Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att staten skall svara för auktorisation och registrering av revisorer. Denna uppgift fullgörs f. n. av handelskam- rarna. Den ändrade ordningen föranleder vissa författningsändringar. Vidare föreslås sekretessregler för ärenden angående auktorisation eller registrering som revisor.

] Riksdagen 1973. ] saml. Nr 26

• Sida 2
•  Original

Prop. 1973: 26 2

1. Förslag till Lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1944: 705) om aktiebolagl, dels att i 32 och 106 55, 107 5 1 mom. samt 108 och 193 %& orden "godkänd granskningsman” skall bytas ut mot ”registrerad revisor”, dels att 105 % skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

105 &

Styrelsens och verkställande direktörs förvaltning samt bolagets rä- kenskaper skola granskas av en eller flera revisorer. Överstiger aktie- kapitalet eller maximikapitalet enligt bolagsordningen femhundratusen kronor, skola i bolaget utses minst två revisorer.

Revisorer väljas på bolagsstämma; dock må i bolagsordningen kunna bestämmas, att en eller flera revisorer skola på annat sätt tillsättas att jämte minst en å bolagsstämman vald revisor deltaga i granskningen.

Vid val av två revisorer äger aktieägargrupp, vars röstetal vid stäm- man utgör mer än en tredjedel av röstetalet för samtliga där företrädda aktier, utse en revisor. Sådan aktieägargrupp äger påkalla att minst två revisorer väljas, ändå att enligt bolagsordningen val av allenast en revi— sor skall äga rum. Vid val av flera än två revisorer äger aktieägargrupp, med ett röstetal överstigande en fjärdedel av röstetalet för samtliga vid stämman företrädda aktier, utse en revisor. I den mån revisorer ej ut— setts efter vad nu är sagt, skall val av revisorer ske enligt 119 5 första stycket 5 och 6. I valet må ej deltaga aktieägare, vilken tillhör aktie- ägargrupp som utsett revisor.

Då revisorer väljas, skola lika många suppleanter väljas. Aktieägar- grupp, som utser revisor, skall utse suppleant för honom.

Skall i aktiebolag med aktier av olika slag enligt bestämmelse i bo— lagsordningen revisor väljas särskilt av ägarna till visst aktieslag, äger utan hinder därav aktieägargrupp företrädande minst så många aktier av samma eller olika slag, att röstetalet för dem utgör mer än en tredje- del av röstetalet för samtliga vid stämman företrädda aktier, utse en revisor och en suppleant för honom. Därefter skall för de olika aktiesla— gen val ske enligt 119 5 första stycket 5 och 6; dock må i valet ej del— taga aktieägare som deltagit i utseendet av nyssnämnde revisor. Nuvarande lydelse

Utser aktieägargrupp som ovan sägs till revisor eller revisorssupp- leant annan än auktoriserad revi— sor eller godkänd granskningsman, åligger det gruppen, om stämman det påyrkar, att i dennes ställe utse sådan revisor. Med auktoriserad revisor och godkänd gransknings-

1 Senaste lydelse av 32 5 1955: 384 106 5 ” 107 & 1 mom. ” 1085 1971: 591

Utser aktieägargrupp som ovan sägs till revisor eller revisorssupp— leant annan än auktoriserad revi- sor eller registrerad revisor, ålig- ger det gruppen, om stämman det påyrkar, att i dennes ställe utse sådan revisor.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1973: 26 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

man avses av handelskammare i riket auktoriserad revisoroch god- känd granskningsman.

_ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1948: 433) om försäkrings- rörelsel,

dels att i 6 och 29 55, 100 & 1 mom. samt 170, 191, 305. och 306 %& orden ”godkänd granskningsman” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”registrerad revisor” i motsvarande form,

dels att 99 % skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

99 52

Revisorer och revisorssuppleanter, som väljas av bolagsstämma. skola utses för tid intill dess stämma som i 113 & sägs hållits och må icke väl- jas för längre tid än till och med den stämma som skall äga rum under tredje räkenskapsåret efter valet. Skall mer än en ordinarie stämma år- ligen hållas, gällc vad nu är sagt den stämma, å vilken revisorsval skall förrättas. Revisor må, ändå att den tid för vilken han blivit utsedd ej gått till ända, skiljas från uppdraget, där han valts på bolagsstämma, av stämman och eljest genom beslut av den som tillsatt honom.

Om revisor, som är vald på bolagsstämma, entledigas eller eljest avgår eller avlider och suppleant på grund av avgång eller frånfälle ej finnes. åligger det styrelsen att ofördröjligen föranstalta om val av ny revisor. Vad nu är sagt gälle ock, där hinder att vara revisor uppkommer enligt 100 &. Sker valet å annan än ordinarie stämma, där revisorsval skall äga rum, skall uppdraget avse allenast tiden till och med sådan stämma.

Den, som utsetts till revisor eller revisorssuppleant, skall därom oför- dröjligen underrättas, om han valts å bolagstämma, av styrelsen eller verkställande direktören och eljest av den som tillsatt honom.

Skall enligt bolagsordningen re- Skall enligt bolagsordningen re- visor vara auktoriserad revisor el- visor vara auktoriserad revisor el- ler godkänd granskningsman och ler registrerad revisor och sker sker ändring i avseende å därtill ändring i avseende å därtill utsedd utsedd person eller suppleant för person eller suppleant för denne

1 Senaste lydelse av

6 5 1961: 610 29 5 ” 1005 1 mom. ” 170 & ” 191 5 ” 305 5 ” 306 % ”

2 Senaste lydelse 1961 : 610

• Sida 4
•  Original

Prop. 1973: 26

Nuvarande lydelse

denne eller beträffande sådan per- sons hemvist, skall styrelsen el- ler verkställande direktören oför- dröjligen göra anmälan därom för registrering. Å denna anmälan skall vad i 29 å andra stycket sägs äga motsvarande tillämpning. Vid anmälan, som ej avser allenast ändring av hemvist, skall fogas av- skrift av protokoll eller annan handling som bestyrker ändringen, så ock. där jämlikt 1005 särskilt tillstånd erfordras, bevis om sådant tillstånd.

Föreslagen lydelse

eller beträffande sådan persons hemvist, skall styrelsen eller verk— ställande direktören ofördröjligen göra anmälan därom för registre— ring. Å denna anmälan skall vad i 29 å andra stycket sägs äga mot- svarande tillämpning. Vid anmä- lan, som ej avser allenast ändring av hemvist, skall fogas avskrift av protokoll eller annan. handling som bestyrker ändringen, så ock, där jämlikt 100 & särskilt till— stånd erfordras, bevis om sådant tillstånd.

Rätt att göra anmälan enligt fjärde stycket tillkommer den som be- röres av ändringen.

Med auktoriserad revisor och godkänd granskningsman avses av handelskammare i riket auktorise— rad revisor och godkänd gransk- ningsman.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse

Härigenom förordnas, att 97 5 1 mom. lagen (1955: 183) om bankrö- reise skall ha nedan angivna lydelse.

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

97 5 .l. m 0 m. Revisor skall vara myndig här i riket bosatt svensk medbor- gare. Samtliga revisorer skola vara med det ekonomiska livet väl för- trogna personer.

Minst en av de 51 bolagsstämma valda revisorerna skall vara av handelskammare i riket auktori— serad revisor.

Minst en av de å bolagsstämma valda revisorerna skall vara auk- toriserad revisor.

Till revisor må ej utses den, som är befattningshavare i bankaktie- bolaget eller eljest intager en underordnad eller beroende ställning till styrelseledamot eller till annan .befattningshavare i ledande ställning i bo- laget, ej heller styrelseledamots eller sådan befattn-ingshavares make eller den, som med honom är i rätt upp- eller nedstigande skyldskap eller svågerlag eller är hans syskon eller med honom är i det svågerlag, att den ene är gift med den andres syskon.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1973: 26

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen

Härigenom förordnas, att 50 5 lagen (1956: 216) om jordbrukskasse- rörelsen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

50 & Antalet revisorer skall i jordbrukskassa vara lägst två och i central- kassa lägst tre.

Till revisor -i centralkassa må ej utses styrelseledamot i eller befatt- ningshavare hos ansluten jordbrukskassa.

Av revisorerna -i centralkassa ut- ses en av tillsynsmyndigheten en- ligt vad i 70 5 är stadgat och en av riksorganisationen. Minst en av centralkassas revisorer skall-vara av handelskammare i riket aukto— riserad revisor. För auktoriserad revisor skall finnas suppleant som jämväl är auktoriserad revisor.

Av revisorerna i centralkassa ut- ses en av tillsynsmyndigheten en- ligt vad i 70 5 är stadgat och en av riksorganisationen. Minst en av eentralkassas revisorer skall vara auktoriserad revisor. För auktori- serad revisor skall finnas suppleant som jämväl är auktoriserad revi- sor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

5. Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

Härigenom förordnas, att 4 och 24 åå förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksför- eningar ska-ll ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 451

För revision av styrelsens för- valtning och kassans räkenskaper utses årligen fyra revisorer. Av dessa utses en, som skall vara re— visionens ordförande, av bankin- spektionen, en av riksgäldsfull— mäktige och två på ordinarie om- budsstämma. I samma ordning ut- ses lika antal personliga supplean-

1 Senaste lydelse 1970: 66.

För revision av styrelsens för- valtning och kassans räkenskaper utses årligen fyra revisorer. Av dessa utses en, som skall vara re- visionens ordförande, av bankin- spektionen, en av riksgäldsfull- mäktige och två på ordinarie om- budsstämma. I samma ordning ut- ses lika antal personliga supp-

• Sida 6
•  Original

Prop. 1973: 26

Nuvarande lydelse

ter. Av de på ombudsstämma ut- sedda skall en revisor och hans suppleant vara auktoriserade av handelskammare eller på annat av Konungen godkänt sätt. Den and— re på ombudsstämma utsedde re- visorn och hans suppleant skall äga insikt och erfarenhet beträf-

Föreslagen lydelse

leanter. Av de på ombudsstämma utsedda skall en revisor och hans suppleant vara auktoriserade re- visorer. Den andra på ombuds- stämma utsedde revisorn och hans suppleant skall äga insikt och er- farenhet beträffande rörelse för fastighets- och tomträttsbelåning.

fande rörelse för fastighets- och tomträttsbelåning.

Verkställande direktör eller annan tjänsteman hos stadshypoteksför- ening eller av kassastyrelsen utsedd ledamot av föreningsstyrelse får ej vara revisor eller suppleant. Ej heller får den vara revisor eller supp- leant som är tjänsteman hos kassan eller annars intager en underordnad eller beroende ställning till styrelseledamot eller verkställande direktör eller till sådan tjänsteman hos kassan åt vilken uppdragits att ombesör- ja bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrollen däröver. Ej heller får den vara revisor som är eller varit gift med eller är trolovad med sådan styrelseledamot eller tjänsteman som avses i detta stycke eller den som med honom är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller den som på grund av adoption står i motsvarande förhållande till styrelseledamot eller tjänsteman som förut nämnts.

245 !

För revision av föreningsstyrelses förvaltning och förenings räken- skaper skall årligen utscs minst tre och högst fem revisorer jämte supp- leanter. Kassan utser en av revisorerna och suppleant för honom. Ordi- narie föreningsstämma väljer övriga revisorer och lika många supplean- ter.

Den av kassan utsedde revisorn och hans suppleant bör ha insikt och erfarenhet av rörelse för fas- tighets- och tomträttsbelåning. Av de valda revisorerna bör en revi- sor och hans suppleant vara auk- toriserade av handelskammare el-

Den av kassan utsedde revisorn och hans suppleant börha insikt och erfarenhet av rörelse för fastighets- och tomsrättsbelåning. Av de val- da revisorerna bör en revisor och hans suppleant vara auktoriserade revisorer.

ler på annat av Konungen godkänt Sätt;

Den som är tjänsteman hos förening eller annars intager en under- ordnad eller beroende ställning till styrelseledamot eller verkställande direktör eller till sådan tjänsteman hos föreningen, åt vilken uppdragits att ombesörja bokföringen eller medelsförvaltningen eller kontrollen däröver, får ej vara revisor eller suppleant i samma förening. Ej heller får den vara revisor som är eller varit gift med eller är trolovad med sådan styrelseledamot eller tjänsteman som avses i detta stycke eller den som med honom är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svåger- lag eller är syskon eller är i det svågerlag, att den ene är eller varit gift

• Sida 7
•  Original

Prop. 1973: 26 7

med den andres syskon, eller den som på grund av adoption står i mot- svarande förhållande till styrelseledamot eller tjänsteman som förut nämnts.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

6. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteks- bank och om landshypoteksföreningar

Härigenom förordnas, att 7 & lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 75

För revision av styrelsens förvaltning och bankens räkenskaper ut- ses årligen fem revisorer.

Fullmäktige i riksgäldskontoret utser en revisor, som skall vara revi- sionens ordförande, och suppleant för honom. Bankinspektionen utser en revisor jämte suppleant för honom. Övriga revisorer jämte supplean- ter för dem väljes på ordinarie delägarsammankomst.

Av de på delägarsammankomst utsedda revisorerna skall en revi- sor och hans suppleant vara aukto- riserade av handelskammare eller på annat av Konungen godkänt sätt. Bankinspektionen bestämmer arvode till den av inspektionen ut- sedde revisorn, och riksgäldsfull- mäktige bestämmer arvode till den av fullmäktige utsedde revisorn.

Av de på delägarsammankomst utsedda revisorerna skall en revisor och hans suppleant vara auktori- serade revisorer. Bankinspektio- nen bestämmer arvode till den av inspektionen utsedde revisorn, och riksgäldsfullmäktige bestämmer ar- vode till den av fullmäktige ut— sedde revisorn.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

7. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972: 262) om understödsföreniugar

Härigenom förordnas, att 32 5 lagen (1972: 262) om understödsför- eningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 32å

Är understödsförenings verk- samhet av stor omfattning eller föreligger annars särskilda skäl till

Är understödsförenings verk- samhet av stor omfattning eller föreligger annars särskilda skäl till

• Sida 8
•  Original

Prop. 1973: 26 8

Föreslagen lydelse

det, kan försäkringsinspektionen föreskriva att minst en av revi- sorerna skall vara auktoriserad re- visor eller registrerad revisor.

Nuvarande lydelse

det, kan försäkringsinspektionen föreskriva att minst en av reviso- rerna skall vara av handelskam- mare auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman.

När revisor eller revisorssuppleant utsetts skall anmälan därom ofördröjligen göras till försäkringsinspektionen genom styrelsens för- sorg, om han valts på föreningsstämma, och annars av den som till- satt honom. Närmare föreskrifter i fråga om sådan anmälan meddelas av inspektionen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

8. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1931: 110) om upplagshus och upplagsbevis

Härigenom förordnas, att 40 5 lagen (1931: 110) om upplagshus och upplagsbevis skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

40 & Tillsyn över upplagshus utövas av kommerskollegium.

Kommerskollegium skall årligen beträffande varje upplagshus för- anstalta om granskning av dess ekonomiska ställning och rörel— sens handhavande genom två granskningsmän. Av dessa skall den ena vara av handelskammare i riket eller på annat, av Konung- en godkänt .va'tt auktoriserad revi- sor.

Kommerskollegium skall årli- gen beträffandc varje upplagshus föranstalta om granskning av dess ekonomiska ställning och rörel- sens handhavande genom två granskningsmän. Av dessa skall den ena vara auktoriserad revisor.

Konungen äger meddela närmare föreskrifter om tillsynens utövande och om kostnaderna härför.

Denna lag träderi kraft den 1 juli 1973.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1973: 26 9

9. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningari rätten att ut- bekomma allmänna handlingar

Härigenom förordnas, att 26 5 lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar1 skall ha nedan angivna ly- delse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 26 &

Handlingar som till offentlig rättshjälpsanstalt inkommit eller där upprättats angående rättshjälp åt enskilda, så ock handlingar i ärenden hos notarius publicus rörande sådant som blivit honom såsom hemligt anförtrott eller eljest ej bör bliva obehöriga kunnigt, må ej tidigare än sjuttio år efter handlingens datum utlämnas i vidare mån än handling- ens ändamål kräver eller den, som i ärendet anlitat anstalten eller notarius publicus, därtill samtycker.

Beträffande handlingar i sådana ärenden angående rättshjälp åt en— skilda, som handläggas hos annan myndighet än i första stycket sägs, äger Konungen förordna, att handlingarna ej må utlämnas i andra fall eller annan ordning än Konungen bestämmer förrän viss tid, högst sjuttio år, förflutit från deras datum.

Handlingar rörande någons ansökan om inträde i advokatsamfundet eller hans rätt att vara advokat eller rörande disciplinärt förfarande mot advokat må, i vad de angå hans ekonomiska ställning eller innefatta upplysningar, vilkas offentliggörande kan lända annan till men. icke utan samtycke av den handlingen sålunda angår utlämnas tidigare än sjuttio år efter handlingens datum.

Vad i tredje stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om handlingar rörande an- sökan om auktorisation eller re- gistrering som revisor eller någons rätt att vara auktoriserad revisor eller registrerad revisor eller be- träffande disciplinr'irt förfarande mot sådan revisor. Myndighels be- slut må dock ej lzetnlighållas jiim- likt detta stycke.

Denna lag träder i kraft den ] juli 1973.

1 Lagen omtryckt 1971 : 203.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1973: 26 10

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 2 februari 1973.

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, G-EIJER, ODl—l- NOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Feldt, anmäler efter ge- mensam beredning mcd statsrådets övriga ledamöter fråga om former- na för auktorisation av revisorer m. m. och anför.

2.1. Allmän bakgrund

Med revision förstås vanligen en granskning'i efterhand av en Viss ekonomisk förvaltning (räkenskaper och förvaltningsåtgärder). Man skiljer mellan intern och extern revision. Den förstnämnda formen in- nebär att ett företags, en organisations eller en myndighets verksamhet. räkenskaper och kontrollanordningar fortlöpande övervakas av en inom enheten verksam revisionsavdelning. Den interne revisorn är normalt anställd i det företag, där han utför sin kontrollverksamhet. Känneteck- nande för honom är att han fullgör företagsledningens kontrollfunktion. Han intar därför inte någon fri och oberoende ställning gentemot före- tagsledningen, men han bör å andra sidan vara fristående och obunden i förhållande till övrig personal. Ursprungligen sysslade internrevisorn närmast med detaljrevision (sifferrevision, verifiering) men utvecklingen har gått mot att allt större vikt läggs vid hans uppgifter inom förvalt- ningsrevisionen (materiell revision eller sakrevision). Trots att intern- revisorn ofta uppfyller högt ställda kompetensanspråk i fråga om såväl teoretisk kunskap som praktisk erfarenhet, är han inte auktoriserad. Enligt nuvarande ordning får nämligen en auktoriserad revisor i princip ej ha anställning i andra företag än sådana som ägs och leds av aukto- riserade revisorer.

En annan ställning än internrevisorn intar externrevisorn. Denne skall vara fristående i förhållande till det företag han reviderar. Hans

• Sida 12
•  Original

Prop. 1973: 26 12

kontrollfunktion är riktad mot företagsledningen. Han skall således bl.a. bevaka ägarnas intressen i förhållande till företagsledningen. Vi- dare skall han övervaka att regler till skydd för borgenärer och annan tredje man (t. ex. anställda eller det allmänna) iakttas.

En revision skall normalt omfatta granskning såväl av rörelsens rä- kenskaper som av företagsledningcns förvaltning. Någon klar skiljelinje lär inte kunna dras mellan dessa granskningsområden, utan de torde i praktiken delvis täcka varandra. lnte bara årsrevision skall ske utan i princip även en löpande revision. I samband med exempelvis försälj- ning av ett företag eller andra genomgripande förändringar kan special- revision behöva företas.

Revisionens formella del utgörs av dels sifferrevision, dels kontroll av att formföreskrifter iakttas vid förvaltningsåtgärder. Revisorns tradi- tionella huvuduppgift är att granska årsredovisningen med däri intagen balansräkning och resultaträkningar jämte förvaltningsberättelse i såväl formella som materiella hänseenden samt företagets räkenskaper i övrigt.

Efter hand har förvaltningsrevisionen tilldragit sig allt större intresse. Den anses vara en väsentlig uppgift för kvalificerade revisorer, inte minst vid deras granskning av stora företag. För mindre komplicerade delar av granskningsarbetet kan ofta medhjälpare anlitas.

De lagregler om revision som finns på associationsrättens område behandlar extern revision. För aktiebolag ges reglerna i aktiebolagsla- gen. Regleringen där har i många avseenden blivit normgivande även beträffande andra företagsformer.

I åtskillig lagstiftning föreskrivs obligatorisk medverkan av en eller flera revisorer och ställs anspråk på att dessa skall uppfylla fordringar i olika avseenden. Det föreligger emellertid inte skyldighet att utse re— visor vid varje utövande av ekonomisk företagsamhet. Exempelvis be- höver sådan inte tillsättas i handelsbolag eller ideella föreningar. Likväl är det vanligt, särskilt i de sistnämnda, att revisor utses. Emellertid uppställs inte i lag eller författning några allmängiltiga kvalifikations- krav på den som önskar vara verksam som revisor. I princip får alltså revisionsverksamhet i Sverige utövas av envar och titeln revisor är inte förbehållen någon särskild kategori. Genom handelskamrarnas långva— riga verksamhet med att auktorisera revisorer och godkänna gransk- ningsmän har emellertid skapats tillgång till revisorer med dokumente- rad yrkeskunnighet. Detta har medfört att lagstiftaren beträffande bl. a. större aktiebolag samt vissa bank- och försäkringsinrättningar kunnat in- föra skyldighet att ha av handelskammare auktoriserad revisor. Även i bolagsordningar o.d. föreskrivs ofta att sådan revisor (eller godkänd granskningsman) skall väljas.

Vid sidan av dem som är yrkesmässigt verksamma anlitas lekmanna- revisorer med olika bakgrund, ofta med särskild branschkänncdom, eko- nomisk kunnighet eller allmän erfarenhet. Sålunda kan i företag inom

• Sida 13
•  Original

Prop. 1973: 26 13

den privata sektorn lekmannarevisor utses, ibland tillsammans med en eller flera yrkesrevisorer.

Den statliga revisionen ombesörjs främst av riksrevisionsverket och riksdagens revisorer. Den avviker i åtskilliga avseenden från den som förekommer inom enskilda företag. Revisionen inom den kommunala förvaltningen, som regleras i bl. a. kommunallagen, företer också sär- drag. I fråga om statliga och kommunala bolag är dock de vanliga bo- lagsreglerna tillämpliga.

2.2. Författningsbestämmelser

I lagen (1944: 705) om aktiebolag finns jämförelsevis utförliga be- stämmelser om revision (105—113 55). Revisionen skall avse granskning av styrelsens och verkställande direktörs förvaltning samt bolagets räken- skaper. Revisorerna skall vara en eller flera. Om bolagets aktie- eller maximikapital enligt bolagsordningen överstiger 500 000 kr. skall minst två revisorer utses. För valda revisorer skall lika många suppleanter väljas.

Som allmänt krav uppställer lagen att revisor skall vara myndig i riket bosatt svensk medborgare. Kommerskollegium kan dock i sär- skilda fall medge att utländsk revisor anlitas. I övrigt anger lagen som allmänt kompetensvillkor endast att revisorn skall ha den erfarenhet beträffande bokföring och insikt i ekonomiska förhållanden som med hänsyn till bolagets verksamhet erfordras för uppdraget.

För vissa fall krävs emellertid dokumenterad sakkunskap och yrkes- skicklighet hos revisorn. Detta innebär enligt aktiebolagslagen att av handelskammare i riket auktoriserad revisor eller godkänd gransknings- man skall utses. Om aktie- eller maximikapitalet enligt bolagsordningen uppgår till minst två miljoner kronor eller bolagets aktier eller obliga- tioner är föremål för notering på fondbörs skall sålunda minst en av revisorerna vara auktoriserad. Vidare föreskrivs att sådan revisor eller godkänd granskningsman skall utses om det föreskrivs i bolagsordningen. En minoritet av aktieägare, representerande minst en tiondel av aktie- kapitalet, kan också påfordra att auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman utses. Även suppleanten skall i dessa fall vara auktori- serad revisor eller, om den ordinarie revisorn är godkänd gransknings- man, i varje fall sådan.

För att förhindra att till revisor väljs någon som är i beroendeställ- ning till dem han skall kontrollera föreskrivs i aktiebolagslagen att till revisor ej får utses befattningshavare i bolaget eller den som eljest intar en underordnad eller beroende ställning till styrelseledamot, verkställan- de direktör eller till befattningshavare som ombesörjer eller kontrolle- rar bokföringen eller medelsförvaltningen. Likaså förbjuds den som är gift eller nära släkt med någon av nämnda befattningshavare att vara re-

• Sida 14
•  Original

Prop. 1973: 26 14

visor. Till revisor i dotterbolag kan dock utses tjänsteman i moderbolag under förutsättning att det i dotterbolaget därjämte finns minst en ojävig revisor.

Revisor kan bli ersättningsskyldig för skada som han åsamkat bolag vid fullgörande av sitt uppdrag och han svarar även för medhjälpares försummelse (208 5).

I fråga om likvidationsrevisorcrs kvalifikationer gäller samma reg- ler som beträffande de vanliga revisorerna och skyldighet kan alltså föreligga att utse auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman (152 ?g).

I detta sammanhang kan nämnas att det i aktiebolagsutredningens betänkande med förslag till aktiebolagslag m. m. (SOU 1971: 15) före- slås en betydande utvidgning av skyldigheten att som revisor i bolaget ha auktoriserad revisor eller godkänd granskningsman.

Även i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar finns ett avsnitt om revision (45—51 55). Bestämmelserna är i många hänseenden lik- artade dem i aktiebolagslagen . Krav på att revisor i vissa fall skall vara auktoriserad eller godkänd granskningsman saknas dock. Självfallet kan emellertid i stadgar för förening krävas sådan kvalifikation.

Beträffande affärsbankerna föreskrivs i lagen ( 1955:183 ) om bank- rörelse att minst en av revisorerna skall vara auktoriserad. Liknande föreskrifter finns beträffande försäkringsbolag med hela riket som verk- samhetsområde i lagen ( 1948:433 ) om försäkringsrörelse, beträffande centralkassa i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen, beträffande Sveriges allmänna hypoteksbank i lagen (1970: 65 ) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landslzypoteksföreningar, beträffande Konunga- riket Sveriges stadshypotekskassa och stadshypoteksföreningar i förord- ningen ( 1968:576 ) om Konungariket Sveriges hypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, beträffande större allmännyttiga bostadsföre- tag i bostadslånekungörelsen (1967: 552), beträffande utländskt företags filial i lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket, beträffande auktoriserad fastighetsmäklare i kan- görelsen (1947: 336) om auktorisation av fastighetsmäklare, beträffande upplagshus i lagen (1931:]10) om upplagshus och upplagsbevis samt beträffande större understödsföreningar i lagen (1972: 262) om under- stödsföreningar.

2.3 Auktorisationsförfarande m. rn.

Som inledningsvis nämnts är det handelskamrarna i riket som aukto- riserar revisorer och godkänner granskningsmän. Handelskammaren i Visby fullgör dock inte dessa funktioner. Det är också handelskamrarna som bestämmer villkoren för auktorisation och godkännande och som utövar tillsyn över yrkesutövarna. Utförliga föreskrifter ges i handels-

• Sida 15
•  Original

Prop. 1973: 26 15

kamrarnas stadgor angående auktoriserade revisorer och godkända granskningsmän, de s.k. revisorsstadgorna. Dessa, som fastställs av handelskamrarnas nämnd och antas av vederbörande handelskammare, är sinsemellan likalydande. För att främja en enhetlig bedömning har tillskapats en gemensam nämnd, handelskamrarnas centrala revisors- nämnd. Denna består av en representant från varje handelskammare, utom handelskammaren i Visby, en ledamot från FAR och en från Svenska revisorsamfundet samt två representanter från läroanstalter.

I Stockholms handelskammares stadga anges syftet med auktorisation och godkännande vara att bereda tillgång på personer, som är skickade för revisionsarbete. Vidare fastslås att auktoriserad revisor skall äga kunskaper och erfarenhet, som möjliggör för honom att granska och bedöma räkenskaper och ekonomisk förvaltning även då de uppkom- mande spörsmålen är av mera invecklad, ovanlig eller omfattande beskaffenhet. Av godkänd granskningsman fordras kunskaper och er- farenhet, som gör det möjligt för honom att granska räkenskaper och bedöma med sådan granskning sammanhängande förvaltningsspörsmål. För båda kategorierna krävs svenskt medborgarskap och bosättning i Sverige. Sökande till auktorisation eller godkännande måste ha uppnått 25 års ålder och han skall ha gjort sig känd för redbarhet och får ej vara omyndig eller i konkurstillstånd. Härutöver uppställs åtskilliga kompe- tenskrav för vinnande av auktorisation och godkännande, varvid givetvis större fordringar ställs för det förstnämnda fallet.

I fråga om teoretisk utbildning krävs sålunda för att auktorisation skall kunna meddelas i huvudsak följande. Sökanden skall ha avlagt eko- nomexamen vid svensk handelshögskola eller svenskt universitet. För att examen skall medföra kompetens för auktorisation krävs ytterligare att denna omfattar ämnena nationalekonomi och rättsvetenskap samt företagsekonomi med specialinriktning på redovisning och finansiering. Visst antal betyg skall ha uppnåtts i dessa ämnen. Betygskraven anges utförligt i revisorsstadgan. För dem som inte avlagt den föreskrivna examen kan i stället anordnas särskild kunskapsprövning i nyssnämn- da ämnen. Bestämmelser för sådan kunskapsprövning har utfärdats av centrala revisorsnämnden, som anordnar prövningen. Tillstånd att deltaga i denna meddelas. av nämnden. Prövningen anses vara krä— vande och har hittills utnyttjats i liten omfattning. Om särskilda om- ständigheter föreligger, kan eftergift göras i fråga om de uppställda kraven på teoretisk utbildning. Sådan eftergift torde dock nästan aldrig meddelas.

Lämplighet för revisorsyrket skall ha visats genom minst fem års väl vitsordad praktik. Den bör i allmänhet ha fullgjorts hos auktoriserad revisor. Enligt centrala revisorsnämndens riktlinjer kan viss del av prak- tiken förläggas före ekonomexamen; av sådan tjänstgöring kan två år värderas fullt och resten till 50 procent. Möjlighet finns även att i viss

• Sida 16
•  Original

Prop. 1973: 26 16

mån som praktik få tillgodoräkna sig t. ex. tjänstgöring som taxerings- revisor eller anställning på utländsk revisionsbyrå.

En revisor, som vill bli godkänd som granskningsman, måste styrka sin lämplighet för revisionsarbete genom praktik. Liksom beträffande de auktoriserade revisorerna krävs minst fem års praktisk verksamhet, dock ej av samma kvalificerade art. Praktikkravet är mer oenhetligt ut- format för granskningsmännen och anges syfta till att vederbörande för- värvar grundlig erfarenhet i fråga om revision och bokföring. Tjänst- göringen kan fullgöras t.ex. hos revisorer eller i större affärsföretag. Sökanden skall ha utfört eller deltagit i minst fem årsrevisioner hos affärsföretag av ej obetydlig storlek. — Erforderliga teoretiska kunska- per i redovisning och föreskriven kännedom om gällande handels- och beskattningsrätt skall styrkas genom betyg över ekonomexamen eller betyg från gymnasium, ekonomiska linjens kamerala gren, eller handels- gymnasium. För att gymnasiestudierna skall medföra kompetens krävs betyg i redovisnings- och handelsämnen. Den formella kompetensen kan även vinnas genom särskild tentamen i redovisning m.m. vid gym- nasiums ekonomiska linje eller genom examen från vissa, av centrala revisorsnämnden för ändamålet godtagna kurser, vilka uppräknas i stadgan. Om sökanden kan åberopa praktik, som gör det uppenbart att han fyller fordringarna på teoretiska kunskaper, kan han befrias från att på annat sätt styrka sin kompetens.

För auktoriserad revisor och godkänd granskningsman gäller vidare bl.a. följande bestämmelser. Till handelskammaren skall avges för- säkran, att vissa yrkesetiska regler angående uppdragens fullgörande och föreskriven tystnadsplikt skall iakttas. Härefter utfärdas certifikat. Detta förnyas årligen av handelskammaren. Det återställes om auktori- sation eller godkännande upphör. Försäkring skall tecknas för skade- ståndsskyldighet som kan uppkomma i yrkesutövningen. Omyndighets- förklaring, konkurstillstånd eller förlust av medborgarskapet medför att auktorisationen eller godkännandet upphör. Medgivande att bo- sätta sig inom annat handelskammardistrikt eller, för viss tid, utom- lands kan efter prövning lämnas av handelskammaren varvid för bo- sättning utomlands även erfordras tillstånd av den centrala nämnden. Bosätter sig revisor eller granskningsman utan att ha fått medgivande inom annan handelskammares distrikt, ankommer det på honom att hos denna handelskammare göra ansökan om överflyttning av auktorisatio- nen eller godkännandet.

Förbud mot att i vissa fall åta sig revision av företag, inrättning eller korporation gäller för auktoriserad revisor enligt jävsliknande regler, som i åtskilligt ansluter sig till aktiebolagslagens motsvarande bestäm— melser. Dessutom finns en allmän föreskrift som förbjuder auktoriserad revisor att åta sig revision om särskilda omständigheter föreligger, som

• Sida 17
•  Original

Prop. 1973: 26 17

är ägnade att rubba förtroendet till revisorns självständighet vid upp— dragets fullgörande.

I fråga om de godkända granskningsmännen gäller motsvarande regler som för revisorerna, dock med den skillnaden, att gransknings- man får vara 5. k. tjänstemannarevisor.

För auktoriserad revisor — men inte för granskningsman — gäller att han får bedriva revisionsverksamhct endast i egen rörelse eller ge- nom handelsbolag, kommanditbolag eller aktiebolag, som uppfyller av centrala revisorsnämnden föreskrivna villkor.

En annan föreskrift, som inte heller omfattar granskningsmännen, förbjuder auktoriserad revisor att idka handels- eller agenturrörelse eller att driva eller deltaga i ledningen för affärsföretag. Han är vidare för- hindrad att ha avlönad anställning hos annan än auktoriserad revisor eller sådant bolag, som uppfyller centrala revisorsnämndens villkor för att bedriva revisionsvcrksamhet. Från dessa sistnämnda förbud kan handelskammaren efter särskild prövning medge undantag. Den som vill bedriva undervisning i handelsämnen medges sålunda regel- mässigt dispens. I övrigt ges dispenser mycket sällan.

Syftet med dessa inskränkande föreskrifter avseende de auktoriserade revisorerna anges vara att stärka deras oberoende och självständighet. Bestämmelserna bidrar därjämte till att kåren utgörs av yrkesutövare i egentlig mening.

Beträffande godkänd granskningsman kan handelskammaren be- stämma inskränkningar i dennes rätt att ha viss sysselsättning eller tjänst. Förbud råder för honom att i samband med yrkesutövningen använda beteckning med orden ”auktoriserad" eller ”auktorisation”.

Fråga om meddelande av auktorisation eller godkännande prövas först av den inom varje handelskammare befintliga lokala revisors— nämnden. Om denna vid sin prövning finner att sökanden ej uppfyller kraven för auktorisation eller godkännande, avslår den på handels- kammarens vägnar ansökningen. Eljest remitteras ärendet till centrala revisorsnämnden, som har att tillstyrka eller — med angivande av skäl _— avstyrka ansökningen. Endast ansökan som centrala revisorsnämnden tillstyrkt kan bifallas. Härför krävs att minst två tredjedelar av de vid sammanträdet med handelskammaren närvarande ledamöterna är en- se. Regelmässigt torde handelskammaren följa centrala nämndens för- slag.

Avslås ansökningen. kan sökanden begära, att beslutet hänskjuts till den centrala nämndens prövning. Det beslut nämnden då fattar, måste handelskammaren följa.

Som nämnts kan handelskammaren medge undantag från förbuden för auktoriserad revisor att idka handels— eller agenturrörelse eller driva eller deltaga i ledningen av affärsföretag. Likaså kan handelskammaren meddela dispens i fråga om inskränkningarna i rätten att inneha avlö-

• Sida 18
•  Original

Prop. 1973: 26 18

nad anställning. I sådana dispensärenden fordras dock — såvida det inte är uppenbart att den begärda dispensen avser en verksamhet, som ej kan påverka revisorns oberoende — att ärendet underställts den centrala nämndens prövning, och handelskammaren är skyldig att följa nämndens beslut.

Handelskammarens lokala revisorsnämnd skall enligt stadgan inom sitt distrikt utöva tillsyn över revisorerna och granskningsmännen och i anslutning härtill pröva klagomål mot dem. I fråga om disciplinära åt- gärder gäller att den lokala nämnden kan tilldela revisorer och gransk- ningsmän varning. Vid allvarliga försummelser kan nämnden föreslå handelskammaren återkallande av behörigheten.

Fråga om återkallande av auktorisation eller godkännande väcks av den lokala nämnden. Ärendet avgörs dock i handelskammaren, utom då fråga är om återkallande på grund av att revision ej utförts under tre år, i vilket fall den lokala nämnden är beslutande. Har handels- kammaren beslutat återkalla auktorisation eller godkännande, kan den som avses med beslutet begära att ärendet hänskjuts till den centrala revisorsnämndens prövning. Det beslut nämnden därvid fattar måste handelskammaren följa.

2.4. Vissa dispensärenden

Med stöd av dispensrätten lämnade Stockholms handelskammare tidigare i fråga om två organisationer auktoriserade revisorer dispen- ser att ingå i styrelsen för eller vara anställda i av organisationerna bildade och ägda revisionsföretag, nämligen Lantbruksförbundets re- visionsbyrå aktiebolag från 1950 och Sveriges kommunalekonomiska förening u.p.a. från 1953. Som villkor för att bifalla ifrågavarande dispensansökningar uppställde handelskammaren — i syfte att skapa garantier för berörda revisorers oberoende — vissa fordringar rörande styrelsemas sammansättning m. m.

Lantbruksförbundets revisionsbyrå och kommunalekonomiska för- eningen driver båda omfattande revisionsvcrksamhet med vardera om- kring hundratalet anställda. I bägge företagen är ett flertal auktoriserade revisorer f.n. anställda. Företagen bedriver verksamhet såväl från huvudkontor i Stockholm som från ett stort antal kontor ute i landet och torde höra till de större i landet inom branschen. Lantbruksförbun- dets revisionsbyrå utför revision åt åtskilliga — men dock inte alla — föreningar tillhörande förbundet. Kommunalekonomiska föreningen biträder väsentligen endast medlemmar — ett 80-tal tidigare städer och köpingar — med revision och därmed sammanhängande spörsmål. Ändamålet med revisionsbyrån och kommunalekonomiska föreningen anges vara att tillgodose behovet av sakkunnig revision och därmed sammanhängande service hos företagen inom lantbrukets förenings-

• Sida 19
•  Original

Prop. 1973: 26 19

rörelse och hos medlemskommunerna. Verksamheten omfattar dock även andra uppdragsgivare. Bl.a. medverkar föreningen vid revision av kommunala bolag 0. (1.

Även sparbankerna har ett eget revisionsinstitut, Sparbankernas re- visionsbyrå AB. Bolaget har omkring 100 anställda. Revision utförs även åt utomstående företag. Vid bolagets bildande var det med hänsyn till dess kvalificerade och viktiga uppgifter förutsatt att auktoriserade revisorer skulle i olika befattningar knytas till bolaget. I fråga om bola- gets ledning avsågs —— för att värna om principen om revisors obero— ende ställning —— att samtliga styrelseledamöter, lägst tre och högst fem, och deras suppleanter samt verkställande direktören skulle vara auktori— serade revisorer. Styrelsen skulle inom sig utse den verkställande di- rektören. Med dessa utgångspunkter hemställde sparbanksföreningen i maj 1965 hos Stockholms handelskammare, att denna måtte medge dispens för auktoriserad revisor, att, med bibehållen auktorisation, ta anställning i bolaget.

Handelskammarens revisorsnämnd fann ej skäl att bifalla föreningens framställning men beslöt, med hänsyn till ärendets principiella vikt, att underställa frågan den centrala revisorsnämndens prövning. Denna nämnds majoritet uttalade sedermera som sin uppfattning, att den be— gärda dispensen borde beviljas med hänvisning bl. a. till att den före- slagna organisationen av bolaget och övriga omständigheter i samband med bolagets planerade verksamhet kunde anses innebära erforderlig garanti för att auktoriserade revisorer, som innehade anställning hos bolaget eller ingick i bolagets styrelse, intog en självständig ställning vid utförandet av revisionsuppdrag. Minoriteten underströk i sin re- servation bl. a. att revisorerna i det ifrågavarande bolaget kunde förut- sättas få så begränsad praktik av problemen inom branscher utanför sparbanksområdet, att deras förmåga att utöva allsidig revision för- svagades, vilket medförde risker för utomstående företag, som anlitade revisionsbyrån. Framställningen avslogs sedermera av den lokala nämn- den, som vid den tiden hade beslutanderätten. En därefter av föreningen gjord begäran att handelskammarcns fullmäktige skulle pröva fram- ställningen föranledde inte någon ändring av den lokala nämndens be- slut.

I konsekvens härmcd har handelskammaren sedermera beslutat att fortsättningsvis, efter viss övergångstid, inte medge nya dispenser för auktoriserade revisorer att ingå i styrelsen för eller vara anställda hos Lantbruksförbundets revisionsbyrå eller kommunalekonomiska för- eningen.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1973: 26 20

4.1. Allmänna synpunkter

Auktorisationsutredningen erinrar i sitt betänkande om att den enligt direktiven haft till huvuduppgift att söka få till stånd en ordning för auktorisation och godkännande av revisorer, enligt vilken huvudansvaret för regler och förfarande skall tillkomma staten.

I betänkandet redogöres för hur handelskamrarna i riket för ett sex- tiotal år sedan tog upp tanken på att genom auktorisation av revisorer skapa en form, varigenom kvalificerade revisorer efter prövning blir of— fentligt erkända. Genom auktorisationen erhåller näringslivet anvisning på revisorer som det med förtroende kan anlita. Sedan början av 1930- talet har handelskamrarna även godkänt granskningsmän, dvs. revisorer för vilka kvalifikationskraven är mindre än för de auktoriserade reviso- rerna.

På grundval av auktorisationssystemet har, framhåller utredningen, skapats en god revisorskår, som under de gångna åren till näringslivets nytta väl kunnat utöva sin verksamhet och hävda sin ställning. De svenska auktoriserade revisorerna torde vid en internationell jämfö- relse stå sig väl.

Staten har på det sättet sanktionerat handelskamrarnas auktorisations- och godkännandeformer, att lagstiftaren uppställt krav på deltagande av auktoriserad revisor vid revision av börsnoterade aktiebolag och vissa andra större bolag m.m. Även begreppet godkänd granskningsman är infört i olika lagar, exempelvis i aktiebolagslagen. I varje fall de auk- toriserade revisorerna har härigenom av lagstiftaren, påpekar utred- ningen, givits en i viss mån prioriterad ställning. Även om handelskam- rarna skött regleringen av auktorisations- och godkännandesystemen på ett i det stora hela förtjänstfullt sätt, är det därför naturligt att den tanken inställer sig, att lagstiftaren av principiella skäl också skall ha inflytande på själva auktorisationsregleringen. Det har vidare fram- hållits, fortsätter utredningen, att revisorsauktorisationen är så betydel— sefull, att den bör ske under former som skapar garantier för större direkt offentlig insyn.

En jämförelse med förhållandena i andra länder visar, konstaterar utredningen vidare, att auktorisation av revisorer inte handhas av staten i t. ex. Finland, Storbritannien och Nederländerna. Emellertid torde i flertalet andra länder med ett välordnat revisorsväsende auktorisationen skötas av staten. Exempel är Danmark, Norge, Förbundsrepubliken Tyskland och USA.

På grund av den konflikt som uppstått mellan å ena sidan handels— kamrarna och å andra sidan kommunalekonomiska föreningen, Sveriges lantbruksförbund och sparbanksföreningen avseende möjligheterna för

• Sida 23
•  Original

Prop. 1973: 26 23

auktoriserade revisorer att ta anställning i revisionsföretag som ägs av andra än auktoriserade revisorer föreligger en klar intressemotsättning i en viktig fråga avseende auktorisationsreglerna och deras tillämpning mellan en näringslivsorganisationsgrupp, representerad av handelskam- rarna, samt kommunerna och två betydande riksorganisationer inom näringslivet. Oavsett vilken uppfattning som kan bedömas vara riktig i sak, synes enligt utredningen en intressekonflikt av den art som här föreligger knappast böra lösas annorledes än genom någon form av reg— lering från statens sida.

De anförda synpunkterna talar för att staten tar huvudansvaret för auktorisationsregleringen. Även utvecklingen mot en ökande ekono- misk verksamhet genom organ, som ligger utanför vad som brukar benämnas det privata näringslivet, gör det mindre naturligt i dag än för sextio år sedan, då auktorisationsförfarandet inleddes. att låta reg- lerna helt bestämmas av näringslivsorganisationer. Utredningen tilläg- ger vidare att den meningen också kommit till uttryck vid utredningens kontakter, att ett statligt ansvar för regleringen om auktorisation av revisorer och godkännande av granskningsmän kan vara ägnat att yt- terligare öka dessa revisorers förmåga att hävda sin ställning gentemot uppdragsgivarna.

Utredningen pekar i detta sammanhang på att auktorisationsförfa- randen av olika slag ibland kan ha konkurrensbegränsande verkningar med de olägenheter som sammanhänger därmed. Såvitt gäller revisorer är det sedan länge allmänt godtaget att upprätthålla system med pröv- ning av kvalifikationerna i reglerad ordning. Sådana system förekommer på detta område i ett flertal länder och de har i allmänhet betecknats som i och för sig nyttiga och önskvärda. En självklar utgångspunkt för utformningen av en statlig reglering på revisorsområdet bör enligt ut- redningen vara att hämmande verkningar i konkurrenshänseende i gör- lig mån undviks.

Utredningen har lagt fram två alternativa förslag till bestämmelser på området. Enligt båda alternativen förutsätts att Kungl. Maj:t skall med- dela huvudbestämmelserna om auktorisation och att mera detaljerade tillämpningsbestämmelser skall meddelas av ett centralt ämbetsverk.

Enligt det förslag till huvudbestämmelser, vilket betecknats som alter- nativ 1, skall auktorisationen av revisorer meddelas av kommerskolle- gium, som även skall ha ansvaret för tillsynen. Det förutsätts att han— delskamrarna skall medverka genom att vara remissinstans i ärendena m.m. Vidare föreslås att länsstyrelserna — såsom regionala statliga myndigheter med åtskilliga kontakter med revisorer —— skall lämna viss hjälp till kommerskollegium i dess arbete.

För de auktoriserade revisorerna bibehålls den nuvarande benämning- en. Den andra kategorin revisorer, de godkända granskningsmännen, föreslås få beteckningen registrerade revisorer. Även för dessa skall en-

• Sida 24
•  Original

Prop. 1973: 26 24

ligt alternativ 1 kompetensprövningen omhänderhas av kommerskolle- gium.

Det utredningsförslag, som kallats alternativ 2, innebär att handels- kamrarna skall meddela auktorisationen (registreringen) men på grund- val av statliga bestämmelser. Liksom i alternativ 1 förutsätts viss med- verkan av länsstyrelserna. Handelskamrarnas beslut skall kunna över- klagas hos kommerskollegium, som därigenom får ett viktigt inflytande på besluten i dessa ärenden.

4.2. Det statliga huvudansvarets utformning

Att staten övertar huvudansvaret för auktorisationsregleringen (däri inbegripen regleringen av registreringen av revisorer) på revisorsom— rådet innebär i första hand att bestämmelserna blir statliga. Det bör således tillkomma Kungl. Maj:t att utfärda de grundläggande före- skrifterna.

Handelskamrarnas auktorisationsbestämmelser är ganska detaljrika. Vissa av dem kan undvaras i det statliga systemet, men det blir också i fortsättningen nödvändigt att reglera åtskilliga detaljer, särskilt i fråga om sådana kvalifikationsgrunder som examina, kurser och prak— tiktjänstgöring, framhåller utredningen.

Då de sist åsyftade reglerna torde behöva ändras från tid till annan, är det lämpligt, anser utredningen, att utfärdandet av åtskilliga av dessa detaljföreskrifter överläts till en central myndighet under Kungl. Maj:t. Utredningen finner att denna myndighet lämpligen bör vara kommers- kollegium, som i sin verksamhet har en vid överblick över näringslivets angelägenheter. Kommerskollegium har dessutom redan viss erfarenhet av auktorisationsförfaranden och liknande system på andra områden. Enär även andra intressen och synpunkter än de som direkt samman— hänger med näringslivet gör sig gällande på revisionsområdet, bör kol- legiet för sin befattning med auktorisationsregleringen tillföras ytter- ligare sakkunskap utifrån. Detta sker enligt utredningens förslag genom att en rådgivande nämnd inrättas till kollegiets tjänst.

Det statliga huvudansvaret för auktorisationsregleringen måste vidare, framhåller utredningen, i andra hand innebära att staten bör få ett be- tydande inflytande även på tillämpningen. Detta kan uppnås på olika sätt. Om uppgiften att meddela auktorisation läggs på en statlig myndig— het, får man en fullt genomförd statlig reglering. Men i varje fall ett ganska betydande statligt inflytande på de särskilda besluten kan nås också på så sätt att man låter handelskamrarna alltjämt meddela auk- torisation — ehuru på grundval av statliga bestämmelser — och att man tillskapar en möjlighet att överklaga handelskamrarnas beslut hos statlig myndighet. En tredje möjlighet, som utredningen dock finner

• Sida 25
•  Original

Prop. 1973: 26 25

mindre lämplig, skulle vara att auktorisationen, såsom fallet är för advokater, anknöts till medlemskap i en yrkessammanslutning.

Väljer man ett system med helt statlig administration bör man en- ligt utredningen anförtro åt en central myndighet att auktorisera och registrera. Härigenom får man större garantier för enhetlighet och konsekvens i avgörandena än om man förlägger handläggningen till lokala eller regionala statsorgan. Utredningen föreslår därför i alterna- tiv 1 att kommerskollegium blir auktorisationsmyndighet. För att han- delskamrarnas erfarenhet skall tillvaratas, bör handelskamrarna höras som remissinstanser i frågor av olika slag och företrädas i den råd- givande nämnden hos kommerskollegium.

Utredningen pekar på att skäl kan anföras för att man, när en statlig ordning skall införas, söker mer än som sker enligt alternativ 1 tillgodogöra sig handelskamrarnas erfarenhet och kunnighet. Detta kan uppnås genom att man väljer alternativ 2, som innebär, att handelskam- rarna alltjämt är auktoriserande organ, men möjlighet införes att över- klaga beslut av handelskamrarna hos statlig myndighet.

4.3. Yrkesbeteckningar

Utredningen föreslår att prövningen också framdeles skall avse två kategorier kvalificerade revisorer, en med mera omfattande och djup- gående teoretisk och praktisk utbildning, och en för vilken kraven på sådan utbildning är lägre. För den mera kvalificerade kategorin före— slås även i fortsättningen benämningen auktoriserade revisorer.

Yrkesbenämningen godkänd granskningsman är däremot inte lyckad eller lämplig, framhåller utredningen. Den utvisar ej att gransknings- männen är revisorer med samma arbetsuppgifter som de auktoriserade. Beteckningen torde väl vara någorlunda känd inom delar av närings- livet. men för allmänheten och åtskilliga småföretagare lär det knappast vara bekant att granskningsmännen är revisorer med normalt förhål- landevis goda kvalifikationer. Denna bristande kännedom kan vara äg- nad att på ett olyckligt sätt minska de godkända granskningsmännens ar- betsuppgifter till förmån för revisorer utan officiellt erkänd kompetens. Utredningen har därför sökt finna en titel, som bättre visar att det är fråga om revisorer utan att den för den skull ger anledning till för- växling med titeln auktoriserad revisor. Utredningen föreslår benäm- ningen registrerad revisor. Benämningen är, framhåller utredningen, inte helt invändningsfri, men den har valts bl.a. på grund av att den redan finns i Danmark och Norge för yrkesutövare som närmast mot- svarar de godkända granskningsmännen i Sverige.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1973: 26 26

4.4. Villkor för auktorisation och registrering

Utredningens båda förslag upptar endast regler om auktorisation (re- gistrering) av fysiska personer.

Beträffande kraven på teoretisk och praktisk utbildning föreslår utredningen inga större avvikelser från vad som nu gäller, men utred- ningen understryker att dessa frågor i fortsättningen noga bör följas inom kommerskollegium och dess rådgivande nämnd och att vissa förändringar kan bli aktuella längre fram. I detta sammanhang bör emellertid nämnas, att utredningen anser att det, med de ökade möj- ligheterna till lämplig ekonomisk utbildning vid universiteten, knappast är erforderligt med särskilda studieanordningar av den typ som den ti- digare nämnda (avsnitt 2.3) särskilda kunskapsprövningen utgör. Be- stämmelser om motsvarighet till den särskilda kunskapsprövningen tas därför inte upp i utredningens förslag. De som redan godkänts vid sär- skild kunskapsprövning bör dock, framhåller utredningen, självfallet efter föreskriven praktik få auktorisation också i den nya ordningen. Detta bör ske på grundval av en allmän dispensbestämmelse, som ut- redningen tar upp i sitt förslag. Om vid de nya bestämmelsernas ikraft- trädande aspiranter till auktorisation påbörjat men ännu ej hunnit fullborda studierna efter att ha blivit antagna till den särskilda kun— skapsprövningen, bör kommerskollegium _ med biträde av sin råd- givande nämnd — ge rimliga övergångsbestämmelscr.

För såväl auktorisation som registrering uppställs i förslagen krav på att sökande skall vara bosatt i landet, att han gjort sig känd för red- barhet och att han även i övrigt finnes lämplig. Vidare upptas sedvanliga villkor att vederbörande är myndig och ej i konkurstillstånd. Däremot har utelämnats handelskamrarnas föreskrifter om att revisor skall vara svensk medborgare och ha fyllt 25 år. Som förutsättning för auktorisa- tion anges ytterligare i författningsförslagen att vederbörande som yrke utövar revisionsvcrksamhet. Beträffande registrering är detta yrkesvili- kor något annorlunda utformat.

Enligt nuvarande revisorsstadgor kan för såväl auktoriserade revi- sorer som godkända granskningsmän eftergift göras i fråga om fordring- ar på teoretisk utbildning. Denna möjlighet utnyttjas ytterst sparsamt. Enligt utredningens förslag skall kommerskollegium kunna lämna di- spens inte blott från kraven på teoretisk utbildning utan även från kra- ven på praktik. Det förutsätts härvid att dispensmöjlighetcrna också skall utnyttjas. Exempelvis skulle person med lämplig examen från utländsk läroanstalt efter erforderlig praktik och teoretisk vidareut- bildning kunna tänkas bli auktoriserad (registrerad) här. Vidare bör det vara möjligt att i speciella fall ge person med stor praktisk erfaren- het. som uppväger brister i teoretisk utbildning, dispens från examens-

• Sida 27
•  Original

Prop. 1973: 26 27

fordringar. På hithörande områden torde i det nya systemet den råd- givande nämnden hos kommerskollegium bli av betydelse som väg- ledare.

4.5. Revisorernas anställningsförhållanden

Utredningen anför, att handelskamrarnas ändring av praxis i fråga om revisorernas anställningsförhållanden innebär, att kommunalekono— miska föreningen och lantbruksförbundets revisionsbyrå inte vidare kan nyanställa auktoriserade revisorer utan att dessa förlorar sin auktorisa- tion. Och sparbanksföreningen har inte tillåtits att ha sådana revisorer anställda på sin revisionsbyrå. För de berörda revisionsföretagen har uppstått olägenheter i flera avseenden. Rekryteringen av dugliga och kvalificerade yrkesmän försvåras, därför att revisorer med auktorisa- tion ofta torde vara obenägna att ta anställning, som medför förlust av auktorisationen.- Likaså kan det för den som syftar till att förvärva auktorisation te sig mindre lockande att söka anställning i ett revisions- organ, där man ej kan inneha auktorisation. Vidare hämmas ofta revi- sionsföretagens verksamhet därigenom att för större aktiebolag m.fl. medverkan av auktoriserad revisor vid revision är obligatorisk.

Utredningen erinrar om att handelskamrarna motiverar anställnings- förbudet med att auktorisationen inte endast skall vara en kompetens- och lämplighetsförklaring utan också har till syfte att skapa garanti för att den auktoriserade är självständig och oberoende i förhållande till uppdragsgivarna. Auktorisationen skall alltså, menar handelskamrarna, innefatta en anvisning på revisorer som besitter höga yrkeskvalifika- tioner och dessutom intar en till olika intressen oberoende ställning. Utredningen vill inte göra invändningar mot själva syftet med bestäm- melsen. Den vitsordar att vissa fördelar kan vinnas och har vunnits. Å andra sidan måste — mot bakgrunden av den intressekonflikt som uppstått — ändamålsenligheten av en så snäv regel som den ifrågava— rande starkt ifrågasättas. Det bör enligt utredningens mening finnas möjligheter att få tillfredsställande förhållanden även med ett annor- lunda utformat system.

Utredningen framhåller, att något motsvarande generellt anställnings— förbud inte finns för de godkända granskningsmännen trots att dessa i princip skall vara kompetenta att utföra och också utför revisionsupp- gifter av likartat slag som de auktoriserade, låt vara att revision av de större företagens förhållanden i allmänhet tillkommer auktoriserade re- visorer. Man skulle då kunna ifrågasätta om inte de företrädesvis mind- re företag, som vänder sig till granskningsmännen, med hänsyn till sina kanske ofta begränsade ekonomiska erfarenheter i högre grad än de auktoriserades klienter borde ha behov av garantier för att revisorn inte har anknytningar till konkurrerande verksamheter.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1973: 26 28

Utredningen erinrar vidare om att i flera av de främmande länder, där offentlig auktorisation eller liknande system förekommer, något anställningsförbud motsvarande de svenska handelskamrarnas inte upp- ställts. I Danmark finns visserligen restriktioner i fråga om anställ- ningsförhållandena, men enligt vad utredningen inhämtat skulle hinder där inte möta för auktoriserad revisor att anställas i revisionsföretag av det slag som exempelvis lantbruksförbundets byrå representerar. I Norge och Finland finns, såvitt framgår av till utredningen lämnade uppgifter, inga anställningsrestriktioner.

Vad beträffar de tre nämnda revisionsföretagen, för vilka möjlig- heter nu inte föreligger att anställa auktoriserade revisorer med rätt för dessa att behålla beteckningen, erinrar utredningen om att de inrättats just för att effektivisera och förbättra revisionen inom vederbörande verksamhetsområden. Det synes därför vara ett ganska verklighets- främmande betraktelsesätt att befara att de på byråerna anställda skulle vara utsatta för otillbörlig påverkan eller eljest känna sig bundna på ett sätt som äventyrar en god revision. Vidare, framhåller utredningen, kan väl påstås att arten av huvudmannaskapet bakom byråerna — riks- organisationer hos näringsliv och kommuner — i och för sig innebär en garanti för att byråernas revisorer inte utsätts för påtryckningar eller åläggs direktiv som är oförenliga med gängse normer för revision. För övrigt, anför utredningen, bör rent allmänt framhållas att uppgiften att väga och jämföra graden av oberoende och integritet hos revisorer med olika anställningsförhållanden ter sig mycket vansklig. Ytterst avgör ve- derbörandes personliga egenskaper.

Till stöd för förbudet för auktoriserade revisorer att ha anställning i organisationers revisionsorgan har ytterligare åberopats att dessa revi- sorer skulle kunna komma att få otillräcklig erfarenhet av revisions— frågor som ligger utanför organisationens verksamhetsfält. I varje fall såvitt avser sparbanksföreningens och lantbruksförbundets revisionsby- råer kan enligt utredningen häremot invändas, att dessa byråer tar upp— drag även utanför sparbanksväsendet och föreningsrörelsen, bl.a. just för att tillförsäkra personalen allsidig praktik. Generellt sett synes far— hågorna för bristande allsidighet överdrivna mot bakgrund av den grundliga utbildning som krävs för revisorsauktorisation. Att revisorn sedermera måhända specialiserar sig inom ett visst område, såsom t. ex. lantbrukets föreningsrörelse, kommunal revision eller revision av kom— munägda bolag, inger knappast betänkligheter utan ter sig i dagens kom- plicerade samhälle närmast naturligt.

Utredningen uppger vidare att man från handelskammarhåll också tryckt på det förhållandet att den som med nu gällande ordning vänder sig till en auktoriserad revisor utan särskild undersökning bör kunna vara säker på att revisorn inte har någon för vederbörande uppdrags- givare olämplig organisationsanknytning. Om auktoriserade revisorer

• Sida 29
•  Original

Prop. 1973: 26 29

får vara anställda i organisationers revisionsföretag kan risk uppkomma att kunderna vilseleds. Mot detta resonemang har, framhåller utredning- en, från annat håll invänts att de uppdragsgivare, som anlitar auktori- serade revisorer, i allmänhet har sådana insikter att riskerna för sådant vilseledande är obefintliga. I de f. n. aktuella fallen framgår f. ö. revi- sorernas anknytning av byråernas firma. Vidare torde väl dessa byråer, påpekar utredningen, liksom de anställda revisorerna själva, vara ange— lägna att i eget intresse och av omsorg om riksorganisationernas anse- ende tillse att olämpliga uppdrag avböjs.

Sammanfattningsvis anser utredningen det ofrånkomligt att lantbruks- förbundets och sparbanksföreningens byråer och de kommunala revi- sionsorganen får möjlighet att ha auktoriserade revisorer anställda. Här- av följer enligt utredningen, att också andra riksomfattande organisa- tioner av liknande slag skall ha samma möjlighet att knyta sådana re- visorer till av dem organiserade revisionsföretag.

Denna ordning skulle kunna åstadkommas genom att man i författ— ning anger de revisionsföretag, i vilka auktoriserade revisorer får vara anställda, och bland dessa företag tar med den nyss angivna gruppen revisionsbyråer och revisionsorgan men för denna grupp föreskriver att en prövning skall ske beträffande varje särskilt företag så att vissa for- mella kriterier på självständighet för de anställda i dessas revisionsvcrk- samhet blir uppfyllda.

Emellertid anser utredningen det principiellt mindre tillfredsställande att fordra särskild prövning för varje enskild byrå eller enskilt organ, när det gäller en kategori som normalt enligt utredningens mening skall ha frihet att anställa auktoriserade revisorer. Man skulle därför i stället kunna välja den lösningen att i författningen helt likställa de nu ifråga— varande revisionsorganen med byråer, som ägs och leds av auktoriserade revisorer. Här uppställer sig emellertid gränsproblem som är svåra att överblicka.

Utredningen har då — bl. a. mot bakgrunden av att något anställ- ningsförbud inte uppställts för de godkända granskningsmännen och inte heller på vissa håll utomlands för motsvarigheten till våra aukto- riserade revisorer — ställt frågan, om man inte bör gå ett steg längre och mer eller mindre upphäva förbudet. Auktorisationen skulle då bli en förklaring att revisorn fyller kvalifikationer i fråga om yrkeskunnig- het, personlig redbarhet och allmän lämplighet i övrigt. Med en sådan ordning blir dessa kvalifikationer i förening med yrkesetiska normer och gällande jävsregler garantin för att, å ena sidan, de uppdrag som re- visorn åtager sig blir utförda på kunnigt, omsorgsfullt och redbart sätt och att, å andra sidan, uppdrag för vilka revisorn av en eller annan anledning ej är lämplig, avböjs av honom.

Enligt utredningens uppfattning bör denna garanti vara tillräcklig. Några faror för att revisorskårens allmänna standard eller dess tillför—

• Sida 30
•  Original

Prop. 1973: 26 30

litlighet skulle sänkas genom att anställningsförbudet i princip upphävs torde inte vara att påräkna.

En auktoriserad revisor skulle i framtiden om anställningsförbudct upphävs kunna ta anställning exempelvis som intern revisor i ett större bolag utan att förlora auktorisationen. Detta innebär självfallet inte att han kan vara revisor (extern revisor) enligt aktiebolagslagen i bolaget. För detta lägger aktiebolagslagens jävsregler hinder i vägen. Däremot skulle han i ett annat större bolag, där medverkan av auktoriserad re- visor är obligatorisk, i princip kunna utses för denna uppgift, om blott inte sådana relationer råder mellan bolagen att jäv eller eljest yrkes- etiska hinder föreligger.

I detta sammanhang pekar utredningen på att i kravet på yrkesskick- lighet för auktoriserade revisorer ligger inte bara att ett visst teoretiskt kunskapsmått inhämtats och viss erfarenhet genom praktik vunnits före auktorisationen, utan också att yrkesskickligheten upprätthålls i rimlig mån genom verksamhet i yrket. Även om det nuvarande anställningsför- budet i princip upphävs bör därför, framhåller utredningen, i allt fall gälla att auktoriserad revisor skall vara verksam i yrket. Som angivits tidigare föreslår utredningen därför, att som förutsättning för auktorisa- tion skall gälla, att vederbörande som yrke utövar revisionsvcrksamhet. Detta innebär inte krav på verksamhet just som extern revisor, utan be- greppet revisionsverksamhet är avsett att omfatta även andra former av revision, t. ex. intern revision inom näringslivet eller revisionsvcrksam- het, även taxeringsrevision, inom den offentliga sektorn. Bestämmelsen är sålunda ganska vidsträckt. Också yrkesmässig verksamhet inom redo- visnings—, organisations— och konsultområdena (även skattekonsultation) avses ingå.

Utredningen anmärker vidare att den nyss angivna förutsättningen om yrkesverksamhet bör gälla också registrerade revisorer. I princip skulle de båda grupperna alltså bli likställda härvidlag. Emellertid ligger det i sakens natur, betonar utredningen, att eftersom utbildningskraven är olika för de båda kategorierna, verksamhetsutövningen ibland också skiljer sig i viss mån. Eftersom många godkända granskningsmän i den nuvarande ordningen lär vara sysselsatta i olika ekonomibefattningar i företag såsom ekonomichefer, kamrerer, bokförare etc., torde även så- dan verksamhet i framtiden böra anses uppfylla yrkeskravet i fråga om registrering.

Utredningen föreslår sålunda att det nuvarande anställningsförbudet för auktoriserade revisorer slopas. Utredningen vill emellertid inte helt utesluta möjligheten att det i framtiden kan finnas erforderligt att" stänga vissa anställningsformer för auktoriserade eller registrerade revi- sorer och föreslår därför att kommerskollegium skall, om synnerliga skäl föreligger, kunna meddela förbud för revisorer att inneha visst

• Sida 31
•  Original

Prop. 1973: 26 31

slag av tjänst. En sådan bestämmelse har f. n. viss motsvarighet, såvitt avser godkända granskningsmän, i handelskamrarnas revisorsstadgor. Något förbud med stöd av dessa föreskrifter lär emellertid aldrig ha meddelats.

Enligt revisorsstadgorna får auktoriserad revisor inte bedriva rcvi- sionsverksamhet annorledes än i egen rörelse eller genom revisionsbolag. Beträffande bolagsformen är åtskilliga villkor uppställda. Utredningen framhåller, att upphävandet av anställningsförbudct bör medföra att inte heller nuvarande förbud för auktoriserade revisorer att idka han- delsrörelse eller deltaga i ledningen av affärsföretag m. m. generellt upp- rätthålls. Då för auktorisation fordras att vederbörande som yrke utövar revisionsvcrksamhet, blir självfallet de praktiska möjligheterna att syssla med annat ganska begränsade. I den mån uppdrag vid sidan av revisions- verksamheten innehas får gällande jävsregler och yrkesetiska normer ut- göra korrektiv mot att olämpliga revisionsuppdrag mottas. Vidare bör, anser utredningen, kommerskollegium ha möjlighet att, om synnerliga skäl föreligger, meddela förbud för revisorer att utöva visst slag av affärsverksamhet.

4.6. Övriga frågor 4.6.1 Allmänt

Utredningens förslag innehåller bestämmelser om auktoriserade och registrerade revisorers utbildning och praktik, om deras yrkespliktcr, om sekretess och tystnadsplikt, om förfarandet vid auktorisation och registrering, om tillsyn över revisorernas verksamhet, om auktorisa- tioncns och rcgistrcringens giltighetstid, om rådgivande nämnden hos kommerskollegium, om erforderliga författningsändringar m.m. Det ankommer på Kungl. Maj:t att besluta i de flesta av dessa frågor. I detta sammanhang tas därför endast upp frågorna om sekretess och om ändringar i författningar, som beslutats med riksdagen.

4.6.2. Sekretess

Sekretesslagen — lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbckomma allmänna handlingar — innehåller i 26 & tredje stycket bestämmelser om visst sekretesskydd beträffande handlingar rörande ansökan om inträde i advokatsamfundet eller någons rätt att vara advokat eller rörande disciplinärt förfarande mot advokat. Sekretessen är, såvitt rör sökanden eller advokaten, begränsad till uppgifter om hans ekonomiska ställning. I övrigt omfattar skyddet upplysningar, vilkas of- fentliggörande kan lända annan till men, sålunda bl. a. en klient.

Enligt utredningens uppfattning bör, då förfarandet angående aukto- risation och registrering av revisorer förs in under myndigheters hand- läggning, ett liknande skydd beredas handlingar rörande dessa yrkesut-

• Sida 32
•  Original

Prop. 1973: 26 32

övare. Utredningen anser att detta lämpligen bör ske genom att till 26 & sekretesslagen fogas ett fjärde stycke av innehåll att vad i tredje stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om handlingar rörande ansökan om auktorisation eller registrering som revisor eller någons rätt att vara auktoriserad revisor eller registrerad revisor eller beträffande disciplinärt förfarande mot sådan revisor.

Som komplettering härtill bör föreskrivas, att myndighets beslut ej får hemlighållas. Som motiv för en dylik begränsning av sekretesstad- gandets räckvidd framhåller utredningen, att offentligheten inte bara innebär en börda för vederbörande revisor utan också ett skydd genom att myndigheten underkastas insyn och kontroll.

Den föreslagna sekretessbestämmelsen får tillämpning i främsta rum- met på handlingar hos kommerskollegium, kammarrätt och länssty- relse. Den bör, enligt utredningen, införas vid båda alternativen.

4.6.3 Andra författningrändringar Utredningens förslag för med sig vissa ändringar i aktiebolagslagen och några andra författningar. Ändringarna är av närmast formell 'na- tur. Benämningen godkänd granskningsman återfinns i bl. a. aktiebolags- lagen och lagen om försäkringsrörelse. Utredningen har i sina förslag ändrat benämningen till registrerad revisor. I aktiebolagslagen och lagen om försäkringsrörelse anges att med auktoriserad revisor och godkänd granskningsman avses ”av handels- kammare i riket auktoriserad revisor och godkänd granskningsman”. Banklagen och lagen om jordbrukskasserörelsen föreskriver för vissa fall att ”av handelskammare i riket auktoriserad revisor” skall utses.

Utredningens förslag enligt alternativ 1 innebär att kommerskol- legium skall överta auktorisationsfunktionen. Hänvisningen till handels- kammare i de nyss berörda författningstexterna måste därför utgå. Enligt utredningens mening är det därvid inte erforderligt att i stället införa hänsyftning på kommerskollegium. Det torde vara till fyllcst att i författningarna tala om auktoriserad revisor och registrerad revisor utan angivande av vem som meddelat auktorisationen eller registre- ringen.

I lagen om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteks- föreningar föreskrivs beträffande bankcn att en revisor och hans suppleant skall vara ”auktoriserade av handelskammare eller på annat av Konungen godkänt sätt”.

I förordningen om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar finns motsvarande föreskrifter beträffande kas- san och föreningarna. Dessa författningsrum bör, föreslår utredningen, ändras så att där endast anges att vederbörande revisor och hans supp— leant skall vara auktoriserade revisorer.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1973: 26 33

4.7 Kostnader och avgifter '

Utredningen har summariskt beräknat kommerskollegiets kostnader under det första året vid genomförande av alternativ 1 till 140000 kr., avseende kostnader för en byrådirektör, ett biträde, rådgivande nämn- den, annat biträde av utomstående expertis samt expenser. Beräk- ningen har gjorts med beaktande av 1972 års löneläge.

Vad angår avgifter för auktorisation och registrering konstaterar utredningen att handelskamrarna f.n. av revisorerna tar ut vissa av- gifter, som är avsedda att vara bidrag till kostnaderna för auktorisations- och godkännandeförfarandena. Sålunda utgår 50 kr. vid ansökan om auktorisation eller godkännande och 100 kr. vid meddelande av aukto- risation eller godkännande. Därjämte tas avgifter ut vid den årliga för- nyelsen av certifikat med 50 kr. för auktoriserad revisor och 25 kr. för granskningsman. Också i samband med överflyttning av auktorisation eller godkännande till annan handelskammare utgår avgift. Avgifterna har varit oförändrade sedan 1966.

Utredningen anför, såvitt angår dess alternativ 1, att det kan häv- das, att om man finner ansvaret för auktorisations- och registrerings- ordningen vara en statlig förvaltningsuppgift av sådant art att staten inte endast bör svara för regleringen utan även direkt handha till- lämpningen, staten inte i full utsträckning bör upprätthålla principen om kostnadstäckning utan bör begränsa sig till expeditionsavgifter. En sådan begränsning har skett i vissa andra statliga auktorisations- ordningar. I de ärenden om behörighetsförklaring av elinstallatörer som kommerskollegium handlägger utgår endast cxpeditionsavgift. Det- samma är förhållandet i fråga om läkar- och tandläkarlegitimation och andra behörighetsärendcn, som handläggs av socialstyrelsen. I samman- hanget nämner utredningen också, att kommerskollegium inte i någon av de ärendekategorier, som kollegiet handlägger, tar ut andra avgifter än sådana som grundar sig på expeditionskungörelsen.

Utredningen föreslår därför att endast expeditionsavgift enligt expe- ditionskungörelsen skall utgå vid alternativ 1 för beslut om auktorisa- tion av revisor och registrering av revisor. Utredningen anser att avgiften bör bestämmas till 60 kr.

Såvitt angår alternativ 2 anser utredningen det rimligt att handels- kamrarna får ta ut avgifter, som i stort sett täcker deras kostnader för förfarandet beträffande auktorisation och registrering.

• Sida 34
•  Original

Prop. 1973: 26 34

5.1. Allmänna synpunkter

De flesta remissinstanserna ansluter sig till tanken att staten skall ta över huvudansvaret för auktorisationsregleringen. Således framhåller länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att staten genom att på olika sätt sanktionera begreppen auktoriserad revisor och godkänd gransk- ningsman indirekt medverkat till att ge dessa revisorer en gynnad ställning och att staten därför haft en avgörande betydelse för upp- byggnaden av den svenska revisorskåren och dess förhållandevis starka ställning inom svenskt näringsliv. Staten bör därför i fortsättningen aktivt medverka vid själva auktorisationen. Härigenom skapas också lik- formighet med förhållandena i Danmark och Norge och dessutom torde sådana intressekonflikter, som nämnts av utredningen, kunna lösas eller kanske helt undvikas. Vidare synes de enskilda revisorernas möj- ligheter att framstå som självständiga och oberoende i förhållande till uppdragsgivarna öka genom en statlig medverkan vid auktorisationen. En mera aktiv medverkan i auktorisationsförfarandet torde även kunna bidra till att minska farhågorna för konkurrensbegränsning.

Länsstyrelsen i Södermanlands län erinrar att antalet nybildningar av aktiebolag är stort. I bolagen har staten som borgenär betydande eko- nomiska intressen att bevaka genom källskatte- och mervärdeskatte— systemen samt genom skyldigheten för företagarna att erlägga arbetsgi- varavgifter. Det är därför en naturlig ordning att huvudansvaret för bestämmelserna om auktorisationen av revisorer och tillsynen över dessa tillkommer staten. '

Länsstyrelsen i Värmlands län anför att strävandena att nå regional balans i befolknings— och sysselsättningsutvecklingen fordrar ökade samhällsinsatser på olika områden inom näringslivet. Genom regional- politikens olika medel och genom allmänna näringspolitiska åtgärder sker inom skilda delar av landet en fortgående utbyggnad av industri- och serviceverksamhet, vilket efter hand blir av allt större betydelse för samhällsutvecklingen regionalt sett. En sådan ökad betydelse accentuerar bl. a. behovet av en kvalificerad ekonomisk rådgivning genom en of- fentligt auktoriserad revision som inte bara är en efterhandskontroll utan också har ett omfattande framåtsyftande innehåll. Länsstyrelsen anser därför att reglerna för auktorisationen nulinte längre skall fastställas av näringslivets egna organ.

Även länsstyrelsen i Östergötlands län betonar att samhällsutveck- lingen över huvud får anses gå i en riktning som gör det naturligt att staten får huvudansvaret för ifrågavarande frågor. Erfarenheter från andra länder synes också tala för ett statligt auktorisationsförfarande.

En annan ståndpunkt intar FAR, som förordar att gällande auktorisa—

• Sida 35
•  Original

Prop. 1973: 26 35

tionsförfarande bibehålls oförändrat. Även handelskamrarna, Sveriges industriförbund och Svenska bankföreningen anser att handelskamrarna kan på eget ansvar handha auktorisationen, dock med vissa modifieringar i förhållande till nuvarande ordning.

5.2. Det statliga huvudansvarets utformning

Utredningens alternativ 1 förordas av riksrevisionsverket, riksskatte- verket, SÖ, Uppsala universitet, länsstyrelserna i Södermanlands, Öster— götlands, Jönköpings, Gotlands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Öre- bro och Norrbottens län, Svenska kommunförbundet, Stockholms kom- mun, Lantbrukarnas riksförbund, Svenska revisorsamfundet, Svenska sparbanksföreningen, KF, Institutet för intern revision, LO, TCO och Göteborgs stads revisorskollegium.

Till förmån för alternativ 2 uttalar sig försäkringsinspektionen, UKÅ, Göteborgs universitet, kommerskollegium, NO, länsstyrelserna i Stock- holms, Malmöhus, Värmlands, Gävleborgs och Västernorrlands län, kanslichefen hos riksdagens revisorer, Svenska landstingsförbzmdet, Sve- riges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Svenska företagare.; riksförbund, SHIO och Sveriges advokatsamfund. De remissinstanser som i första hand förordar ett bibehållande av nu gällande ordning, nämligen handelskamrarna, Sveriges industriförbund, Svenska bankför- eningen och FAR förordar i andra hand alternativ 2.

De remissorgan som föredrar alternativ 1 och som närmare motiverar sitt ställningstagande betonar att detta alternativ bäst tillgodoser kravet på en enhetlig bedömning av de enskilda ärendena. I detta sammanhang påpekar exempelvis länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Göte- borgs stads revisorskollegium att det av betänkandet framgår att genom- snittliga antalet ärenden angående auktorisation och godkännande per år och handelskammare varit litet och att en påfallande ojämnhet beträf— fande besluten om godkännande visats föreligga mellan olika handels- kammare. Remissorganen framhåller vidare att alternativ 1 tillvaratar handelskamrarnas erfarenhet av auktorisationsfrågor genom att handels— kamrarna utnyttjas som remissorgan och representeras i rådgivande nämnden. Svenska kommunförbundet och Svenska sparbanksföreningen hävdar vidare att en fullt genomförd statlig administration ger bättre möjligheter till insyn i auktorisationsverksamheten än den splittrade be- slutsorganisationen enligt alternativ 2 samt att alternativ 1 såväl från rättssäkerhetssynpunkt som ur praktisk synvinkel är bättre så till vida som förvaltningslagen med alla dess framtida ändringar automatiskt blir tillämplig på auktorisationsförfarandet vid detta alternativ. Riksskatte- verket finner alternativ 2 vara en halvmesyr. Länsstyrelserna i Söder- manlands och Gotlands län samt Svenska kommunförbundet anser att

• Sida 36
•  Original

Prop. 1973: 26 36

en statlig auktorisation är ägnad att ytterligare öka revisorernas aukto- ritet och anseende.

Svenska revisorsamfundet framhåller som skäl för sitt ställningstagan- de dels att kommerskollegium har en central och unik ställning i före- tagsvärld och samhällspolitik, som gör det väl skickat för uppgiften att handha auktorisationen, dels att nuvarande tillsynsorgan ej fullgjort sin uppgift tillfredsställande, dels att yrkets oberoende och yrkesmännens integritet bäst gynnas av en statlig ”legalisering” och tillsyn. Även läns- styrelsen i Jönköpings län framhåller kommerskollegiets lämplighet för uppgiften.

LO betonar, att auktorisationen inte bör handhas av organisationer som står de granskade företagsledningarna så nära som handelskamrarna gör.

Göteborgs stads revisorskollegiwn framför liknande synpunkter. Så- lunda påpekar revisorskollegiet att det övervägande flertalet av de auk- toriserade revisorerna för sin bärgning är beroende av uppdrag från nä— ringslivet. Deras revision avser styrelsers och verkställande direktörers förvaltning och revisionsberättelserna skall innehålla särskilda uttalanden angående ansvarsfrihet för nämnda befattningshavare. Dessa är i många fall ledande personer i ortens näringsliv och kan vara ledamöter i han- delskammaren. Det förhållandet, att revisorernas status som auktorise- rade eller registrerade skulle vara beroende av personer, vilkas verk- samhet dc i sina revisionsuppdrag skall granska, synes från etiska syn- punkter ej vara invändningsfritt, betonar revisorskollegiet. Att märka är, att i länder med icke-statlig auktorisation, exempelvis Storbritannien och Nederländerna, auktorisationsförfarandet verkställs av sammanslutningar av revisorer.

Information kan utbytas smidigare mellan statliga myndigheter, på- pekar länsstyrelsen i Södermanlands län, varför alternativ 1 är att före— dra. Åliggandet för länsstyrelserna att medverka vid tillsynen av reviso- rernas verksamhet innebär bl. a. att anmärkningsvärda förhållanden som uppmärksammas vid taxerings- och skatterevisioner skall meddelas den som skall besluta i disciplinärenden. Härvid kommer inte sällan sekre- tessbelagda revisionspromemorior att utgöra dokumentation. Med ett system med kommerskollegium som tillsynsmyndighet skulle detta inte medföra några problem vid tillhandahållande av uppgifter som fram- kommit vid taxen'ngsrevision. Svårigheter i sekretessfrågan skulle där- emot — om alternativ 2 väljs — enligt länsstyrelsens åsikt få till konse- kvens, att länsstyrelsernas möjligheter att effektivt fullgöra sin medver- kan vid tillsynen begränsades.

De remissorgan, som föredrar alternativ 2, betonar allmänt att den hittillsvarande ordningen fungerat väl och att den erfarenhet handels- kamrarna vunnit bäst tillvaratas genom att handelskamrarna alltfort får meddela auktorisation. Det framhålls också att kravet på enhetlighet i

• Sida 37
•  Original

Prop. 1973: 26 37

bedömningen av ärendena tillgodoses genom möjligheten att överklaga handelskamrarnas beslut till kommerskollegium. Den goda personkän- nedom och kännedom om lokala förhållanden, som handelskamrarna har, utnyttjas bäst vid alternativ 2 framhåller exempelvis kommers- kollegium och länsstyrelserruz i Gävleborgs och Västernorrlands län. Länsstyrelsen i Värmlands län anser att beslutsfunktioner i olika frågor inte bör läggas högre i förvaltningshierarkicn än nödvändigt.

Kanslichefen hos riksdagens revisorer föredrar alternativ 2 eftersom detta alternativ synes medföra samma kvalitet i bedömningen av ärende— na som alternativ 1 men till lägre kostnader.

SHIO och Sveriges köpmannaförbund anser att ett överförande av hela regelsystemet på Kungl. Maj:t och kommerskollegium lätt skulle kunna ge revisorerna en prägel av statliga tjänstemän, en utveckling som inte är helt önskvärd. Svenska företagares riksförbund hävdar att alter- nativ 1 måste medföra ett beroendeförhållande för revisorn gentemot taxeringsmyndigheterna —— taxeringsintendentcn — och tar därför helt avstånd från detta alternativ.

5.3. Yrkesbeteckningar

Mot titeln auktoriserad revisor reses invändningar endast av länssty- relsen i Norrbottens län och Svenska revisor-samfundet. De anser att titeln statsauktoriserad revisor är lämpligare, eftersom denna titel liksom titeln registrerad revisor brukas i Danmark och Norge och ett betänkande om en i stora delar gemensam aktiebolagslag inom Norden lagts fram.

Beträffande den föreslagna titeln registrerad revisor är cnigheten hos remissinstanserna ej fullt så stor, även om dock flertalet bland dem till- styrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.

SHIO, Sveriges köpmannaförbund och Svenska revisorsamfundet fin- ner dcn föreslagna titeln väl vald, bl. a. med hänsyn till att yrkesbeteck- ningen redan används i Danmark och Norge.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter om inte de båda benämningarna auktoriserad revisor och registrerad revisor är alltför lika. Inte heller Sveriges advokatsamfund är övertygat om att titeln registrerad revisor ej kommer att skapa förväxlingar.

Risken för förväxling betonas även av Göteborgs universitet och läns- styrelserna i Örebro och Gävleborgs län. Förväxlingsrisken torde bli mindre om i stället för registrerad revisor beteckningen godkänd revisor valdes.

Försäkringsinspektionen, handelskarnrarna, Sveriges industriförbund, Svenska bank/öreningen och FAR hävdar, att den nuvarande benäm- ningen godkänd granskningsman hunnit bli väl inarbetad i flera lagar och författningar och i det allmänna medvetandet. De anser därför en änd— ring av yrkesbeteckningen onödig.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1973: 26 38

5.4. Villkor för auktorisation och registrering

Mot utredningens förslag såvitt gäller huvuddragen av de villkor som bör uppställas för auktorisation och registrering görs inga nämnvärda invändningar. Sålunda framförs huvudsakligen detaljpåpekanden såvitt angår utbildnings—, praktik- och verksamhetskraven.

Beträffande frågan huruvida den s.k. särskilda kunskapsprövningen bör avskaffas förordar UKÄ, Lunds och Göteborgs universitet, handels- kamrarna, Sveriges industriförbund, Svenska bankföreningen, FAR och Institutet för intern revision att den särskilda prövningen bibehålls mc- dan Svenska revisorsamfundet anför att denna prövning ej har något egenvärde som motiverar dess bevarande och att den därför bör bibe- hållas endast under en kort övergångstid.

Göteborgs universitet, till vars uttalande UKÅ ansluter sig, anför an- gående den särskilda kunskapsprövningen att erfarenheterna av denna varit positiva, oaktat den utnyttjas endast i begränsad omfattning. Uni— versitetet finner det obilligt att borttaga denna väg för tillträde till yrket i en tid, då man i övrigt på alla sätt önskar bredda utbildningsmöjlighe- tema i samhället.

Handelskamrarna och FAR framför liknande synpunkter.

5.5. Revisorernas anställningsförhållanden

Utredningens förslag i fråga om revisorernas anställningsförhållan- den tillstyrks av bankinspektionen, riksrevisionsverket, riksskatteverket, SÖ, NO, länsstyrelserna i Östergötlands, Gotlands, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län, kanslichefen hos riks- dagens revisorer, Svenska kommunförbundet, Stockholms kommun, SHIO, Sveriges köpmannaförbund, Lantbrukarnas riksförbund, Svenska revisorsamfundet, Svenska sparbanksföreningen, Svenska företagares riksförbund, Göteborgs stads revisorskollegium och T CO, medan kom- merskollegium säger sig inte vilja avstyrka utredningsförslagct. Länssty- relserna i Jönköpings och lllalmöhus län och Sveriges grossistförbund förordar ett system, enligt vilket auktoriserade revisorer får ta anställ- ning hos riksorganisationer av den typ utredningen redogjort för, men anser att anställningsförbudet i övrigt kan behållas. En liknande stånd- punkt intar försäkringsinspektionen, Göteborgs universitet, länsstyrelser- na i Stockholms, Södermanlands, Älvsborgs och Örebro län, handels- kamrarna, Sveriges industriförbzmd, Svenska bankföreningen och KF, vilka anser att anställningsförbudet i och för sig bör bibehållas men att en generösare dispensgivning än hittills, främst med tanke på de aktuella riksorganisationerna, skall tillämpas. Denna lösning anscr även riksskat- teverket vara ett tänkbart alternativ. Verket tillstyrker dock utredningens förslag. FAR och Sveriges advokatsamfund avstyrker avskaffandet av

• Sida 39
•  Original

Prop. 1973: 26 39

anställningsförbudet och hävdar att de riksomfattande organisationerna inte skall få anställa auktoriserade revisorer.

Av de till utredningsförslaget positivt inställda remissorganen fram- håller bankinspektionen att Sparbankernas revisionsbyrå har stor bety- delse för revisionsverksamheten inom sparbanksväsendet och att bank- inspektionen i flera sammanhang haft anledning att på olika sätt verka för att såväl årsrevision och siffergranskning som speciella undersök- ningar i största möjliga utsträckning anförtrotts åt denna byrå. Byråns personal är väl skickad för sina uppdrag, men anställningsförbudet har bidragit till att försämra rekryteringsmöjligheterna för revisionsbyrån och därigenom indirekt försvagat dess förmåga att verka i den större skala, som bankinspektionen för sin del finner önskvärd. Inspektionen skulle i betydande mån kunna avlastas från mera rutinbetonad tillsyns- verksamhet på sparbankssektorn, om den löpande kontrollen även över de mindre instituten efter en reform kunde organiseras och ledas av auktoriserade revisorer inom sparbanksrörelsens egna led. Bankinspektio- nen anser också att det finns anledning anta att en sådan lösning skulle vara effektivare från kostnadssynpunkt.

De föreslagna nyheterna medför, att de auktoriserade revisorerna kan få erfarenhet från såväl offentlig som enskild verksamhet, påpekar riksrevisionsverket. På så vis kan ett ökat erfarenhetsutbyte erhållas. På sikt torde man kunna få fram en kår av revisorer, som i större utsträck- ning än för närvarande går att utnyttja inom skilda delar av samhället.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför att om man exempel- vis stadgar att auktoriserad revisor endast får ta anställning hos en riks— omfattande organisation —— vilket i och för sig inte synes otänkbart — kommer man att omöjliggöra anställning hos kommunala revisionskontor av den typ, som finns i de större städerna, men acceptera anställning hos den kommunalekonomiska föreningen. Länsstyrelsen har svårt att se, att det föreligger sådan skillnad mellan dessa båda revisionsföretag att det är befogat att göra åtskillnad mellan desamma. Som läget nu är, måste en kommun anlita utomstående revisor i de fall ett helägt aktiebolag författ— ningsenligt skall ha en auktoriserad revisor. Frågan om självständighet och oberoende är givetvis viktig men bör inte överbetonas. Revisorn utför sitt arbete och avger sin revisionsberättelse under ansvar. Häri ligger en garanti för att han måste utföra sin granskningsuppgift på ett självstän— digt sätt.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län framhåller, att man bör undersöka möjligheten att lagstiftningsvägen förse tillsynsmyndigheten med kon- trollorgan eller sanktionsmöjligheter, syftande till att skapa oberoende- förhållande mellan de riksorganisationer, s'om anställer auktoriserade re- visorer och underställda företag, som blir föremål för revision. Kan subordinationsproblemet tillfredsställande lösas har länsstyrelsen intet att erinra mot att det rådande anställningsförbudet upphävs.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1973: 26 40

Eftersom de fördelar, som står att vinna med att revisorssammanslut- ningar av nämnt slag medges rätt att anställa auktoriserad revisor utan att denne förlorar sin auktorisation, överväger de nackdelar som sam— tidigt uppkommer, ställer sig länsstyrelsen i Norrbottens län inte avvi- sande. Den begränsningen bör dock gälla, att auktoriserad eller registre— rad revisor för att bibehålla sin auktorisation eller registrering i sitt yrke huvudsakligen bör utöva verksamhet som avser externrevision.

Anställningsförbudet har försvårat rekryteringen av personal till kom- munala revisionsorgan, påpekar Svenska kommunförbundet. Garantier- na för att revisorer, anställda hos riksorganisationer, inte utsätts för på- tryckningar från de företag eller kommuner som granskas torde vara minst lika stora om inte större än beträffande revisorer anställda hos en- skilt, av auktoriserad revisor lett revisionsbolag. Förbundet delar utred— ningens uppfattning, att den kommunala förvaltningsordningen erbjuder tillräckliga garantier för att tjänstemannarevisorer, anställda hos kom- munalt revisionskontor, kan upprätthålla sitt oberoende.

TCO understryker vikten av att anställningsförbudet upphävs så att kommuner och statliga revisionsorgan kan anställa auktoriserade revi— sorer. '

Med statlig auktorisation och utan anställningsförbud blir den aukto- riserade revisorns ställning starkare, förmodar Göteborgs stads revisors— kollegium. Revisorn kemmer att stå friare och ges flera möjligheter än nu att ta revisorsanställning utan att därmed förlora sin auktorisation. Vet- skapen härom kan vara av Värde i en konfliktsituation. .

Kornmerskollegium påpekar, att kollegiet i ett yttrande till riksdagens allmänna beredningsutskott den 2 april 1964 framhållit att det länge ansetts att förbudet för auktoriserad revisor att inneha tjänst och att utöva visst slag av affärsverksamhet utgör en väsentlig beståndsdel i auktorisationssystemet. Den som vill anlita en revisor skall nämligen kunna göra detta i förvissningen, att revisorn _ förutom att han är kvalificerad för uppdraget —— ej är i beroendeställning till någon. Kol- legiet anser att situationen såvitt det gäller uppdragsgivarens önskan att kunna vända sig till en revisor som, förutom att han har erforderlig kompetens, inte i sin verksamhet har några intressen som kan tänkas kollidera med uppdragsgivarens, knappast är annorlunda i dag än år 1964. Under senare år har emellertid tillkommit nya faktorer som mås- te tas med i bedömningen. Det gäller då främst att uppmärksamheten fästs på nödvändigheten av en effektiv och rationellt ordnad redovis— nings- och revisionsfun-ktion inom den offentliga sektorn och inom den mindre företagsamheten och föreningsrörelsen, Inom dessa sektorer kan en lösning av revisionsfrågan ofta med fördel erhållas genom kollektivi- sering av redovisnings- och revisionsfunktionerna samt genom att stat och kommun ges bättre möjligheter att till sig knyta kvalificerade revi- sorskrafter. Det torde vara svårt, anser kollegiet, att motivera ett för-

• Sida 41
•  Original

Prop. 1973: 26 41

svårande av denna utveckling mot bättre redovisning och revision med att kravet på ett strikt formellt fristående måste upprätthållas. Det kan- ske väsentligaste synes vara att eliminera det psykologiska hinder för rekryter-ing till dessa områden som omöjligheten att erhålla auktorisa- tion onekligen innebär. För utomstående kan det förhållandet att en re- visor ej är auktoriserad lätt tolkas som att denne saknar tillräcklig kom- petens. Härtill kommer att tvivel kan resas gentemot det riktiga i upp- fattningen att formellt fristående revisorer skulle stå mera oberoende gentemot uppdragsgivare än till exempel organisationsanställda reviso- rer.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, som förordar en begränsad utvidgning av auktoriserade revisorers rätt till anställning, befarar att bristen på för extern revision tillgängliga auktoriserade revisorer kan öka, om de auktoriserade revisorerna medges anställningsfrihet, särskilt mot bak- grund av det utredningsförslag till ny aktiebolagslag som föreligger. An- ställning hos av utredningen nämnda organisationers revisionsorgan tor- de också försämra den auktoriserade revisorns förmåga till allsidig re- visionsvcrksamhet på grund av att arbetsuppgifterna där är specialise- rade. Länsstyrelsen finner det å andra sidan rimligt att av organisatio- nerna ägda aktiebolag handhas av det egna revisionsorganet och förordar därför att de av utredningen nämnda organisationernas revisionsorgan får rätt att anställa auktoriserade revisorer. Andra likartade revisions- organ bör efter prövning i varje enskilt fall kunna medges rätt att an— ställa auktoriserade revisorer.

Den garanti för oberoende ställning, som nuvarande. auktorisation ger, måste anses stärka förtroendet —— hos såväl uppdragsgivare som samhället i övrigt — för de auktoriserade revisorernas verksamhet, häv- dar Sveriges grossistförbmzd. Ett slopande av anställnings- och affärs- verksamhetsförbuden skulle öppna möjlighet för en utveckling som av både näringslivet och samhället i övrigt inte kan vara önskvärd. För- bundet ifrågasätter därför förslaget att fullständigt slopa förbuden. En- ligt förbundets mening bör man söka lösa den konflikt, som uppstått mellan det värdefulla kravet på oberoende och angelägenheten av att till— fredsställa det ökade behovet av förbättrad och rationell revisionsord- ning inom näringsliv och kommunal förvaltning, utan att helt slopa bestämmelser som är avsedda garantera att den auktoriserade revisorn är självständig och oberoende i förhållande till uppdragsgivaren. För- bundet förordar därför att affärsverksamhetsförbudet bibehålls och att den auktoriserade revisorn förbjuds att ha lönad anställning hos annan än auktoriserad revisor, kommunala revisionsbolag eller riksomfattande organisationers revisionsbyråer.

De remissorgan, som förordar att anställningsförbudet behålls men med generösare dispensgivning än hittills, betonar över lag att bestäm- melserna härom i revisorsstadgorna är avsedda att garantera revisorer-

• Sida 42
•  Original

Prop. 1973: 26 42

nas oberoendeställning och att man bör värna. om denna obundenhet så långt det är möjligt även framdeles. Det framstår som en alltför genom- gripande förändring i nuvarande väl fungerande system, framhåller för- säkringsinspektionen, att lösa den relativt isolerade intressemotsättning- en mellan handelskamrarna och organisationer med egna revisionsföre- tag genom att helt släppa hittillsvarande anställningsregler. Göteborgs universitet pekar på att Sverige under ett kvartssekel haft goda kon- junkturer och kraftig ekonomisk expansion men att under den senaste tiden risken för försämrade konjunkturer ökat. Det är i kristider som revisorers oberoende, integritet och omdöme ställs på prov, och univer- sitet finner det därför mindre välbetänkt att nu riva bestående re- striktioner.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser farhågorna överdrivna för att det allmänna och organisationer med egna revisionsföretag inte skulle kun- na binda kvalificerad personal till sig, om personalen därigenom blev diskvalificerad för auktorisation, men medger att nuvarande stränga an- ställningsförbud kan medföra olägenheter i det särskilda fallet.

Handelskamrarna hävdar, att ett slopande av anställningsförbudet får som konsekvens, att ett revisionsaktiebolag kan ägas av andra än auk- toriserade revisorer, såsom kreditinstitut, industrier, utländska företag, utan att någon kontroll skulle kunna utövas häröver. Uppgifter som skall vara hemliga skulle lätt kunna komma att föras vidare till ägarna. Genom upphävande av för-budet för de auktoriserade att idka handels- rörelse etc. lämnas fältet fritt för revisorer att engagera sig i all möjlig form av affärsverksamhet. J ävsrcgler och yrkesetik skulle inte innebära tillräcklig garanti mot ”olämpliga” revisionsuppdrag. — Den enda be- gränsningen i fråga om revisors verksamhet skulle vara att han som ”yrke utövar revisionsvcrksamhet”. Härunder skulle innefattas bl. a. internrevisor i affärsföretag, revisorer i enskilda kommuners revisors— organ och anställning vid riksrevisionsverket. Dessa regler går längre än som påkallas av något praktiskt behov, eftersom ifrågavarande personer normalt icke kan utnyttja sin kompetens enligt aktiebolagslagen, då de är heltidsanställda för andra arbetsuppgifter. — Handelskamrarna sä- ger sig icke känna till att några önskemål från näringslivet framställts om en ändring av det nuvarande systemet med oberoende auktorise- rade revisorer i annan mån än att vissa med särskilda revisorsorgan ut- rustade närings— och kommunorganisationer på riksnivå önskar att möj- lighet bereds för auktoriserade revisorer att med bibehållen auktorisa— tion få vara anställda hos dessa organ. Handelskamrarna är villiga att tillgodose önskemål av detta slag. Dispensmöjligheten bör begränsas till byråer, där auktoriserade revisorer bildar majoritet i styrelsen och även verkställande direktören är sådan revisor. För en dylik ordning behö— ver man ej ge avkall på den grundläggande principen om revisors obe- roende. lnte heller synes det erforderligt med andra bestämmelser än

• Sida 43
•  Original

Prop. 1973: 26 43

revisorsstadgan nu innehåller. Det skulle räcka med ett uttalande av Kungl. Maj:t eller riksdagen att dispens från anställningsförbudet bör efter ansökan lämnas i de fall som här avses.

Sveriges advokatsamfund avstyrker en uppluckring av anställnings- förbudet och pekar också på att kravet på revisorernas fristående ställ- ning gentemot den förvaltning de skall granska har ansetts utgöra ett särskilt skäl för att de revisorer som har den högsta formella kompe— tensen och som regel de mest ansvarsfulla uppdragen skall vara skyl- diga att vara fristående yrkesutövare utan anställningsmässiga band till andra än andra fristående revisorer med samma kompetens. Detta sy— stem har fungerat utmärkt och har inne-burit skapandet av en högt kva— lificerad, aktad och mycket anlitad kår av auktoriserade revisorer. Sam- fundet anser det existerande anställningsförbudet väl motiverat och fin- ner i de förhållandevis smärre problem som legat bakom utredningens tillkomst och som behandlats av denna inte någon grund för att ändra det nuvarande systemet. Samfundet medger att de revisorer, som är verksamma inom organisationer av typ Lantbruksförbundets revisions- byrå, Sparbanksföreningens eller kommunernas revisionsorganisationcr. i stor utsträckning torde inta en självständig ställning. Å andra sidan finns en betydande risk för att dessa revisorer känner sig knutna till den organisationssfär, inom vilken de verkar, på ett sådant sätt att själv- ständigheten i deras bedömningar kan påverkas. Samfundet tillägger, att det sannolikt är riktigt som utredningen säger, att rätten att anställa auktoriserade revisorer måste ges åt alla av riksomfattande organisa- tioner organiserade revisionsföretag, om några sådana får denna rätt, men konsekvensen därav bör enligt samfundets mening vara att inga sådana organisationer ges rätt att anställa auktoriserade revisorer.

FAR är emot varje uppluckring av anställningsförbudet. De upp- givna svårigheterna för vissa organisationer att till sina revisionsavdel- ningar rekrytera medarbetare bland auktoriserade revisorer kan inte motivera rasering av den grund för den auktoriserade revisorns fristå- ende ställning, som kravet på oberoende utgör. En lämpligare lösning är enligt föreningens mening att vid sidan av benämningen auktoriserad revisor införa en särskild titel utvisande kvalifikationsgrad för en revisor oavsett dennes anställningsförhållanden. Föreningen anser vidare, att det föreslagna totala borttagandet av förbudet mot anställning och drivande av affärsverksamhet skulle medföra, att såväl fristående som genom an- ställning och på andra sätt till företag och institutioner knutna revisorer skulle uppträda under beteckningen auktoriserad revisor, vilket skulle verka vilseledande. Föreningen anser det dessutom orimligt att bestäm- melserna för de auktoriserade revisorerna anpassas till de mindre stränga regler som på sin tid av särskilda skäl fastställts för godkända granskningsmän. Utvecklingen borde i stället vara den motsatta. För- eningen delar inte utredningens uppfattning, att gällande jävsbestäm-

• Sida 44
•  Original

Prop.1973:26 44

melser och etiska regler kan utgöra någon garanti för att de auktorise- rade revisorerna vid ett genomförande av förslaget skulle komma att hävda sin oberoende ställning. Att auktoriserade revisorer samtidigt som de utför extern revision skulle kunna ha anställning hos företag, myndig— heter och organisationer och därjämte ha möjlighet att idka allt slags affärsverksamhet måste medföra allvarliga konfliktsituationer med av— seende på revisorns lojalitet mot såväl revisionsklienter som arbetsgiva— re samt affärsföretag i vilka han engagerat sig.

Nära samband med anställningsförbudet har nuvarande förbud för auktoriserade revisorer att idka handelsrörelse eller delta i ledningen. av affärsföretag m. 111. De remiSSinstanser som förordar att anställningsför— budet bibehålls i någon form förordar även, i den mån de berör affärs— verksamhetsförbudet, att detta bibehålls, medan de remissinstanser som tillstyrker anställningsförbudets avskaffande också vanligtvis tillstyrker eller lämnar utan erinran utredningens förslag att ävcn affärsverksam- hetsförbudet avskaffas. Bankinspektionen förordar emellertid, oaktat den tillstyrker anställningsförbudets avskaffande, att det principiella af— färsverksamhetsförbudet bevaras men att möjlighet öppnas att i det en- skilda fallet erhålla dispens från förbudet. Länsstyrelsen i Gävleborgs län tillstyrker båda förbudens avskaffande men ifrågasätter om inte dessutom någon form av anmälningsskyldighet gentemot tillsynsmyn- digheten bör åläggas auktoriserad revisor, för den händelse han utövar affärsverksamhet eller innehar tjänst vid sidan av revisionsverksamhe- ten.

5.6. Övriga frågor

Utredningens förslag till ändring i sekretesslagen har uttryckligen till— styrkts av OSK och har i övrigt lämnats utan erinran av remissorganen. OSK anför att behov synes föreligga av sekretesskydd för revisorer och deras klienter under handläggningen, vare sig kommerskollegium bc- slutar i första instans eller får ställning som besvärsmyndighet.

5.7. Kostnader och avgifter

Kommerskollegium, handelskamrarna, Sveriges industriförbund och Svenska bankföreningen anser att kostnaderna för auktorisationsförfa- randet uppskattats för lågt enligt båda alternativen. Kanslichefen hos riksdagens revisorer har motsvarande anmärkning beträffande alternativ 1. Riksrevisionsverket anser att en fullständigare kostnadskalkyl bör göras.

Beträffande frågan om vilka avgifter som skall tas ut av revisorerna föreslår riksrevisionsverket att, oberoende av vilket av utredningens al- ternativ som väljs, avgifter tas ut som täcker kostnaderna för förfa- randet.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1973: 26 45

bmw

Jl

Samråd har ägt rum med chefen för justitiedepartementet beträffan- de förslaget under 9, med statsrådet Lidbom beträffande förslagen un— der 1 och 8 samt med chefen för finansdepartementet beträffande för- slagen undcr 2—7.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t

dels föreslår riksdagen att antaga lagförslagen,

• Sida 51
•  Original

Prop. 1973: 26 51

dels bereder riksdagen tillfälle att avge yttrande över vad jag har anfört om principerna för en ny ordning för auktorisation av revisorer.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gylle/ister:

• Sida 52
•  Original

Prop. 1973: 26