Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, m.m.

Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, m. m.; given den 5 april 1974.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats-

rådsprotokollet över finansärenden, föreslå riksdagen att bifalla de förslag

om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

CARL GUSTAF

G.E. STRÄNG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att de år 1970 beslutade provisoriska reglerna om lättnader i kapitalbeskattningen för mindre och medelstora företag slopas och ersätts med nya värderingsregler i fråga om vissa tillgångar nedlagda i företag. Förslaget innebär i princip att lager och inventarier vid förmögenhets- och arvsbeskattningen får tas upp till det värde som kunnat godtas vid inkomstbeskattningen. Vidare föreslås att medel insatta på skogskonto ceher avsatta is. k. eldsvåde- eller fartygsfonder får redovisas med till hälften jämkade belopp. Skattepliktsgränserna vid förmögenhetsbeskattningen föreslås uppräknade till 200 000 kr. för fysiska personer och 15 000 kr. för vissa juridiska personer.

De för förmögenhets-, arvs- och gåvobeskattningen gemensamma kapitaliseringstabellerna föreslås ersatta av förenklade tabeller, konstruerade med utgångspunkt i mera aktuella prognoser beträffande dödlighetsutvecklingen.

I syfte att hindra skatteflykt föreslås ett par smärre justeringar av gåvobeskattningen.

Slutligen föreslås att kungahusets skatte- och tullförmåner slopas.

De nya reglerna föreslås träda i kraft omedelbart och skall i fråga om förmögenhetsskatten tillämpas första gången vid 1975 års taxering. I fråga om kungahuset avses de nya arvsskattereglerna tillämpas omedelbart under det att inkomst- och förmögenhetsskattereglerna tillämpas fr. o. m.

1976 års taxering. Övriga skatte- och tulltörmåner avskaffas fr. o. m. den

1 januari 1975.

|: Riksdagen 1974, I saml. Nr 98

: Prop. 1974:98

1¶Förslag till Förordning om ändring i förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

dels att den vid förordningen fogade tabellen IV skall upphöra att gälla,

dels att 1, 2.4 och 5 §§, 68 I mom., 9 och 10 58 och 118 I och 2 mom. samt punkterna 2 och 3 av anvisningarna till 3 och 4§§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att de vid förordningen fogade tabellerna I-III skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

Y

1¶Till staten skall årligen erläggas förmögenhetsskatt enligt i denna förordning givna bestämmelser.

Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till statlig förmögenhetsskatt stadgas i taxeringsförordningen.

Vid taxeringen till förmögenhets- Vid taxeringen till förmögenhetsskatt skola bestämmelserna i 3 och skatt skola bestämmelserna i 3 och

4 53,64 5 2 mom. och 65 § kommu- 438, 64 § 2 mom. och 65 § kommu-

nalskattelagen äga motsvarande till- nalskattelagen (1928:370) äga motlämpning. I den mån bestämmelser- svarande tillämpning. Beskattningsår na I kommunalskattelagen eller i är dock alltid det kalenderår som närdenna förordning meddelade, med mast föregått taxeringsåret. I den mån stadganden i kommunalskattelagen bestämmelserna i kommunalskattelikartade bestämmelser äga tillimp- lagen eller i denna förordning medning vid taxeringen till förmögen- delade, med stadganden i kommuhetsskatt, skola likaledes anvisning- nalskattelagen likartade bestämmelarna till kommunalskattelagen i ser äga tillimpning vid taxeringen motsvarande deltar lända till efterrät- till förmögenhetsskatt, skola likaletelse. des anvisningarna till kommunal-

skattelagen i motsvarande delar län-

da till efterrättelse.

! Senaste lydelse 1973:1102.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

N

Skutuepliktig förmögenhet utgör kapitalvärdet av den skattskyldiges nedan i 38 I mom. angivna tillgångar, i den mån samma virde överstiger kapitalvärdet av hans skulder.

Skattepliktig förmögenhet beräknas

med hänsen till förhållandena vid ut-

gången av beskattningsåret och med

iakttagande av bestämmelserna i den-

na förordning.

Värdesättning av tillgångar. som i 3 SI mom. omförmälas. skall ske med hänsyn till förhållandena vid beskattningsårets utgång och med iakttagande av här nedan meddelade bestämmelser.

Fastighet upptages till det rtaxe- Fastighet upptages till taxerings-

ringsvärde. som vid nämnda tidpunkt värdet vid beskattningsårets utgång. var för densamma gällande. Var så- Var sådant värde då ej åsatt eller har dam värde då ej åsatt eller har under under beskattningsåret omständigbeskattningsåret omständighet in- het inträffat, som kan under taxe-

träffat, som kan under taxeringspe- ringsperioden — påkalla — förändrad

rioden påkalla förändrad värdering, värdering, upptages fastigheten till upptages fastigheten till det taxe- det taxeringsvärde, som för taxeringsvärde, som för taxeringsåret ringsåret bliver densamma åsatt. bliver densamma åsatt. Finnas så- Finnas sådana tillbehör till fastighe-

dana tillbehör ull fastigheten som ten som avses i 2 kap. 3 § jordabalavses i 2 kap. 3 § jordabalken, skola ken, skola dessa upptagas särskilt.

dessa upptagas särskilt. Bostämmel- Bestämmelserna i tredje stycket om serna i fjärde stycket om värdesätt- värdesättning av lös egendom äga ning av lös egendom äga därvid mot- därvid motsvarande ullämpning. svarande tillämpning.

Tomträtt eller vattenfallsrätt skall upptagas till det värde, som rättigheten med hänsyn till villkoren vid upplåtelsen och den tid, som därför årerstår, kan anses hava betingat vid en försäljning under normala förhållanden.

Lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i jordbruk med binäringar, I skogsbruk eller i rörelse, skall värdesättas i enlighet med vedertaget affärsbruk inom det slag av verksamhet, däri egendomen är nedlagd.

2 Senaste lydelse 1973:1102.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

Fordran, som löper med ränta, skall, därest den icke är tillgång i rörelse,

upptagas tll sitt kapitalbelopp utan inberäkning av under beskattningsåret upplupen men ej förfallen ränta.

Fordran, som ej är förfallen och Fordran, som ej är förfallen och

därå ränta ej skall beräknas för tiden därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas till be- före förfallodagen, uppskattas till belopp, som efter en räntefot av fem pro- lopp, som utgör fordringens förhancent utgör fordringens förhandenva- denvarande värde enligt vid denna rande värde enligt vid denna förord- förordning fogad wabell I Osäker ning fogad tabell I. Osäker fordran fordran upptages till det belopp, varupplages till det belopp, varmed den med den kan beräknas inflyta. Värkan beräknas inflyta. Värdelös ford- delös fordran upptages icke. rån upplages icke.

Värdepapper, som noteras å inländsk eller utländsk börs, upptages till det noterade värdet, såframt antagas kan, att detta motsvarar vad som må

hava varit påräkneligt vid försäljning under normala förhållanden. Annan för evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller förmån än fräl-

seränta uppskattas till tjugo gånger det belopp, vartill den uppgått under beskattningsåret.

Kapitalvärdet av på livstid eller Kapitalvärdet av på livstid eller viss tid utgående ränta, avkomst eller viss tid utgående ränta, avkomst eller förmån uppskattas efter det belopp, förmån uppskattas efter det belopp, rättigheten motsvarat under beskatt- rättigheten motsvarat under beskattningsåret, och en räntefot av fem för ningsåret, enligt de vid denna förhundra om året enligt de vid denna ordning fogade tabellerna II och III. förordning fogade tabellerna II, 1 och IV.

Rättighet. som icke är bestämd att Rättighet, som icke är bestämd att utgå under någons livstid men än- utgå under någons livstid men ändock är av obestimd varaktighet, dock är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av sabellerna uppskattas med ledning av tabell HI, Hboöoch IV, såsom om den skolat utgå såsom om den skolat utgå för den för den berättigades livsud, dock berättigades livstid. dock högst till högst till tio gånger der värde, riät- tio gånger det värde, rättigheten setigheten senast för helt år motsvarat. nast för helt år motsvarat.

Är rättighet beroende av varaktigheten av flera personers liv sålunda,

att rättigheten upphör vid den först avlidnes frånfälle. bestämmes rättighetens

kapitalvärde efter den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rättigheten oförändrad till den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes ålder.

Andel i ekonomisk förening, vars behållna tillgångar vid likvidation allenast delvis skola skiftas mellan medlemmarna, skall upptagas till ett värde

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

motsvarande den del av föreningens förmögenhet som skulle fallit på andelen därest föreningen trätt i likvidation.

Övrig lös egendom upptages till det värde, som den kan anses hava betingat vid försäljning under normala förhållanden.

(Se vidare anvisningarna.)

5v

Vid förmögenhetsberäkningen skola den skattskyldiges skulder upptagas till sitt kapitalvärde, sådant detta var vid beskattningsårets utgång.

Skuld, som löper med ränta och icke är att hänföra till rörelse, skall upptagas till sitt kapitalbelopp utan tillägg av under året upplupen men ej förfallen ränta.

Angående beräkningen av kapitalvärdet av skuld, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen, ävensom av kapitalvärdet av förpliktelse, vilken innefattar skyldighet att till annan utgiva undantagsförmåner, pension, annan livränta eller därmed jämförlig avgift, skall vad i 4 § stadgas angående beräkningen av kapitalvärdet av fordran eller av ränta, avkomst, förmån eller annan rättighet äga motsvarande ullämpning.

Borgensförbindelse, för vilken be- Borgensförbindelse, för vilken betalningsskyldighet ännu ej inträtt, så talningsskyldighet ännu ej inträtt, så ock annan villkorlig skuld får ej av- ock annan villkorlig skuld får ej avdragas vid beräkningen, liksom ej dragas vid beräkningen, liksom ej

heller vid beskattningsårets utgång heller vid beskattningsårets utgång oreglerade hushållsskulder och där- oreglerade hushållsskulder och där-

med jämförliga skulder. med jämförliga skulder. Avdrag med-

gives för värdet av sådan avsättning till

garantifond för vilken avdrag medgivits

vid inkomsttaxeringen.

Under avdragsgilla skulder inbegripas även oguldna skatter av nedan nämnda slag, nämligen dels debiterad preliminär skatt, som påförts den skattskyldige för året näst före det taxcringsår, varom fråga är, eller för något föregående år, dels slutlig skatt, som påförts den skattskyldige på grund av taxering under förstnämnda år eller under något föregående år, dels ock tillkommande skatt, varå den skattskyldige erhållit debetsedel under förstnämnda år celler tidigare. Vidare inbegripas återbetalningspliktiga studicmedel enligt studiestödslagen (1973:349).

(Sc vidare anvisningarna.)

> Senaste lydelse 1973:1115.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

65 I mom.” Skyldighet att erlägga skat för förmögenhet åligger, såframt ej annal föreskrives i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs:

a) fysiska personer, vilka voro här i riket bosatta vid beskattningsårets utgång, och oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet voro här i riket bosatta, med undantag av dödsbon som vid taxering till statlig inkomstskatt skola behandlas såsom handelsbolag, ävensom i 105 I mom.

förordningen som statlig inkomstskatt omförmälda familjestiftelser:

för all den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort;

b) föreningar och samfund, vilkas medlemmar icke på grund av med- Iemskapet äga del i föreningens eller samfundets förmögenhet, ägare av för gemensanit behov avsatta så kallade besparingsskogar, häradsallmänningar sant andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning, ävensom andra stiftelser än familjestiftelser, samtliga dock endast om och i den mån de äro skyldiga erlägga skatt för inkomst:

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort;

ce) fysiska personer, vilka icke voro här i riket bosatta vid boskattningsårets utgång, oskifta dödsbon efter personer, som vid dödsfallet icke voro här i riket bosatta, samt utländska bolag:

för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång haft här i riket nedlagd. till den del den icke utgjorts av svenska aktier, dock att skatt-

skyldighet föreligger för sådana aktier, som äro nedlagda i rörelse här i riket.

Medlem av konungahuset är frikallad från utgörande av skatt för förmösenhet.

För skattskyldiga, om vilka i 18 8 förmäles, bestämmes skyldigheten att

erlägga skatt för förmögenhet efter de i samma paragraf meddelade före-

skrifter.

I lypoteksföreningar och jordbrukets kreditkassor äro frikallade från skattskyldighet för förmögenhet.

Utländska livförsäkringsanstalter äro frikatlade från skattskyldighet för förmögenhet, som hänför sig tull här i riket bedriven försäkringsrörelse.

Allmänna pensionsfonden är frikallad från skattskyldighet för förmögenhet.

+ Senaste lydelse 1973:507,

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

9¶Statlig förmögenhetsskatt skall utgå i förhållande till den på nedan angivet sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten.

Såsom beskattningsbar förmögen- Såsom beskattningsbar förmögenhet upptages, uwrom i fall som avses i het upptages den skattskyldiges skattredje stycket här nedan, den skatt- tepliktiga förmögenhet vid beskattskyldiges skattepliktiga förmögenhet ningsårets utgång. vid beskatltningsårets utgång.

Om förmögenhet i huvudsak är att hänföra till företag. tillämpas förord- Hingen (1970:171) om beräkning i vissa fall av beskattningsbar förmögenhet som är att hänföra till företag.

Beskattningsbar förmögenhet utföres i fulla hundratal kronor, så att överskjutande belopp. som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

10 5

Fysisk person, oskift dödsbo, ut- Fysisk person, oskift dödsbo, utländskt bolag eller i 108 I mom. ländskt bolag eller i 108 I mom.

förordningen om statlig inkomst- förordningen (1947:576) om statlig

skatt omförmäld familjestiftelse skall inkomstskatt omförmäld familjestificke utgöra statlig förmögenhets- telse skall icke utgöra statlig förmöskatt, därest den beskattningsbara genhetsskatt, därest den beskattförmögenheten — icke = överstiger ningsbara förmögenheten icke över- 150.000 kronor. stiger 200000 kronor.

Ej heller föreligger skaucplikt till Ej heller föreligger skatteplikt till statlig förmögenhetsskatt för juri- statlig förmögenhetsskatt för juridisk person som avses i 6 § I mom. disk person som avses 1 6 5 I mom. b) denna förordning, därest den be- b) denna förordning, därest den beskattningsbara förmögenheten icke skattningsbara förmögenheten icke överstiger 5000 kronor. överstiger 15 000 kronor.

Nuvarande Ivdelse

I mom.” Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, oskift dödsbo, utländskt bolag samt i 10 3 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt omförmiäld familjestiftelse utgöra:

5 Senaste Iydetse 1970:170. &€ Senaste lydelse 1970:170. 7 Senaste Ivdelse 1970:170.

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 250 000 kronor: en procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som Ööverstiger 150 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

250 000 men icke 400 000 krt.: 1 000 kr. för 250 000 kr. och 1,5 90 av återstoden a

400.000 +» -» 1000 000 » : 2250» » 400000- + 2 HW” ” + 1 000 000 kr. : 15250 » + 1000 000 » ”

” 2,54»

2 mom. Statlig förmögenhetsskau skall för juridisk person, Som avses 1 6X I mom. b) denna förordning, utgöra:

en och en halv promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 3 000 kronor, dock lägst en krona.

Föreslagen lydelse

I mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person. oskift dödsbo, utländskt bolag samt 1085 I mom. förordningen (1947:576) om statlig inkomstiskatt omförmäld familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 250 000 kronor: en procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten,. som Överstiger 200 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

250 000 men icke 400 000 kr.: 500 kr. för 250 000 kr. och 1.5 40 av återstoden;

400000 + +» -1000000 »: 2750» » 400000.» + 2 Yr» LL a 1 000 000 kr. : 147350 + + 1000 000 + ov 25SY Rn så

2 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för juridisk person, som avses 1 68 I mom. b) denna förordning, utgöra:

en och en halv promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 15000 kronor, dock lägst en krona.

Anvisningar

till 3 och 4 88

Nuvarande Iydelse Föreslagen Ivdelse

2.2¶Såsom affärsbruk i rörelse får 2. Vid beräkning av förmögenhet.

anses gälla, att tillgångar. som äro av- som ingår i förvärvskälla inom insedda till stadigvarande bruk i rörel- komstslagen — jordbrukstfastighet och sen, upptagas till anskaffningsvärdet., rörelse, gäller följande. därå årliga avskrivningar göras för ut- Sammanfaller icke räkenskapsåret rangering, slining och annan värde- med beskattningsåret, får som värde minskning. Emellertid förekommer av förmögenheten tagas upp värdet vid understundom, att avskrivningar åa till- utgången av det räkenskapsår som före

2 Senaste lydelse 1951:791.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse gångar till stadigvarande bruk i rörelse den I mars taxeringsåret gått till ända icke verkställas eller göras i större om- närmast intill utgången av beskattfattning än som varit av förhållandena ningsåret. Detta värde skall emellertid påkallad. Härtill skall hänsvn tagas vid rättas med belopp som den skattskyldivärdesättningen av tillgångarna, så att ge satt in i förvärvskällan eller tagit ut vederbörliga avskrivningar alltid be- ur densamma för egen räkning eller för räknas men tillika hållas inom skäliga annan av honom innehavd förvärvsbelopp. källa. Utgår räkenskapsåret före be-

Lager av rdämnen eller varor värde- skattningsåret. skall nämnda värde ras såsom helhet utan hänsyn till på- ökas med insättningar och minskas räknelig vinst vid försäljning i detalj. med uttag som skett intill beskattnings-

Den omständigheten, att vid in- årets utgång. Utgår räkenskapsåret komstberäkning viss — värdesättning efter beskattningsåret, skall värdet varom ovan sagts blivit godkänd. med- minskas med insättningar och ökas för ej att denna skall anses bindande med uttag som skett efter uteången av jämväl för förmögenhetsberäkningen. beskattningsåret.

I fråga om värdesättning av tillgång- För inventarier, som äro avsedda för ar inom jordbruk med binäringar samt stadigvarande bruk i förvärvskällan, skogsbruk gäller, att diur sättas till sitt liksom för lager upptages det värde värde i allmänna marknaden samt att som taxeringsåret kunnat godtagas vid vid värdesättning av övriga lagertill- inkomsttaxeringen avseende förvärvsgångar ävensom maskiner och andra källan. Härieenom får dock förmöför stadigvarande bruk avsedda till- genhetsvärdet av förvärvskällan icke gångar samma förfarande följes, som sättas lägre än sextio procent av det ovan är för rörelse angivet. värde som framkommer vid en värde-

ring där inventarierna upptagits till an-

skalfningsvärdet efter avdrag för skälig

avskrivning eller utrangering och lagret

värderats som helhet utan hänsyn till

påräknelig vinst vid försäljning i detalj.

Hänsyn skall därvid taczas till inhkurans

men icke till s. k. latent skatteskuld.

3. Medel. som innestå på skogskon-

to, upptagas till halva värdet. Av me-

del, som avsatts till investeringsfond för

förlorade inventarier eller lagertill-

gångar eller till fond som avser avvttrat

fartvg, får som skuld upptagas halva

beloppet.

3. Är fordran för sin tillkomst Är fordran för sin tillkomst gjord

gjord beroende av ett villkor, som beroende av ett villkor, som är är Ovisst, antingeni den mening- Ovisst, antingen i den meningen

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse en att det är osäkert. om den såsom att det är osäkert, om den såsom villvillkor bestämda tilldragelsen kom- kor bestämda tilldragelsen kommer mer att inträffa. eller i den meningen alt inträffa. eller i den meningen att att det visserligen är säkert. att till- det visserligen är säkert, att tilldradragelsen skall inträffa, men ovisst gelsen skall inträffa, men ovisst n är när skall fordringen icke medräk- skall fordringen icke medräknas. nas. Däremot har den omständig- Däremot har den omständigheten, heten, att fordran, som löper utan att fordran, som löper utan ränta, ränta. ännu cj är förfalten till betal- ännu ej är förfallen till betalning, bening, betydelse endast för beräk- tydelse endast för beräkningen av ningen av dess förhandenvarande dess förhandenvarande värde (4 8). värde (48).

Denna förordning träder i kraft två veckor efter den dag, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas i fråga om 6 § första gången vid 1976 års taxering och i övrigt vid 1975 års taxering. Äldre bestämmelser gäller såvitt avser 6 8 vid 1975 års taxering och i fråga om eftertaxering för år 1975 cller tidigare är och i övrigt vid 1974 års taxering och i fråga om eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

Tabell I Tabell I

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 pro- = utvisande kapitalvärdet av en efter förloppet av nedcent. av en efter förloppet av nedanstående antal anstående antal är till betalning förfallen fordran eller år till betalning förfallen fordran eller skuld å 1900 skuld på 100 kronor, varpå ränta ej skall beräknas kronor, därå ränta ej skall beräknas för tiden före lör tiden före förfallodagen. Tiden avrundas nedät förfallodagen. «till helt antal är.

ej = oc = = = 3 3 Antal år Kapitalvärde Få Få = 3 5 äs [> [a] 3 c€ S.E c Si E 3.5

8 67,68 33 19,99 58 35,90 83 1,74 9 64,46 34 19,04 59 5,62 84 1,66 10 61,39 35 18.13 60 5,35 85 1,58

11 58,47 36 17,27 61 5,10 86 1,51 12 55,68 37 16,44 62 4,86 87 1,43 13 53,03 38 15,66 63 4,62 88 1,37 14 50,51 39 14,91 64 4,40 = 89 1,30 IS 48,10 40 14,20 65 4,19 90 1,24

16 45,81 41 13,53 66 3,99 91 1,18 17 43,63 42 12,88 67 3,80 92 L12 18 41,55 43 12,27 68 3,62 93 1,07 19 39,57 44 11,69 69 3,45 94 — 1,02 20 37,69 45 11,13 70 3,29 95 0,97

21 35,89 46 10,60 71 3,13 96 0,92 22 34,18 47 10,09 72 2,98 97 — 0,88 23 32,56 48 9,61 73 2,84 98 0,84 24 31,01 49 916 74 2,70 99 0,80 25 29,53 50 83,72 75 2,58 100 0,76

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

Tabell II Tabell II

utvisande kapitalvärdet, efter en räntefot av 5 pro- utvisande kapitalvärdet av en under nedanstående cent, av en under nedanstående antal år utgående, antal år utgående ränta (avkomst, förmån) på I vid slutet av varje år till betalning förfallen ränta krona. Tiden avrundas nedåt till helt antal år. (avkomst, förmån) å I krona.

Sc —- SS SS och Antal år Kapitalvärde

fc & - Fa få EE SN 0 FA: ff 3 fd äs EE 2.5 EE &.5 E C-

> M> < M> << M> < Mi > —4 hela det sammanlagda räntebeloppet

5 4 6 S 1 0,95 26 14,38 51 18,34 76 19,51 7— 8 6 2 1,86 27 14,64 532 18,42 77 19,53 9 7 3 2,72 28 14,90 53 18,49 78 19,56

6 5,08 31 15,59 56 18,70 81 19,62

10 7,72 35 16,37 60 18,93 85 19,68

13 9,39 38 16,87 63 19,08 88 19,73 76— 20

14 9,90 39 17,02 64 19,12 89 19,74

15 10,38 40 17,16 65 19,16 90 19,75

Skall ränta börja först efter visst antal år. beräknas

kapitalvärde vid ifrågavarande tidpunkt enligt denna

16 10,84 41 17,29 66 19,20 91 19,76 tabell, varefter detta värde omräknas till aktuellt ka-

17 11,27 42 17,42 67 19,24 92 19,78

pitalvärde med användning av Tabell IE

18 11,69 43 17,55 68 19,28 93 19,79

19 12,09 44 17,66 69 19,31 94 19,80

20 12,46 45 17,77 70 19,34 95 19,81

21 12,82 46 17,88 71 19,37 96 19,82

22 13,16 47 17,98 72 19,40 97 19,82 23 13,49 48 18,08 73 19,43 98 19,83 24 13,80 49 18,17 74 19,46 99 19,84 25 14,09 50 18,26 75 19,48 100 19,85

Utgår beloppet i stället vid början av varje år, erhålles kapitalvärdet genom att öka närmast föregående tal med 1.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

Tabell IH Tabell III

utvisande kapitalviärdet, efter en räntefot av 5 pro- utvisande kapitalvärdet av en tivsvarig livränta på cent, av en livränta eller annan förmån, som vid I krona om året. Uppnådd ålder avrundas nedåt till slutet av varje år under en persons av man kön helt antal år. livstid utgår med belopp eller till värde av I krona.

Ålder Kapitalvärde

c c - é

5 17,62 35 15,13 65 8,36 95 1,25 65— 67 6 17,60 36 14,99 66 8,05 96 1,17 68— 71 000 7 17,56 37 14,84 67 7,73 97 1,12 72— 74 > 8 17,51 38 14,69 68 7,43 98 1,03 75— 77 AA 9 17,45 39 14,53 69 7,11 99 0,90 78— 81

82— 85 RBU 10 17,38 40 14,36 70 OO

100 0,81 - 86— 89

11 17,31 41 14,20 71 BB 101 0,69 90— 95 NW 12 17,23 42 14,02 72 < 102 0,55 = 96—103 13 17,14 43 13,85 73 Oo 103 0,40 = 104— Or 14 17,05 44 13,66 174 ur viANRO be SS BB 0,23

15 16,95 45 13,47 75 VA 16 16,86 46 13,27 76 UV 17 16,77 47 13,07 77 AON OM 18 16,69 48 12,86 78 VW 00 19 16,62 49 12,64 79 - - -

20 16,55 50 12,41 80 UI v 00 21 16,49 51 12,18 81 UV A ON 22 16,43 52 11,95 82 LW 23 16,37 53 11,71 83 LV 24 16,30 5354 11,46 84 ND 00 ONA

25 16,22 55 11,21 85 26 16,14 56 10,96 86 27 16,05 57 10,69 87 WUA 28 15,96 58 10,41 88 sv 29 15,86 59 10,13 89 FNNYNN -» Om ORNÖ

Utgår livräntan 1 stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0,25. Utgår den vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0,375. Utgår den vid början av varje år, ökas det med I.

2¶Förslag till Förordning om ändring i förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

dels att 29 § och 55 5 7 mom. samt den vid förordningen fogade tabellen IV skall upphöra att gälla,

dels ul 23, 39. 43 och 56 §å samt de vid förordningen fogade tabellerna I-II skall ha nedan angivna lydelse,

dels art punkt 2 av övergångsbestämmelserna till förordningen (1970:174) om ändring i förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

23 V

Vid uppskattning av lös egendom iakttages:

A. Tomiritt eller vattenfallsrätt uppskattas i den mån ej annat följer av

205 tredje stycket, till vad rättigheten med hänsyn till villkoren vid upp-

låtelsen och den tid, som därför återstår, kan antagas hava betingat vid en av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg skedd försäljning.

B. Aktie, obligation eller därmed jämförlig värdehandting uppskattas, där värdehandlingen noteras å inländsk eller utländsk börs, tull det noterade värdet eller, om detta icke motsvarar vad som varit påräkneligt vid försäljning under normala förhållanden, till pris, som vid dylik försäljning kan påräknas. Sådan värdehandling, som icke noteras å börs, uppskattas enligt sist angivna grund.

C. Fordran uppskattas till sitt ka- C. Fordran uppskattas till sitt kapitalbelopp jämte upplupen ränta å pitalbelopp jämte upplupen ränta å tid, som avses i 21 8. Är fordringen tid, som avses i 213. Är fordringen ej förfallen och skall ränta därå ej ej förfallen och skall ränta därå ej beräknas för tiden före förfallodagen, beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas fordringen till belopp, uppskattas fordringen ull belopp. som efter en räntefot av fem procent som utgör dess värde vid nämnda utgör dess värde vid nämnda tid en- tid enligt den vid denna förordning ligt den vid denna förordning fogade fogade tabellen I. tabellen I.

Osäker fordran uppskattas till belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran anses icke utgöra tillgång. Den omständigheten att gildenären är delägare i dödsboet föranleder icke fordringens uppskattande enligt andra grunder än som eljest äro tillämpliga. "Senaste Ivdelse 1964:310.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

Medel, som innestå på skogskonto,

upptagas till halva värdet. Av medel.

som avsatts till investeringsfond för för-

lorade inventarier eller lagertillgångar

eller till fond som avser avvttrat fartyg.

får som skuld upptagas halva beloppet.

D. För evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller annan förmån uppskattas till tjugu gånger det belopp, vartill den senast för helt år uppgått.

Nyttjanderätt eller rätt ull ränta, Nvttjanderätt eller rätt tull ränta, avkomst eller annan förmån, som ul- avkomst eller annan förmån. som utgår under viss tid eller någons livstid, går under viss tid eller någons livstid,

uppskattas till sitt kapitalvärde. Är uppskattas till sitt kapitalvärde. Är

rättigheten bestämd till visst belopp rättigheten bestämd till visst belopp eller eljest till viss storlek, beräknas eller eljest till viss storlek, beräknas kapitalvärdet efter det belopp rättig- kapitalvärdet efter det belopp rättigheten för helt år motsvarar och en heten för helt år motsvarar enligt de räntefot av fem procent enligt de vid vid denna förordning fogade tabellerdenna förordning fogade tabellerna na Il och II. Där rättighet, som belas- UH, IHH och IV. Där rättighet, som be- tar viss egendom, ej är på nyss angilastar viss egendom, ej är på nvss an- vet sätt bestämd, anses årliga värdet givet sätt bestämd, anses årliga vär- utgöra fem procent av det penningdet utgöra fem procent av det pen- värde, vartill egendomen uppskatningvärde, vartill egendomen upp- tats, dock att. där rättighet avser enskattats, dock att, där rättighet avser dast del av egendom eller dess årliga endast del av egendom eller dess år- värde eljest icke kan bestämmas enliga värde eljest icke kan bestämmas ligt nyss angivna grund, detta uppenligt nyss angivna grund, detta upp- skattas efter vad som prövas skäligt. skattas efter vad som prövas skäligt. Kapitulvärdet av rättighet, som

Kapitalvärdet av rättighet. som icke är bestämd att utgå under näicke är bestämd att utgå under nå- gons livstid men ändock är av obegons livstid men ändock är av obe- stämd varaktighet, uppskattas med stämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabell HI, såsom ledning av tabellerna II och IV, så- om den skolat utgå för den besom om den skolat utgå för den be- rättigades livstid, dock högst tull tio rättigades livstid, dock högst till tio gånger det värde, rättigheten för helt gånger det värde, rättigheten för helt år motsvarar. år motsvarar.

Är rättighet beroende av flera personers liv sålunda, att rättigheten upphör

vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens kapitalvärde efter

den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rättigheten oförändrad wutl den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den vnestes ålder.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse E. Värdet av utländskt myntslag beräknas efter den köpkurs på checkar, utställda i samma myntslag, som gällde vid tiden för skattskyldighetens inträde. Finnes ej sådan kurs eller kan av annan anledning värdet icke beräknas efter denna grund, bestämmer Konungen eller den myndighet Konungen förordnar, hur beräkningen skall ske. F: Annan lös egendom än förut nämnts uppskattas till vad den kan antagas hava betingat vid en av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg skedd försäljning.

Inventarier, som äro avsedda för stadigvarande bruk i jordbruk med binäringar, i skogsbruk eller i rörelse, liksom lager upptagas till det värde som kunnat godtagas vid inkomstberäkning enligt kommunalskattelagen (1928:370). Härigenom får dock förmösgenhetsvärdet av förvärvskällan icke sättas lägre än sextio procent av det värde som framkommer vid en värdering där inventarierna upptagits till anskaäflfningsvärdet efter avdrag för skälig avskrivning eller utrangering och lagret värderats som helhet utan hänsva till påräknelig vinst vid försäljning i detalj. Hänsyn skall därvid tagas till inkurans men icke till s. k. latent skatteskuld.

Skattefrihet åtnjules Skattefrihet åtnjutes för gåva av möbler, husgeråd a) för gåva av möbler, husgeråd och andra fre lösören, som äro av- och andra lösören, som äro avsedda sedda för gåvotagarens eller hans fa- för gåvotagarens eller hans familjs miljs personliga bruk: personliga bruk och vars värde för samme mottagare under ett och samma kalenderår icke överstiger 10 000 kronor. b) för periodiskt understöd i den mån understödet skall inräknas i gåvotagarens skattepliktiga inkomst: c) för vad make vid bodelning, som förrättats av annan anledning än makes död, erhållit utöver honom enligt lag tillkommande andel i boet, i den mån värdet av vad maken bekommit icke överstiger värdet av hans giftorättsgods

? Senaste Ivdelse 1973:1117.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

cler, om äldre giftermålsbalken är tillämplig, värdet av samfälld egendom, som av honom i boet vid äktenskapets ingående eller därefter införts:

d) för annan än under a), b) och d) för annan än under a, b) och c) omförmäld gåva, I den mån värdet c) omförmäld fullbordad gåva, i den av gåvan eller, om gåvotagaren un- mån värdet av gåvan eller, om gåder samma kalenderår av samme volagaren under samma kalenderår givare erhåller flera sådana gåvor av samme givare erhåller flera sådana som här avses, det sammanlagda vär- gåvor som här avses, det samman-

det av dessa gåvor icke överstiger lagda värdet av dessa gåvor icke

2000 kronor. överstiger 2000 kronor.

438?

Vid beskattning av gåva skall i Vid beskattning av gåva skall i tillämpliga deltar lända till efterrättel- uillämpliga delar lända till efterrättelse, förutom ovan särskilt angivna be- se, förutom ovan särskilt angivna bestämmelser 16—9, 12.19, 21 och 30 stämmelser i 6—9, 12.19, 21 och 30 NN, vad i fråga om arvsskatt vidare $$, vad i fråga om arvsskatt vidare är stadgat i 4§ 2 och 3 mom., 14, är stadgat 1 4§ 2 och 3 mom., 14, 20, 22—27 §§, 28 § med undantag 20, 22. $$, 23 8 med undantag av F av vad i andra och fjärde styckena andra stycket, 24-27 §§, 285 med

stadgas, ävensom 32 §; och skall där- undantag av vad i andra och fjärde

vid den 1328 f) förekommande hän- styckena stadgas, ävensom 32 §; och visningen till 19 §i stället gälla 41 § skall därvid den i 32 8 f) förekomsamt 28 3 första och tredje stvckena mande hänvisningen till 19 51 stället tillämpas som om gåvan utgjorde arv gälla 41 § samt 28 § första och tredje efter givaren. styckena tillämpas som om gåvan ut-

gjorde arv efter givaren.

56 Y

Avlider den, som förvärvat cgendom genom arv, testamente celler gåva, inom ett är från det skattskyldighet inträtt, eftergives skatten.

I fråga om den, som på livstid bekommit egendom med sådan rätt, som avses I 8 § andra stycket, eHer på livstid erhållit nyttjanderätt, rätt till ränta. avkomst eller annan förmån, sker vidare eftergift av skatt sålunda:

a) då anstånd med skattens erläggande beviljats och den skattskyldige avlider inom fem år från skatuskyldighetens inträde, oftergives vad av skatten

icke förfallit till betalning vid dödstillfället; dock må cj i fall, då enligt an-

ståndsbeslutet skatten uppdelats på flera inbetalningar än tio, eftergift ske för större del av skatten än som skulle hava eftergivils, därest antalet inbetalningar utgjort tio; 3 Senaste Iydelse 1970:174. 4 Senaste Ivdelse 1970:174.

2 Riksdasen 1974. I saml. Nr 98

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

b) då anstånd med skattens erläggande icke beviljats och den skattskyldige avlider inom fem år från skatiskyldighetens inträde, eftergives så stor del av skatten, som, därest anstånd medgivits och skatten därvid uppdelats på sju lika inbetalningar, icke skulle varn till betalning förfallen vid dödsunfäller.

Fråga om eftergift av fastställd skatt upptages efter därom skriftligen gjord framställning av den underrätt eller länsstyrelse, som meddelat beslut i skatteärendet.

I fråga om eftergift i vissa fall av arvsskatt för den som erhållit rätt till företag eller del däri stadgas i 29.

2. Även om skattskyldighet inträtt 2. Även om skattskyldighet inträtt

efter den 31 december 1970 ullämpas efter den 31 december 1970 tillämpas 28 §i dess Ilvdelse enligt förordning- 28 §i dess lvdelse enligt förordningen (1952:246) angående ändrad Ivdel- en (1952:246) angående ändrad Iydel-

se av 28 och 38 §§ förordningen den se av 28 och 38 §§ förordningen den

6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och

gåvoskatt vid beräkning av skatt för gåvoskatt vid beräkning av skatt för

dels arvslott eller testamentslott. dels arvslott eller testamentslott, om arvlåtare eller testator avlidit före om arvlåtare eller testator avlidit före den 1 januari 1959, dock ej när fråga den I januari 1959, dock cj när fråga är om förvärv efter den som på livs- är om förvärv efter den som på livstid innehaft egendomen med i 85 tid innehaft egendomen med 1 85 första stycket avsedd rätt, dels första stycket avsedd rätt. dels gåva, som fullbordats före den I ja- gåva, som fullbordats före den 1 januari 1959, dels egendom, som nuari 1959, dels fideikommiss, medlem av konungahuset förvärvat som instiftats för obegränsad tid. från annan medlem därav, dels fideikommiss, som instiftats för obegränsad tid.

Denna förordning träder i kraft två veckor efter den dag, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande, om skattskyldighet inträtt dessförinnan.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

Tabell I Tabell I

utvisande kapitalvärdet. efter en räntefot av 5 pro- utvisande kapitalvärdet av en efter förloppet av nedcent, av en efter förloppet av nedanstäende antal. — anstående antal år till betalning förfallen fordran eller år till betalning förfallen fordran eller skuld ä 100 skuld på 100 kronor, varpå ränta ej skall beräknas kronor. därå ränta ej skall beräknas för tiden före för tiden före förfallodagen. Tiden avrundas nedåt förfallodagen. till helt antal år.

= 3 os S EC - = EE os S C o Antal år Kapitalvärde

fS Ar SS Av 2 av 23 Ar

8 67,68 33 19,99 58 5,90 83 1,74 9 64,46 34 19,04 59 5,62 84 1,66 10 61,39 35 18,13 60 5,35 85 1,58

11 58,47 36 17,27 61 5,10 86 1,51 12 55,68 37 16,44 62 4,86 87 1,43 13 53,03 38 15,66 63 4,62 88 1,37 14 50,51 39 14,91 64 4,40 89 1,30 15 48,10 40 14,20 65 4,19 90 1,24

16 45,81 41 13,53 66 3,99 91 1,18 17 43,63 42 12,88 67 3,80 922 L12 18 41,55 43 12,27 68 3,62 93 1,07 19 39,57 44 11,69 69 3,45 94 1,02 20 37,60 45 11,13 70 3,29 95 0,97

21 35,89 46 10,60 71 3,13 96 0,92

22 34,18 47 10,09 72 2,98 97 0,88

23 32,56 48 9,61 73 2,84 98 0,84

24 31,01 49 9,16 74 2,70 99 0,80

25 29,53 50 8,72 75 2,58 100 0,76

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tabell II Tabell II

utvisande kaphalvärdet. efter en räntefot av 5 pro- utvisande kapitalvärdet av en under nedanstående cent, av en under nedanstående antal år utgående, antal år utgående ränta tavkomst, förmån) på 1 vid slutet av varje år vill betalning förfallen ränta krona. Tiden avrundas nedåt utl helt antal år. tavkomst, förmån) å 1 krona.

ku a Lu i [= i ku i och = oc 3 ox = oc =S o Antal år Kapitalvärde

FT 2 FA TFT 22 TT 5

= 5 ff RD FR & så

14 9,90 39 17,02 64 19,12 89 19,74 15 10,38 40 17,16 65 19,16 90 19,75

Skall ränta börja först efter visst antal år. beräknas

kapitalvärde vid ifrågavarande tidpunkt enligt denna

16 10,84 41 17,29 66 19,20 91 19,76

tabell, varefter detta värde omräknas till aktuellt ka-

17 11,27 42 17,42 67 19,24 92 19,78

piulvärde med användning av Tabell I. 18 11,69 43 17,55 68 19,28 93 19,79

19 12,09 44 17,66 69 19,31 94 19,80

20 12,46 45 17,77 70 19,34 95 19,81

21 12,82 46 17,88 71 19,37 96 19,82 22 13,16 47 17,98 72 19,40 97 19,82 23 13,49 48 18,08 73 19,43 98 19,83

24 13,80 49 18,17 74 19,46 99 19,84

25 14,09 50 18,26 75 19,48 100 19,85

Utgår beloppet i stället vid början av varje år, erhålles kapnalvärdet genom att öka närmast föregående tal med 1.

Nuvarande Iydelse Föreslagen Ivydelse

Tabell III Tabell III

utvisande kapitalvärdet. efter en räntefot av 5 pro- utvisande kapitalvärdet av en livsvarig livränta på cent. av en livränta eller annan förmån, som vid FE krona om året. Uppnådd ålder avrundas nedåt till slutet av varje år under en persons av man kön helt antal år. livstid utgår med belopp eller till värde av I krona.

5 17,62 35 15,13 65 8,36 95 1,25 65— 67 6 17,60 36 14,99 66 8,05 96 1,17 68— 71 000 7 17,56 37 14,84 67 7,73 97 1,12 T72— 74 st 8 17,51 38 14,69 68 7,43 98 1,03 T75— 77 9 17,45 39 14,53 69 7,11 99 0,90 78— 81 UA

82— 85 RB 10 17,38 40 14,36 70 6,80 100 0,81 86 89 11 17,31 41 14,20 71 6,48 101 0,69 90 95 NW 12 17,23 42 14,02 72 6,17 102 0,55 96103 13 17,14 43 13,85 73 5,86 103 0,40 104— Orm 14 17,05 44 13,66 74 5,55 104 0,23

15 16,95 45 13,47 75 5,25 16 16,86 46 13,27 76 4,95 17 16,77 47 13,07 77 4,66 18 16,69 48 12,86 78 4,38 19 16,62 49 12,64 79 4,11

20 16,55 50 12,41 80 3,85 21 16,49 51 12,18 81 3,60 22 16,43 52 11,95 82 3,35 23 16,37 53 11,71 83 3,12 24 16,30 54 11,46 84 2,89

25 16,22 55 11,21 85 2,69 26 16,14 56 10,96 86 2,50 27 16,05 57 10,69 87 2,32 28 15,96 58 10,41 88 2,14 29 15,86 59 10,13 89 1,98

Utgår livräntan i stället vid slutet av varje halvår, ökas kapitalvärdet med 0,25: Utgår den vid slutet av varje kvartal, ökas det med 0.375, Utgår den vid början av varje år. ökas det med 1.

3¶Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas att 54 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

'n 4!

Från skattskyldighet frikallas:

a) svenska akticbolag och svenska ekonomiska föreningar med undantag och inskränkningar som nedan i denna paragraf sägs:

för utdelning på sådan aktie i svenskt aktiebolag och sådan andel i svensk ekonomisk förening som icke innehaves i kapitalptaceringssvfte.

b) medlem av konungahuset: b) medlem av konungahuset: för av staten anvisat anslag sam för av staten anvisat anslag:

för inkomst av kapital;

ce) utlandet bosatt person och utländskt bolag:

för sådan inkomst, för vilken avgift enligt förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall erläggas eller beträffande vilken befrielse från sådan avgift skall åtnjutas jämlikt särskilt stadgande i samma förordning: |

d)iägare av sådan fastighet, varom förmäles i 58 I mom.

för inkomst av fastigheten genom dess begagnande för de i nämnda mom. avsedda ändamäl:

Ce) riket bosatt delägare i oskiftt dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke varit här I riket bosatt:

för av dödsboet åtnjuten, ull honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet skall utgöra kommunal inkomstskatt:

f) understödsföreningar, som bedriva såväl till livförsäkring hänförlig verksamhet som annan verksamhet:

för annan inkomst än inkomst av fastighet, dock att skattskyldighet föreligger jämväl för förstnämnda inkomst till den del inkomsten belöper på livförsäkringsverksamheten:

g)understödstöreningar, vilka enligt sina stadgar oj äga meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd å högst I 000 kronor för medlem:

för all inkomst, som belöper på verksamhet, hänförlig ull livförsäkring:

h) här I riket bosatt fysisk person. som under vistelse utomlands åtnjutit avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på grund av anställning där annat än hos svenska staten, svensk kommun eller ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfartyg:

för inkomst av anställningen under förutsättning utt anställningen och

"Senaste Iydelse 1970:9135.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse vistelsen i utlandet varat minst eu år eller enligt anställningsavtal eller på annan grund kan antagas komma att vara minst ett år.

Aktiebolag och ekonomiska föreningar, vilka driva bank- etler annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, äga icke åtnjuta vid a) omförmäld skattetfrihet. Dock äro aktiebolag och ekonomiska föreningar. som driva bankeller annan penningröretse eller sådan rörelse jämte annan verksamhet, frikallade från skatuskyldighet för utdelning å aktier och andelar, vilka innehavas som ett led i organisationen av bolagens eller föreningarnas verksamhet till den del denna avser annat än förvaltning av fastighet. värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom. Vidare äga aktiebolag, som äro skadeförsäkringsanstalter, åtnjuta skattefrihet för utdelning å aktier och andelar, vilka innehavas som ett led i organisationen av bolagens försäkringsrörelse.

Akticbolag eller ekonomisk förening, som driver byggnadsrörelse, tomtrörelse eller vrkesmässig handel med fastigheter. åtnjuter icke skattefrihet enligt första stycket a) för utdelning på aktie eller undel som utgör lagervillgång i rörelsen. .

Aktiebolag eller ekonomisk förening, som uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller likartad lös egendom (förvaltningsföretag), åtnjuter icke skattefrihet enligt första stycket a. Förvaltningsföretag är dock frikallat från skattskyldighet för utdelning från svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening i den mån sammanlagda beloppet av den utdelning från sådana bolag och föreningar. som företaget uppburit under beskattningsåret, motsvaras av utdelning som företaget beslutat för samma beskattningsår eller, i fråga om investmentföretag, av beslutad utdelning ökad med en fjärdedel.

Om aktierna i sådant svenskt aktiebolag eller andelarna i sådan svensk

ckonomisk förening, som icke är förvaltningsföretag, tll huvudsaklig del ägas eter på därmed jämförligt sätt innehavas — direkt eller genom lörmedling av juridisk person — av en fysisk person eller et fåtal fysiska personer och om bolaget eller föreningen icke visar att dess vinstmedel i skälig omfattning använts för utdelning till delägarna. gäller frikallelse från skattskyldighet enligt första stycket vid wallenast såvitt avser utdelning å aktier eller andelar, vilka innehavas av bolaget eller föreningen såsom ou led i organisattonen av annan verksamhet än förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom.

Om särskilda skäl föreligga, kan riksskatteverket medgiva dels att bolag eller ekonomisk förening, som icke är förvaltningsföretag enligt fjärde stycket men vars verksamhet till icke oväsentlig del består i förvaltning av värdepapper elter därmed likartad lös egendom, skull i beskattningsavseende behandlas som sådant förvaltningsföretag. dels att förvaltningsföretag, som är moderföretag i en koncern som ombesörjer vissa gemensamma uppgifter

Nuvarande Iydelse Föreslagen Ivdelse för koncernens räkning, icke skall i beskattningsavseende behandlas som förvaltningsföretag. Mot beslut. som riksskatteverket meddelat i sådant ären-

de, får talan icke föras.

Förviärvar svenskt akticbolag eller svensk ekonomisk förening aktie i sådant bolag eller andel i sådan förening och är det icke uppenbart att det bolag eller den förening som gör förvärvet därigenom erhåller tillgång av verkligt och särskilt värde med hänsyn tull förvärvarens rörelse eller kapitalförvaltning, åtnjutes icke skautefrihet enligt första stycket vid a) för utdelning å aktien. eller andelen av sådana medel som vid förvärvet funnos

hos det utdetande bolaget eller den utdelande föreningen och som icke mot-

svara tillskjutet belopp elter inbetald insats. Utdelning anses i första hand gälla andra medel än sådana som motsvara tillskjutet belopp eller inbetald Insats.

AU personer, om vilka i 70 § förmäles, äro frikallade från skattskyldighet för vissa inkomster, framgår av bestämmelserna i summa paragraf.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den I januari 1975 och tilkimpas första gången vid 1976 års taxering. Äldre bestimmelser gäller vid 19735 års taxering och I fråga om eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.

4¶Förslag till Förordning om ändring i förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas att 7 § förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande tvdelse Föreslagen lydelse

7w

IFrän skattskyldighet frikallas: Från skattskyldighet frikallas: a) medlem av konungahuset: av medlem av konungahuset: för av staten anvisat anslag samt för av staten anvisat anslag; för inkomst av kapital; b)i utlandet bosatt fysisk person och utländskt bolag: för inkomst. som avses I 545 första stycket ce) kommunalskattelagen; e) staten: för all inkomst; d) juridisk person som avses i 53 § I mom. första stycket c) kommunalskattelagen: för all inkomst: ce) understödsförening som enligt sina stadgar icke får meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst 1 000 kronor

för medlem och annan juridisk person som avses i 53 § I mom. första stycket

ud) kommunalskattetlagen än understödsförening: för alt inkomst; t) juridisk person sont avses t 53 § I mom. första stycket ce) kommunalskattelagen: för sådan inkomst som ej härflutit av rörelse: er här ovan ej upptagen ägare av sådan fastighet, som omförmäles i 53 I mom. kommunalskattelagen: för inkomst av fastigheten genom dess begagnande för de i samma mom. avsedda ändamål: h) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar: för utdelning från svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föroningar i den omfattning som 1 548 kommunalskattelagen sägs: 1 här I riket bosatt deligare t oskift dödsbo efter person, som vid sit frånfälle icke var här i riket bosatt: för av dödsboet åtnjuten, ull honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet

skall utgöra statlig inkomstskatt; |

Punderstödstföreningar, vilka enligt sina stadgar äga meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd å högst I 000 kronor

"Senaste Ivdelse 1973:506.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse för medlem och som bedriva jämväl annan verksamhet än livförsäkringsverksamhet:

för all inkomst, som belöper på annan än till livförsäkring hänförlig verksamhet;

k) här i riket bosatt fysisk person, som under vistelse utomlands åtnjutit avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på grund av anställning där annat än hos svenska staten, svensk kommun eller ombord på svenskt fartvg eller svenskt, danskt eller norskt luftfartyg:

för inkomst, som avses i S4X första stveket h) kommunalskattelagen:

1) allmänna pensionsfonden:

för sådan inkomst som ej härflutit av medel. som förvultas av fjärde Ffondstyvrelsen.

Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara. att suftelse eller förening, som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna förordning skall anses jämställd med stiftelse eller förening, som ovan i första stycket vid f)ungives. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

Att personer, om vilka i 18 X förmäles, äro frikallade från skattskyldighet för vissa inkomster. framgår av bestämmelserna I summa paragrat.

Denna förordning träder i kraft den I januari 1975 och tillämpas första gången vid 1976 års taxering. Äldre bestämmelser gäller vid 1975 års taxering och i fråga om efhtertaxering för år 1975 eller tidigare År.

5¶Förslag till Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956:623)

Härigenom förordnas att 22 3 I mom. taxeringsförordningen (1956:6237 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivydelse Föreslagen lydelse

22.5¶I mom.? Nedannämnda skattskyldiga äro. där ej annat följer av stad-

gandet i 3 mom., skyldiga att utan anmaning ull ledning för egen taXering avlämna deklaration (självdeklaration) nämligen: |

I aktiebolag och ekonomisk förening ävensom sådan stiftelse, fond eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ckonomiska intressen,

2) annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

3) fysisk person. vilkens bruttointäkter av en eller flera förvärvskätlor under beskattningsåret uppgått, om han varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret och under denna tid icke erlagt sjömansskatt, till sammanlagt minst 4 500 kronor och eljest till sammanlagt minst 100 kronor,

4) fysisk eller juridisk person, vil- 4) fvsisk eller juridisk person, vil-

kens tillgångar av den art, som an- kens tillgångar av den art, som an-

gives 13 § I mom. förordningen om gives i 35 I mom. förordningen

statlig förmögenhetsskatt, vid be- (1947:577) om statlig förmögenhets-

skattningsårets utgång haft ett värde skatt, vid beskattningsårets utgång

överstigande 150000 kronor eller, haft ett värde överstigande 200 000 såvitt angår sådan juridisk person kronor eller, såvitt angår sådan jusom avses 16 § I mom. b) nämnda ridisk person som avses 16 § I mom. förordning, 5000 kronor, samt b) nämnda förordning, 15000 kro-

nor, san

5) fysisk eller juridisk person, för vilken garantibelopp för fastighet skall upptagas såsom skattepliktig inkomst.

Vid bedömandet av fysisk eller juridisk persons deklarationsskyldighet enligt punkterna 2)— 4) skall hänsyn icke tagas till sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken den fysiska eller juridiska personen icke är skattskyldig enligt kommunalskattelagen, förordningen om statlig inkomstskatt eller förordningen om statlig förmögenhetsskatt.

Hava makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och levt tillsammans under större delen diärav, var för sig haft inkomst eller förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyIldighet bedömas med hänsyn till makarnas och boets sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Skall skattskyldig enligt förordningen om statlig förmögenhetsskatt "Törordningen omtryckt 1971:399. ? Senaste lydelse 1972:764.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

taxeras för förmögenhet, som tillhör barn eller annan, skall hänsyn därtill

tagas vid deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning av vad i första stvcket vid 3) är stadgat, skall svensk medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utonvHands, anses hava varit bosatt här I riket. Detsamma skall gälla sådan persons make samt barn under 18 år, därest do varit svenska medborgare och bott hos honom. Person, som under beskattningsåret tillhört främmande makts

härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller kon-

sulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare. så ock sådan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de bott hos honom och icke varit svenska medborgare, anses däremot vid tillämpningen av vad 1 första stycket vid 3)är stadgat icke hava varit här i riket bosatta.

I fråga om deklarationsskyldighet för oskilt dödsbo efter skattskyldig, som avlidit under beskattningsåret, skall tillämpas vad som skolat gälla för den avlidne.

Denna lag träder i kraft den I januari 1975 och ullämpas första gången vid 1975 års taxering.

6¶Förslag till Förordning om ändring i vägtrafikskatteförordningen (1973:601)

Härigenom förordnas att 6 § vägtrafikskatteförordningen (1973:601) skall ha nedan: angivna lvdelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

Från skatteplikt undantages Från skatteplikt undantages

|. fordon, som äges av medlem av I. fordon, som är inrättat uteslukonungahuset, tande för brandväsendet,

2. fordon, som är inrättat utestu- 2. motorcykel, som är inrättad tande för brandväsendet, som invalidfordon och som är kon-

3. motoreykel, som är inrättad — struerad för en hastighet av högst 30 som invalidfordon och som är kon- = kilometer i timmen. struerad för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen.

Konungen får under förutsättning av ömsesidighet förordna om undantag

från skatteplikt för fordon, som äges av den som är anställd vid främmande

lands beskickning eller konsulat i Sverige och som ej är svensk medborgare.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser

gäller fortfarande i fråga om förhållande som hänför sig till tiden dessförinnan.

7¶Förslag till Förordning om ändring i förordningen (1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon

Härigenom förordnas att I $ förordningen (1960:603) om bidrag till vissa

handikappade ägare av motorfordon" skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse

S.

Ägare av bensindrivet motorfor- Ägare av bensindrivet motorfordon. vilket enligt 6 § första stycket don, vilket enligt 6 § första stycket

3 vägtrafikskatteförordningen 2 vägtrafikskatteförordningen (1973:601) är undantaget från skat- (1973:601) är undantaget från skat-

teplikt eller för vilket befrielse från teplikt elier för vilket befrielse från skatteplikt är medgiven enligt 40 8 skatteplikt är medgiven enligt 40 § nämnda förordning, är berättigad till nämnda förordning, är berättigad till bidrag enligt denna förordning. bidrag enligt denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975.

"Förordningen omiryckt 1973:886. Senaste Ivdelse av förordningens rubrik 1973:886.

8 Förslag till Förordning om upphävande av förordningen (1970:171) om beräkning i vissa fall av beskattningsbar förmögenhet som är att hänföra till företag

Härigenom förordnas att förordningen (1970:171) om beräkning i vissa fall av beskattningsbar förmögenhet som är att hänföra till företag skall upphöra att gälla två veckor efter den dag, då förordningen enligt därå med-

delad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Den upp-

hävda förordningen skalt alltjämt tillämpas vid 1974 års taxering och i fråga om eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.

9¶Förslag till Förordning om ändring i tullförordningen (1973:979)

Härigenom förordnas att 7 § och övergångsbestämmelserna till tullförordningen (1973:979) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse

78 Tullfrihet medges för vara som Tullfrihet medges för vara som

förtullas för förtullas för

I: medlem av konungahuset. fo tfrämmande stats beskickning

2 främmande stats beskickning eller konsulat, beskicknings- eller eller konsulat, beskicknings- eller — konsulatsmedlem eller dennes fakonsulatsmedlem eller dennes fa- — milj enligt lagen (1966:664) med vismilj enligt lagen (1966:664) med vis- — sa bestämmelser om immunitet och sa bestämmelser om immunitet och — privilegier, privilegier, 2. internationell organisation cHer

3. internationell organisation eller — person som är knuten till sådan orperson som är knuten till sådan or- = ganisation om organisationen eller ganisation om organisationen eller — sådan person är sådan person är upptagen i lagen med vissa be-

upptagen i lagen med vissa be- — stimmelser om immunitet och pristämmelser om immunitet och pri- — vilegier eller i författning som medvilegier eller i författning som med- — delats med stöd av lagen och delats med stöd av lagen och berättigad till tullfrihet enligt stad-

berättigad till tullfrihet enligt stad- ga eller avtal som gäller i förhållande ga eller avtal som gäller i förhållande — tull Sverige. till Sverige.

Denna förordning träder i kraft Denna förordning träder i kraft den I januari 1974, utom såvitt avser — den I januari 1974, utom såvitt avser 78 2som träder i kraft samtidigt som 738 / som träderi kraft samtidigt som 2§ lagen om ändring i lagen 28 lagen om ändring i lagen (1966:664) med vissa bestämmelser — (1966:664) med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier. om immunitet och privilegier.

Om upphävande av vissa äldre författningar i samband med ikraftträdandet finns bestämmelser i lagen (1973:982) om upphävande av viss wullagstiftning.

Denna förordning träder i kraft den I januari 1975.

Utdrag av protokollet över finansärenden hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 5 april 1974.

Närvarande: statsråden STRÄNG, HOLMQVIST, ASPLING, GEIJER, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON, FELDT, SIGURDSEN, GUSTAFSSON, ZACHRISSON, LEIJON, HJELM-WAL- LÉN.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring i förmögenhets- samt arvs- och gåvobeskattningen och anför.

I Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 juni 1967 tillkallade

jag sju sakkunniga med uppgift att se över reglerna om förmögenhets- samt arvs- och gåvobeskattningen. Utredningen, som antagit namnet kapitalskatteberedningen', avlämnade såsom en första etapp i sitt arbete betänkandet

(SOU 1969:54) Kapitalbeskattningen. Med utgångspunkt i betänkandet re-

formerades i betydelsefulla delar den gällande kapitalbeskattningen genom beslut av 1970 års riksdag (prop. 1970:71, BeU 1970:41, rskr 1970:231, SFS 1970:170-174). De ändringar som då skedde avsåg i första hand sådana frågor

som skattens fördelning och avvägning, indelningen i skatteklasser och andra

för skattens höjd väsentliga förhållanden. Den 11 juni 1971 avlämnade beredningen slutbetänkandet (SOU 1971:46) Teknisk översyn av kapitalbeskattningen. I betänkandet föreslås bl. a. att vid kapitalbeskattningen hänsyn skall tas till s. k. latent skatteskuld, att permanenta regler införs för familjeföretagens skattelättnader samt att arvsskattebestyren flyttas från de allminna underrätterna till länsstyrelserna och besvärsprövningen överförs till Jänsskatterätterna, kammarrätterna och regeringsrätten. Förslagen har övervägande teknisk karaktär och ändrar inte de huvudlinjer för kapitalbeskatt-

ningen som beslöts vid 1970 års riksdag. Beredningens förslag är inte enhälliga. Ledamoten Alemyr förordar i en

reservation skärpt beskattning av kungahusets medlemmar samt förmögenhetsbeskatining av värdefullt inre lösöre, såsom konstsamlingar, antikviteter m, m.

" Ledamöter generaldirektören Sten Walberg, tillika ordförande, riksdagsmannen Stig Alemvr och f. d. riksdagsmännen Erik Brandt. Herbert Hermansson, Holge Ouosson och Eskil Tistad samt kanslirådet Hans Henrik Abelin. 3 Riksdagen 1974. I saml. Nr 98

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgets av kammarkollegiet. statskontoret, kammarrätten i Stockholm, försäkringsinspektionen, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), Göta hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, tingsrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö. länssty-

relserna i Stockholms, Älvsborgs. Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kro-

nobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands. Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens län, Familjeföretagens förening, Folksam. Föreningen Sveriges tingsrättsdomare, Handelskammaren i Göteborg, Landsorganisationen i Sverige (LO). Lantbrukarnas riksförbund genom lantbrukets skattedelegation, Skånes handelskammare, Stockholms handelskammare. Svensk industriförening, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),

Svenska bank föreningen, Svenska företagares riksförbund, Svenska försäk-

ringsbolags riksförbund, Svenska livförsäkringsbolags förening, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges grossistförbund,

Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriför-

bund, Sveriges jordägareförbund, Sveriges köpmannaförbund, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Svenska byggnadsentreprenörföreningen, Svenska fondhandlareföreningen och Stockholms fondbörs. Gemensamt yttrande för SAF, Svenska

bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare har avgetts av näringslivets skattedelegation. Beträffande frågor rörande försäkringsbeskattningen har de- Iegationen åberopat gemensamt yttrande av Svenska försäkringsbolags riksförbund och Svenska livförsäkringsbolags förening. Göteborgs handels-

kammare har anslutit sig till det av Skånes handelskammare avgivna ytt-

randet.

Utlåtande i frågan har vidare inkommit från Sveriges frikyrkoråd.

I det följande kommer att tas upp frågor som sammanhänger med familjeföretagens kapitalbeskattning. Vidare kommer — med hänsyn till ett beslut av riksdagen år 1973 — frågan om kungahusets skatte- och tull-

förmåner att behandlas. Efter samråd med cheferna för justitie- och kom-

mundepartementen har jag beslutat att inte ta upp frågan om en omor-

ganisation av arvsbeskattningen i detta sammanhang. Inte heller de övriga

spörsmål som kapitalskatteberedningen berört kommer jag att ta upp i detwa sammanhang i vidare mån än vad avser vissa åtgärder för att motverka skatteflykt.

2¶Den latenta skatteskulden

2.1 Nuvarande ordning m. m.

I skattehänseende skall inkomst av rörelse och jordbruksfastighet beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Detta innebär bl. a. att hänsyn skall tas till värdet av in- och utgående lager. Genom lagervärderingen kan den skattskyldige påverka rörelsens resultat. Reglerna för värdering av lager-

tillgångar finns i 41 § kommunalskattelagen (1928:370) (KL). Enligt där angiven huvudregel får lagertillgång vid beskattningsårets utgång tas upp till lägst 40 4 av anskaffningsvärdet eller återanskaffningsvärdet, om detta är lägre än anskaffningsvärdet, i förekommande fall efter avdrag för inkurans. Till huvudregeln hör två supplementärregler, avsedda för speciella situationer. Vidare gäller att jordbrukares lager av djur regelmässigt skall redovisas med utgångspunkt i värden som RSV fastställer.

Vid förmögenhetsbeskattningen gäller enligt anvisningarna till 3 och 4 §§ förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt (SF) att lager av råämnen eller varor skall värderas som helhet utan hänsyn till påräknelig vinst vid försäljning i detalj. Den värdesättning som kan ha godkänts vid inkomstberäkningen är enligt uttrycklig föreskrift inte bindande vid förmögenhetsberäkningen. Normalt torde värderingen ske med ledning av inköps- celler tillverkningskostnaderna.

I förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGF) saknas motsvarighet till SF:s mer detaljerade föreskrifter rörande värderingen av varulager i jordbruk och rörelse. Här gäller i stället enligt 23 SF AGF att egendomen får uppskattas till vad den kan antagas ha betingat vid en av bocts avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg skedd försäljning. I praktiken torde dock SF:s värderingsregler vara vägledande även för arvs- och gåvoskattens vidkommande.

Även för inventarier är värderingsreglerna vid förmögenhetsberäkningen annorlunda utformade än vid inkomstberäkningen. Följderna i ekonomiskt avseende är dock av mindre betydelse än såvitt gäller lagertillgångar. Detta hänger samman med det förhållandet att den skattemässigt tillåtna inventaricavskrivningen inte medger något egentligt utrymme för konsolidering utan avses att motsvara ett på inventariets varaktighetstid fördelat omkostnadsavdrag. Vid inkomsttaxeringen gäller följande enligt 22 och 29 §§ KI. med anvisningar. Kostnaden för anskaffande av en anläggningsullgång i Jordbruk och rörelse är vid taxeringen avdragsgill. men endast om och i den mån tillgången minskar i värde genom slitage eller annars förbrukas i rörelsen. Avdrag erhålls successivt i form av årliga värdeminskningsavdrag så avpassade att anskaffningskostnaden fördelas på det antal år som svarar mot tillgångens ekonomiska livslängd. Om cen inventarietillgång normalt har kort varaktighetstid, högst tre år, medges avdrag på en gång för hela anskaffningskostnaden.

Avdrag för värdeminskning får ske genom planenlig eller räkenskapsenlig avskrivning. I jordbruk finns en ytterligare avskrivningsmetod. s. k. rest-

värdeavskrivning.

Vid planenlig avskrivning medges avdrag för värdeminskning med viss del av anskaffningskostnaden. Denna del beräknas med hänsyn ull tillgångens varaktighetstid. I allmänhet medges avdrag med 1096 om det inte är klart att lägre eller högre avdrag är motiverat. Till grund för avskrivningsyrkandet skall ligga en avskrivningsplan, som bifogas självdeklarationen.

Medan planenlig avskrivning i regel inte behöver överensstämma med den skattskyldiges räkenskaper, fordras sådan överensstämmelse vid räken-

skapsenlig avskrivning. Rätten att tillämpa räkenskapsenlig avskrivning är

förbehållen rörelseidkare med ordnad bokföring som avslutas medelst: vinstoch förlustkonto. Vidare fordras tillstånd av taxeringsmyndigheten eller. om besvär anförts, av skatterätt. Enligt huvudregeln får vid räkenskapsenlig avskrivning avdrag åtnjutas med högst 304 för år räknat på summan av bokfört värde av tillgångarna vid beskattningsårets ingång och anskaffnings-

värdet av sådana under beskattningsåret anskaffade tillgångar som vid ut-

gången av beskattningsåret fortfarande tillhör rörelsen. Avskrivningsbeloppet jämkas om beskattningsåret omfattat längre eller kortare tid än ett år. För vissa slag av tillgångar, exempelvis fast egendom, gäller särskilda regler.

Enligt restvärdemetoden får avdrag åtnjutas med högst 25 24 för år räknat på summan av bokfört värde av inventarierna vid beskattningsårets ingång och anskaffningsvärdet av sådana under beskattningsåret anskaffade tillgångar som finns kvar vid beskattningsårets utgång. I motsats till vad som gäller vid räkenskapsenlig avskrivning får restvärdemetoden tillämpas även av den jordbrukare som inte avslutar räkenskaperna med vinst- och förlustkonto.

Vid förmögenhetsberäkningen gäller enligt 4 § fjärde stycket SF att lös cgendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i jordbruk eller rörelse, värdesätts i enlighet med vedertaget affärsbruk inom det slag av verksamhet i vilken egendomen är nedlagd. I anvisningarna till lagrummet uttalas att som affärsbruk i rörelse får anses gälla att tillgångarna tas upp till anskaffningsvärdet och att årliga avskrivningar görs för utrangering, slitage och annan värdeminskning. Även här gäller den i samband med lagervärderingen omnämnda regeln, att den värdesättning som kan ha godkänts vid inkomstberäkningen inte är bindande för förmögenhetsberäkningen. Vid förmögenhetsredovisningen torde en värdering baserad på en planenlig avskrivning vara mest i överensstämmelse med lagstiftningens syften. I praktiken godtas ofta de bokförda värdena även vid förmögenhetsbeskattningen.

Vid arvs- och gåvobeskattningen gäller samma värderingsregler för inventarier som för lagertillgångar. Även här tillämpas dock i stort sett den

praxis som enligt det föregående utvecklats på förmögenhetsbeskattningens

område. För fast egendom är taxeringsvärdet avgörande.

Genom att sätta in medel på sk ogskonto kan skattskyldig fysisk person, oskiftat dödsbo eller familjestiftelse få inkomstbeskattningen av intäkt av skogsbruk uppskjuten under högst tio år. Bestämmelser härom är intagna i förordningen (1954:142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto. Avdrag medges vid insättningen och beskattningen sker när medlen sedan tas i anspråk. På de innestående medlen vilar därför en latent inkomstskatteskuld. Vid kapitalbeskattningen skall medel som innestår på skogskonto redovisas till sitt fulla värde.

Reglerna om värdering av lagertllgångar och inventarier kompletteras av

möjligheterna att avsätta medel till investeringsfonder för olika ändamål. Sådana fonder skapas t.ex. i konjunkturutjämnande syfte eller för att underlätta återanskaffning av tillgångar, som förlorats eller avyttrats. Avdrag för avsättning till investeringsfonder medges enligt särskilda regler vid inkomsttaxeringen för det beskattningsår, under vilket avsättning skett. Då en fond sedermera används, debiteras investeringsfondens konto och det konto, som berörs av fondens ianspråktagande, krediteras med mot-

svarande belopp. Tillgången nedskrivs alltså i skattehänseende med belopp

som svarar mot vad som tagits i anspråk av fonden. I princip är det inte

fråga om någon skattelättnad utan endast om en förskjutning i tiden av

en avdragsrätt. Om en investeringsfond inte kommer att användas för sitt

ändamål, skall de avsatta medlen återföras till beskattning. Vid kapitalbeskalningen skall investeringsfonder redovisas till sitt fulla värde. En närmare

redogörelse för de fonder som här avses och de regler som gäller för dem

finns i betänkandet (s. 108— 110).

Vid värderingen av icke börsnoterade aktier beaktas latent skatteskuld som belastar bolagsförmögenheten. Anvisningar i detta ämne har utfärdats av RSV (meddelande från RSV 1972 nr 7). Där uttalas bl. a. alt värdesättningen av aktier i rörelsedrivande bolag, som inte är fåmansbolag, bör grundas på det kapitaliserade värdet av avkastningen, dot s.k.

avkastningsvärdet. För rörelsedrivande fåmansbolag kan däremot ett ka-

pitaliserat värde av den beslutade utdelningen som regel inte läggas till

grund för värdesättningen. I stället kan här användas ett på visst sätt beräknat s. k. substansvärde. Vid fastställande av detta värde bör tillgångar och skul-

der i huvudsak tas upp till det värde som akticägaren haft att redovisa vid förmögenhetsberäkningen, om tillgångarna och skulderna varit hans personliga. Vissa modifikationer får dock göras med hänsyn till formen

för egendomsförvaltningen. Skälig hänsvn får sålunda tas till dubbelbeskatt-

ningen beträffande bolagsinkomster med därav följande utskiftningsskatteskuld för bolaget. Substansvirdeberäkningen bör vidare ske på grundval av den senast tillgängliga balansräkningen för 'bolaget. Om det inte görs sannolikt att bolaget skall avvecklas, bör tillgångarna värderas med utgångspunkt i att rörelsen skall bestå. Maskiner och inventarier bör inte tas upp högre än till bokförda värden. Föreligger en mera avsevärd dold reserv, bör tillägg ske med hälften av värdet av den dolda reserven. Varulager bör likaledes tas upp till bokfört värde mod tillägg för hälften av dold reserv. Av intresse är även att vissa skulder skall reduceras vid substansberäkningen. Beträltande exempelvis investeringsfonder och vissa pensionsavsättningar bör som skuld godkännas halva avsättningen.

2.2 Kapitalskatteberedningen

2.2.1 Allmänna synpunkter

Beredningen framhåller inledningsvis att det förhållandet att hänsyn till

latent skatteskuld i princip inte tas vid kapitalbeskattningen leder till betydande skattemässiga ojämnheter, som ytterligare accentuerats genom den skärpning av progressionen som skett genom 1970 års skattereform.

Beredningen konstaterar att en reglering av alla de situationer där en latent skatteskuld kan sägas förekomma inte är möjlig utan att mycket invecklade regler skapas. Beredningen har bl. a. därför inriktat sitt arbete på att försöka åstadkomma generella regler för sådana fall där frågan är av större praktisk betydelse. Ett riktmärke har varit att söka nå fram till enkla regler, som inte är endast neutrala i den meningen att beskattningseffekten blir i stort sett densamma för olika näringsgrenar och verksamhetsformer utan också enhetliga i den meningen att de skall användas vid såväl förmögenhetssom arvs- och gåvobeskattningen.

2.2.2 Huvudlinjer för en teknisk lösning

Beredningen konstaterar att den latenta skatteskulden som skatteproblem kan lösas på två principiellt olika sätt. Man kan se denna typ av belastning antingen som en skatteskuld i egentlig mening eller som cen faktor vid värderingen av separata tillgångar.

Vad giller det första alternativet framhåller beredningen att den latenta skatteskulden skiljer sig markant från andra skulder. Det är svårt att exakt beräkna storleken av latent skatteskuld. Den utgör inte någon skuld i civilrättslig bemärkelse. Redan av dessa skäl finner beredningen det tveksamt om latent skatteskuld bör inordnas bland de avdragsgilla skulderna. Härtill kommer att latenta skatteskulder förekommer i skilda sammanhang. Man kan tala om en latent skatteskuld för varje skattskyldig med avseende på inkomstskatten för det gångna årets inkomster. Här har avdragsrätten emcellertid knutits till skatternas debitering. Avdrag medges således enbart för debiterade skatter.

Enligt beredningens mening kan både praktiska och teoretiska skäl anföras mot att inordna latent skatteskuld bland avdragsgilla skulder. Sådana invändningar kan göras även mot andra metoder att lösa frågan genom en allmängiltig regel. Beredningen pekar särskilt på svårigheterna att dra upp strikta och klara gränslinjer.

Önskemålet om en lösning av problemet torde emellertid, fortsätter beredningen, inte i första hand gå ut på ett generellt hänsynstagande till latenta skatteskulder. Huvudintresset torde i stället vara att söka rätta till de fall där gällande regler leder till olikformig behandling av de skattskyldiga. En skattemässigt sett särskilt olycklig konsekvens av den gällande ordningen är att slutresultatet kan bli beroende av den form vari den skattskyldige

driver sin verksamhet. I förgrunden träder de fall där typiskt sett mer betydande differenser råder mellan de värden som enligt nuvarande regler skall ligga till grund för förmögenhetsberäkningen och de bokföringsvärden som kan godtas vid inkomstberäkningen. |

Mot bakgrund härav finner beredningen det naturligt att behandla den latenta skatteskulden som en faktor att beakta vid värderingen av olika tillgångar. Beredningens förslag är också utformat enligt detta alternativ.

I fråga om hur den latenta skatteskulden skall beräknas anser beredningen det vara motiverat att arbeta med en schablon. Denna metod har valts i de tidigare nämnda anvisningarna för värdering av icke börsnoterade aktier. Enligt dessa anvisningar skall substansen minskas med hälften av dold reserv i varulager. En allmän schablonreget kan enligt beredningen utformas på ungefär motsvarande sätt. Den vid aktievärderingen tillimpade 50-procentsregeln ligger nära den skattesats som gäller för aktiebolag vid inkomsttaxeringen. För lysiska personer kan en 50-procentsregel enligt beredningen i vissa fall vara för gynnsam men i regel något för låg. En bättre anpassning av avdraget kan fås exempelvis till marginalskatteprocenten för den skattskyldige vid föregående års taxering. Full rättvisa skulle emellertid inte uppnås med en sådan regel. När den dolda reserven tas fram till beskattning kan nämligen marginalskatten vara en annan. Härtill kommer att en lösning efter nu antydda linjer skulle bli invecklad.

Enligt beredningens mening bör som nämnts den latenta skatteskulden sålunda beaktas vid värderingen. Avsikten är emellertid inte att mita den kommande inkomstskattens exakta storlek. Då man för aktievärderings vidkommande knappast kan överge 50-procentsregeln, som nära ansluter till bolagsskattens höjd. föreslår beredningen att denna regel skall tillämpas och därvid gälla generellt även för fysiska personer.

Beredningens förslag innebär vidare att latent skatteskuld skall beaktas endast i fråga om särskilt angivna tillgångar. Härvidlag bildar varulager en naturlig utgängspunkt. Den föreslagna 50-procentsregeln innebär att lager vid förmögenhetsberäkningen skall redovisas enligt följande. Lagertillgångarna tas upp ull anskalfningsvärdet efter avdrag i förekommande fall för inkurans. Härifrån får sedan avräknas hälften av skillnaden mellan detta värde och det värde som redovisats I räkenskaperna och som godtagits vid inkomsttaxeringen. Resultatet blir därmed att endast hälften av den dolda reserven anses som skattepliktig tillgång vid förmögenhotsberäkningen. På samma sätt bör enligt beredningen dold reserv få beaktas i fråga om avsättningar till lagerregleringskonto och till lagerfonder.

Enligt beredningen är möjligheterna att bilda dolda reserver störst beträffande sådana lagertillgångar där de allmänna nedskrivningsreglerna gäller. Det finns emellertid en del ullgångar där rätten till nedskrivning är inskränkt. Hit hör i första hand lager av fastigheter och värdepapper. Vid kapitalbeskattningen redovisas sådana tillgångar till författningsmässigt bestämda värden, nämligen taxerings- resp. kursvärden. Dolda reserver kan före-

komma även i dessa fall, låt vara i betydligt mindre omfattning än när det gäller sedvanliga lagertillgångar. I regel rör det sig här om företag drivna i aktiebolagsform hos vilka latent skatteskuld redan i dag kan beaktas. Frågan har emellertid praktisk betydelse i exempelvis byggnadsrörelse, som drivs som enskild firma eller som handelsbolag. Beredningen anser därför att den

för varulager i egentlig mening föreslagna regeln bör gälla även för lager

av fastigheter och värdepapper.

På samma sätt skulle latent skatteskuld i inventarier kunna behandlas, men beredningen finner detta opraktiskt. Den dolda reserven i inventarier uppgår nämligen i de flesta fall till obetydliga belopp. Beredningen anser därför att den vid inkomsttaxeringen godtagna värdesättningen av inventarierna, dvs. restvärdena efter avskrivning, bör kunna läggas till grund även för förmögenhetsbeskattningen. I praktiken sägs detta redan gälla i stor utsträckning. Det bör därför inte möta några betänkligheter att låta detta gälla också då en mera betydande dold reserv finns. Reduceringen av skatteintäkterna torde under alla förhållanden bli obetydlig och uppvägs av de fördelar som erhålls genom större enkelhet.

Förslaget till beräkning av värde av inventarier vid kapitalbeskattningen har utformats som ett alternativ att användas vid sidan av gällande värdeberäkningsregler för inventarier. Motsvarande värdeberäkning föreslås skola gälla även för värdering av icke börsnoterade aktier som inte utgör lagertillgång.

Beredningen betonar att förslagen rörande lager och inventarier har ett inre samband och att de tillsammans med vad beredningen föreslår beträffande familjeföretagen skall ses som ett försök att åstadkomma en ändamålsenlig avvägning av beskattningen av tillgångar nedlagda i rörelse eller jordbruk.

Beträffande fastigheter som utgör anläggningstillgångar föreslår beredning-

en ingen ändring. Här skall taxeringsvärdet således alltjämt vara avgörande vid kapitalbeskattningen och inventarier, som ingår i det taxerade byggnadsvärdet, skall inte redovisas särskilt.

Den föreslagna lösningen för latent skatteskuld i varulager bör enligt utredningen tillämpas även på avsättningar till s. k. eldsvåde- och fartygsfonder samt på skogskontoavsättningar. Sådana medel anses således skola tas upp till halva beloppet vid kapitalbeskattningen.

Beträffande andra skattepliktiga tillgångar än de nu nämnda, som framdeles kan komma att träffas av inkomstskatt, konstaterar beredningen att den latenta skatteskulden inte kan behandlas på samma sätt som lager och inventarier dvs. genom hänsynstagande vid värderingen. Bestämmelserna skul- Ice i sådant fall bli komplicerade. Vinsten skulle knappast stå i proportion till nackdelarna. Enligt beredningens mening bör man gå fram med försiktighet när det gäller att tillskapa nya regler på det här aktuella området. Om man vill gå längre och vid kapitalbeskattningen generellt beakta kommande inkomstbeskattning, måste man ompröva nuvarande ordning, enligt vilken avdrag vid förmögenhetsberäkningen endast medges för debiterade

skatter. Anknytningen av avdragsrätten till debiteringen uppbärs av tungt

vägande skäl, och en ändring framstår inte som önskvärd. Beredningen lägger

av nu anförda skäl inte fram någon generell lösning.

Beredningen tar i sammanhanget upp kontantredovisande lantbrukares innehav av omsättningsdjur. Vid försäljning av sådana djur skall likviden redovisas som skattepliktig intäkt. Å andra sidan är anskaffningskostnaden avdragsgill. Någon latent skatteskuld i tidigare angiven bemärkelse föreligger inte här, eftersom dold reserv inte bildas. Läget blir därför detsamma som för en rörelseidkare som inte gjort någon lagernedskrivning. Enligt bered-

ningens mening finns därför inte i dessa fall sådan latent skatteskuld som bör beaktas. Detsamma gäller utestående fordringar m. m. i hithörande fall.

2.2.3 Frågor i samband med realisationsvinstbeskattningen

Den utvidgade realisationsvinstbeskattningen har aktualiserat frågan om hänsynstagande till kommande inkomstbeskattning vid värdesättning av aktier och fastigheter. Vinst, som uppkommer vid avyttring av dylika tillgångar, beskattas numera oavsett fångets art och tiden för innehavet. Mot denna bakgrund tar beredningen upp frågan huruvida hänsyn till latent skatteskuld på aktier och fastigheter bör tas vid kapitalbeskattningen.

Situationen är enligt beredningen likartad med den som föreligger beträffande dold reserv i varulager. När varulagret realiseras, bortgår omkring

hälften av den dolda reserven i inkomstskatt. På samma sätt bortgår vid

akticförsäljning i regel minst 5 79 av försäljningssumman i realisationsvinstskatt.

Beredningen föreslår att aktier vid förmögenhetsberäkningen i princip skall tas upp till 9520 av annars gällande värde. Avdragsrätten knyts på så sätt an till 10-procentsregeln för realisationsvinstbeskattningen.

IT den praktiska tiltimpningen kräver detta inte någon omräkning av annars gällande värden. Beredningen föreslår nämligen att värdena på börsnoterade aktier vid kapitalbeskattningen skall baseras på medelvärdet under december månad före taxeringsåret resp. året för dödsfall eller gåva. Dessa värden skall enligt förslaget fastställas av RSV, som därvid skall räkna in den här

föreslagna S-procentiga reduktionen. RSV skall vidare varje år ge ut listor

med sålunda bestämda värden, som omedelbart skalt kunna tillämpas av skattskyldiga och myndigheter.

Reglerna för beskattning av realisationsvinst vid avyttring av fastighet

skiljer sig väsentligt från motsvarande regler vid avyttring av aktier. Enligt beredningen synes det tveksamt 1 vad mån latent skatteskuld i fastighet bör beaktas vid förmögenhetsberäkningen. Medan värderingen av aktier vid förmögenhetsberäkningen baseras på kursvärdet. dvs. i realiteten försäljningspriset, skall fast egendom tas upp till taxeringsvärdet. Detta värde be-

stäms med viss säkerhetsmarginal och torde därför i regel vara något lägre

än det värde som kan uppnås vid försäljning. Vidare bör uppmärksammas

att det vid aktievärderingen är enkelt att knyta an avdragsrätten till 10procentsregeln. Det föreligger inte motsvarande möjligheter att enkelt fast-

ställa latent skatteskuld i fastighet. Vidare är normalt endast 75 4 av vinsten

skattepliktig. Detta innebär enligt beredningen cen tillfredsställande avvägning även såvitt avser frågan om hänsynstagande till latent skatteskuld. Att se en delav den eventuella skillnaden mellan taxeringsvärde och beräknat lägsta ingångsvärde som en latent skatteskuld är att gå för långt. Något förslag om beaktande av latent skatteskuld i detta sanymanhang framläggs således inte.

2.2.4 Anrvs- och gåvobeskattningen

Även på arvs- och gåvobeskattningens område föreslår beredningen att latent skatteskuld skall beaktas vid värderingen av vissa tillgångar. Värdet avses skola bestämmas med hänsyn till belastningen av framtida inkomstskatt. I enlighet härmed föreslås att latent skatteskuld skall beaktas vid värdering tarvs- och gåvoskattesammanhang av lager och inventarier med därtill knutna fonder samt av aktier och medel på skogskonto. Förslaget i denna del ansluter till lösningen på förmögenhetsskatteområdet och innebär i korthet följande.

Varulager tas vid arvsbeskattningen upp till sitt verkliga värde med avdrag för inkurans och latent skatteskuld. Den latenta skatteskulden beräknas även här till 3504 av den dolda reserven.

Även i övriga delar föreslår beredningen samma regler som för förmögenhetsskatten. Aktier föreslås således vid arvs- eller gåvobeskattningen skola redovisas till 95246 av fulla värdet. Skogskontomedel samt avsättningar

till s. k. eldsvåde- och fartygsfonder bör likaså vid arvs- och gåvobeskatt-

ningen få tas upp till belopp motsvarande halva värdet.

2.3 Remissyttrandena

Beredningens förslag i fråga om den latenta skatteskulden har fått ett i huvudsak positivt bemötande av remissinstanserna. Från flera håll har

framförts önskemål om att den latenta skatteskulden skall beaktas i större omfattning än vad beredningen föreslagit. Andra remissinstanser anser cmeltertid att förslaget är för långtgående.

Förslaget avvisas av LO, som framhåller att problemet med den latenta skatteskulden måste bedömas utifrån en helhetssyn på den nuvarande beskattningen. Inkomstbeskatningen är utformad med beaktande av gällande värderingsregler för t. ex. kapitalbeskattningen av varulager. Detta innebär enligt LÖ att en ensidig ändring i enlighet med beredningens förslag kommer att innebära skattelättnader. Eftersom beredningen inte redovisat något material som kan ge en uppfattning om storleken eller fördelningen av dessa skattelindringar, finner LO det svårt att bedöma de praktiska konsekvenserna av förslaget.

TCO anser att syftet med förslaget att åstadkomma större likformighet och rättvisa vid beskattningen är riktigt. EmeHertid känner TCO i övrigt tveksamhet inför förslaget. Stora svårigheter med övervakning kan uppstå och bör närmare uppmärksammas. Vidare är det tveksamt om den begränsade lösning som beredningen framlagt är tillfredsställande. I övrigt erinras om att den latenta skatteskulden kan verka dämpande på aktiekurserna. Härigenom kommer en del av denna skuld att bli beaktad. Relativt gynnsamma

värderingsregler för lager kan också sägas innebära att man redan delvis tagit hänsyn till denna belastning. |

RSVF beklagar att beredningen inte har tagit tillfället i akt att göra en

djupare kartläggning av problemen på området. Även om en sådan kart-

läggning sannolikt inte kunnat medföra en generell lösning av problemen, hade den enligt RSY gett en uppfattning om problemens storlek och därmed underlättat ställningstagandet. Från samma synpunkt skulle det varit av värde med en utredning om de latenta skatteskuldernas effekter i förmögenhetshänseende från såväl statsfinansiell som privatekonomisk synpunkt. I ett hänseende finner dock RSV starka skäl tala till förmån för beredningens

förslag. Det gäller latent skatteskuld på skogskontomedel. Genom den tids-

begränsning som här gäller för skatteuppskov är skatteskulden mer påtaglig än för andra tillgångar. Eftersom latent skatteskuld sedan länge beaktats

vid aktievärdering och rättviseskäl talar för viss utsträckning av denna rät-

tighet också till skattskyldiga med direktägda företag, vill RSV inte motsätta sig beredningens förslag.

Förslagets tekniska lösning — ett schablonmässigt beaktande av den latenta

skatteskulden vid värderingen av olika tillgångar — biträds eller lämnas utan erinran av det övervägande antalet romissinstanser. Lantbrukets skattedelegation anser dock att den valda metoden inte är den i praktisk ullämpning enklaste och inte heller leder till det materiellt riktigaste resultatet. De- Iecgationen förordar därför att den latenta skatteskulden skall beaktas i form av en särskild skuldpost.

Den föreslagna 50-procentsregeln biträds av RSK. Svenska sparhankstöreningen och Skånes handelskammare. Kammarrätten i Stockholm finner visserligen att beredningens förslag har starka skäl för sig men framhåller att från rättvisesynpunkt är en reducering efter 60 "4 att föredra. Liknande synpunkter framförs av lantbrukets skattedelegation och Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Näringslivets skattedelegation, SHIO och Sveriges jordägareförbund anser att vid värderingen 2/3 av den dolda reserven bör få dras av som latent skatteskuld. Sveriges grossistförbund finner att storleken på nämnda avdrag bör göras beroende av den skattskyldiges inkomstläge. Liknande synpunkter framförs av Svensk industriförening.

Beredningens förslag såvitt rör latent skatteskuld på medel innestående på skogskonto eller avsatta i eldsvåde- eller fartygstonder har antingen biträtts

eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Den förordade lösningen rörande avdrag för latent skatteskuld vid viär-

dering av varulager utsätts för viss kritik. Länsstyrelserna i Jönköpings och Gävleborgs län, Familjeföretagens förening, lantbrukets skattedelegation, Sveriges advokatsamfund och Svenska sparbanksföreningen vänder sig mot vad beredningen anför angående den latenta skatteskulden i varulager, tillhörigt

lantbrukare med kontantmässig redovisning. Till skillnad från beredningen

hävdas att kontantredovisande lantbrukare bör ha samma rätt som rörel-

scidkare att vid kapitalbeskattningen få göra avdrag för latent skatteskuld

1 varulager av spannmål, omsättningsdjur o. dyl. Flertalet av dessa remissinstanser förordar också avdragsrätt för kontantredovisande lantbrukare i vad avser latent skatteskuld i utestående fordringar. Länsstyrelserna i Jönköpings och Kalmar län riktar anmärkning mot beredningens förslag att beträffande fastighet, som utgör lagertillgång, ge möjlighet till avdrag för latent skatteskuld. De båda länsstyrelserna anser att liksom hittills taxeringsvärdet

bör gälla vid förmögenhetsbeskattningen, oavsett om fastighet är att hänföra

till lager- eller anläggningstillgång.

Beredningens förslag om avdrag för latent skatteskuld i inventarier biträds

eller lämnas utan erinran av de flesta remissinstanserna. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län avstyrker dock förslaget i denna del. Länsstyrelsen finner det varken rättvist eller lämpligt att låta valet av avskrivningsmetod och inte tillgångens allmänna saluvärde bli avgörande för förmögenhetsvärdet.

I flera remissyttranden framförs invändningar mot den försiktighet varmed beredningen gått fram vid bestämmandet av tillämpningsområdet. Familjeföretagens förening, lantbrukets skattedelegation och Skånes handelskammare framhåller att i princip varje stag av latent skatteskuld bör få beaktas, om den skattskyldige genom utredning styrker skuldens existens.

Krav på hänsynstagande till latent skatteskuld i ytterligare situationer framförs från flera håll. Näringslivets skattedelegation, lantbrukets skattedelegation, SHIO, Sveriges grossistförbund och Svenska bvggnadsentreprenörföreningen anser sålunda att även icke debiterade skatter bör vara avdragsgilla. Försäkringsinspektionen anser att frågan om beaktande av latent skatteskuld vid beräkning av arvs- eller gåvoskatt avseende pensionsförsäkring bör bli föremål för ytterligare överväganden. Liknande synpunkter framförs av Sveriges advokatsamfund. Svenska försäkringsbolags riksförbund förordar att vid fastställande av det kapitalvärde av pensionsförsäkring som skall ligga till grund för arvs- och gåvobeskattning avdrag bör medges med hälften av det tabellmiässigt beräknade värdet. Folksam uttalar samma uppfattning. Lantbrukets skattedelegation, näringslivets skattedelegation och Svenska sparbanksför-

eningen hävdar att hänsvn bör tas till den latenta inkomstskatteskuld som kan belasta fastighet med särskilt åsatt exploateringsvärde.

Beredningens förslag att aktier vid kapitalbeskattningen skall redovisas

till 9546 av fulla värdet har mött invändningar. RSF anför att den latenta

skatteskulden beträffande aktier är av annan karaktär än övriga av beredningen behandlade tormer av latent skatteskuld. Verket anser att de skäl beredningen anfört till stöd för den förordade lösningen inte motiverar någon

ändring av gällande regler. Detsamma anser länsstyrelsen i Stockholms län, som finner förslaget alltför välvilligt. Mot bakgrund av att hänsyn till latent skatteskuld bör tas endast i fall där skulden har större praktisk betydelse

ställer sig länsstvrelsen i Jönköpings län tveksam till den föreslagna reduce-

ringen av aktievärdena. Länsstyrelserna i Västmanlands och Gävleborgs län

avstyrker förslaget.

Den föreslagna reduccringsregeln tillstyrks av lantbrukets skattedelegation och Sveriges advokatsamfund. Samfundet liksom Göra hovrätt, hovrätten för Västra Sverige och kammarrätten i Stockholm riktar anmärkning mot den av

beredningen förordade tidpunkten för aktievärderingen och anser inte att tillräckliga skäl föreburits föratt frångå nu gällande regler. Även RSV avstyrker förslaget såvitt rör tidpunkten för aktievärderingen och anför att en ändring

enligt beredningens linjer skulle kunna föranleda mer eller mindre berättigade krav på genomsnittsvärdering av andra tillgångar och skulder. Svenska fondhandlareföreningen pekar på risken för tidsutdräkt vid upprättande av värderingslistorna beträffande aktier. Föreningen anser att det kan vara lämpligare att låta genomsnittsvärdet för november månad vara normerande. Vidare påpekas att medelvärdet kan beräknas på olika sätt. I enkelhetens intresse föreslås användande av aritmetiska medeltalet för högsta och lägsta noteringen under perioden.

3¶Familjeföretagens beskattning

3.1 Nuvarande ordning

Genom 1970 års reform av förmögenhets- och arvsbeskattningen infördes

provisoriska skattelättnader i fråga om kapital, nedlagt i rörelse eler jordbruk. Syftet med dessa lättnader var i huvudsak att de samtidigt beslutade skärpningarna av skatteskalorna inte skulle träffa arbetande kapital i mindre eller medelstora s. k. familjeföretag.

I fråga om förmögenhetsbeskattningen finns de provisoriska reglerna i

förordningen (1970:171) om beräkning i vissa fall av beskattningsbar förmö-

genhet som är att hänföra till företag. Förordningen tillämpas i fråga om rörelse, jordbruk och skogsbruk. Förvaltningsföretag är således uteslutna. För andra företag gäller att förvaltning av fast egendom eller värdepapper inte får förekomma i mer än obetydlig omfattning. Vidare tillämpas förordningen endast på företag med eu förmögenhetsvärde, som inte överstiger

2 milj. kr. Förmögenhetsvärdet är för aktiebolag deklarationsvärdet för ak-

tierna och för andra företag skillnaden mellan de tillgångar och skulder som skall tas med i förmögenhetsberäkningen.

Ytterligare begränsningar finns. Förordningens bestämmelser tillämpas således inte i fråga om delägare, vars skattepliktiga förmögenhet inte överstiger 500 000 kr. Företaget skall vidare vara ett s. k. familjeföretag med begränsad delägarkrets. Det krävs att företaget skall — direkt eller via juridisk person

= till minst 75 40 ägas av den skattskyldige ensam eller av honom i förening med högst nio fysiska personer. Den skattskyldige skall vidare ha sin väsentliga försörjning av företaget. Denna fråga bedöms efter förhållandet mellan den inkomst han haft från företaget och den sammanlagda inkomst han haft av annat slag. Vid sidan härav krävs också att företaget dominerar i förmögenhetsavscende vid jämförelse med de övriga förmögenhetsuillgångar som den skattskyldige kan ha. Minst 7540 av den skattskyldiges totalförmögenhet skall sålunda vara nedlagd i företaget. Detta medför att skattelättnader kan medges upp till en beskattningsbar förmögenhet på ca 2.6 milj. kr. Samtaxcras den skattskyldige för förmögenhet med make cetler hemmavarande barn under 20 år, sker jämförelsen med utgångspunkt i hela den gemensamt beskattade förmögenheten. Äger den skattskyldige flera företag, får den samlade verksamheten från förmögenhetssynpunkt behandlas som ett företag. Som förutsättning gäller dock att det finns ett inre sammanhang mellan företagen.

Föreligger de nu nämnda förutsättningarna, reduceras beskattningsunderlaget med 2540 av den förmögenhet som överstiger 500 000 kr. Den skattskyldiges beskattningsbara förmögenhet motsvaras alltså av 500 000 kr. ökat

med 735 40 av den återstående förmögenheten. På denna summa utgår förmö-

genhetsskatt i vanlig ordning.

I fråga om arvsskatten finns regler av motsvarande innehåll i 2985 AGF. För skattelättnad gäller här att minst 750 av behållningen i boet skall vara

nedlagd i sådant familjeföretag som avses i den nyssnämnda förordningen

(SFS 1970:171). Vid arvsbeskattningen kan — till skillnad mot vad som gäller

i förmögenhetssammanhang — viss lättnad medges även om företagets värde överstiger 2 milj. kr. Den övre gränsen går här vid 2,5 milj. kr. I övrigt gäller att den avlidne skalt ha uppfyllt förutsättningarna för avdrag vid förmögenhetsbeskattningen enligt den nyss nämnda förordningen. Förutsättningarna beträf-

fande skattskyldigs förmögenhet skall dock i fråga om den avlidne bedömas

med hänsyn till behållningen i dödsboet. Lindring iarvsbeskattningen tillkommer den som genom arv eller testamente erhåller rätt — helt eller delvis — till företaget. Det förutsätts vidare att arvingen eller testamentstagaren har minst

75/0 av sin förmögenhet investerad i företaget. Lättnaden är utformad som en

villkorad rätt till skatteeftergift. I en första omgång medges vid skatteläggningen särskilt för varje arvinge och testamentstagare anstånd med erläggande av viss del av skatten. Anståndet får avse 1096 av skatten, om företagets värde inte överstiger 2 milj. kr., och 5940 av skatten. om företagets värde ligger mellan 2 och 2,5 milj. kr. Om skattebeloppet understiger 1000 kr.. kan anständ inte beviljas. Anståndet upphör i princip fyra år efter beslutet. Visar den som fått anstånd att han under anståndstiden haft sin förmögenhet nedlagd i företaget till minst 75 24 och att någon arvinge eller testamentstagare under samma "ud haft sin väsentliga försörjning av företaget. efierges anständsbeloppet tämte ränta. Får beskattningsmyndigheten före anståndstidens utgång kännedom om att någon som erhållit anstånd inte uppfyller

förutsättningarna härför, skall anståndet förklaras förverkat. I vissa fall kan anstånd eller eftergift medges, även om samtliga förutsättningar inte är uppfyllda.

3.2 Kapitalskatteberedningen

De provisoriska lättnader i förmögenhets- och arvsbeskattningen som

infördes år 1970 var en principiell nyhet. Dessförinnan var frågan om skattepliktiga tuillgångars art utan betydelse för skattens beräkning. En sådan princip gäller enligt beredningen också i andra länders skattelagstiftning. Ett undantag utgör dock den brittiska kvarlåtenskapsbeskattningen, där lättnader kan medges för kapital nedlagt i rörelse och jordbruk.

Enligt beredningen finns inte någon principiell skillnad mellan arbetande

och annat kapital, eftersom allt kapital — oavsett placeringsformen — är att

anse som arbetande. Denna princip har dessutom praktiskt viktiga konsekvenser. Det framhålls att regler som ger olika skatteresultat beroende på placeringens art, kan inbjuda ull skatteflyktsdispositioner.

Å andra sidan kan skäl anföras för en särbehandling av de små och medelstora familjeföretagen. Beredningens undersökningar visar att sådana företag ofta arbetar under betydande svårigheter men också har särskilda utvecklingsmöjligheter. Eftersom statsmakterna redan i och med 1970 års lagstiftning beslutat sig för särskilda lättnader vid kapitalbeskattningen av små och medelstora familjeföretag, har beredningen emellertid inte sett som sin uppgift att ta ställning till om sådana lättnader skall finnas utan till hur de skall utformas. En förenkling och precisering av provisoriets regelsystem har ansetts ge den bästa lösningen. Det har visat sig mycket svårt att finna lättillämpliga regler för arvsskatten. Denna skatt beräknas I regel med utgångspunkt i en schematisk lottläggning, som inte säger något om den slutgiltiga fördelningen av tillgångarna. Att för familjeföretagens del göra ingrepp 1 denna systematik är enligt beredningen uteslutet. Härtill kommer att be-

redningen inhämtat att önskemålen om lättnader för familjeföretagen i första

hand är knutna till förmögenhetsskatten. Arvsskatten sägs visserligen vara kännbar men likväl endast innebära ett av de många ekonomiska problem

som uppstår vid ägarens frånfälle. Mot bakgrund av nu anförda synpunkter

anser beredningen att arvsskatten bör lämnas utanför vid en ändring av reglerna om lättnader för familjeföretagen. Dessa lättnader föreslås således i fortsättningen avse enbart förmögenhetsskatten. De bör emellertid avvägas så att det ekonomiska resultatet på längre sikt blir ungefär detsamma som de lättnader som i provisoriet omfattar både förmögenhetsskatt och arvsskatt.

Regelsystemet bör enligt beredningen byggas upp med utgångspunkt i företagsförmögenheten. Ala tillgångar och skulder som hör till rörelsen eller jordbruket bör beaktas. Begreppet företagsförmögenhet ger emellertid ingen god vägledning när det gäller att avgöra om en tillgång eller skuld skall beaktas eller inte. Tillgångens faktiska användning bör i stället vara avgö-

rande. Det är också svårt att ange riktlinjer för behandlingen av tillgångar,

som visserligen kan sägas höra till företaget men som mer har karaktär av förvaltningstillgångar. F. n. medges inte lättnader, om företagets förmögenhet i mer än obetydlig omfattning nedlagts i verksamhet, som består i förvaltning av annan fastighet än jordbruksfastighet eller av värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom.

Den nu gällande huvudsaklighetsprincipen kan Ieda till ojämna resultat. Små skillnader i inriktningen på i övrigt jämförbara företag kan leda till alt det ena får skattelättnad men inte det andra. Risken för konstlade dispositioner för att få skattelättnad bör också beaktas. En mjukare övergång bör därför eftersträvas. Beredningen föreslår således att i företag med blandad verksamhet förmögenheten skall uppdelas i en ”rörelseder" och en ”förvaltningsdel”. I enkelhetens intresse bör uppdelningen göras med utgångspunkt i förhållandena på tillgångssidan. Förslaget innebär att förvaltningsinslaget beaktas på så sätt att företagsförmögenheten skall nedsättas efter förhållandet mellan egentliga företagstillgångar och förvaltningstillgångar.

För att inte onödiga andelsberäkningar skall behöva göras föreslås vidare

att full skattelättnad skall medges, om värdet av förvaltningstillgångarna inte uppgår till 2094 av samtliga tillgångar. Om förvaltningstillgångarnas

värde däremot överstiger 80 0, medges inte någon skattelättnad. Vid till-

lämpning av denna regel på direktägda företag avses hänsyn skola tas till endast sådana tillgångar som kan sägas höra til! företaget. Man skall alltså bortse från tillgångar som anskaffats för delägares personliga bruk, liksom från övrig privatförmögenhet och därtill hörande skulder. I handelsbolag

och aktiebolag hör tillgångar av här avsett slag civilrättsligt till bolagets förmögenhet och ingår därför i företagsförmögenheten. De får då räknas som för-

valtningstillgångar.

Framtida permanenta skattelättnader kan enligt beredningen i och för sig utformas med hjälp av enbart de nu redovisade båda komponenterna,

företlagsförmögenhet resp. förvaltningsförmögenhet å ena sidan och privat-

förmögenhet å andra sidan. Man måste då släppa provisoriets krav på begränsad delägarkrets och delägarnas ekonomiska anknytning till företaget. I betydelsefulla hänseenden skulle emellertid provisoriets målsättning då frångås. Enligt beredningen utgör också den personliga anknytningen mellan ägaren och företaget ett väsentligt inslag i systemet. Rekvisiten bör därför bibehållas men utformas klarare och enklare. Beredningen redovisar här i huvudsak följande överväganden.

Kravet på begränsad delägarkrets är lätt att tillämpa och bör enligt be-

redningens mening stå kvar. Efter en genomgång av provisoriets tillämpning har beredningen funnit att kravet på att 75 26 av ägarens förmögenhet skall vara nedlagd i företaget vållar olägenheter för såväl myndigheter som skattskyldiga. Tillfälliga omständigheter — som mindre förskjutningar mellan före-

tags- och privatförmögenheten — kan leda till att skattelättnad förloras eller

medges. Boesparingar i form av privat förmögenhet kan vara ett skydd för

företaget mot alltför stora likviditetspåfrestningar, exempelvis i samband med ägarens frånfälle. Sådana tillgångar har för övrigt ofta anknytning till företaget genom att tjäna som säkerhet för företagets skulder. Över huvud taget saknar gränsdragningen mellan företags- och privatförmögenhet betydelse såvitt gäller företag, som drivs som enskild firma. Mot bakgrund härav är det enligt beredningen motiverat att kravet på att 7590 av ägarens förmögenhet skall vara placerad i företaget bör underkastas förnyad prövning. Beredningens undersökningar visar att företagare som haft sin väsentliga försörjning av företaget, i allmänhet också har haft huvudparten av sina tillgångar placerade i företaget. Möjliga risker för missbruk kan förebyggas, dels genom att lättnaderna enbart får avse företagsförmögenheten och inte som i provisoriet den totala förmögenheten, dels genom att kraven på väsentlig försörjning och huvudsaklig verksamhet anges klarare i författningstexten. Av de skäl som nu redovisats föreslår beredningen att kravet på att 7540 av ägarens förmögenhet skall vara nedlagd i företaget bör slopas.

Särskilda regler behövs enligt beredningen för samtaxerade makar liksom för samtaxerade föräldrar och barn. Skatelättnader enligt provisoriet kan vara beroende på hur en familjs tillgångar och inkomster delats upp mellan familjemedlemmarna. Beredningen föreslår därför att bedömningen skall ske med utgångspunkt i familjens sammanlagda företagsförmögenhet. Familjen skall vidare ha haft sin väsentliga försörjning av företaget. Någon av de samtaxerade skall ha varit huvudsakligt verksam i företaget. Om skattskyldig äger flera företag, föreslås att frågan om avdrag prövas för företagen pgemensamt, utan krav på inre sammanhang mellan företagen.

Beredningen har vidare funnit att provisoriet ger upphov till tröskeleffekter, som bör undanröjas. Lättnaden bör dessutom vara neutral i den meningen att bara själva företagsförmögenheten skall beröras. Skattetättnaden bör ges formen av ett visst avdrag från den skattepliktiga förmögenheten.

Tröskeleffekterna förorsakas av de spärrar i provisoriet som har till syfte alt begränsa lättnaderna till små och medelstora företag. Större företag liksom de allra minsta lämnas enligt gällande ordning helt utanför. Begränsningen av lättnaden till vissa företag kan enligt beredningen uppnås genom att knyta an skattelättnaden vil ett i författningen angivet förmögenhetsskikt. Överstiger företagsförmögenheten skiktets nedre gräns, medges en procentuell nedsättning av den överskjutande delen intill dess skiktets övre gräns uppnås. Det belopp med vilket nedsättning skall ske avräknas därefter från den sammanlagda skattepliktiga förmögenheten.

Beredningen har härjämte övervägt behovet av en avtrappningsregel för förmögenheter som överstiger skiktets övre gräns. Med hänsyn till kravet

på att den skattskyldige skall ha sin väsentliga försörjning av företaget och till bestämmelsen i förordningen (1970:192) om begränsning av skatt i vissa

fall finner beredningen en sådan regel onödig. Av samma skäl föreslås att provisoriets begränsning av lättnaderna till företag med förmögenhetsvärde av högst 2 milj. kr. avskaffas. 4 Riksdagen 19741 samt. Nr 98

Skattelättnadernas storlek har beredningen så långt möjligt sökt anpassa till provisoriet, dock med beaktande av att gällande arvsskattelättnader bör inarbetas i lättnaderna på förmögenhetsskattens område. I enlighet härmed

föreslås att företagsförmögenhet överstigande 400 000 kr. nedsätts med 25 246, dock högst med 400 000 kr.

3.3¶Remissyttrandena

I flera yuranden avgivna av företrädare för näringslivet framförs synpunkter på kapitalbeskattningens avvägning och betydelse för såväl samhällsekonomin som företagsamheten. Krav framställs om slopande av dessa skatter eller om nedtrappning av skatteuttaget till den nivå som gäller i linder med vars företag vårt näringsliv har att konkurrera.

Lantbrukets skattedelegation hävdar, avi arbetande kapital i lantbruk och rörelse inte kan bära de skatteuttag som beslutats genom 1970 års kapitalskattereform och finner en total översyn av kapitalbeskattningen motiverad. Liknande synpunkter och krav på förnyad utredning framförs av Skånes handelskammare, Svenska företagares riksförbund, SHIO och Sveriges Jordägareförbund. Näringslivets skattedelegation unser aut beskattningen bör vara generell. Förmögenhetstillgångar som nedlagts i jordbruk eller rörelse tål emellertid inte en kapitalbeskattning så hård som den nuvarande. Sänks inte skattcuttaget generellt, är det enligt delegationen nödvändigt med särskilda regler för kapital nedlagt I fåmansföretag. Liknande synpunkter anförs av Sverizes advokatsambund, som finner den enklaste och rimligaste åtgärden vara att slopa de år 1970 beslutade skatteskärpningarna för de förmögenhetsskikt som berörs av provisoriet. Sänkt förmögenhetsskatt i skiktet 500 000-2 milj. kr. förordas också av Svenska byggnadsentreprenörföreningen.

LO förordar att statsmakterna tar upp frågan om familjeföretagens kapitalboskattning till förnyad prövning och att därvid en ingående undersökning görs om kapitalbeskattningens eftekt på de mindre och medelstora företagen. LO beklagar att beredningen inte haft att förutsättningslöst pröva om provisoriet bör permanentas och anför vidare att ett system av särregler enligt provisoriets typ eller enligt den av beredningen förordade modellen är behäftad med nackdelar både från principiell och praktisk synpunkt. LO anser att om ett slopande av särregleringen skulle medföra negativa strukturoch näringspolitiska effekter, deua får motverkas med selektiva närings-

politiska instrument. Detta är enligt LO:s bedömande inte minst från för-

delningssynpunkt att föredra framför en generell särbehandling av föreslagen typ.

Förslaget om att lämna arvsskatten utanför vid en permanentning av det nuvarande provisoriet föranleder erinringar från fler remissinstanser. Kammarrätten i Stockholm finner det svårt att betrakta arvsskatten som en årlig pålaga trots aut familjeföretagaren genom avsättningar och försäkringar kan lindra de ekonomiska verkningar skatten medför. Länsstyrelsen i Västman-

lands län anser det inte klarlagt att förmögenhetsskatten för de flesta företagare framstår som den allvarligaste belastningen. Enligt länsstyrelsens mening ir det vid dödsfall som påfrestningarna blir som störst. Liknande synpunkter framförs av länsstvrelsen i Gävleborgs län., som förordar ytterligare utredning innan ställning tas till beredningens förslag. SHIO anser att arvsskatten utgör ett hot mot många familjeföretag och förordar utredning rörande skatteproblem i samband med gencrationsväxlingar inom familjeföretag. FCO anser också att separata regler bör övervägas för arvsskatteområdet. Skånes handelskammare, Familjeföretagens förening och Svensk industriförening avstyrker förslaget i denna del. Handelskammaren anför att lättna-

derna I AGF måste bibehållas, om statsmakterna önskar att familjeföretagen

skall överleva. Familjeföretagens förening anser alt om provisoriet inte är lämpligt som utgångspunkt för permanenta regler, det enklaste vore att tillåta reduceringar — förslagsvis med 50 240 — av de arvsskattegrundande värdena på företagstillgångar.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län, lantbrukets skattedelegation och Svenska sparbanksföreningen delar däremot beredningens uppfattning att lättnaderna bör koncentreras till förmögenhetsskatten. En rad andra remissinstanser, däribland länsstyrelsen i Kalmar län, näringslivets skattedelegation, Svenska företagares riksförbund och Sveriges grossistförbund, tillstyrker också förstaget, dock under förutsättning att lättnaderna bibehålls på arvsskatteområdet under en övergångsperiod.

Beredningens förslag att anknyta skattelättnaderna till företagsförmögenheten lämnas utan erinran av de flesta remissinstanser. Förslaget att ersätta provisoriets huvudsaklighetsprincip med en uppdelningsmetod tillstyrks av lantbrukets skattedelegation, näringslivets skättedelegation. SHIO och Svenska sparbanksföreningen. De båda sistnämnda remissinstanserna anser emellertid att vid uppdelningen av förmögenhet i förvaltningstillgångar och andra till-

gångar hänsyn skall tas även till skuldernas fördelning. Delegationen finner

vidare att fördelningsprincipen även bör gälla i fråga om privatförmögenhet vid sidan om företaget. Några länsstyrelser och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund uttalar farhågor för att svårbedömbara gränsfall kan uppkomma. när det beträffande dircktägda företag eller jordbruk gäller att ta ställning till vad som är att hänföra ull företagsförmögenhet eller förvalt-

ningstillgång. Man efterlyser närmare anvisningar i frågan och förutsätter

att tillämpningen underlkittas genom detaljerade formulär. Länsstyrelsen i Kalmar län befarar att den förordade lösningen ger lättnader för färre företag än vad som avsetts.

Kravet på att endast företag med begränsad delägarkrets skall komma

i fråga för skattelättnader har lämnats utan erinran. Däremot har man kri-

tiserat förslaget att den skattskyldige skall ha sin huvudsakliga sysselsättning inom företaget och därifrån få sin väsentliga försörjning. Svenska byggnadsentreprenörföreningen anser att en betydande del av de tillämpningssvårigheter man har anledning vänta skulle undgås om kraven slopades. Närings-

livets skattedelegation. Svenska företagares riksförbund och Svenska grossistförbundet föreslår att skuttelättnaden i stället knyts till förutsättningen att större delen av den skattskyldiges förmögenhet skall vara placerad i företaget. Ett flertal remissinstanser — däribland /antbrukets skattedelegation, Familjeföretagens förening, Skånes handelskammare och SHIO — finner det å andra

sidan positivt att beredningen inte tagit upp nämnda förutsättning i regel-

systemet. Anknytning mellan företaget och ägaren anser bl. a. näringslivets skalttedelegation, lantbrukets skattedelegation och Svenska företagares riksförbund säkrad genom krav på antingen huvudsaklig sysselsättning eller väsentlig försörjning. RST' anser att kravet på huvudsaklig sysselsättning kan kommu att motverka syftet med reglerna.

Vad giilller skattelättnadens omfattning biträds förslaget eller lämnas det

utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser. Lantbrukets skat-

tedelegation och Skånes handelskammare anser dock att maximinedsättningen bör bestämmas till 500 000 kr. i stället för till föreslagna 400 000 kr. Sveriges

Jjordägareförbund finner den föreslagna lättnaden helt otillräcklig. SHIO anser, att nedre gränsen för det förmögenhetsskikt vari lättnad kan komma

i fråga bör sänkas från 400 000 kr. till gränsen för beskattning av personlig förmögenhet. Familjeföretagens förening anser att lättnaden för de större familjeföretagen inte är tillräcklig. Svenska fondhandlareföreningen framhåller att dess medlemmar driver rörelse som inte är att hänföra till förvaltningsverksamhet. Beredningens förslag bör därför ändras så att även föreningens medlemmar omfattas av skattelättnaden.

4¶Beskattningsåret vid förmögenhetsbeskattningen

4.1 Nuvarande ordning

I I SSF föreskrivs att förmögenhetsskatt skall erläggas årligen till staten. Enligt samma lagrum skall vid taxeringen till förmögenhetsskatt bestäntmelserna i bl.a. 3S KL äga motsvarande wuillämpning. I 385 KL anges vad som förstås med taxeringsår och beskattningsår. Med taxeringsår avses det kalenderår under vitket taxering verkställs i första instans och med beskatt-

ningsår det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret eller, om räken-

skapsåret inte sammanfaller med kalenderäret, det räkenskapsår. som gått vill ända närmast före den I mars under taxeringsåret. Fit räkenskapsår, som inte sammanfaller med kalenderår. kallas brutet räkenskapsår. Beskalttningsår och kalenderår sammanfaller således inte alltid. Eu beskattningsår

kan omfatta kortare eller längre tid än 12 månader. Det får dock vara högst

18 månader. Brutet räkenskapsår får användas vid redovisning av inkomst i förvärvskällorna jordbruksfastighet och rörelse.

Enligt 4 § SF skall värdosättning av tillgångarna ske med hänsyn till förhållandena vid beskattningsäårets utgång. Motsvarande gäller enligt 58 för skulderna. Vanligtvis blir förhållandena den 31 december avgörande. Enligt

avgörande i praxis har värderingen av den förmögenhet som nedlagts i förvärvskälla med brutet räkenskapsår fått ske med hänsyn till förhållandena vid räkenskapsårets utgång.

4.2 Kapitalskatteberedningen

Beredningen har som huvudregel föreslagit att förmögenhet skall redovisas

med hänsyn till förhållandena den 31 december året före taxeringsåret. Denna

regel är avsedd att gälla för skattskyldiga som inte tillämpar brutet räkenskapsår. Tillämpas brutet räkenskapsår i någon förvärvskälla föreslås emellertid att förmögenheten får tas upp tll sitt värde bokslutsdagen. Denna rätt avses endast skola få utnyttjas av skattskyldig som i huvudsak lämnar törmögenheten i förvärvskällan oförändrad från bokslutsdagen till kalenderårets utgång. Om således företagsförmögenheten i annat än ringa mån ändrats före kalenderårets utgång genom insättning, uttag eller på annat därmed jämförligt sätt, skall all förmögenhet beräknas per den 31 december.

4.3¶Remissyttrandena

Beredningens förslag har tillstyrkts av bl.a. kammarrätten i Stockholm, länsstyrelserna i Kalmar och Kopparbergs län, Familjeföretagens förening och Svensk industriförening. Från flera håll har emellertid anmärkningar riktats mot förslaget. Länsstyrelserna i Göteborg och Bohus län samt Gävleborgs län avstyrker den av beredningen föreslagna lösningen. Kritiska synpunkter har

framförts av RSK. länsstyrelserna i Stockholms, Älvsborgs, Östergötlands.

Jönköpings och Västmanlands län, lantbrukets och näringslivets skattedelegationer, TCO och Svenska byggnadsentreprenörföreningen. Kriuken inne-

håller i huvudsak följande. Möjligheten för skattskyldig att värdera förmö-

genheten i skilda förvärvskällor vid olika tidpunkter medför risk för skatteflykt och ökar kontrollproblemen. Från flera håll förordas i stället en regel som innebär att all förmögenhet värderas vid en och samma tidpunkt. Vidare påpekas att beredningens förslag endast avser det fall att räkenskapsåret avslutas före kalenderårets utgång. Det framhålls att man även bör beakta den möjligheten att bokslutsdagen infaller efter kalenderårets utgånp, dvs. under tiden den I januari-28 februari taxeringsåret. Stor tveksamhet anmäls i frågan om innebörden av uttrycket ”annat än i ringa mån”. Regeln föreslås från något håll ersatt med en föreskrift om att den skattepliktiga förmögenheten skall justeras med hänsyn till extraordinära insättningar i eller uttag ur den förvärvskälla som redovisas med brutet räkenskapsår.

5¶Kungahusets skatte- och tullförmåner

5.1 Nuvarande ordning

Enligt 65 I mom. andra stycket SF är medlem av kungahuset befriad från skyldighet att utge förmögenhetsskatt. Vidare gäller enligt 54 § b) KL

5S- Riksdagen 1974. I saml. Nr 98

att medlem av kungahuset är frikallad från skattskyldighet för av staten

anvisat anslag samt för inkomst av kapital. — I 6 § 1. vägtrafikskatteförordningen (1973:601) stadgas undantag från skatteplikt för fordon som ägs av

medlem av kungahuset. Sistnämnda bestämmelse leder också till befrielse

från skatt enligt förordningen (1956:545) om omsättningsskatt på motorfordon. Enligt 6 8 sistnämnda förordning gäller nämligen att om motorfordon. för vilket omsättningsskatt utgått. funnits vara skattefritt enligt 6 § vägtrafikskatteförordningen. skall riksskatteverket efter ansökan förordna om återbetalning av erlagd omsättningsskatt. — Tullfrihet medges enligt 78 1.

tullförordningen (1973:979) för vara som förtullats för medlem av kungahuset. Tullfriheten medför enligt I $ kungörelsen (1973:1015) om frihet från införselavgift att inte heller skatt eller annan avgift skall utgå för varan.

5.2 Kapitalskatteberedningen

Kapitalskatteberedningen erinrar om att kungahusets skatteprivilegier har

gammal hävd. De har i huvudsak motiverats av de avsevärda inskränkningar

som medlemmarna formellt och faktiskt ansetts skyldiga att underkasta sig

i fråga om möjligheterna till inkomstgivande verksamhet. Frågan om ka-

pitalbeskattning för kungahusets medlemmar togs upp år 1947, då förmö-

genhetsbeskattningen höjdes och en kvarlåtenskapsskatt infördes vid sidan av den då utgående arvsskatten. Friheten från förmögenhetsskatt bibehölls.

Dödsbon efter medlemmar av kungahuset undantogs uttryckligen från kvar-

låtenskapsskatt. När kvarlåtenskapsskatten år 1958 avskaffades och inarbe-

tades i arvsskatten bestämdes att den arvs- och gåvoskatteskala som gällde enligt AGT i dess lydelse av år 1941 skulle tillimpas på egendom, som medlem av kungahuset förvärvar genom arv, testamente eller gåva från annan medlem därav.

Beredningens majoritet anser att en utvidgad kapitalbeskattning för med-

lemmarna av kungahuset skulle inverka på kungahusets möjligheter att fullgöra sina offentliga funktioner. Hänsyn måste också tas till inskränkningarna i förvärvsmöjligheterna för kungahusets medlemmar. Det rör sig här enligt

beredningen inte i första hand om ctt skatteproblem utan om en fråga som

hör hemma i andra och större sammanhang. Frågan sägs vidare ha samband med statschefens ställning i statsrättsligt avseende. Enligt beredningens ma-

joritet bör man i detta sammanhang således inte göra någon ändring i vad som gällt sedan 1947 års skattereform utan i stället behålla hittillsvarande övergångsbestämmelser beträffande arvs- och gåvoskatten. Likaså bör nuvarande regler i förmögenhetsskatteförordningen stå oförändrade.

En ledamot, Alemyr, har på denna punkt anmält avvikande mening. Han anser att kungahusets medlemmar skall erlägga kapitalskatt och skatt på avkastning av kapital enligt de regler som gäller för andra medborgare.

5.3 Remissyttrandena

Från två håll. LO och länsstyrelsen i Västmanlands län, har anslutning

skett till reservantens uppfattning. I övrigt har beredningens ställningstagande i denna ej föranlett erinringar från remissinstanserna.

6¶Kapitaliseringstabellerna

6.1 Nuvarande ordning

SF innehåller regler om värdering av tillgångar av olika slag, bl. a. icke

förfallna fordringar liksom ränta, avkomst eller förmån som utgår för livstid

eler viss tid. För beräkningar av värdet av tillgångar av nu avsett slag finns

fyra särskilda tabeller, fogade vid SF. Tabell I utvisar kapitalvärdet av en

efter förloppet av visst antal år till betalning förfallen fordran eller skuld, varå ränta ej skall beräknas före förfallodagen. Tabell H utvisar kapitalvärdet av en under visst antal år utgående ränta, avkomst eller annan förmån.

Slutligen utvisar tabellerna III och IV kapitalvärder av en livränta eller annan

förmån som utgår under en mans resp. kvinnas livstid. Tabellerna är uppgjorda efter en räntesats på 5960. Tabellerna III och IV bygger på dödlighetsantaganden för åren 1901— 1910. Hänsyn tas även till den eller de tidpunkter under året som beloppet faller ut. Samma tabeller är fogade till

AGF.

6.2 Kapitalskatteberedningen

Beredningen framhåller att tabellerna II och IV utarbetats på grundval

av statistiska antaganden om dödligheten i landet som numera inte längre är giltiga. Vidare anförs om tabellerna i allmänhet att de präglas av en alltför

långt driven strävan efter rättvisa i detalj.

Till grund för tabellerna ligger en räntesats på 520. Detta är enligt beredningen i nuvarande allmänna ränteläge till nackdel för vissa skattskyldiga. Skäl kan således anföras för en höjning av procentsatsen. Å andra sidan skall tabellerna tillimpas under längre tid. Det allmänna ränteläget kan komma att ändras. Full rättvisa kan uppnås endast genom rörlig procentsats. Detta är opraktiskt. Görs tabellerna enklare och mindre detaljerade, förlorar frågan om procentsatsens höjd något i betydelse. Beredningen har mot bakgrund av det anförda funnit det försvarligt att behålla den nuvarande

procentsatsen. För kapitalvärdet av livräntor föreslår utredningen att man liksom hittills

räknar med uppnådd ålder i hela år. I enkelhetens intresse bör kapitaliseringsfaktorn vid beräkningen av värdet av livsvarig livränta avrundas till

helt tal och en enda dödlighetstabell användas. Därvid föreslår beredningen

att den av de svenska livförsäkringsbolagen nu tillämpade dödlighetstabellen, M64 (för män), används. Denna tabell bygger på cn prognos beträffande dödlighetsutvecklingen som visat sig stämma väl med verkligheten. Skill-

naden i dödlighetsutveckling mellan män och kvinnor har visat sig vara ganska ringa och kan därför lämnas utan beaktande. Någon korrektion med hänsyn till tidpunkten under ett år för utbetalningen bör enligt beredningen inte heller göras.

För livräntor föreslår beredningen alltså en gemensam tabell III för män och kvinnor. Tabellerna I och II föreslås förenklade och i utlämpliga delar uppbyggda etter samma teknik som livräntetabellen. För ränta som utgår under kortare tid än fem år föreslås kapitalvärdet beräknas enligt tabell I. Som exempel nämns en ränta om 10 000 kr. under fyra år. Kapitalvärdet blir 33 000 kr. (902460 av 10000 kr. för första året + 804 av 10000 kr. för återstående tre år, allt enligt tabell D.

Tabell I föreslås vidare komplettera tabell II för beräkning av kapitalvärdet av sådana räntor som skall börja utgå först framdeles. Skall exempelvis en årlig ränta på 10 000 kr. utgå under sju år med början om fem år, blir värdet enligt tabell II lika med 60 000 kr., vilket belopp på grund av uppskovet nedsitts enligt tabell I (7020 av 60 000=42 000)

6.3 Remissvyttrandena

Beredningens förslag i denna del har av flertalet remissinstanser lämnats utan erinran. En remissinstans, lantbrukets skattedelegation, avstyrker förslaget, som enligt delegationen skulle medföra betydande ojämnheter vid tillämpningen. Försäkringsinspektionen och Folksam har inget att erinra mot beredningens förslag men förordar att ytterligare en tabell konstrueras för temporära och/eller uppskjutna livräntor under hänsynstagande också till dödligheten. Svenska försäkringsbolags riksförbund framhåller att livtörsäkringsbolagen f.n. i det praktiska arbetet använder sig av två tabeller, betecknade Illa och IVa, för temporära och/eller uppskjutna livräntor. Tabellerna är härledda ur grundmaterialet för tabellerna HI och IV. På samma sätt skulle en tabell Illa, baserad på en räntefot av 5 240 och dödlighetstabellen M64, kunna tas fram. Eftersom användningen av denna tabell förutsätter försäkringsmatematisk sakkunskap och i vart fall är avsevärt mer invecklad än tillämpningen av tabellerna I-II, torde kapitalvärdena liksom hittills få

tillhandahållas av försäkringsbolagen. Förbundet hemställer om ett uttalande

i propositionen rörande användningen av en på angivet sätt konstrucrad

tabell Illa.

7¶Departementschefen

7.1 Allmänna synpunkter

Förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvoskatten är kapitalskatter. Förmögenhetsskatten är årlig och beräknas i princip på den skattskyldiges nettoförmögenhet vid beskattningsårets utgång. Skyldigheten att erlägga arvs-

skatt uppstår i och med förvärv av arvs- eller testamentslott. Arvsskatien beräknas på grundval av lottens värde vid förvärvstillfället, dvs. vanligen vid arvlåtarens resp. testators död. Skyldighet att erlägga gåvoskatt upp-

kommer vid gåva. Gåvoskatten beräknas på grundval av gåvans värde.

Skattskyldig för förmögenhetsskatt är i huvudsak fysisk person, oskiftat dödsbo och familjestiftelse. Av juridiska personer är I övrigt endast föreningar och samfund, vilkas medlemmar inte på grund av medlemskapet

har del i förenings- eller samfundsförmögenheten, häradsallmänningar och

likartade samfälligheter samt andra stiftelser än familjestiftelser skyldiga att erlägga förmögenhetsskatt. En förutsättning för att skattskyldighet skall föreligga för sådana juridiska personer är emellertid att de är skvIdiga att erlägga inkomstskatt. Skyldighet att erlägga arvsskatt föreligger i princip för alla arvs- och testamentstagare. Vissa höggradigt allmännyttiga sammanslutningar är emellertid helt frikallade från skattskyldighet. Gåvoskattefriheten är mer vidsträckt. Här är allmännyttiga sammanslutningar över huvud taget skattefria.

Såväl förmögenhetsskatten som arvs- och gåvoskatten är progressiv, dvs. skatteuttaget ökar med vissa intervaller allteftersom skatteunderlagets värde ökar. Arvs- och gåvoskattens storlek är dessutom beroende av vissa andra faktorer, bl.a. släktskapstförhållanden.

Genom lagstiftning år 1970 (prop. 1970:71, BU 1970:41, rskr 1970:231, SFS 1970:170— 174) infördes den nyheten på kapitalbeskattningens område att förmögenheter i mindre och medelstora familjeföretag behandlades annorlunda än förmögenhet i allmänhet. De regler som numera giller för förmögenheter i mindre och medelstora familjeföretag har redovisats i det föregående. De år 1970 införda reglerna var emellertid avsedda endast som ett provisorium. Motivet för denna särbehandling var att man i avvaktan på kapitalskatteberedningens arbete inte ville låta sådan förmögenhet som investerats i enskilda företag och jordbruk och som kunde sägas representera ett arbetande kapital i ägarens näringsverksamhet omfattas av den skärpning av förmögenhets- och arvsskatten som i övrigt genomfördes.

Kapitalskatteberedningen har avslutat sitt arbete med avlimnandet av betänkandet (SOU 1971:46) Teknisk översyn av kapitalbeskattningen. Utredningen har behandlat olika spörsmål, såsom den Iatenta skatteskulden, familjeföretagens skattelättander, organisationsfrågor rörande arvs- och gåvoskatten samt vissa frågor av speciell karaktär, bl. a. frågan om beskattning av kungahusets medlemmar.

Inledningsvis har jag nämnt att jag i detta sammanhang avser att ta upp trågor som sammanhänger med familjeföretagens problem i förevarande hänseende. Vidare har jag sagt att jag med hänsyn till ett beslut av riksdagen år 1973 finner lämpligt att lösa frågan om kungahusets skatte- och tullförmåner. Övriga förslag i kapitalskatteberedningens betänkande bör emellertid inte tas upp nu i vidare mån än vad avser vissa åtgärder i syfte att motverka skatteflykt. Organisationsfrågorna rörande arvsskatten kräver ytterligare

överväganden. Även frågan om familjestiftelsernas förmögenhetsrättsliga ställning behöver ytterligare övervägas med hänsyn ull renissutfallev i denna del. Frågan om familjeföretagens kapitalbeskattning behöver emellertid inte fördröjas ytterligare i avvaktan på dessa överväganden. Min avsikt är nu att ta upp de olika spörsmål som här skall behandlas särskilt för sig.

7.2 Familjeföretagen och den latenta skatteskulden

Som jag nyss anfört var 1970 års provisoriska regler för små och medelstora familjeföretag avsedda att undanta dessa företags arbetande kapital från de då beslutade skärpningarna av kapitalbeskattningen. Provisoriet är i hu-

vudsak utformat på följande sätt. Vidförmögenhetsbeskattning-

en medges reduktion med 2354 av värdet av den del av förmögenheten

som överstiger 500 000 kr. Reglerna gäller endast företag, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och vars förmögenhetsvärde inte överstiger 2 milj.

kr. Företaget skall vidare, till minst 75 20 ägas av den skattskyldige ensam

eller i förening med högst nio fysiska personer. Den skattskyldige skall

vara ekonomiskt beroende av företaget och bl. a. ha sin väsentliga försörjning därav. Vidare skall minst 75 24 av den skattskyldiges totalförmögenhet vara nedlagd i företaget. Särskilda bestämmelser gäller för skattskyldig som driver

Nera företag eller som samtaxeras för förmögenhet med make eller hem-

mavarande barn. Vid arvsbeskattningen föreligger rätt till skatteeftergift för arvinge eller testamentstagare under förutsättningar som nära ansluter till reglerna på förmögenhetsbeskauningens område. Av behållningen efter den avlidne skall 75 20 utgöras av sådant företag som omfattas av förmögenhetsskatteprovisoriet. Den avlidne skall också i övrigt ha uppfyllt kraven enligt nyssnämnda regler. Dock får företagets värde här uppgå till 2.5 milj. kr. Den som på grund av arv eller testamente får rätt till företaget eller del däri kan få anstånd med viss del av skatten på hans lott. För anstånd krävs emellertid att mottagarens andel av företaget inte understiger 7520 av hans totalförmögenhet. Anståndet får avse 109240 av skatten. om företagets värde inte överstiger 2 milj. kr. och 5246 av skatten, om företagets värde ligger mellan 2 och 2,5 milj. kr. Anståndet skall dock alltid avse

minst 1000 kr. I princip upphör anståndet fyra år efter beslutet. Visar den

skattskyldige att förutsättningarna för anstånd varit uppfyllda under anståndstiden och att någon arvinge eller testamentstagare under samma tid haft sin väsentliga försörjning av företaget, efterges anståndsbeloppet jämte ränta.

Kapitalskatteberedningen har föreslagit att nuvarande provisorium perma-

nentas med vissa ändringar. Reglerna föreslås sålunda skola omfatta endast

förmögenhetsskatten och avvägas så att resultatet på längre sikt blir i huvudsak detsamma som med nuvarande regler. Förevagstörmögenheten föreslås skola uppdelas i en rörelsedel och en förvaltningsdel. Därvid tillmäts endast förhållandena på tillgångssidan betydelse. Full skattelättnud medges,

om förvaltningstillgångarna inte uppgår till 2096 av samtliga tillgångar i företaget. Överstiger å andra sidan värdet av förvaltningstillgångarna 80246 av samtliga tillgångar, avses inte skattelättnad kunna komma i fråga. Provisoriets krav alt företagets delägarkrets skall vara begränsad till högst tio fysiska personer föreslås kvarstå oförändrad. Däremot bör ägarens anknytning till företaget, som f. n. bestäms bl. a. genom regeln att 7520 av hans förmögenhet skall vara nedlagd i företaget, i stället regleras genom kravet — utöver det att han skall vara huvudsakligen verksam i företaget — också skall få sin väsentliga försörjning därav. — Frågan om skattelättnad skall enligt beredningens förslag bedömas med utgångspunkt i familjens sam-

manlagda företagsförmögenhet. Familjen skall ha haft sin väsentliga för-

sörjning av företaget. Är familjemedlemmarna samtaxerade, skall någon av dem ha varit huvudsakligen verksam i företaget. — Det nuvarande kravet på inre sammanhang mellan olika rörelsegrenar i det fall den skattskyldige driver flera företag föreslås avskaffat. — Skattelättnaden bör enligt beredningens förslag koncentreras till företagsförmögenheten och knytas an till

ett närmare angivet förmögenhetsskikt. Överstiger företagsförmögenheten

400 000 kr., föreslås ett avdrag med 2540 av överskjutande del, dock med högst 400 000 kr. Företaget kommer alltså att ingå i den sammanlagda skat-

tepliktiga förmögenheten med ett lägre värde.

Kapitalskatteberedningen har därjämte prövat frågan i vad mån hänsyn vid kapitalbeskattningen bör tas till framtida inkomstskatter, dvs. s. k. latenta skatteskulder. Det föreslås att latent skatteskuld i varulager beaktas på så säll att endast hälften av den dolda reserven skall anses som skattepliktig tillgång. Det föreslås vidare att de värden på inventarier som pod- tagits vid inkomstbeskattningen också skall få tillämpas i kapitalskattesammanhang. I sistnämnda del knyter förslaget an till vad som i princip redan tillämpas i praktiken. Medel som står inne på skogskonto, liksom avsättningar till s. k. eldsvåde- och fartygsfonder, skall få redovisas med till hälften reducerade belopp. Med hänsyn till reglerna om den eviga tioprocentiga realisationsvinstbeskattningen av aktier föreslås dessutom att aktier vid kapitalbeskatningen skall få redovisas till 9594 av fulla värdet.

Remissutfallet i vad avser de här behandlade avsnitten av kapitalskatteberedningens betänkande måste betecknas som splittrat. Sammanfattningsvis kan sägas att man från näringslivshåll framfört krav på lättnader i kapitalbeskattningen för familjeföretagen utöver vad beredningen föreslagit. Remissorgan som företräder andra intressen har riktat kritik mot beredningens förslag utifrån andra utgångspunkter. Därvid har bl. a. framförts uppfattningen att kapitalbeskattningen bör inordnas i ett större skattemässigt sammanhang, vari företagsbeskattningen i sin helhet bör prövas.

För egen del vill jag framhålla följande. Kapitalskatteberedningen har efter 1970 års lagstiftning inte haft i uppgift att göra någon genomgripande översyn av principerna för vår kapitalbeskattning. Än mindre har det ålegat beredningen att se över företagsbeskattningen i dess helhet. Å andra sidan

är det både naturligt och riktigt att betrakta kapitalbeskattningen som en betydelsefull del av den direkta beskattningen för såväl fysiska som juridiska personer. Kapitalskatt betalas nämligen med beskattade medel, såvida inte 1. 0. m. det beskattade kapitalet självt måste tas i anspråk.

Enligt den princip som gällde före 1970 års lagstiftning gjordes ingen

skillnad mellan olika förmögenhetsslag såvitt avser skalteultaget, om man

bortser från viss egendom, som var helt skattefri. I och med 1970 års lag-

stiftning görs skillnad meltan arbetande kapital i vissa slag av familjeföretag och annat kapital. En sådan skillnad är emellertid teoretiskt sett knappast motiverad. Jag vill än en gång understryka att 1970 års lagstiftning i här aktuella delar var avsedd som ett provisorium med det syftet att undanta

vissa kategorier av små och medelstora företag från skatteskärpningar i av-

vaktan på kapitalskatteberedningens förslag.

Även om invändningar från principiell synpunkt kan resas mot atl göra skillnad mellan olika slag av förmögenhetstillgångar, finns det andra skäl som talar för att en sådan skillnad upprätthålls. Som jag nyss anförde betalas kapitalskatt med beskattade medel eller med det beskattade kapitalet självt. Detta förhållande nödvändiggör en avvägning av kapitalskatten mot inkomstskatten. Kapitalskatten ger i första hand upphov till likviditetsproblem. En avvägning av nu antytt slag finns redan såvitt gäller förhållandet mellan inkomst- och förmögenhetsskatten dels givetvis i förmögenhetsskattens storlek, dels också i den s. k. 80/85-procentsregeln. Även provisoriet måste naturligtvis ses också mot.bakgrunden av de små och medelstora familjeföretagens särskilda likviditetssituation.

Kapitalskatteberedningens förslag om permanentning av 1970 års pro-

visortum liksom dess förslag till värdering av lagerinventarier, skogskontomedel m. m. får effekt i första hand för de små och medelstora familjeförotagen. Kravet på lättnad i vad avser dessa företags likviditetssituation kan därmed tillgodoses i stor utsträckning. Jag har emellertid förståelse för de invändningar som framförts mot de föreslagna åtgärderna. Man har påpekat att företagen inte klarar av likviditetspåfrestningarna vid-dödsfall då arvsskatten kan vålla extra svårigheter vid sidan av andra ckonomiska problem.

Den form av företagsamhet som direkt eller indirekt berörs av de här aktuella problemen är mycket utbredd i landet. Man har beräknat att omkring 85240 uv samtliga rörelsedrivande aktiebolag är s. k. fåmansbolag. Ca 25 4 av samtliga löneanställda arbetar i familjeföretag. Vidare finns ungefär 140 000 jordbruk i landet. Även för jordbrukarnas del ger kapitalskatterna upphov till likviditetsproblem av samma slag som för familjeföretagen.

Det finns givetvis ett starkt samhällsintresse av att skattereglerna i lämplig utsträckning ges ett sådant innehåll att familjeföretagens möjligheter att Ieva vidare och utvecklas inte försvåras. Kapitalskatterna kan inte sällan vålla ekonomiska problem av sådan art alt dylika företag inte utan vidare

kan drivas i samma form som tidigare utan måste säljas till t.ex. invest-

mentbolag. En sådan utveckling är självfallet inte önskvärd. Till bilden

hör också att tryggheten för anställda i familjeföretag eller jordbruk inte hel-

ler bör påverkas av likviditetsproblem som sammanhinger med företagets struktur och egenskap av att vara familjeföretag.

En lösning på de här aktuella problemen kräver mer omfattande åtgärder än vad kapitalskatteberedningen haft anledning att föreslå. Det ligger nära till hands att vända uppmärksamheten främst mot den omstindighet som utgör själva orsaken till likviditetsproblemet — nämligen de större svårigheterna för ägare av familjeföretag i förhållande till ägare av annat kapital att omsiätta ägarandelar eller få fram kapital för att finansiera kapitalskatterna. Denna omständighet motiverar ett hänsynstagande vid värderingen. I fråga

om rörelsetillgångarna finns det således anledning att gå längre än berod-

ningens förslag, som beträffande lager tar hänsyn endast till:den latenta skalteskulden. I[ stället bör man skapa en värderingsregel för företagsförmögenheter av innehåll att inventarier och lager i jordbruk och rörelse skall få upptas till det lägsta värde som kan godtas vid inkomstredovisningen. Lättnaden kan motiveras med samma skäl som föranlett riksdagen att medge konsolideringsmöjligheter i inkomstskattehänseende. Denna lättnad, som jag således nu föreslår, kommer att i praktiken gynna endast sådana företag vars ägarandelar inte omsätts på kapitalmarknaden. För börsbolag liksom sådana företag i övrigt vilkas ägarandelar säljs på kapitalmarknaden blir den dolda reserven beaktad genom marknadsprissättningen. Aktier i sådant företag kommer inte att sjunka i värde till följd av de här föreslagna ändrade värderingsreglerna.

Den dolda reserven finns huvudsakligen i varulager och tillgångar som

är jämställda med varulager i skattehänsceende, t. ex. kreatursbesättningar i jordbruk. I företag där lager saknas blir lättnaderna mindre påtagliga.

De här föreslagna ändringarna I värderingsreglerna bör tillämpas vid bestämmande av förmögenhetsskatt och arvsskatt. Det nuvarande provisoriet omfattar inte gåvoskatten. Jag finner inte påkallat att låta gåvoskatten omfattas av de nya värderingsreglerna.

Sammanfatltningsvis innebär mitt förstag i princip att vid beräkning av

förmögenhetsskatt och arvsskatt inventarier och lager i jordbruk och

rörelse skall få värderas till det värde som kunnat användas vid den skattemässiga inkomstredovisningen. Några kvalificerande regler i Övrigt av den ivp som f.n. förekommer 1 provisoriot synes mig inte påkallade. En begränsning till personer som arbetar 1 företaget eller jordbruket är inte ändamålsenlig och låter sig f. ö. svårligen genomföras med den lösning som jag här har valt. Så länge tillgångarna är bundna i företaget etler jordbruket är nämligen likviditetssituationen med avseende på dessa tillgångar

inte bättre för den som inte arbetar i företaget eller jordbruket än för den

som gör det. Frågan om ett utlösande av passiva” delägare skapar nämligen

samma slag av likviditetsproblem för övriga delägare som kapitalskatterna gör, så snart andelarna inte kan omsättas på öppna marknaden. De här föreslagna lättnaderna vid kapitalbeskattningen bör enligt min mening beaktas vid utformningen av de skatteregler som skall gälla när företaget eller del därav avyttras. Frågan om sådana skärpningar av skattereglerna bör emellertid inte prövas i detta sammanhang utan när bl. a. realisationsvinstskattekommittén lagt fram sitt förslag.

Som jag nyss framhållit blir effekterna av mitt förslag olika beroende på hur tillgångarna fördelar sig i företaget. Lättnaderna blir mest påtagliga i de fall den huvudsakliga delen av tillgångarna utgörs av varulager. I syfte att utjämna dessa skillnader, som inte helt kan motiveras av olika behov av lättnader i olika kategorier av företag, behövs en spärregel. Denna regel bör konstrucras så att företagets förmögenhetsvärde i vart fall skall tas upp till lägst 60960 av det värde som skulle ha följt, om de nuvarande vär-

deringsreglerna i förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt (SF)

och förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt (AGF) tillämpas. Vid denna jämförelse skall någon hänsyn till s. k. latent skatteskuld inte tas. Spärregeln blir sålunda vanligen inte tillämplig i annat fall än när lagret uppgår till mer än två tredjedelar av den totala företagsförmögenheten. Det ankommer på riksskatteverket att meddela nya anvisningar för värdering av icke börsnoterade aktier. Som jag tidigare nämnt avses det här framlagda förslaget inte skola tillämpas vid gåvoskatten.

Kapitalskatieberedningens förslag i fråga om värdering av skogskontomedel samt avsättningar till eldsvåde- och fartygsfonder har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Jag ansluter mig till dessa förslag. Jag förordar också i enlighet med beredningens förslag att vid förmögenhetsbeskattningen hänsyn tas till s. k. garantiavsättningar. Enligt AGF kan redan enligt gällande rätt sådana avsättningar beaktas.

Kapitalskatteberedningen har vidare lagt fram förslag i fråga om värdering av aktier med hänsyn till den realisationsvinstskatt som kan antas belasta aktiens värde. Det föreslås att aktier vid kapitalbeskattningen tas upp till 9540 av fulla värdet. Förslaget har mött erinringar från skilda håll. Redan i samband med införandet av reglerna om aktievinstbeskattning diskuterades frågan om beaktande av framtida inkomstskatt vid förmögenhetsberäkningen. Jag uttalade därvid att sådant hänsynstagande var uteslutet. De av beredningen anförda skälen för förstaget i denna del har inte sådan tyngd all de föranleder mig att nu ändra uppfattning.

I samband med de frågor som jag nu diskuterat vill jag beröra ett spörsmål som kan uppkomma vid värdering av aktier i företag där kapitaltillskott gjorts av Företagskapital AB. Detta företag, som till hällten ägs av staten och till hälften av bankinstituten, har till ändamål att genom bl. a. förvärv av minoritetsposter av aktier, andelar i ekonomiska föreningar och liknande rättigheter medverka vid finansieringen av mindre och medelstora

näringsföretag här i landet. Värderingen för taxeringsändamål av aktier av det slag varom här är fråga kommer att i princip grunda sig på de värderingsregler som jag nu föreslagit. Förekommer emellertid en marknadsmässig prissättning, är det sannolikt att taxeringsmyvndigheterna använder denna som grund för värderingen. Det bör uppmärksammas att den prissättning som Företagskapital AB gör vid sina aktieförvärv inte bör anses

som marknadsmässig på grund av de särskilda omständigheter under vilka

denna prissättning görs.

7.3 Beskattningsåret vid förmögenhetsbeskattningen

Värderingen av den skattepliktiga förmögenheten — i fråga om såväl tillgångar som skulder — skall ske med hänsvn till förhållandena vid beskattningsårets utgång. I flertalet fall sammanfaller beskattningsåret med kalenderåret. Rörelseidkare och jordbrukare kan emellertid ha s. k. brutet räkenskapsår, vilket innebär att räkenskapsåret inte sammanfaller med ka- Ienderåret. Om så är fallet föreligger ingen klar regel om hur förmögen-

hetsredovisningen skall ske. Enligt avgörande i praxis har värderingen av

den förmögenhet som nedlagts i förvärvskällan fått ske med utgångspunkt i förhållandena vid räkenskapsårets utgång.

Kapitalskatteberedningen har ansett att som huvudregel bör föreskrivas att skattepliktig förmögenhet skall tas upp till värdet vid utgången av kalenderåret före taxeringsåret. Är förmögenhet nedlagd i förvärvskälla, där

annat räkenskapsår än kalenderår tillämpas, föreslås den beräkningen få

ske med ledning av förhållandena vid räkenskapsårets utgång. Har förmögenheten annat än i ringa mån ändrats före kalenderårots utgång genom insättning, uttag eller på annat därmed jämförligt sätt, skall emellertid huvudregeln gälla, dvs. beräkning ske efter förhållandena vid kalenderårets utgång.

Remissinstanserna har redovisat olika uppfattningar i detta ämne. Å ena sidan har man uttryckt tillfredsställelse över en regel som skapar klarhet i frågan. Å andra sidan har framhållits att två olika berikningstidpunkter för en och samma skattskyldig skapar kontrollproblem och möjlighet till skatteflykt.

Enligt min mening är det lämpligt att tidpunkten för värdering av

skattepliktig förmögenhet entydigt fastslås i författningen. Av lätt insedda

skäl bör denna fråga inte stå öppen. Skulle ett beslut om tidpunkt för värdering av förmögenhet ändras i anledning av besvär över beslutet. kan detta leda till mycket besvärliga konsekvenser när det gäller att rekonstruera det faktiska läget. Som framhållits vid renrissbehandlingen innebär möjligheten att använda olika tidpunkter för värdering av olika delar av en skattskyldigs totala förmögenhet risker för skatteflykt och deua teder till särskilda kontroltproblem. Med hänsyn till reglerna om sambeskattning av makars och

barns förmögenheter är det komplicerat att frångå den generella tidpunkt

som I. n. gäller för värdering av förmögenheten, dvs. kalenderårets utgång. Jag föreslår således att beskattningsåret vid förmögenhetsbeskattningen alltid skall vara kalenderåret närmast före taxeringsåret.

Milt ståndpunktstagande innebär inte att förmögenhet som nedlagts i förvärvskälla där annat räkenskapsår än kalenderår ullämpas skall behöva värderas om, dvs. att bokslut skall behöva upprättas även per den 31 december. Man kan anvisningsvis föreskriva att det ordinarie bokslutets värden får tillämpas under förutsättning att hänsyn tas till insättningar i eller uttag från förvärvskiällan som inte påverkar resultatet och sker i tidsperioden mellan bokslutsdagen och kalenderårets utgång eller — i det fall räkenskapsåret utgår efter kalenderåret men före den 1 mars taxeringsåret — mellan ka- Ienderårets utgång och bokslutsdagen. I det första fallet måste man göra justering framåt för insättningar och uttag som skett efter bokslutsdagen fråm till kalenderårets utgång. i det andra däremot bakåt, dvs. för insättningar och uttag som skett efter kalenderårets utgång men före bokslutsdagen. Någon bedömning av huruvida den bokförda förmögenheten ändrats i ringa mån eller inte skall således inte behöva göras. Omdisponering i tidsperioden mellan bokslutet och den 31 december av förmögenheten i förvärvskällan, dvs. kapitalrörelser som s. a. $. stannar I förvärvskällan, skall däremot inte behöva beaktas vid den förmögenhetsredovisning som sker per den 31 december.

7.4 Kungahusets skatte- och tullförmåner

Kungahusets medlemmar åtnjuter sedan gammalt skatte- och tullprivi- Iegier. Skattskyldighet föreligger således inte för anslag som staten anvisat eller för inkomst av kapital. Inte heller föreligger skyldighet att erlägga förmögenhetsskatt. Vidare åtnjuter kungahusets medlemmar tullfrihet. Detta innebär även att punkiskatter och andra avgifter som annars tas ut vid införsel inte behöver betalas för varor som de för in i landet. Kungahusets medlemmar behöver inte heller betala fordonsskatt eller bilaccis. I fråga om arvs- och gåvoskatt gäller en lindrigare skatteskala för kungahusets medlemmar. Detta sammanhänger med att de tidigare varit helt befriade från den numera avskaffade kvarlåtenskapsskatten.

Kapitalskatteberedningen har prövat frågan om kungahusets privilegier i vad avser kapitalbeskattningen. Beredningens majoritet har funnit att man inte bör ändra nuvarande ordning. En ledamot har anmält skiljaktig mening och anfört att samma regler bör gälla för kungahusets medlemmar som för andra medborgare i nu avsett hänseende.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit kapitalskatteberedningens ståndpunkt. Fit par instanser ansluter sig till reservantens mening.

Frågan om kungahusets skatte- och tullfrihet har nyligen behandlats av

riksdagen med anledning av motionen 1973:888, vari framfördes ett ut-

redningsyrkande med syfte alt ästadkomma Jämställdhet i förevarande hänseende mellan kungahusets medlemmar och övriga medborgare. Skatteut-

skottet, som avstyrkte utredningsyrkandet, förutsatte i sitt betänkande SkU

1973:51 au frågan skulle prövas i samband med övervägundet av kapital-

skatteberedningens här diskuterade betänkande. Riksdagen beslutade i en-

lighet med utskottets förslag.

För egen del anser jag att skatte- och tullförmånerna för kungahusets medlemmar nu bör avskaffas. Frågan om de ckonomiska förutsättningarna

för kungahusets möjligheter att fylla sina statsrättsliga funktioner bör lämpligen prövas i samband med övervägandet av det statliga anslaget till hov-

hållningen. Av praktiska skäl bör detta anslag inte beskattas. Vid bestämmande av anslagets storlek bör prövas i vad mån kompensation bör lämnas för den ekonomiska försämring för kungahusets medlemmar som blir följden

av att skatte- och tullförmånerna avskaffas. Det är f.n. inte möjligt att med exakthet uttala sig om effekterna i detta hänseende av mitt förstag.

Redan nu kan emellertid påpekas att syftet med förslaget att avskaffa kungahusets skatte- och tullförmåner inte är att åstadkomma standardförsämring i fråga om de villkor varunder medlemmarna har att fullgöra sina offentliga uppgifter.

7.5 Kapitaliseringstabellerna

För beräkning av värdet av icke förfallna fordringar, räntor, avkomstförmåner och livräntor har ull SF och AGE fogats fyra tabeller. Tabellerna är uppgjorda efter en räntesats på 5240. Livräntetabellerna — olika för män och kvinnor — bygger på dödlighetsantaganden från början av seklet. — Kapitalskatteberedningen har föreslagit en gemensam livräntetabell för män och kvinnor, som bygger på en modern prognos beträffande dödlighetsutvecklingen. Vidare präglas de föreslagna tabellerna av en enklare och mindre detaljerad uppbyggnad. — För egen det anser jag i likhet med remissorganen inom försäkringsbranschen att man på detta område kan arbeta med något grövre schabloner än vad man hittills gjort. Än viktigare är emellertid att tabellerna moderniseras med aktuella dödfighetsantaganden. Jag förordar därför att nu gällande kapitaliseringstabeller ersätts med de

av beredningen föreslagna. I enkelhetens intresse föreslår jag emellertid att

särskilt kapitalvärde enligt tabell Il inte skall beräknas för förmån som utgår under kortare tid än fem år. Den av beredningen föreslagna hänvisningen i tabell IH till tabell I kan därför utgå. Liksom hittills skott i den praktiska tillämpningen bör — vid sidan om de i författningen intagna tabellerna — särskild beräkning kunna göras för uppskjutna och/eller tidsbegränsade livräntor.

7.6 Övriga frågor

Genom 1970 års lagstiftning ändrades förmögenhetsbeskattningens skat-

tepliktsgränser och skattesatser. Fysisk person, oskiftat dödsbo, utländskt bolag och familjestiftelse skall enligt gällande regler inte erlägga förmö-

genhetsskatt om den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger

150 000 kr. Skattesatsen i lägsta skiktet — 150 000— 250 000 kr. — utgör

126. Anledning saknas att i detta sammanhang ta upp frågan om förmögenhetsskattens avvägning och fördelning. En uppräkning av skattepliktsgränsen anser jag dock motiverad bl. a. med hänsyn till utvecklingen av penningvärdet och den förväntade höjningen av taxeringsvärdena vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Jag föreslår därför en höjning av skatte-

pliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen till 200 000 kr. Samtidigt bör

skattepliktsgränsen för vissa juridiska personer, som inte ändrats sedan är

1947, höjas från 5 000 till 15 000 kr. |

Enligt 39 § a) AGF föreligger skauefrihet för gåva av möbler, husgeråd och andra inre lösören, som är avsedda för gåvotagarens eller hans familjs

personliga bruk. Kapitalskatteberedningen föreslog i delbetänkandet (SOU

1969:54) Kapitalbeskattningen att skattefriheten för gåvor av inre lösören skulle begränsas till ett värde av 10000 kr. till samme mottagare under ett och samma kalenderår. Samtidigt föreslogs att skattefriheten skulle utsträckas till att omfatta även gåvor av vttre lösöre. I prop. 1970:71 (s. 125) uttalade jag — under hänvisning bl. a. till kontrollsvårigheter av skilda slag

— att någon ändring av nämnda gåvoskattebestämmelser för tillfället inte var påkallad. Sedan dess har saken kommit i ett annat läge genom avgörande i högsta instans. I detta avgörande medgav högsta domstolen skattefrihet

för gåva mellan makar av möbler, husgeråd och andra inre lösören, sammanlagt värderade till omkring 23000 kr. Jag föreslår att skattefriheten för gåvor av lösöre begränsas till gåvor som är av mera privat och personlig än ekonomisk natur. I enlighet med vad beredningen tidigare föreslagit och kammarkollegiet nu förordat anser jag en beloppsmässig precisering lämplig. Möjligheterna till skattefria gåvor bör vara desamma för alla. Anledning saknas enligt min mening att göra skillnad på vttre och inre lösören. Jag föreslår sålunda skattefrihet för gåvor av lösöre till samme mottagare avsett för dennes personliga bruk om värdet av gåvorna uppgår till högst 10 000 kr. per kalenderår. Överstiger gåvan detta värde inträder således skatieplikt för hela gåvan.

Jag vill i detta sammanhang även ta upp en fråga som berör den generella gåvoskattefriheten enligt 39 § d) AGF. Gåvotagare åtnjuter enligt nämnda lagrum frihet från skatt för gåvor av samme givare om det sammanlagda värdet av gåvorna inte överstiger 2 000 kr., räknat per kalenderår. Bestämmelsen svftar till att från skatteplikt undanta smärre gåvor av personlig

karaktär. För att hindra skatteflykt bör regeln utformas så att skattefriheten omfattar endast fullbordade gåvor. Härigenom kommer bl. a. benefika s. k.

barnreverser att helt falla utanför det skattefria området.

Jag föreslår att de nya reglerna i SF och AGF skall träda i kraft omedelbart. I fråga om kungahuset föreslår jag att de nya arvsskattereglerna tillämpas omedelbart under det att inkomst- och förmögenhetsskattereglerna tillämpas fr.o.m. 1976 års taxering. Övriga skatte- och tullförmåner bör avskaflas fr.o.m. den I januari 1975.

Hemställan

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att antaga inom finansdepartementet upprättade förstag till

1. förordning om ändring i förordningen (1947:577) om statlig förmö-

genhetsskatt,

2. förordning om ändring i förordningen (1941:416) om arvsskatt och gå-

voskatt,

3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

4. förordning om ändring i förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

5. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956:623),

6. förordning om ändring i väptrafikskatteförordningen (1973:601), 7. förordning om ändring i förordningen (1960:603) om bidrag till vissa

handikappade ägare av motorfordon,

8. förordning om upphävande av förordningen (1970:171) om beräkning i vissa fall av beskattningsbar förmögenhet som är att hänföra till företag,

9. förordning om ändring i tullförordningen (1973:979).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t

Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gvllensten

74 7257 S Stockholm 1974