstiftningen även innehöll bestämmelser för handläggningen och avgörandet av ”tvis- tiga” permutationsärenden. Länsstyrelsen i Jönköpings län fäster upp- märksamheten vid de fall då det finns utrymme för talan vid domstol om återgång helt eller delvis av förordnandet på grund av att intentio- nerna har frångåtts eller då eljest permutationsfrågan kan bli föremål för tvist.

Angelägenheten av att göra kammarkollegiets och fideikommissnämn- dens beslut i permutationsärenden lätt tillgängliga för allmänheten be- rörs i några remissyttranden. Svea hovrätt framhåller att det kan vara av intresse för flera myndigheter att följa utvecklingen av permutations- praxis. Det bör därför enligt hovrätten övervägas om inte fideikommiss- nämnden och kammarkollegiet borde avge en årlig berättelse över av- gjorda permutationsärenden. Länsstyrelsen i Stockholms län finner det önskvärt att kammarkollegiets avgöranden i ärenden av större vikt eller principiell betydelse på lämpligt sätt delges länsstyrelsen och andra be- rörda myndigheter.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1972: 8 25

Den följande redogörelsen för praxis i permutationsärenden är grun- dad på utredningens i promemorian redovisade genomgång av de om- kring 300 permutationsbeslut som Kungl. Maj:t meddelade år 1968.

Praxis i permutationsärenden

Fideikommissärenden

Flertalet ärenden om permutation av fideikommissförordnande av— ser rätt att ta i anspråk egendom som hör till fideikommisset. Det kan gälla t. ex. försäljning av fast egendom eller inteckning i sådan egendom eller uttagande av medel ur fideikommisskapital.

Ansökan om försäljning av fast egendom från fideikommiss moti- veras ofta med att kommunen behöver marken för industri- eller bo- stadsbebyggelse. I andra fall är fråga om framdragande av allmän väg, uppförande av transformatorstation e. d. Ytterligare förekommer ansök- ningar om avstyckning av fideikommissegendom för byggande av egna hem, t. ex. för personer som är anställda vid egendomen, eller för upp- förande av fritidshus. I samtliga 31 ärenden om försäljning av fast egendom tillhörig fideikommiss som prövades under år 1968 medgav Kungl. Maj:t att egendomen fick säljas. I regel föreskrevs därvid att köpeskillingen skulle läggas till fideikommisskapitalet. Fideikommiss- innehavaren medgavs att ur köpeskillingen eller, om denna skulle föras till fideikommisskapitalet, ur detta gottgöra sig för kostnader i sam- band med försäljningen. Många av ansökningarna om försäljningstill- stånd innehöll även en hemställan av fideikommissets innehavare att få använda köpeskillingen för visst ändamål. Som exempel på sådana ändamål kan nämnas erläggande av obetalda skatter eller utförande av förbättringsarbeten på egendomen eller förvärv av fast egendom i ersätt- ning för den sålda. Alla framställningar om köpeskillingens användning för sådana ändamål bifölls av Kungl. Maj:t. I ett par ärenden hemställ- de sökanden att få använda influtna medel för sin personliga del. Dessa framställningar lämnades utan bifall.

Den vanligaste anledningen till hemställan hos Kungl. Maj:t om medgivande till penninginteckning i fideikommissegendom är att inne- havaren behöver medel för byggnadsarbeten på egendomen. Inteckning och belåning kommer också i fråga för betalning av förmögenhetsskatt eller arvsskatt eller för att innehavaren skall få tillgång till rörelsekapi- tal för egendomens drift. Kungl. Maj:t prövade under år 1968 18 an- sökningar om tillstånd till penninginteckning i fideikommissegendom och om användning av upplånat kapital för något av nyssnämnda ändamål. Alla ansökningarna bifölls. [ ärende som gällde större belopp förordnades att upplåningen skulle ske i penninginrättning, vars bo- lagsordning, reglemente eller stadgar hade fastställts av Kungl. Maj:t, bankinspektionen eller länsstyrelse. I vissa av besluten meddelades före- skrifter om amortering. I ett fall föreskrevs skyldighet för fideikom- missinnehavaren att innan lånemedlen betalades ut överlämna på sitt liv tagen försäkring till belopp som inte understeg inteckningslånet.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1972: 8 36

Kungl. Maj:t prövade och biföll under år 1968 sex ansökningar om servitutsinteckning i fideikommissegendom. Samtliga ärenden avsåg kraftledningsservitut.

Under året behandlades 33 ansökningar om medgivande att ta ut medel ur fideikommisskapital. I 27 fall var ändamålet med uttaget att erlägga på fideikommisset belöpande statlig förmögenhetsskatt och i fem fall att utföra byggnadsarbeten på fideikommissegendomen. Samt- liga ansökningar bifölls. I intet av ärendena föreskrevs återbetalnings- skyldighet.

Ett under året handlagt ärende gällde tillstånd att som gåva överlåta vissa fastigheter samt inre inventarier och samlingar till en av fidei- kommissinnehavaren i gåvobrevet bildad stiftelse. Denna ansökan bi- fölls.

Framställningar om införlivande av egendom med fideikommiss är i regel motiverade med önskemålet att genom sammanläggning av fas- tigheter skapa bättre brukningsförhållanden. Under år 1968 förekom sex sådana ansökningar, vilka alla bifölls av Kungl. Maj:t. Till den del köpe- skillingen inte skulle erläggas genom att fideikommissets innehavare övertog betalningsansvaret för penninginteckningar förutsattes i beslutet att tillgängligt fideikomtnisskapital skulle tas i anspråk.

Ansökningar om ändring i bestämmelserna för förvaltningen av fidei- kommiss förekommer ofta. Under år 1968 prövade Kungl. Maj:t 22 så- dana ansölmingar. Alla utom en bifölls. Den avslagna framställningen avsåg medgivande att placera fideikommisskapital i ”utländska företag som noteras på de större börserna i Europa och Nordamerika”. Där- emot medgavs i två fall placering av fideikommisskapital i aktier note- rade på Stockholms fondbörs (Kungl. Maj:t har sedermera lämnat generellt medgivande till sådan placering). Sex ansökningar om befriel- se ftån skyldighet att verkställa i fideikommissförordnandet eller i tidi- gare beslut av Kungl. Maj:t föreskrivna årliga avsättningar till fidei— kommisskapitalet beviljades under året. I några fall begränsades medgi- vandet dock att gälla visst antal år. Atta ansökningar avsåg införlivande av skadeersättningsbelopp med fideikommisskapital. Slutligen prövades och bifölls under året tre ansökningar om flyttning av fideikommiss- egendoms förvaltning, i ett fall från en bank till en annan och i ett an- nat fall från gode män till bank, medan i det tredje fallet förvaltningen skulle få handhas av en god man i stället för tidigare två.

Förordnanden med individneut bestämda destinatärer

Ofta föreskrivs i testamente eller gåvobrev begränsningar med av- seende på mottagarens förfoganderätt. Exempelvis kan en person få nyttjanderätt eller avkomsträtt till viss egendom, vartill en annan sam- tidigt erhåller äganderätten. Donators avsikt är då vanligen att egen- domen vid den ena rättshavarens död skall tillfalla den överlevande med fri rådighet. I fråga om fast egendom brukar i testamentet eller gåvo- brevet i sådana fall anges, att egendomen inte får säljas eller belastas med inteckningar så länge båda rättshavarna är i livet. Men även om nyttjanderätten och äganderätten tillfaller samma person föreskrivs ibland begränsningar i mottagarens möjligheter att förfoga över egen- domen, exempelvis att egendomen inte får säljas innan mottagaren har uppnått viss ålder eller eljest före viss tid eller att den över huvud taget

• Sida 37
•  Original

Prop. 1972: 8 ' 37

inte får förbrukas utan skall förbli orörd till sitt kapitalvärde under rättshavarens livstid.

Under år 1968 prövades och bifölls, i vissa fall delvis, 35 ansökningar om att utan hinder av bestämmelse i testamente eller gåvobrev få ta ut eller låna medel ur donationskapital eller på annat sätt förfoga över så— dant kapital. Genomgående krävdes att berörda ytterligare rättshavare hade lämnat sitt medgivande. I omkring 15 av fallen skulle kapitalet användas för betalning av skatter. Det gällde antingen förmögenhets- skatt som belöpte på kapitalet eller inkomstskatt som hänförde sig till vinst vid realisation av i kapitalet ingående fast egendom. I allmänhet krävdes inte att sökanden saknade medel i övrigt för betalning av skat- ten. Som exempel på andra ändamål som i praxis godtas som motiv för medgivande att ta i anspråk donationskapital kan nämnas anskaffande av rörelsekapital för jordbruksfastighet, modernisering av till donatio- nen hörande byggnad samt bestridande av kostnader för eget uppehälle, för barns uppehälle och utbildning, för läkarvård eller för fördyrade levnadskostnader på grund av sjukdom. I några fall under år 1968 medgavs uttag eller län ur donationskapital även för betalning av per- sonliga skulder.

Det förekommer att Kungl. Maj:t i samband med tillstånd till uttag eller lån ur donationskapital medger fri förfoganderätt över de uttagna medlen. I tre av sex sådana ärenden under år 1968 var det fråga om att ställa donationskapital till fritt förfogande för barn till den som enligt testamentsbestämmelse fick uppbära avkastningen av kapitalet men som förklarade sig avstå från denna rätt till förmån för barnen. För medgi- vande krävs regelmässigt att barnet har behov av medlen, t. ex. för att anskaffa egen bostad eller för att bedriva studier. I två fall medgavs sjukliga äldre personer som saknade bröstarvingar fri förfoganderätt över uttagna donationsmedel. Deras testamentsenliga rätt till kapitalet var begränsad till avkastningen under deras livstid, varefter kapitalet skulle tillfalla deras lagliga arvingar med fri rådighet.

I två av sammanlagt tre under år 1968 behandlade ärenden om till- stånd att utan hinder av bestämmelse i gåvobrev eller testamente sälja donationsfastighet föreskrevs att köpeskillingen inte fick understiga salu- värdet enligt sakkunnig värdering samt att medlen skulle förvaltas av bank, i det ena fallet så länge den person levde som enligt testamentet skulle njuta avkastningen av egendomen och i det andra fallet under 15 år räknat från testators död, vilket var den tid under vilken fastig- heten enligt testamentet inte skulle få säljas. Försäljningen motiverades i båda fallen med att kostnaderna för reparation och modernisering av fastigheterna var så stora att det inte bedömdes som ekonomiskt för- svarbart att genomföra arbetena. I det tredje försäljningsärendet var fråga om överlåtelse av jordbruksfastighet till en son till rättshavaren. Jordbruket drevs av sonen, och praktiska skäl, som hade att göra med sammanläggning av jordbruksmark, talade för att sonen redan nu fick äganderätten till fastigheten.

Två under år 1968 avgjorda ärenden rörde tillstånd till penningin- teckning i testamenterad fastighet. I det ena fallet var det fråga om inteckning i del av stadsäga i samband med omläggning av stadsplan. Det andra fallet avsåg inteckning i jordbruksfastighet och motiverades med att sökanden behövde likvida medel för vissa byggnadsarbeten m. m. på fastigheten.

Sju ärenden under år 1968 avsåg ändring av förvaltningsbestämmelser 3 Riksdagen 1972. 1 saml. Nr 8

• Sida 38
•  Original

Prop. 1972: 8 33

i testamente eller gåvobrev. Ett av ärendena gällde flyttning av för- valtningen av donationskapital från en bank till en annan och två av ärendena medgivande att placera sådant kapital i vissa i ansökningen angivna värdepapper. I ett fjärde ärende var fråga om att placera ett belopp i en livsvarig pensionsförsäkring i stället för i vissa slag av värdehandlingar och i ett femte ärende hemställdes om upphävande av i testamente föreskriven särskild förvaltning i bank av viss testaments- lott. I dessa fem ärenden biföll Kungl. Maj:t ansökningen. Däremot lämnades utan bifall två framställningar avseende en donation som be- stod av aktierna i ett industribolag. Ansökningarna gällde upphävande av bestämmelser om aktiernas förvaltning genom bl. a. vissa namngiv- na personer. Som grund för yrkandet hade åberopats att förvaltarnas sätt att sköta sitt uppdrag stod i strid med givarens syfte.

Förordnanden med generiskt bestämda destinatärer

Under år 1968 prövades sammanlagt omkring 130 ansökningar om permutation av stiftelseförordnanden till förmån "för generiskt bestämda destinatärer. 16 av dessa gällde företagsstiftelser. I övrigt avsågs bene- fika stiftelser. I bara tio fall avslogs ansökningen helt. I vissa andra fall blev den bara delvis bifallen.

Ärende om ändrad ändamålsbestämning för stiftelse kan avse stiftel- sens syfte eller destinatärskrets eller båda dessa frågor. Ändring av stiftelses syfte kommer framför allt i fråga när staten eller kommun har tagit över den verksamhet som stiftelsen avser att främja. Men även i fall då det är penningvärdeförändringen som motiverar nya bestäm- . melser för stiftelsen avser ansökan ofta syftet. Detta gäller t. ex. när tillgångarna inte längre räcker till för att förverkliga stiftarens inten- tioner. Som villkor för bifall till ansökan om ändrat syfte gäller i praxis, att det nya syftet skall stå det i stiftelseurkunden angivna så nära som . möjligt. Inte sällan inträffar det att tillgångarna i stiftelse inte kan ut- nyttjas enligt donators i urkunden uttalade önskemål eller blir utnyttja- de bara i begränsad omfattning. Finns det anledning räkna med att detta beror på stiftelseurkundens bestämmelser om destinatärskretsens sammansättning, medger Kungl. Maj:t alltid att denna får ändras. Om möjligt tillses dock därvid att stiftelsens medel även i fortsättningen förbehålls personer som är bosatta inom samma geografiska område som anges i urkunden, t. ex. viss församling, eller som tillhör i urkun- den angiven organisation eller motsvarande, t. ex. visst samfund eller viss skola. I praxis tillåts bara undantagsvis att stiftelse, som enligt ur- kunden skall komma uteslutande män till del, får disponeras även för kvinnor eller vice versa. Frågan är av särskild betydelse när det gäller äldre stipendiefonder och har i viss mån blivit föremål för reglering i beslut av Kungl. Maj:t år 1935 och 1937. Enligt dessa beslut skall i fråga om vissa äldre stipendiefonder enbart den omständigheten att i bestämmelserna har använts något närmast på manlig studerande syf- tande uttryck, såsom ”yngling” eller ”son” eller liknande, inte utgöra hinder för att utdela stipendium även till kvinan studerande. I båda besluten betonas emellertid att de inte skall tillämpas om det finns nå- gon omständighet som talar för att stiftaren verkligen avsett att utesluta kvinnliga studerande.

I nästan alla ärenden om ändrad ändamålsbestämning där syftet med

• Sida 39
•  Original

Prop. 1972: 8 39

stiftelsen skall vara att lämna ekonomisk hjälp åt sjuka personer, åld- ringar eller andra behövande förordnar Kungl. Maj:t att stiftelsens till- gångar inte får användas för att täcka behov som tillgodoses genom det allmännas försorg.

En stiftelses tillgångar och det i förordnandet angivna sättet för hur de skall tas i anspråk kallas av utredningen för stiftelsens verksamhets- föremål. Tillgångarna kan utgöras av ett kapital i pengar eller av fast egendom eller av något annat, t. ex. en avkomsträtt. I fråga om till- gångarnas disponen'ng gäller i vissa fall att bara avkastningen av kapita- let får tas i anspråk, i andra fall att kapitalet skall användas för inköp eller uppförande av en byggnad för visst ändamål. Undantagsvis utgörs donation av ett kapital som skall konsumeras löpande, varvid stiftelsen upphör när kapitalet är slut. Ansökningar om ändring i dessa olika hänseenden förekommer ofta och är inte sällan kombinerade med frå- gor om ändrad ändamålsbestämning. När det inte gäller större avvikel- ser torde ansökningar om medgivande till ändrat verksamhetsföremål i stor utsträckning prövas med ledning av vad som i varje särskilt fall kan bedömas vara lämpligt. Praxis är liberal. I ärenden som gäller ändrad ändamålsbestämning och där endast avkastningen av stiftelsens egendom får tas i anspråk brukar Kungl. Maj:t regelmässigt förordna, att viss del av den årliga avkastningen, i allmänhet en tiondel, skall läggas till kapitalet innan utbetalningar får göras ur fonden.

I promemorian exemplifieras de av Kungl. Maj:t under år 1968 av- gjorda ärendena om permutation avseende stiftelseförordnanden till för- mån för generiskt bestämda destinatärer. Ärendena redovisas i olika grupper beroende på om permutationen avser ändring av ändamålsbe- stämning, försäljning av donationsfastighet, ändring av förvaltningsbe- stämmelse, sammanläggning av fonder eller upplösning av stiftelse.

Iomkring 20 avde ärenden som avsåg ändring av ändamåls- b e s t ä m nin g var syftet enligt stiftelseurkunden att främja sjuk- vård. Ansökan om ändring motiverades i många fall med att sådan verk— samhet som avsågs i stiftelseurkunden numera ombesörjs av det all- männa. I andra fall åberopades att stiftelsens tillgångar inte under nu- varande ekonomiska förhållanden räckte till för att driva verksamheten. Om underlaget för verksamheten utgjordes av en fastighet angavs ofta som skäl för permutation att fastigheten med hänsyn till moderna krav inte längre kunde tjäna sitt ändamål. Innebörden av vissa av Kungl. Maj:t i sådana fall meddelade beslut framgår av följande sammanställ- ning.

Gällande ändamål Medgivet nytt ändamål

barnhem verksamhet för utvecklingsstörda barn klinik för psykiskt sjuka barn barnpsykiatrisk forskning pensionärshem och konvalescent- ekonomisk hjälp åt sjuka kvinnor hem för gifta kvinnor hem för lupuspatienter under tid bidrag för främjande av veten-

för vistelse i Stockholm för vård skaplig medicinsk forskning,

främst inom ämnesområdet der- matologi, samt tillfälliga under- stöd till personer med hudtuber- kulos, särskilt i syfte att ekono-

• Sida 40
•  Original

Prop. 1972: 8

Gällande ändamål

avlöning av sjuksköterska (2 fon- der)

anordnande och drift av ett sjuk— hem (ett flertal fonder avseende en och samma anläggning)

Medgivet nytt ändamål

miskt stödja dem under tid de undergår behandling för sjuk- domen understöd åt mindre bemedlade sjuka personer, framför allt för beredande av specialistvård

tillfällig hjälp åt sjuka personer

ändamål som främjar vården av långvarigt sjuka (tillika sam- manläggning av fonderna)

vård av sjuka personer, däribland konvalescenter och obotligt sju— ka (4 fonder) bidrag till kostnaderna för banda- ger och proteser åt vissa patien- ter

drift av ett invaliddaghem (tillika sammanläggning av fonderna)

främjande av protesforskning

Två av de övriga ärendena inom gruppen sjukvård gällde bara änd- ring av destinatärskretsen. I ett av fallen skulle bidrag ur fonden utgå till den som var mindre bemedlad och intagen antingen på Sabbatsbergs vård- och ålderdomshem eller på Sabbatsbergs sjukhus i Stockhohn. Destinatärskretsen ändrades till att avse på ålderdomshem i Stockholm eller på sjukhus i samma stad intagna behövande personer. Det andra fallet gällde en stiftelse som enligt sin ursprungliga konstitution från mit- ten av 1700-talet skulle användas till understöd åt sjuka och fattiga per- soner utan hänsyn till kön eller samhällsgrupp. Under de senaste 50 åren hade emellertid tillämpats ett reglemente, enligt vilket understöd ur kas- san var förbehållna ”behövande aktningsvärda fruntimmer” tillhörande kategorien ”pauvres honteux”. Ändring medgavs som med avseende på destinatärskretsen innebar anpassning till de ursprungliga statuterna.

I flera fall där det i stiftelseurkunden var sagt att avkastningen skulle användas för tillfälliga bidrag till enskilda sjuka personer medgav Kungl. Maj:t höjning av föreskriven maximering av bidragsbeloppen.

Till slut kan nämnas ett ärende, i vilket Kungl. Maj:t på ansökan med- gav att avkastningen av en sjuksköterskefond fick användas för ungdo- mens fostran och utbildning.

En del av stiftelserna med syfte att främja sjukvård hade även till uppgift att tillgodose ändamål på området för åldringsvård. Stiftelser med uteslutande ändamål att lämna ekonomisk och annan hjälp åt åld- ringar är eljest talrikt förekommande. För medlens användning förut- sätts därvid i regel att understödstagaren också är mindre bemedlad. På området för socialvård i övrigt finns dessutom många stiftelser med syfte att lämna hjälp åt mindre bemedlade vuxna personer, utan krav på att de skall vara ålderstigna.

Uppförande och drift av pensionärshem, rekreationshem och liknande kräver nu för tiden ofta stora ekonomiska insatser. Åldringsvården åvilar dessutom numera det allmänna. Ansökningar om permutation av stif- telseförordnanden till förmån för sagda ändamål förekommer därför ofta. I regel begärs att avkastningen av medlen — i förekommande fall efter fastighetsförsäljning — skall få användas för tillfälliga understöd åt behövande personer som tillhör den i stiftelseurkunden angivna desti-

• Sida 41
•  Original

Prop. 1972: 8 41

natärskretsen. Ansökningarna brukar nästan alltid bifallas. Exempelvis medgav Kungl. Maj:t att tillgångarna i två stiftelser med syfte att upp- föra och driva rekreationshem för resp. lantbrukarhustrur och perso- nalen vid visst företag i stället fick användas till bidrag till lanthusmöd- rars semesterresor och främjande av personalens rekreation. I ett annat fall beslöt Kungl. Maj:t i fråga om en donationsfastighet, avsedd att brukas som ”pensionsanstalt för fattiga borgare, deras änkor och barn”, att tillgångarna, efter fastighetens försäljning, fick användas som bidrag till uppförande av ett helinackorderingshem för ogifta pensionärer.

Beträffande åtskilliga stiftelser med syfte att tillhandahålla pensioner eller andra penningbidrag åt behövande medgav Kungl. Maj:t på ansö- kan höjning av utgående belopp. Beträffande en donation, avsedd att lindra dagavgiftema för sådana på ålderdomshem intagna personer, vi]- ka enligt de vid tiden för donationens tillkomst gällande reglerna hade att betala för sig, medgav Kungl. Maj:t att avkastningen fick användas till trivselfrämjande åtgärder på ålderdomshemmet. I två fall tilläts ut- ökning av destinatärskretsen, varav i det ena fallet från att omfatta ”änkor till timmermansbröder” till att även avse "timmermansbröder ävensom oförsörjda barn till sådana timmermansbröder”. Ändringen var motiverad med att antalet änkor som kunde komma i fråga för bidrag enligt bestämmelserna i stiftelseurkunden var ringa och att donationen därigenom blev utnyttjad i blott begränsad utsträckning. Det andra fal- let avsåg en stiftelse som hade till ändamål att bereda understöd åt be- hövande ledamöter i visst samfund, förutvarande ledamöter eller avlidna ledamöters änkor och barn. Kungl. Maj:t medgav att stadgarna ändra- des så, att när särskilda skäl förelåg understöd även fick beredas åt leda- mots eller avliden ledamots frånskilda make.

Under året prövades 16 ärenden om ändring av stadgar för sociala företagsstiftelser. Det var i allmänhet fråga om pensionsstiftelser. Ansök- ningarna motiverades med företagsfusioner och organisatoriska omlägg- ningar inom det eller de berörda företagen. Alla ansökningarna utom en bifölls. I den ansökan som lämnades utan bifall hade beträffande en personalfond hemställts om stadgeändring av innebörd, att bidrag ur fonden skulle utgå till vid bolaget anställda ”tjänstemän” i stället för vid bolaget anställd ”personal".

I ett femtiotal ärenden var fråga om stiftelser med syfte att främja barns och ungdoms fostran och utbildning. Flertalet av dessa ärenden gällde understöd eller stipendier åt elever inom vad som nu är den 0in- gatoriska skolan jämte fackskolan och yrkesutbildningen. Innebörden av vissa av Kungl. Maj:t i sådana sammanhang meddelade beslut om ändrad ändamålsbestämning framgår av följande sammanställning.

Gällande ändamål Medgivet nytt ändamål pension åt lärarinna och underhåll premier åt förtjänta elever inom av skollokal grundskolan avlöning av lärare böcker till lärarnas handbokssam-

ling

fattiga skolbarns beklädnad eller premier åt förtjänta elever inorn bespisning eller eljest understöd grundskolan åt sådana barn för att främja barndagsverksamhet deras skolgång (17 fonder) böcker till grundskolans bibliotek

premier åt lågstadieelever

• Sida 42
•  Original

Prop. 1972: 8

Gällande ändamål

diverse skoländamål för i Västerås bosatta elever, främst premier men också beklädnad m. m. (14 fonder)

uppförande av ett barnhem i Härnösand

skolinrättning för förskolebarn och för utbildning av flickor i söm- nad stipendier åt elever i folkskolans högsta klass soppkokningsanstalt för fattiga skolbarn, men av dessa endast de snällaste och stillsammaste och med helt uteslutande av de vanartiga utsmyckning av skola, företrädes- vis med planteringar gåva i form av en äppelträdsplanta åt avgående folkskoleelev dels stipendier och premier åt ele— ver vid kommunal mellanskola och statlig realskola, dels under- stöd för att möjliggöra genom- gång av lantmanna- eller lant- hushållsskola (två fonder med samma donator) bidrag åt flickor som under tid för studier i Stockholm bor i stif- telsen Elevhemmets flickpension byggnadsändamål vid högre all- mänt läroverk

42

Medgivet nytt ändamål

behovsprövade stipendier till ung- domar, vilka efter genomgång av obligatorisk skola bedriver fortsatta studier (13 fonder) antingen årliga stipendier åt ele- ver vid stadens fackgymnasier, fackskolor m. fl. skolor eller till- lämpning av bestämmelserna i B 4——7 kungl. brev 15.11.68 om avvecklingsskolornas donations- fonder (tillika sammanläggning av fonderna till en fond) uppförande av byggnad för bostä- der åt elever vid stadens icke obligatoriska skolor behovsprövade stipendier till ung- domar, vilka efter genomgång av obligatorisk skola bedriver fortsatta studier (3 fonder)

premium i teckning åt elev på hög- stadiet premium i biologi åt en elev i klass 7 stipendie- och premiefonden får föras över till lantrnanna- och lanthushållsskolefonden och an- vändas för ändamål som avses med sistnämnda fond

stipendier åt unga flickor som stu- derar på annan ort än hemorten

byggnadsändamål vid folkhögskola

Dessutom kan nämnas en donation, vars ränteavkastning enligt stif- telseurkunden skulle disponeras för bidrag till driften av en folkhögskola. I särskild ansökan hemställde delegerade för två församlingars kyrkoråd, såsom förvaltare av fonden, att tillgångarna skulle få användas för ett församlingshemsbygge och för drift av församlingshemmet. Kungl. Maj:t lämnade ansökningen utan bifall.

Under året prövades i konselj endast ett mindre antal permutations- ärenden med anknytning till området för högre utbildning. Det var i all- mänhet fråga om stipendiefonder. I två ärenden gällde permutationen

• Sida 43
•  Original

Prop. 1972: 8 43

utökning av destinatärskretsen, varav i det ena fallet från att avse ”man- liga studerande av svensk arisk börd" till att avse ”manliga studerande som är svenska medborgare”. Beträffande fem stipendiefonder vid ka- rolinska institutet medgav Kungl. Maj:t med hänsyn till fondernas ringa storlek att —— utan hinder av de för resp. fonder gällande bestämmel- serna —— stipendier fick utdelas ur varje fond först när det för utdelning disponibla beloppet genom sammanläggning av två eller flera års avkast- ning uppgick till 500 kr.

Beträffande permutation av stiftelseförordnanden till förmån för kyrk- lig verksamhet kan av 1968 års konseljärenden nämnas följande. I vart och ett av två ärenden medgav Kungl. Maj:t att donation för uppförande av ny församlingskyrka i stället fick tas i anspråk för restaurering av den i församlingen befintliga kyrkan. Däremot lämnades utan bifall en ansökan om tillstånd att för utvidgning och iordningställande av kyrko- gård ta i anspråk donationsmedel, som enligt stiftelseurkunden var av- sedda för uppförande av ett gravkapell på samma kyrkogård. Beträffan- de en stiftelse gällde enligt donationsbrevet att tillgångarna antingen skulle vara grundplåt för anordnande av en frivillig hemhjälpsförening eller, om sådan verksamhet inte kunde realiseras, användas till årliga stipendier för utbildning av lärare vid Söndagsskolan, varvid endast av- kastningen fick tas i anspråk. Kyrkorådet i församlingen, som stod som mottagare av gåvan, bedömde intetdera ändamålet som praktiskt genom- förbart. På ansökan av kyrkorådet medgav Kungl. Maj:t att avkast- ningen av stiftelsens tillgångar fick användas för inköp av bokverk till söndagsskoleverksamheten. Ändamålsbestämningen för en donation till inköp av böcker åt mindre bemedlade konfirmander medgavs ändrad till att avse även arbete bland församlingens ungdom. I ett ärende tillät Kungl. Maj:t en missionsförening att —- efter försäljning av två för främst predikoändamål donerade fastigheter, Vilka numera var i dåligt skick — använda avkastningen av inflytande köpeskillingar för för- eningens verksamhet i allmänhet.

Från 1968 års konseljbeslut om permutation gällande stiftelser för till- godoseende av andra ändamål än dem för vilka nu redogjorts återger utredningen följande. Kapitaltillgångarna i en stiftelse med uppgift att främja viss kommuns sommarkoloniverksamhet — vilken verksamhet kommunen inte längre ansåg behövlig — fick i stället användas för iordningställande av ungdomsgårdar i kommunen. Avkastningen av in- flytande köpeskilling vid försäljning av en fastighet som var skänkt att användas som ungdomsgård i en kommun fick användas som bidrag till driften av en inom samma kommun av det allmäna nyuppförd ungdoms— gård. Stipendier åt unga konstnärer om vardera 6 000 kr. fick höjas till 12 000 la. Slutligen bör nämnas en donationslånefond till förmån för mindre bemedlade jordbrukare, med angivet syfte att möjliggöra upp- arbetande av mindre jordbrukslägenheter för att därigenom bereda ve- derbörande låntagare ett eget hem. Kungl. Maj:t medgav att avkast- ningen av donationsmedlen fick användas för kursverksamhet i fortbil- dande syfte, studieresor, stipendier för studier samt liknande för att be- reda i första hand nytillträdande och yngre jordbrukare tillfälle att ge- nom vidgade kunskaper följa utvecklingen inom jordbruket.

För försäljning av donationsfastighet fordras per- mutation, om det i stiftelseurkunden finns en bestämmelse om att fast egendom som tillhör stiftelsen inte får säljas. Utan en sådan bestäm- melse får krav på permutation anses föreligga även i fall där stiftelsen i

• Sida 44
•  Original

Prop. 1972: 8 44

överensstämmelse med föreskrift i urkunden använder donerad fastig- het för viss verksamhet eller där enligt urkunden fastighetens avkast- ning skall vara det ekonomiska underlaget för det arbete som stiftelsen bedriver.

Fråga om ändrad ändamålsbestämning är ofta sammankopplad med fråga om fastighetsförsäljning. Det vanligast åberopade motivet för för- säljning är att fastighetens åbyggnader befinner sig i dåligt skick och inte längre fyller sitt ändamål på tillfredsställande sätt. Det kan också vara så att efterfrågan numera har upphört på sådana tjänster som stiftelsen tillhandahåller genom fastigheten. Även andra orsaker, t.ex. att det all- männa numera utövar verksamhet av samma eller motsvarande slag som stiftelsen, kan föranleda denna att vilja ge sitt arbete sådan ändrad inriktning att behov inte längre föreligger av en i kapitalet ingående fastighet. Emellertid ansöks ofta om medgivande till försäljning av do- nationsfastighet även utan samband med ändrad ändamålsbestämning. Det gäller bl. a. i sådana fall där fastigheten bara är det ekonomiska underlaget för stiftelsens verksamhet och stiftelsen vill ha sina medel omplacerade, t. ex. i värdepapper. Motivet kan vara att fastigheten nu- mera ger dålig avkastning. Som ett ytterligare ibland åberopat skäl till försäljning av donationsfastighet kan nämnas att kommunen behöver marken för t. ex. bostadsbebyggelse eller fritidsändamål.

I sådana fall som sagts nu medger Kungl. Maj:t i praxis tillstånd till försäljning. En viss kontroll utövas därvid över att försäljningen inte sker till lägre belopp än som objektivt kan bedömas vara rimligt. Ofta anger stiftelsen redan i ansökningen det pris som man tänker begära för fastigheten eller som man redan har en preliminär överenskommelse om med blivande köpare. Kungl. Maj:t brukar då, om särskilda skäl inte föranleder annat, medge att försäljning får ske till lägst det pris som är angivet i ansökningen. Normalt föreskrivs annars i tillståndsärende att försäljningen skall föregås av sakkunnig, opartisk värdering, att köpe- skillingen inte får understiga vid sådan värdering åsatt saluvärde samt att blivande köpeavtal skall underställas länsstyrelsen för godkännande. Även i sådana fall där priset finns angivet redan i ansökningen och god- tas av Kungl. Maj:t förekommer det att Kungl. Maj:t kräver att blivan- de köpeavtal skall granskas av länsstyrelsen.

Vid tillstånd till försäljning av stiftelse tillhörig fast egendom förord- nar Kungl. Maj:t i regel att köpeskillingen skall tillföras stiftelsens kapi- tal eller, om sådant inte finns förut, bilda ett kapital hos stiftelsen, varav avkastningen — sedan en tiondel lagts till kapitalet — får användas för med stiftelsen avsett ändamål. Blott undantagsvis medger Kungl. Maj:t att köpeskillingen får förbrukas.

Under år 1968 prövade och biföll Kungl Maj:t 21 ansökningar om ändring av förvaltningsbestämmelse. I tre av ärende- na var främst fråga om förenkling och modernisering av stadgarna, i fyra om styrelsens sammansättning och formerna för utseende av styrel- seledamöter samt: i fem om formerna för utseende av revisorer. Åter- stående nio ärenden gällde flyttning av förvaltningen från en statlig myndighet till en annan statlig myndighet eller från en kommunal instans till en annan kommunal instans eller från egen förvaltning till förvaltning av antingen kommunal instans eller privat organisation eller — i ett fall som gällde flera stiftelser — en för stiftelsema gemensam styrelse.

Ansökningar om sammanläggning av fonder prövades i elva fall av Kungl. Maj:t under år 1968. Tre av ansökningarna gällde

• Sida 45
•  Original

Prop. 1972: 8 45

fusion av fonder som enligt resp. stiftelseurkund tjänade samma ända- mål. I fyra av de övriga ärendena var fråga om sammanläggning av två fonder med delvis olika syften men där donator var en och samma per- son. Ansökan om sammanläggning motiverades i varje särskilt fall med att ändamålet med den ena av fonderna inte längre var aktuellt. Därvid ansågs stå bäst i överensstämmelse med donators vilja att tillgångarna i den numera ”onyttiga” fonden fördes över till den andra av honom stiftade fonden för att disponeras för det med denna fond avsedda ända- målet. Ytterligare meddelades fyra beslut om sammanläggning av fond med till densamma hörande besparingsfond. I vart och ett av dessa fall var fråga om samma givare och i princip även samma ändamål. Bespa- ringsfond är nämligen i regel konstruerad så att viss del av dess till- gångar skall föras över till huvudfonden, när besparingsfondens medel — som inte får tas i anspråk för löpande ändamål —— har nått upp till viss nivå.

Nio konseljbeslut om upplösning av stiftels e, innebäran- de att tillgångarna fick förbrukas i sin helhet, meddelades under år 1968. Av dessa ärenden kan här nämnas följande. Beträffande en av en skolklass- förening instiftad resestipendiefond om ca 1 000 kr. till förmån för eleverna vid en numera nedlagd privatskola medgav Kungl. Maj:t på ansökan av föreningen att tillgångarna fick användas för att bereda en svårt _handikappad medlem av föreningen möjlighet till rekreations- och rehabiliteringsresa eller eventuellt till inköp av en elektriskt driven rull- stol. I ett annat fall var fråga om en kapitalfond, vars ränteavkastning skulle utdelas som årliga understöd till en eller två från dåvarande gym- nastiska centralinstitutet utexaminerade kvinnliga elever, i första hand infödda finska kvinnor, vilka under utövande av sitt yrke förlorat arbets- kraft och förmåga att försörja sig. Kungl. Maj:t medgav att kapitalet —- som utgjorde 1 070 kr. —— fick i sin helhet utdelas som stipendium till en utexaminerad kvinnlig sjukgymnast av finsk härkomst som var i behov av ekonomiskt stöd. I fråga om ett testamenterat kapital om ca 5 000 kr., varav den årliga räntan skulle utdelas till en av huvud- mannen för testatorernas släkt utsedd behövande person tillhörande samma släkt, medgav Kungl. Maj:t att hela kapitalet fick utbetalas till en sådan behövande person som avsågs i testamentet och utsetts av huvudmannen. Enligt ett testamentariskt förordnande från år 1790 skulle avkastningen av ett kapital användas till årligt understöd med visst belopp åt tolv angivna personer och efter deras död åt deras nära anhöriga. Om inga anhöriga fanns skulle understödet gå till ett stock- holmsbarn, medan eventuth överskjutande medel skulle få användas till att understödja "Maria Magdalena församlings fattighus". Vid besluts- tillfållet utgick understöd till tio personer med 66 kr. 67 öre per år till var och en. Kungl. Maj:t förordnade att testamentsfonden skulle av- vecklas genom inköp av lika stora livräntor till var och en av dessa per- soner. En stiftelse kallad Olycksfallsfonden för Gotland hade till ända- mål att lämna ekonomisk hjälp till mindre bemedlade, vilka genom eldsvåda eller annan olyckshändelse såsom förlisning, förlust av fiske- redskap m.m. eller på grund av inträffad kroppsskada förlorat sin arbetsförmåga och därigenom råkat i ekonomisk nöd. Kungl. Maj:t fann hinder ej möta mot att stiftelsen upplöstes och dess tillgångar över- fördes till stiftelsen Gotländska röda korsets katastroffond, som bedrev liknande verksamhet.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1972: 8 46

1 Förslag till Permutationslag

Härigenom förordnas som följer.

1 5 Kan bestämmelse, som enskild meddelat i gåvobrev, testamente, stiftelseurkund eller liknande handling, på grund av ändrade förhållan- den ej längre iakttagas eller har bestämmelsen blivit uppenbart onyttig eller uppenbart stridande mot utfärdarens avsikter eller föreligger annat särskilt skäl, kan bestämmelsen på ansökan genom permutation ändras eller upphävas eller undantag medges för särskilt fall.

Innebär permutation ändring av det ändamål som skall tillgodoses med viss egendom, skall det nya ändamålet så nära som möjligt över- ensstämma med det ursprungliga ändamålet.

2 5 Fråga om permutation prövas, såvitt rör fideikommissförordnan- de, av fideikommissnämnden och i annat fall av kammarkollegiet.

3 5 Rör ärende om permutation ändrad ändamålsbestämning för egen- dom av mera betydande värde eller fråga av väsentlig betydelse utöver det ärende som prövningen avser, skall fideikommissnämnden eller kammarkollegiet med eget yttrande överlämna ärendet till Konungen för avgörande.

4 & Talan mot fideikommissnämndens eller kammarkollegiets beslut enligt denna lag föres hos Konungen genom besvär.

5 5 Denna lag gäller ej sådan pensions- eller personalstiftelse som avses i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. 111.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

2 Förslagtill

Lag om upphävande av förordningen den 3 april 1810, huruledes rät- telse och förklaring uti gjorde fideikommissförfattningar må sökas, samt vad i avseende på fardag av fideikommissegendom kommer att iakttagas

Härigenom förordnas, att förordningen den 3 april 1810, huruledes rät- telse och förklaring uti gjorde fideikommissförfattningar må sökas, samt vad i avseende på fardag av fideikommissegendom kommer att iakttagas1 skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1972. Bestäm- melserna om fardag äger dock fortfarande tillämpning.

' Senaste lydelse 1926: 37.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1972: 8 47

Utdrag av protokoll, hållet i lagrådet den 4 januari 1972.

Närvarande: justitierådet ALEXANDERSON, regeringsrådet KLAC- KENBERG, f. d. regeringsrådet ÖHMAN, justitierådet WALBERG.

Enligt lagrådet den 23 december 1971 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i stats- rådet den 3 december 1971, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle inhämtas över upprättade förslag till 1) permutationslag, 2) lag om upphävande av förordningen den 3 april 1810, huruledes rät- telse och förklaring uti gjorde fideikommissförfattningar må sökas, samt vad i avseende på fardag av fideikommissegendom kommer att iakt- tagas.

Förslagen, som finns bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ingegerd Sarman.

Lagförslagen föranledde följande yttranden inom lagrådet:

"Förslaget till permutationslag

1 ?? Lagrådet:

I första stycket av förevarande paragraf anges tre kvalificerade för- utsättningar för permutation, nämligen att, på grund av ändrade förhål- landen, bestämmelse ej längre kan iakttagas eller blivit uppenbart onyttig eller blivit uppenbart stridande mot utfärdarens avsikter. Här- jämte anger lagtexten att permutation får ske om ”annat särskilt skäl” föreligger.

Av den redogörelse för praxis, som lämnas i en bilaga till remisspro- tokollet, framgår, att de tre kvalificerade förutsättningama för permu- tation knappast har aktualitet för fideikommissförordnandena. Flertalet ärenden om permutation av fideikommissförordnande synes sålunda avse rätt att ta i anspråk egendom som hör till fideikommisset, och skäl för ianspråktagande är vanligen att innehavaren behöver medel för byggnadsarbeten på den till fideikommisset hörande fasta egendomen eller för betalning av skatt.

Avsikten är tydligen, att permutation av fideikommissförordnande skall kunna grundas på den allmänna förutsättningen ”särskilt skäl”. Detta innebär emellertid i själva verket, att lagtexten —- i motsats till

• Sida 48
•  Original

Prop. 1972: 8 48

1810 års förordning — inte ger någon ledning i fråga om förutsättning- ama för permutation av fideikommissförordnande. Att märka är nämli- gen, att med ”särskilt skäl” inte kan åsyftas någon begränsning till skäl liknande de i paragrafen förut angivna.

Det sagda ger vid handen att lagen i själva verket inte ger någon av- gränsning av området för permutationsrätten. Första stycket säger egentligen endast, att permutation får ske när särskilt skäl föreligger.

Med hänsyn till det förut anförda kan det ifrågasättas om inte den bästa lösningen skulle vara att lämna fideikommissförordnandena utan- för permutationslagen . Härför kunde också tala, att flertalet av dessa ärenden är av en helt annan typ än övriga permutationsärenden och att fideikommissärendena på grund av fideikommissens avveckling kommer att efter hand upphöra.

Om fideikommissen skulle lämnas utanför permutationslagen , ligger det närmast till hands att bibehålla 1810 års förordning i dess helhet och med ändring av förordningen föreskriva att ansökningar som avses i förordningen skall, i varje fall när fråga är om fideikommiss enligt 1 & avvecklingslagen, inges till fideikommissnämnden och prövas av denna. Härigenom skulle vinnas att de skilda förutsättningama för permuta- tion av fideikommissförordnanden alltjämt direkt framgår av författ- ningstexten.

Med hänsyn till att handläggningen av permutationsärenden skall ankomma på endast två myndigheter och att den fasta praxis som nu råder på området är avsedd att bibehållas finner lagrådet emellertid icke anledning att hemställa om ändrad utformning av förslaget i nu förevarande avseende.

2 & Lagrådet:

Av motiven synes framgå, att avsikten är att området för fideikom- missnämndens befattning med permutationsärenden skall vara begränsat till Edeikommiss som avses i 1 & avvecklingslagen. Denna ståndpunkt synes böra komma till uttryck i texten till förevarande lag.

Den föreslagna permutationslagen avser endast av enskild gjorda dis- positioner. Detta innebär att frågor om förändring av förordnande, som gjorts av annan än enskild, alltjämt ankommer omedelbart på Kungl. Maj:ts prövning.

3 % Alexanderson, Öhman, Walberg: Beträffande de fall, när underställning bör ske, anföres i den all- männa motiveringen, att Kungl. Maj:t bör avgöra dels ärenden som rör betydande ekonomiska värden, t. ex. fråga om ändrad ändamålsbestäm-

• Sida 49
•  Original

Prop. 1972: 8 49

ning för en stiftelse med stora kapitaltillgångar, dels ärenden där det uppkommer frågor av principiell betydelse, som får räckvidd utöver det aktuella ärendet. Vi delar uppfattningen att underställning bör ske i de nyss angivna fallen. Överhuvud synes underställning alltid böra ske, när ärendet kan sägas vara av särskild vikt ur allmän synpunkt. Den räck- vidd, som en bestämmelse om underställning enligt det anförda bör äga, skulle bättre komma fram, om förevarande paragraf ges följande av- fattning: ”Skulle frågan om permutation avse egendom av mera bety— dande värde eller annars vara av särskild vikt ur allmän synpunkt, skall fideikommissnämnden — —— — för avgörande.”

Klackenberg:

I ag delar uppfattningen att den av övriga ledamöter föreslagna jämk- ningen i lagtexten utgör en förbättring men vill tillägga följande.

Det egentliga syftet med den i 3 & givna begränsningen av delegatio- nen torde vara att vederbörande myndighet icke skall äga medge per- mutationer, som medför mera betydande ekonomiska förändringar eller innefattar avgörande av prejudiciell betydelse. Kungl. Maj:t har velat förbehålla sig sådana avgöranden. En dylik avgränsning synes mig i sak befogad. För tillgodoseende av det syftet förefaller överflödigt att, så- som den föreslagna lagtexten närmast ger vid handen, samtliga ansök- ningar av angiven innebörd skall prövas av Kungl. Maj:t, alltså även sådana ansökningar som enligt myndighetens bedömande bör avslås. Detta skulle innebära att, så snart i en ansökan har ifrågasatts någon avvikelse från hittills gällande permutationspraxis hur omöjlig den än är, varje sådant ärende skulle behöva bli föremål för Kungl. Maj:ts pröv- ning. Det förefaller vara en ganska meningslös begränsning i den med lagförslaget åsyftade delegationen. Någon motivering härför fram— går ej heller av remissprotokollet. I de fall myndigheten finner ansökan böra avslås, borde det kunna räcka med att ärendena kan föras till Kungl. Maj:t besvärsvägen.

Med utgångspunkt från att meningen med den föreslagna lagen är att i möjlig mån avlasta Kungl. Maj:t prövningen av onödiga ärenden anser jag det förtjäna övervägas att 3 & ges det huvudsakliga innehållet, att om myndighet som i 2 & sägs finner permutation böra medgivas, som medför ändrad användning för egendom av mera betydande värde eller annars är av särskild vikt ur allmän synpunkt, skall myndigheten med eget yttrande överlämna ärendet till Konungen för avgörande.

I förbigående må här även beröras en i remissprotokollet icke behand- lad fråga, nämligen om behov kan tänkas föreligga av ett stadgande, en- ligt vilket Kungl. Maj:t skulle äga på förhand förbehålla sig prövning- en av viss permutationsfråga eller viss grupp av sådana frågor. I sam— band med kommunindelningsreformen ansågs 1952 påkallat att meddela enhetliga bestämmelser för en decentraliserad prövning av de ändringar

• Sida 50
•  Original

Prop. 1972: 8 50

i vissa donationsbestämmelser som reformen föranledde. I brist på överblick i vad mån en liknande situation framdeles kan uppkomma har jag endast velat anmäla att, därest Kungl. Maj:t skulle finna behov före- ligga av dylikt förbehåll, stadgande härom bör intagas under denna pa- ragraf.

Förslaget till lag om upphävande av 1810 års förordning

Lagrådet: Lagrådet anser att det av rubriken till lagen bör framgå att upphä-

vandet avser endast viss del av förordningen.

Ur protokollet: Ingrid Hellström

• Sida 51
•  Original

Prop. 1972: 8 51

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 4 februari 1972.

Närvarande: Ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST , ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIIER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LIDBOM, FELDT.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med statsrå- dets övriga ledamöter dels lagrådets yttrande över förslagen till

1) permutationslag, - 2) lag om upphävande av förordningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och förklaring uti gjorde fideikommissförfattningar må sökas, samt vad i avseende på fardag av fideikommissegendom kommer att iakttagas,

dels frågor om anslag.

Förfatmingsförslag

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Lagrådets förslag till förtydligande av 2 & permutationslagen torde böra godtas. Jag instämmer i vad lagrådet i anslutning till denna para- graf har anfört om prövning av permutationsfrågor rörande förord- nande som har gjorts av annan än enskild.

Vad gäller 3 & permutationslagen delar jag lagrådets uppfattning" att permutationsärende bör underställas Kungl. Maj:t, om det kan sägas vara av särskild vikt från allmän synpunkt. Paragrafen bör utformas i saklig överensstämmelse med vad flertalet av lagrådets ledamöter föreslagit.

Med anledning av vad lagrådet har anfört om förslaget till lag om upphävande av 1810 års förordning förordar jag att författningen i det ämnet i stället utformas som en lag om ändring i förordningen.

Vissa redaktionella ändringar bör vidare göras i förslaget till per- mutationslag.

Anslagsberäkniug m. m.

I årets statsverksproposition (prop. 1972: 1 bil. 4 s. 9) har anslaget för budgetåret 1972/73 till Fideikommissnämnden beräknats med ett preliminärt belopp om 220000 kr. i avvaktan på en särskild proposi- tion i ämnet.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1972: 8

52 1970/71 Utgift 62 971 Reservation 90 602 1971/72 Anslag 84 000 1972/73 Förslag 220 000

Fideikommissnämnden har beräknat medelsbehovet för budgetåret 1972/73 till 81 000 kr. med hänsyn till den reservation som finns under anslaget. Nämndens anslagsberäkning avser oförändrad organisation och tar ej hänsyn till kostnader som uppstår, om beslutanderätten i permutationsärenden rörande fideikommiss överförs till nämnden.

Med hänsyn till de nya uppgifter som avses att läggas på nämnden bör i nämndens kansli finnas en tjänst som chef för kansliet och före- dragande i nämnden. I avvaktan på att erfarenhet vunnits av den nya organisationen bör denna tjänst vara en arvodestjänst.

Jag har beräknat medel för budgetåret 1972/73 för ovannämnda arvodestjänst och en biträdestjänst samt för övriga kostnader för nämndens verksamhet. Anslaget bör föras upp med 220 000 kr.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

dels att antaga förslagen, med vidtagna ändringar, till 1) permutationslag, 2) lag om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och förklaring uti gjorde fideikommissförfattningar må sökas, samt vad i avseende på fardag av fideikommissegendom kommer att iaktta- 843,

dels att till Fideikommissnämnden för budgetåret 1977173 under andra huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 220 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1071 7201 89