Propositionens huvudsakliga innehåll

De senaste årens insatser för vuxenutbildningen har i första hand syftat till att underlätta för de kortutbildade att förbättra sin grundut- bildning. Sedan år 1970 utgår ett särskilt tilläggsbidrag till studiecirklar på grundskolenivå i ämnena svenska, engelska, matematik och samhälls- kunskap. I samband med arbetsmarknadsutbildning får ett flertal kurs- deltagare en åtta veckor lång utbildning i allmänna ämnen. Kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX) bedriver en uppsökande verksamhet på arbetsplatserna för att utröna möjligheterna att nå kortutbildade som på grund av t. ex. arbetsförhållandena eller hinder av social eller psykologisk art har svårt för att påbörja studier. Försöket pågår till utgången av budgetåret 1972/73. Därefter sker en utvärdering av verksamheten. För att den uppsökande verksamheten inte skall behöva avbrytas föreslås att medel beviljas för uppsökande verksamhet även under budgetåret 1973/74.

För att förstärka insatserna för de finska invandrarna föreslås att medel beviljas för en ny folkhögskola i Haparanda. Det tidigare folk- skoleseminariet i Haparanda upplåtes av staten till Riksförbundet finska föreningar i Sverige, som blir huvudman för den nya skolan.

Skolorna för vuxna i Norrköping och Härnösand skall finnas kvar under statligt huvudmannaskap. Ett nytt system med friare resurstilldcl- ning till skolorna föreslås. Härigenom underlättas möjligheterna att an-

• Sida 2
•  Original

Prop. 1973: 54 2

ordna kurser i t. ex. tekniska ämnen där man på grund av för lågt elev- antal ibland inte har kunnat starta en kurs.

I propositionen föreslås vidare en förenkling av statsbidragsreglerna till studiecirkelverksamheten. Statsbidrag till handledare och studie- materiel beräknas nu för varje studiecirkel. Enligt den föreslagna ord- ningen ska beräkningen göras på varje lokal anordnare av studiecirkel- verksamhet.

Den tekniska utbildningen vid högskolan i Linköping bedrivs i viss utsträckning med hjälp av television. Högskolan har lokalmässiga och tekniska resurser för TV-undervisning. Kommittén för TV och radio i utbildningen (TRU) och från den 1 juli 1972 kommittén för den fort- satta verksamheten med radio och television i undervisningen har svarat för produktionen av undervisningsprogram efter produktionsplaner som fastställts av universitetskanslersämbctet i samråd med TKU-kommit- tén och högskolan i Linköping.

Med hänsyn till de speciella förutsättningarna för TV-undervisning vid högskolan i Linköping bör undervisning med hjälp av TV även framdeles bedrivas vid högskolan. Det bör dock i fortsättningen an- komma på berörda organ inom högskolan att bestämma hur TV skall användas i undervisningen. Samarbetet mellan högskolan och kom- mittén för den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet föreslås bli baserat på årliga överenskommelser.

I propositionen behandlas för övrigt vissa frågor rörande den kom- munala vuxenutbildningen.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1973: 54 3

Utdrag av protokollet över utbildningsårenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den. 2 mars 1973.

Närvarande: Ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, ASPLING, NILSSON, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖF- BERG, LIDBOM.

Statsrådet Moberg anmäler efter gemensam beredning med stats- rådets övriga ledamöter fråga angående vuxenutbildning och anför. I prop. 197311 (bil. 10 s. 479 och 481) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budget- året 1973 / 74 beräkna a) till Statliga skolor för vuxna: Utbildningskostnader ett förslagsan— slag av 5 246 000 kr.,

b) till Statliga skolor för vuxna: Material för självstudier ett reserva- tionsanslag av 750 000 kr.,

c) till Statliga skolor för vuxna: Undervisningsmareriel m. m. ett reser- vationsanslag av 198 000 kr., (1) till Bidrag till studiecirkelverksamhet ett förslagsanslag av 205 000 000 kr.,

e) till Bidrag till studieförbund ett anslag av 10 400 000 kr.

Jag anhåller att nu få ta upp dessa frågor.

1. Inledning

Under de senaste åren har en rad viktiga beslut fattats på vuxenut- bildningens område. I det följande kommer jag att ge en redogörelse för nuvarande utbildningsvägar för vuxna liksom av utredningsläget på området.

Under det gångna året har önskemål om förändringar förts fram i skrivelser från myndigheter och kommittéer.

Skolöverstyrelsen (SÖ) har i skrivelse den 1 november 1972 inkommit med förslag angående statens skolor för vuxna i Härnösand och Norr- köping. Skrivelsen bygger på förslag från den arbetsgrupp SÖ tillsatte den 2 februari 1970 (SSV-gruppen) med uppgift att skyndsamt kartlägga

• Sida 4
•  Original

Prop. 1973: 54 4

de statliga vuxenskolornas organisation och arbetssätt. Arbetsgruppen redovisade den 28 april 1972 sitt uppdrag i en rapport, som har remit- terats till 22 statliga och kommunala myndigheter, lärarorganisationer, clevkårer m. fl.

Kommittén för den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet, som fr.o.m. den 1 juli 1972 övertagit an- svaret för den produktionsenhet som tidigare TKU-kommittén ansvarat för, har i skrivelse den 12 december 1972 överlämnat förslag beträffan- de produktion och användning av förproducerat studiematerial med bl.a. TV-inslag för den tekniska utbildningen vid högskolan i Lin- köping.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1973/74 har SÖ begärt medel för ersättningsverksamhet vid folkskoleseminariet i Haparanda. SÖ tillsatte den 12 juli 1971 en arbetsgrupp med uppgift att pröva möj- ligheterna att lokalisera lämpliga utbildningar till Haparanda. Därvid förutsattes att utbildningarna i möjligaste mån skulle förläggas till folk— skoleseminariets lokaler i Haparanda, eftersom denna skola enligt stats- makternas beslut skall upphöra den 30 juni 1973. Sözs anslagsframställ— ning i denna del bygger på arbetsgruppens förslag.

I detta sammanhang anmäls även Sözs anslagsframställning för bud— getåret 1973/74 i vad avser vissa anslag inom vuxenutbildningsområdet.

2. Nuvarande utbildningsvägar för vuxna

2.1. Kommunal vuxenutbildning

2.1.1. Utbildningsprogram

Inom den kommunala vuxenutbildningen anordnas undervisning en- ligt läroplanerna för grundskolans högstadium och gymnasieskolan. I den senare undervisningen ingår även särskild yrkesinriktad undervis- ning och särskild teknisk undervisning. Huvuddelcn av undervisningen anordnas i form av deltidskurser och är till övervägande delen organi- serad som kvällsundervisning. På vissa orter förekommer även under- visning under dagtid.

2.1.2. Allmänna bestämmelser

SÖ medger kommun (eller landsting) att anordna vuxenutbildning. medan Skolstyrelsen (utbildningsnämnden) beslutar om de kurser som skall anordnas. För att en kurs skall få komma till stånd krävs att anta- let elever stadigvarande är lägst tolv och högst 35. Inom det allmänna stödområdet (exkl. g-ort, dvs. ort med tre- eller fyraårig gymnasie- skolelinje) får dock antalet elever vara lägst åtta. För handikappade

• Sida 5
•  Original

Prop. 1973: 54 5

elever får spccialundervisning anordnas. Sådan speciell kurs får påbörjas om elevantalet varaktigt beräknas uppgå till lägst fem. Under läsåret 1972/73 pågår försök med kurser med lägst åtta elever på orter där skiftarbete förekommer i större omfattning.

Som lärare tjänstgör i allmänhet timlärare, men även pensionerade lärare får anställas. Inom det allmänna stödområdet (exkl. g-ort) får lärare i grundskolan och gymnasieskolan i sin tjänst inräkna undervis- ning i den kommunala vuxenutbildningen. När vuxenutbildningen är förlagd till skolcnhet för ungdomsutbildning skall en särskild arvodes- tjänst som studierektor finnas. Om den kommunala vuxenutbildningen är av stor omfattning får särskild skolenhet för vuxenutbildning inrättas. Förutsättningen härför är att utbildningen varaktigt beräknas motsvara minst 16,5 poäng, varvid 1,5 poäng beräknas för varje påbörjat 800-tal lektioner. Vid sådan skolenhet skall finnas en ordinarie tjänst som rek- tor och i vissa fall en eller flera tjänster som studierektorer.

För den kommunala vuxenutbildningen får också studie- och yrkes- vägledare anställas.

2.1.3. Statsbidrag

Statsbidrag utgår med 100 % av utgifterna för löner m. m. till lärare och skolledare. Vidare utgår bidrag till tekniska stödåtgärder för han- dikappade studerande enligt samma grunder som vid gymnasieskolan. Till kostnader för intagning av studerande och uppsökande verksamhet utgår bidrag med sammanlagt 2 % av statsbidraget till lönekostnader (exkl. arbetsgivaravgift). Bidrag till kostnader för studiehandledning samt studie- och yrkesorientering utgår enligt särskilda bestämmelser. Slutligen kan statsbidrag utgå för kurser som anordnas inom det all- männa stödområdet utanför g-ort med tre fjärdedelar av kostnaderna för lärarnas resor.

2.1.4. Dimensionering och ämnesval

1967 års reform har medfört en kraftig expansion av den kommu- nala vuxenutbildningen. Under läsåret 1967/68 fanns det kvällsgymna- sier i ca 30 kommuner. I juni 1972 hade 335 av landets 464 kommuner infört kommunal vuxenutbildning. Av dessa 335 kommuner hade 275 såväl grundskole- som gymnasieskolekurser. 20 hade endast grundskole- kurscr och 40 endast gymnasieskolekurser. Vid samma tidpunkt fanns sammanlagt 34 skolenheter för kommunal vuxenutbildning i" 26 kom- muner.

Under höstterminen 1971 deltog ca 154000 elever i den kommunala vuxenutbildningen. Av dessa fanns ca 37000 i ämneskurser motsva- rande grundskolans högstadium, ca 52000 i kurser motsvarande gym- nasiet och fackskolan och ca 65 000 i gymnasieskolans övriga kurser.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1973: 54 6

De studerande kan i allmänhet välja att antingen läsa enstaka ämnen eller att läsa för fullständig kompetens i den aktuella skolformen. Un- dervisningen är organiserad som koneentrationsläsning, vilket innebär att eleven vanligtvis läser ett eller två-tre ämnen samtidigt.

De ämnen som lästes av det största antalet studerande under vår- terminen 1972 var i tur och ordning: engelska, svenska, tyska, samhälls- kunskap, soeialkunskap, fysik och historia. Vid de yrkesinriktade kurser- na ges utbildning för ctt stort antal yrkesområden inom industri, hant- verk, handel och kontor samt för värdyrkena. Mellan yrkesinriktade kurser och studieförbundens kurser har enligt beslut gjorts en gräns- dragning, vilket fått till följd att vissa kurser i t. ex. språk och konst- hantverk överförts till Studieförbunden.

Elevernas tidigare utbildning varierar i de olika ämneskurserna. Elc- ver med realskola eller flickskola som utbildningsbakgrund dominerar i gymnasieskolekurserna, medan den övervägande delen av eleverna i grundskolekurserna endast har folkskola. Av eleverna i grundskole- och gymnasieskolekurserna var 30 % av männen och 37 % av kvinnorna äldre än 35 år och man kan konstatera en fortsatt förskjutning mot högre åldrar i rekryteringen till den kommunala vuxenutbildningen. Inom alla åldersgrupper deltog fler kvinnor än män.

2.1.5. Lärarutbildning

En praktisk-pedagogisk utbildning om två terminer som är särskilt avpassad för lärare vid den statliga och kommunala gymnasiala vuxen— utbildningen anordnas fr.o.m. vårterminen 1971 vid lärarhögskolan i Stockholm. Antalet intagningsplatser beräknas vara ca 25 per termin. Praktikterminen för lärarkandidaterna skal'l helt eller delvis förläggas till kommunal gymnasial vuxenutbildning. Vid antagningen till denna särskilda utbildning gäller samma villkor som för övriga ämneslärar- kandidater.

2.2. Statlig vuxenutbildning

För den riksrekryterande vuxenutbildningen finns statliga skolor för vuxna i Norrköping och Härnösand. Vid dessa skolor ges utbildning enligt läroplanerna för grundskolans högstadium, gymnasieskolans tvä— åriga ekonomiska, sociala och tekniska linjer, tre- och fyraåriga linjer samt särskild teknisk utbildning.

Undervisningen vid statens skolor för vuxna bygger på en kombina- tion av självstudier i form av brevskolestudier och muntlig undervis- ning under periodvis återkommande kurser vid resp. skola, s. k. var- vad undervisning.

Fr.o.m. vårterminen 1968 anordnas vid skolan i Norrköping även

• Sida 7
•  Original

Prop. 1973: 54 7

ren korrespondensundervisning, vilken i likhet med den varvade under- visningen är helt kostnadsfri. Staten svarar för personalkostnader, kostnader för material för själv- studier samt för viss utrustning och undervisningsmateriel rn. m. Bestämmelser om den statliga riksrekryterande vuxenutbildningen har meddelats i kungörelsen (1971: 424) om kommunal och statlig vuxenutbildning (ändrad senast 1972: 313).

2.3. Folkhögskola

2.3.1. Undervisningens mål

Folkhögskolorna skiljer sig i många avseenden från andra jämför- bara utbildningsformer. Varje enskild skola formar själv sin verksam- het i anslutning till folkhögskolestadgans första paragraf som lyder: »Folkhögskolan har till uppgift att meddela allmän medborgerlig bild- ning. Dess verksamhet bör särskilt syfta till att bibringa eleverna insikt om deras ansvar som människor och samhällsmedlemmar. Den bör ut- formas så, att elevernas samarbetsvilja stärkes, deras förmåga till själv- ständigt tänkande och kritiskt omdöme utvecklas samt deras mognad och studieintresse främjas. I enlighet med denna målsättning utformar varje folkhögskola sitt arbetssätt.»

För folkhögskolan finns ingen centralt fastställd läroplan. Endast ämnet musik är obligatoriskt i alla årskurser. I övrigt föreskriver folk- högskolestadgan obligatoriska ämnen endast i den första årskursen. Dessa ämnen är, förutom musik, svenska språket, litteratur, historia, samhällslära, psykologi och matematik samt minst ett av ämnena geo- grafi, fysik, kemi och biologi med hälsolära. I ämnesplanerna är de vanliga skolämnena dominerande, men ämnesrubriceringarna avviker ofta från ungdomsskolans. Man kan sålunda finna undervisningsämnen som miljökunskap, u—landskunskap, forskning och politik, administra- tion, kulturorientcringcller stadsplanering. Genom kungörelsen (1966: 24) om grundskolans kompetensvärde m. m. (omtryckt 1972: 315, ändrad 1973: 8) har folkhögskolans kompetensvärde i viss utsträckning defi- nierats. Folkhögskolekurserna kan under vissa betingelser jämställas med grundskolans högstadium eller fackskola. I vissa fall ger folkhög- skolestudier möjlighet till studier vid universitet eller högskola.

Den andra avgörande skillnaden mellan folkhögskolan och andra utbildningsformer gäller förutsättningarna för att skapa en samlad mil- jö kring studierna och tillfälle till mänskliga kontakter. Så gott som alla folkhögskolor är internatskolor och ca 80 % av alla folkhögskolestude— rande använder skolornas internat.

2.3.2. Huvudmän

Folkhögskolans karaktär av fri studieform, mer eller mindre starkt

• Sida 8
•  Original

Prop. 1973: 54 8

knuten till olika folkrörelser, gör att variationerna är stora, inte bara i fråga om undervisningens uppläggning, utan också i fråga om skolor- nas huvudmannaskap. Skolorna ägs av en rad olika huvudmän, men kan med hänsyn till huvudmannaskapet indelas i tre grupper, lands- tingsskolor, stödföreningsskolor och rörelseskolor. Stödföreningsskolor- na får vanligen betydande landstingsbidrag och landstingen är repre- senterade i skolornas styrelser. Rörelseskolorna utgör ingen homogen grupp. Den folkrörelse som är huvudman är starktrepresentcrad i dessa skolors styrelser, men det är vanligt att även landsting och kommun är representerade.

Tabell ]. Folklzögskolornas fördehting på huvud/nannakaregoricr.

Huvudmannakategori Antal skolenheter (inkl. filialskolor)

Landsting (och primärkommuner) 52 Stödföreningar, stiftelser 10 Fria samfund 17 Svenska kyrkan 12 Arbetarrörelsen 10 Nykterhetsrörelsen 4 Övriga 10

115

2.3.3. Kurstyper

Kurserna kan enligt folkhögskolestadgan vara av tre slag, s.k. vin- terkurser, ämneskurser och sommarkurser.

Vinterkurs, som är den dominerande kurstypcn, skall omfatta 22—34 veckor. Vinterkurserna kan ingå i en utbildning om två eller tre års- kurser. Flertalet folkhögskolor anordnar tre årskurser. Traditionellt uppfattas varje årskurs som fristående. En elev kan alltså bedriva folk- högskolestudier i ett, två eller tre år. Vissa skolor bedriver sedan några år, med Sözs medgivande, icke årskursbunden undervisning. I stället an- vänder man sig av s.k. nivå- eller stoffgruppering dvs. eleverna grup- peras efter förkunskaper och intressen. Många folkhögskolor har där- utöver speciallinjer parallellt med vinterkursen. Ibland ges denna spe— cialinriktade undervisning jämsides med den mera allmänna undervis- ningen, t.ex. på en särskild linje. I andra fall är andra eller tredje årskursen specialinriktad. Särskilda linjer finns för exempelvis musik- utbildning, ungdomsledarutbildning, u-landsfrågor, journalistik, konst och teater.

Eleverna vid vinterkurserna är i allmänhet unga vuxna. Genomsnitts- åldern är 21 år —— minimiåldern är 18 är. De flesta elever kommer till folkhögskolan för att få behörighet att antas till viss yrkesutbildning.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1973: 54 9

I denna grupp ingår numera ofta, särskilt vid norrlandsskolorna, också studerande, som får arbetsmarknadsutbildning.

Ämneskurs skall sträcka sig över minst en vecka, enligt folkhög- skolestadgan. Förutom de s.k. fristående ämneskurserna, som f. n. ut- gör den mest expansiva delen av folkhögskolornas verksamhet, finns det dessutom s. k. anslutna ämneskurser, dvs. kurser som utgör fortSätt- ning på vinterkurserna. Ämneskurserna arrangeras ibland i samarbete med folkbildningsorganisationer.

Ämneskursernas innehåll kan vara mycket varierande. Det kan röra sig om kurser på universitetsnivå och kurser för utvecklingsstörda, kur- ser i modern lyrik och statskunskap eller rörande strömningar i mo- dern filosofi, kurser i gymnastikledarskap, i engelska och i matematik, kurser för pensionärer eller studiecirkelledare, för förtroendemän eller invandrare.

Antalet elever i folkhögskolornas s. k. vinterkurser var läsåret 1971/72 ca 13 300 och i ämneskurser om minst 15 veckor ca 2 300 elever medan antalet elever i ämneskurser kortare än 15 veckor var ca 23 400.

2.3.4. Statsbidrag

Statsbidrag utgår enligt kungörelsen (1966: 758) om statsbidrag till driftkostnader för folkhögskolor (ändrad senast 1972: 636) till löner m. m. till lärare och skolledare med 100 % av de faktiska kostnaderna. Till kostnader för viss annan personal utgår statsbidrag med 50—150 % av ett indexbundet bidragsunderlag om 101 710 kr. för budgetåret 1972/73. Till pedagogisk utrustning m.m. utgår statsbidrag med 50— 150 % av ett bidragsunderlag om 13000 kr. Vidare utgår bidrag till folkhögskolans kostnad för kurativ verksamhet som anordnas för ele- verna samt för studie- och yrkesorientering. Efter Sözs prövning i varje särskilt fall kan bidrag utgå till kostnader för personlig assistans åt han- dikappade elever vid folkhögskolor samt till försöksverksamhet med ökad lärartäthet för handikappade elever. Slutligen utgår statsbidrag till dyrare pedagogisk utrustning, till byggnadsarbeten vid folkhögskolor samt ett s.k. saneringsbidrag som ett led i den pågående saneringen av de rörelseägda folkhögskolornas ekonomi.

2.3.5. Lärarutbildning

Vid lärarhögskolan i Linköping har sedan vårterminen 1970 anord— nats en särskild praktisk-pedagogisk utbildning av lärare för folkhög- skolor och övrigt folkbildningsarbete. Till utbildningen har antagits dels sådana som avlagt filosofie kandidatexamen eller motsvarande, dels sådana som på annat sätt, t. ex. genom aktivt arbete inom det fria

• Sida 10
•  Original

Prop. 1973: 54 10

och frivilliga folkbildningsarbetet, ansetts ha förutsättningar att genom- gå utbildningen. Antalet intagningsplatser beräknas vara ca 30 per termin.

2.4. Studieförbund

2.4.1. Allmänt

Den verksamhet som studieförbundcn bedriver har sedan flera år- tionden haft en betydande omfattning. Den har en uppbyggnad och inriktning som på flera sätt skiljer sig från folkbildningsverksamheten i andra länder och från de typer av vuxenstudier som organiseras av samhälle och företag. I studieförbundens varierande verksamhet har sedan länge verksamhetsgrenar som föreläsningar och studiecirklar en dominerande ställning.

Studieförbundens verksamhet bygger i huvudsak på tre principer, nämligen principen om fritt och frivilligt studiearbete, principen om folkrörelseanknytning samt principen om objektivitet och allsidig belys- ning.

Det finns i dag tio av staten godkända studieförbund, av vilka endast ett inte har någon folkrörelse- eller organisationsanknytning. Det är Folkuniversitetet som har stiftelser vid universiteten som huvudman.

För att bli godkänt krävs av studieförbundet att det under de tre senaste budgetåren genomfört minst 50 000 statsbidragsberättigade stu- diecirkeltimmar om året.

2.4.2. Allmänna bestämmelser och stadgor

Statsbidrag till allmän studiecirkel utgår enligt kungörelsen (1963: 463) om statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet (om- tryckt 1970: 329, ändrad senast 1972: 282) med 75 % av kostnaderna för ledararvode och studiemateriel, dock högst 30 kr. per studietimme. Av detta belopp får högst 24 kr. avse ledararvode.

För allmän studiecirkel i svenska, engelska, matematik eller sam— hällskunskap som i huvudsak ligger på en nivå som svarar mot högst grundskolans årskurs 9 (s. k. prioriterade cirklar) utgår dessutom ett till- läggsbidrag om högst 10 kr. per studietimme. Av tilläggsbidraget får högst 8 kr. avse ledararvode. Dessutom utgår särskilt statsbidrag för ad- ministration och uppsökande verksamhet med 5 kr. för varje studie- timme. Bidrag till dessa cirklar utgår med 100 % av kostnaderna för ledararvode och studiemateriel, dock högst 40 kr. per studietimme. Tilläggsbidrag och särskilt bidrag utgår även för allmän studiecirkel som har till syfte att utveckla handikappades färdigheter att meddela Sig.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1973: 54 1 1

För studiecirkel inom det allmänna stödområdet utgår dessutom stats— bidrag med 75 % av kostnaderna för resekostnader och traktamente till ledare.

För att statsbidrag skall utgå till en studiecirkel krävs bl. a. att den har lägst 5 och högst 20 deltagare, att den omfattar minst 20 studie- timmar fördelade på minst fyra studieveckor, att den har högst två sam- mankomster per vecka samt högst tre studietimmar per sammankomst. Ledare för studiecirkel skall godkännas av studieförbund. Vissa undantag från dessa bestämmelser är möjliga.

Statsbidrag till universitetscirkel utgår med 75 % av kostnaderna för lärararvode och studiemateriel, dock högst med 75 kr. per studietimme. Av detta belopp får högst 60 kr. utgå till ledararvode. Vidare utgår bidrag med 75 % av kostnaderna för resekostnadsersättning och trakta- mente till ledare. För att statsbidrag skall utgå till universitetscirkel fordras att den skall omfatta minst 48 studietimmar fördelade på minst 16 sammankomster. Antalet deltagare skall vara minst 5 och högst 25. Ledare för universitetscirkel skall ha kompetens för undervisning vid universitet.

2.4.3. Utbildningsprogram

Studieförbunden, som anordnar studiecirklar inom en mängd olika ämnesområden, bedriver vad gäller allmänna studiecirklar inte betygs- inriktad undervisning. Studiecirklarna är inte förlagda till några speci- ella institutioner, utan kan lokaliseras med hänsyn till deltagarnas öns- kemål. Studiecirklarna kan metodiskt och innehållsmässigt anpassas till deltagarnas önskemål och förutsättningar.

Tre ämnesgrupper dominerar i studiecirkelverksamheten, nämligen språk — särskilt engelska samt svenska för invandrare _, estetiska ämnen —— särskilt musik och konsthantverk — samt samhällsämnen. Skillnaderna mellan de olika studieförbunden är emellertid stora när det gäller betoningen av olika ämnesområden.

Kursinnehållet i ämnena svenska, engelska och matematik är rela- tivt homogent, medan ämnet samhällskunskap innehåller en mängd olika typer av kurser. Områden som berörs är t. ex. arbetsliv, fackliga organisationer, miljövård, mötesteknik, trafikfrågor samt internationella frågor.

2.4.4. Dimensionering

Läsåret 1971/ 72 uppgick antalet statsbidragsberättigade studiecirklar till ca 197 000 och antalet cirkeldeltagare till ca 1,9 milj.

Arbetarnas bildningsförbund (ABF) svarade för drygt en tredjedel av det totala antalet statsbidragsberättigade studiecirklar med ca 66400 cirklar. De tre därefter största studieförbunden var Studieförbundet

• Sida 12
•  Original

Prop. 1973: 54 12

Vuxenskolan (SV) med ca 33 200 cirklar. Studieförbundet Medborgar- skolan med ca 23 000 cirklar och Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV) med ca 18 800 cirklar. Hur studieförbunden i övrigt fördelade sig framgår av tabellen nedan.

Tabell 2. Antalet studiecirklar och deltagare fördelade på studieför- bunden studieåret 1971/72

Antal Antal Studieförbund cirklar % deltagare % Arbetarnas bildningsförbund 66 403 34 632 642 33 Blåbandsrörelsens studie- förbund1 1 665 1 15 249 1 Folkuniversitetet 10 453 5 106 588 5 Frikyrkliga studieförbundet 10 939 5 148 554 8 Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet 10 002 5 85 979 4 KFUK/Mzs studieförbund 1 612 1 20160 ] Studiefrämjandet 8 236 4 64 625 3 Studieförbundet Medborgarskolan 23 016 12 208 864 11 Studieförbundet_Vuxenskolan 33 216 17 286 858 15 Sveriges kyrkliga studieförbund 12 507 6 163 970 9 Tjänstemännens bildnings- verksamhet 18 879 10 189 580 10

196 928 100 1 923 069 100

1 Ingår i Nykterhetsrörelscns bildningsverksamhet fr.o.m. den 1 juli 1972.

Av det totala antalet studiecirklar om ca 197000 var ca 1600 uni- versitetscirklar med ca 24 300 deltagare, som fördelade sig på de olika studieförbunden enligt följande tabell.

Tabell 3. Antalet zmiversi/e/scirklar och deltagare fördelade på studie- förbunden studieåret 1971/72

Antal univer- Antal Studieförbund sitets-cirklar % deltagare % Arbetarnas bildningsförbund 145 9 2 044 8 Folkuniversitet 376 24 5 906 24 Frikyrkliga studieförbundet 22 1 355 1,5 Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet 3 0,5 44 0,5 Studiefrämjandet 54 3 765 3 Studieförbundet Medborgarskolan 162 10 2 139 9 Studieförbundet Vuxenskolan 92 6 1 234 5 Sveriges kyrkliga studieförbund 100 6 1 583 7 Tjänstemännens bildnings- verksamhet 644 40.5 10 300 42

1 593 100 24 370 100

Av det totala antalet studiecirklar var ca 69100 s.k. prioriterade cirklar med ca 640300 deltagare. Studieåret 1971/72 svarade ABF för ca 47 % av den prioriterade cirkelverksamheten.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1973: 54 13

Tabell 4. Antalet prioriterade studiecirklar och deltagare fördelade på studieförbunden studieåret 1971 / 72

Antal priorile- Antal Studieförbund rade cirklar % deltagare % Arbetarnas bildningsförbund 32 460 47 311 526 49 Blåbandsrörelsens studie- förbund 373 0,5 3 170 0,5 Folkuniversitetet 2 521 4 24 610 4 Frikyrkliga studieförbundet 845 1,2 7 464 1,2 N ykterhetsrörelsens bildningsverksamhet 2 655 4 22 107 3 KFUK/ M:s studieförbund 59 0 475 0 Studiefrämjandet 2 380 3 19 389 3 Studieförbundet Medborgarskolan 6 858 10 60 428 9 Studieförbundet Vuxenskolan 12 850 19 111 038 _ 17 Sveriges kyrkliga studieförbund 1 064 1,5 10 136 1,5 Tjänstemännens bildnings- verksamhet 7 016 10 70 008 11 69 081 100 640 351 100

Den studiecirkeltyp som ökade mest var de s.k. prioriterade cirk- larna, vilka ökat med 42% sedan föregående studieår. Universitets- cirklarna ökade med 18 % och de allmänna studiecirklarna med 6 %.

Tabell 5. Antal studietimmar studieåren 1970/71 och 1971/72 för- delade efter typ av studiecirkel

Studieårct Studicåret Total ökning Proc. ökning Studiecirkeltyp 1970/71 1971/72 av timantalet av timantalet

Allmänna studie- cirklar utan tilläggsbidrag 3 200 000 3 400 000 200 000 6 Allmänna studie- cirklar med tilläggsbidrag 1 200 000 1 700 000 500 000 42 Universitetscirklar 97 000 118 000 21 000 18

4 497 000 5 218 000 721 000 16

2.5. Svenskundervisning för invandrare

Sverige har haft en arbetsmarknadsbetingad invandring sedan slutet av 1940-talet, då vissa företag började rekrytera arbetskraft från andra länder.

Möjligheterna för invandrare att få undervisning i svenska var fram till mitten av 1960-talet begränsade och undervisningen var i regel av- giftsbelagd. Mot bakgrund av den stora invandringen åren 1964 och 1965 ställde statsmakterna fr. a.m. budgetåret 1965/66 medel till för- fogande för avgiftsfri undervisning för invandrare. SÖ fick därigenom möjlighet att i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och fr. o. m. den 1 juli 1970 statens invandrarverk (SIV) anordna avgiftsfri under-

• Sida 14
•  Original

Prop. 1973: 54 14

visning i svenska språket med samhällsorientering samt fr.o.m. den 1 juli 1971 särskild samhällsundcrvisning för i Sverige mera varaktigt bosatta utlänningar. Fr.o.m. den 1 juli 1972 gäller att invandrare måste ha uppehållstillstånd eller, om sådant tillstånd inte erfordras för att de skall få vistas här, vara kyrkobokförd här i landet för att erhålla undervisning. Undervisningen, som bedrivs i form av försöksverksam— het, meddelas av studieförbunden.

Avsikten med undervisningen är att den skall ge sådana kunskaper i svenska språket och sådan information att invandrarna skall kunna klara sig på arbetsplatsen och på fritiden. Därför är det viktigt att sam- hällsorienteringen integreras i och intimt sammanvävs med språkutbild- ningen. Undervisningen skall vidare stimulera deltagarna till fortsatta studier inom den allmänna vuxenutbildningens ram.

Invandrare återfinns i alla förekommande utbildningsformer för vux- na. Några exakta uppgifter om deras andel i vuxenutbildningen finns inte. Invandrarnas andel i arbetsmarknadsutbildningen är relativt stor (ca 11 % av det totala antalet påbörjade utbildningar under 1971/72) medan andelen invandrare i den kommunala vuxenutbildningen uppgår till ca 8 %.

Svenskundervisningen för invandrare bedrivs emellertid huvudsak- ligen inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet och arbetsmark- nadsutbildningen.

2.5.1. Omfattningen av undervisningen

Invandrarundervisningen har snabbt ökat i omfattning och kommit att utgöra en allt större andel av studieförbundens totala verksamhet. Antalet studiecirklar i svenska för invandrare har ökat från 4187 cirklar studieåret 1965/66 till 18 990 cirklar 1971/72.

Av de tio av SÖ godkända studieförbunden har samtliga redovisat cirkelverksamhct i svenska för invandrare.

Tabell 6. Studieverksamheten i svenska för invandrare enligt studie- förbundens rapporter budgetåret 1971/72

Studieförbund Studie- Dcl- Studie-

cirklar tagare timmar Arbetarnas bildningsförbund 7 050 61 021 210 789 Folkuniversitetet 3 556 35 217 142 559 Frikyrkliga studieförbundet 377 2 601 12 547 Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet 265 2 037 8 180 KFUK/ M:s studieförbund 5 37 92 Studiefrämjandet 2 228 18 474 88 798 Studieförbundet Medborgarskolan 2 114 16 820 56 065 Studieförbundet Vuxenskolan 545 4 032 14 001 Sveriges kyrkliga studieförbund 89 708 2 222 Tjänstemännens bildningsverksamhet 2 761 24 335 131 255

.18 990 165 282 666 508

• Sida 15
•  Original

Prop. 1.973: 54 15

För 1971/72 redovisas 9404 studietimmar för vilka fackman/expert anlitats och 2 873 för vilka tolk anlitats. Den låga utnyttjandegraden beror dels på att cirkelledarna själva svarar för samhällsinformationen på elementär nivå och dels på att experter, för vilka arvode ej utbe- talas, inte registreras.

Tabell 7. Studiefärbundens undervisning i svenska för invandrare bud- getåren 1965/66—1970/71

Budgetår Studiecirklar Deltagare Studie-

timmar 1965/66 4187 45138 110 202 1966/ 67 4 649 45 900 124 108 1967/68 5 005 51 460 143 866 1968/69 8 618 90 335 311379 1969/70 14109 148 462 641 574 1970/71 26 595 251 778 781 676

2.5.2. Statsbidragsbestämmelser

Statsbidragsbestämmelserna är avsevärt generösare när det gäller svenskundervisning för invandrare än övrig studieverksamhet.

Statsbidrag utgår till studieförbunden med 100 %, dock högst 75 kr. per studietimme för undervisning i svenska och högst 80 kr. per studie- timme för särskild samhällsundervisning. De generösa reglerna för in- vandrar-undervisning medger att verksamheten aldrig behöver finansi- eras med deltagaravgifter och mindre ofta med kommunala bidrag. Dessutom anses organisationen av Studiecirklarna i svenska för in- vandrare vara mer arbetskrävande än vanlig studiecirkelverksamhet på grund av att deltagarantalet bör vara tio och på grund av informa- tionssvårigheter, högre frånvaro- och/eller bortfallsfrekvens samt brist på differentierad och individualiserande studiemateriel,

Till kostnader för ledararvode och studiemateriel utgår bidrag för undervisning i svenska språket med samhällsorientering med högst 50 kr. och för särskild samhällsundervisning med högst 55 kr. per studie- timme. Av beloppen får högst 40 kr. avse ledararvode. De i förhållande till vanliga studiecirklar höga arvodena förklaras av att cirkelledarna mestadels måste utföra kurativ verksamhet bland eleverna på sin fritid.

Till lokalkostnader utgår bidrag med högst 15 kr. per studietimme. För uppsökande verksamhet och lokal administration utgår bidrag med 10 kr. per studietimme. Dessutom utgår bidrag till kostnader för med- verkan av expert eller fackman med 40 kr. För tolkmedverkan liksom fackmannamedverkan som får ske under högst en sjättedel av antalet studietimmar i varje studiecirkel, utgår bidrag med högst 40 kr. per studietimme. Till kostnader för studieförbunds centrala administration

• Sida 16
•  Original

Prop. 1973: 54 16

av undervisningen utgår bidrag med 2 kr. per studietimme. Bidrag till obligatoriska försäkringsavgifter utgår till hela avgiften.

I prop. 1973: 1 (bil. 10 s. 495) föreslogs en höjning av statsbidraget till Studiecirklarna i svenska språket med samhällsorientering. Förslaget innebär att bidrag till ledare och materiel fr. o. rn. den 1 juli 1973 skall utgå med högst 44 kr. per studietimme, bidrag till uppsökande verk- samhet och lokal administration med 20 kr. per studietimme och bi- drag till lokalhyra med högst 15 kr. per studietimme, dvs. totalt högst 79 kr. mot nu som regel högst 75 kr. Av praktiska skäl föreslogs att dessa bidrag även bör utgå till cirklarna i särskild samhällsundervis- ning.

Studiecirkel bör vid starten ha tio deltagare. Undervisningen får anordnas i form av s.k. glesundervisning eller s. k. intensivundervisning och skall bedrivas i huvudsak enligt Sözs läro- plan i svenska för vuxna invandrare. Vid glesundervisning skall varje studiecirkels verksamhetsperiod omfatta minst 20 studietimmar fördela- de på en—tre studietimmar per sammankomst. Intensivundervisningen skall per studiecirkel omfatta minst 20 och högst 240 timmar med minst fyra studietimmar per dag. Under varje studiecirkels verksamhetspe- riod får högst en sjättedel av antalet studietimmar användas för sam- hällsorientering. För denna del av undervisningen får expert eller fack- man samt vid behov tolk anlitas.

För undervisningen i svenska språket med samhällsorientering får för budgetåret 1972/73 disponeras högst 550000 studietimmar. Av dessa får 200000 timmar användas endast för undervisning för arbets- tagare, vilka för deltagande i undervisningen av arbetsgivaren får er- sättning, som grundar sig på avtal mellan arbetsgivare och berörd ar- betstagarorganisation. För särskild samhällsundervisning får dispone- ras högst 11300 studietimmar. Till sådan cirkel får vid behov tolk anlitas. Verksamhetsperioden skall omfatta tio studietimmar, och organiseras antingen som glesundervisning eller som tvådagarskurser. Cirklarna utnyttjas för koncentrerad allmänorientering om svenskt samhällsliv och för studier kring enskilda delområden.

I prop. 1973: 1 (bil. 10 s. 495) beräknades det erforderliga antalet stu- dietimmar för verksamheten under budgetåret 1973/74 till 550 000. Ca 250000 ansågs vara tillräckligt för den undervisning som är en följd av lagstiftning.

Det ankommer på SÖ att fördela timmarna mellan studieförbunden.

2.5.3. Undervisningens utformning

En läroplan i svenska för vuxna invandrare har utarbetats av SÖ i samråd med studieförbunden. Enligt läroplanen skall undervisningen, förutom att meddela språkkunskaper, göra invandrarna bekanta med svenskt samhälle, levnadsförhållanden och vardagsliv.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1973: 54 17

Läroplanen består av en allmän del (del I) och en supplementdel (del 11). Supplemcntdelen består av tre häften: ! studieplan för vuxna invandrare med minst fem års utbildning, 2. studieplan för vuxna invandrare med ringa eller ingen utbildning, 3 studieplan för fördjupad utbildning i svenska för invandrare.

I läroplanens allmänna del ingår mål och riktlinjer, fastställda av SÖ. I denna del ingår vidare anvisningar och kommentarer för under- visningen i ämnet. Läroplanens supplementdel innehåller komplette- rande anvisningar och kommentarer samt exempel på uppläggning av undervisningen.

Tillgången på läromedel i svenska för invandrare har förbättrats un- der det senaste året. För nybörjarundervisningen har Hermods utar- betat material. För fortsättningsstadierna har Sveriges Radio inom sitt multimediaprojekt för undervisningen i svenska som främmande språk producerat bl.a. antologin Leva bland människor och Leva i Sve- rige, det senare avsett främst för samhällsorientering. Även andra förlag har under året publicerat material för undervisningen efter ny- börjarstadiet.

2.5.4. Andra kurser

Undervisning i svenska språket med samhällsorientering får anordnas i form av särskilda kurser vid folkhögskola. Varje kurs får omfatta högst fyra veckor. Deltagarna får då själva svara för rese- samt in- ackorderingskostnader enligt vad SÖ bestämmer.

Tre slag av kurser har genomförts vid ett antal folkhögskolor enligt följande: a. 2—4 veckors kurser förlagda främst till industrisemestern, b. 1—4 veckors ämneskurser förlagda till del av läsåret,

c. 2 dagars ämneskurser organiserade av studieförbund i samarbete med folkhögskola. '

I kurserna har deltagit såväl hela invandrarfamiljer som enskilda in- vandrare. Organiserad barntillsyn har underlättat för invandrare med barn att delta i kurserna. Ett par av kurserna vände sig främst till hem- arbetande kvinnor och kursprogrammet upptog bl. a. konsumentkun- skap. Dessutom har folkhögskolekurser för invandrarungdom och för- söksverksamhet med språkträning för förskolebarn anordnats vid några folkhögskolor.

Annan av staten finansierad undervisning i svenska för invandrare meddelas i samband med arbetsmarknadsutbildning som numera är förlagd till AMS:s och SÖ:s utbildningscentra. Sådana svenskkurser kan antingen bedrivas under en sammanhängande period om högst två må- nader eller varvas med yrkesutbildning. Under utbildningen utgår ut- bildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368, omtryckt

• Sida 18
•  Original

Prop. 1973: 54 18

1972: 300). Under budgetåret 1971/72 avslutade närmare 3 400 invandra- re utbildning i svenska inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen.

Undervisning i svenska språket meddelas också i AMS:s mottagnings- förläggningar för kollektivt överförda flyktingar. Vidare anordnar Landsorganisationen i Sverige (LO) särskilda kurser för invandrare.

Invandrare som har god yrkesutbildning men inte kan få lämplig ar- betsplacering på grund av bristande kunskaper i svenska kan beredas utbildning i svenska med utbildningsbidrag utan att denna utbildning sker i samband med yrkesutbildning.

Vidare sker svenskundervisning vid universiteten för utländska stu- derande där och i särskild ordning för viss specialutbildad personal, t. ex. läkare.

Svenskundervisning meddelas även genom undervisning i utvand- ringsländerna samt i radio- och TV-kurser.

Invandrarkvinnorna är en grupp som mycket lätt isoleras om de inte ges reella möjligheter att delta i organiserade språkstudier. Fr.o.m. budgetåret 1970/71 anordnar SÖ och SlV genom studieförbunden ett antal studiecirklar i svenska, kallade kontaktkurser, vilka innehållsmäs- sigt anpassats till de hemarbetande kvinnornas behov. Omkring 65 så- dana kontaktkurser för främst finska, jugoslaviska och grekiska kvin- nor har genomförts varje budgetår.

Arbetsmarknadens parter har i olika sammanhang understrukit vik- ten av att invandrarna får lära sig svenska så snart som möjligt i syfte att underlätta anpassningen till arbetsmiljön. Överenskommelsen om introduktion av utländsk arbetskraft har slutits mellan olika arbets- givar- och arbetstagarorganisationer. I samband härmed har vissa stör- re företag med en stor andel invandrare bland sina anställda anordnat svenskundervisning i samarbete med studieförbund. Oftast är det fråga om undervisning på fritid med stimulansbidrag eller premier av olika slag. Endast sällan sker undervisningen på betald arbetstid. Det före- kommer även branschsamverkan på arbetsgivarsidan när det gäller svenskundervisning. Även fackliga organisationer har i samarbete med studieförbund anordnat undervisning i anslutning till arbetet.

2.5.5. Lag om rätt till ledighet och lön

1972 års riksdag (prop. 1972: 100, InU 1972: 27, rskr 1972: 292) har antagit lag (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare, vilka börjat sin första anställning i Sverige efter den 1 januari 1973. Lagen innebär skyldighet för arbets- givaren att bereda anställda ledighet i 240 timmar för att delta i under— visning i svenska språket med samhällsorientering och att betala dem lön för deltagande i 240 timmars undervisning, oavsett om denna bedrivs under arbetstid eller ej.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1973: 54 19

I en proposition till vårriksdagen föreslår Kungl. Maj:t dessutom att lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svensk- undervisning för invandrare, med vissa avvikelser, görs tillämplig även på utländsk arbetstagare som före den i januari 1973 tagit anställning här i landet.

2.6. Kurser i radio och television

Inom Sveriges Radio har alltsedan tillkomsten av Radiotjänst år 1925 olika typer av vuxenundervisning förekommit inom ramen för den all- männa programverksamheten. Först år 1964 bildades en särskild sektion för vuxenundervisning. Reguljär vuxenundervisning bedrevs fram till våren 1970 huvudsakligen i radio, eftersom fast redaktion för sådan pro- gramverksamhet endast fanns inom ljudradion. Genom sammanslagning av sektionen för vuxenundervisning och skolprogramavdelningen år 1969 till utbildningsenheten (UTB) skapades för första gången möjlighet till reguljär produktion av både radio- och TV-program för vuxenundervis- ning. Budgetåret 1971/72 omfattade vuxenundervisningen omkring 500 program i radio och drygt 60 i TV. Av den totala sändningstiden för vuxenundervisning i radio upptas övervägande delen för språkkurser på olika nivåer, dock med ökad tonvikt på nybörjar- och fortsättnings- kurser.

Omkring 130000 personer följde under 1971/72 den engelska nybör- jarkursen Start, som innebär en kombination av radio—TV-program och cirkelstudier. För invandrare gavs under 1971/72 dels språkkursen Svenska för er, dels den samhällsorienterande serien Leva i Sverige.

Våren 1971 överlämnade den år 1967 tillsatta kommittén för TV och radio i utbildningen (TRU) betänkandet (SOU 1971: 36) Produktions— resurscr för TV och radio i utbildningen. Våren 1972 övertog kommit- tén för den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbild- ningsväsendet den tidigare TRU-kommitténs uppgift att planera och leda verksamheten med radio och TV inom utbildningsväsendet. Den nya kommitténs verksamhet skall främst inriktas mot vuxenutbildning- en på alla nivåer och mot förskolan, i båda fallen med ökade insatser för handikappade. Även andra distributionsformer än eterdistribution skall därvid beaktas.

TRU har eftersträvat att sprida insatserna på olika sektorer inom vuxenutbildningen samt att producera kurser för målgrupper med olika utbildningsbehov och utbildningsbakgrund med huvudvikten lagd på de kortutbildade. Vidare har man producerat kurser inom olika ämnesom- råden. Man har även prövat olika media- och metodkombinationer (t. ex. TV + kursbok; TV och/eller radio + kursbok + brevkurs; re- gionalradio + regional kursbok etc.) och försökt göra kurserna använd—

• Sida 20
•  Original

Prop. 1973: 54 20

bara både för gruppstuderande och enskilt studerande. Ett mål är att ge kurserna flexibel utformning genom uppbyggnad i moduler eller alternativa mcdiakombinationer, vilket ger möjlighet för deltagare med olika ambitionsnivå att utnyttja dem. Modulsystemet kan göra det lät— tare för studieovana att övervinna de barriärer många upplever inför en studiesituation.

De första kurserna som TRU producerat — en kurs i engelska och en kurs i företagsekonomi, båda på gymnasienivå _— startade i radio och TV höstterminen 1968. Sedan dess har kurser genomförts inom olika ämnesområden., bl. a. matematik, socialkunskap, psykologi, natur- geografi, nationalekonomi och föräldrakunskap.

Material som distribueras och används 1972/73 utgörs dels av några kurser som skall ge en allmän orientering och vänder sig till en bred allmänhet (Våra massmedier, Vad säger doktorn och Så trodde man förr), dels en serie program som vänder sig till jordbrukare och i jord- bruket anställda (Jordbruk -73) samt del 11 och del III av tidigare på- börjad kurs i Nationalekonomi som kan leda till tentamen för 10 eller 20 poäng vid universitet. Under de kommande åren är bl. a. ämnena elementär svenska, samhällskunskap, elementär statistik och kultur- historia aktuella.

Då samtliga inom TRU:s vuxensektor producerade kurser etersänts kan man nå alla som har tillgång till radio och TV. Genom att pro- grammen i regel finns tillgängliga i form av bandkopior på AV-cen- traler och bibliotek kan kurserna användas även efter avslutad sänd— ning och blir därigenom oberoende av sändningstider.

Tidigare av TRU, tillsammans med studieförbund, genomförda för— sök med uppsökande verksamhet bland kortutbildade för rekrytering till TRU-kurser, visar att det är av stort värde med sådan verksamhet och att det också är värdefullt med utvidgad kontakt och samverkan med studieorganisationerna. Den regionala kursen för turistvärdar i Västerbotten hösten 1971 har visat att regional anknytning har posi- tiva effekter för såväl TRUzs kontakter med studieförbunden och re- krytering av kursdeltagare som för deltagarnas utbyte av kurserna.

Som ett led i strävandena att stimulera organisatörer av vuxenut- bildning till ett ökat och bättre utnyttjande av kurser med inslag av radio och TV har man under 1972/73 inlett försök med regional kon— taktverksamhet, till en början i Norrbottens, Östergötlands och Skara- borgs län. Verksamheten skall enligt planerna fortsätta och utvidgas under budgetåret 1973/74. Ett speciellt handledarprojekt syftar till att ge studiecirkelledare och andra ökade möjligheter att ta till vara de möjligheter _ pedagogiskt, metodiskt och tekniskt — som moderna läromedel erbjuder.

De kurser som är av allmänbildande karaktär har hela den vuxna delen av Sveriges befolkning som målgrupp (t.ex. Vi kallar dem u-

• Sida 21
•  Original

Prop. 1973: 54 21

länder, Våra massmedier och Vad säger doktorn). För andra kurser krävs en närmare precisering av målgrupp. Vissa kurser har legat på gymnasieskolenivå (engelska och företagsekonomi) och kräver vissa grundläggande förkunskaper. Andra kurser har riktat sig till vissa av- gränsade grupper av människor. Kurserna Känn din jord och Jordbruk -73 har producerats med inriktning på jordbrukare och kursen Turist— praktika med tanke på turistvärdar i Västerbotten. Ett flertal kurser har inriktats på att tillgodose de stora grupper som endast har sex- sjuårig folkskola som grundutbildning (Tellus, Matematik på nytt och Svenska nu).

Under 1971/72 har inom TRU:s vuxensektor ett försöks- och ut- vecklingsarbete påbörjats i samarbete med bl. a. handikapporganisatio- ner, som syftar till att göra kursutbudet tillgängligt för vuxna handi- kappade. Detta innebär att man måste göra olika typer av insatser, t. ex. textning av TV-program, språklig bearbetning, alternativ programlängd etc. Olika handikappgruppers behov beräknas kunna beaktas i ökande omfattning genom att anpassa TRU:s ordinarie kursutbud till de handi- kappades behov genom att producera särskilda läromedel och genom att producera utbildningsprogram om de handikappades situation riktade till allmänheten, lärare, handledare, vårdare och föräldrar.

Sändningsvolymen för TRU:s vuxenutbildningsprogram budgetåret 1972/73 uppgår till 76 timmar T V-sändning och 106 timmar radiosänd- ning. För budgetåret 1973 /74 beräknas ett behov av 92 timmar TV- sändning och 119 timmar radiosändning.

Genom Sveriges Radios avdelning för publik- och programforskning görs dagliga undersökningar om antalet TV-tittarc. Av dessa under- sökningar framgår bl.a. att det genomsnittliga antalet TV-tittare per program under hösten 1971 och våren 1972 för kursen i nationaleko- nomi var ca 125000, för programserien Tellus ca 600000 samt för kursen i föräldrakunskap ca 200 000.

2.7. Arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildning är utbildning som beviljas på sysselsätt- ningspolitiska grunder. Berättigade att delta i arbetsmarknadsutbildning- en är personer som är arbetslösa eller löper risk att bli arbetslösa eller som är svårplacerade på arbetsmarknaden. Som regel skall vederbörande ha fyllt 20 år och vara arbetssökande vid arbetsförmedlingen. Dessutom skall utbildningen planeras i samråd med arbetsförmedlingen och antas medföra ett stadigvarande arbete, som inte kan komma till stånd utan utbildning. Arbetslöshetskravet gäller inte den s. k. bristyrkesutbildning- en som bl. a. syftar till att snabbt öka tillgången på utbildad arbetskraft inom vissa yrken.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1973: 54 22

För att tillgodose behovet av arbetsmarknadsutbildning utnyttjas samtliga utbildningsresurser i samhället. Den största delen av utbild- ningen ges emellertid vid kurscr, som är särskilt anordnade av SÖ för AMS:s räkning. I övrigt ges arbetsmarknadsutbildning vid kurser inom det allmänna skolväsendet, inom näringslivet och vid kurser av annat slag, anordnade av myndigheter och utbildningsorganisationer.

Av de personer som under budgetåret 1971/72 påbörjade arbets- marknadsutbildning gick ca 55 % i särskilda kurser anordnade av SÖ. Ca 24 % gick i det reguljära utbildningsväsendet, ca 7 % i företagsut- bildning och ca 13 % i övriga kurser. Det totala antalet deltagare i ar- betsmarknadsutbildning (exkl. anpassningskurser och lokaliseringsutbild- ning) under budgetåret 1971/72 uppgick till ca 121 000.

För planeringen av arbetsmarknadsutbildningen svarar AMS i sam- arbete med SÖ och arbetsmarknadens parter. Verksamhetens dimen- sionering, yrkesinriktning och lokalisering grundas på en för varje bud- getår fastställd ramplan, som justeras alltefter behov under året. Ut- bildningsmöjligheterna är så fördelade över hela landet att utbildning kan erbjudas den enskilde inom rimliga avstånd.

Arbetsmarknadsutbildningen var tidigare i stort sett inriktad på till— verkningsyrken, som fortfarande är det största enskilda utbildningsom- rådet. Andra stora områden är servicearbete i vid mening såsom vård- och kontorsarbete samt sådana kurser som inte är direkt yrkesinrik— tade.

För i huvudsak kursdeltagare som endast har sex- eller sjuårig folk- skola som grundutbildning bedrivs f. n. i samband med arbetsmarknads- utbildningen en åtta veckor lång kompletterande allmän utbildning i svenska, samhällskunskap, engelska, matematik och fysik/kemi. Under- visningen i dessa allmänna ämnen syftar till att höja kursdeltagarnas kunskapsnivå för att de skall få ett bättre utgångsläge säväl vid yrkes- utbildning som i konkurrensen på arbetsmarknaden.

2.8. Korrespondensundervisning

Brevskolan ägs av de stora folkrörelserna, bl. a. Kooperativa förbun- det (KF), LO, fackförbunden, ABF och Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsförbund (HSB). Brevskolans kurser är till stor del inriktade på delägarorganisationernas behov och ät ofta specialproducerade för en bestämd målgrupp. Skolan har även ett brett allmänt kursbestånd. Brev- skolans kurser är i huvudsak inriktade på de fyra ämnesgrupper som är prioriterade för högre statsbidrag i studiecirklar. Brevskolan hade ca 38 200 nyanmälningar studieåret 1971 / 72.

Försvarets brevskola meddelar korrespondensundervisning till befäl på aktiv stat och i reserven m. fl. i främst militära ämnen, totalförsvars-,

• Sida 23
•  Original

Prop. 1973: 54 23

Samhälls- och utrikeSpolitiska frågor. Dessutom har man kurser i äm- nen av mer allmän karaktär, som naturkunskap, historia, psykologi m.fl. Till korrespondensundervisningen har brevskolan ca 9000 ny— anmälningar per år.

Hermods är en stiftelse. Hermods kurser har till stor del inriktats på att utbilda anställda inom företag och förvaltningar. Bland de övriga kurserna är många kompetensinriktade, vilket innebär att Hermods har kurser som överensstämmer med grund- och gymnasieskolans läro- planer. Sammanlagt omfattar Hermods kurskatalog något mer än 500 brevkurser.

Hermods grundskole- Och gymnasieskoleundervisning står under SÖ:s inseende. Hermods har prövningsrätt inom dessa skolformer.

Under år 1972 anmälde sig ca 36 000 elever till ca 47 000 kurser med individuella insändningsuppgiftcr. (Med kurs menas här allt från en- staka, kortare eller längre kurser till exempelvis hela företagsekonom- eller gymnasieutbildningar.)

Lantbrukets korresponde/zsskola (LTK) ägs av jordbruksorganisatio- nerna och är i huvudsak inriktad på utbildning inom jordbrukets om- råden. År 1971 hade LTK 46 kurser (titlar) med totalt ca 2000 delta- gare fördelade på 144 cirklar.

2.9. Löntagarorganisationernas utbildning

2.9.1. Undervisningens mål

'Löntagarorganisationer är bl. a. LO, Tjänstemännens centralorgani- sation (TCO), Statstjänstemännens riksförbund (SR), Sveriges akade- mikers centralorganisatiOn (SACO) samt Sveriges arbetares ccntralorga- nisation (SAC).

Den studieverksamhet som bedrivs av dessa organisationer har flera syften. Den vill ge medlemmarna insikter i fackliga och samhälleliga frågor. Studieverksamheten har vidare till uppgift att tillfredsställa det stora behovet av skolning av dem som skall företräda medlemmarna i olika situationer. Sådana förtroendevalda. t. ex. ordföranden i verk- stadsklubbar och tjänstemannaklubbar, måste för att fylla sina upp- gifter ha betydande kunskaper inom en rad ämnesområden. De skall bl. a. företräda medlemmarna vid förhandlingar med arbetsgivaren, vil- ket kräver kunskaper om de lagar och avtal, som reglerar förhållan- dena på arbetsmarknaden, men också insikter i samhälls- oeh företags- ekonomi. På arbetsplatserna finns numera olika och ofta ganska kom- plicerade system för lönesättning, vilka den facklige förtroendemannen måste vara väl förtrogen med. Denne får också ofta vara ett slags kura- tor på arbetsplatsen; för detta kan kunskaper i sociallagstiftning vara

• Sida 24
•  Original

Prop. 1973: 54 24

nödvändiga. Detta gäller inte minst på grund av det ökade inslaget av utländsk arbetskraft.

2.9.2. Kurstyper och omfattning

Den äldsta och mest kvalificerade av de allmänna LO-kurserna har varit den s. k. tremånaderskursen, som under senare år erhållit benäm- ningen Facklig huvudkurs. Endast en begränsad del av denna kurs ägnas fackliga frågor. Den andra längre typen av kurser, de s.k. sexvcckors- kurserna, ger större utrymme åt allmänna fackliga frågor, såväl fack- föreningsrörelsens historiska bakgrund som dess nutida omfattning och organisation. De allmänna styrelsekurserna om två veckor koncentrerar sig i huvudsak på det praktiska arbetet inom en avdelning. Därutöver anordnas ett antal kurser om två veckor speciellt avsedda för invand- rare. LO anordnar vidare ett antal Specialkurser, bl.a. arbetsmiljö- kurser, kurser i företagsdemokrati och informationskurser. Under stu- dicsäsongen 1971/72 genomförde fackföreningsrörelsen i samarbete med ABF och Brevskolan en mycket stor vuxenutbildningssatsning som medförde att ca 75000 personer kom att läsa fackliga ämnen i studiecirklar.

LO, som är den största löntagarorganisationen med ca 1,8 milj. med- lemmar, satsar årligen ca 40 milj. kr. på studieverksamheten.

Den längsta TCO-kursen är den s. k. månadskursen. Vidare anordnar TCO ett antal Specialkurser som ger kvalificerad utbildning inom olika ämnesområden. De övriga 1öntagarorganisationernas kursverksamhet omfattar i regel veckokurser samt två- och tredagarskurscr.

LO och TCO planerar dessutom att under våren 1973 påbörja ut- bildning av de arbetstagarrepresentanter som enligt Jag skall ingå i före- tagens styrelser.

Verksamheten inom samtliga löntagarorganisationer under budget- året 1971/72 omfattade 482 kurser, 3 728 kursdagar och 14142 kurs- deltagare. Den planerade verksamheten under innevarande budgetår uppgår till 680 kurser, 5 500 kursdagar och 23 000 kursdeltagare.

2.9.3. Statsbidragsbestämmelser

Statsbidrag utgår fr.o.m. budgetåret 1970/71 till löntagarorganisa- tionerna för deras centrala kursverksamhet enligt statsmakternas beslut är 1970 (prop. 1970: 35, SU 1970: 107, rskr 1970: 273). Enligt bestäm- melserna i kungörelsen (1970: 272) om statsbidrag till löntagarorganisa- tioners centrala kursverksamhet utgår statsbidrag till kostnader för undervisning, resor och inackordering. Till ersättning för undervisnings- kostnader utgår statsbidrag med 100 % av de faktiskt utgående ersätt-

• Sida 25
•  Original

Prop. 1973: 54 25

ningarna, dock högst 100 kr. per elevvecka. Till k05tnader för delta- gares resor utgår bidrag med hälften av de faktiska kostnaderna och för inackordering med 30 kr. per elevdygn.

2.10. Statlig personalutbildning

Många av de större statliga myndigheterna anordnar grundläggande fackutbildning jämte påbyggnadsutbildning för sina anställda. Syftet är att säkerställa myndigheternas behov av specialutbildad arbetskraft, när detta behov inte kan tillgodoses inom det allmänna utbildningsvä- sendet. Sådan utbildning förekommer framför allt inom försvaret och affärsverken men också hos andra stora myndigheter som vägverket, tullverket, rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen och kriminalvårdsstyrelsen. I övrigt består inomverksutbildningen huvudsakligen av introduktions- och fortbildningskurser.

Inom skolväsendet bedrivs en omfattande fortbildning av skolledare, lärare samt övrig personal av olika kategorier. Verksamheten bedrivs till största delen av lärarhögskolornas fortbildningsavdelningar och läns- skolnämnderna.

År 1967 bildades ett för hela statsförvaltningen centralt personalut- bildningsorgan, statens personalutbildningsnämnd (PUN). Nämnden har till uppgift att undersöka behovet av statlig personalutbildning, plane- ra, genomföra och samordna sådan utbildning som är gemensam för flera statliga myndigheter samt bistå statliga myndigheter i utbildnings- frågor. PUN bedriver själv personalutbildning som lämpligen bör an- ordnas centralt och framställer kurspaket för inomverksutbildning. PUN ordnar också utbildning av företagsnämndsledamöter. Kost- naderna för den utbildningsverksamhet som PUN bedriver uppgår till drygt 6 milj. kr. per år (exkl. lönekostnader för kursdeltagare).

Central statlig personalutbildning bedrivs också av statskontoret och riksrevisionsverket. Statskontoret bedriver utbildning i rationalisering, automatisk databehandling och planeringsteknik. Riksrevisionsvcrket anordnar kurser i bl. a. programbudgetering.

2.11. Svenska kommunförbundets utbildningsverksamhet

Kursverksamhet avsedd för kommunala förtroendemän och tjänste- män förekommer inom flertalet kommunala förvaltningssektorer.

Kommunernas utbildningsverksamhet bedrivs centralt av Svenska kommunförbundets utbildningssektion. De största kommunerna har även egen utbildningsverksamhet. Dessutom anlitas externa kursarran- görer för utbildning av kommunala funktionärer.

Verksamheten bedrivs i form av internatkurser, brevkurser och pro- duktion av kurspaket.

Internatkurser anordnas centralt vid Kommunskolan i Sigtuna eller regionalt vid förhyrda internat. Kurserna genomförs av personal vid

• Sida 26
•  Original

Prep. 1973: 54 26

förbundskansliet och Kommunskolan, resp. personal vid länsavdel- ningarna.

Brevkurserna, som var verksamhetens urSprung. utgör nu endast en liten del av utbudet.

Kurspaketen produceras centralt inom förbundskansliet, som också ombesörjer utbildning av handledare. Den decentralisering av utbild- ningsverksamheten som kurspaketproduktionen innebär, gör det möj- ligt att utbilda det stora antal arbetstagargrupper som inte kan nås med centrala och regionala kurser.

Kommunala yrkesnämnden (KYN) är ett samarbetsorgan mellan Svenska kommunförbundet och Svenska kommunalarbetareförbundet. KYN handhar kartläggningen av utbildningsbehovet för anställda inom verksamhetsområdet. En stor del av kursverksamheten genomförs av bl. a. Statens Institut för företagsutveckling (SIFU).

Kommunförbundets kostnader för utbildningsverksamheten uppgår till ca 4 milj. kr. per år (exkl. utgifter för resor, traktamenten m.m. i samband med utbildningsverksamheten).

2.12. Svenska landstingsförbundets utbildningsverksamhet

År 1965 skapades inom landstingsförbundet en särskild utbildnings- avdelning för handläggning av grundutbildnings-, vidareutbildnings- och fortbildningsfrågor. Samma år påbörjades den s. k. regionala och lokala utbildningsservicen från förbundets sida.

Till utbildningsavdelningens uppgifter hör att aktivera och samord- na kurser i landstingens regi genom att framställa utbildningsmodeller och material. Dessutom har man en kontinuerlig bevakning och ut- veckling av pedagogiska metoder. Detta arbete har främst inriktats på att utveckla intern-T V som hjälpmedel för fortbildning och informa- tion till olika personalgrupper inom landstingen. Inom utbildningsav- delningen handläggs även bl. a. frågorna om landstingens folkhögskolor och bidrag till studieförbundens distriktsorganisationer samt fortbild- ningen.

Fortbildningsverksamheten kan uppdelas på centrala kurser, regional och lokal service samt samplanering och prioritering av externa arran- görers kurser. De centrala kurserna genomförs av utbildningsavdel- ningen vid Landstingsskolan Högberga.

För att fortbildningsverksamheten skall få. en så verklighetsnära ut— formning som möjligt har olika referensgrupper utsetts för utbildnings- planeringen.

Landstingsförbundets kostnader för fortbi'ldningsverksamheten upp- går till ca 2 milj. kr. per år (exkl. landstingens utgifter för lönekostna- der under utbildningen, eventuella vikariekostnader, resor, traktamen- ten rn. m.).

• Sida 27
•  Original

Prop. 1973: 54 27

2.13. Utbildningen inom det privata näringslivet

2.131. Företagens och branschorganisationernas utbildning

En omfattande vuxenutbildning bedrivs sedan länge inom det privata näringslivet. Främst är det utbildning av de anställda för deras nuva- rande eller planerade befattningar som kommer i fråga, dvs. yrkesin- riktad utbildning, samt sådan nivåhöjande allmän utbildning som be- hövs för vidareutbildning, omskolning etc. Utbildningsinsatserna vari- erar starkt mellan olika branscher men också mellan företag i samma bransch. Något mått på all vuxenutbildning inom denna sektor finns f.n. inte. Utbildningen sker dels inom de enskilda företagen, dels ge- nom att anställd personal deltar i extern utbildning.

Företagens utbildning omfattar inte bara den egentliga industrin utan även byggbranschen, hantverk, handel och sjöfart, banker, för- säkringsbolag, jordbruk, hotell och restauranger och andra servicenä- ringar etc.

De flesta större företag har särskilda utbildningsavdelningar som ut- arbetar och genomför utbildningsplaner. Utbildningen inom de små och medelstora företagen drivs ofta i samarbete med olika organisationer såsom Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och dess förbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO') samt SIFU.

Företagen har länge insett att utbildningen förbättras genom sam- arbete mellan företagen inom en och samma bransch. Praktiskt taget samtliga branscher har någon form av samarbete för att förbättra och förbilliga utbildningen inom och för branschen. Formerna för sam- arbetet varierar mycket. Branscherna engagerar sig i utbildningen dels genom de för branschen verksamma arbetsgivarförbunden, dels genom sina allmänna branschorganisationer. I många fall ordnar dessa egna kurser. I andra fall arbetar man huvudsakligen med analyser i planer och material för utbildningen men överlåter genomförandet av utbild- ningen till skolor, korrespondensinstitut etc.

2.13.2. Svenska arbetsgivareföreningens utbildning

SAF:s utbildning bedrivs huvudsakligen av Arbetsledareinstitutet — Rationaliseringstekniska institutet (ALI-RAT I), en enhet inom SAF:s utbildningsavdelning med kontor i Lidingö, Göteborg och Malmö. SAF som är den största näringslivsorganisationen med ca 24000 delägar— företag förfogar över två internat i Lidingö (Skogshem och Wijk) samt ett i Yxtaholm med plats för 225 deltagare. En stor del av utbildningen är emellertid förlagd till andra orter.

Totala antalet kurser under år 1971 var nära 900 och antalet del- tagare är nu ca 19 000. Kurstiden varierar mellan ett par dagar och sex veckor. Kurser längre än två veckor delas i regel i flera perioder.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1973: 54 28

Kurserna omfattar utbildning i bl. a. ledarutveckling, personaladmi- nistration, produktionsteknik, administrativ rationalisering och lönesätt- ning och genomförs till ungefär lika delar vid internat och i företagen. Såväl SAP:s anslutna företag som offentliga företag och förvaltningar sänder deltagare till dessa kurser. Kurserna är i första hand avsedda för chefer på olika nivåer samt personal med arbetsuppgifter inom or- ganisation, administration-rationalisering, produktionsteknik och perso- naladministration.

Utbildningen sker dels som kurser öppna för deltagare från olika företag och dels som företagsinterna kurser. ALI-RATI hjälper också företagen med analyser av utbildningsbehov, utveckling och genomfö- rande av specialkurser, träning av företagens egna lärare etc.

De pedagogiska formerna varierar med ämnenas karaktär och ut- bildningens mal; metodlaboratorier, intern TV, spel, diskussioner, inter- vjuer, debatter och problemlösningsövningar spelar en väsentlig roll i utbildningen.

De olika förbunden inom SAF ägnar sig främst åt utbildning inom arbetarområdet samt den mera branschspecifika utbildningen.

2.135. Institutet för företagsledning

SAF, Handelshögskoleförcningen i Stockholm, Svenska civilekonom- föreningcn, Sveriges industriförbund och Svenska teknologföreningen är huvudmän för Institutet för företagsledning (IFL) som tillkom år 1968. IFL har fyra till sex veckors kurser i företagsledning, ekonomi, marknadsföring, redovisning och finansiering samt seminarier om två till fem dagar för styrelseledamöter och verkställande direktörer. Hösten 1970 startade IFL ett sammanhängande studieprogram om ett år med internatundervisning i 16 veckor uppdelade på sex avsnitt, som skall ge kompletterande basutbildning i ekonomiska och administrativa ämnen för personer i 30-årsåldern med några års praktisk erfarenhet. IFL tar även emot elever från den offentliga sektorn.

2.13.4. Arbetsmarknadsparternas samverkan inom utbildningsomradet

Flera samarbetsorgan mellan arbetsmarknadsparter t. ex. Arbets— marknadens Yrkesråd (SAF-LO), Rådet för tjänstemannautbildning inom industrin (SAF-SIF) och SAF-SALF-kommittén för arbetsledare- utbildning har till uppgifter att främja vuxenutbildningen inom olika sektorer inom arbetslivet. Rådet för tjänstemannautbildning inom indu- strin (RTI) utger årligen en kursmarknadskatalog som är den mest om- fattande förteckningen över vuxenutbildningen inom tjänstemannaom- rådet. Inom arbetslivets olika samarbetsområden anordnas dessutom särskild vuxenutbildning. Utvecklingsrådet (samarbetsorgan inom före-

• Sida 29
•  Original

Prop. 1973: 54 ' 29

tagsnämndsomrädet mellan SAF-LO-TCO) bedriver t. ex. en omfattan- de kursverksamhet främst för företagsnämndsledamöter. Gemensam ut— bildning ordnas vidare bl. a. inom arbetarskyddsområdet.

3. Utredningsläget på vuxenutbildningens område

I det följande lämnas en redogörelse för pågående utredningsarbete på vuxenutbildningsområdet. Utöver de statliga utredningar som här omnämnes behandlas vuxenutbildningsfrågor även av 1968 års utbild— ningsutredning (U 68), 1969 års radioutredning och TRU-kommittén.

Då dessa utredningar inom kort kommer att framlägga betänkanden, har jag inte ansett det motiverat att här göra en beskrivning av arbets- läget. Ej heller återfinnes någon redogörelse för folkhögskoleutredning— en, som helt nyligen påbörjat sitt arbete.

3.1. Skolöverstyrelsen

SÖ har i skrivelse den 11 december 1972 inkommit med en redogö- relse för utredningsläget på vuxenutbildningens område.

3.1.1. Folkbildning

Av "skrivelsens inledning framgår bl. a. att folkbildningsverksamhe- tens framtid med hänsyn till dess fria och frivilliga prägel är mycket svår att förutse. Insatserna och inriktningen beror inte enbart av folk- bildningsorganisationernas initiativ — som i sin tur går tillbaka på de enskilda individernas behov och önskemål —— utan också på de folk- rörelser, som bär upp folkbildningsorganisationerna. I sammanhanget konstateras att vuxenutbildningsproblemen behandlas av olika utred- ningar och att det av flera skäl framstår som mycket angeläget att folk- bildningsverksamhetens resurser i hög grad inriktas på en lösning av dessa problem. Ett genomförande av kulturrådets förslag och den allt- mer tilltagande internationaliseringen utgör exempel på verksamheter som kräver omfattande folkbildningsinsatser. Andra uppgifter som kan förutses är bl.a. en breddning av ungdomsverksamheten och en inten- sifiering av insatserna för olika minoriteter, t. ex. handikapp- och in- vandrargrupper. Allt detta reser krav på forskning och utvecklingsverk- samhet inom en rad olika områden, kanske främst beträffande upp- sökande verksamhet, metodfrågor och ledarutbildning.

• Sida 30
•  Original

Prop. 1973: 54 30

3.1.2. Studieförbunden

Vad gäller studieförbunden framhålls att insatser för en intensifierad uppsökande verksamhet både beträffande kortutbildade och olika mi- noriteter torde behöva följas upp och utvecklas. För detta krävs nya specialdestinerade resurser. I det fortsatta arbetet bör man också vara uppmärksam på möjligheter till samverkan mellan olika former av vuxenutbildning. Stora delar av ledar- och organisationsutbildningen kan med fördel ske i nära samverkan mellan studieförbund och folk- högskola.

ABF har med stöd från SÖ låtit publik- och programforsknings- avdelningen vid Sveriges Radio genomföra en beskrivning av deltagare och cirkelledare i ABF:s studiecirkelverksamhet hösten 1971.

Av den sammanfattning som återfinns i SÖ:s skrivelse framgår bl. a. följande beträffande undersökningen av ABF:s verksamhet. Under- sökningen omfattade 327 cirklar och antalet deltagare uppgiek enligt närvarolistorna till 2 907. Ytterligare 294 personer hade anmält sig till dessa cirklar men kom aldrig till någon sammankomst. Av samtliga som påbörjade studierna avbröt lO % eirkclarbetet.

74 % av cirkelledarna är födda före år 1941. Motsvarande siffror för fullföljare och avbrytare är 70% och 60 %. Majoriteten av cirkelle- darna är män (56 %) medan av deltagarna kvinnorna utgör den största andelen (54 %).

60 % av deltagarna är förvärvsarbetande och de allra flesta av del- tagarna är sysselsatta inom industrin och den därnäst största gruppen inom handels— och serviccyrken. Avbrytarna har till största delen ar- beten som hamnar under övriga yrken. Många av de yrken som ryms under denna rubrik kan innebära kvällsarbetc, vilket förklarar avbrotts- frekvensen. Av anmälda som aldrig kom har flertalet arbeten inom industrin. Undersökningen visar beträffande arbetstidens förläggning att skiftarbete inverkar på möjligheterna att fullfölja studier i studie- cirkel oeh att ca 80 % av deltagarna arbetar heltid samt att avbrytar- na gör detta i större utsträckning än fullföljarna.

Av cirkelledarna har 35 % högst åttaårig folkskola. Både studieav- brytarna och de som aldrig kom till cirkeln har högre utbildning än fullföljarna. 38 % av ledarna och endast 19 % av fullföljarna har upp- gett att de gått fackliga kurser. Studieavbrytarna har genomgått kur- ser i något mjndre utsträckning än fullföljarna. Dessutom visar under- sökningen att fullföljarna tidigare har deltagit i cirkelverksamhct i större utsträckning än studieavbrytarna.

I—Icmsända studieprogram var den vanligaste rekryteringsvägen to- talt sett men rekryteringsvägarna varierar dock med ämnesval. Som främsta orsak till att ha valt ämnet uppges att man önskar kunskaper i'ämnet. Därnäst finner man det vara en rolig fritidssysselsättning. De flesta deltagarna finner studiecirkeln vara en trevlig studieform för

• Sida 31
•  Original

Prop. 1973: 54 31

vuxna och att ABF har anknytning till arbetarrörelsen har uppgetts vara en väsentlig orsak till att man valt just ABF.

78 % av cirkelledarna hade tidigare varit verksamma som cirkelle- dare, varav 45 % i 1,5—5 år. Av dem som tidigare varit verksamma som ledare har 77 % tidigare endast varit verksamma inom ABF. En mycket stor del av ledarna har endast erfarenheter som cirkelledare. 43 % av ledarna har inte deltagit i någon cirkelledarutbildning, eller inte besvarat frågan. Den vanligaste timersättningen ligger mellan 21 kr. och 25 kr. Ersättningen varierar dock i de olika ämnena.

Vanligaste skälet till att avbryta studierna var sjukdom. Det är of- tast yttre faktorer som bidrar till avbrottcn och mer sällan faktorer som har med det direkta cirkelarbetet att göra. 21 % av dem som av- bröt studierna tyckte att deras kunskaper var för små. 492 uppgav som främsta orsak till att inte fullfölja kursen var att kursen var för svår. 14 % tyckte att studietakten var alltför snabb. 9 % tyckte att man hade för mycket hemarbete. 17 % uppgav att förvärvsarbete i mycket hög grad var orsaken till att man inte fullföljde studierna.

Av studieavbrytarna kontaktades 33 % av cirkelledaren efter det att studierna avbrutits. Av Studieavbrytarna uppgav 46 % att de planera- de fortsätta studera i studiecirkel. Av de 47% av Studieavbrytarna som besvarat frågan uppger mer än två tredjedelar att de tänker läsa ämnen inom samma ämnesgrupp som de en gång påbörjade och nästan samtliga av de som beSv'arat frågan tänker läsa inom ABF.

Sjukdom och tidsbrist är de främsta orsakerna till att man aldrig påbörjade studierna man anmälde sig till. 35% av dem som aldrig kom bedrev dock andra studier under hösten 1971 och 37 % tänkte börja i cirkel längre fram.

3.1.3. Folkhögskola

För folkhögskolornas del måste man enligt Sö räkna med omställ- ningsproblem under de allra närmaste åren. Uppgiften att komplettera det allmänna utbildningsväsendet har blivit mindre framträdande i takt med grundskolans och gymnasieskolans genomförande. På liknande sätt har den kommunala och statliga vuxenutbildningen kommit att påverka folkhögskolans kursverksamhet. Därigenom får folkhögskolan mer utrymme för andra uppgifter som från vissa utgångspunkter kan anses mer väsentliga. Utvecklingen inom folkhögskolan ställer nya pe- dagogiska krav som medför ökade anspråk på pedagogiskt utvecklings- arbete. SÖ har därför tillsatt en arbetsgrupp som kontinuerligt arbetar med pedagogiskt utvecklingsarbete för folkhögskolan. Arbetsgruppen har hittills publicerat ett 25-tal rapporter vilka distribuerats till landets folkhögskolor. Bland de pedagogiska problem som hittills behandlats kan nämnas individualiserad undervisning, u-landsundervisning, under-

• Sida 32
•  Original

Prop. 1973: 54 32

visning i miljövårdsfrågor, den estetiska undervisningen, musikunder- visningen, folkhögskolan som studie- och fritidsmiljö samt pedagogisk samverkan mellan studieförbund och folkhögskolekurs.

3.1.4. Handikappade

Folkbildningsarbetets möjligheter att nå sådana eftersatta grupper, som de handikappade utgör, har varit begränsade hittills. Det är först under 1960-talet som samhällets insatser för ökat stöd till vidgad social och kulturell gemenskap åt handikappade gjort det möjligt att nå denna grupp i folkbildningsverksamheten.

I skrivelsen erinras också om att under perioden 1965/66—1970/71 antalet clevvcckor för handikappade elever vid folkhögskolor nära nog femfaldigats och antalet handikappade ökat från ca 240 till 1000. Ut- vecklingen inom studiecirkelverksamheten belyses av att i ett enda stu- dieförbund i dag ca 15000 vuxna psykiskt utvecklingsstörda deltar i studiecirklar i skilda ämnen. I mitten av 1960-talet fanns ingen sådan verksamhet för denna handikappgrupp. 1 en rad arbetsgrupper inom SÖ görs kontinuerligt mindre utredningar rörande vuxenutbildnings- frågor och övrig kulturell verksamhet bland handikappade. I skrivel— sen redovisas också frågor som hör till biblioteksvcrksamheten, under- visningen i svenska med samhällsorientering för vuxna invandrare samt alkohol- och narkotikafrågor inom folkbildningsarbetet.

3.1.5. Kommunal vuxenutbildning

När det gäller den kommunala vuxenutbildningen redovisas bl.a att SÖ under hösten 1972 företagit en undersökning av i vilken ut- sträckning kommuner med kommunal vuxenutbildning företagit upp- sökande verksamhet under budgetåret 1971/72, i vilka former den bc- drivits och hur den finansierats. Bearbetningen av undersökningen är ännu inte avslutad. Några intressanta siffror presenteras i det föl- jande.

Av samtliga 327 kommuner med kommunal vuxenutbildning har under läsåret 1971/72 257 bedrivit uppsökande verksamhet. Den upp— sökande verksamheten har organiserats av skolstyrelsen (30 %), vuxen- utbildningsrådet (18 %) eller skolstyrelsen och vuxenutbildningsrådet gemensamt (22 %). Den uppsökande verksamheten har bedrivits i olika former, såsom spridning av broschyrer (86 %), speciell annonsering (60 %), personliga kontakter på företag (53 %), utställningar och spe- ciella samlingar "(28 %), besök i bostadsområden (18 %) i de flesta fall i samarbete med något eller några studieförbund. Många kommuner har använt flera olika former. I de flesta kommuner har man uppsökt 1 500 människor, men i några kommuner över 2 000 människor.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1973: 54 33

Den uppsökande verksamheten har huvudsakligen finansierats med kommunala medel (195 kommuner) och med 1,8 %-anslaget till intag- ning m.m. (122 kommuner). 48 kommuner fick bidrag från SÖ till uppsökande verksamhet.

Noteras bör också att SÖ inom kommunal vuxenutbildning inför läsåret 1972/73 inbjöd, med angivande av i prop. 1972: 26 uppställda villkor, till deltagande i försöksverksamhet på orter där skiftarbete förekommer i större omfattning. Sammanlagt 38 skolstyrelser ansökte om att få anordna sådana kurser. Antalet begärda kurser varierade mellan en å två till omkring 20. Sammanlagt begärdes ca 150 kurser.

SÖ som till sitt förfogande hade att fördela högst 100 kurser med lägst åtta elever fördelade år 1972 totalt 97 kurser i sammanlagt 36 kommuner. Samtidigt angavs att redogörelse för försöket skulle läm- nas vid läsårets slut. Vid bedömningen av de inkomna ansökningarna ansåg SÖ sig böra prioritera mindre tätorter med stor andel skiftar— betande, eftersom de större tätorterna bedömdes ha bättre möjligheter att tillgodose de skiftarbetandes önskemål inom sin mer differentiera- de vuxenutbildning.

3.1.6. Arbetsmarknadsutbildning

Under avsnittet Arbetsmarknadsutbildningen framgår bl.a. att en särskild arbetsgrupp utreder frågan om den framtida utbildningen av lärare inom denna utbildning liksom lärarnas anställnings- och tjänst- göringsförhållanden.

I samband med alfabetiseringsundervisning, som bedrivs inom arbets- marknadsutbildningen. planeras viss läromedelsutveckling och lärar- fortbildning. En översyn och anpassning av övriga läroplaner, metodik och utrustning till arbetsmarknadens krav sker fort-löpande.

[ en utredning bestående av representanter för kriminalvårdsstyrel- sen, AMS och SÖ utreds förutsättningarna för ett tidigareläggande till anstaltstiden av den arbetsmarknadsutbildning som annars skulle på- börjas efter frigivning av den dömde.

3.1.7. Vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete

Enligt skrivelsen är ändamålet med SÖ:s forsknings- och utvecklings- arbete följande:

att förbättra beslutsunderlaget i fråga om det fortsatta utvecklings- arbetets inriktning för olika vuxenutbildningsformer,

att utveckla och pröva undervisningsmetoder för att underlätta stu- dier för främst personer utan eller med ringa studievana,

att utveckla och pröva åtgärder för rekrytering och studievägledning inom olika vuxenutbildningsområden med speciellt beaktande av kort-

• Sida 34
•  Original

Prop. 1973: 54 34

utbildade vuxnas ekonomiska, sociala och psykologiska situation,

att förbättra beslutsunderlaget i organisationsfrågor samt beträffan- de praktiska och ekonomiska problem i samband med vuxenutbildning,

att precisera läromedelsbehovet inom vuxenutbildningsområdet samt utveckla och pröva modeller för kombinationer av media Och metoder för olika vuxenstudieformer samt

att utveckla metoder och hjälpmedel för utvärdering av olika former för vuxenutbildning, samhällets och de vuxenstuderandes insatser samt praktiska och ekonomiska problem.

Inom alla delområden betonas särskilt handikappades, invandrares och andra minoritetsgruppers behov.

Slutligen redovisar Sö 1 skrivelsen en sammanställning av projekt inom det vuxenpedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet (FoU). Det är främst tre stora områden inom FoU-arbetet som har priorite- rats för perioden 1972/73—1973/74.

Det första området behandlar behovssidan såväl för själva FoU-'tr- betet, som för de grupper vuxenutbildningen vänder sig till. Ett projekt föreslås för en sammanställning och analys av hittills utfört. FoU-ar- bete inom vuxenpedagogiken i Sverige som underlag för planering av ett begränsat antal korta och mot omedelbara behov inriktade forsk- ningsprojekt. Ett annat projekt behandlar studiebehov hos och studie- hinder för vuxenundervisningens målgrupp.

Det andra området gäller målsättningsfrågor, läroplaner och läro- medel. Ett projekt söker precisera mål för vuxenutbildningen med sikte på en eventuell läroplan för vuxenutbildningen. Ett antal projekt, mer eller mindre fast knutna till LIV-projektet bildar en enhet. Till den hör bl. a. projekten Yrkesinriktad kommunal vuxenutbildning och Stu- dieval och studiegång.

Det tredje området innefattar frågor om rekrytering, uppsökande verksamhet och samordning inom vuxenutbildningen. Detta område består av ett relativt stort antal projekt, bl.a. information och vägled- ning, samordnande rekryteringsåtgärder och utnyttjandet av folkhög—_ skolans internat.

Olika minoritetsgruppers behov beaktas i bl. a. projekt rörande läs- och skrivsvårigheter för vuxna utvecklingsstörda, kartläggning av vux- na handikappades studiesitua-tion och konstruktion av modeller för undervisning av invandrarfamiljer. En pedagogisk arbetsgrupp för un- dervisning av vuxna psykiskt utvecklingsstörda har föreslagits.

Inom folkbildningens område har föreslagits en arbetsgrupp för stu— dium av samlad undervisning m.m. vid folkhögskola och en under- sökning av studiecirkeln som pedagogisk funktion. Enligt skrivelsen bör dessutom vägledande studieplaner för studiecirkeln utarbetas.

För upplysningsstudier om alkohol och narkotika utvärderas infor- mationsmedia och framställs läromedel.

• Sida 35
•  Original

Prop. 1973: 54 35

Bibliotekens i-nformation och sociala verksamhet bl. a. vid ungdoms- vårdsskolorna behandlas i ett antal mindre projekt. '

Allra sist bör nämnas att det pågår ett arbete med att bygga upp ett informationssystem för elever i vuxenutbildning samt en utvärde- ring av effekterna av undervisnirtgsmetoderna i engelska för vuxna.

3.2. Universitetskanslersämbetet

Universitetskansl-ersämbetet ('UKÄ) har i skrivelse den 22 november 1972 inkommit med en redogörelse för utveckling och utredningsläge på vuxenutbildningens område inom UKÄzs verksamhetsområde.

3.2.1. Vidgat tillträde till högre utbildning

I skrivelsen lämnas en redogörelse för bl.a. den försöksverksamhet med vidgat tillträde 'till högre utbildning för personer som fyllt 25 år och varit yrkesverksamma minst fem är vilken bedrivits fr.o.m. höst- terminen 1969. Antalet inskrivna vid filosofisk fakultet är _totalt 4 591 personer. De fördelas på de olika terminerna enligt följande: höst- terminen 1969 653, vårterminen 1970 573, höstterminen 1970 1025, vårterminen 1971 750, höstterminen 1971 966 samt vårterminen 1972 624.

Pedagog-ik är det ämnesområde som attraherat de flesta studerande under alla terminer försöksverksamheten bedrivits. De beteendeveten- skapliga ämnesområdena har genomgående samlat förhållandevis många studerande liksom företagsekonomi.

Bestämmelserna om vidgat tillträde till högre utbildning gäller även de yrkesinriktade studiekurserna. Dessa studiekurser har visat sig allt- mer attraktiva för de studerande som skrivs in med stöd av bestäm— melserna om vidgat tillträde till högre utbildning. Vårterminen 1972 valde sålunda 29 % av de studerande i denna kategori en yrkesinrik- tad studiekurs.

3.2.2. Systematiserad decentraliserad universitetsutbildning

Av skrivelsen framgår vidare att UKÄ har i uppdrag att planera försöksverksamhet med nya former för distribution av högre utbild- ning. UKÄ har därvid att utgå ifrån förslag i frågan som väckts av U 68 och som innebär försök med bl. a. s. k. systematiserad decentrali- serad universitetsutbildning. För denna gäller samma regler för tillträde som till annan decentraliserad utbildning. Också denna utbildning är i princip öppen för sådana vuxna studerande som annars ej har behörighet till universitetsstudier. Försöksverksamhet bedrivs fr.o.m. budgetåret 1970/71 i Luleå, Sundsvall och Östersund.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1973: 54 36

UKÄ har låt-it genomföra enlutvärdering av första årets försöks- verksamhet. Vad beträffar utbildningsbakgrunden för de studerande som inskrevs höstterminen 1970 hade 6 % inskrivits med stöd av kun- görelsen för vidgat tillträde till högre utbildning och 5 % hade fått dispens från gällande bchörighetsvillkor. Dessa uppgifter kan jämföras med det antal studerande som inskrivits vid universitetet i Umeå på ovannämnda särskilda grunder, drygt 13 %. Antalet studerande i syste- matiserad decentraliserad utbildning utan tidigare behörighet till uni- versitetsstudier är således förhållandevis litet. Ungefär en femtedel av de studerande förvärvsarbetade jämsides med studierna. Hälften av dessa -— dvs. ca 10 % av samtliga studerande — arbetade mer än 15 timmar per vecka.

3.2.3 övrig försöksverksamhet

UKÄzs uppdrag att planera försöksverksamhet med nya former för distribution av högre utbildning omfattar även ett projekt med kom- bination av självinstruerande materiel och muntlig undervisning samt ett projekt med kombination av studiecirkel, självinstruerande mate- riel och videoband. Det sistnämnda projektet som prioriterats av UKÄ igångsattes vid början av höstterminen 1972 och omfattar under inne- varande budgetår 150 studieplatser. Utbildningen avser grundkurser om 20 poäng inom ämnesområdena na-tionalekonomi och engelska. Grundkurserna anordnas i samarbete med universitetet i Lund och högskolan i Linköping samt med sex kommuner och fyra studieför- bund.

Verksamheten riktar sig i första hand till sådana vuxna studerande som normalt inte söker sig till högre utbildning och som ofta saknar, helt eller delvis, gymnasial förutbildning. På olika sätt har denna in- riktning kommit till uttryck i försöksverksamhetens uppläggning. Be- träffande behörighet att delta i utbildningen och rätt att inskrivas som studera-nde vid universitet och fakultet gäller samma reg-ler som för decentraliserad utbildning på högst 20 poängs nivå. Utbildningen är alltså öppen även för vuxna utan tidigare behörighet till reguljära uni- vers-itetsstudier. Vid urval bland sökande till ett begränsat antal plat- ser lämnas företräde åt äldre sökande samt åt sökande med ofullstän- dig eller utpräglat praktisk gymnasial utbildning. Studiecirkeln har valts som studieform för den lokala verksamheten på kursorterna, alltså den studieform som från sin tillkomst varit anpassad till de vux- nas speciella förhållanden. Undervisningen är förlagd till kvällstid el- ler veckoslut för att möjliggöra deltagande av förvärvsarbetande. Re- kryteringen till utbildningen har skett genom studieförbunden. Stu- dierna bedrivs som deltids- eller fritidsstudier i långsammare studie- takt än den vid universiteten normala, vilket innebär att grundkurser om 20 poäng fördel-as på två terminer.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1973: 54 37

Utöver lokala kurser eller cirklar anordnas s. k. intensivkurser un- der veckoslut. Dessa kurser skall om möjligt anordnas som internat och kan förläggas till annan plats än kursorten.

3.2.4. Studieförbundens universitetscirklar

Av skrivelsen framgår också att antalet st-atsbidragsberättigade uni- versitetscirklar under läsåret 1971/72 uppgick till 1598 och antalet deltagare till 24 370. Universitetscirklarna kan antingen följa ett uni- versitets lokala studieplan för en viss studiekurs eller vara obund— na av sådana studieplaner. Avaovannämnda totalantal utgjorde 858 antalet studieplansbundna cirklar resp. 13610 antalet deltagare i så— dana cirklar.

I samband med att antalet studieplansbundna cirklar ökat kraftigt under senare år har också frågor rörande möjligheterna till och for- merna för tillgodoräknande av studieresultat från sådana externa kur— ser tilldragit sig ökad uppmärksamhet. Flera universitetsmyndigheter har med hänvisning härtill fäst UKÄ:s uppmärksamhet på dessa pro- blem. UKÄ kommer att i början av år 1973 tillställa universiteten, stu- dieförbunden m.fl. en diskussionspromemoria rörande universitetscir- kelverksamheten. På grundval av bl. a. svaren på denna PM räknar UKÄ med att klarare och mer enhetliga riktlinjer för denna verksam- het skall kunna åstadkommas i vad avser ovan angivna frågor.

3.2.5. Samarbetsorgan mellan universitet och folkbildningsorganisationer

Av UKÄzs skrivelse framgår också att den arbetsgrupp med repre— sentanter för SÖ, UKÄ och Folkbildningsförbundet, som har till upp- gift att bevaka samplaneringsfrågor rörande universiteten och folkbild- ningsorganisationerna (SAIVISUS), i sin rapport Extern universitetsut- bildning (1969) har föreslagit särskilda samarbetsorgan vid universiteten för att vara studieförbunden behjälpliga med etablering av kontakter med universitetsinstitutionerna för anskaffning av lärare till universi- tetscirklar och föreläsningar, utarbetande av studieplaner m.m.

Med anledning härav och UKÄ:s anslagsframställning för budget- året 1971/72 har på vissa orter de föreslagna samarbetsorganen inrättats. Sådana inrättades nämnda budgetår vid universiteten i Lund och Umeå. Innevarande budgetår har ytterligare ett samarbetsorgan inrättats även vid universitetet i Uppsala.

3.3. Kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning

3.3.1. Allmänt

Kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX), som tillkallades år 1970, har till uppgift att systematiskt pröva och utvär-

• Sida 38
•  Original

Prop. 1973: 54 38

dera åtgärder för att undanröja de hinder, som nu utestänger vuxna med kort och bristfällig ungdomsutbildning från att delta i vuxenutbild- ning. Verksamheten bedrivs i form av studiecirklar, dit deltagarna rekryteras genom uppsökande verksamhet. Avsikten är att förvärva erfarenheter som kan komma det fortsatta reformarbetet på vuxenutbild- ningsområdet till godo, så att de kortutbildade, lågavlönade och kultu- rellt sämst lottade ges möjlighet att utnyttja de utbildningsresurser sam- hället ställer till förfogande.

Bakgrunden till försöksverksamheten är en skrivelse från LO och ABF till utbildningsdepartementet, i vilken det framhölls att vuxenut- bildningen i de former den dittills bedrivits i första hand kommit de yngre och relativt välutbildade till godo. LO och ABF föreslog därför en försöksverksamhet, som skulle rikta sig till de utbildningsmässigt sämst gynnade. Syftet angavs vara att genom flexibla Studieformer och olika slags studiestimulerande åtgärder försöka nå de vuxna som hade kort och bristfällig utbildning och på grund av geografiska, ekonomiska, sociala och psykologiska skäl inte deltog i vuxenutbildning.

Under det första försöksåret 1970571 uppsöktes anställda på arbets- platser (industrier och vårdinstitutioner) på ett tiotal orter i landet av fackliga studieorganisatörer, som försökte rekrytera till studier i något av ämnena svenska, engelska, matematik eller samhällskunskap. Arbetsplatserna representerade arbetsmiljöer av olika slag (tung industri med skiftgång, arbetsplatser som domineras av kvinnlig arbetskraft samt sådana belägna i glesbygd). De uppsökta, som i allmänhet hade sex- eller sjuårig folkskola som enda grundutbildning. fick välja vilket ämne de önskade läsa och de kunde dessutom välja mellan olika studievillkor. (studier på delad arbetstid och fritid, studier på fritid med 300 kr. i stimulansbidrag samt studier på fritid utan stimulansbidrag). Studier- na liksom studiematerialen var kostnadsfria. Dessutom utgick studie- stöd som ersättning för av studierna betingade extra kostnader för. resor, måltider och barntillsyn samt för inkomstbortfall på grund av förlorat extraarbete. På varje ort startades tolv cirklar, en för varje ämne och studievillkor.

Av de 3 962 personer som kontaktades i den uppsökande verksam- heten ville 2074, dvs. 52 %, delta i studierna. Variationen var emel- lertid stor mellan de olika orterna, bl.a. beroende på hur stor del av de anställda som uppsöktes. På de orter där studieorganisatörerna av olika skäl endast hade tillfälle att uppsöka en mindre del av de anställda, vände de sig sannolikt i första hand till sådana, som de bedömde som mera benägna att anmäla sig. Därigenom blev andelen studieintresserade större på dessa orter än på de orter där studieorganisatörerna kontaktade en större del av de anställda, däribland även sådana som kunde bedömas som mindre intresserade av att delta. Bland andra faktorer som inver- kade på rekryteringsresultaten kan nämnas studieorganisatörernas olika

• Sida 39
•  Original

Prop. 1973: 54 39

uppläggning av uppsökandet samt variationen i arbetstider. arbetsmiljöer, förhandsinformation m.m. på de olika orterna.

De som inte var intresserade av att delta nämnde oftast som orsak, att fritiden var alltför dyrbar för att användas till studier, att de hade andra intressen och ville umgås med familjen hellre än att studera eller att de över huvud taget var mycket upptagna på sin fritid. Några ansåg också att de var för gamla för att studera.

Av dem som önskade delta i studiecirklarna ville de flesta, 41 %. läsa engelska i första hand, medan 29 % önskade läsa matematik, 20 % svenska och endast 12 % samhällskunskap i första hand. (Sum- man överstiger 100 % beroende på att de uppsökta kunde önska mer än ett ämne i första hand.) De flesta, 64 %, ville helst läsa på fritid med stimulansbidrag, medan 30 % föredrog att studera delvis på ar- betstid. Den minsta andelen, som önskade det senare studievillkoret, fanns bland de kvinnliga anställda på vårdinstitutionerna, som av hän- syn till arbetskamraterna inte ansåg sig kunna lämna arbetet under arbetstid. Ett mindre antal deltagare. 9 %, ville läsa utan stimulans- - bidrag, oftast med motiveringen att de inte ville känna några förplik- telser. (Även här överstiger summan 100 % beroende på att man kunde önska mer än ett studievillkor i första hand.) Deltagarnas uppgifter om vad i studieorganisatörernas argumentering, som lockat till deltagande. antyder att det var av underordnad betydelse vilka argument som an- vänts. Det avgörande var att man över huvud taget blivit uppsökt.

Alla de 2074 personer som anmält sig till studier kunde på grund av de begränsade resurserna inte beredas plats i FÖVUX-cirklar, utan ungefär hälften av de anmälda erbjöds därför studier i vanlig cirkelverk- samhet. ] 098 personer uttogs till FÖVUX-cirklar. Av de uttagna fullföljde två tredjedelar kursen. 21 % infann sig inte till cirkelstarten OCh 15 % avbröt studierna. Andelen uttagna som aldrig kom och an- delen studieavbrytare var alltså sammanlagt 36 %. I cirklarna utan stimulansbidrag uppgick den till 42 %, i cirklarna med stimulansbidrag till 31 % och i cirklarna på delad arbetstid och fritid till 33 % av del- tagarna. För ungefär en tredjedel av fallen visar uppföljningen av in- tervjuerna att det var omöjligt för ifrågavarande personer att börja i cirklarna. De övriga angav olika praktiska skäl, men i många fall före- föll osäkerhet och andra psykologiska anledningar ha haft stor bety- delse. Frånvaron var ungefär lika omfattande för de olika studievill— koren. Cirklarna läste i genomsnitt 51 studietimmar under det första försöksåret.

83 % av deltagarna hade endast folkskola som grundutbildning och 64 % uppgav att de inte bedrivit några studier sedan de avslutade sin obligatoriska skolgång. Trots att de flesta deltagare alltså saknade stu- dievana, planerade 76 % av dem att fortsätta sina studier.

I betänkandet (SOU 1973:9) Fortsatt uppsökande verksamhet för

• Sida 40
•  Original

Prop. 1973: 54 40

cirkelstudier inom vuxenutbildningen redogörs för verksamheten under det andra försöksåret 197li72. Liksom under det första året var syftet även nu att pröva och utvärdera åtgärder för att undanröja studiehinder bland kortutbildade vuxna. Huvuddelen av verksamheten gällde också under det andra året vissa utvalda arbetsplatser på ett tiotal orter i landet, där anställda uppsöktes av fackliga studieorganisatörer. som försökte rekrytera dem till cirkelstudier i något av ämnena svenska, engelska, matematik eller samhällskunskap.

På tre av de orter som deltog under det första året bedrevs försöks- verksamhet även under det andra året. Verksamheten. vilken omfattade samma arbetsplatser som föregående år, avsåg dels tidigare FÖVUX- deltagare, vilka erbjöds möjlighet att bedriva fortsatta studier, dels dem som tidigare avböjt deltagande i FÖVUX, vilka nu fick ett förnyat er- bjudande.

Under det första året omfattade verksamheten endast förvärvsarbetan- de personer och ingen uppdelning gjordes efter slag av arbetstid, utan anställda med dagtidsarbete och skiftarbete deltog i samma grupper. Under det andra året genomfördes därutöver särskilda försök bland anställda inom industrin och sjukvården med tre— och fyrskift eller komplicerade tjänstgöringsscheman. För dessa kategorier prövades en särskilt tillrättalagd studieorganisation.

Dessutom utvidgades verksamheten under det andra året till att även omfatta hemarbetande kvinnor och anställda vid skyddade verkstäder.

Följande målgrupper och orter ingick i det andra årets försöksverk- samhet.

[ . Tidigare F Ö VUX-de/ragarc

Sammanlagt tio cirklar i Malmberget, Borås och Malmö.

På dessa orter erbjöds de som deltog i FÖVUX—cirklar under det första året fortsatta studier i samma ämne eller i något av de andra tre ämnena. De studievillkor som tillämpades var studier på fritid utan stimulansbidrag i Malmberget, studier på fritid med stimulansbidrag i Borås och studier på delad arbetstid och fritid i Malmö.

4. Personal med schemalagd arbetstid inom vårdsektorn

Sammanlagt tolv cirklar i Luleå, Södertälje och Norrköping.

På dessa orter berördes sjukvårdspersonal av försöksverksamheten. Studievillkoret var detsamma som för skiftarbetarna inom industrin, dvs. studiema ägde i huvudsak rum på fritid, men när cirkelsammankomsten inföll på arbetstid fick deltagarna ledigt för att delta i cirklarna.

5. Hemarbelande kvinnor

Sammanlagt 19 cirklar i Kalix, Luleå, Älvdalen, Södertälje, Norrköping och Malmö.

På dessa sex orter, valda så att de representerade tre olika ortstyper, uppsöktes hemarbetande kvinnor i vissa bostadsområden. De bostadsom- råden, som försöksverksamheten skulle gälla, utvaldes i samråd med det medverkande studieförbundets lokalavdelningar. En förutsättning var att urvalet skulle bestå av områden med en stor andel kortutbildade hemarbetande kvinnor. Inom varje bostadsområde fördelades studievill- koren slumpmässigt på de olika adresserna (portgångarna), så att en tredjedel av de uppsökta erbjöds studier med stimulansbidrag och en tredjedel studier utan stimulansbidrag. En tredjedel uppsöktes inte alls, utan tjänade som kontrollgrupp.

6. Anställda vid skyddade verkstäder

Sammanlagt 16 cirklar i Mora/ Orsa, Solna och Borås.

På dessa orter omfattade försöksverksamheten de anställda vid fyra skyddade verkstäder. Studicvillkoren var fördelade på orterna, så att de uppsökta i Mora,-'Orsa skulle erbjudas studier på delad arbetstid och fritid, de i Solna studier på fritid utan stimulansbidrag och de i Borås studier på fritid med stimulansbidrag.

Som framgått ovan var studievillkoren det andra året bestämda på förhand för de olika målgrupperna. De deltagare som studerade med stimulansbidrag erhöll vardera 300 kr. om de hade varit närvarande minst 70 % av studietimmarna och de som studerade på delad arbets— tid och fritid läste i stort sett halva tiden på arbetstid och halva tiden

• Sida 42
•  Original

Prop. 1973: 54 42

på fritid utan löneavdrag för den tid de använt till studier. Dessutom utgick studiestöd som ersättning för av studierna betingade extra kost- nader för resor, måltider och barntillsyn samt för inkomstbortfall på grund av förlorat extraarbete. Studierna och studiematerialen var kost- nadsfria för deltagarna.

Genom enkäter och intervjuer insamlades uppgifter om deltagarna, de personer som inte ville delta, de personer som aldrig kom till någon sammankomst eller som avbröt studierna under verksamhetsåret samt studieorganisatörerna och cirkelledarna m.fl.

3.3.2 Den uppsökande verksamheten

Inför den uppsökande verksamheten utvaldes de studieorganisatörer, som skulle verka på arbetsplatserna, av resp. fackförening i samråd med den lokala ABF— eller TBV-avdelningen. De studieorganisatörer, som skulle arbeta i bostadsområdena, utvaldes av ABF:s lokalavdel- ningar. Studieorganisatörerna på varje försöksort deltog i endagskon- ferenser för information och lokal planläggning. Därefter startade den uppsökande verksamheten. Uppgiften för de sammanlagt 52 studieorga- nisatörerna var liksom föregående år att genom uppsökande verksamhet under arbetstid på arbetsplatserna resp. dörrknackningskampanj i bo- stadsområdena rekrytera så många som möjligt inom resp. målgrupp till studier. De uppsökta skulle vara mellan 25 och 67 år, ha sex- eller sjuårig folkskola som enda grundutbildning och i huvudsak inte tidigare ha deltagit i vuxenutbildning. Studieorganisatörerna fick genom kom- mittén ersättning motsvarande i genomsnitt en veckas arbetsförtjänst.

Andelen som önskade delta bland de kontaktade i de olika målgrup- perna det andra året var följande:

Tidigare FÖVUX-deltagare 52 % De som tidigare inte ville delta i FÖVUX 11 % Skiftarbctare inom industrin 55% Personal med schemalagd arbetstid inom vårdsektorn 60 % Hemarbetande kvinnor 46 % Anställda vid skyddade verkstäder 59 %

Det bör observeras, att undersökningsresultaten från statistisk utgångs- punkt inte kan generaliseras till att gälla andra orter, arbetsplatser och bostadsområden, eftersom undersökningen omfattat ett begränsat antal individer och slumpmässigt urval i huvudsak inte förekommit. Det finns emellertid skäl anta att de undersökta arbetsplatserna och bostadsområ- dena inte alltför mycket skiljer sig från andra sådana av liknande slag, och att en verksamhet under samma betingelser på liknande arbetsplatser och i liknande bostadsområden skulle ge i huvudsak likartade resultat.

Om studieorganisatörerna kände till de uppsöktas situation och kanske t.o.m. var personligt bekanta med dem, förefaller de helt naturligt

• Sida 43
•  Original

Prop. 1973: 54 43

att ha nått bättre resultat än annars. De tendenser till negativa samband mellan andelen uppsökta och andelen som önskade delta, som kon- staterats i föregående års försöksverksamhet. var vidare mindre tydliga under detta år.

När det gäller resultaten av den uppsökande verksamheten var variationen mellan målgrupperna och även mellan orterna, beroende på lokala förhållanden, ibland påtaglig. Några genomgående tendenser kan emellertid iakttas. Intresset av att delta avtog i allmänhet med stigande ålder. I de målgrupper där såväl män som kvinnor ingick var männen oftast något mer intresserade än kvinnorna. Skillnaden torde dock i huvudsak kunna förklaras med speciella förhållanden i försöksverksam- heten. Studieintresset sjönk för några grupper med stigande familje- inkomst, vilket kan förklaras med att båda vuxna i familjen förvärvs- arbetade eller att någon hade extraarbete. Vidare önskade ofta de med ett eller två hemmavarande barn delta i större utsträckning än de som saknade barn. Det bör emellertid noteras, att intresset ofta åter var lägre bland dem som hade tre eller flera hemmavarande barn. Det före- faller också, som om bristen på fritidssysselsättningar utanför tätorterna gjort personer med längre resväg mer intresserade än andra. De kon- taktade, som endast hade sex- eller sjuårig folkskola som grundutbild- ning, var i allmänhet mera benägna att vilja delta än dem med längre grundutbildning. Denna skillnad är emellertid naturlig med hänsyn till försöksverksamhetens inriktning. När det gäller studieintresset med hän- syn till tidigare erfarenhet av vuxenutbildning är tendenserna oklara. De som inte ville delta i studierna uppgav oftast som orsak, att de kände sig för gamla för att studera.

Studievillkorens och studiestödets .rekryterande effekter har under- sökts. Att skiftarbetarna och personalen med schemalagd arbetstid fick möjlighet att gå ifrån arbetet då cirkelsammankomsten inföll på arbets— tid, visade sig som väntat ha avgörande betydelse för deras möjlighet att delta i studierna. Däremot hade stimulansbidraget. t.ex. bland hem- arbetande kvinnor, knappast någon rekryterande effekt. Studiestödet, i detta fall kollektivt anordnad barnpassning eller ersättning för barn- tillsyn, hade dock stor betydelse för de hemarbetande kvinnornas beslut att anmäla sig till FÖVUX. För övriga grupper hade studiestödet liten eller ingen betydelse.

De som var intresserade av att delta i FÖVUX-studier fick vid kontakten med studieorganisatörerna ange vilket ämne de ville studera av de fyra som erbjöds genom FÖVUX. Totalt sett var engelska, liksom under det första försöksåret, det mest önskade ämnet. Matematik kom på andra plats och därefter samhällskunskap och svenska med sins— emellan ungefär lika stor frekvens.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1973: 54 44

3.3.3 Studiecirkelverksamheten

Inom vissa av de målgrupper där FÖVUX bedrev uppsökande verk— samhet, fanns även under det andra året fler som ville delta i FÖVUX än som av resursskäl kunde beredas plats i försöksverksamheten. Urvalet av de deltagare som skulle få läsa inom FÖVUX:s ram skedde slump- mässigt bland alla som ville delta. De övriga erbjöds kostnadsfria fritids— studier i vanlig studiecirkelverksamhet. Totalt omfattade försöksverk- samheten 82 studiecirklar med 761 deltagare.

Flertalet cirklar studerade mellan 40 och 60 studietimmar, och medel- värdet för samtliga cirklar var 48 studietimmar, De flesta av de cirklar, som studerade på delad arbetstid och fritid, fortsatte studierna längre tid än de övriga studiecirklarna inom resp. deltagarkategori.

Cirkelledarna inom FÖVUX hade i de flesta fall tidigare erfarenhet från vuxenutbildning. Inför försöksverksamheten anordnades cirkelledar- utbildning under en dag lokalt på försöksorterna. Utbildningen omfat- tade en presentation av försöksverksamheten och en genomgång av det studiematerial, som skulle användas i studiecirklarna. Deltagarnas upp— fattning om vilka egenskaper som var viktiga hos en cirkelledare varierade. De flesta ansåg att förståelse och tolerans gentemot del- tagarna hade den största betydelsen och många poängterade också kun- nighet i ämnet och vikten av att cirkelledaren uppträdde demokratiskt.

Liksom under det första försöksåret rapporterade cirkelledarna regel- bundet till projektledningen om hur arbetet fortlöpte i cirklarna. Syn- punkter och erfarenheter redovisades också från de medverkande studieförbunden.

Inom vissa deltagargrupper kunde ett fysiskt tröttande arbete och yrkeskador medföra svårigheter för deltagarna att genomföra studiema. Detta problem var dock mindre i de cirklar som läste delvis på arbets— tid. Det var också vanligt att deltagarna kände osäkerhet inför den egna förmågan och den nya situation, som studierna innebar för dem, särskilt i början av studietiden.

För deltagare med oregelbundna arbetstider inom industrin och vårdsektorn tillämpades ett system med ersättare när cirkelsamman- komsten inföll på arbetstid. I många fall synes detta ha fungerat bra. Bland personal med schemalagd arbetstid inom vårdsektorn fanns större svårigheter att ersätta dem, som deltog i försöksverksamheten, än bland skiftarbetarna inom industrin. För dessa båda grupper begränsar de oregelbundna arbetstiderna starkt de anställdas möjligheter att delta i aktiviteter vid sidan om arbetet. Det är ofta en förutsättning för deras studier att dessa kan anordnas på eller i anslutning till arbetsplatsen och åtminstone delvis på arbetstid. Planeringen av studierna bör genom- föras gemensamt av utbildningsanordnaren, arbetsledningcn och den befattningshavare som svarar för personalplaneringen. FÖVUX bedriver

• Sida 45
•  Original

Prop. 1973: 54 45

fortsatt försöksverksamhet bland anställda med oregelbundna arbets- tider.

För de hemarbetande kvinnor, som deltog i FÖVUX, förekom i en del fall problem med barntillsynen under cirkelsammankomsterna. Alla hade visserligen möjlighet att endera utnyttja kollektivt anordnad barn— passning eller att få bidrag till enskild sådan, men alla barn acceptera- de inte barnpassningen, och i en del fall fanns svårigheter att ordna enskild barntillsyn.

De anställda vid skyddade verkstäder hade mycket varierande för- kunskaper och förutsättningar för studiearbetet, vilket innebar att cirkel- ledarna i ännu högre grad än i andra cirklar fick anpassa studietakt och studiematerial efter de enskilda deltagarnas behov. Just dessa cirklar upplevdes dock som ytterst positiva och stimulerande av cirkelledarna.

I början av studietiden gavs deltagarna handledning i studieteknik av cirkelledarna. Dessutom planerades och genomfördes i samverkan med arbetsmarknadsstyrelsens yrkesvägledningsbyrå studierådgivning av en yrkesvägledare vid en cirkelsammankomst under vårterminen. Denna utformades snarast som en allmän diskussion om utbildning och arbets— marknad. Totalt 65 % av deltagarna uppgav att de fått del av denna insats. Uppgifterna varierade dock mycket mellan de olika deltagar- grupperna. Detsamma gäller deltagarnas uppfattning om värdet av den genomförda studierådgivningen.

Deltagarnas synpunkter på studievillkorens betydelse under studie- tiden undersöktes vid verksamhetsårets slut för dem som studerat med stimulansbidrag och för dem som läst delvis på arbetstid.

De anställda vid skyddade verkstäder var mest positiva till stimulans- bidraget, vilket Också visade sig vid rekryteringen. I allmänhet förefaller dock stimulansbidraget inte ha haft någon avgörande betydelse för studiernas genomförande. Uppfattningen om studier på delad arbetstid och fritid var betydligt mera positiv, men antalet som studerade på detta studievillkor var så litet, att resultatet bör tolkas med försiktighet.

Endast hemarbetande kvinnor sökte och erhöll studiestöd i större omfattning. Av de kvinnor som fick studiestöd ansåg majoriteten att det betytt mycket för deras möjlighet att genomföra studierna.

Vid studieverksamhetens början trodde i genomsnitt 28 % av delta- garna att de skulle få stor användning av kursen och 71 % att de skulle få någon användning av den. Endast 1 % trodde inte att de skulle få någon användning alls av sina kunskaper från studieverksamheten.

Deltagarna ansåg i de flesta fall att kursen som helhet motsvarat deras förväntningar. Endast 8 % tyckte att den hade varit sämre än de vän— tat sig. Drygt en tredjedel ansåg att studiecirkeln varit bättre än vän- tat, medan 45 % menade att den motsvarat förväntningarna.

Det övervägande, flertalet av dem som uttagits att delta i FÖVUX— studier fullföljde dessa. Andelen som aldrig påbörjade studierna varie-

• Sida 46
•  Original

Prop. 1973: 54 46

rade mellan 9 och 23 %, och andelen studieavbrytare mellan 10 och 26 % för de olika deltagargrupper-na. De som redan första året del— tagit i försöksverksamheten var betydligt mer benägna att fullfölja cirkelarbetet även det andra året än övriga grupper. Endast 9 % av de uttagna deltagarna i denna grupp påbörjade inte sina studier, och 10 % avbröt dem under studietidens gäng, varför sålunda 81 % av dem fullföljde studierna. Den största andelen som aldrig kom till cirkeln fanns bland de hemarbetande kvinnorna och bland dem som det första året inte ville delta i FÖVUX. Dessa båda grupper hade däremot en liten andel studieavbrytare. Skiftarbetarna inom industrin påbörjade i relativt hög utsträckning studierna, men hade en stor andel studieav- brytare. Denna grupp hade den minsta andelen fullföljare, 51 % av de uttagna deltagarna.

Både rent praktiska orsaker och sådana som kan antas ha med osäkerhet och andra psykologiska studiehinder att göra anfördes från dem som inte påbörjade studierna eller avbröt dem under terminernas gång. Av de uppgivna skälen torde ca 40 % ha utgjorts av rent prak- tiska problem, varav många inte kunde påverkas av den enskilde del- tagaren.

FÖVUX synes i stor utsträckning ha nått den avsedda målgruppen. Bland dem som tidigare deltagit i FÖVUX och dem som det första året avböjt att delta hade så gott som samtliga, 90 % resp. 88 % av de deltagare som lämnat uppgifter om detta, sex- eller sjuårig folkskola som enda grundutbildning. 64 % resp. 73 % hade inte studerat efter avslutad grundutbildning. Bland skiftarbetarna inom industrin hade 79 % endast sex- eller sjuårig folksk'ola och 57 % hade inte några stu- dier därutöver. Motsvarande uppgifter för personal inom vårdsektorn var 80 % resp. 62 %. De hemarbetande kvinnorna hade i genomsnitt något längre grundutbildning än de tidigare redovisade grupperna. Bland dem hade nämligen 74 % av dem som besvarat dessa frågor en— dast sex- eller sjuårig folkskola, medan 64 % inte hade studerat efter av— slutad grundutbildning. Till annan grundutbildning än sex- eller sju- årig folkskola räknades även särskola, vilket medförde att redovisning- en av de anställda vid skyddade verkstäder upptar den lägsta andelen, 67 %, med enbart sex- eller sjuårig folkskola som grundutbildning. De hade däremot den största andelen som inte hade någon studievana, 77 %. Om hänsyn togs till utbildningsbakgrunden bland dem som ej besvarat dessa frågor och om de med särskola eller annan kortare grundutbildning lades till kategorin med sex- eller sjuårig folkskola. skulle här redovisade procentsiffror sannolikt bli ännu högre.

Någon utvärdering av studieresultaten inom FÖVUX har inte ge- nomförts. Genomgående för alla grupper som deltog i försöksverksam- heten var emellertid det stora intresset av att fortsätta studierna. Andelen som önskade att i någon form återuppta sina studier varierade mellan

• Sida 47
•  Original

Prop. 1973: 54 47

61 och 85 % för de olika deltagargrupperna. Under det första försöks- året var motsvarande andel 76 %. På de orter där försöksverksamheten inte fortsatte har undersökts hur många som studerat under det gång— na året. 55 % av de tidigare FÖVUX-deltagarna har därvid uppgett att de bedrev någon form av studier även under detta år. Detta får an- ses vara ett synnerligen gott resultat med hänsyn till ovan redovisade uppgifter om grundutbildning och studievana bland deltagarna. Att så många fortsätter sina studier kan också tjäna som ett mått på att del- tagarna upplevt FÖVUX-verksamheten som meningsfull och stimule— rande.

Under året har synpunkter även inhämtats från arbetsledarna på de arbetsplatser där skiftarbetare inom industrin och personal med schema- lagd arbetstid inom vårdsektorn rekryterades till studier. Dessa var praktiskt taget genomgående positiva till försöksverksamheten.

3.4. Kommittén för studiestöd åt vuxna

Kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX) överlämnade i slutet av år 1971 sitt delbetänkande (SOU 1971: 80) Vuxna Utbildning Studie- finansiering. Betänkandet har främst karaktären av debattskrift och avsikten var att tillföra debatten om vuxenutbildningen ytterligare material, särskilt kring formerna för de vuxnas studiesociala stöd. För innehållet i debattskriften lämnades en redogörelse i prop. 1972: 26 angående vuxenutbildning. Det följande utgör en mycket koncentre- rad sammanfattning av till SVUX inkomna synpunkter.

En all-män uppfattning har varit, att det är av största vikt att de vuxna bereds ytterligare möjligheter till studier. I en del remissvar uttalas oro för att SVUX:s utredningsarbete skall bli alltför omfattan- de och tidskrävande. Arbetet med att förbättra de studiesociala vill- koren för de vuxna bör påskyndas, eftersom de vuxenstuderandes pro- blem kräver en snar lösning.

3.4.1. Begreppet vuxenstuderande

Ett problem som inledningsvis behandlas i debattskriften är behovet av att finna en definition av begreppet vuxenstuderande som skulle kunna vara användbart för konstruktionen av ett studiesocialt system, dvs. en definition av den grupp som har behov av ett annat studie- socialt stöd än det som finns f.n. Två alternativ ställs mot varandra:

a. Man inför ett särskilt, nytt studiesocialt stöd, som endast skall vara avsett för vuxenstuderande. Detta alternativ ställer krav på att man skapar regler som avskiljer vuxenstuderande från andra stude-

• Sida 48
•  Original

Prop. 1973: 54 48

rande, t. ex. genom åldersgräns eller genom att man uppställer krav på viss förvärvsverksamhet.

b. Man förändrar studiemedelssystemet genom att tillföra det regler som tillgodoser vuxenstuderandes behov i större utsträckning än f.n. I detta alternativ behövs inte på samma sätt konstrueras en gräns mel- lan ungdoms- och vuxenstuderande.

Flertalet remissinstanser anser, att det är svårt att göra avgräns- ningen mellan ungdoms- och vuxenstuderande vid en viss ålder. Man menar, att det är den studerandes faktiska situation och ej åldern som är utslagsgivande för behovet av studiestöd. En riktigare utgångspunkt för definitionen av en vuxenstuderande anses vara om han har mera omfattande erfarenhet av arbetsliv eller därmed jämställd sysselsätt- ning.

En remissinstans som på denna punkt redovisar en avvikande upp- fattning är SACO, som anser att SVUX:s resonemang kring vuxenrol- lernas betydelse ej ger någon vägledning för utformningen av ett stu- diestöd. SACO menar att den i sammanhanget meningsfulla defini- tionen av den vuxne bör vara, att han fyllt 20 år. Det utmärkande för alla över 20 år -— oavsett vad de tidigare sysslat med — är att de för- sörjer sig själva och att de är ekonomiskt självständiga. Vuxenstuderan- des riksorganisation ( VRO), å andra sidan, anser, att alla som ej i ung- domen erhållit en utbildning motsvarande grundskola skall anses som vuxenstuderande och att man i övrigt endast skall ta hänsyn till den situation den studerande faktiskt befinner sig i och de behov han har, utan hänsynstagande till viss ålder eller yrkes- och livserfarenhet.

Helt dominerande bland remissinstanserna är också uppfattningen att det vore olyckligt om man tillskapade ett helt nytt studiesocialt stöd för de vuxna. Med studiemedelssystemet som utgångspunkt bör man i stället vidta förändringar som underlättar vuxenstudier.

3.4.2. Vuxenstuderandes ekonomi

1 ett avsnitt i debattskriften gör SVUX en genomgång av de eko— nomiska problem som de vuxenstuderande oftast ställs inför. Remiss- instanserna instämmer allmänt i SVUX:s konstaterande att nivån på det nuvarande studiestödet är för låg för att möjliggöra för mera be— tydande grupper av vuxna att bedriva studier på hel— eller deltid. Vux- na har i regel mer krävande ekonomiska åtaganden och förpliktelser än de ungdomar, för vilkas behov det nuvarande studiestödet är ut- format. Det är därför enligt flera remissinstansers uppfattning väsent- ligt att det studiestöd som erbjuds de vuxenstuderande till viss del mot- svarar bortfallet av förvärvsinkomster. Så gott som alla yttranden kri- tiserar att studiestödets storlek f. n. är beroende av makes ekonom-iska förhållanden. Alla som uttalat sig i frågan önskar att hänsynstagandet till makes ekonomi snarast skall avskaffas.

• Sida 49
•  Original

Prop. 1973: 54 49

Flera remissinstanser påpekar också, att återbetalningsbördan för den som bedriver studier i vuxen ålder blir alltför betungande.

3.4.3. Vuxenutbildningens uppgifter

I flera yttranden framhålls, att de ökade kraven på vuxenutbild— ning främst orsakats av ungdomsskolans snabba utbyggnad. Ett av de väsentligaste målen för vuxenutbildning är därför att överbrygga ut- bildningsklyftan mellan generationerna. Denna överbryggande utbild- ning är i dag prioriterad, och det finns ingen anledning att överge denna prioritering.

I sin debattskrift har SVUX som överbrygga/ide utbildning defini— erat all vuxenutbildning på nivåer som ungefär motsvarar grundskolan och utbildning som ungefär motsvarar gymnasieskolenivå för personer som tidigare inte erhållit gymnasial utbildning. Alla remissinstanser är ense om att grundskolenivån klart är att betrakta som överbryggande ut- bildning. Beträffande den gymnasiala nivån är meningarna något de— lade. Det vanliga är att man anser, att gymnasial utbildning skall räk- nas so-m överbryggande utbildning eftersom praktiskt taget alla ung- domar erhåller sådan utbildning. — Den fråga som främst diskuteras är om man även skall räkna sidokompletteringar på gymnasieskolenivå som överbryggande utbildning. SVUX betecknar i sin definition all utbildning till personer som redan genomgått någon av gymnasiesko- lans linjer som påbyggnadsutbildning, således även sidokomplettering på gymnasieskolenivå.

SÖ menar, att den av SVUX använda definitionen kan skapa svå- righeter. Den nya gymnasieskolan innehåller många olika utbildningar. varav åtskilliga av kort varaktighet och med nya grundläggande kun— skaper av yrkesförberedande karaktär. Därför borde gymnasieskolan i sin helhet betraktas som överbryggande utbildning. Liknande syn- punkter framförs av flera remissinstanser, särskilt sådana med anknyt- ning till det allmänna skolväsendet.

Vissa typer av vuxenutbildning har ett innehåll som starkt knyter an till ungdomsskolans läroplaner. De flesta remissinstanserna menar att detta är olyckligt och de framhåller, att vuxenutbildningen bör ges en utformning som skiljer sig från ungdomsskolans. Man framhåller dock i många fall samtidigt att de båda slagen av utbildning måste bli lik- värdiga i den meningen att det inte får bli en väsentlig skillnad att ha läSt t. ex. grundskolans högstadiekurser i vuxenutbildning och att ha läst samma kurser i ungdomsskolan.

Flera yttranden understryker att de vuxnas utbildningsbehov ofta skiljer sig från ungdomars. Den livserfarenhet de vuxna har erhållit måste beaktas såväl för det ämnesmässiga som pedagogiska innehållet i vuxenutbildningen. Det ifrågasätts om den nivåuppdelning som gäl-

• Sida 50
•  Original

Prop. 1973: 54 50

ler inom ungdomsskolan utan vidare bör överföras till vuxenutbild- ningen. Bl. a. TCO vill att det skall uppdras åt SÖ att överarbeta och framlägga förslag om hur kursplanerna inom kommunal vuxenutbild- ning skall kunna utformas med ökat hänsynstagande till de vuxnas behov och studiemålsättningar. '

3.4.4. Prioriteringar

Av SVUX:s debattskrift framgår klart. att en väsentlig utjämning av den framväxande utbildningsklyftan mellan generationerna kräver utomordentligt stora resurser. Mot denna bakgrund diskuteras ett an- tal olika prioriteringsmöjligheter.

Flertalet remissinstanser framhåller nödvändigheten av att ytterli-l gare satsa på fritidsstudier, som är en billigare studieform då den inte ställer samma krav på studiesocialt stöd till deltagarna. Samtidigt på- pekar en del remissinstanser, att hel- och deltidsstudier i många fall är den enda tänkbara studieformen. Hit hör bl. a. centrala studiehjälps- nämnden (CSN), TCO och SAF. Framför allt för mera direkt yrkesin- riktade studier anges hel— och deltidsstudierna som den normalt mera önskvärda studieformen, då det ofta är angeläget för den studerande att snabbt nå fram till studiemålet. SAF för i sammanhanget fram ett för- slag om ett nytt utbildningsteknologiskt system för vuxenutbildningen. Man inför ett nytt begrepp, Vuxengrund, med vilket man avser huvud- delarna av de ämnen på grundskolans högstadium, som är mest angeläg- na för kortutbildade vuxna som grund för vidareutbildning. Vuxengrund skall i huvudsak studeras på fritid och det ekonomiska stödet till de studerande begränsas till ett stimulansbidrag. Det egentliga studiesociala stödet skall avse hel- eller deltidsstudier på nivåer ovan grundskolan och det skall anpassas till ett system för återkommande utbildning enligt U 68:s modell.

FÖVUX anser, att det av ekonomiska skäl kommer att bli nödvän- digt att begränsa de kostnadskrävande studieformerna -— hel- och del- tidsstudier — till de kortut-bildade som har de största handikappen och för särskilda ändamål, såsom arbetsmarknadsutbildning, och till per- soner med arbete som gör fritidsstudier svåra, t. ex. till skiftarbetare och anställda med oregelbundna arbetstider. Dessutom anser FÖVUX, att heltidsstudier i skolmässiga former verkar avskräckande på dem som inte har så klara studieambitioner, vilket oftast gäller de grupper som har kortast utbildning.

LO:s synpunkter överensstämmer i stort med FÖVUX:s. Man fram- håller att ett studiesocialt system för vuxna baserat på hel- och del- tidsstudier och med användande av delar av ungdomsskolans läropla- ner som måttstock, skulle bli utomordentligt resurskrävande. Därtill kommer, att många vuxna kortutbildade på grund av psykologiska och

• Sida 51
•  Original

Prop. 1973: 54 51

sociala hinder även med ett utbyggt studiesocialt stöd skulle tveka in- för att påbörja en längre tids studier. Detta talar för att man bör söka sig fram via ett system med kortare hel— och deltidsstudier om ”kanske någon eller några veckors längd varvade med fritidsstudier. LO anser, att studiecirkeln är en lämplig studieform för vuxna eftersom den upp- fyller kraven som kortutbildade och studieovana vuxna ställer. Re- formförslag som ter Sig angelägna är då avgiftsfritt deltagande i stu— diecirkel, stimulansbidrag för att täcka de merkostnader som uppkom— mer genom studierna, indirekta stödåtgärder av typ ersättning för resekostnader, hjälp med barntillsyn, studievägledning och rådgivning samt uppsökande verksamhet.

SVUX diskuterar flera olika alternativa prioriteringsvägar, t. ex. genom att satsa på vissa ämnen. SÖ anser att ämnen som ökar kom- munikationsfärdigheten bör prioriteras, t. ex. svenska, matematik, engelska och andra främmande språk. Vidare vill man prioritera yr- kesinriktade ämnen. Liknande uppfattningar framförs av flera andra remissinstanser, bl. a. FÖVUX, skolstyrelserna i Eskilstuna, Jönköping och Oxelösund, LO, Svenska livsmedelsarbetareförbundet, TCO och SAF. Ett yttrande med annan uppfattning har lämnats av förskole- seminariet i Norrköping, som anser att de vuxna själva efter studie— VäglCdHing skall få ta ställning till vilka ämnen de i första hand vill studera. Beträffande vilka åldersgrupper man bör satsa på hänvisar SÖ till undersökningar som visar, att studiebenägenheten starkt avtar med stigande ålder. Därför torde den tyngdpunktsförskjutning mot yngre åldrar, som från vissa synpunkter möjligen kan te sig önskvärd, uppnås utan att några särskilda prioriteringar genomförs. TCO har liknande uppfattning.

Några remissinstanser vill prioritera äldre grupper. Hit hör bl.a. skolstyrelsen i Malmö. Flera remissinstanser önskar däremot priori- tera relativt unga kortutbildade vuxna. Vanligen hänvisar man därvid till de svårigheter som för dessa personer kommer att uppstå om nå- got eller några decennier, eftersom de — om insatser ej görs nu — kom- mer att utgöra en utbildningsmässigt handikappad minoritet i samhället OCh i arbetslivet. Denna uppfattning framförs av LO med stöd av fler- talet av de fackförbund som har avgett yttranden. Bland' övriga re- missinstanser med liknande uppfattning kan nämnas skolstyrelsen i Jönköping och SAF. Ett annat förslag SVUX för fram är prioriteringar på sociala och liknande grunder. Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig i frågan anser det angeläget att man prioriterar de grup- per i samhället som har den sämsta utbildningen eller som på an- nat sätt är särskilt utsatta eller handikappade. Samtidigt framför man ofta kritik mot den nuvarande vuxenutbildningen för att den i otill- räcklig utsträckning har nått just dessa grupper. SÖ anser det ange- läget att en satsning görs på socialt utsatta grupper och menar att det

• Sida 52
•  Original

Prop. 1973: 54 52

från såväl individens som samhällets synpunkt vore en lönsam satsning. I valet mellan att ge mindre stöd åt alla individer eller att vidta spe- ciella åtgärder för begränsade målgrupper, finner SÖ det bättre att stödet ges åt de mest utsatta grupperna.

Lärarhögskolan i Stockholm framhåller, att förtur bör ges åt de grupper som visat sig särskilt missgynnade och åt de studieformer som visat sig ha särskilda möjligheter att nå dessa missgynnade. De grup- per som åsyftas är bl. a. skiftarbetande, anställda inom näringsgrenar med vikande sysselsättning eller särskilt tunga arbetsförhållanden, in- vandrare, hema-rbetande kvinnor och handikappade. För dessa grup- per är det mera angeläget att prova ut lämpliga rekryteringsformer, studiemedeller och särskilda stimulansbidrag än att inrätta ett allmänt studiefinansieringssystem. Liknande synpunkter framförs av en lång rad yttranden, bl.a. av FÖVUX, Hola folkhögskola, skoldirektionen i Stockholm, skolstyrelserna i Jönköping och Torsås, LO och flera till LO anslutna förbund.

]. fråga om vilken utbildningsnivå som bör prioriteras förordar AMS, att ökningen av utbildningsresurserna i första hand bör satsas på en utvidgning av vuxenutbildningen motsvarande grundskolenivå och av de yrkesinriktade studierna på gymnasieskolenivå. AMS anser detta vara nödvändigt för att förbättra de nu lågutbildades situation på arbets- marknaden, eftersom avsaknaden av en grundläggande aktuell ut- bildning för många utgör ett hinder både 'i arbetslivet och för vidare utbildning.

SÖ vill i likhet med AMS jämte grundskoleutbildningen också prio- ritera den yrkesutbildning och de direkta yrkeskurser som ligger på gymnasial nivå. SÖ föreslår, att man prioriterar den utbildning som av SVUX definierats som överbryggande. Samma åsikt framförs av det helt övervägande antalet remissinstanser som uttalat sig i frågan, dock med vissa variationer i fråga om hela gymnasieskolan skall ingå som lika högt prioriterad som den utbildning som är att hänföra till grundskolan.

UKÄ framhåller att antalet vuxenstuderande på eftergymnasial nivå kommer att öka väsentligt under 1970-talet. Samtidigt kommer en ökad yrkesinriktning av den eftergymnasiala utbildningen att kunna tillgodose ett allt större behov av vidareutbildning och fortbildning hos redan yrkesverksamma. Därför måste enligt UKÄ en satsning på vuxenutbildning gälla för hela den för de vuxna relevanta delen av utbildningssektorn, dock i vissa avseenden med en ekonomisk priori- tering av de lägre nivåerna.

3.4.5 De vuxnas studiestöd

Den diskussion som förs i debattskriften mynner ut i ett antal fråge-

• Sida 53
•  Original

Prop. 1973: 54 53

ställningar som berör formerna för de vuxnas studiestöd. Mot bak— grund av ett räkneexempel klargörs att väsentliga förbättringar av de vuxenstuderandes situation och av omfattningen av vuxenutbildningen ställer mycket stora krav på ökade resurser. Dessutom har man att räkna med att tillgängliga resurser är minst i början av en tänkt upp- byggnadSperiod samtidigt som de föreliggande behoven då är störst.

Remissinstanserna anser i allmänhet att det mot den tecknade bak- grunden är att föredra att man redan från början klart prioriterar" de områden och de grupper som man anser vara angelägnast. Ett annat tänkbart alternativ som SVUX diskuterar är att man utnyttjar upp- byggnadsperioden till försöksverksamhet i syfte att maximera utbytet av rcsurstillskotten. Remissinstanserna befarar i allmänhet att en så- dan försöksverksamhet skulle kunna leda till en fortsatt sned fördel- ning av rekryteringen till vuxenutbildningen och föredrar därför en mera målmedveten prioritering.

I flertalet yttranden anges det som mest realistiskt att räkna med att ett studiestöd för hel- och deltidsstuderande vuxna delvis måste ha formen av återbetalningsmedel. Av rättviseskäl bör dock inslaget av bidrag bli större ju lägre utbildningsnivån är. Dessutom bör åter— betalningsreglerna utformas så att de blir förmånligare för dem som efter studierna får relativt låga inkomster eller som på grund av sin högre ålder har kort återbetalningstid. Särskilt angelägen är man att inslaget av bidrag blir stort inom den överbryggande utbildningen och då främst inom utbildning som motsvarar grundskolans.

3.4.6. Överbryggande utbildning — återkommande utbildning

Flera remissinstanser — särskilt TCO —— kritiserar SVUX för att ut- redningen enligt deras mening ställt begreppen överbryggande utbildning och återkommande utbildning alltför kraftigt emot varandra. TCO vill se begreppet återkommande utbildning som överordnat, som en beskriv- ning av ett utbildningssystem, och därmed skulle det kunna innefatta även den överbryggande utbildningen.

De flesta remissinstanser menar, att ungdomsutbildningen inom hög- skolenivån expanderat alltför kraftigt och att det är nödvändigt att be- gränsa utbyggnaden av högskolan bl.a. för att i stället kunna överföra resurserna till den överbryggande utbildningen. Inom ramen för en totaldimcnsionerad högskola finns det emellertid enligt flera remiss- instanser anledning att vidga inslaget av vuxenstuderande, och av detta skäl bör man redan på ett tidigt stadium genom ett förändrat studiestöd skapa ekonomiska förutsättningar för ett ökat antal vuxna att bedriva studier också inom högskolan. Denna uppfattning är särskilt markerad i TCO:s yttrande.

LO:s yttrande kan representera de remissinstanser som på denna

• Sida 54
•  Original

Prop. 1973: 54 54

punkt har en annan uppfattning. LO delar i och för sig uppfattningen att högskoleutbildn'ing i framtiden i större utsträckning bör ske i form av återkommande utbildning med utbildningstillfällena spridda över en längre period. Om emellertid ett ökat inslag av återkommande utbild— ning inom högskolan skulle ställa krav på ökade resurser anser man att dessa resurser i nuläget i stället måste satsas på överbryggande utbild- ning för de eftersatta grupperna.

3.4.7. Tilläggsdirektiv

SVUX erhöll 'i februari 1972 tilläggsdirektiv, som innebär en utvidg—l ning av utredningsuppdraget till att avse även andra frågor inom vuxen— utbildningen än sådana som direkt berör studiefinansieringen. Kommit— tén skall överväga hur de samhällsstödda formerna av vuxenutbildning ska-ll stödja och komplettera varandra. Vidare skall kommittén bl.a. pröva vil-ka åtaganden som en utvidgad uppsökande verksamhet skulle medföra och bedöma avvägningen mellan inslagen av heltids-, deltids- och fritidsstudier i vuxenutbildningen. Möjligheterna till regional Och lokal samordning av utbildningsinsatserna skall också prövas av kom- mittén. Detta arbete har linlctts.

3.5. Kommittén för den fortsatta verksamheten med radio och tele- vision inom utbildningsväsendet

Kommittén för den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet behandlar i sin skrivelse kortfattat några av de försök och projekt som f. n. är aktuella med huvudvikten lagd på vad som kan betraktas som nyckelprojekt.

3.5.1 Vardagssvenska för vuxna

Våren 1973 skall kommittén 'i samarbete med Brevskolan utpr-öva en kurs i vardagssvenska för vuxna, Ut med språket, på ett begränsat antal studiegrupper i de "län, där kommittén bedriver försök med regional kontaktverksamhet. Efter eventuell revidering skall kursen vara klar för distribution hösten 1973. Målet är att få fram ett läromedel _ som nivåmässigt är anpassat till vuxna med kort grundutbildning

men som ändå inte upplevs som för enkelt, — som innehållsmässigt ger meningsfull och praktisk kunskap på olika områden vid sidan om språkkunskaperna, ,_ som till sin utformning stimulerar till aktivitet, framför allt i grupp, _ som i fråga om mediaval är väl anpassat till mottagarsituationen.

För att åstadkomma en sådan kurs har kommittén och Brevskolan valt att ta upp sådana konkreta ämnesområden som vuxenstudier, för- hållandet hem—skola, konsumentfrågor, sociala frågor, arbetsmiljön,

• Sida 55
•  Original

Prop. 1973: 54 55

arbetsmarknadsfrågor, boendemiljö etc. Avsikten är att deltagarna på så sätt skall få ett meningsfullt och vardagsnära stoff att utgå ifrån i

muntliga och skriftliga övningar.

Eftersom målet är att ge deltagarna en sådan träning i att handskas med språket, framför allt muntligt, att de bättre klarar av olika situa- tioner i vardagslivet, i arbetslivet, som konsumenter, i kontakten med myndigheter Osv., är arbete i grupp den naturliga studiesituationen. Där- för utformas materialet speciellt med tanke på gruppstudier. För att inte utesluta enskilt studerande, skall de som önskar få särskilda radio- program och en speciell studiehandledning.

När det gäller mediaval innebär hänsynen till mottagarsituationen —— att information, instruktion och övningsmaterial placeras i tryckt

material och på ljudband, som är starkt integrerade med texten i häftena och som distribueras till studiegrupperna genom AV-centra- lerna efter bloc-ksändning,

— att radio används för att ge handledning och stimulans till enskild studerande, — att TV främst brukas för att stimulera och motivera till deltagande i kursen och att TV—programmen inte är avsedda att följas upp i grupp, eftersom studiecirklarnas uppspelningsmöjligheter är starkt begränsade.

3.5.2. Insatser för handikappade

Det fin-ns enligt kommittén ca 650 000 människor i vårt land i åldern 15—75 år med nedsatt hörsel och upp emot 10000 som är helt döva. För att det skall bli möjligt för alla dessa människor att tillfredsställande tillgodogöra sig utbudet i TV måste programmen textas.

Under våren 1973 kommer därför vissa programserier att sändas textade: Ut med språket, Så trodde man förr, Liv i fara samt ett urval program ur Våra massmedier. Försök görs också att komma fram till bättre metoder för textsättning.

Till Ut med språket gör kommittén också material för blinda/syn- skadade. Detta material utarbetas i samarbete med De Blindas förening och består av talböcker som ersättning för de tryckta kurshäftena. Inne- hållet i det tryckta materialet följs så exakt som möjligt. Innehållsbe- skrivningar till tal-böckerna kommer att finnas på punktskrift och stor— stil. Kommittén prövar också om det är möjligt att bearbeta Ut med språket beträffande tempo, informationstäthet och den språkliga ut- formningen för att göra materialet användbart för vissa grupper bland de utvecklingsstörda.

Under våren 1973 görs tre provprogram i svenska för döva. Program- men bygger på samma metodik som i Ut med språket, dvs. korta be- skrivningar av enkla vardagssituationer dels för att programmen skall ge viss samhällsinformation, dels för att språkövningarna skall komma

• Sida 56
•  Original

Prop. 1973: 54 56

in i ett naturligt sammanhang. "FV-programmen bl'ir korta (ca 10 minu- ter). Teckenspråk används. Arbetsblad som kan användas enskilt eller i grupp ingår. Detta material kommer att utprövas och resultatet av ut- prövni-ngen skall ligga till grund för en bedömning om fortsatta insatser. Eventuellt föreslås att fortsatt produktion skall ske under hösten 1973 för sändning våren 1974.

Parallellt med att kommittén arbetar med studiematerial speciellt utformat för olika handikappgrupper har det visat sig angeläget att gå ut med information om de handikappades situation. Därför utreds f. n. förutsättningarna för att producera korta program där man beskriver de handikappades situation, ger viss bakgrundsinformation och tar upp attityder till handikapp.

3.5.3. Kursmaterial för pensionärer

Kommittén gör f.n. i samarbete med Hermods ett antal provproduk- tioner för att utröna möjligheterna att göra lämpligt kursmaterial avsett i första hand för pensionärer. Avsikten är att inom oli-ka ämnen pröva bl. a. pedagogiska former.

Proven görs inom områdena psykologi, matlagning, levande verkstad, information om studie- och fritidsaktiviteter samt trafiksäkerhet.

3.5.4. Regional kontaktverksamhet

Den försöksverksamhet med regionala konsulenter i tre län, Norr- bottens, Östergötlands och Skaraborgs län, som kommittén startade hös- ten 1972, har redan efter några månader visat sig fylla ett stort behov. Konsulenternas tjänster har varit livligt efterfrågade och erfarenheterna har visat sig direkt kunna utnyttjas i det aktuella kursplaneringsarbetet.

Konsulenternas arbetsinsatser har sträckt sig över skilda områden. Konsulenterna har bl. a. informerat om och visat program ur aktuella kurser samt medverkat i handledarutbildning. Vissa bibliotek har sti- mulerats till att arrangera utställningar i samband med radio— och TV- kurser. Konsulenterna har även bistått projektpersonal vid planeringen av regionala kursproduktioner. TRU planerar två regionala kurser i Norrbotten och Östergötland under temat Bygd i förvandling. Syftet är bl.a. att stimulera intresset för aktuella lokal- och regionalpolitiska frågor samt att ge ett historiskt perspektiv på vad som sker i den egna bygden i dag. Kurserna startar hösten 1973 och omfattar vardera ca sju radioprogram och ett studiehäfte. Dessutom sänds TV-program för att stimulera deltagande i studiecirklar. Under våren 1973 engageras konsu- lenterna aktivt i förprövningen av dels ett handledarpaket om använd- ningen av radio och TV i vuxenundervisningen, dels ett kursmaterial i elementär, praktisk svenska som skall distribueras i full skala från hösten 1973.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1973: 54 57

3.6. Tjänstemännens centralorganisation

Under rubriken Vuxenutbildning — Återkommande utbildning har TCO:s utbildningsnämnd utarbetat en rapport med programförslag på vuxenutbildningsområdet. Rapporten, som remitterats ut till TCO-för- bunden, skall senare behandlas av TCO:s styrelse och därefter före- läggas 1973 års TCO-kongress.

Av rapporten framgår bl. a. att det främst är tre områden som anses särskilt angelägna, nämligen anställdas rätt till ledighet för studier, upp- sökande verksamhet och information om vuxenstudier samt studieso- cialt stöd för vuxna.

Beträffande rätten till ledighet för studier föreslås i rapporten att denna först och främst regleras genom avtal med arbetsgivarparten. Först om detta visar sig omöjligt att göra på ett tillfredsställande sätt, bör lagstiftning tillgripas. Vidare sägs att arbetstagaren skall ha rätt till ledighet för studier inom en totalram som anges i form av en särskild andel av de anställda på arbetsplatsen. Ledighetcn skall kunna om- ,fatta såväl längre som kortare tids ledighet. Den senare skall vid behov kunna erhållas som stöd för fritidsstudier. Arbetstagaren skall själv kunna välja sin studieinriktning men också efter ledigheten ha rätt att återgå till samma eller minst likvärdigt arbete.

Av rapporten framgår dessutom att studie- och yrkesorientering samt uppsökande verksamhet enligt nämndens mening är centrala delar i en kommande vuxenutbildningssatsning och nödvändig om denna också skall kunna uppfylla sociala mål. En särskild organisation för studie- och yrkesvägledning bör inrättas i kommunerna i form av informations- centraler. Verksamheten bör underställas de kommunala vuxenutbild- ningsråden och ge service och information beträffande hela utbudet av vuxenutbildning i kommunerna. Ett nära samarbete bör etableras med arbetsmarknadsverkets yrkesvägledning. Via informationscentralerna bör en samverkan och eventuellt. även samordning ske av kommunens och studieförbundens uppsökande verksamhet i bostadsområdena. När det gäller att bedriva en organiserad uppsökande verksamhet på arbets- platserna redovisar nämnden som sin uppfattning att denna är av största betydelse för att nå grupper med låg studiemotivation. Den utgör där ett nödvändigt komplement till regler om ledighet för studier. Arbets- tagarnas organisationer bör bedriva denna verksamhet genom sina stu- dieombud i samarbete med sina resp. studieförbund. Nämnden anser att verksamheten bör regleras i avtal och studieombuden bör för ändamå- lct disponera viss arbetstid och ha rätt till rörelsefrihet på arbetSplat— serna. För kortutbildadc bör diSponeras vissa timmars betald arbetstid för introduktionsstudier och samhället bör ekonomiskt stödja den upp- sökande verksamheten. Flera skäl talar enligt nämnden för att detta skall ske genom ett stöd till de fackliga organisationerna. Den närmare utformningen bör bestämmas på grundval av den pågående försöks—

• Sida 58
•  Original

Prop. 1973: 54 58

verksamheten. Nämnden föreslår också att studieorganisatörerna ges en mera framskjuten position i den fackliga verksamheten.

Frågan om att skapa ett studiesocialt stöd för vuxna måste ske successivt och i takt med samhällets resurser förklarar nämnden vidare. I—Iel- och deltidsstudier kräver ett studiestöd anpassat för vuxenstuderan- de. Nämnden anser, att detta är ett reformsteg som måste tas även om givetvis fritidsstudierna för en mycket lång tid framöver måste utgöra den stora delen av vuxnutbildningen.

Nämndens förslag innebär att en lösning av de vuxnas studiestöd bör komma till stånd genom en utveckling och differentiering av studie- medelssystemet. Härigenom nås ett integrerat studiestödssystem för så— väl ungdoms- som vuxenstuderande. Möjligheterna till en samordning med studiestödet inom arbetsmarknadsutbildningen bör även undersö- kas. Under studietiden skall ett tilläggsbclopp till studiemedlen utgå till vuxna. Detta byggs upp enligt inkomstbortfallsprincipen. Återbe- talningsskyldigheten varierar för olika typer av utbildningar. Stödet är endast helt återbetalningsfritt via arbetsmarknadsutbildningen. Kostnadsutveeklingcn för studiestödet får främst styras av antalet ut- bildningsplatscr på hel— och halvtid, som ställs till förfogande för vuxna inom t. ex. kommunal vuxenutbildning, folkhögskolor, statliga vuxen- skolor samt andelen vuxna inom eftergymnasiala utbildningsanstalter

osv. Nämnden har dessutom undersökt olika finansieringsalternativ för studiestödet — egenavgifter via återbetalningsskyldighet, finansiering

via statsdriftbudgeten, arbetsgivaravgift och lån från AP-fonderna. Man indelar studiestödet i grundstudicmedel (nuvarande studiemedelsbelopp) och tilläggsstudiemedel (tilläggsbelopp) för vuxna. Grundstudiemedel bör finansieras som nu via en studiemedelsfond, som erhåller medel via driftbudgeten och tidigare_ studiemedelstagares återbetalningar samt via särskilda anslag till bidragsdelarna. Tilläggsstudiemedlen bör finan- sieras via en särskild fond, som erhåller sina medel genom lån från AP-fonderna och de tidigare låntagarnas återbetalning. Senare får prö- vas att ersätta lånet från AP—fonderna med arbetsgivaravgifter. Ränte- kostnaden samt kostnaden för lån som ej återbetalas på grund av reg- ler om befrielse eller uppskov täcks via en mindre höjning av arbets- givaravgiften.

4.1. Utvecklingslinjer för vuxenutbildningen

4.1.1. Inledning

SÖ:s förslag till anslagsframställningar budgetåret 1973/74 inleds på

• Sida 59
•  Original

Prop. 1973: 54 59

vanligt sätt med en sammanfattande överlämnandeskrivelse, där SÖ bl. a. drar upp vissa utvecklingslinjer för vuxenutbildningen.

Enligt SÖ är det av stor vikt att den fortsatta utbyggnaden av vuxen— utbildningen -kan ske betydligt mera planmässigt än hittills. Planeringen bör enligt SÖ spänna över hela vuxenutbildningsområdet om samhället skall kunna göra en'lämplig avvägning av totalinsatserna och mellan olika områden av vuxenutbildni-ngen.

SÖ anser att en avvägning bör ske mellan insatserna för å ena sidan heltidsstudier och å andra sidan deltidsstudier och studier på fritid. I dag är, om man bortser från arbetsmarknadsutbildningen, de heltids- studerande en mycket liten del av hela antalet deltagare i vuxenutbild- ningen. Om utbudet av vuxenutbildning skall kunna bibehållas och gradvis ökas är en förutsättning att deltidsstudierna och framför allt fritidsstudierna understöds. Under överskådlig tid kommer antalet fri- tidsstuderande inom studieförbund samt kommunal och statlig vuxen- utbildning att vara den största gruppen inom vuxenutbildningen. Den stora flexibilitet och anpassning till olika situationer som är möjlig inom dagens folkbildningsarbete ger enligt SÖ stora möjligheter att med fritidsstudier nå ut till allt fler grupper inom samhället. Det har också visat sig, att ett stort antal människor förmår att genom fritids- studier till'ägna sig betydande kunskaper. Om fritidsstudierna skall kUnna utvecklas vidare krävs emellertid dels stöd- och stimulansåtgärder för deltagarna, dels bättre planerings— och utvecklingsresurser för anordnar- na. SÖ anser att en möjlig väg att förbättra situationen för fritidsstude- rand-e — vilken måste ytterligare prövas — är att kombinera fritids- studierna med kortare perioder av heltidsstud-ier, exempelvis i samarbete med folkhögskolorna.

Heltiid'sstudierna kommer säkerligen enligt SÖ liksom hittills att kunna utnyttjas endast av en begränsad grupp. SÖ hävdar att man i det fort- satta utredningsarbetet noga bör överväga utformningen av bestämmel- serna om ett utvidgat ekonomiskt stöd åt heltidsstuderande. Skall ett sådant stöd ges i första hand till dem som befinner sig i ekonomiskt, socialt eller utbildni-ngsmässigt utsatta positioner eller skall det i stället utgå till vissa former av överbryggande studier och påbyggnadsstudier, exempelvis på högskolenivå, frågar Sö. Slutlig ställning till dessa frågor kan tas först då slutliga förslag från SVUX föreligger.

4.1.2. Vuxenutbildningens organisation

I fråga om vuxenutbildningens organisation anser SÖ att ett bibe- hållande av i stort sett de nuvarande organisationsformerna är en förut- sättning för en fortsatt utveckling av vuxenutbildningen.

I samband med den kommunala vuxenutbildningens framväxt har det till-kommit lokala vuxenutbildn-ingsråd med uppgift att främja samver— kan och samordning mellan olika former av vuxenutbildning inom kom-

• Sida 60
•  Original

Prop. 1973: 54 60

munen. Dessa har i regel en rådgivande funktion. Av en undersökning som SÖ gjort framgår att vuxenut-bildningsråden finns i flertalet kom- muner men att sammansättning och arbetsuppgifter varierar mycket. Det är enligt SÖ önskvärt att vuxenutbildningsråd inrättas i samtliga kommuner och att de representerar de olika anordnarna av vuxenut- bildning, arbetsmarknadens parter och olika kommunala organ. Det är viktigt att deras arbetsuppgifter preciseras och att de får fungera som samordningsorgan på det lokala planet. Visserligen kan enligt SÖ åt- skilliga åtgärder vidtas i fråga om samordning på det centrala planet, men det rör sig om långsiktiga åtgärder. F. n. främjas en samordning av resurserna för vuxenutbildning bäst genom en samverkan på det lokala planet. Det kan också vara lämpligt att vuxenutbildningsråden eller delar av dem fungerar som intagningsnämnd för den kommunala vuxenutbildningen.

4.1.3. Lärarutbildning

Flertalet lärare som i dag är engagerade i vuxenutbildningen saknar utbildning i vuxenundervisningens metodik, och av de lärare som nu utbildas, kan endast en liten'del få sådan utbildning, trots a-tt lärar- u-ppgiften inom vuxenutbildningen väsentligt skiljer sig från motsvaran- de uppgift inom ungdomsutbildningen. Med stöd av de erfarenheter som samlas vid lärarhögskolorna i Linköping och Stockholm, där viss lärarutbildning med inriktning på vuxenundervisning bedrivs, bör tiden enligt SÖ snart vara inne 'för en tilldelning av ytterligare resurser för en målmedveten utbyggnad av lärarutbildningen för vuxenstuderande. Men SÖ anser det minst lika angeläget att utöka och intensifiera fortbild- ningen av lärare som redan är engagerade eller vill engagera sig i vuxen- utbildningen. Dessa båda områden torde komma att redan i inlednings- skedet få stor betydelse för den nya vuxenutbildningsavdelningen inom SÖ.

4.1.4. Statsbidragsfrågor

SÖ påpekar i skrivelsen att vuxenutbildningens olika former finan- sieras på skilda sätt. Statlig och kommunal vuxenutbildning finansieras helt resp. "till större delen med statsmedel. När det gäller folkbildnings— organisalionernas verksamhet täcker statsbidragen enligt SÖ en mindre del av kostnaden, medan resten täcks av bidrag från kommuner, organi- sationer och de enskilda deltagarna.

För vissa delar av verksamheten, exempelvis kommunal vuxenutbild- ning och folkhögskola, är frågorna om ersättning till lärarna reglerade genom avtal, medan i andra fall, exempelvis inom det fria och frivilliga Folkbildningsarbetet, ersättningarna till medverkande är helt oreglerade.

I de fall där ersättningarna till lärare är avtalsreglerade har en auto-

• Sida 61
•  Original

Prop. 1973: 54 61

matisk anpassning Skett av utgifterna för de hittills stigande lönekost- naderna, medan där så inte är fallet en urholkning av realresurserna tidvis varit påfallande stor och en fortsättning ständigt riskeras.

Enligt SÖ torde emellertid en förändring av finansieringsprineiper— na endast kunna ske på lång sikt. För de närmaste åren ter det sig enligt SÖ som viktigast, att ökade resurser kan ställas till förfogande för vuxenutbildningen i dess helhet med möjligheter till utveckling på olika områden. SÖ framhåller att en förbättring av villkoren måste ske stegvis. Exempel på sådana förbättringar är förslagen i årets anslags- framställning om införande av huvudlärare inom den kommunala vuxen- utbildningen, utökningen av ämnena för s. k. prioriterade studiecirklar. indexreglering av studiecirkelbidragen och förslagen om utvidgat stöd för utbildningen av vuxna handikappade.

4.2. Statens skolor för vuxna i Härnösand och Norrköping

Den 2 februari 1970 tillsatte SÖ en arbetsgrupp, den s.k. SSV-grup- pen, för att skyndsamt kartlägga de statliga vuxenskolornas organisa- tion och arbetssä-tt. Den 28 april 1972 avlämnade arbetsgruppen slut- lig redovisning för sitt uppdrag i en rapport, kal-lad Förslag till åt- gärder avseende statens skolor för vuxna i Härnösand och Norrköping. SSV-gruppens slut-rapport har remitterats till 22 statliga och kommu- nala myndigheter, lärarorganisationer, elevkårer m.fl. SÖ har i skri- velse den 1 november 1972 till Kungl. Maj:t inkommit med förslag an- gående statens skolor för vuxna i Härnösand och Norrköping.

Liksom SSV-gruppen anser SÖ att frågor rörande de riksrekryte- rande vuxenskolorna inte bör lösas som fristående problem. Ett slut- ligt ställningstagande till skolornas framtid bör enligt SÖ:s mening ske först efter det att en översyn gjorts av den nuvarande statliga och kommunala vuxenutbildningens uppgifter och organisation. SÖ avser därför att utan dröjsmål påbörja en dylik utredning.

I avvaktan på resultat av denna översyn bör, framhåller SSV-grup- pen, endast sådana förändringar göras beträffande de statliga vuxen- skolorna som syftar till at-t ge den riksrekryterande vuxenutbildningen möjlighet att arbeta på ett rationellt och ändamålsenligt sätt. SÖ har i detta avseende samma grundsyn som SSV-gruppen men anser dock att förutsättningar inte föreligger att nu genomföra samtliga reformer som SSV-gruppens förslag syftar till.

SÖ är medveten om att det nuvarande studerandeantalet fullt till- fredsställande kan betjänas av en enda skolenhet, som SSV-gruppen föreslagit, men SÖ anser, liksom flertalet remissinstanser, att beslut rörande förändring av statens skolor för vuxna skall anstå, tills resul- tatet av den förestående översynen genomförts. Det riktiga tillväga- gångssättet måste enligt SÖ:s mening vara att först efter en omsorgs-

• Sida 62
•  Original

Prop. 1973: 54 - 62

full bedömning av de utbildningsbehov, som skall beaktas, utforma en lämplig organisation för den verksamhet som skall tillgodose des- sa behov.

Såsom tidigare anfört-s föreslår SÖ att ingen organisatorisk föränd- ring t.v. skall ske av de båda statliga vuxenskolorna. Enligt SÖ:s me- ning bör inte heller någon organisatorisk förändring ske av nuvaran— de rektors- och studierektorstjänster resp. huvudlärare och institutions- föreståndare. Inte heller föreligger enligt SÖ:s mening skäl att ändra de nuvarande beräkningsgrunderna för skolornas omfattning. SÖ före- slår dock att i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till behovet av riksrekryterande vuxenutbildning bör vakanta tjänster inte tillsättas.

SSV-gruppen har föreslagit ett nytt system för resurstilldelning för skolorna. SÖ erinrar i detta sammanhang om ett uttalande av före- draganden i prop. 1971: 37 angående vuxenutbildning om att former- na för dc statliga skolornas muntliga undervisning borde omprövas och att det därvid borde undersökas om det är möjligt att" tillämpa t. ex. ett system för resursanvisning motsvarande det som finns i folk- högskolan.

Den faktiska dimensioneringen av verksamheten vid statens skolor för vuxna uppgår läsåret 1971/72 enligt SSV-gruppens beräkning till ca 2000 elever i varvad undervisning och ca 2500 i brevskolckurser. SÖ beräknar att denna omfattning skall bestå även budgetåret 1973/74.

SÖ förordar i enlighet med gruppens förslag att resursen undervis— ningstimmar, inkluderande tid dels för alla i lärarens ingående arbets- uppgifter, dels för studiehandledning, studie- och yrkesorientering och stödundervisning skall beräknas enligt följande system: antalet kurs— deltagare per kursperiod )( k (koefficient) = antalet undervisningstim- mar per skolperiod.

Med utgångspunkt från en i huvudsak oförändrad organisation av verksamheten vid vardera skolan läsåret 1973/74 i förhållande till läs- året 1971/72 föreslår SÖ att koefficienten sätts till 2,0 för norrkö- pingsskolan och till 2,5 för härnösandsskolan. De föreslagna koeffici- enterna bör tillämpas på försök fr.o.m. den 1 juli 1973. Beroende på erfarenheter av deras tillämpning och eventuella större förändringar av verksamheten vid skolorna bör koefficienterna senare kunna bli före- mål för ny bedömning. Det bör ankomma på SÖ att utfärda de närmare anvisningar som kan bli erforderliga för systemets tillämpning.

Ärende om intagning av elev till statlig vuxenutbildning prövas f. 11. av en intagningsnämnd, som består av rektor, tillika ordförande, och två andra ledamöter, av vilka Sö utser en och skolstyrelsen en. SÖ föreslår att intagningsnämndens sammansättning ändras. Enligt för- slaget skall nämnden bestå av en av SÖ utsedd ledamot, tillika ordfö- rande, en ledamot utsedd av den kommun där skolan är belägen, en ledamot utsedd av ifrågavarande länsskolnämnd samt suppleanter för

• Sida 63
•  Original

Prop. 1973: 54 63

dessa. Skolans rektor skall vara föredragande i intagningsnämnden. Om intagningsnämnd finner det lämpligt bör den med sig kunna ad- jungera företrädare för lärarna och de studerande vid skolan.

I fråga om lärares tjänstgöring föreslår SÖ att i den skall ingå att meddela studiehandledning och studierådgivning, förrätta prövningar, granska och sammanställa studiematerial samt utarbeta studieplaner och därmed jämförliga arbetsuppgifter enligt rektors bestämmande. Slutligen föreslår SÖ att de bestämmelser som gäller för intagning av elev i kurs inom kommuna-1 vuxenutbildning skall gälla även för sta- tens skolor för vuxna.

4.3. Produktion och användning av förproduccrat studiematerial vid högskolan i Linköping

Kommittén för den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendct, som fr. o. m. den 1 juli 1972 övertagit an- svaret för den produktionsenhet som tidigare TRU-kommittén ansvarat för, har i skrivelse den 12 december 1972 överlämnat förslag beträf- fande produktion och användning av förproduccrat studiematerial med bl.a. TV-inslag för den tekniska utbildningen vid högskolan i Linkö- ping (LiH).

I skrivelsen erinrar kommittén om att statsmakterna har fattat beslut om produktion och användning av förproduccrade TV-program vid LiH dels år 1965 (prop. 1965: 141, SU 1965: 173 och 195, rskr 1965: 411) på grundval av förslag från 1963 års universitets- och högskole- kommitté, dels år 1968 (prop. 1968: 83, SU 1968: 119, rskr 1968: 273) på grundval av förs-lag från organisationskommittén för anordnande av högre utbildning i Linköping.

TRU-kommittén har som speciell uppgift haft att producera TV-pro- gram för den tekniska utbildningen vid LiH.

I samråd med TRU-kommittén och dåvarande interimstyrelsen för den medicinska och tekniska utbildnings- och forskningsorganisationen i Linköping utarbetades inom UKÄ en plan över förproduccrade TV- kurser. I planen angavs de läroämnen i vilka TV-produktion skulle ske, kursernas omfång i timmar samt vid vilken tidpunkt kurserna skulle vara färdiga för att användas.

UKÄ har vid olika tillfällen, i samråd med T RU-kommittén och LiH, beslutat göra vissa nedskärningar i produktionsplanen. De återstående delarna skall i huvudsak kunna avslutas under budgetåret 1972/73.

Anledningen till nedskärningen är 'att man från LiH:s sida bedömer att undervisningen kan genomföras utan att den tidigare planerade pro— duktionen av förproducerade TV-program fullföljs. Vidare framhålls från LiH att man kan genomföra undervisningen inom samma kost-

• Sida 64
•  Original

Prop. 1973: 54 64

nadsram som skulle gällt vid den tidigare förutsatta användningen av TRU—kommitténs material och inom tillgänglig total lokalyta för un- dervisningsändamål.

Enligt den nya kommitténs direktiv skall dess verksamhet främst inriktas på vuxenutbildning på alla utbildningsnivåer och på förskola. Detta har resulterat i att produktionsinsats-erna inom högskolesektorn skurits ner under det senaste året. Produktion av fullständiga hög- skolckurser, av den typ som ingår i produktionsplanen för LiH, har inte längre samma aktualitet för kommittén. Av detta skäl föreligger från kommitténs sida inga önskemål om fortsatt försöksverksamhet med obligatorisk användning av förproduccrade TV-program vid LiH. Kom- mittén föreslår därför i samråd med UKÄ att statsmakterna bemyndigar UKÄ att fr. o. m. den 1 juli 1973 inte längre föreskriva obligatorisk an- vändning av TV-program i undervisningen vid LiH. Med utgångspunkt från direktiven har kommittén i sin anslagsframställning för budgetåret 1973/74 bl. a. anmält att endast starkt begränsad nyproduktion för LiH beräknas ske under anslagsperioden. Den fortsatta verksamheten vid högskolan bör, såsom hittills varit fallet vid övriga högskolor, baseras på separata överenskommelser med resp. högskola.

De investeringar som har gjorts i utrustning och program måste en— ligt kommitténs uppfattning utnyttjas optimalt. Kommittén är för sin del beredd att medverka till att åtgärder vidtas för att möjliggöra en fortsatt användning av det producerade studiematerialet.

En åtgärd är att medel avsätts i kommitténs budget för aktualise- ring och revidering av redan färdigställt material. Kommittén ser inget skäl att frångå den tidigare principen att trycksaker unde-r utpröv- ningsperioden varit kostnadsfria, medan reviderade versioner sålts till självkostnadspris.

Ytterligare revideringar kan bli aktuella nä-r materialet eller delar därav skall användas vid annat lärosäte eller för annan elevgrupp än den ursprungligen avsedda.

Nyproduktion kan komma till stånd i vissa ämnen där önskemål föreligger från vederbörande institution vid LiH. Ett principiellt intres- se finns från kommitténs sida för försök med nya läromedelskombina- tioner, distributionsformer, användningssätt och ämnesområden. För de fortsatta insatserna vid LiH gäller dock att de måste vägas mot de behov och önskemål som finns beträffande vuxenutbildning på andra nivåer.

Kommittén kommer att i annat sammanhang föreslå former för sam- verkan mellan lokala och centrala produktionsresurser. Kommittén planerar också att utöka vissa informations- och marknadsföringsin- satser inom högskoleområdet och därvid samla in synpunkter på tänk- bart fortsatt utvecklingsarbete.

Vad gäller dispositionen över förproduccrat material ställer kom-

• Sida 65
•  Original

Prop. 1973: 54 65

mitten videoband till förfogande enligt i stort sett samma regler som gäller vid filmuthyrning. Kommittén anser att LiH, efter överenskom- melse med kommittén, bör ges största möjliga frihet att disponera över det förproducerade materialet.

4.4. Lokalisering av utbildning till Haparanda

SÖ tillsatte den 12 juli 1971 en arbetsgrupp med uppgift att pröva möjligheterna att lokalisera lämpliga utbildningar till Haparanda. Där- vid förutsattes att utbildningarna i möjligaste mån skulle förläggas till folkskolescminariets lokaler i Haparanda, eftersom folkskolesemi- nuriet enligt statsmakternas beslut skall upphöra den- 30 juni 1973. Ar- bets-gruppen har överlämnat sina förslag till SÖ. SÖ har senare i sin anslagsframställning för budgetåret 1973/74 begärt medel för viss er- sättningsverksamhct vid seminariet.

SÖ konstaterar att skolväsendet redan nu är väl utbyggt i såväl Ha- paranda som Norrbottens län. F. 11. finns i länet tillgång till klasslärar- utbildning i Luleå, arbetsmarknadsutbildning i huvudparten av länets kommuner, sju folkhögskolor samt gymnasieskola i 13 av de 14 kom- munerna. 1 den mån ytterligare utbildningsverksamhet skall etableras i Haparanda måste man inrikta sig på mer specifika utbildningar och utgå från ett jämförelsevis stort rekryteringsområde. SÖ uppställer därför två särskilda krav för lokalisering av ytterligare utbildning i Haparanda.

Det ena kravet är vikten av att utnyttja de för denna region unika resurserna som ligger i kunskaper i finska språket och kulturen m.m. Dessa resurser innebär otvivelaktigt en studiestimulerande och moti- verande bakgrund och miljö för utbildningar med anknytning fram- för allt till det finska språk-området.

Det andra kravet gäller önskvärdheten av ett större upptagningsom— råde än Norrbottens län. Det innehåll SÖ gett det första kravet gör det naturligt att räkna med att elever skall kunna rekryteras från hela riket.

Arbetsgruppen fann skäl att närmare undersöka om utbildnings- verksamheter som arbetsmarknadsutbildningen, gymnasieskolans stu- dievägar, utbildningar i finska språket samt speciell utbildning för finsktalande ungdom är av sådant slag att de kan och bör förläggas till Haparanda.

Arbetsgruppen har vidare efter genomgången undersökning kommit fram till att som ersättning för folkskoleseminariet i Haparanda före- slå följande utbildningar.

A. Fortbildningskurs i finska för finskspråkiga lärare på grundsko- lans låg— och mellanstadium samt i förskolan, 20 veckor.

• Sida 66
•  Original

Prop. 1973: 54 66

B. Intensivkurs i finska för lärare på grundskolans låg- och mellan- stadium samt i förskolan, 20 veckor.

C. Intensivkurs i finska för lärare i gymnasieskolan och inom ar- betsmarknadsutbildningen, 20 veckor.

D. Intensivkurs i finska för ledare av olika fritidsaktiviteter m. fl.. 20 veckor.

E. Introduktionskurs i finska för arbetsledare, personalanställare, fackliga förtroendemän m. fl., 5 veckor.

F. I-ntroduktionskurs i gymnasieskola och arbetsliv för finsktalande ungdom i åldern 16—20 år, 10 veckor.

Förslaget innebär således att kurser i finska för lärare och andra yrkeskategorier samt försökSvis också kurser i svenska m.m. för in- vandrade finska ungdomar förläggs till folkskolcseminariets -i Hapa- randa lokaler fr. o. m. budgetåret 1973/74. Förslaget innebär också att folkskolcseminariet i Haparanda fr.o.m. den 1 juli 1973 ombildas till en institution för kurser med anknytning till det finska språket och med sta-ten som huvudman. SÖ förordar att skolstyrelsen i Haparanda kommun skall fungera som styrelse för institutet. Den pedagogiska ledningen föreslås has om hand av skolstyrelsen, i samråd med fort- bildningsavdelningen vid lärarhögskolan i Uppsala och länsskolnämn- den i Norrbottens län.

Kursdeltagarna som skall rekryteras från hela riket bör antagas av styrelsen för skolan. I fråga om kursen för introduktion i gymnasie- skola och arbetsliv för finsktalande ungdom bör intagningen ske efter samråd med intagningsnämnden för gymnasieskolan i Haparanda.

I avvaktan på erfarenheter av bl.a. möjligheterna att rekrytera del- tagare till kurserna bör organisationen beräkna-s omfatta åtta termins- kurser, två tioveckorskurser och två femveckorskurser per läsår. En- ligt de provisoriska kursplanerna beräknas timtalet totalt till ca 6 300 undervisningstimmar, vilket medger ca sex heltidsanställda lärare för- utom timlärare och föreläsare. Härtill kommer ca 2700 timmar för auskultationer och studiebesök.

SÖ:s förslag innebär maximalt en kapacitet på 114 årselevplatscr. Den föreslagna verksamheten beräknas få en sådan omfattning att den kan ersätta seminariet. Verksamheten kräver således en skolledare. Scmina-riets nuvarande personal för administration etc. bör bibehållas, dvs. på heltid en vaktmästare, en maskinist och ett. kontorsbiträde samt. på del-tid en läkare, en sjuksköterska, en bibliotekarie, kontorspersonal och städpersonal. Då samtliga kursdeltagare bör beräknas ha behov av tillfällig bostad under kurstiden i Haparanda bör härutöver anstäl- las en inackorderingsvärd/elevhemsföreståndare. Ytterligare skäl här- för är den tillsyn och hjälp som framför allt deltagarna i kursen för finsktalande ungdom behöver. I lika hög grad finns behov av en fri— tidskonsulcnt för att organisera särskilda språkstimulerande fritidsak-

• Sida 67
•  Original

Prop. 1973: 54 67

tiviteter för kursdeltagarna och introducera dem i de olika fritidsak- tiviteterna i Haparanda med omgivning.

SÖ beräknar att seminariebyggnaden t.v. är tillräcklig som skol- lokal för de nya kurserna. Särskild ombyggnad krävs ej. Däremot torde vissa underhållsarbeten och reparationer vara nödvändiga. Bibliotek och övrig nuvarande utrustning beräknas stå till förfogande för verk- samheten. Önskvärt är att två inlärningsstudior inreds. Byggnadssty- relsen förutsätts få i uppdrag att vidta erforderliga åtgärder. SÖ har inte räknat med att övningsskoledelen skall ingå i de skollokaler som används för de nya utbildningarna.

F. n. torde inte ytterligare elevhemsbostäder vara behövliga. Om så skulle bli fallet bör emellertid de elevhem som hört till den nedlagda riksyrkesskolan med arbetsmarknadsstyrclsens medgivande kunna stäl- las till förfogande utan ändring av huvudmannaskapet.

Under introduktions- och uppbyggnadstiden behöver ett betydande arbete läggas ned på informationsverksamhet. Det behövs såväl per- sonlig information genom folders som annonser 0. d. När det gäller att nå fram med information till finsktalande ungdom kan det också i vis- sa fall bli nödvändigt med uppsökande verksamhet.

För att verksamheten skall kunna påbörjas den 1 juli 1973 krävs att förberedelser inleds under vårterminen 1973. Det bör enligt SÖ upp- dras åt rektor vid folkskolcseminariet att verkställa förberedelserna under ledning av skolstyrelsen i Haparanda. Medel bör även finnas till förfogande för eventuellt behov av expertmedverkan.

Den totala kostnaden för institutet beräknas budgetåret 1973/74 till inemot 8 milj. kr. Härav föreslås att ett belopp av ca 4,4 milj. kr. förs upp under ett särskilt förslagsanslag Statens institut för finsk-svensk kursverksamhet. Övriga kostnader bör föras upp under anslagen till driften av grundskolor och gymnasieskolor samt till arbetsmarknadsut- bildningen.

5.1. Inledning

Insatserna på vuxenutbildningsområdet har som ett väsentligt syfte att ge dem som i ungdomsåren fick en kort och bristfällig utbildning möjligheter att i vuxen ålder kompensera sig för detta handikapp. Skill— naderna i formell utbildningsbakgrund är mycket stora generationerna emellan. Bland människor i de förvärvsaktiva åldrarna är det nästan 70 % som endast har genomgått folkskola, eventuellt med påbyggnad av någon yrkesutbildning. Omkring 20 % har fått en utbildning mot—

• Sida 68
•  Original

Prop. 1973: 54 68

svarande grundskolan och mindre än 10 % har gymnasial utbildning eller högre utbildning. Genom den kraftiga utbyggnad av utbildnings- möjligheterna som skett under femtio- och sextiotalen har dagens ung- domsgeneration avsevärt bättre studiemöjligheter. Alla genomgår nu nioårig obligatorisk skola. Gymnasieskolan har kapacitet för att ta emot 90—95 %av en årskull. 25—30 % av ungdomarna fortsätter med något slag av eftergymnasial utbildning.

Att överbrygga denna utbildningsklyfta genom att ge vuxna en ny studieehans är angeläget eftersom utbildningsbakgrunden i hög grad påverkar våra levnadsförhållanden. Med lång utbildning följer som regel hög lön, stora valmöjligheter på arbetsmarknaden oeh arbetsuppgifter som är intressanta och omväxlande.

Men en jämnare fördelning av utbildningen är i minst lika hög grad angelägen för samhället. Skillnader i utbildning leder lätt till skillnader också när det gäller möjligheter att tillvarata rättigheter, att få in- syn i vad som sker i samhället och påverka samhällsutvecklingen. Ut- bildningsbakgrunden präglar våra sociala och kulturella vanor. En ojämnt fördelad utbildning bidrar därför till en isolering olika grupper emellan. Skillnader i utbiidningen konserverar vidare traditionella möns- ter för arbetsfördelningen i yrkeslivet. Utbildningsklyftan skapar alltså även i andra avseenden klyftor i samhället.

En överbryggande vuxenutbildning spelar en viktig roll såväl från jäm- likhetssynpunkt som då det gäller demokratiseringen i samhället.

Om vuxenutbildningen skall kunna få bredd och effekt måste den ut- formas med hänsyn till vuxnas intressen och studiesituation. Därför är det nödvändigt att erbjuda vuxenstudier med skiftande inriktning och i många olika former. l studiecirkeln, som är den mest utnyttjade ar- betsmetoden, kan studierna lätt anpassas till deltagarnas intressen, tidi- gare studier och erfarenheter. Den kommunala och statliga vuxen- utbildningen ger möjligheter till studier som är nödvändiga främst för dem som behöver en bättre grund för vidare studier. Enskilda studier har underlättats av ett rikt utbud av utbildningsprogram i radio-TV. I arbetsmarknadsutbildningen och i löntagarorganisationernas kursverk- samhet förenas studier i allmänna ämnen med en mer specialinriktad utbildning.

Det är viktigt att de vuxna kan erbjudas många olikalutbildnings- vägar. Det är också angeläget att pröva vilka resultat man kan uppnå genom en kombination av olika utbildningsformer. Kommittén för stu— diestöd åt vuxna (SVUX) har genom särskilda tilläggsdirektiv fått i upp- drag att undersöka hur de olika formerna av samhällsstödd vuxenut— bildning lämpligen skall kunna stödja och komplettera varandra.

Vuxcnutbildningen har nu nått en betydande omfattning, vilket fram- går av den redovisning som jag lämnat i det föregående. Budgetåret l97l/72 hade studiecirklarna sammanlagt ca 1,9 milj. deltagare. Detta

• Sida 69
•  Original

Prop. 1973: 54 69

innebär en mycket kraftig ökning från året dessförinnan med omkring 9 %. Folkhögskolorna hade 1971/72 ca 13 300 helårselever och ca 25 700 deltagare i ämneskurser av varierande längd. Kommunal vuxenutbild- ning anordnades av 335 av landets 464 kommuner. Det sammanlagda elevantalet var ca 154 000. Av dessa studerade 37 000 i grundskolekurser. Antalet elever i de statliga skolorna för vuxna uppgick till ca 4500. Arbetsmarknadsutbildningen omfattade 121000 deltagare. Radio-TV— undervisningcn har nått en betydande omfattning. För 1973/74 beräknas ett behov av 92 timmar "IV-sändning och 119 timmar radiosändning.

Under utbyggnaden av vuxenutbildningen har märkts en tendens till att relativt unga människor med en tämligen bra utbildning har lättast att utnyttja de nya utbildningsmöjligheterna. En rad åtgärder har där- för vidtagits för att prioritera de grupper som har den kortaste utbildningen och därmed de största utbildningsbehoven. Inom studie- cirkelverksamheten ges ett förhöjt statsbidrag till studier på grundskole- nivå i ämnena svenska, engelska, matematik och samhällskunskap. Un- der budgetåret 1971/72 var 35 % av studiecirklarna sådana priorite- rade cirklar. Sedan ett antal år har möjligheterna prövats att lägga in utbildning i allmänna ämnen i arbetsmarknadsutbildningen. Dessa för- sök har gett gott resultat och numera ges sådan utbildning vid samtliga kurscentra. Deltagarna får därigenom ett bättre utgångsläge såväl. vid yrkesutbildning som i konkurrensen på arbetsmarknaden.

En annan viktig fråga är att de vuxna kan erbjudas ledighet för ut- bildning och att en effektiv informations- och uppsökande verksamhet rörande vuxenutbildning kan organiseras på arbetsplatserna. LO:s arbetsgrupp för vuxenutbildning (LOVUX) har i sina två rapporter (1969 och 1971) bl. a. pekat på nödvändigheten av att dessa frågor får sin lösning. I en är 1972 framlagd rapport med programförslag på vuxenutbildningsområdet har också TCO:s utbildningsnämnd gett högsta prioritet åt dessa frågor. Tillsammans har LO och TCO dessutom i en skrivelse krävt att frågorna får sin lösning genom lagstiftning. Med anledning härav kommer inom kort en arbetsgrupp att tillsättas inom Kungl. Maj:ts kansli.

År 1970 fick kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX) i uppdrag att bedriva en uppsökande verksamhet på arbets- platserna för att utröna möjligheterna att nå kortutbildade som på grund av arbetsförhållanden eller hinder av social eller psykologisk art har svårt för att själva söka sig till utbildning.

FÖVUX lämnade våren 1972 i betänkandet (SOU 1972: 19) Upp- sökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen en redo- görelse för sitt första verksamhetsår och kunde då redovisa mycket po- sitiva resultat. Drygt hälften av de kortutbildade som uppsöktes på ar- betsplatserna var villiga att delta i cirklarnas studieverksamhet. Drygt tre fjärdedelar av dem som gått igenom en cirkel planerade att fortsätta

• Sida 70
•  Original

Prop. 1973: 54 70

studierna. I det nyligen avlämnade betänkandet (SOU 1973: 9) Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen pre- senteras det andra årets försöksverksamhet. Verksamheten under det tredje försöksåret, som nu pågår, kommer att redovisas i kommitténs huvudbetänkande år 1974, vilket också avses innehålla förslag baserade på erfarenheterna från alla tre försöksåren.

För att den uppsökande verksamhet som FÖVUX bedriver inte skall behöva avbrytas under den tid utvärderingen pågår bör medel beviljas för uppsökande verksamhet även under nästa budgetår. Jag förordar att kostnaderna härför får bestridas med medel från reservationsanslaget Kommittéer m. m. under åttonde huvudtiteln. Jag vill i sammanhanget erinra om att skolöverstyrelsen (SÖ) förfogar över vissa medel (f.n. 330000 kr.) för att stödja olika projekt med bl. a. uppsökande verk- samhet.

Studiefinansieringen är av central betydelse för de vuxenstuderande. SVUX har i uppdrag att utarbeta förslag till hur ett studiesocialt system skall utformas. Det delbetänkande (SOU 1971: 80) utredningen presen- terade i oktober 1971 har blivit föremål för en omfattande diskussion. Jag har i det föregående i korthet redogjort för de synpunkter som del- getts kommittén i anledning av detta betänkande. Det är bl. a. denna diskussion som utredningen har som utgångspunkt för sitt avslutande arbete. Jag avser att inom kort föreslå Kungl. Maj:t att lägga fram för- slag om förändringar i det studiesociala systemet som underlättar studie- möjligheterna för äldre elever i bl. a. kommunal vuxenutbildning, gym- nasieskola och folkhögskola.

I december 1972 tillkallade jag, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, en utredning om folkhögskolans framtida uppgifter. Folkhögskolan har länge varit ett viktigt komplement till det allmänna skolväsendet. Så länge ungdomsutbildningen var ofullständigt utbyggd och hade otillräck-' lig geografisk spridning var folkhögskolan för många ungdomar enda vägen till en ordentlig grundutbildning.

I takt med grundskolans och gymnasieskolans genomförande och den kommunala och statliga vuxenutbildningens framväxt har folkhögsko- lans uppgift att komplettera det allmänna skolväsendet blivit allt mindre framträdande.

Under senare år har en betydande omorientering av folkhögskolans verksamhet kunnat ske. De årslånga kurserna har kompletterats med kortare ämneskurser, samarbete med studieförbunden har inletts, ung- domar med fysiska och sociala handikapp har beretts tillträde till sko- lorna och folkhögskolestudier har ingått som ett inslag i arbetsmarknads- utbildningen. Bl.a. med utgångspunkt i dessa erfarenheter skall den nya utredningen söka klarlägga vilken roll folkhögskolan i framtiden kan och bör spela i kulturliv och utbildningssamhälle.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1973: 54 71

5.2. Folkbildningsarbete

De senaste årens utveckling på vuxenutbildningens område har visat att folkbildningen har stora förutsättningar att nå ut till och aktivera de stora grupper i samhället som av olika anledningar har begränsade möjligheter att delta i andra former av studier och kulturliv. De senaste årens debatt om vuxenutbildningens framtida utformning har därför markerat folkbildningens roll och uppgifter på detta område.

Under de senaste åren har särskilda insatser gjorts för att stödja ut- vecklingen inom studiecirkelverksamheten. Bidrag till studiecirkelverk- samhet utgår, som jag redan nämnt, f.n. till allmän studiecirkel med 75 % av kostnaderna för ledararvode och studiemateriel, dock högst med 30 kr. per studietimme. Vidare utgår fr.o.m. budgetåret 1970/71 för allmän studiecirkel i svenska, engelska, matematik eller samhälls- kunskap som i huvudsak ligger på en nivå som svarar mot högst grund- - skolans årskurs nio ett tilläggsbidrag för återstående 25 % av kostnader- na för ledararvode och studiemateriel, Tilläggsbidraget får dock inte överstiga 10 kr. Dessutom utgår fr. o. rn. innevarande budgetår till sådan studiecirkel ett särskilt bidrag för administration och uppsökande verk- samhet med 5 kr. för varje studietimme. Tilläggsbidrag och särskilt bidrag utgår även för allmän studiecirkel som har till syfte att ut- veckla handikappades färdigheter att meddela sig. Slutligen svarar sta- ten för 75 % av handledarnas resekostnader till studiecirklar inom det 5. k. allmänna stödområdet. Ämnena engelska och samhällskunskap svarar för det största antalet av de cirklar för vilka utgår tilläggsbidrag. Denna studiecirkelverksamhet betraktar jag som synnerligen viktig när det gäller att tillgodose grupper som missgynnats i utbildningshän- seende.

Erfarenheten har visat att det finns skäl att göra vissa förenklingar i den nuvarande statsbidragsgivningen till de allmänna studiecirklarna. Det särskilda tilläggsbidraget till de prioriterade cirklarna bör i fort- sättningen utgå som ett schablonbidrag om 15 kr. per studietimme. Det nya tilläggsbidraget skall därvid ersätta dels det nuvarande tilläggs— bidraget om högst 10 kr., dels det särskilda bidraget om 5 kr. Syftet är oförändrat att om möjligt göra undervisningen kostnadsfri för deltagarna samt att möjliggöra en aktiv uppsökande verksamhet från studieförbun- dens sida.

Jag vill vidare föreslå ytterligare en förenkling av statsbidragsregler- na. Statsbidrag till handledare och studiemateriel beräknas nu för varje studiecirkel. Det är enligt min mening betydligt mer praktiskt om be- räkningen görs för varje lokal anordnare av studiecirkelverksamhet. Med lokal anordnare avses studieförbunds lokalavdelning eller annat lokalt organ av studieförbund.

Vad jag här föreslagit innebär att statsbidrag till allmän studiecirkel

• Sida 72
•  Original

Prop. 1973: 54 72

framdeles skall utgå med 75 % av de verifierade totala kostnaderna för ledararvode och studiemateriel inom en studieförlmndsavdelning under ett budgetår, dock högst 30 kr. per statsbidragsberättigad studietimme. Till de s. k. prioriterade studiecirklarna utgår därutöver ett schablon- mässigt beräknat tilläggsbidrag om 15 kr. per studietimme. Universitets- cirklar berörs inte av förändringen. Mina förslag innebär i praktiken dels vissa bidragshöjningar, dels en rationalisering av den administra- tion som är förenad med statsbidragsgivningen. Även rationaliserings- vinsten kommer i en inte obetydlig utsträckning studieförbunden till del.

Lärare vid folkhögskola kan i sin tjänstgöring leda en studiecirkel. Till dessa cirklar hör framdeles _ utöver det stöd till lärarkostnaderna som det angivna förfarandet innebär — utgå 13 kr. per studietimme för de prioriterade ämnesområdena och 6 kr. för övriga ämnesområden.

Jag är inte beredd att tillstyrka SÖ:s förslag om att tilläggsbidrag skall utgå även till studiecirklar i tyska, religionskunskap och natur- orientering. Jag är heller inte beredd att tillstyrka en indexreglering av statsbidraget till studiecirkelverksamheten.

En annan viktig studiecirkelverksamhet utgör invandrarundervisning- en. Statsbidrag till studiecirkel i svenska språket med samhällsoriente- ring utgår under innevarande budgetår med högst 75 kr. per studie- timme. Till studiecirkel i särskild samhällsundervisning utgår statsbidrag med högst 80 kr. per studietimme. I prop. 1973: 1 (bil. 10 s, 495) föreslog jag en höjning av statsbidraget till studiecirkel i svenska språket med samhällsorientering, från högst 75 kr. per studietimme till högst 79 kr. per studietimme fr. o. m. budgetåret 1973/74. Av praktiska skäl räknade jag med att dessa bidrag även skulle utgå till studiecirkel i särskild samhällsundervisning.

Statsmakterna har också under år 1972 antagit lag (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invand- rare, vilka börjat sin första anställning i Sverige efter den 1 januari 1973 (prop. 1972: 100, InU 1972: 27, rskr 1972: 292). I en proposition till vårriksdagen föreslås dessutom att lagen (1972:650), med vissa avvi— kelser, görs tillämplig även på utländska arbetstagare som före den I januari 1973 tagit anställning här i landet.

5.3. Kommunal vuxenutbildning

Den kommunala vuxenutbildningen har sedan den 1 juli 1968, då nu- varande organisation infördes, genomgått en snabb expansion. Läsåret 1967/68 fanns kommunala kvällsgymnasier på ca 30 orter. F.n. finns kommunal vuxenutbildning i ca 335 kommuner. Sammanlagt 34 sär- skilda skolenheter för kommunal vuxenutbildning har inrättats i kom- muner, där vuxenutbildningen nått en stor omfattning. Det totala an-

• Sida 73
•  Original

Prop. 1973: 54 73

talet elever i den kommunala vuxenutbildningen uppgick läsåret 1971/72 till ca 154 000 elever.

År 1971 drog statsmakterna upp riktlinjer för en starkare styrning av den fortsatta utbyggnaden av den kommunala vuxenutbildningen (prop. 1971: 37, UbU 197]: 13, rskr 1971: 170). Syftet var att tillgäng- liga resurser i större utsträckning skulle ställas till förfogande för dem som är utbildningsmässigt mest missgynnade. Kurserna på gymnasial nivå skulle få öka med 10 %. 1 prop. 1973: ] (bil. 10 s. 480) har jag föreslagit att antalet undervisningstimmar i gymnasieskolekursema skall få öka med 10 % i förhållande till faktisk nivå innevarande budgetår även nästa budgetår. Som jag tidigare påpekat i både prop. 1971: 37 och prop. 1972: 26 varierar omfattningen av den kommunala vuxen— utbildningen på det gymnasiala stadiet mellan olika kommuner. Det är enligt min mening angeläget att man når en jämnare fördelning inom landet. På detta stadium bör man vidare särskilt inrikta sig på att yrkes- inriktade kurser kommer till stånd. Liksom under innevarande år räknar jag med att en generell ökning av antalet undervisningstimmar skall få ske i samtliga kommuner. Det ankommer på Kungl. Maj:t att med— dela bestämmelser i dessa frågor.

En grundläggande princip för urvalet till gymnasieskolekurser inom kommunal vuxenutbildning som fastslogs i statsmakternas beslut våren 1971 (prop. 1971: 37 s. 95) var att i första hand de skall tas in som är i störst behov av utbildningen. Jag förordade därvid att sådan sökande till gymnasieskolekurser som vill komplettera för att höja ett tidigare erhållet betyg i ämnet inte bör beredas plats i vuxenutbildningen. En bestämmelse av sistnämnda innehåll togs in i 34 & kungörelsen (1971: 424) om kommunal och statlig vuxenutbildning. Efter beslut av stats— makterna år 1972 (prop. 1972: 26, UbU 1972: 17, rskr 1972: 149) gjordes den ändringen att i gymnasieskolekurs får intagas även elev som redan har betyg i ämnet, under förutsättning att plats kan beredas eleven utan ökade kostnader för statsverket. 'En sådan elev är dock inte berättigad att få betyg över det ämne i vilket han tidigare har fått betyg. Mot- svarande ändring bör nu införas i fråga om grundskolekurser. Det ankommer på Kungl. Maj:t att meddela de bestämmelser som behövs.

Jag har i det föregående redogjort för det försök, som statsmakterna beslutade om på grundval av prop. 1972: 26, med 100 kurser på sådana orter där skiftarbete förekommer i större omfattning och vilka är g-orter eller ligger utanför det allmänna stödområdct. Enligt min mening bör detta försök fortsätta med 100 kurser även under nästa budgetår.

5.4. Statens skolor för vuxna

År 1956 startade dåvarande läroverket för vuxna i Norrköping med realskola och allmänt gymnasium. På förslag av studiesociala utredning-

• Sida 74
•  Original

Prop. 1973: 54 74

en genomfördes år 1962 en utbyggnad av organisationen. En ny skola inrättades i Härnösand och dessutom förlades även fackgymnasial ut— bildning till skolorna. De två statliga skolorna har sedan dess successivt byggts ut och under förra läsåret deltog ca 2 000 elever i den varvade undervisningen och ca 2500 i brevskolekurser. Studierna äger rum under perioder med undervisning i skolan och under perioder med självstudier i hemmet.

De statliga vuxenskolorna skall vara ett komplement till de kommu- nala skolorna för vuxna för elever som på grund av geografiska eller andra skäl ej kan delta i den kommunala vuxenutbildningens kurser. Erfarenheterna av de gångna årens verksamhet visar också att skolorna har fyllt en viktig uppgift, även om vissa organisatoriska brister konsta- terats.

Enligt min mening bör de statliga skolorna i Norrköping och Härnö- sand finnas kvar under statligt huvudmannaskap. Uppkommande va- kanta ordinarie och extra ordinarie tjänster bör därför få återbesättas om elevunderlaget är tillräckligt för att motivera dessa tjänster. Jag anser dock att vissa organisatoriska åtgärder bör vidtas för att möjlig- göra ett bättre utnyttjande av resurserna.

Sö föreslår ett nytt system för resurstilldelning för skolorna. SÖ er— inrar i detta sammanhang om mitt uttalande i prop. 1971: 37 om att formerna för de statliga skolornas muntliga undervisning bör omprövas och att det därvid bör undersökas om det Skulle vara möjligt att till- lämpa t. ex. ett system för resurstilldelning motsvarande det som finns i folkhögskolan. SÖ förordar att resursen undervisningstimmar, inklu- derande tid dels för lärares alla arbetsuppgifter, dels för studiehand- ledning, studie- och yrkesorientering och stödundervisning, skall be- räknas enligt följande system: antalet kursdeltagare per kursperiod x koefficient = antalet undervisningstimmar per skolperiod. SÖ före— slår att koefficienten sätts till 2,0 för norrköpingsskolan och till 2,5 för härnösandsskolan.

Enligt SÖ bör de föreslagna koefficienterna tillämpas på försök fr.o.m. den 1 juli 1973.

Jag anser i likhet med SÖ att det är angeläget att införa ett nytt system med en friare resurstilldelning för skolorna. Härigenom bör det t. ex. bli lättare att anordna kurser i t. ex. tekniska ämnen där man på grund av för lågt elevantal ibland inte har kunnat starta en kurs. Jag tillstyrker således SÖ:s förslag till nytt system för resurstilldelning. Jag anser dock att man t.v. bör tillämpa koefficienterna 1,7 resp. 2,1, vil- ket i stort sett motsvarar nuvarande resurstilldelning. Jag avser att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att uppdra åt SÖ att utfärda normaltimplaner och andra mer generella föreskrifter för hur denna resurs skall användas. SÖ:s förslag om att i lärarnas undervisningsskyldighet bör ingå även

• Sida 75
•  Original

Prop. 1973: 54 75

arbetsuppgifter av annan art än undervisning är jag inte nu beredd att tillstyrka.

Intagningsnämnden vid de statliga vuxenskolorna bör enligt SÖ bestå av en av-SÖ utsedd ledamot, tillika ordförande, en ledamot utsedd av den kommun där skolan är belägen, en ledamot utsedd av ifrågavarande länsskolnämnd samt suppleanter för dessa. Skolans rektor bör enligt för- slaget vara föredragande i intagningsnämnden. Om nämnden finner det lämpligt bör den med sig kunna adjungera företrädare för lärarna och de studerande vid skolan.

Jag delar SÖ:s mening om hur intagningsnämnden bör vara samman- satt utom på en punkt. Jag anser nämligen att av de tre ledamöterna i nämnden kommunen bör utse två och SÖ en, tillika ordförande.

SÖ har föreslagit att de bestämmelser som gäller för intagning till kommunal vuxenutbildning skall gälla även för statens skolor för vuxna. Någon ändring i reglerna för elevintagning är jag inte beredd att förorda. _

5.5. Produktion och användning av förproduccrat studiematerial vid högskolan i Linköping

Statsmakterna beslöt år 1965 att viss teknisk utbildning och forsk- ning skulle förläggas till Linköping. En utgångspunkt vid uppbygg- naden av den tekniska utbildningsenheten i Linköping (LiI—I) var att undervisningen i viss utsträckning skulle bedrivas med hjälp av tele- vision. Högskolans lokaler utformades således med hänsyn härtill och i utrustningen ingår speciella resurser för TV-undervisning och även egen programproduktion.

Produktionen av undervisningsprogrammen uppdrogs åt kommittén för television och radio i undervisningen (TRU-kommittén). Produk- tionen har sedan år 1969 bedrivits efter en av universitetskanslersäm- betet (UKÄ) i samråd med TRU-kommittén och LiH fastställd produk- tionsplan. Denna plan har sedermera reviderats. Framställningen av nya förproduccrade TV-kurser kommer enligt gällande produktionsplan att vara avslutad i huvudsak under budgetåret 1972/73.

En av UKÄ tillsatt samarbetsgrupp med representanter för UKÄ, högskolan i Linköping och TRU-kommittén har gjort en utvärdering av den TV-undervisning som bedrivits i Linköping under åren 1970— 1972. På grundval av denna utvärdering konstaterar gruppen att inga avgörande skillnader beträffande undervisningens effektivitet föreligger mellan TV-undervisning och konventionell undervisning. Några skill- nader i t. ex. tentamcnsresultat mellan TRU-kurser och andra kurser föreligger således inte. Samarbetsgruppen framhåller att planering, produktion och användning av TRU-kurserna vid högskolan i Linköping har gett goda erfarenheter av läromedel med elektronikinslag. TRU-

• Sida 76
•  Original

Prop. 1973: 54 76

kurserna markerar ett viktigt steg i utvecklingen av mer individualise- rade läromedel. Försök med helt individualiserad undervisning har också kunnat påbörjas vid högskolan i Linköping.

Under första halvåret 1973 kommer TRU-kommittén att presentera en utvärdering av sin försöksverksamhet med TV-undervisning i olika former och därmed kommer kommitténs arbete att vara avslutat. Pro- gramproduktionen har sedan juli 1972 överlåtits på en ny utrednings— grupp, kommittén för den fortsatta verksamheten med radio och tele- vision inom utbildningsväsendet.

Den nya kommittén skall enligt sina direktiv främst inrikta verk- samheten på produktion av program för vuxenutbildning på alla ut- bildningsnivåer och förskola. För den fortsatta verksamheten är där- med produktionen av TV-program för högskoleundervisning inte längre lika angelägen.

Kommittén har i samråd med UKÄ föreslagit bl. a. att den fortsatta användningen av TRU:s program och tjänster skall baseras på årliga överenskommelser mellan högskolan i Linköping och den nya kommit- tén. Kommittén anser att de investeringar som gjorts i utrustning och program för högskolan i Linköping även i fortsättningen måste utnyttjas optimalt. Kommittén är beredd att medverka till aktualisering och re- videring av redan producerade program samt under vissa omständig- heter också till nyproduktion.

Med hänsyn dels till hittills uppnådda resultat, dels till de speciella förutsättningarna för T V-undervisning vid högskolan i Linköping anser jag att TV även framdeles bör spela en viktig roll i undervisningen vid vid denna högskola. Därvid bör det dock ankomma på berörda organ inom högskolan att närmare bestämma i vilken form TV skall användas i undervisningen. Högskolan har tillgång till av TRU-kommittén redan producerade TV-program och bör samarbeta med den nya kommittén då det gäller revidering och aktualisering av program samt eventuell nyproduktion. Dessutom bör högskolans möjligheter att framställa egna undervisningsprogram tas i anspråk. Högskolan i Linköping bör årligen redovisa användningen av "TV-undervisning vid högskolan och de erfa- renheter verksamheten ger.

Kostnader för aktualisering och revidering av de program som TRU- kommittén producerat för den tekniska utbildningen vid högskolan i Linköping bör bestridas med de medel som står till förfogande för hög- skolan. Medel för detta ändamål har för budgetåret 1973/74 beräknats under anslaget till viss utbildning via radio och television m.m. Dessa medel bör få disponeras för undervisningen vid högskolan i Linköping. För följande budgetår bör dessa kostnader prövas vid beräkningen av medelsbehovet för teknisk utbildning vid högskolan i Linköping.

• Sida 77
•  Original

Prop. 1973: 54 77

5.6. Lokalisering av utbildning till Haparanda

SÖ har som jag redovisat i det föregående lagt fram förslag om vi55a åtgärder för de finska invandrarna. Enligt förslaget —— som har sin ut- gångspunkt i önskan om att tillföra Haparanda en ersättningsverksam- het när folkskolcseminariet slutligt avvecklas vid utgången av inne- varande budgetår — skall ett särskilt statligt institut upprättas med uppgift att bedriva kursverksamhet-i finska för i första hand lärare. De totala kostnaderna för programmet kan beräknas till inemot 8 milj. kr.

Jag delar uppfattningen att man bör göra förstärkta insatser för de finska invandrarna. Det finns därvid särskild anledning att ta sig an de många finska ungdomar i Sverige som inte fått någon utbildning över grundskolan. Riksförbundet finska föreningar i Sverige har tidigare uttryckt önskemål om statsbidrag för driften av en folkhögskola i för- bundets regi. Folkhögskolan kan genom sin frihet utforma kurser som är särskilt avpassade för den grupp det här är fråga om. Genom utform- ningen av kompetensbestämmclserna i det svenska utbildningssystemet får också de som genomgått folkhögskoleutbildning möjlighet att gå vidare till olika former av högre utbildning. Enligt min mening finns det starka skäl som talar för upprättande av en folkhögskola i förbun- dets regi.

Överläggningar har ägt rum under hösten 1972 i denna fråga mel- lan företrädare för utbildningsdepartementet och förbundet. Det har därvid befunnits lämpligt att en ny folkhögskola upprättas och därvid förläggs till Haparanda med Riksförbundet finska föreningar i Sverige som huvudman. Kungl. Maj:t bör äga att utse ordförande i skolans styrelse. Staten har därvid förklarat sig villig att t.v. vederlagsfritt upplåta lokaler för nuvarande folkskolcseminarict (inkl. övningsskolan) för folkhögskolan. Skolan förutsätts starta under nästa budgetår. Jag ansluter mig till det resultat som överläggningarna lett till och förordar sålunda att den nya folkhögskolan blir berättigad till statsbidrag samt att staten fr.o.m. budgetåret 1973/74 t.v. utan vederlag upplåter an- givna lokaler till huvudmannen för den nya folkhögskolan. Vad jag här föreslagit kommer att innebära en merbclastning av anslaget Bidrag till driften av folkhögskolor.

Ett förverkligande av detta förslag innebär en betydande insats för de finska invandrarna. Därigenom tillgodoses även önskemålet om er- sättningsverksamhet i Haparanda för seminariet liksom SÖ:s förslag _— ehuru i annan form — om särskilda introduktionskurser i gymnasie- skolan m. m. för finsktalande ungdom.

SÖ har vidare föreslagit en omläggning av den fortbildning som f. n. äger rum för finskspråkiga lärare i grundskolans låg- och mellanstadier och en utvidgning i övrigt av lärarfortbildningen i finska liksom en

• Sida 78
•  Original

Prop. 1973: 54 78

utvidgning av statens ansvar för fortbildning även till grupper utanför skolväsendet. Kurserna skulle även förläggas till terminstid. Kursdel- tagarna skulle få ersättning för mistade avlöningsförmåner, traktamen- ten m. m. För den fortbildning, för vilken SÖ svarar, gäller i princip att denna skall avse personalgrupper inom skolväsendet och förläggas till ferietid. Jag finner inte skäl att utan ytterligare utredning föreslå så- dana genomgripande förändringar av principerna för fortbildning som SÖ nu föreslagit. Fortbildning av lärare i finska bör t.v. anordnas i oförändrade former och hör av SÖ kunna förläggas även till Haparanda.

Det är naturligtvis av betydelse att utöver vad jag förordat stärka intresset för det finska språket och därvid ta till vara de fördelar som en folkhögskola i Haparanda kommer att kunna erbjuda. I prop. 1973: ] (bil. 10 s. 469) har jag förordat en betydande utvidgning av de nu- varande insatserna för utbildning av lärare för invandrarundervisningen m. m. SÖ disponerar även medel — från anslaget Bidrag till vissa bila- terala nordiska projekt m. m. _ för kurser i svenska för finska lärare. Vid lokaliseringen av dessa olika typer av kurser bör SÖ beakta möj- ligheterna till förläggning i Haparanda. Till kurser i finska och svenska, anordnade av Norrbottenskretsen av föreningen Norden, utgår även bi- drag under nyssnämnda anslag. Enligt min mening bör även för sådana kurser, efter kretsens bestämmande, Haparanda kunna utnyttjas som förläggningsort. Jag avser att i annat sammanhang föreslå Kungl. Maj:t att uppdra åt SÖ att överväga hur man framdeles skall kunna utnyttja den föreslagna folkhögskolan även i andra utbildningssammanhang.

Jag vill slutligen framhålla att kurser i finska kan ordnas inom den kommunala vuxenutbildningen. Härigenom kan det bli möjligt att få en bred spridning av intresset för detta språk inom ramen för existerande utbildningsformer.

7. Anslagsberäkningar för budgetåret 1973/ 74

G 2. Statliga skolor för vuxna: Utbildningskostnader

1971/72 Utgift 4 481 443 1972/73 Anslag 5 855 000 1973/74 Förslag 4 868 000

För den riksrekryterande vuxenutbildningen finns statliga skolor i Norrköping och Härnösand. Vid dessa ges utbildning enligt läroplanerna för grundskolans högstadium, gymnasieskolans tvååriga ekonomiska, so- ciala och tekniska linjer samt tre- och fyraåriga linjer.

Undervisningen vid statens skolor för vuxna bygger på en kombina- tion av muntlig undervisning under periodvis återkommande kurser vid skolorna och självstudier i form av brevskolestudier på hemorten (s.k. varvad undervisning). I enlighet med beslut av 1967 års riksdag an— ordnas vid skolan i Norrköping även enbart brevskoleundervisning. Be- stämmelser om den statliga riksrekryterande vuxenutbildningen har meddelats i kungörelsen (1971: 424) om kommunal och statlig vuxen- utbildning (ändrad senast 1972: 313).

l972/"73 Beräknad ändring 1973/74

Skolöver- Föredraganden styrelsen

Personal Lärarpersonal 61 — 19 —24 Övrig personal 23,5 of. of. 84,5 — 19 ——24 Anslag Lönekostnader 5 146 000 —656 023 —1 034 253 Sjukvård 5 000 of. of. Reseersättningar 6 000 + 8 800 +8 800 Lokalkostnader 407 000 + 30 200 + 34 000 Expenser 291 000 + 8 000 + 4 000 5 855 000 —609 023 —987 453 Avrundat —609 000 ———987 000 Skolöverstyrelsen

1. Löneomräkning 193 787 kr.

2. Skolöverstyrelsen (SÖ) föreslår att de fyra lektorstjänster som nu är vakanta och fem av de vakanta adjunktstjänsterna vid skolan i Norr- köping dras in fr. o. m. budgetåret 1973/74.

• Sida 80
•  Original

Prop. 1973: 54 80

F öredraganden

Vid min anslagsberäkning har jag utgått från ett elevantal om ca 2000 i den varvade undervisningen och ca 2 500 i brevskolekurserna. Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Statliga skolor för vuxna: Utbildningskostnader för budget- året 1973/74 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsan- slag av 4 868 000 kr.

G 3. Statliga skolor för vuxna: Material för självstudier

1971/72 Utgift 2 691 676 Reservation 3 966 122 1972/73 Anslag 1 000 000 1973/74 Förslag ] 000

Från anslaget betalas kostnader för material för självstudier vid de statliga vuxenskolorna, vid viss förlängd undervisning inom gymnasie- skoleorganisationen samt vid försöksverksamhet med särskild gymnasial utbildning i glesbygd.

1972/73 Beräknad ändring 1973..-'7=t

Skolövcr- Föredraganden

styrelsen Kostnader för materiel m. m. 912 000 —522 000 Arvoden för granskning av material för självstudier 88 000 + 22 000 —999 000 1 000 000 —500 000 Skolöverstyrelsen

Skolöverstyrelsen (SÖ) beräknar den totala kostnaden för material för självstudier under budgetåret 1973/74 till 2 150 000 kr. Med hänsyn till beräknad reservation vid utgången av innevarande budgetår föreslår SÖ att anslaget förs upp med 500 000 kr. för budgetåret 1973/74.

F öredraganden

De statliga vuxenskolorna bygger till stor del på elevernas självstudier. Vid skolorna bedrivs ett värdefullt arbete med granskning och samman- ställning av material för dessa självstudier. Jag räknar för nästa budgetår med ett minskat medelsbehov på grund av befintlig reservation.

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Statliga skolor för vuxna: Material för självstudier för budgetåret 1973/74 under åttonde huvudtiteln anvisa ett re- servationsanslag av 1000 kr.

• Sida 81
•  Original

Prop. 1973: 54 81

G 4. Statliga skolor för vuxna: Undervisningsmateriel in. in.

1971/72 Utgift 407 054 Reservation 43 946 1972/73 Anslag 188 000 1973/74 Förslag 198 000

Från anslaget bekostas materiel, böcker, utrustningskomplettering m. m. vid skolorna för vuxna i Norrköping och Härnösand.

1972/73 Beräknad ändring 1973/74

Skolöve r- Föredraganden styrelsen

Vuxenskolan i Norrköping 113 000 + 7000 + 5000 Vuxenskolan i Härnösand 75 000 + 5 000 + 5 000

188 000 +12 000 +10 000

Skolöverstyrelsen

Skolöverstyrelsen beräknar kostnaden under budgetåret 1973/74 till 100 kr. per elev för 2000 elever, sammanlagt alltså 200000 kr. eller en kostnadsökning med 12 000 kr. jämfört med innevarande budgetår.

F öredraganden

För budgetåret 1973/74 beräknar jag för norrköpingsskolan under förevarande anslag ett belopp av 118000 kr. För härnösandsskolan räknar jag med ett medelsbehov av 80 000 kr.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Statliga skolor för vuxna: Undervisningsmateriel m.m. för budgetåret 1973/74 under åttonde huvudtiteln anvisa ett_ reservationsanslag av 198 000 kr.

G 6. Bidrag till studiecirkelverksamhet

1971/72 Utgift 139 778 744 1972/73 Anslag 165 000 000 1973 / 74 Förslag 205 000 000

Enligt bestämmelserna i kungörelsen (1963:463) om statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet (omtryckt 1970: 329, ändrad senast 1972: 282) utgår statsbidrag till studiecirklar i allmänhet med högst 75 % av de bidragsgrundande kostnaderna. Bidragets storlek be- stäms av följande regler.

För allmän studiecirkel kan bidraget till kostnaderna för ledare och studiemateriel för varje studietimme utgöra högst 30 kr., varav högst

• Sida 82
•  Original

Prop. 1973: 54 82

24 kr. för ledararvode. Statsbidrag kan i allmänhet inte utgå för mer än tre studietimmar vid varje sammankomst. Medverkar expert eller fackman i allmän studiecirkel, som han ej tillhör, utgår statsbidrag till kostnaderna för arvode, resekostnadsersättning och traktamente till högst 30 kr. för varje studietimme.

För studiecirkelverksamhet i vissa ämnen och på en nivå som svarar mot högst grundskolans årskurs 9 utgår ett tilläggsbidrag av högst 10 kr. per studietimme. Bidraget får användas till kostnader för såväl ledar- arvode som studiemateriel. Bidrag till dessa cirklar kan utgå med 100 % av verifierade kostnader för ledararvode och studiemateriel, dock högst med 40 kr. per studietimme. Dessutom utgår för sådan studiecirkel ett särskilt bidrag för administration och uppsökande verksamhet med 5 kr. för varje studietimme.

För universitetscirkel kan bidraget till kostnaderna för ledararvode och studiemateriel utgöra högst 75 kr. för varje studietimme, varav högst 60 kr. kan avse ledararvode.

Skolöverstyrelsen

1. För budgetåret 1973/74 räknar Skolöverstyrelsen (SÖ) med en fortsatt ökning av antalet allmänna studiecirklar (+22 500000 kr.).

2. SÖ föreslår att det tilläggsbidrag som utgår till studiecirklar i ämnena svenska, engelska, matematik och samhällskunskap som i hu- vudsak motsvarar utbildning enligt läroplanen för grundskolans hög— stadium, även skall utgå till studiecirklar i tyska, religionskunskap och naturorientering (+4 500 000 kr.).

3. Sö föreslår vidare att statsbidrag till studiecirkelverksamheten in-

dexregleras.

Föredraganden

Antalet statsbidragsberättigade studiecirklar har ökat mycket starkt under 1960-talet. Läsåret 1968/69 uppgick antalet till ca 136000, 1969/70 till ca 158000, 1970/71 till ca 162000 och 1971/72 till ca 197 000. Antalet cirklar har således ökat med över 20 % under de se— naste två läsåren. Den största ökningen faller på den s.k. priorite- rade studiecirkelverksamheten, dvs. studier i engelska, svenska, mate- matik och samhällskunskap på grundskolenivå, som infördes genom beslut av 1970 års riksdag. Antalet s. k. prioriterade studiecirklar ökade från ca 47 000 läsåret 1970/71 till ca 69 000 läsåret 1971/72.

Under de senaste åren har statsbidragen förbättrats. Beslut härom har fattats vid 1963, 1964, 1965, 1967, 1970, 1971 och 1972 års riks— dagar. Jag har i det föregående redogjort för den mycket snabba ut- vecklingen på studiecirkelområdet och finner det därvid särskilt gläd- jande att ta del av det stora intresse som visats de s.k. prioriterade studiecirklarna, eftersom dessa utgör ett viktigt instrument när det gäl-

• Sida 83
•  Original

Prop. 1973: 54 83

ler att tillgodose grupper som missgynnats i utbildningshänseende. Jag har också redogjort för mitt förslag om nya statsbidragsregler för studie- cirkelverksamheten. Jag beräknar medelsbehovet för nästa budgetår till 205 milj. kr. Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att till Bidrag till studiecirkelverksamhet för budgetåret 1973/74 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 205 000 000 kr.

G 7. Bidrag till studieförbund

1971/72 Utgift 8 895 000 1972/ 73 Anslag 9 400 000 1973 / 74 Förslag 10 400 000

Enligt de principiella grunder som godtagits av 1963 års riksdag (prop. 1963: 36, SU 1963: 74, rskr 1963: 190) utgår bidrag till av Skolöversty- relsen godkända studieförbund (f.n. tio). Bidraget utgår dels till orga- nisationskostnader, dels till kostnader för pedagogisk verksamhet.

Bidraget till organisationskostnaderna skall fördelas mellan studieför- bunden med hänsyn dels till kostnaderna för studiecirkelverksamhet, dels till den bidragsberättigade studiecirkelverksamhetens geografiska spridning. Till de poster som får beaktas vid beräkningen av detta bi- drag hör utgifterna för instruktörer och centralt anställd personal — även den personal som sysslar med pedagogiska uppgifter —, för- bundsledningens lokaler, internationella förbindelser, instruktions- och inspektionsresor, konferenser och studiepropaganda.

Bidraget till pedagogisk verksamhet skall fördelas mellan förbunden i proportion till genomsnittliga antalet statsbidragsberättigade studietim- mar under de tre senaste verksamhetsåren. Bidraget skall användas för åtgärder av pedagogisk natur inom studiecirkelverksamheten, i första hand till utgifter för utbildning av ledare för studiecirklar, framställning av studiemateriel och pedagogiska hjälpmedel, anskaffande av apparater för pedagogiskt bruk samt pedagogisk försöksverksamhet.

Sedan budgetåret 1967/68 utgår ett särskilt belopp till studieförbun— dens pedagogiska verksamhet bland handikappade samt sedan budget- året 1972/ 73 ett bidrag till produktion av studiematerial för handikap- pade. Dessa medel skall fördelas mellan studieförbunden med hänsyn till deras insatser för att utveckla studiehjälpmedel och studiemetoder för handikappade.

Skolöverstyrelsen

l. Skolöverstyrelsen (SÖ) föreslår att bidraget till studieförbundens

• Sida 84
•  Original

Prop. 1973: 54 84

pedagogiska verksamhet höjs med 500000 kr. till 4,6 milj. kr. Enligt SÖ är det särskilt viktigt med ökade resurser för utbildning av med- arbetare, som på, det lokala planet kan fungera som informatörer Och medverka vid uppsökande verksamhet.

2. Genom det av 1972 års riksdag beslutade bidraget till produktion av studiematerial för cirkeldeltagare med handikapp har denna mate- rialproduktion stimulerats och kursavgiften för deltagarna kunnat be- gränsas. SÖ föreslår en ökning av bidraget med 200 000 kr. till 400 000 kr.

3. För att ytterligare underlätta för handikappade att delta i studie- cirkelverksamhet föreslår SÖ ett bidrag på 1 milj. kr. till en försöks- verksamhet med anpassning av studielokalcr för handikappade samt till andra kostnader som personlig assistans, tolkar för döva m. m.

Föredraganden

Studieförbundens verksamhet utgör en väsentlig del av vuxenutbild- ningen. Jag förordar att anslaget höjs med 1 milj. kr. från nuvarande 9,4 milj. kr. till 10,4 milj. kr. Jag har därvid beräknat 5 milj. kr. till organisationskostnader, 4,6 milj. kr. till pedagogisk verksamhet, 500 000 kr. till pedagogisk verksamhet för handikappade och 300000 kr. till produktion av studiematerial för handikappade. Jag utgår från att det ökade anslaget till produktion av studiematerial för handikappade fördelas på olika ändamål och organisationer i stort sett i samma pro- portioner som tidigare.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Bidrag till studieförbund för budgetåret 1973/74 under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 10 400 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Margit Edström

a

• Sida 85
•  Original

Prop.

1973: 54

Statlig vuxenutbildning Folkhögskola 2.3.1 Undervisningens mål

2.3.2 I-Iuvudmän 2.3.3 Kurstyper 2.3.4 Statsbidrag 2.3.5 Lärarutbildning Studieförbund 2.4.1 Allmänt 2.4.2 Allmänna bestämmelser och stadgor 2.4.3 Utbildningsprogram 2.4.4 Dimensionering Svcnskundervisning för invandrare 2.5.1 Omfattningen av undervisningen 2.5.2 Statsbidragsbestämmelser 2.5.3 Undervisningens utformning 2.5.4 Andra kurser 2.5.5 Lag om rätt till ledighet och lön Kurser i radio och television Arbetsmarknadsutbildning Korrespondensundervisning Löntagarorganisationernas utbildning 2.9.1 Undervisningens mål 2.9.2 Kurstyper och omfattning 2.9.3 Statsbidragsbestämmelser 2.10 Statlig personalutbildning 2.11 Svenska kommunförbundets utbildningsverksamhet 2.12 Svenska landstingsförbundets utbildningsverksamhet 2.13 Utbildningen inom det privata näringslivet 2.13.1 Företagens och branschorganisationernas utbild-

ning

2.13.2 Svenska arbetsgivareföreningens utbildning 2.133 Institutet för företagsledning 2.13.4 Arbetsmarknadsparternas samverkan inom utbild-

ningsområdet

Prop.

3.2

3.3

3.4

3.5

3.6

1973: 54

3.1.5 Kommunal vuxenutbildning 3.1.6 Arbetsmarknadsutbildning 3.1.7 Vuxenpedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete Universitetskanslersämbetet 3.2.1 Vidgat tillträde till högre utbildning 3.2.2 Systematiserad decentraliserad universitetsutbildning 3.2.3 Övrig försöksverksamhet 3.2.4 Studieförbundcns universitetscirklar 3.2.5 Samarbetsorgan mellan universitet och folkbildnings- organisationer Kommittén för försöksverksamhet med vuxenutbildning 3.3.1 Allmänt 3.3.2 Den uppsökande verksamheten 3.3.3 Studiecirkelverksamheten Kommittén för studiestöd åt vuxna 3.4.1 Begreppet vuxenstuderande 3.4.2 Vuxenstuderandes ekonomi 3.4.3 Vuxenutbildningens uppgifter 3.4.4 Prioriteringar 3.4.5 De vuxnas studiestöd 3.4.6 Överbryggande utbildning — återkommande utbild- ning 3.4.7 Tilläggsdirektiv Kommittén för den fortsatta verksamheten med radio och television inom utbildningsväsendet 3.5.1 Vardagssvenska för vuxna 3.5.2 Insatser för handikappade 3.5.3 Kursmaterial för pensionärer 3.5.4 Regional kontaktverksamhet Tjänstemännens centralorganisation