Propositionens huvudsakliga innehåll

. I propositionen föreslås en uppmjukning av den obligatoriska skyldigheten att förrätta bouppteckning efter avliden person. När den dödes tillgångar inte räcker till annat än begravningskostnader och andra utgifter som belastar dödsboet med anledning av dödsfallet. skall i stället en enkel s.k. död- boanmälan få göras hos tingsrätten. Dödsboanmälan skall göras av soci- alnämnden. Förslaget förutsätter ändringar i ärvdabalken och lagen (19411416) om arvsskatt och gåvoskatt. De nya bestämmelserna avses träda i kraft den 1 juli 1976.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1975/76: 50

1. Förslag till Lag om ändring i ärvdabalken

(J

Härigenom föreskrives i fråga om ärvdabalken dels att 18 kap. 2 &. 20 kap. 1 och 9 åå samt rubriken till 20 kap. skall ha nedan angivna lydelse.

(le/s att i 20 kap. skall införas en ny paragraf. 8 a &. av nedan angivna

lydelse.

er'ln'aramIe lrdelse Föreslagen lt-vlelsr'

18 kap.

Till dess att egendomen omhändertagits av samtliga dödsbodelägare eller av den som eljest har att förvalta boet. skall egendomen. där den ej står under vård av förmyndare. syssloman eller annan. vårdas av delägare som sammanbodde med den avlidne eller eljest kan taga vård om egendomen; och har han att ofördröjligen underrätta övriga delägare om dödsfallet samt. där god man för delägare tarvas. hos rätten göra anmälan såsom i 18 kap. föräldrabalken sägs. Vad nu är sagt om delägare gäller ock efterlevande make som ej är delägare i boet.

Är ej någon som sålunda tager vård om den dödes egendom. skall husfolk. husvärd eller annan som är närmast därtill omhändertaga egen- domen samt tillkalla delägare eller hos rätten göra anmälan an) ama/zn- lw. Polismyndigheten är ock pliktig att utföra vad nu sagts. om dess bi- träde äskas eller eljest finnes erfor- derligt. Då anmälan skett. skall rar- rcn. där så erfordras. jär-ordna god man (III fullgöra vad enligt första stycket åligger delägare.

Är ej någon som sålunda tager värd om den dödes egendom. skall husfolk. husvärd eller annan som är närmast därtill omhändertaga egen- domen samt tillkalla delägare eller amnäla (lr'irls/"(lllt'l lill sor'ia/nänzndwl. Polismyndigheten är ock pliktig att utföra vad nu sagts. om dess biträde äskas eller eljest finnes erforderligt. Då anmälan skett. Skall socialnämn- den. där så erfordras. fullgöra vad en- ligt första stycket åligger delägare. För kostnaderna med anledning härav äger kommunen erhålla Ursällning av bow.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1975/76: 50 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 20 kap. Om bouppteckning Om bouppteckning och dödsboan- mälan 1 %

Bouppteckning skall förrättas sist tre månader efter dödsfallet. såframt ej på ansökan inom samma tid rätten med hänsyn till boets beskaffenhet eller av annan särskild orsak förlänger tiden.

Om dödsboanmä/an och undantag pågrund av sådan anmälan [rån sky/- dig/teten alt./örrätta boupptw'kningjö- reskrives i 8 a _6.

8 a &

Färs/ä den dödes tillgångar eller. när han eller/ämnar make, til/gängar- na jämte hans andel i makens gi/io- rättsgods ieke till annat än begrav- ningskostnmler och andra u/gi/ier med anledning av döds/allel oeh (un/atta tillgångarna e/ jäst egendom eller tomträtt. behöver bouppteckning ieke . förrättas, om dödsboanmälan göres till rätten av soeialnämmlen.

Dödsboanmälan skall vara skriftlig och upptaga den dödes jul/stämliga namn. personnumtm'r. hemvist. bo— stmlsadress oeh dödsdag samt inn-g, utvisa/ide att behållande tillgångarna föreligger/all som avses il/ötzsta styck- et. ! atnnälan sko/a även angivas nanm och bostadsadresser behållande döds- bodelägare, om uppgi/ier därom kun- na inhämtas utan avsevärd tidsut- (lräkt. Dödsboanmälan bör göras inom två månader eller döds/allel. Den skall förvaras hos rätten.

Även om dödsboanmälan gjorts. skall bouppteckningjih'rätläS. om det begäres av dödsbodelägare eller annan vars rätt kan bero därav och denne ställer säkerhet för bouppteckning -

• Sida 4
•  Original

Prop. 1975/76: 50

Nuvarande lydelse

Det åligger rätten att tillse. att bo- uppteckning inom laga tid förrättats och ingivits. Finnes det vara försum- mat. äger rätten vid vile förelägga viss tid eller. där bouppteckning ej skett. förordna någon att föranstalta därom. Sådant förordnande utgör ej hinder att vara god man vid förrätt- ningen.

Föreslagen lydelse

kostnaden eller om av lillgång _trppas och det där/ör ei längrejöre/lgger så- dan/jall som avses i. första stycket. Bo- uppteckning skall. förrättas sist tre må- nader eller det att begäran därom gjordes och säkerhet ställdes eller den Om jör- längning av tiden för bouppteeknings

nya tillgången _vppades.

jär/ältande äger lå" I/örsta s/_veket motsvarande tilläm/ming.

117:

Det åligger rätten att tillse att bo- uppteckning. när sådan er/ördras. inom laga tid förrättats och ingivits. Finnes det vara försummat äger rät- ten vid vite förelägga viss tid eller. där bouppteckning ej skett. förordna någon att föranstalta därom. Sådant förordnande utgör ej hinder att vara god man vid förrättningen.

Registrering av bouppteckning må ej äga rum. där vid bouppteckningen finnes ej hava så förfarits som i detta kapitel sägs. Är bouppteckningen bristfällig. äger rätten med föreläggande av vite utsätta tid inom vilken bristen skall avhjälpas.

Den som är pliktig att lämna uppgift till bouppteckning må vid vite hållas därtill.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om dödsfall som har inträffat före ikraftträdandet.

• Sida 5
•  Original

4.11

Prop. 1975/76: 50

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrives att 45s lagen (1941:416) om arvsskatt och gå- voskattI skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F öres/agen lydelse

45 ;"

Deklaration skall av den. som är skattskyldig. avgivas

A) angående förvärv av arvs- eller testamentslott. när lotten utgöres av I) egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall. då denne vid sin död ej hade hemvist i riket och skyldighet ej inträtt att efter honom här förrätta bouppteckning enligt svensk lag;

2) egendom i dödst efter utlänning. som vid sin död ej hade hemvist i riket;

3) äganderätt eller rättighet. vilken jämlikt 6—9 åå beskattas senare än vid arvlåtarens (testators) död. dock icke där fråga är om förvärv efter den som på livstid innehaft egendom med i 8ä första stycket avsedd rätt;

4) egendom i dödsbo. som avträtts till konkurs. i fall där arvsskatt skall beräknas med tillämpning av 33.5 1 mom.;

B) angående förvärv. som vid./ör- B) angående förvärv. som tillfallit säkringslagares död till/a/lit _/örmån- jörmånstagare vid Iförsäkritigstagares stagare. vilken ieke til/ika är arvinge död; äl"förtnåns/ägaren til/ika arvinge eller testamentstagare; eller testa/nentstagare. skall han doek

avgiva deklaration endast om dödsbo- anmälan enligt )() kap. Sa gl ärvda- balken giorts oeh l.):ntppteekning där/ör ei I/örrättats.

C) angående sådan i 32 & a). b). c). e) och 0 samt i 33.5 2 mom. angiven omständighet. som föranleder efterbeskattning. dock ej där i fall som avses i 32% a) testamente. varom kännedom erhållits. blivit bevakat;

D) angående förvärv genom gåva eller annat jämlikt 3753 därmed i be- skattningshänseende likställt fång.

Skall enligt vad nu stadgas deklaration avgivas angående lott i dödsbo efter den som vid sin död ej hade hemvist i riket och är den för lotten skattskyldige ej bosatt inom riket. åligger det den som omhänderhar döds- boets egendom att i den skattskyldiges ställe avgiva deklaration.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976. Äldre bestämmelser gäller fort- farande när försäkringstagares död har inträffat före ikraftträdandet.

'Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1975/76: 50 (,

Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1975-08-21

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. statsråden Sträng. Holm- qvist. Aspling. Lundkvist. Geijer. Norling. Lidbom. Carlsson. Sigurdsen. Gustafsson. Zachrisson. Leijon. Hjelm-Wallén

Föredragande: statsrådet Lidbom

Lagrådsremiss med förslag till lag om ändring i ärvdabalken , m. m.

3. Tidigare reformförslag

Frågan huruvida bouppteckning är ofrånkomlig. när boets egendom är ringa. var på tal redan år 1932 i lagberedningens förslag till lag om bo- utredning och arvskifte. Beredningen konstaterade att det vid åtskilliga un- derrätter hade utbildat sig en praxis att efterge kravet på bouppteckning. när enligt tillgängliga uppgifter tillgångarna var så obetydliga att de inte förslog till annat än begravningskostnaderna och andra utgifter i anledning av dödsfallet. Lagberedningen ansåg inte att en sådan ordning kunde ac- cepteras. Enligt beredningens mening hörde det till god ordning att. också när varken gäld eller tillgångar fanns. genom bouppteckning slå fast vilka som var dödsbodelägare samt att lämna övriga uppgifter som skulle förekomma i bouppteckningen. Ny gäld liksom nya tillgångar kunde nämligen sedermera yppa sig och då vardet till nytta att redan i samband med dödsfallet ha fått dessa uppgifter fastslagna. Beredningen ansågocksåatt i mångadithörande fall en bo- uppteckningsförrättning var nödvändig för vinnande av klarhet angående bo- ets verkliga ställning. Lagberedningens ställningstagande ledde till att den ovillkorliga bouppteckningsplikten slogs fast.

Frågan om en uppmjukning av bouppteckningsskyldigheten har seder- mera aktualiserats vid åtskilliga tillfa'llen. Det skedde under arbetet på den nya ärvdabalken ( SOU 1954:6 s. 122 ). Man tänkte därvid särskilt på det fallet att den avlidne var en medellös. på ålderdomshem avliden person eller att han varken efterlämnat nämnvärda tillgångar eller haft skulder utöver skuld till hemkommunen för åtnjuten socialvård. I sådana situationer ansågs bouppteckningen praktiskt taget sakna funktion. llärtill kom att släkt- utredningen efter den döde inte sällan erbjöd stora svårigheter. Ärvdabalks- sakkunniga fann emellertid. liksom tidigare lagberedningen. att den obligato- riska bouppteckningsplikten borde-behållas. lde fall närden avlidnes egendom inte togs om hand av dödsbodelägare ansågs det ofta vara naturligt att uppgif- terna att föranstalta om bouppteckning ankom på en socialvårdstjänsteman. Var det uppenbart att den avlidnes tillgångar var obetydliga och skulden för åt- njuten socialvård i varje fall uppgick till väsentligt högre belopp. kunde det inte vara rimligt att allt för stor möda lades ned på att efterforska dödsbodelägarnas adresser. Var det omöjligt att utan omgång få reda på vissa delägares adress. kunde antecknas att han vistades på okänd ort. Någon kallelse behövde då inte ske och inte heller någon arvskungörelse eftersom den bortovarande i realiteten inte hade något arv att få.

Stockholms rådhusrätt föreslog år 1959 en utredning om befrielse från bo- uppteckningsplikten. när tillgångarna var ringa (SvJT 1959 5.627). En för- enkling borde i vart fall kunna tillåtas när tillgångarna var så ringa att de inte förslog till begravningskostnaderna och andra utgifter i anledning av dödsfallet.

Bouppteckningsplikten har behandlats av riksdagen år 1961. 1963. 1964. 1966. 1967. 1971. 1972 och 1974.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1975/76: 50 | 1

Vid 1961 års riksdag väcktes sålunda motioner (1:497 och 11:577) om upp- mjukning av bouppteckningsskyldigheten. Efter remissbehandling anförde första lagutskottet (1LU 1961:21) bl. a. att de svårigheter som angetts vara förenade med bouppteckningsplikten inte syntes påkalla en ändrad stånd- punkt. Beaktas måste att bouppteckningen var av grundläggande betydelse för alla som hade intressen att bevaka i dödsboet. Utskottet hemställde därför i sitt av riksdagen godkända utlåtande att motionen inte skulle för- anleda någon åtgärd.

Även vid 1963 års riksdag väcktes motioner i ämnet (1:31 och 11:37). Första lagutskottet hemställde i sitt av riksdagen godkända utlåtande (1LU 1963:6) att motionerna inte måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. l utlåtandet erinrade utskottet om de överväganden som tidigare gjorts i frågan samt tillade att det av motionärerna ifrågasatta förfarandet i många fall ej torde komma att medföra någon egentlig förenkling. Den utredning som i allt fall måste göras för att domstolen skulle kunna bedöma. huruvida boupp- teckning skulle upprättas eller ej. kunde nämligen enligt utskottet förutsättas få sådan omfattning. att den ej skulle väsentligen skilja sig från den utredning som verk5tälldes när det var fråga om att förrätta bouppteckning efter avliden som saknade tillgångar. I sin till riksdagen år 1964 avgivna ämbetsberättelse anförde justitieom- budsmannen (JO) att det vid inspektioner hade iakttagits att på en del dom- stolar bouppteckning ej infordrades när barn hade avlidit och man kunde anta att barnet ej hade ägt några eller i varje fall helt obetydliga tillgångar. JO ansåg för sin del att undantag från bouppteckningsplikten inte kunde medges.

Med anledning av motioner vid 1966 års riksdag (1:140 och 11:187) samt vid 1967 års riksdag (11:30) uttalade första lagutskottet i sina av riksdagen godkända utlåtanden (1LU 1966:5 och lLU 1967:17) att utskottet ej funnit anledning att frångå sin tidigare uppfattning i frågan samt hemställde att motionerna ej måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Frågan behandlades på nytt vid 1971 års riksdag (motion 1971:56). Lag- utskottets majoritet fann i betänkandet LU 1971 :3 att det inte inträffat någon omständighet. som kunde ge anledning att frångå den av riksdagen tidigare intagna ståndpunkten. samt hemställde att motionen inte måtte föranleda någon rideagens åtgärd. Utskottets minoritet (4 ledamöter) ansåg att riks- dagen borde i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande viss uppmjukning av bouppteckningsplikten. Utskottsmajoritetcns förslag god- kändes av riksdagen.

År [97.2 övervägdcs frågan av riksdagen i anledning av motionen 1972:16. Lagutskottet beslöt därvid inhämta utlåtanden över motionen. Meningarna hos remissinstanserna var delade med någon övervikt i antalet för dem som tillstyrkte utredning. Utskottet ansåg för sin del i betänkandet LU 1972:21 att det inte var uteslutet att man i fråga om avlidna spädbarn i flertalet fall skulle kunna tillämpa ett enklare förfarande än bouppteckning.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1975/76: 50 12

Även i andra fall syntes en förenkling vara möjlig. t. ex. när den avlidne var helt medellös eller utlänning som efterlämnade bara obetydliga tillgångar och saknade släktingar i Sverige. En uppmjukning av bouppteckningsplik- ten skulle emellertid medföra bara begränsade lättnader för dem som var skyldiga att ta initiativ till bouppteckning. Inte heller de möjliga rationa- liseringsvinsterna för tingsrätterna skulle innebära någon nämnvärd fördel. Lagutskottets majoritet. vars förslag bifölls av riksdagen. fann det därför inte påkallat att begära en särskild utredning. Utskottets minoritet (7 le- damöter) hemställde om en översyn av bouppteckningsplikten.

1 en motion (l974:973)till [974 års riksdag hemställdes på nytt att riksdagen skulle begära översyn av bestämmelserna om bouppteckningsplikten. Bä- rande skäl för upprättande av bouppteckning ansågs inte föreligga i de fall då den avlidne var medellös eller i det närmaste medellös och utan kända arvingar eller då den avlidne varit barn utan efterlämnade tillgångar. Ett ytterligare fall skulle kanske vara när den avlidne var utlänning. som efter- lämnade endast obetydliga tillgångar och helt saknade släktingar i Sverige. Bouppteckningen skulle enligt motionen kunna ersättas av en skriftlig an- mälan till rätten som i sin tur fick avgöra huruvida en fullständig boupp- teckning var nödvändig eller ej. Någon direkt uppteckning av boets tillgångar behövde ej företas. Om rätten skulle finna att boets tillgångar var så ringa att dessa inte täckte boets skulder. kunde rätten därmed anse den inlämnade anmälan tillräcklig. Skulle det visa sig att dödsboet efter anmälans inläm- nande hade tillförts medel. skulle bouppteckning företas på sätt som sker genom tillägngouppteckning. Enligt motionen skulle en uppmjukning i angivna fall medföra dels besparingar för berörda enskilda. dels betydande arbetslättnad och minskade kostnader för åtminstone de större tingsrätterna. Att domstolarna efter vad som har blivit känt i vissa fall har funnit sig nödsakade att ge efter på kravet om upprättande av bouppteckning. innebar från allmän synpunkt en icke acceptabel olikhet i rättstillämpningen.

DON yttrade- i remissvar till lagutskottet att det inom DON pågick ett arbete med att konstruera ett formulär för bouppteckningar som skulle an- vändas obligatoriskt. Formuläret torde kunna utformas så att det medförde förenklingar för såväl dödsboet som tingsrätten i de fall som åsyftades i motionen. 1 enkla fall borde man kunna komma den föreslagna skriftliga anmälan mycket nära.

Lagutskottet (LU l974:24) uttalade bl. a. att utskottet hyste full förståelse för syftet med motionen. I flera av de angivna fallen borde man sålunda enligt utskottets mening kunna tillämpa ett enklare förfarande än förrättande av fullständig bouppteckning. Med hänsyn till arbetet inom DON med bo- uppteckningsrutinerna borde dock t.v. inte påbörjas en översyn av ÄB:s bestämmelser om bouppteckningsplikt. Skulle arbetet med rutinerna inte leda till ett väsentligt förenklat bouppteckningsförfarande i åsyftade fall och till en enhetlig rättstillämpning vid inregistreringen av bouppteckningar. borde bestämmelserna i ÄB snarast ses över. Utskottet framhöll att även

• Sida 13
•  Original

Prop. 1975/76: 50 13 '

om en godtagbar lösning kunde uppnås genom administrativa förenklingar skulle en uppmjukning av själva bouppteckningsplikten kunna innebära vissa ytterligare fördelar. Utskottet förutsatte därför att denna fråga under alla förhållanden prövades i lämpligt sammanhang. Det skulle t. ex. kunna ske vid översyn av dödsbolagstiftningen eller av förfarandet i bouppteck- ningsärenden. Utskottets minoritet (7 ledamöter) reserverade sig för en över- syn.

4. Promemorian

4.1. Allmänna synpunkter

l promemorian konstateras att mer än 80 000 personer årligen döri Sverige. Enligt bestämmelserna i ÄB skall bouppteckning förrättas efter var och en av dem. I samband med förrättningen redovisas vissa föreskrivna uppgifter i en bouppteckningshandling. Till hjälp vid handlingens upprättande har man ofta förtryckta blanketter som finns att köpa i allmänna handeln. Någon av det allmänna auktoriserad blankett för ändamålet finns ännu inte men förbereds f. n. inom DON. Bouppteckningshandlingen granskas vid den tingsrätt där den döde hade sitt tvistemålsforum och registreras när den är i författningsenligt skick. Ofta föregås registreringen av mer eller mindre omfattande kompletteringsåtgärder. Förfarandet kompliceras enligt prome- morian av att hänsyn måste tas inte bara till Äst bestämmelser utan också till de detaljerade föreskrifterna i AGL och en omfattande rättspraxis.

Enligt promemorian torde i praktiken till förrättningsman vanligen anlitas någon som mer eller mindre yrkesmässigt åtar sig bouppteckningsuppdrag. Bland dem som kommer i fråga märks jurister vid advokatbyrå. tjänstemän i bankernas notariatavdelningar eller hos begravningsföreningarna. kom- munala förtroendemän eller tjänstemän samt enskilda som anvisas av t. ex. begravningsbyråerna. När någon har anlitats för uppdraget är det enligt pro- memorian regel att han själv anskaffar den föreskrivne andre förrättnings- mannen. Dennes medverkan i förrättningen inskränker sig i praktiken ofta till påskrift av bouppteckningshandlingen.

Enligt promemorian tar gällande regelsystem inte någon hänsyn till att de ekonomiska förhållandena är oerhört skiftande i olika dödsbon. Bestäm- melserna om kallelse till bouppteckningslörrättning är i princip tillämpliga på även okomplicerade dödsbon med små tillgångar och skulder där varken arvs- eller skattefrågor utgör något problem. Vissa olikheter i sättet att göra bouppteckning finns emellertid. Detaljrikedomen vid redovisningen av lös- öre kan sålunda variera.

Även kostnaderna för en bouppteckning varierar enligt promemorian mycket. Därvidlag inverkar självfallet boets omfång och komplikation. När de sociala förhållandena är ömmande. förekommer det att kommunala för- troendemän eller andra utan särskild ersättning ombesörjer bouppteckning.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1975/76: 50 14

En normal bouppteckning brukar annars kosta några hundra kronor att få utförd. Bankerna debiterar enligt promemorian ersättning efter tidsåtgången. ofta med tillägg beräknat efter behållningens storlek. Arvoden på flera tusen kronor är inte ovanliga.

Enligt promemorian har kraven på en bouppteckningsreform på senare tid tagit sikte på några särskilt typiska fall där man tycker att gällande ordning tvingar fram ett alltför otympligt och för både det allmänna och den enskilde kostnadskrävande förfarande. Gemensamt för dessa fall är enligt promemorian att den avlidne vid sin död var helt medellös eller efterlämnade bara obetydliga tillgångar. Till stor del rör det sig om barn och personer utan kända arvingar eller. när det gäller utlänningar. utan kända arvingar i Sverige.

Som skäl för att lätta på bouppteckningsplikten när det gäller avlidna barn har anförts att barnets föräldrar uppfattar bouppteckningen som en tom formalitet vilken är stötande och plågsam. Tvångsåtgärder för att fram- tvinga bouppteckning ter sig i sådana situationer onödiga och motbjudande. Oftast efterlämnar minderåriga inga tillgångar och något intresse av att bo- uppteckning upprättas ftnns därför inte av den anledningen. Också när bo- uppteckningen avser vuxna personer som är medellösa eller nästan medellösa framstår bouppteckningsskyldigheten många gånger som helt meningslös. Det är enligt promemorian inte ovanligt att den dödes anförvanter vägrar att befatta sig med saken. För den som slutligen måste föranstalta om bo- uppteckning blir åtgärden ofta förenad med arbetskrävande och kostsamma släktutredningar och andra efterforskningar.

Bouppteckningsinstitutct har enligt promemorian flera olika syften. Det främsta anses vara det civilrättsliga. Genom bouppteckningen klarläggs och dokumenteras vissa grundläggande fakta på ett otvetydigt och formbundet sätt. Förfarandet tillgodoser dödsbodelägares och borgenärers intressen. och även andra rättsägare efter den avlidne drar nytta av lörrättningen. Genom bouppteckningen minskar man riskerna för manipulationer med dödsboets egendom och lägger en grund för efterföljande bodelning eller arvskifte. Bouppteckningen ger även underlag för bedömning av den dödes gäld och hur ansvaret för denna enligt bestämmelserna i 21 kap. ÄB kan komma att fördelas i framtiden. Skulle ytterligare tillgång eller gäld i boet bli känd. ger bouppteckningen en hållpunkt för den fortsatta boutredningen. Boupp- teckningsplikten kan också bidra till att undanröja tvist och onödig miss- tänksamhet i det ömtåliga läge som ofta råder efter ett dödsfall. Som be- hörighetshandling fyller bouppteckningen en väsentlig funktion gentemot tredje man samt bildar underlag vid förordnande av god man och inskrivning av förmynderskap. Ingår fast egendom bland den avlidnes tillgångar. kom- mer bouppteckningen till användning som grundhandling eller stödhandling vid inskrivning enligt bestämmelserna i jordabalken .

] promemorian anförs vidare att en annan viktig funktion som boupp- teckningen har är att bilda underlag för arvstaskattningen. Den noggranna

• Sida 15
•  Original

Prop. 1975/76: 50 I Ur

redovisningen av boets tillgångar och skulder utgör en viktig förutsättning för att värdet av skattskyldigs lott rätt skall kunna fastställas.

Det tredje huvudintresset som tillgodoses genom bouppteckningsinsti- tutet är enligt promemorian av kulturell art. Från kulturhistorisk och eko- nomisk-vetenskaplig synpunkt ger redovisningen i bouppteckningen ett vär- defullt material som f.n. omfattar hela befolkningen.

[ promemorian konstateras att om kravet på bouppteckning eftergcs i vissa fall. det är uppenbart att angivna intressen kommer att bli sämre till- godosedda än f. n. För att det skall vara befogat att reformera systemet bör nämligen förenklingen drivas så långt att en verklig rationaliseringseffekt blir märkbar både för det allmänna och för enskilda. Skulle man i avsedda fall alltjämt kräva t. ex. en fullständig delägarredovisning. kallelse till för- rättning eller komplett egendomsförteckning är det inte troligt att någon verklig lättnad skulle åstadkommas.

Enligt promemorian torde intresset från civilrättslig synpunkt av en bo- uppteckning vara klart mindre när boets tillgångar och skulder är små. Detta gäller för såväl delägare som allmänna arvsfonden. Anspråket på redovisning minskar naturligen. om rätten till arv gäller bara obetydliga värden. Var den döde gift och förelåg giftorättsgemenskap mellan makarna. torde enligt promemorian även bestämmelserna i 13 kap. 12ä giftermålsbalken bidra till att bouppteckningen får minskad betydelse. Enligt dessa bestämmelser får efterlevande make i princip tillgodoräkna sig egendom till ett värde som motsvarar fyra basbelopp. innan några arvslotter läggs ut. Även för bor- genärernas del torde enligt promemorian intresset av en fullständig redo- visning vara väsentligt mindre. när tillgångarna är obetydliga. I praktiken torde de skuldförhållanden som här kommer i fråga i de allra flesta fall kunna regleras utan en fullständig bouppteckning.

l promemorian framhålls dock att det även i mycket små dödsbon kan förekomma att delägare hyser misstänksamhet mot varandra och inte kan bli överens om vad som tillhör boet eller hur det bör avvecklas. Enligt promemorian ligger det nära till hands att alltid låta dödsbodelägare ta ini- tiativ till bouppteckning även om sådan i det enskilda fallet inte är ob- ligatorisk. När det gäller boupptecknings funktion som behörighetshandling gentemot tredje man framhålls i promemorian att den tämligen lätt bör kunna ersättas av annan handling.t. ex. släktintyg från f'olkbokföringsmyndighet. Det konstate- ras även att bouppteckningens betydelse som underlag vid inskrivning av för- mynderskap minskar genom de ändringar i'förmynderskapslagstiftningen som träder i kraft den ljanuari 1976(SFS 1974:1038). Ändringarna medför att om inte särskilda skäl föreligger skall förmynderskap för underårig skrivas in bara när den underårige har förvärvat egendom till ett värde som överstiger två bas- belopp. Enligt promemorian torde i de situationer där bouppteckningsplikten

• Sida 16
•  Original

Prop. 1975/76: 50 16

kan tänkas bli eftergiven de ekonomiska förhållandena sällan vara av den art att förmynderskap behöver skrivas in på grund av dödsfallet. Enligt promemorian torde dödsbon av ringa omfattning endast i sällsynta undantagsfall innehålla fast egendom. Eftersom bouppteckning förefaller oundgänglig för att vissa inskrivningsåtgärder skall kunna vidtas beträffande den fasta egendomen. torde dock skyldigheten att upprätta sådan inte kunna efterges i dessa fåtaliga fall.

Från fiskalisk synpunkt torde enligt promemorian ett förenklat förfarande inte möta något hinder. om man på betryggande sätt tillser att arvskatt inte blir undandragen staten. Slutsatsen blir att någon form av offentlig kontroll av boets tillgångar alltid bör förekomma.

Vad slutligen angår bouppteckningen som källmaterial för forskning synes det enligt promemorian uppenbart att dess betydelse i detta hänseende nu- mera har minskat väsentligt. En ingående uppföljning av olika befolknings- gruppers ekonomiska och sociala förhållanden sker i skilda sammanhang. Det är enligt promemorian knappast troligt att bouppteckningarna efter mindre bemedlade i dag ger sådana uppgifter som inte kan hämtas på annat håll. Något hinder mot att begränsa bouppteckningsplikten synes därför inte heller föreligga från allmänkulturell utgångspunkt.

1 promemorian sammanfattas de allmänna övervägandena så. att det inte finns något absolut hinder mot att mjuka upp bouppteckningsplikten. ] följande avsnitt av promemorian undersöks därför vilka kriterier som bör föreligga för att ett förenklat förfarande. kallat dödsboanmälan. skall kunna tillämpas och hur detta förfarande kan utformas.

4.2. Förutsättningar för dödsboanmälan

Bland de omständigheter som skulle kunna föranleda undantag från bo- uppteckningsskyldigheten har i reformyrkandena angetts att den avlidne är ett barn. att han är utan kända arvingar eller att han är utlänning som saknar släktingar i Sverige. Enligt promemorian är ingen av dessa omstän- digheter i sig ägnad att läggas till grund för en dödsboanmälan. Kravet på undantag för barn baserar sig naturligtvis på vetskapen att flertalet un- deråriga inte har några större tillgångar. Yrkandet grundar sig också på att bouppteckningsförmaliteterna. även i sin enklaste form. ofta är svåruthärd- liga för barncts föräldrar. Även om det vanliga alltså är att ett avlidet barn inte har några större tillgångar. förekommer det emellertid enligt prome- morian inte sällan undantag. Även nyfödda kan äga 'stora tillgångar och alla barn kan i princip förvärva egendom genom arv. testamente eller gåva. Att generellt införa lättnader för exempelvis vissa åldersgrupper av barn är enligt promemorian svårt att motivera.

För att bouppteckning skall få underlåtas beträffande barn kan man ställa upp tilläggskravet att det skall vara fråga om barn utan tillgångar. Med denna förutsättning kan man emellertid enligt promemorian fråga om det

• Sida 17
•  Original

Prop. 1975/76: 50 17

inte är likgiltigt huruvida den döde är ett barn eller en vuxen person.

Beträffande den som inte har några kända arvingar eller som är utlänning utan släktingar i Sverige är det uppenbarligen tillfälligheter som avgör om bouppteckning kan underlåtas utan olägenhet. l promemorian framhålls att dödsboet även närdet gäller nu angivna kategorier kan innehålla beaktansvär- da tillgångar. Vidare har det betydelse hur energiskt dödsbodelägare efterfor- skas i det enskilda fallet.

Enligt promemorian får det med hänsyn till det anförda anses mindre lämpligt att knyta lättnader i bouppteckningsplikten till sådana omstän- digheter som nu har angetts. Frågan i vilka fall bouppteckningskravet kan efterges bör enligt promemorian i stället avgöras med utgångspunkt i ett rent ekonomiskt kriterium. Boets behållning bör därvid inte vara avgörande. En i och för sig obetydlig behållning eller rent av brist kan redovisas t.ex. när avsevärda tillgångar balanseras av stora skuldposter. Enligt promemorian är det uppenbart att boet i sådana fall kan behöva granskas närmare och att det därför är nödvändigt med bouppteckning.

Utgångspunkten när det gäller att avgöra i vilka fall bouppteckningskravet kan efterges bör enligt promemorian i stället vara tillgångarnas storlek. Både successionsrättsliga och ftskaliska intressen talar för att bouppteckning för- rättas. när de tillgångar som enligt 20 kap. 4; ÄB skall tas upp i boupp- teckningen är av någon större betydenhet. Hur stora tillgångar som bör tillåtas blir en avvägningsfråga. Enligt promemorian bör man från civilrättslig synpunkt förmodligen kunna gå ganska långt när det gäller att efterge kravet på bouppteckning. llänsynen till arvsskattereglerna talar emellertid för att man stannar vid ett förhållandevis lågt belopp. i promemorian föreslås som lämplig utgångspunkt det skattefria avdragsbeloppet 3 000 kr. som avgår från varje lott vilken beskattas enligt klass II eller klass lll i 28.5 AGL. Enligt promemorian torde det emellertid inte vara nödvändigt att stanna vid detta belopp. Från tillgångarna i ett dödsbo avgår i princip alltid begravnings- och bouppteckningskostnader. Som begravningskostnad räknas även kost- nad lör traktering och för sorgkläder åt närmaste anförvanter. Mot bakgrund härav synes det enligt promemorian rimligt att ersätta bouppteckning med dödsboanmälan. om värdet av den dödes tillgångar inte överstiger 5000 kr.

Vid bedömande av tillgångssidan bör uppmärksammas lörekomsten av försäkringar. Belopp. som betalas ut på grund av t. ex. livförsäkring utan förordnande om förmånstagare. ingår i den dödes kvarlåtenskap och skall alltså räknas in bland tillgångarna. Tvekan kan emellertid enligt prome- morian uppstå om man i detta sammanhang också skall räkna in försäk- ringsbeIOpp som tillfaller någon som förmånstagare. Sådana belopp ingår inte i den dödes kvarlåtenskap men skall anges i bouppteckning efter den döde. [ 12.5 AGL föreskrivs att sådana belopp skall anses som arvfallen egendom vid beräkning av arvsskatt. Enligt samma lagrum skall emellertid vid skattens beräknande 45 000 kr. (numera Sl 000 kr.) avräknas från värdet

• Sida 18
•  Original

Prop. 1975/76: 50 18

av vad som har tillfallit någon i egenskap av förmånstagare. ] de fall då boets tillgångar är så små som 5000 kr. torde det mera sällan inträffa att förmånstagare erhåller försäkringsbelopp som överstiger 45 000 kr. En sådan situation kan dock inte uteslutas. Med hänsyn härtill bör man enligt pro- memorian inräkna de nu angivna beloppen i boets tillgångar när det gäller att avgöra om bouppteckning behöver göras. Bouppteckning bör sålunda alltid ske, om summan överstiger 5000 kr.

Enligt promemorian bör från den föreslagna 5000-kronorsregeln göras undantag i några angivna situationer. Det gäller först fall då bland den dödes tillgångar finns fast egendom. Av inskrivningstekniska skäl bör då alltid förrättas bouppteckning. Motsvarande bör även gälla vid innehav av tomträtt.

Särskilda regler behövs vidare när den döde efterlämnar make. Enligt 20 kap. 4 & andra stycket ÄB gäller som huvudregel att man i bouppteckning skall anteckna även efterlevande makes tillgångar och skulder varvid till- gångarnas värde anges. Bestämmelsen har betydelse för bl.a. den sche- matiska bodelning och bestämning av arvslotter som föregår beslut om arvs- skatt. Ävcn om den dödes tillgångar inte är värda 5000 kr.. kan den på honom belöpande andelen i makens giftorättsgods leda till att hans arvtagare skall erlägga arvsskatt. För att staten inte skall gå förlustig arvsskatt bör därför enligt promemorian som förutsättning för dödsboanmälan föreskrivas att värdet av makarnas sammanlagda giftorättsgods inte får överstiga 10 000 kr.

I promemorian påpekas att det i 20 kap. 4å ÄB finns vissa särskilda bestämmelser för det fall att den dödes make har enskild egendom. Be- stämmelserna innebär bl. a. att sådan egendom alltid skall tas upp och vär- deras i bouppteckningen. när den döde har efterarvinge. Anledning härtill är att det vid efterlevande makes död behövs underlag för att beräkna lott som tillkommer efterarvinge. l 3 kap. 2 .5 första stycket ÄB föreskrivs näm- ligen att om makarna eller en av dem ägde enskild egendom vid den först avlidnes död eller om kvarlåtenskapen efter den först avlidne eljest mot- svarade annan andel än hälften av makarnas egendom. så skall den först avlidnes arvingar erhålla motsvarande andel i boet efter den sist avlidne.

l promemorian konstateras att efterarv är uteslutet — förutom när den först avlidne har efterlämnat bröstarvinge och efterlevande make inte alls ärver—också när efterlevande make i annat fall har tagit hela kvarlåtenskapen med tillämpning av 13 kap. 12 & giftermålsbalken . Enligt promemorian kun- de man allvarligt överväga att genom uttrycklig lagregel utesluta efterarv också i de undantagsfall då dödsboanmälan skett utan att någon av nyss angivna situationer föreligger. l promemorian konstateras emellertid att frå- gor som rör efterarv f.n. övervägs av familjelagssakkunniga. ] avvaktan på förslag från de sakkunniga bör inte nu göras någon ändring i reglerna om efterarv och hur efterarvinges lott skall beräknas. Det är då också nöd- vändigt att behålla nuvarande bestämmelser om anteckning och värdering

• Sida 19
•  Original

Prop. 1975/76: 50 19

av enskild egendom vid den först avlidne makens död. Detta leder i sin tur enligt promemorian till att bouppteckningsplikten inte kan efterges i hithörande fall. dvs. om den efterlevande maken har enskild egendom eller om den döde efterlämnar egendom av sådant slag.

Enligt promemorian kan efterarvinge grunda sin rätt till arv även på tes- tamentariskt förordnande. Också i denna situation torde bouppteckning efter den först avlidne vara erforderlig för att efterarvingcns lott sedermera skall kunna beräknas. Med hänsyn härtill anses i promemorian dödsboanmälan inte heller böra komma i fråga. när efter den döde finns testamente. Ett sådant förbehåll tillgodoser även helt allmänt testators och testamentstagares intressen.

Vad beträffar skuldsidan påpekas i promemorian att borgenärer inte alls får betalt. om boets tillgångar är så små att de inte överstiger begravnings- kostnaden. För sådan kostnad åtnjuts nämligen allmän förmånsrätt enligt förmånsrättslagen (19701979). när gäldenär har avlidit före ett konkursbeslut. Även om tillgångarna är större än begravningskostnaderna synes enligt pro- memorian borgenärsintresset i regel inte kräva att bouppteckning upprättas. Åtminstone torde detta gälla. när det är fråga om ordinära småskulder för t. ex. mat. hyra. elektricitet eller vård. Den som handhar bouppteckningen får tillgodose kända fordringsägare med de medel som kan linnas i boet. sedan bcgravningskostnaden har betalats. Fordringarna ges i princip lika rätt inbördes.

I vissa fall kan dock förekomma att borgenär som inte får hela sin fordran betald vill ha bouppteckning förrättad. Anledning härtill kan vara misstanke om dolda tillgångar eller favorisering av annan fordringsägare. I sådana och liknande situationer kan enligt promemorian borgenärens intresse lämpligen tillgodoses så. att han utan hinder av att dödsboanmälan har skett ges rätt att få bouppteckning förrättad. Motsvarande rätt bör enligt promemorian tillkomma envar av dödsbodelägarna eller annan vars rätt kan vara beroende av att bouppteckning förrättas. t. ex. efterarvinge. Bouppteckning bör för- rättas inom viss tid. förslagsvis tre månader. efter det att begäran härom har gjorts hos någon som enligt allmänna regler är bouppteckningsskyldig. Finns ingen som är pliktig att föranstalta om bouppteckning bör enligt pro- memorian rätten lörordna någon att göra det.

I promemorian framhålls att med nu angivna principlösning hänsynen till borgenärer inte torde utgöra hinder mot att dödsboanmälan används ifall när den dödes tillgångar är små. Det kan givetvis inträffa att en borgenär inte får kännedom om dödsfallet lörrän lång tid efter det att dödsboanmälan har gjorts. Det kan också tänkas att en borgenär eller en dödsbodelägare till en början inte anser sig ha anledning att påfordra bouppteckning men att han senare finner att bouppteckning bör ske. I sådana fall kan det se- dermera vara svårt att få boet uppgett i detalj. Denna omständighet bör dock enligt promemorian inte tillmätas avgörande betydelse. eftersom det. om inte ny tillgång yppas. rör sig om dödsbon med endast obetydliga till-

• Sida 20
•  Original

Prop. 1975/76: 50 20

gångar och bouppteckning kan väntas bli påkallad bara undantagsvis.

Sammanfattningsvis bör enligt promemorian dödsboanmälan kunna ske om den dödes tillgångar med hänsyn tagen till förekommande försäkringar inte överstiger ett värde av 5 000 kr. och inte heller omfattar fast egendom eller tomträtt. Om den döde efterlämnar make. får makarnas giftorättsgods tillsammans vara värt högst 10000 kr. Bouppteckning bör alltid ske. om den döde efterlämnar testamente eller enskild egendom eller om efterlevande make har sådan egendom. Utan hinder av att dödsboanmälan har skett bör bouppteckning alltid förrättas. om dödsbodelägare. borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende därav begär det. Enligt promemorian bör de förordade bestämmelserna tas in ien ny paragraf. 8 a .S. i 20 kap. ÄB.

Enligt promemorian bör bouppteckning — förutom i det fall då det särskilt har begärts — också alltid förrättas. om det sedan dödsboanmälan har skett yppas ny tillgång och det därigenom inte längre föreligger förutsättningar för dödsboanmälan. I sådant fall åligger det enligt vanliga regler den som har egendomen i sin vård att föranstalta om bouppteckning. I sista hand kan rätten även i denna situation förordna någon att se till att bouppteckning kommer till stånd. Även bestämmelsen om bouppteckning när ny tillgång har yppats kan enligt promemorian lämpligen tas in i 20 kap. Bak" ÄB.

För att utröna vilka effekter ett system med dödsboanmälan skulle kunna få har enligt promemorian genomgåtts I 500 av de 9 761 bouppteckningar som år 1973 inregistrerades vid Stockholms tingsrätt. Hade ett institut med dödsboanmälan funnits och utformats på sätt promemorian anger skulle sannolikt mer än 20 % av bouppteckningarna kunna ha ersatts av döds- boanmälan. Enligt promemorian synes alltså inte obetydliga rationaliserings- vinster vara att hämta för myndigheter och enskilda.

4.3. Utformningen av dödsboanmälan

Enligt promemorian måste ett anmälningslörfarande uppenbarligen göras mycket enkelt. om det skall innebära bestämda fördelar jämfört med den okomplicerade bouppteckningen. Sättet blir i stor utsträckning beroende på vem som får göra anmälan och vem som svarar för att den är sakligt riktig.

I promemorian avvisas tanken på att tingsrätten skall avgöra huruvida en fullständig bouppteckning är nödvändig eller inte. En sådan ordning skulle kunna ge upphov till svårbedömbara gränsfall och medföra ett ökat arbete för tingsrätterna. Normalt saknar rätten underlag för att bedöma om bouppteckning måste upprättas. Att skaffa in utredning på denna punkt skulle bli betungande för rätten och förorsaka de enskilda besvär. Enligt promemorian ligger det därför nära till hands att i ett normalt anmälningslall bara kräva att domstolen gör en formalprövning. En sådan förutsätter emel- lertid att garantier kan erhållas för att anmälan är riktig i sak. Sådana garantier synes man enligt promemorian bäst kunna få. om anmälan görs av en fö- reträdare för det allmänna. Redan i dag ombesörjer på många håll kom-

• Sida 21
•  Original

Prop. 1975/76: 50 21

munala förtroendemän eller tjänstemän bouppteckning och boutredning efter personer som vid sin bortgång var ensamstående. utan tillgångar eller omhändertagna för vård. Eftersom dessa kategorier i stor utsträckning kom- mer att omfattas av ett system med dödsboanmälan är det naturligt att anknyta till denna praxis. Ett annat skäl för att anmälan skall göras av socialvårdstjänstemän eller liknande är att de inte sällan torde ha känt den döde i livstiden eller i sin tjänst har haft med hans angelägenheter att skaffa. I övriga fall där dödsboanmälan kan komma i fråga är det lätt för anförvanter och andra att vid inträffat dödsfall vända sig till socialnämnden. ] pro- memorian föreslås därför att dödsboanmälan skall göras av socialnämnden eller av person som nämnden har särskilt förordnat. Normalt torde enligt promemorian sådant förordnande böra ges åt tjänsteman inom socialvården. Även nämndeman eller annan förtroendeman med erfarenhet av boupp- teckningsförrättningar bör emellertid kunna komma i fråga. I kommuner som har inrättat social centralnämnd ersätter denna nämnd socialnämnden.

Beträffande formen för dödsboanmälan sägs i promemorian att den uppen- barligen måste vara skriftlig. I anmälan bör till en början tas in den dödes fullständiga namn. personnummer. bostadsadress och dödsdag. Även den dödes hemvist. dvs. den kommun och församling i vilken han var man- talsskriven. bör anges. Mantalskrivningsorten är avgörande för vilken dont- stol som skall ta emot anmälningen. F. n. åligger det varje tingsrätt att se till att bouppteckning efter den som har avlidit inom domstolens ju- risdiktion ges in inom laga tid. Enligt promemorian bör denna skyldighet uppenbarligen ändras så. att tingsrätten kontrollerar att det sker antingen bouppteckning eller dödsboanmälan. Identifieringsuppgifterna i anmälan kommer till användning. när rätten prickar av inkommande anmälningar mot de underrättelser om dödsfall som sänds in från pastorsämbetena enligt 40% folkbokföringskungörelsen ( 1967:495 ).

En särskild fråga som behandlas i promemorian är om dödsbodelägarna bör antecknas i dödsboanmälan. Ett krav på att anmälan alltid måste in- nehålla fullständiga uppgifter om dödsbodelägare skulle komplicera anmäl- ningslörfarandet. eftersom nödvändig släktutredning kan vara svår och ford- ra mycket arbete. Från ordningssynpunkt och för framtida bruk kan det å andra sidan vara värdefullt att uppgifter om dödsbodelägare dokumenteras i en anmälan. En kompromiss som enligt promemorian inte förefaller alltför betungande för anmälaren är att föreskriva att anmälan skall uppta namn och bostadsadress på dödsbodelägare. i den mån uppgifterna är kända för anmälaren.

l promemorian framhålls att den centrala delen i en dödsboanmälan blir anmälarens intyg att tillgångarna inte överstiger föreskrivna gränsbelopp. Till ledning för dem som kan komma att göra dödsboanmälan bör lämpligen utfärdas anvisningar för värderingen av tillgångarna. Uppenbarligen bör vär- deringen ske efter samma principer som gäller beträffande värdering av tillgångar som skall tas in i bouppteckning. Uppstår någon tvekan huruvida

• Sida 22
•  Original

Prop. 1975/76: 50 "-

värdet av tillgångarna överstiger gränsbeloppen. bör enligt promemorian dödsanmälan inte få ske. I stället måste bouppteckning förrättas enligt van- liga regler.

I promemorian framhålls vidare att anmälaren uppenbarligen bör ha en viss plikt att själv besiktiga eller på annat sätt undersöka den dödes och i förekommande fall efterlevande makes tillgångar. Detta innebär emellertid inte att några mer omfattande efterforskningar skall behöva göras. Tillgång- arna kan emellertid ibland behöva utökas med lön eller semesterersättning som betalas ut först efter dödsfallet. I undantagsfall bör anmälaren få godta andras uppgifter att tillgångar saknas. Ett sådant förfarande kan enligt pro- memorian vara tillräckligt när ett barn har dött och föräldrarna kan tillfrågas. IIar anmälaren vetskap om någon omständighet som talar för att tillgångar kan finnas. måste han enligt promemorian undersöka saken närmare. I nor- mala fall bör det räcka med att besöka den dödes bostad samt gå igenom lösöret och efterlämnade handlingar. Särskilt testamenten. bodelningsinstru- ment. äktenskapsförord och försäkringshandlingar är av intresse. eftersom de kan utgöra hinder för dödsboanmälan. Kompletterande upplysningar kan behöva inhämtas från anhöriga eller samboende.

Enligt promemorian ligger det i sakens natur att den som avser att göra dödsboanmälan avstår därifrån. om han får reda på att dödsbodelägare. bor- genär eller annan behörig person motsätter sig sådan anmälan och i stället vill ha bouppteckning till stånd.

Till dödsboanmälan bör i regel kunna användas förtryckt blankett som tillhandahålls av det allmänna. Formulärets närmare avfattning bör enligt promemorian lämpligen bestämmas av DON. För att underlätta bruket av dödsbtxtnmälan. när den avlidne inte har fyllt 18 år. bör övervägas om pastorsämbetet. samtidigt som underrättelse om dödsfallet sänds till tings- rätten. även skall direkt underrätta vederbörande socialnämnd. Det skulle därvid enligt promemorian kunna åligga nämnden att låta undersöka om förutsättningar för dödsboanmälan föreligger i det enskilda fallet. Den som i förekommande fall skall göra dödsboanmälan bör fullgöra uppdraget på sådant sätt att barnets föräldrar inte åsamkas mer besvär än uppgifternas inhämtande kräver. I spädbarnsfällen torde ofta ett telefonsamtal vara till- räckligt för ändamålet.

4.4. Följdändringar m.m.

Enligt promemorian medför institutet dödsboanmälan att vissajämkning- ar av formell eller redaktionell art bör vidtas i ÄB. Därutöver föreslås emel- lertid även några ändringar av saklig natur. bl.a. när det gäller reglerna om ansvar för den dödes gäld. Enligt promemorian bör betalningsskyldighet för den dödes skulder åvila delägarna bara intill värdet av den dödes egen- dom. när dödsboanmälan har gjorts. Bestämmelserna om ansvar för gäld i 21 kap. ÄB bör alltså inte vara tillämpliga. En föreskrift härom föreslås

• Sida 23
•  Original

Prop. 1975/76: 50 "33

i 21 kap. 19 & ÄB. Enligt denna paragraf gäller motsvarande redan för egen- dom som inte hade kunnat tas i mät hos den döde. Genom ansvarsbefrielsen avlägsnas ett hinder mot skifte av kvarlåtenskapen.

Skulle skyldighet att föranstalta om bouppteckning uppstå efter det att dödsboanmälan har gjorts. bör gäldsansvar föreligga som om anmälan aldrig hade skett. på samma sätt som gäldsansvar enligt 21 kap. 13 ;" ÄB föreligger i fall då dödsbodelägare. sedan boet har blivit avträtt till förvaltning av boutredningsman, har utverkat rättens förordnande att boet inte längre skall förvaltas på det sättet. En bestämmelse härom föreslås bli intagen i 21 kap. 19 s".

Enligt promemorian är det givet att vissa olägenheter kan uppkomma. om det uppstår ett gäldsansvar i efterhand. Beaktas bör emellertid att även om bouppteckning sedermera förrättas. så torde det ofta inte uppstå gälds- ansvar till följd av regeln i 21 kap. 19 & om utmätningsfri egendom. Vidare bör uppmärksammas bestämmelsen i 21 kap. 18 &" om ansvarsfrihet för döds- bodelägare som ej har njutit förmån av boet och inte heller har tagit annan befattning med det än att han har fullgjort vad som åligger honom enligt 18 kap. 2s' och deltagit i förrättandet av bouppteckning. Vid tillämpning av bestämmelsen i 21 kap. 14% om gäldsansvar på grund av försummelse att förrätta bouppteckning i rätt tid gäller den tremånaderstid som har angetts i 20 kap. 8aå tredje stycket.

En särskild fråga som behandlas i promemorian gäller omhändertagan- deplikten i 18 kap. 2 E' ÄB. Enligt detta lagrum skall — som redan angetts i avsnitt 2 — den dödes egendom vårdas av den som är närmast därtill i avvaktan på att egendomen kommer under förvaltning av samtliga döds- bodelägare. Vårdnadsskyldig är bl. a. bodelägare som i praktiken kan se till egendomen. Sådan delägare är vidare skyldig att underrätta övriga delä- gare om dödsfallet och göra anmälan till rätten när behov av god man för delägare föreligger (jfr 18 kap. 45 andra stycket föräldrabalken). När det inte finns någon som är vårdnadsskyldig enligt de nu återgivna reglerna inträder en tillfällig omhändertagandeplikt för den dödes husfolk eller hus- värd eller för annan som är närmast därtill. Skyldighet föreligger även att tillkalla dödsbodelägare. som tar egendomen i sin vård. eller att anmäla dödsfallet till rätten. Nu berörda åligganden tillkommer dessutom alltid po- lismyndigheten. Har anmälan om dödsfallet gjorts till rätten. skall denna vid behov förordna god man att vårda egendomen. underrätta dödsbodelä- garna och undersöka behovet av god man enligt föräldrabalken.

Det blir alltså tingsrätten som får försöka skaffa en god man att ta hand om den dödes egendom i de fall när det är svårt att uppbringa någon annan som mer varaktigt åtar sig uppdraget. Det framhålls i promemorian att det i smärre dödsbon är en föga lockande uppgift att tjänstgöra som god man. eftersom ringa eller ingen ersättning i förhållande till besväret kan väntas utgå. Stundom kan den gode mannen inte ens få ersättning för sina utlägg. En sådan ordning är uppenbarligen otillfredsställande. I promemorian fö- reslås därför att anmälan om dödsfall inte längre skall göras till rätten utan

• Sida 24
•  Original

Prop. 1975/76: 50 24

i stället till socialnämnden. Det bör därefter åligga nämnden att fullgöra vad som ankommer på delägare. Bl.a. bör nämnden vara skyldig att för- anstalta om bouppteckning. när ingen annan gör det. När förutsättningar finns. bör nämnden enligt promemorian liksom annan bouppteckningspliktig vara oförhindrad att i stället ta initiativ till dödsboanmälan.

I 75 lagen (1928z281) om allmänna arvsfonden anges att rätten skall för- ordna god man att företräda fonden när denna är arvinge eller universell testamentstagare. Undantag görs dock bl.a. för det fallet att boet utvisar brist och god man inte behövs för att ta vård om boets tillgångar. Undantag torde enligt promemorian också alltid böra medges när boet har så ringa omfattning att dödsboanmälan sker. Med hänsyn härtill föreslås en ändring i berörda paragraf.

I promemorian föreslås vidare en ändring i 26.5 protokollskungörelsen (1971110661 av innebörd att dödsboanmälan skall tas in i rättens boupp- teckningsprotokoll.

4.5 Kostnader m. m.

I promemorian påpekas att kommunala förtroendemän och tjänstemän redan i dag är engagerade i arbetet med upprättande av bouppteckningar. Detta gäller i inte obetydlig utsträckning smärre dödsbon. Stockholms kom- mun t.ex. har årligen löneutgil'ter på mer än 200000 kr. för tjänstemän som upprättar bouppteckningar och utreder sådana dödsbon. En skyldighet för kommunerna att genom socialnämnden medverka vid dödsboanmälan m. m. kan naturligtvis i vissa fall innebära ökade kostnader. Ide kommuner där man redan nu sysslar med boutredningar o. d. torde dock de samman- lagda kostnaderna bli lägre. eftersom systemet med dödsboanmälan blir mindre kostnadskrävande än motsvarande arbete med bouppteckningar.

Samtliga i promemorian föreslagna författningsändringar föreslås träda i kraft den ljanttari 1976. De nya bestämmelserna anses böra vara tillämpliga i fråga om dödsfall som inträffar efter ikraftträdandet.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1975/76: 50

l-J '.J.

5. Remissyttrandena 5.1 Allmänna synpunkter

Det i promemorian framförda huvudförslaget om en uppmjukning av bouppteckningsplikten har tillstyrkts eller lämnats tttan erinran av flertalet remissinstanser. Till dessa hör :l-Ia/mö tingsrätt. Göteborgs tingsrätt, rikspo- lisstyrelsen, DON. socialstyrelsen. kammarkollegiet. statistiska centra/byrån. t'iksrevisionsverket. statens petsona/pensiwrsverk. bankills/lektionen. riksarkivet. landsarkivet i Göteborg, Ic'insstvrelsen i .:Iflulmölnts län. socialturet/ningen. ja- miljelagssakktinit/ga. Svenska komtnttn/örbumlet, Lantlstings/ärhtint/et, Stock- holms kommnns/_vre/se. t'l'Ia/mö sociala ('entra/nämtnl. [.it/et"? kotmnttnstj'relse. Sveriges demare/örhttntl. Sveriges advakatsant/iind. Svenska bank/öreningen och Svenska spa/'hanks/öreningen.

Malmö tingsrätt konstaterar att bouppteckningsförfarandet många gånger är onödigt betungande för de efterlevande. Det gäller särskilt när barn dör vid späd ålder tttan att efterlämna tillgångar. I andra fall — exempelvis då ensamstående avlidit utan att efterlämna anhöriga och andra närstående och utan några egentliga tillgångar— upplevs ett upprätthållande av den obligatoris- ka bouppteckningsplikten som meningslöst. Stundom kan det t. o. m. vara ogörligt att fåen bouppteckningtillstånd därförattnågon bouppteckningsplik- tig inte kan anträffas och möjligheteratt av allmänna medel ersätta särskilt för- ordnad bouppteckningsförrättare saknas. Det arbete som isådana fall läggs ned på att upprätthålla bouppteckningsplikten är utan motsvarande nytta för vare sigenskild ellerdetallmänna. Tingsrätten hälsardärför med tillfredsställelse en ordning som förenklar förfarandet i avsedda fall och som till offentlig myndig- het knyter det praktiska ansvaret för att erforderlig utredning av avlidens bo kommertill stånd. Riksrevisionsverket understryker det angelägna i att förenkla bouppteckningsförfarandet. Verket ifrågasätter om man inte på vissa punkter kan gå längre än promemorieförslaget och uppnå ytterligare förenklingar. Bankinspektionen anser de föreslagna ändringarna vara i väsentliga delar väl motiverade och ägnade att i betydande utsträckning underlätta såväl enskildas som myndigheters befattning med dödsbon som upptar endast obetydliga tillgångar.

Riksarkivet framhåller att bouppteckningarna för äldre tid utgör ett centralt och viktigt källmaterial både då det gäller redovisningen av dödsbodelägare och redovisningen av boet. Den detaljerade specifikationen av lösöret har stort värde för forskningen. Även senare tiders bouppteckningar utgör ett värdefullt material för t.ex. ekonomisk-historisk forskning. Så har exem- pelvis studium av förmögenhetsbildning gjorts med bl.a. bouppteckningar

• Sida 26
•  Original

Prop. 1975/76: 50 26

från 1930- och 1940-talen som källmaterial. Bouppteckningar har också an- vänts för att studera utbredningen av vissa maskintyper inom jordbruket. Källvärdet av bouppteckningarna är emellertid beroende av hur fullständig och detaljerad redovisningen av boets lösöre är. Under de senare årtiondena redovisas lösöret alltmer summariskt och schablonmässigt. Särskilt gäller detta mindre dödsbon. Ur kulturhistorisk synvinkel har därför bouppteck- ningarnas källvärde minskat samtidigt som ersättningsmaterial från annat håll otvivelaktigt ökat. Det informationsbortfall som dödsboanmälan skulle medföra då det gäller mindre bemedlades egendomsförhållanden torde därför inte innebära en alltför stor förlust. Även från släktforskningssynpunkt torde en ofullständig uppräkning av dödsbodelägarna få accepteras då det gäller dödsbon efter mindre bemedlade. Därigenom undviks tidsödande efterforsk- ningar. Även landsarkivet i Göteborg konstaterar att man utan överdrift kan säga att redovisningen i bouppteckningarna har blivit mer och mer sum- marisk och att detta förhållande minskat deras värde för kulturhistorisk forskning. Det finns numera annat material. t. ex. tidningar. som ger ett bättre material för sådana undersökningar.

Lättsstvrels't-w i tl-la/tnölttts län anser att det i nu avsedda dödsbon knappast föreligger något behov av ett formbundet bouppteckningsförfarande med kal- lelser till dödsbodelägarna och i många fall mycket omfattande utredning om vilka som är dödsbodelägare. åtgärder som vid anlitande av t. ex. advokat kan förorsaka kostnader som överstiger boets tillgångar. Genom dödsboanmälan kan man bespara dödsbodelägarnaonyttig pappersexercis och troligen ge tings- rätterna en inte obetydlig lättnad i arbetet med inregistrering av bouppteck- ningar. Innan förslaget genomförs.bördock ett merallsidigt statistiskt material inhämtas för bedömande av de väntade rationaliseringsvinsterna. Familie/ag;- sakknnniga framhålleratt de upprepade framställningarna om boupptecknings- pliktens begränsning visar att det nuvarande obligatoriet i många hänseenden upplevs såsom onödigtoch besvärande. En uppmjttkningärdärförpåkallad och de sakkunniga ansluter sig helt till den principiella tanken bakom förslaget att göra undantag från skyldighet att förrätta bouppteckning. Också kommun/ör- bttntlet ställer sig uttryckligen positivt till promemorieförslaget. Luleå kom- munstyrelse konstaterar att det har förekommit att socialhjälp har utgått till be- gravningskostnader eftersom befintliga tillgångar använts till bestridande av bouppteckningskostnader för att efterforska anhöriga. boende såväl inom som utom landet. Handläggningen av sådana ärenden är tids- och kostnadskrävan- de. Det har förekommitattdödsbodelägare kallats men att förrättningen harägt rum utan att någon av delägarna harinfunnit sig. Detta harfrämstgällt näräldre syskon eller avlägsna anhöriga är dödsbodelägare.

Domare/(Timanderanseratt den väsentliga vinsten med promemorieförslaget liggeriattallmänheten befriasfrånskyldigheten attförrättabouppteckningiså- dana fall. där det framstår som onödigt och ibland t. o. m. som stötande att

• Sida 27
•  Original

Prop. 1975/76: 50 27

framtvinga en bouppteckning. För tingsrätternas del torde förslaget knappast medföra någon påtaglig minskning i arbetsbelastningen. Arbetsinsatsen för att granska och registrera en dödsboanmälan torde nämligen enligt förbundet vara nästan lika stor som när det gäller en enkel bouppteckning. A dvakatsarn/itnzlet vitsordaratt behov föreliggerav att isynnerligen enkla dödsbon ersätta den or- dinarie bouppteckningen med ett anmälningsförfarande. Den föreslagna döds- boanmälan förefallerenligt samfundet vara väl ägnad att fylla ett sådant behov. Också Svenska bank/öreningmt delar uppfattningen att ett förenklat förfarande bör kunna anordnas när den avlidne efterlämnarendast smärre tillgångar. För- eningen finner den förordade lösningen ändamålsenlig.

Hovrätten/ör klistra Svar/"ge. Halmstads tingsrätt. riksskattcverkct. Svenska Irättsfikrings'balags riks/ärhuml, Folksam och landsarkivet i Vadstena ställer sig kritiska till förslaget om uppmjukning av bouppteckningsskyldigheten.

Hovrätten för Västra Sverige anser att de fall som avses med förslaget är av relativt okomplicerad natur och att de för den enskilde med nu gällande ordning inte kan anses vara särskilt betungande ur arbets- och kostnads- synpunkt. De obetydliga lättnader som ett eftergivande av boupptecknings- plikten i dessa fall skulle innebära för den enskilde kommer däremot att medföra ökad arbetsbelastning för socialnämnden och dess tjänstemän som enligt förslaget har att föranstalta om dödsboanmälan. Enligt hovrätten kan även antas att allmänheten kommer att försöka utnyttja möjligheten till dödsboanmälan i oträngt mål med åtföljande onödigt arbete för den tjäns- teman inom socialvården som har att ombesörja dödsboanmälan. Hovrätten anser att de fördelar som förslaget kan innebära för den enskilde skulle resultera i så stora nackdelar för det allmänna att någon rationalisering inte skulle uppnås.

Ila/m_s'tm'ls tingsrätt ifrågasätter om förslaget bör genomföras utan att man något mera ingående belyser och diskuterar frågor om bouppteckningens funktioner i civilrättsligt hänseende. Förvaltnings- och redovisningsupp- gifter uppkommer så snart det finns några tillgångar. Även om tillgångarna bara förslår till att betala begravningskostnaderna och andra av dödsfallet föranledda utgifter är någon form av förvaltning nödvändig. I princip är det den avlidnes rättsinnehavare som disponerar tillgångarna för berörda utgifter. Blir det medel över skall dessa fördelas. Erfarenheten torde visa att delägarna ofta har intresse av en sådan delning även när behållningen är obetydlig. Enligt tingsrättens mening torde en dödsboanmälan, i vart fall då någon behållning kan väntas uppkomma. inte kunna föranleda be- frielse från vissa förvaltnings- och redovisningsbestyr. Även perifera och kanske svårnådda andelsägare har rättigheter som i gällande regelsystem inte kan negligeras. Det måste alltid utrönas vem som är delägare. De för- valtnings- och redovisningsbestyr som har berörts torde knappast i praktiken kunna fullgöras enklare än genom en kontrollerad bouppteckning och en slutuppgörelse i form av slutredovisning — arvskifte. Sannolikt skulle ett eftergivande av bouppteckningskravet föra med sig att redovisningsskyl-

• Sida 28
•  Original

Prop. 1975/76:50 28

digheten inte sällan helt åsidosattes. Tingsrätten ifrågasätter därför om det är lämpligt att i föreslagen omfattning låta dödsboanmälan ersätta boupp- teckning. Införs dödsboanmälan. bör användningen strängt begränsas till de huvudgrupper av fall som berörs i promemorian. Det rör sig sålunda om fall av klar medellöshet och när minderårig avlidit. Medellöshetsfallen torde kunna avgränsas genom att det exempelvis anges att tillgångarna uppenbarligen inte förslår till annat än begravningskostnader och andra med dödsfallet sammanhängande kostnader. Redovisnings- och skiftesfrågorna får i sådana fall ingen aktualitet. [fall den döde är minderårig kan exempelvis begränsningar göras till de okomplicerade fall. när egendomen är av mindre värde och skall tillfalla samboende löräldrar som redan före dödsfallet för- valtat den. Enligt tingsrättens mening skulle önskvärda förenklingar kunna nås utan att man behöver överge en generell bouppteckningsskyldighet. De formulär som har utarbetats av DON och som nu prövas vid bl.a. tingsrätten har synts mycket ändamålsenliga. Ytterligare förenklingar kan vara möjliga med några lagändringar och en mera liberal praxis. Tingsrätten nämner också att den inte har erfarenhet av några svårigheter att få in bouppteckningar. Sådana svårigheter är troligen i huvudsak begränsade till de största orterna.

Riksskatteverket avstyrker att promemorielörslaget läggs till grund för lag- stiftning. Verket anser till en början att släktutredningar med anledning av ett dödsfall inte kan få underlåtas utan att gällande regler om rätt till 'och fördelning av arv ändras. Av ÄB måste framgå i vilka situationer nämnda regler inte skall gälla samt när man på grund därav skall få underlåta att forska efter arvingar. Vidare måste regleras vilka personer som skall ha rätt till kvarlåtenskapen i sådana fall. I sammanhanget måste beaktas att det i de flesta fall som avses med dödsboanmälan torde finnas något att skifta. Vidare bör beaktas föremål som kan ha affektionsvärde. Ett visst mått av ansträngningar för efterforskning av arvingar och testamentstagare bör krävas även om tillgångarnas värde cftcr ekonomiska bedömningar är ringa. Den effektivare personregistreringen torde för övrigt i allt högre grad bidra till att underlätta efterforskningar. Från exekutionsrättslig synpunkt försämrar en dödsboanmälan utmätningsmannens möjligheter genom att det inte anges vilka tillgångar som finns. Det är inte ovanligt med skat- teskulder i små bon. Promemorieförslaget innebär att frågan huruvida bo- uppteckning får ersättas av'dödsboanmälan kan avgöras helt oberoende av skuldernas storlek. Riksskatteverket delar inte de i promemorian redovisade bedömningarna på denna punkt utan anser att så snart det finns skulder i ett dödst den nu gällande formella ordningen bör iakttas. Enligt verkets mening vore det en alltför stor inkonsekvens i vårt rättssystem att på ett så förenklat sätt som dödsboanmälan innebär lyfta av betalningsansvaret för skulder. samtidigt som betalningsansvaret hos den levande gäldenären är omgärdat med så många centrala civilrättsliga regler. Verket anser att det bör undersökas om en förenkling av bouppteckningsförfarandet i stället

• Sida 29
•  Original

Prop. 1975/76: 50 20

kan uppnås med en obligatorisk blankett för bouppteckning och att man därför bör avvakta resultatet av DON:s arbete i detta avseende.

Försäkringsinspektionen f ramhållcr att bouppteckningen såsom rättsligt in- stitut har en central betydelse i skilda hänseenden. Det förefaller inspek- tionen synnerligen tveksamt. om man bör införa ett enklare institut där mycket viktiga fakta ej blir klart utredda och redovisade. De allt mer spridda gruppförsäkringarna — liv. olycksfall. barnolycksfall — med ofta beaktan- svärda belopp begränsar ju f. ö. i stor utsträckning användningen av det i promemorian föreslagna systemet. Med hänsyn härtill anser inspektionen att bouppteckning bör behållas som enda rättsinstitut vid utredning av döds- bo men att det bör övervägas huruvida inte ett enklare boupptecknings- förfarande kan åstadkommas för vissa fall.

Svenska Iförsiikri/igsbalags riksförbund konstaterar att försäkringsbolagen. särskilt livförsäkringsbolagen. i vissa avseenden har stor erfarenhet av döds- boutredningar. Detta sammanhänger med att vid dödsfall utfallande för- säkringsbelopp enligt föreliggande förmånstagarelörordnanden i regel skall utbetalas till efterlevande make. barn eller andra arvingar. För att bolagen skall kunna tillse att beloppen tillfaller rätta mottagare och med riktig för- delning dem emellan måste bolagen begära tillförlitlig utredning om de berättigade. Denna utredning har i regel formen av ett dödsfallsintyg med släktutredning från pastorsämbetet jämte bekräftelse eller komplettering av nära anhörig eller annan som väl känner till den avlidnes förhållanden. Särskilt sedan arvsrätten mellan utomäktenskapliga barn samt deras fäder och fädernefränder ändrades år 1969 måste försäkringsbolagen emellanåt infordra bouppteckningshandling för att kunna göra en riktig utbetalning. Om bouppteckning ersätts av dödsboanmälan och denna inte är tillförlitlig med avseende på den däri intagna förteckningen över dödsbodelägare. tipp- står för både försäkringsbolagen och andra en besvärande ovisshet. Enligt förbundets mening kan inte antas att dödsboanmälan företrädesvis kommer i fråga när barn. ungdomar eller åldringar har avlidit.-eftersom många av dem kommer att efterlämna försäkringsbelopp som utesluter dödsboanmä- lan. Det finns en stor frekvens av olika grupplivförsäkringar för bl.a. stu- derande och skilda föreningsmedlemmar samt t. ex. förarplatsförsäkringar och andra olycksfallsförsäkringar. Även om förbundet kan i stort instämma i en del allmänna uttalanden i promemorian som talar fören dödsboanmälan. finner förbundet att det för enskilda dödsbodelägare och borgenärerkan vara i hög grad otillfredsställande att inte dödsboanmälan innehåller en till- förlitlig förteckning av intressenterna och de tillgångar som skall delas. Er- farenhetsmässigt är risken för konflikter mellan dödsbodelägare inte mindre när tillgångarna är små. Även om lösöret som brukligt är uppskattas till ett lågt värde kan det bland tillgångarna finnas gamla släktföremål och andra tillhörigheter med stort affektionsvärde för delägarna i boet. Under alla för- hållanden skulle bodelning och arvskifte försvåras om delägarna inte kunde finna någon redogörelse för boets beskaffenhet per dödsdagen. En sådan

• Sida 30
•  Original

Prop. 1975/76: 50 30

redogörelse är av betydelse som utgångspunkt även för den redovisning av boets förvaltning som delägarna har rätt att kräva. om längre tid förflyter mellan dödsfallet och skiftet. Dödsbodelägarna har visserligen givits en rätt att påkalla förrättande av bouppteckning trots att dödsboanmälan skett. Upp- kommer misshälligheterna vid arvskifte en längre tid efter dödsfallet, kan det emellertid vara svårt eller omöjligt att rekonstruera förhållandena vid tiden för dödsfallet. och en begäran om bouppteckning blir då ändamålslös. Förbundet är för sin del inte övertygat om att de fördelar som det framlagda förslaget kan medföra uppväger de nackdelar som skulle kunna väntas. På grund härav avstyrker förbundet förslaget. Först sedan praktiska erfa- renheter vunnits av resultatet av det arbete inom DON som pågår i syfte att förenkla bouppteckningsförfarandet torde man på nytt böra överväga huruvida behov finns av ett särskilt avvecklingsförfarande för små dödsbon. Folksam anför liknande synpunkter.

Landsarkivet i Vadstena konstaterar att dödsboanmälan skulle vara en från forskningssynpunkt mycket dålig ersättning för bouppteckningen. Om förslaget genomförs. skulle man komma fram till ett system ungefär mot- svarande det som tillämpades i Stockholm åren 1756—1924 under vilken tid s.k. fattigbevis upprättades i stället för bouppteckning när föga eller intet fanns att tillgå i dödsboet. Fattigbevisen utgör— liksom den föreslagna dödsboanmälan — en källa av högst begränsat forskningsvärde. Det har även visat sig att det i samband med de numera intensivt bedrivna undersök- ningarna beträffande arbetarklassens förhållanden har varit förenat med svå- righeter att erhålla kunskap om dennas rent konkreta miljö. Motsvarande skulle sannolikt komma att gälla även i fråga om den föreslagna döds- boanmälan. Det är ju inte i och för sig boets ekonomiska värde som är avgörande då det gäller materialets värde från forskningssynpunkt. Det synes inte heller troligt att man genom någon annan källa kan erhålla kunskap om olika befolkningslagers levnadsmiljö. Härtill kommer att man vid jäm- förande undersökningar inte skulle kunna få korresponderande uppgifter om vissa befolkningsgruppers förhållanden. Enligt Iandsarkivets åsikt skulle det vara olyckligt om man som nu har föreslagits i viss mån skulle återgå till ett åtminstone i Stockholm tidigare tillämpat system med olikartad be- handling i fråga om redovisningen av dödsbon. Landsarkivet anser sålunda för sin del att det inte föreligger tillräckligt starka skäl för ett genomförande av den i promemorian föreslagna reformen.

5.2 Förutsättningar för dödsboanmälan Hovrätten för lf'ästra Sverige. som har avstyrkt införande av dödsboan- mälan. förklarar sig i och för sig inte ha något att erinra mot att tillgångarnas storlek tas till utgångspunkt vid avgörande av frågan om boupptecknings- kravet kan efterges samt att den övre gränsen dras vid de i förslaget angivna beloppen. Bankinspektionen anser det vara av särskild vikt att avsteg från

• Sida 31
•  Original

Prop. 1975/76: 50 * 31

bouppteckningsplikten inte görs. när den avlidne efterlämnar fast egendom eller tomträtt. Såväl inskrivningstekniska skäl som kravet på rättssäkerhet när det gäller uppgifter om fast egendom utgör motiv härför.

Länsstyrelsen i il'ld/IIIÖ/IHS lätt framhåller att bouppteckningens viktigaste uppgift från fiskal synpunkt är att bilda underlag vid fastställande av arvs- skatt. De föreslagna villkoren för att bouppteckningsplikten skall kunna efterges synes ur denna aspekt godtagbara. Även med beaktande av ku- mulationsreglerna i 19 och 41 åå AGL kan förslaget accepteras. eftersom boets behållning vid de föreslagna beloppsgränserna knappast kan beräknas nämnvärt överstiga 3 000 kr. som utgör lägsta skattefria lott. Fattiil/elztes- sakkunniga anser att de föreslagna fasta värdegränserna om högst 5000 resp. 10000 kr. får anses uppfylla kravet på ett lätt angivbart rekvisit för undantagsregelns tillämpning.

Domare./ärmmdet har i huvudsak ingen erinran mot de föreslagna undan- tagen från skyldigheten att förrätta bouppteckning. [ de fall då dödsboets egendom avträds till förvaltning av boutredningsman anser förbundet emel- lertid — i likhet med Malmö tingsrätt — att bouppteckning av praktiska skäl alltid bör upprättas. De föreslagna värdegränserna synes förbundet väl av- vägda. Förbundet ifrågasätter emellertid om inte värdegränserna till und- vikande av ständiga lagändringar bör anknytas till basbeloppet. Att det skat- tefria avdragsbeloppet inte är indexreglerat torde knappast utgöra något hin- der häremot. Förbundet vill därför förorda att dödsboanmälan skall kunna ske om den dödes tillgångar inte överstiger ett halvt basbelopp eller. om den döde efterlämnar make. värdet av makarnas sammanlagda giftorättsgods inte överstiger ett basbelopp. Liknande synpunkter på en indexreglering anförs av illa!/nä tingsrätt. socialstyrelsen, katnina/kollegiet. bankiiispektionen. riksarkivet. Stockho/ins kontttiiitisti't'c'lse och Svenska bank/öreningen.

I fråga om beloppsgränsen 5000 kr. för ensamstående avliden påpekar Mal/nä tingsrätt att gränsen inte är någon garanti för att dödsboanmälan bara kommer att omfatta fall där arvsskatt inte utgår. I vissa fall är kost- naderna för begravning små och några bouppteckningskostnader förekom- mer inte. Kostnader för sorgkläder till anhörig och för traktering vid be- gravning är sparsamt förekommande. Den föreslagna ordningen medger därför skattepliktig arvslott inom ramen för en dödsboanmälan och blir sålunda inte förenlig med kravet på att beskattningen skall vara likformig och rättvis. En erforderlig garanti uppnås först om beloppsgränsen sätts till 3000 kr. Även riks/itills-styrelsen ifrågasätter det lämpliga i att avvika från det skattefria avdragsbeloppet 3000 kr. Enbart den omständigheten att begravningskostnaderna antas regelmässigt uppgå till minst 2000 kr. torde inte utgöra ett tillräckligt vägande skäl att medge en sådan avvikelse. Någon skyldighet för rätten att beakta arvsskattefrågan vid kontroll av dödsbo- anmälan ärinte praktiskt möjlig att ålägga.om dödsboanmälan utformas enligt förslaget. Inte heller torde det gå att ålägga särskild deklarationsskyldighet för de fall skattskyldighet föreligger. Styrelsen anser därför att beloppsgränsen bör knytas till det skattefria avdragsbeloppet.

• Sida 32
•  Original

IJ

Prop. 1975/76: 50 3

kammarkollegiet anser att bouppteckning bör vara obligatorisk. om den döde efterlämnar någon som skall taga arv eller testamente först sedan ar- vinge eller universell testamentstagare har avlidit.

Riksskatteverket anser—som redan nämnts i avsnitt 5.1 —att bouppteckning alltid bör upprättas så snart det finns skulder i ett dödsbo.

Enligt promemorieförslaget skall försäkringsbelopp som tillfaller någon som förmånstagare inräknas i boets tillgångar när det gäller att bedöma om bouppteckning behöver göras. Svenska .försäkringsbolags riksförbund konstaterar att förslagets verkningar härigenom begränsas till de fall då för- månstagare vid den avlidnes död erhåller utbetalning från försäkringen eller förfoganderätten över försäkring varifrån belopp helt eller delvis förfaller till betalning först efter dödsfallet. Däremot skulle värdet av försäkring med sådan typ av förmånstagarförordnande som avses i 37 & 2 mom. första stycket AGL inte behöva medräknas bland tillgångarna. Förekomsten av sådan för- säkring måste emellertid beaktas bl. a. vid beräkning av efterlevande makes och bröstarvinges rätt enligt 1045 andra stycket lagen (l927:77) om för-_ säkringsavtal. Förordnanden av denna innebörd är mycket vanliga vid för- säkring med periodiska utbetalningar. Även om terminsbeloppen är låga representerar ändå sådan försäkring ofta ett ganska stort kapitalvärde. Enligt förbundets mening gör dessa omStändigheter samt likheten mellan testa- mentariska förordnanden och förmånstagarförordnanden att det kan sättas i fråga om inte bouppteckning bör upprättas när den avlidne har efterlämnat försäkring till vilken förmånstagare insatts. Enligt 20 kap. 5 & andra stycket ÄB skall vid bouppteckning anteckning om här berörda förhållanden göras. Även Folksam fäster uppmärksamheten på att försäkringsbelopp som utgår på grund av förmånstagareförordnande som avses i 37 ä 2 mom. första styck- et AGL enligt förslaget inte skulle behöva medräknas bland tillgångarna. Enligt Folksams mening bör lagtexten ändras så att bland tillgångarna skall medräknas försäkring vartill förmånstagare är insatt.

tila/mö tingsrätt finner att området för dödsboanmälan begränsas onö- digtvis genom förslaget att man i värdet av efterlämnade tillgångar skall räkna in förekommande förmånstagarförvärv från den avlidne. Sådana för- värv påverkar endast sällan fördelningen av kvarlåtenskapen och medför bara i undantagsfall att arvsskatt tas ut. Enligt tingsrättens mening bör därför övervägas om inte dödsboanmälan kan användas. även om försäkring med förmånstagarförordnande föreligger. En tillfredsställande garanti mot skattebortfall erhålls om skyldighet föreskrivs att i dödsboanmälan förteckna eventuellt förekommande förmånstagarförvärv och överlämna åt domstolen att i det enskilda fallet avgöra om förvärvet skall medföra skyldighet att upprätta bouppteckning. Halmstads tingsrätt anser att förekomsten av för- säkringar komplicerar förhållandena vid dödsboanmälan. Formulärets en- kelhet reduceras i hög grad. Enligt tingsrätten är det möjligt att man i praktiken skulle kunna tillåta användning av anmälan även där försäkringar finns men boets övriga tillgångar är av ringa värde. Anmälan skulle då

• Sida 33
•  Original

b) N

Prop. 1975/76: 50

behöva innehålla anteckning om förekommande försäkringar och komplet- teras av uppgifter från försäkringsgivaren.

kammar—kollegiet framhåller att bestämmelserna i 12 & första stycket AGL innebär att varje där avsett försäkringsbelopp eller kapitaliserat försäkrings- värde är att betrakta som arvfallen egendom. Enligt efterföljande bestäm- melser i paragrafen är dessa belopp i viss utsträckning skattefria. Kollegiet anser för sin del att dödsboanmälan bör kunna användas i de fall där till- gångarna jämte efter förmånstagaravdrag skattepliktig del av försäkring inte överstiger värdet av ett halvt basbelopp.

Flera remissinstanser uppehåller sig vid förslagets konsekvenser för bor- tovarande arvinges rätt. Luleå kommtrnstyrelse konstaterar att den enda ne- gativa effekten av den föreslagna förenklingen av bouppteckningsförfarandet synes vara att dödsbodelägare och andra anhöriga i vissa fall inte efterforskas och därigenom inte får kännedom om den anhöriges bortgång. Kommun- styrelsen anscr att det kan ifrågasättas hur långt samhällets skyldigheter sträcker sig. Om det befinns erforderligt att anhöriga underrättas om ett dödsfall synes pastorsexpeditionen vara det offentliga organ som har största möjligheterna att efterforska och underrätta de anhöriga.

Malmö tingsrätt anför att den föreslagna beloppsgränsen inrymmer möj- ligheter till arvslott eller arvslotter av inte helt obetydliga värden. även om de inte uppgår till arvsskattepliktiga belopp. För det fall att arvinge är bortovarande eller okänd tas hans rätt enligt nuvarande ordning till vara genom godmansförordnande. utan vilket registrering av bouppteckning inte kan ske. och arvskungörelse när värdet av lotten täcker kungörelsekost- naderna. Den i promemorian föreslagna ordningen inrymmer inte motsva- rande rättsskydd för bortovarande eller okänd arvinge. Tingsrätten anser att sådan arvinges rätt inte kan lämnas helt oskyddad och att frågan därom bör övervägas. Även Göteborgs tingsrätt if rågasätter om dödsboanmälan skall kunna ske när arvskungörelse skall utfärdas. Innan sådan kungörelse sker. skall också rätten enligt 18 kap. 4,5 föräldrabalken ha förordnat god man. Att god man enligt föräldrabalken även i fortsättningen kan behöva förordnas understryks av kammarktr/legiet.

Riksskatteverket anser att dödsboanmälan skulle förändra innebörden av bl. a. bestämmelserna i 16 kap. ÄB om preskription av rätt att ta arv eller testamente. eftersom kallelse av arvingar och testamentstagare förutsätter att bouppteckning förrättas. Sedan föreskriften om dödsboanmälan har iakt- tagits ftnns inga ytterligare föreskrifter om vad de eller den som har hand om boet i fortsättningen skall iaktta mer än bestämmelserna i 18 kap. 25 ÄB som endaSt talar om ett slags tillsvidareförvaltning. Några komplet- terande löreskrifter om ändrad arvsrätt m. m. har inte getts. Förslagets in- tentioner förefaller verket oklara på denna punkt. Efterforskningar måste göras. såvida avsikten inte är att ändra arvsreglerna. Följden av förslaget blir då endast att efterforskningarna kan få göras vid en senare tidpunkt än. som nu. i samband med bouppteckningen. Riksskatteverket anser det

.? Riksdagen ”75/76. I saml. av 5!)

• Sida 34
•  Original

Prop. 1975/76: 50 34

för sin del stötande att införa längre gående schablonregler för preskription av arv än de som finns f.n. Inte heller (Iomare/t'r'rbundet finner det klart hur kontroll skall ske att arvinge på okänd eller främmande ort får sin andel av behållningen i de fall då dödsboanmälan har skett och behållning finns i boet utan att detta har omhändertagits av socialnämnden. Förbundet påpekar i detta sammanhang att det även när dödsboanmälan sker tycks finnas anledning att förordna god man för allmänna arvsfonden så snart det finns behållning i boet.

5.3 Utformningen av dödsboanmälan

Enligt förslaget är socialnämnden eller någon som nämnden har förordnat behörig att göra dödsboanmälan. Göteborgs tingsrätt finner valet av soci- altjänstemän för uppgiften att göra dödsboanmälan i och för sig invänd- ningsfritt. Tingsrätten påpekar emellertid att en utökning av den mångfald av uppgifter av olika slag som numera ankommer på socialnämnderna nöd- vändiggör en förstärkning av myndigheten med kompetent personal för arbetsuppgifter av ifrågavarande slag. För Göteborgs del har socialförvalt- ningen f. n. inte några anslag för bouppteckningsändamål. Erfarenhetsmäs- sigt förekommer ej heller mer än en och annan gång att i tingsrätten för registrering inges bouppteckning upprättad av någon sr.)cialtjänsteman eller annan kommunalt anställd tjänsteman enligt privat åtagande. Tingsrätten har varit inne på tanken om inte tingsrätten skulle kunna ombesörja bestyret med dödsboanmälan. Erforderlig pcrsonalförstärkning behövde inte bli om- fattande och inte särskilt kostsam. lnte heller kontakten med allmänheten skulle bli något problem. Det synes likväl tingsrätten främmande att dom- stolarna åläggs en organiserad serviceverksamhet av detta slag.

Även hovrätten jör- Västra Sverige anser att ett eftergivandc av boupp- teckningsplikten i avsedda fall skulle medföra ökad arbetsbelastning för socialnämnden och dess tjänstemän. Den som skall göra anmälan har så- lunda att — förutom att inhämta vissa uppgifter rörande den avlidnes person och dödsbodelägarna — själv besöka den avlidnes bostad. Han måste därvid gå igenom lösöret och efterlämnade handlingar. särskilt testamenten. bo- delningsinstrument. äktenskapsförord och försäkringar. samt i förekomman- de fall undersöka efterlevande makes tillgångar. Även om några mer om- fattande efterforskningar inte behöver göras måste en förutsättning för ett förenklat förfarande som det föreslagna vara att det arbete som föregår döds- boanmälan görs på ett så noggrant sätt att garantier erhålls för att anmälan i sak blir riktig. Den föreslagna ordningen kan ge upphov till svårbedömbara gränsfall när det gäller att bestämma värdet av boets och efterlevande makes tillgångar. Den som gör dödsboanmälan bör också söka utröna om någon dödsbodelägare. borgenär eller annan behörig person motsätter sig en sådan anmälan. i vilket fall arbetet måste avbrytas och bouppteckning förrättas i vanlig ordning.

• Sida 35
•  Original

Prop. 1975/76: 50 35

FantiI/elagssakkurrrriga konstaterar att förslaget innebär att dödsboanmälan görs av en företrädare för det allmänna efter erforderlig utredning. Här- igenom kan någon form av offentlig kontroll behållas också för de fall då bouppteckningsplikten efterges utan att den enskilde betungas onödigt. Den föreslagna ordningen kan de sakkunniga i princip tillstyrka.

Flera remissinstanser diskuterar i vilken omfattning behörigheten att göra dödsboanmälan bör delegeras. Malmö tingsrätt anser att uppgiften i många fall bör kunna delegeras till dem som yrkesmässigt tillhandagår med upp- rättande av bouppteckningar. exempelvis begravningsbyråer eller andra med erfarenhet och sakkunskap i värderingsfrågor. Tingsrätten ifrågasätter om inte även advokat generellt kan utrustas med behörighet att göra döds- boanmälan. Halmstads tingsrätt konstaterar att det i en del fall synes mest ändamålsenligt att socialnämnden gör anmälan. För andra fall kan det emel- lertid ligga närmare till hands att exempelvis överförmyndaren ombesörjer anmälan. Sannolikt skulle en ej alltför snäv krets funktionärer kunna ges behörighet. Till kretsen bör då kunna hänföras också personer som fått särskilt förordnande av rätten. För landsbygdsförhållanden kan det exem- pelvis vara ändamålsenligt att förordnande ges åt förtroendemän m. fl. som regelmässigt brukar stå till tjänst med att upprätta bouppteckningar och andra handlingar. Socialstyrelsen har invändningar mot förslaget om socialnämnds medver- kan i samband med inträffade dödsfall. Rent principiellt kan det enligt sty- relsen inte vara tillfredsställande att kommunerna påläggs uppgifter som det får anses tillhöra staten att ta ansvar för. Registrering av dödsfall och indrivande av arvsskatt är traditionellt typiska statliga angelägenheter. So- cialstyrelsen motsätter sig därför att kommunerna åläggs den föreslagna skyldigheten att i förekommande fall göra dödsboanmälan. Visserligen har i somliga fall socialnämnd (social centralnänmd eller social distriktsnämnd) sådan kännedom om den avlidne att dödsboanmälan utan större besvär skulle kunna göras. Detta är emellertid inte alltid fallet. Den myndighet som normalt har den bästa inblicken i den avlidnes ekonomi och som torde ha de största förutsättningarna att göra korrekt dödsboanmälan är enligt socialstyrelsens mening den lokala skattemyndigheten. Det förefaller därför styrelsen lämpligare att den lokala skattemyndigheten åläggs skyldighet att göra dödsboanmälan. Skall f.ö. lokalkännedom åberopas som skäl för so- cialnämnd att göra anmälan förefaller det naturligare att lägga skyldigheten på den sociala distriktsnämnden. när sådan finns utsedd. och inte på social centralnämnd.

Svenska kommunförbundet. som ställer sig positivt till att kommunerna lämnar service i fråga om dödsboanmälan. anser att kommunerna bör ha frihet att bedöma vilken organisation som är mest lämplig i den enskilda kommunen. _

Luleå kommunstyrelse yttrar beträffande förslaget att anmälan om dödsfall i vissa fall skall göras till sociala centralnämnden att detta synes vara helt i linje med den allmänna utvecklingen. Under senare år har det ofta fö-

• Sida 36
•  Original

Prop. 1975/76: 50 36

rekom mit att dödsbodelägare kontaktat tjänstemän i nämnden och hemställt om hjälp med bouppteckning och rådfrågat om hjälp med kostnaderna. De förtroendemän eller tjänstemän som erhåller ifrågavarande uppdrag bör vara väl skickade att avgöra huruvida bouppteckning är erforderlig eller om det kan vara tillfyllest med dödsboanmälan.

Kantmarko/Iegiet anser att till undvikande av dubbelarbete dödsboanmälan bör kunna få göras även av annan än socialnämnd eller någon som nämnden har förordnat. En begravningsförening t. ex. som har hand om boet bör få rätt att göra sådan anmälan. Eftersom föreningenju ändå har alla uppgifter som behövs för en anmälan synes det kollegiet onödigt att behöva gå om- vägen via socialnämnden. Kollegiet anser f.ö. att det skulle kunna räcka om dödsboanmälan skedde i form av en deklaration under edlig förpliktelse. Riksrevisionsverker förordar att anmälningsförfarandet görs generellt tillämp- bart på alla mindre dödsbon. oavsett vem som utreder boet. Verket påpekar att det vid vanlig bouppteckning är två personer som värderar tillgångarna i boet. Redovisade värden torde normalt godtas av domstolarna utan närmare kontroll. Det synes därför. verket rimligt att motsvarande kan gälla även vid dödsboanmälan. dvs. att man godtar intyg av två trovärdiga personer om att tillgångar saknas.

Riksskatteverket anser det olämpligt att inte boet uppges under edlig för- pliktelse vid dödsboanmälan. Inte minst de formföreskrifter som gäller själv- deklaration för inkomst- och förmögenhetstaxering torde enligt verkets upp- fattning ha medfört en utbredd respekt för skriftliga uppgifter avgivna på heder och samvete. Den omständigheten att en person inte med en försäkran påheder och samvete behöver uppge underlaget för en beskattning torde innebära en ökad risk för oriktiga uppgifter. Det måste vara mera frestande att undanhålla en bankbok eller underlåta att omtala en gåva när uppgiften om förhållandena inte behöver bekräftas på angivet sätt.

Domare/örbtrndet framhåller att även om socialnämnden i många fall får antas känna till förhållandena i berörda dödsbon torde nämnden i kanske flertalet fall sakna sådan kännedom. Särskilt gäller detta när det är små barn som har avlidit. Det förefaller därför förbttndet vara alltför stelt att bara socialnämnd eller någon som nämnden har förordnat skall vara behörig att göra dödsboanmälan. Det finns flera yrkesgrupper som åtar sig boupp- teckningsförrättningar och som har stor erfarenhet på området. Även sådana grupper av personer torde enligt förbundet med fördel kunna anförtros att göra dödsboanmälan. Därmed skulle också vinnas att påbörjade bouppteck- ningsförrättningar. där det först under dödsboutredningen visar sig att för- utsättningar för anmälan föreligger. utan omgång kan avbrytas föratt ersättas av det enklare förfarandet. Enligt förbundet synes betänkligheter inte kunna anföras mot att uppskattning av tillgångarna görs genom trovärdiga män. Även om sålunda förbundet anser att dödsboanmälan skall kunna göras av andra personer än som föreslagits. bör likväl socialnämnden alltid ha det yttersta ansvaret för att anmälan görs. Som alternativ till att dödsbo-

• Sida 37
•  Original

Prop. 1975/76: 50 ' 37

anmälan skall göras av socialnämnd bör enligt Svenska bank/örenirrgerts me- ning kunna föreskrivas att dödsbodelägare får göra sådan anmälan.

Svenska lätst'ikringsbolags riksförbund anser det nödvändigt att någon person underskriver en lämpligt formulerad försäkran och tar på sig ansvaret för att tillgångarna har riktigt och fullständigt uppgivits för anmälaren. Detta är viktigt eftersom särskilda gode män inte skall bekräfta värdena och det inte heller fordras av anmälaren att han gör några mera omfattande egna undersökningar angående kvarlåtenskapen och dennas värde. Den allmänna förekomsten av personförsäkringar understryker vikten av att anmälaren gör sig noga underrättad om sådana försäkringar. Även efterlevande makes försäk- ring i vilken avliden make har ägt giftorätt skall medräknas med sitt värde per dödsdagen. Besked om detta värde måste i regel inhämtas från vederbörande försäkringsbolag.

Promemorielörslaget att anmälan behöver uppta namn och bostadsadress på dödsbodelägare bara i den mån uppgifterna är kända för anmälaren be- handlas särskilt av några remissinstanser. Kammarkollegiet påpekar att det redan nu förekommer att inte alla dödsbodelägare upptas i bouppteckningar . av enklare slag.

a'la/mö Iittgsräll ifrågasätter om inte större krav bör ställas på dödsbo- delägarredovisningen. Påtalade svårigheter att få fram korrekta förteckningar över delägarna förefaller tingsrätten överdrivna. Rådande svårigheter torde mindre vara förknippade med omgången att få fram uppgift om vilka som är dödsbodelägare än med besväret att nå vederbörande med kallelser till förrättning. Ett medgivande att endast för anmälaren kända delägare skall antecknas kan enligt tingsrätten medföra att delägarredovisningarna i an- mälningarna normalt kommer att vara ofullständiga. Som regel bör krävas att dödsbodelägarnas namn anges. Även Göteborgs tingsrätt understryker att det måste anses väsentligt att kretsen av dödsbodelägare redovisas så fullständigt som möjligt. eftersom bottppteckningens primära uppgift i prin- cip alltjämt ligger på det civilrättsliga'planet.

Bankinspektionen påpekar att ofullständig angivelse av delägarna kan för- orsaka vissa problem. bl. a. när det gäller att avgöra vem som skall anses berättigad att få ut banktillgodohavande bland den avlidnes tillgångar. Bank äger enligt 67,5 lagen (1955:183) om bankrörelse inte åberopa betalning till annan än rätt innehavare av bankbok. Också domare/ärarmdet anser med hänsyn till den betydelse som dödsboanmälan kommer att ha som legi- timationshandling att dödsbodelägares nanm som regel skall antecknas. En- dast om kravet härpå skulle föranleda en alltför stor arbetsinsats bör detta kunna efterges. Enligt förbundets mening är det rimligt att fordra att vissa efterförskningar görs. Det bör sålunda kunna krävas att kontakt tas med pastorsämbetet.

Svenska./örst'ikringsbolags riksförbund framhåller att det är ofta inte till- räckligt att dödsbodelägarna redovisas i enlighet med promemorie- förslaget. Finns tillgångar att skifta. måste underalla förhållanden vid skiftet

• Sida 38
•  Original

Prop. 1975/76: 50 38

göras en undersökning om vilka som är delägare. Om ny gäld yppas efter dödsboanmälan. är det också av betydelse att veta vilka som i egenskap av dödsbodelägare primärt blir ansvariga för denna och. om den blir infriad av någon delägare. vilka han skall kunna kräva på andelar av skulden. Förbundet har nämligen uppfattat den föreslagna bestämmelsen i 21 kap. 19 & ÄB så att dödsbodelägarnas friskrivning från personligt ansvar för boets och den dödes skulder bara avser sådana skulder som var kända, när döds- boanmälan gjordes. Med hänsyn härtill och till intresset även i andra sam- manhang av att förteckningen av dödsbodelägarna är lika tillförlitlig som vid bouppteckning torde enligt förbundets mening fordras att anmälaren införskaffar och bifogar till domstolen ett officiellt besked om vad som finns antecknat hos kyrkobokföringsmyndigheterna om den dödes närmaste arvingar. dvs. ett släktintyg av det slag som försäkringsbolagen regelmässigt kräver. Med hänsyn till att kyrkobokföringen inte i dessa hänseenden alltid är fullständig bör anmälaren dessutom begära skriftlig bekräftelse eller kom- plettering av släktintyget från någon nära anförvant till den döde eller annan som väl kännertill hans förhållanden. Även sådant intyg infordrarförsäkrings- bolagen.

Beträffande utformningen i övrigt av dödsboanmälan har ett flertal re- missinstanser gjort skilda påpekanden. Halmstads tingsrätt anmärker att dödsboanmälan i många fall kan väntas ske sedan någon delägare vänt sig till socialnämnden med begäran om hjälp. Delägaren torde därvid ha att lämna uppgifter om boet. Enligt tingsrättens mening synes det kunna begäras att också delägaren — bl. a. med hänsyn till ansvaret mot övriga delägare —skriver under anmälan. Tingsrätten noterar också i sammanhanget att det inte är klarlagt hur man tänker sig att anmälaren skall skaffa sig kännedom om boet. Inte heller är redovisat vilket ansvar anmälaren — som får antas handla i tjänsten — skall ha för uppgifternas riktighet. Ofta torde det vara nödvändigt att åtminstone interna anteckningar görs om varifrån uppgifter erhållits och vilka förhållanden som har varit kända för hand- . lägg-aren. .

Göteborgs tingsrätt föreslår att man. föratt i någon mån nedbringa antalet Vitesförelägganden att inge bouppteckning. bör i samband med anmaning om bouppteckning upplysa om möjligheten att ersätta bouppteckningen med dödsboanmälan. Möjlighet finns även att genom annonsering eller på annat sätt tillkännage för allmänheten att den kan hänvända sig till socialnämnden för biträde i berörda fall.

DON uppehåller sig vid blanketten för dödsboanmälan. Enligt DON synes det lämpligt att domstolsverket fastställer formulär för dödsboanmälan samt ombesörjer tryckning och distribution av blankett i enlighet med formuläret. Blanketten förses lämpligen på baksidan med de anvisningar som kan be- hövas för anmälaren. I fråga om den särskilda rutin som berörs i prome- morieförslaget när den döde inte har fyllt aderton är. nämligen att pas-

• Sida 39
•  Original

Prop. 1975/76: 50 39

torsämbetet eventuellt skall underrätta socialnämnden om dödsfallet. fram- håller DON att en sådan ordning innebär onödigt arbete för pastorsämbeten och socialnämnder. I stället bör tingsrätternas bevakningsrutin för boupp- teckningar utformas så att i påminnelse att förrätta bouppteckning erinras om att det under vissa förutsättningar kan räcka med dödsboanmälan. Även advakatsam/itndet ifrågasätter om inte en sådan upplysning bör ges.

Kammarkol/egiet har upprättat ett eget förslag till hur en blankett för döds- boanmälan skulle kunna utformas.

Riksskattm'erket finner det vara en brist att. om dödsboanmälan lämnas. domstolen saknar möjlighet att tillämpa bestämmelserna i 195H AGL, efter- som det i dödsboanmälan inte skall lämnas uppgift om tidigare förvärv eller försäkran att sådant förvärv ej förekommit. Det kan i dessa fall inte röra sig om några större skattebelopp. när arvslotten är liten. Det oaktat måste dock enligt verkets uppfattning bestämmelserna ändras. t. ex. på så sätt att man från arvs- och testamentslotter som vid skattläggningen skall sammanläggas med tidigare förvärv undantar lott vars värde uppgår till högst 5000 kr.

Även Svenska Ifiirst'ikringsbolags riksförbund framhåller att om den döde under livstiden genom gåva förfogat över sin egendom och kvarvarande tillgångar inkl. försäkringar inte överstiger 5 000 kr. kommer dessa gåvor med den utformning lagförslaget har fått inte att redovisas. 1 de fall då någon nettobehållning återstår att ärva kan det för bröstarvinge vara till nackdel att gåvorna inte blir antecknade på sätt som anges i 20 kap. Så tredje stycket ÄB. Denne måste för sådant ändamål påkalla bouppteckning.

Såvitt avser den lagtekniska utformningen ifrågasätter.Iami]ielagssakkun- niga lämpligheten av att göra anmälningsförfarandet till ett särskilt rättsligt institut som är sidoordnat med bouppteckningsinstitutet. Enligt de sak- kunniga uppnås onekligen vissa fördelar med den föreslagna ordningen. Regelsystemet behåller sålunda en viss stadga och blir fortfarande helt för- behållet ÄB. Uppläggningen är emellertid förenad med vissa nackdelar. Enligt de sakkunnigas mening är det naturligt att utgå från 20 kap. 1 & ÄB. där bouppteckningsplikten f. n. fastslås. 1 anslutning till dessa bestäm- melser borde det kunna anges under vilka materiella förutsättningar bo- uppteckning inte behöver förrättas. Dessutom borde i lagrummet kunna anges att. om bouppteckning inte behövs. anmälan om förhållandet skall inges till rätten av socialnämnd eller någon som nämnden förordnat. Vad som i övrigt skall åligga socialnämnden i fråga om anmälans form och innehåll torde lämpligen kunna regleras i särskild författning. Därutöver bör enligt de sakkunniga undersökas vilka ändringar som erfordras i ÄB med hänsyn till att i ett antal fall bouppteckning inte kommer att förrättas.

Vad gäller rätten för delägare eller annan att särskilt begära att boupp- teckning förrättas anser familjelagssakkunniga att denna rätt bör prekluderas efter viss tids förlopp från det dödsboanmälan gjorts. Svårigheter torde näm- ligen kunna uppkomma om bouppteckning skall förrättas efter en längre

• Sida 40
•  Original

Prop. 1975/76: 50 40

tid. när tillgångarna kan ha utskiftats. [ övrigt bör bouppteckning förrättas under i stort sett samma förutsättningar som gäller för s. k. tilläggsboupp- teckning. Utöver fall då ny tillgång har yppats kan bouppteckning sålunda behöva förrättas därför att till följd av annan felaktighet förutsättning för dödsboanmälan visar sig ej ha förelegat. Kännedom kan exempelvis ha vun- nits om testamente efter den döde. om rättshandling på grund av vilken egendom är enskild eller om förhållande som föranleder skyldighet att er- lägga arvsskatt.

Förslag till ändringar i promemorians utkast till lagtext lämnas även av Göteborgs tingsrätt. Malmö tingsrätt. Halmstads tingsrätt. kammarkollegiet. Lamlstings/iirbunder. (lomare/iirbttndet. (:(/vokatsam/imtlel. Svenska bankför- eningen och Svenska .försökringsbolags riks/(")"rbund.

5.4 Följdändringar m. m.

Hovrätten för Västra Sverige anser att det behövs regler om arvskifte. betalning av den dödes gäld och generellt undantag från arvsskatteplikt i fall när dödsboanmälan har gjorts.

Arla/mö tingsrätt påpekar att promemorieförslaget inte innehåller någon bestämmelse som ger domstol möjlighet att avvisa anmälan och förelägga dödsboet att i stället förrätta och ge in bouppteckning. Fall kan förekomma när domstolen genom inkommen kontrolluppgift om försäkring eller eljest finner anledning anta att förutsättningar för dödsboanmälan inte föreligger. Tingsrätten tar också upp frågan om befogenhet för domstol att meddela föreläggande om komplettering av innehållet i gjord anmälan. Tingsrätten är benägen att förorda att befogenhet i berörda hänseenden tillerkänns dom- stol utan att sådan befogenhet bör innebära skyldighet att i varje fall av dödsboanmälan pröva om bouppteckning i stället skall förrättas. Frågan om ansvar för oriktig uppgift vid eller i dödsboanmälan bör också upp- märksammas innan förslaget föranleder lagstiftning. Även domare/öm:inf/et anser att denna fråga bör behandlas.

Halmstads tingsrätt tar upp de föreslagna ändringarna i l8 kap. 2 & andra stycket ÄB och konstaterar att de i första hand synes åsyfta en lösning för det fall att ingen tar hand om eller kan förmås ta hand om ett dödsbo med endast ringa tillgångar. Avsikten synes närmast vara att socialnämnden eller den nämnden förordnar skall ta hand om boet. göra dödsboanmälan och möjligen också avveckla boet. Om avsikten är att ge nämnden långtgående uppgifter och befogenheter. bör detta enligt tingsrättens mening komma till tydligare uttryck. Innebörden av social- nämndens befogenhet att förordna förvaltare är också något oklar. Riktigast synes det tingsrätten vara att ansvaret för förvaltningsuppgifterna liksom befogenheterna att vidta ifrågavarande uppgifter tillkommer nämnden. Nämnden bör därvid — utan särskild bestämmelse i ÄB — anses äga be- fogenhet att delegera uppgifter till eller anlita biträde av sina tjänstemän.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1975/76: 50 41

Skall utomstående utses bör som hittills förordnande meddelas av rätten. Därmed erhåller man en tydlig anslutning till den förvaltningsordning som gäller för godmanskap enligt föräldrabalken .

Göteborgs tingsrätt ifrågasätter det lämpliga i att anmälan om dödsfall i vissa fall skall göras hos socialnämnden. llithörande ärenden är vanligen av brådskande natur och anknyter nära till övervakningen av att boupp- teckning förrättas. Det bör därför övervägas om ej också i fortsättningen anmälan om dödsfall bör ske till rätten. som då också i förekommande fall skall förordna godman att ta hand om boet. Denne katt ju vara en socialvårdstjänsteman som. om förutsättningarna finns. tar initiativ till en dödsboanmälan.

Rikspolisstvrelsen anser att. om socialnämnd blir skyldig att förordna någon att omhänderta avlidens egendom på sätt avses i 18 kap. Ze ÄB. det ej vidare bör åligga polisen att omhänderta sådan egendom.

.S'm'ialstt-'t'elsen motsätter sig att kommunerna åläggs att ta hand om boet efter avlidna personer. eftersom det rent principiellt inte kan anses vara tillfredsställande att kommunerna påläggs uppgifter som det får anses till- komma staten att ta ansvar för.

Kommarkollegie/ anser det inte lämpligt att socialnämnd i de fall anmälan om dödsfall har gjorts till nämnden förordnar någon att fullgöra vad som enligt 18 kap. 2 & första stycket ÄB åligger delägare. Kollegiet anser att god man kan behöva förordnas i dessa fall även i fortsättningen. Alla dödsbon är inte små. Om t. ex. en person med stora tillgångar dör utan andra arvingar än syskon i USA är det olämpligt att kvarlåtenskapen ens provisoriskt om- händertas av en av socialnämnden förordnad person. Ännu mindre bör so- cialnämnden — vilket är förslagets innebörd — de facto göras till boutred- ningsman. En av rätten enligt 18 kap. 4.5 föräldrabalken eller 18 kap. 25 ÄB förordnad god man måste enligt kollegiet vara lämpligare. Kollegiet anser inte heller att någon ändring är behövlig i 7; lagen om allmänna arvsfonden. Sistnämnda uppfattning hyser även .tamil/'e/agssakkttttttiga.

Riksrevisionsverket anser att det bör klarläggas vilken funktion bouppteck- ningen har som underlag för kommande arvskifte. särskilt vad avser upp- gifter om arvsberättigade. Motsvarande gäller i vad mån dödsbodelägare skall underrättas om dödsfall. Likaledes synes det verket böra övervägas huruvida en tidsgräns bör fastställas inom vilken dödsbodelägare eller bör- genär senast skall kunna begära att bouppteckning upprättas i de fall när endast dödsboanmälan har ingivits. '

Riksskatteverket erinrar om att bröstarvinge enligt 7 kap. 4 ;" ÄB äger för utfående av laglott påkalla nedsättning av gåva. om en arvlåtare i livstiden bortgett egendom under sådana omständigheter eller på sådana villkor att gåvan till syftet är att likställa med testamente. Bröstarvingen har ett år på sig från det att bouppteckning efter arvlåtaren avslutades. om han vill väcka tafatt för att göra gällande sin rätt mot gåvotagare. F. n. har brös- tarvinge på grund av bestämmelserna i 20 kap. 25 ÄB om kallelse till bo-

• Sida 42
•  Original

Prop. 1975/76:50 42

uppteckningsförrättning garanti för att han får kännedom om dödsfallet. Vid dödsboanmälan finns inte någon sådan garanti. Bestämmelserna i 18 kap. 2å ÄB är inte ens formellt tillräckliga som garanti. Verket finner sådana konsekvenser klart otillfredsställande och anser att man inte på ett sådant fördolt sätt som förslaget innebär bör ändra reglerna om laglott. Mate- riellt förefaller inte heller ändringen välmotiverad. eftersom det kan vara fråga om fall där arvlåtaren gjort mycket stora gåvor. Så kan t. ex. en för- mögen arvlåtare skänka bort alla sina tillgångar utom enkelt bohag med ett bouppteckningsvärde ej överstigande 5000 kr. Även om man för att undvika berörda olägenheter låter 7 kap. 4 & andra stycket ÄB vara oförändrat uppstår enligt verkets mening otillfredsställande konsekvenser med insti- tutet clödsboanmälan. Om nämligen klandcrbar gåva gjorts men någon bo- uppteckning inte avslutats. förblirden rättsliga situationen oviss för gåvomot- tagaren under obestämd tid. eftersom bröstarvingars rätt till klandertalan inte tidsmässigt begränsas. Motsvarande resonemang som nu förts gällerenligt ver- kets uppfattning även den föreslagna ändringen av 8 kap. 8 & ÄB.

Riksskatteverket kritiserar även promemorieförslaget i vad det avser21 kap. 19 & ÄB. Förslaget innebär. påpekar verket. att ett lindrigare gäldsansvarkom- merattgällaom bouppteckning inte har förrättats. En sådan ordning finner ver- ket inte materiellt motiverad. Om olika ansvarsregler skall finnas borde det rimligtvis vara så att ett minskat gäldsansvar i första hand skulle kom ma i fråga när bouppteckning har förrättats. eftersom man i den situationen harstörre gar- antier för alla uppgifters riktighet. Däremot kunde möjligen enligt verket över- vägas att ändra den nuvarande föreskriften på sådant sätt. att ansvarsreglerna inte skall gälla. om — vare sig bouppteckning har förrättats eller endast dödsbo- anmälan har skett — den dödes tillgångar inte överstiger ett värde av 5 000 kr. Vad gäller den föreslagna bestämmelsen i 21 kap. 19 åandra stycket anser ver- ket att bestämmelsen fårolika innebörd beroende påorsaken till att bouppteck- ning har förrättats. Har bouppteckning förrättats på grund av att ny tillgång yp- pats och förutsättning för dödsboanmälan därigenom inte längre föreligger. är föreskriften enligt riksskatteverkets mening i och för sig klar och logisk. Det blir fråga om ett slags tilläggsbouppteckning. Har emellertid bouppteckning förrättats av annan anledning. framstården föreslagna regeln i 21 kap. 19 & för- sta stycket ÄB som tämligen godtycklig. Regler om gäldsansvaret bör— vilket f. n. är fallet — vara utformade så att man efter en viss begränsad tid när slutlig visshet om vem som har ansvar. De föreslagna reglerna innebär bl. a. att en dödsbodelägares ansvar under obegränsad tid framåt kan komma i en ny situa- tion om någon påkallar förrättande av bouppteckning. Riksskatteverket anser att olägenheterna av en sådan lagreglering inte kan accepteras.

Riksarkivet ställer sig frågande till vad som skall hända om t.ex. vär- deringsmannen efter genomgång av lösöret finner att bouppteckningsvärdet överstiger gränsvärdet. Fråga blir då om värderingsmannen automatiskt blir bouppteckningsförrättare och skall kunna ta ut avgift för förrättningen. Ett annat spörsmål är om dödsboanmälan skall vara avgiftsfri även om boet

• Sida 43
•  Original

Prop. 1975/76: 50 43

innehåller tillgångar nära gränsvärdet 5000 kr.

Länsstvre/sen i tl-Ialtnölttts län konstaterar att jämlikt 75 ä' kommunalskat- tefagen (l928z370) och 15.5 .lagen (l947:576) om statlig inkomstskatt kan dödsbo efter framställning härom medges befrielse från att erlägga kvar- stående eller tillkommande skatt som har påförts den avlidne och som har förfallit till betalning efterdödsfallet. Vid handläggning av sådan framställning brukar länsstyrelsens taxeringsenhet regelmässigt infordra bouppteckning för attkunna bedömadélsomdenavlidne hareftcrfämnatdödsbodelägaresom vid hans frånfälle harvarit beroende av honom försin försörjning.delsom ömman- deomständigheterkan anses föreliggaoch delsom ettbifalltillansökan kan an- tas komma dödsbodelägarna till godo. Dessa uppgifter torde emellertid kunna inhämtas på annat sätt i de fall endast dödsboanmälan gjorts. Enligt 115 & tax- eringslagen är preskriptionstiden för eftertaxering beroende av det kalenderår under vilket bouppteckning efter den skattskyldige har blivit ingiven för regi- strering. Någon ändring av denna paragrafaviseras intei promemorieförslaget. Det kan emellertid enligt länsstyrelsen ifrågasättas om tillägget "eller dödsbo- anmälan" behöver införas i nämnda lagrum. Det synes inte sannolikt att efter- taxering blir aktuell. om den avlidne har efterlämnat bo vars tillgångar är så ringa som det här är fråga om.

Beträffande de föreslagna ändringarna i 7 kap. 4 ;" och 8 kap. 8 & ÄB anför .Ihmil/elagsmkkunniga att i de fall där bouppteckning inte skall krävas torde det bli förhållandevis sällsynt att talan förs mot gåvotagare. Har den avlidne bortgivit egendom av någon betydelse-Så att till följd av gåvan tillgångarna vid dödsfallet har kommit att understiga gränsen för bouppteckningsplikten. kunde det övervägas om den favör för gåvotagaren som den korta pre- klusionstiden utgör borde få räknas även från anmälan. Eftersom några sakliga ändringar på denna punkt knappast bör göras i förevarande sam- manhang bör dock regler. såsom det föreslås i promemorian. ges också för det fall att bouppteckning inte förrättas. De sakkunniga förordar dock att en frist för väckande av talan räknas inte från anmälan. utan från dödsfallet.

I fråga om 18 kap. 4 & första stycket ÄB anför familjelagssakkunniga att särskilda bestämmelser om dödsboanmälan som legitimationshandling inte bör tas in i paragrafen. Bouppteckningen som behörighetshandling gentemot tredje man kan tämligen lätt ersättas med annan handling. t. ex. släktintyg från folkbokföringsmyndighet. Ingenting hindrar vidare att en socialnämnds- utredning om vilka som är delägare i boet rent faktiskt kan komma till begagnande. om det skulle uppstå tvekan huruvida boet är behörigen fö- reträtt. 1 18 kap. 458 andra stycket ges f. n. en särskild regel med avseende på den tid som förflyter innan bouppteckning har skett. Är rättshandlingen brådskande och är tredje man i god tro. blir rättshandlingen gällande mot boet även om den har företagits utan medverkan av universell testaments- tagare. Eftersom enligt förslaget bouppteckning alltid skall förrättas när det finns testamente efter den döde. synes det obehövligt med en regel om att motsvarande skall gälla innan dödsboanmälan har gjorts.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1975/76: 50 44

Familjelagssakkunniga anser att den nya bestämmelse som har föreslagits i 21 kap. 19.5 första stycket ÄB torde få relativt liten praktisk betydelse vid sidan av den redan i samma lagrum intagna regeln. De sakkunniga ifrågasätter därför om den bör införas. Ansvarsordningen blir enligt de sak- kunniga även något förvirrande med tanke på att de ordinära ansvarsreglerna skall komma till tillämpning. om senare bouppteckning ändock skall för- rättas. De sakkunniga påpekar vidare att regeln är avfattad så att ansvars- begränsningen inträder så fort anmälan har gjorts. även om tillgångarna överstiger angivna maximibelopp. Regeln kommer därigenom i visst mot- satslörhållande till 145 och torde — om den skall införas — böra syfta på fall där de materiella förutsättningarna för dödsboanmälan —eller för befrielse från bouppteckningsplikten — föreligger och inte på den formella åtgärden att dödsboanmälan har gjorts. Enligt de sakkunniga infördes gällande be- stämmelser i 195 om ansvarsbegränsning inte av skäl motsvarande dem bakom utsökningslagens regler om utmätningsfrihet. utan bara för att en klar och lättillämplig regel skulle erhållas. Promemorielörslaget kan därför sägas innebära att man ger två olika regler för att nå ett och samma mål. nämligen en skälig begränsning av ansvaret i medellösa bon. För att komma bort från de svårigheter som uppstår med två olika regelsystem. vilka dess- utom delvis konkurrerar med varandra. skulle man enligt de sakkunniga _ kunna tänka sig att ändra paragrafen på det sättet att angiven ansvars- begränsning skall inträda när tillgångarna inte är större än att förutsättningar för dödsboanmälan — eller undantag från bouppteckningsplikten — förelegat. Här åsyftar de sakkunniga de angivna gränserna om 5 000 resp. 10 000 kr. ej andra förutsättningar för anmälan. Att bouppteckning förrättas efter sär- skild begäran eller därför att egendom var enskild bör exempelvis inte för- anleda ett vidsträcktare ansvar.

Domare/iirbunde! ifrågasätter om det finns tillräckliga skäl att vidta sådana formella ändringar som de som föreslås i 19 kap. 2 5 samt 21 kap. 1. 2 och 18 55 ÄB. Sådana ändringar förorsakar enligt förbundets mening allmänheten och tillämpande myndigheter mera besvär än verklig nytta. :'l'la/mä tingsrätt gör liknande anmärkningar.

Svenska försökringsho/ags riks/örbtmtl d rar slutsatsen att arvsskatt inte avses bli uttagen i de fall när anmälningsförfarandet tillämpas. Enligt förbundets mening torde detta förhållande kräva vissa följdändringar i AGL. Enligt förbundets mening kräver.promemorieförslaget även en komplettering av . övergångsbestämmelserna till lagen (1969:621) om ändring i ÄB. Arvsan- språk för vissa utomäktenskapliga släktingar födda före år 1970 preskriberas nämligen ibland. om inte arvingen var känd för dödsbodelägare. boutred- ningsman eller den som sitter i boet inom tre månader från dödsfallet eller. om bouppteckningen förrättas senare. senast vid bouppteckningen. Det bör övervägas om dödsboanmälan även i detta avseende skall jämställas med bouppteckning och huruvida kännedom om utomäktenskaplig arvinge hos

• Sida 45
•  Original

Prop. 1975/76: 50 45

socialnämnd eller person. som enligt bemyndigande från sådan nämnd gör dödsboanmälan. skall tillerkännas betydelse för sådan arvinges arvsrätt.

5.5 Kostnader

Hovrätten för Västra Sverige konstaterar att den ökade arbetsbörda som enligt förslaget skulle komma att åvila socialnämnden uppenbarligen medför även ökade kosmader för det allmänna. De fördelar som. om förslaget genomförs. kunde vinnas för den enskilde skulle enligt hovrättens mening resultera i så stora nackdelar för det allmänna att någon rationalisering inte skulle uppnås. Hovrätten understryker att bouppteckningsskyldigheten helt naturligt i första hand bör åligga den enskilde som bäst känner till dödsboets förhållanden och ej vältras över på socialnämnden. för vars verksamhet detta arbete måste framstå såsom främmande.

Även rikspolis-styrelsen påpekar att det medför vissa kostnader för kom- munerna. om dödsboanmälan skall göras av socialnämnd eller någon som nämnden har förordnat. Någon rätt för kommun att i förekommande fall ta ut ersättning av dödsboet har inte föreslagits. Med hänsyn till kravet att anmälan skall göras av en företrädare för det allmänna bör en sådan lösning inte heller förordas.

Socialstyrelsen kan för sin del inte acceptera att socialnämnd åläggs skyl- dighet att se till att den avlidnes bo tas om hand i de fall ingen annan finns som gör detta. särskilt som detta automatiskt anses medföra skyldighet för vederbörande kommun att stå för de kostnader som inte täcks av till- gångarna i boet.

Familie/agssakktmniga anmärker att. om de uppgifter som nu vilar på rätten och av rätten förordnad god man enligt 18 kap. 25 ÄB överflyttas på so- cialnämnden och någon som nämnden förordnar. blir bestämmelserna till- lämpliga generellt. Den som erhållit förordnande kan därför komma att få ta befattning även med dödsbon i vilka ingår större tillgångar. För det arbete han nedlägger torde fortfarande i första hand dödsboet böra bli er- sättningsskyldigt. Den som socialnämnden har förordnat att göra dödsbo- anmälan förutsätts också lägga ned visst arbete på sitt uppdrag. såsom att göra undersökningar om tillgångar. delägare m. m. För detta arbete synes ersättning skola lämnas av kommunen. De sakkunniga vill dock framhålla att gränsfall kan uppkomma. t. ex. om den som har förordnats enligt 18 kap. 2 5 ÄB finner att dödsboanmälan bör göras. När det allmänna i större ut- sträckning än hittills skall kunna kopplas in på boutredningar bör ersätt- ningsfrågorna uppmärksammas.

Kom/ntin/iirhumlet finner det svårt att närmare överblicka de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna av promemorielörslaget. Även om det för flertalet kommuner inte innebär att större uppgifter överförs till dem är det ändå fråga om ett nytt åliggande. Kostnaderna-för kommunerna måste

• Sida 46
•  Original

Prop. 1975/76: 50 46

därför enligt förbundets mening beaktas vid diskussionerna om kostnads- fördelningen mellan stat och kommun. Förbundet förutsätter att samråd med förbundet kommer att ske om de anvisningar som kan erfordras för reformens genomförande.

Stockho/ms kommunstyrelse konstaterar att det kommer att innebära en ökad arbetsbörda för socialnämnden om den skall göra dödsboanmälan och medverka vid avvecklingen av dödsbo. där så befinns erforderligt. Detta förhållande medför avsevärt ökat behov av personal samt ökade kostnader i anledning därav och ökade övriga omkostnader. Styrelsen föreslår därför att statligt bidrag utgår för att täcka de merkostnader som föranleds av att vissa av de arbetsuppgifter som nu har åvilat tingsrätt överförs på kom- munen.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1975/76: 50 47

6. Föredraganden

6.1. Allmänna synpunkter

Nuvarande bestämmelser om bouppteckning i 20 kap. ärvdabalken (ÄB) innebär att bouppteckning är obligatorisk efter varje dödsfall. Bouppteckning förrättas av två gode män som i allmänhet tillkallas av dödsbodelägare som har hand om den dödes egendom. Till förrättningen skall i god tid kallas samtliga dödsbodelägare för att de skall kunna bevaka sin rätt. Vid för- rättningen upprättas en bouppteckningshandling som skall innehålla upp- gifter om — förutom den döde och dödsbodelägarna — den dödes tillgångar och skulder. Vidare redovisas i förekommande fall testamente. äktenskaps- förord och försäkringar. Den som är bäst förtrogen med boet försäkrar skrift- ligen under edlig förpliktelse att lämnade uppgifter är riktiga och de gode männen bekräftar med sina namn att allt har blivit korrekt antecknat och att tillgångarna har blivit rätt värderade. Bouppteckningshandlingen ges se- dan in till tingsrätten. som efter granskning fattar beslut om den skatt som i förekommande fall skall betalas till staten enligt lagen (1941:416) om arvs- skatt och gåvoskatt (AGL).

Den undantagslösa bouppteckningsplikten infördes år 1934. Dessförinnan hade i praxis kravet på bouppteckning ofta eftergetts. när enligt tillgängliga uppgifter tillgångarna var så obetydliga att de inte täckte annat än begrav- ningskostnaderna och andra utgifter i anledning av dödsfallet.

Bouppteckningsskyldigheten har under senare år satts i fråga vid åtskilliga tillfällen. Bl.a. har i riksdagen förts fram krav på att bouppteckningsplikten skall mjukas upp. Det har gjorts gällande att bärande skäl för upprättande av bouppteckning inte kan anses föreligga när exempelvis den avlidne var en medellös vuxen person eller ett barn utan efterlämnade tillgångar. Lag- utskottet (LU l974:24) har uttalat sin förståelse för att man inför ett enklare förfarande än förrättande av fullständig bouppteckning i berörda fall.

Frågan om en uppmjukning av bouppteckningsplikten har övervägts i en inom justitiedepartementet utarbetad promemoria (Ds Ju 197516). Härvid har bl. a. gjorts en genomgång av de olika funktioner som bouppteckningen fyller. Främsta betydelsen brukar tillmätas bouppteckningens civilrättsliga uppgifter. Genom bouppteckningen klarläggs och dokumenteras grundläg- gande fakta i ett dödsbo i en bestämd och för alla dödsbon gemensam ordning. Bouppteckningen bildar utgångspunkt för dödsboförvaltningen och redovisningen av denna. Den utgör vidare en grund för bodelning och arv- skifte. Vid boets avveckling blir bouppteckningen härigenom av stor be- tydelse för den dödes rättsägare. framför allt dödsbodelägare och borgenärer. Bouppteckningen används vidaresom behörighetshandlingvid rättsligatrans- aktioner och utgör underlag vid handläggningen av olika domstolsärenden. En annan viktig funktion har bouppteckningen som underlag för åstad-

• Sida 48
•  Original

Prop. 1975/76: 50 48

kommande av en rättvis och likformig arvsbeskattning. Från kulturhistorisk och ekonomisk-vetenskaplig synpunkt slutligen innehåller bouppteckningen värdefullt material som hittills har omfattat hela befolkningen. Enligt promemorian skulle man. om boets tillgångar är små. kunna avstå från kravet på bouppteckning utan att berörda intressen alltför mycket träds för när. Det föreslås därför att ett förenklat förfarande. kallat döds- boanmälan. skall kunna ersätta bouppteckning när den dödes tillgångar inte överstiger 5 000 kr. Var den döde gift. får värdet av makarnas sammanlagda giftorättsgods inte överstiga 10 000 kr. Även om tillgångarna inte överstiger de angivna beloppen. bör enligt promemorian bouppteckning ändå ske i vissa fall. t. ex. när dödsbodelägare eller borgenär vill ha bouppteckning till stånd eller när i kvarlåtenskapen ingår fast egendom. Vid beräkningen av till- gångarnas värde har det vidare ansetts nödvändigt att medräkna försäk- ringsbelopp som efter den döde tillfaller någon som förmånstagare. Döds- boanmälan skall enligt promemorian göras av socialnämnden eller någon som nämnden har förordnat.

Vid remissbehancllingen har det stora flertalet remissinstanser godtagit för- slaget om en uppmjukning av bouppteckningsskyldigheten. Från många håll understryks att reformen är angelägen. eftersom det ofta är meningslöst att upprätthålla obligatoriet. Det betonas också att det arbete och de kostnader som läggs ned på bouppteckningarmånga gångerär utan motsvarande nytta för vare sig enskilda eller det allmänna.

Åtskilliga remissinstanser finner det föreslagna systemet med dödsbo- anmälan vara en ändamålsenlig lösning. På några håll anser man dock att systemet skulle innebära blott obetydliga lättnader för den enskilde men ökad arbetsbelastning för socialnämnden och dess tjänstemän. l fråga om följderna för tingsrätternas del anser somliga instanser att dödsboanmälan skulle kunna ge en inte ringa lättnad i arbetet. medan en remissinstans anser att förslaget knappast torde medföra någon påtaglig minskning i ar- betsbelastningen. Från något håll ifrågasätts om man inte på vissa punkter kan gå längre än promemorieförslaget och alltså söka uppnå ytterligare för- enklingar.

Några remissinstanser ställer sig avvisande till förslaget. Kritiken tar främst sikte på att en dödsboanmälan inte tillgodoser bouppteckningens civilrättsliga funktion. Det understryks att det civilrättsliga regelsystemet — så snart det finns några tillgångar — förutsätter dödsboförvaltning och redovisningsåtgärder i vissa former. Risk finns annars att svårnådda eller okända rättsägare berövas sin rätt. Erfarenheten visar. framhålls det. att anspråken på en rättvis fördelning av avlidens tillgångar är stora även när behållningen är obetydlig. En viss risk anses även föreligga att möjligheten till dödsboanmälan skall utnyttjas trots att förutsättningarna därför brister. Från ett håll anmärks att blotta förekomsten av skulder i ett dödsbo bör föranleda bouppteckning så att Äst bestämmelser om den dödes gäld kan tillämpas. Från försäkringshåll betonas att de fullständiga uppgifterna i bo-

• Sida 49
•  Original

Prop. 1975/76: 50 49

uppteckning om delägare — särskilt i fråga om utomäktenskapliga barn — är av betydelse för att försäkringsbolagen skall kunna göra korrekta ut- betalningar till förmånstagare.

För egen del anser jag att den diskussion om bouppteckningspliktens bestånd som har förts under senare år klart visar att bouppteckningsplikten i många fall uppfattas som en meningslös och betungande formalitet. Som tidigare nämnts gäller detta främst fall då ett barn utan nämnvärda tillgångar har avlidit eller då i övrigt boets tillgångar är små. Även om det arbete med enhetliga bouppteckningsformulär som hittills har bedrivits av DON kan leda till förenklingar vid bouppteckning torde man dock inte härigenom kunna uppnå tillräckliga lättnader i de åsyftade fallen. Det finns därför starka skäl att överväga en uppmjukning av bouppteckningsskyldigheten.

Som har angetts i promemorian fyller bouppteckningen i och för sig flera viktiga funktioner. främst i civil- och skatterättsliga avseenden. Det är dock tydligt att bouppteckningens betydelse växlar i olika dödsbon. Från civil- rättslig synpunkt torde uppenbarligen intresset av en bouppteckning vara ringa. om boets tillgångar och skulder är små. Delägarnas anspråk på re- dovisning minskar naturligen om rätten till arv gäller bara obetydliga värden. Även för borgenärernas del torde intresset av en fullständig redovisning vara väsentligt mindre. när tillgångarna är obetydliga. På denna punkt bör också beaktas den praxis som har utvecklats under senare år och som innebär att bouppteckningarna i ordinära dödsbon — särskilt i storstadsregionerna — ger en alltmera summarisk och schematisk redovisning av tillgångarna. Värderingen av lösöret sker ofta klumpvis. vilket försvårar eller omöjliggör identifiering av enstaka föremål och därmed efterkontroll. Själva boupp- teckningsförrättningen hari många fall rationaliserats så att i praktiken bara bouppgivaren och en förrättningsman deltar. I fråga om arvskifte torde ÄB:s bestämmelser i stor utsträckning inte tillämpas. utan det skriftliga skiftet ersätts av en formlös delning. Möjligheten härtill beror givetvis till stor del på — förutom boets omfattning och innehåll — delägarnas inställning och sammansättning. Efterlämnar den döde make eller vuxna bröstarvingar. behöver de ofta inte något formellt delnings- eller skiftesinstrument. Finns det å andra sidan t. ex. omyndiga delägare eller ingår fast egendom i boet måste vanligen ett regelrätt arvskifte äga rum. Som har framhållits i promemorian kan det naturligtvis även i mycket små dödsbon förekomma att delägarna hyser misstänksamhet mot varandra och inte kan bli överens om vad som tillhör boet och hur det bör avvecklas. Detta utgör dock inte en tillräcklig anledning att generellt upprätthålla bo- uppteckningsplikten. Påpekas bör att det naturligtvis inte är något som hind- rar att bouppteckning förrättas även i fall då den inte är obligatorisk. Vissa problem kan också uppstå när dödsbodelägare vistas på avlägsen ort e. (1. Risk finns i så fall för att hans rätt inte beaktas i olika avseenden. Inte heller detta utgör dock enligt min mening anledning att upprätthålla kravet på bouppteckning när tillgångarna är obetydliga. Hänsynen till av-

• Sida 50
•  Original

Prop. 1975/76: 50 50

lägset boende dödsbodelägare talar dock för att man inte går så långt när det gäller att efterge kravet på bouppteckning som har föreslagits i pro- memorian.

Även hänsynen till borgenärer utgör ett skäl mot att alltför mycket mjuka upp bouppteckningsplikten. Klart är emellertid att det inte är nödvändigt med bouppteckning. om tillgångarna är så obetydliga att de inte till någon del förslår till gäldande av fordringar som innehas av den dödes borgenärer.

När det därefter gäller de skattemässiga aspekterna torde det inte föreligga något hinder mot att ersätta bouppteckningen med ett förenklat förfarande. om dödsbobehållningen är så ringa att någon arvsskatt inte skall utgå. För att förhindra att skatt undandras staten torde det dock vara nödvändigt att låta någon annan än de enskilda dödsbodelägarna avgöra om boupp- teckning kan underlåtas. Vidare kan det finnas skäl att sätta gränsen för tillgångarnas värde lägre än som har föreslagits i promemorian. Jag åter- kommer till detta i ett följande avsnitt.

Vad i övrigt gäller de invändningar mot promemorieförslaget som har gjorts under remissbehandlingen anser jag inte att önskemålet om boupp- teckning för att underlätta utbetalning av försäkringar kan tillmätas av- görande betydelse. Utredning om förmånstagare får inhämtas i annan ord- ning. Även i andra fall när bouppteckning nyttjas som behörighetshandling torde den kunna ersättas av annan handling. t.ex. släktintyg från folk- bokföringsmyndighet. Vidare torde det från forskningshåll kunna accepteras att bouppteckningar i viss utsträckning faller bort. Beaktas bör härvid bl.a. att. som nyss nämndes. bouppteckningarna i mindre dödsbon har kommit att utformas alltmer summariskt samt att olika gruppers levnadsförhållanden numera i högre grad än tidigare blir föremål för sociologiska och statistiska undersökningar på grundval av annat material än bouppteckningar.

Sammanfattningsvis anser jag övervägande skäl tala för att man inför en ordning som innebär att bouppteckning under vissa förutsättningar skall kunna underlåtas och ersättas av en dödsboanmälan. De förutsättningar som härvid bör gälla ämnar jag gå in på i följande avsnitt.

Jag vill i detta sammanhang framhålla att även om man inför en möjlighet att i vissa fall underlåta bouppteckning. så hindrar detta givetvis inte att man prövar alla möjligheter att förenkla bouppteckningsförfarandet i sådana fall då bouppteckning alltjämt måste ske. På denna punkt är bl. a. det på- gående arbetel med enhetliga formulär för bouppteckningar av intresse. Ar- betet. som tidigare har bedrivits av DON. avses fortsätta inom domstolsver- ket.

6.2. Förutsättningar för dödsboanmälan

I promemorian föreslås att frågan om befrielse från bouppteckningsplikten avgörs med utgångspunkt i ett rent ekonomiskt kriterium. Tillgångarnas storlek förutsätts därvid bli avgörande. Vid avvägningen av hur stora till-

• Sida 51
•  Original

'J-

Prop. 1975/76: 50

gångar som kan tillåtas är det enligt promemorian naturligt att utgå från det skattefria avdragsbeloppet 3 000 kr som avgår från varje lott vilken be- skattas enligt klass II eller klass III i 28% AGL. Därutöver bör hänsyn tas till att tillgångarna i ett dödsbo i princip alltid minskas med begravnings- och bouppteckningskostnader. Mot bakgrund härav föreslås i promemorian att bouppteckning skall få ersättas med dödsboanmälan. om värdet av den dödes tillgångar inte överstiger 5000 kr. Vid beräkningen av denna summa bör av skattehänsyn inräknas försäkringsbelopp som tillfaller någon som förmånstagare. trots att beloppet inte ingår i kvarlåtenskapen efter den döde.

Till förslaget om en 5000-kronorsgräns är knutna vissa förbehåll. Om den döde efterlämnar make. får makarnas giftorättsgods tillsammans vara värt högst l0000 kr. Bouppteckning skall vidare alltid ske. om den döde efterlämnar fast egendom eller tomrätt. Motsvarande föreslås — med hänsyn till bl. a. möjligheten av efterarv — gälla. om den döde efterlämnar testamente eller enskild egendom eller om efterlevande make har sådan egendom. Vida- re förslås att bouppteckning alltid skall ske. när dödsbodelägare. borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende därav begär det.

Vid remissbehandlingen har från många håll satts i fråga om inte de tillåtna värdegränserna för dödsboanmälan bör indexregleras. Det har därvid föreslagits att dödsboanmälan skall kunna ske om den dödes tillgångar inte överstiger ett halvtbasbelopp eller. när den döde var gift. värdet av makarnas sammanlagda giftorättsgods inte överstiger ett basbelopp. Ett par remiss- instanser anser att värdet av den dödes tillgångar inte bör få överstiga det skattefria avdragsbeloppet 3000 kr. Risk finns annars för att arvsskatt undandras staten.

Förslaget att bland den dödes tillgångar skall räknas in försäkringsbelopp som tillfaller någon som förmånstagare kritiseras av flera remissinstanser. som framhåller att systemet med dödsboanmälan kompliceras och i onödan begränsas om hänsyn måste tas till sådana förmånstagarförvärv. Kammarkollegiet anser för sin del att dödsboanmälan bör få göras. om till- gångarna jämte — efter förmånstagaravdrag enligt 12.5 andra stycket AGL — skattepliktig del av försäkring inte överstiger värdet av ett halvt basbelopp. Från försäkringsbolagens sida påtalas att försäkringsbelopp som utgår på grund av förmånstagarförordnande som avses i 37 ä 2 mom. första stycket AGL enligt förslaget inte skulle räknas med bland tillgångarna. För att man skall undgå denna inkonsekvens ifrågasätts av en remissinstans om inte bouppteckning alltid bör förrättas när den döde har efterlämnat försäkring till vilken förmånstagare har satts in.

Beträffande övriga villkor som i promemorieförslaget uppställs för döds- boanmälan har remissinstanserna inte gjort några invändningar. Från ett par håll görs emellertid gällande att bouppteckning av praktiska skäl också alltid bör upprättas. om boets egendom avträds till förvaltning av bout- redningsman. Vidare hävdar en remissinstans att man av hänsyn till den dödes fordringsägare bör ställa upp det mera långtgående villkoret att döds-

• Sida 52
•  Original

U| I'J

Prop. 1975/76: 50

boanmälan bör få förekomma bara om skulder saknas i dödsboet.

Flera remissinstanser slutligen anser att den föreslagna ordningen inte i tillräcklig grad värnar om bortovarande eller okänd arvinges rätt. Behov av bouppteckning kan enligt dessa instanser i regel alltid antas föreligga när god man skall förordnas för sådan rättsägare och arvskungörelse är ak- tuell. I ett remissyttrande sätts dock i fråga hur långt det allmännas skyl- digheter bör sträcka sig vid efterforskandet av rättsägare efter den döde.

För egen del vill jag till en början instämma i förslaget att ett rent eko- nomiskt kriterium bör vara avgörande för om kravet på bouppteckning skall kunna efterges. Som framhålls i promemorian räcker det inte att fästa av- seende vid boets behållning utan bestämmande bör i stället vara tillgångarnas storlek.

När det sedan gäller att avväga hur stora tillgångar som bör tillåtas är det givetvis angeläget att gränsen sätts så. att det uppstår en märkbar ra- tionaliseringseffekt för myndigheter och enskilda. Från den synpunkten in- nebär promemorieförslaget avsevärda fördelar. Enligt vad som anförs i pro- memorian skulle nämligen sannolikt mer än 20 % av bouppteckning- arna kunna ersättas av dödsboanmälan. om institutet utformas så som fö- reslås. Samtidigt kan man inte bortse från att förslaget i vissa situationer kan vara till nackdel för den dödes rättsägare. Sätts värdegränsen till 5 000 kr. innebär det att ett dödsbo kan innehålla åtskilliga tillgångar i form av lösöre o. (1. som visserligen saknar större ekonomiskt värde men som ändå är av intresse för dödsbodelägarna. Dessa torde då ibland behöva den mera fullständiga redovisning som följer med en bouppteckning. Särskilt gäller detta. som tidigare har nämnts. om det finns dödsbodelägare som vistas på okänd eller avlägsen on.

Det kan inte heller bortses från att staten i undantagsfall skulle kunna gå miste om arvsskatt. om en värdegräns på 5000 kr införs. Även om begravningskostnader o.d. i de allra flesta fall torde vara så höga att de tillgångar som återstår sedan dessa kostnader har dragits av understiger den lägsta skattepliktiga lotten om 3 000 kr. torde det någon gång kunna uppstå en skattepliktig rest.

Till de nu gjorda invändningarna mot promemorieförslaget kommer att huvudregeln om en 5 OOO-kronorsgräns har måst förses med en rad undantag och villkor som komplicerar den praktiska tillämpningen.

Med hänsyn till det sagda har jag kommit fram till att värdegränsen bör sättas lägre än som har föreslagits i promemorian. Enligt min mening torde flertalet av de nackdelar som är förenade med promemorieförslaget kunna undvikas. om man som villkor för dödsboanmälan stipulerar att den dödes tillgångar inte får överstiga begravningskostnader och andra utgifter med anledning av _dödsfallet. En sådan begränsning kommer visserligen att innebära att rationaliseringseffekten av det nya sy- stemet minskar. eftersom dödsboanmälan kommer att kunna göras i be- tydligt färre fall än som följer av promemorieförslaget. Å andra sidan torde

• Sida 53
•  Original

'Jr '.,J

Prop. 1975/76: 50

dödsboanmälan även med den nu angivna begränsningen kunna göras i flertalet av de situationer där gällande ordning anses särskilt betungande eller onödig. Hit hör sålunda flertalet av de fall då den döde är ett barn eller en medellös eller så gott som medellös vuxen person.

Jag föreslår alltså att dödsboanmälan skall få ersätta bouppteckning. om den dödes tillgångar inte förslår till annat än begravningskostnader och andra utgifter med anledning av dödsfallet. Med denna utformning av förutsätt- ningarna för dödsboanmälan uppnås flera fördelar. Dödsbodelägarna kom- mer inte att gå förlustiga någon rätt. eftersom dödsfallskostnaderna skall betalas innan arvskifte sker och det alltså i det angivna fallet inte finns några tillgångar att skifta. Inte heller för borgenärernas del torde det återstå några tillgångar. eftersom begravningskostnader 0. d. alltid torde betalas in- nan övriga skulder regleras. Beaktas bör också att. om dödsboet försätts i konkurs. begravningskostnader har företräde framför oprioriterade och vissa prioriterade fordringar.

Vid sammanräkningen av värdet på den dödes tillgångar bör det inte vara nödvändigt att räkna in försäkringsbelopp som på grund av förmåns- tagarförordnande inte ingår i kvarlåtenskapen. Kontrollen av förmånsta- gares förvärv kan tillgodoses i annan ordning. Till denna fråga återkommer jag i ett kommande avsnitt.

Om tillgångarna inte får överstiga dödsfallsutgifterna. är det knappast troligt att det bland tillgångarna kan rymmas fast egendom eller tomträtt. Skulle detta i något enstaka undantagsfall inträffa. bör dödsboanmälan inte få göras. Istället måste bouppteckning förrättas av bl. a. inskrivningstekniska skäl. Enligt min mening kan det förväntas att dödsbodelägarna i sådana fall själva tar initiativ till bouppteckning. även om en sådan inte är ob- ligatorisk enligt lagen. Med hänsyn härtill och till att frågan mest torde ha teoretiskt intresse synes det inte erforderligt att belasta lagtexten med något uttryckligt förbehåll i ämnet.

När den döde efterlämnar make. bör vid beräkningen av den dödes tillgångar hänsyn tas även till hans andel i den efterlämnade makens gif- torättsgods. En konsekvens härav torde ofta bli att bouppteckning måste förrättas. Har den dödes make uteslutande enskild egendom behövs däremot i och för sig inte bouppteckning. Är den dödes tillgångar så små att de inte förslår till annat än begravningskostnader e. d.. innebär detta. som nyss har sagts. att något arv inte utgår efter honom. Det kan då heller inte bli fråga om något efterarv vid den sist avlidne makens död. Därmed bortfaller den anledning att förteckna makars enskilda egendom som finns när den döde efterlämnar egendom som tillfaller någon som arv. Vad som nu har sagts gör att inte heller förekomsten av testamente behöver föranleda bo- uppteckning när tillgångarna är så små att de inte täcker annat än begrav- ningskostnader o.d.

Sätts värdegränsen för dödsboanmälan så lågt som nu har angetts. anser jag det inte nödvändigt att. som har föreslagits i promemorian. tillerkänna

• Sida 54
•  Original

Prop. 1975/76: 50 54

den dödes borgenärer någon rätt att påfordra bouppteckning. En förutsättning är dock givetvis att dödsboanmälan används endast när lagens villkor verk- ligen är uppfyllda. På den punkten anserjag att man får tillräckliga garantier om man. som jag senare skall återkomma till. låter anmälan göras bara av någon som har utsetts genom det allmännas försorg.

I promemorian föreslås att. utöver borgenär. även dödsbodelägare eller annan enskild rättsägare skall kunna påkalla bouppteckning. trots att döds- boanmälan redan har gjorts. Onekligen kan ett sådant system medföra prak- tiska svårigheter. särskilt om begäran om bouppteckning framställs efter lång tid. Med de mera begränsade förutsättningar för dödsboanmälan som nu har förordats blir det enligt min mening inte heller nödvändigt att ge dödsbodelägare en så vidsträckt rätt att påkalla bouppteckning som följer av promemorieförslaget. Rätten att påkalla bouppteckning sedan dödsbo- anmälan har gjorts bör i stället begränsas till fall då ny tillgång yppas och därigenom de materiella förutsättningarna för dödsboanmälan rubbas. [ så- dant fall bör det naturligen uppstå också en skyldighet för delägare att låta förrätta bouppteckning. Lika litet som vid 5. k. tilläggsbouppteckning bör någon särskild sista tidpunkt för förrättningen anges.

6.3. Utformningen av dödsboanmälan

[ promemorian framhålls att ett förfarande med dödsboanmälan måste göras mycket enkelt. om förfarandet skall innebära några väsentliga fördelar i jämförelsemed en okomplicerad bouppteckning. Jag är av samma upp- fattning. Enligt min mening medför också de nyss förordade förutsättning- arna för bruket av dödsboanmälan att förfaringssättet kan görasjämförelscvis smidigt.

Liksom när det gäller bouppteckningar bör dödsboanmälningar ges in till tingsrätten. Viktigt är emellertid att tingsrätten inte betungas med en skyldighet att ingående pröva huruvida anmälningen är riktig i sak. För tingsrättens del bör det i stället uteslutande bli fråga om en formell gransk- ning. 1 första hand bör kontrolleras att antingen bouppteckning eller döds- boanmälan ges in i rätt tid. llar dödsboanmälan gjorts. bör den fortsatta granskningen inskränka sig till en kontroll av att i lag angivna föreskrifter om anmälan har iakttagits. Jag återkomnter till detta i specialmotiveringen.

Ansvaret för att en dödsboanmälan är riktig i sak skall enligt promemorian åvila socialnämnden eller den som nämnden har delegerat uppgiften till. Sådan delegation föreslås normalt ske till tjänsteman inom socialvården. Även nämndeman eller annan förtroendeman med erfarenhet av boupp- teckningsförrättningar bör emellertid enligt promemorian kunna komma i fråga. Att anmälan skall göras av företrädare för det allmänna anses erbjuda garanti mot felaktigheter och missbruk. Tjänstemän vid socialnämnd eller i förekommande fall social centralnämnd förutsätts vara särskilt lämpade för uppgiften. bl. a. eftersom de inte sällan torde ha haft att göra med den

• Sida 55
•  Original

'Jl "Jl

Prop. 1975/76: 50

avlidne när denne var i livet. Förslaget i denna del ansluter också till den ordning som på många håll förekommer och som innebär att kommunala förtroendemän eller tjänstemän ombesörjer bouppteckning efter personer som vid sin bortgång var ensamstående. utan tillgångar eller omhändertagna för vård.

Vid remissbehandlingen har man på några håll ansett att kravet på 50- cialnämndens medverkan är onödigt stelbent. Strängare krav än vid bo- uppteckning anses inte nödvändiga. Eventuellt kunde det räcka om anmälan gjordes av dödsbodelägare. Socialstyrelsen motsätter'sig i princip att kommunerna åläggs uppgifter som har anknytning till registrering av dödsfall och indrivande av arvsskatt. eftersom sådan verksamhet av tradition är en statlig angelägenhet. Från kommunal sida har man emellertid i hu- vudsak ställt sig positiv till att kommunerna lämnar service i fråga om dödsboanmälan.

För egen del vill jag betona vikten av det allmännas medverkan i an- mälningsförfarandet. En offentlig kontroll torde. som jag redan tidigare har antytt. vara nödvändig för att inte möjligheten till dödsboanmälan skall missbrukas. Det är också viktigt att de personer som gör dödsboanmälan har behövlig erfarenhet och tillräckliga kunskaper. Enligt min mening er- bjuder promemorieförslaget på denna punkt en lämplig lösning. Jag föreslår alltså att dödsboanmälan alltid skall göras av socialnämnden eller någon som nämnden har förordnat.

Vad sedan gäller socialnämndens möjlighet till delegation framhåller åt- skilliga remissinstanser att nämnden bör kunna ges tämligen fria händer. Som exempel på lämpliga personer vid sidan av kommunala förtroendemän och tjänstemän anges bl. a. advokater och andra som yrkesmässigt tillhan- dagår allmänheten med bouppteckningar eller som har erfarenhet och sak- kunskap i värderingsfi'ågor.

För att systemet med dödsboanmälan skall fungera väl måste den enskilde utan större besvär kunna nå någon som är behörig att göra anmälan. Enligt min mening är det därför motiverat att socialnämnden ges möjlighet att delegera anmälningsrätten till personer inom en ganska vid krets. Avgörande för om förordnande skall kunna meddelas bör i första hand vara att den tilltänkte besitter erforderlig kompetens för uppgiften samt att han kan antas bevaka enskilda och allmänna intressen i den utsträckning som behövs. lnnan förordnande meddelas måste härjämte ersättningsfrågan vara löst. Anmälaren torde — i den mån uppgiften inte åligger honom i tjänsten — i regel böra uppbära särskild ersättning av kommunen för uppdragets full- görande. Som jag senare skall återkomma till bör kostnaden också stanna

på kommunen. [ promemorian föreslås att dödsboanmälan skall vara skriftlig. Detta för- slag har inte mött någon erinran under remissbehandlingen. Även jag anser skriftlig form vara nödvändig. Vad gäller anmälningens innehåll bör till en början tas in den dödes

• Sida 56
•  Original

Prop. 1975/76: 50 56

fullständiga namn. personnummer. bostadsadress och dödsdag. Även hans hemvist. dvs. den kommun och församling i vilken han var mantalsskriven. bör anges.

Enligt promemorieförslaget skall i anmälan vidare anges nanm och adres- ser beträffande dödsbodelägare. i den mån uppgifterna är kända lör an- mälaren. Några remissinstanser ifrågasätter på denna punkt om man inte som regel bör kräva att det görs en fullständig uppräkning av delägarna. Även jag anser att en sådan uppräkning normalt bör ske. För detta talar — utöver allmänna ordningssynpunkter — att det kan vara av värde med en komplett delägarförteckning. om ny tillgång efter den döde skulle yppas sedan dödsboanmälan har skett. [ sådant fall kan det. som jag redan har nämnt. bli nödvändigt att förrätta bouppteckning enligt allmänna regler.

Det sagda innebär att den som avser att göra dödsboanmälan alltid bör vara skyldig att genom förfrågningar hos personer som känner till den dödes förhållanden ta reda på vilka delägare som finns. lnnan anmälan görs be- träffande vuxen avliden. bör en kontroll även göras med pastorsämbetet i kyrkobokföringsorten. Att kravet på fullständig delägarredovisning någon gång kan behöva efterges återkommer jag till i specialmotiveringen.

Som framhålls i promemorian bör den centrala delen av dödsboanmälan vara anmälarens intyg om tillgångarnas storlek. Med den av mig förordade materiella förutsättningen för anmälan behöver intyget i princip bara ange att den dödes tillgångar inte förslår till annat än begravningskostnader och andra utgifter med anledning av dödsfallet. Efterlämnar den döde make får intygas att tillgångarna jämte den dödes andel i makens giftorättsgods inte överstiger dödsfallsutgifterna.

Självklart är det inte meningen att intygsgivaren skall behöva anställa några mer omfattande efterforskningar beträffande den dödes tillgångar. Inte heller skall han behöva gå in på några svåra värderingsfrågor. Principen måste vara att bouppteckning skall förrättas. så snart det uppstår tvekan om huruvida den dödes tillgångar understiger den legala gränsen eller ej. Hänsyn bör också tas till om någon av dödsbodelägarna vill ha bouppteckning till stånd. Uttrycks sådant önskemål. bör dödsboanmälan normalt inte ske.

Jag ämnar i specialmotiveringen närmare gå in på de uppgifter som bör åligga den som avser att göra dödsboanmälan.

Som anförs i promemorian bör till dödsboanmälan användas förtryckt blankett som tillhandahålls av det allmänna. Jag biträder DON:s uppfattning att det lämpligen bör åligga domstolsverket att fastställa formulär för an- mälan och att ombesörja blankettframställning och distribution till social- nämnderna. På verket bör även ankomma att utfärda de anvisningar för dödsboanmälan som kan visa sig behövliga.

Vad slutligen gäller den lagtekniska regleringen av institutet dödsboan- mälan föreslår jag att man i 20 kap. l & ÄB gör ett tillägg av innebörd att bouppteckning inte behöver ske. om den dödes tillgångar eller. om han efterlämnar make. tillgångarna jämte hans andel i makens giftorättsgods inte

• Sida 57
•  Original

Prop. 1975/76: 50

Ur Xl

förslår till annat än begravningskostnader och andra utgifter med an- ledning av dödsfallet. De närmare föreskrifterna om hur anmälan skall göras och om anmälans form och innehåll bör lämpligen tas in ien ny paragraf. 8 ä ä. i 20 kap. ÄB. Bestämmelsen om bouppteckning när ny tillgång haryppats före- slås bliintageni 10.5.

6.4. Följdändringar m. m.

I promemorian föreslås att vissa jämkningar av formell eller redaktionell natur vidtas i ÄB med anledning av tillkomsten av bestämmelserna om dödsboanmälan. Liksom en del remissinstanser anserjag att några av dessa ändringar kan utgå som onödiga. Hit hör de föreslagna ändringarna i 19 kap. za samt 21 kap. 1. 2 och l8s'å.

I 7 kap. 4 ;" finns bestämmelser om rätt för bröstarvinge att påkalla ned- sättning av gåva för utfående av laglott. Bröstarvinge som vill göra sådan rätt gällande skall väcka talan inom ett år från det bouppteckning efter arvlåtaren avslutades. I promemorian föreslås att en motsvarande tidsfrist skall gälla i fall då bouppteckning ersätts av dödsboanmälan. Ettårstiden skulle i så fall räknas från det dödsboanmälan gjordes.

För min del anserjag att den föreslagna bestämmelsen i och för sig saknar större praktisk betydelse. I fall då ett dödsbos tillgångar är så små att för- utsättningar för dödsboanmälan föreligger torde det sällan förekomma att egendom har skänkts bort i sådan omfattning att det blir aktuellt för bröst- arvinge att påkalla nedsättning av gåva för utfående av laglott. Skulle en sådan situation inträffa torde f. ö. bouppteckning ofta förrättas för att rätts- läget skall bli mera klarlagt. Man kan dock inte helt utesluta möjligheten att dödsboanmälan sker och att bröstarvinge sedan vill väcka sådan talan som nyss har angetts. Rimligen bör även i det fallet gälla en ettårsfrist inom vilken talan skall väckas. Jag biträder alltså promemorieförslaget om att man i 7 kap. 4 & tar in en bestämmelse som innebär att när dödsboanmälan sker talan måste väckas inom ett år från det att anmälan gjordes. Skulle bouppteckning förrättas efter fristens utgång som följd av att ny tillgång yppats. bör rätten att påkalla nedsättning av gåva vara prekluderad.

En bestämmelse motsvarande den som nu har förordats bör tas in i 8 kap. 8; ÄB. som handlar om tid för framställande av anspråk på under- hållsbidrag.

18 kap. 2 & ÄB innehåller bestämmelser om vem som skall vårda avlidens egendom till dess att den har omhändertagits av samtliga dödsbodelägare eller av den som annars har att förvalta boet. Vårdnadsplikten åvilar i första hand delägare som sammanbodde med den avlidne eller som annars kan ta vård om egendomen. Även efterlevande make som inte är dödsbodelägare har en vårdnadsplikt. Finns ingen sådan närstående. åligger det husfolk. husvärd eller annan som är närmast därtill att tillfälligt ta hand om egen-

• Sida 58
•  Original

Prop. 1975/76: 50 58

domen. Vårdmtdshavaren får sedan välja mellan att själv tillkalla delägare i boet eller hos rätten göra anmälan om dödsfallet. I det senare fallet skall rätten. om det behövs. förordna god man att fullgöra den provisoriska döds- boförvaltning som normalt åligger delägare. Vid behov är även polismyn- digheten skyldig att vidta de åtgärder som ankommer på husvärd m. fl.

l promemorian föreslås att anmälan från husvärd m.fl. om dödsfallet inte längre skall göras hos rätten utan till socialnämnden. som i förekom- mande fall skall förordna någon att handha den provisoriska dödsboför- valtningen. Bestämmelsen blir formellt tillämplig inte bara på små dödsbon utan också beträffande dödsbon som har inte obetydliga tillgångar.

Vad som sålunda föreslagits har i allmänhet godtagits under remissbe- handlingen. Till dem som lämnar förslaget utan erinran hör bl.a. kom- munförbundet. Från domstolshåll ifrågasätts dock om man inte bör behålla ordningen med anmälan till rätten. Vidare motsätter sig ett par statliga remissinstanser att kommunerna åläggs att ta hand om boet efter avlidna personer. åtminstone om det är fråga om ett bo med större tillgångar. Riks- polisstyrelsen slutligen anser att polismyndigheten inte längre bör vara skyl- dig att ta hand om avlidens egendom.

För min del anser jag att starka skäl talar till förmån för promemorie- förslaget. 1 de fall då en avlidens egendom enligt nuvarande regler har tagits om hand tillfälligt och anmälan om dödsfallet görs till rätten. föreligger ofta svårigheter att finna någon som är villig att vara god man i dödsboet. Särskilt gäller detta naturligtvis om tillgångarna är små. Ringa eller ingen ersättning brukar utgå för besväret. och stundom får den gode mannen inte ens sina utlägg gottgjorda. Om man i stället låter socialnämnden se till att boet blir tillfälligt omhändertaget undviks dessa problem. Det får också helt allmänt anses ligga i linje med socialnämndens allmänna uppgifter att ombesörja dödsboförvaltning till dess att dödsbodelägarna själva har tagit hand om egendomen. Påpekas bör att en sådan ordning sedan länge tillämpas i Stockholm. Jag förordar således att promemorieförslaget genomförs i den nu berörda delen.

I första hand torde socialnämnden få befatta sig närmare med smärre dödsbon där delägare saknas eller delägare undandrar sig att medverka vid avvecklingen av boet. När dödsbo däremot har tillgångar av värde torde socialnämnden som regel inte få någon svårighet att ganska snart överlämna förvaltningen till delägarna. Nämndens uppgift blir då i huvudsak att un- derrätta delägarna. någor som underlättas av den moderna folkbokföringen. Tillfaller kvarlåtenskapen allmänna arvsfonden. bör förvaltningen omedel- bart kunna övertas av företrädare för fonden.

Socialnämnden bör själv få ansvaret för de förvaltningsåtgärder som kom— mer i fråga men bör givetvis kttnna anlita tjänsteman hos kommunen för det praktiska genomförandet. Till förfarandet återkommerjag i specialmoti- veringen.

• Sida 59
•  Original

Prop. 1975/76: 50 59

Vad därefter gäller polismyndighetens uppgifter i förevarande samman- hang anserjag det alltjämt erforderligt att polismyndigheten vid behov kan anlitas för de tillfälliga åtgärder som eljest husvärd och andra är skyldiga att vidta. Påpekas bör också att polismyndigheten enligt bestämmelserna i 2 kap. 3 ;" lagen (l937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo har förhållandevis omfattande förvaltningsuppgifter i fall då en per- son med hemvist utomlands efterlämnar egendom här i riket.

Enligt 18 kap. 4 & första stycket ÄB har bouppteckning en legitimerande verkan på Så sätt att avtal som tredje man i god tro sluter med dem som enligt bouppteckningen är dödsbodelägare blir gällande. även om annan delägare finns. En särskild regel i andra stycket av nyssnämnda paragraf anger vidare att rättshandling som äger rum före bouppteckningsförrätt- ningen i Vissa fall är giltig trots att testamentstagare inte har medverkat.

] promemorian föreslås att vad som i paragrafen sägs om bouppteckning skall gälla dödsboanmälan. när sådan är aktuell. För min del ställer jag mig liksom en remissinstans kritisk till förslaget i denna del. Även om en dödsboanmälan i princip skall redovisa samtliga delägare kan det — som jag närmare kommer att utveckla i specialmotiveringen — i undantagsfall bli nödvändigt att avstå därifrån. Anmälan blir således mindre tillförlitlig än bouppteckning som behörighetshandling. Härtill kommer att en boupp- teckning som behörighetshandling gentemot tredje man tämligen lätt kan ersättas av t. ex. släktintyg från folkbokföringsmyndighet. Mot bakgrund av det anförda anser jag inte att 18 kap. 4,5 första stycket bör ändras så att det där. utöver bouppteckning. talas om dödsboanmälan. Inte heller i fråga om andra stycket synes en ändring vara praktiskt motiverad.

l promemorian föreslås att gäldsbestämmelserna i Zl kap. ÄB inte skall vara tillämpliga. när dödsboanmälan har gjorts. Detta framgår av en särskild föreskrift. som föreslås bli införd i 19 &. Om man begränsar möjligheterna att göra dödsboanmälan i enlighet med vad jag tidigare har förordat minskar behovet av en sådan föreskrift. Den regel som f.n. finns i 19.5 och som UICSIUICF gäldsansvar i fall då det efter den döde finns endast utmätningsfri egendom torde i de allra flesta fall medföra att det inte uppstår något gälds- ansvar i fall då dödsboanmälan har gjorts. Helt kan dock en sådan situation inte uteslutas. Det torde emellertid vara olämpligt att något gäldsansvar för dödsbodelägarna inträffar när dödsboanmälan har gjorts. Jag förordar därför att man för in en föreskrift i 21 kap. 195 som utesluter gäldsansvar i sådant fall.

l ett tidigare avsnitt har behandlats den situationen att ny tillgång yppas sedan dödsboanmälan har gjorts och det därmed inte längre finns förut- sättningar för dödsboanmälan. lett sådant fall skall bouppteckning förrättas. Därmed blir också de vanliga reglerna i 21 kap. om gäldsansvar tillämpliga. Någon särskild föreskrift härom torde inte behövas.

I enlighet med vadjag tidigare har föreslagit skall man. när dödsboanmälan görs. kunna bortse från försäkring efter den döde till vilken förmånstagare

• Sida 60
•  Original

Prop. 1975/76: 50 60

är insatt. För att erforderlig kontroll av förmånstagarens förvärv skall kunna ske bör emellertid AGL kompletteras med en föreskrift om deklarations- skyldighet i berörda situation. Jag föreslår därför att 45% AGL ändras så att skattskyldig förmånstagare som tillika är arvinge eller testamentstagare blir deklarationSpliktig. om dödsboanmälan har gjorts.

Som framhålls i promemorian böri 26 & protokollskungörelsen(197l21066) föreskrivas att dödsboanmälan skall tas in i rättens bouppteckningsprotokoll. Denna fråga får senare anmälas för regeringen. ] motsats till vad som har föreslagits i promemorian anser jag emellertid inte att någon ändring bör göras i 7 & lagen (l928:28l)om allmänna arvsfonden. Enbart det förhållandet att dödsboanmälan har gjorts bör inte påverka frågan huruvida god man för allmänna arvsfonden skall förordnas. Frågan bör i stället avgöras med tillämpning av hittillsvarande regler i 7.5.

6.5. Kostnader

l promemorian anges att det redan i dag förekommer att kommunala förtroendemän och tjänstemän är engagerade i arbetet med bouppteckningar. Detta gäller i inte obetydlig utsträckning smärre dödsbon. Stockholms kom- mun t.ex. har årligen löneutgifter på mer än 200000 kr för tjänstemän som upprättar bouppteckningar och utreder sådana dödsbon. En skyldighet för kommunerna att genom socialnämnden medverka vid dödsboanmälan nt. m. kan i vissa fall innebära ökade kostnader. I de kommuner där man redan nu tar hand om dödsbos tillgångar m. m. torde dock enligt promemorian de sammanlagda kostnaderna bli lägre. eftersom systemet med dödsboan- mälan blir mindre kostnadskrävande än motsvarande arbete med boupp- teckningar.

Vid remissbehandlingen har från bl. a. kommunalt håll framhållits att promemorieförslaget innebär ökade kostnader för kommunerna. Stockholms kommunstyrelse anser att kommunerna bör få merutgifterna täckta genom statsbidrag. medan kommunförbundet inte kräver särskilda statsbidrag för verksamheten. Förbundet påpekar dock att även om förslaget för flertalet kommuner inte innebär att större uppgifter överförs till dem är det ändå fråga om ett nytt åliggande. Kostnaderna för kommunerna måste därför enligt kommunförbundets mening beaktas vid diskussionerna om kostnads- fördelningen mellan stat och kommun.

För egen del vill jag först påpeka att man vid diskussionen av kostnads- frågorna i viss mån får skilja mellan kostnaderna för dödsboförvaltning och kostnaderna för dödsboanmälan. I fråga om dödsboförvaltningen innebär mitt tidigare förslag att socialnämnden kan komma att tillfälligt ta hand om även dödsbon där tillgångarna har ett ej obetydligt värde. l sådana fall skall givetvis kostnaderna för förvaltningen i första hand betalas av dödsboet. Först i den mån tillgångarna inte förslår till att täcka förvaltningskostnaderna

• Sida 61
•  Original

Prop. 1975/76: 50 61

kommer dessa att belasta kommunen. Vad därefter gäller kostnaderna för dödsboanmälan bör de ersättas av kommunen. Jag vill emellertid påpeka att de av mig förordade riktlinjerna innebär att antalet dödsboanmälningar blir lägre än de skulle bli med promemorieförslaget.

Sammanfattningsvis innebär de nu framlagda förslagen att kommunerna torde åsamkas vissa ökade kostnader. [ de kommuner där man redan nu befattar sig med dödsboförvaltning o.d. torde dock kostnadsökningen bli obetydlig. Även i övrigt torde de ökade kostnaderna bli måttliga i den mån de nya uppgifterna kan utföras av kommunens egna tjänstemän. När ut- omstående anlitas för att göra dödsboanmälan kan ibland kostnaderna bli högre. Som jag redan har antytt bör den som i sådant fall förordnas ha rätt till skäligt arvode och kostnadsersättning för uppdragets fullgörande. Kostnaden för varje uppdrag torde dock i allmänhet bli blygsam.

Mot bakgrund av det sagda anser jag inte att det finns anledning att låta bidrag från staten utgå för den kommunala service som kommer att lämnas. om den nya lagstiftningen genomförs.

6.6. Ikraftträdande

Det är angeläget att möjligheten att göra dödsboanmälan införs så snart som möjligt. Å andra sidan kan kommuner och övriga berörda behöva en viss förberedelsetid. Jag föreslår därför att den nya lagstiftningen träder i kraft den ] juli 1976. I fråga om dödsfall som har inträffat före ikraft- trädandet bör dock alltjämt äldre bestämmelser gälla.

• Sida 62
•  Original

Prop. 1975/76: 50 62

7. U pprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats för- slag till

], lagomändringiärvdabalken.

2. lag om ändring i lagen ( 1941:416 ) om arvsskatt och gåvoskatt. Beträffande lagförslaget under 2 har samråd ägt rum med chefen för fi- nansdepartementet.

Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 7

• Sida 63
•  Original

Prop. 1975/76: 50 63

8. Specialmotivering

8.1. Ärvdabalken 7 kap. 49" och 8 kap. 83”

l förevarande paragrafer har tagits in bestämmelser om vissa tidsfristcr för väckande av talan m.m. i fall då dödsboanmälan har gjorts. Beträffande motiven för bestämmelserna får jag hänvisa till avsnittet 6.4.

18 kap. 2 9"

Andra stycket har ändrats i enlighet med vad jag har föreslagit i avsnittet 6.4. De nya reglerna innebär att den som enligt bestämmelserna i andra stycket tillfälligt omhändertar den dödes egendom kan välja mellan att själv tillkalla delägare eller att göra anmälan om dödsfallet till socialnämnden i den kommun där den döde var mantalsskriven. Görs anmälan blir so- cialnämnden ansvarig för den provisoriska dödsboförvaltning som behandlas i paragrafens första stycke. I den provisoriska dödsboförvaltning som sålunda åvilar nämnden eller den som företräder nämnden ingår för det första att ta hand om boets egendom. Nämnden skall vidare underrätta delägarna om dödsfallet och. om god man behövs för delägare. anmäla förhållandet till rätten på sätt som sägs i 18 kap. 4ä föräldrabalken .

Socialnämnden eller den som företräder nämnden bör givetvis sträva efter att boet snarast kommer under delägarnas gemensamma förvaltning. F..n inledande åtgärd blir att ta reda på delägarnas namn och adresser". Härvid kan det bli erforderligt att anlita pastorsämbetet eller annan folkbokfö- ringsmyndighet. Skulle delägarna inte vilja medverka till dödsboförvaltning- en bör de anmodas att begära särskild förvaltning enligt l 9 kap. ÄB . dvs. boutredningsmannaförordnande. Har den döde inte annan arvinge än all- männa arvsfonden bör kontakt tas med fonden så att företrädare för denna omgående kan överta förvaltningen. Kan den provisoriska förvaltningen inte avslutas innan tre månader har förflutit från dödsfallet. blir nämnden enligt bestämmelserna i 20 kap. Zå andra stycket jämfört med 20 kap. ] .5 skyldig att föranstalta om bouppteckning. När förutsättningar finns. är dock socialnämnden oförhindrad att i stället ta initiativ till dödsboanmälan enligt 20 kap. l ä.

• Sida 64
•  Original

Prop. 1975/76: 50 64

20 kap. I _xl'

Till paragrafen har lagts en ny andra punkt i vilken anges att bouppteckning inte alltid behöver ske. Under vissa förutsättningar kan i stället göras döds- boanmälan. Angående skälen för de nya bestämmelserna får jag hänvisa till avsnitten 6.1 och 6.2. '

Påpekas bör att det givetvis inte föreligger någon skyldighet att utnyttja möjligheten att göra dödsboanmälan. Den eller de som enligt 2.5 skall ta initiativ till bouppteckning är alltid oförhindrade att låta förrätta boupp- teckning. om de vill ha en sådan till stånd. Anledning kan t. ex. vara att dödsbodelägarna vill ha en tillförlitlig förteckning över föremål med aff- ektionsvärde som skall delas eller skiftas.

Enligt första punkten måste den som är bouppteckningsskyldig låta förrätta bouppteckning inom en tremånadersfrist efter dödsfallet. lnom samma tids- rymd bör bestämmas om i stället dödsboanmälan skall göras. Skall boupp- teckning förrättas kan rätten på ansökan före utgången av fristen förlänga denna. Någon motsvarande möjlighet finns inte vid dödsboanmälan. men som framgår av 821?” behöver dödsboanmälan ej inges till rätten tidigare än inom fyra månader från dödsfallet.

Förutsättningarna för att slippa förrätta bouppteckning är två. Materiellt ställs kravet att den dödes tillgångar inte förslår till annat än begravnings- kostnader och andra utgifter med anledning av dödsfallet. Som formell för- utsättning anges att dödsboanmälan görs enligt föreskrifterna i 83 R".

Det materiella kravet begränsar möjligheten att underlåta bouppteckning till sådana fall där den döde efterlämnar inga eller mycket begränsade till- gångar. I första hand torde dödsboanmälan komma i fråga när den döde var ett barn. Det bör dock uppmärksammas att barn kan ha förvärvat egen- dom genom arv. testamente eller gåva till så stora värden att bouppteckning måste ske. Möjligheten av andel i oskiftat dödsbo får inte heller förbises. Beaktas bör också att äldre tonåringar inte sällan — kanske genom egen arbetsinkomst — har förvärvat kapitalvaror som mopeder. båtar och ste- reoanläggningar.

En annan grupp efter vilken dödsboanmälan kan bli aktuell är medellösa eller nästan medellösa vuxna personer. Det kan röra sig om sjuka eller gamla som är intagna för vård eller personer som i annat fall har omhän- dertagits eller som har levt under oordnade förhållanden. Beträffande sjuka eller gamla bör emellertid beaktas att de inte sällan efterlämnar tillgångar i form av hopsparade pensionsmedel o.d.

Att förutsättningarna för dödsboanmälan är uppfyllda torde många gånger kunna konstateras utan att någon mer ingående undersökning av den dödes

förhållanden behöver ske. [ en del fall kan emellertid saken vara mera tvek- sam. Det kan då till en början behöva klarläggas vad kvarlåtenskapen består

• Sida 65
•  Original

Prop 1975/76: 50 - 65

av. Vid utredningen är det naturligt att knyta an till den uppdelning av' egendomen som brukar ske vid bouppteckning och således var för sig beräkna värdet av exempelvis kontanter. möbler och husgeråd. annan personlig lös- egendom. värdepapper samt fordringar. Har den döde haft andel i han- delsbolag skall den medräknas liksom andel i oskiftat dödsbo. Beloppet av försäkring som tillhörde den döde räknas in bland hans tillgångar. i den mån förmånstagare inte är insatt. lngår fast egendom eller tomträtt i kvarlåtenskapen bör bouppteckning av inskrivningstekniska skäl alltid för- rättas.

Sedan överblick har skapats över den dödes samlade tillgångar. skall deras värde uppskattas. Vid värderingen används samma principer som vid bo- uppteckning. Det blir sålunda värderingsbestämmelserna i 21 och 23 & AGL som kommer till användning. För personlig lösegendom och annat egentligt lösöre gäller därvid att värdet uppskattas till vad egendomen kan antas ge vid en med tillbörlig omsorg verkställd försäljning som aktualiseras av dödsfallet. Tillgångarnas samlade värde jämförs med begravningskost- nader och andra dödsfallsutgifter.

lbegravningskostnader ingår bl. a. kostnader förjordfästning. gravsättning och dödsannonser. Som begravningskostnad i AGL:s mening räknas även utgifter för en begravningsmåltid eller liknande samt för sorgkläder åt när- maste anhöriga. Dessa kostnader bör beaktas även i förevarande samman- hang. Vidare får hänsyn tas till andra utgifter med anledning av dödsfallet. t.ex. inköp av gravplats och uppförande av gravvård. Liksom vid tillämp- ningen av l3_$ AGL bör vid tillämpningen av förevarande bestämmelse gälla att utgiftsposterna får beaktas bara i den mån de kan anses skäliga.

I allmänhet torde begravning ha ägt rum vid den tidpunkt då det är aktuellt att göra dödsboanmälan. Man kan då utgå från räkningar från be- gravningsentreprenör o.d. Skulle undantagsvis begravning inte ha skett. får det göras en uppskattning av begravningskostnader och andra utgifter. Härvid bör man utgå från vad det kostar att genomföra en enkel begravning utan speciellt fördyrande arrangemang.

En särskild utgiftspost med anledning av dödsfall är kostnaderna för bo- uppteckning. Dessa kostnader omfattar skäligt arvode åt boupptecknings- förrättare och särskilda värderingsmän. Även denna post bör beaktas vid avgörandet av om dödsboanmälan kan ske. eftersom bouppteckning är ound- viklig i fall då sådan anmälan inte äger rum. Det ligger i sakens natur att kostnaderna för en bouppteckning i förevarande fall måste antas vara blygsamma.

Vid avgörandet av om dödsboanmälan kan ske är det i första hand den dödes egendom som skall beaktas. Var han gift. gäller det alltså hans gif- torättsgods och förekommande enskilda egendom. Har efterlevande make eget giftorättsgods. skall därav medräknas den andel som kan belöpa på den döde. ] fall där giftorättsgods finns blir det ofta fråga om bodelning. För att få underlag till en sådan är delägarna givetvis oförhindrade att avstå

• Sida 66
•  Original

Prop. 1975/76: 50 66

från att göra dödsboanmälan och i stället låta förrätta bouppteckning. Över huvud taget är det tillrådligt att använda dödsboanmälan med försiktighet när efterlevande makes tillgångar och ekonomiska förhållanden i övrigt nämnvärt skiljer sig från den dödes. Svårighet kan ofta föreligga att utan bouppteckning klarlägga vad som har utgjort den dödes tillgångar eller hans makes. Förekomsten av äktenskapsförord eller testamente ger också an- ledning till försiktighet. eftersom sådana handlingar i regel inte brukar upp- rättas när makarnas tillgångar är obetydliga. Vid beräknande av den dödes andel i efterlevande makes giftorättsgods bör observeras att hänsyn skall tas till värdet på dödsdagen av den dödes andel i personförsäkring som eventuellt innehas av den efterlevande.

Vid jämförelse mellan tillgångarnas värde och dödsfallsutgifterna iakttas att bouppteckning får underlåtas bara om tillgångarna inte överstiger ut- gifterna. Det kan finnas skäl för den som avser att göra dödsboanmälan att på denna punkt iaktta försiktighet och i tveksamma fall avstå från an- mälan. Som har antytts i avsnittet 6.3 är det inte meningen att dödsbo- anmälan skall ske. om värderingsfrågorna är komplicerade eller om det be- hövs mer omfattande efterforskningar beträffande den dödes tillgångar.

Den formella förutsättningen för att bouppteckning skall få underlåtas är att dödsboanmälan görs i enlighet med föreskrifterna i 8 a &. Det krävs alltså bl. a. att anmälan kommer in till rätten inom fyra månader från döds- fallet och är upprättad av behörig person.

8 (] tå

I paragrafens första stycke anges när och hur dödsboanmälan görs samt vad anmälan skall innehålla. Genom andra stycket införs en arkiverings- föreskrift beträffande dödsboanmälan. Hithörande frågor har behandlats i avsnittet 6.3 i den allmänna motiveringen.

Dödsboanmälan görs enligt första stycket inom fyra månader från döds- fallet. Tidsfristen sammanfaller med den längsta frist som gäller för ingi- vande av bouppteckning. Enligt Så första stycket skall nämligen boupp- teckning inges till rätten inom en månad efter upprättandet. och upprättandet förutsätts i sin tur ske vid bouppteckningsförrättningen som jämlikt l 35 skall äga rum sist tre månader efter dödsfallet.

Dödsboanmälan skall göras hos rätten. Rätt domstol är den tingsrätt till vilken bouppteckning efter den döde skulle ha ingetts. dvs. tingsrätten i den ort där den döde skulle ha svarat i tvistemål i allmänhet eller. om sådan domstol saknas. Stockholms tingsrätt. Anmälan har gjorts när an- mälningshandlingen har kommit domstolen till handa.

Anmälan skall göras av socialnämnden eller av någon som nämnden har förordnat. Det är härvid fråga om socialnämnden i den kommun där den döde hade sitt hemvist. Med socialnämnd avses social centralnämnd. när sådan finns inrättad. I praktiken torde nämnden så gott som alltid dele-

• Sida 67
•  Original

Prop. 1975/76: 50 67

gera anmälningsrätten. Det är emellertid väsentligt att nämnden. innan ett förordnande meddelas. prövar den tilltänktes kompetens. Självklart kan förordnande meddelas såväl generellt som för ett enstaka fall. I allmänhet torde generella förordnanden böra tidsbegränsas.

Frågan hur många generella förordnanden som bör meddelas blir beroende av kommunens invånarantal och geografiska utbredning. Givetvis är det angeläget att personer förordnas i sådant antal att allmänheten utan omgång kan få den service som behövs.

I paragrafen anges inte några speciella kvalifikationskrav för den som skall förordnas att göra dödsboanmälan. Erforderlig kompetens torde i prin- cip alltid finnas hos dem som brukar förrätta bouppteckningar. t. ex. ad- vokater och andra praktiserande jurister. bankjurister och nämndemän. Bland övriga som bör kunna komma i fråga märks kommunala förtroen- demän och tjänstemän. Förordnande att göra anmälan bör självfallet inte utfärdas för någon som direkt kan påverka dödsfallsutgifternas storlek. i. ex. den som är verksam på en begravningsbyrå.

En särskild fråga som får uppmärksammas i samband med att förordnande meddelas är ersättningsfrågan. I den mån anmälaren inte utför sin uppgift i tjänsten torde han kunna göra anspråk på arvode och kostnadsersättning. som i så fall får betalas av kommunen. Detta kan utgöra ett skäl för 50- cialnämnden att i första hand meddela förordnande åt tjänstemän hos kom- munen.

Om förordnande att göra dödsboanmälan missköts. torde ansvar för oriktig myndighetsutövning enligt 20 kap. l ä brottsbalken (se SFS 1975:667) kunna komma i fråga. såvida förfarandet inte är att bedöma som osant intygande enligt 15 kap. 11% samma balk. .

Dödsboanmälan skall alltid vara skriftlig. Som jag har anfört i avsnittet 6.3 bör det lämpligen åligga domstolsverket att fastställa formulär för döds- boanmälan och tillhandahålla blanketter.

I anmälan tas först in vissa uppgifter som hänför sig till den döde. Dennes fullständiga namn. personnummer. bostadsadress och dödsdag skall sålunda anges. Dessutom antecknas den dödes hemvist. dvs. den kommun och församling i vilken han var mantalsskriven. Mantalsskrivningsorten blir be- stämmande för vilken domstol som skall ta emot anmälningen. Identifie- ringsuppgifterna kommer till användning. när domstolen prickar av in- kommande anmälningar mot de underrättelser om dödsfall som sänds över från pastorsämbetet.

I anmälan skall i princip antecknas namn och bostadsadresser beträffande samtliga dödsbodelägare. I normala fall torde detta kunna ske utan större besvär. Uppgifter torde lätt kunna erhållas från kända anhöriga eller sam- boende eller från pastorsämbetet. Var den döde vid sin bortgång omhän- dertagen för vård bör anstalten i fråga kunna ge upplysningar. Någon gång

• Sida 68
•  Original

Prop. 1975/76: Sf) ös

— det gäller då i regel en vuxen avliden — kan det emellertid ställa sig svårare att på angivet sätt få fram en fullständig delägarförteckning. För att inte anmälningsförfarandet skall uppehållas i avvaktan på resultatet av långvariga efterforskningar är det i sådant fall tillräckligt att i anmälan ta in uppgifter om de dödsbodelsägare som är kända för anmälaren. Har denne anledning misstänka att delägarförteckningen inte är fullständig bör anmärkning därom göras.

Den centrala delen i dödsboanmälan är anmälarens intyg att den dödes tillgångar eller. om den döde efterlämnar make. tillgångarna jämte den dödes andel i makens giftorättsgods inte förslår till annat än begravningskostnader och andra utgifter med anledning av dödsfallet. För att anmälaren skall kunna avge föreskrivet intyg krävs det i allmänhet att han besiktigar eller på annat säkert sätt låter undersöka den dödes tillhörigheter. l normala fall bör det räcka med att besöka den dödes bostad och gå igenom hans egendom. Vid genomgången av lösöret bör särskild uppmärksamhet ägnas åt efterlämnade handlingar såsom testamenten. bodelningsinstrument. äk- tenskapsförord. lagfartsbevis och försäkringshandlingar. vilka kan ge viktig information om tillgångarnas storlek. Motsvarande gäller inkomst- och kon- trolluppgifter. pensionsbrev. deklarationer och debetsedlar. Kompletterande upplysningar kan behöva inhämtas från anhöriga eller samboende eller från olika myndigheter. t.ex. lokala skattemyndigheten. I fråga om fordringar som den döde kan ha haft bör undersökas om det finns innestående lön eller semesterersättning.

När anmälaren har gått igenom boet. återstår att göra ett överslag av de samlade tillgångarna på sätt som har angetts vid l s" och jämföra det sammanlagda värdet med begravningskostnader och övriga utgifter med anledning av dödsfallet. Uppstår tvekan huruvida värdet av tillgångarna överstiger nämnda utgifter. får dödsboanmälan inte ske. Bouppteckning mås- te då i stället förrättas enligt vanliga regler. Motsvarande gäller.om anmälaren inte känner sig övertygad om att samtliga tillgångar har blivit kända.

Som redan har nämnts under l s" är dödsbodelägare oförhindrad att ta initiativ till bouppteckning även i de fall när dödsboanmälan är möjlig att göra. Det ligger i sakens natur att dödsboanmälan inte bör göras när någon av delägarna föredrar att bouppteckning förrättas. Erhåller den till- tänkte anmälaren besked av denna innebörd bör han alltså avstå från an- mälan. om det inte är klart att delägaren har ett syfte som är chikanöst e. d. Att annan rättsägare efter den avlidne. t. ex. borgenär. motsätter sig dödsboanmälan utgör en anledning för anmälaren att iaktta försiktighet — särskilt om dolda tillgångar påstås existera — men innebär inte hinder för anmälan.

En särskilt ömtålig situation föreligger när den döde var ett barn. Som förut antytts är det ett exempel på fall då dödsboanmälan ofta kan komma till användning. Den som skall göra anmälan bör i en sådan situation givetvis fullgöra uppdraget så att barnets föräldrar inte åsamkas mer besvär än upp-

• Sida 69
•  Original

Prop. 1975/76: 50 - 69

gifternas inhämtande kräver. l spädbarnslallen torde undersökningen ofta kunna begränsas till ett telefonsamtal med föräldrarna.

I paragrafens andra stvcke föreskrivs att dödsboanmälan skall förvaras hos rätten. Till skillnad från bouppteckningar. som skall förvaras i bestyrkt avskrift. arkiveras anmälningar i original. Detta medför i sin tur att an- mälningar behöver inges i bara ett exemplar. llos rätten bör därjämte för- varas de löpande förordnanden som socialnämnden har utfärdat för dent som skall göra dödsboanmälan. Dessa behöver därigenom inte styrka sin behörighet vid varje anmälningstilllälle.

9 .f

! paragrafens/ämm srt'c'ke har införts ett tillägg som anger att domstolen skall se till att antingen bouppteckning har förrättats och ingetts eller döds- boanmälan gjorts inom föreskriven tid.

Tingsrätten fullgör sin kontroll genom att pricka av inkomna bouppteck- ningar och dödsboanmälningar mot de underrättelser om dödsfall som rätten enligt 40 & folkbokföringskungörelsen (19671495) erhåller från pastorsäm- betet. Beträffande såväl bouppteckning som dödsboanmälan gäller enligt 1. 8 och 8 a åå" att handlingen skall ha kommit rätten till handa inom fyra månader från dödsfallet. llar varken bouppteckning eller dödsboanmälan getts in inom denna tid kan domstolen vid vite förelägga den som är bo- uppteckningsskyldig att inom viss tid inge bouppteckning. lnnan vitesfö- reläggande utfärdas kan domstolen sända påminnelse om boupptecknings- skyldigheten. Det torde vara lämpligt att i påminnelser och förelägganden ta in upplysning om möjligheten till dödsboanmälan. Något föreläggande om att göra di'idsboanmälan kan inte utfärdas.

Har vitesföreläggande beträffande bouppteckningsplikten utfärdats. bör vite inte kunna utdömas. om behörig dödsboanmälan har kommit in innan vitesfrågan avgörs.

lnnan registrering av bouppteckning sker. åligger det enligt andra sive/(er rätten att se till att bouppteckningen är upprättad enligt bestämmelserna i ÄB. Vid behov kan rätten förelägga den bouppteckningspliktige att avhjälpa bristfälligheter. Någon motsvarighet till denna bestämmelse har inte ansetts behövlig i fråga om dödsboanmälan. Beträffande sådan anmälan åligger det rätten att kontrollera att den innehåller de uppgifter som anges i 8aå och att den har undertecknats av behörig person. dvs. företrädare för socialnämnden eller någon som nämnden har förordnat. Skulle det brista i något av dessa avseenden. föreligger ingen anmälan i lagens mening. Be- stämmelserna i första stycket om tttkrävande av bouppteckning kan därmed bli tillämpliga. Det sagda hindrar naturligtvis inte att domstolen under hand låter inhämta kompletterande uppgifter till en dödsboanmälan. så att lagens krav blir uppfyllda.

• Sida 70
•  Original

Prop. 1975/76: 50 70

10 .f'

Paragrafen. som f. n. upptar bestämmelser om s. k. tilläggsbouppteckning. har erhållit ett nytt alu/ra stycke. [ detta anges att bouppteckning skall för- rättas inom tre månader. om ny tillgång yppas sedan dödsboanmälan har gjorts och det därigenom inte längre föreligger förutsättning för sådan an- mälan. [ fråga om bouppteckningen blir allmänna bestämmelser tillämpliga.

Huvudförutsättning för dödsboanmälan är enligt 1 & att den dödes till- gångar inte förslår till annat än begravningskostnader och andra dödsfalls- utgifter. Framkommer i efterhand tillgång. som inte var känd när anmälan gjordes. kan i princip två skilda situationer föreligga. Om den nya tillgången tillsammans med de tillgångar som redan tidigare var kända inte överstiger dödsfallsutgifterna. finns inte behov av någon ytterligare åtgärd. Överstiger däremot värdet av de sammanlagda tillgångarna dödsfallsutgifterna skall bouppteckning förrättas. Det blir därvid inte fråga om en s.k. tilläggsbo- uppteckning. som bara innefattar tillägg eller rättelse av en tidigare gjord bouppteckning. utan om en fullständig bouppteckning. upprättad enligt de allmänna bestämmelserna i 20 kap. Det skall alltså bl. a. göras en komplett förteckning över den dödes tillgångar och skulder vid hans frånfälle. För- summas bouppteckning. kan gäldsansvar inträda enligt 21 kap. 14å ÄB. Vidare bildar bouppteckningens förrättande utgångspunkt för den tidsfrist som enligt 21 kap. 1 % gäller för boets avträdande till förvaltning av bo- utredningsman eller till konkurs.

21 kap. 199"

[ paragrafen har tagits in en bestämmelse om befrielse från gäldsansvar när dödsboanmälan har gjorts. Beträffande motiven härför hänvisas till av- snittet 6.4.

8.2. Arvsskattelagen 45 _f

! paragrafen har tagits in en bestämmelse som ålägger skattskyldig för- månstagare till försäkring deklarationsplikt. även om han är arvinge eller testamentstagare. Deklarationsplikten inträder om dödsboanmälan har gjorts med anledning av försäkringstagarens död.

Enligt nuvarande regler skall deklaration avges av den som är skattskyldig angående förvärv som vid försäkringstagares död har tillfallit förmånstagare. Undantag görs dock för förmånstagare vilken samtidigt är arvinge eller tes- tamentstagare. Undantaget korresponderar med föreskriften i 20 kap. Så andra stycket ÄB om att bouppteckning skall innehålla uppgift om liv- försäkring som på grund av förmånstagarförordnande ej ingår i kvarlåt-

• Sida 71
•  Original

Prop. 1975/76: 50 71

enskapen. Om bouppteckning ersätts med dödsboanmälan enligt 20 kap. [ fc" ÄB. kommer livförsäkring med förmånstagarförordnande inte att re- dovisas på det sätt som nyss har angetts. ] det läget har det ansetts behövligt med en deklarationsplikt för skattskyldig förmånstagare. trots att han är arvinge eller testamentstagare.

9. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ändring i ärvdabalken . 2. lag om ändring i lagen (l94lz4l6) om arvsskatt och gåvoskatt.

10. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1975/76: 50 72

Bilaga ] Promemorielörslaget

1 Förslag till _ Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrives i fråga om ärvdabalken dels att 7 kap. 4.5. 8 kap. 8 s'. 18 kap. 2 och 4åå. 19 kap. 2.5. 20 kap. 1 och 9 ä;". 2] kap. 1. 2. 18 och 195; samt rubriken till 20 kap. Skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i 20 kap. skall införas en ny paragraf. Sa &. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyda/.se F öres/agan lyda/se 7 kap. 4 s"

Har arvlåtaren i livstiden bortgivit egendom under sådana omständigheter eller på sådana villkor att gåvan till syftet är att likställa med testamente. skall i avseende å gåvan vad i 2 och 3 äs" är stadgat om testamente äga motsvarande tillämpning. om ej särskilda skäl äro däremot; och skall vid nedsättning av gåvan motsvarande del av den bortgivna egendomen åter- bäras eller. om det ej kan ske. ersättning utgivas för dess värde. Vid laglottens beräkning skall värdet av den bortgivna egendomen läggas till kvarlåten- skapen.

Vill bröstarvinge mot gåvotagare Vill bröstarvinge mot gåvotagare göra gällande rätt som avses i första göra gällande rätt som avses i första stycket. skall han väcka talan inom stycket. skall han väcka talan inom ett år från det bouppteckning efter ett år från det bouppteckning efter arvlåtaren avslutades. Försittes den- arvlåtaren avslutades eller dödsboan-

na tid. är rätt till talan förlorad. mälan gjordes. Försittes denna tid.är rätt till talan förlorad.

Var vid dödsfallet gåvan ej fullbordad. må den ej. med mindre särskilda skäl äro därtill. göras gällande. i den mån det skulle lända till intrång i bröstarvinges laglott. 8 kap.

ss"

Anspråk på underhållsbidrag enligt 1 ;" skall vid talans förlust framställas senast vid skiftet.

Rätt till underhållsbidrag enligt 3. Rätt till underhållsbidrag enligt 3. 4 eller 5 & göres gällande genom att 4 eller 5 & göres gällande genom att

• Sida 73
•  Original

Prop. 1975/76: 50

Nuvarande lydelse

anspråk framställes eller talan väck- es. i fall som avses i 3ä inom ett år sedan testamente. varom där sägs. blivit den underhållsberättigade del- givet och i fall som avses i 4 eller 5 & inom samma tid från det boupp- teckning efter arvlåtaren avslutades. Försittes denna tid. är rätten förlo- rad.

föreslagen lydelse

anspråk framställes eller talan väck- es. i fall som avses i Så inom ett år sedan testamente. varom där sägs. blivit den underhållsberättigade del- givet och i fall som avses i 4 eller 5 ;" inom samma tid från det boupp- teckning efter arvlåtaren avslutades eller dödsboanmälan gjordes. Försit- tes dcnna tid. är rätten förlorad.

18 kap.

&

2 .

Till dess att egendomen omhändertagits av samtliga dödsbodelägare eller av den som eljest har att förvalta boet. skall egendomen. där den ej står under vård av förmyndare. syssloman eller annan. vårdas av delägare som sammanbodde med den avlidne eller eljest kan taga vård om egendomen; och har han att ofördröjligen underrätta övriga delägare om dödsfallet samt. där god man för delägare tarvas. hos rätten göra anmälan såsom i l 8 kap. föräldrabalken Sägs. Vad nu är sagt om delägare gäller ock efterlevande make som ej är delägare i boet.

Är ej någon som sålunda tager vård om den dödes egendom. skall husfolk. husvärd eller annan som är närmast därtill omhändertaga egen- domen samt tillkalla delägare eller hos rätten göra anmälan om döds/aller. Polismyndigheten är ock pliktig att utföra vad nu sagts. om dess biträde äskas eller eljest finnes erforderligt. Då anmälan skett. skall rc'ilren. där så erfordras. förordna god man att fullgöra vad enligt första stycket ålig- ger delägare.

Vad tredje man i god tro slutit med dem som enligt bouppteckning- en äro dödsbodelägare är gällande. ändå att annan delägare finnes.

Är ej någon som sålunda tager vård om den dödes egendom. skall husfolk. husvärd eller annan som är närmast därtill omhändertaga egen- domen samt tillkalla delägare eller artntäla döds/aller rill socialnämnden. Polismyndigheten är ock pliktig att utföra vad nu sagts. om dess biträde äskas eller eljest finnes erforderligt. Då anntälan skett. skall socialnämn- den. där så erfordras. förordna någon att fullgöra vad enligt första stycket åligger delägare.

71?

Vad tredje man i god tro slutit med dem som enligt bouppteckning eller dödsbon/nudlar! äro dödsbodelä- gare är gällande. ändå att annan del- ägare finnes.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1975/76: 50

Nuvarande lydelse

Har. innan bouppteckning skett. rättshandling företagits utan med- verkan av testamentstagare. är den ej på sådan grund ogiltig. där tredje man var i god tro och rättshandling- en skäligen ej kunde anstå tills bo- uppteckningen förrättats.

74

Föreslagen [vt/else

Har. innan bouppteckning skett ellerdödsboanmc'i/angjorts. rättshand- ling företagits utan medverkan av testamentstagare. är den ej på sådan grund ogiltig. där tredje man var i god tro och rättshandlingen skäligen ej kunde anstå tills bouppteckning förrättats eller anmälan gjorts.

19 kap.

2.'

Vid ansökan som i l & sägs fogas avskrift av bouppteckningen efter den döde eller. där inregistrering skett. uppgift å dagen därför. Är ej boupp- teckning förrättad. lämnas trovärdig uppgift om delägarna i boet och de- ras hemvist samt . där testamentsexe-

Vid ansökan som i l .5 sägs fogas avskrift av bouppteckning efter den döde eller. där inregistrering skett. uppgift å dagen därför. Är ej boupp- teckning förrättad. lämnas trovärdig uppgift om delägarna i boet och de- ras hemvist samt.där testamentsexe-

kutor är förordnad. om dennes kutor är förordnad. om dennes namn och hemvist. namn och hemvist. 20 kap.

Om bouppteckning

Bouppteckning skall förrättas sist tre månader efter dödsfallet. såframt ej på ansökan inom samma tid _rätten med hänsyn till boets beskaffenhet eller av annan särskild orsak förläng- er tiden.

8a

Om bouppteckning och dödsboan- mälan

Bouppteckning skall förrättas sist tre månader efter dödsfallet. såframt ej på ansökan inom samma tid rätten med hänsyn till boets beskaffenhet eller av annan särskild orsak förläng- er tiden. Bouppteckning behöver dock ei ske. om dödsboanmälan göres Itos rätten enligt vad som /öreskrives it? (1 '+'.

Bou/wptee/rningfdr ersättas av döds- boanmälan. om den dödes til/gängar icke överstiga ett värde av 5 000 kronor och ej om./atta. fast egendom eller tom/-

• Sida 75
•  Original

Prop. 1975/76: 50

Nuvarande lydelse

Det åligger rätten att tillse. att bo- uppteckning inom laga tid förrättats och ingivits. Finnes det vara försum- mat. äger rätten vid vite förelägga viss tid eller. där bouppteckning ej skett. lörordna någon att föranstalta därom. Sådant förordnande utgör ej

Föreslagen lydelse

rätt. Bland tillgångarna skall medräk- nas egendom som enligt 12 _l" lagen (1941:416) om arvsskatt och gdvoskatt skall anses som arv/allen. Lever make efter. för värdet av makarnas samman- lagda giftorättsgods icke överstiga 10 000 krattor. Finnes efter den döde testamente eller egendom i vilken gifta - rätt var utesluten eller har e/tm'levandc make sådan egendom. skal/lmup/tteck - ning alltid ske.

Dödsboanmälan göres inom tre mä- nader frän döds/alle! a v socialnämnden eller någon som nämndenförordnat. Anmälan skall vara skriftlig och upp- taga den dödes 'till/ständiga namn. person/nimmer. hemvist. bostatis- adress oclt dödsdag. namn och bo- stadsadresser beträffande dödsbode/ä - gare som äro kända _Iör anmälaren samt intyg om den dödes och. om han var gift. efterlevande makes tillgångar.

Utan hinder av att dödsboanmälan harg/"ortsskall bouppteckning förrättas. om ny lil/gäng _vppas och.förutsättning fördödsboanmälan därigenom ej längre föreligger eller om i annat/all boupp- teckning begäres av dödsbodelägare. borgenär eller annan vars rätt katt vara beroende därav. Bouppteckningenskall .törrättassenasttremänadere/terdetatt tiligängen _vppades eller begäran gior- des.

'I]:

Det åligger rätten att tillse. att inom laga tid bouppteckning förrättats och ingivits eller dödsboanmälan "gjorts. Finnes det vara försummat. äger rätten vid vite förelägga viss tid för ingivande av bouppteckning eller. där bouppteckning. ej skett. förordna

• Sida 76
•  Original

Prop. l975/76: 50

Nuvarande litt/else

hinder att vara god man vid förrätt- ningen.

76

Föreslagen lvdelse

någon att föranstalta därom. Sådant förordnande skall också meddelas. om bouppteckning skall _/örrättas enligt 8 a 9' och det ej./innes någon som enligt 2 'a' har att./löt'ansta/ta därom. Förord - nandetrit/öransta/taombouppteckning utgör ej hinder att vara god man vid förrättningen.

Registrering av bouppteckning må ej äga rum. där vid bouppteckningen finnes ej hava så förfarits som i detta kapitel sägs. Är bouppteckningen bristfällig. äger rätten med föreläggande av vite utsätta tid inom vilken bristen skall avhjälpas.

Den som är pliktig att lämna uppgift till bouppteckning må vid vite hållas därtill.

2l kap.

1 .

Varder ej efter ansökan. som göres sist en månad efter det bouppteck- ningen förrättades. dödsboets egen- dom avträdd till förvaltning av bo- utredningsman eller till konkurs. svara delägarna för sådan gäld efter den döde som vid bouppteckningens förrättande var dem veterlig.

Yppas efter bouppteckningens för- rättande n_v gäld efter den döde och avträdes ej egendomen efter ansö- kan som göres sist en månad där- efter. svarar delägare. som sådan tid försuttit. för den gälden.

Sker egendomsavträde efter ansö- kan. som ingivits senare än en må- nad ei'ter det bouppteckningen förrät- tades. är delägare pliktig att till döds- boet utgiva det belopp. varmed gäld.

;

:II-

Varder ej cfteransökan. som göres sist en månad efter det bouppteckning förrättades. dödsboets egendom av- trädd till förvaltning av boutred- ningsman eller till konkurs. svara delägarna för sådan gäld efter den döde som vid bouppteckningens för- rättande var dem veterlig.

Yppas efter boupptecknings förrät- tande ny gäld efter den döde och av- trädes ej egendomen efter ansökan som göres sist en månad därefter. svarar delägare. som sådan tid för- suttit. för den gälden.

Sker egendomsavträde efter ansö- kan. som ingivits senare än en må- nad efter det bouppteckning förrät- tades. är delägare pliktig att till döds- boet utgiva det belopp. varmed gäld.

• Sida 77
•  Original

Prop. l975/76: 50

Nuvarande lydelse

som var honom veterlig en månad före ansökningsdagen. överstiger värdet av den avträdda egendomen och eljest tillgängliga medel. men skall ej vidare mot enskild borgenär stå i ansvar efter vad i l & sägs.

77

Föreslagen [värt/se

som var honom veterlig en månad före ansökningsdagen. värdet av den avträdda egendomen och eljest tillgängliga medel. men skall ej vidare mot enskild borgenär stå i ansvar efter vad i lä sägs.

överstiger

Där borgenär begär det. skall delägare med ed fästa. att gäld som yrkandet avser ej var honom veterlig en månad före ansökningsdagen. Gitter han ej gå eden. skall så anses som hade den gälden tidigare varit honom veterlig.

18

Har arvinge eller testamentstagare ej njutit förmån av boet och ej heller tagit annan befattning därmed än att han fullgjort vad enligt 18 kap. 254 åligger honom och deltagit i boupp— teckningens förrättande. är han fri från ansvar på grund av underlåten— het att avträda boet.

19

Finnes efter den döde allenast egendom som ej kunnat hos honom tagas i mät. skall vad i detta kapitel är stadgat om ansvar för gäld ej äga tillämpning. Vad nu är sagt länder dock ej till inskränkning i delägares skyldighet att låta egendomen eller dess värde gå i betalning för gälden.

s'

Har arvinge eller testamentstagare ej njutit förmån av boet och ej heller tagit annan befattning därmed än att han fullgjort vad enligt 18 kap. 2å åligger honom och deltagit i boupp- tecknings förrättande. är han fri från ansvar på grund av underlåtenhet att avträda boet.

Finnes efter den döde allenast egendom som ej kunnat hos honom tagas i mät. skall vad i detta kapitel är stadgat om ansvar för gäld ej äga tillämpning. tltotsvarande gäller. när dödsboamnälangjorts. Vad nu är sagt länder dock ej till inskränkning i delägares skyldighet att låta egen- domen eller dess värde gå i betalning för gälden.

Förrättas bouppteckning enligt 20 kap. 8 a 59" tredie stycket. skall ifråga om ansvar förgä/d så anses som hade döds- boanmälan e/ gjorts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om dödsfall som har inträffat före ikraftträdandet.

• Sida 78
•  Original

Prop. 1975/76: 50

Föreslagen lvdelse

Finnes. då dödsfall inträffar.ej an- nan arvinge än fonden eller är fon- den universell testamentstagare. skall det hos rätten anmälas av den. som har boet i sin vård. och nämne rätten. när sådan anmälan sker eller förhållandet eljest varder kunnigt. god man att vid boutredningen fö- reträda fonden. God man skall ej för- ordnas. om fonden uteslutits från arv genom testamente och anledning till klander mot testamentet ej kan an- tagas föreligga. Ej heller skall god man förordnas. om boet utvisar brist och god man icke behövs för att taga vård om boets tillgångar eller om dödsboanmälan enligt 20 kap. vitalt" ärvdabalken gjorts.

Prövas god man ej vara lämplig för uppdraget. varde han av rätten ent-

ledigad.

Det åligger kammarkollegiet att övervaka. att gode mannen behörigen fullgör sina skyldigheter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976.

1Senaste lydelse 19721640.

• Sida 79
•  Original

Prop. l975/76: 50 79

BilagaZ Till lagrådet remitterade förslag

bröstarvinges laglott.

8 kap. 8 &

Anspråk på underhållsbidrag enligt l & skall vid talans förlust framställas senast vid skiftet. Rätt till underhållsbidrag enligt 3. Rätt till underhållsbidrag enligt 3.

• Sida 80
•  Original

Prop. l975/76: 50

.IN'uvarande lvdelse

4 eller 5 & göres gällande genom att anspråk framställes eller talan väck- es. i fall som avses i 3; inom ett år sedan testamente. varom där sägs. blivit den underhållsberättigade del- givet och i fall som avses i 4 eller 5 & inom samma tid från det boupp- teckning efter arvlåtaren avslutades. Försittes denna tid. är rätten förlo- rad.

80

Föreslagen lvdelse

4 eller 5 & göres gällande genom att anspråk framställes eller talan väck- es. i fall som avses i $% inom ett år sedan testamente. varom där sägs. blivit den underhållsberättigade del- givet och i fall som avses i 4 eller 5 & inom samma tid från det boupp- teckning efter arvlåtaren avslutades eller dödsboanmälangjordes. Försittes denna tid. är rätten förlorad.

18 kap. 2.5

Till dess att egendomen omhändertagits av samtliga dödsbodelägare eller av den som eljest har att förvalta boet. skall egendomen. där dej ej står under vård av förmyndare. syssloman eller annan. vårdas av delägare som sammanbodde med den avlidne eller eljest kan taga värd om egendomen; och har han att ofördröjligen underrätta övriga delägare om dödsfallet samt. där god man för delägare tarvas. hos rätten göra anmälan såsom i 18 kap. föräldrabalken sägs. Vad itu är sagt om delägare gäller ock efterlevande make som ej är delägare i boet.

Är ej någon som sålunda tager vård om den dödes egendom. skall husfolk. husvärd eller annan som är närmast därtill omhändertaga egen- domen samt tillkalla delägare eller hos räl/en göra anmälan om döds/allel. Polismyndigheten är ock-pliktig att utföra vad nu sagts. om dess biträde äskas eller eljest finnes erforderligt. Då anmälan skett. skall rätten, där så erfordras . förordna god man att f ull- göra vad enligt första stycket åligger delägare.

Är ej någon som sålunda tager vård om den dödes egendom. skall husfolk. husvärd eller annan som är närmast därtill omhändertaga egen- domen samt tillkalla delägare eller anmäla döds/aller lill socialnämnden. Polismyndigheten är ock pliktig att utföra vad nu sagts. om dess biträde äskas eller eljest finnes erforderligt. Då anmälan skett. skall soda/nämn- den. där så erfordras. fullgöra vad en- ligt första stycket åligger delägare.

• Sida 81
•  Original

Prop. l975/76: 50

Nuvarande lvdelse

81

Föreslagen lvzlelse

20 kap.

Om bouppteckning

Bouppteckning skall förrättas sist tre månader efter dödsfallet. såframt ej på ansökan inom samma tid rätten med hänsyn till boets beskaffenhet eller av annan särskild orsak förläng— er tiden.

Om bouppteckning och dödsboan- mälan

:III

Bouppteckning skall förrättas sist tre månader efter dödsfallet. såframt ej på ansökan inom samma tid rätten med hänsyn ,till boets beskaffenhet eller av annan särskild orsak förläng- er tiden. Bouppteckning behöver dock Gl. förrättas, om den dödes tillgångar el- ler, om han efterlämnar make. till- gångarnajämte hans andel i makens gi/tarättsgods iekejörslår till annat än begravningskostnader och andra utgif- ter med anledning av dödsfallet och an- mälan härom (dödsbmmmälan) göres enligt vad som. Iöreskrives itll a 53".

X (I 55"

Dödsboanmälan göres inom .)fitra månader/"rån döds/ädel has rätten av socialnämnden eller någon som nämn- den förordnat. Anmälan skall vara skri/tlig och upptaga

[ . den dödes jul/ständiga mmm. personnummer. hemvist. bostads- adress oeh dödsdag.

2. namn och bostadsadresser be- träffande dödsbodelägare. om uppgif- terna kan inhämtas utan avsevärd tids- utdräkl.

3. intvgattdendödestillgångare/ler. om han eller/ämnarmake. tillgz'ingarna jämte hans andel i nn'lkens gi/torät/s- gods iekejörslär till annat än begrav- ningskostm7der och andra utgifter med anledning av dödsfallet.

Dödsboanmälan skall./ön'aras hos rätten.

• Sida 82
•  Original

Prop. 1975/76: 50

Nuvarande hide/se

Det åligger rätten att tillse. att bo- uppteckning inom laga tid förrättats och ingivits. Finnes det vara försum- mat. äger rätten vid vite förelägga viss tid eller. där bouppteckning ej skett. förordna någon att föranstalta därom. Sådant förordnande utgör ej hinder att vara god man vid förrätt- ningen.

Föreslagen lydelse

'I]:

Det åligger rätten att tillse. att inom laga tid bouppteckning förrättats och ingivits eller dödsboanmälan gjorts. Finnes det vara försummat. äger rätten vid vite förelägga viss tid för ingivande av bouppteckning eller. där bouppteckning ej skett. förordna någon att föranstalta därom. Sådant förordnande utgör ej hinder att vara god man vid förrättningen.

Registrering av bouppteckning må ej äga rum. där vid bouppteckningen linnes ej hava så förfarits som i detta kapitel sägs. År bouppteckningen bristfällig. äger rätten med föreläggande av vite utsätta tid inom vilken bristen skall avhjälpas.

Den som är pliktig att lämna uppgift till bouppteckning må vid vite hållas därtill.

10 .5

Yppas efter boupptecknings förrättande ny tillgång eller gäld eller annan felaktighet i bouppteckningen. skall inom en månad uppgöras handling. innefattande tillägg eller rättelse; och gäller om sådan handling vad ovan är stadgat om bouppteckning.

Yppas n_v til/gäng sedan dödsboutr- mälan gjorts ocltjöreligger därigenom icke längreförutsättningför sådan att- mälan. skall bouppteckning förrättas senast tre månader efter det att tillgång - en _vppades.

21 kap.

Finnes efter den döde allenast egendom som ej kunnat hos honom tagas i mät. skall vad i detta kapitel är stadgat om ansvar för gäld ej äga tillämpning". Vad nu är sagt länder dock ej till inskränkning i delägares skyldighet att låta egendomen eller

19.5

Finnes efter den döde allenast egendom som ej kunnat hos honom tagas i mät. skall vad i detta kapitel är stadgat om ansvar lör gäld ej äga tillämpning. Motsvarande gäller. när dödsboanmälan gjorts. Vad nu är sagt länder dock ej till inskränkning i

• Sida 83
•  Original

Prop. l975/76: 50 83

Nuvarande lydelse Föreslagen [vile/se dess värde gå i betalning för gälden. delägares skyldighet att låta egen- domen eller dess värde gå i betalning för gälden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om dödsfall som har inträffat före ikraftträdandet.

• Sida 84
•  Original

Prop. l975/76: 50 84

Lag/"ride!:

För att tillgodose olika intressen som kan göra sig gällande i samband med ett dödsfall finns i ÄB ett utförligt och efter ingående överväganden uppbyggt regelsystem. Av grundläggande betydelse för systemets utform- ning i olika avseenden har varit. att en bouppteckningsförrättning skall ingå som ett obligatoriskt led i varje boutredning. Ett flertal bestämmelser utöver dem som direkt tar sikte på bouppteckningsplikten förutsätter sålunda att bouppteckning alltid blir upprättad. Det möter därför uppenbara svårigheter att införa lättnader i bouppteckningsskyldigheten utan en tner omfattande överarbetning av regelsystemet än som kan ske inom ramen för en partiell reform.

l remissen föreslås nu en försiktig uppmjukning av det hittillsvarande kravet på att bouppteckning alltid skall förrättas efter ett dödsfall. Den prak- tiska betydelsen av den föreslagna reformen blir måhända inte särdeles stor. men att i ett sammanhang som det förevarande medge mera betydande eftergifter från bouppteckningsplikten synes med hänsyn till vad som nyss sagts knappast vara möjligt utan risk för besvärande komplikationer. Det kan sättas i fråga. om det finns tillräcklig anledning att nu vidta de föreslagna lagstiftningsåtgärderna. l lagstiftningsärendet får emellertid anses ådagalagt. att det på många håll föreligger ett starkt önskemål om en begränsning av bouppteckningspliklen åtminstone såvitt gäller fall. när den döde inte efterlämnar tillgångar av något egentligt värde. Lagrådet vill därför inte motsätta sig en reform med angivet syfte.

• Sida 86
•  Original

Prop. l975/76: 50 86

Vad som framkommit vid lagrådsgranskningen kommer att på sedvanligt sätt redovisas i anslutning till de olika lagrummen. I vissa avseenden ak- tualiserar det remitterade förslaget emellertid spörsmål med sådan räckvidd att de lämpligen bör behandlas redan i detta sammanhang.

linligt förslaget skall. när den döde efterlämnar endast obetydliga till- gångar. bouppteckning kunna ersättas av s.k. dödsboanmälan. som i så fall skall avges av socialnämnden eller någon av nämnden förordnad person. Förslaget innebär att det skall ankomma på den som enligt eljest gällande regler har att föranstalta om bouppteckning att avgöra. om det förenklade förfarandet med anmälan skall tillämpas när förutsättning härför föreligger. Dödsbodelägare som har den dödes "egendom i sin vård får således vanligen besluta i saken. Övriga delägare och andra. som kan ha berättigat intresse av att förhållandena i boet blir klarlagda genom en bouppteckningsförrätt- ning. saknar enligt förslaget möjlighet att framtvinga bouppteckning. På denna punkt avviker förslaget från vad som förordats i den till grund för remissen liggande departementspromemorian. Att på detta sätt tillerkänna viss dödsbodelägare exklusiv bcsti'tmmanderätt kan ej anses tillfredsstäl- lande. ävcn om det kan förutsättas att denne i regel tar hänsyn till olika önskemål som kan ha framställts.

Den föreslagna ordningen leder till stötande konsekvenser särskilt i det fallet. som någon gång kan tänkas föreligga. att den döde saknar egentliga tillgångar. beroende på att han under livstiden givit bort huvuddelen av sin egendom till någon av arvingarna under omständigheter som anges i 7 kap. 45 ÄB. Det kan då vara så att det är just gåvotagaren eller någon honom närstående som har att besluta. huruvida bouppteckning skall äga rum eller inte. För att övriga dödsbodelägare skall kunna få full klarhet om gåvotransaktioncn och kunna ta ställning till om de skall kräva återbäring av den bortgivna egendomen blir det vanligen av stor betydelse att bo- uppteckning kommer till stånd. Detta hänger samman med att i boupp- teckningen skall lämnas uppgifter om bl.a. gåvor som avkomling till den döde mottagit av denne (20 kap. 55 tredje stycket ÄB") och att envar bo- dclägare är skyldig att på anmaning lämna uppgifter härom och kan åläggas att med ed bestyrka uppgifterna (20 kap. 6 5 första och andra styckena ÄB). Även om den nu skildrade situationen är särpräglad. visar det sagda att det föreslagna undantaget från bouppteckningsplikten kan komma att ut- nyttjas för att skydda arvinge från berättigade krav på återbäring av gåvo- medel. om inte dödsbodelägarna i allmänhet tillerkänns rätt att påkalla bouppteckning.

Även andra skäl talar för att bouppteckning inte bör få underlåtas. om sådan förrättning begärs av dödsbodelägare eller annan intressent. Förutom vad departementspromemorian innehåller i denna del bör beaktas. att skilda uppfattningar kan råda om vilka tillgångar den döde efterlämnat och vilket värde dessa har. Den som skall avge intyg om förhållandena bör rimligen

• Sida 87
•  Original

Prop. 1975/76: 50 87

inte vara nödsakad att göra mera ingående undersökningar. Det finns därför onekligen risk för att han. utan att göra sig skyldig till egentlig försummelse. någon gång felbedömer förhållandena med påföljd att en dödsboanmälan på felaktiga grunder får ersätta bouppteckning. Om detta i efterhand påtalas av någon som är beroende av dödsboutredningen. bör rättelse kunna komma till stånd genom att bouppteckning förrättas även mot bestridande av den bouppteckningsskyldige. Risken att dödsboanmälan sker på grund av för låg uppskattning av tillgångarna blir något mindre. om man. såsom föreslås i det följande. på det sättet skärper villkoret för undantag från kravet på bouppteckning att det skall vara uppenbart att tillgångarna inte förslår till annat än begravningskostnader och jämförbara utgifter. För de enskilda rättsägarna kvarstår likväl behovet av att ha tillgång till ett korrektiv. när dödsboanmälan anses ha gjorts på felaktiga grunder.

Under åberopande av det anförda föreslår lagrådet den ändringen i det remitterade förslaget att. även efter det en dödsboanmälan har gjorts. bo- uppteckning skall förrättas. om det begärs av dödsbodelägare eller annan. vars rätt kan bero därav. För att missbruk skall förhindras och medel för bestridande av bouppteckningskostnaden inte skall saknas i dessa fall bör emellertid som villkor för att begäran om bouppteckning skall bli beaktad föreskrivas. att den som begär bouppteckning ställer säkerhet för kostnaden.

Civ/lensvärd. Nordlund och Ulveson:

1 den mån regler för socialnämndens handläggning av ifrågavarande ären- den inte meddelas i de nu föreslagna lagändringarna har socialnämnden att tillämpa de bestämmelser i lagen (1956: 2) om socialhjälp och lagen (1970:296) om social centralnämnd m.m. som i allmänhet gäller för dess verksamhet. Kommun får besluta. att de uppgifter som ankommer på so- cialnämnd. barnavårdsnämnd och kommunal nykterhetsnämnd skall hand- has av en för de tre vårdområdena gemensam social centralnämnd. lnrättas sådan nämnd. får kommunen även inrätta två eller flera sociala distrikts- nämnder för att. var och en inom sitt socialvårdsdistrikt. handlägga ärenden som avser vård och behandling ellerannan åtgärd beträffande enskild person. Vad som i lag eller annan författning är föreskrivet om socialnämnd skall med vissa undantag äga motsvarande tillämpning i fråga om social cen- tralnämnd och social distriktsnämnd.

1 de föreslagna nya bestämmelserna i 18 kap. 25 och 20 kap. 8a5 ÄB anges inte vilken socialnämnd som avses. vistelsekommuncns eller man- talsskrivningskommunens. Ledning i frågan får då hämtas från socialhjälps- lagen. 1 dess 1 5 stadgas att kommunen skall tillse att den som vistas i kom- munen crhåller såväl tillfredsställande omvårdnad som erforderlig social- hjälp. Av förarbetena till lagen och ett avgörande av regeringsrätten framgår att i dessa skyldigheter kan ingå att ombesörja begravning och betala be- gravningskostnaderna (se SOU 1950: 11 s. 334 och prop. 1955: 177 s. 122

• Sida 88
•  Original

Prop. 1975/76: 50 88

samt RÅ 1973 ref. 11). Det synes naturligt att samma socialnämnd tilläggs uppgifterna att tillfälligt ta vård om den avlidnes egendom och att göra dödsboanmälan. Enligt vad remissprotokollet ger vid handen har man emel- lertid åsyftat att dessa uppgifter skall fullgöras av socialnämnden i (len kom- mun där den döde var mantalsskriven. En sådan ordning torde inte kunna åstadkommas utan uttrycklig reglering i lag och förefaller inte heller än- damålsenlig. Vi förordar därför att. såsom också skett i de remitterade för- slagen till ändringar i 18 kap. 2 5 och 20 kap. 8 a 5. den nämnd som tilläggs ifrågtwarande uppgifter i lagtexten anges med ordet "socialnämnden" samt att därmed skall förstås den nämnd som vid behov haft att svara för den avlidnes sociala omvårdnad i livstiden.

Socialnämnden kan enligt socialhjälpslagen och lagen om social central- nämnd m. m. efter bemyndigande av kommunfullmäktige delegera sin be- slutanderätt åt särskild avdelning. bestående av ledamöter eller suppleanter i nämnden. eller åt ledamot eller suppleant eller åt tjänsteman hos kom- munen. Genom att man fullt utnyttjar dessa delegationsmöjligheter bör kretsen av personer med befogenhet att göra dödsboanmälan kunna bli till- räckligt vid. särskilt om uppdrag ges även åt andra kommunens tjänstemän än dem tillhörande socialförvaltningcn. t. ex. tjänstemän vid överförmyn- darorganisationen. Om det remitterade förslaget innebär att socialnämnden skulle äga förordna dödsboanmälare att. vid sidan av nämnden och dess delegater. handla inte på socialnämndens vägnar utan som innehavare av självständigt uppdrag. anser vi oss böra avstyrka en sådan ordning. Den skulle nämligen medföra en besvärande oklarhet om de självständiga döds- boanmälarnas ställning i kommunalrättsligt hänseende. Skulle det anses att man måste gå utanför kretsen av kommunala förtroendemän och tjäns- temän föratt få lämplig spridning av uppdragen som dödsboanmälare. torde befogenheten att göra dödsboanmälan uteslutande böra tillkomma av rätten eller länsstyrelsen förordnade personer. 1 sådant fall finge dock de med uppdragen förenade kostnaderna rimligtvis bäras av statsverket. Mot bak- grund av det anförda förordar vi i första hand att endast socialnämnden får behörighet att göra dödsboantnälan med de möjligheter att delegera be- slutanderätten som nyss redovisats. 1 andra hand förordas att behörigheten tillägges den som av rätten (eller länsstyrelsen) förordnats därtill.

Beslut som i ärende om dödsboanmälan meddelas av kommunalt organ kan. om särskild besvärsbestämmelse inte införs. överklagas endast i den ordning som är föreskriven för kommunalbesvär (jfr 545 socialhjälpslagen och 765 kommunallagen ). Det betyder bl.a.. att endast kommunmedlem kan överklaga sådant beslut. Dödsbtxlelägarc och borgenärer som inte är kommunmedlemmar har alltså ingen bcsvärsrätt. Om man inför den av lagrådet föreslagna möjligheten för den vars rätt kan bero därav att få bo- uppteckning till stånd även om dödsbtmnmälan gjorts. saknas anledning att vidga besvärsrättcn. Inte heller synes skäl finnas att låta besvärspröv- ningen omfatta mer än den legalitetskontroll som utgör föremålet för kom-

• Sida 89
•  Original

Prop. 1975/76: 50 89

munalbesvär. Det kunde i stället övervägas att genom särskild föreskrift utesluta möjligheten att anföra besvär över beslut av dödsboanniälare. [ varje fall bör en sådan föreskrift meddelas. om ett system med självständiga dödsboanmälare införs.

Någon bestämmelse har inte föreslagits om rätt till ersättning av enskild för kommunens kostnader för dödsboanmälan. Eftersom socialhjälpslagen medger kommun rätt till ersättning av enskild endast för socialhjälp. får nämnda kostnader därför stanna på kommunen. Någon annan ordning har inte heller förutsatts i remissprotokollet. Däremot har föredragande statsrådet utgått från att. när socialnämnden tillfälligt tagit vård om dödst där till- gångarna har ett ej obetydligt värde. kostnaderna för förvaltningen i första hand skall betalas av dödsboet. Den föreslagna ändringen i 18 kap. 25 ÄB innebär att på socialnämnden lägges en skyldighet att ombesörja tillfällig dödsboförvaltning i vissa fall. Utan stöd av bestämmelse i lag lär då kom- munens kostnader för sådan förvaltning inte kunna tvångsvis tas ut av dödsboet.

Nyman:

Såsom framgår av vad i det följande anförs vid 20 kap. 8 a_ä ÄB förordar jag. att dödsboanmälan inte skall göras av socialnämnden eller någon som nämnden förordnat utan av den som eljest har att föranstalta om boupp- teckning och att myndighets kontrollerande medverkan utformas så att rik- tigheten av de i anmälan lämnade uppgifterna skall vara bestyrkta av lämplig myndighet.

Ont en sådan ordning införs. är det naturligt att behörighet att bestyrka uppgifter i dödsboanmälan tilläggs bl. a. socialvårdstjänstcmän. Detta torde emellertid kunna ske utan att de kommunalrättsliga problem som berörts av övriga ledamöter aktualiseras.

Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken 7 kap.

4 %*

Lagrådet:

Såsom framgår av vad som sagts i det föregående torde frågan. huruvida sådan gåva förekommit som avses i denna paragraf. ofta inte kunna nöjaktigt klarläggas utan att bouppteckning förrättas. Enligt lagrådets mening skulle det med hänsyn härtill vara betänkligt att ändra paragrafen på sätt som föreslagits i remissen. Lagrådet kan därför inte tillstyrka ändringen. Någon

• Sida 90
•  Original

Prop. l975/76: 50 90

olägenhet av att paragrafen får gälla med oförändrad lydelse även sedan möjlighet öppnats att i vissa fall underlåta bouppteckning synes inte vara att befara. Visserligen kommer rätten att väcka talan om nedsättning av gåvan att kvarstå under längre tid. men varje dödsbodelägare som så önskar kan. om den av lagrådet tidigare föreslagna ändringen genomförs. få till stånd en begränsning av tiden genom att påkalla bouppteckning.

Lagrådet hemställer alltså. att förslaget om ändring i denna paragraf får utgå.

8 kap. 8 & Lagrådet: Vad lagrådet anfört vid 7 kap. 45 äger motsvarande tillämpning beträf- fande förevarande paragraf. Lagrådet hemställer därför. att också förslaget om ändring i denna paragraf får utgå.

18 kap. 2 & Gyllenst'ärd. Nord/und och Ulveson:

Mot den föreslagna ändringen av paragrafen har vi inte något att erinra. Vi hänvisar dock till vad vi inledningsvis anfört om innebörden av det i lagtexten använda ordet "socialnämnden" och om nämndens kostnader för tillfällig dödsboförvaltning i vissa fall.

Ninna/1:

Av det föregående framgår. att jag förordar att dödsboanmälan inte skall göras av socialnämnden eller någon som nämnden förordnat utan av den som eljest har att föranstalta om bouppteckning. Någon ändring av denna paragraf erfördras därvid inte enligt min mening. Å andra sidan innebär den av mig förordade lösningen inte något hinder mot den föreslagna änd- ringen. om denna av särskilda skäl finnes böra genomföras.

20 kap. 1 och 8 a åå (irl/wist'älzl. Nordlund och U/l'(-'S()Il.'

Det nuvarande stadgandet i l & om den tid inom vilken bouppteckning skall förrättas utsäger inte direkt att bouppteckning är obligatorisk efter

• Sida 91
•  Original

Prop. l975/76: 50 91

varje dödsfall men ger ändå klart vid handen att bouppteckningsskyldighet föreligger. Stadgandet kompletteras med reglerna i 95 om att rätten skall tillse att bouppteckning förrättats inom laga tid och att. om det befinnes vara försummat. ingripa med åtgärder som närmare anges.

Det undantag från bouppteckningsskyldigheten som bestämmelserna om dödsboanmälan är avsedda att innefatta böri någon form komma till uttryck redan i l ;". llur bestämmelserna i övrigt bör fördelas mellan l ä och den i remissen föreslagna nya paragrafen är ett lagtekniskt spörsmål. vartill vi återkommer i det följande. Sambandet mellan paragraferna föranleder oss att ta upp dem till gemensam behandling.

1 det remitterade förslaget anges som materiell förutsättning föratt döds- boanmälan skall få ske och bouppteckning alltså inte skall behöva förrättas endast att den dödes tillgångar eller. om han efterlämnar make. tillgångarna jämte hans andel i makens giftorättsgods inte förslår till annat än begrav- ningskostnader och andra utgifter med anledning av dödsfallet. Föredra- gande statsrådet framhåller emellertid. att principen måste vara att boupp- teckning skall förrättas. så snart det uppstår tvekan om huruvida den dödes tillgångar understiger den legala gränsen eller ej. Det är inte meningen. sägs det. att den som gör döt'lsboanmälan skall behöva anställa någon mer omfattande efterforskning beträffande den dödes tillgångar eller gå in på några svåra värderingsfrågor.

Redan av vad lagrådet inledningsvis anfört torde framgå att vi ej har något att erinra mot huvudprincipen att som villkor för dödsboanmälan uppställs att den dödes tillgångar inte överstiger begravningskostnader och övriga utgifter med anledning av dödsfallet. Vi ansluter oss också till det nyss återgivna uttalandet att bouppteckning bör förrättas i alla sådana fall då det uppstår tvekan om huruvida villkoret är uppfyllt. Enligt vår mening är denna senare princip så viktig att den bör komma till uttryck i lagtexten. Vi föreslår därför. att bestämmelserna utformas så att det krävs att det är uppenbart att den if'rågavarant'le förutsättningen för dödsboanmälan före- ligger.

Enligt det i departementspromemorian intagna lagförslaget fick boupp- teckning inte ersättas av dödsboanmälan. när den dödes tillgångar omfattade fast egendom eller tomträtt. Någon motsvarighet härtill upptas inte i det remitterade förslaget. Föredragande statsrådet framhåller visserligen att dödsboanmälan inte bör få göras. om det bland tillgångarna finns fast egen- dom eller tomträtt. men han anser det inte erforderligt att belasta lagtexten med något uttryckligt förbehåll i ämnet. Vi vill i detta fall förorda en återgång till promemorieförslaget. När dödsboanmälan kommer i fråga. är det na- turligtvis mycket litet troligt att fast egendom eller tomträtt ingåri dödsboet. Små andelar i mindre värdefulla fastigheter kan emellertid förekomma. I vissa trakter har det t.ex. varit ganska vanligt nted en långt gående upp- delning av fastigheter i ideella andelar. Med tanke härpå och med hänsyn till det sätt varpå jordabalkens regler om tid för ansökan om lagfart och

• Sida 92
•  Original

Prop. 1975/76: 50 92

inskrivning av tomträttsförvärv är utformade (se 20 kap. 2 % andra stycket 3 och 21 kap. 7?" jordabalken ) finner vi det påkallat med en uttrycklig föreskrift om att dödsboanmälan inte får göras. när tillgångarna omfattar fast egendom eller tomträtt.

Som formell förutsättning för att bouppteckning ej skall behöva förrättas upptar l & i det remitterade förslaget att dödsboanmälan görs enligt före- skrifterna i 8a &. 1 8aå föreskrivs sedan. att dödsboanmälan skall göras inom fyra månader från dödsfallet. att den skall göras hos rätten av so- cialnämnden eller någon som nämnden förordnat samt att anmälan skall vara skriftlig och ha visst närmare angivet innehåll.

Bestämmelsen att dödsboanmälan skall göras av socialnämnden eller nå- gon som nämnden förordnat har av oss behandlats i inledningen. Såsom vi där framhållit bör i lagtexten ej anges mer än att det är socialnämnden som avger dödsboanmälan.

Att uppställa som formell förutsättning att dödsboanmälan görs inom fyra månader från dödsfallet synes ej vara sakligt befogat. Till en början kan anmärkas. att även en anmälan som avges senare bör i princip ha den verkan att bouppteckning därefter inte behöver förrättas; av ett uttalande i remissprotokollet att döma synes något annat heller inte ha varit avsett. Vidare är det önskvärt att frågan huruvida dödsboanmälan skall avges blir prövad så snart som möjligt efter dödsfället. Skulle prövningen utfalla så att någon anmälan inte avges. bör det finnas möjlighet att förrätta boupp- teckning inom laga tid eller åtminstone att i föreskriven ordning ansöka om förlängning av tiden. En lämplig lösning synes vara att i lagen endast föreskrivs att dödsboanmälan bör avges inom två månader efter dödsfallet.

De föreslagna bestämmelserna om utformningen av dödsboanmälan för- anleder i övrigt inte några andra erinringar än att föreskrifterna ej bör ges den innebörden att varje formell brist gör anmälan verkningslös och att vissa språkliga justeringar bör vidtas för att nå bättre anslutning till ärv- dabalkens språkbruk.

Inledningsvis har lagrådet förordat återgång till promemorielörslaget så- tillvida att dödsbtxlelägare och annan vars rätt kan bero därav alltid skall på begäran kttnna få till stånd bouppteckning. De bestämmelser som för- anleds härav bör enligt vår mening tas upp i förevarande sammanhang. enär de innebär en begränsning av möjligheterna att genom dödsboanmälan vinna befrielse från bouppteckningsskyldigheten. Sålunda bör föreskrivas att. även om dödsboanmälan gjorts. bouppteckning skall förrättas. när det begärs av dödsbodelägare eller annan som nyss sagts. Lagrådet har föreslagit. att därvid som villkor skall gälla att den som begär bouppteckning ställer säkerhet för bottppteckningskostnaden. Om detta villkor skall här endast tilläggas. att säkerhetsställaren blir att betrakta som garant för kostnaden i fråga och att säkerheten bör kunna lämnas exempelvis i form av en ga- rantiförbindelse eller genom deposition av ett kontantbelopp.

Det torde inte vara behövligt att i lagtexten ange till vem en begäran

• Sida 93
•  Original

Lu

Prop. l975/ 76: 50 9

om bouppteckning skall riktas. Önskar någon få till stånd bouppteckning. bör han i första hand vända sig till den som enligt Zå har att föranstalta om sådan förrättning. Skulle detta inte leda till något resultat. kan saken anmälas till rätten. som ju enligt 935 skall övervaka att boupptecknings- skyldigheten fullgörs och som får pröva om förutsättningar att tvinga fram bouppteckning föreligger.

Viss tid bör föreskrivas inom vilken bouppteckning i det nu behandlade fallet skall förrättas. Här bör i likhet med vad som är stadgat i l å en tid av tre månader gälla. och tiden bör räknas från det att begäran om bo- uppteckning gjordes och säkerhet ställdes. Av betydelse inte minst med hänsyn till stadgandet i 21 kap. 14 :S är att samma möjligheter till förlängning föreligger som vid tillämpning av l ä.

1 anslutning till bestämmelsen om rätt för dödsbodelägare eller annan att efter det dödsboanmälan gjorts påkalla bouppteckning synes motsvarighet lämpligen böra tas upp till det stadgande som enligt det remitterade förslaget skall skrivas in i 10% oeh där bilda ett nytt andra stycke. Sålunda bör redan i samband med reglerna om dödsboanmälan anges. att bouppteckning skall förrättas. om ny tillgång yppas och på den grund förutsättning för undantag från bouppteckningsskyldigheten inte längre föreligger. Också den bouppteckningsfrist om tre månader som här skall gälla bör kunna förlängas.

Självklart är att den som är bouppteckningsskyldig enligt lä skall. även efter det att dödsboanmälan gjorts. kunna utan stöd av särskilt stadgande föranstalta om bouppteckning. .

Härefter återstår att ta ställning till frågan hur de olika bestämmelserna bör disponeras. Valet står främst mellan två lösningar. Den ena innebär att man. på sätt som skett i det remitterade förslaget. låter l & innehålla de regler som är av materiell innebörd och i den nya paragrafen. placerad mellan 8 och 9.5. samlar övriga bestämmelser. vilka då huvudsakligen blir av formell natur. Enligt det andra alternativet anges i 1 ; endast att undantag från huvudregeln om bottppteckningsskyldighet kan förekomma på grund av dödsboanmälan och hänvisas härvidlag till den nya paragrafen. 1 denna tas sedan upp alla de regler som skall gälla om dödsboanmälan och möjligheterna att genom sådan anmälan underlåta bouppteckning. Enligt vår mening är denna senare lösning att föredra. Den innebär att l ä' behåller sitt prägel av huvudstat'lgande till grund för hela den följande regleringen i kapitlet. Skall paragrafen. såsom enligt det förstnämnda alternativet. dess- utom ange de olika materiella förutsättningarna för att bouppteckning inte skall behöva förrättas. kommer t_t-'ngt'lpunkten i paragrafen att förskjutas på ett mindre lämpligt sätt. Detta gäller särskilt om den av lagrådet föreslagna utbyggnaden av de materiella R'irutsättningarna godtas. llärtill kommer att överblicken över vad som skall gälla rörande dödsboanmälan Rirsvåras. om bestämmelserna i ämnet delas ttpp mellan 1 och Sztåä. Det remitterade förslaget visar för övrigt ganska tydligt de lagtekniska svårigheterna med en sådan uppdelning.

• Sida 94
•  Original

Prop. 1975/76:50 94

Enligt vår mening bör alltså i l & inte göras annan ändring än att genom ett tillägg. sotn bör få bilda ett andra stycke i paragrafen. föreskrivs att om dödsboanmälan och undantag på grund av sådan anmälan från skyl- diglteten att förrätta bouppteckning stadgas i 8 a &. Vidare bör med hänsyn till vad vi anfört i det föregående sistnämnda paragraf kunna få följande lydelse:

"8 a &. Är uppenbart att den dödes tillgångar eller. när han efterlämnar make. tillgångarna jämte hans andel i makens giftorättsgods icke förslå till annat än begravningskostnader och andra utgifter med anledning av döds- fallet och omfatta tillgångarna ej fast egendom eller tomträtt. behöver bo- uppteckning icke förrättas. om dödsboanmälan göres till rätten av social- nämnden.

Dödsboanmälan skall vara skriftlig och upptaga den dödes fullständiga namn. personnummer. hemvist. bostadsadress och dödsdag samt intyg. ut- visande att beträffande tillgångarna föreligger fall som avses i första stycket. 1 anmälan skola även angivas namn och bostadsadresser beträffände döds- bodelägare. om uppgifter därom kttnna inhämtas tttan avsevärd titlsuttlräkt. Dödsboanmälan bör göras inom två månader efter dödsfallet. Den skall förvaras hos rätten.

Ändå att dödsbtxtnmälan gjorts. skall bouppteckning förrättas. om det begärcs av dödsbodelägare eller annan vars rätt kan bero därav och denne ställer säkerhet för bouppteckningskostnaden eller om ny tillgång yppas och på den grund ej längre sådant fall föreligger som avses i första stycket. Bouppteckning skall förrättas sist tre månader efter det att begäran därom gjordes och säkerhet ställdes eller den nya tillgången yppades. (')m för- längning av tiden för boupptecknings förrättande äger vad i l & första stycket sägs motsvarande tillämpning."

Nyman:

Jag ansluter mig till vad övriga ledamöter anfört utom i de delar som rör frågan om vem som skall göra dödsboanmälan och därav avhängiga frågor. 1 dessa hänseenden får jag för egen del anföra följande.

Att förrättande av bouppteckning inordnats såsom ett obligatorium i bo- utredningslörfarandet för med sig att det inte gärna är möjligt att för vissa fall formlöst efterge kravet på att bouppteckning skall förrättas. Någon förrn av anteckning eller registrering beträffande den dödes förhållanden blir nöd- vändig. Det remitterade förslaget utgår också i överensstämmelse härmed från att. när förhållandena är sådana att förrättande av bouppteckning inte är erforderligt.anmälan därom till registreringsmyndigheten skall krävas för befrielse från bouppteckningsskyldigheten. Enligt förslaget skall emellertid s. k. dödsboanmälan inte göras av den som eljest skulle ha att föranstalta om bouppteckning utan av socialnämnden eller någon som denna förordnat att göra sådan anmälan. Genom att på detta sätt ingivande av dödsboanmälan

• Sida 95
•  Original

Prop. 1975/76: 50 95

inte systematiskt anknyts till skyldigheten att förrätta bouppteckning och ej heller läggs på den som i olika fall har att fullgöra denna skyldighet bryts den ordning som ÄB utgår från. Med hänsyn till vad lagrådet in- ledningsvis anfört om Äst regelsystem bör ett sådant ingrepp allmänt sett undvikas. Det för därjämte i förevarande fall med sig svårigheter som har direkt samband med att skyldigheten att föranstalta om bouppteckning och behörigheten att göra dödsboanmälan inte sammanfaller. Att den som har att föranstalta om bouppteckning blir beroende av den som äger göra döds- boanmälan och vice versa framstår från praktisk synpunkt som en olägenhet. Beroendelörhållandet får bl. a. betydelse för möjligheten att samordna tids- fristerna för förrättande av bouppteckning och ingivande av dödsbmtnmälan. F.n detaljanmärkning berör det fall att efter dödsboanmälan ny tillgång yppas i boet. Frågan om bouppteckningsförrättning trots tillgången kan underlåtas förutsätts i detta fall enligt förslaget ankom ma på dödsbodelägaren att avgöra. oaktat motsvarande ställningstagande enligt 8 a & i sista hand skall ankom ma på socialnämnden. Att den nämnda behörigheten skall tillkomma social- nämnden eller någon som nämnden förordnat föranleder också särskilda öven-'äganden från kommunalrättslig synpunkt beträffande den ställning. grundad på delegation eller annat bemyndigande. som den som skall äga göra dödsboanmälan kommer att. inta. Därvid blir av betydelse även frågan om klagorätt i ärenden angående dödsboanmälan. Denna kan aktualiseras såväl av den som anser att bouppteckning bör komma till stånd som av den som är missnöjd med beslut att dödsboanmälan ej skall göras. Att den föreslagna lösningen valts synes ha sin grund i behovet av myn— dighetskontroll i de fall då kravet på bouppteckningsförrättning skall kttnna efterges. Detta behov kan emellertid med fördel tillgodoses vid en ordning. enligt vilken behörigheten att göra dödsboanmälan tilläggs den som eljest skulle ha att föranstalta om bouppteckning. Det får i övrigt anses tveksamt om det administrativa fi.")rfarande och de komplikationer. som utvägen att göra di'idsf'roanmälan till en myndighetsuppgift för med sig. står i proportion till de aktuella ärendertas betydelse och antal och om fiirrfarandet är ägnat att medföra den förenkling för den enskilde som skall eftersträvas. Den naturliga utvägen att tillgodose behovet av ett förenklat förfarande i vissa fall synes vara att ge möjlighet för den som eljest har att föranstalta om bouppteckning att på ett enkelt sätt till inregistreringsrnyndigheten göra dödsboanmälan innehållande försäkran. att förhållandena är sådana att enligt lag bouppteckning inte behöver förrättas. För att tillgodose det av före- dragande statsrådet påtalade behovet av kontroll i anmälningsfallen bör där- jämte gälla att riktigheten av de i anrnäfan uppgivna förhållandena skall vara bestyrkt av lämplig myndighet. För att ett sådant bestyrkande eller intyg på ett enkelt sätt skall kunna erhållas av den enskilde bör behörighet att utfärda intyg ges åt en vid krets av personer. Denna bör förutom tjäns- temän inom kommunernas socialförvaltning kunna omfatta kommunala förtroendemän. nämndemän och präster m.fl. Såsom exempel på regler

• Sida 96
•  Original

Prop. 1975/76: 50 96

av detta slag kan anföras bestämmelserna om allmän rättshjälp och fö- reskrifterna om bestyrkande av uppgift. när ansökan om fri rättegång prö- vades av domstol. Anmälan bör kunna göras enligt formulär. innehållande såväl försäkran från anmälaren att lagens för'utsf'tttningar för att utbyta bo- uppteckning rnot anmälan föreligger som intyg. som bestyrker att uppgif- terna är riktiga. Förutsättningarna bör finnas angivna i formuläret och for- mulär bör kunna erhållas hos pastorsämbeten. kommunala myndigheter och registreringsmyndigheten.

Om anmälan på angivet sätt får göras av den som eljest har att föranstalta om bouppteckning. torde den. när fråga är om personer som avlidit titan att efterlämna anhörig eller tillgångar. komma att göras antingen omedelbart av socialvårdstjänstemän eller tjänstemän med anknytning till vårdinrätt- ning eller av god man. som enligt 18 kap. Zä' förordnas av rätten. Till sådan god man torde vanligen förordnas tjänsteman som nyss sagts. l nu nämnda fall torde därmed skillnaden i praktiken i förhållande till den ordning som för närvarande gäller främst komma att bli att bouppteckning inte behöver förrättas. I övriga fall innebär den ovan förordade lösningen att för dödsboanmälan inte krävs myndighets medverkan i vidare mån än att. enligt vad förut anförts. de föreliggande förhållandena skall bestyrkas. Här- igenom erhålfs en huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller i fråga om förrättande av bouppteckning. Även tiden för ingivande av döds- boanmälan kan samordnas med vad som gäller för förrättande av boupp- teckning. Den enskilde torde med denna ordning också få större frihet då det gäller erforderlig myndighetskontakt. Detta bör vara av värde i många av de fall för vilka reformen kan få betydelse.

Sammanfattningsvis vill jag därför förorda att behovet av ett förenklat boutredningsförfärande i vissa fall tillgodoses på så sätt. att den som enligt lag har att föranstalta om bouppteckning ges möjlighet att i dess ställe till registreringsmyndigheten inge en anmälan med försäkran och intyg om att i lagen angivna förutsättningar för att underlåta bouppteckningsförrätt- ning föreligger.

Beträffande lagtextens utformning föranleder det anförda avvikelse från rad som förorclats av lagrådets övriga ledamöter endast i fråga om 8aå första och andra styckena. vilka fifrrslagsvis skttlle kunna ges följande lydelse:

"Är uppenbart att den dödes tillgångar eller. när han efterlämnar make. tillgångarna jämte hans andel i makens giftorättsgods icke förslå till annat än begravningskostnader och andra utgifter med anledning av dödsfallet och omfatta tillgångarna ej fast egendom eller tomträtt. behöver boupp- teckning icke förrättas. om dödsboanmälan göres till rätten av den som enligt 2å har att föranstalta om bouppteckning.

Dödsboanmälan skall vara skriftlig och upptaga den dödes fullständiga namn. personnummer. hemvist. bostadsadress och dödsdag samt uppgift om nanm och adress beträffande dödsbodelägare. om uppgift därom kan inhämtas utan avsevärd tidsutdräkt. Anmälan skall i övrigt innehålla för-

• Sida 97
•  Original

Prop. l975/76: 50 97

säkran på heder och samvete att beträffande tillgångarna föreligger fall som avses i första stycket samt intyg därom av myndighet. som regeringen be- stämmer. Dödsboanmälan skall göras inom tid som är föreskriven för för- rättande av bouppteckning. Den skall förvaras hos rätten."

9 * Lag/"ädel .'

Utformas bestämmelserna om dödsbmtnmälan så som förordats vid be- handlingen av f och 8 a' åå". medför dödsboanmälan inte att skyldighet att förrätta bouppteckning är utesluten i alla fall. Dödsbtxlclägare eller annan intressent kan begära bouppteckning och det kan dyka upp en ny tillgång. i båda fallen med påföljd att bouppteckning måste förrättas. Rättens tillsyn över att bouppteckningsskyldigheten fullgörs kan därför inte begränsas till att avse att inom laga tid antingen bouppteckning förrättats och ingivits eller också dödsboanmälan gjorts. Med hänsyn härtill förordar lagrådet. att första stycket första punkten i (lä får följande lydelse: "Det åligger rätten att tillse att bouppteckning. när sådan erfordras. inom laga tid upprättats och ingivits." l övrigt kan paragrafen enligt lagrådets mening behållas oför- ändrad.

IO & Lagrådet:

Tidigare har förordats att den i 10 ;" andra stycket i det remitterade förslaget upptagna regeln — i omredigerat skick — skall flyttas över till 8a &. Det innebär att lOå enligt lagrådets uppfattning inte behöver ändras.

Zl ka p. 19 ; Lag/"ädel .'

Enligt det remitterade förslaget skall de i Zl kap. meddelade reglerna om dödsbodelägares ansvar för den dödes gäld inte vara tillämpliga. när dödsboanmälan har gjorts. Av flera skäl kan sättas i fråga. om en sådan bestämmelse om gäldsbefrielse bör meddelas.

Till en början kan anmärkas att gäldsansvar på grund av underlåtenhet att avträda boet enligt vad som sägs i l ä i fi.'rrey-';trarttle kapitel inte blir aktuellt. när dödsboanmälan fått ersätta bouppteckning. Någon avträdan- defrist börjar överhuvudtaget inte löpa i sådant fall. Däremot kan tänkas att gäldsansvar någon gång kan komma i fråga på grttnd av reglerna i ll. 12 eller l4 åå. l-lärför förutsätts emellertid att vederbörande gjort sig skyldig

• Sida 98
•  Original

Prop. l975/76: 50 vs

till ett handlande som står i strid med uttryckliga bestämmelser eller till försummelse med avseende på bouppteckningspliktens fullgörande. Att för sådana fall meddela en särskild bestämmelse om gäldsbefrielse är knappast motiverat. Den begränsning av gäldsansvaret. som föreligger redan nu på grund av lf) & och som avser det fallet att efter den döde endast finns egendom som var utmätningsfri hos honom. får anses tillräcklig. l remissen uttalas. att denna regel i de allra flesta fall torde medföra att det inte uppstår något gäldsansvar. när dödsboanmälan har gjorts. Detta uttalande torde kunna skärpas därhän. att det är svårt att tänka sig något fall där de materiella förutsättningarna för dödsboanmälan föreligger men det ändå efter den döde finns egendom som kunnat utmätas hos honom.

Vidare bör uppmärksammas. att en bestämmelse om gäldsbefrielse i fall som nu är i fråga inte kan grundas enbart på den formella förtttsättningen att t'lödsboanmälan har gjorts. Skulle sedan dödsboanmälan gjorts uppkom- ma skyldighet att förrätta bouppteckning — därför att dödsbodelägare eller annan rättsägare begär bouppteckning eller att ny tillgång blivit känd — måste detta kunna inverka på gäldsansvaret. Även om boupptecknings- skyldighet inte kunnat göras gällande men bouppteckning likväl blivit för- rättad sedan dödsboanmälan gjorts. synes eljest gällande regler om gälds- ansvar böra vinna tillämpning. Det sagda visar. att en bestämmelse om gäldsbefrielse. när dt'jdsboanmälan har gjorts. inte kan meddelas utan att förses med reservationer.

Det är viktigt att reglerna om gäldsbefrielse är klara och lättillgängliga. så att dödsbodelägarna vet vad de har att rätta sig efter. Att — utan att verkligt behov föreligger — komplicera det nuvarande systemet med regler om gäldsbefrielse och upphi_')rande av sådan befrielse i fall som här avses bör inte komma i fråga. Lagrådet förordar alltså. att 19 & behålls oföränd rad.

Förslaget till lag om ändring i lagen (19-11: 416) om arvsskatt och gå- voskatt

[.clgl'zlt/UI."

Den i 45å föreslagna bestämmelsen om deklarationsplikt för förvärv. som tillfallit förmånstagare vid fi.")rsäkringstagares död. bör omformuleras med tanke på att enbart den omständigheten att dödsboanmälan gjorts inte tttesluter. att bouppteckning fiiirrättas och förmånstagarens förvärv tas upp till beskattning i samband med bouppteckningens inregistrering. Som villkor föratt deklarationsplikt skall inträda för förmånstagare. som tillika är arvinge eller testamentstagare. bör därför föreskrivas inte bara. såsom enligt remis- sen. att dödsboanmälan gjorts titan också att på den grund bouppteckning ej förrättats. (J'odtas den inom lagrådet förordade omdisponeringen av reg- lerna i 20 kap. ÄB om dödsboanmälan. bör vidare hänvisningen till l ä i nämnda kapitel i stället gälla 8a5.

• Sida 99
•  Original

Prop. 1975/76: 50 99

Utdrag JUSTlTlEI)EPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssarnmanträde 1975-l l-20

Närvarande: statsministern Palme. ordförande. statsråden Sträng. Holm- qvist. Aspling. Lundkvist. Geijer. Bengtsson. Norling. Lidbom. Carlsson. Feldt. Sigurdsen. (.iustafsson. Zachrisson. Leijon. Hjelm-Waffen. Peterson

Föredragande: statsrådet Geijer

Proposition om ändring i ärvdabalken . m. m.

l-"i'rredraganden anmäler lagrådets yttrande1 över förslag till

1. lag om ändring i ärvdabalken .

2. lag om ändring i lagen fl9—"fl:-fl6) om arvsskatt och gåvoskatt. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet påpekar inledningsvis att det enligt det remitterade förslaget ankommer på den som enligt eljest gällande regler har att föranstalta om bouppteckning att avgöra om det förenklade förfarandet med dödsboan- mälan skall tillämpas. när förutsättning härför föreligger. l_)ödsbodelägare som har den dödes egendom i sin vård får alltså vanligen besluta i saken. medan övriga delägare och intressenter saknar möjlighet att framtvinga bo- uppteckning. Att på detta sätt tillerkänna viss delägare exklusiv bestäm- manderätt kan enligt lagrådets mening ej anses tillfredsställande. även om det kan förutsättas att delägaren i regel tar hänsyn till framställda önskemål. Också i övrigt anser lagrådet att stötande konsekvenser kan följa. om inte dödsbodelägare i allmänhet tillerkänns rätt att påkalla bouppteckning. Med anledning härav föreslår lagrådet att. även efter det en dödsboanmälan har gjorts. bouppteckning skall förrättas. om det begärs av dödsbodelägare eller annan vars rätt kan bero därav. För att missbruk skall förhindras och medel för bestridande av bouppteckningskostnaden inte skall saknas i dessa fall bör emellertid ytterligare föreskrivas att en begäran om bouppteckning skall beaktas endast om den som begår bouppteckning ställer säkerhet för kost- naden.

Jag vill för min del först påpeka att det remitterade förslaget innehåller en bestämmelse att bouppteckning skall förrättas. om ny tillgång yppas sedan dödsboanmälan har gjorts och det därigenom inte längre föreligger förut- sättning för sådan anmälan. Har inte ny tillgång yppats.saknas uppenbarligen

'I . _ . . .. . . Beslut om lagrådsremiss fattat vid regerrngssamrnantrade den 21 augusti l975.

• Sida 100
•  Original

Prop. l975/76: 50 100

i de allra flesta fall anledning för dödsbodelägare eller andra intressenter att påkalla bouppteckning. Som har anförts i remissprotokollet kan också praktiska svårigheter uppstå när bouppteckning skall förrättas i efterhand. Jag vill emellertid inte bestrida att det i undantagsfall skulle kunna inträffa en otillfredsställande situation. om inte dödsbodelägare och andra intres- senter får en generell rätt att påkalla bouppteckning i efterhand. Jag tillstyrker därför att en sådan rätt införs. Som lagrådet anför bör då också föreskrivas att den som begår bouppteckning skall ställa säkerhet för kostnaden.

Enligt remissprotokollet skall dödslmanmälan göras av socialnämnden eller någon som nämnden har förordnat. Tre av lagrådets ledamöter anser att med ordet "socialnämnden" bör förstås den nämnd som vid behov har haft att svara för den avlidnes sociala omvårdnad i livstiden. dvs. soci- alnämnden i vistelsekommunen. Vidare fi.")rordas i första hand att endast socialnämnden får behörighet att göra dödsboanmälan. varvid nämnden dock enligt socialhjälpslagen och lagen om social centralnämnd m. m. med kommunfullmäktiges bemyndigande har möjlighet att delegera uppgiften till bl. a. egen ledamot eller tjänsteman bos kommunen. Om delegations- möjligheterna fullt utnyttjas. anser lagrådsledatnöterna att kretsen av per- soner med befogenhet att göra dödsboanmälan blir tillräckligt vid. I andra hand förordas att behörigheten att göra dödsboanmälan tilläggs den som förordnats därtill av rätten eller länsstyrelsen.

För min del vill jag till en början ansluta mig till lagrådsledamöternas tolkning av ordet "socialnämnden". Vad därefter gäller frågan om vilka personer som bör kttnna göra dödsboanmälan delar jag uppfattningen att antalet behöriga personer kan bli tillräckligt. om delegationsrätten begränsas till vad som kan ske inom ramen för socialhjälpslagen och lagen om social centralnämnd m. m. (.)m delegationsrätten begränsas på det sättet blir också frågan om ersättning till den som gör dödsboanmälan lättare att lösa.

Det sagda innebär att det i lagen inte bör sägas mer än att det är so- cialnämnden som gör dödsboanmälan. Jag vill emellertid betona vikten av att socialnämnden utnyttjar möjligheten att delegera beslutanderätten i tillräcklig utsträckning. så att de enskilda får den service som behövs.

I remissprotokollet har föreslagits att socialnämnden i viss utsträckning skall vara skyldig att ombesörja dödsboförvaltning till dess att dödsbodelä- garna själva har tagit hand om egendomen. Eftersom denna provisoriska dödsboförvaltning kan komma att avse även dödsbo med tillgångar av inte obetydligt värde. anser jag det naturligt att kostnaderna för förvaltningen i första hand betalas av dödsboet. Lagrådsma_joriteten påpekar att berörda kostnader inte torde kunna tas ut tvångsvis tttan stöd av bestämmelse i lag. Jag ansluter mig till denna uppfattning och återkommer strax till hur bestämmelsen bör utformas.

Beträffande förslaget till lag om (inr/ring i ('i/'t'rluhu/kwr hemställer lagrådet att ändring inte görs i fråga om .7 kup. 4 f och 8 kup. S '+'. eftersom någon

• Sida 101
•  Original

Prop. l975/76: 50 101

olägenhet inte synes vara att befara.om paragraferna får gälla med oförändrad lydelse. Jag godtar lagrådets uppfattning på denna punkt.

Vad lagrådets majoritet har uttalat i fråga om IN kap. 3 f .ffB föranleder enligt min mening att till paragrafens andra stycke bör fogas en bestämmelse av innebörd att kommunen för sina kostnader pågrund av socialnämndens åligganden har rätt till ersättning av dödsboet. Kommunens fordran på er- sättning är inte förenad med förmånsrätt (jfr prop. l970:l42 s. 104).

Jag kan i allt väsentligt biträda de förslag till ändrad utformning av 3!) kap. ]. Sa och OM ÄB som lagrådets majoritet för fram. F.ndast när det gäller förslaget att man som villkor för dödsboanmälan skall föra in ett uppenbarhetsrekvisit har jag en avvikande mening. Enligt min åsikt sktrlle ordet "uppenbart" i sammanhanget kunna bidra till en onödigt restriktiv tillämpning av möjligheten att göra dödsboanmälan. Jag anser alltså att ändringsförslaget på denna punkt inte bör godtas. Detta hindrar inte att principen ändå bör vara att bouppteckning skall fi'jrrättas. så snart det uppstår tvekan om huruvida den dödes tillgångar understiger den legala gränsen eller ej.

Vad lagrådets ledamöter i övrigt anför till belysande av de olika bestäm- tnelserna i 20 kap. l.8 a och 9 ;": ger mig inte anledning till några erinringar. Beträffande 1!) + samma kapitel delar jag lagrådets uppfattning att någon ändring inte behöver göras med hänsyn till den utformning som 8 a .:" föreslås få.

l remissprotokollet har föreslagits att man för in en bestämmelse i 2] kap. 19 ? .fB som utesluter gäldsansvar för dödsbodelägarna när dödsbo- anmälan har gjorts. Enligt lagrådets mening kan det av flera skäl sättas i fråga om en sådan bestämmelse bör meddelas. Lagrådet pekar också på den nuvarande regeln om befrielse från gäldsansvar i fall då det efter den döde finns endast utmätningsfri egendom. l:".nligt lagrådets uppfattning är det svårt att tänka sig något fall där de materiella förutsättningarna för dödsboanmälan föreligger men det ändå efter den döde finns egendom som hade kunnat utmätas hos honom.

För min del anserjag att den nuvarande regeln om utmätningsfri egendom så gott som alltid torde medföra att det inte uppstår något gäldsansvar i fall då förutsättningar för dödsboanmälan föreligger. Som har anförts i re— missprotokollet kan dock en sådan situation inte helt och hållet uteslutas. Jag delar emellertid lagrådets uppfattning att det är onödigt att komplicera det nuvarande regelsystemet med en bestämmelse om gäldsbefrielse i fall då dödsboanmälan har gjorts. Zl kap. lf) ;" ÄB bör alltså lämnas oförändrad.

I fråga om 45 (triss/(alIc/agurr biträder jag lagrådets förslag till omre— digering.

• Sida 102
•  Original

Prop. l975/76: 50 10:

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att antaga de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna ändringar.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram.

• Sida 103
•  Original

Prop. l975/76: 50 103

lnnehå" Propositionen ............................................... l Propositionens huvudsakliga innehåll .......................... ] Lagförslag .................................................. 2 ]. Lag om ändring i ärvdabalken ............................. 2 2. Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt 5 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 21 augusti 1975 6 l Ill/(”(I'llillj: ................................................. 6 2 Nuvarande arc/nia.: ........................................ 6 3 Tidigare re/ömr/ilrs/ag ..................................... 10 4 Promemoria/r ............................................. 13 4.1 Allmänna synpunkter ................................ 13 4.2 Förutsättningar för dödsboanmälan .................... 16 4.3 Utformningen av dödsboanmälan ...................... 20 4.4 Följdändringar m.m .................................. 22 4.5 Kostnader m.m ...................................... 24 5 Rumisst'firande/ra ......................................... 25 5.1 Allmänna synpunkter ................................ 25 5.2 Förutsättningar för dödsboanmälan .................... 30 5.3 Utformningen av dödsboanmälan ...................... 34 5.4 Följdändringar m.m .................................. 40 5.5 Kostnader ........................................... 45 6 [Viral/"(rearnie/r ............................................ 47 6.1 Allmänna synpunkter ................................ 47 6.2 Förutsättningar för dödsboanmälan .................... 50 6.3 Utformningen av dödsboanmälan ...................... 54 6.4 Följdändringar m.m .................................. 57 6.5 Kostnader ........................................... 60 6.6 Ikraftträdande ....................................... 61 7 Upprättat/u lag/(")"rs/(rt: ...................................... 62 $th'ia/mmit'ering .......................................... 63 8.1 Ärvdabalken ......................................... 63 8.2 Arvsskattelagen ...................................... 70 9 Hems/("illan ............................................... 71 ff) Bas/ul ................................................... 71 Bilaga 1 Promemorielörslaget ................................. 72 Bilaga 2 Till lagrådet remitterade förslag ..................... 79 Utdrag av lagrådets protokoll den 4 november 1975 ............ 85 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 20 november 1975 99

• Sida 104
•  Original

Göteborgs Offsettryckeri AB, Stockholm 75.11853