Prop. 1975/76:152
med förslag till åtgärder för försörjningsberedskapen
Prop. 1975/76: 152
Regeringens proposition 1975/ 76: 152
med förslag till åtgärder för försörjningsberedskapen
beslutad den 4 mars 1976.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
OLOF PALME CARL LIDBOM
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag till åtgärder för försörjningsberedskapen inför fredskriser. avspärrning och krig.
Beredskapen främst för fredskriser föreslås höjd genom fredskrislagring av petrokemiska produkter m.m. Kostnaden för denna lagring, som be- räknas till sammanlagt ca 520 milj. kr. under fem år, föreslås täckas genom förhöjt uttag över den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter med början den ljanuari l977.
Åtgärder föreslås för att förbättra reglerings- och ransoneringsberedskapen på energiområdet inför olika slag av kriser. främst fredskriser. Bl. a. anmäls riktlinjer för reglering av drivmedelsförbrukningen och ransonering av eldningsolja. Dessutom anges principerna för en ledningsorganisation.
Nu gällande oljelagringsprogram 1970—1976 föreslås förlängt med ett år. Förslag anmäls till anslag för budgetåret 1976/77 för överstyrelsen för ekonomiskt försvar samt för de i propositionen i övrigt angivna utgifts- behoven. Anslag tas upp på driftbudgeten med 129,2 milj. kr. och på ka- pitalbudgeten med 115,2 milj. kr. Därutöver beräknas under budgetåret från Oljelagringsfonden rekvireras 275 milj. kr. för investeringar i lagervaror och förrådsutrymmen.
[ anslutning till förslagen läggs fram förslag till lag om skyldighet för näringsidkare att medverka vid lagring för försörjningsberedskap. lag om kriskoppling m. m. samt lag om ändring i lagen om särskild berdskapsavgift för oljeprodukter.
l Riksdagen [975/76. [sam/. Nr [52
Prop. 1975/76:152 2
Förslag till Lag om skyldighet för näringsidkare att medverka vid lagring för för- sörjningsberedskap
Härigenom föreskrives följande.
Inledande bestämmelser
1 5 Näringsidkare som i icke obetydlig omfattning förbrukar sådan för folk- försörjningen viktig vara. som staten håller i lager för att utnyttjas när krig eller krigsfara råder eller införseln av varor till riket minskar av annan an- ledning. kan åläggas att
I. till staten upplåta befintligt lagerutrymme eller plats för uppförande av sådant utrymme,
2. inköpa vara från sådant lager. om det behövs för omsättningen av varulagret.
Åläggande enligt första stycket meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Ersättning
25 Näringsidkare är berättigad till ersättning av staten för upplåtelse av lagerutrymme och plats för uppförande av sådant utrymme samt för mer- kostnad vid inköp från lager som avses i l 5.
35 Tvist om ersättning prövas av allmän domstol.
Tillsyn
4 5 Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen med- delade föreskrifter utövas av myndighet som regeringen bestämmer. Tillsynsmyndigheten utbetalar ersättning enligt denna lag.
55 Tillsynsmyndighet äger för inventering och besiktning tillträde till lager som avses i denna lag. Myndigheten har också rätt att efter anfordran taga del av sådana avtal, handelsböcker. korrespondens och andra handlingar. som rör lagringen.
65 Tillsynsmyndighet får meddela föreläggande som behövs för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. 1 beslut om föreläggande kan tillsynsmyndigheten utsätta vite.
75 Den som har deltagit i tillsyn enligt denna lag eller på annat sätt har tagit befattning med ärende som avses i lagen får ej obehörigen yppa eller nyttja vad han därvid har erfarit om yrkeshemlighet eller affärsförhållande.
PrOp. 1975/76:152 3
Ansvarsbestämmelser m. m.
85 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är ringa. underlåter att följa föreskrift som har meddelats enligt denna lag dömes till böter eller fängelse i högst sex månader. Den som har åsidosatt vitesföreläggande dömes ej till ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet.
95 Mot beslut av myndighet enligt ] 5 föres talan hos regeringen genom besvär. Mot annat beslut som myndighet har meddelat enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen föres talan hos kam- marrätten genom besvär. Beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av anförda besvär. om ej annat föreskrives.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.
Prop. 1975/761152 4
Förslag till Lag om kriskoppling m. m.
Härigenom föreskrives följande.
15 Vid varmvattenberedning, gemensam för flera bostäder eller lokaler (central varmvattenberedning). skall finnas installerade dels särskild anord— ning (kriskoppling) eller annan lämplig regleringsanordning som möjliggör tillförsel av kallt vatten till tappvarmvattensystem i samband med central avstängning av varmvattnet, dels mätare som registrerar tillflödet av vatten till varmvattenberedare.
Denna lag gäller ej vid central varmvattenberedning för endast två bo- stadslägenheter eller för byggnad som huvudsakligen är inrättad för indu- striändamål eller för hälso- eller sjukvård. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får i särskilda fall besluta om ytterligare undantag.
25 Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av myndighet som regeringen be- stämmer.
35 Tillsynsmyndighet äger för besiktning tillträde till byggnad, vari sådan central varmvattenberedning förekommer som omfattas av denna lag.
4 5 Tillsynsmyndighet får meddela föreläggande som behövs för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. I beslut om föreläggande kan tillsynsmyndigheten utsätta vite.
5 5 Den som bryter mot 1 5 eller föreskrift som har meddelats enligt denna lag dömes till böter.
Den som har åsidosatt vitesföreläggande dömes ej till ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet.
65 Mot beslut av tillsynsmyndighet enligt 4 5 föres talan hos kammarrätten genom besvär. Beslut skall lända till efterrättelse utan hinder av anförda besvär, om ej annat föreskrives.
Denna lag träderi kraft den 1 januari 1977. Beträffande installation enligt 1 5 i byggnad, som har uppförts eller för vilken byggnadslov har beviljats före den 1 januari 1977, äger lagen tillämpning från och med den 1 januari 1979.
Prop. 1975/76:152
Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1973:1216) om särskild bered-
skapsavgift för oljeprodukter'
dels att lagen skall äga fortsatt giltighet till utgången av år 1981, dels att 25 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lyda/sa
251
Särskild beredskapsavgift utgår för bensin medfem öre för liter och för motorbrännolja. eldningsolja och bunkerolja med./am kronor för ku- bikmeter.
Särskild beredskapsavgift utgår till utgången av,/"uni månad 1979 för ben- sin med sex öre för liter och för mo- torbrännolja, eldningsolja och bun- kerolja med sju kronor för kubikme- ter saml därefter/ör bensin med en ära llör lirar och,/ör motorbrännolia. eld-
ningsolja och bunkerolja med två kro- nor/ör kubikmeter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1977.
'Scnaste lydelse av lagens rubrik l975:275.
ZSenaste lydelse 19751275.
Prop. 1975/76:152 6
Utdrag IIANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1976-03-04
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng. Jo- hansson. Holmqvist. Aspling. Lundkvist. Geijer. Norling, Lidbom. Sigurd- sen, Gustafsson, Zachrisson. Leijon. Hjelm-Wallén, Peterson
Föredragande: statsrådet Lidbom
Proposition med förslag till åtgärder för försörjningsberedskapen.
1. Inledning
1 prop. 1975/761100 (bil. 12 s. 69—71) har regeringen föreslagit riksdagen att. i avvaktan på särskild proposition i ämnet. för budgetåret 1976/ 77 be- räkna till Överstyrelsen för ekonomiskt försvar ett förslagsanslag av 104 044 000 kr.. till Lån till utbyggnad av oljelagringen ett investeringsanslag av 5800 000 kr.. till Lån till teko-. sko- och garveriindustrier ett inves- teringsanslag av 10000 000 kr.. till Lagring för beredskapsändamål ett in- vesteringsanslag av 40000 000 kr. och till Förrådsanläggningar m.m. ett investeringsanslag av 77 100000 kr. Jag återkommer nu till dessa frågor.
Det ekonomiska försvaret bygger i allt väsentligt på det fredstida sam- hällets resurser. Planläggning och övriga beredskapsåtgärder i fred inriktas på att göra det möjligt att vid krig. avspärrning och i viss utsträckning även andra kriser tillhandahålla de varor och tjänster som behövs för landets försörjning och försvar. Det ekonomiska försvaret innefattar alla de per- sonella och materiella resurser samt all den verksamhet i övrigt som krävs för att uppnå en tillfredsställande försörjningsberedskap. Sålunda ingår be- redskapsåtgärder som bl. a. berör råvaruproduktion. industriell förädling. handel. försörjning med energi och arbetskraft. transportverksamhet. väg- hållning. post- och bankväsende m.m.
En vägledande princip i beredskapsplaneringen är att den som ansvarar för en viss för det ekonomiska försvaret betydelsefull verksamhet i fred också bör ha ansvar för denna verksamhet i kris och krig. Härigenom möjliggörs en smidig övergång från freds- till krigs- och krissamhälle. Över- styrelsen för ekonomiskt försvar svarar för den nödvändiga samordningen och för sådana åtgärder som inte naturligen faller inom annan myndighets ansvarsområde.
Prop. ]975/76:152 - 7
De planeringslörutsättningar som gäller för det ekonomiska försvaret skil- jer sig pä flera sätt från vad som gäller för det militära förSvaret och ci- vilförsvaret. Avgörande för våra möjligheter att upprätthålla viktiga sam- hällsfunktioner under kriser och krig är det svenska samhällets och i syn- nerhet näringslivets kapacitet vid aktuell tidpunkt och dess förmåga till snabb anpassning och omställning vid olika krissituationer. Staten förfogar bara delvis över dessa resurser i fredstid. Inte heller kan näringslivets ut- veckling på kort sikt nämnvärt påverkas. Verksamheten i fred inom det ekonomiska försvaret består till väsentliga delar av åtgärder som syftar till att i krissituationer möjliggöra fortsatt nödvändig verksamhet i det svenska samhället samt att i krig stödja våra lörsvarsansträngningar. Dessa åtgärder utgörs av kompletteringar av näringslivets resurser i form av beredskapslager. reservproduktionsutrustningar m. m.. av olika stödåtgärder för att behålla produktionskapacitet samt av planering av verksamheten vid kriser eller i krig. Åtgärderna är som regel marginella jämfört med näringslivets om- fattning i övrigt. De är vanligtvis inte särskilt tekniskt komplicerade och har. med undantag för insatserna inom energiområdet. hittills varit av relativt begränsad ekonomisk räckvidd.
1974 års försvarsutredning har bl.a. haft till uppgift att överväga och lämna förslag om de olika totalförsvarsgrenarnas uppgifter i stort och prin- cipiella inriktning. 1 ett delbetänkande (SOU 197625) Säkerhetspolitik och totalförsvar har utredningen anmält bl. a. vissa principiella överväganden rörande det ekonomiska försvaret.
Utredningen har vid sina överväganden haft tillgång till försörjningsbe- redskapsutredningens betänkande (SOU 1975:57) Varuförsörjning i kristid och Energiberedskapsutredningens betänkande (SOU l975:60—61) Energibe- redskap för kristid.
I fråga om fredskriser har lörsvarsutredningen kommit till den slutsatsen att det är rationellt att det ekonomiska försvaret ansvarar för de förberedelser som behövs för att vi skall kunna möta en fredskris. Den planeringen bör syfta till att så långt möjligt upprätthålla normal produktion. export och sysselsättning samt att undvika störningar i viktiga samhällsfunktioner. Pla- neringen bör under de närmaste åren främst avse importbortfall av olja och oljeprodukter. däri inbegripet vissa kemiska produkter.
Prop. 1975/76:152 8
2. Försörjningsberedskapsutredningen (FBU) 2.1 Inledning
Det svenska näringslivets omvandling påverkar lörsörjningsberedskapen och därmed också behovet av beredskapsåtgärder. Tullsänkningar och slo- pande av tullar och andra handelshinder har påskyndat utvecklingen inom industri och handel mot allt större enheter med specialinriktad verksamhet. De enskilda företagen blir i ökad utsträckning internationaliserade genom investeringar i ett flertal länder. l-landeln över gränserna med råvaror. halv- fabrikat och färdigvaror ökar. Rationaliseringar och därmed ökad snabbhet i kommunikationer och transporter har underlättat denna utveckling.
Omvandlingen har i väsentliga avseenden inneburit betydande fördelar för samhället. Den långtgående internationella arbetslördclningcn har ned- bringat produktionskostnaderna och därigenom medverkat till att levnads- standarden har kunnat höjas. Den snabba tekniska utvecklingen har haft stor betydelse i detta sammanhang. Dessa förändringar har påverkat för- utsättningarna för det ekonomiska försvaret. ] och med en fortgående in- ternationalisering har beroendet av omvärlden kommit att öka. Bortfall eller minskning av produktion inom vissa industribranscher liksom nedgång i näringslivets lageruthållighet — förhållandet mellan lager och förbrukning — ställer ökade krav på det ekonomiska försvaret. Åtgärder för det eko- nomiska försvaret får ses som en viktig del av samhällets ansträngningar för att skapa förtroende för neutralitetspolitiken. Den framtida utvecklingen kan förutses komma att skärpa kraven på en effektivt utformad försörj- ningsberedskap.
Mot denna bakgrund tillkallade dåvarande chefen för handelsdepartemen- tet den 4 maj 1975 fem sakkunniga med uppdrag att utreda beredskapen i fråga om viss varuförsörjning. Utredningsuppdraget avsåg försörjnings- beredskapen i fråga om varor som ingår i överstyrelsens för ekonomiskt försvar ansvarsområde med undantag av energisektorn. De sakkunnigas arbete skulle bedrivas så att förslag rörande försörjningsberedskapen för te- kovaror och skodon kunde föreläggas 1972 års riksdag.
De sakkunniga'. som antog namnet försörjningsberedskapsutredningen (FBU). överlämnade den 8 september 1972 delbetänkandet ("Ds H 197213) Kläder och skor — försörjningen i en kristid.
Delbetänkandet låg till grund för beslut av 1972 års riksdagtprop. 1972:127. FöU 1972z25. rskr 1972:325) om åtgärder bl. a. avskrivningslån för inves- teringar i maskiner och byggnader. som syftar till att förstärka försörjnings- beredskapen inom textil-. konfektions- och skosektorerna. Åtgärderna kan bedömas ha medfört gynnsamma återverkningar på lönsamheten inom be—
lLandshövding Karl Frithiofson. ordförande. ledamöterna av riksdagen Karl Bengts- son och Rune Carlstein. pol.mag. Åke Burstedt samt direktören Vilgot Lanner.
Prop. 1975/76:152 - - 9
rörda industrier och medverkat till att en väsentlig protluktionskapacitet kunnat bibehållas inom landet.
Utvecklingen under senare tid har emellertid ställt större krav på statliga stödåtgärder än vad som kunde förutses då stödprogrammet antogs. Re— geringen lade därför hösten 1975 fram förslag till ytterligare åtgärder på beklädnadsområdet. som bedömdes nödvändiga av lörsörjningsbereclskaps- skäl. Förslagen godkändes av riksdagen (prop. 1975/76:57. NU 1975/76:15. rskr 1975/76: 107).
FBU överlämnade den 22 augusti 1975 sitt slutbetänkande (SOU 1975157) Varuförsörjning i kristid. I detta behandlas principiella frågor rörande för- sörjningsberedskapen inom andra områden än livsmedels-. bränsle- och be- klädnadsområdena. Fem för försörjningsberedskapen grundläggande ämnes— områden tas upp till behandling. nämligen
— uthållighet och försörjningsstandard i fråga om varuförsörjningen.
— behovet av beredskapslagcr som är avsedda att utnyttjas då riket är i krig eller vid krig eller krigsfara i rikets nära omvärld. — behovet av särskilda s. k. f'redskrislager som främst äravsedda att utnyttjas då tillförseln till riket av viktiga varor avbryts eller försvåras av annan anledning än krig eller krigsfara i rikets nära omvärld. — fördelningen av ansvaret och kostnaderna för beredskaps- och fredskris- lager mellan näringsliv och samhället samt
— behovet av planeringsåtgärder och administrativa resurser inom det eko- nomiska försvaret och samordningen med andra myndigheter och med näringslivets organisationer.
I anslutning härtill behandlas frågor som sammanhänger med den in- ternationella utvecklingen och de förpliktelser Sverige påtagit sig i ekono- miskt och handelspolitiskt hänseende. Härutöver analyseras den offentliga upphandlingen och stöd till netlläggningshotad tillverkning som led i för- sörjningsberedskapen. Sjukvårdssektorn och det petrokemiska varuområdet. liksom industrins behov i en kristid av reservdelar för den egna maskin- parken har bedömts vara särskilt problematiska från beredskapssynpunkt och ägnas därför särskild uppmärksamhet i betänkandet.
FBU lägger fram förslag till lag om beredskapslager och fredskrislager som reglerar näringslivets medverkan i lagringen. Härutöver föreslås en änd- ring i 41 5 kommunalskattelagen (19281370) som innebär att företag som håller l'redskrislager på vissa villkor kan medges särskilda skattemässiga fördelar vid värderingen av lagret i fråga.
Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande av experten Arne Gus— tafson.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av överbefälhavaren (ÖB). försvarets sjukvårdsstyrelse. försvarets materielverk (FMV). civilför- svarsstyrelsen. socialstyrelsen. statskontoret. statistiska centralbyrån (SCB). riksrevisionsverket (RRV). riksskatteverket (RSV). lantbruksstyrelsen. sta-
Prop. 1975/76:152 10
tcnsjordbruksnämnd (JN). kommerskollegium (KK). som bifogat yttranden av Stockholms handelskammare. Skånes handelskammare och handelskam- maren i Göteborg — Västsvenska handelskammaren. näringsfrihetsombuds- mannen (NO). statens pris- och kartellnämnd (SPK). konsumentvcrket. över- styrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF). statens industrivcrk (SIND). ar- betsmarknadsstyrclsen (AMS), Sveriges geologiska undersökning (SGU). Statsföretag AB. Apoteksbolaget AB. Jernkontoret. Kooperativa förbundet (KF). Landstingsförbundet. Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Läkemedels- industriföreningen (LIF). Representantföreningen för utländska farmacev- tiska industrier (RUFI). Svenska arbetsgivareföreningen (SAF). Svenska kommunförbundet. Sveriges grossistförbund. Sveriges industriförbund. Sve- riges hantverks- och industriorganisation (SHIO). Sveriges kemiska indust- rikontor. Sveriges mekanförbund. Textilrådet. Landsorganisationen i Sverige (LO). som bifogat yttrande från Beklädnadsarbetarnas förbund. Tjänstemän- nens centralorganisation (TCO) och Sveriges farmacevtförbund.
2.2. Nuvarande ordning
Under 1960-talet och början av 1970 skedde en kraftig nedgång i den svenska produktionen av beklädnadsvaror. För att motverka denna utveck- ling. som på vissa områden hotade att medföra en i ett krisläge otillräcklig produktionskapacitet. beslöt riksdagen efter förslag av regeringen om vissa stödåtgärder för den inhemska produktionen (prop. 1972:127. FöU 1972125. rskr 19721325).
Åtgärderna avsåg bl.a. avskrivningslån och lånegaranti för investeringar i maskiner och byggnader. upphandling av uniformstyg samt samråd vid upphandling av tekovaror och skor.
Avskrivningslån och kreditgaranti kan ges till företag inom teko-. sko- och garveriindustrin för anskaffning av maskiner. ny-. till- eller ombyggnad av fabrikslokaler samt för förvärv av fabriksbyggnader.
Avskrivningslån får utgå med belopp som högst motsvarar 50 % av in- vesteringsutgiften. Lånen är ränte- och amorteringsfria och avskrivs med lika stora årliga belopp under en 10-årsperiod vad gäller maskiner och 15 är vad gäller byggnader. Lånegaranti får lämnas till ett belopp som motsvarar högst 25 % av den totala investeringsutgiften. _
Efter de beslut som riksdagen fattade angående försörjningsberedskapen på beklädnadsområdet i december 1975 (prop. 1975/76:57. NU 1975/76:15. rskr l975/76:107)uppgår ramen för avskrivningslån till sammanlagt 160 milj. kr.
ÖEF har sedan slutet av 1960-talet av lörsörjningsberedskapsskäl upp- handlat garn och väv hos svensk textilindustri till ett värde av ca 190 milj. kr. (inköpsvärde). Till detta kommer upphandling (exkl. tidigareläggning av beställningar) av garn och väv som beslutades av riksmötet i december 1975 till ett värde av 82 milj. kr. samt medgivande att beställa sjukvårdsväv inom en sammanlagd ram på 30 milj. kr. för uppbyggnad av ett särskilt lager i ÖEFzs regi.
Av övriga stödåtgärder för (eko-. sko- och läderområdet som beslöts av riksdagen i december 1972 kan nämnas att myndigheter som upphandlar textil- och lädervaror fr. o. ut. år 1973 är ålagda att vid större upphandlingar samråda med ÖEF om lägsta anbud avser importerad vara och svensk an- budsgivare finns. Om ÖEF anser att upphandlingen med hänsyn till för- sörjningsberedskapen bör stanna inom landet kan ärendet överlämnas till regeringen för avgörande. Genom det tidigare nämnda beslutet vid 1975 års riksmöte kan beslut härom efter regeringens bestämmande fattas av ÖEF. För att täcka kostnaderna för mellanskillnad i pris har 10 milj. kr.
Prop. 1975/762152 14
beviljats. Statligt stöd kan även utgå vid kommunal och landstingskom- munal upphandling av bcklädnadsvaror.
Vid upphandling av uniformsväv är fr. o. m. år 1973 upphandlande myn- digheter hänvisade till ÖEF. som från svenska väveriet inköpet en stan- dardiserad vara för dessa myndigheters räkning.
2.2.1. Inledning
1 planeringen av lörsörjningsberedskapen undersöks möjligheterna att täcka de bedömda behoven av förnödenheter i ett krisläge. ] de fall då den inhemska produktionen tillsammans med tillgängliga lagerresurser hos företagen bedöms otillräckliga för att tillgodose behoven i ett krisläge över- vägs i planeringen andra möjligheter för att täcka behoven — utökning eller ändring av den befintliga produktionskapaciteten. upptagande av nypro- duktion. krisimport samt bereskapslagring.
1 de försörjningsplaner som ÖEF upprättar för varuområden med ett otill- fredsställande försörjningsläge görs en avvägning mellan olika metoder med beaktande av kostnaderna för respektive alternativ och med hänsyn till hur snabbt ett behov beräknas uppkomma.
Att planera för en reglering och omställning av konsumtion och pro- duktion under en kristid ställer förhållandevis små krav på statliga medel eftersom det här rör sig om administrativa åtgärder. En beredskapslagring kräver däremot betydande investeringsmedel och medför kostnader för bl. a. räntor. lagringsutrymmen. omsättning och i ogynnsamma fall även kva- litetsförlustcr.
Även alternativet att ta upp en nyproduktion i en krisperiod kan bli kost- samt eftersom särskilda åtgärder i många fall blir nödvändiga redan under fredstid.
Produktionsbevarandc åtgärder kan ibland behöva övervägas för att hindra att produktionen av särskilt betydelsefulla varor minskar eller upphör. Så- dana åtgärder som främst vidtagits inom beklädnadsområdet. medför sär- skilda kostnader för staten, vilka får ställas mot kostnaderna för andra al- ternativ.
Prop. 1975/76:152 11
De överväganden som har gjorts i olika sammanhang har i många fall lett till slutsatsen att en beredskapslagring är nödvändig för att tillgodose krisbehoven.
2.2.3. Barer'lskaps/agring
Den statliga beredskapslagringen inleddes genom beslut av 1937 års riks- dag. Lagringcn kom till en början attavse ett relativt begränsat antal im— porterade råvaror som bedömdes vara av särskild betydelse vid en avspärr- ning av varutillförseln. Beredskapslagringen omhänderhades av Reservlör- rådsnämnden.
De beredskapslager som byggts upp kom till stor del att förbrukas under kriget trots en under vissa tidsperioder relativt betydande utrikeshandel.
Samtidigt som riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap (REF) bil- dades år 1948 påbörjades en återuppbyggnad av beredskapslagringen som i början av 1950-talet kom att bli betydande med anledning av Koreakriget.
En mer långsiktig ökning av beredskapslagringen skedde under 1960-talet. Denna hade som bakgrund den kraftiga strukturomvandlingen av näringsliv och samhälle. Den inhemska produktionskapaciteten minskade på flera från försörjningsberedskapssynpunkt viktiga varuområden samtidigt som lager- uthålligheten inom industrin gick ned.
Utvecklingen av det kreditutrymme som ställdes till REF:s sedermera överstyrelsens för ekonomisk försvarsberedskap (numera överstyrelsen för ekonomiskt försvar) förfogande. framgår av följande sammanställning.
År Kredit (milj.kr.) 1948 100 1952 550 1963 660 1969 697
Härtill kom varor till ett värde av över 100 milj. kr. som inköptes med medel från den tidigare rescrvförrådsnämnden.
ÖEF:s beredskapslagringsverksamhet finansierades under denna tid med en rörlig kredit i riksgäldskontoret.
Den under 1970-talet fortsatta strukturomvandlingen har inneburit att allt större krav ställs på det ekonomiska försvaret. Detta har bl. a. medfört att ÖEF tilldelats ökade medel för beredskapslagring. Finansieringen av beredskapslagringen lades år 1970 om så att den tidigare rörliga krediten hos riksgäldskontoret ersattes med en särskild fond för beredskapslagring. ÖEF:s del i denna fond uppgår budgetåret 1975/76 till 997 milj. kr.
Återanskaffningsvärdet av ÖEF-:s beredskapslager uppgick ijuli 1975 till ca 1600 milj. kr. varav drygt 600 milj. kr. avser bränslen.
Prop. 1975/76:152 12
Avgörande betydelse för bedömningen av omfattning och sammansätt- ning av erforderlig beredskapslagring har de antaganden som görs beträffande den lörsörjningsuthållighet och den försörjningsstandard som skall kunna upprätthållas i en kristid samt om den utrikeshandel som bedöms kunna ske.
Någon särskild övergripande målsättning för det ekonomiska försvaret har inte preciserats av statsmakterna. Vissa ställningstaganden har dock gjorts till i första hand försörjningsuthålligheten. främst i samband med de förslag till planer för beredskapslagringen som framlagts av ÖEF. Den målsättning för beredskapslagringen som angavs i ÖEFzs förslag till lag- ringsplan för åren 1970—1975 förutsatte ett läge med total avspärrning och innebar att beredskapslagringen tillsammans med möjlig nedskärning av näringslivets lager och eventuell produktion skulle täcka behoven för dels ett års nedskuren förbrukning av varor som erfordras för folkförsörjningens nödvändiga behov. dals försvarsmaktens och andra myndigheters behov av färdigvaror. avsedda för civilbefolkningens försörjning i ett utrymnings- läge.
Målsättningen för beredskapslagringen uttrycktes under 1950—1960-talen på ett liknande sätt men avsåg före 1962 en uthållighet om två år vid full- ständig avspärrning.
Sedan år 1970 pågår inom det ekonomiska försvaret försök med lång- siktsplanering. Enligt de anvisningar som fastställts av regeringen. senast i februari 1975 för perspektivstudie del 2. anges att studierna skall ske mot bakgrund av ett antal kris- och angreppsfall. som utgör exempel på tänkbara framtida miljöer i vilka det ekonomiska försvaret skall kunna verka. 1 samt- liga dessa fall förutsätts utrikeshandel kunna äga rum i viss utsträckning.
Tre av de i anvisningarna angivna krisfallen avser fredskriser. Härmed avses lägen då produktion. sysselsättning. export och konsumtion inte kan upprätthållas i normal omfattning på grund av importbortfall av en eller flera försörjningsviktiga varor utan att det är krig eller krigsfara i vår nära omvärld.
En betydande uppbyggnad av lager främst avsedda för fredskrisändamål pågår i fråga om råolja och eldningsolja.
Någon särskild fredskrislagring av varor utanför oljeområdet förekommer däremot inte för närvarande.
Genom beslut av 1973 års riksdag (prop. 19731194. FöU 1973127. rskr 19731366) antogs ett program för ökning av beredskapslagringen med 3 milj. m: råolja. Lagringen motiveras huvudsakligen av behovet av oljeprodukter i en fredskris. Kostnaden för programmet beräknades i dåvarande kost- nadsläge till omkring 1 120 milj. kr. och bestrids med en särskild bered- skapsavgift för oljeprodukter.
1974 års riksdag (prop. l974:85. bil. 9. FöU l974:l7_ rskr 19741142) antog ett program för att öka statens lagringskapacitet i fråga om eldningsoljor. Avsikten är att av kommuner och enskilda företag. som bygger berg- rumsanläggningar, förvärva dispositionsrätten till lagerutrymmen med en
Prop. 1975/76:152 13
sammanlagd lagerkapacitet för 1 milj. m” eldningsolja.
Vid 1975 års riksmöte (prop. 1975130. FöU 1975115. rskr 19752205) antogs ett principprogram om ytterligare ökning av beredskapslagren för främst fredskrisbehov av råolja och oljeprodukter motsvarande 3 milj. m3 råolja.
2.3. Utredningen 2.3.1 Samhäl/st”veck/ingen och de! ekonomiskajölsvarm
FBU redovisari betänkandet utvecklingen under senare tid inom områden som har en mer väsentlig betydelse för försörjningsberedskapen. såsom pro- duktion. utrikeshandel. industristruktur och konsumtionsmönster. 1 detta sammanhang berörs de allmänna tendenserna i den framtida utvecklingen inom olika försörjningsområden samt sannolika konsekvenser härav för det ekonomiska försvaret.
Inledningsvis konstaterar FBU att förutsättningarna för det ekonomiska försvaret vid tiden för andra världskrigets utbrott var förhållandevis till- fredsställande. Den svenska industrin utgick i huvudsak från inhemska rå- varor. och produktionen avsattes till övervägande del inom landet. Utri- keshandeln och det ekonomiska samarbetet med andra länder var vidare av måttlig omfattning.
Efter det andra världskriget har bilden radikalt förändrats. Frigörandet av utrikeshandeln. liberaliseringen av betalningarna och tillkomsten av det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT). det europeiska frihandelsområdet (EFTA) och de europeiska gemenskaperna (EG) har bidragit till en ökning av den internationella arbetsfördelningen som efter hand medfört en struk- turomvandling av både industri och handel med allt färre och större pro- duktionsenheter. ett ensidigare näringsliv och en mer specialinriktad pro- duktion. Vissa försörjningsviktiga varor har fallit bort eller hotar att försvinna i produktionen. industrin har i växande grad blivit beroende av tillförseln av halvfabrikat och komponenter från utländska leverantörer.
Genom transport- och lagerhanteringsteknikens framsteg har en bety- dande minskning av industrins lagerhållning ställd i relation till förbruk- ningen (lageruthålligheten) möjliggjorts utan att riskerna för avbrott i va- ruförsörjningen av näringslivet därmed bedömts bli oacceptabla. Lagerut- hålligheten har nedgått särskilt under första delen av 1960-talet. Därefter har en stabilisering ägt rum och ett relativt konstant förhållande mellan laget' och förbrukning uppkommit.
2.3.2. Rävaruri/[gång
FBU framhåller att diskussionerna rörande handeln med råvaror alltmer har kommit i blickpunkten under senare tid. Detta gäller även den härmed
Prop. 1975/76:152 15
nära förbundna frågan om exportrestriktioner. Utvecklingen i dessa hän- seenden under senare tid redovisas översiktsmässigt.
U-länderna är starkt beroende av förhållandena på råvarumarknaden och utvecklingen i fråga om exportintäkter för råvaror har härvidlag inte varit gynnsam. För att förbättra denna situation har u-länderna dels sökt få all- männa riktlinjer antagna för en internationell prispolitik dels verkat för att åstadkomma råvaruavtal för enstaka varor och andra arrangemang. bl. a. producentsammanslutningar.
Erfarenheterna under 1960-talet fick enligt FBU flertalet u-länder att anse att de endast genom att stärka det inbördes samarbetet skttlle kunna uppnå större rättvisa inom världshandeln. Därmed köm tyngdpunkten att förskju- tas från av i-länder traditionellt dominerade multilaterala organ till av u- länderna själva upprättade samarbetsorgan på skilda varuområden. De 01- jeproducerande ländernas agerande kom därvid att tjäna som förebild för många andra råvaruländer.
Förutsättningarna för att genom producentsammanslutningar nå resultat på längre sikt är enligt FBU högst olika på skilda varuområden. Exempel på varuområden där sammanslutningar bildats mellan tt-länder och med inslag av enstaka i-länder är koppar. bauxit. kvicksilver. järnmalm. natur- gummi. kaffe. bananer och socker.
Från u-landshåll har hävdats att samarbete mellan producentländer är nödvändigt för att dessa skall bli en konsumentländerna likvärdig partner i fortsatta diskussioner om särskilda internationella råvaruarrangemang. Vis- sa i-länder ställer sig negativa till att över huvud disktttera dessa frågor och ser i producentsamarbete en risk för konfrontationspolitik. Man fö- respråkar i stället samarbete genom råvaruavtal.
Det kan i ett svårare skede bli nödvändigt att reglera exporten för att förhindra att viktiga varor försvinner ur landet. Sådana åtgärder kan också aktualiseras i fredskriser då tillförseln av enstaka viktiga varor störs. utan att detta innebär något hot mot landets försörjning i stort men att bl.a. sysselsättningen och försörjningen på vissa viktiga delområden kan drabbas. FBU påpekar emellertid att situationen i sådana fall är särskilt känslig efter- som motåtgärder kan aktualiseras gentemot Sverige. Sverige har vidare genom avtal med EFTA. EG samt genom bestämmelserna i GATT i be- tydande utsträckning bundit sin handlingsfrihet.
Mot bakgrund av önskemålet att bevara en så fri utrikeshandel som möjligt — vilket förutsätter en fri tillgång till råvaror och andra insatsvaror — anser FBU att Sverige i sin politik i de internationella organisationerna bör verka för tillkomsten av fler globala varuavtal som är så konstruerade att inter- nationella rättvisehänsyn tillgodoses. Den övergripande målsättningen bör därvid vara att samarbete kan uppnås mellan producent- och konsument- länder. Enligt FBU sammanfaller här svenska intressen med u-ländernas önskemål. Om osäkerheten ökar i fråga om varutillgången blir också behovet av beredskaps- och fredskrislagring större. FBU framhåller att man från
Prop. 1975/76:152 16
svensk sida måste acceptera vissa höjningar av råvarupriserna om stabilare priser och vissa garantier för avbrott i tillförseln härigenom kan uppnås.
2.3.3. Finansieringmi av det ckommtiskaförsvaret
FBU påpekar att en stor del av kostnaderna för det ekonomiska försvaret belastar statsbudgeten. Därutöver har näringslivet betydande kostnader inom energiområdet i samband med tvångslagringen av oljeprodukter. Kompensa- tion för dessa kostnader tas dock ut prisvägen. Årskostnaderna för hela det ekonomiska försvaret 1974/75 har uppskattats till drygt 300 milj. kr. Av detta utgör ca 200 milj. kr. anslag över statsbudgeten. Av de årliga kostnaderna för hela det ekonomiska försvaret är ca 20 % personalkostnader och 80 % kostnader för beredskapslagring av varor och förrådshållning av viss materiel.
inom ÖEFzs ansvarsområde har för verksamheten under budgetåret 1975/76 anvisats ca 104 milj. kr. över driftbudgeten. Nära 90 milj. kr. härav avser ersättning för beredskapslagring m.m.
Olika former för näringslivets och även konsumenternas mer direkta med- verkan då det gäller att bidra till kostnaderna för det ekonomiska försvaret övervägs av FBU. Bakgrunden härtill är att företagen genom försörjnings- beredskapsmässiga åtgärder får försörjningen med viktigare råvaror och in- satsvaror förbättrad vilket medför gynnsamma återverkningar på produktion. export och sysselsättning. Därmed förbättras även företagens lönsamhet på längre sikt.
Den diskussion av olika finansieringssätt som genomförs i betänkandet leder fram till förslaget att beredskapslagringen. som får ses som en sä- kerhetspolitiskt betingad nödvändighet. bekostas med statsmedel. Kostna- derna för det ekonomiska försvaret får till ej obetydlig del ses som en del av kostnaderna för totalförsvaret. vilka bör övervägas i ett sammanhang. Förhållandet är dock enligt FBUzs bedömning annorlunda då det gäller en lagring som främst är är avsedd att minska risken för en störning i samhälls- ekonomin under fredstid (fredskrislager). Näringslivet får här mer påtaglia fördelar av en förstorad lagring. I sammanhanget måste även beaktas att en fredskrislagring i enbart statlig regi kan leda till en minskad lagrings- benägenhet hos näringslivet därigenom att man förlitar sig på att kunna utnyttja de statliga lagren då störningar uppkommer. Statliga fredskrislager kan då komma att innehålla vissa varukvantiteter som eljest skulle ha lagrats av näringslivet. FBU anser det mot denna bakgrund motiverat att de företag som förbrukar varor som lagras i statliga fredskrislager själva medverkar för att höja beredskapen inför produktionsavbrott och störningar i sam- hällsekonomin. Detta bör ske på det sättet att företagen åläggs att hålla extra lager utöver den normala lagringen så att den härigenom åstadkomna ökningen av näringslivets produktionsuthållighet i stort motsvarar den ök- ning av uthålligheten som den statliga lagringen medför.
Prop. 1975/76:152 17
Som ett komplement till de beredskaps- och fredskrislager som byggs upp kan en ytterligare lagerökning hos företagen inför befarade krissitua- tioner bedömas angelägen. Det föreslås därför att företagen i sådana si- tuationer får överföra sina investeringsfonder för konjunkturutjämning till lagerinvesteringskonto. Regeringen har redan nu fullmakt att meddela beslut av detta slag. Det torde enligt FBU få ankomma på ÖEF att inkomma till regeringen med förslag i denna fråga.
2.3.4. Fredskris/agring uran/ör energiområdet
FBU framhåller att behovet av särskilda fred s k ris I age r under se- nare tid har blivit alltmer uppenbart. ÖEF hemställde i oktober 1973 om uppdrag och medel för att genomföra en särskild beredskapslagring för f reds- kriser. ] skrivelsen redovisas de allvarliga konsekvenserna av att de svenska företagen minskat sin f'redsmässiga beredskap när det gäller lagerhållning av viktiga råvaror. Skrivelsen utmynnar i en hemställan att ÖEF skall få genomföra en särskild beredskapslagring för bristsituationer under fredstid inom en kostnadsram av 200 milj. kr.
Efter remissbehandling överlämnades skrivelsen jämte yttranden till FBU för att beaktas vid utredningsuppdragets fullgörande.
Fredskrisproblematiken har aktualiserats i många andra sammanhang - bl.a. i riksdagsmotioner och i direktiven till energiberedskaps- och ran- soneringslagsutredningarna liksom vid översynen år 1973 av det nu löpande oljelagringsprogrammet och inom det ekonomiska försvarets långsiktspla- nering. De skilda uttalandena av riksdag och regering har alla innebörden att fredskriSproblcmatiken måste ägnas en ökad uppmärksamhet i det eko- nomiska försvarets fortsatta planering.
Enligt FBU:s bedömning föreligger en viss risk att den allmänna utveck- lingen för en enskild vara kan leda till kraftiga prisstegringar eller kris- situationer på råvaruområdet. llärtill kommer emellertid att särskilda pro- duktions- eller utbudsbegränsande åtgärder av producent- eller konsument- länder inte får anses utesluten. Detta gäller speciellt i det labila förhand- lingsläge som råder i fråga om råvaror. Samtidigt föreligger en stor känslighet för störningar i råvarutillförseln inom det svenska näringslivet och samhället i övrigt. Det finns inte heller några omständigheter som tyder på att Sverige skulle drabbas mindre än andra länder i en krissituation.
Även om det föreligger vissa svårigheter vid fördelningen och prissätt- ningen av lagren i en bristsituation anser FBU i likhet med det övervägande antalet av de remissinstanser som yttrat sig över ÖEF:s framställning. att ett fredskrislager bör byggas upp. Detta har dock till huvudsakligt syfte att avhjälpa fysiska brister i tillförseln av viktiga importvaror. Som framgår av det föregående föreslås att ansvaret för denna lagring delas mellan staten och näringslivet.
Övervägandena rörande formen för företagens medverkan vid fredskris-
2 Riksdagen 1975/76. ] sam/. Nr [52
Prop. 1975/76:152 18
lagringen har lett till förslaget att företagen bör åläggas att lagra varor kvantiteter som överstiger de egna normala lagren. Härigenom uppnår man att företagens lagring inte sjunker som följd av den statliga fredskrislag- ringen. samtidigt som företagen kan bidra till skyddet mot störningari sam- hällsfunktionen genom lagring av insatsvaror som är speciellt anpassade till produktionen i det egna företaget.
De grundläggande bestämmelserna för en sådan fredskrislagring hos fö- retagen bör enligt FBU ingå i den särskilda lag som föreslås. Lagringsskyl- digheten föreslås innebära att de företag som regelmässigt förbrukar varuslag som fredskrislagras av staten åläggs att lagra varuslaget i fråga — utöver den normala lagringen — i kvantiteter som är så avvägda att företagens sammanlagda ”överlagring” motsvarar den statliga fredskrislagringen av varuslaget i fråga. De enskilda företagen föreslås bli ålagda att hålla mi- nimilager uttryckta i termer av lageruthållighet — dvs. den tid (antal månader) som produktionen kan upprätthållas i normal omfattning utan att någon tillförsel av insatsvaror sker. Härigenom får man enkelt en koppling mellan lagerstorleken och behovet av den aktuella varan hos det enskilda företaget. FBU anser det rimligt att företag som själva genom lagerökningar garderat sig mot ett oförutsett avbrott i råvaruleveranserna inte åläggs en ytterligare lagring.
Alla företag som förbrukar icke oväsentliga kvantiteter av en viss vara bör därför enligt FBU åläggas en och samma lageruthållighet. Detta förslag anknyter till reglerna inom ramen för det nu gällande oljelagringsprogram- met.
FBU är medveten om att vissa branscher — eller vissa företag — kan få en större belastning än andra av en fredskrislagring av den typ som föreslås. Såväl likviditets— som lönsamhetsfrågor kommer här in i bilden. Skillnaderna gör sig gällande främst ttnder den tid då lagren byggs upp. Allmänt sett blir enligt FBU svårigheterna för företagen störst under ett initialskede.
Olika sätt har övervägts att utjämna skillnaderna och minska dessa svå- righeter. exempelvis genom fördelaktiga nedskrivningsregler vid den skat- temässiga värderingen av fredskrislagren och genom avskrivningslån för lagringsutrymmen och statliga kreditgarantier för lagerökningar. Följande principer för företagens fredskrislager föreslås.
Redan vid antagandet av ett program för statliga fredskrislager anges vilka varor som skall ingå i detta då en uppbyggnad är genomförd. Detta föreslås böra ske under fem år med början år 1976. Härvid anges även vilken ut- hållighet som skall gälla för de olika varorna med utgångspunkt från för- brukningen 1975. Lagringsskyldigheten inträder först sedan de statliga fred- skrislagren är helt uppbyggda. dvs. vid ingången av år 1981. Härigenom får företagen möjlighet att successivt bygga upp sina lager under hänsyns- tagande till lönsamhet. likviditet och priser på de aktuella lagervarorna. FBU föreslår att ett nytt beslut tas år 1980 angående fredskrislagringen för kommande femårsperiod.
Prop. 1975/76:152 , 19
För att allmänt sett öka lagringsbenägenheten och minska nackdelarna för företagen i initialskedet föreslås att förmånliga nedskrivningsregler till- skapas för företagens fredskrislager. Inom ramen för den föreslagna över- gångsperioden skulle sådana regler även kunna gälla för de företag som före år 1981 — då lagringsskyldigheten inträder — anmäler till ÖEF att man avser hålla de stipulerade lagren från en tidigare tidpunkt. Efter kontroll av att lagren finns kunde ett intyg utfärdas av ÖEF som berättigar till en förmånligare nedskrivning av lagret i fråga. 1 sådana fall skulle företaget få förbinda sig att hålla detta lager fram till år 1981 när lagringsskyldigheten inträder. Då medges en nedskrivning till noll för alla Iagringspliktiga företag. Om företag vill hålla lager utöver de stipulerade torde nedskrivningsmöj- Iigheter få medges även för överstigande kvantiteter.
Av rättviseskäl torde vidare företag som förbrukar av staten fredskris- lagrade varuslag men som — på grund av obetydliga förbrukningskvantiteter — ej ålagts skyldighet att hålla freskrislager frivilligt kUnna öka lageruthål- ligheten och på samma villkor medges förmånliga neskrivningsregler. FBU föreslår att de förmånligare nedskrivningsmöjligheterna bör utformas på det sättet att värdet på den fredskrislagrade varan inte behöver medtagas vid beräkningen av värdet på företagets totala lager vid beskattningsårets utgång. Denna rätt till nollnedskrivning bör avse hela den kvantitet som företaget lagrar av fredskrislagrat varuslag. Förslaget kräver en ändring i punkt 1 av anvisningarna till 41 & kommunalskattelagen (19281370).
Härutöver föreslår FBU att möjligheter till avskrivningslån tillskapas för lagringsutrymmen som nödvändiggörs av den ökade lagring som blir en följd av åläggandet att hålla fredskrislager. Företagen bör dessutom enligt FBU:s förslag få möjlighet att få statlig kreditgaranti för investeringar i freds- krislager.
Även om en lång övergångstid och lättnader vad beträffar finansieringen medges. kan det inte uteslutas att särskilda svårigheter kan tänkas föreligga för vissa företag att uppfylla en lagringsskyldighet. Möjlighet bör då finnas för ÖEF att medge undantag från eller nedsättning av skyldigheten. Fö- retaget i fråga bör kunna åläggas att erlägga en särskild avgift om detta inte framstår som uppenbart obilligt.
FBU föreslår att lagringsavgift också bör utgå för företag som avsiktligt eller oavsiktligt försummat sin lagringsplikt.
Regeringen bör efter förslag av ÖEF i varje särskilt fall besluta när och på vad sätt fredskrislagren skall utnyttjas. Detta bör ske i första hand då en reell krissituation uppkommit. Normalt bör försäljningen av varor ur de statliga fredskrislagren ske till marknadspriser. I vissa situationer kan det dock bli angeläget att utnyttja lagren för att överbygga tillfälliga kraftiga prishöjningar. Härvid kan skäl tänkas föreligga att sälja varorna till priser som är väsentligt lägre än rådande marknadspriser. Det är enligt FBU:s mening viktigt att ett sådant utnyttjande av fredskrislagren kombineras med vissa villkor för ifrågavarande företag. Dessa villkor bör vara så utformade
Prop. 1975/76:152 20
att de säkerställer att företagets förmånliga inköpspriser kommer att åter- speglas i försäljningspriserna för färdigvarorna.
Fredskrislagren skulle liksom beredskapslagringen mer målmedvetet kun- na utnyttjas för att uppnå konjunkturbetingade vinster eller för att Styra eller påverka en lagringspolitik hos företagen som kan bli en följd av kon- junkturutvecklingen. FBU avstyrker dock detta.
FBU föreslår att det statliga fredskrislagret byggs upp så att 125 milj. kr. anslås under vartdera av åren 1976 och 1977 och 50 milj. kr. under vartdera av påföljande tre år. Med hänsyn till att några fredskrislager för närvarande ej finns bör tyngdpunkten ligga i inledningen av femårsperioden.
Varumässigt föreslås statens fredskrislager i stor utsträckning innehålla kemiska produkter och textilvaror (en och en halv månads ökad lagerut- hållighet) samt metaller och gummivaror (en månads ökad uthållighet).
2.3.5. Skyldighet_lörlförvtag att medverka vid lagring och omsättning av statligt ägda beredskaps- och fredskrislager
FBU bedömer att beredskapslagringen även i framtiden i huvudsak kom- mer att avse råvaror och vissa halvfabrikat. mer sällan färdigvaror. I detta sammanhang måste dock enligt FBU beaktas att ett stort antal mer be- arbetade insatsvaror som används i produktionen i betydande utsträckning importeras. Som exempel på sådana varor kan nämnas komponenter för den mekaniska och den elektriska industrin samt för bilindustrin. Många av dessa varor har väsentlig betydelse för möjligheterna att upprätthålla produktionen i en kristid. En annan typ av vara som kan komma att bli föremål för beredskapslagring är reservdelar och maskinförnödenheter för industriföretagens egen maskinpark.
Det kan bedömas som sannolikt att en beredskapslagring i ökad utsträck- ning bör ske hos de producerande företagen. Denna princip bör bli do- minerande i fråga om en lagring av komponenter och reservdelar men även då det gäller varor som har låg lagringsbeständighet eller som är anpassade till produktionen hos ett visst företag. FBU föreslår här att ÖEF bör teckna särskilda avtal med de berörda företagen som även innefattar finansierings- och kostnadsfrågor. 1 den mån det är fråga om beredskapslager föreslås de finansiella åtagandena ankomma på staten.
FBU har övervägt om en särskild lagstiftning är nödvändig för att ett samarbete mellan näringsliv och ÖEF skall komma till stånd i det berörda avseendet. Den lagstiftning som övervägts har formen av ett åläggande för vissa företag att mot ersättning av staten lagra varor för ett beredskapsläge utöver den normala lagringskvantiteten.
FBU framhåller att några svårigheter hittills inte förelegat då det gällt att nå överenskommelser med enskilda företag rörande beredskapslagring hos dessa för statens räkning. Avtalsförfarandet kan dock bedömas bli allt- mer vanligt och risken att svårigheter kan uppkomma på vissa punkter
Prop. 1975/76:152 21
får inte uteslutas. Regeringen föreslås därför i lag få bemyndigande att fö- reskriva lagringsskyldighet för alla former av lager som har ändamålet att trygga folkförsörjningen.
Bemyndigandet föreslås innefatta möjlighet att föreskriva skyldighet för produktionsföretag att beredskapslagra försörjningsviktiga varor intill en myckenhet som motsvarar företagets normala fredsmässiga förbrukning un- der tofv månader då det gäller reservdelar och maskinförnödenheter för den egna maskinparken och sex månader då det gäller andra varor. De tider som föreslås har övervägts mot bakgrund av förslaget om uthållighet samt de studier som redovisas i annat sammanhang i betänkandet rörande företagens normala lager av reservdelar samt komponenter och andra in- satsvaror.
Den lagringsplikt som här avses innebär. då fråga är om beredskapslager. endast att företagen kan åläggas att medverka vid den fysiska lagringen och vid omsättningen av beredskapslager. Staten står helt och hållet för investeringsmedel och lagringskostnader. FBU har inte ansett det erforderligt att genom generella regler härom nu utnyttja en möjlighet att ålägga företag att mot ersättning hålla beredskapslager. En frivillig väg genom avtal bör i första hand väljas även framgent. Ett åläggande om en beredskapslagring bör tills vidare ifrågakomma endast om frivilligvägen i enstaka fall inte visar sig möjlig för att nå en från försörjningsberedskapssynpunkt nödvändig och rationell lösning av ett lagringsproblem.
2.3.6. Statliga _lörelagsengagemang och stöd till nedläggningshotad industri
l delbetänkandet Kläder och skor. försörjningen i en kristid. diskuterade FBU vissa tänkbara stödåtgärder för att bibehålla en från beredskapssynpunkt nödvändig produktion inom landet. Höjda tullar. kvantitativa importrest- riktioner och direkt produktionsstöd bedömdes härvid vara mindre lämpliga åtgärder. Kapitalstöd bedömdes å andra sidan vara en åtgärd som är förenad med övervägande fördelar om statliga ingripanden behövs för att upprätthålla en viss önskvärd försörjningsberedskap. Av olika tänkbara former för ka- pitalstöd ansågs systemet med avskrivningslån för investeringar överlägset. Detta system har bl. a. ett inbyggt rationaliseringsbefrämjande element. Det är dessutom selektivt till sin karaktär vilket möjliggör en riktad stödverk- samhet mot varuområden som är oundgängliga för försörjningen i en kristid. Åtgärderna föreslogs av FBU för att garantera en önskvärd försörjnings- beredskap inom textil-. beklädnads-. sko- och läderområdena.
Det principiella synsätt som redovisas i delbetänkandet anses av FBU fortfarande gälla. FBU gör i slutbetänkandet en djupare analys av olika åtgärder som kan vidtas för att säkerställa en fortsatt produktion som är av betydelse för försörjningsberedskapen men som av lönsamhetsskäl hotar att försvinna.
Prop. 1975/76:152 22
För att försörjningsberedskapen skall kunna tillgodoses till lägsta möjliga kostnad är det enligt FBU angeläget att kostnaderna för en beredskaps- produktion skall kunna redovisas. Detta är nödvändigt för att ett riktigt val skall kunna göras mellan produktion och andra åtgärder som lagring. stöd genom offentlig upphandling eller lagring av maskiner "i malpåse" samt mellan olika former av fortsatt produktion.
Vid en bedömning av stöd till en beredskapsviktig produktion betonar FBU att hänsyn bör tas - förutom till försörjningsberedskapen — även till industri- och arbetsmarknadspolitiska målsättningar. Därmed bör det i vissa fall vara möjligt att minska samhällets samlade kostnader för att nå såväl andra samhälleliga mål, exempelvis regionala sysselsättningsmål, som för- sörjningsberedskapsmål.
När det gäller valet mellan beredskapsproduktion i statlig eller privat regi gäller enligt FBU som utgångspunkt att statlig och privat företagsamhet arbetar under samma villkor och således under samma krav på effektivitet och konkurrenskraft. Valet mellan statlig eller privat beredskapsproduktion bör därför i huvudsak utgå ifrån var produktionen kan ske till lägsta kost- nader. FBU föreslår att staten för varuområden där så bedöms lämpligt begär in 0 f f e r t e r från såväl statliga som privata företag avseende kost- naderna för fullgörande av viss beredskapsproduktion och/eller upprätthål- lande av viss produktionskapacitet. Offerterna skall därvid avspegla mer— kostnaderna vid fullgörande av en produktion. F. n. har Statsföretag AB skyldighet att på anfordran avge sådan offert. Det föreslås beträffande privata företag att deltagande i ett sådant offertsystem baseras på frivillighet. I vissa fall bör även statliga verk kunna anmodas avge offert.
Därtill bör vid avvägningen mellan statlig eller privat verksamhet hänsyn tas till omständigheterna i varje särskilt fall. exempelvis om statlig verk- samhet kan ha större förutsättningar än privat att uppnå önskvärda effekter på branschstrukturen.
Vid val av produktionsfrämjande åtgärder föreslår FBU att stor flexibilitet bör tillämpas. Det bör enligt FBU:s mening övervägas om inte rörliga gränser för avskrivningslån och lånegarantier för investeringar skulle öka effekti- viteten i försörjningsberedskapsstödet.
Mot bakgrund av bl.a. den löneintensiva skoindustrins alltmer accen- tuerade svårigheter under senare år att hävda sig gentemot importkonkur- rensen föreslås att ett utvidgat kapitalstöd vid sidan om det nuvarande stödet till investeringar prövas i fråga om löneintensiv tillverkning. Stöd iform av ränte- och amorteringsfria lån bör således kunna ges för företagens behov av rörelsekapital. Till skillnad från avskrivningslånen bör lån till rörelsekapital enligt FBU:s förslag inte avskrivas från statens sida på grund av att förslitningsmoment saknas och nedskrivning av lån till rörelsekapital är att jämställa med löpande pro- duktionsbidrag. I de fall ett mindre stödbehov föreligger anser FBU att det bör kunna föreskrivas att lånen skall amorteras. Eftersom lån till andra
Prop. 1975/76:152 23
ändamål än investeringar inte i sig kan väntas ha en pådrivande effekt på produktivitetsutvecklingen föreslår FBU att lånen endast ges i samband med att produktivitetshöjande åtgärder vidtas. exempelvis strukturella för- ändringar mellan olika företag. En förutsättning för att lån skall ges bör vara att verksamheten bedöms kunna bedrivas utan att lånet behöver ut- nyttjas för att täcka löpande driftförluster.
Om effekten av kapitalstöd inte är tillräcklig för att upprätthålla försörj- ningsviktig produktion anser FBU att b i d ra g till lö pa n d e (1 rift - k os t n a d e r måste övervägas. Sådana bidrag är enligt FBU:s uppfattning förenade med mycket stora nackdelar av olika principiella skäl. Ett generellt bidragssystem får bedömas ha negativa effekter på produktivitetsutveck- lingen. ett förhållande som på lång sikt kan leda till att stöd till fortsatt produktion inte är förenligt med den övergripande målsättningen att för- sörjningsberedskapen skall tillgodoses på billigast möjliga sätt. När frågan om driftsbidrag aktualiseras är det dessutom enligt FBU rimligt att nämnda kostnadsprincip för försörjningsberedskapen i många fall bör få stå tillbaka för hänsyn till våra internationella förpliktelser och beredskapen tillgodoses med lagring eller produktionsanläggningar ”i malpåse” även om kostnaderna härför blir högre. Skulle i vissa fall fortsatt produktion betraktas som ound- gänglig för en tryggad försörjning. trots att bidrag till löpande driftskostnader därvid blir nödvändigare, bör enligt FBU produktion i statlig myndighetsregi övervägas. Detta kan t. ex. komma att gälla skoindustrin. En förstärkning av importskyddet i strid med föreliggande bindningar kan behöva övervägas om andra åtgärder inte visar sig ändamålsenliga eller bedöms inte ge önskad effekt. Härvid måste givetvis beaktas de nackdelar som kan följa av att internationella förpliktelser måste brytas. Enligt FBU:s mening bör kom- binationer av förstärkt gränsskydd och produktionshöjande åtgärder inte uteslutas. I vissa fall bör samtidigt insatta produktionsstödjande åtgärder kunna åstadkomma att försörjningsberedskapen kan tillgodoses vid ett lägre gränsskydd än som annars skulle vara nödvändigt.
2.3.7. Statlig upphandling som ett led iIlörsörjningsberedskapen
FBU framhåller att reglerna för den statliga upphandlingen sedan 1974 är så utformade att de möjliggör åtgärder som innebär avsteg från den rena affärsmässigheten då detta anses önskvärt från bl. a. försörjningsberedskaps- synpunkt. Inga ändringar föreslås i sak beträffande dessa regler. Däremot förordas vissa särskilda procedurregler och samordningsförfaranden i an- slutning till den statliga upphandlingen av sådana varor som har väsentlig betydelse för försörjningsberedskapen. Särskilda regler bör sålunda tillskapas för att man på ett mer betryggande sätt skall kunna fånga in aktuella fall av upphandling av sådana varor. Innebörden härav föreslås bli att regeringen efter förslag av ÖEF utfärdar bestämmelser som ålägger de upphandlande myndigheterna att underställa regeringen frågan om inköp av varor för
Prop. l975/ 76: 152 24
vilka försörjningsläget är akut och vilkas värde överstiger ett visst bestämt belopp. Frågan om vilka varor som av försörjningsbcredskapsskäl skall be- handlas på ett särskilt sätt vid statlig upphandling bör definieras av ÖEF och fastställas i särskilt beslut av regeringen. Inga statliga myndigheter bör enligt FBU undantas då det gäller tillämpningen av dessa regler. I fall då undantag från upphandlingskungörelsens huvudregel meddelas bör medel härför tillskjutas efter regeringens beslut i varje särskilt fall ur ett förslags- anslag som föreslagits av ÖEF. Av många skäl är det angeläget att stöd till upphandlingar inte vidtas i andra fall och med högre belopp än vad som från försörjningsberedskapssynpunkt får anses oundgängligen nödvän- digt. Stöd i samband med offentlig upphandling får i första hand ses som ett komplement till andra åtgärder. Huvudvikten bör läggas vid åtgärder av annat slag. Särskild försiktighet bör iakttagas så att upphandlingsstöd inte ges kontinuerligt under längre tid. Detta kan nämligen bl. a. medföra att utländska företag undviker att lämna anbud, varigenom en skälighets- bedömning av inhemska bud försvåras.
Beträffande varor för vilka regeringen enligt förslaget skall ålägga de upp- handlande myndigheterna anmälningsplikt bör ett mer regelbundet sam- rådsförfarande mellan de olika myndigheter na samtidigt införas. Den av FBU föreslagna utvidgade styrelsen inom ÖEF bör givetvis behandla frågor som rör statlig upphandling som ett led i försörjningsberedskapen.
Även den kommunala upphandlingen är av betydande omfattning. FBU finner det därför angeläget att ÖEF:s varupreciseringar och regeringens beslut om anmälningsplikt för vissa varor delges kommunala upphandlingsorgan för kännedom. Särskilt inom läkemedels/sjukvårdsmaterielsektorn där för- sörjningsläget för många varor är bekymmersamt. samtidigt som kravet på uthållighet är stort, kan en nära kontakt med ÖEF bedömas som värdefull.
2.3.8. ÖEF:s organisation och planeringsförhällanden
FBU:s förslag innebär att planeringen för en omställning av samhället mot en krishushållning intensifieras. samtidigt som en ökning sker av be- redskapslagringen och särskilda fredskrislager byggs upp i såväl statlig som privat regi. Detta kräver i sin tur ökade insatser då det gäller planeringen på myndighetsplanet och samverkan med övrig samhällsekonomisk verk- samhet och med näringslivet. Åtgärderna inom det ekonomiska försvaret är emellertid kostsamma såväl för samhället som för näringslivet. FBU anser att kostnaderna för en omsorgsfull uppföljning av utvecklingen i försörj- ningshänseende, en ingående planering och ett konsekvent genomförande av beredskapsåtgärderna är en förhållandevis billig form av försörjnings- beredskap. Mot bakgrund härav föreslås att ökade resurser avdelas i dessa hänseenden samt att samarbetet olika statliga myndigheter emellan och mellan statliga myndigheter och näringslivet förstärks.
De organisatoriska och administrativa frågorna diskuteras i främst två
Prop. 1975/76:152 25
hänseenden. Det gäller för det första planeringens inriktning och behovet av planeringsresurser inom ÖEF för att samhällsutvecklingen skall kunna följas så att åtgärder i tid kan övervägas och försörjningen i en kristid inte äventyras. Vidare diskuteras frågor som berör samrodningen mellan för- sörjttingsberedskapsåtgärder och övriga samhällsekonomiska planeringsåt- gärder vilka i vissa avseenden kan vara av större vikt än den traditionella samordning som normalt sker inom totalförsvaret.
Styrkan hos det ekonomiska försvaret beror i hög grad på samhällets fredstida tillgångar i form av t. ex. produktionskapacitet och lager samt på möjligheterna att anpassa dessa tillgångar till de förändrade krav som upp- kommer i ett kris— (krigs-lsamhälle. De centrala statliga myndigheternas roll inom det ekonomiska försvaret är därför att planera så att en anpassning i möjligaste män kan komma till stånd och att verka för att resurserna i mån av behov kompletteras med en beredskapslagring och/eller andra beredskapsåtgärder.
Utvecklingen under de senaste två åren — inte minst oljekrisen och krisen på det petrokemiska varuområdet — har enligt FBU bekräftat den stora be- tydelse som en noggrann uppföljning av händelseutvecklingen och en om- sorgsfull planering har för det ekonomiska försvaret. Det är synnerligen viktigt att ett tillräckligt omfattande och meningsfullt informationsunderlag finns tillgängligt. FBU anser att det är mycket resurskrävande att samla in ett sådant dataunderlag och hålla det å jour.
FBU framhåller att principen om en kontinuerlig försörjning i en kristid och en omställning av konsumtion och produktion är vägledande för över- vägandena i betänkandet. Härigenom kan kostnaderna för en beredskaps- lagring hållas nere. En grundläggande förutsättning härför är dock en hög ambitionsnivå vid planeringen av försörjningsberedskapen.
Mot denna bakgrund har FBU i samråd med ÖEF översiktligt beräknat behovet av personalförstärkningar för utrednings- och planläggningsupp- gifter inom ÖEF. Hänsyn har därvid tagits till ÖEF15 behov för att kunna fullgöra arbetsuppgifterna enligt nuvarande mål för verksamheten. Härut- över har en bedömning gjorts av de krav på personalförstärkningar som föranleds av de av FBU föreslagna ökade planerings- Och beredskapsåt- gärderna.
lnom planeringsavdelningen bedöms 24 nya tjänster erfordras och — som en följd av den föreslagna ökningen av beredskapslagringen och introdu- cerandet av fredskrislager — 17 tjänster på affärsbyrån.
Utom ÖEF har socialstyrelsen bedömt att ökade resurser erfordras för planeringen inom läkemedels- och sjukvårdsområdet. Denna fråga torde enligt FBU få tas upp i styrelsens anslagsframställning.
Då det gäller resurserna vid ÖEF anser FBU att en avvaktande attityd intagits under senare tid. bl. a. i avvaktan på FBU:s förslag. Det föreligger därför nu enligt FBU:s bedömning en viss eftersläpning.
Den betydande personalförstärkning som föreslås får enligt FBU ses mot
Prop. 1975/76:152 26
bakgrund av förslaget rörande uthålligheten inom det ekonomiska försvaret. Genom en omsorgsfull planering av omställningen till ett krissamhälle med en avsevärt reducerad försörjningsstandard har FBU bedömt att beredskaps- lagringen kan hållas på en rimlig nivå - även i ett längre perspektiv. Samtidigt uppnås en ökad uthållighet och därmed en stärkt tilltro till den svenska neutralitetspolitiken. '
FBU understryker att förslagen rörande uthållighet. försörjningsstandard, beredskapslagring och personalförstärkning vid ÖEF måste ses i ett sam- manhang. '
Den årliga kostnaden för de av FBU föreslagna personalförstärkningarna uppgår till knappt 4 milj. kr. per år. Med det synsätt som FBU redovisar kan detta belopp relateras till årskostnaden för de föreslagna ökade insatserna i fråga om statlig lagring som uppgår till ca 120 milj. kr. FBU framhåller att de föreslagna personalförstärkningarna bör — bl. a. med hänsyn till att en kommitté nyligen tillsatts med uppgift att se över ÖEF:s organisation — ske successivt.
Då det gäller arbetets bedrivande inom ÖEF har FBU inte funnit anledning framlägga förslag om några väsentliga ändringar. Vad gäller produktions- planläggningen framhålls det angelägna i att åtgärderna och planläggningen breddas så att näringslivets uppgifter även under en kris- (avspärrnings- lperiod kan närmare definieras och planläggas. I viss utsträckning sker detta redan nu.
Samordningen mellan försörjningsberedskapspolitik och övrig näringspo- litik bör kraftigt förstärkas. Detta gäller i fråga om såväl den normala sam- hälleliga planeringen, där bedömningar avseende försörjningsberedskapen regelmässigt bör vägas in, som planeringen inför och verkställigheten i ett fredskris- eller avspärrningsläge, varvid inte minst ansvarsförhållandena mellan olika myndigheter måste kartläggas. Det är således här fråga om en samordning med myndigheter och verksamheter vid sidan av de egentliga totalförsvarsmyndighetcrna. Detta behov ökari takt med att det ekonomiska försvaret får uppgifter för andra fall än krig och avspärrningssituationer.
FBU föreslår att det ökade samordningsbehovet tillgodoses genom att ÖEF:s styrelse får en avsevärt vidgad sammansättning. Vidare föreslås att särskilda samarbetsgrupper inrättas på tjänstemannanivå — "varuutskott" — då så bedöms erforderligt. Detta torde främst gälla vissa varuområden där försörjningsläget är bekymmersamt. Utskotten bör sammansättas så att de bildar grunden för den planerade utökade organisationen vid ÖEF under en kris- eller krigstid. Vidare bör krisberedskapen i planerings- och orga- nisationshänscende förstärkas. Detta gäller bl. a. frågor som rör organisa- tionen av myndigheter i kristid, prioriterings- och ransoneringsproblemati- ken, och informationsunderlag i fråga om förhållanden av intresse från för- sörjningsberedskapssynpunkt t.ex. förbrukning och användning av olika varor inom näringslivet.
Prop. 1975/76:152 27
2.4. Särskilt yttrande
Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande. Experten Gustafson. anser att den föreslagna fredskrislagringen är en sam- hällsangelägenhet. [ de fall överlagring hos de lagringsviktiga företagen inte är företagsekonomiskt motiverad måste dessa kompenseras för sina mer- kostnader. Kompensation kan enligt Gustafson inte ske genom höjning av företagens försäljningspriscr med hänsyn till internationella konkurrenser. På grund av de stora olikheterna företagen emellan är det svårt att skapa ett system med generella regler som ger företagen skälig kompensation. Det av FBU föreslagna systemet för kompensation ger endast i gynnsamma fall täckning för merkostnaden. Enligt Gustafson bör det därför ankomma på ÖEF att under fredskrislagrets uppbyggnadstid undersöka i vad mån ytterligare kompensationsåtgärder kan erfordras och lämna förslag härom före lagringsskyldighetens inträde.
2.5. Remissyttrandena 2.5.1 Behovet av ett fredskrislager utanför energiområdet
Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att ett fredskrislager skall byggas upp. SIND anser dock att alternativ till lagring kan tänkas för att möta fredskrissituationer — bl. a. kan således incitament skapas för att förmå företag att uppta fler råvaruleverantörer och/eller öka sin lagerhållning.
2.5.2. Finansiering av ett fredskrislager utan/ör energiområdet
Remissinstanserna delas i två läger i fråga om FBU:s förslag att kost- naderna för en fredskrislagring delas mellan näringsliv och samhälle. Vissa instanser delar FBU:s uppfattning att en uppdelning bör ske medan andra anser att kostnaderna för en fredskrislagring helt skall bestridas med stats- medel.
Till de instanser som tillstyrker FBU:s förslag. i huvudsak ansluter sig till det eller lämnar det utan erinran hör bl. a. ÖB,.försvarcts siu/wärdsstyrclsc. civilförsvarsstyrclscn, socialstyrelsen, JN och Landstingsförbundet.
FBU:s förslag tillstyrks av SPK. Nämnden förutsätter dock härvid att företagens deltagande i fredskrislagringen inte kommer att innebära höjda priser på företagens produkter. NO anser att en fredskrislagring onekligen medför fördelar i försörjningsberedskapshänseende. NO motsätter sig därför inte i princip att förslaget genomförs. Det material som redovisas i utred- ningen ger emellertid. enligt NO:s uppfattning. inte det underlag som är önskvärt för att bedöma om den föreslagna modellen är det bästa tänkbara alternativet för att uppnå den åsyftade målsättningen med minsta möjliga inverkan på konkurrensförhållandena. Därför skulle det ha varit önskvärt
Prop. 1975/76:152 28
med en mera djupgående analys av olika metoder för finansiering av fred- skrislager.
LO menar att en lageruppbyggnad i själva verket borde ankomma på de enskilda företagen som ett led i den normala affärsverksamheten. Skälet härtill skulle vara att fredskrislager i praktiken kommer att fungera som prisbuffertar. Eftersom samhället ändå har ett intresse av att sådana kommer till stånd. kan det vara rimligt att samhället medverkar till detta. I det avseendet delar LO FBU:s synpunkter. LO har däremot svårt att ta ställning till den konstruktion som FBU föreslår. Det är inte klart hur kostnads- fördelningen mellan samhället och de berörda företagen kommer att utfalla. Risken är dock uppenbar att företagen kan erhålla oskäliga subventioner. anser LO.
RR!" biträder i och för sig förslaget om en lagstadgad lagringsskyldighet. Samtidigt framhåller verket emellertid att FBU inte på ett övertygande sätt visat att en påtvingad fredskrislagring är till fördel för företagen på lång sikt. De presenterade olika alternativen för finansiering måste enligt RRV:s mening utredas närmare och deras totala ekonomiska konsekvenser pre- senteras innan det är möjligt att ta ställning i frnansieringsfrågan. Även KK — som inte har något att erinra mot lagringsskyldigheten som sådan — finner det svårt att på grundval av det nu tillgängliga underlaget ta ställning till frågan om de av FBU föreslagna åtgärderna är lämpligt avvägda. KK pekar här bl. a. på åtgärdernas olika effekter beroende på vinstläget i de skilda företagen.
[ likhet med RRV anser ÖEF att ytterligare överväganden torde vara nödvändiga beträffande företagens deltagande i genomförandet av fredskris- lagringen. Oberoende härav bör uppbyggnad av ett statligt fredskrislager påbörjas.
SCB menar att man vid överväganden om de kostnader som belastar näringslivet även måste beakta företagens uppgiftslämnande. Man måste härvid i kommande diskussioner om utformning av databaser ta hänsyn till företagens möjligheter att till rimliga kostnader lämna önskade uppgifter.
Enligt SIND är påtagligt negativa effekter ur resursfördelningssynvinkel förknippade med FBU:s förslag. Verket menar att ett flertal andra metoder står till buds. En sådan kan vara lagring i enbart statlig regi med utförsäljning i ett krisläge till priser som inte skapar incitament för företagen att i nor- malläget minska sina egna lager på grund av den statliga lagerhållningen. En annan metod är att berörda företag åläggs öka sin uthållighet med samma antal månader i stället för till samma totala uthållighetsnivå. Eventuella lagernedskrivningsmöjligheter bör då endast avse den f redskrislagrade delen. inte hela lagret av aktuell vara. På detta sätt blir den ekonomiska belastningen jämnt fördelad över de förbrukande företagen.
Till de remissinstanser som helt avstyrker FBU:s förslag att företagen skall finansiera delar av fredskrislagringen hör Statsföretag AB. Jernkontoret. KF. LIF, SAF . Sveriges grossistförbund. SHIO. Sveriges industri/örbund, Sve-
Prop. 1975/76:152 29
riges kemiska industrikontor. Sveriges ntekan/örbund och Terri/rådet. KF anser att staten bör ha det totala ansvaret för hela lagringsverksamheten. Skulle statsmakterna ändå komma fram till att en uppdelning av ansvaret mellan stat och näringsliv bör komma till stånd. vill KF att ett annat system ut- vecklas än det utredningen föreslår. I ett sådant system bör hänsyn tas till företagens vinstsituation. utländsk konkurrens och de aktuella företagens möjligheter att utnyttja fördelarna av en ökad fredskrislagring. ' Behovet av fredskrislagring synes enligt Statsföretag AB väl underbyggt i betänkandet. Företaget behandlar i yttrandet främst förhållandena inom den petrokemiska sektorn och vänder sig mot förslaget att de företag som förbrukar fredskrislagrade varor skall bekosta hela näringslivets fredskris- lagring. Hela samhällct är beroende av den kemiska industrins produkter varför en fredskrislagring får ses som en samhällsangelägenhet. Statsföretag menar att en eventuell statlig fredskrislagring inte skulle medföra någon minskning av näringslivets lager eftersom dessa redan är nedpressade till ett minimum. De ökade lagerhållningskostnaderna skulle dessutom få en negativ inverkan på de berörda industriernas konkurrensförmåga vilket skul- le vara till nackdel från försörjningsberedskapssynpunkt. Med hänsyn till att lagerhanteringskostnaderna vid lagringen är större än kapitalkostnaden har de av utredningen föreslagna stödåtgärderna endast begränsad effekt. Enligt Statsföretag kan det ifrågasättas om inte fredskrislagringen borde be- kostas av staten.
LIF tar avstånd från en frnansieringsform som görs beroende" av skilda företags grad av konsolidering.
Enligt Jernkontoret skulle stålföretagcn genom utredningens förslag be- lastas orättvist jämfört med senare led i förädlingskedjan, t. ex. verkstads- industrin. Möjligheten att vältra över merkostnaderna på nästa led är på grund av importkonkurrensen begränsad samtidigt som konkurrensläget på exportmarknaden försämras. Jernkontoret framhåller vidare att den före— slagna lageruppbyggnaden skulle innebära en svår finansiell belastning för stålindustrin. I stället förordar Jernkontoret en lagring helt i statlig regi och anser att denna till en del skulle kunna bli självbärande från kost- nadssynpunkt om köp genomförs i lågskonjunktur och försäljning i hög- skonjunktur.
Kemikontoret är positivt till att fredskrislager tillskapas men anser att ut- redningens förslag bör omarbetas så att kostnaderna för lagringen skall bäras av samhället i dess helhet. Kontoret vänder sig vidare mot att endast vissa företag åsamkas kostnader trots att en fredskris skulle medföra skada för hela industrin. näringslivet och samhället i övrigt. Kemikontoret framhåller vidare att ett genomförande av enbart en statlig fredskrislagring inte skulle medföra någon minskad lagerhållning hos företagen eftersom lagren redan är så små som det praktiskt är möjligt.
Sveriges mekanförbund. SAF och SHIO instämmer i Industri/örbrmdets ytt- rande. Förbundet anser att kostnaderna för fredskrislagringen inte till någon del bör läggas på företagen. Om så sker skulle de svenska överlagrande
Prop. 1975/76:152 30
företagen komma i ett sämre konkurrensläge jämfört med utländska företag. Detta kan få negativa konsekvenser. inte minst från försörjningsbcredskaps- synpunkt. Förbundet anser att fredskrislagringen skall ses som en sam- hällsangelägenhct och bekostas via statsbudgeten. Motsvarande synpunkter framförs av Grossist/örbundet och Terri/rådet.
Om förslaget ändå skulle komma att godtas måste det förändras på vä- sentliga punkter. lndustriförbundet ansluter sig här helt till vad experten Gustafson anför i sitt särskilda yttrande.
2.5.3. Fredskrislagringens omfattning och sammansättning
Socialstw'elsen ansluter sig till förslaget om uppbyggnad av ett kredskris- lager. Sammansättningen av detta kan dock behöva justeras för att behoven på läkemedels- och sjukvårdsmaterielområdena ännu bättre skall kunna till- godoses. Styrelsen anser vidare att sjukvårdshuvudmännen kan överta be- tydande delar av det materielförvaltningsansvar som f.n. är helt statligt. Det är styrelsens bestämda uppfattning att så bör ske.
KK utgår från att den föreslagna sammansättningen av de statliga freds- krislagren är preliminär och blir föremål för överarbetning i samråd med berörda företag och branschorganisationer.
En utbyggnad av ett fredskrislager tillstyrks av SPK. Dock bör prissätt- ningsfrågorna utredas mera. Nämnden förutsätter vidare att hänsyn tas till de slutliga konsumenternas intresse av låga priser. SPK vill också ges tillfälle att senare till ÖEF meddela närmare synpunkter på lagrets slutliga sam- mansättning.
AMS biträder FBU:s uppfattning att fredskrislager. t. ex. inom det pe- trokemiska området. även kan behöva innefatta sådana varor som i och för sig är umbärliga vid en fredskris men som kan bidra till att vidmakthålla en hög sysselsättningsnivå.
KFställer sig bakom det föreslagna programmet för uppbyggnad av statliga fredskrislager. Tidsramen för uppbyggnaden (fem år) tillstyrks också. Inte heller Landstingsförbundet har någon erinran mot vad FBU föreslagit. Det är angeläget. skriver förbundet. att regeringen i lag får bemyndigande att föreskriva lagringsskyldighet för alla former av lager som har till ändamål att trygga folkförsörjningen.
Sveriges industriförbund anför — med instämmande av Sveriges mekan- jörbund. SAF och SHIO — att det är väsentligt att fredskrislagringen inte låses till det varuurval som anges i FBU:s betänkande. ÖEF bör snarast i samråd med berörda branschföreningar se över den varulista som FBU presenterat. En översyn måste sedan göras" regelbundet anser förbundet.
Det kan enligt Grossist/örbundet vara ändamålsenligt att lagringen inte ovillkorligen binds till de producernade företagen. Lagerhållningen kan för- läggas även till andra företag, t. ex. inom partihandeln. om detta i en viss situation skulle bedömas vara lämpligt.
Prop. 1975/76:152 3l
Totalramen för den statliga fredskrislagringen kan accepteras anser Ke- mikontoret. Inom denna ram bör en lagring ske motsvarande två månaders förbrukning för de mest utsatta varorna och en månads förbrukning för övriga varor. Varusammansättningen bör bli föremål för överläggningar mel- lan ÖEF. berörda företag och branschorganisationer. Kemikontoret fram- håller vidare att den av FBU föreslagna fredskrislagringen inte medför en ökning av försörjningsuthålligheten i proportion härtill. Den lagring som skulle erfordras omfattar sannolikt ett sortiment av storleksordningen tio tusen kemiska ämnen och flera tio tusen kemiska föreningar. Liknande synpunkter framförs av Statsföretag AB.
2.5.4. Skyldighetjör/öretag att medverka vid lagring och omsättning av statligt ägda beredskaps- och fredskrislager
Ingen av remissinstanserna har någon erinran mot FBU:s förslag att re- geringen i lag får bemyndigande att föreskriva skyldighet för produktions- företag att medverka vid den fysiska lagringen och omsättningen av statliga lager.
2.5.5. Statliga_företagsengagemang och stöd till ned/äggningshotad industri
För att försörjningsberedskapen skall kunna tillgodoses till lägsta möjliga kostnad, är det enligt FBU:s uppfattning angeläget att kostnaderna .för en beredskapsproduktion kan redovisas. Detta behövs för att ett riktigt val skall kunna göras mellan produktion och andra åtgärder såsom t. ex. lagring. stöd genom offentlig upphandling m.m.
Dessutom bör hänsyn tas — förutom till försörjningsberedskapen — även till industri- och arbetsmarknadspolitiska målsättningar. Valet mellan statlig eller privat beredskapsproduktion bör i huvudsak utgå från var produktionen kan ske till lägsta kostnad. FBU föreslår att det offertsystem som Statsföretag AB f. n. tillämpar skall utvidgas även till att gälla statliga och privata företag (i det senare fallet på frivillig basis). Vid val av produktionsfrämjande åtgärder föreslår FBU att större flexibilitet tillämpas. Bl. a. tas frågan om rörliga grän- ser för avskrivningslån och lånegarantier för investeringar upp.
Remissinstansernas uppfattningar i hithörande sammanhang är något de- lade. Allmänt kan sägas att förslagen till stödåtgärder i stort biträds av de olika intresseorganisationerna. Från andra remissinstanser redovisas emellertid i vissa avseenden kritiska synpunkter på förslagen.
ÖEFställer sig mycket positiv till att industri- och arbetsmarknadspolitiska mål vägs in vid förverkligandet av försörjningsberedskapsmål och omvänt. ÖEF är därför beredd till all samverkan som därvid krävs. I vissa fall kan dock försörjningsberedskapsmål och andra näringspolitiska mål komma att strida mot varandra. Med hänsyn till Sveriges säkerhetspolitiska målsättning bör — anser ÖEF - försörjningsberedskapsmålet tillmätas stor och i vissa
Prop. l975/76:152 32
fall avgörande betydels.
ÖEF tillstyrker vidare det föreslagna offertsystemet men anser att även de kalkyler som ligger till grund för Offerterna måste redovisas.
Beträffande förslagen om rörliga gränser för avskrivningslån och låne- garantier bedömer ÖEF att sådana skulle kunna leda till onödiga inves- teingskostnader och till ökat arbete för kontroll av investeringsplaner. ÖEF anser därför att ökat kreditstöd utöver gällande gränser (5 % resp. 25 '.'” endast skall få lämnas vid investeringar som är av synnerlig vikt för för- sörjningsberedskapen. Sådana ärenden bör avgöras av regeringen efter förslag från ÖEF.
Vikten av att åtgärder på försörjningsberedskapens område så långt möjligt samordnas med samhällets insatser vad gäller bl. a. arbetsmarknads- och regionalpolitiken framhålls av AMS.
SIND menar att man måste anlägga ett bredare synsätt på valet av be- redskapsinsatscr än enbart en strävan att på kort sikt uppnå ett visst för- sörjningspolitiskt mål till lägsta statsfinansiella kostnad. Mot den bakgrun- den ftnner verket att det är anmärkningsvärt att FBU inte närmare försökt belysa de strukturella och resursfördelningsmässiga konsekvenserna av sina olika förslag till produktionsstödjande insatser och lagstadgad fredskrislag- ring. Detta syns enligt verket vara angeläget. inte minst mot bakgrund av det behov att kraftigt förstärka samordningen mellan försörjningsbered- skapspolitiken och övrig näringspolitik. som utredningen själv konstaterat föreligga.
SIND hävdar vidare att det ur industripolitisk synvinkel kan vara olämpligt att med omfattande stödinsatser försöka upprätthålla en viss produktions- kapacitet. Även om statens kostnader för ett lagringsalternativ överstiger kostnaderna för stödinsatser, kan en sådan merkostnad mycket väl mot- svaras av att man undviker resursfördelningsförluster som annars skulle ha uppstått.
Beträffande det föreslagna offertsystemet anser SIND att det har både för- och nackdelar. Till fördelarna hör att det i svaga branscher medverkar till att främst de företag gynnas. som kan förväntas överleva en struktur- omvandling och har förutsättningar för en produktion på längre sikt. Vidare medför systemet att omställningsprocessen påskyndas, varigenom en till- fredsställande struktur i branschen kan uppnås. Ytterligare innebär systemet att samhället kan begränsa stödet till att omfatta endast produktion upp till en viss nivå som är försörjningsberedskapsmässigt motiverad.
På längre sikt kan emellertid allvarliga konsekvenser uppstå genom of- fertförfarandet, menar SIND. För det första är det föga sannolikt att ens "lovande" företag. som fått kapitalstöd i en svag bransch. kan vidmakthålla den produktionskapacitet man angett i offerten. Exempel på detta har redan upplevts inom TEKO-området. För det andra riskerar man att genom sy- stemet successivt slå ut så många företag, att endast ett fåtal producerande företag till slut finns kvar i branschen. Härigenom riskerar man en kon-
Prop. 1975/76:152 33
kurrensbegränsning. Företag i den uppkomna monopolsituationen kommer då. enligt SIND:s uppfattning. att ha små incitament till effektiviseringar.
Enligt industriverkets uppfattning har offertsystemet således flera till- talande drag. Det står dock samtidigt klan att vissa problem. både på kort och lång sikt. är förknippade med förslaget. Mot den bakgrunden anser verket det vara tveksamt om offertsystemet kan antas som en generell metod att säkra produktionskapacitet i svaga brancher. Mer direkta insatser från samhällets sida kan i vissa fall vara motiverade.
! sitt yttrande konstaterar RSV att förslaget om ränte- och amorteringsfria lån utan avskrivning inte erfordrar några förändringar i gällande skatte- lagstiftning. Beträffande avskrivningslån till lagerbyggnader förordar verket att dessa skattemässigt behandlas som statsbidrag till näringsidkare.
Systemet med avskrivningslån och lån avseende rörelsekapital i princip synes enligt NO kunna godtas. även om dessa låneformer medför risker i konkurrenshänseende. NO understryker vikten av att man noga beaktar de strukturförändringar som blir följden. Detta för att inte från allmän syn- punkt skadliga oligopol- eller monopolsituationer skall uppkomma som en följd av dessa stödåtgärder.
Liksom FBU anser KF att kapitalstöd är den bästa åtgärden för att stödja olönsam produktion av varor som är viktiga från försörjningsberedskaps- synpunkt. Det gäller här att finna en selektiv metod för att nå speciellt angelägna varuområden. Stödinsatserna bör ske i samband med att pro- duktivitetshöjande åtgärder vidtas.
Utredningens förslag till produktionsfrämjande åtgärder tillstyrks av Landstingsförbundet.
Terri/rådet — som i och för sig inte vill utesluta några stödmöjligheter - instämmer i utredningens uppfattning att kapitalstöd i första hand skall komma i fråga. Rådet förordar livligt att gränsen för avskrivningslån höjs och att räntebefrielse införs för de till lånen knutna garantierna.
Enligt LO måste man hålla isär motiven för stödåtgärder av beredskapsskäl och motiven för andra näringspolitiska stödåtgärder. Däremot måste de fak- tiska stödåtgärderna samordnas så att inte skilda myndigheter med olika utgångspunkter fattar beslut som går stick i stäv med varandra. LO bedömer det också som viktigt att åtgärderna får en i huvudsak selektiv inriktning.
TCO delar utredningens uppfattning att längre gående stödåtgärder till den från försörjningsberedskapssynpunkt känsliga industrin nu erfordras. TCO framhåller vikten av att de fackliga organisationerna ges möjlighet att yttra sig över de olika stödåtgärder som kan bli aktuella i ett företag. Samma ståndpunkt intar Beklädnadsarbetarnasförbund, som genom LO in- lämnat remissyttrande.
FBU:s förslag att aktualisera tankarna om ett offertsystem tillstyrks av Stats/öretag AB som dock framhåller att systemet måste kompletteras med någon form av fortlöpande förlusttäckningsgaranti. Företaget framhåller att frågan om ett offertsystem har anknytning både till åtgärder som vidtas av beredskapsskäl eller som motiveras av sysselsättningspolitiska skäl.
Prop. 1975/76:152 34
2.5.6. Stat/ig upphandling som ett led i_lörsÖrjningsberedskapen
Frågan om vilka varor som av försörjningsberedskapsskäl skall behandlas på särskilt sätt vid statlig upphandling bör enligt utredningen definieras av ÖEF och fastställas i särskilt beslut av regeringen. Inga statliga myn- digheter bör undantas då det gäller tillämpningen av dessa regler. Utred- ningen anser att stöd i samband med offentlig upphandling i första hand får ses som ett komplement till andra åtgärder. IIuvudvikten bör läggas vid åtgärder av annat slag.
På utredningens olika förslag i förevarande hänseende har följt såväl po- sitiva som mera reserverade reaktioner från de remissinstanser som särskilt yttrat sig i frågan.
Försvarets sittkvårdsstvrelse anser att det är angeläget att stödåtgärder sätts in till fromma för försörjningsviktig industri. De förslag som läggs fram medför visserligen ökade administrativa svårigheter men får ändå anses motiverade med hänsyn till sitt ändamål. Styrelsen understryker att lands- tingens medverkan till stöd för den inhemska produktionen är väsentlig.
I sådana fall då upphandling inom landet anses önskvärd anser FMV att avgörande därom bör fattas på ett så tidigt stadium i anskaffningspro- cessen att diskriminering av utländska anbudsgivare kan undvikas.
Principen att till regeringen hänskjuta upphandlingsärenden i sådana fall då produktionsberedskapen är otillfredsställande möter ingen erinran från RR V. Det bör dock endast gälla sådana upphandlingsärenden som har en avgörande betydelse för försörjningsberedskapeh. Det torde här röra sig om större beställningar. varför tämligen höga beloppsgränser bör väljas. Det är vidare viktigt att handläggningstiden begränsas så att beslut i sådana ärenden kan fattas inom ramen för den tid som anbuden är bindande.
ÖEF anser det vara väsentligt att utredningens förslag snarast blir genom- förda. Till skillnad från RRV anser ÖEF att en relativt låg beloppsgräns bör väljas för att ett upphandlingsärende skall underställas regeringens pröv- ning. En sänkning från nuvarande belopp om 100000 kr. till 30000 kr. föreslås.
Beträffande den statliga upphandlingen som ett produktionsfrämjande me- del anser SIND att denna i vissa fall måste ges en mer specifik inriktning än mot inhemsk produktion generellt. Upphandlingsstöd måste också göras med beaktande av företagens produktionsförutsättningar på längre sikt. I annat fall kan upphandlingsverksamhcten råka i konflikt med kravet på en strukturell omvandling och uppnåendet av en varaktig och effektiv pro- duktionsstruktur inom vissa branscher.
Enligt NO bör upphandlingsstöd inte lämnas annat än i undantagsfall där andra åtgärder inte kan komma i fråga. Denna synpunkt företräds också av KF.
Den styrning som FBU förordar av den offentliga upphandlingen bör allvarligt övervägas anser Statsföretag AB. ÖEF bör vid en tillämpning av
Prop. 1975/76:152 35
FBU:s förslag ges i uppdrag att vara den centrala instansen för avsedd styr- ning.
Det är enligt I.andstings/iirhimdet angeläget att regeringens beslut om an- mälningsplikt för vissa varor delges både landstings- och primärkommunala upphandlingsorgan.
Det underrättelseförfarande som FBU föreslår möter ingen invändning från Svenska kommun/iirbundets sida.
LO anscr i likhet med Beklr'idnadsarbetarnas förbund att förutsättningar bör skapas så att såväl primär- och sekundärkommunerna som de statliga verkens inköp av produkter. som är känsliga från försörjningsberedskaps- synpunkt. kan utnyttjas i beredskapssyfte. De merkostnader som uppstår därmed bör regleras inom ramarna för de totala försvarsutgifterna.
Även T("O. som tillstyrker förslaget. berör möjligheterna till samordning med upphandlingen inom kommuner och landsting.
2.5.7 Planering. resurshehov och organisation m. nr. av varit/örsötjningen
Utredningens förslag innebär bl. a. att planeringen för en omställning av samhället mot en krishushållning intensifieras. Ökade insater krävs därvid då det gäller planeringen på myndighetsplanet och samverkan med övrig samhällsekonomisk verksamhet och med näringslivet. Utredningen lägger mot denna bakgrund fram förslag till resursförstärkningar vid ÖEF och förslag till en breddning av verkets styrelse.
Utredningens förslag till en förstärkning av planeringsresurserna samt inriktningen av planeringen tillstyrks i allmänhet av remissinstanserna eller lämnas i huvudsak utan erinran. En del speciella synpunkter framförs också.
Det är enligt ÖB viktigt att försvarsmakten får ett starkt inflytande på de för den militära underhållstjänsten viktiga samordningsfrågorna. ÖB utgår från att ÖEF-utredningen behandlar detta problem.
FBU:s förslag tillstyrks i princip avjörsvarets siulwdrdsstvre/se som påpekar att även pcrsonalbehoven vid socialstyrelsen bör beaktas. En förstärkning kan behöva vidtas också vid sjukvårdsstyrclsen.
Det är enligt socialstyrelsen ofrånkomligt att ÖEF tillförs ökade resurser för samordning och planering. Med hänsyn till den omfattning och kom- plexitet som läkemedels- och sjukvårdsmaterielförsörjningen kan förutses få i framtiden ifrågasätts om inte socialstyrelsen bör vara företrädd i ÖEF:s styrelse. Detta skulle eventuellt gälla också för sjukvårdshuvudmännen.
Statskontoret anser att det är av särskild vikt att fredsorganisationen har en flexibel utformning och att personalen besitter de kunskaper som erford- ras. Ansvarsfördelningen mellan myndigheter med operativt ansvar och ÖEF:s samordningsansvar bör preciseras för att inga luckor skall uppstå. I fråga om förstärkningen av de personella resurserna vid ÖEF anser stats- kontoret att stor återhållsamhet bör iakttas i avvaktan på resultatet av den pågående organisationsutrcdningen.
Prop. 1975/76:152 36
Den föreslagna breddningen av ÖEF:s styrelse och förslaget att SCB skall ingå i denna tillstyrks av SCB. För egen del hävdar SCB vikten av att samarbetet mellan verket och ÖEF. liksom nu är fallet. även kan ske inom ramen för mer informella grupper.
Motiven för en förstärkning av planeringsresurserna vid ÖEF biträds av RR V. Denna bör genomföras snarast. eftersom en tillräcklig planerings- kapacitet är en nödvändig förutsättning för att försörjningsberedskapen skall kunna upprätthållas till rimliga kostnader. Förslaget om att RRV skulle representeras i ÖEF:s styrelse avstyrks. I första hand bör ledamöter tillföras från AMS. KK och SIND.
KK — som tillstyrker förslagen om att ÖEF tillförs ytterligare resurser för planering. genomförande och uppföljning — betonar att det synes vara särskilt angeläget att frågan om planeringsansvaret klarläggs för olika berörda myndigheters del.
ÖEF tillstyrker förslagen om planeringsinriktning och arbetets bedrivande vid den egna myndigheten. ÖEF-utredningens resultat kan dock avvaktas vad gäller styrelserepresentation och personalförstärkningar inom planer- ingsavdelningen och affarsbyrån.
ÖEF-utredningen bör enligt AMS beakta även de arbetsmarknadspolitiska aspekterna på en samordning mellan försörjningsberedskaps- och övrig nä- ringspolitik.
En uppbyggnad av resurserna vid ÖEF kan vara motiverad anser SIND. Verket saknar dock en analys av planerings- och utredningsverksamheten vid andra myndigheter. En totalöversyn måste här komma till stånd innan ställning tas till hur samhällets ökade resursinsatser på det försörjnings- politiska området skall fördelas. SIND finner det härvid vara högst osannolikt att en sådan översyn skulle motivera en total koncentration av resursök- ningarna till ÖEF.
Konsumentverket anser sig kunna bidra med underlag och bedömningar vid såväl beredskapsplaneringen som vid krisåtgärder. Verket förutsätter att det får möjligheter att i dessa sammanhang påverka utformningen av åtgärderna.
Det är enligt KF ytterst angeläget att öka ÖEF:s planeringsresurser. För- bundet anser också att man närmare bör studera hur en förbättrad sam- ordning mellan försörjningsberedskapspolitik och övrig näringspolitik kan nås genom en vidgad sammansättning av ÖEF:s styrelse. KF betonar också vikten av att de s.k. varuutskotten bildas.
Landstingsförbundet finner det angeläget att ÖEF:s huvudansvar för för- sörjningsberedskapen för varor fullständigas. Det ansvar ÖEF nu har för läkemedelsförsörjningen bör utsträckas till att även omfatta den del av mate- rielföisörjningen för vissa beredskapssjukhus som socialstyrelsen nu hand- lägger. Förbundet menar att det är angeläget att till ÖEF:s styrelse knyta parlamentariska representanter vid sidan av dem som från totalförsvars- synpunkt anses erforderliga.
Prop. 1975/76:152 37
LIF föreslås av LIF och RUFI bli representerat i ÖEF:s styrelse. RUFI understryker dessutom vikten av" att samordningen breddas och ges fasta organisatoriska former. Lantbrukarnas riksförbund anser att ÖEF:s styrelse bör ha en sådan sammansättning att näringslivets intressen blir beaktade.
FBU:s förslag beträffande ÖEF:s organisation möter inga erinringar från Svenska arbetsgivare/öreningen och Kemikontoret.
2.6. Föredraganden 2.6.1 Inledning
Det ekonomiska försvarets omfattning bestäms väsentligen av vår sä- kerhetspolitik samt vårt näringslivs struktur i dag och i framtiden. Plan- läggningen i fred är inriktad på att göra det möjligt för vårt näringsliv att vid'ktig. avspärrning eller annan kris tillhandahålla de varor och tjänster som behövs för försörjningen. I de fall då brist på varor kan beräknas upp- komma. måste bristen täckas genom omsorgsfullt planerad produktion och lagring.
Det var mot bakgrund av dessa förhållanden som försörjningsberedskaps- utredningen (FBU) tillkallades.
I den proposition angående försörjningsberedskapen på beklädnadsom- rådet m.m. (prop. 1972:127) som utarbetades på grundval av FBU:s del- betänkande (Ds H l972:3) Kläder och skor. försörjningen i en kristid. be- tonades att kostnaderna för det åtgärder som föreslogs på bekläd nadsområdet borde ses som en kostnad för vår neutralitetspolitik.
FBU har nu lämnat sitt slutbetänkande (SOU l975z57) Varuförsörjning i kristid. Där behandlar utredningen bl.a. följande sex ämnesområden:
] uthållighet och försörjningsstandard i fråga om varuförsörjningen.
2 behovet av beredskapslager som är avsedda att utnyttjas då riket är i krig eller vid krig eller krigsfara i rikets nära omvärld.
3 behovet av särskilda fredskrislager som är avsedda att främst utnyttjas då tillförseln till riket av viktiga varor avbryts eller försvåras av annan an- ledning än krig eller krigsfara i rikets nära omvärld.
4 fördelningen av ansvaret och kostnaderna för beredskaps- och fred- skrislager mellan näringslivet och samhället.
5 metoder för att upprätthålla sådan produktion inom landet som erfordras från försörjningsberedskapssynpunkt samt
6 behovet av planeringsåtgärder och administrativa resurser inom det eko- nomiska försvaret och samordningen med andra myndigheter och med nä- ringslivets organisationer.
Jag kommer i det följande att närmare behandla ämnesområdena 3. 4. 5 och 6. De områden som FBU i övrigt har behandlat kommer att prövas i anslutning till beredningen av förslag till riksdagen rörande totalförsvarets framtida utformning i första hand under femårsperioden l977/78-I981/82.
Prop. 1975/76:152 38
I anslutning till sin behandling av dessa områden tar FBU också upp frågor som sammanhänger med den internationella utvecklingen och de förpliktelser Sverige har påtagit sig i ekonomiskt och handelspolitiskt hän- seende.
Försörjningsproblemen i s. k. fredskriser aktualiserades i samband med oljekrisen vintern 1973—1974. Med fredskriser avses lägen då produktion, sysselsättning, export och konsumtion inte kan upprätthållas i normal om- fattning på grund av importbortfall av en eller f1era försörjningsviktiga varor utan att det är krig eller krigsfara i vår nära omvärld. Fredskriser bör skiljas från sådana knapphetssituationer, konkurrenssituationer och handelstruk- turomvandlingar som är ständigt återkommande i det internationella han- delsutbytet.
Betänkandet har överlämnats till 1974 års försvarsutredning för att beaktas vid dess överväganden.
Flera utredningar som har haft att behandla försörjningsberedskapsfrågor har kommit med sina förslag under det senaste året. Flera andra studier på detta område har också offentliggjorts. Jag vill i sammanhanget erinra om bl. a. energiberedskapsutredningens betänkande (SOU 1975:60—61)Ener- giberedskap för kristid och ransoneringslagsutredningens betänkande (Ds H 197513) Ny ransoneringslag samt 1974 års försvarsutrednings betänkande (SOU l976:5) Säkerhetspolitik och totalförsvar. En omfattande lagring av råolja och oljeprodukter främst avsedd för fredskriser har vidare påbörjats med anledning av riksdagens beslut åren 1973,1974 och 1975 (prop. 1973: 194, FöU 197327. rskr l973z366, prop. 1974285. FöU 1974zl7, rskr 1974: 142 samt prop. 1975130 bil. 3. FöU l975:15. rskr l975z205).
2.6.2. Uppbyggnad och finansiering av fredskrislager uran/ör energiområdet 2.6.2.1 Inledning
FBU konstaterar att strukturförändringarna inom utrikeshandeln och in- dustrin har lett till ett näringsliv med allt mera specialinriktad tillverkning. Den samtidiga nedgången av Iageruthålligheten (förhållandet mellan lager och förbrukning) inom industri och handel har medfört att sårbarheten även för små störningar i importllödet i vissa fall är betydande.
FBU diskuterar möjligheterna att förena en tillfredsställande försörjnings- beredskap med en internationellt sett öppen ekonomi. FBU kommer till slutsatsen att nackdelarna på längre sikt av en öppen ekonomi i detta hän- seende inte är generella utan berör enskilda varusektorer. Varor som behöver lagras är främst sådana råvaror som inte framställs inom landet.
2.6.2.2 Behovet av fredskrislager
FBU framhåller att behovet av särskilda fredskrislager av andra varor än råolja och oljeprodukter blivit alltmer uppenbart under senare tid. Riks-
Prop. l975/76:152 39
dagen och regeringen har uttalat att fredskrisproblematiken måste ägnas en ökad uppmärksamhet i det ekonomiska försvarets fortsatta planering. [Enligt FBU föreligger risk dels för att utvecklingen för en enskild vara kan leda till kraftiga prisstegringar eller krissituationer på råvaruområdet. dels att särskilda produktions- eller utbudsbegränsande åtgärder av produ- cent- eller konsumentländer inte får anses uteslutna.
Med hänsyn härtill och till det svenska samhällets sårbarhet för störningar i importen föreslår FBU att särskilda fredskrislager som består av vissa viktiga kcmivaror. metaller. gummivaror och textilvaror skall byggas upp. Lagret föreslås motsvara 2—3 månaders fredsmässig förbrukning. FBU be- räknar dess värde i 1975 års penningvärde till 780 milj. kr.
FBU:s förslag om sådana fredskrislager tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Statens industriverk (SIN D) pekar dock på de alternativ till lagring som finns. t. ex. information för att förmå företagen att gardera sig mot riskerna för varubrist. skapande av incitament för företag att ta upp fler råvaruleverantörer eller öka sin egen lagring och lagstadgad skyl- dighet för företagen att hålla extra varulager.
Jag delar FBU:s uppfattning att en särskild lagring bör ske av vissa im- porterade insatsvaror för att i första hand motverka de negativa verkningarna av importbortfall av en eller flera försörjningsviktiga varor i situationer då det inte är krig eller krigsfara i vår nära omvärld. Vissa branscher inom industrin har numera så låg lageruthållighet att redan mindre störningar av tillförseln kan vålla problem. I vissa fall kan sådana störningar mycket snart påverka samhällslivet. Som framkom under oljekrisen vintern 1973—1974 gäller detta särskilt störningar på det petrokemiska området.
Jag anser för egen del att de alternativa åtgärder som SlND diskuterar för att lindra verkningarna av importstörningar. inte i någon mer väsentlig omfattning kan ersätta lagring. Jag bedömer det inte vara rimligt eller ens möjligt att ge sådana fördelar till förbrukande och lagrande företag att dessa ökar sin lagerhållning i den utsträckning som enligt min mening behövs.
Däremot vill jag tillstyrka att — som ett komplement till en lagring — för försörjningsberedskapen ansvariga myndigheter inom ramen för den na- turliga kontaktverksamheten kontinuerligt informerar näringslivet om de områden inom vilka det är särskilt angeläget att man med olika medel stärker den egna beredskapen inför eventuella störningar i tillförseln. Detta gäller enligt min mening framför allt s.k. specialkemikalier. Dessa före- kommer i ett stort antal kvaliteter och ingår i små kvantiteter i olika pro- cesser. En betydande förbättring av företagens egen beredskap på detta om- råde bör kunna uppnås till relativt ringa kostnad för företagen.
2.623. Fredskrislagrets sammansättning
FBU föreslår att fredskrislager skall byggas upp, Så att de i fråga om vissa närmare angivna kemikalier och textilvaror motsvarar tre och för me-
Prop. 1975/76:152 40
tall- och gummivaror två månaders normal förbrukning.
Kemikontoret anser att en fredskrislagring motsvarande två månaders normal förbrukning är tillräcklig. Vidare bör enligt Kemikontoret varulistan inte låsas förrän överläggningar skett mellan ÖEF och berörda företag och branschorganisationer. Sveriges industriförbund framför liknande synpunk- ter. Även Statsföretag AB och Jernkontoret framför vissa synpunkter på varuurvalet.
[ övrigt tillstyrker remissinstanserna eller lämnar utan erinran FBU:s för- slag till vilka varor som bör fredskrislagras och omfattningen av denna lagring.
Enligt min mening är det två faktorer som särskilt bör beaktas vid pröv- ningen av ett fredskrislagcrs sammansättning. För det första måste man för varje aktuellt varuområde söka bedöma risken för att störningar i till- förseln kan komma att inträffa. För det andra måste man utröna konse- kvenserna för sysselsättning. produktion. distribution och andra viktiga sam- hällsfunktioner av sådana störningar inom olika varuområden.
När det gäller frågan om vilka varor som kan komma att utsättas för produktions- eller utbudsbegränsande åtgärder från producentländernas sida diskuterar FBU tendenserna under senare år till ökat samarbete mellan olika råvaruproducerande länder — främst u-länder. FBU framhåller att denna utveckling får ses mot bakgrund av att råvarupriserna under en följd av år inte följt med i den allmänna prisutvecklingen och prisförändringarna på sådana varor främst varit till nackdel för u-länderna.
De ansträngningar som särskilt under de sista tio åren gjorts för att komma tillrätta med detta problem har inte givit några väsentliga resultat. FBU konstaterar att råvaruavtal mellan producent- och konsumentländer kan innebära en ökad trygghet i fråga om råvarutillförseln.
FBU redovisar inga överväganden rörande enskilda varors betydelse för att sysselsättning, produktion och andra viktiga samhällsfunktioner skall kunna upprätthållas.
1974 års försvarsutredning behandlar i delbetänkandet (SOU 197615) Sä- kerhetspolitik och totalförsvar. behovet av en beredskap för fredskriser. Ut- redningen anser mot bakgrund av sina överväganden att risken för im- portbortfall är större på oljeområdet än på andra råvaruområden. Utredningen anser därför att planeringen för fredskriser under de närmaste åren främst bör avse olja och oljeprodukter. däri inbegripit vissa kemiska produkter. oljeprodukter. däri inbegripet vissa kemiska produkter.
Hur starkt beroende vi är av olja visade sig tydligt under oljekrisen 1973—1974. Samtidigt framkom hur känsligt samhället är för störningar i tillförseln av petrokemiska produkter. Industriproduktionen. varudistribu- tionen och sjukvården i vårt land är direkt eller indirekt i hög grad beroende av att petrokemiskt baserade varor kan tillföras utan avbrott. Jag vill fram- hålla att detta inte bara gäller plaster utan också en mängd kemikalier som numera tillverkas med olja som utgångsvara. Möjligheterna att på kort sikt
Prop. 1975/76:152 . 41
på ett effektivt sätt ersätta dessa varor med andra är enligt min mening mycket små. Näringslivets lager av sådana varor motsvarar genomsnittligt endast 1—2 månaders normal förbrukning. För en nyckelvara som gasbensin (nafta) är lagret avsevärt lägre.
Den viktigaste utgångsvaran vid petrokemisk tillverkning i Västeuropa utgörs av gasbensin. som är en råoljefraktion. Gasbensincn används för framställning i s.k. krackningsanläggningar av eten. propen m.m.. som i sin tur utgör utgångsmaterial för en rad petrokemiska produkter. Års- hehovet för den svenska petrokemiska industrin. som är koncentrerad till Stenungsund. uppgår till drygt 1 milj. ton. De raffinaderier som finns i Sverige producerar gasbensin endast för egen framställning av motorbensin. varför hela behovet av gasbensin för petrokemiska ändamål f. n. måste im- porteras.
En stor del av de varor som FBU föreslår för fredskrislagring tillhör det petrokemiska varuområdet. Även jag anser att risk för störningari tillförseln inom detta område. liksom inom hela oljeområdet. föreligger.
En uppbyggnad av lager främst avsedda för fredskriser av olja och 01- jeprodukter pågår f.n. i enlighet med statsmakternas beslut. Av de skäl jag har anfört i det föregående förordar jag att en sådan lagring av pe- trokemiska insatsvarori huvudsaklig överensstämmelse med FBU:s förslag påbörjas snarast. Härutöver bör även en lagring ske av vissa kvaliteter syn- tetiskt gummi samt ändlösa syntetiska garner. Båda dessa varuslag har pe- trokemisk anknytning och är svåra att ersätta med andra varor.
ÖEF föreslår fredskrislagring även av andra varor än petrokemiska. Lik- som försvarsutredningen bedömer jag risken för fredskriser inom dessa om- råden åtminstone på kort sikt vara ringa. Jag biträder därför inte FBU:s förslag om en fredskrislagring på dessa områden.
Lagringcn bör enligt min mening i princip omfatta tre månaders normal förbrukning. Härigenom uppnås den uthållighet som eftersträvas för 01- jeområdet inom ramen för det internationella energiprogrammet (lEP). ln- vesteringsvärdet för ett lager med den sammansättning jag här förordar beräknar jag till ca 375 milj. kr. i dagens prisläge. Härtill kommer inves- teringar i förråd som jag beräknar till ca 105 milj. kr. i nuvarande pen- ningvärde. lageruppbyggnaden bör påbörjas budgetåret 1976/77 och i ston vara avslutad budgetåret 1980/81. Näringslivets organisationer samt Stats- företag AB har, som jag redan har nämnt. anfört synpunkter på varulistans sammansättning. ÖEF bör anmäla för regeringen de mera väsentliga för- ändringar av lagret i fråga om varuurval och lagerkvantiteter som kan er- fordras.
Jag vill i sammanhanget nämna att en betydande utbyggnad av den pe- trokemiska industrin i Stenungsund f. n. övervägs av de berörda företagen. En ny krackningsanläggning med ett råvarubehov av ca 1.5 milj. ton planeras med sikte på att tas i drift i början av 1980-talet. En rad produktionsan- läggningar är knutna till detta projekt. Om en sådan utbyggnad av den
Prop. 1975/76:152 42
petrokemiska industrin förverkligas måste givetvis frågan om försörjnings- beredskapen ägnas stor uppmärksamhet. Ett tänkbart komplement till lag- ring av petrokemisk råvara är att den inhemska kapaciteten för produktion av gasbensin byggs ut. inom Statsföretag AB pågår f.n. projektering av ett raflinaderi vid Broljorden. Statsrafl'-projektet. med särskild inriktning på produktion av gasbensin. Raffrnaderict skulle kunna täcka ca 80 % av det tillkommande behovet för den planerade utbyggnaden av den petro- kemiska industrin i Sverige. Chefen för industridepartementet kommer se- nare denna dag att anmäla frågan om fortsatt projektering av raffinaderiet med sikte på ett ställningstagande till projektet är 1977. Frågan om ett even- tuellt genomförade av Statsraff—projektet påverkar emellertid inte behovet av lageruppbyggnad för den petrokemiska industrin under tiden fram till början av 1980-talet.
2.6.2.4 Finansieringen av lagringen
Enligt FBU:s förslag skall fredskrislagring ske både i statlig regi och hos de företag inom industrin som förbrukar varorna. FBU anser att industrin bör bära en del av kostnaden för lagringen eftersom den. om en fredskris inträffar. kommer att ha en påtaglig ekonomisk fördel av lagret.
FBU:s förslag innebär att ökningen av lageruthålligheten åstadkoms genom att alla förbrukande företag med en förbrukning över en viss nivå åläggs att hålla lager som minst motsvarar fredsförbrukningen under en för varje vara fastställd tid. Miniminivån för lageruthålligheten väljs så att den för berörda företag gemensamma lagerökningen kvantitetsmässigt mot- svarar den statliga fredskrislagringen.
För att i viss mån kompensera företagen för kostnaderna föreslås att skat- temässig nedskrivning till noll av värdet medges för fredskrislagrade varor. Härutöver föreslår FBU att företagen bör få möjlighet att erhålla statlig kreditgaranti för lagerinvesteringarna och avskrivningslån för de lagrings- utrymmen som den ökade lagringen kräver.
För företag där lagringsplikten medför särskilda svårigheter föreslår FBU att ÖEF skall kunna medge befrielse från denna skyldighet. Företag föreslås i sådana fall i stället få erlägga särskild avgift.
Flertalet av de remissinstanser som behandlar frågan är tveksamma eller kritiska mot FBU:s förslag till finansiering av ett fredskrislager. Detta gäller särskilt näringslivets organisationer. Dessa hävdar genomgående att nyttan av ett fredskrislager inte kan isoleras till det fåtal företag som förbrukar de här aktuella varorna och som enligt FBU:s förslag får bära en del av bördan för den totala lagringen. Man anser att hela industrin och samhället i övrigt får nytta härav. Kostnaderna för fredskrislagringen bör därför bäras av staten. KF och Statsföretag AB framför liknande synpunkter. ÖEF anser att ytterligare överväganden behövs när det gäller företagens deltagande i genomförandet av fredskrislagringen.
Prop. 1975/76:152 43
Även SlND är kritiskt mot FBU:s förslag och framhåller att ett genom- förande av detta skulle innebära förskjutningar i konkurrensförhållanden inom en och samma bransch samt mellan inhemska branschföretag och utländska konkurrenter. SlND framhåller vidare att företagens vilja att ef- fektivisera lagerhanteringen kan befaras minska om FBU:s förslag genom- förs. lnverkan på den inhemska resursfördelningen kan således enligt SlND bli påtaglig. SlND förordar — om en lagring hos enskilda förbrukande företag skall ske— att lageruthålligheten bör ökas med samma antal månader för varje enskild vara.
Näringsfrihetsombudsmannen (NO). riksrevisionsverket (RRV) och kom- merskollegium (KK) anser det vara svårt att på grundval av det framlagda materialet ta ställning till FBU:s förslag.
Av samma mening är LO som för sin del menar att en lageruppbyggnad i själva verket bör ankomma på de enskilda företagen som ett led i den normala affärsverksamheten. Eftersom samhället har nytta av fredskrislager. anses det dock vara rimligt att staten medverkar till att sådana byggs upp.
För egen del anser jag liksom flertalet av remissinstanserna att FBU:s frnansieringsförslag har vissa nackdelar. Olika industrier är som regel numera så beroende av varandra att en lagring hos ett företag eller en bransch kom- mer att gynna hela landets industri liksom samhället i övrigt. Enligt min mening skulle det vidare bli svårt att fastställa rimliga. lämpliga och rättvisa minimilagernivåer hos olika företag vilket är förutsättningen för att en minsta tillåten lageruthållighet skall kunna bestämmas.
Jag föreslår därför efter samråd med chefen för frnansdepartcmentet. att finansieringen av den av mig förordade lagringen sker genom en höjning av den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter. En mycket stor del av industrin liksom flertalet konsumenter får härigenom bidra till finan- sieringen vilket synes rimligt med hänsyn till de petrokemiska produkternas vidsträckta användning och stora betydelse för hela samhället. Mitt förslag medför att lagren kommer att ägas av staten.
Enligt beslut av riksdagen (prop. 1975:92. s. 118. SkU 1975230. rskr 19751204) fonderas inkomsterna från avgiften i en särskild icke räntebärande fond hos riksgäldskontoret (Oljelagringsfonden). Medel för uppbyggnad av beslutad lagring betalas ut efter beslut av regeringen.
En höjning av den särskilda beredskapsavgiften på bensin med 1 öre/liter (till 6 öre/liter) och på eldningsolja och motorbrännolja med 2 kr/ml (till 7 kr/ml) skulle på grundval av den väntade förbrukningen budgetåret 1975/76 inbringa 96 milj. kr. på ett budgetår fördelade på
bensin 45 milj. kr. eldningsolja och motorbrännolja 51 milj. kr.
96 milj. kr.
Prop. 1975/76:15! 44
Med hänsyn till den bedömda förbrukningsutvecklingen under femårs- perioden 1977—1981 kan avgiftshöjningen grovt uppskattat inbringa ca 520 milj. kr. under perioden vilket skulle täcka investeringar i lager och för- rådsbyggnader. 480 milj. kr.. och driftkostnader. 40 milj. kr.. dvs. tillsam- mans 520 milj. kr. under en femårig uppbyggnadsperiod. Härigenom uppnås en uthållighet av tre månader beräknad på 1974 års förbrukning.
Mitt förslag förutsätter dels en ändring av lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter. dels medgivande från riksdagen att be- hållningen i oljelagringsfonden får användas för f redskrislagring av produkter inom det petrokemiska varuområdet.
Frågan om varorna skall lagras centralt eller hos de företag som förbrukar dem bör lösas från fall till fall. Hänsyn får då tas till såväl beredskapsmässiga som ekonomiska faktorer. Flera av de varor det här är fråga om är lag- ringskänsliga och bör därför lagras på ett sätt som medger omsättning av lagren till lägsta kostnad. Jag återkommer till denna fråga i det följande.
Enligt FBU bör försäljning ur fredskrislager vid en fredskris ske till rådande marknadspriser. Situationer kan enligt FBU tänkas. i vilka det kan vara motiverat att utnyttja lagren för att motverka kraftiga prishöjningar.
Av remissinstanserna framhåller statens pris- och kartellnämnd (SPK) betydelsen av att prisfrågorna uppmärksammas både vid försäljning ur lager i kris och vid omsättning. Med hänsyn till de prispolitiska aspekterna av en fredskrislagring önskar SPK vidare medverka vid det slutliga utarbetandet av varulistan. SlND menar att om staten skall svara för hela fredskrislag- ringen. sådana priser bör tas ut vid försäljning i kris att företagen inte minskar sin egen lagring. då det statliga lagret byggs upp.
För egen del anser jag att ett fredskrislager i princip bör få tas i anspråk endast för att vid störningar i tillförseln av insatsvaror motverka negativa följder för samhället. Uttag ur fredskrislager bör således normalt inte ske för att dämpa prisutvecklingen för en vara. Situationen måste dock bedömas från fall till fall och det kan inte uteslutas att situationer kan inträffa då lägre pris än marknadspris bör övervägas. Den bedömningen bör tillkomma regeringen. Fredskrislager bör liksom beredskapslager tas i anspråk först efter beslut av regeringen.
2.6.3. Skv/dighetjörjöretag att medverka vid lagring och omsättning av statligt ägda lager för/örsöriningsboredskap
FBU bedömer det som sannolikt att en beredskapslagring i ökad utsträck- ning måste ske hos de producerande företagen. Detta gäller inte minst om en lagring av reservdelar och maskinförnödenheter aktualiseras men även då det gäller varor med låg lagringsbeständighet eller som är anpassade till produktionen hos visst företag. FBU påpekar att några svårigheter hittills inte har förelegat att träffa avtal med företag om sådan lagring. Enligt FBU kan det dock inte uteslutas att problem kan uppstå i vissa fall.
Prop. 1975/76:152 45
FBU föreslår därför att regeringen får bemyndigande att ålägga företagen att medverka vid den fysiska lagringen och vid omsättningen av statliga lager. Staten skulle därvid helt och hållet stå för uppkommande kostnader. FBU menar att ett åläggande bör tillgripas endast i de undantagsfall när det visat sig omöjligt att uppnå en överenskommelse på annat sätt.
Enligt förslaget skall företag kunna åläggas att mot ersättning av staten lagra vad som motsvarar företagets normala fredsmässiga förbrukning under tolv månader då det gäller reservdelar och maskinförnödenheter för den egna maskinparken och sex månader då det gäller andra varor.
Ingen av remissinstanserna har några invändningar mot FBU:s förslag. Jag delar FBU:s åsikt att det i viss ökad utsträckning kommer att bli angeläget att kunna lokalisera beredskapslager till förbrukande produktions- företag. Många varor som det har blivit nödvändigt att lagra - inte minst på det petrokemiska varuområdet — har begränsad lagringsbeständighet. Vis- sa varor är vidare farliga för människor och miljö och bör därför inte trans- porteras mer än absolut nödvändigt. Ett särskilt problem är att kvalitets- kraven förändras över tiden. I fråga om vissa beredskapslagrade varor fö- rekommer ett flertal olika kvaliteter. Beredskapslagret måste i sådana fall ha en sammansättning som i huvudsak avspeglar den normala fredsmässiga förbrukningen dels för att lagret skall kunna användas i ett krisläge. dels för att omsättning över huvud taget skall kunna ske. Det är vanligtvis svårt att hålla ett centralt lager helt aktuellt. Hänsyn måste givetvis tas till att omsättnings- och transportkostnader kan bli höga. om omsättning av ett centralt lager måste ske ofta.
Jag vill betona att ÖEF i sin beredskapslagring har mycket låga lagrings- kostnader. Detta har åstadkommits bl. a. genom rationell lagerhanterings- teknik och lokalisering av lagren till platser där markkostnaderna är låga. Av kostnadsskäl är det därför endast för ett mindre antal varor som en lagring hos företag är att föredraga. Emellertid bör. som jag redan har anfört. även lager av vissa varor av säkerhets- och miljöskäl förläggas nära platsen för förbrukningen. Min slutsats är att företag bör kunna åläggas att upplåta lagerutrymme eller plats för sådant utrymme för beredskapslagring av in- satsvaror samt att omsätta beredskapslagrade insatsvaror. Detsamma bör också gälla sådana varor som enligt mitt förslag skall fredskrislagras.
Ersättning bör utgå för företags kostnader som uppkommer i samband med lagring. Eventuell merkostnad vid omsättning av lager bör också täckas av staten.
FBU föreslår att företag bör kunna åläggas att mot ersättning hålla egna beredskapslager av reservdelar och maskinförnödenheter. Jag avser att åter- komma till denna fråga i ett senare sammanhag.
Jag återkommer i det följande till de anslagsfrågor som uppkommer för budgetåret 1976/77 till följd av vad jag förordat om uppbyggnad av freds- krislager m.m.
Prop. 1975/76:152 46
2.6.4. Åtgärder _Rjr att upprätthålla Iförsörjningsviktig produktion inom landet
FBU analyserar i betänkandet olika statliga stödåtgärder som är tänkbara för att inom landet bibehålla sådan produktion som hotas av nedläggning och som är väsentlig från försörjningsberedskapssynpunkt.
FBU hänvisar till den diskussion om olika stödåtgärders för- och nackdelar som fördes i delbetänkandet Ds H l972:3 Kläder och skor. försörjningen i en kristid och framhåller att det inte finns anledning att ändra det prin- cipiella synsätt som där redovisades. Detta innebar bl." a. att kapitalstöd an- sågs ha väsentliga fördelar framför övriga övervägda stödåtgärder.
FBU lämnar i slutbetänkandet även vissa andra principiella synpunkter på utformningen av produktionsfrämjande åtgärder. Bl.a. framhåller FBU att sambandet mellan försörjningsberedskapspolitiska åtgärder samt industri- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder måste beaktas.
Remissinstanserna har i stort inga invändningar mot FBU:s allmänna syn i frågan. SlND menar dock att. mot bakgrund av att FBU föreslår ökad samordning mellan försörjningsberedskaps- och övrig näringspolitik. FBU borde närmare ha bedömt de. strukturella och resursfördelningsmässiga aspekterna i sina överväganden. SlND framhåller vidare att vid val mellan produktionsstödjande åtgärder och andra åtgärder som t. ex. beredskaps- lagring. hänsyn bör tas till inte endast de statsfinansiella kostnaderna utan även till de andra kostnader samhället åsamkas av att kapital och arbetskraft binds i en svag bransch med svåra strukturproblem och begränsade ut- vecklingsmöjligheter. Lagringsalternativet bör därför i vissa fall föredras trots att de statsfinansiella kostnaderna för att upprätthålla produktionen är lägre.
Enligt LO bör motiv av beredskapsskäl hållas i sär från andra motiv för stödåtgärder. medan däremot de faktiska stödåtgärderna måste vara sam- ordnade med utgångspunkt i olika mål. Jag delar LO:s uppfattning i denna fråga.
Jag delar i huvudsak FBU:s principiella syn på hur stöd till nedlägg- ningshotad försörjningsviktig produktion bör vara utformat. Jag anser så- lunda att kapitalstöd är att föredra framför löpande driftbidrag och åtgärder vid gränsen. FBU menar att produktion i statlig myndighetsregi bör över- vägas i de fall driftbidrag föreslås. Även jag anser att företagsformen vid fortsatt produktion bör ägnas särskild uppmärksamhet om driftbidrag ak- tualiseras. Produktion i myndighetsregi bör dock inte ifrågakomma. I fråga om behovet av att i undantagsfall tillgripa importrestriktioner vill jag på- minna om vad föredragande departementschefen framhöll i prop. 1972:127 angående försörjningsberedskapen på beklädnadsområdet.
Jag vill här erinra om att utredningen konstaterar att det inte bör uteslutas att man i klart avgränsade fall kan finna det lämpligt att använda sig av importrestriktioner eller restriktioner i exportlandet. om man kan träffa överenskommelse om detta med enskilda länder. Man får heller inte. anser utredningen. bortse från att åtgärder vid gränsen även i andra fall. dvs. för större varuområden. kan behöva
Prop. 1975/76zl52 47
övervägas om en sista utväg för att bevara en från Iörsörjningssyn- punkt nödvändig produktionskapacitet inom landet. Till uttalandet om importrestriktioner ansluter sig kommerskollegium. Även jag bi- träder utredningens uppfattning.
Riksdagen lämnade vid behandlingen av frågan detta uttalande utan erin- ran.
] slutbetänkandet överväger FBU längre gående stödåtgärder för bered» skapsproduktion än f.n. och redogör för två typer av åtgärdssystem som enligt FBU bör kunna tillgripas för att säkra försörjningsviktig produktion nämligen statliga "köp" av beredskapsproduktion eller produktionskapacitet från statliga och privata företag (offertsystem) och ränte- och amorteringsfria lån för företags behov av rörelsekapital.
Offe rt p ri n e i pe n innebär att företag på begäran av staten lämnar offert avseende kostnaderna för att upprätthålla viss produktion. Skyldighet att på anmodan avge offert föreligger för Statsföretag AB medan offert hittills inte infordrats från privata företag. FBU finner det naturligt att ett offert- system tillämpas generellt mot både privata och statliga företag i de fall då produktion av försörjningsberedskapsskäl bör bibehållas i landet men inte kan motiveras från rent företagsekonomiska utgångspunkter.
Av remissinstanserna tillstyrker ÖEF och Statsföretag AB den föreslagna ökade användningen av offertsystemet medan SIND menar att även om systemet har flera tilltalande drag — bl. a. gynnas de företag som kan tänkas överleva en strukturomvandling samtidigt som strukturomvandlingen på- skyndas — är flera problem förknippade med förslaget. SlND befarar dels att företag som erhållit stöd i en sådan bransch på sikt inte kan upprätthålla utlovad produktionskapacitet. dels att man genom systemet minskar antalet företag i branschen så att en begränsning av konkurrensen blir följden. SlND anser det därför vara tveksamt om det kan antas som en generell metod för att säkra produktionskapacitet i svaga branscher.
De stödåtgärder som FBU i sitt delbetänkande föreslog skulle genomföras avsåg främst kapitalstöd för anskaffning av maskiner och byggnader inom beklädnadsindustrin. Stödet kom härigenom huvudsakligen att ha betydelse för den kapitalintensiva delen av beklädnadsindustrin (textil och trikå). Främst mot bakgrund av de problem som f. n. finns att upprätthålla en för ett krisläge tillräcklig inhemsk produktionskapacitet inom skoindustrin. diskuterar FBU olika möjligheter att stödja arbetsintensiv tillverkning. FBU föreslår att ett kapitalstöd i form av rä n te - oc h am o r t e ri n g 5 fr i a lå n skall kunna ges för företags behov av rörelsekapital. Lånen bör liksom nuvarande avskrivningslån ges på villkor att viss produktionskapacitet skall garanteras i en kristid. Vidare bör lån enligt förslaget ges när det förenas med vissa åtgärder i produktivitetsfrämjande syfte.
lngen av remissinstanserna vänder sig mot FBU:s förslag i fråga om ka- pitalstöd till arbetsintensiv försörjningsviktig produktion. NO betonar dock vikten av att konsekvenserna i konkurrens- och strukturhänseende noga beaktas.
Prop. 1975/76:152 48
I fråga om FBU:s förslag att offertsystemet skall ges en ökad användning i försörjningsbercdskapssammanhang vill jag påminna om att detta tidigare kommit till användning då det gällt att trygga inhemsk försörjningsviktig produktion. Offertprincipen har således utnyttjats i två fall, dels för att säkra produktion av kardgarn dels för att bibehålla den inhemska produktions- kapaciteten av jäst. Offerten lämnades vid båda tillfällena av Statsföretag AB.
Jag anser att offert i'fortsättningen bör kunna tas in även från privata företag. Härigenom erhålls ett bättre underlag för en bedömning av de mer- kostnader som en beredskapsproduktion kan kräva. Särskilt då Offertprin- cipen används i vikande branscher bör en bedömning göras av företagens framtidsförutsättningar. ] de fall privata företag erhåller statligt stöd måste samhället självfallet ges full insyn i företagets verksamhet.
Som jag redan har nämnt anserjag att kapitalstöd i princip är att föredra framför driftbidrag och åtgärder vid gränsen. Det kapitalstöd i form av av- skrivningslån till teko-. sko- och garveriindustrin som sedan år 1973 lämnats i första hand till den grundtextila tillverkningen har enligt min mening haft en god effekt och varit den huvudsakliga anledningen till att denna tillverkning till stora delar har kunnat upprätthållas. Enligt FBU bör rörliga gränser — utöver nu gällande 50 % — kunna tillämpas för avskrivningslån och lånegarantier vid investeringar.
De regler som nu gäller för kapitalstödet har enligt min mening visat sig ändamålsenliga. FBU:s förslag till riktlinjer för ett mera allmänt inriktat kapitalstöd och till rörliga gränser för avskrivningslån utöver de nu gällande harjag inte anledning att nu ta ställning till. Frågan får prövas när konkreta fall föreligger.
FBU föreslår att vissa procedurregler och samordningsförfarandet skall gälla för u p p h a n d | i n g av sådana varor för vilka försörjningsberedska- pen är otillfredsställande. Enligt FBU bör således upphandlande myndigheter före upphandling av sådana varor anmäla upphandlingen för regeringen då den överstiger ett visst belopp. De varor som skall bli föremål för särskilda procedurregler bör enligt FBU fastställas av regeringen efter förslag av ÖEF. Enligt FBU bör ÖEF orientera upphandlande myndigheter i fråga om vilka varor försörjningsläget börjar bli bekymmersamt. Med hänsyn till den be- tydande kommunala upphandlingen föreslår FBU vidare att även kommu- nala upphandlingsorgan bör erhålla motsvarande information.
Flertalet remissinstanser tillstyrker FBU:s förslag eller lämnar det utan erinran. NO och KF förordar dock att avsteg från en affärsmässig upp- handling endast bör ske i undantagsfall.
Enligt upphandlingskungörelsen åligger det myndigheterna själva att av- göra vilka upphandlingsärenden som är av sådan betydelse med utgångs- punkt i centrala samhällsmål att de bör hänskjutas till regeringen för av— görande.
Fr.o.m. år l973 gäller särskilda regler vid upphandling av teko-. sko-
Prop. 1975/76:52 - 49
och lädervaror. Statliga myndigheter är således ålagda att före större upp- handling av varor på dessa områden samråda med ÖEF i de fall utländskt anbud är lägre än svenskt. Om ÖEF finner att upphandling av försörj- ningsbcredskapsskäl bör ske inom landet kan ärendet hänskjutas till re- geringen för avgörande. Genom beslut av 1975 års riksmöte (prop. 1975/76:57. NU 1975/76:15. rskr 1975/76:107) kan beslut härom av re- geringen delegeras till ÖEF. Någon ändring av nu gällande regler bör enligt min mening icke ske.
2 . 6 . 5 Behov av planeri/tgsresurser
Frågan om ÖEF:s framtida organisation övervägs f. n. av särskilda sak- kunniga. FBU:s förslag om en förstärkning av ÖEF:s planeringsresurser bör enligt min mening till väsentlig del prövas sedan ÖEF-utredningen fram- lagt sina förslag. Efter vad jag har inhämtat kommer utredningen att i sitt arbete studera de av FBU framförda förslagen. För att kunna genomföra den av mig föreslagna freds-krislagringen behöver emellertid ÖEF få en viss förstärkning. Jag återkommer till detta i det följande under anslagsfrågor.
Prop. 1975/76:152 50
3. Energiberedskapsutredningen (EBU)
3.1. Inledning
Under vintern 1973—1974 minskade ett antal oljeproducerande länder i Mellersta Östern sin produktion av olja. Denna produktionsminskning med- förde en nedgång i den svenska importen av råolja och andra oljeprodukter fr.o.m. december 1973.
I detta läge vidtog regeringen en rad åtgärder med syfte att bibehålla produktion och sysselsättning på en hög nivå och möjliggöra att viktiga samhällsfunktioner som sjukvård, undervisning och kommunikationer skul- le kunna upprätthållas. Av dessa åtgärder kan nämnas beslutet i mitten av november 1973 om att starta en energisparkampanj som syftade till en minskning av oljeförbrukningen med 15 "n. och den samtidiga begäran hos riksdagen att allmänna ransoneringslagen (1954:280) och allmänna förfo- gandelagen (1954z279) skulle äga tillämpning t. o. m. den 30 november 1974. Vidare föreslog regeringen i särskild proposition att riksdagen skulle anta en lag om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft.
Vissa generellt utformade restriktioner beträffande förbrukningen av elek- trisk kraft infördes den 2 januari 1974. Förberedelser vidtogs för att genom- föra kvotransonering för alla elförbrukare. 1 slutet av december 1973 infördes vissa restriktioner på bränsleområdet. Ransonering av drivmedel och eldningsolja inleddes den 8 januari 1974.
Drivmedelsransoneringen upphävdes fr. 0. m. den 30 januari och ranso- neringen av övriga bränslen den 15 mars 1974. Den planerade kvotranso- neringen på elkraftområdet behövde inte sättas ikraft. De restriktioner som hade införts på elområdet upphävdes successivt under februari och definitivt den 9 mars.
Huvudkravet på en god försörjningsberedskap är att vid inträffade kris- lägen snabbt kunna anpassa inhemsk efterfrågan till existerande utbud. Detta krav måste uppfyllas för att den med beredskapslagringen av bränslen och drivmedel avsedda försörjningsuthålligheten skall kunna ernås. Det är därför angeläget att reglerings- och ransoneringsberedskapen fortlöpande upprätthålls på en tillfredsställande nivå och kontinuerligt anpassas till sam- hällsutvecklingen.
Mot denna bakgrund föreslog dåvarande chefen för handelsdepartementet den 22 mars 1974 att särskilda sakkunniga skulle tillkallas med uppgift att utreda vissa beredskapsfrågor med särskild inriktning på fredskriser dvs. lägen då produktion, sysselsättning. export och konsumtion inte kan upprätt- hållas i normal omfattning på grund av importbortfall av en eller flera försörj- ningsviktiga varor.
De sakkunnigas uppdrag innebar sammanfattningsvis att de skulle
— granska och värdera olika lösningar att begränsa förbrukningen av energi med hänsynstagande till kravet på snabbhet. administrativ enkelhet och rättvis fördelning.
Prop. 1975/76:152 51
— utreda den centrala, regionala och lokala organisation av krisförvaltningen på energiområdet som kan vara lämplig, — studera informationen till allmänheten under försörjningskriser på ener- giområdet, — undersöka möjligheten att förbättra försörjningsinformationen. — följa utvecklingen på det internationella planet såvitt avser system för fördelning av olja och ta del av informationsläget beträffande oljeför- sörjningen från råvarukällan till Sverige hos de internationella oljebolagens dotterbolag i Sverige samt - göra de internationella jämförelser som kan anses motiverade och studera erfarenheterna utomlands av försörjningskrisen 1973—1974.
De sakkunnigal som antog namnet energiberedskapsutredningen avgav den 30 september 1975 betänkandet (SOU l975:60—61) Energiberedskap för kristid.
Till betänkandet har fogats två reservationer av Erik Svensson samt av Tage Sundkvist och Karl-Erik Tengroth och två särskilda yttranden av Erik Svensson och Nils-Gustaf Danielson.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksåklagaren, Svea hovrätt, rikspolisstyrelsen (RPS), centralnämnden för fastighetsdata, datainspektionen, överbefälhavaren (ÖB), fortifikationsförvaltningen (Fort F), försvarets materielverk (FMV), civilförsvarsstyrelsen, beredskapsnämn- den för psykologiskt försvar. socialstyrelsen, postverket, televerket, statens järnvägar (SJ), statens vägverk (VV), statens väg- och trafikinstitut, statens trafiksäkerhetsverk, sjöfartsverket, luftfartsverket, transportnämnden (TN), statskontoret, generaltullstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statistiska centralby- rån (SCB), riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), nämnden för samhällsinformation, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd (JN), Skogsstyrelsen, kommerskollegium (KK) som bifogat yttrande av Stock- holms handelskammare, handelskammaren i Göteborg-Västsvenska han- delskammaren, Skånes handelskammare, handelskammaren i Gävle samt Västerbottens handelskammare, statens pris- och kartellnämnd (SPK), kon- sumentvcrket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), statens indu- striverk (SIND), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), bostadsstyrelsen, statens råd för byggnadsforskning, statens institut för byggnadsforskning, statens planverk, statens vattenfallsverk, statens brandnämnd, länsstyrelsen i Stock- holms län, länsstyrelsen i Östergötlands län, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Norrbottens län, riksnämnden för kommunal beredskap, ÖEF-utredningen, energisparkommittén, Centrala driftledningens bered- skapsnämnd som avgitiv yttrande för statens vattenfallsverk — som även framför egna synpunkter—, Svenska elverksföreningen samt Svenska kraft-
lLandshövding Karl Frithiofson, ordförande, ledamöterna av riksdagen Karl Bengts- son. Tage Sundkvist och Maj-Britt Theorin, direktören Hans Falk, direktören Sven Swarting, förbundsordföranden Erik Svensson och direktören Karl-Erik Tengroth.
Prop. 1975/76:152 52
verksföreningen, Hyresgästernas riksförbund, Kooperativa förbundet (KF), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Motorbranschens riksförbund, Näringslivets energidelegation som avgivit yttrande för Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO) samt Sveriges industriförbund, Scandinavian Airlines Systern (SAS), Storstockholms lokaltrafik AB (SL), Svensk industriförening. Svenska busstrafikförbundet, Svenska båtindustriföreningen, Svenska handelskam- marförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska petroleum institutet, Svenska riksbyggen, Svenska vatten- och avloppsverksföreningen, Svenska värmeverksföreningen, Svenska åkeriförbundet, Sveriges allmännyttiga bo- stadsföretag (SABO), Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges radio (SR), Sveriges redareförening, VVS-tekniska föreningen, Ångpanneföreningen, Centralorganisationen SACO/SR, Lands- organisationen i Sverige (LO), som bifogat yttranden från Svenska kom- munalarbetareförbundet samt Tjänstemännens centralorganisation (TCO).
3.2. Nuvarande ordning
ÖEF är den myndighet som centralt svarar för planeringen av försörj- ningsberedskapen beträffande importerade bränslen. ÖEF ansvarar också för samordningen av beredskapsåtgärderna för hela energiområdet. lnom ÖEF drivs arbetet inom en särskilda bränslebyrå. ÖEF utarbetar försörj- ningsplaner i vilka behov av bränsle för olika krissituationer ställs mot till- gångar i form av t. ex. tvångslager hos oljehandel och storförbrukare samt kommersiella lager. Sådana försörjningsplaner har legat till grund för de oljelagringsprogram som riksdagen godkänt.
ÖEF'ansvarar vidare för ransoneringsförberedelserna på bränsleområdet. Förberedelser för ransonering av drivmedel handhas av transportnämnden.
Statens vattenfallsverk svarar för förberedelser av ransonering av elektrisk kraft.
Ransoneringsplaneringen på energiområdet samordnas av ÖEF. [ händelse av försörjningskris kan ansvaret för ransonering läggas på sär- skilt inrättade myndigheter. Under andra världskriget fanns en bränelskom- mission, och i samband med Suez-krisen 1956—1957 inrättades en särskild nämnd inom handels- och industrikommissionen med uppgift att leda och övervaka förbrukningsregleringen av fiytande bränsle. Under vintern 1969—1970, då det rådde brist på elenergi, inrättades en särskild nämnd, statens elransoneringsnämnd (SERN), som fick i uppgift att genomföra en reglering av elförbrukningen.
Under oljekrisen vintern 1973—1974 låg huvudansvaret för regleringen på bränsleområdet på en nyinrättad självständig myndighet knuten till ÖEF, bränslenämnden (BN). Nämnden hade det överordnade ansvaret för ran- soneringen av olja, bensin och andra flytande bränslen. Nämnden fördelade vidare landets tillgångar av dessa bränslen till olika huvudändamål. Or-
Prop. 1975/76:152 53
ganisatoriskt var ransoneringssystemet i övrigt uppbyggt på följande sätt:
Vissa statliga myndigheter och organ erhöll särskild kvöt av flytande drivmedel för myndighetens (organets) interna behov. Dessa myndigheter och organ meddelade därefter underlydande regionala organ den närmare fördelningen och användningen av de till förfogande ställda drivmedelstill- gångarna samt svarade för redovisning direkt till den centrala bränsleför- sörjningsmyndigheten.
Transportnämnden fördelade den för civila transportväsendet avdelade drivmedelskvoten till statens järnvägars centralförvaltning, Sjöfartsverkets centralförvaltning och luftfartsverket centralförvaltning för respektive trans- portområden samt till länsstyrelserna för vägtrafik (inkl. SJ:s och postverkets bussar).
Sjöfartsverkets centralförvaltning fördelade på länsstyrelserna del av till- delad kvot för viss sjöfart.
Luftfartsverkets centralförvaltning var tilldelningsmyndighet för civila luftfartyg och fiygverkstäder.
Den för jordbruk, trädgårdsnäring, rennäring och fiske reserverade driv- medelskvoten fördelades av statens jordbruksnämnd (JN) på länsstyrelserna.
Länsstyrelse var regional tilldelningsmyndighet för vissa förbruknings- ändamål och hade redovisningsskyldighet direkt till den centrala bränsle- försörjningsmyndigheten.
Länsstyrelse fördelade till kommun av erhållen kvot den kvotdel, som erfordrades för tilldelning till mopedägare samt av kvoten för jordbruk och trädgårdsnäring den kvotdel som erfordrades inom kommun. Länsstyrelse kunde därjämte - om så ansågs lämpligt — till kommun delegera ansvaret för drivmedelstilldelning för fiske och för ägare av icke registreringspliktiga båtar med bruttodräktighet under 20 registerton.
I likhet med vad som skedde vintern 1969—1970 inrättades en elranso- neringsnämnd som fick ansvaret för att planera och genomföra en reglering av förbrukningen av elektrisk kraft.
För att samordna de olika departementens och myndigheternas hand- läggning av frågor om energiförsörjningen på kort sikt tillsattes en särskild försörjningsberedning vars ordförande var handelsministern. Vidare bildades en samordningsgrupp på tjänstemannanivå för beredning av ärenden inom det ekonomiska försvaret vilka berörde fiera departement.
3.3. Utredningen 3 . 3. ] Försörjningskrisen 1973 / 74
EBU lämnar inledningsvis en allmän översikt över de beredskapsåtgärder som vidtagits på energiområdet under och efter andra världskriget.
Vidare lämnas vissa uppgifter om Sveriges energiförsörjning. Det framgår bl.a. att världens kända och utvinningsbara oljereserv i början av år 1973
Prop. 1975/76:152 54
uppgick till drygt 90 miljarder ton råolja. Drygt 50 procent av dessa reserver finns i Mellersta Östern. OPEC-ländernas (Organisation of Petroleum Expor- ting Countries) andel av världsproduktiönen var 1972 51,5 procent. Sju in- ternationella oljebolag svarade år 1973 för 52,6 procent av världsmarknaden. Samtidigt var deras andel av den svenska marknaden 62,6 procent. Oljan dominerar den svenska energitillförseln med hela 73 procent. Huvuddelen av den råolja och de oljeprodukter som importeras till Sverige har sitt ur- sprung i Mellersta Östern och i Afrika.
Uppgifterna i tabell 1 ger en viss uppfattning om den försörjningsbild som man i beredskapsplaneringen måste möta med olika åtgärder.
Tabell 1 Sveriges försörjning med oljeprodukter är 1972
lnhemsk Import Export Förbruk- Varav från raffine- ning svenska ring ralf. milj. m' milj. m' milj. m' milj. m' procent Motorbensin 1,7 2,4 0,2 3,8 45 övriga drivmedel 0,9 2,1 0,2 2,9 32 Tunn eldningsolja 3,4 6,4 0,6 9,3 37 Tjock eldningsolja 5.2 9.2 0,9 13,5 39 Övriga energiprodukter 0.9 0,2 0,1 1,0 87 Petrokemiska varor 0,2 1,2 0,2 1,2 14 Totalt 12,4 21,5 2,1 31,7 39
EBU lämnar en redogörelse för utvecklingen av försörjningskrisen 1973—1974 såväl internationellt som i Sverige.
Kriget mellan Israel och Egypten/ Syrien bröt ut den 6 oktober 1973. Redan den 18 oktober beslöt OAPEC-länderna genomföra produktionsnedskärning- ar. Minskningen i råoljeutvinningen var störst i november 1973 då OAPEC- ländernas produktionsnivå låg 22,7 procent under nivån ett år tidigare. Sam- tidigt höjdes priset på råolja starkt. Mellan den 1 oktober 1973 och den 1 januari 1974 mer än tredubblades således råoljepriserna. Fr. o. m. årsskiftet 1973/74 återgick producentländerna successivt till en mer normal råolje- produktion. Av tabell 2 framgår de produktionsinskränkningar som genom- fördes av medlemsländerna i OPEC och OAPEC (Organisation of Arab Petroleum Exporting Countries).
Utvecklingen i Sverige redovisas av EBU månad för månad. Ransoner- ingen av drivmedel och eldningsolja började den 8 januari 1974. De kon- sumtionsdämpande åtgärderna inom elkraftsektorn riktades inledningsvis in på användningsrestriktioner som i olika omfattning var i kraft under tiden den 2 januari-9 mars 1974. Den elransonering som planerades behövde aldrig påbörjas. Drivmedelsransoneringen upphävdes fr. o. m. den 30 januari 1974 medan kvotransoneringen av olja fortsatte fram till den 15 mars 1974.
Prop. 1975/76:152 55
Tabell 2. Redaktionen i utvinning av råolja oktober 1973—mars 1974 jämfört med el! år tidigare (i procent).
OPEC OAPEC Oktober 4,5 8,9 November 12,7 22,7 December 11,7 21,2 Januari 7,0 13,8 Februari 8,2 14,8 Mars 7,3 13.3
Utvecklingen i Sverige redovisas av EBU månad för månad. Ransoneringen av drivmedel och eldningsolja började den 8 januari 1974. De konsumtions- dämpande åtgärderna inom elkraftsektorn riktades inledningsvis in på an- vändningsrestriktioner som olika omfattning vari kraft under tiden den 2 ja- nuari—9 mars 1974. Den elransonering som planerades behövde aldrig påbörjas. Drivmedelsransoneringen upphävdes fr. 0. m. den 20januari 1974 medan kvo- transoneringen av olja fortsatte fram till den 15 mars 1974.
3.3.2. Internationella_Rirhå/Ianden samt,/örde/nings- och informationssystem på oljeområdet
EBU redogör bl. a. för den energiberedskap olika större konsumtionsländer hade före krisen 1973—1974. När det gällde att omsätta dessa beredskaps- planer i praktiskt handlande befanns att man i planeringen inte hade tagit vederbörlig hänsyn till fredskriser samt att man ofta överskattat åtgärdernas spareffekt och underskattat deras starttid. Bland åtgärder som var vanliga nämns t. ex. sparkampanjer, kvoten'ngar i handelsledet, helgtraftkförbud och hastighetsbegränsningar. De vanligaste åtgärderna i vissa europeiska länder framgår av tabell 3. Ett fåtal länder vidtog under krisen förberedelser för att kunna bemästra problemen i ett allvarligare försörjningsläge. Endast Sve- rige och Nederländerna införde kortransonering av drivmedel. De inter- nationella erfarenheter som EBU tagit del av vid studiebesök i olika länder och genom inhämtande av material via utrikesförvaltningen redovisas i bi- lagor till betänkandet. Dessa erfarenheter belyses av utredningen i anslutning till överväganden om regleringssystem på de olika energiområdena.
Tabell 3. De tio mestji'ekventa krisåtgärderna i 16 europeiska länder
Åtgärd Antal länder ]. Hastighetsbegränsning 12 2. Exportkontroll 12 3. Trafikreglering (helgkörförbud) 11 4. Förbud mot lösdunkförsäljning 9 5. Sparkampanjer 8 6. Frivillig kvotering 8 7. Regler för temperatur i offentliga lokaler 8
Prop. 1975/762152 56
Åtgärd Antal länder 8. Förbud mot reklam- och fasadbelysning 8 9. Periodiskt stängda bensinstationer 7 10. Förbud mot motortävlingar 5
] fråga om olja för uppvärmnings- och processändamål vidtog flera länder frivillig eller obligatorisk kvotering i handelsledet där tilldelningens storlek berodde på leveranserna motsvarande tid året innan.
EBU redogör för den svenska oljemarknadens och för imponstrukturen hos de ledande oljeföretagen i landet. Beträffande oljefördelningen under krisen 1973—1974 konstaterar EBU att inga internationella oljeföretag synes medvetet, av lönsamhetsskäl eller andra skäl, ha diskriminerat vissa länder. De störningar som uppkom kan snarare hänföras till olika regeringars in- tervention genom reglering av oljeexporten.
[ redovisningen av internationella organisationer med uppgifter på ener- giområdet beskrivs kronologiskt OECD:s (Organisation for Economic Co- operation and Development) roll under krisen 1973—1974 och den utveckling mot ett avtal mellan konsumentländerna om ett internationellt energipro- gram (IEP) som blev en av krisens följder. Programmet innefattar bl. a. system för en tilldelning av olja i kristid.
EBU anser att Sverige, som måste importera all sin olja, har allt att vinna på ett internationellt fördelningssystem som fungerar i kristid. Vår neu- tralitetspolitik kräver dock att full handlingsfrihet bevaras genom en om- sorgsfull beredskapsplanering.
Det är enligt EBU mycket svårt för ett enskilt land att självt ta in de uppgifter om internationell oljeförsörjning som behövs. Genom lEP:s in- formationssystem anser EBU att möjlighet har skapats att dels normalt upp- rätthålla en god insyn i den internationella oljemarknaden och oljeindustrin, dels i kristid säkra den försörjningsinformation som behövs för beslut om krisåtgärder. EBU finner i övrigt existerande bestämmelser om uppgifts- lämnande vara tillräckliga.
1 betänkandet lämnas en redogörelse för verksamheten inom utrikes- och handelsdepartementen under krisen. Även i framtiden anser EBU att vä- sentlig försörjningsinformation bör kunna förmedlas snabbt via utlands- myndigheterna. EBU anser att beredskapsplanering inom utrikes- och han- delsdepartementen för rapportering m.m. bör ingå som ett naturligt led i regeringskansliets interna planering för energikriser. EBU betonar också betydelsen av fortlöpande uppföljning av internationell fackpress på olje- området.
När det gäller förbrukningsregleringar har EBU ansett sig behöva beakta behovet av åtgärder som medger större besparingar än vad som krävs för deltagande i lEst krisfördelningssystem. EBU menar att åtgärderna skall vara användbara i situationer som [EP inte omfattar, dvs. krig och av- spärrning. Vidare måste Sverige genom en flexibel energiberedskap ha full handlingsfrihet att bedöma de åtgärder som i ett visst läge krävs för
Prop. 1975/76:152 57
att säkerställa den svenska neutralitetspolitiken. Erfarenheterna från krisen 1973—1974 visar också klart på behovet under tider av akut energibrist av en samordning mellan de nordiska länderna vad gäller regleringsåtgärder. Därför föreslår EBU att en nordisk koordineringsgrupp bildas med uppgift att under försörjningskriser i fred lösa gemensamma nordiska problem rö- rande t.ex. internordisk trafik och utbyte av ransoneringskuponger. EBU har härvid samrått med representanter för regeringskanslierna i Köpenhamn, 0510 och Helsingfors.
3. 3. 3 F ör/attningsområdet
För att ge den rättsliga bakgrunden till sina förslag redovisar EBU de viktigaste författningarna som styr regeringens och myndigheternas hand- lande vid försörjningskriser. Allmänna ransonerings- och förfogandelagarna (1954:280 och 279) är permanenta fullmaktslagar som ger regeringen vida befogenheter att bl. a. reglera handeln med och i förekommande fall förfoga över bristvaror. Båda lagarna är tillkomna i försörjningspolitiskt syfte. Vid krig träder vissa bestämmelser omedelbart i kraft. Vid krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden orsakade av händelser utanför landet med all- varlig varubrist kan regeringen, om så behövs, själv tillämpa vissa bestäm- melser. Riksdagens godkännande skall då inhämtas inom en månad.
Under krisen 1973—1974 antogs särskilda lagar om förbrukningsreglering av elkraft och stadsgas (19732901 och 19742114). Med anledning av Sveriges anslutning till lEP har riksdagen vid 1975 års riksmöte antagit en oljekrislag (l975:197) för att Sverige skall kunna uppfylla sina förpliktelser enligt lEP- avtalet.
Både allmänna ransoneringslagen och förfogandelagen ses f. n. över. 1967 års rekvisitions- och förfogandeutredning (RFU) avlämnade den 29 sep- tember 1975 betänkandet (SOU 1975:65) Förfogandelagstiftningen till chefen för försvarsdepartementet och ransoneringslagsutredningen (RLU) den 14 november 1975 betänkandet (Ds H 197523) Ny ransoneringslag till chefen för handelsdepartementet. EBU överlät åt RLU att behandla samtliga de lagfrågor som aktualiserats av EBU:s förslag.
3.3.4. Konsumlionsbegränsningar på energiområdet
EBU konstaterar att samhällets sårbarhet för störningar i energitillförseln har ökat med den ökade specialiseringen och industrialiseringen. Olika kriser under efterkrigstiden har medfön att beredskapsplaneringen numera också behöver inriktas mot fredskriser.
EBU framhåller att avvägningen mellan olika samhällsmål blir annorlunda
EBU anger exempel på mer övergripande mål som kan gälla i ett freds- krisläge.
Försörjningsmål Även i en fredskris bör jordbruksnärings- och livs- medelsindustrin prioriteras.
Prop. 1975/76:152
Sysselsättningspoli- tisk målsättning Upprätthållande av viktiga samhälls- funktioner l-landels- och valu- tapolitisk målsätt- ning
Sociala-, hygienis- ka- och medicinska målsättningar
Privatekonomisk målsättning
Rättvisa
58
Sysselsättningen bör störas så litet som möjligt oav- sett om produktionen är försörjningsviktig eller inte. Önskvärt att slå vakt om viktiga samhällsfunktioner som sjukvård, undervisning och allmänna kommu- nikationer.
En fredskris förväntas vara en övergående natur. Exportföretagen bör därför söka behålla sina positio- ner på de utländska marknaderna.
Behovet av energi är inte fördelat på samma sätt som inkomsterna. Resurserna bör därför fördelas på en prisreglerad marknad genom regleringssystem som medger anpassning till faktiska behov. Personer som är sjuka och barnfamiljer kräver sär- skild hänsyn vid tilldelningen.
Den privata ekonomin bör inte få sättas i fara genom att nödvändig energi kostar allt för mycket eller genom att inkomstmöjligheterna försämras.
Ett system som allmänt uppfattas som orättvist kom- mer att bryta samman. Använda system måste därför uppfattas som hyggligt rättvisa. Myndigheterna bör i sin information diskutera rättviseproblemet.
EBU diskuterar de m e t o d e r som kan användas för att uppnå de angivna målen.
Fri marknad
Stimulansåtgärder
Generella regler
På en fri marknad fördelas resurserna efter ekono- misk köpkraft och inte efter faktiska behov. 1 USA förlitar man sig i stor utsträckning på den fria mark- nadens fördelningsmekanismer. EBU menar att en skillnad i grundinställning här finns mellan Sverige och USA i fråga om myndighetens ansvar att i kristid fördela knappa energiresurser med hänsyn till eko- nomisk bärighet.
Enligt EBU bör stimulansåtgärder ligga före regle- ringsåtgärderi tiden. De bör dock fortsätta även under perioder med reglerad förbrukning. Exempel på sti- mulansåtgärder är besparingskampanjer, samåkning, förbättringar av isolering m. m. i fastigheter, utbild- ning av fastighetsskötare och förskjutna arbetstider.
Generella bestämmelser kan införas snabbt men möj- ligheterna att beakta speciella behov är begränsade. Exempel är hastighetsbegränsning, användningsrest- riktioner, kvoteringari handelsledet och trafikförbud.
Prop. 1975/76:152 , 59
Behovsanpassad Systemet innebär att begränsade resurser kan fördelas tilldelning mer optimalt. Stor administration krävs. Exempel är licensertill industrin, licensertill fastigheter och kort- ransonering av drivmedel.
3.3.5. It'ortransonering av drivmedel
EBU redogör i sitt betänkande för det ra n s 0 n e ri n g s s y st e ni som var planerat år 1973. Mellan åren 1970 och 1973 utarbetade TN tillsammans med dåvarande bilregisternämnden och AB Statskonsult i samråd med ÖEF ett datoranpassat ransoneringssystem på drivmedelsområdet. Enligt detta system kan i ett krisläge s. k. standardkort sändas ut från centrala bilregistet (CBR) till varje fordonsägare som betalat skatt och försäkring. Standard- korten berättigar till inköp av visst antal liter drivmedel. Avsikten härmed är att möjliggöra för fordonsägare att utföra de mest nödvändiga körningarna i avvaktan på att deras ansökan om individuell s. k. behovstilldelning hinner prövas och eventuell tilldelning ske. Dessutom minskas risken för ett sam- manbrott i den kollektiva trafikapparaten på grund av en plötslig trafikök— ning.
Utöver standardkorten finns datoranpassade behovskort för varierande drivmedelsmängder. Utsändning av dessa sker från CBR efter länsstyrel- sernas beslut som överförs till CBR via länsstyrelsernas bildskärmstermi- naler.
Den regionala planeringen var före krisen 1973 i huvudsak inriktad mot krig och avspärrning. EBU anser att fredskrisplane- ri n g e n bör ägnas ökad uppmärksamhet och att rullande personalplaner för beredskapsorganisationen bör upprättas. Vidare bör man - bl.a. mot bakgrund av det hårda tryck länsstyrelserna utsattes för under krisen 1973—1974 — kunna ge avkall på ambitionen att i akuta krislägen upprätthålla alla ordinarie rutiner. En sådan prioritering kan enligt EBU innebära att förvaltningen genom sin snabba insats kan förebygga de skadeverkningar som en kris annars kan medföra.
TN bör enligt EBU ges erforderliga resurser för att genomföra utbildning på regional nivå. För att undvika dubbelarbete bör TN och ÖEF så långt som möjligt samordna sina utbildningsinsatser.
EBU beröräven den kommunala beredskapsplaneringen. Kommunen var under krisen bl. a. tilldelningsmyndighet för behovsransoner till förbrukare och maskinhållare inom jordbruks- och trädgårdsnäringen vad gällde främst traktorer och motordrivna redskap. EBU förordar att man även i den kommunala beredskapsplaneringen ägnar fredskrisfallet ökad uppmärksamhet och man vid begränsade planeringsresurser bör prioritera förberedelser för energikriser i fred. Vidare framhålls att denna planering på sikt bör kunna samordnas med den kommunala energiplanering som berörs i regeringens proposition (1975:30) om energihushållning m.m. Genom ett sådant förfarande kan kommunen i kristid bättre överblicka de lokala försörjningsmöjligheterna och fördelningsproblemen.
] fråga om C B R:s m ed v e rk a n anser EBU att ransoneringsupp-
Prop. 1975/76:152 60
gifterna, liksom vad gäller länsstyrelserna, i ett krisläge bör prioriteras framför många normala arbetsuppgifter. EBU föreslår vidare att det bör uppdras åt statskontoret att i samråd med TN, ÖEF och bilregisternämnden (TSV) utreda behov av och tekniska möjligheter till beredskapsinstallation i kristid hos de regionala ransoneringsenheterna av dataterminaler och telexutrust- ning.
EBU diskuterur de fö rd e 1 n i n gs p ri n ci pe r som bör gälla i ett ran- soneringssystem. Enligt EBU:s direktiv skall ransoneringsåtgärderna vär- deras med hänsyn tagen till krav på snabbhet, administrativ enkelhet och rättvisa. EBU framhåller att det är väsentligt att regeringens övergripande lördelningspolitiska målsättning kommer till uttryck i tillräckligt precisa till- delningsnormer så att behandlingen blir så enhetlig som möjligt med be- aktande av den handlingsfrihet som enligt EBU alltid måste medges länsstyrelser och kommuner. Sna bbhct krävs för att en kontrollerad tilldelning skall kunna införas innan försörjningsläget försämras genom hamstring och ohämmad förbrukning. E n k el h et eftersträvas för att slippa stora kostnader och uppbyggnad av betungande och svåravvecklad förvalt- ning. Målen enkelhet och snabbhet står således i viss motsats till målet rättvisa. EBU anser att ett "rättvist" ransoneringssystem ställer stora krav på resurser för utbildning. infomiation, förfinad teknik etc.
Det kan enligt EBU vara svårt att i ett osäkert försörjningsläge dimen- sionera åtgärderna efter exakta 5 p a r m ål . Besparingsmålets storlek kom- mer att uppfattas olika beroende på hur allvarligt läget bedöms, under vilken tid på året som ransonering sätts in osv. Här krävs enligt EBU en bred information till allmänheten från myndigheterna. Frågan om rätt dimen- sionering av beredskapsåtgärderna är enligt EBU ytterst en fråga om hur väl utvecklad den åtgärdsarsenal är som man beredskapsplanerat för. Det har därför varit EBU:s strävan att ställa så många regleringsinstrument som möjligt till regeringens förfogande.
I fråga om systemet med sta n (1 a rd ra n so n e r anser EBU att det kan bli aktuellt att utsända sådana flera ransoneringsperioder i följd dels för att minska trycket på den kollektiva trafikapparaten dels för att kunna upprätthålla full sysselsättning och produktion.
Standardransonen dimensioneras med hänsyn tagen till ett uppskattat transportbehov under en viss begränsad tid. EBU anser det därför vara rimligt att ransonen för en period inte får utnyttjas under en senare period.
Länsstyrelserna föreslås även i framtiden erhålla lä ns k vote r som i kubikmeter anger den kvantitativa ramen för länsstyrelsernas handlande. Inom denna ram bör länsstyrelsen medges viss frihet att prioritera angelägna behov inom regionen.
Under ransoneringsperioden framställdes önskemål från företag och myn- digheter om egna kvoter (kortbanker) för t.ex. tjänsteresor. Flera länsstyrelser skapade kortbanker under ransoneringen. Företag eller förvalt- ningar fick inköpskon för drivmedel vilka de själva kunde fördela. Här-
Prop. 1975/76:152 61
igenom avlastas länsstyrelsens arbete. Samtidigt får också den som bäst kan överblicka de individuella behoven inom ett företag eller en myndighet möjlighet att bestämma hur tilldelad kvantitet skall fördelas.
EBU menar att egenkvotsystemet bör kunna få ökad betydelsei framtiden. Praktiska skäl liksom kraven på en kontrollerad fördelning talar dock för en restriktiv användning. Vissa allmänna riktlinjer för ett egenkvotsystem redovisas av EBU. TN föreslås utforma de närmare anvisningar som erford- ras för länsstyrelsernas egenkvottilldclning liksom för utnyttjande av de s.k. k a t a st rofk asso rna genom vilka kort kan delas ut till fordons- ägare som av någon anledning inte erhållit grundtilldelning.
Under och efter drivmedelsransoneringen fördes en rad förslag fram om ändringar i det system som tillämpats. EBU har studerat en del av dessa förslag närmare. EBU förordar att kilo m etc rs k at t e s y ste m et ut- nyttjas för automatisk tilldelning av drivmedel till de dieseldrivna yrkes- fordon som finns registrerade i systemet. Yrkestrafikanterna får på så sätt en snabb tilldelning som i stort överensstämmer med deras behov samtidigt som länsstyrelserna avlastas arbete. Den totala kostnadsbesparingen för en ransoneringsperiod, har av EBU beräknats till drygt en miljon kronor. Där- emot avstyrks användningen av få rd str ä c k e u p p gifte r som finns hos bl. a. försäkringsbolagen som grund för standardtilldelningen till per- sonbilar.
Det mest otillfredsställande serviceutbudet. den minst utvecklade kol- lektivtrafiken, de längsta resavstånden och därför de största individuella drivemdelsbehovcn förmodas finnas i glesbygdsområdena. Detta talar enligt EBU för en geografiskt differentierad standardranson. l betänkandet skisseras ett sådant system som bygger på uppgifter i bil— registret om bilens hemvist. Vissa gränsdragningsproblem kan dock uppstå. Det förordas att TN vidareutvecklar EBU:s tankegångar och analyserar för- och nackdelar från såväl praktisk som ransoneringspsykologisk synpunkt som följer med geografisk differentiering.
EBU avvisar vidare ett förslag om att tilldelning skulle göras beroende av tjänstevikt på fordonen. Enligt EBU är det mindre lämpligt att från ransoneringssynpunkt ge stora bilar större tilldelning i en situation då man vill stimulera användningen av små bensinsnåla bilar.
För att snabbt kunna inleda en kortransonering av drivmedel och på så sätt hindra hamstring föreslår EBU att bi ls k a tte k v i t t o n a fr.o.m. den 1 januari 1977 förses med två num- rerade ransoneringskuponger som kan användas i inlednings- skedet av en kortransonering medan de ordinarie standardkorten är under distribution. Det förutsätts att kupongerna blir giltiga först från dagen för det nya skattekvittots giltighet.
Under drivmedelsransoneringen låg det direkta tilldelningsansvaret för skogsbrukets och industrins m. fl. motordrivna arbetsredskap och förbrän- ningsmotorer på länsstyrelserna medan tilldelningen till jordbruket och träd- gårdsnäringen handhades av de kommunala kristidsorganen, kristidsnämn-
Prop. 1975/76:152 62
derna. EBU anserdet lämpligt attdettatudelade handläggnings- ansvar för jord- och skogsbruk förändras så att den enskilde sökanden endast har en myndighet att vända sig till, de kommunala kris- tidsnämnderna. Dessa bör ta ställning till jordbrukets behov medan skogs- bruksbehoven vidarebefordras till länsstyrelsen. Tilldelning till övriga mo- torredskap (grävmaskiner, lastmaskiner o.d.) bör som tidigare ske genom beslut av länsstyrelse. För att komma till rätta med kontrollprolemen borde enligt EBU tilldelning inte ges till enskilda redskap och fordon utan för att lösa en speciell arbetsuppgift. Härvid kunde exempelvis den odlade area- len användas som tilldelningsgrund. EBU föreslår att ett fortsatt arbete be- drivs inom berörda forskningsorganisationer för att få fram ett säkrare un- derlag för sådan tilldelning.
Båtmarknaden hör till en av de mest konjunkturkänsliga branscherna. Ett stort antal människor är sysselsatta inom denna bransch. Ett flertal företag är också lokaliserade till sysselsättningssvaga områden. Frånvaron av ett förberett ransoneringsystem för fritidsbåtar kan enligt EBU komma medföra försäljningsproblem och sysselsättningssvårigheter redan vid
lindriga försörjningsstörningar. Antalet motordrivna fritidsbåtar beräknas till va 400 000.
EBU anser därför att man vid lindrigare försörjningskriser under som- marmånaderna bör ha möjlighet att genom tilldelning av ransoneringskort reglera fritidsbåtarnas drivmedelsförbrukning. EBU före- slår att TN tilldelas resurser för att utarbeta ett system för differentierad standardtilldelning till motoriserade fritidsbåtar. Engångskostnaden för sys- temarbete och tryckning av standardkort uppskattas till ca 300 000 kr. Till- delning bör ske efter viss körsträcka för olika båttyper. Tilldelningen föreslås knytas till det båtregister som kan komma att läggas upp vid Stockholms tingsrätt i enlighet med fritidsbåtsutredningens förslag.
EBU anser att om en reglering av drivmedelsförbrukningen för båtar blir aktuell innan ett båtregister har upprättats. kan ett hos TN förberett system användas. Detta bygger på att i ett krisläge en frivillig registrering sker hos länsstyrelsen varvid uppgift lämnas om båtens storlek, motorstyrka etc. Länsstyrelsen matar in uppgifterna i CBR varifrån ett standardkort utsänds till båtägaren.
Internationella transporter såväl till sjöss och i luften som till lands är beroende av drivmedelstilldelning utanför det egna landet. Stör- ningar i dessa transporter kan få konsekvenser för den svenska försörjningen med livsviktiga förnödenheter. EBU framhåller att det därför är väsentligt att Sverige verkar för en så icke-diskriminerande behandling som möjligt inom de internationella transportsystemen och att bunkers i kristld finns tillgängliga i Sverige för inkommande utländska flygplan och fartyg. Detta har också vid hearings inom utredningen starkt betonats av representanter för bl.a. SAS och Svenska redareföreningen. EBU anser det vara lämpligt att tilldelningsprinciper i kristid för internationella lastbilstransporter tas upp
Prop. l975/76:152 63
till behandling i berörda organ, i första hand lEA med hänsyn till dessa transporters betydelse för upprätthållande av produktion och sysselsättning. EBU poängterar också att alla tänkbara besparingsmöjligheter bör tas till vara innan mer långtgående ingrepp görs i tilldelningen för internationell trafik. Erfarenheterna från krisen 1973—1974 visar att stora besparingar kan göras genom t.ex. ett effektivare lastutnyttjande, minskad hastighet och en mer bränsleekonomisk turplanering.
Årligen passerar ca fem miljoner U 1 l ä n d 5 k a b e s ö k a re in i Sverige. Majoriteten. ca 3.5 miljoner. kommer med personbilar. vilket motsvarar ca 2,5 miljoner bilar. Enligt EBU kommer över en miljon av dessa utländska bilister till Sverige under juni—augusti, varav närmare 90 procent utgörs av semesterresande.
Il betänkandet presenteras uppgifter om turistindustrins omfattning och betydelse i Sverige. EBU finner dock inte att hänsynen till landets anseende utomlands eller den nationella turistindustrin motiverar en särbehandling av utlandsturisterna. Turistnäringen får i tider av ransonering stödjas på annat sätt. I de fall där så är möjligt bör man komma överens om ku- pongutbyte vid gränsstationerna med clearing i efterhand.
EBU föreslår att, om kortransonering införs för svenska bilister. dessa tilldelningsprinciper också skall gälla utländska bilturister. Turisterna bör därför få en standardranson i kuponger vid gränsen som baseras på beräknat antal resdagari landet. För att förhindra överlåtelse av kupongerna antecknas fordonets registreringsnummer på dessa. Efterkontroll sker vid utpasseringen varvid icke utnyttjade kuponger återkrävs. EBU betonar också vikten av att information lämnas till utländska bilförare rörande det svenska ranso- neringssystemets uppbyggnad. Det centrala turistorganet bör ha det samlade ansvaret för denna informationsverksamhet.
3.3.6 .4 nnan reglering av drivmede/s/örbrzlkniligen
EBU framhåller fördelen med en rikt utvecklad åtgärdsarsenal för ener- gikriser. Ju fler åtgärder som har förberetts. desto större möjlighet har man att välja en åtgärd som passar till den aktuella situationen. Regering och ansvariga myndigheter får ökad handlingsfrihet om möjliga motåtgärder inte snävt begränsas till en omedelbar riksomfattande kortransonering.
En möjlig regleringsform är h e 1 g t r a fi k fö r b u d. De beräkningar som redovisas i en till betänkandet fogad expertrapport pekar mot att ett helg- traftkförbud (lördag—söndag) i Sverige vid normalhelg skulle ge en maximal teoretisk besparing av storleksordningen 16—17 procent av personbilarnas "normala" veckoförbrukning eller ca 8—9 procent av totala drivmedelsför- brukningen eller ca 1.5 procent av totala oljeförbrukningen. Enbart ett sön- dagsförbud skulle ge en besparing på 9—10 procent. EBU finner det dock tveksamt om ett helgtrafikförbund är en verksam och lämplig metod att i kristid spara drivmedel.
Prop. 1975/76:152 64
Tveksamheten grundas på antagandet att den reella besparingen blir liten, att helgtrafikförbudet kräver en stor dispensorganisation samt att effekten av ett förbud avtar så snabbt att det är verkningslöst redan efter ca fyra veckor. EBU anser dock att det finns lägen då helgtraftkförbud, i första hand lördag eftermiddag — söndag. kan vara ett lämpligt sätt att minska förbrukningen innan en omfattande kortransonering sätts igång.
EBU visar också genom bl. a. räkneexempel att k ö r fö r b U (1 k n u tet till registreringsnummer och fritt val av körfri dag inte är effektiva sparmctoder.
När det gäller hastighetsbegränsningar konstaterar EBU att man med generell hastighetsbegränsning till 70 km/tim kan uppnå en genomsnittlig drivmedelsbesparing på 4,5 procent. Under sommarmå- naderna innebär detta en möjlig besparing på upp till ca 25 000 rn” per månad. Dessa beräkningar har gjorts för EBU:s räkning av statens väg- och tra- fikinstitut. EBU anser att man under allvarliga försörjningskriser med akut brist på bensin kan räkna med ett gott psykologiskt klimat för god efterlevnad av hastighetsbestämmelserna. Metoden anses i första hand vara användbar under sommarhalvåret. Den generella hastighetsgränsen bör kunna sättas vid 70 km/tim. möjligen 90 km/tim på motorvägar. EBU föreslår därför att TN i sitt beredskapspaket tar in hastighetsbegränsningar liksom också åtgärder såsom ekonomitrimning och organiserad samåkning.
Olika former av bensinhandelsbegränsningar — kvotering i handelsledet. bensinstationsstängningar, begränsad tankning och förbud mot tankning i lös dunk — bör enligt EBU kunna ingå i åtgärdspaketet men är i varierande omfattning mindre lämpliga som självständiga reglerings- instrument.
EBU anser att m ot o r t a' v l i n g a r bör förbjudas samtidigt som de första regleringsåtgärderna sätts in.
I betänkandet tas också upp olika slag av stimulansåtgärder. En under- sökning har visat att 5 a m å k nin g e n ökade under oljekrisen. EBU anser att samåkning i största möjliga utsträckning bör organiseras vid en driv- medelskris. Om möjligheter till och fördelen med samåkning bör allmän- heten informeras av centrala myndigheter. Det bör vara en av arbetsupp- gifterna för ransoneringsenhetens företagsavdelning på länsstyrelsen att sti- mulera samåkning hos länets företag. Enligt EBU bör regeringen under en energikris överväga att ge undantag från yrkestrafikförordningens be- stämmelser. EBU anser att e k 0 no m i t ri m ning av bilar bör vara en lämplig besparingsåtgärd. TN bör förbereda dessa två typer av stimulans- åtgärdcr bl.a. genom kontakter med motorbranschen. ] en till betänkandet fogad expertrapport ges en ingående redovisning av dels problem i anknytning till reglering av stadstrafiken, dels olika möj- ligheter att öka det kollektiva resandet. Enligt dessa undersökningar behövs mycket kraftiga stimulansåtgärder för att åstadkomma påtagliga förändringar i resvanorna. Nolltaxa på kollektivtrafiken ökar således kollektivresande- andelen med endast några procent. Kraftiga prisökningar kan också ifrå-
Prop. 1975/762152 65
gasättas av sociala skäl. Reglerande åtgärder som parkeringsförbud. kör- förbud etc. kan enligt EBU ge större effekt men bedöms ändå vara trubbiga ransoneringsinstrument. En stor dispensorganisation erfordras samtidigt som sådana selektiva åtgärder drabbar vissa individer, regioner och företag mer än andra. EBU anser därför inte att en särskild organisation erfordras för att reglera stadstrafiken under kristid. Däremot föreslås att som en allmän stimulansåtgärd speciella bevakade parkeringsplatser inrättas för frivillig av- ställning av fordon med återbäring på skatten under ransoneringsperioden. Kommunerna bör enligt EBU planera för detta enligt anvisningar från TN och inom ramen för sina åligganden enligt lagen om kommanal beredskap. Man bör vidare underlätta för den kollektiva trafiken att klara av den ökade resandeström som en energikris medför. l detta syfte föreslår EBU följande åtgärder.
0 Kommuner med tätorter med fler än 30000 invånare åläggs att svara för att trafikföretagen på orten tillsammans med representanter för ar- betstagare- och arbetsgivaresidan gör upp bereskapsplaner för förskjutna arbetstider
o Kommunerna bör vidare inventera platser lämpade för bevakad uppställ- ning av personbilar i kristid o Traftkföretagen bör stimuleras att hålla hög vagnreserv genom minskade avställningsperioder vid beräkning av fordonsskatt för bussar o SJ bör tillvarata de möjligheter att erhålla större vagnreserv som kan uppstå i slutet av 1970—talet vid införandet av höghastighetståg o Beredskapsplaner för trafikförsörjningen i landsorten i kristid bör upprättas länsvis
0 En systematisk bearbetning av den statistik som finns inom trafikföretag. myndigheter och branschorganisationer bör komma till stånd.
EBU fann i början av sitt utredningsarbete att statistiskt underlag i stort saknades för att möjliggöra de analyser av olika åtgärders effekt och kon- sekvenser som skulle ha varit önskvärda. Mot bakgrund av behovet av fullgoda analysinstrument på trafik- och transportområdet uppdrog EBU år statens väg- och traftkinsitut att studera behovet av en utökad trans- portstatistik och skissera en plan för fonsatt handlande i dessa frågor. Ex- pertrapporten utmynnar i ett förslag om en utvecklingsplan i tre steg.
EBU anser att erfarenheterna visat på betydelsen av en ökad satsning på transport- och traftkstatistik. Enligt EBU är behovet störst vad gäller resvaneundersökningar. Kostnaden beräknas till 3,1 milj. kr. varav högst 2 '.l'i bör ses som en beredskapskostnad. För att en bättre överblick skall erhållas över utbudet av kollektivtrafiken föreslår vidare EBU att en be- arbetning skall ske av den statistik som finns inom trafikföretag. myn- digheter och branschorganisationer. Som beredskapskostnad bör enligt EBU räknas högst 20 '.'-.i av totalkostnaden. Denna beräknas till 100 000 kr. för det första året och 20 000 kr. för följande år.
Prop. 1975/76:152 66
För att kunna genomföra EBU:s förslag utöver statistikprojektet föreslås att TN för budgetåret 1976/77 tillförs 1,3 milj. kr. varav 1 milj. kr. avser engångsutgifter. EBU anser denna resursförstärkning vara ett minimum och en förutsättning för att deras förslag skall kunna förverkligas och för att den åtgärdsarsenal som bör stå till regeringens och myndigheternas för- fogande skall kunna utvecklas och hållas aktuell.
EBU redovisar vissa effekter av drivmedelsransoneringen 1973—1974. Med ledning av utdelade standardransoner och extra tilldelningar kan bensin- besparingen beräknas till ca 13 %. Eftersom inte alla utnyttjade de maximala möjligheterna till bensininköp var den reella besparingen troligtvis avsevärt större.
Resandefrekvensen hos de kollektiva transportmedlen ökade med totalt 20—30 % under ransoneringsperioden. Största ökningarna skedde i tätorts- trafiken och då främst vad avser arbetsresor. Relativt ökade kollektivtrafiken lika mycket som biltrafiken minskade. 20—30 %. Absolut minskade emel- lertid biltrafiken mycket mer då denna svarar för 84 % av det årliga tra- fikarbetet uttryckt i personkilometer.
[ figur 1 visas en sammanfattning av den åtgärdsarsenal som redovisats för drivmedelsoriirådét. Det bör framhållas att figuren inte visar några e x -
Figur ) Åtgärdsschema för drivmedel
Konsumtions- begransning %
. Konsumtionsdämpande avgift Kvotering i handelsledet Hastighetsbegränsning 70 km . Sparkampanj
Helgtrafikförbud lördag-söndag Söndagstrafikförbud
. Kortransonering
ommoppn>
' Åtgärder sätts in )( Åtgärder upphör
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
Vet: kor
Prop. 1975/76:152 67
a k t a värden eller utvecklingar. utan i stället trender. Vidare bör man vid studium av figuren beakta de konsumtionsbegränsningar som krävs i lEP- avtalet, nämligen 7 och 10 %.
1 figuren har endast tagits med de åtgärder som EBU har bedömt vara användbara. Följande förklaringar bör lämnas till figuren.
1 figuren anges den användningstid som EBU funnit lämplig. Om åtgärden fortsätter efter angiven tidpunkt, uppstår en rad problem som måste lösas eller fordrar korrigerande eller kompletterande aktiviteter. Beträffande kort- ransonering anges såsom streckad linje ett omedelbart utnyttjande av skat- tekvittots ransoneringskuponger. Kortransoneringens teoretiskt obegränsade flexibilitet anges genom olika pilriktningar.
3.3.7. Ransonering av eldningsolja
1 fråga om eldningsolja hade ÖEF före oljekrisen 1973—1974 i ransone- ringsplaneringen av praktiska skäl prioriterat det 5. k. k v 0 t 5 yste m e t. Principen i detta är att förbrukarc medges rätt att under viss tid förbruka eldningsolja bestämd till en del (kvot) av den historiska förbrukningen under en viss basperiod.
Detta system övertogs av den i december 1973 inrättade bränslenämnden (BN) som fick huvudansvaret för ransoneringsåtgärderna på bränsleområdet.
1 kvotsystemet för eldningsolja indelades förbrukama i tre kategorier
— sjöfartsnäring
— storförbrukare
— övriga förbrukarc
Sjöfarten erhöll under krisen erforderlig olja, storförbrukarna 90 96 av förbrukningen under motsvarande period 1973 och övriga förbrukare (över 1,5 miljoner villor. flerfamiljshus, småindustrier etc.) 75 % av normal för- brukning under perioden.
EBU framhåller att tillförlitliga uppgifter om förbrukning. import och lager är en förutsättning för att den ansvariga myndigheten skall kunna fatta riktiga besöut i åtgärds- och fördelningsfrågor och också för att kunna ge regeringen väl grundade förslag om lämpliga regleringsåtgärder. Mot bak- grund av erfarenheterna från krisen 1973—1974 förordar EBU att åtgärder vidtas för en höjd s t a t i s t i k b c red s k a p hos statistiska centralbyrån (SCB). EBU betonar att samarbetet mellan SCB och krismyndigheterna knap- past kan improviseras sedan en kris brutit ut utan bör planeras i förväg. EBU förordar att SCB förbereder sitt engagemang under kristid tillsammans med ÖEF, TN och Vattenfall.
EBU framhåller att förutsättningarna för en förbättrad statistik i kristid väsentligt förbättrats genom den planläggning som f.n. sker inom lEA.
Vad gäller ransonering av industriers förbrukning av eldningsolja betonar EBU vikten av att SlND, inom ramen för sitt av EBU föreslagna ansvar såsom s. k. sektorsmyndighet, utvecklar metoder — bl. a. genom utnyttjande
Prop. 1975/76:152 68
av input-outputmodeller — som gör det möjligt att åtminstone grovt upp- skatta de följdverkningar som en reducerad energitill- försel kan få för produktion och sysselsättning. EBU påpekar vidare att man inte kan förvänta sig att genom datormodeller uppnå en fullständig kartläggning av alla beroendeförhållanden inom industrin och vilka effekter som en minskad energitilldelning kan få. Därför bör man ockaå försöka utveckla andra metoder som kan användas vid en industri- ransonering t. ex. ett systematiskt nyttjande av branschexpertis. Mot bak- grund av ambitionen att värna om produktionen i landet förordas en sär- behandling i kvotsystemet också av mindre och medelstor industri.
EBU anseratt staten i kristid har ett ansvar dels föratt oljekonsumenterna i landet inte lider nöd på grund av uteblivna leveranser, dels för att olja i lEP:s internationella fördelningssystem vidarebefordras på den svenska marknaden på ett rättvist och konkurrensbevarande sätt. Om oljebranschen anförtros vissa fördelningsuppgifter bör denna medverkan i förväg forma- liseras i ett avtal med staten med klara bestämmelser om hur för- delningen skall administreras. de principer som skall gälla, när fördelningen skall starta osv.
Enligt en av EBU:s expertrapporter torde en besparing av energi för upp- värmning och varmvatten på omkring 25 % vara möjlig genom frivilliga åtgärder från förbrukarnas sida. EBU förordar därför att förberedelser för 5 p a r k a m p a nj e r för att begränsa varmvattenförbrukningen ägnas sär- skild uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet. Inte minst viktigt anser EBU det vara att t. ex. värmeverk och fastighetsägare lokalt propagerar för varmvattenbesparande och undersöker möjligheterna att distribuera tek- niska hjälpmedel för besparing. Fastighetsägarna föreslås också överväga inmontering av tryckreduceringsdon i samband med underhåll. För att ås— tadkomma större besparingar måste i normalfallet mer drastiska åtgärder tillgripas. En sådan möjlig åtgärd är period vis avstängning av v a r m v a ( te n t i l ] fö rs el n . EBU förordar att krismyndigheterna av hygieniska och medicinska skäl inför restriktioner för varmvattenberedning- en först när försörjningsläget kräver en lägre tilldelning än 75 % av normal energiförbrukning. Det betyder att man i första hand bör sänka inomhus- temperaturen före mer långtgående ingrepp i varmvattentillförseln. Hän- synen till hygien och hälsa talar enligt EBU för en sådan ordning. Inom- hustemperaturen bör i ett krisläge kunna sänkas ned till den värmestandard som anses som den lägsta godtagbara,dvs. 18 " under dagen och 16 ' C nattetid.
En sänkt värmestandard på 3—4" C uppges kunna ge en besparing på upptill 20 procent. Dispenser för uppvärmning av vatten på spis förutsätts ges till bl. a. vissa sjuka, spädbarnsfamiljer etc. Allmänt anser EBU att man — liksom var fallet under 1940-talet - bör prioritera sänkt värmestan - dard framför mer långtgående ingrepp i varmvat- t e nt i l l fö r s el n . För att underlätta en periodisk avstängning av varmvat- ten föreslår EBU att fastighetsägare i lag åläggs att före den 1 januari 1979instal-
Prop. l975/76:152 69
lera en anordning för tidsstyrning av varmvattentilldelningen, s. k. k ris - k 0 p pl i n g , i alla anläggningar med central varmvattenberedning som inte av medicinska eller hygieniska skäl bör undantas från en varmvattenavstäng- ning. Villor, fritidshus och industrifastigheter undantas också. Totalt kommer ca 50000 enheter att omfattas av kriskopplingen som beräknas kosta 1 200—1 500 kr. perinstallation. PlanverketföreslåsattiSvensk Byggnormtain tvingande föreskrifter om kriskoppling vid nybyggnad eller sådan ombyggnad som kräver byggnadslov. Villkt= ren för byggnadslov föreslås därför utvidgas till värmeanläggningar. EBU föreslårockså att i bostadslånekungörelsens bestäm- melser bör omfatta installation av kriskoppling.
EBU anser att då läget är så allvarligt att periodisk bortkoppling av varm- vattnet erfordras, bör krismyndigheten utfärda klara föreskrifter beträffande varmvattenberedningen för att man skall undvika skadeståndsanspråk mot hyresvärden.
De undersökningar som gjorts av effekten av indi vid uell mät- ning av varmvattenförbrukningen visar förbrukningsminsk- ningar på upp till 50 %. EBU finner det emellertid vara praktiskt omöjligt att basera en varmvattenransonering på individuell mätning i varje hushåll. Däremot förordas att i kriskopplingslagen och Svensk Byggnorm införs fö- resktift om central varmvattenmätare. På så sätt blir det möjligt att hålla isär förbrukning av energi för bostadsuppvärmning och för tappvarmvat- tenuppvärmning vilket gör det möjligt att under kristid mäta hushållens insatser för varmvattensparande.
ÖEF har sedan lång tid tillbaka haft Kungl. Maj:ts uppdrag att utarbeta dels ett k votransoneri ngssystem att tillämpas i början av en kris, dels ett lic e n s s y ste m att införas om krisen bedöms bli långvarig. På grund av brist på värmeteknisk expertis prioriterade ÖEF i sitt plane- ringsarbete kvotransoneringssystemet. BN fick överta ett sådant system i december 1973 och vidareutvecklade under sin verksamhetsperiod detta. Systemet innebär i princip att normalt värmebehov fastställs för varje enskild fastighet genom en kalkylmetod,” ' v ä r m e t a x e ri n g" ' . Härvid tar man hänsyn till bl.a. georgrafiskt läge, väggmaterial och ventilationsstandard.
EBU har genomfört en expertstudie av ett värmetaxeringssystem. Denna studie, som innehåller detaljerade kostnadsberäkningar och beskrivningar av administrativa rutiner m. m., finns fogad som bilaga till betänkandet.
EBU föreslår att tilldelningen i en framtida kris grundas på ett vid vär- metaxering beräknat normalbehov. Skälet härtill är att kvotransonerings- metoden har allvarliga nackdelar. Vissa fastighetsägare har vidtagit åtgärder för att minska energiförbrukningen, t. ex. isolerat väggar. tätat fönster och injusterat värmeanläggningen. Andra kan ha dragit ned på iiiomhustem- peraturen, minskat ventilationen och dragit ned på varmvattenförbrukning- en. EBU framhåller att båda dessa kategorier fastighetsägare missgynnas vid en kvotransonering jämfört med övriga mer slösaktiga fastighetsägare eftersom tilldelningen i en kvotransonering grundas på den historiska för-
Prop. 1975/76:152 70
brukningen. Vidare framhålls av EBU att det blir allt svårare att basera tilldelning på tidigare förbrukning. Mönstret i denna "normala" förbrukning störs nämligen alltmer av förbrukningsregleringar, kraftiga prishöjningar, uppmaningar till lägre energiförbrukning och insatser för effektivare ener- gianvändning. Statistiken som myndigheterna skall grunda tilldelningsbe- sluten på blir således alltmer tveksam. EBU föreslår att ägare av fastighet i lag åläggs att till den myndighet regeringen bestämmer, för fastighetens bysgnader avge deklaration om normala värmebehov på fastställd blankett. Lagen föreslås vara begränsad till en första värmetaxeringsomgång.
Även om EBU således förordar att en värmetaxering genomförs betonas dock att man innan en sådan genomförts måste förlita sig på en ransonering genom kvotering. En fortsatt beredskap för kvotransonering av eldningsolja bör därför upprätthållas. Värmetaxeringen föreslås av EBU även omfatta fastigheter som uppvärms med el, stadsgas och fjärrvärme.
EBU anser det vara angeläget att denna värmetaxering genomförs i förväg och inte efter det att en kris inträffat. Om man avvaktar med taxeringen tills krisen inträtt (forceringsfallet) anses genomförandetiden kunna uppgå till 8—10 månader. Forceringen anser EBU dock går ut över taxeringens noggrannhet. Enligt EBU är det väsentligt för trovärdigheten i ransone- ringssystemet att Värmetaxeringen görs i förväg.
För att genomföra Värmetaxeringen föreslås att en central projektgrupp på sex personer bildas hos ÖEF som enligt EBU bör ha det centrala ansvaret. Gruppen svarar för förberedelser, framtagande av bränsleregister, hantering av deklarationsmaterial samt för preliminärt beslut om normalförbrukning. Erinran mot detta beslut föreslås kunna ske hos den kommun där fastigheten är belägen. Ytterligare utredning som erfordras görs på kommunal nivå. Nytt förslag till beslut upprättas på kommunal nivå och meddelas fastig- hetsägaren via ÖEF:s centrala grupp. Den som inte är nöjd med detta beslut kan vända sig till en central besvärsnämnd som knyts till ÖEF. Nämndens ledamöter utses av regeringen. Över nämndens beslut bör besvär inte få föras.
Sedan en första värmetaxering genomförts bör delar av projektgruppen planera för och förbereda den ajourhållning av bränsleregistret som behövs. I övrigt bör enligt EBU personal såväl centralt som lokalt knytas endast tillfälligt till projektet. Åjourhållningen föreslås ske genom löpande rutin. 1 första hand bör undersökas möjligheten att knyta an bränsleregistret till det informationssystem som kan komma att byggas upp hos centralnämnden för fastighetsdata. 1 andra hand föreslås anknytning till länsstyrelsernas da- taregister för fastighetstaxering och folkbokföring. EBU föreslår att ÖEF fåri uppdrag att senast under budgetåret 1980/ 81 redovisa förslag om system för ajourhållning.
1 ett krisläge förutsätter EBU att bränsleregistret är så akutellt att endast en mindre del av fastiehtsbeståndet behöver behandlas på nytt. Dessa ären- den föreslås i första instans behandlas i kristidsnämnd över vilkens beslut
Prop. 1975/76:152 71
besvär - enligt den s. k. tvåinstans-principen - endast får föras i en högre instans, länsstyrelsen.
EBU framhåller de bonuseffekter Värmetaxeringen kan ge upphov till genom incitament för fastighetsägare att vidta bränslebesparande åtgärder av olika slag. Det sparande i form av minskad import uppväges enligt EBU väl av kostnaderna för Värmetaxeringen.
Ett bränsleregister beräknas kunna byggas upp på två år och kosta ca 30 milj. kr. Detta belopp förutsätts också täcka kommunernas kostnader för medverkan i taxeringen. Uppbyggnaden bör vara klar under budgetåret 1978/79 och finansieringen ske över driftbudgeten.
EBU förordar att rutiner och blanketter först testas på fastigheter med olika uppvärmningssystem inom ett visst område innan en riksomfattande taxering startas. Jag återkommer i det följande till detta vid hemställan om anslag.
När det gäller kontrollen av ransoneringen anser EBU att den måste ses som en naturlig del av ransoneringssystemet och att den därför bör tekniskt och administrativt utvecklas på samma sätt som andra delar av systemet. Länsstyrelserna bör i största möjliga utsträckning utnyttjas för kontrollverksamheten på fältet så att en decentralisering sker jämfört med förfarandet 1973—1974. Ransoneringssystemets hållbarhet beror enligt EBU i stor utsträckning på hur tillförlitliga de inventeringsuppgifter är som lämnas från depåer ochförsäljningsställen vid ransoneringens inledning. EBU anser det därför vara väsentligt att länsstyrelserna kraftsamlar sina kon- trollresurser till ransoneringsperiodens början och att centrala anvisningar härför finns klara i förväg.
EBU anser att ansvaret för ransoneringskontrollen bör centralt åvila den myndighet som har att praktiskt genomföra ransoneringen av bränsle.
Enligt EBU talar en rad praktiska skäl mot att tillämpa ett ”självkon- trollerande" ransoneringssystem enligt vilket försäljningsställena erhåller tilldelning för det antal ransoneringsbevis som kan returneras. Man bör utgå från att statstjänstemän verkställer kontrollverksamheten och att arbetet bör kunna ske med utgångspunkt från det utkast till system som utarbetats av ÖEF i samråd med TN.
[ figur 2 återges ett åtgärdsschema med olika tänkbara regleringsåtgärder för eldningsolja.
Figuren visar inte några exakta värden eller utvecklingar utan snarare trender. Licenssystemets teoretiskt obegränsade flexibilitet anges genom oli— ka pilriktningar. Om en värmetaxering inte förberetts utan måste forceras under en kris kan licensieringen påbörjas tidigast efter ca åtta månader dvs. utanför figurens högra del.
EBU framhåller att det på grund av de möjligheter till lagring som finns hos konsumenterna i praktiken är omöjligt att utgående från försäljnings- uppgifter beräkna den faktiska förbrukningsutvecklingen. Det är således inte heller möjligt att göra några bedömningar av det sparande som förekom
Prop. 1975/76:152 72
under oljekrisen 1973—1974. Av den rapport rörande ””Svenskarna och öl- jekrisen” som redovisas i bilaga till betänkandet framgår bl.a. att 76 % av de tillfrågade ansett sig använda bostadsvärme "mycket mindre" eller "mindre än normalt”. Motsvarande siffra för varmvatten var 57 %.
Figur 2. Årgärdsschema för eldningsolja
Konsumtions- begränsning %
. Sparkampanj Kvotransonering Licensiering, förberedd . Licensiering, forcerad värmetaxering . Varmvattenransonering . Temperaturrestriktioner
34
32
mm oom>
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 Veckor
3.3.8. Särskilda prob/em rörande kvotransonering av energi
Som redan framgått innebär en kvotransonering att tilldelning ges i viss proportion till den "historiska" förbrukningen under viss tidigare period. EBU påpekar att en kvotransonering innebär en omfattande administration med avläsning. tilldelningsmeddelanden, jämkningar etc. Enligt EBU bör en grundläggande princip för en kvotransonering vara att den kan genom- föras snabbt och att avläsningarna bör vara så korrekta att de kan ligga
Prop. 1975/76:152 73
till grund för debitering av överförbrukningsavgift. Avläsningarna bör därför i största möjliga utsträckning göras av leverantörernas egen personal. EBU framhåller att detta kan vara möjligt för en begränsad ransoneringskrets. Eftersom administrativa och tekniska problem kan omöjliggöra eller försvåra viss ransonering menar EBU att lämpliga begränsningar bör göras i ran- soneringen.
EBU redogör för de kvotransoneringar som genomfördes eller planerades under krisen l973—1974.
I fråga om eldningsolja frck sjöfarten erforderlig olja varför problem med att fastställa tilldelning aldrig uppstod. Sto r fö r b r u k a re med en årsförbrukning exkl. elkraft på minst 350 m' tjock eldningsolja fick automatiskt, utan ansökningsförfarande. oljetilldelning direkt från BN genom inköps-. lagrings- eller användningstillstånd. Tilldelningen under för- sta ransoneringsperioden fastställdes till 90 % av förbrukningen under mot— svarande period 1973. Ö v r i g a fö r b r u k a r e vilkas antal anses överstiga 1.5 miljoner (villor. flerfamiljshus. småindustrier etc.) erhöll en tilldelning för första ransoneringsperioden som uppgick till 75 % av den normala un- derpcrioden. Eftersom det stod klart att ett stort antal fastighetsägare skulle få för låg tilldelning fanns ett jämkningsförfarande inbyggt i systemet.
Vad gäller el k ra ft planerades 5 000 av landets största förbrukarc med en årsförbrukning överstigande 500 000 kWh att ransoneras centralt medan de 4.2 milj. övriga konsumenterna skulle ransoneras lokalt av respektive kraftleverantör. På grund av efter hand förbättrad kraftbalans behövde någon ransonering aldrig genomföras.
För sta d sg a s fanns inget utarbetat ransoneringssystem hösten 1973. BN fastställde emellertid vissa restriktioner för dess användning.
För att begränsa oljekonsumtionen lämnade BN vissa föreskrifter om ran- sonering av värme från fjärrvä rmeverk eller motsvarande an- läggningar. Föreskrifterna innebar att högsta förbrukningsmängden under första ransoneringsperioden sattes till 79 % av behovet under ett normalår. Svenska värmeverksföreningen redovisar i sina till EBU redovisade erfa- renheter att ransoneringen fick ett gott resultat. Bl.a. underskreds tilldelad värmemängd väsentligt. Om normal utetemperaturer rått hade emellertid enligt värmeverksföreningen ransoneringskvoterna inte kunnat hållas.
En kvotransonering av landets samtliga elenergiförbrukare bedöms vara praktisk ogenomförbar. EBU föreslår därför att — om inte en nästan per- manent elbrist uppstår — de minsta elförbrukarna, dvs. de som i nuvarande konsumetionsnivå har en årsförbrukning understigande 5 000 kWh, (70 % av alla förbrukarc), undantas. Vidare bör gasabonnenter som använder gas enbart för matlagning undantas. Gasförbrukningen för matlagningen be- räknas till 70 milj. m3 av totalt 270 milj. m3. Hushållsabonnenterna beräknas utgöra ca 340 000 av totalt 408 000 förbrukarc. Dessutom föreslås ca 10 000 småhus utan hetvattenmätare bli undantagna från en ljärrvärmeransonering. Däremot finns det enligt EBU inga skäl för att undanta några förbrukarc
Prop. 1975/76:152 74
av eldningsolja.
Ett stort antal abonnenter, framför allt elförbrukare. bör således enligt EBU "normalt" undantas från en kvotransonering. Ransoneringarna bör därför enligt EBU kompletteras med vissa åtgärder som är särskilt riktade till dessa grupper. Hit räknas sparpropaganda. användningsrestriktioner och stickprov som görs hos icke kvotransonerade förbrukare för att kontrollera att dessa inte överskrider gränsen för kvotransoneringen.
EBU anser att Svenska värmeverksföreningen och de enskilda värme- verken bör verka för att tillkommande abonnentfastigheters förbrukning av hetvatten mäts individuellt och för största möjliga återgång till individuell mätning i befintliga hus. Vidare förordas att det uppdras åt planverket att fr.o.m. den 1 januari l977 utarbeta bestämmelser som i nya fastigheter hindrar kollektiv elmätning och s.k. ackordstaxa fö r sta d sga s. Planverket bör också i samråd med berörda parter ut- arbeta bestämmelser för mätarplacering som möjliggör individuell uppfölj- ning.
En administration av kvotransoneringarna föreslås som innebär en delegering av uppgifter till länsstyrelse och kristidsnämnd beträffande medelstora och mindre förbrukarc av eldningsolja. Länsstyrelsen förordas också handha frågor om ransonering av stadsgas och fjärrvärme. För elkraften föreslås elblockschefen erhålla myndighetsstatus och i ran- soneringsorganisationen få ett ansvar motsvarande länsstyrelsens.
Energileverantörernas medverkan förordas i stort sett bli begränsad till uträkning av kvoter, avläsning och s. k. teknisk jämkning dvs. justeringar på grund av felaktig uträkning o.d. All annan handläggning föreslås ske hos myndigheter. Däremot anser EBU att värmeverk och andra lokala ener- gileverantörer bör undersöka möjligheten att i kristid organisera en råd- givningsverksamhet för sina kunder avseende energibesparing,
Det är enligt EBU väsentligt att man ger klara anvisningar för jämkning av de historiska basvärden som kvoteringen grundas på och för extra till- delning.
När det gäller bes v ä rs rä tt förordas ett s. k. tvåinstanssystem inne- bärande att en förbrukare som erhållit beslut i tilldelningsärende, ärende om överförbrukningsavgift eller avstängning bör ges möjlighet att få beslutet prövat i en högre instans. EBU framhåller dock att antalet besvärsärenden kan bli så stort att en prövning inom aktuell ransoneringsperiod inte kan genomföras. Regeringen böri sådana lägen ha handlingsfrihet att helt beskära besvärsrätten och den sökande uppmanas att inkomma med ny ansökan och där åberopas eventuella ytterligare skäl och omständigheter.
Energileverantörernas medverkan förutsätts av EBU ske utan att särskild ersättning utgår. Under en längre tids ransonering kan man dock vid gransk- ning av priskalkyler ta hänsyn till ransoneringskostnader vid fastställande av högstpriser eller nya taxor. Om fri prisbildning tillåts regleras kostnads- täckningen via priserna på ransonerade varor.
Prop. 1975/76:152 75
EBU framhåller att de kvoteringssystem som finns förberedda eller planeras för elkraft. fjärrvärme och stadsgas bygger på principen att överför- brukning kan ekonomiskt bestraffas. Detta börenligt EBU också gälla att ransonering av eldningsolja. vare sig denna sker genom kvo- tering eller behovsanpassade licenser. Avgiftsdcbitering för överuttag bör dock endast förekomma då någon avsiktligt förbrukar sin tilldelning i förtid och av olika skäl vintertid inte kan nekas ytterligare tilldelning.
Olika sätt att konstruera överförbrukningsavgifter redovisas av EBU. En- ligt EBU:s mening bör avgift avvägas för varje energislag så att överför- brukning effektivt motverkas. En intervallsanknuten liksom en progressiv avgift avstyrks. För att avgiften effektivt skall kunna hindra överförbrukning anser EBU att den måste sättas minst fem gånger ordinarie energipris.
3.3.9. Användningsrestriklioner m. m. för alk/"ali
EBU redovisar förutom vissa erfarenheter som gjorts utomlands framför allt i Storbritannien de erfarenheter från krisen 1973—1974 som SERN pre- senterat i sin utvärderingsrapport. Enligt SERN kommer elbristens storlek under de närmaste åren med rimlig sannolikhet knappast att överstiga 30 % under vintersäsongen,om inte en total avspänning i fråga om fossila bränslen inträffar. En sådan situation betraktas som osannolik och skulle dessutom, om den inträffade, så totalt ändra samhällsbilden att en planering på detta stadium svårligen låter sig göras.
EBU anser att måttliga restriktioner är användbara då inte alltför stor konsumtionsbegränsning erfordras och att dessa främst bör ses som kom- plement till en kampanj för frivilligt elsparande. EBU föreslår att Vatten- fallsverket söker kartlägga ytterligare former för restriktioner vad gäller de elförbrukare som har sådan låg elfröbrukning att de bör undantas från en kvotransonering. Enligt EBU bör restriktioner gälla både för grupper som kvotransoneras respektive inte kvotransoneras eftersom restriktionerna är riktade mot den umbärliga konsumtionen. EBU instämmer i SERN:s förslag om utökad användning av tidur till bilvärmare.
EBU framhåller de ökade riskerna av minskad gatubelysning för trafik- säkerheten men betonar också den psykologiska effekten för sparviljan.
Vid energikriser i fred bör enligt EBU målsättningen vara att försöka bevara produktion och sysselsättning varför drastiska restriktioner av typen b e g rä n s nin g i tid e n vilket bl. a. leder till minskad arbetsvecka, bör tillgripas först sedan alla möjligheter till elsparande tömts ut. Man bör således först pröva möjligheten att uppnå erforderlig besparing genom en kvotransonering.
EBU anser att 5 p å n nin g 5 s ä n k nin g bör kunna tillgripas i ett kris- läge inom de snäva gränser som distributionsnätets konstruktion sätter. Man betonar dock att spareffekten är ringa— ca 3 %.
SERN diskuterar s.k. o m råd e 5 r a n s 0 n e r i n g vilket innebär att el-
Prop. 1975/76:152 76
leverantörerna får sig förelagda en viss ransoneringsgrad som man områ- desvis får åstadkomma på det sätt man frnner lämpligt utifrån den egna distributionens förutsättningar. EBU instämmer i SERN:s uppfattning att metoden har sådana svagheteri fråga om rättsliga och ansvarsmässiga kon- sekvenser att den inte kan rekommenderas.
Under kolkrisen i Storbritannien år 1972 utnyttjades s.k. roterande b 0 rt k 0 p pl i n g som besparingsåtgärd. Metoden innebar att bortkoppling skedde i cykler områdesvis med 3 a 4 timmars avbrott följt av 3 a 4 timmars matning osv.
Bl. a. de brittiska erfarenheterna är enligt EBU sådana att såväl personella och tekniska som sociala skäl får anses tala emot en bortkoppling. Inte minst betonas den tidsanpassning av förbrukningen som efter hand sker. EBU anser att en periodisk bortkoppling får reserveras som en sista utväg i ett absolut nödläge.
Figur 3 . Åtgärdssc'hema för elkraft
Begränsning %
30 A Sparkarnpanj B Måttliga restriktioner 28 C Spänningss'a'nkning D Kvotransonering E Hårda restriktioner 26 F Bortkoppling
12'3456789101'112 Veckor
Prop. 1975/76:152 77
EBU förordar att kommunerna tillsammans med berörda elleverantörer inventerar störningskänsliga abonnenter, i beredskapssyfte prioriterar bland dessa samt uppmanar dem till installation av reservaggregat.
Av den totala konsumtionsminskningen under krisen 1973—1974 svarade enligt SERN:s bedömning, den frivilliga insatsen för 2/3 å 3/4 och restriktio- nerna för 1/4 å1/3.Konsumtionsminskningen uppgick som mest till ca 17 ”...
De åtgärder som EBU funnit användbara för att begränsa elkonsumtionen visas i figur 3. Den stegvisa ordningen har grovt markerats genom successiv förflyttning till höger på tidsaxeln. lnga lEP-nivåer har satts ut eftersom lEP-avtalet endast innehåller bestämmelser om konsumtionsbegränsningar på oljeområdet. Bortkopplingens teoretiskt obegränsade flexibilitet har an- getts genom olika pilriktningar.
3 . 3 . 10 Vissa spet'ialf'rägor
3.3.10.l Användning av priset som förbrukningsregu- lator
Under energikrisen 1973—1974 togs i olika sammanhang frågan upp om möjligheten att nyttja prismekanismen som förbrukningsregulator. EBU har låtit expertgranska denna fråga.
EBU konstaterar att—den fria marknadens anpassning av efterfrågan till tillgången via priset verkar orättvist och att knappa resurser härigenom inte styrs till dem som har de faktiska behoven. EBU vill därför inte acceptera att prismekanismen generellt används för att reglera energiförbrukningen i en krissituation. EBU har däremot övervägt möjligheterna att — med de snäva gränser som de fördelningspolitiska målen sätter — tillfälligt nedbringa konsumtionen och minska risken för hamstring.
Avgiften bör endast komma i fråga för drivmedel (motorbensin) eftersom drivmedel — nyttjas för bl.a. umbärliga nöjes- och fritidsändamål — har god knytning leverans/konsumtion/betalning. dvs. snabb effekt av en avgift samt — kan bli utsatt för snabb hamstring i inledningsskedet av en kris.
I stället för att drivmedelsleverantörerna tillförs ökade intäkter genom ett "överpris", föreslås att staten tar ut en särskild konsumtionsdämpande avgift. Eftersom priselasticiteten bedöms vara låg, förordas en fördubbling av gällande marknadspris för att uppnå en viss konsumtionsminskning.
EBU har funnit att sätten för försäljning och förbrukning av annan energi inte medger motsvarande snabba förbrukningsdämpning genom en avgift.
Avgiften bör enligt EBU utgå högst en månad och uppbäras av RSV i anslutning till energiskattens uppbörd. Avgiften tillförs en särskild fond vilkens tillgångar används på sätt som riksdagen bestämmer. Eftersom av-
Prop. 1975/76:152 78
gif'ten anses utgå under en begränsad tid, behövs ingen särskild admini- stration för återslussning av avgiftsmedel till behövande förbrukare.
3.3.10.2 Ransoneringsbevisens överlåtbarhet
Ransoneringsbevis för inköp av drivmedel bör enligt EBU inte få överlåtas. Från samhällssynpunkt är önskemålet att den som inte behöver tilldelad energi sparar denna och inte genom försäljning eller annan överlåtelse själv gör omfördelningar. Det ankommer enligt EBU på myndigheterna att prio- ritera olika behov.
EBU avstyrker både att knyta tilldelningen till fordonsägaren personligen och till fordonet. l stället föreslår EBU att rätt till inköp av drivmedel för- utsätter att inköpskort eller särskild inköpskupong samt skattekvitto upp— visas. Det skall åligga försäljaren av drivmedel att kontrollera att namnet och fordonets registreringsnummer på ransoneringsbeviset överensstämmer med samma uppgifter på skattekvittot. Genom att koppla samman ran- spneringsbevisct med företeende av skattekvitto försvåras enligt EBU över- låtelse av beviset.
3.3.10.3Kostnadsansvaret för kristidsnämndernas verksamhet
Enligt EBU:s mening är folkförsörjningsfrågorna ytterst en statlig an- gelägenhet. Eftersom kommunerna drabbas olika hårt av en energikris i fredstid, föreslår EBU att staten ersätter kommunerna för deras kostnader. Svenska kommunförbundet begärde efter krisen 1973—l 974 att kommunerna skulle ersättas med 90 % av kostnaderna. Frågan om bidrag för drivme- delsransoneringen i januari 1974 avgjordes av regeringen i anslutning till överenskommelsen om kommunal skattestopp för åren l976 och 1977. Genom det extra bidrag kommunerna härigenom erhöll ansågs dessa ha kompenserats för sina ransoneringskostnader under 1974. EBU finner i och för sig inte skäl föreligga att tillstyrka större bidrag än kommunförbundet yrkar men anser ändå - med hänsyn till att det statliga ansvaret för folk- försörjningen kunde motivera full kostnadstäckning — att kommunerna er- sätts med minst 90 % av kostnaderna.
3.3.1] Informations- och sparkampaniberedskap
EBU har ansett det vara av intresse att. som bakgrund till diskussionen om behovet av en utökad informationsberedskap, få pressens roll som in- fornrationsförmedlare under krisperioder kartlagd. Därför har en speciell expertstudie om pressutbudet under krisen 1973—1974 genomförts och re- dovisas som bilaga till betänkandet. Av denna rapport framgår bl.a. att drivmedelsransoneringen tilldrog sig det utan jämförelse största intresset följt av SERN:s olika åtgärder och beslut.
Prop. 1975/76:152 79
1 en annan expertrapport redovisas erfarenheter på informationsområdet från krisen och lämnas förslag till en förbättrad informationsberedskap. Av denna rapport framgår bl. a. att när OAPEC i oktober 1973 beslutade om oljebojkott och minskning av råoljeproduktionen fanns inom ÖEF. TN och CDL utarbetade planer beträffande restriktioner och ransoneringar. I dessa ingick emellertid inga informalionsförberedelser. [ rapporten framhålls vidare som en allvarlig brist att ingen myndighet hade ansvaret för den övergripande informationen.
EBU framhåller att myndigheternas informationsverksamhet i kristid inte kan begränsas till frågor om ransoneringsteknik och praktiskt handlande. Allmänheten måste fortlöpande förses med en öppen och täckande infor- mation om bakgrunden till krisen, försörjningslägets utveckling, de mål som sätts upp för fördelningen av tillgångarna etc.
EBU påpekar att informationsenheter inrättades vid varje krismyndighet under krisen 1973—1974. Vidare utsågs ofta en informationsansvarig på länsstyrelsernas ransoneringsenheter. Praktiska och organisatoriska möjlig- heter till en effektiv samordning av informationen saknades enligt EBU. Likaså brast det i kommunikationen mellan de centrala myndigheterna och länsstyrelserna. Dessa problem förde med sig att allmänheten kunde uppfatta myndighetsinformationen som splittrad och motstridig. EBU anser att en bidragande orsak till den förvirring som kan ha skapats, utöver lägets all- männa oklarhet, var bristen på förberedelser hos vissa av de beredskaps- planerande myndigheterna.
En komplicerad informationsapparat kan enligt EBU inte improviseras på kort tid. Om man vill uppnå en god informationsstandard i kristid måste man också vara beredd att satsa resurser på en informationsberedskap. EBU föreslår att ansvaret för den övergripande informationen och informations- samordningen i kristid läggs på ÖEF. För informationsplaneringen förordas att ÖEF:s informationsenhet tillförs en kvalificerad informationsexpert och att en in fo r rn at io n 5 g r u p p bildas som leds av ÖEF:s informations- chef. l gruppen föreslås ingå informationscheferna vid de centrala regle- ringsmyndigheterna. Planeringen bör ske inom en ram av 500000 kr. Års- kostnaden beräknas. efter den inledande planläggningen, uppgå till 150 000—200 000 kr.
För att få ett grepp om vilka spareffekter som kan uppnås under en ener- gisparkampanj lät EBU under hösten och vintern 1973—1974 mäta hur folk reagerade på den kampanj som regeringen beslöt hösten 1974. Av denna undersökning framgår bl.a. att den procentuella ökningen för sparandet från december 1974 till mars 1975 var 15 procent för bostadsvärmen och 10 procent för varmvattenförbrukningen.
[ en annan expertrapport redovisas erfarenheter från energisparkam panjen under energikrisen och lämnas förslag till utökad sparkampanjberedskap. Med hänsyn till att en sparkampanj föranledd av försörjningssvårigheter bör kunna starta i det närmaste omgående efter det att man konstaterat
Prop. 1975/76:152 80
behovet, förordas i rapporten att en kampanjberedskap skapas med ÖEF som ansvarig myndighet.
EBU anser för sin del att sparkampanjer har sin givna plats i åtgärds- arsenalen. Det övergripande ansvaret bör även här läggas på ÖEF, där informationsgruppen inom en ram av 500000 kr. planerar för en snabb kampanjstart i kristid. Beredskapsplaneringen bör omfatta hela energiom- rådet och helst forceras under budgetåret l976/77. Årskostnader beräknas efter den inledande planläggningen uppgå till 50000 kr. EBU förordar för en sparkampanj i kristid en budget på ca 10 milj. kr. i 1975 års kostnadsläge.
EBU betonar att kostnader för kampanjen endast utgör bråkdelen av den vinst folkhushållet gör genom minskad energiimport.
För att snabbt nå ut med information är etermedia de effektivaste ka- nalerna. EBU konstaterar att samarbetet mellan SR och krismyndigheterna fungerade tillf'redsställande under krisen. SR har också för EBU förklarat sig villig att bistå myndigheterna i deras planeringsarbete med expertgransk- ning av informationsmaterial avsett för etermedia i kristid. EBU finner därför inte skäl att förorda någon formalisering av samarbetet eller ändring i avtalet med staten eller utvidgning av "krigsavtalet" mellan staten och SR till att också avse fredskriser.
3.3.12. Organisation för energiberedskap och energikris
EBU redovisar i betänkandet hur krisförvaltning och planerande orga- nisation på energiberedskapsområdet utvecklats sedan andra världskriget.
EBU framhåller att regleringsmyndigheterna under krisen 1973—1974 hade att arbeta under stor tidspress och i stor utsträckning med begränsade re- surser. De problem som uppstod tycks framför allt ha föranletts av vissa samordningsproblcm mellan myndigheterna och i en del fall med svårigheter att nå ut med tillräcklig information till förbrukama. Svårigheterna i kon- takten myndigheterna emellan får enligt EBU i stor utsträckning anses bero på en outvecklad organisationsstruktur. De tre regleringsorganen BN, TN och SERN var produktionsinriktade och verkade således endast inom sina respektive produktområden. Detta medförde enligt EBU svårigheter att sam- ordna tilldelningen av de olika energislagen till en och samma förbrukare eller förbrukarkategori t. ex. inom industrin. Då inte ens den s.k. indu- stripanelen vid SlND kunde träda i funktion fanns inga organ, som i en fast organiserad ordning kunde bistå regleringsmyndigheterna med kunskap m.m. om de olika förbrukningssektorers totala energibehov och energi- användning. BN hade visserligen det övergripande ansvaret för samord- ningen avseende tilldelning av flytande bränslen och drivmedel men då detta organ dessutom hade att handlägga verkställigheten av reglerings- åtgärderna beträffande bränsle och även kontrollen inom hela oljesektorn m. m. uppstod svårigheter att friställa resurser för den övergripande sam- ordningsuppgiften.
Prop. l975/ 76: 152 31
Orsaken till den bristande informationen under krisen 1973—1974 kan enligt EBU härledas till bl.a. knappa resurser hos vissa av de ansvariga myndigheterna.
EBU har haft att utreda hur en smidig övergång mellan olika lägen i en successivt förvärrad kris skall kunna åstadkommas. Enligt gällande in- strtrktion har ÖEF inga verkställighetsuppgifter i kris, varför ett särskilt verkställande organ, BN, måste inrättas under krisen vintern 1973—1974. Erfarenheterna från krisen ger enligt EBU:s mening vid handen att fördelar skulle vinnas om samma organ som har det övergripande ansvaret i pla- neringsskedet kunde kvarstå också i ett krisläge. Åtminstone bör detta vara fallet i en fredskris.
Även om problemen vid de engagerade myndigheterna under energikrisen 1973—1974 inte helt kan tillskrivas bristande resurser anser EBU att resurs- förstärkningar är nödvändiga. Behovet av resurstillskott har EBU i första hand kunnat konstatera för den centrala nivån.
EBU anser, att en ökad handlingsberedskap på myndighetsplanet bör mot- svaras av en lika hög beredskapsnivå inom regeringskansliet. l kris bör han- delsministern, som ansvarig för försörjningsberedskapen. inom regerings- kansliet tillföras de resurser som erfordras för en effektiv ledning och sam- ordning av krisuppgifterna.
På myndighetsplanet föreslår EBU att Ö E F ges a ns va ret fö r övergripande ledning och samordning inom energibered- skapens område både i planeringsskedet och i en kris. ÖEF föreslås således få verkställighetsuppgifter. Liksom tidigare bör TN och vattenfallsverket inom de ramar ÖEF anger ansvara för planeringen av krisåtgärder inom sina respektive områden. Grundläggande beslut rörande åtgärder i en kris måste även framgent fattas av regeringen.
En planering som innebär att ÖEF i en kris har såväl planerings- som verkställighetsuppgifter medför att större ingrepp i den fredstida nuvarande administrationen inom energiområdet inte behöver göras och medger en nödvändig fiexibilitet inför olika typer av kriser. En anpassning till situationer under avspärrning och krig bör också vara möjlig vid en sådan uppläggning. EBU har dock inte haft möjlighet att närmare analysera organisationen i avspärrnings- och krigsfallen.
Då nya och utökade uppgifter åläggs ÖEF föreslår EBU att Ö E F : s sty - re 1 se redan i planeringsskedet ges en bredare förankring. Särskilt viktigt bedöms det vara att en stark parlamentarisk förankring och ett förstärkt lekmannainflytande i övrigt säkras i styrelsen. ÖEF:s samordningsansvar gör det också nödvändigt att representanter för vissa intresseorganisationer oeh viktigare myndigheter inom det ekonomiska försvaret bereds plats i
styrelsen. För att medge den representation som EBU finner nödvändig. måste ett
förhållandevis stort antal ledamöter ingå i ÖEF:s styrelse. För att skapa kontinuitet bör den styrelse som verkar i planeringsskedet kvarstå i en kris.
6 Riksdagen 1975/76. [ sam/. Nr [52
Prop. 1975/76:152 82
För att OEF skall kunna klara de utökade arbetsuppgifterna föreslår EBU att en energiavdelning med två byråer inrättas. Den ena byrån bör bestå av den nuvarande bränslebyrån. Den andra byrån, energiregleringsbyrån. bör bildas ur den nuvarande bränslereglcringsenheten. Energiregleringsby- råns ena sektion bör i en kris kvarstå vid energiavdelningen medan byråns andra sektion bryts ut för att utgöra en självständig myndighet, bränsle- kontoret. Förslag till organisation av energiavdelningen framgår av figur 4.
Figur 4. Energiuvrlr'lning virl ÖEF
ENERGIAVDELNlNG
Energiregleringsbvrå Bränslebyrå
I Sek_tionl SektionerE branslesektion ' Samordning förvaltningssektion Forsörjningsbalanser i teknisk sektion Löpande statistik IEA-frågor
! Kvotförberedelser m rn j_. _ __
i | - Sektion ll Ransoneringssystem
Kontroll rn m
Förslaget bygger på att tre ransoneringssakkunniga handläggare skall kunna överföras från planering till verkställighet i ett krisorgan,
BRÄNSLEKONTOR (bildas i kris ur sektion ll)
Administration
Planering Reglering
Övrigt iOIjeran- Admini. '. Juridisk ;rntorma- lsonerings- strativt l sektion ition och
ringsför- '. ring beredelserI kontroll :frågor i kontor i : istribu- | , .
" : . | Ransone- . lnvente- Industri . I . | | . __ L ._ J | ____|__ __.__.i.t'0_"___4
Tre myndigheter bör enligt EBU:s förslag bildas för att inom ramen för ÖEF:s riktlinjer men på grundval av egna utredningar och självständiga beslut genomföra regleringsåtgärderna på respektive produktområde, bränsle. drivmedel och elkraft. Ett b rä n s 1 e k 0 n t 0 r bildas som nämnts genom att en sektion vid ÖEF:s energiavdelning avskiljs. Ett d riv m e (1 e l s k 0 n - to r rekryteras från TN ochJN. Ene l fö rs ö rj ni n g 5 n ä m n d rekryteras från kraftindustrin. Regleringsmyndigheterna kan i fråga om administrativa funktioner antingen få service från respektive ÖEF, TN och Vattenfallsverket eller, om erforderligt, bygga ut dessa funktioner vid den egna myndigheten.
Prop. 1975/76:152 83
Vidare föreslås att SIND, konsument'rerket och byggnadsstyrelsen ges i uppdrag att som r å d giv a n d e o r g a n (sektormyndigheter) inom sina respektive sektorer bistå ÖEF och de särskilda krisorganen med uppgifter om sektorns energiförhållanden m.m. så att konsistens uppnås vid till- delning av olika energislag till en och samma förbrukarkategori. Motsvarande uppgifter bör även åvila TN och JN.
Den föreslagna organisationen kan enligt EBU ses som en ”matrisstruk- tur” där den ena dimensionen utgörs av de produktansvariga myndigheterna — bränslekontoret, drivmedelskontoret och elförsörjningsnämnden — och den andra dimensionen av de rådgivande sektormyndigheterna, SIND, konsu- mentvcrket. JN etc. Organisationsprincipen framgår av figur 5.
Figur 5. Krisförva/ming
r Regering Centralt
|__.__.._._ _.___________
. T T ___I_ industri—verket . — _. ___——--—---—- — — —— 4, ——————————————————— "i — -- >
Industri
l
i Konsumentverket
__.________t_ _________ - I | . I |
L_Husharll
Byggnadsstvrelsen
! !
Offentlig förvaltning ' l L_(_Blyggnade_r_l_ _ [
Rådgivning
i—Jordbru ksnämnden i ;
——j—-——_'-_—.— ... -- _-._.__ __ .. __ _
Jordbruk m.m.
|__—___—|—""__T_"'_—_'T__'_'_"
: |
Transportnämnden
Transporter
JN och TN har uppgifter utöver den rådgivande funktionen.
Prop. 1975/76:52 84
De centrala myndigheterna bör enligt förslaget i görlig mån avlastas genom att en delegering till den regionala och lokala nivån skér. Förslaget innebär att länsstyrelserna ges utökade arbetsuppgifter och att elområden och clblock ges myndighetsstatus.
3 . 3 . 13 Prisclearing
Allmänna ransoneringslagen innehåller bestämmelser om priscleari ng. Så- dan clearing ägde rum under krisen 1973—1974.
Under hösten 1973 skedde i samband med händelserna i Mellersta Östern en våldsam prisutveckling för olika oljeprodukter. Enligt Rotterdamno- teringarna som tidigare ansetts återspegla priset på s. k. spotlaster dvs. pris- bilden för en marginell marknad steg t.ex. priset på bensin 98—99 oktan från 25,7 öre/liter i augusti till 63,7 öre/liter i december. Motsvarande värden för eldningsolja 3—5 med 3,5 % svavel var 64 respektive 500 kr/m3.
EBU framhåller att det i detta läge uppstod risk för att dels vissa svenska oljeföretag som tidigare kunnat utnyttja Rotterdammarknaden på ett för- delaktigt sätt nu kunde få svårigheter att importera. dels att de höga Rot- terdampriserna skulle kunna slå igenom i Sverige. De större internationella oljeföretagen skulle härigenom kunna göra oskäliga vinster.
Mot denna bakgrund beslöt Kungl. Maj:t i december 1973 att med stöd ' av allmänna ransoneringslagen införa ett clearingsystem för vissa oljepro- dukter. Syftet var att genom bidrag från en clearingfond, som finansierades med clearingavgifter på vissa oljeprodukter, möjliggöra för landet viktig import till priser som översteg den högstprisnivå om vilken beslut tidigare fattats av regeringen. Vidare inrättades en clearingnämnd för prövning av ärenden om clearingbidrag.
För att täcka clearingnämndens omedelbara medelsbehov beslöt Kungl. Maj:t att 200 milj. kr. skulle ställas till förfogande från fjortonde huvudtitelns anslag för oförutsedda utgifter. Dessa medel skulle betalas tillbaka så snart avgiftsinkomsterna medgav detta.
Totalt beviljades clearingbidrag för 62600 m1 bensin 6000 m3 motor- brännolja, 383 000 m3 eldningsolja l—2 samt för 176 000 m3 tjocka eldnings- oljor.
EBU anser att man även i framtiden. trots lEP-avtalets reglerade olje- fördelning, måste ha beredskap för prisclearing. EBU menar att man bör undvika att begränsa den bidragsberättigade och avgiftsskyldiga kretsen till endast storförbrukarna, eftersom gränsdragningSproblemen blir svåra. Le- veranser från de internationella Oljebolagen till dotterföretagen i Sverige för- utsätts dock inte beröras av bidragsgivningen eftersom högstpriserna bör återspegla priser enligt långtidskontrakt. EBU anser vidare att frågan om bidrag för råoljeimport bör övervägas. C learingen föreslås administreras av en särskild nämnd. EBU föreslår att regeringen bemyndigas att, i händelse
Prop. 1975/76:152 85
av prisclearing. disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret på 500 milj. kr. för utjämning av tillfälliga likviditetsunderskott.
3.3.14. Andra beredskapsåtgärder
EBU redogör avslutningsvis översiktligt för de instrument som utöver förbrukningsbegränsningar står till förfogande för regering och myndigheter i kristid, nämligen produktionsberedskap. lagerberedskap och importbered- skap. EBU anser det vara viktigt att förbrukningsbegränsningen sätts in i sitt beredskapsmässiga sammanhang och värderas som en av flera åtgärder i ett energiberedskapspaket.
P ro (1 U kt io n 5 b e re s k a p bör i första hand upprätthållas för mer ut- dragna kriser eftersom omställningstiden är betydande. EBU menar dock att även en fredskris kan räcka så länge att ersättningsproduktion kan bli aktuell. Beredskapsplaneringen härvidlag bör därför också beakta fredskriser inte minst vad gäller de tekniska möjligheterna till omställning för eldning med fasta bränslen. EBU föreslår att tidigare stöd för installation av dub- beleldade pannor återinförs.
I fråga om la g e r be re (] s k a p e n betonar EBU att en låg ransone- ringsberedskap kan kräva extra insatser för lageruppbyggnad medan en hög ransoneringsberedskap teoretiskt kan minska anspråken på beredskap i ol- jelager.
Mot bakgrund av den av riksdagen beslutade utbyggnaden av kärnkraften framhåller EBU att en bristande lagerberedskap vad gäller kärnbränsle på sikt kan kräva att mer ”drastiska" åtgärder för reglering av elkraftförbruk- ningen i ett krisläge kan behöva övervägas.
Ifråga om im po rt be red s k a p förordar EBU att det nya statliga ol- jehandelsbolaget upprätthåller den beredskap som behövs för en snabb och kvalificerad inköpsverksamhet i kristid.
3.3.15. Kostnader för EBU:s förs/ag
EBU har inte gjort någon total beräkning av resursbehoven för en kris- förvaltning. Däremot har EBU gjort en översiktlig beräkning av de 6 k a d e resurser som erfordas i planeringsskedet (1976 års lönenivå).
Prop. 1975/76:152 86
1975/76 1976/77 1977/78 Per år på längre sikt
M y n d i g h e t e r ÖEF — 1 130000 1 130000 1 130000 TN — I 300 000 400 000 400 000 SIND — 250 000 250 000 250 000 Byggnadsstyrelsen — 150 000 150 000 150 000 Konsumentverket — 1 10 000 110 000 1 10 000 JN — 50 000 50 000 50 000
- 2 990 000 2 090 000 2 090 000
Ö v r i gt Informationsberedskap — 500 000 150 000— 150 000— 200 000 200 000 Sparkampanjberedskap — 500 000 200 000 50 000 Värmetaxering — 15 000 000 15 000 000 — Transportstatistik och statistik för kollektivtrafik 100 0001 3 100 0001 20 000] 20 0001 100 000 19 100 000 15 220 000— 220 000— 15 270 000 270 000 Totalt: 100 000 22 090 000 17 310 000— 2 310 000—
17 360 000 2 360 000 ,Av kostnaden bör enligt EBU 20 % utgöra beredskapskostnad
3.4. Reservationer och särskilda yttranden
Till betänkandet har fogats två re s e r v a t i o n e r. Ledamoten Erik Svensson är negativ till EBU:s förslag om att en särskild förbrukningsdämpande avgift skall kunna tas ut för bensin. Förslaget anses överflödigt eftersom EBU anvisar metoder som innebär att fysisk reglering kan genomföras lika snabbt som en avgift kan införas. Skulle en bestämmelse om dämpningsavgift tas in i ransoneringslagen menar reservanten att be- stämmelsen får en generell karaktär vilket vore helt oförenligt med kraven på en rättvis fördelning av landets tillgångar. Reservanten motsätter sig även de former för återbetalning av avgiftsmedel EBU anvisar.
Reservanten delar inte heller EBU:s uppfattning att stöd skail utgå vid byte av värmepannor. Sådana subventioner till åtgärder som ingår som ett normalt led i fastighetsförvaltningen ter sig starkt stötande.
Ledamöterna Tage Sundkvist och Karl-Erik Tengroth framhåller att de delar den av EBU framförda meningen att det statliga ansvaret för folkförsörj- ningen motiverar full täckning av kristidsnämndernas verksamhet i en kris. EBU anser att staten bör täcka minst 90 % av kommunernas kostnader för handläggning, inom kristidsnämndens ram. av sådana uppgifter som åläggs dem av centrala eller regionala myndigheter. Reservanterna hävdar att staten bör täcka samtliga kostnader det här är fråga om.
Till betänkandet har vidare fogats två så rs k i 1 d a y t t ra nd e n.
Prop. 1975/76:152 87
Ledamoten Erik Svensson framhåller att i den av EBU föreslagna orga- nisationen kommer besluten att i hög grad att ske av tjänstemän. ] styrelsen hos den överordnade myndigheten, ÖEF, bör därför ett så stort spelrum som möjligt ges åt lekmän. Med hänsyn till den roll bostadsmarknaden kommer att Spela under en ransonering är det enligt Svensson angeläget att intresseorganisationerna bereds plats i styrelsen.
Experten Nils Gustaf Danielson framhåller betydelsen av att ansvarsför- hållandcn mellan berörda myndigheter är klart avgränsade. Danielson konstaterar att enligt EBU:s förslag skall ÖEF under regeringen ha det över- gripande regleringsansvaret för energiförsörjningen. För administrationen ' av ransoneringssystemen föreslår EBU att vid krisfall inrättas ett bränsle- kontor. ett drivmedelskontor och en elförsörjningsnämnd som i sina verk- samheter skall följa regleringsmyndigheternas normer och anvisningar. Da- nielson anser att de tre centrala tilldelningsorganen för undvikande av miss- förstånd borde ha benämnts ”ransoneringsmyndigheter" (”ransoneringsor- gan") i stället för "regleringsmyndigheter” ("regleringsorgan"). Härigenom kan missförstånd vad gäller ansvarsförhållandena mellan berörda myndig- heter undvikas.
3.5. Remissyttranden
Remissinstanserna är överlag positiva till EBU:s olika förslag. På en punkt är emellertid flertalet av de instanser som behandlat frågan kritisk. Det gäller förslaget att en särskild konsumtionsdämpande avgift på bensin till- fälligt skall kunna användas för att i ett inledningsskede av en kris snabbt motverka hamstring och stimulera till ett ökat utnyttjande av de kollektiva traftkmedlen. Remissinstanserna vänder sig mot förslaget eftersom det anses strida mot huvudprincipen för ransonering enligt vilken knappa tillgångar i ett krisläge inte skall fördelas efter ekonomisk bärkraft.
] fråga om EBU:s organisationsförslag ifrågasätter vissa remissinstanser om inte ÖEF-utredningens betänkande bör avvaktas innan ställning tas. Fördelningen av planeringsansvaret på olika myndigheter. framför allt av— gränsningen mellan ÖEF och SIND, föranleder vidare delade meningar.
3. 5. I Internationella förhållandet:
EBU anser att Sverige som måste importera all sin olja har allt att vinna på ett internationellt fördelningssystem som fungerar i kristid men att den förda neutralitetspolitiken kräver att full handlingsfrihet bevaras genom en välutvecklad och flexibel åtgärdsarsenal för tider av akut energibrist.
SPK framhåller att de principer som skall gälla vid fördelning av olja som tilldelas via IEA. måste vara klarlagda i förväg. En eventuell medverkan av oljehandeln bör formaliseras i avtal med staten, vilket är särskilt viktigt om tilldelningen sker via något av de stora Oljebolagen. SPK betonar vidare
Prop. 1975/76:152 88
att både stora och små nationella företag måste få en med de internationella bolagen likvärdig behandling.
KF och Näringslivets energidelegation framhåller att ett ökat internationellt samarbete på detta område är värdefullt. Svenska hande/skammar/örbundet och SPI nämner särskilt fördelarna för Sveriges del med anslutningen till IEA.
Kritisk på denna punkt är däremot LO. Anslutningen kan öka Sveriges energiförsörjningsproblem eftersom IEA har stärkt USA:s utrikespolitiska ställning. Detta kan leda till en mer militant utrikespolitik från detta lands sida med risk för att oljeembargon kan inträffa. För att kunna utnyttja sitt neutralitetsförbehåll i ett sådant läge bör Sverige söka upparbeta al- ternativa leveranskanaler vid sidan av de redan etablerade. En snabb ut- byggnad av Svenska Petroleum AB anser LO vara av största värde från beredskapssynpunkt.
EBU föreslår att en nordisk koordineringsgrupp bildas för att under för- sörjningskriser i fred lösa gemensamma nordiska problem rörande t.ex. internordisk trafik och utbyte av ransoneringskuponger. Förslaget behandlas av ett fåtal remissinstanser som alla tillstyrker eller inte har någon erinran mot det.
TN anser att liknande kontakter bör tas med andra länder i Västeuropa och med USA där det pågår systemarbete av intresse för TN. Kontakter bör i första hand tas av regeringen.
Enligt länsstyrelsen i Östergötlands län är ett utvidgat nordiskt samarbete särskilt väsentligt vad gäller samordning i frågor av teknisk regleringsnatur.
CDL-företagens beredskapsnämnd anser att elfrågorna liksom hittills bör behandlas inom Nordel. Eftersom sambandet mellan el- och bränsleför- sörjning varierar mellan länderna och försörjningssituationen kan utveckla sig olika bör Nordel som tidigare följa ellörsörjningsläget och rapportera till den nordiska koordineringsgruppen genom en av Nordel utsedd repre- sentant.
3.5.2. Konsumtionsbegränsningar på energiområdet
I det stora hela tillstyrker remissinstanserna eller lämnar utan kommentar EBU:s synpunkter på de målsättningar för försörjningen och de metoder för förbrukningsregleringen som bör gälla i ett fredskrisläge.
Den prioritering av produktion och sysselsättning som EBU betonar för fredskriser tas upp av några remissmyndigheter. Konsumentverket under- stryker vikten av att möjligheterna till omställning inom näringslivet alltid prövas så att väsentliga konsumtionsbehov inte eftersätts till förmån för produktion av tämligen överflödiga varor. Ransoneringsystemen bör enligt konsumentvcrket generellt så långt möjligt utformas så att tilldelning kan ske med differentiering efter olika gruppers behov. AMS betonar att en kvotransonering måste utformas så att de sysselsättningspolitiska målen kan
Prop. 1975/76:152 89
uppnås även i en fredskris. Länsstvrelsen i Östergötlands län beklagar att EBU inte närmare penetrerat hur planer för att upprätthålla sysselsättningen i en kris skall vara beskaffade. Mycket talar enligt länsstyrelsen för att re- gionerna har likartade målformuleringar i denna fråga och att tilldelnings- normer bör fastställas centralt. Länsstyrelsen i Norrbottens län menar ifråga om ransoneringen av drivmedel att den centrala nivån i ett tidigt skede bör ange inriktningen av tilldelningen på olika ändamål.
Televerket anser att goda telekommunikationer bör räknas som "viktig samhällsfunktion” i en fredskris.
Enligt Sveriges grossist/örhund bör ett viktigt mål under en fredskris vara att rådande konkurrensläge både gentemot utlandet och inom landet inte rubbas.
I-I_vrt.>s_qästernas riksförbund betonar att vid valet av medel för att uppnå konsumtionsbegränsningar måste de uppställda fördelningsmålen uppfyllas i största möjliga utsträckning. Prioriteringar som avviker från en mer lång- siktig behovsprioritering kan endast accepteras under ett övergångsskede. Om frivilliga sparåtgärder och milda restriktioner inte medför tillräcklig för- brukningsminskning bör enligt förbundet ransonering väljas framför hårda restriktioner eftersom de senare slår utan hänsyn till varierande behov.
Möjligheterna att i en fredskris utnyttja be redskapslager av- sedda för krig eller avspärrning diskuteras av några remissinstanser. ÖB motsätter sig bestämt denna möjlighet. Tilltron till vår neutralitetspolitik skulle genom ett sådant tillvägagångssätt rubbas. Även statens planverk an- sluter sig till EBU:s uppfattning att beredskapslager i det längsta böt bevaras intakta. Statens petroleum institut anser däremot att beredskapslager bör kun- na utnyttjas i situationer då man kan överblicka krisens varaktighet med tillfredsställande säkerhet.
3.5.3. Kortransonering av drivmedel
Remissinstanserna delar överlag EBU:s uppfattning att länsstyrelserna i ett fredskrislägc bör ges möjlighet att ge avkall på ambitionen att upprätthålla alla ordinarie rutiner. Inte heller riktas några invändningar mot förslaget att fredskrisplaneringen ägnas ökad uppmärksamhet. JN anser att länsstyrel- sernas organisation i krislägen regelmässigt bör förstärkas med expertis från lantbruksnämnd och skogsvårdsstyrelse.
I fråga om C B R:s m c d v e r k a n i utsändningen av behovskort fram- håller Statens tra/iksäkerhetsverk att de problem som uppstod vid ett tillfälle då denna tidsmässigt kolliderade med utprintningen av vägtrafikskatte- avierna var en engångsföreteelse. Då någon trafikskatteuppbörd omfattande hela det skattepliktiga fordonsbeståndet inte kommer att ske vid ett och samma tillfälle i framtiden. kan alla resurser som så erfordras inriktas på körning av ransoneringskort. Härigenom skulle korten kunna vara adres- saterna tillhanda inom 3—4 dygn. RSI" framhåller i fråga om prioritering
Prop. 1975/76:152 90
av ransoneringskort framför skattekvitton vid CBR att vissa uppgifter med vägtrafikbeskattningen inte kan skjutas upp utan författningsändring. Vidare uppstår problem med att de skattskyldigas åligganden förskjuts i tiden om TSV bemyndigas att sända ut försändelser senare än vad som nu gäller — den 15 i varje månad. Flera remissinstanser diskuterar för- och nackdelar med att standardransonen skulle få sparas från en ran- soneringsperiod till en annan. EBU avstyrker att så skall kunna ske mot bakgrund av att standardransonen skall täcka ett visst uppskattat trans- portbehov under viss period.
Länsstyrelsen i Östergötlands län menar att under krisen 1973—1974 sparades på grund av ovissheten om framtida standardransoner. grundransonen av försiktighetsskäl i det längsta. Ovisshcten grundas på att beslut om grund- eller standardranson fattas först i anslutning till varje ny ransoneringsperiod.
KF anser att transportbehovet för enskilda personer kan variera kraftig över tiden varför en icke använd ranson bör få användas i en senare period. En viss onödig konsumtion kan enligt KF också ske genom att konsu- menterna upplever att de måste ta ut sin ranson under en given tidsperiod. Liknande synpunkter anförs av Sveriges grossist/örbund och Svenska lian- delskammar/örbunder. Handelskammaren i Gävle och Västerbottens handels- kammare avvisar bestämt förslaget att en kvot som inte utnyttjas under en period inte skulle få sparas till nästa.
EBU menar att systemet med s.k. ege n k voter eller kortbanker hos myndigheter och företag bör kunna få ökad betydelse i framtiden. lngen remissinstans vänder sig häremot. Flera instanser påpekar dock att viss rest- riktivitet ändå bör iakttas så att tilldelningen kan kontrolleras. Vissa re- missinstanser tar upp frågan om inte tilldelning för resor till och från arbetet borde kunna ges från egenkvoter. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att 65 % av alla ansökningar om extra tilldelning under krisen 1973/74 avsåg sådana resor. Länsstyrelsen iStoekho/ms Ia'n anser dock inte att egenkvot skall kunna användas i detta fall.
Bl.a. televerket framhåller att en spärr bör införas i CBR så att myndighet eller företag som utnyttjar egenkvot inte erhåller standardranson.
Svenska busstrafik/örbundet anser att fordonsrelaterade ransoneringskort borde ersättas med företagsrelaterade förbrukningslicenser för företag med stora vagnparker. Svenska äkeri/örbundet framför liknande synpunkter.
- Enligt Sveriges grossistförbund bör inte bara serviceföretag utan också olika slag av leverantörsföretag kunna få egenkvoter. Handelskammaren i Gävle och Västerbottens handelskammaren anser inte att systemet med egenkvoter skall användas restriktivt utan förordar i stället en omfattande användning. Liknande synpunkter framförs av Iänssrvre/sen i Östergötlands län.
Länsstyrelsen i Norrbottens län föreslår att katastrofkassor bör organiseras både hos länsstyrelse och hos kristidsnämnd.
Remissinstanserna är överlag positiva till eller lämnar utan erinran EBU:s förslag att kilo m e t e rs k a t t e s y ste m et utnyttjas för automatisk till-
Prop. 1975/76:152 91
delning till de yrkesfordon som finns registrerade i systemet. Svenska buss- trafik/örbundet och Svenska åkeriförbundet framhåller dock att systemet för- utsätter att normalförbrukning av drivmedel kan bestämmas. SL påpekar att den ökade belastningen på kollektivtrafiken förutsätter att extra till- delning fmns programmerad redan från början.
VI" anser inte att EBU redovisar fullgoda skäl för att avvisa e n sta n - dardranson som görs beroende av fordons storlek — tjänstevikt. Konsumentverket framför liknande synpunkter men motsätter sig ändå inte EBU:s avvisande inställning till en sådan differen- tiering av standardransonen.
EBU föreslår att standard ransonens storlek borde kun- n a v a r i e ra s ge 0 g ra fi s kt och att TN undersöker denna fråga vida- re. Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran. TN betonar dock svårigheterna vid gränsdragningen. Sveriges grossist/örbtmd ifrågasätter möjligheterna att åstadkomma ett enkelt och rättvist differen- tierat system. Länsstyrelsen i Norrbottens län menar att en differentiering
bör ske efter kommuntillhörighet. Vissa remissinstanser är tveksamma till förslaget att bi ls k a t t e k v i t - tot förses med två inköpskuponger i syfte att förhindra hamstring mellan de tidpunkter då ransoneringsbeslut offentliggjorts och ransoneringskort distribuerats. RSV ifrågasätter starkt det föreslagna sys- temet. Det är inte lämpligt att sammanföra skattekvittoblankelten med en handling som är helt ovidkommande från skattesynpunkt. RSV hänvisar vidare till att åkeribranschen hos regeringen har begärt att skattekvitto inte skall behöva medföras vid färd eftersom det erfordras som verifikation i företagens bokföring. Härutöver kommer utsändningen av kuponger att ta ett helt år i anspråk. Problem uppstår också med in- och återsändande av kuponger vid av- respektive återställning av fordon. RSV delar EBU:s upp- fattning att distributionen av ransoneringskuponger bör ske via CBR. Pro- blemen härmed föreslås av RSV bli närmare utredda. Tra/iksäkerhetsverket framhåller att verket tillstyrkt en framställning om att skattekvitto inte längre skall behöva medföras under färd. Kontrollfunktionen fullgörs i stället genom det på nummerskylten fastsatta kontrollmärket. Det går enligt verket inte att förutsäga vilka konsekvenserna blir för de datorprogram som finns för vägtratikskatteuppbörd och utfärdande av kontrollmärke. TN framför liknande synpunkter. Den statusförändring av skattekvittot som den av trafiksäkerhetsverket nämnda framställningen kan medföra bör enligt TN föranleda ytterligare undersökningar rörande möjligheterna att genomföra EBU:s förslag.
lnga remissinstanser vänder sig mot EBU:s åsikt att enskild sökande av drivmedelstilldelning till jord- och skogsbruk en- dast skall behöva vända sig till en instans. Däremot är meningarna delade om vilken den handläggande instansen bör vara. EBU föreslår att kristids- nämnd skall motta samtliga ansökningar och besluta i fråga om tilldelning till jordbruk medan skogsbruksbehoven vidarebefordras till länsstyrelse för
Prop. 1975/76:152 92
beslut. Detta förslag tillstyrks av bl. a. Svenska kommunförbundet. Lantbruks- styrelsen menar däremot att det bästa torde vara att all handläggning sker hos länsstyrelse där den bästa överblicken bör finnas. Oavsett var besluten sker anser styrelsen att dessa måste vara starkt styrda av statliga direktiv och normer så att kvoterna inte överskrids. Länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands och Malmöhus län anser att kristidsnämnden bör behandla tilldelning till både jord- och skogsbruk. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller dock att 5. k. bolagsskog bör behandlas av länsstyrelsen medan länsstyrelsen i Norrbottens län anser att i de fall bondeskog säljs på rot till skogsbolag skall detta inge ansökan till länsstyrelsen. Enligt Svenska petroleum institutet bör tilldelning till motorredskap beslutas av kristids- nämnd. 1 alla händelser bör ansökningshandlingarna kunna lämnas till nämnden.
Lantbruksstvrelsen tillstyrker förslaget att tilldelning inte bör ges till en- skilda traktorer och motorredskap inom jordbruket utan relateras till specifik arbetsuppgift. Detta skulle kunna ske med utgångspunkt från t. ex. odlad gröda. SCB:s lantbruksregister bör med visst utvecklingsarbete kunna ut- nyttjas härför. Skogsstyrelsen anser dock att metoden kan medföra problem eftersom en och samma arbetsuppgift kan utföras med mer eller mindre mekaniserade metoder.
LRF framhåller att lantbrukarna bör tilldelas ett preliminärt förbruknings- tillstånd så att produktionen i ett krisläge kan fortgå utan störningar.
Vikten av att SCB erhåller medel för att förbättra den statistik inom 1st kompetensområde som erfordras för fördelningen av de länsvisa kvo- terna framhålls av JN.
Länsstyrelserna i Stockholms län. Östergötlands län och Malmöhus län fram— håller svårigheterna att bestämma en rimlig tilldelning för olika slag av motorredskap.
Ett flertal remissinstanser har berört frågan om tilldelning av drivmedel till fritidsbåtar i kristid.
Sjöfartsverket framhåller att verket i sitt remissvar på fritidsutredningens betänkande SOU l974:95 Båtliv förordat en registrering av väsentligt mindre omfattning än vad utredningen föreslagit. Statsmakternas beslut härtill bör enligt sjöfartsverket därför avvaktas innan ställning tas till frågan om ett ransoneringssystem.
Flera remissinstanser. däribland TN. ställer sig inte negativa till ett system för differentierad standardtilldelning till motordrivna fritidsbåtar. men un- derstryker. liksom EBU,att resurseri första hand bör tillföras föratt förbättra ransoneringsberedskapen för motorfordon och andra mer angelägna om- råden.
Svenska petroleum institutet anser att TN inte bör tilldelas resurser för att utarbeta system för differentierad tilldelning utan att detta skall ankomma på kristidsnämnd efter anvisningar från TN.
Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att fritidsbåtar i annan utsträck-
Prop. 1975/76:152 93
ning än bilar har positiva effekter på det allmänna hälsoläget. Om läget inte är alltför skärpt bör båtlivet därför erhålla viss grundtilldelning.
Svenska båtindustri/öreningen är kritisk mot EBU:s förslag. Föreningen vänder sig särskilt mot tanken på ett helgkörförbund som av föreningen ses som ett totalförbund mot fritidsbåttrafik under större delen av säsongen. Om ett förbud införs måste det enligt föreningen få en annan innebörd. Resor till och från sommarhus måste tillåtas medan nöjeskörningen under helger förbjuds. Nettoeffekten av ett totalförbud anses svårbedömbar. Båt- ägare förbrukar vid ett sådant förbud energi i andra former och det är enligt föreningen t.o.m. tänkbart att oljeförbrukningen ökar.
Remissinstanserna motsätter sig inte de resonemang som EBU för rörande drivmedelstilldelning till internationella transpor- te r. TN understryker att inte heller internationella lastbilstransporter bör utsättas för diskriminerande behandling vid en drivmedelskris.
SAS framhåller att erfarenheterna från krisen 1973—1974 pekar mot att flyg- och Oljebolagen under övervakning av luftfartsverket gemensamt bör få svara för tilldelningen till flygtrafiken. SAS anser vidare att vid utökning eller nybyggnad av inhemsk raffmaderikapacitet bör ett villkor för tillstånds- givning vara att flygbränsle kan tas upp på tillverkningsprogrammet.
Förslagen om tilldelning till utländska bilturister mö- ter invändningar från gettera/tullsrvrelsen. Styrelsen anser att det föreslagna tilldelningssystemet skulle bli mycket arbetskrävande och fordra avsevärt personaltillskott. Stockningar vid gränsstationerna kommer att uppstå. Vida- re har flertalet tullstationer vid gränsen endast ett begränsat öppethållande. Tilldelning av standardransoner kan därför inte alltid ske och inte heller kontroll av utpasserande. Styrelsen föreslår i stället ett förenklat system innebärande att den utländske turisten vid gränspassage erhåller viss mindre standardtilldelning och att övrig tilldelning sker genom TN. länsstyrelse eller kommuns försorg.
Sveriges redare/örening är tveksam om EBU:s förslag innebär någon änd- ring jämfört med tillvägagångssättet under krisen 1973—1974.
Länsstyrelsen i Norrbottens län bedömer att den utländska bilturisttraliken kommer att inskränka sig till gränstrafik även i ett lindrigt krisläge och ifrågasätter därför om tilldelning skall ges i detta fall.
Enligt Svenska handelskammar/örbuna'et bör utlänning före ankomsten till Sverige kunna få ansökan om extra tilldelning prövad.
3.5.4. Annan reglering av drivmede/s/örbrukningen
Remissinstanserna är i det stora hela positiva till det förslag till åtgärds- arsenal på drivmedelsområdet som EBU föreslår för energikriser. Svenska kommuna/arbetar/örbundet anser dock att sådana åtgärder som hastighets- begränsning, helgtrafikförbud. bensinstationsstängning. förbud mot motor- tävlingar m. m. antingen är praktiskt verkningslösa eller drabbar orättvist.
Prop. 1975/76:152 94
Förbundet förordar i stället att övergång till kollektivtrafik stimuleras.
Liksom EBU anser remissinstanserna allmänt att ett h e I g t ra fi k fö r - bud inte är någon särskilt verksam och lämplig besparingsmetod. Åt- gärden bör dock ingå i arsenalen för att i kombination med andra åtgärder användas i vissa lägen. ÖEF framhåller här att kvotering i handelsledet bör tillgripas samtidigt som helgtrafikförbud införs. Statens trafiksäker/tetsverk anser att ett förbud bör få gynnsamma effekter på olycksfallsfrekvensen. l-"l-"' och TN anser att även dieseldrivna personbilar bör omfattas av förbudet.
RPS framhåller att behovet av polisövervakning skulle öka om EBU:s förslag förverkligades i ett krisläge. Detta gäller bl. a. hastighetsövervakningen vid en generell hastighetsbegränsning och de ökade insatser som skulle erfordras om belysningen utomhus avsevärt minskar. Tra/ik- säkerhetsverket och TN (betonar att trafikolyckorna torde komma att minska vid en hastighetsbegränsning. TN menar att en sådan effekt inte bör få spolieras genom att utomhusbelysningen dras ned.)
Postverket framhåller att dispens måste erhållas om postbefordran skall kunna ske utan störningar. Detta gäller även postverkets diligenstrafik.
Länsstyrelsen i Norrbottens lätt betonar de orättvisor i regleringsåtgärder i bcnsinhandelsledet skulle medföra i glesbygden.
EBU:s förslag att beredskapsplaner skall upprättas inom kommuner med fler än 30 000 innevånare för att åstadkomma förskjutna arbetstider fårett mycket gott mottagande av remissinstanserna. lll-' anser således att denna fråga är en av de viktigaste inom energiberedskapen. RiksnämndenIRir kommunal be- redskap är dock tveksamt till att planeringsarbetet skall ske i kommunal regi. Nämnden hänvisar till sina år 1971 meddelade anvisningar om kom- munal beredskapsplanering enligt vilka kollektiva transporter planläggs av berörda trafikföretag.
Trafiksäker/tetsverket delar EBU:s uppfattning att en förskjutning av ar- betstiderna är det mest effektiva medlet för att öka utnyttjandet av ka- paciteten hos den kollektiva trafiken vid en lägre tids ransonering. Tra- fiksäkerhetsverket hänvisar till de förslag som framläggs för att främja kollektivtrafiken i betänkandet SOU l975z47 Kollektivtrafik i tätort och framhåller de möjligheter till samordning som härvidlag bör finnas med åtgärder som föreslås av försörjningsberedskapsskäl. TN betonar betydelsen av att den nämnda beredskapsplaneringen sker redan i fredstid. Det är enligt nämnden mycket svårt att åstadkomma improvisationer på detta område sedan en kris inträffat.
Länsstvrelsen i Stockholms lätt och SL påpekar att planeringen i län med samordnad kollektivtrafik bör ske på länsnivå och i Stockholms fall i sam- arbete mellan länsstyrelse och landsting. Skyldighet för kommun att upprätta beredskapsplaner för kollektivtrafiken torde enligt länsstyrelsen endast fö- religga i de fall då kommun i fred bedriver kollektivtrafik. SL anser att en lag erfordras om förskjutna arbetstider.
Prop. 1975/76: l52 95
Den överströmning av trafikanter till den kollektiva trafiken som EBU:s förslag syftar till, förutsätter enligt länsstyrelsen i Östergötlands lätt att det i förväg klart utsägs att kollektivtrafiken skall erhålla tillräckligt med driv- medel. Tilldelningen till beställningstrafiken bör uppmärksammas. Således prioriterade busstrafikföretagen enligt länsstyrelsen beställningsresor på be- kostnad av linjetrafiken under krisen 1973—1974.
Handelskammaren i Göteborg—l-"ästsvenska handa/skammaren menar att möjligheten bör diskuteras att i kristid göra en kraftig sänkning av bil- jettpriset på kollektivtrafiken för att stimulera det kollektiva resandet.
De åtgärder som EBU föreslår för att stimulera trafikföretagen att hålla större vagnresurser är enligt SL helt otillräckliga. Kostnaden för att iord- ningställa, garagera och underhålla en beredskapsbusspark om 140 SL bttssar uppskattar SL till 7 milj. kr. per år. SJ betonar att med de trafikpolitiska förutsättningar som nu gäller kan varken SJ eller något annat trafikföretag åläggas att hålla extra resurser i form av vagnreserver m. m. om inte mer- kostnaderna ersätts.
O rg a n i s e ra d 5 a m å k nin g bör enligt VV vara en särskilt värdefull åtgärd i mindre tätbefolkade områden. Statens väg- och trafikinstitut anser att enkla räkneexempel visar att spareffektcrna kan bli av samma storleks- ordning som vid sänkta hastighetsgränser. TN biträder EBU:s förslag men framhåller att mycket stora resurser kommer att erfordras då planeringen kommer in i ett intensivt skede.
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utan erinran EBU:s förslag rö- rande en förbättring av transportstatistiken. Vl" fram- håller att befintlig transportstatistik främst avser transportapparatens ka- pacitet och utnyttjande medan statistiken över transportbehoven inte är lika utförlig. Statistiken avseende bränsleförbrukningen för hela transport- sektorn. delar därav och för fordon under olika förutsättningar är bristfällig.
Svenska bttsstra/ik/örbttndet menar att innan statistiska undersökningar av- seende kollektivtrafiken påbörjas, måste trafikföretagens redovisningsun- derlag förbättras. Förbundet förklarar sig berett att biträda vid detta arbete.
Enligt SCB bör en samordning kunna ske mellan den av EBU föreslagna resvaneundersökningen och en liknande undersökning för den normala tra- fikplaneringen. Därigenom skulle medelsbehovet kunna minska. SCB be- tonar att en resvaneundersökning kräver omsorgsfulla förberedelser och att en sådan kan påbörjas tidigast 1977/78 om medel erhålls l976/77. De fö- reslagna hastighetsundersökningarna på olika punkter på gatu- och vägnätet bör enligt SCB administreras av VV.
SIND framhåller att resvaneundersökningar har stor betydelse för utar- betande av transportprognoser. Representanter för SIND. TN och VV har undersökt möjligheterna att utforma en analysmodell för transportområdet i anslutning till SIND:s energiprognosmodell och funnit detta möjligt.
Prop. 1975/76:52 96
3.5.5. Ransonering av eldningsolja
Vissa remissinstanser tar upp frågan vilken I äg sta v ä r m e s ta n - dard som bör kunna upprätthållas i en kristid och hur prioritering bör ske mellan upprätthållande av värme- respektive varmvattenstandard.
.S'm'ialstvrelsen och bastazisstvre/sen tillstyrker båda att 18” och 16" kan anses vara en rimlig lägsta innetemperatur under dag respektive natt. lngen remissinstans framför någon annan uppfattning. Både socialstyrelsen och kan- surnentverket betonar att vissa hyresgäster i flerfamiljshus, t. ex. spädbarns- familjer och personer som av medicinska eller andra skäl har berättigade krav på hög hygienisk standard. måste medges möjlighet att värma varm- vatten på spis. l)e remissinstanser som behandlar frågan anser genomlående att sänkt värmestandard är att föredra framför inskränkningar i varmvat- tentillförseln. ÖEF och bostadsstvre/sen anser att EBU:s åsikt att varmvat- tenrcstriktioner bör sättas in först då en lägre tilldelning än 75 % av normal energiförbrukning erfordras,är alltför optimistisk med hänsyn till att många fastighetsägare redan i dag sänkt inomhustemperaturen avsevärt.
EBU föreslår en särskild lag om s. k. k riskoppl i ng skall vara installerad i vissa fastigheter med central värmeberedning från den 1 januari 1979. Vidare föreslås att statens planverk i Svensk Byggnorm (SBN) för in tvingande bestämmelser om kriskoppling vid nybyggnad eller sådan om- byggnad som kräver byggnadslov samt att fmansieringsförordningens be- stämmelser skall omfatta installation för kriskoppling. Förslagets innebörd tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna.
Statens planverk anser det emellertid vara tveksamt om en lag om kris- koppling erfordras. Samma effekt kan uppnås genom en komplettering av byggnadsstadgan. Detta skulle överensstämma med statsmakternas strävan att alla bestämmelser om byggande skall samlas i byggnadslagstiftningen. Om krav på kriskoppling införs i SBN erfordras enligt bostadsstyrelsen ingen särskild bestämmelse härom i bostadsfinansieringsförordningen.
l"|"S'-tekniskaföreningen är tveksam om en kriskoppling hinner genom- föras under den tid EBU ansett vara möjlig.
SABO framhåller med hänsyn till att en- och tvåfamiljsfastigheter föreslås bli undantagna från kravet på kriskoppling bör kostnaderna för installerande av kriskopplingar i övriga fastigheter bekostas lika av alla förbrukarc och inte belasta fastigheterna.
EBU:s förslag om bestämmelser skall införas i Svensk Byggnorm inne- bärande att en central mätare för förbrukningen av tappvarmvatten skall installeras i flerfamiljshus får genomgående ett gott mottagande hos remissinstanserna. Bostadsstyrelsen erinrar om att enligt riksdagsbeslut i maj 1975 gäller som villkor för statliga bostadslån från den l juli 1976 att hus vid nybyggnad skall förses med anordningar som gör det möjligt att mäta leveranser av varmvatten. el och
Prop. 1975/76:152 97
gas för varje lägenhet. Villkoren gäller även lån för ombyggnad om det inte finns några särskilda skäl mot detta. Om föreskrift införs i SBN om individuell mätning av varmvattenförbrukningen i flerfamiljshus. bortfaller behovet av motsvarande bestämmelse i bostadsftnansieringsförordningen.
Svenska värmeverksföreningen anser att man bör sträva efter individuell mätning av energiförbrukningen. [ fråga om lägenheter i flerfamiljshus som är anslutna till fjärrvärmeverk framhåller föreningen dock att det vid en riktig reglering av värmesystemet inte är möjligt att i lägenheten åstad- komma större variationer än vad den centrala inställningen medger. Stora differenser förekommer dock i fråga om varmvattenförbrukningen. lndi- viduell mätning bör därför genomföras i nybyggda hus.
EBU:s förslag om att en v ä r m e t a x e ri n g skall genomföras av bygg- nadsbeståndet i landet får på det stora hela ett mycket positivt mottagande hos remissinstanserna. Uppfattningen att kvotransoneringsmetoden blir allt- mer olämplig företräds av flera instanser. Sålunda menar bostadsstyrelsen att man tillspetsat kan säga att de statliga åtgärder av olika slag som syftar till ett ökat energisparande omöjliggör en kvotransonering. Hyresgästernas riksförbund menar att misstankar om att tilldelning i kristid kommer att grundas på tidigare förbrukning torde utgöra en hämsko på sparviljan. RRV är dock tveksamt till möjligheterna att med denna metod gradera fastig- heterna inbördes på ett riktigt sätt. Konsumentverket anser att ytterligare utredning krävs före ett ställningstagande. Några instanser — bl.a. KF och Svenska kommunnirbundet — anser att en förundersökning först bör genom- föras för att testa rutiner och blanketter. Kommunförbundet anser därvid att en sådan provverksamhet lämpligen kan förläggas till Gävle eftersom försök med tillämpad energiplanering pågår där inom ramen för ett projekt där statens råd för byggnadsforskning är ansvarigt.
FortF framhåller att en värmetaxering av försvarsmaktens heterogena byggnadsbestånd inte är lämplig utan att ett system med kvotering av det inom försvaret totalt förbrukade bränslet är att föredra.
Meningarna är något delade huruvida det bränsleregister som en vär- metaxering resulterar i skall anslutas till det av Centralnämnden för fas- tighetsdata planerade centrala fastighetsregistret eller om registret skall ut- göra en integrerad del av länsdatakontorens fastighetsregister. Medan cen- tralnämnden företräder den förra ståndpunkten anser länsstyrelserna i Ös- tergötlands län. Malmöhus län och Norrbottens [än att bl. a. av beredskapsskäl ett decentraliserat system är att föredra. Länsstyrelsen i Östergötlands län på- pekar vidare att det är oklart om och när ett centralt fastighetsregister kan färdigställas. Länsstyrelsen i Malmöhus län ser klara fördelar i att samma myn- dighet har ansvar för såväl bränsleregister som ransoneringssystem.
Värmetaxeringssystemet bör enligt EBU baseras på den metod som ut- arbetats av byggnadsstyrelsen på uppdrag av ÖEF. Den utvärdering som skett av denna metod gav enligt byggnadsstyrelsen ett gott resultat. Den bearbetning som bör ske torde enligt styrelsen behöva föranleda endast smär-
7. Riksdagen 1975/76. [saml. Nr 152
Prop. l975/76:152 98
re justeringar. l-'VS-tekniskajöreningen anser däremot att beräkningsmetoden torde kräva en väsentlig omarbetning och att upp till 2.5—3 år torde erfordras för att genomföra taxeringen.
Flera remissinstanser — bl. a. RR V och byggnadsstyrelsen — framhåller att en värmetaxering kommer att ge bonuseffekter i så måtto att incitamentet till ökat energisparande kommer att öka. Byggnadsstyrclsen hävdar att det här finns beröringspunkter som energisparkommittén bör ta fasta på i sin verksamhet.
Svenska kommunförbundet anser att värmetaxeringens resultat bör göras tillgängligt för kommunerna. På så vis uppnås den knytning mellan be- redskapsplanering och kommunal energiplanering som förordas av EBU.
En revidering av beredskapsbestäm melserna för upp- värmning i supplement till Svensk Byggnorm (SBN 75) pågår för närvarande. Några remissinstanser har redovisat de yttranden som avgivits häröver till bostadsdepartementet. Bestämmelserna avser be- redskapsåtgärder mot minskad eller utebliven tillförsel av importbränslen samt åtgärder för krislagring av inhemskt bränsle. Statens ra'djb'r byggnads- forskning hemställer i sitt yttrande över förslaget att EBU:s förslag avseende bl. a. värmetaxering av fastigheter. kriskoppling m. m. så långt möjligt inar- betas i statens planverks förslag till beredskapsbestämmelser för att undvika att en ny revidering erfordras inom kort.
De synpunkter EBU framför på hur en ra nsoneri ng bör kon- trol le ra s möter i huvudsak inga invändningar från remissinstanserna. Svenska petroleum institutet anser dock att EBU inte tillräckligt har beaktat de möjligheter till kontrollverksamhet som finns genom de större oljehan- delsföretagens datasystem. ÖEF och TN bör därför enligt petroleuminstitutet ges i uppdrag att tillsammans med institutet och dess medlemsföretag un- dersöka hur dessa datorsystem skulle kunna utnyttjas i ransoneringsverk- samheten på bränsle- och drivmedelsområdet.
3.5.6 Särskilda problem rörande kvotransonering av energi
Flera remissinstanser framhåller i sina yttranden upprepade gånger nack- delarna med en kvotransonering av energi. lngen instans ställer sig emellertid negativ till att en sådan sker i inledningen av en kris. Byggnadsstvre/sen anser det vara olyckligt från ransoneringsmoralisk synpunkt att så många förbrukarc härvid av praktiska skäl måste undantas. Det är därför enligt styrelsen motiverat att denna förbrukarkategori blir föremål för särskild upp- märksamhet vad gäller information. sparkampanjer och användningsrest- riktioner. CDL-företagens beredskapsnämnd framför liknande synpunkter.
Konsumentverket framhåller att om en kvotransonering genomförs i fråga om elkraft bör hänsyn tas till att hushåll med en normalt låg förbrukning har små möjligheter att ytterligare minska denna.
En långvarig fjärrvärmeransonering motiverar enligt länsstyrelsen i Ös-
Prop. 1975/762152 . 99
tergötlanafs län en ransonering avseende hushållens elförbrukning. Häri- genom skulle risken för en överströmning till elområdet kunna minskas.
SL framhåller att en kvotransonering är olämplig för dess del eftersom en minskad energiförbrukning inte är möjlig vad gäller vissa verksamheter inom företaget.
Vid en kvotransonering bestäms tilldelning med utgångspunkt från för- brukningen under en viss given referens- eller basperiod. Bostadsstyrelsen anser att referensperioden bör avse minst två eld ningssäsonger för oljeeldade fastigheter, eftersom påfyllningarna kan täcka en stor del av årsbehovet. Vidare bör utförda bränslebesparande åtgärder kunna beaktas och elupp- värmda och oljeeldade hus kunna jämställas. För att uppnå större rättvisa vid tilldelningen erfordras någon form av norm eller regerensmaterial av typen normalt förbrukade antal energienheter per bostadsenhet.
Småhus som är anslutna till fjärrvärmeverk och helt saknar mätare för värmeleveranserna eller som bara kan mäta vattenflöde bör enligt EBU undantas från kvotransonering. Bostadsstvrelsen påpekar dock att från 1 juli 1976 utgår stöd för installtion av anordningar för individuell mätning av varmvattenmätning i befintliga hus.
Svenska värmeverksföreningen föreslår i en särskild rapport avseende er- farenheterna av krisen 1973—1974. som bifogats yttrandet, att kvotranso- nering baserad på en historisk förbrukning samt värmetaxering ersätts med en metod där tilldelning ges på basis av en medelsförbrukning som fastställs för byggnader hörande till samma område och med likartad isolering rn. m.
EBU föreslår att kollektiv mätning av elförbrukningen inte längre skall godtas. Statens planverk bör därför ges i upp- drag att utarbeta bestämmelser som dels förhindrar kollektiv mätning vid nybyggnad av fastigheter dels berör mätanordningarnas placering.
Statens planverk anser det vara en fördel från energihushållningssynpunkt med individuell mätning av elförbrukningen. Bestämmelser om detta och om mätarplacering torde med stöd av byggnadsstadgan kunna införas i an- slutning till SBN. CDL-företagens beredskapsnämnd avstyrker EBU:s förslag om bestämmelser som skall förhindra kollektiv mätning vid nybygge. Enligt nämnden är detta både obehövligt och onödigt eftersom det sedan 1 juli 1976 i bestämmelserna för erhållande av bostadslån förutsätts att separat Uppmätning av förbrukningen kan ske i varje lägenhet. Några enheter med kollektivmätning kommer därför inte att tillkomma. [ fråga om EBU:s re- kommendation om individuell mätning av fjärrvärmeleveranser föreslår nämnden en skärpning på så vis att det skall föreskrivas att sådan mätning skall införas successivt. Vidare är det enligt nämnden nödvändigt av rätt- viseskäl att befintliga kollektivleveranser till eluppvärmda bostäder ran- soneras om ransonering sker av kollektiva leveranser till fjärruppvärmda bostäder. I båda fallen uppstår problem med övervältring av överförbruk- ningsavgifter. EBU har överlämnat detta problem till RLU. Nämnden åter- kommer till detta i yttrandet över RLU:s betänkande.
Prop. 1975/76:152 100
I fråga om ansvaret för och genomförandet av en k v ot r a n s 0 n e r i n g tillstyrker länsstyrelsen i Stockholms län EBU:s för- slag om delegering av vissa arbetsuppgifter till länsstyrelser och kristids- nämnder. Länsstyrelsen finner det lämpligt att de centrala organen kon- centrerar sig på principiella och övergripande frågor medan avgörandet av enskilda fall sker på regional och primärkommunal nivå. Länsstyrelsen fram- håller att ytterligare resurser för dessa nivåer kommer att erfordras. Svenska kommun/örbundet påpekar att enligt hittillsvarande planering kvotering av eldningsolja skall ske genom oljebolagens försorg och att detta enligt EBU bör vara fallet även i fortsättningen varvid företagen bör svara för s.k. teknisk jämkningl. EBU föreslår vidare att annan jämkning2 samt extra tilldelning3 bör beträffande mindre förbrukare ske i första instans hos kris- tidsnämnderna. Detta medför enligt kommunförbundet ökade arbetsupp- gifter för dessa nämnder och bör ses som inledningen till kommunernas engagemang i det licenssystem som kräver viss värmeteknisk kunskap också på lokal nivå.
Övriga remissinstanser tillstyrker eller lämnar EBU:s förslag i denna fråga utan erinran.
Några remissinstanser berör frågan om ersättning skall ske då organ utan- för den statliga sektorn medverkar i ransoneringssystem. Svenska petroleum institutet framhåller att oljeföretag och återförsäljare får finna sig i att bära vissa av en ransonering föranledda extra kostnader. Om dessa emellertid åläggs uppgifter som egentligen hör till ransoneringsmyndigheternas verk- samhetsområde uppstår enligt petroleuminstitutet ett annat läge. Vid en kvotransonering bär således oljeföretagen kostnader som vid en licensiering åvilar myndigheterna. Enligt institutet bör därför staten stå för kostnaderna även innan ett licensransoneringssystem hunnit införas.
[ ett kvotransoneringssystem måste i princip finnas möjlighet att påföra någon form av sanktion för förbrukare som överskrider den tilldelade kvoten. EBU föreslårattsärskildaöverförbrukningsavgifter skall kunna tas ut i sådana fall. Av remissinstanserna motsätter sig endast länsstyrelsen i Stockholms län detta förslag. Länsstyrelsen framhåller att ett system med överförbrukningsavgifter endast kommer att verka avskräckande för dem som inte har råd att räkna in avgiften som "driftkostnader". Avgiften kan dessutom få avsedd effekt endast om den tas ut i nära anslutning till över- förbrukningstillfället. vilket inte är möjligt med nuvarande avläsnings- och debiteringssystem. Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller att enskilda förbrukare kan ha svårt att övervaka den egna förbrukningsutvecklingen och att det därför finns en risk att även lojala konsumenter kan drabbas hån av höga avgifter. Enligt länsstyrelsen bör dock sådana höga avgifter
' Motiveras av att underlag saknas för beräkning av nytillkomna fastigheters bas- kvantitet ? Motiveras av ändrade förutsättningar t. ex. om- eller tillbyggnad. 3 Motiveras av omständigheter utanför jämkningsschemat.
Prop. 1975/76:152 lOl
kunna ses mot bakgrund av den värmetaxering och andra åtgärder som föreslås och som syftar till att en beräkning av normalförbrukning skall bli möjlig.
ÖEF anser att avgift bör kunna tas ut i sådana fall där överförbrukning kan påvisas genom mätaravläsning. Stora svårigheter föreligger däremot då det gäller förbrukning av eldningsolja för uppvärmningsändamål.
Enligt SPK:s mening är det svårt att i förväg sätta avgifterna så att över- förbrukning motverkas samtidigt som icke önskvärd överströmning mellan olika energislag förhindras. Eftersom detta skulle förutsätta kännedom om priselasticiteterna. och detta är svårt att ernå. bör de centrala ransonerings- organen och ÖEF fortlöpande följa energiförbrukningen och snabbt göra de avgiftsjusteringar som erfordras.
Även C DL-löretagens beredskapsnämnd behandlar överförbrukningsavgif- ternas storlek. Enligt nämnden bör avgifterna relativt sett vara lika stora. Icke önskvärd överströmning får förhindras med differentierade ransone- ringsgrader. Svenska värmeverksföreningen hävdar att även om EBU inte delar föreningens uppfattning att överförbrukningsavgift borde utformas så att icke önskvärd överströmning mellan olika energislag hindras, bör stor uppmärksamhet riktas mot problemet. Föreningen ifrågasätter om inte en avgift som är fem gånger det normala priset — vilket EBU kan tänka sig — är för hög. Frågan om fördelning av avgift mellan fastighetsägaren och hyresgäst bör tas upp till diskussion mellan parterna på hyresmarknaden.
3.5.7 Användningsrestriktioner m. m. för elkraft
EBU redogör i betänkandet även för andra former av reglering av el- förbrukningen än kvotransonering. Hit hör olika slag av användningsrest- riktioner. spänningssänkning och periodisk bortkoppling.
Elkraftens betydelse för effektiva och arbetsbesparande metoder i hus-
hållen samt för trevnad och rekreation i hemmen betonas av konsumentverket. Hushållens elförsörjning bör därför ges hög prioritet jämfört med i kristid umbärlig energislukande produktion.
Till tänkbara former av användningsrestriktioner hör ned- dragning av belysningen på gator och vägar. Trafiksäkerhetsverket redogör i korthet för en undersökning som utförts av statsbyggnadskontoret i Gö- teborg om trafikolyckornas utveckling i Göteborg under krisen 1973—1974. Trafiksäkerhetsverket anser att man torde kunna konstatera att minskningen av väg- och trafikbelysningen hade en negativ inverkan på trafiksäkerheten. Verket framhåller därför att sådana åtgärder i framtiden bör vidtas först i ett mera kritiskt läge och därvid liksom tidigare först efter samråd med myndigheter som närmast har att svara för trafiksäkerheten.
CDL företagens beredskapsna'mnd framhålleratt det är nödvändigt att stöd- ja sparkampanjer med restriktioner och detta innan sparviljan börjar svikta. Nämnden understryker vidare att ett ökat sparande i ostörda lägen minskar
Prop. 1975/76:152 102
marginalen för ytterligare sparande i kristid. För de förbrukare som berörs av en kvotransonering bör vidare i princip endast sådana restriktioner fort- sätta att gälla som från allmän psykologisk synpunkt har en konsumtions- minskande effekt.
EBU anser att 5 p ä n n i n g 5 s ä n k nin g bör kunna tillämpas inom de snäva gränser som distributionsnätet medger. SERN anser i sin rapport över verksamheten under krisen 1973—1974 att en för svenska förhållanden rimlig spänningssänkning är ca tre procent.
De remissinstanser som behandlar denna fråga framhåller de risker en sådan åtgärd kan medföra för vissa funktioner. Socialstyrelsen och Lands- tings/örbundet framhåller således båda att en spänningssänkning inte får tillgripas för sjukvårdens del eftersom viss sjukvårdsapparatur är känslig för sådana störningar. Datainspektionen betonar den menliga inverkan en spänningssänkning kan ha för ADB-systemens funktion.
I fråga om period vis bortkoppl i ng av vissa abonnenter anser EBU att en sådan åtgärd bör reserveras som en sista utväg i ett absolut nödläge. Av remissinstanserna har endast Landstingsförbundet uppfattningen att en bortkoppling är otänkbar. Förbundet framhåller att alla risker för störningar i det direkta sjukvårdsarbetet måste avvisas. Andra remissin- stanser delar EBU:s uppfattning att åtgärder endast får ses som en nöd- fallsutväg eller lämnar synpunkterna utan erinran. Enligt Iantbruksstyrelsen måste en bortkoppling föregås av en ytterst noggrann prövning av behovet av åtgärden liksom av omsorgsfull information.
CDL-företagens beredskapsnämnd uppvisar en relativt skeptisk inställning. Man framhåller att EBU inte nämner hur långt en planläggning skall drivas rörande en periodisk bortkoppling. CDL anser det vara osannolikt att el- försörjningsläget skall bli så katastrofalt att denna typ av åtgärd skulle behöva tillgripas. särskilt som ingen planläggning föreslås för motsvarande slag av åtgärder—för andra energisektorer. Nämnden betonat att en sådan planlägg- ning skulle bli mycket kostsam och att kostnaderna inte gärna kan läggas på elleverantörerna.
K o m m u n e r n a 5 r oll då det gäller planläggningen inför en eventuell bortkoppling av eltillförseln berörs av några remissinstanser. EBU föreslår på denna punkt att kommunerna i samråd med elleverantörerna skall göra upp planer för långvariga elavbrott så att prioriteringar kan göras mellan olika konsumtionsbehov. Länsstyrelsen i Östergötlands län understryker be- tydelsen av en sådan planering — som redan påbörjats i länet — och föreslår att regeringen överväger om denna planering kan samordnas med den kom- munala beredskapsplaneringen varvid statsbidrag skall utgå enligt gällande regler.
JN betonar att man i den nämnda planeringen uppmärksammar det stora elberoendet hos mekaniserade företag inom jordbruk, vissa livsmedelsin- dustrier samt livsmedelshandeln. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Östergötlands län.
Prop. 1975/76:152 103
C DL företagens beredskapsna'mna' menar att den här avsedda planeringen måste ske efter riktlinjer från den centrala planläggningsmyndigheten efter samråd med kommunernas centrala organisationer. Enligt nämnden måste vidare bestämmelserna i lagen om kommunal beredskap ses över då det gäller kommunernas skyldighet till beredskapsplanläggning vad avser el- försörjning. Då detta enligt nämnden observerats av RLU behandlas frågan i yttrandet över denna utredning.
Svenska kommunförbundet framhåller att en grupp inom förbundet arbetar med frågan om beredskapsplanläggningen beträffande de sociala konsekven- serna av långvariga elavbrott. Synpunkter kommer att framläggas för kom- munerna.
EBU föreslår att störningskänsliga abonnenter uppmanas installera re - s e r v k r a ft a g g r e g at och att elleverantören bör inventera befintliga aggregat. Varje kommun bör vidare ha en prioriteringslista för fördelning av tillkommande reservkraftaggregat, t. ex. militära aggregat. Fort F fram- håller att länsstyrelserna har att prioritera användningen av sådana aggregat. Kommunernas prioritering bör därför ske i samråd med länsstyrelsen. So- cialstyrelsen anser det vara angeläget att reservkraftaggregat anskaffas i största möjliga utsträckning. Länsstyrelsen i Östergötlands län föreslår att statsbidrag övervägs för kommunernas behov av aggregat. Byggnadsstvrelsen noterar att enhetliga riktlinjer saknas i fråga om reservkraftaggregat skall installeras eller ej. Närmare riktlinjer bör därför utfärdas.
3 . 5 . 8 Vissa special/"fågor
3.5.8.l Användning av priset som förbrukningsregu— lator
De remissinstanser som tar upp frågan är övervägande skeptiska mot EBU:s förslag att en avgift skall kunna tas ut på motorbensin under en begränsad tid för att tillfälligt nedbringa konsumtionen och motverka hamst— ring. Statskontoret anser emellertid att EBU borde ha ägnat större uppmärk— samhet åt möjligheten att använda tillfälliga energiavgifter som reglerings— instrument i en fredskris. Härigenom skulle man få ett lätthanterligt system där ingående kännedom om konsumenternas situation inte skulle erfordras. Nackdelarna från fördelningssynpunkt kan enligt statskontoret motverkas om avgiften tas ut för produkter med hög priselasticitet. dvs. relativt um— bärliga varor, och om avgifterna via staten omfördelas till grupper med låga inkomster. Statskontoret framhåller att avgifter sedan länge används inom energisektorn för att påverka energianvändningen på lång sikt. Länsstyrelsen i Norrbottens län menar att användning av prismekanismen bör vara en användbar metod och framhåller att energi har åsatts ett pris och att den därför inte kan jämföras med fria nyttigheter som sjukvård och undervisning. Om överpris tas ut kan detta utformas som avgifter och
Prop. 1975/76:152 104
tas omhand av samhället och fördelas för att motverka från jämlikhets- synpunkt negativa effekter. V V S -tekniskajöreningen tillstyrker EBU:s förslag och menar att ett avgiftssystem är att föredra framför andra former för begränsning av förbrukningen.
Förbrukningsdämpande avgifter börtillämpas restriktivt anserJN, SPK och KF. SPK framhåller vidare att EBU:s underlag bestyrker behovet av förbättrad kunskap om priselasticiteterna på energiområdet. Länsstyrelsen i Östergötlands län ställer sig ytterst tveksam till EBU:s förslag eftersom det helt går emot den grundläggande principen att den ekonomiska standarden inte skall bero av fördelningen av knappa resurser i en kristid. Hyresgästernas riksförbund motsätter sig bestämt en dämpningsavgift i fråga om drivmedel. En princip införs då som utredningen i allmänhet inte förordat. Svenska petroleum institutet avvisar också förslaget som institutet betraktar som stö- tande från rättvisesynpunkt.
LO framhåller att EBU:s övriga förslag bl. a. om att bilskattekvitton skall förses med numrerade ransoneringskuponger medger snabba åtgärder för att förebygga hamstring. Tanken att avgiften skulle få dras av på skatten innebär att bilförare med lägre inkomster i huvudsak får bära bördan. LO avvisar därför EBU:s förslag.
RSV anför vissa tekniska invändningar mot att under kort tid knyta en hög avgift till skatteuppbörden. Eftersom skattskyldighet normalt inträder när den registrerade skattskyldige leverantören levererar bensinen till ben- sinstationen kan bensinstationsägaren göra betydande lagervinster på sitt befintliga lager. På motsvarande sätt kan lagerförluster uppstå då avgiften upphör att gälla. För att undvika detta problem kunde föreskrivas att avgiften också gäller vad som finns i lager. RSV framhåller att detta förutsätter en lagerinventering vilket medför behov av en mycket arbetskrävande kontroll.
3.5.8.2 Överlåtelse av ransoneringsbevis
EBU anser att ransoneringsbevis inte bör få överlåtas. ] fråga om rätt till inköp av drivmedel föreslår EBU att inköpskort eller särskild inköps- kupong samt skattekvitto skall kunna visas upp vid inköp.
Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter hur EBU:s förslag skall fungera i praktiken. För leverantörerna är mottagande av ransoneringskuponger det väsentliga varför kontrollen kan bli eftersatt. Ett förbudssystem införs därför som myndigheterna kan få svån att kontrollera.
Enligt Svenska handelskammar/örbundet bör den som erhållit kvot själv få avgöra hur tilldelningen skall utnyttjas. Risk för slöseri mot ransone- ringsperiodernas slut liksom svårkontrollerad upplagring kan annars bli följ- den. Handelskammaren i Gövle och Västerbottens handelskammare framför liknande synpunkter.
TN har ingen erinran mot att ransoneringsbevis inte skall få överlåtas. Nämnden framhåller dock att skattekvittot får annan status om det. som
Prop. 1975/76:152 105
i annat sammanhang föreslagits, inte behöver medföras vid färd men ändå skall utnyttjas vid en ransonering. Den koppling som EBU föreslår mellan ransoneringsbevis och annan handling kan då inte ske. Att någon form av sådan koppling behövs anser dock TN och förklarat sig beredd att i samråd med berörda myndigheter utreda denna fråga. Remissinstanserna har i övrigt ingen erinran mot EBU:s förslag.
3.5.8.3 Kostnader för kristidsnämndernas verksam- het
EBU föreslår att staten ersätter kommunerna med minst 90 % av re- dovisade nödvändiga kostnader för kristidsnämndernas verksamhet.
Länsstyrelsen i Malmöhus län och Landstingsförbundet anser att kommu- nerna bör ersättas till fullo för kostnaden för kristidsnämndernas verksamhet i en kristid. Landstingsförbundet framhåller att reglerna för ersättning av planläggningskostnaderna enligt lagen om kommunal beredskap bör bringas i överensstämmelse härmed. Svenska kommunförbundet anser att med hän- syn till det ökade engagemang som föreslås för kommunernas verksamhet i kristid bör dessas kostnader helt ersättas av staten. Länsstyrelserna i Stock- holms och Norrbottens Iän framför liknande synpunkter.
3.5.9 Informations- och Sparkampanjberedskap
EBU föreslår att ansvaret för den övergripande informationen och in- formationssamordningen i kristid läggs på ÖEF. ÖEF föreslås även få det övergripande ansvaret i fråga om sparkampanjer.
I det stora hela tillstyrker remissinstanserna EBU:s förslag eller lämnar det utan erinran. Vissa av näringslivets organisationer är dock negativa på ett par punkter. Således ifrågasätter både Näringslivets energidelegation och Svenska handelskammarförbundet om energisparkommittén och inte ÖEF bör få ansvaret för sparkampanjberedskapen.
Även Nämnden/ör samhällsinförmation nämner energisparkommittén och betonar att dess erfarenheter måste tas till vara. Energisparkommittén ser det som angeläget att få medverka i utformningen av informations- och sparkampanjberedskapen inför en eventuell kris. EBU betonar att intres- seorganisationer och intressegrupper bör engageras i en kampanjverksamhet. Energisparkommittén framhåller att de av EBU nämnda organisationerna ingår i energisparkommittén. EBU:s lista för sparinsatser i frivilliga spar- kampanjer motsvarar i stort kommitténs lista för ett normalläge. Kommittén framhåller dock att den arbetar mer med riktade kampanjer. Kommittén utgår från att man bygger på befintlig organisation vid uppbyggnad av en krisorganisation.
Behovet av samordning av information betonas av flera remissinstanser. CDL-företagens beredskapsnämnd är mer tveksam härtill. Effekten av en
Prop. 1975/76:152 106
energikris kan vara svår att förutse för olika sektorer. Det finns en viss risk för att en gemensam, fullständig information kan bli för kompakt och förlora slagkraft. Alltför långt driven strävan till samordning försenade enligt nämnden sparkampanjen 1973—1974. Samordning måste avse alternativ all- män bakgrundsinformation och planering för tidsmässig samordning av de skilda energisektorernas egen information.
TNanser att avgränsningen mellan krisorganen måste klarläggas vad gäller informationsberedskapen. Vidare bör detaljplaner för informationsavdel- ningarnas interna organisation inom respektive myndighet utarbetas.
Nämnden/ör samhällsinformation anser att de informationsansvariga som avses ingå i krisförvaltningen bör ges möjlighet att lägga informationsaspek- ter på åtgärder redan i planeringsskedet. Organisatoriskt bör dessa placeras omedelbart under den för verksamheten ansvarige. Det är vidare angeläget att rollfördelningen mellan regering och myndigheterna i informationshän- seende klarläggs. Härutöver framhåller nämnden att vid en sparkampanj utvärdering bör ske så att resurserna används på ett lämpligt sätt.
ÖEF framhåller att extra resurser som erfordras för förberedande av diverse informationsmaterial inte medräknats i EBU:s kostnadssammanställning och att dessa resurser måste tilldelas ÖEF då energiavdelningen organiseras.
Beredskapsnämndenför psvkologisktlfärsvar. JN och Svenska petroleum in- stitutet anser att de bör vara företrädda i den informationsgrupp som föreslås bildas vid ÖEF. Svenska värmeverksföreningen anser att CDL. Svenska el- verksföreningen, Svenska gasföreningen och Värmeverksföreningen borde kunna lämna värdefulla bidrag till informationsgruppen. Nämnden-för sam- hällsinformation framhåller att den informationsexpert som föreslås knytas till ÖEF, bör bli fast anställd.
Enligt KF bör informationsverksamhet om sparkampanjeri förebyggande syfte bedrivas även under normala förhållanden. TCO menar att ett ökat samarbete mellan ÖEF och de fackliga organisationerna kan möjliggöra att fackets breda kontaktytor kan utnyttjas.
3.5.10 Organisation för energiberedskap och energikris
EBU föreslår att ÖEF ges ansvaret för övergripande ledning och sam- ordning inom energiberedskapens område både i planeringsskedet och i en kris och att ÖEF således får verkställighetsuppgifter. ÖEF:s styrelse föreslås få en bredare förankring. För att ÖEF skall klara de utökade arbetsuppgifterna föreslår EBU att en energiavdelning med två byråer inrättas. len kris föreslås tre produktionsinriktade myndigheter bildas för att genomföra reglerings- åtgärderna på bränsle, drivmedels- och elkraftsområdena. För att bistå dessa myndigheter vad gäller förbrukningsförhållanden m.m. föreslår EBU att vissa myndigheter går in i organisationen som rådgivande organ. En s.k. matrisstruktur bildas på detta sätt där de produktionsinriktade respektive rådgivande myndigheterna utgör de två dimensionerna. EBU anser att de
Prop. 1975/76:152 ' 107
centrala myndigheterna i betydande utsträckning skall avlastas genom att uppgifter delegeras till regional och lokal nivå.
EBU:s organisationsförslag får i det stora hela ett gott mottagande av remissinstanserna. Meningarna är delade främst då det gäller frågan om ställning skall tas till förändrad organisation hos ÖEF innan den s. k. ÖEF- utredningen avgivit sitt betänkande samt avgränsningen av ansvarsförhål- landena mellan ÖEF och SlND.
Flera remissinstanser — bl. a. RPS, TN och SIND — anser det väsentligt att krisorganisationen så långt möjligt baseras på myndigheter och funktioner som i fred handhar verksamheten på visst'område. TN framhåller således att detta uppnås i den nuvarande organisationen hos TN där en ranso- neringssektion bildas i kristid och där en smidig övergång till ett mer skärpt läge kan ske.
Enligt direktiven skall ÖEF-utredningens överväganden bl.a. ske mot bakgrund av EBU:s förslag. Uppgiften att föreslå krisorganisation på ener- giområdet åligger enligt dessa direktiv EBU, varför ÖEF-utredningens upp- drag inte innefattar denna uppgift. TN, JN. KK och SIND anser att ÖEF- utredningens förslag bör avvaktas innnan närmare ställning tas till kris- organisationen på energiområdet. Enligt TN har ett nytt läge uppstått bl.a. genom traftkpolitiska utredningens (SOU 1975:66) förslag om att en särskild trafikplaneringsnämnd skall inrättas. ÖEF-utredningen bör därför erhålla tilläggsdirektiv innebärande att fredskrisorganisationen även på energiom- rådet skall övervägas.
RRV tillstyrker i princip de utökningar av planeringen och planerings- resurserna som föreslås men ser det som en brist att EBU inte beräknat kostnaderna för den vitt utgrenade planering som föreslås. En förstärkning bör därför ske stegvis. ÖEF bör först ges uppdrag att klarlägga struktur och omfattning av planeringen och föreslå hur den successivt skall genom- föras. Härigenom undviks att en onödigt stor organisation byggs upp i ini- tialskedet.
Andra remissinstanser anser att ställningstagande till mer avgränsade frå- gor motiverar att ÖEF-utredningens förslag inväntas.
KK framhåller att EBU inte för något resonemang om behovet av reglering av utrikeshandeln med bränslen och drivmedel. Det åligger på KK att för- bereda sådan reglering. Det står enligt KK klart att samråd måste ske mellan de för försörjningspolitiken respektive handelspolitiken ansvariga myndig- heterna innan beslut fattas om åtgärder vid gränsen. Enligt KK bör ÖEF- utredningen få i uppgift att överväga ansvarsfördelningen härvidlag. KK framhåller vidare att det i EBU:s förslag inte klart framgår hur a n s v a rs - fördelningen är tänkt att ske mellan ÖEF och SlND vad gäller beredskapsplaneringen i fredstid. Denna fråga ägnas en ingående be- handling av Hera remissinstanser.
Statskontoret betonar det nya organisatoriska läge som uppkommit genom tillkomsten av SIND. SlND har givits det samlade myndighetsansvaret för
Prop. 1975/76:152 108
näringslivs- och energifrågorna. En Strikt tillämpning av grundprincipen för ansvarsfördelningen mellan myndigheter som är verksamma inom det eko- nomiska försvaret — att myndighet som handhar den fredstida verksamheten inom ett område även skall planlägga denna för kris-lkrigsförhållanden och i ett sådant läge svara för verksamheten — skulle innebära att SIND från ÖEF övertog uppgiften att svara för energiberedskapen i fredstid och kris. Detta skulle enligt statskontoret även kunna gälla ÖEF:s industriplanering i övrigt. Om en sådan överföring av arbetsuppgifter till SIND skedde kunde ÖEF koncentrera sig på övergripande samordning inom det ekonomiska försvaret. En sådan utveckling skulle. enligt statskontoret, medföra vissa fördelar, bl. a. en bättre anpassning av organisation och uppgifter till olika krislägen. Likaså borde samordningen mellan energiberedskapsfrågor och övriga energipolitiska frågor kunna förbättras. Statskontoret anser sig inte ha underlag för ett ställningstagande till frågan om en ändrad uppgifts- fördelning mellan ÖEF och SlND men förordar att denna fråga utreds.
SIND betonar likaledes vikten av att avgränsnings- och samordnings- frågorna mellan ÖEF och SlND närmare kartläggs. ÖEF bör enligt SIND ha ansvaret för samordning och principiell utformning av beredskapspro- grammen. C DLfför'etagens beredskapsna'mnd anser att en grundlig genom- gång krävs av ansvars— och arbetsfördelningen mellan ÖEF och de föreslagna centrala regleringsmyndigheterna.
Länsstyrelsen i Stockholms län betonar vikten av ÖEF:s vidgade och pre- ciserade roll. Härigenom kan auktoritativa ställningstaganden erhållas och uppföljning ske av regeringens beslut.
Enligt ÖEF-utredningen har EBU inte ansett att tillkomsten av SlND med myndighetsuppgifter inom energiområdet öppnat nya möjligheter vid över- väganden rörande organisationer såväl i kris som i krig utan endast fördelat de ökade uppgifterna på myndigheter som redan har uppgifter inom det ekonomiska försvaret. ÖEF-utredningen framhåller vidare att EBU inte gjort någon analys av KK:s relationer till olika föreslagna krisorgan. Utredningen avser ta upp frågan om vilka uppgifter rörande utfärdande av exportlicenser som KK respektive olika försörjningsmyndigheter bör ha i en fredskris lik- som de prioriteringsproblem som kan uppstå mellan energiområdet och plast- produktområdet vid en oljekris. ÖEF-utredningen tolkar sina direktiv så att den skall göra en samlad bedömning av ÖEF:s normala fredsorganisation samt organisationen för fredskriser och vid krig och avspärrning och att arbetet i fråga om fredskrisorganisation bör ske med utgångspunkt från EBU:s förslag på EBU-området.
LRF anser det väsentligt att personal som skall ingå i krisorganisationen erhåller adekvat utbildning och träning så att regleringsapparaten snabbt kan sättas på fötter.
l fråga om organisationens anpassning vid en över- g å n g m ella n ol i k a k ris e r framhåller TN att EBU enligt direktiven främst skulle behandla fredskrissituationen. TN vill dock betona de problem
Prop. 1975/76:152 " 109
som uppstår då en fredskris övergår i svårare kris. ] ett sådant läge svarar TN för transportregleringen för vilken drivmedelsransonering är det vik- tigaste styrmedlet och bör stå till regleringsmyndighetens förfogande. Det av EBU föreslagna drivmedelskontorets uppgifter övergår då på TN.
Statskontoret anser att EBU borde ha tagit upp frågan om organisationen vid en svårare kris. Näringslivets energidelegation anser att problemen vid övergång från fredskris till krig bör studeras närmare.
Flera remissinstanser tar upp EBU:s förslag om 0 rga n i sa t i o n fö r genomförande av regleringsåtgärderna. Den innebär att tre produktionsinriktade myndigheter bildas, drivmedelskontoret (DK), bränslekontoret (BK) och elförsörjningsnämnden (EFN) under ÖEF:s sam- ordnade ledning. Till sin hjälp skall de ha rådgivande myndigheter, sek- torsmyndigheter. som både i planläggningen och i kris biträder med råd angående de olika förbrukningsområdena. Dessa myndigheter är SIND. kon- sumentverket, byggnadsstyrelsen, JN och TN. EBU:s förslag möter på denna punkt få invändningar och ingen av principiell natur.
Vissa instanser har synpunkter på urvalet av r å d giv a n d e s e k t o r s - m y n d i g h e t e r. ÖB anser således att försvarsmakten. och JN. att LBS och skogsbruket bör utgöra sektorsmyndigheter. Statskontoret menar att bos- tadsstyrelsen bör ersätta konsumentverket som sektormyndighet bl. a. med hänsyn till att hushållens energianvändning främst avser uppvärmning av bostäder och varmvatten. Planverket påpekar att verket handlägger frågor om energihushållning och beredskapsåtgärder rörande all bebyggelse. Enligt verket torde det därför vara nödvändigt att kontinuerligt samråd äger rum mellan ÖEF och verket. Konsumentverket framhåller att en samlad bedöm- ning bör ske av hushållens totala energibehov innefattande även privat- bilismen och kollektivtrafik. Det bör enligt verket övervägas om inte frågor rörande'de senare områdena borde överföras till hushållssektorn.
VV anser det vara mindre ändamålsenligt att särskilja drivmedelstilldel- ning som sker vid DK och reglering av transporter på väg som handhas av TN. Den tillfälliga delningen av TN på DK och den återstod av TN som utgör sektorsmyndighet kan medföra problem. Samverkansformerna DK—TN bör närmare utredas. SIND betonar transportförsörjningens bety- delse för en ostörd industriproduktion och framhåller därför behovet av samordning mellan respektive regleringsorgan härvidlag. Näringslivets ener- gidelegation förklarar sig beredd att åta sig ansvaret för ett institutionaliserat samordningsansvar mellan sektormyndigheterna och industrin.
Meningarna bland remissinstanserna till fö rs l a get a tt Ö E F : s styrelse skall breddas är delade främst på så sätt att man anser att ÖEF-utredningens förslag bör avvaktas. ÖEF, statskontoret och ÖEF- utredningen framför synpunkter med detta innehåll. RR V menar att en sty- relse på tio personer är lagom stor.
Konsumentverket, AMS. Landstingsförbundet och Svenska petroleum in- stitutet anser sig böra bli företrädda i styrelsen. Näringslivets energidelegation
Prop. 1975/76:152 llO
anser att. näringslivet bör representeras av minst tre personer och Svenska värmeverksföreningen förutsätter att de kommunala energiverken kommer att bli representerade. Energidelegationen anser att fördelarna med en stor intresserepresentation överväger nackdelarna — tillämpningen av fattade be- slut underlättas. Även LO understryker vikten av en bred förankring för intresseorganisationerna. Hyresgästernas riksförbund understryker att lek- mannaintlytandet bör dominera i styrelsen samt att intresseorganisationerna bör beredas plats i den.
EBU föreslår att en energiavdelning inrättas vid ÖEF där den ena byrån utgörs av den befintliga bränslebyrån och den andra bildas ur den provisoriska bränslereglcringsenheten och benämns energi- regleringsbyrå.
(."DL-lföretagens beredskapsnämnd tillstyrker förslaget men anser att vissa uppgifter bör överföras från energiregleringsbyråns sektion ll till sektion ].
Den föreslagna omorganisationen förordas av ÖEF som betonar behovet av att personalförstärkningen sker snarast. Om ÖEF-utredningens resultat skall inväntas framhåller ÖEF med skärpa angelägenheten av att den fö- reslagna energiregleringsbyrån inrättas som ett provisorium eller att den nuvarande bränslereglcringsenheten förstärks i motsvarande omfattning.
SIND är tveksam till förslaget att en energiavdelning inrättas vid ÖEF och anser det olämpligt att parallella utredningsapparater på energiområdet byggs ut vid ÖEF och SlND. SIND framhåller att verket behandlar flera av de frågor som EBU föreslår att ÖEF skall utföra. Lämpligare är i stället att ÖEF svarar för samordning av beredskapen och fastställer de krav som bör uppfyllas medan SlND får ansvara för att fördelningsfrågor samt prognos- och uppföljningsfrågor inom hela energisektorn finns förberedda för kris- förhållanden. Härigenom kan SIND:s kompetens vad gäller förbruknings- ledet utnyttjas rationellt. SIND hänvisar även till den energiprognosmodell som f. n. provkörs och den fördelningsmodell som togs fram 1973/74. Båda dessa modeller kan användas som analysinstrument vid de avvägningsfrågor ÖEF:s styrelse behöver behandla. SlND framhåller att verkets uppgifter under krisförhållanden bör fastläggas i instruktionen.
En energiavdelning bör enligt statskontoret inte byggas upp. ÖEF-utred- ningens resultat bör avvaktas varvid brådskande uppgifter — med vissa re- sursförstärkningar — kan klaras inom nuvarande organisation. ÖEF-utred- ningen menar att inga motiv ges för bildande av en energiavdelning och att det inte är angeläget att snabbt ta ställning härtill. ÖEF-utredningens arbete bör kunna avvaktas. Erforderliga resursförstärkningar kan under tiden tillföras den provisoriska bränsleregleringsenheten.
EBU föreslår att en ökad delegering från central till re- g i o nal och lokal niv å bör ske. Remissinstanserna är här genom- gående positiva till principen i EBU:s förslag. Statskontoret anser emellertid att den regionala och lokala krisorganisationen närmare bör utredas och
Prop. 1975/76:152 111
då lämpligen av den utredning statskontoret föreslår skall överväga upp- giftsfördelningen ÖEF—SIND. Denna utredning bör vidare kunna beräkna resursbehoven inom regional och lokal krisförvaltning vilket EBU ansåg sig sakna underlag för att göra. Länsstvre/sen i Norrbottens län anser att länsstyrelserna bör ha stor frihet att utforma krisorganisationen efter de regionala förhållandena. Behovet av att klara ut ansvarsförhållanden mellan berörda myndigheter betonas. Länsstyrelsen anser också att en grundor- ganisation för länsstyrelse och kommun bör utredas.
Enligt riksnämnden för kommunal beredskap bör den kommunala plane- ringen för en fredskris beträffande energiförsörjningen vara en del av den allmänna kommunala beredskapsplaneringen. En ändring föreslås av lagen om kommunal beredskap så att detta blir möjligt.
RR V menar att möjligheterna att underlätta länsstyrelseplaneringen genom vissa centrala anvisningar bör prövas.
C DL -|/öretagens beredskapsnämnd framhåller att frågan hur den regionala verksamheten på elområdet skall samordnas bör klaras ut i det av EBU indikerade framtida utredningsarbetet.
Enligt JN är det av vikt att länsstyrelserna tillförs sakkunskap om de aktuella förbrukningsområdena. En representation från berörda myndigheter bör härvid fastställas så att en relativt likformig organisation erhålls. Detta möjliggör enligt JN att centrala. enhetliga anvisningar kan utfärdas.
Länsstyrelsen i Stockholms län understryker behovet av rådgivande sek- torsmyndigheter även på regional nivå. Reglerade bestämmelser behöver enligt länsstyrelsen fastställas men det vore värdefullt med ett uttalande av departementschefen att länsstyrelsen bör tilldelas sådan rådgivning. Det är vidare väsentligt för planeringen om regeringen redan i förväg anger vilka uppgifter länsstyrelsen i kristid kan eftersätta.
Näringslivets energidelegation framhåller att liksom skedde 1973—1974 bör näringslivsrepresentanter ingå i handläggargruppen i de regionala organen. För att sakkunniga inom näringslivet skall kunna utnyttjas effektivt bör utbildning ske redan i fredstid. Liknande synpunkter framförs av Svenska handelskammar/örbundet som även aner att dispensgivning bör ske hos myn- digheten som har vana med sådana ärenden och vars oväld inte bestrids. Denna verksamhet bör enligt förbundet helt anförtros länsstyrelserna.
Vad gäller kostnaderna för organisationen anser RRVatt EBU endast i enstaka fall beräknat dessa. Den utökade planeringsfunktionen bör enligt RRV i det av RRV förordade stegvisa genomförandet av pla- neringsåtgärderna även beräkna vilka kostnader som uppstår.
nggnadsstyrelsen och JN anser att EBU:s kostnadsuppskattningar vad avser dessa myndigheter är för låga. SCB och CDL-företagens beredskaps- nämnd avser att återkomma i särskild ordning med redovisning av sina kostnader för beredskapsplanläggningen.
Prop. 1975/76:52 ll2
3 . 5. [I Prisclearing
EBU anser att man även i framtiden måste ha beredskap för prisclearing trots den reglerade oljefördelning som planeras ske genom IEA. Enligt EBU bör alla förbrukare ingå i prisclearingen. Vidare bör systemet även omfatta råolja.
SPK förklarar sig villigt att tillsammans med ÖEF utreda förutsättningen för att clearingbidrag skall kunna utgå för råolja. SPK ifrågasätter om den insyn som lEA kan erhålla i de internationella Oljebolagen är sådan att clearingbidrag till dessa skall kunna utgå. SPK anser liksom EBU att inga förbrukargrupper bör undantas från att erlägga clearingbidrag. Denna åsikt delas av Svenska värmeverksföreningen som framhåller att där- med också alla typer av förbrukning bör kunna erhålla bidrag. Föreningen påpekar vidare det behov av clearing av krisbränsle, exempelvis ved. som kan uppkomma vid en långvarig kris.
Näringslivets energidelegation förutsätter däremot att större företag — liksom tidigare - undantas i ett clearingsystem. Delegationen anser sig ha vida större tilltro till prismekanismens effektivitet än EBU. Om priset får bli vägledande torde mer olja kunna erhållas på världsmarknaden.
Svenska petroleum institutet anser att institutet tillsammans med ÖEF, RSV och SPK bör få delta i planeringen av ett clearingprogram.
3.5.12 Andra beredskapsåtgärder
Under denna rubrik tar EBU upp beredskapsåtgärder som inte siktar på förbrukningsbegränsningar i kristid. EBU behandlar produktionsberedskap, lagerberedskap och importberedskap.
De remissinstanser som tagit upp dessa frågor har i huvudsak behandlat det första området och där främst frågan om de förberedelser som bör göras för att använda inhemskt bränsle (ved) i eldningspannor.
Näringslivets energidelegation tar dock upp lagerberedskapen hos företagen och hävdar att denna inte främjas av att staten i händelse av en kris lägger varan under kontroll och att förbrukning får ske först mot användnings- tillstånd. 1 en fredskris borde enligt delegationen företag få använda sina lager efter egna behov och likaså själva använda den olja som de själva inköper på världsmarknaden — dvs. få en fri dispositionsrätt till egna lager.
Några remissinstanser tar upp frågor av mer övergripande karaktär. Stats- kontoret pekar sålunda på sambandet mellan beredskapsproblematiken på energiområdet och övrig energipolitik. Många av åtgärderna som vidtas inom den allmänna energipolitikens ram får således konsekvenser för beredskapen. Befedskapsaspekten bör därför beaktas vid energipolitiska avgöranden. Stats- kontoret framhåller att gränsen allt mer kan komma att suddas ut mellan normala förbrukningslägen och krislägen eftersom det blivit alltmer ange- läget att vidta permanenta förbrukningsdämpande åtgärder.
Prop. 1975/76:52 113
De övriga remissinstanser som yttrat sig i dessa frågor behandlar olika former av p ro (] u k t i o n s bc red s ka p . En analys av de krav som från försörjningsberedskapssynpunkt bör ställas på den svenska energiproduk- tionens sammansättning leder enligt Näringslivets energidelegation till slut- satsen att bcredskapsbasen i energiproduktionen bör läggas på elproduce- rande system med vattenenergi och kärnenergi som de viktigaste råvarorna. Härutöver bör det finnas kraftverk som använder alternativa fossila bränslen — även inhemska som ved och torv. Vad gäller drivmedel bör utvecklings- arbete på system för produktion av syntetiska bränslen övervägas.
Enligt El!!" bör en särskild fredskrislagring ske av reabensin. Vid en nedgång av tillförseln står man f. n. inför valet att minska flygvapnets öv- ningsverksamhet eller tillgripa avspärrningsreserven. FMV förordar även att de inhemska oljeraffinaderierna beredskapsplaneras för framställning av reabensin.
Ett utnyttjande av ved i stor skala som bränsle förutsätter enligt skogs- styrelsen att skogsindustrins efterfrågan minskar på motsvarande sätt. vilket endast kan gälla för svårare kriser. Beredskapsåtgärderna bör därför avse tekniska metoder coh utrustningsfrågor och mindre administrativa och or- ganisatoriska åtgärder.
Svea hovrätt anser att ett bättre utnyttjande av vattenkraften kan ske i en fredskris om de olika slag av begränsningar för dess användning som gäller under normala fredsförhållanden kan hävas. De bestämmelser som avses gälla t. ex. minimi- och maximipriser för dämning. överledning och tvångstappningar. För krigstid finns en särskild lag om hävande av dessa bestämmelser. Hovrätten anser att en Sådan lag borde övervägas även för ett fredskrislägc.
Lantbruksstvre/sen avstyrker att statliga medel används för att stimulera en ökad satsning på hästhållning.
Flera remissinstanser behandlar de problem som sammanhänger med övergången till inhemska fasta bränslen för uppvärmning av bostäder och tappvatten. Meningarna är delade huruvida stöd bör återinföras för instal- lation av s. k. dubbelpannor i bostadshus eller om en satsning i stället bör ske på fjärrvärmeverken. EBU anser för sin del att även fredskriser kan räcka länge varför behov av ersättningsproduktion kan aktualiseras och att därför striktare regler bör övervägas för värmeanläggningarnas tekniska ut- formning för att möjliggöra övergång till fasta inhemska bränslen i kristid. Detta gäller inte minst ljärrvärmeverken. Det stöd som gällde 1974/75 för installation av dubbelpannor bör enligt EBU återinföras. Svenska petroleum institutet har samma åsikt medan bostadsstvre/sen. statens planverk. h_vres- gästernas riksförbund och Svenska kommunförbundet inte anser att stödet skall återinföras.
Enligt bostadsstyrelsen var huvudavsikten med stödet att byta ut gamla pannor mot nya effektivare. De flesta mindre pannorna torde i dag kunna ställas om till eldning med fast bränsle med enkla medel. Anslutning till
Prop. 1975/76:152 114
fjärrvärmeverk utgör ett alternativ i de fall då förutsättningen saknas för omställning. Taxesättningspolitiken är härvid viktig. Bostadsstyrelsen fram- håller vidare att dubbelpannor installerade efter äldre bestämmelser bör förses med särskild säkerhetsutrustning.
Statens planverk hänvisar till det förslag till i viss mån skärpta bestäm- melser i Svensk Byggnorm (SBN) som nu är ute på remiss. Förslaget som utarbetats av planverket i nära samråd med ÖEF innebär att vid ny- och ombyggnad av fastighet eldningspannor skall kunna ställas om till inhemska bränslen om inte särskilda skäl föreligger häremot som exempelvis att be- redskapslagring av importbränsle sker hos förbrukaren.
Svenska kommun/örbundet framhåller att anledningen till att det nämnda stödet togs bort var att det kunde komma att verka dämpande på utbygg- nanden av fjärrvärme. Kommunerna kunde nämligen komma att vid en utbyggnad tvingas lösa in med statliga lånemedel nyinstallerade pannor. Eftersom en ökad användning av fjärrvärme torde medföra en begränsning av oljebehovet och en beredskap för produktion med alternativt bränsle synes aktuell även för värmeverk bör detta enligt förbundet inte motverkas. Förbundet föreslår att stöd för pannbyte begränsas till sådana fastigheter som inte kan anslutas till fjärrvärme inom överskådlig tid.
Svenska värmeverksföreningen framhåller att bestämmelser om övergång till eldning med fasta bränslen noga bör övervägas. En sådan övergång vad avser enskildas pannor i tätorter bedöms svårgenomförbar. i stället förordar föreningen att eldning med fast bränsle förläggs till stora centrala anlägg- ningar av typ fjärrvärmeverk.
3.6 Föredraganden
3.6.1 Inledning
[ direktiven till energiberedskapsutredningen (EBU) framhöll dåvarande chefen för handelsdepartementet att en god försörjningsberedskap känne- tecknas av att efterfrågan vid krislägen snabbt kan anpassas till existerande utbud och att det därför är angeläget att reglerings- och ransoneringsbe- redskapen fortlöpande upprätthålls på en tillfredsställande nivå och kon- tinuerligt anpassas till samhällsutvecklingen.
EBU tillkallades mot bakgrund av erfarenheterna från försörjningskrisen på oljeområdet 1973—1974. EBU:s uppdrag var att granska och värdera olika lösningar för att begränsa förbrukningen av energi med hänsyn till kravet på snabbhet. administrativ enkelhet och rättvis fördelning. Målet angaVs vara att samordna ransoneringssystemen inom hela energiområdet. Särskilt viktigt var att systemets utformning och tillämpning skulle medge ett be- aktande av fredskriser. Med fredskriser avses lägen då produktion. syssel- sättning, export och konsumtion inte kan upprätthållas i normal omfattning på grund av importbortfall av en eller flera försörjningsviktiga varor utan
Prop. 1975/76:152 - 115
att det är krig eller krigsfara i vår nära omvärld. Fredskriser bör skiljas från sådana knapphetssituationer, konkurrenssituationer och handelsstruk- turomvandlingar som är ständigt återkommande i det internationella han- delsutbytet.
Även om nu gällande riktlinjer för energihushållningen innehåller strä- vanden att hålla tillbaka vårt beroende av olja kommer vi under överskådlig framtid att vara starkt beroende av olja.
Allmänna ransoneringslagen har nyligen setts över av en särskilt tillkallad utredningsman (Ransoneringslagsutredningen. RLU). Utredningen avgav i november 1975 betänkandet (Ds H 197513) Ny ransoneringslag. RLU:s upp- drag innebar att främst ransoneringsproblematiken på energiområdet skulle behandlas. Arbetet skedde därför i nära samarbete med EBU. Betänkandet bereds f.n. inom handelsdepartementet.
Det material som EBU har sammanställt blir enligt min mening av stor betydelse för myndigheterna i deras planering för att kunna möta kriser på energiområdet. Jag övergår nu till att ta upp de frågor som utredningen har behandlat.
3.6.2 K onsumtionsbegränsningar pd energiområdet
Samhällets ökade känslighet för störningar i energitillförseln betonas av EBU. Detta har medfört att beredskapsplaneringen numera måste ta hänsyn även till fredskriser.
EBU påpekar att regeringen i ett krisläge måste göra en avvägning mellan mål för exempelvis sysselsättning. utrikeshandel, viktiga samhällsfunktioner som sjukvård. undervisning. allmänna kommunikationer osv. Sverige har vidare i lEP-avtalet åtagit sig att i ett krisläge kunna minska konsumtionen av oljeprodukter med upp till 10 %. Avvägningen mellan målen blir enligt EBU i en fredskris en annan än i krig eller under en avspärrning.
Remissinstanserna delar i stort den uppfattning som EBU redovisar på denna punkt. Vissa instanser har dock synpunkter på avvägningen mellan olika mål. Konsumentverket och AMS betonar särskilt de konsument- och sysselsättningspolitiska målen medan Hyresgästernas riksförbund menar att de fördelningspolitiska målen måste uppfyllas i största möjliga utsträckning. Förbundet för även fram den synpunkten att ransonering bör väljas framför hårda användningsrestriktioner för att åstadkomma större besparingar.
Flera av de centrala mål som har ställts upp för samhällslivet under nor- mala förhållanden kan av naturliga skäl inte upprätthållas i krig och vid avspärrning. Under en fredskris bör de däremot i stort sett vara oförändrade. Detta innebär att regleringsåtgärderna bör utformas så att sysselsättning. produktion och distribution värnas och att viktiga samhällsfunktioner som sjukvård, undervisning och allmänna kommunikationer så långt möjligt säkerställs. Beredskapsåtgärderna för en fredskris måste därför utformas från denna utgångspunkt. De konsumtionsbegränsningar som måste genomföras
Prop. 1975/76:152 116
bör primärt avse sådana aktiviteter som dels är umbärliga, dels svarar för en betydande del av den normala förbrukningen. Jag anser det inte vara möjligt att i förväg mer preciserat ange de prioriteringar som bör göras i en fredskris.
Ett möjligt medel för att nå upp till försörjningsmålen är uttag ur lager främst avsedda för krig och avspärrning. EBU menar dock att denna utväg bör undvikas bl.a. därför att dessa lager kan behövas i det fall fredskrisen övergår till en svårare internationell kris.
ÖB och statens planverk delar EBU:s uppfattning. medan Svenska pe- troleum institutet menar att uttag borde kunna ske då slutet av en fredskris kan skönjas. För egen del anser jag att lager främst avsedda för krig och avspärrning om möjligt bör reserveras för användning vid krig eller av- spärrning. Frågan måste kunna bedömas från fall till fall. En avvägning måste därvid ske mellan önskemålen att bibehålla de säkerhetspolitiskt moti- verade lagren intakta och att motverka svåra störningar i samhällslivet.
Jag delar EBU:s uppfattning att investeringar i förbättrade planer för kon- sumtionsbegränsningar inte kräver stora resurser men att effekterna kan vara betydande från försörjningsberedskapssynpunkt.
3.6.3 Reglering av drivmedels/örbrukningen 3.6.3.1Kortransonering av drivmedel
EBU redogör i betänkandet för det datoranpassade ransoneringssystem som togs i bruk år 1973 och diskuterar dess funktionssätt i olika avseenden under krisen 1973—1974. Vissa förslag lämnas beträffande systemets framtida tillämpning. I fråga om ransoneringssystemets principiella utformning fö- reslår dock EBU ingen ändring.
Principen i ransoneringssystemet är att s.k. standardkort kan sändas ut från centrala bilregistret (CBR) till alla bilägare som betalat skatt och för- säkring samt vars fordon genomgått föreskriven kontrollbesiktning. Stan- dardkoret är avsett att möjliggöra de nödvändigaste transporterna innan en mer behovsinriktad tilldelning kan börja tillämpas och att motverka att kollektivtrafiken bryter samman på grund av plötslig resandetillströmning. Utöver tilldelningen via standardkortet kan bilägarna söka extra tilldelning av drivmedel hos länsstyrelse. Beslut om sådan tilldelning översändes till CBR via datorterminal varefter behovskort sänds ut till sökanden.
EBU föreslår att behovet av och de tekniska möjligheterna till att i kristid installera datorterminaler och telexutrustning hos de re- gionala ransoneringsenheterna utreds av statskontoret. Jag anser för egen del att det är väsentligt att information från centralt håll om beslut. riktlinjer m. m. snabbt kan nå ut till samtliga ransoneringsenheter. Jag kommer därför senare att föreslå regeringen att ge statskontoret i uppdrag att utreda denna fråga.
Prop. 1975/76:152 ' 117
En central fråga vid en ransonering är om ra n 50 nerin gsbe vis som avser viss tid skall få sparas till en senare period. Enligt EBU bör standardransonen i fråga om drivmedel dimensioneras med utgångspunkt i ett för en viss tid beräknat transportbehov. Ransonen bör därför inte få sparas till en senare period. EBU:s förslag kritiseras av vissa remissinstanser. bl. a. KF. Sveriges grossistförbund och Sveriges handels- kammarförbund. Dessa menar att transportbehovet varierar kraftigt i tiden för enskilda personer och att onödig konsumtion kan ske för att kupongerna "skall komma till användning". Enligt min mening kan något generellt ställningstagande inte tas i denna fråga. En bedömning får i stället göras i den aktuella krissituationen. Hänsyn får därvid tas till krisens svårighets- grad och de bedömningar som görs om lägets fortsatta utveckling.
Jag delar EBU:s uppfattning att länsstyrelsernas tilldelningsverksamhet bör ske inom vissa kvantitativa ramar. En tilldelning från länsstyrelserna som helt skall styras av anvisningar från de centrala regleringsmyndigheterna bedömer jag vara mindre lämplig. Länsstyrelserna bör ges möjlighet till prioriteringar som grundas på de särskilda regionala förhållanden som råder.
Ett s. k. e g e n k v 0 t 5 y ste m innebär att myndigheter och företag kan erhålla en samlad tilldelning som kan fördelas vidare på organisationens fordon efter eget önskemål. EBU anser att ett sådant system bör kunna få en ökad betydelse vid framtida regleringar och inte som nu vara begränsat till några större statliga myndigheter. Viss restriktivitet bör dock enligt EBU iakttas bl. a. med hänsyn till kravet på en kontrollerad tilldelning. lngen remissinstans vänder sig emot att systemet med egenkvoter får ökad an- vändning. Meningarna är dock delade hur stor restriktiviteten härvid bör vara. I likhet med EBU anser jag att egenkvotsystemet bör utökas till att omfatta vissa primär- och landstingskommunala förvaltningar.
EBU anser vidare att vissa privata företag. främst serviceföretag. bör kom- ma i fråga. Jag anser det vara väsentligt att länsstyrelserna genom egen- kvotsystemet särskilt i inledningen av en fredskris avlastas administrativt arbete.
Transportnämnden (TN) föreslås av EBU få i uppdrag att utarbeta an- visningar för användningen av egenkvoter liksom för organisation och an- vändning av s. k. katastrofkassor. Från dessa kassor kan fordonsägare. som av någon anledning inte erhållit ransoneringskuponger men som är i akut behov av drivmedel. få viss tilldelning. Jag tillstyrker efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet EBU:s förslag att TN utarbetar närmare anvisningar för egenkvotsystemets tillämpning liksom för orga- nisation och utnyttjande av katastrofkassorna.
EBU har studerat vissa av de förslag som under och efter krisen 1973—1974 lades fram avseende förändringar i ransoneringssystemet. Kilometerskat- teuppgifterna hos CBR föreslås av EBU användas för automatisk tilldelning av drivmedel till dieseldrivna fordon i yrkesmässig trafik. Ingen erinran förs fram mot detta förslag från remissinstansernas sida. Regeringen gav
Prop. 1975/761152 118
den 7 maj 1975 TN i uppdrag att utarbeta en metod för att utnyttja ki- lometerskatteuppgifterna i ransoneringssystemet. Enligt vad jag inhämtat är detta utvecklingsarbete i det närmaste avslutat. Vidare anser jag i likhet med EBU att grunden för drivmedelstilldelningcn inte bör vara de kör- sträckeuppgifter som finns lagrade hos exempelvis försäkringsbolag. Inte heller bör standardransonen differentieras efter tjänstevikten hos fordon.
Med hänsyn till de speciella förhållandena i glesbygden med bl. a. lågt serviceutbud och långa reseavstånd anser EBU vissa skäl talar för e n g e o - grafiskt differentierad standardranson. EBU kan dock inte på basis av föreliggande material ta slutlig ställning till ett sådant system utan föreslår att TN vidarebearbetar EBU:s tankegångar. Vissa remissin- stanser framhåller de praktiska svårigheterna med en sådan differentiering. Jag finner det för egen del önskvärt att varje möjlighet prövas att avlasta ransoneringsmyndigheterna detaljprövning av ansökningar. Detta gäller inte minst i inledningsskedet av en ransonering. Med hänsyn till de kritiska synpunkter vissa remissinstanser framfört samt till de känsliga gränsdrag- ningsproblem som kommer att uppstå har jag dock efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet funnit att de fördelar som redovisas av EBU med ett differentierat system inte står i rimlig proportion till nack- delarna med det. Den behovsprövade tilldelningen av drivmedel böri stället — liksom under den senaste ransoneringen — baseras på att särskild hänsyn måste tas till de speciella förhållandena i glesbygder.
För att hamstring skall kunna hindras medan standardkorten sänds ut föreslår EBU att skattekvittot förses med två numrerade ra n s 0 n e r i n g 5 k u p 0 n g e r som skall kunna användas omedelbart efter det att beslut om en drivmedelsransonering fattats. Flera remissin- stanser har invändningar på denna punkt. Man framhåller bl. a. att det f. n. övervägs att slopa skyldigheten att medföra skattekvittot vid färd. Riks- skatteverket (RSV) ifrågasätter även det lämpliga i att sammanföra skattekvittoblanketten med från skattesynpunkt ovidkommande handlingar. RSV och TN anser att närmare undersökningar bör ske innan ställning tas till EBU:s förslag. För egen del anserjag det vara synnerligen angeläget att möjligheterna till hamstring minskas under tiden mellan offentliggörande av beslut om ransonering och ransoneringens ikraftträdande. Detta inte minst som jag senare kommer att framhålla att en konsumtionsdämpande avgift om möjligt bör undvikas. Jag avser därför efter samråd med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen föreslå regeringen att RSV ges i uppdrag att i samråd med TN och trafiksäkerhetsverket närmare un- dersöka möjligheterna att uppnå syftet med den av EBU föreslagna åtgärden.
Under drivmedelsransoneringen i januari 1974 förekom ett tudelat handläggningsansvar för jord- och skogsbruk. Jord- brukare med skogsinnehav vände sig således till länsstyrelsen vad gällde drivmedelsbehovet för skogsbruket och till de kommunala kristidsorganen i fråga om jordbrukets behov. EBU föreslår att enskild sökande skall behöva
Prop. 1975/76:152 - 119
vända sig till endast en instans nämligen den kommunala kristidsnämnden som själv tar ställning till behoven för jordbruket medan skogsbruksdelen översänds till länsstyrelsen.
Remissinstanserna har vissa invändningar mot detta förslag. Meningarna skiljer sig åt huruvida tilldelning till skogsbruk skall beslutas på lokal eller regional nivå. Lantbruksstyrclsen anser att även jorbrukets tilldelning bör ske hos länsstyrelse. Jag har erfarit att denna fråga utreds av ÖEF. TN och JN.
EBU menar att kontrollen av att tilldelning kommer till avsedd använd- ning inom jo rd - 0 c h 5 k 0 g 5 b r u k skulle underlättas om tilldelning ges inte till visst redskap utan för att lösa en särskild arbetsuppgift. Därvid skulle t. ex. odlad areal kunna utgöra tilldelningsgrund. Lantbruksstyrelsen tillstyrker EBU:s förslag medan Skogsstyrelsen ser problem i ett sådant för- farande — bl. a. kan en och samma arbetsuppgift utföras med mer eller mindre mekaniserade metoder. För egen del biträder jag EBU:s uppfattning. Det kan enligt min mening anses ingå i de berörda ansvariga myndigheternas normala arbetsuppgifter att ta fram beräkningsunderlag som är anpassat till den föreslagna tilldelningsmetodiken.
EBU föreslår att TN tilldelas resurser för att utarbeta ett s y ste m fö r kortransonering av drivmedel för fritidsbåtar. Till- delningen föreslås knytas till det båtregister som fritidsbåtsutredningen fö- reslagit. Frågan om ett eventuellt båtregister är dock för närvarande föremål för ytterligare utredning. Jag anser därför att ställning inte bör tas i denna fråga innan beslut fattats om ett båtregister skall läggas upp.
Om en reglering av drivmedelsförbrukningen för fritidsbåtar måste genomföras innan ett kortransoneringssystem har genomförts, föreslår EBU att ett hos TN till vissa delar förberett system används. Systemet bygger på en frivillig registrering av båtar hos länsstyrelsen i ett krisläge. EBU framhåller att systemet är svårt att kontrollera och att det endast bör an- vändas under en övergångstid.
Jag anser det vara värdefullt att någon form av system för kortransonering finns förberett för fritidsbåtar. Härigenom erhålls större flexibilitet än om endast olika former av användningsrestriktioner finns tillgängliga som re- gleringsinstrument. En utveckling av det ransoneringssystem som delvis finns förberett vid TN kan stärka beredskapen i fråga om regleringsåtgärder för fredskriser. Kostnaderna för detta utvecklingsarbete måste dock vägas mot de resursanspråk som andra angelägna förbättringar och åtgärder inom TN:s ansvarsområde kräver. Jag är därför inte beredd förorda att särskilda medel ställs till förfogande för detta ändamål. 1 mån av resurser bör TN dock arbeta vidare på det nämnda systemet. Resultaten av det ovannämnda utredningsarbetet bör därvid beaktas.
Jag delar EBU:s uppfattning att man i det längsta bör ge den inte r - nationella transportverksamheten den tilldelning som er- fordras så att negativa följder för produktion och sysselsättning kan undvikas.
Prop. 1975/76:152 120
Ingen av remissinstanserna har någon erinran på denna punkt. Liksom EBU anser jag det vara angeläget att Sverige på alla sätt verkar för en icke diskriminerande behandling inom de internationella transportsystemen. De överväganden som gjorts inom International Energy Agency (IEA) i dessa frågor har innebörden att alla nationaliteter skall behandlas lika vid bunkring. Jag delar även EBU:s åsikt att den internationella lastbilstrafikens driv- medelstilldelning säkras. Störningar i denna trafik skulle mycket snabbt medföra allvarliga men för produktion och sysselsättning i Sverige. Principer för tilldelning av drivmedel för denna typ av transporter bör därför tas upp i berörda internationella organ. främst IEA.
Jag ansluter mig till EBU:s synpunkter beträffande principer för tilldelning av drivmedel till utländsk a tu rister. Dessa bör således kunna er- hålla samma tilldelning räknat per dag som svenska fordonsägare. Det av EBU föreslagna systemet för tilldelning och återkrävandc av kuponger vid gränsstationerna möter invändningar från generaltullstyrelsen som bl. a. med hänsyn till alla obevakade gränsstationer ifrågasätter möjligheterna att prak- tiskt genomföra det. Styrelsen förordar i stället ett system med standard- tilldelning som den utländska turisten erhåller vid gränspassage. Möjlighet till extra tilldelning skulle vidare finnas. Jag anser att generaltullstyrelsens synpunkter i möjlig mån bör beaktas. Jag instämmer vidare i vad EBU anför om behovet av information till utländska turister. Under krisen 1973—1974 var osäkerheten bland utländska turister stor om de svenska ransoneringsreglerna. I likhet med EBU finner jag det lämpligt att ÖEF inom ramen för sina tilldelade resurser i samråd med Sveriges turistråd planerar för en informationsverksamhet och att turistrådet i en fredskris svarar för distributionen av informationsmaterialet.
3.6.3.2 Annan reglering av drivmedelsförbrukningen
EBU framhåller betydelsen av att myndigheterna har tillgång till en rikt utvecklad åtgärdsarsenal för energikriser. Härigenom uppnås ökad hand- lingsfrihet och myndigheterna blir inte snävt hänvisade till att utnyttja enbart kortransonering.
En regleringsform som har studerats närmare av EBU är helgtrafikförbud. EBU finner det tvivelaktigt om ett sådant förbud är en verksam och lämplig metod att i kristid spara bensin. Enligt EBU:s mening får man bl. a. räkna med en snabb anpassning av trafikvanorna så att besparingseffekten blir obetydlig. Vidare kommer en betydande dispensorganisation att krävas. Trots dessa betänkligheter anser emellertid EBU att det kan finnas lägen där helgtrafikförbud kan vara ett lämpligt sätt att minska drivmedelsför- brukningen innan en större kortransoneringsorganisation sätts i gång. Ett trafikförbud kan t.ex. ge ett kortare rådrum innan beslut behöver fattas om en kortransonering. Ett begränsat helgtrafikförbud kan också vara ett
Prop. 1975/76:152 121
led i en sparkampanj. Förbudet bör inte fortsätta längre än tre :) fyra helger. Därefter måste det kombineras med annan åtgärd. EBU förutsätter att yr- kestrafikanter får generell dispens mot bakgrund av deras betydelse för pro- duktion och sysselsättning och deras förhållandevis ringa andel av driv- medelsförbrukningen. Förbudet skulle i så fall enligt förslaget i huvudsak vara inriktat på bensindrivna fordon.
Även remissinstanserna är tveksamma till värdet av ett helgtrafikförbud. Under remissbehandlingen har framhållits att ett eventuellt sådant förbud bör omfatta även dieseldrivna personbilar.
Jag delar den tveksamhet angående nyttan av ett helgtrafikförbud som såväl EBU som remissinstanserna har gett uttryck för. Det kan emellertid övervägas om inte åtgärden ändock bör ingå i myndigheternas åtgärdspaket för att kunna användas i kombination med andra åtgärder. 1 linje med vad EBU har förordat bör -i så fall från allmän synpunkt mera angelägen trafik som sker under yrkesutövning undantas från ett helgtrafikförbud. Jag delar den under remissbehandlingen framförda synpunkten att ett sådant förbud bör omfatta även dieseldrivna personbilar.
EBU har även studerat hastighetsbegränsning som en möjlig åtgärd för att spara drivmedel och har på grundval av en expertrapport funnit att sparvärdet kan vara av sådan storleksordning att åtgärden bör kunna vara ett verkningsfullt instrument i vissa krislägen. Detta gäller t. ex. under allvarliga försörjningskriser med akut brist på bensin, då man kan räkna med ett gott psykologiskt klimat för god efterlevnad av gällande regler. Metoden torde enligt EBU i första hand vara användbar under sommar- halvåret. EBU föreslår med stöd av det anförda att hastighetsbegränsning inbegrips i beredskapsplaneringen.
Remissinstanserna har tillstyrkt EBU:s förslag eller lämnat det utan erin- ran. Från ett par håll har också framhållits de positiva effekter som en hastighetsbegränsning har för trafiksäkerheten.
Jag anser att man med hänsyn till det system med differentierade has- tighetsregler som redan gäller måste räkna med att kunna uppnå endast relativt begränsade spareffekter. om restriktionerna skall hållas inom en rea- listisk ram. Som ett komplement till andra besparingsåtgärder bör dock has- tighetsbegränsningar kunna vara av värde för att verka för en god fördelning av resurserna i vissa akuta krislägen under de betingelser som EBU har angivit. Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet föreslår jag därför att TN inom ramen för sin beredskapsplanering förbereder att hastighetsbegränsningar inbegrips i nämndens beredskapSplanering.
Jag delar EBU:s synpunkter på olika former av be g rä n s nin g a r a v b e n s i n h a n d e 1 n och anser att sådana åtgärder bör kunna utgöra kom- plement till andra besparingsåtgärder. Vidare tillstyrker jag EBU:s förslag att rn o t o t t ä v 1 i n g a r bör förbjudas samtidigt som de första reglerings— åtgärderna sätts in. EBU menar att någon organisation för reglering a v s t a d str a fik e n under kristid inte är motiverad. Däremot bör enligt
Prop. 1975/76:152 122
utredningen åtgärder vidtas som underlättar för den kollektiva trafiken att klara ett ökat resande. Bland sådana åtgärder som EBU föreslår kan främst nämnas att kommunerna åläggs svara för en b e re d 5 k a p 5 p 1 a n e ri n g för förskjutna arbetstider. I likhet med flera remissinstanser anser jag denna fråga vara av betydelse för möjligheterna att föra över en större del av det transportarbete som utförs med privata personbilar till kollektivtrafiken. Möjligheterna att öka den kollektiva trafikapparatens ka- pacitet är nämligen på kort sikt små. Jag anser att en sådan planering bör ske innan en kris inträffat. TN bör utarbeta en modell för en sådan pla- neringsverksamhet. Riksnämnden för kommunal beredskap är tveksam till att planeringsarbetet sker i kommunal regi och hänvisar till de anvisningar som utfärdats om kommunal beredskapsplanering enligt vilken kollektiva transporter planläggs av berörda trafikföretag. För egen del anser jag dock att en sådan planering kan bedrivas av kommunerna i samarbete med tra- fikföretagen och under länsstyrelsernas ledning.
EBU framhåller med stöd av TN att det största problemet i landsorts- trafiken är att skapa en trafikförsörjning som når ut till människorna på lämpliga tider. Även om det är svårare att skapa en tillfredsställande tra- fikförsörjning i landsort än i tätort så är besparingsmöjligheterna relativt sett större genom de stora avstånden och den låga kollektivandelen. Från beredskapssynpunkt är det således angeläget att en så stor del av resorna som möjligt kan klaras av med kollektivtrafik eller med kombinationen privatbil/taxi och kollektivtrafik. För att kollektivtrafiken i landsort snabbt skall kunna kompletteras så att den täcker ett större behov än normalt och för att man skall kunna undvika extratilldelning i de regioner som har eller får goda kollektiva förbindelser måste man ha en beredskapsplan för kollektiv trafikförsörjning färdig före en eventuell kris. EBU föreslår därför att beredskapsplaner för trafikförsörjning i landsort upprättas på länsnivå.
För att komma till rätta med trafikförsörjningsproblemet kan man enligt min mening på länsnivå göra upp beredskapsplaner för trafikförsörjning i icke tätbebyggda områden under kristid. Den regionala trafikplaneringen vid länsstyrelserna utgör härvid ett viktigt underlag.
EBU anser att behovet är stort av en förbättrad tra n s po rt s t a t i s - tik, främst resvaneundersökningar och statistik beträffande utbudet av kollektivtrafik. Kostnaderna härför beräknas till 3,2 milj. kr. varav högst 20 '.?t; bör ses som en beredskapskostnad. Medel härför föreslås tillföras TN. Som SCB påpekar bör en samordning kunna ske mellan de föreslagna re- svaneundersökningarna och liknande undersökningar för den normala tra- fikplaneringen. Resvaneundersökningar har, som SIND framhåller. stor be- tydelse för utarbetande av transportprognoser. SCB bedömer att en resva- neundersökning kräver omfattande förberedelser och att den kan påbörjas först 1977/78 om medel erhålls l976/77.
EBU har enligt min mening klarlagt att olika regleringsfrågor inom trans-
Prop. 1975/76:152 123
port- och tralikområdet kräver en tillfredsställande transportstatistik. Re- missinstansemas positiva inställning har understrukit behovet av ett för- bättrat bCSlutsunderlag för beredskapsplaneringen. Jag anser det emellertid lämpligt att berörda myndigheter — på sätt som sker för övrig transpon- statistik — i samråd med SCB närmare preciserar de krav som en förbättrad persontransportstatistik skall uppfylla. Resultaten av de statistiska under- sökningar beträffande pcrsonresandet som under senare tid genomförts bör därvid tas till vara.
3.6.4 Ransonering av eldningsolja
Förbrukningen av eldningsolja sker så gott som helt och hållet inom industrin och inom bostadssektorn. Med hänsyn till önskemålet att värna om produktions- och sysselsättningsmålen i en fredskris och samtidigt upp- rätthålla viktiga samhällsfunktioner och försörjningen med oundgängligen nödvändiga förnödenheter, är enligt min mening möjligheterna att skära ned insutrins energiförbrukning på kort sikt relativt små. De energibespa- rande åtgärder som vidtas inom industrin medverkar härtill. Jag vill därför betona betydelsen av att de nedskärningar av industrins energitilldelning som planeras i en kris är väl genomarbetade.
I likhet med EBU anser jag det vara angeläget att SIND vidareutvecklar de metoder som användes under krisen 1973—1974 vilka gör det möjligt att uppskatta konsekvenserna för produktion och sys- sel sät t n i n g av minskad energitillförsel till industrisektorn. Dessa me- toder innebär ett utnyttjande av input-outputteknik. Dessa kan självfallet kompletteras med andra metoder som bör användas vid en industri- ransonering. främst ett systematiskt utnyttjande av branschexpertis. Det bör ingå i SIND:s ansvar för den industriella sektorn i en kristid, som jag kommer att föreslå i det följande. att metoder av det slag jag här har redogjort för finns i beredskap och är funktionsdugliga. SIND:s verksamhet på detta område bör bedrivas i samverkan med delegationen för energiforskning.
Jag vill i detta sammanhang betona det angelägna i att regleringsmyn- digheterna har tillgång till en god statistik för fördelning av knappa ener- giresurscr. De uppgifter som behövs avser t. ex. förbrukning, produktion, import och lager. Det är därför väsentligt att en tillfredsställande sta- t is ti k h e re d 5 k a p finns hos SCB inför framtida kriser eftersom, som EBU framhåller, den statistikservice SCB måste ge till ransoneringsmyn- digheten knappast kan improviseras i ett krisläge.
Jag har redan nämnt att jag bedömer att endast måttliga nedskärningar av energitillförseln till industrin kan ske om man vill värna om centrala samhälleliga mål. I likhet med EBU anser jag därför att besparingar främst måste ske inom den s. k. övrigsektorn. Även där har emellertid besparings- marginalerna krympt genom de åtgärder för energisparande och effektivare energiutnyttjande som ingår i den långsiktiga energipolitiken.
Prop. 1975/76:152 124
Flera remissinstanser behandlar frågan om den a v v ä g n i n g som bör göras mellan upprätthållande av värme- och varmvattenstan- dard i kristid. Liksom EBU anser dcssa att sänkt inomhustemperatur bör föredras framför inskränkningar i fråga om varmvattentillförseln. Jag delar denna åsikt.
I likhet med ÖEF och bostadsstyrelsen är jag dock tveksam huruvida varmvattenrestriktioner kan undvikas ända till dess att tilldel- ningen sjunkit till 7 % av den normala. Den sänkning av inomhustem- peraturen som i många fall redan skett talar mot detta.
En besparing av varmvattenförbrukningen med 10 % innebär enligt EBU en minskning med 0,6 % av den totala energiförbrukningen. EBU framhåller att en sådan besparing kan te sig betydelselös. Åtgärden måste dock. enligt EBU. ses i sitt totala sammanhang, där sparmålet är uppbyggt av många små sparinsatser inom ett stort antal sektorer. EBU föreslår därför att en särskild anordning (s. k. k ris k 0 p pl i n g) installeras som gör det möjligt att på ett enkelt sätt hindra tillförseln av tappvarmvatten till förbrukama och leda in kallt vatten i systemet. Enbart avstängning av varmvattnet medför enligt EBU risker bl.a. för översvämningar på grund av att kranar kan stå öppna då restriktionerna upphör.
Enligt EBU:s förslag skall skyldighet att anordna kriskoppling i det be' fintliga byggnadsbeståndet regleras genom särskild lag. Kriskoppling skall enligt förslaget vara ordnad senast den 1 januari 1979. Vidare föreslås att tvingande bestämmelser förs in i Svensk Byggnorm (SBN) om att kriskopp- ling installeras vid nybyggnad eller sådan ombyggnad som kräver bygglov.
Ingen av de remissinstanser som yttrat sig över EBU:s förslag ifrågasätter det ändamålsenliga med bestämmelserna avseende kriskoppling.
Sveriges fastighetsägareförbund berör i sitt yttrande över RLU:s betän- kande frågan om installation av kriskoppling. Förbundet anser att detta är en åtgärd som lämpligen kan komma till utförande. Möjligheten att till den 1 januari 1979 genomföra åtgärden bedöms som god.
Jag delar EBU:s mening att en begränsning av varmvattenförbrukning i kristid bör förberedas genom installation av en anordning som möjliggör en riskfri avstängning av varmvattentillförseln. lnom bostadsdepartementet pågår f. n. en genomgripande översyn av byggnadslagstiftningen. Det skulle därför kunna övervägas att göra prövningen av frågan om en kriskopplingslag i det sammanhanget. Som jag tidigare har anfört har emellertid besparings- möjlighetema krymt genom de olika sparåtgärder som redan vidtagits. En god beredskap kräver därför att frågan om kriskoppling löses skyndsamt. Jag ansluter mig därför till EBU:s förslag såvitt det rör det befintliga bygg- nadsbeståndet och förordar att kriskoppling där skall vara införd senast den 1 januari 1979. Lagen bör dock enligt min mening omfatta både det befintliga byggnadsbeståndet och nybyggnad eller sådan ombyggnad som enligt bygg- nadsstadgan är att anse som nybyggnad. För nybyggnad bör lagen träda i kraft den 1 januari 1977.
Prop. 1975/76:152 125
Kriskopplingsbestämmelserna bör tills vidare tas in i en särskild lag men kan senare arbetas in i en samlad bygglagstiftning.
Installation av kriskoppling bör enligt min mening ske i sådana fall där varmvattenberedningen är gemensam för flera bostäder och lokaler. Detta krav bör ej omfatta de fall där varmvattenberedningen betjänar endast två bostadslägenheter eller sådan byggnad som huvudsakligen är inrättad för industriändamål eller för hälso- eller sjukvård. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bör ges möjlighet att i särskilda fall besluta om ytterligare" undantag från kravet på anordnande av kriskoppling.
Det bör ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- mer att utfärda närmare föreskrifter och anvisningar för tillämpning av lagen. Den myndighet som regeringen därvid utser bör även handha tillsynen över efterlevnaden av lagen. Statens planverk kan övervägas som lämplig tillsynsmyndighet.
Enligt Sveriges allmännyttiga bostadsföretag bör kostnaderna för instal- lation av kriskoppling i flerfamiljshus även fördelas på ägare av en- och tvåfamiljshus. Enligt min mening är dock de uppskattade kostnaderna för installation så små att detta inte kan anses nödvändigt från rättvisesynpunkt.
Jag biträder EBU:s uppfattning att myndigheterna i ett krisläge skall ut- färda klara föreskrifter beträffande varmvattenberedningen om en perio- disk bortkoppling skulle behövas. Skadeståndskrav på hyresvärdarna kan härigenom undvikas.
EBU framhåller att betydande besparingar i varmvattenförbrukning kan genomföras genom en individuell mätning av förbrukningen. Med hänsyn till de tekniska komplikationerna vill EBU inte föreslå att föreskrift härom införs. Däremot föreslås att i kriskopplingslagen och i SBN införs föreskrift om central varmvattenmätare varigenom hushållens förbruk- ning av energi för bostadsuppvärmning resp. förbrukning av tappvarmvatten kan åtskiljas och sparinsatserna beräknas.
Bostadsstyrelsen påpekar att som villkor för statliga bostadslån till ny- byggnad från den 1 juli 1976 gäller att det i bostadshus skall finnas möjlighet att mäta den individuella förbrukningen av varmvatten, el och gas. Detta gäller även för bostadslån till ombyggnad om inte särskilda skäl däremot föreligger. Med hänsyn bl. a. till svårigheterna att genomgående få till stånd en individuell mätning av varmvattenförbrukningen är det enligt min me- ning värdefullt om sparinsatserna i fråga om förbrukningen av varmvatten i viss mån kan följas genom central mätning. Jag tillstyrker därför EBU:s förslag om att särskilda mätare bör installeras som möjliggör detta. 1 det tidigare nämnda yttrandet över ransoneringslagsutredningens betänkande framhåller Sveriges fastighetsägareförbund att en installation av en central varmvattenmätare ställer sig betydligt dyrare än en kriskoppling. Jag vill emellertid framhålla att en enkel mätare som endast registrerar tillförseln av kallt vatten till varmvattenberedare är fullt tillräcklig för att ändamålet med åtgärden skall tillgodoses.
Prop. 1975/76:152 126
Bestämmelser om införande av mätanordningar bör tas in i den kris- kopplingslag som jag tidigare har förordat.
Vad jag i det föregående har anfört rörande lagens tillämpning i fråga om kravet på kriskoppling bör även gälla kravet på installation av ifrå- gavarande mätanordningar.
EBU framhåller att nuvarande planering inom ÖEF har baserats på att en kvotransonering av eldningsolja skulle tillämpas i början av en kris för att, om krisen blev långvarig, efterträdas av ett licenssystem som bygger på en behovsinriktad tilldelning. På grund av brist på värmeteknisk expertis har ÖEF emellertid inte ansett sig kunna utarbeta ett sådant licenssystem.
EBU och ett flertal remissinstanser påpekar att ett kvotsystem har flera svagheter. Principen i ett kvotsystem är att tilldelning till förbrukare utgör en viss andel av förbrukningen under en historisk period. Den allvarligaste svagheten i detta system är att de förbrukarc som i ett normalläge slösar med energin gynnas i en kris. Jag ansluter mig till dessa synpunkter.
EBU föreslår att en s. k. v ä r me t a x 0 ri n g genomförs av samtliga fastigheter i landet. Genom denna fastställs i princip ett normalt värmebehov för varje fastighet med en kalkylmetod där hänsyn tas till bl. a. isolering. geografiskt läge och ventilationsstandard. Tilldelningen i en kris grundas på det normalbehov som sålunda har beräknats. EBU anser att en vär- metaxering bör genomföras i förväg och inte sedan en kris brutit ut. Om en taxering forceras i det senare fallet minskar precisionen i bedömningarna samtidigt som kostnaderna blir högre. EBU föreslår att en särskild lag stiftas om värmetaxering och att en projektgrupp bildas vid ÖEF för att genomföra Värmetaxeringen. Genomförandet av en värmetaxering beräknas ta två år. Arbetet bör enligt EBU igångsättas 1 juli 1976. Kostnaderna uppskattas till ca 30 milj. kr. EBU förordar att Värmetaxeringen finansieras genom anslag över driftbudgeten.
lngen av remissinstanserna motsätter sig att en värmetaxering genomförs. Några instanser menar dock att ytterligare utredningar behövs innan ett' beslut fattas om en värmetaxering. En förundersökning föreslås därför först genomföras. Svenska kommunförbundet anser att en sådan undersökning bör förläggas till Gävle där försök redan pågår med tillämpad energiplanering inom ramen för ett projekt som statens råd för byggnadsforskning ansvarar för.
Jag har redan nämnt att betydande nackdelar är förknippade med en kvotransonering av eldningsolja. Det är enligt min mening uppenbart att ansträngningar bör göras för att åstadkomma ett licenssystem i vilken hänsyn kan tas till det faktiska behovet. Innan ställning tas till frågan om en vär- metaxering i full skala skall genomföras. bör emellertid vissa frågor utredas ytterligare. Jag beräknar ett medelsbehov för budgetåret 1976/ 77 på 500 000 kr. för detta ändamål.
Flera av de uppgifter som behövs från fastighetsägarna vid en värme- taxering överensstämmer med de som infordras vid den ordinarie fastig-
Prop. l975/76:152 127
hetstaxeringen. Enligt min mening bör därför ett eventuellt genomförande av en värmetaxering samordnas med nästa allmänna fastighetstaxering som är planerad till år 1980.
EBU framhåller att varje form av ransonering kräver en kontroll av att de bestämmelser som utfärdats efterlevs. Om kontrollen eftersätts och utrymme skapas för t. ex. manipulationer i återförsäljarledet är risken stor för att en uppluckring sker av ransoneringsmoralen. Effektiva kon- trollsystem måste därför finnas. Jag delar EBU:s uppfattning. Jag anser också. i likhet med EBU, att en decentralisering är önskvärd och att länsstyrelserna i största möjliga utsträckning bör svara för denna verksamhet. För att in- venteringsuppgifterna i fråga om lager av bränslen och drivmedel skall bli så tillförlitliga som möjligt bör länsstyrelserna avdela största möjliga kon- trollresurser till början av ransoneringsperioden. ÖEF bör enligt min mening ansvara för och kontinuerligt utveckla kontrollfunktionen.
3.6.5 Särskilda problem rörande kvotransonering av energi
Jag har själv redan nämnt att ett kvotransoneringssystem har ett i flera avseenden orättvist verkningssätt. Flera remissinstanser delar denna åsikt. 1 avvaktan på att frågan om ett behovsbaserat licenssystem har prövats måste dock beredskapen upprätthållas genom en fortsatt planering för en kvotransonering.
EBU menar att en kvortransonering av landets samtliga energiförbrukare inte är genomförbar. Jag delar EBU:s åsikt att en begränsning av k votk re t se n måste ske. Som EBU framhåller bör en grundläggande princip för en kvotransonering bl. a. vara att den kan genomföras relativt snabbt. Avläsningen måste ske genom energileverantörernas egen personal. Detta är möjligt för en begränsad kvotkrets men däremot inte för en kvot- ransonering av landets alla energiförbrukare. En sådan begränsning bör därför ske som medger en kontroll av försörjningsläget och en snabb effektiv ran- sonering av större abonnenter.
EBU förordar i fråga om elkraft att vid kortare försörjningskriser den kvotransonerade kretsen begränsas till abonnenter med en årsförbruk- ning på minst 500000 kWh. Vid en längre fredskris bör enligt utredningen kretsen även innefatta förbrukare med en årsförbrukning på minst 5000 kWh. ] det senare fallet undantas 3 milj. konsumenter dvs. 70 % av för- brukama. Dessa svarar emellertid för endast 10 % av förbrukningen. Vad gäller 5 t a d 5 g a 5 anser EBU att 18 000 av de drygt 400 000 abonnenterna bör undantas från en kvotransonering. Ca 75 % av förbrukningen täcks då in. Av landets fjärrvärmeabonnenter saknar ca 10000 småhus mätare eller har mätare som endast mäter förbrukningen av hetvatten. EBU anser att dessa abonnenter inte bör ingå i kvotkretsen. [ fråga om eld nin g 5- olja finns enligt EBU varken administrativa. mättekniska eller försörj- ningsmässiga skäl att begränsa den kvotransonerade kundkretsen. Inköpen av g a s 01 bör enligt utredningen begränsas genom licenser vad gäller bulk-
Prop. 1975/76:152 128
köp genom industrin samt depåköp medan övrig förbrukning regleras genom kvotering i handelsledet. Jag biträder EBU:s förslag om hur en begränsning bör ske av kvotkretsen.
För sådana förbrukarc som faller utanför en kvotransonering föreslår EBU särskilda åtgärder som sparpropaganda och stickprov av energiförbrukning- en. Jag biträder EBU:s förslag.
Remissinstanserna instämmer i EBU:s förslag att kollektiv mätning av elförbrukningen och s. k. ackordstaxa för stadsgas inte längre skall godtas. Enligt EBU bör planverket få i uppdrag att fr.o.m. 1 januari 1977 införa bestämmelser härom vad gäller nya fastigheter. Även jag anser att det i SBN bör finnas tillämpningsföreskrifter som förhindrar kollektiv elmätning och användning av ackordstaxa för stadsgas. Enligt vad jag inhämtat har planverket utarbetat ett förslag till sådana föreskrifter. Förslaget övervägs f.n. inom bostadsdepartementet.
Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utan erinran EBU:s förslag om delegering till länsstyrelser och kristidsnämnder vad avser admi- nistration av kvotransoneringen i fråga om medelstora och mindre förbrukarc av eldningsolja. Detta gäller även förslagen att länsstyrelser skall få ansvaret för ransonering av stadsgas och fjärrvärme. Jag delar EBU:s uppfattning. Jag ansluter mig också till förslaget att energileverantörernas medverkan bör kunna begränsas till uträkning av kvoter, avläsning och s.k. teknisk jämkning medan annan handläggning bör ske hos myndigheter.
Jag har inget att invända mot EBU:s åsikt att energileverantörernas med- verkan i en kvotransonering bör ske utan särskild ersättning men att vid en längre tids ransonering hänsyn kan tas vid granskning av pris- kalkylen om prisreglering införts. Jag delar således inte Svenska petroleum institutets åsikt att staten bör svara för oljeföretagens kostander vid en kvotransonering av olja.
Liksom EBU har RLU i sitt betänkande närmare behandlat frågorna om besvärsrätt och överförbrukningsavgift. Jag återkommer därför härtill i samband med behandlingen av RLU:s förslag.
3.6.6 .4nvändningsresrrikiioner m. ni. för elkraft
EBU diskuterar i fråga om elkraft även andra regleringsformer än ran- sonering. Hit hör olika slag av användningsrestriktioner. områdesransoner- ing. spänningssänkning och periodisk bortkoppling.
Vad gäller användningsrestriktioner menar statens trafik- säkerhetsverk att tillgängligt material pekar på att nedsläckningen av be- lysningen på gator och vägar hade en negativ inverkan på trafiksäkerheten under krisen 1973-1974. En sådan dämpning av belysningen bör därför enligt verket inte ske förrän i ett allvarligare krisläge.
Vid övervägande av restriktioner för användning av elkraft som berör väg- och gatubelysningen måste enligt min mening beaktas de krav som
Prop. 1975/76:152 129
trafiksäkerheten ställer. Med hänsyn härtill föreslår jag efter samråd med chefen för kom munikationsdepartementet. att TN och traliksäkerhetsverket i samråd med vattenfallsverket inom ramen för nuvarande resurstilldelning utarbetar ett underlag som kan tjäna som riktlinje för hur en dämpning av sådan belysning bör ske på ett från trafiksäkerhetssynpunkt tillfreds- ställande sätt. 1 detta arbete bör givetvis de erfarenheter som gjordes under oljekrisen tas till vara.
Till skillnad från CDL-företagens beredskapsnämnd anserjag liksom EBU att restriktioner i lika hög grad bör omfatta de förbrukargrupper som är föremål för kvotransonering som andra grupper. Restriktionerna är nämligen inriktade mot sådan konsumtion som är umbärlig.
En som rimlig bedömd spänningssänkning på 3 % beräknas av statens elransoneringsnämnd (SERN) kunna ge en temporär energibesparing på 3 %. Jag delar EBU:s uppfattning att en spänningssänkning bör kunna tillämpas med de snäva gränser som distributionsnätets konstruktion sätter. En sådan åtgärd måste dock enligt min mening vidtas med urskiljning. Särskild hänsyn måste. som ett par remissinstanser framhåller, tas i fråga om sjukhusens elförsörjning med hänsyn till den känsliga apparatur som där finns instal- lerad.
EBU anser att en periodisk bortkoppl i ng av abonnenter bör reserveras till ett absolut nödläge med hänsyn till de problem som är för- knippade med åtgärden. Landstingsförbundet menar att en bortkoppling är otänkbar för sjukvårdens del. Liksom CDL-företagens beredskapsnämnd anserjag det vara osannolikt, att ellörsörjningsläget under en oljekris skulle bli så katastrofalt att denna åtgärd skulle behöva tillgripas. Jag vill dock liksom EBU inte bortse från att så drastiska åtgärder kan behövas. Jag anser att det kan vara lämpligt att kommunerna i samråd med elleverantörerna gör upp planer för prioriteringar vid långvariga elavbrott. Det arbete som utförts inom Svenska kommunförbundet beträffande de sociala konsekven- serna av långvariga elavbrott torde därvid utgöra en värdefull grund. Jag delar CDL-företagens beredskapsnämnds åsikt att den föreslagna planer- ingen bör ske efter riktlinjer från den centrala planläggningsmyndighcten efter samråd med kommunernas organisation. Med hänsyn till osannolik- heten att en bortkoppling skall behöva tillgripas anser jag inte att andra åtgärder än planeringsförberedelser bör vidtas i detta hänseende.
Flera remissinstanser har synpunkter på EBU:s förslag att störningskäns- liga abonnenter skall uppmanas installera re s e r v a g g re g at och att en inventering bör ske av befintliga reservaggregat. En prioriteringslista föreslås upprättas inom varje kommun för fördelning av tillkommande aggregat. Byggnadsstyrelsen konstaterar att enhetliga riktlinjer saknas i fråga om re- servaggregat skall anskaffas eller ej. För egen del anser jag att det torde ligga i de störningskänsliga abonnenternas intresse att redan för mera nor- mala förhållanden anskaffa reservkraftutrustning. Särskilda åtgärder torde därför inte erfordras.
9 Riksdagen 1975/76. ] sam/. Nr 152
Prop. 1975/76:152 130
3. (>. 7 Vissa specirl/fi'ågar
3.6.7.l Användning av priset som förbrukningsregu— lator
EBU:s förslag att en lörbrukningsdämpande avgift skulle kunna tas ut på motorbensin under en begränsad tid för att motverka tendenserna till hamstring möter övervägande negativa reaktioner från remissinstanserna. Flera instanser framhåller oförenligheten hos en sådan avgift med den grund- läggande principen för ransonering enligt vilken de knappa resurserna skall fördelas efter behov och inte efter ekonomisk bärkraft. Statskontoret menar däremot att EBU oftare borde ha beaktat möjligheterna att använda tillfälliga energiavgifter som regleringsinstrument och att de fördelningsmässiga nack- delarna kunde motverkas genom riktade bidrag till låginkomstgrupper. För egen del anserjag att en lörbrukningsdämpande avgift på bensin inte skulle medföra sådan besparing att de fördelningspolitiska och ransoneringspsy- kologiska nackdelarna kompenseras. En sådan avgift bör såvitt möjligt und- vikas.
3.6.7.2 Överlåtelse av ransoneringsbevis
EBU föreslår att drivmedelsförsäljning endast skall få ske mot samtidigt uppvisande av ransoneringsbevis och företeende av skattekvitto. EBU menar att en "svart marknad" försvåras genom att skattekvitto måste kunna visas upp vid inköp.
Några remissinstanser, bl. a. Svenska handelskammarförbundet. anser att den som erhållit tilldelning. själv bör få avgöra hur denna skall användas. TN framhåller den redan nämnda komplikation som kan inträffa om skat- tekvitto inte längre behöver medföras vid färd. TN menar att någon koppling mellan ransoneringsbevis och annan handling bör ske och förklarar sig be- redd att i samråd med berörda myndigheter utreda denna fråga.
Liksom EBU har RLU behandlat denna fråga. Jag återkommer därför härtill i samband med behandlingen av RLU:s förslag.
3.6.7.3 Kostnader för kristidsnämndernas verksam- het
Enligt EBU bör folkförsörjningsfrågorna ytterst vara en statlig angelä- genhet. Med hänsyn till att kommunerna belastas olika hårt i en fredskris bör kriskostnaderna ersättas av staten. Mot bakgrund av det statliga ansvaret på detta område skulle enligt EBU full kostnadstäckning kunna motiveras. Svenska kommunförbundet begärde efter oljekrisen 1973-1974 ersättning med 9 ”i» av sina kostnader. EBU föreslår därför att minst 90 "u av kost- naderna ersätts av staten.
I sitt remissyttrande föreslår Kommunförbundet full kostnadstäckning.
Prop. 1975/76:152 ' l3l
Detsamma föreslås av övriga instanser som tagit upp frågan. Landstingsför- bundet föreslår att reglerna för ersättning av planläggningskostnader i lagen om kommunal beredskap bringas i överensstämmelse härmed. F. n. gäller för den kommunala beredskapsplanläggningen enligt lagen (1964263) om kommunal beredskap och kommunala beredskapskungörelsen (l964:722) att statsbidrag utgår med 90 % av kostnaderna eller den större del därav som regeringen medger. Detta kan vara en naturlig utgångspunkt i de fall då ersättning skall utgå. Emellertid är det lämpligast att inte nu binda sig vid en principiell ståndpunkt. Frågan torde få avgöras när den blir aktuell.
3.6.8 lli/iii'rrzzlliolzs— och sparka!npwzibe/vdskap
lnformationsverksamheten frånmyndigheternassidaikristid kan enligt EBU inte bara avse frågor som berör ransoneringar o.d. utan måste även ha som mål att ge en bred information om bakgrund till krisen och försörjningslägets utveckling. EBU anser att de informationsproblem som uppstod under krisen 1973—4974 främst berodde på bristande sam- ordning mellan de olika försörjningsansvariga myndigheterna. EBU betonar ""vidare att informationsapparaten inte kan improviseras i ett krisläge utan måste förberedas. Ansvaret för den övergripande informationen och sam- ordningen av informationen föreslås av EBU läggas på ÖEF som för pla- neringen förordas erhålla en kvalificerad informationsexpert. EBU föreslår att denne skall leda en informationsgrupp som bl.,a. skall bestå av infor- mationscheferna vid de olika centrala regleringsmyndigheterna. Den inle- dande planeringen beräknas kunna ske inom en ram av 500000 kr. som bör belasta budgetåret l976/77. Härefter beräknas årskostnaden till 150 000—200 000 kr.
Jag tillstyrker förslaget att ÖEF skall leda och samordna informations- aktiviteterna. Som EBU framhåller är det naturligt att ÖEF får detta ansvar med hänsyn till att ÖEF föreslås få ett övergripande ansvar för förbruk- ningsregleringen på energiområdet.
Jag biträder även förslaget att ansvaret för beredskapsplaneringen på in- formationsområdet läggs på ÖEF och att ÖEF därför tillförs en kvalificerad informationsexpert för att handha dessa frågor. Liksom EBU anser jag att en informationsgrupp bör bildas i vilken ingår de som avses ingå i kris- förvaltningen som informationschefer. Ingen av remissinstanserna har några invändningar på dessa punkter. Jag återkommer i det följande till medels- behovet för budgetåret l976/77 under punkten anslagsfrågor.
Jag tillstyrker även TCO:s förslag att de fackliga organisationerna utnyttjas för informationssprid ningen och att därför ett ökat samarbete bör ske mellan ÖEF och dessa organisationer. Jag återkommer med förslag rörande formerna för detta samarbete sedan de sakkunniga för översyn av ÖEF:s organisation m.m. (ÖEF-utredningen) framlagt sitt betänkande.
I fråga om informationsgruppens sammansättning anser jag att däri bör
Prop. 1975/762152 132
ingå — som redan nämnts — informationscheferna vid de regleringsmyn- digheter i fråga om vilka förslag senare kommer att framläggas samt in- formationsexperten vid ÖEF vilken leder gruppens arbete. I den utsträckning informationsgruppen finner det erforderligt för planeringens genomförande bör representanter för TN, Vattenfall/CDL, beredskapsnämnden för psy- kologiskt försvar och JN deltaga i arbetet. Detsamma bör gälla Sparkam— panjexperter från energisparkommittén. Till detta återkommerjag i det föl- jande. Gruppen bör påbörja arbetet så snart som möjligt.
Även i fråga om 5 p a r k a m p a nj e r föreslår EBU att det övergripande ansvaret bör ligga hos ÖEF. lnformationsgruppen föreslås planera en snabb kampanjstart inom en ram av 500000 kr. Årskostnadcn för översyn och aktualisering av beredskapspaketet beräknas till 50 000 kr. För en sparkam- panj i kristid förordas en budget på 10 milj. kr. EBU framhåller att denna summa är obetydlig jämfört med den" minskade energiimporten. Jag åter- kommer i det,följande till medelsbehovet för budgetåret l976/77 under punkten anklagsfrågo'r. ' '
Flera remissinstanser anser att energisparkommittén bör kunna utnyttjas vid sparkampanjer i kristid. Ett par av näringslivets organisationer menar att kommittén borde kunna ges ansvaret för sparkampanjberedskapen i kris- tid. Energisparkommitten ser flera beröringspunkter mellan sin egen verk- samhet och EBU:s förslag avseende sparinsatser m. m. Kommittén förut- sätter att man utgår från den befintliga organisationen vid uppbyggnad av en krisorganisation.
Enligt min mening bör ÖEF ha det övergripande ansvaret för att en spar- kampanjberedskap för kristider kommer till stånd och upprätthålls. ÖEF bör även genom den föreslagna informationsgruppen styra beredskapspla- neringens inriktning i stort i fråga om sparkampanjer. EBU föreslår att sär- skilda kampanjexperter knyts till gruppen för att utföra detta arbete. För egen del anser jag att genomförandet av planeringen bör handhas av ener- gisparkommittén eller annat organ som senare kan inrättas med motsvarande uppgifter. Jag bedömer att energisparkommitténs erfarenheter av energi- sparandeverksamhet på detta sätt bäst nyttiggörs.
3 .6. 9 U rbi/rlhing
EBU framhåller betydelsen av att TN ges erforderliga resurser för genom- förande av utbildning på regional och lokal nivå. Med hänsyn till de åtgärder jag i det senare kommer att föreslå vilka ökar länsstyrelsernas ansvar för "energiförsörjningen i regionen under kristid framkommer ett ökat behov av utbildning av personal för flera olika energisektorer. Liksom EBU anser jag att TN och ÖEF så långt möjligt skall samordna dessa utbildningsinsatser så att dubbelarbete undviks och resurserna utnyttjas på lämpligt sätt. Ut- bildningen bör inte begränsas till ordinarie personal på länsstyrelsen utan bör även kunna avse utomstående som ingår i ransoneringssektionens be- redskapsorganisation.
Prop. 1975/76:152 133
3.6.10 Organisation för energiberedskap och energikris
EBU lämnar förslag avseende organisationen av försörjningsplaneringen på energiområdet och beträffande den organisation som skall genomföra regleringsåtgärderna i ett fredskrislägc. Förslag läggs också fram om en bredd- ning av ÖEF:s styrelse bl. a. med representanter för riksdagen. EBU:s or- ganisationsförslag berör i stor utsträckning ÖEF. En särskild utredning, ÖEF- utredningen, har som jag redan nämnt tillsatts för att lämna förslag till fredsmässig organisation av ÖEF. Utredningen skall vidare enligt direktiven föreslå hur kris- och krigsorganisationen bör vara organiserad.
Av ÖEF-utredningens remissyttrande framgår att man tolkat sina direktiv så att ÖEF:s organisation för bl. a. fredskriser skall övervägas. Utredningen framhåller att i fråga om fredskrisorganisationen på energiområdet kom- mer arbetet att ske med utgångspunkt från EBU:s förslag. Med hänsyn till det nära sambandet i detta avseende mellan EBU:s och ÖEF-utredningens arbete avserjag avvakta förslagen från ÖEF-utredningen innan jag tar slutlig ställning till hur energiberedskapen bör vara organiserad. Redan nu vill jag emellertid framhålla. att starka skäl talar för att ÖEF:s styrelse då bör kompletteras med representanter för det allmänna.
Jag vill också redan i förevarande sammanhang ta upp frågan om hu- vudprincipen i EBU:s förslag till organisation av förvaltningen på energiom- rådet i en fredskris.
Enligt EBU:s förslag skall ÖEF ges ansvaret för övergripande ledning och samordning i fråga om energiberedskapen, både i planeringsskedet och i en kris. ÖEF ges således verkställighetsuppgifter. EBU föreslår vidare att i kris särskilda produktionsinriktade myndigheter bildas för att inom ramen för ÖEF:s riktlinjer självständigt genomföra ransoneringsåtgärder. Dessa myndigheter som representerar bränsle-, drivmedels- och elförsörjningsom- rådena. skall biträdas av rådgivande s. k. sektormyndigheter som var och en företräder en förbrukningssektor. Härigenom skulle en samordnad till- delningspolitik kunna uppnås. EBU:s organisationsmodell kan ses som en matris där den ena dimensionen utgörs av de produktionsorienterade myn- digheterna och den andra av de förbrukningsoricnterade.
Remissinstanserna är genomgående positiva till de principer för fredskris- organisationen som jag här redovisat. Mindre erinringar förekommer i fråga om valet av sektormyndigheter och avgränsningen av kompetensen mellan dessa. SIND och statskontoret har tagit upp frågan om avgränsningen mellan ÖEF och SlND i frågor som rör försörjningsberedskapen på energiområdet. Denna fråga kommer att ytterligare belysas av ÖEF-utredningen.
Liksom de flesta remissinstanserna ansluter jag mig till principerna för den fredskrisorganisation som EBU föreslagit. Dessa kan ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet med en f redskrisorganisation på energiom- rådet. Frågan om organisationens anpassning till andra krisfall och till krigs- fallet torde komma att belysas av ÖEF-utredningen. Utan att ÖEF-utred-
Prop. 1975/76:152 134
ningens ställningstagande till ÖEF:s organisation föregrips bör därför redan nu en viss förstärkning ske av ÖEF:s bränslereglcringsenhet. Detta är nöd- vändigt också med hänsyn till de olika förslagjag fört fram i det föregående. Ett nytt och väsentligt inslag i EBU:s organisationsförslag är principen med s. k. sektormyndigheter vilka skall fungera som rådgivande organ till regleringsmyndigheterna. Genom dessas medverkan blir det enligt min me- ning möjligt att på ett bättre sätt än hittills sörja för att regleringsingripandena blir konsistenta inom olika lörbrukningsområden. Sektormyndigheterna bör under ÖEF:s ledning och med utgångspunkt från EBU:s förslag planera rådgivningen för att i första hand möta fredskriser på energiområdet. Det är självfallet angeläget att sektormyndigheterna gör sig väl förtrogna med frågeställningarna rörande försörjningsberedskapen på energiområdet. Enligt förslaget skall SIND. konsumentverket. byggnadsstyrelsen. JN och TN utgöra sektormyndigheter. Statskontoret har föreslagit att bostadssty- relsen skulle ingå som sektormyndighet i stället för konsumentverket. som föreslagits av EBU. Jag förordar att konsumentverket. med dess breda kän- nedom om konsumenternas problem skall utgöra sektormyndighet i enlighet med EBU:s förslag. Ett flertal remissinstanser har väckt frågan om inte deras medverkan som sektormyndigheter är påkallad. Bl. a. har ifrågasatts om inte skogsbruket borde vara representerat. Jag finner att organisationen skulle bli alltför omfattande med ett större antal sektormyndigheter än de som föreslagits. De planerade myndigheterna bör till sig kunna knyta den expertis från andra intressenter än de här nämnda, som behövs för att lösa uppgifterna. Samråd i beredskapsfrågor bör självfallet äga rum med andra myndigheter och organisationer där utbyte av erfarenheter bedöms värde- fullt.
EBU konstaterar att både den regionala och den kommunala ransone- ringsplaneringen i allt väsentligt varit inriktad på krig och avspärrning och framhåller att fredskrisfallet bör ägnas ökad uppmärksamhet. Enligt EBU bör vidare länsstyrelser och CBR i en f redskris prioritera ransoneringsarbetet. Jag instämmer i EBU:s åsikt att länsstyrelser i en fredskris behöver tillföras expertis avseende olika förbrukarområden och att därför representanter både för myndigheter och näringsliv bör ingå i organisationen.
EBU anser att det i framtiden kan vara lämpligt att samordna den allmänna kommunala energiplaneringen med beredskapsplaneringen. Remissinstan- serna har inga invändningar mot EBU:s synpunkter i detta avseende. Riks- nämnden för kommunal beredskap hävdar dock i sina synpunkter på EBU:s förslag avseende organisationen av beredskapen på energiområdet att den kommunala planeringen för en fredskris bör vara en del av den allmänna kommunala beredskapsplaneringen. Nämnden föreslår därför att en ändring sker av lagen om kommunal beredskap så att detta blir möjligt. Även jag anser att en planering inför fredskriser bör ske på kommunal nivå. Jag har redan framhållit att detta också bör vara fallet för länsstyrelserna. Inte minst erfarenheterna från försörjningskrisen 1973-1974 talar för detta. De avväg-
Prop. 1975/76:52 135
ningar som måste ske i en fredskris är enligt min mening i flera hänseenden mer komplicerade än vad som gäller för allvarligare kriser. De ökade krav som i sådana situationer ställs på länsstyrelser och kommuner måste därför i vissa avseenden övervägas i förväg. Jag anser att det ankommer på de ansvariga myndigheterna att ge råd om och samordna beredskapsplaneringen regionalt och lokalt.
En utvidgning av beredskapsplaneringen till att omfatta även fredskriser innebär ökade uppgifter för länsstyrelserna, närmast försvarsenheterna. Jag vill framhålla att en översyn av försvarsenheternas organisation pågår i för- svarets rationaliseringsinstituts regi.
En del av de arbetSuppgifter på beredskapsplaneringens område som i det föregående angivits för vissa myndigheter är av sådan omfattning och karaktär att de motiverar att ökade resurser övergångsvis ställs till myn- digheternas förfogande. Chefen för industridepartementet avser sålunda fö- reslå regeringen att SlND tillförs 150000 kr. i extra medel för arbete med en input-output modell på energiområdet. Jag förordar att ytterligare 400 000 kr. ställs till TN:s förfogande varav 300000 kr. beräknas för kostnader för det angivna utbildningsprogrammet och 100000 kr. för utveckling av det s.k. egenkvotsystemet samt för planering i samband med förskjutna ar- betstider. Medel för Jst medverkan har tagits upp vid anmälan av an- slagsbehov för budgetåret l976/77. Jag förordar att konsumentverkets med- verkan som sektormyndighet sker inom ramen av de resurser som jag senare denna dag kommer att föreslå för det nya verket. Jag återkommer i övrigt till dessa frågor vid anmälan av anslagsfrågor i det följande.
3. 6. I ] Prisclearing
Enligt EBU bör en beredskap för prisclearing finnas även i framtiden trots det fördelningssystem som planerats inom IEA. EBU anser att alla förbrukare dvs. både stora och små bör ingå i den avgiftsskyldiga kretsen med hänsyn till de svåra gränsdragningsproblem som annars uppstår. EBU anser att prisclearingsystemet också bör innefatta råolja. SPK förklarar sig i sitt remissyttrande villig att tillsammans med ÖEF utreda förutsättningarna härför. Det är angeläget att denna utredning kommer till stånd.
Regeringen bör enligt förslaget bemyndigas att diSponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret om 500 milj. kr. för utjämning av tillfälliga likviditets- underskott i clearingcn.
lngen av remissinstanserna motsätter sig att en prisclearing skall kunna ske i ett krisläge. Endast Näringslivets energidelegation menar att större företag bör undantas i ett clearingsystem. Enligt min mening blir de praktiska problemen alltför stora om en gränsdragning skall ske mellan stora och små förbrukarc. Jag förordar att EBU:s förslag läggs till grund för den fortsatta planeringen inom ÖEF av beredskapen för att införa en prisclearing. ÖEF bör i planeringen på detta område samverka med SPK.
Prop. 1975/761152 136
I likhet med EBU förordarjag vidare att en rörlig kredit finns tillgänglig. Som en beredskapsåtgärd bör därför den rörliga krediten i riksgäldskontoret om 600 milj. kr. till clearing för oljeprodukter som år 1974 ställdes till Kungl. Maj:ts disposition (prop. l974:21,FöU 1974:ll,rskr 1974z44) även framdeles stå till regeringens förfogande.
3.6.12 Andra beredskapsåtgärder
EBU diskuterar i betänkandet andra åtgärder som kan vidtas än förbruk- ningsbegränsningar. EBU framhåller att en p r o d u k tio n 5 b e re d 5 k a p är aktuell främst för längre kriser på grund av de långa omställningstiderna men framhåller att även en fredskris kan bli långvarig. Möjligheterna att övergå till vedeldning bör därför beaktas för ett fredskrislägc. EBU föreslår därför att stödet för installation av dubbeleldade pannor återinförs. Skogs- styrelsen menar att ett utnyttjande av ved i stor skala förutsätter en mot- svarande nedgång av skogsindustrins produktion. vilket endast kan gälla för svårare kriser och att beredskapsåtgärdernas omfattning därför bör be- gränsas. Jag anser att om en fredskris blir långvarig kan det vara angeläget med en viss övergång till vedeldning i sådana fall där detta lämpligast kan ske. Effekterna av de olika besparingsåtgärderna bör inte ses isolerade utan som en helhet.
Flera remissinstanser— bostadsstyrelsen. statens planverk, Hyresgästernas riksförbund och Svenska kommunförbundet — är kritiska till förslaget att återinföra stödet till installation av dubbeleldade pannor. Statens planverk hänvisar till det förslag rörande ändring av SBN som nu remissbehandlas enligt vilket eldningspanna i fastighet skall kunna ställas om till fastbräns- leeldning om inte särskilda skäl föreligger häremot. Enligt Kommunför- bundet kunde fjärrvärmeutbyggnaden dämpas genom ett sådant beslut, vil- ket synes vara en nackdel eftersom fjärrvärmeuppvärmning är mer eko- nomiskt och en beredskap för produktion med alternativa bränslen i vär- meverk synes aktuell.
För egen del ställer jag mig tveksam till EBU:s förslag. Hänsyn måste enligt min mening tas till att uppvärmning med fjärrvärme innebär en mins- kad oljeförbrukning. Beredskapsinsatserna på detta område bör därföri stället inriktas på att möjliggöra en övergång till eldning i fasta bränslen i vär- meverken. ] fråga om sådana fastigheter där anknytning till fjärrvärme inte är aktuell vill jag påminna om vad planverket anför i fråga om förslag till ändrade bestämmelser för installation av eldningspannor vid ny- och om- byggnad.
Svea hovrätt för fram synpunkter rörande det energitillskott som i en krissituation kan tillskapas genom att tillfälligt upphäva eller minska vissa av begränsningarna som gäller vid vattenkraftens utnyttjande. För ett krigs- läge finns redan nu sådana möjligheter. Hovrätten anser att en ny vat- tenrättslig beredskapslag borde tillskapas som täcker även fredskriser och
Prop. 1975/76:152 137
inre kriser. Jag anser efter samråd med cheferna för justitie- och industri- departementen att frågan bör utredas vidare. Det får ytterligare övervägas i vilken form detta bör ske.
I fråga om lagerbereds k ap påpekar EBU att en underdimensio- nerad lagring av kärnbränsle på sikt kan medföra att mer drastiska bespa- ringsåtgärder kan behöva övervägas i en fredskris. Jag vill påpeka att den nu arbetande oljelagringskommitten enligt sina direktiv även skall beakta behovet att beredskapslagra kärnbränsle. Näringslivets energidelegation me- nar att en lagring hos näringslivet borde stimuleras genom att Iagrande företag i en fredskris skulle få fri dispositionsrätt till sina lager. Jag kan inte biträda denna ståndpunkt. Det bör vara grundläggande att de tillgångar som finns inom landet i ett krisläge kan fördelas på det sätt som från en vidare samhällelig synpunkt är lämpligast.
FMV framhåller att en särskild fredskrislagring bör ske av reabensin. En nedgång av tillförseln kan annars medföra att antingen flygvapnets öv- ningsverksamhet måste inskränkas eller att uttag får ske ur beredskapslager. Den oljelagringskommitté som f. n. utreder frågan om ett nytt oljelagrings- program torde komma att pröva denna fråga.
I fråga om im po rtbered s k a p biträder jag EBU:s uppfattning att det nya statliga oljehandelsbolaget bör upprätthålla en beredskap för snabb och kvalificerad inköpsverksamhet i kristid. Detta har också förutsatts då denna fråga behandlades i prop. 1975:30 om hushållningen med energi.
Prop. 1975/76:152 138
4. Förlängning av 1970—1976 års oljelagringsprogram
Den 27 februari 1975 tillkallade chefen för handelsdepartementet sak- kunniga med uppgift att utreda frågan om program för beredskapslagring av oljeprodukter m.m. efter år 1976. Enligt direktiven skall utrednings- arbetet bedrivas så att frågan om den fortsatta beredskapslagringen kan un- derställas riksdagen vid l976/77 års.riksmöte.
Nti gällande lagringsprogram som omfattar sjuårsperioden 1970—l976. godkändes av 1969 års riksdag (prop. 19691136. BeU 1969166. 2LU 1969186. rskr 1969375 och l969:398). De för programmet uppsatta lagringsmålen skulle vara uppnådda vid ingången av år 1977. Denna tidsplan bedöms i allt väsentligt kunna hållas.
För kontinuitet mellan nu löpande oljelagringsprogram och ett motsva- rande program lör tiden därefter erfordras att ett nytt oljelagringsprogram kan påbörjas den 1 januari 1977. Riksdagen bör således efter förslag från regeringen kunna ta ställning till ett nytt oljelagringsprogram under sen- hösten 1976. De sakkunniga har därför fått i uppdrag att senast under som- maren 1976 framlägga förslag till nytt oljelagringsprogram. De sakkunniga anmäler emellertid i skrivelse den 18 november 1975 till regeringen att de först nyligen har kunnat igångsätta sitt arbete. Vidare anmäler de sak- kunniga att de har att ta ställning till ett stort antal frågor och förslag. bl. a. sådana som kommer att behandlas av 1974 års försvarsutredning. De sakkunniga bedömer det därför omöjligt att under sommaren 1976 lägga fram förslag till nytt oljelagringsprogram. De hemställer därför att nuvarande oljelagringsprogram förlängs med ett år enligt följande riktlinjer.
Enligt förordningen (1957:343)om oljelagring m. m. fastställer regeringen. enligt de grunder riksdagen har godkänt. den mängd olja som sammanlagt skall hållas i lager. I egenskap av tillsynsmyndighet åligger det ÖEF att före den 1 april varje år till regeringen lämna förslag rörande de mängder olja som skall hållas i lager under det nästkommande året. Sålunda har regeringen genom beslut den 29 maj 1975 fastställt lagringsmålen för år 1976. Dessa lagringsmål har ÖEF enligt gällande bestämmelser fördelat på de enskilda lagringsskyldiga.
De sakkunniga anser att förlängningen bör ske så att de för år 1977 uppsatta lagringsmålen (liksom lagringsskyldigheten för förbrukarc av råvaror för framställning av stadsgas) uppnås i enlighet med den planering som nu gäller för innevarande program.
En förlängning av lagringsperioden 1970—1976 med ett år innebär sålunda att 1977 års Iagringsmål kommer att kvarstå oförändrade även under år 1978. Detta torde medföra att den utbyggnad av oljelagringen som kan komma att beslutas. förskjutes ett år. De sakkunniga bedömer dock att konsekvenserna från beredskapssynpunkt inte torde vara större än att detta förfarande kan accepteras.
Vid oförändrade totala Iagringsmål år 1978 jämfört med år 1977 bör de
Prop. 1975/76:152 139
enskilda lagringsskyldigas lagringsmängder omräknas med ledning av 1976 års basmängder. Däremot bör de kvantiteter som fr. o. m. ingången av år 1977 skall lagras i s. k. skyddade och lokaliserade utrymmen kvarstå oför- ändrade under 1978 dvs. ej omfördelas mellan berörda lagringsskyldiga.
Under lagringsperioden 1970—l976 utgår vissa statliga lån till den skyddade och lokaliserade lagringen. Lånen utgår i form av förskott och kommer att slutligt regleras vid periodens utgång då den för lånen avsedda lagringen är fullföljd. En förlängning av innevarande lagringsperiod enligt ovan an- givna principer kommer sålunda inte att påverka låneförhållandena.
Svenska petroleum institutet har redovisat beräknade kostnader för nu löpande oljelagringsprogram samt härför erforderlig finansiering. Enligt in- stitutets kalkyler skulle behov föreligga att höja beredskapslagringsavgifterna under år 1976. vilket förutsätter regeringens medgivande. Skulle däremot även tiden för uttag av dessa avgifter utsträckas ytterligare ett år synes det vara möjligt att låta beredskapslagringsavgifterna under åren 1976 och 1977 utgå med lägre belopp än f.n.
Enligt givna direktiv skall de sakkunniga särskilt studera och lägga syn- punkter på de beräkningsprinciper som tillämpas vid fastställandet av de avgifter för beredskapslagring som uppbärs av Stiftelsen Petroleumindu- striens Beredskapsfond. Med anledning härav vill de sakkunniga f. n. inte ta ställning till de av Svenska petroleum institutet redovisade beräkningarna.
Efter remiss har yttrande i ärendet avgetts av överstyrelsen för ekonomiskt försvar. statens pris- och kartellnämnd. statens industriverk. Svenska pe- troleum institutet. 1974 års försvarsutredning och oljelagringsrådet.
Samtliga remissinstanser tillstyrker de sakkunnigas förslag om för- längning av nu löpande oljelagringsprogram med ett är.
4.1. Föredraganden
Skyldighet att beredskapslagra olja infördes redan år 1938. Riksdagen har genom en serie av beslut, senast vid 1969 års riksdag. fastställt riktlinjer för beredskapslagring av olja innefattande bl. a. bestämmelser om produkt- slag och Iagringsmål. De för det nu gällande programmet uppsatta lagrings- målen skall vara uppnådda vid ingången av år 1977. För att säkerställa erforderlig fortsatt utbyggnad av beredskapslagren av olja tillkallade min företrädare den 15 april 1975 sakkunniga med uppgift att utreda frågan om ett nytt oljelagringsprogram efter år 1976.
De sakkunniga har att ta ställning till ett stort antal frågor och förslag. bl. a. sådana som kommer att behandlas av 1974 års försvarsutredning. De sakkunniga föreslår att nuvarande oljelagringsprogram förlängs med ett år. Detta skulle innebära att 1977 års lagringsmål kvarstår oförändrade även under 1978 och att en fortsatt ytterligare utbyggnad av oljelagringen kan bli försenad ett år. Sedan år 1974 pågår parallellt med utbyggnad av lager enligt oljelagringsprogrammet en omfattande uppbyggnad i statens regi av
Prop. 1975/76:152 140
lager för råolja och oldningsoljor. Jag delar därför de sakkunnigas mening att en förlängning av oljelagringsprogrammet kan godtas från försörjnings- beredskapssynpunkt. och förordar att en sådan förlängning görs enligt de sakkunnigas förslag.
Som de sakkunniga framhållit kommer nu gällande principer för statliga lån. bereskapslagringsavgifter m. m. inte att påverkas av ett beslut om för- längning.
Prop. 1975/76:152 141
5 . U pprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom handelsdepartementet upprättats förslag till
1. lag om skyldighet för näringsidkare att medverka vid lagring för för- sörjningsberedskap.
2. lag om kriskoppling m. m..
3. lag om ändring i lagen (l973:1216) om särskild beredskapsavgift lör oljeprodukter.
Förslaget under 2. har upprättats i samråd med chefen för bostadsde- partementet och förslaget under 3. i samråd med chefen för linansdepar- tementet.
Prop. 1975/76: l52 142
6. Specialmotivering
6.1. Förslaget till lagom skyldighet för näringsidkare att medverkavid lagring för försörjningsberedskap
ls'
Som har anfi'irts i den allmänna motiveringen (under 2.6.3) kan det ibland av särskilda skäl vara motiverat att lokalisera den statliga beredskapslag- ringen till företagen. Liksom hittills får man förutsätta att det i normalfallcn träffas avtal på frivillig väg mellan ÖEF och de Företag det här gäller om lagring och om sådana inköp från lagren som betingas av att varulagret måste förnyas. Det kan dock inte uteslutas att frivillig uppgörelse någon gång inte är möjlig att uppnå. Därför bör det linnas en möjlighet att ålägga vissa näringsidkare att upplåta befintligt lagerutrymme eller plats för upp- förande av lager av sådan för folkförsörjningen viktig vara som staten håller i lager för att kunna utnyttjas när krig eller krigsfara råder eller när införseln till riket minskar av annan anledning. De varor som det här kan bli fråga om är endast sådana som ingår i det statliga programmet för beredskaps- lagring. För att en näringsidkare skall kunna åläggas sådan skyldighet som här avses fordras dock att hans förbrukning av den vara det gäller är av icke obetydlig omfattning. Näringsidkaren kan också åläggas att inköpa vara från de statliga lagren. Denna skyldighet bör dock inte gälla obegränsat utan endast i den utsträckning som är nödvändig för omsättningen av lagret.
Ett särskilt problem vid lagring som lokaliseras till företagen är att t. ex. vid utmätning eller konkurs hålla de av staten ägda varorna åtskilda från företagets egendom så att de inte dras in i utmätnings- eller konkurs- förfarandet. De rättsliga och praktiska frågor som äger samband härmed låter sig inte lösas i detta sammanhang. utan det får ankomma på ÖEF att i samband med lagringen beakta de risker av detta slag som kan uppstå och att på bästa sätt söka förebygga dem.
1 andra stycket anges att det är regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer som kan meddela åläggande enligt första stycket.
2—3 att
I dessa paragrafer ges föreskrifter angående ersättning till näringsidkare i fall som avses i l &. Det kan förutsättas att ÖEF och näringsidkarna i regel när avtal sluts kommer överens om de principer som skall tillämpas vid bestämmande av olika slag av ersättningar. Om tvist ändå skulle upp- komma om ersättningens storlek och den inte kan lösas på annat sätt får frågan, som framgår av 3 ;". hänskjutas till avgörande av allmän domstol. Givetvis slår det dock parterna fritt att i avtalet ta in en skiljeklausul av innebörd att eventuell tvist skall lösas enligt lagen (1929zl45) om skiljemän m. m.
Prop. 1975/762152 143
I dessa paragrafer ges bestämmelser om tillsynen över efterlevnaden av lagen och med stöd av lagen meddelade föreskrifter.
Enligt 4 & skall tillsynen utövas av myndighet som regeringen föreskriver. Som tidigare har anförts förutsätts denna uppgift ankomma på ÖEF.
Föratt kunna planera och fatta erforderliga beslut rörande lagringen mäste tillsynsmyndigheten givetvis ha tillgång till uppgifter angående vilka företag som kan komma att beröras. Alla de uppgifter som kan komma att behövas härför torde vara möjliga att införskaffa med stöd av lagen ll948:390) om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap. Med hänsyn härtill har det inte ansetts be- hövligt med särskilda bestämmelser om uppgiftsskyldighet.
Det är självfallet av vikt att tillsynsmyndigheten har möjlighet att kon- trollera att lagringen fullgörs på riktigt sätt och att de uppgifter som lämnas härom är korrekta. I 5 & föreskrivs därför att tillsynsmyndighet för inven- tering och besiktning skall få tillträde till lager som avses i lagen och att myndigheten skall få ta del av handlingar som rör lagringen.
l6 & ges tillsynsmyndighet möjlighet att utfärda behövliga förelägganden i samband med tillsynen. Föreläggande kan förenas med vite.
En bestämmelse om tystnadsplikt är intagen i 7 &.
&&
Förslagets 8ä innehåller en ansvarsbestämmelse. Enligt första stycket kan böter eller fängelse i högst sex månader ådömas den som uppsåtligen eller av oaktsamhet. som inte är ringa. underlåter att följa föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
! andra stycket har intagits en bestämmelse om att inte både straff och, vite skall kunna utdömas för samma gärning.
9.5
I denna paragraf regleras besvärsförfarandet. [ den mån myndighet får regeringens uppdrag att fatta beslut. som avses i 1 & skall sådana beslut kunna överklagas till regeringen. Mot annat beslut som myndighet har med- delat enligt lagen eller enligt föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen föres talan hos kammarrätt.
Om inte annat föreskrivs bör beslut lända till efterrättelse utan hinder av anförda besvär. En bestämmelse med detta innehåll har tagits in i tredje stycket.
Prop. 1975/76: l52 144
6.2. Förslaget till lag om kriskoppling m.m. 1 s*
I ransoneringslagsutredningens (RLU:s) betänkande ingår ett förslag till kriskopplingslag. Förevarande paragraf har i stort utformats med RLU:s förslag som förebild. [ paragrafens första Stycke definieras begreppen central varmvattenberedning och kriskoppling. Vidare slås kravet fast att det vid central varmvattenberedning skall finnas installerade kriskoppling eller an- nan lämplig regleringsanordning med samma funktion som kriskoppling samt mätare som registrerar tillflödet av vatten till varmvattenberedare. Vissa anordningar med termostatreglering av varmvattenflödet kan vara en sådan anordning som kan likställas med kriskoppling.
I andra stycket anges vissa undantag från lagens tillämpningsområde. Lagen gäller ej vid central varmvattenberedning för endast två bostadslä- genheter. Därmed faller utanför lagens tillämpningsområde sådana tvåfa- miljshus. i vilka finns installerade varmvattenberedare som betjänar husets båda lägenheter. Det bör här framhållas att enfamiljshusen redan genom utformningen av l & är undantagna från lagens tillämpningsområde. Vidare görs i andra stycket undantag för central varmvattenberedning för byggnad som huvudsakligen är inrättad för industriändamål eller för hälso- och sjuk- vård. Genom sistnämnda undantag blir lagen ej tillämplig på exempelvis sjukhus. Andra stycket innehåller slutligen en bestämmelse som ger re- geringen eller myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att i särskilda fall besluta om undantag från första stycket.
2—4 så
I dessa paragrafer ges bestämmelser för tillsynen över efterlevnaden av lagen och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. 1 2,5 anges sålunda att regeringen kan utse tillsynsmyndighet. För att myndigheten skall kunna kontrollera att föreskrivna installationer har utförts måste den ha möjlighet att göra behövliga besiktningar. En bestämmelse om detta har tagits in i 3s.
I 4 & ges tillsynsmyndighet möjlighet att utfärda behövliga förelägganden i samband med tillsynen.
5.5
Förlsagets 5 & innehåller i första stycket en straffbestämmelse enligt vilken brott mot 1 & eller föreskrift som har meddelats enligt lagen kan straffas
med böter. ] 5 & andra stycket har intagits en bestämmelse om att inte både straff och vite skall kunna utdömas för samma gärning.
Prop. 1975/76:152 145
65
Enligt 6 & kan beslut av myndighet om föreläggande enligt 4 & överklagas till kammarrätt. Om inte annat föreskrivs bör dock beslut lända till efter- rättelse utan hinder av anförda besvär. En bestämmelse med detta innehåll har tagits in i paragrafens andra stycke.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1977. För att installera ifrå— gavarande anordningar vid central varmvattenberedning i byggnad som lär- digställts eller för vilken byggnadslov beviljats före den 1 januari 1977 har en tvåårig anpassningstid ansetts lämplig. Ikraftträdandebestäntmelsen har därför utformats så att lagen beträffande nu avsedda byggnader skall träda i tillämpning först från och med den 1 januari 1979.
10 Riksdagen 1975/76. 1 sam/. Nr [52
Prop. 1975/76:152 146
7. Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
dels föreslår riksdagen att
1. antaga förslagen till
a) lag om skyldighet för näringsidkare att medverka vid lagring för för- sörjningsberedskap.
b) lag om kriskoppling m.m..
c) lag om ändring i lagen (1973112161 om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter,
2. godkänna de allmänna riktlinjer för fredskrislagring inom det petro- kemiska varuområdet som jag har förordat.
3. godkänna att en rörlig kredit om 600 milj. kr. ställs till regeringens förfogande för att användas till clearing för oljeprodukter.
4. godkänna att 1970—1976 års oljelagringsprogram förlängs med ett är.
dels bereder riksdagen tillfälle att ). ta del av vad jag har anfört i fråga om åtgärder i syfte att begränsa energiförbrukningen i kristid.
Prop. 1975/76:152 147
8. Anslagsframställning för överstyrelsen för ekonomiskt försvar (öar)
ÖEF är central Rårvaltningsmyndighet för den ekonomiska försvarsbe- redskapen. ÖEF har till uppgift att samordna landets förberedelser på det ekonomiska försvarets område. I den mån det inte ankommer på annan myndighet skall ÖEF också ombesörja att det totala försvarets behov av förnödenheter kan tillgodoses vid krig eller under utomordentliga, av krig eller krigsfara föranledda förhållanden.
ÖEF leds av en styrelse. Ledamöter i styrelsen är generaldirektören. tillika styrelsens ordförande, och minst sex andra ledamöter, som regeringen utser särskilt, samt två personalrepresentanter. lnom ÖEF finns en avdelning som omfattar en utredningsbyrå och en varubyrå samt en administrativ byrå. en affärsbyrå. en bränslebyrå och en införmationssektion. Avdelningschefen samordnar ÖEF:s olika planeringsfunktioner. Vid ÖEF finns vidare ett antal provisoriskt inrättade organisatoriska enheter.
ÖEF tillhör de myndigheter som deltar i utrednings- och försöksverk- samheten med programbudgetering inom statsförvaltningen. Följande pro- gramindelning gäller.
1. Livsmedel Bcklädnad m.m. Bränsle, drivmedel
. Sjukvård
Kemiska produkter m.m. Metaller m. m.
Övrigt
Enligt målsättningen för totalförsvaret skall detta bl. a. ha en sådan sam- mansättning och beredskap, att det verkar fredsbevarande. För det eko- nomiska försvaret gäller härvid att bidra till att trygga vår försörjning om vårt land helt eller delvis blir hänvisat till egna försörjningsresurser. Om Sverige utsätts för angrepp. skall det ekonomiska försvaret trygga folkför- sörjningen i vidaste bemärkelse.
Det ekonomiska försvaret måste utgöra en mot övriga delar av total- försvaret väl avvägd komponent. Det ekonomiska försvaret bidrar härige- nom till totalförsvarets fredsbevarande uppgift genom att göra vår uttalade föresats att bjuda motstånd mot angrepp eller motstå påtryckningar trovärdig.
Försörjningsberedskapen har avgörande betydelse för möjligheterna att fullfölja den deklarerade neutralitetspolitiken och det är inte minst därför som denna beredskap bör ägnas ökad uppmärksamhet.
Kriser i fredstid kan leda till att importen av för försörjningen väsentliga produkter helt eller delvis upphör. Det ekonomiska försvaret bör medverka till att konsekvenserna för svensk försörjning vid kriser av denna typ mildras. Fredssamhället och i första hand produktionsapparaten måste kunna hållas igång inte minst av sysselsättningsskäl.
'_'—JN
#QMA
Prop. 1975/76:152 143
Vad gäller försörjningsberedskapen krävs vidare att den skall vara så ut- formad, att Sveriges möjlighet att bevara och fullfölja sin neutralitet och att trygga sin försörjning vid krig och kriser i omvärlden ter sig trovärdig. Återuppbyggnaden av samhället och befolkningens försörjning efter krig och kriser måste också uppmärksammas.
Det svenska näringslivets omvandling får konsekvenser för försörjnings- beredskapen och för behovet av beredskapsåtgärder. Strukturförändringarna inom industrin har lett till allt färre och större produktionsenheter. ett ensi- digare näringsliv och en mer specialinriktad produktion. Industrin har i växande grad blivit beroende av utländska marknader för att få avsättning för sina produkter och för tillförsel av halvfabrikat, komponenter och andra insatsvaror som behövs i produktionen. Företagen blir i ökad utsträckning internationaliserade genom investeringar i ett flertal länder. Det utländska ägarintresset inom den svenska industrin är betydande.
l-Iandeln över gränserna med råvaror, halvfabrikat och färdigvaror expan- derar. Sveriges import motsvarar 30 ”n av bruttonationalprodukten. Bero- endet av utrikeshandeln har ökat under senare år. Därigenom har landet i stigande grad blivit sårbart för störningar i utrikeshandeln.
Genom transport— och lagerhanteringsteknikens framsteg har en bety- dande minskning av industrins lagerhållning ställd i relation till förbruk- ningen möjliggjorts utan att företagen bedömt riskerna för avbrott i va- ru försörjningen som oacceptabla. Lageruthålligheten nedgick särskilt kraftigt under första delen av 1960-talet.
Nackdelarna från försörjningsberedskapssynpunkt av landets gentemot omvärlden öpnna ekonomi är t.v. av begränsad omfattning och berör ett fåtal varuområden. Behovet av beredskapslagring sammanhänger i stor ut- sträckning med avsaknad på viktiga råvaror inom landet. Endast i ett fåtal branscher aktualiseras frågan om att genom stödåtgärder möjliggöra en fort- satt produktion av varor inom landet.
Beträffande risken för fredskriser kan följande anföras. Oljekrisen vintern 1973—1974 visade hur sårbara de västliga industriländerna är för störningar i importen av väsentliga varor. Även om det knappast finns exempel på en vara med lika avgörande betydelse för samhällets funktion som energi. kan störningar i importen av andra varor såsom vissa kemiska produkter och metaller på kort sikt ge mycket allvarliga störningar i produktionen och sysselsättningen. Oljekrisen visade också för råvaruproducenterna tyng- den i en samordnad aktion. Producentkarteller finns på vissa varuområden. Ansatser till nya kartellbildningar finns också. Eljest splittrade råvarupro- ducerande länder kan därmed komma att få ökade möjligheter att uppträda enade för gemensamma ekonomiska eller politiska syften. Flera viktiga rå- varor utvinns i ett fåtal länder. Utvinning. bearbetning. förädling eller mark- nadsföring kontrolleras i flera fall av ett litet antal multinationella företag. Dessa omständigheter talar för att risken för avsiktliga störningar i den
Prop. 1975/76:152 = - 149
internationella handeln med framför allt råvaror under överskådlig tid kan tendera att öka.
Näringslivets omvandling har i väsentliga avseenden inneburit betydande fördelar för samhället. Den långtgående internationella arbetsfördelningen har nedbringat produktionskostnaderna och medverkat till höjningen av levnadsstandarden. Förändringarna har dock inte enbart varit till fördel för samhället. ] och med en fortgående internationalisering har beroendet av omvärlden kommit att öka. Bortfall eller minskning av produktion inom vissa industribranscher liksom nedgång i näringslivets lagerhållning ställer ökade krav på det ekonomiska försvaret. i första hand på behovet av be- redskapslagring. Sådana åtgärder är nödvändiga för att skapa förtroende för neutralitetspolitiken. Genom beredskapslagringen kan även produktion och sysselsättning vidmakthållas om störningar inträffar i importen av viktiga råvaror. Beredskapslagring kan därmed ses som en naturlig förlängning av den trygghetspolitik, som statsmakterna bedriver på andra områden.
8.1 Programmet Livsmedel
Programmet Livsmedel omfattar frågor avseende handelsgödselmedel och bekämpningsmedel. Verksamheten består huvudsakligen av övergripande planering, företagsplanläggning och beredskapslagring. Planerings- och lag- ringsverksamheten bedrivs i samråd med statens jordbruksnämnd (JN). som lämnar planeringsunderlag.
Vad gäller ekonomiskt försvar svarar JN för frågor avseende livsmedel. fodermedel, utsäde och fettråvaror. För gödselmedel och råvaror härför samt bekämpningsmedel svarar ÖEF.
Den målsättning för livsmedelsberedskapen, som tillämpas av JN vid beredskapsplanering, är att försörjningen med livsmedel skall kunna klaras under en treårsperiod med fullständig avspärrning. Detta mål är helt av- görande för beredskapsåtgärder avseende gödselmedel och bekämpnings- medel.
Regeringen har i regleringsbrev för budgetåret 1975/76 angett, att verk- samheten skall inriktas mot att genom lagringsberedskap och olika pla- neringsåtgärder främja försörjningsberedskapen inom programmet. I sam- band med lageromsättning inom programmet skall lagringsberedskapen an- passas med hänsyn till de inhemska produktionsförutsättningarna och jord- bruksteknikens utveckling. ÖEF:s verksamhet skall innefatta planering och beredskapslagring och i huvudsak ha samma omfattning som under de se- naste åren. lnom ramen för tillgängliga medel anpassar ÖEF i samråd med JN beredskapslagringen med hänsyn till de inhemska produktionsförutsätt- ningarna och jordbruksteknikens utveckling.
Prop. 1975/76:152 150
ÖEF beräknar (I OOO—tal kr.)
1975/76 1976/77
Drift- lnveste- Drift— Investe— kostnad ring kostnad ringI Övergripande planering 24 — 26 — Företagsplanläggning 10 — 19 — Bcredskapslagring 4 122 — 5 496 11 200 Samordning 2 — 2 — Information, utbildning 2 — 1 — Administration 3 — 3 —
Summa 4 163 — 5547 11 200
1VIII:l Lagring för bcredskapsändamål 10 milj. kr. IX:8 Förrådsanläggningar m.m. 1.2 milj. kr.
8.1.1 Investeringar 8.1.l.l Lagring för beredskapsändamål
De medel som står till förfogande för ÖEF:s lagring av växtskyddsmedel har endast räckt till att täcka en mindre del av ett första avspärrningsårs behov. Beträffande vissa grödor - inte minst sockerbetor — bedöms skör- deutfallet i väsentlig grad sammanhänga med tillgången på bekämpnings- medel.
JN har till ÖEF överlämnat ett förslag till beredskapslagring av bekämp- ningsmedel. För att möjliggöra ett första steg i en förbättrad beredskap inom detta område föreslår ÖEF att fonden för beredskapslagring ökas med 10 milj. kr.
8.1.1.2 Förrådsanläggningar m. m.
I ÖEF:s förrådsbyar förvaras varor som har relativt hög omsättningstakt, behov av löpande tillsyn och krav på viss lagringsmiljö. De nuvarande ut- rymmena i förrådsbyarna räcker under innevarande budgetår och en del av nästkommande. Om lagringen av torrgods skall kunna ökas krävs tillskott av utrymmen i förrådsbyar. ÖEF planerar. att under budgetåret l976/77 uppföra en förrådsby. Investeringskostnaden beräknas till 6 milj. kr. En femtedel kan överslagsmässigt hänföras till programmet Livsmedel. ÖEF begär för detta ändamål 1200 000 kr.
8.1.2 Driftkosmader
Pris- och löneomräkning på befintliga resurser har beräknats till 133 000 kr.
Prop. 1975/76:152 151
Driftkostnader för befintligt lager och bortfall av engångsanvisning medför ett ökat medelsbehov av 991 000 kr.
ÖEF begär 257 000 kr. avseende transport-, hanterings- och driftkostnader för föreslagen lagring av bekämpningsmedel.
8.2 Programmet Beklädnad m.m.
Programmet Beklädnad m. m. omfattar frågor rörande bcklädnads-. övrig textil- och lädervaror. Verksamheten består huvudsakligen av övergripande planering. företagsplanläggning, lagring och samordning. lläri ingår prövning av ansökningar om avskrivningslån och kreditgarantier till teko-. sko- och garveriindustrier och samråd med andra myndigheter i fråga om särskilt stöd till skoindustrin.
ÖEF har beräknat behoven av produktionskapacitet och beredskapslagring med utgångspunkt från de riktlinjer för uthållighet och standard som angivits av försörjningsberedskapsutredningen och i prop. 19721127. Civilbefolkning- ens, försvarsmaktens och övriga myndigheters behov under tre års partiell avspärrning dimensionerar kraven på tillverkningskapacitet medan motsva- rande bchov under två år dimensionerar beredskapslagringens omfattning.
ÖEF beräknar (1 O(lO-tal kr.)
1975/76 l976/77
Drif't- Investe- Drift- Investe- kostnad ringI kostnad ring1 Övergripande planering 270 — 741 — Företagsplanläggning inkl. avskrivningslån 238 10 000 397 15000 Förluster p.g.a. kredit- garantier 500 — 500 — Samarbetsprojekt Sko- industri 500 — 600 — Bercdskapslagring 14 186 — 23 899 25 000 Samordning ll7 — 10 286 — Information. utbildning 30 — 41 — Administration 133 — 152 —
Summa 15974 10 000 36 616 40 000
]Län till teko-. sko- och garveriindustrier 10 milj. kr. (1975/76). 15 milj. kr. (1976/77). VIII:I Lagring för bcrcdskapsändamål 19 milj. kr. IX:8 Förrådsanläggningar m.m. 6.0 milj. kr.
Prop. 1975/76:152 152
8 . 2. I Investeringar 8.211 Lån till teko-. sko- och garveriindustrier
Från anslaget bestrids kostnader för amorterings- och räntefria lån som av beredskapsskäl lämnas till teko-, sko- och garveriindustrierna (prop. 1972:127, FöU 1972z25, rskr l972z325). Lån beviljas enligt särskilda av Kungl. Maj:t den 15 december 1972 meddelade föreskrifter.
Riksdagen har beviljat en investeringsram för avskrivningslån till teko-. sko- och garveriindustrier samt inom denna ram beviljat investeringsanslag. ÖEF äger vidare bevilja lånegarantier.
Hittills har ÖEF vid utgången av budgetåret 1974/75 träffat eller förhandlat om avtal avseende avskrivningslån på sammanlagt ca 95 milj. kr. och beviljat lånegarantier på ca 28 milj. kr. Med kostnadsstegringar under åren 1975 och 1976 inräknade bedömer ÖEF behovet av avskrivningslån till sam- manlagt 165 milj. kr. Investeringsramen behöver sålunda höjas med 45 milj. kr. Ramen för kreditgarantier behöver höjas med 22,5 milj. kr. till sammanlagt 82,5 milj. kr. Förhandlingar om de avtal om avskrivningslån och kreditgarantier, som blir möjliga genom föreslagna ramhöjningar, kan till stor del genomföras under budgetåret l976/77. Utbetalningar från in- vesteringsanslag förutses utsträckas över en tidsperiod av tre budgetår, och 1976/77 omfatta 15 milj. kr.
8.212 Lagring för beredskapsändamål
Textilindustrin är beroende av tillförsel från utlandet av fibrer och garner. ÖEF har avsevärda lager av fibrer, medan däremot lagren av garner är be- gränsade. ÖEF har upprättat en plan för lagring för fredskrissituationer. För att i en sådan situation kunna hålla produktion och sysselsättning uppe i väverier rn. m. bör i första hand syntetiska garner anskaffas. Varuinves- teringen budgetåret 1976/77 föreslås uppgå till 5 milj. kr.
Som en viktig del i stödet till tekoindustrin ingår samordningen av den statliga upphandlingen av uniformsväv och därmed sammanhängande buff- ertlagring. Denna långsiktiga, produktionsutjämnande beställningsverksam- het är en väsentlig förutsättning för genomförandet av den modernisering av maskinparken och byggnadsbeståndet som åsyftas med investeringsstö- det. ÖEF:s samordningsmöjligheter och buffertlager avser för närvarande endast de statliga myndigheterna. I prop. 1972:127 uttalade departements- chefen bl.a. att det är angeläget att den kommunala upphandlingen av textilvaror samordnas på samma sätt som den statliga anskaffningen av sådana varor. En betydande utvidgning av ÖEF:s beställningsbas skulle uppnås, om även de kommunala myndigheternas upphandling på bekläd- nadsområdet kan inlemmas i samordningssystemet. Ett sådant samarbete med ÖEF måste ske inom ramen för affärsmässighetens krav, varvid de av försörjningsberedskapsskäl föranledda merkostnaderna måste bestridas
Prop. 1975/76:152 .. 153
av staten. ÖEF föreslår att ett buffertlager av främst sjukhustextilier för den kommunala sektorn byggs upp. Buffertlagret bör motsvara den genom- snittliga förbrukningen under ett år och omfatta väv för sjukhuskläder, lak- ansväv samt frottéväv m.m. Investeringen för anskaffning av ett sådant lager beräknas till omkring 30 milj. kr. Uppbyggnaden av lagret föreslås ske under en treårsperiod. För budgetåret l976/77 erfordras 10 milj. kr.
I syfte att ytterligare öka basen för ÖEF:s beställningsverksamhet bör svenska varor av detta slag kunna utnyttjas i samband med katastrofhjälp. Möjligheterna att upprätthålla en godtagbar inhemsk produktionskapacitet i fråga om tekovaror förbättras härigenom. Ett buffenlager med 100000 st. katastroffiltar bör inrättas. Varuinvesteringen uppgår till 4 milj. kr. och bör genomföras budgetåret l976/77.
För en planmässig fortsatt anskaffning av fredskrislager inom Programmet Beklädnad m. m. under budgetåret 1977/78 behöver ÖEF ett beställnings- bemyndigande på 10 milj. kr.
8.213 Förrådsanläggningar m.m.
En femtedel av den förrådsby som tagits upp under punkten 8.1.1.2 i det föregående kan överslagsmässigt hänföras till Programmet Beklädnad m. rn. ÖEF begär för detta ändamål 1 200000 kr. För utökad lagring av teko-varor i enlighet med riksdagens beslut med åtgärder för försörjnings- beredskapen på beklädnadsområdet m.m. (prop. 1975/76:57. NU 1975/76:15. rskr 1975/76:107) bör ytterligare förråd uppföras i anslutning till befintliga förrådsbyar. Härför behövs 4800 000 kr.
8.2.2 Dl'l/fÅ'OSl/Ia(l(7l'
Pris- och löneomräkning på befintliga resurser har beräknats till 421 600 kr.
Driftkostnader för befintligt lager och bortfall av engångsanvisningar med- för ett ökat medelsbehov av 5 731000 kr.
Med hänsyn till den snabba förändring. som tekobranschen undergår, den stora betydelse varuområdet har för folkförsörjningen och statens kraf- tiga ekonomiska engagemang i branschen, behöver ÖEF:s utrednings- och planläggningskapacitet på området förstärkas. För att lösa dessa uppgifter begärs två handläggare.
Med hänsyn till behovet av information för ransoneringssystemet, kraven på produktion och lagring m.m. föreslår ÖEF att en ny s.k. garderobs- inventering genomförs. Kostnaderna härför uppgår till 120000 kr.
Transport-, hanterings- och driftkostnader för inköp av systctiska gar- ner och filtar samt buffertlagring av sjukhustextilier, för vilket investerings- medel yrkas uppgår till 1 940000 kr. I dessa inkluderas 1 500000 kr.. vilka yrkas för att bestrida omsättningskostnader för buffenlager av sjukhustex-
Prop. 1975/76:152 154
tilier då det förutsättes. att försäljningspriserna till landsting och primär- kommuner anpassas till de priser. som kan ha offererats vederbörande för samma eller liknande artiklar av utländsk tillverkning. Tvångsvis beställning av dyrare varor från buffertlagret torde inte kunna åläggas icke statliga be- ställare. ÖEF beräknar de årliga förlusterna till 15 ”.. av lagerinvesteringen. Transport-. hanterings- och driftkostnader föranledda av riksdagens beslut med åtgärder för lörsörjningsberedskapen på beklädnadsområdet m. m. (prop. 1975/76:57. NU 1975/76:15, rskr 1975/76:107) beräknas till 1 761 000 kr.
För täckande av förluster på grund av lånegarantier föreslås för budgetåret 1976/77 ett oförändrat belopp om 500 000 kr. Hittills har medel inte behövt tas i anspråk för detta ändamål.
För att i ökad utsträckning kunna stödja strävanden till samarbete inom skoindustrin begär ÖEF ytterligare 100000 kr.
8.3 Programmet Bränsle, drivmedel
Programmet Bränsle, drivmedel omfattar frågor avseende ved, torv, kol, petroleumprodukter samt förädling, lagring och distribution av sådana pro- dukter. Verksamheten består huvudsakligen av övergripande planering (bl. a. ransoneringsförberedelser). företagsplanläggning, beredskapslagring och samordning.
De av regeringen angivna målen för oljelagringen är tillräckligt konkreta för att direkt kunna tillämpas av ÖEF. På detta område är det ÖEF:s strävan att utbyggnaden av lagringsanläggningarna skall ske, så att lagringsmålen nås vid av regeringen angivna tider. De lagringsmål för avspärrning och krigssituationer, som uppsatts, bygger på förutsättningen att snabbt verkande konsumtionsbegränsade åtgärder kan vidtas. Mot denna bakgrund fäster ÖEF stort avseende vid att nå en god ransoneringsberedskap.
Vad gäller koks har ÖEF satt upp ett lagringsmål. som innebär att behovet av koks för vissa processer i vilka det av tekniska skäl inte kan ersättas med olja, skall kunna tillgodoses under en viss tid. Målet överensstämmer med vad 1968 års oljelagringskommitté förordade. Lagringsskyldighet för säljare och förbrukarc föreligger inte i fråga om flygdrivmedel. Lagring för den civila flygfarten sker i ÖEF:s regi. ÖEF har med skrivelse den 28 augusti 1973 redovisat en reviderad plan för fortsatt utbyggnad av beredskapslagren av flygdrivmedel. Denna plan följs av ÖEF. I övrigt är det ÖEF:s mål att nödvändig försörjning med drivmedel. bränsle och smörjmedel skall tryggas under avspärrnings- och krigssituationer samt under fredskriser.
Prop. 1975/76:152 155
ÖEF beräknar ("1000-tal kr.)
1975/76 1976/77 Drift- Investe— Drift— Investe- kostnad' ringZ kostnadI ring2 Övergripande planering 402 — 568 — Gengasvcrksamhet — — 450 — Företagsplanläggning 377 — 564 — Beredskapslagring 32 760 80 400 52 609 320 350 Tvångslagring 246 11 500 309 5 800 Samordning 134 —— 129 — Information. utbildning 52 — 73 — Administration 310 — 414 — Summa 34 281 91 900 55 116 326 150
IDärat- frän Oljelagringsfonden 8.2 milj. kr. (1975/76). 18.5 milj. kr. l976/77). 2Lån till utbyggnad av oljelagringen 11.5 milj. kr. (1975/76), 5.8 milj. kr. (l976/77) Vlllzl Lagring för beredskapsändamål 10 milj. kr. (1975/76). 277.4 milj. kr. (1976/77) varav från Oljelagringsfonden 215 milj. kr. IX:8 Förrådsanläggningar m. m. 70.4 milj. kr. (1975/76) varav från Oljelagringsfonden 60 milj. kr.. 43.0 milj. kr. (l976/77) varav från Oljelagringsfonden 30 milj. kr.
8.3.1 Investeringar 8.311 Lån till utbyggnad av oljelagringen
Efter förslag av Kungl. Maj:t godkände 1969 års riksdag riktlinjer för utbyggnad av beredskapslagringen av olja under sjuårsperioden 1970—1976 (prop. 19691136. BeU 66. LU 86. rskr 398 och 375). De fastställda riktlinjerna innefattar förutom ett program fören totalt sett ökad lagring av de produkter. som tidigare lagrats. dvs. bensin, fotogen, motorbrännolja och eldningsolja, även gasol. _Vissa mängder av de lagrade produkterna skall förvaras i skyd- dade eller särskilt lokaliserade anläggningar. Till finansieringen av kost- naderna för denna lagring skall staten bidra med ca 11,5 milj. kr. för år. Bidraget, som avser merkostnaderna för skyddad och lokaliserad lagring. skall utgå i form av ränte- och amorteringsfria lån till de lagringsskyldiga. Med beaktande av behållningen på investeringsanslaget vid budgetårets in- gång hemställer ÖEF att ett anslag på 5,8 milj. kr. anvisas budgetåret 1976/77.
8.312 Lagring för beredskapsändamål
Genom ÖEF:s försorg beredskapslagras flygdrivmedel för den civila luft- farten. Denna lagring sker bl.a. i mindre cisterner vid några flygfält. Hittills har ett 60-tal av planerade mer än 100 cisterner utförts. För uppfyllnad av aktuella cisterner behövs budgetåret 1976/77 1 400000 kr. En skyddad statlig lagringsanläggning för gasol som ingår i det av 1969 års riksdag fast- ställda oljelagringsprogrammet 1970—1976 beräknas bli färdigställd vid års-
Prop. 1975/76:52 156
skiftet l976/77. För inköp av varor för anläggningen behövs budgetåret 1976/77 16 000 000 kr. För anskaffning av koks begär ÖEF 45 000000 kr.
För uppfyllnad av lagringsanläggningar för eldningsolja i enlighet med beslut av 1974 års riksdag(prop. 1974z85. FöU 1974117. rskr 1974:l42)erford- ras budgetåret 1976/77 215 milj. kr. vilka avses rekvireras från Oljelag- ringsfonden. Anläggningarna är belägna i Stockholm (2 st.), Norrköping, Piteå (2 st.) och Karlshamn och har en sammanlagd kapacitet av 730000 m'.
8.313 Förrådsanläggningar m.m.
För en påbörjad lagringsanläggning för flygdrivmedel beräknas medels- förbrukningen 1976/77 av ÖEF till 6000 000 kr. För den utökade gasol- anläggningen beräknas medelsförbrukningen till 5 500000 kr.
I samband med omsättning av varor försöker ÖEF utnyttja tillfället att rationalisera formen för lagring. Vid lageromsättning inom programmet fri- görs medel, vilka avses användas för anskaffning av lättkoks. För att förenkla och förbilliga den framtida hanteringen av detta koksparti. bör ett särskilt kokslagerhus uppföras till en kostnad av 500 000 kr. Utbyggnaden av falt- ledningsförråd bör fortsätta. En mindre förrådsenhet med fältledningsmate- rial för kringgångstransporter bör uppföras budgetåret l976/77. Förråd in- klusive materiel är kostnadsberäknat till 800000 kr. För anskaffning av ett upplag för koks behövs 150000 kr.
För förvärv av dispositionsrätter till bergrumsanläggningar, enligt beslut om lagring av eldningsolja av 1974 års riksdag behövs budgetåret 1976/77 18 450000 kr. För påbörjade lagringsanläggningar för råolja erfordras 30 000 000 kr. Medel för dessa ändamål avses rekvireras från Oljelagrings- fonden.
8.3.2 Dri/ikostnader
Pris- och Iöneomräkning har beräknats till 975000 kr. Driftkostnaderna för befintligt lager och bortfall av engångsanvisning med- för ett ökat medelsbehov av 1473 000 kr.
Under budgetåret 1974/75 tillfördes ÖEF medel för en handläggare. av- sedd som förstärkning av utredningskapaciteten i samband med långsikts- planeringen. Regeringen har medgivit, att överskridande får ske för att täcka kostnaderna för denna handläggartjänst under halva budgetåret 1975/76. Handläggaren representerar en erforderlig förstärkning för fortsatt planer- ings- och utredningsverksamhet. besvärande av remisser m. m. Medel för handläggartjänsten bör tillföras.
Transport-. hanterings- och driftkostnader m. m.. för vilket investerings- medel begärts, beräknar ÖEF till 7485 000 kr.
Prop. 1975/76:l52 157
8.4 Programmet Sjukvård
Programmet omfattar frågor rörande sjukvårds- och Iäkemedelsförnöden- heter. förbandsartiklar och kirurgiska instrument. Verksamheten består hu- vudsakligen av övergripande planering. företagsplanläggning, lagring och samordning. Planerings- och Iagringsverksamheten sker i samråd med so- cialstyrelsen.
Socialstyrelsen anskaffar materiel och utrustning som behövs för att upp- rätta och iordningställa beredskapssjukhusen medan ÖEF efter förslag från socialstyrelsen anskaffar och lagrar läkemedel. Iäkemedelsråvaror och vissa sjukvårdsförnödenheter som röntgenfotomateriel. förbandsgas m. m. samt saneringsmedel. Kostnaderna för den del av beredskapslagringen, som kom- mer på ÖEF. bestrids av medel som disponeras av ÖEF. ÖEF gör fratn- ställning till regeringen om erforderliga medel. Lagringen sker på grund av behovsutredningar och försörjningsplaner, som utförs av socialstyrelsen i samråd med bl.a. ÖEF. Verksamheten inom programmet inriktas mot att genom lagringsberedskap och genom olika planeringsåtgärder främja för- sörjningsberedskapen inom programmet. Lagringsberedskapen skall anpas- sas med hänsyn till de inhemska produktionsförutsättningarna och sjukvår- dens utveckling.
Lagring av sjukvårdsförnödenheter och läkemedel m. m. genomförs för de varuslag, som socialstyrelsen bestämmer. Åtgärderna syftari första hand till att tillgodose behovet i krigssituationer samt till att täcka en starkt ned- skuren förbrukning av de varor som behövs för folkförsörjningen under ett års avspärrning.
ÖEF beräknar (l OOO-tal kr.)
1975/76 1976/77
Drift- Investe- Drift- Investe- kostnad ringl kostnad ringl Övergripande planering 18 — 127 — Företagsplanläggning 34 — 66 — Beredskapslagring 2 864 8 000 6 098 31 200 Samordning 18 — 45 —- Information. utbildning 1 — -3 — Administration 18 -— 23 —
Summa 2 953 8 000 6 362 31 200
lVlllzl Lagring för beredskapsändamål 8 milj. kr. (1975/76). 30 milj. IX:8 Förrådsanläggningar m. m. 1.2 milj. kr. (l976/77")
kr. (1976/77)
Prop. 1975/76:152 158
8.4.1 Investmingar 8.411 Lagring för beredskapsändamål
Läkemedelsförsörjningen bygger i mycket stor utsträckning på en inter- nationell specialisering. Produktionen vid företagen inom landet har stor kapacitet men en ensidig inriktning. Den svenska förbrukningen av läke- medel bygger värdemässigt till omkring 50 *I» på utländska farmaceutiska specialiteter. Tillverkarnas, distributörernas och statens lager av läkemedel o.d. är mycket begränsade. Med hänsyn till sjukvårdssektorns betydelse för samhället anser ÖEF, att en väsentlig förstärkning av beredskapslagren bör ske. För budgetåret 1976/77 bör anskaffning ske för 30000 000 kr.
För att en planmässig fortsatt utbyggnad av beredskapslagren av läkemedel o. d. skall kunna ske under budgetåret 1977/78 önskar ÖEF under budgetåret 1976/77 vidta vissa förberedelser. För dessa åtgärder erfordras ett beställ- ningsbemyndigande på 20000 000 kr.
8.412 Förrådsanläggningar m.m.
En femtedel av den förrådsby som tagits upp under punkten 8.1.1.2 i det föregående kan överslagsmässigt hänföras till programmet Sjukvård. ÖEF begär för detta ändamål 1200 000 kr.
8.4.2 Driftkostnader
Pris- och löneomräkning har beräknats till 72000 kr. Driftkostnader för befintligt lager och bortfall av engångsanvisning medför ett ökat medelsbehov av 2365 000 kr.
ÖEF planerar för en kraftig ökning av lagringen av läkemedel o.d. Pro- dukt- och produktionsförändring sker ofta på läkemedelsområdet. För att lageruppbyggnaden skall komma att avse de rätta varorna och för att om- sättningen av lagren skall kunna ske på ett sätt, som begränsar lagrings- förlusterna, behöver utvecklingen av förbrukning och tillverkning av lä- kemedel noggrant följas. För att dessutom kunna hålla företagsplanlägg- ningen på en hög nivå samt studera frågor om ersättningsprodukter föreslår ÖEF att ytterligare handläggare motsvarande ett och ett halvt manår tillförs programmet.
För främst transport-, hanterings- och driftkostnader vid ökning av lä- kemedelslagringen yrkar ÖEF 812000 kr.
8.5 Programmet Kemiska produkter m. m.
Programmet omfattar frågor avseende mineraler andra än metaller, trä- varor, massa, papp och papper, grafiska produkter, petroleumprodukter, gummi- och plastvaror samt övriga kemiska produkter. Verksamheten består
Prop. 1975/76:152 159
huvudsakligen av övergripande planering. företagsplanläggning och bered- skapslagring.
Försörjningen av de varor, som är hänförliga till detta program. skall tryggas genom planläggningsåtgärder, ransoneringsförberedelser och lagring i sådan omfattning, att befolkningens och totalförsvarets nödvändiga behov under såväl fredskriser som avspärrnings- och krigsförhållanden kan till- godoses till den standard och uthållighet. som stämmer överens med de allmänna riktlinjer, som regeringen har angett härför.
OEI-' beräknar (l (100-tal kr.)
1975/76 1976/77
Drift- Investe- Drift- Investe- kostnad ringI kostnad ring' Övergripande planering 370 005 — Företagsplanläggning 145 — 253 Beredskapslagring 16 447 15 750 21 742 58 600 Samordning 41 —- 55 -— Information. utbildning 32 —- 55 Administration 152 — 266 -—
Summa 17 187 15 750 23 276 58600
1VIII:1 Lagring för beredskapsändamål 13.5 milj. kr.(l975/76). 56.4 milj. kr. (1976/77). IX:8 Förrådsanläggningar m.m. 2.25 milj. kr. (1975/761. 2,2 milj. kr. (1976/77).
8 . 5. 1 Investeringar 8.511 Lagring för beredskapsändamål
Huvuddelen av den kemiska industrin är mycket beroende av tillförsel utifrån av råvaror och andra insatsvaror. För att förbättra förutsättningarna att med bibehållen produktion och sysselsättning stå emot störningar i till- förseln av kemiska produkter föreslår ÖEF att lagren av petrokemikalier och av naturgummi förstärks. Detta är särskilt angeläget med hänsyn till den kemiska industrins nyckelroll som underleverantör till övriga branscher. För budgetåret 1976/77 behövs 51 400000 kr., varav 40 000 000 kr. avses för anskaffning av petrokemikalier och 11 400000 kr. för anskaffning av naturgummi.
För att en planmässig fortsatt anskaffning av fredskrislager skall kunna ske under budgetåret 1977/78 önskar ÖEF under budgetåret l976/77 vidta vissa förberedelser. För dessa åtgärder erfordras ett beställningsbemyndi- gande på 20 000000 kr.
Produktionen av dagstidningar är starkt beroende av tillförsel utifrån av viktiga insatsvaror. Tidningarnas lager av olika sådana varor svarar mot förbrukningen under en tid mellan fem och 15 veckor. Ett beredskapslager
Prop. 1975/76:152 160
av fotosättpapper, litografisk film. offsetplåtar m. m. bör anskaffas. För en uthållighet på omkring 15 veckor behövs en lagerinvestering på 5 000000 kr.
8.512 Förrådsanläggningar m.m.
En femtedel av den förrådsby som tagits upp under punkten 8.1.1.2 i det föregående kan överslagsmässigt hänföras till programmet Kemiska pro- dukter m. m. ÖEF begär för detta ändamål 1 200000 kr. Under anslagsåret kommer två lager av koksalt att omsättas. De nya lagren bör läggas i särskilda förråd för bulkvaror. Förråden. som rymmer 16 000 ton vardera, är endast stora emballage för den förpackade varan. Med bulklagring kan hanterings- och lagringskostnaderna starkt begränsas. För anskaffning av bulkförråd för koksalt behövs budgetåret l976/77 1000 000 kr.
8.5.2 Drill/rosmarie!"
Pris- och löneomräkning har beräknats till 523000 kr. Driftkostnader för befintliga lager och bortfall av engångsanvisning medför ett ökat medelsbehov av 2891000 kr.
På kemikalieområdet sker en snabb produkt- och produktionsförändring. Detta gäller särskilt de kemikalier. som har petroleumbas. Risken för fram- tida störningar i tillförseln av petrokemikalier torde vidare få bedömas som förhållandevis stor. Erfarenheten visar att sådana störningar snabbt medför kännbara konsekvenser för samhället. Med hänsyn till behovet av aktuell information och av aktuell planläggning föreslår ÖEF att programmet tillförs handläggare motsvarande fyra och ett halvt manår samt ett biträde. Totalt erfordras härför 520000 kr.
För de varor för vilka investeringsmedel yrkats uppstår transport-. han- terings- och driftkostnader till ett sammanlagt belopp av 2003 000 kr.
8.6 Programmet Metaller m.m.
Programmet Metaller m. rn. omfattar frågor avseende malmer, järn och stål och andra metaller samt verkstadsprodukter. Verksamheten består hu- vudsakligen av övergripande planering, företagsplanläggning och bered- skapslagring.
Till detta program hänförs även hjälpförnödenheter för gruv-. stål-, metall- och verkstadsindustri, eftersom försörjningsplanläggningen beträffande des- sa förnödenheter har ett mycket nära samband med beredskapsplanläggning för malmer, metaller och verkstadsprodukter. Utveckling av gengasverk bör föras över till programmet Bränsle. drivmedel.
Försörjningen med de varor, som är hänförliga till detta program, skall tryggas genom planläggning, ransoneringsförberedelser och beredskapslag-
Prop. 1975/76:152 161
ring i sådan omfattning. att befolkningens och totalförsvarets nödvändiga behöv under såväl fredskriser som avspärrnings- och krigsförhållandcn kan tillgodoses till den standard och uthållighet. som stämmer överens med de allmänna riktlinjer som regeringen angett härför.
ÖEF beräknar (1 (100-tiil kr.)
1976/77
1975/76
Drift- Investe- Drift- Investe- kostnad ringI kostnad ringl (.)vcrgripande planering 363 — 943 — (icngasverksamhct 390 — — — Företagsplanläggning 287 - 369 — Beredskapslagring 21 415 12 850 25 268 82 400 Samortln i ng 139 — 157 —- Information. utbildning 42 — 64 -- Administration 208 — 250
Summa 22 844 12 850 27 051 82 400
|Vlllzl Lagring för beredskapsändamål 8.5 milj. kr. (1975/76). 78.5 milj. kr. (1976/771 IX:8 Förrådsanläggningar m.m. 4.35 milj. kr. (1975/76). 3.9 milj. kr. (l976/77).
8.6. l Inms/vringar 8.611 Lagring för beredskapsändamål
Stål-. metall- och verkstadsindustrin är beroende av tillförsel utifrån av råvaror och andra insatsvaror. För att förbättra förutsättningarna att med bibehållen produktion och sysselsättning stå emot störningar i tillförseln av malmer och metaller. bl. a. för legeringsändamål. bör lagringen av sådana produkter förstärkas. Budgetåret I976/ 77 bör anskaffning ske för 68 500000 kr. För att en planmässig fortsatt anskaffning skall kunna ske under bud- getåret 1977/78. önskar ÖEF under budgetåret 1976/77 vidta vissa förbe- redelser. För dessa åtgärder erfordras ett beställningsbemyndigande på 35 000000 kr.
1 stål- och metallverkens ugnar används olika eldfasta material. För vissa av de leror m.m. som används är importberoendet stort och företagens lager av produkterna är små. En begränsad inhemsk tillverkning kan dock för vissa produkter tas upp efter en omställningsperiod på innemot ett halvt år. För att öka förutsättningarna att under en sådan övergångstid hålla viktig produktion igång i samband med en avspärrnings- eller krigssituation, bör under budgetåret l976/77 ett beredskapslager för 5 000000 kr. anskaffas.
Den inhemska produktionen av vissa typer av torrbatterier upphör. En viss förstärkning av lagret av färdiga batterier bör därför ske. För att till- verkning av dessa typer av batterier skall kunna ske inom landet i en av- spärrnings- eller krigssituation. behöver lagret av komponenter m.m. an-
Il Riksdagen 1975/76. I sam/. Nr [53
Prop. 1975/76:152 162
passas till de förändrade produktionsförutsättningarna. Vidare behöver ut- gångsvaror för tillverkning av transistorer och andra elektronikkomponenter anskaffas. För att tillgodose dessa behov behövs budgetåret l976/ 77 5 000 000 kr.
8.612 Förrådsanläggningar m.m.
Utöver 10000 ton aluminiumoxid ingår i lageruppbyggnaden under bud- getåret 1976/77 omkring 20000 ton andra malmer och metaller. För dessa varor behövs lagringsupplag. För anskaffning av upplag behövs budgetåret l976/77 200000 kr.
1 den nu pågående lageruppbyggnaden ingår bl.a. aluminiumosid. För att denna skall kunna hanteras och lagras på ett rationellt sätt, behövs spe- cialforråd. För ytterligare kostnader i samband med anskaffning av ett spe- cialförråd behövs budgetåret 1976/77 2500 000 kr.
En femtedel av den förrådsby som tagits upp under punkten 8.1.1.2 i det föregående kan överslagsmässigt hänföras till programmet Metaller m.m. ÖEF begär för detta ändamål 1 200000 kr.
8.6.2 Driftkostnader
Pris- och löneomräkning har beräknats till 295000 kr. Driftkostnader för befintliga lager och bortfall av engångsanvisning medför ett ökat medelsbehov av 1476 000 kr.
Kunskaps- och planeringsläget för flera viktiga områden inom programmet är dåligt. De områden, där läget i första hand bör förbättras, är verkstads- produkter. reservdelar och komponenter samt hjälpförnödenheter. Med hän- syn till områdets betydelse föreslår ÖEF att programmet tillförs fyra hand- läggare och ett biträde.
Handläggarna avses användas för upprättande av försörjningsplaner på områden, där sådana nu saknas. Befintliga försörjningsplaner avses ses över. När kunskapsläget förbättrats, skall handläggarna sättas in i arbetet med företagsplanläggning. produktionsplaner och lagringsplaner. Insatser kan också göras för att förbättra ransonerings- och regleringssystem.
Transport-, hanterings- och driftskostnader för de varor för vilka inves- teringsmedel yrkats beräknas till 2273 000 kr.
8.7. Programmet Övrigt
Programmet innefattar delprogrammen Tjänster. Information och utbild- ning. Ledning och samordning av långsiktsplaneringen, lnformationsbe- handling samt Ledning och administration.
Prop. 1975/76:152 163
8.7. l Thins/cr
Delprogrammet omfattar frågor rörande handels- och distributionsföretag. serviceföretag, bank- och försäkringsväsendet m. m.. som inte kan hänföras till något av programmen 1—6. Verksamheten består huvudsakligen av över- gripande planering. företagsplanläggning och samordning.
l regleringsbrev för budgetåret 1975/76 anger regeringen, att delprogram- met skall inriktas mot att nå sådan funktionssäkerhet i en försörjningskris. att totalförsvaret kan ges stöd och att samhällets viktigare funktioner kan vidmakthållas. Omfattningen av planeringen skall begränsas till särskilt be- tydelsefulla områden.
De av ÖEF tillämpade målen för delprogrammet innebär att behoven av viktigare tjänste- och distributionsverksamheter skall kunna tillgodoses i avspärrnings-och krigssituationer. För att möjliggöra detta utfärdar ÖEF anvisningar för planläggning och genomför själv planläggning. ÖEF utfärdar vidare anvisningar för planläggning av undanförsel och förstöring.
ÖEF beräknar (l OOO-tal kr.)
1975/76 1076/77 Drift- Drift- kostnad kostnad Övergripande planering 15 18 Företagsplanläggning 75 109 Samordning m. m. 62 78 Summa 152 205
8.7.1.1 Driftkostnader
Pris- och löneomräkning har beräknats till 28000 kr. För att aktualisera planläggninger. för handelsföretag m. m. samt för ut- redningar om de tekniska förutsättningarna för undanförsel och förstöring behövs ett resurstillskott av 25000 kr.
8.7.2. I nior/nation och utbildning
Delprogrammet inriktas främst mot att skapa införmationsbcredskap inför olika slag av försörjningskriser och övning av verksamheten inför olika kris- situationer.
Verksamheten syftar till att ge information om det ekonomiska försvarets mål och medel samt att påverka anställd personal. krigsplacerad personal, näringsliv, frivilliga försvarsorganisationer. skolor, bildningsförbund, mass- medier och opinionsbildare på ett sådant sätt att den ekonomiska bered- skapen främjas.
Prop. 1975/761152 164
lnforn'iationen är främst riktad till utomstående och överförs genom pub- likationer, bildserier och utställningar. ÖEF medverkar vidare i beredskaps- och lörsörjningskonferenser, kurser och övningar inom totalRirsvaret.
Utbildningen avser anställd personal och krigsplacerad personal. 1 stor utsträckning anlitas de personalutbildningsmöjligheter. som olika statliga och andra organ erbjuder. I någon mån anordnas inomverksutbildning.
ÖEF beräknar n ooo—mt kr.)
1975/76 1976/77 Drift— Drift- kostnad kostnad Samordning 27 28 Information. utbildning 572 688 Administration 87 114 Summa 686 830
8.7.2.1 Driftkostnader
Pris- och löneomräkning har beräknats till 119000 kr. Myndigheters och organisationers önskemål om information om det eko- nomiska försvaret och önskemål om medverkan från det ekonomiska för- svaret i kurser och konferenser kan inte tillgodoses i tillräcklig utsträckning. ÖEF bör därför tillföras 25 000 kr. för verksamhet avseende publikationstryck och resor.
8.7.3. Let/ning och samordning av långsikrsplanering
Inom delprogrammet bedrivs en utveckling av ett system för långsikts- planering för det ekonomiska försvaret samt utarbetas olika slag av lång- siktsplaner.
Regeringen har genom en följd av beslut angett mål och uppgifter för ÖEF:s verksamhet inom delprogrammet.
Kungl. Maj:t uppdrog den 21 juli 1972 åt ÖEF att i samarbete med berörda myndigheter fortsätta utvecklingen av ett system för långsiktsplanering inom det ekonomiska försvaret. ÖEF överlämnade den 29 juni 1973 en rapport i vilken redovisades resultatet av studierna.
Kungl. Maj:t uppdrog vidare den 23 november 1973 åt ÖEF att i samråd med berörda myndigheter t. v. bedriva försök med Iångsiktsplanering inom det ekonomiska försvaret. Chefen för handelsdepartementet utfärdade sam- ma dag anvisningar för försök med långsiktsplanering inom det ekonomiska försvaret. Kompletterande anvisningar utfärdades den 28 juni 1974.
Den 31 oktober 1974 inlämnade ÖEF till Kungl. Maj:t en perspektivstudie.
Prop. 1975/762152 " 165
del 1, utgörande en redovisning av den första av perspektivstudiernas två faser avseende det ekonomiska försvarets utveckling efter år 1977.
Chefen för handelsdepartementet utfärdade slutligen den 10 februari 1975 anvisningar för perspektivstudiearbetets fas 2. ÖEF skall senast den 1 no- vember 1975 till regeringen överlämna perspektivstudie, del 2, för det eko- nomiska försvaret.
Under första halvåret 1976 kommer programplanering för det ekonomiska försvaret att ske.
ÖEF beräknar (I OOO-tal kr.)
1975/76 1976/77 Drift- - Drift- kostnad kostnad Övergripande planering 160 342 Samordning 159 253 Information, utbildning 38 63 Administration 49 82 Summa 406 740
8.7.3.1 Driftkostnader
Pris- och löneomräkningar har beräknats till 70000 kr. Den typ av långsiktsplanering, som f.n. tillämpas på det ekonomiska 'försvarets område. har en högre ambitionsnivå än den som har gällt vid tidigare myndighetsvisa planering. Förutsättningar skapas härmed för en god resursavvägning inom det ekonomiska försvaret. De resurser, som står till ÖEF:s förfogande, medger inte att alla uppgifter på högt prioriterade studieområden kan lösas. Önskvärda detaljstudier kan inte heller göras. För att kunna tillgodose en rimlig ambitionsnivå erfordras en förstärkning av ledningen och samordningen av långsiktsplaneringen med två handläggare samt erforderlig skrivkapaeitet.
8.7.4. Informationsbehandling
Huvuddelen av verksamheten inom delprogrammet utgör stödverksam- het för övriga program inom ÖEF.
Inom delprogrammet skall utvecklas, installeras och drivas manuella och maskinella system för insamling, bearbetning och presentation av infor- mation som underlag för ÖEF:s och det ekonomiska försvarets verksamhet. Systemen skall anpassas till förändringar i informationsbehoven och till da- tabehandlingsteknikens utveckling. Den närmare inriktningen av verksam- heten inom stödprogrammet styrs av efterfrågan från övriga program inom ÖEF och efterfrågan från andra myndigheter inom det ekonomiska försvaret.
12 Riksdagen [975/76. lsaml. Nr 152
Prop. 1975/76:152 ' 166
ÖEF beräknar (1 OOO-tal kr.)
1975/76 1976/77 Drift- Drift- kostnad kostnad Samordning 58 77 Informationsbehandling 1 652 1 798 Summa 1 710 1 875
8.741. Driftkostnader
Pris- och löneomräkningar har beräknats till 278000 kr. Den föreslagna intensifieringen av utrednings- och planläggningsverk- samheten förutsätter att omfattningen av informationsbehandlingen ökar. Ytterligare en programmerare behövs för ändamålet. Vidare behöver 219 000 kr. tillföras för ökad datordrift och ökat konsultutnyttjande.
8 . 7.5 Ledning och administration
Delprogrammet omfattar ÖEF:s centrala ledning och administration dvs. de resurser med vilka verksledningen styr verksamheten inom övriga pro- gram.
Vid sidan av ledningen av ÖEF utgör delprogrammet en stödfunktiön till övriga program. I denna verksamhet är strävan att tillhandahålla eko- nomi- och personaladministrativ information, så att programansvariga m. fl. kan leda verksamheten mot uppställda mål. Från delprogrammet lämnas även juridisk service till de olika programmen. Till delprogrammet hänförs vidare verksamheter och utgifter, som är gemensamma för ÖEF.
ÖEF beräknar (I OOO-tal kr.)
1975/76 1976/77 Drift- Investe- Drift- kostnad ringl kostnad Beredskapslagring 100 Samordning 188 203 Information, utbildning 140 152 Administration 3 787 6 460 Summa 4115 100 6815
l IX:8 Förrådsanläggningar m.m.
Prop. 1975/76:152 167
8.751. Driftkostnader
Pris- och löneomräkning har beräknats till 1224 000 kr. varav hyror 527 000 kr.
För att fördelarna med programbudgettekniken på myndighetsnivå skall kunna inhämtas, måste programbudgettekniken fullständigt föras ned i or- ganisationen. Detta har ännu inte kunnat ske. Ett stort antal ekonomi- administrativa komponenter och rutiner behöver utformas och införas, för att detta skall vara möjligt. De mycket begränsade centrala ekonomiad- ministrativa resurserna har vidare framtvingat en mer långtgående decen- tralisering av budgetarbetet m.m. än vad som är effektivt och lämpligt. De programansvariga m.fl. bör kunna ges ett ökat centralt ekonomi-ad- ministrativt stöd. Resurser kan därmed frigöras för verksamhet inom re- spektive program. Omfattningen av ÖEF:s verksamhet och de sammansatta finansieringsförhållandena motiverar en kvalitetshöjning av den ekonomi- administrativa verksamheten. För att möjliggöra detta begär ÖEF ytterligare en handläggare.
För ökade insatser på det personal-administrativa området bör en hand- läggare tillföras. Ett biträde behövs för dokumentation i utrednings- och planeringsverksamheten. Vidare begär ÖEF ökade resurser för budservice och mångfaldigande av handlingar.
8.8. Föredraganden
Ställningstagande till ÖEF:s anslagsframställning och hemställan om an- slag för budgetåret l976/77 på grund härav görs i det följande vid anmälan av anslagsfrågor.
Prop. 1975/76:152 168
9. Anslagsfrågor för budgetåret l976/77 DRIFTBUDGETEN 9.1 Sjätte huvudtiteln
Med hänvisning till vad jag anfört i det föregående hemställer jag efter samråd med chefen för kommunikationsdepanementet att regeringen fö- reslår riksdagen
att till Transportnämnden för budgetåret 1976/ 77 utöver i prop. 1975/76:100 bil. 8 föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare 400 000 kr.
9.2. Tionde huvudtiteln
Under fonden för beredskapslagring och förrådsfonden för ekonomiskt försvar redovisas samtliga intäkter och kostnader som uppkommer till följd av beredskapslagring hos överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF). Balans mellan intäkter och kostnader på driftstaten för vardera fonden fås genom omföringar av erforderliga belopp från anslaget F I. Överstyrelsen för eko- nomiskt försvar. De omförda beloppen bokförs som intäkter på fonderna.
F [. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar 1974/75 Utgift 91 124 527] 1975/76 Anslag 104 044 000 1976/77 Förslag 128 756 000
1F 1. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, F2. Ersättning för beredskapslagring m.m., F3. Täckande av förluster på grund av kreditgarantier i beredskapssyfte till teko-. skö- och garveriindustrierna.
9.2.1. Sammanställningar
Program 1 OOO-tal kr. 1975/76 1976/77 beräknar Anslagz _ ÖEF Drift- Kapital- Drift- Kapital- budget budget budget budget Program Livsmedel 3 571 — 5 547 11 200 ( 4 163) Beklädnad m.m. 14 563 10 000 36 616 40 000 ( 15 974)
' Fördelning på program enligt ÖEF:s beräkningar inom parentes
Föredraganden Drift Kapital- budget budget 5 118 1 200 33 995 45 200
Prop. 1975/76:52
1 (100-tal kr.
169
1975/76 1976/77 beräknar Anslagl ÖEF Föredraganden Drift- Kapital- Drift- Kapital- Drift Kapital- budget budget budget budget budget budget Bränsle. drivmedel 36 297 91 900 55 116 326 150 58 097 216 725 ( 34 281) Sjukvård 3 097 8 000 6 362 31 200 4 368 31 200 ( 2 953) Kemiska produkter m. m. 21415 15 750 23 276 58 600 20 422 67 200 ( 17 187) Metaller m. m. 17 575 12 850 27 051 82 400 23 616 3 700 ( 22 844) Övrigt 7 954 100 10 465 — 8 800 — ( 7 070) Summa kostnader 104 472 138 600 164 433 549 550 154 416 365 225 (104 472) Avgår uppbördsmedel -428 _ _ 486 _ _ 453 _ Från Oljelagringsfon- den _ — — 18 450 — 245000 — 25 202 250 000 Justering av medels- behovet — _ — —2 750 _ — Summa anslag 104044 138 600 145 497 301 800 128 756 115 225 (104 044) ' Fördelning på program enligt ÖEF:s beräkningar inom parentes. Personal 1974/75 1975/76 1976/77 beräknar ÖEF Före- draganden Personal Handläggande 106 116 + 39 + 9 Övrig personal 61 66 + 11 + 1 Summa 167 182 + 50 + 10
9.2.2. Programme! Beklädnad m. m. På grund av mina förslag i det fö- regående angående fredskrislager inom det petrokemiska varuområdet (2623) beräknas investeringar med medel från Oljelagringsfonden under budgetåret 1976/77 efter beslut av regeringen uppgå till 5 milj. kr. för inköp av ändlösa syntetiska garner. Riksdagen beslöt i december 1975 om åtgärder för att förstärka försörj- ningsberedskapen på beklädnadsområdet (prop. 1975/76:57, NU 1975/76:15, rskr 1975/761107). Därmed tillgodosågs redan budgetåret 1975/ 76 vissa yr- kanden i ÖEF:s anslagsframställning för budgetåret l976/77. Med anledning
Prop. 1975/76:52 170
av det förstärkta tekostödet beräknar jag för budgetåret 1976/77 på ka- pita/budgeten 25 milj. kr. till avskrivningslån, 10 milj. kr. till fortsatt ut- byggnad av lager av sjukvårdstextilier och 4 milj. kr. till utbyggnad av befintliga förrådsbyar för att där kunna lagra ytterligare teko-varor. På drill- budgeten beräknar jag bl.a. ökningar med 10 milj. kr. till försörjningsbe- redskapsstöd och 150 000 kr. för en sakkunnig. Dessutom beräknarjag medel för ytterligare en handläggare.
9.2.3. Programmet Bränsle. drivmedel. Från Oljelagringsfonden beräknas efter beslut av regeringen 30 milj. kr. behöva tas i anspråk för fortsatt ut- byggnad av råoljelager, 23,5 milj. kr för förvärv av dispositionsrätter till lagerutrymmen för eldningsolja. 150 milj. kr. för inköp och 1,8 milj. kr. för kostnader i samband med inlagring av eldningsolja. För 1970—l976 års oljelagringsprogram beräknar jag på kapitalbudgeren 5,8 milj. kr. Vidare bc- räknar jag 10 milj. kr. för inköp av koks, 25000 kr. för lagerplatser för koks, 5,5 milj. kr. för lageranläggning för gasol, 1,4 milj. kr. för flygdrivmedel och 6 milj. kr. för anläggning för lagring av flygdrivmedel. Dessutom förordar jag att riksdagens medgivande inhämtas att bemyndiga ÖEF att beställa gasol för 16 milj. kr. Jag beräknar medel för betalningar av sådana köp med 8 milj. kr. På dri/ibudgeren beräknar jag med anledning av mina förslag i det föregående om förstärkning av försörjningsberedskapen på energiom- rådet (3.6.6, 3.6.10 och 3.6.11) för ytterligare utredning om värmetaxering 500000 kr.. för informationsberedskap 500000 kr. och för sparkampanj- beredskap 500000 kr. Jag beräknar vidare medel bl. a. för ytterligare tre handläggare hos ÖEF:s bränslereglcringsenhet. 9.2.4. Programme! Sjukvård. Jag förordar att riksdagens medgivande in- hämtas att bemyndiga ÖEF att beställa läkemedelsråvaror m. m. inom en ram av 50 milj. kr. På kapitalbudgeren beräknar jag medel för betalning av sådana köp med 30 milj. kr. På driftbudge/en räknar jag bl.a. medel för ytterligare en handläggare. 9.2.5. Programmet Kemiska produkter m. m. På grund av mina förslag i det föregående om fredskrislager (2.623) bör riksdagens medgivande in- hämtas att bemyndiga ÖEF att beställa varor inom det petrokemiska området till ett belopp av 110 milj. kr. För investeringar beräknas från Oljelagrings- jbnden efter beslut av regeringen tas i anspråk 40 milj. kr. för petrokemiska produkter inkl. 2 milj. kr. för syntetiskt gummi samt 25 milj. kr. för för- rådsbyggnader. I samband med omsättning av äldre koksaltlager behövs nya koksaltförråd. Jag beräknar för detta ändamål på kapilalbudgeren 1 milj. kr. För förstärkning av kapaciteten inom såväl utrednings- som inköpsverksamheten beräknar jag medel på dri/ibtidgelen bl. a. för ytterligare två handläggare. 9.2.6. Programme! Mera/ler m. m. För tillkommande utgifter för en på- börjad anläggning för lagring av aluminiumråvaror beräknar jag på kapi- talbudgeten 2,5 milj. kr.
9.2.7. Programmen Livsmedel. Beklädnad m. m., Sjukvård. Kemiska pra-
Prop. 1975/76:152 171
dukter m. m.. Metaller m. m. För en planerad ny förrådsby beräknar jag på kamin/budgeten 6 milj. kr. Investeringen fördelas med en femtedel på vart och ett av de berörda programmen.
9.2.8. Programmet Övrigt. Inom programmet beräknarjag på driftbudgeten bl.a. medel för ytterligare en handläggare för långsiktsplanering och för förstärkning av ÖEF:s ekonomiadministrativa funktion ytterligare en hand- läggare och ett biträde.
9.2.9. Hemställan
Med hänvisning till programsammanställningen och till vad jag anfört i det föregående hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att
1. medge att beställningar av gasol får läggas ut inom en ram av 16 000 000 kr.,
2. medge att beställningar av läkemedelsråvaror och läkemedel får läggas ut inom en ram av 50000000 kr.,
3. medge att beställningar av petrokemiska varor får läggas ut inom en ram av 110000 000 kr.,
4. till Överstyrelsen för ekonomiskt försvar för budgetåret l976/ 77 anvisa ett förslagsanslag av 128 756000 kr.
9.3. KAPITALBUDGETEN
V: Fonden för Iåneunderstöd
V:6 Lån till utbyggnad av oljelagringen
1974/75 Utgift 9 157 801 Behållning 8 575 188 1975/76 Anslag 11 500 000 1976/ 77 Förslag 5 800 000
Prop. 1975/76:152 172
Anslagsberäkning (] OOO-tal kr.)
Medelstilltång Beräknad medelsförbrukning Behållning 1975-07-01 8 575 1975/76 14 300 Anslag 1975/76 11 500 1976/77 11 000 Anslag 1976/77 5 800 Beräknad be- (förslag) hållning 1977-06—30 575 Summa 25 875 25 875
Med hänvisning till vad jag tidigare har anfört vid anmälan av förslags- anslaget F ]. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, hemställer jag att re— geringen föreslår riksdagen
att till Län till utbyggnad av oljelagringen för budgetåret l976/ 77 an- visa ett investeringsanslag av 5 800000 kr.
V:7 Lån till (eko-, sko- och garveriindustrier 1974/75 Utgift 30 529007 Behållning 35 470933 1975/76 Anslag 10 000 000l l976/77 Förslag 25 000 000
'Härutöver har 15000000 kr. anvisats på tilläggsbudget 1.
Anslagsberäkning (1 OOO-tal kr.)
Medelstillgång Beräknad medelsförbrukning Behållning 1975-07-01 35 471 1975/76 38 000 Anslag 1975/76 25 0002 1976/77 42 000 Anslag 1976/77 25 000 Beräknad be— (förslag) hållning 1977-06-30 5 471 Summa 85 471 85471
2varav 15 000000 kr. har anvisats på tilläggsbudget 1.
Med hänvisning till vad jag tidigare anfört vid anmälan av förslagsanslaget F 1. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, hemställer jag att regeringen fö- reslår riksdagen ' att till La'n till teko-. sko- och garveriindustrier för budgetåret 1976/77 anvisar ett investeringsanslag av 25000000 kr.
Vlll: Fonden för beredskapslagring Överstyrelsens för ekonomiskt försvar delfond
PrOp. 1975/76:152 173
Vlll:l Lagring för beredskapsändamål
1974/75 Utgift 126 739 573 Behållning 18 400 000 1975/76 Anslag 40 000 000] l976/ 77 Förslag 59 400 000
lHärutöver har 82000000 kr. anvisats på tilläggsbudget l. I enlighet med vad jag tidigare anfört vid min anmälan av förslagsanslaget F ]. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar förordar jag att medel för nästa budgetår anvisas enligt följande investeringsplan och anslagsberäkning.
lnvesteringsplan för lagring ( ] OOO-tal kr.)
Program Medelsförbrukning
Varuslag Beräknad Förslag 1975/76 1976/77
Beklädnad m. m. Diverse beklädnadsvaror 46 000 51 000
Bränsle, drivmedel Koks 10 000 10 000 Flygdrivmedel 10 000 1 400 Gasol — 8 000 Eldningsolja 65 488 150 000
Sjukvård
Läkemedelsråvaror m.m. 8 000 30 000
Kemiska produkter m. m. Petrokemikalier 8 000 40 000 RåVaror för tvättmedel 3 000 — Koksalt 2 500 — Gasbensin 8 000 — Metal/er m. m. Aluminiumråvaror 8 500 — Summa l69 488 290 400 Från Oljelagringsfonden2 — 65 488 — 195 000 Summa 104 000 95 400
Medel från Oljelagringsfonden fördelade på program: 1975/76: Bränsle. drivmedel 65 488 l976/77: Beklädnad m.m. 5 000 Bränsle. drivmedel 150 000 Kemiska produkter m.m. 40 000
2Prop. 1975:92 s. 118. SkU 197530. rskr 19751204
Prop. 1975/76:152 174
Anslagsberäkning (1 OOO-tal kr.)
Mcdelstillgång Beräknad medelsförbrukning Behållning 1975-07-01 18 400 1975/76 169 488 Från oljelagrings- fonden 1975/76 65 488 Anslag 1975/76 122 000' 1976/77 290 400 Från oljelagrings- fonden 1976/77 195 000 Beräknad be-
hållning
1977-06-30 400 Anslag 1976/77 59 400
(förslag)
Summa 460 288 460 288
'varav 82 000000 kr. har anvisats på tilläggsbudget l.
Med hänvisning till vad jag har förordat i det föregående hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att till Lagring/ör beredskapsändamål budgetåret 1976/ 77 anvisa ett investeringsanslag av 59 400 000 kr.
IX: Diverse kapitalfonder F örrådsfonden för ekonomiskt försvar
IX:8 Förrådsanläggningar m. m.
1974/75 Utgift 4 813 264 Behållning 10 469 013 1975/76 Anslag 77 100 0002 l976/77 Förslag 25 025 000
2Härutöver har 5975 000 kr. anvisats på tilläggsbudget ].
I enlighet med vad jag tidigare anfört vid min anmälan av förslagsanslaget F 1. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar förordar jag att medel för nästa budgetår anvisas enligt följande investeringsplan och anslagsberäkning.
lnvesteringsplan för anläggningar (1 OOO-tal kr.)
Byggnadsobjekt Kostnadsram Medelsförbrukning Byggstart Färdig- ———— ———————- ställande 1/4 1974 1/4 1975 Faktisk Beräknad Förslag mån./år t.o.m. 1975/76 1976/77 1974/ 75 Pågående objekt Flygdrivmedelsanläggning 16 000 17 650 — 5 000 6 000 76-01 78-12 Anläggning för gasol 23 200 25 000 5 397 13 300 5 500 74-04 77-03 Råoljeanläggningar 231 000 254 200 5 876 60 000 30 000 75—02 79-12 Anläggningar för aluminium- råvaror 4 350 7 300 — 4 800 2 500 75-09 77-04
Koksaltförråd 2 250 2 500 — 2 500 — 75-09 76-03
Prop. 1975/76:152 175
B.Vt—Ygstart Färdig-
llyggnadsohickt Kostnadsram Metlclslörhrukning - - -— —-—- ställande 1/4 1974 1/4 1975. Faktisk Beräknad Förslag mån./år t. o. m. 1975/76 1976/77 1974/75 Smörjoljefabrik. iståndsättning 2 100 2 225 — 2 225 — 76-01 76-06 Fältledningsförråd 150 150 — 150 — 75—12 76-04 Diverse mindre objekt 1 900 1 900 1 434 526 — 73-02 75-12 N_va objekt Koksaltförråd — 1 000 — — 1 000 76-09 77-06 Anläggningar för petrokemiska varor — 115 000 — — 25 000 76-09 81-06 Ny förrådsby — 6 000 — — 6 000 76-07 77-05 Lagerplatscr för koks ' — 25 — — 25 77-01 77-04 Utökning för tekoprodukter av befintliga förrådsbyar — 4 000 — — 4 000 76-07 76-10 Summa 280 950 436 950 12 707 88 501 80 025 Anslagsberäkning (1 OOO-tal kr.) Medelstillgång Beräknad medelsförbrukning Behållning 1975-07-01 10 469 1975/76 88501 Från oljelagrings- Till budgetutjämnings— fonden 1975/76 60000 fonden 1975/76 60000 Anslag 1975/76 83 0751 1976/77 80 025 Från oljelagrings- Beräknad bc- fonden 1976/77 55000 hållning Anslag 1976/77 25 025 1977-06-30 5 043 (förslag) Summa 233 569 233 569
'varav 5975 000 kr. har anvisats på tilläggsbudget 1.
Med hänvisning till vad jag har förordat i det föregående hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Förrädsan/äggningarm. m. för budgetåret l976/ 77 anvisa ctt investeringsanslag av 25 025 000 kr.
Prop. 1975/76:152 176
10. Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram.
Prop. 1975/76:152
Innehåll
Propositionen .............................................. Propositionens huvudsakliga innehåll ......................... Förslag till lag om skyldighet för näringsidkare att medverka vid lagring för försörjningsberedskap ............................. Förslag till lag om kriskoppling m.m. ....................... Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1216) om särskild bered- skapsavgift för oljeprodukter ................................ Utdrag protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1976
1. Inledning ............................................... 2. Försörjningsberedskapsutredningen (FBU) .............. ,. ..
2.1 2.2
2.3
2.4 2.5
Inledning ........................................... Nuvarande ordning .................................. 2.2.1 Inledning ..................................... 2.2.2 Beredskapslagring .............................. 2.2.3 Stöd till nedläggningshotad industri ............. Utredningen ........................................ 2.3.1 Samhällsutvecklingen och det ekonomiska försvaret 2.3.2 Råvarutillgång ................................. 2.3.3 Finansieringen av det ekonomiska försvaret ...... 2.3.4 Fredskrislagring utanför energiområdet ........... 2.3.5 Skyldighet för företag att medverka vid lagring och omsättning av statligt ägda beredskaps- och fredskris- lager ......................................... 2.3.6 Statliga företagsengagemang och stöd till nedlägg- ningshotad industri ............................. 2.3.7 Statlig upphandling som ett led i försörjningsbered- skapen ....................................... 2.3.8 ÖEFzs organisation och planeringsförhållanden Särskilt yttrande .................................... Remissyttranden .................................... 2.5.1 Behovet av ett fredskrislager utanför energiområdet 2.5.2 Finansiering av ett fredskrislager utanför energiområ- det 2.5.3 Fredskrislagringens omfattning och sammansättning 2.5.4 Skyldighet för företag att medverka vid lagring och omsättning av statligt ägda beredskaps- och fredskris- lager ......................................... 2.5.5 Statliga företagsengagemang och stöd till nedlägg- ningshotad industri ............................ 2.5.6 Statlig upphandling som ett led i försörjningsbered— skapen ....................................... 2.5.7 Planering. resursbehov och organisation m. m. av va- ruförsörjningen ................................
177
20 21 23 24 27 27 27
27 30
31
31
34
35
Prop. 1975/76:152
2.6
Föredraganden ...................................... 2.6.1 Inledning ..................................... 2.6.2 Uppbyggnad och finansiering av fredskrislager utanför energiområdet ................................. 2.6.2.1 Inledning ............................. 2.622 Behovet av fredskrislager ............... 2.6.2.3 Lagrets sammansättning ................ 2.6.2.4 Finansieringen av lagringen ............. 2.6.3 Skyldighet för företag att medverka vid lagring och omsättning av statligt ägda beredskaps- och fredskris- lager ......................................... 2.6.-4 Åtgärder för att upprätthålla försörjningsviktig produk- tion inom landet .............................. 2.6.5 Behov av planeringsresurser ....................
3. Energiberedskapsutredningen (EBU) ....................... 3.1 3.2 3.3
3.4 3.5
Inledning ............................................ Nuvarande ordning .................................. Utredningen ........................................ 3.3.1 Försörjningskrisen 1973—1974 ................... 3.3.2 Internationella förhållanden samt fördelnings- och in— formationssystem på oljeområdet ................ 3.3.3 Författningsområdet ........................... 3.3.4 Konsumtionsbegränsningar på energiområdet ..... 3.3.5 Kortransonering av drivmedel .................. 3.3.6 Annan reglering av drivmedelsförbrukningen ..... 3.3.7 Ransonering av eldningsolja .................... 3.3.8 Särskilda problem rörande kvotransonering av energi 3.3.9 Användningsrestriktioner m.m. för elkraft ....... 3.3.10 Vissa specialfrågor ............................. 3.3.11 Informations- och Sparkampanjberedskap ......... 3.3.12 Organisation för energiberedskap och energikris 3.3.13 Prisclearing ................................... 3314 Andra beredskapsåtgärder ...................... 3.3.15 Kostnader för EBU:s förslag .................... Reservationer och särskilda yttranden ................. Remissyttranden .................................... 3.5.1 Internationella förhållanden ..................... 3.5.2 Konsumtionsbegränsningar på energiområdet ..... 3.5.3 Kortransonering av drivmedel .................. 3.5.4 Annan reglering av drivmedelsförbrukningen ..... 3.5.5 Ransonering av eldningsolja .................... 3.5.6 Särskilda problem rörande kvotransonering av energi 3.5.7 Användningsrestriktioner m.m. för elkraft ....... 3.5.8 Vissa specialfrågor .............................
178
37 37
38 38 38 39 42
55 57 57 59 63 67 72 75 77 78 80 84 85 85 86 87 87 88 89 93 96 98 101 103
Prop. 1975/76:152
3.6
3.5.9 Informations- och Sparkampanjberedskap ......... 3.5.10 Organisation för energiberedskap och energikris 3.5.11 Prisclearing ................................... 3.5.12 Andra beredskapsåtgärder ...................... Föredraganden ...................................... 3.6.1 Inledning ..................................... 3.6.2 Konsumtionsbegränsningar på energiområdet ..... 3.6.3 Reglering av drivmedelsförbrukningen ........... 3.6.3.I Kortransonering av drivmedel ........... 3.632 Annan reglering av drivmedelslörbrukningen 3.6.4 Ransonering av eldningsolja .................... 3.6.5 Särskilda problem rörande kvotransonering av energi 3.6.6 Användningsrestriktioner m.m. för elkraft ....... 3.6.7 Vissa specialfrågor ............................. 3.6.7.1 Användning av priset som förbrukningsregu-
lator ..................................
3.6.7.2 Överlåtelse av ransoneringsbevis ......... 3.6.7.3 Kostnader för kristidsnämndernas verksam-
het ...................................
3.6.8 Informations- och Sparkampanjberedskap .........
3.6.9 Utbildning . . . . . . . . . . .- ......................... 3.6.10 Organisation för energiberedskap och energikris
3.6.11 Prisclearing ................................... 3.6.12 Andra beredskapsåtgärder ......................
4 Förlängning av 1970—1976 års oljelagringsprogram ..........
4.1
Föredraganden ......................................
5. Upprättade lagförslag .................................... 6. Specialmotivering ........................................ 6.1
6.2
Förslaget till lag om skyldighet för näringsidkare att medverka vid lagring för försörjningsberedskap ................... Förslaget till lag om kriskoppling m.m. ...............
7. Hemställan .............................................
8. Anslagsframställning för överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) .................................................. 8.1 8.2 8.3 8.4 8.5 8.6 8.7
Programmet Livsmedel .............................. Programmet Beklädnad m.m. ........................ Programmet Bränsle. drivmedel ....................... Programmet Sjukvård ................................ Programmet Kemiska produkter m.m. ................ Programmet Metaller m.m. .......................... Programmet Övrigt .................................. 8.7.1 Tjänster ...................................... 8.7.2 Information och utbildning .................. 8.7.3 Ledning och samordning av långsiktsplanering
179
105 106 112 112 114 114 115 116 116 120 123 127 128 130
130 130
130 131 132 133 135 136 138 139 141 142
142 144 146
147 149 151 154 157 158 160 162 163 163 164
Prop. 1975/76:152 180
8.7.4 Informationsbehandling ............................ 165 8.7.5 Ledning och administration ........................ 166 8.8 Föredraganden ...................................... 167 9. Anslagsfrågor för budgetåret 1976/77 ...................... 168 9.1 Sjätte huvudtiteln ................................... 168 9.2 Tionde huvudtiteln .................................. 168 9.2.1 Sammanställningar ............................. 168 9.2.2 Programmet Beklädnad m.m. .................. 169 9.2.3 Programmet Bränsle. drivmedel ................. 170 9.2.4 Programmet Sjukvård .......................... 170 9.2.5 Programmet Kemiska produkter m.m. .......... 170 9.2.6 Programmet Metaller m.m. .................... 170
9.2.7 Programmen Livsmedel, Beklädnad m. m.. Sjukvård, Kemiska produkter m. m.. Metaller m. m. ....... 170 9.2.8 Programmet Övrigt ............................ 171 9.2.9 Hemställan ................................... 171 9.3 Kapitalbudgeten ..................................... 171 10.Beslut .................................................. 176
GOTAB 51364 SIOCKhoIm1976