SOU 1975:60

Energiberedskap för kristid

Till Statsrådet och chefen för handelsdepartementet

Kungl. Maj:t bemyndigade den 22 mars 1974 chefen för handelsdepartc- mentet att tillkalla högst åtta sakkunniga med uppdrag att utreda vissa beredskapsfrågor på energiområdet. De sakkunniga antog namnet energi- beredskapsutredningen.

Utredningen överlämnar härmed sitt betänkande, Energiberedskap för kristid, jämte ett omfattande expertmaterial som legat till grund för vissa av utredningens förslag.

Reservationer och särskilda yttranden har avgivits av ledamöterna Erik Svensson, Tage Sundkvist och Karl-Erik Tengroth samt av experten Nils-Gustaf Danielson.

Stockholm i september 1975

Karl Fri thiofson Karl Bengtsson Hans G. Falk Tage Sundkvist Sven Swarn'ng Erik Svensson Karl-Erik Tengroth

Maj-Britt Theorin

/Walter Sköldefors

”':-Hbl || |

| l—|'|r"| .'-_- '»

. i-H Mm |r||l|| ';1]*.'l|H-if”'*_l*"

i|_".| _-'.| i.

"liv'.

|l|.'|. » ”_lrf'iljlhm. . - 'Iirrä. |? "NHL:-_ ; .- ._ ' * ” uf'l LI'I Fjäl— 'It

|1- |.'l_l_|Jf||_.!|—_k|"' _- -C *

. r.. * - ' ' -| . -' '. ."|..-.|.. , .- - .. . .— |, . _||1 ..J"."|

_! il'l

||—-|.,|- _” | "|1—|||||1'* ""Halt-WE T:. T .

_ JII|'_|?|BH' I|I ' "| |i'|

link-'ltlldfu ll,|_ ' '

|. T*..hl'.

LI | .| | ||| ”. får. 'n'-n-

Sammanfattning Summary

Direktiv .................................. Kommitténs ledamöter, experter och sekretariat ....... Utredningsarbetet ........................... 2.3.1 Överlämnat material .................... 2.3.2 Arbetets uppläggning .................... 2.3.3 Arbetets utförande ..................... 2.3.4 EBU:s yttranden ......................

andra världskriget ................................ 3.1 Andra världskriget ...........................

3.1.1 Tillämpad krisorganisation ................ 3.1.2 Förbrukningsreglerande åtgärder ............ 3.2 Suezkrisen ................................ 3.3 Sexdagarskriget ............................. 3.4 Elbristen år 1970 ........................ 3.5 Tidigare utredningar på energiberedskapsområdet ....... 3.6 1975 års energiproposition ......................

Kapitel 4 Den internationella oljemarknaden och Sveriges energi-

försör/ning ..................................... 4.1 Den internationella oljemarknaden ................

4.1.l Oljereserver och oljeproduktion ............ 4.1.2 Oljemarknaden ....................... 4.2 Sveriges energiförsörjning ...................... Kapitel 5 Försörjningskrisen 1973/74 .................. ; 5.1 Förkrisläge ................................ 5.2 Händelserna hösten och vintern 1973/74 ............ 5.3 Krisförlopp i Sverige ..........................

15 15 28

55 55 55 55 57 58 58 59 62

65 65 65 68

77 77 78 81

Kapitel 6 Internationella förhållanden .................. 6.1 Internationella jämförelser ...................... 6.1.1 Energiberedskap i andra länder före 1973 års kris 6.1.2 Krisåtgärder i andra länder ................ 6.2 Internationella organisationer .................... 6.2.1 OECD ............................. 6.2.2 Det internationella energiprogrammet ........ 6.2.3 Nordiskt samarbete .................... 6.2.4 Sverige och det internationella energisamarbetet 6.3 EBU:s överväganden och förslag ..................

Kapitel 7 Författningsområdet ....................... 7.1 Allmänna ransonerings- och förfogandelagarna ......... 7.2 Särskilda ransoneringslagar på energiområdet . .' ........

7.2.1 Elkraft .............................

7.2.2 Stadsgas ............................ 7.3 Lokal kristidsförvaltning ....................... 7.4 Andra författningar .......................... 7.5 Krisen 1973/74 ............................. 7.6 Lagöversyn ................................

Kapitel 8 Konsumtionsbegränsningar på energiområdet ....... 8.1 Utlösande faktorer ........................... 8.2 Målsättningar .............................. 8.3 Metoder för förbrukningsreglering ................. 8.4 Handlingsalternativ ........................... 8.5 Kostnad för försörjningstrygghet .................. Kapitel 9 Kortransonering av drivmedel ................. 9.1 Tidigare erfarenheter ......................... 9.2 Utgångsläget hösten 1973 ...................... 9.3 Ransoneringsåtgärder under år 1973/74 ............. 9.4 Vissa erfarenheter och förslag ....................

9.4.1 Inledning ........................... 9.4.2 Länsstyrelsernas medverkan ............... 9.4.3 Kommunernas medverkan ................ 9.4.4 Centrala bilregistret (CBR) ................ 9.5 Kortransoneringen ........................... 9.5.1 Ransoneringens omfattning ............... 9.5.2 Fördelningsprineiper .................... 9.5.3 Sparmål ............................ 9.5.4 Standardransonen ..................... 9.5.5 Kvoter och direktiv .................... 9.5.6 Egenkvoter av drivmedel ................. 9.5.7 Katastrofkassor ....................... 9.6 Ändringar i drivmedelsransoneringssystemet .......... 9.6.1 Inledning ........................... 9.6.2 Utvärderingsrapporten ..................

91

91

91 101 105 105 111 114 117 119

161

164

9.6.3 EBU:s överväganden och förslag ............ 177 9.7 Jordbruk, skogsbruk m. m. ..................... 189 9.7.1 Inledning ........................... 189 9.7.2 Vissa erfarenheter från krisen 1973/74 ........ 190

9.7.3 Vissa data om drivmedelskonsumtionen inomjord- och skogsbruk ........................ 191 9.7.4 EBU:s överväganden och förslag ............ 194 9.8 Ransoneringssystem för fritidsbåtar ................ 194 9.8.1 Användningen av fritidsbåtar m. m. .......... 194 98.2 EBU:s överväganden och förslag ............ 198 9.9 Internationella transporter ...................... 206 9.9.1 Utvärderingsrapporten .................. 206 9.9.2 EBU:s överväganden och förslag ............ 206 9.10 Utländska bilturister i Sverige .................... 208 9.10.1 Inledning ........................... 208 9.102 Resandets omfattning ................... 209 9.103 Turistnäringen ........................ 211 9.10.4 Bilens betydelse i turisttrafiken ............. 215 9.105 Tillämpade tilldelningsprinciper ............ 215 9.106 EBU:s överväganden och förslag ............ 216 9.11 Drivmedelsransoneringens effekter ................ 220 Kapitel 10 Annan reglering av drivmedelsförbrulrningen ....... 225 10.1 Inledning ................................. 225 10.2 Redovisade erfarenheter ....................... 225 10.2.1 Tidigare erfarenheter i Sverige ............. 225 10.2.2 Erfarenheter utomlands .................. 226 10.2.3 TN :s utvärderingsrapport ................. 226 10.3 Trafikregleringar ............................ 227 10.3.1 Tidigare erfarenheter m.m. ............... 227 10.3.2 EBU:s expertrapport .................... 229 10.3.3 EBU:s överväganden .................... 230 10.4 Hastighetsbegränsningar ....................... 235 1041 Redovisade erfarenheter ................. 235 10.4.2 EBU:s expertrapport .................... 237 10.4.3 EBU:s överväganden och förslag ............ 238 10.5 Bensinhandelsbegränsningar ..................... 240 10.5.1 Kvotering i handelsledet ................. 240 10.5.2 Bensinstationsstängningar ................ 241 10.5.3 Begränsad tankning .................... 242 10.5.4 Förbud mot tankning i lös dunk ............ 243 10.6 Geografiska begränsningar ...................... 243 10.7 Stimulansåtgärder ........................... 245 10.7.1 Organiserad samåkning .................. 245 10.7.2 Ekonomitrimning ...................... 247 10.8 Förbud mot motortävlingar ..................... 248 10.9 Ransoneringsåtgärder riktade mot tätortstrafiken ....... 248

10.9.1 EBU:s expertrapport . ._ .................. 248

10.9.2 EBU:s överväganden och förslag ............ 252 10.10 Kollektivtrafiken ............................ 253 10.10.1 TN :s undersökning av drivmedelsransoneringens ef- fekter på kollektivtrafiken ................ 253 10.102 EBU:s uppföljning av transportnämndens under- sökning av kollektivtrafiken under ransoneringen . 254 10.103 Sammanfattning av hearing med kollektivtrafik- företag ............................. 254 10.104 EBU:s expertrapport .................... 255 10.105 EBU:s överväganden och förslag ............ 259 10.1 1 Transportstatistik för beredskapsplaneringen .......... 261 10.11.1 EBU:s expertrapport .................... 261 10.112 EBU:s överväganden och förslag ............ 264 10.12 Åtgärdsschema ............................. 266 10.13 Resursbehov ............................... 268 Kapitel 1 1 Ransanering av eldningsolja .................. 271 11.1 Inledning ................................. 271 1 1.2 Vissa internationella erfarenheter ................. 271 11.3 Förberedelser under hösten 1973 ................. 274 11.4 Statistik på bränsleområdet ..................... 275 1 1.4.1 Utvärderingsrapporten .................. 275 11.4.2 EBU:s överväganden och förslag ............ 276 11.5 Vissa kvoteringsfrågor ......................... 278 11.5.1 Utvärderingsrapporten .................. 278 1 1.5.2 EBU:s överväganden och förslag ............ 279 1 1.6 Varmvattenransonering ........................ 281 11.6.1 Tidigare erfarenheter ................... 281 11.6.2 Utvärderingsrapporten .................. 282 11.6.3 EBU:s expertrapport .................... 283 1 1.6.4 EBU:s överväganden och förslag ............ 289 11.7 Värmetaxering av fastigheter .................... 295 11.7.1 Utvärderingsrapporten .................. 295 11.7.2 EBU:s expertrapport .................... 296 1 1.7.3 EBU:s överväganden och förslag ............ 298 1 1.8 Kontrollverksamhet .......................... 302 1 1.8.1 Bränslenämndens utvärderingsrapport ........ 302 11.8.2 Transportnämndens utvärderingsrapport ....... 303 1 1.8.3 ”Självkontrollerande” kontrollsystem ........ 303 11.8.4 EBU:s överväganden och förslag ............ 304 11.9 Spareffekter vintern 1973/74 .................... 306 11.10 Åtgärdsschema ............................. 307 11.11 Resursbehov ............................... 310 Kapitel 12 Kvotransonering av energi ................... 313 12.1 Tidigare erfarenheter av kvotransoneringar ........... 313 12.1.1 Fossila bränslen ....................... 313

12.1.2 Elkraft ............................. 313

12.1.3 Stadsgas ............................ 315 12.1.4 Fjärrvärme .......................... 316 12.2 Systemutveckling, basvärdesberäkning 1973/74 ........ 316 12.2.1 Allmänt ............................ 316 12.2.2 Eldningsolja ......................... 317 12.2.3 Elkraft, SERst rapport .................. 319 12.2.4 Stadsgas ............................ 334 12.2.5 Fjärrvärme .......................... 327 12.2.6 EBU:s överväganden och förslag ............. 333 12.3 Distributionssystem, mätning och avläsning ........... 340 12.3.1 Distributionssystem .................... 340 12.3.2 Avläsning och mätning .................. 345 12.3.3 EBU:s överväganden och förslag ............ 349 12.4 Debitering, uppbörd, administration och besvär ........ 355 12.4.1 Elkraft ............................. 355 12.4.2 Eldningsolja ......................... 356 12.4.3 Stadsgas ............................ 356 12.4.4 Fjärrvärme .......................... 357 12.4.5 EBU:s överväganden och förslag ............ 357 12.5 EBU:s överväganden och förslag rörande överförbruknings— avgifter .................................. 362 Kapitel 13 Elkraft ................................ 367 13.1 Inledning ................................. 367 13.2 Vissa internationella erfarenheter ................. 367 13.3 Vissa förutsättningar .......................... 373 13.4 Användningsrestriktioner ....................... 374 13.4.1 SERst rapport ....................... 374 13.4.2 EBU:s överväganden och förslag ............ 376 13.5 Spänningssänkning ........................... 378 13.5.1 SERN:s rapport ....................... 378 13.5.2 EBU:s överväganden och förslag ............ 378 13.6 Områdesransonering .......................... 379 13.6.1 SERN:s rapport ....................... 379 13.6.2 EBU:s överväganden och förslag ............ 379 13.7 Bortkoppling ............................... 379 13.7.1 SERN's rapport ....................... 379 13.7.2 EBU:s överväganden och förslag ............ 381 13.8 Spareffekt vintern 1973/74 ..................... 3832 13.9 Åtgärdsschema ............................. 333 Kapitel 14 Vissa specialfrågor ........................ 387 14.1 Priset som förbrukningsregulator .................. 387 14.1.1 EBU:s expertrapport .................... 387 14.1.2 Utvärderingsrapporterna ................. 390 14.1.3 EBU:s överväganden och förslag ............ 391 14.2 Ransoneringsbevisens överlåtbarhet ................ 398

14.2.1 Inledning ........................... 398

14.2.2 Ransoneringslagen ..................... 398 14.2.3 Energikrisen 1973/74 ................... 400 14.2.4 EBU:s överväganden och förslag ............ 403 14.3 Kostnadsansvaret för kristidsnämndernas verksamhet . . . . 41 ] 14.3.1 Svenska kommunförbundets skrivelse ........ 411 14.3.2 EBU:s överväganden och förslag ............ 413 14.4 Hamstring av energi .......................... 415 14.5 Ingivct förslag till nytt ransoneringssystem ........... 417 14.5.1 Beskrivning .......................... 417 14.5.2 EBU:s överväganden och förslag ............ 418 Kapitel 15 Informations- och sparkampanjberedskap ......... 423 15.1 Informationsberedskap ........................ 423 15.1.1 Erfarenheter från krisen 1973/74 ........... 423 15.1.2 Enkätundersökning .................... 426 15.13 EBU:s expertrapport om pressutbudet ........ 429 15.1.4 Hearing inom EBU ..................... 434 15.15 EBU:s expertrapport om informationsberedskapen 435 15.1.6 EBU:s överväganden och förslag ............ 436 15.2 Sparkampanjbercdskap ........................ 439 15.2.1 Utvärderingsrapporterna ................. 439 15.2.2 Enkätundersökningar 1973/74 ............. 440 15.2.3 Energisparkanipanjen 1974/75 ............. 441 15.2.4 EBU:s expertrapport om sparkampanjberedskapen . 443 15.2.5 EBU:s överväganden och förslag ............ 445 15.3 Tillgång till etermedia ......................... 447 15.3.1 Erfarenheterna från 1973/74 .............. 447 15.3.2 Gällande regler ....................... 448 15.3.3 Hearing inom EBU ..................... 449 15.3.4 EBU:s överväganden och förslag ............ 450 Kapitel 16 Fördelnings- och informationssystem pa" oljeområdet . 451 16.1 Oljemarknaden i Sverige ....................... 451 16.2 Erfarenheter från krisen 1973/74 ................. 455 16.3 Fördelningssystem ........................... 457 16.3.1 Hearing med oljeföretag i Sverige ........... 457 16.3.2 IEP ............................... 459 16.3.3 EBU:s överväganden och förslag ............ 461 16.4 Informationssystem .......................... 462 16.4.1 Hearing med oljeföretag i Sverige ........... 462 16.4.2 Utlandsmyndigheterna .................. 463 16.4.3 IEP ............................... 466 16.4.4 Internationell fackpress .................. 467 16.4.5 EBU:s överväganden och förslag ............ 468 Kapitel 17 Organisation av energiberedskapen ............. 471 17.1 Den organisatoriska utvecklingen från och med tiden före andra världskriget ............................ 471

SOU 1975:60 17.1.1 Centrala organ ........................ 471 17.1.2 Regionala och lokala organ ............... 476 17.2 Nu gällande organisationsstruktur ................. 477 17.2.1 Beredskapsplanerande organisation .......... 477 17.2.2 Administration vid avspärrning och krig ....... 483 17.3 Krisen vintern 1973/74 ........................ 484 17.3.1 ÖEF och BN ......................... 484 17.3.2 Transportnämnden ..................... 488 17.3.3 Myndigheter på elkraftomrädet ............ 490 17.3.4 Övriga centrala myndigheter ............... 495 17.3.5 Regionala myndigheter .................. 499 17.3.6 Lokala organ ......................... 501 17.4 EBU:s slutsatser beträffande samordning och kommunika- tion mellan nivåerna .......................... 502 17.4.1 Samordning ......................... 502 17.4.2 Kommunikation ...................... 502 17.5 Särskild organisationsstudie ..................... 503 17.5.1 Inledning ........................... 503 17.5.2 SIAst rapport ....................... 504

Kapitel 18 EBU:s slutsatser och förslag beträffande organisation för energiberedskap och energikris ..................... 5 1 1 18.1 EBU:s överväganden .......................... 51 ] 18.1.1 Allmänna synpunkter ................... 51] 18.12 Övervägda organisationsförändringar ......... 512 18.2 cheringskansliet ............................ 518 18.3 Central nivå ............................... 520 18.3.1 Centralt samordnande myndighet ........... 520 18.32 Centrala regleringsmyndigheter ............. 528 18.3.3 Rådgivande sektormyndigheter ............. 532 18.4 Regional och lokal nivå ........................ 534 1841 Länsstyrelsen ........................ 534 18.4.2 Elområden och elblock .................. 535 18.4.3 Lokala organ ......................... 536 18.5 Resursbehov ............................... 537 18.5.1 Krisförvaltning ....................... 537 18.52 Planerande organisation .................. 538 Kapitel 19 Prisclearing för oljeprodukter ................. 543 19.1 Tidigare erfarenheter ......................... 543 19.2 Ransoneringslagens bestämmelser ................. 544 19.3 Utvecklingen under hösten och vintern 1973/74 ....... 544 19.3.1 Prisutvecklingen ....................... 544 19.3.2 ÖEFZS inköpsverksamhet ................. 547 19.3.3 Clearingsystemet ...................... 548 19.4 Clearingnämndens erfarenheter ................... 551

19.5 EBU:s överväganden och förslag .................. 556

12 SOU 1975:60 Kapitel 20 Andra beredskapsåtgärder ................... 565 20.1 Produktionsbcredskap vad gäller inhemska bränslen ..... 565

20.1.1 Inledning ........................... 565 20.1.2 Ved ............................... 565 20.1.3 Ved för uppvärmningsändamål ............. 566 20.1.4 Ved som motordrivmedel ................ 566 20.1.5 Torv .............................. 568 20.1.6 Olja ............................... 569 20.1.7 Kol ............................... 569 20.1.8 Övriga inhemska energikällor .............. 570 20.2 Lagerberedskap ............................. 570 20.3 Importberedskap ............................ 573 20.4 EBU:s överväganden och förslag .................. 575 Reservationer och särskilda yttranden ................... 577

Bilaga 1. Bilaga 2. Bilaga 3.

Bilaga 4.

Bilaga 5.

Bilaga 6.

Bilaga 7. Bilaga 8.

Bilaga 9.

Bilaga 10.

Bilaga 11. Bilaga 12.

Bilaga 13.

Bilaga, SOU 1975:61

Krisåtgärder i olika länder under oljekrisen 1973/74 Energiberedskap i andra länder ................ Inverkan av sänkta hastighetsgränser på landets totala bensinförbrukning samt transportstatistik för bered- skapsplaneringen. Av statens väg— och trafikinstitut . . Effekter av helgtrafikförbud. Av docenten Mats—G. Engström, docenten Bengt Sahlberg samt filosofie kan- didaten Bo Strand ........................ Administration, metoder och kostnader för värmetax- ering av byggnader. Av tekn.lic. Ulf Rengholt ...... Ransonering av tappvarmvatten — förutsättningar och möjligheter. Av överingenjören Nils-Einar Wahlgren och civilingenjören Stefan Sandesten ............... Prismekanismen som förbrukningsregulator. Av civil- ekonomen Mats Persson Informationen under oljekrisen 1973/74. Av Torsten Österman, Anders Wikman och Roger Bernow ...... Energifrågor till svenska folket. Utvärdering av energi- sparkampanjen 1974/1975. Av Roger Bernow, Anders Wikman och Torsten Österman ................ Beredskap för information och sparkampanjer vid ener- gikriser. Av redaktören Bo Carlson ............. Hearing med oljeföretagen i Sverige ............. Organisation för energikriser. Av Stiftelsen Företags— administrativ Forskning .................... Privatbilism och kollektivtrafik i tätort under kristid. Av fil.kand. Bo-Lennart Nelldal ...............

._*r * . | 1 1' 11,13 .” |*'||_ ”_|... V ».

| 11.3 ..| |- M

.|'|. "Jig, (nah; 11! mtb-lywu-fl t'--=t||"||1 H&M'WMT'! rie

& år; 'i'"

_. '-ftt;-|i-!z-r'rtwlilt - Nima-15411! JLJÅ'IC'J ' nu, mmm..... ' '..P” .'|.'|"',.'L'g|[|.i=|rr. - ihålig RIE. |."|1;.|.-..;.|.1|.-.., ' .- tll nviftizlimat'imfl'n'l .? i..—51.118 ' 'i fråm nr:-iw: när» im gatunamn—Bal & agrara . .thfEl'Wi' m;.rrfrza II.?! int. 1Uqfr|1lrirlw13l .1-* så 51151 1 h";-c|m-1irru.11uqe

:"Tllll'flf'alidrf-nj'18 .OI 533118 'ftmttungul >1EW.|".—I|,_'I| ,! 1 ut;-slit"! *. 5.3—still!

—- | limmat || .. . Jil? ”ihn :'l'Il'lIT'II'uWI'Iq .EI 11110le

. I I |.- Fr-H'btmåh! 44

"||! .-"

1. Sammanfattning och Summary in English

1.1. Sammanfattning Inledning

Kungl. Maj:t bemyndigade den 22 mars 1974 chefen för handelsdeparte- mentet att tillkalla sakkunniga för att utreda vissa beredskapsfrågor på energiområdet. De sakkunniga antog namnet energiberedskapsutred- ningen, EBU.

Utredningens huvuduppgift har varit att granska och värdera olika lösningar att begränsa förbrukningen av energi i kristid med hänsynsta- gande till kraven på snabbhet, administrativ enkelhet och rättvis fördel- ning. Särskild uppmärksamhet skulle ägnas frågan om den till allmänhe- ten riktade informationen.

De första fem kapitlen av utredningen är deskriptiva. KapitelZ innehåller en detaljerad redogörelse för hur utredningsarbetet bedrivits. I kapitel 3 ges en allmän översikt över de beredskapsåtgärder som vidtagits på energiområdet under och efter andra världskriget och av de tidigare utredningar som ägnat sig åt energiberedskapsfrågorna. Den internationel- la oljemarknaden och Sveriges energiförsörjning beskrivs översiktligt i kapitel 4. Det framgår bl.a. att världens kända och utvinningsbara oljereserver i början av år 1973 uppgick till drygt 90 miljarder ton råolja och att ca 2,5 miljarder ton råolja produceras årligen i världen. Drygt 50 procent av dessa reserver finns i Mellersta Östern. OPEC-ländernas (Organization of Petroleum Exporting Countries) andel av produktionen var år 1972 51,5 procent. Sju stora, internationella oljeföretag svarade år 1973 för 52,6 procent av världsmarknaden. Samtidigt var deras samman- lagda andel av den svenska marknaden 62,6 procent. Oljan dominerar Sveriges energibild med hela 73 procent. ] energibalansen för år 1985 beräknas oljan utgöra 60 procent. Huvuddelen av den råolja och de oljeprodukter som importeras till Sverige har sitt ursprung i Mellersta Östern ochi Afrika.

Försörjningskrisen I 9 73/74

En kort redogörelse för utvecklingen av försörjningskrisen 1973/74 såväl internationellt som i Sverige lämnas i kapitel 5. Kriget mellan Israel och Egypten/Syrien bröt ut den 6 oktober 1973. Redan den 18 oktober

beslöt OAPEC-länderna genomföra produktionsnedskärningar. Minsk— ningen i råoljeutvinningen var störst i november 1973 då OAPEC—länder- nas produktionsnivå låg 22,7 procent under nivån ett år tidigare. Fr. o. m. årsskiftet 1973/74 återgick producentländerna successivt till en mer normal råoljeproduktion.

Utvecklingen i Sverige redovisas månad för månad. Ransoneringen av drivmedel och eldningsolja började den 8januari 1974. De konsumtions- dämpande åtgärderna inom elkraftsektorn riktades inledningsvis in på användningsrestriktioner som i olika omfattning var i kraft under tiden den 2 januari—9 mars 1974. Den elransonering som planerades behövde aldrig påbörjas. Drivmedelsransoneringen avbröts den 29 januari 1974 medan kvotransoneringen av olja fortsatte fram till den 15 mars 1974.

Internationella förhållanden

I kapitel 6 redovisas vissa internationella förhållanden. Inledningsvis redogörs för den energiberedskap olika större konsumtionsländer hade. före krisen 1973/74. När det gällde att omsätta dessa beredskapsplaneri praktiskt handlande befanns att man i planeringen inte hade tagit vederbörlig hänsyn till fredskriser samt att man ofta överskattat åtgärder- nas spareffekt och underskattat deras starttid. Bland åtgärder som var vanliga nämns t. ex. sparkampanjer, kvoteringari handelsledet, helgtrafik- förbud och hastighetsbegränsningar.

I redovisningen av internationella organisationer med uppgifter på energiområdet beskrivs kronologiskt OECD:s (Organization for Economic Co-operation and Development) roll under krisen 1973/74 och den utveckling mot ett avtal mellan konsumentländerna om ett internatio- nellt energiprogram (IEP) som blev en av krisens följder. Programmet innefattar bl. a. system för krisåtgärder och information om den interna- tionella oljemarknaden.

EBU menar att det är till fördel för den svenska energiberedskapen med ett internationellt samarbete som kan trygga en rättvis fördelning av olja i kristid och som också gör det möjligt för regering och ansvariga myndigheter att grunda beslut om förbrukningsregleringar på god försörj- ningsinformation. Erfarenheterna från krisen 1973/74 visar också klart på behovet under tider av akut energibrist av en samordning mellan de nordiska länderna vad gäller regleringsåtgärder. Därför föreslår EBU att en nordisk koordineringsgrupp bildas med uppgift att under försörjnings- kriser i fred lösa gemensamma nordiska problem rörande t. ex. internor- diska turistresor och utbyte av ransoneringskuponger. EBU har härvid samrått med representanter för regeringskanslierna i Köpenhamn, Oslo och Helsingfors.

F Örfizttningsområdet

Författningsområdet behandlas i kapitel 7. Allmänna ransonerings- och förfogandelagarna är permanenta fullmaktslagar som ger regeringen vida befogenheter att bl. a. reglera handeln med och i förekommande fall

förfoga över bristvaror. Båda lagarna är tillkomna i försörjningspolitiskt syfte. Vid krig träder vissa bestämmelser omedelbart i kraft. Vid krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden orsakade av händelser utanför landet med allvarlig varubrist kan regeringen, om så behövs, själv tillämpa vissa bestämmelser. Riksdagens godkännande skall då inhämtas inom en månad. Lagarna är f. n. föremål för översyn. Under krisen 1973/74 infördes särskilda lagar om förbrukningsreglering på elkraft— och stads- gasområdena. Med anledning av Sveriges anslutning till IEP har riksdagen vid 1975 års riksmöte antagit en oljekrislag för att Sverige skall kunna uppfylla sina förpliktelser enligt [EP-avtalet.

Konsumtionsbegränsningar på energiområdet

Konsumtionsbegränsande åtgärder på energiområdet behandlas allmänt i kapitel 8. Där konstateras att samhällets sårbarhet för störningar i energitillförseln har ökat med ökad specialisering och industrialisering. Olika kriser under efterkrigstiden har medfört en inriktning av bered— skapsplaneringen också mot fredskriser. Regeringen formulerari kristid mål för sin försörjningspolitik avseende t. ex. viktigare samhällsfunktio- ner, handeln med utlandet etc. Dessa mål kan sedan styra begränsningsåt- gärdernas utformning. Konsumtionen kan regleras genom generella re- striktioner och behovsanpassad tilldelning. Energibesparing kan på kort sikt också nås genom olika slag av stimulansåtgärder. Handlingsalterna- tiven kan utökas med uttag ur beredskapslager samt aktivering av inhemsk produktion av ersättningsbränslen.

EBU menar att det är till fördel att så länge som möjligt bevara beredskapslagren av olja intakta så att de kan vara omedelbart disponibla vid plötsligt aktualiserade behov eller då begränsningsåtgärdernas effekt avtar. En god ransoneringsberedskap är en förutsättning för att bered- skapslagren kan användas effektivt och inte i ett allvarligt försörjningsläge behöver spillas på umbärlig konsumtion. EBU konstaterar att all bered- skap kostar pengar, men att investeringar i planer för konsumtionsbe- gränsningar inte kräver några stora resurser. Effekten från försörjnings- synpunkt kan dock vara betydande. De skador samhället kan åsamkas vid låg beredskap, liksom riskerna för tillförselstörningar, måste också vägas in.

Ransonering av drivmedel

Kortransonering av drivmedel m. m. behandlas i kapitel 9. När det gäller länsstyrelsernas medverkan i ransoneringssystemet anser EBU att freds- krisplaneringen bör ägnas ökad uppmärksamhet och att rullande perso- nalplaner för beredskapsorganisationen bör upprättas. I kristid måste man kunna ge avkall på ambitionen att upprätthålla alla ordinarie rutiner, till förmån för angelägna krisuppgifter. Vidare framhålls betydelsen av att transportnämnden (TN) ges erforderliga resurser för att kunna genomföra utbildning på regional nivå. TN och överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) bör så långt som möjligt samordna sina utbildningsinsatser så att

dubbelarbete undviks. När det gäller lokal nivå förordar EBU att man även i den kommunala beredskapsplaneringen ägnar fredskrisfallet ökad uppmärksamhet. Denna planering bör på sikt kunna samordnas med den kommunala energiplanering som berörs i regeringens proposition (1975: 30) om energihushållning m. m.

När det gäller CBR's medverkan finner EBU att ransoneringsuppgifter- na måste ges hög prioritet vid CBst datorkörningar. Det bör uppdras åt statskontoret att i samråd med TN, ÖEF och bilregisternämnden (trafik- säkerhetsverket) utreda behov av och tekniska möjligheter till bered- skapsinstallation i kristid hos de regionala ransoneringsenheterna av dataterminaler och telexutrustning.

EBU anser att ett ”rättvist” ransoneringssystem ställer stora krav på resurser för utbildning, information. förfinad teknik etc. Det kan vara svårt att dimensionera åtgärderna efter exakta sparmål. Därför har det varit EBU:s strävan att ställa så många regleringsinstrument som möjligt till regeringens och myndigheternas förfogande.

Standardransonen dimensioneras med hänsyn tagen till ett uppskattat transportbehov under en viss begränsad tid. EBU anser det därför vara rimligt att ransonen för en period inte får utnyttjas under en senare period. Även i framtida kriser förutses behov av kvantitativa ramar för länsstyrelsernas handlande.

Under ransoneringsperioden framställdes önskemål från företag och myndigheter om egna kvoter (kortbanker) för t. ex. tjänsteresor. EBU menar att egenkvotsystemet bör kunna få ökad betydelse i framtiden. Praktiska skäl liksom kraven på en kqntrollerad fördelning talar dock för en restriktiv användning. TN bör utforma erforderliga riktlinjer för länsstyrelsernas egenkvottilldelning och utnyttjande av de 5. k. katastrof- kassorna.

Under och efter drivmedelsransoneringen fördes en rad förslag fram om ändringar i det system som tillämpats. EBU har studerat en del av dessa förslag närmare. EBU förordar att kilometerskattesystemet utnytt— jas för automatisk tilldelning av drivmedel till de yrkesfordon som finns registrerade i systemet. Däremot avstyrks av olika skäl användningen dels av färdsträckeuppgifter som finns hos bl.a. försäkringsbolagen, dels uppgifter om tjänstevikt vid standardtilldelningen till personbilar. Det mest otillfredsställande serviceutbudet, den minst utvecklade kollektivtrafiken, de längsta resavstånden och därför de största indivi- duella drivmedelsbehoven förmodas finnas i glesbygdsområdcna. Detta talar enligt EBU för en geografiskt differentierad standardranson. Det förordas att TN vidareutvecklar EBU:s tankegångar i detta avseende.

För att snabbt kunna inleda en kortransonering av drivmedel och på så sätt hindra hamstring föreslår EBU att bilskattekvittona fr. o. m. den 1 januari 1977 förses med två numrerade ransoneringskuponger.

För tilldelningen tilljordbruk förordas vissa ändringar, bl. a. tilldelning efter brukad areal och gröda.

EBU anser att man vid lindrigare försörjningskriser under sommarmå- naderna bör ha möjlighet att genom tilldelning av ransoneringskort reglera fritidsbåtarnas drivmedelsförbrukning. Vid kortransonering bör

standardtilldelningen differentieras med avseende på körsträcka för olika båttyper. Tilldelningen föreslås knytas till det båtregister som kan komma att läggas upp vid Stockholms tingsrätt i enlighet med fritidsbåts- utredningens förslag.

Internationella transporter såväl till sjöss och i luften som till lands är beroende av drivmedelstilldelning utanför det egna landet. EBUframhål- ler att det därför är väsentligt att Sverige verkar för en så icke-diskrimine- rande behandling som möjligt inom de internationella transportsystemen och att bunkers i kristid finns tillgängliga i Sverige för inkommande utländska flygplan och fartyg. När det gäller utländska bilturister i Sverige föreslår EBU att, om kortransonering införs för svenska bilister, dessa tilldelningsprinciper också skall gälla utländska bilister. Turisterna bör därför få en standardranson vid gränsen som motsvarar beräknat antal resdagar i landet. Efterkontroll sker vid utpasseringen.

Annan reglering av drivmedelsförbrukningen

Annan reglering av drivmedelsförbrukningen än med ransoneringskort diskuteras i kapitel 10. Utomlands vidtogs olika åtgärder vilka i första hand synes ha syftat till att markera aktivitet snarare än att verksamt minska förbrukningen.

Vad gäller helgtrafikförbud finner EBU det tveksamt om sådant förbud är en verksam och lämplig metod att i kristid spara drivmedel. Tveksamheten grundas på antagandet att den reella besparingen blir liten, att helgtrafikförbudet kräver en stor dispensorganisation samt att effek- ten av ett förbud avtar så snabbt att detär verkningslöst redan efter ca 4 veckor. EBU anser dock att det finns lägen då helgtrafikförbud, i första hand lördag eftermiddag — söndag, kan vara ett lämpligt sätt att minska förbrukningen innan en omfattande kortransonering sätts igång.

När det gäller hastighetsbegränsningar kan EBU konstatera att man med generell hastighetsbegränsning till 70 km/tim kan uppnå en genom- snittlig drivmedelsbesparing på 4,5 procent. Under sommarmånaderna innebär det en möjlig besparing på upp till ca 25 000 m3 per månad. EBU föreslår därför att TN i sitt beredskapspaket tar in hastighetsbe- gränsningar liksom också åtgärder såsom ekonomitrimning och organise- rad samåkning.

Någon speciell organisation för reglering av stadstrafiken under kristid är enligt EBU:s mening inte motiverad. Man bör istället underlätta för den kollektiva trafiken att klara av den ökade resandeström som en energikris medför. I detta syfte föreslår EBU följande:

0 kommuner med tätorter med fler än 30 000 invånare åläggs att'svara för att trafikföretagen på orten tillsammans med representanter för arbetstagare— och arbetsgivaresidan gör upp beredskapsplaner för för- skjutna arbetstider 0 kommunerna bör vidare inventera platser lämpade för bevakad upp- ställning av personbilar i kristid . trafikföretagen .bör stimuleras att hålla hög vagnreserv genom mins-

Figur 1.1 Åtgärdsschema för drivmedel.

kade avställningsperioder vid beräkning av fordonsskatt för buzsar . SJ bör tillvarata de möjligheter att erhålla större vagnreserv ;om kan uppstå i slutet av 1970-talet vid införandet av höghastighetståg . beredskapsplaner för trafikförsörjningen i landsorten i ltrstid bör upprättas länsvis . en systematisk bearbetning av den statistik som finns inom trafikföre- tag, myndigheter och branschorganisationer bör komma till stånd.

EBU anser också att den beredskapsplanerande myndigleten på transport- och trafikområdet, TN, bör förses med fullgoda analysinstru— ment genom en utökad transportstatistik. Enligt EBU är behovet störst vad gäller resvaneundersökningar. Kostnaden beräknas till 3 milj. kr varav högst 620 000 kan anses falla på TN. För att kunna genomföra EBU:s förslag i övrigt föreslås att TN för budgetåret 1976/77 tillförs 1,4 milj. kr varav en miljon kr avser engångsutgifter.

l figur l.l visas en sammanfattning av den åtgärdsarsenal som redovi- sats för drivmedelsområdet.

Ransonering av eldningsolja

Ransoneringen av eldningsolja behandlas i kapitel 11. Mot bakgrund av erfarenheterna från krisen 1973/74 förordar EBU att åtgärder vadtas för en höjd statistikberedskap hos statistiska centralbyrån (SCB). När det

Konsumtions— A. Konsumtionsdämpande avgift begränsning % B. Kvotering i handelsledet A C. Hastighetsbegränsning 70 km 0. Sparkampanj E. Helgtrafikförbud lördag-söndag

304 F. Söndagstrafikförbud 28" G. Kortransonering 26" - Åtgärder sätts in 24- x Åtgärder upphör

22.

G G /

20.. fffffffffffffff >

18—

E 16 14— B -——-x 12-

&

8.

4J C »

2-

| r r w ' | —1—— W ' i | » 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

Veckor

gäller industriransoneringar betonar EBU vikten av att statens industri- verk (SIND), inom ramen för sitt av EBU föreslagna ansvar såsom s.k. sektorsmyndighet, utvecklar metoder som gör det möjligt att åtminstone grovt uppskatta de följdverkningar som en reducerad energitillförsel kan få för produktion och sysselsättning. Mot bakgrund av ambitionen att värna produktionen i landet förordas en särbehandling i kvotsystemet också av mindre och medelstor industri.

EBU anser att staten i kristid har ett ansvar dels för att oljekonsumen- tcrna i landet inte lider nöd på grund av uteblivna leveranser, dels för att olja i det internationella fördelningssystemet vidarebefordras på den svenska marknaden på ett rättvist och konkurrensbevarande sätt. Om oljebranschen anförtros vissa uppgifter bör denna medverkan i förväg formaliseras i ett avtal med staten.

När det gäller varmvattenkonsumtionen anser EBU att man i kristid i första hand bör försöka begränsa förbrukningen genom kampanjer för frivilligt sparande. Först när det frivilliga sparandet bedöms som otillräck- ligt måste någon form av periodisk avstängning genomföras. För att underlätta en sådan åtgärd föreslår EBU att fastighetsägare i lag åläggs att före den 1 januari 1979 installera kriskoppling i alla anläggningar med central varmvattenberedning som inte av medicinska eller hygieniska skäl bör undantas från en varmvattenavstängning. Villor, fritidshus och industrifastigheter undantas också. Totalt kommer ca 50 000 fastigheter att omfattas av kriskopplingen som beräknas kosta 1 200—1 500 kr per installation. Planverket föreslås ta in tvingande föreskrifter om kriskopp- ling i Svensk Byggnorm.

EBU finner det vara praktiskt omöjligt att basera en varmvattenranso- nering på individuell mätning i varje hushåll. Däremot förordas att i kriskopplingslagen och Svensk Byggnorm införs föreskrift om central varmvattenmätare. EBU anser vidare att man av bl. a. hygieniska och medicinska skäl bör sänka inomhustemperaturen innan varmvattentillför- scln regleras, en reglering som bör vidtas först när tilldelningen av olja understiger 75 procent av normal förbrukning. Dispenser för värmning på spis förutsätts ges till bl. a. vissa sjuka, spädbarnsfamiljer etc.

En värmetaxering av byggnader ger möjlighet till en licensiering i kristid som utgår från byggnadens normala värmebehov med hänsyn tagen till bl. a. geografiskt läge, väggmaterial, ventilationsstandard. EBU anser det vara angeläget att denna värmetaxering genomförs i förväg och förordar därför att en speciell projektgrupp knyts till ÖEF. Ägare av fastighet bör i lag åläggas att till den myndighet regeringen bestämmer på särskild blankett inge deklaration om byggnadens normala värmebehov. Bränsleregistrets uppbyggnad, som beräknas ta två år och kosta ca 30 milj. kr, bör vara klar under budgetåret 1978/79.

När det gäller kontrollen av ransoneringen anser EBU att den måste ses som en naturlig del av ransoneringssystemet och att den därför bör tekniskt och administrativt utvecklas på samma sätt som andra delar av systemet. Länsstyrelserna bör i största möjliga utsträckning utnyttjas för kontrollverksamheten på fältet. Ansvaret för ransoneringskontrollen bör centralt åvila den myndighet som har att praktiskt genomföra ransone-

Figur 1.2 Å tga'rdssghema för eldningsolja.

ringen av bränsle.

För att genomföra EBU:s förslag föreslås att ÖEF tillförs personalre- surser på en nyinrättad energiavdelning motsvarande en årskostnad på 610 000 kr.

I figur 1.2 återges ett åtgärdsschema med olika tänkbara regleringsåt- gärder för eldningsolja.

K vo [ransonering av energi

Kvotransonering av eldningsolja, elkraft, Stadsgas och fjärrvärme behand- las i kapitel 12. För eldningsolja föreslår EBU att överförbrukningsavgift bör kunna debiteras då någon avsiktligt förbrukar sin tilldelning i förtid och av olika skäl vintertid inte kan vägras ytterligare leveranser. EBU anser det vara väsentligt att man ger klara anvisningar om jämkning av basvärde och om extra tilldelning. Energileverantörens medverkan föror- das i stort bli begränsad till uträkning, avläsning och teknisk jämkning.

Konsumtions- begränsning %

34 A. Sparkampanj B. Kvotransonering 32 C. Licensiering, förberedd D. Licensiering, forcerad

värmetaxering

30 E. Varmvattenransonering F. Temperaturrestriktioner 28

26 c

24

22

20

18

6 7 8 9 10 11 12 Veckor

All annan handläggning föreslås ske hos myndigheter.

En kvotransonering av landets samtliga energiförbrukare bedöms vara praktiskt ogenomförbar. EBUföreslår därför att de minsta elförbrukarna, dvs. de som i nuvarande konsumtionsnivå har en årsförbrukning under- stigande 5 000 lfWh, undantas liksom gasabonnenter som använder gas enbart för matlagning. Vidare föreslås en 10 000 småhus utan hetvatten- mätare bli undantagna från en fjärrvärmeransonering.

EBU anser att Svenska värmeverksföreningen och de enskilda värme— verken bör verka för att tillkommande abonnentfastigheters förbrukning av hetvatten mäts individuellt. Vidare förordas att det uppdras åt planverket att fr. o. m. den 1 januari 1977 införa bestämmelser som i nya fastigheter hindrar kollektiv elmätning och s. k. ackordstaxa för Stadsgas. Planverket bör också i samråd med berörda parter utarbeta bestämmelser för mätarplacering som möjliggör individuell uppföljning.

EBU föreslår en administration av kvotransoneringarna som innebär en delegering av uppgifter till länsstyrelse och kristidsnämnd beträffande medelstora och mindre förbrukare av eldningsolja. Länsstyrelsen förordas också handha frågor om ransonering av stadsgas och fjärrvärme. För elkraften föreslås elblockchefen få motsvarande ansvar. När det gäller besvärsrätt förordas ett s. k. tvåinstanssystem. Energileverantörernas medverkan förutsätts ske utan att särskild ersättning utgår.

EBU redovisar olika sätt att konstruera överförbrukningsavgifter. Enligt EBU:s mening bör avgift avvägas för varje energislag så att överförbrukning effektivt motverkas. En intervallsanknuten liksom en progressiv avgift avstyrks. För att avgiften effektivt skall kunna hindra överförbrukning anser EBU att den måste sättas minst fem gånger ordi- narie energipris.

Reglering av elkraftsförbrukningen

Statens elransoneringsnämnd (SERN) har i sin rapport från krisen 1973/74 bl. a. redovisat en bedömning att en elbrists storlek under de närmaste åren rimligen inte kommer att överstiga 30 procent. I kapitel 13 behandlas olika metoder för begränsning av elförbrukningen. EBU anser att användningsrestriktioner bör vara användbara då en inte alltför stor konsumtionsbegränsning eftersträvas. Restriktionerna bedöms också vara naturliga komplement till en kampanj för frivilligt elsparande. Genom sänkning av nätspänningen kan en snabb effektbegränsning erhållas med ca 3 procent. EBU menar att metoden bör kunna nyttjas inom de snäva gränser som distributionsnätets konstruktion sätter.

När det gäller områdesransonering instämmer EBUi SERst uppfatt— ning att metoden har sådana svagheter i fråga om rättsliga och ansvars- mässiga konsekvenser att den inte kan rekommenderas. Periodisk bort- koppling anser EBU vara en sista utväg i ett svårt nödläge. Man kan dock inte bortse från möjligheten att så drastiska åtgärder måste tillgripas. Därför förordas att kommunerna tillsammans med berörda elleverantörer inventerar störningskänsliga abonnenter, i beredskapssyfte prioriterar bland dessa samt uppmanar dem till installation av reservaggregat.

Figur 1.3 Åtgärdsschema för elkraft.

Begränsning %

ao!

A Sparkampani B Måttliga restriktioner 28 C Spänningssänkning _] D Kvotransonering E Hårda restriktioner 26 — F Bortkoppling 24 — F 22 J 20 T 18 — 16 — i D 14 — 12 —- 10 J 8 _J A E 6 —1 a 2 — C 0 J—T—T—r—T__l | r 1 | T 1 r > 1 2 3 - 4 5 6 7 8 9 10 11 12 Veckor

De åtgärder som befunnits användbara för att begränsa elkonsumtio- nen visas i figur 1.3.

Vissa specialf'rågor

Vissa specialfrågor tas upp i kapitel 14. Den expertrapport som gjorts om priset som förbrukningsregulator visar på möjligheter att genom pris- mekanismen begränsa konsumtionen vid tillfällig energibrist. EBU före- slår, efter att ha avstyrkt metodens generella användning, att bestämmel— ser införs i allmänna ransoneringslagen som medger uttag inom mycket snäva gränser av en förbrukningsdämpande avgift. Avgiften bör endast komma i fråga för drivmedel (motorbensin) och bör inte utgå längre än en månad. Den bör uppbäras av riksskatteverket i anslutning till energi- skattens uppbörd. Avgiften tillförs en särskild fond vilkens tillgångar används på sätt som riksdagen bestämmer. Genom avgiften kan hamstring tillfälligt motverkas.

När det gäller frågan om ransoneringskortens överlåtbarhet avstyrker EBU fri överlåtelse. Ransoneringsbeviset för drivmedel föreslås i stället knytas till skattekvittot på så sätt att drivmedel får försäljas endast mot uppvisande av båda handlingarna. Det är EBU:s uppfattning att man genom ett sådant system avsevärt försvårar uppkomsten av en svart marknad.

EBU anser att folkförsörjningsfrågorna ytterst är en statlig angelägen- het. Eftersom kommunerna drabbas olika hårt av en encrgikris i fredstid, föreslår EBU att staten ersätter kommunerna med minst 90 procent av redovisade, nödvändiga kostnader för kristidsnämndernas verksamhet.

EBU avvisar ett ingivet förslag till nytt ransoneringssystem.

lrifirrrriations- och sparkapipan/beredskap

Den informations- och sparkampanjberedskap utredningen finner nöd- vändig behandlas i kapitel 15. EBU menar att en komplicerad informa— tionsapparat inte kan improviseras på kort tid. Om man vill uppnå en god informationsstandard i kristid måste man också vara beredd att satsa resurser på en informationsberedskap. Informationen bör inte begränsas till upplysningar om ransoneringsteknik, praktiskt handlande etc. utan måste också inbegripa en öppen och täckande information om bakgrund till krisen, fördelningspolitikens mål etc. EBU föreslår att ansvaret för den övergripande informationen och informationssamordningen i kristid läggs på ÖEF. För informationsplaneringen förordas att en informations- grupp i vilken bl. a. ingår de blivande informationscheferna vid de centrala regleringsmyndigheterna, knyts till ÖEF. Planeringen bör ske inom en ram av 500 000 kr. Arskostnaden beräknas, efter den inledande planläggningen, uppgå till 150 000—200 000 kr.

När det gäller sparkampanjer anser EBU att dessa har sin givna plats i ätgärdsarsenalen. Det övergripande ansvaret bör även här läggas på ÖEF, där informationsgruppen inom en ram av 500 000 kr planerar för en snabb kampanjstart i kristid. Årskostnader beräknas efter den inledande planläggningen uppgå till 50 000 kr.

För att snabbt nå ut med information är etermedia de effektivaste kanalerna. EBU konstaterar att samarbetet mellan Sveriges Radio (SR) och krismyndigheterna fungerade tillfredsställande under krisen. SR har också för EBU förklarat sig villig att bistå myndigheterna i deras planeringsarbete med expertgranskning av informationsmaterial avsett för etermedia i kristid. EBU finner därför inte skäl att förorda någon formalisering av samarbetet eller ändring i avtalet med staten eller utvidgning av ”krigsavtalet” till att också avse fredskriser.

Pördelnings- och in formationss ystern på oljeortlrådet

[ kapitel 16 redovisas bl.a. vissa uppgifter om den svenska oljemarkna- dens struktur och om de större svenska oljeföretagens importstruktur. EBU konstaterar beträffande oljefördelningen under krisen 1973/74 att inga internationella oljeföretag synes medvetet, av lönsamhetsskäl eller

andra skäl, ha diskriminerat vissa länder. De störningar som upplom kan snarare hänföras till olika regeringars intervention genom reglering av oljeexporten.

EBU anser att Sverige, som måste importera all sin olja, ha' allt att vinna på ett internationellt fördelningssystem som fungerar i kri1tid. Var neutralitetspolitik kräver dock att full handlingsfrihet bevaras gtnom en omsorgsfull beredskapsplanering.

Det är enligt EBU mycket svårt för ett enskilt land att självt ta in de uppgifter om internationell oljeförsörjning som behövs. Genon IEst informationssystem anser EBU att möjlighet har skapats att dels normalt upprätthålla en god insyn i den internationella oljemarknacen och oljeindustrin, dels i kristid säkra den försörjningsinformation son behövs för beslut om krisåtgärder. EBU finner i övrigt existerande bestämmelser om uppgiftslämnande vara tillräckliga.

Även i framtiden anser EBU att väsentlig försörjningsinformaion bör kunna förmedlas snabbt via utlandsmyndigheterna. EBU anser att be- redskapsplanering inom utrikes- och handelsdepartementen för rapporte— ring m.m. bör ingå som ett naturligt led i regeringskansliets interna planering för energikriser. EBU betonar också betydelsen av fortlöpande uppföljning av internationell fackpress på oljeområdet.

Organisation

Den organisatoriska utvecklingen av energiberedskapen och orgarisatoris— ka erfarenheter från krisen 1973/74 redovisas i kapitel 17 EBU:s överväganden och förslag beträffande organisation av beredskaJSplane- ring och krisförvaltning tas upp i kapitel 18.

EBU anser, att en ökad handlingsberedskap på myndighetsplinet bör motsvaras av en lika hög beredskapsnivå inom regeringskansliet. lkris bör handelsministern, som ansvarig för försörjningsberedskapen, inom rege— ringskansliet tillföras de resurser som erfordras för en effektiv ledning och samordning av krisuppgifterna.

På myndighetsplanct föreslår EBU att öL-"I" ges ansvaret för övrrgripan— de ledning och samordning inom energiberedskapens område både i planeringsskedet och i en kris. ÖEF föreslås således få verkställigtetsupp- gifter. Liksom tidigare bör TN och Vattenfall inom de ramar ÖlF anger ansvara för planeringen av krisåtgärder inom sina respektiva onråden. Grundläggande beslut rörande åtgärder i en kris måste även l'amgent fattas av regeringen.

Dä nya och utökade uppgifter åläggs ÖEF föreslår EBU at ÖEF:s styrelse redan i planeringsskedet ges en bredare förankring. Särskilt viktigt bedöms det vara att en stark parlamentarisk förankring och ett förstärkt lekmannainflytande i övrigt säkras i styrelsen. ÖEF:ssamord- ningsansvar gör det också nödvändigt att representanter för vissa ntresse- organisationer och viktigare myndigheter inom det ekonomiska törsvaret bereds plats i styrelsen. För att medge den representation stm EBU finner nödvändig, måste ett förhållandevis stort antal ledamöttr ingå i ÖEFis styrelse. För att skapa kontinuitet bör den styrelse som verkar i

planeringsskedet kvarstå i en kris.

För att ÖEF skall kunna klara de utökade arbetsuppgifterna föreslår EBU att en energiavdelning med två byråer inrättas. Den ena byrån bör bestå av den nuvarande bränslebyrån. Den andra byrån, energireglerings- byrån, bör bildas ur den nuvarande bränsleregleringsenheten. Energireg- leringsbyråns ena sektion bör i en kris kvarstå vid energiavdelningen medan byråns andra sektion bryts ut för att utgöra en självständig myndighet, bränslekontoret.

EBU föreslår att i kris tre myndigheter bildas för att inom ramen för ÖEFzs riktlinjer men på grundval av egna utredningar och självständiga beslut genomföra regleringsåtgärderna på respektive produktområde bränsle, drivmedel och elkraft. Ett bränslekontor bildas genom att en sektion vid ÖEF:s energiavdelning avskiljs. Ett drivmedelskontor rekry- teras från TN och statens jordbruksnämnd (JN). En elförsörjningsnämnd rekryteras från kraftindustrin. Regleringsmyndigheterna kan i fråga om administrativa funktioner antingen få service från respektive ÖEF, TN och Vattenfall eller, om erforderligt, bygga ut dessa funktioner vid den egna myndigheten.

EBU föreslår vidare att statens industriverk (SlND), konsumentverket och byggnadsstyrelsen ges i uppdrag att som rådgivande organ inom sina respektive sektorer bistå ÖEF och de särskilda krisorganen med uppgifter om sektorns encrgiförhållanden m.m. Motsvarande uppgifter bör även åvila TN och JN.

EBU anser att de centrala myndigheterna i görlig mån bör avlastas genom att en delegering till den regionala och lokala nivån sker. Förslaget innebär att länsstyrelserna ges utökade arbetsuppgifter och att elområden och elblock ges myndighetsstatus.

EBU har inte gjort en fullständig kostnadsberäkning av de resursbehov som blir en följd av utredningens förslag. Beträffande krisadministratio- nen kan dock konstateras att resursförstärkningar jämfört med krisen 1973/74 blir nödvändiga. Beträffande planeringsskedet uppskattar EBU ett omedelbart tillkommande resursbehov på ca tre miljoner kr.

Prisclearing för oljeprodukter

Allmänna ransoneringslagen innehåller bestämmelser om prisclearing. Sådan clearing ägde rum under krisen 1973/74. EBU anser i kapitel 19 att man även i framtiden, trots [EP-avtalets reglerade oljefördelning, måste ha beredskap för prisclearing. EBU menar att man bör undvika att begränsa den bidragsberättigade och avgiftsskyldiga kretsen, eftersom gränsdragningsproblemen blir svåra. Leveranser från de internationella Oljebolagen till dotterföretagen i Sverige förutsätts dock inte beröras av bidragsgivningen eftersom högstpriserna bör återspegla priser enligt lång- tidskontrakt. EBU anser vidare att frågan om bidrag för råoljeimport bör övervägas. Clearingen föreslås administreras av en särskild nämnd. EBU föreslår Också att regeringen bemyndigas att, i händelse av prisclearing, disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret på 500 milj. kr för utjämning av tillfälliga likviditetsunderskott.

A ndra beredskapsålgärder

I kapitel 20 redovisas produktions—, lager- Och importberedskap. EBU anser det vara viktigt att förbrukningsbegränsningen sätts in i sitt beredskapsmässiga sammanhang och värderas såsom en av flera åtgärderi ett energiberedskapSpaket. Vikten av tekniska möjligheter till omställning för eldning med fasta bränslen understryks, liksom betydelsen av att frågan om beredskapslagring av kärnbränsle prövas. EBU föreslår att tidigare bestämmelser om stöd för installation av dubbeleldade pannor återinförs. Vidare förordar EBU att det nya statliga oljehandelsbolaget upprätthåller den beredskap som behövs för en snabb och kvalifiCerad inköpsverksamhet i kristid.

1.2. Summary

Introduction

On March 22 1974 the Swedish government authorized the Minister of Commerce to summon experts to examine certain emergency questions concerning the field of energy in view of experience of the 1973/74 oil crisis. This group of experts assumed the designation EBU — the Commission on Energy Emergency Preparedness.

The primary task of the Commission was to examine and evaluate various solutions geared to limiting consumption of energy in times of crisis with consideration given to demands for speed, simplicity of administration, and fair distribution of supplies. Special attention was to be accorded the question of the information released to the general public, the organization of emergency planning, and administration in times of crisis.

Five chapters are descriptive. Chapter 2 comprises a detailed report on how the survey was conducted. Chapter 3 provides a general outline of the emergency measures taken in the field of energy during and after World War Two and of the previous surveys made of questions involving preparedness in the field of energy. The international oil market and Swedish energy supplies are outlined in Chapter 4. This indicates i.a. that oil reserves in the world that were known and could be utilized at the beginning of 1973 totalled about 90 billion tons of crude oil and that circa 2.5 billion tons of crude oil were produced daily throughout the world. Some 50 % of these reserves are located in the Middle East. In 1972 the OPEC countries, share of production totalled 51.5 %. Seven large international oil companies answered for 52.6% of the world market in 1973. At the same time their total share of the Swedish market was 62.6 %. Oil dominates Swedish energy — 73 % of the Swedish energy consumption being oil-based. Oil is estimated to comprise 60% of Swedens energy balance in 1985. Most of the crude oil and oil products imported into Sweden come from the Middle Fast and Africa.

Supply crisis ]973/ 74

Chapter 5 contains a brief account of the development of the oil crisis of 1973/74 internationally and in Sweden. The Arab-Israeli war broke out on October 6 1973. Already on October 18 the OAPEC countries decided to cut down production. The reduction in output of crude oil was greatest in November 1973 when the OAPEC countries” production level was 22.7 % below the level applicable one year previously. W.e.f. the turn of the year 1973/74 the producing countries successively returned to a more normal oil production.

The development in Sweden is presented month by month. Rationing of propellants (motor—diesel and gasoline) and fuel oil started on January 8 1974. The measures applied to reduce consumption of electricity were initially geared to restrictions in use and were in force to varying extents from January 2 to March 9 1974. The planned electricity quota rationing was never introduced. Rationing of propellants was discontinued on January 29 1974, while quota rationing of oil continued until March 15 1974.

International conditions

Chapter 6 presents certain international conditions. The chapter com- mences with an account of the energy supply situation with regard to emergency preparedness in various major consumer countries prior to the 1973/74 crisis. With regard to applying these emergency plans in practice it was found that planners had not taken sufficient consideration to peacetime crises and that they had often overestimated the saving effect of the measures and underestimated their starting times. Common measures mentioned include e.g. allocation of quotas to trade, bans on weekend driving, and speed restrictions, as well as campaigns for voluntary saving.

The report on international organizations with tasks in the field of energy describes chronologically the OECD'S role during the 1973/74 crisis and the development towards an agreement between the consumer countries regarding an international energy programme (IEP) which was one of the results of the crisis. The programme includes i.a. a system for emergency measures and an information system regarding the international oil market.

The EBU is of the opinion that Swedish emergency preparedness would benefit by international co-operation which can secure a fair distribution of oil in times of crisis and which also makes it possible for the government and responsible authorities to base decisions regarding consumption .control on adequate information regarding supplies. Ex- perience of the 1973/74 crisis also clearly shows the need during periods of acute"— shortage of energy supplies for co-ordination between the Scandinavian countries in respect of demand restraint measures. There- fore the EBU proposes that a Scandinavian co-ordination group be formed with the task of solving, during periods of crisis in peace, joint

Scandinavian problems involving e.g. inter-Scandinavian tourist trips and the exchange of rationing cards. In this context the EBU has consulted representatives of the government Offices in Copenhagen, Oslo and Helsinki.

Legislative sphere

Chapter 7 deals with the legislative field. General rationing and disposi— tion laws are permanent emergency laws which give the government extensive powers to i.a. control trade in and, where necessary, dispose of goods which are in short supply. Both laws were created with a view to supply policy. In the event of war certain regulations enter into force immediately. In the event of threat of war or other exceptional conditions caused by events outside the country, when there is a serious shortage of goods, the government can if necessary itself apply certain regulations. The approval of the Swedish parliament must then be obtained within a month. The laws are at present being reviewed. During the 1973/74 crisis special laws were introduced regarding control of consumption of electricity and urban gas. In view of Swedens support of the IEP the 1975 parliamentary session adopted an oil crisis law to enable Sweden meet its obligations under the terms of the IEP agreement.

Consumption restrictions in the field of energy

Measures to restrict consumption in the field of energy are dealt with in general in Chapter 8, where it is noted that society”s vulnerability to disruptions in energy supplies has increased with growing specialization and industrialization. Various crises during the post-war period have resulted in emergency planning also being geared to peacetime crises. ln times of crisis the government formulates the aims of its supply policy with regard to e.g. more important community functions, overseas trade etc. These aims can then guide thc formulation of demand restraint measures. Consumption can be controlled by general restrictions and distribution geared to need. On a short-term basis energy saving can also be achieved by various kinds of stimulation. Choice of action can be increased by drawing on emergency supplies and by activating domestic production of fuels e.g. wood and peat.

The EBU is of the opinion that it would be advantageous to retain emergency supplies of oil intact for as long as possible so that they can be used immediately in the event of sudden need or when the effects of demand restraint measures wear off. Good rationing preparedness is a prerequisite for the effective use of emergency supplies so that they are not wasted on unnecessary consumption in a serious situation. The EBU notes that all emergency preparedness costs money but that investments in plans for consumption restrictions do not require very large resources. The effect from the point of view of supply, however, can be considerable. The damage intlicted on the community, in the event of a

poor state of readiness, and the risk of disruption to supplies must also be considered.

Propellant card rationing

Chapter 9 deals with card rationing of gasoline etc. With regard to the county councils' participation in the rationing system, the EBU considers that peacetime crisis planning should be accorded more attention in the future and that mobile personnel plans for emergency organization on a regional level should be drawn up. In times of crisis it must be possible to curtail the desire to maintain all normal routines to the benefit of essential emergency questions. Emphasis is also placed on the importance of the Swedish Transport Commission being given the necessary resources to provide training at regional level. The Swedish Transport Commission and the National Board of Economic Defence should as far as possible co-ordinate their training work to avoid double work. With regard to the local level the EBU recommends that municipal emergency planning also accord peacetime crises increased attention. On the long-term basis this planning should be able to be co-ordinated with municipal energy planning mentioned in the government bill (1975130) on energy saving etc.

The Central Swedish Vehicles Register (CBR) participates in the event of rationing by printing rationing cards for propellants. With regard to CBR participation the EBU feels that rationing work must be given a high priority in CBR computer operations. The National Swedish Office for Administrative Rationalization and Economy (Statskontoret) should be assigned to co-operate with the Swedish Transport Commission, the CBR and the National Board of Economic Defence in investigating the need for and the technical feasibility of emergency installation in times of crisis of computer terminals and telex equipment at the regional rationing units.

The EBU considers that a ”fair" rationing system places severe demands on resources for training, information, refined techniques etc. With regard to the suitability of demand restraint measures it is emphasized that it should be obvious that more severe measures than necessary should not be applied. It can, however, be difficult to gear measures to exact saving objectives. It has therefore been the aim of the EBU to place at the disposal of the government and the authorities as many demand restraint measures as possible.

The standard ration as regards propellants is based on estimated transport requirements over a certain limited period. The EBU feels therefore that it would be reasonable that the ration for a given period could not be utilized for a later period. Also in future crises a need for quantative frameworks in terms of cubic metres of propellant are expected to be necessary for the county councils' action.

During the rationing period in January 1974 companies and authori- ties put forward requests for their own quotas (card banks) for business trips, for instance. The EBU is of the opinion that private quota systems

should be able to be accorded increased importance in the future. Practical reasons and demands for controlled distribution, however, favour a restricted use. The Swedish Transport Commission should formulate the necessary guidelines for the county councils” own quota allocation and utilization of the so-called emergency funds (cards for carowners who have not been issued with or cannot wait for the normal ration).

During and after the period of rationing on propellants a number of proposals were submitted for alterations to the system that had been applied. The EBU has studied some of these proposals in more detail. W.e.f. January I all diesel-powered vehicles are registered for so-called mileage taxation. The EBU recommends that the mileage taxation system be used in the automatic allocation of fuel for commercial vehicles registered under the system at The Central Swedish Vehicles Register (CBR). On the other hand the Commission rejects for various reasons the use of the mileage data available i.a. at insurance companies and also information regarding car weight in the standard ration allocation of fuel for cars.

The most unsatisfactory service facilities, the least developed public transport systems, the longest distances travelled and therefore the greatest individual fuel requirements are assumed to exist in sparsely populated areas. In the opinion of the EBU this fact favours a standard ration differentiated on a geographical basis. It is assumed that the Swedish Transport Commission will develop the EBU”s ideas in this respect.

In order to be able introduce card rationing on propellants quickly and thereby prevent hoarding, the EBU suggests that car tax receipts W.e.f. January 1977 every year be given two numbered ration coupons.

Certain amendments are recommended with regard to allocation for agriculture. These would i.a. be based on cultivated acreage and crop.

The EBU considers that in the event of minor supply crises during the summer months it should be possible to regulate by distributing rationing cards the consumption of fuel by privately-owned pleasure boats. In the event of card rationing the standard allocation should be differentiated with regard to the range of various types of boats. It is suggested that allocation be linked up with the boat register which may be drawn up by the Stockholm District Court in accordance with the recommendations of another government commission, the Commission on Pleasure Craft.

International transports both by sea, by air and by land are dependent on fuel allocation outside the operator's own country. The EBU therefore feels that it is essential that Sweden work for as non-discrimi- nating treatment as possible within international transport systems and that refuelling facilities always be available to incoming aircraft and ships in times of crisis. With regard to foreign tourists using their cars in Sweden, the EBU proposes that if rationing be introduced to apply to - Swedish motorists, then these principles” of allocation should also be applied to foreign drivers. Tourists therefore should be given a standard ration of gasoline at the frontier corresponding to the estimated number

of days of travel in Sweden. The Swedish Customs would then conduct a check when the foreign motorist leaves Sweden.

Other demand restraint measures concerning propellan ts

Chapter 10 deals with other controls of the consumption of propellants than rationing cards. During the oil crisis of 1973/74 various measures were taken abroad and these seem primarily to have been geared to indicate activity rather than actively reduce consumption.

With regard to the ban on weekend driving, the EBU considers it doubtful whether any such ban constitutes an active and suitable means of saving fuel in times of crisis. This doubt is based on the assumption that the actual saving is small, that the ban on weekend driving requires a large organization to deal with dispensations, and that the effect of such a ban wears off so quickly because of altered travelling habits that it would be without effect already after circa 4 weeks. The EBU considers, however, that there are situations when a ban on weekend driving, primarily from Saturday afternoon to Sunday, could constitute a suitable way of reducing consumption before extensive card rationing is introduced.

With regard to speed restrictions the EBU can note that in the event of a general speed limit of 70 kilometres per hour an average fuel saving of 4.5 % can be achieved. During the summer months it means a possible saving up to circa 25,000 cubic metres of petrol per month. The EBU proposes therefore that in its emergency package the Swedish Transport Commission should include speed restrictions as well as measures such as economy trimming and organized carpooling.

In the opinion of the EBU there is no reason to appoint any special organization to regulate city traffic in times of crisis. Instead attempts should be made to make it easier for public transport to cope with the increase in passengers caused by an energy crisis. With this view in mind the EBU proposes the following:

. Municipalities with urban areas of more than 30,000 inhabitants should be made responsible for ensuring that the transport companies operating in the area and representatives of employees and employers draw up emergency plans for staggered working hours 0 The municipalities should also make an inventory of places suitable for long-term supervised parking of cars in times of crisis . The transport companies should be encouraged to maintain a good reserve of vehicles by means of reduced periods when estimating vehicle tax for buses . Swedish State Railways should make use of their opportunity to maintain bigger car reserves which may occur in the 19705 with the introduction of high-speed trains . Emergency plans for providing transport in rural areas in times of crisis should be drawn up on a county basis

. Systematic processing should be introduced of the statistics available in transport companies, authorities and branch organizations.

The EBU also considers that the authority responsible for emergency planning in respect of transport, the Swedish Transport Commission, should be given adequate means of analysis by means of increased transport statistics. According to the EBU this need is greatest in respect of surveys of travelling habits. This is estimated to cost Skr 3 million of which the Swedish Transport Commission would pay a maximum of Skr 620,000:—. In order to implement the EBU proposal in general it is suggested that for the fiscal year 1976/77 the Swedish Transport Commission be given Skr 1.4 million of which one million would cover once—only expenses.

Figure l.l. shows a summary, expressed in terms of consumption cut (%) and time (weeks), of the measures presented for the propellant sector. A = consumption-reducing charge, B = trade quota, C = 70 kph speed limit, D = voluntary saving campaign, E = ban on weekend driving, F = ban on Sunday driving, and G = card rationing. A dot indicates the point in time when each measure is applied and x when it is estimated it can be revoked.

Fuel oil rationing

Chapter ]] deals with fuel oil rationing. On the basis of experience of the 1973/74 crisis, the EBU recommends that measures be taken to increase readiness at the Central Office of Statistics. With regard to industrial rationing the EBU emphasizes that the Board of Industry within the framework of its proposed responsibility as a sector (advisory) authority develop the methods required to permit at least a rough assessment of the consequences of reduced energy supplies on production and employment. ln view of the desire to protect production special treatment is recommended in the quota system for small and average sized industries too.

The EBU considers that in times of crisis the goVernnient is responsible for ensuring that oil consumers do not suffer as a result of supplies being cut off and for oil in the international allocation system (IEP) being allocated on the Swedish market in a way that is fair and that retains competition. If the oil trade (trade organization) is entrusted with certain tasks such participation should be formalized in advance by an agreement with the government.

With regard to hot water consumption the EBU considers that in times of crisis efforts should primarily be geared to trying to limit consumption by means of voluntary saving campaigns. When voluntary saving is considered insufficient some form of periodic cuts must be introduced. To facilitate such a measure, the EBU proposes that house owners be made legally liable to install crisis or emergency connections in all facilities with central hot water supplies that should not be exempted for medical or hygienic reasons from hot water cuts. Owners should be made to do this before January 1 1979. Villas, summer cottages and industrial

premises would be exempted. Emergency connections would permit cold water to be led into the hot water system. A total of some 50,000 buildings would be affected by this measure which is estimated to cost Skr 1200-1500 per installation. The Board of Planning could, it is suggested, include compulsory regulations in respect of emergency connections in its "Swedish Building Standards".

The EBU feel it would be practically impossible to base hot water rationing on individual measuring of each householcfs consumption. On the other hand it is recommended that regulations regarding hot water metres for each hot water heating central be included in the law on emergency connections and in ”Swedish Building Standards”. The EBU considers that for i.a. hygienic and medical reasons indoor temperatures should be lowered before the supply of hot water is regulated, a regulation that should be introduced first when the allocation of oil reaches less than 75 % of normal consumption. It is proposed that certain categories of sick people, families with small infants etc be given dispensation to heat water on stoves.

An energy economy declaration on buildings provides in times of crisis a possibility of allocation of energy through individual licences which would be based on the buildings normal energy requirements which would in turn be based on i.a. geographical position, wall material, ventilation standard etc. The EBU considers it essential that this declaration be introduced in advance with a view to providing a state of preparedness and therefore recommends that a special project group be affiliated to the National Board of Economic Defence for the purpose of drawing up a so-called fuel register. Owners of properties should be made liable under law to submit a declaration on special forms to the authority determined by the government regarding the normal heating requirements of the building. The fuel register is estimated to take two years to prepare and cost circa Skr 30 million. lt should be completed during the fiscal year 1978/79.

With regard to control of rationing the EBU feels that it must be viewed as a natural part of the rationing system and that it should therefore be technically and administratively developed along the same lines as other parts of the system. The county councils should as far as possible be utilized for control work in the field. The responsibility for the control of rationing should be laid centrally on the authority which have to implement the rationing of fuels in practice.

In order to implement the EBU proposal it is suggested that the National Board of Economic Defence be given the personnel resources to set up a new energy department costing Skr 610,000 p.a.

Figure 1.2. indicates a schedule of demand restraint measures expressed in terms of consumption cut (%) and time (weeks) for various possible measures applied in the case of fuel oil. A = saving campaign, B = quota rationing, C = prepared licencing (energy declaration of houses in advance), D = licencing (energy declaration of houses during an emergency situation), E = hot water rationing and F = indoor temperature restrictions.

Quota rationing () f energy

Chapter 12 deals with the quota rationing of fuel oil, electrical power, urban gas and district heating. In the case of fuel oil the EBU suggests that a special excess consumption charge be imposed, such as planned for electricity, urban gas and district heating, in cases where a person deliberately consumes his allocation in advance and for various reasons cannot in wintertime be refused further supplies. The EBU also considers it essential that clear directives be given regarding levelling basic values (previous consumption figures) and regarding extra allocation. The participation of the various suppliers of energy e.g. oil companies should be largely restricted to automatically calculating allocations, reading metres, and providing technical levelling. It is proposed that all other action should be taken by the official authorities.

A quota rationing of all the energy consumers in Sweden is considered practically impossible to carry out. The EBU therefore proposes that those who consume least electricity, i.e. those With a present consump- tion level of less than 5,000 kWh a year should be exempted as should gas consumers who use gas only for cooking purposes. It is also suggested that some 10,000 small houses without hot water metres also be exempted from a district heating rationing.

The EBU feels that the Swedish Heating Plants Association and the individual heating plants should assist in ensuring that future consump- tion of hot water in connected houses be measured individually. It is also recommended that the Board of Planning W.e.f. January 1 1977 introduce regulations in new properties preventing collective measuring of electricity consumption and so—called piece rates for urban gas. The Board of Planning should also in consultation with the parties involved draw up regulations regarding the positioning of metres which permit individual follow-up.

The EBU proposes that an administration of quota rationing be introduced that would involve the delegation of tasks by the central body to the county authorities and municipalities in respective of average and small consumers of fuel oil. It is also recommended that the county administrations deal with questions involving the rationing of urban gas and district heating. In the case of electricity supplies it is suggested that the regional power authority be given corresponding responsibility. With regard to the right of appeal it is suggested that a so-called dual instance system be adopted, i.e. that an appeal only be permitted to go through one superior court. The participation of the energy suppliers e.g. oil companies is expected without any special compensation.

The EBU presents various ways of constructing excess consumption charges. ln the opinion of the EBU the charge should be balanced for each type of energy so that excess consumption is effectively counter- acted. The Commission rejects the concept of a progressive charge or a charge geared to interval. In order that the charge can effectively prevent excess consumption it must in the opinion of the EBU be set at a minimum of five times the ordinary price of energy.

Control oj'electricity consumption

The Swedish Electricity Rationing Board (SERN) in its report on the 1973/74 crisis put forward i.a. the assessment that a power shortage during the next few years could not in all reasonability exceed 30 %. ln chapter 13 various methods for restricting electricity consumption are presented. The EBU considers that restrictions on utilization of electricity should be applicable when not too great a consumption cut is desired. Restrictions are also deemed to be a natural supplement to a voluntary electricity saving campaign. By reducing mains voltage a rapid output cut of circa 3 % can be achieved. The EBU feels that this method should be able to be used within the narrow limits imposed by the construction of the distribution net.

With regard to area rationing the EBU agrees with SERN's opinion that the method has such failings in respect of legal consequences and consequences regarding liability that it cannot be recommended. Periodic compulsory disconnection is considered by the EBU to be an ultimate measure in a severe situation. The possibility, however, cannot be ignored that such drastic measures may have to be applied. It is therefore suggested that municipal bodies together with the electricity suppliers concerned make an inventory of consumers who would be sensitive to disruptions, that they accord degrees of priority to these consumers, and that they recommend them to install standby equipment.

The measures which have been found applicable for the purpose of cutting electricity consumption are shown in figure 1.3. which indicates consumption cut (%) and time (weeks). A = saving campaign, B = reasonable restrictions, C = voltage reduction, D = quota rationing, E = severe restrictions and F = compulsory disconnection.

Certain special problems

Chapter 14 deals with certain special problems. The experts' report on price as a means of controlling consumption indicates the possibility of limiting consumption in the event of temporary shortages by means of prices. The EBU therefore suggests that regulations be included in the general rationing law permitting the levying of a charge geared to reducing consumption. This charge, which should only be applied to propellants (petrol), should not be applied for more than one month and should be collected by the National Swedish Tax Board in connection with collection of energy tax. The charge, which would reduce hoarding, would be allocated to a special fund to be used as decided by the parliament.

With regard to the question of the transferability (sale) of rationing cards the EBU rejects the idea of free transferability. Instead it is suggested that rationing cards for propellants be linked to tax receipts in such a way that petrol etc can only be sold to customers who can produce both documents at the same time at the petrol station. In the opinion of the EBU this systern would make it considerably more difficult for black marketeers.

The EBU feels that questions involving national supplies are ultimately a matter for the government. Since municipalities are affected in varying "degrees of severity in the event of an energy crisis in peacetime, the EBU suggests that the government compensate the municipalities by paying at least 90% of the necessaries expenses incurred in.-operating the local- emergency boards.

Preparedness with regard to information and energy saving campaigns

The preparedness the Commission considers necessary in respect of information and energy saving campaigns is presented in Chapter 15. The EBU feels that a complicated information apparatus cannot be impro- vised at short notice. If it is wished to attain a good szandard of information in times of crisis, there must also be a willingness :o invest in a state of preparedness. Information should not be limited to informa— tion on rationing techniques, practical measures etc, but must also include open information, with good coverage, on the background involved in the crisis, the aims of government”s allocation policy etc. The EBU proposes that the responsibility for overall information and the co-ordination of information in an emergency situation be given to the National Board of Economic Defence. For information planning it is suggested that an information group, which includes i.a. the future information heads at the various central rationing autthities, be attached to the National Board of Economic Defence. Skr 500,0001— should be provided for planning purposes.

With regard to voluntary energy saving campaigns the EBL feels that these have a place among the measures available. Also in this context the National Board of Economic Defence should hold the overal responsi- bility, with the information group, working within a framework of Skr SO0,000:—, planning for a quick start within a few days to the campaign in times of crisis.

Radio and TV are the most effective means of disseminating information rapidly. The EBU notes that co-operation between the Swedish Broadcasting Corporation (SR) and the emergency authorities functioned satisfactorily during the crisis 1973/74. SR has also informed the EBU that it is willing to assist the authorities in their planning by providing experts to examine the information material intenced for use on radio and tv in times of crisis. The EBU therefore sees nc reason to recommend any further formalization of co-operation or alterations of the agreement between SR and the government or extension of the ”war agreement” to include peacetime crisis.

Distribution and information system in the oil Sphere

Chapterlö presents i.a. certain information on the structire of the Swedish oil market and on the import structure of the larger Swedish oil companies (most of whom are affiliates to international oil CJmpanies). With regard to the distribution of oil during_the 1973/74 crisis the

EBU notes that no international oil companies appear deliberately for reasons of profit or for other reasons to have discriminated certain countries. The disruptions which occurred can rather be referred to the intervention of various governments in the form of control of oil exports.

The EBU considers that Sweden, which imports all its oil, has everything to gain by an international distribution system which functions in an emergency situation. The non-alignment policy of the Swedish government, however, requires the retention of full freedom of action by means of careful emergency planning.

According to the EBU it is very difficult for an individual country to acquire the information needed with regard to international oil supplies. The EBU feels that the lEP information system has created a possibility of normally maintaining a good insight into the international oil market and oil industry and of securing in times of crisis the information required in order to make decisions regarding emergency measures. Otherwise the EBU finds the existing regulations in Sweden regarding the provision of information adequate.

Also in the future the EBU feels that it should be possible to provide essential information quickly through the Swedish foreign authorities (embassies etc). The EBU proposes that emergency planning in the Ministry of Foreign Affairs and the Ministry of Commerce for submitting reports etc be included as a natural part of the internal planning for energy crises that the government Offices conduct. The EBU also emphasizes the importance of a continuous follow—up of international trade press articles dealing with oil.

Organization

The organizatory development of energy preparedness and experience of the 1973/74 crisis are presented in Chapter 17. The EBU's considerations and proposals with regard to how emergency planning should be organized and how emergency administration should be operated are presented in Chapter 18.

The EBU feels that increased preparedness for action at authority level should be parallelled by a equally high degree of readiness within the government Offices. In a crisis the Minister of Commerce, as the person responsible for preparedness, should within the government Offices be given the resources required to effectively take charge of and co-ordinate emergency tasks.

At authority level the EBU suggests that the National Board of Economic Defence be made responsible for overall management and co—ordination both at planning level and in a crisis. It is thus suggested that the National Board of Economic Defence be given executive tasks in an emergency situation. As previously the Swedish Transport Commis- sion and the Swedish State Power Board should, within the limits set by the National Board of Economic Defence, be responsible for the planning of emergency measures within their respective fields. Basie decisions regarding measures to be taken in a crisis must also in the future be made

by the government.

With additional and increased tasks imposed on the National Board of Economic Defence, the EBU proposes that the board of the National Board of Economic Defence be given a broader base already at the planning stage. lt is considered especially important that increased lay influence (a majority) be secured on the board. The co-ordinating responsibility of the National Board of Economic Defence also makes it necessary to provide place on the board for representatives of interested organizations and certain authorities. At least four members of the parliament should have their place on the board. ln order to create continuity the board which is involved in the planning stage should be retained in a crisis.

For the National Board of Economic Defence to be able to manage the additional tasks imposed on it, the EBU suggests that an energy department comprising two sections be appointed. One section or office should comprise the existing fuel office. The other one, the energy control office, should be formed from the existing fuel control unit. One unit of the energy control office should in a crisis remain with the energy department whjle the other unit of the office should become an inde- pendent rationing authority, the Fuel Office.

In the event of a crisis the EBU suggests that three authorities be formed in order to within the framework of the National Board of Economic Defence guidelines but on the basis of their own surveys and independent decisions implement the demand restraint measures applic- able to the fields of fuel, propellants and electricity. A Fuel Office would be formed by taking one unit from the energy department of the National Board of Economic Defence. A Propellants Office would be recruited from the Swedish Transport Commission and the Board of Agriculture. A Power Supply Board would be recruited from the power industry. With regard to administrative functions the rationing authori- ties can either be assisted by the National Board of Economic Defence, the Swedish Transport Commission and the Swedish State Power Board or if necessary develop these functions themselves.

The EBU also proposes that the Board of Building and Planning, the Board of Industry and the Consumer Board be retained as advisory bodies within their respective sectors to assist the National Board of Economic Defence and the special emergency rationing authorities with information on the energy situation etc within their respective sectors. Corresponding duties should also be imposed on the Swedish Transport Commission and the Board of Agriculture.

The EBU considers that the central authorities should as far as possible

- be relieved by delegating tasks to regional and local level. This proposal means that the county administrations would be given more work to do and that power regions (elblock) and power areas (elområden) would be raised to the status of authorities.

The EBU has prepared no complete cost calculation of the resources which would be required as a result of the Commission's proposals. With regard to emergency administration, however, it may be mentioned that

a strengthening of resources compared with the 1973/74 crisis will be necessary. With regard to planning, the EBU estimates that circa Skr 3 million would be required immediately.

Price clearing for oil products

The general rationing law contains regulations governing price clearing. Such clearing of various import prices for oil took place during the 1973/74 crisis. ln chapter 19 the EBU points out that despite oil allocation controlled by the lEP agreement preparedness for price clearing must be maintained even in the future. The EBU feels that limitation (as during the 1973/74 crisis) of the category entitled to allowances (clearing allowance) and liable to charges (clearing charge) should be avoided since the problems involved in delimitation would be severe. Supplies from the international oil companies to subsidiaries in Sweden are, it is assumed however, not affected by allowances since maximum prices in Sweden should reflect prices in accordance with long—term international contracts. The EBU also considers that the question of clearing allowance for the import of crude oil should also be considered. lt is proposed that a special board be put in charge of clearing. The EBU suggests that the government be authorized to dispose, in the event of price clearing, a flexible credit with the National Debt Office of Skr 500 million to be used to level a temporary liquidity deficiency in clearing activities.

Other ertictgem'y measures

Chapter 20 deals with production and import readiness and emergency stores. The EBU feels that it is important that consumption restrictions be applied in their right emergency context and be evaluated as one of several kinds of measures in an emergency situation. The importance of technical possibilities to use solid fuels e.g. wood, peat and coal is emphasized as is the importance of examining the question of emergency stores of nuclear fuel. The EBU also recommends that the new state oil trading company maintain the readiness required for rapid and qualified international purchasing in times of crisis.

The EBU ReportA—Appendices

The EBU presents a number of experts” reports in several appendices.

Appendix] contains a chronological account of the measures taken during the 1973/74 energy crisis by various major consumer countries. This material is based on information supplied by Swedish embassies abroad.

AppendixZ contains an account of the systems applied by various countries to restrict energy consumption. The contents are based on material obtained by the EBU on visits to Oslo, Copenhagen, Helsinki,

Berne, London and Washington, and on material obtained on request by various Swedish embassies abroad.

Appendix 3 contains a study by the Swedish Road and Traffic Institute. of the possibilities of saving fuel by reducing permissible speed limits. The Institute has also analyzed the need for transport statistics for emergency planning in the road traffic sector.

Appendix 4 comprises an experts” report on the possibilities and effects of a ban on weekend driving in times of crisis. The results of the report are based on an extensive study of the statistics which can illustrate traffic at weekends.

Appendix 5 contains an analysis of the practical possibilities of intro— ducing an energy economy declaration for all buildings in the country based on the method of calculation developed by the National Board of Economic Defence together with the Board of Building and Planning. The results of the so—called heating taxation are intended to form a basis for individual allocation of energy in times of crisis.

Appendix 6 comprises a report on the prerequisites for and possibilities of rationing hot water in multi-family houses in Sweden. The report illustrates all aspects of the problem such as pipe techniques, medicine and hygiene.

Appendix 7 contains a study of the possibilities of restricting consump- tion by means of price increases in the event of temporary energy shortages. Price raises can be achieved by free marketing or by levying a special fee. The report also discusses the possibility of permitting free sale of rationing cards.

Appendix 8 contains the results of an extensive study of the way in which the press in Sweden informed the public about the 1973/74 crisis, of the various measures and their consequences, of the authorities” actions etc.

Appendix 9 comprises a report on what effects could be observed as a result of the campaign for voluntary energy saving conducted in the autumn and winter of 1974/75. The report is based on interviews and questionnaires comprising surveys which were conducted on several occasions during the period in question. The change in the effect of the saving over a period of time has therefore been possible to illustrate.

Appendix 10 contains an account of the need for and the possible practical formulation of preparedness with regard to information and voluntary saving campaigns in the event of energy crises in peacetime. On the basis of experience of the 1973/74 oil crisis the report describes how an information and saving campaign package can be formulated.

Appendix ]] contains a detailed account of a hearing held by the EBU with representatives of the oil companies in Sweden. The report also includes the oil companies” answers to a number of questions put by the EBU concerning import structure, allocation policy during the oil crisis, information systems within the international oil groups etc.

Appendix 12 comprises a report by a firm of consultants, the Swedish Institute for Administrative Research (SIAR), on how emergency administration can be organized. The report contains i.a. a historical analysis, a study of the course of the oil crisis, and a discussion of an outline organization.

Appendix 13 contains i.a. a study of how capacity problems existing in times of crisis in public transport can be solved. The report describes e.g. public transport and the question of staggered working hours, the possibility of saving fuel by restricting city traffic in various ways.

2. Utredningsarbetet

2.1. Direktiv

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anförde chefen för handelsdepartementet, statsrådet Feldt, till statsrådsproto kollet den 22 mars 1974 följande:

Under hösten 1973 beslöt ett antal oljeproducerande länder i Mellersta Östern att minska sin produktion av råolja. Denna produktionsminskning medförde en successiv nedgång i den svenska importen av råolja och oljeprodukter med början från december 1973. I detta läge vidtog regeringen en rad åtgärder. Bl. a. fattades i mitten av november beslut om en sparkampanj som syftade till en minskning av oljeförbrukningen med 15 %. Samtidigt begärde regeringen i en proposition riksdagens samtycke till att allmänna ransoneringslagen (19542280) och allmänna förfogande- lagen (19541279) skulle äga tillämpning t. o. m. den 30 november 1974. Eftersom elförbrukningen kunde förutses öka kraftigt vid en begränsning av bränslekonsumtionen, samtidigt som bränsletillförseln till kraft- produktionen också drabbades av importnedgången, föreslog regeringen i en särskild proposition att riksdagen skulle anta en lag om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft.

Besparingsåtgärderna och den ransonering som planerades inriktades på att bibehålla produktion och sysselsättning på en hög nivå. Dessutom skulle viktiga samhällsfunktioner som sjukvård, undervisning och all- männa kommunikationer prioriteras. Beredskapslagren av olja skulle i möjlig mån hållas intakta för att medge största möjliga handlingsfrihet. Inskränkningarna i förbrukningen måste därför huvudsakligen riktas mot hushållens konsumtion. Vissa generellt utformade restriktioner beträffan- de förbrukningen av elektrisk kraft infördes den 2 januari 1974. Förbe- redelser vidtogs för att inleda en kvotransonering av hushållens elförbruk- ning. I slutet av december infördes vissa restriktioner på bränsleområdet. Ransonering av drivmedel och eldningsolja inleddes den 8 januari 1974.

Då försörjningsläget förbättrades i slutet av januari främst på grund av ökad råoljeproduktion och en för årstiden ovanligt mild väderlek, upphävdes drivmedelsransoneringen den 30 januari och ransoneringen av övriga bränslen den 15 mars. Den planerade kvotransoneringen på elkraftområdet behövde inte sättas ikraft. De restriktioner som införts på elområdet upphävdes successivt under februari och definitivt den 9 mars.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) är den myndighet som centralt svarar för planeringen av försörjningsberedskapen beträffande importerade bränslen. ÖEF ansvarar också för samordningen av bered- skapsåtgärderna för hela energiområdet. Inom ÖEF drivs arbetet inom en särskild bränslebyrå. ÖEF utarbetar försörjningsplaner i vilka behov av bränsle för olika krissituationer ställs mot tillgångar i form av t. ex.

tvångslager hos oljehandel och storförbrukare samt kommersiella lager. Sådana försörjningsplaner har legat till grund för de oljelagringsprogram som riksdagen godkänt.

ÖEF ansvarar vidare för ransoneringsförberedelserna på bränsleom- rådet. Förberedelser för ransonering av drivmedel handhas av transport— nämnden. Statens vattenfallsverk svarar för förberedelser av ransonering av elektrisk kraft.

Ransoneringsplaneringen på energiområdet samordnas av ÖEF. I händelse av försörjningskris kan ansvaret för ransonering läggas på särskilt inrättade myndigheter. Under det senaste världskriget fanns en bränslekommission, och i samband med Suez-krisen 1956—1957 inrätta- des en särskild nämnd inom handels- och industrikommissionen med uppgift att leda och övervaka förbrukningsregleringen av flytande bräns- le. Under vintern 1969/70, då det rådde brist på elenergi, inrättades en särskild nämnd, statens elransoneringsnämnd (SERN), som fick iuppgift att förbereda och verkställa en reglering av elförbrukningen.

Under vinterns försörjningskris har huvudansvaret för regleringen på bränsleområdet legat på en nyinrättad självständig myndighet knuten till ÖEF, bränslenämnden. Nämnden har haft det överordnade ansvaret för ransoneringen av olja, bensin och andra flytande bränslen. Nämnden har fördelat landets tillgångar av dessa bränslen till olika huvudändamål. Vad gäller fördelningen av flytande bränsle för motordrift har fördelningen mellan olika förbrukningsändamål bestämts i sa_rnråd mellan bränsle- nämnden, transportnämnden och statens jordbruksnämnd.

Sjöfartsverket är tilldelningsmyndighet i fråga om viss sjöfart och luftfartsverket i fråga om luftfart. Statens jordbruksnämnd fördelar drivmedelskvoten för jordbruks-, trädgårds— och fiskenäringarna på läns— styrelserna. Ansvaret för ransoneringens genomförande vilar, såvitt gällt flytande bränsle för motordrift, på transportnämnden. Vissa andra myndigheter och organ tilldelas särskilda kvoter flytande bränsle och har hand om regleringen inom sitt område. Länsstyrelser och kristidsnämnder prövar vissa frågor om tilldelningen av flytande bränsle till förbrukarna.

I likhet med vad som skedde vintern 1969/70 inrättades en elranso— neringsnämnd som fick ansvaret för att planera och genomföra en reglering av förbrukningen av elektrisk kraft.

För att samordna de olika departementens och myndigheternas hand- läggning av frågor om energiförsörjningen på kort sikt tillsattes en särskild försörjningsberedning. Vidare har bildats en samordningsgrupp på tjänstemannanivå för beredning av ärenden inom det ekonomiska försvaret vilka berör flera departement.

Kungl. Maj:t har den 15 februari 1974 uppdragit åt transportnämnden att utvärdera ransoneringssystemet för flytande drivmedel. Nämnden skall bl. a. på grundval av en utvärdering av erfarenheterna av under ransoneringen tillämpade rutiner och system bedöma behovet av en revision av ransoneringssystemet. Förslag till sådan revision skall utarbe- tas med målsättning att erhålla ett administrativt lätthanterligt system som går att anpassa till alla försörjningslägen och som minimerar behovet av extrapersonal vid ransoneringsmyndigheterna.

Kungl. Maj:t har vidare, mot bakgrund av behovet av en dokumente- ring och utvärdering av det tillämpade systemet för ransonering av energi, den 8 mars 1974 uppdragit åt bränslenämnden att i samarbete med berörda myndigheter dokumentera och utvärdera erfarenheterna från tillämpningen av ransoneringssystemet för flytande bränsle rn. m. Nämn- den skall bl.a. dokumentera inom nämnden hittills tillämpade rutiner och system vad gäller försörjningsbedömningar, reglerings- och kontroll- åtgärder samt information till myndigheter, branschorgan och allmänhet. Erfarenheterna av dessa system och rutiner skall också utvärderas.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas möjligheterna att förbättra bedöm- ningarna av försörjningsläget på sikt. Därvid bör studeras bl. a. tillgången på snabb information om landets förråd av flytande bränsle m. m. Syftet är bl. a. att erhålla underlag för att utarbeta administrativt lätthanterliga system som kan anpassas till olika försörjningslägen vid 5. k. fredskriser, krigs- och avspärrningslägen. Med fredskris avses lägen då allvarliga störningar inom försörjningsviktiga varuområden uppstått utan att det är krig eller krigsfara i vår nära omvärld.

Såväl bränslenämnden som transportnämnden skall bedriva utrednings- arbetet skyndsamt och kunna lämna en delrapport i maj månad 1974. Inom SERN har ett liknande utredningsarbete påbörjats.

Effekterna av det särskilda utbildningsbidrag som infördes för att motverka av oljekrisen föranledda permitteringar i företagen studeras av en särskild arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet.

Huvudkravet på en god försörjningsberedskap är att vid inträffade krislägen snabbt kunna anpassa inhemsk efterfrågan till existerande utbud. Detta krav måste uppfyllas för att den med beredskapslagringen av bränslen och drivmedel avsedda försörjningsuthålligheten skall kunna ernås. Det är därför angeläget att reglerings— och ransoneringsberedskapen fortlöpande upprätthålls på en tillfredsställande nivå och kontinuerligt anpassas till samhällsutvecklingen.

Jag anser att särskilda sakkunniga bör tillkallas med uppgift att utreda vissa beredskapsfrågor inom energiområdet med särskild inriktning på fredskriser. De sakkunniga bör granska och värdera olika lösningar för att begränsa förbrukningen av energi med hänsyn till kravet på snabbhet, administrativ enkelhet och rättvis fördelning. De sakkunniga bör utreda hur sådana åtgärder successivt kan anpassas till försörjningslägets utveck- ling och på vilket sätt hamstring kan motverkas. En annan viktig fråga är hur i sammanhanget erforderliga kontrollsystem lämpligen bör vara utformade. Vidare bör frågan om ransoneringsbevisens överlåtbarhet studeras. Möjligheten att minska konsumtionen genom att använda kampanjer för frivillig besparing bör analyseras mot bakgrund av erfaren- heterna från de kampanjer som genomfördes under hösten och vintern 1973/74. Bl. 3. de redovisningar som transportnämnden, bränslenämnden och SERN kommer att lämna bör kunna tjäna till vägledning för de sakkunnigas överväganden i nu nämnda delar.

Som mål för de sakkunnigas överväganden bör gälla att de förbruk- ningsreglerande åtgärder som förordas för olika energislag kan samordnas inom ett integrerat system för ransonering på hela energiområdet. Särskilt viktigt är därvid att systemets utformning och tillämpning skall medge ett beaktande av önskemålen att i en fredskris värna vår produk- tion och sysselsättning och slå vakt om viktiga samhällsfunktioner såsom sjukhus, skolor och allmänna kommunikationer.

Såvitt avser organisationen på central nivå bör de sakkunniga överväga om särskilda myndigheter bör inrättas i en försörjningskris eller om ansvaret för ransonering m. ni. också under kris och krig bör ligga på den myndighet som haft hand om beredskapsplaneringen. Vidare bör de sakkunniga överväga om en ökad samordning mellan myndigheterna bör eftersträvas vad gäller beredskapsplaneringen för olika energislag eller om en fortsatt och kanske mer utpräglad uppdelning mellan bränsleförsörj- ning och elförsörjning bör ske. Om de sakkunniga som central bränsle- myndighet förordar ett särskilt organ, skilt från ÖEF, bör förslag lämnas till organisation och instruktion. Om ÖEF föreslås ha hand om krisupp- gifterna, bör de förändringar i organisation och instruktion som kan bli en följd av detta redovisas.

Särskild uppmärksamhet bör i sammanhanget ägnas åt den till allmän- heten riktade informationsverksamheten.

De sakkunniga bör vidare överväga om, och i så fall i vilken utsträck- ning och i vilken form, en ökad samverkan och samordning mellan krisorgan på energiområdet kan förbättra försörjningsåtgärderna under en ' kris. I samband därmed bör också övervägas om kompetensområdet för olika organ kan behöva förtydligas.

Under vinterns kris inrättades vid statens industriverk en s. k. industri- panel som rådgivande organ till bränslenämnden i frågor om fördelning av bränsle inom industrin. Det bör ingå i de sakkunnigas uppdrag att studera olika sådana möjligheter att få underlag för beslut om fördelning av energi.

Vid en ransonering på bränsleområdet engageras såväl länsstyrelser som kommuner. De sakkunniga bör ta del av erfarenheterna på regional och lokal nivå från den nu avslutade bränsleransoneringen samt redovisa de förslag som en sådan analys kan ge anledning till. De bör på motsvarande sätt ta del av de lokala elverkens erfarenheter.

En effektiv försörjningsplanering kräver att myndigheterna får en så snabb och tillförlitlig information om försörjningsläget som möjligt. Det gäller såväl uppgifter om verklig import, produktion, förbrukning och faktiskt lager som bedömningar av försörjningsläget på sikt. De sakkun— niga bör mot bakgrund av erfarenheterna från vinterns kris undersöka möjligheterna att förbättra denna information. En sådan undersökning bör göras i nära samarbete med berörda myndigheter, oljeföretagen och storförbrukarna. De sakkunniga bör i detta sammanhang bedöma om de regler som gäller för uppgiftsskyldighet behöver skärpas.

Sverige är för sin försörjning av olja starkt beroende av de internatio— nella oljebolagen. Dessa fördelar oljeprodukterna på världsmarknaden mellan konsumentländerna. Bolagens agerande är i huvudsak undandraget konsumentländernas kontroll. lnom OECD finns ett system för fördel- ning av oljeprodukter i en kris mellan de europeiska medlemsländerna. Systemet kom aldrig att tillämpas under vinterns kris. Oljebolagens agerande liksom möjlig utformning av ett fördelningssystem utreds f. n. på det internationella planet. De sakkunniga bör följa detta arbete för att erhålla underlag för överväganden hur myndigheter i Sverige kan få den information om internationell oljeförsörjning som behövs för vår egen försörjningsplanering. De internationella Oljebolagens dotterbolagi Sveri- ge bör mot denna bakgrund beredas tillfälle att för de sakkunniga redovisa sitt informationsläge beträffande oljeförsörjningen från råvaru- källan till Sverige.

Olika metoder att reglera energiförbrukningen tillämpas i skilda länder. Det bör ingå i de sakkunnigas uppdrag att göra de internationella jämförelser som kan anses motiverade samt studera erfarenheterna utomlands av vinterns försörjningskris.

De sakkunniga bör bedriva sitt arbete skyndsamt.

2.2. Kommitténs ledamöter, experter och sekretariat

Kungl. Maj:t bemyndigade den 22 mars 1974 chefen för handelsdeparte- mentet att tillkalla sakkunniga för att utreda vissa beredskapsfrågor på energiområdet. De sakkunniga, som förordnades den 10 april 1974, antog namnet energiberedskapsutredningen, EBU. I utredningen har som leda— möter deltagit landshövdingen Karl Frithiofson, tillika ordförande, riks— dagsledamoten Karl Bengtsson, direktören Hans Falk, riksdagsledamoten Tage Sundkvist, direktören Sven Swarting, förbundsordföranden Erik Svensson, direktören Karl-Erik Tengroth samt riksdagsledamoten Maj—

! i | 1

Britt Theorin.

Från den 27 maj 1974 har som experter medverkat departements- sekreteraren Jan Björk, byråchefen Nils-Gustaf Danielson, kanslirådet Sven-Erik Orrö, kraftverksdirektören Sven Parding samt kanslichefen Ragne Wiberg. Byråchefen Nils Lundmark och departementssekreteraren Jan-Olov Ericson har medverkat från den 1 september resp. den 16 oktober 1974.

Utredningen har arbetat med flera olika referens— och arbetsgrupper. I dessa grupper har såsom experter fr. o. m. den 16 oktober 1974 medver- kat byrådirektören Dan Almquist, avdelningsdirektören Folke Bern- ström, avdelningsdirektören Åke Danielsson, direktören Carl Hagson, byråchefen Östen Johansson, kanslichefen Per-Axel Landahl, direktören Claes Lindgren, länsöverdirektören Tore Nyqvist, avdelningsdirektören Sören Nordström, överingenjören Åke Ohlsson, direktören Lars Pehrzon, civilingenjören Rolf Stålebrant samt byrådirektören Per-Axel Waern.

Som huvudsekreterare har tjänstgjort avdelningsdirektören Walter Sköldefors. Inom sekretariatet har i övrigt tjänstgjort såsom bitr. sekre- terare byrådirektören Staffan Norrman fr. o. m. den 16 september 1974, fil. kand. Bo-Lennart Nelldal fr. o. m. den 1 november 1974 samt fil. kand. Tor-Björn Nilsson fr. o. m. den 18 november 1974.

2.3. Utredningsarbetet

2 .3 . 1 Överldmnat material

Statsrådet och chefen för handelsdepartementet har överlämnat följande material till EBU att beaktas vid utredningens överväganden:

1974-08-20 Bränslenämndens (BN) rapport rörande erfarenheterna från tillämpningen av ransoneringssystem för flytande bränsle.

1974-l 1-06 Clearingnämndens skrivelse den 20 september "1974 jämte därvid fogad promemoria rörande erfarenheterna från clearingen för oljeprodukter.

1975-01-29 Ett av byrådirektören hos civilbefälhavaren i östra civil- området Bengt Löfgren i skrivelse den 11 november 1974 framlagt förslag om nytt ransoneringssystem.

1975-04-29 Skrivelse från Svenska kommunförbundet med hemställan att kommunerna beviljas statsbidrag med 90 % till bestridande av samt- liga kostnader för kristidsnämndernas verksamhet jämte remissyttranden från riksrevisionsverket, statens jordbruksnämnd (JN), överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) samt länsstyrelserna i Malmöhus, Västernorr- lands och Östergötlands län.

Kungl. Maj:t lämnade den 25 oktober 1974 över till EBU transport- nämndens (TN) utvärderingsrapport rörande ransoneringen av flytande drivmedel under perioden 8—29 januari 1974 för beaktande i tillämpliga delar vid fullföljandet av utredningsuppdraget.

Statsrådet och chefen för industridepartementet överlämnade den 8 april 1975 till EBU statens elransoneringsnämnds rapport om verksam-

heten december 1973 — november 1974 samt rapporten ”Elsparandet 1973/74” från Centrala driftledningens elsparkansli.

Dessutom har till utredningen inkommit en skrivelse från herr Arvid Aaby-Ericsson angående den levande dragkraftens ökade marginella betydelse.

2.3.2. Arbetets uppläggning

EBU startade sitt arbete under sommaren 1974 med att analysera behovet av kompletterande utredningar på olika områden. Under hösten 1974 fick EBU del av de utvärderingsrapporter som enligt direktiven skulle tjäna som vägledning vid utredningens överväganden.

Efter det att EBU gått genom ransoneringsmyndigheternas utvärde- ringsrapporter, kunde behovet av ytterligare utredningar kartläggas mer i detalj. För denna utredningsverksamhet engagerades utomstående kon- sulter och institutioner.

Utredningen har sammanfattningsvis haft i uppdrag att

— granska och värdera olika lösningar att begränsa förbrukningen av energi med hänsynstagande till kravet på snabbhet, administrativ enkelhet och rättvis fördelning, — utreda den centrala, regionala och lokala organisation av krisförvalt— ningen på energiområdet som kan vara lämplig, — studera informationen till allmänheten under försörjningskriser på energiområdet, — undersöka möjligheten att förbättra försörjningsinformationen, — följa utvecklingen på det internationella planet såvitt avser system för fördelning av olja och ta del av informationsläget beträffande olje— försörjningen från råvarukällan till Sverige hos de internationella Oljebolagens dotterbolag i Sverige samt — göra de internationella jämförelser som kan anses motiverade och studera erfarenheterna utomlands av försörjningskrisen 1973/74.

Då utredningsarbetet skall bedrivas skyndsamt har EBU riktat in sig på de mest väsentliga frågorna och där arbetat med utomstående experter samt referens- och arbetsgrupper. Det material som tagits fram på utredningens uppdrag av utomstående personer eller institutioner, och som redovisas i bilagedelen, ansvarar resp. författare för. Materialet har dock legat till grund för flera av de förslag som utredningen presenterar.

Statsrådet och chefen för handelsdepartementet anförde den 22 mars 1974 i direktiv för översyn av allmänna ransoneringslagen att denna översyn borde samordnas med EBU:s arbete. Hovrättsrådet Stig Lind- ström utsågs till utredningsman. EBU har under hela utredningsarbetet nära samarbetat med utredningsmannen som antog namnet ransonerings- lagsutredningen (RLU). EBU och RLU har bl. a. haft två arbetsgrupper gemensamma, en för frågor om kvotransonering av energi, en annan för frågor om överlåtelse av ransoneringsbevis. Samtliga de lagfrågor som aktualiseras genom EBU:s förslag såväl inom ramen för befintlig lagstift- ning som i form av nya lagar kommer att behandlas av RLU.

RLU:s sekreterare, hovrättsassessorn Jörgen Holgersson, har deltagit i EBU:s sammanträden. På motsvarande sätt har EBU:s huvudsekreterare deltagit i RLU :s sammanträden. När det gäller redovisning av resultatet av den gemensamma studien av frågor om kvotransonering av energi har en uppdelning skett mellan utredningarna. EBU behandlar vissa princip- och beräkningsfrågor medan RLU avser ta upp de frågor med rättslig anknytning som följer med kvotransonering.

2.3.3. Arbetets utförande

EBU har utfört ett omfattande utredningsarbete för att få underlag till förslag om regleringsåtgärder, organisation m.m. Huvuddelen av detta arbete har ägt rum inom utredningens sekretariat. För vissa specialstudier har uppdrag lämnats åt utomstående institutioner, konsulter etc. Dessa studier redovisas i bilagor i bilagedelen. En översikt av de olika specialut- redningarna ges i det följande.

Staters väg- och trafikinstitut (VTI) har genomfört en studie av möjligheten att spara drivmedel genom hastighetsbegränsningar (bilaga 3). Resultatet av VT1:s studie ligger till grund för EBU:s förslag i kapitel 10. VTI har också analyserat behovet av transportstaristik för bered- skapsplaneringen inom väg- och gatutrafikens område. Behovsanalysen och ett förslag till program för fortsatt arbete redovisas också i bilaga 3. I kapitel 13 presenteras de förslag EBU grundat på denna rapport.

Docenterna Mats Engström och Bengt Sahlberg har på uppdrag av EBU studerat effekter av ett helgtrafikförbud i Sverige. Resultatet av deras arbete redovisas i bilaga 4. Rapportens resultat grundas på en omfattande genomgång av statistiskt material som kan belysa det trafikarbete som äger ruir. under helgerna. EBU:s överväganden i denna fråga framgår av kapitel 1).

ÖEF har tillsammans med byggnadsstyrelsen utarbetat ett system för värmetaxering av fastigheter att ligga till grund för en licensransonering av eldningsolja. Systemet presenterasi BN:s utvärderingsrapport. EBU uppdrog åt tekn.lie. Ulf Rengholt att utgående från denna redovisning analysera de praktiska möjligheterna att genomföra en taxering. I bilaga 5 finns denna analys presenterad. EBU:s överväganden redovisas i kapitel 11.

Frågar. om ransonering av varmt tappvatten har alltid varit föremål för livlig diskussion. Så skedde också under krisen 1973/74. Mot denna bakgrunc uppdrog EBU åt överingenjören Nils-Einar Wahlgren och civilingenjören Stefan Sandesten att utreda förutsättningar för och möjligheter till ransonering av varmvatten. Deras rapport, som redovisasi bilaga 6. innehåller en ingående studie av alla tänkbara tekniska, medi- cinska m. fl. problem som hänger samman med denna fråga. I kapitel 11 redovisar EBU sina överväganden angående reglering av varmt tappvatten.

Under krisen 1973/74 debatterades möjligheterna att reglera energiför- brukningen med priser. För att få detta problem belyst närmare uppdrogs åt civilekonomen Mats Person att studera möjligheter till och effekter av prismekanismens utnyttjande som förbrukningsregulator. Resultatet av

hans studie finns i bilaga 7. 1 ett annex till bilagan redogörs för principerna hos de analysmetoder som används. EBU behandlar denna fråga närmare i kapitel 14.

EBU skall enligt sina direktiv ägna särskild uppmärksamhet at informa- tionen till allmänheten under energikriser. För att få en uppfattning om informationen under krisen 1973/74 lämnade EBU och beredskaps- nämnden för psykologiskt försvar ett gemensamt uppdrag åt Forsknings— stiftelsen för Samhälls— och Informationsstudier (FSI) att belysa informa- tionsspridningen via press och myndigheter. FSI:s rapport, som redovisas i bilaga 8, grundar sig på en omfattande genomgång av ett antal dagstidningar och informationsmaterial från krismyndigheter under perioden den 15 november 1973 — den 15 mars 1974.

FSI har också på EBU:s uppdrag studerat effekten av den energispar- kampani som på regeringens initiativ genomförts av en särskild kommitté under hösten och vintern 1974/75. Eftersom EBU enligt sina direktiv skall studera möjligheten att genom kampanjer för frivilligt sparande minska energikonsumtionen, har utredningen ansett det vara värdefullt att under en pågående kampanj mäta effekter. Effektmätningen har skett genom att statistiska centralbyrån (SCB) gjort intervjuer och enkäter. Resultatet redovisas i bilaga 9. _

För att få fram ett praktiskt inriktat förslag till informations- och sparkampaniberedskap uppdrog EBU åt redaktören Bo Carlson att analysera innehållet i ett sådant beredskapspaket. Hans analys, som presenteras i bilaga 10, bygger i viss utsträckning på de resultat som FSI kommit fram till. Överväganden och förslag i hithörande frågor redovisas i kapitel 15.

Under krisen 1973/74 uppstod vissa kapacitetsproblem för den kollek- tiva trafiken. En möjlighet att lösa dessa problem är att planera för förskjutna arbetstider. EBU:s bitr. sekr. Bo-Lennart Nelldal har genom- fört en studie av dels kollektivtrafiken och frågan om förskjutna arbetstider, dels möjligheten till drivmedelsbesparing genom begränsad stadstrafik. Nelldals studie presenteras i bilaga 13. EBU:s överväganden och förslag i dessa frågor framgår av kapitel 10.

EBU:s uppdrag avseende organisationsfrågor är omfattande. För att bl. a. tillföra organisationsöversynen utomståendes syn och expertkun— nande engagerades Stiftelsen Företagsadministrativ Forskning (Swedish Institute for Administrative Research, SIAR). SIAR har medverkat i översynen med tre konsulter. Deras rapport finns i bilaga 12. EBU:s överväganden och förslag redovisas i kapitel 18.

Förutom de ovan angivna expertrapporterna innehåller bdagedelen följande material.

1 bilaga 1 redogörs i kronologisk ordning för de krisåtgärder som 1973/74 sattes in i vissa industriländer. Bilaga 2 innehåller en redogörelse för system för förbrukningsreglering på energiområdet i vissa länder. Denna bilaga bygger på material som erhållits via utrikesmyndig— heterna och vid EBU:s besök i olika länder.

EBU skall enligt sina direktiv bereda de internationella Oljebolagens dotterbolag i Sverige tillfälle att redovisa sitt informationslägc beträff-

ande oljeförsörjningen från råvarukällan till Sverige. Av den anledningen ägde en hearing rum med berörda företag och Svenska petroleum institutet (SPI) den 30 oktober 1974. Något senare kompletterades denna hearing med en enkät till oljeföretagen. EBU har ansett det väsentligt att så fullständigt som möjligt redovisa detta material. Därför presenteras i bilaga 11 dels protokollet från hearingen den 30 oktober 1974, dels också samtliga de svar som inkom från oljeföretagen på EBU:s enkät.

EBU har, mot bakgrund av utredningsuppdragets omfattning, arbetat med referens— och arbetsgrupper. Följande grupper har varit verksamma.

Organisationsöversynen: kanslirådet Sven-Erik Orrö (ordf.), handels- departementet, avdelningsdirektören Folke Bernström, statens vatten- fallsverk (Vattenfall), byråchefen Nils-Gustaf Danielson, ÖEF, byråchefen Östen Johansson, statens industriverk, byråchefen Nils Lundmark, ÖEF, länsöverdirektören Tore Nyqvist, länsstyrelsen i Stockholms län. kraft- verksdirektören Sven Parding. Älvkarleby kraftverk. direktören Karl-Erik Tengroth. Svenska kommunförbundet, kanslichefen Ragne Wiberg, TN, _ samt representanter från EBU:s sekretariat.

Värmetaxering och varmvatten: byråchefen Nils Lundmark, ÖEF, avdelningsdirektören Sören Nordström, byggnadsstyrelsen, civilingen- jören Rolf Stålebrant, Svenska kommunförbundet, byrådirektören Per- Axel Waern, ÖEF, samt representanter för EBU:s sekretariat.

Kvotransonering av energi: avdelningsdirektören Folke Bernström, Vattenfall, direktören Carl Hagson, Svenska elverksföreningen, direktö- ren Claes Lindgren, Svenska gasföreningen, byråchefen Nils Lundmark, ÖEF, överingenjören Åke Ohlsson, Svenska värmeverksföreningen, direk- tören Lars Pehrzon, SPI, civilingenjören Rolf Stålebrant, Svenska kom- munförbundet, samt representanter från EBU:s och RLU:s sekretariat.

Drivmedelsfrågor: byrådirektören Dan Almquist, TN, avdelningsdirek- tören Åke Danielsson, TN, samt representanter från EBU:s sekretariat.

Överlåtelse av ransoneringsbevis: avdelningsdirektören Åke Danielsson samt representanter från EBU:s och RLU:s sekretariat.

Informationsfrågor: kanslichefen Per-Axel Landahl, beredskapsnämn- den för psykologiskt försvar. samt representanter från EBU:s sekretariat.

För att få del av olika intressenters synpunkter har EBU hållit hearings med representanter för en rad myndigheter, institutioner, organisationer och företag. Bland hearings kan särskilt nämnas, förutom det med oljeföretagen, de med representanter för press och radio, trafikföretag och deras organisationer samt länsstyrelser och kommuner.

EBU skall enligt sina direktiv ta del av de erfarenheter som utomlands vunnits av krisen 1973/1974. Utredningens huvudsekreterare har därför med en representant från vartdera områdena drivmedel och transporter (TN), allmän bränslereglering (ÖEF) samt elkraft (vattenfallsverket, Älvkarleby kraftverk) besökt Köpenhamn, Olso, Helsingfors, Bern, Lon- don och Washington. Erfarenheterna från dessa besök har arbetats in i betänkandet. En särskild redovisning av detta material finns i bilaga 2.

2.3.4. EBU:s yttranden

EBU har yttrat sig över andra utredningars förslag, skrivelser från myndigheter etc. Dessa yttranden har grundats på det vid respektive tillfälle framtagna utredningsmaterialet och en kort redogörelse liimnas här för innehållet i de angivna remissyttrandena.

EBU yttrade sig den 16 augusti 1974 över en framställning från ÖEF angående medel till en bränsleregleringsenhet och en handläggare för torvärenden. Utredningen understryker bl. a. att ett ökat arbete med ransoneringsfrägorna är ett både billigt och effektivt sätt att förbättra energiberedskapen. EBU finner också att behovet av sådana beredskaps- åtgärder klart bekräftats genom erfarenheterna från oljekrisen vintern 1973/74. I ett yttrande den 17 september 1974 till handelsdeparte- mentet över ÖEFzs anslagsframställning för budgetåret 1975/76 såvitt avser energiberedskapen anför EBU att kostnaden för satsning på en förbättrad ransoneringsberedskap bör vägas mot de stora kostnader som samhället kan åsamkas i ett krisskede till följd av låg ransoneringsbered- skap. Utredningen framhåller sammanfattningsvis att de resursanspråk ÖEF fört fram på energiberedskapens område under myndighetsanslaget förefaller såväl angelägna som rimliga.

EBU yttrade sig den 27 november 1974 till industridepartementet över energiprognosutredningens (EPU) betänkande ”Energi 1985—2000” (SOU 1974164—65): Sammanfattningsvis anförs att

"vårt beroende av importerad energi kommer att bestå under överskåd- lig tid. Samhället har blivit allt sårbarare för störningar i energitillförseln. Det betyder att oavsett inriktning av energipolitiken iövrigt kommer avsevärda resurser att få avsättas till åtgärder för att trygga vår försörj— ning. Det gäller inte minst investeringar i beredskapslager av råolja och oljeprodukter, men också i system för snabb och rättvis fördelning av knappa resurser samt i planer för produktion av inhemska bränslen”.

I ett yttrande till industridepartementet den 27 november 1974 över energiprogramkommittens (EPK) betänkande ”Energiforskning" (SOU 1974z72—76) framhåller EBU att den satsning på forskning som EPK förordat förefaller rimlig såsom en partiell beredskapsinvestering. Vidare anförs:

"Investeringen kan också vägas mot det kapital på flera miljarder som genom vårt stora importberoende måste bindas i beredskapslager av råolja och oljeprodukter. Investeringar i energi-FOU, liksom i ransonerings- system, synes därför vara lönsamma beredskapsinvesteringar.”

EBU yttrade sig i juni 1975 över en inom riksdagens revisorers kansli upprättad granskningspromemoria angående Sveriges försörjningsbered— skap (granskningspromemoria nr 2/1975).

3. Beredskapsåtgärder på energiområdet under och efter andra världskriget

3.1. Andra Världskriget

3.1.1. Tillämpad krisorganisation

Redan vid inledningen av andra världskriget. i oktober 1939, fördes folkförsörjningsfrågorna samman under ett särskilt departement, folkhus- hållningsdepartementet. Man syftade på så sätt till att åstadkomma större enhetlighet vid behandlingen av försörjningsfrågorna.

Den centrala krisförvaltningen organiserades i särskilda kommissioner. Under sommaren 1940 fördes vissa nämnder på bränsleområdet samman i en bränslekommission (BK).

BK skulle under Kungl. Maj:t leda erforderliga regleringar av bränsle- försörjningen. Kommissionen hade också till uppgift att handlägga frågor om t. ex. gengasdrift. elkraftproduktion och elkraftdistribution.

BK byggdes successivt ut under kriget för att under slutet av 1940- talet åter dra ned sin verksamhet och helt upphöra med verksamheten är 1953.

I kapitel 17 lämnas en närmare redogörelse för krisorganisationens utveckling.

3.1.2. Förbmkningsreglerande åtgärder

Under andra världskriget tillgrep myndigheterna en rad åtgärder för att minska och reglera förbrukningen av energi. Atgärdernas utformning anpassades till försörjningslägets utveckling. Man gick från uppmaningar om frivilligt energisparande till mycket hård behovsprövad tilldelning eller totalt förbud såsom t. ex. avseende varmvattenförbrukningen. Även strax efter andra världskriget tillgreps liknande åtgärder av bl. a. valuta- skäl.

I anslutning till andra kapitel i detta betänkande, i första hand kapitlen 9, 10, 11, 12 och 13, kommer erfarenheter från 1940-talets förbruknings- regleringar att redovisas närmare. Här skall kort och i ett sammanhang anges vissa huvuddrag.

Drivmedel

I september 1939 startade man en försäljningsreglering med tillstånds- bevis gällande per vecka. Under år 1940 krävde försörjningsläget en

nedtrappning av tilldelningen till 60 procent varför en stor del av personbilsparken helt fick ställas av. Motorfordonstrafiken ratioralisera— des genom bl. a. centraliserad beställningstrafik med lastbil, upphävande av vissa bestämmelser om högsta tillåtna last. I slutet av år 1945 hävdes ransoneringen av flytande bränsle till motorfordon.

För att spara smörjmedel och bilgummi infördes bestämmelser om räjongbegränsning för att stimulera en övergång till reguljära transport— medel vid fjärrtrafik.

Man tvingades av valutaskäl att under år 1947 begränsa användningen av motorfordon. I november 1947 var man tvungen att förbjuda körning med lastbilar, privata personbilar och motorcyklar på sön- och helgdagar. En allmän bensinransonering infördes fr. o. rn. den 29 april 1948 samti- digt som förbudet mot helgkörning, motortävlingar och viss privatflyg- ning kunde hävas. Ransoneringen upphörde i november 1949.

De _ovan redovisade åtgärderna bör ses mot bakgrund av att personbils- parken vid årsskiftet 1947/48 endast uppgick till ca 240 000 fordon.

Eldningsolja

I början av 1940-talet fanns förberedda ransoneringsbestämmelser avse- ende såväl eldningsolja som andra bränslen. Fastigheterna uppvärmdes då huvudsakligen med fasta bränslen. Tilldelningen av eldningsolja för uppvärmning var nästan helt stoppad ända fram till senare delen av år 1945. Under slutet av 1940-talet ägde en sådan omfattande övergång rum från fasta till flytande bränslen att myndigheterna upprepade gånger tvangs reglera förbrukningen med licenser. Först år 1950 frigavs försälj- ningen helt.

Man övergick så snabbt som det var möjligt från en renodlad kvot- ransonering till en ransonering med licenser baserade på tidigare förbruk- ning, fastighetens beskaffenhet etc., dvs. det som vi numera brukar kalla ”värmetaxering”.

Elkraft

Under år 1941 utfärdades bestämmelser om användningen av elkraft för vissa ändamål t. ex. fastighetsuppvärmning och varmvattenberedning.

' Vidare bemyndigades BK att föreskriva om spänningssänkning. Under någon vecka hösten 1942 kvotransonerades större förbrukare. Sådan ransonering infördes åter i september 1947 med abonnentkretsen indelad i följande kategorier

— större industri — kommunikationsväsende samt — övriga konsumenter.

Ransoneringen hävdes den 1 maj 1948 och riksdagen bemyndigade Kungl. Maj:t att i vissa fall medge befrielse från den överuttagningsavgift som uppgick till 75 öre per överförbrukad kWh.

Stadsgas

År 1944 startade man en gassparkarnpanj där BK gemensamt annonse- rade med gasverken. En allmän gasransonering infördes i flertalet städer med gasverk fr.o.m. den 16 april 1945. Förbrukarna delades in i följande ransoneringsgrupper

— hushållsabonnenter ,, övriga abonnenter.

Abonnenterna lämnade gasverken uppgifter om anslutna gasapparater, hushållsstorlek samt utrustning med varmvatten och ved- eller kolspis. Gasverken kunde sedan efter vissa utfärdade riktlinjer fastställa ransone- ringskvantiteten. Ransoneringen pågick i två perioder och hävdes helt i december 1946. Man gjorde dock ingen samtidig mätaravläsning varför det blev omöjligt att fastställa eventuell överförbrukning. Spareffekten beräknades till ca 10 procent.

Varmvatten

Genom en kungörelse förbjöd man fr.o.m. den 3 mars 1940 använd- ningen av central anläggning för beredning av varmvatten. Undantagna var sjukhus, bad— och tvättinrättningar, restauranger samt industrier. BK beslöt i september 1940 att varmvatten endast fick tillhandahållas två dagar i veckan eller fyra dagar varannan vecka.

Vid årsskiftet 1940/41 utfärdades nya föreskrifter som i stort sett begränsade rätten att erhålla varmvatten till anläggningar som endast betjänade ett enda hushåll eller där anläggningen inte kunde stängas annat än i samband med stängning av värme eller där vattnet värmdes med elkraft eller stadsgas. Varmvattenstoppet varade i princip till hösten 1943 med vissa undantag under större helger. Under gasransoneringen 1945 var man tvungen att återinföra varmvattenransoneringen i gasbe- sparande syfte.

Olika slag av ingrepp ivarmvattenförsörjningen ägde rum ända fram till hösten 1949. Under hela 1940-talet var förbrukarna utan varmvatten i totalt 39 månader.

3.2. Suezkrisen

Suezkanalen blockerades i slutet av oktober 1956 i samband med krigshandlingar mellan Egypten och Israel. Något senare utsattes IPC- -pipelinen i Irak för sabotage. Detta innebar ett avbrott i tillförseln av råolja från Persiska viken till Medelhavet uppgående till ca 2 miljoner fat om dagen.

Inom OECD (Organisation for Economic Co-operation and Develop- ment) började man tillämpa ett system för fördelning av olja i februari 1957. Fördelningen pågick till den 1 april 1957.

Försörjningsproblemen löstes bl. a. genom att de internationella olje- bolagen väsentligt ökade sin produktion i USA. Vid det tillfället var USA ännu ej nettoimportör.

I Sverige var myndigheterna tvungna att införa vissa restriktioner för att hålla nere olje- och drivmedelsförbrukningen. Fr. o. m. den 17 november 1956 införde regeringen ett söndagstrafikförbud som pågick under några månader. Man ställde upp som mål en 25-procentig minsk- ning av drivmedelsförbrukningen. Den verkliga besparingen uppskattas till ca 15 procent.

En till handels— och industrikommissionen (HIK) administrativt knuten bränslenämnd hade hand om söndagstrafikförbudet. Bränslenämnden, som hade självständig beslutanderätt, hade till uppgift att svara för förbrukningsregleringarna och uppföljningen av försörjningsläget. Läns— styrelserna prövade ansökningar om dispens från trafikförbudet. Besvär kunde föras upp till Kungl. Maj:t.

3.3. Sexdagarskriget

Under sexdagarskriget i Mellersta Östern år 1967 stängdes Suezkanalen, den s.k. TAP-linen och IPC-pipelinen. Avbrottet berörde en daglig transportmängd av 5 miljoner fat råolja. Vidare inträffade störningar i råoljeproduktionen. och en bojkott genomfördes i utlastningshamnarna av fartyg från USA, England och Västtyskland. Konsumentländerna för- sökte möta dessa svårigheter genom bl. a.

— utökad produktion i andra områden, -- disposition av beredskapslager samt — maximalt utnyttjande av tankflottan.

I Sverige förberedde myndigheterna regleringsåtgärder ifall krisen skulle förvärras. Försörjningsläget utvecklades dock aldrig på sådant sätt att åtgärderna behövde vidtagas.

3.4. Elbristen år 1970

Inför belastningssäsongen 1969/70 hade ett extremt torrår sänkt vatten- magasinen kraftigt. Torkan fortsatte under 1969/70 samtidigt som aggregat i värmekraftverk havererade och elkonsumtionen steg kraftigt bl. a. på grund av en ovanligt kall vinter. Elförsörjningsläget blev därmed ansträngt och en kampanj för frivilligt elsparande inleddes. För att understödja sparandet och ytterligare begränsa elförbrukningen införde den särskilt tillsatta statens elransoneringsnämnd tvångsmässig regleringi form av vissa restriktioner samt kvotransonering för konsumenter med större årsförbrukning än 1 GWh (ca 1400 industriföretag). Reglerings- åtgärderna var i kraft under tiden mitten av mars — mitten av aprii.

3.5. Tidigare utredningar på energiberedskapsomrädet

En rad utredningar har sedan andra världskriget berört energibered- skapen. Flertalet offentliga utredningar som sysslat med dessa frågor har ägnat sig åt beredskapslagring av råolja och färdigprodukter. De utred- ningar som haft att på ett mer övergripande sätt behandla energifrågorna har ofta på ett eller annat sätt berört beredskapsproblematiken. Härtill kommer ett flertal utredningar som verkställts internt inom de bered- skapsplanerande myndigheterna.

I detta avsnitt skall mycket kortfattat redovisas vissa utredningar som berört energiberedskapen. Vad beträffar en närmare redovisning av frågan om beredskapslagring hänvisas till kapitel 20.

1955 års oljelagringskommitté

Kommittén lade i sitt betänkande (SOU 1957:4) ”Oljelagring” fram förslag till en förbättrad beredskapslagring av oljor, vilka i huvudsak antogs av 1957 års riksdag. Förslagen innebar bl. a. att det tidigare systemet med en procentuell lagringsskyldighet enligt en förordning från år 1938 slopades och ersattes av ett system med till kvantiteten fastställda lagringsmål för perioden 1958-62. Totalkostnaden beräk- nades till 600 milj. kr. varav staten skulle bidraga med ränte- och amorteringsfria lån till ett belopp av 360 milj. kr. övriga kostnader skulle tas ut prisvägen.

1 961 års 0ljelagringskommitte'

Kommittén presenterade sina förslag i betänkandet (SOU 1962:40) ”Beredskapslagring av olja 1963—1969". 1962 års riksdag fastställde lagringsmål för sjuårsperioden 1963—1969 utgående från kommitténs högsta alternativ vilket innebar en ökad och för olika oljeslag likformig uthållighet. Den genomsnittliga årliga investeringskostnaden för program- met beräknades till 112 milj. kr. i 1961 års prisläge. De statliga ränte- och amorteringsfria lånen skulle uppgå till 59 milj. kr per år. Resterande 53 milj. kr per år skulle tas ut prisvägen.

Statens biltrafiknämnds ransoneringsu [redning

Statens biltrafiknämnd presenterade i december 1966 ett förslag till system för ransonering av motordrivmedel (stencil). Nämnden förordade bl.a. att ett system med standardkuponger i samband med bilskatte- kvitton skulle införas från år 1968. Förslaget, som byggde på den planering som tidigare gjorts inom ÖEF, hade utarbetats i nära samarbete med bl. a. ÖEF. Vidare redovisades förslag till närmare utformning av ett kortransoneringssystem med standardkort och behovskort och med i första hand länsstyrelser samt kristidsnämnder som verkställande organ. Nämnden hade i sitt förslag eftersträvat att täcka in samtliga angivna planeringsfall, dvs. både krig och fred. Enligt nämndens uppfattning

borde man såvitt möjligt undvika alternativa ransoneringssystem för olika krisfall.

Nämnden skisserade också system för körtillståndsreglering och kvo- tering i handelsledet. Frivilliga sparkampanjer nämndes som den naturliga inledande aktiviteten.

Nämndens förslag godtogs av Kungl. Maj:t att ihuvudsak ligga till grund för det fortsatta planeringsarbetet. TN har i stort grundat de system som presenteras i nämndens handbok om ransonering av flytande drivmedel (TN HRans) på biltrafiknämndens förslag. Kortransoneringen har dock numera knutits an till centrala bilregistret (CBR) vilket givit möjlighet bl. a. till automatisk kortutskrivning.

1968 års oljelagringskomm itté

Kommittén lade fram sina förslag i betänkandet (SOU 196931) ”Olja i beredskap”. Förslaget omfattade en utbyggnad av beredskapslagringen under perioden 1970—1976. Inför den nya perioden förordades att lagringsskyldighet också skulle införas för stadsgasindustrins råvaror samt för gasol. Vidare ansåg man det påkallat med viss styrning av lokali- seringen av det cisternbestånd som skulle byggas för den fortsatta beredskapslagringen av eldningsolja, s. k. lokaliserad lagring.

Den totala investeringskostnaden beräknades i 1969 års priser till ca 760 milj. kr. vartill skulle komma en årlig driftkostnad på 35—40 milj. kr. Merkostnaden för den skyddade och lokaliserade lagringen, 80 milj. kr., skulle täckas genom statliga ränte- och amorteringsfria lån. [ övrigt skulle programmets kostnader täckas prisvägen.

Energikommittén

Energikommittén överlämnade ett slutbetänkande i mars 1970 (SOU 1970:13) ”Sveriges energiförsörjning. Energipolitik och organisation”. Kommittén behandlade energiberedskapen i ett särskilt avsnitt. Man konstaterade bl. a. att frågan om på vilket sätt de knappa resurserna skall fördelas i en störd ekonomi är synnerligen komplicerad och inrymmer politiska och rättvisebetonade avvägningar av stor vikt. Allmänt framhöll kommittén att ett av energipolitikens mål bör vara att begränsa de negativa verkningarna på energiförsörjningen av utifrån kommande stör- ningar. Man fann att energiberedskapspolitiken måste ske inom ramen för den allmänna näringspolitiken och i nära samarbete med den totala

försvarsplaneringen. Kommittén lade också fram ett principförslag till central statlig

organisation på energiområdet. Man konstaterade i det sammanhanget att det för energiberedskapen förelåg en fungerande organisation och ansåg sig inte föranlåten att närmare överväga någon ändring, även om man pekade på viss uppsplittring mellan ÖEF och Vattenfall/CDL. Motsvaran- de reflexion redovisades avseende organisationen pä departementsnivå. Däremot ifrågasattes om ÖEFzs resurser på området var tillräckliga.

K ontrollstationen

Kontrollstationen för oljelagringsprogrammet lämnade i juli 1973 ett betänkande (DsH 1973z2) ”Råolja i beredskap — Förslag om utökad beredskapslagring inom olje]agringsprogrammet 1970/76”. Kontrollsta- tionen föreslog ett statligt beredskapslager av råolja på 3 milj. m3. Genom en sådan lagring skulle ett av OECD rekommenderat lagringsmål uppnås år 1977. OECD:s rekommendation avser ett lager av råolja och färdigprodukter som motsvarar minst 90 dagars oransonerad inomlands- förbrukning.

Regeringen föreslog riksdagen en lagring av angiven omfattning och angav att ett sådant lager kommer att motsvara en uthållighet, enligt OECD-reglerna beräknad efter 1976 års konsumtion, på 111 dagar för motorbensin, 148 dagar för fotogen, motorbrännolja och tunn eldnings- olja samt 107 dagar för tjock eldningsolja. Investeringen beräknades i dåvarande oljeprisläge till 485 milj. kr., en kostnad som skulle täckas genom uttag av särskild beredskapsavgift. Sådan avgift utgår sedan den 1 juli 1974.

Energiprognosu tredn ingen

Energiprognosutredningen (EPU) avlämnade sitt slutbetänkande (SOU l974:64—65) ”Energi 1985—2000” i september 1974. Utredningen behandlar encrgiberedskapsproblem i ett särskilt avsnitt. Förbruknings- reglerande åtgärder berörs också när det t.ex. gäller diskussion av kollektivmätning kontra individuell energimätning. Ur beredskapssyn- punkt är det väsentligt att som grund för olika åtgärder i planerings- arbetet ha prognoser över den framtida utvecklingen på energiområdet avseende såväl produktion och distribution som konsumtion. System för förbrukningsreglering måste anpassas till förbrukningsutvecklingen. Som exempel kan anges den förändrade situation som har inträtt i och med fjärrvä rmens utveckling.

Energiprogramkommittén

Energiprogramkommittén (EPK) redovisade sina förslag i september 1974 i betänkandet (SOU 1974172—76) "Energiforskning". I betänkan- det ges en omfattande översikt över behov av och program för forsknings- insatser på energiområdet. Endast perifert berörs forskning för energi- beredskap t. ex. gengas. Betänkandet utgör dock en kunskapsbas för alla typer av överväganden om åtgärder som berör energiområdet, också förbrukningssidan. När det gäller de frågor EBU har att ta ställning till är inte minst betänkandets redovisning av områdena transporter och lokal- komfort intressant att ta del av. Den senare frågan inbegriper problem angående t. ex. varmvattenförbrukning, uppvärmning av bostäder.

Andra utredningar

Det finns ett flertal andra utredningar som berör energiberedskapen. Inte minst under senare tid har sådana utredningsrapporter presenterats. t. ex. Värmeanläggningsutredningen med sitt förslag till kommunala värme- planer, Petroindustriutredningens lägesrapport osv.

3.6 1975 års energiproposition

Statsministern anför i prop. 1975130 angående energihushållning rn. rn. att en hörnpelare i vår energipolitik måste vara att driva en aktiv oljepolitik. Han hänvisar till att beroendet av oljan i en tid av internatio— nell oro och internationella kriser kan innebära hot mot vårt nationella oberoende och vår neutralitetspolitik. Bland aktuella åtgärder som faller inom ramen för en integrerad oljepolitik anges t. ex.

— ökad oljelagring — statliga garantier för utvinning av olja, gas och kol — utvecklingen av bilaterala avtal med oljeexporterande stater — samarbete med andra oljekonsumerande stater genom deltagande idet

internationella energiprogrammet (IEP) — bildande av ett statligt oljebolag för handel med råolja och petroleum-

produkter — statligt deltagande i raffinaderinäringen.

Industriministern anför att mer än 70 procent av vår energiförsörjning är baserad på olja. Oljekrisen, sägs det, demonstrerade på ett tydligt sätt vilka risker vår ekonomi är utsatt för genom det stora beroendet av olja för energiförsörjningen. Näringslivet är ytterst sårbart för störningar i tillförseln. Om begränsningarna i oljetillförseln hade fortsatt ytterligare några veckor föregående vinter (1973/74) hade, anför industriministern, allvarliga och vittgående konsekvenser uppstått för sysselsättningen, i första hand till följd av brist på plaster och plastråvaror. Han anför vidare att vårt stora oljeberoende i förening med oljebranschens nuvarande struktur innebär att den svenska energiförsörjningen är känslig för störningar i förhållandena på den internationella marknaden. En av de viktigaste energipolitiska uppgifterna för staten är, framhålls det, att genom olika åtgärder söka begränsa denna sårbarhet bl. a. genom att anpassa det svenska oljeförsörjningssystemet till de ändrade marknadsför- hållandena.

Mot denna bakgrund presenteras förslag till statliga insatser avseende råoljeproduktion, förädling och oljehandel.

I propositionen presenteras också en rad förslag som innebär effekti- vare energianvändning. Dessa insatser är i stor utsträckning koncentrerade till energikonsumtionen i byggnader. Genom olika åtgärder förbättras energihushållningen men samtidigt minskar, som EBU pekat på i ett remissyttrande över EPU:s betänkande, marginalen för snabb och relativt lindrig förbrukningsminskning i kristid.

Handelsministern lägger i propositionen fram förslag om en utökad beredskapslagring av råolja och oljeprodukter motsvarande 3 milj. m3 senast vid är 1985. Det framhålls att man också i framtiden får räkna med risk för störningar av oljetillförseln. Denna typ av fredskris sägs vara svårbemästrad bl. a. på grund av att den primärt berör vår tillförsel av olja, utan att det — som fallet är i krig eller under avspärrning — sker någon omedelbar minskning av energibehoven genom minskad förbruk- ning. De internationella oljeföretagens möjligheter att upprätthålla sina leveranser i krissituationer torde, sägs det, nu vara avsevärt mindre än tidigare till följd av att producentländerna i ökad utsträckning övertagit kontrollen av råoljekällorna.

* !

"'Full". .! '

-'|u|

* |||".

"'I

||...

_.'|i|$' "'"” "

..

”' ”|".

.lj .." |. -'

. ':"

&...m' 14 .'l ll?” " .p.(.,|..j.. --

.? Ät

" ||'|..' -.| .'f.."'

|| 'l'.... '|' '.'. ”*f- 1 _ '. j_...f 'PJ

|| || || | _ ' |||,_.|||...|; .. .. I. —.- " | '|'. || tårar-..

Fj|l|.|,_'

,n. .

"||| ' "lu. ||1.'_-|| J —...|..r-'j.."" *I ':' ' ”uj”-

...

... ”hl ”|| | || || '

[ma .;"l ...|:| .".U'll

ll .. ..

".l hum—t.... | l:.p'u

1.1: (

. J '. mil..

up!.all'l ' ' '..Mjfv ....

| |...

"!?” u.1. u'r. ||'

J...".H' ,|'.' ||

ruta:.

'||"||I.!,

4. Den internationella oljemarknaden och Sveriges energiförsörjning

4.1. Den internationella oljemarknaden

4.1.1. Oljereserver och oljeproduktion

Man beräknar att de kända oljereserverna i världen i början av år 1973 uppgick till drygt 90 miljarder ton råolja. Denna råolja anses utvinnings- värd vid rådande produktionstekniska och marknadsmässiga förhållan— den. De nya höjda råoljeprisema kan dock komma att öka denna reserv som geografiskt fördelas på det sätt som framgår av tabell 4. 1.

Som framgår av tabell 4.l dominerar Mellanöstern, dvs. det politiskt instabila område som idag levererar huvudparten av Västeuropas och Sveriges olja. Hur detta områdes oljereserver utvecklats visas i figur 4.1.

De stora oljekonsumerande områdena i världen är Nordamerika, Västeuropa, Sovjetunionen och Japan. Förhållandet mellan produktion, förädling och konsumtion framgår av tabell 4.2.

Sovjet är självförsörjande, medan USA f.n. är nettoimportör till kvantiteter som är betydande. [nom USA pågår projekt ”Independence” som strävar efter att göra USA självförsörjande mot mitten av 1980-talet genom utveckling av alternativa energikällor, utökad inhemsk produktion etc. Däremot är såväl Västeuropa, inklusive Sverige, som Japan nästan

Tabell 4.1 Fördelning av kända och utvinningsbara oljereserver. Källa: E. Moberg "Olja, gas och kol i världens energiförsörjning"

Kända oljereserver Procent- imiljarder ton andel USA 5,6 6,2 Kanada 1,3 1.4 Karibiska om rådet 2,5 2.7 Övriga västra hemisfären 2,0 2,3 Västeuropa 1,7 1,9 Afrika 13,9 15,3 Mellanöstern 48,5 53,3 Sovjetunionen, Östeuropa och Kina 13,4 14,7 Övriga östra hemisfären 2,0 2,2 Hela världen 90,9 100,0

Figur 4.l Mellanösterns oljereserver vid olika tidpunkter. Källa: E. Moberg ”Olja, gas och kol . . .

Miljarder ton Procent

1964 65 66 67 68 69 70 71 72

helt beroende av import i första hand från Mellanöstern och Afrika.

Av försörjningsmässiga och transportekonomiska skäl har man förlagt förädlingen av råoljan till konsumtionsområdena. lmport av råolja istället för färdigprodukter medger större valfrihet mellan olika importkällor. Ur transportsynpunkt är det billigare att transportera stora mängder råolja i supertankers än färdigvaror i mindre produkttankers. Konsumtions— ländernas inflytande över förädlingen kan också sägas vara ett led i strävandena att öka försörjningstryggheten. Planerna i Sverige på utbyggd raffinaderikapacitet bör ses mot denna bakgrund. '

Mellanöstern är dominerande avseende såväl produktion som reserver. Sovjet, som hittills kunnat exportera olja, kan också komma att bli beroende av importerad olja från detta område och Afrika. Redan idag importerar man en del från Irak och Libyen.

Tabell 4.2 Produktion, förädling och konsumtion av olja i världen (är 1970, miljoner ton)

Produktion [förädling Konsumtion Östeuropa 20 48 45 Sovjet 353 258 230 Västeuropa 16 528 502 Afrika 288 28 30 Japan 0 141 151 Asien/Oceanien 86 116 107 Mellanöstern 698 113 29 USA/Kanada 604 595 684 Syd/Mellanamerika 268 251 116

Tabell 4.3 OPEC-ländernas oljereserver och oljeproduktion. Källa: E. Moberg "Olja, gas och kol . . .”.

Reserver Produktion (miljoner ton) Kvot reser- (milj. ton) ___—___— ver/produk- 1969 1970 1971 1972 tion 1972 Abu Dhabi 2 600 28,8 33,3 44,9 50,0 52 Algeriet 1680 43,8 47,3 36,3 52,0 32 Indonesien 1 210 36,8 42,1 44,5 54,0 22 Iran 7 600 168,2 191,7 227,3 254,0 30 Irak 4 930 74,7 76,6 84,0 67,0 74 Kuwait 9 040 141,3 150,7 161.3 167,2 54 Libyen 4 110 149,1 159,2 132,3 105,0 39 Nigeria 1 600 26,6 53,4 75,3 89,5 18 Qatar 822 17.3 17.3 20,2 23,3 35 Saudi—Arabien 19 900 160.6 190.2 238] 300,7 66 Trinidad 116 8,1 7,2 6,7 7,4 16 Venezuela 2 730 187,4 193,2 184,9 167,4 16 Summa 56 338 1042,5 1 162,2 1255,7 1337,5 42 Global produktion 2 130,8 2 336,2 2 472,3 2 598,9 OPECis andel 48,9 % 49,7 % 50,8 % 51,5 %

För Västeuropa kan Nordsjöoljan kanske ge 100—300 milj. ton under 1980-talet.

De oljeproducerande länderna har under senare år ökat sitt ägande i produktionen. Flertalet producentländer äger idag minst 60 procent av produktionsresurserna. Det betyder att bolagen utvinner högst 40 pro— cent för egen räkning (equity oil) medan resterande produktion (participa- tion crude) till viss del säljs åter till bolagen (buy—back oil) eller till tredje part. Bolagen betalar också sin royalty i form av olja (royalty crude). Genom sitt utökade delägande har producentländerna allt mer intresserat sig för en utbyggnad av egen förädlingsindustri och egen tanker- flotta. Detta kan på sikt medföra att konsumentländernas ”självförsörj- ningsgrad” på raffinaderisidan sjunker.

Fördelningen av reserver och opererande produktionskällor inom OPEC-området (Organisation of Petroleum Exporting Countries) framgår av tabell 4.3. OPEC:s andel av den totala produktionen i världen år 1972 uppgick till över 50 procent.

Råoljeproduktionen i Mellersta Östern ökade med 17,3 procent under år 1973 medan en stagnation inträdde under år 1974. Ökningen begrän- sades då till endast 2,7 procent, en siffra som börjämföras med en total produktionsminskning i världen under 1974 på 1,6 procent. Stagnationen beror på nedgång i efterfrågan till följd av mild väderlek i Europa, satsningar på energibesparande åtgärder etc.

Tidskriften Petroleum Intelligence Weekly (PlW) har beräknat en produktionsminskning för hela OPEC-området under år 1974 till 0,9 procent. Produktionsutvecklingen är dock olika i olika länder. Saudi- Arabien och Förenade arabemiraten ökade sin råoljeproduktion med

11,6 resp. 10,6 procent. Kuwait däremot visade en nedgång på hela 15,7 procent.

4.1 .2 Oljemarknaden

Världens oljehandel domineras av ett mindre antal stora, helintegrerade företag. Man brukar tala om ”de sju systrarna" eller ”the seven majors”, företag med produktion och distribution över hela världen. Bolagen är:

BP

Exxon

Gulf

Mobil

Shell

Texaco

Standard Oil of California.

Dessa bolag svarade år 1973 för 53 procent av världsförsäljningen utanför östblocket. Bolagens engagemang i världens oljehandel liksom deras andelar av den svenska marknaden framgår av tabell 4.4.

Utöver dessa bolag finns i t. ex. USA flera tusen mindre företag (”independents”). I Europa anges antalet oljeföretag till ca 450. Till de större i Europa brukar man också räkna Compagnie Franeaise des Petroles och det italienska ENI.

Under senare år har det märkts strävanden i olika konsumentländer att bilda nationella bolag som motvikt till de internationellt integrerade oljeföretagen. Syftet med sådana nationella enheter, ofta med starkt statligt inflytande, har bl. a. varit att underlätta bilaterala kontakter med

producentländer och oljeexporterande öststater.

Produktionsprojekt bedrivs ofta gemensamt mellan flera företag bl. a. mot bakgrund av krav på stor kapitalinsats och önskvärdhet av riskspri- dande.

För sex av företagen framgår produktion och raffinering av tabell 4.5. Bolagen dominerar starkt produktionen i Mellanöstern (72 procent)

Tabell 4.4 Integrerade oljeföretags andelar av marknaden i procent (år 1973). Källa: Statens pris— och kartellnämnd.

Inbördes Andel av global Andel av svenska försäljning exkl. marknaden östblocket

lisso 25,5 13,4 8.5 Shell 24,0 12,6 14,4 Texaco 14,4 7.6 10,0 Mobil 10.3 5.4 1,4 BP 9,1 4,8 15,6 Socal 9,3 4,9 — Gulf 7.4 3,9 6,8

100,0 52,6 56,7

Tabell 4.5 Råoljeproduktion och raffinering i miljoner ton år 1972 för sex av de sju systrarna. Källa: E. Moberg "Olja, gas och kol . . .".

BP

Råoljcproduktion

Mellanöstern 199 USA 0 Ovr. områden 31

Exit—im Gulf

114 94

56 28 117 38

Mobil

56 23 31

Shell

82 36 107

Texaco

105 46 50

Totalt 230

Rat'finering

Europa 86 USA 0 Övr. områden 28 Totalt 114 Ral'l'ineringcn som andel av råolje— produktionen, % 49.6

287 160

101 18 51 38 106 31 258 87

89,9 54,4

” Världsproduktionen exklusive Sovjetunionen, Kina och Östeuropa.

110

30 41 32

103

93,6

225

111 49 97

257

114,2

201

32 51 65

148

73.6

Summa

red ov isad e

bolag

650 189 374

1213

378 230 359 967

79,7

Totalvärde för resp. område

895 532 740

2 1670

688 590

Redovisade bolagens andel i %

Figur 4.2 Årliga procen— tuella produktionsför- ändringar i några större produktionsområden under senare år. K alla: E. Moberg "Olja, gas och kol. . .”.

där man tidigare arbetat i s. k. konsortier.

Ägandet över produktionsresurserna har dock successivt övergått till producentländerna själva. De i producentlandet etablerade internationella oljeföretagen har trots detta behållit ett visst övertag gentemot andra intressenter. Man kan därför förmoda att dessa företags starka inflytande över internationell oljehandel i alla dess delar, från råvarukällan till konsumenten, kommer att bestå under överblickbar framtid.

Flera av de s.k. independents i USA har börjat operera utanför USA bl. a. i Libyen. Av tabell 4.5 framgår också att de sex stora bolagen endast har 35 procent av råoljeproduktionen i USA, där många små producenter verkar.

Bolagen kännetecknas av en stark vertikal integrering, dvs. bolagen både producerar råolja och förädlar. För Västeuropa är denna integration inte total eftersom företagen säljer en del råolja till nationella och oberoende raffinaderier. I Japan har de internationella bolagen minoritetsintressen i raffinaderierna (under 50 procent). Tabell 4.5 kan tolkas på följande sätt avseende råoljan:

Exxon dominerar i USA Exxon och BP ärjämstarka utanför USA BP dominerar i Mellanöstern.

Antal procent årlig produktions- förändring

USA+Canada+Venezuela

1963 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73

Råoljeproduktionen har under senare år drabbats av en hel del störningar som t. ex. Mellanösternkrisen vintern 1973/74, Biafrakriget åren 1967—70, sexdagarskriget 1967. Av figur 4.2 framgår hur produk- tionen förändrats i olika regioner under tiden 1961—73 med stor variation särskilt för Mellanöstern, dvs. den region som Sverige är starkt beroende av.

Inom OPEC har diskuterats möjligheten för oljeproducerande länder att i besparande och prisstabiliserande syfte hålla nere produktionen. Sådana frivilliga begränsningar har också redan vidtagits av t. ex. Libyen.

Oljekrisen vintern 1973/74 medförde ytterligare en förändring av oljemarknaden, nämligen en ökad tendens till bilaterala avtal mellan regeringar i producentländer och konsumentländer. Sådana avtal har t.ex. träffats mellan England och Iran, Frankrike och Saudi-Arabien. Avtalen träffas huvudsakligen till förmån för statliga bolag eller andra nationella bolag.

Oljetransporter

Råolja produceras i stor utsträckning i områden som är avlägsna från konsumtionsländerna. Det innebär en omfattande transportverksamhet. Oljeströmmarna över haven går istort enligt följande:

Mellanöstern -—> Västeuropa/Japan/USA Afrika _» Västeuropa/USA Sydamerika —> USA

För transoceana transporter används stora tankfartyg. Avtal träffas om ”tripbefraktning” för vissa resor eller ”tidsbefraktning” för viss tid. Raffinaderierna ligger oftast nära kusten dit olja transporteras via pipe-line från hamnar. Färdigvaror distribueras med järnväg, bil eller kusttankers.

År 1970 fanns i världen drygt 3 000 tankfartyg på över 10 000 ton dw. Ägandeskapet fördelades i stort på följande sätt

--— självständiga rederier 58 % # oljebolag 38 % — statsägda 4 %.

Eftersom transporterna av råolja från producentlandet till raffinaderiet är ett led i oljeproduktionen, har det ansetts naturligt att oljeföretagen går in som självständiga tankerägare. Företagen är måna om ett friktionsfritt flöde från källan till raffinaderiet. Det betyder att huvudparten av det tanktonnage som ägs av rederier i själva verket drivs i oljeföretagens regi med uthyrningstider på upp till tio år.

Dagens oljemarknad karaktäriseras av en dämpad efterfrågan och ett utbud som producentländerna i viss utsträckning försöker hålla under Sådan kontroll att råoljepriserna inte sjunker. Detta har medfört ett stort överskott på tankers. Detta överskott har inneburit att många båtar f. n. läggs upp och i vissa fall används som råoljelager. Öppnandet av Suez- kanalen kan än mer komma att medföra överutbud av tanktonnage, framförallt av supertankers.

4.2. Sveriges energiförsörjning

Sveriges energikonsumtion per capita är bland de högsta i världen men utgör ändock bara 0,7 procent av den globala energiförbrukningen.

Oljan dominerar energibilden med hela 73 procent. Eftersom all olja måste importeras, medför detta förhållande ett avsevärt importberoende. Vattenkraften svarar för 14 procent. Man bör dessutom beakta att elkraft också produceras av olja. Naturgas förekommer ännu ej i energibilden och andelen kol är ytterst liten.

Totala energibehovet ökade under perioden 1965—1970 med ca 6 procent per år. Under den perioden har beroendet av importerad energi ökat från 72 procent till 76 procent, vilket helt tillgodosetts genom ökad oljeimport. De inhemska energikällorna (vattenkraft, massaindustrins lutar, ved och vedavfall) har ökat kvantitativt men i relativ andel minskat från 28 till 24 procent.

Under de två senaste åren har dock oljans andel av energiförsörjningen minskat något. I tabell 4.6 redovisas energitillförseln under de två senaste åren och en prognos för år 1985. Uppgifterna är hämtade från rege- ringens proposition om energihushållning m. m. (prop. 197530).

Även om oljans andel av energitillförseln minskar så kommer Sverige dock att för överskådlig tid vara starkt beroende av en importerad

Tabell 4.6 Energibalanser för åren 1973, 1974 och 1985.

linergitillförsel 1973 1974 1985 (prognos) ' rwr. % rwr. % rwr. %

Oljeprodukter 313,3 73,1 284,8 70,2 324 60 Kol, koks 19,5 4,5 19,7 4,9 50 9 Lutar, ved 33,7 7,9 38,8 9,6 37 7 Vattenkraft 59,9 14,0 57,3 14,1 66 12 Kärnkraft 2,0 0,5 1,9 0,5 63 12 Nettoimport av el. 0,3 0,0 2,6 0,7 — —

I'Tnergiförbmkning 428,7 100,0 405,4 100,0 540 100

Tabell 4.7 Sveriges försörjning med oljeprodukter år 1972.

Inhemsk Import Export Iiörbruk- Självförsörj- raffinering ning ningsgrad milj. m3 milj. m3 milj. m3 milj. m3 % Motorbensin 1,7 2,4 0,2 3,8 45 Övriga drivmedel 0,9 2.1 0.2 2,9 32 Tunn eldningsolja 3,4 6,4 0,6 9,3 37 Tjock eldningsolja 5,2 9,2 0,9 13,5 39 Övriga encrgiprodukter 0,9 0,2 0,1 1,0 87 Petrokemiska varor 0,2 1,2 0,2 1,2 14 Totalt 12,4 21,5 2,1 31,7 39

energiråvan som tidigare har varit och som även i framtiden kan bli utsatt för sörningar av olika slag.

1 prOp. 1975z30 redovisas för år 1972 uppgifter om raffinering, import, exoort och förbrukning av olika oljeprodukter. Dessa uppgifter ger en viss uppfattning om den marknadsstruktur som man i beredskaps- planeringei måste möta med olika åtgärder. Uppgifterna redovisas i tabell 4.7.

Av den totala energiomsättningen år 1971, 462,3 TWh, nyttiggjordes 235,5 TWh som fördelades på följande områden:

industrin 120,0 TWh transporter 13,0 TWh handel/huståll 102,5 TWh

Det råder ett starkt samband mellan olika konsumtionssektorer. Industrin efterfrågar transporter för att kunna upprätthålla sin produk- tion. På samma sätt efterfrågar t. ex. handeln såväl transporter som industrivarar. En begränsning i energitillförseln till en sektor påverkar omedelbart de övriga sektorernas verksamhet. Detta inbördes beroende inom indu;trin har visats i bl. a. den energistudie som SIND genomförde under energikrisen vintern 1973/74.

Den olja Sverige importerade år 1970 (33 milj. ma) motsvarade ca 1,3 procent av världens totala oljekonsumtion. Nordamerika och Västeuropa svarade för ca 36 procent resp. 26 procent av den globala förbrukningen.

Den svenska oljeimportens fördelning på olika länderområden redovi- sas i tabell 4.8. Av tabellen framgår att importens sammansättning skiljer sig åt mellan de olika områdena. Importen från Afrika utgörs till övervägance delen av råolja med Nigeria som främsta leverantörsland. Importen från Västeuropa avser i första hand färdigprodukter. Från Östeuropaimporteras främst tjock eldningsolja (Sovjet).

Av tabellen 4.8 framgår att Sverige, liksom Västeuropa i övrigt, är starkt beroende av Mellersta Östern och Afrika för sin oljeförsörjning. Det bör också betonas att de färdigprodukter som importeras från västeuropeiska rafffinadcrier i huvudsak har sitt ursprung i råolja från

Tabell 4.8 Petroleumimporten procentuellt fördelad på länderområden. Källa: Pctroindustriutredningens delrapport Ds | 19735.

1960 1965 1970 1972

Latinamnika |||. fl. 19 26 13 13 Afrika — 1 11 14 Mellersta Östern 24 15 19 18 Västeuropa 43 42 41 38 Öststaterna 14 16 16 17

100 100 100 100

Total volym m3 15,5 22,3 36,4 34,6 Varav råolja % 20 22 37 39

1 Normalsvavlig. 2 Lågsvavlig.

dessa regioner.

De svenska raffinaderierna har hittills svarat för ca 40 procent av vår försörjning med oljeprodukter (se tabell 4.7). Efter Scanraffs igång- körning kommer ”självförsörjningsgraden” att stiga till ca 60 procent. Den råolja som svenska raffinaderier importerar har sitt ursprung i bl. a. Nigeria (23 %), Iran (20 %) och Kuwait (10%). De oljeprodukter som importeras till Sverige kommer i stor utsträckning från raffinaderier i Västeuropa, Följande uppställning visar på länder i Västeuropa med självförsörjningsgrader som överstiger 100 procent, dvs. de länderna som är reella eller potentiella exportörer av oljeprodukter till Sverige:

Belgien-Luxem- hurg 180,3 Nederländerna 323,8 Frankrike 151 ,6 Portugal l30,5 Västtyskland ] 12,8 Storbritannien 1355 Italien 335,0 Spanien l()7_(>

Uppställningen ger ett begrepp om de iniportbindningar som föreligger för Sverige.

Den svenska importstrukturen är inte enhetlig utan vissa produkter (specialkvaliteter) tas ofta från vissa länder (raffinaderier). Så tog Sverige t. ex. inte mindre än drygt 90 procent av reabensinen från England. Skall man mot bakgrund av 1973 års importsiffror ange ett importmönster kan man peka på följande beroendeförhållanden:

råolja ___—> Nigeria, Iran, Kuwait flygbensin __ Italien, Nederländerna reabensin ___—+ Storbritannien motorbensin _» Danmark, Trinidad, Belgien, Storbritannien lättbensin _» Storbritannien, Norge gasbensin ___—__— Saudi-Arabien, Italien. Norge flygfotogen ——-———————>— Storbritannien, Nederländerna eldningsfotogen _ Storbritannien annan fotogen —_> Sovjet eldningsolja 1 ——-——> Storbritannien, Belgien, Danmark, Sovjet eldningsolja 2 __ Storbritannien, Sovjet, Danmark eldningsolja 3 NSl _ Danmark eldningsolja 3 LSZ———> Danmark eldningsolja 4 NS _>- Sovjet, Trinidad eldningsolja 4 LS —-—-—> Sovjet. Danmark, Belgien eldningsolja 5 NS————> Sovjet, Nederländerna, Belgien, Storbritannien eldningsolja 5 LS _— Belgien, Nederländerna, Rumänien

Om man studerar t. ex. eldningsoljornas och motorbrännoljans fördel- ning mellan olika förbrukarkategorier på den svenska marknaden finner man följande huvudavnämare av de olika produkterna (1973):

Produkt Kategori Procent Motorbrännolja Övriga 56.4 Eldningsolja 1 Fastigheter 69,7 Eldningsolja 2 Utrikes sjöfart 68,2 Eldningsolja 3 NS Fastigheter 37,1 Eldningsolja 3 LS Fastigheter 43,0 Eldningsolja 4 NS Industrier 59.0 Eldningsolja 4 LS industrier 36,7 Eldningsolja 5 NS Industrier 48,1 Eldningsolja 5 LS Industrier 35,8

Genom att korsvis jämföra uppgifterna om förbrukarkategori med de tidigare presenterade uppgifterna om importstruktur kan man få en viss uppfattning om särskilt känsliga oljeflöden. Som exempel kan nämnas att svensk industri skulle utsättas för speciella påfrestningar om tjockolje- importen från Sovjet stördes.

Oljeprospektering AB (OPAB) bildades år 1969 för att prospektera efter olja och naturgas i Sverige och på angränsande delar av kontinental- sockeln. Staten äger hälften av aktierna genom Vattenfall och LKAB. Övriga delägare är f. n. tio industri- och kraftföretag. OPAB har medde- lats koncessioner för vissa landområden i Malmöhus, Kristianstads, Kal- mar och Gotlands län. Dessutom har bolaget undersökningstillstånd för hela den svenska kontinentalsockeln utanför ostkusten dock inte norr om 59:e breddgraden.

OPAB har på Gotland påträffat goda spår av olja vid ett par borrplatser. Bolaget har framhållit att det finns möjlighet att påträffa olja eller naturgas i områdena söder om Skåne och utanför Gotland.

Petroswede AB bildades år 1973 med uppgift att prospektera olja och naturgas utomlands. Även här äger staten hälften av aktierna via Vatten- fall och LKAB. Övriga delägare är bl.a. Nynäs Petroleum AB, OK och Salenkoncernen. Bolaget har ingått i ett internationellt konsortium som ingav ansökan om koncessioner på den norska kontinentalsockeln. Kon- sortiets ansökan har dock avslagits. Däremot planerar bolaget provborr— ningar i den brittiska delen av Nordsjön.

Med hänsyn till de begränsade möjligheterna på kort sikt till prospek- tering i Nordsjön har Petroswede sökt sig till andra områden, i första hand i Europa, Medelhavsområdet och Nordafrika. Bl.a. har bolaget träffat avtal om prospektering i Egypten. Ett preliminärt avtal har också träffats med ett internationellt konsortium angående förberedelser för ansökan om koncession på den irländska kontinentalsockeln.

När det gäller råoljeförädlingen finns f. n. sex raffinaderier i Sverige. Kapaciteten anges till följande (milj. ton).

Shell-Koppartrans, Göteborg 4,7 BP, Göteborg 5,0 Nynäs-Petroleum, Nynäshamn 2,6

Nynäs-Petroleum, Göteborg 0,3 Nynäs-Petroleum, Malmö 0,2 Scanraff, Lysekil 8,3

Nynäs-Petroleums raffinaderier i Göteborg och Malmö producerar huvudsakligen asfalt. Scanraff vid Brofjorden i Lysekil ägs av Oljekon- sumenternas förbund (OK) och Texaco med vardera 50 procent. Samtliga bolag har ansökt om tillstånd att bygga ut produktionskapaciteten. Det sammanlagda kapacitetstillskott som dessa ansökningar representerar uppgår till ca 40 milj. ton per år.

De övriga nordiska ländernas produktionsstruktur kan kort anges på följande sätt.

Norge. År 1978 väntas produktionen uppgå till 35 milj. ton råolja och 30 miljarder m3 naturgas. Total raffinaderikapacitet beräknas till 12 milj. ton år 1975. År 1972 var självförädlingsgraden 70 procent.

Danmark. Raffinaderikapaciteten (Esso, Gulf och Shell) uppgår till I I milj. ton. Utbyggnadsplaner föreligger. Självförädlingsgraden var år I97Z ca 50 procent.

Finland. Raffinaderikapaciteten uppgår till 9,5 milj. ton varav 6,8 milj. ton i Borgå (Neste Oy). Utbyggnad med 7 milj. ton pågår. Självförädlings— graden var år 1972 ca 80 procent.

Inom Norden existerar ett visst produktutbyte. Vissa raffinaderier har specialiserat sig på vissa produkter. Omfattningen av detta internordiska beroende framgår i viss utsträckning av följande uppgifter om svensk export resp. import (milj. ton).

lixport till Import från

Norge 0,2 1,4 Danmark 09 1,7 Finland visst exportövcrskott

Den svenska oljemarknadens struktur redovisas närmare i kapitel 16.

5. Försörjningskrisen 1973/74

5.1. Förkrisläge

Organisation of Petroleum Exporting Countries (OPEC) bildades redan år 1960. Dittills hade de internationella oljeföretagen ensidigt fastställt skattereferenspriserna för råolja, de 5. k. posted-prices. OPEC:s huvud— syfte var att höja referenspriserna och skydda de oljeproducerande länderna mot ensidiga åtgärder från Oljebolagens sida. Organisationen utvecklades efter hand till ett forum där de oljeproducerande länderna diskuterade olika oljepolitiska problem, t. ex. produktionens omfattning, åtgärder för nationalisering. I OPEC ingår f.n. Abu Dhabi, Algeriet, Equador, Kuwait, Indonesien, Irak, Iran, Libyen, Nigeria, Qatar, Saudi- Arabien, Venezuela och Gabon.

De arabiska oljeproducerande staterna har dessutom bildat en egen organisation, Organisation of Arab Petroleum Exporting Countries (OAPEC). Det var inom denna organisation man under hösten och vintern 1973/74 beslöt om produktionsminskningar och embargon. I OAPEC ingår Abu Dhabi, Algeriet, Bahrain, Dubai, Egypten, Irak, Kuwait, Libyen, Qatar, Saudi-Arabien och Syrien.

OPEC lyckades i början av 1970-talet träffa två överenskommelser om priser m. m. med Oljebolagen, de 5. k. Tripoli- och Teheranöverenskom- Qmelserna. Under 1972 träffades ytterligare två överenskommelser av betydelse dels Geneve-överenskommelsen från den 20 januari 1972 som innebar en anpassning av råoljepriserna och dels den s.k. General Agreement on Participation som träffades den 6 oktober 1972 mellan vissa länder vid Persiska viken och internationella oljebolag.

Den senare överenskommelsen innebar i stort att regeringarna fr. o. m. den I januari 1973 skulle överta 25 procent av de producerande bolagen i resp. land med option att gradvis öka sitt inflytande till den I januari 1982 då SI procent av Oljebolagens tillgångar skall ha övertagits av värd— landet.

I början av 1970-talet förändrades den internationella oljemarknaden radikalt genom att USA, som tidigare varit självförsörjande och även nettoexportör, på grund av stigande efterfrågan fick uppträda som nettoimportör. Det ökade efterfrågetrycket återspeglades i världs- marknadspriserna. Priserna på bensin och villaolja (gasoil) steg mycket kraftigt t. ex. under de tre första kvartalen 1973. Under tiden januari-

—september ökade Rotterdamnoteringarna (månadsmedeltalen) för ben- sin (98/99 oktan) från 53 till 86 dollars per ton. Uppgången för villaoljan under samma period var från 37 till 79 dollars per ton.

5.2. Händelserna hösten och vintern 1973/74

Kriget mellan Israel och Egypten/Syrien bröt ut den 6 oktober 1973. På ett tidigt stadium beslöt arabstaterna att använda oljan som ett politiskt vapen. Stridshandlingarna förorsakade dessutom visst bortfall i oljeex- porten till följd av skador på installationer för oljeexport i östra Medelhavet. Strax efter krigsutbrottet nationaliserade Irak de återstående amerikanska och nederländska oljeintressena i landet. De arabiska produ— centländerna krävde att Västeuropa och USA skulle utöva påtryckningar på Israel att återupprätta gränserna från före sexdagarskriget 1967 i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution nr 242.

Medlemsländerna i OAPEC träffades den 17—18 oktober 1973 i Kuwait för att diskutera möjligheten att använda oljan som vapen i krigföringen mot Israel. Saudi-Arabien kunde genom sin betydelse som stor producent utöva en viss ledande roll vid mötet. I kommunikén från mötet sägs att de flesta större industriländer som köper arabisk olja inte visat någon vilja att få FN-resolutionen om Mellersta Östern genomförd. Därför beslöt man att minska produktionen av olja med 5 procent per månad utgående från nivån i september. Minskningen skulle fortsätta ända tills Israel hade dragit tillbaka sina styrkor bakom 1967 års gränser och det palestinska folkets legitima rätt säkrats. Samtidigt beslöt OPEC- staterna vid Persiska viken att höja referenspriset på råolja med 70 procent. Libyen beslöt för sin del höja det med hela 94 procent.

Efter mötet i Kuwait verkställde OAPEC-länderna individuella ned- skärningar av produktionen. Redan dagen efter inträffade händelser som förde över Saudi-Arabien mot en hårdare politik. President Nixon förelade den 18 oktober 1973 kongressen ett lagförslag om 2,2 miljarder dollars i ”emergency military aid” till Israel. Saudi-Arabien beslöt då omgående stoppa oljeleveranserna till USA och dessutom skära ned produktionen i landet med 10 procent. Sedermera tillkännagav Algeriet, Libyen och de fem staterna vid Persiska viken att de skulle inställa sina leveranser till USA, sedan också till Nederländerna. Arabländerna delade in konsumentländerna i tre grupper: vänner, neutrala och de som stödde Israel. Den sistnämnda gruppen utsattes för totalt exportstopp medan de vänligt sinnade länderna i princip skulle få sina normala behov täckta. Indelningen var dock oklar och praxis växlade. Någon formell kategori- lista gjordes aldrig upp.

Saudi-Arabien tolkade under hand begreppet ”vänligt sinnad stat” på följande sätt:

a) land som aldrig haft diplomatiska förbindelser med Israel, b) land som haft sådana förbindelser men brutit dem samt c) land som visserligen har diplomatiska förbindelser men fördömt den

israeliiska ”aggressionen” och krävt att Israel utrymmer ockuperade områiden.

Vid en andra konferens i Kuwait mellan OAPEC-länderna den 4—5 november 1973 beslöt man sänka oljeproduktionen i november till 75 procent ar septembernivån. Man skulle vidare fortsätta med de månatliga minskningarna på 5 procent tills de politiska krav som ställts hade uppfyllts. Som en följd av ett uttalande som gjordes av EG:s ministrar den 6 november i Bryssel inställdes dock temporärt den 5—procentiga nedskärningen i december.

Praxis växlade mellan olika producentländer. Kuwait drog ned sin produktion med ca 30 procent medan Algeriet, Bahrain, Dubai, Libyen, Qatar och Saudi-Arabien reducerade produktionen med 25—28 procent, Abu Dhabi genomförde en reduktion på ca 20 procent. Irak deltog däremot inte alls i de generella produktionsnedskärningarna.

En ministerkonferens hölls inom OPEC i Wien den l9#ZO november. Huvuddelen av konferensen ägnades åt en diskussion om hur priset på råolja skulle fastställas i framtiden. I kommunikén från mötet fastslogs att oljepnserna måste bli marknadsorienterade. I samband med detta möte sammanträffade också länderna inom OAPEC. Man kungjorde då att den planerade reduktionen i december inte skulle äga rum. Man höll dock fast vid sitt beslut om månadsminskningar på 5 procent fr.o.m. januari 1974. Man diskuterade också möjligheten att ersätta de procen- tuella nedskärningarna med en nedskärning av de inkomster en oljepro- ducerande stat uppbär. En sänkning med en fjärdedel diskuterades.

I samband med det arabiska statschefsmötet i Alger den 26—28 november utökades listan på bojkottade länder till att också omfatta Portugal, Sydafrika och Rhodesia. Vid ett möte i Kuwait den 8—9 december beslöt OAPEC-länderna att genomföra den planerade reduktionen på 5 procent ijanuari. I början av december besökte Saudi-Arabiens och Algeriets oljeministrar USA och vissa europeiska huvudstäder för att bl. a. diskutera oljevapnets fortsatta användning. Vid ett tillfälle förklarade den saudiske oljeministern att de oljeproducerande arabländerna om nödvändigt var beredda att skära ned sina oljeleveranser till västvärlden med hela 80 procent.

OAPEC-länderna träffades åter i Kuwait den 25 december. Man beslöt då att ijanuari 1974 öka produktionen med 10 procent i stället för att minska den med de 5 procent som tidigare beslutats. Därmed skulle produktionsnivån ijanuari i princip ligga 15 procent under september- nivån. Man angav samtidigt att Japan och Belgien skulle betraktas såsom vänskapligt sinnade stater och få sina behov av olja täckta. Det är fortfarande oklart vad som kom OAPEC-länderna att i slutet av december ändra sin politik. En orsak kan ha varit att Geneve—konferensen inletts. Dessutom kan de stora konsumentländerna Storbritannien, Frankrike, USA och Japan ha utövat sådant inflytande att OAPEC funnit det lämp- ligt att mildra sina åtgärder. Produktionsminskningarna hade också fått sådana konsekvenser på konsumentländernas ekonomier att OAPEC kan ha bedömt verkningarna av en fortsatt hård politik som alltför vitt—

gående. Skador på världsekonomin kunde få okända och oönskade kon- sekvenser även för arabstaterna själva. Dessutom hade den förda olje- politiken hårt drabbat länder inom den tredje världen. Det bör också betonas att vissa producentländer, t. ex. Irak och Algeriet, var i stort behov av oljeinkomsterna för att kunna realisera nationella utbyggnads- planer på olika områden.

I samband med ett OPEC-möte i Wien den 17 mars 1974 träffades också oljeministrarna inom OAPEC. Dessa hade tidigare haft underhands- samråd i Kairo och i Tripoli. Man beslöt vid detta tillfälle att häva embargot mot USA mot bakgrund av utvecklingen i Mellersta östern och den ändrade amerikanska politiken. Samtidigt kungjorde man att Väst- tyskland och Italien för framtiden skulle betraktas såsom vänskapligt sinnade stater och därför få sina oljebehov helt täckta. Man meddelade senare återigen att USA, liksom Västtyskland och Italien, skulle få sina behov täckta, men i övrigt hade någon ändrad inställning till beslutade produktionsminskningar inte formellt redovisats. Det gällde också exportförbuden beträffande Nederländerna och Danmark som man åter bekräftade vid ett möte mellan de oljeproducerande arabländerna i slutet av maj 1974. I praktiken hade dock oljeleveranserna successivt normali- serats.

Av tabell 5.1 framgår de produktionsinskränkningar som genomfördes av medlemsländerna i OAPEC. Enligt dessa siffror var produktions- minskningen som störst i november, dvs. sedan beslut fattats inom OAPEC om mer omfattande reduktioner av produktionen.

Tabell 5.1 Reduktionen i utvinning av råolja september 1973—mars 1974 jämfört med ett år tidigare (i procent). Källa: The Petroleum Economist m. fl.

OPEC OAPEC Oktober 4,5 8,9 November 12,7 22,7 December 11.7 21.2 Januari 7,0 13,8 licbruari 8,2 14,8 Mars 7,3 13.3

Tabell 5.2 Referenspriser för vissa råoljor 1970—1974 (US 5 per fat). Källa: The Petroleum Economist m. fl.

Tidpunkt Lätt arabisk Libyisk Venczuelansk råolja råolja råolja 31 augusti 1970 1,8 2.180 2.011 15 februari 1971 2,18 2,550 2,016 ljanuari 1973 2,59] 3,777 3.094 1 oktober 1973 3.011 4.604 4,925 16 oktober 1973 5,119 8.925

1januari1974 11.651 15.768 13,776

Under hösten 1973 höjdes priset på råolja starkt. Prisdiskussionerna försiggick i den spända atmosfär som skapats genom kriget iMellersta Östern och de beslutade produktionsminskningarna. Prishöjningarnas omfattning framgår av tabell 5.2. Det bör tilläggas att det under denna period av störd oljemarknad förekom auktioner i producentländerna" av råolja där priserna i vissa fall kom att ligga betydligt över priser som anges i tabell 5.2.

De åtgärder som vidtogs inom OECD redovisas i kapitel 6. Inom EG träffades ministrarna den 6 november 1973 för att diskutera Mellan- östernfrågan och oljebojkotten mot Nederländerna. Man uttryckte då bl.a. förhoppning om att fred kunde nås baserad på FN-resolutionen 242. Det var EG-ministrarnas deklaration om principer för ett fredsavtal som kom OAPEC att avstå från den planerade decemberminskningen.

Inför EG:s utrikesministermöte i Köpenhamn den 20 november 1973 hade Nederländerna låtit förstå att man kunde komma att stoppa sin naturgasexport till övriga EG-länder ifall inte embargobördan delades upp inom EG. I samband med EG:s toppmöte i Köpehamn den 14—15 december träffades de ditresta arabiska utrikesministrarna. I EG:s dekla- ration från mötet fäster man de arabiska ministrarnas uppmärksamhet på de allvarliga ekonomiska verkningar som det arabiska oljeembargot med- fört både för EG-länder och för andra länder som det ej var avsikten att skada. Vidare påpekas att oljekrisen negativt påverkade inställningen till arabernas sak.

Åsiktskonfrontationen i Köpenhamn strax före jul kan iviss utsträck- ning ha bidragit till den ändrade hållning OAPEC deklarerade den 25 december 1973.

5.3. Krisförlopp i Sverige

Till bilden av krissituationen hösten och vintern 1973/74 hör också att hösten var onormalt kall vilket bidrog till ökad energikonsumtion främst för uppvärmningsändamål. Vid mitten av december skedde ett markant temperaturomslag. Den milda väderlekstypen stod sig sedan ända till mitten av mars 1974.

Under krisen vidtogs en rad olika åtgärder av regering och berörda myndigheter. Handlandet kom i stort att återspegla utvecklingen interna- tionellt. När OAPEC-länderna i november 1973 beslöt om drastiska pro- duktionsinskränkningar förde det också med sig ökad aktivitet hos myn- digheterna i Sverige. I bilagorna 8 och 12 redovisas olika slag av åtgärds- kalendrar avseende krisförloppet i anslutning till redogörelser för infor- mationen under oljekrisen samt krisförvaltningens organisation. I detta avsnitt skall översiktligt och månadsvis redovisas huvudragen i denna utveckling.

Oktober

Redan dagarna efter krigsutbrottet i Mellersta Östern ser berörda myndig- heter över sina beredskapsplaner. Från handelsdepartementets sida verk- ställs en snabb kontroll av beredskapsläget. Departementet har också kontakt med bl.a. industri- och kommunikationsdepartementen för diskussion av läge och lämpliga åtgärder.

Eftersom priserna på oljeprodukterna till följd av marknadsutveckling— en stigit kraftigt beslutar regeringen den 19 oktober att införa anmäl- ningsskyldighet rörande prishöjningar på motorbensin, motorbrännolja och eldningsolja. I slutet av månaden sammanträffar statssekreteraren i handelsdepartementet med SPI:s direktion för diskussion av bl. a. för— sörjningsläget för olja.

November

Oljeföretagen i Sverige kan i det förvirrade läget inte ge uppgifter om förväntad import och produktion längre än till december månad. Dessa osäkra uppgifter tyder på en nedgång i tillförseln (import och produk- tion) av oljeprodukter till Sverige på 10—20 procent under december. ÖEF redovisar i mitten av november försörjningsläget för handels- ministern. Regeringen beslutar, mot bakgrund av bl. a. OAPEC-ländernas beslut om en omedelbar produktionsminskning på 25 procent, att lägga fram förslag till riksdagen om att sätta allmänna ransonerings— och förfogandelagarna i tillämpning. Proposition i frågan, liksom förslag om särskild elransoneringslag, läggs fram för riksdagen den 20 november.

Samma dag (20/1 ]) beslutar regeringen att uppmana alla medborgare att spara energi. Handelsministern anger att om producentländerna skulle skära ned produktionen ytterligare, kan läget bli ännu allvarligare frampå nyåret. Målet för regeringens sparkampanj är en minskning av oljeför- brukningen med 15 procent. Kampanjen, som leds av öEF inom en ram av 4,2 milj. kr., riktar sig till alla kategorier av förbrukare. Olika sätt att spara energi anvisas, bl. a. sänkning av rumstemperaturen, avstängning av varmvattnet under vissa tider, begränsat utnyttjande av bilar m. m. Mot bakgrund av åtgärder i andra länder inför regeringen också exportkontroll av oljeprodukter.

En vecka senare föreligger den första prognosen för tillförseln av drivmedel och olja. Prognosen omfattar perioden november 1973 — januari 1974 och visar på ett bortfall, i förhållande till normal tillförsel, med ca 10 procent för bensin, 20 procent för lätta oljor och 15 procent för tjocka eldningsoljor. Vid överläggningar mellan handelsdepartementet och de större oljeföretagen framkommer att utvecklingen under den senaste tiden tyder på att ett större bortfall kan inträffa än vad Oljebolagen uppgivit för ÖEF.

Mot denna bakgrund finner regeringen den 27 november att den frivilliga besparingen av energin måste drivas med större kraft. Vidare anges det att försörjningsläget för bensin och dieselolja kräver en begränsning av konsumtionen. Myndigheterna anmodas därför att förbe—

reda en kortransonering med början omedelbart efter trettondagshelgen. Behovet av drivmedel för kollektiv- och yrkestrafiken skall iförsta hand tillgodoses. Oljeföretagen och bensinhandeln förbinder sig också att upphöra med all försäljning av bensin i lösa dunkar o. d. samt att avskaffa försäljning av drivmedel via sedelpumpar, nyckelräkneverk och liknande pumpar.

För att åstadkomma en så rättvis fördelning som möjligt av eldnings- olja kommer regeringen överens med oljehandeln om en omedelbar nedskärning av leveranserna med 25 procent av eldningsolja för upp- värmningsändamål. Vidare åtager sig SPI att säkerställa leveranser av olja till konsumenter, som är kunder i bolag som saknar olja. Myndigheterna börjar samtidigt förbereda en tidigare planerad obligatorisk kvotering med stöd av allmänna ransoneringslagen. Man anger att en övergång till behovsprövad tilldelning av eldningsolja för bostadsuppvärmning skall ske så snart det är möjligt. För att upprätthålla sysselsättningen skall industrins behov av olja prioriteras.

Mot bakgrund av det redovisade läget formulerar regeringen de allmänna riktlinjer som skall gälla för besparings— och regleringsåtgärder. Produktion och sysselsättning skall bibehållas på en hög nivå. Viktiga samhällsfunktioner såsom sjukvård, undervisning och allmänna kommuni- kationer skall prioriteras. Förbrukningen skall vidare inte få bli större än att beredskapslagren av olja i stort sett hålls intakta för att bevara högsta möjliga handlingsfrihet för den ovissa framtiden. Inskränkningama i förbrukningen måste därför huvudsakligen rikta in sig mot hushållens energikonsumtion.

För att öka det frivilliga energisparandet på elsidan tillsätter kraft- industrin CDLzs elsparkommitte, som genom sitt elsparkansli går ut med allmänna råd om elsparande samt uppmanar landets elleverantörer till lokala sparaktioner.

December

I början av december beslutar regeringen att inrätta bl. a. en särskild försörjningsberedning under handelsministerns ledning för frågor om energiförsörjningen på kort sikt. Statssekreterarna iberörda departement ingår som medlemmar. Beredningens uppgift blir att samordna de olika departementens och myndigheternas handläggning av frågor om energi- försörjningen i det aktuella läget.

Regeringen bemyndigar den 6 december SPK att fastställa maximi- priser för bensin, motorbrännolja och eldningsolja. Vidare ställer rege- ringen 200 milj. kr. till ÖEF:s förfogande av den rörliga kredit på 350 milj. kr i riksgäldskontoret som kan disponeras i bl. a. en situation som är av synnerlig vikt för rikets försvarsberedskap. Medlen skall användas för inköp av oljeprodukter på den fria marknaden. Man anger också att regeringen överväger införa en clearingavgift som medger att merkost- naden för vissa dyra importlaster fördelas på samtliga förbrukare. För den inhemska regleringen av oljeförsörjningen aviseras en särskild nämnd, bränslenämnden.

Den första omgången av CDL:s annonskampanj för ökat frivilligt elsparande genomförs.

Riksdagen godkänner den 11 december regeringens förslag om tillämp- ning och ikraftträdande av allmänna ransonerings- och förfogandelagarna resp. elransoneringslagen. Även lagen om kommunal kristidsförvaltning sätts i tillämpning. Kungörelser om ransonering av flytande bränsle m. rn. samt av elektrisk kraft utfärdas. I dessa anges vilka myndigheter som skall svara för olika ransoneringsåtgärder. Huvudansvaret läggs på bränsle- nämnden (BN) som är ett nyinrättat organ, administrativt knutet till ÖEF. TN har hand om ransoneringen i fråga om registrerade motorfordon och trafiktraktorer. Elförbrukningen skall regleras genom föreskrifter av statens elransoneringsnämnd (SERN). Några andra myndigheter svarar för ransoneringsfrågor inom sina respektive områden.

Några dagar senare erhåller regeringen en ny prognos om den beräk- nade tillförseln av olja under perioden december 1973 — februari 1974. Prognosen visar på följande bortfall:

— bensin 14 % (bortfallet större vid nödvändigt uttag av gasol vid svenska raffinaderier)

— motorbrännolja och tunn eldningsolja 22 % — tjock eldningsolja 24 %.

Bortfallet i importen av gasbensin för framställning av plaster, kemikalier m. m. beräknas till drygt 20 procent. Nedgången i importen av råolja uppskattas till ca 15 procent.

Regeringen beslutar sig då för att fullfölja förberedelserna för bensin- ransoneringen så att den kan träda i kraft den 8 januari 1974. Vidare riktas planeringen in på att den frivilliga kvoteringen av eldningsolja kan avlösas av en kvotransonering i statlig regi. Vidare vidtas vissa åtgärder för att begränsa förbrukningen av elkraft med inriktning på bl. a. reklam och gatubelysning. BN redovisar den 17 december för försörjningsbered- ningen försörjningsläget och förslag till tilldelningsramar och ranso- neringsperiodens längd för bensin och motorbrännolja. Dagen efter informeras allmänheten om besluten. Handelsministern säger då att man måste planera för ett läge med fortsatta allvarliga störningar i tillförseln.

Från den 10 december sänds standardkorten ut till fordonsägarna. Ransoneringsmyndigheterna börjar bygga upp sina organisationer och länsstyrelser och kommuner förbereder sina ransoneringsenheter resp. kristidsnämnder.

SERN beslutar vid sitt första sammanträde i mitten av månaden att från den 2 januari 1974 införa inskränkningar och i vissa fall förbud beträffande användning av elkraft för vissa ändamål samt att förbereda kvotransonering för alla förbrukarkategorier med start i februari.

/ Omedelbart före julhelgen beslutar regeringen att uppdraga åt SPK att fastställa nya högstpriser på bensin, motorbrännolja och eldningsolja. Samtidigt meddelas att vissa kvantiteter olja inte kommer att kunna importeras till priser som ryms inom fastställd högstprisnivå. Man beslutar därför med stöd av allmänna ransoneringslagen att införa ett clearingsystem. Riksskatteverket skall ta ut en clearingavgift som tillförs

en särskild fond ur vilken bidrag kan ges för sådana särskilt dyra importlaster som når landet fr.o.m. den 1 januari 1974. Regeringen deklarerar att det är av väsentlig betydelse för vår försörjning att även sådana leveranser kan tillföras landet.

Den 28 december ställs ytterligare 100 milj. kr. till ÖEF:s förfogande av den rörliga krediten i riksgäldskontoret för inköp av råolja och oljeprodukter till den svenska marknaden.

Januari

Vid årsskiftet görs en kontroll av prognosen för perioden december 1973 — februari 1974. Kontrollen visar på oförändrade siffror för eldningsoljor och råolja. Däremot beräknar man nu ett ökat bortfall av motorbensin, upp till 22 procent. Detta beror på att man i svenska raffinaderier är tvungen att lägga om produktionen för att öka tillförseln av bl. a. gasol i ett läge där vissa svenska industrier står i en akut bristsituation. En ytterligare neddragning av bensinproduktionen anses också bli nödvändig inom den närmaste tiden för att förbättra tillgången på plastråvaror. Bortfallet i tillförseln av bensin beräknas härigenom kunna komma att uppgå till 25430 procent mot tidigare beräknat 14 procent.

Den 2 januari träder bestämmelserna om elrestriktioner i kraft. Från handelsdepartementet meddelas den 4 januari att bristen på plastråvaror kan hota sysselsättningen vid ett stort antal industrier. Genom en reducering av bensinproduktionen skulle tillverkningen av nafta kunna ökas. Nafta är basen för tillverkning av plastråvaror. Essos krackeranläggning i Stenungsund körs ej för fullt på grund av den akuta naftabristen i världen. ÖEF skall i samråd med BN kontakta berörda raffinaderier angående produktionsomläggningar.

Vid denna tidpunkt finns också uppgifter om lagerställning per den 1 december. Dessa siffror visar att oljehandelns lager av dieselolja och tunna eldningsoljor var 15 procent lägre än ett år tidigare. Motsvarande lagernedgång för de tjocka eldningsoljorna anges till 7 procent.

I början av januari lägger regeringen fram en proposition om utökad rörlig kredit i riksgäldskontoret. Regeringen föreslår att den bemyndigas att vid krig, krigsfara eller annan omständighet av synnerlig vikt för rikets försvarsberedskap få disponera en från 350 till 1 000 milj. kr. ökad rörlig kredit. Vidare föreslås att regeringen, utöver en rörlig kredit på 650 milj. kr. får ing-å avtal om köp av råolja och oljeprodukter inom en ram av 1 350 milj. kr.

Ransonering av drivmedel införs den 8 januari. Den första ranso- neringsperizoden sträcker sig till den 28 februari. Ägare till registrerade personbilar tilldelas en standardranson på 100 liter. Till övriga registre— rade fordon, i första hand lastbilar och bussar, är Standardransonen avvägd för en körsträcka av ca 80 mil. Fordon i yrkesmässig trafik tilldelas dock automatiskt en förskottsranson. Vissa mängder bensin, motorfotoggen och motorbrännolja reserveras för tilldelning efter särskild prövning (behovsranson) till angelägna ändamål. TN, som tekniskt ansva- rar för drivmedelsransoneringen, kvoterar behovskvantiteterna till de

olika länsstyrelserna. Ansökan om extratilldelning görs hos länsstyrelsen i det län där fordonsägaren är bosatt.

För eldningsolja gäller från den 8 januari att tilldelningen till förbru- kare inom industrin som använder mer än 350 m3 per år sker genom särskilt tillstånd från BN. Övriga industriförbrukare får sin tilldelning reglerad genom kvoteringi handelsledet. Riktpunkten är att åstadkomma en besparing på 10 procent. För uppvärmning av bostäder m. m. och för varmvattenberedning blir tilldelningen i stort 25 procent lägre än nor- malt.

I början av januari utfärdar nämnden också föreskrifter om ransone- ring av värme från fjärrvärmeverk. Den 2 januari beslutar BN om ett förbud mot uppvärmning av tappvarmvatten under 14 dagar i februari. På grund av producentländernas ändrade attityd och den onormalt varma väderleken häver man dock detta förbud redan den 16 januari.

I anslutning till sin instruktionsmässiga uppgift att meddela råd och anvisningar rörande hushållningen med elkraft uppdrar SERN åt CDL:s sparkommitte' att genomföra en andra etapp av kampanjen för frivilligt elsparande.

I mitten av januari uppdras ät ÖEF att förbereda reglering av petrokemikalier m. m. öEF:s instruktion ändras tillfälligt för att möjlig- göra sådana verkställighetsuppgifter. Vidare lägger regeringen fram propo- sition om rörlig kredit på 600 milj. kr. för att tillfälligt klara de påfrestningar på likviditeten som clearingfonden kan utsättas för. Rege— ringen anser det också nödvändigt att, mot bakgrund av råvaruläget för stadsgasindustrin, förelägga riksdagen förslag till lag om ransonering av stadsgas.

Vid månadsskiftet januari/februari måste man ta ställning till frågan om en eventuell andra ransoneringsperiod för drivmedel. Detta för att man skall hinna trycka och distribuera ransoneringskort. Prognoserna visar att oljeföretagen förväntar sig en förbättring av tillförseln under perioden januari—april jämfört med prognoserna vid årsskiftet. Tillförseln väntas nu ligga ca 10 procent under normalt mot tidigare drygt 20 procent. Denna prognos anses också stämma väl överens med den allmänna bedömningen av läget på världsmarknaden som pekar mot en råoljebrist på 6—8 procent.

BN konstaterar att bilisternas faktiska konsumtion under januari minskat avsevärt. Vidare anges att landet har ganska betydande lager som kan överbrygga ett måttligt underskott i försörjningsbalansen. Mot denna bakgrund bedömer BN det inte vara nödvändigt att behålla kortranso- neringen av bensin och i konsekvens härmed inte heller för motorbränn- olja. Ransoneringen avbryts därför omedelbart men man uppmanar samtidigt bilisterna till frivilligt sparande.

Försörjningsläget för eldningsoljor bedöms vara sämre än för bensin. Därför fortsätter kvotransoneringen av eldningsolja och man förutser en ny ransoneringsperiod fr. o. m. 1 mars. En fortsatt ransonering av tjock eldningsolja för uppvärmningsändamål anses såsom oundgängligen nöd- vändig för att sysselsättningen och produktionen skall kunna upprätt— hållas. Lagren av tjocka oljor bedöms ändå minska kraftigt under

Tabell 5.3 Bedömd och verklig import under november och december 1973 avseende de åtta största oljeföretagen i Sverige enligt rapporter till bränslenämnden (] 000 m3) November December Bedömd Faktisk Bedömd Faktisk import import import import Motorbensin 301 244 225 191 Motorbrännolja/ eldningsolja l -2 650 593 669 538 Eldningsolja 3—5 337 325 428 337

perioden eller med drygt 30 procent.

I januari föreligger uppgifter om faktisk import under november och december 1973. Enjämförelse mellan beräknad och faktisk import för de ' åtta största oljeföretagen framgår av tabell 5.3.

Av tabell 5.3 framgår att den faktiska importen låg under de prognoser som gjordes. För de två månaderna var bensinimporten inte mindre än 20 procent under beräknade kvantiteter.

Samma dag som drivmedelsransoneringen upphör uppdrager regeringen åt SPK att fastställa nya högstpriser på oljeprodukter. Vidare meddelas att en clearingavgift tas ut fr. o. m. den 1 februari med 11 öre per liter bensin och 40 kr. per m3 olja. En särskild clearingnämnd inrättas.

Mot bakgrund av det förbättrade kraftförsörjningsläget kan SERN i slutet av januari lätta på elrestriktionerna bl. a. beträffande användningen av motor- och kupévärmare.

Februari

BN utfärdar den 5 februari bestämmelser angående en andra ransone- ringsperiod för flytande bränslen, värme och gas. Den andra perioden skall omfatta tiden den 1 mars; den 30 april 1974. Samma dag slopar SERN restriktionerna beträffande kupé- och motorvärmare. Några dagar senare upphäver man även restriktionerna beträffande gatu- och vägbelysningen.

Vid energirådets sammanträde den 8 februari anför handelsministern att försörjningsläget för olja och bensin även i fortsättningen kräver

Tabell 5.4 Bedömd och verklig import under januari 1974 avseende de åtta största oljeföretagen i Sverige enligt deras rapporter till bränslenämnden (] 000 m3)

Bedömd Faktisk import import

Motorbcnsin 240 241 Motorbrännolja,-' eldningsolja 1-—2 661 650 l'Äldningsolja 3—5 423 370

Tabell 5.5 Beräknad lagerförändring januari—april 1974 (1 000 m3)

Fortsatt ranso— Uppliörd ransone- nering efter 1/3 ring per 1/3 Motorbensin — + 259” Motorbrännolja/ eldningsolja 1—2 4 900 —- 1 325

a Uppliörd per 30/1.

konsumenternas medverkan för att minska förbrukningen. Han redovisar också en jämförelse mellan prognos och utfall för januari månad. Dessa uppgifter framgår av tabell 5.4.

Under februari startar BN en kampanj för frivilligt sparande av bensin. CDL:s sparkommitté bedriver fortlöpande under hela krisen en kampanj för frivilligt elsparande.

SERN skjuter under januari och februari successivt upp sitt beslut om kvotransonering av elkraft. I mitten av februari anser man att kraftför— sörjningsläget medger att planerna på en ransonering helt avskrivs. Ungefär samtidigt häver man restriktionerna utom dem som avser användningen av extra värmeelement och elångpannor.

Vid slutet av månaden visar en försörjningsbalans, som bygger på oljehandelns bedömning till BN, på fortsatt lagernedgång för tunn eldningsolja. Av tabell 5.5 framgår beräknad lagerförändring under perioden januari—april 1974.

Mars

BN häver den 1 mars ransoneringen av flygdrivmedel. SERN häver den 9 mars samtliga kvarvarande restriktioner avseende användningen av elkraft och CDL:s sparkommitté kan samma dag avsluta sin sparkampanj med en tackannons till allmänheten.

Den 15 mars upphävs också kvotransoneringen av eldningsolja och värme och restriktionerna beträffande stadsgas.

April

BN beslutar den 19 april att fr. o. m. den 25 april häva ransoneringen av gasol.

Regeringen uppdrager åt SPK att fastställa nya högstpriser för olje- produkter fr. om. den 1 maj. Samtidigt slopas elearingsystemet.

Det som nu kvarstår av krisperiodens regleringar är i stort ett fortsatt exportförbud för oljeprodukter och Kungl. Maj:ts cirkulär till statsmyn- digheterna om besparingsåtgärder vid förbrukningen av energi. BN fort- sätter också att redovisa månatliga försörjningsbalanser.

Maj "november

Ransoneringsmyndigheterna genomför en utvärdering av erfarenheterna från krisen. BN upphör med sin verksamhet med juni månads utgång och ansvaret för de uppgifter nämnden har enligt utfärdad kungörelse förs över till ÖEF.

Såväl clearingnämnden som SERN upphör med sin verksamhet med november månads utgång då allmänna ransoneringslagen och elransone- ringslagen upphör att gälla.

1.3.1 "."'-" .l* mv"-

Mill .ll*'.'q'|i..rr.*,=_.irrmrm . _.' M; '.'-'i'lilqrn." ha in ..-| 'i..|l ”elitism... räl; "ll | I ' -j 'lll .H-i1llth-mi-l'tism He. . gnäll.: .;bi'TMTI. 1.1 - :..".

.l'l . '! ..rnäuilr. 15!"er || Hj'll .

._, r [...-_'.'. HHLL

>lI-_II-.Illl-'

.i*""'*

11." '1'. -*.'|:..'wl._i 1.5-.. .

nu.

=....- Ev..”

. 1' f— . _... .| _ .. ."?”le '.'-Fyll '*l,"_'.*

_"Hr.-"i*- .. I,:

'j_'.'.*l_=.- "li,, . , '

| | 1" hjj-[it:]-I

6. Internationella förhållanden

6.1. Internationella jämförelser

6.1.1. Energiberedskap i andra länder före 1973 års kris

Alltsedan Suezkrisen i mitten av 1950-talet har man i olika länder ägnat ökat intresse åt frågor om energiberedskap.

Inom dåvarande OEEC (Organisation for European Economic Co-ope- ration, numera OECD (Organisation for Economic Co-operation and Development), fattade man år 1958 beslut om att rekommendera medlemsländerna en oljelagring motsvarande minst 60 dagars löpande förbrukning, dvs. lagren skulle räcka under 60 dagar räknat från tiden för ett avbrott i tillförseln. År 1962 ändrades denna rekommendation till att avse ett beredskapslager av olja motsvarande minst 65 dagar av den inom landet genomsnittliga förbrukningen under senast förflutna kalenderår.

1960-talet präglades vad gäller försörjningstryggheten inom OECD- länderna av arbetet med lageruppbyggnad. Sverige hade redan år 1957 fattat beslut om ett oljelagringsprogram för perioden 1958—62. Bakgrun- den till 1955 års oljelagringskommitte, som utarbetade förslaget om en utökad beredskapslagring, var bl. a. den snabba ökning av konsumtionen av flytande drivmedel och bränslen som inträtt under efterkrigstiden. Sveriges beroende av en jämn oljetillförsel och lagerhållning hade ytterlig- are accentuerats av Suezkrisen i slutet av år 1956.

Under 1960-talet ökade Västeuropas beroende av importerade flytan- de drivmedel och bränslen. Oljans andel av Västeuropas (OECD- ländernas) energiförsörjning steg sålunda från 39 procent 1962 till 56 procent år 1969 samtidigt som andelen intern tillförsel av olja minskade från 7,5 till 3,6 procent.

Det senaste årtiondets energiförsörjning har således präglats av ökat beroende av importerad olja. Utvecklingen av andra energislag. främst kärnkraft, har ej kunnat minska detta beroende. Kärnkraften har av olika skäl ej expanderat i den utsträckning som man förutsåg i början och mitten av 1960-talet.

Samtidigt som Västeuropas oljeberoende ökat har möjligheterna att trygga en jämn och säker tillförsel inte förbättrats utan snarare försäm- rats. De västeuropeiska OECD-länderna importerar till helt övervägande delen sin olja från Mellersta Östern och Nordafrika. Båda dessa områden karaktäriseras av politisk instabilitet. Efter Suezkrisen har de varit utsatta

för flera kriser. År 1967 utbröt krig mellan Israel och de arabiska grannländerna, det s.k. sexdagarskriget. Härvid drabbades också de oljeproducerande funktionerna i området. Suez-kanalen, som utgjort förbindelselänken mellan Medelhavet och oljefälten i Persiska viken, blockerades under kriget och har fram till år 1975 varit avstängd för sjöfart.

Blockeringen av Suez-kanalen innebar att tankfartygen måste passera runt den afrikanska kontinenten för att nå västeuropeiska hamnar. Denna förlängning av transportvägarna medförde en stor efterfrågan på tank- tonnage och en hård press uppåt på fraktpriserna. Denna transportkris förstärktes också av att den s.k. ”Tap-line”, oljeledningen mellan Libanon och Saudi-Arabien, var bruten under ungefär ett är.

Den politiska och militärpolitiska utvecklingen i Mellersta Östern under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet gav ej anledning till optimistiska förutsägelser om en bestående stabilisering.

Mot bakgrund av den här tecknade utvecklingen rekommenderade OECD:s råd den 29 juni 1971 alla europeiska medlemsländer (utom Finland) att så snart som möjligt bygga upp sina lager av vissa oljepro- dukter att motsvara minst 90 dagar av föregående års förbrukning.

Rådet rekommenderade vidare de europeiska medlemsländernas rege- ringar i november 1972 att, i anslutning till OECD:s oljefördelnings- system,

a) förbereda sådana planer som möjliggör insättande av omedelbar och effektiv ransonering av oljeprodukter i händelse av oljeförsörjningskris och

b) upprätta nationella samrådsorgan med representanter för oljeföre- tagen.

Genom studium av dokument och rapporter samt vid direkt kontakt med berörda organ i olika länder har EBU kunnat skapa sig en grov bild av den beredskap på energiområdet, i första hand ransone- ringsberedskap, som fanns då krisen inträffade hösten 1973. Den följande redogörelsen avser således inte aktuell beredskapsnivå utan den som länderna deklarerat i olika sammanhang före oljekrisen 1973/74, dvs. den nivå man kunde utgå från för att möta krisens påfrestningar. I nästa avsnitt, och mer utförligt i bilaga 1, redovisas vilka åtgärder som faktiskt vidtogs. Vidare redovisas i bilaga 2 för vissa länder bl. a. det utvecklings— arbete som vidtagits efter krisen för att förbättra ransoneringsbered- skapen.

Kanada

Kanada har erforderlig lagstiftning och konsumtionskontrollerande orga- nisation avseende krigsförhållanden. Dessa planer avser statlig kontroll av lager, också oljelager. För andra kriser än krig finns bara den s. k. National Energy Board Act. Man bedömer att den möjligen kan användas för att begränsa eller styra förbrukningen genom licensiering av oljeim- porten. Man överväger förslag som berör sådana oljeförsörjningskriser

som inte avser krigsförhållanden. Dessa förslag innehåller också ett system för ransonering av oljeprodukter.

Några legala bestämmelser eller klar policy finns inte vad avser beredskapslagring av olja. Oljebolagen anses dock ha varit medvetna om det nationella intresset av att upprätthålla en skälig lagernivå. De kommersiella lagren hos oljeimportörer på östkusten uppgår under år 1972 till ca 70 dagars löpande förbrukning i den delen av landet.

USA

Myndigheternas möjligheter att reglera förbrukningen är begränsade utom när det gäller landets försvar. Presidenten har enligt Defense Production Act bemyndigande att prioritera och fördela varor på den civila marknaden om landets försvar kan skadas på grund av varubrist etc.

Det finns planer för att möta olika slag av nedskärningar i tillförseln. På låg nivå vädjar man till allmänheten att spara. På en högre nivå kan regeringen antingen begära att industrin levererar till vissa förbrukare eller utnyttja befogenheterna under Defense Production Act. Slutligen finns i händelse av allvarlig kris eller krig planer på konsumtionsbegräns— ning. Dessa planer innehåller följande steg:

a) Man utfärdar ”Presidential Statement and Executive Order” för kontrollprogrammets införande

b) Man utser en administratör och delegerar befogenheter till berörda myndigheter 0) Man skaffar personal och medel för programmets administration, ordnar med lokalkontor som upptar kontakter med industrin

d) Man studerar läget och analyserar möjliga effekter

e) Man utfärdar direktiv och anvisningar samt sätter in åtgärder federalt och lokalt.

Vissa åtgärder kan sättas in snabbt. Ett större program för nedskärning kan sättas igång inom några dagar men man räknar med att det tar veckor innan det verkar effektivt. Ett fullständigt riksomfattande program för ransonering av förbrukningen skulle från beslut till start fordra ca 90 dagar.

Den instans som ansvarar för ransoneringsberedskapen är Office of Emergency Preparedness (Executive Office of the President). Denna institution samordnar andra myndigheters och departements arbete på energiområdet, i första hand Department of the Interior.

Planerna förutsätter att man upprättar en "Emergency Petroleum and Gas Administration”. Personal från näringslivet är redan utsedd och utbildad genom National Defense Executive Reserve.

I stort kan man urskilja följande tidsförhållanden och spareffekt i de olika regleringsstegen.

Steg ]: Frivilligt sparande hos förbrukarna kan ge upp till 5 % effekt (10 dagar). Steg 2: Kvoteringar i handelsledet är sannolikt ingen möjlig åtgärd om

man eftersträvar en större effekt än 10 % på grund av svårigheten att kontrollera de slutliga leveranserna (10 dagar).

Steg 3: Total ransonering i fred kan möjligen ge upp till 30 % spareffekt (90 dagar).

När det gäller beredskapslagring av olja saknas bestämmelser om 90- dagarslager. Man bedömer det dock som möjligt i händelse av kris att genom t. ex. fiskala åtgärder, lån och subventioner öka ut lagren iUSA.

Japan

1 Japan har man inte gjort några förberedelser avseende beredskapslager och regleringssystem. När det gäller oljelager har man dock ambitionen att under år 1975 uppnå 65-dagarsnivån. Denna lageruppbyggnad sker utan särskild lagstiftning. I stället erbjuds oljeföretagen långsiktiga låg- räntelån och fördelaktiga avskrivningsregler beträffande lagerbyggnader.

Australien

Australien saknar såväl beredskapslager som system för förbruknings- reglering. I händelse av kris kan man kontrollera oljelagren åberopande 1949 års Liquid Fuel (Defence Stocks) Act.

Italien

I Italien överväger man sådana regler som kan användas i händelse av försörjningskris. Genom vissa bestämmelser från år 1933 och år 1934 kan dock myndigheterna utöva kontroll över oljeindustrin och har befogen— het att vidtaga åtgärder i särskilda fall. Viss allmän lagstiftning för åtgärder i en nödsituation finns.

Industri- och handelsministeriet ansvarar för frågor i anslutning till förbrukningsreglering.

Ministeriet kan vid en försörjningskris komma att disponera följande resurser:

a) en central drivmedelskommitté som består av representanter för berörda departement och för de organ som svarar för tillförsel och distribution av oljeprodukter samt

b) lokala drivmedelskommittéer.

Vilka åtgärder som sätts in för att minska förbrukningen beror på krisens allvar och hur den utvecklas. I händelse av en konsumtionsreglering fördelas oljeprodukterna av lokala myndigheter efter typ av produkt och konsumtionssektor. Man studerar också ett flexibelt system avseende konsumentkuponger och ett system att beräkna väsentliga behov.

Lagstiftningen från 1930-talet innehåller också regler om oljelagring. När man ger tillstånd till drift av raffinaderier och oljedepåer kan man föreskriva vilken mängd olja som skall hållas i lager. År 1972 hade man målsättningen att nå upp till en lagernivå motsvarande 75 dagar. En successiv utbyggnad mot 90-dagarsnivån planeras.

Frankrike

Bestämmelser från år 1959 avseende den allmänna försvarsorganisationen stipulerar att i händelse av hot mot landet eller dess befolkning kan regeringen utfärda dekret som medger:

a) rekvisition av personal, varor och tjänster samt b) kontroll och fördelning av energitillgångar, råmaterial, industrivaror och väsentliga matvaror samt restriktioner avseende dessa varor.

Industriministern svarar för energiförsörjningen. Befintlig lagstiftning ger industriministern den befogenhet som fordras för start av en ransonering. Man har förberett ett system för fördelning av bränsle. Igångsättnings- tiden anges till storleksordningen 4—6 veckor.

Vid en mild ransonering, under en kortare tid, försöker man i första hand förhindra en snabb lagerminskning genom att minska leveranserna från raffinaderier och depåer. Följande åtgärder anses möjliga före ett renodlat kupongsystem:

— helgkörförbud,

— restriktioner beträffande parkering i städer, — hastighetsbegränsningar, — körtillstånd endast inom ett visst registreringsområde samt — körförbud för äldre bilar och större (bensinslukande) bilar.

När det gäller dessa åtgärder skiljer man på privatbilar och bilar i yrkesmässig trafik. Genom denna typ av mild ransonering anser man sig kunna begränsa konsumtionen upp till 15—20 procent.

Inför en hårdare ransonering har man förberett distribution av ranso— neringskort för motorbränsle. Utkast till direktiv och cirkulär finns färdiga med fördelningsskalor. En basranson planeras till alla ägare av bilar under 1,8 ton. Kort med drivmedelskuponger lämnas ut av tobaks- affärer och bilregistreringskontor. Vid drivmedelsinköp måste kortet visas upp för kupongklippning. Genom speciella tillstånd kan man disponera drivmedel från en central och en regional kvot. Fördelningsmyndighe- terna gör upp listor på dem som skall erhålla kuponger. När det gäller drivmedel till diplomatbilar, regeringsbilar etc. har man speciella arrange- mang.

Även när det gäller eldningsoljor tänker man Sig en central och en regional kvot.

När det gäller lagring finns bestämmelser som säger att de som har importlicenser för olja skall hålla ett lager av motorbensin (ej flygbensin), motorbrännolja och eldningsolja som motsvarar minst 1/4 av leveranserna till konsumenterna under den senaste 124månadersperioden. De kan istället för färdigprodukter lagra råolja upp till en viss gräns. Reservlagret är ett minimilager under vilket man inte får gå. Reservlagrets storlek påverkas således varken av säsongvariationer i konsumtionen eller av ändringar i den industriella driften.

Storbritannien

Emergency Powers Act av år 1920, ändrad år 1964, ger regeringen de befogenheter som behövs för att skydda samhället i en kris. Reglerna avser speciella krissituationer och har hittills gjort det möjligt för den ansvarige ministern att genom direktiv kontrollera tillgångar, distribution och förbrukning av flytande bränsle.

Krisbefogenheter (emergency powers) erhålls genom en kunglig prokla- mation av undantagstillstånd (state of emergency). Undantagsregler som utfärdas under åberopande av Emergency Powers Act måste underställas parlamentet inom sju dagar. Sedan utfärdas författningar, t. ex. bestäm- melser för drivmedelsransonering. Som ett alternativ till Emergency Powers Act har den engelska regeringen förelagt parlamentet (december 1973) en lag avseende kontroll av bränsle och elkraft. Den ger befogenhet till kontroll av produktion, tillgångar, förvärv och användning av flytande bränsle. Lagen medger också priskontroll för oljeprodukter.

Department of Trade and Industry svarar (1973) för ransonerings- beredskapen. Om det erfordras restriktioner, kan oljeföretagen fås att minska oljeleveranserna antingen genom regeringsdirektiv eller genom en frivillig överenskommelse. Om det är nödvändigt avser man att ransonera motorbränsle mcd kuponger.

Följande steg kan urskiljas beträffande kvantitativa restriktioner.

Motorbränsle 1. Frivilligt sparande. Effekten svårbedömbar. 2. Kupongransonering. Effekt 10 %. Starttid ca 4 veckor.

Eldningsolja

1. Frivilliga åtgärder. Effekten svårbedömbar.

2. Reglerad nedskärning till 10 %. Starttid några få dagar. 3. Reglerad nedskärning till 25 %. Starttid några få dagar.

Regler om ett minimilager på 90 dagar träder i kraft fr.o.m. den 1 januari 1975.

Västtyskland

Ansvaret för införande av en ransonering bedöms falla på finansdeparte- mentet. Man överväger att skapa ett samordningsorgan på ministernivå med representanter för bl. a. oljeindustrin, vetenskapliga institutioner och konsumentorganisationer.

Med hänsyn till försörjningslägets utveckling skulle man vid en oljekris sannolikt försöka minska förbrukningen på frivillig väg eller genom statliga åtgärder samt även pröva alternativa energikällor.

År 1965 trädde en lag i kraft avseende minimilager av oljeprodukter. I händelse av kris har ekonomiministern befogenhet att medge ianspråk- tagande av beredskapslagren. Regeringen kompletterar också industrins lager med ett statsägt lager på 10 milj. ton råolja som byggs ut under perioden 1974—76.

Nederländerna

En speciell ransoneringslag från år 1939 ger ekonomiministern möjlighet att utfärda bestämmelser om kontroll av tillgångar på, distribution och konsumtion av en viss vara (dvs. också råolja och oljeprodukter). Bestäm— melserna kan träda i kraft en dag efter att de publicerats. Allt som allt skulle det ta 2 a 3 dagar att sätta bestämmelserna i kraft.

Ekonomiministern ansvarar för ransoneringsberedskapen. Denne kan delegera verkställigheten av vissa åtgärder. Restriktioner beträffande helgkörning handhas t. ex. av transportministeriet. Det förutsätts att en statlig myndighet för mineraloljeprodukter åläggs att verkställa ranso- neringsåtgärderna.

Man planerar för olika metoder. Ett helgkörförbud kommer att tillämpas generellt med möjlighet till undantag för speciella kategorier (polis, läkare etc.) och för särskilda individuella behov. Vid en allmän kvotering av leveranser av t. ex. eldningsolja finns också möjlighet till dispens. Man har även förutsett ett kupongsystem för bensin, fotogen och motorbrännolja. Beträffande eldningsolja har man förberett ett system med individuella licenser.

När det gäller bensin planerar man för följande åtgärdsstege.

l. Vädjan till allmänheten om frivilligt sparande samt frivillig nedskärning av leveranser i handelsledet i samråd med ekonomiministeriet. Starttid 2 a 3 dagar.

2. Helgkörförbud. Starttid 1 vecka.

3. Förbud mot viss kvällskörning. Förbud mot nöjeskörning. Starttid 1—2 veckor.

4. Kupongransonering. Starttid 2—3 veckor.

För fotogen, motorbrännolja och eldningsolja har man tänkt sig följande ordning.

l. Vädjan till allmänheten om frivilligt sparande. Frivillig nedskärning av leveranserna i handelsledet i samråd med ekonomiministeriet. Starttid 2 a 3 dagar.

2. Centralt bestämd kvotering av leveranserna till konsumenterna med motsvarande period föregående år som referensperiod. Starttid 2 veckor.

3. Ransonering med kuponger och licenser. Starttid 2—3 veckor.

I Nederländerna har man alltsedan år 1961 en överenskommelse med de större Oljebolagen om ett minimilager på minst 65 dagar. Regeringens avsikt är att ett 90—dagarslager skall vara uppnått, genom stöd i lag, till den 1 januari 1975.

Belgien

Ekonomiministeriet ansvarar för ransoneringen av oljeprodukter. Inom ministeriet har man gjort utkast till bestämmelser som kan tjäna som grund för restriktioner beträffande olja. Det finns också planer att inrätta

en nationell byrå för fördelning av oljeprodukter. En sådan byrå sätts upp endast i händelse av nationell kris och då anpassad till lägets karaktär. Ett senare steg omfattar också system för kupongransonering för såväl motorbränsle som annat bränsle.

Under en krisperiod kan oljeindustrin bli föremål för reglering. Detta sker sannolikt i samarbete med industrins organisationer. Man kan tänka sig en poolning mellan företagen.

Det första steget i en förbrukningsreglering kan innefatta helgkör- förbud och förbud mot viss veckokörning. Vidare kan hastighetsbegräns- ningar komma att tillämpas. Eldningsolja kan kvoteras med utgångspunkt i förbrukningen under en tidigare period. Kvoteringen skulle innebära begränsning genom överenskommelser mellan säljare och köpare. Det andra steget omfattar kupongransonering för såväl motorbränsle som annat bränsle.

Raffinaderier och importörer måste hålla ett lager av olja som minst svarar mot 18 procent (65 dagar) av inhemska leveranser under föregå— ende kalenderår. Uppgång till en 90-dagarsnivå planeras.

Österrike

Bestämmelser för förbrukningsreglering finns i en lag från 1973. I händelse av försörjningskris får ministeriet för handel och industri, efter hörande av styrelsen för råmaterialkontroll, utfärda kontrolldirektiv avseende bl.a. oljeprodukter. För verkställigheten av sådana direktiv ansvarar regeringen och lokala myndigheter inom ramen för sin kompe— tens.

Förutom planer på fullständig ransonering finns också planer på t. ex. temporära restriktioner i helgtrafiken. Organisatoriska och tekniska arrangemang för att leda en ransonering är förberedda.

Det finns (1973) inga bestämmelser om tvångslagring av olja. Man överväger att införa en lagstiftning för att erhålla en lagerberedskap i enlighet med internationella rekommendationer. I händelse av kris handhar ransoneringsmyndigheten också utnyttjandet av lagertillgångar.

Schweiz

De federala myndigheterna har dragit upp allmänna riktlinjer och förberett åtgärder för att i en kris trygga landets försörjning med väsentliga varor och tjänster. De planerade arrangemangen grundas på principen om delegering av särskilda befogenheter från parlamentet till federala rådet. Vad gäller motorbränslen och andra bränslen förutses i de centrala direktiven

— effektiv kontroll av import, lager och konsumtion, — uppmuntran till import av varor samt — omedelbara konsumtionsrestriktioner för alla oljeprodukter.

Både legalt och tekniskt anser man att åtgärderna kan sättas in effektivt inom fjorton dagar, om nödvändigt inom fem dagar. Man betonar betydelsen av att förberedelserna löpande ses över både administrativt och tekniskt.

Det federala ekonomidepartementet ansvarar för verkställigheten av krisåtgärderna. Såväl existerande metoder att begränsa förbrukningen som erforderlig organisation är föremål för översyn (1972). Man planerar bl. a. att i ett initialskede reglera konsumtionen genom kvotering antin- gen generellt eller med hänsynstagande till olika avnämargruppers ekono- miska betydelse. I en andra fas tillgrips full ransonering som kan innebära att man utesluter vissa konsumenter. I kvotsystemet avses var och en få ett personligt tillstånd utvisande en kvantitet som beror på till vilken förbrukargrupp man klassats. Vid full ransonering utfärdas ransonerings- kort eller licenser.

Vid en reglering utgår man från följande: oljeförbrukningen skall kvoteras så snabbt som möjligt under hänsynstagande till olika förbruka- res ekonomiska betydelse. Det föreslagna kvoteringssystemet anses fullt tillräckligt i ett initialskede.

Bestämmelser finns från mitten av 1950-talet om beredskapslagring. Lagren uppgår (1972) till över 90 dagar. I en kris kan myndigheterna disponera dessa lager.

Danmark

En lag från år 1968 ger handelsministern alla befogenheter att reglera förbrukningen m. m. i händelse av oljekris. Han har också bemyndigande att i sådana fall sätta upp erforderlig administration. Den enda åtgärd som måste vidtas före en reglering är att få godkännande från en särskild parlamentarisk kommitté. Om regleringen brådskar kan den införas utan sådant godkännande om kommittén informeras i efterhand.

Handelsministeriet har också hand om det praktiska arbetet med ransoneringen. Det finns inget förberett maskineri, men handelsministern har bemyndigande att skapa den organisation som kan erfordras. Det finns planer på att inrätta regionala kontor. Vidare förutses hjälp med ransoneringsarbetet från lokala myndigheter.

Vilka regleringsmetoder som kommer att tillämpas blir beroende på krisens karaktär, tid på året, erforderlig besparing osv. De metoder som kan komma ifråga är bl. a. leveransnedskärningar, kupongsystem, speci- ella tillstånd, helgkörförbud.

En första åtgärd kan bli att leverantörerna skär ned sina leveranser. Särskilt avseende motorbensin måste en sådan åtgärd dock snabbt följas upp med kupongsystem eller speciella tillstånd. Sådana ytterligare åtgär- der kräver några veckors förberedelser. Beträffande uppvärmningssektorn kommer problemen att dyka upp under höst och vinter. Man räknar i så fall med att oljeföretagen hjälper till med att snabbt införa ett ransone- ringssystem.

En lag från år 1972 bemyndigar handelsministern att utforma regler för uppbyggnad av ett 90-dagarslager. Sådana regler har utarbetats.

Lagren kontrolleras av handelsministeriet som erhåller rapporter från de lagringsskyldiga.

Norge

En lag från år 1956 ger regeringen befogenhet att vidtaga erforderliga åtgärder i en oljekris. [ överensstämmelse härmed fullbordades år 1959 en ransoneringsplan som tillställdes, med ransoneringskuponger etc., ansva- riga myndigheter och organ. År 1972 sågs planen över.

I händelse av kris måste regeringen fatta beslut om förbrukningsreg- lering. Därefter sätter handelsdepartementet bestämmelserna i kraft och utfärdar erforderliga föreskrifter till andra departement samt till regio- nala och lokala myndigheter. Ett sådant regeringsbeslut kan fattas omgående vid en kris.

Ransoneringen administreras av handelsdepartementet. Under krig inrättas ett försörjningsdirektorat för att sköta ransoneringen. Regionala och lokala myndigheter finns redan inrättade men de har inte tillräckligt med personal för att på kort tid ta hand om en ransonering. I händelse av kris måste dessa myndigheter förstärkas personellt, vilket kan ta viss tid.

Ransoneringsplanen kan indelas i två steg. I ett första steg skärs leveranserna ned och man vidtager åtgärder för att eliminera onödig förbrukning t. ex. genom restriktioner för biltrafiken. Man eftersträvar en konsumtionsbegränsning som inte allvarligt skadar landets ekonomi.

På många områden, t. ex. inom vissa industrisektorer, vid viss husupp— värmning kommer leveranserna att skäras ned upp till 50 procent av leveranserna under motsvarande period föregående år. Denna ransone- ringsmetod avser man att använda dels när tillförselbortfallet uppgår till 20—25 procent. dels iett övergångsskede vid krig. Under en sådan period används inte ransoneringskuponger.

Om försörjningssituationen förvärras tillgrips full ransonering. Då förutsätts regionala och lokala myndigheter medverka. Ransoneringen baseras i huvudsak på kuponger. För transportsektorn ansvarar samfärd- seldepartementet inom de kvota som handelsdepartementet meddelar. På samma sätt svarar industridepartementet för ransoneringsåtgärderna inom industrin.

Bland de åtgärder som planeras kan man urskilja följande steg.

1. Frivilligt sparande. Stöd i lagstiftning fordras inte. Tillämpas under kortare tid. Spareffekt 5—10 %.

2. Kvotering i handelsledet kombinerad med frivilliga åtgärder och speciella restriktioner inom transportsektorn. Möjlig spareffekt 20—25 %.

3. Full ransonering.

Erforderlig starttid uppgår till ca 24 timmar för steg 1—2 och 30 dagar för steg 3. Norge har ingen lag som föreskriver lageruppbyggnad till den av OECD föreslagna nivån (1972). Då det tredje raffinaderiet blir klart. förutser man dock ett lager motsvarande 90 dagars oreglerad förbrukning.

Finland

Åtgärder för förbrukningsreglering kan vidtas med stöd i en lag från 1970 om tryggande av befolkningens utkomst och landets näringsliv under undantagsförhållanden. Lagen ger regeringen vida befogenheter att över- vaka t. ex. export, kreditgivning, produktion och distribution.

Det huvudsakliga ansvaret för energiförsörjningen under kristid åvilar i första hand handels- och industriministeriet. Kristidsförsörjningen för- bereds av försvarsekonomiska planeringsnämnden som sorterar under ministeriet. Nämnden har till uppgift att bl. a. ta reda på totalbehoveni landet samt göra upp planer över den erforderliga produktionen och upplagringen liksom också genomföra regleringar i en krissituation.

Energiförsörjningen skall i en krissituation ledas av handels- och industriministeriet, där bränsleförsörjningen underordnas en riksbränsle— chef och elproduktionen en rikskraftchef.

Den under brånslechefen lydande organisationen skall ha till uppgift att beträffande alla bränslen ansvara för anskaffning, lagring, transport samt koordinering av regleringar. Den verkställande organisationen under kristid utgörs av bränslebolagen och deras personal, materiel etc.

Stommen till en kraftförsörjningsorganisation som skall ansvara för elförsörjningen utgörs av kraftbolagen. De kan i kristid få befogenhet att verka som myndigheter.

En egentlig reglering kan föregås av frivillig bränslebesparing samt ett ökat utnyttjande av inhemska energitillgångar. En reglering inleds vanli- gen med att man tar i beslag de bränslen och smörjmedel som finnsi landet. Till beslut om beslagtagande ansluter sig en anmälningsskyldighet rörande bränslen och smörjmedel samt bestämmelser om användning och överlåtelse.

Bränsleregiering sker genom kvotering till olika konsumentgrupper varvid man tar hänsyn till möjligheten att använda alternativa bränslen. Kvot tilldelas för viss period t. ex. en månad. Kvottagaren, dvs. den riksomfattande kristidsorganisationen eller annan motsvarande enhet, fördelar kvoten vidare till dem som hör till dess organisation. Den riksomfattande bränsleorganisationen tar hand om kvotfördelningen till olika konsumentgrupper som ligger utanför riksorganisationerna. Bränsle- organisationen ansvarar t. ex. själv för bränsle till fastighetsuppvärmning.

Reglering av bränsleförbrukningen kan, beroende på krisens art, hänföra sig

— direkt till bränslen och smörjmedel, — till användningen av fordon och apparater samt till den industriella verksamheten eller

— till båda dessa.

6.1.2. Krisåtgärder i andra länder

Under energkrisen 1973/74 vidtogs i olika länder åtgärder av vitt skilda slag. I bilaga 1 finns en redovisning månad för månad av krisåtgärder som sattes in i vissa industriländer. Den redovisningen bygger på svenska ut-

Tabell 6.1 De tio mest frekventa krisåtgärderna i 16 europeiska länder

Åtgärd Antal

länder I. Hastighetsbegränsning 12 2. Exportkontroll 12 3. Trafikreglering (helgkörförbud) 11 4. Förbud mot lösdunkförsäljning 9 5. Sparkampanjer 8 6. Frivillig kvotering 8 7. Regler för temp. ioffentliga lokaler 8 8. Förbud mot reklam- och fasadbelysning 8 9. Periodiskt stängda bensinstationer 7 10. Förbud mot motortävlingar 5

landsmyndighetcrs rapportering. Bilagan 2 innehåller en mer utförlig redovisning av vissa länders erfarenheter från krisen 1973/74. Denna redovisning bygger på material som erhållits dels från myndigheter i andra länder via utrikesförvaltningen, dels vid studiebesök i berörda länder.

Av tabell 6.1 framgår att man i första hand valt åtgärder som har kunnat införas snabbt utan mer omfattande förberedelser, och som inte heller inneburit alltför stora påfestningar på förbrukarna. Flertalet länder valde t. ex. att införa såväl hastighetsbegränsning som förbud mot privat bilkörning under helgerna. Den senare åtgärden varierades med körning varannan helg, körförbud en dag i veckan, knytning till jämn resp. udda slutsiffra i registreringsnumret. En lika allmän åtgärd var införande av exportkontroll av oljeprodukter.

De länder som införde hastighetsbegränsningar hade tidigare vanligen fri fart eller relativt höga fartgränser. På så sätt fanns visst utrymme, också under vinterperioden, för besparing genom sänkta fartgränser. I flera länder byggde man upp efterlevnadsgraden genom att i förväg informera bilisterna om att överträdelser skulle medföra dryga böter. Endast i England noterade man efter en tid sådan försämrad efterlevnad att man övervägde återgång till de tidigare fartgränserna. I kapitel 10 återges närmare vissa erfarenheter av hastighetsbegränsning som metod att begränsa drivmedelsförbrukningen. De spareffekter som där redovisas ligger i storleksordningen 5 procent.

Helgtrafikförbuden omfattade i intet fall längre tid än lördag eftermid- dag—måndag morgon (Norge). Flertalet länder nöjde sig med att förbjuda privattrafik under själva söndagsdygnet. Ett längre gående trafikförbud ansågs av många innebära sådana ingrepp i den normala livsföringen och sådan störning av trafikarbetet att det var uteslutet. Genom att i tiden snävt avgränsa trafikförbudet slapp man också den tunga administration av dispensansökningar som annars hade behövt byggas upp. I bilaga 4 redovisas en undersökning av effekter av och möjligheter till helgtrafikreglering i Sverige. Där anges också vissa erfaren- heter från andra länder. Allmänt kan sägas att redovisade besparingar uppgår till 7—10 procent av veckoförbrukningen. Man måste dock här,

liksom vid redovisning av andra besparingssiffror, betona att effekten ofta är grovt uppskattad av vederbörande myndigheter.

När det gäller drivmedel vidtogs i övrigt vissa åtgärder som medgav snabb insats t. ex. förbud mot försäljning i lös dunk, förbud mot motortävlingar, stängning av sedelautomater. Effekten av dessa åtgärder är svår att bedöma. Försäljningsrestriktionerna är i första hand åtgärder som syftar till att motverka hamstring. Förbudet mot motortävlingar kan ses såsom en åtgärd med psykologisk verkan. ] ett kärvt försörjningsläge då myndigheterna tvingas införa en rad restriktioner i det privata bilåkandet kan det inverka menligt på besparingsmoralen att tillåta ohämmad tävlingsverksamhet med bilar och motorcyklar.

De flesta länder försökte att minska energikonsumtionen genom att uppmana till frivilligt sparande. l hälften av de länder som ingår i tabell 6.1 hade man organiserat särskilda kampanjer, ofta finansierade med statliga medel. Även i övriga länder förekom dock motsvarande aktivi- teter på frivillig väg eller genom lokala och regionala organ. Det förefaller vara en allmän inställning att försörjningsproblemen i första hand bör mötas med frivilliga åtgärder.

Av avsnitt 6.1.1 framgår att de flesta länder i Europa bör ha haft en ganska god beredskapsstandard då krisen inträdde hösten 1973. Vad som är anmärkningsvärt är att så få länder under krisen vidtog förberedelser för att kunna möta problemen i ett allvarligare försörjningsläge. Det var endast Sverige och Nederländerna som införde kortransonering av driv- medel. Vissa andra länder. bl. a. Norge och Storbritannien, vidtog förbe- redelser för övergång till kortransonering. I övrigt förlitade man sig på sådana åtgärder som inte medgav full kontroll av försörjningen.

De olika länderna höll sig i huvudsak inom vad som skulle kunna kallas steg 1, nämligen

_ sparkampanjer — kvoteringar ihandelsledet — helgtrafikförbud samt

— hastighetsbegränsningar.

Denna begränsning i liandlandet kan ha flera orsaker. Man kan ha bedömt försörjningsutsikterna olika i olika länder. En del länder kan ha haft för avsikt att i händelse av fortsatt kris tära på sina beredskapslager. Ett skäl kan också ha varit att de system för förbrukningsreglering som planerats och som redovisats i avsnitt 6.1.1 i första hand var ämnade för krigs- förhållanden. Få länder hade i sin planering beaktat möjligheten att man i ett fredsläge med i övrigt normala förhållanden skulle behöva skära ned energikonsumtionen drastiskt. Systemen var inte konstruerade för freds- kriser och den personal som erfordrades för krisadministrationen var inte tillgänglig i ett läge då industrins verksamhet skulle fortgå om möjligt i normal omfattning. Ytterligare en möjlighet kan ha varit att den beredskapsnivå som officiellt deklarerats inte stämde överens med den faktiska energiberedskapen.

Om man studerar den energiberedskap som anges i avsnitt 6.1.1 finner man att de effektsiffror som där redovisas förefaller väl höga. Det är i och

för sig inte ovanligt att man i planeringsskedet överskattar effekten av de åtgärder man har i beredskap. Erfarenheterna från krisen 1973/74 styrker detta. Vidare har man uppenbarligen tidigare klart överskattat möjlighe— terna att snabbt sätta in mer långtgående ransoneringsåtgärder. I Norge t. ex. fann man det inte praktiskt möjligt att genomföra en kortranso- nering baserad på de planer som gjorts upp tidigare. Även i Nederlän- derna fann man att kortransoneringssystemet inte passade för ett freds— krisläge med i stort fri bensinmarknad i kringliggande länder. Danmark hade tidigare aviserat ett kortransoneringssystem i sitt beredskapspaket. Man har där efteråt kunnat konstatera att den fredstida administratio- nen m. ni. inte gör det möjligt med den typ av kontrollerad förbruknings— reglering som kortransoneringen utgör.

När det gäller eldningsolja för uppvärmnings- och processändamzll kan konstateras att man i flera länder vidtog frivillig eller obligatorisk kvotering i handelsledet där tilldelningens storlek berodde på leveranser- na under motsvarande period ett år tidigare. Någon övergång till en mer behovsprövad tilldelning synes ej ha skett. I några fall har man särbeliandlat industrier med speciella behov av bränsle. I Storbritannien övervägde man frågan om en mer individuellt anpassad tilldelning utgående från värmeanläggningens karaktär, dock utan att frångå kvot- systemet.

Eftersom man i många länder producerar elkraft utgående från olja eller kol, berördes också elkraftförsörjningen av regleringsåtgärder. De åtgärder som vidtogs var av karaktären ”användningsrestriktioner”. Man införde förbud mot t. ex. reklam- och fasadbelysning, skyltfönster- belysning, belysning av kontorslokaler nattetid, uppvärmning av bilar med kupe- och motorvärmare. Storbritannien drabbades av speciella problem till följd av kolgruvestrejken. Man var där tvungen att klara elkraftförsörjningen genom förkortad arbetsvecka och reglering av öppet— hållandetiderna för affärerna.

Sverige var det enda land som under krisen förberedde en kvotranso- nering av elkraft. Flertalet länder har inga beredskapsplaner för detta slag av förbrukningsreglering. Man förlitar sig där på frivilliga åtgärder, användningsrestriktioner, spänningssänkning och ytterst bortkoppling. I Storbritannien och Schweiz har man dock gjort vissa förberedelser för en kvotransonering av elförbrukningen.

När det gäller förbrukningen av stadsgas och värme från fjärrvärmeverk finns nästan inga planer för förbrukningsreglering. De kvotransonerings- system med överförbrukningsavgifter som förberetts i Sverige saknar sin motsvarighet i andra länder. När det gäller fjärrvärmen så har man ofta uppfattat problemet, nämligen att man inte av tekniska skäl kan kvotera leveranserna till värmeverken. Man har dock inte tagit konsekvensen av detta faktum och konstruerat hållbara ransoneringssystem. Det bör betonas att fjärrvärmen ökat kraftigt i andra länder liksom i Sverige. På gasområdet finns i Storbritannien katastrofplaner som innebär snabb avstängning av större abonnenter. I övrigt har inte några speciella åtgärder kunnat redovisas på detta område.

Sammanfattningsvis kan sägas att man utomlands under krisen

1973/74 begränsade sin förbrukningsreglering till snabba och lindriga åtgärder. 1 bueredskapsplanerna hade man vidare uppenbarligen kraftigt överskattat åtgärdernas spareffekt och underskattat åtgärdernas starttid.

6.2. Internationella organisationer

6.2.1. OECD 6.2.l.l OECD före krisen 1973/74

Det samarbete som har ägt rum på oljeförsörjningens område mellan konsumentländerna har huvudsakligen skett inom OECD och där inom dess oljekom mitté.

OECD:s arbete med energifrågorna, och särskilt frågor om Västeuropas oljeförsörjning, går tillbaka till 1940-talet. Redan år 1948, då OEEC tillkom för att administrera Marshallhjälpen, bildades en särskild kom- mitté för att studera befintliga och framtida behov och tillgångar på oljeområdet. Denna kommitté bibehölls då ()LiliC ombildades till OECD år 1960.

I de stadgar som den 14 december 1960 fastställdes för OECD:s verksamhet återfinns också oljekommitténs mandat enligt vilket kom- mitten bl. a. skall svara för

- att medlemsländerna förser OECD med uppgifter om raffinaderi- projekt — att medlemsländerna bibehåller överenskommen lagerberedskap på oljeområdet samt — att överenskomna fördelningsprinciper följs vid händelse av en kris- situation.

Oljekommittén har således utgjort det forum där man från samtliga medlemsländer samlat in och analyserat tillgängliga fakta beträffande försörjningsberedskapen på oljeområdet. Man har eftersträvat gemen- samma lösningar på försörjningsproblemen. Kommittén har också företa- git löpande långsiktiga studier av oljans framtida roll i energiförsörjningen och även studerat andra problem, t. ex. miljöproblem, som uppkommer vid användandet av olja.

Under Suezkrisen åren 1956 och 1957 arbetade man intensivt inom OEEC med att mellan länderna i Västeuropa fördela den begränsade mängd olja som stod till förfogande. Eftersom man då inte byggt upp ett system med rekommendationer om och uppföljning av lagring samt regler för fördelning av tillgänglig olja i händelse av oljekris, präglades arbetet under detta skede av improvisationer. De slutsatser man drog av erfaren- heterna från denna tid var, att man dels borde ha en bättre oljeberedskap genom utökad lagring hos medlemsländerna, dels också borde kunna enas om rättvisa regler för fördelning av olja i händelse av kris.

År 1958 fattade man beslut om att rekommendera medlemsländerna en oljelagring motsvarande minst 60 dagars löpande förbrukning. OECD:s

råd ändrade år 1971 denna rekommendation till att avse ett lager på minst 90 dagar av föregående års förbrukning. Vidare beslöt man år 1972 om ett system för fördelning av olja vid försörjningskriser.

I och med tillkomsten av International Energy Program (IEP) som administreras av Internatlonal Energy Agency (IEA) inom OECD så är OECD:s rekommendationer om lagring och system för oljefördelning mer av historiskt intresse. Hithörande frågor behandlas numera inom lEl'zs ram. OECD var dock den internationella organisation som under krisen 1973/74 hade att medverka till att Sverige och andra länder fick sin rättvisa andel av de begränsade oljetillgångarna på världsmarknaden. Det kan därför vara av intresse att redovisa tidigare energiberedskapsbeslut inom OECD och översiktligt återge OECD:s agerande under krisen.

90—dagarsrekommendarionen Såsom lager räknas de tillgångar av olika oljeprodukter som medlemsländer— nas regeringar kan kontrollera i händelse av en försörjmngskris och som antingen befinner sig inom landets gränser eller i ett land med vilket regeringen träffat särskilt avtal.

De tre produktkategorier, som rekommendationen omfattar, är

a) motorbensin samt flyg— och reabensin

b) motorbrännolja, tunn eldningsolja, fotogen, inklusive flygfotogen, samt

c) tjock eldningsolja.

OECD:s redovisningsregler föreskriver också en rapportering till OECD av lagerläget vid utgången av varje kvartal senast i slutet av den andra månaden varje kvartal. I samband med oljekrisen vintern 1973/74 beslöts om övergång till månadsrapportering.

Ansvaret för lagringen åvilar varje medlemsland. l OECD:s rekommen- dation betonas att medlemsländerna i händelse av en försörjningskris inte kan göra anspråk på lager som byggts upp av annat land före krisen. Underlåtenhet att lagra i enlighet med rekommendationen berättigar inte medlemsland till extra tilldelning.

Fördelningssystem OECD:s råd beslöt i november 1972 om fördelning av tillgångar i händelse av försörjningskris i OECD:s europeiska område. Meningen var att bördan av en oljebrist skulle delas rättvist mellan länderna.

Om rådet enhälligt beslutar att oljetillgångarna skall bli föremål för fördelning, skall ett särskilt organ med representanter för de större oljeföretagen, International Industry Advisory Body (IIAB),

a) bistå oljekommittén med råd i frågor som rör tillgången på olja för OECD-Europa—och b)bistå vid genomförandet av oljekommitténs rekommendationer om fördelning av tillgängliga oljekvantiteter.

Vid fördelning av oljetillgångar skall bl. a. följande gälla.

1. Drivmedelsbehoven för oceansjöfart och luftfart skall tillgodoses i full

utsträckning.

2. Återstående tillgängliga kvantiteter skall fördelas enligt följande: a. minst 90 procent fördelas automatiskt till medlemsländerna i proportion till dessas normala förbrukning i förhållande till den totala, normala förbrukningen i de europeiska medlemsländerna, och b. högst 10 procent skall bli föremål för särskild fördelning i sådana kvantiteter och sådan proportion som oljekommittén bestämmer mot bakgrund av de föreliggande omständigheterna. Skäl för extra tilldelning kan vara t. ex. klimatiska problem, oförutsedda förse- ningar i oljeleveranserna.

OECD:s energiorganisation

Arbetet inom OECD med energifrågorna har i första hand ägt rum i oljekommittén och energikommittén. Frågor som har behandlats i olje— kommittén har i de flesta fall dessförinnan varit föremål för behandling i kommitténs allmänna arbetsgrupp. Gruppen som bildades efter rådets beslut är 1962, avses sammanträda mellan kommitténs sessioner.

[ syfte att främja samråd i problem rörande Västeuropas ökade beroende av importerad olja tillsatte oljekommittén 1964 en särskild högnivågrupp för att genomföra en studie av tillgångs- och efterfråge- utsikterna under perioden 1965—1970/75. I samband med oljekrisens utbrott hösten 1973 kom högnivågruppen att ges vissa andra uppgifter. Gruppen blev i princip det organ som i huvudsak sakbehandlade de aktuella oljefrågorna. Härigenom kom gruppens uppgifter att ändras utan föregående diskussion i oljekommittén. Formellt beslut saknades således avseende högnivågruppens behörighet att behandla frågor av policyka- raktär inom oljeförsörjningens område.

Energikommittén samlar in och ställer samman statistiska uppgifter om bl. a. energipriserna i medlemsländerna.

Förutom i energi- och oljekommittérna förekommer arbete med energifrågor i Nuclear Energy Agency, NEA, som tillkom år 1957. NEA:s målsättning är att uppmuntra utvecklingen av atomenergin för fredliga ändamål.

6.2.1.2 OECD under oljekrisen 1973/74 Oktober

Kriget i Mellersta Östern bryter ut den 6 oktober 1973.

Oljekommittén sammanträder den 25—26 oktober 1973 varvid olika medlemsländer kommenterar och lämnar information om försörjnings- situationen och oljepriserna. Man kommer då överens om att dels be IIAB att hålla sig beredd att snabbt träda i funktion, dels löpande börja samla in försörjningsinformation från de oljeföretag som förser OECD- området med olja.

Den kvartalsvisa lagerrapporteringen snabbas upp till en månadsrappor- tering med början den 1 november 1973. Rapporterna skall vara

sekretariatet tillhanda före den 15 i varje månad. Vissa medlemsländer lämnar muntliga redogörelser för regleringsåtgärder beträffande konsum- tion och export av oljeprodukter. Det kan också noteras att länderna avser att under rådande förhållande så långt möjligt bevara traditionella handelsmönster avseende oljeprodukter.

November

Vid kommitténs möte den 20 november presenteras en första rapport om försörjningsläget. Representanter för de större internationella Oljebolagen har förordat en prognos som utgår från

a) de reduktioner som började den 18 oktober 1973, b) att störningarna fortsätter till den 1 februari 1974 samt e) att störningarna fortsätter på samma nivå som den 1 november 1973.

Bolagen har svårt att till OECD ge uppgifter om tillförseln under de kommande månaderna på grund av att situationen är flytande och informationen vag också hos bolagen själva. Det visar sig även svårt att göra sammanställningar av bolagens lagertillgångar.

För Västeuropa förutses dock en gradvis sjunkande tillförsel från slutet av november och framåt. Medellagret för OECD-Europa uppgår per den I juli 1973 till närmare 80 dagars förbrukning. Lagret per den 1 oktober beräknades vara 10 procent större till följd av upplagring inför vintern. Tar man hänsyn till konsumtionsökningen under 1973 skulle lagren räcka till ca 74 dagars oreglerad förbrukning plus eventuellt 10 procent (7 dagars vinterläger).

Slutsatsen är att den typ av information som erhålls från Oljebolagen inte ger möjlighet till någon tillfredsställande försörjningsprognos.

Man diskuterar vilka åtgärder som bör vidtas i den föreliggande situationen. Det förs bl. a. fram krav på att oljekommittén bör klarlägga försörjningsläget även om man av politiska skäl är förhindrad att kalla in IIAB och sätta igång fördelningsmaskineriet. Man kommer fram till att man bör fortsätta de informella kontakterna med de större Oljebolagen och att sekretariatet omgående begär in försörjningsinformation från medlemsländerna. En sådan sammanställning skall kunna vara klar till slutet avjanuari 1974. De olika medlemsländerna rapporterar genomgående beräknade till- förselbortfall på 10—25 procent. Vidare redovisas vidtagna åtgärder såsom söndagskörförbud och hastighetsbegränsningar. I avsaknad av ett opererande fördelningssystem berörs möjligheten till en harmonisering av konsumtionsbegränsande åtgärder och energibesparande insatser. För en rekommendation till rådet om fördelningssystemets start krävs två tredjedelars majoritet. Denna majoritet kan ej uppnås.

Decemb er

Inför oljekommitténs möte den 19 december sänds det ut ett antal frågor angående:

8) brist eller förutsedd brist, jämfört med importprogrammet före nedskärningarna, för november/december/januari.

b) i vilken utsträckning konsumtionen reducerats eller avses reduceras jämfört med normalförbrukning, inom vilka sektorer samt

c) om man har eller förutser problem med bunkring av fartyg och flygplan.

Från norsk sida presenteras ett förslag om bunkringsproblemen som innehåller följande riktlinjer:

— bunkringen bör prioriteras — ingen nationsdiskriminering samt — rekommendation om lägre fartygshastighet för att spara bränsle.

International Chamber of Shipping och European Civil Aviation Con- ference (ECAC) redovisar i brev till OECD i stort samma önskemål som den norska delegationsns förslag; prioritering av bunkerändamål, ingen flaggdiskriminering.

Inom oljekommittén gör man upp ett förslag beträffande åtgärder för sjö- och flygtransporter och erinrar om de bestämmelser i den europeiska fördelningsplanen som säger att bunkringsbehovet för oceangående fartyg och för lufttransporter i första hand skall tillmötesgås.

Vid oljekommitténs möte den 19 november föreligger en ny rapport om försörjningsläget som bygger på uppgifter från sex stora oljebolag och som visar följande nedskärningar:

oktober 8—1 1,9 % november 23,5—28 % december 26—30,7 %

Vidare lämnas en geografisk fördelning av importbortfallet som fram- går av tabell 6.2. De olika bolagens bedömningar varierar dock starkt. En prognos som ställs till OECD:s förfogande av den amerikanska Emergency Petroleum Supply Committee, EPSC, visar på ett bortfall under första kvartalet 1974 för Europa på 16—20 procent och för Japan på 15—25 procent. Man har då utgått från en produktionsminskning hos OAPEC-länderna med 25 procent under oktober och november och därefter en skärpt nedskärning med ytterligare 5 procent per månad.

Kommittén beslutar att föreslå OECD:s råd rekommendationer om bränsle till sjö- och luftfart. Rådets rekommendation om bränsle för sjöfart och fiske stipulerar att länderna skall

Tabell 6.2 Av sex större oljebolag beräknat importbortfall i procent under okto- ber—december 1973.

Oktober November December Nordamerika 0 189—25 39.3—50 OECD-Europa O—I,9 8,4—12.7 13.9—14.9 Japan 0 9 —lO,l 17.5f36.5

a) prioritera bunkerbehoven så långt dessa behov stämmer överens med traditionella mönster

b) avhålla sig från flaggdiskriminering samt

c) vidtaga åtgärder för att spara bränsle t. ex. genom minskad hastighet.

Rekommendationen om bränsle för civil luftfart stipulerar motsvarande åtgärder på det internationella civilflygets område.

Oljekommittén sänder den 20 december ut ett frågeformulär angående oljeförsörjningen med begäran om svar senast den 15 januari 1974. Formuläret avser första kvartalet 1974 och utgår från dels normal tillförsel enligt planerna före den 1 oktober 1973, dels prognos över tillförseln under vissa angivna antaganden. Varje medlemsland skall för de två fallen uppge efterfrågan och produktexport. Importen av råolja skall anges uppdelad på ett tjugotal regioner och importen av färdigprodukter skall redovisas för varje land för sig. På så sätt skall man komma fram till storleken av oljebristen i varje land uttryckt i ton.

Janu ari—mars

Då oljekommittén sammanträder den 12 mars 1974 har redan Washing- tonkonferensen ägt rum och energisamordningsgruppen har satt igång sitt arbete (se avsnitt 6.2.2).

Den nya försörjningsprognos som presenteras, baserad på uppgifter från medlemsländerna, pekar mot en brist för hela OECD-området på 11 procent och för OECD-Europa på 14 procent. Bortfallet för nio europe- iska medlemsländer varierar från 1 till 28 procent med 14 procent som medelvärde. Man anser därför bortfallet, åtminstone för OECD-Europa, vara ganska stort. EPSC:s siffror för Europa ligger dock på bara 5 procent bortfall. Inom kommittén konstateras att enkäten till medlemsländerna inte uppfyllt förväntningarna till följd av dröjsmål, uteblivna svar etc.

lin slutsats man drar av oljekrisen är att det finns ett stort behov av snabb försörjningsinformation hos medlemsländerna. Fördelnings- systemet förutsätter ju också sådan tillfällig och snabb information. OECD har ej lyckats helt med denna informationsinsamling den här gången bl. a. till följd av att reaktiveringen av IIAB mött motstånd, huvudsakligen av politiska skäl. Länderna själva har inte heller kunnat stå till tjänst med erforderliga upplysningar.

Vid mötet accepteras ett förslag från svensk sida att allmänna arbets- gruppen omgående skall börja utarbeta ett system för löpande insamling av försörjningsinformation. Gruppen bör så snart som möjligt presentera en rapport för kommittén. Vidare avser Sverige att lämna förslag till informationsutbyte rörande oljepriserna.

Som en följd av arbetsfördelningen mellan OECD och Washingtonkonfe- rensens energisamordningsgrupp beslutar man sig också för att sätta upp tre ad hoc-grupper för:

— utveckling av energiresurserna — energibesparing och konsumtionsbegränsning samt — globalt fördelningssystem.

6.2.2. Det internationella energiprogrammet Wash ingtonkon ferensen

Den amerikanske utrikesministern Kissinger tog i december 1973 initiativ till en internationell energikonferens. I ett anförande i Pilgrim Society i London den 12 december 1973 föreslog han att nationerna i Västeuropa, Nordamerika och Japan skulle upprätta en Energy Action Group med mandat att inom tre månader utveckla ett första aktionsprogram för samarbete på alla energiområden. Gruppen skulle ha som mål att tillförsäkra erforderlig energiförsörjning till rimliga kostnader. Det var också meningen att producentländerna skulle inbjudas att från början deltaga i frågor av gemensamt intresse.

Som uppföljning av utrikesminister Kissingers förslag inbjöd president Nixon Kanada, Frankrike, Italien, Japan, Nederländerna, Norge, Stor— britannien och Västtyskland till ett möte i Washington den 11 februari 1974 på utrikesministernivå. På amerikansk sida uppgavs att inbjudan riktats till de största konsumentländerna samt Norge som intar en särställning såsom oljeproducent och innehavare av en stor tankerflotta. De inbjudna kom på så sätt att i praktiken motsvara de länder som ingick i den s.k. högnivågruppen inom OECD:s oljekommitté. Senare utgick inbjudan också till resterande fyra EG-stater samt till OECD:s general- sekreterare.

I kommunikén från konferensen konstaterades bl. a. att om den rådande situationen fortsatte, kunde den medföra en allvarlig försämring av inkomst- och sysselsättningsnivåerna, förstärka inflationstrycket och därmed sätta ländernas välfärd i fara. Man uttalade också en särskild oro för konsekvenserna för u-länderna. Man enades vid konferensen om ett aktionsprogram som omfattade:

— energibesparing och begränsning av efterfrågan, — ett system för fördelning av oljetillgångar i nödsituationer och vid utbudsunderskott, — påskydande av utvecklingen av ytterligare energikällor för att diversi— fiera energiförsörjningen, — påskyndande av forskning och utvecklingsprogram på energiområdet genom internationellt samarbete samt — detaljerad analys av de internationella Oljebolagens roll.

Vid konferensen upprättades en samordningsgrupp för energifrågor, Energy Coordinating Group (ECG), med uppgift att utarbeta ett interna— tionellt energiprogram i enlighet med konferensens riktlinjer. Gruppen skulle också ha hand om förberedelserna för en konferens mellan konsumenter och producenter. En sådan konferens skulle ordnas så snart som möjligt. Samtliga deltagarländer i Washington utom Frankrike ingick i gruppen. ECG sammanträdde i Bryssel under belgiskt ordförandeskap.

Energisamordningsgruppen

Under våren och sommaren 1974 koncentrerade ECG sitt arbete på frågor om upprättande av ett fördelningssystem för krissituationer, Oljebolagens roll samt forskning och utveckling på energiområdet. Man beslöt att överlåta åt OECD att behandla frågor om energibesparing och utveckling av alternativa energikällor. Inom OECD:s oljekommitté inrät- tades två ad hoc-grupper för ändamålet. Sverige ingick som medlem i besparingsgruppen.

Arbetet inom ECG kom från början att riktas in på frågan om ett nytt fördelningssystem. Man ville komma ifrån de svagheter som fanns i det fördelningssystem inom OECD som under krisen visat sig inte fungera. Huvudtanken var att låta fördelningsmaskineriet sätta igång med automa— tik, då något eller några länder vidkänts visst importbortfall. Däremot kom idén om en konferens mellan producent- och konsumentländer alltmer i bakgrunden sedan man kommit över den akuta försörjnings- krisen.

International Energy Program

I september 1974 förelåg resultatet av ECG:s arbete i form av ett internationellt energiprogram, International Energy Program (IEP), som behandlade åtgärder vid en krissituation, information om oljemarknaden, långsiktigt samarbete samt förhållandet till producentländer och andra konsumentländer.

OECD:s råd beslöt den 15 november 1974 att upprätta ett internatio- nellt energiorgan, International Energy Agency (IEA), med uppgift att genomföra programmet. Som medlemmar av IEA ingår de länder som den 18 november 1974 i Paris undertecknade IEP-avtalet och därmed provisoriskt anslöt sig i avvaktan på ratifikation. De sexton länderna var Belgien, Kanada, Danmark, Förenta staterna, Irland, Italien, Japan, Luxemburg, Nederländerna, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Turkiet, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike. Nya Zeeland an- slöt sig senare och Norge träffade den 7 februari 1975 särskilt avtal om medverkan i samarbetet. Det senare avtalet utgår från att Norge kommer att vara nettoexportör av olja.

Ratificering skall meddelas senast den 1 maj 1975. Avtalet gäller i tio år med översyn efter den 1 maj 1980. Utträde kan ske med 12 månaders varsel dock tidigast den 18 november 1977.

Organisation

IEA består av en styrelse, en verkställande kommitté samt fyra ständiga grupper för beredskapsfrågor, oljemarknaden, långsiktigt samarbete samt förhållandet till producentländer och andra konsumentländer. Härtill kommer ett sekretariat.

Styrelsen skall fatta beslut och utfärda rekommendationer som är nödvändiga för att programmet skall fungera tillfredsställande. Besluten

är bindande för anslutna länder, om inte annat föreskrivs.

Om inte uttryckligen utsågs i IEP på vilket sätt ett beslut skall fattas, gäller att majoritet krävs vid beslut rörande programmets genomförande, inklusive beslut om tillämpning av bestämmelser som redan pålägger deltagande länder bestämda förpliktelser samt rörande procedurfrågor och vid rekommendationer. Vid andra beslut krävs enhällighet, däribland sådana som pålägger deltagande länder nya, ej redan bestämda, förpliktel— ser. Varje land har tre röstvikter samt dessutom ett antal röstvikter i förhållande till sin oljekonsumtion. Sverige har 5 av totalt 151 röster eller 3,3 procent.

System för krisåtgärder

Varje land åtar sig att upprätta en försörjningsberedskap i form av beredskapsreserver som motsvarar minst 60 dagars normal konsumtion utan import. Senast den 1 juli 1975 skall med särskild majoritet beslutas när dessa beredskapsreserver skall uppgå till 90 dagars normal konsum- tion.

Beredskapsreserverna kan bestå av oljelager (krigsreserver inräknas inte), produktionsberedskap eller möjlighet att övergå till andra bränslen än olja.

Varje land åtar sig vidare att vid varje tidpunkt kunna vidtaga erforderliga konsumtionsbegränsande åtgärder för att i en kris begränsa förbrukningen av olja och oljeprodukter.

Ett system för tilldelning av disponibel olja skall tillämpas i en kris. Dess ändamål är att samtliga anslutna länder, under förutsättning att beslutad konsumtionsbegränsning och försörjningsberedskap uppnåtts, skall kunna utstå en tillförselkris lika länge.

Fördelningssystemets uppbyggnad presenteras närmare i kapitel 16.

Infomrationssystem om den internationella oljemarknaden

Ett permanent informationssystem skall inrättas. IEAzs sekretariat skall svara för systemets funktion och skall göra den insamlade informationen tillgänglig för länderna.

Informationssystemet är uppdelat i en allmän del och en särskild del. Den allmänna delen skall behandla läget då den internationella oljemark- naden och Oljebolagens verksamhet. Den särskilda delen är avsedd att garantera att systemet för krisåtgärder fungerar effektivt. De oljebolag, som omfattas av informationssystemet, är sådana som spelar en betydan- de roll i den internationella oljeindustrin. Vikten av sekretess betonas i avtalet.

Den allmänna delen av informationssystemet skall omfatta följande uppgifter som regelbundet insändes från medlemsländerna: bolagsform, finansiell struktur (inklusive balansräkningar och erlagda skatter), gjorda kapitalinvesteringar, överenskomna villkor för tillgång till större råolje- källor, rådande produktionsnivå och väntade förändringar i denna, tilldelning av tillgänglig råolja till dotterbolag och andra kunder, lager,

kostnader för råolja och oljeprodukter, priser (inklusive avräkningspriser till dotterbolag) samt andra uppgifter som styrelsen enhälligt beslutar

om. De uppgifter som, när det gäller den särskilda delen av informations-

systemet, skall sändas in av länderna till IEA:s sekretariat avser oljeför— brukning och oljeförsörjning, åtgärder för begränsning av konsumtionen, storleken av beredskapsreserver, tillgång till och utnyttjandet av trans- portmedel, rådande och förutsedd storlek av den internationella tillgången och efterfrågan på olja samt andra uppgifter som styrelsen enhälligt beslutar om.

Informationssystemets uppbyggnad presenteras närmare i kapitel 16.

Långsiktigt energisamarbete

De deltagande länderna förklarar sig beslutna att på längre sikt minska sitt beroende av importerad olja. För detta ändamål bör deltagarländerna utarbeta nationella program och främja att när så är lämpligt gemen- samma program antas, som kan innefatta en uppdelning av medel och insatser på de länder som väljer att delta i olika projekt. Nationella och gemensamma program bör enligt avtalet vara avstämda mot varandra. Bland möjliga samarbetsområden nämns bl. a. energihushållning och utveckling av alternativa energikällor. Överenskommelser om samarbets- projekt är bindande endast för de länder som ansluter sig till projektet.

Förhållandet till producentländer och andra konsumentländer

Avsikten är att främja ett samarbete med oljeproducent- och andra oljekonsumentländer, i första hand genom att få till stånd en dialog. Särskilt skall hänsyn tas till de intressen de icke oljeproducerande utvecklingsländerna har. De deltagande länderna skall informera varandra om samarbete med producentländer och man skall överlägga om sina förbindelser med dessa länder. En stabil internationell oljehandel skall främjas liksom en säker oljeförsörjning på rimliga och rättvisa villkor. Vidare skall samarbete på områden som t. ex. industrialiseringen av och den socio-ekonomiska utvecklingen iviktigare produktionsområden beak— tas. Även annat samarbete med producentländerna av ömsesidigt intresse skall studeras.

6.2.3. Nordiskt samarbete

Genom ett antal ändringar under senare år har det nordiska samarbetet fått en fastare och mera enhetlig organisation. Det första steget i denna utveckling tog man då det nordiska ministerrådet inrättades den 1 juli 1971. I samband därmed utsåg också varje nordiskt land en regerings— medlem med uppgift att svara för samordningen av nordiska samarbets- frågor (samarbetsminister) samt en ämbetsman för att biträda samarbets- ministern. Vidare har två sekretariat inrättats, ett i Köpenhamn för kulturellt samarbete, ett iOslo för det nordiska ministerrådet.

Ministerrådet. Rådet fattar beslut i den utsträckning som framgår av den nordiska samarbetsöverenskommelsen (det s.k. Helsingforsavtalet) och andra överenskommelser mellan de nordiska länderna. Även i övriga samarbetsfrågor svarar ministerrådet för samarbetet mellan de nordiska ländernas regeringar och mellan regeringarna och Nordiska rådet. Rådet är inget övernationellt organ som genom majoritetsbeslut kan binda en regering utan dess medgivande. Formella beslut fattas bara med stöd av uttryckligt avtal mellan de berörda länderna.

Sekretariatet. Det permanenta ministerrådssekretariatet är underställt ministerrådet och består av tjänstemän som är oavhängiga av de natio- nella förvaltningarna. Det förestås av en generalsekreterare och har fyra avdelningar. Sekretariatet har till uppgift att bereda ärendena innan de behandlas i ministerrådet och i olika ämbetsmannakommittéer samt i övrigt bistå dessa organ. Vidare fullgörs sekretariatsgöromål för av ministerrådet tillsatta kommittéer och arbetsgrupper. Initiativ kan tas till nya samarbetsprojekt.

Ämbetsmannakommittéer. Under årens lopp har åtskilliga kommittéer tillsatts av vilka en del varit tillfälliga, andra mer permanenta t. ex. för samarbete på transport-, kommunikations-, industri— och energiområdena. En permanent kommitté med centrala uppgifter är den s.k. ställföre- trädarkommittén.

E nergisamarb ete

Ämbetsmannakommittén för industri- och energipolitik lade vid årsskif-

tet 1974/75 fram en rapport om förutsättningarna för ett närmare nor- diskt energipolitiskt samarbete. Nordiska ministerrådet framlade vid Nordiska rådets 23:e session i Reykjavik den 15—20 februari 1975 sina värderingar och slutsatser med anledning av rapporten. Rådet underströk att en nordisk energipolitisk konvention f. n. inte skulle främja det nordiska samarbetet på energiområdet. Med hänsyn till ländernas skilda energipoli- tiska läge skulle en sådan överenskommelse bli så allmänt hållen att den skulle förlora sin ändamålsenlighet. Det framtida samarbetet om energi- politiken i Norden borde i stället kunna ta formen av bilaterala avtal. Sådana avtal ansåg man lämpliga för att de ger en bättre möjlighet till en anpassning till ländernas olika utgångslägen och skilda behov. På vissa särskilda områden fann ministerrådet behov av ytterligare utredningar. Det gällde bl. a. ilandföringsmöjligheterna av naturgas från den norska kontinentalsockeln via Danmark till Sverige eller direkt från Norge till Sverige.

När det gäller olja framhöll ministerrådet att det för närvarande inte var aktuellt med ett särskilt nordiskt krisförsörjningsprogram mot bak- grund av den internationella utvecklingen och då speciellt de nordiska ländernas olika anknytning till IEA. Däremot konstaterade man att det på ämbetsmannaplanet etablerats kontakter mellan de nordiska länderna om möjligheterna att under akuta försörjningskriser samordna förbruk- ningsbegränsande åtgärder. Härmed menade man de kontakter EBU tagit och som redovisas i avsnitt 6.3.

Nordiskt samarbete under krisen

Under krisen 1973/74 förekom ett nära samarbete mellan de nordiska länderna. I slutet av november 1973 hölls i 0150 överläggningar mellan berörda nordiska ministrar då man diskuterade olika problem i anslutning till oljebristen. I slutet av december förekom i Stockholm ytterligare möten mellan ministrarna.

Vidare upprätthölls kontakter under hand mellan berörda statssekre- terare eller andra ämbetsmän i regeringskanslierna. l samband med vissa speciella problem, t. ex. gränstrafiken mellan Norge och Sverige under perioder med kortransonering, tog man upp bilaterala kontakter.

Från svensk sida hölls medlemmarna i den nordiska ämbetsmanna- kommittén för industri- och energipolitik underrättade om de åtgärder som vidtogs genom distribution av pressmeddelanden, cirkulär och andra dokument. När det gällde de statliga insatserna för inköp av oljeproduk- ter upprätthölls kontakter mellan Sverige, Norge och Danmark.

TN hade under krisen en del kontakter med de övriga nordiska länderna och då i synnerhet med Norge. Man diskuterade bl. a. möjlig- heten för gränsöverskridande trafikanter att få byta ransoneringskupong- er.

I samband med möten inom OECD:s oljekommitté sammanträffade de nordiska representanterna för kollationering. Detta nordiska samarbete på det internationella planet fortsatte också då ECG:s arbete startade och konturerna till ett internationellt energiprogram började ta form.

Nordel

På elkraftområdet kommer behovet av samordning och samråd in i anslutning till det utökade elkraftsutbytet i Norden.

Samarbete sker f. n. inom ramen för Nordel, som har som målsättning att ge medlemsländerna bästa möjliga kraftförsörjning. Genom samarbe— tet skall man kunna hålla låga priser och god leveranssäkerhet. Nordel är ingen sammanslutning av stater eller företag, utan består av personer i ledande ställning inom kraftförsörjningen i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. Man samlar och utbyter erfarenheter om produktion, distribution och konsumtion av elenergi. Vidare ger Nordel råd och rekommenderar/samordnar utvecklingen och användningen av ländernas kraftresurser så att man tar tillvara dessa på ett tekniskt och ekonomiskt sätt.

Organisationen har ingen administrativ överbyggnad, utan de olika länderna svarar för ordförandeskapet och sekretariatet i vartdera tre år. Utskott och kommittéer sammanträder på olika platserni Norden. Även om Nordel enbart är ett rådgivande organ anses rekommendationerna få stor praktisk betydelse, eftersom ledamöterna tillsammans sägs represen— tera kunskap och erfarenhet från hela Norden, och i regel kan engagera sina respektive företag och organisationer i olika frågor.

Utbytesvolymen av elenergi mellan Nordel-länderna uppgick år 1973 till 11 TWh. Nettoexporten från Norge till Sverige var 5,2 TWh, från

Sverige till Finland 3,9 TWh och till Danmark 0,6 TWh. Sverige har förbindelser med Danmark, Finland och Norge. De sistnämnda tre länderna har inte någon förbindelse med varandra med undantag för vissa ledningar mellan Finland och Norge för lokal konsumtion i Finland. Den totala överföringsförmågan från Sverige var 1973 2705 MW och till Sverige 2 4l0 MW. Sammanlagt finns 11 samkörningsförbindelser mellan Sverige och övriga nordiska länder.

Det nordiska ministerrådet konstaterade vid mötet i Reykjavik i februari 1975 att Nordel var den form för energisamarbete som hittills haft den största praktiska betydelsen.

Nordel under krisen 19 73/ 74

Vid ordinarie möte med Nordels driftutskott den 5—6 november 1973 gjordes en noggrann genomgång av de olika ländernas kraftbalanser och bränslesituation. Vidare beslöt man om utvidgning av det veckovisa informationsutbytet mellan länderna beträffande kraftbalansutvecklingen samt rapportering till Nordels ordförande om aktuell situation och att sammankallande av Nordel kunde vara påkallat.

Vid ett extra möte med Nordel och dess driftutskott den 3 december 1973 gick man igenom de olika ländernas försörjningsläge och möjligheter- na till samarbete för att spara bränsle. Nordel uppdrog åt utskottet att utarbeta ett utlåtande med rekommendation till praktiska åtgärder för bränslebesparing och till åtgärder från myndigheternas sida. Den 19 december hölls extramöte med driftutskottet. Vid utskottets möte den 5,5 februari 1974 konstaterades att energibrist inte längre förelåg och att kraftutväxlingarna kommit igång mellan länderna.

6.2.4. Sverige och det internationella energisamarbetet

OECD

Sveriges stora beroende av importerade flytande bränslen och drivmedel samt den överhängande faran för avbrott i tillförseln av oljeprodukter har motiverat ett starkt engagemang från svensk sida i OECD:s arbete med att förbättra försörjningstryggheten för de europeiska medlemsländerna. Sverige stödde rådets rekommendation om uppbyggnad av ett 90-dagars— lager i medlemsländerna.

Sverige har vid planeringen av försörjningsberedskapen på bränsle- och drivmedelsområdena i möjlig utsträckning tagit hänsyn till de rekommen- dationer inom området som OECD beslutat. Berörda myndigheter har t. ex. arbetat fram Lansoneringssystem som enligt OECD:s riktlinjer kan sättas in snabbt och effektivt. Vidare skapades ett informellt, nationellt samrådsorgan med representanter för berörda departement, ÖEF och oljeföretagen. '

Sverige har varje kvartal till OECD redovisat sitt lager av disponibla tillgångar. Sedan krisen 1973/74 lämnas dessa rapporter en gång i månaden. Härvid har följts de redovisningsprinciper som rådet beslutat.

Regeringen föreslog i en proposition till riksdagen i november 1973 att Sverige skulle öka sina beredskapslager med tre miljoner m3 råolja. På så sätt skulle Sverige med god marginal nå upp till OECD:s rekommendation om ett lager motsvarande 90 dagars oransonerad förbrukning. Riksdagen godkände förslaget i december 1973.

IEP

Det amerikanska initiativet till Washington-konferensen kommenterades positivt från svensk sida såsom ägnat att snarast föra samman producen- ter och konsumenter och därmed lägga grunden för en gemensam lösning av energiproblemen. Arbetet inorn ECG följdes uppmärksamt och samråd ägde rum mellan Sverige och de båda ECO-länderna Danmark och Norge.

Sedan man från ECC-ländernas sida förhört sig om den svenska inställningen till att delta i samarbetet, framfördes från svensk sida i mitten av augusti 1974 att Sverige var intresserat av att delta i ett nytt fördelningssystem i krissituationer och över huvud i det fortsatta interna— tionella energisamarbetet. Sverige hade uppfattat att detta samarbete i en eller annan form skulle komma att ske inom ramen för OECD. Det klargjordes också att Sverige önskade ingå i konsultationer, så snart man beretts tillfälle att studera utformningen av energiprogrammet.

Under hösten 1974 ägde informella konsultationer rum i Bryssel. I mitten av september överlämnade Sverige ett skriftligt besked om att man övervägde att deltaga i energiprogrammet. Vid ett möte den 8 november 1974 mellan företrädare för ECC-länderna meddelade de tre neutrala länderna Sverige, Schweiz och österrike att man beslutat ansluta sig till IEP, men att man vid undertecknandet skulle avge ett neutralitets- förbehåll.

I samband med undertecknandet av avtalet om IEP den 18 november 1974 avgav Sverige följande neutralitetsdeklaration: "Den svenska rege- ringen förutsätter att deltagandet i avtalet om det internationella energi- programmet ej hindrar Sverige från att vidta de åtgärder som regeringen anser nödvändiga för att fullfölja landets traditionella neutralitets- politik.”

1 regeringens proposition om Sveriges anslutning till avtalet om ett internationellt energiprogram (prop. 1975242) säger handelsministern att globala internationella organ lämpar sig väl för brett samarbete på energiområdet och ger möjlighet för alla intressenter att delta i samarbe— tet. Det är därför som Sverige ställt sig positivt till olika förslag som särskilt under det gångna året har framförts om internationella energi- konferenser. Det framhålls att samtidigt som ett världsomfattande samar- bete i energifrågorna är nödvändigt har vi skäl att fortsätta det samarbete som vi sedan länge har bedrivit med övriga industriländer särskilt inom OECD:s ram.

Man konstaterar att samarbetet i OECD:s oljekommitté närmast lam- slagits under oljekrisen. Det fördelningssystem de västeuropeiska OECD- länderna hade enats om trädde aldrig i verkställighet och den information om försörjningsläget som framkom genom OECD var otillräcklig. Fler-

talet länder, däribland Sverige, var därmed, sägs det, för sin försörjnings- planering beroende av den information som kunde erhållas från i första hand Oljebolagen i det egna landet.

Handelsministern konstaterar att det för Sveriges del förelåg behov att förstärka och utveckla det internationella samarbetet. Sveriges deltagande i det internationella energiprogrammet sägs utgöra ett led i vår strävan till största möjliga oberoende i försörjningshänseende vid internationella kriser.

Från svensk synpunkt bedöms det som tillfredsställande att IEP förverkligas inom OECD:s ram. Det internationella energiorgan, IEA, som har upprättats för att genomföra det internationella energiprogrammet, har knutits till OECD, en organisation som Sverige har tillhört sedan dess tillkomst. Samtliga stater som har anslutit sig till energiprogrammet är medlemmar av OECD.

I propositionen betonas det att IEP-avtalet inte innehåller några förpliktelser som är av den karaktären att de på någon punkt står i strid med ett konsekvent fullföljande av neutralitetspolitiken. Det bedöms snarare vara en fördel att redan under normala förhållanden kunna ingå ett avtal, som är avsett att i ett krisläge trygga vår försörjning med en så väsentlig vara som olja. Försök att nå uppgörelser om tryggad oljeförsörj- ning, som görs först sedan ett krisläge inträtt, skulle kunna möta krav på svenska motprestationer som kan vara betänkliga just från neutralitets- synpunkt. Vidare understryks det, att det system för fördelning av olja i krissituationer, som är en viktig del av programmet, träder i verkställighet automatiskt utan politiska beslut.

För Sverige skall kunna uppfylla de förpliktelser energiprogrammet medför föreslås att riksdagen antager en oljekrislag. Genom denna lag ges möjlighet att vidtaga de åtgärder om förbrukningsreglering, uppgiftsin— hämtning m. rn. som följer av energiprogrammet. Riksdagen har godkänt regeringens förslag.

6.3. EBU:s överväganden och förslag

Sverige är för sin energiförsörjning starkt beroende av omvärlden. Oljan svarar för ca tre fjärdedelar av vår totala energikonsumtion. I kapitel 4 har visats att Sverige för överskådlig tid kommer att vara tvunget att importera raffinerade produkter. De länder som har möjlighet att exportera till Sverige ligger nästan samtliga inom OECD-området, dvs. är bundna till avtalet om ett internationellt energiprogram. De stora internationella Oljebolagen, som har hälften av världsmarknaden och mer än hälften av den svenska marknaden, har alla sitt säte i OECD-länder. Redan under den tid försörjningsfrågorna behandlades inom OECD:s oljekommitté verkade Sverige aktivt för en god energiberedskap hos de oljekonsumerande medlemsstaterna. Om energiberedskapen ligger på en låg nivå, kommer den begränsade oljemarknaden under en försörjnings- kris att utsättas för ett hårt efterfrågetryck. En sådan pressad marknad med exportregleringar och överbjudande parter kommer också att påver-

ka Sveriges möjligheter att lindra krisens verkningar med viss fortlöpande import. Eftersom Sverige är en storimportör av olja, sett i relation till den totala inhemska energiförbrukningen, kommer vi att särskilt hårt känna av den typ av störningar som beror på en skarp konkurrens om begränsade oljetillgångar på världsmarknaden.

När det gäller internationella system för fördelning av olja i kristid så har Sverige motsvarande skäl för aktivt deltagande. Det produceras praktiskt taget ingen råolja inom landet och raffinerade produkter kommer att behöva importeras upp till 40 procent av det totala behovet. Nästan samtliga de företag som opererar på den svenska marknaden är direkt eller indirekt beroende av leveranser från de stora internationella Oljebolagen. Sett från ren försörjningssynpunkt har Sverige därför allt att vinna på att deltaga i ett system som i en försörjningskris garanterar oss vår rättvisa andel mot bakgrund av tidigare förbrukning.

Det har visats i kapitel 5 och tidigare i detta kapitel hur beroende konsumentländerna är av god information om försörjningsläget för att kunna vidtaga relevanta åtgärder. Under krisen 1973/74 misslyckades OECD i sitt arbete med att utarbeta tillförlitliga försörjningsprognoser för OECD-området. Sverige var därför hänvisat till den information som kunde erhållas från Oljebolagen i det egna landet (se kapitel 16 och bilaga 11). Det visade sig dock svårt att basera beslut om långtgående ingrepp i samhällslivet på sådant bräckligt underlag. Om man i en framtida försörjningskris vill vara bättre informerad om försörjningslägets utveck- ling fordras system på det internationella planet för informationsbehand- ling.

EBU har löpande kunnat följa arbetet med det internationella energi- programmet och även under hand kunnat redovisa vissa synpunkter på fördelnings- och informationssystemens utformning. Det är EBU:s me- ning att det är till fördel för den svenska energiberedskapen med ett internationellt samarbete som tryggar en rättvis fördelning av olja i en kris och som också medger för regering och ansvariga myndigheter att grunda sina beslut om förbrukningsregleringar på en god försörjnings— information.

När det gäller EBU:s arbete med frågan om förbrukningsregleringar har utredningen måst beakta behovet av åtgärder som medger större bespa- ringar än vad IEP i första hand är inriktad mot. För det första skall åtgärderna vara användbara i situationer som IEP inte omfattar. dvs. krig och avspärrning. För det andra måste Sverige genom en flexibel energiberedskap ha full handlingsfrihet att själv bedöma de åtgärder som i ett visst läge krävs för att säkerställa den svenska neutralitetspolitiken. Man bör komma ihåg att IEP är ett program med regler för oljefördelning i ett fredskrisläge. Då är det meningen att samhället skall fungera underi stort normala förhållanden. Sysselsättningen skall hållas på en så hög nivå som möjligt. Den exportindustri som under krig och avspärrning starkt reduceras, skall under en fredskris fortsätta att sälja på utlandsmark- naderna för att tillföra landet valuta. I propositionen om avtalet (prop. 1975 :42) understryks också att Sverige för krig och avspärrning självstän- digt måste bygga upp en sådan beredskap i lager, planer för konsumtions- begränsningar etc. att neutralitetspolitiken blir trovärdig.

Förslag till vidgat nordiskt samarbete

Energikonsumtion såväl som energiproduktion är internationell. Trafiken mellan olika länder till lands, sjöss och i luften är omfattande, det gäller både persontransporter och godstransporter. De internationella transport- systemen är av väsentlig betydelse för de olika ländernas försörjning. Det är därför av intresse för alla parter att dessa transporter kan ske med så små störningar som möjligt.

1 avsnitt 6.1.2 och i bilaga 1 redovisas de åtgärder som vidtogs i olika länder under krisen. Dessa åtgärder var på intet sätt samordnade eller synkroniserade. Varje land satte in sina åtgärder utan hänsynstagande till de bieffekter som kunde uppkomma i andra länder, i första hand i de närmast angränsande lä nderna.

Nederländerna fick t. ex. upphöra med sin kortransonering av driv- medel på grund av en mer eller mindre fri försäljning i angränsande länder. Gränsboende bilister körde över gränsen för tankning och över— lämnade sina egna kort till dem som bodde i det inre av landet. Systemet bröt successivt samman genom obstruktion från bensinstationer nära gränsen, en obstruktion som spred sig i allt vidare cirklar.

Från holländsk sida har man vid kontakter med EBU framhållit att en kortransonering av drivmedel i framtiden måste samordnas med likartade åtgärder i grannländerna.

Inom OECD fanns i oljekommittén förberett ett system för fördelning av olja i en krissituation. Av olika skäl kom detta fördelningsmaskineri aldrig igång. Inte heller kom OECD att fungera som central för utbyte av information om tillgångar, priser och ransoneringsåtgärder. OECD hade varit ett möjligt forum för samordning av och samråd om nationella regleringsåtgärder. Inom oljekommittén diskuterade man denna möjlighet under hösten 1973, dock utan att det ledde fram till något konkret förslag.

Man lyckades inte heller inom EG klara den samordning av reglerings- åtgärderna som hade varit önskvärd. Detta bl. a. beroende på olika nivå på energiberedskapen. En del länder hade färdiga beredskapsplaner för t. ex. kortransonering. Vissa andra länder måste på grund av sämre förberedelser förlita sig på relativt lindriga åtgärder av typ hastighets— begränsningar och bensinstationsstängningar.

Vid de kontakter EBU haft med representanter för olika länders administrationer har starkt betonats behovet av internationell samord- ning av regleringsåtgärderna. Det har då framför allt gällt regler för bunkring av fartyg och flygplan. På detta område lyckades man också under krisen komma fram till rekommendationer inom OECD. Detta arbete avseende internationell sjö- och luftfart har fortsatt inom IEA. Man kan därför förvänta sig att medlemsstaterna i IEA vid en framtida kris kommer att ha vissa riktlinjer för sin behandling av de fartyg och flygplan som behöver bränsle.

När det gäller den praktiska samordningen av nationella regleringsåt- gärder är detta i första hand en fråga för de länder som gränsar till varandra. Erfarenheter från tidigare kriser visar att internationella fora av

typ OECD och IEA inte passar för sådant praktiskt samordningsarbete. Medlemskretsen är för stor och innehåller länder som tillhör skilda kontinenter. USA och Japan kan knappast ha något större intresse av hur den gränsöverskridande trafiken ordnas under kristid över Öresund eller mellan Sverige och Norge. Den typen av problem måste lösas i en mer begränsad krets, t. ex. inom Norden.

Trafiken mellan Sverige och de övriga nordiska länderna är stor. Under år 1972 passerade 2,3 miljoner utländska personbilar gränsen till Sverige varav hela 2,1 miljoner från de nordiska grannländerna. Den genomsnitt- liga dagliga passagen uppgår f.n. till ca 6900 bilar. Totala antalet ankomster av icke-skandinaver till det nordiska passkontrollområdet var under 1973 drygt 15 miljoner. Många av dessa färdades i egen bil.

I korthet vidtog de nordiska länderna följande åtgärder under oljekri- sen.

Sverige: Frivillig sparkampanj. Kortransonering av drivmedel. Använd— ningsrestriktioner avseende elkraft. Förberedelser för kvotransonering av elkraft, stadsgas och fjärrvärme. Kvotering i handelsledet avseende eld- ningsolja. Licenser för storförbrukare av eldningsolja. Statliga medel ställs till förfogande för oljeköp på världsmarknaden.

Danmark: Frivillig sparkampanj. Hastighetsbegränsningar. Helgkörför- bud. Förbud mot försäljning i lös dunk. Kvotering i handelsledet avseende eldningsolja. Vissa användningsrestriktioner på elsidan.

Norge: Frivillig sparkampanj. Helgkörförbud. Stängning av bensin- stationer. Förberedelse för kortransonering av drivmedel. Kvotering i handelsledet avseende eldningsolja. Statliga medel ställs till förfogande för oljeköp på världsmarknaden.

Finland: Frivillig sparkampanj. Förbud mot sporttlygning och motor— tävlingar. Vissa restriktioner avseende bl. a. inomhustemperatur, gatu- belysning, fasad- och fönsterbelysning, annan typ av elanvändning (t. ex. kupévärmare). Bestämmelser om prioritering av inhemska bränslen vid uppvärmning.

Under krisen framkom en mängd frågor av bl. a. teknisk reglerings- natur som borde ha diskuterats närmare mellan de nordiska länderna. Som exempel kan följande anges.

l. Behandlingen av utländska bilister i samband med helgkörförbud.

2. Behandlingen under en kortransonering av de danska medborgare som äger fritidshus i Sverige.

3. (lränsöverskridande trafik från kortransonerat till icke kortransonerat land, t. ex. Sverige till Norge.

4. Bensinstationernas verksamhet i gränstrakter.

5. Behandlingen av internordisk yrkestrafik.

6. Behandlingen av tillfälliga nordiska turister, arbetspendlare och inköps- resande. 7. Principer för tilldelning av drivmedel till internordisk sjöfart och luftfart. Bunkringssamordning mellan Kastrup och Arlanda.

Behovet av samordning synes vara störst vad avser drivmedel. Detta kommer också till uttryck i TN:s utvärderingsrapport som bl. a. diskute-

rar frågorna om utländska bilturister och yrkesbiltrafiken mellan olika länder. Under krisen hade TN viss kontakt med de nordiska länderna och då i första hand Norge. TN anser att väsentliga fördelar skulle kunna vinnas i en ransoneringssituation om de nordiska länderna hade ett gemensamt synsätt på hithörande frågor och om de kunde genomföra synkroniserade åtgärder vid en försörjningskris.

Större förståelse skulle då, enligt TN, skapas hos allmänheten för olika konsumtionsbegränsningar. TN förordar i sin rapport ett nära samarbete med utlandet i ransoneringsfrågor, särskilt med de nordiska länderna. Erfarenheterna från krisen vintern 1973/74 visar klart på behovet av samordning mellan de nordiska länderna (Sverige, Norge, Danmark, Finland) vad avser regleringsåtgärder under tider av akut energibrist. Olika regleringssystems utformning kräver med nödvändighet att inter- nordiska problem klaras av. Det bör då vara av väsentlig betydelse att de nordiska länderna dels i förväg har diskuterat samordningsproblemen, dels under krisen snabbt kan lösa alla de praktiska samordningsproblem som uppstår.

lEP innefattar förpliktelser avseende nivån på ransoneringsbered- skapen. IEA avses också utöva viss insyn i och kontroll av den bered- skapsapparat för oljekriser som skall finnas i medlemsländerna. Såsom tidigare anförts är emellertid IEA inte rätt forum för praktisk åtgärds- samordning. Ytterst föreligger behovet av samordning hos länder som gränsar till varandra t. ex. Sverige Norge, Nederländerna Västtyskland. Det bör vidare understrykas att Finland inte är medlem av IEA.

Den internordiska trafiken till lands och med båt och flyg är omfattan- de. Det var också här som de flesta samordningsproblemen uppstod under krisen. På luftfartsomrädet har luftfartsverket vid hearing inom EBU fört fram att det är ”önskvärt med samråd om tilldelningsnivån för internationella flygningar ! första hand inom Skandinavien m.h.t. den internationella linjefartens beroende av successiv tankning på olika flygplatser efter linjen”. Liknande synpunkter på internationellt och nordiskt samråd har vid hearings lagts fram av SAS, sjöfartsverket, Sveriges redareförening och Svenska åkeriförbundet.

Mot denna bakgrund föreslår EBU att en nordisk koordineringsgrupp bildas. Denna grupp bör ha följande huvuduppgifter.

1.Genom löpande samråd säkerställa att sådana nationella reglerings- system utformas som inte medför negativa verkningar i andra nordiska länder. Detta sker genom utbyte av erfarenheter och presentation och diskussion av beredskapsplaner avseende konsumtionsregleringar.

2. Genom upprättande av gemensam koordineringsplan underlätta kon— sumtionsregleringarna i händelse av akut energikris. Planens syfte är att medge snabbt och effektivt lösande av samordningsproblem i ett krisskede.

3. Genom sin "stand by-status” snabbt kunna utöva samråd och samord- ning i ett krisskede.

Koordineringsplanen skulle kunna omfatta följande punkter.

1. Regler för gruppens snabba och effektiva funktion i ett akut krisläge. 2. Översiktlig skiss utvisande en successiv tillämpning av olika ransone— ringsåtgärder, som tillfredsställer krav på internordisk synkronisering. Kritiska samordningspunkter i dessa ”åtgärdsstegar” bör klart framgå.

3. Principer för lösande av gemensamma problem under krisskedet avseende t. ex.

— internordiska turistresor — flygplansbunkring -. kuponguthyte.

4. Förteckning över ev. andra samrådspunkter än energiransonering i ett krisskede och som inte faller inom ramen för andra internationella organisationers arbete. Det kan gälla t. ex. — försörjningsinformation på oljesidan såvitt avser nordiska förhållan- den

— produktionsplaner i nordiska raffinaderiet mot bakgrund av det normala nordiska produktutbytet

— elkraftbalanser.

För att kunna lösa sina uppgifter att hålla en koordineringsplan för krisperioder aktuell och även genom löpande informationsutbyte minska risken för ”regleringskollisioner”, måste gruppen träffas en eller ett par gånger per år. En lämplig tidpunkt vore i början av hösten, före bränslesäsongens start.

Med hänsyn till gruppens karaktär av krisorgan maste sammansättning— en vara sådan att samordningen i en kris kan ske snabbt och effektivt. Beredskap bör upprätthållas för sammanträffande inom gruppen med kort varsel. Detta talar för en liten grupp där varje land representeras av en person (med ställföreträdare) med god kännedom om energiberedskap och regleringsåtgärder på energiområdet. Denne bör lämpligen ha till sitt förfogande tre experter vardera representerande drivmedel/tra— fikreglering, övrig reglering inom bränsleområdet samt elkraftsområ- det. Representanterna kan lämpligen företräda tjänstemannaplanet inom regeringskanslierna medan experterna kommer från de myndigheter eller institutioner som närmast svarar för det praktiska förberedelsearbetet.

Samordningen av förbrukningsregleringarna på energiområdet bör kunna inordnas under nordiska ministerrådet. Rådet bör i så fall uppdraga antingen åt existerande ämbetsmannakommitté för industri— och energipolitik eller åt en nyinrättad kommitté att förbereda koordi— nering av regleringsåtgärder på det sätt som här skisserats. Kommittén kan vid behov påfordra bistånd från sekretariatet i Oslo. Om en särskild kommitté inrättas bör ordförandeskapet alternera mellan de nordiska länderna t. ex. vart tredje år. Med ordförandeskap följer då sekretariats- funktionen som består i att bl. a. förbereda årsmöten och löpande se till att all värdefull information inom kommitténs ansvarsområde distribue— ras till medlemmarna.

Elfrågorna bör även fortsättningsvis i huvudsak behandlas inom ramen för Nordels verksamhet. Frågor om fördelning av olja i kristid ligger helt

utanför gruppens ansvarsområde i och med tillkomsten av det internatio- nella energiprogrammet och IEA.

EBU har diskuterat detta förslag med företrädare för berörda departe- ment i Danmark, Norge och Finland. Det intresse som då visats har varit övervägande positivt. Härvid har dock inte närmare berörts hur samord- ningen i detalj skall formaliseras.

EBU föreslår att regeringen tar upp överläggningar med de övriga nordiska ländernas regeringar så att det nordiska samarbetet i dessa frågor kan starta på förordat sätt redan under budgetåret 1975/76.

' ||'|-||'x'

"i”.). "

_' IEI—' "imm'qllg- um !"" .'-||||-' '$$wlltllall || _'|"|h' ,I|r-|'n _ ”ia-in, - J.-

U'" ”Tr-äl

-||||

#pqu är"

%j':1.rj|w|l|.u||_l mf;

IIIILR )'|||- H—'"I'*"'h' -|__|||||'|

. ,. |_|l:,. J. , , . x || tr: " ||: ”|||? . " U| ?:wa' hill"!

'n. . . | ..; — | | I,.

" *"||”_' kWh" || *'|| _3'__|.*l' d'

.| _ r.- -—' | -'||. | __ ||| ||| än?”

Fil-_|. | :|| | _ || ||

T||. |.|'_'|_,||.|- " ltl|l

. ph:-||" || ||

dra

rriJ-u'ifL . #3:fo

_|Pr |||-*:; ' *

7. Författningsområdet

7.1. Allmänna ransonerings— och förfogandelagarna

För att få det rättsliga perspektivet på de åtgärder som vidtogs under oljekrisen 1973/74 och för att få en allmänt rättslig bakgrund till de förslag EBU kommer att presentera, redovisas i detta kapitel de viktigaste författningarna som styr regeringens och myndigheternas handlande vid försörjningskriser. Författningarna återges mycket kortfattat och över- siktligt. De som vill fördjupa sig i dessa frågor hänvisas till den fullständiga författningstexten.

Under såväl första som andra världskriget utfärdades flera tidsbegrän- sade s. k. fullmaktslagar. De gav regeringen befogenhet att under vissa förutsättningar — krig, krigsfara eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden — vidta åtgärder för att bl. a. tillgodose befolkningens och krigsmaktens behov av förnödenheter samt att kontrollera priserna.

År 1954 infördes två fullmaktslagar av permanent karaktär, allmänna förfogandelagen (19541279) och allmänna ransoneringslagen(19542280). Såväl allmänna förfogandelagen som allmänna ransoneringslagen avsågs att användas huvudsakligen i försörjningspolitiskt syfte. Båda lagarna är av beredskapsnatur och kan därför tillämpas bara då särskilda förutsätt- ningar föreligger. Kommer Sverige i krig träder vissa av lagbestämmelser- na omedelbart i tillämpning. Vid krigsfara för landet förordnar regeringen om tillämpning. Regeringen kan delegera sina regleringsbefogenheter till underordnade myndigheter enligt närmare angivna förutsättningar.

Allmänna ransoneringslagen

Tillämpning. Lagens bestämmelser träder automatiskt i tillämpning vid krig. Vid krigsfara kan regeringen förordna att bestämmelserna skall gälla. I så fall fordras dock att förordnandet underställes riksdagen inom en månad. Vidare kan regeringen förordna, efter riksdagens godkännande, att lagens bestämmelser skall tillämpas för högst ett år i taget om det ”till följd av krig, vari riket befunnit sig, eller krig mellan främmande makter eller annan utom riket inträffad utomordentlig händelse uppkommit knapphet eller betydande fara för knapphet inom riket på förnödenhet som erfordras för krigsbruk eller för ekonomisk försvarsberedskap eller som eljest är av vikt för befolkningen och produktionen”. Om regeringen

inte utan synnerlig olägenhet kan avvakta riksdagens godkännande, får regeringen själv tillämpa vissa bestämmelser. Denna ökade befogenhet infördes efter Suezkrisen år 1957. I så fall skall dock riksdagens godkännande inhämtas inom en månad.

Handelsreglering m. m. Regeringen kan, för att hushålla med försörj- ningsviktiga varor, föreskriva att

— vara inte under viss tid får säljas, överlåtas eller förvärvas, — vara får säljas, överlåtas eller förvärvas endast efter de regler regeringen bestämmer samt

_ vara får användas endast för de ändamål, på de villkor etc. som regeringen föreskriver.

Vidare kan regeringen, för att få en tillfredsställande kontroll av reglerin- gen, föreskriva att endast de som fått tillstånd eller särskilt prövats äger rätt att tillverka, köpa, sälja etc. den ransonerade varan.

Clearing m. m. För att av försörjningsskäl utjämna priserna på varor av samma eller likartat slag som importeras, eller på varor som importeras och varor av samma eller likartat slag som tillverkas inom landet, kan regeringen bestämma att avgift skall betalas (clearingavgift) och bidrag skall utgå (clearingbidrag) för dessa varor. Vidare kan bestämmas att en speciell prisutjämningsavgift skall betalas för varor som exporteras. Regeringen får restituera och befria från dessa avgifter. Om det uppstår överskott vid prisutjämningen skall regering och riksdag besluta om överskottets användning.

Inlösen. En ägare till ransonerad vara kan påfordra att myndigheterna löser in hans förråd. Ansökan, ställd till regeringen, skall i så fall inges till länsstyrelsen. För ett inlöst varuparti utgår ersättning med ett belopp som motsvarar de kostnader ägaren haft för produktion eller inköp av partiet liksom också för kostnader för transport och lagring. Ersättningen är dock maximerad till det belopp som skulle ha utgått om partiet hade mäst avstås till staten jämlikt bestämmelserna i allmänna förfogande- lagen. Ersättningen bestäms av en lokal värderingsnämnd. Besvär kan föras hos en riksvärderingsnämnd.

Ransoneringsbevis. Ransoneringsbevis får inte bjudas ut till avyttring eller överlåtas mot betalning. Man får inte heller överlämna beviset mot betalning i pengar för att användas av annan än den för vilken beviset är utfärdat. Bevis får inte heller överlåtas utan betalning i andra fall eller på andra villkor än de som regering eller myndighet föreskriver. Myndighet har möjlighet att återkalla ransoneringsbevis som utfärdats på grund av oriktig uppgift. Den som fått bevis återkallat skall omgående överlämna det till myndighet.

Uppgiftsskyldighet. Regeringen eller myndighet kan bestämma att uppgifter skall lämnas om den kvantitet av viss vara som innehas. Vidare kan föreskrivas skyldighet för näringsidkare att föra de anteckningar angående rörelsen som behövs för kontroll av att utfärdade föreskrifter efterlevs. Handelsböcker och andra affärshandlingar liksom vissa anteck- ningar skall tillhandahållas för kontrollerande myndighet. För kontrollen får också länsstyrelse, polismyndighet eller annan myndighet som rege-

ringen bestämmer undersöka kontor, fabrik, butik etc.

Straff. Den som bryter mot utfärdade bestämmelser om försäljning, överlåtelse etc. av vara kan dömas till dagsböter eller till fängelse i högst sex månader. Motsvarande straff gäller för bl. a. den som lämnar osann uppgift när det gäller att få ut eller återkalla ransoneringsbevis, den som säljer sitt bevis mot pengar eller obehörigen skaffar sig ett bevis samt den som underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet. Om brottet är ringa kan man döma till dagsböter och om det är grovt till två års fängelse. Vidare kan myndighet i vissa fall meddela näringsidkare förbud mot försäljning etc. av vara liksom också förklara en vara förverkad.

Allmänna förfogandelagen

Tillämpning. Lagen tillämpas i de fall som ovan angivits beträffande allmänna ransoneringslagen. Till skillnad från den sistnämnda lagen måste regeringen alltid inhämta riksdagens godkännande innan förfogande- bestämmelserna kan användas.

Förfogande. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva att ägare eller innehavare av vara som behövs för krigsbruk, den ekonomiska försvarsberedskapen eller som i övrigt är av betydelse för befolkningen och produktionen skall avstå varan till staten. Myndigheter- na kan föreskriva att innehavaren av varan skall göra den färdig innan den avstås. Vidare kan föreskrivas att innehavare av fastighet, gruva, industri— ell anläggning, lageranläggning etc. skall upplåta egendomen till staten. Den som har t. ex. en gruva, fabrik, starkströmsanläggning kan dessutom åläggas produktion för statens räkning. På motsvarande sätt kan inne- havare av viss egendom åläggas lagring, transport etc. för statens räkning. l avvaktan på att en vara överlämnas till staten kan myndighet utfärda förfogandeförbud. Dessa föreskrifter kan gälla alla såväl som vissa ägare och innehavare. Den som producerar etc. för statens räkning är skyldig att ta hand om och vårda varorna.

Ersättning. För vara som ställs till statens förfogande av annan än återförsäljare utgår ersättning med ett belopp som anses skäligt med hänsyn till kostnad för produktion eller återanskaffning. Om det är en återförsäljare som avstår varan tar man hänsyn till kostnader för återan- skaffning och återförsäljning. Annan egendom som upplåtes att användas av staten, t. ex. fordon eller fastighet, ersättes med förlorad avkastning eller nytta. Det finns vidare bestämmelser om ersättning för tjänster som lämnas m.m. Ifall man i förväg kan sätta pris på varor som överlåts skall riksvärderingsnämnden upprätta en taxa. Ersättning som inte utgår efter taxa bestämmes av särskilda eller allmänna, lokala värderingsnämn— der.

Uppgiftsskyldighet. I stort gäller samma bestämmelser som finns i allmänna ransoneringslagen (se ovan).

Straff. Den som bryter mot bestämmelserna i lagen och förfogar över, håller undan, skadar eller förstör varor kan dömas till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Det gäller också den som uppsåtligen åsidosätter de förfogandebestämmelser rn. ni. som utfärdats. Motsvarande

straffbestämmelser gäller också när någon uppsåtligen inte lämnar eller lämnar felaktiga uppgifter. Om brottet är ringa döms till dagsböter och om detär grovt upp till två års fängelse.

Kungörelse. I allmänna förfogandekungörelsen (19541279) lämnas närmare föreskrifter om bl. a. myndighets behörighet, delgivande av förfogandeföreskrift, syn och besiktning, offentliggörande av taxa, be- stämmande och betalning av ersättning.

7.2. Särskilda ransoneringslagar på energiområdet

7.2.1. Elkraft

Allmänna ransoneringslagen har i sin hittillsvarande utformning (se 7.6) inte medgivit kvotransonering av energi med möjlighet att ta ut en avgift för överförbrukning utöver tilldelad kvantitet. Därför har speciella lagar utfärdats vid de tillfällen då man avsett genomföra ransonering av elkraft och stadsgas.

I Sverige har vid olika tillfällen gällt temporära bestämmelser om regleringen av förbrukningen av elektrisk kraft. Under andra världskriget gällde lagen (19412925) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas. Den 1 juli 1949 ersattes 1941 års lag av lagen (1949:182) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft, en lag som gällde t. o. m. den 30 juni 1954. Enligt denna lag fick reglering av förbrukning av elkraft ske när på grund av bristande tillgång på vattenkraft eller av annan orsak tillgången inom riket under viss tidsperiod kunde förutsättas inte komma att förslå för att tillgodose behovet. Skälet för den fortsatta beredskapslagstiftningen var att man genom den kraftiga industriella expansionen ansåg att det förelåg risk för att efterfrågan på elkraft skulle komma att överstiga tillgången, särskilt i tider av dålig vattentillgång. När lagens giltighetstid löpte ut den 30 juni 1954 räknade man inte med att det i fortsättningen skulle föreligga behov av ransonering av elkraft. Därför förlängdes inte lagen.

Kraftbehovet stegrades emellertid oväntat snabbt. och en långvarig torka sommaren 1955 skärpte ytterligare läget. På grund härav antogs som en beredskapsåtgärd lagen (1955:601) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft som gällde t.o.m. den 30 juni 1956. År 1959 blev frågan om ransonering av elförbrukningen åter aktuell på grund av ihållande torka under sommaren samma år. Som en beredskapsåtgärd antogs lagen (l959:5 70) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft. Giltighetstiden begränsades till utgången av juni 1960.

Sommaren 1968 var extremt nederbördsfattig och även den efter- följande hösten och vintern medförde nederbördsunderskott. Också sommaren 1969 blev mycket torr. Det medförde att vattenmagasinen hösten 1969 var mycket dåligt fyllda. Vidare drabbades några värme- kraftverk av haverier, som ledde till produktionsbortfall. Då vintern 1969/70 också blev mycket kall, blev det nödvändigt att i viss utsträck- ning tvångsmässigt begränsa elkraftförbrukningen under mars—april

1970. Åtgärderi form av kvotransonering för de största förbrukarna samt restriktioner beträffande användning av elkraft för vissa ändamål genom- fördes med stöd av lagen (1970:37) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft. Lagen gällde t. o. m. utgången av juni 1970.

19 73 års lag

Omkring 20 procent av elkraften produceras i oljeeldade kraftverk. Hösten 1973 fann man att om en ransonering av olja måste genomföras, så skulle med största sannolikhet efterfrågan på elkraft öka snabbt genom att konsumenterna där så var möjligt skulle ersätta olja med el. Man räknade med att elkraft skulle användas för bl.a. uppvärmning av bostäder i betydligt större utsträckning än tidigare, varför det ansågs nödvändigt att komplettera ransoneringen av flytande bränsle med en reglering av förbrukningen av elkraft. Därför antog man en lag om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft (19731901).

Tillämpning. Om tillgången på elektrisk kraft inom landet inte räcker till under en viss tidsperiod får elförbrukningen regleras. Regeringen beslutar om reglering och kan meddela föreskrifter om fördelning och om användning. Närmare tillämpningsföreskrifter kan meddelas av myndig- het eller annat lämpligt organ som regeringen bestämmer.

Princip. Man skall se till så att i första hand de behov blir täckta som är av särskild betydelse för befolkningen eller produktionen eller i övrigt för det allmänna.

Vissa skyldigheter. Den som äger eller innehar anläggning som produ- cerar eller distribuerar elkraft och som levererar elkraft till förbrukare som berörs av regleringsföreskrifter skall vidta de åtgärder som meddelas för att hindra överträdelser. Förbrukare och förvaltare av fastighet kan åläggas avläsnings- och uppgiftsskyldighet.

Överuttagningsavgift. Regeringen kan förordna att den som förbrukar mer elkraft än han har rätt till skall erlägga särskild avgift för det som tagits ut utöver den medgivna mängden (överuttagningsavgift). Avgiften tillfaller staten. Regeringen kan dock medge befrielse. Den som under- låter att betala kan avstängas under viss tid.

Straff och vite. Den som genom uppsåt eller grov ovarsamhet bryter mot meddelad föreskrift kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Om kraftföretag underlåter att fullgöra sina ålägganden, kan vite föreläggas.

Giltighetstid. Lagen gällde till utgången av november 1974.

7.2 .2 Stadsgas

Den under andra världskriget gällande lagen (19411925) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas gällde till en början t. o. rn. den 30 juni 1943, men giltighetstiden förlängdes sedermera med ett år 1 sänder, sista gången t.o.m. den 30 juni 1949. Med stöd av denna lag kunde regeringen, eller efter bemyndigande av regeringen statens bränsle- kommission, meddela föreskrift om fördelningen och användningen i

övrigt av gas alstrad vid gasverk, om tillgången på gas inte förslog för att tillgodose behovet. Regeringen kunde vidare förordna, att förbrukare skulle vara skyldig att erlägga en överförbrukningsavgift, om han tog ut större gasmängd än han hade rätt till enligt meddelad föreskrift. Behov av att tillämpa lagen på gasområdet uppstod först från hösten 1944. Allmän gasransonering infördes med stöd av lagen genom kungörelse den 6 april 1945. Ransoneringen hävdes slutligt från den 17 december 1946.

19 74 års lag

Bränslenämnden anhöll den 8 januari 1974 om lagstiftning som skulle möjliggöra dels att s.k. överuttagningsavgift kunde tas ut vid stadsgas- ransonering, dels att avläsnings- och uppgiftsskyldighet kunde åläggas i samband med sådan ransonering. Som bakgrund framhölls att det — med hänsyn till att olje- och elransoneringarna kunde medföra ökad förbruk- ning av stadsgas utöver verkens produktions— och leveranskapacitet och med hänsyn till det osäkra försörjningsläget vad gällde råvaror för stadsgasframställning — syntes ofrånkomligt att snart införa någon form av kvotransonering beträffande stadsgasen. Riksdagen godkände den av regeringen föreslagna lagen om ransonering av stadsgas. Någon kvotran- sonering av stadsgas behövde dock aldrig införas till följd av förbättrat försörjningsläge under vintern och våren 1974.

Lagens bestämmelser överensstämde i stort med dem som gällde för regleringen av elkraftförbrukningen. Ägare eller innehavare av gasverk skulle vidta de åtgärder som kunde meddelas om reglering av stadsgasen. Lagen skulle gälla till utgången av november 1974.

7.3. Lokal kristidsförvaltning

Bestämmelser om de kommunala organens uppgifter i krisförvaltningen framgår av lagen (1973:861) om lokal kristidsförvaltning. Lagen inne- håller bestämmelser om att kommun kan åläggas uppgifter av betydelse för folkförsörjningen. Med avseende på dessa bestämmelser är lagen utformad som en fullmaktslag. Övriga bestämmelser i lagen avser plan- läggning m.m. och gäller permanent. Lagen ersätter från och med år 1974 den tidigare gällande lagen (19391254) om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig rn. m. föranledda arbetsuppgifter.

Tillämpning. Bestämmelserna i lagens 2 % träder i tillämpning om riket kommer i krig. Regeringen får förordna att bestämmelserna skall tilläm— pas vid krigsfara och under förhållanden som avses i l & tredje stycket allmänna ransoneringslagen (1954z280). Sådana förhållanden innebär att det till följd av krig mellan främmande makter eller annan utom riket inträffad utomordentlig händelse uppkommit knapphet eller betydande fara för knapphet inom riket på förnödenhet, som erfordras för krigsbruk eller för ekonomisk försvarsberedskap eller som eljest är av vikt för befolkningen eller produktionen. Sådant förordnande skall inom en månad eller, om riksdagssession ej pågår, inom en månad från början av

nästkommande session underställas riksdagen för prövning.

Uppgifter. Kommun är skyldig att i den omfattning som regeringen bestämmer fullgöra uppgifter för att fylla befolkningens eller produk- tionens behov av viktiga förnödenheter eller för att tillgodose annat ändamål av betydelse för folkförsörjningen. Kommun skall också iden omfattning regeringen bestämmer medverka vid allmän prisreglering. Dessa uppgifter ankommer på kristidsnämnd. Kommun kan tillsätta särskild kristidsnämnd. Om sådan nämnd inte finns, skall kommunstyrel- sen vara kristidsnämnd. Kommun kan också uppdra åt annat kommunalt organ att vara kristidsnämnd. 1 lagen (1964163) om kommunal beredskap finns bestämmelser om skyldighet för kommun att i fredstid vidta de förberedelser som kan erfordras för att kommunen skall kunna fullgöra dessa uppgifter.

Kristidsnäm nd. ] lagen ges bestämmelser om antal och val av ledamöter i kristidsnämnd.

Kommunstyrelse. Kommunstyrelsen skall övervaka att erforderlig planläggning sker och att övriga nödvändiga förberedelser äger rum.

Länsstyrelse. Inom varje län skall länsstyrelsen följa tillämpningen av lagen. Länsstyrelse får, om det anses oundgängligt, meddela kommun föreskrift om hur verksamheten skall bedrivas.

Bidrag. Lagen om kommunal beredskap innehåller bestämmelser om statsbidrag till kommun för beredskapsplanläggning (se också kapitel 14).

Kungörelse. I kungörelsen (1973:863) om kristidsnämnder anges när- mare de uppgifter som det åligger kristidsnämnd att fullgöra, nämligen:

_ att lämna sådant biträde åt det ekonomiska försvarets myndigheter som kan behövas för att trygga ortens försörjning med viktiga förnödenheter, — att öven/aka och biträda vid inventering av förråd, » att se till att de varor som skall avlämnas till det allmänna vårdas och överlämnas i rätt kvantitet, — att medverka vid planläggning och verkställande av undanförsel, — att dela ut ransoneringskort och inköpstillstånd samt se till så att föreskrifter i konsumtionsreglerande syfte efterlevs samt _ att i erforderlig utsträckning sprida upplysning om de krav kristiden ställer och om medel att undvika eller lindra rådande svårigheter.

7.4. Andra författningar

Oljekrislag

Den svenska anslutningen till [EP medför bl. a. att Sverige i ett krisläge skall kunna vidtaga åtgärder för att begränsa konsumtionen av olja eller tilldela ett annat medlemsland olja. Vidare förutsätter informations- systemet rörande den internationella oljemarknaden, att de deltagande länderna skall lämna uppgifter rörande Oljebolagen avseende t. ex. pro- duktionsnivåer, företagsstruktur. Av den anledningen har riksdagen under våren 1975 antagit en oljekrislag.

Tillämpning. Lagen tillämpas för att säkerställa fullföljandet av Sveri- ges åtaganden i det IEP-avtal som undertecknades i Paris den 18 november 1974.

Ransonering. När det gäller Sveriges skyldigheter att begränsa olje— konsumtionen enligt IEP fär regeringen föreskriva att berörda bestäm- melser (2-—5 åå) i allmänna ransoneringslagen (19541280) får tillämpas under viss tid, högst ett är varje gång.

Förfogande. När det gäller Sveriges skyldighet att fullgöra oljetilldel— ning till andra länder enligt IEP får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att ägare eller innehavare av råolja eller oljeprodukter skall avstå förnödenheten till staten eller annan. Beslutet kan också innebära att man ålägger den som äger eller innehar vara, anläggning, transportmedel etc. att utöva produktion, transport m.m. inom ramen för hans vanliga verksamhet.

Ersättning. Beträffande ersättning hänvisas till allmänna förfogande— lagens (19541279) motsvarande bestämmelser. Ersättningen bestäms av särskild nämnd.

Uppgiftsskyldighet. Regeringen eller myndighet som regeringen be- stämmer meddelar de föreskrifter om uppgiftsskyldighet som behövs för uppfyllandet av Sveriges åliggande beträffande IEP:s informationssystem för den internationella oljemarknaden. Vite får föreläggas om föreskriven uppgift inte lämnas.

Ansvar. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att följa föreskrift eller lämna uppgift eller lämnar osann uppgift kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Brott mot tystnadsplikt kan medföra böter eller fängelse i högst ett år.

Uppgiftsskyldighet

Lagen (19482390) om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap innehåller bl.a. bestämmelser om vilka uppgifter som på särskild anfordran av ÖEF, eller annan myndighet som regeringen bestämmer, skall lämnas. Uppgifts- skyldigheten täcker alla förhållanden av betydelse för planeringen av försörjningsberedskapen, t. ex. produktion, förbrukning av råvaror, perso- nal, maskinpark. Den som så påfordrar kan få ersättning för sin medverkan. I en kungörelse (1948z39l) har regeringen meddelat närmare bestämmelser om lagens tillämpning. Man anger där vilka myndigheter inom det ekonomiska försvaret som, förutom ÖEF, har rätt att fordra in uppgifter. Sådan myndighet skall dock alltid samråda med öEF.

Biträde vid kortutlc'z'mning m. m.

I en kungörelse (1939z707) från år 1939 åläggs varje fastighetsförvaltare att efter bestämmande av central kristidsmyndighet, eller kristidsnämnd, inte bara lämna uppgifter om personer som bor i fastigheten utan också i egenskap av ombud biträda myndigheten med att bl. a. dela ut blanketter och ransoneringskort liksom även samla in handlingar i fastigheten.

Planeringsverksam het

Det finns flera olika brev och ämbetsskrivelser som reglerar det plane— ringsarbete avseende energiransonering som äger rum hos berörda myn- digheter. 1 ett kungligt brev från år 1949 ges vissa allmänna riktlinjer för planeringsverksamheten hos ÖEF. Det anges där t. ex. att särskilda behovsöversikter skall göras upp.

Det ransoneringssystem som TN ansvarar för utarbetades i sina huvuddrag under åren 1964—66 av dåvarande statens biltrafiknämnd i samråd med ÖEF. Systemet fastställdes av regeringen i juli 1967. Uppläggningen av ett av ÖEF framlagt förslag till system för ransonering av eldningsolja fastställdes i juli 1962. ÖEF har beredskapsplanerat efter dessa riktlinjer.

[ ett kungligt brev från år 1951 ges allmänna riktlinjer för länsstyrelser- nas verksamhet för den ekonomiska försvarsberedskapen. I en bilaga till brevet anges t. ex. att länsstyrelsen skall skaffa sig erforderlig kännedom om inom länet förefintliga behov av och tillgångar på bränsle och elkraft, råvaror och andra förnödenheter, arbetskraft och trafikmedel. De över- sikter och planer som görs upp skall avse bl. a. bränsle- och kraftförsörj- ning. Berörda centrala myndigheter har utfärdat närmare riktlinjer för den regionala och lokala beredskapsplaneringen på energiområdet t. ex. TN:s handbok om drivmedelsransoneringar, den s. k. TN HRans.

Instruktioner

l instruktioner för berörda myndigheter anges ansvaret för beredskapspla- nering och verkställighet. ÖEF är central förvaltningsmyndighet för det ekonomiska försvaret och har samordningsansvaret samt planeringsansvar inom områden som ej är företrädda av annan myndighet t. ex. rörande bränsle- och drivmedelsfrågorna. ÖEF25 instruktion inbegriper dock ej ansvar i ett verkställighetsskede.

På elområdet faller det instruktionsmässiga planeringsansvaret på statens vattenfallsverk. Under beredskap och krig avses myndighetsfunk- tionen för rikets kraftförsörjning flyttas över till Centrala driftledningen enligt en regeringsförordning som i fred föreligger i förslag och som utfärdas vid beredskap. På motsvarande sätt finns författningsberedskap när det gäller krisförvaltningen inom bränsleområdet, de organ som ÖEF beredskapsplanerar för.

TN skall enligt sin instruktion vid krig eller eljest när regeringen förordnar bl. a. genomföra av regeringen beslutad drivmedelsransonering. Nämnden skall i fred planlägga dessa uppgifter och hålla ÖEF under- rättad om sin planläggning.

7.5. Krisen 1973/74

Besparingsc irkulä ret

Redan den 16 november 1973 utfärdade regeringen ett cirkulär till statsmyndigheterna om besparingsåtgärder vid förbrukningen av energi. 1 cirkuläret gavs vissa riktlinjer för t. ex. inomhustemperatur samt ventila- tion och belysning av statliga lokaler.

Elkraft

Lag (19731901) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft utfär- dades den 14 december 1973 (se 7.2.1). Samma dag utfärdades tillämp- ningsföreskrifter (19731902). I kungörelsen angavs att statens elransone— ringsnämnd (SERN) skulle utfärda närmare bestämmelser om regleringen av elkraftförbrukningen. Vidare fastställdes de ändamål för vilka rätten att använda elkraft fick inskränkas. Vid fördelningen av kraft mellan skilda förbrukare skulle hänsyn så långt som möjligt tas till de samhälls- ekonomiska återverkningarna av en reglering samt till försörjningsläget beträffande olja och andra fossila bränslen. Skyldigheterna för kraftföre- tag och förbrukare preciserades närmare. Instruktion för SERN utfärdades den 14 december 1973 (19732903).

Tillämpningen av diverse lagar

Den 14 december 1973 utfärdades kungörelser (197311077 och 1078) om tillämpning av allmänna ransoneringslagen och allmänna förfogande— lagen. å 2 lagen om lokal kristidsförvaltning sattes i tillämpning genom kungörelse (197321079) utfärdad den 30 november 1973.

Flytande bränsle m. m.

Kungörelse (197311080) om ransonering av flytande bränsle m. m. utfärdades den 14 december 1973. I kungörelsen fastslogs bl.a. att regleringen skulle handhas av BN, i den mån det inte ankom på annan myndighet. Nämnden skulle också fördela landets förråd av flytande bränsle till olika huvudändamål. Fördelningen skulle när det gällde bränsle för motordrift ske i samråd med TN och JN och när det gällde bränsle för industrin i samråd med SIND. Det meddelades vidare bestäm- melser för bl. a. ransoneringen av motorbränslen, ansvar, BN:s och andra myndigheters rätt att utfärda ytterligare föreskrifter etc. Genom en änd- ring den 28 december (1973zl 182) kom kungörelsen att, förutom flytana de bränsle och stadsgas, även omfatta värme från fjärrvärmeverk eller motsvarande anläggning. Instruktion för BN utfärdades genom ämbetsskrivelse samma dag.

Cl eari ng

Regeringen förordnade den 28 december 1973, med stöd av 4 % allmänna ransoneringslagen, att clearing skulle införas för oljeprodukter. [ kungö- relsen (1973zl 217) angavs för vilka produkter clearingavgift skulle erläg- gas och till vilka belopp. Avgiftens uppbörd knöts an till den allmänna energiskatten. Rätten till avdrag vid deklaration av avgiften specificera- des. Bestämmelser för bidragsgivning meddelades, bl. a. till vilket högsta belopp bidrag kunde utgå. Frågor om bidrag skulle prövas av clearing- nämnden. Instruktion för nämnden meddelades iämbetsskrivelse den 18 januari 1974.

S tad sgas

Lagen (1974:l 14) om ransonering av stadsgas utfärdades den 15 mars 1974. Eftersom stadsgasransonering aldrig blev aktuell, utfärdades inte några tillämpningsföreskrifter (se 7.2.2).

['"]"rirrvä rm e

BN anmälde i skrivelse den 17 januari 1974 att ransoneringen av fjärrvärme sannolikt inte skulle få avsedd effekt såvida man inte kunde debitera särskild avgift för överuttag. Nämnden hemställde därför om en lagstiftning som skulle möjliggöra påförande av överuttagningsavgift vid ransonering av värme från fjärrvärmeverk. Mot bakgrund av förbättrat försörjningsläge blev det aldrig aktuellt att utfärda en särskild lag. Skrivelsen jämte remissyttranden överlämnades i stället den 8 mars 1974 till BN att beaktas vid nämndens utvärdering av erfarenheterna från krisen. Se vidare kapitel 12.

7.6. Lagöversyn

Allmänna förfogandelagen

År 1967 tillkallade chefen för försvarsdepartementet en utredningsman att se över rekvisitions- och förfogandelagarna. Som utgångspunkt för arbetet angavs att det är önskvärt att samla nuvarande grundläggande stadganden om rekvisition och förfogande i en gemensam lag som ger en allmän ram beträffande arten och innehållet i de förordnanden som regeringen får meddela med stöd av lagen. Utredningsmannen avser att med beaktande av synpunkter från kontaktmän hos totalförsvars— myndigheterna lägga fram förslag till ny förfogandelag och till de författningar som behövs för tillämpningen av denna lag. Arbetet beräk- nas bli slutfört under år 1975.

Allmänna ransoneringslagen

] början av år 1974 tillkallade chefen för handelsdepartementet en särskild sakkunnig för att göra en översyn av lagen. Översynen skulle

göras mot bakgrund av erfarenheterna från ransoneringen av flytande bränsle, stadsgas och elektrisk kraft under krisen 1973/74. En utgångs- punkt borde vara att ransoneringslagen skall innehålla sådana bestäm— melser om överuttagningsavgift samt avläsnings— och uppgiftsskyldighet att särskilda lagar ej erfordras för reglering av förbrukningen av elektrisk kraft, stadsgas och värme från fjärrvärmeverk.

Allmänna ransoneringslagen tar i första hand sikte på ransonering i samband med krig eller krigsfara. Allvarliga störningar i tillförseln kan emellertid uppkomma även på grund av andra händelser än krig eller krigsfara. Den sakkunnige skulle därför vid översynen beakta att lagen skall kunna tillämpas också i sådana s. k. fredskriser. Vid översynen borde vidare den möjligheten beaktas att en allvarlig bristsituation också kan uppstå på grund av händelser som inträffat inom landet. Som exempel nämndes att det efter extremt nederbördsfattiga somrar eller driftstopp i värmekraftverk och kärnkraftverk kan bli nödvändigt att reglera förbrukningen av elektrisk kraft.

1 direktiven angavs vidare att en ransoneringslag som skall tillämpas även i fredskriser bör kompletteras med förfogandebestämmelser som är anpassade till sådana förhållanden. Den sakkunnige skulle därför samråda med den utredningsman som arbetar med ny förfogandelag. Härvid borde möjligheten att i ransoneringslagen ta in erforderliga förfogandebestäm- melser övervägas.

Den sakkunnige, som senare antog namnet ransoneringslagsutred- ningen (RLU), skulle enligt sina direktiv samordna översynen med EBU:s arbete. Så har också skett (se kapitel 2).

8. Konsumtionsbegränsningar på energiområdet

8.1. Utlösande faktorer

Vi har tidigare i betänkandet, bl. a. i kapitel 4, kunnat konstatera hur beroende Sverige är av importerad energi, i första hand av olja. Sverige har också en hög energikonsumtion per capita. Denna konsumtionsut- veckling har följt med en ökande industrialisering och en stegrad materiell standard. Statsministern har i regeringens proposition ( 1 975 :30) om energi- hushållning m. m. betonat att en tryggad sysselsättning kräver en jämn och god tillförsel av energi.

Samhällets sårbarhet för störningar i energitillförseln har inte minskat, snarare tvärtom. Ju mer specialiserat och industrialiserat ett samhälle blir. desto svårare är det att skydda det mot skadeverkningar till följd av försörjningsstörningar. Tidigare riktade myndigheterna i huvudsak in sin beredskapsplanering mot krig och avspärrning. Under efterkrigstiden har dock flera händelser, t. ex. Suezkrisen 1956—57, understrukit behovet av en beredskapsplanering som också täcker in s. k. fredskriser. Med freds- kris menas lägen då allvarliga störningar uppstått inom fö rsörjningsviktiga varuområden utan att det är krig eller krigsfara i vår nära omvärld. Regeringen och berörda myndigheter har ägnat denna kristyp ökad uppmärksamhet under senare år.

Kristyper

Energiförsörjningen kan störas genom krig inom landet eller ivår nära omvärld. Det kan vara krigshandlingar riktade mot tillförseln liksom mot oljedepåer, kraft- och värmeverk samt kraftledningar. Det kan också vara fråga om stridshandlingar mellan främmande stater som t. ex. omöjliggör kontinuerliga sjötransporter av olja till Sverige. Vår fullmaktslagstiftning är inriktad mot denna typ av "utomordentliga händelser”. Sådana krisfall är det enklare att planera för. Man kan t. ex. relativt noggrant kartlägga energibehoven hos den begränsade del av produktionsapparaten som kan och skall hållas igång. I samband med mobilisering och utrymning har samhället en helt annan kontroll än normalt över befolkningens samlade behov.

Då landet är utsatt för ett yttre hot eller direkt angrepp från främmande stater, kommer befolkningen att uppleva de förbruknings-

regleringar som sätts in som motiverade. Medborgarna kan förutses lojalt sluta upp kring de åtgärder regering och riksdag tvingas vidtaga för att lindra krisens påfrestningar. Det som brukar kallas för ransoneringsmoral kommer då att ligga på en hög nivå.

Fredskrisen ställer däremot helt andra krav på åtgärder från myndig- heternas sida. Statsmakternas målsättning är då att hålla sysselsättning och produktion på en så hög nivå som möjligt. Någon mobiliserad krigsmakt har inte engagerat medborgarna, utan befolkningen skall så långt möjligt hållas kvar i sitt ordinarie arbete. Den exportindustri som i krig blir starkt reducerad skall fortsätta att konkurrera på utlandsmarkna- derna för att behålla sina marknadspositioner och tillföra landet behövlig valuta. Myndigheterna skall således så optimalt som möjligt, mot bak- grund av uppställda mål, fördela knappa energiresurser till ett stort antal företag som dessutom är inbördes beroende i sin produktion.

Även en fredskris kan bli så kraftig och vara så länge att den påverkar efterfrågan på varor, dvs. man får en nedgång iekonomin. Ett osäkert internationellt läge kan innebära tveksamhet vid varuköp och investe- ringar, en tveksamhet som på längre sikt skapar en nedgång i konjunk- turen med störningar i produktion och sysselsättning som följd. Ett sådant efterfrågestyrt förlopp kommer samtidigt att innebära en minskad efterfrågan på energi för produktionsändamål.

Fredskrisen innebär också andra problem från regleringssynpunkt. Eftersom samhället i stort skall fungera normalt, kommer det att vara svårt att skapa den lojalitet mot myndigheternas handlande som är en av förutsättningarna för ett lyckat resultat av konsumtionsbegränsande åtgärder. Man saknar det yttre tryck som i allvarligare orostider svetsar samman befolkningen och skapar en god ransoneringsmoral. I fredskriser ställer detta krav på en god information till allmänheten om bl. a. krisens bakgrund och syftet med de åtgärder som behöver sättas in. EBU har därför ägnat denna fråga särskild uppmärksamhet (se bl. a. kapitel 15).

Försörjningsproblem kan även uppstå till följd av händelser inom landet. Som exempel kan nämnas att det efter extremt nederbördsfattiga somrar eller onormalt omfattande driftstopp i värmekraftverk och kärn- kraftverk kan bli nödvändigt att reglera förbrukningen av elektrisk kraft. Sådana situationer har uppstått under efterkrigstiden. Under våren 1970 ägde en kvotransonering av elkraft rum till följd av sådana inre förhållan- den.

I slutet av 1940-talet tillgreps förbrukningsreglering av valutapolitiska skäl. I samband med den av valutaskäl i mitten av mars 1947 genomförda allmänna importregleringen ansåg man det nödvändigt även med begränsningar av den valutakrävande bensinimporten. Av den orsa- ken infördes bestämmelser om helgtrafikförbud och så småningom allmän kortransonering.

Bland händelser utom riket som i betydande utsträckning påverkar Sveriges energiförsörjning kan följande nämnas:

— krig mellan främmande stater som innebär fysiska hinder för energile- veranser till Sverige,

-— produktionsinskränkningar eller embargon som vidtas av producent- länder i avsikt att driva fram politiska fördelar, — produktionsinskränkningar som vidtas av producentländer som led i en allmän produktions- och prispolitik, — leveransnedskärningar till följd av politiska aktioner i länder som utövar ett starkt inflytande över oljedistribution och förädling t, ex. via oljeföretag i landet med internationella förgreningar samt — leveransproblem till följd av andra orsaker t. ex. kanalstängningar, fysisk skada på produktions- och förädlingsanläggningar och transport- apparat, strejker inom den internationella oljehanteringen.

IEP

Det internationella energiprogrammets system för krisåtgärder innehåller vissa regler för konsumtionsbegränsning i kristid. Systemet är uppbyggt på följande sätt: Vid beräkning av ett lands försörjningsrätt utgår man från en "tillåten förbrukning ' minskad med utnyttjande av beredskaps- reserverna, t. ex. uttag från oljelager. Med ”tillåten förbrukning” menas medelkonsumtionen per dag efter insatta konsumtionsbegränsande åtgär- der, t. ex. ransoneringar. Om något eller några länder har en produktion och/eller en nettoimport av olja som överstiger dess försörjningsrätt, skall landet eller länderna ifråga avstå denna mängd olja till det land eller de länder som har mindre oljetillförsel än vad försörjningsrätten gör dem berättigade till. Vid tilldelningen utgår man från att varje land har dragit ned sin förbrukning enligt de överenskomna reglerna och att varje land har överenskommen försörjningsberedskap. De länder som inte minskar sin förbrukning eller som har otillräckliga lager kan således inte räkna med extra oljetilldelning.

När gruppens totala dagliga tillförsel minskar, eller kan förmodas minska, med minst 7 procent i förhållande till basperiodens (de senaste fyra kvartalen) konsumtion, skall varje land genomföra de konsumtions- begränsande åtgärder som krävs för att skära ned konsumtionen med 7 procent.

När gruppens totala tillförsel minskar med minst 12 procent av basperiodens konsumtion, skall varje land på motsvarande sätt skära ned sin konsum tion med 10 procent.

När ett enskilt lands tillförsel minskar, eller förmodas minska, med minst 7 procent av basperiodens konsumtion, skall landet självt skära ned sin konsum tion med 7 procent. Överskjutande behov skall ersättas proportionellt från övriga länder. Dessa länder kan därvid välja att reglera sin egen konsumtion eller ta av sina beredskapsreserver, t. ex. sina oljelager.

När de obligatoriska beredskapsreserverna utnyttjats till hälften. dvs. har sjunkit till 30 alternativt 45 dagar, skall IEAzs styrelse omedelbart sammanträda för att bestämma om de ytterligare konsumtionsbegrän- sande åtgärder som kan erfordras för att möta lägets krav.

Ett land får självt avgöra om det i stället för att vidta konsumtions-

begränsande åtgärder önskar utnyttja sådana extra beredskapslager av olja som det eventuellt kan förfoga över utöver de obligatoriska beredskapsre- serverna.

Sveriges medverkan i IEP innebär således att vi åtagit oss att vid varje tidpunkt kunna vidta erforderliga konsumtionsbegränsande åtgärder. Vidare är vårt handlande på detta område knutet till viss storlek på tillförselminskningen inom gruppen eller i ett enskilt medlemsland. Vi måste ha sådana planer för förbrukningsreglering som klarar en begräns- ning med minst 10 procent.

8.2. Målsättningar

De målsättningar som kan formuleras skiljer sig åt beroende på krisens art. Vid [. ex. krig eller krigsfara riktar man in sina förbrukningsregleringar på att säkra erforderlig energi för krigsbruk eller för den ekono- miska försvarsberedskapen. Man vill genom sin fördelningspolitik i största möjliga utsträckning trygga försörjningen med varor som är av betydelse för befolkning och försvarsinriktad produktion.

En fredskris innebär att andra mål kan behöva formuleras. Här skall kort anges exempel på sådana mer övergripande målsättningar.

F orsörjningsmål

Även i fredskriser är ett av huvudmålen att säkra en försörjning med livsviktiga förnödenheter och tjänster. I fördelningspolitiken kommer man därför att slå särskild vakt om dessa delar av samhället t.ex. jordbruksnä ringen och livsmedelsindustrin.

Sysselsättningspolitisk målsättning

Man strävar efter att sysselsättningen störs så litet som möjligt oberoende av om arbetskraften är engagerad i försörjningsviktig produktion ellerinte. Själva den ostörda sysselsättningen, och därmed produktionen, är ett mål i sig. Denna målsättning kan innebära att man i sin fördelningspolitik måste kräva större konsumtionsbegränsningar inom andra sektorer. Un- der krisen 1973/74 kompletterades de fördelningspolitiska instrumenten med ett utbildningsbidrag, den s. k. oljetian, för att uppnå målsättningen.

Upprätthållande av viktiga samhällsfunktioner

] direktiven till EBU anges att det i en fredskris är önskvärt att bl. a. slå vakt om viktiga samhällsfunktioner såsom sjukhus, skolor och allmänna kommunikationer. Även i ett trängt försörjningsläge bör energi tilldelasi sådan utsträckning att eleverna kan fortsätta att gå i skolan och sjukhusen härbärgera och behandla dem som behöver vård.

Handelspolitisk målsättning

En fredskris förväntar man sig skall vara av övergående art. Det betyder att, trots de påfrestningar som en minskande energitillförsel innebär, exportföretagen bör försöka behålla sina positioner på de utländska marknaderna. Om man tillfälligt träder ut, kan man efter krisen få problem att återta sin tidigare position.

Valutapolitisk målsättning

Eftersom man under fredskriser försöker upprätthålla i stort sett normala förhållanden inom landet, kommer man också att behöva importera varor för landets försörjning, inte minst energi i den omfattning som kan vara möjlig. En fortsatt import kräver tillgång till utländsk valuta. Sådan valuta tillförs landet i första hand genom att svenska företag säljer sina produkter i andra länder. Denna målsättnings fördelningspolitiska effek- ter stämmer därför väl överens med effekterna av den handelspolitiska målsättningen som redovisats ovan.

Sociala, hygieniska och medicinska målsättningar

I en fri marknad kommer efterfrågan och utbud att balanseras genom priset. Den som har råd kan i så fall köpa den mängd energi han önskar. Behoven av energi är emellertid inte fördelade på samma sätt som inkomsterna. Tvärtom kan det vara så att familjer med barn och låga inkomster har större behov av energi för sitt uppehälle än andra. Det kan därför vara en målsättning att fördela de knappa energiresurserna på en priskontrollerad marknad så att de som i första hand har behoven också får tilldelning. Regleringssystem som medger anpassning till faktiska behov, t. ex. kortransonering av drivmedel eller värmetaxering av fastig- heter, är därför att föredra utgående från denna målsättning.

Vidare finns det medicinska och hygieniska krav som bör uppfyllas också då energiförbrukningen måste regleras. Personer med vissa sjuk— domar och handikapp kan behöva ha tillgång till t.ex. bil för sin förflyttning eller till varmt tappvatten för sin hygien. Det finns också gränser för hur långt ner man kan pressa inomhustemperaturen innan hälsan sätts i fara. Inte minst de speciella problemen för familjer med små barn kan behöva ägnas särskild uppmärksamhet.

Privatekonom isk målsättning

En energikris medför alltid påfrestningar för allmänheten; bilägarna får använda sina bilar mindre, inomhustemperaturen måste sänkas etc. Dessa påfrestningar avser i huvudsak den egna bekvämligheten; man kan t. ex. inte besöka släkt och vänner som vanligt. Däremot bör krisen inte få återverka så att den privata ekonomin sätts i fara genom att den energi som nödvändigt behövs kostar för mycket eller genom att möjligheterna att förtjäna inkomst riskeras.

1 SR/PUB och 1581: "Svenskarna och olje- krisen".

Rättvisa

En undersökning1 som gjordes i februari 1974, dvs. efter det att bensinransoneringen upphört. visar att drygt 40 procent av de tillfrågade ansåg att extratilldelningen av drivmedel hade varit ganska, mycket eller upprörande orättvis. Mot detta kan ställas det faktum att endast ca en procent av de sökande besvärade sig över myndigheternas tilldelnings— beslut. Undersökningsresultatet pekar dock på ett problem, nämligen svårigheten att göra rättvisa fördelningssystem och betydelsen av upplevd rättvisa för ransoneringsmoralens vidmakthållande. Ett system som allmänt uppfattas såsom orättvist kommer successivt att bryta samman. Man måste därför söka sig fram till system som allmänt accepteras som hyggligt rättvisa. Vidare krävs insatser från myndigheterna för att informera allmänheten om vad som är ”rättvist” i kristid, då knappa resurser skall fördelas, och om de administrativa problem som kan försvåra en ”rättvis” fördelning.

8.3. Metoder för förbrukningsreglering

Förbrukningen kan i kristid regleras genom generella restriktioner eller genom en behovsanpassad tilldelning. Energibesparing kan även uppnås genom olika slag av stimulansåtgärder. På den oreglerade marknaden balanseras tillgång och efterfrågan genom priset.

Fri marknad

Den som har pengar betalar för sin energi utan någon statlig reglering. På sikt kan en sådan marknad bli så attraktiv för energileverantörerna att tillförseln ökar. Man kan dock inte säkra leveranser till dem som har de faktiska behoven. En möjlighet att utjämna olikheter i inkomstfördel- ningen är särskild bidragsgivning (oljebidrag) eller subventionering (olje— subvention).

Vid sitt besök i USA erfor EBU att man där i stor utsträckning förlitar sig på den fria marknadens fördelningsmekanismer. Så t. ex. fanns planer på fri försäljning av standardkuponger för bensin. Här kan urskiljas en skillnad i grundinställningen mellan Sverige och USA såvitt avser det ansvar regering och myndigheter har att i kristid fördela knappa energi— resurser efter behoven oavsett ekonomisk bärighet.

En helt fri marknad skulle också i en kris tillföra energiförsäljarna stora intäkter som i och för sig skulle kunna återtas i efterhand genom beskattning. I bilaga 7 redovisas en ingående studie av priset som förbrukningsregulator.

Stimulansåtgärder

Stimulansåtgärderna kan anses tidsmässigt ligga före regleringsåtgärderna. Stimulansen bör dock fortsätta under perioder med reglerad förbrukning.

Följande exempel kan ges på stimulansåtgärder.

Besparingskampanjer. Myndigheterna stimulerar allmänheten till fri- villigt energisparande genom information.

Samdkning. Man stimulerar till ett effektivare bilutnyttjande genom att underlätta samåkning.

Förbättringar. Genom bidrag kan fastighetsägare stimuleras att t. ex. justera värmeanläggningar och täta fönster och dörrar.

Utbildning. Fastighetsskötare kan snabbutbildas att effektivt använda värmeanläggningar.

Förskjutna arbetstider. Genom att förskjuta arbetstiderna ges möjlig- het att på ett bekvämare sätt nyttja kollektiva trafikmedel.

Generella regler

Generellt verkande bestämmelser kan ofta införas både snabbt och utan betungande administration. Möjligheterna att beakta speciella behov är dock begränsade. Följande exempel kan nämnas.

Hastighetsbegränsning. Gäller för samtliga trafikanter. Anvdndningsrestriktioner. Förbud att använda vissa apparater eller använda energi på visst sätt, t. ex. extra element eller gasugn för rumsuppvärmning.

Kvoteringar i handelsledet. På drivmedelsområdet slår en sådan kvo— tering i bensinstationsledet blint. När det gäller eldningsolja, elkraft m. m. grundas tilldelningen på tidigare förbrukning, dvs. man får i viss utsträckning en behovsanpassad tilldelning. Genom möjlighet till ansökan om extra tilldelning kan denna behovsanpassning förstärkas.

Trafikförbud. Finns möjlighet att beakta speciella behov genom att särbehandla vissa kategorier och ge körtillstånd efter särskild prövning.

Behovsanpassad tilldelning

System som innebär att tilldelningen från början eller snabbt anpassas till de faktiska behoven medger en mer optimal fördelning av begränsade energiresurser. Systemen kräver ofta stor krisadministration och kan i planeringsskedet medföra anspråk på betydande resurser för förberedel- ser. Såsom exempel kan följande anges.

Licenser till industrin. Industriföretag av viss storlek behandlas indivi- duellt varvid kan beaktas aktuellt produktionsläge och de krav sysselsätt- ningspolitiken m. m. ställer.

Licenser till fastigheter. Genom en värmetaxering av fastigheterna kan det normala bränslebehovet beräknas som grund för tilldelningen med licenser i ett krisskede.

Kortransonering av drivmedel. Ett system med standardranson och tekniska och administrativa möjligheter till en omfattande behovs- prövning medger en effektiv fördelning av drivmedelsresursema.

Figur 8] Åtgärds- schemats principiella uppbyggnad.

Begränsningsschema

Mot bakgrund av försörjningslägets utveckling kan olika åtgärder sättas in. Valet av åtgärd blir bl. a. beroende på de krav man har på åtgärdens effekt och tidsmässiga inpassning samt den administration som kan anses rimlig. Man skulle således för varje möjlig konsumtionsbegränsande åtgärd vilja klarlägga följande fakta:

- vilken spareffekt kan uppnås, — hur snabbt uppnås denna effekt och hur länge kan den hållas kvar, — vilka negativa, icke önskvärda, verkningar har åtgärden för t. ex. olika förbrukargrupper, — hur kan sådana negativa verkningar effektivt mötas samt — vad kostar det att genomföra åtgärden och vilka resurser krävs för beredskapsplanering.

Avsikten bör vara att efter en sådan kartläggning redovisa möjliga regleringsåtgärder som kan stå till regeringens och myndigheternas förfo- gande inför en eventuell framtida energikris. På så sätt kan man skapa en arsenal av instrument att användas på det sätt som försörjningsläget motiverar. Ju fler instrument som finns förberedda, desto större hand- lingsmöjligheter har man i krissituationen.

De åtgärder som kartläggs bör sedan sättas in i ett begränsningsschema där man ser åtgärdens möjliga användning med hänsyn tagen till åtmins- tone två faktorer, nämligen spareffekt och tid. När man konstruerar en sådan begränsningstrappa bör man beakta de krav på begränsning av oljekonsumtionen (7—10 procent) som ställs i IEP. Vi skall senare försöka konstruera sådana åtgärdsscheman för drivmedel, eldningsolja och elkraft. Schemats principiella uppbyggnad framgår av figur 8.1, där A avser stimulansåtgärder, B avser generellt verkande åtgärder och C avser en mer behovsanpassad tilldelning.

Effekt

>— Tid

Ransoneringspäfrestningar

] samband med att EBU gjorde mätningar av Spareffekten av energispar- kampanjen under vinterhalvåret 1974/75, ställdes vissa frågor kring 17 olika konsumtionsbegränsande åtgärder. Respondenterna fick ta ställning till om och i så fall i vilken utsträckning man uppfattade resp. åtgärd som påfrestande. Resultatet av undersökningen redovisas i sin helhet i bilaga 9.

Om man med utgångspunkt i undersökningsmaterialet skulle gradera olika åtgärders påfrestningar, skulle man få följande rangordningslista, från dem som många anser såsom mycket påfrestande eller absolut orim- liga till dem som ett fåtal uppfattar på detta sätt (inom parentes anges den procentuella andel som hade denna uppfattning).

. Eltaxan höjs tillfälligt till det dubbla (63 %) . Priset på eldningsolja höjs tillfälligt till det dubbla (59 %) . Bensinpriset höjs tillfälligt till det dubbla (51 %) . Påbud om varmvattenstopp varannan vecka (49 %) . Förbud att köra bil på lördag och söndag (36 %) . Tillfällig avstängning av elkraften, t. ex. 2—3 timmar per dag (33 %) . Förbud att köra bil så söndagar (31 %) Hushållen tilldelas viss mängd elkraft och får betala straffavgift om de förbrukar mer (29 %)

9. Tilldelning av eldningsolja begränsas till 3/4 av den mängd man förbrukade föregående år (26 %) 10. Förbud mot körning i privatbil i tätort (23 %) l 1. Kortransonering av drivmedel liknande den som genomfördes vintern 1974 (21 %) 12. Hastighetsbegränsning till max. 70 km/tim (18 %) samt påbud om sänkt bostadstemperatur till 18OC på dagen och 160C på natten (18 %) 13. Körförbud för motoriserade fritidsbåtar (8 %) 14. Bensinstationerna håller bara öppet vardagar 8.00—18.00 (5 %) 15. Förbud att använda extra element, kupévärmare, motorvärmare (4 %) 16. Förbud mot värme i fritidshus då ingen vistas där (2 %).

POxlONL/tåwro—

I samband med energikrisen 1973/74 ställdes också vissa frågor om inställningen till ransoneringar. Resultatet finns presenterat i rapporten ”Svenskarna och oljekrisen” (SR/PUB och FSI). Där ställdes i december 1973 bl. a. frågan om vissa åtgärder skulle medföra så stora olägenheter för respondenten att de därför inte borde genomföras. Följande procen- tuella andelar var bestämt emot resp. åtgärd.

80 liter bensin per bil under hela vintern (ca 3 månader), 67,7 % . Mörklagda vägar och gator, 30,9 %

Avstängning av varmvattnet tre dagar i veckan, 27,5 % . Ingen privatbilism på söndagar, 18,2 % . Inomhustemperaturen i bostaden 18OC, 15,4 % . 80 liter bensin per månad per bil, 14,5 % . En TV—fri kväll i veckan, 6,9 %.

Om man jämför de olika uppställningarna finner man en större benägen- het att i det akuta krisläget acceptera begränsningsåtgärder, dvs. situa— tionens allvar hade i december 1973 skapat viss lojalitet med myndig- heterna. Det framgår också av undersökningen att flertalet fann situatio- nen allvarlig: över 80 procent ansåg att situationen var ganska allvarlig, allvarlig, mycket allvarlig eller direkt krisartad. Ca 90 procent trodde också att krisen skulle fortsätta i flera månader.

Av EBU:s studie framgår bl. a. att det framför allt är vissa generellt verkande åtgärder som uppfattas som påfrestande och då i synnerhet åtgärder som påverkar priset på energi.

Ömsesidigt beroende

Ett modernt industrisamhälle är komplicerat till sin uppbyggnad. De olika delarna av samhället hänger intimt samman. På likartat sätt är olika företag inom samma bransch och företag inom skilda branscher ömsesi- digt beroende av varandra. Systemet med underleverantörer har utveck— lats och specialiseringen inom industrin fortsatt. Det betyder att man egentligen inte vet vilka effekter, spridningseffekter, en begränsad till— delning av energi faktiskt kan föra med sig. Spridningseffekterna kan innebära att ett visst företag tvingas dra ned sin produktion därför att kunderna på grund av brist på energi har dragit ned sin produktion. På samma sätt kan energibrist i ett tidigare led i kedjan påverka produktions— möjligheterna i ett senare led.

Egentligen skulle man så perfekt som möjligt kartlägga alla beroende— förhållanden, och samtidigt perfekt förutse alla anpassningar som görs för att möta bristlägen såväl inom produktionssystemet som i slutledet. Sedan skulle man kunna anpassa det branschvisa mönstret av ransone- ringskvoterna till detta.

SIND gjorde under krisen 1973/74 med hjälp av SCB:s input-output— tabeller ett försök att få ett grepp om de indirekta sambanden. Att ien framtida krissituation ha analysinstrument som möjliggör en perfekt kart- läggning av beroendeförhållandena förefaller närmast utopiskt. Även i framtiden måste sannolikt tilldelningsbesluten grundas på underlag som inte inbegriper alla spridningsringar i samhället.

A npassning

Om en energikris varar under en längre period kommer förbrukarna att successivt anpassa sig till den förändrade situationen. Företagen kommer att finna det vara lönsamt att investera i energieffektivare metoder och anläggningar. Produktionen kan få en annan inriktning. Inom hushålls- sektorn ändras konsumtionsmönstret för att neutralisera de konsumtions— begränsande åtgärderna.

En sådan utveckling ställer krav på en kontinuerlig uppföljning av principer för energitilldelning och innebär att reglerande myndigheter behöver olika åtgärdstyper som kan anpassas till ändringarna i konsum— tionsmönstret. Man kan vidare förutse att förbrukarna, om så är möjligt,

försöker gardera sig mot påfrestningar genom att hamstra energi, i första hand bränsle och drivmedel. Det betyder att myndigheterna också måste kunna vidtaga åtgärder som snabbt motverkar hamstringstendenser.

Priskontroll m. m.

En marknad som är utsatt för förbrukningsreglering, i första hand ransonering, måste hållas under priskontroll. Det är inte möjligt att tänka sig att energileverantörerna fritt skulle få sätta sina priser på de kvantite— ter myndigheterna fördelar efter särskild prövning.

På en ransonerad marknad kommer det förmodligen alltid att finnas sådana som ägnar sig åt otillåten försäljning. Man skulle kunna göra en sådan "svart” marknad ransoneringsbevis. I flera länder har detta prövats eller övervägts. Ett sådant synsätt strider dock mot önskemålet att i kristid genom myndig- hetsprövning fördela energiresurserna efter faktiska behov. Ytterst beror det på vilka resurser man ikristid har för en fullgod myndighetsprövning av redovisade behov och för kontroll av illojala krafter på marknaden.

” '”

Vit genom att legalisera t. ex. försäljning av

Den ekonomiska politiken

Försörjnings— och fördelningspolitiken kommer i kristid alltid att vara intimt kopplad till den ekonomiska politiken. Genom olika slag av ekonomisk—politiska åtgärder kan regeringen möta de rubbningar i ekono— min som följer med en minskad tillgång på energi. Samtliga de målsätt- ningar som exemplifierats i avsnitt 8.2 kan uppnås genom en kombina- tion av fördelningspolitiska och ekonomisk-politiska åtgärder. Ett sådant samspel är sannolikt en förutsättning för ett lyckat resultat.

8.4. Handlingsalternativ

Regeringen har inte konsumtionsbegränsande åtgärder såsom enda alter- nativ i en försörjningskris på energiområdet. Av IEP framgår att man där räknar med möjligheten till ett spel med flera olika instrument, nämligen begränsningsåtgärder, lageruttag samt aktivering av inhemsk produktion av ersättningsbränslen.

EBU har vid sitt arbete med de konsumtionsbegränsande åtgärderna måst bortse från det möjliga samspelet med beredskapslager och pro- duktionsinsatser. Vid en försörjningskris är det regeringen som har ansvaret att fatta det politiska beslutet huruvida beredskapslagren skall disponeras eller ej. För EBU:s kartläggning av olika begränsningsåtgärder spelar denna typ av resonemang ingen roll. Att i förväg spekulera i vilken risk den politiska ledningen vill ta i en eventuell framtida kris är inte meningsfullt. Om beredskapslagren används för att möta viss minskad tillförsel, kan man välja ”svagare” åtgärder för konsumtionsbegränsning. I annat fall krävs ”starkare” åtgärder för att möta tillförselbortfallet. En väl utvecklad åtgärdsarsenal ger stor flexibilitet i detta spel och möjliggör

konstellationer som kan stämma överens med de målsättningar som formuleras.

Beredskapslagren av olja är disponibla praktiskt taget omgående. Om råolja lagras krävs dock raffinering före användning. Jämfört med konsumtionsbegränsande åtgärder är lageruttagen snabbt verkande. De kan således läggas långt till vänster på tidsaxeln i figur 8.1, med stor effekt. Ur risksynpunkt kan det dock vara till fördel att så långt möjligt bevara lagren intakta för att de Skall vara omedelbart disponibla vid plötsligt aktualiserade behov eller då begränsningsåtgärdernas effekt avtar. Vidare kan man aldrig utesluta att de förhållanden som lett fram till minskad oljetillförsel utvecklas mot en svår internationell konflikt, ytterst krig, med stora påfrestningar och med risk för vår säkerhet. Att i ett sådant läge tidigt disponera lagerresurser avsedda för totalförsvarets oundgängliga behov vid krig eller avspärrning, kan allvarligt rubba tilltron till vår förmåga att fullfölja vår neutralitetspolitik.

Sveriges beredskapslager av olja är betydande. Genom den statliga lagring av 3 milj. m3 råolja som riksdagen fattade beslut om idecember 1973 fick Sverige en uthållighet vid utnyttjande av detta lager och den s. k. avspärrningsreserven, räknat i antal dagar med oransonerad förbruk- ning, på 111 dagar för bensin, 148 dagar för mellandestillaten och 107 dagar för den tjocka eldningsoljan i den då bedömda konsumtionsnivån för år 1976. Ökade lager ökar också handlingsfriheten.

Möjligheten att ransonera varor måste alltid kompletteras med bestäm- melser som bemyndigar regeringen att förfoga över tillgångar i landet. Regler för förfogande har redovisats i kapitel 7.

I EBU:s direktiv betonas att huvudkravet på en god försörjningsbered- skap är att man vid inträffade krislägen snabbt kan anpassa den inhemska efterfrågan till existerande utbud. Detta krav, sägs det, måste uppfyllas för att den med beredskapslagringen av bränslen och drivmedel avsedda försörjningsuthålligheten skall kunna uppnås. Därför är det angeläget att reglerings- och ransoneringsberedskapen fortlöpande upprätthålls på en tillfredsställande nivå och kontinuerligt anpassas till samhällsutveck- lingen. En god ransoneringsberedskap är också en förutsättning för att beredskapslagren kan användas effektivt och inte i ett allvarligt försörj- ningsläge behöver spillas på umbärlig konsumtion. Det är således målsätt— ningen för försörjningsuthålligheten som ytterst bestämmer beredskaps- insatsen på reglerings- och ransoneringsområdet.

Starten av en produktion av inhemska bränslen, t. ex. ved för gengas- tillverkning och uppvärmning av fastigheter, tar ganska lång tid. Inve- steringarna är stora och de omställningar i näringslivet som krävs är betydande. Möjligheten att i fredskriser spela med inhemsk bränsle- produktion är därför begränsad. I figur 8.1 skulle denna åtgärd ligga långt till höger på tidsaxeln.

Det bör i sammanhanget erinras om den stora inhemska energireserv i form av uranfyndigheter, vilka efter aktivering av Ranstadsverket kan nyttiggöras som utgångsmaterial för svensk kärnbränsleförsörjning i ifrågavarande situation.

I kapitel 20 redovisas närmare lager- och produktionsberedskapen på energiområdet.

SOU 1975:60 Konsumtionsbegränsningar 151 8.5 Kostnad för försörjningstrygghet

All beredskap kostar pengar. Det man vill investera i försörjningsbered- skap kan ses som den premie man är villig att betala för att erhålla viss trygghet i försörjningshänseende. Vid överväganden om den premie som skall betalas bör man beakta dels risken för att försörjningsstörningar kan inträda, dels de skador som kan åsamkas samhället om beredskapen är dålig.

Vi har tidigare presenterat material som visar att risken för störningar i energitillförseln är stor också i framtiden. Vi har också pekat på ett modernt samhälles sårbarhet för störningar. En störd energitillförsel medför stora påfrestningar för befolkning och samhälle såvitt inte motverkande åtgärder sätts in. Detta synsätt har också legat till grund för de åtgärder som vidtagits avseende t. ex. utökade beredskapslager av olja.

Investeringar i beredskapslager av olja kräver stora resurser. Som exempel kan nämnas att det beredskapslager på totalt 6 miljoner m3 råolja (eller viss del oljeprodukter) som riksdagen har beslutat om kommer att kräva en investering på ca 2,5 miljarder kronor. Till detta skall läggas redan gjorda investeringar i beredskapslager enligt tidigare oljelagringsprogram på flera miljarder kronor.

Investeringen i planer för konsumtionsbegränsningar kräver inga stora resurser. Effekten från försörjningssynpunkt kan dock vara betydande. När olika åtgärder diskuteras senare i detta betänkande bör detta perspektiv på energiberedskapen beaktas.

9. Kortransonering av drivmedel

9.1. Tidigare erfarenheter

[ september 1939 utfärdades en kungörelse om inskränkning i rätten att framföra vissa fordon liksom också i försäljningen av bensin och lättben- tyl. Vidare utfärdades en kungörelse om begränsning av antalet lastbilar och trafiktraktorer idrift. Samtidigt påbörjades en reglering av handeln med drivmedel. Försäljning fick endast ske till kvantitet som angavs i tillståndsbevis för fordonet (per vecka). Försäljning antecknades på beviset.

I oktober 1939 var det klart för en fullständig ransonering baserad på kortsystem. Ransoneringen avsåg bensin, lättbentyl, motorbrännolja och motorfotogen.

Under perioden fram till april 1940 (Skagerackspärren) hann man förbereda trafikplanering och behovsprövning. Skärpningen år 1940 innebar nedskärning med hela 60 procent mot förbrukningen under hösten 1939. Personbilarna måste då i stort ställas av. Den allmänna kvottilldelningen minskades successivt till närmare noll fr. o. m.juli 1940. Samtidigt ställde man om till gengasdrift. Lån gavs för inköp av aggregat. Ransoneringen pågick under hela kriget och hävdes i november 1945.

Av valutaskäl införde man i mars 1947 allmän importreglering och i anslutning härtill begränsades bensinimporten. Man fann det då nödvän- digt att också reglera bensinförbrukningen. Inledningsvis skedde detta genom trafikreglering m. m.

Riksdagen förordade principiellt en bensinransonering som kunde börja förberedas fr. o. m. mars 1948. Dessförinnan hade man inte kunnat vidta förberedelser av verkställighetsnatur eftersom detta ansågs kunna inverka menligt på den då pågående bensinsparkampanjen.

Kungl. Maj :t förordnade om allmän bensinransonering fr. o. m. den 29 april 1948. Ransoneringen föregicks av några dagars bensinförsäljnings- stopp. Då ransoneringen infördes kunde man upphäva söndagsförbudet, förbudet mot motortävlingar liksom förbudet mot viss flygning.

Bensinen fördelades på länskvoter och delades ut i form av standard- ranson, behovsranson samt tilläggsranson.

Standardransonen som gällde för två månader uppgick till 80—120 liter för personbil, 120 liter för lastbil och 16 liter för motorcykel.

Under hela ransoneringsperioden lämnade man ut behovsransoner

Figur 9.1 Organisa— tionsplan för tilldelning och fördelning av driv- mede/.

endast för ca 45 procent av personbilarna men för hela 95 procent av lastbilarna. År 1948 skulle den normala bensinförbrukningen ha varit drygt en miljon m3. Genom bl. a. ransonering nedbringades den kvantite- ten till ca 780 000 m3.

9.2. Utgångsläget hösten 1973

Under åren 1964—1966 utarbetades det nuvarande systemet för driv— medelsransonering i sina huvuddrag. TN påbörjade år 1970 ett arbete tillsammans med dåvarande bilregisterutredningen och AB Statskonsult i syfte att få fram ett datoranpassat ransoneringssystem. Arbetet var klart hösten 1973. Då hade TN även tryckt upp ransoneringskort samt utarbetat en handbok om systemet. För en mer detaljerad beskrivning av systemet hänvisas till nämndens handbok om ransonering av flytande drivmedel (TN HRans 1973). Den organisatoriska uppbyggnaden av ransoneringssystemet framgår av figur 9.1.

Grundtanken i systemet var att ett standardkort med tolv kuponger, var och en om tio liter, utan ansökan skulle utsändas från CBR till varje i bilregistret införd ägare av personbil för vilken skatt och försäkring erlagts samt kontrollbesiktning i vederbörlig ordning fullgjorts. För lastbilar, bussar, traktorer skatteklass 1 och motorcyklar gällde motsva- rande regler. Avsikten med standardkortutsändningen var att vid en hastigt inträdande kris möjliggöra för fordonsägarna att utföra de mest

Central bränsleförsörjningsmyndighet: ÖEF (BK) Tilldelning för egen förbrukning: vissa statliga myndigheter m fl

TN för transportområdet for vagtransporter

för vissa fartyg och båtar

Jordbruk Trädgårdsnäring Fiske

ÖEF (BK) för: Skogsbruk Industri m fl

Länsstyrelserna Kommunerna

nödvändiga körningarna i avvaktan på att ansökan om behovtilldelning hann prövas och eventuell tilldelning beslutas samt att undvika samman- brott för de kollektiva trafikmedlen som inte är rustade att ta emot en plötslig trafikökning. Tanken var också att högst åtta av kupongerna borde användas på en gång medan övriga fyra skulle ligga som reserv t. ex. för att säkerställa drivmedelsfördelning under en utrymning. I princip skulle därmed standardransonen motsvara ca 80 mils körning. Den yrkesmässiga trafiken skulle dessutom få viss förskottsranson.

Utöver standardkortet fanns dataanpassade behovskort som upptog varierande drivmedelsmängder. Utsändning av dessa skulle ske från CBR efter länsstyrelsernas beslut som skulle överföras via länsstyrelsernas bildskärmsterminal till det centrala registret. Slutligen ingick en typ av ransoneringskort avsedda för behovstilldelning av drivmedel till vissa traktorer, motorredskap och andra enheter som inte finns upptagna i CBR. Standard- och behovskort anpassade till datorsystemet trycktes och levererades till CBR iaugusti 1973. Övriga kort hade tryckts är 1956 och år 1967 och fanns förvarade vid länsstyrelserna.

I systemet ingick vidare tilldelning i form av licenser till vissa storförbrukare. Blanketter hade utarbetats i samråd med AB Allmänna Förlaget och statskontoret.

Inom TN hade ansvaret för systemuppläggningen lagts på nämndens beredskapssektion. För krissituationer hade en ransoneringsenhet på ca 25 befattningshavare planerats. Inom länsstyrelserna hade förberedelse- arbetet legat på försvarsenheterna. Mellan TN och länsstyrelserna hade kontinuerligt samråd ägt rum. Planeringsanvisningar hade sänts ut till länsstyrelserna som också informerats vid personliga besök.

9.3. Ransoneringsåtgärder under år 1973/74

Handelsministern meddelade den 27 november 1973 att förberedelser skulle vidtas för en kortransonering av drivmedel omedelbart efterqu- och nyårshelgerna. TN fick den 30 november begärt tillstånd att trycka ansökningsblanketter, meddelanden till allmänheten etc. Tryckningen startade omedelbart vid åtta tidigare vidtalade tryckerier och pågick fram till julveckan. Den 7 december föreskrev Kungl. Maj:t att TN som förberedelse för drivmedelsransonering skyndsamt skulle tillse att ranso— neringsbevis för standardranson och förskottsranson sändes ut. Ranso- neringsbevisen överlämnades efter printning hos CBR successivt över till postverket för distribution. Antalet standardkort uppgick till 2,7 miljo- ner. Utsändningen var klar den 20 december 1973. Blanketterna för ansökan om tilläggsranson var då också tryckta. De distribuerades till länsstyrelser, kommuner etc. under julveckan. Kommunikationsdepartementet gjorde tillsammans med TN under första hälften av december en omfattande kartläggning av de sannolika återverkningarna inom transportsektorn som helhet respektive inom delar av denna av den kommande ransoneringen utifrån olika antaganden om graden av nödvändig begränsning och dennas fördelning emellan olika

kategorier av transportmedel m.m. Problemen inom kollektivtrafiken diskuterades på ett tidigt stadium mellan TN och olika företrädare för kollektivtrafiken.

Efter det att regeringen och BN sammanträtt den 16 respektive ]7 december 1973 fastställde BN standardransonen, den första ransonerings- periodens längd och besparingsmålet under perioden samt fördelade drivmedelskvoter för olika förbrukningsändamål. Den 19 december sam- manträdde TN och fastställde tilldelningskvoter avseende vägtrafiken för de olika länsstyrelserna samt vissa direktiv för den behovsprövade tilldelningen inom ramen för dessa kvoter.

Under juldagarna kom de första ansökningarna om extratilldelning in till länsstyrelserna och handläggningen av dessa började. Prövning av ansökningar om extratilldelning pågick huvudsakligen till omkring den 15—20 januari 1974. Ransoneringen upphävdes den 29 januari 1974.

9.4. Vissa erfarenheter och förslag

9.4.1. Inledning

Regeringen uppdrog den 15 februari 1974 åt TN att utföra dokumenta- tions- och utvä rderingsarbete av ransoneringen av flytande drivmedel under januari 1974. Rapporten var klar i augusti 1974 och har över- lämnats till EBU för beaktande vid utredningens överväganden.

Rapporten innehaller en om fattande genomgång av erfarenheterna från ransoneringsperioden. TN redovisar också en rad förslag till förändringar m. m. EBU behandlar vissa av dessa förslag på annan plats i betänkandet. Frågor om organisation tas upp i kapitlen 17 och 18. Alternativen till en kortransonering presenteras i nästa kapitel. Informationsfrågorna behand- las i kapitel 15. Frågor om hamstring av energi, överlåtelse av kort m. m. diskuteras i kapitel 14. Kontrollproblemen tas upp i anslutning till BN:s överväganden avseende ransoneringskontrollen i kapitel 11.

9.4.2. Länsstyrelsernas medverkan 9.4.2.1 Utvärderingsrapporten

Länsstyrelserna var tilldelningsmyndighet för drivmedel beträffande väg- transporter, med undantag för mopeder, skogsbruk samt industrins m. fl. motordrivna arbetsredskap och förbränningsmotorer. Vidare tilldelade länsstyrelserna drivmedel till fiskefartyg och fartyg under 20 registerton. Sådan tilldelning kunde dock delegeras till kommun. Ansökan skulle således i förekommande fall inges till länsstyrelse. Det totala antalet ansökningar, inklusive ansökan om fortsatt tilldelning, uppgick till I 263 020.

Länsstyrelserna har, på begäran av TN, ingivit egna utvärderings- rapporter till nämnden. Detta rapportmaterial är mycket omfattande. ' Vissa huvuddrag i materialet skall här redovisas.

Vissa länsstyrelsers synpunkter

Länsstyrelsen i Göteborg framhåller att länsstyrelserna måste beredas skäligt rådrum och tilldelas anslag som gör det möjligt att förbereda genomförandet av i sista hand en drivmedelsransonering.

Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter starkt om man inte iden fortsatta beredskapsplanläggningen bör utveckla ett särskilt fredsranso- neringssystem. Vidare anförs att ett system med tilldelning via arbets— givaren kan vara ett reellt alternativ. Man anser också att man med en mera distinkt avgränsad målsättning för ransoneringen och med bättre uppgifter om normalförbrukning etc. troligen hade kunnat iaktta en större restriktivitet utan alltför djupgående störningar på samhälls- apparaten. Länsstyrelsen anser att en genomgripande översyn av ranso- neringssystemet är påkallad. En sådan översyn skulle bl. a. inriktas på att:

—- ett system utarbetas för fredsförhållanden, _ tilldelning till arbets— och tjänsteresor sker via arbetsgivaren, — ransoneringskuponger för standardranson appliceras på skattekvittot samt — ADB-utnyttjandet knyts på sikt an till regionala databassystem.

Länsstyrelsen i Stockholm län anser att man bör göra en utvärdering på bilregistret där man för vissa kategorier företag, utanför den yrkesmässiga trafiken, från samhällssynpunkt, och kanske med hänsyn tagen till företa- gens .storlek, på databandet kan lägga in förskottsransoner. I det sammanhanget bör också frågan om inrättande av kortbanker tas upp till diskussion. Länsstyrelsen betonar vidare vikten av att respektive avdel- ningar eller enheter inom länsstyrelsen i initialskedet avdelar personal med bl. a. god erfarenhet av förvaltningstjänst.

Länsstyrelsen i Västmanlands län pekar på de problem som uppstod på grund av bl. a. leveransförseningar av blanketter, begränsade föreskrifter och bristande lokalutrymmen. Man anser vidare att kortbanker hos företagen skulle ha medfört ett lägre totalt tilldelningsbehov.

Länsstyrelsen i Blekinge län förklarar att försenade anvisningar och direktiv medförde problem på regional nivå. Vidare uppstod svårigheter genom att man på centralt håll informerade massmedia före ransonerings- enheterna.

Länsstyrelsen [Skaraborgs län berör bl. a. följande frågor:

— det tidiga offentliggörandet av ransoneringen (fyra veckor i förväg), — försenad distribution av blanketter, samt — behovet av mer precisa och distinkta regler från centralt håll.

Sammanfattningsvis konstaterar länsstyrelsen att vad som framförallt brustit hos de centrala myndigheterna är informationen samt distribu- tionen av blanketter och meddelanden.

Länsstyrelsen i Kalmar län pekar på bl. a. följande punkter i det tillämpade ransoneringssystemet:

— knapphändig information till allmänheten, — svårtolkade blanketter,

— otillräckligt differentierade standardransoner,

— feldimensionerat distributionssystem,

— otillräckliga förskottsransoner, — länsstyrelsen kunde inte Styra tilldelningen för att t. ex. samordna transporterna, — otillräcklig styrning från överordnade myndigheter samt — kvoterna hade ej beräknats med en tillräckligt sofistikerad metod.

Sammanfattningsvis kan sägas att länsstyrelserna i sina utvärderings- rapporter understrukit att personal- och lokalfrågor är av stor vikt. Bl. a. säger man att den ursprungliga personalorganisationen var underdimen- sionerad, att man i den framtida beredskapsplaneringen bör arbeta med en organisation som kan anpassas till olika belastningsnivåer, att en förteckning över den personal som är uttagen till ransoneringsorganisa- tionen årligen bör förnyas samt att denna personal kontinuerligt utbildas. Även lokalfrågan anses vara viktig eftersom en drivmedelsransonering innebär en stor arbetsbelastning på länsstyrelser med krav på stor personal och erforderliga lokalutrymmen.

TN :s Överväganden

TN lämnar i sin rapport förslag till hur de organisatoriska problemen vid freds-, beredskaps- och krigsransonering kan lösas. Härvid avser man med beredskapsransonering ett läge då det visserligen ej är krig i Sverige men krig i omvärlden eller sådan om att det är naturligt att samhället inte kan fungera helt som i fredstid.

Organisationen för beredskapsläget skall i princip vara uppbyggd på länsstyrelsernas egen personal kompletterad med erforderliga experter. Denna organisation skall lätt kunna anpassas till ett krigsläge.

För fredsransonering utgör beredskapsorganisationen stommen. Komplettering sker med personal utifrån, särskilt behövs personal för tilldelningshandläggning och information. En viss kader av potentiell arbetskraft som med kort varsel är beredd att tjänstgöra vid länsstyrelsen bör vara vidtalad. En lista på sådan personal bör göras upp och ses över årligen.

Vid en fredsransonering måste personal inom länsstyrelsen disponeras för ransoneringsuppgifter. Samtidigt skall länsstyrelsen ombesörja sina normala uppgifter. TN förordar därför att man inför en kommande ransonering bemyndigar länsstyrelsen att omfördela sina arbetsuppgifter. Länsstyrelsen skulle då lättare kunna överföra personal till ransonerings- enheten.

Vidare betonar TN vikten av en fortlöpande utbildning av den personal som på regional nivå skall ha hand om ransoneringsfrågorna.

9.4.2.2 EBU:s överväganden och förslag

Under krisen 1973/74 utsattes länsstyrelserna för ett hårt tryck. Man skulle på kort tid rekrytera och utbilda personal för ett system som just

hunnit färdigställas. Helt naturligt uppstod en rad problem och svårighe- ter. Länsstyrelserna synes dock överlag på ett imponerande sätt ha mött de problem som alltid är förknippade med inkörning av ett ransonerings— system.

Den regionala planeringen hade före krisen år 1973 ihuvudsak riktats in mot krig och avspärrning. EBU anser, i likhet med TN och länsstyrel- serna, att man i den vidare planläggningen bör ägna fredskrisplaneringen en ökad uppmärksamhet. Länsstyrelserna bör undersöka behovet av personal på ransoneringsenheten och vidta de förberedelser för denna personals engagemang som kan vara erforderliga, t. ex. tecknande av avtal. Personalplanen bör kontinuerligt revideras. Vidare bör man så långt möjligt klarlägga lokalbehovet och utröna vilka lokaler som i en kris skulle kunna disponeras. Denna typ av förberedelseverksamhet följer också helt de riktlinjer som finns i TN HRans 1973.

Många länsstyrelser hade svårighet att omdisponera personal inom den egna organisationen bl. a. till följd av att de i författning ålagts fullgöra vissa uppgifter inom viss tid. Enligt EBU bör i så fall regeringen genom beslut ge länsstyrelserna tillfällig befrielse från eller tidsrespit med sådant arbetes fullgörande. Om regeringen infört kortransonering av drivmedel, och på så sätt ställt stora krav på insats från den regionala organisationen, har man sannolikt bedömt försörjningsläget som allvarligt. 1 en sådan situation, med svåra påfrestningar för samhällets olika delar, bör man kunna ge avkall på ambitionen att behöva fullgöra samtliga normala administrativa uppgifter. Det är då av väsentlig betydelse att de som har ansvaret för handläggningen av ransoneringsuppgifterna ges tid och resurser att klara detta arbete. En sådan prioritering kan innebära att förvaltningen genom sin snabba insats kan förebygga de skadeverkningar som krisen annars kan medföra.

EBU vill vidare framhålla betydelsen av att TN ges erforderliga resurser för genomförande av utbildning på regional nivå. i anslutning till EBU:s organisationsförslag (kapitel 18) redovisas medelbehovet i detta avseende. Senare i betänkandet (bl. a. kapitel 12) föreslås också att länsstyrelserna får ett ökat ansvar för energiförsörjningen i regionen under kristid. Vidare föreslås ett utvidgat ansvarsområde som även innefattar frågor om eldningsolja, stadsgas och fjärrvärme. Det innebär behov av utbildning av personal på regional nivå för flera olika energisektorer. EBU anser att TN och ÖEF så långt möjligt bör samordna dessa utbildningsinsatser så att dubbelarbete undviks och den knappa tiden utnyttjas optimalt. Utbild- ningen bör inte begränsas till ordinarie personal på länsstyrelsen utan bör även kunna avse utomstående som ingår i ransoneringssektionens bered- skapsorganisation.

9.4.3 Kommunernas medverkan 9.4.3.l Utvärderingsrapporten

Kommunen var tilldelningsmyndighet för behovsransoner till förbrukare och maskinhållare inom jordbruks- och trädgårdsnäringen när det gällde

traktorer [I (för jordbruksändamål), motordrivna redskap och motorer. Vidare hade kommunen hand om tilldelningen till mopeder. Den var dessutom tilldelningsmyndighet beträffande hemkörningsransoner till svenska och utlandsregistrerade fordon samt i gränskommuner även beträffande behovsransoner till i utlandet registrerade lastbilar, som kom in i landet.

Kommunen skulle dessutom lämna ut av TN utfärdade inköpskort till de utlandsregistrerade personbilar och bussar som kom till landet. Läns— styrelsen kunde vidare delegera tilldelningen till fiskebåtar samt till båtar under 20 registerton till kristidsnämnderna.

Länsstyrelserna har ofta i anslutning till sina utvärderingsrapporter lämnat redogörelse för kommunernas erfarenheter av drivmedelsransone- ringen. TN sände också uten speciell enkät till ca tjugo kommuner.

Det totala antalet ansökningar till kommunerna uppgick till 90 675. Härutöver handlade kommunerna 6 415 ärenden rörande hemkörnings- ranson. 1 den siffran ingår även tilldelning till utlandsregistrerade lastbilar i gränsöverskridande trafik.

Särskild kristidsnämnd inrättades endast i de större kommunerna. Särskilda utdelningslokaler förekom endast i Stockholm och Gotlands kommun.

Vissa kommunala erfarenheter

] många kommuner upplevdes informationen som svårtolkad och svår- överskådlig. Därför uppstod behov av kontakter med regionala och centrala myndigheter. Man anser vidare att tabeller och normer borde ha utarbetats av berörda centrala myndigheter. Uppgifter om realistiska driv— medels- och förbrukningskvantiteter för olika kategorier anser man kunde ha varit till stor hjälp. Önskemål förs fram om möjlighet att i kristid få utnyttja länsstyrelsernas tjänstebrevsrätt.

Vissa problem uppstod när det gällde gränsdragningen mellan läns- styrelsens och kommunens kompetensområde främst avseende tilldelning till traktorförare. Vidare ansökte fiskare och maskinhållare om drivmedel i respektive hemortskommun medan de båtar och redskap som ansök- ningarna gällde brukades i annan kommun.

Flera kommuner anser också att tilldelningen till mopeder bör ses över. Med hänsyn till att mopeden används mycket i glesbygder borde man försöka underlätta dess användning.

När det gäller de utlandsregistrerade fordonen överenskoms om att berörda gränstullsmyndigheter, efter lokal överenskommelse med kom— munen, skulle biträda. Samarbetet synes ha fungerat bra.

TN:s överväganden

TN anser bl. a. det vara angeläget att all tilldelning till skogsbruk som utövas av innehavare av jordbruk eller som utövas av annan än skogsbolag eller motsvarande överväges att på kort sikt ske genom kommuns försorg. Orsaken till den nu tillämpade kompetensuppdelningen är enligt TN det delade centrala ansvaret, JN för jordbruk och ÖEF (BN) för skogsbruk.

9.432 EBU:s överväganden och förslag

Arbetet på lokal nivå under krisen fördelades olika beroende på geogra- fisk belägenhet. Kommuner med handelsträdgårdar, yrkesfiskare etc. kom att få fler arbetsuppgifter än andra kommuner. Under januari var jordbruksverksamheten begränsad, varför belastningen på kristidsnämn- derna blev ringa. I stort synes den lokala verksamheten ha fungerat bra.

Det var inte alla kommuner som före krisen hade hunnit fullfölja sin beredskapsplanering. Före krisen hade man från centralt håll underhand informerat kommunerna om betydelsen av en snar beredskapsplan åtminstone avseende drivmedelsransoneringen.

EBU vill mot denna bakgrund förorda att man iden kommunala, liksom i den centrala och regionala, beredskapsplaneringen ägnar ökad uppmärksamhet åt fredskrisfallet. Man bör vid begränsade planerings- resurser prioritera förberedelser för energikriser i fred. Vi har tidigare visat att risken för sådana händelser kommer att vara stor också i framtiden.

Senare i betänkandet (kap. 12) förordar EBU att kristidsnämnderna medverkar även vid tilldelningen av eldningsolja till mindre förbrukare. Denna del av beredskapsplaneringen bör likaså ges hög prioritet.

I prop. 1975130 angående energihushållning m. m. anför föredragande departementschefen att en särskild lagstiftning om kommunal energi- planering bör införas. En sådan planering skulle i så fall avse produktion och distribution av i princip alla energislag för alla konsumtionsändamål oavsett vem som äger produktions— och distributionsanläggningarna. Planeringen borde få form av energiplaner. En särskild utredning aviseras för utarbetande av lag om kommunal energiplanering m. m. EBU anser att det kan vara lämpligt att i framtiden samordna den allmänna kommunala energiplaneringen med beredskapsplaneringen. Genom ett sådant förfarande kan kommunen i kristid bättre överblicka de lokala försörjningsmöjligheterna och fördelningsproblemen.

9.4.4 Centrala bilregistret (CBR) 9441 Utvärderingsrapporten

Via CBR printades och utsändes ransoneringskort avseende standardkort samt huvuddelen av de kort som avsåg behovsranson. Totalt utsändes 2 738 545 standardkort och 1 753 801 behovskort, sålunda sammanlagt 4 492 346 ransoneringskort.

Den kritik som förts fram från länsstyrelsehåll rör bl.a. följande problemområden:

— Den 5. k. y-markeringen i CBR fungerade inte tillfredsställande. (Med y-markering utmärktes fordon i yrkesmässig trafik). På så sätt blev ett antal yrkesfordon utan förskottsranson vilket medförde vissa problem. — Det tog i vissa fall 8— 10 dagar efter inmatning av tilldelningskort innan ransoneringskorten nådde adressaten —— Registret innehöll många felaktigheter vilket resulterade i att många

inte fick den standardranson de rätteligen skulle ha fått, samt att de kontrollmöjligheter som registret teoretiskt medgav framstod som ytterst begränsade.

_ Registret användes inte uteslutande för ransoneringsändamål utan också för t. ex. printning och utskickning av bilskattekvitton, vilket vid ett tillfälle försvårade ransoneringsarbetet.

Bilregisternämnden anser bl. a. att erfarenheterna från drivmedelsranso- neringen visar att ett ransoneringssystem primärt måste grunda sig på ett så aktuellt bilregister som möjligt. Det påpekas att man därför inte från de lokala bilregistren under normal kontorstid kan avställa terminalresur- ser för andra ändamål. För att tillgodose ransoneringsenheternas ”fråge- behov” borde därför dessa utrustas med egna terminaler. Man förordar att det uppdras åt statskontoret att närmare utreda frågan om möjlig- heterna att från annan verksamhet överföra eller snabbt förhyra termina— ler för ransoneringsändamål i en krissituation.

Bilregisternämnden för vidare fram förslag om optisk läsning av rekommenderade postavier, utnyttjande av kilometerskattesystemet för ransoneringsändamål samt användning av SCB:s lantbruksregister.

TN :s överväganden

TN framhåller att många av de påtalade bristerna föranletts av att omläggningen till centralt bilregister var under slutförande samtidigt som ransoneringen påbörjades. Enligt TN torde detta ha medfört att en hel del fel som överförts från de tidigare regionala registren till det nya eller som uppstått i samband med överföringen ej hunnit rättas till. Nämnden anför också att garantier måste lämnas för att ransoneringsärenden alltid prioriteras under de för ransoneringen mest känsliga perioderna.

9.4.4.2 EBU:s överväganden och förslag

Flera länsstyrelser har anfört att det uppstod besvärande förseningar i printningen till följd av att CBR vid ett tillfälle koncentrerade sina resurser på bilskattefrågor. TN anser att ransoneringsuppgifterna bör prioriteras i vissa känsliga perioder. EBU finner här, liksom i fallet med prioriteringen av arbetsuppgifter inom länsstyrelserna, att krisens allvar— liga karaktär innebär att de deltagande myndigheterna måste kunna göra omprioriteringar i sitt arbete. Det bör ankomma på respektive myndighet att i förväg underrätta de centrala ransoneringsmyndigheterna då ange— lägna ordinarie uppgifter kan kollidera med viktiga ransonerings- åtaganden.

Bilregisternämnden har berört frågan om terminaler hos ransonerings- enheterna. Under krisen visade det sig också svårt att från centralt håll snabbt nå fram till samtliga ransoneringsenheter med information om beslut, riktlinjer etc. TN har i sin rapport, i anslutning till behandlingen av informationsfrågan, föreslagit att man utreder frågan om anskaffande av utrustning för förbättrad kommunikation mellan ransonerings-

myndigheterna, t.ex. telex. I bilagan 10 om informationsberedskap rn. m. förs liknande förslag fram.

EBU föreslår att det uppdras åt statskontoret att, i samråd med TN, ÖEF och bilregisternämnden, utreda behovet av och de tekniska möjlig- heterna till en beredskapsinstallation i kristid hos de regionala ranso— neringsenheterna av dels dataterminaler, dels telexutrustning. Utred- ningen bör utmynna i ett förslag som också inrymmer kostnadsberäk- ningar. ÖEF:s informationsgrupp (se kapitel 15) bör medverka i arbetet.

9.5 Kortransoneringen 9.5.1 Ransoneringens omfattning Länsstyrelser

Totalt kom det in 1 263 020 ansökningar om drivmedel till länsstyrel- serna. Av dessa ansökningar hann man behandla ca 95 procent. Av dessa ärenden biföll man, helt eller delvis, ca 90 procent. Av det totala antalet ansökningar rörde ca 990 000 personbilar och i dessa fall uppgav närmare hälften att det avsåg arbetsresor. De ansökningar som avsåg bussar rn. m. bifölls till ca 95 procent.

För inte mindre än 44 procent av det totala antalet fordon i landet ansöktes om extra tilldelning.

Kommuner

Kristidsnämnderna handlade omkring 97 000 ärenden varav ca 6400 rörde s. k. hemkörningsranson.

Transportnäm nalen

Till utlandsavdelningen inkom totalt drygt 6 000 ärenden av vilka ca 82 procent handlades och 81 procent bifölls. I genomsnitt erhöll sökande 222 liter. Av ansökningarna avsåg 48 procent arbetsresor och 32 procent

Tabell 9.1 Antal ransoneringsärenden

inkomna Handlagda Absolut % Transportnäm nd — besvär 15 265 1 309 8,5 — utland 6 074 4 938 82,0 Länsstyrelsc 1 263 020 1 194 955 94,6 Kommun 97 999

Summa 1381 359

affärsresor. Turistinslaget var endast 1 1 procent.

Besvärsavdelningen fick ta hand om drygt 15 000 ärenden. Då ranso- neringen upphörde hade man hunnit färdigbehandla ca 1 300 besvärs- ärenden. Bland besvären dominerar arbetsresorna (45,5 %) och tjänste— resorna (46,5 %).

Ransoneringens omfattning har sammanfattats i tabell 9.1.

9.5.2 Fördelningsprinciper 9.5.2.1 Utvärderingsrapporten

Handelsministern förklarade vid en av de presskonferenser som föregick drivmedelsransoneringen att en absolut rättvis tilldelning av drivmedel är omöjlig att åstadkomma vid en massprövning av ansökningar om extra tilldelning. Lika behov kan komma att behandlas olika. Hänsyn kan inte tas till personliga förhållanden eller omständigheter som i ett mera normalt prövningsförfarande skulle beaktas. Orsaken är bl. a. nödvändig— heten av snabb handläggning av ansökningarna för att undvika att verkligt allvarliga behov inte skulle komma att behandlas i tid.

TN framhåller att rättvisefrågan är av avgörande betydelse för hur allmänheten kommer att uppfatta ransoneringsåtgärderna. Nämnden säger: ”Vi har i Sverige en lång tradition av opartisk behandling av medborgare hos myndigheterna. Man förutsätter att all prövning sker på sakligt korrekta grunder, att beslut ej fattas i blindo och att varje myndighets beslut föregåtts av noggrann analys av den sökandes behov.” Det betonas att varje avsteg härifrån är ett allvarligt ingrepp i samhällets normala funktion som endast kan accepteras tillfälligt och under en allvarlig kris. Även då förutsätts att myndigheterna gör allt som står i deras makt för att söka lösa uppkommande problem för medborgarna på ett så rättvist sätt som möjligt.

Det stora antalet ansökningar stöder enligt TN uppfattningen att allmänheten då krisen lättade blev tveksam till om ransoneringen var befogad eller ej. Därför kom man också att skärskåda svagheterna i systemet. Snabbt fattade tilldelningsbeslut framstod som schablon- mässiga, godtyckliga och orättvisa.

Många av de nu nämnda svårigheterna skulle enligt TN ha försvunnit vid en andra ransoneringsperiod. Direktiven skulle ha konkretiserats, personalen fått mer träning, tekniska felaktigheter i CBR rättats till etc. En ransonering måste nämligen få tid att ”sätta sig”. TN framhåller därför att allt måste göras för att försöka skapa ett så rättvist ranso- neringssystem som möjligt för framtiden. Vidare sägs: ”Hela ranso- neringsmoralen vilar på denna förutsättning och varje ransonering som upplevs som orättvis eller godtycklig kommer att sakna allmänhetens stöd. Utan sådant stöd går det inte att genomföra en ransonering.”

Bland åtgärder för att få ett rättvisare system för TN fram bl. a. följande:

— förbättrad utbildning, — mer precisa tilldelningsnormer samt — förbättrad information till allmänheten.

9.5.2.2 EBU:s överväganden och förslag

EBU har tidigare i kapitel 8 understrukit behovet av att ransonerings- systemet görs så rättvis som möjligt. Mycket är detta en fråga om information; klarläggande information från regering och centrala myndig- heter om bakgrunden till och syftet med vidtagna åtgärder.

Regeringen ställer under krisen upp målsättningar för sin fördelnings- politik. Dessa målsättningar kommer aldrig att stämma överens med samtliga enskilda bilägares önskemål. För regering och myndigheter gäller det att rikta de begränsade drivmedelsresurserna till dem som har de mest angelägna transportbehoven, t. ex. yrkestrafikanter, utryckningsfordon, handikappade. Det är då väsentligt att dessa prioriteringar kommer till uttryck i tillräckligt precisa tilldelningsnormer så att behandlingen blir så enhetlig som möjligt med beaktande av den handlingsfrihet som alltid måste medges länsstyrelser och kommuner.

1 EBU:s direktiv anges att ransoneringsåtgärderna skall värderas med hänsyn tagen till krav på snabbhet, administrativ enkelhet och rättvisa. Snabbhet krävs för att en kontrollerad tilldelning skall kunna införas innan försörjningsläget försämras genom hamstring och ohämmad för- brukning. Med snabbhet följer viss improvisation och risk för felaktig- heter och felbedömningar, dvs. effekter som motverkar rättvisemålet. Ju längre tid man kan kosta på sig till förberedelser och intrimning, desto ”rättvisare” kan systemet tillämpas. Samtidigt kan den som får vänta för länge på besked uppleva detta som en orättvis behandling. Enkelhet eftersträvas för att slippa stora kostnader och uppbyggnad av betungande och svåravvecklad förvaltning. Ju enklare system, desto större möjlighet till snabbhet, men samtidigt ökad risk för orättvisa. Målen enkelhet och snabbhet står således i viss motsats till målet rättvisa. Ett ”rättvist” system kommer att ställa krav på resurser till utbildning, information. förfinad teknik etc. När det gäller resurser för utbildning, har EBU tidigare berört denna fråga (9.422). Förslag om en ökad informationsberedskap presenterasi kapitel 15. Förslag till vissa ändringar i nuvarande system som kan medge en ”rättvisare” tilldelning redovisas senare i detta kapitel.

9. 5 .3 Sparmäl 9.5.3.1 Utvärderingsrapporten

Den av BN avdelade bensinkvoten för den sju veckor långa första ransoneringsperioden uppgick till 455 000 m3. Normalförbrukningen för samma period beräknades till 525 000 m3. Bensintilldelningen iform av standardransoner samt extratilldelningar m. m. skulle således för perio- den vara ca 13,3 procent lägre än normalförbrukningen. TN erhöll

410 000 m3 att fördela på länsstyrelserna. Tilldelningen av bensin inom TN:s ansvarsområde kom totalt att uppgå till ca 416 000 m3. Sparmålet beträffande bensin uppnåddes alltså i fråga om standardransoner och länsstyrelsernas extratilldelningar på 1,5 procentenheter när. Tilldelnings- siffrorna visar emellertid endast vad som hade varit möjligt att konsumera för bilisterna under ransoneringstiden. Förbrukningen av bensin var under den tid ransoneringen varade avsevärt lägre. Vad gäller motor- brännolja eftersträvades också en besparing. Det visade sig emellertid att denna inte gick att uppnå med målsättningen att full sysselsättning och full produktion skulle upprätthållas.

TN anser frågan om sparmålets storlek vara av väsentlig betydelse vid en ransoneringssituation. En ransonering bör inte tillåtas slå hårdare än vad som är nödvändigt i förhållande till tillgängliga resurser eftersom skadeverkningarna för samhället då kan komma att vida överstiga vinsten av en ransonering. Samtidigt säger TN att det emellertid är klart att en ransonering, som ju är ett långtgående ingrepp i fredssamhällets normala funktion, ej bör ges så lindrig utformning att kanske andra och smidigare åtgärder kunde ha lett till samma resultat. Nämnden förordar fördjupade studier av dessa frågor.

9.532 EBU:s överväganden och förslag

EBU har i kapitel 8 redovisat vissa allmänna principer i anslutning till diskussion om konsumtionsbegränsningar på energiområdet. Av den redovisningen framgår att regering och ansvariga myndigheter har att överväga en rad målsättningar och faktorer vid ställningstagande till lämplig typ av regleringsåtgärd. Det torde vara självklart att man inte tillgriper hårdare åtgärder än vad läget fordrar. Det kan emellertid vara svårt att i ett osäkert försörjningsläge dimensionera åtgärderna efter exakta sparmål. Om kunskapen om den fortsatta energitillförseln är bräcklig, kan det vara motiverat att sätta in åtgärder som medger effektiv försörjningskontroll inom vida intervall, t. ex. 15—30 procent. En kort- ransonering av drivmedel är ett sådant flexibelt instrument. Andra åtgärder, t. ex. hastighetsbegränsningar och trafikförbud, medger varken full kontroll av försörjningsläget eller flexibel användning. Under krisen 1973/74 uppsattes ett besparingsmål på 15 procent för den första ransoneringsperioden. Under en andra period hade kravet på besparing kunnat ökas. I det läget hade man utgått från en intrimmad organisation och en förbrukargrupp som i en relativt mjuk inledning kunnat anpassa sig till regleringssamhällets svårigheter.

Det bör här betonas att man på vissa sektorer kan behöva sätta sparmål som överstiger den energibesparing som genomsnittligt eftersträvas. Om industrins användning av t. ex. lättbensin prioriteras, kan detta medföra krav på ökad begränsning av motorbensinkonsumtionen.

Frågan om rätt dimensionering av begränsningsåtgärderna är ytterst en fråga om hur välutvecklad den åtgärdsarsenal är som man beredskaps— planerat för. Det har varit EBU:s strävan att ställa så många reglerings- instrument som möjligt till regeringens förfogande. I kapitel 10 visas

denna arsenal i form av ett åtgärdsschema.

Besparingsmålets storlek kommer att uppfattas olika beroende på hur allvarligt läget bedöms, under vilken tid på året som ransonering sätts in etc. Här krävs, liksom i så många andra sammanhang, bred information till allmä nheten från myndigheterna.

Överväganden om vilka åtgärder som skall möta ett tillförselbortfall avser inte bara val mellan olika regleringsinstrument. Såsom visats i kapitel 8 har den politiska ledningen möjlighet att, mot bakgrund av bedömningar om försörjningslägets utveckling, övergripande målsätt- ningar etc., avväga mellan begränsningsåtgärder och lageruttag. Resultatet av dessa överväganden kommer att bestämma storleken på det sparmål som sätts upp.

9.5.4 Standardransonen 9.5.4.l Utvärderingsrapporten Standardransonen kan sägas ha följande två syften:

— att i samband med starten av en ransonering möjliggöra för fordons— ägaren att göra de allra nödvändigaste resorna under den tid en eventuell ansökan om behovsranson behandlas av myndigheterna samt

— att vid ransoneringsstarten förhindra en alltför kraftig överströmning till de kollektiva transportmedlen med åtföljande trafiksvårigheter.

Under ransoneringen 1974 kom standardransonen att uppfattas som en grundtilldelning för i huvudsak nöjes- och fritidsåndamål. Enligt TN bidrog beslutet att man fick spara standardransonen till nästa ransone- ringsperiod till denna uppfattning. TN anför att det förefaller naturligt att standardransonen inte får sparas från den första till den andra ransoneringsperioden eftersom ett sådant medgivande avsevärt kan öka antalet behovsansökningar under den första perioden. TN anför vidare att man i sin planläggning av ransoneringssystemet inte räknat med en sådan förvarningstid som kan möjliggöra hamstring.

Vad gäller standardransonens storlek redovisar länsstyrelserna delade meningar. Å ena sidan hävdas att standardtilldelningen var alltför stor för att svara mot normalförbrukningen underjanuari och februari månader. Å andra sidan framföres den uppfattningen att standardransonen var alltför knapp för att täcka de behov som fanns, framförallt i glesbygds- områdena. Det pekas bl. a. på att expertgruppen för regional utrednings- verksamhet (ERU) angivit att endast fem procent av den befolkning som bor utanför tätorter använder kollektiva transportmedel för sina dagliga arbetsresor. Mot denna bakgrund ifrågasätter TN om en drivmedelsranso- nering i glesbygderna överhuvudtaget kan genomföras med målsättningen full produktion och sysselsättning.

9.5.4.2 EBU:s överväganden och förslag

Standardransonens huvudsakliga syfte är som nämnts att medge viss körning under den tid som myndigheterna behöver för att i ett inled-

ningsskede pröva behovsansökningar. Under en fredskris får man dock räkna med att standardransoner kan komma att utgå under flera perioder i rad dels för att minska trycket på den kollektiva trafikapparaten, dels för att de målsättningar som uppställts för förbrukningsregleringarna, t. ex. full sysselsättning och produktion, kräver viss grundtilldelning. Vid prövning av ansökan om ytterligare drivmedel synes man dock böra utgå från att standardransonen i första hand nyttjas för nödvändiga resor.

Standardransonen dimensioneras med hänsyn tagen till ett uppskattat bilresebehov under viss bestämd ransoneringsperiod. Det förefaller därför rimligt att ransonen för viss period inte får utnyttjas under en senare period. Såsom TN framhållit kan ett annat förfarande medföra en onödig anhopning av ansökningar om extratilldelning genom att fordonsägare spar grundransonen till kommande period. Det kan dessutom vara tvivelaktigt från försörjningssynpunkt att i en andra eller senare ransone- ringsperiod i överskjutande grundransoner ha en okontrollerad fordran på begränsade drivmedelsresurser. Den försörjningsansvariga myndigheten bör i princip kunna räkna med att grundransonen tagits ut under den period under vilken den gäller. Alla fordonsägare har inte behov av full grundranson. Vad som på så sätt kan sparas i outtagen grundranson bör utnyttjas för tilldelning i senare perioder till sådana fordonsägare som har redovisat mer angelägna behov av drivmedel. Såsom påpekats i TN:s ut- värderingsrapport kan det dock i vissa lägen vara ändamålsenligt att med- ge en förskjutning. Det bör ankomma på den myndighet som har det övergripande försörjningsansvaret att, mot bakgrund av det aktuella läget, överväga sådana undantag.

EBU kommer att i avsnitt 9.6 diskutera möjliga differentieringar av standardransonen.

9.5.5 K voter och direktiv 9.5.5.l Utvärderingsrapporten

BN hade det övergripande ansvaret för kvottilldelningen av drivmedel. TN tilldelades erforderlig kvot av såväl bensin som motorbrännolja som sedan fördelades av nämnden till respektive länsstyrelse. Länskvoterna baserades på sådana statistiska uppgifter som fordonsbestånd, normalför- brukning för olika fordonslag samt beräknad månatlig körsträcka för de olika fordonsslagen. Vad gäller kvoter inom JN:s kompetensområde förfors på likartat sätt.

För att vägleda länsstyrelserna vid tilldelning av behovsranson av drivmedel meddelade TN, BN och JN vissa allmänna anvisningar. För hela riket förutsattes vissa generella riktvärden för tilldelning till olika typer av fordon.

Enligt många länsstyrelsers uppfattning bör drivmedelskvoterna er- sättas med skrivna direktiv och anvisningar. Synpunkter framförs på att direktiven utformas så att de i detalj anger procentsatser för respektive förbrukarkategori.

TN anser att det inte föreligger något motsatsförhållande mellan

kvoter och direktiv. Enligt TN krävs kvoter av bl. a. ransoneringstekniska skäl. Det anses dock som angeläget att underlaget för beräkningen av resp. läns kvot förbättras. Vidare anförs att direktiv och anvisningar så långt möjligt i beredskapssyfte bör göras färdiga i förväg. Behovet av mer detaljerade direktiv föreligger, enligt TN, främst i fredskriser då en stor del av privatbilsparken hålls igång.

9.5.5.2 EBU:s överväganden och förslag

Det torde från försörjningssynpunkt vara erforderligt med länsvisa kvoter som i kubikmeter anger den kvantitativa ramen för länsstyrelsernas handlande. Ifall endast direktiv användes, skulle dessa, för att medge full central kontroll av försörjningsläget, behöva utformas så detaljerat att länsstyrelsernas handlande bands i en utsträckning som rimmade illa med det övergripande ansvar för regionens energiförsörjning i kristid som förutsatts. Inom den angivna kvantitativa ramen bör länsstyrelsen medges viss frihet att prioritera angelägna behov inom regionen.

Det är väsentligt att kvoterna beräknas så väl som möjligt. Den statistik över trafikarbetet som finns är dock begränsad. För att medge en säkrare kvotberäkning i framtiden presenteras i nästa kapitel ett program för utvidgad statistik på väg- och gatutrafikens område.

Även i framtiden kommer kvoterna att behöva kompletteras med centrala anvisningar för att bl. a. skapa viss enhetlighet ihandläggningen av ansökningar om extratilldelning och omsätta regeringens övergripande målsättningar i praktiska regler. Också för denna typ av anvisningar kommer en förbättrad trafikstatistik att vara till stor nytta. Även om regeringens prioriteringar knappast kan preciseras i förväg, bör det vara möjligt, mot bakgrund av bl. a. erfarenheterna från 1973/74 års kris och EBU:s redovisning i detta betänkande, att i beredskapssyfte göra upp utkast till anvisningar för fredskriser.

9.5.6 Egenkvoter av drivmedel 9.5.6.1 Inledning

Under ransoneringsperioden framställdes önskemål från företag och myndigheter om tilldelning till företaget/myndigheten för de anställdas tjänsteresor, s.k. ”kortbanker" eller ”egenkvoter”. Förfarandet med egenkvoter ingick inte i det av TN förberedda ransoneringssystemet. Två olika metoder tillämpades under krisen:

— tilldelning med redovisningsskyldighet »— tilldelning efter mer ingående prövning.

EBU som ansett frågan om egenkvoter vara av principiellt intresse har studerat problemet inom den arbetsgrupp som sysslat med drivmedels— frågor.

9.562 Länsstyrelsernas erfarenheter

Flera länsstyrelser skapade kortbanker under ransoneringen. Företag eller förvaltningar fick inköpskort för drivmedel, vilka de själva kunde dela ut. Länsstyrelserna anser att systemet fungerade bra. Vissa länsstyrelser har fört fram speciella synpunkter som kortfattat skall redovisas här.

Göteborgs Och Bohus [än

]. Systemet kan utformas enligt två alternativ a) enbart körning i tjänsten b) den anställda personalens totala behov.

2. Alternativ 3) borde vara att föredraga men det innefattar svårlösta kontrollproblem.

3. Alternativ b) medför största arbetsbesparingen och sannolikt största drivmedelsbesparingen.

4. Båda alternativen förutsätter en revidering av ransoneringssystemet

5. Länsstyrelsen förordar alternativ b).

Älvsborgs län

I. Förutsättningen för kortbank var att företaget/förvaltningen verkställ- de en utredning om det oundgängliga behovet av tjänsteresor under ransoneringsperioden.

2. Lämnade uppgifter skulle styrkas genom företeende av bokförings- utdrag, faktiska resplaner eller dylikt.

3. Systemet tillämpades endast i begränsad omfattning.

4. En avsevärd utvidgning var förberedd.

5. Enbart positiva erfarenheter för länsstyrelsen och "kunderna”.

6. Vissa företag hade tack vare de utredningskrav länsstyrelsen ställde funnit att tjänsteresefrekvensen kunde nedbringas även under normala förhållanden.

Malmöhus län

Länsstyrelsen i Malmö har lämnat ett förslag till system med egenkvot till produktionsförbrukare av drivmedel. Med egenkvot förstås här en tilldel- ning av ett antal behovskort och licenser för drivmedel, vilka produk- tionsförbrukaren fritt kan fördela och disponera mellan sina olika transportbehov utan myndighetens detaljreglering och prövning av de enskilda användningsområdena. Med produktionsförbrukare menar man större företag, offentliga förvaltningar och organisationer vilkas produk- tion av varor och tjänster förutsätter drivmedel som inputfaktor. Andra förbrukare kallas "konsumtionsförbrukare”. Såväl konsumtionsförbru- kare som mindre produktionsförbrukare skulle undantas från möjligheten att få del av egenkvot.

Länsstyrelsen ger kort eller kuponger till förbrukarens normalbehov reducerat med fastställd besparingsprocent. Förbrukaren disponerar kvo-

ten fritt mellan olika transporter. Länsstyrelsen bör ha särskild personal för handläggning av ärenden om egenkvoter. Förslaget bygger på att det hos företaget finns ett budget— och redovisningssystem ur vilket kan genereras data om normalkostnad/-volymer.

9.563 TN:s överväganden

Med hänsyn till behovet av kontroll anser TN att man måste tillgripa ett prövningsförfarande. Företaget/myndigheten bör ha skyldighet att utför- ligt redovisa sina motiv för en egenkvot. TN anser att egenkvot också bör kunna avse tilldelning av drivmedel för resor till och från arbetet där detta är nödvändigt för tjänsten. Man erinrar i det sammanhanget om att det vid många företag saknas möjlighet att ställa upp fordon över natten. Det finns säger TN ett samband mellan tjänsteresor och resor till och från arbetet. En fördel med egenkvot är enligt TN att företaget/myndigheten efter prövning erhåller tilldelning grundad på företagets/myndighetens egen bedömning av föreliggande behov. Drivmedelstilldelning motsvaran- de erhållen egenkvot fördelas således av den som är mest kompetent att avgöra prioriteringsfrågorna.

Om egenkvoten införs i ransoneringssystemet bör länsstyrelsen vid ransonering inrätta en företagsavdelning. Avdelningen måste snabbt kunna pröva ärenden om egenkvoter. Enskilda anställdas ansökningar bör prövas först efter företagets/myndighetens.

9.5.6.4 EBU:s överväganden och förslag

Användandet av egenkvoter är ingen ny företeelse vid drivmedelsranso- nering. I beredskapsplaneringen förutsätts att vissa statliga myndigheter eller motsvarande med ett stort antal egna fordon tilldelas drivmedel direkt från den centrala bränsleförsörjningsmyndigheten. På så sätt får t. ex. postverket, statens vägverk, Sveriges Radio AB särskilda kvoter tilldelade. Vidare skall TN tilldela drivmedelskvoter åt bl. a. SJ.

Det är utan tvivel så att systemet med egenkvoter har klara fördelar. Man avlastar länsstyrelsen arbete med prövning av en rad preciserade behov. Den som bäst överblickar de individuella behoven inom ett företag eller myndighet får också möjlighet att bestämma hur tilldelad kvantitet skall fördelas. Dessa motiv har också legat bakom de myndighetskvoter som redan finns med i systemet. Det gäller här att göra en avvägning mellan fördelarna med ökad snabbhet och utnyttjande av en god transportkännedom och de krav på viss myndighetsprövning och kontroll som alltid måste ställas vid en ransonering.

Även i andra länder har man övervägt möjligheten att lägga ut tilldelningsarbetet på företag. I Norge övervägde man t. ex. att låta företagen dela ut kuponger för anställdas arbetsresor. Under helgkör- förbudet kunde företag med skiftgång ge sina arbetare tillstånd till färd med egen bil under körförbudstid. I Storbritannien har man också disku- terat möjligheten att utnyttja företagen för visst tilldelningsarbete. Var- ken i Norge eller i Storbritannien har dock frågan studerats närmare med

avseende på praktiska problem m. m. Syftet synes huvudsakligen ha varit att avlasta myndigheterna prövningsarbete.

EBU vill sammanfatta för— och nackdelarna med egenkvoten på följande sätt.

Fördelar

1. Avlastar länsstyrelsen administrativt arbete åtminstone i inledningen men förutsätter en mycket väl utvecklad kontrollapparat.

2. Kan underlätta bedömningen av samlat drivmedelsbehov och energi— behov till företaget/myndigheten.

3. Företaget/myndigheten kan lättare prioritera inom ramen för sina behov. En eventuell tidsvinst.

Nackdelar

1. Problem uppstår när egenkvoten skall omfatta juridisk persons behov av drivmedel för av enskild ägt fordon (anställds bil i tjänsten).

2. Kontroll av att dubbeltilldelning ej sker, dvs. att enskild får tilldelning för ett och samma behov från såväl ransoneringsmyndigheten som via egenkvot.

3. Ransoneringsmyndigheten avhänder sig kontrollen över att tilldelnin- gen sker likformigt.

4. Enskild som får tilldelning via egenkvot saknar möjlighet att besvära sig över tilldelningen.

EBU anser att egenkvoten bör få en utökad användning vid framtida drivmedelsransoneringar, dvs. inte vara begränsad till några större statliga myndigheter. Däremot talar praktiska skäl liksom också kraven på en kontrollerad fördelning för en restriktiv användning av egenkvotsystemet. Under krisen 1973/74 improviserade vissa länsstyrelser regler för använ- dande av egenkvoter. Tillvägagångssättet var olika i olika län. EBU anser det vara väsentligt att TN utfärdar allmänna riktlinjer för användandet av egenkvoter.

Frågan om egenkvoter är en principiellt viktig fråga eftersom det handlar om möjligheten för de offentliga ransoneringsmyndigheterna att lägga över ansvaret för den vidare fördelningen av en knapp tillgång på organ utanför den offentliga sektorn.

EBU anser att egenkvotsystemet i första hand bör utökas till att omfatta vissa statliga myndigheter som hittills saknat egen drivmedels- kvot samt vissa primär— och landstingskommunala förvaltningar. Ansvaret för tilldelningen faller på myndighetens chef. Vidare bör vissa privata företag kunna komma ifråga, företrädesvis då serviceföretag vilka har ett icke ringa antal icke förutsebara körningar.

Både myndighetens och företagets transportstruktur kan illustreras på det sätt som framgår av figur 9.2.

I figur 9.2 avser A företagets/myndighetens egna eller långtidsförhyrda fordon som används i tjänsten, B avser körningar med andra kända bilar

(t. ex. anställdas) men där man inte på förhand kan ange fördelningen inom bilparken och C avser totalt förutsebara körningar med icke kända bilar (t. ex. tillfälliga ersättare för tidningsbud).

Redan i nuvarande system gör man en samlingsansökan för företagets/ myndighetens samtliga bilar. Prövningen sker inom länsstyrelsen vid ett och samma tillfälle för hela denna grupp. (A). Genom att utnyttja CBR blir tilldelningsprocessen snabb och effektiv. EBU kommer i samband med diskussion om överlåtelse av ransoneringsbevis i kapitel 14 att förorda att bevisets användbarhet knyts till skattekvittot. På så sätt ges ökad möjlighet för företaget/myndigheten att efter eget gottfinnande disponera drivmedel mellan olika egna fordon inom den ram som totala antalet inköpskort utgör. EBU anser mot denna bakgrund att det inte finns anledning att låta egenkvoten omfatta egna eller långtidsförhyrda bilar. Om egenkvot ges för drivmedelsbehov av typ B och C i figur 9.2 kan man dock överväga att även inkludera A i kvoten.

Transporter av typ B och C i figur 9.2 omfattar däremot sådana körningar som man vet kommer att behöva göras men där man inte i förväg kan hänföra körningen till speciell bil. För denna typ av trans- porter kan egenkvoter vara ett bra sätt att snabbt och effektivt klara akuta problem.

EBU vill mot denna bakgrund ställa upp följande allmänna riktlinjer för egenkvotsystemet.

l. Bestämmande för om egenkvot skall tilldelas är storleken av de körningar som inte direkt kan relateras till viss bil utanför den egna bilparken (typ B och C i figur 9.2).

2. Egenkvoten avser endast drivmedel för körningar i tjänsten, dvs. omfattar inte resor till och från arbetet. För sådana resor ansökes på sedvanligt sätt hos länsstyrelsen. Företag eller myndighet kan under— lätta länsstyrelsens prövning genom att på frivillig väg centralt ta in, bestyrka (arbetsgivarintyg) och vidarebefordra anställdas ansökningar om drivmedel för resor i tjänsten samt till och från arbetet.

3. Fordon som skall ingå i egenkvotsystemet, och är kända (typ A och B i figur 9.2), markeras i CBR med s. k. F-markering. Genom en sådan markering undviks att drivmedel tilldelas från såväl egenkvot som

Figur 9.2 Transport— struktur hos företag och myndig/leter.

10.

direkt från länsstyrelsen. Systemkostnaden för F-markeringen upp- skattas till totalt ca 10 000 kr. . Vid länsstyrelsernas ransoneringsenheter inrättas företagsavdelningar

som bl. a. får i uppgift att handlägga ansökningar om egenkvoter. På grundval av TN:s allmänna anvisningar kan länsstyrelsen utfärda speciellalföreskrifter i varje särskilt fall, ”skräddarsydda” för egen- kvotföretagen och med hänsyn tagen till lokala avvikelser i länet. Länsstyrelsen utfärdar också kontrollföreskrifter. Kontrollen verk- ställs, bl. a. Stickprovsvis, av länsstyrelsen. . Ett villkor för egenkvot är att underlag kan presteras som möjliggör

bedömning av kvotens storlek, t. ex. bokföringsunderlag, körtids- journaler, servicefakturor utvisande debiterad körtid. . Egenkvoten är en service åt länsstyrelsens ”kunder”, inte främst ett

sätt att avlasta ransoneringsorganisationen besvärande arbetsuppgif- ter. Det ligger därföri företagets eller myndighetens intresse att möta de krav på underlag och kontroll som länsstyrelsen ställer. Missbruk av egenkvot medför att kvoten dras in och att vederbörande hänvisas till sedvanligt ansökningsförfarande. . Egenkvot kan förberedas genom att länsstyrelsen i förväg sonderar de

företag eller myndigheter i länet som kan komma ifråga för egenkvot. Egenkvotföretagen bör informeras om på vilket sätt de själva kan förbereda sig beträffande förbrukningsstatistik och ransonerings- organisation. .Vid företaget eller myndigheten bör man förbereda en särskild

ransoneringssektion, på det sätt som skedde i viss utsträckning under krisen 1973/74. Ransoneringssektionen kan i så fall lämpligen täcka företagets hela behov av ransonerade energivaror (drivmedel, eld- ningsolja, el, gas, fjärrvärme). . Egenkvoten bör i största möjliga utsträckning ställas till förfogande i

inköpskort. Då s.k. dansbanebiljetter används, skall utställaren på företaget eller myndigheten förse varje kupong med uppgift om registreringsnummer. Utdelat kort eller kupong kvitteras alltid av mottagaren. Den som får avslag på ansökan om egenkvot får lämna in sedvanlig ansökan om extra tilldelning till länsstyrelsen. De fordonsägare som är knutna till egenkvoten bör alltid ha möjlighet att, trots spärren i CBR, lämna in vanlig ansökan till länsstyrelsen.

EBU anser att TN bör utarbeta, förutom en ansökningsblankett för egenkvoter, närmare anvisningar för egenkvotsystemet med särskilda regler för — urval av egenkvotföretag (urvalskriteria) — krav på prövningsunderlag — krav på systemets kontroll.

EBU förutsätter vidare att det 5. k. nödkvittot kommer att använ— das också under framtida ransoneringsperioder. Kvittot, som tillhan- dahålles vid försäljningsstället, är avsett för följande typer av brådskande transporter:

— För fordon (farkost, luftfartyg) vid tillfälligt brådskande trans-

port av polis- eller medicinalpersonal under tjänstgöring eller vid brådskande transport av skadad eller sjuk person eller av barna- föderska.

_ För drift av brandbil eller motorspruta (motsvarande) då brand- kårs eget lager av flytande drivmedel inte förslår eller kan disponeras samt för drift av annat utryckningsfordon i särskilt brådskande fall.

—För färd till inställelseplats med fordon/farkost, som enligt gällande lag tagits i anspråk av kronan.

— Värnpliktigs eller civilförsvarspliktigs färd med fordon/farkost för inställelse till tjänstgöring vid inkallelse enligt företedd krigstjänst- göringsorder/krigsplaceringsorder.

EBU anser att behovet av egenkvoter för dieseldrivna fordon i praktiken faller bort ifall sådana fordon får tilldelning baserad på föregående kilometerskatteperiods körsträckeuppgifter i enlighet med EBU:s förslag i avsnitt 9.6. Egenkvoten kommer i så fall att omfatta endast bensindrivna fordon.

9.5.7 Katastrofkassor 9.5.7.1 Utvärderingsrapporten

Flertalet länsstyrelser inrättade s. k. katastrofkassor under ransonerings- perioden. Med katastrofkassa avsågs ett organ för direkt utlämning av kort till fordonsägare som av någon anledning inte erhållit tilldelning i tid genom CBR. En sådan anledning var exempelvis de särskilda svårigheter som rådde på grund av att CBR:s systern var helt nyinrättat. Utdelning från kassan lämnades dels som förskott på senare behovsprövad tilldel- ning, dels som lån vilket återlämnades när sökanden från CBR erhöll tilldelning.

Från länsstyrelsernas sida har framhållits att systemet med katastrof- kassor fungerade bra.

TN anser det vara osannolikt att det framtida förbättrade tilldelnings- systemet i praktiken kommer att fungera på ett sådant sätt att en katastrofkassa vid tilldelningsmyndigheterna kan undvaras. Det kan exempelvis vara fråga om mer eller mindre ofrånkomliga fel av teknisk natur eller andra omständigheter över vilka myndigheterna inte råder ideras helhet. Katastrofkassan kom att ha väsentlig betydelse bl. a. när det gällde försenad rapportering från försäkringsbolagens sida. Strävan bör enligt TN vara att inför eller under en ransonering påskynda försäkrings- bolagens rapportering.

TN anser vidare att katastrofkassan organisatoriskt bör ingå i ranso- neringsenheterna med målsättningen att utnyttjas i så begränsad omfatt- ning som möjligt.

9.572 EBU:s överväganden och förslag

EBU anser att man i en framtida ransoneringssituation måste ha förberett den typ av säkerhetsventil som en katastrofkassa utgör. Ransonerings- systemet kommer aldrig att kunna drivas till sådan fulländning att inte fel

uppstår. Det är dock väsentligt att felmöjligheterna begränsas så långt som möjligt. Därför bör, enligt EBU, TN isamarbete med CBR såsom en beredskapsåtgärd diskutera en uppsnabbning av rapporteringsrutinerna hos försäkringsbolagen.

Katastrofkassorna användes under ransoneringen utan tillgång till centrala anvisningar. EBU anser att TN, som ett led i sin planering för länsstyrelsernas medverkan i drivmedelsransoneringssystemet, bör utar— beta anvisningar för organisation och utnyttjande av katastrofkassor.

9.6 Ändringar i drivmedelsransoneringssystemet

9.6.1 Inledning

Under och efter drivmedelsransoneringen fördes en rad förslag fram om ändringar i det system som tillämpades. EBU har ansett det vara väsentligt att studera vissa av dessa förslag närmare. Detta arbete har bedrivits iden arbetsgrupp som bildats för drivmedelsfrågor. Intresset har koncentrerats till möjligheterna och för- resp. nackdelarna med att differentiera och snabba upp tilldelningen av grundranson. Beträffande grundransonens syfte m. rn. hänvisas till avsnitt 9.5.4. _

9.6.2 Utvärderingsrapporten

Länsstyrelsen i Norrbotten har redovisat ett förslag som bl. a. går ut på att standardkort bifogas registreringsbeviset. Liknande synpunkter har redovisats från bl. a. länsstyrelsen i Stockholms län. I ett annat förslag framförs tanken att ett särskilt ransoneringsmärke skulle vidhäftas varje skattekort. Vid en ransonering skulle fordonsägaren mot avlämnande av sitt ransoneringsmärke vid postanstalt utfå standardkort.

Förslag har vidare framförts om införande av differentierade standard- ransoner. Utgångspunkten skulle därvid vara fordonsägarens hemort varvid man sagt att den som är bosatt i en ort med goda allmänna kommunikationer skulle erhålla en lägre standardranson än den som bor i en ort med dåliga sådana kommunikationer. Ytterligare har föreslagits att till försäkringsbolagen uppgivna körsträckeklasser borde utgöra till- delningsgrund.

Ett i viss mån likartat system bygger på att ha den årliga fordons- skatten som bas för tilldelningen. Eftersom denna grundas på fordonets vikt kunde hänsyn därvid tas till att fordonsstorleken påverkar bensin- förbrukningen och möta kritiken att standardransonen, som är lika för alla personbilar, utfaller orättvist. Ytterligare en möjlighet vore att bilarnas mätarställning inmatades i CBR vid den årliga kontrollbesikt- ningen av alla fordon mer än två år gamla. Därmed skulle man erhålla en säker uppgift om tidigare körd sträcka.

En svaghet hos flera av de framförda förslagen är enligt TN att tilldelningen i sådana fall baseras på total körsträcka och inte på en från samhällsnyttig synpunkt redovisad körlängd. Man kan enligt nämnden inte bortse från rättviseaspekten.

9.6.3 EBU:s överväganden och förslag K ilom eterskattesystem et

Kilometerskatt för dieseldrivna motorfordon infördes i Sverige den 1 januari 1974. Detta innebär att fordonsägaren betalar drivmedelsskatt i förhållande till körsträcka. För att mäta denna har en plomberad mätare installerats i varje fordon. Mätarställningen skall avläsas varje kvartal för att därefter matas in i CBR. Detta förfaringssätt möjliggör för ranso- neringsmyndigheterna att differentiera den första icke behovsprövade tilldelningen till dieseldrivna fordon som används iyrkestrafik (även icke y-markerade) genom att anpassa den till det verkliga drivmedelsbehovet uttryckt i registrerade körsträckeuppgifter.

Förutom de uppgifter som finns lagrade i CBR måste drivmedelsför- brukningen (l/mil), sparmålet samt den tänkta ransoneringsperiodens längd vara kända för att man på ett tillfredsställande sätt skall kunna använda sig av denna systemlösning. Om så är fallet kan drivmedelstill- delningen för en tänkt ransoneringsperiod beräknas med hjälp av följande formel:

AxBxCx_D_ E

där A = den del av normalförbrukningen som får användas (%)

" B = drivmedelsförbrukningen uträknad som liter/mil

C = körsträcka föregående kvartal D = ransoneringsperiodens längd E = det antal dagar som fordonet körts under föregående avläsnings- period.

” ”

”

Beräkning av tilldelningens storlek enligt ovanstående formel samt print- ning av inköpskort sker med hjälp av dator. Detta innebär att länsstyrel- sens personal avlastas en del arbete. Inom EBU:s sekretariat har gjorts en grov beräkning av tidsåtgå ngen under ransoneringen 1974 för att behand- la en ansökan vid olika länsstyrelser. Beräkningen visar att tidsåtgången varierar mellan 10 och 22 minuter. I detta sammanhang bör det påpekas att ansökningar som rörde personbilar, utom i undantagsfall, innehöll endast en bil medan ansökningar rörande lastbilar och bussar som regel innehöll ett flertal fordon. Detta gör det rimligt att antaga att länsstyrel- sens handläggning av ansökningar från ägare av fordon avsedda för yrkesmässig trafik tog längre tid i anspråk än ansökningar från privata personbilsägare, här antagen till 20 minuter. Sammantaget bedömdes ca 84 000 sådana ansökningar vid landets länsstyrelser, vilket i tid innebär 28 000 timmar och en kostnad motsvarande 728 000 kr vid en beräknad timlön på 26 kr. Förutom de fördelar som är förknippade med en direkt tilldelning av behovsranson för flertalet av näringslivets transportfordon och den kollektiva landsvägstrafikens fordon, jämte den utjämning i arbetsbelastning, alternativt kostnadsinbesparing vid läns- styrelserna som blir följden av detta förfarande, kan kostnadsvinsten vad gäller minskat antal utsända standardkort beräknas till 360 000 kr.

Total kostnadsinbesparing för en ransoneringsperiod kan alltså beräknas till drygt en miljon kronor vid användande av de uppgifter som finns lagrade i CBR med anledning av kilometerskatten.

Förberedelsearbetet vad gäller detta system har redan utförts vid TN. Det återstående arbetsmomentet för att få det funktionsdugligt beståri att programmera CBR:s dataanläggning för denna uppgift. Kostnaden för detta kommer inte att överstiga 90 000 kr., en engångsinventering. Datainspektionen har också gett TN tillstånd att utnyttja de uppgifter som finns lagrade i CBR, med anledning av kilometerskatten, för ransoneringsändamål.

Någon absolut rättvisa kommer inte heller denna tilldelningsform att innebära. Variationer i drivmedelsförbrukningen som är säsongberoende, konjunkturberpende eller förorsakade av något annat skäl kan missbe- dömas då behovsransonen kommer att beräknas på den körsträcka som redovisats under det kvartal som närmast föregår ransoneringsperioden. Dessutom kommer ca 60 000 bensindrivna (mindre) lastfordon. närmast avsedda för närtransporter, som används av radio/TV-handlare, rörmo- kare etc. inte att åtnjuta denna typ av drivmedelstilldelning utan får ansöka om extra ranson på vanligt sätt.

EBU anser att fördelarna med systemet är påtagliga. Yrkestrafikanterna får snabbt och automatiskt en tilldelning som i stort överensstämmer med deras behov. Detta kommer att minska risken för sådana störningar i transportarbetet som kan få vittgående verkningar för produktion och sysselsättning. Dessutom kommer länsstyrelserna att avlastas arbete med prövning av ansökningar från yrkestrafikanter. Förutom vissa direkta kostnadsminskningar ger detta möjlighet till en omsorgsfullare prövning av andra trafikanters behovsansökningar. Syftet är dock inte i första hand att minska statens kostnader utan att ge landets yrkestrafikanter en billig men värdefull service.

Vid utredningsarbetets slutförande har TN erhållit 90000 kr för inarbetning av kilometerskatteregistret i ransoneringssystem et.

Försäkringsbolagens samt i CBR lagrade kilometeruppgi fter

Såväl hos försäkringsbolag som hos CBR finns uppgifter om olika fordons körsträckor lagrade.

Till försäkringsbolagen får fordonsägarna i samband med betalning av bilförsäkringen uppge det kommande årets möjliga körsträcka inom några väl definierade gränser (0—999, 1000—1499, 1 500—1 999, 2000— 2 499, samt mer än 2 500 mil). Detta innebär att det kan förekomma stora variationer inom varje körsträckeklass så att den som meddelar sitt försäkringsbolag att nästkommande års körsträcka inte kommer att överstiga 1 000 mil kan köra en mil likaväl som 999. l månatlig driv- medelsförbrukning innebär detta en vafiation på 9—80 liter. Dessa register innehåller som ovan nämnts endast uppskattningar och inte de faktiska årliga körsträckorna. Inte heller innehåller registren någon upp- delning i fritids-, service—, arbets- respektive annat resande. Därför skulle en bilist med stor andel fritidsresande premieras framför dem med

mindre om man använder sig av dessa uppgifter vid drivmedelstilldelning.

De körsträckeuppgifter som lämnas vid den årliga kontrollbesiktningen av bilar är inte heller lämpliga att utnyttja för drivmedelstilldelning. Nackdelarna kan kort sammanfattas på följande sätt:

4 De bilar som är yngre än två år är inte kontrollbesiktigade och har följaktligen inte lämnat körsträckeuppgifter. — Registret innehåller inte någon särredovisning vad gäller användnings- område.

— Den säsongmässiga fördelningen går man miste om då endast ett årsmedeltal kan erhållas.

EBU anser att körsträckeuppgifter för personbilar hos försäkringsbolag och CBR f. 11. inte medger att de utnyttjas för tilldelning av drivmedel i kristid.

EBU föreslår därför att dessa körsträckeuppgifter inte utnyttjas för drivmedelstilldelning.

Differentiering efter tjänstevikt

Motormännens Riksförbund — M — har i en promemoria redovisat ett förslag till ändrat system för tilldelning av standardranson till personbilar. Enligt M:s förslag skulle tilldelningen baseras på fordonets tjänstevikt som anses samvariera med bränsleförbrukningen. Avsikten är att ge alla

Körsträcka mil

I

10 I/kg tjänstevikt

100 ., 90 L , , _ 1 100 l l standard- ranson , . . - . _ Figur 9.3 Möjlig kör- O,72 0,76 0,99 1,32 sträcka med differen-

Drivm, förbrukn. tierad resp. odifferen- 1/mil. tierad standardranson

fordonsägare möjlighet att köra lika långt på sin standardtilldelning genom att differentiera denna efter tjänstevikt t. ex. enligt skatteklassen. ”Exakt kan inte denna rättvisa göras eftersom en välskött bil som körs mjukt och kunnigt går 10—30 procent längre sträcka på en bestämd bensinkvantitet än en vanvårdad som körs hårt och ryckigt.” (M:s PM.)

EBU har beräknat att variationsvidden, skillnaden mellan högsta och lägsta värdet, vid en enhetlig grundranson, vad gäller möjlig körsträcka för olika personbilstyper, är 63 mil. Vid en differentierad tilldelning av ovan nämnt slag minskar variationsvidden till 43 mil. Här är dock att märka att en förskjutning har skett så att ägare av personbilar med stor drivmedelsförbrukning dels erhåller mer drivmedel, dels kan köra längre, (se figur 9.3).

Beräkningen har gjorts med 1001 standardranson och för 38 av de vanligaste personbilarna som grundval.

Även andra faktorer än en bils vikt har stor betydelse för drivmedels— förbrukningen. Tidigare har nämnts att drivmedelsförbrukningen kan variera med 10—30 procent beroende på föraren och bilens skötsel. Liknande resultat kan rapporteras från Storstockholms Lokaltrafik (SL) som har undersökt de olika bussarnas drivmedelsförbrukning beroende på förare och där variationen kunde uppgå till en liter per mil beroende på olika förares körsätt. Även sådana faktorer som väglag, last och hastighet har stor betydelse för drivmedelsförbrukningen liksom också bilens utrustning, takräcke, dubbdäck, stadstrafik jämfört med trafik på lands— bygden etc.

En tysk motortidskrift (Automotor Sport) har redovisat resultaten av vissa körtest med europeiska bilar under olika körförhållanden. Av tabell 9.2 framgår drivmedelsförbrukningen under vissa antaganden.

Vid tätortskörning beror också bränsleförbrukningen pä resans längd eftersom motorns effektivitet är lägre då den värmer upp. En USA- rapport visar i tabell 9.3 tätortsvärden vid kallstart.

Tabell 9.2 Drivmedelsförbrukningen under vissa antaganden om körsätt m. m.

Liten bil Medelstor bil Stor bil

UmU UmU UmU ]. "Hård” körning i stads- trafik (36 km/tim) 1,03 1.59 2.42 2. "Mjuk” körning i stads— trafik (31 kni/tim) 0,72 1,01 1,59 3. Landsvägskörning (82 km/tim) 0,84 1.10 1.40 4. Landsvägskörning (72 km/tim) 0.70 0,93 1,14 5. Motorvägskörning (111 km/tim) 0,78 1.03 1,30 6. Motorvägskörning (99 km/tim) 0,69 0.88 1.13

Källa: Automotor Sport.

Tabell 9.3 Drivmedelsförbrukning beroende på reslängd.

Reslängd (km) Bränsleckonomi (km/l bensin)

2 2,5 4 3.5 8 4.4

10 5,2

En annan USA—rapport visar effektminskningar på 20 procent vid dåligt underhåll.

EBU finner också att det ur ransoneringsteknisk synvinkel ställer sig svårt att differentiera efter tjänstevikt. Nya standardkort måste fram- ställas med mindre intervall mellan kupongvalörerna. Vidare måste antalet printningsmoment vid CBR öka i ett läge som kräver snabbhet.

EBU anser att systemet, trots en reducering av variationsvidden med 20 mil, inte medför sådana fördelar att det talar för en omläggning av standardtilldelningen mot differentiering efter tjänstevikt. Detta p. g. a. att and ra faktorer än fordonets vikt starkt påverkar bränsleförbrukningen och den här skisserade minskningen av spännvidden mellan olika bil- typers teoretiska färdsträckor härigenom blir betydligt mindre i prak- tiken. Det är därför bättre att avsätta resurser för att informera bilisterna om de stora besparingsmöjligheter som finns genom försiktigare körning, trimning etc.

Enligt EBU:s mening kan det vara mindre lämpligt från ransonerings- moralisk synpunkt att särbehandla efter tjänstevikt och ge större stan- dardtilldelning åt tyngre bilar då man i övrigt vill stimulera till användan— det av små, bensinsnåla bilar. Vid prövning av ansökan om behovsranson tas däremot vederbörlig hänsyn till angivna transportbehov och faktiskt bilinnehav.

Differentiering efter fordonsägarens bostadsort

Tillgång till service i form av kollektivtrafik, läkare, högre utbildning, matvaruaffärer etc., arbetsplatsernas belägenhet samt möjligheter till att erhålla relevanta arbetsuppgifter varierar kraftigt bl. a. beroende på vari landet man befinner sig. Dessa regionala skillnader i utbudet av olika servicegrenar är en naturlig följd av att endast ett litet urval av orter har kunnat erhålla en verkligt specialiserad och mångsidig service. Exempel på detta är att av befolkningen i Stockholm har endast 8 procent mer än 1,5 kilometers väg till matvaruaffär medan hela 25 procent av befolk- ningen i norra glesbygden har detta. Den kvalificerade servicen, läkare, tandläkare, högre utbildning etc. är än svårare att nå för glesbygdsbefolk- ningen. 1 ERUzs betänkande (SOU 197411—4) Orteri regional samverkan har beräknats genomsnittlig tillgång till viss kvalificerad service i Sverige. Här framgår att befolkningen inom inre stödområdet har mer än 16 mils tur och retur-resa för att nå kvalificerad service medan boende i storstads- områdena har mindre än två mils tur och retur-resa för att nå sådana mål (figur 9.4).

Genomsnittlig tor resa i km - ”(,,,

inom

Figur 9.4 Genomsnittlig tillgång till viss kvali fice— rad service. Källa: SOU 197421.

imo isou imo isoo loco noo

Tillgängligheten vad gäller service och arbetsmöjligheter för olika befolkningsgrupper kan också knytas till bilinnehav, så att bilägare eller de med tillgång till bil har större möjligheter att nå utbudspunkterna för dessa verksamheter (tabell 9.4).

Tabell 9.4 De lokala arbetsmarknadernas storlek i utvalda orter. Antal arbetsplatser inom 1 timmes restid.

Ortstyp Bilist Kollektivtrafikant när arbets- tiden är förlagd till

07.00—1630 0800—1700

Större stad” 88 000 37 000 37 000 Mellanortb 67 000 6 000 7 000 Glcsbygdc 15 000 600 600 a Örebro. b Tingsryd, Hässleholm. C Bergsjö, Sorsele. Malå, Sveg. Källa: SOU 1974:2.

Vad gäller den kollektiva trafiken kan generellt sägas att storstadsom- rådena är välförsedda medan boende i glesbygd är hänvisade till andra transportmedel och då främst bil för att exempelvis ta sig till och från arbetet. Dagliga resor med kollektiva transportmedel är med andra ord ovanliga utanför storstäderna (tabell 9.5).

Avstånden kan mätas antingen som fysiskt mått eller som tidsåtgång. I figur 9.5 visas de områden som har mer än 30 km fågelvägsavstånd till respektive kommunblockscentra. Om man samtidigt betänker att dessa områden är de mest underförsörjda när det gäller kollektivtrafik samt att service och arbetsplatser ofta är koncentrerade till just kommunblocks- centra förstår man att bilen är ett viktigt transportmedel i dessa områden.

Visserligen kan också de geografiska avstånden vara stora för individer bosatta i storstadsområden men där finns ett väl utbyggt kollektivtrafik— nät som i de flesta fall kan utnyttjas.

Tidrdtgången för att tillryggalägga en viss sträcka varierar också kraftigt beroende på det transportmedel som används eller den ort eller region som resan företas i. Ur strikt ransoneringssynpunkt är emellertid detta inte intressant då tidsmåttet inte anger drivmedelsförbrukningen. Däremot kan den bilägare i t.ex. Storstockholm som inom en viss tidsrymd, till följd av trafikproblem, tillryggalägger endast hälften av den sträcka som glesbygdsbon kan på samma tid uppleva sin resesituation som minst lika besvärlig.

Det förefaller sannolikt att det mest otillfredsställande serviceutbudet, den sämsta kollektivtrafiken, de längsta resavstånden och de största individuella drivmedelsbehoven finns inom glesbygdsområdena. Det före- faller också lämpligt att vid en drivmedelsransonering prioritera tilldel- ningen till fordonsägare inom dessa områden på bekostnad av sådana vars bilresor är fullt utbytbara mot resor med kollektiva färdmedel. En sådan geografisk differentiering av drivmedelstilldelningen kan tillgå på flera olika sätt. Antingen kan all tilldelning av drivmedel ske med den

Tabell 9.5 Dagliga arbetsresor fördelade på kommungruppcr 1970 (%).

Kommungrupper Dagliga arbetsresor. 1970 Bil Kollek- Cykel, Totalt tivt moped, mc m. m.

Stockholm 41 54 5 100 Göteborg 56 37 7 100 Malmö 48 27 25 100 Större städer 55 17 28 100 Södra mellanbygden 57 6 37 100 Norra tiitbygden 65 12 23 100 Norra glesbygden 68 12 20 100

Samtliga 54 24 22 100

Källa: SOU 1974:1.

geografiska bostadsorten, dess servicenivå och kollektivtrafiknätets upp- byggnad som grund eller också kan förenklingar av ett sådant system användas så att boende inom en viss region generellt tilldelas en högre kvantitet drivmedel än andra.

lr'igur 9.5 Avstånd till Områden med mer

kurrzniunblackscentra. _ än 30 km fågeh/äåsavsttånd ' bloc scen ra Källa: sou 197233. till kommun

I USA har ett system av det förstnämnda slaget diskuterats. i korthet skulle detta system fungera enligt följande mall. Grundransonen skulle vara en viss procentuell andel av normalförbrukningen för fordon i ett landsbygdsområde. Alla tilldelningar skulle i sin tur utgöras av en viss del härav, varvid för tättbebyggda områden en särskild transitfaktor skulle användas som multiplikator. 'l'ransitfaktorn framkom för varje sådant område genom beräkning av kollektivtrafiknätets omfattning i för- hållande till antalet invånare och fordon.

Även i Sverige har förslag av liknande karaktär framförts. Dessa förutsätter emellertid att sådana uppgifter som arbetsplatsens belägenhet, arbetstider, eventuella personliga handikapp och andra personliga upp- gifter matas in i CBR för varje fordonsägare, detta för att kunna erhålla ett fullständigt differentierat tilldelningssystem.

Med ett system som perfekt differentierat drivmedelsmängderna vid en ransonering uppstår sådana fördelar att exempelvis administrationen för tilldelning av behovsranson blir onödig. Systemet skulle emellertid kräva sådant kvalificerat underlag i form av transportstatistik, uppgifter om lokalt utbud av kollektivtrafik, servicenivåer i olika områden, olika individers preferenser vad gäller transporter rn. ni. som gör det praktiskt omöjligt att genomföra det. En mer realistisk lösning vore att avgränsa sådana områden som kan klassificeras som glesbygd med allt vad det innebär i form av dålig kollektiv trafik, dålig övrig service etc. Exempel på ett sådant område är inte stödområdet (se figur 9.6).

1 ett sådant fall kunde länsstyrelserna i samband med exempelvis den regionala trafikplaneringen klassificera de områden som i en ransonerings- situation borde komma i åtnjutande av extra drivmedel p. g. a. områdets dåliga kollektivtrafik.

Rent praktiskt kunde tilldelningen tillgå så att bilägare i ett visst antal, i förväg utvalda, församlingar får ett vanligt standardkort samt ett extra tilläggskort som kompensation för de längre resvägar man hari glesbygden. Denna metod är möjlig att genomföra eftersom fordons- beståndet finns registrerat i CBR samtidigt som möjlighet finns till uppdelning av detta på både kommun och församling En församlings- differentierad tilldelningsform är med andra ord en möjlighet som bör beaktas inför en kommande ransonering.

Fördelarna med en sådan tilldelningsform är att

— de fordonsägare som beroende på bostadsort behöver mer drivmedel än andra kommer att erhålla detta redan vid en första tilldelning samt att — en minskning i antalet ansökningar om extra tilldelningar och härmed förknippade kostnadsinbesparingar kan förväntas.

Det primära med denna typ av tilldelning är dock inte att göra kostnads- eller andra besparingar i ransoneringsadministrationen utan att i stället på ett bättre sätt tillfredsställa rättvisekravet vad gäller driv- medelstilldelning. Troligtvis kommer inte kostnadsinbesparingarna att bli stora då en betydande andel av fordonsägarna inom det område som åtnjuter automatisk extra tilldelning också kommer att ansöka om

behovsranson i vanlig ordning vid respektive tilldelningsmyndighet. Följande nackdelar kan nämnas:

— det kan uppstå svårigheter vid gränsdragningen mellan de områden som automatiskt kommer att erhålla extraranson och dem som inte kom- mer att göra det,

Figur 9.6 Inre stödom— rådet.

— likaså kan problem uppstå när det gäller att bedöma den automatiska extra tilldelningens storlek.

(iränsdragningsproblematiken kommer alltid att vara aktuell och den irritation som denna skapar är beroende av standardextraransonens storlek. Systemet utesluter inte möjligheten för dem som inte erhåller denna tilldelning att ansöka om behovsranson på sedvanligt sätt, utan syftar enbart till den förfining av fördelningssystemet som tekniken med- ger.

EBU anser således att vissa skäl talar för en geografiskt differentierad standardtilldelning. På så sätt skulle de som i första hand är underför- sörjda med kollektiva trafikmedel snabbt och automatiskt tilldelas en extraranson som medger nödvändiga körningar till tätorter. Kostnaden för differentieringen är i stort begränsad till tryckning av ett tilläggskort.

En differentiering av grundtilldelningen av det här diskuterade slaget inom det inre stödområdet kommer att medföra följande ungefärliga

kostnader: tryckning av ransoneringskort 17 500 kronor printning av ransoneringskort 2 000 ”

EBU kan dock inte på basis av föreliggande material ta slutlig ställning till ett system med geografiskt differentierad grundranson.

EBU föreslår att TN vidarebearbetar de tankegångar som här har redovisats. Detta arbete bör omfatta en analys av alla de för- och nackdelar från såväl praktisk som ransoneringspsykologisk synpunkt som följer med en differentiering efter kommun- eller församlingsgränser. Härvid bör särskilt uppmärksammas de känsliga gränsdragningsproblem som kan uppstå. Vidare kan den utökade transportstatistik som förordas i kapitel 10 ge ett framtida bättre beslutsunderlag.

Bilskattekvittot kombinerat med inköpskort för standardranson

Vid varje ransonering är problemet att kunna begränsa eller förhindra hamstring för att inte äventyra ransoneringens syfte. Ett sätt att motverka hamstring av drivmedel vid en förestående drivmedelsranso- nering är att förbjuda köp av drivmedel i lös dunk. Ett annat sätt är att förkorta tiden mellan beslutet om en ransonering och dess genom- förande. Den sistnämnda lösningen förutsätter dock att man vidtagit åtgärder som tryckning och distribution av ansökningsblanketter, an- skaffning av lämpliga lokaler för ransoneringsorganen, utbildning av personal, printning av standardkort etc. och att dessa åtgärder på ett tillfredsställande sätt har kunnat motiveras för allmänheten, exempelvis som beredskapshöjande åtgärd med anledning av den uppkomna situa— tionen på oljeområdet.

Problemet är emellertid att ett tillkännagivande av ransoneringens start måste ske samtidigt som standardkorten börjar distribueras. Utsändnings- tiden för dessa bör alltså minimeras för att hamstringsperioden skall bli så kort som möjlig. Visserligen kan det mycket väl tänkas att man börjar

hamstra drivmedel långt innan det blir känt att en ransonering är förestående. Den stora hamstringsvågen kommer troligen först då be- slutet offentliggjorts. lnför 1974 års drivmedelsransonering tog printning och distribution av standardkort ca 14 dagar.

En i detta sammanhang diskuterad möjlighet är att man skulle kombinera bilskattckvittot med inköpshandling för viss standardranson under den första ransoneringsperioden. De fördelar som anses vara förknippade med detta system kan sägas vara följande.

]. Systemet är lättadministrerat. Inköpshandlingen utsänds i samband med bilskatten och vållar därför ett obetydligt merarbete.

2. Systemet medför att en hög ransoneringsberedskap kan hållas och att en ransonering snabbt kan införas varigenom hamstring förhindras.

3. Kortransonering kan införas även under sommaren då en stor del av befolkningen inte befinner sig på sin ordinarie bostadsadress och därför inte nås av standardkort iform av rekommenderad försändelse.

Systemet med ett kombinerat bilskattekvitto och standardkort diskute— rades redan år 1966 i en utredning, ”Förslag till system för ransonering av motordrivmedel”, gjord av dåvarande statens biltrafiknämnd (nuva- rande TN). De fördelar, förutom de ovanstående, som redovisades var förknippade med det manuella tilldelningssystem som då fanns.

De nackdelar som är förknippade med detta förfaringssätt är i de flesta fall fortfarande aktuella och kan redovisas som följer.

Det finns risk för att fordonsägaren slarvar bort kupongerna, eller uppger sig ha förlorat dem, vilket skulle kunna medföra ett stort antal ansökningar om duplettkvitton, samtidigt som risk finns att fordonsägare på detta sätt otillbörligen tillskansar sig drivmedel i form av standardkort.

Vid avregistrering av fordon kan vederbörande eventuellt behålla skattekvittot med inköpskuponger varigenom fordonsägaren har ett gällande standardkort trots att bilen är avregistrerad. Denna felaktighet kan bli mer utdragen i tiden än vad som kan bli fallet vid en avregistrering av ett fordon i samband med en konventionell utsändning av standard— kort. I ett extremfall kan nämligen en fordonsägare avregistrera sitt fordon ijanuari och då inneha ett standardkort gällande hela året som i en ransoneringssituation kan överlåtas till annan person. Vid nuvarande systemutformning inrapporteras en avregistrering omedelbart till CBR varigenom en person som innehar ett sådant fordon inte erhåller någon inköpshandling för standardtilldelning.

En tredje nackdel med denna systemlösning är att uppbörden av bilskatt numera sker rullande över året och att uppbördstiden är beroende av registreringsnumrets slutsiffra. Kvittot på den betalda skatten utskickas till vederbörande fordonsägare ca två veckor innan det avses börja gälla, dvs. omkring den 15 i månaden före. Om ett standard- kort biläggs skattekvittot skulle detta innebära att myndigheterna blir tvingade att starta varje ransoneringsperiod den första i månaden.

Orsaken till detta är följande. Den vars skatt skall gälla från den 1 februari får sitt skattekvitto med vidhängande standardkort redan den 15 januari. Om inte ransoneringsperioden startar den 1 februari utan

Januari Februari 1 15 31 28 * "gamla" det "nya" får användas skatte- kvittot nytt skatte- Figur 9. 7 Standardkor! kvitto vid bilskattekvittot.

exempelvis den 25 januari kan denna fordonsägare fram till den 1 februari förslösa sin standardranson från föregående års bilskattekvitto varefter han eller hon kan börja använda det nya standardkortet (figur 9.7).

En annan möjlighet är att bilskattekvittot förses med ett antal numrerade ransoneringskuponger utan kvantitetsangivelser, som skall användas i initialskedet när de ordinarie standardkorten är under distribu- tion. Dessa kuponger skall alltså inte ersätta de ordinarie standardkorten utan endast fylla ut tidsgapet från tiden för beslut om kortransonering tills dess att korten nått fordonsägarna, dvs. motsvarande en tidsrymd på 7—10 dagar. Kupongerna skall vara giltiga från den dag skattekvittot gäller. .

Den sistnämnda lösningen innefattar alla fördelar och undviker fler- talet nackdelar som systemet med ett kombinerat standardkort/bilskatte- kvitto innebär, dvs. möjliggör en snabb inledning av en kortransonering med begränsade hamstringsmöjligheter. Om kortransoneringen inleds med ett helgkörförbud eller försäljningsstopp av drivmedel innebär denna systemlösning en mycket snabb ransoneringsstart.

EBU förutsätter att kupongerna blir giltiga först från dagen för det nya skattekvittots giltighet. Om man tvingas införa ransonering med skatte- kvittokuponger omedelbart före och efter ett månadsskifte, kommer ett antal fordonsägare, högst en tolftedel, att kunna utnyttja två olika skattekvittons kuponger. Den kvantitet drivmedel som på så sätt kan bli ”dubbeltilldelad” är dock begränsad. Detta förhållande bör emellertid beaktas vid bestämmande av den period under vilken kupongerna skall gälla.

EBU föreslår att bilskattekvittot årligen förses med två numrerade ransoneringskuponger som kan användas i inledningsskedet av en kort- ransonering. Kupongerna bör utgå från och med den ljanuari 1977. TN bör i samarbete med övriga berörda myndigheter arbeta vidare med kupongernas utseende, papperskvalitet etc. Vidare bör nämnden beakta detta nya inslag i ransoneringssystemet i sina anvisningar, meddelanden, informationsförberedelser etc.

9.7 Jordbruk, skogsbruk m. m. 9.7.1 Inledning

Enligt de under ransoneringen tillämpade reglerna fastställdes de över— gripande drivmedelskvoternas storlek bl. a. genom samråd mellan ÖEF,

TN och JN. Jordbrukets och trädgårdsnäringens drivmedelskvot hand- hades av JN som geografiskt fördelade den över riket. JN:s kvot visade sig sedermera för liten varför den förstärktes.

Vad gällde drivmedelskvoten för skogsbruket, industriella maskiner, reservkraftsaggregat etc. lämnades dessa ”öppna”, dvs. de oregistrerade motorredskapens och övriga förbrukarenheters förbrukning begränsades inte till någon bestämd kvantitet. Detta berodde på att redskapens antal och förbrukning var, och är, okänt.

Det direkta tilldelningsansvaret för skogsbrukets och industrins m. fl. motordrivna arbetsredskap och förbränningsmotorer föll på länsstyrelser- na medan tilldelningen till jordbruket och trädgårdsnäringen handhades av de kommunala kristidsorganen, kristidsnämnderna.

Detta tudelade handläggningsansvar förjord- och skogsbruk uppfatta- des av såväl myndigheter som enskilda som olyckligt. Likaså uppfattades möjligheterna till kontroll av motorrredskapens drivmedelsförbrukning och existens som mycket små för tilldelningsmyndigheterna.

9.7.2 Vissa erfarenheter från krisen 1973/ 74 TN:s utvärderingsrapport

TN framhåller vad gäller jord- och skogsbruket att uppdelningen på två handläggande myndigheter var olycklig och bör till en framtida ransone- ringssituation ha förändrats såtillvida att de ansökningar som rör bearbet— ning av jord samt skog handhas av de kommunala kristidsorganen.

Vidare bör enligt TN tilldelningssystemet förändras så att den odlade åkerarealen och typ av gröda utgör grunden för drivmedelstill- delning inom jordbruket och avverkad mängd skog mätt i m3 inom skogsbruket. För att ytterligare förbättra möjligheterna till en rättvis tilldelning framstår även en registrering av samtliga motorredskap som värdefull.

BN :s utvärderingsrapport

Beträffande de öppna kvoterna för skogsbruk, industriella behov m. m. konstaterar BN att vissa länsstyrelsers tilldelningar låg över normal förbrukning under den ransoneringsperiod som var aktuell. Den höga tilldelningen berodde bl. a. på att förbrukare dels ansökt om drivmedel för fiktiva eller skrotfärdiga maskiner, dels uppgav för långa användnings- tider. ÖEF hade förhoppningar att kunna använda länsstyrelsernas material för att vid en framtida kris ge fasta kvoter även för skogsbruket och industriella maskiner. BN säger dock att dessa förhoppningar aldrig infriades.

Länsstyrelserna

Länsstyrelserna har i sina utvärderingsrapporter riktat kritik mot den uppdelning av handläggningsansvaret som skedde. Flera av dessa vill ha följande kompetensfördelning:

— Ansökningar som rör bearbetning av jord (jordbruk, trädgårdsnäring, kyrkogårdsförvaltning etc.) bör handläggas av de kommunala kristids-

organen — Likaså bör de ansökningar som är hänförliga till bondeskogar hand-

läggas av kommunerna — De drivmedelsbehov som rör bolagsskogar bör länsstyrelse handha.

Tilldelningsformerna för de oregistrerade motorredskapen samt övriga förbrukarenheter bör också förändras såtillvida att möjligheterna till kontroll av redskapens existens och drivmedelsförbrukning förbättras. En registrering av motorredskapen skulle enligt många länsstyrelser medföra en sådan förbättring.

9.7.3 Vissa data om drivmedelskonsurntionen inom jord- och skogsbruk

Jordbruk

Enligt EPU:s betänkande (SOU 1974:65) förbrukar traktorer och andra maskiner inom jordbruket ca 400 000 m3 drivmedel per år. Nästan 90 procent eller 350 000 ni3 av denna konsumtion sker i form av motor- brännolja.

Det totala oljebehovet enbart till växtodling, om man räknar med gödseltillverkning, framställning av kemiska bekämpningspreparat etc., uppgår till ca 850 000 m3 enligt beräkningar gjorda inom Lantbrukarnas riksförbund (LRF).

Tabell 9.6 baseras på en undersökning utförd inom forskningsbered- ningen inom Lantbrukarnas riksförbund.

Tabell 9.6 Olje-förbrukning vid växtodling, preliminärt material

Växtsort Olja. liter per hektar lixterna liörbruk- Total Total olje- __ . ' trans- ning i areal förbrukning Drag- God- Kemiska Tork- porter liter ha m3 kratt sel medel ning olja per hektar Brödsäd 75 150 4 46 52 327 377 000 123 000 Oljeväxter 122 180 4 25 30 361 155 000 56 000 Sockerbetor 200 180 25 _ 60 465 42 000 19 000 Potatis 250 170 10 — 54 484 47 000 23 000 Köksväxter 200 130 5 — 50 385 14 000 5 000 Artviixtcr 75 20 5 — 30 130 6 900 9 000 lfotlersäd 65 150 4 36 41 296 12 333 000 365 000 . Vallväxtcr. frö 65 150 — — — 215 19 000 4 000 " ensilage 85 175 _ — » 260 56 000 15 000 ” hässjning 105 150 — — — 255 567 000 145 000 ” skulltorkning 110 150 — 200 4 460 139 000 62 000 " hctluftstork- ning 105 175 — 2 000 150 2 430 3 000 7 000 ” bete 20 50 _ — _ 70 213 000 15 000

Kalla: 1-'orskningsheredningen inom LRF.

Tabell 9.7 Beräknat redskapsbestånd inom jordbruket är 1975.

Maskintyp Antal

Jordbrukstraktorer 160 000 Skördetröskor (självgående) 27 500 Ovriga motorredskap” ] 000

a Slåtterhackor. skärläggare och redskapsbärare. Kalla: SOU 1974z26.

Mekaniseringsgraden inom svenskt jordbruk är hög vilket också medför att antalet arbetsmaskiner är stort (tabell 9.7).

Skogsbruk

Den alltmer ökande mekaniseringsgraden inom skogsbruket har även medfört en ökad oljeförbrukning. Inom Jordbrukets Utredningsinstitut har en beräkning gjorts för att klarlägga skogsbrukets totala transporter från stubbe till industri. Denna tyder på ett transportarbete av ca 3 600 miljoner tonkilometer per år, vilket kan jämföras med jordbrukets ca 400 miljoner tonkilometer per år.

Den energi som skogsbruket främst förbrukar är drivmedel för avverk- ningsmaskiner och olika transporter. Drivmedelsförbrukningen har upp- skattats till 100 000 m3 per år för avverkning och nu 120 000 m3 för transporter, sammanlagt 220 000 m3 drivmedel.

Totala antalet motorredskap som används inom skogsbruket har också beräknats, vilket visas i tabell 9.8. Under 1974 års ransonering distribu- erade BN till länsstyrelserna listor utvisande olika maskiners specifika förbrukning.

Övriga motorredskap

Frekvensen av övriga oregistrerade motorredskap är endast delvis känd, likaså deras geografiska och branschvisa fördelning. Av tabell 9.9 framgår

Tabell 9.8 Beräknat antal använda motorredskap för tre olika är

Maskintyp 1971 1975 1980

Transportmaskincr

Lunnarc 760 390 240 Skotare 4 000 4 200 4 100 Tcrränggående bearbct.maskiner 180 810 1 010 Flyttbara bearbetmaskincr 80 80 80 Hanteringsmaskiner 300 330 350 Avvcrkningsmaskiner 115 310 540

Källa: SO U 1 974126.

Tabell 9.9 Motorredskapens antal och drivmedelsåtgång.

Maskintyp Antal Drivmedels— Total drivmedelsätgång åtgång, l/timb

m3/timme mB/år

Min, Max. Min. Max. Min. Max.

Grävmaskin 7 300 4 29 30 211 40 000 280 000 Lastmaskin 12 200 4 35 50 427 67 000 575 000 Bandschaktare 1 200 6,5 43 8 52 10 000 70 000 Traktordumper 2 700 1 51 3 138 4 000 185 000 Väghyvel 1 500 8,5 30 13 45 17 000 60 000

Summa 104 873 138 000 1 170 000

” Enligt SOU 1974126. b Enligt Svenska byggnadsentreprenörföreningen.

emellertid några typers ungefärliga antal och drivmedelsförbrukning. Be- räkningarna är baserade på ett effektivt utnyttjande av redskapen under 1 350 timmar per år.

Bland övriga motorredskap och förbrukarenheter kan följande grupper också nämnas:

tillverknings- och sorteringsmaskiner (t. ex. oljegrusverk) beläggnings- och komprimeringsmaskiner (t. ex, makadamutläggare) kraft-, värme- och ventilationsmaskiner (t. ex. kompressor) päl- och spontmaskiner, pumpar och mudderverk

lyftanordningar bearbetningsmaskiner (t. ex. motorsåg, svetsaggregat) industrilok, epatraktorer, oregistrerade lastbilar, stationära motorer etc.

De redskap som finns inom ovanstående grupper är till antalet okända vilket också innebär att drivmedelsförbrukningen är okänd.

Mo forrcdskapsu [redningen

Motorredskapsutredningen (SOU 1974:26) delar in motordrivna fordon i fyra klasser; motorfordon, terrängmotorfordon, motorredskap samt terrängmotorredskap.

Motorredskap och terrängmotorredskap skall enligt utredningens ter- minologi registreras. Registreringen skall ske med hjälp av bilregister- nämndens dator. Den information som skall ingå är förutom registrerings- nummer och ägaruppgifter bl. a. även preciserad fordonstyp, tillverkare, chassinummer, kontrollbesiktningsuppgifter, kapacitetsdata samt upp- gifter om vikt, mått, hastighet och drivmedel jämte tankvolym. Emeller- tid är det enligt utredningen inte nödvändigt att registrera alla motorred- skap. Bland sådana som anses kunna undantas är sådana som är avsedda att framföras av gående, liksom släpfordon som kopplas till sådant fordon.

Ingivct förslag om den levande dragkraftens betydelse

Till EBU har inkommit ett förslag som avser ”den levande dragkraftens marginella betydelse” (se kapitel 2). [ skrivelsen anges att den senaste tidens händelser, och då främst oljekrisen, inneburit en markant omvår- dering av dessa frågor. Det anses angeläget att bibehålla och stimulera till en ökad hästhållning inom landet genom bl. a. en organisatorisk lösning av ackordshästfrågan samtidigt med en kapitalsatsning i denna organisa- tion.

9.7.4 EBU.'s Överväganden och förslag

EBU anser det vara lämpligt att ansökningsförfarandet vad gäller jord- och skogsbruket förändras i så måtto att den enskilde sökanden har endast en myndighet att vända sig till, den kommunala kristidsnämnden. EBU föreslår därför att ansökningshandlingar som rör rena jord- och skogsbruk eller kombinerade jord- och skogsbruk inlämnas till kristids- nämnden. Nämnden tar ställning endast till jordbrukets behov medan skogsbruksbehoven vidarebefordras till länsstyrelsen som beslutar och expedierar beslutet till den sökande.

När det gäller övriga motorredskap och förbrukarenheter bör tilldel- ningsansvaret fortfarande åvila länsstyrelserna. Emellertid måste möjlig- heterna till kontroll av såväl begärda drivmedelsmängder som redskapens existens förbättras. Dessa krav kan till stor del mötas om en registrering av motorredskap kommer till stånd.

Ett annat sätt att komma till rätta med kontrollaspekten är enligt EBU att förändra tilldelningsnormerna så att tilldelning inte ges till enskilda redskap och fordon utan för att lösa en speciell arbetsuppgift. Exempel- vis kan tilldelning ske med den odlade grödan etc. som utgångspunkt.

EBU föreslår därför att ett fortsatt arbete bedrivs på området av berörda forskningsorganisationer för att erhålla säkrare värden vad gäller drivmedelsåtgång per odlad ha och typ av gröda etc., samt att årstids- variationerna vad gäller drivmedelsförbrukningen kartläggs.

Ur ransoneringssynpunkt är det naturligtvis till fördel om transport— metoder som inte kräver drivmedel kommer till användning i en energi- kris. Därför finns, från de utgångspunkter EBU har att beakta. intet att invända mot förslaget om en satsning på ökad hästhållning. EBU har låtit remittera skrivelsen i frågan till JN som dock inte finner det möjligt att för den inhemska jordbruksproduktionens ändamål tillstyrka en med statsmedel finansierad ökad satsning på hästar.

9.8 Ransoneringssystem för fritidsbåtar

9.8.1 Användningen av fritidsbåtar rn. rn.

Under energikrisen 1973/74 fanns inget förberett system för ransonering av drivmedel till fritidsbåtar. Denna fråga har EBU studerat inom ramen

för arbetsgruppen för drivmedelsfrågor. Härvid har eftersträvats en analys som ger underlag för bedömning av de effekter på fritidsbåtsbranschen som ingrepp i drivmedelsförbrukningen kan medföra. Därför redovisas inledningsvis vissa fakta om branschens utseende m.m.

Fritidsbåtsbegreppet förekommer inte i svensk författning annat än i kungörelsen (1970:344) om kompetenskrav för förare av större fritids- båtar. 1 kungörelsen definieras emellertid inte vad som avses med fritidsbåt. Huruvida ett fartyg, skepp eller båt, skall betraktas som fritidsfartyg får avgöras från fall till fall. I fritidsbåtutredningen (SOU 1974:95) används begreppet fritidsbåt och det avser då både skepp och båt som inte används yrkesmässigt.

För att yrkesmässig användning av fartyg skall föreligga erfordras, enligt utredningens uppfattning, att fartyget systematiskt utnyttjas i förvärvssyfte.

Enligt ovanstående definition har fritidsbåtarnas antal beräknats till 505 000 år 1971 (Ds 10 197312). Enligt en senare uppskattning torde antalet ar 1973 ha uppgått till 585 000 varav ca 400000 anses vara försedda med motor som används mer eller mindre regelbundet.

Fritidssektorn omsätter för närvarande ca 5 miljarder kr vad gäller fritidsartiklar. Sektorn expanderar också kraftigt, med olika ökningstakt för olika delsektorer. Husvagnsförsäljningen ökade t. ex. med 12 procent under 1974. Försäljningen av fritidsbåtar och motorer ökade med 30 procent, vilket motsvarar en total omsättning av ca 650 miljoner kr. Om man inkluderar service av och handel med fritidsbåtar omsätter bran- schen en miljard kr och utgör därigenom en betydande del av den s. k. fritidssektorn.

Båtbesränders utseende

De av fritidsbätutredningen använda beteckningarna på olika båttyper och deras frekvens framgår av tabell 9.10.

Tabell 9.10 Antal fritidsbåtar av olika slag

Båttyp Antal % l. Kanot avsedd för paddling 13 600 2,7 2. Jolle, eka, roddbåt utan motor 188 700 37,3 3. Hclt öppen båt med niotorstyrka (10 hk 161400 31,9 4. Motorbåt med motorstyrka > 10 hk, ej

avsedd för övernattning 64 800 12,8 5. Ruffad motorbåt avsedd för övernatt-

ning 38 800 7,7 6. Segelbåt, scgcljolle utan övernatt-

ning 20 900 4,1 7. Segelbåt med möjligheter till enbart

tillfällig övernattning 8. Ruffad segelbåt avsedd för övernattning ” 200 3,4

Totalt 505 000 100,0

Källa: SOU 1974 295.

Antal motorförsedda fritidsbåtar uppgick således till 302 700 eller 60 procent av det totala beståndet.

TN har uppskattat 1973 års fritidsbåtsbestånd till: antal båtar 585 000

därav med motor 400 000 (motsvarar 70 procent av totalbeståndet). Detta innebär att fritidsbåtarnas antal har ökat med 16 procent under tvåårsperioden 1971-73 samt att den största ökningen har skett av motor— försedda fritidsbåtar.

A nvdndningssärt

Under de senaste decennierna har olika reformer genomförts som ökat medborgarnas fritid. Följaktligen har fritidssektorn vuxit kraftigt under senare år. En bland många fritidsaktiviteter är båtlivet. Användandet av fritidsbåtar för fritids- och rekreationsändamål är väl förankrat hos stora delar av befolkningen och har sitt ursprung i den nyttotrafik som gjordes med båtar under självhushållningens dagar. Nu utnyttjas och används fritidsbåtar av ca l,8—2,0 miljoner människor.

Fritidsbåtarnas användningsområden skiftar och överlappar varandra. I tabell 9.11 visas huvudsakliga användningsområden för de olika båt- kategorierna.

Som tabell 9.11 visar utgör fisketurer och dagsutflykter de vanligaste användningsområdena för fritidsbåtar. Bland de större båtarna blir weekendturer och långfärder vanligare.

Drivmedelsförbrukning

Som det framgått tidigare är 60-—70 procent eller mellan 300 000 och 400 000 av fritidsbåtarna försedda med motor. Användandet av fritidsbåt

Tabell 9.11 Användningssätt för vissa båttyperi procent (se tabell 9.10)

Båttyp

3 4 5 7 + 8

Kommunikationsmedel till och från fritidshus 4,8 11,9 12,8 2,6 ”Passbåt” 5,5 9,9 5,9 2,2 liisketurcr 80,3 60,7 45,2 10,6 Dagsutflykter 73,5 89,3 78,9 63,5 Vattenskidåkning — 20,2 5,6 _ Tävlingar 0,1 1,0 0,5 20,8 Weekendturer 4,1 15,8 65,6 78,0 Långlärder 0,6 4,8 44,0 63.7 Summa” 168,9 213,6 258,5 241,3

Källa." Ds Jo 1973:2.

a Att summorna överstiger 100 % beror på att båtarna används till fler än ett ändamål.

Tabell 9.12 Fritidsbåtars bränsleförbrukning

NIO'N'J'ÖUJ

Antal Båttyp Uppskattad förbrukning Median- Årlig m3bränsle- * * i " "i- tid hastig— kör— enl. förbrukning Vb &" 1mm- 1/310' tim/år het sträcka sou år 1973 O' '” m" knop sjömil 197495 70,5 2,35 0,5 30 4,5 135 161400 11 400 635 ,4 12,7 0,7 50 19 950 64 800 41000 902 12,9 1, 70 11 770 38 800 35 000 — _ _ _ — 20 900 H,; 52,3 , , _ _ _ 17 200) 900 Totalt 291,2 4 , _ , , 88 300 303100

växlar bl. a. mellan olika båttyp och motorstyrka. Grovt kan emellertid användandet (mätt i tid) av fritidsbåtar, klassade som båttyp 5 sägas vara dubbelt så stort som användandet av båtar av typ 3 (tabell 9.12).

Av tabell 9.12 framgår också den totala drivmedelsförbrukningen beräknad på 1971 års båtbestånd. Likaså framgår förbrukningen per timme och förbrukningen per nautisk mil. Förbrukningen per nautisk mil är en approximation och är därför osäker men anger förhållandet mellan de tre båttypernas förbrukning.

Variationerna i drivmedelsförbrukningen är betydligt mindre båttyper emellan när beräkningar görs utgående från körsträcka än när de görs utgående från körtid.

Den ovannämnda totala drivmedelsförbrukningen måste korrigeras p. g. a. de senaste årens fritidsbåtscxpansion. Drivmedelskonsumtionen kommer därför att närma sig 100 000 m3 är 1975. Denna förbrukning bör dock ses i perspektivet av sommarmånadernas totala drivmedels- förbrukning som är 1734 000 m3 och den årliga drivmedelsförbruk- ningen som är ca 6000 000 m3. Fritidsbåtarnas andel av sommar- konsumtionen och årskonsumtionen är således 6 resp. 1,7 procent.

Fördelningen av drivmedelskonsumtionen på olika drivmedelsslag framgår av nedanstående tablå (PM 1974-01-22, TN):

Motorbensin 60—70 % Motorfotogen 20—25 % Diesel 10— l 5 % Omsättning

Försäljningen av fritidsbåtar och båtmotorer ökade 1974 med 30 procent jämfört med 1973, detta trots alla förutsägelser om motsatsen och trots olje- och råvarukris under året.

1 tabell 9.13 visas omsättningen i branschen.

Tabell 9.13 Omsättningen i fritidsbåtsbranschen, i milj.kr. (1973)

Båtar och båtmotorer (tillverkningsvärde) 620 (varav 440 på export) Tillbehör (master, beslag etc.) (försäljningsvärdc) 50 Service, uppläggningsvarv, handel med båtar och båtmotorer (försäljningsvärdc) 200—300 Drivmedel (försäljningsvärdc) 100

Totalt 950—1050 Sysselsättning

Båt-, båtmotorindustrin, service, handel och underleverantörer syssel— sätter omkring 20 000 personer. Speciellt båtindustrin är lokaliserad till områden som är traditionellt undersysselsatta. 10000 personer är anställda i tillverkningsindustrin.

Övrig oljekonsum tion

Fyra procent av oljeförbrukningen beräknas tas i anspråk av plast- och gummiindustrin. Inom plast- och gummiindustrin används 80 procent polyeten, polypropen, P.V.C. och polystyren och 20 procent av övriga plast- och gummimaterial. Inom båtindustrin dominerar användandet av omättad polyester. Den totala årsförbrukningen av omättad polyester är 20 000 ton varav båtindustrin tar i ansråk 8 000 ton. Detta kan uppskattas till en årlig förbrukning av 12 000 ton olja som då innefattar uppvärmningen av lokaler samt råvaror för hela produktionen av båtar i glasfiberarmerad polyester, som utgör ca 95 procent av alla i Sverige tillverkade fritidsbåtar.

9.8.2 EBU:s Överväganden och förslag

Vilka konsumtionsbegränsande åtgärder som vidtages är beroende på krisens art. I en lindrig situation kan sparkampanjer eller helgkörförbud anses tillräckliga. I ett hårdare krisläge kan det vara nödvändigt med kortransonering eller till och med förbud mot körning av fritidsbåt.

Vid reglering av drivmedel till fritidsbåtar ställs man dock inför andra problem än vid ransonering av drivmedel till exempelvis personbilar. _ eftersom drivmedelsåtgången för fritidsbåtar är mer differentierad. Drivmedelsåtgången är nämligen inte beroende enbart av motorstyrka utan också starkt av båtens storlek. hastighet, båtens last etc. Floran av båtar, båtmotorer och kombinationer av dessa är också stor.

Slutligen kan övervakningsuppdrag i samband med helgkörförbud och generella körförbud för fritidsbåtar vara svåra att genomföra p. g. a. dessas möjligheter att färdas irrationellt och på större ytor än vad förare av personbilar kan göra.

' l _— Ilh ! , _ _ _ _ _ | l/nm , Planingströskel , [m (osäkert förbruknings- | område) Förbr. | l % 150 l I | I | | 1 | | 1 X I | | | 100 : . | I I && rl

..lllllllllllllllllll

& ,lllllllllllllluw'"

Deplacementbåt

& X & — Figur 98 Bränsleförbruk- ningens fartheroende, O tendenser. 0 50 100 %

Källa: Ove Fclten. Volvo Fart Penta.jan. 74.

Sparkampanj

Vid situationer med mindre, tillfälliga, brister på drivmedel kan spar— kampanjer för att minska drivmedelskonsumtionen inom exempelvis fritidsbåtsektorn vara tillräckliga. Sparkampanjerna kan förslagsvis syfta till frivillig hastighetsbegränsning, till att ekonomitrimma bätmotorerna, till att undvika drivmedelsslukande aktiviteter som vattenskidakning, tävlingar etc.

De största drivmedelsbesparingarna torde kunna göras med hjälp av fartminskning (se figur 9.8). För deplacementbåtar sjunker drivmedels- förbrukningen rned ca 80 procent och för planande båtar med ca 50 procent (beräknat som l/tim) vid en fartreduktion från det maximala(100 procent) till 50 procent av den maximala hastigheten. Vad gäller ekonomitrimning av båtmotorer är den åtgärden jämförbar med mot— svarande för personbilar och bör därför ge ett visst bidrag till drivmedels- insparing. Problemet är kanske att båtägaren finner kostnaden för ett dylikt ingrepp alltför stor. Samtidigt är de verkstäder som har möjlighet att utföra arbeten av denna typ få. EBU anser dock att sparkampanjer sommartid bör ägna stor uppmärksamhet åt fritidsbåtsektorn. Sådan kampanjverksamhet bör bedrivas i samarbete med berörda båtorganisa— tioner.

Helgkörförbud

Ett helgkörförbud innebär ett fullständigt förbud mot allt slags körning till lands, i luften och till sjöss. Detta medför att även trafiken med fritidsbåtar förbjuds under en helg. Som ovan sagts kan övervakningen av ett helgkörförbud för fritidsbåtar bli ett problem. Denna form av regleringsåtgärd torde dock vara en effektiv sparåtgärd. Ett villkor som måste uppfyllas är dock att helgkörförbudet måste träda i kraft så tidigt på fredagseftermiddagen som möjligt för att förhindra att båten utnyttjas för färd till fritidshuset. Ett helgkörförbud för fritidsbåtar kan mycket väl starta några timmar innan detta träder i kraft för personbilar. Fritidsbåtsäsongen kan sägas sträcka sig från mitten av maj till september med regionala variationer så att den exempelvis i Norrbotten börjar en månad senare. I början och slutet av säsongen är användnings- frekvensen av fritidsbåtar troligen störst under helgerna. Från midsom- martid fram till en eller två veckor in i augusti sker utnyttjandet mer regelbundet över veckans olika dagar beroende på semesterperiodernas förläggning. Som en följd av detta är det troligt att helgkörförbud vad gäller fritidsbåtar är effektivast ibörjan och slutet av båtsäsongen. Under semesterperioden måste ett helgkörförbud utvidgas till att sträcka sig över flera dagar för att fungera som en effektiv besparingsåtgärd. Helgkörförbud kan också i takt med krisens utveckling utvidgas till att gälla allt fler dagar intill dess att ett generellt körförbud för fritidsbåtar gäller. Dock måste återigen övervakningsproblematiken poängteras.

Kortransonering

Enligt förslag från fritidsbatutredningen skall en obligatorisk registrering av de fritidsbåtar som är försedda med motor ske. Utredningen anser vidare att Stockholms tingsrätt bör svara för uppläggningen av fritidsbåt- registret pa ADB. Kungl. Maj:t har nämligen ijuni 1974 gett tingsrätten i uppdrag att lägga upp ett skepps— och båtregister samt svara för vad som ankommer på registreringsmyndigheten enligt 2 % sjölagen.

En registrering av motorförsedda fritidsbåtar kan vara lämpligt ur många synvinklar. En registrering ger bl. a. möjlighet till utformning av ett administrativt lätthanterligt ransoneringssystem av samma typ som gäller för registrerade motorfordon. Standardtilldelningen kan vara generell och lika för alla båttyper eller differentierad med avseende på antingen körtid eller körsträcka. Utöver denna standardtilldelning av drivmedel bör i princip inte något mer drivmedel ges. Undantag måste dock göras för de människor som stadigvarande bor i skärgården och som har egen båt som enda kommunikationsmedel med fastlandet. Dessa bör få extraranson tilldelad över de kommunala kristidsorganen som bör ha speciella blanketter för detta ändamål.

En generell tilldelningsform innebär att alla fritidsbåtar oavsett motorstyrka, storlek, användningssätt etc. får lika stor grundtilldelning. Grundtilldelningens storlek får bero av krisens art, men den skall tillstäl- las båtägarna automatiskt på samma sätt som sker för bilägare. Formen med generell standardtilldelning är lättast för myndigheterna att genom— föra då man kan sätta en maximal drivmedelsförbrukning för alla fritidsbåtar under ransoneringsperioden utan att ta hänsyn till annat än den aktuella drivmedelssituationen och den kvot som skall tilldelas fritidsbåtar. Som figur 9.9 visar varierar emellertid drivmedelsförbruk- ningen högst avsevärt de olika båttyperna och hästkraftsintervallcn emellan. Även om förbrukningen per sjömil är betydligt jämnare kommer systemet att fungera orättvist. Antingen kommer de mindre fritids- båtarna att tilldelas mycket mer drivmedel än vad de normalt använder eftersom ambitionen kan vara att ge även de större drivmedelskonsumen- terna (= ägarna till större båtar) möjligheter att utnyttja sina fritidsbåtar eller så kommer standardtilldelningen att bli så låg att ägarna till de större båtarna inte kan utnyttja dessa. 180000 av fritidsbåtarna har lägre motorstyrka än 11 hästkrafter, vilket motsvarar 60 procent av alla motorförsedda fritidsbåtar. Dock förbrukar dessa endast 19 procent av drivmedlet per gångtimme. Om möjligheterna till extratilldelning i det närmaste är obefintliga, kommer missnöjet mot ett dylikt system troligen att vara stort både från allmänhetens sida och från fritidsbåtindustri, -handel och —service. För att i någon mån kompensera orättvisan i ett generellt tilldelningssystem torde därför alla båtägare beredas möjlighet att ansöka om extra tilldelning. Tillströmningen av ansökningar om extra tilldelning blir då troligen stor. För att minska antalet kan en avgift tas ut som täcker de administrativa kostnaderna för prövningen.

Sammanfattningsvis kan man dock säga att detta system blir dyrt, ohanterligt och orättvist.

Figur 9.9 Procentuell drivm edels fö rbm kn ing per timme fördelat på olika bä tt yper och hk- intervall (se vidare tabell 9.10).

% l _

Båttyp 3

% 0— 4— 6— 8— 10— 12— 3 5 7 9 11

Båttyp 4

wil

_» motorstyrka (hk)

o 4— 10— 12— 18— 21— 33—4 /o 11 17 42

l

Båttyp 5

—9 10— 12— 18— 21— 33— 11 17 20 32 42

> motorst rka (hk) 43— 53— 86— V 52 43_ 53_ 86— > motorstyrka (hk) 52 85

Ett helt rättvist ransoneringssystem är omöjligt att skapa. Ett system med differentierad grundranson kan dock anses lämpligare. I ett sådant system beror tilldelningens storlek av en eller flera variabler. Dessa kan vara medeldrifttid eller körsträcka. EBU anser att grunden bör vara

körsträckan. Ägare av fritidsbåtar bör få drivmedel tilldelat som för varje båttyp utgår från en given körsträcka under ransoneringsperioden. Ur rättvisesynpunkt är tilldelning för körsträcka bättre än tilldelning efter medeldrifttid. Ett problem är att det inte finns någon förbruknings- statistik framtagen beräknad på körd sträcka. Sannolikt varierar denna förbrukning mycket mindre båttyper och hästkraftsintervall emellan än drivmedelsåtgången per medeldrifttid. I tabell 9.12 har en uppskattning (kvalificerad gissning) av denna gjorts. Där framgår att förbrukningen varierar mellan 0,5 och 1,2 liter per nautisk mil () 852 meter). I detta fall behöver systemet kompletteras med extra tilldelning endast i fall av motiverade behov hos kristidsnämnden.

Svenska båtindustriföreningen har under hand framfört synpunkten att tilldelning till enskilda båtägare skulle kunna ske enligt följande formel:

_ (i x 1 x I x K x L 1" _ 1 000 H där F = tilldelad mängd

G = specifik bränsleförbrukning (g/hk x h) H = bränsletäthet

I = dellastfaktorn (= 0,8) K = totalt installerad effekt

L = körtid

Enligt föreningen skulle de ovanstående faktorerna lätt kunna matas ini ett eventuellt fritidsbåtregister och härigenom ligga till grund för en rättvis tilldelning, Avsikten skulle vidare vara att reglera tilldelningens storlek med hjälp av körtiden så att om den normala körtiden är 60 timmar skulle denna reduceras till 30 timmar i formeln vid sparmålet 50 procent.

EBU anser dock att ett sådant förfaringssätt blir alltför osäkert då körtiden för enskilda båtar eller grupper är okänd och mycket varierande. Som grund för en drivmedelskvot till fritidsbåtar kan formeln däremot vara användbar.

En förenklad form av kortransonering är möjlig att åstadkomma om CBR Och fritidsbåtregistret kan samköras på så sätt att ägare av både bil och fritidsbåt och de som endast har fritidsbåt särskils. De personer som äger både bil och båt tilldelas endast en grundranson, den standardranson som är avsedd för personbil. Prioritering av grundtilldelningens använd- ning mellan bil och båt får ägaren fritt avgöra. De personer som är regist- rerade endast som båtägare blir via registret tilldelade en ranson efter systemet med antingen generell eller differentierad grundtilldelning. Denna systemlösning kan dock medföra att vissa hushåll som har bil och båt registrerade pa olika hushållsmedlemmar får en större grundtill- delning än vad andra har möjlighet till. Dessutom är det vanligt med olika slag av drivmedel för båt och bil vilket bidrager till att denna tilldelnings- form är svår att genomföra.

Ett par problem i samband med ett databaserat tilldelningssystem bör

uppmärksammas.

Ett problem är att tilldelningsmyndigheterna får två skilda datasystem att arbeta med, CBR och fritidsbåtregistret. Användandet av fritidsbåt- registret inskränker sig dock till ett minimum, såvida inte extratilldelning blir möjlig att söka för fritidsbåtägare. Nyttan av registret blir i så fall som för bilregistret hos CBR, dvs. dels hjälpmedel vid printning av ran- soneringskort som avser grundranson, dels hjälpmedel vid bedömningen av extra tilldelningens storlek.

Kostnaden för ett datorbaserat tilldelningssystem synes inte överstiga 500 000 kr innefattande såväl systemlösning som två upplagor ransone- ringskort. Tryckning av en uppsättning ransoneringskort kostar ca 20 000 kr.

Generellt körförbud

När en så pass allvarlig försörjningskris inträffar att de drivmedelsbe— sparingar som erhålls med hjälp av ovan nämnda metoder blir för små och/eller när man bedömer fritidsbåttrafiken som något undgängligt till förmån för andra samhälleliga behov, måste ett mot motorförsedda fritidsbåtar generellt körförbud införas. Som tidigare nämnts blir övervakningsproblemen troligtvis stora. Försäljning av drivmedel i lös dunk kan förbjudas. Detta är vanligen ett naturligt steg i reglerings- trappan. Detta i samverkan med stängda sjöbensinstationer, som blir en naturlig följd av körförbudet, försvårar båtägarnas möjligheter att erhålla drivmedel. På så sätt minskar automatiskt omfattningen av den över- vakning som måste ske.

Ett generellt körförbud för all motoriserad fritidsbåttrafik under hela fritidsbåtsäsongen skulle medföra en besparing på ca 1,7 procent av den årliga drivmedelsförbrukningen och 6 procent av konsumtionen normalt under sommaren.

Tillfälligt tilldelningssystem

Om en reglering av drivmedelsförbrukningen till fritidsbåtar blir en nödvändighet innan den ovan nämnda registreringen och det därmed förbundna tilldelningssystemet har förverkligats, kan ett hos TN för- berett system användas. Detta system bygger på en frivillig registrering av fritidsbåtar. Ägarna måste i händelse av ransonering uppge innehav av båt, båtens storlek. motorstyrka etc. till länsstyrelsen som sedan matar in uppgifterna i CBR varifrån ett standardkort till respektive båtägare skickas. Systemet är svårt att kontrollera och kan inbjuda till att människor orättmätigt tillskansar sig drivmedel. Detta kan ses endast som ett övergångssystem, och några standardkort bör därför inte tryckas upp i förväg. Standardkorten får, om så blir nödvändigt. istället tryckas under den tid som den provisoriska registreringen hos länsstyrelse sker.

Sammanfattning

För båtägare och dem som regelbundet utnyttjar motordrivna fritidsbåtar innebär regleringsåtgärder av ovan nämnda slag helt naturligt att inskränkningar i båtutnyttjandet måste göras. Detta innebär också att möjligheterna till den rekreation och avkoppling som båtliv innebär och som många människor har vant sig vid minskar. Likaså minskar möjligheterna att utnyttja de fritidshus som är så belägna att färd med egen båt är enda möjligheten att nå dem.

Båtmarknaden hör till en av de mest konjunkturkänsliga branscherna. Ett ganska stort antal människor är sysselsatta inom denna bransch. Ett flertal företag är också lokaliserade till sysselsättningssvaga områden. Frånvaron av ett förberett ransoneringssystem för fritidsbåtar kommer att medföra försåljningsproblem och sysselsättningssvårigheter redan vid lindriga försörjningsstörningar. Så skulle bli fallet också om störningarna inträffade vintertid, dvs. under icke-båtsäsong.

De regleringsinstrument som används beträffande drivmedelskonsum- tion pä bilområdet bör även utnyttjas på båtområdet. Under inledningen av en kris bör därför båtägarna informeras om möjliga och önskvärda sparinsatser. Nästa steg kan bli att förbjuda trafik med motoriserad fritidsbåt på helger, kanske sommartid utökat till även andra dagar (se även kapitel 10).

Man kan starkt ifrågasätta om resurser skall avsättas för utformning av ett kortsystem för fritidsbåtar. Kostnaden för detta arbete måste vägas mot värdet av att satsa dessa medel på ett förbättrat ransoneringssystem för bilar. Huvuddelen av fritidsbåttrafiken är av nöjeskaraktär eller avser färd till och från fritidshus. De båtägare som är beroende av sin båt för resor till och från en permanent bostad i t.ex. skärgården kan liksom Linder ransoneringen år 1974 vända sig till kristidsnämnden med ansökan om drivmedel. På personbilsområdet är andelen nödvändiga resor, t. ex. arbets— och tjänsteresor, väsentligt större.

Man kan dock inte bortse från möjligheten av att en försörjningskris bryter ut under sommarhalvåret och att personbilsägarna då tilldelas standardkort. Det kan i ett sådant läge te sig väl drastiskt att helt skära av möjligheter till färd med fritidsbåt. EBU anser att man vid en lindrigare försörjningskris under sommarmånaderna bör ha möjlighet att reglera fritidsbåtarnas drivmedelstilldelning med kort.

EBU föreslår att TN tilldelas resurser för att utarbeta ett system för differentierad standardtilldelning till motoriserade fritidsbåtar. Tilldel- ning bör ske efter viss körsträcka för olika båttyper. Kostnaden för systemarbete och tryckning av två omgångar standardkort (400 000 + 400 000) beräknas till ca 300 000 kr, en engångsinvestering. Tilldelningen bör knytas till det båtregister som fritidsbåtutredningen föreslagit skall läggas upp vid Stockholms tingsrätt. TN bör ingå i den grupp som skall arbeta med detta projekt för att på så sätt säkra de registeruppgifter som fordras för tilldelningssystemets funktion. EBU förutsätter härvid att TN iförsta hand tillförs de resurser som erfordras för att förbättra existerande ransoneringssystem för bilar.

Båtägare som behöver drivmedel utöver standardranson måste vända sig till kristidsnämnden. Behovsranson skall tilldelas endast i undantags- fall. t.ex. till den bofasta skärgårdsbefolkningen. Behovskort skrivs ut manuellt på kristidsnämnden. Ingen terminalförbindelse finns med bätregistret.

9.9 Internationella transporter

9.9. ] Urvärderingsrapporter

TN förordar att långsiktiga åtgärder som hänger samman med luftfartens och sjöfartens internationella karaktär, icke-diskrimineringsaspekten, kompetens- och gränsdragningsfrågor mellan Kungl. Maj:t och olika myndigheter, det skandinaviska luftfartssamarbetet, problem kring driv- medelstilldelning till charterflyget o. d. gås igenom noggrant inom regeringskansliet i samarbete med berörda verk och intressentgrupper som flygbolag, rederier och deras intresseorganisationer.

TN understyrker den särskilt allvarliga karaktär som drivmedelsförsörj- ningen till luft- och sjöfart i ett krisläge intar. För ett land som Sverige som i så utomordentligt hög grad är beroende av import med fartyg för sin försörjning är det enligt TN en absolut nödvändighet att lagerhåll— ningen av bunkeroljor är sådan att inte blott svenska fartyg utan även utländska har garantier för att de kan bunkra i svenska hamnar i stort sett obehindrat. Man betonar att den svenska importen över havet sker till 70 procent med utländska fartyg samt att huvuddelen av den svenska handelsflottan ständigt befinner sig långt från Sverige med i allmänhet gångtider till hemmahamn på flera veckor. Motsvarande gäller, säger TN, lagerhållningen av flygdrivmedel med hänsyn till den import med flyg av kvalitativt viktiga varor som kan förutses i ett krisläge.

9.9.2 EBU:s överväganden och förslag

EBU har haft hearing med representanter för bl. a. luft- och sjöfarts— verken, Sveriges Redareförening och SAS. Härvid har från alla håll understrukits behovet av internationellt samarbete för att i kristid lösa problemen inom de internationella transportsystemen. Inte minst har betydelsen av att inkommande utländska fartyg och flygplan bereds möjlighet att bunkra i Sverige betonats.

I kapitel 6 har redovisats de aktiviteter som under krisen ägde rum inom OECD på detta område. Man enades där om rekommendationer som bl. a. innebar likabehandling av olika nationaliteter vid bunkring. Detta stämde också väl överens med den politik som OECD fört tidigare. De representanter för sjöfartsnäringen som EBU hört ansåg att man aldrig hann få erfarenhet av dessa internationella rekommendationer innan försörjningsläget förbättrades.

Arbetet med de internationella bunkringsfrågorna har fortsatt inom IEA. De överväganden som där gjorts motsvarar i stort dem som gjordes

inom OECD, dvs. icke-diskriminering och sparande genom t. ex. fart- minskning.

EBU anser det vara väsentligt för Sverige att med alla medel verka för en sådan icke-diskriminerande behandling inom de internationella trans- portsystemen. Störningar i dessa transporter kan få svåra konsekvenser för den svenska försörjningen med livsviktiga förnödenheter. Detta gäller transporter såväl till sjöss och i luften som till lands.

En stor del av den svenska handelsflottan seglar mellan tredjeländer. Dessa transporter är särskilt utsatta för olika slag av diskriminerande åtgärder. Sverige har inga praktiska möjligheter att besvara en diskrimine- rande behandling. I detta sammanhang bör beaktas den betydelse som handelsflottan har när det gäller att tillföra landet valuta.

Den internationella lastbilstrafiken har ökat starkt under senare år. Under krisen vintern 1973/74 hade vissa företag problem med tank- ningen i bl. a. Västtyskland. Från försörjningssynpunkt bör man behand— la vägtransporterna med lika stor omsorg som transporterna iluften och över haven. Störningar i den löpande yrkestrafiken över våra gränser skulle snabbt kunna få allvarliga men för produktion och sysselsättning inom landet. EBU anser det därför vara lämpligt att tilldelningsprinciperi kristid för denna typ av transporter tas upp till behandling i berörda internationella fora, i första hand IEA.

Av luftfartsverkets redovisning till EBU av luftfartsproblemen framgår bl. a. att fördelningsproblematiken koncentrerar sig till förhållandena mellan svenska och utländska flygbolag (64 resp. 36 procent) samt mellan linjefart och chartertrafik (70 resp. 30 procent). Enligt EBU:s mening kommer man i ett pressat försörjningsläge att behöva prioritera mellan olika typer av flygtransporter. Det synes i en sådan situation ligga nära till hands att i första hand värna om linjefarten. En sådan fråga bör dock enligt EBU:s mening bli föremål för diskussioner på det internatio- nella planet.

TN, liksom flera andra organ, har framhållit vikten av att Sverige kan möta bunkersanspråken från inkommande internationell trafik. EBU vill instämma i dessa synpunkter. Sverige kan knappast räkna med att utländska fartyg och flygplan trafikerar inhemska hamnar såvida inte bunkers för återfärd kan garanteras. Detta problem kommer att bli allt mer besvärligt ju längre en kris varar och ju knappare tillgången blir på bunkers på den internationella marknaden. Därför synes det från allmän försörjningssynpunkt vara tillrådligt att landet förfogar över tillräckliga lager av flygdrivmedel och bunkeroljor för att klara en längre period av minskad bunkerimport under kriser i fredstid. ÖEF har också i sin försörjningsplanering tagit hänsyn till behovet av flygdrivmedel till utländskt flyg på svenska flygplatser. Fredskrisen innebär krav från industrin på fortsatta ostörda transporter för både import och export.

EBU vill här poängtera att alla tänkbara besparingsmöjligheter bör tas tillvara innan mer långtgående ingrepp görs i tilldelningen för internatio- nell trafik. Erfarenheterna från krisen 1973/74 visar att stora besparingar kan göras genom t. ex. ett effektivare lastutnyttjande, minskad hastighet och en mer bränsleekonomisk turplanering.

EBU hänvisar beträffande utvidgat nordiskt samarbete till vad som föreslagits i kapitel 6.

9.10 Utländska bilturisteri Sverige

9.10.1 Inledning

I samband med drivmedelsransoneringen ijanuari 1974 diskuterades hur man skulle förfara med de utländska bilägare som planerade turistresor i landet. Man övervägde t. ex. en tilldelning som skulle möjliggöra resor till och från bestämmelseorten. Frågan framstod dock som komplicerad, inte minst av ransoneringspsykologiska skäl.

Utomlands intog man inledningsvis en mjuk hållning till bilturister från andra länder. Denna attityd hårdnade dock efter hand. I Nederländerna lät man bilturisterna tanka vid speciella bensinstationer. I Norge fanns vissa planer på att medge bilturisterna ranson till och från bestämmelseorten. Flertalet länder som EBU besökt eller på annat sätt haft kontakt med har dock aldrig studerat denna fråga närmare, dess praktiska och ranso- neringspsykologiska konsekvenser.

EBU har analyserat problemet inom den arbetsgrupp som sysslat med drivmedelsfrågor. Ambitionen har härvid varit att inte bara belysa ransoneringstekniska problem utan också skapa underlag för bedömning av olika åtgärders effekt på turistnäringen i landet.

Årligen passerar ungefär fem miljoner utländska besökare in i Sverige. Majoriteten, ca 3,5 miljoner, kommer med personbil, vilket motsvarar ca 2,5 miljoner bilar. Besöken fördelar sig på följande kategorier:

— semesterresande

— lokal gränstrafik

— tjänste-/arbetsresor

— personer med utlandsregistrerade fordon som stadigvarande befinner sig i Sverige.

I SOU 197352, Turism och rekreationi Sverige, definieras turist som en person vilken tillfälligt lämnar sin hemort mer än 24 timmar och i samband med denna förflyttning även företar minst en övernattning utanför hemmet. Med fritidsresande avses sådant resande som företas under icke-arbetstid till områden utanför bosättningsorten i personlig, studie-, nöjes- eller rekreationssyfte eller av familjeskäl (Vart går turisternas pengar? STTF 1972). Sammanfattande behandlas dessa begrepp under benämningen semesterresande.

Med lokal gränstrafik avses sådan trafik som företas mellan två närbelägna orter på var sin sida om riksgränsen för att uträtta ärenden av typ inköp, arbete, besök hos släkt och vänner och av kulturell natur. Resorna förväntas inte resultera i någon övernattning.

Med tjänste— och arbetsresor avses sådana resor som företas i tjänsten för att fullgöra arbetsuppgifter som är nödvändiga för att trygga arbets- tagarens inkomst, för att trygga sysselsättningen inom ett eller flera

företag genom att utföra nödvändiga servicearbeten, kunna sköta försäljningen normalt etc. Hit räknas även 5. k. kombinationsresor.

Utlandsregistrerade fordon iSverige Till denna kategori räknas

— ambassadfordon — fordon med tunstvagnslicens samt — fordon med exportvagnslicens.

Totalt uppgick antalet ansökningar till TN avseende sådana fordon under ransoneringsperioden 1974 till 884 varav 667 från ambassader. Enligt ransoneringsbestämmelserna skall inte behovet av drivmedel för fordon tillhörande diplomatisk personal prövas varför denna hantering sker rutinmässigt och troligen inte belastar tilldelningsmyndigheten i någon större utsträckning. De övriga ansökningarna uppgick till 217 vilket får anses som en hanterlig mängd även om antalet kan antas öka under sommaren. Då dessa ansökningar var relativt få och administrativt lätthanterliga diskuteras inte denna kategori i fortsättningen. Tilldelnings- rutinerna föreslås följa de principer som fanns under drivmedelsranso- neringen 1974.

9.102 Resandets omfattning

Siffermaterialet i tabell 9.14 är endast ämnat att ge en ungefärlig bild av utlandsbilismens sammansättning och utgör inte den exakta samman— sättningen. Här syns emellertid att andelen personbilar som utnyttjas för tjänsteresor totalt väger relativt jämnt med den övriga trafiken, under sommaren är den dock liten med endast 1/10 av den totala personbilstra- fiken.

Tabell 9.15 visar de tre resekategoriernas procentuella fördelning över året. Där syns återigen semester- och den lokala gränstrafikens dominans under sommarmånaderna och att tjänsteresandet har sin topp under höst och vår (övriga året).

Tabell 9.14 Utländska personbilar i Sverige fördelade på kategorier och tidsperioder under året

Helår Jan-febr. J uni-aug. Övriga året Antal % Antal % Antal % Antal % Semesterresande 725 000 30; 90 000” 40 960 000 8717 400 000 40 Lokal gränstrafik 725 000 30 Tjänsteresor 880 000 40 140 0000 60 140 000 1317 600 000 60 Summa 2 330 000 100 230 000 100 1 100 000 100 1 000 000 100

”» c Uppskattade i Utlandsbilismen i Sverige (STTF 1971). b Dansk undersökning av utländska bilisters sammansättning 1971 i Danmark.

Tabell 9.15 Procentuell fördelning av utländska personbilar över tre tidsperioder.

Helår Jan—feb. Juni-aug. Övr. året Antal % % % '.Z Semesterresande 725 000; 100; 6 > 66 > 28 Lokal gränstrafik 725 000 Tjänsteresor 880 000 100 16 16 68 Summa 2 330 000 100

Utländskt semesterresande iSverige

Det utländska semesterresandet i Sverige uppgår till totalt 725000 inpasserade personbilar per år med i genomsnitt två personer per bil. Detta innebär att 1 450 000 personer årligen kommer in i Sverige med bil uteslutande i syfte att semestra här. Till detta kommer den halva miljon som kommer med båt och flyg samt en okänd mängd som kommer med buss och tåg. Totalt kommer alltså drygt två miljoner turister till Sverige på ett år.

Enligt STTFzs undersökning av utlandsbilismen i Sverige sommaren 1971 befanns det att de som kom till Sverige enbart i turistiskt syfte stannade i genomsnitt 7—9 dagar med variation de olika nationaliteterna emellan. Exempelvis stannade danskar endast 4,6 dagar medan öster- rikare stannade hela 12,7 dagar. Ett realistiskt antagande torde vara att turister stannar 5 dagar i Sverige. Detta innebär att semesterresandet förbrukar ca 15 000 m3 drivmedel per år under antagandet att utlänningar kör lika långt som svenska turister gör på ett år, dvs. 1 400 mil. 15 000 m3 utgör 0,25 procent av den totala årliga drivmedels- konsumtionen i Sverige och 0,5 procent av personbilars konsumtion.

Lokal gränstra fik

Den lokala gränstrafiken består som tidigare nämnts av ett antal olika komponenter, däribland gränshandel. Denna handel är mest variabel och mest svårbestämbar beroende på att prisnivån i respektive land samt tullbestämmelsernas utformning har avgörande betydelse för dess storlek. Som exempel på prisnivåns betydelse för gränshandeln kan nämnas att under åren 1968—69 skedde i Norrbotten, inom tre mils avstånd från den finska gränsen, 40 procent av alla svenska privata inköp i Finland. Därefter har denna handel successivt minskat i takt med prisutjämningen mellan länderna för att 1974 ha helt försvunnit. En tendens till ökad finsk handel i Sverige kan numera förmärkas.

De övriga delarna, besök av släkt och vänner etc., är troligen av mer stabil karaktär som inte varierar över tiden på annat sätt än övrig bilism gör, dvs. en ökning under sommarmånaderna och relativ återhållsamhet under vintern.

Dåligt (obefintligt) statistiskt material gör det omöjligt att exakt kvantifiera den lokala gränstrafikens storlek. Endast en kvalificerad bedömning av dess ungefärliga andel av den totala inpasserade mängden utländska personbilar går att göra. Denna andel har uppskattats till 30 procent (se tabell 9.14).

Eftersom denna kategoris resor är relativt korta inskränkes drivmedels- förbrukningen också till ett minimum.

Tjänsteresor

Tjänsteresornas omfattning varierar avsevärt under året, som tabell 9.14 visar, och uppgår till 40 procent av totalt inpasserade fordon. Resornas längd varierar också beroende på typ av resande men troligen är tjänsteresor, uttryckt i mil, längre än både semesterresor och lokala gränsresor. En jämförelse med svenska förhållanden ger vid handen att aktiebolags och ekonomiska föreningars genomsnittliga körsträcka per år för personbil är 1 632 mil mot 1 412 mil för privatägda (SOU 1969157). Drivmedelsförbrukningen blir härigenom troligen större för denna kategori än för de två övriga vilket torde innebära 20 000 m3 i årlig konsumtion, eller 0,6 procent av privata personbilars drivmedels- konsumtion.

9.103 Turistnäringen Inkvartering och restauration

På kommersiella övernattningsställen är det totala antalet gästdygn ungefär 15 miljoner per år. De utländska besökarna svarar för ca tre miljoner eller 20 procent. De utländska bilisterna svarar för 13 procent av gästdygnen. Genomsnittligt förbrukar den utländske besökaren ca 30 kronor/dygn på inkvartering. Majoriteten utnyttjar dock de billigare övernattningsformerna. 70 procent bor antingen på campingplats, vand- rarhem, semesterby eller på någon annan form av övernattningsställe och endast 30 procent på hotell. Trots detta svarar hotellen för 80 procent av omsättningen vad gäller inkvartering.

Inom restaurangnäringen (förutom personalmatsalar) omsätts årligen 3,5 miljarder kronor. De utländska besökarnas andel av omsättningen är svår att ange men om man antar en andel motsvarande den för inkvartering, blir utlänningars del i omsättningen ca 500 milj. kr.

De utländska besökarna iSverige omsätter med andra ord 580 milj. kr. inom inkvartering och restaurationsnäringen. De flesta kommer med personbil varför de bilburna besökarna är av stor vikt för branschens omsättning.

Restauranger och serveringsanlaggningar

Branschen sysselsätter ca 30000 årsarbetare med betydande säsong- variationer. Den största andelen årsarbeten per invånare finns i

Tabell 9.16 Kommersiella övernattningsställen, bäddar, gästdygn och omsättning

Antal övernatt- ningsstäl- len Antal års- arbeten Antal bäddar

Tot. an- tal gäst- dygn

Utländska gåstd ygn

Antal

%

Omkost- nad per dygn och gäst (kr)

Utlän- ningar om- kostnader för inkvart.

Total omsättn.

Utlänn. andel av total oms. %

Hotell

Camping

Vandrarhem Semesterbyar + övrigt

Summa

1 726 525 192

21 350 170

100 000 225 000 9 220 80 000

5 000 000 6 000 000

500 000 3 400 000 900 000 1 500 000 150 000 350 000 18,0 25,0 30,0 10,3

051000

63 000 000 4 500 000 1 350 000 2 800 000

500 000 000 18 000 000 4 500 000 27 200 000

13 25 30 10

414 220 14 900 000

2 900 000

19 ,5

71 650 000 549 700 000

12

storstadslänen samt i de utpräglade turistlänen. Speciellt inom glesbygds- områden kan denna form av extrasysselsättning vara av ytterst stor vikt. De restauranger, liksom annan verksamhet som riktar sig till tillfälliga besökare vare sig det är semesterresenärer eller tjänsteresenärer, som är lokaliserade till glesbygdsområden är mer beroende av att bilismen får fortgå ostörd än de som är belägna i storstadsområden eller andra områden med god kollektivtrafik.

Ho tell

[ Sverige finns 1 700 hotell av varierande storlek. Hotell med den största bäddkapaciteten (> 160 bäddar) är mest förekommande i storstäderna med 26 procent i Stockholm och 16 procent i Göteborg. Bäddkapaci- teten fördelar sig efter mönstret storstadslän och turistlän. Sålunda har de tre storstadsläncn 30 procent av bäddkapaciteten och Kopparbergs och Jämtlands län 15 procent.

Genomsnittligt svarar utländska besökare för 13 procent av omsätt- ningen inom hotellbranschen eller 63 miljoner kronor. Av antalet gästdygn svarar utlänningarna för 18 procent (tabell 9.16). 1 Stockholm svarar utlänningar för 51 procent och i Göteborg för 44 procent av den totala beläggningen. Sannolikt svarar de som är på tjänsteresa för merpar- ten av de utländska gästdygnen på svenska hotell, men inte mindre än ca 25 procent av de utländska bilturisterna övernattar på hotell.

Sysselsättningen i branschen varierar kraftigt under året och är beräknad till 21 000 årsarbeten.

Camping

Antalet bäddar på landets ca 500 campingplatser har uppskattats till 225 000, då inberäknat husvagnar, tält och campingstugor. Kalmar, Göte- borgs och Bohus län intar en dominerande roll med 30 procent av det totala tillgängliga utbudet. Den service som campingplatserna erbjuder används nästan uteslutande av bilburna semesterresenärer. Det utländska inslaget är markant och avspeglar sig också i dess andel av omsättningen som är hela 25 procent. Antalet gästdygn är 1,5 miljoner vilket innebär att camping är den populäraste inkvarteringsformen för utlänningar. Endast 172 årsarbeten ger campingverksamheten direkt upphov till enligt SOU 197315 2. Till detta måste dock fogas att campingens form av själv- hushåll ger upphov till ökad omsättning för livsmedelsaffårer o. d. i campingplatsernas omgivning, varför antalet människor som är beroende av denna typ av inkvartering är betydligt större.

Vandrarhem

Att utländska besökare, semesterresenärer, utnyttjar de billigaste inkvar- teringsformerna blir än tydligare när man ser att de svarar för hela 30 procent av vandrarhemmens omsättning. Landets 190 vandrarhem med totalt 9 200 bäddplatser är relativt jämnt utspridda i riket, dock med en

viss koncentration till 5. k. turistområden.

Absolut sett svarar vandrarhem för en liten del av den totala inkvarteringskapaciteten, endast 0,5 miljoner av totalt nästan 1,5 miljoner gästdygn per år.

Semesterbyar

Vid landets 180 semesterbyar finns ca 18 000 bäddar. 70 procent av byarna är helårsöppna med en genomsnittlig beläggning på 15—17 veckor. Sommarsäsongsbyarna har en väl avgränsad säsong med nästan 100-procentig beläggning under juni, juli och augusti månader. Tillsam- mans med övrig inkvartering svarar semesterbyar för totalt 350000 gästdygn, varav merparten hänförs till övrig inkvartering. Den sysselsätt- ning som semesterbyar ger upphov till är säsongbunden men troligtvis ett nödvändigt komplement till försörjningen för människor i glesbygds- områden med turism som bisyssla.

Övrig inkvartering

Denna verksamhet, som omfattar privat rumsuthyrning, bondgårds- semester etc., har beräknats omfatta 60 000—80 000 bäddar. Antalet människor som är beroende av intäkterna från verksamheten är okänt men torde vara relativt stort. De torde dessutom vara lokaliserade till sådana områden där biinkomster av detta slag är nödvändiga för försörj- ningen.

Annan näringsverksamhet

STTF har beräknat att endast 1/3 av turisternas utlägg —— för de utländska turisterna omkring hälften — kommer den egentliga turistnäringen till del, medan mer än hälften går direkt till detaljhandeln. Eftersom de utländska turistutgifterna uppgår till en miljard kronor årligen är detaljhandelns andel av de utländska turisternas utlägg 300 miljoner kronor. Lägger man till det som övriga utländska besökare spenderar, kommer man upp till betydande belopp som omsätts inom detaljhandeln p. g. a. utländska besök.

Tabell 9.17 Den genomsnittliga körsträckan för privatägda personbilar 1966

Antal mil % Färd i arbetet 185 13,1 Till och från arbetet 321 22,7 Semesterresor och övriga fritidsresor 906 64,2 Summa 1 412 100,0

Källa: sou 1969z57 (Vägplan 70).

9.104 Bilens betydelse i turisttrafik

Vid semester och fritidsresor är bilen det dominerande färdmedlet. Ungefär 75 procent av såväl svenska som utländska turister nyttjar personbilen för dessa resor och 65 procent av de svenska bilarnas årliga körsträcka utgörs av fritids- och semesterresor (tabell 9.17).

Olika undersökningar tyder på att av de 65 procent av den årliga körsträckan som utgörs av semester— och fritidskörning är 15 procent renodlad semesterkörning och 50 procent annan fritidskörning. Med andra ord kör den svenske bilisten 135 mil årligen i ren semesterkörning, vilket motsvarar en ungefärlig drivmedelskonsumtion på 380 000 m3. För övrig fritidskörning kan drivmedelskonsumtionen beräknas till ca 1 400 000 m3. Total konsumtion för semester och fritidskörning närmar sig härigenom två miljoner m3 drivmedel.

De utländska besökarnas drivmedelskonsumtion kan uppskattas till 40 000 m3 om man antar att de kör lika långt som svenska bilister gör och genomsnittligt stannar i Sverige fyra dagar. Ungefär hälften av denna konsumtion faller på sommarmånaderna juni, juli och augusti, då för övrigt även den svenska personbilsparken är högre utnyttjad (2—3 gånger längre körsträcka under sommaren jämfört med vintern).

Det ovanstående kan sammanfattas i tabell 9.18. Av tabell 9.18 framgår att den drivmedelsmängd utländska bilister använder vid färd i Sverige är liten, endast 1,2 procent av drivmedels- konsumtionen för privatbilar och 0,7 procent av den totala årliga driv- medelskonsumtionen som är 6 miljoner m3.

[ direkt drivmedelskonsumtion innebär de utländska bilisternas trafik i Sverige en omsättning på 40 miljoner kronor varav 1/3 eller 13 miljoner kronor kommer oljebolag och bensindetaljhandeln till del. Emellertid har Oljebolagen under senare år engagerat sig alltmer i trafik- och restaurang- branschen respektive dagligvaruhandel och bilservice, varför de rimligen också har ökat sin andel av den svenska fritidsmarknaden. Man kan därför antaga att oljeföretagen har ett stort kommersiellt intresse av den svenska turistmarknaden.

9. 10. 5 Tillämpade tilldelningsprinciper

De utländska personbilsägare som stadigvarande eller tillfälligtvis har Sverige som uppehållsland och vilkas fordon inte är registrerade här kan

Tabell 9.18 Beräknad årlig drivmedelskonsumtion för olika aktiviteter med privat-

bil (m3) l arbete Till och Fritid Semester Totalt tran m3 % arbete Svenskar 520 000 900 000 1 400 000 380 000 3 200 000 98,8 Utlänningar , — — — 40 000 1,2

Summa — — — _ 3240 000 100,0

inom ramen för det nuvarande ransoneringssystemet inte erhålla någon automatisk drivmedelstilldelning. De är helt hänvisade till behovsprövad tilldelning från TN och de kommunala kristidsorganen.

Det system som är avsett att tillämpas vid en krissituation och som användes under drivmedelsransoneringen 1974, innebär att varje ägare av ett i utlandet registrerat fordon som önskar tilldelning av drivmedel för färd i Sverige måste tillställa TN en motiverad ansökan angående behov och resans nödvändighet. Till ansökan skall en kopia av registreringshand- lingarna fogas för att möjliggöra kontroll av att sökande och ägare är samma person. Under ransoneringen behovsprövades de ansökningar som kom in efter samma normer som gällde svenskregistrerade fordon. Till kommunala kristidsorganen kunde utländska fordonsägare vända sig för att erhålla s. k. hemkörningsranson, vilket innebar att de fick tillräckligt med drivmedel för att ta sig fram till lämplig utresetullstation.

Ärenden som rörde utlandsregistrerade personbilar fördelade sig som nedanstående tablå visar:

TN 5 161 44,6 % Kommunala kristidsorgan 6 400 55,4 % Summa 11 561 100,0 %

Antalet ärenden var som synes av hanterlig storlek men vid en hårdare ransonering och/eller om den infaller under en annan årstid kan det bli svårt att snabbt ta hand om ett stort antal ansökningar.

9.106 EBU:s överväganden och förslag

Inför möjliga, framtida situationer av tillfällig drivmedelsbrist måste problemet med tilldelning av drivmedel till utländska personbilsägare på besök i Sverige lösas på annat sätt.

Som skäl för en reglering av utländska bilisters drivmedelsförbrukning kan följande anges:

— Psykologiska skäl. Den svenska ransoneringsmoralen påverkas i negativ riktning om utlänningar får köra fritt och oransonerat samtidigt som svenska bilister inte får göra detta — Klara och entydiga bestämmelser är till gagn såväl för svensk turistnäring som för Sveriges goodwill utomlands _ Många av de resor som företas med personbil är av umbärlig karaktär som kan slopas eller överföras till kollektiva transportmedel under kris.

Mot en reglering talar bl. a. att kostnaderna för åtgärdernas administra- tion kan överstiga den drivmedelsbesparing som görs.

Att undanta_ utländska bilister från någon form av reglering synes orimligt trots den ringa drivmedelsförbrukning de står för. En allmän riktlinje bör vara att utländska bilister skall utsättas för samma grad av konsumtionsdämpning som svenska fordonsägare.

Slutligen måste det påpekas att eftersom de olika kategorierna av personbilsägare är omöjliga att särskilja vid inpasseringen måste alla behandlas lika vad avser regleringsåtgärder.

Sparkampanj

Eftersom utlänningar är svåra att nå med sparbudskap som gäller Sverige får man lita på att sparkampanjer bedrivs i respektive hemland och att detta påverkar fordonsägaren så att denne kör på ett drivmedelsbesparan- de sätt även i Sverige.

Helgtrafik förbud

Helgtrafikförbud bör även omfatta utländska bilresenärer. En sådan tillämpning synes ha varit vanlig i de länder som under krisen 1973/74 införde förbud. Här kan dock besvärliga problem uppstå då dessa inte har någon fast bostad i Sverige att tillbringa helgen i. De måste med andra ord kunna nå tänkta destinationsorter före förbudets inträdande eller genom generösa dispensmöjligheter ges möjlighet att nå dem under en helg. Om inte detta sker kan gränsområden bli överhopade av människor som inte kan ta sig någon vart och inte heller har någonstans att bo. Detta kan bli speciellt svårt under sommaren. Bred information om helgtrafikförbud och dispensmöjligheter är därför nödvändig.

Andra möjligheter som kan diskuteras i samband med bilturism (inte enbart utländska bilister) är restriktioner eller rekommendationer röran- de husvagnar, skrymmande paekning på biltak etc. Möjligen kan sådana åtgärder samordnas med sparkampanjer.

Standardtilldeln ing

Om en kortransonering måste tillgripas för svenska fordon bör även ut- ländska fordonsägare möta motsvarande förbrukningsrestriktioner. Ett förslag som förbereddes på TN under krisen 1973/74 var att ge alla ägare till utlandsregistrerade personbilar som passerar in i Sverige under den tid som en kortransonering varar en standardtilldelning. Denna kan antingen vara generell eller differentierad. Möjligheten att ansöka om extra till- delning av drivmedel måste dock finnas oavsett vilken form man väljer.

Standardtilldelning ges i form av ett standardkort vid inpasseringen oavsett resans ändamål och endast en gång under ransoneringsperioden. Tilldelningens storlek får avgöras med den uppkomna krisens styrka som bakgrund, men storleken kan även bedömas ur sådana synvinklar som att alltför liten ranson ökar antalet ansökningar om extra drivmedel medan en alltför stor ”binder” en drivmedelskvot som kanske aldrig utnyttjas. Som exempel på det sist nämnda kan det beräknas att en standardranson på 50 liter under 1974 års ransonering hade krävt en kvot för den utländska personbilstrafiken på 11 500 m3. Med tanke på att TN totalt erhöll en kvot om 150 000 m3 drivmedel för behovstilldelning till vägtrafiken överhuvudtaget ter sig detta alternativ som ganska orealistiskt.

För att undvika dubbeltilldelning vid en generell tilldelningsform måste en registrering av de fordon som erhåller drivmedel ske. Även en stämpling av lämplig registreringshandling kan göras. Man måste i så fall undersöka vilka handlingar som alltid måste medföras i respektive lands

personbilar och om stämpling av dem får göras.

Ett alternativ till att stämpla någon av den inpasserande utlän- ningens bilhandlingar är att använda ett självhäftande märke av typ kontrollbesiktningsmärket. Märket kan fästas på insidan av bilrutan av den personal som tilldelar grundranson. Märket kan vara så utformat att det består av sex rutor var och en representerande en ransoneringsperiod. Rutorna markeras allt eftersom ransoneringsperioderna går.

Kontrollmärken som fästes på vindrutan kan emellertid lätt avlägsnas, varigenom personbilägaren kan göra anspråk på ytterligare standardkort. För att undvika detta kan man registrera personbilens nummer samt ägarens namn och adress i syfte att utarbeta kontrollistor som kan användas i tvivelaktiva fall vid utdelning av standardranson.

EBU:s förslag till differentierad standardtilldelning

En standardranson för svenska bilister innebär att de fritt får disponera över en viss mängd drivmedel under ransoneringsperioden. De bilägare som anser sig ha behov av ytterligare drivmedel får ansöka om detta hos länsstyrelsen. Standardransonen innebär i själva verket att varje bilist får ett visst antal liter drivmedel per dag att förbruka. Denna dagsranson var ca 1,5 liter under ransoneringsperioden 1974.

Ett differentierat system kan utgå från t. ex. vistelsetid i Sverige eller planerad färdsträcka i Sverige. Om tilldelningen utgår från färdsträckan skulle man kunna tänka sig att utländska turister erhöll stora mängder drivmedel för kort vistelse i avlägsna turistorter, t. ex. Helsingborg—Åre. På samma sätt skulle utländska medborgare (danskar, tyskar) med fritidshus i Sverige få drivmedel för färd till sitt fritidshus under tider då motsvarande rekreationsresor undanhålls boende inom landet.

Brist på drivmedel innebär störningar i en rad viktiga samhällsfunk- tioner. När regeringen anser sig tvungen vidtaga ingrepp i den fria dis- positionen av drivmedel, är det för att samhället på bästa möjliga sätt skall kunna klara de påfrestningar en kris alltid för med sig. Medborgarna får då finna sig i inskränkningar i mindre angelägen konsumtion. Det förefaller då inte rimligt att särbehandla turist- och rekreationsresande från utlandet. Ett sådant förfarande kommer på sikt att minska allmänhetens förtroende för myndigheterna och successivt undergräva den lojalitet som alla ransoneringssystem förutsätter.

EBU finner inte att hänsynen till landets anseende utomlands eller den nationella turistindustrin motiverar en särbehandling av utlandsturisterna. Sysselsättningen inom turistindustrin skulle i och för sig kunna skyddas genom att inhemska bilister medgavs möjlighet att besöka anläggningari Sverige. Turistnäringen fåri tider av ransonering stödjas på annat sätt.

Under krisperioder kan kortransonering också bli aktuell i andra länder. EBU anser att man då bör komma överens om kupongbyte vid gränsstationerna med clearing i efterhand. Många länderi Europa varken har eller planerar system med kortransonering. Det förefaller inte rimligt att resenärer från sådana länder skall få en rikligare tilldelning vid inpassering än resenärer från länder som varit förutseende nog att hålla en

hög ransoneringsberedskap.

EBU föreslår därför att utländska bilister bedöms efter samma regler som svenska, dvs. erhåller en tilldelning vid gränsen motsvarande grundransonen i Sverige fördelad på antal resdagar i landet. Den som anser sig ha starka skäl att få extratilldelning får söka sådan hos TN. Som exempel på detta tilldelningssystem kan nämnas att en bilist som under drivmedelsransoneringen år 1974 uppgivit en planerad vistelsetid i Sverige på 10 dagar skulle ha erhållit 15 liter drivmedel vid inpasseringen. En sådan begränsad mängd drivmedel medger inga längre resor i landet. Man får därför förutsätta att inpasserande bilar dels har fylld bensintank, dels är försedd med nödvändig dunkreserv.

Bilisterna bör vid tullstationen kvittera erhållen kupongmängd. Kvitto- originalet behålls på tullstationen som verifikation för utlämnade kuponger. Kopian behålls av bilisten. Av handlingarna skall klart framgå den vistelsetid efter vilken drivmedelsmängden har beräknats. För att förhindra överlåtelse av kuponger (typ ”dansbanebiljetter") antecknas fordonets registreringsnummer på utlämnade kuponger. Detta medger kontroll på bensinstationerna. Vid utpassering skall bilisten visa upp kopian så att tullpersonalen kan kräva tillbaka outnyttjade kuponger. Den bilist som har för avsikt att stannai Sverige mindre än tre dagar bör inte få några kuponger utan endast ett nolldokument som kan uppvisas vid utpasseringen.

Denna form av tilldelning till utländska bilister bör kompletteras med utökad kollektivtrafik till större turistområden. Det centrala svenska turistorganet bör uppmana utländska researrangörer att verka för ett större utnyttjande av de kollektiva transportmedlen.

De utländska fordonsägare som inte är tillfreds med den tilldelning som sker vid gränsen måste beredas tillfälle att ansöka om extra drivmedel hos TN. Prövningarna bör ske efter samma normer som gäller svenska fordon.

För att ge tilldelningsmyndigheten en viss framförhållningstid och arbetsro föreslås att ansökningshandlingarna måste vara TN tillhanda ett visst antal dagar innan inresan är planerad. För en ansökan som kommer in för sent kan då någon tilldelning inte påräknas.

Information till utländska bilförare om ransoneringssystemets upp- byggnad, dess funktion, hur man ansöker om drivmedel, var man ansöker om drivmedel etc. är mycket viktig. Lämpliga informationsvägar kan vara resebyråer, rederier med färjetrafik på Sverige, ambassader/konsulat, annonser i utländska tidningar eller tidskrifter och broschyrer. Det samlade ansvaret för information till utlänningar om regleringsåtgärder i Sverige kan det centrala turistorganet ha. Här skall det nämligen finnas en speciell kanslifunktion med uppgift att sprida information och reklam om Sverige utomlands. Informationspaket, utarbetade i samråd med ransoneringsmyndigheter, kan finnas förberedda hos organet så att de snabbt kan göras aktuella och föras ut till olika mottagare utomlands. När exempelvis en kortransonering fungerat en längre tid kan informa- tion om denna komma med i turistorganets ”normala” kampanjverksam- het.

Informationen under drivmedelsransoneringen år 1974 fungerade inte alltid tillfredsställande vilket framgår av en enkät till åtta färjerederier som gjorts av TN. En övervägande del av dessa svarade att informationen avseende drivmedelsransoneringen var problemfylld såväl ombord (63 %) som vid terminalerna (88 %). För att minska det inforrnationsglapp som förelåg avdelade färjerederierna egen personal som informerade de inresande om de förhållanden som rådde i Sverige. Denna beredvillighet i fråga om informationsspridning kommer också till uttryck i att samtliga tillfrågade rederier förklarat sig villiga att sprida ett av ransoneringsmyn- digheter sammanställt informationsmaterial antingen vid färjeterminalen eller ombord på färjorna. Informationsmaterial såväl som ansöknings- formulär måste finnas översatt till ett antal olika språk, företrädesvis engelska, tyska, franska och finska. Fast adress till ransonerings- myndigheten bör där anges. Information om möjlighet till extratilldel- ning och andra regler som gäller kan även ges vid utdelning av standardranson.

Sammanfattningsvis vill EBU framhålla önskvärdheten av att också i akuta bristsituationer upprätthålla kommunikationerna över gränserna. Detta motiverar att inpasserande utländska bilturister erhåller viss tilldelning av drivmedel under ransonering i Sverige. Inte minst hänsynen till turistnäringen kräver att lämpliga tilldelningsrutiner finns förberedda. En sådan ordning innebär också att svenska bilturister utomlands kan röna likartat mottagande.

Med det föreslagna tilldelningssystemet riskeras inte de svenska bilister— nas lojalitet mot ransoneringen liksom också möjligaste hänsyn tas till sysselsättningen inorn turistnäringen.

9.1 l Drivmedelsransoneringens effekter

Drivmedelsförbrukning och trafikarbete

Det primära syftet med en ransonering är att begränsa konsumtionen av en viss vara eller produkt. En drivmedelsransonering innebär också att trafikarbetet med enskilda personbilar minskar till förmån för kollektiva transportmedel samt att de yrkesmässiga godstransporterna än mer rationaliseras för att minska drivmedelsförbrukningen.

Under ransoneringen minskade som tidigare nämnts bensinförbruk- ningen. Med hjälp av de utdelade standardransonerna och de extra tilldelningar som gavs kan det beräknas att förbrukningen minskade med 11,8 procent. Denna siffra visar emellertid enbart den teoretiska (minimum) besparingen. Troligtvis var den större eftersom alla inte utnyttjade möjligheten till maximala bensininköp. Betydligt svårare var det att begränsa konsumtionen av motorbrännolja, eftersom denna produkt till största delen används inom yrkestrafiken och som drivmedel till allehanda motorer och oregistrerade motorrredskap. En knapp tilldelning av motorbrännoljan hade därför fått en negativ effekt på produktion och sysselsättning.

Tabell 9.19 Leveranser av drivmedel under första kvartalet 1974 (jämfört med ett år tidigare)

Motorbensin Dieselolja

1000 m3 i% 1000 m3 i% Januari 265 — 10,8 200 + 12,9 Februari 199 — 29,2 165 — 3,6 Mars 264 —22,1 182 - 12,1

Hela l:a kvartalet 728 — 21,3 547 -— 0,4

I tabell 9.19 redovisas vissa uppgifter om utleveranser av drivmedel under första kvartalet 1974. Härvid bör beaktas viss tidsförskjutning mellan leveranser och förbrukning.

Resandefrekvensen hos de kollektiva transportmedlen ökade med totalt 20—30 procent under ransoneringsperioden. Största ökningarna skedde i tätortstrafiken och då främst vad avser arbetsresor. Det syns också som om trafikföretagen lyckades klara av den ökade tillström- ningen av trafikanter med olika åtgärder, exempelvis genom ökat trafikutbud och högre utnyttjande av befintliga förbindelser. Totalt ökade vagnkilometerproduktionen med ca fem procent.

Relativt sett ökade kollektivtrafiken ungefär lika mycket som biltra- fiken minskade, dvs. 20—30 procent. Absolut minskade emellertid biltrafiken mycket mer då denna svarar för 84 procent av det årliga trafikarbetet uttryckt i personkilometer och kollektivtrafiken således för 16 procent. Medelbeläggningen per bil ökade med ca sex procent, dvs. från 1,18 personer till 1,25 personer per bil.

Av rapporter från statens vägverk kan utläsas att trafikförändringen på hela det allmänna vägnätet för veckomedeldygn i ransoneringens inled- ningsskede var drygt 30 procent lägre än under motsvarande tid 1973. Därefter inträffade en successiv ökning och när ransoneringen upphörde var trafiken ca 15 procent lägre än under motsvarande period 1973.

Svenskarna och oljekrisen

Sveriges Radios avdelning för Publik- och programforskning samt Forskningsgruppen för Samhälls- och Informationsstudier har i en delrapport i maj 1974 publicerat en undersökning kallad "Svenskarna och oljekrisen”. Undersökningen ägde rum strax före julen 1973 och i slutet av februari 1974. Av rapporten framgår bl. a. följande.

1 februari ställdes frågan huruvida situationen under vintern varit så allvarlig att det varit befogat att starta en bensinransonering. Därvid uppgav 37,5 procent att allt eller det mesta talade för en sådan åtgärd, 23,3 procent var tveksamma och 38,8 procent menade att det mesta eller allt talade emot eller att åtgärden varit direkt förkastlig.

Beträffande frågan huruvida extra tilldelningen av drivmedel varit rättvis eller orättvis ansåg 27,4 procent att den varit helt eller ganska rättvis,

21,4 procent var tveksamma medan 41,9 procent uppfattade den som ganska, mycket eller upprörande orättvis.

Statens väg- och trafikinstituts (VTI) undersökning

För att få en så god kännedom som möjligt om drivmedelsransoneringen i skilda avseenden uppdrog TN åt VTI att genomföra en undersökning av ransoneringens effekt på resvanorna.

Undersökningen genomfördes som en intervjuundersökning där for- donsägare som kom till ett antal slumpmässigt utvalda av AB Svensk Bilprovnings kontrollstationer fick svara på frågor om drivmedelsranso- neringen. Resultatet kan sammanfattas på följande sätt:

—— Av samtliga tillfrågade ansökte 38 procent om extratilldelning varav 89 procent beviljades extra drivmedel. — Andelen fordon som utnyttjades för samåkning ökade från 15 procent före till 20 procent under ransoneringen. — Före ransoneringen reste 27 procent av de tillfrågade med annat transportmedel än bil till och från arbetet. Under ransoneringen var motsvarande siffra 40 procent.

TN:s företagsenkät

För att utröna de effekter som drivmedelsransoneringen eventuellt medförde för landets företag lät TN utföra en enkätundersökning. Resultatet av denna kan sammanfattas i följande punkter.

1.49 procent tyckte att ransoneringssystemet fungerade tillfreds— ställande.

2. Ungefär 1/3 av de anställda kör regelbundet bil till arbetsplatsen. Denna siffra förändrades under drivmedelsransoneringen till att mot- svara var 5 :e anställd, en minskning med 33 procent.

3. 13 procent har redovisat förseningar vid leverans och distribution av gods. 9 procent hade problem med närtransporter och 8 procent vid fjärrtransporter.

4. 20,5 procent vidtog åtgärder mot förseningar vid leverans och distribution av gods; mest frekvent var åtgärden att anlita åkerier.

5. 17 procent av det totala antalet företag har redovisat omsättnings- minskningar. 79 procent av företageni näringsgrenen transportmedel-, bränsle- och drivmedelspartihandel samt 96 procent inom bil- och drivmedelsdetaljhandel har redovisat omsättningsminskningar.

6. 12 procent genomförde personalförändringar medan 18 procent planerade att genomföra sådana åtgärder. Mest frekvent var anställ- ningsstopp. Permittering genomförde 3 procent av företagen och 6 procent hade planer på detta.

7. 17 procent införde flexibel eller förskjuten arbetstid, 19 procent hade planer på detta. 29 procent av dem som förändrade arbetstiderna har bibehållit dessa efter ransoneringens slut.

8. 29 procent av det totala antalet företag organiserade samordning av personbilar med anledning av drivmedelsransoneringen.

Vid betraktande av detta bör det emellertid också påpekas att:

— ransoneringen var relativt lindrig och kortvarig, — industrins behov i största möjliga utsträckning skulle tillgodoses, — ett relativt stort sparande möjliggjordes genom att en viss överför- brukning av energi inom industrin kunde elimineras, — ransoneringen inföll under lågsäsong (vintertid) då kapacitetsutnytt- jandet normalt är lågt hos många företag, — högkonjunktur rådde vid tiden för ransoneringens genomförande vilket motverkade sysselsättningsminskningen inom många branscher.

iab lie. iltasatu"-

Lalirl. ltr.—m madam.— ..

rill-fli !.. limewire—u .n i.." 'l—

”||'-Lillån. mätman... Alm... .

. .. . : -.5 - 1 ' ||'?!le stadsstaterna-.." m »- |! NÅT-M...”. ,' j? ' _ ' m'iFBQÄu "Jef” MrH-n flm—l . :" hurt). .igw ':.w: unit. :(.-. vi ' ill.-MIF . l...-grimma _r. .. ..

..... '.'.L J . 1.1..1-

wF.'—55313._

[* .- | ugnl

" |' l."..l-L.

H..-lill”. ' .a"! l

. . vänt-LITEFI

lnl'r._'l' J'1

IClL' 'N. 'I 'It.

man . ;

. ..-. 'let. sur......» .meml— lnil- och

(Ill .l'.' ""l _ is".-nätl- *n ':.rh

'| '.' '_c-lT hade ” Lil'-Dil Tun-.”

10. Annan reglering av drivmedelsförbrukningen

10.1. Inledning

Tidigare i detta betänkande har visats på fördelen med en rikt utvecklad åtgärdsarsenal för energikriser. Ju fler åtgärder som har förberetts, desto större möjlighet har man att välja en åtgärd som passar till den aktuella situationen. Regering och ansvariga myndigheter får ökad handlingsfrihet om möjliga motåtgärder inte snävt begränsas till en omedelbar riksom- fattande kortransonering.

EBU har mot denna bakgrund velat studera olika slags begränsningsåt- gärder, deras möjliga praktiska användning samt deras spareffekt och konsekvenser för förbrukare m. m. Dessa studier har bedrivits inom ramen för den arbetsgrupp som tillskapats för drivmedelsfrågor. För vissa frågor har utomstående expertis anlitats. Deras fullständiga rapportering framgår av bilagor till betänkandet.

På ett tidigt stadium av arbetet framstod bristen på relevant transportstatistik såsom besvärande. Därför uppdrogs åt VTI att utreda behovet av och möjligheterna till en förbättrad statistik på gatu- och vägtrafikens område. Statistikfrågorna tas också upp i detta kapitel.

10.2. Redovisade erfarenheter

10.2.1. Tidigare erfarenheter iSverige

Under andra världskriget försökte man begränsa drivmedelsförbruk— ningen, inte bara genom kortransonering, utan också genom en rationali- sering av motorfordonstrafiken. Man genomförde t. ex. en centralisering av beställningstrafiken med lastbil. Vidare hävdes gällande bestämmelser för maximal last, och tillståndsgivningen för godsbefordran förenklades.

För att bl. a. spara smörjmedel infördes räjongbegränsning i syfte att tvinga över långtransporterna till allmänna färdmedel. Under år 1942 stimulerades sambruk av lastbilar genom blockbildning och det beslöts om tvångsanslutning av lastbilsägare till auktoriserade lastbilscentraler.

Omedelbart efter kriget tvangs man av valutaskäl att införa reglering av drivmedelsförbrukningen. Inledningsvis begränsades förbrukningen ge- nom sparkampanjer och helgtrafikförbud.

I samband med Suezkrisen 1956—57 krävdes ingrepp i drivmedels— konsumtionen. Ett söndagstrafikförbud gällde fr. o. m. den 17 november 1956 och några månader framåt.

10.2.2. Erfarenheter utomlands

I kapitel 6 har redovisats en rad olika åtgärder som under krisen 1973/74 vidtogs i olika länder. Bland de åtgärder som användes flitigast finns t. ex. hastighetsbegränsning, helgtrafikförbud och förbud mot lösdunkförsälj— ning. I bilaga 1 finns en kronologisk åtgärdsredovisning land för land. Sammanfattningsvis kan följande sägas.

Under krisen var beredskapsläget på ransonerings— och regleringsom- rådet ofta dåligt. Man saknade väl förberedda system för snabb förbrukningsdämpning. De åtgärder som då vidtogs kännetecknades av

— snabb insats, — enkel eller obefintlig administration samt — att konsekvenserna för bilisterna skulle vara milda och lätt accepteras.

Man hade i regel ingen uppfattning om den spareffekt som kunde förväntas av olika åtgärder. Det gällde inte i första hand att dra ned förbrukningen ett visst antal m3 drivmedel för att möta viss progno- stiserad nedgång i importen utan snarare att överhuvudtaget ”göra någonting”. Därför gjordes inga effektuppskattningar. Inte heller efteråt har man gått igenom sina egna erfarenheter för att för framtiden stå på säkrare mark vid val av regleringsmetod. De beräkningar som gjorts i efterhand har varit grova och skönsmässiga och kan på så sätt ha påverkats av viljan att bevisa riktigheten i det egna handlandet, dvs. man kanske övervärderar spareffekterna.

10.2.3. TN :s utvärderingsrapport

TN menar för sin del att Spareffekten av ett helgtrafikförbud vintertid i Sverige skulle vara ringa. Det skulle vidare enligt TN drabba mycket orättvist och leda till en mängd dispensansökningar särskilt i glesbygds- länen.

I fråga om hastighetsbegränsningar säger TN att Spareffekten skulle bli ringa i Sverige eftersom vi redan har internationellt sett låga fartgränser på vägarna. Den studie som VTI gjorde hösten 1973 av möjliga effekter av en ytterligare begränsning av högsta tillåtna hastighet på de svenska vägarna visade besparingseffekter på 3—5 procent om en generell 70 km-regel hade införts vintertid.

Andra möjliga åtgärder som anges är t. ex. räjongbegränsningar. samåkningstvång, ingen bensinförsäljning under vissa dagar och/eller kvällstid samt prishöjningar i prohibitivt syfte. I fråga om den sistnämnda metoden sägs att den givetvis är administrativt enkel men att den samtidigt drabbar orättvist. Erfarenheterna från krisen 1973/74 pekar enligt TN på att den svenska allmänheten är mycket känslig för i vart fall stora prisförändringar och utan större svårigheter tycks kunna minska sitt bilutnyttjande.

SOU 1975:60 Annan reglering av drivmedelsförbrukningen 227 10.3 Trafikregleringar

10.3.1. Tidigare erfarenheter m. m.

Ett sätt att minska förbrukningen av drivmedel under kristid är att reglera trafiken. Den mest omfattande körtillståndsreglering som före- kommit i Sverige företogs åren 1945—49 isamband med den trafikregle- ring som föranleddes av brist på bilgummi och av valutaskäl.

Helgtrafikförbud infördes i slutet av oktober 1947 och hävdes i april 1948 i samband med att allmän kortransonering för bensin infördes. Söndagstrafikförbudet medförde en kraftig nedgång i bensinförbruk- ningen. Endast omkring 7 procent av personbilsägarna och 16 procent av lastbilsägarna erhöll söndagskörtillstånd.

Under Suezkrisen 1956—57 infördes söndagstrafikförbud fr. o. m. den 17 november 1956. Målet var en minskning på 25 procent men den faktiska besparingen beräknas till ca 15 procent.

Formerna för en reglering med körtillstånd kan varieras på ett flertal sätt allt efter lägets krav, Körtillståndsreglering kan utnyttjas för en relativt måttlig reglering av trafiken, men den kan också skärpas så att den innefattar en fullständig kontroll med individuell behovsprövning. Kännetecknande för en sådan reglering är att den som erhåller körtill- stånd är berättigad att utnyttja fordonet i trafik och att inköpa drivmedel utan maximering, om inte särskilda försäljningsrestriktioner införs samtidigt.

Under krisen 1973/74 infördes trafikregleringar i ett flertal länder i Europa. Med undantag för Österrike och Norge tillämpades ett helgkör- förbud vanligen verkande endast under söndagsdygnet. I Österrike lät man bilisterna själva välja den dag som skulle vara körfri. I Norge började förbudet redan kl. 15.00 på lördagen. Vissa erfarenheter från Danmark, Norge, Schweiz, Västtyskland och Nederländerna redovisas i expertrappor- ten i bilaga 4. De mycket osäkra uppgifter som lämnats pekar mot en spareffekt på 7—10 procent av den normala veckoförbrukningen av bensin. Österrike uppger att dess trafikreglering med valfrihet beräkna- des ge en besparing på ca 4,5 procent. Förordningen om en förbudsdag per vecka gällde under perioden 14 januari—1 juli 1974. Redan efter några veckor hävdes dock förbudet.

Statens biltrafiknämnds förslag

Dåvarande statens biltrafiknämnd redovisade i december 1966 ett förslag till system för ransonering av motordrivmedel. I nämndens rapport redovisades också förslag beträffande trafikregleringar.

Nämnden ansåg att en körtillståndsreglering kan komma ifråga bl. a. vid en begynnande försörjningskris, innan kortransonering tillgrips och då andra åtgärder för att begränsa konsumtionen, t. ex. besparingskampanjer eller kvoteringar i handelsledet, inte bedöms vara tillräckliga. Man sade också att en kombination av sådana åtgärder kan tillämpas. Man ansåg vidare att det kan finnas lägen då det från kontrollsynpunkt kan vara

lämpligt att utfärda körtillstånd också till fordonsägare som vid en kortransonering erhållit inköpskort.

Nämnden fann dessutom att körtillståndsreglering kan vara ett lämpligt instrument för att motverka snedvridning av handeln med drivmedel, i det fall endast visst slag av drivmedel blivit föremål för kortransonering. Som exempel angavs att en kortransonering av t. ex. bensin kan medföra ökad övergång till dieseldrivna fordon. För att kunna bemästra sådana tendenser och ge en sådan övergång rätt inriktning ansåg nämnden att användningsreglering genom körtillstånd kan användas för fordon som drivs med diesel.

Omfattningen av en körtillståndsreglering kan variera med hänsyn till lägets krav. Nämnden redovisade följande tre typfall.

1. Åtgärder för att begränsa antalet fordon som får nyttjas i trafik varvid angelägenhetsgraden blir avgörande. Generella och särskilda körtill- stånd kan utfärdas.

2. Åtgärder för att begränsa fordons användning under vissa tider t. ex. helger. Generella och särskilda körtillstånd erfordras.

3. Åtgärder avseende begränsning av fordons användning till visst område, s. k. räjongbegränsning. Generella och särskilda tillstånd erfordras.

Nämnden förordade att central myndighet får bemyndigande att utfärda generella tillstånd medan länsstyrelserna efter prövning av ansökan får utfärda särskilda körtillstånd i enlighet med centralt utfärdade anvis- ningar. Kontrollen föreslogs ske via försäljningsställen vid försäljning av drivmedel och i samband med polisens övervakning av trafiken. Kontrol- len av generella tillstånd ansågs inte medföra några svårigheter eftersom det torde vara tillfyllest att fordonsinnehavaren vid inköp av drivmedel eller vid trafikkontroll kan legitimera sig. Kontrollen av de särskilda tillstånden kräver dock att den som erhållit tillstånd förses med bevis (körtillståndsbevis) som fästs synligt på fordonet. Beviset bör innehålla uppgift om fordonets registreringsnummer, ägare, hemort, drivmedelsslag samt för vilket ändamål och under vilken tid tillståndet gäller.

För att möjliggöra omprövning av körtillstånd bordc dessa, enligt nämnden, i regel utfärdas att gälla viss tidsperiod och ges olika utformning (t. ex. olika färg) för olika perioder. Utöver dessa tidsbegrän- sade körtillståndsbevis borde också särskilt utformade bevis kunna komma ifråga för vissa speciella ändamål. Förteckning över utfärdade körtillstånd borde föras och hållas aktuell av länsstyrelserna. Blankett för ansökan om särskilt körtillstånd borde ingå i ransoneringssystemet. För- beredelsearbetet borde bl.a. omfatta iordningställande av erforderliga kontroll- och redovisningshandlingar, utarbetande av förslag till föreskrift- er avseende olika former av körtillståndsreglering samt utkast till anvis— ningar för länsstyrelsernas medverkan vid körtillståndsreglering.

TN:s beredskapsplanering

TN har i sin ransoneringshandbok (TN HRans) meddelat vissa allmänna riktlinjer beträffande körtillståndsregleringar. Riktlinjerna överens-

stämmer i stort med dem som angivits ovan. Körtillståndsmärket förutsätts dock inte innehålla uppgift om ändamål. Vidare finns i handboken en förteckning över transportmedel för vilka kan gälla generellt körtillstånd eller för vilka länsstyrelsen kan meddela särskilt körtillstånd. Förteck- ningen innehåller alla slags transportmedel, dvs. också fartyg och luftfartyg.

Ansökan om särskilt körtillstånd skall göras på en blankett som TN har klar. Blanketterna skall tillhandahållas av länsstyrelser, kommunalkontor och polisstationer. Ansökan inges till länsstyrelsen som prövar ansökan och eventuellt utfärdar körtillståndsmärke. Sådana märken finns hos samtliga länsstyrelser. Vid tillfällig brådskande resa får polischef eller annat polisbefäl utfärda särskilt körtillstånd. På tillståndet anges iså fall ändamål med och tid för resan. Körtillståndsmärke fästs på insidan av vindrutan. Då vindruta saknas medföres tillståndet av föraren. Uppgifter om utfärdade tillstånd avses lagras i CBR vilket medger snabb och säker kontroll.

10.3.2. EBU:s expertrapport

Docenterna Mats Engström och Bengt Sahlberg samt fil. kand. Bo Strand har för EBU:s räkning utfört en studie av effekter och konsekvenser av ett helgtrafikförbud. Studien har genomförts i nära samarbete med bl. a. TN och VTI. [ bilaga 4 redovisas rapporten i sin helhet. Rapporten kan sammanfattas på följande sätt.

Sammanfattning av expertrapporten

Energiförbrukningen inom transportsektorn baseras i stort sett helt på olja. Personbilen svarar för ca hälften av förbrukningen, lastbil och buss för omkring 1/5.

Under helger dominerar fritidsresandet trafikbilden. Det svarar för ca 3/4 av den totala helgtrafiken med personbilar. Det är också främst fritidsresorna som ett helgtrafikförbud (lördag—söndag) kommer att drabba då övriga typer av resor antingen får dispens eller flyttas över till vardagar alternativt kollektiva transportmedel.

Erfarenheten under senare år av helgtrafikförbud (söndagskörförbud) i utlandet visar att förbudet ger en besparing på 7.410 procent av veckoförbrukningen. Norge hade under krisen 1973/74 helgtrafikförbud under ett antal helger. Förbudet sträckte sig från lördag kl. 15.00 till måndag. 02.00. I inledningsskedet av serien med helgtrafikförbud erhölls en besparing med ca 15 procent. Besparingseffekten avtog sedan. De beräkningar som gjorts i rapporten pekar mot att ett helgtrafikförbud (lördag—söndag) i Sverige vid normalhelg skulle ge en besparing av storleksordningen 16—17 procent av pensonbilarnas ”normala” vecko— förbrukning eller ca 8—9 procent av totala drivmedelsförbrukningen i landet. Räknat på den totala oljeförbrukningen motsvarar detta ungefär 1,5 procent. Enbart ett söndagsförbud uppskattas ge en besparing på 9—10 procent eller ca 5 procent av den totala drivmedelsförbrukningen.

Spareffekten torde dock sjunka ju längre förbudet varar.

Besparingseffekten vid ett helgtrafikförbud anges vara i hög grad beroende av i vilken utsträckning folk avstår från att flytta över bilresorna till vardagar. Fritidsresorna är ofta svåra att flytta över på grund av tidsrestriktioner.

De besparingar som uppnås via andra åtgärder, såsom frivillig sparkam- panj, hastighetsbegränsning, bensinstationsstängningar etc. reducerar effekten av ett helgtrafikförbud.

Vissa ringverkningar på övriga samhällssektioner blir sannolikt följden av ett trafikförbud. Så t. ex. kan vissa delar av handeln samt hotell- och restaurangnäringarna på kortare sikt få vidkännas sjunkande efterfrågan. På längre sikt sker med säkerhet en viss anpassning till den nya situationen. Ökad efterfrågan på kollektiva transporter samt ett minskan- de antal trafikolyckor är andra mer påtagliga konsekvenser av ett helgtrafikförbud.

10.3.3 EBU:s överväganden 10.3.3.1 Helgtrafikförbud

Helgtrafikförbud genomfördes under Suezkrisen 1956—57. Denna typ av trafikreglering finns också förberedd hos TN och länsstyrelser. För EBU har det varit angeläget att få kartlagt om samhället och trafiksystemet sedan 1950-talet har förändrats i en sådan riktning att helgtrafikförbudet, på grund av spareffekt och konsekvenser för fordonsägare och samhälle, inte längre är ett lämpligt ransoneringsinstrument.

Av expertrapporten framgår att ett trafikförbud från fredag kväll till måndag morgon (max-alternativet) skulle medföra behov av ett stort antal dispenser. Den möjliga inbesparingen av drivmedel (bensin) är också begränsad. Det maximala alternativet skulle kunna ge en genomsnittlig besparing på 16—17 procent. Eftersom man nästan alltid, innan ett trafikförbud införs, tillämpar andra metoder att begränsa bensinförbruk— ningen, t. ex. sparkampanjer, organiserad samåkning, kommer besparings— effekten att bli lägre än den angivna.

Antalet dispenser, dvs. kraven på prövningsorganisationen, kommer att vara störst i max-alternativet. Om förbudet begränsas till söndagen eller till lördag eftermiddag och söndagen kommer antalet dispensansökningar att minska liksom också Spareffekten.

Alla tidigare erfarenheter pekar mot att Spareffekten successivt minskar genom att bilisterna anpassar sig till de nya förhållandena ochi allt större utsträckning förlägger resorna till andra dagar än förbudsdagar. I rapporten räknar man med att anpassningen nått så långt efter 3 51 4 helger att ett fortsatt trafikförbud ter sig meningslöst.

Av rapporten framgår att den del av helgtrafikarbetet som i första hand kommer att inskränkas är fritidsresorna. Denna typ av resor utgör nästan 75 procent av trafikarbetet under en helg. Resorna till och från fritidshuset svarar endast för ca 10 procent av trafikarbetet. Detta innebär att man för ett tillfredsställande sparresultat inte i och för sig

behöver sträcka ut förbudet till fredag eftermiddag för att på så sätt fånga in resorna till fritidshusen.

Fördelen med ett helgtrafikförbud är att det kan sättas in relativt snabbt och att förbudets annonsering inte medför någon direkt hamst- ring. Däremot kommer bilisterna, vid utannonsering i förväg, att få tid att ändra sitt resmönster. '

EBU förutsätter att yrkestrafikanter får generell dispens mot bakgrund av deras betydelse för produktion och sysselsättning samt deras ringa andel av totala helgtrafikarbetet. Förbudet kommer i så fall att vara inriktat på bensindrivna fordon. Även om generella tillstånd meddelas kan antalet ansökningar till länsstyrelserna vid max-alternativet uppgå till kanske en halv miljon. Det innebär en stor belastning på länsstyrelserna. Kostnaden för några helgers trafikförbud enligt max—alternativet skulle kunna uppgå till 10—15 milj. kr (jfr 35 milj. kr för kortransoneringen januari 1974). Förutom direkta ansökningar om trafiktillstånd skulle myndigheterna behöva en apparat för besvarande av det stora antal förfrågningar från allmänheten som kan förutses.

EBU anser att helgtrafikförbud inledningsvis, inte minst enligt max- alternativet, av bilisterna kommer att uppfattas som minst lika betung- ande som en kortransonering. Vid kortransonering med standardranson har de möjlighet att efter eget gottfinnande disponera sin drivmedels- kvantitet. Från såväl psykologisk som administrativ och ekonomisk synpunkt kommer man vid max-alternativet mycket nära gränsen för en kortransonering. Att allmänheten verkligen uppfattar helgtrafikförbudet som påfrestande framgår också av den enkät som redovisas i kapitel 8 och bilaga 9.

EBU finner det därför tvivelaktigt om helgtrafikförbud är en verksam och lämplig metod att i kristid spara bensin. Genom av EBU tidigare föreslagna kompletteringar och justeringar av ett kortransoneringsystem, kommer ett sådant system att

., kanske uppfattas som mindre hårt för bilisterna, — medge en säkrare kontroll av försörjningsläget samt — medge större flexibilitet i tilldelningen (finare instrument).

En trafikreglering är alltid ett trubbigt ransoneringsinstrument. Man har svårt att i förväg beräkna en säker förbrukningsdämpning.

EBU anser dock att det kan finnas lägen där helgtrafikförbud kan vara ett lämpligt sätt att minska förbrukning innan den större kortranso- neringsorganisationen sätts igång. Detta gäller inte minst under sommar- halvåret då Spareffekten blir något högre. Ett trafikförbud då kan ge regeringen ett rådrum på några veckor innan beslut behöver fattas om en kortransonering. För att i så fall uppnå viss spareffekt utan att behöva skapa en alltför stor prövningsorganisation borde förbudet kunna begränsas till hela söndagsdygnet och lördag eftermiddag. Förbudet bör dock inte fortsätta längre än 3 a 4 helger. Därefter måste förbudet vidgas eller kombineras med annan åtgärd.

EBU anser att ett begränsat helgtrafikförbud också kan vara ett led i en sparkampanj. Erfarenheterna visar att en kampanjs effekt minskar

över tiden. Genom att med ett helgtrafikförbud markera lägets allvar kan sparviljan stimuleras.

Man bör beakta att helgtrafikförbudet slår orättvist. Den typ av resor som i första hand berörs är gruppen ”fritidsresor”. Det betyder att personer utan tillgång till fritidshus och med fast arbetstid drabbas hårdare än den som har fritidshus resp. kan disponera sin arbetstid relativt fritt. På samma sätt kan förbudet drabba glesbygdsbefolkningen extra hårt på grund av bristen på kollektiva färdmedel.

EBU förordar att fordonsägare i glesbygd, liksom de som arbetar under helger, behandlas generöst i dispenshänseende. En sådan generositet kommer att ha försumbar effekt på det totala bensinsparandet. En sådan generositet förutsätter i många fall att de särskilda körtillståndsbevisen förses med uppgift om såväl tid för som ändamål med den tillåtna resan. Vidare bör TN i största möjliga utsträckning medge generella tillstånd för att på så sätt minska risken för störningar i produktion och väsentliga samhällsfunktioner samt underlätta länsstyrelsernas prövningsarbete. Expertrapportens genomgång av helgtrafikarbetets sammansättning bestyrker fördelen med en sådan generell behandling.

EBU anser det vidare viktigt att man under perioder med helgtrafik- förbud fortlöpande följer utvecklingen av bensinförbrukningen (försälj- ningen) för att vid tendens till ökning snabbt kunna sätta in motåtgärder.

Sammanfattningsvis vill EBU framhålla följande punkter. ]. Helgtrafikförbudet bör även fortsättningsvis ingå i den arsenal regleringsinstrument som bör stå till regeringens förfogande.

2. Det är tvivelaktigt om ett helgtrafikförbud, inte minst förbud fredag kväll—måndag morgon, är ett verkligt alternativ till en kort— ransonering.

3. Man kan dock inte utesluta att ett helgtrafikförbud, i första hand under sommarhalvåret, kan vara ett lämpligt steg i åtgärdsstegen. Förbudet ger viss effekt och kan skapa det rådrum som behövs. I så fall skulle förbud lördag e.m. (12.00 eller 15.00) — söndag 24.00 eller måndag 05.00 vara tillräckligt.

4. Helgtrafikförbudet bör inte vara längre än 3 ä 4 veckor. Ett system att tillåta trafik under vissa helger gör helgtrafikförbudet verkningslöst då trafiköverflyttning äger rum.

5. TN bör medge generella tillstånd där så är möjligt. Ansökningar från helgarbetande och glesbygdsbor bör behandlas generöst. Ändamålet bör kunna anges på tillståndsmärket.

6. Helgtrafikförbud medger ingen direkt kontroll av försörjningsläget. Därför krävs en fortlöpande och noggrann uppföljning av bensinförsälj- ningen.

7. Med bl. a. större flexibilitet i arbetstiden och ökad fritid kommer möjligheten att genom helgtrafikförbud begränsa bensinförbrukningen att minska.

10.332 Körförbud knutet till registreringsnummer

Ett trafikförbud kan införas som blir beroende av vilken slutsiffra man har i sitt registreringsnummer. Fordon med jämn slutsiffra kan få köra på jämnt datum och ojämn siffra på ojämnt datum.

Syftet med åtgärden skulle vara att minska drivmedelsförbrukningen genom att begränsa privatbilismen och därmed minska på antalet ”onödiga resor”, överföra resandet till kollektivtrafiken samt stimulera till samåkning.

De invändningar som kan göras överensstämmer i stort med de som tidigare redovisats för helgtrafikförbud. "Onödiga” resor kan förskjutas i tiden. För arbetsresor måste i princip lika många dispenser ges som vid en kortransonering. Den som inte kan åka kollektivt till arbetet under en kortransonering kan inte heller göra det vid varannandagsförbud. Myndigheterna har också svårt att kontrollera möjligheten till samåkning.

Beräkningsexempel pa" spareffekt

"Onödiga resor.” Då dessa resor är förskjutbara i tiden kan man inte räkna med att någon nämnvärd dämpning kommer att ske av annat än rent spontana ”onödiga resor". Erfarenheter från varannanhelgkörförbud i Norge visar också att den minskning som uppstod i trafikarbetet vid förbud helt kompenserades på de tillåtna dagarna.

'Wödvändiga resor”. För dessa resor måste ide flesta fall dispens gesi samma utsträckning som under en kortransonering med undantag av vissa tjänsteresor som är förskjutbara i tiden och som därmed inte heller medför någon minskning i trafikarbetet. Beträffande arbetsresor, som ju inte går att förskjuta, kan dock en minskning ske enligt följande.

I riket finns ca 2 500 000 privatbilister och ca 3 000 000 helårsarbe- tare. Av dessa åker ca 50 procent bil till arbetet eller 1 560 000 männi- skor. Eftersom medelbeläggningen är ca 1,27 personer per bil motsvarar det 1 225 000 fordon. Under förra ransoneringen inkom ca 463 000 ansökningar för fordon att användas för arbetsresor varav 86 procent eller ca 400 000 bifölls, p. g. a. att alternativa resmöjligheter inte fanns. De övriga 825 000 kan användas varannan dag. Alltså:

2 500 000 fordon finns 1 225 000 fordon används för arbetsresor

400 000 fordon måste användas för arbetsresor 825 000 fordon kan användas för arbetsresor varannan dag.

Arbetsresorna motsvarar ca 30 procent av det totala privatbiltrafik- arbetet, därav

nödvändiga: 32 % x 30 % = 10 % möjliga varannan dag: 50 % x 68 % x 30 % = 10 %

Totala antalet arbetsresor med bil: 20 procent av totala privatbiltrafik- arbetet. Av 30 procent återstår 20 procent, dvs. en besparing på 10 procent av privatbilarnas trafikarbete.

De 413000 bilägare som inte använde sin bil varannan dag för arbetsresor har dock teoretisk tillgång till 613 000 _] (ZS—OOEQQZ—HEP—QQ) fordon med rätt slutsiffra. Det kan således

uppstå en marknad för tillfällig utlåning.

Varannandags— [' kombination med helgkörförbud

Möjlighet finns att kombinera varannandagsförbud med helgkörförbud vilket skulle kunna vara fördelaktigt eftersom möjligheterna att kringgå helgkörförbudet då starkt skulle begränsas:

] = ojämn siffra/datum, 2 =järnn siffra/datum, 0 = körförbud totalt

fre” lör sön må ti ons to fre lör sön må 1 2 1 2 l 2 1 2 1 2 1 varan- nan dag 0 0 0 0 helg- körför-

a Den som har slutsiffra 1 kan ej avresa fredag e. m. eftersom han ej kan komma hem måndag morgon. Motsvarande gäller den som har slutsiffra 2.

Helgkörförbud kan ge ca 15 procents minskning av personhiltrafik- arbetet. Helgkörförbud kombinerat med varannandagförbud kan ge en motsvarande minskning med ca 25 procent. Detta motSVarar ca 12,5 procent av totala drivmedelsförbrukningen. Viss överlappning av arbets— resor som sker på helger finns i beräkningarna ovan. Å andra sidan minskar utrymmet att förskjuta resor. Den troliga Spareffekten torde ligga i intervallet 10—15 procent.

Bland de negativa effekterna kan anges:

— med samåkning följer viss tomkörning — med bilbyte följer onödiga transportsträckor.

Vidare kan det uppstå problem med datumparkeringen som innebär att bilen måste flyttas varje dag.

EBU anser att man genom ett renodlat varannandagssystem, i motsats till helgtrafikförbudet, inte i tillräcklig grad uppnår syftet, nämligen att inskränka på antalet umbärliga resor. Helgtrafikförbudet avser däremot att reducera helgtrafikarbetet genom att inrikta sig på det fritidsresande som inte snabbt och lätt kan flyttas till annan tid. Enda möjligheten vore i så fall att kombinera varannandagsförbudet med ett helgkörförbud. En sådan kombination skulle dock administrativt, kostnadsmässigt och psykologiskt vara likvärdig med en kortransonering. EBU anser att en kortransonering i så fall är att föredra med den större valfrihet i bilanvändningen och den bättre kontroll över försörjningsläget som ett sådant system innebär. Enbart ett varannandagsförbud skulle kräva

avsevärda resurser för prövning av ansökningar om dispenser. EBU anser inte att metoden bör ingå bland de regleringsinstrument som bör hållasi beredskap.

10.3.3.3 Fritt val av körfri dag

I Österrike försökte man tillämpa ett system med fritt val av körfri dag. Spareffekten beräknades till 4—5 procent. De problem som uppstod i samband med regleringen gjorde att man snabbt hävde beslutet. i USA nöjde man sig med att rekommendera bilisterna att själva välja ut en körfri dag, dvs. utan tvång.

Systemet har alla de nackdelar som angivits tidigare i detta avsnitt. Fördelen skulle vara den ökade valfriheten för den enskilde bilisten.

EBU anser att systemet med fritt val av körfri dag ger mycket liten spareffekt och medför stora problem med kontroll. dispenser etc. Metoden bör inte ingå bland de regleringsinstrument som bör hållas i beredskap.

10.4 Hastighetsbegränsningar

10.4.1 Redovisade erfarenheter

Under krisen 1973/74 införde man i flera länder i Europa hastighetsbe- gränsningar i avsikt att dämpa drivmedelsförbrukningen. Dessa länder tillämpade tidigare fri fart eller hade höga hastighetsgränser varför det fanns möjlighet till viss besparing. Vissa länder. bl. a. Danmark och Schweiz, utnyttjade sin krislagstiftning på sådant sätt att man under 1974 kunde övergå till en permanent, generell hastighetsbegränsning utan tidsglapp.

Införandet av generella hastighetsgränser ansågs vara en administrativt enkel och snabb åtgärd. Den krävde inga direkta förberedelser och bilisterna uppfattade den inte lika betungande som trafikregleringar och kortransoneringar. De länder som införde hastighetsbegränsning hade på förhand en vag uppfattning Om möjlig spareffekt. Om arsenalen av tänkbara regleringsinstrument var begränsad, så befanns denna åtgärd som relativt lätt att införa.

Danmark

Hastighetsbegränsning infördes i november 1973 och hävdes i mars 1974 isamband med att lag om generell hastighetsbegränsning antogs. Följande gränser sattes under krisen:

inom tätorter, max 60 km/tim utanför tätorter, max 80 km/tim motorvägar, max 80 km/tim.

Man registrerade endast ett fåtal överträdelser av fartbestämmelserna.

Det kan delvis ha berott på att man i förväg annonserade hårda bötesstraff vid överträdelser. Den spareffekt som förväntades var ca 10 procent. Man har efteråt konstaterat en total spareffekt på ca 15 procent varav 7—8 procent hänförs till helgkörförbudet. Effekten av hastighetsbe- gränsningen skulle i så fall kunna vara kanske 4—5 procent.

Norge

Norge tillämpar permanent en relativt låg generell fartgräns (80 km/tim). Man ansåg därför att effekten av en ytterligare begränsning hade blivit liten.

Finland

Fr. o. m. den 21 december 1973 sattes hastighetsgränsen ned till max 80 km/tim. Spareffekten har inte kunnat särskiljas. Total inbesparing av drivmedel under första halvåret 1974 beräknas till 14—1 5 procent.

Västtyskland

Hastigheten begränsades till 100 och 80 km/tim beroende på vägtyp. [ en efterkalkyl beräknar man Spareffekten till ca 5 procent.

Österrike

I november 1973 sattes hastigheten ned till 80 km/tim på vanlig väg och 100 km/tim på motorväg. Besparingseffekten beräknas grovt till ca 10 procent.

Schweiz

I slutet av november 1973 infördes generell hastighetsbegränsning till max 100 km/tim. Antalet överträdelser var ringa. Man meddelade i förväg att höga böter skulle utdömas vid överträdelse. Någon förkalkyl över Spareffekten gjordes aldrig. Vissa beräkningar skulle tyda på en besparing av 10—15 procent per bil, sannolikt på motorväg.

Frankrike

Hastighetsgränsen på landsväg och motorväg sattes i december 1973 ned till 90 resp. 120 km/tim. I mars 1974 höjdes gränsen till 140 km/tim på motorväg och till 120 på fyrfilig väg.

Storbritannien

Man har sedan länge haft en generell hastighetsbegränsning på max 70 miles/h. dvs. ca 115 km/tim. Under hösten 1973 sänktes gränsen till 50 miles/h för att spara drivmedel. Till en början var efterlevnaden god.

Efter ca sex veckor ökade dock medelhastigheten så pass mycket att man flera gånger övervägde att häva beslutet. Fartgränsen höjdes först på motorvägar och slutligen i maj 1974 på hela vägnätet.

Man fann kontrollproblemen svårlösta. Åtgärden ansågs mer ha en psykologisk verkan än ge en påtaglig inbesparing av drivmedel. Spar- effekten beräknades per 5 miles/h (8 km/tim) till ca 50 miljoner gallons av drivmedel per år.

USA

De federala myndigheterna påbjöd hastighetsbegränsning till 55 miles/h på vägar med federal belåning (highways). Federal Energy Administration (FEA) räknar med att man på så sätt spar 100 miljoner fat olja om dagen under 1975.

Tidigare erfarenheter i Sverige

I Sverige har man direkt utnyttjat hastighetsbegränsningar i syfte att nedbringa drivmedelskonsumtionen endast under andra världskriget. I början av 1940-talet skärpte man, för att spara såväl däckgummi som drivmedel, tillsynen över att gällande maximilast- och hastighetsbestäm- melser noggrant efterföljdes. Genom en förordning i januari 1942 nedsattes den tillåtna högsta körhastigheten för bussar och lastbilar från 50 till 40 km/tim. Förutom föraren underkastades också ägaren till sådant fordon straffansvar ifall bestämmelserna överträddes. Även föra- rens körkort kunde återkallas vid överträdelse. Beträffande linjebussar ökade man körtiderna för de olika turerna så att bussarna inte behövde framföras med alltför hög, ”bränsleslukande och gummiförstörande”,

hastighet.

10.4.2 EBU:s expertrapport

För att få säkrare underlag för bedömning av hastighetsbegränsningens värde som sparmetod har EBU uppdragit åt VTI att göra en särskild studie. Inte minst spareffektens fördelning över året är av intresse. Vles rapport redovisas i sin helhet i bilagan 3. Resultatet kan sammanfattas på följande sätt.

Målet för undersökningen har varit att prognostisera den totala minskningen av bensinförbrukningen som följer av sänkta hastighets- gränser på landsbygdsvägar, dels för ett helt är, dels för delperioder av året. Beräkningen har utförts för följande sänkningar av nuvarande hastighetsgränser:

I. från 110 till 90 km/tim 2. från 110 till 90 och 90 till 70 km/tim 3. från 110 och 90 till 70 km/tim

Beräkningen har erfordrat följande information.

— Fördelningen av trafikarbetet på hastighetsgränser — Fördelningen av trafikarbetet på hastigheter före sänkningen av hastighetsgränsen — Fördelningen av trafikarbetet på hastigheter efter sänkningen av hastighetsgränsen - Samband mellan hastigheter och genomsnittlig bensinförbrukning _ Trafikarbetets variation över året.

Effekten av restriktivare hastighetsgränser framgår av tabell 10.1 och 10.2. Den procentuella bensinbesparingen vid sänkta hastighetsgränser är beräknad på landets totala bensinförbrukning under 1973 som uppgick till 4,2 miljoner m3. Om förändringen i stället räknas på det aktuella vägnätets bensinförbrukning blir den procentuella bränslebesparingen 3,5 gånger större.

Storleken på de bensinbesparingar som uppnås genom införande av restriktivare hastighetsgränser bestäms dels av den efterlevnad man lyckas uppnå, dels av den tidsperiod under vilken åtgärden sätts in. Man vet emellertid att efterlevnaden kan påverkas genom olika åtgärder såsom effektivare hastighetskontroll, propaganda m. m. ”Maximal" efterlevnad antas bli uppnådd genom att med ett flertal åtgärder motivera förarna att hålla givna hastighetsgränser.

10.4.3 EBU:s överväganden och förslag

Expertrapporten visar att det vid en maximal efterlevnad är möjligt att vid generell hastighetsbegränsning till 70 km/tim uppnå en genomsnittlig besparing på 4,5 procent. Besparingens storlek varierar kraftigt över året. Den är dubbelt så stor under sommaren som under vintern till följd av bl. a. ökat antal fritidsresor på landsvägsnätet. Vid en nedgång till 70 km/tim skulle man t. ex. ijuli kunna spara närmare 25 000 m3 bensin. EBU anser att man under allvarliga försörjningskriser med akut brist på bensin kan räkna med ett gott psykologiskt klimat för god efterlevnad av gällande regler. Man bör därför kunna utgå från att efterlevnaden ligger över normalvårdet och, åtminstone i ett inledningsskede, nära maximal- värdet. EBU förutsätter också att polisen i. sådana lägen intensifierar sin

Tabell 10.1 Bensinbesparing vid olika sänkningar av nuvarande hastighetsgränser.

Åtgärd Bränslebesparing l OOO-tal m3/år % av totala bensinförbrukningen Normal Maximal Normal Maximal 110990 km/tim 24 46 0,5 1,1 I 10 990 km/tim 90 —> 70 km/tim 78 164 1'8 19 ”0 770 km/"m 103 189 2,4 4,5

90 —> 70 km/tim

Tabell 10.2 Bensinbesparing per månad (i m3) vid sänkta hastighetsgränser. Åtgärd

110 —>9O km/tim

110 490 och 90 —>70 km/tim 110 '">70 och 90 970 km/tim

Iiftcrlevnad

normal maximal normal maximal normal maximal

M ånad

Jan.

1 392 2 668 4 524 9 512 5 974 10 962

1512 2 898 4914 10 332 6 489 11907 1944 3 726 6 318 13 284 8 343 15 309

2 184 4186 7 098 14 924 9 373 17 199 2 616 5014 8502 17 876 11227 20 601 2 496 4 784 8 112 17 056 10 712 19 656 2 088 4 002 6 786 14 268 8 961 16 443

Okt Nov Dec

1 896 1 608 1 392 3 634 3 082 2 668 6 162 5 226 4 524 12 956 10988 9512 8 137 6 901 5 974 14931 12663 10962

hastighetsbevakning.

EBU anser vidare att expertrapportens sparvärden är av sådan storlek att hastighetsbegränsningar bör kunna vara ett verkningsfullt instrument i vissa krislägen. Metoden torde i första hand vara användbar under sommarhalvåret. Någon hastighetsreduktion för lastbilar under 70 km/tim synes däremot inte erforderlig.

Vid försörjningskriser kommer allmänheten alltid att åsamkas visst besvär till följd av brist på energi. Sådana störningar i det normala livet måste accepteras för att möjliggöra en optimal fördelning av de begränsade resurserna. -EBU anser därför att personbilisterna får tåla den ökade restid som en hastighetsbegränsning innebär. Då största möjliga spareffekt eftersträvas, med hänsyn tagen till att de indirekta konse- kvenserna är tolerabla, bör den generella hastighetsgränsen kunna sättas vid 70 km/tim. Möjligen skulle 90 km/tim kunna övervägas för motorvägar. Om krisens utveckling kräver övergång till kortransonering kan man låta hastighetsbegränsningen fortsätta för att bl. a. uppnå en jämnare hastighetsfördelning på vägarna.

EBU anser att hastighetsbegränsningen måste understödjas med bred information till bilisterna om bakgrunden till och betydelsen av en sänkt hastighet.

EBU vill dessutom understryka de övriga positiva effekter hastighets- begränsningar kan ha, framför allt nedgången i antalet trafikolyckor. Denna indirekta effekt av krisåtgärden i inbesparade liv har man i t. ex. Finland bedömt som betydande.

EBU föreslår att TN inbegriper hastighetsbegränsningen i sin bered- skapsplanering.

De lagtekniska konsekvenserna av förslaget övervägs av RLU.

10.5 Bensinhandelsbegränsningar

10.5.1 Kvotering i handelsledet

Innan man inför en kortransonering kan reglering av drivmedelsförsälj- ningen ske i handelsledet genom kvotering. I samband med förbruknings- regleringarna i slutet av 1940-talet utfärdades i februari 1948 kungörelse om beslag på bensinbränslen. Försäljningen av bensin för motorfordons— trafik fick endast ske om varan avhämtades direkt i fordonets tank. Oljeföretagens leveranser till detaljhandeln begränsades till vissa månads- kvoter.

Resultatet av 1948 års kvotering blev inte tillfredsställande bl. a. på grund av bristande kontrollmöjligheter. Därför övergick man snabbt till en allmän bensinransonering. Statens biltrafiknämnd anförde i sin rapport Förslag till system för ransonering av drivmedel (1966) att regleringen möjligen fick verka under för kort period, ca två månader. Nämnden ansåg att en reglering enbart i grossistledet inte kan förväntas ge resultat förrän på relativt lång sikt, eftersom den endast riktar sig mot kommande leveranser från företagen och inte direkt på uttag ur

detaljhandelns egna lager.

Trots de negativa erfarenheterna från år 1948 ansåg biltrafiknämnden att man inte bör utesluta reglering i handelsledet som möjlig åtgärd. Om man önskar en omedelbar effekt av regleringen, borde den enligt nämnden även omfatta detaljhandelsledet genom att man beaktar inneliggande lager vid leveranser till försäljningsställena.

Reglering i handelsledet är utan tvivel en metod som snabbt kan användas och som kräver begränsad administration. Därför anser EBU att denna typ av reglering i första hand blir aktuell i inledningen av en kris, innan man funnit skäl att införa en kortransonering. Regleringen innebär att oljeföretagen kvoterar sina leveranser till bensinstationerna. Det betyder i sin tur att det ankommer på stationerna själva att bestämma på vilket sätt försäljningen skall dras ned.

Genom en reglering i handelsledet uppnår man en kontrollerbar försäljningsminskning från grossistledet utan att behöva bygga upp en stor krisadministration. Då den tyngsta bördan läggs på försäljnings- ställena, bör myndigheterna förstärka regleringen med restriktioner i försäljningsledet av typ förbud mot tankning i lös dunk, maximal tankning per tillfälle, minskat öppethållande etc. (se nedan). Sådana restriktioner är i första hand stöd åt dem som på fältet har att möta kundernas krav på drivmedel.

En reglering i handelsledet kan inte tillämpas under någon längre tid. Ju längre tid regleringen varar, desto svårare får personalen på försälj- ningsställena att klara av en hushållning inom givna kvoter. Därför bör regleringen endast tillämpas i inledningen av en kris.

Enligt EBU får regleringen också oönskade konsekvenser för vissa kategorier förbrukare. Fordonsägare i tätorter med god tillgång till tankställen är gynnade jämfört med dem som i glesbygd kanske är hänvisade till ett enda försäljningsställe. Denna orättvisa ökar ju längre regleringen varar, eftersom vissa bensinstationer efter en tid inte kommer att ha något drivmedel alls till försäljning. Denna omständighet styrker uppfattningen att handelsregleringen starkt måste begränsas i tiden och kompletteras med andra åtgärder.

10 . 5 . 2 Bensinstationsstängningar

Flera länder i Europa begränsade bensinstationernas öppethållande. Avsikten med stängningen var att minska konsumtionen genom att nedbringa antalet spontana, korta resor samt föra över längre resor till kollektiva färdmedel.

Den största nackdelen med systemet är att stängningarna drabbar orättvist. De fordonsägare som bor i glesbygd med begränsad tillgång till bensinstationer och de som inte själva kan reglera sin arbetstid kommer att särskilt drabbas av denna åtgärd. Vidare kan man anta att besparings— effekten är mycket liten eftersom drivmedelsinköpen styrs över till andra tider.

Fördelarna med åtgärden är att den kan vidtagas snabbt och inte kräver några speciella förberedelser. Administrationen begränsas till

prövning av ansökningar om dispens t. ex. för nattankning av taxibilar, tankning av lastbilar under helger. Kontrollen är enkel och kan handhas av polismyndigheterna.

De länder som under krisen 1973/74 stängde bensinstationer gjorde det under helger eller nattetid. Inga spareffekter har kunnat anges. De norska myndigheterna anser att åtgärden snarare bör ses som ett sätt att skapa ett psykologiskt sparklimat. På norsk sida är man tveksam till värdet av denna åtgärd.

EBU anser att bensinstationsstängningar som självständigt reglerings- instrument inte ger några påtagliga spareffekter. Det kan däremot vara ett stöd för bensinhandeln, vid frivillig eller obligatorisk kvotering i handelsledet, att ha myndighetsreglerat öppethållande. Det ger bensin- stationerna viss möjlighet att hålla den kvot som fastställts. I så fall bör automatpumpar och nyckelpumpar spärras.

EBU föreslår att metodens användning begränsas till perioder av kvotering i handelsledet. Sådan kvotering kan som tidigare angivits endast ske inledningsvis under en kortare tid. Stationerna kan i så fall anmodas hålla stängt under kvälls- och nattetid. TN bör översiktligt studera behovet av dispenser från öppethållandeförbudet för att ha den hand- lingsberedskap som kan behövas. Detta mot bakgrund av att åtgärden alltid kommer att behöva vidtas snabbt i början av en försörjningskris.

10.5.3 Begränsad tankning

Några länder införde under krisen 1973/74 föreskrifter om vilken högsta kvantitet som fick säljas per fordon och tankningstillfälle. Avsikten var att försvåra hamstring och nedbringa antalet ”onödiga resor”.

Nackdelarna med åtgärden är påtagliga. [ tätortsområden med god tillgång på bensinstationer kan åtgärden kringgås genom att fordonsägare utnyttjar flera stationer. Det är då endast tidsfaktorn som begränsar denna möjlighet. Fordonsägare utanför tätorter är ofta beroende av en enda station för sina bensininköp. Vidare kommer åtgärden att ställa stora krav på stationspersonalens lojalitet och förmåga att motstå kundernas påtryckningar. Systemet är således både svärkontrollerat och orättvist.

Systemets fördelar är den enkla administrationen och möjligheten till snabb aktion.

EBU anser att metoden inte är lämplig som självständigt reglerings- instrument. Spareffekten bedöms då som minimal såvida inte max-kvanti- teten sätts mycket lågt, t. ex. 10 liter. Det är tveksamt om den är använd- bar ens som stöd i en inledande kvotering i handelsledet. Vare sig myn- digheterna föreskriver begränsningar per tankningstillfälle eller ej så kom- mer bensinstationerna dock att vid en handelskvotering behöva skapa egna restriktioner för att slippa stå utan drivmedel före kvotperiodens slut. Man kan i så fall överväga möjligheten att hjälpa bensinhandeln med svårkontrollerbara men i viss utsträckning stödjande myndighetsrestrik- tioner. Hård tillämpning under en längre period kommer sannolikt att kräva administration för prövning av dispensärenden.

EBU föreslår att åtgärden hålls i beredskap som möjligt komplement till föreskriven kvotering i handelsledet och förutsätter att bensinhandeln då är införstådd med åtgärdens syfte att stödja detaljistledet under kvoteringen.

10.5.4 Förbud mot tankning i lös dunk

Nästan samtliga länder i Europa utfärdade förbud mot tankning annat än i fordons fasta tank. Avsikten var i första hand att motverka hamstring av drivmedel. Även i Sverige infördes denna restriktion, först genom frivillig överenskommelse med oljeföretagen, sedan obligatoriskt då allmänna ransoneringslagen kom i tillämpning. Restriktionen hävdes dock då kortransoneringen infördes den 8 januari 1974.

En nackdel med åtgärden är att den ställer stora krav på stationsper- sonalens förmåga att motstå kundernas påtryckningar och effektivt förhindra dunktankning. Vid självbetjäningsstationer blir det svårt för personalen att hinna utöva den kontroll som erfordras. Man måste, som också skedde under krisen 1973/74, undanta den tankning som normalt sker i lös dunk t.ex. för skogsarbetares motorsågar. Vidare är det omöjligt att förhindra en senare slangning från fast tank till lös dunk.

Åtgärden är dock enkel att administrera för myndigheterna och är nästan den enda som står till buds för att motverka hamstring. Åtgärdens självständiga spareffekt kan anses som mycket begränsad.

EBU anser att förbudet är en naturlig åtgärd att förhindra hamstring. Åtgärden bör vidtagas snabbt i krisens inledning och omedelbart vara obligatorisk, inte vila på frivilliga överenskommelser. Åtgärden är ett komplement till andra regleringsmetoder, t. ex. handelskvotering, helg- körförbud.

Myndigheterna bör förbereda sin information till allmänheten om syftet med restriktionen. Härvid bör särskild vikt läggas vid upplysningar om de säkerhetsproblem som är förknippade med enskild lagring av drivmedel och de regler som gäller från brandskyddssynpunkt. EBU anser det vidare tveksamt om åtgärden skall kvarstå då kortransonering införes. Inte minst brandskyddsskälen talar för en fortsatt restriktiv tillämpning av försäljningen av bensin i lös dunk. Åtgärden bör då följas av information till allmänheten om faran av en enskild, okontrollerad lagring.

EBU förutsätter, liksom i alla andra fall då åtgärder föreslås, att erforderlig kontroll och tillsyn utövas.

EBU föreslår att restriktionen används som komplement till andra regleringsåtgärder. Undantag görs för sådan försäljning som normalt sker i lös dunk.

10.6 Geografiska begränsningar

Med en räjongbegränsning avser man ett system som förhindrar körning med fordon utanför ett bestämt område, t. ex. länet eller visst avstånd

från den permanenta bostaden. Åtgärden syftar till att dels minska antalet längre resor med bil, dels styra över långresorna till kollektiva färdmedel.

Internationellt tillgreps inte denna typ av åtgärd under krisen. Frankrike har dock i sin beredskapsplanering öppnat möjligheten till en räjongbegränsning. Alla bilar som är till nytta för samhället förutsätts få väglicenser av olika slag beroende på om bilen får användas endast inom visst departement eller inom ett större område.

Under 1940-talets bristår tillämpades räjongbegränsning i Sverige. Syftet var då att dels genom övergång till användning av reguljära transportmedel (järnväg, båt, bilar i linjetrafik) vid fjärrtrafik minska åtgången av drivmedel, dels säkerställa tillgången på transportmedel för lokalt trafikarbete. Lastbilar i fjärrtrafik fick endast undantagsvis driv- medel. Länsstyrelserna kunde också föreskriva vid tilldelning att fordonet inte utan särskilt tillstånd fick köras utanför en viss räjong, räknat från fordonets hemort. På så sätt förhindrades bl.a. onödiga s. k. korstrans— porter för bagerier och bryggerier. Generellt gällde begränsningen 75 km från fordonets stationeringsort. Då bristen på lastbilsdäck blev akut 1941/42 skärptes räjongbegränsningen avseende lastbilar till 40 km och maximerades transportsträckan till 50 km. I början av år 1943 inordna- des också privata personbilar i räjongbegränsningen (60 km—råjong). Man ansåg att begränsningarna medförde väsentliga besparingar. Så t. ex. sparades ca 1 1 000 körkilometer per dag genom rationaliserad mjölkupp— hämtning.

Genom införandet av de nya registreringsskyltarna på bil och mc försvåras möjligheten att räjongbegränsa till län. Man får i så fall trycka upp körtillståndmärken som anger tillåtet körområde. Åtgärden innebär dock ett avsevärt ingrepp i trafikarbetet och kommer att ställa krav på en utvecklad organisation för prövning av dispensärenden. Eftersom en körnings tillåtlighet endast kan kontrolleras genom stoppande och granskning av tillståndmärke, blir kontrollarbetet mycket betungande för polisen.

Ett alternativ är att icke yrkesmässiga bilar genom särskild inköpslicens knyts till en speciell bensinstation. Stationen blir i så fall automatiskt det centrum kring vilket bilen kan köras. Åtgärden förutsätter naturligtvis ett förbud mot tankning i lös dunk. Åtgärden har då de nackdelar som tidigare angivits, bl. a. kontrollproblem, tryck på stationspersonal.

EBU anser att kostnaderna för kontroll och dispensprövning vid en räjongbegränsning i fredstid blir så stora att en kortransonering ter sig fördelaktigare.

EBU föreslår att räjongbegränsningen därför inte utnyttjas som regle- ringsmetod.

SOU 1975:60 Arman reglering av drivmedelsförbrukningen 245 10.7 Stimulansåtgärder

10.7. 1 Organiserad samåkning

Flera länder försökte under krisen 1973/74 stimulera samåkning. [ Storbritannien lättade man t.ex. på de bestämmelser som gällde vid ersättning för upptagande av passagerare.

USA har kommit ganska långt när det gäller att finna vägar för en organiserad samordning av det privata bilåkandet. Intresset för denna fråga har fortsatt efter krisen som led i ett mer långsiktigt energisparande. Department of transportation (DOT) anser att en ökad lastfaktor kan uppnås genom samåkning (carpooling). Åtgärden kan sättas in snabbt utan krav på stor kapitalinsats och innebär liten uppoffring för bilägarna. DOT har lagt upp följande program för samåkning:

— dataprogram för samåkning som inpassas med busstrafiken — regionala utbildningsseminarier.

DOT:S dataprogram har använts i 278 tätorter. Organiserade system för samåkning finns i 50 procent av USA:s tätortsområden. Vidare har hittills ca 9 miljoner dollar satsats på 80 demonstrationsprojekt i 29 stater. Projekten har bl. a. omfattat speciella körfiler på motorvägarna och fördelaktiga parkeringsmöjligheter för bilar i samåkning. Tillsammans med andra intressenter har DOT också gått ut med en riksomfattande annonskampanj för samåkning.

Målsättningen är att öka medelbeläggningen per bil från 1,3 till 2,0 personer. Detta skulle innebära 15 miljoner färre bilar under rusningstid och en årlig bensinbesparing på 5 000 miljoner gallon.

Från amerikansk sida riktar man in sig på samåkningens effekter beträffande

— ekonomi — miljöpåverkan —— bränslebesparing.

Man anser att ett kraftfullt program för samåkning kan medföra en årlig besparing på 1——4 miljarder dollar avseende driftkostnader och 2 miljar- der dollar avseende kapitalkostnader för bilägare.

Det bör här beaktas de speciella förhållanden som råder i USA med dåligt utvecklat kollektivt transportnät. Detta innebär att privatbilismen svarar för drygt 60 procent av energikonsumtionen inom transportsek- torn och att denna sektor svarar för hela 53 procent av den totala oljekonsumtionen i landet.

TN redovisar i sin utvärderingsrapport en undersökning av ransone- ringens effekt på resvanorna utförd av VTI på TN:s uppdrag. Frågor ställdes under mars månad 1974 till vissa fordonsägare om bilen använts för samåkning till och från arbetet regelbundet, ibland eller inte alls före, under respektive efter ransoneringen. Där framgår att 14,9 procent samåkt före ransoneringen, 20,2 procent under och 17,8 procent efter. Samåkning har förekommit istörre utsträckning hos dem som erhållit extra

tilldelning av drivmedel än hos dem som inte fått sådan. Antalet bilar som utnyttjats för samåkning var 36 procent högre under och 20 procent högre efter ransoneringen än före. Denna förändring kan bl. a. förklaras av att antalet företag som aktivt deltog i att organisera samåkning till och från arbetsplatserna ökade från 6 procent till 29 procent under ransone- ringen.

Med organiserad samåkning avser man att minska trafikarbetet. Det krävs dock en kraftig information från myndigheterna liksom en aktiv insats från arbetsgivare och arbetstagare.

EBU anser att samåkning i största möjliga utsträckning bör organiseras vid en drivmedelskris. Om möjligheten till och fördelen med samåkning bör allmänheten informeras av centrala myndigheter. Det bör sedan vara en arbetsuppgift för ransoneringsenhetens företagsavdelning på länsstyrel- sen att genom direktkontakt med olika företag i regionen verka för en organiserad samåkning. Om företagen upprättar särskilda ransonerings— sektioner bör det ligga inom ramen för deras uppdrag att på arbetsplatsen informera om och organisera samåkning. Länsstyrelsen bör också kunna överblicka möjligheten att para ihop olika, näraliggande företag och myndigheter för en effektiv samåkning. Genom sådan granskning får länsstyrelsen även ett kunskapsunderlag för sin prövning av ansökningar om drivmedel för arbetsresor.

EBU:s förslag (se kapitel 14) att knyta ihop kort med skattekvitto vid inköp bör underlätta möjligheten till samåkning. Man har inom energi- sparkommittén grovt uppskattat de besparingar som är möjliga vid samåkning. Uppgifterna, som avser helår, förutsätter fem arbetsdagar per vecka, en månads semester och ett bensinpris på 1:50 (besparing per deltagare i kronor):

Antal deltagare L... , 2 3 ,..._ få?? 10 km (20 fram och åter) 330 440 495

20 km (40 fram och åter) 660 880 990

IVA anger i sin rapport ”Effektivare energianvändning” att persontät— heten i svenska personbilar idag är så lång som ca 1,4. En höjning av detta värde skulle enligt IVA självklart medföra avsevärda fördelar ur såväl energi— som miljösynpunkt genom att ett mindre antal bilar skulle behöva utnyttjas speciellt under de hårdast belastade delarna av dygnet. Person— bilismen svarar idag för drygt 30 TWh i energiförbrukningen. Om man höjer persontätheten från 1,4 till 1,7 eller tre ytterligare passagerare i fem bilar är den teoretiska besparingen hela 5 TWh per år (motsvarar ca 430 000 m3 eldningsolja). IVA förordar information till allmänheten om besparingar genom samåkning. Vidare anser man att bilägaren bör få möjlighet att ta betalt. En möjlighet skulle också vara att låta bilar med minst 4 personer disponera kollektivfilen i städerna.

EBU föreslår att samåkning organiseras vid försörjningskriser för att spara drivmedel. TN bör förbereda informationen till allmänheten och överväga allmänna riktlinjer för länsstyrelsernas medverkan. EBU anser vidare att samåkning bör stimuleras i största möjliga utsträckning redan under normala förhållanden. Däremot avvisar EBU tanken på att upplåta

kollektivtrafikfilerna i städerna åt privatbilar i samåkning, eftersom ett sådant medgivande förmodligen allvarligt skulle störa den kollektiva trafikapparat som i första hand bör nyttjas i kristid.

Enligt 2 % i yrkestrafikförordningen undantas från förordningens bestämmelser ”befordran vid färd med personautomobil till eller från egen arbetsplats av högst fyra passagerare på väg till eller från arbetsplats, därvid med arbetsplats likställes skola eller annan lokal för undervisning”. Regeringen kan medge ytterligare undantag. EBU anser att regeringen vid en energikris bör överväga denna möjlighet. Ett sådant undantag kan vara en förutsättning för ett gott resultat av samåkningskampanjer. Inte minst i glesbygder bör alla åtgärder vidtas som underlättar gemensamma transporter. Det bör ankomma på TN att, mot bakgrund av försörjnings- läge och andra vidtagna åtgärder, föreslå regeringen ytterligare undantag och undantagens omfattning.

10.7.2 Ekonomirrimning

[ den energisparkampanj som drevs under hösten och vintern 1973/74 förordades ekonomitrimning av bilar för att minska drivmedelsförbruk— ningen. Trimningen anses ha positiv effekt endast på bilar som är yngre än ca sex år. Det finns ett intresse inom motorbranschen att medverkai en mer organiserad form av ekonomitrimning. Under perioder av driv- medelsbrist och förbrukningsregleringar minskar vanligen beläggningen hos bilverkstäderna. Det kan då också vara av intresse ur sysselsättnings- synpunkt att verkstäderna får arbete med ekonomitrimningar.

IVA har i sin besparingsrapport angett att bränsleförbrukningen för personbilar är mycket beroende av att bilen hålls i gott trim. Om man antager att verkningsgraden för personbilar genom gott underhåll ökar med 5 procent, får man en motsvarande minskning av bränsleförbruk- ningen med 5 procent. IVA förordar att någon utbildad person åtmins- tone en gång per år justerar motorn t. ex. vid varje ] OOO-milaservice. [ samband med detta skulle också information lämnas till bilägaren hur man kan utföra en lämplig kontroll av motorn. Årseffekten anges av lVA till 0,5 TWh för år 1985 (= drygt 40 000 m3 eldningsolja).

EBU anser att ekonomitrimningen bör intensifieras under perioder av drivmedelsbrist. Vissa förberedelser bör vidtagas härför.

EBU föreslår att TN i samarbete med VTI, motorbranschen och motororganisationerna låter utarbeta ett schema för ekonomitrimning. Vid en kris bör TN utgående från åtgärdsschemat med motorbranschen förhandla om ett attraktivt enhetspris som kan rekommenderas, ett pris som stimulerar till ekonomitrimning.

Trimningen bör i första hand inriktas på

_ förgasarsystem

— tändningssystem

f- kylsystem.

Effekten beror på motorns kondition i utgångsläget. Den kan variera från 1/2 till 5 dl per mil. Fordonsägaren bör vid information om ekonomi- trimning upplysas om att drivmedelsförbrukningen också beror på bl. a.

— körsätt —' yttre anordningar, t. ex. takräcken — däck (ringtryck).

För lastbilar har man t. ex. uppgett att ett riktigt ringtryck kan medföra 10 procent besparing.

EBU vill betona att ekonomitrimning också under icke—kristid ger en eftersträvansvärd drivmedelsbesparing.

10.8 Förbud mot motortävlingar

I Sverige utfärdades under krisen 1973/74 inget förbud mot drivmedels— krävande motortävlingar. Många länder i Europa införde snabbt sådana restriktioner.

EBU anser det inte vara försvarligt i tider av brist på drivmedel att tillåta motortävlingar. En rad betydligt viktigare samhällsfunktioner drabbas hårt av konsumtionsregleringar av olika slag. Det kan då te sig betänkligt ur ransoneringsmoralisk synpunkt att låta motortävlingar äga rum på allmänna vägar och på inhägnade banor.

EBU föreslår att motortävlingar förbjuds vid en försörjningskris sam- tidigt som de första regleringsåtgärderna sätts in.

10.9 Ransoneringsåtgärder riktade mot tätortstrafiken

10.9. 1 EB U.'s expertrapport

EBU fann att en specialstudie av tätortstrafiken var motiverad eftersom kollektivtrafiken är förhållandevis väl utbyggd, serviceutbudet stort och avstånden relativt små i tätortsområden. Detta innebär att förutsättningar finns för kraftiga ransoneringsåtgärder utan alltför svåra konsekvenser för förbrukarna. Därför ansågs det angeläget att dels undersöka tätortstra- fikens omfattning och struktur för att få en uppfattning om besparings- möjligheterna vid en begränsning av privatbilism i tätort under kristid, dels belysa möjligheterna att rikta selektiva ransoneringsåtgärder mot tätorts— trafiken. EBU uppdrog åt fil. kand. Bo-Lennart Nelldal att utföra utredningen. Denna ingår som en del i rapporten ”Privatbilism och kollektivtrafik i tätort under kristid”, som redovisas i sin helhet i bilaga 13. Rapporten kan i detta avseende sammanfattas på följande sätt.

Tätorrsrrafikens omfattning och struktur

I utredningen behandlas främst den interna bil-, kollektiv- och cykel- trafiken, dvs. trafik med både start- och målpunkt inom tätorten. Den externa trafiken, t. ex. in- och utpendling samt genomfartstrafik, behand- las endast beträffande sin omfattning inom själva tätorten. Endast tätorter med mer än 30 000 invånare behandlas eftersom mindre tätorter ofta saknar ett eget kollektivtrafiksystem och dessutom i större utsträck-

ning är beroende av andra tätorter. 40 procent av rikets invånare bor i tätorter med över 30 000 invånare, varav hälften i storstäderna Stock- holm, Göteborg och Malmö.

De stora skillnaderna i tätortstrafiken finns mellan å ena sidan storstäderna Stockholm och Göteborg och å andra sidan Malmö samt de medelstora städerna med 30 000—100 000 invånare. En särställning intar Stockholm med över 50 procent kollektivandel i tätorten och en medelreslängd på närmare en mil.

Göteborg har trots en relativt hög kollektivandel en mycket hög bilandel och en medelreslängd på över en halvmil. Cykeltrafiken i Stockholm och Göteborg är marginell p. g. a. de stora avstånden. 1 Malmö och de medelstora städerna är emellertid avstånden så måttliga, vanligtvis under 5 km, att cykelresor i stor utsträckning är möjliga, även om bilen är det dominerande trafikmedlet. Kollektivandelen minskar med tätortsstorleken, från omkring 20 procent i de medelstora tätorterna till omkring 5 procent i tätorter med 25 000—30 000 invånare vilket är ungefär samma andel som i ren landsortstrafik. Vad som ovan sagts gäller genomsnittligt, och naturligtvis varierar förhållandena i enskilda tätorter.

Resultatet av beräkningarna visar, att totalt företas ungefär lika många resor i de tre storstäderna (Stockholm, Göteborg och Malmö) som i de 26 medelstora städerna (30 OOOf 100 000 invånare) medan antalet kollektiv- resor är 3 gånger så stort i storstäderna som i de medelstora städerna och antalet cykelresor är ca 4 gånger så stort i de medelstora städerna som i storstäderna. På grund av de längre medelreslängderna accentueras skill- naderna i trafikarbetet jämfört med antalet resor. Storsläderna har 65 procent av det totala trafikarbetet för de interna resorna i tätorter över 30 000 invånare, och enbart tätorten Stockholm svarar för 43 procent. De medelstora tätorterna svarar för IA 2 procent vardera.

Av den totala personbiltrafiken uttryckt i fordonskilometer utgör den interna trafiken i tätorter med över 30 000 invånare 11 procent. Detta kan tyckas lite men har sin förklaringi att kollektiv- och cykelandelen är väsentligt högre i dessa tätorter än i riket i övrigt samt att resorna inom tätorterna är de kortaste.

Tätortstrafikens drivn'zedelsförbrukning

Tätortstrafikens andel av drivmedelsförbrukningen blir 14 procent av personbilarnas totala förbrukning på grund av att stadskörning drar mer bränsle per mil än landsvägskörning.

Tätortstrafikens andel av totaltrafiken varierar också kraftigt under året på grund av kraftiga variationer för trafiken på landsbygdens vägnät. Trafiken inom tätorterna förhåller sig däremot ganska konstant över året

— minskningen av den interna trafiken under sommaren brukar kompen- seras av en ökning av den externa trafiken. Resultatet blir att den interna trafikens maximala andel av personbilarnas drivmedelsåtgång i riket inträffar i januari med 21 procent och minimum ijuli med 5 procent och om man inkluderar den externa trafiken 34 resp. 18 procent.

Besparingsmöjligheterna är emellertid mindre än de ovan angivna

Figur 10.] Årsvaria- tioner för personbils- trafiken. Beträffande grundmaterial och fömtsätrningar se texten.

Miljoner fordonskilometer

3 000

Total trafik

2 000—

1 000—

Trafik i större tätorter

Extern, trafik

Intern trafik

procenttalen visar, eftersom man vid en ransonering naturligtvis måste ge dispens för vissa nödvändiga resor, även om antalet dispenser blir mindre i tätorterna än i riket i övrigt. Dessa dispenser uppskattas här till att omfatta omkring 25 procent av drivmedelsbehovet i tätorterna. Den maximala drivmedelsbesparingen för den interna personbilstrafiken i tätorter med mer än 30 000 invånare skulle då uppgå till ungefär 10 procent av personbilarnas totala drivmedelsåtgång under året med en variation mellan 4 procent i juli och 15 procent i januari. Det bör här framhållas att beräkningarna på grund av brist på grundmaterial är osäkra, men det väsentliga är ändå att konstatera att tätortstrafiken med

Tabell [0.3 Trafikarbete i fordonskilometer och drivmedelsåtgång i större tätorter 1970, ungefärliga värden.

Trafikarbete Drivmedelsförbrukning

Miljarder Andel Tusental Andel fordons- m3 driv- kilomctcr % medel "0 Totalt i Sverige 32 100 3 072 100 1 större tätorter 6,4 20 768 25 därav intern trafik 3,6 11 432 14 Sthlm, Gbg, Malmö tätort 2,0 6 240 8 Tätorter 30 000— 100 000 invånare 1,6 5 192 6

personbil utgör en liten del av den totala trafiken och att dess andel varierar kraftigt under året.

Ransrmeringsåtgdrder riktade mot tätortstrafiken

Ransoneringsåtgärder riktade mot den privata personbiltrafiken i tät— orterna kan vara antingen stimulerande genom att underlätta kollektiv- resor eller försvåra men ej omöjliggöra bilresor eller reglerande genom att omöjliggöra vissa resor.

Ekonomiska stimulansåtgärder måste vara mycket kraftiga men ger ändå en relativt liten effekt. Som exempel kan nämnas en prognos som gjorts för arbetsresor till Stockholms innerstad: Nolltaxa på kollektiv- trafiken skulle innebära en ökning av kollektivandelen från 74 till 77,5 procent och en innerstadsavgift på 5 kr för biltrafiken en ökning till 79,5 procent.

Samåkning kan t. ex. stimuleras ekonomiskt eller genom att den organiseras vid arbetsplatserna. Det går inte att tvinga folk att samåka, och erfarenheterna från ransoneringen visar att det är svårt att genom samåkning öka den totala medelbeläggningen per bil i någon betydande omfattning. Detta kan bero på att bilen är ett individuellt färdmedel och att dess fördelar som sådant delvis försvinner vid samåkning. Samåkning bör emellertid eftersträvas i de fall den kollektiva trafiken inte kan täcka resbehoven. I annat fall är överföring till kollektivtrafik effektivare ur energisynpunkt. Behovet av samåkning torde därför vara större i lands- bygden än i tätorterna.

Reglerande åtgärder, såsom parkeringsförbud, körförbud och förbud att passera viss gräns, "tullspärrar", kan ge större effekt om de införs i hela tätorten. Problem kan dock uppstå med genomfarts- och infartstra- fiken. Genomfartstrafiken måste undantas på något sätt och infartstra- fiken måste prövas i varje särskilt fall såvida inte infartsparkeringar kan ordnas i anslutning till kollektivtrafiken. Partiella förbud, t. ex. avstängning av själva cityområdena, kan vara lättare att genomföra men ger å andra sidan liten effekt. Partiella förbud kan kringgås genom att man åker runt området och störningar kan uppstå i kransområden. Tullspärrar är egentligen ett partiellt förbud genom att de alltid tillåter trafik innanför och utanför spärren. Totalt körförbud är en mycket hård regleringsåtgärd som i motsats till parkeringsförbud inte medger bilresor ut från tätorten.

Av de reglerande åtgärderna torde parkeringsförbudet vara det mest realistiska. Generella parkeringsförbud kräver dock att kommunerna har fullständig kontroll över parkeringen, något som inte är fallet idag. Partiella parkeringsförbud kan införas genom att stänga parkeringshus, förbjuda parkering på gatumark eller vid arbetsplatser. Dispenser kan ges generellt för viss tid eller viss P-plats. För att klara bostadsparkeringen av fordon som saknar P-plats kan provisoriska parkeringsplatser inrättas. Parkeringsförbud kan dock kringgås genom skjutsning, såvida inte stopp- förbud införs, och genom att man åker till landsbygden och uträttar ärenden vilket kan öka trafikarbetet.

En möjlighet som kan tillvaratas, oavsett ransoneringsåtgärd, är att

man upprättar speciella bevakade parkeringsplatser för frivillig avställning av fordon med återbäring på bilskatten under ransoneringsperioden.

Ransoneringsåtgärder riktade mot tätortstrafik medför inte någon optimering av Spareffekten med hänsyn till de sparmöjligheter som finns för olika typer av resor. De viktigaste möjligheterna är: överföring till kollektivtrafik för arbetsresor, användning av närbutiker, koncentre— ring av inköp för inköpsresor och minskning av reskonsumtionen för fritidsresor.

De attitydundersökningar som gjorts visar att bilisterna normalt prioriterar bilen högst för fritidsresor och lägst för resor i städernas innerområden. Resultatet av EBU:s enkät angående allmänhetens inställ- ning till vissa ransoneringsåtgärder visar att helgtrafikförbud upplevs som mest negativt, men därnäst förbud för körning med privatbil i tätort som anses mer påfrestande än kortransonering.

Ur ransoneringsteknisk synvinkel är selektiva åtgärder riktade mot tätortstrafiken inte heller lämpliga, eftersom denna trafik endast utgör en liten andel av den totala trafiken, en andel som dessutom varierar kraftigt under året. Stimulansåtgärder ger liten effekt och de hårdare reglerings- åtgärderna medför i princip samma dispensorganisation som kortransone— ring. Selektiva åtgärder medför också alltid att vissa regioner eller branscher blir mer drabbade än andra av negativa följdverkningar. Slutsatsen blir, att det såväl ur individens, samhällets som ur ransone- ringsteknisk synvinkel inte kan anses motiverat att bygga en speciell organisation för begränsning av tätortstrafiken. Kortransoneringen är det bästa systemet även för att begränsa denna trafik.

10.9.2 EBU:s Överväganden och förslag

Som framgår av rapporten måste stimulansåtgärder vara mycket kraftiga för att ge ens en liten effekt, vilket också framgår av EBU:s prisstudie (se kapitel 14). Kraftiga prishöjningar kan också ifrågasättas av sociala skäl. Samåkning organiseras bäst inom företagen och behovet av att från samhällets sida på något sätt stimulera eller organisera samåkning torde vara större i landsort än i tätort (se avsnitt 10.7.1).

Reglerande åtgärder kan, om de införs, ge större effekt. Eftersom tät— ortstrafiken bl.a. varierar kraftigt med årstiden är en begränsning av tätortstrafiken ett mycket trubbigt ransoneringsinstrument. Generella förbud kräver i princip samma dispensorganisation som kortransonering. Partiella förbud kan kringgås och ge störningari kransområden. Selektiva åtgärder medför också alltid att vissa individer, regioner och företag blir mer drabbade än andra av negativa följdverkningar, exempelvis sysselsätt- ningseffekter. En kortransonering ger en jämnare fördelning och ger genom standardransonen individen större valfrihet och genom behovs- ransonen samhället större möjlighet att prioritera och reglera drivmedels- behoven.

EBU anser därför att det såväl ur samhällets och individens som ur ransoneringsteknisk synvinkel inte är motiverat att bygga upp en speciell organisation för reglering av stadstrafiken under kristid.

EBU föreslår, att som en allmän stimulansåtgärd oavsett ransonerings- åtgärd, speciella bevakade parkeringsplatser inrättas för frivillig avställ- ning av fordon med återbäring på skatten under ransoneringsperioden. EBU anser att kommunerna bör planera för detta enligt anvisningar från TN och inom ramen för sina åligganden enligt lagen om kommunal bered- skap. Vidare förordas ett förenklat förfarande för återbetalning av skatt under ransoneringsperioder med den möjlighet till ytterligare ekonomisk stimulans som detta innebär.

10.10 Kollektivtrafiken

10.10.l TN :s undersökning av drivmedelsransoneringens effekter på kol/ek rivtrafiken

Undersökningen visar att resandefrekvensen i kollektivtrafiken ökade med 20—30 procent under ransoneringen. Ökningen var störst i de medelstora städerna och minst i glesbygden. Den största ökningen föll på arbetsresorna men i tätortstrafiken ökade även service— och fritidsresorna och i landsortstrafiken veckoslutstrafiken. Järnvägstrafiken ökade mest på medellånga avstånd, speciellt i l:a klass, och kring storstäderna. Be- stående ökningar noterades främst i tätortstrafiken och i järnvägens fjärr- trafik ,. i dessa fall ökade resandefrekvensen även före ransoneringen.

Biltrafiken minskade under ransoneringen med 20—30 procent. Denna minskning kompenserades endast delvis av den 20— till 30-procentiga ökningen av kollektivtrafiken, eftersom kollektivtrafiken absolut sett normalt endast är en femtedel så stor som biltrafiken. Det totala trafikarbetet torde därför ha minskat med ca 10 procent.

Kapacitetsproblem med följd att resenärer ej kom med förekom i huvudsak inte, men särskilt i tätortstrafiken fick resenärerna stå i större utsträckning än normalt. Trafikföretagen lyckades således väl med att klara av den ökade tillströmningen under ransoneringen genom att utnyttja den överkapacitet som finns normalt, öka trafikutbudet i vagnkilometer räknat med ca 5 procent och genom förskjutna arbets- och skoltider. Ett relativt litet antal nya linjer inrättades. Större betydelse torde härvid de nya förbindelser ha som skapades genom att företagen hyrde bussar för sina anställdas arbetsresor.

Några drastiska förändringar av kollektivtrafiksystemet vidtogs således ej och var ej heller påkallade under den relativt korta och lindriga ransoneringsperioden. [ tätortstrafiken skulle större svårigheter uppstått om ransoneringen fortsatt och det av bilisterna hamstrade drivmedlet tagit slut. I landsortstrafiken fanns emellertid outnyttjad kapacitet och utrymme för fler resenärer.

Problemen med tätorts- och landsortstrafiken under en ransonering är således helt olika. I tätorterna är det kapacitetsproblemet, dvs. möjlig— heten att få med resenärerna, i landsorten är det försörjningsproblemet, dvs. möjligheten att nå resenärerna. I de allra största tätortsregionerna tillkommer dessutom restidsproblemet: befolkningen har bosatt sig långt

från arbetsplatserna med resbehov i sådana relationer som de nuvarande kollektivtrafiknäten inte är uppbyggda för, med långa restider som följd. Kapacitetsproblemet kan enligt TN lösas genom att man ölJar trafik- utbudet och förskjuter arbetstiderna så att man kan utnyttja den överkapacitet som i allmänhet finns strax före och efter topptrafiken. Beredskapsreserver av vagnar som annars skulle skrotas kan upprättas. Restidsproblemet kan lösas genom att man inrättar tvärförbindelser och sätter in snabbussar. Försörjningsproblemet kan lösas genom att man använder taxi eller privatbil för färd till närmaste hållplats, genom att företagen hyr bussar för de anställdas arbetsresor och genom att man organiserar samåkning.

10.10.2 EBU:s uppföljning av TN:s undersökning av kollektiv- trafiken under ransoneringen

EBU har gjort en uppföljning av TN:s undersökning av kollektLVtrafiken under ransoneringen (se bilaga 13). Resultatet visar att energikrisen fått bestående effekter på den kollektiva trafiken i tätorterna. Ökningen av antalet resor under drivmedelsransoneringen, ca 30 procent, blev till hälften bestående. De bestående ökningarna var störst i de medelstora städerna. Trafikutbudet räknat i vagnkilometer var i januari 1975 något högre än 1974 då drivmedelsransoneringen pågick, med de största ökningarna i storstäderna. Resandefrekvensen ökade emellertid mer än dubbelt så mycket som trafikutbudet vilket medför att medelbelägg- ningen nu är högre än före ransoneringen. Antalet vagnar ökade något mindre än ökningen av trafikutbudet med ett hårdare resursutnyttjande som följd.

Även om det finns andra faktorer än energikrisen som påverkat utvecklingen, är ökningarna så stora, särskilt jämfört med den tidigare utvecklingen, att de till stor del kan tillskrivas energikrisen inbegripet både de höjda bensinpriserna och själva drivmedelsransoneringen.

10.103 Sammanfattning av hearing med kallektivtrajikförerag

Representanter för statens järnvägar (SJ), Storstockholms lokaltrafik (SL), Svenska Busstrafikförbundet samt Svenska Taxiförbundet inbjöds till hearing den 3 december 1974. Syftet var att dessa bl. a. skulle få ge synpunkter på drivmedelsransoneringen samt lämpliga åtgärder inför en möjlig framtida krissituation.

Förskju rna arbetstider

För att klara av de trafiktoppar som förekommer morgon och kväll har SL länge fört fram kravet på förskjutna arbetstider. Under energikrisen framstod detta krav som ännu nödvändigare, varför SL också tog kontakt med ett antal större arbetsplatser i Stockholmsområdet och kom överens med dessa om en arbetstidsförskjutning. Denna förskjutning bidrog starkt till att trafikföretaget kunde klara av en genomsnittlig trafikökning på 20

procent. En spridning av arbetstiderna är en nödvändighet, inte enbart i storstadsområdena, för att trafikföretagen skall ha möjligheter att klara av den anhopning av resande som kan förväntas i en situation av energibrist. Kollektivtrafikföretagen bör därför, enligt SL, stödjas av en lag beträffande förskjutna arbetstider.

Extra insatser

Med anledning av det stora resandetillskottet under energikrisen var SL tvunget att vidta åtgärder såsom senareläggning av skrotning, förändrade reparationsplaner, inhyrning av beställningsbussar, övertid för personal samt omprioriteringar av tillgängliga resurser så att man drog in nättrafik till förmån för arbetsresor. Den höga transportstandard som härigenom skapades skulle ha kunnat upprätthållas i högst 3—4 månader.

Enligt SJ var energikrisen 1973/74 så pass kortvarig och av sådan karaktär att den inte direkt drabbade företaget. Dessutom har SJ en hel del outnyttjade resurser som betyder att företaget kan möta stora variationer i efterfrågan. Sådana åtgärder som minskat underhåll och reparationer, förändrade regler för maximilastcr och hastigheter vill SJ inte gärna vidtaga för att öka trafikutbudet. Man anser nämligen att trafiken också måste fungera på längre sikt och att avkall inte får ges på trafiksäkerheten.

Vad gäller taxi märktes inte någon uppgång i utnyttjandegraden under energikrisen. Rent allmänt framhölls dock taxis stora möjligheter att delta i en organiserad samåkning såväl i städer som i glesbygd. Då bör dock konkurrens från privat avgiftsfinansierad samåkning inte tillåtas.

Övrigt

Drivmedelstilldelningen vållade i inledningsskedet vissa problem. SL fick t. ex. endast 80-procentig tilldelning, vilket bedömdes som otillfredsstäl- lande. Kollektivtrafikföretagen borde alltid få 100-procentig tilldelning redan från början.

Vad gäller en utökad lagerhållning av drivmedel framhölls från SL:s sida att det har ett litet kommersiellt buffertlager som beräknas täcka två veckors konsumtion vilket anses tillräckligt. SJ ansåg att företagets trafikanter inte bör drabbas av beredskapskostnaderna via taxorna. I stället bör beredskapen finansieras via t. ex. statsskatten.

10.10.4 EBU:s expertrapport

Eftersom den kollektiva trafiken är en förutsättning för varje form av ransoneringsåtgärd har det varit särskilt angeläget att få den kollektiva trafikens möjligheter att klara en kraftig trafikökning belyst och att få fram förslag till hur den kollektiva trafikens beredskap inför en energikris kan ökas. EBU gav även detta uppdrag åt fil. kand. Bo-Lennart Nelldal. I bilaga 13 redovisas den fullständiga rapporten där tätortstrafiken special- studerats. I uppdraget ingick dock även att få fram förslag på beredskaps-

åtgärder för landsorts- och fjärrtrafiken, detta mot bakgrund av TN:s undersökning av kollektivtrafiken under ransoneringen. Rapporten kan sammanfattas på följande sätt.

K ollektivtrafikens kapacitet och utnyttjande

Kapacitetsutnyttjandet för kollektivtrafiken — efterfrågan i förhållande till utbud (i tätortstrafiken räknas såväl sitt- som ståplatser) — är i genomsnitt relativt lågt från omkring 10 procent i de mindre tätorterna till ca 20 procent i storstäderna. Det maximala kapacitetsutnyttjandet är emellertid mycket högt, ofta uppemot 90 procent även i mindre tätorter vid den dimensionerande tidpunkten. Belastningsdiagram visar dock, att detta maximala utnyttjande ofta existerar endast under en liten del av maxtimmen och att det strax före och efter denna period finns gott om reservkapacitet i det normala trafikutbudet. För att kunna utnyttja denna reservkapacitet krävs en förskjutning av arbets- och/eller skoltider- na. Som exempel på vad förskjutna arbetstider kan betyda kan man ta Stockholms tunnelbana över Skanstullsinfarten. Kapacitetsutnyttjandet är där så högt under maxkvarten att den möjliga ökningen endast är 14 procent medan det under maxtimmen finns en outnyttjad kapacitet som medger en ökning på 100 procent om resandet vore jämnt fördelat över denna timme.

Möjligheter att öka utbudet finns, dels genom att öka antalet vagnari trafik, dels genom snabbare vagnomlopp. Genom att utnyttja den egna vagnparken effektivare, använda tidigare avställda vagnar och genom inhyrning av vagnar och personal kan utbudet uppskattningsvis ökas med 20 procent under högtrafik. Snabbare vagnomlopp, genom express- och snabbusskörning, ökad tomvagnskörning och förenklad avgiftsupptagning skulle kanske kunna öka utbudet med ytterligare 10 procent. Den maximala ökningen av trafikutbudet under högtrafik skulle således kanske kunna uppgå till 30 procent. Om man betänker att kollektiv- andelen i de medelstora tätorterna ofta ligger omkring 20 procent och bilandelen är ca 60 procent under maxtimmen (20 procent är cykeltrafik) och förutsätter att all biltrafik skulle överföras till kollektivtrafik, medför detta en tredubbling av kollektivtrafiken. Det är således helt klart, att det inte finns resurser till att öka trafikutbudet i motsvarande grad, dvs. med 300 procent, utan att förskjutna arbetstider måste införas i ökad ut- sträckning. Det är inte säkert att kollektivtrafiken ens med förskjutna arbetstider kan ta hand om all trafik, men i de medelstora städerna är avstånden så måttliga att cykelresor och gångtrafik i stor utsträckning kan ersätta bilresorna — i hur stor utsträckning är svårt att beräkna eftersom det bl. a. beror på klimatet.

I Stockholm och Göteborg är utgångsläget bättre i och med att kollek- tivandelen är hög. Trafiken till city torde kunna klaras av i både Stock- holm och Göteborg genom förskjutna arbets— och skoltider. Däremot kan tvärförbindelserna bli ett problem,i Stockholm från restidssynpunkt och i Göteborg från kapacitetssynpunkt. I Stockholm finns inga snabba och kapacitetsstarka tvärförbindelser, men det finns möjlighet att

resa via city och det finns också ledig kapacitet, om resandeströmmarna kan fördelas jämnt över tiden och de olika linjerna, något som emellertid kan vara svårt att åstadkomma i praktiken. I Göteborg finns snabba tvärförbindelser men på grund av låg kollektivandel i dessa relationer och långa omloppstider är det inte möjligt att ens med förskjutna arbetstider klara av alla resor.

Beredskapsplaner för förskjutna arbetstider

Som framgår ovan är ett ökat införande av förskjutna arbets- och skoltider nödvändigt för att klara av en längre eller hårdare ransonering än den i januari 1974. Detta är också önskvärt ur komfortsynpunkt vid lindrigare ransoneringar. För att dessa förskjutningar skall kunna genom- föras snabbt och smärtfritt vid en hastigt uppkommen energikris, skulle man kunna upprätta beredskapsplaner för förskjutna arbetstider. Målet för en sådan beredskapsplan skall vara att alla arbetsresor skall kunna klaras av med kollektivtrafik. Ansvaret för genomförandet av planeringen bör ligga på det lokala planet hos någon samhällsinstans, förslagsvis kommunerna. De övriga parterna är trafikföretagen, som måste bedöma tillgänglig kapacitet och erforderliga förskjutningar, samt personalorgani- sationer och arbetsgivare som avväger mot personalens och produktio- nens intressen. Kontakter har tagits med dessa parter och de är överlag positiva till en sådan planering. En beredskapsplan för förskjutna arbets- tider behöver inte vara komplicerad. Vad som behövs är en lista över vilka företag som skall förskjuta arbetstiderna och hur mycket. Planen kan genomföras stegvis, från det att TN utfärdar anvisningar och prövar dem på en medelstor tätort till det att planer upprättas i de ca 25 tätorter som skulle bli berörda om den undre gränsen sätts vid 30 000 invånare.

Beredskapsreserver av vagnar

För att öka möjligheterna till ökat trafikutbud kan man upprätta beredskapsreserver av vagnar som annars skulle skrotas. Detta kan lämpligast ske genom förskjuten skrotning inom företagen, dvs. slopade vagnar behålls i trafikdugligt skick något år innan de skrotas. Vid ett års förskjuten skrotning skulle reserven, vid en normal användningstid på 12 år, uppgå till 6—7 procent. Större reserv är inte möjlig att använda med hänsyn till personalsituationen och uthålligheten, som vid maximalt resursutnyttjande av trafikföretagen bedöms vara 3—6 månader.

Ett åläggande om ett års förskjuten skrotning skulle medföra krav på ekonomisk kompensation från trafikföretagen och skulle dessutom inne- bära en del praktiska och administrativa problem. En möjlighet att sti- mulera företagen att hålla en högre reserv är att minska på avställnings- perioderna som nu går efter kalendermånad. Om ett trafikföretag vill använda en buss endast några dagar i en månad, måste skatt erläggas för hela månaden vilket kan medföra att det inte lönar sig att behålla en buss som endast kan användas under begränsade perioder. Efter proposition har i riksdagen ett förslag antagits om kortare beskattningstid för tyngre

fordon med samma innebörd som ovan. Skattegränsen har dock satts till lägst 4 800 kr vilket medför att de flesta normala tätorts- och landsorts- bussarna inte omfattas av förslaget. För att den kortare beskattningstiden skall ha något värde från beredskapssynpunkt, torde det vara lämpligt att sänka gränsen för bussarnas del till omkring 3 600 kr. En sådan åtgärd kan kombineras med att man rekommenderar trafikföretagen att tillämpa ett års förskjuten skrotning.

Vagnreserver för järnvägstrafik

På järnvägen kan kapacitetsproblem vid en ransonering uppkomma både i lokaltrafiken runt storstäderna och i fjärrtrafiken. Även här är en förskjutning av såväl arbetstiderna som individens resande av stor be— tydelse. Den relativt låga turtätheten gör emellertid att utrymmet för förskjutningar i praktiken kan vara begränsat, eftersom dessa inte kan göras alltför stora. Järnvägen drivs också efter mer företagsekonomiska principer än tätortstrafiken, vilket kan medföra att det inte är kommer- siellt motiverat att hålla vagnreserv ens för den normala topptrafiken. Kapacitetsutnyttjandet är för närvarande också mycket högt på grund av att trafiken ökat utan att resurserna ökat i motsvarande grad. Möjligheten att inhyra vagnar måste betraktas som obefintlig. Samtidigt är järnvägen det energisnålaste trafikmedlet, och en ökning av kapaciteten kräver inte heller ett ökat personalbehov i samma utsträckning som busstrafiken. Det är således angeläget från beredskapssynpunkt att de reserver som finns bibehålls. För närvarande finns emellertid inte någon möjlighet att öka reserverna, eftersom ingen nyanskaffning sker. Möjligheten kan uppstå i slutet av 70-talet då en stor del av personvagnarna kan komma att er- sättas av höghastighetståg. När detta blir aktuellt, bör man undersöka möjligheterna att hålla en högre vagnreserv och möjligheterna att merut- nyttja denna under normala förhållanden exempelvis för topptrafiken vid helger och för försvarets trupptransporter.

Beredskapsplaner för trafikförsörjning i landsort

I landsortstrafiken är det inte främst kapaciteten som är problemet, utan trafikförsörjningen, dvs. svårigheterna att skapa goda förbindelser som når ut till människorna på lämpliga tider. För att komma till rätta med trafikförsörjningsproblemet kan man på länsnivå göra upp beredskaps— planer för trafikförsörjning under kristid. En sådan plan torde kunna utarbetas inom varje län, så att man i förväg vet var resurserna skall sättas in och kan undvika extratilldelning i de områden som har eller får godtagbar trafik. Planen kan innefatta nya linjer, kontrakterade arbets— resor, kompletteringstrafik med taxi, organiserad samåkning och en samordning av arbetstiderna så att de passar till kollektivtrafiktiderna. Naturligtvis är det en stor fördelböm en fullständig kollektiv infrastruktur kan åstadkommas redan under normala förhållanden.

Statistik för kollektivtrafik

Slutligen föreslås här att man skall ta tillvara och systematiskt bearbeta den statistik över kollektivtrafiken som finns inom trafikföretag, myndig- heter och organisationer. Eftersom kollektivtrafiken är en förutsättning för en drivmedelsransonering, är det från beredskapssynpunkt angeläget att man har en så fullständig bild av kollektivtrafiken som möjligt. En sådan statistik kan även vara till nytta för den normala trafikplaneringen.

10.10.5 EBU:s överväganden och förslag Beredskapsplaner för förskjutna arbetstider i tätort

Som framgår av TN:s undersökning, hearings med trafikföretagen och expertrapporten är en förskjutning av arbets- och skoltiderna det mest effektiva medlet för att öka kapacitetsutnyttjandet av kollektivtrafiken och en förutsättning för att en hårdare eller längre ransonering än den under år 1974 skall kunna klaras av. En spridning av resandet är också önskvärt från komfortsynpunkt vid lindrigare ransoneringar. För att för- skjutna arbetstider skall kunna genomföras snabbt och smidigt vid en hastigt uppkommen energikris kan beredskapsplaner för förskjutna ar— betstider upprättas. De berörda parterna dvs. trafikföretag, personalorga- nisationer, arbetsgivare och kommuner är i stort positiva till någon form av beredskapsplanering av förskjutna arbetstider under de förutsättningar som anges i rapporten. EBU föreslår därför, att beredskapsplaner för förskjutna arbetstider upprättas i följande etapper:

l. TN utfärdar anvisningar för beredskapsplanering av förskjutna arbetstider i tätort under kristid. Anvisningarna prövas praktiskt på en medelstor tätort för att få erfarenhet i fråga om organisation, tidsåtgång och genomförbarhet. Målet för beredskapsplaneringen skall vara att alla arbetsresor som kan överföras till kollektivtrafik skall kunna klaras av.

2. Kommuner med tätorter över 30 000 invånare åläggs att i sam- arbete med trafikföretagen utarbeta beredskapsplaner med angivande av vilka förskjutningar som krävs och informera berörda parter härom. I de fall trafikföretagen kan klara trafiken utan förskjutna arbetstider behöver ej beredskapsplaner upprättas, Beredskapsplaner kan även upprättas frivilligt i mindre tätorter om så skulle anses vara ändamålsenligt.

3. Kommunerna sammankallar de berörda parterna till diskussion om beredskapsplanens genomförbarhet och en överenskommelse träffas an- gående förskjutna arbetstider i kristid. Planen revideras när förhållandena ändras, dock högst en gång per år. Det kommunala ansvaret för denna planering torde inrymmas i det åläggande som finns i lagen för kommunal beredskap. Det betyder också att det för den förordade typen av planering finns samma möjligheter till statsbidrag som för övrig kommunal beredskapsplanering. EBU vill även fästa uppmärksamhet på fördelen i kristid med att man planerat för cykelleder och cykelfiler och på så sätt bevarat den transportreserv som cykelbeståndet utgör.

Beredskapsreserver av vagnar

Av expertrapporten framgår att vagnreserverna skulle kunna ökas med 6—7 procent om ett års förskjuten skrotning tillämpades. Ett åläggande om förskjuten skrotning stöter emellertid på både ekonomiska och praktiska problem. Den enda möjligheten synes vara att man stimulerar trafikföretagen att hålla en högre vagnreserv genom att minska på avställningsperioderna. Även om effekten härav kan vara svårbedömbar, är varje marginellt tillskott av vagnar värdefullt i en kritisk situation. Proposition (1975:62) som antagits av riksdagen och som innebär en minskning av avställningsperioderna äri linje med EBU:s intentioner men utesluter tyvärr merparten av de normala linjevagnarna genom att minimiskatten satts till 4 800 kr/år. EBU föreslår därför att Skattegränsen för bussarnas del sänks till 3 600 kr/år, vilket medför att alla normala tätorts- och landsortsbussar (dock ej småbussar) innefattas, något som även torde kunna motiveras ur trafikpolitisk synvinkel. Samtidigt rekom— menderas företagen att tillämpa ett års förskjuten skrotning.

Vagnsreserver för järnvägstrafik

Som framgår av hearing med trafikföretagen och expertrapporten är en förskjutning av arbetstiderna i lokaltrafiken och en förskjutning av individens resande i fjärrtrafiken av stor betydelse för att kunna utnyttja ledig kapacitet i järnvägstrafiken i kristid. Även utbudet kan emellertid behöva utökas för att inte förskjutningarna skall bli alltför stora för individen. Genom ett högt utnyttjande normalt är för närvarande marginalerna för en trafikökning i högtrafik små samtidigt som ett ökat utnyttjande av järnvägen under kristid är angelägen från såväl energi—, resurs- som kapacitetssynpunkt. För närvarande finns emellertid inga möjligheter att öka vagnreserverna eftersom ingen nyanskaffning sker. Möjligheten kan dock uppstå i slutet av 70-ta1et då en stor del av de konventionella personvagnarna kan komma att ersättas av höghastighets- tåg. EBU anser, att när detta blir aktuellt, bör möjligheterna att hålla en högre vagnreserv prövas. Man bör i så fall även beakta möjligheterna att merutnyttja denna reserv för andra ändamål än ren ransoneringsberedskap exempelvis i den normala topptrafiken och för försvarets trupptransporter. Tillsvidare vill EBU understryka, att det är angeläget från beredskaps- synpunkt att de reserver som finns bibehålls.

Beredskapsplaner för trafikförsörjning i landsort

Som framgår av TN:s rapport är det största problemet i landsortstrafiken att skapa en trafikförsörjning som når ut till människorna på lämpliga tider. Även om det är svårare att skapa en tillfredsställande trafikförsörj- ning i landsort än i tätort så är besparingsmöjligheterna relativt sett större genom de långa reslängerna och den låga kollektivandelen normalt. Från beredskapssynpunkt är det således angeläget att en så stor del av resorna som möjligt kan klaras av med kollektivtrafik eller med kombinationen

privatbil/taxi och kollektivtrafik. För att kollektivtrafiken i landsort snabbt skall kunna kompletteras så att den täcker ett större behov än normalt och för att man skall kunna undvika extratilldelning i de regioner som har eller får goda kollektiva förbindelser måste man ha en beredskapsplan för kollektiv trafikförsörjning färdig före en eventuell kris. EBU föreslår därför att beredskapsplaner för trafikförsörjning i landsort upprättas på länsnivå. Målet för planen skall vara att alla arbetsresor skall kunna klaras av med kollektivtrafik eller med kombina- tioner av bib-kollektivtrafik i de fall där detta ger en lägre drivmedels- åtgång än privatbil.

Statistik för kollektivtrafik

De åtgärder som VTI föreslår beträffande trafikstatistik (se kap. 10.11 och bilaga 3) syftar främst till att kartlägga resvanorna dvs. den normala efterfrågan på bil- och kollektivtrafik. Utbudet av kollektivtrafik och därmed den lediga kapacitet som kan ha avgörande betydelse vid en drivmedelsransonering går emellertid inte att komma åt med resvane- undersökningar. Det finns möjlighet att få en bättre överblick över kollektivtrafiken om resvaneundersökningarna kompletteras med en systematisk bearbetning av den statistik som finns inom trafikföretag, myndigheter och branschorganisationer. I utredningen har inte någon behovsinventering av en sådan statistik utförts, men man torde kunna förutsätta att, liksom vid resvaneundersökningarna, behovet är stort även för den normala trafikplaneringen. EBU föreslår därför att SCB, i samband med resvaneundersökningarna, även får i uppdrag att systema- tiskt insamla och bearbeta statistik för kollektivtrafiken. EBU har grovt beräknat denna merkostnad till ca 100 000 kr. för det första året och ca 20000 kr. för följande år. Såsom beredskapskostnad bör betraktas högst 20 procent av totalbeloppet eller 20 000 kr första året och 4 000 kr. påföljande år.

10.1 1 Transportstatistik för beredskapsplaneringen

10. 1 1.1 EBU:s expertrapport

EBU fann redan i början av sitt utredningsarbete att statistiskt underlag i stort saknades för att möjliggöra de analyser av olika åtgärders effekt och konsekvenser som skulle ha varit önskvärda. Det betyder att de analyser och överväganden som tidigare redovisats avseende t. ex. helgtrafikför- bud, räjongbegrånsningar, bensinstationsstängningar inte har kunnat underbyggas med relevant transportstatistik. Eftersom EBU anser det angeläget att den beredskapsplanerande myndigheten på transport- och trafikområdet, TN, förses med fullgoda analysinstrument, uppdrogs åt VTI att studera behovet av en utökad transportstatistik och skissera en plan för fortsatt handlande i dessa frågor. I bilaga 3 redovisas VTI:s rapport i sin helhet. Här skall följande sammanfattning ges.

Beredskapsplaneringens behov av transportstatistik

EBU har upprättat en förteckning över olika regleringsåtgärder (hastig- hetsbegränsning, ransonering, helgkörförbud etc), vilka är tänkbara för att snabbt minska fordonens bränsleförbrukning. Med utgångspunkt i denna förteckning har VTI systematiskt inventerat behovet av statistik i samband med att man dels skall beräkna Spareffekten av en viss åtgärd (åtgärd-—effekt-analys), dels skall kunna kontrollera huruvida en genom- förd åtgärd verkligen leder till förväntad spareffekt (uppföljningsstudier).

Behovsinventeringen gav vid handen, att samtliga studerade reglerings- åtgärder kräver uppgift om transportarbetet för beräkning av åtgärdens förväntade spareffekt. I första hand erfordras data om personresor _ mått som personkm — uppdelade på färdmedel, ärendetyp, tätort/lands- bygd, vardag/veckoslut samt möjlighet till alternativt transportsätt. Denna typ av statistik benämns vanligen resvanestatistik. Dessutom är det nödvändigt med uppgifter om biltransportarbetet (fordonskm) med en likartad uppdelning som ovan. Som exempel på hur denna statistik skulle ha kunnat utnyttjas av beredskapsplanerande myndigheter därest den funnits, kan nämnas följande. Man kunde ha beräknat hur stor trafik som kan överföras från personbil till andra färdmedel i första hand kollektiva transportmedel — och därigenom fått underlag för att skatta minskningen i drivmedelsförbrukningen, dels för hela landet, dels för skilda regioner. Vidare hade man haft ett mycket värdefullt underlag vid bedömning av hur mycket trafikarbete man skulle kunna eliminera (”onödiga” resor) i skilda situationer utan att äventyra viktiga samhälls- funktioner. Ett annat väsentligt statistikbehov avser fordonsltastigheter på gator och vägar. Denna information skulle i första hand användas för att följa upp ändringar i bilförarnas hastighetsbeteende till följd av sänkta hastighetsgränser. Även andra åtgärder — t. ex. ransonering och ökat bensinpris — torde medföra ändrat hastighetsbeteende med åtföljande inverkan på drivmedelsförbrukningen.

Exempel på behov av transportstatistik för andra ändamål

En fullständig kartläggning av det totala behovet av transportstatistik i andra sammanhang än beredskapsplanering är en tidskrävande arbetsupp- gift och ingick inte i VTI:s uppdrag. För jämförelsens skull redovisas i rapporten några exempel på planerings- och beslutssituationer hos olika myndigheter, där en mer fyllig transportstatistik skulle vara av värde. Såvitt VTI kunnat finna, så skulle data rörande persontransportarbetet med samma uppdelning som ovan ge ett väsentligt förbättrat besluts- underlag. Det föreligger således ett gemensamt önskemål från flera håll om att utöka den befintliga samfärdselstatistiken med mer detaljerade data rörande persontransportarbetet.

Samordning med andra aktiviteter

Behovet av en förbättrad transportstatistik har på senare tid påtalats från flera håll. För att samordna och i möjligaste mån tillgodose framförda

önskemål har kommunikationsdepartementet initierat olika utredningar. Sålunda pågår via transportforskningsdelegationen en inventering av behovet av transportstatistik i forskningssammanhang. Avsikten är sedan att utvidga behovsinventeringen till att omfatta samtliga avnämare av statistik. Departementet har tagit upp denna senare fråga till diskussion med statistiska centralbyrån (SCB). Vidare bör det nämnas, att SCB genomför undersökningar rörande varutransporter på vägar med lastbilar samt långväga personbilsresor. De erfarenheter som finns från dessa undersökningar — urvalsstorlek, intervjuteknik etc. — utgör en viktig grund för kommande resvaneundersökningar. Arbetsprogrammet har utformats med hänsyn till ovanstående och förslaget skall enligt VTI uppfattas som en del i ett större sammanhang förenlig med intentioner hos andra intressenter.

K os tnadsuppskattn ingar

För att få en uppfattning om möjliga undersökningsmetoder och erfor- derliga kostnader kontaktade VTI SCB på ett tidigare stadium. I rapporten redovisar SCB några synpunkter på en riksomfattande under- sökning rörande ”trafikstruktur och energi”. För att få en grov uppfatt- ning om kostnadskraven för resvaneundersökningar anges kostnader för några större undersökningar, vilka kan betraktas som jämförbara med den aktuella frågeställningen. Övriga kostnader har uppskattats av VTI. Det bör påpekas, att angivna kostnader är ungefärliga.

Förslag till arbetsprogram

Enligt institutets bedömning föreligger det starka skäl att snarast insamla uppgifter om persontransportarbetet (resvaneundersökningar) i enlighet med det föregående för att täcka beredskapsplaneringens behov av statistikunderlag. Denna statistik skulle även vara av värde för andra

Genomföra res- vaneundersök— ningar

1,5 år 3—5 mkr

Planera resvane- undersökningar 6 mån

0,1 —O,2 mkr

Planera hastighets- Genomföra hastig- undersökningar hetsundersök- 6 mån ningar 0,1 mkr 1,5 år 0,4—O,6 mkr

Samordning med pågående utvecklingsarbete i syfte att fördjupa och utvidga inventeringen av behovet av transportstatistik, nytt arbetsprogram. 1—2 år (1,4—0,6 mkr _]

Framtida statistik- produktion

Figur 10.Z Statistikplan.

ändamål. I princip borde man först ha inventerat det totala behovet av transportstatistik hos skilda myndigheter och andra organ innan man föreslår en utvidgning av nuvarande statistikproduktion. Erfarenheten tyder dock på att en sådan fullständig behovsinventering skulle kräva en längre utredningstid. I detta läge — som bl. a. präglas av kravet på att snabbt få ett bättre underlag för beredskapsplanering — torde det enligt VTI vara lämpligt att tillgodose ett uppenbart statistikbehov. Härtill kommer att en sådan utvidgning av transportstatistiken inte kan försvåra eller hindra kommande förslag till ändringar rörande den totala transport- statistiken. Mot bakgrund av ovanstående föreslår VTI en plan (tidsåt- gång plus kostnader) enligt figur 10.2.

Aktiviteter

[ Under år 1 planeras och under år 2 genomföres en undersökning rörande persontransportarbetet. Statistik insamlas beträffande det totala persontransportarbetet i Sverige uppdelat i första hand på färdmedel, ärendetyp, region samt tätort/landsbygd. Vidare måste en uppdelning ske med avseende på tiden (årstid samt vardag och veckoslut). Planeringsarbetet under år 1 omfattar bl. a. preciseringar rörande aktuella undersökningsvariabler, detaljplanering av arbetet under år 2 jämte kostnadskalkyler. 11 Under år I planeras och under år 2 påbörjas hastighetsmätningar i olika punkter på gatu- och vägnätet. Om möjligt sker en uppdelning på fordonsslag och i tiden (under året, under veckan). [ tillämpliga delar gäller kommentarerna under I. III Under år 1 och 2 utreds det totala behovet av transportstatistik. Dessutom utarbetas alternativa förslag till statistikinhämtning med tillhörande kostnader.

Därest resurser avsättes för att täcka det påtalade statistikbehovet, så bör dessa tillföras de organ, som redan har ett ansvar på detta område, nämligen kommunikationsdepartementet och SCB. Lämpligen bildas en särskild arbetsgrupp, som utför det egentliga arbetet under ledning av en referensgrupp. I denna senare grupp bör ingå företrädare från kommuni- kationsdepartementet, SCB samt avnämarsidan.

10.1 1.2 EBU:s överväganden och förslag

EBU:s studier av olika regleringsfrågor inom transport- och trafik- området, liksom VTI:s studie, understryker behovet av en utökad transportstatistik. Ingrepp av reglerande natur på detta område kan få vittgående konsekvenser för olika funktioner i samhället. Under akut brist på drivmedel är man dock tvungen att besluta om sådana åtgärder, oavsett om man har eller inte har tillgång till önskvärt beslutsunderlag. Ett sådant tillvägagångssätt skulle kunna föra med sig t. ex.

—— att de spareffekter man kalkylerat med inte visar sig vara realiserbara, — att direkta och indirekta verkningar av åtgärder på trafikantgrupper

och olika delar av samhället blir andra och mindre acceptabla än dem man tänkt sig samt — att fördelningen av knappa drivmedelsresurser inte kan ske på sådant sätt att viktigare samhällsfunktioner värnas.

VTI:s uppdrag har i första hand avsett att undersöka behovet av transportstatistik för beredskapsplaneringen hos TN. Nämnden är dock bara en av flera möjliga avnämare. Av VTI:s rapport framgår att bl.a. vägverket och VTI för sina verksamheter behöver ha tillgång till en utökad statistik. Detta förhållande bör beaktas då det gäller att överväga rimligheten av den ekonomiska insats som erfordras för statistikprogram- mets fullföljande. Med stor sannolikhet har andra myndigheter än TN större nytta av en utökad transportstatistik. Samtliga berörda intressenter synes dock rymmas inom kommunikationsdepartementets ansvarsom- råde.

EBU anser det vara väsentligt att den myndighet som har att svara för den tekniska utformningen av olika åtgärder för att begränsa drivmedels- förbrukningen och för att samtidigt, på ett för samhället optimalt sätt, fördela den drivmedelsmängd som kan stå till förfogande har möjlighet att analysera effekter och konsekvenser av sina åtgärder. De reglerings- instrument som tidigare föreslagits ingå i TN:s arsenal kan, med hänsyn till krisens art och tidpunkt på året, varieras med avseende på t. ex. omfattning och intensitet. Känsligheten i det sätt på vilket instrumenten används kan bli avgörande för möjligheten att uppnå ett gott resultat. En felaktig användning skulle kunna medföra svåra och kostsamma konse— kvenser för samhället. EBU anser därför att priset för ett gott besluts- underlag, dvs. kostnaden för en utökad statistik, måste vägas mot de kostnader som en felaktig eller trubbig användning av regleringsinstru- menten kan medföra.

VTI har i sin rapport presenterat ett förslag till fortsatt arbete i tre etapper; resvaneundersökningar, hastighetsundersökningar samt en för- djupad och utvidgad inventering av behovet av transportstatistik. Kostna- den för de tre aktiviteterna skulle under ca två år kunna uppgå till 3,145,7, 0,5—0,7 resp. 04, 0,6 milj. kr. VTI förordar att man startar programmet med de undersökningar av resvanor och fordonshastigheter som bedöms vara mest angelägna för beredskapsplaneringen. EBU anser att behovet av utökad statistik är störst avseende resvanor. Den genomgång som VTI gjort av olika möjliga regleringsåtgärder bestyrker detta. EBU har tidigare redovisat förslag till begränsad fordons- hastighet för att spara drivmedel. Det skulle i och för sig vara önskvärt med ett förbättrat statistiskt underlag som kunde möjliggöra en säkrare bedömning av spareffektens variationer över året och också, 'då hastig- hetsbegränsning införs, medge beräkning av faktisk spareffekt utgående från basmaterial från en normalperiod.

EBU anser vidare att genomförda studier och utredningens egen analys av olika regleringsåtgärder på transportområdet visat på betydelsen av en ökad satsning på transport- och trafikstatistik. Det programförslag som VTI har presenterat förefaller därför rimligt. Eftersom EBU har att ägna

sig åt beredskapsplaneringen, prioriterar utredningen programmets olika delar på följande sätt

1. resvaneundersökningar 2. hastighetsundersökningar 3. behovsinventering.

EBU föreslår att medel avsätts under sjätte huvudtiteln för genomförande av en resvaneundersökning enligt VTI:s förslag. Eftersom TN endast är en av flera intressenter bör lämpligen regeringen (kommunikationsdeparte- mentet) uppdraga åt SCB att i samråd med bl. a. VTI och TN planera och genomföra resvaneundersökningen. För ändamålet kan bildas en arbets- grupp där flera andra statistikavnämare kan ingå.

EBU förordar att arbetet påbörjas så snart som möjligt och föreslår att 100 000 kr ställs till förfogande för planeringsarbete under budgetåret 1975/76. Vidare bör 3,0 milj. kr hållas disponibla under 1976/77 under huvudtiteln att med preciserat uppdrag ställas till SCB:s förfogande för undersökningens genomförande efter det att kostnadskalkyler har kunnat presenteras. Av undersökningskostnaden bör högst 20 procent eller 620 000 kr anses utgöra beredskapskostnad.

10.12 Åtgärdsschema

I kapitel 8 har EBU betonat vikten av att en så rikt utvecklad åtgärdsarsenal som möjligt ställs till regeringens förfogande för framtiden.

Konsumtions- A. Konsumtionsdämpande avgift begränsning % B. Kvotering i handelsledet A C. Hastighetsbegränsning 70 km

D. Sparkampanj E. Helgtrafikförbud lördag—söndag

30- F. Söndagstrafi ktörbud 28— G. Kortransonering 26_ . Åtgärder sätts in 24- )( Åtgärder upphör

[figur 10.3 Åtgärdsschema för drivmedel.

På så sätt kan åtgärder vidtagas som väl passar med aktuellt försörjnings— läge, tid på året, formulerade övergripande mål etc. EBU har därför i kapitel 9 och 10 analyserat en rad olika sätt att begränsa drivmedelsför- brukningen i kristid. Senare i betänkandet kommer också att närmare övervägas möjligheterna att använda priset som förbrukningsregulator (kapitel 14) och kampanjer för frivilligt energisparande (kapitel 15).

EBU vill försöka sammanfatta de olika åtgärderna i ett åtgärdsschema. I figur 10.3 har ett sådant schema skisserats. Det bör här framhållas att figuren inte visar några exakta värden eller utvecklingar, utan i stället trender. Vidare bör man vid studium av figuren beakta de konsumtions- begränsningsnivåer som krävsi IEP-avtalet, nämligen 7 och 10 procent.

I figur 10.3 har endast tagits med de åtgärder som EBU har bedömt vara användbara. Följande förklaringar bör lämnas till figuren.

[ figuren anges den användningstid som EBU funnit lämplig. Om åtgärden fortsätter efter angiven tidpunkt, uppstår en rad problem som måste lösas eller fordrar korrigerande/kompletterande aktiviteter. Be- träffande kortransonering anges såsom streckad linje ett omedelbart utnyttjande av skattekvittots ransoneringskuponger. Kortransoneringens teoretiskt obegränsade flexibilitet anges genom olika pilriktningar.

De åtgärder som grafiskt visas i figur 10.3 och som EBU bedömt vara användbara i vissa lägen kan sammanfattas enligt följande tablå:

Effekt

Åtgärd Tidsförhållande Fördelar Nackdelar

A. Konsumtions- ca 15 % Omedelbar insats. Omedelbar verkan. Er- Vissa inkomstfördel- dämpande kris— Avtagande effekt. Ej fordras ingen admini- ningscffekter (främst i avgift (se kap. längre än 4 veckor. stration. Lätt att glesbygd). Begränsnings- 14) Påslag 100 % förbereda. effekten osäker.

Bl. Kvotering i l0— 15 % Omedelbar insats. Omedelbar verkan i Starkt tryck på bensin- handelsledet Kan ej tillämpas grossistledet. Små stationerna. Långsam under längre tid. krav på administration. effekt på faktisk för- Övergångsordning. Begränsningseffckten brukning. Slår orättvist

relativt säker. på längre sikt. Kontroll— problem.

BZ. Begränsat — Snabb insats. Stöd åt bensinhandeln Slår orättvist för per- öppethållande Varar under i kvoteringsskedet. soner i glesbygd och med för bensinhan- kvoteringsperio- Kräver begränsad ad- strikt reglerad arbets- deln (stöd åt den. ministration (dispenser). tid. Ingen självständig Bl) spareffekt.

B3. Begränsad — Som BZ Som BZ Som BZ. Kontrollsvårig—

försäljning heter. per tanktill- fålle (stöd åt Bl)

B4. Förbud mot _ Snabb insats. Kan En av de få möjlig- Tryck på bensinstationerna. lösdunkförsälj— (skall bevaras under en heter som finns att Generella undantag måste ning (Bl.a. stöd motverka kortransonering. motverka hamstring. medges. Kontrollproblem. åt Bl) hamst- Motverkar brandfarlig

ring) enskild lagring.

Åtgärd Effekt Tidsförhållandc Fördelar Nackdelar

C. Hastighetsbe— 5 % Snabb insats. Efter— Snabb verkan. Effekt Kontrollproblem. Sjunkande gränsning till (störst levnaden sjunker utan alltför stora efterlevnad. Ökad restid = 70 km/tim för effekt successivt. Bör störningar i trafik- kostnad. Begränsnings- personbilar under kunna tillämpas i arbetet. Inga krav effekten osäker. (motorväg sommar- åtminstone någon på administration. 90 km/tim) månader- månad. Minskat antal olyckor.

na)

Dl. Sparkampanj 10— 15 % Utan förberedelser Frivillighet. Ökad spar- Stora kostnader. Kampanj- flera veckors för- medvetenhet. Spar- administration fordras. dröjning. Om planc— åtgärderna stör inte Begränsningseffekten ring skett kan kam- angeläget transport- osäker. panjen starta rela- arbete. tivt omgående. Bör fortsätta under hela krisperioden.

DZ. Organiserad _ Utan förberedelser Underlättar kollektiv— För effektivitet fordras viss samåkning (led (se Dl) flera veckors för- trafikens anpassning. medverkan från myndigheter. i DI) dröjning. Om bered- Ökad medelbeläggning = Krav på information. Undantag skapsplanering skett drivmedelssparande. bör medges från yrkestrafik- kan samåkningen kom- Frivillig sparinsats. förordningens bestämmelser. ma igång relativt Möjliga försäkringsproblem. snabbt. Fortsätter Begränsningseffekten osäker. under hela perioden. Viss tomkörning.

D3. Ekonomi— »— Snabb start. Fort- Liten kostnad ger god Positiv effekt endast för

trimning (se Dl) sätter under hela spareffekt. Under- relativt nya bilar. Begräns- (lcd i D1) perioden. lättar verkstädernas ningseffektcns storlek

anpassning till krisen. osäker. Frivillig sparinsats.

E. Helgtrafik- 16— 17 % Start efter ett par lnriktas på umbärliga Relativt omfattande admini— förbud lördag— (mest veckor. Bör ej till- fritidsresor. Möjlig stration fordras. Stort antal söndag verksamt lämpas mer än ca 4 god effekt sommartid. dispenser. Begränsningseffek- under helger i rad. Kan ge rådrum i ett ten osäker. lndirekta (okon- sommar- osäkert försörjnings— trollerbara) effekter kan bli halvåret) läge. oacceptabla. Slår orättvist.

F. Söndagskör- 9—10 % Som E Som E Som E. Dispensantalet mindre. förbud Indirekta effekter kan vara

temporärt acceptabla.

G. Kortransone- 0— 100 % Omedelbar insats om Begränsningseffekten Stor administration. Aktiv med-

ring

skattekupongcr an- vänds. Annar52—4 veckors starttid. Kan fortsätta under lång tid.

kontrollerbar (säker). Tilldelning efter fak- tiska behov och i enlig- het med övergripande målsättningar. Fri dis- position i tiden. Flexi- belt fördelnings- instrument.

vcrkan krävs av fordonsägare (ansökningar), bensinhandel (kuponghaintering) m.fl. Upp- byggnad och avveckling av prövningsajpparaten tar tid och är kostsam-

10.13 Resursbehov

EBU har i kapitlen 9 och 10 förordat att en rad olika begränsningsåtgärder skall ingå i den framtida arsenalen. Denna ökade beredskap på driv-

medelsområdet inför möjliga fredskriser kräver ett omfattande plane- rings— och utvecklingsarbete. De resurser som måste ställas till TN:s förfogande avser såväl en utökad fast personal på beredskapssektionen som medel för tillfällig expertis, konsulter etc. De förslag som EBU redovisat, och som kräver aktiv insats från TN, kan sammanfattas på följande sätt.

Planeringsarbete

Utbildning av personal på regional och lokal nivå.

Framtagning av underlag för säkrare beräkning av länskvoter och normer samt för förbättrade anvisningar till länsstyrelserna.

Utarbetande av anvisningar och blanketter avseende egenkvoter och katastrofkassor.

Hastighetsbegränsningar inarbetas som beredskapsåtgärd i arsenalen (information, ev. direktiv etc.).

Kartläggning av generella dispenser från bestämmelser om begränsat öppethållande. begränsad tankning per tillfälle och förbud mot lösdunk- försäljning. Utarbetande av anvisningar och meddelanden.

Förberedande av information om och anvisningar för organiserad samåkning.

I samarbete med VTI och motorbranschen utarbetas ekonomitrim- ningsscheman för kristid. Överenskommelse om branschens medverkan vid kris.

Medverkan i ÖEF:s informationsgrupp för informations- och spar- kampanjberedskap.

Anvisningar för beredskapsplanering av förskjutna arbetstider.

Utredningsarbete m. m.

Medverkan i utredning angående telex och dataterminaler på länsstyrel- sernas ransoneringsenheter.

Utveckling av system för tilldelning via kilometerskatteuppgifterna i CBR.

Fortsatt analys av möjligheten till geografisk differentiering av stan- dardranson.

Praktisk anpassning av förslaget om ransoneringskuponger vid skatte- kvittot (utveckling, tryckning).

Vidareutveckling av förslaget om ransoneringssystem för fritidsbåtar (systemutveckling och blanketter).

Vidareutveckling av förslaget om standardtilldelning till utländska bilturister (anvisningar, kuponger etc.).

Kartläggning av behovet av generella dispenser från helgtrafikförbud. Medverkani utveckling av statistiken på väg- och gatutrafikens om- råde.

EBU har försökt uppskatta de resurser som skulle behöva ställas till TN:s förfogarde. Den erforderliga fasta personella förstärkningen skulle uppgå till tre personer varav två handläggare och ett biträde (ca 350 000

kr. per år). För tillfällig expertis, konsulter, systemutveckling, tryckning m. ni. skulle medelsbehovet uppgå till minst en miljon kronor. De resurser för beredskapsplanering, som TN hittills disponerat har varit begränsade och inte medgivit den uppföljning och utveckling av system och anvisningar som har varit önskvärd. Den av EBU förordade resursförstärkningen bör därför anses såsom ett minimum för budgetåret 1976/77.

TN har beräknat den fasta tillkommande årskostnaden till minst 400 000 kr. eftersom en stor del av utgifterna anses vara av engångskarak- tär. Dessa engångsutgifters faktiska storlek kan inte beräknas förrän TN haft möjlighet att vidareutveckla de olika förslagen och göra mer preciserade resursberäkningar. Det bör ankomma på TN att inom en total ram för utgifter av engångskaraktär för budgetåret 1976/77 på en miljon kronor göra den mer detaljerade fördelningen på olika projekt och kostnadsslag som kan erfordras. I detta belopp har inte inräknats medel för de statistikprojekt som förordats i detta kapitel.

De resurser som EBU har angivit är en förutsättning för att utred- ningens förslag skall kunna förverkligas och för att den åtgärdsarsenal som bör stå till regeringens och myndigheternas förfogande skall kunna utvecklas och hållas aktuell. Det är således ytterst regeringens handlings- frihet i framtiden det gäller. I kapitel 18 sammanfattas resurskraven för den energiberedskapsorganisation som där förordas.

11. Ransonering av eldningsolja

11.1. Inledning

Eldningsoljcförsäljningen reglerades under krisperioden år 1974 genom en kvotransonering. EBU har i kapitel 12 fört samman olika frågor om kvotransoneringen av energi, dvs. också eldningsolja. Därför behandlas inte kvotransoneringen av eldningsolja närmare i detta kapitel.

Vissa tidigare erfarenheter från 1940-talet av kvotransonering tas upp i inledningen till kapitel 12.

Frågor om information och sparkampanjer behandlas i kapitel 15. I kapitel 16 tas frågor om försörjningsinformation och internationella oljefördelningssystem upp. Organisationsfrågorna diskuteras närmare i kapitel 17 och 18.

Kungl. Maj:t uppdrog den 8 mars 1974 åt BN att i enlighet med en till uppdraget fogad promemoria och i samråd med i första hand ÖEF och TN dokumentera och utvärdera erfarenheterna från tillämpningen av ransoneringssystemet för flytande bränsle. BN har redovisat sina erfaren- heter i en rapport den 24 juni 1974. Rapporten har av chefen för handelsdepartementet överlämnats till EBU för beaktande vid utred- ningens överväganden. Kapitel ll baseras i huvudsak på denna utvärde- ringsrapport.

1 1.2 Vissa internationella erfarenheter

I kapitel 6 har lämnats vissa allmänna synpunkter på de krisåtgärder som vidtogs i andra länder under hösten och vintern 1973/74. I bilaga I och 2 finns ytterligare internationellt material samlat.

När det gäller att reglera eldningsoljeförsäljningen tillgreps i stor utsträckning kvotransonering, antingen som frivillig begränsning eller som obligatorisk kvotering. Bland andra åtgärder som vidtogs kan nämnas regler för maximal innetemperatur.

Norge

Man kom inledningsvis överens med Oljebolagen om frivillig kvotering. I slutet av november 1973 fastställde regeringen tilldelningen under perio-

den oktober 1973 —- april 1974 till 75 procent av leveranserna under motsvarande period föregående år. För att undgå störningar i sysselsätt— ningen fick industrin generellt 90 procent liksom också sjukhus och motsvarande inrättningar.

Under medverkan av Oljebolagens försörjningskommitté och berörda företag utarbetade industridepartementet en prioriteringslista för indu- strins mest trängande behov.

Fördelningen av oljeprodukter för uppvärmning innebar speciella vanskligheter. Jämkning mäste t. ex. genomföras i viss omfattning. För boende i Finnmark var man tvungen att medge tilldelning upp till 100 procent. Från norsk sida har man dock framhållit att en ransonering, även efter generella regler, är en mer rättvis lösning än att den allmänna förbrukningen tvingas ned genom starka prishöjningar.

Danmark

Oljeföretagen i Danmark fick leverera eldningsolja endast till kunder vilkas tidigare förbrukning var känd. Leveranser fick då ske till 75 procent av beräknad normalförbrukning. Mellanleden i oljehandeln kvov terades efter samma princip. Leverantören bestämde tid för och storlek på leveransen, dock olja för högst två månaders förbrukning. Leverans fick inte ske till den som redan hade lager för mer än en månads förbrukning.

Den leverantör som saknade olja kunde vända sig till Oljebranschens fördelningscentral. Det åvilade, enligt kungörelse, Oljebranschens Faelles— representation att upprätta en sådan central. En av handelsdepartementet inrättad nämnd utövade tillsyn över centralens verksamhet. Nämnden handlade också såsom sista instans besvär i tilldelningsärenden.

Handelsdepartementet överlät åt branschen själv att avgöra begreppet ”normal förbrukning”. Härvid utgick leverantörerna från tillgängliga graddagstalsuppgifter. Departementet har vid möte med EBU framfört synpunkten att samarbetet med branschen gick bra och att oljehandelns fördelningsmaskineri fungerade utan större problem.

Finland

I Finland började oljeföretagen meden egen kvoteringi november 1973. Man skar ned leveranserna med 10 procent jämfört med tidigare försälj- ning. Representanter för branschen har för EBU framhållit att man klarar en ”egen" kvotering med högst 15—20 procents reduktion. Myndigheter- na planlade aldrig någon förbrukningsreglering under bränslesäsongen 1973/74. De planer som f. n. finns på myndighetskvotering avser bl. a. en baSperiod på två år, att nya kunder eller de som ej accepterar basvärdes- beräkningen kan tilldelas olja efter schablon (t. ex. per rn2 bostadsyta) samt att en nämnd inom oljebranschen prövar besvär.

De bestämmelser som utfärdades under krisen avsåg bl. a. regler för högsta tillåtna innetemperatur, förbud mot viss typ av uppvärmning, prioritering av inhemska bränslen och kol vid eldning i dubbelpanna.

England

Problemen i England under krisen 1973/74 var i huvudsak koncentrerade till elförsörjningen på grund av strejker i kolgruvorna. Förbrukningen reglerades i första hand genom bestämmelser om uppvärmning av vissa lokaler (max-temperatur). Då försörjningsläget förvärrades under decem- ber 1973 tilläts elförbrukning för industriellt eller kommersiellt ändamål etc endast under tre dagar i veckan. Denna arbetstidsförkortning kom också att få återverkningar på oljeförbrukningen.

En kvotransonering infördes som medgav leveranser av eldningsolja m.m. upp till 90 procent av försäljningen under motsvarande period föregående år. Erfarenheterna från tillämpningen har visat på behov av längre tilldelningsperioder än en månad, t. ex. ett kvartal. Vidare inrätta- des inom branschen en ”Emergency Operating Group” som bistod leverantörer utan olja med vissa ”poolade” kvantiteter.

Schweiz

I november 1973 utfärdades bestämmelser om kvotransonering av eld- ningsolja under perioden den 26 november 1973—31 mars 1974. Tilldel— ningen var 75_90 procent av leveranserna under motsvarande period föregående år, beroende på produktslag och förbrukarkategori. Kvotran- soneringen ombesörjdes av oljehandeln. Någon kontroll av verkställighe- ten gjordes aldrig. Man vet därför inte vilken reduktion som faktiskt åstadkoms genom bestämmelserna. Några speciella regler för dispens eller jämkning fanns inte. Man anser på schweizisk sida att åtgärden sannolikt fick liten genomslagskraft beroende på bl. a. den stora upplag- ring i enskilda tankar som ägde rum under sommaren 1973.

USA

Under en kris fördelas råolja och oljeprodukter med stöd av lagen om fördelning under kris (Emergency Allocation Act of 1973). Lagen trädde i kraft under oljekrisen, den 27 november 1973. Lagen syftar till att säkra en rättvis fördelning av tillgängligt bränsle för samtliga regioner och samhällssektorer. Regleringen sker i första hand i handelsledet. Fördel- ningssystemet som startade i november 1973 är fortfarande i kraft (juni 1975).

All fördelning av råolja sker efter offentliga anvisningar. Tilldelning sker till varje oljehandlare, delstat och region utgående från 1972 års leveranser. En regional omfördelning via raffinaderierna tillåts för högst 5 procent av tilldelningen. Grunderna för programmet kan sammanfattasi bl. a. följande punkter:

. återförsäljare — köpareförhållandet är ”fryst” per den I december 1973 0 olika kategorier köpare har fastställts som får sin tilldelning efter aktuellt behov eller efter viss procent av sina inköp under basperioden (kalenderåret 1972)

0 ett prioriteringssystem finns som säkrar tilldelningen till försvaret och jordbrukssektorn och därefter proportionellt fördelar resterande kvan- titeter till ”övriga” sektorer.

Jämkning på grund av utökad produktion etc. görs inte automatiskt utan kräver särskild ansökan hos Federal Energy Agency (FEA).

11.3. Förberedelser under hösten 1973

ÖEF förde under hösten 1973 fortlöpande diskussioner med SCB om statistik- och andra ransoneringsförberedelser i syfte att höja ransone- ringsberedskapen. Dessa diskussioner ledde till att SCB vidtog åtgärder avseende t. ex. uppsnabbning av förbrukarstatistiken och tryckning av register över vissa förbrukare.

Den 27 november inrättade ÖEF en ransoneringssektion vid bränsle— byrån. Samma dag kom regeringen överens med oljehandeln om en omedelbar nedskärning av leveranserna av eldningsolja för uppvärmnings— ändamål med 25 procent. Samtidigt meddelades att myndigheterna förberedde en obligatorisk kvotering med stöd av allmänna ransonerings— lagen samt att en övergång till behovsprövad tilldelning av eldningsolja för bostadsuppvärmning skulle ske så snart som möjligt.

Bränslenäm nalen

Den 17 december 1973 trädde BN i funktion. Nämndens instruktion utformades så att nämnden erhöll en självständig ställning men blev administrativt (gemensam kassa, personaltjänst etc.) knuten till ÖEF.

] BN ingick bl. &. ordförandena för TN och SERN. Nämnden bestod av två huvudenheter. Den ena omfattade en planeringsenhet och en regle— ringsenhet, den andra en juridisk enhet och en kontrollenhet, Vidare fanns en informationsenhet.

BN:s verksamhet planerades inom ÖEF. ÖEF:s långsiktiga planering var inriktad på att i första hand förbereda ransoneringssystem m. m. för att kunna klara energiförsörjningen under krig och avspärrning.

Genom den särskilda ransoneringssektionen skapades resurser för en skärpning av planeringen. Vid de slutliga förberedelserna modifierades det inom ÖEF utarbetade kvotransoneringssystemet så att det med kort varsel även skulle kunna tillämpas under en fredskris med ett ijämförelse med krig och avspärrning helt annorlunda verkande näringsliv. Vid sidan av kvotransoneringssystemet hade ÖEF även förberett ett ransonerings- system med licenser.

Då BN tillsattes i december 1973 kunde nämnden överta ett inom ÖEF utarbetat ”ransoneringspaket” med i stort följande innehåll:

— rutiner för insamling av snabbstatistik som underlag till försörjnings— planer, — förslag till drivmedelskvoter för en första ransoneringsperiod, — kvotransoneringssystem för ransonering av eldningsolja m.m. med

utkast till meddelanden och cirkulär för igångsättningsskedet, — rutiner för ransoneringskontroll samt * vissa administrativa förberedelser.

Samtidigt med ransoneringspaketet fick nämnden till sitt första ple- num överta en inom ÖEF på basis av oljehandelns uppgifter samman- ställd försörjningsplan för perioden den I december 1973—28 februari 1974.

11.4. Statistik på bränsleområdet

l 1 .4.1 Utvärderingsrapporten

Som en beredskapsåtgärd har en arbetsgrupp med representanter från oljehandeln, SCB och ÖEF under åren 1972—1973 utarbetat rutiner för insamling av bränslestatistik från oljehandeln. Blanketter har utformats för insamling av uppgifter som underlag för dels försörjningsplaner, dels lagerredovisning till OECD, dels också den redovisning som krävts för att OECD:s fördelningsmekanism skulle kunna träda i funktion.

Under normala förhållanden följer ÖEF utvecklingen på drivmedels- och bränsleområdena med hjälp av statistik från SCB, kommerskollegium och tullverket. Vidare utnyttjas statistik från vissa internationella organi- sationer. Vissa uppgifter hämtar ÖEF in själv.

En Speciell rapportering blev nödvändig för att klara den uppsnabbning av lageruppgifterna som OECD:s oljekommitté beslöt om. Därför inford- rade ÖEF fr. o. rn. november l973 och tills vidare en särskild lagerupp- gift. SOm skulle vara ÖEF tillhanda senast 10 dagar efter varje månads utgång.

Med hänsyn till det ovissa läget beträffande importmöjligheterna för flytande bränslen beslöt ÖEF den 9 november 1973 att infordra förhandsuppgifter från samtliga oljeföretag över lager, leveranser, produk- tion, export och import. Uppgifterna som avsåg försörjningsläget för perioden november 1973fjanuari 1974 och som skulle vara ÖEF tillhan- da senast l7 november 1973, inhämtades i enlighet med det av ÖEF utarbetade blankettförslaget, som också ingick i ransoneringspaketet. Motsvarande uppgifter inhämtades i december 1973 för perioden decem- ber l973—februari 1974.

BN fann ingen anledning att frångå de rutiner för insamling av den viktiga snabbstatistik som ÖEF förberett. Man skärpte dock kravet på en tidigareläggning av uppgifterna samt införde ett rullande uppföljnings- system. Härigenom korn försörjningsplanerna, som omfattade tremåna- dersperioder, att revideras med tvåveckorsintervaller.

Mot bakgrund av det osäkra internationella läget var det enligt BN naturligt att det vid statistikinsamlingen visade sig att Oljebolagen hade stora svårigheter att lämna uppgifter för senare delen av tremånaders— perioderna, Vid enskilda överläggningar som BN hade med företrädare för de största oljeföretagen framgick det att informationerna från moderbolagen var tidsmässigt mycket sena och knapphändiga. I vissa fall

kände de på den svenska marknaden opererande utländska storföretagen inte till sina försörjningsförutsättningar för den närmaste månaden tidigare än 10—15 dagar före månadsskiftet. Samma förhållande gällde för de rent svenska företagen. BN:s bedömningar av det insamlade materialet blev härigenom osäkra, men någon bättre metod fanns inte enligt BN.

För att få en mera översiktlig bild av försörjningsläget utarbetade BN med hjälp av statistisk expertis en "datakatalog" med uppgifter om beräknad normalförbrukning för olika drivmedel och bränslen med fördelning på månader under två tänkta ransoneringsperioder. Vidare redovisades av oljeföretagen beräknade och av nämnden justerade import— och produktionsuppgifter, beräknad reducerad förbrukning genom ranso- nering och besparingsåtgärder samt framräknade in- och utgående lager för olika produkter och månadsskiften. BN framhåller att denna data— katalog var mycket värdefull.

BN:s slutomdöme är att den statistik som användes under ransone- ringen som underlag för försörjningsplaner var relativt tillfredsställande trots vissa brister, som berodde på det osäkra internationella läget samt de knappa tidsmarginaler nämndens kansli hade för insamling och sammanställning av uppgifter.

BN anser det vara angeläget att arbete fullföljs inom den samarbets- nämnd för bränslestatistik som finns inrättad med företrädare för SCB, uppgiftslämnare och avnämare. Enligt vad nämnden erfarit kommer ÖEF att återuppta sitt samarbete med SCB i syfte att diskutera aränslesta- tistikens uppläggning samt behovet av medverkan från SCB under olika försörjningskriser.

11.4.2. EBU:s överväganden och förslag

EBU skall enligt sina direktiv mot bakgrund av erfarenheterna från krisen 1973/74 undersöka möjligheterna att förbättra informationen om för- sörjningsläget. Vad som avses är en snabb och tillförlitlig information om verklig och beräknad import, produktion, förbrukning och uppgifter om lagerutvecklingen. När det gäller informationen om det internationella försörjningsläget i kristid, har en förändring inträtt i och med Sveriges anslutning till IEP. Inom ramen för lEA:s verksamhet kommer data om oljeförsörjningen att ställas samman och vidarebefordras till medlemssta- terna. Denna fråga har översiktligt berörts i kapitel 6 och redovisas närmare i kapitel 16. Allmänt kan konstateras att förutsättningarna för en tillfredsställande försörjningsinformation i kristid väsentligt förbätt- rats genom den planläggning som f. n. sker inom IEA.

Snabba och tillförlitliga uppgifter om förbrukning, produkticn, import och lager är en förutsättning för att den för försörjningsbeedskapen ansvariga myndigheten, ÖEF (se kapitel 18), skall kunna fatta riktiga beslut i åtgärds- och fördelningsfrågor och också för att kunna ge regeringen väl grundade förslag om lämpliga regleringsåtgärder. En god statistik behövs även för de ransoneringsmyndigheter som har att ombe— sörja en optimal fördelning av de knappa energiresurserna. Sena och

ofullständiga uppgifter kan medföra en tilldelning som inte överensstäm- mer med de principer som överordnade instanser fastlagt.

EBU anser mot denna bakgrund att förberedelser bör vidtas för en hög statistikberedskap. Enligt vad EBU erfarit har ÖEF inlett diskussioner med representanter för oljeföretagen i Sverige om möjligheterna att förbättra framför allt prognosmaterialet. Erfarenheterna från vintern 1973/74 understryker behovet av förbättrade försörjningsprognoser. Inte minst metoder för beräkning av normalårsvärden bör tas fram. Enligt EBU är det också betydelsefullt att man inom den samarbetsnämnd som finns för bränslestatistik, med beaktande av erfarenheterna från krisen, kartlägger behov av och möjligheter till utökad statistik.

Vid hearing inom EBU har SCB redogjort för det utvecklingsarbete som pågår för att förbättra bränslestatistiken. Bland de förslag som övervägs kan nämnas följande:

0 en utbyggd förbrukningsstatistik som innebär att samtliga bränslen redovisas och att prognosuppgift lämnas för nästkommande kvartal . ytterligare specifikation av oljeföretagens leveranser till bostadssektorn

regional indelning av oljeföretagens leveranser 0 ett projekt som syftar till att kartlägga leveransstrukturen avseende de förbrukarkategorier som specificeras i leveransstatistiken. Därmed erhålls underlag för bedömning av möjligheterna till en utbyggnad av förbrukningsstatistiken till att omfatta flera förbrukarkategorier.

St'st samarbete med krismyndigheterna mäste planeras i förväg. Den stutiSlikscrvice SCB måste ge till ransoneringsmyndigheterna på bränsle- området kan knappast improviseras då krisen redan inträtt. EBU anser därför att SCB inför framtida kriser bör utforma en statistikberedskap. Denna beredskapsplanläggning bör ske i samarbete med de myndigheter som Själva har att verkställa uppgifter i kristid eller har att planera för organ med verkställighetsuppgifter. Samtliga krisorgan på energiområdet, bränslekontoret, drivmedelskontoret och elförsörjningsnämnden (se ka- pitel 18). måste ha tillgång till statistik för att kunna fullgöra de uppgifter som åläggs dem.

EBU förordar att SCB förbereder sitt engagemang under kristid tillsammans med ÖEF, TN och Vattenfall. Man bör då kartlägga statisti- kens omfattning, tidsförhållanden, rutiner och blanketter för uppgiftsin- hämtning. bearbetning och rapportering samt formerna för krissamarbe— tet. Härvid bör övervägas att kontaktpersoner från SCB knyts till ett eller flera av krisorganen. SCB har vid hearing inom EBU ställt sig positiv till sådan medverkan. Härvid har poängterats att statistikarbetet också under kristid i största möjliga utsträckning bör ske inom SCB.

EBU anser vidare att SCB, inom ramen för den ovan förordade beredskapsplaneringen, bör undersöka hur motsvarande statistikarbete bedrivs i andra länder. Även utomlands kan erfarenheterna från krisen 1973/74 ha initierat ett utvecklingsarbete som kan vara av intresse att ta del av.

Vissa statistikfrågor behandlas också i avsnitt IO. ll ochi bilaga 3.

278. Ransonering av eldningsolja SOU 1975:60 1 1.5 Vissa kvoteringsfrågor

1 1.5. 1 U! värderingsrapporten

Kvotransoneringssystemets utformning behandlas i huvudsak i kapitel 12. Här skall endast beröras vissa speciella frågor som BN tar upp i sin rapport.

Storförbmkare

BN anser att vid ett oljebortfall på 25 procent under en längre tidsperiod torde en ransonering även bli nödvändig för industrin, då hushallsför- brukningen (uppvärmning och varmvatten) under normala väderleksbe- tingelser knappast kan reduceras med mer än 20—25 procent.

Vid en nedskärning av industrins oljebehov med 20—25 procent finner BN en differentierad bedömning av olika industribranschers betydelse oundviklig för att den för industrin totalt tillgängliga oljekvantiteten skall kunna disponeras på bästa sätt för landet i sin helhet.

För att skapa möjlighet för en differentierad oljetilldelning till indu- strin under fredskris sammankallade ÖEF i november 1973 representan— ter från statens industriverk (SIND) m. fl. till överläggningar beträffande förutsättningarna att bilda en ”industripanel" med uppgift att ge den centrala bränsleförsörjningsmyndigheten underlag för beslut om tilldel— ning av eldningsolja till olika industrier.

SIND genomförde en snabbutredning rörande konsekvenserna för sysselsättningen och varuförsörjningen om industrins energiförsörjning skulle reduceras p. g. a. ransoneringsåtgärder. Som stöd för detta arbete tillkallade SIND en särskild arbetsgrupp bestående av representanter för berörda myndigheter och industrin.

Med hänsyn till den betydelse ett sådant statistiskt material måste tillmätas för att i en tänkbar kommande kris kunna ge underlag för individuell bedömning av varje industribranschs betydelse, är det enligt BN synnerligen angeläget att en utveckling av den input-outputmodell som användes kommer till stånd och kan genomföras med största skyndsamhet.

Övriga förbrukare

Oljehandeln har föreslagit att utöver de storförbrukare, som under krisen fick sin tilldelning direkt från BN, även anläggningar tillhörande stat, kommun eller landsting skall få sin tilldelning genom tillstånd från nämnden. Dessutom har oljehandeln förordat att även andra industrier än de företag som ingick i kategorin ”storförbrukare” skall kunna få vända sig till BN vid behov av extra tilldelningar.

BN föreslår att tillståndsgivningen bör utvidgas till att även omfatta anläggningar tillhörande stat, kommun och landsting. Vidare förordas att man förbereder särbehandling av industrier som med nuvarande system tillhör kategorin "övriga förbrukare”.

1 1.5.2 [58 U:s Överväganden och förslag

Förslag om organisatorisk lösning av den sakkunskap på det industriella området som krävs vid energifördelning i kristid, t. ex. industripaneler, behandlas i kapitel 18. EBU vill dock idetta sammanhang betona vikten av att den myndighet, som där förordas få ett s. k. sektorsansvar, SIND, utvecklar metoder som möjliggör en åtminstone grov uppskattning av de direkta och indirekta verkningar för produktion och sysselsättning som följer med en reducerad energitillförsel.

Under krisen 1973/74 lade arbetsgruppen vid SIND fram en prome- moria som avsåg konsekvenser för produktionsmöjligheterna av en minskad tillgång på energi (Energiransonering i industrin. Konsekvenser för sysselsättning och varuförsörjning. SIND PM 121974), Utredningens analys baserades på SCB:s input-outputundersökning avseende år 1968.

EBU anser, i likhet med BN, det vara väsentligt att det analysinstru- ment som en input-output-modell utgör förfinas och fortlöpande aktuali- seras. Det bör ingå i SlND:s ansvar för den industriella sektorn i kristid att bevaka att ett sådant analysinstrument finns i beredskap och är funktionsdugligt.

Såsom EBU påpekat tidigare (kapitel 8) kan man inte förvänta sig att genom datamodeller uppnå en fullständig kartläggning av alla beroende- förhållanden inom industrin och kunskap om alla de effekter inom och mellan olika branscher som en minskad energitilldelning innebär. Därför bör man också försöka utveckla andra metoder som kan användas vid en industriransonering, t. ex. ett svslwnaliskt nyttjande av branschexpertis.

! kapitel 12 föreslår EBU en uppdelning av kvotransoneringsfrågorna mellan central, regional och lokal nivå beroende på hur stora förbrukarna är. Oavsett storlek synes det dock ändamålsenligt att, såsom BN förordat, centralt behandla anläggningar som ingår i den offentliga förvaltningen. En sådan uppläggning synes också underlättas av den sektorindelning som redovisas i kapitel 18, med byggnadsstyrelsen som sektoransvarig för den offentliga förvaltningens energiförbrukning.

Vidare talar omsorgen om produktion och sysselsättning för att också annan industri än den som hänförs till kategorin storförbrukare så långt som möjligt särbehandlas inom ramen för kvotransoneringssystemet. Genom att länsstyrelserna föreslås (kapitel 12) få ett utökat ansvar för energiförsörjningen i kristid på regional nivå skapas administrativa förut- sättningar för en sådan särbehandling. Det är t. ex. meningen att länsstyrelsen skall pröva ansökningar om extra tilldelning av och basvär- desjämkning avseende eldningsolja för medelstora förbrukare.

Under november månad 1973 uppstod brist på olja hos vissa mindre oljeleverantörer i landet. Inom SPI upprättades därför ett fördelningskon- tor som hade till uppgift att hänvisa nödlidande kunder till företag som hade olja. Kontoret startade sin verksamhet den 23 november 1973. Över 2 000 förbrukare fick under ca två månader skriftligt besked om varifrån de skulle kunna få eldningsolja för sina omedelbara behov. Ibland kunde denna förmedling ske direkt genom telefonkontakt med depåer runt om i landet. Kontoret fick också klara försörjningsproblemen för ett antal kommuner och småindustrier.

Den förmedlingsverksamhet som under krisen 1973/74 ordnades för nödlidande kunder byggde således på frivillig/Jet inom oljebranschen. Kontoret tillkom dock efter visst initiativ från regering och ÖEF. Om man studerar hur vissa andra länder löste detta problem, finner man t. ex. att den danska regeringen genom beslut formellt ålade Oljebranscliens Faellesreprescntation att upprätta en fördelningscentral. Liknande tankegångar finns också i den finländska beredskapsplaneringen på oljeområdet.

I en framtida krissituation kan, beroende på tillförselbortfallets om- fattning, IEst fördelningssystem komma att träda i funktion. Systemet är så uppbyggt att endast något enstaka bolag eller ett fåtal internationel- la oljebolag kan komma att stå som importör(-er) för hela den kvantitet som tillkommer Sverige. I ett sådant läge krävs en fördelning av oljan i leverantörsledet, mellan olika inhemska företag. Avsikten är nämligen inte att de företag som genom systemets konstruktion erhåller ”import- monopol” skall vidarebefordra detta monopol ut på den svenska markna- den. Hur en sådan nationell fördelning kan utformas diskuteras f. n. mellan myndigheter och representanter för branschen. Vid ett s. k. oljespel anordnat av SPI och ÖEF ijuni 1975 testades hur det praktiska fördelningsarbetet kan gå till.

Man kan emellertid inte utesluta att, redan innan fördelningsmaskine- riet startar, leveransproblem uppstår för vissa oljeleverantörer motsvaran— de de som krävde en snabb lösning under krisen 1973/74. EBU anser att detta förhållande bör beaktas i den fortsatta planeringen. Även i detta fall kan det vara ändamålsenligt med en fördelning i leverantörsledet. Fördelningen kan i och för sig ombesörjas inom branschen genom att företagen i förväg förbinder sig att vidarebefordra olja som går utöver deras rättmätiga andel. För att undvika problem beträffande prissätt- ningen inom det nationella fördelningssystemet kan man överväga att inom branschen slussa all importerad olja via ett gemensamt, eller med staten samägt, bolag. Ytterst har regeringen möjlighet att, sedan förfogan- debestämmelserna satts i tillämpning, tvångsvis fördela oljan mellan olika leverantörer—antingen genom ett statsägt"bolag eller direkt genom myn- digheternas försorg. I ett fredskrisläge kan dock, åtminstone inledningsvis innan ett fördelningssystem satts i funktion, sådana ingrepp i marknaden te sig väl drastiska. Ingreppet kommer att missgynna sådana företag som varit förutseende nog att hålla kommersiella lager som medger viss leveranstrygghet för kunderna. Det kan då vara lämpligare att branschen själv ombesörjer en fördelning på kundsidan i stort på det sätt som skedde under krisen 1973/74.

EBU anser att staten i kriser har ett ansvar dels för att oljekonsumen- terna i landet inte lider nöd på grund av uteblivna leveranser, dels för att olja i det internationella fördelningssystemet vidarebefordras på den svenska marknaden på ett rättvist och konkurrensbevarande sätt. Ifall oljehandeln anförtros dessa fördelningsuppgifter i leverantörsledet och på kundsidan, anser EBU att branschens medverkan i förväg bör formaliseras i ett avtal med staten (ÖEF-SPI). Avtalet skall innehålla klara bestämmel— ser om hur fördelningen skall administreras, de principer som skall gälla,

när fördelningen skall starta osv. Det bör i så fall ankomma på ÖEF eller, om krisadministrationen organiserats, bränslekontoret (se kapitel 18) att utöva den tillsyn över fördelningsverksamheten som kan anses erforder- lig. Om frivilligt avtal om medverkan inte kan träffas, finns alltid möjlighet för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att, med de befogenheter som allmänna ransonerings- och förfogandelagarna ger, utfärda bestämmelser som tvångsvis ger samma resultat. Det bör dock vara till fördel för branschen dels att fördelningsfrågorna behandlas där insikt finns om dagsaktuellt tillgångsläge, dels att verksamheten ges stadga genom fasta regler och myndighetstillsyn.

1 1.6 Varmvattenransonering

1 1.6.1 Tidigare erfarenheter

Genom en kungörelse stadgades förbud från den 3 mars 1940 att på annat sätt än vad som angavs i kungörelsen använda central anläggning för beredning av varmvatten. Förbudet avsåg anläggning inom byggnad avsedd för bostads-, butiks- eller kontorsändamål, dock med många undantag t. ex. sjukhus, bad- Och tvättinrättningar, restauranger, indu- strier.

Bränslekommissionen (BK) beslöt i september 1940 att varmvatten endast fick tillhandahållas två dagar i veckan eller fyra dagar varannan vecka.

Från årsskiftet 1940/41 ersattes gällande bestämmelser med nya föreskrifter som i stort sett begränsade rätten att utan särskilt tillstånd från central anläggning erhålla varmvatten till dels sådana fall där anläggningen endast betjänade ett hushåll, dels fall där varmvattenanlägg- ningen inte kunde stängas annat än i samband med stängning av värmeanläggningen eller där vattnet värmdes med elkraft eller gas. Förbudet lättades under två dagar före påsken 1941. Dessutom medgav man fr.o.m. 26 maj 1941 att varmvatten fick tillhandahållas inom fastighet där som bränsle vid varmvattenberedningen uteslutande använ- des sopor och avfall från fastigheten.

Det av allmänna bränslebesparingsskäl gällande varmvattenförbudet fanns kvar till hösten 1941. Det tillämpades dock iväxlande omfattning. Under åren 1941—1943 var undantagen få. Varmvatten tilläts bara några dagar i sänder, särskilt kring de större helgerna eller sammanlagt 16 dagar under säsongen 1941/42 och åtta dagar under säsongen 1942/43. Sop- värmning tilläts bara vissa perioder.

Hösten 1943 släppte BK varmvattnet fritt på grund av tillgången på bränsle. Gasförbrukningen hade stegrats avsevärt samtidigt som importen av gasverkskol gått ned. För att undvika gasransonering släppte man då varmvattnet fritt. BK rekommenderade bl. a. att varmvattnet användes inte bara till tvätt och disk utan också till matlagning.

Det fria varmvattnet innebar en stor gasbesparing (i Stockholm t. ex. 4 000 ton kol/månad). Men samtidigt hade vedförbrukningen ökat. Vid

vägning mellan gasverkskol och ved beslöt BK låta varmvattnet vara fritt också säsongen 1944/45. I februari 1945 återinfördes det p. g. a. införd gasransonering. Varmvatten fanns under fyra dagar i slutet av mars 1945.

Under åren 1946—1948 rådde olika reglering beroende på om eldnings- olja eller fast bränsle användes. I november 1947 medgav BK att varmvatten fick tillhandahållas i hyresfastighet där minst 75 procent av köken saknade annan kokmöjlighet än elspis.

Under säsongen 1948/49 ställdes viss bränslemängd till förfogande för varmvatten. Kvantiteten räckte till 75 dagars varmvatten. Det bestämdes efter överläggningar med representanter för husmödrar, fastighetsägare, fastighetsskötare och hyresgästorganisationer att varmvattenförbruk- ningen skulle fördelas på fyradagarsperioder ungefär varannan vecka. Under 1949 lättades restriktionerna i etapper. De hävdes helt i september 1949.

Varmvattenförbudet varade i sammanlagt 39 månader från år 1940. Bränslebesparingen beräknade BK till ca 800 000 ton koks, dock med reservationen att gasförbrukningen varit större än normalt under denna tid.

1 1.6.2 UIvärderingsrapporten

Av utvärderingsrapporten framgår att BN liksom hyresgäst- och fastig- hetsorganisationerna vid årsskiftet 1973/74 konstaterade, att en nedskär— ning av oljeförbrukningen med 25 pmcent under årets kallaste period inte var möjlig att uppnå utan en betydande inskränkning av varmvatten- förbrukningen. En sådan bedömdes visserligen leda till en viss ökad elförbrukning för uppvärmning av vatten på elplattor (och därmed indirekt en oljeförbrukning) men denna ansågs bli avsevärt mindre än den direkta oljebesparingen genom varmvatteninskränkning.

Som alternativ till allmänt förbud för varmvattenberedning diskutera- des om en tillräcklig besparing kunde uppnås frivilligt genom överens— kommelser mellan fastighetsägare och hyresgäster. BN säger att även om partsorganisationerna inte höll detta för uteslutet ansåg de med hänsyn till konstruktionen av gällande hyresavtal att det förelåg juridiska hinder för sådana ingripanden utan statsmakternas stöd i form av konkreta beslut. BN beslöt därför den 2 januari 1974 att, inom ramen för den medgivna leveranskvantiteten 75 procent, eldningsolja Linder februari endast skulle få användas för varmvattenberedning under sammanlagt 14 dagar. I BN:s meddelande (1974zl) angavs att flytande bränsle samt stadsgas och värme från fjärrvärmeverk eller motsvarande anläggning under februari 1974 får användas för uppvärmning av tappvatten åt bostäder och kontor under högst 14 dygn. I fråga om enfamiljshus där bostadsuppvärmning och varmvattenberedning handhas av innehavaren skulle dock ankomma på denne att efter eget bedömande åstadkomma motsvarande hushållning. BN kunde medge dispens. Det angaVs vidare att under tid då varmt tappvatten inte tillhandahålles får stadsgas för uppvärmning av vatten för bad eller liknande ändamål med motsvarande varmvattenåtgång endast ske där vattnet normalt värmes på detta sätt.

Förhandlingar togs upp med representanter för partsorganisationerna om frivilliga överenskommelser rörande varmvattenstoppets detaljut- formning, dvs. vilka perioder eller dagar stoppet skulle gälla. Genom att försörjningsläget utvecklades gynnsammare än beräknat och samtidigt en lång period med stort värmeöverskott minskade oljeätgången för upp- värmning kunde förbudet att använda eldningsolja för varmvattenbered- ning upphävas den 16 januari 1974, dvs. innan det ännu hunnit börja tillämpas.

1 1.6.3 EBU:s expertrapport

Vid de tillfällen då bristen på bränsle medfört varmvattenransonering eller förberedelser för varmvattenransonering, har det uppstått livlig diskussion om åtgärdens spareffekter och negativa konsekvenser för olika typer av förbrukare. Under energikrisen 1973/74, liksom under 1940-ta- lets bristår, ägnades denna fråga ett stort intresse, inte minst i massmedia.

EBU har funnit det angeläget att myndigheterna, inför en möjlig framtida bränslebrist, står bättre rustade vad gäller kunskap om förutsätt- ningar för och spareffekter av en reglering av varmvattnet. Det är inte minst viktigt att få de tekniska möjligheterna att reglera varmvattenför- brukningen kartlagda. Vidare bör man ha en viss uppfattning om behovet av dispens för olika konsumentgrupper, t.ex. personer som lider av hudsjukdomar, vissa typer av näringsidkare. Därför uppdrog EBU åt överingenjören Nils—Einar Wahlgren och civilingenjören Stefan Sandesten att för utredningens räkning studera dessa problem. Resultatet av deras arbete redovisas i sin helhet i bilaga 6. Här presenteras en sammanfattning av rapporten.

Sanzman fattning

Energiförbrukning för uppvärmning, tappvarmvattenberedning samt drift av byggnader svarar för ca 40 procent av den totala energiförbrukningen i landet. (”a 85 procent av denna förbrukning avser bränslen medan resterande 15 procent omfattar elenergiförbrukning. Storleksordningen 2/3 av bruttoenergiförbrukningen inom sektorn fördelas på bostäder och 1/3 på övriga lokaler. Uppvärmning och varmvattenberedning sker till övervägande del med oljeeldade pannanläggningar. Ca 3/4 av antalet lägenheter försörjdes år 1972 med energi för uppvärmning från små eller medelstora oljeeldade pannor eller panncentraler.

Genom åtgärder som idag vidtas för nyproduktionen fram till år 1985 kan storleksordningen 10—20 procent av energiförbrukningen detta år påverkas. Energibesparande åtgärder och förberedelser för ransonering bör således inriktas på existerande byggnader om åtgärderna skall få effekt totalt sett på kort eller medellång sikt.

Med utgångspunkt från i huvudsak Svenska vatten- och avloppsverks- föreningens statistik och pågående prognosarbete kan den specifika vattenförbrukningen för hushållsändamål antas vara av storleksordningen 210—220 liter per person och dygn (l/p.d.) som genomsnitt för riket.

Ökningen de närmaste decennierna förväntas bli av storleksordningen lO l/p.d.

Den specifika förbrukningen för bostäder i flerfamiljshus antas vara ca 20 procent högre än i småhus. Den högre specifika förbrukningen i flerfamiljshus jämfört med småhus motiveras i huvudsak av skillnader i debiteringssätt (debitering baserad på kollektiv resp individuell mätning av vattenförbrukning).

Ungefär 40 procent av vattenförbrukningen går till funktioner där enbart kallvatten används. Utgående från att kall- och varmvatten för övriga funktioner i stort blandas i lika proportioner kan följande överslagsmässiga sammanställning för specifik tappvarmvattenj't'irbruk- ning redovisas.

För bad och dusch 30 l/p.d., disk 20 l/p.d., tvätt 10 l/p.d. och övrigt 10 l/p.d., dvs. totalt storleksordningen 70 l/p.d. eller 30 procent av kallvattenförbrukningen.

På grundval av vissa mätresultat samt jämförelser med schablonberäk- ningar antas följande värden för (netto)energiförbrukning för tappvarm- vattenberedning:

—- lägenheter i småhus 4 000 kWh per lägenhet och år — lägenheter i flerfamiljshus 3 800 kWh per lägenhet och år — övriga lokaler — samlad redovisning över genomsnittlig årlig varmvat- tenförbrukning saknas.

Det bör betonas att förbrukningsvärdena för bOstäder är genomsnitts- värden och att mycket stora individuella skillnader föreligger.

Energiförbrukningen för uppvärmning liksom energiförbrukningen för varmvatten varierar under året. Mätningar i Tensta och Bollnäs ger vid handen att varmvattenförbrukningens andel av totala energiförbruk- ningen för uppvärmning var ca 20 procent under den kallaste perioden under året (januari—mars) och ca 50 procent under sommaren. Medelvär- de under året var ca 30 procent.

[ absoluta tal är såväl värmebehov för uppvärmning som för tappvarm- vattenberedning högst under vintermånaderna. Maximal förbrukning per månad vintertid är ca 120 procent och minimal förbrukning sommartid är ca 50 procent av medelförbrukningen, enligt en av byggnadsstyrelsen

Tabell 11.1 Tappvarmvattnets andel av landets energiförsörjning

'liappvarmvatten år 1972

Nettoenergi- Bruttoenergi- Andel av Andel av förbrukning förbrukning sektorn övrig total förbr. TWh TWh % % Bostäder i småhus 5.5 8 5,5 2 Bostäder i flerfam. hus 7 10 6,5 2,5 Övriga lokaler 4 5 3 1 Summa 16.5 23 15 N6

gjord utvärdering av energiförbrukning för tappvarmvattenberedning.

Med utgångspunkt från ovan angivna värden för energiförbrukning för tappvarmvattenberedning kan överslagsmässigt tappvattnets roll i Sveriges energiförsörjning belysas på sätt som redovisas i tabell 11.1, med användning av underlag från energiprognosutredningen.

10 procents reducering av varmvattenförbrukningen innebär således storleksordningen 1,5 procents besparing inom övrig-sektorn och ca 0,6 procent för den totala energiförbrukningen.

Det framhålles att beräkningen som baseras på en genomsnittlig varmvattenförbrukning multiplicerad med ett totalt lägenhetsbeständ ger en total nettoenergiförbrukning som är mycket osäker. Därtill kommer osäkerhet ifråga om antagna genomsnittliga verkningsgrader vid omvand- ling från netto- till bruttoenergi.

Uppvärmning eller beredning av tappvarmvatten kan ske centralt eller lokalt och på ett flertal olika sätt. Varje sätt karaktäriserar i sin tur tappningsbetingelserna dvs. möjligheterna till upprepade störttappningar under perioder av högbelastning utan att tappvarmvattnets temperatur sjunker under en viss önskad och förutbestämd temperatur.

Vanliga sätt att bereda varmvatten är genom direkt gaslåga, elvärme- patron, cirkulerande varmvatten eller hetvatten samt tillförsel av ånga.

Varmvattenberedare kan indelas i två grundtyper! varmvattenberedare med ackumuleringsförmåga och varmvattenberedare utan eller med ringa ackumuleringsförmåga.

Beroende på om ackumuleringsförmågan hänförs till primärsidan, dvs. det cirkulerande het- eller varmvattnet, eller till ett i beredaren ackumule- rat magasin av varmt tappvarmvatten kan varmvattenberedare indelas i: genomströmningsberedare och förrådsberedare. Uppbyggnad av och egen- skaper hos olika typer av varmvattenberedare redovisas i rapporten liksom också cirkulation av varmvatten, ledningssystemens uppbyggnad, placering av avstängningsanordningar samt principkopplingar för inbland- ning av kallvatten.

Frågan om kollektiv eller individuell mätning av energi har diskuterats under och efter energikrisen 1973/74.

På basis av tillgängliga litteraturuppgifter redovisas följande slutsatser såsom rimliga. Jämfört med förbrukning vid kollektivmätning erhålls vid individuell mätning följande besparingar:

hushållselförbrukning: storleksordningen 20 procent värmeförbrukning: (uppvärmning + varmvatten) storleksordningen 25 procent enbart uppvärmning: storleksordningen 10'20 procent enbart varmvatten: storleksordningen 30—50 procent total vattenförbrukning: storleksordningen 30 procent

Det betonas att ovanstående värden är skattade medelvärden och att mycket betydande spridning föreligger i materialet.

En reduktion till storleksordningen häften av besparingsmöjligheterna vid individuell varmvattenmätning anses vara rimlig för att bedöma kvarstående besparing efter flera års drift. Individuell mätning av varm-

vatten skulle då medföra en besparing av storleksordningen 20 procent.

En brist i materialet angående skillnader mellan individuell och kollektiv mätning är att underlaget i flertalet fall är tio år gammalt eller äldre.

Olika typer av mätare för tappvarmvattensystem samt kostnader för mätning redovisas i rapporten.

I rapporten anförs att det inte är möjligt att rekommendera individuell tappvarmvattenmätning som instrument för en varmvattenransonering annat än på lång sikt. En grundförutsättning för en sådan rekommenda- tion är dock att man först bedömer värdet av varmvattenmätning som ett energiekonomiskt instrument och då också tar hänsyn till komplexiteten i form av tekniska, ekonomiska, administrativa och sociala hinder och konsekvenser.

Den enda form av mätning som bedöms möjlig att genomföra snabbt ligger snarast i att mäta den varmvattenvolym eller den varmvatten—vär— memängd som tas ut från en varmvattenberedare. En sådan mätning innebär inte individuell mätning annat än i undantagsfall men ger en möjlighet att fördela och följa upp förbrukningen av tappvarmvatten per varmvattenberedare.

Tidsstyrning av tappvarmvattentilldelning. Enheter för central varm- vattenberedning med tillhörande ledningsanslutningar kan förses med sådana ventiler och ledningsarrangemang att det går att stänga av varmvattentillförseln under vissa tidsperioder. Principkopplingar för den- na "kriskoppling” redovisas i rapporten. Under perioder av avstängning skall varmvattensystemet tillföras kallt vatten, dvs. trycksättas med kallt vatten.

Anordningarna bör installeras så att omställning sker automatiskt och så att enbart ett tidur behöver ställas om. Tiduret installeras i låst utrymme.

Olika former av vattenbesparande teknik redovisas i rapporten. Infö- rande av en teknik i stor skala, som syftar till allmän energi- och vattenbesparing tar betydande tid i anspråk och måste föregås av en noggrann system- och apparatanalys och kräver i vissa fall ett omtänkan— de. Installation av tryckreduceringsdon — i de fall trycket i det allmänna vattenledningssystemet är alltför högt — och strålsamlare förluftinbland- ning i tvättställs-, disklåds- och övriga blandare — kan dock genomföras på kort sikt.

Erfarenheter av medicinska och hygieniska konsekvenser av en varm- vattenransonering är relativt få och går tillbaka till andra världskriget. Sedan dess har kraven på bekvämlighet ökat och få personer har vana att leva utan centralt levererat varmvatten. De för medborgarna dominerande problemen blir därför det obekväma i att värma vatten respektive använda kallvatten för persontvätt, textiltvätt och matlagning.

Vissa angivna patientkategorier torde av medicinska skäl ha behov av större mängder varmvatten än vad som inte utan svårighet kan värmas lokalt på t. ex. spis.

Följande befolkningsgrupper erfordrar varmvatten men detta kan tillgodoses genom egen (lokal)uppvärmning även om vissa problem

uppstår: spädbarn, äldre med rörelsehinder, personer med hudskador m. fl. där kosmetiska skäl talar mot besök i offentliga bad.

Speciellt behov av varmvatten — motiverade av hygieniska skäl — föreligger för följande verksamheter inrymda i bostads- och affärsfastig— heter: sjukvårdsinrättningar, livsmedelslokaler och restauranter, mindre bad, rak- och frisersalonger m. fl.

De hyresavtal som slutes mellan hyresgäst och hyresvärd följer oftast ett mellan parterna på hyresmarknaden avtalat typkontrakt, som inrym- mer en passus om att hyresvärden skall tillhandahålla värme och varmvat— ten. Det måste enligt experterna förutsättas att bindningen till dessa klausuler respektive övrig rättsverkan av hyresavtal vad avser varmvatten vid en varmvattenransonering kan hävas genom särskild lagstiftning.

Det finns inte skäl att anta att den frivilliga besparingen av varmvatten vintern 1973/74 skulle underskrida beräknade besparingar för elenergi- och tjärrvärmeleveranser. En besparing för varmvatten på minst 10 procent för hela perioden förefaller vara ett rimligt antagande. Under den mest kritiska perioden — januari—februari 1974 — torde dock bespa- ringen ha varit avsevärt större.

Ett visst underlag för bedömning av varmvattenbesparing i flerfamiljs— hus kan erhållas genom de studier avseende energiförbrukning i byggna— der som pågick under energikrisen med stöd från statens råd för byggnadsforskning. Beträffande varmvatten redovisas för två mätobjekt (Bollnäs——Tcnsta) kortvariga besparingar för varmvatten på ca 40 procent. Besparingarna förefaller vara beroende av att lokal sparpropaganda initierades. Väsentligt lägre besparingar erhölls under mindre kritiska lägen under energikrisen 1973/74. 1 mars 1974 torde förbrukningen av varmvatten i stort sett ha uppnått samma nivå som före krisen.

Sparkampanjer bör enligt experterna utnyttjas i första hand i ett krisläge. Metoden kan tillämpas för all energiförbrukning, är lätt att administrera och förhållandevis billig. Oavsett omfattning och förväntad varaktighet av en begränsning av energikonsumtionen är sparkampanjer lämpliga och bör bedrivas även parallellt med andra ”hårdare” restrik— tioner.

Sparkampanjer bör inte begränsas till varmvattenhushållning utan bör omfatta all värmeförsörjning i byggnaderna.

Besparingspotentialen uppskattas till 10 procent vid en ”mjukare” kampanj och 20 procent vid hårdare propaganda. Ytterligare 10 procents besparing bedöms inte vara orimlig vid överhängande risk för mer drastiska åtgärder som avstängning av varmvattnet.

Som förberedelse för ett allvarligare krisläge — då sparkampanjer inte 'bedöms vara tillräckliga — bör installeras anordningar för tidsstyrning av varmvattentilldelningen. Kriskoppling i anslutning till varmvattenbereda- re är den metod som rekommenderas. Metoden innebär avstängning av varmvattnet och samtidigt trycksättning av rörsystemet genom tillförsel av kallvatten. Kriskoppling kan installeras i flertalet anläggningar med central varmvattenberedning. Installationen är normalt enkel att utföra och innebär inte att några krav på säkerhet behöver eftersättas. Kriskopp- ling medger inte att selektiv tilldelning av varmvatten till vissa lokaler

eller förbrukare anslutna till en central varmvattenberedare eller under- central möjliggöres. Extra tilldelning av varmvatten får göras på annat sätt — i första hand genom att tillåta lokal varmvattenberedning t. ex. på spis.

Om fritidsfastigheter och industrifastigheter inte medräknas kan anta— let beredare aktuella för kriskoppling uppskattas till 50000 enheter. Kostnad per kriskoppling bedöms vara av storleksordningen ] 200—1 500 kr. Totalt för landet beräknas kostnaderna uppgå till storleksordningen 60—75 miljoner kr. Föreskrifter och anvisningar för installation av kriskoppling kan utfärdas av statens planverk för nyproduktion ooh ombyggnad och av annan myndighet för existerande byggnader.

Erforderlig tid för att installera kriskoppling i existerande fastigheter kan uppskattas till minst två år från det föreskrift meddelats och anvisningar utfärdats. Detta innebär att tidsstyrning av varmvattnet vid en kris som inträffar före eldningssäsongen I977/78 i många anläggningar måste ske genom avstängning av varmvattnet utan att rörsystemet trycksätts med kallvatten. För dessa anläggningar föreslås centralt utfär— dade anvisningar.

lnstallation av varmvaltenmälare för totalförbrukning rekommenderas för central varmvattenberedning för att skapa ett instrument att separera energiförbrukning för varmvattenberedning från energiförbrukning för uppvärmning. Härigenom skapas möjlighet att följa upp effekter av vid- tagna åtgärder. Mätning av total varmvattenförbrukning i kombination med kriskoppling ger möjlighet till en flexibel och kontrollerad varm— vattenförsörjningi ett krisläge.

Kostnader och genomförandetid för totalvarmvattenmätning bedöms vara av samma storleksordning som för installation av kriskoppling.

Finansiering av kriskoppling och eventuella totalvarmvattenmätare föreslås ske genom fastighetsförvaltningarna.

Beträffande samordning mellan ransonering av varmvatten och övrig ransonering inom uppvärmningssektorn framhålls att en utgångspunkt för ransonering bör vara att tilldelning av energi görs gemensamt för uppvärmning och varmvatten — förutsatt att man önskar kunna kontrol- lera att bestämmelserna efterlevs. Ransonering av energi för byggnads- uppvärmning förutsätter en samordnad styrning av detaljdistribution för el, olja, gas, fjärrvärme och övriga bränslen.

Tilldelning av energi för uppvärmning och varmvatten bör ske till enheter där förbrukningen kan mätas och bör därför samordnas till pannanläggning, värmecentral, undercentral eller motsvarande produk- tions- eller omvandlingsenhet för värmeenergi.

En följd av ovan angivna principer för tilldelning är att brukarna av anläggningar med lokal varmvattenberedning (flertalet enfamiljshus, fri— tidshus och andra mindre byggnader) i realiteten fritt kan välja hur tilldelningen skall fördelas mellan varmvattenberedning och uppvärm- ning.

Erfarenheterna från varmvattenransonering under 1940-talet anger att sänkt värmestandard bör prioriteras före en avstängning av varmvattnet. Det finns inte skäl att idag revidera denna bedömning.

En energibesparing för uppvärmning av storleksordningen 25 procent bedöms vara möjlig. För varmvattnet har en besparing enligt ovan på 25 procent bedömts vara möjlig på frivillig väg i ett krisläge, Tillsammans ger detta ett gränsvärde för tilldelning av energi på ca 75 procent av (beräknad) normalförbrukning utan att drastiska åtgärder tillgrips.

Vid en reduktion av energiförbrukningen med mer än 25 procent måste i normalfallet mer drastiska åtgärder och tvångsåtgärder vidtas genom avstängning av värme till biutrymmen, avstängning av värme i vissa rum samt periodvis avstängning av varmvattnet. Generella siffror för besparing genom avstängning av varmvattnet kan inte redovisas på basis av tillgänglig litteratur.

Undantag från varmvattenransonering föreslås för de fall där medi- cinska eller hygieniska skäl så motiverar. Undantagen kan hänföras dels till personer, dels till verksamheter. Det föreslås att socialstyrelsen svarar för detaljutformning av regler.

1 1.6.4 EBU:s överväganden och förslag

Den 5. k, övrigsektorn svarade år 1970 för ca 40 procent av den totala energiförbrukningen. Inom denna sektor svarade bostäder och övriga lokaler för tillsammans över 98 procent av sektorns energiförbrukning.

Vid akut energibrist i fredstid eftersträvar man att fördela de knappa energiresurserna på ett sådant sätt att produktion och sysselsättning så långt möjligt kan hållas uppe. Vidare vill man värna om viktigare samhällsfunktioner såsom sjukvård och skolväsende. Det betyder att den inbesparing som måste göras till stor del kommer att falla på övrigsektorn och där på energi till uppvärmning av bostäder och andra lokaler samt till beredning av varmt tappvatten. Eftersom industrins marginal för energi- sparande utan produktionsstörningar förmodligen minskat efter krisen 1973/74, bl. a. på grund av de höjda energipriserna, så har kravet på besparing inom övrigsektorn under kristid ökat. Samtidigt har man inom övrigsektorn tärt på sin egen marginal för sparande genom att under normala förhållanden dra ned sin energiförbrukning genom en effektivare användning.

EBU anser det mot denna bakgrund viktigt att man skaffar sig god kunskap om förutsättningar för och möjligheter till kortsiktigt energispa— rande inom den sektor som kommer att i första hand beröras av en minskad tilldelning under energikris i fredstid.

Av expertrapporten framgår att en reducering av varmvattenförbruk- ningen med 10 procent innebär en besparing på ca 1,5 procent inom hela övrigsektorn eller 0,6 procent av den totala energiförbrukningen. I sitt totala sammanhang kan en sådan besparing te sig betydelselös. När det gäller att spara energi i kristid är dock varje del av betydelse. Det totala sparmålet är uppbyggt av många små sparinsatser inom ett stort antal sektorer.

Sparkampan jer

EBU anser att man i första hand bör försöka begränsa varmvattenför- brukningen i kristid genom kampanjer för frivilligt sparande. De under- sökningar som presenteras i rapporten visar på ett stort utrymme för frivilligt sparande. Man räknar med en möjlig besparing på 20f30 procent eller vad som kan uppnås genom individuell mätning av varmvat- tenförbrukningen. De lokalt förankrade kampanjer som bedrevs i Bollnäs och Tensta styrker denna uppfattning.

Enligt EBU:s uppfattning kan man i kristid räkna med ett gott gensvar från förbrukarnas sida om informationen utformas på rätt sätt och tekniska möjligheter skapas för individuellt sparande.

EBU förordar därför att förberedelser för sparkampanjer för att begränsa varmvattenförbrukningen ägnas särskild uppmärksamhet i det fortsatta planeringsarbetet. lnformationsmaterial bör utarbetas i samråd med teknisk expertis på området. EBU anser det vara särskilt betydelse— fullt att information i dessa frågor förmedlas på flera nivåer. Det ärinte minst viktigt att t. ex. värmeverk och fastighetsägare lokalt propagerar för varmvattensparande och undersöker möjligheterna att distribuera tekniska hjälpmedel för besparing bl. a. täcklock för avlopp i disklådor. ] kapitel 15 och bilaga 10 redovisas beredskapen för energisparkampanjer närmare.

Vattensparande teknik

Det finns flera möjligheter att på något längre sikt införa vattensparande teknik t. ex. tryckreduceringsventiler, flödesregulatorer, termostatblan- dare, strålsamlare och värmeväxlare för utgående varmt avloppsvatten. Under kristid är möjligheterna begränsade att snabbt utnyttja sådan teknik.

Som inslag i en långsiktig strävan att hålla ner varmvattenförbruk— ningen är däremot sådana tekniska arrangemang värdefulla, framför allt i nybyggnationen.

EBU anser att fastighetsägarna i kristid bör ta tillvara de möjligheter som finns att införa varmvattenbesparande teknik, i synnerhet om krisen blir långvarig. I så fall synes inmontering av tryckreduceringsdon i samband med t. ex. underhåll ligga närmast till hands.

Tidstyrn ing

Då försörjningsläget utvecklats dithän att frivilligt sparande bedöms som otillräckligt måste någon form av periodisk avstängning av varmvattnet genomföras.

EBU anser att tidstyrningen bör genomföras på sådant sätt att oavsiktligt flöde av varmvatten efter avstängningen förhindras. Riskerna för översvämning skulle annars vara så stora att man inte vågar genomföra avstängningen. Dessutom innebär det oavsiktliga flödet att stora kvantite- ter varmvatten kan gå till spillo i onödan. Rapporten diskuterar två

möjligheter att komma tillrätta med detta problem, dels genom plombe- ring, dels genom s.k. kriskoppling. Kriskoppling innebär att kallvatten förs in i systemet.

EBU anser kriskopplingen vara att föredra framför plombering. Under och strax efter andra världskriget tillämpades plombering. Genom kris- koppling slipper man dock det stora arbete som är förknippat med en plombering av varje tappställe. Dessutom erhålles större flexibilitet att anpassa avstängningarna efter försörjningslägets utveckling.

EBU föreslår att kriskoppling installeras i alla anläggningar med central varmvattenberedning som ej av medicinska eller hygieniska skäl bör undantas från varmvattenstängningar i kristid. Från kravet på kriskopp- ling bör undantas en- och tvåfamiljsfastigheter, fritidsfastigheter samt industrifastigheter. Enligt rapporten kvarstår i så fall 50 000 enheter som skall kriskopplas. EBU föreslår att sådan fastighet enligt bestämmelser i särskild lag skall ha kriskoppling monterad före den 1 januari 1979. Det bör ankomma på statens planverk att utfärda de närmare anvisningarna.

I rapporten antas att i medeltal 1,2 kopplingar behövs per enhet. lnstallationskostnaden beräknas till 1 200—1 500 kr eller till ca 100 kr per lägenhet. Om man skulle räkna med en avskrivningstid på tio år för installationen, skulle månadskostnaden per lägenhet bli ca 1 krona. Installationen betalas av fastighetsägaren.

EBU vill uppmärksamma de fördelar av praktisk natur som kan vara förknippade med att koppling utförs med motorventil och att tidstyr- ning sker med tidur. Bostadslånekungörelsens bestämmelser bör omfatta installation av kriskoppling.

EBU föreslår vidare att statens planverk i Svensk Byggnorm för in tvingande föreskrifter om kriskoppling vid nybyggnad eller sådan om- byggnad som kräver byggnadslov. När det gäller ombyggnad bör därför villkoren för byggnadslov utvidgas för värmeanläggningar.

I rapporten anges möjligheten att knyta bättre villkor för extratilldel- ning av energi vid ransonering till att kriskoppling finns installerad och att total varmvattenförbrukning kan uppmätas så att förbrukningssiffror kan dokumenteras. EBU anser det dock inte vara rimligt att låta hyresgästernas tillgång till varmt tappvatten under kristid vara beroende av de åtgärder som fastighetsägaren funnit gott att frivilligt vidtaga. EBU anser därför att tilldelning bör ske efter principer som inte diskriminerar i detta avseende men att föreskrifterna om kriskoppling och central mätning istället görs tvingande.

Mätning

De undersökningar som gjorts av effekten av individuell mätning visar förbrukningsminskningar på upp till 50 procent. Kostnaden för installa- tion och underhåll av varmvattenmätare är dock ganska stor. Dessutom synes det tveksamt om det är ekonomiskt fördelaktigt att läsa av och debitera individuellt.

EBU anser, liksom experterna, det inte vara praktiskt möjligt att basera en varmvattenransonering på individuell mätning för varje hushåll.

Ett sådant system skulle medföra alla de problem som gjort det omöjligt att på el- och gasområdena klara en total ransonering med avläsning av samtliga abonnenters mätare (se kapitel 12). EBU anser att man därför inte genom tvingande föreskrift kan kräva installation av individuella mätare i befintliga fastigheter.

EBU anser det i och för sig vara värdefullt när det gäller att effektivt nedbringa varmvattenförbrukningen, att förbrukaren kan följa sin egen förbrukningsutveckling. Det betyder, bortsett från omöjligheten till individuell ransonering, att installation av hushållsmätare kan vara till fördel ur besparingssynpunkt. Stöd genom bidrag och lån bör kunna stimulera till utökad installation.

EBU anser det däremot vara betydelsefullt vid en varmvattenransone- ring att man vid en central punkt inom fastigheten kan följa varmvatten- förbrukningen. En sådan flödesmätare kan installeras på ingående kallvat- tenledning till varmvattenberedaren. På så sätt blir det möjligt att hålla isär förbrukning av energi för bostadsuppvärmning och för tappvatten- uppvärmning. Den centrala mätaren kan under kristid tjäna som mätare på hushållens insatser för varmvattensparande. Fastighetsägaren bör därför under krisen fortlöpande informera hyresgästerna om förbruk— ningsutvecklingen i fastigheten. Detta bör vara ett naturligt led i den lokala sparkampanjen.

EBU föreslår att statens planverk i Svensk Byggnorm intar en före- skrift om anordningar för central tappvarmvattenmätning i flerfamiljshus. Central mätning för existerande fastigheter regleras i den tidigare om- nämnda kriskopplingslagen eftersom kriskoppling och möjligheten till centralmätning i viss mån hör ihop. Planverket bör utforma närmare anvisningar för mätarens konstruktion och placering.

Tilldelning av energi

I kvotransoneringssystemet baseras tilldelningen på uppgifter om tidigare förbrukning (inköp). Om den värmetaxering genomförs, som EBU för- ordar i avsnitt 1 1.7, skapas möjlighet att för varje fastighet i licensen ange den mängd bränsle eller el som beräknas för uppvärmning resp. beredning av varmvatten.

EBU förordar att den licens som grundas på värmetaxeringen uttrycks som en tilldelning dels för varmvatten, dels för uppvärmning. Taxeringen är så uppbyggd att inhämtade uppgifter möjliggör en sådan fördelning. Detta medger för fastighetsägare med central varmvattenmätare att inom ramen för ett frivilligt varmvattensparande i fastigheten jämföra vatten- förbrukningens utveckling med det värde som licensen visar.

EBU anser att, då försörjningsläget så allvarligt försämrats att ytter- ligare energibesparing kräver periodisk bortkoppling av varmvattnet, den ansvariga krismyndigheten bör utfärda klara föreskrifter beträffande varmvattenberedningen t. ex. förbud mot varmvattenberedning under viss tid. Sådana restriktioner fordras för att man skall undvika skadestånds- anspråk mot hyresvärden. Däremot kommer inskränkningar i varmvatten- tillförseln att kunna medföra hyresnedsättning på grund av uteblivna

förmåner. EBU anser vidare att de centrala bestämmelserna bör utformas på så sätt att den lokala anpassning som kan vara möjlig inte försvåras.

Tilldelning av energi för uppvärmning och beredning av varmvatten bör ske samordnat för el, olja, gas och fjärrvärme till de enheter där förbrukningen kan mätas. Även om man vid en värmetaxering beräknar normalt bränslebehov för varje fastighet, måste tilldelad energi slussas till den gemensamma pannanläggning eller värmecentral som förser fastighe- terna med värme och varmvatten.

Det varmvattenförbud som planerades under krisen 1973/74 gällde inte enfamiljshus där bostadsuppvärmning och varmvattenberedning handhas av innehavaren själv. Denne skulle istället efter eget bedömande åstadkomma motsvarande hushållning. EBU anser att också en eventuell framtida restriktion beträffande varmvattenberedning endast bör gälla flerfamiljshus. I anläggningar med lokal varmvattenberedning, t. ex. flertalet enfamiljshus, fritidshus och vissa andra mindre byggnader, bör man fritt kunna fördela energin mellan varmvattenberedning och upp— värmning. Eftersom tilldelningen i ett skärpt försörjningsläge förutsätter bortkoppling av varmvattnet, blir i praktiken hanteringen i enfamiljshuset likartad den i flerfamiljshuset såvitt inte innehavaren accepterar en inomhustemperatur som underskrider de värden som kan anses som tolerabla. Det förutsatta varmvattenstoppet kommer också att framgå av den energimängd som på licensen beräknas för varmvattenberedning.

R egleringsgränser

Under 1940-talet prioriterade man sänkt värmestandard före en avstäng- ning av varmvattnet. EBU anser att man också idag i första hand bör sänka inomhustemperaturen före mer långtgående ingrepp i varmvatten- tillförseln. Hänsynen till hygien och hälsa talar också för en sådan ordning. Den spareffekt som uppnås genom värmesänkning med endast ett fåtal grader överstiger den effekt som även en mer långtgående reglering av varmvattenberedningen medger. Varje grads sänkning beräk- nas medföra en besparing på upp till 6 procent. EBU anser därför att inomhustemperaturen i ett krisläge bör kunna sänkas ned till den värmestandard som anses som lägsta godtagbara, dvs. 180 C dagtid och 160 C nattetid. I rapporten räknar man med en besparing på upp till 20 procent vid sänkt värmestandard med 3——4O C. Enligt EBU:s mening bör man redan under normala förhållanden, men isynnerhet under kristid då alla möjliga besparingsmöjligheter bör tas tillvara, göra en besparande inreglering av värmesystemet.

Av rapporten framgår att en besparing upp till 25 procent bör vara möjlig utan reglerande ingrepp i varmvattenberedningen. EBU förordar därför att krismyndigheterna inför restriktioner för varmvattenbered- ningen först när försörjningsläget kräver en lägre tilldelning än 75 procent av normal energiförbrukning. Det bör ankomma på ansvarig krismyndig- het att med hänsyn tagen till försörjningslägets utveckling, energiförbruk- ningens utseende med beaktande av årstid och väderlek, möjlig bespa-

ringsmarginal etc. bestämma den tilldelningsnivå som kräver restriktioner för varmvattenberedning.

EBU anser att det, som stöd för de besparingar som fastighetsägaren tvingas göra för att kunna hålla sig inom sin tilldelning, kan vara till fördel med vissa rekommendationer eller restriktioner beträffande bo- stadsuppvärmning. Flera länder, bl. a. Finland och England, införde under krisen förbud mot uppvärmning av vissa typer av lokaler över en viss i författning angiven temperaturnivå. Föreskriften är naturligtvis svår att kontrollera men kan tjäna samma syfte som den myndighetsbeslutade varmvattenrestriktionen, nämligen att förhindra juridiskt processande mellan parter på hyresmarknaden. EBU anser vidare att motsvarande typ av föreskrift eller anvisning kan ges beträffande uppvärmning av vissa andra utrymmen t. ex. garage, lagerlokaler, biutrymmen i fastigheter.

EBU förordar vidare att, om varmvattenrestriktioner måste meddelas, vilket förutsätter ett mycket ansträngt försörjningsläge, de perioder under vilka varmvattenberedning tillåts inte görs för korta, dvs. förbudsperio- derna blir i motsvarande grad längre.

Dispenser

Vissa verksamheter och vissa personer måste av hygienska, medicinska eller andra skäl undantas från en varmvattenransonering. Det gäller bl. a. sjukhus, arbetsplatser med starkt smutsande verksamhet, allmänna badin- rättningar. Om sådana verksamheter är förlagda i fastigheter med hyres- gäster som inte generellt är undantagna från ett varmvattenstopp, måste av tekniska skäl hela fastigheten undantas. Fastighetens tilldelningsvärden måste i så fall justeras i motsvarande grad.

Personer som av medicinska skäl behöver varmvatten är svåra att särbehandla på annat sätt än att de medges rätt att värma vatten på spis. Om hyresgästen normalt har sådan förbrukning av el eller gas att han blir föremål för en kvotransonering måste den tilldelade kvoten höjas (extra- tilldelning) för att medge vattenvärmning utan överskridande av kvot med åtföljd överförbrukningsavgift. I fall sådana restriktioner utfärdats att vattenvärmning förbjudits bör dispens meddelas. I det förra fallet krävs uppvisande av läkarintyg. I det senare fallet bör man i stor utsträckning kunna medge generella dispenser för t. ex. spädbarnsfamil- jer, rörelsehindrade, personer med vissa hudsjukdomar.

EBU vill avslutningsvis understryka den förändring som ägt rum i levnadssätt, förbrukningsmönster och hushållsteknik sedan 1940-talets relativt långa perioder utan varmvatten. Inte minst vården om spädbarn och andra mindre barn har successivt anpassats till en hög varmvatten— standard. I kristid kan det vara svårt att vid allmänna badinrättningar dagligen sköta dessa barns hygien. Detta förhållande talar därför för den återhållsamhet vid utfärdande av förbudsföreskrifter som förordats idet föregående. Vidare måste man vid reglering räkna med generella dispenser för vattenvärmning på Spis till spädbarnshushållen. Det bör ankomma på socialstyrelsen att ta fram underlag för krismyndigheternas dispensbe- stämmelser i detta avseende.

11.7 Värmetaxering av fastigheter

] 1.7. l Utitärderingsrapporten

ÖEF har sedan lång tid tillbaka haft Kungl. Maj:ts uppdrag att utarbeta dels ett kvotransoneringssystem ämnat att tillämpas i början av en försörjningskris, dels ett licenssystem att införas om krisen bedöms bli långvarig. Då ÖEF inte hade tillgång till värmeteknisk expertis uppdrogs åt byggnadsstyrelsen och byggforskningsinstitutet att svara för den tekniska utformningen av en metod att beräkna byggnaders normala värmebehov.

ÖEF prioriterade i sitt planeringsarbete kvotransoneringssystemet. Det var också ett sådant system som BN fick överta i december 1973. Under BN:s verksamhetsperiod fram till sommaren 1974 vidareutvecklades licenssystemet. Resultatet av detta arbete redovisas i utvärderingsrappor- ten. Systemet innebär i princip att normalt värmebehov fastställs för varje enskild fastighet genom en kalkylmetod. Härvid tar man hänsyn till bl. a. geografiskt läge. väggmaterial, ventilationsstandard.

Systemet beskrivs i utvärderingsrapporten på följande sätt:

1. Fastighetsägaren fyller i en blankett som upptar tekniska data om byggnaden samt bränsleförbrukningen under de senaste tre åren. Bl.a. anges lägenhetsyta, yttermått, hustyp och väggmaterial. Dessutom lämnas uppgift om på vilket sätt uppvärmning äger rum, hur ventilation och varmvattenberedning är anordnad. Blanketten, som finns utarbetad för villor och för andra byggnader, liknar den som används vid allmän fastighetsdeklaration.

2. Blanketten lämnas till kristidsnämnden som fastställer byggnadens bränslebehov enligt kalkylmetoden med ledning av utarbetade instruktio- ner. Resultatet blir en framräknad bränslekvantitet, som motsvarar förbrukningen under ett år med normal utomhustemperatur. Blanketten kan utformas så att beräkningarna kan göras med datatek- nik. Bränslekvantiteten fördelas på

— bränsle för byggnadens varmhållning inkl. nödvändig luftväxling, — bränsle för tappvarmvatten, — bränsle för särskild luftväxling som normalt används samt

— bränsle för Speciella behov.

3. Den framräknade bränslemängden jämförs med den i blanketten uppgivna bränsleförbrukningen. Om det föreligger stora avvikelser kon- trolleras uppgifterna. Kontrollen bör göras av värmetekniker, som även har möjlighet att begära kompletterande upplysningar från fastighetsäga- ren.

4. Om det föreligger speciella behov på grund av avvikelser från normala bostads— och kontorshus, genom att i byggnaden inryms energi- krävande verksamhet, sker en speciell bedömning av värmebehovet. Det innebär att normalförbrukningen för t. ex. industriell verksamhet, lasa- rett och hotell-restauranger fastställs av en värmetekniker som gör en bedömning efter vissa enhetligt utformade riktlinjer.

5. Myndigheten tillställer varje förbrukare en licens innefattande uppgift om den kalkylerade normalförbrukningen. Mot denna får för— brukaren sedan köpa bränsle i enlighet med myndigheternas leveransmed— givanden.

6. Den som inte är nöjd kan begära omprövning. Mera detaljerade uppgifter om byggnaden måste då lämnas på en speciell blankett. Enligt planerna skall sådana ärenden behandlas vid länsstyrelse av värmetekniker enligt vissa utarbetade riktlinjer. Vid beräkningen av en byggnads värmeenergibehov utgår man från det fastställda normalvärdet representerat av ett fiktivt flerfamiljshus i Mellansverige. Eftersom de flesta byggnader är mer eller mindre olika varandra tas i beräkningen hänsyn till följande faktorer:

— geografiskt läge

— väggmaterial

— form och storlek

— ventilationsstandard

— varmvattenstandard

—— värmekällans egenskaper.

Under år 1973 testades kalkylmetoden på ca 3 000 fastigheter. l utvärderingsrapporten nämns att rutinbehandling synes möjlig för ca 75 procent av landets husbestånd. För övriga 25 procent måste energibeho— vet fastställas av en fackman.

1 1.7.2 EBU:s expertrapport

EBU har funnit det väsentligt att få frågan om en värmetaxering närmare utredd. Därför uppdrogs åt tekn.lic. Ulf Rengholt att undersöka förut— sättningar för och möjligheter till en värmetaxering antingen i förväg under normala tider eller i ett krisskede. Utredningen skulle bl. a. innehålla erforderliga kostnadsberäkningar. Rapporten redovisas i sin helhet i bilaga 5. Här lämnas en kort sammanfattning av rapportens innehåll.

Sammanfattning

Den årliga förbrukningen av energi för att värma, ventilera och bereda varmvatten i byggnader varierar starkt även vad beträffar lika byggnader. Det har genom mätningar konstaterats att energiförbrukningen inom grupper av storleks— och konstruktionsmässigt identiska byggnader (små— hus) kan variera storleksmässigt från 1 till 3 51 4. Det innebär att den som förbrukat mest utnyttjat 2 till 4 gånger så mycket energi per år som den som förbrukat minst. Skillnaderna kan delvis förklaras av faktorer som olika familjestorlek, familjesammansättning o.d. men torde väsentligen förklaras av olikheter i sättet att bruka byggnaden, att välja tempera- turnivå, luftväxling o. d. Möjligheten att i ett krisläge reducera energiför-

brukningen är därför mycket olika. I vissa byggnader kan energiförbruk- ningen reduceras utan svårighet. I andra byggnader kan det möta stort hinder att åstadkomma även mindre reduktion. En bränsleransonering utförd som s. k. kvotransonering, dvs. tilldelning av viss andel (kvot) av tidigare förbrukning, kommer därför att upplevas som mycket orättvis. En mer rättvis ransonering åstadkommes genom att skära ned förbruk- ningen till viss andel av byggnadens beräknade behov (ev. medelvärde för grupper av byggnader). Detta kräver värmetaxering. Därvid åsätts varje byggnad ett normalförbrukningsvärde som beräknas på lika förutsätt- ningar och med hänsyn till resp. byggnads storlek, utförande och personantal. Ev. ransonering går så till att tilldelning till viss del av normalförbrukningsvärdet medges.

Värmetaxering måste på ett eller annat sätt genomföras under samhäl- lets tillsyn. För det ändamålet måste någon form av administrativt system tillskapas, som anvisar rutiner för förstagångstaxering och för åjourhåll— ningen av beräknade och fastställda normalförbrukningsvärden. Efter undersökning av flera olika alternativ för utformningen av ett sådant system föreslås följande metod.

För ändamålet bildas en central projektgrupp med sex personer. Projektgruppen svarar för att ett basregister (bränsleregister) med samt- liga aktuella fastigheter bildas, för att enkäter till varje fastighetsägare utsänds och återtas, för att inhämtade uppgifter granskas och behandlas och preliminärbeslut beträffande normalförbrukning fattas och till- sänds fastighetsägarna. Överklaganden av prelimindrbeslut behandlas på kommunnivå med hjälp av för ändamålet temporärt tillsatta tjänstemän. Granskning och behandling av överklaganden beräknas erfordra en sammanlagd personalstyrka av ca 120 personer i deltidstjänst under sex månader. För att fastställa normalförbrukningsvärde i de fall fastighets- ägare inte accepterar de beslut som framtagits efter överklagande tillsätts en central nämnd eller ev. flera lokala nämnder för värmetaxering, vilkas beslut skall gälla.

Bränsleregistret förutsätts kunna utvecklas på basis av länsdatakonto- rens fastighetstaxeringsregister (fastighetsband). För beräkningen av varje enskild byggnads energibehov förutsätts det att en standardiserad beräk- ningsmetod kan utarbetas på grundval av ÖEF:s kalkylmetod.

Ä jourhållning av bränsleregistret föreslås ske i första hand genom att bränsleregistret inordnas i den av centralnämnden för fastighetsdata (CFD) förutsedda byggnadsdatabasen, i andra hand genom att det inordnas i länsdatakontorens fastighetsband. I båda fallen erfordras smärre förändringar i byggnadsnämndernas rapporteringsskyldighet och i kraven på utförande av de byggnadslovshandlingar som insänds till byggnadsnämnd för granskning och beviljande.

Förstagångstaxering enligt det skisserade systemet har kostnadsberäk- nats till ca 20 milj. kr (ca l7 milj. om tjänstebrev får utnyttjas) dvs. ca 13 (l 1) kr per fastighet.

För att genomföra en värmetaxering över hela landet erfordras en tid av ca två år. Om förberedelser görs i förväg och resursinsatsen ökas är det möjligt att pressa tidsåtgången till ca åtta månader.

11.7.3 EBU:s överväganden och förslag

Av rapporten framgår att energiförbrukningen kan variera starkt mellan olika byggnader som är lika stora och konstruerade på likartat sätt. Vissa fastighetsägare har av ekonomiska eller andra skäl vidtagit åtgärder som medfört en lägre energiförbrukning. Det kan ha gällt t. ex. isolering av väggar, tätning av fönster, injustering avi värmeanläggning. Vissa andra kan ha dragit ned inomhustemperaturen, minskat ventilationen eller reducerat sin konsumtion av varmt tappvatten för att hålla en lägre energiförbrukning. Dessa åtgärder kan även grundas på ett ökat energi- medvetande, kanske stimulerat av de uppmaningar om ökat sparande som kommit från statliga myndigheter, den hösten 1974 tillsatta sparkommit- tén m. fl.

En kvotransonering baseras på uppgifter om historisk förbrukning. Även om man skulle kunna förfina ett sådant system med utökad användning av t. ex. schabloner för att korrigera uppenbart orimliga värden, så kommer alltid de fastighetsägare som tidigare varit sparsamma med energi att drabbas hårdare än de som inte följt rekommendationer om ökat Sparande. Det blir också allt svårare att basera tilldelningen på uppgifter om tidigare förbrukning då det normala förbrukningsmönstret "störs" av förbrukningsregleringar, kraftiga prishöjningar, uppmaningar till lägre energiförbrukning och insatser för effektivare energianvändning. Den statistik som myndigheterna måste grunda tilldelningar på blir således alltmer osäker och kommer att kräva allt större arbete med individuell prövning. Utvecklingen driver i viss man automatiskt in regleringsapparaten i ett system som liknar en tilldelning grundad på beräkning av normalt värmebehov.

EBU föreslår därför att tilldelningen i en framtida kris grundas på ett vid värmetaxering beräknat normalbehov. Tills en sådan värmetaxering genomförts måste man dock förlita sig på ransonering genom kvotering. Därför bör fortsatt beredskap upprätthållas också avseende kvotransone- ring av eldningsolja. EBU anser vidare att det för framtida kriser bör vara möjligt för regeringen att ha handlingsfrihet såvitt avser typ av ransone- ringssystem. EBU kommer därför i kapitel 12 att föreslå vissa föränd- ringar i kvotransoneringssystemet för eldningsolja.

I sammanhanget skall framhållas att värmetaxeringen självfallet bör kunna utnyttjas för beräkning av värmebehovet även i fastigheter som uppvärms med el, stadsgas eller fjärrvärme.

Beredskapsniva' och kostnader

Det finns två tillvägagångssätt vid en värmetaxering. Antingen genomförs den i förväg under normala och störningsfria förhållanden eller också avvaktar man med taxeringen tills dess krisen inträtt.

Av expertrapporten framgår att det vid en värmetaxering i förväg (normalfallet) tar ca två år att åstadkomma ett fullständigt bränsleregis- ter, från det att den centrala projektgrupp, som förutsätts, börjat sitt arbete. Om man avvaktar med taxeringen till krisen inträtt (forceringsfal-

let) anses genomförandetiden kunna minska till ca 8—10 månader. Då förutsätts dock att beredskapen hålls på en hög nivå genom att visst systemarbete och blankettframställning görs separat i förväg. En force- ring till under åtta månader anses gå ut över taxeringens noggrannhet på sådant sätt att taxeringen mister sitt värde. Kostnadsökningen för forceringsfallet beräknas till 2,5 milj. kr eller 15—20 procent av en totalkostnad på 15—20 milj. kr.

EBU anser det vara väsentligt för trovärdigheten i ransoneringssyste- met att värmetaxeringen av landets fastigheter görs i förväg. Om man avvaktar med taxeringen tills krisen inträtt skulle man kunna bli tvungen att under en hel, lång bränslesäsong, kanske med kallt vinterväder, behöva basera sin tilldelning på osäkra historiska uppgifter. Samtidigt skulle man under pressade krisförhållanden forcera fram en värmetaxe- ring med alla de rutiner mellan myndighet och fastighetsägare som krävs för en sådan taxering. EBU anser att man inte bör ge avkall på precisionen i taxeringen. I så fall skulle man nå behovsvärden som vore lika grova och osäkra som de förbrukningsuppgifter på vilka en kvotran- sonering grundas.

Mot en taxering i förväg talar två skäl, dels beredskapskostnaden, dels det arbete med uppgiftslämnande som läggs på fastighetsägarna. Man vet aldrig om och när värmetaxeringens behovsvärden kommer till använd- ning.

Enligt EBU:s mening måste man se beredskapskostnaden i sitt större sammanhang. l rapporten beräknas totalkostnaden för taxeringen till 15—20 milj. kr. Denna kostnad bör i viss utsträckning betraktas som en engångsutgift. Åtminstone bör kostnaden slås ut på det antal år under vilka de genom taxeringen inhämtade uppgifterna är aktuella, kanske fyra år, dvs. ca 4—5 milj. kr per år. Även om man utgår från känslighetsanaly- sens övre värde, 30 milj. kr, vilket kan vara rimligt om man överväger viss utsändning med rekommenderade försändelser, så blir årskostnaden endast ca 7 milj. kr. Denna insats för ökad beredskap på ett så viktigt område som energitillförseln till landets alla fastigheter kan jämföras med t. ex. den årliga räntekostnad som kan beräknas utgå på den utökade lagring av råolja och oljeprodukter, 6 milj. m], som riksdagen fattade beslut om hösten l973 och våren 1975.

Kapitalinsatsen i ett sådant lager kan i dagens priser beräknas till ca 2 500 milj. kr. Med en kalkylmässig ränta på 8 procent blir årskostnaden ca 200 milj. kr. Det betyder att investeringen i värmetaxeringen endast utgör ca l/lO av årsräntan på bundet kapital i det utökade beredskapslag- ret, och räknat per år (7 milj. kr) inte större än 3 procent av årsräntan. I det perspektivet måste man anse insatsen för höjd beredskap genom en värmetaxering såsom rimlig.

EBU anser också att man kan förvänta ett gott gensvar från fastighets- ägarnas sida. Till skillnad från den förmögenhetsmässiga fastighetstaxe- ringen syftar nämligen värmetaxeringen till att inför en från energiförsörj- ningssynpunkt osäker framtid ge fastighetsägaren ökad trygghet genom att ett normalt behovsvärde fastställs för hans fastighet. Han bör därför vara motiverad till ett aktivt deltagande i taxeringsprocessen.

EBU föreslår mot denna bakgrund att en värmetaxering genomförs i förväg. Arbetet bör påbörjas under budgetåret 1976/77 och vara avslutat under budgetåret 1978/79.

EBU förordar att rutiner och blanketter testas på fastigheter med olika uppvärmningssystem inom visst område, innan en riksomfattande taxe- ringsprocess startar. inte minst en anpassning till automatisk databehand- ling kräver ytterligare erfarenheter från en försöksomgång.

Deklarationsskyldigher

Eftersom det ytterst är till fördel för fastighetsägaren att taxeringen äger rum, skulle man kunna överväga att helt förlita sig på frivilligt deltagan- de. Syftet med taxering i förväg är dock att bespara krisförvaltningen rutintaxering i kristid för att i stället möjliggöra noggrannare prövning av de specialfall som bör granskas. Det betyder att man bör sträva efter ett IOC—procentigt deltagande i värmetaxeringen.

EBU föreslår därför att det i lag åläggs ägare av fastighet att till den myndighet regeringen bestämmer för fastighetens byggnader avge dekla- ration om normala värmebehov på fastställd blankett. Lagen bör tills vidare vara begränsad till en första värmetaxeringsomgång. Det sätt på vilket å jourhållning kan ske i framtiden får sedan bestämma vilket stöd i författning som behövs.

Organisation

EBU föreslår att en särskild projektgrupp bildas på ca sex personer. Gruppen knyts till ÖEF som bör ha det centrala ansvaret för taxeringens genomförande. Gruppen svarar för erforderliga förberedelser, framtagan- de av bränsleregister, hantering av deklarationsmaterialet samt för preli- minärt beslut om normalförbrukning. Erinran mot sådant beslut inlämnas till den kommun ivilken fastigheten är belägen. Den ytterligare utredning som erfordras görs på kommunal nivå. Nytt förslag till beslut (slutligt) upprättas på kommunal nivå och meddelas fastighetsägaren via ÖEF:s centrala grupp. Den som då inte vill acceptera beräknat normalvärde kan besvära sig till en central bränsleransoneringsnämnd. Nämnden bör knytas till ÖEF och innehålla såväl värmeteknisk expertis som lekmän. Nämndens ledamöter förordnas av regeringen. Över nämndens beslut bör besvär inte få föras. !

Delar av den centrala projektgruppen bör, sedan en första taxeringsom- gång genomförts, planera för och förbereda den å jourhållning av bränsle- registret som behövs. I övrigt knyts såväl centralt som lokalt personal till projektet endast tillfälligt.

Krisförvaltning

Under krisen förutsätts bränsleregistrets uppgifter vara så aktuella att endast en mindre del av fastighetsbeståndet behöver behandlas på nytt. Det kan gälla byggnader som t. ex. byggts om, bytt värmeanläggning osv. Dess-

utom kommer vissa fastighetsägare att vilja anföra särskilda skäl för extra tilldelning t. ex. fastighetsägare som hyser verksamheter eller personer som kräver varmt tappvatten eller en inomhustemperatur utöver de nivåer som licensen medger.

EBU anser att sådana ärenden i första instans bör handläggas inom kristidsnämnd. 1 överensstämmelse med den s. k. tvåinstansprincipen (se kapitel 12) bör besvär över kristidsnämnds beslut få föras hos länsstyrel- se. Besvär därutöver bör inte medges. Länsstyrelse kommer, mot bak- grund av dess engagemang i fjärrvärmeransoneringen, att behöva ha tillgång till värmeteknisk expertis. Där bör således under kriser finnas tillräcklig sakkunskap att pröva den typ av ärenden som här avses. Riktlinjer för kristidsnämndernas och länsstyrelsernas medverkan under kristid i licenssystemet meddelas av den bränslemyndighet, bränslekon- toret, som föreslås i kapitel 18.

Sys remurveckling

EBU anser att den kalkylmetod som redovisas i BN:s rapport och som utarbetats av bl.a. byggnadsstyrelsen bör kunna användas för den förordade taxeringen.

Finansiering

EBU föreslår att erforderliga medel för värmetaxeringen anvisas över särskilt anslag under tionde huvudtiteln. Medel bör redan under budget- året 1975/76 kunna anvisas för start av förberedelsearbetet. För budget- åren 1976/77 och 1977/78 bör totalt anvisas 30 milj. kr. Från anslaget bör också utbetalas bidrag till täckande av kommunernas kostnader för deltagande i taxeringsarbetet. Det bör ankomma på länsstyrelserna att pröva fråga om bidrag på basis av kommunernas redovisning av faktiska taxeringskostnader. Anvisningar för kostnadsredovisning, granskning och utbetalning utfärdas av ÖEF efter samråd med RRV och Svenska kommunförbundet.

] rapporten diskuteras möjligheten att finansiera taxeringen genom uttag av en avgift per fastighet. Avgiften skulle i så fall behöva uppgå till ca 12 kr. De administrativa kostnaderna för avgiftens upphörd skulle dock, enligt EBU:s mening, bli så stora att ekonomin i uppbördssystem kan ifrågasättas. EBU vill emellertid inte utesluta möjligheten att man, inom ramen för det skisserade taxeringsarbetet, kan finna en form för enkelt avgiftsuttag. EBU vill dock tills vidare förorda att taxeringen skattefinansieras genom anslag över driftbudgeten.

Ä jo urhållning

EBU anser att man bör undvika att periodiskt uppdatera bränsleregistret. I stället förordas å jourhållning genom löpande rutin. I första hand bör undersökas möjligheten att knyta an bränsleregistret till det informa— tionssystem som kan komma att byggas upp vid ('FD. I andra hand bör

anknytning ske till länsstyrelsernas dataregister för fastighetstaxering och folkbokföring.

EBU anser att det bör ankomma på ÖEF att vidare utreda möjligheter- na till å jourhållning. Arbetet bör i första hand utföras av den centrala projektgrupp som bildas för värmetaxering, sedan den första taxerings- omgången slutförts. Förslag om system för å jourhållning bör ÖEF redovisa senast under budgetåret 1980/81.

S pare ffek rer

Värmetaxeringen genomförs av beredskapsskäl. Man får emellertid inte bortse från de bonuseffekter taxeringen ger. Genom att man kartlägger byggnadens normala värmebehov som grund för en eventuell framtida licenstilldelning, blir fastighetsägaren också medveten om behovet av och möjligheten till insatser för en effektivare energianvändning. Det betyder kanske att man genom ökad kunskap till följd av taxeringen vidtager isolerings- eller justeringsåtgärder i byggnad och värmeanläggning. Den vinst som nationen härigenom gör genom minskat behov av importerad eldningsolja kan vara betydande och täcker sannolikt väl de beredskaps— kostnader som är förbundna med taxeringen.

11.8 Kontrollverksamhet

1 1.8.1 Bränslenämndens uniärderingsrapport

BN anger att ÖEF på grund av personalbrist inte har kunnat genomföra en detaljerad planläggning för kontrollverksamheten. Viss förberedande planläggning för denna verksamhet, blankettförslag, regler för stickprovs- kontroll m. m. hade dock förberetts inom ÖEF då krisen inträdde hösten 1973.

Ransoneringskontrollen inleddes av BN den 7 januari 1974 genom att landets förråd av vissa flytande drivmedel och bränslen inventerades. Vid månadsskiftet april/maj saknades fortfarande inventeringsuppgifter från ca 5 procent av antalet bensinstationer och mindre förråd.

Fortsättningsvis inriktades kontrollen dels på fysisk kontroll vid oljedepåer och försäljningsställen, dels på redovisningsmässig kontroll utförd vid länsstyrelserna. Den fysiska kontrollen utfördes av tre kontrol- lanter som utsändes från BN och tjänstgjorde under sammanlagt 13 veckor. 136 kontrollbesök hann göras i samtliga län utom Jönköpings, Kronobergs, Skaraborgs, Gotlands och Jämtlands län.

De tre kontrollanterna kunde konstatera att vissa överleveranser skedde såväl till förbrukare med inköpstillstånd som till förbrukare med kvoterad tilldelning.

Vad gäller den sistnämnde förbrukarkategorin säger BN att oljeleveran- törerna ofta befann sig i en svår situation när de skulle bedöma olika kunders behov i nödsituationer, behov av jämkning etc. Likaså förekom

svåra avvägningsproblem isamband med kunders hot om att vända sig till annan leverantör m. m.

I regel kvoterade huvudleverantörerna sina leveranser till återförsäljar— na i likhet med vad som gällde för konsumenterna. Jämkningar av baskvantiteten skedde på grundval av inhämtade uppgifter från återför- säljarna. Mindre oljeföretag/återförsäljare hade däremot enligt BN inte full kontroll på sina kunder och på tidigare leveranser. Man hade som regel inte något system för baskvantitet etc. och härigenom kunde man inte följa bestämmelserna om leveranskvantitet.

BN framhåller att det i framtiden är angeläget att kontrollanter finns ute på fältet när inventering av landets förråd av flytande bränsle skall ske. Lämpligen hämtas sådan personal från länsstyrelserna. Nämnden understryker behovet av kartotek hos länsstyrelserna över alla uppgifts- skyldiga.

1 1.8.2 Transporma'mndens utvärderingsrapport

Flera länsstyrelser har kritiserat att anvisningar från BN för kontroll helt saknades i början av ransoneringen. Flertalet länsstyrelser var därför hänvisade till att själva försöka bygga upp ett kontrollsystem allteftersom ransoneringen fortskred och erfarenheter vanns om behovet av kontroll- åtgärder. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför t. ex. att man först den 23 januari 1974 erhöll anvisningar för kontrollverksamhet från central myndighet. Anvisningarna innebar dessutom att någon fysisk kontroll hos bensinstationer o. d. inte skulle företagas av länsstyrelsens personal. Uppdelningen av kontrollverksamheten så att den fysiska kontrollen sker med centralt utsedd personal och den redovisningsmässiga av länsstyrel- sens personal bedöms som i högsta grad otillfredsställande. Personalen vid länsstyrelsernas kontrollgrupper anses i regel ha bättre lokalkännedom och har dessutom möjlighet att arbeta på fältet med jämna och täta mellanrum. På så sätt sägs ett större förtroende för ransoneringen kunna erhållas vilket i sin tur medför att efterlevnaden blir bättre. För att upprätthålla respekt för en ransonering är det enligt länsstyrelsen nödvän- digt att kontroll på fältet påbörjas samtidigt som en ransonering införes. Liknande synpunkter förs fram också från andra länsstyrelser.

Enligt TN framstår det som självklart att kontrollåtgärder utgör en betydelsefull del av en ransonering och en förutsättning för att den skall kunna vara effektiv. TN förordar därför att denna fråga ägnas skärpt uppmärksamhet av ÖEF och att sådana bestämmelser snarast utarbetas som gör det möjligt att genast vid ransoneringens början vidta kontrollåt- gärder.

1 1. 8.3 "Självkon trollerande ” kon trollsysfem

Till en del utnyttjades s.k. ”självkontrollerande” kontrollsystem under andra världskrigets kortransonering av drivmedel. Fortfarande övervägs sådant system vid kortransonering av livsmedel. I andra länder planerar man i stor utsträckning för självkontrollerande system. I Finland säger

man att den nämnda ordningen inte är den bästa men den besparar ransoneringsmyndigheterna granskningsarbete och organiserande av kon- torsutrymmen för förvaring.

Med ett "självkontrollerande" system menas att försäljningsställena får den mängd drivmedel eller bränsle som motsvaras av det antal ransone— ringsbevis som de kan returnera. Skyldigheten att redovisa kupongernai full mängd måste vara ett villkor för fortsatta leveranser. Vad gäller ransoneringsredovisningen tillgår den så att respektive oljedepå samman- ställer försålda utlevererade och inlevererade mängder av den ransonerade varan på en särskild redovisningsblankett som sedan tillsam- mans med de inkomna ransoneringsbevisen skickas till den eller de myndigheter som har det övergripande ansvaret för kontrollfunktionen.

Fördelen med denna systemutformning skulle vara att myndigheternas kontrolluppgifter vad gäller försäljningsställen och motsvarande kraftigt skulle reduceras. Vidare kan sådan personal som vid en oljekris kanske måste permitteras p. g. a. minskad omsättning erbjudas arbete med ransoneringsredovisningen inom företaget.

Uppbörden av ransoneringsbevis och utleverans av de ransonerade produkterna kan innebära stora problem. Två alternativ till uppbörd finns:

a) föraren av tankbilen tar hand om ransoneringsbevisen och fyller på en mängd som motsvaras av dessa

b) försäljningsstället sänder kupongerna till sin huvudleverantör var- efter leverans sker.

Nackdelen med det första alternativet är att det krävs en fullständig lojalitet från både försäljningsställets personal och den personal som levererar produkterna. I annat fall riskerar man att ransoneringsbevis börjar cirkulera mellan försäljningsställen, att samma bevis används för flera leveranser etc.

Nackdelen med det andra alternativet är att, även om försäljningsstäl- let sänder in en begäran om lagerpåfyllande och medsänder ransonerings- bevis i god tid innan det inneliggande lagret förväntas vara tomt, kan det tömmas genom att exempelvis ett militärt förband tankar sina fordon vid försäljningsstället, eller att ransoneringsadministrationen vid oljedepåerna tar alltför lång tid i anspråk så att den "normala” konsumtionen tömmer inneliggande lager.

Ytterligare problem kan uppstå för de försäljningsställen som har flera leverantörer för sina produkter. Dessutom kan systemet medföra att oljeleverantörerna blir tvungna att distribuera små mängder till de olika försäljningsställena vilket medför en försämrad transport- och drivmedels— ekonomi. Om inte ett omfattande system med förskottsransoner införs, kommer även stora problem att uppstå med leveranser av ojämna mängder av flytande drivmedel och bränsle.

] 1.8.4 EB U.'s Överväganden och förslag

Varje form av ransonering fordrar en kontroll av att de bestämmelser som utfärdas efterlevs. Vissa slags bestämmelser t. ex. användningsförbud

riktade till hushållen, kan vara praktiskt svåra att ha en tillfredsställande kontroll av. Man får i sådana fall räkna med att flertalet av de som berörs lojalt följer bestämmelserna. Det är i sådana fall särskilt viktigt att myndigheterna upprätthåller ett psykologiskt klimat för god efterlevnad genom information om bakgrunden till och syftet med bestämmelserna.

Av BN:s och TN:s utvärderingsrapporter framgår att kontrollverksam- heten inte kunnat förberedas på det sätt som hade varit önskvärt. EBU vill här understryka betydelsen av att myndigheterna erhåller tillräckliga resurser som möjliggör uppläggning av system som medger snabb och tillförlitlig kontroll vid ransonering i kristid. Om kontrollen eftersätts och utrymme skapas för t. ex. manipulationer i återförsäljarledet, riskerar man en uppluckring av den ransoneringsmoral som förutsätts för regle- ringens genomförande. Kontrollen måste således betraktas såsom en del av ransoneringssystemet och bör tekniskt och organisatoriskt utvecklas på samma sätt som andra delar av systemet t.ex. kortdistribution, prövningsrutiner.

Under ransoneringen år 1974 genomfördes kontrollen av centralt utsända kontrollanter. De direktiv som utfärdades om kontrollverksam- heten kom mycket sent länsstyrelserna tillhanda. Dessa omständigheter medförde att den kontroll av lagerinventeringen som bör ske vid ransoneringens början inte kom till stånd.

EBU anser att man i största möjliga utsträckning bör utnyttja länssty- relserna för den kontrollverksamhet som skall ske ute på fältet. Bered- skapsorganisationen för ransoneringsenheterna bör således innehålla be— fattningshavare för dessa kontrolluppgifter. Endast genom en sådan decentralisering kan man snabbt och med god lokalkännedom genomföra en kontroll av försäljning och utleveranser vid bensinstationer och oljedepåer, Inte minst insikten i lokala förhållanden kan vara till fördel då man skall utvälja de enheter som i första hand bör kontrolleras.

Ransoneringssystemens hållbarhet beror i stor utsträckning på hur tillförlitliga de inventeringsuppgifter är som lämnas från depåer och försäljningsställen vid ransoneringens inledning. En bristande kontroll i detta avseende skapar utrymme för den otillåtna (svarta) försäljning som, oavsett vilka kvantiteter det gäller, underbygger ett misstroende mot myndigheternas förmåga att sköta förbrukningsregleringen. EBU anser det därför vara väsentligt att länsstyrelserna kraftsamlar sina kontrollre- surser till ransoneringsperiodens början. Det betyder i sin tur att erforderliga anvisningar måste finnas tillgängliga i sådan god tid innan ransoneringen att skäligt utrymme ges för planering och praktisk upplägg- ning vid länsstyrelserna. Mycket talar för att de centrala anvisningarna görs klara i förväg och fortlöpande ses över i beredskapsplaneringen.

EBU anser vidare att skäl talar för att ansvaret för ransoneringskontrol- len åvilar den centrala myndigheten som har att praktiskt genomföra ransoneringen av eldningsolja, dvs. bränslekontoret (se kapitel 18). För en sådan ansvarsfördelning talar omständigheten att kontrollen utgör en integrerad del av ransoneringssystemet. Kontrollen skulle i stort kunna utformas på följande sätt.

Vid ransoneringens början inventeras alla lager som är avsedda för

avsalu i någon form under överinseende av länsstyrelsekontrollanter och med hjälp av härför avsedda inventeringsblanketter.

När ransoneringen väl inträtt ankommer på försäljningsställe eller motsvarande att mottaga och förvara ransoneringsbevis på föreskrivet sätt samt att avge- ransoneringsredovisning till länsstyrelse med viss periodicitet.

Länsstyrelsen skall sammanställa och kontrollera inkomna ransone— ningsredovisningar och vidarebefordra dessa till den centrala myndig— heten. Vidare skall—kontrollanter utsedda av länsstyrelsen utföra fysisk kontroll vid försäljningsställen.

Den centrala myndigheten har det övergripande ansvaret dvs. svarar för anvisningar rörande kontrollens genomförande, blanketternas utformning etc. Vidare skall den med hjälp av länsstyrelsernas sammanfattade ransoneringsredovisningar kontinuerligt kunna följa förbrukningsutveck— lingen.

EBU har också övervägt för— och nackdelar med ett ”självkontrolleran— de" systern. Detta inte minst mot bakgrund av att sådana system är vanliga i andra länders beredskapsplanering. Utredningen har dock funnit att i första hand en rad praktiska skäl talar emot den typen av kontroll. EBU anser därför att det fortsatta intensifierade arbetet med kontroll- verksamheten bör utgå från att statstjänstemän verkställer ransonerings- kontrollen. Arbete bör vidare kunna baseras på det utkast till system som utarbetades av ÖEF i samråd med TN redan år 1968 och som består av följande tre delar.

En del som beskriver försäljningsställes, oljedepås eller motsvarandes handlande vid kortransonering av flytande drivmedel för motordrift samt flytande bränslen för uppvärmning och industriella ändamål.

En annan del berör länsstyrelses beredskapsplanläggning samt handlan- de vid kortransonering av flytande drivmedel och flytande bränslen.

Slutligen en tredje del som behandlar de åtgärder som skall vidtagas av respektive oljeföretag och myndigheter vid en ransonering i form av kvotering i handelsledet.

Till detta finns en fullständig blankettuppsättning i koncept.

11.9 Spareffekter vintern 1973/74

Det är i praktiken omöjligt att utgående från uppgifter om försäljningen av eldningsolja få ett grepp om den faktiska förbrukningsutvecklingen. Detta beror bl. a. på de möjligheter till enskild lagring som finns hos såväl stora som små konsumenter.

Av tabell 11.2 framgår leveranserna till förbrukare inklusive bunkring för utrikes sjöfart, för sista kvartalet 1973 och första kvartalet 1974. Det bör här nämnas att den osedvanligt varma vintern medförde en naturlig nedgång i konsumtionen. Det betydde att förbrukarnas lager av olja för fastighetsuppvärmning var relativt stora också efter bränslesäsongens utgång. Fortsatta låga försäljningssiffror under 1974 bestyrker detta. Dessutom har Spareffekten från krisen dröjt kvar på grund av höga priser,

ökat allmänt energimedvetande och vidtagna åtgärder för en effektivare energianvändning.

Leveranssiffrorna för år 1973 tyder på att förbrukarna av tjock eldningsolja, t. ex. industrier och värmeverk, gjorde stora upplagringar under sommaren 1973. Försäljningen under juli månad låg hela 41 procent över försäljningen under motsvarande period ett år tidigare. När det gäller tunn eldningsolja finner man värden för oktober och november som ligger avsevärt över vad som kan anses som normalt för årstiden. Genom kvotransoneringssystemets konstruktion kunde man dock ta hänsyn till alla leveranser fr.o.m. den 1 maj 1973, dvs. en eventuell hamstring under sommaren och hösten 1973 medförde inget gynnsamma- re utgångsläge inför ransoneringsperioden.

Tabell 11.2 Leveranser av eldningsolja under sista kvartalet 1973 och första kvartalet 1974 (jämfört med ett år tidigare)

Eldningsolja 1—2 Eldningsolja 3—5 1000 m3 i% 1000 m3 i% Oktober 1091 + 37,7 1427 + 11,5 November 1 057 + 14,1 1 342 — 6,0 December 891 — 13,5 1 543 — 1,6 Ilela4:e kv1973 3039 + 10,5 4312 + 0,1 Januari 1015 — 9,9 1020 —23,2 Februari 586 —42,2 783 — 17,0 Mars 626 —35,1 949 -—10,6 Hela l:a kv 1974 2 227 — 25,5 2 752 —— 17,1

Av FSIzs och SR/PUst rapport ”Svenskarna och oljekrisen” framgår bl. a. att 76,3 procent av de tillfrågade ansett sig använda bostadsvärme "mycket mindre" eller ”mindre än normalt". Motsvarande siffra för användningen av varmvatten var 57,3 procent.

11.10 Åtgärdsschema

EBU har tidigare (kapitel 8) betonat vikten av att man har en så rikt utvecklad åtgärdsarsenal som möjligt till sitt förfogande inför möjliga framtida kriser. [ avsnitt 10.12 redovisades ett åtgärdsschema för drivme- del. I figur ll.l återges grafiskt olika tänkbara regleringsåtgärder avseen- de eldningsolja. Det bör framhållas att figuren inte visar några exakta värden eller utvecklingar utan snarare trender. Vidare bör man vid studium av figuren beakta de konsumtionsbegränsningsnivåer som krävs i IEP-avtalet, nämligen 7 och 10 procent.

I figuren anges licenssystemets teoretiskt obegränsade flexibilitet genom olika pilriktningar. Ett licenssystem som bygger på genomförd värmetaxering kan genomföras omgående. Om en forcerad värmetaxering måste göras kan licensieringen tidigast påbörjas efter ca åtta månader, dvs. utanför figurens högra del.

Figur I] .1 Å tga'rdssehe- ma för eldningsolja.

Konsu mtions- begränsning %

34 32

A. Sparkampanj B. Kvotransonering C. Licensiering, förberedd D. Licensiering, forcerad värmetaxering E. Varmvattenransonering F. Temperaturrestriktioner

9 10 11 12 Veckor

De åtgärder som grafiskt visas i figur 11.1 kan sammanfattas i följande tablå:

Åtgärd E ff ekt Tid sförhållanden Fördelar

Nackdelar

A 1.Spar- 10—15% kampanj

A 2. Sti- mulans— åtgärder (led i A 1)

(se A 1)

Utan förberedel- ser tlera veckors fördröjning. Om planering skett kan kampanjen starta relativt omgående. Bör fortsätta under hela krisperioden.

Kräver förberedel- ser. Annars för- dröjning.

Frivillighet. Ökad sparmedvetenhet. Sparåtgärderna stör ej samhälls- viktiga funk- tioner.

Som A 1.

Stora kostna- der. Kampa nj- administration fordras. Be- gränsningsef- tiektcn oslikcr.

Som A 1.

Åtgärd

l:. ffe k t

"tidsförhållanden Fördelar

Nackdelar

läx. ut- bildning av fas— tighcts- skötare. tillhanda— häHande av spar- tekniska hjälpme- del

13. Kvot— ransonering

(*. licens- system med vår- metaxe— ring i förväg

D. Licens— system med for- cerad värme- taxering i kristitl

li. Varm— vatten- ransone- ring

15—25 % (teore- tiskt obegrän- sat)

15 100 'if (teore— tiskt obegrän- sat)

Som (?

Max 30 % (vid total- förbud)

Kräver vissa orga- nisatoriska förbe— redelser. Start— tid ca 2—3 veckor.

Kan starta omgå- ende med data ur bränsleregistret.

Kan starta tidi- gast efter 8 månad er.

Kan sättas in om— gående. Bör dock anstå till för- sörjningsläget kräver större re-. duktion än 25 %.

Relativt snabb insats. Olje- företagens för— säljningsdata an- viintles.

Omedelbar start. Aktuella värden på normalt värmebehov. Kris- förvaltningen kan lugnt anpas- sa sig och kon- centrera sig på specialfallen. Missgynnar ej den normalt sparsamme.

Mindre plane— ringskostnad. Ej krav på ajour- hållning. Fastig— hetsägarna behö- ver först dras in i taxeringen då krisen inträtt.

Det finns gräns där ytterligare temperatursänk- ning blir hälso- vådlig. Kriskopp- ling och central-

Basvärdena inte tillförlitliga ut— gångsvärden. Snart ställs krav på stor organisatorisk insats för jämkning av basvärden och prövning av ansökningar om extratill- delning. Missgynnar den normalt sparsamme.

Stor kostnad i planeringsske- det. Kräver medverkan av landets alla fastighetsägare. Frågan om ef- fektiv och bil— lig ajourhåll— ning måste lösas.

Lång starttid. Stark press i krisskedet på såväl krisför- valtning som fastighets- ägare. Risk för minskad pre- cision. Kräver trots allt stor planeringsin- sats.

Hänsyn till hygien och hälsa talar för tempera- tursänkning före reglering

Åtgärd Effekt "tidsförhållanden Fördelar Nackdelar

! figur 11.1 an- mätare underlät- av varmvattnet. ges detta med an— tar regleringen. Kan hårt drab— tagen insats tidi- Finns normalt ba många gast efter 8 stort sparutrym- verksamheter veckor. mc. och förbrukar- kategorier. Krävs indivi- duella och

generella di— spenser. Bätt- re satsa på 10- kala sparkam- panjer. Risk för överström- ning till el och gas. l-'. Tempera— Stöd åt Kan utfärdas om- Kan underlätta en Olika behov i turrestrik— B gående. anpassning till olika byggna- tioner (ingen begränsad tilldel- der och iolika själv— ning vid kvotran- utrymmen. ständig sonering. Krävs system åtgärd) för dispens- prövning. Svår— kontrollerat. Risk för över— strömning till el och gas.

] 1.1 ] Resursbehov

EBU har i detta kapitel behandlat vissa åtgärder som kräver en aktiv planeringsinsats från ÖEF. När det t. ex. gäller värmetaxering av landets fastigheter krävs totalt 30 milj. kr. under budgetåren 1976/77 och 1977/78. Behovet av utökade permanenta personalresurser är också hänförligt till ÖEF:s roll såsom överordnat centralt krisorgan, en fråga som närmare diskuteras i kapitel 18. ÖEF måste således dels planera för de uppgifter och de regleringsåtgärder som faller på bränslekontoret i kristid, dels också för ÖEF:s centrala roll i regleringssystemet under energikriser i fred. ÖEF skall bl. a.

— vidareutveckla kvotransoneringssystemet för eldningsolja, stadsgas och fjärrvärme (se kapitel 12)

— administrera Värmetaxeringen — utveckla rutiner m.m. för licensiering baserad på värmetaxeringens uppgifter — medverka i den förbättrade statistikberedskapen på bränsleområdet — planera för fördelningssystem vid ojämn oljetillförsel (avtal med SPI)

— planera för prisclearing vid energikriser (se kapitel 19)

— ansvara för utvecklingen av en informations- och sparkampanjbered- skap (se kapitel 15).

-- medverka i det arbete som bedrivs inom [EA — utarbeta planer för ÖEF:s överordnade roll i energikriser

-- avgränsa sektorniyndigheternas områden och utöva tillsyn över deras förberedelser.

EBU anser det vara väsentligt att ÖEF tillförs tillräckliga resurser för att kunna möta de anspråk som här ställts. EBU har uppskattat behovet av ytterligare personal till fem handläggare och ett biträde motsvarande ca 610 000 kr per år i 1976 års löneläge. Dessa resurser bör ställas till ÖFFzs förfogande för budgetåret 1976/77 på den nya byrå som i kapitel 18 föreslås bli inrättad. Härvid har ej beaktats resursbehovet för projektet Värmetaxering (totalt 30 milj. kr) eller för informations- oeh sparkampanjberedskapen (se kapitel 15, ca en miljon kronor i engångsutgifter samt en informationssakkunnig som ledare av den föror- dade informationsgruppen).

EBU vill understryka att den uppläggning av system och krisförvalt- ning som utredningen förordar kräver att ÖEF bereds praktisk möjlighet att fortsätta det utvecklingsarbete som EBU startat och/eller föreslagit, På annat sätt kan man inte säkra ett bättre utgångsläge inför energikriser än det som man befann sig i hösten 1973. EBU har i kapitel 8 närmare redovisat bakgrunden till kravet på en hög ransoneringsberedskap. I kapitel 18 kommer att sammanfattas resurskraven för den energibered- skapsorganisation som där förordas.

__ _I'lla' ” _ll'l . "AHA IIIU, . | .-

,. . ft.". w..'; ..itt'r. .' .. .i'll : h't .. _ .+*" .' ]le.,

;" +'- ['"'IÖI tufft II— _i- DJ. t'! t'.' 'hmw '_H..l .( t"). ':)b'fff

. Hu. 1 mm' .i =.. Hmm-f .. ”ITM . I.,f ”'.'-.:] . ,. :_ ' :" .. ' ' ' " _?lTårq-m '... -1.'=.||.. . ...nu... utt-J.-

..' t...... .' 3.3-ÄH"

11555 .”'-I.? '.”_' _. 'tr' . .. ..1—T'._t.' .. ”_...jf'

4 rim.—| .mF'

'tt.|-|..|'_.' 4. m .

||*|ll_|( ll '(

12. Kvotransonering av energi

12.1. Tidigare erfarenheter av kvotransoneringar 12.1.1 Fossila bränslen

1 94 O-lalet

l fråga om eldningsolja, liksom för fotogen och motorbrännolja, förelåg vid tidpunkten för den tyska invasionen i Danmark och Norge ett i detalj utarbetat förslag till ransoneringsbestämmelser. För att förhindra hamst- ring lades oljorna i beslag den 16 april 1940. Från den 14 maj fick försäljning endast ske mot avlämnande av inköpskuponger.

För fastighetsuppvärmning användes huvudsakligen fasta bränslen. Tilldelning av eldningsolja för uppvärmning återupptogs, efter att ha varit nästan helt stoppad, i begränsad omfattning under senare delen av är 1945. Under 1946 måste på grund av snabb övergång från fasta till flytande bränslen leveranserna regleras genom inköpslicenser från BK efter behovsberäkningar utförda av kristidsnämnderna. Under slutet av 1940-talet utsattes eldningsoljan för upprepade regleringar med licenser. Först år 1950 frigavs försäljningen helt.

[ krisens början tillämpade man kvotransonering beträffande fasta bränslen. Under september 1939 begränsades frivilligt t. ex. leveranserna av koks i Stockholm till 10 procent av den kvantitet som förbrukaren fått under föregående bränslesäsong. Kolnämnden fastställde förjanuari 1940 tilldelningen till 10 procent av årsförbrukningen (normalt värde 20 procent). Under bränsleåret 1940/41 kompletteradeskvoteringen med en rad restriktioner. Vidare övergick man till system med licenser som baserades på tidigare förbrukning och fastighetens beskaffenhet m. m. (deklaration). Regleringarna upphörde i stort vid årsskiftet 1948/49. Förbrukningsregleringen av eldningsolja under senare hälften av 1940- talet avsåg i stort licensiering, dvs. behovsanpassad tilldelning, inte kvotransonering.

12.1.2. Elkraft ] 94 O—talet

Under bränsleäret 1939/40 var man på grund av importsvårigheter tvungen att införa användningsrestriktioner och att koppla av tillfälliga

och sekundära kraftleveranser. Under hösten 1940 arbetade man inom CDL fram en ”grundbeloppstilldelning" för varje slutlig abonnent som förberedelse för en eventuell kraftransonering. Under år 1941 utfärdades bestämmelser om användningen av elkraft för vissa ändamål t. ex. fastighetsuppvärmning och varmvattenberedning. Vidare bemyndigades BK föreskriva spänningssänkning. Samtidigt förberedda man en allmän ransonering av elkraften som kopplades samman med gasransoneringen. Lag utfärdades och i kungörelse ålades ägare och innehavare av kraftanläggning och kraftdistributionsföretag ävensom förvaltare av fastighet att lämna erforderligt biträde vid en ransonering.

Hösten 1942 kvotransonerades större förbrukare som tilldelades 20— 35 procent av fastställda "grundbelopp". Ransoneringen hävdes redan efter någon vecka.

1 början av år 1946 begärde BK in löpande uppgifter om kraftkonsum— tionen hos vissa större förbrukare. Vid ransoneringsförberedelserna är 1947 delade BK in konsumenterna i tre grupper:

A. större industri B. kommunikationsväsen C. övriga konsumenter.

Tilldelningen skulle baseras på tidigare förbrukning multiplicerad med en av BK bestämd tilldelningskvot varierande mellan 80 och 95 procent. Ransoneringen började i september 1947 med förbrukare över 400 000 kWh/år men utökades successivt till andra grupper.

Första avräkningsperioden avslutades för grupp C med den mätar- avläsning som ägde rum under perioden februari—april 1948. Den 1 maj 1948 hävdes ransoneringen helt. Kraftleverantörerna skulle upprätta debiteringslängder och inkassera överuttagningsavgifter (75 öre per kWh). Riksdagen bemyndigade Kungl. Maj:t att i vissa fall medge befrielse från överuttagningsavgift. Generell befrielse ansåg man inte borde komma ifråga. Sparresultalet visade, sig bra, mer än vad BK förväntat sig. Det alldeles övervägande antalet hushållskonsumenter hade visat. som det sades, påfallande lojalitet.

[ 95 (Malet

1957/58 hade man, till följd av vattenbrist och Suezkrisens importstör— ningar, förberett en allmän elransonering som dock kunde avstyras.

] 9 70-talet

Inför belastningssäsongen 1969/70 hade ett extremt torrär (1968/69) sänkt vattenmagasinen kraftigt. När sedan torkan fortsatte 1969/70 samtidigt som aggregat i värmekraftverk havererade och konsumtionen steg kraftigt bl. a. på grund av en ovanligt kall vinter var man tvungen att inleda en intensiv besparingskampanj. Försörjningsläget utvecklade sig dock därhän att det blev nödvändigt att utföra både vissa restriktioner och kvotransonering under tiden mitten av mars emitten av april 1970.

Med hänsyn till den begränsade tid som stod till förfogande för förberedelser ansåg man det vara praktiskt omöjligt att ransonera detaljförbrukningen. Ransoneringen fick därför begränsas till kvot- ransonering för storförbrukare. Gränsen sattes vid ] GWh/år vilket medförde ransonering av 90 procent av industriförbrukningen (1 400 av totalt 16 500 industriföretag).

Vid sammanlagt 23 företag förekom överförbrukning (avgift l kr/kWh) under tilldelningsperioderna. Av dessa föll 22 bort efter inkomna skriftliga förklaringar. Ett enda företag debiterades för överför— brukning. Ingen avstängning ägde rum.

Andelen outnyttjade tilldelningskvantiteter visade sig vara relativt stor, llf'12 procent. Av industrierna ansåg 26 procent att ransoneringen orsakat produktionsminskning och 12 procent att sysselsättningen påverkats.

12.1.3. Stadsgas

Som beredskapsåtgärd utfärdades i december 1941 en lag om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas. Den som tog ut mer än han var tilldelad skulle betala en överuttagningsavgift. Lagen gällde till utgången avjuni 1943 men förlängdes årligen till år 1949.

Hösten 1944 upphörde i stort kolimporten. [ gasbesparande syfte medgavs den 1 oktober 1944 rätt att tillhandahålla varmvatten frän central beredningsanläggning. BK förbjöd den 1 november användning av gasapparat för varmvattenberedning. Man undantog dock bl. a. sjukhus, hotell, mindre apparater. Gasverken skulle själva kontrollera överträ- delser.

1 februari 1945 föreskrev BK speciella villkor för nya gasapparater. Man undantog dock gasspis, värmeskåp etc. (max 1,5 m'a/timme).

År 1944 startade man en gassparkampanj. BK annonserade gemensamt med gasverken. 1 december 1944 bemyndigades dock BK att förbereda en gasransonering. BK samverkade med Svenska Gasföreningens tekniska nämnd.

Allmän gasransonering infördes i alla städer med gasvcrk (37) med undantag av 13 angivna fr. 0. m. den 16 april 1945. Senare undantogs ytterligare ett tiotal varför ransoneringen berörde tio städer. Undantagna gasverk hade förklarat sig villiga att själva skaffa den ved som erfordrades för produktionen.

Förbrukarna delades in i

Grupp 1 : hushållsabonnenter Grupp 2: övriga abonnenter Undantag: gaseldade tvättmaskiner/tvättpannor i gemensam tvättstuga.

Abonnenten skulle senast den 7 februari lämna gasverket uppgift om anslutna apparater. hushållsstorlek samt utrustning med varmvatten och ved/kolspis. Gasverket kunde sedan efter angivna grunder fastställa ransoneringskvantitet.

Överuttagningsavgiften uppgick till följande belopp:

överuttag under 10 %, 1 kr/m3 överuttag över 10 %, 3 kr/m'] överuttag över 30 %, 3 kr/m3 + avstängning.

Senare fastställdes vissa minimikvantiteter för olika hushållsstorlekar. Försörjningsläget var hösten 1945 fortfarande osäkert varför ransone- ringen fortsatte. Första perioden avslutades med avläsning under perio— den mitten av september »! mitten av december 1945. Man förlängde perioden med fyra månader. Härvid undveks säsongojämnheter och minskades risken för debitering av överuttagningsavgift.

Andra perioden började efter den 15 januari 1946 och varade till sommaravläsningen omkring 1 juli 1946. Man tillät en lika stor dygns- förbrukning som Linder period 1. Outnyttjad kvot fick föras över; från period 1 till period 2. I Stockholm, Göteborg och Malmö användes torvkol vilket medförde viss extra gastilldelning. Gränsvärdet för över— uttag under period 1 höjdes här till 20 procent. Uttag därutöver överfördes till period 2 för att möjliggöra utjämning genom gasbesparing innan slutdebitering för period 1 och 2 gjordes.

Andra perioden förlängdes något, men ransoneringen kunde helt hävas fr. o. m. den 17 december 1946.

Då ransoneringen hävdes genomfördes ingen samtidig mätaravläsning. Det blev därför omöjligt att konstatera ev. överförbrukning under andra ransoneringsperioden. Ingen sådan debitering kunde. därför ske. Av de avgifter avseende första perioden som ännu var obetalda efterskänktes större delen efter särskild ansökan.

Spareffekten beräknas till ca 10 procent.

12. 1 .4 Fjärrvärme

Först under senare år har fjärrvärme ökat i betydelse för fastighets- uppvärmning. Några erfarenheter av ransonering av värmeenergi från fjärrvärmeverk fanns ej inför krisen 1973/74.

12.2. Systemutveckling, basvärdesberäkning 1973/74 12.2.1 Allmänt

Kvotransonering innebär att förbrukare medges rätt att under en viss tid förbruka energi bestämd till en del (kvot) av ett basvärde (en baskvan- titet). Detta utgörs normalt av tidigare förbrukning under en viss tid. basperioden. Om uppgifter om denna s. k. historiska förbrukning saknas eller man av annan anledning anser att denna förbrukning ej bör läggas till grund för en kvotransonering, kan basvärdet fastställas på annat sätt. Man kan t. ex. utgå från en beräknad genomsnittlig förbrukning per person och dag och sedan räkna fram ett basvärde såsom den beräknade oransonerade förbrukningen under ransoneringsperioden.

Anledningen till att kvotransoneringar ofta bygger på den historiska förbrukningen är att uppgifter härom ofta finns tillgängliga hos

energileverantörerna. Härigenom kan förberedelsetiderna för en kvot- ransonering minskas. Den historiska förbrukningen speglar — i varje fall under en längre basperiod »- vanligen också ganska väl en genomsnittlig förbrukning. Genom att välja lämplig basperiod kan man undvika att förbrukningen, som läggs till grund för en kvotransonering, har påverkats av extraordinära förhållanden såsom sparpropaganda och förbruknings- regleringar. Andra faktorer, som kan ha påverkat förbrukningen under basperioden. såsom onormala temperaturförhållanden etc, kan beaktas vid fastställandet av basvärdet eller beräknandet av tilldelningsprocenten.

12.2.2. Eldningsolja

ÖEF hade i sin planering av praktiska skäl prioriterat kvotsystemet. Ett kvotransoneringssystem, som i det närmaste var färdigutvecklat, ingick i det ransoneringspaket som överlämnades till BN. 1 kvotsystemet indela- des förbrukarna i följande tre kategorier

-- sjöfartsnäring * storförbrukare ,, övriga förbrukare.

Under krisen 1973/74 fick sjöfarten erforderlig olja varför problem med att fastställa tilldelning aldrig uppstod.

Storförbrukare var de som hade en årsförbrukning av energi exklusive elkraft på minst 350 m3 tjock eldningsolja. Dessa förbrukare (företag, kraftproducenter, värmeproducenter, andra storkonsumenter) uppgick till omkring 1 700. Storförbrukarna fick automatiskt, utan ansöknings— förfarande, oljetilldelning direkt från BN genom inköpstillstånd, lagrings- tillstånd eller användningstillstånd. Tilldelningen beräknades utgående från uppgifter lämnade till SCB. ÖEF hade påbörjat detta beräknings- arbete. Tilldelningen under första ransoneringsperioden fastställdes till 90 procent av förbrukningen under motsvarande period är 1973. I samband med meddelande om tilldelning informerades förbrukarna om möjlig- heten att ansöka om extra tilldelning hos nämnden. Inför en andra ransoneringsperiod begärde nämnden in vissa uppgifter direkt från förbrukarna angående konsumtion, lager m.m. För den andra ransone- ringsperioden utgick man från 10 procents nedskärning innebärande i stort sett tilldelning med 110 procent av första periodens slutliga tilldelning efterjämkningar. Ransoneringen hävdes den 15 mars 1974.

Omkring 40 procent av storförbrukarna tog kontakt med nämnden angående extra tilldelning eller för växling av de erhållna tillstånden. Bristande information om ingående lager medförde ett relativt stort antal jämkningar. Vidare ville många företag växla eller dela upp sina tillstånd. För handläggningen av ansökningar om extratilldelning hade nämnden ett antal branschexperter till sitt förfogande.

Antalet övriga förbrukare anses överstiga 1,5 miljoner (villor, flerfamiljshus, småindustrier etc.). Enligt det av ÖEF utarbetade kvot- ransoneringssystemet, som BN övertog, skulle dessa förbrukare intill en av myndigheterna fastställd tidpunkt hos sin oljeleverantör få köpa eldnings-

olja motsvarande en viss procent av vad de köpt under en viss tidigare period. I systemet ingick redan av ÖEF utarbetade rutiner för byte av oljeleverantör, jämkning på grund av avvikelser från normalt leverans- mönster under referensperioden samt förfarande vid leverans till nytill- komna anläggningar. Även här övertog BN vissa grundläggande förarbeten från öEF angående första ransoneringsperiodens längd, basperiod, leveranstermin samt förbrukningsstege. BN beslöt för den första ransone— ringsperioden att tilldelningen skulle motsvara 75 procent av normal förbrukning under perioden. Efter viss temperaturkorrigering blev härvid leveranskvantiteten. dvs. den kvantitet förbrukare ägde rätt att från sin oljeleverantör inklusive tidigare erhålla leveranser under tiden den 30 april 1973—28 februari 1974, 75 procent av baskvantiteten. som skulle vara leveranserna under basperioden den ] juli 1972—30 juni 1973. Särskilda regler gavs för t. ex. sjukhus.

BN säger i sin utvärderingsrapport att det tillämpade kvotransonerings— systemet "bygger på stor lojalitet från oljebranschen som får ta stort ansvar för att systemet skall fungera”. Nämnden konstaterar som helhets— omdöme ”att systemet har fungerat”. Vissa mindre återförsäljare hade dock leveransproblem. Sådana problem klarades genom ett fördelnings- kontor vid SPI (se kapitel 11). Nämnden anger dock att systemet har svagheter t. ex. de orättvisor som kan uppstå genom valet av basperiod. Rena tillfälligheter kan, säger nämnden, med ett sådant system få en avgörande betydelse för de enskilda förbrukarnas baskvantiteter. i varje fall för småförbrukare som sällan och oregelbundet fyller sina tankar.

Redan vid den förberedande planeringen hade det stått klart att det skulle komma att finnas ett stort antal fastighetsägare som av olika skäl skulle få för låg baskvantitet i förhållande till normalårsförbrukningen. Man byggde därför in i systemet regler för ett jämkningsförfarande varigenom oljeleverantörerna fick möjlighet att genom justeringar av baskvantiteten tillgodose rättvisekraven för de förbrukare som på grund av ransoneringssystemets beräkningsförutsåttningar blivit missgynnade.

Med en basperiod på 12 månader räknar man med att, när det gäller villor och småhus, 1/3 får för låg baskvantitet, 1/3 för hög och 1/3 rätt kvantitet. Antalet villor uppgår till 900 000 av totala antalet 1.5 miljoner inom gruppen ”övriga förbrukare". Arbetet med jämkningar innebar mycket merarbete för oljeföretagen. Nämnden anser att alla system som bygger på schabloner måste med nödvändighet utfalla orättvist i stort antal av de enskilda fallen. Antalet sådana fall minskar dock. anser man, om den referensperiod som ligger till grund för schablontilldelningarna göres längre. En förlängning torde också utjämna temperaturvariatio- nernas inverkan på bränsleförbrukningen. Man har undersökt perioder på 24 och 36 månader. Nämnden förordar en referensperiod på 24 månader börjande den 1 oktober.

Nämnden övertog också från ÖEF ett förberett system för licens- ransonering. Nämnden utvecklade systemet under sin verksamhetstid. Systemet innebär i princip att normalt värmebehov genom en kalkyl- metod fastställs för varje enskild fastighet, varvid hänsyn tas till bl. a. geografiskt läge, väggmaterial, ventilationsstandard etc. Systemet har

närmare presenterats i kapitel 11.

Basvardesberäkning

[ BN:s anvisningar angavs att för förbrukare som under basåret förbrukat eldningsolja utgör baskvantiteten den sammanlagda kvantitet eldningsolja som säljaren levererat till förbrukaren under basåret. Om baskvantiteten skulle avsevärt avvika från den mängd eldningsolja som normalt skulle ha förbrukats vid anläggningen under basåret kunde baskvantiteten bestämmas till normal årsförbrukning. Då förutsattes dock att förbru- karen på heder och samvete skriftligen försäkrade BN att han inte fått leverans från annan säljare. Förbrukare som under basåret haft flera leverantörer skulle skriftligen till BN ange totala kvantiteter.

Säljare som genomfört jämkning enligt bestämmelserna skulle vid anfordran skriftligt meddela BN detta med angivande av förbrukarens nanm. adress. kvantiteter etc.

Vidare angavs att för sådana som inte kunde åberopa någon baskvan— titet utgjordes baskvantiteten av den årsförbrukning som får anses som normal med hänsyn till uppvärmningsobjektets samt eldningsanlägg- ningens art och storlek.

12.2.3. Elkraft ( SERN.'s rapport)

Förberedelser för en kvotransonering påbörjades redan ca en månad innan det författningsmässiga underlaget för regleringen av elkraftför— brukningen förelåg. Förberedelsearbetet omfattade dels insamlande och bearbetande av statistiskt material beträffande olika konsumenters och konsumentgruppers förbrukningsvärden för åren 1972 och 1973, dels utformning av bestämmelser för ransoneringens genomförande.

Av landets totalt ca 4,2 milj. konsumenter planerades de största (ca 5 000 st.), med en årsförbrukning större än 500 000 kWh, att ransoneras centralt medan de övriga skulle ransoneras lokalt av respektive kraftleve- rantör.

Nämnden kunde på grund av förbättrad kraftbalans undan för undan uppskjuta beslutet om kvotransonering och i mitten av februari helt avskriva genomförandet av en kvotransonering under produktions— säsongen 1973/74.

Den 28 november 1973 utsände CDL till samtliga elleverantörer en blankett för redovisning av alla de elförbrukare, oavsett kategori, vilkas elförbrukning översteg 500 000 kWh/år. Företag med egna kraftproduk- tionsanläggningar skulle på en likartad blankett ange produktionen i dessa.

Jämsides med insamlandet och granskningen av detta material pågick förberedelser för materialets fortsatta hanterande genom planering för och framtagning av datorprogram samt organisering för stansarbete och övriga datorrutiner. I första hand organiserades dataregistret och utar- betades beräkningsmetodik. I ett senare skede förbereddes maskinell utskrift av tilldelningsbesked till varje driftställe och. för utsändning till

elleverantörerna, mätaravläsningsbesked. Sedermera kompletterades datorprogrammen så att möjlighet erhölls till samlad avräkning för koncerner.

Insamlandet och behandlingen av uppgifter om större konsumenter blev avsevärt mer omfattande än vad som ursprungligen hade förutsetts bl. a. beroende på

- dubbelredovisningar på samma industri — ofullständigt och felaktigt ifyllda blanketter —-— att underlaget för branschkodning ofta var otillräckligt vilket krävde inhämtande per telefon av kompletterande uppgifter.

Då den primära orsaken till elransonering utgjordes av akut oljebrist krävdes samråd med BN för att utforma reglerna så att konflikter med restriktioner på oljesidan inte uppstod för industriföretagen. Det gällde också att på rätt sätt avväga företagens rättigheter att välja mellan neddragning på oljesidan och elsidan. Samråd i dessa frågor skedde även via den s. k. industripanelen som i SIND:s regi utredde konsekvenserna av en nedskärning av oljeleveranserna till industrin. I SERNIS information till industrin förutsågs därför att vissa företag skulle ges möjlighet att välja mellan el- och oljekonsumtion.

Den preliminära tilldelningen för industriförbrukare innebar i stort sett en konsumtionssänkning med 10 procent. Eftersom man syftade mot en total sänkning om 5 år 10 procent gavs ett utrymme för justeringar i sådana fall där konsekvenserna av en sänkning med 10 procent bedömdes bli alltför besvärande. Under de närmast följande två veckorna inkom ansökningar om ändrad tilldelning från ca 1 200 industrier.

Redan i samband med att den preliminära tilldelningen fastställdes hade konstaterats att vissa branscher måste specialbehandlas. Tillräckliga motiv för differentierad ransoneringsnivå för olika branscher hade dock ej bedömts finnas vid den aktuella ransoneringsnivån. Dock konstaterades att oljeraffinaderier och byggnadsverksamhet borde undantas från kvot- ransonering. Med företrädare för sistnämnda verksamhet träffades i stället en speciell överenskommelse som tog fasta på att branschens organisationer skulle verka för sparsamhet med elkraft.

Samtliga elleverantörer erhöll den 19 januari 1974 en förteckning över vilka driftställen som var aktuella för central ransonering, detta som förberedelse för erforderliga mätaravläsningar. Efter nämndens beslut den 30 januari om att i 14 dagar ytterligare uppskjuta ställningstagandet till kvotransonering konstaterades att förberedelsearbetet kunde successivt avvecklas. Företagen informerades i brev om det nya ställningstagandet.

Erfarenheterna av den från organisationssynpunkt branschvisa uppdel- ningen av ransoneringsärendena för industriföretagen är goda enligt SERN. Uppdelningen möjliggjorde bl. a. att förutsättningar skapades för likartad bedömning och överblick över de speciella förhållandena inom varje bransch. Det bör dock noteras att klassningsarbetet var svårt och tidsödande och att det trots medverkan av SCB icke kan anses helt avslutat eller riktigt vad beträffar resultatet. Dessutom föråldras klass- ningen varför successiva justeringar krävs om dataregistret skall hållas aktuellt.

Beträffande företag med egna produktionsresurser konstaterar SERN att de uppgifter som inhämtades under förberedelsefasen ej var tillräck- liga för en riktig bedömning över företagens förbrukningsförhållanden. Inför insamlandet av grunddata måste noggrant genomgås den tilltänkta hanteringen av produktionsresurserna. Därvid behöver även de problem som sammanhänger med företagens vidaredistribution av elkraft pene- treras. Det är vidare nödvändigt att redan i det inledande skedet klart skilja på olika produktionsresurser och även definiera de mätpunkter som bildar utgångspunkt för Siffermaterialet.

Erfarenheterna av det antal justeringar av tilldelningarna som måste göras på grund av utökad maskinell utrustning och andra förändringar hos företagen under året 1973 visar att man om möjligt bör välja mer närliggande månadsvärden som ransoneringsgrundande. Alternativt kan man på annat sätt konstatera en ökad belastningsnivå vilket därefter kan beaktas vid utsändandet av tilldelningsbesked.

För de icke industriella konsumenter som planerades ransoneras centralt av SERN beslöts preliminärt att två skilda ransoneringsgrader skulle tillämpas, nämligen 10 procent för konsumenter med lagrings- och magasineringsverksamhet och reparations-, tvätteri- och annan service- verksamhet samt 20 procent för övriga konsumenter. Förbrukningen under februari 1973 valdes som grund och ökades med den genom- snittliga belastningsökningen (3 procent) fram till februari 1974. Tilldel- ningen grundad på förbrukningen i februari 1973 blev sålunda antingen 93 eller 83 procent.

De angivna ransoneringsgraderna gav utrymme för jämkningar efter ansökan i sådana fall där olägenheterna ansågs bli alltför stora. Visst stöd vidjämkningsbedömningar gavs i särskilda anvisningar.

Framställningar om ändrad tilldelning inkom i stor omfattning men behandlades endast internt och endast i ringa utsträckning.

Av särskilt intresse är de omfattande undantag från den planerade kvotransoneringen som avsågs ske för speciella förbrukargrupper inom icke-industriella sektorn för vilka en regelrätt kvotransonering inte bedömdes vara möjlig att genomföra på grund av verksamhetens art. Det gällde militära anläggningar, flygplatser, fyr- och lotsplatser, järnvägs- och spårvägstrafik, fångvårdsanstalter, vattenverk, avlopps— och reningsverk, ålderdoms— och vårdhem, sjukhus m. fl. För flera av dessa typer förbrukare ansågs det dock möjligt att med andra åtgärder än kvotranso- nering begränsa konsumtionen i minst samma grad som avsågs för den planerade kvotransoneringen.

Under förberedelserna för kvotransoneringen togs i detta syfte kontakt med ett antal centrala myndigheter och organisationer i deras ställning som huvudmän för nämnda förbrukargrupper. Med följande instanser fullföljdes förhandlingar:

försvarsmakten luftfartsverket sjöfartsverket statens järnvägar Storstockholms lokaltrafik

kriminalvårdsstyrelsen televerket Svenska kommunförbundet Landstingsförbundet

Näringsgrenskodningen vållade problem dels genom oklarheter om arten av verksamheter, dels genom förekomsten av flera skilda verk- samheter med olika koder inom ett och samma företag. Näringsgrens— koden ifrågasätts därför som lämplig utgångspunkt för en differentie.'ad kvotransonering av dessa förbrukarkategorier.

Det ifrågasätts om inte en stor del av ransoneringsbesluten för dessa förbrukarkategorier skall delegeras till de lokala elleverantörerna som bör ha lättare att bedöma sina abonnenters behov.

Som detaljförbrukare betraktades denna gång elkonsumenter med en årlig förbrukning mindre än 500 000 kWh. Ransoneringen av dessa avsågs genomföras med utnyttjande av elblocken som i elransoneringsfrågor direkt underställdes SERN. Inom varje elblock skulle där verksamma elleverantörer åläggas genomföra de ransoneringsåtgärder som föreskrevs. Den centrala ledningen av ransoneringen skulle skötas av SERN.

Preliminära tillämpningsanvisningar utfärdades som innehöll detalje— rade regler för beräkningen av energitilldelningen för en tänkt första ransoneringsperiod om 100 dygn. Tilldelningen skulle beräknas med utgångspunkt i tidigare uppmätt eller beräknad årsförbrukning. Regler för beräkning av årsförbrukning där endast delar av årsförbrukningen uppmätts angavs liksom schablonvärden för sådana fall där mätvärden saknades eller avsåg alltför kort period.

Regler för beräkning ur det framräknade årsvärdet av ett ”basvärde" (oransonerad förbrukning) för den tänkta ransoneringsperioden angavs (med korrigering för temperaturavvikelse under 1973 från normal- årsnivån) liksom tilldelningsprocentsatser varmed basvärdet skulle multi- pliceras för beräkning av tilldelningen.

Relativt detaljerade anvisningar för ändring av tilldelning gavs också dels för fall med ändrade grundförutsättningar (ökad maskin- och apparatutrustning, utökade lokaler, övergång till elvärme, ändrad familje— sammansättning osv.), dels för speciella fall för kompenserande av konsekvenser av oljeransoneringen beträffande varmvatten och rumstem- peratur, dels också för att hindra så stora ingrepp iskilda näringsidkares verksamheter att sysselsättning och produktion av för landet viktiga förnödenheter skulle komma i fara. Även andra problem t. ex. speciella säsongvariationer berördes. Slutligen innehöll meddelandet också kom— pletterande anvisningar för mätaravläsning och avräkning.

Tilldelningen föreslogs i detta skede till 90 procent för tillverkande industri och 80 procent för övriga konsumenter och det planerades en ytterligare uppdelning i grupper i en senare ransoneringsperiod. En- minimitilldelning av 5 kWh/dygn föreslogs.

SERN anser att man på nytt förutsättningslöst bör granska de olika system och metoder som kan användas. I en till rapporten fogad PM sägs dock att det mot bakgrund av den goda effekten av sparpropagandan i kombination med restriktionerna ”kan ifrågasättas om en kvotranso-

nering (för detaljförbrukare) med alla dess nackdelar och orättvisor, omfattande och dyrbara administration m.m. överhuvudtaget kan vara berättigad".

SERN och Svenska Elverksföreningen (SEF) har gemensamt utfört en enkät avseende system för kvotransonering av detaljförbrukare samt angående vissa kostnader m. m. som besvarats av 458 elleverantörer.

Enkätsvaren visar i stort att kvotransonering även för detaljförbrukare kan accepteras. Denna uppfattning synes dock till inte oväsentlig del bero på att alternativet till denna åtgärd —- cirkulerande bortkopplingar * betraktas som väsentligt sämre. Flertalet elleverantörer anser att varje begränsning (redan lOH25 procent) av antalet detaljkonsumenter som skulle omfattas av en kvotransonering innebär en lättnad. Tätortselverken framhåller att ransoneringsarbetet skulle avsevärt underlättas först om större delen av antalet abonnenter undantogs från en kvotransonering.

Det planerade systemet med olika slag av rutiner accepteras i stort men man noterar att de största elleverantörerna, som har huvudparten av landets elabonnenter, behöver ca en månad för att genomföra mätaravläs- ningar i egen regi. Det påpekas också att efter ca två år är halva basmaterialet för kvotberäkning inaktuellt hos hälften av elleveran- törerna.

Elleverantörernas kostnader för arbetet med restriktioner och för- beredelser för kvotransonering anges uppgått till i genomsnitt ca 2 kr/abonnent under vintern 1973/74.

Det kan också noteras att elleverantörerna rapporterar att effektminsk- ningen varit av ungefär samma relativa storlek som energiminskningen under spar- och restriktionsperioden 1973/74.

Basvärdesberäkning

Tilldelning beräknades med utgångspunkt i tidigare uppmätt eller beräknad årsförbrukning. I förekommande fall användes uppmätt månadsförbrukning. Uppmätta eller beräknade värden skulle avse för- hållandena före den 1 november 1973. Beräkningen av oransonerad förbrukning (basvärde) skulle utfärdas för en första ransoneringsperiod om 100 dygn. Härvid skulle hänsyn tas till normal förbrukningsökning, säsongvariation samt, för elvärmekonsumenter, korrektion för föregående års milda vintrar. Energitilldelningen beräknades som produkten av basvärde och tilldelning i procent.

För konsument som hade registrerat årsförbrukningsvärde före 1 november 1973, användes detta. Som registrerat årsförbrukningsvärde kunde även i debiteringsrutinen inlagt preliminärt årsförbrukningsvärde användas. För konsument där endast delar av årsförbrukningen uppmätts och preliminärt årsförbrukningsvärde ej fanns, kunde årsförbrukningen beräk- nas med hjälp av en i anvisningarna redovisad tabell där årsförbrukningen fördelades per månad för vissa konsumentkategorier.

Metoden angavs vara användbar endast då den kända förbrukningen omfattade kortare tid än fyra månader. För nyanslutna konsumenter

eller för sådana med känd förbrukningsperiod understigande fyra månader gällde att:

a) Ny hushållskonsument i tidigare bebodd fastighet övertog den förra konsumentens förbrukningsvärde.

b) Hushållskonsument i nyproducerad fastighet fick en beräknad årsför- brukning baserad på vissa schablonvärden.

c) För hushållskonsument i äldre fastighet, för vilken förbruknings- uppgift saknas skulle vissa angivna schablonvärden för olika typer av elinstallationer användas. Elbehovet för annan större apparat beräk— nades med ledning av apparatens effekt och drifttid.

d) För andra konsumenter än hushåll fick årsförbrukningen beräknas med ledning av anslutna apparaters effekt och drifttid.

Tilldelningen beräknades som produkten av basvärdet och tilldelnings— procenten 90 procent för industri och 80 procent för övriga. Minirnitill- delningen skulle under första perioden vara 5 kWh/dygn.

Om elleverantören kände till att sådan ändring av kraftbehovet skett, t. ex. genom nyinstallation, att jämkning borde ske, skulle detta beaktas redan från början. Annars korrigerades basvärdet efter skriftlig ansökan från konsumenten. ] anvisningarna gavs allmänna riktlinjer och rekom- menderades elleverantörerna vissa schablonvärden vid ändrade grundför— utsättningar.

Konsument som av sparsamhet haft låg årsförbrukning (lågförbrukare) och för den skull fått lågt basvärde kunde få detta höjt om en jämförelse med schablonvärdet gav vid handen att årsförbrukningen avsevärt avvikit från schablonvärdet. Årsvärdet fick då högst höjas till schablonvärdet.

12.2.4. Stadsgas 12.2.4.1 Krisen 1973/74

I slutet av december 1973 konstaterade Svenska Gasföreningen att försörjningsläget beträffande gasråvaror till landets 12 stadsgasverk var ovisst. Årsförbrukningen angavs uppgå till 125 000 ton lättbensin och 25 000 ton gasol.

Leverantörerna (BP, Nynäs och Esso) hade aviserat nedskärningar i leveranserna. Göteborgs gasverk hade redan vidkänts en nedskärning av gasolen med 10 procent.

Under sparkampanjen hösten 1973 erhöll man en nedgång i rums- temperaturen, men samtidigt (vecka 44—49) en ökad gasförbrukning med ca 10 procent. Det ansågs då svårt att klara leveranserna av stadsgas på grund av kontrollproblem. Ca 250 000 hushållsabonnenter är anslutna till s. k. ackordstaxa (för matlagning) och betalar en fast avgift utan löpande mätning av förbrukningen. Man ansåg att ett varmvattenförbud eller el- och värmeransonering kunde medföra risk för kompensation via stadsgas.

Möjligheterna att möta en hastigt ökad gasförbrukning ansågs begrän- sade. Skulle köldperiod infalla samtidigt med ett varmvattenstopp bedömdes att allvarliga distributionsstörningar kunde uppstå.

BN hemställde därför den 8 januari 1974 om en lagstiftning som gjorde det möjligt, dels att ta ut en överuttagningsavgift, dels att ålägga avläsnings- och uppgiftsskyldighet vid gasransonering. Nämnden fann vid den tidpunkten att någon form av kvotransonering av stadsgas föreföll ofränkomlig till följd av ökad förbrukning och minskade råvaruleve- ranser.

Bestämmelser om reglering av stadsgas kunde utfärdas med stöd av allmänna ransoneringslagen. Lagen gällde till utgången av november månad 1974. [ kungörelsen om ransonering föreskrevs, 2 &, bl.a. att stadsgas fick saluhållas, utbjudas mot vederlag, överlåtas, förvärvas eller användas endast enligt bestämmelserna i kungörelsen eller av BN utgivna föreskrifter.

Vid BN:s tillkomst fanns inte något utarbetat system för gasransone- ring. BN föreskrev dock i sitt meddelande 1973zl att stadsgas dels inte fick användas för uppvärmning av bostad om denna ej normalt uppvärmdes med sådan gas, dels inte fick användas för utomhusbelys— ning. Som komplement till dessa bestämmelser utfärdade BN vissa bestämmelser om användningen av stadsgas för uppvärmning av tapp- varmvatten för bad och liknande ändamål. De senare bestämmelserna behövde på grund av förbättrat försörjningsläge inte tillämpas.

Ransoneringslagen medgav ej reglering via överuttagningsavgifter. Därför beslöts om särskild lag som också innehöll föreskrifter om avläsnings- och uppgiftsskyldighet för förbrukare och vissa straffbestäm- melser. Lagen överensstämde i stort med elransoneringslagen. Lagen innehöll ingen angivelse om avgiftens storlek. På grund av förbättrat försörjningsläge behövde aldrig tillämpningskungörelse utfärdas.

BN anger i sin utvärderingsrapport att utkast till kvotransonerings— system för stadsgas har utarbetats av Svenska Gasföreningen i samarbete med BN. Ransoneringen skall handhas av gasverken. Principiella frågor skulle lösas i samråd med central bränsleförsörjningsmyndighet. BN anser att systemet bör ses över och vidareutvecklas av ÖEF tillsammans med (lastör'eningen.

12.2.4.2 Svenska gasföreningen

[nom Gasföreningen har man omarbetat SERN:s ransoneringsanvisningar för att göra dem tillämpliga vid en stadsgasransonering. Enligt dessa anvisningar skall kvotransoneringen av stadsgas för detaljförbrukare omfatta de förbrukare som tillhör stadsgasverkens normala abonnent- stock, dvs. hushåll, värmegasabonnenter i lägenheter, villor, större fastigheter, industriabonnenter från småhantverk till stora industrier, restauranger, sociala inrättningar m. m.

Ransoneringen av detaljkonsumenternas förbrukning handhas av stads— gasverken. Dessa skall beräkna gastilldelningen till konsumenterna inom stadsgasverkens distributionsomräde. Stadsgasverken skall också avgöra framställning från konsument om ändrad tilldelning. Vid avgörande av svåra frågor eller spörsmål av principiell natur kan stadsgasverkens huvudmän rådgöra med BN eller motsvarande.

Tilldelningen beräknas med utgångspunkt i tidigare uppmätt eller beräknad årsförbrukning. Uppmätta eller beräknade värden skall avse förhållandena före en viss angiven tidpunkt.

Beräkning av oransonerad förbrukning (basvärde) utföres för en viss ransoneringsperiod. Härvid skall hänsyn tagas till normal förbruknings- ökning, säsongvariation samt — för gasvärnieabonnenter —— korrektion för basårets graddagtal.

Stadsgastilldelningen beräknas som produkten av basvärde och tilldel- ning i procent.

Bas värdesb era'kni ng

För konsument som tidigare registrerat årsförbrukningsvärde används detta. Som registrerat årsförbrukningsvärde kan även i debiteringsrutinen inlagt preliminärt årsförbrukningsvärde användas.

För konsument, som anslutits vid eller efter ransonerings början, eller för konsument där känd förbrukningsperiod understiger fyra månader tillämpas följande regler:

a) Ny hushållsabonnent i tidigare bebodd fastighet övertar den förre abonnentens förbrukningsvärde.

b) Hushållsabonnent som använder gas enbart för matlagning kan som alternativ få en tilldelad förbrukning utgående från lägenhetens storlek uttryckt i antal rum.

Nyanslutning av abonnenter för stadsgas sker enligt föreningen i mycket liten utsträckning i anläggningar som förut ej alls haft stadsgas. Om så sker kan årsförbrukningen beräknas med ledning av anslutna apparaters effekt och drifttid. Jämförelse bör göras med andra likartade abonnenter.

För konsument med uppmätt eller beräknad årsförbrukning skall basvärdet för en första ransoneringsperiod på ett visst antal dygn räknat från viss dag vara en viss procent av årsförbrukningen uppdelat på vissa förbrukarkategorier.

Tilldelning beräknas som produkten av basvärde och tilldelningsprocent. Tilldelningen förutsätts vara olika för tillverkande industri och andra konsumenter.

Man förutsätter att tilldelningen dock skall vara minst ett visst antal m3 per dygn.

Korrigering kan ske i efterhand sedan gasleverantören fått kännedom om eventuell förändring i gasförbrukningen t. ex. genom nyinstallation av apparater eller omläggning av produktion.

De förändringar som konsument åberopar som skäl till ändrad tilldelning skall ha inträffat under eller efter den period som ligger till grundat på vissa schablonvärden för bostadsrum, gasuppvärmt, samt efter

Konsument som fått ökat gasbehov exempelvis genom nyanskaffning av maskiner eller apparater, utökning av familjen m. m. bör ges ett ökat basvärde. För yrkesutövare (industri, hantverk m.m.) grundas denna ökning på de nya maskinernas eller apparaternas effekt och drifttid.

Konsument som byggt till sina lokaler bör ges ett ökat basvärde grundat på vissa schablonvärden för bostadsrum, gasuppvärmt, samt efter ansluten effekt och drifttid för yrkesutövare.

Konsument som övergått till gasvärme betraktas som nytillkommen och tilldelas som regel ett basvärde grundat på schablonvärde. Alternativt kan gasvärmebehovet grundas på tidigare bränslebehov för olja eller el. Härvid anses l m3 olja motsvara 2 000 m3 gas och 4,5 kWh motsvara l m"; gas. Normal sommar- eller semestervistelse på annan ort får ej föranleda ökning av basvärde.

Konsument som exempelvis av sparsamhet haft låg årsförbrukning och för den skull får ett lågt basvärde kan få detta höjt om enjämförelse med schablonvärden ger vid handen, att årsförbrukningen avsevärt avviker från schablonvärdet. Det höjda årsvärdet får högst uppgå till schablonvärdet.

Sladsgasräclet

Stadsgasradet inom Gasföreningen beslöt vid sammanträde den 21 maj 1974 att rekommendera stadsgasverken:

]. att förbjuda borttagande av gasmätare, oberoende av vilket taxesystem som tillämpas, , att i de fall abonnentmätare ej är i bruk eller nedmonterats, återinföra lx.)

mätning för driftsövervakning (ej debitering) i den takt varje verk anser vara rimligt, 3. att vidta erforderliga förberedelser för att med kort varsel kunna genomföra en stadsgasransonering enligt det framlagda förslaget samt 4. att förbereda en lokal sparkampanj, i första hand för abonnenter med gas enbart för matlagningsändamål.

12.2.5. Fjärrvärme [2.2.5] Krisen 1973/74

Enligt kungörelsen (197311080) om ransonering av flytande bränsle m. m. fick värme fran fjärrvärmeverk eller motsvarande anläggning saluhållas, utbjudas mot vederlag, överlåtas, förvärvas eller användas endast enligt bestämmelserna i kungörelsen eller av BN i övrigt angivna föreskrifter.

[ syfte att begränsa oljekonsumtionen lämnade BN i sitt meddelande 197414 vissa föreskrifter om ransonering av värme från fjärrvärmeverk eller motsvarande anläggningar.

I meddelandet angavs högsta förbrukningsmängden under första ransoneringsperioden till 79 procent av behovet under ett normalår. Besked om högsta värmemängd skulle meddelas av resp. värmeleverantör. Leverantör kunde också, efter skriftlig ansökan, medge större uttag, vilket dock efter anfordran skulle meddelas BN. Dessa kvotbestämmelser skulle inte gälla industrier samt sjukvårds— eller liknande inrättningar.

Vidare bestämde BN att fjärrvärme fick användas för uppvärmning av gator endast vid risk för frysskador på värmesystemet.

Genom en "brasklapp” meddelades att värmeleverantör som inte uppnår betydlig oljebesparing genom den föreskrivna regleringen kunde anhålla hos BN om att bli befriad från ovannämnda föreskrifter. Vidare angavs att abonnent som åsidosätter bestämmelserna skall meddelas av leverantören att överträdelse ägt rum. Om inte rättelse sker skulle anmälan omgående göras till BN.

Inför den andra ransoneringsperioden utfärdade BN nya föreskrifter (BN Meddelande 1974113). Högsta värmemängd sattes till 86 procent för Västerbottens och Norrbottens län Och till 82 procent för landet i övrigt.

Vidare föreskrevs att abonnent med två eller flera anläggningar kunde få medgivande av värmeleverantören att omfördela mellan anlägg— ningarna. För kommun och landsting räckte det med en anmälan om detta till leverantören.

För vissa speciella inrättningar medgavs värmeuttag på 90 procent. Dessa vara lasarett, läkarstationer, sjukstugor, viss typ av sjukhem och vårdhem, specialsjukhus, spädbarnshem, ålderdomshem och varmbadhus. För industrier gällde särskilda bestämmelser.

1 övrigt var bestämmelserna för andra perioden identiska med dem som gällde under första perioden.

Genom meddelande den 7 mars (nr 17) upphävdes värmeransone— ringen.

Svenska värmeverksföreningens till EBU redovisade erfarenheter

Tack vare en massiv insats vid värmeverken kunde ransoneringen genomföras enligt planerna. Många värmeverk fick sedan genom arbets— förmedlingens försorg inkalla extra administrativ personal. Speciellt betungande arbeten anser föreningen var extra mätaravläsningar, beräk- ning och utskrift av förbrukningskvoter samt information och rad till abonnenter. Speciellt förorsakade den planerade avstängningen av varm— vattnet under två veckor i februari många frågor. Dessa föreskrifter upphävdes sedermera och någon varmvattenavstängning företogs aldrig. Dessutom lämnades efter hand dispens från fjärrvärmeransonering för abonnenter anslutna till fjärrvärmesystemen i Ågesta och Hässelby i Stockholm, respektive Sävenäs i Göteborg. l dessa fall skulle en ransonering inte medfört någon besparing av olja eftersom verken drivs i huvudsak med uran, kol respektive avfall.

Den andra ransoneringsperioden avbröts efter endast 15 dagar. Nägot signifikant resultat bedömdes inte kunna utläsas från denna period, varför någon extra mätaravläsning inte genomfördes den 15 mars 1974. [ tabell 12.1 redovisade resultat gäller därför ransoneringsperioden den 8 januari—28 februari 1974.

Tabell 12.1 visar att ransoneringen fick ett mycket gott resultat. Tilldelad värmemängd underskreds väsentligt och antalet abonnenter med överförbrukning var mindre än 10 procent (anledningen till att endast abonnenter med mer än 5 procent överförbrukning registreras är osäkerhet i värmemängdsmätningen vid så kort mätperiod).

Vidare rapporterar värmeverken att mycket få klagomål förekom från

Tabell 12.1 Spareffekt av värmeransoncringcn i januari och februari 1974.

1. Resultat för den grupp av abonncnter, som crhöll ransoneringskvoten 79 % av normalförbrukningen.

('()

Nortnalarsförbrukning under ransoneringsperioden MWh 3 575 546 ”30,0 Tilldclad värmemängd inkl. extratilldelning MWh 2 852 166 79,3 förbrukad värmemängd MWh 2 535 673 709 Antal abonnenter igruppcn 13 997 Antal ansökningar om extratilldelning 365 Antal abonnenter mcd mer än 5 % överförbrukning I 216 l-"örbrukad värmemängd om normala temperaturer rått

under ransoneringsperioden 2 986 583 83,5

2. Resultat för den grupp av abonnenter, som crhöll ransoneringskvotcn 90 % av normalförbrukningcn.

I'/ ,, Normalärsförbrukning under ransoncringspcriodcn MWh 457 445 100,0 Tilldelad värmemängd inkl. extratilldelning MWh 409 101 89,4 l-örbrukad värmemängd MWh 335 669 73,4 Antal abonnenter igruppcn 658 Antal ansökningar om extratilldelning 29 Antal abonnenter med mer än 5 % överförbrukning 40

ltörbrukad värmemängd om normala temperaturer rått under ransoncringspcriodcn 396 513 86.7

abonnentcrna och att tjärrvärmeransoneringen genomfördes i en mycket god anda.

llr tabellen framgår att industrier och sjukvärdsinrättningar haft lättare att innehålla sin kvot än bostadsabonnenter. Sälunda blev den faktiska reduktionen i värmeförbrukningen ungefär lika stor i bada grupperna trots att industri och s*iukvärdsinrättningar hade 90 procents tilldelning. Den allvarligaste delen av resultatet är emellertid, enligt föreningen, de beräkningar som visar att om normala utctemperalurer ratt under ransoneringsperioden så hade sannolikt inte angivna ransone- ringskvoter kunnat innehällas.

Den genomförda ransoneringen visar, enligt föreningen, att det är viktigt med en samordning av uppställda ransoneringsmäl och de besparingsansträngningar som krävs av abonnenterna. Det är t. ex. helt klart att vi inte klarar 20 procents ransonering under vintertid om det är normal utetemperatur och om vi skall få ha 200C inomhus och använda så mycket varmvatten vi vill. Föreningen vill därför understryka behovet av att få fram ett realistiskt underlag. Bedömning av vilka besparings- effekter man kan förvänta sig kopplat till de åtgärder som krävs hos förbrukarna. Föreningens ransoneringsgrupp har därför översiktligt sökt beräkna de besparingsresultat som kan uppnås vid olika förbruknings- mönster. Översikten illustreras i figur 12.1.

Beräkningen i figur 12.1 utgår från normal hushållsförbrukning under en vintermånad vid normala temperaturförhållanden. ] sammanhanget påpekas att erfarenheterna från den genomförda ransoneringen visar att samma ransoneringsresultat minskat med 5 procent bör kunna erhållas hos industri och sjukvårdsinrättningar. Kräver man 20 procents ransone-

Figur 12.] ["/"ärr- värmeransonering under en vintermånad. Förvän- tade resultat.

Åtgärder: r '— 1 _| 0 Sparkampanj

' t—io Innetemperatur 200C 15% ingen varmvattenreduktion ___, _

_ 20 Innetemperatur 180C dag, 160C natt 250/ ingen varmvattenreduktion ___, o _ Innetemperatur 180C dag, 160C natt 30% varmvatten avstängt varannan vecka ____+ _30 lnnetemperatur 160C . 35% varmvatten avstängt ,

#40

Besparing

i %

ring hos hushällsabonnenter bör man således kunna kräva 15 procent för industri och sjukvård.

Dessa beräkningar kan behöva kompletteras och förfinas. De bör s'edan, enligt föreningen, kunna ligga till grund för tilldelning av ransoneringskvoter vid eventuella kommande ransoneringar.

Föreningen anmärker att man här utgår från förbrukningen under ett normalår. För närvarande rapporteras från flera värmeverk en kvar- stående besparingseffekt på 5 a 10 procent. Det betyder, säger man, att vi redan befinner oss en bit ner på staplarna i figur l2.1 och att den besparing som vi kan påräkna utifrån dagsläget följaktligen reducerasi motsvarande mån.

BN:s framställning

BN angav i skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 januari 1974 att ransoneringen av fjärrvärme inte får avsedd effekt såvida man inte kan debitera särskild avgift på överuttag. BN hemställde att Kungl. Maj:t skulle föranstalta om lagstiftning som möjliggör överuttagningsavgift vid ransonering av värme från fjärrvärmeverk och motsvarande anläggning. Till skrivelsen fanns fogad en PM från Svenska värmeverksföreningen (l974-Ol—15).

Av PM framgår bl.a. att ett fåtal verk ijanuari hade lager som, efter tillåten vinternedtrappning av beredskapslagren, skulle räcka för normal förbrukning säsongen ut.

Föreningen avgav att det i flertalet flerfamiljshus och gruppanslutna

småhus sker värmemängdsmätningar och debiteringar kollektivt, dvs. fastighetens/husgruppens förbrukning slås ut på de enskilda hushållen. För vissa småhus tillämpas debitering efter beräknad normalförbrukning anpassad till aktuell väderlek under eldningssäsongen, ackordstaxa.

Som lämplig överuttagningsavgift föreslogs 10 öre/k Wh värme. Avgif— ten skulle debiteras i samband med ordinarie fakturering som särskild fakturapost, och sedan inlevereras till statsverket. Ett alternativ skulle vara separat fakturering med direktbetalning till statsverket (särskilt inbetalningskort).

Remiss yttranden över förslaget

ÖEF konstaterar i sitt remissvar över förslaget att ansvaret för att värmeförbrukningen håller sig inom den av leverantören angivna värme— mängden har lagts på abonnent/t'astighetsägare. Det förutsätter, säger ÖEF. att det finns möjlighet för abonnent/fastighetsägare att under ransoneringsperioden kontrollera värmeförbrukningen i fastigheten genom kontinuerliga avläsningar på mätare och vid behov minska värmeförbrukningen genom att i erforderlig omfattning strypa hetvatten- tillförseln fran Värmeverket.

ÖEF anser att redan straffhotet i allmänna ransoneringslagen (uppsåt/ ej ringa oaktsamhet) är tillräckligt för att avhålla abonnenten från att göra överuttag. Vad gäller förslaget om lag om överuttagningsavgift finner ÖEF det vara otillfredsställande att vissa abonnenter skall utsättas för risken av såväl straff som överuttagningsavgift medan andra går helt fria från påföljd. ÖEF hänsyftar här på ett ”konstaterande” (felaktigt) att abonnenter på värme frän kraftvärmeverk är undantagna från värme- ransoneringen. ÖEF avstyrker således överuttagningsavgift. Om avgift ändock tas ut förordar man separat faktura. Eftersom abonnenten/ fastighetsägaren är ansvarig för överuttagningen hör han enligt ÖEF inte ha rätt att slå ut den på hyresgästerna. Obetalda avgifter bör enligt ÖEF förtecknas och överlämnas till länsstyrelsen för indrivning som f. n. görs för t. ex. vissa avgifter enligt vattenlagen. Sammanfattningsvis konstaterar ÖEF behov av ytterligare utredning av tekniska och juridiska frågor. Vidare förordas gemensam lagstiftning för el, fjärrvärme och stadsgas.

SIND motsätter sig inte av industripolitiska skäl förslaget om särskild avgift. Den berör i första hand bostadssektorn och den kommunala sektorn. Svenska kommunförbundet framför ingen erinran.

Svenska värmeverksföreningen konstaterar i sitt remissyttrande att den kvotransonering beträffande olja som gäller i övrigt inte går att tillämpa på fjärrvärmeverken av rent praktiska skäl. Den värmeransonering som påbörjades den 8 januari l974 planlades och förbereddes kring årsskiftet av föreningen och dess medlemsverk. _

Vid remisstidpunkten den ll februari 1974 hade fjärrvärmeransone— ringen pågått i ca en månad. Förbrukningen hade då hållit sig något under tilldelad kvot till följd av besparingar och gynnsam väderlek. Vid fortsatt mer normal temperatur bedömdes risken för överuttag under den första perioden som ringa. Man fann det dock svårt, på grund av fritt

varmvatten, att under en andra period hålla en värmekvot på bara 80 procent utan att en mängd överuttag då skulle uppstå.

Föreningen betonade de allvarliga svårigheter av praktisk och juridisk natur som uppkommer vid införande av en överuttagningsavgift, främst på grund av fjärrvärmesystemets tekniska uppbyggnad. Formellt blir abonamten/fastighetsägaren betalningsansvarig för en avgift som i större hus kan gå upp till flera tusen kronor. Han har dock små möjligheter att påverka förbrukningen. Det har därför, säger föreningen, underförståtts att avgiften i likhet med ordinarie värmekostnad överföres pä hyres- gästerna. Man är dock tveksam om detta ärjuridiskt möjligt och finner anledning att detta diskuteras mellan parterna på hyresmarknaden.

Även lägenhetsinnehavarna har i praktiken små möjligheter att påverka sin värmeförbrukning i hus med moderna värme- och ventilationssystem. Ändå skulle man kanske behöva betala avgift på uppåt l00 kr per ransoneringsperiod, vilket, säger föreningen, kan verka stötande från allmän rättssynpunkt. Föreningens slutsats är att det kan vara förenat med mycket stora svårigheter att införa en överuttagningsavgift pä värme och därmed påverkas ocksä, anser man. grunden för hela ransonerings- systemet.

Föreningen anser att det frivilliga sparandet sedan november !()73 varit högt. Temperaturen har sänkts, varmvattnet används restriktivt och ventilationsluften har minskat. Till detta kommer höjda oljepriser. Föreningen betonar Också att fjärrvärmesystemet i sig medför reduktion av oljeförbrukningen med 20 30 procent jämfört med fastigheter uppvärmda på vanligt sätt, dvs. med oljeeldning i varje hus. Föreningen avstyrker överuttagningsavgift i den aktuella situationen.

Om avgift blir aktuell förordas 5 öre/k Wh överuttagen värme. Normal taxa är 5 öre, dvs. ett överuttagspåslag med 100 procent. Avgiften beräknas av Värmeverket, separatfaktureras och inbetalas direkt till statsverket.

12.2.5.2 Utvärderingsrapport från BN

BN konstaterar att olja till fjärrvärmeverk är omöjlig att kvotransonera av praktiska skäl. Anslutna abonnenter bestämmer genom sina värmeuttag den mängd värme som måste produceras. Om man producerar otillräck- ligt med värme drabbas abonnenterna i systemet i olika grad av nedskärningen. Avlägsna abonnenter i systemet kan bli nästan helt utan värme. Oljebesparing uppnås därför endast genom värmeransonering hos den enskilde abonnenten.

ÖEF hade ej några beredskapsplaner för värmeransonering vid BN:s start.

Under krisen fick abonnenter anslutna till Göteborgs sopförbrännings- station i Sävenäs, det koleldade Hässelbyverket och kärnenergianlägg- ningen i Ågesta dispens från värmeransoneringen.

Värmeverken ransonerade utan detaljerade anvisningar från BN. Värmeverksföreningen samordnade och hade en särskild arbetsgrupp.

lnför de planer som finns på ytterligare utbyggd fjärrvärme anser BN

det viktigt att ÖEF, Värmeverksföreningen och SIND vidareutvecklar ransoneringssystemet.

BN fann det inte motiverat att i vintras belasta värmeverken med en enskild kontroll av värmeuttagen efter första ransoneringsperioden. Eventuella oskäliga överuttag har därför inte kunnat fastställas. Med en kvot på 80 procent anser dock BN att överuttag följer.

Fastighetsägaren har, säger BN, inga möjligheter att påverka värmeför- brukningen. Uppsåt och grov oaktsamhet kan man således inte anföra. BN anser därför att straffbestämmelscrna i ransoneringslagen inte är tillräckliga.

Det får, säger BN, anses som helt otillfredsställande att för en ev. kommande värmeransonering behöva räkna med ett stort antal överuttag som inte kan väntas medföra någon påföljd för berörda värmeabonnen- ter. En överuttagningsavgift hör införas om en värmeransonering skall få avsedd verkan.

12.2.6. EBU:s överväganden och förslag 12.2.6.1 Eldningsolja

De kvotransoneringsystem som finns förberedda eller planeras på elkraftsområdet och för fjärrvärme och stadsgas bygger på principen om ekonomisk bestraffning vid överförbrukning. För eldningsolja har något motsvarande arrangemang med avgift för överförbrukning ej planerats.

Under krisen fastställde oljeföretagen mot bakgrund av de bestäm- melser som BN utfärdade tilldelningskvoter för sina kunder. Då eldnings- olja inte levereras i kontinuerligt flöde utan ”i klump” med vissa mellanrum förutsåg man behov av jämkning av de kvantiteter som räknades fram utgående från historiska uppgifter om inköp under en lZ-månadersperiod. Även de kvantiteter som nämnden själv räknade fram för sina ca 1 700 storförbrukare behövde i många fall korrigeras till följd av beräkningsmässiga ofullständigheter eller framförda särskilda skäl.

Under en kvotransonering kommer det alltid att finnas sådana oljekonsumenter, såväl stora som små, som avsiktligt eller grovt oaktsamt underlåter att anpassa sin förbrukning till den reducerade nivå som situationens allvar påkallat och som bestämts av ansvariga myndigheter. De har ej begärt eller kunnat erhålla jämkning då vare sig beräknings— underlag eller särskilda skäl ger anledning härtill. Det synes i sådana fall olämpligt att utan vidare medge extratilldelning under den fortsatta ransoneringsperioden. Låt oss ta ett exempel.

Villaägare A har fått sig meddelat sin kvot som utgör reducerad normal förbrukning. A begär ingen jämkning utan lyfter hela sin kvot. Genom att underlåta att vidta erforderliga besparingar genom sänkt rumstemperatur, reglerat varmvatten o. dyl. har han före periodens utgång förbrukat hela sin kvantitet. Leverantören kan då stå inför valet att antingen neka leverans eller ge en sådan påspädning på kvoten. Under vintertid kan det i praktiken vara omöjligt att neka extra leverans på grund av de svåra

konsekvenserna från bl.a. social- och hälsovårdssynpunkt. Utebliven leverans skulle här motsvara avstängning av el och gas. Debitering av en avgift för periodens överförbrukning skulle iså fall framhäva förbruka- rens överträdelse.

Detta innebär i själva verket att all ransonering av eldningsolja, vare sig det sker genom kvotering eller genom behovsanpassade licenser, kan behöva kompletteras med system för avgiftsdebitering av överförbruk- ning. Även en värmetaxerad fastighet med licens kan bringas i den situationen att i förtid ha konsumerat periodens kvantitet. Endast i ett ransoneringssystem som utesluter möjligheten till tilläggsranson i dylika fall skulle man ha skäl att undvara överuttagningsavgifter. På drivmedels- sidan skulle t. ex. en sådan mer ”hård” stoppolitik kunna föras. Man har inte heller här övervägt en avgiftsdebitering vid fall av återkommande ansökan om behovsranson under en och samma period. Varje form av ransonering av eldningsolja, åtminstone under vintertid, kommer att behöva hålla möjligheten öppen för tilläggsranson också till "oaktsamma” förbrukare.

Ju tillförlitligare beräkningsgrunder man har, desto färre jämkningar krävs. Men också i ett system med värmetaxerade fastigheter kommer att behövas jämkning i vissa fall såväl av beräkningstekniska skäl som på grund av ändrade förhållanden och framförda särskilda omständigheter. Det gäller dock att säkerställa bästa möjliga beräkningsgrunder genom t. ex. en förlängd referensperiod. Vidare är det av betydelse att ansvarig myndighet ger klara anvisningar för oljeföretagensjämkningsverksamhet. På samma sätt är det väsentligt att jämkningen inom myndigheten (bl. a. av 1 700 storförbrukare) sker efter enhetliga regler. Jämkningsanvis- ningar bör successivt revideras mot bakgrund av vunna erfarenheter. ] de fall då oljeföretagen inte kanjämka enligt utfärdade anvisningar, bl. a. då oaktsam överförbrukning skett, skall ärendet lämnas över till myndig- heten för avgörande (se avsnitt 12.4.5).

Det är inte meningen att alla fall av extratilldelning skall bli föremål för avgiftsdebitering. Ett väl förberett och utformat jämkningssystem, som fortlöpande ses över, förutsätts komma att behövas. Endast de som uppenbart underlåter att anpassa sin förbrukning av eldningsolja efter en reducerad tilldelningsnivå bör beröras av avgiftsdebiteringen.

Den omständigheten att man f. n. har ett ofullständigt system för beräkning av baskvantitet, bör ej vara skäl till att man avsäger sig avgiftsmöjligheten. Felaktiga baskvantiteter kommer alltid att behöva korrigeras genom ett jämkningsförfarånde. Genom jämkningen ger man möjlighet till ett "rättvisare" system. Att därutöver utkräva avgift av de uppenbara ransoneringsmissbrukare som trots allt måste förses med olja bör kunna ge bättre stadga åt systemet; man försvårar att ett system som kräver lojalitet undermineras av illojala förbrukare.

[ kapitel 11 har närmare redovisats kvoteringssystemets anpassningi ett handlingsprogram för konsumtionsreglering av eldningsolja.

SOU 1975:60 Kvarransonering av energi 335 12.2.62 Elkraft

I den arsenal av regleringsmetoder som står till myndigheternas förfo- gande måste också finnas möjligheten att kvotransonera elkraften. Elkraft levereras i ett kontinuerligt flöde till abonnenten varför det ytterst är abonnenten själv som bestämmer den mängd elkraft som skall konsumeras. Leverantören har inga praktiska möjligheter att begränsa sina leveranser till en speciell abonnent i överensstämmelse med en viss fastställd tilldelning. Den enda möjlighet som står till förfogande är i så fall direkt avstängning av abonnenten från systemet, en åtgärd som dels är praktiskt svår att genomföra, åtminstone i större skala, dels innebär ett sådant avsevärt ingrepp att det av hälsoskäl eller andra skäl är olämpligt.

] kapitel 13 redovisas närmare kvoteringssystemets inpassning i ett handlingsprogram för konsumtionsreglering av elkraft.

12,2.63 Stadsgas

Stadsgasen är från regleringssynpunkt jämförbar med elkraften. Den strömmar till abonnenten i ett kontinuerligt flöde som det är svårt att reglera för leverantören. Därför är det angeläget att ett fungerande kvotsystem utarbetas avseende stadsgas.

Liksom ifråga om elkraft och eldningsolja (kap. 13 och 11) bör dock andra åtgärder i första hand vidtagas.

Sparkampanj

Det bör vara en väsentlig uppgift för såväl centrala myndigheter som de lokala Stadsgasverken att i händelse av brist på råvara för gasframställning genom information till konsumenterna verka för att gasförbrukningen bringas ned. Man bör i det sammanhanget beakta de överföringsmöjlig- heter som finns mellan de olika energislagen. Besparing eller ransonering av elkraft och eldningsolja för uppvärmning av lokaler eller av vatten kan medföra en övergång till uppvärmning genom gasspisens ugn eller genom att vatten värms på gaslågan. ] sådana fall kan uttaget av gas bli så stort att säkerheten i systemet riskeras.

Gasleverantören bör därför på eget initiativ informera sina abonnenter om vilka regler som gäller för gasanvändningen. Sparkampanjberedskap diskuterasi kapitel 15 och bilaga 10.

A n vändningsres [rik tioner

Som ett steg före den regelrätta kvotransoneringen finns möjligheten att meddela vissa användningsrestriktioner. Detta skedde också Linder krisen 1973/74. Gas fick t. ex. inte användas för uppvärmning såvida inte detta skett tidigare. Här. liksom för andra typer av användningsrestriktioner i hushåll, är kontrollmöjligheterna begränsade. Endast genom att vid mätning konstatera faktisk förbrukning kan man i efterhand se på vilket sätt bestämmelserna följts.

336. K vor/'ansonering av energi SOU 1975:60 12.2.6.4 Fjärrvärme

Fjärrvärmesystemen är så uppbyggda att man inte kan reducera tempera- turen på utgående hetvatten. ! så fall drabbas de abonnenter som ligger perifert i systemet. Ransoneringen kan således inte ske vid leveransen av eldningsolja till värmeverken utan måste förskjutas till reglering hos abonnenten. Hetvatten kan på så sätt jämföras med de kontinuerliga energiflödena i elledningar och gasledningar. Konsumenten kan genom radiatorer och vattenkranar ta ut den värme och det varmvatten som önskas. De skäl som i första hand talar för system med kvotering och överuttagningsavgift finns alltså här.

Enligt de prognoser som presenterats angående värmeproduktionen i tätorter kommer antalet hetvattencentraler och kraftvärmeverk att öka. En av Värmeverksföreningen presenterad prognos från år 1973 visar på tekniska förutsättningar för en utökad värmeproduktion från 11,7 TWh är 197] till 43 TWh år 1980. Det innebär att det blir allt viktigare att finna en godtagbar lösning på problemet med en värmeransonering, detta trots att en del av den fortsatta utbyggnaden knyts till spillvärme som kommer från industriella processer eller från värmekraftverk.

12.2.6.5 Basvärdesberäkning

Vid kvotransonering utgår man huvudsakligen från uppgifter om historisk förbrukning eller leveranser. Detta förutsätter att uppgifterna återspeglar en i stort normal förbrukning/leverans. Under senare år har d0ck förbrukningen påverkats av bl. a.

—-- regleringar och ransoneringar — energisparkampanjer _ onormala väderleksförhållanden.

Det betyder att man liksom i alla kvotsystem måste ha beredskap för en jämkning av basvärden. Påverkan genom onormala väderleksför- hållanden kan beaktas mer generellt genom att man t. ex. utnyttjar graddagtal. Eftersom väderlekens variationer kring normalvärdet är olika i olika delar av landet borde man därför korrigera de historiska förbruk- ningsuppgifterna med hänsyn till åtminstone regionala förhållanden. Däremot kan det vara svårt att med utgångspunkt i lokala förhållanden göra generella korrigeringar för varierande väderlek för samtliga konsu- menter.

Under vintern 1973/74 stördes det normala förbrukningsmönstret av konsumtionsbegränsande åtgärder både av frivillig och tvångsmässig art. Även de höjda energipriserna har medfört en icke oväsentlig konsum- tionsdämpning. Det betyder att marginalen för ytterligare sparande minskat.

Ett system med tilldelning efter viss procent av tidigare förbrukning innebär en generell konsumtionsminskning oberoende av tidigare spar- insatser. Det kan medföra problem för den konsument som redan har låga förbrukningssiffror. Dennes möjligheter att ytterligare dra ned sin förbrukning kan vara begränsade. Både beträffande elkraft och stadsgas

hade man i förberedda anvisningar beaktat detta. Den som visade på särskilt låg förbrukning kunde efter ansökan få dessa värden uppjusterade till vissa minimivärden.

De ”störningar” som ägt rum i det ”normala” förbrukningsmönstret har understrukit behovet av andra beräkningsgrunder än historiska förbrukningsuppgifter. Det kan inte vara rimligt att den som lojalt följer sparuppmaningar skall drabbas extra hårt i ett krisläge.

Tidigare i detta betänkande (kap. 11) har redovisats och förordats ett system med värmetaxering av landets fastigheter. Denna taxering medger tilldelning av i första hand olja efter varje fastighets behov med hänsyn till värmeanläggningens utseende, ventilationsstandard, väggmaterial etc. Ett sådant system kan möjligen innebära problem för den fastighetsägare som misskött sitt värmesystem eller slarvat med tätning etc.

En värmetaxering bör också kunna utgöra grund för en säkrare tilldelning av alla energislag för uppvärmning. Möjligheterna till ett sådant allmänt utnyttjande av det förordade värmetaxeringssystemet bör under— sökas av ÖEF i samarbete med övriga berörda myndigheter och organisationer.

I avvaktan på en mer behovsanpassad tilldelning måste beträffande eldningsoljan studeras möjligheterna att som en komplement till histo- riska förbrukningsuppgifter finna normer för tilldelning. Man kan t. ex. utgå från vissa dimensionerande faktorer t. ex. antal rum, antal hushålls- medlemmar, apparatstandard i hushållen.

I de anvisningar som fanns för beräkning av basvärde för elkraft och stadsgas hade man angett vissa faktorer som kunde bestämma basvärdets storlek då historiska uppgifter saknades eller då t. ex. förbrukningen av olika skäl visade för låga värden. Man hade då angivit vissa förbruknings- värden för vissa faktorer t. ex. antal hushållsmedlemmar.

Ett problem i det här sammanhanget är att uppgifter om dessa faktorer inte är tillgängliga för leverantörerna. Eftersom de dessutom ständigt förändras synes det inte heller rimligt att ständigt hålla sig ajour om dessa förhållanden såvida man inte av andra skäl önskar löpande följa hur dessa faktorer förändras. Berörda myndigheter och organisationer bör därför undersöka möjligheterna till ett utnyttjande av sådana uppgifter som inhämtas av i första hand andra skäl än beredskapsskäl.

Det har också diskuterats möjligheten att inledningsvis, såsom på drivmedelsområdet, ge en generell grundtilldelning för att sedan differen- tiera efter ansökan via extratilldelning. Skäl som anförts mot ett sådant förfarande är bl. a.

— stora variationer i förbrukningsnivåerna — svårt att snabbt handlägga ansökningar om extratilldelning * svårt att förena med partiellt kvotsystem.

Man kan i och för sig anföra i stort samma skäl mot en standardranson för drivmedel (t.ex. stora skillnader i behov, krav på stor kader av personal för prövning av ansökningar). Beträffande förbrukare av drivmedel saknas dock uppgifter om tidigare förbrukning. med undantag av storförbrukare med eget lager för vilka leverantören har leverans-

uppgifter och kilometerskattepliktiga vilkas färdsträcka utgör ett mått på deras drivmedelsförbrukning.

För att få en bas till en minimitilldelning synes man behöva beräkna en viss grundtilldelning i t. ex. kWh per dygn, m3 gas per dygn eller rum, liter eldningsolja per m2 bostadsyta. Det förefaller dock inte lämpligt, med hänsyn till att dygnsförbrukningen starkt varierar med årstid och temperaturförhållanden, att utveckla detta till ett generellt tilldelnings- system med grundranson och extra ranson. Minimitilldelningen kan med fördel användas för sådana abonnenter för vilka man saknar tidigare förbrukningsuppgifter eller vilka förändrat sitt konsumtionsmönster väsentligt.

12.2.6.6 Jämkning och extratilldelning

I ett kvotransoneringssystem måste finnas möjlighet för kunder och abonnenter att få sina basvärden ändrade (jämkning) eller sin tilldelning justerad (extratilldelning). I SERN:s anvisningar för ransonering av elkraft vintern 1973/74 har man gett vissa riktlinjer för denna jämknings— process. Ansökningar från den större industrin skulle handläggas inom SERN. l meddelande från SERN angavs exempel på omständigheter som kunna föranleda jämkning, t. ex. driftstörningar, ändrad verksamhet eller produktionskapacitet, försörjningsviktig produktion, skapande av andra energitillgångar, tekniska reduceringsproblem. I anvisningarna från SERN skilde man på följande fall:

A. Jämkning

Al. Justering av basvärde t. ex. ny maskin AZ. Extra tilldelning t. ex. drifthänsyn, saldering mellan olika perioder B. Jämkning av säsongvariationer t. ex. tidigare drifthaveri, nyinstalla- tion.

De större icke-industriella elförbrukare som skulle kvotransoneras av SERN hade också möjlighet att begära jämkning. I SERN:s meddelande exemplifierades de omständigheter som kunde ge anledning till jämkning. I anvisningarna gavs vissa riktlinjer för bedömningen av ansökningar om jämkning. Dessa riktlinjer var dels generella, dels gällande vissa speciella grupper av förbrukare. Så angavs t. ex. att gruppen ”Jordbruk m. m.” kunde få sin ransoneringsnivå justerad från 20 till 10 procent. SERN träffade också centrala överenskommelser som undantog vissa förbrukare från kvotransoneringen,

För den som vid detta tillfälle betecknades som detaljförbrukare (under 500000 kWh per år) hade elleverantören att själv handlägga frågor om jämkning och extra tilldelning. I SERN:s meddelande fanns inga riktlinjer för detta arbete. Däremot lämnades i anvisningarna till meddelandet relativt detaljerande anvisningar om

— villkor förjämkning/extra tilldelning — sätt att jämka genom användande av vissa schabloner.

På samma sätt har man i utkastet till anvisningar för en stadsgasranso-

nering försökt ge vissa riktlinjer för hur basvärden får jämkas och extra tilldelning beräknas. Det är här meningen att den centrala bränsleförsörj- ningsmyndigheten utfärdar vissa anvisningar till stadsgasverken.

När det gällde eldningsolja så ombesörjde oljehandeln under krisen 1973/74 den kvotering som beslöts av BN. BN:s riktlinjer för oljeföre- tagens jämkningsverksamhet begränsades i stort till den allmänna anvisningen att om baskvantiteter för viss eldningsanläggning avvek avsevärt från normal förbrukning under basåret, kunde man begära jämkning. Jämkningen var förbunden med viss försäkran ställd till BN från förbrukarens sida. Oljeföretagen hade sedan att vid anfordran redovisa dessa jämkningshandlingar. Vid avsaknad av förbrukningsuppgift skulle man räkna ut en normal baskvantitet med hänsyn tagen till eldningsanläggningens och uppvärmningsobjektets art.

Härutöver gav BN vissa riktlinjer beträffande förskottsleveranser, tilldelning till fjärrvärmeverk, vissa regioner (Västerbotten, Norrbotten), speciella inrättningar (t, ex. sjukhus, ålderdomshem, badhus), uppfödning av fjäderfä, champinjonodlare samt byggtorkar.

EBU anser att det är väsentligt att ansvariga myndigheter ger så klara anvisningar som möjligt om jämkning och eventuell prövning av ansökan om extra tilldelning. Detta är av särskild betydelse när det gäller sådan jämkning som äger rum utanför den offentliga förvaltningen t. ex. hos Oljebolagen. Det bör också vara av intresse för förbrukarna att ha insikt i de regler som gäller förjämkning/exta tilldelning. Samtidigt är det nödvändigt att myndigheten själv, för egen jämkning/extra tilldelning eller vid handläggning av besvär i dessa frågor, har fastställda interna anvisningar.

Den typ av mer allmänna anvisningar som BN utfärdade under krisen förefaller mindre lämpliga och kan skapa osäkerhet hos såväl oljeleve- rantör som kund.

Det bör vidare i meddelanden och anvisningar klart skiljas mellan jämkning och extra tilldelning. Jämkning synes kunna ske på två sätt

— tekniskjämkning — ändrade förutsättningar.

Den tekniska jämkningen kan bli nödvändig p. g. a. felaktig uträkning, felaktiga uppgifter. Gränsen mellan ändrade förutsättningar och begäran om extra tilldelning är däremot mer diffus. I anvisningarna bör man klart ange den typ av ändrade förutsättningar som kan ge anledning till jämkning. Man bör vidare ange metod för basvärdesberäkning i anslutning till dessa ändrade förutsättningar t. ex. genom olika typer av schabloner. Leverantörer bör, oavsett om det gäller el, gas, eldningsolja eller fjärrvärme, hålla sig inom det jämkningsschema som myndigheterna angivit.

Ansökan om extra tilldelning, dvs. omständigheter utanförjämknings- schemat, bör handläggas redan i första instans av offentlig myndighet. När det gäller elkraft, stadsgas och fjärrvärme kan man av praktiska skäl vara hänvisad till lokala leverantörer åtminstone för jämkningsför- farandet. Inga andra institutioner besitter tekniska eller andra möjligheter

att i första instans handlägga sådana frågor. Eftersom denna typ av energidistribution ofta ombesörjes av kommunala organ, antingen i särskilda verk eller i ett integrerat energiverk, finns ett visst samband mellan de lokala distributörerna och den lokala kristidsnämnden.

Hittills har kvoteringen av eldningsolja ombesörjts av oljeföretagen. Sä synes också behöva ske i framtiden. Endast leverantörerna har den apparat och den förbrukningsstatistik som erfordras för kvoteringen. Det synes däremot mindre lämpligt att överlåta till företagen att handlägga ärenden av typ extratilldelning. EBU anser därför att oljeföretagen i kvotsystemet bör ombesörja teknisk jämkning i enlighet med detalje- rande anvisningar utfärdade av den centrala bränsleförsörjnings- myndigheten. Annan jämkning och prövning av ansökan om extra tilldelning bör ske iförsta instans hos de lokala kristidsnämnderna. Dessa nämnder får således utökade arbetsuppgifter. Denna verksamhet kan ses som inledningen till kommunens engagemang i det licenssystem som kräver viss värmeteknisk sakkunskap också på lokal nivå. Organisationen av en kvotransonering redovisas närmare i avsnitt 12.3.5.

12.3. Distributionssystem, mätning och avläsning 12.3.1 Distributionssystem

12.3.1 .1 Eldningsolja

Eldningsolja levereras till förbrukaren i tankbil, tankvagn eller tankbåt. Större förbrukare kan ha relativt stora egna lagerutrymmen. Samtliga förbrukare har egna tankar. Villaägare kan ha egna oljetankar som räcker en hel eldningssäsong. Vissa andra förbrukare, t. ex. flerfamiljshus, kan behöva få olja levererad kanske flera gånger i månaden.

Oljan skiljer sig åt från här i övrigt behandlade energislag genom att den levereras "i klump” efter beställning. Det betyder att förbrukare inte fortlöpande kan ta ut obegränsade mängder energi och att förnyade leveranser kräver oljeleverantörens medverkan. Det finns således ett möjligt regleringsled mellan oljeföretag och kund. Den som förbrukat sin tilldelade kvantitet under ransoneringsperioden får i princip inget mer (se under avsnitt 12.2.6.1).

Större förbrukare som får en tilldelning under ransoneringsperioden som understiger de egna lagren är i stort sett i samma situation som elförbrukaren, dvs. har praktisk möjlighet att på egen hand ta ut mer energi än vad som tilldelats.

Under krisen 1973/74 var vissa större oljeföretag auktoriserade leverantörer. Härutöver fanns ett antal mindre återförsäljare med begränsad lokal kundkrets. Ett fåtal större förbrukare inom industrin och kraftproduktionen importerar olja i egen regi. Dessa företag har i så fall ofta egna lagringsanläggningar vid kusten och är, på grund av sin stora förbrukning, också lagringspliktiga.

Antalet större förbrukare med en årsförbrukning överstigande 350 rn3 tjock eldningsolja beräknas till ca 1 700. Antalet mindre och medelstora

Tabell 12.2 Fördelning av Iågspänningsabonnemangcn.

Abonnemang GWh/år

Jordbruk, skogsbruk m.m. 215 000 2 000 Industri, byggnadsverks. m. m. 105 000 10 000 Handel m. fl. näringar 360 000 7 000 Bostäder, utan elvärme 2 900 000 9 000 Bostäder, med elvärme 200 000 4 000 Fritidshus 370 000 1 000

Summa 4 150 000 33 000

förbrukare såsom en- och flerfamiljsfastigheter, mindre och medelstor industri, sjukhus, kontor etc. uppskattas till ca 1,5 miljoner. Den totala kundkrets som skall omfattas av en kvotering är således relativt stor. Många oljeföretag utnyttjar ADB för sin kundstatistik. Detta underlättar givetvis företagens arbete i ett krisskede.

12.312. Elkraft

Antalet konsumenter med en årsförbrukning överstigande 500 000 kWh per år utgjorde år 1974 ca 5 800, vilka avsågs kvotransoneras direkt av SERN. Därutöver handlade SERN centralt konsumtionsbegränsningen för ca 50 000 förbrukare inom förvaltning, sjukvård etc.

Lägspänningsabonnemangen fördelar sig på förbrukarkategorier på sätt som framgår av tabell 12.2.

Antalet elleverantörer med fler än 50 abonnemang uppgår till ca 575. De leverantörer som har minst 500 abonnenter beräknas till ca 425 st av vilka Stockholms Energiverk är störst med ca 400 000 abonnemang.

Tabell I2.3 StadsgasförbrukningeniSverige.

Råvaruförbruk ning Stadsgas— Antal __ förbruk- stadsgas- Lättbcnsin Gasol ning abonnenter ton/år ton/år Mm3/år Stockholm 75 000 - [54,0 218 000 Göteborg -- 23 000 52,0 76 000 Malmö 15 000 — 28,0 40 000 Helsingborg 7 000 11,0 15 000 Norrköping 5 000 — 9,0 25 000 Örebro 4 000 .. 5,0 10 000 Eskilstuna 2 000 —- 4,0 9 000 Lund 3,0 7 000 Landskrona ' —— 2,0 4 000 Västerås 600 ,. 1,0 1 000 Karlskrona — 500 0,5 2 000 Ystad 400 ., 0,5 1 000

Summa 109 000 23 500 270,0 408 000

Tabell 12.4 Antalet gasabonnenter.

Antal Ungefärlig gasför- abonnenter brukning Mm3/år Hushåll (matlagning) 390 000 70 Värme 15 000 100 Industri och hantverk 3 000 100 Summa 408 000 270

12.3.l.3 Stadsgas

Stadsgas förekommer i 12 städer, av vilka tio har egen produktion och två får gasen från närbelägna städer. Ungefärligt antal abonnenter, gasförbrukning och råvaruförbrukning i respektive städer framgår av tabell 12.3.

Antalet abonnenter och ungefärlig gasförbrukning för olika ändamål framgår av tabell 12.4.

Såsom framgår härav utgöres flertalet abonnenter av hushåll. Gasför- brukningen per abonnent hos dessa är relativt låg, då gasen huvudsak- lingen användes för matlagning. I gruppen "värme” ingår abonnenter med varierande årsförbrukning. En del använder gasen enbart för varmvatten- beredning medan övriga utnyttjar gasen för uppvärmning av villor och radhus samt i några fall av större fastigheter och blockcentraler. Gruppen ”industri och hantverk” omfattar skolor, restauranger, storkök, hant- verk och mindre industrier.

Stadsgasindustrin har stagnerat i sin utveckling. Man kan därför inte förvänta sig någon nämnvärd utökning av abonnentkretsen kanske snarare en minskning. Den existerande gasindustrin baserar sin produk- tion på lättbensin eller gasol, två produkter som är störningskänsliga. Detta förhållande motiverar insatser för att skapa ett verksamt ransone- ringssystem.

Gasen distribueras i ett kontinuerligt flöde. Möjligheterna till avstäng- ning är begränsade. I så fall krävs ingrepp i enskilda fastigheter och lägenheter.

12.3.1.4 Fjärrvärme

Med begreppet fjärrvärme avses distribution av värmeenergi i form av hetvatten genom ett system av rörledningar till abonnenter (fastigheter) där energin används för uppvärmning och varmvattenberedning. Distri- butionsområdena kan omfatta hela tätorter, och verksamheten drivs i Sverige uteslutande i kommunal regi.

Hetvatten värms i produktionsanläggningar och pumpas genom fjärr- värmenätets framledning till fastighetens undercentral. Värmen överföres där till fastighetens värmesystem varvid hetvattnet nedkyls. Därefter pumpas vattnet via returledningen tillbaka till produktionsanläggningen, där uppvärmning sker på nytt. I framledningen varierar vattentempera- turen beroende på belastningen mellan 80 och 1200C. I returledningen är

temperaturen ca 50—700C.

Värmen produceras i kraftvärmeverk och hetvattencentraler. I het- vattencentralerna produceras enbart värme. l kraftvärmeverken kombine- ras elproduktion och fjärrvärmeproduktion. Härigenom blir totalverk- ningsgraden avsevärt högre än i värmekraftverk avsedda för enbart elproduktion.

Som bränsle användes idag huvudsakligen tjock eldningsolja, sopor och kol. Gas och vedavfall kan användas efter omställning av ledningsutrust- ning. I de tre största tätortsområdena synes det tekniskt möjligt att i framtiden erhålla hetvatten från kärnkraftvärmeverk.

Hetvatten distribueras i markförlagda kulvertar — vid stora ledningar även tunnelförlagda — som utbygges radiellt från produktionsanlägg- ningen. Ledningsnätet ihopkopplas successivt för att möjliggöra ringmat- ning vid ledningsbrott.

Kulvertarna äges av Värmeverket fram till fastighetens undercentral eller innanför grundmur.

Undercentraler

I fastighetens undercentral överförs värmen från fjärrvärmenätet till fastighetens värmesystem med hjälp av värmeväxlare. Värmeväxlare för uppvärmning och varmvattenberedning ihopbygges ofta till en enhet _ värmeomformare — för att erhålla optimalt utnyttjande av fjärrvärme— vattnets värmeinnehåll.

Undercentralen styrs av reglerutrustning med hänsyn till rådande utetemperatur och värmebehovet för uppvärmning och varmvatten- beredning. Uppvärmning av fastigheter sker med hjälp av vattenradia- torer, varmluft eller en kombination av dessa.

Utrustningen i fastighetens undercentral äges i allmänhet av fastighets- ägaren. Ett undantag är värmemätaren, som är värmeleverantörens egendom. Service av reglerutrustning utföres i många fall av värmeleve- rantören.

Värmeleveransen uppmäts i fastighetens undercentral med hjälp av värmemängdsmätare. Denna består av en vattenmätare, temperaturgivare i fjärrvärmeledningens fram- resp. returledning och ett integreringsverk för integrering av genomströmmande vattenmängd och temperatur- differens. Integreringen sker på mekanisk eller elektronisk väg.

Förbrukningen för uppvärmning styrs från reglerutrustningen i fastig- hetens undercentral på basis av utetemperatur och önskad innetempera- tur. Val av innetemperatur sker genom en omställning i reglercentralen. Lägenhetsinnehavare har i allmänhet ingen möjlighet att styra förbruk- ningen annat än med hjälp av radiatorventilerna — minskning av innetemperatur. I kollektivanslutna småhus finns i regel en hand- eller motormanövrerad shuntventil för styrning av förbrukningen.

Varmvattenförbrukningen styrs direkt av behovet och kan endast påverkas genom att höja eller sänka temperaturen på utgående varm- vatten i undercentralen.

Värmeleverantören kan inte styra förbrukningen centralt av levererat

vatten. Detta medför nämligen att abonnenter nära produktionsanlägg- ningen erhåller önskad värmemängd medan abonnenter långt från anläggningen blir helt utan värme eller får värmeleveransen starkt begränsad.

Abonnen [kategorier

Abonnenterna kan indelas i följande kategorier:

flerfamiljshus småhus kontor, affärer skolor, idrottsanläggningar industrier sjukvårdsanläggningar övriga lokaler markuppvärmning.

Värmeleverans sker oftast kollektivt, dvs. flera lägenheter eller fastigheter är kopplade till samma undercentral. Undantag är ett mindre antal separatanslutna småhus.

Den 1 juli 1974 fanns det fjärrvärmesystem i drift i 45 kommuner i Sverige. Diskussioner om utbyggnad förekom i ytterligare ett tiotal kommuner. Totalt ansluten värmeeffekt var 8 600 MW och under verksamhetsåret 1973/74 hade levererats 15 500 GWh värme motsva- rande en oljeförbrukning av ca 1,7 Mm3.

Beträffande fjärrvärmeleveransernas fördelning på olika förbrukar- kategorier har sådana uppgifter inhämtats från 1973 års statistik. Därvid har konstaterats att en stor del av fjärrvärmedistributörerna ännu inte har dataunderlag anpassat för en sådan redovisning. En fjärrvärmeabonnent utgöres nämligen normalt av en fastighet eller en grupp av fastigheter, vilka kan inrymma olika förbrukarkategorier, t. ex. bostäder, handel, hantverk. Uppgifterna har därför i många fall fått baseras på uppskatt- ningar. De uppgifter som redovisas i tabell 12.5, är därför ungefärliga.

Fjärrvärmeleveranserna 1973/74 fördelade på olika förbrukarkate- gorier och omräknade i motsvarande antal normallägenheter framgår av tabell 12.5.

Tabell 12.5 Fjärrvärmeförbrukama 1973/74.

Förbrukarkategori GWh Antal normal- lägenheter Bostäder, småhus 600 20 000 Bostäder, flerfamiljshus 10 200 650 000 Övrigt (skolor, sjukhus, handel, tillverkningsindustri m. m.) 4 700 300 000

Summa 15 500 970 000

12.3.2. Avläsning och mätning 12.321 Eldningsolja

Eldningsoljan levereras på sådant sätt att mätningen blir automatisk.

12.322. Elkraft

Vid kvotransonering av elkraft måste en beslutad tilldelning jämföras med verklig förbrukning. Man måste därför läsa av alla ransonerade abonnenters elmätare vid både ransoneringens början och dess slut. För stora förbrukare sker avläsning i regel månadsvis genom elleverantörens försorg. Vid en kvotransonering för sådana förbrukare måste avläsnings- periodernas längd anpassas till tilldelningsperioderna. De ordinarie avläsningarna för detaljförbrukarna sker numera dock i regel endast en gång per år och abonnent vid de flesta elleverantörerna, varvid avläs- ningarna sprids över hela året. Vid en elransonering måste man dock av bl. a. rättviseskäl läsa av samtliga mätare ungefär samtidigt, kanske under en period av några få veckor.

Följande uppgifter har SEF lämnat beträffande avläsningsrutiner:

Antal cllevcrantö rer

Kontinuerligt 22 I omgångar 11 Vid årsskiftet 11 Under hösten 14 Under sommaren 4

Summa 62

En total mätaravläsning vid elransonering skulle kräva en mycket stor extraordinär arbetsinsats. Avläsande personal måste ha god lokalkänne- dom och förses med instruktioner. En av SEF gjord kalkyl vid avläsning av två miljoner abonnemang i tätorterna visar sig leda till en total arbetsinsats på 50 000 arbetsdagar per extraavläsning. Då har man utgått från 50 resp. 100 avläsningar per dag.

Denna avläsning kanske måste upprepas med några månaders mellan— rum. Om drifts- och anläggningspersonal måste disponeras kommer sådana funktioner att få eftersättas. SEF har beräknat totalkostnaden för två extra mätningar till minst 20 milj. kr.

Under krisen 1973/74 var det meningen att detaljabonnenterna skulle läsa av sina egna mätare, s.k. självavläsning. I lagen om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft (1973:901) föreskrevs att förbrukare av elektrisk kraft samt var och en som handhar förvaltning av fastighet, där elektrisk kraft tillhandahålls, får åläggas avläsnings— och uppgiftsskyldig- het.

För detaljförbrukare gällde enligt SERN:s meddelande att elleveran- tören skulle anordna avläsning av mätarna vid ransoneringens början antingen genom egen personal eller genom att anmoda konsument att

avläsa mätare och delge elleverantören resultatet. SERN tog fram ett svarskort och en meddelandeblankett. Vidare utarbetade SERN en informationsbroschyr till hushållen om självavläsningen.

Elleverantörerna medgavs ett tidsintervall på ca två veckor vid avläsning med egen personal. Tilldelning, mätaravläsning och avläsnings— datum skulle sedan meddelas konsumenten inom tre dagar. Vid självavläs- ning var motsvarande tidsintervall en vecka. För avläsningsrutiner avseende abonnemang för fritidshus gällde särskilda regler.

Självavläsningarna skulle kontrolleras genom stickprov. SERN gav vissa riktlinjer för stickprovens omfattning. Elleverantörerna kunde för kont- rollen utnyttja de normala debiteringsavläsningarna.

Mätarplacering

Elmätarna är ofta i flerfamiljshus placerade i källaren i ett gemensamt utrymme. Vid självavläsning måste således fastighetsägaren se till att abonnenten får tillträde till mätaren. Det kan dock vara svårt för fastighetsägaren att klara detta tidsmässigt. Lika svårt kan det vara att låta fastighetsskötaren ha hand om och ansvara för avläsningen. Det kan också vara ett problem för utomstående att identifiera olika mätare.

Självavläsning

SERN påpekar att självavläsning kan medföra juridiska komplikationer. Metoden ger utrymme för manipulationer och uppskattningar varvid det kan bli svårt att vid överuttag ge övertygande bevisning. I princip måste en kvotransonering baseras på förutsättningen att mätaravläsningarna utförs av elleverantörerna.

Begränsn ings beho v

De problem som hänger samman med mätaravläsning, tilldelningsberäk- ning, dispenser etc. ger, enligt SERN, anledning att ifrågasätta nödvän— digheten av en allmän kvotransonering för 4,15 miljoner detaljför- brukare. Ca 70 procent av lågspänningsabonnemangen torde kunna undantas från en kvotransonering med en samtidig ”förlust” av endast 25—30 procent av motsvarande energivolym (lågspänningsleveranser). Detta skulle f. n. förutsätta en gräns mellan kvotransonerade och andra abonnenter vid ca 5 000 kWh/år eller ca 15 kWh/dygn. Under gränsvärdet

Tabell [2.6 Antal abonnenter som kan ransoneras.

Abonnemang % GWh/år % Centralt ransonerade 50 000 1 32 000 49 Lokalt kvotransonerade 1 250 000 29 26 000 40 Ej kvotransonerade 2 900 000 70 7 000 11

Summa 4 200 000 100 65 000 100

faller då flertalet bostäder i hyreshus. Det betyder en begränsad kvotkrets i storstäderna, 10—15 procent. Antalet ransonerade framgår av tabell 12.6.

Den begränsade ransoneringsgruppcn av detaljkonsumenter skulle grovt fördelas på i tabell 12.7 angivna kategorier.

Om man inför en begränsad kvotransonering för detaljförbrukare måste man rikta in restriktioner och sparpropaganda särskilt mot de 3 miljoner abonnenter som faller utanför ransoneringen. Vidare måste förutsättas att det ransonerade kollektivet aldrig tilldelas mindre än 15 kWh/dygn, dvs. en successiv nedtrappning av ransoneringsgraden till noll vid förbrukning motsvarande 15 kWh/dygn. Dessutom skulle icke- ransonerade abonnenter åläggas anmälningsskyldighet vid dygnför- brukning över 15 kWh. Eldistributörerna bör stickprovskontrollera detta.

Allmänna utrymmen

För fastigheters förbrukning i allmänna utrymmen finns ett separat abonnemang vilket kan omfatta t. ex. elkraft för fläktar, trappbelysning, tvättstugor. Denna förbrukning brukar beräknas till 30—50 procent av fastighetens totala förbrukning.

K ollekti vma'tning

Under senare år har av ekonomiska skäl vissa flerfamiljsfastigheter debiterats efter kollektiv mätning av elkraften. All förbrukning mäts då med en mätare. Fastighetsägaren är i så fall abonnent hos elleverantören.

Antalet kollektivabonnemang uppgår f. n. till ca 2 500 med ca 130 000 slutliga förbrukare. Av dessa avser ca 20 000 elvärme. Andelen kollektivabonnemang varierar starkt mellan olika elleverantörer, från noll upp till 60 procent.

12.323. Stadsgas

Stadsgas, liksom elkraft, levereras till abonnenten i ett kontinuerligt flöde. Debitering sker genom uppmätning eller genom ackordstaxa. Ackordstaxa tillämpas för leveranser av gas enbart för matlagningsända-

Tabell 12.7 Ransonerade förbrukargrupper

Abonnemang GWh/år

Jordbruk, skogsbruk 150 000 I 800 Industri, byggnadsverks. 70 000 9 900 Handel m. fl. näringar 210 000 6 500 Bostäder, utan elvärme 500 000 3 000 Bostäder, med elvärme 200 000 4 000 Fritidshus 120 000 800

Summa 1 250 000 26 000

Tabell 12.8 Antal gasabonnenter med aekordstaxa.

Abonnenter med Varav abonnenter ackordstaxa utan mätare

Stockholm 160 000 26 000 Göteborg 41 000 1 000 Malmö 40 000 600 Norrköping 23 000 700 I'Zskilstuna 8 000 90 Lund 2 000 40

Summa 274 000 28 430

mål till abonnenter i Stockholm, Malmö, Göteborg, Norrköping, Eskils- tuna och Lund. Eftersom denna förbrukning är ganska konstant ca 125—150 m3 per år och abonnent debiteras en fast avgift. Individuell avläsning skulle bli alltför dyr. Huvuddelen av dessa ackordsabonnenter har kvar sina mätare. På en del platser, framförallt i Stockholm, har dock mätarna i samband med renoveringar monterats ned. Totala antalet abonnenter med ackordstaxa resp. utan mätare framgår av tabell 12.8.

Mätara vläsning

Reglerna för mätaravläsning vid en ransonering följer i stort reglerna för avläsning av elförbrukningen, dvs. antingen genom gasleverantörens egen personal eller genom självavläsning. Blankett med svarskort och en meddelandeblankett förutsätts tas fram av bränsleförsörjningsmyndig- heten. Avläsningstiden medges uppgå till två veckor. Abonnenten meddelas inom tre dagar. Självavläsningen skall, enligt ett utkast till meddelande, kontrolleras genom stickprov t. ex. 700 + 0,1 procent vid abonnentskrets över 100 000.

Gasföreningens rekommendation

Svenska Gasföreningen har rekommenderat gasverken att stoppa ned- monteringen av gasmätare.

Mätarlaget i Stockholm

Den årliga försäljningen av gas uppgår i Stockholm till ca 150 milj. m3 och fördelar sig på följande sätt:

—- över mätare 121,3 milj. m3 = 81 % — ackordsabonnenter 28,7 milj. m3 = 19 %.

Det totala antalet ackordsabonnenter uppgår till 158 680 av vilka 28 856 saknar mätare, dvs. 129 824 abonnenter eller 81 procent kan mätas. Den mätbara gasen uppgår till 96,5 procent av totalförsäjningen.

Genom montering av 28 856 nya mätare ä 1 000 kr per styck eller totalt 29 milj. kr skulle all gas kunna mätas. Dessa mätare skulle

monteras i 5 392 fastigheter. Om man istället monterar centralmätare i dessa fastigheter blir investeringen ca 8 milj. kr.

12.324. Fjärrvärme

Värmeleverans till flerfamiljshus sker som kollektiv leverans till fastig— heten. Fördelning av värmekostnaden på de enskilda lägenheterna ombesörjes av fastighetsägaren. Mätning av förbrukningen för värme och varmvatten i lägenheter saknas i allmänhet, varför vanligtvis lägenhetens storlek används som fördelningsgrund. Även till gruppbyggda småhus sker vanligen kollektiv leverans, varvid den ekonomiska föreningen för småhusgruppen fördelar värmekostnaden på basis av husets storlek eller uppmätt förbrukning av varmvatten och värme. Individuell värmemätning i gruppbyggda småhus förekommer endast i begränsad omfattning.

Värmeleverans till friliggande småhus med individuell anslutning har hittills debiterats utan eller med begränsad mätning, vilket betingats av den stora kostnaden för värmemätning. I många fall fördelas den för ett småhusområde uppmätta värmeförbrukningen på de olika småhusen med hänsyn till den i varje hus uppmätta genomströmmande vattenmängden. På grund av att den uppmätta vattenmängden av olika orsaker kan vara starkt varierande mellan olika småhus, trots att värmeförbrukningen kan vara densamma, har i stor utsträckning en övergång skett till debitering efter schablonmässig beräknad värmeförbrukning.

Med anledning av de nu gällande höga oljepriserna och kravet på energibesparing pågår prov med värmemängdsmätare i småhus. Kost- naden för anskaffning och skötsel av värmemätare är dock relativt högi förhållande till kostnaden för värmeförbrukningen vid normalstora småhus. Dessutom torde mätnoggrannheten vid små värmemängder och nu använd mätteknik vara otillräcklig. Mättekniken utvecklas emellertid och förhoppningar finns att relativt snart få fram mätare utan rörliga delar som kan mäta även små värmemängder med tillräcklig noggrannhet och dessutom betinga ett rimligt pris.

12.3.3. EBU:s överväganden och förslag 12.3.3.1 Begränsningsbehov

En kvotransonering innebär en omfattande administration med avläsning, tilldelningsmeddelanden, jämkningar etc. Genom en rationalisering av debiterings- och avläsningsrutiner har möjligheten att genomföra en total kvotransonering på flera energisektorer försvårats.

En grundläggande princip för planering av en kvotransonering bör vara att den kan genomföras med relativ snabbhet och kan följas upp med debitering av den överförbrukning som registreras. De avläsningar som görs bör vara så korrekta att de kan läggas till grund för debitering av överförbrukningsavgift. Detta betyder att avläsningarna i största möjliga utsträckning bör göras av leverantörernas egen personal. För en begränsad

ransoneringskrets kan detta vara möjligt.

Administrativa och tekniska problem kan således omöjliggöra eller försvåra viss kvotransonering. EBU anser att sådana begränsningar i ransoneringen bör göras som inte allvarligt försämrar möjligheterna att kontrollera försörjningsläget men som underlättar en snabb och effektiv ransonering av större, mätbara abonnenter.

Sådana förbrukare som faller utanför kvotransoneringen bör följas upp med vissa stickprovskontroller. Vidare måste resurser avsättas för att intensivt informera om behovet av och möjligheterna till energisparande. Denna frivilliga sparlinje måste förstärkas med olika slag av restriktioner t. ex. användningsförbud.

I England har man motsvarande problem med mindre hushållskonsu- mentet (se kapitel 13). Eftersom denna kategori där svarar för närmare hälften av elförbrukningen har kategorin inte kunnat undantas. F. 11. har man bara alternativet bortkoppling att tillgå. Man undersöker där möjliga lösningar på problemet.

Elkraft

EBU förordar att vid kortare försörjningskriser den kvotransonerade kretsen begränsas till abonnenter med en årsförbrukning på minst 500 000 kWh.

Vid en längre period av störningar bör antalet ransonerade abonnenter utökas. Abonnenter under 5 000 kWh/år bör dock endast komma ifråga för en kvotransonering om den tillfälliga störningen övergår i en nästan permanent elbrist. Beredskapsplaneringen för en kvotransonering bör därför i huvudsak kunna begränsas till abonnenter med en årsförbrukning på minst 5 000 kWh. Det bör i sammanhanget erinras att här angivna energigränser anses lämpliga med utgångspunkt i dagens konsumtions- nivå.

Genom denna begränsning har man gjort kvotransoneringen Janterbar samtidigt som man fortfarande har kontroll över huvudparten av landets elförbrukning. Elleverantörerna bör därmed också med egen personal kunna administrera ransoneringen. På så sätt undviks de problem som är förknippade med självavläsning.

Om en kvotransonering begränsas till sin omfattning såsom här föreslagits innebär detta att från generell ransonering undantasi dagens läge närmare 3 milj. konsumenter, dvs. ca 70 procent av hela amtalet förbrukare. Trots detta faller endast drygt 10 procent av den totala elkonsumtionen utanför ramen för ransoneringskontrollen. Dt atdmini- strativa fördelarna med ett sådant förfarande väger tungt över de nackdelar som följer med minskad försörjningskontroll.

Begränsningen måste dock kompletteras med vissa särskilda åtgärder.

]. Sparpropaganda

Den centrala elförsörjningsmyndigheten bör i samarbete nedl hela kraftindustrin avsätta tid och resurser för information till hushållen om

vikten av lojal medverkan i elsparandet. Viss del av de resurser som tidigare planerat avsättas för administration av detaljransonering bör kunna disponeras för aktiv information.

2. Restriktioner

Redan i ett inlcdningsskede läggs vissa restriktioner på elkonsumtionen genom förbud eller inskränkning i användningen av elkraft för vissa ändamål. Vid övergång till kvotransonering bör dessa restriktioner kvarstå. För att markera övergången till ett hårdare regleringsläge med kvotransonering bör ytterligare restriktioner meddelas om elanvänd- ningen i hushållen. Även om kontrollmöjligheterna är begränsade har man på så sätt understrukit krav på stark återhållsamhet i elförbruk- ningen också för icke kvotransonerade förbrukare. Man kan tänka sig restriktioner av typ förbud mot elvärmda torkskåp, restriktioner vid användning av tvättmaskin. elvärmd bastu etc.

3. Stickprov

Elleverantören bör genom stickprov kontrollera att icke kvotransonerade förbrukare överskrider gränsen för kvotransonering. Stickprovskontrollen kan tillgå på det sätt som skisserades vintern 1973/74.

Vid kollektivleveranser kan man inte individuellt mäta förbrukningen i enskilda hushåll. Fastighetsägaren står vanligen som central abonnent. Man skulle. på grund av kollektivleveransernas ringa andel av landets totala elförbrukning, kunna överväga att också undantaga denna typ av abonnenter, trots att de har en årsförbrukning överstigande 5 000 kWh. Dessutom torde man inte behöva räkna med många nytillkommande kollektivleveranser bl.a. mot bakgrund av de principuttalanden mot kollektivleveranser som gjordes vid riksdagens behandling av proposition 1975130 om energihushållning m. m. våren 1975.

S tadsgas

Kvantiteten förbrukad stadsgas för matlagning i hushållet beräknas till 70 miljoner m3 av totalt 270 miljoner m3_ Hushållsabonnenterna utgör dock huvudparten av antalet gasabonnenter i landet, 340 000 av sammanlagt 408000. Hushållsabonnenterna debiteras numera efter en ackordstaxa, dvs. man läser inte av någon individuell förbrukning. Det betyder att gasverken varken har tekniska eller personella resurser att vid en kvotransonering göra de avläsningar som skulle behövas.

En genomgång av abonnenterna i sex städer visar att antalet ackordsmätta abonnenter uppgår till 274 000 av vilka drygt 28000 saknar mätare. Vid tidigare övergång till ackordstaxa monterade man ned mätarna. [ slutet av 1960—talet slutade man av ekonomiska skål med nedmonteringen.

Återinförande av mätare skulle innebära en investering på över 30 milj. kr. Enbart i Stockholm skulle investeringskostnaden nästan uppgå till

halva årsomsättningen.

EBU anser det vara mest väsentligt att stadsgasverkens begränsade resurser för avläsning och kontroll koncentreras på de 18 000 större förbrukare som svarar för ca 75 procent av landets totala gasförbrukning. Det synes inte rimligt att i ett läge med vikande stadsgasmarknad kräva återmontering av individuella gasmätare.

EBU föreslår att abonnenter som använder stadsgas endast för matlagning i det enskilda hushållet undantas från kvotransonering. Den fortsatta beredskapsplaneringen bör utgå från detta. Den genomsnittliga förbrukningen per matlagningsabonnent uppskattas att motsvara ca ] 000 kWh/år.

Om antalet gasabonnenter i framtiden ökar till följd av import av naturgas bör frågan om avgränsning tas upp till fönyad prövning.

De abonnenter som på detta sätt undantas från kvotransoneringen bör bli föremål för andra åtgärder.

1. Sparpropagan da

Svenska gasföreningen, den centrala bränsleförsörjningsmyndigheten och de lokala gasverken bör informera hushållen om kravet på begränsad förbrukning till följd av råvarubrist och om de säkerhetsproblem som är förknippade med för stor gaskonsumtion. Gasverken bör utnyttja t. ex. broschyrer direkt till hushållen, upplysningar via fastighetsägare/fastig- hetsskötare, regionalradio och lokalpress.

2. Restriktioner

Regler för gasanvändningen bör utfärdas som minskar förbrukningen t.ex. förbud mot uppvärmning av vatten på gasspis för annat än matlagningsändamål, förbud mot användande av gasspisen för upjpvärm- ningsändamål.

3. Katastrof planer

I England har gasleverantörerna katastrofplaner i beredskap för snabb förbrukningsminskning. Gasverken i Sverige bör på motsvarance Siätt ha beredskapsplaner omfattande t. ex.

— direktkontakt med storförbrukare för omedelbar avstängning — överenskommelse med polis och brandkår om medverkan vic ormedel- bar direktinformation till abonnenter.

Fjärrvärme

Fjärrvärme levereras kollektivt till flerfamiljshus. Värmekostnzdern för— delas av fastighetsägaren på olika lägenheter. Lägenhetsinneharareen har små möjligheter att reglera sin förbrukning. Fjärrvärmeverkens lolllektiv- leveranser är att jämföra med kollektivleveranserna på elområdet.. Med

hänsyn till fjärrvärmeleveransernas karaktär är det helt uteslutet att undantaga kollektiva leveranser.

Det finns i landet ca 10 000 småhus som är anslutna till fjärrvärmenät och som antingen helt saknar mätare eller har mätare som endast mäter flödet av hetvatten, ej värmemängden. Svenska Värmeverksföreningen har förordat att dessa abonnenter undantas från en kvotransonering. EBU instämmer i detta.

[:'ldningmlja och gasol

Inom elområdet har gränsen för kvotransonering föreslagits bli 5 000 kWh/ar vilket motsvarar ca 1,25 m3 eldningsolja eller ] 000 m3 stadsgas. De eldningsoljekunder som har lägsta förbrukningen (villor i södra Sverige) konsumerar 2,5—3,0 m3 olja per år. Närmare hälften av årsförbrukningen av eldningsolja] (8 milj. m3) kan hänföras till huvudkategorin villaägare.

EBU anser att det varken finns administrativa, mättekniska eller försörjningsmässiga skäl att begränsa den kvotransonerade kundkretsen pa eldningsoljeområdet.

Gasolinköpen kan grovt delas in i följande kategorier:

1. Bulkköp inom industrin 2. Depåköp

3. Flaskbyte

. Engångsflaskor.

J.—

Kategorierna 1 och 2 kan klaras genom licenser. Licenser bör emellertid begränsas till köpare av minst 50 ton per år. Övriga kategorier regleras genom kvotering i handelsledet.

12.332 Mätning

En kvotransonering förutsätter att myndigheterna eller energileveran- törerna kan mäta energiförbrukningen. Beräkningen av tilldelningen för en viss ransoneringsperiod grundas vanligen på historiska förbruknings— värden. Vidare måste in- och utgående mätarvärden kunna läsas av. Den kvotransonerade förbrukaren måste också ha tillfälle att löpande kunna följa sin egen förbrukning genom avläsning av mätaren.

Under senare år har användningen av ackordstaxa och kollektivleve- ranser ökat i omfattning. Även om dessa debiterings- och leveransformer fortfarande är av marginell betydelse från försörjningssynpunkt försvårar de genomförandet av förbrukningsregleringen och försvårar avsevärt för förbrukaren att i energibesparande syfte följa sin energikonsumtion.

fjärrvärme

Fjärrvärme levereras kollektivt, dvs. mätning sker centralt på en mätare i fastigheten eller för småhusområdet och värmekostnaden fördelas vanli-

gen efter lägenhetens storlek. Tekniken för individuell värmemätning har ännu inte nått så långt att man kan förorda allmän övergång till individuell mätning.

Det finns idag ett mindre antal fjärrvärmeabonnenter. till stor del friliggande småhus, som debiteras efter schablon. Värmemätningen har där tidigare skett med vattenmätare. Från Svenska Värmeverksföreningen har uppgivits att det f. n. synes utvecklas ett allt större intresse bland värmeverkens abonnenter för individuell mätning. EBU anser att Svenska Värmeverksföreningen och de enskilda värmeverken bör verka för största möjliga återgång till individuell mätning och att tillkommande abonnen- ters förbrukning i flerfamiljshus och enfamiljshus mäts individuellt. En utökad schablonberäkning skulle undergräva det ransoneringssystem som här har förordats.

Elkraft

Kollektivleveranser av elkraft, dvs. leveranser med gemensam mätning och debitering till ett antal förbrukare i större fastigheter eller till en grupp av fastigheter, vanligen småhus, fick i slutet av 1960-talet viss omfattning. Orsaken var att arrangemanget innebar något lägre anlägg— ningskostnader för elleverantör och byggherre samtidigt som det relativt låga elenergipriset medförde smä skillnader i energikostnad för olika stora förbrukare i kollektivet. Med stigande kostnad för elkraften och ett ökande energisparmedvetande hos förbrukarna har dock kritiken mot kollektivleveranser ökat. Utvecklingen har gått mot en frivillig återhaIIV samhet inom husbyggnadssektorn vad gäller den typen av elmätning.

En kollektiv mätning och debitering har två stora nackdelar när det gäller möjligheten att minska elförbrukning vid kristid:

) centralmätningen medger inte den uppföljning av egen elförbrukning som kan behövas för att säkra en förbrukningsminskning — kollektivdebiteringar medför problem vid överuttag då särskild avgift debiteras.

EBU föreslår därför att regeringen uppdrager åt planverket att utarbeta sådana bestämmelser som förhindrar kollektiv mätning av el vid nybyggnation av fastigheter. Planverkets bestämmelser bör gälla fr. o. m. den 1 januari 1977.

Stadsgas

Stadsgasverken har under senare år i stor utsträckning övergått till schablonmässig debitering av hushållsabonnenterna efter s.k. ackords- taxa. Vi har ansett oss kunna föreslå att dessa abonnenter undantas från kvotransonering med hänsyn till begränsade mätmöjligheter, administra- tiva svårigheter och abonnentkretsens ringa andel av den totala gasför— brukningen. Ett sådant undantag förutsätter dock att antalet ackords- taxeabonnenter inte ökar.

EBU förordar i likhet med Svenska gasföreningen att nedmonteringen

av gasmätare stoppas för att medge handlingsfrihet i framtiden till mer individuell tilldelning och kontroll. Som en följd av detta bör sådana bestämmelser utfärdas som förhindrar en utvidgning av ackordstaxe- systemet till nya abonnenter. En sådan utveckling skulle nämligen kunna försvåra myndigheternas och gasverkens möjligheter att under kristid kontrollera försörjningen. Det bör uppdragas till planverket att utarbeta sådana bestämmelser.

Mot bakgrund av bl. a. stadsgasens stagnation och gasverkens ekono- miska situation anser EBU att verken f. n. inte bör åläggas att återmontera mätare hos ackordsabonnenter.

Elmätarplacering

Elförbrukarna bör ha en möjlighet att löpande kunna följa sin förbruk- ning. detta oberoende om de omfattas av en kvotransonering eller ej. I många fastigheter är mätarna idag av praktiska skäl placerade centralt i t. ex. källarutrymmen. Det kan då vara ytterst svårt för hyresgästen att själv läsa av sin förbrukning. I många fall krävs det medverkan av fastighetsskötaren.

EBU anser det vara betydelsefullt att samtliga förbrukare, stora som små, bereds möjlighet följa sin elförbrukning. Därför bör man vid nybyggnation eller ombyggnad se till så att mätarna placeras på sådant sätt att individuell avläsning kan ske, antingen i anslutning till lägenheten eller också centralt men åtkomligt. SEF överväger f. n. dessa frågor.

EBU föreslår att det uppdrages åt planverket att efter samråd med bl. a. eldistributörerna utarbeta föreskrifter för mätanordningarnas place- ring vid ny- och ombyggnad. Sådana bestämmelser bör kunna gälla fr. o. m. den ljanuari 1977.

12.4 Debitering, uppbörd, administration och besvär 12.4.1 Elkraft

1 kungörelsen (1973:902) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft sägs att ägare eller innehavare av kraftföretag skall uppbära och till SERN redovisa överuttagningsavgift, om ej nämnden beslutar annat.

Elleverantören skulle, enligt SERN:s meddelanden och anvisningar, insända avläsningsuppgifter avseende egen förbrukning samt förbruk- ningen lios centralt ransonerade förbrukare. En överförbrukning skulle fastställas av SERN på basis av dessa avläsningsuppgifter. En ev. överuttagningsavgift skulle erläggas senast 30 dagar efter mottagandet av SERN :s räkning. Beslut om ev. avstängning fattades av SERN.

De större förbrukarna hade, efter anmälan till SERN, möjlighet att föra över tilldelat energibelopp från en period till en annan. Överförbruk- ning fick dock ej kvittas. Konstaterad överförbrukning vid ransonerings- avräkning skulle meddelas konsumenten av SERN. Konsumenten kunde sedan inge en skriftlig förklaring.

Beträffande detaljförbrukarna (mindre än 500 000 kWh/år) skulle

respektive elleverantör göra ransoneringsavräkning. Här fanns ej möjlighet till flyttning mellan olika ransoneringsperioder. Konstaterad överförbruk- ning skulle meddelas av elleverantören. Den konstaterade överförbruk- ningen skulle meddelas SERN som sedan hade att fatta acslut om uttag av överuttagningsavgift. Avgiftsräkning utfärdades av elleveran- tören. Denna hade också att till SERN redovisa influtna avgifter. Ev. utebliven betalning skulle meddelas SERN som kunde besluta om avstängning.

SERN utarbetade aldrig några slutliga anvisningar om behandling av överförbrukningsfallen inom detaljsektorn.

Jämkning av basvärden och andra frågor i anslutning till större elförbrukare handlades inom SERN. Vad beträffar detaljförbrukare skulle jämkningsfrågor behandlas av kraftleverantören. De som ville besvära sig över beslut av leverantören fick inom tre veckor väida sig till elblockchefen. Besvär över beslut till elblockchefen fick anföras inom tre veckor hos SERN. Det gavs också möjlighet till besvär hos Ktngl. Maj:t (industridepartementet).

1 SERN:s utvärdering påpekas att fungerande rutiner bör :kapas för behandling av besvärsärenden ifråga om överuttagning. Man säger att det framförallt är angeläget att instanser för överklaganden finns ;om sållar bort ärenden i sådan omfattning att endast ett fåtal behöver behandlasi domstol. Man ger följande förslag till instans- och besvärsordring ifråga om såväl basvärden och överuttagningsavgifter som dispenser vid restrik— tioner:

— eldistributörer (med vissa undantag) — elblockchef

_ SERN (eller motsvarande)

* Kungl. Maj:t.

12.4.2 Eldningsolja

Under krisen 1973/74 gjorde oljeföretagen jämkningar av basväden efter BN:s instruktioner. Ansökan om extra tilldelning hade i om för sig kunnat avgöras av nämnden. Några sådana ärenden kom dock aldrig in. Bolagen jämkade och förskotterade oljeleveranser efter unlerhands— kontakt med nämnden. De 1700 storförbrukarnas ansöknngar om jämkning och extra tilldelning handlades inom nämnden.

12.4 .3 S tadsgas

Någon stadsgasransonering blev aldrig aktuell 1973/74. Av det rtkast till bestämmelser som utarbetats isamarbete mellan ÖEF och Gasfireningen framgår att Stadsgasverken avgör framställning från konsunent om ändrad tilldelning. Vid avgörande av svåra frågor eller spirsmål av principiell natur skulle stadsgasverkens huvudmän kunna rådgöra med BN. I utkastet anges t. ex. att för vissa näringsgrenar kan en nelskärning av gasförbrukningen medföra så stora ingrepp i verksamteten att

sysselsättningen och produktionen kan komma i fara. Detta bör, sägs det, såvitt möjligt undvikas, varför gasleverantören efter framställning från konsument tillhörande några av dessa kategorier, efter noggrann prövning av varje särskilt fall, kan bevilja så stor ökning av tilldelningen att sysselsättning och produktion kan fortgå ostörd.

Några regler för beslut om och debitering av avgift finns inte med i utkastet.

] 2.4.4 [fjärrvärme

Vid ransoneringen 1973/74 skedde ingen påföljd för de abonnenter som hade gjort överuttag. Som en servieeåtgärd tillskrev i stället värmeverken dessa abonnenter och påpekade att överuttag gjorts och erbjöd sig att tillsammans med abonnenten diskutera orsakerna till överuttagen. Det visade sig nämligen att överuttag i de allra flesta fall berodde på sådana saker som dåligt intrimmade värmesystem, svårigheter att reglera värme- och varmvattenförbrukningen, felaktigt beräknade basbelopp m. m. Endast i undantagsfall berodde överuttagen på slarv eller nonchalans från abonnentens sida.

Värmeverksföreningen anser att man vid eventuella framtida ransone- ringar i första hand bör bygga vidare på det förtroendefulla samarbete som råder mellan värmeverk och abonnenter. Föreningen har därför lanserat en tanke att särskilda värmekonsulenter skulle kunna knytas till värmeverken under en ransonering. Dessa värmekonsulenter skulle sedan ta kontakt med och hjälpa de abonnenter som ligger i riskzonen för överuttag innan överuttaget är ett faktum. Där särskilda skäl föreligger kan också konsulenterna hjälpa abonnenten att ansöka om extra tilldelning. På så vis skulle, enligt föreningen, problemet med överuttag reduceras väsentligt och ett positivare ransoneringsklimat tillskapas. För de abonnenter som uppenbarligen nonchalerar ransoneringen är det också Värmeverksföreningens uppfattning att det måste finnas något slag av påföljd. En lämpligt avpassad överuttagningsavgift torde här vara det naturligaste.

Värmeverksföreningen förordar att registrering av överuttag samt beräkning av överuttagningsavgift sker genom värmeverkens försorg. Debitering av överuttagsavgift bör dock ske på separat räkning. som inbetalas direkt till statsverket. —

[2.4.5 EBU:s överväganden och förslag 12.4.5.l Eldningsolja

Det är som tidigare sagts väsentligt att man klart skiljer mellan jämkning av basvärde och extra tilldelning av eldningsolja. För uträkning av tilldelning under ransoneringsperioden är man och kommer man att vara beroende av oljeföretagens uppgifter om tidigare leveranser. Flera oljeföretag har sina kunddata upplagda på ADB vilket möjliggör en effektiv och snabb uträkning av de värden som skall gälla. Det är också

Figur 1 2. 7 A dnzinistra- tion för kvotransonering av eldningsolja.

Bränsle- kontoret

Storför- 10' brukare

Läns- styrelse

Kristids— nämnd

S ystembeskrivning till figur 12.2

]. BrK (se kap. 18) lämnar anvisningar till länsstyrelse (LST) och kristidsnämnd (KN) om handläggning av ärenden rörande extratilldelning och överuttagningsavgift för eldningsolja.

2. BrK lämnar oljeföretagen klara anvisningar om den basvärdesberäkning. tilldelning och ev. jämkning (teknisk justering) som företagen får göra.

3. Oljeföretagen beräknar tilldelning efter BrK:s anvisningar.

4. Kunden begär jämkning hos oljeföretaget. [företaget jämkar i enlighet med BrK:s anvisningar.

5. Kunden begär extra tilldelning hos oljeföretaget.

6. Oljeföretaget överlämnar ärendet om extratilldelning med eget yttrande om tidigare leveranser m. m. till KN beträffande mindre förbrukare (villor. flerfamiljs— hus. mindre industrier).

7. Ärenden beträffande medelstora industriförbrukare går till LST. 6 och 7. KN eller LST prövar ärendet i enlighet med BrK:s anvisningar och utfärdar inköpslicens med eller titan debitering av överuttagningsavgift. Mot inköpslicenscn kan kunden köpa olja från sin leverantör. Beslut om ev. överuttag- ningsavgift fattas alltid av LST.

8. Små förbrukare kan anföra besvär i tilldelningsärende till LST såvitt inte bcsvärsrättcn beskurits av t. ex. administrativa skäl.

9. Mcdelstor förbrukare kan anföra besvär över LST:s beslut till BrK såvitt inte bcsvärsrättcn beskurits av t. ex. administrativa skäl. 10. Storförbrukarnas och offentliga organs behov av ledningsolja prövas av BrK efter de principer som utarbetas internt inom BrK. Besvär över BrK:s beslut i sådant ärende kan föras hos Ölilf.

endast oljeföretagen som under ransoneringsperioden löpande kan registrera leveranserna per abonnent.

I många fall kan det saknas riktiga basvärden att utgå från, t. ex. för nya kunder, eller i samband med ändrade förutsättningar. Denna typ av jämkning bör oljeföretagen kunna handha i enlighet med klara jämknings— anvisningar från den centrala bränsleförsörjningsmyndigheten. Denna jämkning bör begränsas till en mer teknisk justering, i vilken företaget inte skall behöva göra skälighetsbedömningar eller överväga särskilda omständigheter utanförjämkningssehemat.

Alla ärenden om extra tilldelning (ändringar utöver teknisk jämkning) anser EBU bör handläggas inom den offentliga förvaltningen. Denna typ av prövning bör ske under myndighetsansvar. Det betyder att sådana ärenden bör handläggas inom länsstyrelser och kristidsnämnder. På så sätt blir det också en offentlig myndighet som kommer att pröva frågor om debitering av överuttagningsavgift. Organisationen och ärendeflödena framgår av figur 12.2.

Genom en sådan ordning belastar man inte privata organ såsom oljeföretag med prövningsarbete eller beslut om debitering av överuttag— ningsavgifter. Denna administrativa process byggs in i den offentliga förvaltningen. Ansökningar om jämkning som faller utanför företagens jämkningsschema skall således överlämnas till kristidsnämnd resp. läns- styrelse.

l2.4.5.2 Elkraft

Elleverantörerna bör arbeta med ärenden om jämkning i stort på samma sätt som angivits beträffande oljeföretag. Elblockeheferna bör få myndig— hetsstatus och i ransoneringsorganisationer komma in på samma sätt som länsstyrelserna. Handläggningsprocessen kan illustreras som i figur 12.3.

Stor- 11_ ' förbru kare

'_>" Elförsörjnings- nämnden

Elleverantör

Systembeskrivning till figur 12.3

12.

Samråds- grupp

ngr [2.3 Administra- tion av kvotransone- ringen avseende el- kraft.

12.

Mindre förbruka re

#6)le

1. lflförsörjningsnämnden (tll-'N) meddelar anvisningar för elbloekens och elleve- rantörernas medverkan i kvotransoneringen. Elleverantören får speciella anvisningar för den jämkning (teknisk justering) som får ske på det lokala planet.

2. l*illeverantörerna beräknar tilldelning till mindre förbrukare som inte skall ransoneras direkt av lålfN, dvs. enligt förslaget de som har en förbrukning av 5 000» 500 000 kWh/år, efter lil-'st anvisningar. Meddelas resp. förbrukare.

3. Förbrukaren (abonnenten) kan begära jämkning på särskilt formulär hos leverantören. Leverantören jämkar i enlighet med lilfN:sjämkningsanvisningar. Om jämkningen faller utanför anvisningarna överlämnas ärendet med eget yttrande till elblockchefen.

4. Förbrukare som vill ha extra tilldelning (utanför teknisk justering), begär detta på särskild blankett som lämnas in till elleverantören.

5. l-lllevcrantören överlämnar ansökan med eget yttrande till elblockchefen som fattar beslut i frågan.

6. Förbrukare kan besvära sig upp till EI'N.

7. lallcverantören läser av mätaren hos abonnenten och konstaterar ev. överför— brukning. Abonnenten meddelas konstaterad överförbrukning och ges tillfälle inkomma med förklaring.

8. Konstaterad överförbrukning meddelas elblockchefen tillsammans med ev. förklaring. I'Älblockehefen beslutar om överförbrukningsavgift.

9. lilblockchefen debiterar avgift och kontrollerar att avgift betalas.

10. l-llblockehcfens beslut om avgift kan överklagas till lil-'N. ll. lil"N beräknar och meddelar tilldelning till de stora förbrukare som skall ransoneras direkt av l-iliN (motsvarande grupper som 1973/74 hade en förbrukning om 500 000 kWh/år) samt beslutar om jämkning, extratilldelning och ev, överuttagningsavgift. Besvär i sådant ärende kan föras hos ÖEF.

12. Elleverantören meddelar ElfN avläsningar för stora förbrukare direkt enligt punkt 1] ovan. 13. Berörda clblockchefcr skall vara föredragande i länsstyrelse i frågor som gäller konsumtionsreglering av elkraft inom länet. De bör också samråda med den samrådsgrupp som kan ha bildats.

Genom denna ordning avlastas leverantören ansvaret för prövningar om extra tilldelning och för beslut om överuttagningsavgift. Elleveran- tören behöver inte heller debitera avgifterna och kontrollera betalningen.

12.4.53 Stadsgas

Under krisen l973/74 blev det aldrig aktuellt att införa någon stadsgas— ransonering även om en särskild lag utfärdades. Man har inte heller tänkt igenom den ransoneringsadministation som skulle kunna vara lämplig. [ det utkast till anvisningar som finns har enligt EBU:s mening alltför stort ansvar lagts på de enskilda gasverken. EBU anser att man på gasområdet bör följa samma principer som ovan beträffande eldningsolja och elkraft. Den förordade ordningen kan illustreras som i figur 12.4.

Bränsle— kontoret

Samråds-

gruop

Läns- styrelse

Figur 1 2.4 A dministra— tion av kvotransonering avseende stadsgas.

Gasverk

Abonnent

S ystembeskrivning till figur 12.4

1. BrK utfärdar anvisningar för gasverkens medverkan i kvotransoneringen och ger anvisningar för jämkning (teknisk justering).

2. BrK utfärdar anvisningar till LST om deras medverkan i kvot'ansoneringen och ger speciella anvisningar för deras handläggning av ärenden om extra tilldelning.

3. Gasverket beräknar tilldelningen och meddelar abonnent (ej hushållsabonnent med gas för matlagning) tilldelning.

4. Abonnent kan begära jämkning (teknisk justering) hos gasverket. som kan jämka i enlighet med BrK:s anvisningar.

5, Abonnent kan begära extra tilldelning.

6. Gasverket överlämnar ansökan om extra tilldelning till LST med eget yttrande. LST beslutar om ev. extra tiildelning.

7. Abonnenten kan besvära sig över LST:s beslut hos BrK.

8. (iasvcrkct läser av abonnentens mätare och konstaterar cv. överförbrukning. Abonnenten bereds tillfälle inkomma med förklaring.

9. Gasverket meddelar LST konstaterad överförbrukning och bifogar cv. skriftlig förklaring. LST beslutar om överuttagningsavgift. lO. LST debiterar abonnenten avgiften och kontrollerar att betalning sker. 11. Abonnenten kan besvära sig över LST:s beslut om överuttagningsavgift hos BrK. 12. LST kan samråda med den regionala samrådsgrupp som kan ha bildats.

12.454 Fjärrvärme

Organisation och administrativ process bli densamma för fjärrvärme som för stadsgas. [ stället för gasverket blir Värmeverket det organ som räknar ut tilldelning, läser av, meddelar överuttag och vidarebeordrar ärenden för prövning och beslut till länsstyrelsen.

Värmcverksföreningen har fört fram ett förslag om särskilda värme- konsulenter. EBU anser att denna typ av rådgivande verksamhet bör vara ett gott komplement till kvotransoneringen. Det bör ligga i värmeverkets intresse att dess abonnenter bereds tekniska möjligheter reglera sin värmeförbrukning. Man kan se denna service som ett naturligt led i verkets verksamhet.

EBU anser att övriga lokala energileverantörer (gasverk, elverk, oljeföretag) bör undersöka möjligheten att på liknande sätt i bristtid organisera en rädgivningsverksamhet. För en mer omfattande rådgivning och teknisk medverkan kan leverantören uppbära särskild ersättning. Kristidsnämnden bör som lokalt kristidsorgan verka för att sådan värmeteknisk service ordnas hos kommunens encrgilevcrantörcr.

12.4.5.5 Principer för besvärsordning

[ de beskriiningar av kvotransoneringssystemen som lämnats i tidigare avsnitt har principen om s. k. tvåinstansordning följts. Det betyder att en förbrukare som erhållit beslut i tilldelningsärende, ärenden om överför- brukningsavgift eller avstängning bör ges möjlighet att få beslutet prövat i en högre instans. Någon ytterligare prövning därutöver anses dock inte erforderlig.

EBU anser att tvåinstansordningen så långt möjligt bör tillämpas vid kvotransonering av eldningsolja, elkraft, stadsgas och fjärrvärme. EBU vill deck framhålla att under en ransonering kan antalet besvärsärenden om extra tilldelning bli så omfattande att en prövning inom den tidsram som aktuell ransaneringsperiod utgör ter sig helt illusorisk. Regeringen bör i sådana fall ha handlingsfrihet att helt beskära besvärsrätten. Det innebär att sökanden kan uppmanas att inge ny ansökan och där redovisa de ytterligare skäl och omständigheter som bör beaktas vid ärendets

handläggning. EBU anser vidare att beslut om uttag av överförbrukningsavgift och

om avstängning av abonnent från vidare leveranser av el, stadsgas eller fjärrvärme alltid bör få föras upp till de centrala ransoneringsmyndig— heterna för prövning.

RLU kommer i sitt betänkande att närmare behandla frågan om besvär.

12.4.5.6 Finansiering

Administrationen av en ransonering medför alltid stora kostnader för såväl offentliga myndigheter som organ utanför den offentliga sektorn. Härtill kommer de affärsförluster som blir en automatisk följd av minskad försäljning (= ransonerad, begränsad förbrukning).

Hittills har den principen gällt att särskild ersättning inte utgår för medverkan i de ransoneringssystem som myndigheterna tvingas införa. Under en längre tids ransonering kan man vid granskning av priskalkyler ta hänsyn till ransoneringskostnader vid fastställande av högstpriser eller nya taxor. Om fri prisbildning tillåts regleras kostnadstäckningen via priserna på ransonerade varor.

EBU anser inte skäl föreligga att frångå hittills tillämpade principer. Man måste se en sådan fråga i ett större perspektiv, mot den situationen då läget förvärrats så att ransoneringen omfattar ett stort antal varor. Då drabbas många företag av både ransoneringskostnader och affärsförluster. Företag som genom ransoneringar åsamkas sådan kostnad att deras fortsatta verksamhet riskeras bör beredas möjlighet att ansöka om särskilt bidrag för upprätthållande av sysselsättningen. Det bör ankomma pa statlig myndighet att pröva sådana frågor med beaktande av sysselsätt- ningspolitiska skäl och produktionens värde för folkförsörjningen. Instrument för sådant stödjande finns redan i normala tider. Denna typ av näringssubvention synes också bli aktuell först vid en längre tids ransonering.

En ransonering medför nästan alltid minskade försäljningsintäkter inte bara för dem som levererar ransonerad vara utan också för många andra företag. Det inbördes beroendet mellan branscher och företag ger sådana indirekta effekter. Affärsförluster av denna typ kan föranleda ingripan- den från myndigheternas sida av sysselsättningspolitiska skäl. Särskild ersättning för affärsförluster vid ransonering bör ej komma i fråga.

EBU anser därför att leverantörerna av eldningsolja, elkraft, stadsgas och fjärrvärme inte bör ges särskild ersättning av statliga medel för sitt arbete inom ransoneringssystemet.

] kapitel l8 lämnas en närmare redogörelse för den föreslagna ransoneringsorganisationen centralt, regionalt och lokalt.

12.5 EBU:s överväganden och förslag rörande överförbrukningsavgifter

Överförbrukningsavgiftens syfte är att motverka att förbrukare tar ut mer energi än som tilldelats för viss ransoneringsperiod. Det betyder att avgiften bör vara av sådan storlek att överförbrukning effektivt förhind—

ras. Avgiften kan således betraktas som ett komplement till straffsanktio— nerna.

Planerade avgifter 19 73/ 74

Elkraft. Den avgift som skulle ha tagits ut vid överförbrukning om kvotransoneringen hade införts uppgick till 1 kr/kWh eller 87 10 gånger normal taxa. Förutom avgift skulle för förbrukad energimängd den vanliga eltaxan erläggas.

Stadsgas. Överförbrukningsavgiften fastställdes inte i lagen om ranso— nering av stadsgas. Man planerade dock för en avgift på ca 3 kr/m3.

Fjärrvärme. BN föreslog en avgift på 10 öre/kWh värme som lämplig avgift. Svenska Värmeverksföreningen förordade i stället en avgift på 5 öre/kWh överuttagen värme. Eftersom normaltaxan var 5 öre skulle överförbrukningspåslaget bli 100 procent.

"Översrröniniizgsmotverkande utformning ' '

Det har ifrågasatts från flera håll, bl. a. från Svenska Värmeverksför- eningen, om inte det bästa resultatet från total energibesparingssynpunkt skulle erhållas om avgifterna inom de olika energiområdena sattes i relation till energislagets utnyttjandegrad av bristråvara, då i första hand olja. Den bakomliggande tanken är därvid att om avgifterna ej sätts i relation till varandra kan överströmning ske från ett energislag till ett annat, om en eventuell överförbrukning skulle bli mindre kostsam inom ett energislag. Om överströmningen då skedde från ett energislag, som utnyttjade förnödenheten (oljan) effektivare, till ett annat med lägre effektivitetsgrad, skulle avgiftsutformningen bidra till ett försämrat — totalt sett — försörjningsläge. Värmeverksföreningen har hävdat att vid en oljekris skulle en överströmning från fjärrvärme till elkraft t. ex. för beredning av varmt vatten, kunna öka den totala oljeförbrukningen vid samma nyttjandegrad av varmt vatten, därför att framställningen av varmt vatten sker effektivast i fjärrvärmeverk. Avgiften skulle därför ur denna synvinkel vara lägre vid överförbrukning av fjärrvärme än el, vilket borde medföra att om människor tog risken av att överförbruka borde de styras till att ta den risken på fjärrvärmesidan.

Tanken att knappa resurser skall användas där de effektivast kan producera för folkförsörjningen nödvändiga förnödenheter, delas givetvis av EBU. Det är också känt att tendenser till sådana överströmningar, som ovan avsetts, kan uppstå i ransoneringssituationer, om ej ransonerings- myndigheterna är vaksamma. Från krisen 1973—74 kan nämnas att i Stockholm förekom stencilerade upprop med uppmaning till hyres- gästerna i vissa fastigheter att i större utsträckning än eljest använda gasspisarna som värmekälla vid bostadsuppvärmning, allt för att spara olja.

Emellertid synes det mindre ändamålsenligt att styra förbruknings— inriktningen genom utformningen av överförbrukningsavgifterna. Enligt EBU:s mening skall överförbrukningsavgifterna avvägas för varje energi—

slag så att överförbrukning på effektivaste möjliga sätt motverkas. Önskar myndigheterna att en överströmning skall ske till visst entergislag skall tilldelningen inom energislaget ifråga höjas, eventuellt i kombination med restriktioner i användningen av annan energi. Det förutsättes att de centrala ransoneringsorganen för varje energislag och i sista hand ÖEF som högsta » under regeringen ansvariga myndigheten, fortlöpande följer utvecklingen under en ransonering och om tendens—er till ökad överförbrukning förmärkes vidtager erforderliga atgärder, t'. ex. får till stånd höjning av överförbrukningsavgiften och/eller utvidgning av användningsförbud och restriktioner.

Det är möjligt att ransoneringsmyndigheterna för att kunna avgöra hur olja häst utnyttjas i ett krisläge bör undersökas i vilka anläggningar mesta energi kan utvinnas Och vilken energiform som ger bästa utbytet hos förbrukarna, med hänsyn till överföringsförluster m. in.. En sådan undersökning har, med den inställning EBU intagit till överförbruknings- avgiftens syfte, ej ansetts erforderlig för att kunna ta ställning till avgifternas utformning. ÖEF bör dock överväga en sådan undersökning.

Intervallanknuren avgift

| den särskilda referensgrupp som bildats gemensamt mellan EBU och RLU har med företrädare för berörda energislag diskuterats den närmare utformningen av överförbrukningsavgifterna. lnom gruppen har olika synsätt på utformningen förts fram.

Från gas- och fjärrvärmesidan har man närmast varit inne på att föreslå en avgift som skall utgå med visst belopp för varje överförbrukad enhet energi.

Goda skäl kan anföras för att icke knyta avgifterna omedelbart till överförbrukad kvantitet utan försöka skapa en system med "schablon— avgifter inom vissa intervaller". Dessa intervaller skulle kunna anges i absoluta tal eller ställas i relation till tilldelningen. För att kompensera mätfel m. m. skulle avgiften i det första intervallet sättas mycket lågt för att sedan stiga.

EBU anser att ett sådant system bör avvisas. De avgörande skälen är härvid att om avgiftens syfte skall vara att i görligaste mån förhindra att förbrukare bryter mot ransoneringsreglerna och tar ut mer energi än tilldelningen medger, motverkar den skisserade avgiftskonstruktionen syftet/målet. En låg avgift eller kanske ingen avgift i första intervallet — låt säga en överförbrukning mellan l—S procent av tilldelningen — kommer att medföra att förbrukaren kalkylerar in energimängden inom första intervallet som ”en tillåtennförbrukning”. EBU förutsätter att de centrala ransoneringsmyndigheterna i sina anvisningar för resp. energislag i stället ger sådana riktlinjer att vederbörlig hänsyn tas till mätningsfcl och andra ofullständigheter, som kan förekomma i det material varpå avgiften skall beräknas. Detta kan ske exempelvis genom .itt en viss procent av tilldelningen alltid skall avräknas som ett grundevdrag. Vid sådant förhållande bör avgiftskonstruktionen ej påverkas av inätningsfel eller andra liknande omständigheter.

Avgiftens storlek och intervaller

Det går givetvis ej att fastställa i förväg hur stor en överförbrukningsavgift skall vara i en eventuell framtida energikris. Samhällsutvecklingen, den ekonomiska situationen vid ransoneringstillfället, krisens struktur m. ni. måste vägas in.

För att idag effektivt motverka en överförbrukning anser EBU att avgiften måste sättas till minst fem gånger priset på den ransonerade förnödenheten. Det kan påpekas att en avgift om ] kr/kWh under krisen 1973 74 skulle ha varit ca 8—10 gånger högre än den normala cnergiavgiften för elkraft. Med en avgift, som skulle motsvara S—HIO ganger priset på förnödenheten skulle ovan diskuterade intervaller sannolikt fa göras mycket små, om ej avgiftens konstruktion skulle upplevas som påtagligt orättvis. Ett exempel från elsidan får illustrera detta.

Om ett första intervall mellan 1» 100 kWh för överförbrukning skulle vara avgiftsfritt och inom andra intervallet från ]01 till 400 kWh avgiftpliktigt med 100 kr (inom hela intervallet) skulle säkerligen den som överförbrukar 105 kWh anse sig orättvist behandlad, då han tvingas erlägga 100 kr medan grannen A som överförbrukat 100 kWh klarar sig undan utan någon avgift och grannen C, som överförbrukat hela 400 kWh, också betalar 100 kr. Resultatet skulle inte bli mycket bättre om intervallerna vore ställda i relation till tilldelningen. Om 2 procents överförbrukning vore första intervallet och avgiftsfritt samt 27 10 procent andra intervallet med en avgift av 500 kr. så skulle säkerligen en person som tilldelats 6 000 kWh inte anse sig särskilt välvilligt behandlad om han gjort sig skyldig till 3 procents överförbrukning av tilldelade 6 000 (= 180) kWh och tvingades erlägga 500 kr medan grannen, som fått sig tilldelat 10 000 kWh, överförbrukat 10 procent (= I 000 kWh) och också betalade 500 kr. För att råda bot härpå skulle stegen mellan intervallerna behövas göra mindre. Skillnaden mellan mycket små steg mellan intervallerna och en till överförbrukningen direkt relaterad avgift torde för överförbrukaren knappast vara skönjbar och ej till påtaglig fördel. Sammanfattningsvis synes ur såväl rättvise— som praktisk synvinkel en till överförbrukningen direkt knuten avgift vara att förorda.

A vgifterzs storlek och olika energimrmer

Det har ifrågasatts om en så hög avgift som fem tio gånger det normala energipriset kan motiveras annat än på elsidan. EBU har emellertid mot bakgrund av diskussionen om överförbrukningsavgiftens syften ej kunnat finna anledning att behandla andra energislag annorlunda än elkraften. litt hypotetiskt exempel får illustrera tankegången.

Familjen A bor i ett hus med en normalförbrukning av 5 m3 olja per år. De betalar härför 600 kr/m3 = 3 000 kr. årligen. Familjen B bor i ett likvärdigt eluppvärmt hus. De förbrukar 30000 kWh årligen till en kostnad av 10 öre/kWh eller 3 000 kr/är. Vid en ransonering bestäms tilldelningen till 80 % av normal förbrukning per år. Familjen A får 4 m3

per år och familjen B 24 000 kWh per år. Båda familjerna gör sig skyldiga till överförbrukning och använder lika mycket energi som under ett normalt är. A överförbrukar [ m"? a 600 kr och B 6 000 kWh kWh a 10 öre/kWh = 600 kr. Om nu elsidan skulle drabbas av en överförbruknings- avgift av 1 kr/kWh (= 10 gånger priset) skulle överförbrukningen av 6 000 kWh kosta familjen B 6 000 kr. Skulle avgiften på annan energi sättas till 2 gånger energipriset skulle den överförbrukande familjen A, som i likhet med familjen B hållit samma värmestandard som tidigare. klara sig tmdan med 1 200 kr eller 1/5 av B:s avgift. Skulle avgiften däremot ha satts till 10 gånger priset jämväl på oljesidan skulle A:s avgift också blivit 6 000 kr.

Även om ingen millimeteravvägning mellan energislagen förordas visar ändock exemplet att det ingalunda endast är på elsidan som väl tilltagna avgifter är fullt möjliga och från effektivitetssynpunkt nödvändiga,

Progressiv avgift

Ett annat spörsmål är om avgifterna skall göras progressiva; ju större överförbrukningen är desto mer stiger avgiften för varje överförbrukad mängdenhet inom vissa intervaller. Det har ivart fall ifrågasatts om ej en progressiv avgift eller en annan avgiftnivå för företag än för övriga förbrukare skulle kunna medföra att ransoneringar gjordes ”konkurrens— neutrala", varmed då skall förstås att en "ransoneringslojal” företagare ej skall komma i ett sämre konkurrensläge än en skrupelfri företagare som hänsynslöst överförbrukar för att kunna vinna marknadsfördelar. Även för andra överförbrukare skulle en progressiv skala medföra en stegring i påföljdens intensitet vid större överförbrukning.

Som ovan konstaterats är överförbrukning objektivt sett en över— trädelse av ransoneringsbestämmelserna som bör kunna föranleda straff. Av billighetsskål och på grund av bevistekniska svårigheter och andra praktiska överväganden har den ekonomiska sanktionsformen, överför- brukningsavgift, valts för att undvika problemen vid mindre överförbruk- ning. EBU har ej funnit skälen för att konstruera överförbruknings— avgiften som en progressiv avgift så starka att de motiverat ett avsteg från den mycket enkla konstruktionen med en fast avgift för varje förbrukad mängdenhet av energiformen fråga. Det bör kanske påpekas att för storförbrukare, för vilka energipriset kan sjunka per mängdenhet vid stigande förbrukning, blir en fast avgift för varje överförbrukad mängd- enhet i förhållande till energipriset i viss mån en ”progressiv" avgift.

RL U:s arbete

Inom RLU har ett avsevärt arbete lagts ned på att studera olika problem med rättslig anknytning avseende kvotransonering av energi och överför— brukningsavgifter. RLU kommer i sitt betänkande att behandla bl. a. förbrukningsbegränsande åtgärder och hyresförhållanden (t.ex. uppsäg- ning av hyresavtal, självhjälp, hyresnedsättning, skadestånd), övervältring av avgift på hyresgäst och speciella problem vid kollektivleveranser. EBU kommer därför inte att behandla dessa frågor närmare.

13. Elkraft

13.1. Inledning

Förbrukningen av elektrisk kraft reglerades under krisperioden 1973/74 genom olika slag av användningsrestriktioner. Vidare planerades för en kvotransonering som dock aldrig behövde tillgripas på grund av förbättrat försörjningsläge och omslag i väderleken. EBU har i kapitel 12 fört samman olika frågor om kvotransonering av energi, dvs. också elkraft. Därför behandlas inte kvotransonering av elkraft närmare i detta kapitel.

Vissa tidigare erfarenheter av förbrukningsregleringar på elområdet redovisas i kapitel 12. Frågor om information och sparkampanjer tas upp i kapitel 15. Vidare diskuteras organisationsfrågorna närmare i kapitel 17 och is.

SERN har i januari 1975 avgivit en rapport om verksamheten under perioden december 1973—november 1974. Denna rapport, liksom ('DLzs elsparkanslis rapport "Elsparandet 1973/74”, har av chefen för industri— departementet överlämnats till EBU för beaktande vid utredningens överväganden. Detta kapitel är i huvudsak baserat på SERN:s rapport.

13.2. Vissa internationella erfarenheter

I kapitel 6 har lämnats vissa allmänna synpunkter på de krisåtgärder som vidtogs i andra länder under hösten och vintern 1973/74. 1 bilaga 1 och 2 finns ytterligare internationellt material samlat. Här skall kortfattat återges vissa uppgifter om regleringen av elkraft i andra länder.

Nr ii'ge

Det infördes under krisen 1973/74 inga förbrukningsregleringar avseende elkraft. ] stället stimulerades viss övergång inom industrin från använd- ning av flytande bränslen till användning av elkraft. Konsumtionsbegräns- ningar på elområdet är f. n. föremål för särskilt studium i en utredning. Norges energiförbrukning år 1973 fördelades med 54 procent på elkraft, 43 och 3 procent på olja/gas resp. fasta bränslen.

Tidigare har det hänt att de lokala elverken har varit tvungna att, till följd av vattenbrist i magasinen, begränsa sina leveranser. Man har då

tillgripit periodisk bortkoppling. Numera har risken för sådana drastiska åtgärder minskat i och med ihopkopplingen till ett riksnät.

Danmark

Handelsministeriet utfärdade den 19 november 1973 kungörelse om begränsning av elförbrukningen. Däri förbjöds följande användnings- områden:

— ljusskyltar, fasadbelysning och reklambelysning. " belysning under icke arbetstid av kontor, butiker och utställningsloka— ler (inkl. skyltfönster), annat än om säkerhetsskäl påkallar det i t. ex. apotek, banker, guldsmedsaffärer, samt — offentlig och privat utomhusbelysning av typ fasadbelysning. julbelys— ning.

Belysning av offentliga platser, gator och vägar skulle kommunerna m. fl. efter samråd med polisen begränsa så långt som möjligt med hänsyn till trafik- och andra säkerhetsmässiga skäl. Från dansk sida har man anfört att användningsrestriktionerna hade betydande psykologisk effekt som stöd åt den då pågående sparkampanjen. Restriktionerna var dock svåra att kontrollera. Polisen hade också vissa problem avseende bl. a. ökat antal inbrott.

Spänningen i nätet sänktes under krisen med en bedömd spareffekt på ca 2 procent. Vidare diskuterades möjligheten till periodisk bortkoppling. Man fann dock att konsekvenserna skulle bli alltför svåra.

Ffllfllilt/

För elsidan konstaterades att energikrisen 1973/74 i första hand var en oljekris och inte en elförsörjningskris eftersom elkraftbalansen var betryggande med tillgängliga resurser. Värmekraftstationerna hade till— räckligt med fossila bränslen för hela produktionssäsongen. Kollager fanns för 15 månaders elproduktion. Dä emellertid en stor del av den marginella elproduktionen baseras på olja (f.n. 35—40 procent vatten— kraft, resten baserad på olja och kol) ansågs det angeläget att genom restriktioner begränsa elförbrukningen. Neddragningen av oljebaserad elkraftproduktion fick som följd att läget utvecklade sig till en effektbristsituation och inte en energibristsituation.

] mitten av december 1973 införde regeringen förbud mot användning av elkraft för speciella ändamål. Det gällde restriktioner beträffande t. ex. reklam- och vägbelysning, eluppvärmning av garage, användning av motor— och kupévärmare samt extra elradiatorer. Vidare infördes tvingande föreskrifter beträffande högsta tillåtna inomhustemperatur samt användningen av luftkonditionerings- och luftfuktningsanläggningar. Handels- och industriministeriet kunde medge undantag från bestämmel— serna. Elleverantörerna och deras organisationer var endast inkopplade i informations- och rådgivningsfrågor.

] början av januari 1974 fick man förvarning om att den fasta

kraftleveransen från Sverige skulle komma att påverkas av den planerade kvotransoneringen i Sverige. Man började då diskutera en egen kvotranso- nering. Planerna kretsade kring ett system grundat på i första hand tidigare förbrukningsuppgifter och sannolikt med någon form av överförbruk— ningsavgift. Man var inställd på differentiering mellan olika förbruknings— grupper inom industrin. Som alternativ diskuterades också ett system med självreglering genom styrd prisrelation mellan elkraft och olja varvid en fastställd produktionsvolym hos varje företag eller grupp av företag skulle vara utgångspunkt.

Man hann dock aldrig utforma ett färdigt ransoneringssystem och efter energikrisen synes man inte heller ha fortsatt utvecklingsarbetet. Restrik- tionerna hävdes vid utgången av maj månad. Man har därefter utfärdat mer permanenta sparrekommendationer.

Effekten av de tvångsmässiga och frivilliga konsumtionsbegränsande åtgärderna blev att förbrukningen under år 1974 kvarstod vid 1973 års nivå medan den genomsnittliga årsökningen under perioden 1970—1973 hade varit ca 10 procent. Däremot var utvecklingen olika för olika förbrukargrupper. Industrin ökade med 2 procent medan hushåll och servicenäringen minskade lika mycket.

Schweiz

Elförsörjningen baseras f.n. till ca 70 procent på vattenkraft. Resten produceras i oljekraftverk eller kärnkraftverk. All utbyggnadsvärd vatten- kraft anses vara utbyggd. Man har också ett ganska stort elkraftutbyte med grannländerna som varierar beroende på hydrologiska förhållanden. Under de senaste vinterhalvåren har exporten varit mellan 2 och 4 procent och importen ] och 13 procent av totalförbrukningen. På grund av förseningar i kärnkraftutbyggnaden förutser man risk för elbrist ända fram till åren 1980—81. Bristen beräknas kunna komma att uppgå till ca 20 procent.

Under krisen 1973/74 förutsåg man en elbrist som dock inte blev så hård som man befarat på grund av gynnsam väderlek. Man införde restriktioner beträffande reklam- och skyltfönsterbelysning. Någon kvot- ransonering behövde aldrig tillgripas. Ransonering, restriktioner samt, såsom yttersta nödfallsåtgärd, bortkoppling förbereddes dock av de schweiziska elverkens förening.

Inför vintern 1974/75 ansågs risken för elbrist vara så stor att man fann det nödvändigt att förbereda tvångsmässiga åtgärder för konsum- tionsbegränsning. Förbundsrådet lade fram ett förslag till elransonerings- lag som antogs den 13 december 1974. Vidare har förbundsrådet tillsatt en kommitté som skall utforma de åtgärder som erfordras för att man praktiskt skall kunna tillämpa lagens bestämmelser.

En kvotransonering kan komma att beröra alla konsumenter. Man utgår från föregående års förbrukningsvärden. Schabloner anses svåra att göra. Avläsning sker troligen genom respektive elverk, kanske upp till en gång per månad. Normalt läser man av en gång om året. Överförbrukning kontrolleras genom avläsningar och stickprovskontroller. Överförbruk-

ning avses bli beivrad genom avstängning och plombering av vissa elapparater. Vid fortsatt överförbrukning kan böter upp till 40 000 SFr utdömas. Ransoneringen administreras centralt av Amt ftir Energie- Wirtschaft och lokalt av respektive eldistributör som då får myndighets— status.

England

De brittiska kolgruvearbetarnas strejk i början av år 1972 medförde stopp för all kolleverans till kraftindustrin. De sinande kollagren samt stör— ningar i leveransen av andra för kraftproduktionen väsentliga förnöden- heter tvingade fram en långtgående elransonering.

Emergency Power Act möjliggör för regeringen att sätta nödvändiga lagar i funktion. Man räknar med två å tre dagar från beslut till verkan. Electricity Council (EC) är högsta verkställande organ. Begränsningarna 1972 hade två syften, dels energibesparing, dels att möta akuta effektproblem då antalet aggregat i drift fick hållas nere.

Förutom besparingspropaganda och restriktioner tillgreps två typer av tvångsmässig nedskärning, dels spänningsreduktion i två steg om 3 procent vardera, dels bortkoppling av abonnentområden efter ett cirkulationsschema. Bortkopplingarna skedde i cykler innebärande 3 a 4 timmars avbrott följt av 3 år 4 timmars matning osv. Abonnenterna fördelades i sex grupper som sedan kom att genomlöpa ett schema med hög risk, medelrisk och låg risk att bli bortkopplade.

Det praktiska genomförandet sköttes av The Area Boards. Bortkopp- lingarna skedde huvudsakligen på 11 eller 33 kV nivå och omfattade block på vardera ca 5 MW. Några speciella brytararrangemang för dessa ransoneringsbortkopplingar finns inte och planeras heller inte för fram- tiden. Vissa högprioriterade abonnenter, som exempelvis vattenverk, fick undantas och vissa andra abonnenter, som hade turen att befinna sig på samma matningsgren, fick samma förmån.

Vattenförsörjningen bedömdes synnerligen viktig liksom också elleve— ranserna till större sjukhus. Smärre sjukhus fick däremot klara sig på egna reservaggregat.

Den större processindustrin samt ca 10 procent av övrig belastning var undantagen bortkopplingen. Processindustrin fick skära ner sin konsum— tion med 50 procent med egna metoder. Övrig industri över 100 kW var förbjuden att arbeta på söndagar och på tre av de övriga dagarna i veckan.

Bortkopplingstiden 3—4 timmar valdes som ett troligt maximum för vad hushållen kan tåla med hänsyn till vattenförsörjning, hissar, kylskåp, frysdiskar, telefoner (batterier) m.m. Skiftningen från grupp till grupp skedde efter initiativ inom varje Area Board. Schemat publicerades i förekommande media. Överhuvudtaget ägnades informationssidan stor uppmärksamhet.

Allmänt ansåg man inom Electricity Council ransoneringsmetoden efter omständigheterna vara acceptabel. Störningar och svårigheter av olika slag bedömdes inte större än man kunnat vänta. Arbetsbelastningen genom bortkopplingarna var dock mycket stor varför metoden sannolikt

inte kunde ha tillämpats oförändrad under en längre tid.

Förbrukningen skars ner till 70 procent som maximum och under hela perioden till 75 å 80 procent. Vädret var relativt normalt eller möjligen något mildare. Vid bedömningen bör beaktas att den industriella verksamheten begränsades mycket kraftigt genom restriktioner i fråga om arbetstid.

Informationen ansågs såsom synnerligen viktig. Det blev få klagomål över ECzs beslut. Klagomål kunde normalt hänvisas till regeringen (Department of Trade and Industry). Departementet hade inga egna el- experter. Force-majeur-paragrafen medförde att ersättningsanspråk för utebliven leverans inte kunde resas.

Under krisen 1973/74 förbjöds användandet av elkraft för reklam, skyltning, belysning utomhus för rekreationsändamål, underhållning, sport etc. Vissa generella undantag medgavs. Vidare förbjöds användan- det av elkraft i lokaler för industriellt och kommersiellt ändamål eller byggnationer annat än under tre dagar i veckan. Under vilka dagar som elanvändning medgavs, berodde på i vilket av landets 18 elområden lokalen var belägen. För affärslokaler gällde ett annat schema. Där fick man använda elkraft antingen på för— eller eftermiddag beroende på lokalens belägenhet. En lång rad generella undantag medgavs.

Electricity Boards medgavs rätt att inte behöva fullfölja kontrakterade leveranser. Vidare reglerades ett fåtal storförbrukare individuellt ned till 65 procent. Resten reglerades via de användningsrestriktioner i tiden som nämnts ovan.

Vid EBU:s besök i London anfördes att kapacitetsbristen innebär större försörjningsosäkerhet än bränslebristen och är också svårare att kontrollera. För att säkerställa att inte efterfrågan överstiger utbudet måste den nödvändiga konsumtionsminskningen uppnås genom begräns- ning i det antal dagar som industrin får utnyttja elkraft, förstärkt med roterande bortkoppling.

Vidare framhölls att det finns starka legala invändningar mot författ- ningsenliga förbud avseende användningen av el i hushållen på grund av svårigheten att verkställa sådana förbud och oviljan att kontrollera i enskilda bostäder. Department of Energy (DOE) sade sig ännu ej funnit någon annan regleringsmetod avseende hushållen än roterande bortkopp— ling.

Under krisen 1972 utförde elindustrin ett system med selektiv, roterande bortkoppling (Rota Plan C). Denna plan möjliggjorde fortsatta leveranser till vissa känsliga abonnenter. Planen är dock helt beroende på medverkan från elindustrins tekniska personal och kan inte användas mer än en begränsad tid på grund av det stora arbetet med kopplingar som drabbar teknikerkåren. Vid en något längre kris tänker man sig en ”Solderplan” som inte medger hänsynstagande till enskilda, känsliga abonnenter. På grund av de vittgående konsekvenserna ansåg DOE bortkopplingen vara den sista åtgärden före systemets sammanbrott.

Detta betyder, enligt DOE, att bördan att begränsa konsumtionen kommer i framtiden att falla på industri och handel, bortsett från frivilligt sparande inom hushållssektorn.

Reduktionsplanen för industrin och handeln utgår, som tidigare. från begränsningar i användningstiden genom t. ex. tredagarsvecka. På Nord- irland tillämpade man dock ett kvoteringssystem under krisen 1973/74. Då ett sådant system medger större flexibilitet finns ett tryck på DOE att också för England planera ett kvotsystem. lnom DOE utgår man därför från att i en framtida kris i första hand kvotera elkraften för att, om så bedöms nödvändigt, i ett senare skede koppla bort och föreskriva tidsbegränsning. Kvotsystem skall i så fall endast användas för industrier och större kommersiella abonnenter. Vid kvotberäkningen utgår man från historiska förbrukningsuppgifter, senaste månaden eller senaste kvartalet. Abonnenter med säsongmässig elförbrukning planerar man kvotera efter förbrukningen under motsvarande period föregående år. Elkraften fördelas i så fall veckovis efter viss formel.

Man säger sig avse generellt undanta från kvoteringen de abonnenter som undantogs från tredagarsveckan 1973/74. Man strävar dock efter att i kvotsystemet undanta ett mindre antal.

De storkonsumenter som har en månadsförbrukning överstigande 300 000 kWh (ca 3 000 eller 28 procent av totala elförbrukningen) skall anmodas att veckovis rapportera sitt verkliga eluttag. Area Electricity Boards skall meddela varje abonnent hans tilldelning och efter varje månad meddela jämförelsen mellan tilldelning och uttag.

Alla andra kvoterade abonnenter skall anmodas att i lokalerna klart annonsera tilldelad resp. förbrukad kvantitet. Speciella kontrollanter skall bevaka att detta görs.

Man har inom elindustrin gjort upp beredskapsplaner som t. ex. kartlägger särskilt känsliga abonnenter i händelse av kapacitetsbrist.

Roterande bortkoppling ansågs vara en mycket svåradministrerad åtgärd. Det krävs ett stort antal tekniker. Man ansåg ca 3 veckor vara maximal regleringstid. Sedan får man en anpassning av förbrukningen till det roterande schemat. Hushållsarbetet omorganiseras och förbrukningen förs över till nya tider.

] framtiden ansåg man sig inte kunna koppla bort på den låga nivå man gjorde 1972. Det betyder att många känsliga abonnenter inte kan klaras. Mot denna bakgrund har en del abonnenter skaffat sig reservkrajtaggre— gat. F. 11. pågår en landsomfattande inventering av dessa aggregat.

Under krisen 1972 knöt man arbetstidsbegränsningar till den roterande bortkopplingen. Under krisen 1973/74 avstod man från bortkoppling och hoppades uppnå effekt genom tredagarsveckan. DOE ansåg att också begränsad arbetsvecka är en väl drastisk åtgärd för att uppnå elbesparing. Man inriktar sig i stället på kvotering.

Den totala kvotkrets man f.n. planerar för omfattar ca 1 1/2 milj. abonnenter. Ett problem som iakttagits är de störningar av basvärden som följer med täta regleringar och sparkampanjer. Som alternativ överväger man "day-restrictions”, då abonnenterna själva får välja vilka dagar som besparing skall ske.

Kvoteringssystemet ansåg man medföra en rad administrativa problem. Man tänker sig ca 250 kontrollanter eller en kontrollant per 10 000 abonnenter. Det ansågs svårt att få fram sådana bevis för överträdelser så att det kunde leda till åtal.

SOU 1975:60 13.3 Vissa förutsättningar

I SERN:s rapport redovisas vissa allmänna förutsättningar för konsum- tionsbegränsning på elområdet. Här skall vissa av dessa förutsättningar återges.

För en nödvändig strukturering av tänkbara bristsituationer bedöms det vara rimligt att som en grundindelning räkna med två huvudgrupper, varav den allmänna energibristen är en och den isolerade elbristen en annan.

Elbristens storlek anses under de närmaste åren med rimlig sannolikhet knappast komma att överstiga ca 30 procent Linder vintersäsongen om inte en total avstängning från fossila bränslen inträffar. En sådan situation betraktas som osannolik och skulle dessutom, om den inträffa— de, så totalt ändra samhällsbilden att en planering på detta stadium svårligen låter sig göras. Att elbristen trots allt bör kunna begränsas till relativt ”låga" procenttal förklaras dels av den stora andelen vattenkraft, dels av att en total överströmning till elenergi från exempelvis olja förhindras av rent tekniska begränsningar. Två alternativa bristfall diskuteras, ett med måttlig brist och ett med stor brist. Som övre gräns för måttlig brist väljs 15 procent.

Praktiskt väljs även beträffande bristens varaktighet två diskussions- alternativ, kort respektive lång varaktighet. Övre gränsen för kort varaktighet sätts vid sex månader.

Med elbrist har man i huvudsak avsett brist på elenergi. Ett studium av de tänkbara begränsningsfaktorerna klargör dock att det också kan bli fråga om effektbrist. De regelbundet återkommande effektbristsituatio— ner som kan bli följden av exempelvis brist på bränsle till gasturbiner eller mycket omfattande haverier anses förtjäna uppmärksamhet i en diskus— sion om konsumtionsbegränsning.

Vissa tekniska förutsättningar har redan redovisats i kapitel 12. Härutöver kan följande nämnas.

Principiellt kan man koppla bort samtliga förbrukare individuellt med hjälp av brytare, effektfrånskiljare eller säkringar. Praktiskt år det dock bara de största högspänningsanslutna förbrukarna som med rimlig personalinsats kan kopplas individuellt. De lågspänningsanslutna och de minsta högspänningskonsumenterna får tas över en katn och kopplas områdesvis via kopplingsorgan i fördelningsstationer eller nätstationer. Något system för favoriserad belastning förekommer således inte i det svenska eldistributionsnätet.

Möjligheterna att komplettera kopplingsorgan och mätutrustning med tanke på eventuell ransonering genom bortkoppling begränsas främst av ekonomiska faktorer men också ofta av tillgängligt utrymme.

Leveransspänningen skall enligt gängse leveransavtal hållas inom gränser som överensstämmer med god teknisk praxis. En anvisning om vad som avses därmed finns i SEN-normerna. Spänningshållningen enligt dessa normer är dock ett frivilligt åtagande och något formellt hinder för avvikelse i en krissituation finns inte. Praktiskt bestäms gränsen av de skadeverkningar man kan befara.

13.4. Användningsrestriktioner

13.4.1. SERN:s rapport

Vid nämndens första sammanträde den 14 december 1973 framlades ett förslag till SERN Meddelande nr 1 avseende ”inskränkningar i rätten att använda elektrisk kraft för vissa ändamål” som i stort byggde på motsvarande meddelande från 1970 men med vissa modifieringar och

kompletteringar.

Likaså utarbetades anvisningar som bl. a. något ytterligare utvecklade elblockchefernas och elleverantörernas åligganden och som innehöll regler för tillämpning och dispensgivning.

I koncentrat föreskrevs följande inskränkningar.

Elvärme Obebodda fritidshus

Garage Motor- och kupévärmare

Extra elvärmeapparater

Lager, upplag, magasin, o. dyl. Uppvärmning utomhus Trottoar, gångbana, väg Snösmältning Ångalstring

Beli'sning Ljusskyltar, fasadbelysning, af- fischtavlor o. dyl. Utomhusjul- granar Skyltfönster

Gata, väg, parkeringsplats, upplag

Belysning utomhus

Lokal där personer ej vistas eller där tillfredsställande dagsljus finns Arbets-, butiks- och kontorsloka- ler

Trafikutrymmen inomhus t. ex. trappor och korridorer Arbetsplatser utomhus Idrottsanläggningar utomhus

förbud med vissa undantag för att förhindra egendomsskada förbud förbud med vissa undantag vid lägre yttertemperatur än ., 1 OGC och vid medicinska skäl förbud med vissa undantag vid medicinska skäl förbud med vissa undantag förbud med vissa undantag förbud förbud förbud med vissa undantag

förbud med vissa undantag betr. vägledningsskyltar

förbud under icke-öppethållnings— tid högst 0,25 W/m2 eller alt. hälften av den normalt installerade effek- ten. Vissa undantag betr. gångtunn- lar m. m. och vid säkerhetsskäl förbud under dygnets ljusa tim- mar förbud

högst 10 W/m2 (under icke—öppet- hållande högst 2 W/m2 om säker— hetsskäl så påkallar) 2 W/m2

5 W/m2 förbud kl. 22 — gryningen.

Dispensgivningsrätten delegerades liksom l970 till elblockcheferna med rätt för dessa att vidaredelegera till elleverantörerna. Liksom 1970 lades också övervakningen av efterlevnaden på eldistributörerna.

[ början blev strömmen till SERN av förfrågningar om innebörd och tolkning av bestämmelserna mycket intensiv. Sammanträden för diskus- sion av restriktionerna hölls med företrädare för en rad organisationer och myndigheter.

Med ledning av vad som framkommit vid skilda tillämpningdiskussio- ner och vid behandling av dispensärenden och under iakttagande av utvecklingen beträffande konsumtionsminskning och kraft- och oljesitua- tion beslöt SERN om successiva lättnader i restriktionernas omfattning.

[ den enkät som SERN genomförde får restriktionsverksamheten goda vitsord av såväl elleverantörer som industrin (och andra tillfrågade större elförbrukare). Beträffande tidpunkten för information anser dock ca 20 procent av de tillfrågade att den varit för sen. Vissa restriktioner anses ha varit svåra för konsumenterna att efterleva och/eller för elleverantörerna att kontrollera efterlevnaden av. Främst gäller detta elvärme i fritidshus, extra elvärmeapparater, bilvärmare samt belysning i arbets-, butiks— och kontorslokaler.

Endast ett 30-tal industrier och ett 10-tal övriga företag (av totalt 2 342 företag som besvarat enkäten) har uppgivit att en produktions- minskning och/eller försäljningsminskning inträtt till följd av restriktio- nerna och det frivilliga sparandet. [ flertalet av dessa fall beror minskningen icke på interna återverkningar utan på marknadsföränd- ringar (mindre efterfrågan på elvärmeapparater, lampor osv.). Minsk- ningen av den egna elförbrukningen har sålunda kunnat ske praktiskt taget titan konsekvenser för produktionen. Däremot redovisas olägenheter i form av sämre arbetsmiljö o. dyl. av ett 100-tal företag.

SERN anser det vara svårt att bedöma hur den uppnådda konsumtions- minskningen fördelar sig på effekt av restriktioner respektive av frivilligt sparande. Vissa bedömningar pekar mot att restriktionerna medfört en minskning av elförbrukningen med som mest 3——5 procent. Den indirekta psykologiska betydelsen av restriktionerna för totalresultatet av konsum- tionsminskningen anses dock också viktig.

Enligt SERN är det teoretiskt möjligt att genom restriktioner välja grad av belastningsreduktion mellan 0 och 100 procent. Praktiskt lägger svårigheterna att kontrollera och styra efterlevnaden hinder i vägen. Man ifrågasätter om det överhuvudtaget är möjligt att med rimlig administra- tiv insats nämnvärt styra efterlevnaden av restriktioner. I realiteten anses det vara lojalitetsfaktorn som är nästan helt avgörande för resultatet.

Handläggandet av metoden som sådan liksom bedömningen av varierande förutsättningars inverkan på resultatet anser man blir likartad för "restriktionsmetoden” och för ”propagandametoden”. Beträffande sparkampanjer se vidare kapitel 15.

Av de senaste årens svenska erfarenheter har man dragit den slutsatsen att det genom måttliga restriktioner är möjligt att vintertid reducera belastningen med ca 3 procent. Kännetecknande för dessa ”måttliga” restriktioner har varit att de förutsatt i stort sett ostörda samhällsfunktio- ner och oreducerad produktion. Restriktioner i en omfattning som allvarligt stör samhällsfunktionen anses kunna accepteras endast under extrema omständigheter och då sannolikt först sedan kvotransonering

införts och visat sig otillräcklig.

Restriktionerna bedöms emellertid även ha en avsevärd indirekt inverkan, nämligen på allmänhetens sparvilja. Det ifrågasätts om inte vissa restriktioner är ett nödvändigt komplement till sparpropagandan.

SER N :s förslag

1 ett läge då frivilligt sparande inte bedöms tillräckligt anser SERN att måttliga restriktioner beträffande användning av el för vissa ändamål bör tillgripas. Därmed avses i första hand sådana restriktioner som tillämpa- des under vintern 1973/74. Med måttliga men konsekvent genomförda restriktioner bedöms man kunna begränsa konsumtionen med ca 3 procent utöver vad som uppnåtts med sparpropaganda.

Då den övre gränsen för kvotransonering uppnatts måste, om ytterligare nedskärning krävs, härda restriktioner tillgripas t. ex. reduce- rad arbetstid i den mest energikrävande industrin. Hänsyn till den fulla sysselsättningen blir allt mindre avgörande och det blir också nödvändigt att delvis åsidosätta person- och egendomssäkerhet. Trafik- och arbetsbe- lysning kommer då enligt SERN att drabbas i stor omfattning.

Vad man uppnår med hårda restriktioner är ytterst avhängigt vilka ingrepp i samhällets funktioner man är beredd att göra. Vid någon nivå i begränsningsbehovet, uppskattningsvis ca 35 procent, bör det dock enligt SERN vara rimligt att övergå till det sista steget i begränsningstrappan, bortkoppling.

Bland SERN:s förslag till åtgärder kan vidare nämnas att man propagerar för installation av tidur för bilvärmare. Vidare bör nya elanläggningar utformas så att genomförandet av restriktioner inte försvåras. SERN anser också att hyreskontrakt bör förses med special- klausul som underlättar genomförande av restriktioner.

13.4.2. EBU:s Överväganden och förslag

Vi har kunnat konstatera att användningsrestriktioner förekom i stor utsträckning utomlands under krisen 1973/74. Hälften av de länder som finns medtagen i tabell 6.1 i kapitel () införde bestämmelser angående högsta inomhustemperatur eller användningen av reklam- och fasadbelys- ning. Fördelen med denna typ av åtgärder är att de kan sättas in snabbt och kräver endast begränsad administration för prövning av dispenser.

EBU anser att måttliga restriktioner är användbara begränsningsmeto- der då inte alltför stor konsumtionsbegränsning eftersträvas. Restriktio- nerna bör ses som ett naturligt komplement till en kampanj för frivilligt elsparande. Det förefaller dock rimligt att under kampanjperioden avvakta med restriktionerna tills benägenheten att frivilligt spara börjar svikta.

Kontrollen av användningsrestriktionerna är problematisk. Man har svårt att acceptera, liksom praktiskt genomföra, en inspektion av elanvändningen i de enskilda hushållen. Med en sådan ordning skulle man administrativt och psykologiskt ha nått gränsen till mer drastiska ingrepp

av typ bortkoppling. Vid utfärdande av restriktioner bör man därför beakta omöjligheten till en effektiv kontroll. Mot denna bakgrund ställs särskilt stora krav på en fyllig information till allmänheten beträffande bakgrund till och syfte med användningsrestriktionerna. Det är genom att skapa förståelse för åtgärdens nödvändighet som man kan uppnå en lojal medverkan från förbrukarnas sida.

Under krisen 1973/74 utfärdade SERN en rad olika restriktioner. Vissa var av den karaktären att enskilda personer måste medges dispens på grund av t. ex. sjukdom. EBU anser det vara angeläget att denna typ av prövning sker hos myndighet och inte hos enskilda elleverantörer. EBU har därför i kapitel 12 förordat att sådana frågor i första instans handläggs av respektive elblockchef. Då en del restriktioner kan drabba olika förbrukargrupper olika hårt beroende på t. ex. geografisk belägen- het. bör den centrala elförsörjningsmyndigheten så långt möjligt utfärda generella undantag. Detta för att bespara elblockcheferna ett annars betungande arbete med prövning av ett stort antal dispensansökningar.

l kapitel 12 har förordats att de minsta förbrukarna undantas från kvotransoneringen av elkraft. Vid nuvarande konsumtionsnivå synes gränsen för undantag från kvotransonering böra sättas vid en årsförbruk— ning av 5 000 kWh. EBU har i det sammanhanget förordat att sådana konsumenter under perioder av kvotransonering utsätts för komplette- rande restriktioner avseendet. ex. torkskåp, elvärmd bastu. EBU förordar att Vattenfall i sin beredskapsplanering kartlägger vilka ytterligare restriktioner i hushållens elanvändning som kan vara möjliga.

Under energikriser i fred är målsättningen att försöka bevara en ostörd produktion och sysselsättning. Det betyder att mer drastiska restriktioner av typ begränsning i tiden, dvs. minskad arbetsvecka, först tillgripes då alla andra möjligheter till elsparande tömts ut. Det gäller då i första hand att värna om produktion av livsviktiga förnödenheter, sjukvård etc. De synpunkter som EBU inhämtat från ansvarigt departement i England, där man har erfarenhet av tidsbegränsningar, styrker också denna uppfatt- ning. Man bör först pröva möjligheten att uppnå erforderlig begränsning genom en kvotransonering. EBU vill också poängtera de ökade risker för trafiksäkerheten som en minskad gatubelysning i vissa fall kan medföra. Man bör därför inrikta belysningsrestriktionerna mot användningsom- råden som inte är lika känsliga för regleringar. EBU är dock medveten om att restriktioner i fråga om gatu- och vägbelysning har stor psykologisk betydelse då det gäller allmänhetens villighet att spara el.

Under krisen 1973/74 diskuterades huruvida existerande restriktioner också skulle bestå i ett skede med kvotransonering. I och med EBU:s förslag till begränsad kvotransonering i kapitel 12 kommer man i en framtida ransoneringssituation att ha två stora grupper vilkas förbrukning regleras olika hårt. EBU anser att användningsrestriktionerna bör gälla båda grupperna, dvs. också de som kvotransoneras. En tilldelning av elkraft behöver i och för sig inte innebära fullständig frihet ival av användningssätt. Restriktionerna är nämligen inriktade mot umbärlig el- konsumtion. Svårigheten med kontrollen av även den begränsade kvot- kretsen talar dessutom för att restriktioner fortsätter under ransonerings-

perioden.

EBU vill instämma i SERN:s förslag om utökad användning av tiduri anslutning till bilvärmare. Man kan i så fall i ett krisläge utfärda sådana bestämmelser som kräver viss tidsmässig passning av bilvärmaren inför t. ex. arbetsresor vid kylig väderlek. Detta talar för att Vattenfall fortlöpande i samarbete tried t. ex. SEF bör följa utvecklingen inom elinstallationsbranschen. Syftet bör härvid vara att genom överläggningar, information m.m. stödja en utveckling som åtminstone inte motverkar restriktionernas användning som begränsningsinstrument vid energikriser.

Frågan om restriktioner och hyresavtal behandlas närmare inom ramen för det utredningsarbete som bedrivs av RLU.

13.5. Spänningssänkning

13.5.1. SERN:s rapport

Inom måttliga gränser finns det enligt SERN, vid blandad belastning, erfarenhetsmässigt ett ganska linjärt samband mellan nätets driftspänning och uttagen effekt. Några få procents spänningssänkning ger sålunda effektbegränsning med lika många procent. Detta kan givetvis utnyttjasi en bristsituation. Som framgått av avsnitt 13.2 har man använt spänningssänkning systematiskt i vissa andra länder i samband med elbrist. Även i Sverige har metoden tillämpats i konsumtionsbegränsande syfte under de senaste bristperioderna. Av olika skäl har utnyttjandet här varit mera sporadiskt.

SERN anför att metodens användbarhet begränsas bl. a. av distribu- tionsnätens varierande standard. I vissa nät ligger spänningen redan under normala förhållanden i underkant. Vid heterogena nät och heterogena konsumentkrav blir vidare "svagaste länken” dimensionerande, varför spänningen kan få bibehållas på normal nivå även i fall där en sänkning annars vore möjlig. En annan faktor som man anser bör beaktas är den tendens till "äterreglering" som finns och som medför att en momentant reducerad effekt efter hand närmar sig ursprunglig nivå. [ energihänseen- de bedöms därför metoden ge en mera begränsad reduktion.

Med beaktande av metodens svagheter anser SERN dock att spännings- sänkningen kan komma till systematisk användning vid effektbrist. Den kan tillgripas som första åtgärd i akuta situationer.

En för svenska förhållanden rimlig spänningssänkning anser SERN vara ca 3 procent, vilket alltså kortvarigt skulle kunna ge en effektbegränsning med ca 3 procent.

13.5.2. EBU:s Överväganden och förslag

Vid de studier som EBU bedrivit av metoder som tillgripits utomlands för att klara bristsituationer, har spänningssänkningen vanligen förts fram som en snabb och enkel metod att möta effektbrister. EBU anser i likhet med SERN att metoden bör kunna tillämpas inom de snäva gränser som

distributionsnätets konstruktion sätter. Man bör dock vara medveten om att metoden inte är något verkningsfullt alternativ till konsumtionsbe- gränsande åtgärder vid elbrist.

13.6. Områdesransonering

13.6.1. SERN:s rapport

En tänkbar form av ransonering som SERN också berör är s. k. områdesransonering. Enligt SERN har dock metoden veterligt aldrig tillämpats. Metoden skulle innebära att elleverantörerna får sig förelagd en viss ransoneringsgrad som man sedan områdesvis får åstadkomma på det sätt man finner lämpligt utifrån den egna distributionens förutsätt- ningar. Fördelen skulle vara att större hänsyn kunde tas till lokala förutsättningar och att därigenom större smidighet skulle uppnås i genomförandet av ransoneringen. Metodens svagheter i fråga om rättsliga och ansvarsmässiga konsekvenser anser SERN dock vara så stora att den inte rekommenderas.

13.6.2. EBU:s Överväganden och förslag

Områdesransoneringen skulle i princip kunna jämföras med den kvotering i handelsledet som planeras för t. ex. eldningsolja. När det gäller eldningsolja har myndigheterna dock alltid möjlighet att genom ingrepp i marknaden säkerställa en enhetlig tilldelning över hela landet. Ytterst kan myndigheterna genom förfogande och förflyttning av oljan trygga en rättvis geografisk fördelning. Motsvarande förfarande är inte möjligt på elområdet.

EBU instämmer därför i SERN:s uppfattning att områdesransonering inte är en acceptabel metod att möta elkraftbrister i fredstid.

13.7. Bortkoppling

13.7.1. SERN:s rapport

Den kortsiktigt effektivaste formen av konsumtionsbegränsning är enligt SERN givetvis att avbryta leveransen. En speciell undersökning om förutsättningarna för belastningsbortkoppling har utförts hos ett par svenska elleverantörer, Skellefteå Kraftverk och Täby Elverk. Resultatet kan sammanfattas på följande sätt:

—— Personaltillgången är begränsande, bl. a. i fråga om möjligheten att göra selektiva bortkopplingar. — Den återvändande lasten vid inkoppling kan ge överbelastning i vissa nät.

— Ransoneringsgraden vid periodvis bortkoppling enligt ett mönster som medger ett ”normalt fungerande samhälle" blir läg.

1 en effektbristsituation, då lindrigare metoder som exempelvis spänningssänkning inte hinner sättas in eller inte ger tillräckligt resultat, anser SERN att belastningsbortkoppling är en naturlig begränsnings- metod. För energibesparing anses däremot förutsättningarna tydligen inte lika klara. De "goda” engelska resultaten från år 1972 har kunnat uppnås dels genom en kombination med en synnerligen härd kvotransonering av industrin, dels genom en långt driven bortkopplingsransonering med flera bortkopplingar per dag i de berörda områdena. SERN menar att man där släppt kravet på "normalt fungerande samhälle”.

Av de svenska studierna kan man dra den slutsatsen att bortkoppling av den relativt lindriga art och omfattning som förutsatts ger ett så litet utbyte att man hellre, och med bättre resultat, bör välja frivilligt sparande och restriktioner. För samma sak talar enligt SERN det förhållandet att det av praktiska skäl inte är möjligt att göra bortkopp- lingarna ute i nätet utan att de måste ske i fördelningsstationer eller ev. till och med i regionsstationer. Konsekvensen är att enstaka belastningar inte kan prioriteras.

För svenskt vidkommande anser SERN det vara riktigt att endast tillgripa bortkoppling som sista utväg i en situation då sparande, restriktioner och kvotransonering inte ger den nödvändiga lastreduktio- nen. Det kan då förutsättas att samhällsfunktionerna redan genom restriktioner av olika slag förändrats så att energibehovet gått ner kraftigt. l en sådan situation bedöms bortkoppling i kombination med omfattande restriktioner Och kvotransonering kunna ge i stort sett det resultat som man från tillfälle till tillfälle eftersträvar. Reduktionsgraden kan regleras med bortkopplingsperiodernas antal och längd. En annan sak är enligt SERN att verkningarna snart uppfattas som katastrofala. Bortkopplingen får då ses som ett medel att gradera, styra och fördela katastrofen.

SER N :s förslag

SERN rekommenderar ransonering genom periodisk bortkoppling såsom ett sista steg. Metoden bör alltså tillgripas först sedan tidigare steg visat sig otillräckliga och i kombination med ytterligt hårda restriktioner. Metoden ger teoretisk möjlighet att begränsa konsumtionen med upp till 100 procent.

Metoden anses vara så extraordinär att det inte är rimligt att i någon större omfattning förbereda dess genomförande. Vissa enklare förberedel- ser föreslås dock. Information bör enligt nämnden lämnas till elleverantö- rerna om hur periodisk bortkoppling kan tänkas fungera och hur stor risken bedöms vara för att förfarandet skall bli aktuellt. På grundval av detta får sedan det enskilda företaget bedöma i vad mån det är möjligt och rimligt att beakta bortkopplingen vid den tekniska planeringen.

Vidare rekommenderas en inventering och prioritering av avbrottskäns- liga förbrukare. Slutligen förordas att avbrottskänsliga förbrukare informeras om sannolikheten för bortkoppling (liksom givetvis för

”normala” avbrott). På grundval av den informationen kan sedan förbrukaren överväga anskaffning av reservkraftaggregat.

13.7.2. EBU:s Överväganden och förslag

När alla andra regleringsmetoder tillämpats utan att man uppnått eftersträvad reduktion kan elleverantören tvingas att periodiskt koppla bort vissa abonnenter. Alternativet kan annars vara att nätet bryter samman på grund av överbelastning och samtliga abonnenter drabbas av elstopp. I England har man praktiska erfarenheter av metoden. De överväganden som f. n. görs, och som EBU tagit del av vid sitt besök i London, visar dock på en ändrad inställning till metodens användbarhet. Det är såväl personella och tekniska som sociala skäl som anses tala emot en bortkoppling. Inte minst har man betonat den anpassning av förbrukningen som sker till de ändrade förhållandena. Detta innebär i praktiken en överflyttning av belastningstopparna från en tidpunkt till en annan.

EBU anser att såväl utländska erfarenheter som genomförda svenska beräkningar talar för att bortkopplingen reserveras som en sista utväg i ett absolut nödläge. Man kan dock inte bortse från möjligheten att så drastiska åtgärder måste vidtas.

SEE tillsatte i februari 1973 en driftstörningskommitté tillsammans med ('DLzs beredskapsnämnd som mot bakgrund av driftstörningarna i Härnösand i januari 1973 skulle dra vissa slutsatser beträffande anlägg- ningstekniskt utförande, eldistributörens störningsberedskap och sam- hällets katastrofberedskap. Resultatet presenterades i april 1974 i rapporten ”Storstörningar i distributionsnätet i tätorter". EBU menar att en periodisk bortkoppling har vissa likheter med de storstörningar i driften som rapporten omfattar. Därför kan flera av de tankar som där förs fram föras över till bortkopplingsfallet.

EBU anser att det bör ankomma på kommunerna att isamråd med elleverantörerna göra upp beredskapsplaner för långvariga elavbrott så att en förberedd prioritering kan göras mellan olika konsumtionsbehov [. ex. för pumpstationer, vatten- och avloppsanläggningar samt sociala inrätt- ningar av olika slag.

Det är vidare väsentligt att de störningskänsliga abonnenterna upplyses om risken för elavbrott. Det bör härvid särskilt betonas de tekniska problem som är förknippade med en särbehandling av enskilda abonnen— ter i systemet. Därför bör dessa, i omsorg om den egna verksamheten, uppmanas att installera reservaggregat.

Elleverantören bör inventera befintliga reservaggregat inom området. För fördelning i en kris av tillkommande reservanordningar, t.ex. militära aggregat, bör det inom varje kommun finnas en prioriteringslista. När det gäller installation och översyn av reservaggregat bör elkraftleve— rantören bistå abonnenterna i största möjliga utsträckning.

Eftersom en bortkoppling drabbar en kommuns invånare och olika samhällsfunktioner lika hårt som en storstörning, synes den störnings- organisation som den tidigare nämnda kommittén förordat vara väl

I'lgur 13.1 Konsunrtionsminskning (= skillnader mellan prognoserad Ol'/I verklig, tempera!urkorrigerad förbrukning) under vin- tern ] 9 73 / 74.

lämpad att möta krisproblem också då försörjningsläget kräver drastisk bortkoppling. Det är därför viktigt att denna planering kommer till stånd. Frågan är f. n. föremål för övervägande inom Svenska kommunförbun- det.

13.8. Spareffekt vintern 1973/74

Resultatet av SERN:s enkät indikerar att av den totala konsumtions— minskningen torde den frivilliga insatsen ha svarat för 2/3 å 3/4 och restriktionerna för 1/4 är 1/3. Konsumtionsminskningen , ”sparandet” — definieras här som skillnaden mellan den prognoserade och den verkliga, temperaturkorrigerade förbrukningen. Sparresultatet framgår av figur 13.1.

Genom samverkande insatser av frivilligt sparande, restriktioner, latent hot om kvotransonering samt osedvanligt mild väderlek under den mest kritiska tiden ca 20 december 1973 — slutet av mars 1974 blev konsumtionsminskningen så stor (högst ca 16 procent per vecka under senare delen av januari 1974) att de tvångsmässiga åtgärderna till slut kunde begränsas både till omfattning och i tid samt att sparkampanjen kunde inställas i mitten av mars.

Av FSlzs och SR/PUst rapport "Svenskarna och oljekrisen” framgår bl. a. att 90,8 procent av de i februari 1974 tillfrågade sade sig ha använt belysningen ”mycket mindre” eller ”mindre än normalt”. Motsvarande siffror för radio/TV och hushållsmaskiner var 48,3 resp. 46,0 procent.

Konsumtionsminskning pervecka % 20— , 15 10 5__ 01 l . v i i l l v w v 1 l i 50 l1 5 10 15 20 25 30 1973 1974 Vecka/år

13.9. Åtgärdsschema

EBU har tidigare redovisat åtgärdsscheman för drivmedel och eldnings- olja. SERN har i sin rapport presenterat en begränsningstrappa som har följande steg och ackumulerade spareffekt:

sparpropaganda 10 % måttliga restriktioner 13 % kvotransonering 25 % hårda restriktioner 35 % periodisk bortkoppling 100 %

Det understrykes att uppgifterna om möjlig begränsningsgrad är osäkra. Resultatet av begränsningsåtgärderna anses nämligen vara starkt beroende av ett flertal varierande förutsättningar t. ex. massmedias engagemang. Vidare får man räkna med att besparingsmöjligheterna efter hand blir mindre vid en långvarig kris.

EBU har i figur 13.2 försökt sätta in de åtgärder som här diskuterats

Begränsning %

304. A Sparkampani

B Måttliga restriktioner 28 _ C Spänningssänkning D Kvotransonering E Hårda restriktioner 26 * F Bortkoppling F 24 — 22 — 20 * 18 * 16 — C D 14 J 12 —- 10 _ 3 2 A E 6 4 2 — C 0 | 1 | | | 1 | | *r _1' T— 1 "> 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 Veckor

Figur 13. 2 Å tga'rds- schema för elkraft.

och befunnits såsom användbara i ett åtgärdsschema av den typ som tidigare presenterats. Den stegvisa ordningen har grovt markerats genom successiv förflyttning till höger på tidsaxeln. Det bör betonas att inga värden eller tidsangivelser är exakta. Vidare har inga IEP-nivåer satts ut eftersom IEP-avtalet endast innehåller bestämmelser om konsumtionsbe- gränsningar på oljeområdet. Bortkopplingens teoretiskt obegränsade flexibilitet har angetts genom olika pilriktningar.

De åtgärder som grafiskt visas i figur 13.2 kan sammanfattas i följande tablå.

N v ”' Åtgärd

A. Sparkampanj B. Måttliga restriktioner

C. Spänningssänkning

D. Kvotransonering, dock ej för de minsta förbrukarna

E. Hårda restriktioner (ex. tidsbegränsningar)

F. Bortkoppling

Effekt

lO—lS'Åv

3—5'7?

043 %

ca 15 %

ca10%

0—1007:

Tidsförhtillanden

Utan förberedelser flera veckors för- dröjning. Om planering skett kan kampanjen starta relativt omgående. Bör fortsätta under hela krisperioden.

Snabb insats. Bör fortsätta under hela krisperioden. Snabb insats. Kräver inga direkta för— bcredelser.

Förberedelser krävs. Minst 1 månad. Relativt snabb insats.

Bör administrativt samt, där så är möj- ligt, tekniskt förberedas. Omständig- heterna kan dock kräva omedelbar bortkoppling.

Fördelar

Frivillighct. Ökad sparmcdvctcnhct. Åtgärderna stör ej angelägen förbruk— ning. God effekt till måttliga kostna— der.

Mjuk komplettering till sparkampan- jer. Begränsad administrativ insats. Snabb avveckling möjlig.

Kräver ingen administrativ insats. Flexibel inom den begränsade spar- marginalen.

Rclativt säker begränsningscffekt. Kvotkretsen kan begränsas efter försörjningslägets allvar.

Kan vara enda alternativet till perio- disk bortkoppling.

Alternativ till ett sammanbrott av nätet. Genom reservaggregat och planerad prioritering kan kon- sekvenserna mildras.

Nackdelar

Kampanjadministration ford I"lS. Bc- sningscffcktcn osäker. Kvar- drOjandc konsumtionsminskning som effekt av tidigare (frivilliga och tvangs— mässiga) atgärder.

IJ

Kräver prövning av dispenser. Svår- kontrollerat. Bcgränsningscffekten osäker.

Tekniska problem. Den "svagaste länken" dimensionerar.

Krävs stor och dyrbar administration. Praktiska problem vid avläsning och uttag av överförbrukningsavgift. Svårt få fram "normala" basvärden. Scha- bloner måste utvecklas. Avvecklingen tar tid.

Svåra störningar av produktion och sysselsättning. Trafiksäkerheten och arbetsmiljökrav kan behöva åsido- sättas. Begränsningseffcktcn osäker. Tekniken medger ingen större selek- tivitet. Slår blint. Kräver stor perso- ncll insats. Den återvändande lasten kan ge överbelastning i vissa nät. Lindrig bortkoppling ger begränsad effekt.

; .

.. .

".l l' .

J”

....

'.'J'_

'I.

J) 'l 'll ' . N I.

. . .

Il

I.:- .'|" jjli""_1'L"J'i'

g..-_, .. ..,, LHmwjuq.» .

l"'|' .. '.' "' .. i..."-r

'å'—!f'i'l F—uah ZFC

'

'|'-"

-.-. "|. '.'"'-'

.. ratar '. "'wäl'i' . :e.._'._.'"' ' : "' "lf-...g?

ad." ."'1 & flådd '...zlgL 1332";

m

"' ll r.... ':' ".rh

:i

..är

. ...,..quL ”:|—.. '

."."|u'.|.- "5i'.—'.,' .; 4. '.'i' ."'

_a...

' " lil-JL" '#' '..' ';'L'I'i'ni't'tliF'. :;"" *" ' i

ll- e'i'

'" . ._._ _u. , .. __.

'-'. wider

14. Vissa specialfrågor

14.1. Priset som förbrukningsregulator

14. l . l EBU:s expertrapport

Under energikrisen vintern 1973/74 tog man i olika sammanhang upp frågan om möjligheten att utnyttja prismekanismen som förbrukningsre— gulator. Den diskussion som ägde rum bl.a. i pressen utgick från att i första hand lata marknadskrafterna verka fritt, dvs. att genom prishöj- ningar uppn'a balans mellan efterfrågan och ett begränsat utbud. Man talade ocksa om möjligheten att tillåta fri försäljning av ransoneringsbevis för att pa så sätt dirigera köptillstånden till dem som anser sig behöva dessa bäst och även kan betala begärt pris.

Fragan om att genom prismekanismen dämpa energiförbrukningen i samhället har oftast knutits till en långsiktig energipolitisk målsättning att hålla tillbaka ett energislöseri. Det har då rört sig om att dämpa konsumtionen genom omstrukturering av energitaxor och energiskatter.

För att inom EBU få ett visst underlag för överväganden beträffande prismekanismen som förbrukningsregulator i lägen av akut, tillfällig energibrist, har civilekonom Mats Persson på EBU:s uppdrag färdigställt en rapport i ämnet. Rapporten, som redovisas i sin helhet i bilaga 7, innehaller en allmän översikt över teorin för ransoneringar med vissa beräkningar av samhällsekonomiska effekter av ransonering respektive prishöjning för konsumtionsdämpning. Här skall ges en kort sammanfatt- ning av rapportens innehåll.

Sammanfattning

Det enklaste sättet för myndigheterna att komma till rätta med en tillfällig brist på energivaror är att inte göra någonting alls. Då kommer, tack vare lagen om tillgång och efterfrågan, energipriset att pressas upp till en sådan niva att den efterfrågade kvantiteten blir lika med den tillgängliga. Detta får två effekter:

[för det första kommer energiprodueenternas försäljningsintäkter att öka. Eftersom energiförbrukarna är relativt okänsliga för prisförändringar krävs en kraftig prishöjning för att efterfrågan ska minska nämnvärt, och producenternas (eller försäljarnas) vinster kommer således att öka med

betydande belopp. Konsumenterna, som nu förbrukar en mindre kvantitet än tidigare, och dessutom betalar ett högre pris, asamkas en välfärdsförlust som kan beräknas empiriskt.

För det andra fördelas genom detta förfarande den knappa energin till de konsumenter som är villiga att betala mest för den. Denna fördelningsprincip är den gängse principen i en marknadsekonomi. och den är inte helt odiskutabel. Det är inte självklart att varorna alltid bör fördelas till just de personer som kan betala mest för dem.

Ett annat alternativ står till buds om man inte skulle anse den inkomstfördelning från konsumenter till producenter önskvärd. som alternativet ovan innebär. Detta går ut på att samhället hindrar producenterna från att höja energipriserna. För att cfterfragan ska bringas i nivå med det knappa utbudet belastas i stället energivarorna med en kraftigt höjd energiskatt, så att priset i konsumentledet (dvs. producentpris plus skatt) blir lika med det pris som skulle ha uppstatt om de fria marknadskrafterna fått råda. ! detta fall kan producenterna inte dra någon fördel av den uppkomna bristsituationen; vinsten av prishöj- ningen tillfaller i stället samhället i form av ökade skatteintäkter. För konsumenternas del blir dock effekten densamma som i det första fallet — en minskad konsumtion till ett högre pris, Och därigenom en välfärdsförlust.

De två varianterna av prishöjningsalternativet innebär alltså dels att den knappa varan fördelas ienlighet med konsumenternas betalningsviljan och -förmåga, dels att inkomster omfördelas mellan konsumenter och producenter (den första varianten) eller mellan konsumenter och samhälle (den andra varianten). ] diskussionerna om prishöjningsalterna- tivet har dessa effekter ofta kritiserats ur fördelningspolitiska synvinklar. Man har frågat sig om en inkomstomfördelning från konsumenterna till producenterna verkligen är berättigad. Samma argument gäller det fall då prishöjningen tas ut i form av en ökad energiskatt. Även om en ökning av samhällets intäkter verkligen vore önskvärd är det inte självklart att denna ökning ska finansieras av energikonsumenterna i stället för av alla skattebetalare. Vidare kan man anse att den fördelning av konsumtionen som skulle bli följden av att den knappa varan fördelades på detta sätt inte är önskvärd. Detta argument är. enligt rapporten, särskilt tillämpligt på livsmedelssituationen i krig. Om balans mellan tillgång och efterfrågan då skulle åstadkommas genom en (förmodligen mycket kraftig) höjning av livsmedelspriset skulle — med rådande sneda inkomstfördelning — somliga människor inte ha råd att köpa nägra livsmedel alls. Om saledes den knappa varan är mycket väsentlig — för att inte säga livsviktig -— för konsumenterna innebär en kraftig prishöjning att de. grupper som har de lägsta inkomsterna kan komma att drabbas hårdare än de mer välbärgade. Om däremot varan är mindre viktig blir problemet mer komplicerat. Man kan då inte säga att någon viss inkomstkategori generellt gynnas eller missgynnas mer än någon annan. De som fortsätter att konsumera varan till det högre priset fårju betala detta högre pris för den, och det faktum att vissa människor accepterar en sådan utgiftsökning innebär ingalunda att dessa gynnas mer än de människor som inte accepterar den.

Om man finner prishöjningsalternativets effekter oacceptabla kan man åstadkomma balans mellan (den knappa) tillgången och efterfrågan genom att ransonera varan ifräga. Detta innebär att samhället inför en ny typ av ”valuta", nämligen ransoneringskuponger, som krävs vid köp av den knappa varan. Ett sådant arrangemang ger myndigheterna en viss kontroll över konsumtionens fördelning. Medan konsumtionen i prishöj- ningsalternalivet fördelades i enlighet med konsumenternas betalnings- vilja och —förmäga skulle den i ransoneringsalternativet dessutom fördelas i enlighet med människornas kupongtilldelning. Och eftersom myndighe- terna kontrollerar fördelningen av kupongerna skulle saledes en ransone- ring ge samhället ett visst utrymme att bedriva fördelningspolitik.

liör konsumenternas del medför en ransonering enligt rapporten tre slags kostnader:

1. Eftersom den totala förbrukningen mäste nedbringas är det ofrånkom- ligt att konsumenternas välfärd minskar. Denna välfärdsförlust är av samma slag som i prishöjningsfallet ovan; eftersom konsumenterna dock förbrukar en mindre kvantitet utan att behöva betala ett högre pris blir välfärdsförlusten mindre än för prishöjningsalternativet. Storleken på denna kostnad kan beräknas empiriskt.

2. Kostnader för ransoneringsadministration.

3. Kostnader i form av förlorad valfrihet. Man kan visa att införandet av en extra "valuta”, ransoneringskuponger, stör det ekonomiska syste- mets funktioner på ett sätt som innebär en reell kostnad för somliga konsumenter. Detta gäller främst de konsumenter som har mycket stort behov, respektive mycket litet behov, av den knappa varan. Att genom ransonering avstänga den förra gruppen (som värderar energi- varorna extremt högt) från att konsumera ytterligare energi. samtidigt som man gör det möjligt för den senare gruppen (som inte värderar energivarorna särskilt högt) att konsumera en relativt stor kvantitet, anses innebära ett slöseri med samhällsekonomiska resurser.

En variant av ransoneringsalternativet medför en ökad valfrihet för konsumenterna, så att den tredje kostnadsposten ovan kan elimineras. Denna variant innebär att ransoneringsbevisen görs överlåtbara, dvs. att man skapar en marknad för kuponger. Ett sådant system skulle innebära en samhällsekonomisk vinst såtillvida att den skulle göra det möjligt för personer med låg värdering av sin varutilldelning att göra den tillgänglig för personer som bättre behöver den. Bägge parter skulle tjäna på detta: kupongköparen skulle få tillgång till den större kvantitet energivaror han önskar. och säljaren skulle få pengar som han värderar högre än den kvantitet energivaror han just avstått från. Alldenstund ett system med överlåtbara kuponger inte medför en annorlunda inkomstfördelning än den som skulle uppstå vid ett system med vanlig, "strikt" ransonering konstateras i rapporten att det förra systemet samhällsekonomiskt sett är överlägset det senare.

Det existerar således fyra metoder att komma till rätta med ett efterfrågeöverskott: prishöjning, prishöjning via skatt, strikt ransonering och ransonering med överlåtbara kuponger. ] rapporten presenteras

teorin för dessa förbrukningsregulatorer. De teoretiska resonemangen tillämpas på en hypotetisk brist på motorbränslen och i ett antal räkneexempel belyses de samhälleliga kostnader de olika alternativen skulle medföra.

Varje form av prishöjning på skilda slag av energi för uppvärmnings— ändamål (eldningsolja, el, fjärrvärme, stadsgas etc.) medför en ökad boendekostnad och ett ökat bostadstillägg. Vid en beräkning av prishöj— ningens välfärdseffekter måste man således ta hänsyn till detta. En del beräkningar redovisas i rapporten av de slutliga välfärdset't'ekterna för olika inkomstgrupper och boendekategorier. När det gäller elkraftförsörj- ningen tillkommer de problem av teknisk och administrativ art som är förknippade med mätaravläsningen såsom en förutsättning för kvotranso— nering. I rapporten presenteras också den ekonomiska teorin för en kvot- ransonering med överuttagningsavgifter.

När det gäller energin som produktionsfaktor inom näringslivet har använts samma typ av resonemang som tidigare; de förbrukningsregula— torer som står till buds är prishöjning, prishöjning via skatt, strikt ransonering och konvertibel ransonering. Man kan för vart Och ett av dessa alternativ beräkna de inkomstomfördelningar som sker mellan företagen och energiprodueenterna, resp. mellan företagen och staten, och man kan vidare beräkna de effekter som uppstår på näringslivets produktion. Det visar sig då att företagens produktion, dvs. Sveriges bruttonationalprodukt, blir störst om de två prishöjningsvarianterna (eller konvertibel ransonering) tillämpas, medan en strikt ransonering i regel medför en lägre BNP. Å andra sidan kan den strikta ransoneringen utformas så att sysselsättningen inom landet blir högre än den skulle bli om de andra tre alternativen tillämpades, och alldenstund en hög sysselsättning och en hög BNP bägge är viktiga mål för den ekonomiska politiken kan man inte generellt säga att en viss förbrukningsregulator är överlägsen de andra. För att belysa de två huvudalternativens verkningar genomförs en enkel s.k. input-outputstudie, som numeriskt visar effekterna på bruttonationalprodukt och sysselsättning vid en prishöjning resp. en strikt ransonering.

14.1 .2 Utvärderingsrapporterna Bränslenämnden

BN anger kortfattat isin utvärderingsrapport att priset som ransonerings- regulator skulle få olika effekt för olika ekonomiska grupper i samhället.

.

Transpormäm nden

TN anser att prishöjningar i prohibitivt syfte givetvis är administrativt enkelt men drabbar orättvist. Man anger att i Frankrike studeras ett system enligt vilket varje bilist skall ha rätt till en viss kvantitet drivmedel till visst baspris och att all konsumtion därutöver skulle fa ske mot betalning av ett avsevärt högre bensinpris. TN anser att om metoden

kombineras med ett dispenssystem så är det tänkbart att de värsta orättvisorna skulle kunna försvinna.

TN säger att de vintern 1973/74 genomförda prishöjningarna medför- de att priset under ca ett år ökade med 40 procent. Försäljningen av ben- sin sjönk kraftigt vintern l973/74 och våren 1974. Man anser att, bort- sett från den tid ransoneringen varade, den starka prishöjningen sannolikt har spelat den största rollen för konsumtionsnedgången, även om givetvis den av BN under våren bedrivna sparkampanjen också haft en inverkan.

SER N

SERN anser att man med chockprishöjningar med hundratals procent kan åstadkomma åtminstone en temporär konsumtionsbegränsning. Olika priskänslighet hos olika konsumenter anses dock medföra sociala orättvisor. Konsekvenserna för näringslivet är svärbedömbara. Betal— ningen för en stor delav elkonsumtionen erläggs vidare långt efteråt, var- för konsumenten i en verklig krissituation frestas dra växlar på en osäker framtid och alltså förbrukar vad han anser nödvändigt.

Slutsatsen är att en måttlig prishöjning inte är en nämnvärt verksam metod för elkonsumtionsbegränsning i en akut bristsituation och att i varje fall metodens nackdelar inte uppvägs av dess fördelar.

14.1.3 EBU:s Överväganden och förslag

EBU har redan tidigare. i kapitel 8, konstaterat att den fria marknadens an- passning av efterfrågan till tillgång via priset verkar orättvist och inte styr knappa resurser till dem som har de faktiska behoven. EBU vill därför inledningsvis åter betona sin uppfattning att priset som förbrukningsregu- lator inte kan accepteras såsom en generell metod att i kristid reglera energiförbrukningen. Metoden medger inte kontroll av att energin fördelas i enlighet med de övergripande mål regeringen satt upp för sitt handlande under krisen. Mot bakgrund av denna allmänt avvisande inställning skall EBU i det följande granska möjligheten att, inom de snäva gränser som de fördelningspolitiska målsättningarna kan sätta, tillfälligt bringa ned konsumtionen och minska risken för hamstring genom prismekanismen.

Priset som förbrukningsregulator kan diskuteras mot bakgrund av olika tidsperspektiv. En förbrukningsdämpning med hämmande prishöjning eller avgift kan vara lättare att acceptera på kort sikt än på lång sikt med hänsyn till inkomstfördelningsproblemen. För en kortare period kan möjligen samhället tolerera att ett ökat pris drabbar ojämnt på grund av olika ekonomiska förutsättningar. I ett längre tidsperspektiv måste sådana icke önskvärda effekter bättre kartläggas så att rätta korrigerings— instrument kan sättas in. A andra sidan medger det långa perspektivet den successiva anpassning av förbrukningen som kan vara eftersträvans- värd.

Man kan överväga huruvida ett system med fri marknad eller statlig dämpningsavgift helt skulle kunna ersätta ett system med kontrollerad

fördelning av knappa tillgångar. Nu förhåller det sig dock så att valet inte står mellan två ytterligheter, pris kontra strikt ransonering med behovs- prövning. Vi har istället en hel rad av olika regleringsmetoder att sätta in beroende på krisläge och aktuella politiska överväganden. Pa clkraftsidan har vi bl. a. användningsrestriktioner, kvotering med överförbrukningsav— git't och ytterst bortkoppling. När det gäller drivmedel är arsenalen av möjliga instrument än rikare.

EBU anser därför att prismekanismen bör övervägas som att bland fiera regleringsinstrument. Regeringen kan rimligen inte avhända sig möjligheten att, om så erfordras, av fördelningspolitiska skäl strikt styra tilldelningen av energi. Övergripande mål för sysselsättning, försörj— ningen etc. kräver tillgång till mer kontrollerbara fördelningssystem.

Flera länders ransoneringsplancr för i första hand motorbränsle tillater fri överlåtelse av ransoneringsbevis (standardkort) mot betalning. Från holländsk sida uppges att ett sådant system medger viss flexibilitet i distributionssystemet. De flesta kupongaffärerna i Holland under 1974 års ransonering uppges ha ägt rum före ransoneringsperiodens början. Till följd av förkortad ransoneringsperiod anser man sig inte ha underlag för slutsatser om systemets användbarhet. [ USA motiverade man ett sådant arrangemang av fri kupongförsäljning med att man på så sätt mildrar det godtycke som kupongfördelningen innebär. Fördelningssystemets gene- rella verkan kan inte korrigeras med administrativa medel utan endast med den fria marknadens krafter. USA införde emellertid aldrig någon kupongransonering.

] expertrapporten redovisas ett system med fri kupongöverlatelse som har sina fördelar genom ökad valfrihet (vara/pengar) och minskad kostnad för ransoneringsadministrationen. Samtidigt bevaras möjligheten för statsmakterna att i viss utsträckning via standardkorten bedriva fördelningspolitik. Frågan om ransoneringsbevisens överlätbarhet diskute- ras närmare i nästa avsnitt.

Pris eller avgift

Förbrukningsdämpningen kan uppnås genom att man tillåter att mark- nadskrafterna verkar fritt, dvs. energiförsäljarna tillgodogör sig det "överpris" som balanserar tillgång/efterfrågan. l rapporten redovisas ett grovt räkneexempel avseende motorbensin som anger leverantörernas intäktsökning under ett år till över en miljard kronor vid lS procents konsumtionsnedgång genom 75 procents prishöjning. Eftersom energi- efterfrågans priselasticitet är låg, krävs kraftiga prishöjningar för hygglig dämpningseffekt. Beträffande eldningsolja och elkraft krävs sannolikt än större höjningar. Eftersom prishöjningarna bara skulle medges under en kortare övergångsperiod, t.ex. en månad, blir också leverantörernas intäktsökningar begränsade. Dessutom skulle sådana "övervinster" kunna bli föremål för särskild beskattning och på så sätt i efterhand genom den statliga fördelningspolitiken återföras till konsumenterna. Trots detta talar mycket för att dessa "dämpningsintäkter" omgående tillförs statskassan genom en särskild avgift.

Under krisen vintern 1973/74 mötte svenska oljeimportörer priser som skilde sig vill åt. Genom OAPEC-ländernas successiva produktionsned— dragning och tillämpade embargopolitik rubbades allvarligt det ordinarie distributionssystemet. De internationella, integrerade oljeföretagen, lik— som nationella bolag med långa och stabila teveranskontrakt, hade importkostnader som i stort återspeglade rådande råoljepris samt kostnad för förädling och transport. Andra importörer hade tidigare köpt efter Rotterdamnotering pa den fria marknaden. [)enna marknad var en marginell överskottsmarknad med låga priser före krisen. Under hösten och vintern 1973 steg dessa priser kraftigt. Det betydde en prisskillnad för olika importlaster på upp till 500 kr m3 för eldningsolja (300—800 kr).

[ det läget stod regeringen inför avgörandet huruvida, under prisregle— ringen. de högre importpriserna skulle dimensionera den inhemska prisnivan eller om man skulle avstå från dyra laster på den fria marknaden till förmån för en lägre prisnivå i Sverige. För att trygga landets försörjning med oljeprodukter beslöts då om att prisutjämning skulle ske genom ett system med clearingavgifter/bidrag. Avgift utgick på bensin, motorbrännolja och eldningsolja, med undantag för förbrukning hos icke bidragsbcrältigade storförbrukare. Bidrag lämnades efter pröv- ning av ansökan till bolag som importerat till priser överstigande aktuellt högstpris. Regeringen och riksdagen har, enligt allmänna ransonerings— lagens bestämmelser, att bestämma hur eventuellt överskott i clearing- kassan skall användas. ('lcaringsystemet behandlas närmare i kapitel 19.

Da energikonsumtionen i ett akut krisläge skall dämpas övergångsvis via prismekanismen. bör dämpningen ske genom uttag av statlig avgift såsom i clearingfallet ovan. Avgiftsinkomsterna fonderas för att efter avgiftsperiodens utgång användas på sätt som riksdagen beslutar.

Elkraft

SERN har, som tidigare angetts, inte ansett ”chockprishöjningar” vara en lämplig metod att begränsa elkraftförbrukningen. Man hänvisar bl. a. till oacceptabla sociala återverkningar samt avläsnings- och debiteringspro- blem.

Man bör komma ihåg att det kvoteringssystem med avgift för överförbrukning som planeras på elområdet för sådana konsumenter som har en årlig förbrukning över 5 000 kWh. egentligen är ett sätt att reglera via priset. Överkonsumtion tvingas man betala extra mycket för, under hösten 1974 avsåg man ta ut en avgift på ca tio gånger ordinarie energipris.

Pa elkraftområdet gäller enligt 1902 års ellag principen om självkost- nadstäckning vid tariffsättning. Det betyder t.ex. att storförbrukare hänförs till tariftklass med lägre avgift per förbrukad enhet, dvs. tariffsystemet är degressivt. I ett krisläge med kvotering blandar man således ett degressivt tariffsystem med ett "progressivt" avgiftssystem.

Som i det föregående påpekats skulle införande av dämpningsavgift på elsidan medföra samma komplicerade arrangemang med avläsning som

EBU tidigare har ansett göra det nödvändigt att från generell kvotranso— nering undanta de minsta förbrukarna. Denna praktiska komplikation omöjliggör saledes ett omedelbart avgiftsuttag pa elförbrukningen. Dessutom sker betalningen i efterhand. Flertalet abonnenter preliminär- debiteras Och avläsning sker en gång per år. De större förbrukarna har man större möjlighet att bemästra genom avläsning.

Vad man här skulle kunna överväga vore möjligen en dämpningsavgift som ersatte straffavgiften och gällde generellt pa storförbrukarnas totala elkraftkonsumtion. EBU anser dock att det inte är ändamålsenligt att frångå ett redan planerat system med kvot- och straffavgift till förmån för ett system med generellt dämpande avgift.

Elkraft, liksom stadsgas och fjärrvärme, skiljer sig åt fran annan energi genom att den levereras kontinuerligt. Möjligheten till hamstring är obefintlig En dämpningsavgifts hamstringsmotverkande effekt saknar därför betydelse här. Däremot kan det från långsiktig energipolitisk utgångspunkt vara befogat att göra en översyn av prissättningen varvid beträffande elkraft måste beaktas ovannämnda principer i 1902 ars ellag om s_iälvkostnadstäckning. I varje fall så länge dessa gäller far därför ev. behov av utöver självkostnaderna höjda elpriser täckas med särskilda avgifter, t. ex. i form av skatter. För krislägen får därför t.v. använd— ningsrestriktioner och partiella kvotsystem med överförbrukningsavgift användas på det sätt som förordats i kapitlen lZ och 13. EBU avstyrker således en särskild avgift för begränsning av elkraftkonsumtionen.

Eldningsolja

Eldningsolja levereras vanligen av oljeföretagen ”i klump" med vissa tidsmellanrum. Villaägare kan kanske erhålla sin eldningsolja vid ett eller ett par tillfällen under året. Leveranserna till flerfamiljshus och hetvatten- centraler sker tätare. Storförbrukare inom industrin, kraftproduktionen och fjärrvärmeproduktionen har ofta större egna lagringsanläggningar. Deras olja. ofta tjock eldningsolja. levereras i tankvagn eller, vid direktim— port, i tankbåt till egen kustdepå.

Betalning sker inte direkt vid leverans eller vid konsumtionstillfället utan i efterhand mot faktura. Det finns således ingen direkt knytning av betalningen till leverans/konsumtion. Begränsade lagringsmöjligheter pä konsumtionsplatsen liksom ett stabilt distributionssystem under kontroll av ett mindre antal leverantörer minskar risken för hamstring i krissituationer. De. hamstringsrisker som finns kan lämpligen mötas på annat sätt än genom en dämpningsavgift.

En dämpningsavgift för eldningsolja skulle möjligen kunna motiveras med en mer långsiktig spareffekt. Redan idag har det höga oljepriset medfört en effektivare energihushållning inom industri och fastighetsupp- värmning. Genom olika åtgärder har utrymmet för "överkonsumtion” minskat. Man har i viss utsträckning dragit ned inomhustemperaturen. Möjligheten till en snabb och kraftig konsumtionsdämpning genom särskild avgift får anses som begränsad. En avgift skulle på grund av leverans— och betalningssätt, konsumtionsmetod etc. förmodligen först

verka på sikt genom övergång till alternativt bränsle samt investeringar i förbättrad värmeeffekt, ventilation, isolering etc. Bl. a. följande skäl talar

mot användande av dämpningsavgift:

a) Ingen kontinuerlig tillförsel, leveranser ”i klump"

b) Buffertlager medger ej knytning leverans/konsumtion

c) Faktureringssystem medger ej knytning leverans-konsumtion/betal- ning

d) Oljans andel i produkters slutvärde är ofta ringa, dvs. möjligheten att såväl absorbera som vidaredebitera prishöjningar är stor

e) System för bränslekostnadens kontroll och debitering i flerfamiljshus försvårar avgiftsdämpning. EBU har i kapitel 12 föreslagit möjlighet att debitera särskild överuttagningsavgift vid leveranser av eldningsolja utöver fastställd kvot. Vi får i så fall en viss reglering via priset sasom förstärkning av ett generellt fördelningssystem, på samma sätt som på elkraftsområdet. Mycket talar för att man i ett akut krisläge bör nöja sig med sådan typ av avgiftsreglering. EBU avstyrker således en särskild avgift för begränsning av konsumtionen av eldningsolja.

Momrbn'z'nsle

Motorbränsle, bensin och motorbrännolja, inhandlas vanligen i mindre kvantiteter i direkt anslutning till konsumtionen, direkt i fordonets tank. Betalning sker vanligen över disk kontant eller med kreditkort. Vissa större förbrukare, t. ex. åkerier och trafikföretag, har egna lagringsanlägg- ningar. För dessa gäller i viss mån samma invändningar som ovan redovisats beträffande eldningsolja.

När det gäller att hushålla med motorbensin har man ansett att privatbilismen och då i synnerhet nöjes— och l'ritidstrafiken i en bristsituation får inskränkas till förmån för angelägnare ändamål. I kapitel 9 och 10 har EBU diskuterat flera olika metoder att begränsa förbrukningen (. ex. frivilliga sparkampanjer, hastighetsbegränsningar och helgkörförbud. Eftersom drivmedel vanligen köps i mindre kvantiteter och mer sällan lagras i förbrukardepåer, blir den vid akut brist utsatt för hamstringsintresse.

En strikt och kontrollerad styrning av tilldelningen kräver, liksom andra regleringsmetoder bl.,a. trafikregleringar. en omfattande admini— strativ apparat för prövning av ansökningar, kontroll osv. Här skulle en tillfällig dämpningsavgift kunna tjäna sitt syfte att snabbt bringa ned konsumtionen och samtidigt motverka hamstring. Detta mot bakgrund av att drivmedel:

_ nyttjas för bl. a. umbärliga nöjes- och fritidsändamål — har god knytning leverans/konsumtion/betalning, dvs. snabb effekt av en avgift samt — kan bli utsatt för snabb hamstring i inledningsskedet av en kris.

En dämpningsavgift skulle här kunna utgöra ett regleringsinstrument bland andra till förfogande för regeringen i ett krisläge. Om avgiften i ett inledningsskede av krisen kopplas samman med andra åtgärder, såsom

förbud mot försäljning i lös dunk, hastighetsbegränsning etc., skulle det kunna skapa sådant beslutsutrymme att effekt och konsekvenser av hardare, administrativt mer komplicerade regleringsmetoder, kan värderas mot bakgrund av krisens allvar.

Under krisen [973/74 infördes en särskild clearingavgift på bensin, motorbrännolja och eldningsolja. För bensin var avgiften l 1 öre per liter. Genom en samtidig prishöjning blev den faktiska höjningen av högstpriset 23 öre fr. o. m. den 30 januari 1974. Avgiften baserades på en uppskattning av behovet av bidragsmedel samt på prognoser över konsumtionen. [ och för sig hade man kunnat sprida avgiftsintaget i tiden men genom en viss koncentration kunde möjlig bonuseffekt genom konsumtionsdämpning uppnås.

[ expertrapporten anges att det är svårt att beräkna bensinefterfrägans priselasticitet. Som ett exempel anges _ 0,2 dvs. en efterfrågeminskning med 15 procent fordrar en prishöjning på 75 procent. Man bör nog räkna med en fördubbling av aktuellt försäljningspris, dvs. en avgift som f. n. skulle vara omkring dubbelt så stor som utgående bensinskatt. Låt oss göra räkneexcmplet att en dämpningsavgift i den storleksordningen togs ut under februari 1974. Vi får då följande kalkyl:

199 000 000 ] motorbensin x avgift 1,40 kr = 278 milj. kr. Man kan överväga huruvida avgift skall utgå på säväl motorbensin som motorbrännolja. EBU anser att det bör finnas möjlighet att iden aktuella krissituationen anpassa avgiftens omfattning efter föreliggande omstän- digheter.

EBU förordar således att möjlighet skapas att under en kort tid införa en avgift för att motverka hamstring och nedbringa konsumtionen av drivmedel (motorbensin).

Dämpningsavgiftens inpassning i ett åtgärdsschema framgår av kapitel 10.

Uppböra' och fbndering

EBU anser att avgiften, liksom clearingavgiften, bör knytas an till energiskaltens upphörd. Man kan då utnyttja etablerat uppbördssystem vid riksskatteverket (RSV). Genom att ha en beredskapsplanering klar för detta, med RSV:s tillåmpningsföreskrifter och redovisningsrutiner, skulle avgiften kunna införas med mycket kort varsel. RSV skall meddela de energiskatteregistrerade den nya avgiften. Sådant meddelande bör ingå i beredskapspaketet. Eftersom man i ett bristläge förmodligen infört prisreglering, måste beslut om dämpningsavgift följas av beslut om ändrat högstpris, något som omedelbart förmedlas av myndighet, oljeföretag och massmedia till försäljningsställen runt om i landet. Genom RSV:s uppbördsystem kan avgiften tas ut med någon dags varsel.

Avgiftsinkomsterna bör fonderas. Fondens tillgångar bör efter avgifts- periodens utgång användas på sätt som riksdagen bestämmer. Avgifts- perioden bör vara begränsad till ca en månad.

Kompensation

En särskild administration för återslussning av avgiftsmedel till behövan- de förbrukare skulle kunna bli aktuell vid längre period av konsumtions- dämpning med avgift. Under en längre avgiftstid måste systemets negativa verkningar mildras genom subventions- och bidragsätgärder. Då vi här har begränsat vårt resonemang dels till en mycket kort avgiftsperiod (högst en månad), dels till att gälla endast drivmedel (motorbensin) kommer denna form av kompensation inte ifråga.

Företag får göra avdrag för avgiftsutlägg som kostnad i rörelsen. Skulle något företag undantagsvis råka i akut likviditetsbrist under den korta avgiftsperioden bör åtgärder vidtagas på sedvanligt sätt genom t.ex. länsarbetsnämnd.

Privatpersoner" får i sin självdeklaration göra avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande. Kostnad för egen bil dras av efter schablon. Man kan här överväga att för avgiftsperioden låta RSV medge högre milkostnad.

Eventuella personliga likviditetsproblem handlägges i sedvanlig ordning hos berörda kommunala organ. Vi bör komma ihåg att den tänkta avgiftsperioden är begränsad. Undantagsvis kan problem uppstå för vissa fordonsägare i glesbygden. Om en skogsarbetare tillryggalägger 20 mil per dag blir hans merkostnad under en avgiftsmånad ca 500 kr (utgående från 100 procent av aktuellt högstpris). Den som använder egen bil i tjänsten ersätts av arbetsgivaren också för en eventuell dämpningsavgift.

Ransoneringslagen

Allmänna ransoneringslagen medger i sin nuvarande utformning inte användande av dämpningsavgift som förbrukningsreglerande instrument. EBU:s förslag att sådan avgift bör införlivas i statsmakternas arsenal av instrument innebär att lagen måste kompletteras. Denna fråga behandlas inom ramen för RLU:s arbete.

Sammanfizttning

Sådana bestämmelser bör införas i allmänna ransoneringslagen som medger uttagande av en förbrukningsdämpande avgift under perioder av energibrist. Avgift föreslås begränsas till drivmedel (motorbensin). Avgift bör utgå endast under ett övergångsskede i krisens inledning, ett skede som inte bör överstiga en månad. Genom en sådan avgift kan man tillfälligt motverka hamstring och begränsa umbärlig konsumtion av drivmedel. Med hänsyn till kravet på snabbt genomslag erfordras en av- giftsstorlek på ca 100 procent av aktuellt marknadspris. Avgiftssystemet bör kompletteras med andra åtgärder t. ex. vissa säljrestriktioner. Avgifts— inkomsterna bör fonderas och användas på sätt riksdagen bestämmer. Tillgångarna kan i efterhand komma bilismen tillgodo 1. ex. genom en överföring av medel till vägverket för förbättringar i det allmänna vägnä- tet. Förbrukarna kan kompenseras genom kostnadsavdragi självdeklara- tion.

398. Vissa specialfrågor SOU 1975:60 14.2 Ransoneringsbevisens överlåtbarhet

1 4.2.1 Inledning

EBU skall enligt sina direktiv i anslutning till ransoneringssystemens utformning också studera frågan om ransoneringsbevisens överlåtbarhet. Eftersom RLU:s översyn av ransoneringslagen skall samordnas med EBU:s arbete, har det ansetts lämpligt att denna fråga handläggs i en gemensam arbetsgrupp. ! arbetet har. förutom representanter för de båda utredningarnas sekretariat, också deltagit en representant för TN.

14.2.2 Ransoneringslagen

Ransoneringslagens bestämmelser om överlåtelse av ransoneringsbevis återfinnsi 13—15 åå.

13 &. Bevis, som myndighet för reglering enligt 2 & utfärdat om rätt att förvärva eller använda förnödenhet (ransoneringsbevis), må icke utbjudas till avyttring mot vederlag eller mot vederlag överlåtas. Ej heller må sådant bevis mot vederlag i penningar överlämnas att användas av annan än den, för vilken beviset är utfärdat.

(2 st. jämställer legitimationskort med ransoneringsbevis). 14 &. Ransoneringsbevis må icke heller utan vederlag överlåtas eller mot annat vederlag än penningar överlämnas att användas av annan än den, för vilken beviset är utfärdat, i andra fall eller på andra villkor än som föreskrivas av Konungen eller myndighet som Konungen förordnar.

15 5 innehåller bestämmelser om förbud för näringsidkare att överläm— na ransoneringsbevis. Det stadgas:

Näringsidkare mä icke heller utan vederlag till begagnande av annan överlämna eller ur sin rörelse uttaga ransoneringsbevis, som han mottagit i eller för rörelsen annorledes än i den ordning och på villkor som föreskrivas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

För att göra den rättsliga bakgrunden fullständig bör även 2 & 1 st. 2) beröras. Stadgandet innebär, att regeringen under vissa angivna förutsätt— ningar äger föreskriva att förnödenhet må saluhållas, utbjudas mot vederlag, överlåtas eller förvärvas endast i den ordning och på de villkor som regeringen eller av regeringen förordnad myndighet bestämmer. Detta ger regeringen fullmakt att helt förbjuda överlåtelse av ransonerad vara, oavsett om överlåtelsen sker mot vederlag eller ej.

Bestämmelserna i 13—15 åå avser främst ransoneringsbevis som möjliggör förvärv av ransonerad vara, inköpskort eller inköpslicens. Även lösa kuponger är att anse som ransoneringsbevis, om kupongerna enligt meddelade bestämmelser gäller som bevis om rätt till inköp eller som redovisning för försäljning av ransonerad vara. Som ransoneringsbevis räknas även bevis om rätt till användning av ransonerad vara, exempelvis förbrukningstillstånd för innehavare av eget bränslelager. Det skall framhållas, att inköpskort och inköpslicens, som myndighet utfärdat som förberedelse till en blivande ransonering eller för att hållasi beredskap och vilka alltså ännu icke gäller för inköp av viss vara, också är att betrakta som ransoneringsbevis. Med hänsyn till ransoneringslagens karaktär av fullmaktslag kan det vara värt att framhålla, att en handling

aldrig kan betraktas som ransoneringsbevis förrän lagen satts i tillämp— ning. Om sålunda inköpskort tillställs medborgarna inför ett befarat kris- läge som en beredskapsåtgärd utan att ransoneringslagen äri tillämpning, blir inköpskortet ej att betrakta som ett ransoneringsbevis. (Lyckas jag uppbringa en köpare, som mot betalning förvärvar inköpskortet, kan jag icke straffas för brott mot ransoneringslagen för att jag överlåter kortet. Om ransoneringslagen sedermera sätts i tillämpning eller ej, saknar straff— rättslig betydelse för redan fullbordade överlåtelser. Däremot kan de ut- sända korten tidigast från den dag ransoneringslagen sattsi tillämpning vara att anse som ransoneringsbevis. Överlåtelser mot vederlag blir där— med omedelbart straffbara.)

Överlåtelse av ransoneringsbevis föreligger, då den som överlämnar beviset till annan avser att därmed definitivt frånhända sig detta. Överlåtelse av ransoneringsbevis mot vederlag är sålunda enligt 13 å helt förbjuden. Detsamma gäller ett utbjudande till försäljning eller byte. Då det gäller överlåtelse av ransoneringsbevis utan vederlag kan regeringen eller av regeringen förordnad myndighet enligt 14 å medge det i vissa fall eller på vissa villkor. Då det gäller överlämnande av ransoneringsbevis till annan person för att av denne användas —— endera för ett visst uttag av förnödenheter eller för tills vidare användning, dock utan att avsikten är att ransoneringsbevisinnehavaren slutligt skall avhända sig beviset * innebär bestämmelserna i 13 å att sådant förfarande alltid är otillåtet om det sker mot vederlag i pengar. Ej heller är överlämnande mot annat vederlag tillåtet om inte regeringen med stöd av l4å förordnar härom. Däremot kan regeringen aldrig förbjuda någon att tillåta en annan person att göra uttag på sitt ransoneringsbevis om det sker utan någon form av motprestation. Det skall anmärkas, att denna regel enligt uttalanden i förarbetena givetvis ej avser sådana fall då någon gör inköp för egen räkning genom bud eller dylikt. Ej heller åsyftas enligt förarbetena sådana fall. då inköp för ett enskilt hushåll eller för någon hushållsmed- lem sker pa en av hushållsmedlemmarnas inköpskort. Bestämmelsen avser ej heller det fall att någon, som endast är tillfällig medlem i ett hushåll. i samband med vistelsen låter hushållet förfoga över hans inköpskort. Vidare skall påpekas, att lagtexten utgår från att ransoneringsbevis knyts till viss person, fysisk eller juridisk. [ förarbetena till lagen framhålles. att om en rörelse byter ägare, övergår bevis som mottagits i eller för rörelsen alltsa icke till den nye innehavaren. Vill myndigheterna att så skall ske fordras, att vederbörande myndighet med stöd av 14 eller 15 å -— genom generellt beslut eller i det särskilda fallet — medger det.

Överträdelser av bestämmelserna i 13—15 åå straffbelägges i 26—27 åå och 30—32 åå. Huvudstadgandet är 26 å. Enligt detta skall var och en som bryter mot vad i l3-—15 åå sägs dömas till dagsböter eller fängelsei högst sex manader. Denna straffpaböljd skall inträda även om beviset är falskt. 1 stadgandet straffbelägges jämväl att någon obehörigen förskaffar sig eller annan ransoneringsbevis. Enligt förarbetena avses härmed (. ex. det fall att någon, som mottagit ransoneringsbevis till förvaring, vägrar att återlämna beviset till den för vilken det utfärdats. Om han däremot_ begagnar beviset för det ändamål beviset avser, är han straffbar enligt

27 å. Däri stadgas:

Den som, sedan för honom utfärdat ransoneringsbevis aterkallats. uppsåtligen använder beviset för förvärv av förnödenhet eller som uppsåtligen obehörigen begagnar för annan utfärdat ransoneringslwvis. dörnes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Som olovligt begagnande räknas varje fall, da nagon använder ransoneringsbevis, som överlåtits eller överlämnats till honom för brukande, i strid mot av myndighet meddelade föreskrifter. Huruvida överlåtaren eller överlämnaren samtyckt till användandet eller ej saknar-i detta sammanhang betydelse. Till olovligt användande hänförs också de fall, då någon behörigen överlämnat ett för honom utfärdat ransonerings- bevis till annan för användande, men mottagaren begagnar beviset i större utsträckning än utlämnaren medgivit eller i strid mot särskilda villkor, som uppställts av myndighet. Straff för olovligt användande inträder vidare för den, som på annat sätt än genom överlåtelse eller överlämnan- de obehörigen kommit i besittning av ett för annan utfärdat ransonerings- bevis och därefter nyttjar detta. Det skall här anmärkas, att den som obehörigen kommit i besittning av ransoneringsbevis givetvis kan vara straffbar härför enligt brottsbalken. Har någon olovligen tillgripit beviset kan han sålunda — om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda. varvid är att märka att man ansett att ransoneringsbevis har ett förmögenhetsvärde i sig (alltså ej bara pappersvärde) — straffas för Stöldbrott. Även om obehörigt införskaffande av ransoneringsbevis ej föreligger kan linda straffansvar för olovligt användande inträda. ] förarbetena pekar man på det fall att en dödsbodelägare, som jämlikt bestämmelserna i lååå ransoneringslagen skulle ha återlämnat den dödes bevis. använder beviset efter den tidpunkt då återlämnandet skulle ha skett.

14.2.3 Energikrisen ] 973/ 74

l kungörelsen 197311080 stadgade Kungl. Maj:t att flytande bränsle och stadsgas endast finge saluhållas, utbjudas mot vederlag. överlåtas eller användas enligt bestämmelserna i kungörelsen eller av BN i övrigt givna föreskrifter. Kungl. Maj:t påbjöd vidare, att efter den 7 januari 1974 skulle överlåtelse av bensinbränsle för motordrift mot Vederlag ske endast mot kupong till inköpskort eller mot inköpslicens eller beställningssedel. Dessutom stadgades att den som yrkesmässigt handlade eller producerade flytande bränsle ej heller utan vederlag fick efter den 7 januari 1974 överlåta eller eljest utan samband med försäljning ur sin rörelse uttaga flytande bränsle för motordrift, om ej överlåtelsen eller uttaget skedde mot ransoneringsbevis/kupong eller förbrukningslieens. Från dessa be- stämmelser fanns undantag för överlåtelse mot kvitto för bl. a, mopeder m. m. och för vissa brådskande transporter, dock att i sådant fall bränslet icke fick användas för annat ändamål än det avsedda.

BN började sin verksamhet den 14 december 1973. [ meddelanden nr 1 och nr 5 föreskrev BN dels att andra restriktioner än förbud mot köp av drivmedel i lös dunk eller för sedelautomat ej skulle gälla under tiden

t. o. m. den 7 januari 1974, dels att ransoneringsbevis finge överlåtas om vederlag icke i någon form utgick. Bestämmelserna trädde i kraft den 19 december 1973.

1 BN:s meddelande 197314, utfärdat den 21 december 1973, meddela- de BN restriktioner och regleringsföreskrifter rörande handeln med och användningen av eldningsoljor och vissa andra slag av flytande bränslen. Dessa bestämmelser skulle tillämpas först fr.o.m. den 8 januari 1974. Förutom kvottilldelning av eldningsolja för de ”vanliga” konsumenterna innebar bestämmelserna att större förbrukare. företrädesvis inom indu- strin. endast mot företeende av inköps» och/eller lagringstillstånd kunde erhålla olja. För användning av eget lager. oavsett om detta fanns-före regleringen eller om det byggdes upp genom tilldelning på lagringstill- stånd, erfordrades användningstillstånd. Sådana tillstånd utfärdades av BN.

Drivm edelsmnsaneringen

Såsom tidigare påpekats kan en handling, som avses att användas i en ransoneringssituation, i vart fall icke betraktas som ett ransoneringsbevis förrän ransoneringslagen trätt i kraft. Kungl. Maj:ts kungörelse 1973: 1077 om tillämpning av ransoneringslagen utfärdades först den 14 december 1973. Kungörelsen trädde i kraft omedelbart. Av det sagda framgår att standardkorten icke kunde betraktas som ransoneringsbevis förrän tidigast den 14 december. Det har ifrågasatts om standardkorten ens då utan först den 19 december 1973 blev att anse som ransonerings- bevis. Följande resonemang skulle leda till ett sådant ställningstagande. Den 14 december trädde ransoneringslagen i kraft. Med stöd av denna utfärdade Kungl. Maj:t samma dag kungörelsen 197311080, i vilken all användning av flytande bränsle förbjöds samtidigt som en allmän kortransonering fr.o.m. den 8 januari 1974 påbjöds. Detta var en reglering enligt 2ä ransoneringslagen. Denna kungörelse trädde i kraft den 19 december. I 13 % ransoneringslagen stadgas att bevis, som myndighet för reglering enligt 25 utfärdat om rätt att förvärva eller använda förnödenhet (ransoneringsbevis), må icke utbjudas till avyttring osv. Innan denna kungörelse, som sålunda påbjöd kortransonering från den 8 januari, trätt i kraft, kunde inga sådana ransoneringsbevis, som av- ses i 13—14 %% ransoneringslagen, utfärdas. Enbart Kungl. Maj:ts ful]- makt att tillämpa 2—5 åå innebär icke att till allmänheten utsända hand- lingar, som skulle kunna komma att användas för ransoneringari fram- tiden, automatiskt blir ransoneringsbevis, inte ens om myndigheten ut- tryckligen anger att handlingen avses att användas vid en planerad ranso- nering. Det erfordras sålunda, att en konkret reglering enligt 2 & ransone- ringslagen genom ett ikraftsatt beslut påbjudits. Med denna tolkning skul- le de utsändna standardkorten först den 19 december ha fått karaktären av ransoneringsbevis. 1 gemensamt meddelande den 29 januari 1974 från BN, TN och JN upphävdes bestämmelserna i Kungl. Maj:t kungörelse 197321080 om kortransonering av drivmedel för motordrift fr. o. m. den 30 januari. Det föreskrevs i meddelandet att ransoneringsbevis, som mot-

tagits vid försäljning av drivmedel, skulle förstöras. För de enskilda kon— sumenterna lämnades inga föreskrifter om hur man skulle förfara med ransoneringsbevisen annat än att man upphävde bestämmelserna i BN:s meddelande 197325, vari föreskrivits att ransoneringsbevis fick överlåtas till annan om vederlag icke i någon form utgick. Knyter man ransone- ringshandlingarnas karaktär av ransoneringsbevis enligt 13 & ransonerings- lagen till ovan angivna kriterier torde därav också följa att handlingarna ifråga förlorar denna karaktär i och med att regleringen enligt 2 & ranso- neringslagen genom ett ikraftsatt beslut upphör, alltså i detta fall fr. o. m. den 30januari 1974.

Till drivmedelsransoneringssystemet hörde även andra ransoneringsbe- vis än standardkort. Avsikten med standardkorten år att ge fordonsägare möjlighet att i samband med starten av en ransonering utföra nödvändiga transporter. innan en behovsprövad tilldelning beslutats av vederbörande myndighet. En sådan behovsprövad tilldelning skedde under den gångna krisen genom att fordonsägarna som regel efter ansökan hos länsstyrelsen fick behovskort. Genom BN:s beslut den 18 december 1973 blev även dessa behovskort överlåtbara utan vederlag. Utöver behovskorten före- kom inköpskuponger, förbrukningslicenser och inköpslicenser samt beställningssedlar. 1 den mån inga andra inskränkande föreskrifter förefanns, blev dessa överlåtbara under samma tid och på samma sätt som ovan beskrivits beträffande standardkorten. Det kan vara värt att omnämna att drivmedelslicenserna och undantagsvis något behovskort var försedda med tryckt påskrift angivande att det var förbjudet att överlåta beviset. Vidare var på drivmedelslicenserna tryckt att licensen ej fick användas för annat ändamål än på licensen angivet. Någon definitiv spärr mot överlåtelse av licensen kan dock icke en sådan påskrift anses vara.

Under drivmedelsransoneringen 1974 utvecklade sig i ransonerings- systemet en icke förberedd metod för behovstilldelning, s.k. egenkvoter (kortbanker). Egenkvoter innebar att vissa länsstyrelser tilldelade företag och förvaltningar inköpskort för drivmedel, vilka de själva kunde fördela. ligenkvotsystemet har närmare redovisats i kapitel 9.

Vad ovan sagts om ransoneringsbevisens överlåtbarhet gäller givetvis även för de i ett korthankssystem ingående behovskorten. Det kan noteras att BN:s beslut om överlåtelse utan vederlag sålunda möjliggjorde att kortbankssystemet kunde tas i bruk (jfr. 15 % ransoneringslagen).

Ransonering av eldningsolja

De större förbrukarna fick tilldelning av olja genom beslut ivarje enskilt fall av BN. BN:s beslut tillställdes förbrukaren i form av z'nköpstillstånd, som berättigade till inköp och användning av den i tillståndet angivna kvantiteten, eller lagringstillslånd, som avsåg lageruppfyllnad eller kom- plement till inköpstillstånd för att möjliggöra inköp av hel tanklast e. dyl.. eller användningrtz'llstånd avseende användning av upplagt lager utöver det lagstadgade tvångslagret. I alla dessa fall hade alltså BN gjort en individuell beräkning för varje förbrukare innan tilldelning bestämdes. De

utfärdade tillstånden var otvivelaktigt ransoneringsbevis i ransoneringsla- gens mening. Utan att närmare gå in på hur tillstånden var utformade kan det dock fastslås, att BN genom sitt den 18 december 1973 fattade generella beslut om ransoneringsbevisens överlåtbarhet rent principiellt öppnade möjlighet för dessa storförbrukare att efter den 19 december utan vederlag överlåta bevisen till annan. (Bevisens avfattning kan dock ha medfört inskränkning i denna möjlighet.) Troligen var det aldrig BN:s mening att dessa bevis skulle bli överlåtbara. Man kan tänka sig fall där företag skulle ha velat överlåta olja vederlagsfritt t. ex. mot att mottagaren vidtog någon konkurrensbegränsande åtgärd e. dyl. Genom BN:s beslut den 29 januari 1974 upphörde den vederlagsfria överlåtelse- möjligheten.

14.2.4 EBU:s Överväganden och förslag Bakgrund

Kritik har riktats mot BN:s beslut att tillåta överlåtelse av ransoneringsbe- vis, om ej vederlag i någon form utgick. Kritikerna har främst vänt sig mot att behovskorten för motordrivmedel kunde överlåtas. Det har sagts att det var otillständigt att samhället satsade stora resurser på att verkställa en så sorgfällig prövning som möjligt av sökandes drivmedelsbe- hov, varefter sökanden — om än utan vederlag — kunde överlåta behovskortet till annan. Även beträffande standardkortens överlåtbarhet har kritik framförts. Man har pekat på att möjligheterna till att överlåta ransoneringsbevis kan bana väg för en ”svart marknad”. Härvid har man särskilt fäst uppmärksamheten på att förbudet mot att överlåtelser ej sker mot vederlag i praktiken är omöjligt att upprätthålla på grund av kontrollsvårigheterna. Ur ransoneringspsykologisk synvinkel har det gjorts gällande att tillåtande av överlåtelse av ransoneringskort försvagar sparviljan och ger intryck av att ”läget” ej är särdeles allvarligt.

Kritiken mot beslutet om ransoneringsbevisens överlåtbarhet har emellertid ej endast riktat in sig på att få fram ett förbud mot överlåtelse överhuvudtaget. Seriösa förslag om att överlåtelse mot vederlag borde tillåtas har framförts. Härigenom skulle, har det hävdats, en ”svart marknad” kunna göras ”vit”. Ransoneringsmyndigheterna skulle inte behöva sitta och försöka avgöra vilken förbrukning som skulle prioriteras. Den som hade stort behov av drivmedel skulle vara villig att betala ett högt pris för ransoneringsbevis medan andra skulle värdera pengar högre än energi Och därför vara villiga att sälja sina ransoneringsbevis. Härigenom skulle största möjliga ”välfärd” uppkomma för största möjliga antal. 1 EBU:s expertrapport om prismekanismen som förbrukningsregu- lator har utförligt belysts fördelarna för de enskilda konsumenterna med försäljning av ransoneringsbevis ur pristeoretisk synvinkel (se avsnitt 14.1.1).

EBU har ej funnit skäl för tillåtande av försäljning av ransoneringsbevis avseende drivmedel så bärande att ett avsteg från det grundläggande förbudet om överlåtelse av ransoneringsbevis mot vederlag skulle kunna

förordas. En pristeoretisk analys blir alltid ensidigt inriktad på de enskilda förbrukarnas välfärd. En bristsituation och fördelningen av knappa tillgångar måste ses ur ett större samhälleligt perspektiv. En av grundförutsättningarna för tillåtande av försäljning av ransoneringsbevis är att alla utdelade bevis utnyttjas. Från samhällssynpunkt'är önskemålet att den som icke behöver tilldelad energi sparar den och icke själv gör omfördelningar. Det ankommer på myndigheterna att prioritera olika behov. Det kan, om förbrukarna under en ransoneringsperiod ej använder hela tilldelningen, under följande perioder ge behövande enskilda eller för sysselsättningen väsentliga verksamhetsgrenar en större tilldelning än vad som eljest skulle ha blivit fallet. Även vissa sociala hänsyn har anförts mot tillåtande av försäljning av ransoneringsbevis. Vid analysen av effekterna av försäljning utgår man från att förbrukaren har valfrihet mellan att köpa ransoneringsbevis, behålla dem eller sälja. Av skilda skäl — främst ekonomiska — föreligger ofta ej någon valmöjlighet. Försälj— ningstekniska skäl talar också för ett förbud mot försäljning. Någon form av försäljningsorganisation måste eljest byggas upp, varvid samhället bör gå in som intressent för att undvika en olämplig utveckling.

Sammanfattningsvis avvisar EBU tanken på att överlåtelse av ransone— ringsbevis avseende drivmedel skulle tillåtas.

Däremot har EBU tagit fasta på kritiken i övrigt. Utredningen har sålunda funnit det angeläget att försöka knyta ransoneringsbevisen bättre till den som erhållit bevisen och till de ändamål för vilka bevisen utfärdats.

EBU har utgått från att det ransoneringssystem, som tillämpades under den gångna krisen, i stort sett oförändrat skall utgöra grunden för tilldelning av drivmedel vid en ny kris. Vidare har EBU förutsatt att en ransonering i ett eventuellt nytt krisläge icke kommer att aviseras någon längre tid i förväg, varför några större ”legitimt hamstrade” drivmedels- förråd inte kommer att finnas tillgängliga. Därutöver har ingått i bedömningen att ransoneringsmålet kommer att vara en minst 15 a ZO-procentig nedskärning av förbrukningen och att standardransonen med hänsyn härtill sannolikt ej kan bli så väl tilltagen som under den senaste oljekrisen. Medborgarnas benägenhet att överlåta sina ransone- ringsbevis har mot denna bakgrund bedömts vara väsentligt mindre än under drivmedelsransoneringen 1974.

En annan utgångspunkt har varit att förbud mot överlåtelse av ransoneringsbevis måste vara kontrollerbart utan att medföra en om— ständlig byråkratisk kontrollapparat. Strävan har också varit att de olika ransoneringsbevisen på drivmedelssidan i görligaste mån skall behandlas lika.

Slutligen skall nämnas att nedan diskuterade förslag och angivet ställningstagande hänför sig till registrerade motorfordon. Arbetsmaski- ner, motorredskap m. m. har i diskussionen lämnats utanför.

Under arbetets gång har många olika uppslag bearbetats. Genom att ransoneringssystemet för drivmedel för registrerade motorfordon är knutet till CBR och dess dataanläggning finns många möjligheter att utan stor manuell insats få ”spärrar" av olika slag införda, som skulle kunna

underlätta kontrollmöjligheterna vid ett överlåtelseförbud. Å andra sidan skulle datorn kunna medverka till att mildra icke önskvärda verkningar av ett förbud. Sålunda har olika metoder diskuterats för att särbehandla ägare av flera fordon, t.ex. åkare, som har ett visst behov av att ransoneringsbevisen kan överlåtas. Ett uppslag som diskuterats är att frångå det inom ransoneringstekniken gängse betraktelsesättet att en fysisk eller juridisk person skall erhålla tilldelning och i stället göra fordonet till bärare av tilldelningsrätten. Förslaget har förkastats såväl på formella juridiska grunder som av praktiska hänsyn.

l)e på inköpskorten printade uppgifterna kan möjliggöra en kontroll, antingen genom att det på kortet angivna registreringsnumret jämförs med det tankande fordonets registreringsskylt eller namnet och registre- ringsnumret på fordonets skattekvitto, eller genom att ägarens nanm på inköpskortet kontrolleras mot namnskylten i bilen. Alla dessa kontroll— möjligheter knyter ransoneringsbeviset till visst fordon. Vill man knyta det till person skulle man få lov att kräva att drivmedelsköparen legitimerade sig vid inköpet.

De nu angivna kontrollåtgärderna skulle ligga på bensinstationsperso- nalen. De skulle därigenom få en tung börda som ”ransoneringspoliser". Vissa av alternativen är helt uteslutna. En kontroll av namnskylten i bilen är alltför arbetsbetungande. Även kontrollen av registreringsnumret kan vara svårgenomförbar. En hård bindning av ransoneringsbeviset till den för vilket det är utfärdat är ej heller lämplig. Därigenom skulle familjemedlemmar avskäras från möjligheten att använda ransoneringsbe- viset. Det i ransoneringslagen helt tillåtna förfarandet att överlämna ransoneringsbevis för brukande skulle omöjliggöras, varför en skärpande lagändring skulle behöva vidtagas.

Förslag

EBU har stannat för att föreslå att en bestämmelse av den innebörden införes. att ingen får mot vederlag överlåta drivmedel för motordrift annat än mot kupong till inköpskort eller särskild inköpskupong och mot företeende av skattekvitto (för i utlandet registrerat fordon motsvarande handling), varvid det åligger överlåtaren att kontrollera att namnet på ransoneringsbeviset och (eller i vissa fall) fordonets registreringsnummer överensstämmer med samma uppgifter på skattekvittot.

Juridiskt sett skulle systemet innebära att överlåtelse av inköpskort för drivmedel ej blir tillåten. Däremot föreligger inte hinder mot att inköpskort överlämnas till annan för nyttjande, om samtidigt skattekvit- tot överlämnas. Genom att koppla samman ransoneringsbeviset med företeende av skattekvitto försvåras överlåtelse av beviset. Även om ingen absolut säkerhet uppnås för att överlåtelser ej kommer att ske torde i vart fall uppkomsten av en ”svart marknad” kunna i hög grad försvåras. Överlåtelse av ransoneringsbeviset förutsätter ju att man samtidigt avhänder sig skattekvittot. Länsstyrelserna skall givetvis uppmanas till restriktivitet med att utfärda dubletter av skattekvitton under en ransoneringsperiod. F. n. utgår en avgift om 10 kr för varje dublett. En

höjning av denna avgift skulle under en ransonering kunna ha en mot obehöriga förfaranden viss prohibitiv verkan. Eventuellt kan krav på företeende av inköpskortet uppställas för utfående av dublett.

Fördelarna med ihopkopplingen av inköpskortet och skattekvittot är bl. a. att bensinstationspersonalens ”polisiära" uppgifter blir mindre än vid övriga ovan skisserade alternativ. Vidare kan förbrukare med flera fordon själv avgöra vilket av sina fordon han vill utnyttja vid visst tillfälle. Även ett specialfordon, för vilket ägaren ej sökt någon tilldelning, kan tankas. För åkare och motsvarande medger systemet en eftersträvad flexibilitet. Samtransporter vid arbetsresor underlättas. En medresenär kan med företeende av sitt inköpskort och skattekvittot för sitt eget fordon få drivmedel till reskamratens bil. För hushållsmedlemmar uppstår inga problem. Om en bilägare måste ställa undan sitt fordon för reparation osv. kan han hyra eller på annat sätt skaffa sig ett fordon, till vilket han omedelbart har drivmedel. Vid korttidsuthyrning behöver alltså uthyraren ej alltid ställa drivmedel till förfogande. Om han skall göra det blir en förhandlingsfråga mellan honom och förhyraren. Tilldelningar inom ransoneringssystemet påverkas ej av denna överens- kommelse.

Det har ifrågasatts huruvida systemet skulle kunna tillämpas på långtidsförhyrning (leasing). Vid sådan gör vanligen förhyraren ansökan om tilldelning. Beslutad tilldelning — ransoneringsbeviset _ tillställs emellertid ägaren från ('BR. Ägaren lämnar sedan beviset vidare till förhyraren. Även standardkort tillställes ägaren, som överlämnar dem till förhyraren. En sådan transaktion behöver ej ses som en överlåtelse av beviset. Det kan ligga närmare till hands att se det så att ägaren överlämnar beviset till förhyrarens nyttjande. Fordonet har ju ej överlåtits. Varför skall det till fordonsförhyrningen accessoriska ransone— ringsbeviset behöva överlåtas? Vid detta betraktelsesätt behöver leasing ej särregleras.

EBU har vidare ej funnit anledning att skilja behandlingen av standardkorten från behovskorten. Skälen mot att försöka hindra en ”svart marknad” gör sig lika starkt gällande beträffande standardkorten. För bensinstationspersonalen blir handläggningsrutinerna enhetliga. Över— låtelseförbudet för standardkort kan även ha en viss sparfrämjande verkan och en ransoneringspsykologisk effekt.

Egenkvoter

I kapitel 9 har EBU föreslagit ett system med egenkvoter. Med den skisserade kopplingen mellan inköpskort och skattekvitto samt förbudet mot all överlåtelse av ransoneringsbevis torde normalt inga komplikatio- ner uppstå. Arbetsgivaren (företaget/myndigheten) överlämnar ransone- ringsbeviset till arbetstagarens nyttjande. Emellertid är det helt menings- löst att i ett system, där ransoneringsbeviset skall företes tillsammans med skattekvittot, ha lösa kuponger, som ej ger möjlighet till identifie— ring. Därför bör företaget/myndigheten vid utlämnande av kupongerna till arbetstagaren förse dem med påskrift om aktuellt bilnummer. Den

under krisen använda inköpskupongen var onekligen en ”lös” kupong.

Att strikt upprätthålla kravet på att ”lös kupong ej gäller” torde därvid vara svårt. Genom den föreslagna ordningen blir inköpskupongen "individualiserad" och närmast att jämföra med ett fordonsanknutet inköpskort. li. n. finns inköpskuponger upptryckta. De förvaras på länsstyrelserna. EBU ifrågasätter dock om det icke vore bättre att de i en egenkvot ingående ransoneringsbevisen vore ej ifyllda inköpskort i lägre valörer. litt överlämnande av ett sådant kort till nyttjande, vilket kort skulle återlämnas till företaget helt eller delvis använt, stämmer bättre överens med den valda konstruktionen med ej överlåtbara ransonerings— bevis. De återlämnade kortstammarna skulle ev. kunna användas i ett redovisningssystem för egenkvoter. EBU:s synpunkter i detta hänseende torde kunna beaktas vid en omarbetning av inköpskupongerna.

Det skall här anmärkas att inköpskupongerna (”dansbanebiljetterna”) från början är avsedda för s. k. hemkörningsransoner. Under ransone- ringen 1974 kom de att användas för egenkvoter. Den ovan föreslagna "*intlividualiseringen'” av kupongerna skall enligt arbetsgruppens mening verkställas så snart en inköpskupong utlämnas. Sålunda bör kristids- nämnd anteckna bilnumret på kuponger, som delas ut såsom hemkör— ningsranson. På samma sätt bör tullmyndigheterna förfara vid utlämning av kuponger till utlänningar (beträffande utländska bilister, se kapitel 9).

Tillåtligheten av överlämnande av bevis för nyttjande från en förbru- kare, som ej är näringsidkare, till en annan följer direkt av ransonerings— lagen. Bestämmelserna i 15 å ransoneringslagen kan enligt sin ordalydelse omöjliggöra överlämnande av ransoneringsbevis från näringsidkare, som mottagit bevisen i eller för sin rörelse, till annan för begagnande (bestämmelsen har tillkommit för att förhindra försäljare av ransonerad vara att överlämna till annan eller ur sin rörelse uttaga ransoneringsbevis). Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer måste därför ge föreskrifter om hur uthyrningsföretag och i vissa fall företag med egenkvoter får förfara med mottagna ransoneringsbevis.

Speciella problem vid for-donsförsäljning

Komplikationer i det föreslagna systemet med förbud mot överlåtelser av ransoneringsbevis för drivmedel och kopplingen mellan vissa inköpskort och skattekvittot uppstår vid försäljningar och byten av vägtrafikskatte- pliktiga fordon under ransoneringsperioder. Förbudet mot överlåtelse innebär att den som säljer ett sådant fordon icke kan lämna med vare sig standard- eller behovskort. Däremot måste skattekvittot lämnas. Säljaren kan sålunda inte köpa drivmedel eftersom han saknar skattekvittot. Köparen. som har skattekvitto, saknar å sin sida inköpskort. En bilhandlare som har ett stort lager begagnade bilar, t. ex. 100 stycken. får — om äganderättsövergången hunnit matas in iCBR — automatiskt ett standardkort för varje fordon. Under ransoneringen 1974 skulle detta ha inneburit (100 x 100 liter) 10000 liter bensin. Om standardkorten ej hade fått överlåtas skulle det ha betytt, att om bilhandlaren hade sålt 99 av dessa 100 bilar, skulle han ha haft inköpskort med 9 900 liter kvar

(varvid bortses från att bilarna sannolikt tankats före försäljningen) och endast en bil.

Mot denna bakgrund har EBU diskuterat att göra ett undantag från ovan föreslagen huvudregel om ej tillåtande av överlåtelse av inköpskort för drivmedel utan vederlag. Undantaget skulle ha den innebörden, att standardkort finge i samband med försäljning av vägtrafikskattepliktigt fordon överlåtas om vederlag för kortet ej utgick. Det skulle sålunda ankomma på säljaren och köparen att komma överens om hur man skulle göra med kortet.

Vissa nackdelar är förbundna med ett sådant förfaringssätt. Det torde ej gå att undvika att ett fordon, till vilket ett standardkort med maximal tilldelning medföljer, måste bli mer attraktivt än ett i övrigt jämförbart fordon utan standardkort eller med endast några fåtal liter drivmedel kvar på kortet. I först nämnda fall kommer fordonets pris att stiga. Men prisstegringen beror ej på någon egenskap hos fordonet i sig utan på att standardkortet med maximal tilldelning överlåtes tillsammans med fordonet. Skulle man därvid dela upp köpesumman på fordonet och standardkortet skulle marknadsvärdet på standardkortet visa sig. Men ett sådant förfarande skulle vara olagligt, enär det strider mot förbudet i 13 % ransoneringslagen om överlåtelse av ransoneringsbevis mot vederlag. Att tillåta överlåtelse utan vederlag i samband med fordonsförsäljning torde således kunna uppfattas som ett sätt att öppna möjligheter att "lagligt” kunna kringgå denna huvudregel. Det kan nämnas att under ransoneringen l974 annonserade en del bilförsäljare att till visst fordon medföljde inköpskort för drivmedel.

En annan nackdel är att handeln med skrotbilar kan bli lönsam i ett ransoneringsläge, därigenom att fordonet blir ”bärare" av en drivmedels- tillgång.

Andra nackdelar med nu diskuterad utformning av kortransonerings- systemet är att man genom att tillåta överlåtelse i samband med försäljning bryter enhetligheten. Om tilldelningen till dieseldrivna fordon — med undantag av personbilar i ej yrkesmässig trafik » kommer att baseras på i CBR lagrade uppgifter om kilometerskatt, kommer denna tilldelning att vara en behovsranson. Denna kommer i likhet med vad som gäller för standardkorten att tillställas det dieseldrivna fordonets ägare utan ansökan. Det på detta sätt erhållna inköpskortet torde inte lämpligen få överlåtas, då det ej är ett vanligt standardkort utan ett behovskort. Därvid torde det vara nödvändigt att göra ett undantag från undantaget om ej tillåtande av överlåtelse (om detta ej kan anses följa av huvudregeln att behovskort ej får överlåtas). Dessa dieselfordon kommer vid försäljning att sakna inköpskort, varför de ej kan konkurrera på lika villkor med de fordon som ej omfattas av kilometerskattesystemet. Tekniskt är det ej omöjligt att även vid kilometerskattesystem tillställa ägare av dieseldrivna fordon standardkort, som en del av framräknad tilldelning, och resten på behovskort. Det framstår emellertid som helt orimligt att göra ett sådant ingrepp för att underlätta försäljning av dieselfordon under en kris.

Undantaget har dock vissa praktiska fördelar. Den som köper en

begagnad bil med ”tillhörande” standardkort behöver ej ansöka om behovstilldelning om han inte har speciella skäl därtill. Härigenom skulle man kunna undvika en del ansökningar till länsstyrelserna om behovstill— delning. (Enligt uppgift såldes under januari 197417 9601 begagnade skattepliktiga bilar.) Vidare skulle den förordade kopplingen till skatte- kvittot kunna upprätthållas utan särregler såvitt avser standardkorten. Köparen av en begagnad bil kommer ju att ha i sin iland både skattekvittot och standardkortet upptagande fordonets registreringsnum— mer och ett på båda handlingarna likalydande namn visserligen säljarens, vilket dock från kontrollsynpunkt ej spelar någon roll. Därmed berörs en annan fördel. Det brukar framhållas att man icke skall upprätthålla förbud, vars efterlevnad inte går att kontrollera. Överträdel- se av ett förbud mot överlåtelse av standardkort i samband med överlåtelse av fordon är mycket svår att beivra. Genom att tillåta överlåtelse av kortet i detta fall undgår man problemet.

EBU har noggrant penetrerat det här diskuterade undantaget och funnit att skälen för att ej bryta den enhetliga behandlingen av inköpskorten och inköpskupongerna överväger. De praktiska nackdelar detta stållningstagande medför går att lösa utan alltför stora administra- tiva åtgärder.

EBU har till en början konstaterat att det är sannolikt att standardran— sonen i ett kommande krisläge kommer att bli väsentligt lägre än under ransoneringen år l974. [ den mån något av standardransonen finns kvar vid försäljningen kan köpare och säljare avtala att fordonet säljes med full tank eller den mängd drivmedel som finns kvar på standardkortet vid försäljningstillfället. Även i detta läge kan prissättningen på fordonet påverkas av om tanken är full eller tom. Men detta berör icke frågan om ransoneringsbevisens överlåtbarhet utan frågan om överlåtelse av drivme— del. Enklast torde det vara att anse drivmedel i tankarna som ett assessorium till fordonen. Därigenom undgår man en särreglering.'(Det kan endast påpekas att i vägtrafiklagstiftningen betraktar man drivmedel på detta sätt. En bils tjänstevikt fastställes vid vägning med full tank.) Det negativa i att en säljare med ett stort lager av begagnade bilar automatiskt erhåller standardkort för varje bil och därmed — om korten ej får överlåtas — en stor kvantitet bensin, torde minska dels genom att standardransonerna blir mindre, dels genom att köparna kräver ”full tank" för att köpa. De mängder som kan bli över och som bilhandlaren med hjälp av bilarnas skattekvitton skulle kunna disponera för egen räkning är i sammanhanget försumbara. Det bör framhållas att bilhandeln har ett legitimt behov av att själva kunna disponera över mindre kvantiteter drivmedel för de bilar som finns i lager. Genom att försäljning av fordon under ransoneringsperioden sannolikt kommer att avse fordon med fylld tank _ sammantaget med en minskad standardtilldelning för alla fordonsägare » torde en i förhållande till fallet med överlåtbara standardkort befarad ökning av antalet behovsansökningar till länsstyrel— serna från bilköpare ej bli särskilt stor. Om länsstyrelserna dessutom 'A . 4 .. _ _ . . _ vser auktoriserade iakttager restriktivitet vrd prövning av behovsansökningar från bilköpare återförgäljare inorn bil- som varit oförståndiga att köpa bilar utan bensin, torde länsstyrelserna handeln.

själva kunna medverka till en riktig utveckling i berört hänseende. Att köpa en bil utan drivmedel torde ej vara något skäl i sig för behovstilldelning, vare sig för en köpare utan tidigare standardkort eller för en som byter bil.

Systemet med att ej tillåta överlåtelse av ransoneringsbevis i samband med överlåtelse av fordon har ett problem som måste lösas. Som ovan påtalats behåller fordonets ägare både standard- och behovskort vid försäljning av fordonet. Skattekvittot följer fordonet. Skaffar kortinne- havaren ej något nytt fordon torde han ej ha behov av drivmedel under resten av ransoneringsperioden. Tilldelningen ”fryser” då ”inne”. Skaffar han ett nytt fordon kommer uppgifterna på skattekvittot och ransone- ringsbeviset ej att stämma överens. Han kan då icke förete kort och skattekvittot och få drivmedel vid en bensinstation. Därför bör det åligga länsstyrelserna att utan avgift "växla” bevisen så att drivmedel kan erhållas till det nyförvärvade fordonet.

Följande modell skulle kunna tillämpas. lfordonsägaren skickar in till länsstyrelsen ransoneringsbevis och skattekvitto. varvid länsstyrelsen på ransoneringslwvisen ändrar registreringsnumret så att det stämmer över- ens med det på skattekvittot angivna registreringsnumret samt anbringar länsstyrelsens stämpel på bevisen. Därefter återsändes handlingarna till fordonsägaren. [ dessa fall kan sedan bensinstationspersonalens kontroll endast innefatta att överensstämmelse föreligger mellan skattekvittots och ransoneringsbevisets registreringsnummer. l det fall det på ransone- ringsbeviset angivna numret ändrats skall också kontroll ske av att kortet är myndighetsstämplat. För att avlasta länsstyrelserna och underlätta för den enskilde bilköparen (bilhandeln torde dock biträda köparna) skulle företeende av köpehandling ev. kunna ersätta den skisserade handlägg- ningsrutinen. Faran för missbruk ökar därvid, bl,,a. genom att skenkon- trakt kan upprättas.

Ytterligare i ett fall kan drivmedelsförsäljaren endast kontrollera registreringsnumrens överensstämmelse. Detta gäller då fordon överlåtits sedan tidigare ägare erlagt fordonsskatt samt överlåtelsen hunnit registre— ras i (”BR före ransoneringens början. ! detta fall tillställes den nye ägaren ransoneringsbevis i sitt eget namn och med det köpta fordonets registreringsnummer. Skattekvittot här den förre ägarens namn men upptar fordonets registreringsnummer. Eftersom ingen ändring av det på ransoneringsbeviset printade registreringsnumret föreligger, finns ingen myndighetsstämpel att kontrollera.

Samma/tjat ming

EBU föreslår att inga ransoneringsbevis avseende drivmedel till registrera- de motorfordon skall få överlåtas. Däremot möter inget hinder mot att bevisen överlämnas till annan för nyttjande.

För att möjliggöra kontroll får drivmedel för motordrift ej överlåtas mot vederlag annat än mot kupong till inköpskort eller särskild in- köpskupong och mot företeende av skattekvitto (för i utlandet registrerat fordon motsvarande handling). varvid det åligger överlåtaren att kontrol—

lera att namn och/eller registreringsnummer pä inköpskort överensstäm- mer med samma uppgifter på skattekvittot (eller motsvarande utländsk handling).

Förslaget föranleder inget krav på ändringar i ransoneringslagens bestämmelser om överlåtelse av ransoneringsbevis. I ransoneringsförord- ningar eller myndighetsmeddelanden mäste dock vissa föreskrifter ges rörande överlämnande av ransoneringsbevis till begagnande av annan utan vederlag för de fall att överlämnaren är näringsidkare. Arbetsgruppens förslag att endast tillåta överlämnande av inköpskort för drivmedel till annan för begagnande har ej bedömts vara behäftat med påtagliga nackdelar. De problem som uppstår går att lösa utan alltför stora administrativa insatser och utan olägenheter för den enskilde. Det föreslagna systemet torde ur ransoneringspsykologisk synvinkel medföra icke obetydliga fördelar. Det kan bidra till att stävja uppkomsten av en "svart marknad" för ransoneringsbevis. Kopplingen mellan inköpskort och skattekvitto medför dock visst merarbete för bensinhandeln.

Frågan huruvida överlåtelse av ransoneringsbevis avseende drivmedel till andra motordrivna maskiner än registrerade motorfordon skall tillåtas, torde kräva ytterligare överväganden. Något avgörande hinder mot att icke tillåta överlåtelse har hittills ej framkommit. Kontrollproble- men gör sig dock starkt gällande.

Om ett kortransoneringssystem införes för fritidsbåtar torde här angivet förslag kunna överföras till detta system, under förutsättning att registrering av fritidsbåtar kommer till stånd. Skattekvittot skulle därvid ersättas av registreringsbeviset (se kapitel 9).

Genomgången av krisen 1973/74 sedd ur synvinkeln ”ransoneringsbe- visens överlätbarhet" har givit vid handen att tidsfaktorn — då en handling får karaktär av ransoneringsbevis — måste beaktas och att allmänt hållna påbud om ransoneringsbevis överlätbarhet kan få ej önskvärda effekter, varför myndigheterna måste göra preciseringar i meddelanden oeh cirkulär.

14.3 Kostnadsansvaret för kristidsnämndernas verksamhet

14.3.1 Svenska kommunförbundets skrivelse

Svenska kommunförbundet hemställde den 18 januari 1974 att kommu- nerna beviljas statsbidrag till bestridande av kostnaderna för kristids— nämndernas verksamhet och att bidraget fastställes att utgå med 90 pro- cent av samtliga kostnader som belastar verksamheten. Frågan om bidrag för drivmedelsransoneringen i januari 1974 avgjordes av regeringen (fi— nansdepartementet) i anslutning till överenskommelsen om kommunalt skattestopp för åren 1976 och 1977. I regeringens överenskommelse med kommunförbundet ingick ett extra bidrag till kommunerna om 360 milj. kr. Kommunerna ansågs därmed ha kompenserats för sina ransonerings- kostnader under år 1974. Frågan om generella statliga bidrag överlämna- des till handelsdepartementet för vidare handläggning.

Handelsdepartementet har överlämnat kommunförbundets skrivelse jämte remissyttranden till EBU för beaktande vid utredningens övervä- ganden.

Skrivelsen

Förbundet erinrar om de uppgifter som ålagts kommunen avseende tilldelning för

—- jordbruk, trädgårdsnäring och rennäring

— fiske

—- mopeder

A vissa båtar

-— utländska fordon vid tillfälliga resori Sverige.

Man förutser att kommunerna, förutom ansökningsprövning, också kommer att engageras i information och rådgivning.

Förbundet anser att kostnaderna för kristidsnämndernas verksamhet kommer att slå olika. Som exempel nämns att antalet traktorer varierar från 6,2 per 1 000 invånare i Stockholms län till 98,0 i Gotlands län med ett medeltal för riket på 30,0. Vidare anförs att antalet mopeder i landet uppgår till 474000 eller 60 mopeder på 1 000 invånare. Mot denna bakgrund beräknas 1 100—1200 ansökningar i första omgången i en kommun med ca 20 000 invånare. För detta arbete fordras heltidsengage— rad personal. Kommunernas kostnader kommer att omfatta löner till handläggare, arvoden m. m. till nämndledamöter, lokalhyror, administra- tionskostnader etc.

Det erinras om de statliga bidrag som utgick under andra världskriget samt den ersättning för planläggningskostnader som kan utgå enligt lagen (1964:63) om kommunal beredskap. Detta bidrag utgår med 90 procent eller den större del som Kungl. Maj:t medger. Förbundet berör också prop. 19731132 med förslag till lag om lokal kristidsförvaltning m. m. där föredragande departementschefen anför att frågan om fördelning mellan stat och kommun av utgifterna för den kommunala verksamheten inom folkförsörjningen torde få avgöras genom särskilda bestämmelser i samband med att verksamheten behöver utnyttjas.

Enligt förbundet befästes principen om att kostnader för försvarsupp- gifter i princip skall bäras av staten i samband med lagstiftningen om ' kommunal beredskap. Man anför följande skäl för statlig ersättning: — folkförsörjningsfrågorna är led i totalförsvaret, — sysselsättningsfrågorna (lokala näringar) är primärt en statlig uppgift samt — kommunerna drabbas olika hårt av ransoneringsarbetet.

Mot denna bakgrund bör enligt förbundet full kostnadsersättning utgå. Av olika skäl, bl. a. enhetligheten med ersättningen för planläggningskost— naderna, kan dock bidraget begränsas till 90 procent.

K ()stnadsenkäl

Svenska kommunförbundet begärde under våren 1974 in uppgifter från kommunerna om deras kriskostnader. Av kommunerna svarade 242 vilket motsvarar 87 procent av samtliga kommuner och 93 procent av rikets invånarantal. En omräkning av dessa kostnader gav en totalkostnad för riket på 4 milj. kr, varav 2,9 avsåg personalkostnader, 0,8 milj. kr administrationskostnader och 0,3 milj. kr lokalkostnader. Kostnaderna varierade från 28 000 kri Uppsala län till 480 000 kr i Stockholms län.

Remissyttranden

Riksrevisionsverket (RR V) ifrågasätter ersättning på grund av ransone— ringsperiodens relativt korta varaktighet. RRV anser dock att det kan finnas skäl att klarlägga principen om kostnadsfördelning.

.IN anser att kommunförbundets skäl för ersättning bör godtas. Ett villkor bör dock vara att kostnaderna varit nödvändiga för kristidsnämn- dens administrativa verksamhet. JN föreslår att t. ex. RRV utarbetar erforderliga föreskrifter för kostnadsberäkning och redovisning. Vidare bör länsstyrelserna få i uppdrag att handha granskning och utbetalning.

ÖEF tillstyrker principen om statlig ersättning men ifrågasätter, i likhet med RRV, om kostnaderna under januari 1974 blev så stora att ersättning bör utgå.

Länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker kommunförbundets begäran och förordar att det uppdras åt länsstyrelserna att granska redovisning och verkställa utbetalning. Länsstyrelsen betonar särskilt att ransone- ringsuppgifterna i stor utsträckning påverkat kommunerna olika.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län begränsar sitt yttrande till att avse ransoneringsperioden år 1974. Man finner kommunförbundets skäl väl motiverade och den förordade kostnadsfördelningen som rimlig. Länssty- relserna bör handha bidragsprövningen. Liknande synpunkter förs också fram av länsstyrelsen i Östergötlands län. Till det sistnämnda yttrandet har fogats synpunkter från Norrköpings och Valdemarsviks kommuner.

14.3.2 EBU:s Överväganden och förslag

Under andra världskriget engagerades kommunerna starkt i kristidsverk- samheten. Riksdagen beslöt därför år 1941 att statsbidrag skulle utgå som täckte 40 procent av den del av kommunens kostnader som motsvarade 15,1—25,0 öres och 50 procent av den del av kostnaderna som översteg 25,0 öres utdebitering per skattekrona. Det statliga ansvaret för den lokala kristidsförvaltningen synes också ha befästs i samband med lagstiftningen om kommunal beredskap och lokal kristidsförvaltning, även om kostnadsfördelningsfrågorna inte behandlas närmare.

EBU har att enligt sina direktiv överväga olika frågor i anslutning till energikriser under fredstid. De lokala kristidsorganen kommer att engageras olika med hänsyn till krisens karaktär. Under krigsförhållanden eller vid avspärrning till följd av krig i vår nära omvärld kommer

förmodligen störningarna att vara så allvarliga att centrala myndigheter tvingas engagera de lokala organen i en betydande omfattning, både i konsumtions- och i produktionsledet.

Erfarenheterna från krisen 1973/74 visar att kommunerna kommer att engageras olika mycket i energikriser under fredstid beroende på bl.a. förekomsten av jordbruk, trädgårdsnäring och fiske inom kommunens gränser. Denna ojämnhet i arbetsbelastningen kan förutses också i framtiden. De kommuner som på så sätt kanske måste avsätta stora resurser för krisuppgifter på drivmedelsområdet är ofta glesbygdskommu- ner med en redan besvärlig finansiell ställning. Det är ofta sådana kommuner som vid rikets gränser också skall handha den gränsöverskri- dande trafiken. Det är dessutom här som mopeden anses som ett viktigt fortskaffningsmedel i brist på fullgoda kollektiva transporter.

EBU anser att folkförsörjningsfrägorna i kristid ytterst är en statlig uppgift. Det är också utredningens uppfattning att kommunerna drabbas olika hårt beroende på näringsstruktur och geografisk belägenhet. Kostnaden per invånare synes bli betydligt högre i glesbygdskommuner än i tätortskommuner. EBU anser därför det rimligt att staten ersätter kommunerna för deras kostnader för kristidsnämnderna och att dessa kostnader såsom andra kriskostnader solidariskt bärs av landet som helhet via statsskatten. Detta synsätt synes även väl stämma överens med regeringens ställningstagande till kommunförbundets framställning i och med att kommunerna ansetts kompenserade för ransoneringsperiodens kostnader genom det extra bidrag om 360 milj. kr som regeringen och kommunförbundet kom överens om i samband med det kommunala skat— testoppet för åren 1976 och 1977. Härmed synes man ha täckt in åt- minstone 90 procent av faktiska kostnader i bidragsbeloppet oavsett vilka grunder som kan ha använts i övrigt för totalbeloppets beräkning.

EBU har i kapitel 12 förordat ett utökat kommunalt engagemang när det gäller tilldelningen av eldningsolja till mindre förbrukare. Mot bakgrund av fjärrvärmens starka utvecklingi tätorterna kan man även i detta avseende förutse en förbrukarstruktur som skiljer sig åt mellan oli- ka typer av kommuner. Detta understryker än mer rimligheten i den kostnadsfördelning som här förordats.

Svenska kommunförbundet begärde med hänvisning till gällande principer för fördelning av beredskapsplaneringskostnader i sin skrivelse ersättning med 90 procent av faktiska kostnader. Denna fördelningsprin- cip framfördes för att upprätthålla överensstämmelse med gällande regler för ersättning av planläggningskostnader enligt lagen om kommunal beredskap. EBU finner för sin del inte skäl förorda en högre ersättnings- andcl än vad kommunförbundet yrkat. EBU vill dock framhålla att det statliga ansvaret för folkförsörjningsfrågorna i och för sig skulle kunna motivera en ful] kostnadstäckning. Staten bör således täcka minst 90 procent av kommunernas kostnader för handläggning, inom kristids- nämndens ram, av sådana uppgifter som åläggs dem av centrala eller regionala krismyndigheter. Kostnaderna måste dock vara hänförliga till arbetsuppgifter enligt centralt utfärdade anvisningar.

EBU förordar att länsstyrelserna åläggs att granska kommunernas

kostnadsredovisning och utbetala det statliga bidraget. Redovisning, granskning och utbetalning sker i överensstämmelse med anvisningar som utfärdats av den centrala krismyndigheten, ÖEF (se kapitel 18), efter samråd med RRV och Svenska kommunförbundet. Härvid bör man, åtminstone tills vidare, kunna utnyttja de beräkningsgrunder av planlägg- ningskostnader som riksnämnden för kommunal beredskap utfärdat.

14.4 Hamstring av energi

EBU skall enligt sina direktiv undersöka olika åtgärder att motverka hamstring av energi. Tidigare i betänkandet har, i anslutning till bl. a. frågorna om ransonering av drivmedel och eldningsolja, hamstringsmot- verkande åtgärder diskuterats. I detta avsnitt skall en kort sammanfatt— ning göras.

I orostider, då allmänheten förväntar sig en kommande knapphet eller regelrätt ransonering av varor, uppstår nästan alltid hamstring. Det äri och för sig naturligt att var och en på bästa sätt försöker trygga sin egen och sin familjs försörjning. Man måste därför alltid räkna med att hamstring uppstår innan en kontrollerad fördelning av de knappa varorna kan organiseras.

Under krisen 1973/74 förekom också en hamstring av drivmedel och eldningsolja. Uppmärksamheten kom i första hand att riktas mot hamstringen av drivmedel under november och december 1973, dvs. innan myndigheterna hade möjlighet att genom restriktioner reglera försäljningen till konsumenterna, Överenskommelsen mellan regeringen och oljeföretagen och bensinhandeln om vissa frivilliga åtgärder synes ej ha haft avsedd verkan. Inte minst risken för brand och explosioner vid enskild, okontrollerad lagring av bensin krävde en mer skärpt kontroll. Vi har i tidigare redovisade försäljningssiffror (kapitel 10 och ll) kunnat iakttaga en tendens till hamstring under hösten 1973, beträffande tjock eldningsolja redan under sommaren 1973.

Även om hamstringen skulle omfatta endast mindre kvantiteter, finns det flera skäl som talar för att motverkande åtgärder snabbt bör sättas in. I ett akut bristläge är det av betydelse att de tillgångar som står till förfogande för försäljning fördelas på ett sätt som stämmer överens med de målsättningar som fastställts. Myndigheterna bör därför ha en så stor kvantitet som möjligt att sprida ut till de förbrukare som har de mest angelägna behoven. En hamstring kräver kapital. Inköpen av bristvarorna kommer av den anledningen att koncentreras till personer med goda ekonomiska förutsättningar. En god ekonomi har inget direkt samband med faktiskt behov. Man kan därför i ett krisläge inte tillåta en ohämmad lagring av bristvaror.

Vidare kan en hamstringsvåg, som inte möts med motåtgärder, minska allmänhetens förtroende för myndigheternas förmåga att bemästra krisens verkningar genom ett fast och konsekvent handlande. Ett sådant misstroende redan i krisens inledning kommer sannolikt att medföra problem i den fas då ransoneringar och andra förbrukningsregleringar

satts in. Detta är än mer problematiskt eftersom man då i stor utsträckning måste kunna förlita sig på ett lojalt uppträdande från förbrukarnas sida för ett gott resultat av myndigheternas regleringsåtgär— der. Erfarenheterna från krisen 1973/74 talar för att de hamstrhgsmot- verkande åtgärderna inte bör bygga på frivillighet utan från början ges tvingande karaktär. Det är därför väsentligt att sådana befogenheter mycket snabbt ges myndigheterna i ett krisskede.

Ett skäl som ytterligare talar för snabba och effektiva åtgärder mot hamstring är riskerna från brandsäkerhetssynpunkt. Under hösten 1973 avslöjades fall där lagring skett i öppna kärl i bostadsutrymmen, i badkar och på andra olämpliga platser. I flera fall beslagtog och brände polisen drivmedel som lagrats på otillåtet sätt. EBU anser att sådana förverkade bränslen inte bör förstöras utan användas för allmännyttiga ändamål t. ex. för polisens egna fordon. Det kan nämligen inte vara rimligt att bristvaror i kristid går förlorade genom avsiktlig förstöring. Det bör ankomma på ÖEF att i beredskapssyfte utarbeta anvisningar för förverkade bränslens användning i kristid.

Ledningsbwiden energi

De tekniska möjligheterna att på ett ekonomiskt sätt hamstra elkraft, stadsgas och fjärrvärme är idag obefintliga. Utveckling kan dock gå mot nya metoder för lagring av sådan energi. Det bör då ankomma på ÖEF och Vattenfall att överväga vilka åtgärder som erfordras för att motverka hamstring.

Drivmedel

Kuponger vid skattekvittot (kapitel 9). Det är tidsgapet mellan offentlig- görande och verkställande av en kortransonering som ger spelrum för hamstring. Ju kortare tid, desto mindre utrymme för hamstring. Genom EBU:s förslag om ransoneringskuponger vid skattekvittot ges möjlighet till en omedelbar, kontrollerad tilldelning av drivmedel.

Lösdunksförbud (kapitel 10). Det effektivaste sättet att före en regelrätt ransonering förhindra hamstring är genom föreskrifter som förbjuder försäljning av drivmedel annat än i fordonets fasta tink. Vissa generella undantag måste medges för sådana som normalt, för t. ex. sin yrkesutövning, tankar i lös dunk. Förbudet medför att all försäljning måste ske under tillsyn, dvs. sedelautomater och nyckelpumpar måste stängas. Den hamstring som inför en ransonering kan ske i fordcnets fasta tank bör beaktas vid fastställande av standardransonens storlek.

Försäljnings/örbud. Inför en förestående ransonering och tnder den period lagren inventeras, kan totalförbud mot drivmedelstörsäljning påbjudas. Det förutsätts i så fall att ransoneringen startar inon några få dagar. Man kan knappast upprätthålla ett totalförbud under en ängre tid, eftersom konsekvenserna för såväl privatbilister som yrkestafikanter annars kan bli alltför vittgående och motverka de syften man hrr med en senare kontrollerad tilldelning. Denna typ av försäljningsförbut tillgreps

under 1940-talets förbrukningsregleringar.

Dämpningsavgift (avsnitt 14.1). Den föreslagna konsumtionsdämpande avgiften kan utgå med någon dags varsel. Mot bakgrund av avgiftens för- ordade storlek, ca 100 procent av normalt marknadspris inklusive skatter och avgifter, förmodas den verksamt motverka tendenser till hamstring. Avgiften föreslås inte utgå för längre tid än cirka en månad, eftersom in- komstfördelningseffekterna under en längre period blir oacceptabla utan korrigerande och svåradministrerade insatser.

Eldningsolja

Eldningsolja levereras vanligen till förbrukare med ganska långa mellan- rum. Olja distribueras av oljeföretaget direkt till kunden varför möjlighe- terna till spontana och snabba köp i hamstringssyfte är begränsade. Eftersom man avser räkna leveransterminen inför en bränslesäsong från en tidig tidpunkt, kan myndigheterna räkna in eventuellt ”hamstrade” kvantiteter i den tilldelning som medges under ransoneringsperioden. Detta gäller såväl stora som små förbrukare. Förbrukarnas möjligheter att hamstra begränsas också av lagringsanläggningarnas kapacitet.

Information

Även om det behövs tvingande regler för att motverka hamstring, bör efterlevnaden byggas under med information till allmänheten. Det är viktigt att denna information kommer igång så tidigt som möjligt eftersom hamstringen huvudsakligen äger rum i krisens inledning. Det är därför som EBU i kapitel 15 kommer att förorda insatser för en höjd informationsberedskap.

Myndigheterna bör upplysa om hur de hamstringsmotverkande regler- na är utformade. Vidare bör understrykas de brandrisker som är förbundna med en enskild drivmedelslagring och de brandskyddsbestäm- melser som gäller. Genom redovisning av bakgrundsfakta rörande krisens uppkomst och utveckling samt de påfrestningar som kan förutses för landet skapas ökad förståelse för myndigheternas agerande. Hamstring bör således mötas med både restriktioner och information.

14.5. Ingivet förslag till nytt ransoneringssystem

14.5.1. Beskrivning

Chefen för handelsdepartementet har till EBU överlämnat ett förslag, upprättat av byrådirektören Bengt Löfgren, till nytt ransoneringssystem att beaktas vid utredningens överväganden. Ändamålet med förslaget kan beskrivas som ”en förenkling och ett förbilligande av det sedan andra världskriget rådande ransoneringsförfarandet”. Förslaget är vidare avsett att användas vid all handel med ransonerade varor.

Funktionen kan kort beskrivas som följer. Alla ransonerade varor

åsätts ett pris — ransoneringspoäng — samtidigt som varje individ tilldelas ett ”köpkort” och en viss mängd ransoneringspoäng som fritt får användas för inköp av ransonerade varor i de proportioner individen önskar. Ett överskridande av tilldelad mängd ransonerad vara skall enligt förslaget omedelbart registreras i dator, varefter besked skall lämnas till konsumenten. Vid uppenbart missbruk skall ett bötesföreläggande lämnas enligt vissa normer.

Systemets tekniska utformning baseras på en optiskt läsbar faktura på vilken uttagen mängd ransoneringspoäng samt ”köpkortets” uppgifter överföres vid varje köptillfälle. Dagligen skall sedan fakturorna sändas till respektive datacentral, varifrån företaget får ett sammanställt uttag av ransonerade varor. Minst var 14:e dag skall dessutom konsumenterna erhålla kontoställning från datacentralerna.

Vidare sägs att en fullt godtagbar grund för tilldelning av standardran- son till privatbilar kan tas ur försäkringsbolagens uppgifter om körsträc- kor, samt att de allmännyttiga fordonens behov kan bedömas med hjälp av färdskrivarnas kilometeruppgifter.

Enligt förslaget bör tilldelning genom licenser ske för: — drivmedel och olja för industrins behov — olja till flerfamiljshus för uppvärmningsändamål — olja till kraftvärmeverk — drivmedel och olja till jord- och skogsbruket.

Inom jordbruket bör blockorganisationen utnyttjas även i s. k. fredskriser. Vad gäller tilldelning av eldningsolja till småhusägare bör den grunda sig på de normer som erhölls vid 1974 års fastighetstaxering.

Genom den ovan skisserade systemutformningen ersätts den stora floran av ransoneringskuponger med en enda. Detta anses medföra följande fördelar: — förberedelsearbetet kan till en mycket rimlig kostnad göras redan i fredstid

— en mångmiljonbesparing kan göras då krisorganen kan skötas av ett få- tal personer, som får underlag via dator — svartabörshandeln med ransoneringskuponger försvinner — företagens arbete med att klippa och klistra kuponger försvinner.

14. 5 .2 EB U :s Överväganden Datoranvändning

Funktionen bygger på idén att fakturan kan göras optiskt läsbar

På många håll torde den typ av stans som erfordras för att överföra ”köpkortets” uppgifter till fakturan saknas. Många företag torde vidare helt sakna kassaapparater (matsalar i skolor osv.) och därmed .nörjlighet till maskinell hantering.

Om förslaget innebär anskaffning av och kostnader för apparatur för ändamålet torde handeln ha invändningar att göra såvitt kostnidern inte täcks av staten.

Befintliga datacentraler skall enligt förslaget sköta bokföringent. Som

framhålls måste därvid vissa företag anslutas till andra, som har denna möjlighet. Det torde komma att röra sig om ett stort antal, för vilka sådan planläggning måste ske. Det kan bli aktuellt vid mindre affärer utanför tätorter framför allt då utrymning har anbefallts och kringfö- ringshandel genom tillfälliga försäljningsställen får ökad betydelse.

En central bokföring av ransoneringspoäng vore naturligtvis att föredra. Eftersom mycket stora datamängder skall hanteras krävs en dator med mycket stor kapacitet. Endast ett fåtal myndigheter torde kunna erbjuda sådan. Dessutom medför detta troligen stora system- och programmeringskostnader för att få systemet i funktionsdugligt skick.

En regional systemutformning vore också möjlig att åstadkomma och då med hjälp av länsstyrelsernas dataterminaler. Frånsett de problem som behåftar den centrala utformningen och som också även blir aktuella här, för ett regionalt system med sig ytterligare ett par problem. För det första kommer samordningsproblem vad avser ransoneringspoäng och försålda mängder varor att uppkomma. Detta på grund av att man på regional nivå endast kan registrera försålda mängder länsvis, som först efter avstämning kan anses gälla för riket. För det andra har f. n. endast 14 länsstyrelser dataterminaler vilket innebär att denna utformning blir svår att genomföra inom överskådlig tid.

På lokal nivå finns datoranläggningar i så liten utsträckning att dessa inte kan bli aktuella i detta sammanhang.

Ett databaserat system av skisserat slag förutsätter dessutom inmatning av personliga uppgifter som yrke, familjestorlek, handikapp, arbetsplats, kaloribehov etc. En sådan sammanställning för varje person medför så allvarliga inskränkningar i den personliga integriteten att systemet enbart av denna anledning torde inge stora betänkligheter.

Slutligen är dataanläggningars funktion i verkliga krissituationer inte helt säkra, varför en övergång till och/eller komplettering med ett manuellt system måste förberedas.

Handlingar och administration

I det nuvarande ransoneringssystemet avses ett stort antal handlingar av olika typer ingå. Enligt det ingivna förslaget skall en reducering ske genom användning av datatekniken. Det bör dock observeras att nya ransoneringshandlingar och arbetsmoment tillkommer t. ex.:

a) ett ransoneringskreditkort som skall skickas till alla

b) en faktura av speciell typ som skall kvitteras och påföras den förbrukade mängden ransoneringspoäng

c) fakturorna skall varje dag transporteras från försäljningsställe till aktuell dataterminal

d) kontoställning skall utsändas till varje kund två gånger per månad.

Den arbetsinsats som krävs vid varje inköpstillfällc i form av markering på ransoneringsfakturan motsvarar troligen i huvudsak det arbete som hanteringen av ransoneringskupongerna kräver. Vidare framgår det inte av förslaget huruvida den omnämnda kontoställningen skall omfatta enskilda varugrupper (exempelvis livsmedel, drivmedel) eller enbart den

totalt förbrukade mängden ransoneringspoäng. Mot denna bakgrund är det tveksamt om den eftersträvade förenk- lingen uppnås.

Kontroll

Systemets syfte förefaller vara en uppföljning av uttag av ransonerade varor snarare än en reglering av uttag. Förslaget underskattar behovet av kontroll och nödvändigheten av att förbrukningen under en rarsonerings- period så långt möjligt blir den beräknade. Överuttag blir förslaget möjligt utan att några manipulationer behöver göras. Samtidigt talas det om att sådant uttag skall medföra minskning av nästkommande periods tilldelning. Genom ett sådant förfarande kan dock hela folkför;örjningen sättas i fara. Även relativt blygsamma överuttag i det enskilda fallet kan sammantaget medföra så stora kvantiteter att förhållandet mellin tillgång och efterfrågan helt förrycks. Det tänkta bötessystemet för ie svårare fallen torde inte bli något praktiskt verksamt korrektiv.

Det kan vidare bli svårt att framställa helt förfalskningssäkri ransone— ringskreditkort. Möjligheten att spärra eventuellt borttappad: ransone- ringskreditkort kan vara begränsad.

För den enskilde konsumenten skulle systemet, om det geaomföres, innebära stora svårigheter vad gäller möjligheterna att kontrdlera egna uttag, resterande ransoneringspoäng, vilka varor som kan köpa: för dessa poäng etc. Systemet skulle med andra ord hli svåröverskådligt för den enskilde.

Drivmedelsransonering

Fördelarna med en systemutformning enligt förslaget är son nämnts framför allt att man får ett enkelt och enhetligt kort som erhills av alla medborgare, samt att ransoneringsinstruktionerna till hardeln kan förenklas.

Systemet förefaller dock besitta en rad fundamentala biister som också gäller drivmedelsransoneringar.

För det första framgår det inte av förslaget hur man "örfar vid försäljning respektive köp av en bil. Skall någon form av ret'uktion av ransoneringspoäng respektive tillägg av poäng ske? Eller skallalla få en standardtilldelning i form av ransoneringspoäng? Var skalli så fall ansökan om extratilldelning av drivmedel ske? Hur skall bedömningen ske? Skall man ta hänsyn till övrig kvarvarande ransoneriigspoäng? Enligt förslaget anses en fullt godtagbar grund för tilliklning av standardranson till privatbilister erhållas genom att ur den obigatoriska trafikförsäkringen ta uppgift om respektive körsträckeklass. Emellertid är dessa körsträckeklasser, som EBU tidigare konstaterat i kapite 9, allt,/"ör vida (500 mil) för att kunna ligga till grund för en diffzrentierad tilldelning. Vidare är det endast fråga om uppskattningar och inga faktiska körsträckor.

För allmännyttiga fordon skulle färdskrivare ligga till gruid för en

rättvis drivmedelstilldelning, eftersom dessa bl.a. registrerar våglängd. Säkrare uppgifter erhålls emellertid med hjälp av den av EBU tidigare i kapitel 9 förordade användningen av kilometerskaltesystemet.

Bränsleransonering

Det kvotransoneringssystem som tillämpades under energikrisen vintern 1974 — och som EBU föreslagit förändringar i (se kapitel 12) — är administrativt enkelt och kan sättas i kraft med kort varsel. Tilldelning av eldningsolja till ”övrig-sektorn” (småhus, flerfamiljshus, smäindustrier) sker direkt från oljehandeln och utan ransoneringsbevis.

Eldningsolja till uppvärmning av småhusbebyggelse skall enligt försla— get till nytt system grunda sig på 1974 års fastighetstaxering. Detta förutsätter att varje fastighet tilldelas en licens som skrivs ut manuellt eller med hjälp av dator. Licenserna måste sedan tillställas samtliga fastighetsägare f. v. h. till resp. oljeleverantör. Förslaget anger inte vilken myndighet som skall ansvara för detta och inte heller hur man skall förfara med jämkningar, besvär och nytillkomna fastigheter. Det föreslag- na systemet, som också bygger på schabloner, är mer personal- och tidskrävande än kvotransoneringssystemet och alltså inte något godtag- bart alternativ till det redan förberedda kvotransoneringssystemet.

Samma synpunkter kan läggas på frågan om tilldelning av eldningsolja till flerfamiljshus. inte heller i detta fall anger förslaget vilken myndighet som skall utfärda licenserna m. m.

Enligt EBU:s förslag skall i första hand licensransonering tillämpas. Detta innebär att alla fastigheter —- småhus, flerfamiljshus, industrier etc. — kommer att tilldelas en individuell licens. lnnan licenserna kan utfärdas måste samtliga fastigheter "värmetaxeras" varvid följande faktorer beaktas: byggnadens geografiska belägenhet, väggmaterial, byggnadens form och storlek, ventilationsstandard, varmvattensstandard samt värme- källans egenskaper. För att uppnå största möjliga rättvisa är det alltså inte tillräckligt, som förslaget anger, att tilldela eldningsolja "enligt viss schablon”, som dessutom inte närmare förklarats. Värmetaxeringssyste- met diskuteras närmare i kapitel 11.

Slutligen anges inte i förslaget hur ransonering av elkraft, stadsgas och värme (hetvatten) skall genomföras.

Sammanfattning

Fördelar med det föreslagna systemet är högst diskutabla och uppvägs av nackdelar som i andra hänseenden torde vara mer påtagliga. Visserligen bortfaller företagens arbete med att klippa och klistra kuponger men i stället tillkommer ett omfattande arbete med att notera ransonerings- poäng samt att dagligen korrespondera med en datacentral.

Det synes vidare som om förslaget bygger på tanken att den enskilde konsumenten handlar rationellt, alltså endast köper de varor denne anser sig ha råd till, har användning av etc. Emellertid kan man inte i praktiken förutsätta ett sådant handlingsmönster under normala tider, än mindrei

kristid.

Antalet ransoneringspoäng som tilldelas enskilda personer och hushåll måste baseras på olika faktorer som tillgång på varor men också på de enskildas behov och förutsättningar. I det nuvarande systemet har den enskilde konsumenten möjlighet att söka extratilldelning allteftersom behoven varierar. Någon sådan möjlighet finns inte omnämnd; förslaget. Möjligen förutsätts även här felaktigt att alla har ett likartat beteende och samma behov och därför inte behöver olika ransoneringspoäng.

Fördelarna med förslaget kan med andra ord sägas vara mer av teoretisk art. Förslaget är ett försök att knyta an ransoneringen till ett avancerat tekniskt redovisningssystem. Det låter sig, som nämnts, tänkas i teorin och då i fråga om varor som genom ransoneringen skall till viss angiven mängd eller viss kvotdel tilldelas i princip alla medborgare (t. ex. livsmedel, kläder) eller alla personer av en viss kategori (rxempelvis bilägare).

EBU anser emellertid att man genom en sådan systemutformning vare sig erhåller ett mer rättvist, lätt administrerat eller ut ekonomisk synvinkel fördelaktigare ransoneringssystem. Det föreslagna rarsonerings- systemet bör därför inte föranleda ytterligare åtgärder från beredskaps- planerande myndigheters sida.

15 lnformations— och sparkampanjberedskap

15.1 lnform ationsberedskap

15.1.1 Erfarenheter från krisen 1973/ 74

Samtliga krismyndigheter har i sina utvärderingsrapporter redovisat erfa- renheter och synpunkter i fråga om informationen till allmänheten. Här skall kort redovisas vissa av de erfarenheter som återges i utvärderings- rapporterna.

TN :s rapport

1 Tst beredskapsorganisation ingick i ransoneringsenheten en informa— tionsavdelning. [ december 1973 anställdes två personer medjournalistisk erfarenhet som också hunnit få viss utbildning inom ransoneringsområdet under hösten. lnformationsavdelningens inrättande avlastade övrig perso- nal från betungande informationsarbcte. Mer omfattande informationsförbcredelser saknades. Ofta förelåg un- derlaget för informationen mycket sent. En fördel då var att informa- tionspersonalen hade goda kontakter nted massmedia och kände till de effektivaste informationskanalerna.

lnformationsmaterial som kräver läng produktionstid hann man inte med att ta fram. Avdelningen hann inte heller med någon noggrann planering eller organisation av informationsnätet. Ambitionen var att skapa öppna och goda förbindelser med enskilda journalister.

Genom massmedias snabbhet som informationskanal kom de att nära nog helt dominera TN:s informationsutbud. TN anser att detta gav utrymme för spekulationer.

TN anser att TV/radio är den bästa informationsvägen. Produktions- tiden för en TV-spot anges vara ca en månad. TN kunde dock få en TV-spot producerad på åtta dagar.

Informationen till utlandet var enligt TN bristfällig och till bransch- organisationerna anses den ha varit ringa. Vidare hade man inte förberett informationen till invandrare.

TN:s informationsaktiviteter kan sammanfattas i följande punkter:

. Pressmeddelande med adress, telefon etc. . Kontakt med annonsbyrå. Annonsering

. Kontakt med Sveriges Radio och produktionsbolag för två TV-spots och tre radiodialoger . Snabbinformation via TT. Direktkontakter per telefon med mass- media. Journalistbesök . Häftet "Information om drivmedelsransoneringen” distribuerad i 260 000 ex. Fyrfärgsaffischer.

TN anser att ”en försvårande omständighet i informationsarbetet var den bristande kontakten mellan de olika centrala ransoneringsmyndighe- terna. Deras samverkan måste planläggas närmare i framtiden”. Osäkert beslutsunderlag gav ibland felaktig information. Vidare anges som en försvårande omständighet för informationsavdelningen att informationen inte kunde styras. Dessutom hade telefonväxeln för låg kapacitet.

Det totala informationsutbudet under krisen var rikt. Myndighetsinfor- mationen kompletterades med information via organisationer, företag osv. Länsstyrelserna annonserade regionalt, liksom vissa kommuner lo- kalt.

Informationen från central myndighet till utlandet anser TN var bristfällig. Viss information spreds via motororganisationer, turistorgan och resebyråer.

Vid flertalet länsstyrelser sköttes informationen av en informationsav- delning, pressombudsman eller annan befattningshavare. Direkt informa- tion lämnades allmänheten vid besök och per telefon. Flera länsstyrelser har fört fram kritik mot att TN inte lämnade sådan information som skulle gjort telefonkontakter och besök obehövliga.

Länsstyrelsernas kontakt med lokal press var god. Alla länsstyrelser annonserade. Flertalet länsstyrelser kritiserar kommunikationerna med central nivå. Kommunikationerna till kommunerna fungerade bra.

TN betonar att informationen är en viktig del av ransoneringssystemet särskilt vid en fredskris lnformationsavdelningen skall ansvara för denna. Massmedia anses vara bästa informationskanalen. Massmedias underlag bör vara enkelt och klart. Särskilt betydelsefullt är kravet på ett rikt utbud av direktinformation till allmänheten (annonser, TV/radio, mass- korsband).

TN redovisar två informationssystem, ett långsamt med TV-program, informationsmaterial etc. samt ett snabbt med användande av massmedia och direktkontakt.

TN anger att det är av största betydelse att kommunikationerna mellan centrala, regionala och lokala myndigheter fungerar. Vidare sägs: "Kritik har riktats mot att det inte fanns något övergripande centralt informa— tionskansli under drivmedelsransoneringen. l kansliet borde samtliga berörda centrala myndigheters informationsavdelningar ingå.”

TN finner sådant centralt kansli orealistiskt beroende på att informa— tionsarbetet fordrar en nära kontakt med övrig personal vid den egna ransoneringsenheten. Där centralt informationskansli är beläget måste i så fall också de centrala myndigheternas ransoneringsenheter finnas, vilket är svårt från bl.a. lokalsynpunkt. TN anser därför att varje myndighet måste ha egen informationsavdelning, men samarbetet mellan avdel-

ningarna bör fördjupas t.ex. genom någon form av samrådsgrupp som regelbundet sammanträder.

Samrådsgruppen bör före en ransonering ta fram gemensamt informa- tionsmaterial t. ex. information om kompetensfördelningen mellan myn- digheter. TN säger att antingen ett centralt informationskansli inrättas eller inte så mäste garantier skapas för att central myndighet som lämnar information känner ansvar för den grundläggande och riksövergripande informationen bl. a. genom att lämna förklaringar och motiveringar samt redovisa orsaker bakom regeringens och centrala myndigheters beslut.

Kommunikationerna mellan myndigheterna måste också förbättras. Länsstyrelser måste informeras före massmedia. Denna kommunikation kan underlättas genom telex.

TN anser att information av generell natur skall lämnas av central myndighet. Direktinformation måste förberedas. [ beredskapssyfte bör färdigställas informationsmaterial som TV- och radioprogram, annonser och broschyrer. Man bör vidare utnyttja branschorganisationers distribu- tionsnät vid informationsspridning. En samrådsgrupp med sådana organi- sationer förordas.

BN :s rapport

ÖEF:s förberedelser på informationssidan var begränsade till annonsut- kast för krigs- och avspärrningsfallen. l BN:s informationsenhet ingick en informationschef, en informationssekreterare, två telefonsvarare samt en sekreterare. Enheten arbetade med massmediainformation, annonsinfor- mation och direktinformation.

Enheten utsattes från början av en kraftig press från massmedias sida. Telefonväxeln sägs ha varit en trång sektor. BN betonar att TT var till stor hjälp. Vidare anförs att annonsanslagen var för knappa, inte minst mot bakgrund av totalitetsprincipen.

De direkta förfrågningarna från allmänheten hade man personellt svårt att klara. Telefonväxeln räckte inte heller till. Efter någon vecka utarbetades en svarskatalog.

BN föreslår att informationsenheten i framtiden förses med en infor— mationschef. två informationssekreterare, en annonsbyråman, ett antal telefonsvarare samt en sekreterare. lnformatörerna bör snabbt kopplas in och löpande ta del av arbetet inom BN, [ en beredskapsplan bör finnas utkast till bl.a. pressreleaser, annonser och en populärt skriven svars— katalog.

SER N :s rapport

[ SERN:s organisation ingick informationsenheten i administrativa byrån. Sparkampanjen på elområdet genomfördes på SERN:s uppdrag av CDL.

SERN anger att man internt noterat problem i inledningsskedet genom hög frekvens av telefonfrågor vilket bör kunna förbättras genom en tidigare och fylligare information till elleverantörer och elblock samt genom klar information till konsumenterna om lämpliga kontaktvägar.

Före SERN:s tillkomst hade (*DLzs beredskapsnämnd hand om informa- tionen.

Vid informationen valdes flera olika kanaler. Verksamheten kan kort anges i följande punkter:

Elleverantörerna har fortlöpande informerats genom brev Kvolberörda konsumenter har direktinformerats Bransch— och intresseorganisationer Meddelanden. Press-releaser. Presskont'erenser Direktinformation till elleverantörer, konsulter, branschorgan m. fl,

lin undersökning som genomförts av Handelns Utredningsinstitut visar att detaljhandeln fick merparten av sin information via massmedia.

15.1.2 länka/undersökning

Under krisen 1973/74 genomförde l-"orskningsstiftelsen för Samhälls- Och Informationsstudier (FSI) i samarbete med Sveriges Radios avdelning för publik— och programforskning (SR/PUB) en undersökning om allmän- hetens inställning till oljekrisen och dess verkningar. Vid två tillfällen, i december 1973 och i februari 1974, ställdes ett stort antal frågor till ett urval personer. Resultatet av undersökningen har redovisats i rapporten "Svenskarna och oljekrisen”. ! FSI:s specialstudie för EBU, som redovisas i sin helhet i bilaga 8, har en sammanfattande analys gjorts av undersök- ningsresultatet. Här skall kort anges vissa huvudpunkter.

Sammanfattning

41 procent av befolkningen angav i februari att de generellt uppfattat informationen som mer förvirrande (in klargörande. Knappt lö procent uppfattade informationen som "till största delen klargörande" eller bättre. Svaren på de kunskapsfrägor FSI ställde anser man inte tyda på dålig information när det gäller punktvisa fakta —- merparten av befolk- ningen tycks ha inhämtat just dessa uppgifter ganska väl. Även om informationen har nått fram. så kan det emellertid ha funnits brister av mer generell karaktär. Följande brister anges ha förekommit i hög

utsträckning: a) Mänga osanna uppgifter anser 53 "a b) Uppgifterna varit motstridiga anser 79 % c) Vissa fakta har undanhållits allmänheten anser 62 ”r d) För mycket överdrifter anser 7l % e) Informationen osammanhängande och splittrad anser 64 % f) Situationen har varit så komplicerad att inte ens '

experterna haft sammanhanget klart för sig anser 65 "i,

Procentsiffrorna ovan speglar uppfattningarna i allmänhet, dvs. både bland dem som varit mycket kritiska och dem som varit tämligen nöjda med informationen. De sambandsberäkningar som FSI gjort pekar på att den generella kritiken främst tycks vara ett uttryck för sådana brister som nämns i alternativ e ovan och därnäst de som nämns i alternativ b.

Den generella kritiken av informationen kan också sättas isamband med de "informatörer” som varit aktuella under krisen. De sambands- mönster som framträder anser FSI tyda på att det först och främst är myndigheternas informationsansvar man har i åtanke, i andra hand televisionens och i tredje hand pressens, med undantag av Expressen för vilken ett sådant samband saknas.

FSI undersöker också vilka informationsbrister som har förknippats med olika informatörer. I detta sambandsmönster framträder myndig— heter och Sveriges Radio som främst medverkande till den dåliga informationen. sett ur allmänhetens ögon. Det finns en svag tendens till att se myndigheterna som mest belastade med brister av typ osanningar och undanhållanden (alternativ a och c), medan radio/TV får något större värden på motstridigheter och brist på sammanhang (alternativ b och e). FSI anser att tendensen väl ligger innanför slumpmarginalerna. Det påpekas dock att liknande mönster uppträder på många andra håll i materialet. Benägenheten att uppfatta osanningar och undanhaIIanden av fakta står t. ex. främst i samband med diskussioner om regeringens roll i oljekrisen och uppfattningen att myndigheterna själva har orsakat krisen.

Uppfattningarna bland allmänheten ger enligt FSI inga absoluta krite— rier för en bedömning av de faktiska informationsbristerna eller varifrån de härrör. Åtminstone omkring 70 procent av befolkningen uppger sig dock ha vissa bestämda åsikter om informationen under oljekrisen. Det visar sig att åsikterna står i samband med graden av förtroende för myn- digheterna och deras agerande under oljekrisen. Sambandet mellan kriti- ken av myndigheternas information och förtroendet för desamma anser FSI vara mycket påtagligt.

Detta förtroende sjönk märkbart från december till februari. I ”Svenskarna och oljekrisen" konstaterades också att allmänhetens reak- tioner på informationen under krisperioden var klart anknutna till just själva denna förändring i riktning mot försämrat förtroende.

De som inte varit direkt kritiska till informationen har inte följt med i den allmänna trenden mot minskat förtroende medan däremot de som reagerat kritiskt på informationsbrister företer en stark försämring av förtroendet. Partipolitiska sympatier och andra värderingar av tidigare slag har inte svarat för förändringarna i förtroendet. Inställningen till det socialdemokratiska partiet förefaller däremot enligt FSI ha verkat brom- sande på förtroendeförsämringen för dem med starka socialdemokratiska sympatier.

Den information som innehållit olika bestämmelser och direktiv i samband med ransoneringsåtgärder kan grovt kallas för ”teknisk informa- tion”, och den som innehållit uppgifter med överblick av krisens bakgrund och allmänna utveckling, oljetillgången m. m. för ”övergripan- de” eller ”bakgrundsinformatian

Med hänsyn till informationskritikens tydliga samband med förtroen— det håller FSI för troligt att det är den övergripande bakgrundsinforma- tionen som är den mest väsentliga. Om det brister i motiven till olika åtgärder (t. ex. drivmedelsransoneringen när uppgifterna om tillgången på bensin är motstridiga) och andra beslut. riskerar man kanske enligt FSI

en del av förtroendet för samma åtgärder. Huruvida brister i den övergripande informationen därmed skulle ha spelat en större roll än den tekniska, vet man emellertid inte.

FSI anser det också vara svårt att avgöra något sådant utifrån informationsbristfrägorna. Samtliga kan vara giltiga för såväl teknisk som övergripande information och samtliga har också samband med förtroen- det. Osanningar, undanhållanden av fakta samt överdrifter (alternativen a, e och (1 ovan) förefaller dock enligt FSI vara mer rimliga som brister inom bakgrundsinformationen än inom den tekniska informationen. Som nämnts tenderar också just dessa att (i förhållande till övriga brister) öka sina sambandsvärden just med förtroendefrägorna, ifrågasättandet av åtgärder och diskussioner om myndigheternas roll i krisen (50 procent av befolkningen ansåg i februari att de svenska myndigheterna själva i viss eller stor utsträckning orsakat försörjningsbristen, 28 procent var tvek- samma och endast 22 procent ansåg att så inte var fallet).

Vissa effekter av kritiken mot myndigheterna och deras åtgärder visade sig redan efter ganska kort tid, även om den inte var särskilt utbredd.

Man kan enligt FSI inte räkna med att komma tillrätta med problem av den här typen genom att försöka sig på korrigeringar i den ström av nyheter, debatt och annan information som går från massmedia till allmänheten. Ett sådant sätt som diskuterats på olika håll, är att bibringa allmänheten "rätt” information via betald annonsplats i pressen.

Om syftet är att komma tillrätta med temporära eller osystematiska fel i massmediautbudet, missuppfattningar. upprepade sakfel som förvirrar, förenklingar beroende på okunnighet osv., anser FSI att man troligen kan nå en viss framgång genom denna kanal. Den är också oundgänglig när åtgärder och bestämmelser skall offentliggöras i en samlad och enhetlig form.

Om "felen” har mer stabila och systematiska drag, i form av redaktio- nella linjer, växande kritik och ifrågasättanden inom bestämda ämnesom- råden eller liknande drag, som är gemensamma för alla eller unika för vissa tidningar, blir situationen emellertid en helt annan.

FSI menar att slarvig och okunnig journalistik kan förekomma i stor utsträckning även i en sådan situation, men då i ett sammanhang vars udd är riktad mot (eller åtminstone träffar) ett särskilt mål. FSI anser att mängder av negativa skriverier inte kan slås ut av enstaka annonser. Redan när det rör sig om högst obetydliga insatser annonsvägen blir kostnaderna mycket höga.

Det är också svårt att tänka sig andra sätt att genomföra korrigeringar om "felen” ligger placerade i ledet massmedia—allmänhet. Om ”felen" har sina rötter i en subjektivt vinklad journalistik, i återgivandet av en faktisk händelseutveckling eller en blandning av bådadera, anser FSI att man har mycket begränsade möjligheter att åstadkomma några större tillrättalägganden.

En del av bristerna i informationen från massmedia kan dock vara rotade i ledet av information till massmedia. Nyhetsförmedlarnas egna informationskällor kan själva ha haft otillräcklig information, källinfor- mationen kan vara osammanhängande eller motsägande på grund av

bristande samordning, källornas resurser att föra ut information står inte i proportion till mängden förfrågningar osv.

Sådana allmänna brister i informationen till massmedia anser FSI slå igenom i ledet från massmedia som själva har tillräckligt med kunskaper. Både nyhetsfolk och allmänhet kommer således att känna av eventuella brister i informationsflödct till massmedia. Luckor fylls med spekulatio- ner och rykten. Brist på stringent information i ömtåliga sammanhang kan t.o.m. riskera att tolkas som avsiktliga försök att dölja något. Misstänksamhet ges mer eller mindre fritt spelrum och lösryckta påståen- den av skiftande slag bygger så småningom upp föreställningar som i frånvaro av fakta kan bli starkt vinklade åt ena eller andra hållet.

Sammanfattningsvis framhåller FSI att bland drygt 500 variabler (i form av enkla svarsskalor eller sammansatta index) visar sig följande fyra ha de mest hållbara sambanden med allmänhetens förtroende för myndig— heterna i februari:

. Inställningen till socialdemokratiska partiet . Förtroendet för myndigheterna i december . Upplevelsen av myndigheternas information . Inställning till bensinransoneringen.

FSI anser att dessa variabler förklarar över 60 procent av all individuell variation i allmänhetens förtroende för myndigheterna i februari. Inställ— ningen till myndigheternas information och bensinransoneringen som tillsammans utgör drygt 27 procent av denna förklarade varians. finner FSI till stor del härröra från erfarenheter och diskussioner bland vänner och bekanta. Resultaten anger också att redaktionella skillnader i massmedias rapportering av skeendet under oljekrisen har haft betydelse för inställningen i dessa frågor.

15.1.3 EBU:s expertrapport om pressutbudet

EBU har ansett det vara av intresse att, som bakgrund till diskussioner om behovet av en utökad informationsberedskap, få pressens roll som informationsförmedlare under krisperioder ytterligare kartlagd. Därför uppdrog EBU, i samarbete med beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, åt FSI att genomföra en studie av pressutbudet under krisen l973/74. Rapporten, som i sin helhet redovisas i bilaga 8, omfattar en granskning av ett antal tidningar under perioden den 15 november 1973 — 15 mars 1974. Utbudet i landets åtta största dagstidningar liksom i fem lokaltidningar har utsatts för en mycket omfattande innehållsanalys. Här skall en sammanfattning lämnas.

Sammanfattning

Om man ser på den samlade mängden utbud inom olika områden av oljekrisen, får man enligt FSI en bild av pressens värdering av oljekrisen som nyhetshändelse. Den största ansamlingen nyheter, debatt och annan information rörande oljekrisen finns under veckorna kring årsskiftet

1973/74. Artikelmängden visar en markerad uppgång från början av november fram till denna tid och en lika markerad nedgång strax efter. Överensstämmelsen mellan tidningarnas nyhetsvärdering anges vara mycket påtaglig. Om man jämför de olika tidningarna med varandra, finner man att utbudets variationer till 75 procent exakt överensstämmer mellan två genomsnittliga tidningar.

(;enomsnittstidningen innehöll 10—15 artiklar om dagen under decem— ber och januari och FSI anser detta vittna om ett stort intresse för försörjningsfrågan. Detta intresse uppfyller enligt FSI en första förutsätt- ning för att en mer detaljerad information inom olika områden av ämnet också skall tillägnas nyhetsvärde och således beredas plats i tidningarnas pressmaterial.

De annalkande energiförsörjningsproblemen uppmärksammades i svensk press genom en ström av nyheter från utlandet. Dessa nyheter ger krisens bakgrund; Ol'EC:s och OAPEC1s agerande, verkningar och åtgär- der i andra länder, bland Oljebolagen m.m. I början av december när dessa nyheter och annan bakgrundsinformation en höjdpunkt. Informa- tion om världens energiförsörjning, Sveriges beroende av olika energitill— gångar, deras användning och förekomst, alternativa energikällor, fram- tida energiförsörjningen osv. blir i en genomsnittlig dagstidning (av de 13) föremål för utförlig behandling i närmare två artiklar om dagen under de första 14 dagarna i december. Från början av december och 2—3 veckor framåt ägnar genomsnittstidningen ungefär en artikel om dagen åt information om de svenska myndigheter och institutioner som är aktuella i samband med försörjningsbristen. Man redovisar hur viss myndighet/ institution är uppbyggd, dess funktion och ansvarsområde osv.

I början är det främst ÖEF rn. fl. som är föremål för intresset. Uppmärksamheten flyttas efter hand över till de krismyndigheter och tillsatta nämnder som beslutade om ransoneringsåtgärder m. m.

Den största rubriken under perioden som helhet utgjordes av de olika ransoneringsåtgärder och föreskrifter som beslutades. FSI anger att den sammanlagda rapporteringen av dessa svarar för närmare tredjedelen av det totala utbudet om oljekrisen. Merparten utgörs av rent informerande text. Detta gäller även för t. ex. rapporteringen av drivmedelsransone- ringen, som var ett av de hetaste debattämnena under perioden.

Drivmedelsransoneringen tilldrog sig också det utan jämförelse största intresset, följt av SERN:s olika åtgärder och beslut. Genomsnittstid— ningen författade drygt 120 artiklar med information om drivmedelsran— soneringen, närmare 70 artiklar om elransoneringen, jämfört med mindre än 430 artiklar om kvotransoneringen av eldningsolja.

De två huvudämnen som följer efter ransoneringsåtgärderi storleksord- ning är redogörelser för Sveriges ekonomi, sysselsättning och liknande samt det frivilliga energisparandet i Sverige (där en icke oansenlig del består av annonser om elsparande från SERN/CDL, privata företag och branschorganisationer). Vidare ägnade genomsnittstidningen 130 artiklar åt informationen om oljetillgången.

Om man jämför bevakningen av de olika ämnesområdena finner man att den varierar i omfattning på ett mycket likartat sätt från ämne till

ämne och även från del till del inom respektive ämne. Sambanden är mycket höga och visar att nyhetsvärderingen av de enskilda företeelserna och händelserna utan större åtskillnad följer den allmänna nyhetsvärde- ringcn av oljekrisen som helhet.

Det höga nyhetsvärdet bör enligt FSI ha inneburit fördelar för myndigheterna när det gällde att snabbt få ut information med stor räckvidd. Man fann att tidningen själv många gånger sökte upp och tryckte information som myndigheterna själva skulle haft svårigheter att sammanställa. Nyhetsvärdet gjorde att man kunde räkna med att få ut en hel del information via det redaktionella materialet istället för via kostsamma annonser. Det hände ibland att t.o.m. kommunikationen mellan myndigheter kom att gå via massmedia före andra kanaler.

Å andra sidan kan man, framhåller FSI, inte räkna med att bli beredd plats i det redaktionella materialet då nyhetsvärdet inte längre motiverar det. Ett exempel i det frivilliga energisparandet illustrerar detta. Utbudet följer här tämligen exakt den allmänna nyhetsvärderingens växlingar. Det utgör samma oförändrade andel (drygt 10 procent. annonserna borträk- nade) av totala oljekrisutbudet under periodens förlopp.

Det betyder att det skrevs relativt mycket om energisparandet just då tidningarna var som mest fyllda av oljekrisnyheter (genomsnittstidningen berörde sparandet i 1 1/2 # 3 artiklar/dag). Detta kunde CDL dra stor nytta av under kampanjen för elsparande. En delav budskapet kunde nå allmänheten via den redaktionella Vägen istället för den begränsade och kostsamma annonsvägen.

! ett senare skede hade nyhetsvärdet sjunkit tillbaka och bjöd därmed inte längre fritt fram i det redaktionella materialet. BN gjorde således helt andra erfarenheter än CDL då man efter det att drivmedelsransoneringen avslutats, försökte driva en kampanj för sparsamhet också vid bilratten. Vid denna tidpunkt utgjorde enligt FSIzs studie det totala utbudet om oljekrisen i en genomsnittlig tidning högst två artiklar om dagen.

Av naturliga skäl kan nyhetsvärderingen således bli ett besvärligt hinder för information och budskap från myndigheterna då man p. g. a. bristande resurser är förhindrad att gå vägen via betald annonsplats. FSI menar att felet mindre ligger hos nyhetsvärderingen än i de bristande resurserna.

FSI framhåller att de bristande resurserna på informationssidan stund- tals kunde göra sig påminda även i situationer med högt nyhetsvärde. Efterfrågan på nyheter och information skapade ibland ett tryck som myndigheterna inte klarade av. Telefoner blockerades och personalen var otillräcklig. När efterfrågan på information inte blev mättad, kunde det hända att tidningarna fyllde luckorna med missvisande uppgifter och spekulationer.

Beskrivningen om pressens bevakning av oljekrisen kan enligt FSI ses som en beskrivning av nyhetsvärderingens spel på tre nivåer.

Nivå ] handlar om nyhetsvärderingens prioriteringar av olika huvud- ämnen, vilka inte har annan anknytning till varandra än möjligen att de konkurrerar om samma utrymme i tidningsspalterna. Ju vidare man definierar dessa områden (= ju högre nivå). desto mindre anknytning får

de till varandra; t. ex. brott, idrott, mode, ekonomi osv.

Pressens intresse för oljekrisen som helhet skulle kunna ses som en nyhetsvärdering på nivå 1 * dvs. prioriteringen i förhållande till annat nyhetsmaterial som konkurrerar om samma utrymme.

Nivå 2 är en lägre nivå, där ämnena har en klarare anknytning till varandra. Pressens bevakning av de olika ämnesområdena (energitillgång. ransoneringsåtgärder, följdverkningar) inom oljekrisen, ger exempel på hur nyhetsvärderingen har arbetat på denna nivå.

De olika ämnesområdena utgör olika andelar av totala utbudet om oljekrisen. Balansen mellan dem ger upplysningar om den bild pressen givit av oljekrisen.

På motsvarande sätt, säger FSI om nivå 1, att balansen mellan oljekrisen och andra huvudämnen ger ett slags ögonblicksbild av samhäl- let i pressens version.

På båda dessa nivåer har FSI kunnat konstatera stora likheter i informationsbilden från tidning till tidning. Detta antyder enligt FSI att händelseförloppet, så som det speglats i tidningarnas informationskällor, har haft en stor påtaglighet och entydighet som slagit igenom i de olika tidningarnas utbud. Utrymmet för skilda tolkningar kan antas ha varit litet i förhållande till påtagligheterna i håndelseutvecklingen.

På nivå _? granskar FSI förhållandet mellan nyheter som starkt anknyter till varandra, nämligen balansen mellan positiva och negativa nyheter om oljetillgången, mellan utbud som vittnar om negativ kritik respektive utbud som vittnar om en positiv inställning till ransoneringsåt- gärder osv.

Jämfört med nivå 1 och 2, finner FSl att överensstämmelsen mellan tidningarna är sämre på vissa punkter. Detta gäller framför allt pressens rapportering av drivmedelsransoneringen. Bensinransoneringens nödvän- dighet blev föremål för debatt i pressen och det är just i frågan om hur befogad eller obefogad den var, som utbudet speglar olika uppfattningar. (Skiljaktligheterna gäller således inte hur genomförandet sköttes, extratilldelningen m. m. I detta avseende är överensstämmelsen mer påtaglig.)

Vid granskningen av utbudets variationer från tidning till tidning och från tidpunkt till tidpunkt har FSI konstaterat vissa systematiska skillna- der mellan tidningarna. Dessa skiljelinjer är större än inom något annat ämnesområde på nivå 3 under krisen. Samtidigt är de ändå inte påfallan- de stora — utvecklingen till en mer kritisk inställning mot beslutet är till större delen gemensam.

Även beslutet om ransonering av varmvatten blev föremål för en debatt i pressen. FSI har funnit att samtliga tidningar var klart kritiska mot beslutet. Balansen varierar ändå en smula olika från tidning till tidning och en närmare analys antyder vissa systematiska skillnader.

För dessa två ämnesområden har FSI inte. på samma sätt som vid nivå 1 och 2 ovan, kunnat skönja tecken på en entydig omvärld som slagit igenom i pressutbudet. Istället skulle man snarast förmoda att här har funnitsjämförelsevis gott om utrymme för skilda tolkningar. En betydan- de mängd slumpvariation i utbudet anser FSI dessutom tyda på att det

funnits mycket av osäkerhet i dessa tolkningar. Linjerna i utbudet, liksom den alltmer kritiska inställningen till myndigheternas beslut, kan innebära att den information som lämnats från myndighetshåll, har stått i strid med och delvis slagits ut av information från andra källor. Detta behöver inte betyda att dessa andra källor lämnat en kvantitativt eller kvalitativt tillfredsställande information — det kan bl. a. också vara fråga om bristande aktivitet från myndighetskällorna.

Pressens behandling av SERN:s/CDL:s åtgärder och beslut, anser FSI ge en helt annan bild. Utbudsbalansen för och emot kvotransoneringen av el varierar i klart samband med händelseutvecklingen i tiden och företer en påtaglig överensstämmelse mellan alla tidningar. FSI framhåller att pressens samstämmighet här hör till de mer påtagliga exemplen i materialet.

FSI anar också ett bättre genomslag för myndighetsinformationen i samband med elransoneringen. Inställningen till kvotransoneringen, så som den speglas i olika nyheter, försköts i negativ riktning allt efter hand. Man kan här spåra inflytandet av information från SERN/CDL själv. Lä- gesförbättringen gjorde så småningom en kvotransonering mindre sanno- lik.

En särskild granskning av den direkta kritik som pressen riktade mot myndigheternas information, visar att det just i samband med elransone- ringen förekom förhållandevis få anmärkningar mot denna. En sådan kritik var däremot enligt FSI mer frekvent när det gällde drivmedelsran- soneringen och framför allt varmvattenransoneringen. Den alltmer kri- tiska inställningen till sistnämnda ransoneringsbeslut står också i samband med kritik av regeringen och myndigheterna — något som inte gäller be- handlingen av SERN:s beslut.

FSI menar att en bättre bakgrundsinformation här kan ha spelat en roll. Det var också förhållandevis lättare att skaffa fram en överblick över försörjningssituationen på elsidan — jämfört med försörjningssituationen på bränsleområdet.

Informationen om oljetillgången har företett ett mycket entydigt och klart mönster i pressen. FSI framhåller att inget ämne har speglats så lika i utbudet från tidning till tidning. Här finns särskilt god grund för tolkningen att en entydig händelseutveckling (så som den förmedlats via tidningarnas olika informationskällor) har slagit igenom i pressutbudet. Balansen positiva/negativa nyheter om oljetillgången förskjuts dock i riktning mot en allt ljusare försörjningsbild på ett sätt som kan få motiven bakom ransoneringsåtgärder att te sig oklara. FSI finner att strax innan drivmedelsransoneringen trädde ikraft har förhållandet mellan den ständigt stigande strömmen positiva nyheter om oljetillgången och den sinande negativa nyhetsströmmen definitivt växlat över till att peka mot en god försörjningssituation.

Balansen mellan pessimistiska/optimistiska bedömningar av oljebris- tens följdverkningar för Sveriges ekonomi, sysselsättning, varutillgång m.m., företer enligt FSI ett liknande mönster. Utvecklingen mot en ljusare bild startar redan i början av december. Balansförskjutningen anses vara mycket tydlig, med visst undantag för utbudet rörande priser

och prisutveckling, där pessimismen är mer stabil.

Ställer man denna ljusnande bild i relation till de samtidigt vidtagna ransoneringsåtgärderna (drivmedelsransoneringen) anser FSI att bilden kan ge sken av att vara motstridig och förvirrande. FSI menar att denna bild bör kunna ses som en del av förklaringen till den kritiska inställ- ningen till vissa ransoneringsåtgärder och som en uppmaning för myndig— heterna att komma med klargörande information om t. ex. drivmedels- ransoneringens bakgrund (situationens/informationens osäkerhet, svårig- heterna att snabbt ändra omfattande beslut etc.) -— en bakgrund som för press och allmänhet inte tedde sig lika klar ijanuari 1974 som i december 1973 då beslutet fattades.

15.1.4 Hearing inom EBU

I slutet av november 1974 ägde en hearing rum inom EBU med representanter från massmedia, såväl etermedia som press. Härvid fram- fördes bl. a. följande synpunkter.

Det framhölls att hösten 1973 hade präglats av en rad händelser. Förutom kriget i Mellersta Östern ägde statskuppen i Chile rum. Detta innebar att massmedia vaknade relativt sent när det gällde oljekrisen, först i mitten av november. Därför kom också regeringens krisprogram nästan som en chock och den frivilliga sparkampanjen kom bort i nyhetsförmedlingen. Mycket sades detta ha berott på att man inte hade någon organisation att falla tillbaka på. Först genom BN:s tillkomst fick man en bas för pressinformationen. Vidare hade man uppfattat informa- tionen som splittrad. Den allmänna förvirringen i slutet av november 1973 ansågs ha undergrävt allmänhetens förtroende för myndigheternas information. Marknaden var svårarbetad genom att det tog tid att hitta fram till de rätta personerna. Dessa satt ofta bundna i långa sammanträ- den ouppnåliga för journalisterna. Ibland hade det tagit en hel arbetsdag att få fram en enda uppgift. I ett sådant läge sade man sig skriva på det knapphändiga underlag man haft tillgång till.

Informationsförvirringen ansågs ha skapat grogrund för rykten som i sin tur satt igång en stor hamstring. Huvudintrycket var att den centrala informationen var förvirrad. Beslutsfattarna var helt upptagna av de akuta krisfrågorna. Massmediarepresentanterna hänvisades därför till andra- och tredjehandsuppgifter. Det föreslogs att man i en kris borde bygga upp en central, professionell informationsenhet. Krismyndigheter- na skulle sedan ha öppna kanaler till denna centrala enhet. Detta skulle underlätta massmedias arbete och förebygga felinformation.

Det påpekades att, efter det att ÖEF fått drygt fyra miljoner för en sparkampanj i november, så hade ingenting hänt. Man borde omgående byggt upp ett informationskansli. Nu kom andra parter in i informations- spridningen, t. ex. Oljebolagen. Man ansåg att myndigheterna prioriterat fel. Mer resurser borde ha satsats på informationen för att på så sätt säkra en uppgiftsbank för massmedia.

Det framhölls vidare att den dåliga informationen om försörjningsläget skapat osäkerhet. Först långt efteråt visste man vilken information om

försörjningsläget som legat till grund för regeringens beslut om ransone— ringsåtgärder. Regeringen borde varje vecka ha utgivit en orientering om försörjningsläget.

Ett förslag som fördes fram var att man i en kris skulle bilda en referensgrupp med dugliga journalister. Denna grupp skulle samordna informationen, ge bakgrundsdata och upprätthålla intima kontakter med ransoneringsorganen. Samtidigt poängterades att informatörerna hos myndigheterna måste vara med i beslutsprocessen.

15.1.5 EBU:s expertrapport om informationsbcredskapen

Av det som tidigare sagts i detta kapitel framgår att ett av de svårare problemen under krisen 1973/74 var organisationen och genomförandet av den externa informationen till allmänheten. Knappast några informa- tionsförberedelser hade vidtagits i beredskapssyfte. I ett spänt och känsligt läge var man således tvungen att från grunden bygga upp sina informationsapparater med personal, annonsmaterial, broschyrer, TV- spots. radio-trailers etc.

Den undersökning som FSI gjorde under krisen och som sammanfat- tats i avsnitt 15.1.2 pekar klart på att en stor del av allmänheten uppfattade myndigheternas information som splittrad och osamman- hängande. EBU har därför uppdragit åt redaktören Bo Carlson att mot bakgrund av erfarenheterna från vintern 1973/74 lämna förslag till en förbättrad informationsberedskap. Rapporten redovisas i sin helhet i bilaga 10. Här skall följande sammanfattning lämnas.

Sammanfattning

När OAPEC den 17 oktober 1973 beslutade om oljebojkott och minsk- ning av råoljeproduktionen fanns inom ÖEF, TN och CDL utarbetade planer beträffande restriktioner och ransoneringar, I dessa ingick emeller- tid inga informationsförberedelser. Bristen på informationsberedskap innebar även att ransoneringsplanläggningen försenades på grund av att ingen informationspersonal fanns till hands för att ta emot frågor från allmänhet, företag och massmedia.

Denna brist på förplanering innebar bl. a. att allmänheten inte i tid fick den information av faktakaraktär som den behövde, att massmedia inte alltid kunde ges önskvärt basmaterial och att myndigheternas informationsavdelningar aldrig lyckades arbeta ikapp allmänhetens och massmedias krav på information.

En allvarlig brist var även att ingen myndighet hade ansvaret för den övergripande informationen.

I expertrapporten förordas bl. a. följande åtgärder för att bygga upp en informationsberedskap.

ÖEF blir huvudansvarig för beredskapsplaneringen inom informations- området och tilldelas de ekonomiska resurser som behövs för att stärka de personella resurserna samtidigt som medel ställs till förfogande för att externt köpa tjänster och material.

ÖEF bildar tillsammans med representanter för BN, TN och El—"N (Vattenfall/CDL, se kap. 18) en informationsgrupp som gemensamt plan— lägger informationsberedskapen och vid en krissituation verkställer åtgär- derna.

ÖEF blir ansvarig för den övergripande informationen. ! informationsgruppens uppgifter beträffande beredskapsplaneri före- slås bl.a. följande ingå.

Produktion av ett gemensamt informationspaket från de ransonerande myndigheterna till massmedia bestående av bl. a. artiklar som presenterar de olika restriktionerna och ransoneringarna samt en presentation av ransoneringsmyndigheterna. I beredskapsplaneri ingår allt material utom den övergripande informationen.

Annonser för dagstidningarna där ransoneringsmyndigheterna framträ- der gemensamt. Annonserna innehåller en populärt skriVen version av bestämmelserna samt hela den officiella meddelandetexten. Såväl initial- annonsen som de närmast följande uppföljningsannonserna bör i bered— skapsplanen finnas som färdiga original.

Färdiga TV-spots som ger allmänheten praktiska råd och anvisningar om ransoneringarna.

Informationstidning eller broschyr till landets alla hushåll. Materialet bör i beredskapsplanen finnas klart i original förutom den övergripande informationen.

Gemensam telefonpanel som svarar på frågor från allmänheten samt en svarskatalog bestående av en mängd uppslagsord som ger exakt besked om vad som gäller för t. ex. olika konsumenter, boendeformer, fordon etc.

Specialutgivning av invandrartidningen Information, distribuerad efter ett register grundat på medborgarskap. I beredskapsplanen bör finnas färdiga annonsoriginal.

översyn av möjligheterna att snabbt nå länsstyrelserna med informa- tion.

Utbyggd information till bl. a. branschorganisationer etc.

15.1.6 EBU:s överväganden och förslag

EBU har i anslutning till behandlingen av en rad frågori detta betänkan— de betonat vikten av att myndigheterna snabbt når ut till allmänheten med en fyllig information. Resultatet av myndigheternas åtgärder blir i stort beroende av i vilken utsträckning man genom information lyckas skapa förståelse för krisåtgärderna. Om det brister i lojaliteten, minskar också möjligheterna att uppnå den efterlevnad av restriktioner och bestämmelser som förutsätts för ett tillfredsställande sparresultat. Inget regleringssystem är så stabilt att det håller för den motverkan som en misstro från konsumentens sida kan skapa.

Informationen kan inte begränsas till upplysningar om ransonerings- teknik, praktiskt handlande etc. Förtroende för regering och myndig- heter byggs i kristid upp med en öppen och täckande information om bakgrund till krisen, de målsättningar som satts upp för fördelningspoliti—

ken etc. Varje undanhållande av väsentliga fakta kommer att kunna ge anledning till spekulationer och ryktesspridning. Det bör därför vara angeläget att regeringen fortlöpande orienterar allmänheten om försörj- ningslägets utveckling och de prognoser som ligger till grund för vidtagna regleringsåtgärder. Om misstro skapas mot den politiska ledningen i kriser, kommer också den viktiga ransoneringsmoralen att utsättas för påfrestningar.

De av FSI och experten genomförda studierna styrker klart behovet av att myndigheterna i ett krisläge mycket snabbt når ut till allmänheten med övergripande information om bakgrunden till vidtagna åtgärder. Utan att se myndigheternas handlande i ett större sammanhang kan man svårligen skapa den motivation och lojalitet som krävs för ett tillfreds— ställande ransoneringsresultat. Det är dessutom viktigt att de för ransone- ringarna ansvariga myndigheterna kan ge klara och snabba besked om ransoneringarnas tekniska utformning etc.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar är den centrala myndig- heten för det psykologiska försvaret. I denna egenskap skall nämnden leda och samordna planläggningen av landets psykologiska försvar. Nämnden gör bl.a. upp organisations- och mobiliseringsplaner för det statliga informationsorganet, statens upplysningscentral (UC), som under krig under regeringen leder landets psykologiska försvar. Till UC finns såsom rådgivande organ ett informationsråd och ett pressräd. Beredskaps- nämnden planlägger inte för informationen under kriser i fred.

Under krisen l973/74 inrättades informationsenheter vid varje kris- myndighet. Vidare utsågs ofta en informationsansvarig pä länsstyrelsernas ransoneringsenheter. Praktiska eller organisatoriska möjligheter till en effektiv samordning av informationen saknades. Likaså brast det i kommunikationen mellan de centrala myndigheterna och länsstyrelserna. Dessa problem förde med sig att allmänheten kunde uppfatta myndig— hetsinformationen såsom splittrad och motstridig.

En bidragande orsak till den förvirring som kan ha skapats, utöver lägets allmänna oklarhet, var bristen på förberedelser hos de beredskaps— planerande myndigheterna. Det var endast på elomrädet som en viss beredskap fanns beroende på att man, genom omständigheternas makt, tvingats praktiskt pröva sin informationsapparat vid elhristen i början av 1970-talet. I övrigt hade man i stort att utgå från ett nolläge.

EBU menar att en komplicerad informationsapparat knappast kan improviseras på kort tid. Om man vill uppnå en god informationsstandard under kristid måste man också vara beredd att satsa resurser på en informationsberedskap. Alla erfarenheter från krisen 1973/74 talar för att en sådan beredskap är nödvändig avseende såväl krisadministration som informationsmaterial. Det kan inte vara rimligt att satsa medel på utformning av ransoneringssystem och annan beredskapsteknik utan att förbereda den information som skall bädda för systemens snabba inpass- ning i samhället.

EBU anser det vara viktigt att ansvaret för samordningen av informa— tionen i energikriser läggs på en myndighet. Eftersom EBU i kapitel 18 kommer att förorda att ÖEF får ett övergripande ansvar för förbruk-

ningsregleringar på energiområdet, bör det vara naturligt att ÖEF också leder och samordnar informationsaktiviteterna. Varje regleringsorgan måste naturligtvis dessutom ha egen informationspersonal.

Vidare förordar EBU att ansvaret för beredskapsplaneringen pa' infor— mationsomrädet avseende energikriser läggs på ÖEF. ÖEF:s informations- enhet bör därför i planeringsskedet tillföras en kvalificerad informations— expert att handha dessa frågor. Denne bör iverkställighetsskedet förestå den informationsenhet vid ÖEF som direkt under generaldirektören skall samordna krismyndigheternas information och svara för den övergripan- de krisinformationen.

Det bör vid ÖEF bildas en informationsgrupp under ledning av ÖEF:s informationsexpert. [ gruppen bör deltaga de som avses ingå i krisförvalt- ningen som informationschefer. Deras engagemang i planeringsskedet bör ersättas på arvodesbasis. EBU förutsätter att övriga beredskapsplanerande myndigheter (TN, Vattenfall/CDL) deltager i arbetet i den utsträckning informationsgruppen finner erforderlig för planeringens genomförande.

l expertrapporten presenteras ett förslag till beredskapsplan med förberedda informationspaket för olika målgrupper och för olika media. EBU anser att den redovisningen bör kunna läggas till grund för myndigheternas vidare arbete med dessa frågor.

EBU förordar att 500 000 kr ställs till ÖEF:s förfogande under budget- året 1976/77 för bestridande av kostnader för uppbyggnad av en infor- mationsberedskap inför energikriser i fred. Härvid har medel beräknats för en informationsexpert vid ÖEF, arvoden till beredskapsorganisatio- nens informationschefer för medverkan i gruppens beredskapsarbete, an- nonsbyråtjänster samt viss produktion eller förberedelse av TV-spots och radio-trailers.

För de efterföljande budgetåren skulle kostnaden kunna beräknas till 150 000—200 000 kr per år, inklusive lönekostnad för informations- experten. [ beloppet ingår medel för aktualisering av informationsmate— rialet samt det kontinuerliga samrådet mellan krisförvaltningens informa- tionschefer som förutsätts. Enligt EBU:s mening bör ÖEF:s informations- expert successivt kunna avdelas för bearbetning av informationsberedska- pen också på andra försörjningsområden. Om informationsexperten endast tillfälligt förordnas för upparbetning av informationspaketet, kommer årskostnaden att minska avsevärt. Det bör ligga i informations- gruppens uppdrag att inför varje budgetår bedöma behovet av resurser för informationsberedskapens upprätthållande.

EBU förordar att informationsgruppens arbete sker i nära kontakt med nämnden för samhällsinformation och beredskapsnämnden för psykolo- giskt försvar.

Det är vidare utredningens uppfattning att regeringen inom sitt kansli bör ombesörja en informationsberedskap som motsvarar den som här förordats på myndighetsplanet. Det bör ingå som ett naturligt led i regeringskansliets allmänna planering inför energikriser att ha en sådan beredskap att man snabbt och i förberedda kanaler kan nå ut till allmänheten med den politiska ledningens bedömning av läget och bakgrund till beslut om olika krisåtgärder. Mycket av den information

som här framhållits såsom särskilt angelägen i kristid synes falla inom ramen för regeringskansliets arbete. Därför bör informationsgruppen ha en nära kontakt med den inom regeringskansliet som ansvarar för denna del av beredskapsplaneringen. Inom ramen för denna koordinering bör tillfälle ocksa ges för avstämning med statsrådsberedningens pressekrete— rare.

När det gäller den regionala och lokala krisinformationen förordar EBU att informationsgruppen i samråd med representanter för länsstyrel- ser oeh kommuner utarbetar erforderliga riktlinjer.

15.2 Sparkampanjberedskap

1 5.2. 1 Utvärderingsrapporterna TN:s rapport

TN framhåller i flera olika sammanhang betydelsen av att man i inledningen av en försörjningskris på drivmedelsområdet försöker uppnå konsumtionsminskning genom kampanjer för frivilligt sparande.

BN :s rapport

Dä drivmedelsransoneringen upphörde begärde BN två miljoner kronor för att under senvintern och våren 1974 driva en bensinsparkampanj. Kampanjen planerades omfatta fyra delmoment: åk kollektivt, samkör till arbetet, kör mjukt — ekonomitrimma, cykla och gå. Genom minskad medelstilldelning kunde BN inte genomföra alla aktiviteter. Kampanjen bedrevs i samarbete med olika branschorganisationer, föreningar etc. Även om klimatet för en kampanj ansågs som ogynnsamt lyckades man enligt BN i viss utsträckning nå ut med information. Man anger att ben- sinförbrukningen fortsatte att vara låg efter ransoneringens upphörande. BN anser dock att det högre priset på bensin kan ha varit avgörande. [ kampanjen betonades också prisfrågan.

Det bör också nämnas att ÖEF under november och december 1973 bedrev en energisparkampanj under en energisparkommitte' med leda- möter utsedda av Kungl. Maj:t. Nägon utvärdering av denna kampanj har inte redovisats.

SERN:s rapport

Så snart det stod klart att begränsningar i elförbrukningen skulle bli nödvändiga och innan SERN tillsatts började kraftindustrin i CDL:s regi bidra med sparpropaganda både inom ramen för den av ÖEF för hela energiområdet gemensamma sparkampanjen och direkt i kraftindustrins namn.

SERN engagerade sig sedan parallellt med planeringen och införandet av tvångsmässiga åtgärder, i enlighet med sitt uppdrag, i propaganda för frivilligt elsparande. Denna aktivitet hade formen av en central spar-

kampanj, som också i betydande omfattning följdes upp genom lokala aktiviteter av olika kraftleverantörer. Den centrala kampanjen sköttes på SERN:s uppdrag av CDL,

Av SERN:s enkäter till kraftleverantörerna och större elförbrukare framgår att sparkampanjverksamheten av det alldeles övervägande antalet tillfrågade ansetts ha fungerat bra.

SERN anser att det frivilliga sparandet, inom ramen för den belast— ningsreduktion som metoden kan ge, är överlägset andra former av begränsning. Det bör därför med självklarhet väljas som första åtgärd vid inträdd bristsituation. Man anser att propagandan kan genomföras med måttlig extra personalinsats och till likaså mycket måttliga kostnader.

SERN räknar med att det genom frivilligt elsparande är möjligt att i bästa fall uppnå en reduktionsgrad av totalt 10 procent. Det har då förutsatts att det frivilliga sparandet inom industrin titan produktionsm- skränkningar kan uppgå till högst 5 procent. Det är angeläget att beakta att effekten av en kampanj för frivilligt sparande i helt avgörande grad är beroende av den nivå från vilken man startar (kvardröjande spareffekt) liksom av allmänhetens erfarenheter av tidigare kampanjer. Vidare är sparresultatet i hög grad beroende av massmedias engagemang.

CDL :s rapport

CDL:s elsparkansli har sammanfattat sina erfarenheter i rapporten ”El- sparandet 1973/74”. Rapporten har av chefen för industridepartementet överlämnats till EBU för beaktande vid utredningens överväganden.

CDL:s slutomdöme angående kampanjen kan sammanfattas på följan- de sätt.

För att en elsparkampanj skall få avsedd effekt måste elkonsumenterna ges korrekta informationer dels om elförsörjningssituationen, dels om effektiva sätt att spara och dels om konsekvenserna av otillräcklig spareffekt. Dessa informationer måste enligt CDL vara lättförstaeliga och upprepade.

CDL anser vidare att det inte är möjligt att nå ut till allmänheten med denna information utan stöd av massmedia. Pressen, radio och TV måste därför erbjudas sådant nyhetsmaterial kring sparkampanjen som de finner vara av intresse att publicera, bl. a. rapporter om sparresultat. Pressmed- delanden med varierande innehåll bör därför fortlöpande sändas ut. i kampanjens början helst varje dag.

En annan erfarenhet som redovisas är att sparviljan starkt ökar när förbrukningsrestriktioner införs som ger en mer påtaglig påminnelse om bristsituationen.

15.2.2 Enkätundersökningar ] 973/ 74

FSI och SR/PUB ställde i december 1973, i den tidigare omnämnda enkätundersökningen, ett antal frågor om energisparande. Det visade sig bl. a. att ca 80 procent av de tillfrågade redan före julen 1973 hade börjat spara energi trots att det för ca 45 procent utgjorde någon form av

påfrestning. Till knappt 8 procent av de tillfrågade hade inte kampanjens budskap nått fram eftersom de uppgav sig inte känna till några bespa- ringsåtgärder som de kunde genomföra.

] såväl december 1973 som i februari 1974 ställdes frågor om olika sparformer. För de flesta hushållen var inskränkningar i belysningen den vanligaste besparingsåtgärden. Vidare uppgav sig närmare 40 procent redan i december ha minskat bostadsuppvärmningen och närmare 20 procent dragit ned på varmvattenförbrukningen.

Även CDL genomförde tillsammans med SR/PUB vissa undersökningar av elsparandet. ] slutet av januari l974 uppgav 96 procent av hushållen att de sparat el, mot 92 procent i mitten av februari 1974. l 90 procent av hushållen sparade man på belysningen. Därefter har man dragit in på användningen av diskmaskin, torkskåp och tvättmaskin. Drygt 50 pro- cent uppgav att de sparade el för att längre fram slippa en tvångsmässig ransonering.

15.2.3 Energisparkampanjen 1 974/ 75

Det är av betydelse att man får ett grepp om vilka spareffekter en kampanj kan medföra. Under de kampanjer som bedrevs hösten och vintern 1973/74 gjordes endast fortlöpande effektmätning på elområdet. Man kunde således vecka för vecka följa hur elförbrukningen, tempera— turkorrigerad, utvecklades jämfört med prognoserna. Den utvecklingen har tidigare redovisats i kapitel 13. Denna möjlighet till kontinuerlig uppföljning av konsumtionen är också möjlig beträffande stadsgas och fjärrvärme.

Det är betydligt svårare att få fram uppgifter om förbrukningsutveck— lingen rörande drivmedel och eldningsolja, eftersom man först i efterhand kan konstatera faktiska utleveranser. Om denna försäljningsutveckling också stämmer överens med den faktiska konsumtionsutvecklingen är ofta svårt att avgöra, åtminstone finns här ett glapp i tiden.

Oavsett vilka siffror man kan erhålla om förbrukning och försäljning kommer det att vara svårt att ur dem tyda effekter av sparkampanjer. Siffermaterialet är så grovt att det inte tillåter en sådan typ av precise- ring.

Under hösten 1974 startade en statlig energisparkommitté en kampanj för frivilligt energisparande. Som bakgrund till kampanjen angavs i direktiven landets kostnader för import av råolja och oljeprodukter. ca 7 miljarder kronor. Detta innebär en stor påfrestning på bytesbalansen. Det anfördes vidare att det för en rationell anpassning till de förändrade prisförhållandena behövs råd och anvisningar om hur energikonsumtio- nen kan begränsas.

Information förutsattes ges via olika media till hushåll, skolor, kontor, affärer, industrier etc. Vidare borde olika medborgargrupper engageras bl.a. fastighetsägare, hyresgäster, näringslivsorganisationer. Kommitténs kampanjaktiviteter pågick i stort under tiden december 1974 — april 1975.

EBU fann det lämpligt att under en pågående kampanj genom

intervjuer och enkäter försöka få en uppfattning om allmänhetens uppmärksamhet beträffande sparbudskap och om benägenheten att vidta de sparätgärder som förordas. Därför uppdrogs åt FSI att med hjälp av SCB genomföra en sådan studie under vintern l974/75. FSI:s studieresul- tat redovisas i sin helhet i bilaga 9. Följande sammanfattning av rapporten kan ges.

Summan fällning

Kampanjutbudet präglas av uppmaningar till olika sparsätt: "Duscha istället för att bada", ”Täta dörrar och fönster”, osv. FSI har utvärderat kampanjen med mätningar på den svenska allmänheten i december 1974, slutet avjanuari och mitten av mars 1975.

Undersökningsresultaten påvisar enligt FSI att det under kampanj- perioden december 1974 — mars 1975 skett en signifikant ökning av antalet personer som uppger sig snåla in på användningen av energi.

Redan vid kampanjens start i december 1974 var procentandelen som sparat hög. Större delen av sparandets slutliga omfattning i mars 1975 existerade redan innan kampanjen kunde haft någon större inverkan.

Bakom det höga utgångsvärdet ligger sannolikt erfarenheter och eftersläpande effekter av oljekrisen, den därefter livliga energidebatten samt den kraftiga kostnadsutvecklingen. Tillsammans bör detta ha skapat gynnsamma förutsättningar för energisparande hos allmänheten. Via en serie attitydfrågor har Också FSI iakttagit en uttalat positiv inställning till energisparande bland gemene man.

De allmänt förekommande positiva sparattityderna sägs ha varit en gynnsam förutsättning för energisparkampanjen, vars största möjligheter till framgång anses ha legat i att påminna och aktualisera, snarare än att skapa motiv eller attitydförändringar till förmån för sparandet. Sannolikt har kampanjen också haft just denna effekt —— den har aktiverat föreställningar och beteendetendenser som var för handen redan i utgångsläget.

FSI framhåller vidare att tendensen naturligtvis har varierat från individ till individ i samband med att kampanjen uppmärksammats i olika grad. Rent allmänt bedöms sparkampanjen ha uppmärksammats i hög grad. Dex flesta individer har sålunda tagit del av sparuppmaningarna via flera olika kanaler under varje fjortondagarsperiod. 13 procent av den svenska allmänheten har tagit del av sparuppmaningarna via samtliga kanaler (radio/TV. tidningsannons, annonser eller affischer utomhus, på egna arbetsplatser eller i skolan, i broschyr eller gratistidning. i någon specialreklam som t. ex. klisterlappar eller tändsticksaskar. via vänner Och bekanta). Motsvarande siffra för 3—4 (av 7) kanaler var 37 proeent, för 1—2 kanaler 42 procent medan endast 8 procent uppger att de varken sett eller hört några sparuppmaningar alls.

Effekten av ett kampanjbudskap tycks inte skilja sig från kanal till kanal på annat sätt än att olika kanaler nått olika många människor och olika grupper av människor. Om budskapet väl nått fram till mottagarna anser FSI att det får ungefär samma effekt i stort sett oberoende av

kanal

Det framhålls att de kampanjeffekter som här förefaller rimliga naturligtvis också är beroende av i vilken utsträckning det verkligen finns behov av påminnelser och aktualisering. För vissa människor är det uppenbart att behovet av sparande redan iutgängsläget är så påträngande att man med påminnelser knappast när något därutöver. Detta kan vara fallet för vissa villaägare som i och med att de själva haft hand om oljeeldningen haft kostnadsutvecklingen för eldningsolja ovanligt aktuell för sig. Det visar sig också att denna grupp i december sparade i betydligt högre utsträckning än övriga just på varmvatten och bostadsvärme. Skillnaderna i dessa avseenden minskade efter hand. Medan bland de öv- riga sparandet ökade påtagligt, förblev sparandet för dem som skötte pan- nan relativt konstant.

Ökning i antalet som Sköter själv Sköter inte

uppger sig spara på oljepannan oljepannan Bostadsvärmen 5 % 21 % Varmvattnet 2 % l3 %

Från december 1974 till mars 1975 var den procentuella ökningen för sparandet på bostadsvärmen 15 procent, för varmvattenförbrukningen 10 procent, för sparandet på elektriska hushållsapparater 8 procent och på inomhusbelysningen 6 procent för allmänheten totalt.

Resonemanget kan enligt FSI generaliseras till ett mer allmänt perspek- tiv kring de kampanjförutsättningar som varit för handen under vintern l974/75. Det är möjligt att situationen, samtidigt som den var ovanligt gynnsam för ett allmänt deltagande i det frivilliga sparandet,just genom att sparandet i utgångsläget var så utbrett, inte medgett nägra dramatiska förändringar som följd av kampanjen.

FSI finner det mer rimligt att föreställa sig ett tak, över vilket man svårligen når med denna typ av kampanjer. Vill man nå ytterligare upp, räcker det inte med allmänna uppmaningar och påminnelser — det blir starkare motiv som måste till för att man skall skära ned på behovsan- språken.

15.2.4 EBU:s expertrapport om sparkampanjberedskapen

EBU har bedömt det såsom angeläget att få frågan om en möjlig framtida sparkampanjberedskap belyst närmare. Detta övervägande har skett med hänsyn tagen också till de stora ekonomiska vinster nationen kan göra genom en minskad energiimport. Därför uppdrogs ät redaktören Bo Carlson att utreda möjlig utformning av och kostnad för en beredskap i detta avseende. Hans fullständiga rapport redovisas i bilaga 10. Bilagans innehåll beträffande sparkampanjer kan sammanfattas på följande sätt.

Sammanfattning

Under vintern 1973/74 anordnades tre energisparkampanjer. Ansvariga var ÖEF för hela energiområdet, SERN/CDL för el och BN för bensin.

Inom ÖEF var man mycket tidigt på det klara med att det behövdes en sparkampanj. ] det närmaste omedelbart efter ()APh'Czs beslut den 17 oktober 1973 inleddes kampanjdiskussionerna. Den 5 november kontak- tade handelsdepartementet en annonsbyrå och den 7 november anordna- de ÖEF en konferens med bl.a. representanter för näringsliv och myndigheter.

Kampanjen inleddes med en dagspressannons den 22 november l973. Spareffekter nåddes på elsidan i vecka 49, dvs. drygt en månad efter det att kontakten tagits med annonsbyrån.

('DLzs elsparkommitté bildades den 19 november men först den 10 december beslutades om en annonskampanj.

ÖEF hade i inledningsskedet Uppenbara svårigheter att finna basmate— rial till sin kampanj. Ledningen för kampanjen tillsattes först efter det att grundplaneringen genomförts.

Behovet av kampanjberedskap illustreras av det faktum att en riksom- fattande kampanj knappast kan produceras på kortare tid än en månad om man önskar en massiv insats. ÖEF:s kampanj nådde spareffekter på el-sidan drygt 1 l/2 månad efter de inledande diskussionerna. Den största effekten nåddes ., tillsammans med ('DL ._ först efter drygt 2 månader.

Det uppges att effekter av sparkampanjer är förhållandevis svåra att mäta på grund av att det överhuvudtaget inte finns nägra säkra uppgifter på oljeförbrukningen under olika perioder. cheransstatistiken ger emel- lertid viss vägledning. Däremot kan elkonsumtionen kontinuerligt avläsas och ('DL bedömer att sparkampanjen samt restriktionerna medförde en oljebesparing för elproduktion motsvarande en kostnad om 400 miljoner kr t. o. m. vecka 26/1974.

Experten anser att det torde finnas ett klart samband mellan de ekonomiska satsningar som företas för sparkampanjer och de effekter som uppnås i form av sparad energi. En kampanj med samma yttre miljö för 5 miljoner kr har således sämre förutsättningar än en kampanj för lO miljoner.

Med tanke på att en sparkampanj föranledd av försörjningssvärigheter bör kunna starta i det närmaste omedelbart efter det att man konstaterat behovet förordas att en kampanjheredskap skapas med ÖEF som ansvarig myndighet.

För kampanjberedskapen föreslås ett anslag på 500 000 kr. Medlen skall användas för

— analys av olika kampanjinsatsers värde från sparsynpunkt — arvode till annonsbyrå för copy, lay out, sättning och montering av original — minst två färdiga TV—spots — arvode ät kampanjansvarig och experter.

Kampanjen bör vid utförandet innebära en investering på 10 miljoner kr.

Det förordas vidare att det bildas en kampanjgrupp med experter från bl. a. Vattenfall/CDL och TN. Dessa tillsammans med informationsgrupv pen utformar kampanjen.

Kampanjen förordas få följande disposition:

l. Kampanjdel som vänder sig direkt till allmänheten styrd av kampanj- ledningen. Producerad i samarbete med en annonsbyrå.

2. Kampanjdel som innebär samarbetsprojekt mellan kampanjledning och olika parter som är villiga att medverka i informationen till allmän- heten.

3. Kampanjdel som vänder sig till större energikonsumenter, branschorga- nisationer, företag, kommuner, landsting och statliga myndigheter.

15.2.5 EBU:s överväganden och förslag

EBU anser att sparkampanjen har sin givna plats i åtgärdsarsenalen inför energikriser. Av många olika skäl kan det vara lämpligt att möta en begynnande energikris med uppmaningar till frivilligt energisparande. Ett skäl är att flertalet andra åtgärder för konsumtionsbegränsning kräver viss administration för tillsyn och dispensprövning. Vidare kan det vara psykologiskt riktigt att inleda begränsningsperioden mjukt och ge möjlig— het till en successiv individuell anpassning till förändrade konsumtions— förhällanden. Man skulle kunna se denna början som en övnings— och utbildningsperiod där effekten i ökat energimedvetande kvarstår under en längre period, också under den tid då konsumtionen regleras genom restriktioner och behovsprövad tilldelning m. m.

Detta primära syfte med sparkampanjen, att inledningsvis stimulera ett frivilligt sparande, förutsätter att kampanjen kan starta snabbt. Inför energikrisen 1973/74 hade man inte gjort några direkta förberedelser. CDL kunde i viss utsträckning bygga sina aktiviteter på erfarenheterna från 1970 års energisparkampanj. ÖEF däremot hade i princip att starta från noll. Detta innebar förseningar i kampanjens tekniska uppläggning och följaktligen också i det sparande som ansågs angeläget att snabbt uppnå. Erfarenheterna från denna tid understryker behovet av en energiberedskap inför framtiden som innefattar sparkampanjer.

EBU föreslår att 500 000 kr ställs till ÖEF:s förfogande att disponeras för uppläggning av en kampanjberedskap på energiområdet. Beredskaps- planeringen skall omfatta hela energiområdet och bedrivas med inrikt- ningen att kampanjen skall kunna starta med någon eller några dagars varsel i hela sin omfattning och med nyttjande av alla de media som bedöms såsom effektiva. Medlen böri huvudsak kunna disponeras på det sätt som föreslagits i expertrapporten, dvs. till effektanalyser, annons— byraarbete. TV—spots och arvoden åt kampanjexperter.

Ansvaret för denna beredskapsplanering bör ytterst vila på ÖEF. Uppdraget att utarbeta en beredskapsplan bör ges åt den informations- grupp som skall knytas till ÖEF med representanter för TN och Vattenfall/(”DL (se tidigare avsnitt). För detta arbete kan det vara lämpligt att till gruppen knyta särskilda kampanjexperter. Dessa experter

kan vara de som i verkställighetsskedet praktiskt skall leda kampanjarbe- tet. Enligt EBU:s uppfattning är det särskilt värdefullt att den som avses bli kampanjledare i ett krisskede också från början deltar i informations- gruppens arbete med kampanjfrågorna. Det bör här framhållas att informationsgruppens ordförande, dvs. den informationsansvarige i ÖEF:s krisorganisation, inte samtidigt kan svara för ledningen av Spar- kampanjen. Eftersom informations- och kampanjverksamheten kommer att behöva bedrivas parallellt måste ansvaret för dessa frågor delas upp på två personer.

Det föreslagna beloppet, 500 000 kr, kan delas upp på budgetåren 1976/77 och 1977/78 men behovet av en snabb beredskapsplanering talar för en forcering av arbetet, om möjligt till budgetåret 1976/77. För efterföljande år torde erfordras ca 50000 kr per år för översyn och aktualisering av beredskapspaketet.

De undersökningar som gjordes under krisen 1973/74, och som delvis redovisas i rapporten, pekar på ett stort sparintresse hos allmänheten, inte minst i tider då händelser uti världen stör landets försörjning med viktiga förnödenheter och allvarligt hotar produktion och sysselsättning. Så t. ex. uppgav sig hela 80 procent spara energi i december 1973. Endast 8 procent uppgav sig inte ha nåtts av något sparbudskap.

Av FSI:s effektstudie framgår en klar och betydande effekt under vintern 1974/75 trots att energikrisen upphört ca ett år tidigare. Inte minst beträffande varmvattenförbrukning och uppvärmning kan man konstatera ett gott gensvar på uppmaningarna om ökad sparsamhet.

Att bedriva informationskampanjer är dyrbart. Om man förutom en bred informationsyta också kräver en snabb kommunikation ökar kostna— derna. EBU anser emellertid att kampanjer som organiseras av ansvariga myndigheter måste understödjas med resurser som medger fullt genom- förande i enlighet med upprättade beredskapsplaner. Mot bakgrund av redovisningen i expertrapporten förordas en kampanjbudget som kan uppgå till ca 10 milj. kri 1975 års kostnadsläge. EBU vill här åter betona lönsamheten i kampanjinvesteringar. Kampanjkostnaderna kommer alltid att uppgå till endast bråkdelar av den vinst folkhushållet gör genom minskad energiimport.

EBU vill här poängtera vikten av att intresseorganisationer för olika förbrukargrupper, t. ex. arbetstagare, företag, hyresgäster, fastighets- ägare, fordonsägare, så tidigt som möjligt engageras i kampanjverksam— heten. Det bör ingå i informationsgruppens uppdrag att ta de kontakter som kan vara erforderliga. För organisationernas snabba medverkan i krislägen krävs att man i förväg diskuterat igenom deras möjlighet till och önskan om deltagande. Organisationsväsendet ugör det finmaskiga kom— munikationsnät som det vore en förlust att avstå från i tider då alla kanaler till landets energiförbrukare måste hållas öppna. Genom deras frivilliga medverkan tillförs kampanjen också värdefull erfarenhet, kun- skap och idérikedom.

Det är inte tillrådligt att avvakta med kartläggning av nödvändig kampanjadministration tills krisen inträtt. Det bör ingå i informations- gruppens uppdrag att utarbeta en skiss till kampanjorganisation som visar

såväl den tekniska kampanjledningen som de arbetsgrupper för olika förbrukningsområden som kan behövas. Man bör härvid utgå från att kampanjen leds av ÖEF och att arbetet bedrivs i nära samarbete med bl. a. TN och Vattenfall/CDL eller berörda andra krisorgan.

Ansvaret för olika delområden bör kunna delegeras till vissa statliga myndigheter t. ex. statens industriverk och konsumentverket. Under gruppens förberedelsearbete bör, liksom beträffande informationsbered- skapen, kontakt upprätthållas med NS] och den informationsansvarige inom regeringskansliet.

Vi har tidigare kunnat konstatera en besvärande brist på data som medger uppföljning av en kampanjs effekter. EBU anser det väsentligt att man finner metoder som medger detta, åtminstone i begränsad omfatt- ning. Sådana uppgifter behövs för att man skall kunna utforma kampanj- inslagen pa bästa sätt. Vidare är det intressant för förbrukarna själva att fa del av resultatet av sina ansträngningar, dvs. spridningen av effektsiff— rorna utgör kampanjinslag i sig själv. Det är möjligt att man behöver ha en beredskap för snabba intervju- och enkätundersökningar för att" uppnå detta mål. Informationsgruppen bör pröva dessa frågor.

I rapporten redovisas en lista på olika frivilliga sparinsatser. Denna lista bör tills vidare kunna utgöra basen för informationsgruppens arbete. Det är dock väsentligt för beredskapsarbetets inriktning att man får en bättre kartläggning av olika åtgärders spareffekt så att kampanjpaketet får en utformning som medger maximal besparing. En sådan ytterligare kart— läggning bör informationsgruppen starta snarast efter sitt inrättande.

När det gäller spareffekter vill EBU framhålla att sparkampanjer under normala tider, liksom andra faktorer t. ex. energipriset, minskar utrym- met för frivilligt energisparande i kristid. I takt med energikonsumtionens utveckling under normala tider kan målsättningen behöva revideras. Det är betydelsefullt att målsättningen är realistisk. Orealistiska målsättningar kan ge en reaktion hos förbrukarna som försvårar ett fortsatt sparande. En snävare sparmarginal innebär också krav på effektivare kampanjinslag. Man kan t.ex. tvingas att i större omfattning än annars informera via radio och TV. Behovet av direktinformation via broschyrer m.m. till landets hushåll kan öka. En snävare sparmarginal betyder således ökade kampanjkostnader Och även ökade kostnader för beredskapspaketets utformning.

15.3 Tillgång till etermedia

15.3.1 Erfarenheterna från ] 973/ 74

TN menar att radio och TV var de bästa informationsvägarna under krisen. Att dessa kanaler inte utnyttjades från början berodde på produktionstiden för TV-spots, omkring en månad. BN kontaktade såväl Sveriges Radios (SR) redaktion för samhällsinformation som ett produk- tionsbolag för TV-program. Två TV-spots togs fram som sedan sändes i olika omgångar i de båda TV-kanalerna. Vidare producerades tre radio-

trailers. TN anser att de centrala krismyndigheterna måste beredas möjlighet att i informationssyfte utnyttja TV. Nämnden föreslår att regeringen beslutar om myndighets rätt att framträda i massmedia (radio och TV) med information till allmänheten i ransoneringsfrågor.

CD]. anger i sin rapport att radio och TV redan från början visade ett stort intresse för elsparaktiviteterna. Förutom utrymme i njhetsprogram- men ordnades speciella program eller programavsnitt som enbart behand- lade elsparandet. Därutöver producerades fyra TV-spots son ställdes till SR:s förfogande. För att stimulera elsparandet ute i landet sinde TV-nytt fem fredagar under rubriken ”Elmätaren” sparresultat i fyra orter.

15.3.2 Gällande regler

Enligt radiolagcn (l966:755) äger det aktiebolag som regerngen bestäm— mer med ensamrätt avgöra vilka radioprogram som ska förekomma i rundradiosändning från sändare i riket. Denna ensamrätt skall utövas opartiskt och sakligt. [ avtal med regeringen fastställs riktlirierna för hur ensamrätten skall utövas.

l rodioansvorighetslagcn föreskrivs bl. a. att det för varje )rogram skall finnas en av programföretagets chef förordnad programitgivare med uppgift att förebygga yttrandefrihetsbrott. Programutgivarm bär ensam det straffrättsliga ansvaret för yttrandefrihetsbrott och bir jämte pro— gramföretaget skadeståndsansvar för sådant brott. lnget få" sändas mot hans vilja.

De regler och föreskrifter som fastlagts av statsmakterna iör radioföre- tagets verksamhet finns i avtalet mellan staten och SR angående rund— radions programverksamhet som gäller i tio år fr. o. m. den I juli 1967. I avtalet regleras rättigheter och skyldigheter för SR i fråga on rundradio- sändning och programverksamhet. Enligt avtalet äger radioföretaget med ensamrätt att bestämma vilka radioprogram som skall förekomma i rundradiosändning från sändare i Sverige. Med ensamrätten filjer skyldig- het att bedriva programverksamhet för rundradio.

På begäran av statlig myndighet skall SR, enligt % 11 iavtalet, låta sända meddelande, som är av vikt för allmänheten. SR skall lärvid se till. att meddelandet ges en lämplig utformning och att det ine genom sin omfattning eller på annat sätt inverkar menligt på programvrrksamheten.

I anslutning till överläggningar mellan kommunikationsdtpartementet och SR slöts år 1967 ett avtal mellan staten och bolaget argående SR:s verksamhet i krig eller krigsfara. Av avtalet framgår att SR lid krig skall ingå som självständig organisation i totalförsvaret och därvit lyda direkt under regeringen. Det ”ordinarie" avtalet mellan staten ochSR skall vad gäller radions programverksamhet i största möjliga utsträckning gälla också i krig och krigsfara.

Radiochefen har är 1970 fastställt instruktion för meddehnden i radio Och TV. inledningsvis uttalas bl.a. att som allmän rege gäller ”att Sveriges Radio iakttar restriktivitet beträffande meddelanieläsningens omfattning, dock att kravet på snabb information tillgtdoses". Det uttalas också att möjligheten att sända meddelanden lokalt eler regionalt

bör uppmärksammas vid bedömningen av hur meddelanden skall sändas. Som vägledning vid bedömningen av hur reglerna för meddelandeläsning bör tillämpas har SR i instruktionen upprättat en förteckning över meddelandekalegorier som kan och bör förekomma.

Meddelandena sänds vanligen i P 1, men även strax efter kl. 19 i P 3. En viss granskning och redigering av myndigheternas meddelanden sker vanligen av ljudradions centrala programredaktion i syfte att få informa- tionen sa lättillgänglig som möjligt för lyssnarna. Antalet uppläsningar är vanligen 5-f10 per dag i riksradioprogrammet. Sändningar i TV sker vanligen i anslutning till nyhetssändningar och i pauser mellan program.

1969 års radioutredning, RUT 69, har i sitt betänkande ”Radio i utveckling” (SOU 1973:8) ingående behandlat frågan om myndighetsin- formation i radio och TV. RUT 69 anser att den särskilda samhällsinfor- mationen får betraktas som ett naturligt komplement till radioföretagets skyldighet att informera om nuets händelser och orientera om viktigare samhällsfrågor samt skyldighet att på begäran av statlig myndighet låta sända meddelanden, som är av vikt för allmänheten.

Den särskilda samhällsinformationen skall kunna sändas på initiativ av statlig eller kommunal myndighet. Även SR bör kunna ta initiativ till sådan information. Ett kriterium för särskild samhällsinformation är enligt utredningen att inslag förutsätts upplysa om vilken myndighet som är informationsgivare. Det bör Också krävas att radioföretaget och myndigheten är överens om inslagets innehåll och utformning.

Föredragande departementschefen anför i propositionen (1975 :13) om lokalradio och vissa andra rundradiofrågor att & 11 i avtalet med staten inte bör ändras i avvaktan på 1974 års radioutrednings förslag. Vidare anser han att invändningarna mot den s. k. övriga särskilda samhällsinfor- mationen måste tillmätas stor betydelse. Därför avstyrks förslaget om särskilda myndighetsfinansierade program.

15.3.3 Hearing inom EBU

EBU har vid sammanträde i december 1974 hört representanter för SR:s ledning. Härvid framfördes bl. a. följande synpunkter.

SR ansåg att samarbetet med myndigheterna hade fungerat bra under krisen l973/74. Ur SR:s synvinkel vore det fördelaktigt med en begräns- ning till ett enda informationsansvarigt organ i kristid.

Man ansåg att nuvarande form för kontakt borde fortsätta. En formalisering av samarbetet SR/myndigheter ansågs vara onödig. Samar- betet borde kunna klaras genom kontakt med den beredningsgrupp som finns under radiochefen för hithörande frågor, med nyhetsredaktionerna och lokalradioredaktionerna. SR motsatte sig en formalisering av samar- betet med myndigheterna i en särskild samrådsgrupp eller i speciellt avtal.

Man fann det inte realistiskt att vänta sig ändringar i radiolag och radioansvarighetslag för att medge viss självständigt eterutrymme för krismyndigheterna. Inte ens vid krigsfara eller krig är det tänkt att ändra SR:s monopolställning. En sådan ändring ansågs kunna helt rubba grundvalen för nuvarande eterpolitiska uppläggning med skydd för ”det

fria ordet”. Nuvarande ordning, med bl. a. & ll i avtalet med staten, borde vara tillräcklig. Det framhölls vidare att inte ens i RUT 69 hade man, vad avser samhällsinformationen, velat ändra på ansvarsförhållan- dena när det gäller programmens utformning.

SR ansåg att informationen från myndigheterna bör avse korta inslag. Myndigheterna bör ej producera egna längre program utan detta bör ske inom ramen för SR:s allmänna informationsverksamhet. Myndigheterna bör inte heller kunna ställa anspråk på lång sändningstid.

Inom SR var man dock beredd att ge expertsynpunkter på de trailers och spots som beredskapsproduceras i slutlig form eller som manuskript.

15.3.4 EBU:s överväganden och förslag

] kristid behöver myndigheterna ofta mycket snabbt nå ut till allmänhe- ten med information om förestående förbrukningsregleringar etc. Vi kan som exempel ta det fallet att regeringen från och med nästkommande dag inför regler för användningen av viss vara. Enda möjligheten att göra detta omedelbart känt i hela riket och sprida nödvändig upplysning om bestämmelsernas praktiska innebörd är via etermedia.

Erfarenheterna från krisen 1973/74 pekar i samma riktning. Inte minst aktioner för att stimulera ett frivilligt energisparande underlättas av möjligheten till spridning av sparbudskap och tekniska råd i radio och TV. Därför kommer den informations- och sparkampanjberedskap som förordats i tidigare avsnitt att innehålla delar avseende etermedia.

EBU kan konstatera att samarbetet mellan SR och krismyndigheterna fungerade tillfredsställande under krisen. Producerade trailers och spots bereddes eterutrymme. SR har vid hearing förklarat sig beredd att bistå krismyndigheterna i deras planeringsarbete med expertgranskning av det informationsmaterial som är avsett för etermedia i kristid. EBU finner därför inte skäl att förorda någon formalisering av samarbetet eller någon utvidgning av de regler i avtalet med staten som idag styr SR:s handlande. Inte heller finns det skäl att sträcka ut ”krigsavtalet" till att också omfatta allvarliga försörjningskriser i fred.

EBU menar att det i kristid kan vara särskilt känsligt att vidtaga åtgärder som kan misstolkas såsom intrång i etermedias frihet. Utred— ningen tar i stället fasta på SR:s redovisade beredvillighet till samarbete i informationstekniska frågor. Det bör ankomma på ÖEF:s informations- grupp att upprätthålla kontakten med SR i dessa frågor. Gruppen bör härvid samråda med nämnden för samhällsinformation.

16. Fördelnings- och informationssystem på oljeområdet

16.1. Oljcmarknaden i Sverige

Vi har i kapitel 4 lämnat en översiktlig redovisning av den internationella oljemarknaden och Sveriges energiförsörjning. ] anslutning till frågorna om oljefördelningssystem och flödet av information om oljeförsörjningen kan det vara lämpligt att också ge en orientering om den svenska oljemarknadens struktur.

Under år 1973 hänförde sig ca 65 procent av oljeförbrukningen i Sverige till importerade färdigprodukter medan ca 35 procent utgjorde råolja avsedd för svenska raffinaderier. Den importerade råbljan förädlas vid raffinaderier i Göteborg (AB Svenska Shell och Svenska BP AB), Lysekil (OK/Texaco) samt i Nynäshamn (AB Nynäs-Petroleum). Den sammanlagda kapaciteten uppgår i och med Scanraffs start till ca 21 milj. ton råolja, inklusive asfaltskokerierna i Malmö och Göteborg tillhöriga AB Nynäs-Petroleum.

Motorbensin

Bensinen säljs till konsumenterna genom särskilda försäljningsställen som vanligen drivs av fristående återförsäljare. I första hand OK och Esso driver viss egen försäljningsverksamhet. Direktförsäljningen av bensin till större kunder uppgår till endast 10 procent av totalförsäljningen. Försäljningsställena kan vara av typ servicestationer (bilvårdsanlägg- ningar), bensinstationer eller singelanläggningar. Servicestationerna drivs ofta i kombination med t. ex. kioskrörelse eller rumsuthyrning. Bensin- stationerna har flera pumpar och särskilda expeditionslokaler etc. Sådana lokaler saknas i singelanläggningar. Gemensamt för samtliga försäljnings- ställen är att återförsäljaren är skyldig att köpa alla sina oljeprodukter från det bolag med vilket han har kontrakt. De fåtaliga s. k. samstationer- na köper från flera leverantörer.

Från år 1968 har antalet försäljningsställen för drivmedel sjunkit från närmare 9 000 till drygt 6 000. Nedgången har särskilt drabbat singel- anläggningarna. Samtidigt som antalet försäljningsställen minskat, har bensinförsäljningen ökat. Före andra världskriget såldes drygt 600 000 m3 bensin vid 12 500 försäljningsställen. Under år 1973 såldes ca 4,2 miljoner in3 bensin vid drygt 6 000 ställen. Försäljningskapaci-

teten per år och ställe har således ökat från knappt 50 m3 till drygt 650 m3.

Självbetjäning förekommer vid 44 procent av försäljningsställena. Sedelautomater, som medger försäljning utan personal, finns vid 15 procent av anläggningarna. Automatförsäljningen utgör dock ännu bara några få procent av totalförsäljningen. Det pålägg bensinhandeln tar ut vid sin försäljning fastställs genom förhandlingar mellan Petroleum— handelns Riksförbund och oljeföretagen. Beroende på drivmedelsslag och servicenivå uppgår pålägget f. n. (hösten 1974) till mellan 7 och 17,5 öre per liter.

Eldningsolja

År 1973 såldes 62 procent av de tunna oljorna (eldningsolja ] f 2) direkt till förbrukarna. Försäljningen sker i stor utsträckning genom särskilda återförsäljare och distributörer. Huvudparten (ca 80 procent) av den tjocka eldningsoljan säljs direkt av oljeföretagen själva till industrier, fjärrvärmeverk och större fastighetsföretag.

Det finns närmare 4 900 återförsäljare av eldningsolja i landet. Ca 3 900 av dessa verkar såsom ackvisitörer eller platsombud med uppgift att bl. a. skaffa kunder, ta emot order. Fakturering och transport handhas i så fall av oljeföretaget. Antalet agenter, återförsäljare och distributörer med verksamhet i eget namn uppgår till ca 1 000 varav ca 450 är engagerade i transport och ca 75 i lagring av eldningsolja. Återför- säljaren representerar ett enda oljeföretag. Förutom återförsäljare finns ett mindre antal 5. k. jobbers som köper från flera olika oljeföretag.

Den ersättning som utgår till återförsäljarna beror på typ av eldnings- olja. Ersättningen är högre för tunn än för tjock olja. Ersättning uppgår f. n. (hösten 1974) till 7:5Ö—15 kr per mA. Härtill kommer transportbi- drag på 8—51 kr per m3 (motsvarar de s. k. ortstilläggen).

Marknadsandelar

Följande nio oljeföretag svarar för huvudparten av den svenska oljeför— sörjningen:

Svenska BP AB (BP) Svenska Esso AB (Esso) Svenska Fina AB (Fina) Svenska Gulf Oil AB (Gulf) Mobil Oil AB (Mobil) AB Nynäs-Petroleum (Nynäs) Oljekonsumenternas Förbund (OK) AB Svenska Shell (Shell) Texaco Oil AB (Texaco)

Samtliga, utom Nynäs och OK, år dotterföretag till internationella storföretag. Nynäs och OK köper dock en stor del av sina oljeprodukter från internationella oljeföretag. En viss del importeras från östeuropeiska länder.

De nio angivna företagen svarar för 96 procent av bensinförsäljningen,

92 procent av motorbrännoljeförsäljningen samt 85 procent och 60»—70 procent av den totala försäljningen i landet av tunna resp. tjocka eldningsoljor. Ingen enskild säljare dominerar marknaden för de vanliga produkterna. Bortser man från vissa specialprodukter, överstiger den störste säljarens marknadsandel i intet fall 30 procent. 1 tabell 16.1 redovisas marknadsandelarna för vissa oljeprodukter.

Övriggruppen i tabell 16.1 är stor beträffande tjockoljan. Det beror på att en grupp mindre oljeföretag arbetar på denna del av marknaden. Deras andelar uppgår till 33,0 och 40,4 procent för normalsvavlig resp. lågsvavlig eldningsolja 5. I denna grupp ingår Scandinavian Trading Co AB med en marknadsandel på hela 20 procent. Leveranserna av tjockolja sker till stor del som s.k. cif—laster vilket innebär att man levererar båtlaster till större förbrukare och säljare med egna importanlåggningar. 1 övriggruppen ingår bl. a.

ARA-bolagen AB, Stockholm, (dotterbolag till det amerikanska Continental Oil Company) Ahlmarks Bränsle AB, Karlstad Sannes AB, Uddevalla (ägt av Beijerinvest AB, Stockholm) AB Linné Dahlöf o Co, Göteborg (SW Johanssons Bränsle AB, Borås AB Oljeenergi, Skärhamn.

Pål bensinmarknaden svarade, som nämnts, de nio största företagen för hela 96 procent av försäljningen. Övriga bensindistributörer är främst följande:

AB Svenska Uno-X (ägt av Castrol AB inom Burmah-koncernen) Skandinaviska Bensin AB Din-X (danskägt) Uno-X Nord AB (ägt av BP) Svenska Murco Petroleum AB (ägt av BP) Mack Petroleum AB (ägt av BP) ' Maxi Bensin AB, Göteborg (fristående)

De företag som ägs av BP är, liksom Maxi Bensin AB, utpräglade lågprisföretag. Även andra oljeföretag har under senare är etablerat

Tabell 16.1 Oljeföretagens marknadsandel år 1973 (i procent).

Bensin Motorbrännolja Eldningsolja 1 Normalsvavlig

eldningsolja 5 BP 13,1 15,3 13,9 18,5 Esso 14,7 12,8 8,6 8,3 Gulf 11,4 12,4 8,0 2,6 Mobil 3,5 0,9 1,8 » Nynäs 5,2 10,1 10,0 11,2 OK 19,2 11,1 15,4 3,4 Shell 18,2 16,7 16,4 7,6 Texaco 10,0 9.5 10.3 15.4 Fina 0.5 3,3 2,6 —— Övriga 4,2 7,9 13,0 33,0 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0

Källa." Den svenska oljemarknaden (SPK 1974).

särskilda lågpriskanaler t. ex. Olkey (OK), Tankbaren (Shell). Det lägre priset beror på helautomatisk försäljning med sedelautomater.

I/nportstruktur

Vid hearing inom EBU den 30 oktober 1974 och genom en enkät har uppgifter om bl. a. importstruktur inhämtats från vissa oljeföretag. Materialet redovisas i sin helhet i bilaga 1 1. Följande sammanfattning kan göras.

Svenska BP AB. Avtal gällande t.o.m. år 1976 finns med moder- bolaget om leveranser av råolja och färdigprodukter. Råoljan tas från Persiska viken och Nigeria. Färdigprodukterna importeras fran moder- bolagets raffinaderier i Kent (England) och Rotterdam. BP anser sig inte ha varit beroende av köp på spot-marknaden. Två typer av försäljnings- prognoser upprättas av vilka den ena täcker 5 6 kvartal och den andra 3 ”6 månader. På basis av månadsprognosen upprättas varje månad ett detaljerat tillförselprogram för färdigprodukter som inkluderar såväl uttag från raffinaderiet i Göteborg som import.

Svenska Esso AB. En gång per år ställs beräknat behov under den kommande femårsperioden samman, med en fördelning efter varuslag. Två gånger om året görs en detaljerad beräkning för nästkommande sex kvartal. Varje månad uppdateras importbehov för kommande halvår.

Svenska Gulf Oil AB. All försäljning av råolja inom koncernen sker genom ett internationellt handelsbolag, Gulf Oil Trading Company (GOTCO). Råoljan till Gulfs raffinaderier i Europa tas huvudsakligen från Kuwait, Iran, Saudi-Arabien och Nigeria. Gulf i Skandinavien träffar överenskommelse med GOTCO om råoljevolymer och priser. Det svenska bolagets behov sammanfattas i en årsbudget som sedan bryts ned i kortare perioder. För det kortsiktiga importarbetet används en 90-dagars— plan. På basis av marknadsbolagens angivna behov beräknas raffinaderiets produktion. Raffinaderiet i Danmark producerar ca 4 miljoner ton oljeprodukter per år varav ca hälften går till Sverige.

Mobil Oil AB. Ett holländskt raffinaderi förser den svenska marknaden med produkter, med undantag för tjocka oljor. Sådana oljor köpte man före krisen på den öppna marknaden. Under krisen fick man problem med försörjningen med dessa oljor. Moderbolaget gick då in och bistod sitt dotterföretag.

AB Nynäs-Petroleum. Råoljeförsörjningen handhas av A Johnson o Co HAB som verkar genom sin organisation i New York och London. Råoljan köps i första hand från internationella oljebolag. Färdigproduk- ter köps dels från internationella bolag, dels från länder som Sovjet, Polen, Östtyskland och Rumänien. Råoljan har sitt ursprung i Venezuela, Nigeria och Ekofiskområdet i Nordsjön. [ viss utsträckning har företaget varit hänvisat till köp på spot-marknaden. Importarbetet för långtids- kontrakten sker på års- och kvartalssikt.

Olfekonsumentemas Förbund. Hälften av DK:s behov tillgodoses genom ett femårsavtal med Texaco Export Inc. i New York. Beroendet av spot-marknaden beräknas till 20 -30 procent. Resterande kvantiteter

tillförs OK via korta avtal med Svenska Shell AB och Sojuznefteexport. De långsiktiga avtalen innehåller i regel föreskrifter om säsongfördelning, dvs. anger den högsta fluktuationen som medges köparen. Inom dessa ramar ger OK leverantören tolvmånadersprogram som rullas varje månad.

Svenska Shell AB. Räoljan tas till 3/4 från Mellanöstern och till 1/4 från Afrika via Shell International Petroleum Company Ltd. 1 fall färdigvaror importeras tas dessa från Holland (Rotterdam) och England (Teesport, Shellhaven, Stanlow). Spot—köpen anges vara sporadiska. En gång om året görs en detaljerad plan för de nästkommande två åren samt översiktligt för 5 10 år.

Texaco Oil AB. Importen täcks genom leveranskontrakt, vanligen för ett är, med Texaco Operations (Europe) Ltd i New York. Behovet av färdigprodukter planeras månatligen för en rullande tolvmånadersperiod. Planen tillställs samordningskontoret i Bryssel. I slutet av varje månad tillställs Texaco en sammanställning för den kommande tolvmånadei'S- perioden utvisande vilket raffinaderi som skall leverera vilken vara. Sam- tidigt lämnas information om nomineringen av laster för de kommande månaderna.

Svenska Fina AB. Fina förses med varor genom sitt moderföretag i Bryssel, Petrofina S.A. Produkterna kommer från raffinaderier i Belgien och England. Fina uppger sig inte normalt köpa oljeprodukter på spot—marknaden. Försörjningsbehovet redovisas årligen i november. Komplettering sker sedan med kvartalsprogram. Vidare görs med moderföretaget upp månatliga skeppningsprogram med 14 dagars avise- ring av hitkommande laster.

ARA-bolagen AB. ARA importerar dels från moderföretagets raffina- deri i lmmingham (England) på långsiktigt avtal, dels från Sovjet på årskontrakt med Sojuznefteexport. Försörjningen planeras efter en treårsplan, en medellång plan för 4—5 kvartal samt en kortsiktig plan för de närmaste tre månaderna. Planeringen sker i intimt samarbete med moderföretagets Londonkontor.

Ahlmarks Bränsle AB. Företaget tillförs huvudsakligen varor från Shells raffinaderi i Göteborg. Vissa tilläggskvantiteter köps dels från andra svenska oljeföretag, dels genom direktimport via mäklare i Essen-Rotterdam. Huvudleverantören tillställs en löpande tolvmånaders- prognos.

16.2. Erfarenheter från krisen 1973/74

BN anger i sin rapport att OECD snabbade upp sin lagerrapportering till en gång per månad. Vidare sägs att oljeföretagen i Sverige hade stora svårigheter att lämna uppgifter för senare delen av prognosperioden omfattande tre månader. Många företag kände först till sina försörjnings- förutsättningar för den närmaste månaden 10 -—15 dagar före månadsskif— tet.

1 BN:s rapport konstateras också att det fördelningssystem som fanns planerat inom OECD aldrig kunde sättas i kraft. Inte heller översiktliga

försörjningsplaner lyckades man lägga fram på sätt som skedde under Suezkrisen 1956/57 och under sexdagarskriget 1967.

Handelsministern anförde i riksdagen den 31 januari 1974 att Oljebolagen i rätt hög grad lät sig påverkas av de regler som producent— länderna ställt upp för exporten till olika konsumentländer. De hade starka ekonomiska och också praktiska skäl att strikt tillämpa dessa regler. Däremot, ansåg han, hade bolagen genom sin internationella uppbyggnad betydande möjligheter att omfördela oljan så att verkningar- na av de arabiska exportrestriktionerna mot vissa konsumentländer inte blev så allvarliga. Enligt handelsministern behandlades Sverige inte med preferens men inte heller sämre än flertalet OECD-länder.

Handelsministern konstaterade också att vissa internationella bolag i Sverige hade fått leveranser från sina moderbolag som understeg deras normala kvot hos moderbolaget. Det meddelades dock att detta förhållande utlovats bli tillrättat under första kvartalet 1974.

I vissa internationella sammanhang har man försökt studera om den internationella oljefördelningen under krisen avvek från normalt mönster.

I Nederländerna ordnades i april 1975 ett parlamentshearing med Shell, BP, Esso och Chevron. Huvudfrågan gällde om Oljebolagen fört den nederländska regeringen bakom ljuset under krisen 1973/74 genom att svartmåla försörjningsläget för oljeprodukter. Företagen bestred att man skulle ha dragit fördel av krisläget och hävdade att den internationella oljesituationen varit mycket svårbedömd. Man hade, trots sträng prisreg- lering i landet, försökt fördela tillgångarna så rättvist som möjligt på basis av tidigare leveranssit'fror.

Professor B. Stobaugh vid Harward University har för den amerikanska senatens Subcommittee on Multinational Corporations of the Committee on Foreign Relations redovisat en rapport om utrikespolitik och de multinationella Oljebolagen. Hans slutsatser om bolagens roll under oljekrisen är bl. a. att det importbortfall som drabbade konsumentländer— na i stort drabbade dem lika oavsett om de var utsatta för embargo, nedskärningar eller tillhörde de stater som av producentländerna ansågs såsom vänligt sinnade. Däremot svängde importkanalerna geografiskt. Så t. ex. ökade USA:s import från Iran med 200 000 fat per dag. Priset bedöms inte ha påverkat bolagens fördelning av olja under krisen. USA:s import började minska i december 1973 och nådde sin lägsta nivå i februari 1974 då importen låg 7,4 procent under septembernivån. Övriga konsumentländer hade, enligt rapporten, sin bottennotering (— 6,7 procent) redan i december. I februari 1974 hade leveranserna till dessa länder kommit över septembernivån. Bortfallet, som det beräknats i rapporten, framgår av tabell 16.2.

Av tabell I6.2 framgår att, om man tar hänsyn till andra energikällor än olja, bortfallet bara var 3,5 procent för USA. Enjämförelse mellan planerad och faktisk import för februari 1974 visar ett bortfall på hela 20 procent. Råoljan föll bort med 30 procent. Av importbortfallet hänförde sig 98 procent till länder med uttalad embargopolitik gentemot USA.

I rapporten anges vidare att England, som stod på producentländernas undantagslista, trots detta drabbades i lika stor utsträckning som andra

'l'abell l6.2 Förändringar i USA:s energitillförsel jämfört med världen i övrigt november l973—mars l974. i procent under nivån september 1973.

Olja linergi totalt” USA Övriga världen USA Övriga världenb

Under sämsta manaden ' 7.4 6,7 » 3.5 3,3 Medeltal under de två

sämsta månaderna — 7,3 _.5,5 * 3,4 - 2,7 Medeltal under de tre

sämsta månaderna 6.5 - 4,7 — 3,1 _.2_3 Medeltal under de fyra

sämsta månaderna 6,1 — 3,4 —'2,9 ' 1,7

Källa: Committee on lforeign Relations, US Senate (l974). ” Inkluderar olja, naturgas, fasta bränslen och kärnkraft. [) Beräknad på basis att 47,2 % av totala energitillförseln i USA och 49,0 '# i resten av världen utgörs av olja.

länder. Nederländerna, som liksom USA var utsatt för totalhojkott, fick därför i princip lika stor tillförsel i förhållande till normala leveranser som andra länder. Det anges också att vissa länders regeringar utsatte bolagen för påtryckningar. Så t.ex. begärde regeringarna i Italien, Frankrike och England full råoljetilldelning från sina bolag. Sådan leveranskontroll förstärktes genom exportlicensiering i flertalet euro- peiska länder.

De datorbaserade fördelningssystem, där data om tanker, oljekvalitet, raffinaderikapacitet, produktönskemål m.m matas in, berörs irappor- ten. Datorn ger företaget information om optimal (maximalt lönsam) räoljedistribution. Vidare återges ett uttalande från Shell som anger fördelningen under krisen i förhållande till tidigare leveranser: ". . . it was by no means the most eeonomically attractiv way”.

16.3. Fördelningssystem

16.3.1. Hearing med oljeföretag [ Sverige

EBU genomförde den 30 oktober 1974 en hearing med vissa oljeföretag i Sverige, senare kompletterad med en enkät. Materialet redovisas i sin helhet i bilaga 1 1. Här skall en sammanfattning lämnas.

Svenska BP AB. BP anger att det vid konferenser inom koncernen lämnades öppna redogörelser. BP kunde då konstatera att man inte behandlades sämre än andra företag. Från svensk sida kunde man fortlöpande följa att fördelningen skedde rättvist. Man utgick vid fördelningen från dotterbolagens bedömda behov. Dessa skars sedan ned med erforderligt antal procent. BP menar att fördelningen under krisen aldrig skedde med beaktande av olika prisnivåer iolika länder. Man anser dock att man vid längre kris inte klarar en fördelning utan hänsynstagan- de till olika marknadspriser.

Svenska Esso AB. Esso anger följande uttalande från Esso Europe/ Supply Department den 29 oktober 1973 såsom representativt för

koncernens fördelningspolitik: ”The total Exxon short-fall has been assumed to be allocated fairly among the regions. The modifications to the circuit supply situation from crude runs, crude slate, naphtha import changes have been allocated to each affiliate on the basis of their percentage of the local Esso European ARP demand of their respective categorie. .. The September MPC total local net demand of each affiliate was used as a base point.”

Svenska Gulf Oil AB. Fördelningen anges ha följt ungefär de principer som redovisats för BP. Fördelningen byggde på dotterföretagens progno— ser. Tilldelningen skars sedan ner ”lika”. En kommitté träffades en gång per månad för att bestämma leveranserna.

Mobil Oil AB. Fördelningen gick så till att man utgick från föregående års leveranser och skar ned dessa likformigt för alla dotterföretag.

AB Nynäs-Petroleum. Force majeure-klausulerna i leveransavtalen åberopades när tilldelningen skars ned. Man anser sig härvid ha blivit behandlad som helt jämställd med leverantörens egna dotterföretag.

Oljekonsumenternas Förbund. Under krisen anser sig OK ha fått sin rättmätiga andel av tillgänglig olja. OK anser att de internationella oljeb'olagen uppträdde helt korrekt under krisen.

Svenska Shell AB. Shell hänvisar till av BP redovisade fördelningsprin- ciper. Inom Shell hade man dock utgått från tidigare års förbrukning, av vilken dotterbolagen fick viss del. Från svensk sida kunde man hela tiden följa att fördelningen blev likformig. Man understryker att i varje fördelningssystem måste frågan om oljehandelns lönsamhet lösas, om systemets livskraft och funktion skall bli bestående.

Texaco Oil AB. Moderbolaget har filialkontor i Bryssel, som självstän- digt sköter försörjningen av dotterbolagen i Europa. Brysselkontoret fördelade under krisen tillgängliga oljeprodukter proportionellt till av dotterbolagen anmälda behov. Genom export reglering i Belgien uppstod tillförselproblem. Texaco tog då den merkostnad som det innebar att förse Sverige med olja från bl. a. Italien.

Svenska Fina AB. Fina drabbades under krisen av exportrestriktioner i raffinaderiländerna. Redan på ett tidigt stadium kom besked om förestående nedskärningar med 20 procent. lika fördelade mellan dotterföretagen i Europa och USA. Under krisen var det ofrånkomligt med omdispositioner. Dessa anses emellertid ha skett inom ramen för l'etrofinagruppens målsättning att hålla samtliga filialer försörjda inom den 80-procentiga tilldelningen.

ARA—bolagen AB. ARA drabbades av den exportreglering som infördes i England. I december l973 utsattes man för totalt exportförbud. Först i januari l974 lyckades man få gehör för sina anspråk.

Ahlmarks Bränsle AB. Nedskärningen från huvudleverantören, Shell, skedde helt i enlighet med de av myndigheterna fastställda restriktio- nerna.

16.3.2 [l:—P

[ kapitel 6 och 8 har översiktligt redovisats fördelningssystemets uppbyggnad och de olika utlösningsmekanismerna. Till detta kan följande läggas.

När olja skall tilldelas, skall varje deltagande land ha en försörjningsrätt som motsvarar dess tillåtna förbrukning minskad med dess obligatoriska avtappning av beredskapsreserverna (lager, bränsleomställning, bered- skapsproduktion av olja).

Ett deltagande land, vars försörjningsrätt överstiger summan av dess normala inhemska produktion och den faktiska nettoimport som står till förfogande i krisen, skall ha en tilldelningsrätt, vilken innebär rätt till ytterligare nettoimport motsvarande detta överskott. Ett deltagande land med produktion och faktisk import överstigande försörjningsrätten skall ha en tilldelningsskyldighet. Det innebär att landet direkt eller indirekt skall leverera den mängd olja som motsvarar detta överskott till andra deltagande länder. Detta skall dock inte hindra deltagande länder att upprätthålla oljeexport till icke deltagande länder utanför IEP.

Med "tillåtlig förbrukning" menar man den genomsnittliga dagliga slutliga förbrukning som är tillåten sedan man verkställt konsumtions- begränsning pä tillämplig nivå (7 eller 10 procent). Om något land frivilligt begränsar konsumtionen ytterligare, skall detta inte påverka tilldelningsrätten eller tilldelningsskyldigheten.

Med ”obligatorisk avtappning av beredskapsreserver" menar man ett deltagande lands obligatoriska beredskapsreserver dividerad med grup- pens totala obligatoriska reserver och multiplicerad med gruppens försörjningsbrist. Med ”gruppens försörjningsbrist” menar man i sin tur den brist som framkommer om gruppens sammanlagda tillåtliga förbruk— ning minskas rned den oljemängd per dag som står till gruppens förfogande i ett krisläge. Den olja som då medräknas är

all råolja som står till gruppens förfogande, alla mineraloljeprodukter importerade frän utomstående länder och 'alla färdiga produkter och halvfärdiga raffinaderiprodukter som

produceras i samband med naturgas och råolja och som står till gruppens förfogande.

Med "slutlig förbrukning” avser man den totala inhemska förbruk- ningen av alla färdiga mineralprodukter.

När olja tilldelas skall deltagande land dra ned sin förbrukning med 7 procent av dess slutliga förbrukning under basperioden (fyra närmast föregående kvartal). Man har då rätt till tilldelning för den del av försörjningen som inte klaras med den 7-procentiga begränsningen. Skyldigheten att tillhandahålla denna mängd bärs gemensamt av övriga deltagande länder. Varje land väljer själv sätt att uppfylla tilldelningsskyl- digheten, t. ex. konsumtionsbegränsning, lageruttag.

Tilldelningsrätt- och skyldighet uttrycks i råoljeenheter. Man skall så långt möjligt upprätthålla normala försörjningskanaler och normala proportioner mellan råolja och produkter samt mellan olika kvaliteter.

Till IEP:s mål hör också att tillförsäkra alla deltagande länder en rättvis behandling och att basera priset för tilldelad olja på de prisvillkor som gäller för jämförbara kommersiella transaktioner, Man skall vidare ta tillbörlig hänsyn till enskilda icke deltagande länder.

IEA:s sekretariat fastställer om tillförseln minskat till de nivåer som utlöser fördelningen eller om sådan minskning kan förväntas. Vidare beräknar man bortfallets storlek för varje land och för gruppen som helhet. Sekretariatet skall informera IEA:s verkställande kommitté och samtliga länder om sina överväganden. Kommitte'n sammanträder om- gående och rapporterar till IEAzs styrelse. Styrelsen sammanträder också omgående för att ta ställning till sekretariatets överväganden mot bakgrund av denna rapport.

IEP-avtalet anger att systemet aktiveras, om inte sty relsen med särskild majoritet beslutar annorlunda. Åtgärderna skall sedan verkställas av medlemsländerna inom 15 dagar. Från det tillfälle då sekretariatet konstaterat att tillförseln minskat eller förmodas minska med minst 7 procent, tills systemet aktiverats far högst atta dygn förflyta. Motsvaran— de regler gäller när sekretariatet konstaterar att beredskapsreserverna har reducerats till hälften eller att tillförseln har ökat eller kan förväntas öka utöver i avtalet angivna procenttal.

När systemet är igång, kan IEA:s styrelse när som helst besluta med särskild majoritet att inställa krisåtgärderna antingen helt eller delvis. Det står varje land fritt att när som helst ta tipp frågan om aktivering eller deaktivering av systemet. Om sekretariatet bedömer att det inte finns förutsättningar för en aktivering, kan styrelsen ändå med majoritet konstatera att så är fallet och besluta om en aktivering.

Oljebolagen har för sitt deltagande i fördelningssystemet upprättat en Industry Advisory Board (IAB) bestående av de 12 IS ledande oljeföretagen i världen. IAB, som skall tjäna som rådgivande organ till IEA, möts på inbjudan av IEA och kan ge rekommendationer direkt till den ständiga gruppen för beredskapsfrågor (SEQ) som ansvarar för krisåtgärdernas utformning.

Inom SEQ har fördelningssystemets slutliga utformning behandlats under ar 1975. Man har särskilt ägnat sig åt att försöka definiera termerna basperiod och referensperiod. som ligger till grund för beräkningen av varje lands oljetillförsel vid en kris. Vidare har prissätt— ningen under perioder av oljefördelning diskuterats liksom också på vilket sätt och i vilken utsträckning extra produktionskapacitet eller bränsleomställningskapacitet skall kunna ersätta den för varje medlems- land obligatoriska beredskapslagringen.

För att kunna bevaka tillförseln till medlemsländerna mäste IEA förses med information om försörjningsutvecklingen. Oljebolagen har bl.a. utlovat årsprognoser varje kvartal avseende produktionskapacitet och planerad produktion i olika regioner med särskild redovisning för viktigare länder, efterfrågeutvecklingen i olika konsumentländer samt lagerutvecklingen i världen. På basis av detta material avser man inom IEA göra upp egna prognoser som är konsistenta med de övriga prognoser som OECD tar fram.

Under arbetets gång har problem uppstått med deltagande från amerikanska oljeföretag till följd av gällande antitrustlagstiftning i USA.

16.3.3. EBU:s överväganden och förslag

EBU har tidigare framhållit betydelsen av att Sverige aktivt tar del idet internationella samarbetet på energiområdet. Detta gäller inte minst det oljefördelningssystcm som IEA administrerar. Eftersom Sverige måste importera all sin olja, har vi allt att vinna på ett fördelningssystem som fungerar i kristid. Mot bakgrund av bl. a. den svenska regeringens neutralitetsförbehåll måste dock beredskapsplaneringen i landet bedrivas på ett sådant sätt att full handlingsfrihet bevaras för framtida krislägen. Det är därför som EBU ägnat stor uppmärksamhet åt system för förbrukningsreglering som går betydligt längre än vad som krävs enligt IEP-avtalet.

Inga uppgifter från krisen 1973/74 visar på att de internationella oljeföretagen medvetet, av lönsamhetsskäl eller av andra skäl, skulle ha diskriminerat vissa länder vid oljefördelningen. Tillgängliga uppgifter tyder snarare på att de genom omflyttningar i sina världsomspännande distributionsnät kunnat förse samtliga konsumentländer med olja obe— roende vilken embargogrupp länderna tillhörde. De fördelningsprinciper som tillämpades utgick vanligen från tidigare leveranser eller redovisade behovsplaner. I stort förefaller produktionsminskningen iOAPEC-länder- na ha fördelats jämnt mellan konsumentländerna. Härvid bör beaktas att samtidigt med dessa produktionsminskningar ökade andra länder, t. ex. Iran, sin produktion av råolja.

De störningar som uppkom i oljefördelningen kan snarare hänföras till olika regeringars intervention genom reglering av oljeexporten. Så t. ex. hade vissa bolag i Sverige problem med sin import från Belgien och England. Först sedan de svenska utlandsmyndigheterna agerat kunde vissa laster lösgöras för den svenska marknaden.

Under energikrisen 1973/74 kunde OECD:s fördelningssystem av politiska skäl inte träda ifunktion. Genom IEP-systemets mer stabila och automatiska uppbyggnad har möjligheterna ökat att få till stånd en mellan nationerna reglerad och kontrollerad oljefördelning i kristid. De interna- tionella oljeföretagen kan kanske under en kortare period själva administrera en fördelning av de knappa tillgångarna. Under en längre period krävs dock medverkan från internationella organ för att en rättvis tilldelning skall kunna tryggas konsumentländerna.

Vid planering för fördelning i kristid bör man, mot bakgrund av erfarenheterna från krisen 1973/74, klart försäkra sig om att systemets funktion inte riskeras genom restriktioner i handeln mellan länderna eller genom en osäkerhet eller oenighet om prissättningen på de varor som förmedlas i systemet. Dessa principer, som även fastställts i IEP, måste således garanteras en praktisk tillämpning i systemet.

EBU har i kapitel 11 närmare behandlat de svenska oljeföretagens medverkan i ett internationellt fördelningssystem.

16.4 lnformationssystem 16.4.1 Hearing med oljeföretag [ Sverige

I bilaga 1 1 redovisas mer utförligt vad som framkommit vid hearing och en enkätundersökning. Följande sammanfattning kan göras.

Svenska BP AB. Moderbolaget håller det svenska dotterföretaget fortlöpande underrättat om läget inom koncernen beträffande tillgången på såväl råolja som färdigprodukter. Detta sker genom konferenser, sammanträden, brev, telex och telefon. BP anser denna information vara god och tillfredsställer deras krav. Under krisen 1973/74 intensifierades detta informationsutbyte.

Svenska Esso AB. Esso informeras fortlöpande om försörjningsläget totalt för Exxon-koncernen, nedbrutet per produkt till situationen för Europa, i sin tur specificerad till Skandinavien och Sverige. Ytterligare uppgifter erhålls genom Esso Europe”s Weekly Operating Letter, som rapporterar om förändringar i regionens råoljeläge, raffinaderiutnyttjande och produktutfall. Utöver denna skriftliga information deltar Esso i sammanträden på regional och skandinavisk basis 3—6 gånger om året då operativa program behandlas i detalj. Under krisen säger sig Esso hela tiden ha varit fullt informerad om läget i regionen. Härutöver anges att import- och transportavdelningen har ständig kontakt med fristående mäklare och rederiföretag för informationsutbyte. Esso ifrågasätter om en utökad uppgiftsskyldighet kan ge ett mer fullödigt informationsflöde inom Esso—koncernen,

Svenska Gulf Oil AB. För att planering och tillförsel skall kunna genomföras störningsfritt har koncernen en kommitté på hög nivå som möts en gång i månaden i London. Då är även Gulf i Skandinavien representerad. Vissa ledamöter i kommittén möts dessutom varje vecka. Kommittén, som tar upp alla frågor som har med tillförsel att Skaffa, träffades också under krisen. Vid dessa sammanträden bestämdes leveranserna. Informationen till Sverige kommer vanligen från Gulfs raffinaderi i Danmark. Kontoret i Stockholm, som är huvudkontor i Skandinavien, får fortlöpande information om olika Gulfraffinaderiers råoljetillgång och produktion.

Mobil Oil AB. Utfallet under krisen följdes upp varje vecka med chefen för Skandinavien. lnformationsutbyte med Mobils Europakontor skedde regelbundet varvid man från svensk sida delgavs all den information moderbolaget rimligen ansågs kunna ge. AB Nynäs-Petroleum. Såsom oberoende nationellt oljebolag med inköpsorganisation i New York och London förmedlas informationen till Nynäs om det allmänna internationella läget via dessa kontor, En inte oväsentlig informationskälla anges den internationella fackpressen vara, framför allt Petroleum Intelligence Weekly (PIW).

Oliekonsumenter/zas Förbund. Såsom oberoende oljeföretag blir OK inte delaktig de levererande koncernernas interna information. Den kommunikation som normalt förekommer är knuten till förhandlingar om leveranser och till avropsprocedurer. Under kristid meddelas man i brev eller telex skäl till eventuella nedskärningar. Information under

krisen 1973/74 förmedlades från Texaco och BP via Bryssel respektive London. Gulf och Shell informerade via sina dotterföretag i Sverige.

Svenska Shell AB. Normalt erhålls från moderbolaget varje månad en sammanfattande bild av försörjningen för det kommande halvåret. Kontinuerliga informella kontakter och möten anses dessutom ge kompletterande information. Under krisen var kontakterna tätare och rapporteringen ökade. Shell säger sig omgående ha vidarebefordrat denna information till berörda myndigheter.

Texaco 01"! AB. Texacos leverantörer informerar kontinuerligt om efterfråge- och utbudsutvecklingen. Omkring den 25:e i varje månad erhåller man en rapport från Bryssel utvisande beräknade leveranser per månad och produkt. Under krisen hade man daglig telefon- och telexkontakt med kontoret i Bryssel. Några speciella informationskon- ferenser ägde inte rum.

Svenska Fina AB. Petrofinagruppens filialer hålls ajour med moder- bolagets möjligheter att täcka filialernas behov. Detta sker genom daglig telefonkontakt och konferenser på hög nivå. Under krisen hölls ”stor- möten” varannan vecka i Bryssel. Informationssystemet uppges ha fungerat bra under krisen.

ARA-bolagen AB. ARA får från moderbolaget Conoco en samlad bild av bolagets europeiska system. Conoco anordnar vidare varje kvartal en konferens, då information lämnas om oljesituationen ur såväl globalt som europeiskt perspektiv liksom för varje land. Under krisen anser man sig ha fått tillräcklig information vid dessa möten i London.

Ahlmarks Bränsle AB. Informationen från huvudleverantören erhållsi samband med ordinarie prognosarbete. Vid leveransstörningar intensifie- ras denna kontakt.

16.4.2. Utla/zdsmyndigheterna

Vid hearing med representanter för utrikes- och handelsdepartementen om deras roll som informationsförmedlare framkom bl. a. följande.

Handläggningen av oljefrågorna inom UD Och UHD har under senare år alltmer kommit att samlas på OECD-sektionen. Redan 1971 gjordes en genomgång av rapporteringen i olje— och energifrågor från olika utlands- myndigheter och institutioner och önskemål om inriktning och omfatt- ning av rapporteringen utsändes på grundval härav. Vid åtskilliga tillfällen ombads vidare ambassaderna att rapportera i vissa bestämda frågor, för— anledda av önskemål om viss information från fackmyndigheternas sida. Som ett annat sätt att styra rapporteringen utnyttjades en ökad delgiv- ning till olika ambassader av andra ambassaders rapportering av intresse. för att på sätt ge impulser till motsvarande bevakning.

Den svenska utrikesrepresentationen på fältet är i de flesta fall uppbyggd av ett mycket begränsat antal tjänstemän. Den utsända personalen vid många myndigheter består endast av chef, yngre sekrete— rare, utrikeskanslist samt ett eller ett par biträden. Detta är nästan undantagslöst fallet vid myndigheterna i Oljeländerna. Mot denna bakgrund anser man det naturligt att förväntningarna på rapportering,

informationslämnande o.dyl. inte i alla situationer helt kan tillfreds— ställas. Myndigheterna måste av nödvändighet arbeta med stor flexibili- tet.

Inriktningen av en myndighets rapportering styrs normalt endast i mindre utsträckning direkt från UD. I första hand är det myndigheten och dess chef som avgör inriktningen av rapporteringen. Arbetet anpassas efter situationens krav på grundval av de instruktioner av mera allmän natur som utarbetas inom departementet i samråd med berörda myndig- heter i Sverige.

Under oljekrisen hösten och vintern 1973—74 föll det sig naturligt att de olika utlandsmyndigheterna ägnade sin rapportering i betydligt högre grad än tidigare åt ämnen med anknytning till krisen. Detta skedde naturligt nog ofta till förfång för andra arbetsuppgifter, vilka gavs lägre prioritet. Delvis var den intensifierade rapporteringen föranledd av konkreta frågor från departementet samt av utsända instruktioner om löpande rapportering, framför allt till OECD-länderna, om oljepriser (i samråd med SPK), försörjningsläge och krisåtgärder etc. Utlandsmyndig— heterna instruerades även att informera myndigheterna i sina respektive anställningslånder om åtgärder, som vidtogs i Sverige med anledning av oljekrisen. En allmän bevakning av dessa frågor skedde även i Stockholm i kontakter med olika ambassader här.

Sammanställningar och instruktioner utarbetades, ofta i samråd med andra myndigheter och intressenter i Sverige. Allmänt kan sägas att departementets handlande i stor utsträckning fick anpassas till snabbt växlande och ökade krav, vilket tack vare en stor flexibilitet i organisationen anses ha åstadkommits utan några större svårigheter. Följande exempel kan ges.

Ul-ID mottog från de olika ambassaderna i Mellanöstern samt från de större huvudstäderna efter krigsutbrottet en stor mängd skriftliga och telegrafiska rapporter. Möjligheten att begära telegrafiska svar pa olika konkreta frågor utnyttjades därefter flitigt i kontakterna med ambassa- derna. För att göra rapporteringen, såväl den spontana som svaren på de frågor man ställt, mera lättillgänglig för bl.a. berörda fackmyndigheter, men även för att styra rapporteringen från fältet, gjordes sammanställ- ningar med jämna mellanrum.

Försök till analys av det faktiska produktionsbortfallet iprod ucentlän— derna gjordes på grundval av informationen från fältet. Svaren på en rundfråga till olika ambassader om raffinaderikapaciteten sammanställdes i en promemoria.

För att kunna samordna berörda myndigheters synpunkter i energi- frågorna bildades i februari 1974 under ordförandeskap av biträdande kabinettssekreteraren på UD en interdepartemental grupp för safnråd i energisamarbetsfrågor. I denna grupp med representanter från bil. a. UD:s olika avdelningar samt finans-, handels-, industri- och jordbruksdeparte- menten samordnades den svenska inställningen till olika interniationella energisamarbetsfrågor. Som en grund för arbetet utarbetades promemo- rior.

Uppläggningen av arbetet på utlandsmyndigheterna anser main karak-

täriseras av ett betydande mått av flexibilitet. En av anledningarna till detta är omöjligheten att annat än bristfälligt förutse en framtida händelseutveckling på olika områden och de konsekvenser som detta får för myndigheternas arbete. Att konstruera beredskapsplaner för olika hypotetiska situationer anser man därför vara förenat med stora svårigheter. För att försöka belysa detta nämns att UD visserligen har utarbetat en beredskapsinstruktion, att användas av utlandsmyndigheter- na i fall av krig, naturkatastrof e. dyl. Med tidigare erfarenheter som grund har man dock formulerat instruktionen i ofta mycket allmänna termer, i vetskap om att man i varje särskild uppkommen situation ändå tvingas improvisera efter omständigheterna.

Man anser det därför vara mindre troligt att en detaljerad beredskaps- plan för utlandsmyndigheterna och UD:s agerande, utformad efter lärdomarna från oljekrisen, skulle kunna komma till effektiv nytta vid ett nytt krisläge.

Man menar att utlandsmyndigheterna överlag smidigt kan anpassa sig till uppkommande situationer och krav. Genom en flexibel personalpla- nering på UD:s administrativa avdelning ges vidare vissa möjligheter till personalförstärkningar ad hoc eller permanent där så behövs.

Vid en allmän rapportgenomgång som gjorts inom UD visade det sig att även om kvalitet och kvantitet på rapporteringen givetVis skiftade något från myndighet till myndighet var den iallmänhet adekvat och väl avpassad till behoven hemma. Responsen på de instruktioner som gavs om rapporterng i olika frågor anses i allmänhet ha varit mycket bra och det har visat sig att flertalet ambassader hade mycket goda informations- kanaler och kontakter i sina länder, som kom väl till pass.

UHD.'S erfarenheter av oljekrisen

Det anses vara viktigt att en samordning av handläggningen sker så att dubbelarbete och oklarheter undviks. Under oljekrisen skedde denna samordning av chefen för UHD II som nära samarbetade med berörda enheter på UD och UHD och med andra departement och myndigheter. För att även i framtiden snabbt kunna anpassa sig till eventuellt ändrade arbetsförhållanden anses det vara lämpligt att koordineringen av oljefrå— gorna är samlad på en enhet, även om en stor del av den löpande handläggningen sker på olika enheter. Därmed har man möjlighet att snabbt samordna oljefrågorna vid instruktionsgivning till ambassaderna etc. Detta är en viktig aspekt. Den erfarenhet som så småningom erhölls rörande det samlade informationsbehovet på svensk sida anser man kommer att kunna utnyttjas vid informationsinsamling i nya krislägen.

Under det senaste året har också flera förstärkningar genomförts på några av myndigheterna i oljeproducerande länder (Kuwait, Jeddah, Tripoli). Bakgrunden till dessa förstärkningar är inte i första hand de ändrade förutsättningarna för vår oljeförsörjning som krisen har medfört utan snarare de ökade kraven på bevakning av exportmarknaderna i dessa länder vilka har erbjudit snabbt växande möjligheter för svensk företag- samhet.

En särskild arbetsgrupp med uppgift att bl. a. diskutera bevakningen av och relationerna med vissa OPEC och OAPEC-länder föreslog våren 1974 bl. a. att ambassaden i Beirut borde förstärkas med en ambassadsekrete- rare för att avlasta den nuvarande andremannen så att denne får tid att i större utsträckning än som nu är fallet bevaka oljefrågorna i hela regionen från Beirut.

Vid de myndigheter på platser som har karaktären av fördelningscentra har de specifika följdverkningar som oljekrisen haft ej visat sig medföra krav på resursökningar.

Bevakningen av bl.a. oljefrågorna vid OECD-delegationen i Paris har dock intensifierats genom personalförstärkning. Den permanenta svenska OECD-delegationens centrala roll vid bevakning av energifrågorna har understrukits genom bildandet av IEA inom OECD i Paris.

16.4.3. IEP

I kapitel 6 har lämnats en översiktlig redovisning av IEP:s informations- system. Utöver vad som där sägs kan följande redovisas.

IEP:s informationssystem skall vara av permanent karaktär och fungera under såväl normala förhållanden som i krislägen. Systemets allmänna sektion skall avse följande information om oljeindustrin och oljemarkna- den:

bolagsform

— finansiell struktur

_ gjorda kapitalinvesteringar — överenskomna villkor för tillgång till större oljekällor — rådande produktionsnivåer och väntade förändringar i dessa tilldelning av tillgängliga råoljemängder till dotterbolag och andra kunder

lager

— kostnader för råolja och oljeprodukter — priser, inklusive avräkningspriser till dotterbolag — andra ämnen som styrelsen enhälligt fastställer.

Det åligger varje deltagande land att se till så att det kan ge erforderliga upplysningar om bolagen i det egna landet. Uppgiftslämnandet Skall ske på ett sätt som inte hämmar konkurrensen. Den ständiga gruppen för oljemarknaden (SOM) svarar för utvecklingen av systemet. Gruppen skall rådgöra med Oljebolagen för att se till så att systemet är förenligt med branschens verksamhet. Gruppen skall vidare bl.a. utarbeta föreskrifter för harmonisering av de erforderliga upplysningarna för att på så sätt säkerställa jämförbarhet.

Inom ramen för systemets särskilda sektion skall de deltagande länderna se till att följande uppgifter, som behövs för IEP:s beredskaps— åtgärder, tas fram:

— oljeförbrukning och oljeförsörjning _ åtgärder för begränsning av konsumtionen

— storlek av beredskapsreserverna _ tillgång till och utnyttjande av transportmedel

— rådande och förutsedd storlek av den internationella tillgången och efterfrågan _ andra ämnen som styrelsen enhälligt fastställer.

Det åligger den ständiga gruppen för beredskapsfrågor att se till så att erforderliga upplysningar tas in.

De deltagande länderna skall inom IEA inrätta en permanent ram för konsultationer med Oljebolagen angående alla viktigare aspekter avseende oljeindustrin. Genom delgivning av resultaten av sådana konsultationer kan alla deltagande länder hållas underrättade. Det åligger SOM att utveckla och tillse detta konsultationsförfarande. SOM skall också värdera resultatet av konsultationerna för att kunna granska och bedöma det internationella oljeläget och oljeindustrins ställning.

Det bör anmärkas att informationssystemets allmänna del endast avser historiska uppgifter. Det betyder att den typ av raffinaderiplaner som OECD:s oljekommitté tidigare tog in faller utanför systemet.

I februari 1975 godkände IEAZS styrelse SOMZS förslag till konsulta- tionsförfarande. Ett land som önskar konsultationer med eller upplys- ningar från ett oljebolag begär sådana, varefter sekretariatet, efter att ha förvissat sig om att frågan faller inom IEP-avtalet, vidtar erforderliga åtgärder. Konsultationerna kan ske antingen muntligen eller skriftligen. Vid skriftlig konsultation skall alla medlemsländer delges svaren, Vid muntligt förfarande har varje deltagande land rätt att närvara och erhålla sekretariatets rapport.

Styrelsen har vidare beslutat att länderna fr.o.m. juni 1975 skall lämna IEA—sekretariatet uppgifter om priser på råolja och oljeprodukter, tills vidare i sammanräknad form. Rapporteringen skall ske kvartalsvis och gälla genomsnittspriser under perioden. Så småningom avses också uppgifter om bl.a. kostnader för råolja och gjorda kapitalinvesteringar tas in. Arbetet i SOM har hämmats av att man inte kunnat enas om huruvida information skall lämnas sammanställd ländervis eller bolag för bolag.

16.4.4. Internationell fackpress

En informationskälla som inte bör förglömmas i kristid är den internatio- nella press som bevakar oljefrågorna. Under krisen 1973/74 utgjorde flera av dessa tidningar värdefulla informationskällor för regering och berörda myndigheter. Även från bolagshåll har betydelsen av denna typ av informationskanal understrukits. Här skall några av de mest anlitade facktidskrifterna redovisas.

Platt's Oilgram. Den utkommer alla vardagar utom lördag samtidigt i New York och Houston och är uppdelad i en prisdel (Price Service) och en allmän del (Oilgram News Service). Utgivare är McGrawhill Publica- tion Co. med huvudkontor i New York. I Platt”s Oilgram lämnas dagliga uppgifter om bl. a. de minimi- och maximipriser som betalas för

fob-laster i Rotterdam för vissa färdigprodukter av olja. Rotttrdalmnote- ringarna, som delvis bygger på uppskattningar, har under senare år fått en ökad betydelse som grund för köpavslut och för avräkningsrriser inom koncernerna. Mot denna bakgrund har SPK granskat noeringarnas tillförlitlighet och i en särskild rapport, ”Rotterdam-noteringar för oljeprodukter”, redovisat sina slutsatser. Den allmänna delen innehåller en mängd information om olje- och naturgasfrågor runt om i världen.

Petroleum Intelligence Weekly (PIW). Utkommer i ca 10 Sidar en gång i veckan och utges i New York. Tidskriften har redaktioneri London, Paris och Beirut. Stort utrymme ägnas åt prisfrågor samt frågor om t. ex. aktuella produktionsnivåer i råoljeländer och i förädlingsländer.

The Petroleum Economist. Utges en gång i månaden av Petroleum Press Service i London. Petroleum Press Bureau Ltd ägs av det oberoende Trust Petroleum Press Foundation. Artiklar ägnas åt marknadstrender, olika regioners förhållanden och bolagsinformatien. Vidare anges råolje- och produktpriser, aktuell råoljeproduktion och raffinaderiverksamhet.

Quarterly Economic Review. Undertiteln är ”Oil in the Middle East” och utges, såsom en av 77 specialtidskrifter, en gång per kvartil av The Economist Intelligence Unit i London. I tidskriften redovisas uppgifter om råoljeproduktion, förädling och oljestruktur avseende Melanöstern.

16.4.5. EBU:s Överväganden och förslag IEP

Under tidigare oljekriser har man inom OECD:s oljekommitte lyckats göra upp översiktliga försörjningsplaner för OECD-området som varit till stor hjälp för myndigheterna. Detta misslyckades man med under krisen 1973/74. Orsakerna till detta har närmare berörts i kapitel 6. Av den anledningen var konsumentländernas regeringar i stort hänvisade till den information som kunde erhållas via de i landet verksamma oljeföretagen.

EBU vill inledningsvis framhålla att möjligheten för regering och berörda myndigheter att vidtaga till situationen vä] avpassade åtgärder avseende t.ex. konsumtionsbegränsning och lageruttag beror på hur tillförlitlig information som kan erhållas om den internationella oljeför- sörjningen. Det är mycket svårt för ett land att självständigt ta in de uppgifter som behövs. Genom IEP:s informationssystem har möjlighet skapats att dels normalt upprätthålla en god insyn i den internationella oljemarknaden och oljeindustrin, dels i kristid säkra den försörjnings- information som behövs för beslut om olika krisåtgärder. Det bör dock betonas att informationsläget redan innan IEP kom till hade förändrats radikalt genom producentländernas utökade ägande i oljekällorna. Härigenom hade uppgifter om produktionsnivåer och råoljepriser blivit lättare tillgängliga.

Hur användbart IEP:s system blir, kommer att i stor utsträckning bero på IEA—sekretariatets kapacitet att självständigt och kvalificerat analysera och värdera insamlade uppgifter. En uppenbar brist i nuvarande uppläggning är den aggregering som omöjliggör en mer detaljerad analys

av enskilda större bolags agerande och ställning på marknaden. Man riskerar härigenom att hamna i ett läge som inte aVSevärt torde avvika från det fall ett enskilt land hänvisas till information direkt från de internationella Oljebolagens dotterföretag i landet. EBU:s utfrågning av olika oljeföretag i Sverige visar att en omfattande information, också om internationella förhållanden, kan göras tillgänglig för regering och myndigheter.

Vissa deltagande länders reserverade inställning till informationssyste- met, i synnerhet såvitt avser uppföljning av de internationella oljebola- gens verksamhet, håller utan tvivel tillbaka den utveckling mot en mer öppen redovisning av internationell oljehandel som bl. a. Sverige verkat för. Systemet med konsultationer bör dock utgöra en säkerhetsventil framför allt för länder utan egna större internationellt verksamma olje— företag. Fram till juni 1975 hade dock endast en konsultation, en munt— lig sådan med Exxon, ägt rum.

Den oljekrislag, som antogs i och med Sveriges anslutning till IEP, medger för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter om uppgiftsskyldighet som behövs för att Sverige skall kunna uppfylla sina åligganden enligt IEP—avtalet. SPK och ÖEF har fått i uppdrag att meddela erforderliga föreskrifter beträffande informa- tionssystemets allmänna resp. särskilda sektion.

EBU anser existerande bestämmelser för uppgiftslämnande (se kapitel 7) vara tillräckliga för att erforderlig information skall stå till regeringens och myndigheternas förfogande i kristid. Inte minst genom tillkomsten av IEP—avtalet och oljekrislagen med följdförfattning finns åtminstone teoretiska möjligheter till ett uppgiftsinhämtande som täcker alla väsentliga områden.

EBU anser att existerande nationella kontakter mellan regering/myn- digheter och oljeföretagen i Sverige inte behöver begränsas till IEP-frågor utan istället utvidgas på det sätt som i EBU:s hearing och enkät framstår som möjligt och berikande. Ambitionen bör nämligen vara att utnyttja alla de kanaler som kan förmedla användbar information. Samtidigt upprätthålls ett reservsystem till IEA :s mer kvalificerade apparat.

Utlandsmyndigheter/ta

EBU anser att utlandsmyndigheterna tjänade som mycket värdefulla informationskanaler under krisen 1973/74. Genom den förstärkning som skett av representationen ivissa oljeproducerande länder bör möjligheten till kvalificerad information ha förbättrats för framtiden. Även fortsätt- ningsvis, oavsett utvecklingen av informationssystemen inom IEP, kom- mer väsentliga upplysningar från olika källor att, liksom under krisen 1973/74, mycket snabbt kunna förmedlas av utlandsmyndigheterna.

Mot denna bakgrund anser EBU att det bör finnas en viss beredskaps- planering för rapportering m.m. under sådana krisförhållanden. Utan sådan planering kan informationen försenas och förmedlas i en form som kräver tidsödande bearbetning. Eftersom utlandsmyndigheterna bör utgöra en snabbt handlande komplettering till IEA, bör en tillfredsstäl-

lande beredskapsnivå eftersträvas inom utrikes- och handelsdepartemen- ten. Dessa förberedelser bör ingå som ett naturligt led i regeringskansliets beredskapsplanering för energikriser.

Internationell fackpress

Erfarenheterna från krisen 1973/74 visar att fackpressen utgör ett gott komplement till andra informationskällor. Inte minst den dagliga Platt”s Oilgram och PIW, som utges varje vecka, kan förmedla uppgifter från källor som inte beaktas i IEP-systemet. Genom den täta utgivningen kommer informationen också fram mycket snabbt, utan de omvägar via bearbetande organ som förutsätts i IEP-systemet. Det bör därför vara angeläget för ÖEF att som ansvarig myndighet fortlöpande följa denna pressrapportering.

17. Organisation av energiberedskapen

17.1. Den organisatoriska utvecklingen från och med tiden före andra världskriget

17. l . l Centrala organ

Den är 1928 tillsatta rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap (RKE) hade till huvudsaklig uppgift att planlägga och vidta beredskaps- atgärder för en krishushällning. Enligt dess instruktion skulle myndig- heten för fall av krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden bla göra upp organisationsplaner för erforderliga särskilda förvaltnings— organ. I en s.k. generalplan (sista revidering i augusti 1936) fastställde RKE organisationen för den i krig eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden erforderliga extraordinära förvaltningen. Enligt denna plan skulle den centrala ledningen av kristidsadministrationen handhas av fyra kommissioner nämligen

— folkhushållningskommissionen för jordbruk och livsmedelsförsörjning _ industrikommissionen för industri samt bränsle— och kraftfrågor

— arbetskommissionen

_ ccntralkommissionen för frågor om utrikeshandel, sjöfart, transporter m. m.

År 1934 träffades en överenskommelse mellan å ena sidan RKE, vattenfallsstyrelsen och generalstaben och å andra sidan ett antal, större icke-statliga kraftföretag om att inrätta en samarbetsdelegation att i händelse av en kris svara för samordningen av elkraftproduktionen i landet. Organet benämndes centrala driftledningen (('DL). CDL träddei verksamhet vid krigsutbrottet år 1939.

Efter krigsutbrottet 1939 organiserades — delvis i överensstämmelse med RKE:s planering — flera krisorgan. På bränsleområdet tillsattes statens vednämnd, statens kolnämnd, bensin- och oljenämnden samt statens gengasnämnd. Vednämnden sorterade under jordbruksdcparte- mentet, de andra tre under handelsdepartementet. Denna uppdelning på flera organ inom bränsleområdet medförde att ett visst dubbelarbete inte kunde undvikas varför en helt fristående bränslekommission, statens bränslekommission (BK), inrättades den I juli 1940. BK skulle under Kungl. Maj:t handha ledningen av den under rådande utomordentliga

förhållanden erforderliga regleringen av bränsleförsörjningen. De upp- gifter beträffande försörjning med bränsle och elkraft som tillkommit den i samband med krigsutbrottet inrättade industrikommissionen och de fyra bränslenämnderna överfördes, med undantag av smörjmedel, till BK. Till BK:s uppgifter hörde även handläggning av frågor rörande gengas— drift, elkraftproduktion och elkraftdistribution samt tekniskt samarbete mellan olika kraftföretag. För handläggning av en eventuell ransonering av elkraft bildades en särskild kraftbyrå.

BK utrustades med ett kansli (sekretariat, kameralbyrå och juridisk byrå) samt organiserades med sex avdelningar nämligen för planläggning, ved, kol, bensin och olja, gengas samt kraft. Planläggningsavdelningen var uppdelad på två sektioner nämligen för industri och hushåll respektive trafik.

RKE:s verksamhet inskränktes alltmer under beredskapsårens lopp genom att arbetsuppgifterna successivt överfördes till de nyinrättade organen. Slutligen återstod endast som viktigare uppgift utarbetandet av översikter av de åtgärder som vidtogs av de statliga myndigheterna beträf- fande folkhushållningen.

År 1944 gjordes CDL till ett permanent samarbetsorgan beträffande produktionen av elkraft. Konsumtionsregleringen av elkraften låg dock kvar hos BK som hade en särskild kraftbyrå.

Samma år som verksamheten inom BK nådde sin höjdpunkt (figur 17.1) fanns inom planläggningsavdelningen, som fått en alltmer central betydelse för både planerings— och tilldelningsfrågor, följande enheter:

— planeringsbyrå med statistikkontor — byrå för licensärenden med särskilda kontor för fossila bränslen och vedlicenser samt ett torvhandelskontor

— byrå för hushållsbränsle — byrå för ersättningsbränslen.

Inom vedavdelningen fanns byråer för respektive anskaffning, trans— port och träkol samt inom bensin- och oljeavdelningen ett licenskontor respektive en byrå för drivmedelskontroll vid militära arbeten. För gen- gas, kraft och torv inrättades fristående byråer.

I samband med att ärenden rörande trävaru-, massa- och pappers- industrierna överfördes till BK inrättades inom vedavdelningen år 1946 en skogsindustribyrå, sedermera ombildad till en fristående byrå med en sidoordnad pappersbyrå. Vidare inrättades en utrikeshandelsbyrå med särskilt licenskontor. 1946 drogs bensin- och oljeavdelningen in varvid frågor rörande flytande bränslen överfördes till planläggningsavdelningen. Samtidigt upphörde gengas- och träkolsbyråerna. År 1947 upphörde också torvbyrån.

De lokala vedkontoren ombildades 1940 till bränslekontor under kristidsstyrelserna. Inom styrelserna tillsattes vanligen särskilda bränsle- delegationer. Bränslekontoren avvecklades år 1949.

Vid krigsutbrottet förelåg inom vattenfallsstyrelsen en plan avseende elkraftförsörjningen i krig eller vid krigsfara utarbetad i samverkan med ett flertal myndigheter, organisationer och kraftföretag. En för hela

Kansli

Sekretariat Kameralbyrå Juridisk byrå

Ordförande 5—7 ledamöter

Planerings— Bensin - oljeavdelning

avdelning Vedavdelning Kolavdelning

Planerings— byrå Statistik-

Anskaff- ningsbyrå

kontor

Transport— Drivmedels- Licensären- '— byrå kontroll debyrå Torvhandels-

kontor |__—_— " .. Gen - r— TrakOISbyra " Hushålls- ___—J bränslebyrå ———l _ Skogsind.- Kraftbyrå byrå Ersättnings- ___—” bränslebyrå __| PapperSDvrå "

Utrikeshan- delsbyrå med licenskontor

[figur [7.1 [(Mina/ers BK (optimal organisa- lion).

landet omfattande organisation fanns förberedd där kraftföretagen för- delats i ett antal 8. k. block. Det ledande företaget inom varje sådant block organiserade en blockdriftsledning, ] varje sådant organ ingick en militär representant och en representant för vederbörande kristidsstyrel- se. Topporgan inom denna organisation var (*DL med chefen för vattenfallsstyrelsen som ordförande och med representanter för kraft- företagen, försvarsstaben och industrikommissionen. Verkställande och utredande organ var riksdriftsbyrån inom vattenfallsstyrelsen. Till byrån var knutet ett råd. riksdriftsrådet, med representanter för vattenfallssty- relsen och de största icke—statliga kraftföretagen. Organisationen som byggde på frivillig grund skulle genom direktiv från BK (fr. o. m. den 1 juli 1940) reglera produktionen och distributionen av elkraft.

Inom industrikommissionen planerade bränsle- och kraftavdelningen för en reglering av elkraftförbrukningen. Vid BK:s tillkomst 1940 inrättades som tidigare nämnts en särskild kraftbyrå som förberedde en

elransonering. En representant för vattenfallsstyrelsen ingick i ledningen för BK.

Pa transportväsendets område inrättades bl.a. ar .939 statens trans- portkommission för att samordna landets transportvisen till lands och vatten. Året efter bildades för hela trafikområdet statens trafikkommis- sion.

År 1946 framlades ett betänkande med förslag rirande den ekono- miska försvarsberedskapens framtida organisation (SOU l946:19). För- slagen ledde till inrättandet av riksnämnden för ekowmisk försvarsbered- skap den 1 januari 1947. Därvid fastslogs principer om ”decentralisering i sidled” innebärande att de berörda myndigheterm i princip skulle svara för såväl planering som genomförande av alla åtgärder inom det egna verksamhetsområdet. Riksnämnden skulle ombesörja att erforderlig sam- ordning kom till stånd. Varken i betänkandet eller i propositionen angående inrättandet av riksnämnden angavs nä'mare hur det skulle förfaras organisatoriskt i samband med ett framtida krigsutbrott.

Åren 1948n49 genomfördes en bensinransonering. som föranledde att en särskild kontrollbyrå vid BK inrättades. Unter dessa är fortsatte emellertid avvecklingen av BK successivt genom at transportbyrån och pappersbyrån samt slutligen vedavdelningen drogs in. I början av är 1950 drogs även kraftbyrån in.

År 1950 sammanfördes handels- och industrifrågorna till en handels- och industrikommission (HIK) genom att de uider kriget inrättade separata kommissionerna för dessa frågor slogs sarrman. Frågorna röran— de utrikeshandel hade kommit att utgöra en långt övervägande del av industrikommissionens verksamhet. Till HIK överfördes handläggningen av frågor rörande regleringen av försörjningen m:d trävaror, pappers- massa och papper samt slutligen är 1953 — då Bl, den 1 juli definitivt upphörde _ uppgifter avseende försörjningen met flytande bränslen (i huvudsak importlicensärenden).

Alltsedan tillkomsten av riksnämnden för ckommisk försvarsbered- skap låg ansvaret för försörjningsberedskapen heträifande krig på denna myndighet. Särskild överenskommelse härom träflades med dåvarande BK. Däremot låg motsvarande ansvar med 'dVSCCHdt på avspärrning utan krig på BK. De. oklara förhållandena beträffande rikinämndens krigsorga- nisation berodde på att både BK och HIK var i verl—samhet då riksnämn- den inrättadcs 1947. BK upphörde enligt ovan är 1953 och HIK år 1957. De övriga kriskommissionernas uppgifter hade då överförts till andra myndigheter. Riksnämnden påtalade de oklara förhallandena beträffande myndighetens uppgifter i krig i en skrivelse till kungl. Maj:t år 1955 varvid bl.a. framhölls att behovet av samordnng mellan de olika myndigheternas åtgärder på det ekonomiska omrätet fortfarande kvar- stod efter ett krigsutbrott. Da Suezkrisen inträffad» hösten 1956 fanns fortfarande HIK kvar. Man tillskapade då en särskld bränslenämnd för att handha försörjningsfrågorna på bränsleområdet Dessa bestod fram- förallt av hanteringen av det helgkörförbud som nfördes, kvotering i handelsledet samt uppföljning av försörjningsläget utveckling. Härvid engagerades säväl länsstyrelser som Kungl. Maj:ts kaisli (dispensärenden).

Denna bränslenämnd hade självständigt beslutanderätt men var admi- nistrativt knuten till HIK. Dä HIK och BK upphörde överfördes också beredskapsuppgifterna avseende avspärrning på riksnämnden.

Med anledning av bl. a. ett utökat behov att samordna de olika myndigheternas verksamhet inom totalförsvaret tillsattes i slutet av 1950-talet en utredning angående det ekonomiska försvaret. ] direktiven till utredningen hänvisades till att riksnämnden i ovannämnda skrivelse från år 1955 tagit upp frågan om riksnämndens ställning och uppgifter vid organiserandet av en krisförvaltning i ett skärpt Utrikespolitiskt läge eller under krig, särskilt med tanke på samordningen i ett dylikt läge av olika myndigheters åtgärder på det ekonomiska försvarets område. Sommaren 1960 publicerade utredningen ett betänkande vilket emeller- tid inte direkt berörde riksnämndens organisation och uppgifter i ett krisläge. Man pekade emellertid bl. a. på den splittring som följde av att viktiga beredskapsplanerande verk sorterade under olika departement. Vidare betonades att även om samordningen inom Kungl. Maj:ts kansli åvilar ett statsråd så lkan inte hela mängden samordningsfrågor lyftas upp på departementsplanret. Utredningen framhöll även att en smidig över- gång till krigsorganisation var lättare att uppnå om freds- och krigsupp- gifterna i stor utsträckning sammanföll.

Riksnämnden ersattes år 1962 av ett nyinrättat organ, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap (ekonomiskt försvar, ÖEF), som fortfa- rande är det centrala organet inom området.

Den 1 januari 1962 överfördes ansvaret för den centrala samordningen av den civila transportverksamheten vid krig eller krigsfara från riksnämn- den till den för ändamålet inrättade centrala civila transportkommittén (CCT). Vissa beredsk apsuppgifter inom transportområdet övertogs av SJ, luftfartsverket och sjöfartsverket. Frågor rörande landsvägstrafiken hand- lades av statens biltrafiknämnd (SBN). År 1964 giordes en uppdelning av ansvaret för handels— och förbrukningsregleringar beträffande bränsle, driv—, och smörjmedel mellan ÖEF och CCT. CCT gavs ansvar för förberedelser av ransoneringsteknisk och administrativ art vad gäller drivmedel. Verksamheten skulle dock bedrivas i samråd med ÖEF. Året efter föreslog CCT attt den skulle ombildas till en permanent myndighet.

År 1968 upphördle CCT och SBN och i stället inrättades ett nytt organ, transportnämnden (TN). TN, som fortfarande är i verksamhet, skulle svara för förb-eredelser av ransoneringsadministrativ och ransone- ringsteknisk art avseende drivmedel. Systemutformningen skall göras för att passa ransonering; inom alla sektorer. ÖEF skall hållas underrättad om förberedelsearbetet. 1 ett verkställighetsskede är avsikten att ÖEF eller annat särskilt inrättat organ anger ramarna för en reglering av drivmedels— förbrukningen. Genormförandet av själva regleringen åvilar TN för trans— portområdet och _ior'dbruksnämnden (JN) för jordbruks-, trädgårds— och fiskeområdena. Dessutom har vissa myndigheter och organ med egen drivmedelskvot ansvaret för regleringen inom sina respektive områden. I anknytning (lokal- och planeringsmässigt) till ÖEF finns också AB Driv- medelscentralen (DMIC), en frivillig sammanslutning av företag inom driv- medelshandeln (inrätttad ursprungligen 1943) som i händelse av krig eller

krigsfara organiseras för drivmedelsdistributionen inom landzt. DMC:s verksamhet regleras i ett av Kungl. Maj:t godkänt avtal mellan ÖEF och de till DMC anslutna oljeföretagen.

År 1967 fastställdes en ny krigsorganisation för kraftindustiin med en regional indelning vilken så långt som möjligt anpassades tll landets indelning i eivi1-/militäromräden respektive län—/försvarsområden. Delar av denna organisation har sedermera utnyttjats vid elransoneringen är 1970 och under krisen ären 1973/74.

17.1.2. Regionala och lokala organ

Den är 1928 tillsatta RKE hade som huvudsaklig uppgift att planlägga och vidta beredskapsåtgärder för en krishushållning. Vid planläggningen inom RKE av en framtida organisation av den lokala kristidsförvaltningen hade man främst att ta ställning till frågan om och i vilken utsträckning medverkan från kommunernas sida borde påkallas eller om er. tillfreds— ställande organisation kunde tänkas med uteslutande statliga organ. RKE fastslog att kommunernas medverkan var oundgänglig i olika avseenden.

När RKE ingav förslag till kommunal fullmaktslag och för—"attningar angående upprättande av lokala kristidsorgan, uttalade kommissionen bl. a. att det vid en kris av mindre svårartad natur i de flesta kommuner bör vara tillräckligt med rent lokala åtgärder utan att stater. behöver engagera sig alltför djupt. Om situationen emellertid blir så kritsk, att en genomgripande konsumtionsreglering är ofränkomlig, mäste let anses otillräckligt med en i sin helhet improviserad statlig orgarisation. An- knytning till den redan bestående kommunala organisatioren är enligt RKE en kraftkälla, som icke kan undvaras. Därtill kommer, fortsatte RKE, att den lokala administrationen bör kunna bli avsevärt billigare vid en samverkan mellan staten och kommunerna, än om staten :nsain påtog sig hela det ekonomiska ansvaret.

Pii grundval av förslag från RKE antogs lag (1939:254) om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter, kommunala fullmaktslagen (Kl—'L). Till lagen anslöts bl.a. kungörelsen (1939:658) om kristidsnämnder. ] propositionen (1939:2'6) uttalade föredragande departementschefen att det torde vara uteslute: att fullgöra de uppgifter som måste lösas Linder krigs- eller krisförhållaiden genom att endast anlita redan bestående lokala statliga förvaltningsogan. Därför syntes det vara nödvändigt att vid ordnande av den lokala krstidsförvalt- ningen söka anknytning till den redan bestående kommunalaorganisatio- nen.

KFL gjorde det möjligt att under det andra världskrigetomedelbart skapa en istort sett väl fungerande lokal kristidsförvaltning.

Till biträde åt de centrala kristidsmyndigheterna inrättaies kristids— styrelser i 33 angivna orter. Kristidsstyrelsernas verksamletsomräden sammanföll i sexton fall med hela län. Stockholms stad räknades som ett område. Åtta län tudelades. Kristidsstyrelserna skulle såsom rent statliga institutioner fullgöra uppgifter som befanns erforderliga får att fylla befolkningens eller produktionens behov av viktiga förnödenheter eller

för att tillgodose annat ändamål av betydelse för folkförsörjningen. De hade också bl. a. att leda och övervaka kristidsnämndernas arbete.

Vid kristidsstyrelserna anställdes ett växande antal befattningshavare. År 1943 uppgick antalet till över 1 000.

Det ålåg kristidsnämnderna att inom sina verksamhetsområden dels fullgöra dem författningsmässigt tillagda eller av Kungl. Maj:t, central kristidsmyndighet eller kristidsstyrelse anbefallda uppgifter, dels vidta andra åtgärder som kunde lindra kristidens verkningar utan att hindra eller försvåra det statliga kristidsarbetet. Sistnämnda bestämmelse öppnade för nämnderna möjlighet till och utgjorde på samma gång uppfordran till verksamhet på eget initiativ. Som exempel på uppgifter, som kunde åläggas nämnderna, uppräknas i kungörelsen om kristidsnämnder bl.a. medverkan vid inventeringar och statsbeslag, utdelning av ransonerings- kort och inköpstillstånd, tillsyn över efterlevnaden av meddelade ranso- neringsföreskrifter och beivrande av överträdelser härav.

Med hänvisning till att kristidsnämnderna med stöd av KFL i växande omfattning togs i anspråk av de centrala krisorganen för uppgifter, som betingades av det rådande läget, erhöll kommunerna är 1941 möjlighet att få statsbidrag för bestridande av kostnaderna för detta arbete.

KFL ersattes år 1974 av lagen (1973:861) om lokal kristidsförvaltning.

17.2. Nu gällande organisationsstruktur

17.2.1. Beredskapsplaneranu'e organisation

17.2.1.1 Central förvaltningsmyndighet

Under handelsdepartementet fungerar ÖEF som central förvaltnings- myndighet för den ekonomiska försvarsberedskapen. ÖEF skall samordna landets försvarsförberedelser på det ekonomiska området för att vid krig eller under utomordentliga, av krig eller krigsfara föranledda förhållanden tillgodose det totala försvarets behov av förnödenheter. Myndigheten skall vidare, i den mån det inte ankommer på annan myndighet, inom ramen för tillgängliga medel, ombesörja, att förberedelser i detta syfte vidtas.

Följande myndigheter deltar under fredsförhållanden i det ekonomiska försvaret inom respektive områden (fig. 17.2)

arbetsmarknadsstyrelsen; arbetskraft

försvarets materielverk; reparationer, motorfordon etc. fortifikationsförvaltningen; byggnads- och reparationsarbeten televerket och poststyrelsen; samband Sveriges riksbank; bankväsen statensjordbruksnämnd och statens livsmedelsverk; livsmedel m. in, socialstyrelsen och lantbruksstyrelsen; läkemedel m. m. statens vattenfallsverk; elkraft transportnämnden; transportreglering, ledning betr. landsvägstransporter statens järnvägar; transportledning betr. järnvägstransporter sjöfartsverket; transportledning till sjöss luftfartsverket; transportledning betr. flyg

Figur 17.2 Centrala myndig/reter med upp- gifter inom det ekono- miska försvaret.

SOU 1975:60 Arbetskraft Livsmedel rn rn Läkemedel Elkraft Transport Arbetsmark- Statens jord- m rn - Statens reglering, nadsstyrelsen bruksnämnd Socialstyrel- vattenfalls- ledning lands- (AMS) (JN), Statens sen (SoS) verk (SV) väg livsmedelsverk Lantbruks- Transport- L (SLV) styrelsen (KLS) nämnden (TN) Reparationer Transport motorfordon ledning järn- m m vag Försvarets '] +Statens materielverk järnvägar (FMV) (SJ)

Samordning och Byggnads- och allm försörjnings- Transport reparations- beredskap rn m ledning sjö arbeten FortifikationsJl ' Överstyrelsen ' 'lSjöfartsverket förvaltningen för ekonomiskt (SjöV) (FortF/BRB) försvar (ÖEF)

Samband Transport

ledning flyg

Televerket (Tvt) LH Poststyrelsen Luftfarts- (Psn) verket (Lfv) Bankväsen _| Prisreglering Försäkringar Krigsskade- Väghållning

Statens pris- Försäkrings- skydd Sveriges riks- och kartell- inspektionen Statens krigs- +Statens väg- bank nämnd (SPK) Statens krigs- stadenämnd verk (VV) förs-nämnd L

statens vägverk; väghållning statens pris- och kartellnämnd; prisreglering försäkringsinspektionen och statens krigsförsäkringsnämnd; försäkringar statens krigsskadenämnd; krigsskadeskydd

l krigsorganisalionen ersätts ÖEF av de särskilda krisorganen BK och HIK. Dvs. i princip samma organ som ansvarade för sitt respektive försörjningsomräde under andra världskriget.

ÖEF skall enligt sin instruktion skaffa sig kännedom om landets näringsliv och om dess tillgång på bränsle m. m., följa utvecklingen inom totalförsvaret samt hålla sig underrättad om planeringsarbetet hos andra myndigheter. Vidare skall ÖEF:

— utforma allmänna riktlinjer för statliga åtgärder, göra produktions— och konsumtionsplaner som grund för en eventuell reglering,

— upprätta lagringsplaner, —- planera för produktion vid krig eller avspärrning, — upprätta organisationsplaner för de förvaltningsorgan som behövs för försörjningsfrågor vid krig och krigsfara samt — följa och främja forskningen på sitt område.

ÖEF leds av en styrelse med generaldirektören som ordförande vari ingår representanter för intresseorganisationer rn. fl. Till ÖEF finns också

ett råd knutet som skall verka för samordning av landets ekonomiska försvarsberedskap.

Organisatoriskt är ÖEF f. n. uppdelat på en planeringsavdelning med en varubyrä, en utredningsbyrå samt ett sekretariat för planering och studier. Vidare finns en administrativ byrå, en affärsbyrå, en bränslebyrä, en inom ÖEF provisoriskt inrättad dataenhet och en informationssektion (se figur 17.3). Fr. o. m. den ] juli 1974 finns en särskild bränsleregle- ringsenhet, direkt underställd verksledningen, inrättad för handläggning av regleringsfrågor pa bränsleområdet.

Enligt sin instruktion skal] ÖEF förbereda erforderliga krisorgan. Som ett led i detta arbete har inom myndigheten utarbetats en stomme till dels en handels- och industrikommission, dels en bränslekommission. Personer har vidtalats att fullgöra uppgifter som enhetschefer och andra kvalificerade befattningar inom kommissionerna. Dessa personer har Också haft möjlighet att delta i övningar, kurser o. dyl.

ÖEF ansvarar således enligt den nuvarande uppläggningen för försörj- ningsberedskapen med egentliga bränslen (kol, koks, eldnings- och lys- fotogen. eldningsoljor samt inhemska bränslen) och drivmedel (motor- bensin, motorfotogen, motorbrännolja och gengas liksom flygdrivmedel av skilda slag). Krigsmakten svarar emellertid själv för sin försörjning med flygdrivmedel liksom för krigsbehoven av fartygsdrivmedel. ÖEF svarar också för försörjningen med smörjmedel. Elkraftförsörjningen åvilar Vattenfall i samarbete med ('DL.

[ sin egenskap av centralmyndighet inom det ekonomiska försvaret har ÖEF också samordningsansvaret för beredskapsåtgärder inom hela energi- sektorn. Hithörande frågor handläggs inom ÖEF av bränslebyrån. Inom byråns bränslesektion handläggs huvudsakligen frågor rörande försörj- ningsplaner avseende drivmedel och bränslen under avspärrning och krig samt inhemsk produktion (dvs. ersättningsbränslen såsom torv och ved), beredskapslagring (administration av tvångslagringsprogrammel och egna lager), importförberedelser, frågor om distribution och undanförsel samt slutligen krisadministration. Byrån ansvarar också för förvaltning och drift av myndighetens oljelagringsanläggningar (förvaltningssektionen) samt för byggnation av egna lagringsanläggningar och tillsyn av berörda kommunala och enskilda anläggningar för oljelagring (tekniska sektio- nen). Till denna byrå är även ansluten planläggningsavdelningen vid DMC. Bränslebyrån har totalt drygt 50 anställda, varav ett 30-tal vid den lokala cisternförvaltningen.

Bränsleregleringsenhetens arbetsuppgifter omfattar huvudsakligen frå- gor rörande handels- och förbrukningsreglering samt försörjningsplaner med sikte på fredskrisfallet. Inom enheten handläggs också IEP-ärenden. Enheten har fem anställda.

17.2.l.2 Transportsektorn

Ansvaret för beredskapsförberedelserna avseende handels- och förbruk- ningsregleringar inom försörjningsområdena bränsle, drivmedel och smörjmedel ävilar ÖEF med undantag av förberedelser av ransonerings-

75. seende budgetåret ] 974/ rista/rid för ÖF Figur 17.3 Organisatio-

I" av-

PLANERINGSAVDELNI NGEN

Antal tjänster: 39

Uppgifter: Studier och långsiktsplanering. Allmän planering och samordning av utredningsbyråns och varubyråns verk- samhet. Samordning av styrelsens planeringsfunktioner.

ÖVE RSI KTSTABLÅ ANGÅENDE ORGANISATIONEN

[— i

j STYRELSE | GENERALDI REKTÖR I

| I

I I

[UTREDNINGSBYRÅN Antal tjänster: 14

Uppgifter:

Allmän försörjningspla- nering jämte samordning i anslutning därtill. Grundläggande utred- ningar om behov av och tillgångar på försörjnings- viktiga förnödenheter och tjänster. Underlag för beslut om beredskaps- lagring. Samordning och offentlig upphandling.

VARUBYRÄN Antal tjänster: 19

Planläggning av krigspro- duktion och krigsrepara- tion, handel, krigsleveran— ser, undanförsel och för- störing jämte samordning i anslutning där ' den om stödåt teko-, sko- och Iäderindu- strin. Förberedelsearbete för en central Handels- och industrimyndighet (Hl K).

BRÄNSLEBYRÅN Inkl Bränselreglerings- enheten

Antal tjänster: 56

Uppgifter:

Planl"ggning av åtgärder för försorjningsberedskapen i fråga om bränslen, driv- och smörjmedel utom förstörings- och krigsprodu ktionsplan- läggning. Samordning inom energiområdet. Ärenden om tvångslagring av olja. Olje- distributionsärenden bl a anvisningar till Drivmedels- centralen AB. Uppförande, ändringar, förvaltning och drift av verkets oljelagrings- anläggningar samt teknisk granskning och tillsyn av statsbidrags- och tvångslag— ringsanläggningar för olja. Förberedelsearbete för en central bränsleförsörjnings- myndighet (BK).

Antal tjänster: 4

PLANERINGSSEKRETARIATET

Uppgifter:

Ledning och samordning av studier, perspektiv- och

L programplanering samt metoder härför.

DRIVMEDELS- CENTRALEN AB Antal tjänster: 3 _]

Uppgifter: Beredskapsplaneri ng för oljedistributionen enligt särskild överenskommelse.

AFFÄRSBYRÅN

Antal tjänster: 35 Uppgifter: _ Köp, förs'a |ning, transport, lagri g, förädl'ng och/eller omsättning av varor. Beredskaps- Iagrens kurans och

aktualitet. Anskaff-

ning, drift och för- valtning av lag- ringsanläggningar för samt ti syn och kontroll av lagrade varor.

ADMINISTRA- TIVA BYRÅN Antal

tjänster: 26*)

Upp ifter: Juridiska ärenden, ar- betsordning och verks- föreskrifter, budgetåren- den, medels- redovisning, personalad- ministration och allmän

'kontorsser-

vice samt lokalärenden.

(— DATA-

ENHETEN Antal tjänster: 20

Uppgifter: lnformations- behandling omfattande: datainsam- ling, statistik, register, sys- temutveck- ling och pro— grammering, drift, under— håll och sam- ordning av datasystem. Samordning av beredskaps- planering för ADB-beroen- de informa- tionsbehand- ling. Allmän extern sam- ordning.

r Uppgifter:

INFORMATIONS- SE KTlONEN Antal

tjänster: 6

Information, ut- bildning, kon- ferenser, littera- turtjänst.

nklusive generaldirektören

administrativ och ransoneringsteknisk karaktär avseende drivmedel (tek— niskt ransoneringssystem för drivmedel) som åvilar TN i samråd med ÖEF. Denna uppdelning av ansvaret fastställdes av Kungl. Maj:t den 4 december 1964 och motsvarar den ansvarsfördelning som tillämpas i kriser. Förfarandet innebär att i ett verkställighetsskede den centrala bränsleförsörjningsmyndigheten anger inom vilka försörjningsmässiga ra- mar som TN får ansvara för drivmedelsransoneringen inom transportsek— torn, JN beträffande jordbruk, trädgårdsbruk och fiske samt vissa andra myndigheter och organ (ett IO-tal) inom sina respektive områden.

TN har i fred till uppgift att handlägga frågor om tillstånd för biltransporter till och från utlandet, fastställa allmänna grunder beträf— fande taxor för yrkesmässig biltrafik samt meddela föreskrifter och anvisningar. Vidare skall TN genomföra en beslutad drivmedelsransone— ring, verka för att landets civila transportresurser utnyttjas så att totalförsvarets behov tillgodoses samt slutligen verka för att de landsvägs- transporter som är nödvändiga för totalförsvaret genomförs. TN skall planlägga dessa uppgifter samt hur den civila trafiken kan inskränkas genom andra åtgärder än ransonering varvid ÖEF skall hållas informerad om planläggningen.

Nämnden har fem ledamöter som till sitt förfogande har ett kansli med en kanslichef. Till nämnden finns knuten en rådgivande delegation med företrädare för överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen, postverket, sta- tens järnvägar, vägverket, sjöfartsverket. luftfartsverket, JN och ÖEF. Vid krig organiseras nämnden enligt krigsorganisationsplan.

17.2.1.3 Elkraften

Elkraftförsöriningen, dvs. produktion och distribution av el, handhas av ett stort antal företag. Nära hälften av produktionen ombesörjs av Vattenfall, resten produceras i privata eller kommunala anläggningar etc. Distributionen till konsumenterna' är organisatoriskt mycket splittrad genom att ett stort antal lokala elleverantörer är verksamma på området. Även Vattenfall engagerar sig som elleverantör på det lokala planet.

Vattenfall är ett affärsdrivande verk och handhar bl. a. statens kraft- verksrörelse samt skall verka för en rationell elkraftförsörjning inom riket. Verket levererar elkraft från egna anläggningar och fastställer avgifter för sådan leverans. Vidare ombesörjer myndigheten beredskaps- planläggning av rikets elkraftförsörjning och skall därvid samråda med överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen och ÖEF. ÖEF skall hållas under- rättad om beredskapsplanläggningen på det ekonomiska försvarets om— råde. Verket, som består av sex huvudenheter, leds av en styrelse med sju ledamöter. Den regionala förvaltningsverksamheten på elförsörjningssidan leds av fem kraftverksdirektörer.

Den fredstida verksamheten inom CDL har omorganiserats ett antal gånger och är numera uppdelad på dels en renodlad intresseorganisation för den svenska kraftindustrin, dels en organisation för beredskapsplan- läggning av elförsörjningen under krig och beredskap. Den senare delen av verksamheten har sedan år 1972 utvidgats till att även omfatta planering

för fredstida bristsituationer. Beredskapsplanläggningen sker i form av medverkan i Vattenfalls myndighetsuppgift i detta hänseende och som förberedelse för övergång till krigsorganisation.

Det formella ansvaret" för den fredstida krisplaneringen på elkraftom- radet avilar saledes Vattenfall. [ realiteten genomförs dock planeringen inom ramen för nämnda samarbete i CDL. Vidare har man enligt vad som ovan sagts ett fortlöpande samråd med ÖEF. Detta samråd har kommit att bli av allt större betydelse på grund av att kraftförsörjningen blivit starkt beroende av bränsleförsörjningen genom utbyggnaden av oljeelda— de kraftverk. Inom Vattenfall handläggs beredskapsfrågorna (exkl. kon— sumtionsreglering i fred) vid en särskild försvarsenhet.

17.2.l.4 Regional och lokal nivå

Kungl. Maj:t har den 20 juli 1951 fastställt riktlinjer för länsstyrelsernas verksamhet inom den ekonomiska försvarsberedskapen. Länsstyrelsen är i fred regionalt organ för den ekonomiska försvarsberedskapen och skall efter anvisningar från bl. a. ÖEF leda, övervaka och samordna försvarsför- beredelserna inom länet på det ekonomiska området. Särskilt skall länsstyrelsen planlägga den organisation och beredskap i övrigt som erfordras för att ransoneringar på t.ex. bränsleområdet snabbt skall kunna genomföras. Planläggningen skall även avse inrättande vid bered— skaps— eller krigstillstånd av kristidsnämnder.

Länsstyrelsen skall medverka till att totalförsvarets behov av förnöden- heter tillgodoses och att länets försörjning i krig etc. tryggas.

Vad beträffar bränsleförsörjningen skall länsstyrelsen bl.a. införskaffa uppgifter rörande lagerhållning hos bränsleleverantörer liksom beträffan— de förbrukning och lager hos större industrier. Länsstyrelsen har enligt anvisningar från ÖEF ansvar för planeringen av produktion i ett bered- skapsläge av ved för bränsle— och gengasändamäl m. m. Beredskapsfrägor— na handläggs inom länsstyrelsen av planeringsavdelningens försvarsenhet.

] lagen (1964:63) om kommunal beredskap (KBL) finns bestämmelser om planläggning och andra förberedelser på det kommunala planet. I KBL föreskrivs generell skyldighet för kommun att redan i fredstid vidta de förberedelser, som erfordras för att kommunen skall fullgöra vissa för totalförsvaret viktiga uppgifter. Denna planläggningsskyldighet omSpän» ner den kommunala förvaltningsapparaten i dess helhet inbegripet energi- försörjningen. '

Under oljekrisen 1973/74 trädde en ny lag (l973z86l) om lokal kristidsförvaltning i kraft. Den 1 januari 1974 ersatte denna lag lagen (1939z254) om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m, föranledda arbetsuppgifter. Till lagen är knuten en kungörelse (1973: 863) om kristidsnämnder. Lagen äger tillämplighet i krigsfara och krig samt under vissa förhållanden som anges i allmänna ransoneringslagen. Kommunen är skyldig att i den omfattning regeringen bestämmer fullgöra uppgifter för att fylla befolkningens eller produktionens behov av viktiga förnödenheter eller för att tillgodose annat ändamål av betydelse för folkförsörjningen. Vidare är kommunen skyldig att i

fredstid vidtaga vissa förberedelser, som fordras för att kommunen skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt lagen. Uppgifter angående planlägg- ning ankommer på kristidsnämnd.

Kristidsnämnden skall bl. a. lämna sådant biträde åt det ekonomiska försvarets myndigheter, som kan behövas för att trygga ortens försörjning med livsmedel och andra viktiga förnödenheter. På riksnivå samordnas den planerande verksamheten av riksnämnden för kommunal beredskap.

Den regionala och lokala organisationen för elkraftförsörjningen redo- visasi avsnitt l7.2.2.3.

17.2.2. Administration vid avspärrning och krig 17.2.2.1 Central bränslemyndighet

Enligt sin instruktion åligger det ÖEF att upprätta organisationsplaner för de krisorgan som erfordras på försörjningsområdet. Sålunda har myndigheten uppgiorda planer för en handels- och industrikommission (HIK) respektive en bränslekommission (BK). BK har getts följande sammansättning:

— kanslienhet med juridiska och kamerala funktioner samt pressombuds- man

— planeringsenhet för allmänna utredningar och konsumtionsreglerings- frågor samt frågor om import, distribution och lagring av oljeproduk- ter samt slutligen frågor rörande smörjmedel — ransoneringsenhet för administrativ hantering av ransonering av driv- medel, bränslen och smörjmedel samt ransoneringskontroll — produktionsenhet för ledning och reglering av produktion av inhemska bränslen och drivmedel

— cisternförvaltning, innebärande ett övertagande av de nuvarande upp- gifterna, inom bränslebyråns förvaltnings- och tekniska sektioner vid ÖEF.

17.2.2.2 Organisation av bränsle- och drivmedelsransoneringar

Vid avspärrning eller i krig förutsätts enligt gällande planer BK centralt få ansvaret för landets bränsle- och drivmedelsförsörjning. Intill dess ett sådant organ inrättas har ÖEF ansvaret.

En bränsleransonering planeras att genomföras enligt i huvudsak två förfaringssätt nämligen kvotering i handelsledet respektive licensiering. Innebörden av de olika systemen har beskrivits i tidigare avsnitt av betänkandet. Vid tilldelning till industrin kan BK samråda med HIK som förutsätts inrättad i ett allvarligt läge såsom avspärrning eller krig. Under hösten l973 inledde ÖEF överläggningar med SIND om inrättandet av en rådgivande industripanel för tilldelningen till industrin.

DMC skall som ett samarbetsorgan mellan de större oljeföretagen och staten verka för ett rationellt utnyttjande av distributionsresurserna.

Den centrala bränsleförsörjningsmyndigheten, ÖEF alternativt BK, fastställer fördelningen i stort av drivmedel för olika förbrukningsända-

mål i samråd med de närmast berörda grenarna av totalförsvaret, nämligen försvarsmakten, civilförsvaret, civila transportväsendet och jord- bruksnäringen.

TN fördelar den för det civila transportväsendet avdelade drivmedels— kvoten.

Länsstyrelsen är regional tilldelningsmyndighet och har redovisnings— skyldighet direkt till den centrala bränsleförsörjningsmyndigheten. Läns- styrelse fördelar vidare till kommun av erhållen kvot den kvotdel, som erfordras för den tilldelning som ankommer på kommunen.

De lokala kristidsnämnderna alternativt kommunstyrelserna skall läm- na sådant biträde åt det ekonomiska försvarets myndigheter att ortens försörjning med viktiga förnödenheter inklusive bränsle och drivmedel tryggas.

17.2.2.3 Elkraftsområdet

Som tidigare nämnts (avsnitt 17.2.l.3) har Vattenfall det formella ansvaret för beredskapsplanläggningen av elkraftförsörjningen men plan- läggningsarbetet sker inom ramen för samarbetet i CDL:s beredskapsorga- nisation, vilken kan betraktas som embryot till kraftindustrins krisorgani- sation. Som centralt organ tjänstgör CDL-företagens beredskapsnämnd. i nämnden ingår representanter för Vattenfall, elbefälhavarna och kraft- industrin. Till nämnden är knutna kontaktmän för Svenska elverks- föreningen (SEF), Svenska kraftverksföreningen, ÖB och ÖEF. Verkstäl- lande organ i fred, dock ej för konsumtionsreglering vid fredstida bristsituationer, är försvarsavdelningen vid Vattenfall. Dessutom har nämnden ett arbetsutskott till sitt förfogande. Den regionala och lokala organisationen består av sex elområden indelade i sammanlagt 32 elblock. Pa det lokala planet verkar ett stort antal elleverantörer. Den administra- tiva indelningen motsvaras av det fysiska distributionsnätets geografiska utformning.

l krisläge inträder CDL som elförsörjningsmyndighet, vars centrala del består av dels två stabsavdelningar (för försvars— respektive samordnings— frågor), dels fyra byråer (för drift, reparation, konsumtion och allmänna frågor). Den regionala och lokala organisationen med sex elområden och 32 elblock ombildas till motsvarande organ i krisorganisationen.

17.3. Krisen vintern l973/74

Beträffande detaljer rörande information och ransoneringssystem hän- visas till tidigare kapitel.

17.3.1. ÖEF och bränslenämnden (BN) Förberedelser

Med hänsyn till den befarade försämringen av försörjningen med petro- leumprodukter vidtogs inom ÖEF en rad förberedelser för en ev.

ransonering av bränsle och drivmedel, säsom översyn av föreliggande utkast till ransoneringskungörelse samt anvisningar och cirkulär, förbe— redelser (organisatoriskt, personellt och lokalmässigt) för krisorganisatio— nen. paskyndande och komplettering av statistik. Vidare beslöt ÖEF den 31 oktober 1973 att kalla representanter för myndigheter och näringslivs— organisationer till överläggningar om besparingsåtgärder inom energiom— radet. Sedermera tillkallades av Kungl. Maj:t en särskild sparkommitté.

Den 27 november 1973 inrättades inom ÖEF:s bränslebyrå en ransone— ringssektion.

Kungl. Maj:t inrättade den 14 december 1973 bränslenämnden (BN) för att svara för den fortsatta administrationen av krisåtgärderna inom bränsleområdet. BN gavs självständig ställning i vad avser ransonerings- arbetet med var i administrativt hänseende (gemensam kassa, personal- tjänst etc) knuten till ÖEF. Nämndens styrelse bestod av 13 ledamöter. Till ordförande , och tillika chef för nämnden — förordnades landg- Irövding lirik Huss. Vice ordförande var generaldirektören vid ÖEF. För att underlätta och stärka ransoneringsmyndigheternas samverkan ingick ordförandena för TN och statens elransoneringsnämnd (SERN) som ledamöter i BN. BN:s ordförande ingick också i SERN:s styrelse. BN bestod i övrigt av representanter för följande myndigheter och organisa- tioner nämligen SlND, JN, SPI, Sveriges Industriförbund, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Lands- organisationen och Tjänstemännens centralorganisation.

l—"örberedelsearhetet innebar att regleringsverksamheten planerades inom ramen för ÖEF:s arbetsprogram. Denna långsiktiga planering var enligt myndighetens instruktion inriktad på att i första hand förbereda ransoneringssystem m.m. för att tillämpas Linder krig och avspärrning. Härvid beaktades emellertid också krislägen liknande det som inträffade vintern 1973/74. Detta gjordes enligt av handelsdepartementet är 1958 utarbetade direktiv. Genom inrättandet av den särskilda ransonerings- sektionen inom ÖEF skapades förutsättningar för en intensifiering av planeringsarbetet. Slutliga förberedelser för en ransonering påbörjades, varvid det tidigare utarbetade kvotransoneringssystemet anpassades för den krissituation som var under uppsegling. Dä BN inrättades kunde den överta ett inom ÖEF förberett ”'ransoneringspaket”.

Genomförande

Den tidigare nämnda sparkommittén genomförde en frivillig sparkampanj pa energiområdet. Till ledamöter i sparkommittén utsåg Kungl. Maj:t gencraldirektören vid ÖEF, ordförande, och vidare representanter för SPI, Svenska kommunförbundet, Svenska Värmeverksföreningen, Lands— organisationen, bränslebyrån vid ÖEF, Landstingsförbundet, Tjänste- männens centralorganisation, handelsdepartementet, TN, CDL, Sveriges industriförbund, samt kampanjledaren.

Enligt kungörelsen (l973:1080) den 14 december l973 om ransone— ring av flytande bränsle, m. m. var BN central försörjningsmyndighet för flytande bränsle och stadsgas med uppgift att bl.a. fördela landets

tillgångar på olika huvudändamål. Nämndens arbete kom bl. a. att består i att

— upprätta försörjningsplaner — i samråd med vissa andra myndigheter. främst TN, fastställa ransone— ringskvoter för drivmedel

— handha ransoneringen av eldningsolja, gasol m. m. — svara för kontrollen av drivmedels-, olje— och gasolransoneringen samt — propagera för sparsamhet med drivmedel.

BN ansvarade för fördelningen av drivmedel till olika ändamäl isarnråd med TN och JN. För det tekniska genomförandet av ransoneringen svarade TN medan kontrollverksamheten åvilade BN. ! ÖEF:s beredskaps- planering ingär att redan i fredstid tilldela vissa för försvaret och folkhushället viktiga myndigheter och organ preliminära drivmedels- kvoter. Dessa kvoter som revideras med tvåårsintervall, avser emellertid endast kr'igs— och avspärrningsfall med en starkt reducerad transport— apparat. Förutom för TN och JN, för vilka drivmedelskvoterna fastställ- des efter fortlöpande kontakter, innehöll det s.k. ransoneringspaket nämnden övertog från ÖEF förslag till drivmedelskvoter för en första ransoneringsperiod för följande myndigheter och organ nämligen civilför- svarsstyrelsen, försvarsmakten, postverket, rikspolisstyrelsen, statens vat- tenfallsverk, statens vägverk, Sveriges Radio, televerket och tullverket.

Tillämpad organisation

BN organiserades med två huvudenheter. Den ena omfattade en plane— rings- och en regleringsenhet, den andra en juridisk enhet, en kontroll- enhet och ett intendentskontor. Vidare fanns en informationsenhet organisatoriskt direkt under nämndens ordförande.

Planeringsenheten svarade för utredningar av försörjningsläget samt upprättade löpande försörjningsplaner, fastställde drivmedelskvoter för skogsbruket, industrins arbetsmaskiner m.m. liksom för vissa statliga myndigheter. Planeringsenheten granskade och utvärderade svensk och internationell bränslestatistik.

Regleringsenheten tilldelade genom inköps-, lagrings- och användnings— tillstånd eldningsolja till ca 1 700 storförbrukare, genomförde ransone— ring av eldningsoljor och Värmeleveranser till övriga förbrukare samt fortsatte det inom ÖEF påbörjade förberedelsearbetet för övergång till licensbunden eldningsoljcransonering. Slutligen övervakade och följde regleringsenheten den frivilliga kvoteringen av gasol.

Den juridiska enheten svarade för författningsförslag, utformandet av meddelanden, cirkulär, remisser och besvärsärenden. Kontrollenheten utarbetade blanketter för redovisning och kontroll samt svarade för inventering av landets förråd av vissa flytande bränslen. Dessutom hade kontrollenheten ansvaret för ransoneringskontrollen beträffande driv- medel och bränsle. lntendentkontoret svarade för sedvanliga frågor rörande lokaler etc. lnformationsenheten svarade för intern och extern information, kon-

Styrelse Chef Huvudenhet 1 ' Huvudenhet 2 J ' J lnformations- Intendent- l ! & enhet , __ . _ _ _ _. Planerings» Reglerings- Juridisk Kontroll— intern . inre tjänst enhet enhet information ***—___ ———""—" extern försörjnings- tillstånd författ- blanketter information laget ransonering ningar inventering massmedia förstäinmgs el mngsolia meddelanden ransonerings- sparkampan] p an kvotering cirkulär kontroll drivmedels- eldningsolje- remisser kVOte' licenssystem ., b _. | _ besvar rans ?" gasolkvotenng statistik korrespon- _. 74 _ _ . dens ['igurl . BN.S Olga/11-

sation.

takter med massmedia samt genomförde en sparkampanj avseende ben- sin. BN:s organisation framgår av figur 17.4.

Vissa crj/ärm/wrer och förslag med (ngarzisariunsanknytning

Den iir l972 inrättade samarbetsnämnden för bränslestatistik med före— trädare för SCB, uppgiftslämnare och avnämare studerade befintlig statistik och utvärderade möjligheter till förbättringar. Nämndens arbete avbröts under hösten 1973 i samband med den inträdande oljekrisen, men aterupptogs under våren 1974. Enligt BN:s mening är det angeläget att detta arbete fullföljs sa att den befintliga hränslestatistiken förbättras. Detta har ocksa skett i och med att samarbetet mellan ÖEF och SCB aterupptagits i syfte att utveckla bränslestatistiken samt utröna behovet av medverkan frän SCB Linder olika försörjningskriser.

BN har i sin utvärderingsrapport konstaterat att tilldelningen till industrin kommer att bli av vital betydelse i en eventuell allvarlig framtida försörjningskris. ÖEF alternativt en bränslenämnd sägs härvid behöva medverkan av SIND.

BN anför i sin utvärderingsrapport att uppläggning av register över alla uppgiftsskyldiga måste förberedas och genomföras i god tid före en kommande ransonering och att materialet fortlöpande mäste uppdateras. Nämnden framhåller att hela kontrollsystemet — bäde vad avser den centrala bränsleförsörjningsmyndigheten och länsstyrelse — mäste ses över och förbättras. Vid en framtida kris föreslär BN att informationen förbättras bl.a. genom personalförstärkningar. Det är viktigt anser

nämnden att informationsexperter kan börja verka samtidigt som övriga medarbetare påbörjar sin verksamhet. [ en beredskapsplan bör finnas utkast till pressreleaser och annonser etc. En av de största slarigheterna i initialskedet av verksamheten var enligt nämnden osäkerheten beträffan- de de löner och andra förmåner som kunde erbjudas de personer man ville engagera i nämndens verksamhet. I sammanhanget bör noteras att arbetsmarknadsläget vintern l973/74 var sadant att det var lätt att rekrytera kvalificerad arbetskraft, intresserad även av lägre befattningar. Det anges vara väsentligt att lönefrägor etc. löses i för—vig likasa att lokaler, telefonväxel etc. ordnas på tillfredsställande sätt. SCB bör enligt BN liksom tidigare ställa statistisk personal till förfogande.

17.3.2. Transportndmncien Fr'irberedelser

lnom TN har ansvaret för uppläggningen av ransoneringssystemet legat på beredskapssektionen som intill nyäret är 1974 bestod av fyra handläggare för att vid denna tidpunkt förstärkas med ytterligare en sadan. Enheten har sedan 1970 huvudsakligen varit sysselsatt med ransoneringsärenden. Liksom beträffande andra delar av försvarsberedskapen har i fråga om drivmedelsransonering sedan år 1971 funnits planlagd en särskild sektion för vars bemanning i ett krisläge personal funnits vitltalad i förväg. Sektionen var tänkt att bestå av ett ZS-tal bcfuttningshaiarc och senast i september 1973 gavs dessa tillfälle att ha en dags genomgang av huvudprinciperna i ransoneringssystemet. Ytterligare kursverksamhet var planerad att äga rum under vintern 1974 sedan en särskiid handbok (TN HRans l973) rörande ransoneringssystemet hunnit färdigställas. Det bör särskilt framhållas att omläggningen av ransoneringssystemet till databe— handling blev helt färdig först i september 1973 och att den första testkörningen kunde göras i oktober. Det var säledes .nte möjligt att genomföra någon omfattande utbildning före ransoneringens påbörjande.

Genomförande

TN hade att tilldela varje län en drivmedelskvot för vigtrafiken med utnyttjande av den kvot som av BN ställts till förfogandr för ändamålet. Kontrollen rörande försäljningsställen m. m. ävilade BN.

Tillämpad organisation

Inom TN organiserades en ransoneringssektion med er administrativ avdelning, en utlandsavdelning, en informationsavdelning och en senare tillkommande besvärsavdelning. Ransoneringssektionen upprättades i mitten av december 1973. Som mest engagerades ca 75 personer av vilka sju var tidigare anställda hos TN. [ övrigt var persoralen tvä frän domstolsväsendet, sex beredskapsinkallade från näringslivet, 49 nyrekry— terad extra personal och slutligen elva personer inlånade "rån andra verk

och myndigheter. Vid ransoneringssektionens administrativa avdelning framställdes huvuddelen av de cirkulär till myndigheter och meddelanden till allmänheten, som sändes ut under ransoneringen.

TN var inom ramen för drivmedelsransoneringen central besvärs- myndighet beträffande registrerade motorfordon, trafiktraktorer och mOpeder. I Kungl. Maj:ts kungörelse om ransonering av flytande bränsle m. m. stadgas bl.a. att talan mot beslut som länsstyrelse meddelat med anledning av regleringen skulle föras hos den förvaltningsmyndighet som centralt svarade för den reglering beslutet rörde samt att talan mot bl.a. TN ej fick föras om inte annat föreskrevs i allmänna ransoneringslagen. Detta innebar att TN var sista instans beträffande ärenden om tilldelning av flytande drivmedel i huvudsak till registrerade motorfordon. Den 1 januari 1974 inrättades vid TN en besvärsavdelning som bestod av en handläggande enhet och en expedition. Personalstyrkan var som mest 32 personer.

Ransoneringssystemets tillämpning för motorfordon med utländsk registrering, svensk trrristvagns-, exportvagns— eller interimslicens samt fordon tillhörande härvarande diplomatisk personal hos främmande makts beskickning byggde i huvudsak pa förbrukares ansökan om drivmedel hos TN. vid vilken en särskild utlandsavdelning fanns inrättad.

Under krisen 1973/74 var det nödvändigt för TN att ta en mängd olika kontakter med företrädare för kollektivtrafikföretag, branschorganisatio- ner, motororganisationer m.fl. samt med andra berörda myndigheter.

! 'issa i'r/i/rwz/zeier (n'/z förslag med organisarimlsanknytning

Mot bakgrund av mängden av ärenden som skall handläggas pä rimligtvis kort tid ifragasätter TN i sin utvärderingsrapport förekomsten av en besvärsrätt. Möjligheten till reell prövning sägs vara liten varför enligt TN sökanden likaväl skulle kunna insända en förnyad ansökan till länsstyrel- sen med förebärande av eventuella tillkommande skäl. TN uppger emellertid att en ordning enligt ovan troligen inte kan accepteras varför man skissera: en bibehållen men förändrad besvärsordning. Med utgångs- punkt i att länsstyrelse generellt sett har bättre kännedom om de lokala förhallandena än besvärsinstansen föreslås att en särskild överpröv- ningsnämnd inrättas vid länsstyrelse. Den missnöjde skulle i förekomman— de fall anföra klagomål vid denna nämnd. Först sedan nämnden beslutat i ärendet skulle möjlighet finnas att föra vidare talan hos den slutliga besvärsinstarsen. TN anser det vidare av stor betydelse att besvärsavdel- ningen får tillgång till en dataterminal placerad på avdelningen. En central besvärsinstans skall skapa praxis till vägledning för länsstyrelserna. Om detta skall vara möjligt måste besvärsinstansen tillföras sådana resurser som medger en grundlig behandling av ärendena. För att astadkomma en enhetlig behandling av ärendena vid länsstyrelserna krävs detaljerade direktiv och en regelbunden utbildning. Slutligen anför TN beträffande besvärsrätten det otillfredsställande i att ägarna till utlands- registrerade i'ordon m. fl. i det nuvarande systemet saknar besvärsrätt. Vid sin utvärdering av oljekrisen har TN funnit de informella kontak-

terna med företrädare för näringsliv och myndigheter värdefulla och anser det önskvärt att sådana kontakter framledes kan bioehållas i en mera permanent form. TN föreslar därför att ett särskilt rarsoneringsråd knyts till nämnden. Radet sägs böra vara sammansatt av företrädare för organisationer inom näringsliv och industri, kommuner, kcllektivtrafik— företag, motororganisationer m.fl. berörda organ samt :entrala och regionala ransoneringsmyndigheter. Enligt TN:s bedömnirg bör rådet utses och träda i verksamhet så snart som möjligt för att biträda TN i planeringen av den kommande verksamheten.

Ansvaret för ransoneringsätgärderna under krisen l973/74 var fördelat mellan flera myndigheter både på central, regional och lokal nivå. TN anser att samordningen mellan myndigheterna under den gångna energi- krisen inte fungerade tillfredsställande och vill särskilt f*amhälla ett problem nämligen frågan om vilken myndighet som skall tära ansvaret för de inskränkningar i sysselsättning och produktion som kan bli en följd av en starkt inskränkt drivmedelstilldelning för näringslivet eller de anställdas transporter. TN påpekar att det blir en mycket grannlaga uppgift att tilldela knappa mängder drivmedel för lastbilar och person- bilar på ett sådant sätt att störningarna i företagens produktion och sysselsättning blir så liten som möjligt samt att bestämma vilta branscher som därvid skall prioriteras i fråga om tilldelning av drivmedel. Förhållan- det kompliceras ytterligare av att företagen också är beroende av olja och elkraft för att produktionen skall kunna fortgå. Är Oljen elkrafts- och drivmedelstilldelningen till företaget otillräcklig liksom till dess under— leverantörer och distributionsorganisation, kommer svara störningar i företagets verksamhet snabbt att uppstå. TN anser att den cvan berörda frågan är av central betydelse vid en fredskris och att en långtgående drivmedelsransonering inte kan genomföras utan djupgående störningar för hela näringslivet. Ett av Kungl. Maj:t utsett organ mäste enligt TN kunna fatta de avgörande besluten om vilka verksamheter i sanhället som skall prioriteras och att det komplicerade beslutsunderlag som därvid erfordras måste finnas tillgängligt redan vid början av en kris. något som medför att erforderliga studier, utredningar och andra förberedelser likaså maste ha giorts i förväg.

I flera sammanhang pekar TN på vikten av utbildning liks>m behovet av detaljerade direktiv och anvisningar till ransoneringsmyrdigheterna. Kontrollfrågan sägs böra bli föremål för skärpt uppmärksannet av ÖEF så att sådana bestämmelser utarbetas som möjliggör vidtagardet av kon- trollätgärder redan vid inledningen av en ransonering. TN framhåller betydelsen av en snabb och väl utformad information till allmänheten och framlägger flera förbättringsförslag bl. a. att en central mjndighet får ansvaret för information av generell natur och att ett samrtdsorgan på central nivå för informationsfrägor inrättas.

17.3.3. Myndigheter (n'/t andra organ pa elqu/tsomräder

Elenergin har en förhållandevis väl inarbetad krisorganisatiot som tidi— gare under 1970-talet haft att administrera situationer medsvärigheter

att möta efterfragan. Under nägra vårmänader 1970 blev det på grund av vattenbrist i förening med hög konsumtion nödvändigt att införa kon- sumtionsreglering av elkraften. För att handha denna reglering inrättades ett särskilt organ, statens elransoneringsnämnd. [ denna nämnd ingick ledamöter representerande kraftindustrin, näringslivet och arbetsmarkna- dens parter. Denna nämnd upphörde då försörjningssituationen senare förbättrades. Även vid oljekrisen 1973/74 inrättades en statens elranso- neringsnämnd (SERN) för reglering av elkraftkonsumtionen. SERN engagerades både i frivilliga och tvångsmässiga atgärder. De frivilliga atgärderna bestod i sparkampanjer som på nämndens uppdrag sköttes av ('DL. Beträffande organisationen har erfarenheterna från l973/74 endast indikerat behov av smärre förändringar och förstärkningar av organisatio— nen av SERN.

Val tanja/I

Vattenfalls ansvar gäller planläggning för elkraftförsörjningen i beredskap och krig. Krigsorganisationen kunde dock utnyttjas i vissa delar på det regionala planet både vid krisen är 1970 och l973/74. Vattenfall såsom fredsmyndighet var emellertid inte engagerat i administrationen av elkraftregleringen 1970 och 1973/74. Däremot bidrog verket som kraft- företag bland flera andra med personal till SERN:s kansli. Det lämnade också nämndens kansli viss kontorsdriftsservice.

Centrala driftledningen ( CDI. ) och Svenska elverksföreningcn (SEI?)

Mot bakgrund av osäkerheten beträffande utvecklingen på energiområdet beslöt CDL i samarbete med SEF våren 1973 att tillsätta en kommitté med uppdrag att utreda metoder för konsumtionsbegränsning i händelse av brist pä elkraft. Kommittén färdigställde en rapport till hösten 1974, som endast i liten omfattning uppehåller sig vid organisatoriska frågor. Rapporten. som, delvis överarbetad, ingår i SERN:s rapport berör emellertid de personella resurserna varvid framhålls att elleverantörernas driftorganisation är dimensionerad för normal arbetsinsats i ostörd drift. Driftstörningar uppges normalt kunna bemästras genom en extra anspän- ning i form av övertid och genom ändrad resursfördelning inom organisa- tionen. Vid större störningar kan företagens driftorganisation förstärkas med personal från angränsande ostörda företag och genom mobilisering av anläggningspersonal från det egna liksom andra företag. Vid en allmän elbristsituation med olika former av personalkrävande begränsnings- insatser är företagen ifråga om fackkunnig personal helt hänvisade till de egna resurserna då det ju fär förutsättas att grannföretagen har fullt upp av sma egna problem. Härvid är det i första hand anläggningspersonalen som får förstärka driftresurserna. Därigenom blir anläggningsarbetet eftersatt vilket dock i ett kortare perspektiv torde vara acceptabelt. För mätaravläsningar kan personal utan teknisk fackkännedom anlitas varvid dels egen kontorspersonal, dels utifrån rekryterad personal kan komma i' fråga. Kraven på lokalkännedom är dock därvidlag en begränsande faktor.

I november 1973 beslöt ('DL att hemställa hos Kungl. Maj:t om att en elransoneringslag skulle utfärdas och en elransoneringsnämnd tillsättas. ('DL tillsatte även en elsparkommitté och upprättade ett elsparkansli samt vidtog förberedelser för en elsparkampanj, vars verksamhet i början samordnades med den allmänna energisparkampanjen i ÖEF:s regi. [ ("DLzs elsparkommitté ingick förutom frän CDL ledamöter från kraft— företag, Svenska kraftverksföreningen, SEF, Vattenfall, SERN och el- distributörer. Kommittén sammanträdde ett antal gånger under novem- ber l973—februari l974.

Enligt sin instruktion var SERN även ansvarig för det frivilliga elsparandet. Efter det att SERN tillsatts den 14 december 1973 uppdrog myndigheten at CDL:s elsparkommitté att i samråd med SERN svara för kampanjen rörande detta frivilliga sparande.

Personalinsatserna centralt för administration av elsparkampanjen upp— gick under perioden november 1973 februari 1974 till tre å fyra personer. Elsparkansliet anlitade därutöver viss extern hjälp. Elleverantö- rernas sammanlagda personalinsatser för elsparaktiviteter var relativt omfattande. Underlag saknas dock för att närmare kunna precisera omfattningen. Uppenbart är dock att ett genomförande av ytterligare tvångsåtgärder i form av t. ex. en allmän kvotransonering skulle ha krävt betydligt större personalinsatser.

Statens elratlstnteringsnätnnd (SERN)

Den 14 december 1973 utfärdades dels lag (197390!) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft, dels kungörelse ( l 973z902) i anslutning till denna lag, samt instruktion för SERN som enligt kungörelsen inrättades för att under Kungl. Maj:t och i enlighet med lagens och kungörelsens bestämmelser handha regleringen av förbrukningen av elek— trisk kraft samt att meddela räd och anvisningar om hushållningen med elkraft. Utformningen av författningarna skedde i samrad mellan industri- departementet och — inom ramen för CDL:s beredskapsorganisation — den blivande nämndens kansli samt. beträffande vissa delar, SEF.

Kungl. Maj:t utsåg till ledamöter i nämnden 15 personer representeran— de kraftindustrin, näringslivet i övrigt samt arbetsmarknadens olika organisationer och parter. Som nämndens förberedande och verkställande organ inrättades ett kansli med tre byraer nämligen konsumtionshyrån, administrativa byrån och juridiska byrån. Konsumtionsbyrån uppdelades på fyra avdelningar nämligen industriavdelningen, detaljavdelningen, av- delningen för övrig konsumtion och restriktionsavdelningen. Administra— tiva byrän indelades i enheter för personal— och ekonomiadministration, statistik- och ADB-funktion, information, registratur och expedition samt skrivcentral och vaktrum. Kansliets organisation framgår av figur 17.5. Huvuddelen av kansliets personal utgjordes av personer som inlänades från de större kraftföretagen och kraftindustrins intresseorgani- sationer. Personalstyrkan varierade med arbetsbelastningen vid kansliet och var som störst 55 personer. Totalt var dock ca 70 personer engagerade. Som tidigare angivits lämnade Vattenfall härutöver kontors—

Statens elransoneringsnämnd

Kanslichef Konsumtionsbyrå Byråchef lndustriavdelning

Detaljavdelning Avd. för—ö—vrig konsumtion ! Byråchef

Personal— och ekonomi-

administration

— Statistik och ADB—funktion

_ Information

Registratur Expedition

L—J Skrivcentral

___—,.____—-——

___/___— . . ., [figur 17.5 Organisa- Jurlålsli bhvl'fa tionssc/iema för SER/V:s yrac e kansli.

driftservice åt kansliet. Som lokala Organ med vissa särskilda uppgifter utnyttjade kansliet dels den del av kraftindustrins krisorganisation som utgörs av elblocken (32 st.), dels landets samtliga elleverantörer (ca 700 st.).

Vid nämndens första sammanträde den 14 december 1973 framlades ett förslag till meddelande angående inskränkningar i rätten att använda elektrisk kraft för vissa ändamål som i stort byggde på motsvarande meddelande från år 1970 med vissa modifieringar. Ytterligare ett med- delande utarbetades, vilket utvecklade elblockchefernas och elleverantö- rernas åligganden liksom regler för tillämpning och dispensgivning. Dispensgivningsrätten delegerades liksom är 1970 till elblockcheferna med rätt för dessa att vidaredelegcra till elleverantörerna. Liksom år 1970 lades också övervakningen av efterlevnaden på elleverantörerna.

Som tidigare nämnts utgjordes SERN:s personal dels av s_iälvr nämnden som utsågs av Kungl. Maj:t, dels av kansliets personal som inånats frän kraftindustrin. Genom att huvuddelen av kanslipersonalen inhnades och därmed kvarstod som anställda hos ordinarie arbetsgivare urder tjänst— göringstiden vid kansliet kunde personaladministrationen begränsas.

Enligt Kungl. Maj:ts bestämmelser skulle Vattenfall dels iörskottera kostnaderna för verksamheten vid nämnden och dess kansli,dels sköta kassatjänsten härför. Till följd härav blev inte heller ekonomizdministra— tionen särskilt omfattande.

l största möjliga utsträckning användes ADB för hanterrng av det omfattande datamaterialet för hela konsumtionsregleringen. [samarbete med SCB framtogs primärdata för både kraftleverantörer och stora konsumenter. För beräkningar m. m. utformades ett tiotaldataprogram. Även för bearbetning av enkäterna användes ADB. Programmeringen utfördes huvudsakligen av SERN:s egen personal, men av tids;käl måste en del av detta arbete lejas ut.

SERN har noterat problem i inledningsskedet på grund av hög frekvens av telefonfrågor vilket enligt SERN bör kunna förbättris genom en tidigare och fylligare information till elleverantörer och eblock och genom klar information till konsumenterna om lämpligaste kontaktvägar.

Antalet dispensärenden som elleverantörerna uppgivit sig ha mottagit är 6 851. Av dessa har nära hälften (3136) beviljats. [ 40) fall har elblockchef konsulterats före avgörandet. Elblockcheferna :edovisar 127 formellt inkomna dispensärenden och har i 26 fall behövt konsultera SERN. Antalet besvärsärenden där elblockchefernas beslut överklagades var 25. Av dessa ändrade SERN elblockchefens beslut och lämnade bifall till klagandens önskemål i ca 40 procent av fallen, en andel som kan före- falla hög, men som har sin förklaring i att direktiven för dspensgivning på grund av tidsbristen var något knapphändiga.

Erfarenheterna av den från organisationssynpunkt bransctvisa uppdel- ningen av ransoneringsärendena är enligt SERN goda. lppdelningen möjliggjorde bl.a. att förutsättningar skapades för likartat bedömning och överblick över de speciella förhållandena inom varje brarsch. Det bör dock noteras att klassningsarbetet var svårt och tidsödande samt att det trots medverkan av SCB icke kan anses helt avslutat eller riktigt vad beträffar resultatet. Dessutom föräldras klassningen varför successiva justeringar krävs om dataregistret skall vara aktuellt.

Den organisatoriska uppdelningen på två skilda avdelningar, för in- dustri respektive för övriga storförbrukare, som utnyttjadt ett gemen— samt dataregister var, uppger SERN, i det inledande hektislet planerings— skedet sväradministrerad. Den programmerande administ'ativa avdel- ningen behövde då erhälla snabb information och besked on hur plane- ringsarbetet fortskred. Av tidsskäl tvingades i detta skede a'delningarna fatta beslut för varandra.

17.3.4. Övriga cen tra/a myndig/teter

Ett flertal centrala organ var engagerade i någon form i samband med de förbrukningsreglerande åtgärderna under oljekrisen l973/74. Här skall emellertid endast beröras de myndigheter på central nivå som tog direkt del i regleringens genomförande i större utsträckning och inte närmare berörts tidigare i betänkandet.

C emm/a bilregistret (CBR)

Ransoneringskort avseende standardranson (drivmedel) och huvuddelen av kort rörande behovsranson printades och sändes ut via CBR. Såvitt avser standardkorten utfördes printningen och utsändningen i stort med ledning av de uppgifter bilregistret innehöll den 4 december 1973. Därvid sändes drygt 2,5 miljoner kort ut. Ytterligare kort sändes ut senare. Korten avseende behovsranson sändes ut via CBR i huvudsak sedan tilldelningsmyndighet beslutat om tilldelning och anmält uppgifterna till CBR. Antalet sadana kort var över 1.7 miljoner.

Länsstyrelserna står genom terminaler i förbindelse med CBR. Via dessa terminaler kunde kontroll ske av ägarförhållanden och att avgifter för försäkringar och skatter m. ni. var erlagda. Dessa kontrollmöjligheter synes emellertid ha varit av underordnad betydelse vid den genomförda ransoneringen. Vissa klagomal som framförts rörande distributionen av kort m. ni. måste ses mot bakgrund av den korta tid som stod CBR till buds för intrimmning av systemet. Enighet torde räda om att CBR även fortsättningsvis bör anlitas för uppgifter vid en ransonering av drivmedel men att vissa modifieringar i systemet är behövliga.

lN avser att i samråd med bilregisternämnden närmare studera och vidta de åtgärder som kan förenkla och effektivisera utnyttjandet av CBR för drivmedelsregleringar. Se vidare kap. 9.

Postverket

Postverkets medverkan vid ransoneringen rymdes i huvudsak inom myndighetens normala funktioner. Distributionsfrägans centrala roll mo- tiverar emellertid ett särskilt omnämnande. Postens medverkan omfatta- de

— distribution (sortering. transport och utdelning av avier) samt utdel- ning av standard— och behovskort, dvs. material inlämnat av bilregister- nämnden i Örebro liksom av de regionala och lokala ransonerings- myndigheterna och vidare * tillhandahållande av vissa ansökningsblanketter och visst upplysnings- matcrial pa postanstalterna.

Distributionen av standard- och behovskort sammanföll i viss utsträck- ning med postverkets jultrafik och med utbetalning av pensioner. Trots att distributionen för ransoneringen således inföll under en för posten mycket ansträngd period kunde den genomföras utan allvarliga dröjsmål.

TN avser att i samarbete med postverket studera de gemensamma frågor som aktualiserades under energikrisen och därvid särskilt behandla problemen rörande postbefordringstiden och allmänt förenklingar i hanteringen av de stora mängder försändelser som aktualiseras.

Sjöfartsverket och iu ftfartsverket

Sjöfartsverkets centralförvaltning fördelade en del av sin kvot för viss sjöfart på länsstyrelserna. Luftfartsverkets centralförvaltning var tilldel— ningsmyndighet för det civila flyget och för civila flygverkstäder.

Statens industriverk (SIND)

SIND har tidigare berörts bl. a. i avsnitt 17.3.1 rörande ÖEF och den centrala bränsleförsörjningsmyndigheten. Här skall något närmare beröras arbetet i den arbetsgrupp som på initiativ från ÖEF i november 1973 tillsattes vid SIND för att studera effekterna för industrin av en eventuell nedskärning av energitillförseln. inledningsvis bör framhållas att SIND inrättades den ] juli 1973, således endast några månader innan de händelser inträffade som utlöste energikrisen. En särskild energibyra finns inrättad vid verket.

Bakgrunden till bildandet av den ovan nämnda arbetsgruppen var att inför ett läge med knapp tillgång på energi finna former för att fördela de tillgängliga energimängderna så att de totala skadeverkningarna i sam— hället skulle bli så små som möjligt. En viktig fråga var härvid hur en given, av den centrala försörjningsmyndigheten bestämd, nedskärning av tilldelningen till industrin skulle fördelas mellan olika industribranscher och företag. För att belysa denna fråga och ge underlag för bedömningar av konsekvenserna i olika industribranscher för sysselsättning, varuför- sörjning, export m. m. av olika slag av regleringar tillsattes en arbetsgrupp med representanter för SIND, kommerskollegium, ÖEF, AMS_ Sveriges industriförbund och JN. Genom adjungering deltog även representanter för ytterligare organ i arbetet.

Tanken att låta arbetsgruppen fungera som en s. k. industripanel under krisen kunde emellertid inte realiseras.

Clearingnämnden

För att utjämna prisskillnaderna på importerad olja och förhindra att höga priser av spekulationskaraktär på den internationella marknaden skulle slå igenom på den inhemska prisnivån infördes under krisen vintern l973/74, med stöd av allmänna ransoneringslagen, ett system med clearingavgifter och clearingbidrag. För clearingens administration inrät- tades en särskild nämnd, clearingnämnden, som på samma sätt som BN administrativt knöts till ÖEF men i övrigt var ett självständigt organ med beslutanderätt. Nämnden hade till sitt förfogande ett kansli med av Kungl. Maj:t förordnad kanslichef. l nämnden ingick representanter för SPI, statens pris- och kartellnämnd (SPK), BN och riksdagen (tva

ledamöter). Clearingnämnden upphörde med utgången av november månad 1974. Förslag till clearingsystem lämnasi kapitel 19.

Arbetsmarknadsstjrrelsen (AMS) m. fl. myndigheter

AMS kom förutom engagemanget rörande arbetsgruppen vid SIND att involveras endast i mindre utsträckning under krisen l973/74. Den 5 december 1973 anmodade AMS länsarbetsnämnderna att i sin ordinarie kvartalsprognos för vintern beakta konsekvenserna för sysselsättningen av energikrisen. En energigrupp tillsattes med uppgift att mellan styrelsens sammanträden följa utvecklingen och bedöma vilka åtgärder som skulle kunna bli erforderliga. Det uttalades att huvudinriktningen vid eventuella varsel om driftinskränkningar skulle vara att personalen hölls kvar i företagen och gavs tillfälle att använda den lediga tiden för utbildning. Något senare informerades länsarbetsdirektörerna om bl. a. den tillsatta energigruppen och anmodades observera varsel orsakade av brist på olja. I mitten av december utfärdades en pressrelease från AMS med informa- tion om den aktuella situationen på arbetsmarknaden och utsändes ett meddelande till länsarbetsnämnderna angående planerade arbetsmark- nadspolitiska åtgärder i samband med oljekrisen, bl. a. anmodades nämn- derna att inventera tillgången på sådana beredskapsarbeten som var lämpliga från energisynpunkt och som kunde sättas igång med kort varsel. [ plenum beslöts att avge skrivelse till regeringen med förslag om särskilt utbildningsbidrag till företag som fick sysselsättningssvårigheter på grund av oljekrisen. Den 4 januari 1974 framlades proposition angående sådant bidrag vilken bifölls av riksdagen.

Under bristperioden vintern l973/74 skedde en avsevärd prishöjning på energiråvaror, i första hand olja. Detta medförde ökat arbete för den pr'isvårdande myndigheten, SPK. Regeringen införde under krisen högst- prissystem och det system med prisclearing som närmare behandlas i kap. 19. Generaldirektören i SPK var ledamot av Clearingnämnden.

Exportreglering var ett led i de försörjningstryggande åtgärderna under oljekrisen. Exportförbud avseende oljeprodukter infördes i slutet av november 1973. Tillståndsgivande och uppföljande myndighet var kom- merskollegium som handlade dessa ärenden i nära samarbete med BN.

Vissa organ på departementsnivå

Organisationen på energiförsörjningsområdet under energikrisen vintern l973/74 redovisas i figur 17.6 varav framgår att flera departement var engagerade i frågorna. Av figuren framgår även den normala arbetsfördel- ningen mellan departementen beträffande energiförsörjningen. För sam- ordning på tjänstemannaplanet inrättades under krisen en särskild bered- ningsgrupp för ekonomiskt försvar med representanter för berörda departement (enhetschefer och handläggare). Gruppen utgjorde ett forum för inbördes informationsutbyte samt samordning av de åtgärder som föranleddes av krisen.

kort sikt"

[ [ Krisorgan l.----J

ENERGI RÅDET "bitr regeringen på lång sikt"

FÖRSÖRJNINGS— BEREDNINGEN "samordna på

ENERGIFÖRSÖRJNINGEN

LEDNINGSORGAN

KUNGL. MAJ:T KUNGL. MAJ:TS KANSLl

ENERGIPOLITISKA DELEGATIONEN "ta initiativ på lång sikt"

L. __________

Figur ] 7.6 Organisatio- nen på energi försörjnings- området under 1 973/ 74.

LÄNSSTYRELSERNA

DE KOMMUNALA KRISTIDSNÄMNDERNA ' _____________________________________________ J

Handelsministern tilldelades samordningsansvaret i regeringen beträf— fande energiförsörjningen på kort sikt. En försörjningsberedning inrätta- des under handelsministerns ordförandeskap.

Som ledamöter i beredningen förordnades kabinettssekreteraren i utrikesdepartementet samt statssekreterarna i försvars-, social-, kommu- nikations-, finans-, jordbruks-, handels-, bostads—, arbetsmarknads-, kom- mun- och industridepartementen. Vid beredningens sammanträden skulle därtill representanter för berörda myndigheter kunna delta. De myndig— heter som härvid i första hand kom i fråga var ÖEF, BN, TN, JN, AMS, SIND och SERN. Beredningen skulle samordna de berörda departemen— tens och myndigheternas handläggning av frågor rörande energiförsörj- ningen under den då rådande försörjningskrisen.

Även de långsiktiga frågorna på energiområdet berör flera departe— ment. Mot bakgrund härav och de långsiktiga energifrågornas ökade vikt för landets ekonomi tillsattes en energipolitisk delegation knuten till statsrådsberedningen.

Både de kortsiktiga och långsiktiga problemen på energiområdet bedömes ha djupgående återverkningar för hela landets samhällsekonomi och för alla medborgare. Mot denna bakgrund tillsattes ett särskilt energiråd att biträda regeringen. Rådet som har statsministern som ordförande gavs en bred förankring. Med rådet ville man åstadkomma ett forum där väsentliga energifrågor kan diskuteras av företrädare för olika grupper. Härigenom ansågs förutsättningarna öka för regeringen att vid utformningen av energipolitiken ta tillvara de kunskaper och erfarenheter som finns på skilda håll i samhället. ] energirådet ingår förutom statsministern de berörda fackministrarna samt företrädare för de poli- tiska partierna, de politiska ungdomsförbunden, löntagarorganisationer- na, jordbruket, industrin, oljebranschen, handeln, kraftindustrin, bostads- marknadens organisationer, universitet och högskolor samt naturvårds- intressen.

17.3.5. Regionala myndigheter

Länsstyrelsernas funktion under energikrisen l973/74 gällde väsentligen drivmedelsransoneringen varför framställningen i stort kommer att be- röra denna.

Förberedelser

Under krisen vintern 1973/74 var länsstyrelse tilldelningsmyndighet för flytande drivmedel beträffande vägtransporter, med undantag för mope— der, samt för skogsbruk, industrins m. fl. motordrivna arbetsredskap och förbränningsmotorer. Beträffande fisket och fartyg med en brutto- dräktighet under 20 registerton svarade länsstyrelse eller, efter delegering, kommun för drivmedelstilldelningen.

Planläggningen inför ransoneringen skedde vid respektive länsstyrelses försvarsenhet. För det direkta ransoneringsarbetet inrättades vid läns- styrelsen enligt utförd planläggning en särskild ransoneringsenhet vilken vanligen knöts till förvaltningsavdelningen eller försvarsenheten. Oftast tillsattes särskilda ledningsgrupper för att svara för ransoneringsenhetens organiserande.

Uppgiften innebar att med utgångspunkt i en viss grundberedskap på kort tid utforma och iordningsätta en organisation som på 2—3 veckor kunde expediera ett stort antal ansökningar avseende drivmedel. Härut- över skulle organisationen, enligt av ÖEF tidigare utfärdade anvisningar, kunna fungera som överordnad myndighet och besvårsinstans för de kommunala kristidsorganen. Beslutsunderlaget vid skapandet av denna organisation var av naturliga skäl knapphändigt. Därför inriktades arbetet vid de flesta länsstyrelser på att skapa en basorganisation med största möjliga flexibilitet för att därigenom möta olika tänkbara situationer.

Geno mfö rande

Det totala antalet till länsstyrelserna insända ansökningar om drivmedels- tilldelning utgjorde ca 1,3 miljoner. Till ledning för länsstyrelsernas

prövning av ansökningar om extratilldelning meddelade TN i slutet av december 1973 vissa allmänna anvisningar. Anvisningar frän BN rörande kontroll av ransoneringens efterlevnad saknades i början av ransonering- en. Flertalet länsstyrelser var därför hänvisade till att själva försöka bygga upp ett kontrollsystem allteftersom ransoneringen fortskred och erfaren— heter vanns om behovet av kontrollåtgärder samt arten av dessa.

Organisation

Ransoneringsenheterna organiserades vid de flesta länsstyrelseri följande enheter nämligen stabsfunktion till vilken i några fall experter knöts, kanslifunktion inom vilken rymdes upplysnings- och informationsdetalj, kontrollfunktion samt tilldelningsfunktion. Den sistnämnda delades upp i ett varierande antal tilldelningsgrupper ivilka handläggning fördelad på olika förbrukningskategorier skedde. Vid vissa länsstyrelser knöts sak- kunniga, ofta hämtade från näringslivet, till handläggargrupperna. Spe- ciella utredargrupper förekom vid flera länsstyrelser.

Kungl. Maj:t medgav att länsstyrelserna under budgetåret l973/74 fick överskrida de under förslagsanslaget Länsstyrelserna upptagna anslags- posterna för lönekostnader, reseersättningar och expenser med högst ca 10 miljoner kr för kostnader i samband med ransoneringen. För ransone- ringsarbetet anlitades dels vid länsstyrelserna anställd personal, dels sådan som nyrekryterades. Chefspersonalen vid olika avdelningar och detaljer utsågs i allmänhet bland länsstyrelsernas ordinarie personal. Till den övervägande delen utgjordes även annan personal under ransoneringens början av länsstyrelsernas egen fast anställda personal. Den extra persona- len bestod i stor utsträckning av akademiker och till viss del av pensionerade tjänstemän. Successivt medförde svårigheterna för läns- styrelserna att avvara ordinarie personal under längre tid att nyrekryte— ring främst av handläggare fick äga rum. Förhållandena varierade dock. Sålunda ansåg sig länsstyrelsen i Stockholms län, med hänsyn till att fredsförhållanden rådde, inte kunna avvara egen personal i den omfatt— ning som var planerad i förväg för en beredskapsransonering. Denna länsstyrelse fick därför redan före ransoneringens början nyrekrytera ca 140 personer, varav ett 80—tal som handläggare.

Den korta tid som stod länsstyrelserna till buds medgav inte någon omfattande utbildning av personalen. Företrädare för länsstyrelser och kommuner informerades om ransoneringssystemet m. m. av en represen- tant för TN under tiden från slutet av oktober till den 18 december 1973. Den extra personalen vid länsstyrelserna utbildades så långt tiden medgav. Härvid informerades om bakgrunden till drivmedelsransonering— en, ransoneringsenhetens organisation och arbetsrutiner m. m.

Vid flertalet länsstyrelser organiserades en informationsavdelning eller sköttes informationsfrågorna av en pressombudsman eller annan för ändamålet särskilt utsedd befattningshavare.

Vissa erfarenheter och förslag med organisationsanknytning

Länsstyrelserna har i sina utvärderingsrapporter framfört en rad syn- punkter pä förbättringar av ransoneringssystemet. Synpunkterna rör t. ex. kompetensfördelningen mellan myndigheterna, användningen av det centrala bilregistret, kontroll, utbildning av personal och information till allmänheten. Dessa frågor behandlas närmare i kapitel 9 och 11.

För att genomföra en fredsransonering behöver länsstyrelse förstärka den egna personalen med särskilt anlitad personal utifrån. Det har föreslagits att länsstyrelserna som en följd härav redan i normalläget borde vidtala lämpliga personer som kan stå till förfogande vid en ransonering.

Erfarenheterna från drivmedelsransoneringen är 1974 visar att det då tillämpade ransoneringssystemet kräver snabb tillgång till ett aktuellt bilregister. TN anser därför att ransoneringsenheterna vid länsstyrelserna har behov av egna terminaler.

Kompetensfördelningen mellan olika myndigheter t. ex. mellan läns- styrelser och kommuncr beträffande tilldelning till jord- och skogsbruk in. in. anses av många länsstyrelser behöva ses över.

17.3.6. Lokala organ

Under oljekrisen vintern l973/74 avsåg kommunernas medverkan i krisadministrationen enligt TN:s utvärderingsrapport i allt väsentligt reglering av viss drivmedelsförbrukning.

Det totala antalet ansökningar till kommunerna om tilldelning uppgick till drygt 90 000. Härutöver handlade kommunerna över () 000 ärenden rörande hemkörningsranson. [ denna siffra ingår även tilldelning till utlandsregistrerade lastbilar i gränsöverskridande trafik. Kommun kunde efter överenskommelse med tullverket på inpasseringsorten överlåta åt tullpersonalen — som hade att uppbära skatt för deklarerad vägsträcka — att i samband med skatteuppbörden tilldela drivmedelskuponger.

Särskild kristidsnämnd inrättades endast i de större kommunerna. Kristidsorganets personal bestod till större delen av personer som redan var anställda hos kommunen. I vissa kommuner anställdes personer med tidigare förvaltningserfarenhet, akademiker m. fl. för verksamheten.

Gränserna mellan myndigheternas kompetensområden vållade enligt TN i vissa fall problem, främst vad gäller tilldelningen beträffande traktorer och även motorhandsågar. I båda fallen var det fråga om gränsdragningen gentemot länsstyrelsens kompetensområde. Se vidare kapitel 9.

Av TN:s utvärderingsrapport framgår att informationen i ransonering- ens inledande skede kom kommunerna tillhanda mycket sent. Den upplevdes dessutom i vissa fall som svårtolkad och svåröverskådlig. Mot denna bakgrund blev kontaktbehovet med regionala och centrala myndig- heter stort, en kontakt som försvårades av de ofta mycket långa köerna till myndigheternas hårt belastade telefonväxlar. Kommunernas egen information till allmänheten rörde i stort sett öppettider etc. Någon

egentlig ransoneringsinformation lämnade kommunerna inte i denna form.

17.4. EBU: slutsatser beträffande samordning och kommunikation mellan nivåerna

17.4.1. Samordning

Av föregående avsnitt har framgått hur under den gångna oljekrisen skilda åtgärder vidtogs för att underlätta samordningen på olika nivåer. Dessa åtgärder bestod i att dels förstärka befintliga organ, dels i att inrätta nya organ. På departementsnivå inrättades en särskild berednings- grupp för ekonomiskt försvar för att underlätta samordningen inom departementen men också för att förstärka samordningen gentemot de centrala myndigheterna på området. För att öka förutsättningarna för en samordning mellan de centrala organen eftersträvades att vissa personer skulle vara aktiva i mer än ett av de organ som involverades i krisåtgärder- na. Detta system synes ha varit verksamt beträffande mera principiella frågor av policykaraktär men upplevdes i viss utsträckning som otillräck— ligt när det gäller en samordning av handläggningen av löpande ärenden. Under krisen l973/74 fick samordningen mellan de centrala myndig- heterna i stor utsträckning ske genom informella kontakter på tjänste- mannaplanet. Förutom att detta innebar en stor belastning för persona- len i ledande ställning medförde det att myndigheterna ofta av allmän- heten upplevdes som verkande med olika målsättning och ambitionsnivå.

Regionalt och lokalt synes samordningsfrågorna ha lösts pa ett till— fredsställande sätt även om långtgående slutsatser inte är möjliga med hänsyn till krisens ringa omfattning och kortvariga förlopp. En längre och allvarligare kris har ansetts kunna medföra samordningsproblem också på det regionala och i viss mån även på det lokala planet. Vissa problem uppstod emellertid under den gångna krisen beroende på oklara kompe- tensgränser mellan kommuner och länsstyrelse t. ex. beträffande tilldel- ningen till mopeder och utlandstrafiken. Klarare bestämmelser bör kunna undanröja dessa oklarheter och därmed sammanhörande avgränsnings- frågor.

Sammanfattningsvis kan sägas att vissa brister i samordningen mellan centrala organ som kunde konstateras under den gångna energikrisen utgör ett problem som måste ges en bättre lösning för framtiden. Motsvarande problem kan inte heller uteslutas på det regionala och i någon utsträckning lokala planet. Verkningarna av en bristande samord- ning mellan långtgående regleringsåtgärder inom folkhushållet, kan få allvarliga negativa konsekvenser.

17.4.2. Kommunikation

Även om kommunikationssvårigheter sammanhänger med och ofta är en följd av samordningsproblem skall dessa här behandlas separat. Något

som kan karakteriseras som kommunikationsproblem synes inte ha förekommit mellan centrala myndigheter och departementsorgan. Däre- mot har svårigheter upplevts beträffande kommunikationerna mellan centrala, regionala och kommunala myndigheter.

Flertalet länsstyrelser anser att möjligheterna var otillräckliga att särskilt i ransoneringens inledningsskede få kontakt med central myndig- het. Man var också kritisk mot den utformning central myndighet gav cirkulär och meddelanden. De flesta länsstyrelser har vidare framhållit att de ej haft tillgång till centrala myndigheters cirkulär och meddelanden innan de presenterats i massmedia. Därigenom försattes länsstyrelserna tidvis i en egendomlig situation gentemot allmänheten vilken iförekom- mande fall hänvisade till uppgifter i pressen. Länsstyrelserna kom därför ibland under krisen i den belägenheten att de var hänvisade att hämta information från massmedia och inte tvärt om som kan förefalla naturligare. En framtida möjlighet att komma till rätta med sagda brister är enligt TN att utnyttja telex. Dä emellertid ej alla länsstyrelser har tillgång till telex skulle en utbyggnad av telexnätet erfordras. Möjligheten att utnyttja annan myndighets telex på residensorten synes inte vara tillräcklig.

Av TN:s utvärderingsrapport framgår att kommunerna anmält svårig- heter att få kontakt med regionala och centrala myndigheter något som skapade onödiga problem under krisen. Vidare framförs det från kommu- nerna att de centrala myndigheterna bör distribuera material direkt till dessa och inte gå en tidsödande omväg över länsstyrelserna.

Förbättringar i kommunikationssystemet diskuteras närmare i kapi- tel 9.

17.5. Särskild organisationsstudie

17.5.1. Inledning

EBU har anlitat ett konsultföretag för att bistå kommittén vid en översyn av organisationen. Konsult har varit Stiftelsen Företagsadministrativ Forskning (Swedish Institute for Administrative Research, SIAR). SIAR har biträtt EBU med en kartläggning av nuläget, utformat en problem- diagnos samt lämnat förslag till förändringar i organisationen. Arbetet redovisas i en rapport från SIAR, som i sin helhet ingår i EBU:s betänkande som bilaga l2. Studien har främst koncentrerats till de centrala myndigheterna varvid i första hand problem förknippade med fredskriser beaktats. SIAR har arbetat i nära kontakt med utredningens sekretariat. Dessutom har en särskild referensgrupp sammankallats för att behandla organisationsfrågorna. Referensgruppen har bestått av en leda- mot och vissa av utredningens experter samt företrädare för en länsstyrel- se och SIND.

I avsnitt 17.5.2 lämnas en sammanfattning av SlAR:s rapport. EBU:s överväganden och förslag redovisas i kapitel 18.

17.5.2. SlAR:s rapport Inledning

De data, analyser, problem och lösningar som redovisas i SlAR:s rapport baseras på

— en krisförloppsanalys vari en kronologisk beskrivning av händelseför- loppet oktober l973—maj l974 görs. Denna analys utgör grunden för en probleminventering och en vidare analys av krisorganisationens funktion under krisen

' en probleminventering bestående av inventering och sammanställning av de viktigaste problemen som krisorganisationen ställdes inför — och delvis själv skapade — en framåtsyftande historisk analys omfattande en analys av krisorgani— sationens framväxt och de viktigaste händelserna i historien som påverkat den nuvarande organisationens utformning och delvis kan ses som bakomliggande vissa av dagens problem.

SlAR:s arbete har genomförts i tre steg, nämligen en analys av de grundläggande problemen som krisorganisationen skall kunna hantera och en formulering av de krav dessa problem ställer på organisationen samt slutligen en översättning av dessa krav i förslag till principiella organisationsutformningar.

Prablemdiagnos

Med utgångspunkt i analyser och probleminventering har problem kopplats samman med krav på organisationen eller grundprinciper för lösningsförslag. SlAR anser att problem under krisen l973/74 alltför ofta har hänförts till yttre faktorer och att de föreslagna ingreppen inte sällan varit riktade mot den inre effektiviteten. Det är viktigt att förstå i vilken utsträckning utbildningsproblem. resursproblem, informationsproblem, etc. är verkligt grundläggande problem eller enbart symtom på en icke adekvat grundstruktur anser SlAR. SlAR vill därför försöka skilja mellan volymproblem och komplexitetsproblem. Diskussionerna om problem och belastning i olika situationer eller vid olika krisnivåer har enligt SlAR i huvudsak berört volymen av ärenden, även om den andra aspekten, komplexiteten i bedömningarna, indirekt kommer fram på många håll. SlAR anför att volymproblem många gånger kan lösas genom törstark- ningar av existerande resurser, tekniska lösningar för databearbetning, etc. medan komplexitetsproblemen i regel kräver nya kunskaper, är svåra att programmera i förväg och ofta kräver gemensam problemlösning och beslutsfattande mellan olika organisationer och kunskapsområden.

SlAR har huvudsakligen försökt att hänföra problem till i krisorganisa- tionen inre organisatoriska arrangemang snarare än till yttre faktorer eftersom just detta ger möjligheter till påverkan. [ stället för till den inre effektiviteten har man försökt att i huvudsak analysera problem i anslutning till den yttre effektiviteten. dvs. i vilken utsträckning kris-

organisationen är effektiv vid lösande av samhällsproblem i samband med en kris.

Sju grunt/problem ]. Överordnad samordning och vardagsintegration

Samhällsutvecklingen totalt och krissituationen i synnerhet ställer krav på integrerade bedömningar av olika energislag, framförallt i relation till olika konsumtionsområden. Samordningen i form av överlappande roller var under krisen l973/74, enligt SlAR, inte tillräcklig. Det samordnande organets roll var kluven, och de omgivande krisorganisationerna var osäkra om i vilka situationer BN verkade som samarbetsorgan och i vilka situationer den var verkställighetsorgan på bränslesidan. Dessutom, fort— sätter SlAR, tenderade de s.k. vardagsuppgifterna att ta nästan alla resurser i anspråk. Man har också från krisorganisationens sida pekat på hur splittrad extern informationsverksamhet och ej helt samordnade besparingskampanjer ledde till problem. En annan typ av samordnings— problem berodde pä att tilldelningsbeslut avseende integrerade energibe- hov var uppdelade på olika myndigheter.

Kravet på krisorganisationen förändras mycket starkt när man går från generella ingrepp till branschvisa eller företagsspecifika bedömningar. Dessa samordningsproblem skiljer sig från de föregående. Det rör sig om ständigt återkommande överväganden som måste ske snabbt för att möta ett integrerat energibehov.

Samordningsproblemen kan uttryckas som dels samordning i anslut- ning till total informationsverksamhet, principfrågor eller övergripande prioriteringar, dels ”vardagsintegration”, dvs. ständigt återkommande överväganden när det gäller att fatta beslut som rör olika energislag samtidigt. Huvudfrågan här är om ett överordnat organ kan hantera den s. k. vardagsintegrationen. ! andra organisationer säger sig SIAR ha sett exempel på hur samordningsproblem på lägre nivåer i organisationen inte där förmått lösas på grund av de organisatoriska arrangemangen, utan i stället förts upp till den överordnade nivån, som haft helhetsansvaret. Samordningen har sedan störts sönder av vardagsintegrationen. Det finns med andra ord en risk att den överordnade samordningen kring enstaka viktiga beslut störs sönder av ständigt återkommande problem, samtidigt som de senare förblir olösta. Slutsatsen blir därför, enligt SlAR, att dessa båda samordningsproblem måste lösas samtidigt. .

2. It",/ttlrsläpningar och störningar som ett resultat av i krisorganisationen inre förhållanden

Denna problemkategori sägs vara ett resultat av i krisorganisationen inre förhållanden snarare än resultat av själva krissituationen. SlAR poängte- rar därför betydelsen av att skilja mellan genuina krisproblem och av administrationen skapade problem. Det är framförallt ökade möjligheter att hantera genuina krisproblem som måste byggas in i organisationen.

Sättet att styra och reglera är avgörande för den typ av kunskaper som krävs Och för resursbehovet. Sättet att organisera verksamheten (kompe- tensområden, ansvars- och arbetsfördelning, etc.) kan skapa samordnings— problem genom en icke adekvat avbildning av problemen i de organisato— riska arrangemangen. Om man bryter upp sammanhängande problem- komplex på olika organisatoriska enheter måste man samtidigt sätta av resurser för att samordna dessa båda enheter. Likaså kan vissa kommuni— kationsproblem vara ett resultat av att de signaler som träffar organisatio- nen inte förmås uttolkas. TN säger t. ex. om besvärsavdelningen: "Denna hade till skillnad från personalen vid länsstyrelserna ej någon kännedom om de lokala förhållandena och möjligheterna att tillföra ett ärende synpunkter genom att inhämta länsstyrelsernas yttrande var med hänsyn till tidsfaktorn obefintliga.”

3. Problemet att hantera organisationer i krisförr'altningens omgivning

Under krisen framstod behovet av att organisationer som normalt inte är kopplade till beredskaps- eller krisorganisationen måste kopplas in och tillsammans utgöra en total projektorganisation för krisen. Dessa organi- sationer måste kopplas samman i ett system för att effektivt kunna hantera en krissituation. (Som exempel på organisationer i krisförvalt— ningens omgivning kan man nämna bl. a. (”BR, Sveriges Radio, SCB och SPK.)

4. Kluitenhet mellan organisationens strikta planering och styrning och den verkliga slumpmässig/teten

Det kanske mest påfallande draget vid analysen av krisen i vintras är, framhåller SlAR, den starka kluvenheten mellan vad å ena sidan som i förväg planerades och utvecklades och å andra sidan det som faktiskt hände under krisen.

SlAR pekar på nödvändigheten av att ge krisorganisationen möjlig- heter och stöd att successivt utvecklas i krissituation och på det omöjliga att i förväg ta hänsyn till alla problem och situationer och bygga in dessa i detaljerade modeller. Man kan bara planera till en viss nivå, det återstår alltid en s. k. genuin osäkerhet som aldrig kan reduceras. Denna måste man emellertid också kunna ta hand om i själva krissituationen.

Många industribranscher är s. k. traditionella, i den meningen att de relativt väl'går att sortera in i ganska enkla branschbegrepp. Utvecklingen inom industrin har emellertid gått emot att stora företag alltmera får karaktären av "system av olika delbranscher”. Företaget kan med andra ord inte placeras i en enda bransch utan verksamheten skär över en uppsättning olika dclbranscher, något som bl.a. medför att ett ingrepp i en bransch fortplantar sig till andra delbranscher. Detta innebär givetvis att bedömningarna blir betydligt mer komplicerade med avseende på vilken typ av ingrepp som leder till vissa effekter, Man kan också se hur många storföretag, där Volvo kanske är det bästa exemplet. utvecklar system av underleverantörer. Alla dessa behöver inte befinna sig i

”bilbranschen” med huvuddelen av sin produktion. Det är därför viktigt att klargöra i vilka situationer t. ex. input—output-modeller är användbara.

5. Regieringssystemet: Samhällets (fikade komplexitet ställer Ökade krav på "sjäirreglering"

När det gäller organisationen av styrningen talar SIAR om två igrunden olika synsätt. Det första utgår från en, i extremfall, operationsanalytisk, datorbaserad modell, där man genom komplicerade detaljerade system skulle uppnå en mycket detaljerad styrning. Detta alternativ förutsätter en någorlunda stabil situation och ingående kunskaper om problemen samt effekterna av olika ingrepp, medan det andra utgår från en situation där de organisationer som skall svara för styrningen omöjligtvis kan överblicka all den komplexitet som finns och inte heller har någon fullständig insikt i vilka styråtgärder som leder till ett visst resultat, Den utgår också från problemen att förändra integrerade och detaljerade modeller i takt med förändringarna inom olika samhällsområden. Helt naturligt måste valet av alternativ påverka den organisatoriska utform— ningen. De båda alternativen är inte ömsesidigt uteslutande varandra utan i viss utsträckning kompletterande. Däremot gäller det att undersöka inom vilka områden och ivilka situationer modeller är önskvärda och var de är hinder och omöjligheter.

6. Problem hänförs till yttre faktorer och tolkar som behov av att öka den inre effektiviteten

Problemen med effektivitetsbedömning hänger samman med den typ av avgränsning man gör för sina ingrepp. Det är lätt att göra exakta effektivitetsbedömningar inom ramen för förenklade problemformule— ringar och systemavgränsingar. Från en länsstyrelserapport citerar SlAR:

"Systemtekniken fungerar tillfredsställande om värderingarna uteslutan- de begränsas till att avse framställning och distribution av miljontals ransoneringskort på relativt kort tid."

Effektivitetsbedömningarna har många gånger gjorts alltför snäva, anser SIAR, och avsett den inre effektiviteten. Den yttre effektiviteten, dvs. vilka effekter regleringarna och ingreppen får på det omgivande samhället är svårare att mäta. Avsaknaden av effektivitetsmått för den yttre effektiviteten tror SIAR har inneburit att man gjort otillräckliga bedömningar av denna. Detta innebär givetvis inte, fortsätter SlAR, att man från krisorganisationens sida inte varit angelägen om att undvika onödiga störningar eller lösa krisens problem, utan det är ett resultat av de stora svårigheterna att göra den här typen av bedömningar.

7. "Förkris/kris/efterkris"—samhanden otillräcklig! utvecklade

Störningar och extraordinära kriser är till sin natur återgående föränd— ringar medan strukturförändringarna är bestående förändringar. Man kan

säga att kriserna kan mötas med motåtgärder medan de bestående förändringarna, strukturl'örändringarna, kräver medåtgärder, dvs. djupare anpassning och utveckling av nya lösningar. En krisorganisation i tradi— tionell bemärkelse är inte uppbyggd för att hantera strukturproblem. Man kan därför tala om dels en krisorganisation och dels en strukturför- ändrande organisation. SlAR framför hypotesen att sambanden mellan krisorganisationen och den strukturförändrande organisationen bör ut- vecklas. Utgångspunkterna är framförallt tvä, nämligen dels att kriser utlöser inlärning och positiva beteendeförändringar som är temporära om de inte förstärks, dels att erfarenheterna av krisorganisationens arbete måste få påverka den mera permanenta organisationens utformning och arbetssätt,

SlAR:s förslag till ny organisation

I en historisk analys konstaterar SIAR att en produktorienterad organisa- tion, dvs. en organisation vars bas utgjordes av vart och ett av energi- slagen under andra världskriget, successivt kompletterades med en mera förbrukarorienterad indelning. Syftet tycks framförallt ha varit att lösa samordningsproblem mellan energislagen i anslutning till industri- Och hushåll å ena sidan och trafiksektorn å andra sidan. Under krisen l973/74 anser sig SIAR också se tydliga tecken på hur man dels försöker lösa samordningsproblemen, dels vill koppla förbrukarkunskaper till regleringsorganen (genom t. ex. ömsesidig styrelserepresentation, in- dustripanel, rådgivande grupper etc.), dvs. att det gjordes ansträngningar att kombinera kunskaper från i princip två olika områden: förbrukarkun- skaper och energiproduktions-/energiproduktkunskaper.

SlAR:s förslag till organisationsförändring utgår ifrån att förstärka dessa utvecklingstendenser som man anser sig kunnat se i den historiska utvecklingen och under den senaste krisen.

Från den historiska analysen säger sig SlAR också kunnat se hur tvärgående strukturförändringar i samhället, dvs. sådana som inte direkt ligger inom den existerande enskilda organisationens ansvarsområde utan som skär tvärs över de organisatoriska gränserna, ställer krav på ett mera integrerat synsätt. Slutsatsen blir att effektiviteten i krisorganisationen i allt högre grad är ett resultat av samspelet mellan de olika organisationer- na snarare än enskilda organisationsenheters agerande. Utvecklingen av en kombination av produktions— och förbrukarorienterad organisation inne- bär att stor vikt fästs vid både de energivisa enheterna och de enheter som representerar olika förbrukningsområden i samhället. Detta innebär framförallt att, jämfört med den existerande organisationen, s. k. tvär- gående förbrukarsektorer måste tillföras och stödja den nuvarande organisationen.

SlAR:s förslag till ny organisation på central nivå för energiberedskap skisseras i figur 17.7.

SlAR lämnar följande förslag till rollfördelning inom organisationen: Nämnderna: Nämnderna bör, enligt SlAR, vara totalansvariga för sina respektive specialområden. De bör vidare ansvara för produktions— och

Energibered- skapsråd

Energi- styrelse

l

_r_ Bränsle- ElfL Drivmedels- nämnden nämnden nämnden

Å lndustri- ( » enhet Al ] Hushålls- H enhet * * " > ai __ % > %, Enhet för of— ;; _— fentliga försörj- 4— i——-— > ningssystem Livsmedels- försörjnings- *— » enhet V ! Y _— | : Verkställande av regleringsåtgärder |

lagerhållningsproblem i den utsträckning de tidigare gjort. Slutligen bör nämnderna enligt SlAR utveckla tekniska ransoneringsinstrument. Det formella myndighetsansvaret bör innehas av nämnderna. Förbrukningssekturernu: lndustrienheten, hushållsenheten, enheten för offentliga försörjningssystem och livsmedelsförsörjningsenheten skall, säger SlAR, ha djupgående kunskaper om sina respektive sektorer. De olika förbrukningsenheterna är ansvariga för kunskapsutvecklingen totalt inom sina respektive sektorer. Enheterna måste ha permanenta kärnor som kan utveckla kunskaper och kontaktnät samt följa utvecklingen kontinuerligt så att man kan agera effektivt i en krissituation. Det bör finnas en ansvarig institution för varje sektor. Denna kan koppla in och dra till sig de resurser som den anser sig behöva för att kunna ta ett helhetsansvar för sektorn. Enheterna bör vara starkt institutionaliserade och stå för en kunskapsfunktion snarare än en förhandlingsfunktion. Energistvrelsen: Det överordnade organet bör. anser SlAR, ha en permanent kärna. Uppgifterna ligger inom området överordnad samord» ning, övergripande information viktiga policybeslut internationella kon- takter och kontakterna med regeringen. Energistyrelsen maste också bevaka strukturförändringar i samhället som påverkar krisorganisationens arbetssätt och initiera förändringar i "systemet av krisorganisationer" i överensstämmelse med dessa förändringar. Den bör slutligen vara en stark

Figur ] 7. 7 SIA R:s prin- L'ipförslag till organisa- tion av energikris/ärva]!— ningen.

beslutsenhet.

Energiberedskapsrådet: Det till Energistyrelsen kopplade rådet bör stå för den politiska förankringen av besluten, förhandlingar och överlägg- ningar mellan stora intressentgrupper. Rådet kan överta en stor delav de funktioner som styrelserna i nämnderna har haft. Det är i energibered- skapsrådet som partsintressen i princip bör göra sig gällande i den totala krisorganisationen.

Valet av organisationsutformning påverkas självfallet av det sätt på vilket man väljer att utforma sina regleringsingrepp. De senares utform- ning är beroende av situationen inom olika samhällsområden.

SIAR menar att en aldrig så ambitiös målsättning att upprätthålla rättvisa och effektivitet genom direktstyrning är omöjlig, med mindre än att man förmår utveckla perfekta modeller av ett totalintegrerat samhälle där man har kartlagt alla beroenden, olikheter etc. och dessutom förmår successivt förändra denna modell i takt med förändringar inom olika delar av samhället. Det är också angeläget att påpeka, fortsätter SIAR, att man inte ser utvecklingen av s. k. självregleringsmekanismer som substituerande planer, regler och modeller utan att det är viktigt att konstatera i vilka situationer i förväg utvecklade modeller och regler är användbara och i vilka situationer dessa är ineffektiva och enbart ger problem.

18. EBU:s slutsatser och förslag beträffande

organisation för energiberedskap och energikris

Den hittillsvarande organisationens framväxt och nuvarande utformning beskrivs i kapitel 17. För att göra en översyn av organisationen och lämna eventuellt förslag till ny organisation har EBU anlitat ett konsultföretag. SIAR (avsnitt 17.5). 1 sin rapport (bilaga 12) framhåller SlAR bl.a. behovet av fastare former för samordning liksom att organisationen bör tillföras ökad kunskap om enskilda förbrukares och förbrukargruppers samlade behov av energi.

18.1 EBU:s överväganden

Av kapitel 17 framgår att de i krisen 1973/74 involverade myndigheterna i utvärderingsrapporter ochi annat sammanhang framfört förslag rörande förbättringar av organisatorisk art. 1 den mån dessa förslag varit av principiell natur eller på annat sätt påtalat förhållanden av större betydelse för organisationen har de tillsammans med övrig information lagts till grund för EBU:s överväganden. Många mer detaljmässiga förslag har emellertid inte kunnat penetreras varför respektive myndighet eller dess fredstida "modermyndighet" själv inom de ramar EBU föreslår bör vidareutveckla organisationsuppbyggnaden. Detta arbete bör ske i samråd med ÖEF på vilken det även bör ankomma att redan i planeringsskedet initiera och samordna den organisatoriska utvecklingen.

18.1.1 Allmänna synpunkter

Regleringsmyndigheterna hade under krisen 1973/74 att arbeta under stor tidspress och i stor utsträckning med begränsade resurser. De problem som uppstod tycks framförallt ha föranletts av vissa samord- ningsproblem mellan myndigheterna och i en del fall av svårigheter att nå ut med tillräcklig information till förbrukarna. (Se SlAR:s rapport, bilaga 12.) Svårigheterna i kontakten myndigheterna emellan får i stor utsträck- ning anses bero på en outvecklad organisationsstruktur. De tre reglermgs- organen BN, TN och SERN var produktinriktade och verkade således endast inom sina respektive produktområden. Detta medförde svårigheter att samordna tilldelningen av de olika energislagen till en och samma förbrukare eller förbrukarkategori t. ex. inom industrin, Dä inte ens den

så kallade industripanelen vid SIND kunde träda i funktion fanns inga organ, som i en fast organiserad ordning kunde bistå regleringsmyndig- heterna med kunskap rn. m. om olika förbrukningssektorers totala energi- behov och energianvändning. BN hade visserligen det övergripande ansvaret för samordningen avseende tilldelning av flytande bränslen och drivmedel men då detta organ dessutom hade att handlägga verkställig- heten av regleringsåtgärderna beträffande bränsle och även kontrollen inom hela oljesektorn rn. m. uppstod svårigheter att friställa resurser för den övergripande samordningsuppgiften.

Orsaken till den bristande informationen under krisen 1973/74 kan härledas till bl. a. knappa resurser hos vissa av de ansvariga myndig- heterna. Genomarbetade planer för information i en fredskris fanns i regel inte. Se vidare kapitel 15 samt bilagorna 8 och 10.

EBU har haft att utreda hur en smidig övergång mellan olika lägen i en successivt förvärrad kris skall kunna åstadkommas. Enligt gällande in- struktion har ÖEF inga verkställighetsuppgifter i kris, varför ett särskilt verkställande organ, BN, måste inrättas under krisen vintern l973/74. Erfarenheterna från krisen ger enligt EBU:s mening vid handen att fördelar skulle vinnas om samma organ som har det övergripande ansvaret i planeringsskedet kunde kvarstå också i ett krisläge. Åtminstone bör detta vara fallet i en fredskris.

EBU:s förslag beträffande planering för och verkställighet av reglerings- åtgärder, som presenterats i det följande, ansluter sig i viss utsträckning till vad som tidigare tillämpats. Beträffande krisorganisation avses härvid förhållandena under oljekrisen 1973/74. Om inte annat utsågs förutsätter EBU därför att samma ansvarsförhållanden etc. som tidigare har gällt även skall gälla i fortsättningen.

Även om problemen vid de engagerade myndigheterna under energi- krisen 1973/74 inte helt kan tillskrivas bristande resurser anser EBU att resursförstärkningar är nödvändiga. Behovet av resurstillskott har EBU i första hand kunnat konstatera för den centrala nivån.

18. 1 .2 Övervägda organisationsjörändringar

Som ett primärt alternativ att överväga har framstått att även fortsätt— ningsvis tillämpa den nuvarande planerande organisationen samt den krisadministration som användes under vintern 1973/74 och endast genomföra smärre modifieringar och resursförstärkningar. Förslag till förstärkningar och andra förbättringar har tidigare framförts i respektive ' myndigheters utvärderingsrapporter av erfarenheterna frän krisen l973/ 74 och i särskilda skrivelser från dessa myndigheter.

ÖEF inkom under senare delen av år 1974 till handelsdepartementet med ett organisationsförslag rörande central bränsleregleringsmyndighet för ransonering av oljor, bensin m. m. i en fredskris. Förslaget, som avsågs att kunna tillämpas under en eventuell kris redan vintersäsongen 1974/ 75, baseras på BN:s utvärderingsrapport och kompletterande övervägan- den inom ÖEF.

Behovet av att snabbt kunna inrätta ett relativt omfattande kansli med

för uppgifterna lämpad personal framhålls av ÖEF i skrivelsen liksom att med nya tjänster förstärka den inom myndigheten inrättade bränsleregle- ringsenheten. En sådan förstärkning sägs underlätta ÖEF:s möjligheter att i ett krisläge bidra till bemanningen av en kansliorganisation. ÖEF anför vidare att erfarenheterna från BN visar att ledningen för en i ett krisläge inrättad myndighet måste kunna sammanträda med täta intervaller och vara beredd att fatta beslut snabbt. Mot bakgrund härav diskuterar ÖEF olika förslag till organisation för en central bränsleregleringsmyndighet. Tre förslag redovisas. Alternativet att inrätta en helt självständig myndig- het anses vara det minst lämpliga med hänsyn till praktiska administrativa problem och svårigheter att snabbt rekrytera personal till en ny myndig— het. Ett annat förslag innebär att en särskild bränsleregleringsavdelning inrättas inom öEF. Alternativet förutsätter enligt ÖEF att myndigheten i någon form tillförs en rådgivande nämnd (energiråd). Det tredje alterna- tiv, som framförs av ÖEF, är att en särskild bränslenämnd i likhet med vad som skedde under den senaste försörjningskrisen inrättas. Nämnden bör ges egen beslutanderätt men administrativt knytas till ÖEF. ÖEF betraktar både alternativet med en bränsleregleringsavdelning och en bränslenämnd som lämpliga organisationsformer. I båda fallen måste emellertid enligt ÖEF:s bedömning ett kansli av sådan omfattning inrättas att särskilda lokaler erfordras.

Som framgått av kapitel 17 tog ÖEF under förhösten 1973 initiativet till överläggningar med berörda parter angående bildandet av en s.k. industripanel. Huvuduppgiften för en sådan panel skulle enligt ÖEF vara att förse bränsleförsörjningsmyndigheten med underlag för en differentie- rad oljetilldelning till olika industribranscher eller enskilda företag inom branscherna. ÖEF anser det naturligt att planeringen för en fredskrisi detta avseende åvilar SIND. En första åtgärd bör enligt ÖEF vara att klarlägga ansvarsfördelningen mellan ÖEF och SIND. Om det anses att ÖEF trots SIND:s tillkomst skall ansvara för den ifrågavarande plane— ringen anger ÖEF att man omgående måste tillföras resursförstärkning även för denna uppgift. Som ett alternativ framhålls inrättandet av ett s.k. industriråd vid ÖEF att biträda krisorganisationen i den händelse försörjningsläget kräver en differentierad tilldelning av olja till olika industribranscher.

Regeringen har den 24 april 1975 beslutat att tillsätta en särskild kommitté för att göra en översyn av ÖEF:s organisation m.m. Enligt direktiven bör kommittén pröva dels alternativ som innebär att organisa- tionen anpassas efter de olika försörjningsområdena, dels alternativ som bygger på en indelning efter olika funktioner i beredskapsprocessen. Kommittén bör vidare bl.a. klarlägga ansvarsfördelningen vad avser uppgifter rörande det ekonomiska försvaret mellan ÖEF, kommerskolle- gium och SIND, samt lämna eventuella förslag till smärre ändringar i ansvarsfördelningen mellan dessa myndigheter. Bl. a. mot bakgrund av vad EBU föreslår bör kommittén överväga om ÖEF, kommerskollegium och SIND skall verka som myndigheter vid krig eller utomordentliga, av krig eller krigsfara föranledda, förhållanden eller om de skall ersättas av särskilda krisorgan eller kompletteras med sådana organ. Den nya

kommittén skall inte behandla krisorganisationen på energiområdet.

TN:s utvärderingsrapport behandlar de erfarenheter drivmedelsranso— neringen under januari 1974 gav centrala myndigheter, länsstyrelser och kommuner. I utvärderingsrapporten har TN föreslagit ytterligare resurser samt fört fram förslag till åtgärder från regeringens eller centrala myndig- heters sida. Förslagen innebär vissa förstärkningar av den befintliga organisationen. Vidare föreslås ett ransoneringsråd knytas till TN. Kom- petensfördelningen mellan de ansvariga myndigheterna uppges böra utredas, liksom också frågan om ett organ bör inrättas för att prioritera mellan olika verksamheter i näringslivet vid en allvarlig drivmedelsknapp- het. TN förordar även att länsstyrelsernas uppgifter i ett krisläge blir föremål för utredning.

Beträffande elenergin finns en inarbetad organisation som vid två tillfällen under 1970-talet haft att administrera bristsituationer. Vid utvärderingen av erfarenheterna från energikrisen l973/74 har SERN beträffande organisationen endast pekat på behov av vissa förstärkningar.

EBU har emellertid sett som sin uppgift att även belysa behovet av mera genomgripande organisationsförändringar. Härvid har EBU inte med nödvändighet ansett sig behöva utgå från nuvarande pla nerande organisa- tion eller den under vintern 1973/74 tillämpade krisadministrationen. Utredningen har därför analyserat några alternativ som skulle kunna medföra större ingrepp i den nuvarande strukturen.

SIAR har på basis av sin problemdiagnos fört en delvis mycket obunden diskussion av den lämpligaste utformningen av organisationen. Bl.a. föreslår SIAR att en s. k. matrisstruktur utvecklas på den centrala nivån och att ett "starkt” organ bör svara för den övergripande samord- ningen och ledningen av berörda myndigheter. SlAR anser att det organ som har det övergripande ansvaret på planeringsstadiet bör kvarstå med motsvarande funktion även i en kris. EBU har haft möjlighet att fortlöpande ta del av SlAR:s arbete. Några av EBU övervägda förslag till utformningen av organisationen i första hand på central nivå redovisas i det följande.

Centralt energiorgan

Energikommittén konstaterade i sitt betänkande Sveriges energiförsörj- ning (SOU 1970113) att den dåvarande statliga organisationen för energipolitiska uppgifter företedde en tämligen splittrad bild. De nya uppgifter som enligt denna kommittés förslag skulle tillkomma kunde enligt dess mening knappast utföras på ett ändamålsenligt sätt utan en genomgripande förändring och utbyggnad av organisationen. Kommittén föreslog därför att en samlad organisation på myndighetsnivån skulle skapas. Ett centralt energiorgan skulle bl. a.

— utföra bedömningar av energipolitiska åtgärder — upprätta prognoser och — bevaka den inhemska och internationella utvecklingen på området.

Kommitténs förslag föranledde inte inrättandet av ett sådant centralt

energiorgan. Sedan dessa frågor ånyo tagits upp av den s. k. kommers- kollegieutredningen uppnåddes emellertid en lösning genom att en särskild energibyrå organiserades inom det den 1 juli 1973 inrättade statens industriverk (SIND).

EBU har övervägt lämpligheten av att ett ”energiberedskapsverk” direkt under regeringen inrättas som ett slags permanent energikommis- sion för hela energiområdet. På central nivå skulle på detta sätt energi- beredskapsfrågor sammanföras till en myndighet, som även gavs verkstäl- lighetsuppgifter i kris. Den planerande verksamhet som f. n. bedrivs vid ett flertal myndigheter beträffande energiberedskapen skulle tillföras det nya verket. Energiberedskapsverket skulle vara självständigt och sido- ordnat i förhållande till andra myndigheter med verksamhet inom totalförsvaret. samt samordnande för verksamheten på regional och lokal nivå. Beträffande information till konsumenterna skulle verket både planera och verkställa behövliga åtgärder.

En väsentlig fördel med ett sammanhållet organ av det ovan skisserade slaget vore att en samordning av åtgärder på de olika produktområdena skulle underlättas liksom att en enhetligare kontaktyta skulle skapas gentemot andra berörda organ på olika nivåer. Beträffande energibered- skapen skulle en övergång från fred till kris underlättas. EBU har emellertid inte funnit det motiverat att föreslå en så långtgående förändring av den nuvarande administrationen med hänsyn till att det t, ex. för elsidan skulle innebära att en inarbetad organisation skulle få rivas upp. Det kan inte heller förutsättas att en framtida kris blir en renodlad energikris varför det inte kan vara ändamålsenligt att alltför långt specialisera en krisberedskap för energiområdet. Enligt EBU:s mening skulle inrättandet av ett energiberedskapsverk medföra onödigt stora ingrepp i den befintliga fredstida administrationen och inte medge tillfredsställande flexibilitet inför kriser av olika slag.

Iz'neigiberedskapsstyrelse

En annan utformning av organisationen för energiberedskapen både i fred och kris som EBU övervägt är att i princip tillämpa samma organisation som under krisen l973/74 men förstärka den med ett nyinrättat överordnat organ, en energiberedskapsstyrelse. Enligt detta förslag skulle regleringsåtgärderna verkställas av organ motsvarande dem som fanns under krisen 1973/74 medan energiberedskapsstyrelsen skulle svara för en övergripande samordning. Det överordnade organet skulle enligt detta förslag ha en kärna som verkade även under normala förhållanden.

SlAR betonar i sitt organisationsförslag värdet av en energi(bered- skapsl—styrelse eller liknande organ för att underlätta samordning och ledning. SIAR förutsätter emellertid att ytterligare förstärkningar på den centrala nivån görs samtidigt, med bl. a. ett centralt ”energiberedskaps- råd”.

Fördelarna med en energiberedskapsstyrelse skulle vara likartade med vad som ovan angivits beträffande ett centralt energiorgan. Återverk- ningarna för den befintliga administrationen på området skulle emellertid

inte behöva bli så stora och dessutom skulle man uppnå förutsättningar för att i en energikris flexibelt anpassa organisationen efter det rådande krisläget. Problemet att även kunna administrera kriser som går utöver energiområdet kvarstår emellertid liksom behovet av att anpassa organisa- tionen till den planerade strukturen i krig och vid avspärrning. En energiberedskapsstyrelse av det skisserade slaget skulle medföra svåra avgränsningsproblem gentemot andra organ med uppgifter inom energi- försörjningen och i synnerhet gentemot ÖEF. EBU har således inte funnit det motiverat att inom det ekonomiska försvaret särbehandla energiför- sörjningen genom att föreslå att en energiberedskapsstyrelse inrättas.

Sammanha'llet organ för reglering av petroleumprodukter

Mot bakgrund av den existerande ordningen, att beredskapsplaneringen inom transportområdet åvilar TN, har EBU analyserat frågan om lämplig- heten att i regleringshänseende behandla alla petroleumprodukter inom ett sammanhållet organ. Aktuella organisatoriska lösningar skulle vara att antingen handlägga dessa frågor helt inom ramen för ÖEF eller att, om särskilda krisorgan skall inrättas, endast ha ett verkställande organ för petroleumprodukter t. ex. en petroleumnämnd. Elsidan skulle inte be- röras av denna fråga.

En ökad enhetlighet vid beredskapsplaneringen respektive krisadmi— nistrationen inom hela petroleumområdet skulle kunna vinnas med en sammanhållen administration. Med hänsyn till transportsektorns betydel— se för samhället och dess sårbarhet för störningar finner EBU det emellertid inte lämpligt att i planeringsskedet regleringsfrågor inom bränsle- och drivmedelsområdet behandlas i ett sammanhållet organ. Denna planering bör mot bakgrund av transportfrågornas komplexitet ske vid ett organ med nära och fortlöpande kontakt med verksamheten på området. Vidare bör det beaktas att regleringsåtgärderna utgör ett styrinstrument för det ansvariga organet på området, TN.

Den nu gällande planeringen för reglering av bränsle resp. drivmedel genom två skilda organ har i princip tillämpats vid de ransoneringar som tillgripits under och efter det andra världskriget. Beträffande verkställig- heten av en planerad reglering på drivmedelsområdet kan emellertid en mera nära samverkan med bränslesidan vara motiverad, t. ex. beträffande kontrollverksamheten. EBU anser dock att vad som ovan anförts för planeringsskedet i huvudsak även gäller för verkställighetsskedet. EBU förordar sålunda att regleringsåtgärderna för bränsle respektive drivmedel behandlas vid separata myndigheter. Vad ovan sagts utesluter givetvis inte att ÖEF liksom hittills har ett övergripande ansvar för försörjningsbered- skapen rörande både bränslen och drivmedel.

Verkställighetsuppgifter vid ÖEF m. m.

SIAR betonar behovet av att organisatoriska förutsättningar för en förstärkt samordning skapas mellan de inom energiberedskapen berörda organen. Samordningsbehovet gäller såväl planerings- som verkställighets—

skedet. SlAR anser vidare att det organ som har det övergripande planeringsansvaret för försörjningsberedskapen bör kunna kvarstå i en kris.

Enligt EBU:s mening skulle samordningsproblemen inom en organisa— tion för energiberedskapen bäst kunna lösas genom att ÖEF ges en förstärkt roll som överordnat sammanhållande organ. Emedan samord- ningsbehovet snarare förstärks i kris bör enligt EBU:s mening ÖEF:s ansvar kvarstå. ÖEF bör således till skillnad från nuvarande förhållanden ges verkställighetsuppgifter. Härigenom underlättas också en smidig övergång från planering till verkställighet. De uppgifter som EBU föreslår bör ankomma på ÖEF och andra centrala organ framgår av avsnitt 18.3.

En planering som innebär att ÖEF i en kris har såväl planerings— som verkställighetsuppgifter medför att större ingrepp i den fredstida nuvaran- de administrationen inom energiområdet inte behöver göras och medger en nödvändig flexibilitet inför olika typer av kriser. En anpassning till situationer under avspärrning och krig bör också vara möjlig vid en sådan uppläggning. EBU har dock inte haft möjlighet att närmare analysera organisationen i avspärrnings- och krigsfallen.

Att ÖEF ges vidare uppgifter i en fredskris än vad som f. n. förutses faller sig naturligt då målsättningen är att samhällets funktioner i övrigt så lite som möjligt skall påverkas av krisen. Dessutom är det inte uteslutet att en fredskris utvecklas successivt och att det kan vara svårt att klart ange när ett krisläge inträtt. Stora krav kommer att ställas på ÖEF Linder den period som föregår en kris liksom i krisens inledningsskede. Under denna period skall försörjningsläget noga följas och utvecklingens fort— satta förlopp bedömas så att en rätt avpassad krisadministration snabbt kan byggas upp. ÖEF har härvid att samordna verksamheten vid ett flertal myndigheter. Det förefaller därför olämpligt att det sammanhål— lande organet mitt under ett händelseförlopps mest kritiska skede ställs åt sidan för att ersättas av en nyinrättad myndighet. EBU:s förslag rörande ÖEF:s uppgifter i en fredskris presenteras närmare i avsnitt 18.3.

EBU har även övervägt frågan om den tekniska verkställigheten av planerade regleringsåtgärder i en fredskris bör ligga kvar på de planerande organen för resp. energiområde.

Om ÖEF i en kris får verkställighetsuppgifter av samordnande karaktär kan således det övervägas om genomförandet av regleringsåtgärder på bränsleområdet skall ligga kvar vid ÖEF eller om,i likhet med förhållan- det under krisen l973/74. ett särskilt organ skall inrättas för detta ändamål. Motsvarande gäller beträffande Vattenfall för elkraft och TN för drivmedel. Det medför emellertid fördelar om de planerande myndig— heterna relativt "ostört" kan ägna sig åt sin normala verksamhet likväl som ett hårt belastat krisorgan helt bör kunna ägna sig åt administra- tionen av regleringsåtgärderna. Särskilda krismyndigheter medför dess- utom en ökad möjlighet att anpassa krisorganisationen efter inriktningen och omfattningen av en kris. EBU föreslår därför att särskilda krisorgan skall kunna inrättas för att verkställa krisåtgärderna. (Se avsnitt 18.3.2).

EBU har strävat efter att finna en organisation inom vilken de centrala och även regionala organen kan avlastas arbete genom en lämplig

delegering till lägre nivå. Beträffande den regionala nivån har EBU särskilt beaktat behovet av samordnad handläggning av frågor rörande olja och el. Att tillskapa något särskilt organ för regional samordning på detta område har emellertid inte befunnits befogat (se avsnitt 18.4). Organisa- tionen på lokal nivå har EBU endast kunna ägna sig åt i begränsad omfattning.

EBU:s organisationsförslag beträffande krisförvaltning redovisas över- siktligt i figur 18.1. Myndigheter som har en mer perifer roll i organisa- tionen har av åskådlighetsskäl inte ritats in i figuren. Om inte annat sägs förutsätts respektive myndighet ha i princip samma funktion som under krisen l973/74. Förslaget presenteras närmare i följande avsnitt.

Beträffande informationsfrågorna hänvisas till kapitel 15. I enlighet med utredningsdirektiven avser EBU:s förslag i första hand fredskriser, medan kopplingen till organisationen under avspärrnings- och krigsförhållanden berörts endast perifert i det föregående. Det föreslås att krigsorganisationen för energiförsörjningen vad avser konsumtionsregle— ring ses över av de myndigheter (i samråd med ÖEF) som har planerings- ansvar för resp. energiområden mot bakgrunden av dels EBU:s förslag till fredstida krisorganisation, dels den organisation som blir resultatet av beslutad organisationsöversyn av ÖEF. Mest ändamålsenligt synes vara att den nya organisationsu(redningen tar sig an också denna fråga.

ÖEF, Vattenfall, TN, JN m.fl. planerar för närvarande för avspärr- nings- och krigsfallen inom respektive områden. Delvis sker detta enligt uppdrag i gällande instruktioner som anger ansvar för beredskapsplan- läggning. [ regel har detta ansvar tidigare betraktats endast avse avspärr— nings- och krigsfall. Vissa myndigheter har dock på senare tid påbörjat planläggning även för fredstida bristsituationer. EBU föreslår att instruk- tionerna för resp. myndigheter kompletteras med klart ansvarsnppdrag att även planera för en fredskris.

18.2. Regeringskansliet

Under krisen 1973/74 var flera departement engagerade i krisuppgifterna. Som framgår av avsnitt 17.3.4 inrättades inom regeringskansliet en särskild beredningsgrupp för ekonomiskt försvar med representanter för berörda departement. Dessutom tillskapades tre nya organ nämligen en försörjningsberedning för energifrågorna på kort sikt. en energipolitisk delegation för energiförsörjningen på lång sikt samt ett energiråd med statsministern som ordförande.

EBU:s organisationsförslag syftar bl. a. till att i en kris så långt möjligt avlasta regeringen och regeringskansliet sådana uppgifter, som med fördel kan handläggas på lägre nivåer. Även om en delegering till lägre nivåer är möjlig, måste dock ansvaret för samordning och ledning av krisåtgärderna ytterst åvila regeringen och beredas inom regeringskansliet. Grundläg- gande beslut angående regleringar förutsätts fattas av regeringen. Krisen l973/74 visade på behovet av samordning och koncentration av departe— mentens resurser. EBU anser, att en i kris nödvändig koncentration av

Regering

Centralt

. l l | | | I | | | | 1 | I | | [

lndustriverket

T

Industri

Konsumentverket L

Hushåll

l

Byggnadssty relsen

Offentlig förvaltning-l (Byggnader)

Rådgivning

Jordbru ksnämnden ___—___ _ _ _ _________________ _ _ -,. Jordbruk m.m. l—

___—___]

.. _] Transportnamnden

| l

F——_———1—————T—————T'——-— ] |

Transporter L V

Verkställande av regleringsåtgärder

L

JN och TN har uppgifter utöver den rådgivande funktionen.

Regionalt

Lokalt

.. Fjärrvärme- . . . EI- .. . .. Gasleverantor leverantör Kristidsnämnd leverantör Mian 18.1 Krisfor— va ning.

resurserna bör förberedas i beredskapssyfte. De krav på ökad handlings- beredskap på myndighetsplanet som EBU:s olika förslag ställer bör föratt ge önskad effekt motsvaras av en lika hög beredskapsnivå inom regerings— kansliet.

I kris bör handelsministern, som ansvarig för försörjningsberedskapen, inom regeringskansliet tillföras de resurser som erfordras för en effektiv ledning och samordning av krisuppgifterna. EBU förordar också att man inom handelsdepartementet snarast ser över och kompletterar bered- skapsplanen för regeringskansliets medverkan i olika frågor vid energi- kriser i fred.

l8.3 Central nivå

18.3.1. Centralt samordnande myndig/ret

18.3.1.1 Allmänt

EBU finner ett starkt behov av att organisatoriskt trygga samordningen mellan de centrala krismyndigheterna och därmed säkra ett ansvar för de övergripande konsumtionsregleringsfrågorna. F. n. har ÖEF ansvaret för att beredskapsplanläggningen för det ekonomiska försvaret samordnas. På energiområdet ligger det direkta ansvaret för försörjningsberedskapen i planeringsskedet vad beträffar elkraften på Vattenfall och i fråga om bränslen och drivmedel på ÖEF. som också har ansvaret för planeringen av tillgängliga resursers fördelning i kris på skilda verksamhetsområden, samt för utvecklingen av ransoneringssystem för bränslen. TN planerar, på basis av ÖEF:s övergripande fördelning, i fred bl. a. för fördelningen av drivmedelskvantiteter inom transportsektorn under krissituationer. Vidare utvecklar TN ransoneringssystem för drivmedel. Sistnämnda uppgift avseende elkraft åvilar Vattenfall.

ÖEF leds av en lekmannastyrelse som består av generildirektören, ordförande, och minst sex andra ledamöter samt två personalföreträdare. Styrelsens nuvarande förordnande går ut den 3l december 1077.

Till styrelsen är knutet ett råd för ekonomiskt försvar med uppgift att verka för samordning av landets ekonomiska försvarsberecskap. Rådet består av generaldirektören vid öEF. ordförande, cheferna för försvars- staben. civilförsvarsstyrelsen, JN och AMS samt ordförandei i TN. Chef för annan central myndighet, vilken fullgör särskild beredskapsuppgift på det ekonomiska försvarets område. skall beredas tillfälle itt deltaga i rådets behandling av ärende, som berör myndighetens orrråde. Rådet sammanträder så ofta förhållandena påkallar det eller när ledamot begär det.

Genom ett provisoriskt tillägg till instruktionen är tillsvdare ett råd med uppgift att bistå ÖEF i beredskapsplaneringen för varor som baseras på den kemiska industrin. knutet till öEF.

ÖEF skall enligt EBU:s i det följande närmare presenterade förslag i planeringsskedet även fortsättningsvis svara för övergripante planering beträffande konsumtionsreglering på energiområdet samt rara samord-

ningsinstans för alla energiberedskapsfrågor.

Enligt EBU:s mening bör ÖEF vara den samordnande centrala myndig— heten för försörjningsberedskapen inom energisektorn Linder en kris med uppgift att bl. a. bevaka försörjningsläget och dess utveckling, svara för viss gemensam rapportering och andra kontakter med internationella organ samt efter bemyndigande av regeringen fatta övergripande beslut rörande reglering av elkraft, drivmedel och bränsle. ÖEF bör avgöra frågor rörande bl. a.

— ransoneringsnivåer. Häri inbegripet fördelningen istort av energi (inkl. värme/hetvatten) mellan olika förbrukargrupper i samhället och kvoter för skilda förbrukningsändamål. ,, ransoneringsperioders längd samordnade för de olika energislagen. _, övergripande prioriteringar, (. ex. differentierad tilldelning till olika industribranscher.

Rutiner för uppföljning av försörjningsläget måste ingå i ÖEF:s verksamhet. ÖEF bör svara för att regleringsåtgärderna på de olika energiområdena blir konsistenta. Vidare bör ÖEF lämna förslag till den allmänna inriktningen av regleringarna samt den konsumtionsminskning som bör eftersträvas under regleringsperioden.

Beslut om att införa förbrukningsregleringar fattas av regeringen. ÖEF bör lämna regeringen förslag angående Sveriges anpassning till [15st nedskärningsnivåer och lämna regeringen erforderligt underlag för beslut. Detta kan t. ex. innebära att ÖEF föreslår regeringen att en sparkampanj bör startas och att ÖEF sedan får huvudansvaret för dess genomförande såsom föreslagits i kapitel 15.

Frågor rörande kontrollen av regleringsåtgärderna har behandlats i kapitel 1 l.

ÖEF bör planera organiserandet av en clearingnämnd i samarbete med RSV och SPK (se kapitel 19).

ÖEF bör enligt EBU:s mening vidare fungera som besvårsinstans beträffande de beslut rörande storförbrukarna som i första instans fattas av de centrala regleringsmyndigheterna (se kapitel 12). Frågor kring förande av besvär behandlas närmare av RLU.

Sammanfattningsvis föreslår EBU att ÖEF får i uppgift att ansvara för bl. a.

— övergripande planering för och uppföljning av försörjningsberedskapen på energiområdet ' förelägga regeringen förslag till krisåtgärder i stort » övergripande prioritering när det gäller att fördela energiresurserna och kvottilldelning till olika verksamhetsområden A riktlinjer för de konsumtionsregleringsätgärder som skall genomföras av de centrala regleringsorganen (avsnitt l8.3.2) — ledningen av sparkampanjer på energiområdet , allmän krisinformation till konsumenterna (se kapitel 15) — vissa uppgifter i samband med Sveriges internationella kontakter på området, främst med OECD/IEA

— planeringen för en clearingnämnd — vissa besvärsfrågor.

ÖEF bör få i uppdrag att i samråd med berörda myndigheter närmare precisera respektive ansvarsområden och arbetsuppgifter.

EBU:s förslag innebär således att ÖEF i kristid ges ett övergripande ansvar för regleringsåtgärderna medan genomförandet av regleringsåt— gärderna ankommer på de tre regleringsmyndigheter som beskrivs i avsnitt 18.3.2. l planeringsskedet har ÖEF redan idag ett övergripande samordningsansvar för beredskapsåtgärderna på energiområdet. Förslag till ändrad instruktion för ÖEF kommer att lämnas av RLU.

18.3. 1.2 Styrelse

Som framgår av avsnitt 17.5 och bilaga 12 betonar SlAR starkt behovet av samordning och informationsutbyte mellan de i krisorganisationen medverkande myndigheterna liksom behovet av en överordnad samman— hållande instans. EBU ansluter sig i allt väsentligt till SlAR:s hedömningi denna fråga. SlAR föreslår som ett alternativ att den övergripande samordningen sker inom ett nyinrättat organ, en energislyrelse. EBU har emellertid som tidigare angivits inte funnit skäl föreslå att ett sådant organ inrättas (avsnitt 18.1.2) utan anser att samordningsuppgiften bör åvila ÖEF. SIAR har i sin rapport utförligt behandlat och motiverat behovet av ett forum på central nivå för information och förhandlingar mellan representanter för myndigheter och intressenter på energiom- rådet. Organisatoriskt bör enligt SlAR ett sådant forum ha formen av ett råd som knyts till en energistyrelse eller, om ÖEF skall ha det övergri- pande ansvaret, till denna myndighet. Ett energiberedskapsräd skulle enligt SIAR även verksamt kunna bidra till att myndigheternas åtgärder förankras i samhället. Utredningen har övervägt inrättandet av ett särskilt energiberedskapsråd anknutet till ÖEF med representanter för intres- senter och myndigheter som ett forum för ömsesidig information, diskussion och samordning. l ett sådant råd skulle ett relativt stort antal ledamöter kunna samlas och härigenom många myndigheter och organisa— tioner kunna representeras. Vidare skulle inte ÖEF:s styrelse påverkas i sitt löpande arbete. I en kris skulle ett råd kunna få stor betydelse för förankringen av myndigheternas åtgärder hos organisationer och allmän- het. Ett råd kan emellertid inte ersätta den beslutande funktionen hos en styrelse. Flera av ledamöterna i ett råd skulle därför dessutom behöva delta i styrelsens verksamhet och härigenom åläggas ett särskilt i kris betungande arbete. Det skulle inte heller vara möjligt att undvika att samma eller likartade frågor skulle få behandlas i båda organen och härigenom ett onödigt dubbelarbete uppstå. Såsom tidigare framhållits är det även betänkligt att specialisera organisationen för hårt mot energi— området. EBU anser att ett särskilt råd för samordning kan få svårt att verka parallellt med ÖEF:s styrelse. Samordningsuppgiften bör därföri stället ankomma på styrelsen. EBU anser det svårt att finna ett bättre forum eller form för den nödvändiga samordningen inom organisationen

såväl i planeringsfasen som i en kris, särskilt med hänsyn till det behov av lekmannainflytande som EBU uppfattar som ett oavvisligt krav. Ett verkligt lekmannainflytande kan endast utövas istyrelsen. Att, som i det följande beskrivs, regleringsorgan utan lekmannainflytande föreslås bli inrättade i en kris medför dessutom att lekmannainflytandet i ÖEF:s styrelse måste förstärkas liksom att en överordnad samordning blir en nödvändighet.

Viss samordning, som SIAR kallar vardagsintegration, bör med fördel kunna genomföras på tjänstemannaplanet. Denna form av samordning underlättas i den matrisstruktur som beskrivs i avsnitt l8.3.2 och l8.3.3.

ÖEF har enligt sin instruktion ett övergripande ansvar inom hela det ekonomiska försvaret. Någon annan myndighet torde knappast ha ett motsvarande ansvar inom ett så omfattande verksamhetsområde. Myndig- hetens styrelse har således ett mycket omfattande arbetsfält. De av EBU framlagda förslagen till utökade uppgifter för ÖEF både i planerings- skedet och i en kris innebär bl. a. att ÖEF har att samordna verksam- heten rörande energiberedskapen vid ett flertal myndigheter. För att lösa sitt utvidgade samordningsansvar måste således ÖEF:s styrelse med nödvändighet ha en bred förankring och genom sina ledamöter tillföras ett vidgat kunnande från berörda områden. Detta medför att den måste få fler ledamöter än för närvarande och därmed fler ledamöter än vad som är brukligt vid liknande myndigheter. Det bör dock noteras att antalet ledamöter i den ”nya” styrelsen inte blir fler än i nuvarande styrelse och råd tillsammans. EBU är medveten om att ett stort antal ledamöter kan medföra nackdelar särskilt med hänsyn till hur styrelse- arbetet mäste bedrivas i ett hektiskt krisläge. EBU anser emellertid att dessa nackdelar får tålas med hänsyn till att betydligt svårare problem med säkerhet skulle uppstå på skilda håll inom krisadministrationen om de organisatoriska förutsättningarna för ett samordnat agerande saknas. Motsvarande problem skulle även uppstå i planeringsskedet. även om de kan vara svårare att upptäcka då. Det är angeläget att framhålla att nackdelarna med stor styrelse bör i icke oväsentlig grad kunna begränsas genom att styrelsen i många frågor arbetar med arbetsutskott. Även frågornas antal och komplexitet motiverar för övrigt bildandet av utskott.

Att låta en styrelse med oförändrad sammansättning även verka i en kris bör enligt EBU skapa ökade förutsättningar för kontinuitet i ett krisförlopp, som från ett fredsläge successivt kan förvärras mot avspärr- ning och krig. Styrelsens sammansättning måste vara sådan, att den är väl lämpad att behandla ÖEF:s övriga normala verksamhet. Styrelsen måste också vara lämpad att verka i sådana krissituationer där energiförsörj- ningsproblemen intar en mindre framträdande roll. Krisen vintern l973/ 74 medförde till exempel brist på vissa plaster som kunnat få allvarliga konsekvenser. Man bör därför beakta att en framtida försörjningskris kan komma att även omfatta andra råvaror än olja.

Styrelsen bör således redan i planeringsskedet ha sådan sammansätt— ning att behoven tillgodoses beträffande sakkunskap liksom förankringi förvaltning, näringsliv och samhället i övrigt. Vidare bör styrelsens

sammansättning medge en god och löpande kontakt med energiområdet som är av central betydelse för försörjningsberedskapen.

EBU föreslår därför att sammansättningen av styrelsen vid ÖEF redan i normalläget breddas och ges en parlamentarisk förankring. Styrelsen mås- te i ett krisläge kunna sammanträda ofta och med kort varsel. Styrelsen bör bestå av dels parlamentariker och representanter för arbetsmarkna- dens organisationer, dels representanter för andra intresseorganisationer och myndigheter av större betydelse inom det ekonomiska försvaret. För att möjliggöra en tillfredsställande samordning mellan olika organ som har uppgifter på området är det nämligen angeläget att de myndigheter som har centrala uppgifter inom det ekonomiska försvaret ges en repre- sentation i ÖEF:s styrelse. Det är likaså av stor vikt att informationsut- bytet mellan styrelsen och respektive myndigheter kan ske så smidigt som möjligt. För erforderlig parlamentarisk förankring bör minst fyra riksdagsledamöter ingå i styrelsen. Det totala antalet ledamöter torde be— höva uppgå till l5—-18 personer och för övrigt avvägas så att lekmanna— majoritet säkras.

Styrelsens utseende under krigsförhållande bör bli föremål för särskild utredning av den nya kommitté som tillsatts för att göra en översyn av ÖEF:s organisation.

Vid den föreslagna breddningen av styrelsen kommer flertalet leda— möter i rådet för ekonomiskt försvar att ingå i styrelsen. EBU anser därför att rådets fortsatta ställning bör övervägas.

Det är av fundamental betydelse att ÖEF verkligen får möjligheter att ägna sig åt de stora och långsiktiga problemen. EBU anser att den modell för den framtida organisationen av energiberedskapen som föreslås innehåller goda förutsättningar härför men då krävs oekså dels att ledamöterna i styrelsen redan i fredsläget informeras om huvuddragen i regleringssystemen, problem kring verkställigheten, beroendeförhållanden och substituerbarhet mellan bränsleslag etc. och dels att arbets- och ansvarsfördelningen mellan ÖEF och de tre regleringsorganen är genom- arbetad och fastställd.

l8.3.l.3 Energiavdelning

ÖEF:s nuvarande organisation beskrivs i kapitel 17. För närvarande har verket inte några verkställighetsuppgifter i kris eller krig. ! sadana lägen förutsätts särskilda organ bli inrättade. Därför var det nödvändigt att under oljekrisen vintern l973/74 göra en tillfällig ändring i instruktionen så att ÖEF fick ansvaret för verkställigheten av vissa fördelningsfrågor inom det petrokemiska området.

ÖEF är f. n. organiserad i en planeringsavdelning, bestående av en varubyrå, en utredningsbyrå och ett sekretariat för planering och studier. samt i en administrativ byrå, en affärsbyrå, en bränslebyrå och en informationssektion. Fr. o. m. den 1 juli 1974 har en särskild bränsle- regleringsenhet, direkt underställd verksledningen, inrättats provisoriskt för handläggning av de på ÖEF ankommande regleringsfrågorna på energi— området. De övriga beredskapsåtgärder inom energisektorn som åvilar

ÖEF handläggs inom bränslebyrån. Byrån är organiserad med en bränsle- sektion, en förvaltningssektion och en teknisk sektion. Till bränslebyrån är även ansluten planläggningsenheten vid drivmedelscentralen.

Fr. o. m. den 1 juli 1975 har programbudgetering införts vid ÖEF med chefen för bränslebyrån som ansvarig för programmet bränsle och drivmedel.

SlAR framhåller i sin rapport att myndigheterna måste ges sådana kvantitativa och inte minst kvalitativa resurser att handläggningen av löpande ärenden och ett ”vardagligt” samråd mellan olika organ kan klaras av på en nivå där frågorna naturligt hör hemma. Lika viktigt är att organisationen ges en utformning som avspeglar de problem den har att lösa så att inte konstlade konfliktsituationer uppstår. Brister härvidlag kan, fortsätter SIAR, medföra att i och för sig triviala frågor måste föras upp på en högre nivå i organisationen och där onödigtvis störa behand- lingen av övergripande och principiella frågor som endast kan lösas på den högre nivån.

EBU:s organisationsförslag förutsätter att ÖEF kan fullgöra sina uppgifter som övergripande och samordnande organ för hela administra- tionen på området. Organisatoriska garantier måste därför skapas för att inte detaljfrågor eller frågor som inte har sammanhang med en försörj— ningskris tillåts belasta ÖEF:s styrelse och ledande befattningshavare i sådan utsträckning att de ovan angivna uppgifterna eftersätts. En smidig handläggning av energifrågorna på tjänstemannaplanet vid ÖEF utgör således en förutsättning för funktionen av hela administrationen på området sedd som helhet. Detta äger giltighet i planeringsskedet, men är naturligtvis särskilt viktigt i en kris.

Regeringen har som tidigare angivits beslutat att tillsätta en särskild kommitté för att göra en översyn av ÖEF:s organisation. Trots att en översyn av ÖEF:s organisation således beslutats anser EBU att resultatet av denna inte bör avvaktas beträffande energisidan utan att en förstärk- ning snarast bör komma till stånd. Detta motiveras bl. a. av att ÖEF enligt EBU:s förslag förutom ansvaret för energiberedskapen i planerings- skedet, inbegripet ett överordnat samordningsansvar på hela energiom- rådet, får ansvar för motsvarande frågor i ett krisläge och dessutom får utökade arbetsuppgifter med bl. a. värmetaxering, informationsplanering, nordiskt samarbete och IEA. På ÖEF ställs vidare bl.a. krav på detalje- rade förberedelser för ett bränslekontor (avsnitt 18.3.2) och förmåga till snabb omställning till krisorganisation. En betydande förstärkning av resurserna för handläggning av energifrågor vid ÖEF är därför enligt EBU:s mening nödvändig.

De tillkommande uppgifterna kan omöjligen lösas av ÖEF:s nuvarande organisation och med nuvarande resurser. Enligt EBU:s mening bör därför en organisationsförändring göras som innebär att en energiav— delning med två underställda byråer inrättas vid ÖEF. Den ena byrån. bränslebyrån, bör baseras på den nuvarande bränslebyrån och bestå av existerande tre sektioner. nämligen en bränsle-. förvaltnings- respektive teknisk sektion, vilka har uppgifter motsvarande nuläget. Den andra av de två föreslagna byråerna, energiregleringsbyrån, bildas ur den befintliga

bränsleregleringsenheten. [ fredstid avses denna byrå ansvara för bl. a. försörjningsbalanser på kort sikt rörande bränsle och drivmedel, löpande bränsleförsörjningsstatistik, IEA—ärenden, ransoneringsplanläggning, för- beredelser för inventeringar och kontroll. Tillsammans med informations- enheten bör energiregleringsbyrån planera och verkställa viss informa— tionsverksamhet.

Enligt EBU:s förslag skall i en försörjningskris verksamheten med för- sörjningsbalanserna och löpande statistik för bränsle och drivmedel och därmed IEA-frågorna kvarligga hos ÖEF, som får det övergripande ansvaret för krisåtgärderna medan ransoneringsplanläggning, kontroll m. m. överförs till ett särskilt krisorgan, bränslekontoret (BrK). Omstruk- tureringen i ett krisskede måste kunna gå snabbt och smidigt. Detta kräver att organisationen av energiregleringsbyrån anpassas för den föreslagna uppdelningen. Den av EBU föreslagna utformningen av energi- avdelningen med byråuppdelning och sektionindelning av energiregle- nngsbyrån framgår av figur 18.2. Den del av energiregleringsbyrån som enligt förslaget skall kvarstå vid energiavdelningen är på organisations- skissen angiven som Sektion I. Sektion II avses i ett krisläge brytas ut från ÖEF och bilda kärnan i en självständig regleringsmyndighet, bränsle- kontoret (BrK).

] det följande ges en översiktlig redovisning av de arbetsuppgifter som bör åvila energiregleringsbyrån i planeringsskedet.

Den 5. k. Sektion I bör ansvara för

ÖEF

ENERGIAVDELNING

|— Energiregleringsbyrå Bränslebyrå

Sektionl Sektionerna bränslesektion Samordning förvaltningssektion Försörjningsbalanser teknisk sektion Löpande statistik

IEA-frågor

Kvotförberedelser m m

MLB Ransoneringssystem Kontroll

m m

Förslaget bygger på att tre ransoneringssakkunniga handläggare skall kunna överföras från planering till verkställighet i ett krisorgan.

BRÄNSLEKONTOR (bildas i kris ur sektion ll)

Planering '— Reglering |— Administration

Övrigt |lOIjeran— Admini- : Juridisk | lnforma-

ringsför- [ ring |sonerings— strativt | sektion |tion och beredelsert kontroll [frågor kontor : ' distribu- !

[ . _|— ___L | __L_ _|_t|on

| . Ransone- ! lnvente— Industri

I'i'gur 18.2 Lhergi— avdelning vid ÖEF.

— allmänna samordningsfrågor inom energisektorn (TN, JN, Vattenfall, SPl, Svenska Värmeverksföreningen, Svenska gasföreningen m.fl.) vad avser ene rgiregleringsfrågor

— upprättandet av försörjningsbalanser för bränsle och drivmedel av- seende det normala (oransonerade) försörjningsläget och försörjnings- planer för kriser — uppföljning och sammanställning av statistik för flytande och fasta bränslen, fortlöpande kontakter med SCB om utveckling och förbätt- ring av befintlig bränslestatistik samt upprättande av korttidsprognoser ,, internationellt energisamarbete inom IEA innefattande löpande stati- stik, utredningar, expertmcdverkan i arbetsgrupper inom IEA m. m. _ fortlöpande överläggningar med den svenska oljehandeln avseende IEA:s system för allokering av oljeprodukter — framtagande av underlag för samt planläggning och åtgärder för konsumtionsregleringar inom bränsle- och drivmedelsområdet — kvotförberedelser, dvs. utarbetande av ransoneringsramar (kvoter) för bränsle och drivmedel A övrigt internationellt energisamarbete, t. ex. fortlöpande lagerredovis- ning till OECD, fördjupat nordiskt energisamarbete m. m.

Den 5. k. Sektion ]] bör ansvara för

— utarbetande av ransoneringssystem för eldningsoljor, gasol. stadsgas, fjärrvärme m. m. ,, planläggning för den av EBU föreslagna Värmetaxeringen av fastigheter — utarbetande av system för ransoneringskontroll avseende bränslen och drivmedel — utbildning av personal på lokal och regional nivå beträffande ranso- nerings- och kontrollsystem m. m. - uppbyggnad och kontinuerlig uppföljning av samarbetet med de 5. k. sektormyndigheterna inom regleringsorganisationen (se avsnitt 18.3.3) — samråd och förhandlingar med företrädare för näringslivet (främst oljehandeln och storindustrin i övrigt) i frågor rörande energibered- skapen — förberedelser för organisation av krismyndighet, BrK, vad avser personal, lokaler m. m.

Som framgått av avsnitt 18.3.l.2 får enligt EBU:s förslag ÖEF:s styrelse under en energikris en viktig funktion för samordningen och ledningen av krisåtgärderna. Beredning av frågor som skall avgöras i styrelsen och handläggning av ärenden som kan avgöras på tjänstemanna- planet ankommer på energiavdelningen. Inom energiavdelningen bör dessa frågor handläggas vid den sektionen (sektion I) som föreslås ligga kvar vid energiregleringsbyrån i kris. För att ge energiregleringsbyrån resursmässiga förutsättningar att klara de tillkommande uppgifterna ien kris bör den förstärkas genom en intern omfördelning av personal inom ÖEF.

EBU fäster stor vikt vid att förutsättningar för en bättre informations- förmedling skapas inom regleringsorganisationen. lnformationsfrågorna

vid ÖEF handhas av en särskild informationssektion. Mot bakgrund av de utökade uppgifter som kommer att åvila informationssektionen måste en resursmässig förstärkning komma till stånd. Detta har närmare behandlats i kapitel 1 5.

Med hänvisning till vad ovan anförts föreslår EBU att en energiavdel— ning med två byråer snarast inrättas vid ÖEF. Den ena byrån, energircgle- ringsbyrån, bör bestå av två sektioner varav den ena i kris bör brytas ut från ÖEF och bilda en självständig myndighet, bränslekontoret (BrK). I samband med att energiavdelningen bildas bör den nuvarande bränsle— regleringsenheten upphöra och dess personal övergå till den nya energi— regleringsbyrån. Den nuvarande bränslebyrån bör överföras till energi— avdelningen.

18.3.2. Centrala regleringsmyndigheter

Med reglering förstås åtgärder i konsumtionsbegränsande syfte. Genom förbrukningsregleringen kan man ytterst fördela tillgängliga energiresur- ser så att de mest angelägna behoven i första hand tillgodoses. Ransone- ring utgör ett av flera regleringsinstrument.

Under energikrisen l973/74 ålåg verkställigheten av krisåtgärderna på central nivå huvudsakligen tre organ nämligen TN beträffande drivmedel, de särskilt inrättade krisorganen BN för bränsle och SERN för elkraft. BN hade dessutom övergripande ansvar för krisåtgärderna avseende flytande bränsle och stadsgas. Se i övrigt kapitel 17 beträffande den hittillsvarande organisationen.

SlAR föreslår att den organisatoriska utformningen i kris med tre produktinriktade verkställighetsorgan bör bestå inom en matrisstruktur. Enligt SIAR bör matrisens ena dimension bestå av de produktinriktade regleringsmyndigheterna med ett direkt ansvar för krisåtgärderna medan den andra dimensionen bör utgöras av rådgivande förbrukningsinriktade organ. Den samordnande roll som innehades av BN under krisen 1973/74 bör emellertid enligt SlAR inte åvila ett verkställighetsorgan för bränsle- området titan utövas av en energistyrelse eller motsvarande centralt organ. SlAR:s förslag innebär att i planeringsskedet endast det över- gripande samordnande organet och de. rådgivande förbrukningsinriktade organen skulle vara i verksamhet, medan i kris dessutom särskilda produktinriktade regleringsmyndigheter skulle inrättas. SIAR har ut- förligt motiverat sitt förslag, som framgår av bilaga 12.

EBU har övervägt frågan om verkställigheten av de planerade regle— ringsåtgärderna bör ligga kvar hos de planerande organen eller om särskilt inrättade krisorgan skall verkställa regleringar (se även avsnitt 18.1.2). EBU har sökt finna alternativa lösningar till samordningsbehovet mellan de centrala regleringsmyndigheterna och deras behov av information om hela förbrukningsområdet. Bl. a. med hänsyn till behovet av flexibilitet anser EBU att de krav som ställs på organisationen bäst kan lösas inom en s. k. matrisstruktur. EBU ansluter sig därför i princip till SlAR:s förslag rörande en flexibel matrisstruktur med tre. produktinriktade organ med det direkta ansvaret för regleringsåtgärdernas verkställande. Den del i

matrisstrukturen som utgörs av rådgivande förbrukningsinriktade organ behandlas i avsnitt 18.3.3.

[ normalläget finns i EBU:s förslag inga särskilda regleringsorgan. Under ÖEF:s samordning sker planeringen av regleringsåtgärderna för drivmedel vid TN, JN m.fl. och för elkraft vid Vattenfall. Planeringen beträffande bränsle m. m. sker inom ÖEF. Dessa myndigheter får då det är påkallat samråda med andra myndigheter och då särskilt med de myndigheter som i det följande benämns sektormyndigheter. EBU har funnit det lämpligast att även fortsättningsvis ha en uppdelning av handläggningen rörande elkraft, drivmedel och övrig energi, medan ÖEF har det övergripande ansvaret för försörjningsberedskapen inklusive planeringen för konsumtionsreglering i krislägen inom hela energisektorn.

] en kris ger det större flexibilitet om särskilda krisorgan kan brytas ut från de planerande myndigheterna. Bl. a. kan det med en sådan organisa- tionsutformning vara lättare att tillfälligt anlita särskild sakkunskap och den extra personal i övrigt som blir erforderlig. Det måste likaså beaktas att en kris, liksom varit fallet tidigare, exempelvis kan komma att endast drabba elkraftförsörjningen. Därför måste det vara möjligt att skapa ett organ som enbart har att genomföra regleringsåtgärder på detta område.

Som framgår av det tidigare anförda (avsnitt 18.l.2) har EBU funnit det motiverat att frågor beträffande regleringssystem för drivmedel även fortsättningsvis handläggs skilt från oljeprodukter i övrigt. Ökade förut- sättningar för enhetlighet i handläggningen i en kris skulle dock skapas om drivmedelstilldelningen behandlades av endast ett centralt organ. EBU föreslår därför att i en kris ett särskilt drivmedelskontor (DK) inrättas för att svara för verkställigheten på den centrala nivån av all drivmedelstill- delning. Benämningen kontor förklaras i det följande.

Under krisen 1973/74 hade tre centrala myndigheter hand om genom- förandet av krisåtgärderna nämligen BN, TN och SERN. BN och SERN var nyinrättade organ. ! överensstämmelse med den tidigare ordningen anser EBU att tre centrala myndigheter (alla krisorgan inom respektive produktområde) skall kunna inrättas för att genomföra regleringsåtgär- derna, dvs.

— ett bränslekontor (BrK, genom avskiljning från ÖEF), — ett drivmedelskontor (DK, rekryteras från TN och JN) och --— en elförsörjningsnämnd (EFN, rekryteras från elkraftindustrin).

EBU anser att de centrala regleringsmyndigheterna bör vara renodlade expertorgan och således sakna lekmannastyrelse. Undantag görs dock beträffande besvärsfrågor enligt vad som sägs i det följande. Lekmanna- inflytandet utövas genom ÖEF:s styrelse Och genom styrelserna i de rådgivande sektormyndigheterna. Att låta regleringsorganen vara sam- mansatta av enbart tjänstemän motiveras dels av behovet att kunna besluta och agera snabbt, dels av att ledamöter lämpade för att ingå i nämnder av detta slag måste väljas ur en snäv krets personer som kommer att vara hårt arbetsbelastade i en kris. Regleringsorganen fungerar enligt EBU:s förslag som självständiga myndigheter med egen beslutanderätt. Vid myndigheterna för bränsle respektive drivmedel fattar chefen ensam

beslut. Dessa organ (BrK och DK) benämns kontor. Regleringsmyndig- heten inom elområdet har behov av representation även från den privata kraftindustrin, som aktivt deltar i organisationen. Detta organ, EFN, bör därför ledas av en nämnd som dock saknar lekmannarepresentation.

BrK, DK och EFN verkar enligt instruktion samt de riktlinjer som öEF meddelar. Erforderliga administrativa funktioner vid regleringsmyn- digheterna kan antingen på entreprenaduppdrag handläggas av respektive modermyndighet (öEF, TN och Vattenfall) eller byggas ut vid krismyndig- heterna på liknande sätt som skedde under krisen l973/74. En särskild informationsenhet bör finnas vid var och en av de tre myndigheterna.

Regleringsorganen bör vara centrala besvärsorgan när besvär förs utöver regional nivå. För att säkerställa ett lekmannainflytande vid handläggningen av besvären bör särskilda besvärsnämnder inrättas vid de centrala regleringsmyndigheterna. Besvärsnämnderna bör ges lekmanna- inslag. För en närmare redogörelse för besvärsfrågor hänvisas till RLU:s betänkande.

Kärnan till BrK bildas såsom tidigare nämnts genom att en enhet vid den i betänkandet tidigare föreslagna energiavdelningen avskiljs från öEF (avsnitt 18.3.l.3.). BrK skall t. ex. utforma anvisningar till energileveran- törer, länsstyrelser och kristidsnämnder avseende de ransoneringssystem som kan ha satts i kraft för bl. a. eldningsolja, stadsgas och fjärrvärme. Vidare skall det inom ramen för fattade beslut verkställa tilldelning av ÖEF medgivna kvoter inom bränsleområdet dvs. av olja, värme, stadsgas etc. Kontoret skall enligt allmänna anvisningar av ÖEF kunna medge extratilldelningar till vissa småindustrier, trädgårdsnäring (växthus) och andra konsumenter med speciella behov, som kan kräva särbehandling. Även enskilda större industrier skall kunna få jämkning av tilldelad kvantitet hos kontoret. Detta behandlas närmare i kapitel 11. Inom ramen för en varmvattenreglering skall kontoret kunna ge dispenser för vissa förbrukargrupper. Det bör ankomma pä BrK att avgöra frågor rörande koncerntilldelningar till industrier liksom motsvarande tilldelning till landsting och kommuner. Slutligen skall BrK svara för informationen inom sitt regleringsområde.

Kostnaderna för ett bränslekontor blir beroende av omfattningen av en eventuell kris. Man måste emellertid räkna med att resursförstärkningar jämfört med vad som medgavs under krisen 1973/74 blir nödvändiga om det skall vara möjligt att upprätthålla en hög målsättning beträffande samhällsservice och sysselsättning (se avsnitt 18.5).

EBU föreslår att TN under icke-kristid liksom hittills planlägger det tekniska ransoneringssystemet liksom andra regleringsåtgärder för driv— medel samt då en kris inträffar efter beslut av regeringen och i samråd med ÖEF och JN organiserar ett drivmedelskontor, DK (inkallar perso- nal, förbereder ransoneringar etc.). DK bildas genom att den enhet vid TN och den personal vid JN som arbetar med planering för drivmedels- regleringarnas tekniska utförande bryts ut från respektive organ och sammanförs till den nya myndigheten. Dessutom måste personal tillföras utifrån. De övriga delarna av TN och JN kvarstår som myndigheter men har inget direkt ansvar för regleringsåtgärdernas verkställande. Däremot

bibehåller dessa två myndigheter den viktiga funktionen att som s.k. sektormyndigheter enligt vad som beskrivs idet följande bistå reglerings- myndigheterna och då särskilt DK. Ett nära samråd mellan å ena sidan JN och TN och a andra sidan DK förutsätts ske t. ex. vid utarbetandet av normer för fördelning av de drivmedelskvoter, som av ÖEF ställs till förfogande inom transportområdet liksom för jordbruk, trädgårdsnäring och fiske. Sitt myndighetsmässiga inflytande över verksamheten vid DK (liksom BrK och EFN) utövar JN och TN genom sin representation i ÖEF:s styrelse. Tilldelningsnormer av principiell karaktär bör föreläggas ÖEF för fastställande.

Under en inledande period av en kris då lättare former av regleringar torde ha införts (sparkampanj, hastighetsbegränsningar) bör DK, om det hunnit organiseras, delta aktivt vid genomförandet. Med stöd av de normer, som ÖEF i samråd med TN och JN fastställer, ger DK länsstyrelserna de anvisningar, som erfordras för deras tilldelningsverk- samhet. DK bör i övrigt arbeta med blankett- och kortfrågor, tryckeri- och distributionsproblem, ge rådgivning åt länsstyrelserna, nära sam- arbeta med ('BR, i samarbete med ÖEF kontrollera att kvoterna ej överskrids, samarbeta med vägverket samt väg- och trafikinstitutet i trafikstatistiska frågor och lämna information till allmänheten om ranso- neringstekniska frågor (spartips o. dyl.).

EBU föreslår att i princip all drivmedelstilldelning sker över DK således även för jord- och skogsbruk i den mån inte delegering till myndigheter på regional/lokal nivå har skett. Tilldelning för reservkraftaggregat, truckar och industriella maskiner bör likaså ombesörjas av DK. I analogi med tidigare ordning föreslås att DK tilldelar den för civila transport- väsendet avdelade drivmedelskvoten till SJ, sjöfartsverket och luftfarts- verket samt till länsstyrelserna för vägtrafik (inkl. SJ och postens bussar). Sjöfartsverket fördelar » utöver direkt tilldelning till stora fartyg — på länsstyrelserna det av tilldelad kvot för viss sjöfart. Luftfartsverket är tilldelningsmyndighet för civila luftfartyg och flygverkstäder.

EBU föreslår att Vattenfall behåller sin nuvarande uppgift att som myndighet svara för beredskapsanläggningen för rikets elkraftförsörjning. Detta skall, såsom hittills, ske under samråd med bl.a. ÖEF samt med den icke statliga delen av kraftindustrin. Som verkställande organ såväl i fredskriser som vid krig och beredskapsläge föreslår EBU att en elförsörj- ningsnämnd (EFN) inrättas. Överflyttningen av ansvaret från Vattenfall till EFN underlättas av att planeringsverksamheten i Vattenfalls regi sker inom ramen för samarbetet i kraftindustrins intresseorganisationer som också är rekryteringsbas för EFN, varför vissa personer är engagerade i verksamheten i båda skedena. Med hänsyn till elförsörjningens organisa- tionsstruktur måste EFst ”direktion” förankras i hela kraftindustrin genom en allsidig representation i likhet med vad som gäller i kraftindu— strins nuvarande krigsorganisation, dvs. med företrädare för Vattenfall, CDL. Svenska elverksföreningen, Svenska kraftverksföreningen och kompletterad med representant för Svenska Värmeverksföreningen.

De tre regleringsmyndigheterna verkställer krisåtgärderna enligt ÖEF:s riktlinjer. ! den mån det behövs preciseringar från ÖEF av de övergri—

pande riktlinjerna föreslår regleringsorganen ÖEF sådana. ÖEF bör skaffa sig underlag för beslut genom samråd med de scktormyndigheter som beskrivs i följande avsnitt. Likaså bör de tre regleringsmyndigheterna samråda med sektormyndigheterna för att bl.a. uppna ett likartat agerande sinsemellan så att krisåtgärderna blir konsistenta.

Stor frihet bör råda att anpassa de centrala regleringsorganens organisa- tion efter den aktuella krisens art och omfattning.

Sammanfattningsvis föreslår EBU att i en kris tre myndigheter för verkställandet av regleringsåtgärderna skall kunna inrättas. nämligen ett bränslekontor, ett drivmedelskontor och en elförsörjningsnämnd. Rege— ringen bör uppdra åt respektive ÖEF, TN och Vattenfall att göra upp planer för organisationen av dessa krismyndigheter.

18.3.3. Rådgivande sekrormyndrg/reter

SlAR har isin problemdiagnos påpekat brister beträffande samordningen mellan de centrala myndigheterna under krisen 1973/74. Dessa brister skulle enligt SlAR i en längre och allvarligare kris ha kunnat fa allvarliga konsekvenser i form av bristande konsistens i regleringsåtgärderna på de tre produktområdena. Som en väg att lösa problemen föreslar SIAR att organ med kunskap om totalbehovet av energi inom resp. skilda förbruk- ningssektorer ställs till regleringsorganisationens förfogande. Dessa, i det följande kallade sektormyndigheter, bör enligt SlAR ingå som rådgivande myndigheter i en matrisstruktur. (Se figur 18.1.)

EBU delar i allt väsentligt SlAR:s uppfattning i denna fråga men har vidareutvecklat SlAR:s förslag. EBU anser att man i en matrisstruktur bäst tillgodoser de delvis motstridiga kraven på å ena sidan klar avgräns- ning av myndigheternas ansvarsområden och fasta former för samord- ningen myndigheterna emellan och ä andra sidan flexibilitet inför olika typer av kriser. Inom en matrisstruktur är det dessutom lättare att koncentrera tillgängliga resurser på en successiv uppbyggnad av organisa- tionen, som bl. a. med hänsyn till utbildningsbehoven är att föredra.

ÖEF och de centrala regleringsmyndigheterna (dvs. BrK, DK och EFN) måste således ha tillgång till kunskap om totalbehovet av energi inom olika förbrukningssektorer liksom konsekvenserna av olika konsumtions- dämpande och reglerande åtgärder. Särskilt viktigt är att man inom regleringsorganisationen kan uppskatta de enskilda konsumenternas hela energibehov dvs. det samlade behovet av både oljeprodukter Och elkraft. EBU föreslår därför att som ett stöd för regleringsorganisationen ett ansvar läggs på vissa myndigheter att som rådgivande organ stödja ÖEF och regleringsmyndigheterna (se figur 18.1.). Sektormyndigheterna skall enligt EBU:s mening ha uppgifter både i planerings— och krisskeden. men avses inte i kristid ta del i den löpande handläggningen av regle- ringsärenden utan endast behandla frågor av principiell natur inom sitt område. Särskilt skall sektormyndigheterna bistå regleringsorganen så att konsistens uppnås vid tilldelning av olika energislag till en och samma förbrukarkategori. Sektormyndigheten skall i fred bidra till att en eventuell energireglering inom deras verksamhetsområde underlättas och

att i en kris beslutade åtgärder smidigt kan genomföras.

Sektormyndigheten utövar sitt inflytande genom öEF och vid direkta kontakter med regleringsorganen. Lämpligen bör ad hoc-grupper bildas med företrädare för en eller flera sektormyndigheter respektive ÖEF och regleringsmyndigheter allt efter de frågor som behöver behandlas. Det får förutsättas att kontakter på tjänstemannaplanet fortlöpande sker inom regleringsorganisationen. Kontaktbehovet mellan myndigheterna kommer att variera både till innebörden och omfattningen beroende på försörj— ningsläget. Det är därför nödvändigt att förutsättningar för ett flexibelt agerande föreligger. Enligt EBU:s mening vore det därför olyckligt att på detta stadium alltför hårt formalisera kontaktvägarna inom organisa- tionen.

Regeringen bör uppdra åt respektive sektormyndighet att svara för att organisatoriska och utredningsmässiga förberedelser vidtas så att den kristida uppgiften kan fullgöras. Uppgiften innebär således verksamhet både under normala förhållanden och i en kris. Planeringsarbetet vid sektorniyndigheterna bör ske under överinseende av och i nära samråd med ÖEF. EBU anser att ÖEF bör tillse att den här avsedda verksam- heten initieras vid sektormyndigheterna och att en övergripande samord- ning sker. Med hänsyn till representation för vissa sektormyndigheteri ÖEF:s styrelse och deras kontakter i övrigt med ÖEF och andra myndigheter genom t. ex. deltagande i samrådsgrupper är det av prak- tiska skäl nödvändigt att begränsa antalet sektoransvariga myndigheter. Indelningen i sektorer måste därför med nödvändighet bli grov och det måste förutsättas att sektormyndigheterna i samråd med andra berörda myndigheter eller organ bevakar en sektor som i vissa stycken går utöver

En indelning i följande sektorer föreslås:

Sektor Myndighet

Industri Statens industriverk (SIND) efter samråd med bl. a. arbets- marknadsstyrelsen Och bransch- föreningar Hushåll Konsumentverket (KO V) efter samråd med bl. a. bostads- styrelsen samt fastighets- och hyresgästorganisationerna Offentlig förvaltning Byggnadsstyrelsen (Bst)

(byggnader) efter samråd med bl. a. lands- tingsförbundet och kommun- förbundet

Jordbruk, trädgårds— Jordbruksnämnden (JN)

bruk och fiske efter samråd med bl.a. lantbruks-

styrelsen och fiskeristyrelsen

Transporter Transportnämnden (TN) efter samråd med berörda myndigheter och branschorgan.

myndighetens normala arbetsfält. ÖEF bör ansvara för att en väl avvägd samverkan mellan de mest lämpade organen härvid kommer till stånd. Enligt EBU:s mening är det mest realistiskt att eftersträva en successiv utbyggnad av samverkande organ inom repsektive sektor men med en myndighet som samordnande och ansvarig gentemot regleringsorganisa- tionen. Därför har endast en grov indelning i sektorer gjorts då det förutsätts att en fortsatt anpassning mellan berörda myndigheter under ÖEF:s överinseende skall vara både möjlig och lämplig. Det förutsätts likaså att de myndigheter som i det följande föreslås få ansvaret för en sektor på eget initiativ men i kontakt med ÖEF tar samråd med andra myndigheter och organ inom sektorn i den utsträckning som bedöms nödvändig.

TN och JN har här upptagits som sektor—myndigheter trots att de har uppgifter rörande energiberedskapen utöver den rådgivande funktion som avses i detta stycke.

Sammanfattningsvis föreslår EBU att regeringen uppdrar åt angivna myndigheter att med rådgivande uppgifter både i planerings- och kris— skedet stödja myndigheterna på energiberedskapens område.

18.4. Regional och lokal nivå

EBU:s överväganden beträffande den regionala och lokala nivån har i viss utsträckning tidigare i betänkandet berörts i kapitel 9 och kapitel 12.

18.4.1. Länsstyrelsen

Länsstyrelsens lekmannastyrelse har i stor utsträckning att avgöra över— gripande och principiella frågor inom samhällsplaneringens område. Styrelsen sammansätts av företrädare för politiska partier, intresseorga- nisationer och näringsliv. Lekmannastyrelsen bör enligt EBU:s mening beträffande energiregleringar fatta övergripande beslut som berör länet. Enskilda frågor kan hänskjutas till styrelsen då de är av principiell natur.

Länsstyrelserna svarade under krisen l973/74 för ransoneringen av drivmedel inom länen. Förutom denna uppgift bör länsstyrelserna ges ökat ansvar för energifrågorna (ej elkraftförsörjningen) i länet genom att regleringsfrågor i görlig mån delegeras från central nivå.

SIAR föreslår att ett särskilt råd för samordningen av energibered— skapen på den regionala nivån bör övervägas. Ett sådant råd skulle i första hand verka för en samordning mellan de regleringar på oljeområdet som ankommer på länsstyrelsen och regleringsåtgärder rörande elkraften som administreras av elområden och elblock (se följande avsnitt). EBU finner det emellertid inte befogat att inrätta ett särskilt råd på den regionala nivån då enligt utredningens mening en betryggande samordning kan komma till stånd inom ramen för länsstyrelsen och genom samråd med organen på elkraftområdet.

De förändringar i länsstyrelsernas roll i samband med en kris som följer av EBU:s förslag (se kapitel 12) innebär framför allt att länsstyrelserna

& övertar behandlingen av ärenden rörande extratilldelning (och ev. överförbrukningsavgift) vad avser eldningsolja till medelstora förbru- kare * blir besvårsinstans beträffande jämkning, ansökan om extratilldel- ning och beslut om överförbrukningsavgift rörande stadsgas och fjärrvärme — genom sin planeringsenhet följer konsumtionsregleringen av elkraft i länet i kontakt med berörda elblockchefer — får ett utökat ansvar för den regionala krisinformationen.

Vid krigsorganisation knyts sakkunniga från t. ex. skogsområdet till länsstyrelsens försvarsenhet. Även i en fredskris behöver länsstyrelsen tillföras sakkunskap beträffande de aktuella förbrukarområdena industri, handel, jordbruk, transporter etc. och för detta ändamål kan till länssty- relsen behöva knytas representanter med kunskap om dessa områden. Det kan således bli aktuellt med representation både från myndigheter som lantbruksnämnd, länsarbetsnämnd osv. och från näringslivet. Samråd med berörda elblockchefer måste förekomma beträffande åtgärder för konsumtionsreglering av elkraft i regionen. Detta är speciellt angeläget eftersom de geografiska gränserna för elblock endast undantagsvis över- ensstämmer med länsgränserna, och företagen har olika ägarstruktur. I vilken utsträckning och i vilken form samrådet behöver formaliseras bör ankomma på varje länsstyrelse att själv avgöra.

Länsstyrelsen måste enligt EBU:s mening ha stor frihet att utforma krisorganisationen efter de regionala förhållandena. Beträffande läns- styrelsens behov av att disponera personal m. m. hänvisas till kapitel 9.

18.42 Elområden och elblock

Under oljekrisen l973/74 var SERN formellt enda myndighet under regeringen när det gällde regleringen av elkraftförbrukningen. Emellertid fungerade delar av kraftindustrins krigsorganisation, främst elblocken, som SERN:s lokala organ i denna verksamhet. men utan att ha formell myndighetsstatus. Inte heller elområdena (ingår i krigsorganisationen) och elleverantörerna hade myndighetsstatus.

EBU anser det nödvändigt att regionala instanser med myndighets- status skapas också på elkraftsidan dels för att kunna från EFN decentralisera vissa myndighetsfunktioner, dels för att elleverantörerna skall få en regional förankring. Elområdena skulle som myndighet ges uppgift att i första hand verka som samordnande och rådgivande organ men icke vara besvärsinstans. Elblocken skulle kunna ges samma uppgift som elområdena enligt ovan och dessutom funktionen som besluts— och besvårsinstans (jfr avsnitt l2.4.5.2).

På grund av elkraftsektorns speciella tekniska och administrativa uppbyggnad kan man svårligen inordna elfrågornai länsstyrelsens organi- sation. En totalsyn på energifrågorna inom länet måste dock säkerställas under fredskriser, varför ett nära samarbete mellan elblock och läns- styrelse är nödvändigt.

Figur 18.3 Förslag till krisorganisation inom elkraftområdet.

REGERINGEN

ÖEF Energiavdelning

ÖEF Energi- avdelningen Avdelning för övrig försörjning

Kraftproduktion

Konsumtionsreglering Matenalforsorjnmg

ELFÖRSÖRJNINGSNÄMNDEN

I fred sker planeringsverksamheten inom Vattenfall Repr. för kraftindustrin (Vattenfall, CDL, SEF, KVF, VVF)

Försvars- avdel n i ng

Samordnings- avdelning

Driftbyrån

Konsumtionsbyrån Reparationsbvrån Allmänna byrån

Från Vattenfall och CDL framfört förslag till organisation för elsidan framgår av figur 18.3.

EBU föreslår att Vattenfall ges i uppdrag att utreda den regionala organisationen på elsidan. Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt.

|: Elblock

Elleverantörer

Samverkan med länsstyrelser

18.4.3. Lokala organ

EBU föreslår i kapitel 12 att lokala organ ges utvidgade uppgifter i en fredskris. Kristidsnämnden bör bl. a. arbeta med extra tilldelning m. m. av eldningsolja avseende mindre förbrukare. Gas- och värmeleveranserna faller inom ramen för den kommunala förvaltningen medan elkraftför— sörjningen handhas av företag med olika ägarstruktur. Det bör ankomma på kommunerna att överväga behov av och former för lokal energisam— ordning i kristid. Samordningen bör anpassas efter de lokala förhållan- dena t. ex. kommunens storlek. Kommunen bör göra upp en beredskaps—

plan för energikriser i fred. En sådan planläggning hör lämpligen utgöra en del av den kommunala energiplanering som omnämnsi prop. 1975130 (s. 341 ) och som skall göras till föremål för en särskild utredning.

18.5. Resursbehov

18.5.1. Krisfr'irvaltning

EBU har inte gjort en närmare analys av resursbehoven för den föreslagna krisförvaltningen. Medelsbehoven blir helt avhängiga en eventuell kris inriktning och omfattning och härav följande krav på utbyggnad av organisationen. Det torde emellertid stå klart att resursförstärkningar jämfört med dem som medgavs under krisen l973/74 kan bli nödvändiga om en liknande kris skall kunna klaras med de målsättningar som uppställdes vid den tidigare krisen.

] avsnitt 18.5.2 föreslås viss resursförstärkning av sektormyndigheterna redan på planeringsstadiet. Denna förstärkning bör göra det möjligt för dessa myndigheter att bl. a. genom utredningsmässiga förberedelser nå en sådan beredskap att de kan klara sina rådgivande uppgifter i en kris utan större ytterligare tillskott av medel.

En total beräkning av resursbehoven för en krisförvaltning är inte möjlig att utföra på detta stadium.

Det torde vara lämpligt att chefen för den föreslagna energireglerings— byrån vid ÖEF i en kris blir chef för BrK. Med byråledning samt all personal från energiregleringsbyråns sektion II bildas grunden till ett bränslekontor (figur 18.2) med följande arbetsuppgifter:

Enhet för planering

Planeringssektion

Ransoneringsförberedelser. statistikuppföljning, samordningsfrågor med ÖEF och sidoordnade regleringsmyndigheter m. m.

Kontrollsektion

Inventering av flytande bränslen. ransoneringskontroll m. m.

Enhet för reglering

lndustrisektion

Tilldelning av eldningsoljor. gasol och stadsgas till storkonsumenter m.m.

Oljesektion

Speciella oljeransoneringsfrågor, kontakter och förhandlingar med olje- handeln m. m.

Allmänna sektionen

Tilldelning för uppvärmning av småindustrier, flerfamiljshus, småhus m. m.

Enhet för administration

Administrativa sektionen

Personal, lokaler, materiel, tryckerifrågor, registratur, växel. skrivcentral m. m.

Juridisk sektion

Meddelanden, cirkulär, remisser, besvär m. m.

lnformationssektionen

Pressreleaser, pressklipp, massmediakontakter, distribution av meddelan- den, cirkulär m. m., intern och extern information m. m.

Extern personal erfordras bl. a. för en telefonpanel. Ett 50—tal personer kan således behövas för att bemanna BrK. Under krisen 1973/74 anslogs för dåvarande BN ca 1,2 milj. kr, varav för direkta lönekostnader ca 550 000 kr. En ytterst grov uppskattning ger vid handen att initialkostnaderna för BrK under motsvarande förhållan- den skulle vara något högre eller ca 1,5 milj. kr.

18.5 .2 Planera/ide organisation

Utredningen har visat att vid krisen l973/74 aVsevärda besparingar beträffande tid och arbete vid de medverkande myndigheterna hade kunnat göras om man hade stått bättre förberedd inför krisen. Det är därför EBU:s mening att betydande besparingar i en eventuell kommande kris kan göras om i sammanhanget förhållandevis ringa belopp satsas på den fredstida planerande verksamheten. Resursbehoven beträffande planeringsskedet gäller i första hand öEF och TN. Även JN och sektormyndigheterna behöver viss resursförstärkning. Beträffande elkraft- sidan har en beräkning för både centrala, regionala och lokala organ gjorts. Denna beräkning innefattar emellertid inte någon uppdelning på den andel som bör bestridas av kraftindustrin respektive den del som bör finansieras med statsmedel. Övriga regionala och lokala organ synes ha möjligheter att genomföra sin planering inom nuvarande resursramar.

Inte heller beträffande den fredstida planerande organisationen har EBU haft möjlighet att göra en fullständig beräkning av de tillkommande behoven av resurser som föranleds av utredningens förslag. EBU har dock gjort en översiktlig beräkning av resursbehoven.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, energiavdelningen

EBU:s organisationsförslag medför att ÖEF ges ett utvidgat ansvar med åtföljande tillkommande arbetsuppgifter. Dessa tillkommande uppgifter som berör vitt skilda samhällssektorer kommer att ställa stora krav på sakkunskap vid energiavdelningen. Behovet av samråd och diskussioner på hög nivå med företrädare för näringslivet och organ inom förvalt— ningen ställer också höga krav på de ansvariga tjänstemännen.

Ökande internationella engagemang, t. ex. inom IEA och det nordiska samarbetet, ställer likaså speciella krav på berörd personal vid den föreslagna byrån för energireglering. För vissa utredningar och tjänster måste energiavdelningen även ges möjlighet att anlita utomstående expertis. Dessutom behövs förstärkta möjligheter att köpa tjänster i form av ADB-bearbetningar och statistikuttag. Utbildning och övning av personal kommer likaså att behöva intensifieras.

Det ankommer på ÖEF att initiera och lämna bistånd vid uppbygg- naden av regleringsorganisationen t. ex. vad gäller sektormyndigheterna. Detta arbete måste inledningsvis bedömas som mycket tidskrävande. En fortlöpande anpassning till förändringar i omgivningen måste ske, således även efter det att en fungerande samverkan mellan berörda organ uppnåtts.

Stora krav, både kvalitativt och kvantitativt, på insatser kommer således i planeringsskedet att ställas på energiavdelningen vid ÖEF. Behovet av en förstärkning gäller huvudsakligen den av EBU föreslagna energiregleringsbyrån. Som framgår av avsnitt l8.3.l.3 föreslås denna byrå bestå av två sektioner här benämnda sektion I och sektion [I av vilka den ena, sektion I, avses att även i kris kvarstå vid energiavdelningen medan sektion II skall brytas ut och bilda stommen i ett krisorgan, BrK. Båda dessa sektioner bör förestås av en kvalificerad handläggare.

Den tillkommande kostnaden för avdelningsledning och för energi- regleringsbyrån beräknas enligt följande sammanställning. Nu befintliga tjänster vid bränsleregleringsenheten har markerats inom parentestecken samt utan angivande av kostnad (kronor).

Ledning l chef 135 309 ] biträde 58 669 193 978 (] byråchef) ] biträde 58 669 Summa 58 669 Sektion I lchef 123115 ] handläggare 101 649 (] förste byråsekreterare) (I kansliskrivare)

Summa 224 764

Sektion II ] chef 123 1 15 2 handläggare 203 298 (] byrådirektör) (1 första byråsekreterare) ] biträde 56 642 Summa 383 055 Konsultuppdrag 200 000 Resor och diverse 20 000 Summa avrundat Kr. 1 080 000

Samtliga löner har beräknats efter 1976 års lönenivå inklusive 33 procent lönekostnadspålägg.

För genomförande av den av EBU föreslagna Värmetaxeringen av landets fastigheter bör dessutom värmeteknisk expertis tillföras energi- regleringsbyrån i enlighet med vad som anges i kapitel ] l.

Arbetsuppgifterna vid energiavdelningens andra byrå. bränslebyrån, berörs beträffande planeringsskedet endast perifert av EBU:s förslag varför några ytterligare medel för denna inte upptagits.

För ÖEF i övrigt, dvs. vissa ökade kostnader för styrelsen och för ut- bildning m. m., beräknas ett tillskott av 50 000 kr bli nödvändigt. Totalt behöver ÖEF således för budgetåret 1976/77 tillföras ca 1 130 000 kr som en följd av EBU:s förslag. Kostnader för informations- och spar- kampanjberedskap och för värmetaxering ingår ej i ovanstående belopp (se kapitel 11 och 15).

Transportna'mnden

Beträffande det resurstillskott som erfordras för TN:s del har följande beräkningar enligt ovanstående förutsättningar rörande lönekostnader gjorts (kronor).

2 handläggare . 190 21 1 1 biträde 60 539

Summa personalkostnader (avrundat) 250 000 Konsultkostnadcr. utbildning vid länsstyrelser etc. 500 000 Resekostnad. lokaler. expenser m. m. 95 000 Ransoneringssystem för fritidsbåtar 300 000 Helgtrafikförbud. blanketter, tillståndsmärken 100000 Telexinstallation. abonnemang 10 000 Vissa tryckkostnader på skattekvitto 50 000

Summa övriga kostnader 1 055 000 Totalt TN budgetåret 1976/77 (avrundat) kr I 300 000

Sedan engångsåtgärderna vidtagits beräknas de ökade årskostnaderna uppgå till 400 000 kr. (Se även kapitel 10).

Sektormyndigheter

Behovet av resurstillskott vid JN och sektormyndigheterna kan i grova drag uppskattas enligt följande. Framförallt krävs här konsultassistans. Då behovet av konsulttjänster minskar eller upphör kommer resursbe- hovet i motsvarande utsträckning att minska.

Resursbehoven vid respektive sektormyndighet (kronor):

SlNl) 250 000 Byggnadssty relsen 150 000 Konsumentverket 110 000 JN 50 000

Budgetåret 1976/77 totalt kr. 560 000

Organ inom elkraftområdet

l fråga om elkraften kan EBU endast redovisa en kostnadsuppskattning som gjorts inom kraftindustrin. Enligt vad som sagts ovan redovisas inte särskilt den del av kostnaderna som bör finansieras med statsmedel. Denna fråga bör bli föremål för vidare utredning.

Följande grova uppskattning av resursbehovet och kostnader uppgjord inom kraftindustrin grundar sig på EBU:s förslag till organisation, arbets- fördelning och handläggningsformer för planeringsskedet. Angivna siffror avser "fortvarighetstillstånd". alltså ej uppbyggnadsskedet direkt efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande då större resursinsatser kan erfordras tillfälligt. Omfattningen härav beror på anslagen tid för uppbyggnads— skedet. Planeringsverksamheten på elkraftsidan förutsättes ske helt inom kraftindustrins ram och med utnyttjande av berörda företags och orga— nisationers personella resurser eftersom planeringsuppgifterna endast i undantagsfall innebär heltidsengagemang.

Årligt Årskostnad resursbehov kronor manår Vattenfall 2 300 000 l-flområdc I 150 000 l-"lblock 1_2_ 1 550 000 Summa myndigheter 15 2 000 000 Elleverantörer _5_0_ 6 000 000 Totalt 65 8 000 000

bBU anser sig sakna underlag för en beräkning av resursbehoven för den regionala och lokala nivån i övrigt.

Åtgärder för att förbättra energiberedskapen har inte sällan nära samband med de åtgärder som allmänt inom olika delar av samhället vidtas för att minska förbrukningen av energi. Detta torde ha giltighet

inom hela den här behandlade organisationen men kanske särskilt beträffande sektormyndigheter'na. Den verksamhet som av EBU föreslås initierad vid sektormyndigheterna skulle, rimligen med hänsyn till be— hovet att allmänt spara på energi, ändå i viss utsträckning fått påbörjas. De av EBU som nödvändiga bedömda resurstillskotten för energibered— skapen bör därför ses mot bakgrund av att de redan i normalläget skulle kunna ge ej obetydliga bidrag till strävandena mot energisparande i samhället.

EBU föreslår sammanfattningsvis att för handläggning av de uppgifter som följer av utredningens förslag rörande planeringen för energibered- skapen för budgetåret 1976/77 följande myndigheter tillförs särskilda medel: Öl—"I-' 1 130 000 TN 1 300 000 SIND 250 000 Byggnadsstyrelsen 150 000 Konsumentverket 110 000 JN 50 000 Totalt 1976/77 kr. 2 990 000

Medel för informationsberedskapen, statistik på transportomrädet och för värmetaxering av fastigheter ingår inte i ovanstående belopp.

19. Prisclearing för oljeprodukter

l 9. l Tidigare erfarenheter

Under andra världskriget kom prisclearing till stånd på ett tidigt stadium beträffande en del för folkhushållningen viktiga importvaror såsomjärn, kol, konstgödsel. Syftet var att åstadkomma en utjämning av antingen Gif-priserna vid import från olika länder eller av importpriserna och inlandspriserna på motsvarande varor. Riksdagen föreladcs proposition om prisclearing år 1941.

Det anfördes i propositionen att det i och för sig var önskvärt att prisclearing genomfördes på frivillig väg mellan importörerna själva, men ofta blev det nödvändigt för staten att medverka på ett eller annat sätt.l första hand förordades avtal mellan vederbörande statliga myndighet och importörer eller deras organisationer. Om importörerna var många, kunde det dock bli nödvändigt att som villkor för import föreskriva att importören måste deltaga i det fastställda prisutjämningsförfarandet. Detta kunde kombineras med beslut om beslag av befintliga, tidigare anskaffade förråd inom landet. För disposition skulle i så fall lagerhålla- ren betala clearingavgift till clearingkassan. Riksdagen godkände proposi- tionens förslag men betonade önskvärdheten av frivilliga överenskommel- ser.

Ar l942 lades en ny proposition fram om prisclearingen. Där anfördes bl. a. att priskontrollnämnden (PKN) och försörjningskommissionerna ansåg att erfarenheterna av systemet var goda.

Clearingen var inledningsvis frivillig. Clearingkassor inrättades då vanligen hos vederbörande importorganisation. När clearingen blev tvångsmässig inrättades kassan hos den kristidsmyndighet som hade den huvudsakliga befattningen med handels— och prisregleringen för den aktuella varan. Vissa normerande direktiv meddelades beträffande de genom frivilliga inbetalningar bildade kassorna.

Frivilliga clearingkassar fanns för t. ex. järnvaror, bomull och cellull, kolonialvaror. kemikalier. hårdfibrig hampa. Kassorna anknöts till bl.a. Jernkontoret. Svenska bomullsfabrikantföreningen. Svenska råvaru- och importföreningen för kemikalier. PKN var i första hand avtalspart för staten. Tvångsvis clearing genomfördes för t.ex. stenkol, koks och kolbriketter med en kolclearingkassa hos bränslekommissionen (BK). Tvångsclearing förekom också för ett flertal jordbruksprodukter. flytan-

de bränslen och smörjmedel. Kolclearingkassan vid BK inrättades för att reglera cif—priserna vid import av stenkol, koks och kolbriketter. Kassans behållning, som tidvis var betydande, togs senare i anspråk bl.a. för täckande av förluster inom vedclearingkassan. ('learingkassan för flytande bränsle användes dels för utjämning av priserna på bensin och andra mineraloljor, dels för att skapa enhetliga, efter bränslevärde bestämda försäljningspriser för samtliga flytande bränslen, importerade och in- hemska.

De flesta clearingkassor som regeringen inrättade fick vid sin tillkomst ett visst belopp till sitt förfogande som förlagskapital. Kassornas verksamhet skulle drivas så att in- och utbetalningar istort sett täckte varandra. Strävan skulle alltså vara att göra kassorna i huvudsak självförsörjande. Man kunde dock inte undvika att vissa kassor gick med vinst och vissa andra med förlust. Redan vid årsskiftet 1945/46 hade flera av kassorna avslutat sin verksamhet. Rörande dispositionen av eventuellt kvarvarande tillgångar meddelade Kungl. Maj:t vid fullständig avveckling bestämmelser i varje särskilt fall.

19.2. Ransoneringslagens bestämmelser

Allmänna ransoneringslagen (1954z280) innehåller i åå 4—7 bestämmel- ser om särskilda avgifter. För att utjämna priserna på förnödenheter av samma eller likartat slag, som införs till landet, eller på förnödenhet. som införs till landet och förnödenheter av samma eller likartat slag, som frambringas eller tillverkas inom landet. kan regeringen om så erfordras för att tillgodose behovet av förnödenhet bestämma om prisclearing. Förnödenheten måste dock vara av vikt för t. ex. befolkningen eller produktionen. Regeringen kan då bestämma att clearingavgift skall erläggas och clearingbidrag utgå för förnödenhet som importeras till. frambringas eller tillverkas inom landet. Avgifterna och bidragen kan också avse förråd som finns i landet.

Regering och riksdag bestämmer om hur ett eventuellt överskott skall användas. Vidare få regeringen, enligt 97, meddela de närmare föreskrif- ter som kan behövas.

19.3. Utvecklingen under hösten och vintern l973/74

19.3.1. Prisutvecklingen

! samband med händelserna i Mellersta Östern under hösten 1973 och den minskning i råoljeproduktionen som genomfördes av vissa oljeprodu- cerande länder uppstod knapphet på råolja och färdigprodukter i bl. a. Västeuropa. Denna obalans mellan utbud och efterfrågan kom att återspeglas i de noteringar som sker i Platt*s Oilgram avseende Rotter- dam. Prisuppgifter i tabell l9.l ger en uppfattning av den våldsamma prisutveckling som ägde rum under hösten l973.

'l'abell 19.1 Prisutvecklingen för olja hösten 1973

Bensin Eldningsolja Eldningsolja Eldningsolja 98e99 1—2 3f5 3—5 oktan 1 % svavel 3,5 % svavel öre/l kr/m3 kr/m3 kr/m3 Augusti 35.7 253 88 64 September 26,6 285 94 60 Oktober 31,4 432 119 83 November 49,1 678 114 192 December 63,7 706 543 500

Rotterdarnnoteringarna har tidigare ansetts återspegla priset på s.k. spot—laster, dvs. prisbilden för en marginell marknad. Denna marknad hade före krisen varit en överskottsmarknad med relativt låga priser i förhållande till priser enligt stabila långtidskontrakt. Vissa svenska oljeföretag, framför allt företag utanför de internationella oljekoncerner- na, har tidigare kunnat utnyttja denna marginalmarknad på ett fördel- aktigt sätt. Dessa ”Rotterdamberoende” företag har tillsammans en relativt stor andel av den svenska oljemarknaden. Därför riskerade man på grund av de höga internationella priserna dels svårigheter att importera behövliga oljeprodukter, dels möjligheten att den inhemska prisnivån etablerades på en Rotterdamnivå. I så fall skulle de större internationella oljeföretagen kunna göra oskäliga vinster i ett pressat försörjningsläge. Dessutom skulle en sådan prisutveckling drabba de slutliga förbrukarna och den inhemska ekonomin hårt.

Mot denna bakgrund beslöt regeringen den 19 oktober 1973 att med omedelbar verkan införa krav på särskild förhandsanmälan innan prishöj- ningar fick ske på motorbensin, motorbrännolja och eldningsolja. Beslutet innebar att Oljebolagen och andra importörer inte utan tillstånd fick höja sina priser förrän en månad efter anmälan till SPK.

Syftet med anmälningsförfarandet var att hejda prisutvecklingen och få ett grepp om de faktorer som styr den inhemska prisnivån avseende oljeprodukter. De mindre "oberoende” företagen undantogs från detta krav med hänsyn till sin speciella prissituation, varför i viss utsträckning två prisnivåer bildades under november.

Under november och december 1973 förde Oljebolagen fram krav på prishöjningar. Samtidigt förvärrades försörjningskrisen. Man kunde konsta- tera ökat importbortfall. För att i detta läge ge det allmänna ett fastare grepp över prisutvecklingen beslöt regeringen i början av december att ersätta anmälningsförfarandet med en mera direkt form av prisreglering. Med stöd av Zå prisregleringslagen bemyndigades SPK att fastställa högstpriser för bensin, motorbrännolja och eldningsolja. Vid fastställan- det av högstpriserna skulle SPK beakta prisläge och prisutveckling i övriga jämställda importländer liksom även reella kostnadsförändringar i råolje- priser och frakter.

[ flertalet västeuropeiska länder hade i det läget, december, införts prisreglering och maximipriser. Västtyskland var ett av de få länder som tillämpade fri prissättning. Detta medförde också kraftiga prishöjningari landet.

Den 20 december 1973 meddelade regeringen att den beslutat sätta högstpriser på bensin och olja samt införa ett system för utjämning av prisskillnader mellan import och hemmamarknad för att förhindra att de högt uppskruvade världsmarknadspriserna slog igenom i de inhemska priserna. De nya priserna tog hänsyn till vissa kostnadsökningar via frakter och raoljepriser som bolagen fatt vidkännas. Samtidigt aviserades ett clearingsystem för import fr. o. m. den 1 januari 1974.

Genom det s. k. Teheranbeslutet i slutet av december 1973 fastställde OPEC-länderna självständigt de "posted prices” för råolja som ligger till grund för bestämningen av den royalty plus skatt som oljeföretagen får betala producentlandet. Posted price för Arabian Light fastställdes till 11,651 dollar per fat fr.o.m. den 1 januari 1974. Posted price för Nigerian Forcados sattes till 14,691 dollar per fat. Man hade tidigare utgått från att oljeföretagens faktiska köstnader utgör posted prices delad med faktorn 1,4. Det innebar en kostnad i producentlandet för Arabian Light på 8,33 dollar per fat. I stort kunde den kostnadsökning som drabbat oljeföretagen den 1 januari beräknas till ca 120 kr per m3.

Teheranbeslutct medförde krav från bolagen på justering av högstpri- serna. Den 19 januari meddelades nya högstpriser på bensin och olja anpassade till det nya råoljepriset. Höjningen avvägdes så att det nya råoljepriset tilläts slå igenom helt på bensin ( 12 öre/l). För eldningsolja l—Z begränsades höjningen till 80 kr/m3 medan den tjocka eldningsoljan höjdes med 144 kr/m3 för att få en prisrelation mellan eldningsoljorna som överensstämde med världsmarknadspriset på dessa produkter. Någon höjning av oljehandelns marginaler förekom inte. Samtidigt meddelades att clearing införts. [ tabell 19.2 jämförs olika länders priser i slutet av januari 1974.

Tabell 19.2 Oljepriserna (inkl. skatter och avgifter) i olika länder ijanuari l974

Eldningsolja l (kr/m3) Bensin 97 100 (kr/l)

Sverige 5 28 1.48 Danmark 645 1,42 l-"inland 777 1,45 Norge 580 1.61 Storbritannien 308 1.02 Västtyskland 550—725 l.52—l.65 Frankrike 513 1.70 Nederländerna 505 1,46 Belgien 390 1.33 Schweiz 645—703 1,22. 1,25—1,30 Österrike 588 1.32 Italien 870 1,54

Från och med januari började Rotterdamnoteringarna falla för framför allt eldningsoljor. Detta framgår av tabell 19.3.

Den -26 april 1974 beslöt regeringen slopa clearingsystemet och ändra högstpriserna. Sänkningen av priserna på eldningsolja och motorbrännolja utöver clearingavgiftens bortfall motiverades med fallande världsmark— nadspris. Vidare hänvisades till förbättrat kostnadsläge pga. sänkning av

Tabell 19.3 Prisutvecklingen för olja första halvåret 1974

Bensin Eldningsolja 1—2 Eldningsolja 3—5 öre/l kr/m3 3,5 % svavel kr/m3 l/l 58,6 614 571 31/1 53,5 452 364 28/2 58,9 395 339 5/4 63,4 313 275 24/4 57,5 342 266 10/5 58,4 327 269 31/5 51,7 311 266

dollarkursen med ca 10 procent sedan den 30 januari. En viss prishöjning på bensin medgavs också under åberopande av världsmarknadsprisernas stigning.

19.3.2. ÖEF:s inköpsverksamhet

] föregående avsnitt har redovisats den våldsamma prisutveckling som ägde rum under hösten och vintern 1973/74. Under hösten diskuterades olika möjligheter att tillföra landet dyra, men för landets försörjning viktiga, oljelaster utan att den inhemska prisnivån behövde ändras drastiskt. Bl. a. diskuterades möjligheten att slussa dyra laster ut på den svenska marknaden via ett särskilt statligt eller av oljeföretagen gemen- samt ägt bolag. Bolagets underskott (köpa dyrt — sälja billigt) skulle regleras i efterhand genom en särskild avgift. Från SPI fördes tanken fram att oljehandeln skulle äga bolaget, ta upp lån i bank för underskottet under krisen och själva internt ta ut avgift i efterhand för underskottets reglering.

Regeringen meddelade den 6 december 1973 att man beslutat ställa 200 milj. kr till ÖEF:s förfogande av den rörliga kredit på 350 milj. kr (f. n. 1 000 milj. kr) som regeringen kan disponera i bl. a. en situation som är av synnerlig vikt för rikets försvarsberedskap. Medlen skulle användas för inköp av oljeprodukter.

Till ÖEF skulle knytas personer som hade särskild sakkunskap inom oljeområdet. Dessa personer skulle ha hand om inköp för statens räkning från utlandet av oljeprodukter för vidare försäljning på den svenska marknaden. Det konstaterades också att man för att förbättra tillförseln av oljeprodukter kan behöva betala ett importpris som väsentligt överstiger den inhemska prisnivån. Därför meddelades att regeringen övervägde införande av en clearingavgift. Krediten höjdes under decem- ber till 300 milj. kr. I början av år 1974 fick regeringen bemyndigande att utvidga oljekrediten upp till 650 milj. kr och dessutom medge att avtal om köp av råolja och oljeprodukter därutöver fick ingås inom en ram av 1 350 milj. kr.

Inom ÖEF tillskapades en särskild arbetsgrupp för oljeköp. ÖEF köpte oljeprodukter i eget namn och förmedlade dessutom köp.

19.3 .3 Clearingsysremer

Genom kungörelse den 28 december 1973 (SFS 19733] 217), som utkom av trycket den 25 januari 1974, införde regeringen med stöd av allmänna ransoneringslagen ett clearingsystem för vissa oljeprodukter. Syftet härmed var att genom bidrag från en clearingfond, som finansierades genom clearingavgifter, möjliggöra för landets försörjning betydelsefull import till priser, som ej rymdes inom den fastställda högstprisnivån. Det överpris importörerna i vissa fall måste betala fördelades genom clearingavgifterna lika på förbrukarna. oavsett i vilket bolag de var kunder.

Regeringen utfärdade särskilda föreskrifter om förvaltningen av den clearingfond för olja som skapades. Vidare inrättades en clearingnämnd för prövning av ärenden om clearingbidrag.

Rör/ig kredit

('learingbidragen finansierades som förut nämnts genom clearingavgifter. Avgiften uttogs på leveranser eller förbrukning fr.o.m. februari 1974 och inbetalades före utgången av närmast följande månad, vilket innebar att clearingavgifter blev disponibla för utbetalning av bidrag tidigast under april. För att täcka Clearingnämndens omedelbara medelsbehov beslöt Kungl. Maj:t den 18 januari att som förskott för utbetalning av clearingbidrag ställa högst 200 milj. kr till förfogande från fjortonde huvudtitelns förslagsanslag till oförutsedda utgifter. Beloppet skulle återföras till anslaget så snart avgiftsinkomsterna medgav detta eller en rörlig kredit för ändamålet kunde disponeras i riksgäldskontoret. Enligt riksdagens skrivelse den 14 mars 1974 bemyndigades Kungl. Maj :t att till clearing för oljeprodukter disponera en rörlig kredit om 600 milj. kr i riksgäldskontoret. Kungl. Maj:t förordnade den 22 mars 1974 att clearingnämnden av denna kredit tills vidare fick disponera högst 200 milj. kr. Den rörliga krediten behövde inte till någon del tas i anspråk.

A vgliffer

Clearingavgift togs ut av riksskatteverket (RSV) i anslutning till energi- skattens uppbörd. Uppbördsbestämmelserna följde således förordningen (1957262) om allmän energiskatt. Ett sådant samordnat uppbörds— system ansågs enkelt och billigt och krävde inga utökade resurser hos RSV.

Avgift erlades för

a) bensin avsedd för motordrift. dock ej flyg- och reabensin. (ll öre/l) samt

b) motorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja (40 kr/m3) [ samband med deklaration till RSV en gång per månad (energiskatten redovisas var tredje månad, dvs. clearingavgiften betalades in med kortare mellanrum för att medge snabb självförsörjning i kassan) fick avdrag

göras för

a) det som försålts/förbrukats och som redan avgiftsbelagts

b) återgång av köp

c) export (1) det som försålts eller förbrukats vid anläggning som är lagringspliktig enligt förordningen (19572343) om oljelagring m.m. (dock ej för bränsle till uppvärmning av bostäder)

e) bunkerolja för utrikes sjöfart.

Bidrag

Bidrag kunde utgå till återförsäljare, som efter utgången av år 1973 till riket infört bensin, motorbrännolja, eldningsolja eller bunkerolja. Bidrag utgick således endast för importerade färdigprodukter, st. i princip inte för köp från svensk depå. För att hälla systemet inom rimliga ekonomiska ramar uteslöts sådana storförbrukare från systemet som var tvångslagringspliktiga enligt oljelagringsförordningen.

Bidrag kunde högst utga med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan a ena sidan importörens kostnad för varan och a andra sidan för varan gällande högstpris minskat med clearingavgift, energiskatt, skatt enligt förordningen (1961:372) om bensinskatt och avgift till Stiftelsen Petroleumindustrins Beredskapsfond. Fråga om bidrag skulle prövas av Clearingnämnden. Bidrag fick enligt 10 å i clearingkungörelsen beslutas även innan slutligt avtal om leverans träffats.

Enligt kungörelsen skulle nämnden vid sin prövning särskilt beakta

a) importaffärens betydelse från försörjningssynpunkt b) inköpskostnadens rimlighet i förhållande till den inhemska prisnivån c) skälen till inköpskostnadens storlek.

Nämnden fick inte ge ut mer i bidrag än vad som kunde flyta in i form av clearingavgifter. Besvär kunde föras hos Kungl. Maj:t. Nämnden fick meddela närmare bestämmelser.

Nämnden

1 nämnden ingick representanter för oljebranschen, den prisvärdande myndigheten (SPK), BN samt riksdagen. Nämnden hade ett kansli på cirka fem anställda med en av Kungl. Maj:t förordnad kanslichef.

Nämnden knöts administrativt till ÖEF. Nämnden var dock ett självständigt organ med egen beslutanderätt och instruktion.

Nämnden utfärdade vissa kompletterande föreskrifter. Vid beräkning av bidrag utgick nämnden från cif—pris plus hamnavgift, kostnadsbidrag med 25 kr per m3 för eldningsolja l—eZ, 18 kr per m3 för eldningsolja 3—5 och 140 kr/m3 för bensin. Kostnadsbidraget skulle täcka viss del av erforderlig marginal för kostnader i Sverige (transporter, försäkringar, marknadsföring, administration, ränta på kapital osv.). Bidraget kunde i stort sägas utgöra 50 procent av sedvanlig marginal. Det högstpris som

nämnden clearade mot var priset fr. o. m. den 30januari 1974 oberoende om försäljning skett av januariimport före denna dag. Nämnden hade som riktgivande värde (tak) för importpriserna Rotterdamnoteringarna.

Nämnden föreskrev också visst kontrollförfarande så att man i efterhand kunde kontrollera att t. ex. bidrag ej utgått på leveranser till lagringspliktiga förbrukare. Bidragsgivningen till bostadsuppvärmningen medförde speciella avgränsnings- och kontrollproblem, speciellt avseende kraftvärmeverk som producerar såväl värme (bidrag) som elkraft (ej bidrag).

Nämnden kunde inte medge bidrag för import av råolja. AB Nynäs—Petroleum erhöll dock, efter ansökan direkt till Kungl. Maj :1, visst bidrag för sin råoljeimport under perioden januari—april 1974.

Resultat

Clearingavgiften slopades med april månads utgång. Bidrag kunde sökas för import före den 1 maj. Nämnden avvecklade successivt sin verksam- het under sommaren och hösten 1974 och upphörde helt med november månads utgång. Då hade clearingen i stort fått följande omfattning:

Milj. kr Avgiftsinkomster 221,5 Bidragsutgifter 93.8 Clearingbidrag till Öl-jlf 90,8 Övriga utgifter 0,5 Överskott 36,4

1 1975 års budgetproposition har föredragande departementschefen räknat med en slutlig behållning på fonden på ca 33 milj. kr. Med tillämpning av 19å förordningen (1959:92) om förfarande vid viss konsumtionsbeskattning kan slutligt beslut om clearingavgifter meddelas fram till utgången av år 1975. Det innebär att avgifter kan komma att restitueras under samma tid. Restitution bör, enligt departementschefen. betalas ut från clearingfonden. För ändamålet reserveras ] milj. kr. Efter år 1975 och till ingången av år 1979 kan clearingavgifter komma att flyta in genom beslut om efterdebitering. Dessa medel föreslås tillföras clearingfonden.

Departementschefen föreslår vidare att clearingfonden för olja ut- nyttjas för ändamål som är av betydelse för att stärka försörjningsbered- skapen inom energiområdet t. ex. inköp och lagring av fasta och flytande bränslen. Det bör, sägs det, ankomma på regeringen att efter förslag från ÖEF besluta om användningen av fondmedlen. Riksdagen har godkänt förslagen.

16.4. Clearingnämndens erfarenheter

Kungl. Maj:t uppdrog i maj 1974 åt clearingnämnden att dokumentera och utvärdera erfarenheterna från clearingen av oljeprodukter. Nämnden överlämnade den 20 september 1974 en promemoria i frågan till handelsdepartementet. Beträffande avgiftsfrågan så hade nämnden sam- ratt med RSV. Chefen för handelsdepartementet har överlämnat prome— morian till EBU för beaktande vid utredningens överväganden.

Avgifter

Samtliga lagringsskyldiga kraftvärmeverk var registrerade för energiskalt. Däremot var ett betydande antal lagringsskyldiga hetvattencentraler icke registrerade för energiskatt. Registreringen var till nackdel ide fall där Värmeverket under den period avgiften togs ut köpt mindre kvantitet olja än verket förbrukat. Detta var i hög grad fallet beträffande kraftvärme- verken, vilkas ingående lager den ] februari i regel täckte förbrukningen under de tre månader avgiften togs ut.

För att ernå likställighet i beskattningseffekt mellan registrerade och oregistrerade förbrukare föreslår nämnden i samråd med RSV att i ett framtida clearingsystem alla förbrukare erlägger clearingavgift på inköp. Detta innebär, att deklarationsförfarandet för förbrukare såvitt gäller clearingavgifter slopas och att endast tillverkare och återförsäljare kan vara registrerade som avgiftsskyldiga. Nämnden redovisar i enlighet med detta ett förslag till ändring i clearingkungörelsen.

V ärn'ieverk en

Av den värme som produceras vid värmeverken gäller som tumregel att ca 70 procent används för uppvärmning av bostäder. Det innebar, att clearingavgit'ten utslagen på hela värmeproduktionen uppgick till ca 70 procent x 40 kr = 28 kr per m3 olja. De lagringsskydliga värmeverken belastades härigenom mindre hart än de icke lagringsskyldiga verken, som i likhet med övriga icke lagringsskyldiga oljeförbrukare betalade clearing- avgift oavsett användningsändamålet och alltså även för uppvärmning av exempelvis skolor, sjukhus och andra sociala inrättningar, kontor samt affärs- och fabrikslokaler.

Nämnden anser det vara önskvärt att denna olikhet i beskattnings- effekten mellan lagringsskyldiga värmeverk å ena Och icke lagringsskyl— diga värmeverk och förbrukare å andra sidan elimineras. Nämnden föreslår att i ett framtida clearingsystem de lagringsskyldiga värmeverkens avgiftsskyldighet omfattar icke blott bostadsuppvärmning utan all upp- värmning av byggnader.

Kalki-förluster

Enligt förordningen (19572262) om allmän energiskatt,_$ 24, mom. 2 (1), får skattskyldig i deklarationen efter prövning av RSV göra avdrag för

bränsle, vars försäljning förorsakat den skattskyldige förlust på grund av bristande betalning från köparen. Motsvarande bestämmelse bör enligt nämndens mening införas i clearingkungörelsen.

C learirtgb idrag

Clearingbidrag fick endast utbetalas för vara som infördes till riket. Clearingbidraget var alltså knutet till import. Nämnden måste därför avslå framställningar om clearingbidrag för produkter, som levererats fran depå i Sverige. I vissa fall beslöt Kungl. Maj:t, efter nämndens hörande. meddela dispens. Detta gällde sådana fall, där inköpsavtal ingåtts före clearingsystemets tillkomst och leverantören i avtalet förbehållit sig rätten att leverera produkten antingen från utrikes ort eller från depa i Sverige.

Enligt nämndens uppfattning bör man även i ett framtida clearing— system av denna typ bibehålla krav på att bidraget i princip skall vara knutet till import av produkten ifråga, eftersom syftet är att i ett ansträngt försörjningsläge underlätta tillförseln till landet. Eventuella avvikelser bör alltså ske dispensvägen.

lmporterande förbrukare

Clearingbidrag fick endast utbetalas till återförsäljare. Pa så sätt undan— togs förbrukare, som själva importerade produkter för vilka clearing— bidrag kunde utgå. Direktimportörer av denna typ torde enligt nämnden praktiskt taget undantagslöst ha varit lagringsskyldiga och av lagringsskyl- diga var det endast värmeverken som kunde erhålla clearingbidrag. Detta innebar att värmeverk fick ansöka om clearingbidrag genom sin leveran- tör. För att icke behöva kontrollera att bidraget kommit Värmeverket till godo utbetalade nämnden, med fullmakt från återförsäljaren. bidraget direkt till Värmeverket.

Bidrag till lagringsskyldiga i'ät'n'zeverk

Enligt clearingkungörelsen kunde clearingbidrag för olja som förbrukas vid anläggning, för vilken lagringsskyldighet föreligger, endast utgå, om bränslet användes för uppvärmning av bostäder. Sistnämnda undantag var endast tillämpligt på värmeverk. Vissa problem uppstod vid beräkning av den mängd olja som kunde anses åtgå för bostadsuppvärmning.

Andelen olja som kraftvärmeverk förbrukar för el- respektive värme- produktion varierar avsevärt för olika verk. Nämnden träffade i början av februari en uppgörelse med Svenska Värmeverksföreningen att vid beräkning av clearingbidrag för leverans till kraftvärmeverk skulle värmedelen anses utgöra 60 procent av den totala oljeförbrukningen. med förbehåll från föreningens sida att frågan skulle kunna tas upp till förnyad behandling, om clearingen blev av längre varaktighet. Vidare tillämpade nämnden efter samråd med Värmeverksföreningen och RSV tumregeln att för såväl kraftvärmeverk som hetvattencentraler 70 procent

av bränsleförbrukningen för uppvärmning kunde anses avse bostadsupp- värmning. Det stod emellertid värmeverken fritt att förebringa utredning om den verkliga förbrukningen av bränsle för bostadsuppvärmning. 1 de fall där sådan utredning visades, blev resultatet i stort sett detsamma som om de ovannämnda schablonreglerna begagnats.

l konsekvens med vad som tidigare sagts om värmeverk och avgifter, anser nämnden att även clearingbidrag bör kunna beviljas för uppvärm- ning av alla typer av fastigheter.

( littluutaget för de lagringsskyldiga

Nämnden anser att det generella undantaget beträffande förbrukning vid anläggning för vilken lagringsskyldighet föreligger bör omprövas i ett framtida clearingsystem. Anknytningen till oljelagringsförordningen anser nämnden var en nödfallslösning för att ur systemet avskilja kategorin storförbrukare. Motivet för en särbehandling av storförbrukarna försvagas väsentligt om man låter alla förbrukare, alltså även de som är registrerade för energiskatt, erlägga clearingavgift vid inköp.

Om man emellertid i ett framtida clearingförfarande ur systemet vill avskilja kategorin lagringsskyldiga förbrukare anser nämnden att samban- det mellan högstpriser och clearingbidrag bör beaktas. SPK:s högstpriser gällde alla leveranser till förbrukare. En svensk leverantör kunde endast efter dispens från SPK överskrida högstpriset. Med några få undantag torde, enligt nämnden. dispensmöjligheten i praktiken ha varit begränsad till import. Den lagringsskyldiga industrin köper emellertid betydande kvantiteter från depå i Sverige, varvid återförsäljaren blev bunden av högstpriserna. Eftersom nämnden vid det slutliga fastställandet av clearingbidragen var tvungen att undanta leveranser till anläggningar, för vilka lagringsskyldighet förelåg, medförde detta att återförsäljaren i dessa fall på egen bekostnad fick subventionera leveranserna. Nämnden anser att detta i ett nytt clearingsystem — särskilt om det blir av längre varaktighet skulle kunna medföra, att industrin ifråga fick problem med oljeförsörjningen i den mån leverantören är beroende av clearingbidrag för att upprätthålla sin import. Med hänsyn härtill bör enligt nämnden undantag från möjligheten att erhålla clearingbidrag inte beslutas med mindre sambandet med högstpriserna beaktas.

Bidragsberu'kning

Nämnden betonar betydelsen av att clearingförfarandet är uppbyggt på enkla och klart definierade regler.

Vid bedömande av frågan huruvida den faktiska inköpskostnaden för varan kunde godkännas som underlag för beräkning av clearingbidrag hade nämnden en viss ledning av de s. k. Rotterdamnoteringarna. Nämnden godkände i huvudsak medelnoteringen i Rotterdam plus en dollar dagen närmast före den då köpet skedde eller på konossementdagen.

Uttrycket ”importörens kostnad för varan” i clearingkungörelsen ansågs även innefatta återförsäljarens handelsmarginal, dvs. en skälig

ersättning för omkostnader i samband med varans hantering och försäljning. Beräkningen av dessa kostnadsbidrag skedde i samråd med SPK. Enligt SPK var de genomsnittliga handelsmarginaler, som Oljebolagen hösten 1973 redovisade till SPK, ca 50 kr per m3 för motorbrännolja och eldningsolja 1—2, ca 36 kr per m3 för eldningsolja 3—5 exklusive hamnavgifter samt ca 200 kr per m3 för bensin. Marginalerna utvisade dock betydande variationer kring genomsnittet.

Nämnden, som ansåg att kostnadsbidraget borde vara enhetligt och att hänsyn inte kunde tas till individuella variationer, fann att den genomsnittliga kostnadsmarginalen borde utgöra utgångspunkt för beräk- ning av kostnadsbidraget.

Nämnden ansåg det vidare rimligt att företag, som genom clearing— bidrag ges möjlighet att behålla en marknad. själva fick göra en viss ekonomisk uppoffring genom att under den begränsade tid clearingför— farande! kunde förväntas vara i kraft åtnöjas med en reducerad kostnadstäckning. Nämnden fann det därvid skäligt att fastställa kost- nadsbidragen till 25 kr per m3 för motorbrännolja och eldningsolja 1 18 kr per m3 för eldningsolja 3-— 5 och 140 kr per m3 för bensin. För leverans cif eller motsvarande har kostnadsbidraget varit?. :50 per m3 för motorbrännolja och eldningsoljor. För bensin har detta leveranssätt inte varit aktuellt.

Tillämpar högstpris

Clearingkungörelsen lämnade ingen närmare föreskrift om vilket högst- pris som skulle användas vid beräkning av clearingbidraget. Nämnden tillämpade undantagslöst för varan gällande högstpris fr.o.m. den 30 januari 1974. Skälen härtill var bl.a. att om bidraget beräknats med utgångspunkt i det högstpris, som gällde da varan levereras ut, hade systemet måst utformas så, att vinst eller förlust genom ändring av högstpriserna automatiskt utlöst en motsvarande justering av tidigare beslutade bidrag såvitt gäller varor som levererades ut efter prisänd- ringen.

Erfarenheterna visar enligt nämnden att man dock om möjligt bör undvika en retroaktiv tillämpning av bidragsförfarandet

Internationellt integrerade företag

De internationellt integrerade företagen tillämpar sinsemellan olika normer för sin interna prissättning vid leveranser till svenska dotterbolag. Detta kan, enligt nämnden, givetvis medföra att det svenska dotterbola- get i vissa fall debiteras ett högre pris än som motsvarar gällande högstpris. Att i sådana fall kompensera prisskillnaden med clearingbidrag skulle innebära en fördel för företag med relativt sett hög intern prissättning. Nämnden har överhuvudtaget icke funnit det möjligt att godkänna den interna prissättningen som grundval för beräkning av clearingbidrag. Oljebranschens ledamot av nämnden anser dock att clearingbidrag under vissa förutsättningar bör kunna baseras på intern

prissättning. Nämnden har förutsatt att högstpriserna ger skälig kostnads- täckning för de internationellt integrerade företagen som svarar för en betydande del av den svenska marknaden. Det har också visat sig att dessa företag endast i ett fåtal fall hos nämnden ansökt om clearingbi— drag.

Clearingbidrag till internationellt integrerade företag förekom i sådana fall då det svenska företaget traditionellt täcker viss del av sitt import— behov genom köp på öppna marknaden eller då exportlicens för leverans från företag inom den egna gruppen bevisligen förvägrats och företaget därigenom tvingats köpa på öppna marknaden. 1 det förra fallet utgick clearingbidrag endast för högst den kvantitet som normalt inköpes på öppna marknaden.

Beslutsunderlag

Nämnden ansåg sig vid behandling av ansökan om clearingbidrag böra bedöma bl. a. om den last för vilken bidrag begäres varit behövlig för upprätthållande av sökandens verksamhet. Det primära underlaget för denna bedömning var sökandens uppgifter om lagerställning och beräkna- de leveranser samt uppgift om faktiska leveranser under motsvarande period 1973. Såväl SCB som ÖEF:s bränslebyrå ansåg sig av sekretesskäl förhindrade att lämna nämnden uppgifter om återförsäljarnas lager och utleveranser, vilket fran nämndens synpunkt i vissa fall skulle varit önskvärt.

] händelse av att ett nytt clearingsystem införes, anser nämnden att dess möjligheter att få del av öEF:s och SCB:s uppgifter bör prövas.

Det underlag nämnden i övrigt infordrade, konossement och lossnings- rapporter etc., har i förening med nämndens revision av leveransredovis— ningarna inneburit en betryggande kontroll av de uppgifter som legat till grund för clearingbidragets beräkning.

Särskilda omständigheter

] clearingkungörelsen angavs att nämnden vid bidragsprövning särskilt skulle beakta bl.a. ”inköpskostnadens rimlighet 1 förhållande till den inhemska prisnivån”. Denna anvisning fyller enligt nämndens mening icke någon funktion. Nämnden anser att det i stället just är det förhållandet att inköpskostnaden icke är rimlig i förhållande till den inhemska prisnivån som motiverar att clearingbidrag lämnas. Däremot är det av vikt att pröva inköpskostnadens rimlighet i förhållande till prisnivån på den fria internationella marknaden. Härvid har den s. k. Rotterdamnoteringen varit vägledande för nämnden.

C learingens omfattning

Nämnden behandlade 12] ansökningar om clearingbidrag. av vilka 67 helt eller delvis bifölls och en (ÖEF) hänsköts till Kungl. Maj:t. Av de 53 ansökningar som nämnden avslog har efter besvär hos Kungl. Maj:t

clearingbidrag beviljats i 19 fall. Samtliga dessa fall avsåg av nämnden tillstyrkt dispens från clearingkungörelsens föreskrift att varan skall ha importerats av sökanden.

Totalt beviljades clearingbidrag för 62 556 m3 bensin, 6032 m3 motorbrännolja, 383 246 m3 eldningsolja 1—2 samt för 175 875 m3 tjocka eldningsoljor.

Organisation

Nämnden understryker betydelsen av att prövning och beslut om clearingbidrag handlägges av en självständig myndighet men i nära samråd med de myndigheter som svarar för prisövervakning och för försörjning. Man anser att nämndens sammansättning och storlek har varit väl lämpad för uppgiften.

Vidare framhålles att ett prisutjämningssystem av det slag som clearingen för oljeprodukter inneburit endast bör fungera under en begränsad tid eftersom det finns risk för snedvridning av marknaden.

Nämnden betonar också vikten av att en hög kunskapsmässig beredskap beträffande oljehandeln upprätthålles hos de myndigheter som har att svara för landets energiförsörjning samt att övervaka priserna.

l 9.5 EBU:s överväganden

Behov av prisdearing

Dä produktionen eller distributionen av olja störs får man räkna med sådana rubbningar av oljemarknaden att prissvängningar av det slag vi upplevde hösten och vintern 1973/74 kan inträffa. Fortfarande och inom överskådlig tid är många oljeföretag i Sverige beroende av köp på den s. k. spot-marknaden. Vid de utfrågningar EBU haft med oljeföretagen (se bilaga ll) har det visat sig att även en det större företag till viss del handlar på denna marginella marknad. EBU anser att det därför finns skäl att för framtiden ha beredskap för snabb start av ett system med prisclearing på oljeområdet.

] och med tillkomsten av IEA så har förutsättningar skapats för ett fungerande, internationellt krisfördelningssystem. Fördelningssystemet sätts i funktion då flera eller enstaka medlemsländer åsamkats eller förutses åsamkas viss i IEP—avtalet angiven nedgång i oljeimporten. De för JEF-länderna disponibla oljetillgångarna kommer då att fördelas med hänsyn tagen till förbrukningen under en tidigare period. Meningen är att all till IEP-området inkommande olja eller olja framtagen inom området skall fördelas under kontrollerade former via ett trettiotal större oljeföretag. Det betyder att det teoretiskt för IEP-länderna inte skall kunna förekomma någon spot-marknad då fördelningsmaskineriet satts igang. De IEP-länder som under en kris förbättrar Sitt försörjningsläge med spot-köp utanför det av IEA styrda fördelningssystemet bryter mot avtalets bestämmelser. Sådana ”svarta" köp skall, åtminstone då de

uppdagas, avräknas deras kvot.

Om man inom [EA också kunnat enas om ett sätt att reglera oljepriserna i fördelningssystemet så hade behovet av nationella pris- utjämningsförfaranden minskat. Man hade t. ex. kunnat komma överens om frysning av gällande nationella oljepriser och fastställande av ett inom IEA beräknat baspris under krisen för råolja och färdigprodukter. På så sätt hade medlemsländerna kunnat undvika stora prisskillnader mellan. från kvalitets- och transportsynpunkt, likvärdiga importlaster. Från bl. a. svensk sida har denna linje drivits inom lEA. Enighet om beräkning av skäliga krispriser kan bli en förutsättning för att fördelningssystemet skall hålla.

Av IEP—avtalets artikel 10 framgår att till programmets mål hör även att tillförsäkra alla deltagande länder en rättvis behandling och att basera priset för tilldelad olja på de prisvillkor som gäller för jämförbara kommersiella transaktioner. Det sägs vidare att frågor rörande pris på olja som tilldelas i ett krisläge skall prövas av den ständiga gruppen för beredskapsfrågor.

inom IEA har man diskuterat följande prispolitik i ett krisläge avseende regeringar och företag:

a. Regeringarna är självständiga såvitt avser prispolitiken. b. Så långt som möjligt bör inte krisen medföra högre priser på råolja och färdigprodukter. Detta innebär -— att krisen inte bör medföra några onormala vinster eller förluster ._ att likartade priser bör debiteras egna dotterbolag och andra (oberoende) bolag ifall IEA bestämmer om oljeleveranserna — att terminspriser och inte spot-priser skall användas.

Den information som behövs för att kunna följa prisutvecklingen skall bl. a. tas fram av den ständiga gruppen för oljemarknaden.

De kostnader oljeföretagen kan åsamkas genom fördelningssystemet bör, sägs det, hållas nere till ett minimum och företagen hänvisas i förekommande fall till de nationella administrationerna.

Oljeindustrins egen arbetsgrupp med anknytning till [EA har redovisat följande tre kategorier extraordinära kostnader i ett fördelningssystem:

a. skadeståndsanspråk från kunder, kontraktshållarc och regeringar, b. skadeståndsanspråk och expropriering av bolagens tillgångar i länder utanför lEP samt c. oförmåga hos dem som tilldelas olja att betala för den.

lEA anser att kategorin c bör behandlas nationellt och att kategorin b är svår att bestämma och behandla. Endast kostnadskategorin a anser man falla inom IEA:s kompetensområde. Man anser att det dock bör vara klara samband mellan kostnad och IEA:s krisåtgärder samt att bevisbör- dan bör falla på oljeföretagen.

Av det sagda framgår klart att priserna också i IEA:s fördelningssystem kan utvecklas på ett sådant sätt att prisclearing blir erforderlig.

EBU anser därför att följande skäl talar för en fortsatt beredskaps- planering för prisclearing på oljeområdet.

1. Svenska oljeföretag fortsätter att köpa på den frår försörjningssyn- punkt osäkra spot-marknaden. En sådan importstruktir ger prisfördelar under normala förhållanden men kan medföra försörjiingsproblem om oljemarknaden störs av t. ex. embargon. .Stora prisskillnader mellan importlaster kan uppsta iett skede då IEP-avtalets fördelningsmaskineri ännu inte trätt i kraft. Denna utveckling kan få samma våldsamma utseende som urder hösten 1973 och kräva insats med prisreglering och prisclearing.

3. Om fördelningssystemet träder i funktion finns f. n inom IEA inga planer på reglering av priset på de varor som distribueras till medlemsländerna. Avsaknaden av fasta prisregleri fördelningssystemet medför risk, åtminstone om en kris blir långvarig, för divergerande importpriser.

4. Vi måste också ha en beredskap för det fall att fördeningssystemet av politiska eller praktiska skäl inte kan träda i funktior eler att Sverige på grund av sin neutralitetspolitik inte finner det möjligt med ett fortsatt deltagande. (J

EBU vill i detta sammanhang understryka att priscleiringen är ett försörjningsinstrument vilkets anknytning till ransoneringar föranlett dess reglering i allmänna ransoneringslagen. Det kan vara genon ett samspel mellan förbrukningsreglering och prisclearing som försörinhgstryggheten säkras för viktiga förnödenheter.

EBU vill vidare betona att prisclearingen är ett krissysem avsett att användas under en begränsad tidsperiod. Vid en längre tids tillämpning kan kOnkurrenssnedvridande effekter uppstå som inte är önskvärda. Det är därför väsentligt att berörda myndigheter under cltaringperioder särskilt uppmärksammar sådana tendenser.

A pgr/ter

EBU anser att anknytning till energiskatten medger en snabb och enkel avgiftsuppbörd. RSV bör ha vissa rutiner, meddelanden ett. i beredskap för att ge möjlighet till snabb start av avgiftsuttaget. Det lör ankomma på ÖEF att utöva tillsyn över denna planering.

Clearingnämnden föreslår i samråd med RSV att allt förbrukare erlägger clearingavgift vid sina inköp, dvs. också energiskateregistrerade förbrukare. EBU instämmer i detta. Det kan inte var; rimligt att förutseende förbrukare med stora kommersiella lager skall bahöva erlägga clearingavgift på sin lagerförbrukning.

A vgränsningsheho v

Under 1974 års clearingperiod undantogs storförbrukarra från såväl möjlighet till clearingbidrag som skyldighet att betala avgit. Skälet var att clearingverksamheten annars kunde ha fått en sådan onfattning att den blivit praktiskt ohanterlig. Man drog då gränsen vid de stirförbrukare som var lagringsskyldiga enligt oljelagringsförordningen. Dädetta beslut

om begränsad bidragskrets fattades, vid årsskiftet 1973/74, var prisläget sådant att en total prisclearing kunde komma att under l974 uppgå till flera miljarder kronor.

Bland de tvångslagringsskyldiga fanns dock värmeverk och hetvatten- centraler som levererade värme till bostäder. Eftersom bostadssektorn skulle kunna komma i åtnjutande av bidragsberättigad olja var clearing- nämnden och RSV tvungen att när det gällde beräkning av såväl avgift som bidrag beräkna andelen bostadsuppvärmning.

Av nämndens rapport framgår klart de problem som uppstår när man begränsar den förbrukarkrels som clearingen skall omfatta. Kontroll— problemen blir mycket svåra att lösa och administrationen hos såväl clearingnämnd som RSV och SPK belastas med frågor angående avgränsning. Nämnden måste särskilja bidragsberättigade delar av verk- samheten. RSV måste på motsvarande sätt se till att avgiften inte drabbar sådan förbrukning som är undantagen från bidrag. Vidare måste SPK pröva dispenser från gällande högstpris då leveranserna avser bidrags- undantagen förbrukning. Nämnden förordar därför att man i en framtida prisclearing tar med alla förbrukare, stora som små, bostadsfastigheter såväl som andra fastigheter.

EBU anser att de gränsdragningsproblem som följer med att undantaga vissa förbrukare från prisclearing kan vara större än de volymproblem som en total clearing kan ge upphov till. Därför bör samtliga förbrukare ingå i prisclearingen och också erlägga clearingavgift vid sina inköp från aterförsäljare i Sverige. De svårlösta kontroll- och beräkningsproblem som nämnden tar upp och diskuterar i sin rapport kommer då inte att uppstå.

Bidrag för import

Prisclearingens syfte är att i ett marknadsläge med stora prisskillnader genom bidrag säkra försörjningsviktig import. EBU anser därför, i likhet med clearingnämnden, att importkravet bör behållas också i framtiden. Den olja som ligger i depå i Sverige finns redan här och behöver ingen ytterligare stimulans för att komma den svenska marknaden tillgodo. Skillnad vore om råolja kunde produceras inom landet. Med hänsyn till de leveransvillkor som kan finnas i vissa långtidskontrakt, kan det dock, liksom 1974, i särskilda fall bli aktuellt med dispens från importkravet.

Ku ndjörluster

Enligt energiskatteförordningen får den skattskyldige göra avdrag för kundförluster. EBU finner det rimligt att motsvarande avdrag får göras vid deklaration för clearingavgift,

Bid ragsheräkn ing

Clearingnämnden utnyttjade Rotterdam—noteringarna som riktpunkt vid prövning av bidragsansökan. Vidare medgav man ca 50 procents täckning av en beräknad handelsmarginal.

EBU anser det vara väsentligt att man vid prövningen utnyttjar aktuella, internationella prisnoteringar som tak. Det är den internatio- nella rimligheten av inköpspriserna som skall bedömas, inte den nationella rimligheten. Därför synes det mindre lämpligt med vad som i clearingkungörelsen angavs som omständighet som borde beaktas," ”inköpskostnadens rimlighet i förhållande till den inhemska prisnivån”. Jämförelsen bör i stället göras med internationella prisnoteringar. Kungörelsens andemening bör uppfattas på det sättet, dvs. att det finns gränser uppåt för vilka inköpspriser som man kan acceptera vid beräkning av bidrag.

Prisclearingens syfte är att under en kortare period ekonomiskt garantera en något dyrare, men försörjningsviktig, import. Det är då inte givet att clearingbidraget skall omfatta hela handelsmarginalen, dvs. också vinstandelen. Man får förutsätta att oljeföretagen även i ett krisskede på alla sätt vill försöka försörja sina kunder med olja. Det ärinte troligt att man släpper sin kundkrets på grund av tillfällig dålig lönsamhet. Det kan vara svårt att efter krisen återhämta en förlorad marknadsposition. Vidare måste man komma ihåg att företagen kan ha importlaster för vilka inte bidrag söks därför att de lönsamt kan säljas inom landet. Man gör alltså vinst på vissa leveranser. EBU anser därför, i likhet med nämnden, det vara riktigt att bidragstagarna får göra viss ekonomisk uppoffring för att kunna behålla sin marknad. EBU anser också att den typ av retroaktiv bidragsgivning, som ägde rum 1974, i möjligaste mån bör undvikas eftersom den för med sig en rad problem för prövande myndighet.

Internationellt integrerade företag

Mot bakgrunden av prisclearingens syfte kommer bidragen att i första hand beröra inköp på den s.k. spot—marknaden. Leveranser från de internationella Oljebolagen till deras dotterbolag i Sverige förutsättcs i allmänhet inte beröras av clearingen, eftersom gällande högstpriser såsom fallet var under oljekrisen l973/74 bör återspegla priser enligt långtids— kontrakt och de faktiska kostnader som är förknippade med råoljeköp, förädling och transporter. Clearingnämnden anför också isin rapport att den inte funnit det vara möjligt att godkänna den interna prissättningen inom koncerner som grund för beräkning av bidrag.

Sedan Sverige anslutit sig till [EP, som avser att i krislägen säkerställa leveranser av råolja och/eller petroleumprodukter till Sverige, förutses betydelsen av inköp på spotmarknaden att minska och få mindre betydelse än under oljekrisen 1973/74. I den mån svenska oljeföretag under en sådan kris skulle tillföra folkhushållet råolja eller petroleum- produkter, måhända till höga priser, bör de efter prövning kunna bli berättigade till clearingbidrag. Med hänsyn till svårigheterna att i förväg överblicka förhållanden under en framtida krissituation synes det ioch för sig inte vara lämpligt att i förväg avvisa möjligheten att erhålla clearing för vissa importer. Sådan prövning bör överlämnas till det blivande clearingorganet. EBU vill dock framhålla att den svåra gransk- ning av den interna prissättningen inom de internationella oljekoncerner-

na som clearingnämnden påtalat i framtiden kan underlättas genom den prisinformation som kommer att förmedlas via lEA. Det bör ånyo understrykas betydelsen av att liögstprisnivån i landet sätts så att huvudparten av oljan kan importeras utan clearingbidrag.

Rätt!/"a

Raffinaderiägare kunde under krisen inte hos nämnden ansöka om clearingbidrag för sin importerade råolja. Ett skäl till att råoljan undantogs var dels att antalet teoretiskt möjliga bidragstagare var få, endast tre (AB Nynäs-Petroleum, Svenska Shell AB och Svenska BP AB), dels att det var svårt att finna en internationellt godtagbar prisnotering som riktpunkt vid bidragsberäkningen. AB Nynäs-Petroleum ansökte i efterhand hos Kungl. Maj:t och erhöll bidrag för sin "merkmtnad" vid råoljeimport under tiden januari—april 1974.

Vi har f. n. i Sverige ett raffinaderi helt tillhörigt ett nationellt bolag (Nynäs) och två raffinaderier tillhöriga internationellt integrerade företag (Shell och BP). OK ingår som delägare i Scanraff tillsammans med Texaco. Vidare projekterar Statsföretag AB ett statligt raffinaderi på västkusten.

Producentländernas successiva övertagande av oljeproduktionen kom- mer på sikt att något utjämna konkurrensskillnaderna mellan internatio- nella och nationella bolag. Men man får säkert räkna med, under perioder av störd oljemarknad, att raffinaderierna i Sverige kan komma att möta sådana skilda råoljepriser att någon form av prisclearing kan bli nödvändig. Detta inte minst om vi får tre nationella raffinaderier (Nynäs, OK, Statsföretag) utan tillgång till de stora koncernernas världsomspän- nande råvarunät. EBU anser därför att man bör planera för att i ett framtida clearingsystem kunna ha med råolja.

Avgiftssidan möter i så fall inga problem eftersom avgift erläggs vid all slutlig försäljning av olja, vare sig den härrör från direktimporterad vara eller från råolja förädlad inom landet. EBU anScr vidare att den prisinformation som tas in av [EA bör kunna läggas till grund för ett godtagbart referenspris. ÖEF bör i nära samarbete med SPK vidare- bearbeta detta förslag i sin beredskapsplanering.

Clearingens organisation

Nämnden förordar i sin rapport att också vid framtida prisclearing en särskild myndighet inrättas.

Under 1940-talet fann man det ändamålsenligt att förlägga clearing- kassorna till de myndigheter som hade det närmaste försörjningsansvaret. Likartade tankegångar hade man under krisen l973/74. BN skulle i så fall ha fått ta hand om clearingverksamheten. Prisclearingen är, som tidigare sagts, ett instrument i försörjningspolitiken i kristid.

Mot bakgrund av tidigare i betänkandet redovisat organisationsförslag skulle följande organisatoriska lösningar vara möjliga.

1. Bränslekontoret. Man får anknytningen snarare till ransoneringsansva- ret än till försörjningsansvaret. Dessutom skulle ÖEF gentemot BrK samtidigt vara möjlig bidragstagare och överordnad myndighet. Beslut i clearingfrågor kan avse mycket stora belopp och torde därför vara mindre lämpade för direktionsavgörande i BrK. BrK är därför olämplig för handläggning av clearingärenden. . ÖEF. ÖEF kan, genom disposition av den rörliga krediten i riksgälds- kontoret, komma att idka en omfattande oljehandel och på så sätt bli berättigad till clearingbidrag. ÖEF är därför olämplig för handläggning av clearingärenden. Annars har ÖEF det försörjningsansvar som naturligt kopplas till ansvar för clearingfrågorna.

3. Oljekrislagens värderingsnämnd. Enligt den oljekrislag, som tillkommit för att reglera Sveriges åtaganden inom IEP, skall det finnas en särskild nämnd för prövning av frågor om ersättning vid förfogande av oljeprodukter. Nämnden avses vara permanent inrättad för att snabbt kunna verka i kristid. Man skulle kunna tänka sig att låta nämnden också avgöra frågor om clearingbidrag eftersom den kunskap som här erfordras i viss utsträckning överensstämmer med vad som behövs för handläggning av clearingärenden. Men troligen måste i så fall nämndens arbete och organisation splittras i två hälfter. Man närmar sig då alt. 4 nedan.

4. Särskild clearingnämnd. [ _nämndens rapport förordas en särskild, självständig myndighet. Detta möjliggör t. ex. en nämndsammansätt- ning som passar just för clearingfrågor. Till nämnden kan lätt knytas den expertis som erfordras. Nämnden kan nära samarbeta med (x) prisvårdande och försörjningsansvariga myndigheter.

EBU anser att erfarenheter och olika skäl talar för att clearingärendena prövas av en särskild för ändamålet inrättad myndighet med i stort den sammansättning och organisation som tillämpades under krisen 1973/74. Rent administrativt kan en sådan nämnd knytas till annan myndighet. EBU föreslår att ÖEF beredskapsplanerar nämndens verksamhet i samarbete med RSV och SPK.

Rörlig kredit

Vid prisclearing kommer det alltid att uppstå ett tidsgap mellan bidragsutgifter och avgiftsinkomster. Under 1940-talets clearingverksam- het ställde Kungl. Maj:t förlagskapital till förfogande för clearingkassor- na. Under krisen l973/74 förskotterades medel från fjortonde huvud- titelns förslagsanslag till oförutsedda utgifter i avvaktan på att riksdagen skulle hinna besluta om en rörlig kredit i riksgäldskontoret. Eftersom bidragsverksamheten på grund av prisutvecklingen inte fick den omfatt- ning som hade beräknats, behövde krediten aldrig utnyttjas.

EBU anser att om man bedömer det som möjligt att prisclearing för olja måste tillgripas också i framtiden och om man därför beredskaps- planerar för en sådan situation, bör också den finansiella beredskapen hållas på motsvarande nivå. EBU föreslår därför att regeringen bemyn—

digas att, i händelse av att prisclearing för olja beslutas med stöd av bestämmelserna i allmänna ransoneringslagen, disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret för att inledningsvis täcka tillfälliga likviditetsunder- skott i clearingfonden. Mot bakgrund av erfarenheterna från de prisskill- nader som noterades under krisen l973/74 bör krediten uppgå till 500 milj. kr. På sa sätt slipper man låna från anslag som inte är ämnade för den typen av stor kreditgivning. Det bör understrykas att krediten inte tjänar annat syfte än att tillfälligt täcka ett likviditetsunderskott. Den bör alltså inte förväxlas med den rörliga kredit regeringen disponerar i vissa situationer för varuinköp.

20. Andra beredskapsåtgärder

20.1. Produktionsberedskap vad gäller inhemska bränslen

20.1.1. Inledning

Oljans tidigare låga pris har medfört att denna produkt har blivit den mest använda av alla energiformer i Sverige. Enligt EPU motsvarade den svenska oljekonsumtionen ca 71 procent av den totalt tillförda energin år 1972.

I skenet av detta oljeberoende och av energikrisen l973/74 har alternativa energikällor kommit att ägnas en ökad uppmärksamhet.

Det samlade ansvaret för beredskapsplanläggningen har ÖEF. ÖEF upprättar kontinuerligt bl. a. försörjningsplaner. En viktig del av plane- ringen avser åtgärder för att ersätta bensin och motorbrännolja samt olja för uppvärmningsändamål med inhemska bränslen. Av de substitut som främst kan komma i fråga kan nämnas ved och torv.

20.1.2. Ved

Ved är vårt viktigaste inhemska fasta bränsle. Det totala virkesbeståndet motsvarar i lufttorkat tillstånd 500 Mtoe. detta kan jämföras med det svenska samhällets totala energiförbrukning 1972, 35,5 Mtoe. Den nuvarande bruttoavverkningenl svarar mot halva svenska oljeimporten.

Vid långvarig avspärrning till följd av krig eller krigsfara spelar ved en viktig roll från folkförsörjningssynpunkt som alternativ energiråvara. Detta innebär emellertid en rad omställningsproblem bl. a. i fråga om inriktningen av skogsavverkningarna men också i fråga om eldningsanlägg- ningarnas utformning med hänsyn till möjligheterna att använda ved. En grundförutsättning är att skogsindustrins produktion av sågade varor och massa genom samtidigt inträdande exportstopp upphör eller avsevärt reduceras. En omställning till vedeldning är möjlig endast om huvuddelen av befintliga värmeanläggningar redan i fred är långt förberedda för eldning med ved.

Länsstyrelserna planerar vedavverkningen efter ÖEF:s riktlinjer (Ved- plan 68) inför ett eventuellt framtida krisläge. Denna avverkning motsvarar i stort det beräknade årsbehovet för uppvärmning och gengasdrift. För närvarande avverkas ca 78 miljoner m3 f. skog per år i Sverige. Genom överenskommelser med skogsföretag, som härför har klassats som K-företag, dvs. företag med verksamhet i krig, har 80

1 Med bruttoavvcrkning avses den ur skogen ut- tagna kvantiteten.

procent av den tänkta årsproduktionen under kristid kunnat täckas in. Dessutom kan hyggesavfallet till stor del tas tillvara med nuvarande teknik i form av flis. Fliseldning är en metod som kan medföra att eldningen framförallt i fjärrvärmeverken kan automatiseras om övergång till vedeldning blir en nödvändighet.

Planer finns också på organiserad vedhandel.

20.1.3. Ved för uppvärmningsa'ndama'l

Utbyggnaden av fjärrvärmen har gått fort under senare år och kan förväntas accelerera ytterligare i framtiden. Fjärrvärmeanläggningarna har dock inte byggts för att kunna eldas med alternativa bränslen annat äni undantagsfall. Få fjärrvärmeverk av de nuvarande 48 kan eldas med stenkol som komplement till olja. Inget av de befintliga verken kan eldas med vedtlis eller torv.

Enligt en undersökning av SIFO år 1970 hade landets ca 1,2 miljoner småhus värmeanläggningar som till 73 procent eldades med olja, 10 procent med elkraft och 17 procent med andra bränslen. Hur stor del av dessa som direkt, utan omfattande komplettering, kan eldas med något fast bränsle är okänt men utgör troligen en stor del av beståndet. En under senare är känd utveckling är emellertid den mot enkelpannor, dvs. sådana värmeanläggningar som enbart är avsedda för oljeeldning.

ÖEF uppmärksammade dessa problem redan i början av 1960-talet. 1973 föreslog statens planverk och ÖEF en skärpning av bestämmelserna så att värmeanläggningar som nyinstalleras utförs konvertibla. Som resultat av detta övervägs nu en ändring i byggnadsstadgan där man rekommenderar att värmeanläggningar skall kunna eldas med alternativa bränslen.

En ombyggnad av befintliga värmeverk så att de kan eldas med annat än olja tar lång tid, sannolikt två år eller mera.

En omställning av de ovan nämnda enskilda värmeanläggningarna torde med hänsyn till verkstadskapacitet och installationstid också ta avsevärd tid.

20.1.4. Ved som motordrivmedel

Utnyttjande av gengas som bränsle för förbränningsmotorer är ingen nyhet. Praktiskt användbara konstruktioner utvecklades i Storbritannien, Tyskland och Frankrike redan så tidigt som vid sekelskiftet. Praktisk betydelse fick gengasdrift i Sverige först under andra världskriget. Vid krigsslutet fanns ca 75 000 gengasaggregat i funktion i Sverige. Efter krigsslutet avvecklades gengasdriften snabbt då tillgången på billiga drivmedel ökade. Utvecklingsarbetet avstannade dock aldrig. Alltsedan 1950-talet har en kontinuerlig forskning på området bedrivits bl. a. i samarbete mellan ÖEF och statens maskinprovningar. För budgetåret 1975/76 har ÖEF erhållit 390 000 kr för gengasforskning, Forskningen har framförallt bedrivits efter två linjer:

% ny konstruktion och förbättringar av gengasaggregat — framtagning av lämpligt bränsle.

Förutom med statens maskinprovningar har avtal också träffats med AB Volvo och SAAB-SCANIA för att i samarbete söka standardisera gengasverkens konstruktioner. En övergång till gengasdrift har nämligen genom fordonsparkens stora ökning delvis blivit en fråga om massproduk- tion. Därför har en standardisering av aggregatens konstruktion varit en nödvändighet.

För att inte fördröja produktionsstarten av gengasaggregat måste planeringsåtgärder vidtas för att förbereda tillverkningen.

Beredskapen vad gäller gengasaggregat omfattar

_ ritningar för aggregaten — överenskommelser med tillverkare.

En produktion av det antal gengasverk som anses nödvändigt för svenskt samhälle, samt inmontering av dessa beräknas ta mellan 15 och 17 månader, från igångsättning till dess att planerna är verkställda.

De gengasbränslen, träkol och vedkubb, som användes förr, saknas det produktionsresurser för idag. För framställning av vedflis har man däremot stor kapacitet som kan användas i händelse av krig eller avspärrning. Tillverkningen av gengasflis är därför planerad att snabbt tillgodose efterfrågan iden takt som fordon utrustas med gengasaggregat.

Ett annat tänkbart drivmedel som bl. a. från beredskapssynpunkt kan komma att få stor betydelse är metanol, för kallat träsprit på grund av att man erhöll produkten genom att torrdestillera trä. Delvis skulle meta— nolen kunna ersätta gengasen.

Olika fasta organiska ämnen bl.a. ved kan omvandlas till metanol. Metanol har många användningsområden. Vid en 220-procentig blandning av bensin med metanol behövs ingen förändring av motorerna. En fullständig övergång till metanoldrift bedöms kräva en justering av motorn som i dagens prisläge belöper sig på ca 300 kr.

1 EPK:s betänkande del A. Utvinning av energiråvaror och industriell energiproduktion (SOU 1974173) framhålls metanolens betydelse från bl. a. beredskapssynpunkt. Metanol kan således bli en ersättning för de konventionella flytande bränslena. Den kan framställas i stor skala med naturgas, kol, tunga petroleumfraktioner, ved, skogsavfall eller oljeskiffer som bas. I princip kan alla råvaror som innehåller organisk substans användas som utgångs- material för framställning av den syntesgas som erfordras för metanolpro- duktion. Beredskapskraven anses dock inte kunna tillgodoses, om man inte under normala förhållanden har en tillräckligt stor förbrukning av metanol som täcks genom löpande produktion vid en anläggning som lokaliseras med hänsyn till säkerhetskraven. För att undersöka förutsättningarna för att introducera metanol på den svenska drivmedelsmarknaden dels under normala förhållanden och dels som ett alternativt drivmedel i kristid, har Berol Kemi AB och AB Volvo organiserat ett samarbete i ett speciellt utvecklingsbolag. Då det

emellertid tar tid att få tillräckliga kunskaper och erfarenheter om metanol som drivmedel och då projekterings- och byggnadstiden för en metanolanläggning är ca fyra år kan metanol från utländska anläggningar bli aktuell som substitut först om 5- 6 år och metanol baserat på inhemska rrivaror som drivmedel tidigast om 10 är.

2015 Torv

Fördelningen av torv inom landet framgår av tabell 20.1.

Ungefär 15 procent av Sveriges areal består av torvmarker, som motsvarar ett bränsleinnehåll på 4 700 Mtoe. Om man förutsätter att torv helt kan ersätta oljan, skulle Sverige vid en fullständig exploatering av torvmossarna och med nuvarande oljekonsumtion vara självförsörjande i närmare 200 år. Emellertid anses detta inte vara realistiskt då alla mossar inte är möjliga att exploatera på grund av naturvårdshänsyn, att de ligger för avsides etc. Ett mer realistiskt antagande anses vara att man kan ersätta ca 15 procent av den nuvarande oljekonsumtionen med ett rationellt utnyttjande av torv under så lång tid som 100 år.

Torvutvinning är relativt kapitalkrävande eftersom det för närvarande inte existerar tekniska resurser inom landet för att utnyttja torvmossarna. Däremot finns det tekniskt kunnande bl. a. 1105 AB Svensk Torvförädling som i kommersiellt syfte utnyttjar torven som jordförbättringsmedel. Tekniken för att omhänderta råvaran är emellertid densamma som vid frästorvsproduktion för bränsleändamål.

Utomlands, framförallt i Finland och Sovjet men även på Irland, förekommer ett rationellt utnyttjande av bränntorv i värme- och kraftvärmeverk. Finland har satsat 300 miljoner kr på att utvinna 20 miljoner m3 torv/år (= 2 milj. m3 olja/ar) i ett projekt som skall pågå till år 1985 och därefter fortsätta på denna nivå. Syftet är att minska importbehovet av olja. Dessutom sker en stor satsning på produktutveck- ling vad gäller de maskiner som skall bearbeta torvmossarna.

1 Sovjetunionen sker också en massiv satsning på bränntorvproduktio— nen. Detta tar sig bl. a. uttryck i att man årligen utexaminerar ett stort antal torvingenjörer. 1 Sverige har ÖEF föreslagit att planerade värmeverk i Boden och Växjö samt vid fredsförbandet i Arvidsjaur skall byggas för eldning med torv. För ändamålet har lämpliga torvmossar utvalts och dessa väntas räcka i 38 och 24 år för Växjö respektive Boden och Arvidsjaur. De tekniska möjligheterna att iordningställa, underhålla och driva dessa

Tabell 20.1 Torvmarkernas fördelning

1 OOO-tal ha Procent Norra Sverige 5 086 71 Mellansverige ] 211 17 Sydsverige 85 8 12

Riket 7 155 100

torvmossar för produktion av frästorv bedöms vara goda. Transport och personalbehoven har också planlagts.

Den nuvarande beredskapsplanläggningen vad gäller bränntorv kan sammanfattas på följande. sätt:

— ritningar och skötselanvisningar för maskiner finns liksom kontrakte- rade firmor som kan tillverka dessa

_ ett urval av 5 000 ha tänkbara torvmossar som är lämpliga exploate- ringsobjekt har gjorts.

Det finns för närvarande inte något värmeverk i Sverige som utan kostsam och tidsödande ombyggnad kan eldas med torv. Även om sådana anläggningar skulle finnas är omställningstiden 2—3 är beroende på att torvmossarna måste förberedas inför exploateringen. De första två åren åtgår för dränering. Det tredje året kan den produktion förberedas som får sin start under det fjärde året.

20.1.6. Olja

För närvarande pågår oljeletning i Sverige genom OPAB, Oljeprospekte- ring AB. Hittills har fyndigheterna varit marginella och utan betydelse för Sveriges energiförsörjning.

De största svenska potentiella oljetillgångarna finns i oljeförande skiffer. Speciellt södra Sveriges alunskiffrar (Närke, Östergötland, Väster- götland, södra Öland och östra Skåne) har undersökts i samband med skifferoljeprojekt. Halten av organiskt kol ligger vid 10—15 procent, mängden av destillerbara kolväten ligger i bästa fall vid 5—6 procent. Totalt beräknas de svenska oljeskiffrarna innehålla 240—250 Mton olja. De rikaste skiffrarna finns i Kvarntorp. Tillgångarna där räcker dock endast i ca 10 år vid drift av ett normalstort skifferoljeverk eller 25 Mton/år. Ända fram t.o.m. år 1965 producerades årligen i Kvarntorp 80 000 m3 eldningsolja och 40 000 m3 bensin. Nu är produktionen helt nedlagd och någon produktionsberedskap existerar inte för anläggningen.

20.1.7. Kol

Sveriges kolförekomster är framförallt koncentrerade till Skåne (bl.a. Höganäs). Under och efter andra världskriget skedde en viss stenkolspro- duktion vid dessa skånska kolfält. Produktionen uppgick till ca 450 000 ton per år, under själva krigsåren uppgick den totalt importerade mängden kolbränslen till ca 4 500 000 ton per år. Den inhemska stenkolsproduktionen täckte således en mindre del av landets bränsleför- sörjning. Dessutom är värmevärdet i det svenska kolet lågt, endast 50 procent av värdet i importerat kol.

ÖEF har undersökt möjligheterna att "beredskapskonservera” svenska kolgruvor. Detta ställer sig emellertid ekonomiskt ofördelaktigt ijämfö- relse med beredskapslagring av kol.

20.1.8. Övriga inhemska energikällor

Övriga nya inhemska energikällor t. ex. solenergi, vindenergi, jordvärme befinner sig fortfarande på en nivå som motsvarar grundforskningens varför dessa inte bedöms kunna få någon betydelse för det svenska samhället inom den närmaste framtiden, vare sig under normala för- hållanden eller i kristid.

Betydande tillgångar på uranförande skiffer finns i Ramstad. AB Atomenergi har under år 1974 slutfört en utredning om förutsättningar- na för en uranutvinning på lång sikt. Nuvarande försöksanläggning har en kapacitet av 120 ton uran om året. Rapporten behandlar en utbyggnad till 1 275 ton per år. Fyndigheten omfattar en total yta av 500 km2 med mäktigheter mellan 2,5 och 4 meter. Uranhalten uppgår till omkring 300 g per ton. Totalt 300 000 ton bedöms vara utvinningsbart. Svenska kärnbränsleförsörjning AB har deklarerat sig positiv till en utbyggnad. Riksdagen har under år 1975 beslutat om ett lån på 15 milj. kr till fortsatt projektering i LKAB:s regi av uranutvinningen.

20.2 lagerberedskap

Oljelagringsprogramm en

Skyldighet att beredskapslagra olja infördes redan år 1938 och reglerades genom förordningen (19381367) angående handel med vissa mineraloljor. Enligt förordningen förelåg skyldighet för oljehandeln och de inhemska oljeraffinaderierna att hålla lager motsvarande en viss procentuell del av försäljningen under närmast föregående år. Något statsbidrag till denna lagring utgick inte.

Den snabba konsumtionsutvecklingen under 1940- och !()SO-talen medförde krav på förstärkt lagerberedskap. 1955 års lagringskommitte lade år 1957 fram förslag om ett femårigt lagringsprogram som också antogs av riksdagen. EBU har i kapitel 3 översiktligt redovisat de oljelagringsprogram som löpt under efterkrigstiden.

Det nu löpande Iagringsprogrammet omfattar sjuårsperioden 1970— 1976. Programmet, som godkändes av 1969 års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t (prop. 1969zl36, BeU 1969266, ZLU 1969:86, rskr 19691375 och 19691398), innebär inte några principiella avvikelser från tidigare program i fråga om målsättningen för beredskapslagringen. Lagringsskyldigheten har dock vidgats att omfatta också stadsgas- industrins råvaror samt gasol. Planeringen avser två skilda fall, krigsfallet och avspärrningsfallet. Lagringsmålen skall vara uppnådda vid ingången av år 1977.

Utbyggnaden av krigsreserven för drivmedel sker liksom tidigare i skyddade anläggningar. Vad beträffar lagringen av eldningsoljor har det ansetts påkallat med en viss styrning av lokaliseringen av cisternbeståndet till sådana platser som är lämpliga från beredskapssynpunkt.

ÖEF är tillsynsmyndighet beträffande beredskapslagringen av oljepro- dukter. Kostnaderna för lagringen täcks genom en beredskapslagrings-

avgift, som administreras av Stiftelsen Petroleumbranschens Beredskaps- fond. Staten svarar dock för merkostnaderna för skyddad och lokaliserad lagring.

Räoljelagring

[ januari 1973 tillkallades sakkunniga med uppgift att pröva det löpande oljelagringsprogrammet år 1970—1976.

De sakkunniga som antog namnet KOntrollstationen för oljelagrings- programmet, avlämnade den 5 juli 1973 betänkandet (Ds H 197322). Råolja i beredskap — Förslag om utökad beredskapslagring inom oljelagringsprogrammet 1970/1976. Betänkandet innehöll förslag om att en beredskapslagring av 3 milj. rn3 råolja borde övervägas. Genom en sådan lagring beräknades det av OECD rekommenderade lagringsmålet, 90 dagars oransonerad förbrukning, kunna uppfyllas under hela 1970- talet. Lagringen motiverades huvudsakligen av behovet av oljeprodukter för att möta sådana störningar i oljetillförseln som beror på fredskriser. ÖEF föreslogs administrera råoljelagringen.

l prop. 19732194 behandlades frågan om beredskapslagring av råolja, m. m. Därvid anfördes att alla de åtgärder bör vidtas som är praktiskt möjliga och ekonomiskt rimliga för att skydda samhället mot skadeverk- ningar som beror på avbrott i oljetillförseln. Inte minst gäller det möjligheterna att hålla sysselsättning och produktion i gång utan störningar. Alla prognoser pekade på ett fortsatt starkt beroende av importerade flytande drivmedel och bränslen.

Det framhölls att sådana störningar i oljetillförseln som beror på andra händelser än krig inom eller vid Sveriges gränser måste beaktas. Det kan gälla störningar på grund av såväl mer avlägsna krigshandlingar som utförsclhinder från oljeexporterande områden. Tidigare erfarenheter av denna typ av importsvårigheter i samband med Suezkrisen år 1956— 1957, det 5. k. sexdagarskriget år 1967 och händelserna i Mellersta Östern hösten 1973 visade på risken för sådana störningar.

[ pr0p. 1973:194 anfördes vidare att en tryggad försörjning med energi är av avgörande betydelse för samhällets möjligheter att fungera effektivt. De nuvarande beredskapslagren för krigs- och avspärrningsfallen är inte dimensionerade för fredskriser. Om dessa lager helt skulle disponeras i en fredskris, skulle trovärdigheten i svensk säkerhetspolitik minska.

Mot denna bakgrund föreslogs i propositionen en statlig beredskaps- lagring om 3 milj. m3 råolja. Kostnaderna härför beräknades till 485 milj. kr som skulle täckas genom en särskild beredskapsavgift för oljeproduk- ter.

Riksdagen godkände i december 1973 Kungl. Maj:ts förslag (FÖU 1973:27, rskr 19732366). I ÖEF:s regi byggs f. n. ett antal lagringsanlägg- ningar. lnlagring av råolja beräknas börja under första kvartalet år 1978.

Annan oljelagring hos ÖEF

I prop. 1974185 anmäldes att erfarenheterna från den inköpsverksamhet som under krisen bedrevs av ÖEF gav vid handen att den som ett led i vår försörjningspolitik borde kunna bedrivas ännu effektivare om ÖEF disponerade vissa egna lagringsutrymmen. Dessa utrymmen skulle utnytt- jas som depåer för en vidare distribution av produkterna på den svenska marknaden med anpassning till försörjningslägets utveckling. Mot bak- grund av erfarenheterna från försörjningskrisen undersökte ÖEF möjlig- heten att snabbt utöka den statliga lagringskapaciteten.

En möjlighet borde öppnas att tillförsäkra ÖEF vissa lagringsutrym- men för eldningsoljor i detta syfte. Möjlighet fanns till en gemensam utbyggnad med enskilda företag och kommuner av berganläggningar för eldningsoljelagring som företagen och kommunerna redan tidigare projek- terat. ÖEF skulle kunna disponera ett antal lagringsutr'ymmen om 100 000—200 000 m3 vardera på väst-, syd- och ostkusten.

Det uttalades i propositionen att kostnaderna för anläggningarna enligt gällande riktlinjer borde bestridas av förbrukarna. Övergångsvis kunde en finansiering över statsbudgeten ske. Riksdagen godkände förslaget (FÖU 1974zl7, rskr 1974:142). F.n. pågår utbyggnad av flera sådana anlägg- ningar som beräknas vara klara att tas i bruk under år 1975—1977.

] EP

IEP-avtalet, som Sverige anslutit sig till, förutsätteratt varje land åtar sig att upprätta en försörjningsberedskap motsvarande 60 dagars normal konsumtion. Senast den 1 juli 1975 skall bestämmas när försörjnings- beredskapen skall uppgå till 90 dagars normal konsumtion. Försörjnings- beredskapen uppnås genom beredskapslagring (krigsreserver inräknas inte), genom produktionsberedskap eller genom möjlighet att övergå till andra bränslen än olja. För svenskt vidkommande anses avtalad försörj- ningsberedskap i huvudsak kunna uppnås endast genom lagring av råolja och oljeprodukter.

Utökad lagring

Chefen för handelsdepartementet framhöll i prop. 1975:30 om energihus- hållning m. m. att lagring enligt programmen för fredskrislagring tillsam- mans med nuvarande beredskapslager för avspärrning (avspärrningsreser- ven) år 1980 kommer att ge en uthållighet på drygt 3 månader. Han ansåg att man bör sträva efter att i den mån det är praktiskt möjligt och ekonomiskt rimligt förbättra uthålligheten vid störningari oljetillförseln. Målet borde vara att uthålligheten senast år 1985 skall ha ökats med ytterligare en månad.

För att erhålla en månads ökad uthållighet vid en oljekris av fredskriskaraktär krävs en ökad beredskapslagring av råolja och oljepro- dukter motsvarande ca 3 milj. m3 råolja. Finansiering av en sådan utökad lagring förordades ske enligt nu gällande principer. Om lagringen

genomförs med råolja skulle kostnaderna i 1975 års priser bli ca 1 200 milj. kr.

Ny oljelagringskommitté

Chefen för handelsdepartementet bemyndigades den 27 februari 1975 tillkalla sakkunniga för utredning om ett program för beredskapslagring av oljeprodukter m.m. efter år 1976. De sakkunniga skall bl. a. inom ramen för den i prop. 197530 föreslagna ökningen av beredskapslagren av råolja och oljeprodukter utarbeta förslag till fördelning av lagringen såväl mellan råolja och oljeprodukter som mellan olika slag av oljepro- dukter.

] direktiven anförs vidare att eftersom kärnkraften börjar få en mer betydande andel av den svenska energiförsörjningen, aktualiseras frågan om en reglerad beredskapslagring av kärnbränsle. De sakkunniga skall särskilt pröva denna fråga. Om skäl föreligger för beredskapslagring bör förslag lämnas med avseende på lagringsmål. ] enlighet med de riktlinjer som statsmakterna fastställt för verksamheten på kärnbränsleförsörj- ningens område (prop. 1972157, NU 197239, rskr l9721200) anges att Svensk kärnbränsleförsörjning AB vid en eventuell statlig beredskapslag— ring av kärnbränsle bör fungera som utredande och verkställande organ åt det lagringsansvariga organet.

Den nya lagringskommittén skall också pröva frågan om en utvidgning av lagringsplikten till att också avse storförbrukare av kol samt koks och oljeprodukter som råvara inom t. ex. den petrokemiska industrin. Det bör i det sammanhanget erinras om den beredskapslagring av sådana produkter som sker i ÖEF:s regi.

20.3 lmportberedskap

Inom ÖEF har man förberett mottagandet av olja under krigs- och avspärrningsförhållanden. Lokaliseringen av vissa egna anläggningar, 4—5 stora anläggningar, anses kunna underlätta en oljeimport under krigstid.

AB Oljetransit

Med stöd av beslut av 1956 års riksdag (prop. 19561120, 201, SU 1956177, 222, rskr 195620], 407) träffades ett avtal mellan Sverige och Norge om transittrafik över hamn i Trondheimsfjorden. Syftet med avtalet var bl.a. att genom uppförande av en oljeanläggning vid Trondheimsfjorden förbättra möjligheterna för en kontinuerlig tillförsel av främst oljeprodukter till mellersta och norra Sverige vid olika avspärrningssitualianer men även under vintrar då is hindrar sjötranspor- ter till hamnar i Bottenhavet.

l prop. 19562120 föreslogs att ett svenskt av staten ägt bolag skulle bildas med huvuduppgift att uppföra, äga och förvalta oljeanläggningen

samt att idka sådan handel som föranleddes av lagring i anläggningen. Till aktieteckning förordades ett investeringsanslag av en miljon kronor. För finansiering av anläggningen skulle räntefria statliga lån lämnas. Riks- dagen beslöt i enlighet med förslaget. Bolaget fick namnet AB Oljetransit.

I samband med att det statliga förvaltningsbolaget Statsföretag AB bildades, överfördes AB Oljetransit till förvaltningsbolaget. Riksdagen beslöt på regeringens förslag våren 1975 att bemyndiga regeringen att återföra bolaget till staten eftersom verksamheten inte var kommersiellt inriktad utan kunde anses vara av ren beredskapskaraktär.

Rörlig kredit för krisimport

Mot bakgrund av händelserna i Mellersta Östern hösten 1973 och importsvårigheterna i samband därmed vidtogs vissa beredskapshöjande åtgärder.

Bl.a. ställde Kungl. Maj:t i december 1973 till ÖEF:s förfogande sammanlagt 300 milj. kr av den rörliga kredit i riksgäldskontoret på sammanlagt 350 milj. kr som fick disponeras bl.a. i situationer av synnerlig vikt för rikets försvarsberedskap. Kreditbeloppet på 300 milj. kr skulle användas för köp av råolja och oljeprodukter för vidare försäljning på den svenska marknaden. Kungl. Maj:t föreslog riksdagen i prop. 197418 angående rörlig kredit för oljeköp m.m., att den rörliga krediten skulle ökas till 1 000 milj. kr varav 650 milj. kr för köp av råolja och oljeprodukter. Riksdagen biföll förslaget (FÖU 1974:8, rskr 1974234). Inom ramen för 300 milj. kr med anlitande av krediten köpte eller förmedlade ÖEF köp av totalt över 800000 m3 oljeprodukter, huvudsakligen eldningsolja, under första kvartalet 1974.

Som tidigare nämnts anmäldes iprop. 1974185 att erfarenheterna från denna inköpsverksamhet visade att verksamheten borde kunna bedrivas effektivare om ÖEF disponerade vissa egna lagringsutrymmen som depåer i sin inköps- och försäljningsverksamhet. Genom buffertlager skulle oljan kunna distribueras på marknaden då försörjningsläget så krävde.

Statligt oljehandelsföretag

I samband med att Statsföretag gjorde en förstudie rörande ökad statlig verksamhet inom petroindustrin togs även frågan upp om hanteringen av statens kommersiella intressen på oljeområdet. Dessa intressen angavsi prop. l975:30 vara förknippade med bl. a.

— försörjningen med petrokemiska råvaror till Bero] Kemi AB — Vattenfalls och andra statliga förbrukares oljeförsörjning — OPAB:s och Petroswedes verksamhet

— Statsföretags raffinaderiprojekt.

Enligt chefen för industridepartementet utgör en organisation i bolagsform av här avsett slag ett nödvändigt verktyg för en aktiv statlig oljepolitik. Bolaget bör bl.a. kunna träffa avtal med innehavare av oljefyndigheter om leveranser av råolja som möjliggjorts genom i

propositionen föreslagna statliga kreditgarantier. Allmänt, sägs det, torde bolaget kunna tjäna som organ för såväl den affärsmässiga bedömningen som genomförandet av sådana statliga åtgärder som vidtas i syfte att trygga oljeförsörjningen. Vidare bör bolagets verksamhet vid behov kunna utvidgas till att omfatta även anskaffning av naturgas.

Regeringen hade tidigare under år 1975 föreslagit (prop. 197522 bil. 7) att ett statligt aktiebolag skulle bildas för förmedling av köp av råolja och oljeprodukter m.m. Detta bolag skulle främst driva sådan verksamhet som syftar till ökad försörjningsberedskap. Statsföretagsgruppens planer ansågs kunna förverkligas så snabbt att beredskapsbehoven borde kunna tillgodoses inom ramen för det av gruppen planerade oljehandelsföre- taget. Med anledning härav återtog regeringen förslaget i prop. 197512.

20.4. EBU:s överväganden

Avslutningsvis har EBU översiktligt velat redovisa de instrument som utöver förbrukningsbegränsningar står till förfogande för regering och myndighet i kristid, nämligen produktionsberedskap, lagerberedskap och importberedskap. EBU anser det vara viktigt att förbrukningsbegräns— ningarna sätts in i sitt beredskapsmässiga sammanhang och värderas som en av flera åtgärder i ett energiberedskapspaket. l kristid kommer man att kunna spela med de olika delarna för att på bästa sätt klara krisens påfrestningar. Därför är det angeläget att alla dessa instrument fortlöpan- de underhålls och förfinas för att snabbt kunna användas då landets energitillförsel störs.

Produktionrberedskapen upprätthålls i första hand för mer utdragna kriser eftersom omställningstiden på såväl produktions- som konsum- tionssidan är betydande. EBU menar dock att även fredskriser kan räcka så länge och blir så allvarliga att frågan om upptagande av inhemsk ersättningsproduktion kan bli aktuell. Därför bör man i beredskapsplane- ringen, så långt möjligt, anpassa förberedelserna också till sådana lägen. lnte minst synes man behöva överväga striktare regler för värmeanlägg— ningarnas tekniska utformning för att möjliggöra en snabb och omfattan- de övergång i kristid till eldning med fasta bränslen. Fjärrvärmens utbredning kräver snabba och effektiva åtgärder för att säkra möjligheten till eldning med fasta bränslen. Det bör erinras om att lagringsprogram- men utgår från att vissa behov kan täckas med brännved. Installation av dubbeleldade pannor har under åren 1974—75 stimulerats med särskilda stödåtgärder inom ramen för den statliga låne- och bidragsgivningen till energibesparande åtgärder i byggnader. Detta stöd upphörde den 1 juli 1975. EBU anser det viktigt från beredskapssynpunkt att installation av s. k. dubbelpannor även i framtiden stimuleras och föreslår att tidigare bestämmelser därom återinförs.

Lagerberedskapen har under efterkrigstiden ägnats stor uppmärksam- het. Genomförd eller planerad lagerutbyggnad motsvarar ett belopp av storleksordningen fem miljarder kronor. Genom övergång till lagring av råolja har flexibiliteten i lagerreserverna ökat, Reservernas storlek

tillgodoser de krav som ställs i IEP. EBU har i kapitel 8 diskuterat samspelet i kristid mellan konsumtionsreglering och lageruttag. En låg ransoneringsberedskap kan kräva extra insatser för lageruppbyggnad. På motsvarande sätt kan en hög ransoneringsberedskap teoretiskt minska anspråken på beredskap i oljelager.

EBU vill i detta sammanhang fästa uppmärksamhet på frågan om beredskapslagringen av kärnbränsle. ] och med den av riksdagen beslutade utbyggnaden av kärnkraften kommer en ökande andel av elkraften att produceras i kärnkraftstationer. En bristande lagerberedskap i detta hänseende kan på sikt kräva att metoderna för reglering av elkraftför- brukningen måste utvecklas ytterligare och att även de mer "drastiska" åtgärderna i åtgärdsschemat förbereds noggrannare än annars, Regeringen har också i sina direktiv till den nya oljelagringskommittén innefattat prövning av frågan om beredskapslagring av kärnbränsle.

Importberedskapen utsattes för prov under krisen 1973/74. Det kan förväntas att ÖEF också i framtida fredskriser behöver förbättra landets försörjning genom egen import. Om IEP:s fördelningssystem träder i funktion, kan man dock räkna med att utrymmet för sådan forcerad import minskar. EBU vill emellertid framhålla vikten av att ÖEF planerar för en snabb aktivering av inköpsverksamheten inom ramen för den rörliga kredit som kan ställas till förfogande av regeringen. [ och med det statliga oljehandelsföretagets tillkomst, synes basen för denna verksamhet. ha säkrats. Bolaget bör därför, i samarbete med ÖEF, upprätthålla den handlingsberedskap som erfordras för att det skall kunna tillgodose kraven på snabbt och kvalificerat handlande i kristid.

Reservationer och särskilda yttranden

l Reservation av ledamoten Erik Svensson angående förbruknings- dämpande avgift och stöd för installation av dubbeleldade pannor

I likhet med utredningen anser jag att priset som förbrukningsregulator inte kan accepteras såsom en generell metod att i kristid reglera energiförbrukningen.

Att införa prismekanismen som ett bland flera regleringsinstrument skulle innebära en för svenska förhållanden helt ny princip för fördelning av knappa resurser i en krissituation och strida mot principen om fördelning efter behov.

För sin del har EBU begränsat möjligheten att utta särskild s.k. dämpningsavgift på bensin. Åtgärden syftar till att motverka hamstring. Samtidigt anvisar emellertid EBU metoder som innebär att ett system med fysisk reglering kan genomföras lika snabbt som införandet av en dämpningsavgift.

Jag finner därför förslaget om särskild dämpningsavgift på bensin överflödigt. Förslaget medför behov av ändring i ransoneringslagen. Det torde emellertid inte vara möjligt att företa sådan ändring utan att bestämmelsen får generell karaktär. Ransoneringslagstiftningen skulle härigenom tillföras ett instrument som enligt min mening principiellt är helt oförenligt med kraven på en ur sociala och andra synpunkter rättvis fördelning av landets tillgångar.

Därest dämpningsavgiften blir bestående under längre tid, skulle återbetalning av avgiftsmedel kunna bli aktuell. EBU anvisar bl.a. möjligheten att i anslutning till gällande skattelagstiftning låta kompensa- tionen ske genom att göra de avdragsgilla milkostnaderna högre. Detta medför emellertid att återbetalningen relateras till storleken av fysiska personers inkomst. Återbäringen blir härigenom regressiv så att personer med lägre inkomster klart kommer att missgynnas. EBU:s förslag att förbrukarna i efterhand kan kompenseras genom kostnadsavdrag i självdeklarationen är inte heller förenligt med de rättvisekrav som måste uppfyllas i ett ransoneringssystem.

Jag kan inte heller dela majoritetens uppfattning att direkta kapital- subventioner skall utgå i samband med byte av värmepanna. Sådana pannbyten sker normalt sedan befintlig panna är utbränd eller dess verkningsgrad på grund av ålder blivit så låg att ekonomisk eldning omöjliggjorts. Pannbyten ingår emellertid som ett normalt led i fastig-

hetsförvaltningen. Direkta subventioner till fastighetsägare för detta ändamål ter sig därför starkt stötande. Att subventioner utgår till förbättrad värmeisolering kan ses som en stimulans till förbättrad värmeekonomi. Så är emellertid icke fallet därest kapitalsubvention knytes till pannbyte. Subventioner i sådana sammanhang är endast ägnade att på skattebetalarnas bekostnad öka fastigheternas kapital- värden.

2 Reservation av ledamöterna Tage Sundkvist och Karl-Erik Tengroth angående kostnadsansvaret för kristidsnämndernas verksamhet

1 avsnitt 14.3 behandlar utredningen frågan om kostnadsansvaret för kristidsnämndernas verksamhet. Svenska kommunförbundet hemställde den 18 januari 1974 att kommunerna skulle beviljas statsbidrag med 90 procent av kostnaderna för kristidsnämndernas verksamhet i samband med senaste drivmedelsransonering. Ifråga om procentsatsens storlek har förbundet dragit en parallell med de statliga bidrag som utgick under andra världskriget samt den ersättning för planläggningskostnader som kan utgå enligt lagen om kommunal beredskap. Med anledning av att Kommunförbundets skrivelse överlämnats till EBU för bedömning, har utredningen uttalat att den för sin del inte finner skäl förorda en högre ersättningsandel än vad Kommunförbundet yrkat. Samtidigt framhåller emellertid EBU att det statliga ansvaret för folkförsörjningsfrågorna i och för sig skulle motivera en full kostnadstäckning. Staten bör enligt utredningen således täcka minst 90 procent av kommunernas kostnader för handläggning, inom kristidsnämndens ram, av sådana uppgifter som åläggs dem av centrala eller regionala myndigheter.

Vi delar den av utredningen framförda meningen att det statliga ansvaret för folkförsörjningsfrågorna motiverar en full kostnadstäckning. Till skillnad från utredningens majoritet anser vi emellertid att staten i konsekvens med denna principiella uppfattning borde täcka samtliga de kostnader som det här är fråga om. Den omständigheten att Kommunför- bundet i sin framställning följt gällande fördelningsprincip beträffande kommunal beredskapsplanläggning bör enligt vår uppfattning inte hindra att i framtiden denna principen ändras så att full kostnadstäckning utgår.

3 Särskilt yttrande av ledamoten Erik Svensson angående samman- sättningen av ÖEF:s styrelse

EBU föreslår en organisation för det praktiska handhavandet av energiransonering som innebär att beslutsprocessen i övervägande grad överlämnas till tjänstemän. Beträffande elransoneringen kommer denna att helt handläggas av företrädare för energiprodueenterna.

Vid sådant förhållande är det av synnerlig vikt att den överordnade sammanhållande instansen. som föreslås bli Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, ges en sådan sammansättning att lekmannainflytandet ges största

möjliga spelrum och att tjänstemannainflytandet beskäres.

Med hänsyn till den roll bostadsmarknaden kommer att spela under en ransonering är det synnerligen nödvändigt att plats beredes intresseorga- nisationerna på detta områdei den överordnade styrelsen.

4 Särskilt yttrande av experten Nils-GustafDanielson angående organisationsutformningen

Vid utformningen av organisationen för handhavandet av konsumtions- regleringar vid försörjningskriser och regleringarnas omsättning i ransone- ringsåtgärder måste ansvarsförhållandena mellan berörda myndigheter vara klart avgränsade och preciserade. Enligt EBU:s förslag åvilar det övergripande regleringsansvaret ÖEF såsom den under regeringen närmast ansvariga myndigheten för energiförsörjningen. Centrala myndigheter med försörjningsansvar (motsvarande) inom andra samhällssektorer (t. ex. TN inom transportområdet, JN för jordbruk, trädgårdsnäring och fiske) tillkommer att reglera utnyttjandet av de kvoter av skilda energislag, som genom den övergripande regleringen avdelats för deras verksamhetsområden liksom att meddela härför erforderliga tilldelnings- normer.

lnstrumenten för det praktiska genomförandet av konsumtionsregle- ringarna är de för bränsle-, drivmedels- respektive elområdena utarbetade ransoneringssystemen. För administrationen av dessa system föreslår EBU att vid krisfall inrättas ett bränslekontor, ett drivmedelskontor respektive en elförsörjningsnämnd. I sin egenskap av tilldelningsmyndig- heter har dessa organ att följa de förenämnda regleringsmyndigheternas anvisningar och normer avseende avdelade kvoters utnyttjande (tex fördelning på län och inom transportområdet fördelning på transport- dag)

Till undvikande av missförstånd i ansvarsfrågan borde enligt mitt förmenande de tre centrala tilldelningsorganen — bränslekontoret, driv- medelskontoret Och elförsörjningsnämnden — i kapitel 18 ha benämnts "ransoneringsmyndigheter” (”ransoneringsorgan”) i st. f. ”regleringsmyn- digheter" ("regleringsorgan") liksom vid beskrivning av deras verksamhet ordet ”reglera” ha undvikits.

Kronologisk förteckning

SOPNPP'FPNH

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39. 40. 41. 42. 43. 44. 45. 46. 47. 48. 49. 50. 51. 52. 53. 54. 55. 56. 57. 58.

Demokrati på arbetsplatsen. A. Psalmer och visor. Del H. U. Psalmer och visor. Del 12. U. Psalmer och visor. Del 1:3. U. Bättre bosättning för flera. S. Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. U. Framtida studerandehälsovård. U. Utlandssvenskarnas rösträtt. Ju. Individen och skolan. U. Rörlig pensionsålder. S. . Svensk press. Tidningar i samverkan. Fi. . Totalfinansiering. B. . Vägtrafikolyokor och sjukvårdskostnader. S.

Konstnärerna i samhället. U. Kommunal rösträtt för invandrare. Kn. Kriminalvårdens nämnder. Ju. . Markanvändning och byggande. Remissammanstlllning ut-

given av bostadsdepartementet. B. Förtroendevalda och panier i kommuner och landsting. Kn. . Konsumentskydd på läsområdet. H. (Utkommer hösten 1975) . Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman.

Ju. . Pensionsförsäkring. Fi. . Lag om allmänna handlingar. Ju.

JO-ämbetet. Uppgifter och organisation. R. Tre sociologiska rapporter. Ju. A jour. Om journalistutbildning. U. . Forskningsråd. U. . Politisk propaganda på arbetsplatser. A. . Program för ljud och bild i utbildningen. U. . Medborgarligs fri-och rättigheter i vissa länder. Ju.

Barnens livsmiljö. S. (Utkommer hösten 1975) . Samhället och barns utveckling. Barnmiljöutrcdningens rap-

port 1. S. (Utkommer hösten 1975) . Barns hälsa. Barnmiljöutredningens rapport 2. S. (Utkommer

hösten 1975) Barns uppfostran och utveckling. Barnmiljöutredningcns rap— port 3. S. (Utkommer hösten 1975) Förskolan, skolan och fritiden. Barnmiljöutredningens rapport 4. S. (Utkommer hösten 1975) Barnfamiljernas ekonomi. Barnmiljöutredningens rapport 5. S. (Utkommer hösten 1975) Barnen och den fysiska miljön. Barnmiljöutredningens rapport 6. S. (Utkommer hösten 1975) Barn och föräldrars arbete. Barnmiljöutredningens rapport 7. S. (Utkommer hösten 1975) Barnkultur. Barnmiljöutredningens rapport 8. S. (Utkommer hösten 1975) Statsbidrag till kommunerna. Fi. Trafikolyckor och statistik. K. Kommunal demokrati. Kn. Kommunal demokrati. Sammanfattning. Kn. Kvinnor i statlig tjänst. Fi. Etablering av miljöstörande industri. B. Vidareutbildning i internationell marknadsföring. H. Kommunal organisation och information. Kn. Kollektivtrafik i tätort. K. Kollektivtrafik i tätort. Bilagor. K Massmediegrundlag. Ju. Internationella koncerner i industriländer. l. Bostadsförsörjning och bostadsbidrag. B. Bostadsförsörjning och bostadsbidrag. Bilagor. B. Beskattning av realisationsvinster. Fi. Fåmansbolag. Fi. Bötesverkställighet. Ju. Trafikbuller. Del II. Flygbuller. K. Varuförsörjning i kristid. H. Målet är jämställdhet. Ju.

59. Utbildning för vuxna. U. 60. Energiberedskap för kristid. H.

.. .,», .-.,_. ana.-

Systematisk förteckning

______________—_-—_——

Riksdagen JO—ämbetet. Uppgifter och organisation. [23]

Justitiedepartementet

Utlandssvenskarnas rösträtt. [8] Kriminalvårdens nämnder. [16] Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. [20] Lag om allmänna handlingar. [22] Tre sociologiska rapporter. [24] Medborgarliga fri- och rättigheter i vissa länder. [291 Massmediegrundlag. [49]

Bötesverkställighet. [55] Målet är jämställdhet. [58]

Socialdepartementet

Bättre bosättning för flera. [5] Rörlig pensionsålder. [10] Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnadar. [131 Barnmiljöutredningen. 1. Barnens livsmiljö. [30] (Utkommer hösten 1975) 2. Samhället och barns utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 1. [31] (Utkommer hösten 1975) 3. Barns hälsa. Barn- miljöutradningens rapport 2. [32] (Utkommer hösten 1975) 4. Barns uppfostran och utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 3. [33] (Utkommer hösten 1975) 5. Förskolan, skolan och fritiden. Barnmiljöutredningans rapport 4. [34] (Utkommer hösten 1975) 6. Barnfamiljernas ekonomi. Barnmiljöutredningens rapport 5. [35] (Utkommer hösten 1975) 7. Barnen och den fysiska miljön. Barn- miljöutredningens rapport 6. [36](Utkommer hösten 1975) 8. Barn och föräldrars arbete. Barnmiljöutradningans rapport 7. [37] (Ut- kommer hösten 1975) 9. Barnkultur. Barnmiljöutredningens rap— port 8. [38] (Utkommer hösten 1975)

Kommunikationsdepartementet

Trafikolyckor och statistik. [40] Utredningen om kollektivtrafiki tätorter. 1. Kollektivtrafik i tätort. [47] 2. Kollektivtrafik i tätort. Bilagor. [48] Trafikbuller. Del II. Flygbuller. [56]

Finansdepartementet

Svensk press. Tidningar i samverkan. [11] Pensionsförsäkring. [21] Statsbidrag till kommunerna. [39] Kvinnor i statlig tjänst. [43] Beskattning av realisationsvinster. [53] Fämansbolag. [54]

Utbildningsdepartementet

1969 års psalmkommitté., 1. Psalmer och visor. Del lzl. [2] 2. Psalmer och visor. Del 1:2. [3] 3. Psalmer och visor. Del 113. [41 Utredningen om skolan, staten och kommunerna.

1. Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. [6] 2. In— dividen och skolan. [8] Framtida studerandehälsovård. [7] Konstnärerna i samhället. [14] Å jour. Om journalistutbildning. [25] Forskningsråd. [26] Program för ljud och bild i utbildningen. [28] Utbildning för vuxna. [59]

Handelsdepartementet

Konsumentskvdd på Iäsområdet. [19] (Utkommer hösten 1975] Vidareutbildning i internationell marknadsföring. [45] Varuförsörjning i kristid. [57] Energiberedskapsutredningen. 1. Energiberedskap för kristid. [60]

Arbetsmarknadsdepartementet

Demokrati på arbetsplatsen. [1] Politisk propaganda på arbetsplatser. [27]

Bostadsdepartementet

Totalfinansiering. [12] Markanvändning och byggande. Remissammanställning utgiven av bostadsdepartementet. [17] Etablering av miljöstörande industri. [44] Boende- och bostadsfinansieringsutredningarna. 1. Bostadsför- sörjning och bostadsbidrag. [51] 2. Bostadsförsörjning och bo- stadsbidrag. Bilagor. [52]

lndustridepartementet Internationella koncerner i industriländer. [50]

Kommundepartementet

Kommunal rösträtt för invandrare. [15] Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. [18] Utredningen om den kommunala demokratin. 1. Kommunal de— mokrati. [41] 2. Kommunal demokrati. Sammanfattning. [42] 3. Kommunal organisation och information. [46]

_________._———————-

Kronologisk förteckning

___—ä

(. Nordisk överenskommelse om förmåner vid sjukdom, havan— daskap och bernabörd Peruskoulu pohjolsmaissa Litteratur om nordiskt samarbete . Nordisk kommunal rösträtt och valbarhet

Bötesstraffat Nordic Cooperation for Tourism. Proposals for Action Voksenopplaring i de nordiska land. En konferanserapport Overalkt over forsknings-og utviklingsarbeid som gjelder eng- elskundervlaningan ( de nordiska land — 1974

9. Fort— och vidsreutblldning för teaterarbetare 10. Nordisk samarbeid om billedkunst

ewemepp

- "*.—m_— lilLÄL—L. [ASL. —- 6 OKTl'f'Y'å

åla LiberFörlag

Allmänna Förlaget ISBN 91 - 38 '02233-8