Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen förslås att kostnaden för skiftesman vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad skall kunna ersättas inom rättshjälpslagens ram. Dessutom föreslås vissa smärre jämkningar i lagen i syfte att förenkla handläggningen av rättshjälpsärenden. Ändringarna före- slås trädai kraft den ljanuari 1976.

] Riksdagen 1975/76. ) saml. Nr 47

• Sida 2
•  Original

Prop. 1975/76: 47

1. Förslag till

ix)

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)

Härigenom föreskrives att 5, 9, 16, 19, 22, 23, 25, 31 och 39 55 rättshjälpslagcn (1972: 429)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen I _vdelse

se:

Rättshjälpsnämnd är beslutför med ordföranden och de två leda- möter som ej är advokater. Är ärende av principiell betydelse eller annars av särskild vikt eller finnes i annat fall på grund av ärendets beskaffenhet deltagande av de båda ledamöter som är ad- vokater påkallat, ska/l samtliga ledamöter deltaga.

Rättshjälpsnämnd är beslutför med ordföranden och minst två andra ledamöter, av vilka en icke är advokat. Vid avgörande av ärende, som är av principiell be- tydelse eller annars av särskild vikt, skall dock samtliga ledamö- ter deltaga.

Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål äger motsvarande tillämpning när ärende avgöres av rättshjälpsnämnd. Ordföranden skall dock säga sin mening först.

I den utsträckning regeringen bestämmer får tjänsteman vid rättshjälpsnämnden på nämndens vägnar slutligt pröva rättshjälps- ärende. Tjänstemannen skall vara lag] aren och ha erfaren/1 et av donzsmls— eller advokatverksam- het.

] den utsträckning regeringen bestämmer får tjänsteman vid rättshjälpsnämnden på nämndens vägnar slutligt pröva rättshjälps- ärende. '

9 53 Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga ange- lägenhet som rättshjälpen avser. Bestämmelser om att den rättsökande har att själv helt eller delvis betala kostnad för rättshjälp finns i 16 å andra stycket och 27 &" första stycket andra punkten. Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för 1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes rätt,

2. bevisning vid allmän domstol, krigsrätt. arbetsdomstolen eller bo- stadsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av skilje-

man.

3. 'utrcdning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndigheten ,

1 Lagen omtryckt 1973: 247. 3 Senaste lydelse 1974: 1091. 3 Senaste lydelse 1974: 1091.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1975/76: 47 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. resa och uppehälle för den rättssökandc eller hans ställföreträdare och för vårdare eller annan. som måste anlitas i samband med inställel- se inför domstol eller annan myndighet. om personlig inställelse ålagts, eller i samband med inställelse för blodundersökning eller annan under- sökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom äktenskap,

5. avgift som enligt expedi- tionskungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid allmän domstol, krigsrätt, arbets— domstolen eller bostadsdomstolen, dock ej i fråga om sådan rättens expedition som utfärdas endast på särskild begäran om icke expedi- tionen begäres innan tiden för full- följd av talan gått till ända, samt avgift som utgår enligt exekutions— avgiftskungörelsen (1971: 1027),

5. avgift som enligt expedi- tionskungörclsen (1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid allmän domstol. krigsrätt. arbets- domstolen eller bostadsdomstolen, dock ej i fråga om sådan rättens expedition som utfärdas endast på särskild begäran om icke expedi— tionen begäres innan avgörandet i huvudsaken vunnit laga kraft,samt avgift som utgår enligt exekutions- avgiftskungörelscn (1971: 1027),

6. kungörelse i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbets- domstolen eller bostadsdomstolen,

7. vad av allmänna mcdcl utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligt 4 eller 5 5 lagen (1958: 642) angående blodunder- sökning m. m. i mål om äkten- skaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äkten- skap eller enligt föreskrift i rätte- gångsbalken eller 3 5 första styc- ket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat om.

Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2

7. vad av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligt 4 eller 5 5 lagen (l958:642) angående blodunder- sökning m.m. i mål om äkten- skaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom äkten- skap eller enligt föreskrift i rätte- gångsbalken eller 3 & första styc- ket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat om,

8. skiftesman som av domstol förordnats att verkställa bodel- ning med anledning av äkten- skapsskillnad eller boskillnad.

anses ej den

rättssökandes kostnad för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller fader- skapet till barn utom äktenskap.

16 å

Anlitar den rättssökande advo- kat eller biträdande jurist på ad- vokatbyrå får, så länge kostnader- na för rättshjälpen ej överstiger maximibeloppct för den rättssö- kandcs kostnadsbidrag, allmän rättshjälp lämnas utan beslut av rättshjälpsnämnden. Vad som sagts nu gäller ej fall som avses i 7 & första stycket.

Anlitar den rättssökande advo- kat eller biträdande jurist på ad- vokatbyrå får. så länge kostnader- na för rättshjälpcn ej överstiger maximibeloppet för den rättssö- kandcs kostnadsbidrag. allmän rättshjälp lämnas utan beslut av rättshjälpsnämnden. Vad som sagts nu gäller ej fall. som avses i 7 5 första stycket, eller angelä—

• Sida 4
•  Original

Prop. 1975/76: 47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gen/tet rörande bodelning med an- ledning av äktenskapsskillnad el- ler boskillnad.

Skyldigheten att utge kostnadsbidrag fullgöres genom att den rätts- sökande till biträdet betalar dennes ersättning och svarar för övriga kostnader för rättshjälpen.

19 54 Bifalles ansökan om allmän rättshjälp, fastställer rättshjälpsnämnden samtidigt det för sökanden gällande maximibeloppet. Kan sökanden ej själv eller genom någon som i tjänsteställning eller annars lämnar honom bistånd behörigen tillvarataga sin rätt. får rätts- hjälpsnämnden på sökandens begäran förordna biträde.

[ angelägenhet, som kan antagas

bli prövad enligt lagen (1974: 8) om rättegången i tvistemål om mindre värden, får biträde för- ordnas cndast om särskilda skäl föreligger med hänsyn till sökan- dens personliga förhållanden eller sakens beskaffenhet.

I angelägenhet, som kan antagas bli prövad enligt lagen (1974: 8) om rättegången i tvistemål om mindre värden, fär biträde för- ordnas cndast om särskilda skäl föreligger med hänsyn till sökan- dens personliga förhållanden eller sakens beskaffenhet. [ ärende om bodelning med anledning av äk— tenskapsskillnad eller boskillnad får biträde förordnas endast om särskilda skäl föreligger med hän- syn till makarnas förhållanden el- ler boets beskaffenhet.

När biträde kan förordnas enligt 20 kap. 19 & föräldrabalken. för- ordnas ej hiträde enligt denna lag.

22 55

Biträde har rätt till skälig er— sättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Re- geringen eller, efter regeringens bemyndigande, centralmyndighe- ten fastställer taxa som skall till- lämpas vid bestämmande av er- sättning.

Har biträde genom vårdslöshet eller försummelse föranlett kost- nad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens bestäm— mande.

Ersättning till biträde fastställes i mål eller ärende vid allmän d'om- stol. krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen av dom— stolen. Biträdesersättning i annat fall fastställes av rättshjälpsnämn- den.

fSenaste lydelse 1974: 11. ** Senaste lydelse 1974: 1091.

Biträde och skiftesman har rätt till skälig ersättning för arbete. tidsspillan och utlägg som uppdra- *get krävt Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, ccn- tralmyndigheten fastställer taxa som skall tillämpas vid bestäm- mande av ersättning.

Har biträde eller skiftesman genom vårdslöshet eller försum- melse föranlett kostnad för rätts- hjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande.

Ersättning till biträde fastställes i mål eller ärende vid allmän dom- stol, krigsrätt, arbetsdomstolen el- ler bostadsdomstolen av domstolen. Ersättning till biträde i annat fall och till skiftesman fastställes av rättshjälpsnämndcn.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1975/ 76: 47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

235

Biträde får ej förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin huvudman utöver vad som följer av 22 &. Har det skett, är förbe- hållet utan verkan och skall bi- - trädet återbetala vad han uppburit för mycket.

Biträde får ej förbehålla sig el- ler mottaga ersättning av sin hu- vudman utöver vad som följer av 22 &. Har det skett, är förbehållet utan verkan och skall biträdet åter- betala vad han uppburit för myc- ket. I fråga om ersättning till skif- tesnzan skall vad som har sagts nu äga motsvarande tillämpning.

25 sö

I angelägenhet, som ej hand- lägges vid allmän domstol, krigs- rätt, arbetsdomstolen eller bo- stadsdomstolen, beslutar biträde om utredning. Har biträde ej för- ordnats, beslutar rättshjälpsnämn— den.

I angelägenhet, som ej hand- lägges vid allmän domstol, krigs- rätt, arbetsdomstolen eller bo- stadsdomstolen, beslutar biträde om utredning. Har biträde ej för- ordnats, beslutar rättshjälpsnämn- den. Har i ärende om bodelning förord/lats skiftesman, beslutar denne om utredning.

Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ersättningen bestämmes av rättshjälpsnämnden.

31 år

I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ären- de vid allmän domstol, krigsrätt. arbetsdomstolen eller bostadsdom- stolen äger bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tillämp- ning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen. Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för såda- na kostnader skall åläggas att utge ersättningen till statsverket.

I fråga om part som åtnjuter all- män rättshjälp i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt. ar- betsdomstolen eller bostadsdom- stolen ägcr i fråga om kostnaderna för rättshjälpen bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad till- lämpning utom beträffande ersätt- ning för ränta. Motpart eller an— nan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas att utge ersättningen till statsverket.

Vinner makar efter gemensam ansökan boskillnad eller äktenskaps— skillnad och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten, om det ej med hänsyn till omständigheterna är obilligt, ålägga andra maken att betala statsverket hälften av kostnaderna för rättshjälpen.

6 Senaste lydelse 1974: 1091. 7 Senaste lydelse 1974: 1091.

Har i ärende om bodelning skif- tesman förordnats och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rättshjälpsnämnden, om det ej med hänsyn till omständigheter— na är obilligz, ålägga andra maken

• Sida 6
•  Original

Prop. 1975/76: 47 6

Nuvarande I ydelse Föreslagen lydelse

att betala statsverket hälften av kostnaderna för skiftesmannen och för utredning som denne'har föranstaltat om. Beslutet får verk- ställas enligt vad som är föreskri- vet om domstols dom.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser mot-svarande tillämpning i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betal- ningsskyldighet åläggas mot statsverket för dessa kostnader i deras hel- het eller till viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

39 & Beslut om rättshjälp enligt 36 & meddelas på ansökan av den till- talade. Sådant beslut meddelas av den. domstol där målet är anhängigt. Har rätten skilt saken från sig får den, till dess talan fullföljts av den tilltalade eller tiden för sådan talan utgått, bevilja honom rättshjälp i högre rätt.

Föreligger omständighet som anges i 34 9" första stycket 2 be— träffande den tilltalade. skall dom- stolen förordna att rättshjälpen skall upphöra. Dömes den tilltala- de för brottet, skall han utan Izin- der av vad som föreskrives i 38 5 första stycket åläggas att betala hela kostnaden för rättshjälpen.

Ändras den tilltalades ekono- miska förhållanden i sådan mån att han ej längre är berättigad till rättshjälp, skall domstolen förord- na att rättshjälpen skall upphöra.

Denna lag träder i kraft den "I januari 1976. De nya bestämmelserna om rättshjälp i ärende om bodelning gäller ej i fråga om rättshjälp som begärts före ikraftträdandet.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1975/ 76: 47 7

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m.

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1973: 137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m.

dels att i 1 och 8 55 ordet ”Konungen" skall bytas ut mot "rege- ringen”,

dels att. 5 & skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 %

Lämnas bistånd enligt 4 Så för bestridande av kostnader i rättegång eller under förundersökning om brott och dömes den som erhållit bi- stånd för brottet, skall han till statsverket återbetala vad han motta- git. Återbetalningsskyldigheten får dock jämkas eller efterges. om skäl härtill föreligger med hänsyn till hans brottslighet eller personliga och ekonomiska förhållanden.

Frikännes den som erhållit bistånd enligt 4 & för brottet skall han till statsverket återbetala vad han mottagit endast i den mån särskilda skäl föreligger.

Nedlägges rättegång eller för- undersökning om brott mot den som erhållit bistånd enligt 4 & utan att skuldfrågan avgjorts ge- nom dom, skall den som erhållit bistånd, i den mån det med hän- syn till omständigheterna är skä- ligt, till statsverket återbetala vad han mottagit.

Nedlägges rättegång eller för- undersökning om brott mot den som erhållit bistånd enligt 4 5 utan att skuldfrågan avgjorts ge- nom dom, skall den som erhållit bistånd, i den mån det med hän- syn till omständigheterna är skä- ligt. till statsverket återbetala vad han mottagit. Detsamma gäller om skuldfrågan i annat fall kan att— tagas ej komma att avgöras ge- nom dom därför att den som er- hållit bistånd håller sig undan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

• Sida 8
•  Original

1975/76: 47 8

Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-09-25

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Sträng. Johansson, Holmqvist. Aspling, Geijer, Bengtsson, Lidbom, Carlsson, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Zachrisson, Hjelm—Wallén

Föredragande: statsrådet Geijer

Lagrådsremiss med förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) , m.m.

2.2. Delegation av rättshjälpsnämnds beslutanderätt

Nuvarande ordning. Enligt 55 tredje stycket rättshjälpslagen får tjänsteman vid rättshjälpsnämnden i den utsträckning regeringen bestämmer på nämndens vägnar slutligt pröva rättshjälpsärende. Tjänstemannen skall enligt samma lagrum vara lagfaren och ha erfarenhet av domstols- eller advokatverksamhet. I 85 instruktionen (l973z250) för rättshjälpsnämnderna har meddelats närmare bestäm- melser om delegation. Rättshjälpsnämnden får sålunda överlämna åt tjänsteman vid nämndens kansli att avgöra ärende eller grupp av

• Sida 15
•  Original

1975/76: 47 l5

ärenden som inte är av större vikt eller av principiell betydelse. Som begränsning gäller dock att rättshjälpsärende får överlämnas bara åt tjänsteman som har den i rättshjälpslagen angivna kompetensen. En annan begränsning ligger i att tjänstemannen inte får avslå ansökan eller framställning i andra fall än när saken är uppenbar eller ärendet är brådskande. Sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med nämnden. l 9ä instruktionen för rättshjälpsnämnderna ges chefen för rättshjälpsnämnds kansli eller, efter hans beslut, annan tjänsteman vid kansliet rätt att fordra in förklaring, upplysning eller yttrande i ärende hos nämnden.

Promemorian. l promemorian framhålls att de berörda reglerna inne- fattar en vidsträckt möjlighet till delegation. Huvuddelen av ärendena vid rättshjälpsnämnderna bereds och avgörs inom nämndernas kanslier. något som förefaller nödvändigt med hänsyn till det stora antalet ärenden. Under budgetåret l973/74 uppgick sålunda antalet ärenden hos samtliga rättshjälpsnämnder till 100.000. DON har funnit att flera typer av beslut är av sådant slag att de inte kräver jurist- kompetens utan med fördel kan fattas av biträdespersonal som vunnit tillräcklig erfarenhet. Till denna grupp av beslut kan enligt pro- memorian först räknas beslut med anledning av ansökan om allmän rättshjälp i mål om äktenskapsskillnad, om sökandens ekonomiska förhållanden är okomplicerade. Någon tvekan om att allmän rättshjälp skall beviljas föreligger inte i sådana ärenden. Inte heller bör det i dessa fall vålla några svårigheter att bestämma maximibelopp för kostnadsbidrag. En annan grupp ärenden som bör kunna avgöras av kvalificerad biträdespersonal utgör enligt promemorian sådana slut- regleringar som inte föranleder någon in- eller utbetalning samt enklare avräkningar med biträde. [ promemorian föreslås sålunda att krav på lagfarenhet och erfarenhet av domstols— och advokatverksam- het inte skall ställas upp för de typer av beslut som nu berörts. Vidare föreslås att gällande bestämmelser om handläggares kompetens förs över från rättshjälpslagen till instruktionen för rättshjälpsnämnderna. så att regleringen av samtliga behörighetsfrågor sker där.

Remiss_vttrandena. Flertalet remissinstanser som yttrar sig beträf- fande delegationsmöjligheten tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det utan erinran. Det gäller bl.a. Göta hovrätt, kammarrätten i Göteborg, samtliga rättshjälpsnämnder. JO. Sveriges advokatsamfund och SACO/SR. Kammarrätten i Göteborg ifrågasätter om man inte kan gå längre i att lämna över beslutanderätt till kanslipersonal. Vilka ytter- ligare grupper av ärenden som därvid bör komma i fråga för delegation bör lämpligen utredas närmare av DON. Kammarrätten föreslår därför att DON får rätt att besluta om vilka arbetsuppgifter som rättshjälps- nämnd skall kunna delegera till kanslipersonal. Kammarrätten instämmer dock med den i promemorian framförda åsikten att sådan

• Sida 16
•  Original

1975/76: 47 16

delegation inte får avse rättshjälpsärende som är av svår beskaffenhet eller vars avgörande eljest kräver särskild erfarenhet. Även rättshjälps— nämnderna [Jönköping och Malmö samt JO anser att det kan komma i fråga med något vidsträcktare delegering än den föreslagna till tjänste- män som inte är jurister. Rättshjälpsnämnden i Jönköping föreslår sålunda att prövning av kostnadsräkningar avseende rådgivnings- avgifter också bör delegeras. Rätts/tjälpsnt'imnden i Malmö anser inte att behörigheten att besluta om allmän rättshjälp för icke jurister bör begränsas till enbart äktenskapsskillnadsmål. Även andra rättshjälps- ärenden, särskilt av familjerättslig art. kan utan olägenhet handläggas av biträdespersonalen. Tillräcklig säkerhet för att bara biträdespersonal med erforderlig erfarenhet och kunskap får möjlighet att besluta i rättshjälpsärende ges genom att delegationsrätten lagts på rättshjälps- nämnden. vars ledamöter kan göra en bedömning av kanslipersonalens kompetens. och genom den begränsning i delegationsrätten som det innebär att enligt instruktionen förordnande inte får avse rättshjälps- ärende som är av svår beskaffenhet eller vars avgörande eljest kräver särskild erfarenhet. JO anför som ytterligare exempel på eventuell delegationsmöjlighet ärende om underårigs ansökan om allmän rätts- hjälp i mål om fastställande av faderskap.

Den enda remissinstans som motsätter sig att bestämmelserna om handläggares kompetens överförs från rättshjälpslagen till instruk- tionen för rättshjälpsnämnderna är Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer. Enligt föreningens mening är det av väsentlig betydelse att huvudregeln slås fast i lag, nämligen att handläggande tjänsteman skall ha erfarenhet av domstols- eller advokatverksamhet. Helst borde handläggare vid nämnden ha praktisk erfarenhet av såväl domstols- som advokatverksamhet för att insiktsfullt kunna utföra sina ofta intrikata uppgifter. Föreningen har dock förståelse för att under rådande förhållanden på juristbanan detta önskemål kan vara svårt att tillgodose. Även med föreningens utgångspunkt föreligger det dock inte hinder från arbetsfördelningssynpunkt att uppenbart enkla avgö- randen i rutinärenden överlämnas till kvalificerad biträdespersonal. Föreningen har därför i princip inte något att erinra mot promemorie- förslaget i vad det avser delegation till icke rättsbildad personal. Sådan personal får dock inte under några förhållanden tilläggas rätt att avslå ansökan eller framställning i brådskande fall. vilket skulle bli följden om 85 andra stycket instruktionen för rättshjälpsnämnderna behålls oförändrad.

2.3. Kostnad för expeditions— och exekutionsavgifter

Nuvarande ordning. Enligt 9 5 andra stycket 5 rättshjälpslagen anses som kostnad för allmän rättshjälp den rättssökandes kostnad för avgift

• Sida 17
•  Original

1975/76: 47 17

som enligt expeditionskungörelsen (l964:618) utgår för ansökan och expedition vid bl. a. allmän domstol samt för avgift som utgår enligt exekutionsavgiftskungörelsen ( 1971:1027 ). I fråga om expeditionsavgift är förmånen begränsad så att den inte omfattar sådan rättens expedition som utfärdas bara på särskild begäran. om inte expeditionen har begärts innan tiden för fullföljd av talan har gått ut. Beträffande exekutionsavgift får förmånen främst betydelse vid allmän rättshjälp i ärende om verkställighet, eftersom sådan rättshjälp som har lämnats för angelägenhet som kan leda fram till verkställbart avgörande inte omfattar själva exekutionen.

Lämnas allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd. innebär förmånen att den rättssökandc får betala expeditions- eller exekutions- avgiften men att han samtidigt får tillgodoräkna sig kostnaden vid betalning av kostnadsbidrag. Lämnas rättshjälpen efter beslut av rättshjälpsnämnd, betalas efter beslutet uppkommande kostnader av allmänna medel. Beträffande expeditions- och exekutionsavgifter innebär bestämmelsen att domstolen eller den exekutiva myndigheten inte skall ta ut föreskrivna avgifter av den rättssökande. Inte heller sker någon stämpelbeläggning. Sedan tid för fullföljd har gått till ända, skall emellertid domstolen eller den exekutiva myndigheten underrätta rättshjälpsnämnden om bl.a. denna rättshjälpskostnad. Föreskrift härom finns i 19 & rättshjälpskungörelsen (1973z248). Underrättelsen är nödvändig för att kostnaden skall kunna beaktas i samband med slutreglering enligt 30 & rättshjälpslagen.

Prometmrrian. l promemorian påpekas att bestämmelsen i 9 5 andra stycket 5 rättshjälpslagen om expeditionsavgift har tolkats olika i rätts- praxis beträffande den situationen att part beställer sådan expedition som avses i bestämmelsen sedan avgörandet har överklagats och full- följdstiden har gått ut. Enligt promemorian anser somliga domstolar. oavsett om fullföljd har skett eller inte. att kostnad för expeditionen inte omfattas av rättshjälpen. Andra domstolar menar att lösen av handling som ingår i den lägre instansens åkt i sådant fall kan ske i den högre instansen och att härvid fullföljdstiden i den högre instansen skall tas som utgångspunkt. Det innebär att lagtextens ord "innan tiden

för fullföljd av talan gått till ända" tillämpas som om bestämmelsen i stället innehöll orden "innan avgörandet vunnit laga kraft". Enligt promemorian bör emellertid. oavsett hur bestämmelsen i sin nuvarande lydelse skall tolkas. avgift för sådan rättens expedition som utfärdas endast på särskild begäran anses som kostnad för rättshjälpen under förutsättning att framställningen görs innan avgörandet i huvud- saken har vunnit laga kraft. DON föreslår därför att 9 5 andra stycket 5 rättshjälpslagen ändras i överensstämmelse härmed.

[ promemorian berörs vidare vissa praktiska svårigheter som reglerna om återbetalningsskyldighet i 31 och 32 55 rättshjälpslagen 2 Riksdagen 1975/76. ] saml. Nr 47

• Sida 18
•  Original

1975/76: 47 18

kan innebära när det gäller expeditionsavgifterna. DON pekar därvid på möjligheten att helt avföra förmånen ur rättshjälpslagen och efter ändring i stämpelskatteförordningen (1964z308) göra expeditionerna avgiftsfria för dem som åtnjuter allmän rättshjälp. Det framhålls också att en sådan ordning skulle innebära en arbetsbesparing för rättshjälps- nämnderna som torde komma att uppväga de ytterligare kostnader för statsverket som den eventuellt skulle kunna medföra.

Remissyttrandena. lcke någon av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan har motsatt sig en ändring i enlighet med promemorie- förslaget. Tanken på att gå än längre genom att införa avgiftsfrihet för den som erhåller allmän rättshjälp har vunnit stort gensvar. Rättslrjälpsnärnriden i Jönköping anser att trots att det av många skäl inte går att återgå till systemet med fri rättegång man ändå bör försöka tillgodogöra sig vissa av det systemets administrativa fördelar. Expedi- tioners avgiftsfrihet är en sådan fördel. Liknande synpunkter anförs av rätts/rjälpsnärnnderna i Malmö. Sundsvall och Umeå.

Även riksskarteverket anser att praktiska skäl talar för avgiftsfri- het genom ändring i expeditionskungörelsen och förordar dessutom en motsvarande ändring i exekutionsavgiftskungörelsen. Verket framhåller därvid att f.n. gäller att part som har haft allmän rättshjälp efter beslut av rättshjälpsnämnden kan erhålla fri verkställighet hos exekutionsmyndighet enligt 9.5 rättshjälpslagen och 6 a & exekutions- avgiftskungörelsen. De olika villkor som reglerar efter vilken bestämmelse de enskilda målen skall handläggas är enligt riks- skatteverkct svårtillämpliga. [ 6 a & cxekutionsavgiftskungörelsen föreskrivs att kostnaden för rättshjälpen skall ha överstigit maximi- beloppet för kostnadsbidraget. Denna regel orsakar enligt verket både exekutiv myndighet och sökande besvär. eftersom det torde ankomma på sökande att genom bevis från vederbörande rättshjälpsnämnd styrka angivna förhållande. När utmätning måste ske skyndsamt, kan en komplettering i nämnda avseende medföra försening av handläggningen med rättsförlust för sökanden som följd. Verket påpekar att rättshjälp som har beviljats för angelägenhet. vilken kan leda fram till verkställbart avgörande, i princip inte omfattar exekution av avgörandet. såvida inte 105 första eller andra stycket rättshjälps- lagen äger tillämpning. Verket hemställer att berörda princip kommer till uttryck i författningstexten.

Föreningen jurister vid Sveriges allrnänrta advokatbyräer anser att DON:s förslag till ändring av 95 andra stycket 5 rättshjälpslagen innebär en förbättring och tillstyrker detta. Enligt föreningens uppfattning är dock att föredra att expeditionerna vid allmän räjtshjälp. görs helt avgiftsfria. Från samhällsekonomisk synpunkt torde med hänsyn till avgifternas ofta ringa belopp ett sådant system ställa sig fördelaktigt. Dornarejörbundet och advokatsamfundet anför liknande

• Sida 19
•  Original

1975/76: 47 19

synpu'nkter.

Enligt JO bör den nuvarande bestämmelsen tolkas så att som kostnad för rättshjälpen skall anses den rättssökandes kostnad för avgift för expedition i lägre instans under förutsättning att expeditionen begärs. innan tiden för fullföljd ] högre instans har gått till ända. Eftersom bestämmelsen blivit föremål för skilda tolkningar. anser JO att det föreslagna förtydligandet fyller ett behov. Denna lösning är att föredra framför den som innebär att berörda förmån helt avförs ur rättshjälpslagen i förening med en ändring i stämpelskatte- förordningen som innebär att expeditioner görs avgiftsfria för den som åtnjuter allmän rättshjälp. Göta hovrätt påpekar att avgiftsfrihet för expeditioner innebär — förutom en viss subvention åt den förlorande motparten — att vissa rättshjälpskostnader kommer att belasta domstolarna. En mera tilltalande lösning skulle enligt hovrättens mening vara att helt avskaffa ifrågavarande domstolsavgifter. Därigenom skulle de praktiska olägenheterna försvinna inte bara för rättshjälpsnämnderna utan också för enskilda som inte har rättshjälp. Särskilt i lagsökningsmål och mål om betalningsföreläggande medför avgifterna betydande olägenheter för enskilda parter. Det inkomst- bortfall för statsverket som en sådan ordning skulle medföra kunde kompenseras genom en höjning av ansökningsavgifter.

2.4. Ränta på rättshjälpskostnad

Nuvarande ordning. Enligt 18 kap. 85 tredje stycket rättegångs- balken tRB) skall ersättning för rättegångskostnad även innefatta ränta efter sex procent från dagen då målet avgörs till dess betalning sker. Bestämmelsen har betydelse vid tillämpning även av rättshjälpslagen . Enligt 31 & första stycket rättshjälpslagen äger bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tillämpning i fråga om kostnaderna för rätts- hjälpen. Motpart eller annan som enligt allmänna regler skulle ha varit skyldig att ersätta den som har haft allmän rättshjälp för rättegångs- kostnad skall i stället åläggas att utge ersättningen till statsverket.

1 335 första stycket rättshjälpslagen regleras hur fördelningen skall ske av medel som motpart eller annan på grund av bestämmelserna i 31 & rättshjälpslagen har betalat in till statsverket. Det föreskrivs att sådan ersättning skall utges till den som har erhållit rättshjälpen i den mån ersättningen överstiger rättshjälpskostnaderna med avdrag för vad som har erlagts i kostnadsbidrag.

Promemorian. [ promemorian konstateras att 335 första stycket rättshjälpslagen innebär att den som har haft allmän rättshjälp får ersättning för sitt kostnadsbidrag först sedan statsverket har fått full ersättning för sina kostnader med anledning av rättshjälpen. En kon- sekvens av regeln i 18 kap. 8 & RB om ränta på rättegångskostnad blir

• Sida 20
•  Original

1975/76: 47 20

att återbäring enligt rättshjälpslagen av kostnadsbidrag kan ske först sedan statsverket har fått täckning för såväl sina kapitalkostnader som sina ränteanspråk med anledning av att en allmän rättshjälp har bevil- jats. Enligt promemorian kompliceras handläggningen vid rättshjälps- nämnden och indrivningsmyndigheten i hög grad av räntebestäm- melsen i RB när det gäller att driva in rättshjälpskostnader. Särskilt gäller det när part har förpliktats att jämte rättshjå'tlpskostnader ersätta statsverket kostnad som har belastat anslaget Ersättning åt domare. vittnen och parter. Enligt promemorian är det dock allvarligare att statsverket f.n. mestadels gör en räntevinst genom att räntan löper från dagen för målets avgörande och genom att större delen av rättshjälps- kostnaden. nämligen biträdesersättningen. på grund av rättshjälps- lagens bestämmelser om slutreglering och avräkning med biträde betalas ut först någon tid efter det att ett avgörande har vunnit laga kraft. Den som har ålagts återbetalningsskyldighet för rättshjälps- kostnader har dessutom i regel inte möjlighet att frivilligt betala beloppet. förrän han får anmaning därom från indrivningsmyndighet. något som medför att den återbetalningsskyldige i princip alltid drabbas av en räntekostnad. Eftersom den enskildes kostnadsbidrag i de flesta fall uppgår till måttligt belopp blir den ränta som skall utbetalas till den som har haft allmän rättshjälp blygsam. DON föreslår därför att i 31 & första stycket rättshjälpslagen görs undantag för bestämmelsen i 18 kap. 85 tredje stycket RB om ränta på rätts- hjälpskostnad.

Remissj'trrandena. Alla remissinstanser som har yttrat sig i frågan om ersättningsskyldighet för ränta på rättshjälpskostnad tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Det gäller Göta hovrätt, rätts- ltjälpsnärnrzderna i Jönköping, Malmö. Göteborg och Sundsvall. riks- skatteverket, länsstyrelsen i Jämtlands län. JO. domareförbundet samt Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer. Beträffande ränteintäkterna till statsverket framhåller rättslUälpsrtärnnden [ Malmö att intäkterna har varit måttliga. Under budgetåret 1973/74 har till nämnden sålunda influtit endast ca 850 kr. Med hänsyn till räntans ringa ekonomiska betydelse för statsverket och till den förenkling i domstolarnas och indrivningsmyndigheternas handläggning som det skulle innebära om skyldigheten att utge ränta på rättshjälpskostnad slopades. har rättshjälpsnämnden intet att invända mot DON:s förslag. Nämnden vill dock erinra om att den räntevinst som statsverket gör om räntan löper från dagen för avgörandet medan biträdesersättningen utbetalas först en tid efter det att avgörandet har vunnit laga kraft väl uppvägs av den ränteförlust som statsverket gör vid de partiella avräk- ningarna. Biträdesersättningen utbetalas därvid inte sällan lång tid innan beslut om återbetalningsskyldighet föreligger. Rättshjälps- närrrrtden i Göteborg vitsordar behovet av den i promemorian före-

• Sida 21
•  Original

1975/76: 47 21

slagna ändringen beträffande räntan. Nämnden påpekar i samman- hanget att det för allmänheten framstår som otillfredsställande att det belopp som omfattas av återbetalningsskyldigheten direkt drivs in genom kronofogdemyndigheten. Möjligen skulle återbetalningen till en början kunna handhas av domstolen. Dornarejörbundet tillstyrker DON:s förslag. eftersom en lagändring undanröjer de tolkningssvå- righeter som med avseende på räntan har förelegat beträffande 31 å andra stycket rättshjälpslagen. Därmed skulle enligt förbundet de båda fall likställas. om vilka första och andra styckena i paragrafen handlar. -

2.5. Beslut om upphörande av rättshjälp åt misstänkt i brottmål

Nuvarande ordning. Rättshjälp åt misstänkt i brottmål behandlas i 35 —40 && rättshjälpslagen . Denna rättshjälpsform. vilken är exklusiv inom sitt tillämpningsområde. innefattar dels förordnande av offentlig försvarare, dels viss annan rättshjälp enligt 36 & rättshjälpslagen . Rättshjälp enligt 365 innebär att ersättning för vissa kostnader utgår av allmänna medel. Något kostnadsbidrag tas inte ut. Sådan rättshjälp får beviljas tilltalad. om hans beräknade årsinkomst inte överstiger ett gränsbelopp som motsvarar tre basbelopp. Hänsyn tas i förekommande fall till underhållsskyldighet. förmögenhetsinnehav. skuldsättning eller annan särskild omständighet. Enligt 365 tredje stycket får rättshjälp som nu avses inte beviljas. om det är uppenbart att sökanden själv kan svara för de kostnader som ersätts genom rättshjälpen.

Promemorian. ] promemorian framhålls bl.a. att begränsningsregeln i 36 & tredje stycket har tillkommit för att rättshjälp inte skall sökas i fall när det inte är påkallat. t.ex. när fråga är om endast obetydliga rese- kostnader. Enligt DON:s statistik för första halvåret 1974 beviljades 405 personer annan rättshjälp åt—misstänkt i brottmål.

Genom hänvisning i 38 & första stycket rättshjälpslagen äger i fråga om kostnad för annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål bestäm— melserna i RB om skyldighet för tilltalad eller annan att till statsverket återbetala kostnad som enligt rättens beslut har utgått av allmänna medel motsvarande tillämpning. Enligt 31 kap. 1 & RB skall tilltalad. om han döms för brottet. till statsverket återbetala vad enligt rättens beslut har utgått av allmänna medel för hans inställelse vid rätten under förundersökningen. till vittne eller sakkunnig eller i övrigt för bevisning under förundersökningen eller i rättegången samt ersättning för försvarare. Detsamma gäller kostnad för hans hämtande till rätten. Återbetalningsskyldighet enligt RB drabbar emellertid i'praktiken inte den som är berättigad till annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål. Återbetalningsskyldigheten är nämligen begränsad till vad som motsvarar det för den tilltalade gällande maximibeloppet för kostnads- bidrag enligt rättshjålpslagen. och den som får sådan rättshjälp har inte

• Sida 22
•  Original

1975/76: 47 22

högre kostnadsbidrag än 60 kr. Lägsta beloppet vid återbetalning enligt RB är 75 kr.

Vid rättshjälp enligt 365 rättshjälpslagen åt misstänkt i brottmål finns inte som vid allmän rättshjälp några regler om rättshjälpens upphörande. Har den tilltalade lämnat oriktiga uppgifter som har lett till att rättshjälpen har beviljats eller ändras hans ekonomiska förhål- landen i sådan mån att han inte längre är berättigad till rättshjälp. kan detta beaktas när rätten tar ställning till omfattningen av den återbetal- ningsskyldighet som skall åläggas den tilltalade. I denna situation gäller maximeringsregeln i RB. Även den som har lämnat oriktiga uppgifter och på grund av dem fått rättshjälp kan således bara åläggas att betala tillbaka ett belopp sotn motsvarar hans maximibelopp för kostnads- bidraget vid allmän rättshjälp. Understiger maximibeloppet för kostnadsbidraget 75 kr stannar hela kostnaden på statsverket.

Enligt DON:s mening är det stötande att möjlighet inte finns att förordna om rättshjälpens upphörande när sökanden har lämnat oriktig uppgift och rättshjälp inte skulle ha beviljats om riktig uppgift hade lämnats. DON föreslår därför att en bestämmelse om rätts- hjälpens upphörande införs. Enligt DON:s mening bör bestämmelsen kompletteras med en regel enligt vilken den sökande. om han döms för brottet. utan hinder av andra bestämmelser skall åläggas att till statsverket betala tillbaka hela den kostnad som har uppkommit på grund av rättshjälpen.

DON anser vidare att möjlighet bör finnas att förordna om rättshjälpens upphörande även i det fall att den tilltalades ekonomiska förhållanden ändras i sådan män att han inte längre är berättigad till annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål. I denna situation anser DON att återbetalningsskyldigheten vid fällande dom bör begränsas till den tilltalades maximibelopp för kostnadsbidraget vid allmän rättshjälp. Regeln i 38 & första stycket rättshjälpslagen bör även i fortsättningen vara tillämplig i dessa fall.

Remissj'ttrandena. Förslaget att införa bestämmelser om upphörande av rättshjälp enligt 36% rättshjälpslagen åt misstänkt i brottmål tillstyrks eller lämnas utan erinran av rättslrjälpsnärnnderna i Jönköping. Malmö. Göteborg och Sundsvall. länsstyrelsen i Kronobergs län, advokatsarrtfundet och Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer. Rättshjälpsnämnden [ Malmö anser dock inte att det finns skäl att. när oriktig uppgift har lämnats. ålägga den tilltalade att utan hinder av andra bestämmelser till statsverket betala tillbaka hela rättshjälpskostnaden. Den föreslagna regeln har närmast karaktär av straffsanktion och det framstår som godtyckligt att stadga en sådan påföljd för just detta fall av oriktig uppgift. Även i detta fall bör enligt nämndens mening regeln i 385 första stycket rättshjälpslagen vara tillämplig.

• Sida 23
•  Original

1975/76: 47 23

Göta hovrätt avstyrker den föreslagna lagändringen. Enligt hovrättens mening måste de angivna situationerna anses föreligga i ringa omfattning. Det förefaller sannolikt att problemen uppkommer först i högre rätt. sedan talan har fullföljts av den som har erhållit rättshjälp. Några förslag hur därmed sammanhängande komplikationer skall lösas lämnas inte i promemorian. Hovrätten anser att de föreslagna ändringarna kräver mer ingående överväganden.

3. Rättshjälp för skiftesman vid bodelning

Prorrtemorian. 1 den angående denna fråga utarbetade departements- promemorian (se bilaga 3). föreslås att kostnaden för skiftesman. som av domstol förordnats att verkställa bodelning med anledning av äkten- skapsskillnad eller boskillnad. i princip skall betraktas som rättshjälps- kostnad. om allmän rättshjälp beviljas make i bodelningsangelä--- genheten. Enligt förslaget skall biträde åt make i bodelningsärende få förordnas endast om särskilda skäl föreligger. Skiftesmannakostnaden skall anses belöpa med hälften på vardera maken på motsvarande sätt som kostnaden för gemensam ansökan om äktenskaps- eller boskillnad. Beträffande förslagets närmare innehåll hänvisas liksom beträffande nuvarande ordning m.m. till promemorian.

Remissyttrandena. Angelägenheten av den föreslagna reformen vits- ordas av samtliga remissinstanser. Att avsaknaden av möjlighet för skiftesman vid bodelning i anledning av äktenskaps- eller boskillnad att få ersättning av allmänna medel är en allvarlig brist i rättshjälpslagstift- ningen framhålls uttryckligen i många av yttrandena. Åtskilliga av remissinstanserna anser dock att promemorian underskattar allmän- hetens behov av bodelningshjälp. Man menar också att promemorian intar en alltför restriktiv hållning i fråga om förutsättningarna för att erhålla skiftesmannahjälp. De remissinstanser som uttrycker en sådan åsikt är DON. råttsltjälpsnärnnder/ra i Stockholm, Jönköping. Göteborg. Sundsvall och Umeå. advokatsarrtjirndet och Föreningen jurister vid ' Sveriges allmänna advokatbyråer. [ det sistnämnda yttrandet anförs t.ex. att man inte får dra för vittgående slutsatser av de i promemorian angivna siffrorna om antalet skiftesmannaförordnanden. Enligt före- ningens mening förekommer det i alltför många fall att makar avstår från begäran om skiftesman på grund av att de inte har ekonomiska möjligheter att anlita sådan. 1 många fall kommer därför något skifte över huvud inte till stånd. utan den svagare parten får gå utan att erhålla sin andel av boet eller får han finna sig i den starkare partens vilja.

DON säger sig i och för sig dela uppfattningen att viss återhåll— samhet bör iakttas vid behovsprövningen. Självfallet bör rättshjälp inte lämnas t.ex. om makarna anlitar skiftesman enbart i syfte att själva

• Sida 24
•  Original

1975/76: 47 24

slippa praktiska bestyr. Det förhållandet att i boet enbart ingår sed- vanligt lösöre och några skulder bör emellertid inte alltid utesluta möjligheten att erhålla rättshjälp för skiftesman. Förhållandena kan någon gång vara sådana att det finns anledning att meddela rättshjälp för skiftesman även beträffande ett bo med tämligen okomplicerade förmögenhetsförhållanden. Detta kan exempelvis vara fallet. när en av parterna helt undandrar sig att medverka till bodelning. DON anser dessutom att det är angeläget att det inte — såsom f.n. när det gäller rättshjälp vid bodelning — i kommande praxis uppställs krav på att rättshjälp för skiftesman endast beviljas när mera svårskiftad egendom ingår i boet. Också rättshjälpsnämnden i Göteborg vänder sig mot den nuvarande ordningen att rättshjälp för bodelning i princip beviljas endast när fastighet eller rörelse ingår i boet eller detta i annat avseende framstår som komplicerat. Det krävs vidare. framhåller man. att tvist skall föreligga i huvudsakliga frågor. Denna praxis har fört med sig att rättshjälp i regel har beviljats endast i fråga om bon, som har innehållit en fastighet eller en rörelse. dvs. i sådana fall där de ekonomiska förhållandena har varit relativt goda. I övrigt har rätts- hjälp meddelats endast i undantagsfall. Nämnden anser att det inte sällan förekommer tvister, som det kan vara svårt för parterna att komma till rätta med utan rättshjälp även i sådana bon, där det inte finns vare sig fastighet eller rörelse och där förhållandena ej heller i övrigt bedöms vara så komplicerade att rättshjälp f.n. brukar beviljas. Nämnden vill för sin del förorda en generösare syn på frågan om behovet av rättshjälp i det enskilda fallet och att därvid större vikt fästs även vid andra förhållanden än att det ingår fastighet eller rörelse i boet. Liknande synpunkter anförs också av de övriga nyss nämnda remissinstanserna.

Promemorians begränsning av rättshjälpsförmånen till skiftesman vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad har inte föranlett några invändningar. Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyräer menar dock att frågan bör tas upp vid den allmänna översynen av rättshjälpssystemet.

Remissinstanserna godtar allmänt promemorians utgångspunkt att den lagtekniska lösningen av problemet bör sökas inom rättshjälps- lagens ram. lnte från något håll förordas sålunda en konstruktion med ett fristående "offentligt skiftesmannainstitut" eller liknande. Också när det gäller den närmare utformningen av förslaget ställer sig de allra flesta remissinstanserna positiva till det förslag som promemorian inne- håller. i vissa fall med en del redaktionella och andra påpekanden. Bland dem som i princip biträder promemorians konstruktion märks DON. rättshjälpsnämnderna [ Stockholm. Malmö, Göteborg. Sundsvall och Umeå. domareförbundet, advokatsamfundet och Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer. Endast Göta hovrätt och

• Sida 25
•  Original

1975/76: 47 25

rätts/tjr'ilpsnämnden i Jönköping förordar mer genomgripande ändringar i förslaget. Enligt hovrätten måste innebörden av den i promemorian föreslagna ordningen vara att om någon av makarna beviljas rättshjälp. skall rättshjälpslagen och inte ärvdabalken tilläm- pas. oavett de konsekvenser detta får för skiftesmannen eller för andra maken. Att en part har rättshjälp bör emellertid i princip vara utan betydelse för motpart eller annan. Så är också fallet enligt rättshjälps- lagen. bortsett från att motpart som är ersättningsskyldig för rätte- gångskostnader skall utge ersättningen till statsverket och att vid gemensam ansökan om boskillnad eller äktenskapsskillnad den make som ej har rättshjälp kan åläggas betalningsskyldighet mot statsverket. Det är enligt hovrättens mening nödvändigt att denna princip upprätt- hålls. I annat fall uppstår svårlösta problem i tillämpningen. Ett par sådana problem berörs i motiven. nämligen att skiftesman redan är förordnad när rättshjälp beviljas eller att rättshjälpsnämnden inte är beredd att godta viss föreslagen eller förordnad skiftesman. Hovrätten anser inte att promemorian klargör hur dessa situationer skall lösas. På grund av det anförda vill hovrätten avstyrka den i promemorian före- slagna lagtekniska lösningen. Om frågan om kostnader för skiftesman vid bodelning skall lösas inom ramen för rättshjälpslagstiftningen bör bestämmelserna i ärvdabalken(ÄB) gälla fullt ut även om någon av makarna erhållit rättshjälp. Hovrätten föreslår därför att sista satsen i den föreslagna 9 & åttonde punkten får utgå samt att de föreslagna änd- ringarna i 22. 23 och 25 åå likaledes utgår. Härigenom uppnås överens— stämmelse med reglerna i ÄB. Några sakliga skillnader av betydelse anser man inte att en sådan ändring medför. Även rättshjälpsitämnden i Jönköping uttrycker farhågor för att relationen mellan de föreslagna bestämmelserna i rättshjälpslagen och de civilrättsliga bodelnings- bestämmclserna i giftermålsbalken och ärvdabalken kan vålla problem.

Promemorians uppfattning att en skiftesman som båda makarna drar nytta av ofta bör kunna ersätta biträden på ömse sidor och därför regelmässigt kan antas vara den lämpligaste formen av juridiskt bistånd i bodelningsärenden delas eller lämnas utan erinran av de flesta remiss- instanserna. Rättsh/ä/psnämnden i Göteborg anser sålunda att det före- slagna systemet att förordna en skiftesman att utföra bodelning på rättshjälpens bekostnad klart är att föredra framför att meddela allmän rättshjälp med biträdesförordnanden för en av parterna eller för båda parter i en bodelning. Enligt nämndens uppfattning har nuvarande praxis fört med sig att en bodelning i vissa fall har blivit "onödigt utdragen och kostsam". Nämnden tillstyrker därför det i promemorian föreslagna systemet att-i de fall rättshjälp för bodelning meddelas en skiftesman skall utföra denna. Några av dem som i princip delar promemorians grundsyn menar dock att promemorian är väl.restriktiv i fråga om möjligheten att jämte skiftesmannen få också biträde enligt

• Sida 26
•  Original

1975/76: 47 26

rättshjälpslagen . Rättshiälpsnämnden i Sundsvall påpekar att restrik- tivitet i detta avseende går ut över den av makarna som har det sämst ställt i ekonomiskt avseende. Den ekonomiskt sett mer välbeställde av makarna harju alltid möjlighet att av egna medel bekosta ett biträde. Också rättshiä/psiiämnden i Umeå och Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbvräer uttalar sig för en uppmjukning av det före- slagna tillägget i 195 rättshjälpslagen om förutsättningarna för att få biträdeshjälp i bodelningsärende.

I ett par yttranden tar man dock avstånd från tanken på att bistånd genom skiftesman skulle innebära att behovet av partsbiträden minskar. Enligt- advokatsam/undets mening är uppfattningen att bodelning inte i allmänhet skulle fordra bistånd av biträde oriktig. Snarare förhåller det sig så att biträde krävs i alla de fall i vilka bodel- ningen inte endast är av så enkel beskaffenhet att parterna själva kan genomföra den. Det finns således inte anledning att införa eller hävda någon särregel beträffande biträdesbehovet vid bodelning. Den prövning huruvida befogat intresse föreligger eller om det finns behov av biträde som alltid skall ske i rättshjälpsärende bör vara tillfyllest även i bodelningsfallen. Samfundet säger sig vidare stå främmande för promemorians uttalande att det kan ifrågasättas om biträdeshjälp är den lämpligaste formen av bistånd vid bodelning och att bistånd av skiftesman regelmässigt är lämpligast. varvid behovet av biträdeshjälp skulle minska. Det är oklart hur denna jämförande lämplighetsbe- dömning gjorts. framhåller man. Principiellt bör biträdeshjälp och bistånd av skiftesman ses som komplement till varandra. En generell föreskrift att biträde endast undantagsvis skall förordnas är enligt sam- fundets mening verklighetsfrämmande. Givetvis finns det fall av enkla bodelningstvister som av olika skäl inte kan lösas på annat sätt än genom skiftesman. t.ex. fall där relativt okomplicerade värderings- frågor utgör det huvudsakliga tvisteämnet. De flesta bodelningar där skiftesman anlitas är dock knappast enkla. Ofta blir skiftesmannen en sista utväg. då parternas biträden inte kunnat få fram en förlikning eller inte redan på ett tidigt stadium bedömer en sådan som möjlig. Samfundet påpekar att skiftesmannen skall vara opartisk och fungera som en avgörande "första instans". i den mån han inte lyckas åstad- komma förlikning mellan parterna. lnför skiftesmannen har parterna att precisera sina anspråk och argumentera för dessa samt vid behov förete bevisning. Det är i de ofta både sakligt och rättsligt kontro- versiella fallen naturligt att respektive parts talan kan föras med hjälp av sakkunnigt biträde. Det bör inte få komma i fråga att endast den av parterna som har råd till det kan skaffa sig biträdeshjälp medan den andra parten lämnas utan de möjligheter som genom rättshjälps- reformen skulle skapas för medborgarna.

Rätts/tiälpsnämuden i Jönköping efterlyser en undersökning av

• Sida 27
•  Original

1975/76: 47 27

promemorians antaganden att skiftesman sakligt sett är den lämpli- gaste formen av bistånd i bodelningsfrågan och att skiftesman kan antas ofta utgöra ett effektivare. snabbare och billigare alternativ än biträdeshjälp. Nämnden anser att ett genomförande av förslaget skulle innebära en väsentlig förändring av själva bodelningsformen för en kategori av bodelningar. l rättshjälpsfallen skulle som regel skiftes- mannabodelningar komma till stånd. I övriga bodelningsfall finns däremot inte anledning att räkna med att skiftesman skulle komma till användning i högre utsträckning än för närvarande. Nämnden finner inte en sådan uppdelning tilltalande och framhåller att det vore önskvärt att skiftesman kunde ersättas på ett sätt som inte tvingar parterna att gå ifrån den nuvarande huvudregeln för hur bodelningar kommer till. Ett uppslag som förs fram av nämnden är att med bibe- hållande av den nuvarande möjligheten att få biträdeshjälp — om möjligt med en något generösare tillämpning än f.n. — låta kostnaden för skiftesman utgöra en med kostnaden för utomprocessuell utredning jämförbar rättshjälpskostnad. om behov av skiftesman föreligger.

I några yttranden diskuteras möjligheten att låta bodelningsfrågan ingå i själva skillnadsärendet. Enligt Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatb_vråer utgör bodelningen för den som handlägger skilsmässa mellan ett par makar en integrerad del av skilsmässan. Det framstår därför från advokatpraktisk synpunkt i många fall som stötande att bodelning inte ingår i skillnadsärendet. Föreningen menar att en bodelning i de flesta fall handläggs till lägsta kostnad inom äktenskapsskillnadsärendet. Bodelningsfrågan diskuteras så gott som alltid i ett skilsmässoärende. [ skillnadsärendet måste biträdet vidare alltid göra sig underrättad om makarnas förmögenhetsförhållanden bl.a. för att bestämma underhållsbidrag. Biträdet är därför i motsats till en skiftesman redan från början insatt i ärendet genom äktenskapsskill- naden. Föreningen anser att det i många fall ställer sig billigare för statsverket att biträdet i skillnadsärendet generellt tillåts ombesörja bodelningsangelägenhet åtminstone under några timmar. dvs. till en högsta kostnad av 700 — l.000 kr. Även advokatsamfundet framhåller att det finns ett funktionellt samband mellan ärendet om äktenskaps— Skillnad och ett därpå följande ärende om bodelning. Detta samband borde göra det angeläget att betrakta ärendena som principiellt ett enda rättshjälpsärende. vilket ju också parterna gör. Det skulle enligt samfundets mening vara angeläget att part inte belastas med mer än ett kostnadsbidrag och samfundet ifrågasätter därför om inte rättshjälps- nämnderna kunde få befogenhet att i sådana ärenden på särskild ansökan utvidga det för skillnaden meddelade rättshjälpsbeslutet till att omfatta även en separat bodelning. Rättsltiä/psnämnden i Jönköping säger sig tro att bodelningsavtal upprättas _med bistånd av juridiska biträden i större utsträckning än vad den i promemorian

• Sida 28
•  Original

1975/76: 47 28

angivna rättshjälpsstatistiken visar. I många fall torde parternas ombud i_skillnadsmålet bistå vid upprättandet av bodelningsavtal. För parterna är det naturligt att betrakta bodelningen som en del av skillnaden. och de vill därför med fog ha stöd av sitt ombud i saken. anser nämnden.

l några remissyttranden ifrågasätts om inte samordningen mellan domstolens och rättshjälpsnämndens åtgärder gjorts onödigt komplice- rad enligt promemorieförslaget. Medan rättshjälpsttämnden i Göteborg finner den föreslagna uppdelningen av de administrativa uppgifterna väl avvägd. anser andra att farhågorna för att domstolen skulle komma att utse olämplig person till skiftesman har överdrivits i promemorian. Bland dem som uttrycker en sådan uppfattning kan nämnas Jönköpings och Norrköpings tingsrätter samt rättshjälpsnämnder/ia i Stockholm och Malmö. Även Göta hovrätt och rättshiälpsnänmden iJönköping hyser denna mening. Rättshjälpsnämnden i Malmö uttalar att förordnande av domstol bör vara ett tillräckligt villkor för att vederbörande skall kunna godtas även av rättshjälpsnämnd. Någon risk för att klart olämpliga personer skulle komma att förordnas till skiftesman av domstolen föreligger enligt nämnden inte. Rättshjälpsnämnden i Stockholm framhåller att det redan "enligt gällande rätt är en allmän skyldighet för domstolen att pröva om en skiftesman är lämplig för sitt uppdrag. Detta framgår också tydligt av lagens förarbeten. Nämnden understryker nödvändigheten av att domstolen gör en självständig lämplighetsprövning. Skyldigheten att göra en sådan prövning. som måhända tydligare än nu bör komma till uttryck i lagtexten. innebär enligt nämndens mening en tillräcklig garanti för att olämpliga skiftes- män inte är förordnade. Härtill kommer att domstolen har större personkännedom än rättshjälpsnämnden och att domstolen därför har de bästa förutsättningarna för att göra en lämplighetsprövning. Om man finner domstolens lämplighetsprövning av skiftesmannen till- fyllest saknas anledning att ålägga rättshjälpsnämnden en motsvarande prövning. fortsätter nämnden. Kravet i promemorieförslaget till punkt 8 i 9 & rättshjälpslagen på att skiftesmannen skall uppfylla de krav som enligt 2lå ställs på biträde kan vid sådant förhållande utgå. Detta skulle starkt underlätta både domstolens och rättshjälpsnämndens arbete och förhindra den otillfredsställande situation som enligt förslaget kan uppkomma och som innebär att en av domstolen godtagen skiftesman underkänns av rättshjälpsnämnden. ] admi- nistrativ ordning bör utfärdas bestämmelser enligt vilka skiftesmannen alltid .skall få vetskap om när allmän rättshjälp beviljats för den aktuella bodelningen. Nämnden erinrar i sammanhanget om att till skiftesman kan utses även juridisk person. I sådant fall kan det enligt nämnden vara tveksamt om det allmänna bör betala Skiftesmanna- kostnaden. De båda tingsrätterna erinrar om att rättshjälpsnämnd ändå har möjlighet att inskrida mot en olämplig skiftesman genom att vid

• Sida 29
•  Original

1975/76: 47 29

bestämmande av ersättning för hans arbete beakta om han varit oskick- lig. vårdslös eller försumlig. Även de anser därför att den föreslagna inskränkningen i fråga om rätten att få kostnad _för av domstol förordnad skiftesman godkänd som rättshjälpskostnad bör utgå.

Förslaget att den make som inte har rättshjälp skall vara skyldig att betala statsverket hälften av Skiftesmannakostnaden godtas i princip av alla remissinstanser. Flera av dem. rättslrjälpsnämnden i Stockholm. advokatsamfundet och Föreningen jurister vid Sveriges allmänna advokatbyråer. förordar dock att återbetalningsskyldigheten begränsas till maximibeloppet för det kostnadsbidrag som skulle ha gällt för maken om han haft rättshjälp. Man erinrar i det sammanhanget om att DON i sin tidigare berörda promemoria har lagt fram motsvarande förslag såvitt angår återbetalningsskyldigheten för kostnad för gemensam ansökan om äktenskaps- eller boskillnad. Rättshjälps- nämnden i Stockholm anser att hinder inte föreligger mot att båda makarna får rättshjälp i syfte att få Skiftesmannakostnaden betald. [ så fall bör enligt nämnden make inte kunna åläggas att betala mer än sitt kostnadsbidrag. Rättsltir'ilpsnämnden i Malmö anmärker att då det i detta fall gäller att ålägga part en förpliktelse det i och för sig varit naturligt att denna uppgift legat hos allmän domstol. Nämnden anser dock de skäl som anförts till förmån för den i promemorian föreslagna ordningen vara tillräckliga för att förslaget även i denna del skall kunna tillstyrkas. Göta hovrätt menar att det inte framgår av prome- morian huruvida och under vilka förutsättningar nämndens beslut om betalningsskyldighet är exigibelt. Hovrätten anmärker att de bestäm- melser i rättshjälpskungörelsen till vilka promemorian hänvisar behandlar indrivning av ersättningar som beslutats av domstol.

Frågan om kostnaderna för den föreslagna reformen berörs bara i ett fåtal yttranden. Rättshjälpsnämna'en i Malmö har den uppfatt- ningen att de nya reglerna inte nödvändigtvis kommer att innebära en kostnadsökning för det allmänna. En eventuell kostnadsökning kommer i vart fall mer än väl att uppvägas av de fördelar som följer av förslagets genomförande. framhåller nämnden. Rättshjälpsnämnden i Stockholm anser den föreslagna reformen ägnad att leda till ökad arbetsbörda för rättshjälpskanslierna och att personalförstärkningar är påkallade.

4. Föredraganden

4.1. Allmänna synpunkter

Rättshjälpsreformen har nu varit i kraft i över två år. Systemet har i det stora hela fungerat tillfredsställande och de förhoppningar som ställdes på reformen får i huvudsak anses infriade. Att en reform av

• Sida 30
•  Original

1975/76: 47 30

denna omfattning inte med en gång får sin i alla avseenden slutliga utformning stod dock klart redan vid reformens tillkomst. Bl.a. förut- satte riksdagen när rättshjälpslagen antogs att systemet skulle ses över när tillräcklig erfarenhet hade vunnits av dess tillämpning (.luU 1972112 5. 30. 36. 38 och 40 samt .luU 1973:1 s. 38). Frågan om en sådan översyn aktualiserades vidare förra året i samband med att förslag lades fram för riksdagen om vissa smärre ändringar i rättshjälpslagen (prop. 1974z71). Med hänsyn till den korta tid systemet hade varit i tillämpning ansåg jag det då inte vara möjligt att göra någon samlad bedömning av utvecklingen på rättshjälpsområdet. 1 avvaktan på en sådan översyn borde man begränsa sig till att endast ta upp sådana frågor där speciella olägenheter hade visat sig föreligga (prop. s. 16). Riksdagen anslöt sig i princip till denna uppfattning (.luU 1974:18 s. 7).

Som har nämnts inledningsvis har domstolsväsendets organisations- nämnd (DON) under hösten 1974 gått igenom hur rättshjälpssystemet fungerat i praktiken. Genom denna undersökning har belysts inte bara ärendetillströmning och ärendestruktur utan också problem av skilda slag som har visat sig vid tillämpningen av rättshjälpslagen . 1 DON:s promemoria läggs fram förslag till ett antal ändringar i denna lag för att råda bot på vissa mindre brister. Ändringarna rör rättshjälps- nämnds organisation och de olika rättshjälpsformerna. Härutöver för DON också fram synpunkter på tänkbara ändringar av mer genom- gripande natur. Dessa gäller främst reglerna om allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd och rådgivning. men även andra delar av rättshjälpssystemet föreslås reviderade. Enligt DON:s mening bör dock en mer genomgripande revision av reglerna anstå i avbidan på en allmän översyn av systemet.

DON:s förslag att dela upp reformarbetet på rättshjälpsområdet i etapper har överlag fått positivt gensvar vid remissbehandlingen av promemorian. För egen del har jag gjort den bedömningen att den mer vittgående frågan om ändring i själva konstruktionen av rättshjälps- systemet bör utredas i särskild ordning. Nyligen har därför särskilda sakkunniga fått i uppdrag att göra en allmän översyn av rättshjälps— systemet. Utredningsarbetet bör enligt direktiven till de sakkunniga i första hand inriktas på att effektivisera de olika rättshjälpsformerna. varvid såväl dessas tillämpningsområde och innehåll som olika organisatoriska frågor aktualiseras. Utgångspunkten bör dock vara att allmän rättshjälp även fortsättningsvis skall utgöra grunden för systemet. kompletterad med rättshjälp åt misstänkt i'brottmål och rättshjälp genom offentligt biträde. Beträffande direktivens närmare innehåll får jag hänvisa till bilaga 2.

Det arbete som nu ankommer på utredningen om en allmän översyn av rättshjälpssystemet kommer givetvis att ta viss tid. Även om arbetet bedrivs skyndsamt är det knappast realistiskt att räkna med att något

• Sida 31
•  Original

1975/76: 47 31

förslag på grundval av utredningsresultatet skall kunna läggas fram för riksdagen tidigare än vid riksmötet 1977/78. Vissa av de frågor som berörs i DON:s promemoria avser emellertid smärre justeringar i rätts- hjälpslagen vilkas genomförande inte bör anstå i avbidan på att utred- ningens arbete slutförs. Det gäller förslag till ändringar av huvud- sakligen praktisk art som i allmänhet har biträtts av remissinstanserna. Som jag förutskickade i direktiven till de sakkunniga bör sådana begränsade frågor tas upp till behandling särskilt. De frågor jag avser rör rättshjälpsnämnds sammansättning och beslutsförhet. kostnad för expeditions- och exekutionsavgift. ersättningsskyldighet för ränta på rättshjälpskostnad och beslut om upphörande av rättshjälp åt misstänkt i brottmål.

Också på en annan punkt anser jag det vara av vikt att rättshjälps- systemet kompletteras utan att man avvaktar en genomgripande översyn. Frågan om statlig hjälp för bekostande av särskilt utsedd skiftesman vid bodelning efter äktenskapsskillnad behandlades redan vid rättshjälpsreformens tillkomst ( prop. 1972:4 s. 337 och .luU 1972le s. 31). Riksdagen uttalade sig därvid för att man borde överväga en ordning som gjorde det möjligt att ersättning till skiftesman i sådana fall i princip betalas av allmänna medel. Frågan berördes också vid 1974 års riksdag (.luU 1974118 s. 11). 1 den tidigare berörda departe- mentspromemorian har ett förslag till lösning av spörsmålet lagts fram. Förslaget har med vissa lagtekniska påpekanden biträtts av remiss- instanserna.

Vid tillämpningen av lagen (19731137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. har det uppkommit en fråga om ändring i reglerna om återbetalningsskyldighet till statsverket i visst fall. Även denna fråga bör lämpligen tas upp nu.

4.2 Rättshjälpsnämnds organisation Sammansättning och beslutförhet. Rättshjälpsnämnd består f.n. av ordförande och fyra ledamöter. av vilka två är lekmän och två advo- kater. Den ene advokaten skall vara anställd på allmän advokatbyrå och den andre vara enskilt verksam.

DON föreslår i första hand att sammansättningen begränsas till tre ledamöter. nämligen ordförande. en lekman och en advokat. Det bör inte krävas att advokaten är knuten till någon bestämd verksam- hetsform. Enligt DON:s uppfattning skulle en minskning av ledamots- antalet göra handläggningen vid nämnden smidigare utan att för den skull försämra prövningens kvalitet.

Vid remissbehandlingen har förslaget rönt kraftig kritik. Flertalet remissinstanser avvisar tanken på att minska antalet ledamöter i rätts- hjälpsnämnd. Det framhålls att nämnden behöver tillgång till den

• Sida 32
•  Original

1975/76: 47 3 TJ

samlade kunskap och erfarenhet som den nuvarande sammansätt- ningen erbjuder. Att advokaterna representerar olika verksamhets- områden med erfarenheter från skilda slag av rättsliga ärenden bedöms som särskilt värdefullt.

Också jag anser att antalet ledamöter i rättshjälpsnämnd bör behållas oförändrat. Särskilt i ärenden av principiell betydelse eller i ärenden som annars är av särskild vikt måste det vara en fördel att det inom nämnden finns tillgång till ett brett kunskaps- och erfarenhets- underlag. Vad gäller advokatledamöterna bör erinras om de skillnader i ärendestrukturen som finns mellan allmän och enskild verksamhet på området.

Vad jag nu har sagt innebär dock inte att rättshjälpsnämnden i sin hittillsvarande sammansättning måste avgöra alla ärenden som inte skall avgöras av handläggare på nämndens kansli. Åtskilliga sådana ärenden torde vara av den art och omfattning att de kan prövas i en mindre sammansättning. DON föreslår i andra hand att beslutförhets- reglerna ändras så att nämnd i enklare fall kan pröva ärende med sammansättningen ordförande. två lekmän och en advokat. Remiss- instansernaihar utan undantag ställt- sig positiva till en ändring av beslutförhetsreglerna. Olika förslag till ändringens innehåll har emel- lertid presenterats. Utom såvitt avser brådskande fall vill ingen instans gå längre än att nämnden för att vara beslutför skall bestå av ord- förande och två ledamöter. av vilka en skall vara lekman och en advokat. Flera instanser menar att nämnden bör vara beslutför med ordförande. två lekmän och en advokat. Någon hävdar dessutom att sistnämnda alternativ bör förekomma bara i vissa särskilda förfalls- situationer. t.ex. vid jäv för viss advokatledamot.

För egen del anser jag inte att det är nödvändigt att samtliga rätts- hjälpsnämndens ledamöter deltar i sådana avgöranden som är av mer rutinartad karaktär. Även med en mindre sammansättning bör nämnden kunna anses representativ för de olika huvudintressen som den avses skola Spegla. Jag förordar därför att rättshjälpsnämnd i ärende som inte är av särskild vikt skall vara beslutför med ordförande och minst två andra ledamöter. Av dessa bör alltid åtminstone en vara lekman. Jag förutsätter att det i regel är lämpligt att också en advokat ingår i den mindre sammansättningen. Någon anledning att härvid kräva tillhörighet till visst'verksamhetsområde för advokatens del finns enligt min mening inte. Några principiella motsättningar i nämnd- arbetet beroende på om advokaten är anställd på allmän advokatbyrå eller är enskilt verksam har inte gett sig till känna.

Med hänsyn till det anförda föreslärjag att 5 5 första stycket rättshjälps- lagen ändras så att rättshjälpsnämnd är beslutför med ordföranden och minst två andra ledamöter. varav en inte är advokat. i ärende som inte är av principiell betydelse eller annars av särskild vikt. 1 övrigt skall samtliga

• Sida 33
•  Original

1975/76: 47 33

fem ledamöter delta. En följd av förslaget är att nämnden blir beslutför med — utöver ordföranden — bl.a. tvä lekmän och en advokat eller en lek- man och en advokat.

Delegation av bes/ulandw'ärl. Tjänsteman vid rättshjälpsnämnd får enligt rättshjälpslagen i den utsträckning regeringen bestämmer på nämndens vägnar slutligt pröva rättshjälpsärende. Sådan tjänsteman skall vara lagfaren och ha erfarenhet av domstols— eller advokat- verksamhet. Med stöd av bemyndigandet i lagen har i instruktionen för rättshjälpsnämnderna föreskrivits att ärende eller grupp av ärenden som inte är av större vikt eller av principiell betydelse får överlämnas till tjänsteman vid nämnden för avgörande. Beslut om avslag får dock meddelas i denna ordning bara när saken är uppenbar eller brådskande och då alltid med anmälningsskyldighet till nämnden.

DON har funnit att beslut i flera typer av rättshjälpsärenden inte kräver den kvalificerade juristkompetens som lagen anger utan kan fattas av erfaren biträdespersonal. Beslut av den arten ingår i en

mycket stor del av antalet ärenden vid rättshjälpsnämnd. Det kan t.ex. gälla beviljande av allmän rättshjälp i helt klara fall. DON föreslår att kravet på lagfarenhet och erfarenhet av domstols- eller advokat- verksamhet inte skall ställas upp för de typer av beslut som nu har berörts. Vidare föreslås att gällande bestämmelser om handläggares kompetens förs över från rättshjälpslagen till instruktionen för rätts- hjälpsnämnderna. så att samtliga behörighetsfrågor får sin reglering där.

Vid remissbehandlingen har förslaget mottagits väl. Flertalet remiss- instanser anser att det med hänsyn till mängden av rutinärenden behövs en utvidgad möjlighet att delegera beslutsrätten. Det framhålls att även andra grupper av beslut än de DON nämner bör komma i fråga för delegation till biträdespersonal.

Också jag anser det viktigt att högre kompetenskrav inte upprätt- hålls för beslutanderätten i rättshjälpsärendcn än avgörandets beskaf- fenhet kräver. Jag anser därför att delegation bör kunna ske i större utsträckning än som hittills har skett. För att uppnå detta syfte måste övervägas vilka beslut om rättshjälp som bör komma i fråga och vilka krav på kunskaper och erfarenhet som skall ställas på beslutsfattaren. Vad gäller de typer av ärenden där beslutanderätten bör kunna delegeras till nya kategorier av tjänstemän anser jag att i första hand de av DON föreslagna fallen bör komma i fråga. nämligen beslut om allmän rättshjälp i mål om äktenskapsskillnad och verkställande av avräkning enligt 27ä eller slutreglering enligt 309” rättshjälpslagen . Som har påpekats vid remissbehandlingen bör emellertid också vissa andra bcslutstyper kunna komma i fråga. Allmänt bör dock gälla att delegation inte får ske i rättshjälpsärende som är av svår beskaffenhet eller vars avgörande annars kräver särskild erfarenhet.

• Sida 34
•  Original

1975/76: 47 34

Beträffande kompetensen hos beslutsfattaren anser jag i likhet med DON inte att några formella krav bör ställas upp i lag. Delegations- möjligheten bör avse tjänsteman vid nämndens kansli och omfatta både den som är och inte är i besittning av viss formell kompetens. t.ex. juris kandidatexamen. Det bör ankomma på centralmyndigheten för rättshjälpen att pröva vilka kompetenskrav som bör ställas. Någon särbestämmelse i fråga om avslagsbeslut synes inte påkallad. eftersom anmälningsskyldigheten och besvärsmöjligheten i förening får anses erbjuda tillräckliga garantier mot rättsförluster.

Som DON har föreslagit bör samtliga behörighetsregler finnas samlade i instruktionen för rättshjälpsnämnderna. De bestämmelser som nu finns i rättshjälpslagen om handläggares kvalifikationer bör således i fortsättningen meddelas i administrativ ordning. Med hänsyn härtill föreslår jag att andra punkten i Så tredje stycket rättshjälps- lagen upphävs.

4.3. Kostnad för expeditions— och exekutionsavgifter

Rättssökandens avgift enligt expeditionskungörelsen (1964zöl8) för ansökan eller expedition vid bl.a. allmän domstol anses utgöra en rätts- hjälpskostnad vid allmän rättshjälp (95 andra stycket 5 rättshjälps- lagen). Förmånen omfattar dock inte sådan expedition som utfärdas bara på särskild begäran. om den inte begärs innan fullföljdstiden har gått till ända.

DON framhåller att sistnämnda föreskrift tolkas olika i rättstillämp- ningen när expeditionen rör sak som prövas i högre instans och part efter utgången av fullföljdstiden i den lägre instansen beställer expedi- tion som inte tillhandahålls utom på särskild begäran. Somliga domstolar anser inte att sådan expedition omfattas av rättshjälpen. DON. som anser att motsatsen bör gälla, föreslår ett förtydligande så att begäran om expedition måste framställas innan avgörandet i huvud- saken har vunnit laga kraft. DON pekar dessutom på möjligheten att helt avföra förmånen ur rättshjälpslagen och göra expeditionerna avgiftsfria för dem som åtnjuter allmän rättshjälp.

Vid remissbehandlingen har den av DON föreslagna lagändringen allmänt tillstyrkts. Tanken på att generellt införa avgiftsfrihet för expeditioner vid allmän rättshjälp mottas även pOsitivt av åtskilliga remissinstanser. Det förordas också att en motsvarande avgiftsfrihet införs i exekutionsavgiftskungörelsen (1971 :1027).

Också jag anser att nuvarande bestämmelse om expeditionsavgift i rättshjälpslagen med hänsyn till de tolkningsproblem som har före- kommit behöver förtydligas. Jag ansluter mig till den i promemorian föreslagna formuleringen. Frågan om en generell frihet från expedi-

• Sida 35
•  Original

1975/76: 47 35

tions- och exekutionsavgifter vid allmän rättshjälp bör däremot inte tas upp utan vidare utredning.

Med hänsyn till det anförda föreslår jag att 95 andra stycket rätts- hjälpslagen ändras så att kostnaden för bl.a. allmän domstols expedi- tion som utfärdas endast på särskild begäran anses som rättshjälps- kostnad om expeditionen begärs innan avgörandet i huvudsaken har vunnit laga kraft.

4.4. Ränta på rättshjälpskostnad

Vid allmän rättshjälp gäller att RB:s bestämmelser om parts rätte- gångskostnad äger tillämpning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen. Den som enligt dessa regler skulle ha ålagts att ersätta den som har beviljats allmän rättshjälp för rättegångskostnad skall i stället för- pliktas att utge ersättningen till statsverket. Medel som betalas in till statsverket fördelas så att den som har erhållit rättshjälpen får ut vad som återstår sedan avdrag har gjorts för rättshjälpskostnaderna minskade med vad som har erlagts i kostnadsbidrag. Återbäring av - kostnadsbidrag får ske först när statsverket har fått täckning även för ränta på det belopp som tillkommer statsverket. Enligt 18 kap. 85 rättegångsbalken (RB) skall nämligen ersättning för rättegångskostnad också innefatta 6 % ränta från dagen för avgörandet till dess betalning sker.

[ DON:s promemoria framhålls att på grund av räntebestämmelsen handläggningen av ärenden med återbetalningsskyldighet kompliceras i hög grad vid rättshjälpsnämnd och indrivningsmyndighet. Statsverket gör också i viss mån en inte avsedd räntevinst som beror på förfa- randets utformning. Detta medför att den återbetalningsskyldige i princip alltid påförs en räntekostnad. eftersom möjlighet att frivilligt betala in belopp som omfattas av återbetalningsskyldigheten i regel inte finns innan anmaning har mottagits från indrivningsmyndighet. Då räntebclopp på kostnadsbidrag oftast utgörs av bara en blygsam summa föreslår DON att RB:s räntebestämmelse inte längre skall vara tillämplig i fråga om rättshjz'ilpskostnad.

Vid remissbehandlingen har någon invändning inte riktats mot förslaget i denna del.

Med hänsyn till att räntebeloppen genomsnittligt utgörs av förhål- landevis obetydliga summor finner också jag att det är föga rationellt att behålla systemet med ränta på rättshjälpskostnad. i all synnerhet som detta är förenat med en del administrativa och kamerala olägen- heter. Jag ansluter mig därför till DON:s förslag. Som följd härav bör 3l & första stycket rättshjälpslagen ändras så att i fråga om part som har allmän rättshjälp i mål eller ärende vid domstol bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad inte skall äga tillämpning beträffande

• Sida 36
•  Original

1975/76: 47 36

ersättning för ränta på rättshjälpskostnad.

Både i DON:s promemoria och vid remissbehandlingen har framhållits det olämpliga i att den återbetalningsskyldige i princip först efter anmaning från indrivningsmyndighet får möjlighet att betala sin skuld. Jag delar denna uppfattning och ämnar därför föreslå att frågan. som inte kräver lagändring, tas upp i lämpligt sammanhang.

4.5. Beslut om upphörande av rättshjälp åt misstänkt i brottmål

Rättshjälp åt misstänkt i brottmål omfattar förordnande av offentlig försvarare och viss annan rättshjälp enligt 365 rättshjälpslagen . Den senare formen av rättshjälp innebär att ersättning utgår av allmänna medel för vissa kostnader som annars skulle betalas av den misstänkte. t.ex. resekostnad vid inställelse inför domstol.

] DON:s promemoria framhålls att det vid rättshjälp enligt 36ä rättshjälpslagen saknas bestämmelser om rättshjälpens upphörande i förtid i vissa fall. Sådant upphörande kan bli aktuellt. om rättshjälpen har beviljats på grund av oriktig uppgift från den misstänktes sida eller om den misstänktes ekonomiska förhållanden har ändrats i sådan män att han inte längre är berättigad till rättshjälp. Hänsyn till dessa omständigheter kan visserligen tas när rätten med stöd av 385 första stycket rättshjälpslagen vid målets avgörande enligt 31 kap. RB prövar Om den tilltalade skall förpliktas att till statsverket betala tillbaka rättegångskostnad som har utgått av allmänna medel. Den tilltalade kan dock inte i sådan ordning åläggas återbetalningsskyldighet för mera än som motsvarar maximibeloppet för hans kostnadsbidrag vid allmän rättshjälp. Återbetalningsplikt får inte heller åläggas för lägre belopp än 75 kr. Under denna gräns skall kostnaden stanna på stats- verket. Enligt DON:s mening är det stötande att förordnande om rätts- hjälpens upphörande f.n. inte kan meddelas om parten har fått rätts- hjälp genom att lämna oriktig uppgift eller om hans ekonomiska förhållanden har ändrats så att han inte längre har rätt till sådant bistånd. DON föreslår därför att möjlighet till sådant förordnande införs. För det fallet att rättshjälpen upphör därför att den misstänkte har lämnat oriktig uppgift föreslår DON vidare en kompletterande bestämmelse om att tilltalad. som döms för brottet. utan hinder av vad som föreskrivs i 38 & första stycket rättshjälpslagen skall åläggas att till statsverket betala tillbaka hela kostnaden för rättshjälpen.

Vid remissbehandlingen har förslaget om upphörande av rätts- hjälpen allmänt godtagits. Endast Göta hovrätt avstyrker lagändringen med hänvisning till att de angivna situationerna sällan förekommer och att komplikationer kan uppstå i rättstillämpningen när problemen uppkommer först i högre instans dit talan har fullföljts. En annan remissinstans reserverar sig beträffande förslaget om fullständig

• Sida 37
•  Original

1975/76: 47 37

återbetalningsskyldighet när oriktig uppgift har lämnats under åbero- pande av att en sådan bestämmelse närmast skulle få karaktär av straff- sanktion.

För egen del vill jag erinra om att de föreslagna bestämmelserna om upphörande av rättshjälp som avses i 365 rättshjälpslagen redan har motsvarigheter i fråga om allmän rättshjälp i 345 första stycket 2 och 5 rättshjälpslagen. Meddelas förordnande om upphörande av allmän rättshjälp i berörda situationer. skall den som har haft rättshjälpen Själv bära kostnaderna för denna (345 tredje stycket). Någon anledning att göra en principiell skillnad mellan allmän rättshjälp och rättshjälp åt misstänkt i brottmål beträffande upphörande av biståndet i de nu avsedda undantagsfallen synes mig inte föreligga. Några praktiska tillämpningsproblem torde knappast behöva befaras såvitt avser det av hovrätten påtalade fallet att frågan om upphörande av rättshjälp aktualiseras först i högre instans. Situationen är också i denna del likartad med vad som gäller i fråga om upphörande av allmän rättshjälp. På grund härav kan jag ansluta mig till DON:s uppfattning att det är en brist i lagen att möjlighet saknas att förordna om upphörande i berörda situationer av rättshjälp åt misstänkt i brottmål. Jag biträder därför DON:s förslag i denna del liksom beträf- fande återbetalningsskyldighetens omfattning.

Med hänvisning till det anförda föreslår jag att rättshjälpslagen ändras så att domstolen skall förordna att rättshjälp enligt 365 skall upphöra, när omständighet som anges i 345 första stycket 2 eller 5 föreligger beträffande den tilltalade. Ändringen bör göras genom ett tillägg till 39 5. Upphör rättshjälpen på grund av omständighet som anges i 345 första stycket 2. skall utan hinder av vad som föreskrivs i 38 5 första stycket den tilltalade. om han döms för brottet. åläggas att betala statsverket hela kostnaden för rättshjälpen.

4.6. Kostnad för skiftesman vid bodelning

Som framgår av den tidigare redogörelsen (se bilaga 3) diskuterades frågan huruvida kostnad för särskilt förordnad skiftesman i bodelnings- ärende borde omfattas av rättshjälpen redan vid rättshjälpsreformens tillkomst. Jag uttalade i det sammanhanget (prop. l972:4 s. 337) bl.a. att behov av sådant bistånd kunde föreligga men att bodelnings- frågorna å andra sidan många gånger är ganska okomplicerade. Av hänsyn till faran för att rättshjälp utan särskilda begränsningar skulle kunna leda till att onödigt arbete och kostnader kom att läggas ned på bodelningar som kan klaras av i enkla former. avvisades i propo- sitionen tanken påatt låta kostnad för skiftesman ersättas inom ramen för rättshjälpen. Riksdagen intog emellertid en mindre restriktiv hållning härvidlag och uttalade att rättshjälpssystemet borde komplet-

• Sida 38
•  Original

1975/76: 47 38

teras med bestämmelser enligt vilka ersättning till skiftesman i princip betalas av allmänna medel (JuU l972:l2 s. 31 : se även l974:18 s. ll).

Mot denna bakgrund har inom justitiedepartementet utarbetats en promemoria med förslag till lösning av frågan. l promemorian erinras till en början om det i och för sig tämligen självklara förhållandet. att upplösningen av bogemenskapen genom bodelning är en betydelsefull fråga för makar som står i begrepp att skiljas. l allmänhet brukar makarna kunna komma överens beträffande såväl bodelning som övriga spörsmål som aktualiseras vid skilsmässan. I ett mindre antal fall — f.n. i fråga om ungefär var tjugonde skilsmässa — måste de dock anlita en skiftesman för att få sina tvistigheter avgjorda. Makar som skall skiljas kan med nuvarande regler få allmän rättshjälp såvitt avser bodelningsfrågan. framhålls det i promemorian. Ibland kan redan rätts- hjälp som har beviljats för själva äktenskapsskillnaden anses omfatta även vissa spörsmål om bodelning. nämligen då bodelningen utgör en förutsättning för Iösandet av övriga frågor som kommer upp i samband med skilsmässan. t.ex. om vårdnad och underhåll. I övrigt betraktas bodelning i rättshjälpshänseende som en separat rättslig angelägenhet. Mot bakgrund av uttalanden i förarbetena till rättshjälpslagen är praxis i fråga om beviljande av allmän rättshjälp för bodelning ganska restrik- tiv. Beviljas rättshjälp innebär det att sökanden mot erläggande av kostnadsbidrag får kostnaden för biträde och eventuell utredning betald av allmänna medel. Kostnaden för skiftesman ingår däremot som redan nämnts inte bland förmånerna. [ promemorian ifrågasätts om biträdeshjälp är den sakligt sett bästa formen av bistånd i bodel- ningsangelägenhet. Mycket talar för att skiftesman i allmänhet är en lämpligare form av bistånd. framhålls det. I konsekvens med denna ståndpunkt föreslås att ersättning till skiftesman som har förordnats av domstol vid bodelning i anledning av äktenskapsskillnad eller bo- skillnad skall betalas av allmänna medel såsom en rättshjälpskostnad. om parten har beviljats rättshjälp i angelägenheten. Samtidigt föreslås att biträde åt parten i sådant fall skall förordnas endast om särskilda skäl föreligger.

Promemorians förslag har mottagits i huvudsak positivt vid remiss- behandlingen. Det anses allmänt vara en brist i det nuvarande systemet

Remissinstanserna biträder också uppfattningen att den lagtekniska lösningen av problemet bör sökas inom rättshjälpslagens ram och inte genom någon konstruktion med "offentlig skiftesman". Att skiftesman skall förordnas av domstol och att skiftet liksom hittills skall vara en privaträttslig förrättning ifrågasätts inte.

Även jag kan i allt väsentligt ansluta mig till promemorians lösning i dessa hänseenden. Jag vill erinra om att jag i |972 års proposition inte har ifrågasatt det principiellt befogade i att ersättning till särskilt

• Sida 39
•  Original

1975/76: 47 ' 39

utsedd skiftesman skall kunna bekostas av det allmänna. Även enligt min mening kan bodelningsfrågor emellanåt vara besvärliga och svåra för parterna att lösa utan medverkan av någon utomstående. Att kostnad för skiftesman likväl inte togs med bland förmånerna enligt rättshjälpslagen berodde inte minst på svårigheten att begränsa biståndet till sådana fall där verkligt behov av rättshjälp är för handen. [ detta hänseende är läget numera delvis förändrat sedan erfarenheter har vunnits av rättshjälpssystemets praktiska tillämpning. Jag föreslår därför att rättshjälpslagen kompletteras med en bestämmelse enligt vilken kostnaden för skiftesman kan betalas av staten. Bestämmelsen bör lämpligen tas in i 9 5. Reformen bör. som anförs i promemorian. begränsas till skiftesman som av domstol har förordnats att verkställa bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad.

En grundläggande förutsättning för att ersättning till skiftesman skall betalas av staten är enligt den i promemorian valda konstruk- tionen att den rättssökande beviljas allmän rättshjälp i bodelnings- ärendet. Han måste således ha såväl behov av bistånd i angelägenheten som befogat intresse av att få sin sak behandlad (6 och 8 55 rättshjälps- lagen). Enligt promemorian är någon uttrycklig bestämmelse i lagen om grunderna för behovsprövningen inte påkallad. eftersom man kan" utgå från att rättshjälpsmyndigheterna liksom hittills noga beaktar intresset av att allmänna medel inte läggs ned på bodelningar av enkel beskaffenhet. '

Under remissbehandlingen har det från flera håll hävdats att prome- morian ger uttryck för en alltför restriktiv inställning i fråga om behovet av juridiskt bistånd i bodelningsangelägenhet. Man menar att den nuvarande ordningen enligt vilken rättshjälp som regel beviljas endast när fast egendom eller rörelse ingår i boet bör avlösas av en prövning efter generösare grunder. Och i några yttranden föreslås att bodelningsfrågan i större utsträckning skall'anses innefattad i rätts- hjälp som avser själva skillnadsfrågan.

Även om det i och för sig kan anföras skäl för en mindre restriktiv tillämpning av reglerna om allmän rättshjälp i bodelningsärenden. är jag för min del dock inte beredd att gå ifrån min tidigare uttalade uppfattning. att förhållandena vid bodelning ofta är ganska okompli- cerade och att behovet av juridiskt stöd därför inte bör överskattas. Med hänsyn till de starkt stegrade kostnaderna för samhällets rätts- hjälp i stort bör även försiktighet iakttas när det gäller att ytterligare utvidga rättshjälpsförmånerna.

Vid prövningen av behovet av rättshjälp i bodelningsärende bör bodelningen regelmässigt betraktas som en separat rättslig angelä- genhet. En utgångspunkt för behovsprövningen bör som sägs i prome- morian vidare vara att allmänna medel inte skall läggas ned på bodel- ningar av enkel beskaffenhet. Ett mindre lösörebo bör som regel kunna

• Sida 40
•  Original

1975/76: 47 40

delas utan medverkan av skiftesman. Det huvudsakliga tillämpnings— området för rättshjälp i bodelningsangelägenhet blir i enlighet härmed alltjämt fall där fastighet. rörelse eller annan mer svårskiftad egendom ingår i boet. Jag är dock inte främmande för att också andra omstän- digheter ibland kan motivera rättshjälp. Ett exempel härpå kan vara den under remissbehandlingen anmärkta situationen att tillämpning av den särskilda jämkningsregeln i 13 kap. 12 a 5 giftermålsbalken kan bli aktuell. Ett annat fall är att tvistiga vederlagsfrågor föreligger. Däremot anser jag det tveksamt om det under remissbehandlingen anmärkta fallet att motsättningarna mellan makarna främst rör frågan om vem som skall tillskiftas hyresrätten till den gemensamma bostaden annat än undantagsvis bör motivera att rättshjälp meddelas. Att makar vill ha skiftesman bara för att slippa från praktiska bestyr i samband med bodelningen. exempelvis upprättande av bodelningshandling. bör naturligtvis inte vara något skäl för rättshjälp.

Promemorian utgår som har nämnts tidigare från att rättshjälp i bodelningsangelägenhet normalt skall lämnas i form av ersättning för kostnaden för skiftesman. medan biträde skall förordnas endast om särskilda skäl föreligger. Under remissbehandlingen har denna priorite- ring av bistånd genom skiftesman godtagits av de flesta. Vissa remiss- instanser menar dock att promemorian är väl restriktiv beträffande möjligheten att få biträde. lett par yttranden ifrågasätter man utgångs- punkten för prioriteringen. nämligen uppfattningen att skiftesman regelmässigt är en lämpligare form av bistånd än biträde. Enligt advokatsamfundet minskar möjligheten att få skiftesman bekostad av staten inte alls parts behov av biträdeshjälp. ] stället bör de båda formerna av bistånd betraktas som komplement till varandra.

För egen del anser jag det redan av ekonomiska skäl uppenbart att rättshjälp i bodelningsfråga inte regelmässigt kan få omfatta både förmånen av skiftesman och förmånen av biträde åt en eller båda makarna. En rimlig avvägning mellan rättsskyddsintresset och kostna- derna måste göras. Härvid delar jag promemorians bedömning att bistånd genom skiftesman bör prioriteras. Det åligger en skiftesman att utreda boet och söka förmå parterna att nå en uppgörelse i godo. Skiftesmannen har dessutom i motsats till partsbiträde befogenhet att företa tvångsskifte om parterna inte kan komma överens. Häri ligger en viss garanti mot att en bodelningstvist onödigtvis förhalas på grund av en oresonlig inställning från makarnas sida. Jag anser därför att det finns fog för den i promemorian uttalade uppfattningen att skiftesman ofta kan antas utgöra ett effektivare. snabbare och billigare alternativ än biträde. [ konsekvens härmed bör biträde endast i begränsad utsträckning förordnas i bodelningstvist. Det under remissbehand- lingen anmärkta förhållandet att en förmögen part skulle få en alltför fördelaktig position då han alltid kan skaffa sig biträdeshjälp utanför

• Sida 41
•  Original

1975/76: 47 41

rättshjälpens ram är enligt min uppfattning inte tillräcklig grund för att låta biträdeshjälp utgå mer allmänt. Som regel torde det inte innebära några oöverstigliga svårigheter för part att själv föra sin talan under det helt formlösa förfarandet inför skiftesmannen.

Jag delar uppfattningen att begränsningen i biträdesförmånen bör komma till uttryck i en särskild bestämmelse i rättshjälpslagen (l9 5). I denna bör föreskrivas att särskilda skäl skall föreligga med hänsyn till makarnas förhållanden eller boets beskaffenhet för att biträde skall förordnas. Jag anser det onödigt att här uppehålla mig vid den närmare innebörden av begränsningsregeln. som helt överensstämmer med promemorieförslaget. utan nöjer mig med att hänvisa till vad som anförs härom i promemorian. Jag kan tillägga att det synes lämpligt att rättshjälpsnämnden hör sig för hos skiftesmannen där sådan finns. när make gör framställning om biträde. Det bör vidare anmärkas att begränsningsregeln endast tar sikte på själva bodelningsärendet. Om part är missnöjd med skiftesmannens tvångsdelning och vill klandra skiftet genom att väcka talan vid rätten. är frågan om biträdesförord- nande i klandermålet att bedöma enligt huvudregeln i 195 andra stycket.

I fråga om den närmare utformningen av systemet har prome- morians förslag i allmänhet godtagits av remissinstanserna. Endast i ett par remissyttranden riktas mer bestämda invändningar mot förslaget. Enligt Göta hovrätt kan det inte godtas att beviljande av rättshjälp åt ena parten får konsekvenser för andra partens eller för skiftesmannens del. Och rättshjälpsnämnden i Jönköping anser det olämpligt om bodelningar där rättshjälp ges kommer att utföras i annan form än övriga bodelningar.

För min del finner jag de anförda betänkligheterna överdrivna. Sakligt sett torde t.ex. skillnaden vara ringa mellan bestämmelsen i 23 kap. 95 ärvdabalken. enligt vilken skiftesmannen är berättigad till skäligt arvode och ersättning för kostnader. och den föreslagna bestäm- melsen i 22 5 rättshjälpslagen. enligt vilken skiftesmannen skall ha rätt till skälig ersättning för arbete. tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Inte heller förslaget om skyldighet för den make.-som inte har rättshjälp. att betala halva skifteskostnaden kan enligt min mening sägas inkräkta på dennes rätt. Redan f.n. anses ju makarna skyldiga att solidariskt ansvara för ersättningen till skiftesmannen och att sins- emellan ta lika del i denna kostnad. Att avgörandet av vissa frågor som eljest i sista hand ankommit på domstol enligt förslaget åvilar rätts- hjälpsmyndighet anser jag ovidkommande. Jag kan därför i allt väsent- ligt ansluta mig till promemorians förslag.

Endast i ett avseende anser jag att promemorieförslaget bör jämkas. ] promemorian har som förutsättning för att kostnaden för skiftesman skall betalas gjorts det förbehållet att vederbörande uppfyller de krav

• Sida 42
•  Original

1975/76: 47 42

som enligt 215 rättshjälpslagen ställs på biträde. dvs. att han är advokat. biträdande jurist på advokatbyrå eller eljest lämplig för upp- draget. 1 likhet med flera remissinstanser anser jag att detta förbehåll. som skulle nödvändiggöra en del tidsödande kontakter mellan domstol och rättshjälpsnämnd. kan mönstras ut. Som påpekas i flera remiss- yttranden åvilar det redan enligt ärvdabalken domstolen att pröva en föreslagen skiftesmans lämplighet (jfr SOU 1932116 5. 493 och 525). Under sådana omständigheter anser jag att risken för att allmänna medel skulle komma en olämplig skiftesman till del som obetydlig. så mycket mer som rättshjälpsnämnden ändå vid sin prövning av kostnadsyrkandet kan beakta det nedlagda arbetets kvalitet. Med den av mig nu förordade ordningen blir också de administrativa komplika- tionerna ringa. Det bör dock anmärkas att åtagande att vara skiftesman inte innebär någon skyldighet att utföra uppdraget inom ramen för rättshjälpssystemet. trots att detta väl inte lär innebära några olägen- heter för skiftesmannen. Beviljas rättshjälp när skiftesman redan har förordnats är det därför lämpligt att rättshjälpsnämnden underrättar skiftesmannen härom. Begärs skiftesmannaförordnande efter det att rättshjälp har beviljats. vilket torde bli det vanliga. är det lämpligt att den föreslagne skiftesmannen får bekräfta att han är införstådd med att rättshjälp har beviljats. såvida detta inte framgår av handlingarna. De föreskrifter som eventuellt kan vara påkallade i detta hänseende kan meddelas av regeringen.

Jag delar uppfattningen att kostnad för utredning — t.ex. avseende värdering av fastighet eller annan egendom i boet — bör vara ersätt- ningsgill lika väl som kostnaden för skiftesmannens eget arbete. Det bör kunna anförtros åt skiftesmannen att själv besluta om utredning skall införskaffas. Han bör alltså inte behöva underställa denna fråga rättshjälpsnämndens prövning. Jag anser det vidare naturligt att ersätt- ning till skiftesmannen skall utgå enligt samma normer som gäller beträffande ersättning till biträde (22 och 23 55 rättshjälpslagen) samt att såväl skiftesmannens som eventuell sakkunnigs ersättning skall bestämmas av rättshjälpsni'imnden. Med den av mig förordade lösningen kan det i och för sig inträffa att juridisk person av domstol utses till skiftesman. Skulle så undantagsvis vara fallet. får rättshjälps- nämnd som beviljat make rättshjälp i bodelningsärendet tillämpa samma regler som skulle ha gällt. om skiftesmannen varit fysisk person. Jag kan också ansluta mig till förslagen att det skall ankomma på rätts- hjälpsnämnden att uppbära kostnadsbidrag och att allmän' rättshjälp utan beslut av nämnden inte skall förekomma i bodelningsärende. Vad jag nu sagt påkallar vissa tillägg i 16. 22. 23 och 25 55 rättshjälpslagen. Bestämmelserna bör med någon redaktionell jämkning utformas i enlighet med promemorians förslag.

1 promemorian föreslås att den i 31 5 rättshjälpslagen intagna

• Sida 43
•  Original

1975/76: 47 43

bestämmelsen om skyldighet för make som inte åtnjuter rättshjälp att betala hälften av statsverkets kostnad för rättshjälpen. om makarna vinner äktenskaps- eller boskillnad efter gemensam ansökan. skall få en motsvarighet i fråga om kostnaden för skiftesman. ! likhet med remiss- instanserna biträder jag förslaget. ! några remissyttranden erinras i sammanhanget om ett i DON:s översynspromemoria framfört förslag om begränsning av återbetalningsskyldigheten till det kostnadsbidrag som skulle ha gällt för'makcn om han hade haft rättshjälp. Med anledning härav vill jag nämna att spörsmålet om återbetalnings- skyldighet hör till de frågor som skall behandlas av utredningen för översyn av rättshjälpssystemet och att någon ändring i nuvarande regel därför inte är aktuell f.n. Eftersom grunden för återbetalningsskyldig- heten är densamma i fråga om såväl rättshjälpskostnad i äktenskaps- skillnadsmål som skifteskostnad i bodelningsärende bör föreskriften om återbetalning av skifteskostnad utformas analogt med den motsva- rande bestämmelsen i 315 andra stycket rättshjälpslagen avseende skillnadsfallen. I likhet med vad som är föreskrivet där bör återbe- talningsskyldighet inte åläggas om det är obilligt med hänsyn -till omständigheterna. Som föreslås i promemorian bör bestämmelsen skjutas in som ett nytt. tredje stycke i 31 5. Beträffande den närmare innebörden av bestämmelsen får jag hänvisa till promemorian. I anslutning till ett uttalande under remissbehandlingen vill jag klargöra att bestämmelsen bara avser den situationen att ena maken har rätts- hjälp men den andra inte. Om makarna var för sig beviljas rättshjälp i bodelningsangelägenheten — något som jag i och för sig inte kan se något hinder mot — uppkommer inte fråga om återgäldande enligt 31 5. Att skifteskostnaden i så fall skall anses belöpa med hälften på vardera makens rättshjälp framgår av promemorian.

Mot förslaget att det skall ankomma på rättshjälpsnämnden att besluta om återbetalningsskyldighet har en remissinstans invänt att det inte framgår av promemorian huruvida och under vilka förutsättningar nämndens beslut är exigibelt. Även jag kan så till vida biträda-denna uppfattning som det från tydlighetssynpunkt lämpligen bör uttryck- ligen framgå av lagtexten att beslut av nämnda slag är exigibla som domstols dom.

Beträffande kostnaderna för den föreslagna reformen påpekas i promemorian att biträdesersättning och skiftesmannaersättning i bodelningsärende är av ungefär samma storleksordning samt att någon merkostnad för skiftesmannaförmånen därför inte behöver uppkomma . så länge motsvarande besparing kan göras på biträdessidan. F.n. lämnas rättshjälp i bodelningsangelägenhet i ca 3.000 fall årligen. Att exakt ange i hur många fall ytterligare som bistånd genom skiftesman kan komma att förekomma är inte möjligt. påpekas det. Enligt prome- morian bör behovet dock inte överdrivas. Även enligt min bedömning

• Sida 44
•  Original

1975/76: 47 44

bör kostnaden för reformen mot bakgrund av uttalandena i det före- gående om behovsprövning m.m. bli måttlig. Att kostnadsökning skulle kunna undvikas helt. vilket en remissinstans är inne på. torde inte vara realistiskt. Däremot vill jag gärna instämma i samma remissinstans' uttalande att en eventuell kostnadsökning mer än väl kommer att uppvägas av de fördelar som förslaget innebär.

4.7. Lagen om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.

Lagen (l973zl37) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. infördes samtidigt med rättshjälpslagen . Den innehåller grundläggande bestämmelser om ekonomiskt bistånd som genom utrikesförvaltningens försorg kan lämnas svenska medborgare som råkat i nöd eller annan svårighet i utlandet eller som anhållits. häktats eller på annat sätt berövats friheten genom beslut av domstol eller myndighet i utlandet.

Enligt 5 5 denna lag gäller att den som har erhållit bistånd för bestri- dande av kostnader i rättegång eller under förundersökning om brott under vissa förutsättningar kan åläggas att betala tillbaka till stats- verket vad han har erhållit i bistånd. Om han döms för det brott som han misstänks för. skall han i princip återbetala vad han har mottagit. Återbetalningsskyldigheten kan dock jämkas eller efterges (55 första stycket). Blir han däremot frikänd skall återbetalningsskyldighet förekomma endast om särskilda skäl föreligger (55 andra stycket). Nedläggs åtal eller förundersökning om brott mot den som fått bistånd utan att skuldfrågan avgjorts genom dom. skall denne betala tillbaka vad han har mottagit i den mån det är skäligt med hänsyn till omständigheterna (55 tredje stycket). Frågan om återbetalningsskyl- dighet prövas av chefen för utrikesdepartementets rättsavdelning (7 5). Beslutet kan överklagas till kammarrätten (10 5).

[ rättstillämpningen har fråga uppkommit om tillämpningen av 55 tredje stycket beträffande person vilken har varit berövad friheten som misstänkt för brott i utlandet men har försatts på fri fot och då avvikit ur landet innan det rättsliga förfarandet avslutats. I enlighet med lagens ordalydelse har frågan om återbetalningsskyldighet ansetts inte kunna tas upp till prövning. sålänge inte skuldfrågan slutligen avgjorts genom dom eller förundersökning eller rättegång nedlagts.

Även om några invändningar inte kan resas mot den tolkning av 55 tredje stycket som har kommit till uttryck i rättstillämpningen förefaller det mig som om lagens avfattning ibland kan medföra opraktiska resultat. Det förekommer sålunda inte så sällan fall som det nyss återgivna. där svensk medborgare utomlands grips som misstänkt för brott men sedan försätts på fri fot och då tar tillfället i akt och

• Sida 45
•  Original

1975/76: 47 45

avviker ur landet. Ofta saknas anledning till antagande att han någonsin kommer att återvända dit. Om något beslut om nedläggande av rättegången eller förundersökningen inte meddelas kommer ärendet att stå öppet under avsevärd tid. kanske ända till dess brottet är preskriberat. 1 fall som sagts nu synes det lämpligt att frågan om återbetalningsskyldighet kan tas upp till prövning utan att man skall behöva invänta att vederbörande utländska myndighet meddelar ett formellt nedläggningsbeslut. En sådan ordning har f.ö. stöd i lagens förarbeten (jfr prop. l972zl32 s. 155 och 205).

1 enlighet med det anförda föreslår jag att 55 tredje stycket kompletteras med en bestämmelse som anger att vad som gäller i fråga om återbetalningsskyldighet när förfarandet har nedlagts utan att skuldfrågan avgjorts genom dom skall gälla även om skuldfrågan inte kan antas komma att avgöras. därför att den som fått bistånd håller sig undan. Härigenom klargörs att återbetalningsfrågan kan tas upp till prövning utan att den utländska myndighetens formella beslut om avskrivning behöver avvaktas. Självfallet är viss försiktighet påkallad vid bedömningen av utsikterna för att en dom i skuldfrågan skall kunna komma till stånd. [ allmänhet torde dock inte några större problem behöva uppstå. Vid den skälighetsbedömning som enligt tredje stycket första punkten skall göras i dessa fall är det ett viktigt element att den misstänkte eller den tilltalade genom att hålla sig undan själv är skuld till att det rättsliga förfarandet har avbrutits. Detta bör i många fall leda till att han anses återbetalningsskyldig för det biståndsbelopp som har utgått (jfr prop. l972zl32 s. 154).

4.8. Ikraftträdande

De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1976. Den nya förmånen av ersättning till skiftesman bör endast komma i fråga. om rättshjälp söks efter den nya lagens ikraftträdande. I annat fall skulle relationen mellan förmånen av skiftesman och förmånen av biträde rubbas på ett sätt som inte är förenligt med grunderna för förslaget. [ det nu angivna fallet synes en övergångsbestämmelse vara nödvändig. [ övrigt torde något behov av övergångsbestämmelser inte föreligga.

5. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i rättshjälpslagen ( 1972:429 ).

2. lag om ändring i lagen (19732137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.

• Sida 46
•  Original

1975/76: 47 46

Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 4.

6. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.

7. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 47
•  Original

1 975/ 76: 47

47

Bilaga 1

"Vissa i DON:s promemoria upptagna förslag (ändringsförslag som inte berörs av föreliggande

Förslag till

proposition har utelämnats)

Lag om ändring i rättshjälpslagen(1972: 429)

Härigenom förordnas att 4, 5, 9, 17, 22, 31, 33, 37—39 och 44 55 rättshjälpslagen(1972: 429) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 451

Rättshjälpsnämnd består av ord- förande, som skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv, samt fyra andra ledamöter. Av dessa skall två vara inom nämndens verksamhetsområde verksamma advokater, en anställd på allmän advokatbyrå och en enskilt verk- som. De två övriga skall vara svenska medborgare, myndiga och bosatta inom nämndens verksam- hetsområde.

Ordförande i rättshjälpsnämnd förordnas av Konungen. Central- myndigheten utser övriga ledamö- ter. Av dessa utses den ledamot som skall vara enskilt verksam advokat efter förslag av Sveriges advokatsamfund och de ledamöter som ej skall vara advokater efter förslag av landsting i län inom rättshjälpsnämndens verksamhets- område. Ingår i verksamhetsom- rådet kommun, som ej tillhör landstingskommun, lämnas förslag även av fullmäktige i kommunen.

Rättshjälpsnämnd består av ord- förande, som skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv, samt två andra ledamöter. Av dessa skall en vara inom nämndens verk- samhetsområde verksam advokat. Den andre skall vara svensk med- borgare, myndig och bosatt inom nämndens verksamhetsområde.

Ordförande i rättshjälpsnämnd förordnas av Konungen. Central- myndigheten utser övriga ledamö- ter. Av dessa utses den ledamot som skall vara advokat efter för- slag av Sveriges advokatsamfund och den andre efter förslag av landsting i län inom rättshjälps- nämndens verksamhetsområde. In- går i verksamhetsområdet kom- mun, som ej tillhör landstingskom- mun, lämnas förslag även av full— mäktige i kommunen.

För ledamot skall finnas en eller flera ersättare. Bestämmelserna om ledamot äger motsvarande tillämpning på ersättare.

55

Rättshjälpsnämnd är beslutför med ordföranden och de två leda- möter som ej är advokater. År ärende av principiell betydelse el- ler annars av särskild vikt eller finnes i annat fall på grund av

1 Senaste lydelse 1974: 321.

Rättshjälpsnämnd är beslutför när samtliga ledamöter är närva- rande.

• Sida 48
•  Original

1975/76: 47

Nuvarande lydelse

ärendets beskaffenhet deltagande av de båda ledamöter som är advokater påkallat, skall samtliga ledamöter deltaga.

48

Föreslagen lydelse

Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål äger motsvarande tillämpning när ärende avgöres av rättshjälpsnämnd. Ordföranden skall dock säga sin mening först.

[ den utsträckning Konungen bestämmer får tjänsteman vid rättshjälpsnämnden på nämndens vägnar slutligt pröva rättshjälps- ärende. Tjänstemannen skall vara

I den utsträckning Konungen bestämmer får tjänsteman vid rättshjälpsnämnden på nämndens vägnar slutligt pröva rättshjälps- ärende.

lagfaren och ha erfarenhet av domstols- eller advokatverksam- het.

9 52

Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga an- gelägenhet som rättshjälpen avser. Bestämmelser om att den rättssökan- de har att själv helt eller delvis betala kostnad för rättshjälp finns i 16 å andra stycket och 27 5 första stycket andra punkten.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för

1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökan- des rätt,

2. bevisning vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan dom- stols prövning eller som skall prövas av skiljemän,

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndigheten,

4. resa och uppehälle för den rättssökandc eller hans ställföreträdare och för vårdare eller annan, som måste anlitas, i samband med instäl- lelse inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i samband med inställelse för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom äktenskap,

5. avgift som enligt expeditions- kungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid all- män domstol, krigsrätt eller ar- betsdomstolen, dock ej i fråga om sådan rättens expedition som ut- färdas endast på särskild begäran om icke expeditionen begäres in- nan tiden för fullföljd av talan gått till ända, samt avgift som ut- går enligt exekutionsavgiftskungö_ relsen (1971: 1027),

2 Senaste lydelse 1973: 247.

5. avgift som enligt expeditions- kungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid all- män domstol, krigsrätt eller ar- betsdomstolen, dock ej i fråga om sådan rättens expedition som ut- färdas endast på särskild begäran om icke expeditionen begäres in- nan avgörandet i _huvudsaken vunnit laga kraft, samt avgift som utgår enligt cxekutionsavgiftskun- görelsen (1971: 1027),

• Sida 49
•  Original

1975/76: 47 49

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6. kungörelse i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen,

7.' vad av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligt 4 eller 5 5 lagen (1958: 642) angående blodunder- sökning m.m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av fader- skapet till barn utom äktenskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 5 första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat om.

Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses ej den rättssökandes kostnad för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller fader- skapet till barn utom äktenskap.

31 53

I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ären- de vid allmän domstol, krigsrätt el- ler arbetsdomstolen äger bestäm- melse i lag om parts rättegångs- kostnad tillämpning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen. Mot- part eller annan som är ersätt- ningsskyldig för sådana kostna- der skall åläggas att utge ersätt- ningen till statsverket.

Vinner makar efter gemensam ansökan boskillnad eller äkten- skapsskillnad och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rät- ten, om det ej med hänsyn till omständigheterna är obilligt, åläg- ga andra maken att betala stats- verket hälften av kostnaderna för rättshjälpen.

I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ären- de vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen, — — _ äger be- stämmelser i lag om fördelning av kostnader mellan parter tillämp- ning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen; ersättning för ränta utgår dock ej. Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för rätts- hjälpskostnader skall åläggas att utge ersättningen till statsverket.

Vinner makar efter gemensam ansökan boskillnad eller äkten- skapsskillnad och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten, om det ej med hänsyn till omständigheterna är obilligt, åläg- ga andra maken att betala stats- verket hälften av kostnaderna för rättshjälpen. Make som ej åtnju- tit allmän rättshjälp och som in- nan handläggningen i målet av- slutats gör framställning därom vare dock ej skyldig att betala mera än som motsvarar det för honom gällande maximibeloppet för kostnadsbidrag vid allmän rättshjälp.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall be- talningsskyldighet åläggas mot statsverket för dessa kostnader i deras helhet eller till viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

3 Senaste lydelse 1973: 659. 4 Riksdagen 1975/76. ] saml. Nr 47

• Sida 50
•  Original

1975/76: 47

Nuvarande lydelse

50

Föreslagen lydelse 385

Bestämmelserna i rättegångsbal- ken om skyldighet för tilltalad el- ler annan att till statsverket åter- betala kostnad som enligt rättens beslut utgått av allmänna medel äger motsvarande tillämpning i fråga om kostnad för rättshjälp enligt 36 &.

Bestämmelserna i rättegångs- balken om skyldighet för tilltalad eller annan att till statsverket åter- betala kostnad som enligt rättens beslut utgått av allmänna medel äger motsvarande tillämpning i fråga om kostnad för rättshjälp enligt 36 &. Meddelas förordnande om rättshjälpens upphörande en- ligt 39 g" tredje stycket jämfört med 34 5 2, skall, utan hinder av vad som nu sagts, den som haft rättshjälp åläggas att betala hela kostnaden för denna, om han dö- mes för brottet.

I fall som avses i 19 å andra stycket lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken, 18 5 lagen (1957: 668) om utlämning för brott, 14 5 lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge, 7 och 13 åå lagen (1964: 450) om åtgärder vid sam- hällsfarlig asocialitet samt 39 & lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom gäller vad där är föreskrivet.

39%

Beslut om rättshjälp enligt 36 & meddelas på ansökan av den tillta- lade. Sådant beslut meddelas av den domstol där målet är anhängigt.

Har rätten skilt saken från sig får den, till dess talan fullföljts av den tilltalade eller tiden för sådan talan utgått, bevilja honom rätts- hjälp i högre rätt.

Gäller omständighet som angi- ves i 34 5 2 eller 5 den tilltalade, skall domstolen förordna att rätts- hjälpen skall upphöra.

Denna lag träder i kraft den

• Sida 51
•  Original

1975/76: 47 51

Bilaga 2 Utdrag J USTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1975-05-07

Öt'erst'n ar rättsltjälpssj'stemet

Chefen för justitiedepartementet. statsrådet Geijer. anför. Åren l972—73 beslöt statsmakterna en genomgripande reform av samhällets rättshjälp. Reformen syftade till att komma till rätta med vissa brister i det tidigare rådande systemet på området. Kritiken mot den äldre ordningen gällde främst att endast de ekonomiskt sämst ställda i samhället kunde få rättshjälp med stöd av det allmänna medan flertalet vanliga inkomsttagare stod utanför möjligheten att få sådan rättshjälp. En annan brist i det tidigare systemet var att det allmännas insatser i stor utsträckning var inriktade på att ge rättshjälp i mål och ärenden vid allmän domstol. Behovet av allmän rådgivning och rätts- hjälp i utomprocessuella angelägenheter och ärenden hos förvaltnings- domstolar och förvaltningsmyndigheter var däremot inte tillräckligt tillgodosett. Det allmännas insatser var vidare splittrade genom att de handhades av en rad olika myndigheter (statliga såväl som kommunala) utan central samordning. Det nya rättshjälpssystemet. vars grunddrag år fastslagna i rättshjälpslagen (l9721429). innebär i huvudsak följande.

Rättshjälp kan i princip utgå i alla slag av rättsliga angelägenheter där behov av sådan hjälp föreligger. Det är utan betydelse om angelä- genheten skall prövas av domstol eller annan myndighet eller om det är fråga om ett ärende av utomprocessuell natur. Rättshjälp kan med andra ord erhållas redan på konsultationsstadiet. Det nya systemet är således i motsats till den tidigare ordningen inte särskilt inriktat på process vid domstol.

Det finns fyra olika former av rättshjälp. Huvudformen utgörs av allmän rättshjälp. Denna typ av bistånd kan erhållas både inom- och utomprocessuellt. om inte rättshjälp utgår i annan form. Den inklu- derar rätt till ersättning för såväl biträde som kostnad för bevisning m.m. Allmän rättshjälp lämnas i regel efter beslut av rättshjälpsnämnd. Sådant beslut krävs dock inte om den rättssökandc anlitar advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå och kostnaderna för rättshjälpen inte överstiger det kostnadsbidrag som sökanden har att betala. Vid sidan av allmän rättshjälp finns rättshjälp är misstänkt i brottmål. som inne-

• Sida 52
•  Original

1975/76: 47 52

fattar offentlig försvarare samt kostnad för bevisning vid domstol och för resa och uppehälle m.m. Denna rättshjälpsform är exklusiv för brottmålsområdet. På motsvarande sätt är rättshjälp genom offentligt biträde en exklusiv form av bistånd i vissa ärenden om administrativa frihetsberövanden o.d.. t.ex. ärenden om förpassning eller utvisning av utländsk medborgare ur riket. Den fjärde typen av rättshjälp. råd- givning, innefattar rätt till kortare konsultation eller därmed jämförlig åtgärd i rättslig angelägenhet mot en fast mindre avgift. Rådgivning kan förekomma inom hela rättshjälpsområdet. '

I det nya rättshjälpssystemet har kretsen av personer som kan få rättshjälp vidgats betydligt. i fråga om andra rättshjälpsformer än allmän rättshjälp gäller (med undantag för viss rättshjälp åt misstänkt i brottmål) över huvud inte någon begränsning med hänsyn till sökandens ekonomiska förhållanden. Allmän rättshjälp får lämnas fysisk person vars beräknade årsinkomst inte överstiger ett gräns- belopp som motsvarar åtta basbelopp. dvs. för år l975 68.000 kr. Vid försörjningsbörda är gränsbeloppet högre. Bara personer i de högsta inkomstskikten saknar således tillgång till allmän rättshjälp. Rätts- hjälpssystemet står i princip inte öppet för bolag. föreningar och andra juridiska personer. Undantag gäller dock för dödsbo. som har möjlighet att få allmän rättshjälp. Näringsidkare kan endast undan- tagsvis få sådan rättshjälp för angelägenhet som rör-hans närings- verksamhet. I fråga om rådgivning upprätthålls dock inga begräns- ningar av nu angivet slag. Beträffande tillämpningsområdet för allmän rättshjälp och rådgivning kan ytterligare anmärkas att _vissa frekventa typer av ärenden (massärenden) har ställts utanför dessa former av bistånd.

Ett karakteristiskt drag i den nya ordningen är att den rättssökandc har att efter förmåga själv bidra till kostnaderna för den juridiska hjälpen. Bidragsskyldigheten beräknas enligt vissa schabloner med utgångspunkt från i första hand inkomstförhållanden och försörjnings- börda. lEn grundavgift utgår vid allmän "rättshjälp med f.n. 60 kr. Denna avgift kan efterges eller sättas ned för de ekonomiskt sämst ställda. Av andra rättshjälpsberättigade tas ut ett kostnadsbidrag enligt en stigande avgiftsskala. Den avgift som skall betalas av den rätts- sökande vid rådgivning uppgår f.n. till 60 kr. Också denna avgift kan sättas ned eller efterges om särskilda skäl föreligger.

Den som beviljas rättshjälp behöver inte betala annat än eventuellt kostnadsbidrag själv. I övrigt betalas uppkommande kostnader — advokatarvoden. kostnad för bevisning. utredningskostnader etc.- av statsmedel. Centralmyndigheten för rättshjälpen. domstolsväsendets organisationsnämnd (DON). har undersökt möjligheterna att för mer frekventa ärendetyper konstruera vissa normaltaxor för beräkningen av advokaternas arvoden. ] den taxa som har fastställts för ersättning

• Sida 53
•  Original

1975/76: 47 53

till offentlig försvarare i vissa brottmål vid tingsrätt ingår en på visst sätt bestämd timkostnadsnorm. som f.n. är 175 kr. Denna norm har i praxis tagits till utgångspunkt också vid bestämmandet av biträdes- ersättning i andra fall.

Rättshjälp kan lämnas antingen av jurist på enskild advokatbyrå eller av jurist på någon av de f.n. 30 allmänna advokatbyråer som har inrättats i samband med rättshjälpsreformen. De senare byråerna har ersatt de tidigare främst i landstingskommunal regi drivna rättshjälps- anstalterna. Det står den rättssökandc fritt att välja vem han vill vända sig till. De allmänna byråerna har sålunda inte något företräde framför de enskilda. Tanken är att de båda kategorierna av advokatbyråcr skall konkurrera fritt på lika villkor. Detta har bl.a. ansetts ägnat att begränsa kostnaderna för rättshjälpen. '

De administrativa uppgifterna på rättshjälpsområdet sköts regionalt

av sex rättshjälpsnämnder. De centrala tillsynsfunktioncrna på området ankommer på DON. Den 1 juli 1975 övertas de av domstols- verket. . Hittillsvarande erfarenheter från tillämpningen av det nya rätts- hjälpssystemet. vilket trädde i kraft den I juli 1973, visar enligt min mening att detta allmänt sett har fungerat tillfredsställande. Genom reformen har rättsskyddet förbättrats för stora grupper av medborgare. Under inledningsskedet utsattes visserligen organisationen för vissa påfrestningar genom den stora tillströmningen av ansökningar om rättshjälp. Detta medförde jämförelsevis snabba utgiftsstegringar för statsverket. Medan det allmännas totala kostnad för rättshjälpen under budgetåret 1973/74 var drygt 56 milj. kr beräknas den för budgetåret 1975/76 uppgå till 90 milj. kr. De påfrestningar som det nya systemet medfört kan i stor utsträckning karakteriseras som initialsvårigheter. Dessa har numera i allt väsentligt kunnat bemästras. men vissa problem kvarstår.

Till belysande av allmänhetens efterfrågan på de olika formerna av rättshjälp kan nämnas följande. Antalet ärenden om allmän rättshjälp efter beslut av rättshjälpsnämnd uppgick under budgetåret 1973/74 till 98.05]. I 82 nu av de ärenden där rättshjälp beviljats fastställdes kostnadsbidraget till högst grundavgiften 60 kr. I 4l 00 av dessa ärenden eftergavs bidraget helt. Antalet ärenden om allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd kan för nämnda tid uppskattas till 2.000. Rättshjälp genom offentligt biträde begärdes i 986 fall. Som ett mått på antalet tilltalade med offentlig försvarare kan nämnas att förordnande av sådan försvarare under år 1974 meddelades i drygt 28.000 fall. Under första halvåret 1974 beviljades 405 personer annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål. Rådgivningsinstitutet tillämpades i omkring 25.000 fall under budgetåret l973/74. [ 12.300 av fallen nedsattes eller eftergavs rådgivningsavgiften.

• Sida 54
•  Original

1975/76: 47 54

Det är svårt att f.n. göra någon säker prognos om den fortsatta utvecklingen. Ärenden om allmän rättshjälp har hittills förekommit i större utsträckning än vad som ursprungligen beräknades. Härvid är dock att märka att möjligheten till allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd inte har utnyttjats i väntad omfattning. Även i fråga om övriga rättshjälpsformer har man kunnat göra en liknande iakt- tagelse. Det gäller framför allt rådgivning och offentligt biträde. Båda dessa rättshjälpsformer har tillämpats i avsevärt mindre utsträckning än vad som ursprungligen beräknades.

Vid rättshjälpsreformens tillkomst förutsatte riksdagen att lagstift- ningen på området skulle ses över. sedan tillräcklig erfarenhet hade vunnits av dess tillämpning (.luU 1972:12 s. 30. 36. 38 och 40 samt .luU 1973:1 s. 38). Frågan om en sådan översyn aktualiserades redan förra året i samband med att riksdagen behandlade prop. 1974171 med förslag om vissa smärre ändringar i rättshjälpslagen . [ det samman- hanget uttalade jag att det med hänsyn till den korta tid som det nya systemet då hade varit i tillämpning inte var möjligt att göra "någon samlad bedömning av utvecklingen på rättshjälpsområdet. 1 avvaktan på en sådan översyn borde endast tas upp sådana frågor där speciella olägenheter hade visat sig föreligga (prop. s. 16). Riksdagen anslöt sig i princip till denna uppfattning (JuU l974:18 5.7).

Tanken på en allmän översyn av rättshjälpssystemet har fått ny aktualitet genom en undersökning som har företagits av DON under hösten 1974. Undersökningen. vilken har redovisats i en till justitie- departementet överlämnad promemoria (dnr 425.74). belyser inte bara ärendetillströmning och ärendestruktur utan också olika problem som har gett sig till känna vid tillämpningen av den nya lagstiftningen. På grundval av en genomgång av de praktiska erfarenheterna från rätts- hjälpssystemet föreslår DON ett antal ändringar i rättshjälpslagen. Beträffande rättshjälpsnämndernas organisation föreslås sålunda en minskning av antalet ledamöter i nämnderna eller i vart fall en ändring i beslutförhetsreglerna. För att förenkla handläggningen av ärenden om rättshjälp i en del fall föreslås vidare rättshjälpsnämnd få rätt att delegera beslutanderätten i ärenden av enklare beskaffenhet till tjänsteman vid nämnden som inte är jurist. I fråga om förmånerna vid allmän rättshjälp förordas viss ändring beträffande kostnad för expedi- tion vid allmän domstol. Vidare föreslås att en del förvaltnings- domstolar och förvaltningsmyndigheter får befogenhet att fastställa ersättning till biträde enligt rättshjälpslagen i mål eller ärende vid domstolen eller myndigheten. Också vissa andra mindre justeringar i lagen föreslås. Vid sidan härav tar DON även upp frågor av mer allmän natur. Sålunda diskuteras olika möjligheter att effektivisera instituten allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd och rådgivning. Det förra institutet har kritiserats främst för att det inte fyller sitt syfte att

• Sida 55
•  Original

1975/76: 47 55

förenkla förfarandet vid allmän rättshjälp. I fråga om rådgivning har rådgivningstiden ansetts vara alltför snäv (20—25 minuter). DON lämnar emellertid inte några konkreta förslag till ändringar av dessa rättshjälpsformer utan förutsätter att problemen görs till föremål för ytterligare överväganden. Även reglerna om rättshjälp genom offent- ligt biträde behandlas i DON:s promemoria. Enligt DON:s mening krävs f.n. inte någon ändring i gällande regler. utan dessa anses ge utrymme för en liberalare praxis än vad som nu är fallet.

Promemorian har remissbehandlats. Därvid har allmänt vitsordats att behov föreligger av vissa jämkningar i rättshjälpslagen för att råda bot på sådana mindre brister i systemet som har gett sig till känna vid den praktiska tillämpningen. Också de av DON framförda propåcrna om en längre gående översyn av instituten allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd och rådgivning har vunnit gehör på de flesta håll. En del remissinstanser anser dock att ändring i rådgivnings- institutet bör göras snarast. t.ex. genom höjning av rådgivnings- avgiften. Vad DON har uttalat rörande rättshjälp genom offentligt biträde har också mottagits positivt av remissinstanserna. Flertalet anser emellertid att gällande bestämmelser bör ändras för att man skall nåden avsedda effekten.

Såväl DON:s promemoria som remissyttrandena över denna ger otvetydiga belägg för att man nu bör göra en samlad bedömning av hur rättshjälpsreformen har utfallit. Som framgår av det redan anförda är reformönskemålen i huvudsak av två slag. Å ena sidan framträder ett visst behov av mindre justeringar i systemet. Dessa kräver inte någon vidlyftigare undersökning för att kunna genomföras.-Å andra sidan har dokumenterats ett klart behov av att se över bl.a. rättshjälps- systemets konstruktion i flera viktiga hänseenden. Frågor av det senare slaget påkallar mera omfattande utredningar. Enligt min mening räcker inte det nu tillgängliga materialet för att_ta upp sådana spörsmål till omedelbar omprövning. Såväl DON som det stora flertalet remiss- instanser har också avvisat tanken på en genomgripande revision av lagstiftningen på föreliggande material. Jag förordar därför att särskilda sakkunniga tillkallas för att se över rättshjälpssystemet. Jag återkommer senare till frågan i vad mån vissa mindre jämkningar låter sig genomföras utan att man avvaktar en sådan allmän översyn.

En given utgångspunkt för översynen är att det rättsskydd som avsågs med rättshjälpsreformen skall vidmakthållas. Målet bör vara att samhällets rättshjälp i större utsträckning än nu anpassas efter den rättssökandc allmänhetens behov. Det innebär att utredningen i första hand bör inriktas på att effektivisera de olika rättshjälpsformerna. Härvid kommer både dessas tillämpningsområde och innehåll i blick- punkten. Också de organisatoriska aspekterna på rättshjälpen måste emellertid beaktas. Det gäller inte minst fördelningen av myndig-

• Sida 56
•  Original

1975/76: 47 56

hetsfunktionerna.

Vad gäller rättshjälpssystemets konstruktion vill jag först nämna att huvudformen allmän rättshjälp liksom hittills bör utgöra den grund på vilken systemet bör vila. Vid sidan härav bör rättshjälp åt misstänkt i brottmål och rättshjälp genom offentligt biträde vara två viktiga beståndsdelar i systemet. Särskilt beträffande den senare rättshjälps- formen bör emellertid undersökas förutsättningarna för en något vidare tillämpning av institutet genom en ändring av reglerna om hur prövningen av biträdesbehovet skall ske (jfr .luU l974:18 s. 13). I sammanhanget kan erinras om att statens invandrarverk i en är 1974 inkommen skrivelse har hemställt om ändring i rättshjälpslagen rörande offentligt biträde i avlägsnandeärenden.

En av de viktigaste frågorna för de sakkunniga blir att ta ställning till om institutet allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd alltjämt bör bestå. Nära samband härmed har spörsmålet hur rätts- hjälpsformen rådgivning skall vara utformad. Att vissa ändringar måste ske i dessa delar är enligt min mening uppenbart. För rådgivningens del tyder erfarenheterna på att syftet med denna typ av bistånd inte blir tillfredsställande tillgodosett med nuvarande regler. Flertalet enklare juridiska förfrågningar och därmed jämförliga åtgärder hinner inte slutföras inom den tidram som den nuvarande fasta avgiften om 60 kr medger. Den rättssökandc får alltså inte den åsyftade rätts- hjälpen. Härtill kommer att den som meddelar rådgivning i viss utsträckning åsamkas förlust av verksamheten. eftersom rådgivnings- tiderna tenderar att sträckas ut. Detta drabbar i första hand de allmänna advokatbyråerna. vilka svarar för två tredjedelar av alla rådgivningar enligt rättshjälpslagen . Men det minskar naturligtvis även de enskilda byråernas benägenhet att meddela sådan rådgivning och därigenom allmänhetens möjlighet att få hjälp. Institutet allmän rätts- hjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd syftade till att förenkla förfa- randet i rättshjälpsärenden. Rättshjälpsnämnderna skulle befrias från att ta befattning med ärendena. så länge kostnaderna täcktes av den enskildes kostnadsbidrag och rättshjälpen följaktligen inte medförde några kostnader för det allmänna. Nödvändiga garantier mot missbruk ansågs ligga i att rättshjälp fick lämnas av endast advokat eller biträ- dande jurist på advokatbyrå och att biträdesersättningen. där den inte fastställdes av domstol. kunde komma att prövas av rättshjälpsnämnd. Den förenkling som eftersträvades med rättshjälpsinstitutet har uppenbarligen inte uppnåtts vid lagens hittillsvarande tillämpning. Antalet ärenden som har handlagts i denna ordning har blivit ganska litet. En viktig förklaring härtill är att kostnadsbidragen i regel är mycket låga.

Vid översynen bör de sakkunniga överväga olika alternativ till ändring av de nu behandlade rättshjälpsformerna som leder till att

• Sida 57
•  Original

1975/76: 47 57

lagstiftarens ursprungliga intentioner bättre tillgodoses. En möjlighet är att ersätta båda instituten med en ny rättshjälpsform som är bättre anpassad till allmänhetens behov av bistånd i enklare ärenden än de två nuvarande typerna. De sakkunniga bör dock vara oförhindrade att föreslå även andra lösningar. De bör även överväga en höjning av den fasta avgiften vid rådgivning för att effektivisera detta institut.

Också den närmare utformningen av institutet allmän rättshjälp efter beslut av rättshjälpsnämnd bör granskas av de sakkunniga. Erfarenheterna av nuvarande regler tyder på att vissa ojämnheter i tillämpningen inte har kunnat undvikas. Vad gäller tillämpnings- området bör bl.a. undersökas om nuvarande regel såvitt avser närings- idkares möjlighet att få rättshjälp bör vidmakthållas. F.n. gäller att allmän rättshjälp inte får lämnas näringsidkare i angelägenhet som har samband med hans näringsverksamhet. om inte särskilda skäl före- ligger för rättshjälp med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden eller sakens beskaffenhet. Redan vid rättshjälpslagens tillkomst disku- terades i vad mån näringsidkare borde komma i åtnjutande av allmän rättshjälp i angelägenhet som hade samband med hans närings- verksamhet. Undantagsregeln tillkom för att undvika stötande kon- sekvenser av att rättsliga angelägenheter i näringsverksamhet ställdes utanför rättshjälpens tillämpningsområde. Frågor om rättshjälp åt näringsidkare har under den tid rättshjälpslagen har varit i kraft prövats i ett stort antal fall. Som har framhållits vid 1974 års riksdag (JuU l974:18 s. 10) har det härvid uppstått åtskilliga gränsdragnings- problem. En omprövning av nuvarande regel kräver emellertid att hänsyn tas till främst de principiella aspekter som kan läggas på frågan. En annan fråga beträffande tillämpningsområdet för allmän rättshjälp är om den .i lagen inskrivna begränsningen i fråga om massärenden leder till ett helt ändamålsenligt resultat. Undantagsvis kan inträffa att dessa ärenden är rättsligt mycket komplicerade och således i och för sig av sådan art att rättshjälp skulle kunna vara befogad. Det förtjänar övervägas om inte möjlighet bör öppnas att i vissa fall medge rätts- hjälp i sådana situationer. t.ex. i inskrivningsärenden vid domstol. Självfallet måste en bestämmelse härom utformas så att den hindrar missbruk. Någon omprövning av undantaget beträffande upprättande av självdeklaration bör inte ske i detta sammanhang.

De sakkunniga bör vidare överväga om förmånerna vid allmän rätts- hjälp i tillräcklig grad tillgodoser de anspråk på bistånd som kan ställas i skilda hänseenden. Önskemål om vidgad rättshjälp har framställts bl.a. i remissyttrandena över DON:s promemoria och avser t.ex. rese- och uppehållskostnad för föräldrar vid inställelse i samband med läkar- undersökning enligt 21 kap. 10; föräldrabalken . Det bör undersökas om anledning till komplettering finns i detta och liknande hänseenden. Därvid bör beaktas att reglerna om förmånerna bör utformas så att

• Sida 58
•  Original

1975/76: 47 58

bättre förutsättningar skapas för uppgörelser utan rättegång. Det speciella spörsmålet om förmånerna bör omfatta också kostnads- ansvaret för motparts rättegångskostnad bör dock inte behandlas av de sakkunniga.

Vid rättshjälpslagens tillkomst diskuterades om rättshjälpen borde omfatta även kostnad för särskilt förordnad skiftesman vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad eller boskillnad. Så blev emel- lertid inte fallet. Med hänsyn till det av riksdagen uttalade önskemålet att rättshjälpssystemet bör kompletteras med bestämmelser. enligt vilka ersättning till skiftesman i princip betalas av allmänna medel (.luU 1972112 s. 31 och l974:18 s. 11). har inom justitiedepartementet gjorts en närmare undersökning av frågan. Resultatet av undersök- ningen har redovisats i en särskild departementspromemoria.

Den enskildes kostnadsbidrag vid allmän rättshjälp kan som jag tidigare redovisat nedsättas eller efterges om särskilda omständigheter föreligger. Av DON :s promemoria framgår att kostnadsbidraget i 82 % av ärendena fastställts till högst grundavgiften 60 kr. 1 41 % av ärendena eftergavs grundavgiften helt. Man kan visserligen inte på nu föreliggande underlag 'med fog hävda att kostnadsbidraget eftergivits eller nedsatts i icke avsedd omfattning. men en viktig uppgift för de sakkunniga blir att undersöka den praxis som utvecklats vid uttagandet av kostnadsbidrag. De sakkunniga bör vidare utarbeta förslag till kontrollrutiner och klara riktlinjer för de fall då kostnadsbidraget bör nedsättas eller efterges.

De sakkunniga bör också ägna uppmärksamhet åt hur själva förfa- randet bör. vara utformat vid de olika slagen av rättshjälp. Kravet på enkelhet bör ges en framträdande plats. Dubbelarbete och onödig pappershantering bör undvikas. Vad gäller allmän rättshjälp bör särskilt prövas om föreskrifterna om beräkning av kostnadsbidrag kan förenklas. Det bör exempelvis övervägas om en längre gående schablo- nisering i fråga om beräkningen kan införas. De sakkunniga bör också vara oförhindrade att pröva om de nuvarande reglerna om kostnads- bidrag i sakligt hänseende är lämpligt utformade. Även rutinerna vid s.k. slutreglering i rättshjälpsärende bör ses över.

Som jag har påpekat tidigare bör översynen också beröra rätts- hjälpens organisation. Härvid finns anledning utgå från att rättshjälps- nämnderna även i fortsättningen skall svara för handläggningen av en stor del av alla rättshjälpsärenden. Det gäller bl.a. ärenden där behovet av kostnadskontroll talar för att nämndernas kapacitet tas i anspråk. Det är även naturligt att rättshjälpsärende. som inte blir föremål för handläggning av annan myndighet. handläggs av rättshjälpsnämnd. I fråga om rättshjälp i mål och ärenden i andra fall bör emellertid över- vägas. om inte rättshjälpsfrågorna i vidgad utsträckning kan överlåtas på den myndighet som har hand om sakprövningen i målet eller

• Sida 59
•  Original

1975/76: 47 59

ärendet. Redan nu svarar vissa domstolar för avgörandet av åtskilliga rättshjälpsfrågor. DON har föreslagit att befogenheten beträffande prövning av biträdesarvoden sträcks ut till en del andra myndigheter. huvudsakligen förvaltningsdomstolar. Enligt min mening bör de sak- kunniga med ledning av vad jag sagt nu överväga hur prövningen av rättshjälpsfrågor på lämpligaste 'sätt skall fördelas mellan rättshjälps- nämnd och andra myndigheter. De sakkunniga bör vara oförhindrade att härutöver också ta upp andra frågor rörande rättshjälpens organisa- tion.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Som framgått av den tidigare redovisningen har kostnaderna för rättshjälpen stigit jäml förelsevis snabbt. Jag har tidigare anfört att utredningen bör lämna förslag som bl.a. syftar till att förenkla och därmed förbilliga rätts— hjälpen. Gcnom sådana åtgärder bör det bli möjligt att hålla det allmännas kostnader för rättshjälpen på en rimlig nivå. De förslag som utredningen framlägger och som har ekonomiska konsekvenser skall åtföljas av kostnadsberäkningar.

Som jag tidigare har berört kan vissa av de frågor som behandlas i DON:s promemoria behöva tas upp till omedelbar behandling. Jag avser att inom kort ta ställning till frågan i vad mån sådana spörsmål — liksom den nyss nämnda frågan om rättshjälpen bör omfatta kostnad för skiftesman vid bodelning — bör behandlas i särskild ordning.

Vid undersökningen av hur den nuvarande ordningen har fungerat och hur rättshjälpen skall vara utformad i fortsättningen bör de sak- kunniga samråda med domstolsverket.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att rege- ringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet

att tillkalla högst fyra sakkunniga med uppdrag att verkställa en allmän översyn av rättshjälpssystemet.

att utse en av de sakkunniga att vara ordförande. att besluta om experter. sekreterare och annat arbetsbiträde åt de sakkunniga.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att de sakkunniga får samråda med myndigheter samt begära uppgifter och yttranden från dem.

att ersättning till sakkunnig. expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (l946:394). om ej annat föreskrives.

att kostnaderna för utredningen skall betalas från andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till' föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

• Sida 60
•  Original

• Sida 61
•  Original

DS JU 1975.15 Bilaga3

Rättshjälp för skiftesman vid bodelning

Justitiedepartementet

• Sida 62
•  Original

1975/76: 47 62

4.2. Specialmotivering

I enlighet med de angivna riktlinjerna föreslås vissa ändringar i 9. 19, 2. 23. 25 och 31 55 rättshjälpslagen .

95 1 paragrafen har kostnad för av domstol förordnad skiftesman tagits upp bland de förmåner som kan utgå enligt rättshjälpslagen. Bestämmelsen har tagits in som en ny punkt 8 i andra stycket. Som har anförts i den allmänna motiveringen avses endast sådan kostnad för skiftesman som uppkommer i det egentliga bodelningsärendet. Det skall alltså röra sig om bodelning "med anledning av äktenskaps- skillnad eller boskillnad". Av bestämmelsen framgår vidare att ersätt- ning av allmänna medel endast kan utgå till skiftesman som uppfyller de krav som enligt 21 5 ställs på biträde. dvs. är advokat. biträdande jurist på advokatbyrå eller eljest lämplig för uppdraget. Förmodligen är utrymmet för anlitande av annan person än advokat och biträdande jurist något större när det är fråga om skiftesman än när det gäller biträde i andra rättsliga angelägenheter. Givetvis kan också regeln i 21 5 första stycket andra punkten få betydelse i sammanhanget.

Att kostnad för utredning (värdering) i bodelningsärende kan utgå som rättshjälpskostnad har inte ansetts behöva anges särskilt utan följer redan av punkt 2. Av punkt 5 följer att avgift för ansökan om förordnande av skiftesman utgår av allmänna medel. om sådant förord- nande begärs av den som fått rättshjälp.

165 Något behov av att tillämpa bestämmelserna om rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnden i här avsedda ärenden torde inte före- ligga. En sådan ordning skulle dessutom medföra en del tekniska komplikationer. Ett uttryckligt undantag för dessa fall har tagits in i 16 5 första stycket.

195 I anslutning till bestämmelsen i paragrafens tredje stycke om inskränkning i biträdesförmånen i angelägenhet. som kan antas bli prövad enligt lagen ( 1974:8 ) om rättegången i tvistemål om_ mindre värden. har tagits in en liknande begränsande bestämmelse avseende bodelningsärende. I sådant fall får biträde förordnas endast om särSkilda skäl föreligger med hänsyn till makarnas förhållanden eller boets beskaffenhet. Någon rätt för parten att skönsmässigt välja mellan bistånd av skiftesman och biträde bör således inte finnas. Exempel på fall där biträde undantagsvis kan vara motiverat på grund av personliga förhållanden är att parten till följd av sjukdom, språk- svårigheter. hög ålder eller liknande omständighet har svårt att ta till vara sina intressen (jfr prop. l973z87 s. 170). Däremot bör det inte ovanliga fallet att makarna i samband med skilsmässa har vissa svårig- heter att otvunget kommunicera med varandra inte utgöra särskilt skäl

• Sida 75
•  Original

1975/76: 47 75

för biträde med stöd av det allmänna. Ett exempel på fall där boets beskaffenhet kan motivera biträde är att det i boet ingår en mer omfat- tande rörelse på vars värdering skilda synsätt kan anläggas.

225 Bestämmelserna i 22 5 om ersättning till biträde har som tidigare angetts gjorts tillämpliga också på skiftesman som avses i 95 andra stycket 8. Det innebär att skiftesman som utför sitt uppdrag inom rätts- hjälpens ram är underkastad dess regler om bestämmande av ersätt- ning.

235 Det i denna paragraf uppställda förbudet för biträde att — utöver vad som utgår inom rättshjälpens ram — förbehålla sig eller ta emot ytterligare ersättning för uppdraget har gjorts tillämpligt även på skiftesman.

255 ] paragrafen har tagits in en uttrycklig bestämmelse om rätt för skiftesmannen att besluta om utredning. Denna befogenhet tillkommer honom även om undantagsvis skulle ha förordnats också biträde åt part enligt rättshjälpslagen .

3] 5 Som framgår av vad som har sagts tidigare utgår ersättning av allmänna medel till skiftesman med hela kostnaden för bodelningen. även om det bara är en av makarna som åtnjuter rättshjälp. Härigenom blir det omöjligt för den andra maken att sabotera bodelningen genom att vägra att betala sin andel av kostnaderna. [ 31 5 har som ett nytt tredje stycke tagits in en bestämmelse enligt vilken rättshjälpsnämnden skall ålägga den make som inte åtnjuter rättshjälp att betala statsverket "sin andel" av bodelningskostnaden. Något principiellt hinder mot en sådan ordning synes inte föreligga. Även praktiska skäl talar för att rättshjälpsnämnd tilläggs denna uppgift. Liksom beträffande kostnaden för äktenskaps- eller boskillnad efter gemensam ansökan får sådan återbetalningsskyldighet dock inte åläggas om det är obilligt med hänsyn till omständigheterna. I motsats till situationen vid gemensam ansökan bör det. förhållandet att make som skall åläggas betalnings- skyldighet har haft eget biträde normalt inte inverka på återgäldandet. Skiftesmannens tjänster har ju ändå kommit honom till del i samma mån som den make som har haft rättshjälp. Man torde kunna förutsätta att skiftesmannen i samband med förrättningen lämnar behövliga upplysningar om vad make har att iaktta för att begränsa sin återbetalningsskyldighet. Som regel bör skiftesmannen kunna lämna rättshjälpsnämnden de ekonomiska upp- gifter som behövs för prövningen samtidigt som han ger in sin slutliga kostnadsräkning till nämnden. Det kan tilläggas att skifteskostnaderna torde få anses belöpa med hälften på vardera maken. om båda

• Sida 76
•  Original

1975/76: 47 76

makarna undantagsvis Skulle ha kommit i åtnjutande av rättshjälp i bodelningsärendet.

Att rättshjälpsnämnds beslut om återbetalningsskyldighet enligt 31 5 tredje stycket är verkställbart på samma sätt som domstols åläggande i motsvarande fall enligt andra stycket har inte ansetts behöva anmärkas uttryckligen i själva lagen. Att så är fallet framgår nämligen indirekt av 34 och 35 55 rättshjälpskungörelsen (19732262). Nämndens beslut i frågan kan givetvis överklagas i samma ordning som andra beslut av nämnden.

Ikraftträdande

De föreslagna lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1976.

Den nya förmånen av ersättning till skiftesman bör endast komma i fråga. om rättshjälp söks efter den nya lagens ikraftträdande. I annat fall skulle relationen mellan förmånen av skiftesman och förmånen av biträde rubbas på ett sätt som inte är förenligt med grunderna för förslaget. En övergångsbestämmelse av nu angivet innehåll har därför ansetts vara nödvändig.

• Sida 77
•  Original

1975/ 76: 47 77

Bilaga Promemorieförslaget Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429)

Härigenom föreskrives att 9, 16, 19, 22, 23, 25 och 31 55 rättshjälps- lagen (1972: 429)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 52

Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga ange- lägenhet som rättshjälpen avser. Bestämmelser om att den rättsökande har att själv helt eller delvis betala kostnad för rättshjälp finns i 16 å andra stycket och 27 5 första stycket andra punkten.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för

1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes rätt,

2. bevisning vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bo- stadsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av skilje- män,

3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller förtvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvaratagande av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndigheten,

4. resa och uppehälle för den rättssökandc eller hans ställföreträdare och för vårdare eller annan, som måste anlitas, i samband med inställel- se inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i samband med inställelse för blodundersökning eller annan under- sökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom äktenskap,

5. avgift som enligt expeditionskungörelsen (1964: 618) utgår för an- sökan och expedition vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen el- ler bostadsdomstolen, dock ej i fråga om sådan rättens expedition som utfärdas endast på särskild begäran om icke expeditionen begäres innan tiden för fullföljd av talan gått till ända, samt avgift som utgår enligt exekutionsavgiftskungörelsen (1971: 1027),

6. kungörelse i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbets- domstolen eller bostadsdomstolen,

7. vad av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligt 4 eller 5 5 lagen (1958: 642) angående blodundersök- ning m.m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av fader- skapet till barn utom äktenskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 5 första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat om,

8. skiftesman som av domstol förordnats att verkställa bodel- ning med anledning av äkten- skapsskillnad eller boskillnad, om

1 Lagen omtryckt 1973: 247. 2 Senaste lydelse 1974: 1091.

• Sida 78
•  Original

1975/76: 47

Nuvarande lydelse

78

Föreslagen lydelse

skiftesmannen uppfyller de krav som enligt 21 5 slälles på biträde.

Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses ej den rättssökandes kostnad för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller fader- skapet till barn utom äktenskap.

165

Anlitar den rättssökandc advo- kat eller biträdande jurist på ad- vokatbyrå får, så länge kostnader- na för rättshjälpen ej överstiger maximibeloppet för den rättssö- kandes kostnadsbidrag, allmän rättshjälp lämnas utan beslut av rättshjälpsnämnden. Vad som sagts nu gäller ej fall som avses i 7 5 första stycket.

Anlitar den rättssökandc advo- kat eller biträdande jurist på ad- vokatbyrå får, så länge kostnader- na för rättshjälpen ej överstiger maximibeloppet för den rättssö- kandes kostnadsbidrag, allmän rättshjälp lämnas utan beslut av rättshjälpsnämnden. Vad som sagts nu gäller ej fall, som avses i 7 5 första stycket, eller angelä- genhet rörande bodelning med an- ledning av äktenskapsskillnad el- ler boskillnad.

Skyldigheten att utge kostnadsbidrag fullgöres genom att den rätts- sökande till biträdet betalar dennes ersättning och svarar för övriga kostnader för rättshjälpen.

19 53

Bifalles ansökan om allmän rättshjälp, fastställer rättshjälpsnämnden samtidigt det för sökanden gällande maximibeloppet.

Kan sökanden ej själv eller genom någon som i tjänsteställning eller annars lämnar honom bistånd behörigen tillvarataga sin rätt, får rätts- hjälpsnämnden på sökandens begäran förordna biträde.

I angelägenhet, som kan antagas bli prövad enligt lagen (1974: 8) om rättegången i tvistemål om mindre värden, får biträde för- ordnas endast om särskilda skäl föreligger med hänsyn till sökan- dens personliga förhållanden eller sakens beskaffenhet.

I angelägenhet, som kan antagas bli prövad enligt lagen (1974: 8) om rättegången i tvistemål om mindre värden, får biträde för- ordnas endast om särskilda skäl föreligger med hänsyn till sökan- dens personliga förhållanden eller sakens beskaffenhet. I ärende om bodelning med anledning av bo- skillnad eller äktenskapsskillnad får biträde förordnas endast om särskilda skäl föreligger med hän- syn till makarnas förhållanden el- ler boets beskaffenhet.

När biträde kan förordnas enligt 20 kap. 19 5 föräldrabalken , för- ordnas ej biträde enligt denna lag. 3 Senaste lydelse 1974: 11.

• Sida 79
•  Original

1975/ 76: 47

Nuvarande lydelse

79

Föreslagen lydelse

22 54

Biträde har rätt till skälig er- sättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Re- geringen eller, efter regeringens bemyndigande, centralmyndighe- ten fastställer taxa som skall till- lämpas vid bestämmande av er- sättning.

Har biträde genom vårdslöshet eller försummelse föranlett kost- nad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens bestäm- mande.

Ersättning till biträde fastställes i mål eller ärende vid allmän dom- stol, krigsrätt, arbetsdomstolen el- ler bostadsdomstolen av domsto- len. Biträdesersättning i annat fall fastställes av rättshjälpsnämnden.

Biträde och skiftesman har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdra— get krävt, Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, cen- tralmyndigheten fastställer taxa som skall tillämpas vid bestäm- mande av ersättning.

Har biträde eller skiftesman genom vårdslöshet eller försum- melse föranlett kostnad för rätts- hjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande.

Ersättning till biträde fastställes i mål eller ärende vid allmän dom- stol, krigsrätt, arbetsdomstolen el- ler bostadsdomstolen av domsto- len. Ersättning till biträde i annat fall och till skiftesman fastställes av rättshjälpsnämnden.

235

Biträde får ej förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin huvudman utöver vad som följer av 22 5. Har det skett, är förbe- hållet utan [verkan och skall bi— trädet återbetala vad han uppburit för mycket.

Biträde eller skiftesman får ej förbe'hålla sig eller mottaga ersätt- ning av sin huvudman utöver vad som följer av 22 5. Har det skett, är förbehållet utan verkan och skall biträdet eller skiftesmannen återbetala vad han uppburit för mycket.

25 55

I angelägenhet, som ej hand- lägges vid allmän domstol, krigs- rätt, arbetsdomstolen eller bo- stadsdomstolen, beslutar biträde om utredning. Har biträde ej för- ordnats, beslutar rättshjälpsnämn- den.

I angelägenhet, som ej hand- lägges vid allmän domstol, krigs- rätt, arbetsdomstolen eller bo- stadsdomstolen, beslutar biträde om utredning. Har biträde ej för— ordnats, beslutar rättshjälpsnämn- den. Har i ärende om bodelning förordnats skiftesman, bestämmer denne om utredning.

Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ersättningen bestämmes av rättshjälpsnämnden.

4 Senaste lydelse 1974: 1091. 5 Senaste lydelse 1974: 1091.

• Sida 80
•  Original

1975/76: 47 80

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 56

I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen äger bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tillämpning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen. Motpart eller annan som är ersättnings- skyldig för sådana kostnader skall åläggas att utge ersättningen till stats- verket.

Vinner makar efter gemensam ansökan boskillnad eller äktenskaps- skillnad och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten, om det ej med hänsyn till omständigheterna är obilligt, ålägga andra maken att betala statsverket hälften av kostnaderna för rättshjälpen.

Har i ärende om bodelning skif- tesman förordnats och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rättshjälpsnämnden, om det ej med hänsyn till omständigheter- na är obilligt, ålägga andra maken att betala statsverket hälften qv kostnaderna för skiftesmannen och utredning som denne har för- anstaltat om.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betal- ningsskyldighet åläggas mot statsverket för dessa kostnader i deras hel- het eller till viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Lagen gäller ej i fråga om rättshjälp som sökts före ikraftträdandet.

0 Senaste lydelse 1974: 1091.

• Sida 81
•  Original

1975/76: 47

InnehåHSföi-teckning (till departementspromemorian)

1 Inledning . .............................................. 2 Nuvarande ordning m.m. ................................ 2.1 Bodelning efter boskillnad eller äktenskapsskillnad ........ 2.2 Rättshjälpslagen ...................................... 2.3 Vissa uppgifter om rättstillämpningen m.m. .............. 3 Reformförslag . .......................................... 4 Överväganden . .......................................... 4.1 Allmän motivering .................................... 4.2 Specialmotivering . ....................................

Bilaga Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972: 429) . . . .

81

• Sida 82
•  Original

1975/76: 47

myndigheten,

1 Lagen omtryckt 1973: 247. 2 Senaste lydelse 1974: 1091. 3 Senaste lydelse 1974: 1091.

• Sida 83
•  Original

1975/76: 47 83

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare och för vårdare eller annan. som måste anlitas i samband med inställel- se inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i samband med inställelse för blodundersökning eller annan under- sökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till barn utom äktenskap,

5. avgift som enligt expedi- tionskungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid

5. avgift som enligt expedi- tionskungörelsen ( 1964: 618) utgår för ansökan och expedition vid allmän domstol, krigsrätt, arbets- domstolen eller bostadsdomstolen, dock ej i fråga om sådan rättens expedition som utfärdas endast på särskild begäran om icke expedi- tionen begärcs innan tiden för full- följd av talan gått till ända. samt avgift som utgår enligt exekutions- avgiftskungörelsen (1971: 1027),

allmän domstol, krigsrätt, arbets- domstolen eller bostadsdomstolen. dock ej i fråga om sådan rättens expedition som utfärdas endast på särskild begäran om icke expedi- tionen begäres innan avgörandet [ huvudsaken vunnit laga kraft, samt avgift som utgår enligt exekutions- avgiftskungörclsen (1971: 1027),

6. kungörelse i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt, arbets— domstolen eller bostadsdomstolen,

7. vad av allmänna medel utgått i ersättning för översättning eller i ersättning enligt 4 eller 5 5 lagen (1958: 642) angående blodundersök— ning m.m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av fader- skapet till barn utom äktenskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 5 första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant föranstaltat om,

8. skiftesman som av domstol förordnats att verkställa bodel- ning med anledning av äkten- skapsskillnad eller boskillnad.

Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses ej den rättssökandes kostnad för blodundersökning eller annan undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd cllcr fader- skapet till barn utom äktenskap.

165

Anlitar den rättssökandc advo- kat eller biträdande jurist på ad- vokatbyrå får, så länge kostnader- na för rättshjälpen ej överstiger maximibcloppet för den rättssö- kandes kostnadsbidrag, allmän rättshjälp lämnas utan beslut av rättshjälpsnämnden. Vad som sagts nu gäller ej fall som avses i 7 5 första stycket.

Anlitar den rättssökande advo- kat eller biträdande jurist på ad- vokatbyrå får, så länge kostnader- na för rättshjälpen ej överstiger maximibeloppet för den rättssö— kandes kostnadsbidrag, allmän rättshjälp lämnas utan beslut av rättshjälpsnämnden. Vad som sagts nu gäller ej fall, som avses i 7 5 första stycket, eller angelä- genhet rörande bodelning med an- ledning av äktenskapsskillnad el- ler boskillnad.

• Sida 84
•  Original

1975/76: 47

Nuvarande lydelse

84

Föreslagen lydelse

Skyldigheten att utge kostnadsbidrag fullgöres genom att den rätts- sökande till biträdet betalar dennes ersättning och svarar för övriga kostnader för rättshjälpen.

19 54 Bifalles ansökan om allmän rättshjälp, fastställer rättshjälpsnämnden samtidigt det för sökanden gällande maximibeloppet. Kan sökanden ej själv eller genom någon som i tjänsteställning eller annars lämnar honom bistånd behörigen tillvarataga sin rätt, får rätts- hjälpsnämnden på sökandens begäran förordna biträde.

I angelägenhet, som kan antagas bli prövad enligt lagen (1.974: 8) om rättegången i tvistemål om mindre värden, får biträde för- ordnas endast om särskilda skäl föreligger med hänsyn till sökan- dens personliga förhållanden eller sakens beskaffenhet.

I angelägenhet, som kan antagas bli prövad enligt lagen (1974: 8) om rättegången i tvistemål om mindre värden, får biträde för- ordnas endast om särskilda skäl föreligger med hänsyn till sökan- dens personliga förhållanden eller sakens beskaffenhet. ! ärende om bodelning med anledning av äk- tenskapsskillnad eller boskillnad får biträde förordnas endast om särskilda skäl föreligger med hän- syn till makarnas förhållanden el- ler boets beskaffenhet.

När biträde kan förordnas enligt 20 kap. 19 & föräldrabalken , för- ordnas ej biträde enligt denna lag.

22 55

Biträde har rätt till skälig er- sättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Re- geringen eller. efter regeringens bemyndigande, centralmyndighe- ten fastställer taxa som skall till- lämpas vid bestämmande av er- sättning.

Har biträde genom vårdslöshet eller försummelse föranlett kost- nad för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens bestäm- mande.

Ersättning till biträde fastställes i mål eller ärende vid allmän dom- stol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdomstolen av dom- stolen. Biträdesersättning i annat fall fastställes av rättshjälpsnämn- den.

4 Senaste lydelse 1974: 11. 5 Senaste lydelse 1974: 1091.

Biträde och skiftesman har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdra- get krävt_ Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, cen- tralmyndigheten fastställer taxa som skall tillämpas vid bestäm- mande av ersättning.

Har biträde eller skiftesman genom vårdslöshet eller försum— melse föranlett kostnad för rätts- hjälpen,- skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande.

Ersättning till biträde fastställes i mål eller ärende vid allmän dom- stol, krigsrätt, arbetsdomstolen el— ler bostadsdomstolen av domstolen. Ersättning till biträde i annat fall och till skiftesman fastställes av rättshjälpsnämnden.

• Sida 85
•  Original

1975/76: 47

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 235

Biträde får ej förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin huvudman utöver vad som följer av 22 5. Har det skett, är förbe- hållet utan rverkan och skall bi- trädet återbetala vad han uppburit för mycket.

Biträde eller skiftesman får ej förbehålla sig eller mottaga ersätt- ning av sin huvudman utöver vad som följer av 22 5. Har det skett, är förbehållet utan verkan Och skall biträdet eller skiftesmannen återbetala vad han uppburit för mycket.

25 56

I angelägenhet, som ej hand— lägges vid allmän domstol, krigs- rätt, arbetsdomstolen eller bo- stadsdomstolen, beslutar biträde om utredning. Har biträde ej för— ordnats, beslutar rättshjälpsnämn- den.

I angelägenhet, som ej hand- lägges vid allmän domstol, krigs- rätt, arbetSdomstolen eller bo— stadsdomstolen, beslutar biträde om utredning. Har biträde ej för- ordnats, beslutar rättshjälpsnämn- den. Har [ ärende om bodelning förordnats skiftesman beslutar denne om utredning.

Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt till ersättning enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ersättningen bestämmes av rättshjälpsnämnden.

31 ä'?

I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ären- de vid allmän domstol, krigsrätt, arbetsdomstolen eller bostadsdom- stolen äger bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad tillämp- ning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen. Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för såda- na kostnader skall åläggas att utge ersättningen till statsverket.

I fråga om part som åtnjuter all- män rättshjälp i mål eller ärende vid allmän domstol, krigsrätt, ar- betsdomstolen eller bostadsdom- stolen äger bestämmelse i lag om parts rättegångskostnad till— lämpning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen utom beträffande ersättning för ränta. Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader skall åläggas att utge ersättningen till statsver- ket.

Vinner makar efter gemensam ansökan boskillnad eller äktenskaps— skillnad och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rätten, om det ej med hänsyn till omständigheterna är obilligt, ålägga andra maken att betala statsverket hälften av kostnaderna för rättshjälpen.

”Senaste lydelse 1974: 1091. 7 Senaste lydelse 1974: 1091.

Har i ärende om bodelning skif- tesman förordnats och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall rättshjälpsnämnden, om det ej med hänsyn till omständigheter- na är obilligt, ålägga andra maken

• Sida 86
•  Original

1975/76: 47 86

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att betala statsverket hälften av kostnaderna för skiftesmannen och utredning som denne har för- anstaltat om. Beslutet får verkstäl- las enligt vad som är föreskrivet om domstols dom.-

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betal- ningsskyldighet åläggas mot statsverket för dessa kostnader i deras hel- het eller till viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

39 5 Beslut om rättshjälp enligt 36 & meddelas på ansökan av den till- talade. Sådant beslut meddelas av den domstol där målet är anhängigt. Har rätten skilt saken från sig får den, till dess talan fullföljts av den tilltalade eller tiden för sådan talan utgått, bevilja honom rättshjälp i högre rätt.

Föreligger omständighet som anges i 34 5 första stycket 2 be- träffande den tilltalade, skall dom- stolen förordna att rättshjälpen skall upphöra. Dömes den tilltala- de för brottet, skall han utan hin- der av vad som föreskrives i 38 5 första stycket åläggas att betala hela kostnaden för rättshjälpen.

Ändras den tilltalades ekono- miska förhållanden i sådan mån att han ej längre är berättigad till rättshjälp, skall domstolen förord- na att rättshjälpen skall upphöra.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. De nya bestämmelserna om rättshjälp i ärende om bodelning gäller ej i fråga om rättshjälp som begärts före ikraftträdandet.

• Sida 87
•  Original

1975/76: 47 87