om ett centralt organ för informationsförsörjning, m.m.

Prop. 1977/78:1

Regeringens proposition

1977/78:114

om ett centralt organ för informationsförsörjning, m. m.;

beslutad den 16 mars 1978.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

JAN-ERIK WIKSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen konstateras att den snabba utvecklingen på informa-

tions- och dokumentationsområdet kräver åtgärder för att säkerställa en effektiv informations- och dokumentationsverksamhet och ett ändamåls-

enligt utnyttjande av resurserna. Det är därvid viktigt att behandla den traditionella biblioteksverksamheten och den tekniska informationen och do-

kumentationen som en helhet, vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. .

Mot denna bakgrund föreslås att en särskild delegation för informations-

försörjning inrättas. Delegationen skall ha som huvuduppgift att svara för dels övergripande samordning och planering av informationsförsörjningen, dels forsknings- och utvecklingsarbete inom denna.

I propositionen föreslås också att kungl. biblioteket omorganiseras. Biblioteket bör framdeles ha ställning som nationalbibliotek med uppgift bl. a. att bevara nationalexemplaret av det svenska trycket och att svara för den

nationalbibliografiska verksamheten. Det omorganiserade biblioteket skall

enligt förslaget ledas av en styrelse med representation för olika intressen som berörs av bibliotekets verksamhet.

Även frågor om organisation m. m. för mikrofilmning av svensk dags-

press behandlas i propositionen. Förslagen i propositionen föreslås bli genomförda den 1 juli 1979.

I Riksdagen 1977178. I saml. Nr I 14

Utdrag

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1978-03-16

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, statsråden Bohman. Ull-

sten, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Dahlgren,

Åsling, Söder, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Wikström, Johansson och Wirtén.

Föredragande: statsrådet Wikström.

Proposition om ett centralt organ för informationsförsörjning, m. m.

1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande den 29 maj 1975 tillkallade dåvarande chefen för utbildningsdepartementet sakkunniga! för att utreda frågan om ett centralt biblioteksorgan m. m. De sakkunniga antog benämningen biblioteks- och dokumentationssamverkanskommittén (BIDOK:; U

1975: 06). Med stöd av regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 tillkallade t. f.

chefen för industridepartementet en sakkunnig? för att se över organisationen av verksamheten inom området teknisk och vetenskaplig information och dokumentation. Utredningen antog benämningen SINFDOK-utredningen (1 1975: 04).

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade slutligen dåvarande statsrådet Moberg den 18 maj 1973 sakkunniga? med uppgift att svara för

planering m. m. av verksamheten med mikrofilmning av den svenska dags-

pressen. De sakkunniga antog benämningen tidningsfilmningskommittén (U 1973: 07).

BIDOK och SINFDOK-utredningen avgav den 20 oktober 1977 ett ge-

mensamt betänkande (SOU 1977:71) Vetenskaplig och teknisk informa-

tionsförsörjning. Efter remiss nar yttranden över betänkandet avgivits av

datainspektionen, försvarets forskningsanstalt, socialstyrelsen. televerket, statens väg- och trafikinstitut, statistiska centralbyrån, statskontoret,

! Generaldirektören Sven Moberg (ordförande), byrächefen Paul Almefelt,' t.f. överbibliotekarien Birgitta Jansson, länsbibliotekarien Jan Nilsson, riksdagsledamoten Lennart Pettersson, överbibliotekarien Björn Tell, dåvarande riksbibliotekarien Uno Willers 2 Riksdagsledamoten Lennart Pettersson, den 1 februari 1977 efterträdd av civilingenjören Harry Brynielsson 3 Överdirektören Benkt Konnander, ordförande, förste bibliotekarien Måns Backelin, organisationsdirektören Olov Höglund, numera kanslichefen Kerstin Sönnerlind, docent Jarl Torbacke

byggnadsstyrelsen. riksrevisionsverket, nämnden för samhällsinforma-

tion, riksarkivet, kungl. biblioteket, universitets- och högskoleämbetet,

som också har överlämnat remissyttranden från ett antal högskolor, skolöverstyrelsen, statens kulturråd, statens naturvårdsverk, patent- och re-

gistreringsverket, statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling, statens råd för vetenskaplig information och dokumentation, forsknings-

rådsnämnden, humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, medicinska forskningsrådet, naturvetenskapliga forskningsrådet, forskningsbib- Hoteksrådet, Sveriges lantbruksuniversitet, statens råd för skogs- och jord-

bruksforskning, delegationen för energiforskning, AB Atomenergi, Biblio-

tekstjänst AB, Centralorganisationen SACO/SR, Företagarföreningarnas

förbund, Ingenjörsvetenskapsakademien, Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, länsbiblioteket i Jämtlands län, Nordforsk, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska bokförläggareföreningen, Svenska kommunförbundet, Svenska språknämnden, Sveriges allmänna biblioteksförening, Sveriges författarförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges radio AB, Standardiseringskommissionen i Sverige, Tekniska litteratursällskapet, Tekniska nomen-

klaturcentralen och Tjänstemännens centralorganisation. Skrivelser har dessutom inkommit från Nordiska museet, Sveriges civilingenjörsförbund, Läkemedelsindustriföreningen, Föreningen Teknisk In-

formation samt Plan- och byggterminologikommittén.

Tidningsfilmningskommittén avgav den 14 februari 1975 en rapport

(DsU 1975: 4) Dagspress på mikrofilm. Tidningsfilmningens omfattning

och organisation m. m. och den 17 november 1976 en andra rapport (DsU 1976:14) Dagspress på mikrofilm. Filmning — arkivering — läsning. Efter remiss har yttranden över kommitténs första rapport avgivits av justitiekanslern, riksåklagaren, hovrätten över Skåne och Blekinge, statskontoret, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, riksarkivet, kungl. biblioteket, universitetskanslersämbetet — som överlämnat yttranden från universite-

ten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå — arbetsmarknadsstyrelsen, statens humanistiska forskningsråd, statens råd för samhällsforskning, forskningsbiblioteksrådet, länsstyrelsen i Kalmar län — som

överlämnat yttranden bl. a. från länsarbetsnämnden i Kalmar län — organisationskommittén för skyddat arbete, Kalmar läns landsting, Kalmar kom-

mun, Sveriges allmänna biblioteksförening samt Pressens samarbets-

nämnd (Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet och Svenska Tid-

ningsutgivareföreningen), samt över kommitténs andra rapport av stats-

kontoret, byggnadsstyrelsen, riksrevisionsverket, riksarkivet, kungl. biblioteket. universitets- och högskoleämbetet — som överlämnat yttranden

från universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm, Umeå och Lin-

köping — arbetsmarknadsstyrelsen, statens provningsanstalt, humanis-

tisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, forskningsbiblioteksrådet, samarbetsnämnden för LUP-kommittéerna, Kalmar läns landsting, Sveri-

ges allmänna biblioteksförening, Svenska kommunförbundet. Landstings-

förbundet. Svenska journalistförbundet samt Svenska tidningsutgivare-

föreningen.

2¶BIDOK:s och SINFDOK-utredningens förslag

2.1¶Utredningsförslagen

Biblioteks- och dokumentationssamverkanskommittén (U 1975:06, BI-

DOK) och SINFDOK-utredningen (1 1975: 04) har lagt fram förslag om informations- och dokumentationsverksamhet m. m. i det gemensamma betänkandet (SOU 1977:71) Vetenskaplig och teknisk informationsförsörj-

ning.

2.1.1 Avgränsnings- och definitionsfrågor I kapitel 2 av betänkandet redovisar utredningarna sin uppfattning i centra-

la avgränsnings- och definitionsfrågor. Sveriges beroende som industrina-

tion av den information som framkommer på olika håll i världen medför allt större krav på en effektiv informationsförsörjning, framhåller de. Samtidigt är kostnadsutvecklingen ogynnsam. För att bemästra den krävs ökad sumverkan, nationellt och internationellt, mellan de institutioner som förmedlar information och ökad användning av tekniska hjälpmedel.

Den verksamhet de båda utredningarna behandlar faller inom ett område

som är svårt att definiera och avgränsa. Utredningarna ser det som nöd-

vändigt att samordna å ena sidan traditionell biblioteksservice och å andra

sidan vetenskaplig och teknisk information och dokumentation.

Utredningarna använder som sammanfattande benämning på detta vida problemområde begreppet vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning till skillnad från informationsspridning. Den vetenskapliga och tekniska informationsförsörjningen betjänar forsknings- och utvecklingsverksamhet, högskoleutbildning och annan verksamhet som baseras på dokumenterad erfarenhet, såsom utrednings- och planeringsverksamhet inom

den offentliga och privata sektorn, massmedias verksamhet men även enskilda människors studier. Den tekniska informationen i strikt bemärkelse är ett problemområde som I första hand berör SINFDOK-utredningen.

Med sådan teknisk information avses material av icke-vetenskaplig karak-

tär av särskild betydelse för företagen, såsom produktdata, mätvärden,

områdesöversikter och information om patent.

Informationsförsörjningen beskrivs mot bakgrund av en indelning i tre typer av system: referenssystem, beståndssystem och kommunikationssystem. Till referenssystem hänförs de hjälpmedel som syftar till att ge kännedom om existerande informationskällor. Beståndssystem består av

biblioteks och andra institutioners gemensamma samlingar av dokument

och andra informationsbärare. Referenssystem och beståndssystem samverkar via kommunikationssystem som främst kan ses som förbindelselänk med användaren eller den som söker information.

2.1.2 Allmänna riktlinjer för informationsförsörjningen

Utredningarna formulerar vissa allmänna riktlinjer för informationsför-

sörjningen. De anger att huvudsyftet bör vara att informationsförsörjningen skall kunna tillgodose de behov av information som finns eller som kan förutses vid forsknings- och utvecklingsverksamhet och liknande verksamhet oavsett var den bedrivs i samhället.

Informationsförsörjningen skall avse information inom alla ämnesområ-

den samt förse användarna med information oavsett medium, form, bearbetningsgrad och oberoende av var den framtagits. Det internationella utbudet av informationstjänster skall utnyttjas i största möjliga utsträckning och de internationella kontakterna hanteras med utgångspunkt i en helhetssyn på den nationella informationsförsörjningen. De tjänster som byggs upp skall också utnyttja de möjligheter som ges av tillgänglig teknik.

Utredningarna framhåller att Sverige har ett särskilt ansvar för att det

svenska kulturarvet bevaras och tillhandahålles. Detta speciella ansvar

medför stora krav på fullständiga bestånd och noggrann bibliografering. Riktlinjer för denna typ av nationaldokumentär verksamhet anges vara att samla, ordna, förteckna, förvara och tillhandahålla yttringar av svenskt språk, liv och kultur.

2.1.3 Informationsförsörjningens nuvarande struktur

Med utgångspunkt i den tidigare indelningen i referenssystem, beståndssystem och kommunikationssystem ger utredningarna en utförlig beskrivning av informationsförsörjningen i dagsläget. Med anledning av den betydelse frågorna om forskning och utveckling samt utbildning inom informationsförsörjningen har för utredningarnas senare överväganden behandlas dessa verksamheter i ett särskilt avsnitt. Vidare beskrivs folkbibliotekens roll liksom internationell samverkan inom informationsförsörjningen.

I särskilda avsnitt beskriver utredningarna kungl. biblioteket, forsk-

ningsbiblioteksrådet (FBR), statens råd för vetenskaplig och teknisk information och dokumentation (SINFDOK), informationscentralerna vid karolinska institutet och tekniska högskolan i Stockholm, Tekniska nomenklaturcentralen samt försöksverksamheten med ett datorbaserat informationssystem för bibliotek (LIBRIS).

2.1.3.1 Den vetenskapliga och tekniska informationsförsörjningen

Vid redogörelsen för den vetenskapliga och tekniska informationsför-

sörjningen beskriver utredningarna först tillkomsten av vissa samarbetsor-

gan. Vissa av dem beskrivs utförligare senare i betänkandet.

Det svenska biblioteksväsendet brukar traditionellt indelas i två skilda bibliotekstyper. vetenskapliga bibliotek (forskningsbibliotek) och folkbibliotek. Till den första gruppen kan också hänföras vissa specialinriktade

informationscentraler för informationssökningstjänster. Inom gruppen ve-

tenskapliga bibliotek brukar man skilja mellan allmänbibliotek, specialbibliotek och förvaltningsbibliotek. Även vissa företagsbibliotek har karaktär

av forskningsbibliotek. Som vetenskapliga allmänbibliotek räknas i första hand kungl. bibhiote-

ket och universitetsbiblioteken. Kungl. biblioteket intar en särställning ge-

nom att såsom nationalbibliotek och självständig myndighet sortera direkt

under regeringen. Universitetsbiblioteken och de flesta specialbiblioteken

är däremot i organisatoriskt hänseende serviceinrättningar inom högsko-

lan.

Betydande specialbibliotek finns vid de tekniska högskolorna, lantbruks-

universitetet, Handelshögskolan i Stockholm samt karolinska institutet och vid vissa museer, vetenskapliga institut och akademier. Dessa bibliotek begränsar i regel förvärv och service till vissa ämnesområden av sär-

skilt intresse för bibliotekets huvudman. Flera större förvaltningsbibliotek

fungerar också som specialbibliotek, bl. a. riksdagsbiblioteket. De veten-

skapliga specialbiblioteken har en påtagligt stark koncentration till stockholmsområdet.

De större informationscentralerna är förlagda till högskoleenheter under utbildningsdepartementet. Verksamheten finansieras dock till stor del genom bidrag från SINFDOK. Myndigheter inom flera andra departements

ansvarsområden finansierar och bedriver också informationsförsörjning.

Huvuddeien faller dock inom industri- och utbildningsdepartementens ansvarsområden.

Informationsförmedlingen till industrin sker på olika sätt. Företagsbiblioteken svarar för vissa informationsfunktioner, medan en betydande del av den aktuella informationen går direkt till företagsledningar, stabsorgan

eller expertis i linjeorganisationen utan att passera biblioteken. Arbets-

givarorganisationer och branschorgan liksom branschforskningsinstitut och olika serviceorgan inom näringslivet är betydelsefulla inslag i företagens informationsförsörjning.

Ett tjugotal större företagsbibliotek finns f.n. i landet. Mindre företag

har i allmänhet inte egna resurser för informationsförsörjning. Företagsbiblioteken samarbetar inbördes och med allmänt tillgängliga

vetenskapliga bibliotek och informationscentraler genom fjärrlån och ut-

nyttjande av referenstjänster. Tekniska högskolans bibliotek i Stockholm förmedlar bl. a. lån av sällsynta tidskrifter från vissa företagsbibliotek. Medan staten bär huvudansvaret för de vetenskapliga biblioteken är

folkbiblioteken i allt väsentligt en uppgift för kommunerna, även om ett mindre statsbidrag utgår till främst länsbibliotek och lånecentraler.

- 2

Anslagen till de vetenskapliga biblioteken inom utbildningsdepartementets ansvarsområde (undantaget vissa bibliotek med programbudgetanslag) uppgår innevarande budgetår (1977/78) till ca 90,1 milj. kr. SINFDOK:s anslag uppgår budgetåret 1977/78 till 7,4 milj. kr.

Referenssystemet

Referenssystemet tillhandahåller uppgifter om informationsbärare som dels gör det möjligt att entydigt identifiera dokument, dels ger en viss uppfattning om dess innehåll. I systemet inbegrips även hänvisningar till andra källor än dokument, t. ex. fakta, numeriska data, institutioner och personer.

Dokumenten identifieras med hjälp av bibliografiska beskrivningar. Dessa kan innehålla uppgifter om författarnamn, titel, utgivningsort, tryckår m. m. Till beskrivningarna kan också höra klassifikationsbeteckningar, indextermer och innehållsbeskrivningar (referat, abstracts).

Bibliotek och informationscentraler tillhandahåller informationssökningsservice, referenstjänster, som innebär att användaren får tillgång till bibliografisk information. Biblioteken har sedan länge tillhandahållit kataloger över det egna beståndet och tryckta bibliografier av olika slag, t. ex. nationalbibliografier och ämnesvis ordnade bibliografier. På senare år har stora insatser gjorts, i första hand vid olika informationscentraler men även vid bibliotek, för att erbjuda referenstjänster med hjälp av datateknik.

Nationalbibliografierna utgör ett centralt inslag i referenssystemet. Huvudtanken i det s.k. Universal Bibliographic Control-programmet är att varje land har skyldighet att publicera information om verk som publiceras inom landet. Med datateknikens möjligheter att snabbt tillhandahålla bibliografiska data står det klart att datorbaserade nationalbibliografier över böcker, tidskrifter, rapporter etc. i framtiden kommer att kunna spela en väsentlig roll för uppbyggnad av bibliotekens kataloger, framhåller utredningarna.

Den svenska nationalbibliografieringen syftar till att ge fullständig överblick över produktionen av svenska skrifter. Detta sker genom dels löpande bibliografier, dels retrospektiva. Äldre svenska skrifter finns redovisade i bibliografier, med undantag för perioden 1700-1829. Vid kungl. biblioteket pågår ett arbete med stöd från riksbankens jubileumsfond för att täcka denna lucka. De löpande nationalbibliografiska förteckningarna framställs av bibliografiska institutet (BD, vid kungl. biblioteket.

Central katalogisering av det svenska trycket utförs sedan år 1958 vid BI. Svenska verk skall härigenom inte behöva katalogiseras mer än en gång för samtliga bibliotek som mottager leveranser av svenska skrifter. Från BI har tidigare distribuerats katalogkort bl. a. till samtliga bibliotek som erhåller tryckerileveranser. Denna verksamhet har upphört i och med att biblioteken nu kan beställa önskade kort via LIBRIS. Huvuddelen av den svens-

ka litteraturen katalogiseras för folkbiblioteken genom sambindningstjänsten vid Bibliotekstjänst AB.

Svenskt material inrapporteras till ett flertal internationella ämnesbibliografier m. m., både av konventionell typ och i datorläsbar form.

Den traditionella utgivningen av Accessionskatalogen över utländska böcker i svenska forskningsbibliotek (AK) släpar starkt efter. För mono-

grafier finns uppgifter senast I en AK-publikation som förtecknar inköp år 1974. De flesta där förtecknade verken har publicerats ett eller flera år tidigare. De stora biblioteken har en ersättning i LIBRIS. Beståndskataloger kan i vissa fall innehålla en mycket stor del av den till-

gängliga litteraturen av ett visst slag eller inom ett visst område. I kungl.

bibliotekets och de äldre universitetsbibliotekens kataloger finns större delen av den svenska bokproduktionen förtecknad. Riksdagsbibliotekets nyförvärvslistor som seriepubliceras i Från riksdag och departement tjänstgör som en svensk bibliografi inom samhälls- och rättsvetenskap. Nordisk samkatalog över periodica (NOSP) är eu projekti som syftar till

en datorbaserad samkatalog över tidskrifter i nordiska bibliotek. NOSP

skall som lokaliseringsregister i framtiden kunna ge svar på frågor om vilka bibliotek i Norden som i sina samlingar har utländska tidskrifter. Avsikten

är att ur en gemensam nordisk databas göra periodiska och kumulerade uttag samt att kunna producera olika slag av ämnesförteckningar. Målsätt-

ningen är att databasen även skall vara direkt sökbar via terminaler över det allmänna telenätet eller det nordiska datanätet SCANNET.

Katalogiseringsregler som utgivits av kungl. biblioteket har varit normgivande för den bibliografiska beskrivningen i landets bibliotek. Efter initiativ av FBR utgavs år 1974 nya svenska regler, som ansluter till International Standard Bibliographic Description (ISBD). Dessa regler används i LIB- RIS och har därmed successivt införts i de svenska forskningsbiblioteken

samt i nägot förenklad form även vid folkbiblioteken.

Ämnesbibliografiska databaser är tillgängliga för användaren via svens-

ka och utländska informationscentraler. Även myndigheter, företag och organisationer tillhandahåller sökningar i databaser.

Beståndssystemet

Beständssystemet består av bibliotekens och andra institutioners gemen-

samma tillgängliga samlingar av dokument eller andra informationskällor, t. ex. produkt- och faktadatabaser.

Svenska skrifter

Enligt lagen om skyldighet att avlämna biblioteksexemplar av tryckt

skrift i den form den hade då betänkandet avlämnades skulle boktryckare till kungl. biblioteket och vart och ett av universitetsbiblioteken i Uppsala,

Lund och Göteborg lämna ett exemplar av varje tryckt skrift som fram-

| 9

ställs i landet. Umeå universitetsbibliotek har sedan år 1967 erhållit

granskningsexemplaret av tryckt skrift. Enligt särskilda bestämmelser Ic-

vereras allt statligt offentligt tryck även till riksdagsbiblioteket. Andra vetenskapliga bibliotek är hänvisade till köp.

Alla svenska tryckta skrifter bör i minst ett exemplar finnas tillgängliga

för såväl svenska som utländska låntagare enligt internationella rekommendationer (Unesco). Kungl. biblioteket skall enligt sin instruktion samla. förvara och tillhandahålla i landet framställda och utgivna tryckta skrifter samt utomlands utgivna tryckta skrifter på svenska språket, av svenska författare eller om svenska förhållanden. Övriga vetenskapliga bibliotek

som erhåller tryckerileveranser har inte motsvarande skyldighet; för dem finns sålunda möjlighet att i större utsträckning gallra i materialet.

Pliktleveranserna omfattar årligen ca 200000 trycksaker. År 1976 upp-

gick leveranserna till kungl. biblioteket till ca 218 000 exemplar. Därav ut-

gör böcker, broschyrer och fortsättningsverk ca 15000 exemplar, s.k. småtryck, dvs. sådana skrifter m. m. som inte katalogiseras, ca 95 000 exemplar, tidningsnummer ca 60 000 och tidskrifter ca 43000. Det leveranspliktiga materialet ökar med ca 3 42 per år. Av detta material upptas årligen ca 10000 i Svensk bokförteckning.

Utöver förvärv genom pliktleveranser och köp erhåller biblioteken ock-

så gåvor av svenskt material, särskilt forskningsrapporter, uppsatser, sten-

ciler, småtryck etc. Vissa specialbibliotek anskaffar systematiskt sådant

material från andra instanser. Folkbiblioteken köper den svenska litteratur de behöver, i allmänhet genom Bibliotekstjänst AB.

Utredningarna konstaterar att den nya tryckfrihetsförordning (TF) som träder i kraft den 1 januari 1978 innebär vissa ändringar med återverkan på pliktleveransordningen och hänvisar till de förslag med anledning härav

som har lagts fram av utredningen om skyldighet att leverera biblioteksex-

emplar av tryckt skrift m.m. i betänkandet (DsU 1977:12) Pliktexemplar av skrift.

Vetenskapliga och tekniska rapporter utgör ett speciellt problem till följd av variationerna i utformning och publikationssätt. En av SINFDOK stödd utredning uppskattade antalet i landet framställda vetenskapliga och

tekniska rapporter till 10000—15 000 (fördelade på ca 1000 serier) i början av 1970-talet. Detta material ingår som regel i numrerade serier och levereras vanligen till och förvaras vid högskolebibliotek, myndighetsbibliotek och företagsbibliotek. 1 allmänhet söker de vetenskapliga biblioteken in-

samla och tillhandahålla rapporter framställda inom den egna högskoleenheten.

Utländsk litteratur

De svenska forskningsbiblioteken anskaffar en stor mängd utländsk lit-

teratur och avsevärda summor tas i anspråk för sådana förvärv. Tillgänglig

statistik medger inte någon beräkning av de totala kostnaderna för köp av utländsk litteratur till forskningsbiblioteken.

En betydande del av den litteratur som inkommer till de statliga svenska forskningsbiblioteken skaffas dock genom byte. Den genom byte erhållna ktteraturen utgör kvantitativt sett en mycket stor del, i många fall mer än hälften, av de större vetenskapliga bibliotekens nyförvärv. Bland betydelsefull litteratur som förvärvas genom byte kan nämnas doktorsavhandling-

ar samt tidskrifter och serier från universitet, akademier och vetenskapliga sällskap m. m. Sådana skrifter är ofta svåra att anskaffa på annat sätt. En

annan betydelsefull kategori är skrifter från öststaterna. Även sådant material är svåråtkomligt på annat sätt än genom byte.

De faktadatabaser som utvecklats särskilt under senare år kan anses in-

gå i beståndssystemet. Sådana faktadatabaser innehåller t. ex. mätvärden, materialinformation och produktinformation. I Sverige finns f.n. ett antal

sådana databaser i drift. Som exempel kan nämnas databaserna inom kristallografi och masspektrografi vid Medicindata i Göteborg.

Kommunikationssystem

Referens- och beståndssystemen samverkar via kommunikationssy-

stem. Kommunikationssystem är dock främst en förbindelselänk från referens- och beståndssystemen till den som söker information, användaren.

Kommunikationen från referenssystemet till beståndssystemet går of-

tast via användaren, eftersom det krävs ett besked från denne om vilken

information som skall tas fram ur beståndssystemet på basis av erhållna re-

ferenser. I många fall kan det vara överflödigt att föra in begreppet kommunikationssystem när det gäller användarnas kontakter med referensoch beståndssystemen. Detta gäller när användaren möter dessa system samtidigt, t. ex. i ett bibliotek där litteratur efterforskas i kataloger och sedan direkt hämtas. 1 andra fall föreligger inte denna samtidighet och då har kommunikationssystemet ett speciellt intresse.

Redan under 1950-talet började datorer användas för informationsåter-

vinning och i början av 1960-talet började sådana tillämpningar bli mera vanliga. Ett av de första och även största var det system som utvecklades av National Library of Medicine (NLM) i USA under benämningen Medi-

cal Literature Analysis and Retrieval System (MEDLARS).

Flera av de stora informationsåtervinningssystem som skapades i början av 1960-talet hade till primärt syfte att producera index eller referatpubli-

kationer. Nästa steg i utvecklingen blev att göra databaserna tillgängliga för sökningar via terminaler i direktkontakt med datorn och databaserna.

Redan tidigt under 1960-talet gjordes experiment med denna sökteknik och

i slutet av decenniet utvecklades ett antal stora programpaket för interak-

tiv sökning via terminal. Överföringen år 1971 av MEDLARS till terminal-

versionen MEDLINE har betytt mycket för utvecklingen av informationsåtervinning med terminalteknik. MEDLINE tillhandahålls för terminalsökning dels hos databasproducenten NILM på egen datorutrustning, dels hos olika informationscentraler

runt om i världen. Under senare år har särskilda företag bildats som anskaffar databaser från olika håll och gör dessa tillgängliga för terminalsökning för en mycket vid krets av kunder. En europeisk organisation som se-

dan slutet av 1960-talet arbetar på detta sätt är European Space Agency (ESA) som genom sin Space Documentation Service (SDS) har ett antal databaser tillgängliga.

Ett flertal olika programpaket avsedda för terminalsökning har konstruerats och är i kontinuerlig användning i Sverige och utomlands. Även då

det gäller den maskinella utrustningen har utvecklingen i snabb takt gått

mot datorer avsedda för terminalbearbetningar.

Datanäten har haft en avgörande betydelse för terminalsökningens fram-

växt. Främsta anledningen är att kommunikationer med avlägset belägna

datacentraler med tillgång till databaser förbilligas genom utnyttjande av

datanäten. Datanäten kan också ge en snabbare och säkrare överföring av informationen. Tillkomsten av datanäten har otvivelaktigt varit en av de

mest betydelsefulla strukturförändringar som ägt rum inom informationsförsörjningen.

Då det gäller kommunikationsmedia för överföring av data mellan dator

och terminaler finns det flera alternativ som kan kombineras, t. ex. lokala förbindelser mellan dator och terminaler, uppringda förbindelser över allmänna telefonnätet, fast uppkopplade fjärrförbindelser i det allmänna telefonnätet och datanät. I Sverige har den förhållandevis omfattande MED- LINE-sökningen tidigare skett genom uppringda förbindelser över allmänna telenätet. Numera är tjänsten tillgänglig genom en kombination av upp-

ringda förbindelser och ett speciellt datanät, SCANNET. SCANNET som tillkommit på initiativ av SINFDOK är ett nordiskt datanät som drivs av NORDFORSK och är avsett speciellt för informationsförsörjningen.

Det första nät som byggdes upp för svenskt vidkommande var LIBRISnätet. Utredningarna redovisar LIBRIS-projektet utförligare i ett särskilt avsnitt i betänkandet.

Det äldsta av näten avsedda för sökning i referensdatabaser är ESA:s nät, via vilket ett antal databaser vid ESA:s datacentral i Frascati kan nås.

ESA:s dokumentationsservice (Space Documentation Service, SDS) startades ursprungligen som en service enbart för den egna organisationen. Det var därför naturligt att de databaser som anskaffades huvudsakligen

täckte området rymdteknik och angränsande vetenskaper. Då tjänsterna började erbjudas även utanför den egna organisationen framfördes önske-

mål från de nya användarna om tillgång även till andra ämnesområden.

Detta har medfört att ämnesurvalet inte längre är strängt avgränsat till det

ursprungliga.

I Sverige finns en fast ansluten textskärmsterminal vid IDC i Stockholm.

Under år 1976 har en nod för uppringning installerats i Stockholm. IDC i Stockholm är nationellt centrum för ESA/SDS.

I ESA/SDS-nätet finns endast en datacentral. Nätet har till uppgift att

förbinda denna med anslutna terminaler, noder och andra nät.

Ett tredje datanät av växande betydelse för svenska användare är TY M-

NET som ägs av företaget Tymshare Inc. i USA. TYMNET är ett ameri-

kanskt kommersiellt tillgängligt nät som spelar en stor roll för svenska användare genom att ge tillgång till ett större antal databaser än något annat datanät. TYMNET har flera noder i Europa varav den i Nederländerna

nås från Sverige. Via noderna överförs samtalen till USA där ett flertal da-

tacentraler kan nås.

Ett par datanät som kan komma att få stor betydelse för informationsförsörjningen i Sverige är under uppbyggnad. Dessa är EURONET, som

byggs uppi regi av EG, och det allmänna datanätet i Norden. För uppbygg-

naden av det senare har teleförvaltningarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige etablerat ett ingående samarbete. Det allmänna datanätet i

Norden kommer att baseras på televerkets nuvarande kabelnät men med särskilda växlar och koncentratorer för datatrafiken. Nätet förväntas kom-

ma i bruk under år 1978.

Sverige deltar inte direkt i samarbetet kring EURONET. Sverige har dock en del anknytningspunkter eftersom Sverige är delägare i ESA/SDS

och denna verksamhet genom avtal mellan EG och ESA kommer att inför-

livas med EURONET. Det finns vidare ett erfarenhetsutbyte mellan det nordiska datanätet SCANNET och EURONET.

Utredningarnas redovisning visar att det finns ett omfattande utbud av

databaser tillgängliga för terminalsökning från Sverige. Utbudet är så stort

att det för en enskild informationssökare, en forskare, tekniker eler hand-

läggare, torde vara svårt att med rimlig säkerhet veta var den sökta informationen står att finna. Även om utvecklingen går mot att de slutliga informationsanvändarna själva skall kunna söka vid terminalen kommer det att

under lång tid finnas behov av specialister som kan ge råd om vilka databa-

ser som passar bäst för en viss frågeställning.

Enligt utredningens mening är detta ett problem som delvis kommer att kunna lösas med utbildning och erfarenhet. Emellertid kvarstår frågan om kvaliteten på den information som erbjuds i olika databaser. Det finns behov av att man utvärderar och informerar om olika tillgängliga informa-

tionstjänster. Detta problem kan bli särskilt aktuellt i samband med de in-

ternationeilt tillgängliga näten.

2.1.3.2 Forskning, utveckling och utbildning

Forskning och utveckling avsedd för eller tillämpbar på informationsförsörjning är av mycket skiftande slag och bedrivs på olika håll i samhället. Informationsförsörjning är ej från forsknings- och utvecklingssynpunkt ett entydigt och avgränsat område utan utgör ett typiskt tvärvetenskapligt område liksom exempelvis miljövård och trafiksäkerhet. Detta ställer stora krav ifråga om planering för att få till stånd forskning och utveckling inom väsentliga delområden för informationsförsörjningen.

Merparten av den utvecklingsverksamhet inriktad på informationsförsörjning som bedrivits i Sverige under senarc år har varit av datateknisk karaktär. Med målsättningen att förbättra ekonomi och funktion inom informationsförsörjningen har t.ex. SINFDOK koncentrerat sina resurser till datorbaserade informationssystem.

Forskningsaktiviteter brukar vanligtvis indelas i grundforskning, tillämpad forskning och utvecklingsarbete. SINFDOK:s program har innehållit relativt begränsade insatser för grundforskning, en något större satsning på

tillämpad forskning och en avsevärd satsning på utvecklingsarbete inom

informationsförsörjningen.

Huvuddelen av grundforskningen har bedrivits av forskningsstipendiater vid olika institutioner både i Sverige och utomlands. Det har gällt ämnen inom bl.a. informationssociologi, organisationsteori, systemanalys och ekonometri tillämpade på informationsprocessen.

Den tillämpade forskningen har främst bedrivits inom ramen för större utvecklingsprojekt och bl. a. omfattat framtagning av s.k. snabba sökalgo-

ritmer och statistiska beskrivningsmodeller för informationssökningssystem.

Utvecklingsarbetet har varit inriktat på att få fram effektivare programsystem för den datorbaserade informationsförsörjningen. Insatserna har koncentrerats på metoder att kunna utnyttja en och samma frågeteknik

oavsett typ av databasuppbyggnad, att förenkla sättet att upprätta frågor

och att komprimera den lagrade informationsmängden för att minska sökkostnaderna vid stora informationsmängder.

I och med att daratekniken tidigt kom att utnyttjas för ändamål inom in-

formationsförsörjningen har anpassning och utveckling av sådana hjälpmedel bedrivits i många sammanhang både utomlands och i Sverige. Man kan här dela in den hittillsvarande utvecklingen efter tvä huvudlinjer, dels datasystem avsedda för att rationalisera traditionell bibliotekshantering, dels datasystem avsedda för hantering av referensinformation.

Den förstnämnda typen av utveckling började tidigt bedrivas i Sverige.

LIBRIS-projektet startades av statskontoret i samverkan med forsknings-

biblioteksrådet och universitetskanslersämbetet (UKÄ) i början av 1970talet. År 1972 presenterades BUMS (Bibliotekstjänsts Utlånings- och MediaKontrollsystem), ett för folkbiblioteken speciellt avsett datasystem.

Liknande system har utvecklats på många håll i utlandet. Karakteristiskt för denna typ av system är att de i första hand utvecklats för att motsvara

behoven inom en viss organisation och för ett bestämt informationsinne-

håll.

Behoven av samverkan mellan användare, bibliotek och informationscentraler inom och utom landet har inneburit att utveckling av kommuni-

kationsteknik blivit ett angeläget område inom informationsförsörjningen. De mest omfattande insatserna har gällt utvecklingen av datanät för olika

ändamål. Inom LCIBRIS-projektet har sålunda bedrivits viss kommunikasionsteknisk utveckling för att knyta samman de olika vetenskapliga biblio-

eken i ett datanät.

Den mest omfattande insatsen av kommunikationsteknisk natur inom landet har emellertid skett genom utvecklingen av SCANNET som ett

nordiskt försöksdatanät avsett för informationsförsörjningen.

Utanför det data- och kommunikationstekniska området bedrivs forsk-

ning och utveckling med inriktning på informationsförsörjning på olika

håll. Exempelvis forskningsgruppen för kvantitativ lingvistik (KVAL) i Stockholm arbetar med problem rörande dokumentsökning och anlägger därvid främst lingvistiska aspekter på metodiken. Ett annat exempel ger informationsforskningsgruppen vid sociologiska institutionen vid universitetet i Umeå, som bl. a. har ägnat sig åt studier av hur olika informationstjänster används i olika miljöer (t. ex. inom industri, av teknologistuderande) samt åt utvärdering av informationssystem och informationstjänster.

Även inom Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS) pågår flera

projekt bl. a. rörande utformning av publikationer (förkortning av titlar. dokumentdatablad för rapporter m. m.), bibliografisk struktur för informationsutbyte på magnetband och standardisering inom mikrografiområdet.

Vid Tekniska nomenkiaturcentralen (TNC) slutligen finns projektet TERMDOK, som bl. a. syftar till att skapa ett register över svenska tek-

niska termer. Avsikten är att denna termdatabas i framtiden skall kunna nås via SCANNET.

Forskning om litteratur och bibliotek i samhället kan gälla studiet av läs-

vanor, läsupplevelser, biblioteksutnyttjande samt bibliotekens administra-

tion, ekonomi och roll i samhället m. m. Forskning av detta slag spänner över ett vitt fält och har anknytning till bl. a. samhällsvetenskaper, ekonomiska vetenskaper, litteraturvetenskap och beteendevetenskaper. Verksamheten bedrivs på olika håll av intresserade personer och utan institutionell anknytning även om undantag finns (avdelningen för litteratursociologi vid Uppsala universitet).

Utbildning inom området informationsförsörjning kan vara av många olika slag. Den kan dels omfatta den grundutbildning som är nödvändig för bibliotekarier och dokumentalister, dels omfatta information och utbildning för användare.

Bibliotekshögskolan inrättades år 1972 med uppgift att utbilda bibliote-

karier för folk- och skolbibliotek samt forsknings- och företagsbibliotek. Utbildningen är fr. o. m. den 1 juli 1977 en allmän utbildningslinje vid hög-

skolan i Borås. Intagningskapaciteten är läsåret 1977/78 300 platser.

Bibliotekarielinjen är tvåårig med tre terminers sammanhållen utbildning

och specialisering under den fjärde terminen på folk- och skolbibliotek eller forsknings- och företagsbibliotek. En översynsgrupp arbetar f.n. med att revidera studiegången.

Bibliotekshögskolan erbjuder i dag ingen utbildning avsedd för biblioteksbiträden och assistenter. Den nu arbetande översynsgruppen för utbildning vid bibliotekshögskolan behandlar frågan. För tillträde till kungl. bibliotekets biträdes- och assistentutbildning om

14 veckor krävs f. n. anställning vid forskningsbibliotek i stockholmsregionen. Andra statliga forskningsbibliotek, främst universitetsbiblioteken, har tidigare haft och på senare tid ånyo börjat bedriva en liknande utbildning.

Undervisning i informatik meddelas sedan början av 1970-talet vid institutionen för informationsbehandling, som är gemensam för universitetet

och tekniska högskolan i Stockholm.

De högre kurserna syftar till fördjupade insikter i ämnesområdet och kännedom om aktuella frågeställningar jämte förmåga att självständigt och kritiskt ge förslag till problemlösningar. Vidare finns forskarutbildning i ämnet.

Tekniska litteratursällskapet (TLS) ser som sin uppgift att sprida kun-

skap om och verka för utveckling av samt stimulera erfarenhetsutbyte

inom informations- och dokumentationsområdet. Dess verksamhet är så-

lunda inte begränsad till information om teknik. Sällskapet bedriver bl. a.

kursverksamhet.

Vidare anordnas kurser av en rad olika organ, bl. a. informationscentralerna vid tekniska högskolan i Stockholm (IDC) och karolinska institutet (MIC), FBR, statskontoret och Svenska bibliotekariesamfundet. |

Särskild användarundervisning för studerande bedrivs vid många hög-

skolebibliotek. De flesta bibliotek ger en introduktion till nya studerande.

Denna brukar vanligtvis ha formen av en kort visning. Åtskilliga bibliotek

ger undervisning för studerande på grundexamensnivå, vanligen vid den

tidpunkt då eleverna närmar sig slutet av sina studier inom ett ämne eller en utbildning och för studerande på forskarutbildningsnivå. Denna under-

visning är i allmänhet frivillig, men kan ibland vara schemalagd.

2.1.3.3 Folkbiblioteken i informationsförsörjningen

Frågan om den allmänna målsättningen för folkbiblioteken i Sverige har diskuterats i flera sammanhang under senare decennier. Av gällande målformuleringar framgår att folkbiblioteken strävar efter att fylla en plats när det gäller att förmedla vetenskaplig och teknisk information tinformationsförsörjning) till olika grupper i samhället.

I Unescos manifest om folkbibliotek framhålls bl. a. att folkbiblioteket skall bjuda människorna vederkvickelse genom böcker för förströelse och nöje, men också bistå de studerande genom aktuell teknisk, vetenskaplig

och samhällelig information.

Folkbibliotekens verksamhet har utvecklats snabbt. År 1960 var deras

totala bokbestånd ca 14,5 milj. band och år 1976 ca 33 milj. band. Den tota-

la utlåningen var ca 30 milj. band år 1960 och ca 75 milj. band år 1976.

Bland övriga media är grammofonskivor och ljudband i dag reguljära inslag i verksamheten. Utlåning av konst (artotekverksamhet) växer fram i folk-

bibliotekens regi och mikrofilmade arkivalier tillhandahålls i allt större utsträckning.

Kommunernas sammanlagda satsning på folkbiblioteken uppgick år

1976 till ca 520 milj. kr. Vidare tillkommer visst stöd från landstingen samt statliga insatser som syftar till att minska standardskillnaden mellan olika

kommuner och stimulera utvecklingen av den uppsökande verksamheten.

Sädant statligt stöd till lokala folkbibliotek uppgår budgetåret 1977/78 till sammanlagt 17 milj. kr.

En betydande insats när det gäller rationalisering av folkbibliotekens arbetsformer har gjorts av Bibliotekstjänst AB (Btj) som bildades år 1951 och år 1960 ombildades till aktiebolag. Btj är ett serviceföretag för främst folkbiblioteken men har även anknytning till andra av folkbiblioteksverksamheten intresserade parter genom att i styrelsen ingår representanter för statens kulturräd och Svenska kommunförbundet. Aktiemajoriteten i bolaget innehas av Sveriges allmänna biblioteksförening och övrig delägare är Svenska kommunförbundet.

En betydelsefull del i Btj:s verksamhet är sambindningen, som startade i syfte att lösa folkbibliotekens problem att få böcker i specialband avsedda för biblioteksbruk. Genom den centrala katalogiseringen vid Btj erhåller biblioteken erforderliga katalogkort. Btj svarar också för anskaffning och katalogisering av grammofonskivor, talböcker och andra AV-media. Verk-

samheten vid förlagssektionen inom Btj innefattar publicering av olika bib-

liografiska hjälpmedel som även utnyttjas av forskningsbiblioteken.

Btj presenterade år 1972 ett för folkbiblioteken speciellt avsett datasystem, BUMS. Detta system syftar på kort sikt till att förenkla och förbilliga folkbibliotekens rutiner avseende förvärvsregistrering, lånehantering, omsättning, reservationer, kravkontroller etc. Det syftar också att tillgodose både bibliotekens och den enskilde låntagarens behov av aktuell och systematisk information om folkbibliotekens mediabestånd.

De formella kontakterna mellan folk- och forskningsbibliotek består

främst i att folkbiblioteken har representation i forskningsbiblioteksrådet

och forskningsbiblioteken representation i Btj:s styrelse. Inom Sveriges allmänna biblioteksförening (SAB) är såväl folkbibliotek som forskningsbibliotek företrädda, och i bibliotekstidskrifter som Biblioteksbladet diskuteras gemensamma problem och informeras om verksamheten på ömse

håll. Den praktiska samverkan mellan folk- och forskningsbibliotek består bl. a. av den s.k. fjärrlåneverksamheten. En undersökning från början av

1970-talet visar att av de till vetenskapliga allmänbibliotek inkomna fjärrlå-

nebeställningarna kom 30 Z från folkbibliotek. Av beställningar utsända

från folkbibliotek gick 14 Zz till vetenskapliga allmänbibliotek och 9 7 till specialbibliotek. Utlåningen från forskningsbiblioteken till folkbiblioteken är alltså omfattande och utgör ett betydelsefullt inslag i den svenska informationsförsörjningen.

2.1.34 Internationell samverkan

Utredningarna presenterar några viktiga organ och program för interna-

tionellt samarbete med särskild hänsyn till svensk medverkan. Internationellt samarbete på informationsförsörjningens område bedrivs inom fler

organ än de här beskrivna. Det är därvid i allmänhet fråga om ett operativt

samarbete inom ett visst ämnesområde.

International Federation of Library Associations and Institutions

(IFLA) utgjorde från början en sammanslutning av biblioteksföreningar.

Numera kan även institutioner (bibliotek) vara medlemmar. En rad

svenska organisationer och institutioner är medlemmar.

IFLA har strävat efter att i sin organisation spegla olika bibliotekstyper och gemensamma funktioner, t. ex. katalogisering och automatisering. Organisationen är även initiativtagare till den biblioteksstatistik som publiceras av Unesco. För svensk del insamlas denna statistik av FBR. IFLA har

även spelat en betydelsefull roll för det internationella publikationsutbytet

och för internationell lånetrafik.

International Federation for Documentation|Fédération internationale de documentation (FID) tilldrog sig under 1950-talet ett ökat intresse från

främst USA och Sovjetunionen och statliga insatser bidrog till att öka budgeten. I flera stater bildades understödjande nationalkommittéer för att främja FID:s verksamhet. SINFDOK är s.k. nationell medlem i FID. FID

har bl. a. utvecklat det universella decimalklassifikationssystemet, UDK, som Översatts till ett tjugotal språk.

Unesco har under sin kvartssekellånga verksamhet aktivt främjat frågor

avseende informationsförsörjning. Verksamheten har emellertid varit

splittrad, vilket man på senare tid sökt motverka.

Unescos program Intergovernmental Programme for Co-operation in the Field of Scientific and Technological Information (UNISIST) antogs

av Unescos generalförsamling år 1972 efter rekommendationer från Unescos Intergovernmental Conference for the Establishment of a World

Science Information System. Sverige har anslutit sig till programmet och utsett SINFDOK till svenskt kontaktorgan. Sedemera har tillkommit en

särskild svensk UNISIST-kommitté, knuten till SINFDOK.

National Information System (NATIS) antogs av Unescos generalkonferens år 1974 varvid Sverige anslöt sig till det rekommenderade programmet. Huvudpunkterna i detta gäller stöd till gemensam planering av den

nationella infrastrukturen inom dokumentations-, biblioteks- och arkivområdet, vilket innebär upprättande av de organ och myndigheter som är nödvändiga för att ett land skall kunna fungera i det internationella samarbetet och maximalt kunna utnyttja detta.

OECD inrättade år 1965 en Information Policy Group (IPG). Denna grupp har sökt formulera en generell informationspolitik för medlemslän-

derna.

International Standardization Organization (1SO) har till uppgift att 2 Riksdagen 1977178. 1 saml. Nr 114

främja standardiseringsarbete. I varje land finns nu ett nationellt organ, i vårt land Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS).

De viktigaste nordiska samarbetsorganen är numera dels NORD- FORSK, dels NORDINFO.

Inom området vetenskaplig information och dokumentation har NORD- FORSK varit aktivt sedan början av 1950-talet. NORDFORSK:s nämnd för teknisk information och dokumentation har som uppgift att vara ett rädgivande och planerande organ. Vidare svarar NORDFOÖRSK för uppbyggnaden av SCANNET och driver i USA informationscentralen SCAN- DOC.

Det år 1976 inrättade Nordiska samarbetsorganet inom området forskningsbiblioteksväsende, vetenskaplig information och dokumentation (NORDINFO) har till uppgift att inom sitt område verka för en utveckling som syftar till förbättrad eller mer rationell service för forskare och andra nyttjare av vetenskaplig information och dokumentation i de nordiska länderna. I detta syfte skall organet särskilt följa utvecklingen på området såväl i de nordiska länderna som internationellt. NORDINFO skall även främja och samordna överföring av dokumenterbar information inom och mellan de nordiska länderna samt på internationell basis. Samarbetsorganet skall vidare initiera och bedriva utrednings- och projektverksamhet (innefattande metod- och systemutveckling samt utbildning på biblioteks-, dokumentations- och informationsområdet) samt lämna råd och upplysningar till nationella och nordiska organ.

2.1.3.5 Kungl. biblioteket Uppgifter och inriktning

Kungl. biblioteket (KB) är enligt sin instruktion (1965: 733, ändrad senast 1974: 975) nationalbibliotek med uppgift att:

samla, förvara och tillhandahålla i landet framställda och utgivna tryckta skrifter samt utomlands utgivna tryckta skrifter på svenska språket, av svenska författare eller om svenska förhällanden,

mottaga och förvara handskrifter som tillhör området för bibliotekets verksamhet,

främja utvecklingen av svenskt biblioteksväsen.

Biblioteket skall vidare inom de ämnesområden och i den omfattning regeringen bestämmer dels vara lokalt forskningsbibliotek, dels svara för biblioteksservice åt universitetet i Stockholm. Den senare uppgiften har fr. o. m. den 1 juli 1977 överförts till universitetet I Stockholm. Enligt prop. 1976/77: 59 (s. 345 — 346) skall universitetet svara för litteraturförsörjningen till utbildning och forskning vid universitetet. I framtiden bör i första hand universitetsbiblioteket förvärva och hålla denna litteratur. Den slutliga överföringen till universitetsbiblioteket bör dock anstå tills kungl. bibliotekets framtida uppgifter fastställs på grundval av BIDOK:s förslag. Fr. o. m. budgetåret 1977/78 överfördes ansvaret för juridik samt vissa samhällsve-

tenskapliga och språkvetenskapliga ämnen, medan KBi1. v. bevakar övriga

humanistiska ämnesområden. Biblioteket har sedan år 1661 rätt till ”biblioteksexemplar” av alla tryckta svenska skrifter.

Redigering och utgivning av den samlade accessionskatalogen över utländsk vetenskaplig litteratur vid svenska forskningsbibliotek är en central uppgift för KB. De bibliografiska uppgifterna har sammanförts till ett bib-

liografiskt institut för redigering och utgivning av accessionskatalogen och

nationalbibliografierna samt den s.k. centralkatalogiseringen av len

svenska litteraturen. Vidare är forskningsbiblioteksrådets sekretariat ad-

ministrativt knutet till KB. Vid KB finns en lånecentral för tidningsfilm och

en provisorisk tidningsfilmningsavdelning. KB är också huvudman för nationalfonoteket.

Statsbudgetanslagen för KB (inkl. bibliografiska institutet och foörskningsbiblioteksrådet) uppgick för budgetåret 1976/77 till sammanlagt 19,1

milj. kr.

Bibliotekets samlingar uppgick år 1975 till ca 55 000 hyllmeter, vilket torde motsvara närmare 2 milj. band och ca 10 milj. småtryck. Tillväxten un-

der år 1975 uppgick till ca 1000 hyllmeter varav ca 485 m svenskt tryck och

ca 435 m utländskt tryck samt ca 80 m övrigt. Under de senaste fem åren har en svag ökning skett i tillväxten uttryckt i meter. Ökningen har gällt den svenska litteraturen, medan den utländska något minskat i tillväxttakt.

Antalet utlånade volymer per år uppgår tili ca 100 000 och antalet foto-

reproduktioner till mellan 300 000 och 400000. Variationerna i antalet lån

har varit små under den senaste femårsperioden. Av lånen var år 1976 ca 70 000 läsesalslän, ca 17 000 forskarsalslån och ca 16 000 hemlån. De inter-

urbana lånen uppgick till ca 11000 varav ca 9700 utlån.

Organisation

KB intar en särställning bland de vetenskapliga biblioteken genom att

som myndighet sortera direkt under regeringen. Ansvaret för planering

och ledning av verksamheten ligger hos bibliotekets chef. riksbibliotekari-

en.

I nu gällande organisation sorterar följande enheter under riksbibliotekarien:

åtta avdelningar (enligt instruktionen) bibliografiska institutet ' nationalfonoteket

tidningsfilmningsavdelningen

biblioteksdepån.

Bibliotekets personal (exkl. personal vid Stockholms universitetsbiblio-

tek) uppgick vid budgetårsskiftet 1977/78 till ca 165 befattningshavare ut-

tryckt i årsverken.

Med den terminologi som utredningarna använder har KB uppgifter som är nationaldokumentära med inriktning mot kultursektorn men också upp-

gifter inom informationsförsörjningen. KB har mer än andra bibliotek en uttalad nationaldokumentär uppgift. nämligen att samla, förvara och till-

handahälla i landet framställda och utgivna tryckta skrifter samt utomlands

utgivna skrifter på svenska språket. av svenska författare eller om svenska

förhållanden. I sädana uppgifter ingår också att utge de nationalbibliografiska produkterna. KB:s uppgifter med inriktning på informationsförsörjning, gäller dels nationell informationsförsörjning, dels uppgifter av lokal

och regional karaktär.

Nationella uppgifter

Som framgår av instruktionen fungerar KB som nattonalbibliotek med

arkivskyldighet för svenska skrifter. Biblioteket erhåller enligt lag pliktleveranser från landets tryckerier. Genom att bibliografiska institutet dess-

utom erhåller frivillig leverans från förlagen för bibliografering får KB i allmänhet två exemplar av den svenska bokproduktionen. De utomlands ut-

givna skrifterna om Sverige (suecana) erhålles genom köp eller genom byte/gåva. Funktionen som arkivbibliotek för svenska skrifter är KB:s viktigaste.

KB har nu det största och mest fullständiga beständet av svenska skrifter.

KB kan tillsammans med universitetsbiblioteken karakteriseras som ve-

tenskapligt allmänbibliotek, även om dess samlingar av utländsk litteratur

är koncentrerade till humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnesområden. För KB:s del torde ca 60 % av bibliotekets ca 55 000 hyllmeter hänföra sig till de utländska samlingarna. Detta bestånd ingär som en viktig del i

det svenska sambiblioteket och spelar därmed en viktig roll i den svenska informationsförsörjningen.

Biblioteket har omfattande bytesförbindelser med en rad bibliotek i andra länder. Utlåningen till andra länder uppgår till närmare I 800 volymer per år.

KB har till uppgift att motta och förvara handskrifter som ullhör området för bibliotekets verksamhet. Liknande arbete bedrivs särskilt vid de äldre universitetsbiblioteken, som också har betydande handskriftssamlingar. Under de senaste decennierna har KB lagt större vikt än tidigare vid natio-

nalbiblioteksaspekten på handskriftsområdet. Det får betraktas som en nationell uppgift att göra KB:s handskriftssamlingar tillgängliga på bästa sätt.

Kart- och planschavdelningen anskaffar, registrerar och tillhandahåller

kartor. planscher, porträtt m.m. Anskaffningen sker huvudsakligen genom gåvor. En del material, som svenska kartor, kartografiska arbeten och vykort, ingår i tryckerileveranserna. Det äldre beståndet kompletteras

genom köp.

Kartsamlingen är vid sidan av krigsarkivet landets största. Planschsamlingen innehåller porträtt, historiska och topografiska bilder, handteckningar, gravyrer, vykort, exlibris m. m.

De krav som ställs på KB att för framtiden bevara svenskt tryck ställer

också särskilda krav på bibliotekets bokvärdsavdelning för att förhindra att äldre och nyare material förfars och förslits. Problem vållas av att det

inom landet inte finns nägon utbildning i bokbinderi och av att det saknas lämplig utbildning av konservatorer. Ett uttalat behov av rådgivning i kon-

serveringsfrägor finns också, bl. a. till följd av att kommunala bibliotek erhållit äldre samlingar.

Skyddsfilmning av tidningar kan också anses vara en nationaldokumentär uppgift. Frågan har utretts av tidningsfilmningskommittén (TFK) som

har föreslagit att en särskild tidningsfilmningsavdelning inrättas vid KB och

att KB utses till att bevara ett nationalexemplar av tidningstrycket. Statsmakterna har bl. a. i avvaktan på BIDOK:s förslag ännu inte tagit slutlig

ställning I dessa frågor.

KB administrerar lånecentralen för tidningsfilm, som står under forskningsbiblioteksrådets överinseende. Centralen ställer till bibliotekens för-

fogande bruksexemplar av de viktigaste svenska tidningarna och ett antal utländska. KB ger härigenom en service av nationell räckvidd. Vid KB finns en provisorisk tidningsfilmningsavdelning.

Nationalfonoteket har byggts upp genom frivilliga leveranser av olika

typer av ljuddokument. Syftet är att bevara hela den kommersiellt saluförda auditiva produktionen, från fonografrullar till LP-skivor och bandupp-

tagningar. Genom insamlingsaktioner i samarbete med framför allt Sveriges Radio, har man lyckats i mycket stor utsträckning insamla material producerat före år 1955. Inköp förekommer också ofta av utländska skivor

med svensk anknytning eller äldre svenskt material. Bibliografiska institutet redigerar de nationalbibliografiska publikationerna Svensk bokförteckning, Svensk bokkatalog, Svensk tidskriftsförteckning och Svensk musikförteckning. Institutet ger ut en periodisk förteckning över verk om Sverige och svensk litteratur på främmande språk.

Vidare katalogiseras svenska skrifter med tryckär t.o.m. år 1975.

Till verksamheten är knutna två nummercentraler med uppgift att föra register över internationella standardnummer, dels för böcker (ISBN-systemet, vari ingår numerisk beteckning för förlag/motsvarande), dels för periodiska skrifter och andra seriepublikationer (ISSN-systemet).

Vid KB anordnas årligen en utbildning av en termins längd för assistent-

och biträdespersonal vid forskningsbiblioteken. KB har enligt gällande instruktion uppgiften att vara lokalt forsknings-

bibliotek.

Enligt ämbetsberättelsen uppgick år 1976 besöken i läneexpeditionen

och läsesalar till 88588 varav 64950 i låneexpeditionen och 23638 i fors-

karsal och forskarrum. Vissa förskjutningar i besöksfrekvensen har inträtt sedan det provisoriska huvudbiblioteket för universitetet i Stockholm etablerats i Frescati.

Av de ca 17 300 hemlånen år 1976 avsåg ca 12 800 privatpersoner, och av de ca 4500 hemlänen till myndigheter etc. avsåg ca 1300 universitet och högskolor i Stockholm.

Statens biblioteksdepå i Bålsta förvaltas av KB. I depån förvaras sällan

utnyttjat material som ej behöver vara omedelbart tillgängligt men bör kunna tas fram med några dagars varsel. Depån betjänar förutom KB ett

tjugotal vetenskapliga bibliotek och institutioner i Stockholm samt Uppsala universitetsbibliotek.

Roggebiblioteket i Strängnäs är ett bokmuseum för studier och forskning främst i lärdoms- och personhistoria med särskild anknytning till Strängnäs stift. Samlingarna uppgår till mer än 60000 band.

2.1.3.6 Forskningsbiblioteksrådet

Forskningsbiblioteksrådet (FBR), som inrättades år 1965 (jfr prop. 1965:1 bil. 10), skall enligt gällande bestämmelser vara ett organ för samråd i frågor av gemensamt intresse för de vetenskapliga biblioteken. FBR

består av riksbibliotekarien tillika ordförande och tolv av regeringen för högst tre år förordnade ledamöter med personliga ersättare. FBR fungerar som remissinstans och har uttalat sig i en rad frågor rörande svenskt biblioteksväsen. Vidare har FBR ålagts utredningsuppdrag eller

självt tagit initiativ till sådana. Rådet har även i särskilda skrivelser till regering och centrala myndigheter tagit upp frågor av centralt intresse för biblioteksväsendet. Det utger vissa periodiska publikationer.

FBR redigerar den samstatistik för svenska forskningsbibliotek som årligen redovisas i Statistisk årsbok för Sverige och sammanställer sedan slutet av 1960-talet prisstatistik i syfte att mäta prisändringar på den från utlandet förvärvade periodiska litteraturen.

Samarbetskommittén bibliotek-bokbindericr (SaBB) konstituerades år 1968 främst i syfte att föreslå åtgärder för att rationalisera bokbinderiarbetet för de vetenskapliga biblioteken. Kommittén består av representanter utsedda för FBR och Sveriges bokbinderiidkareförening.

2.1.3.7 Statens råd för vetenskaplig information och dokumentation

Uppgifter och organisation

Statens råd för vetenskaplig information och dokumentation (SINF- DOK) tillkom år 1968 (prop. 1968:68, SU 1968:131, rskr 1968: 304). SINF- DOK fick administrativ anknytning till styrelsen för teknisk utveckling

(STU) som tillkom vid samma tidpunkt.

Enligt instruktionen är SINFDOK centralt organ för frågor rörande vetenskaplig och teknisk information och dokumentation. SINFDOK har inom detta område särskilt till uppgift att: följa utvecklingen och dra upp riktlinjer för verksamheten i syfte att ska-

pa en samordning av tillgängliga resurser och en i övrigt tillfredsställande ordning

svara för den långsiktiga planeringen av verksamheten, initiera och främja samt fördela stöd till forsknings- och utvecklingsarbete

göra de framställningar och avge de utlåtanden som kan anses erforderli-

ga med hänsyn till verksamhetens ändamålsenliga bedrivande

tillhandagå myndigheter och organ med råd, upplysningar och biträde bereda ärenden i frågor rörande internationellt samarbete.

Rådet består av fem ledamöter som utses av regeringen. Till SINFDOK är knuten en särskild rådgivande grupp för industri och teknik. SINF- DOK:s sekretariat hade den t juli 1977 åtta tjänster, samtliga uppförda på STU:s personalstat.

SINFDOK:s verksamhet finansieras över STU:s delprogram Informations- och dokumentationsverksamhet. För budgetåret 1977/78 har anvisats 7,4 milj. kr. med karaktär av särskilt reservationsanslag.

Verksamhet

SINFDOK har enligt sin instruktion en väsentlig uppgift genom att det

bygger upp en kompetens som kan ligga till grund för inriktningen av fram-

tida statliga insatser. Eftersom begreppet teknisk och vetenskaplig information och dokumentation inte kan entydigt avgränsas och från forsknings- och utvecklingssynpunkt utgör ett tvärvetenskapligt område, omspänner de möjliga insatserna många ämnesområden.

SINFDOK har valt att koncentrera sina utvecklingsinsatser till framtagande av metoder och hjälpmedel för datorbaserad informationssökning.

Beträffande kunskapsuppbyggnad har SINFDORK främst koncentrerat insatserna till utbildning av specialister genom stipendiatverksamhet samt punktvisa satsningar på forskningsprojekt inom olika delområden. Hittills har SINFDOK haft 14 stipendiater.

SINFDOK är svenskt kontaktorgan för internationella och nordiska organisationer som Unesco, OECD, resp. NORDINFO (tillsammans med

FBR) och NORDFORSK. I sin anslagsframställning för budgetåret 1975/76 lade SINFDOK fram en femårsplan för sin fortsatta verksamhet. SINFDOK angav som övergri-

pande mål att myndigheten skulle bidra till ett effektivt utnyttjande av den samlade kunskapen inom vetenskap och teknik. Medan SINFDOK dittills främst satsat på en utveckling av effektivare system för lagring och sökning av datorbaserad information ansåg SINFDOK att utvecklingsarbetet i framtiden borde förskjutas mot utarbetande av system med decentralisera-

de datorterminaler och kommunikation mellan dessa och de centrala dato-

rer i vilka informationen lagras.

2.1.3.8 Informationscentraler

Informations- och dokumentationscentralen vid tekniska högskolans bib-

liotek

Informations- och dokumentationscentralen vid tekniska högskolans bibliotek i Stockholm (IDC) tillhandahåller datorbaserade informations-

tjänster och bedriver därmed förenad forskning och utveckling. Denna verksamhet syftar till att utveckla system för datorbaserad informations-

sökning och till att bygga upp informationstjänster baserade på de utveck-

lade systemen.

Verksamheten vid IDC finansieras i huvudsak av SINFDOK, universi-

tets- och högskoleämbetet (UHÄ) och tekniska högskolan i Stockholm samt genom avgifter. Systemutvecklingen utförs dels av SINFDOK-stipendiater, dels inom ramen för särskilda projekt. För driften av de datorbaserade systemen utnyttjas Stockholms datamaskincentral (QZ). Utvecklingen av informationstjänster har i huvudsak inriktats mot områ-

dena naturvetenskap och teknik. Kraven från användarna har lett till att vissa samhälls- och beteendevetenskaper också har inkluderats i de ämnesområden som täcks av informationstjänsterna. En medveten avgränsning har gjorts mot de s.k. livsvetenskaperna, där MIC tillhandahåller in-

formationstjänster. Inom kemiområdet förekommer en överlappning mellan MIC och IDC eftersom kemiinformation är väsentlig både inom medicin och för industrin.

De informationstjänster som IDC har byggt upp och etablerat är selektiv

delgivning av information (SDD, dvs. en löpande, individuellt anpassad

nyhetsbevakning i en eller flera databaser, samt retrospektiva sökningar. SDI-service och satsvisa retrospektiva sökningar tillhandahåller IDC från ett tjugotal databaser.

Ur organisatorisk synvinkel är IDC jämställd med en avdelning vid tekniska högskolans bibliotek men verksamheten bedrivs i projektform. Un-

der första halvåret 1976 fanns 27 tjänster vid IDC, vilka till övervägande del finansierades av SINFDOK.

Budgetåret 1976/77 erhöll projekten vid IDC från SINFDOK ca 1,5 milj. kr. och från UHÄ ca 0,65 milj. kr. Intäkterna genom avgifter uppgick till ca

I milj. kr.

Medicinska informationscentralen vid karolinska institutet

Medicinska informationscentralen vid karolinska institutet (MIC) har ut-

vecklats ur dåvarande avdelningen för databehandling vid institutionen för

medicinsk fysik. Statens medicinska forskningsråd (MFR) anslog medel

till karolinska institutet för biomedicinsk dokumentation första gången budgetåret 1963/64 och inrättade år 1968 en forskargrupp för biomedicinsk

informations- och dokumentationsverksamhet. Verksamheten förlades till karolinska institutet sedan ur avdelningen för databehandling avskilts en

självständig enhet för biomedicinsk informations- och dokumentations-

verksamhet, kallad biomedicinska dokumentationscentralen (BMDC).

Budgetåret 1975/76 överfördes BMDC från MFR till karolinska institu-

tets stat. Benämningen BMDC har fr. o. m. november 1975 ändrats till MIC.

Den biomedicinska dokumentationscentralen inrättades i första hand som en servicefunktion för forskare vid universitet och högskolor samt lä-

kare med klinisk forskningsverksamhet, men även större läkemedelsindustrier anmälde tidigt sitt intresse för databasen MEDLARS. I och med

den satsning som gjordes av SINFDOK och som innebar en utökning av dokumentationsverksamheten med tre kemiska databaser vidgades kund-

kretsen till andra industrier och företag. Naturvetare och samhällsvetare återfanns i ökad utsträckning bland användarna efter introduktionen av

Biological Abstracts Previews (nu BIOSIS-Previews) och Psychological

Abstracts.

MIC svarar för service till livsvetenskaper (medicin, biologi, biokemi

och beteendevetenskap), arbetsmedicin, yrkeshygien och miljövård.

MIC är organiserat på sektioner och projektgrupper samt ett administrativt sekretariat. Antalet anställda uppgick i juni 1977 tull ca 30 personer.

Budgetåret 1976/77 bedrevs verksamheten med anslag till ett belopp av ca

3,3 milj. kr. och inkomster från avgifter ca 1,1 milj. kr.

Andra informationscentraler

Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek (SPPB) är specialbibliotek för psykologi och pedagogik. I samarbete med IDC tillhandahåller SPPB da-

torbaserad sökning från databasen ERIC. SPPB svarar också på försök för

svensk inmatning till ett internationellt datorbaserat informationssystem för utbildningsområdet, EUDISED, som sorterar under Europarådet.

Vid AB Atomenergi finns ett forskningsbibliotek vars verksamhet omfattar inmatning till två internationella informationssystem, SDI-verksamhet och litteraturundersökningar (i samarbete med IDC och MIC), systemutveckling inom informationsförsörjningsområdet, handhavande av en

rapportdatabas m. m. Verksamheten vid AB Atomenergis bibliotek finansieras budgetåret 1977/78 med medel från industridepartementet och nämn-

den för energiproduktionsforskning (ca 3,6 milj. kr.) samt egna intäkter (ca 0,4 milj. kr.). Biblioteket har nyligen varit föremål för utredning.

Allmänt tillgängliga terminaler för sökning i MEDLARS-databasen finns

på karolinska sjukhuset och Södersjukhuset i Stockholm. Huddinge sjuk-

hus, biomedicinska biblioteket i Göteborg, regionsjukhuset i Linköping, universitetsbiblioteket i Lund, biomedicinskt centrum i Uppsala och universitetsbiblioteket i Umeå.

Institutet för byggdokumentation (BYGGDOK) tillhandahåller ett brett

sortiment av tjänster inom informationsförsörjningsområdet inriktade på

byggsektorn.

Andra myndigheter som svarar för databaser eller inmatning till utländs-

ka databaser är bl.a. statens väg- och trafikinstitut, miljödatanämnden,

lantbruksuniversitetets Ultunabibliotek och försvarets forskningsanstalt. Även vid andra myndigheter används datateknik inom informationsförsörjningen i allt större utsträckning. Detta är fallet vid bl. a. statens livsmedelsverk, socialstyrelsen (läkemedelsavdelningen) och statskontoret. De

åtgärder som vidtas avser dels ökad åtkomst till extern information, dels

förbättrad hantering av den interna informationen. I sistnämnda fallet är det ofta diarieföringen som berörts, t. ex. vid justitiedepartementet, konsu-

mentverket och datainspektionen. Databaser av olika omfattning och med varierande tillgänglighet framställs av vissa organ, t.ex. STU, K-konsult, Sveriges Verkstadsförening, Personaladministrativa rådet och Svenska Textilforskningsinstitutet.

2.1.3.9¶LIBRIS

Inledning

I rapporten Biblioteksarbete och automatisk databehandling (1969) utarbetad av en kommitté tillsatt av dåvarande universitetskanslersämbetet

(UKÄ) i samråd med riksbibliotekarien, drogs riktlinjer upp för ett natio-

nellt datorbaserat bibliotekssystem.

Kommitténs förslag gick ut på att man borde arbeta efter tre eller fyra utvecklingslinjer: 1) man borde framställa AK-publikationerna med data-

teknik, 2) man borde utnyttja andra länders bibliografiska beskrivningar (MARC-band), 3) man skulle sikta till en integrering av hela det svenska biblioteksväsendets rutiner i ett gemensamt system som även skulle vara

kompatibelt med internationella system. Härvid skulle en nationell bibliotekscentral inrättas med möjlighet att ansluta terminaler. I rapporten fram-

hölls att dessa tre utvecklingslinjer stod i nära samband med varandra och

att de med tiden skulle kunna förenas. Man tog upp men behandlade inte

närmare en fjärde utvecklingslinje, nämligen att med datateknik framställa nationalbibliografiska publikationer. De ovan antydda utvecklingslinjerna återkommer i LIBRIS (LIBRary Information System) där huvudvikten har lagts vid att integrera rutinerna inom och mellan biblioteken.

År 1967 gjordes en översyn av de vetenskapliga bibliotekens inre organisation för att bl. a. undersöka möjligheterna att rationalisera verksamheten med tekniska hjälpmedel. Detta utredningsarbete, som utfördes i nära kontakt med bl. a. FBR och UKÄ, utgjorde inledningen till LIBRIS-projektet.

Försöksverksamheten med LIBRIS påbörjades våren 1972 vid dåvaran-

de Linköpings högskolas bibliotek. För närvarande är 14 forskningsbibliotek anslutna till LIBRIS. Försöksverksamheten har redovisats i ett antal lä-

gesrapporter, senast i LIBRIS: En lägesrapport (Statskontoret. Rapport

1976:10). Verksamheten bedrivs av statskontoret i samråd med FBR och UHÄ.

Inom försöksverksamheten har de datorbaserade rutinerna i LIBRIS vidareutvecklats och anpassats till FBR:s nya katalogiseringsregler för svenska forskningsbibliotek (SKR 1974). Dessa regler som också succes-

sivt justerats utifrån gjorda erfarenheter ansluter i princip till internatio-

nellt vedertagna principer för bibliografisk beskrivning av olika slags publi-

kationer. Den omfattande standardisering som de nya reglerna inneburit

har bl. a. ställt krav på nya programversioner av LIBRIS. De nya datorpro-

grammen, benämnda LIBRIS II, färdigställdes successivt under år 1975. En grundläggande idé i LIBRIS-projektet har varit att integrera fram-

ställningen av olika katalogprodukter med löpande bibliografering och registrering vid de vetenskapliga biblioteken. LIBRIS har utformats med sikte på att även konventionella katalogprodukter såsom katalogkort, nyförvärvsförteckningar och bokkataloger, bl. a. AK, skall kunna framställas ur LIBRIS databas.

Den bibliografiska information som registreras i LIBRIS blir omedelbart

tillgänglig för sökning via terminal från samtliga anslutna bibliotek. Katalogisering av en publikation sker vid det LIBRIS-bibliotek som först förvär-

var publikationen. En huvudprincip är att denna katalogisering skall kunna utnyttjas även av andra bibliotek som förvärvar samma publikation. Biblio-

teken skall då endast behöva komplettera den redan registrerade informa-

tionen med i första hand lokala uppgifter.

Kostnaderna för LIBRIS utgörs, förutom av vissa personalkostnader,

huvudsakligen av engångskostnader för utvecklings- och omläggningsar-

bete samt löpande driftkostnader, främst för teknisk utrustning, datortid samt system- och programunderhåll. Därtill kommer bl. a. kostnader för utveckling och framställning av katalogprodukter (samkataloger och kata-

logkort) med hjälp av LIBRIS. Förutom rent kvantifierbara intäkter väntas LIBRIS i utbyggt skick, med rutiner för framställning av bibliotekskataloger i bokform och mikroform,

även innebära fördelar av mer indirekt natur.

Samarbetsformer inom projektet

Regeringens uppdrag till statskontoret gäller att ”i samråd med universitetskanslersämbetet och forskningsbiblioteksrådet bedriva fortsatt för-

söksverksamhet med ett datorbaserat informationssystem för bibliotek”.

Forskningsbiblioteksrådets medverkan i projektet sker genom en ledningsgrupp för fortlöpande informella samråd mellan forskningsbiblioteksrådet, universitets- och högskoleämbetet och statskontoret. I denna har diskussioner förts om projektets budget, planering och genomförande.

LIBRIS-gruppen vid statskontoret svarar för samordning av arbetet inom projektet bl. a. i förhållande till olika leverantörer. Statskontoret har

till projektet knutit konsulter som utför underhåll av system och program i

den försöksdrift som bedrivs vid Östergötlands läns landstings datacentral

i Linköping (ÖLLD). Forskningsbibliotekens medverkan i projektet har huvudsakligen skett genom personal som engagerats i detta arbete vid si-

dan av övriga uppgifter. År 1976 inrättades ett provisoriskt LIBRIS-sekre-

tariat vid kungl. biblioteket. Statskontoret har f. n. ca tre personår för sin

andel i arbetet med LIBRIS.

Försöksdriften

LIBRIS delsystem för sökning har vissa funktioner för sökning via termi-

nal. Vid positivt svar erhålles en bibliografisk beskrivning av en publikation jämte uppgift om var publikationen finns.

Däremot ger LIBRIS inte möjlighet till ämnesmässiga sökningar. Sökning i andra databaser via de för LIBRIS avsedda terminalerna är möjlig

men fordrar särskilda terminalprogram. Sådana sökningar sker dock i mycket ringa utsträckning.

Produktionen av katalogkort med hjälp av LIBRIS sker sedan hösten 1976 från band som framställs vid datacentralen, varefter Bibliotekstjänst AB trycker och distribuerar produkten. Tiden från beställning uppgår f. n. till ca 14 dagar.

Delsystemet för katalogisering tillåter registrering av bibliografiska uppgifter via terminaler och hålremsstansar vid de LIBRIS-anslutna biblioteken samt direkt från magnetband med datorläsbar bibliografisk information. LIBRIS databas innehåller nu ca 300 000 titlar, huvudsakligen mono-

grafier.

Utrustning

Terminaldatorerna i LIBRIS är via ett fast uppkopplat datakommunikationsnät direktanslutna till en centraldator vid ÖLLD i Linköping. Anslutningsmöjligheterna är med befintlig programvara begränsade till högst 28

terminaler. LIBRIS datakommunikationsnät består av fyra fast uppkoppla-

de teleförbindelser. Vid de LIBRIS-anslutna biblioteken/motsvarande

(f.n. 14) finns sammanlagt 24 terminaldatorer och 10 hålremsstansar.

2.1.3.10 Tekniska nomenklaturcentralen

Tekniska nomenklaturcentralen (TNC) bildades år 1941 på initiativ av IVA som centralorgan för teknisk och vetenskaplig terminologi och har en-

ligt sina av Kungl. Maj:t fastställda stadgar till uppgift att åstadkomma en

för svenska förhållanden lämpad teknisk nomenklatur, varmed förstås allt som rör teknikens språkliga uttrycksmedel samt dessas innebörd.

TNC bedriver sin verksamhet i samarbete med drygt 100 anslutna med-

lemmar samt fyra stödjande akademier och rådgivare. Omkring 60 §c av kostnaderna för TNC:s verksamhet täcks f. n. genom statliga bidrag. År 1976 hade TNC intäkter om ca 1,4 milj. kr., varav driftbidrag från SINFDOK 227 000 kr., anslag för särskilda ändamål 560 000 kr.

och medlemsavgifter 242 000 kr. Försäljning av publikationer gav 233 000 kr. Den största utgiftsposten gällde löner m. m. till personalen, 707 000 kr. SINFDOK har ställt en särskild publiceringsfond om 100 000 kr. till TNC:s förfogande.

2.1.4 Internationell översikt

Utredningarna beskriver hur informationsförsörjningen organiserats i vissa andra länder, bl. a. i Norden. Även om organisationslösningarna va-

rierar mellan olika länder kan man skönja likartade och växlande krav på rationalisering och samverkan inom informationsförsörjningen. Omfattande åtgärder för att förbättra informationsutbudet inom vetenskap och tek-

nik har vidtagits i de flesta industrinationerna. Brister i systemen har analyserats och motåtgärder har börjat sättas in från det allmännas sida. Sats-

ningen på särskilt teknisk och naturvetenskaplig information har i vissa av dessa länder varit betydande. Utredningarna har studerat organisationslösningar i bl.a. Kanada, Frankrike och Storbritannien.

2.1.5 Utvecklingstendenser och förutsättningar 2.1.5.1 Allmänna utvecklingstendenser av betydelse för informationsförsörjningen

Utredningarna konstaterar att bibliotekens uppgift traditionellt har varit att samla, ordna och tillhandahålla böcker, tidskrifter och andra skrifter.

De vetenskapliga bibliotekens verksamhet har sålunda präglats av att varje

bibliotek strävat efter hög självförsörjningsgrad. Verksamheten har emellertid alltmer utvecklats i riktning mot att hänvisa till och förmedla litteratur ur bibliotekens gemensamma bestånd. Speciella enheter och institutio-

ner har dessutom utvecklats för referensservice och bearbetning av information. Ökningen av informationsutbudet medför emellertid att fullständig

täckning inte kan komma i fråga ens inom ett helt land.

Under senare år har begrepp som informationsexplosionen kommit att användas om den växande informationsvolymen. Bakom denna informationsexplosion ligger flera faktorer varav en är ökningen av antalet vetenskapsmän och tekniker som producerar forskningsresultat. Utredningarna konstaterar att antalet tekniska och vetenskapliga tidskrifter beräknas växa till ca 100 000 år 1980. Varje år publiceras omkring 2 milj. tidskriftsartiklar med vetenskapligt och tekniskt innehåll. Informationsförsörjningen

knyts också närmare till forskningens resultatredovisning. Allt större vikt läggs därvid vid att vetenskapliga och tekniska dokument formaliseras.

Datatekniska hjälpmedel är nu förhållandevis vanliga. Merparten av de datorbaserade systemen är avsedda för registrering, lagring och sökning av

information. Datatekniken har emellertid också kommit att utnyttjas för det löpande arbetet i biblioteken. Antalet användare av datorbaserade informationstjänster väntas öka starkt, vilket ställer krav på utbildning både av användare och av personal. Den ökade mängden information tillsammans med alltmer komplicerade tekniska hjälpmedel torde — enligt utredningarna — leda till att förmedlare (mellanhänder) kommer att spela en allt större roll i informationsprocessen. Bibliotek och informationscentraler får därvid ett ökat ansvar för att

tillgodose de grupper som inte har tillgång till teknisk utrustning eller vana att hantera sådan.

2.1.5.2 Förutsättningar för svensk informationsförsörjning

Informationsförsörjningen med vetenskaplig och teknisk information har tidigare i första hand riktat sig till forskning vid universitet och högskolor. På senare tid har emellertid nya användargrupper tillkommit. Politiker, läkare. lärare, tjänstemän i offentlig förvaltning och industri, arbetsmarknadens organisationer, massmedia och allmänheten ställer numera ökade krav på service. Medan forskare många gånger har möjlighet att själva söka och bearbeta sin information har andra, t. ex. de som är sysselsatta med utvecklingsarbete eller löpande arbete i näringsliv och förvaltning, ofta större behov av vägledning och bearbetning för att informationen skall kunna tillgodogöras. För de vetenskapliga biblioteken innebär de nya kraven stora påfrestningar, framhåller utredningarna.

Ökningen av antalet traditionella användare och tillkomsten av nya användargrupper på nya orter leder till att de olika institutioner som svarar för informationsförsörjningen i framtiden kommer att behöva samverka än mera för att kunna lämna en fullgod service. För användarna är det angeläget att på samma ställe få service inte bara i fråga om lån av dokument utan även i fråga om hänvisningar, bibliografisk information och faktainformation. Folkbibliotek och andra lokala bibliotek kan därvid väntas få ökad betydelse som lokala förmedlare i informationsförsörjningen. Bibliotek av olika stag och övriga institutioner inom informationsförsörjningen blir sålunda i ökad utsträckning beroende av hur samarbetet dem emellan fungerar. Ansvar och kostnader måste fördelas mellan ett växande antal institutioner. Enligt utredningarna är det för närvarande svårt att överblicka förändringar i användarstrukturen och informationsbehoven och att vidtaga nödvändiga förändringar i den nuvarande organisationen.

Beskrivningen visar på behovet av en helhetssyn på informationsförsörjningen och behovet av balans mellan de tre tidigare nämnda systemen. De tekniska land vinningarna har till stor del utnyttjats för förbättringar i referenssystemet. Det är numera tämligen lätt att snabbt få hänvisningar till publikationer från i stort sett hela världen, medan det kan vara svårt att lokalisera och få tag i motsvarande dokument. Mänga av de publikationer som hänvisas till är inte heller tillgängliga i Sverige utan måste hämtas utomlands. En viss obalans råder sålunda mellan referensservicen och beståndsservicen i landet. Inom samhälls vetenskaper och framför allt inom humaniora har datateknik för bibliografisk service inte utnyttjats i samma utsträckning som inom naturvetenskap, teknik och medicin. Utbudet av datorbaserad information har dock under senare tid ökat inom de förstnämnda områdena och erfarenheterna av den hittillsvarande verksamheten inom naturvetenskapliga och tekniska ämnesområden bör vara tillämpliga även på andra ämnesområden. Det är också viktigt att se hur Sverige skall utnyttja den internationellt tillgängliga informationen.

Den svenska informationsförsörjningen är decentraliserad, framhåller utredningarna, i det avseendet att den ombesörjs av institutioner under oli-

ka huvudmannaskap (statligt, kommunalt, privat) och att varje institution

oberoende av andra institutioner avgör vilken litteratur som skall inköpas

och vilken service som skall ges. En övergång till ändamålsinriktade anslag (programbudgeteringsprinciper) i den nya högskolan kommer att göra högskoleenheternas bibliotek mera direkt avhängiga av lokal forskning och utbildning, vilket kan förstärka denna decentralisering. För att uppnå en lämpligt sammansatt referens- och litteraturservice behövs enligt utred-

ningarna en övergripande planering och samordning av den nationellt inriktade servicen. Särskilt under senare år har olika former av teknisk forskning och utveckling nyttiggjorts inom informationsförsörjningen i Sverige. Ny teknik

ställer stora krav på organisationers och enskilda individers förmåga till

omställning liksom på systematisering och enhetlighet i verksamheten. För

att utnyttja tekniken effektivt och möta de problem som kan uppstå genom den tekniska utvecklingen krävs noggrann planering.

Den internationella samverkan inom informationsförsörjningen är syn-

nerligen omfattande och gäller litteratur, referensinformation och kommu-

nikationsnät, konstaterar utredningarna. Det starka internationella beroendet innebär då bl. a. att planeringen av landets informationsförsörjning måste ske med hänsyn till och med beaktande av den internationella utvecklingen.

2.1.6¶Aktuella problemområden

En ansvarsfördelning inom bestånds- och referensservicen är nödvän-

dig. Utredningarna föreslår att ett system med ansvarsbibliotek införs. Ett ansvarsbibliotek för ett visst område bör bl. a. svara för referensservice, ämnesbibliografering och nationell medverkan i internationella informa-

tionssystem, ta initiativ till uppbyggnad av databaser, ansvara för fjärrlån, kunna ge hänvisning till service på området samt bevaka utbildning och information till användare och personal. Förslaget bygger enligt utredningar-

na på att det inom många områden finns bibliotek och informationscentraler som i praktiken fungerar som ansvarsbibliotek. För vissa bibliotek kan

de nationellt inriktade uppgifterna medföra merarbete, för vilket särskilda medel kan komma att behövas.

Utredningarna har funnit att ett inte obetydligt dubbelarbete sker vid bibliograferingen av svenska skrifter mellan bibliografiska institutet, Bibliotekstjänst AB och riksdagsbiblioteket. Den ämnesbibliografering av svenskt material för databaser och traditionella bibhiografier som för när-

varande sker på initiativ av myndigheter. organisationer och enskilda personer torde väl kunna inordnas i ett system med ansvarsbibliotek. En full-

ständigare bibliografering av svenska tidskriftsartiklar och ett klarläggande av luckor och dubbleringar i ämnesbibliograferingen av svenskt material är

andra önskemål liksom att utarbeta en enhetligare bibliografering i sam-

klang med internationella riktlinjer och att fastställa ambitionsnivån vid

bibliografering.

Ett huvudsyfte med LIBRIS har varit att minska dubbelarbete vid kata-

logisering. Det är en betydelsefull nationell uppgift att fortsätta detta arbe-

te.

Det är även väsentligt att man bevakar och tar initiativ till uppbyggnad

av nationell referensservice och därvid tar hänsyn till områden som kan riskera att bli eftersatta. Riktlinjer för en databaspolicy bör därvid formu-

leras.

I verksamheten vid bibliotek, informationscentraler, branschorganisationer, företagareföreningar m. fl. ingår att svara för viss hänvisningsservice, varigenom användare får upplysning om var information finns och hur man skall nå den. På senare tid har förts fram tanken på en gemensam

central för sådan service, avsedd för alla användarkategorier. Utredning-

arna menar att behoven på området till viss del bör kunna tillfredsställas

inom ramen för ett system med ansvarsbibliotek.

Efterfrågan på fjärrlåneservice kan väntas öka. Det innebär dock imte, enligt utredningarnas uppfattning, att det skulle vara aktuellt i Sverige med

ett särskilt fjärrlånebibliotek. Ett sådant skulle troligen inteckna en stor del av reformutrymmet på informationsförsörjningens område. En förutsätt-

ning för att fjärrlånetrafiken skall fungera tillfredsställande är dock, enligt utredningarna, att lokaliseringsinstrumenten förbättras samt att utlånande bibliotek får sina kostnader täckta på ett tillfredsställande sätt.

En allmän tendens i den datatekniska utvecklingen är att allt större re-

sursinsatser krävs vid utveckling av stora system och vid produktutveck-

ling. För att motivera de höga kostnaderna måste man vid sådant utveck-

lingsarbete sikta på flera tillämpningsområden. Man måste också sträva att anpassa redan befintliga produkter till användning inom informationsförsörjningen. Behov föreligger därvid av teknisk rådgivning.

Utredningarna anser att man bör undersöka möjligheterna att göra informationen i LIBRIS databas tillgänglig i avsevärt bredare skala och via enk-

lare och billigare terminaler än de nuvarande. Förändringar i LIBRIS i dess

nuvarande utformning bör enligt utredningarnas mening begränsas till nöd-

vändiga eller särskilt angelägna modifieringar, framför allt omläggning till ny dator och förändringar i samband därmed. Vidare bör undersökas möj-

ligheterna till ämnesmässig sökning av posterna i LIBRIS databas. Biblio-

grafisk och teknisk samverkan mellan folkbibliotek och forskningsbiblio-

tek bör diskuteras.

Utredningarna framhåller sammanfattningsvis att riktlinjer för ny tek-

niks utnyttjande i informationsförsörjningen bör formuleras i en utveck-

lingsplan. I en bilaga till betänkandet redovisar utredningarna ett underlag

för en sådan plan.

2.1.7 Nationella uppgifter inom informationsförsörjningen

Utredningarna har framhållit att informationsförsörjningen i Sverige bygger på en decentraliserad struktur. Denna behöver enligt utredningarna kompletteras med ett samordningsorgan för nationella uppgifter. Ett sär-

skilt organ förutsätts dels ha överblick över och ansvar för att det totala

serviceutbudet blir så väl avvägt som möjligt, dels disponera egna medel

för forskning och utveckling inom området. Till nationella uppgifter hör planering och samordning inkl. internatio-

nell samverkan, forskning och utveckling inkl. utbildning och nationell ser-

vice. Till nationella uppgifter med anknytning till informationsförsörj-

ningen kan också hänföras den typ av nationaldokumentära uppgifter som

kungl. biblioteket av tradition haft ansvar för.

Utredningarna har konstaterat behov av planerings- och samordningsinsatser på nationell nivå bl. a. innefattande långsiktig planering med syfte

att skapa beslutsunderlag för åtgärder inom informationsförsörjningen. I ett kortare perspektiv bör planeringsverksamheten resultera i åtgärder för att förbättra referens-, bestånds- och kommunikationsservicen i landet.

Bland konkreta åtgärder som organet bör verka för nämner utredningarna systemet med ansvarsbibliotek, att bestämma ambitionsnivån för bibliografisk verksamhet och referenservice samt att upprätta service på nya

områden och riktad till nya användarkategorier.

Med forsknings- och utvecklingsuppgifter avses här uppgifter av gemensam karaktär som syftar till att inom informationsförsörjningen utnyttja forskningens landvinningar samt planera, initiera och stödja forsknings-

och utvecklingsprojekt inom området. Det gäller härvid att skaffa en god överblick över den forskning och utveckling som bedrivs i landet och

utomlands samt med egna medel finansiera för landets informationsförsörjning önskvärda projekt. Konsultation och rådgivning i form av teknikstöd, standardisering och normering är andra angelägna uppgifter. En viktig uppgift är att överblicka utbildningen inom informationsförsörjningsområdet och att planera och initiera fort- och vidareutbildning för personal samt användarutbildning.

Till nationella serviceuppgifter hör referens- och beståndsservice av gemensamt intresse för landet. Fjärrlåneverksamheten mellan olika bibliotek är en sådan service. Vidare ingår i de nationella serviceuppgifterna viss

bibliografisk verksamhet. Informationsförsörjningen syftar främst till att tillgodose användarnas behov i dag och i den närmaste framtiden. De nationaldokumentära uppgif-

terna syftar därutöver till att bevara svenska skrifter och göra dem tillgäng-

liga för all framtid. På detta område har kungl. biblioteket med bibliografis-

ka institutet speciellt uttalade uppgifter. Enligt utredningarnas äsikt bör

även fortsättningsvis en institution ha det huvudsakliga ansvaret för de na-

tionaldokumentära uppgifterna.

3 Riksdagen 1977178.1 saml. Nr 114

2.1.8 Organisatoriska förslag 2.1.8.1 Alternativa organisationsformer

Den grundläggande principen för en framtida organisation bör enligt ut-

redningarnas uppfattning vara att operativ verksamhet skall utföras i ett decentraliserat mönster men förstärkas med ett centralt organ för främst

planering och samordning samt forskning och utveckling. För ett sådant centralt organ framlägger utredningarna två tänkbara organisationslös-

ningar. Utredningarna har den gemensamma ståndpunkten att endast en lösning

som tillgodoser tidigare redovisade krav på en helhetssyn på informations-

försörjningsområdet kan anses ändamålsenlig. Utredningarna förutsätter

vidare att det organ som föreslås får en oberoende ställning i förhållande till de myndigheter som i övrigt är verksamma inom området. Den starka anknytningen till universitet och högskolor gör det naturligt att organet får ställning som egen myndighet under utbildningsdepartementet.

Det ena alternativet är ett nationalbibliotek med samordnings- och ut-

vecklingsuppgifter. Detta innebär att kungl. biblioteket, forskningsbiblio-

teksrådet och SINFDOK upphör och ersätts med ett nationalbibliotek med

vida uppgifter inom informationsförsörjningen, däribland ansvar för natio-

nella informationsförsörjningsuppgifter samt kungl. bibliotekets nuvarande nationaldokumentära uppgifter. En sådan myndighet skulle svara för övergripande planering och samordning samt forskning och utveckling inom hela informationsförsörjningens område.

Det andra alternativet innebär en organisatorisk åtskillnad mellan å ena sidan uppgifterna planering, samordning och utveckling för informationsförsörjningen och å andra sidan nuvarande kungl. bibliotekets operativa

uppgifter, främst de nationaldokumentära. En särskild delegation för infor-

mationsförsörjning inrättas för att handlägga förstnämnda uppgifter. Delegationen övertar SINFDOK:s och FBR:s nuvarande uppgifter. Delegatio-

nen får på detta sätt ett uttalat ansvar för övergripande planering och sam-

ordning samt forskning och utveckling (inkl. utbildning) inom informationsförsörjningens område. En viktig uppgift är att tjänstgöra som svenskt

kontaktorgan för den internationella verksamheten. Kungl. biblioteket ombildas till nationalbibliotek med oförändrad ställning som självständig

myndighet.

2.1.8.2 En delegation för informationsförsörjning

Utredningarna anser att övervägande skäl talar för lösningen med dels

en delegation för informationsförsörjning, dels ett nationalbibliotek. Utredningarnas förord för delegationsalternativet bygger bl. a. på den grundläggande förutsättningen att delegationen får sådan kompetens samt sådana befogenheter och ekonomiska resurser att den effektivt kan verka som centralt samordnings- och utvecklingsorgan inom informationsförsörjningsområdet.

Delegationen föreslås som tidigare nämnts få ställning som myndighet under utbildningsdepartementet med resurser för planering och samordning inkl. internationell samverkan, forskning och utveckling inkl. viss utbildning samt för viss nationell service. Delegationen skall genom sin sammansättning och till myndigheten knutna permanenta nämnder och tillfälli-

ga arbetsgrupper kunna verka inom hela informationsförsörjningsområdet. För att ge myndigheten förutsättningar att effektivt verka inom andra sam-

hällssektorers ansvarsområden bör delegationen få en allsidig sammansättning.

Delegationen föreslås få mandat att föreslå erforderliga åtgärder för

samordning och utveckling inom hela informationsförsörjningsområdet. En viktig uppgift är att i samråd med berörda myndigheter och organisatio-

ner hos regeringen föreslå ansvarsbibliotek för olika ämnesområden och serviceformer.

Delegationen bör ha rollen som svenskt kontaktorgan för internationell samverkan och svara för att svenska intressen bevakas och att svenska synpunkter får vederbörligt inflytande.

Delegationen förutsätts bli centralt remissorgan för frågor inom informationsförsörjningsområdet. Statliga myndigheter bör i alla frågor av större omfattning eller principiell betydelse som gäller informationsförsörjning söka samråd med delegationen. Delegationen bör också beredas tillfälle yttra sig över förslag till anslagsframställning från statliga myndigheter och organisationer som har direkt betydelse för informationsförsörjningen.

Utredningarna föreslår att delegationen för informationsförsörjning skall bestå av högst tio ledamöter, som regeringen utser för en period av tre år. Bland ledamöterna utser regeringen ordförande och vice ordförande. An-

vändarrepresentanterna föreslås tillsammans med representanter för allmänintressen bilda majoritet i delegationen. Användarintressena bör enligt

utredningarnas mening företrädas i delegationen genom representanter för olika sektorer, t.ex. högre utbildning och forskning inom högskolan, teknisk forskning och utveckling, annan sektoriell forskning och utveckling samt industri och näringsliv. Utredningarna anser att allmänintressena bör företrädas genom riksdagsledamöter. Representanter för närliggande områden, t. ex. folkbiblioteksväsendet, nationaldokumentär verksamhet och datasamordning, bör också enligt förslaget ingå i delegationen. Vidare

föreslås i delegationen ingå chefen för delegationens kansli. Utredningarna

har inte ansett sig böra ta upp frågan om företrädare för personalorganisationerna.

För att ytterligare bredda inflytandet och därmed underlätta kontakterna med olika intressenter föreslås att delegationen kompletteras med ett antal permanenta rådgivande nämnder och tillfälliga arbetsgrupper. Medan dele-

gationens sammansättning avser att spegla allmänintresse och användarbehov, skall nämnder och arbetsgrupper i högre grad spegla mer speciell

kompetens på området samt serviceorganens och utbudsorganisationernas

intressen. Exempel på nämnder som inledningsvis skulle kunna vara motiverade är: en nämnd för de vetenskapliga biblioteken, informationscentralerna och folkbiblioteken, en nämnd för förvaltningsbibliotek och företagsbibliotek, en nämnd för industrifrågor, en nämnd för terminologi och klassifikation, en nämnd för forskning och utveckling inom informationsförsörjningen, en nämnd för kommunikationsfrågor (datanät m.m.) samt en nämnd för utbildningsfrågor.

Utredningarna föreslår vidare att verksamheten vid delegationen skall bedrivas inom tre verksamhetsprogram: forskning och utveckling, planering och samordning samt nationella serviceuppgifter.

Till delegationens förfogande bör stå ett kansli med uppgift att planera. bereda och i delegationen föredra ärenden. Kapacitet bör även finnas för utrednings- och planeringsverksamhet. Till kansliuppgifterna hör vidare att initiera, planera och utvärdera forsknings- och utvecklingsprojekt samt insamla, analysera och sammanställa underlagsmaterial för diskussioner i nämnder och i delegationen. Delegationens kansli föreslås bli uppdelat på en planerings- och samordningsenhet och en utvecklingsenhet. Kansliet föreslås inledningsvis omfatta ca 20 tjänster.

Delegationen för informationsförsörjning förutsätts få omfattande arbetsuppgifter och ett nationellt ansvar som sträcker sig över alla samhällssektorer. Mot denna bakgrund och med hänsyn till omfattningen av det planerings-, samordnings- och utvecklingsarbete delegationen bör få föreslår de båda utredningarna att följande medelsramar ställs till delegationens förfogande för det första verksamhetsäret: för forskning och utveckling 8,1 milj. kr., för planering och samordning 2,6 milj. kr. samt för nationella serviceuppgifter 2,7 milj. kr. eller sammantaget 13,4 milj. kr.

Utredningarna anser det önskvärt att delegationen för informationsförsörjning börjar sin verksamhet den 1 juli 1978. Förberedelsearbete kan komma att erfordra en särskild organisationskommitté. Verksamheterna vid FBR och SINFDOK föreslås upphöra med utgången av budgetåret 1977/78.

2.1.8.3 Informationscentralerna vid karolinska institutet (MIC) och tekniska högskolan i Stockholm (IDC)

IDC har f. n. en organisatorisk ställning som är jämförbar med cn avdelning vid tekniska högskolans bibliotek. Verksamheten finansieras dock i särskild ordning. Utredningarna föreslår att tekniska högskolan i Stockholm övertar ansvaret för finansieringen av den informationsservice, med undantag av forsknings- och utvecklingsverksamheten, som nu bedrivs vid IDC med medel från SINFDOK. Kostnaderna har preliminärt uppskattats till 0,9 milj. kr. Den organisatoriska inordningen i biblioteket och överföringen av finansieringsansvaret till högskolan av den operativa verksamhet som nu drivs med medel från SINFDOK bör ske snarast. Samtidigt bör uppdras åt delegationen att i samråd med tekniska högskolans bibliotek

. 37

och övriga berörda intressenter utreda vissa frågor beträffande den framtida verksamheten vid biblioteket mot bakgrund av övergången från försöksverksamhet till reguljär drift.

Den nu gällande ordningen med huvudmannaskapet för MIC hos karolinska institutet bör enligt utredningarnas uppfattning kvarstå. En närmare

institutionell samordning mellan informationscentralen och karolinska in-

stitutets bibliotek bör övervägas.

Det är, enligt utredningarnas uppfattning, önskvärt att karolinska institutet även övertar det finansiella ansvaret för den del av indexeringsverksamheten som hittills bekostats av medicinska forskningsrådet. Större

forsknings- och utvecklingsprojekt bör som regel finansieras ur delegationens utvecklingsanslag. Vidare bör karolinska institutet överta ansvaret för finansieringen av

den informationsservice som nu bedrivs vid MIC med medel från SINF-

DOK. Kostnaderna härför har preliminärt beräknats till 0,4 milj. kr. Ansvaret för fördelning av datortidsmedlen från UHÄ till de två centralerna föreslås samtidigt bli överfört till delegationen. Sådant utvecklingsarbete

vid informationscentralerna som inte är att hänföra till systemunderhåll

bör enligt utredningarna finansieras över delegationens anslag.

Frågor enbart för BIDOK

2.1.84 Nationalbiblioteket

De båda utredningarnas förslag till organisatorisk lösning innebär att kungl. biblioteket ombildas till nationalbibliotek med främst nationella

uppgifter.

BIDOK lägger fram närmare förslag om nationalbibliotekets uppgifter och organisation. Nationalbiblioteket föreslås under ledning av en styrelse

med företrädare för olika intressen överta kungl. bibliotekets uppgifter,

som även fortsättningsvis bör hållas samlade.

Nationalbiblioteket bör främst inriktas mot nationella uppgifter. Detta

innebär en viss förändring i förhållande till kungl. bibliotekets hittillsvaran-

de inriktning. Man måste dock räkna med en omställningsprocess innan denna riktningsförändring får fullt genomslag. Bland annat behöver univer-

sitetsbiblioteket i Stockholm enligt BIDOK:s mening viss tid för planering, uppbyggnad av samlingar och andra förberedelser innan universitetet helt

övertar ansvaret för biblioteksservicen vad avser utländsk litteratur till forskning och högre utbildning vid universitetet. Även sedan universitets-

biblioteket övertagit denna uppgift kommer nationalbibliotekets betydande samlingar att vara en värdefull källa för forskning. Inom det nya nationalbiblioteket skall enligt BIDOK:s förslag finnas två grupper av uppgifter

med skilda inriktningar och krav. För att åstadkomma en lämplig resursfördelning mellan dessa olika arbetsuppgifter föreslår BIDOK en uppdel-

ning av nationalbibliotekets verksamheter som återspeglar denna skiljelinje. nämligen på ett verksamhetsprogram för nationaldokumentära uppgifter och ett verksamhetsprogram för nationella serviceuppgifter.

Till de nationaldokumentära uppgifterna bör bl. a. hänföras verksamheten som arkivbibliotek för svenska skrifter, verksamheten vid nationalfonuoteket samt framställning av de nationalbibliografiska produkterna. Den i

kungl. bibliotekets instruktion fastställda skyldigheten att samla, förvara

och tillhandahålla svenska tryckta skrifter (arkivbiblioteksfunktionen) bör

enligt BIDOK:s förstag bli en central uppgift för det nya nationalbiblioteket. BIDOK föreslår att nationalbiblioteket får ansvaret att vårda och till-

handahålla det nationalexemplar av svenska skrifter som har föreslagits i betänkandet (DsU 1977:12) Pliktexemplar av skrift.

Inom det nationaldokumentära området föreslås nationalbiblioteket där-

utöver också få till uppgift att vårda och förkovra kungl. bibliotekets äldre

samlingar av böcker och annat tryck, handskrifter, kartor och planscher, samt svara för skyddsfilmning av dagstidningar och i övrigt att hålla en representativ samling utländsk litteratur. Enligt BIDOK:s uppfattning kan vidare nationalfonotekets samlingar av fonogram och den därmed förenade verksamheten med fördel knytas till det nya nationalbiblioteket.

De nationella serviceuppgifterna är främst att framställa accessionskata-

logen samt att tillhandahålla utländsk bibliografisk information i datorläs-

bar form (MARC-information) från bibliografiska centraler i andra länder

och därvid lämna svensk bibliografisk information i utbyte framhåller B1-

DOK. Upprättande av specialbibliografier eller ämnesbibliografier kan också bidraga till den nationella servicen.

Insatser från nationalbiblioteket för att upprätta specialbibliografier eler ämnesbibliografier med utgångspunkt i dess omfattande specialsamlingar bör betraktas som bidrag till informationsförsörjningen inom ramen för ett system med ansvarsbibliotek. Förmedling av informationssökningsservice från databaser med vetenskaplig information inom vissa ämnesområden kan också vara uppgifter av sådan karaktär.

Nationalbiblioteket föreslås få utförandeansvaret för LIBRIS och där-

med förenad verksamhet medan vidareutvecklingen av systemet ligger un-

der delegationens ansvar. Denna lösning bedömer kommittén i dagens läge

vara mest ändamålsenlig med hänsyn till nationalbibliotekets ansvar för framställning av accessionskatalogen och nationalbibliografiska produkter

samt tillhandahållande av svensk och utländsk bibliografisk information.

Vid nationalbiblioteket bör inrättas en samrådsnämnd för bibhlografiska

frågor. BIDOK anser det angeläget att nationalbiblioteket får en styrelse vars sammansättning speglar bibliotekets olika kontaktytor mot samhället. Forskning och utbildning inom och utom högskolan, författare, bok- och musikförläggare, boktryckerier och bokbinderier, informationsförsörjningen i landet, särskilt de vetenskapliga biblioteken, samt kultursektorn

bör sålunda vara företrädda. Nationalbibliotekets chef bör också ingå som ledamot. Antalet ledamöter, bland vilka regeringen utser ordförande, bör

vara högst tio. BIDOK har inte ansett sig böra ta upp frågan om företrädare

för personalorganisationerna.

BIDOK tänker sig nationalbiblioteket organiserat på tre huvudenheter;

en enhet för arkivbiblioteksfunktioner, em enhet för fonogramfunktioner

och en enhet för bibliografiska funktioner (inkl. LIBRIS). En organisationskommitté bör tillsättas med uppgift att företa en översyn av nationalbibliotekets interna organisation utifrån dels de ställnings-

taganden BIDOK:s förslag ger anledning till, dels kommande beslut på ba-

sis av förslagen från tidningsfilmnings- och dataarkiveringskommittéerna samt förslagen i betänkandet Pliktleveranser av skrift. BIDOK föreslär att

kungl. bibliotekets omorganisation sker den 1 juli 1979.

2.1.8.5 Samverkan mellan folkbibliotek och forskningsbibliotek

BIDOK förutser att folkbibliotekens roll i försörjningen med vetenskaplig och teknisk information kommer att öka bl. a. genom uppkomsten av nya användargrupper. Folkbiblioteken kan utgöra en bas i en utbyggd ser-

vice till mindre och medelstor industri och lokal förvaltning. Sedan gammalt spelar de en viktig roll i fjärrlånesamarbetet, vilket kan förbättras genom bättre och aktuellare lokaliseringsinstrument. Åtskilligt dubbelarbete utförs vid behandling av svensk och utländsk litteratur som förvärvas vid

folkbibliotek och forskningsbibliotek.

En annan viktig fråga är vilken service de kommunala folkbiblioteken

skall ge till den statliga högskoleutbildningen. BIDOK hänvisar här bl. a.

till att statens kulturråd i en skrivelse har föreslagit att denna fräga snarast utreds.

BIDOK anser att den föreslagna delegationen särskilt bör uppmärksamma. ta initiativ till och stödja samarbetet mellan folk- och forskningsbiblio-

tek. En högt prioriterad uppgift är därvid att underlätta fjärrlånesamarbe-

tet samt gemensamt utveckla och utnyttja datatekniska hjälpmedel för bib-

liografisk samverkan.

Frågor enbart för SINFDOK-utredningen

2.1.9 För SINFDOK-utredningen särskilda frågor

Med utgångspunkt i den av utredningarna föreslagna organisationen behandlar SINFDOK-utredningen vissa för utredningen särskilda frågor.

Företagarföreningarnas roll vid förmedling av teknisk information till mindre och medelstora företag har bl.a. berörts i en skrivelse från SINF-

DOK-utredningen till industridepartementet, vilken fogas som bilaga till betänkandet. Utredningsarbetet har enligt SINFDOK-utredningens me-

ning bekräftat att utnyttjandet av tillgänglig kunskap har särskild betydelse för ett industriland som Sverige, med dess totalt sett ringa del av världens totala forsknings- och utvecklingsarbete. Betydelsen av en rationellt ordnad informationsförsörjning har understrukits vid kontakter med representanter för såväl större som mindre företag.

I en delrapport till utredningen lämnar statens industriverk en beskrivning av patent- och registreringsverkets tekniska information. Industriverket bedömer det vara angeläget att den kvalificerade tekniska fackkunskap som finns tillgänglig vid patentverket it ökad utsträckning kan komma industrin till godo. Patentverket redovisar i en PM från augusti 1977 ett förslag till utveckling och effektivering av sin informationsservice. SINF- DOK-utredningen är positiv till detta under förutsättning att systemet utformas så att förtroendet för verkets myndighetsutövning inte rubbas.

Vidare betonar utredningen värdet av ett organiserat nomenklaturarbete inom det tekniska fältet och därtill hörande vetenskapsområden. Utredningen föreslår att delegationen från SINFDOK övertar ansvaret för det ekonomiska stöd som utgår till Tekniska nomenklaturcentralen (TNC). TNC bör mot bakgrund av en genomarbetad och av delegationen i princip godkänd flerårsplan årligen hos delegationen ansöka om medel.

Ett flertal statliga myndigheter med informationsförsörjningsuppgifter har utvecklat eller på annat sätt anskaffat programvara för datorbaserad informationssökning. För tillämpningar anlitas i allmänhet Stockholms datamaskincentral (QZ). SINFDOK-utredningen berör bl. a. sådana frågor som drift, underhåll och utveckling av programvara. Den föreslagna delegationen bör, enligt utredningens mening, tilldelas en aktiv roll vid utvärdering, anskaffning och utveckling av programvara inom informationsförsörjningen. Samarbete bör etableras mellan de berörda datacentralerna och delegationen.

Utredningen finner det även vara angeläget att delegationen följer utvecklingen inom faktadatabasområdet med uppmärksamhet. Ur nationell synpunkt anser utredningen det vara av intresse att söka utröna inom vilka områden det finns behov av nya faktadatabaser. Med tanke på att området är relativt nytt kan det finnas utrymme för svenska insatser med bytesvärde på den internationella marknaden.

SINFDOK-utredningen tar slutligen upp frågor om utbildning och stipendiatverksamhet. Utredningen vill betona behoven av utbildningsinsatser såväl när det gäller specialister vid bibliotek och informationscentraler som när det gäller användare, bl.a. inom industrin, Enligt utredningens mening bör den föreslagna delegationen som en inledande åtgärd inventera tillgänglig utbildning inom informationsförsörjningen och utreda behovet av olika typer av utbildning för de kategorier som berörs. I syfte att höja den allmänna kompetensen i landet på informationsförsörjningens område bör det finnas möjligheter att bedriva viss stipendiatverksamhet. Stipendier bör kunna utgå för olika nivåer av specialutbildning med teknisk inriktning vilket innebär en breddning av det nuvarande stipendiatsystemet.

2.2¶Remissyttrandena

2.2.1 Allmänna synpunkter

Flertalet remissinstanser är avgjort positivt inställda såväl till utredningarnas allmänna syn på problemomrädet som till deras konkreta förslag till lösningar på informationsförsörjningsproblemen.

Salunda hälsar bl. a. universitets- och högskoleämbetet (UHA), ett antal

högskolor, Sveriges lantbruksuniversitet, Sveriges allmänna biblioteksför-

ening (SAB), skolöverstyrelsen (SÖ) och statskontoret med tillfredsställelse de bäda utredningarnas helhetssyn som ger goda förutsättningar för att lösa problem som rör vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning i ett större och samlat perspektiv. BL. a. medicinska forskningsrådet (MFR), naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), försvarets forskningsanstalt (FOA) och Tekniska litteratursällskapet (TLS) anger dock redan i sin allmänna Översikt att en förutsättning för att utredningarnas förslag skall ha framgäng är att en kraftig resursförstärkning kommer till stånd. Forskningsrådsnämnden (FRN) förutsätter att de resurser som skall tillföras den föreslagna delegationen för informationsförsörjning blir så omfattande att en successiv uppbyggnad av delegationen och dess verksamhet bör övervägas. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) samt Centralorganisationen SACOISR anser att utredning-

arna gjort en värdefull genomgång av området vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning och kan i huvudsak tillstyrka de förslag som fram-

läggs.

Svenska Bokförläggareföreningen och Bibliotekstjänst AB tillstyrker den allmänna uppläggningen i betänkandet. Bokförläggareföreningen finner dock för sin del att vikten av att även i framtiden ha tillgång till infor-

mationsbärare i form av tryckt material i stort sett har förbigåtts av utred-

ningarna. Bibliotekstjänst AB kan inte frigöra sig från intrycket att utredningen i sin huvuddel valt att bortse från folkbiblioteken som informationsförmedlare.

En hög teknologisk nivå inom industri och näringsliv ställer stora krav på en god informationsförsörjning. Detta har varit en av utredningarnas grundtankar, vilket också vitsordas av Svenska arbetsgivarföreningen (SAF). SAF finner det dock önskvärt att utredningarna i högre grad betonat att de flesta svenska företag till övervägande del hämtar sin information från den egna interna dokumentationen, alltså från det material som utredningarna valt att kalla icke-vetenskapligt. Sveriges civilingenjörsför-

bund (SCF) anser att utredningarna har förbisett de stora användargrup-

perna tekniker och ingenjörer inom industri och förvaltning. Förbundet

finner att utredningarna på ett otillräckligt sätt har behandlat frågor som rör industrins behov av information och dokumentation och alltför hårt koncentrerat sig till biblioteks- och forskningsområdena. Utredningarna har inte heller föreslagit nägra kraftfulla åtgärder för att underlätta indu-

strins informationssökning.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) anser att ett huvudtema för en informations- och dokumentationsutredning borde vara hur teknisk information skall utnyttjas inom företagen som en dynamisk faktor vid utveckling

och innovationsskapande. Det är STU:s uppfattning att utredningarnas gemensamma utarbetande av ett betänkande inte varit till gagn för teknisk in-

formation och dokumentation. En självständig utredning av teknisk infor-

mation och dokumentation hade kunnat koncentrera sig på aspekter som hör samman med denna som ett instrument i näringspolitiken, hävdar STU. Nämnden för samhällsinformation (NSI) menar att utredningarnas

övergripande principresonemang inte står i överensstämmelse med de åtgärder som föreslås.

Datainspektionen påpekar alt det i samband med att informationsförsörjningen samordnas är lämpligt med en översyn av eventuellt förekommande datalagfrågor t. ex. vad avser registeransvar, registerutdrag enligt datalagen och utlämnande av personuppgifter till utlandet.

2.2.2¶Betänkandets deskriptiva del En del remissinstanser har kommenterat de avsnitt av utredningarnas

betänkande som kan sägas vara huvudsakligen deskriptiva.

Beträffande utredningarnas definitioner och avgränsningar finner bl. a. statens väg- och trafikinstitut (VTI) att en integrerad syn på informations-

verksamheten är nödvändig som en förutsättning för en framtida förbättring av informationsförsörjningen i Sverige. Betänkandets helhetssyn med

sin grunduppdelning i referenssystem, beståndssystem och kommunikationssystem är ändamålsenlig och bör gälla alla slag av bibliotek och informationscentraler och i princip omfatta såväl vetenskaplig som teknisk information på alla ämnesområden, oberoende av medium, form, bearbet-

ningsgrad och källa. SÖ anser att utredningarnas definition och precisering av begreppet informationsförsörjning underlättar en problembeskrivning

och ett analysarbete som 1 sin tur kan leda till åtgärder och förbättringar inom respektive delsystem. Synsättet har stora förtjänster och stämmer

väl överens med folkbibliotekens och även museernas metoder i informationsverksamheten, konstaterar statens kulturråd.

Utredningarna betonar starkt vikten av balans mellan de tre delsystem

som ingär i deras informationsförsörjningssystem. FOA, Sveriges Industri-

förbund och TLS delar denna uppfattning och hävdar att den alltför ofta

förekommande obalansen mellan referens- och beståndssystemen, dvs. dokumentations- och biblioteksarbete, måste arbetas bort. Lantbruksuniversitetet och FOA anser alt utredningarnas deskriptiva delar utgör en värdefull översikt över informationsväsendet i Sverige och i

ningens struktur i själva verket är betydligt mer komplicerad än som den

beskrivs i betänkandet. TLS reagerar inför uppgiften att det f. n. finns ett

tjugotal större företagsbibliotek I landet. TLS jämför siffran 20 med de 220 företagsbibliotek, vars tidskriftbestånd förtecknas i List Tech och de över 400 företagsbibliotek som ingär i TES handbok 8, Svenska specialbibliotek.

2.2.3 Förutsättningar för svensk informationsförsörjning och aktuella problemområden

Beträffande utredningarnas redogörelse för förutsättningar för svensk informationsförsörjning har några remissinstanser kommenterat utredningarnas uppfattning om folkbibliotekens framtida roll i informationsförsörjningen. SACOJSR vill understryka folkbibliotekens speciella möjligheter att nå nya användargrupper inte minst mot bakgrund av den ökande decentraliseringen av högskoleutbildningen.

Även kulturrådet vill vitsorda folkbibliotekens speciella förutsättningar att på lokal nivå svara för att det samarbete som utredningarna föreslår etableras och fungerar. STU finner däremot att tanken att folkbiblioteken skulle utgöra bas i en utbyggd service till mindre och medelstor industri inte tar hänsyn till vare sig företagens kontaktmönster, kompetensen hos folkbiblioteken eller de krav på snabbhet, ätkomtlighet och resursinriktning som en industriell service ställer. Företagen måste för att få förtroende för en service få en samtalspartner insatt i industriella frågeställningar.

En lokal bearbetningsservice kan fungera också som hänvisningsservice. För att kunna hänvisa rätt måste man få den insikt i problemet som en bearbetning ger. Det behövs emellertid en central bearbetningsservice med stora resurser för de uppgifter som inte går att lösa lokalt och där annat etablerat organ att hänvisa till saknas, hävdar STU. STU föreslår att en teknisk bearbetningsservice inrättas för områden som inte täcks av Institutet för byggdokumentation, exempelvis i anslutning till men fristående från ett tekniskt högskolebibliotek.

I avsnittet om aktuella problemområden tar utredningarna upp frägan om ansvarsfördelningen inom informationsförsörjningen. Flertalet remissinstanser behandlar förslaget om ett system med ansvarsbibliotek och tillstyrker därvid utredningarnas förslag. Många ifrågasätter dock huruvida ett genomförande av förslaget är möjligt inom ramen för nuvarande anslagstilldelning. Bl. a. UHÅ, statistiska centralbyrån (SCB) och lantbruksuniversitet vill understryka att de ekonomiska och budgetmässiga konsekvenserna av förslaget torde kräva en mera ingående undersökning. Rektorsämbetet vid universitetet i Uppsala anser förslaget helt orealistiskt om det inte kombineras med en plan om hur de svenska biblioteken skall upprustas på ett kraftfullt sätt.

Att lösa problemen med finansieringen av ansvarsbibliotekens verksamhet blir en viktig uppgift för den föreslagna delegationen, anser FOA. Enligt FOA:s mening är det i princip rimligt att de som utnyttjar ansvarsbibliotekets tjänster står för ätminstone en del av kostnaderna. Resterande

merkostnader kan täckas av delegationen i form av fjärrlånebidrag e. d., föreslår FOA.

VTI anser att ett decentraliserat system med ansvarsbibliotek f.n. syns vara den enda tänkbara lösningen för att åstadkomma den avsedda samordningen av informationsförsörjningen. VTI rekommenderar att systemet genomförs samtidigt som de ekonomiska problemen löses så snart som möjligt och i full skala. Nägon försöksverksamhet bör ej bedrivas, anser VTI.

UHA framhåller att försöksverksamheten med ansvarsbibliotek bör kunna omfatta informationscentralterna vid tekniska högskolan i Stockholm (IDC) och karolinska institutet (MIC). Delegationen för energiforskning (DFE) anser att det vore olyckligt om studier av energiområdets informationsförsörjning blev fördröjda i avvaktan på statsmakternas beslut om informationsförsörjningens organisation. Informationsbehoven på energiområdet uppfattas som stora och växande och DFE ser det som en möjlighet att de föreslagna inledande studierna och försöksverksamheten startar med energiområdet.

Kulturrädet och TLS avvisar i enlighet med utredningarna tanken på ett speciellt fjärrlånebibliotek enbart för svenska behov, särskilt mot bakgrund av förslaget om inrättande av ansvarsbibliotek. TLS finner dock frågan viktig för företagsbiblioteken och undrar om inte utredningarna avfärdat frågan väl lättvindigt. Att lösa problemet med ansvarsbibliotek eller lån från British Library Lending Division (BLLD) bör kompletteras med andra alternativ, vilka inte behöver följa BLLD:s konstruktion anser TLS. Beståndet kan fördelas på olika bibliotek, men det vore värdefullt, anser TLS, om läntagarna kunde vända sig till en bestämd upplysningscentral, som snabbt hänvisade till det bibliotek som är i besittning av det önskade materialet. Biblioteksnämnden vid universitetet i Lund tillstyrker förslaget om ansvarsbibliotek men anser att frågan om inrättande av ett fjärrlånebibliotek inte bör upphöra förrän kostnaderna härför i en statistiskt väl underbyggd utredning ställs i relation till kostnaderna för ett system med ansvarsbibliotek.

Även om det ligger förtjänster i utredningarnas sätt att koncentrera uppmärksamheten på utbildningens och institutionsforskningens tillgång till information via de vetenskapliga biblioteken bör enligt statens råd för vetenskaplig information och dokumentation (SINFDOK) ett större intresse visas industrins informationsproblem. Betänkandet förutsätts avhandla vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning, där ordet teknisk bör ges vid tolkning. Frågan om industrins och näringslivets behov av kvalificerad information intar dock en undanskjuten plats i framställningen hävdar SINFDOK.

Det är SINFDOK:s uppfattning att strukturen för informationsförsörjning även måste anpassas till industrins, näringslivets och förvaltningens behov. De vetenskapliga biblioteken — liksom andra befintliga institutio-

ner, BYGGDOK, patentverket, miljödatanämnden etc. — bör härvid ges

rollen som aktiva förmedlare av vetenskaplig och teknisk information till alla användare. Detta innebär en delvis ändrad målinriktning och förutsätter i konsekvens en omgruppering av de vetenskapliga bibliotekens resurser. Det som i fortsättningen behövs är således enligt SSINFDOK:s mening

ett väl integrerat och samordnat nät av informationscentraler, där ingåen-

de enheter aktivt marknadsför säväl egna som andras tjänster.

De tjänster som mot bakgrund av informationsförsörjningsidén i stort

och på grund av tanken på ansvarsbibliotek skall erbjudas en vid krets av

användare även utanför högskolemiljön måste ätminstone inledningsvis till stor del bekostas av allmänna medel, hävdar SINFDOK. Resurser härför bör då tillförsäkras de nationalansvariga biblioteken och institutionerna

genom speciella anvisningar så märkta att de inte kan användas vid lokala läroanstalternas fördelning av programbudgetmedlen. Om så ej sker är det

risk för att kraven från industrin och andra utomstående användare blir ef-

tersatta till förmån för kraven inom den egna organisationen. Tillgången

till informationsservice inom rimlig tid, till skäliga kostnader och i lämplig form är väsentlig för industrin. Informationens form och lättillgänglighet

spelar också en stor roll för hur mycket den blir utnyttjad. Industrin är villig att betala för väl fungerande, användaranpassade tjänster. För att an-

svarsbibliotekens tjänster ska kunna anpassas till industrins och andra intressenters önskemål måste dessas inflytande vid styrning av ansvarsbiblioteken tillgodoses, anser SINFDOK.

STU anser att utredningarna själva lägger fram ett tungt vägande argu-

ment mot förslaget om ansvarsbibliotek då de konstaterar att när högskole-

reformen är fullt genomförd anslagen till vetenskaplig biblioteksservice kommer att avsättas ur den lokala högskoleenhetens anslag tll forskning och utbildning. En genomförd programbudgetering i den nya högskolan skulle därvid innebära att medelsbehoven för lokal informationsförsörjning mer direkt kommer att avvägas mot andra behov inom forskning och utbildning vid den egna högskolteenheten. Detta kan komma att förstärka

tendenserna till decentralisering av den svenska informationsförsörj-

ningen. Detta innebär enligt STU att från industrin framförda önskemal om biblioteksservice kommer att vägas mot exempelvis institutionsönske-

mål om apparatinköp. STU anser att de olika bibliotekens ansvarsområ-

den mäste vara mycket noga definierade och särskilda medel avsatta för

Iitteraturinköp, samkataloger och annan service om detta skall fungera.

Utredningarna är helt oullfredsställande härvidlag, hävdar STU.

Då det är av ett betydande och frän näringslivet ofta framfört intresse att

få ullgäng ull ett svenskt fjärrlänebibliotek föreslär STU att ett svenskt fjärrlånebibliotek för periodisk litteratur och rapportlitteratur inrättas efter

mönster av BLLD.

Bland de remissinstanser som har tagit upp utredningarnas förslag angå-

ende taxor och avgifter för informationsförsörjningen anser Ingen-

Jjörsvetenskapsakademien (IVA) att användarna bör betala för den tjänst som utförts för honom. IVA finner att detta synsätt ocksa bör vara användbart för andra typer av service på info-försörjningsområdet, exempelvis bör man ej skilja mellan manuella och ADB-rutiner för informations-

framtagning. Det kvalitetskrav på utfört arbete som denna princip mäste medföra bör vara till nytta för både utföraren och nyttjaren, hävdar IVA. Även SCF finner det rimligt att införa avgiftssystem för datorbaserade servicetjänster för externa användare t. ex. företag.

BL. a. riksrevisionsverket (RRV), SCB, VTI, TLS och Industriförbundet säger sig kunna gå med på utredningarnas förslag att använda rörliga kost-

nader för informationsservice som grund för avgiftssättningen. Den nuva-

rande taxesättningen på området är oenhetlig hävdar ovannämnda remissinstanser. Det är därför angeläget att principerna för taxesättningen inom

hela informationsområdet ses över. SCB anser att dessa frågor på grund av

sin komplicerade natur fortlöpande mäste uppmärksammas frän centralt

håll.

Traditionellt är utnyttjandet av beståndssystemet gratis framhåller SINFDOK. Däremot är det förenat med kostnader att utnyttja de datorbaserade referenssystemen. Inom denna verksamhet råder säledes för närva-

rande det ovanliga förhällandet, att kunden mäste betala för att få god insikt i vad som finns under det att varan (dokumentet) är tillgänglig gratis.

En förutsättning enligt SINFDOK för att delegationen skall kunna fullgöra sina samordningsuppgifter är alt den fär befogenhet och medel att pröva avgiftsbeläggning och subventioner för att åstadkomma en totaloptimering av ekonomin för hela informationsförsörjningsområdet anpassat till sam-

hällets intresse av att existerande information effektivt utnyttjas.

En annan grupp remissinstanser är negativ till utredningarnas förslag. SACOISR, kulturrådet och forskningsbiblioteksrådet (FBR) anser att frågan om avgiftsbeläggning av delar av informationsförsörjningen är ett viktigt kulturpolitiskt ställningstagande. Avgiftstäckning av datorbaserad referensservice strider mot allmänt vedertagna principer för folkbibliotekens verksamhet. Remissinstanserna avstyrker direkt utredningarnas förslag

om att avgiftsbelägga mer omfattande literatursökningar i tryckta bibliografier och på längre sikt även annan service vid forskningsbiblioteken. En avgiftsbeläggning på detta område skulle få negativa effekter för folkbibliotekens verksamhet, hävdar remissinstanserna.

Svenska Kommunförbundet och TCO anmäler sin tveksamhet inför ut-

redningarnas förslag. TCO befarar att avgiftsbeläggningen kan motverka

ambitionen att göra vetenskaplig och teknisk information tillgänglig för en allt vidare krets intressenter. Kommunförbundet påpekar att en avgiftsbe-

läggning av viss informationsförsörjning inte får innebära att kostnader

flyttas över frän staten till kommunerna.

Lantbruksuniversitetet anser att utredningarna inte i tillfredsställande

utsträckning visat varför de rörliga kostnaderna bör täckas genom avgifter.

Enligt gammal tradition är svensk biblioteksservice fri för envar som vill

utnyttja den. Skälet därtill är att information bör stå alla medborgare till

buds oberoende av vilka möjligheter man har att betala för den. Samma re-

sonemang bör tillämpas även på den datorbaserade informationsförmed-

lingen. Skall datorbaserad informationsservice avgiftsbeläggas måste det

bedömas i sitt sammanhang. I så fall bör formerna för en avgiftsbeläggning av annan biblioteksservice också utredas varvid olika användargruppers

varierande betalningsförmåga bör beaktas. hävdar lantbruksuniversitetet. En rad instanser menar att samarbetet om bibliografering av

svenskt material bör byggas ut mellan de organ som i dag sysslar med biblivgrafering. Bibliotekstjänst AB konstaterar dock att anpassningen av den svenska bibliograferingsverksamheten till internationell praxis bl. a. medför att kraven på fullständighet skärpts i flera avseenden. Detta inne-

bär enligt bolaget att betydande skillnader finns mellan den för folkbiblio-

teken rimliga ambitionsnivån och den som tillämpas vid nationalbibliografisk registrering. Bolaget menar därför att det krävs en noggrannare analys av kostnaderna m. m.

VTI anför att det för institutet är självklart att tekniska och vetenskapliga rapporter utgör litteratur av samma värde som annan registrerad litteratur och därför rimligen måste behandlas i likhet med exempelvis monografier. Att upprätta en central enbart för rapporter förefaller vara en onödig

och ekonomiskt betungande splittring av de totala resurserna för informationsförsörjningen. En komplettering av resurserna för bibliografering och beständshållning vid befintliga bibliotek är enligt institutet mera rationell.

Utredningarna har starki strukit under vikten av utbildningsåtgärder, konstaterar UHÄ och flera högskolor, såväl vad beträffar biblioteks-

personal och dokumentalister som teknisk personal och olika användar-

grupper. Rektorsämbetet vid Chalmers tekniska högskola anser att utredningarna ägnat alltför lite utrymme åt användarundervisning. Högskolestyrelsen vid högskolan i Borås poängterar särskilt behovet av forskningsanknytning. Vad gäller fort- och vidareutbildning på informationsförsörjningens område är det så att det operativa organet här i helt övervägande grad är högskolan i Borås. Högskolestyrelsen ser med viss oro på inrättandet av ett organ utanför högskoleorganisationen med de tunga uppgifter inom utbildningsplaneringen som utredningarna föreslår att delegationen ska ges. Högskolestyrelsen erinrar om att det är en viktig uppgift för högskolemyndigheterna att initiera och planera utbildning.

Bl.a. FBR, FRN och SINFDOK anser däremot att den föreslagna delec-

gationen bör få uppgifter motsvarande forskningsrådens, således med ansvar för övergripande och långsiktig planering i likhet med vad utredningarna har föreslagit. SINFDOK framhåller att den stipendiatverksamhet

som rådet bedrivit varit en givande metod att höja landets kompetens i frå-

ga om systemutveckling och informationsutgivande. Enligt SINFDOK:s

mening bör stipendiatverksamheten fortsätta och vidareutvecklas efter

hand i enlighet med aktuella behov av kompetensuppbyggnad och problemlösning. Delegationen bör också ha möjlighet att liksom forskningsrå-

den inrätta särskilda forskartjänster, som kan placeras vid högskoleanslutna institutioner. Utredningarna förefaller enligt SACO/SR vara väl medvetna om vikten

av utbildning. SACO/SR anser dock inte att av betänkandet framgår det

angelägna i att den mera traditionella delen av biblioteksverksamheten till-

försäkras resurser för forskning och utveckling, t.ex. vid högskolan i

Borås, där forskarutbildning bör komma till stånd. SACO/SR vill gärna se att fasta forskartjänster inrättas vid något eller några bibliotek. Många remissinstanser har kommenterat frågan om utbildning, utveck-

ling och forskning på detta område och samtliga är eniga om att en stark satsning här är av största betydelse.

2.2.4¶Informationsförsörjningens organisation

2.2.4.1 Synpunkter på ansvarsfördelning m.m.

Den grundläggande principen för informationsförsörjningen bör enligt utredningarna även i fortsättningen vara ett decentraliserat system men

med ett centralt organ för planering och samordning samt stöd till forsk-

ning och utveckling. Flertalet remissinstanser biträder utredningarnas förslag till principiell organisationslösning med en delegation med tillhö-

rande nämnder och kansli å ena sidan samt ett nationalbibliotekå den andra. Kungl. biblioteket (KB) har noterat utredningarnas uttalande att det kan bli aktuellt att ånyo pröva ansvarsfördelningen inom informationsförsörjningen sedan närmare erfarenheter vunnits av den nya organisationen.

Nägra remissinstanser anmäler viss tveksamhet när det gäller delegationens kompetensområde. Enligt SACO/SR:s mening inger det viss oro att ett organ utanför högskoleorganisationen får de tunga uppgifter inom utbildningsplaneringen som utredningarna föreslår att delegationen skall ha. Delegationens kompetensområde i förhållande till högskoleväsendets or-

gan måste noga definieras, anser SACO/SR. RiAsarkivet tar upp samma spörsmål och önskar 1 klarhetens intresse få fastslaget att delegationens mandat inte berör arkivomrädet.

Utredningarna tar avstånd frän att ett nationellt planeringsorgan skall ha ansvar för nationell service i operativ drift. vilket skulle göra planeringsor-

ganet tungrott. Lantbruksuniversitetet kan instämma i att planeringsorga-

net inte i onödan skall belastas med ett direkt utförandeansvar. Att därmed

frånhända sigstyrningenav operativ nationell service, vilket skulle bli resul-

tatet om utredningens förslag förverkligades , förefaller lantbruksuniversitetet olämpligt. Detta är anledningen till att lantbruksuniversitetet anser att bl.a. de delar av MIC och IDC som har nationell servicekaraktär, liksom nationalbiblioteket i sin helhet bör finansieras och därmed styras av det nationella planeringsorganet. Endast därigenom kan tillräckliga garantier

skapas för att den för det svenska informationsväsendet nödvändiga nationella servicen kan ges utan att ett centralt organ behöver söka vinna inflytande över andra myndigheters interna anslagsprioriteringar. Skulle det av utredningen förordade alternativet komma att genomföras anser lantbruksuniversitetet att nationalbibliotekets nationaldokumentära uppgifter och nationella serviceuppgifter bör föras in under delegationen.

Bibliotekstjänst AB uttrycker samma tveksamhet inför den föreslagna uppdelningen av ansvaret och hävdar utifrån egna erfarenheter att en mycket nära samverkan mellan operativa och utvecklande instanser är en förutsättning för framgångsrik verksamhet. Rekrorsämbetret vid universitetet i Uppsala tillstyrker i och för sig utredningarnas förslag men framhåller att det föreligger en klar risk för att den föreslagna delegationen får mycket små möjligheter att påverka det operativa av de centrala uppgifter som skall vila på nationalbiblioteket och andra organ i ett decentraliserat mönster. Rektorsämbetet anser att det varit lyckligare om utredningarna förordat ett ämbetsverk med dels planerande och samordnande funktion. dels en operativ avdelning med uppgift att fullgöra de funktioner som enligt förslaget skall utföras av nationalbiblioteket. Universitetsbiblioteket vid universitetet i Umeå förordar också att ett tungt centralförvaltningsorgan enligt utredningarnas alternativ ett skapas.

SINFDOK som tillstyrker utredningarnas förslag om en delegation, har beträffande förslaget om att integrera ansvaret för forsknings- och utvecklingsarbete (FoU) i delegationen kommit till den slutsatsen att denna lösning endast kan komma i fräga på vissa villkor. Det första är att organisatoriska eller budgettekniska föreskrifter förebygger en utarmning av delegationens FoU-resurser. Ytterligare förutsättning är att delegationen ges sådana befogenheter och medel att den får möjligheter att samordna informationsförsörjningen t landet. Uppfylls emellertid ej dessa förutsättningar anser SINFDOK att FoU-ansvaret på området skall anförtros ett jämsides med delegationen inrättat forskningsråd.

Fakultetsnämnderna vid medicinska fakulteterna vid universiteten i Lund och Göteborg samt Företagarföreningarnas förbund är de enda remissinstanser som avstyrker inrättandet av den föreslagna delegationen. Medicinska fakultetsnämnden i Lund anser det viktigare att skapa en adekvat litteraturservice för medicinska forskare medan medicinska fakultetsnämnden i Göteborg anser att de frågor som en delegation skulle ha kan handläggas inom UHÄ.

Företagsföreningarnas förbund avvisar tanken på en särskild organisation för statsfinansierad informationsbearbetning med hänvisning till att befintliga informationskanaler i stället bör ytterligare utvärderas och eventuellt förbättras. Förbundet anser att den tekniska informationsförsörjningen på det centrala planet hör hemma hos STU med vilket organ dagens företagarföreningar redan har ett väl utvecklat samarbete.

Föreningen teknisk information framhåller att en viktig typ av teknisk 4 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 114

information är den som krävs för användning, drift och underhåll av tekniska produkter. Föreningen föreslår att den blivande delegationens instruktion utformas så, att även denna form av informationsverksamhet ges möjlighet att hos delegationen söka stöd för utvecklings-, försöks- och utbildningsinsatser.

SCB ställer sig positiv till utredningarnas förslag men anser att delegationens uppgifter inte bör omfatta system av typ faktadatabaser. SCB finner vidare benämningen ”delegation för informationsförsörjning” olämplig. Den är enligt verkets uppfattning alltför generell och blir därigenom missledande. Med hänsyn till den betydelse utredningarna tillmäter en ändamålsenligare statistik föreslår SCB att verket så snart förutsättningar finns ges i uppdrag att göra en Översyn av statistiken rörande de vetenskapliga biblioteken och den till dessa knutna informations- och dokumentationsverksamheten samt att medel härför tilldelas verket.

2.2.4.2 En delegation för informationsförsörjning Delegationen skall enligt utredningarnas förslag bestå av tio ledamöter representerande allmänintressen, användarintressen och närliggande områden. Många remissinstanser anser sammansättningen av delegationen inte fullt tillfredsställande.

Inte bara LO, TCO och SACOJSR reagerar mot att frågan om personalföreträdare i delegationen lämnats öppen utan också åtskilliga andra remissorgan påtalar att representanter för löntagarorganisationerna bör vara med i delegationen. Däribland är lantbruksuniversitetet, FOA, KB, SAB samt bibliotekskollegiet vid universitetet i Göteborg.

UHAÄ framhåller att det är av betydelse att såväl högskolan i allmänhet som de kunskaper och erfarenheter som finns vid de vetenskapliga biblioteken blir företrädda i delegationen och i de expertorgan som kan komma alt knytas till den. Även FBR och Sveriges författarförbund talar för att de vetenskapliga biblioteken representeras i delegationen. Statens råd för skogs- och jordbruksforskning finner det välmotiverat att en representant för lantbruksuniversitetet ingår i delegationen. SACOJISR föreslår också att högskolan i Borås med en representant deltar i den föreslagna organisationskommitténs arbete, samt att en representant för högskolan i Borås ingår i delegationen.

Fakultetsnämnden vid humanistiska fakulteten vid universitetet i Umeå anser att chefen för det föreslagna nationalbiblioteket bör ingå som ledamot i delegationen. Även KB förespråkar att nationalbiblioteket blir representerat i delegationen. Kulturrådet, som i sitt remissvar hävdat att delegationens ansvarsområde även skulle omfatta museifrågor, föreslär att detta även bör återspeglas i sammansättningen av delegationen och utformning av nämnderna. Kommunförbundet å sin sida förutsätter att en företrädare för kommunerna kommer att ingå i delegationen antingen som representant för allmänintressena eller för användarintressena.

SAB delar utredningarnas uppfattning att avnämarrepresentanter och

representanter för allmänintressena bör bilda majoritet inom delegationen.

Föreningen ifrågasätter dock om inte företrädare för yrkesutövare och personalorganisationer även bör ingå i delegationen och om inte denna i så fall

bör utökas något utöver de föreslagna tio ledamöterna. Även KB finner det svårt att begränsa antalet ledamöter till tio.

SAF påpekar att delegationen, om den skall fylla de uppgifter som utredningen förutser, bör spegla både expert- och avnämar/allmänintresse. Som en lösning vill SAF föreslå att de föreslagna nämndernas och arbetetsgruppernas ordförande eller annan utsedd representant ingär i delegationen eftersom delegationen är den instans som inom det föreslagna systemet skall

fatta beslut på samtligas vägnar. Även KB kan tänka sig en sådan lösning för att få till stånd en koppling mellan nämnderna och delegationen. Förespråkarna för den tekniska informationsförsörjningen intar en något

annan hållning än de hittills redovisade remissinstanserna när det gäller förslagen om delegationens sammansättning. STU delar utredningarnas uppfattning att användar- och allmänintressen bör få en stark ställning i delegationen. Däremot anser inte STU att representanter för närliggande om-

råden eller kanslichefen bör ingå i delegationen. STU föreslår att delegationen får högst sju representanter med majoritet för användar- och allmänintressen. Industrin bör ha minst två representanter varav en frän

mindre och medelstor industri och en från större och forskningsintensiv.

Även SINFDOK, SCF, TLS och Industriförbundet föreslår samma star-

ka representation från industrins sida som STU. Stark representation för

industrin i delegationen och dess rådgivande organ framstär för SINFDOK

som särskilt befogad med hänsyn till att delegationen föreslås sortera un-

der utbildnings- och inte under industridepariementet.

Som representant för den forskningsintensiva svenska läkemedelsindustrin vill Läkemedelsindustriföreningen att det vid val av representanter till delegationen skall tillses att minst en av ledamöterna kan företräda läkemedelsindustrins speciella problem.

Remissinstanserna ställer sig i princip positiva till utredningarnas förslag om nämnder och arbetsgrupper knutna till delegationen. LO, TCO och SACO/SR påtalar även här liksom bl. a. KB och Aulturräådet vikten av att personalinflytandet i nämnder och grupper säkerställs.

Delegationen bör, menar RRV, kunna inrätta nämnder och andra arbets-

grupper av den typ som förutses i förslaget, men dessa bör inte bilda en

permanent organisation utan inrättas och avvecklas på initiativ av delegationen. DFE är inne på samma linje och menar att ett antal beredningsgrupper eller arbetsgrupper skall kunna knytas till delegationen på det sätt

delegationen finner lämpligt. Statens råd för skogs- och jordbruksforskning tvillstyrker också utred-

ningens förslag om att permanenta ämnes- elter branschvisa arbetsenheter inrättas och förutsätter att representation från lantbrukssektorn kommer

att finnas i relevanta nämnder och arbetsgrupper.

FOA konstaterar att utredningens förslag beträffande olika nämnder knutna till delegationen är preliminärt och finner ej anledning att gå

närmare in på denna fråga. FOA vill dock understryka vikten av att frågor

beträffande dels myndighetsbibliotek, dels utbildning tillmäts stor betydelse vid utformningen av nämndorganisationen.

VII och KB anser att indelningen i nämnder bör ske efter rent funktio-

nella grunder och att berörda parter bör få möjlighet att påverka nämndorganisationens utseende, innan slutligt beslut fattas om dem. Nordiska museet anser att museerna har en så vital betydelse som informationscentraler i utredningens anda att museerna bör vara representera-

de i vissa av de föreslagna nämnderna. Museet undrar i likhet med Aulturrädet om det inte finns skäl att överväga att knyta en särskild nämnd för museiområdet till delegationen.

De remissinstanser som företräder industri och näringsliv såsom STU, SINFDOK och Industriförbundet förespråkar kraftfullt att industri och nä-

ringsliv bör vara väl representerade i nämnder och arbetsgrupper. Kon-

takt- och forskningssekretariatet vid högskolan i Luleå fåster stor vikt vid att industrin får en stark representation, såväl för stor- som smäindustri.

Nämnden för industrifragor bör tillföras resurser så att man kan tillfreds-

ställa de mindre och medelstora företagens behov, hävdar sekretariatet.

Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS) stöder förslaget med permanenta nämnder med speciell kompetens på olika områden. SIS har ett

starkt intresse att vara representerad i flera av dessa nämnder för att inom

respektive verksamhetsområde främja standardisering.

TLS och Industriförbundet förordar nämnder som företräder användarintressena framför alternativet med nämnder för bestånds-, referens- och kommunikationssystem, vilket enligt TES strider mot den helhetssyn på informationsförsörjningen. som i övrigt markerats i betänkandet.

Med tanke på att de olika nämndernas verksamhet i många avseenden kommer att överiappa varandra vill TES kraftigt understryka vikten av att nämndernas arbete samordnas, lämpligen av kansliet. på ett rationellt sätt.

Statens industriverk pekar i detta sammanhang på den roll som bl. a. de regionala utvecklingsfonderna kan spela för att förbättra och systematisera

spridningen av information till mindre och medelstora företag. Viss samordning av sådan verksamhet bör enligt verket kunna ske via den föreslag-

na delegationen.

Med hänsyn till den byråkratiskt tungrodda organisationen med åtta expertnämnder och arbetsgrupper som föreslås under delegationen vill

Landstingsförbundet anmäla tveksamhet. Av samma skäl ställer sig humanistiska sektionsnämnderna vid universitetet i Göteborg frågande till förslaget med rådgivande nämnder. Synpunkter och informationer kan enligt

nämnderna inhämtas på ett mindre formaliserat sätt, t.ex. genom redan

befintliga organ eller särskild expertis. Endast en remissinstans, Svenska språknämnden, anser att förslaget om

ett antal rädgivande nämnder inte bör förverkligas. Den föreslagna delega-

tionen bör enligt nämndens mening, i stället för att byggas ut med ett omfattande nät av särskilda nämnder, på lämpligt sätt söka hälla kontakt med

redan existerande organ och med andra experter, För särskilda behov tor-

de tillfälliga arbetsgrupper eller kommittéer vara en lämpligare — och mindre byråkratiserad — metod att lösa delegationens arbetsuppgifter anser språknämnden.

Utredningarnas förslag om medelsramar som skall ställas till delegationens förfogande det första verksamhetsåret (sammanlagt 13,4 milj. kr.)

samt resurserna 1 allmänhet på informationsförsörjningens område kommenteras direkt eller indirekt av ett stort antal remissinstanser. som samtliga förordar kraftiga resursförstärkningar. Flertalet menar också att framgången av den föreslagna reformen på informationsförsörjningens område helt är beroende av om ytterligare medel kan ställas till verksamhetens förfogande.

IVA vill framhäva att det är viktigt att den föreslagna delegationens

självständighet gentemot andra myndigheter kan hävdas. I förhållande till

utredningarnas förslag vill IVA förorda att delegationen tilldelas en vidare

beslutsfunktion. Enligt IVA kan detta endast ske genom en förstärkt medelstilldelning, vilket stärker delegationens status. Enligt SINFDOK:s bedömning kommer de föreslagna medlen till FOU och försöksverksamhet ej att vara tillräckliga för att genomföra ens mer-

parten av det av utredningarna föreslagna programmet. Detta finner SINF-

DOK allvarligt eftersom den framtida utvecklingen av en effektiv informationsförsörjning i Sverige i hög grad är beroende av ett stabilt faktaunder-

lag. Ett sådant faktaunderlag kan endast erhållas genom kvalificerade och samordnade studier av brukarbehov och möjligheter att tillfredsställa

dessa, hävdar SINFDOK.

Det viktigaste kravet på informationsförsörjningens omräde är enligt TLS i dagens läge en kraftig förstärkning av de ekonomiska resurserna.

Svenskt biblioteksväsen har enligt TLS under lång tid, med hänvisning

till framtida vinster med LIBRIS-systemet, fått vidkännas en kraftig reell

nedskärning av resurser genom att bokinköpsanslagen inte ens höjts i takt

med inflationen, än mindre med priserna, och genom att antalet nya tjänster kraftigt begränsats. TSL hävdar att kunskap utgör en produktionsfaktor som kommer att bli allt väsentligare för svensk industris utveckling. De

resurser som satsas på informationsförsörjning bör alltså ses i ett övergri-

pande näringspolitiskt sammanhang. Den föreslagna statliga satsningen på metoder att nå kunskap om ny teknik förefaller helt marginell jämfört t. ex. med motsvarande statliga satsningar för att rädda sysselsättning vid före-

tag med passerad teknik. TLS hemställer att en översyn snarast görs av ekonomin för hela den framtida dokumentförsörjningen. VTI förordar att den i betänkandet gjorda fördelningen av insatser mellan å ena sidan FoU och å andra sidan övrig verksamhet torde få omprövas till förmån för de senare.

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) påtalar forskningsbibliotekens vanskliga ekonomiska läge. Den vetenskapliga informationsförsörjningen kan ej främjas bättre, anser HSFR, än genom en

kraftig uppräkning av inköpsanslagen till biblioteken.

AB Atomenergi menar att medelsbehovet för delegationen förefaller av-

sevärt underdimensionerat och ej står i överensstämmelse med utredningarnas uttalade mälsättning att vidta kraftfulla åtgärder för att samordna och förbättra informationsförsörjningen.

Enligt FBR:s mening är de föreslagna medelsramarna alltför snävt tilltagna och innebär i realiteten ingen nämndvärd resursförstärkning för informationsförsörjningsområdet. FBR anser att en omorganisering av den stora omfattning som föresläs, för att bli meningsfull måste följas upp med avsevärda ekonomiska insatser.

2.2.4.3 Informationscentralerna vid karolinska institutet och tekniska högskolan i Stockholm

Samtliga instanser som yttrar sig om utredningarnas förslag om ansvarsfördelning och finansiering av de olika uppgifter som i dag ingår i informa-

tionscentralerna vid karolinska institutet (MIC vid KI) och tekniska högskolan (IDC vid KTH) tillstyrker utredningarnas förslag.

Vad gäller informationscentralernas operativa verksamheter föreslår utredningarna att dessa finansieras via den ordinarie budgeten eller genom

avgifter I stället för som nu via medel avsedda för forskning och utveck-

ling.

Statskontoret och RRV delar utredningarnas uppfattning i denna fråga.

Statskontoret vill i detta sammanhang hänvisa ocksä tll RRV:s förvaltningsrevisionella studie om SINFDOK (1977), där det bl. a. konstateras att det finns anledning att se över relationen mellan taxeinkomsterna och bidragen för att inte SINFDOK:s medel till forsknings- och utvecklingsstöd

fortlöpande skall bli bundet till viss verksamhet.

SINFDOK twllstyrker finansieringsförslaget under förutsättning att adekvata resurser ställs till förfogande. SINFDOK anser i likhet med ut-

redningarna att informationscentralerna mäste bli en resurs för hela landet

men dä mäste informationscentralerna ges organisatoriska och ekonomiska möjligheter att fylla de nationella uppgifterna. Även TLS yrkar på att IDC och MIC får resurser som motsvarar de uppgifter de båda centralerna

förväntas fylla. MFR svarade från början för tillkomsten av den medicinska dokumenta-

tionscentralen. Huvuddelen av dess verksamhet har nu lämnat forskningsoch utvecklingsstadiet. Det är helt i linje med rådets uppfattning att huvud-

ansvaret för verksamheten bör åvila karolinska institutet. I detta sammanhang önskar rådet framhålla att rådets anslag till medicinska informationscentralen för projektet ”Biomedicinsk dokumentation ”” budgetåret 1977/78

är ett slutanslag innebärande att rådet ej är berett bevilja ytterligare medel

för projektet i dess nuvarande utformning. Rådet vill dock understryka den

utomordentliga vikt det fäster vid medicinska informationscentralens fortsatta verksamhet och utveckling.

Miljödatanämnden vill i sammanhanget poängtera att båda dessa infor-

mationscentraler spelar en roll när det gäller toxikologisk informationsser-

vice med inriktning på miljöområdet och hälsoaspekter. Fakultetsnämnden vid KTH tillstyrker att kostnaderna för IDC vid KTH förs över till KTH på dess ordinarie anslag och förordar liksom reAtorsäm-

betet vid KTH au en särskild anslagspost tas upp för den externa verksam-

heten. Vad gäller avgifter för olika tjänster hävdar överbibliotekarien vid

KTH att företagsekonomiska synpunkter inte utan vidare kan läggas på biblioteks- och dokumentationsverksamhet och anser det överhuvudtaget svärt att värdera effekterna av förbättrad tillgång på vetenskaplig informa-

tion. Att sammanföra MIC och karolinska institutets bibliotek anser MIC kan

ha vissa fördelar men tycker att landet borde ha rad att hålla sig med en

specialenhet av MIC:s typ. MIC liksom reAtorsämbetet och överbibliotekarien vid KI påtalar vikten av att KI erhäller resurser för MIC i erforder-

lig utsträckning vid en övergång till ett nytt finansieringssystem. Överbib-

liotekarien vid KI delar utredningens uppfattning att en närmare institutio-

nell samordning mellan KIB och MIC bör övervägas. En utredning i denna fräga pågår för närvarande inom Kl.

2.2.4.4 Nationalbiblioteket

Flertalet instanser tillstyrker förslaget om att KB omorganiseras till ett

nationalbibliotek med de uppgifter som utredningarna anger, så bl. a. stats-

kontoret, RRV. KB, UHA, kulturrädet, MFR, LO, TCO och SAB. KB tillstyrker även utredningarnas förslag om att biblioteket bör ha benämningen nationalbiblioteket, med hänvisning till att detta bättre anger bibliotekets uppgifter och även ansluter till internationell praxis.

UHÄ erinrar om statsmakternas beslut att universitetsbiblioteket i

Stockholm i fortsättningen skall svara för informationsförsörjningen till utbildning och forskning vid universitetet. BIDOK:s förslag innebär, menar

UHÄ, att en klar åtskillnad nu kan göras mellan nationalbibliotekets och universitetsbibliotekets uppgifter. En överföring av uppgifter och resurser från KB till universitetsbiblioteket bör sålunda nu komma till stånd i enlig-

het med den fastställda gränsdragningen. Sveriges författarförbund anser, mot bakgrund av de ställningstaganden

som tagits om att biblioteket vid universitetet i Stockholm skall överta ser-

vicen till utbildning och forskning vid universitetet, att BIDOK undvikit att behandla kärnfrågan i avgränsningen mellan KB och universitetsbiblioteket, och att förslaget behöver omarbetas. Förbundet hävdar att KB:s nuvarande samlingar under överskådlig framtid kommer att vara absolut ound-

gängliga för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning i stock-

holmsregionen. Det är enligt förbundet av yttersta vikt att nationalbiblioteket ges möjlighet att även i fortsättningen fungera som forskningsbibliotek för kulturliv, forskning och massmedia i stockholmsregionen. Förbundet förordar att KB och universitetsbiblioteket förs samman lokalmässigt även

om de organisatoriskt är uppdelade i en nationalbiblioteksdel och en universitetsbiblioteksdel.

Rektorsämbetet vid universitetet i Uppsala finner det naturligt att nationalbiblioteket och biblioteket vid universitetet i Stockholm organisatoriskt förs samman till en enhet under högskolestyrelsen.

KB pekar på att nattonalbiblioteket även framdeles kommer att ha en

roll som forskningsbibliotek för de områden som anknyter till bibliotekets

samlingar. Därutöver bör nationalbiblioteket ha ansvaret för bl.a. den ganska stora sektor som nu bevakas av KB men knappast med samma bredd av något av universitetsbiblioteken, som 1. ex. bok- och biblioteks-

väsen och flera andra humanistiska områden som har anknytning till de stora centrala kulturinstitutionernas, massmedias och bokbranschens behov. SAB anför, med hänvisning till samma intressen, att det bör vara möjligt att infoga KB i systemet med ansvarsbibliotek. Sveriges Radio menar

att det är viktigt att KB fortsätter förvärva utländsk litteratur eftersom bl.a. massmediernas behov inte torde komma att kunna tillfredsställas av

universitetsbiblioteket. Inom nationalbiblioteket bör därför finnas en särskild enhet för utländsk litteratur.

Vad gälller nationalbibliotekets uppgifter i övrigt önskar riksarkivet en klargöring av gränsdragningen gentemot arkivinstitutioner.

Byggnadsstyrelsen erinrar om att en översyn pågår av KB:s lokalbehov. Styrelsen kommer i samband med översynen att beakta de förändringar i lokalbehovet som kan bli aktuella vid ett genomförande av utredningens förslag.

Statskontoret och RRV erinrar om dataarkiveringskommitténs förslag

att nationalfonoteket bör föras till en ny institution för ljud- och bildmedier. Riksarkivet och Sveriges Radio förordar en lösning i enlighet med dataarkiveringskommitténs förslag, medan KB pekar på att en sådan lösning kan leda till vissa gränsdragningsproblem.

Skyddsfilmning av tidningar ingår, anför KB, som ett viktigt

moment i de centrala nationaldokumentära uppgifterna. KB finner det vä- :

sentligt att tidningsfilmningskommitténs förslag genomförs. Det är också enligt KB oundgängligt att filmningen lokalt blir förlagd i så nära anslutning till biblioteket som möjligt. Flera instanser, bl.a. KB självt, framhåller att resurstillskott krävs för

att nationalbiblioteket skall kunna fylla de uppgifter det skall ha enligt ut-

redningarnas förslag. Bl. a. KB, kulturrådet, HSFR, flera högskolor, kom-

munförbundet och SACOJ/SR betonar att accessionskatalogen över ut-

ländsk litteratur i svenska forskningsbibliotek måste ajourföras.

Även förslaget om en styrelse för nationalbiblioteket tillstyrks. Flera

instanser har synpunkter på sammansättningen. Så anser bl. a. Aulturrådet och SACOJSR att folkbiblioteken bör representeras i den. Universitetsstyrelsen för universitetet i Stockholm noterar med tillfredsställelse att universitetet föreslås få en representant i styrelsen för nationalbiblioteket. TCO och SACOISR finner det självklart att personalen är representerad.

Sveriges författarförbund framhåller, med anledning av att förbundet föreslås vara representerat i styrelsen, att även övriga kulturarbetarorganisa-

tioner och massmedier hör ull KB:s/nationalbibliotekets viktigaste intres-

senter.

Flera instanser, bl. a. Aulturrådet och kommunförbundet. menar att folk-

biblioteken bör företrädas, t.ex. av en av SAB utsedd representant, i

nämnden för bibliografiska frägor.

KB pekar på en rad detaljfrågor som bör tas upp av den föreslagna orga-

nisationskommittén.

2.2.4.5¶LIBRIS

En rad instanser tar upp försöksverksamheten med LIBRIS. Förslaget

om ansvarsfördelning för LIBRIS tillstyrks i allmänhet. Universitetsstyrelsen vid universitetet i Linköping vill dock fästa uppmärksamheten på att

delegationens möjligheter att förändra och påverka driften av LIBRIS blir mycket små om budgetansvaret för LIBRIS förs till nationalbiblioteket.

SACOISR framhåller att i det kommande utvecklingsarbetet synpunkter

från de LIBRIS-anslutna biblioteken måste inhämtas. TCO anser att en för-

utsättning för att nationalbibhioteket skall svara för driften av LIBRIS är att

den föreslagna nämnden för bibliografiska frågor kommer till stånd så att användarna tillförsäkras inflytande.

En rad instanser för fram önskemål och förslag om vidareutveckling av

LIBRIS, så bl. a. FOA, UHÄ och ett antal högskolor, SÖ, FBR och TCO.

Flera av dessa, bl.a. SÖ, FBR och flera högskolor, anser att fler bibliotek bör anslutas till LIBRIS-nätet med egna terminaler.

Några instanser tar upp möjligheterna till samverkan mellan LIBRIS och det datanät som byggs upp för folkbiblioteken, BUMS. En sammankopp-

ling mellan dem ter sig enligt SÖ rationell. Bibliotekstjänst AB anger att man fortfarande har en positiv syn på samverkan mellan bibliografiska

ADB-system i Sverige. Det förefaller emellertid, anför bolaget, som om

LIBRIS i sin nuvarande utformning skulle vara olämpligt som bas för en

gemensam utveckling och starkare skäl skulle tala för att en fortsatt utveckling skulle ske med tillvaratagande av det stora kunnande inom de aktuella områdena som genom åren ackumulerats på Bibliotekstjänst. UHÄ

noterar att möjligheterna till datateknisk samverkan mellan LIBRIS och

BUMS är begränsade och tillstyrker att en utvecklingsplan för datateknikens utnyttjande inom hela informationsförsörjningens område utarbetas.

Statskontoret anför att svårigheterna att vidareutveckla LIBRIS underskattats. I dagsläget bör därför, anser statskontoret, förändringarna i LIB-

RIS begränsas tll vissa förbättringar medan en fortsatt systemutveckling ställs på framtiden. HSFR finner att de stora förväntningar om rationaliseringsvinster som knutits ull LIBRIS-projektet hittills inte infriats utan att projektet blivit dyrbart för svenskt biblioteksväsen. Projektet bör därför enligt rådets mening tills vidare begränsas till att utveckla funktionen för katalogproduktion och lokalisering av vetenskaplig litteratur.

STU menar att LIBRIS-systemet bör ersättas av ett modernt, billigt och användarvänligt system som bl. a. medger ämnesmässiga sökningar. SA- COISR menar att man i det fortsatta arbetet med utveckling av LIBRIS bör satsa på ett nytt system med mer modern teknik och med ätkomstmöjligheter för ett stort antal bibliotek.

2.2.5 Samverkan mellan folkbibliotek och forskningsbibliotek

En rad instanser instämmer i att folkbiblioteken har en ökande roll i informationsförsörjningen och att det är viktigt att samarbetet byggs ut mellan folkbibliotek och forskningsbibliotek, så bl. a. KB, UHA, kulturrådet, FBR, HSFR, LO, SACOISR, TCO, Landstingsförbundet, Kommunförbundet och Sveriges författarförbund. Flera av dessa pekar också på att det bör bli en uppgift för den föreslagna delegationen att arbeta med dessa frågor.

Bl.a. KB, FBR och SACOJSR anför att det, pä grund av det primärkommunala huvudmannaskapet för folkbiblioteken, inte är möjligt att fastställa några allmänna riktlinjer för en samverkan.

Flera instanser päpekar att vissa uppgifter för folkbiblioteken inte uppmärksammats av utredningarna. KB menar att de kulturpolitiska målen i flertalet kommuner torde ha inneburit en klar prioritering av bibliotekens insatser för att nå nya grupper. I rådande resursknappa läge torde detta ha medfört minskade eller i vart fall inte ökade möjligheter att tillhandahälla kurs- och vetenskaplig litteratur.

Kulturrådet och SACOISR visar på att folkbibliotekens roll inom den samhälleliga informationen har ökat. Sveriges författarförbund menar att delegationen för informationsförsörjning bör ta initiativ till försöksverksamhet med informations- och utredningstjänster vid folkbiblioteken. Deras uppgift skall vara att ställa sådan utredningskapacitet till löntagarnas och medborgarnas förfogande som i dagens samhälle bara näringslivet, förvaltningen och de stora organisationerna besitter. Riksdagens upplysningstjänst kan tjäna som förebild.

Förbundet föreslar vidare att folkbiblioteken bör ges resurser att stödja amatörforskning på olika områden och att delegationen för informationsförsörjning tar initiativet till försöksverksamhet med forskningshandledartjänster vid folkbiblioteken.

SAB beklagar att utredningarna inte mer berört sådana frågor som den ojämna utbyggnaden av informationsresurserna, svårigheterna för folkbiblioteken att prioritera vissa läntagargrupper före andra och den besvärande

ekonomiska situationen i kommunerna och dess konsekvenser för t. ex. informationsförsörjningen.

Bibliotekstjänst AB beklagar att utredningarna inte lagt fram konkreta

förslag om hur samverkan skulle kunna utformas. Det skulle enligt bolaget

sannolikt vara av värde med en diskussion om ambitionsnivå och finansie-

ring av projekt som har gemensamt intresse för alla bibliotekstyper och för

forskningen i stort.

Flera instanser tar upp folkbibliotekens roll för högskolan i samband

med den nyligen genomförda högskolereformen. UHA anför att folkbiblio-

teken har stor betydelse för informationsförsörjningen till högskolan på utbyggnadsorterna. Den fortsatta spridningen av den statliga högskoleutbild-

ningen liksom utvecklingen inom den kommunala högskoleutbildningen

kommer att ställa ökade krav på folkbiblioteken. En ökad samverkan mellan de vetenskapliga biblioteken och folkbiblioteken är därför angelägen. UHÄ anser att det bör bli en uppgift för den föreslagna delegationen att i

samräd med statens kulturråd och UHÄ närmare överväga och finna lösningen på frågan om ansvarsfördelning och samverkan. Samma uppfattning har SAB.

Kulturrådet upprepar sitt förslag i skrivelse till utbildningsdepartemen-

tet i juni 1977 om en utredning av litteraturförsörjningen till högskoleut-

bildningen och distansundervisningen. Kommunförbundet stöder kulturrådets förslag och framhåller att informationsförsörjningen till vuxenutbild-

ning och grundläggande högskoleutbildning bör tillgodoses inom ramarna för respektive utbildningsform. Det är viktigt att kontakten mellan folkbib-

kiotek och forskningsbibliotek på högskoleorterna är god. På en del sådana

orter — som i Örebro — finns ett särskilt samrådsorgan för utbyte av tjäns-

ter och erfarenheter mellan högskolebibliotek, folkbibliotek och gymnasie-

bibliotek. Samrådsorgan av denna typ bör, anför förbundet, efter hand in-

rättas på alla högskoleorter. KB menar också att nägra generella förpliktelser för de kommunala biblioteken att lämna litteraturservice till högskolorna inte föreligger. Några lokala avtal med berörda kommuner har enligt KB inte träffats vid tillkomsten av de nya högskoleenheterna. SACO/SR menar att en tillfredsställande lösning av kostnadsansvaret för de kommunala bibliotekens ansvar för högskoleväsendets informationsförsörjning måste åstadkommas. Jämtlands läns bibliotek redogör för svårigheterna

att i Östersund från bibliotekets sida ge biblioteksservice till högskolan och

anför att ökade statliga bidrag krävs.

Fjärrlåneverksamheten berörs av några instanser. Kommunförbundet anför att fjärrläneservicen är en personalintensiv och kostnadskrä-

vande uppgift, och att det är väsentligt att den inte drabbas av inskränk-

ningar på grund av bristande ekonomiska resurser. Resurstillskott härför kommer därför att krävas. Förbundet vill i sammanhanget aktualisera litteralurutredningens förslag om att de kommunala biblioteken skulle få tjänstebrevsrätt och s.k. rikstillstånd för svarsförsändelser. Regionstyrelsen

Jör Lund/Malmö högskoleregion menar att en översyn av bestämmelserna för fjärrlåneverksamheten bör göras. Kulturrädet och SACO/ISR betonar länsbibliotekens och länecentralernas roll för fjärrlåneverksamheten. Ett ökat statligt stöd till dessa är enligt båda instanserna angeläget. De pekar bl. a. på de tyngande portokostnaderna.

Statskontoret menar att en utbyggd samverkan mellan forskningsbibliotek och folkbibliotek i allt väsentligt blir beroende av hur frågan om ett närmare bibliografiskt samarbete mellan KB, Bibliotekstjänst AB och bokförlagen kan komma att lösas. Vikten av ett bibliografiskt samarbete understryks också av bl.a. KB, kommunförbundet, SAB och Bibliotekstjänst AB. Likaså är det enligt KB, kulturrådet, kommunförbundet, SACOISR och SAB angeläget att möjligheterna till samverkan mellan LIB- RIS och BUMS beaktas.

Bibliotekstjänst AB menar också att en samordnad inköpsorganisation skulle erbjuda intressanta möjligheter.

2.2.6 För SINFDOK-utredningen särskilda frågor

I utredningens bedömning av de frågor som tas upp under detta avsnitt instämmer SINFDOK. SINFDOK betonar samtidigt att flera av dessa informationsbehov ej kan tillgodoses utan avsevärda ekonomiska insatser. Detta gäller särskilt de mindre företagens behov och upprättandet av faktadatabaser.

Statskontoret tillstyrker att uppgifter av den art som utredningen anger hålles under delegationen. Särskilt angeläget finner statskontoret det vara att datorbaserade informationssökningssystem blir mera lättillgängliga för användarna genom ökade krav på samordning gentemot de systemansvariga. Statskontoret vill även peka på möjligheterna att i större utsträckning än hittills förbehålla staten upphovsrätten till bl. a. datorprogram som utvecklas inom statligt finansierade projekt. Även RRV anser att den föreslagna delegationen noggrant bör pröva möjligheterna att förbehälla staten utnyttjanderätten till bl.a. datorprogram som utvecklas med statliga medel. Om det skulle visa sig att det inte är möjligt för staten att få utnyttjanderätt, bör detta föranleda åtgärder i form av omprioriteringar till förmån för projekt som kan utnyttjas av staten för en förbättrad informationsförsörjning.

Flera instanser betonar att standardisering, normering och terminologifrågor är angelägna utvecklingsuppgifter och att bl.a. Tekniska nomenklaturcentralen (TNC) här har en viktig roll. Så gör bl. a. televerket, DFE, Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS) och plan- och byggterminologikommittén. Televerket förutsätter att den delegation som föreslås ersätta SINFDOK kommer att verka för att målsättningarna för TNC:s verksamhet fullföljs. SINFDOK finner utredningens förslag om TNC:s finansiering ändamålsenlig. Det är angeläget att dialogen mellan TNC och delegationen förs på grundval av en rullande flerårsplan och kon-

centreras kring fragor om verksamhetens mal, inriktning och ekonomiska ramar. Prioriteringen mellan enstaka projekt, andra verksamheter och administrativa kostnader får sedan göras av INC inom de givna ramarna. Härigenom kommer högre krav att ställas på TNC:s längsiktiga planering, samtidigt som den dagliga verksamheten underlättas genom att den blir

mindre beroende av enstaka beslut av andra organ.

SIS framhåller att samarbetet mellan TNC och SIS med fackorgan bör organiseras sa att bada parters resurser utnyttjas optimalt. SIS anför i det-

ta sammanhang också att de anslag kommisstonen sedan ar 1970 har erhal-

lit fran SINFDOK har varit helt avgörande för möjligheterna att bedriva ett meningsfullt arbete. SIS anser det väsentligt att detta stöd upprätthalls även I fortsättningen.

3¶Mikrofilmning av svensk dagspress

3.1¶Tidningsfilmningskommittén

I proposition 1973: I (bil. 10 s. 392) förordade föredragande statsrådet att

en mikrofilmning av den svenska dagspressen skulle komma till stånd i huvudsak efter de riktlinjer som statskontoret hade föreslagit i rapporten Mikrofilmning av den svenska dagspressen (Stencil 1971). Föredraganden förordade också att vissa detaljundersökningar samt planerings- och sam-

ordningsuppgifter vid ett genomförande av statskontorets förslag borde utföras av en speciellt tillkallad organisationskommitté. Riksdagen biföll för-

slagen (UbU 1973:8, rskr 1973: 105).

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 maj 1973 tillkallades

en organisationskommitté bestående av fem ledamöter med uppgift att svara för planeringen m. m. av verksamheten med mikrofilmning av den

svenska dagspressen. De sakkunniga som antog namnet tidningsfilmningskommittén (TFK) (U 1973: 07) har kommit med två rapporter: Dagspress

på mikrofilm (Ds U 1975:4 och Ds U 1976:14). Den första rapporten be-

handlar tidningsfilmningens omfattning och organisation m.m. och den

andra filmning, arkivering och läsning av mikrofilm.

I det följande redovisas kortfattat kommitténs förslag.

3.1.1¶Bakgrund

Enligt lagen (1949: 166) angående skyldighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift (ändrad senast 1977:1022) skall ett exem-

plar av varje tryckt skrift levereras till vart och ett av kungl. biblioteket (KB) samt universitetsbiblioteken i Uppsala, Lund och Göteborg. En bety-

dande del av det leveranspliktiga svenska trycket utgörs av dagstidningar. Av samtliga dagstidningar bevarar vart och ett av nämnda bibliotek minst en edition.

Förvaringen av dagstidningsmaterialet ställer stora krav på utrymmen.

Uppskattningsvis 25--30 2: av totala antalet hyllmeter — motsvarande en yta av nära 8000 m? — vid nämnda bibliotek utgörs av tidningar. Lokalbe-

hovet för dagstidningar växer med uppskattningsvis 150 m? per år.

Arbetet med att ta emot, förvara och tillhandahålla dagstidningar i original är förenat med betydande kostnader och olägenheter från servicesynpunkt. Tidningarna binds vanligen i tunga och skrymmande lägg. Genom bindningen fördröjs tillgängligheten av tidningarna avsevärt. Till detta kommer den överhängande risken av att det äldre tidningsmaterialet går förlorat för eftervärlden genom att papperet förmultnar eller slits ned.

Såväl skyddssynpunkter som ekonomiska aspekter har drivit fram mikrofilmning av dagspressen. Genom sådan mikrofilmning kan nedslitningen

av läggen reduceras och centralt belägna bibliotekslokaler disponeras för andra ändamål. Vidare blir tidningsmaterialet genom mikrofilmning rela-

tivt snabbt tillgängligt samt lätt att distribuera och att i enskilda delar över-

föra till papperskopia.

I Sverige har viss mikrofilmning av tidningar förekommit sedan slutet av 1940-talet. Mikrofilmningen har till övervägande del utförts av privata fö-

retag.

3.1.2¶Nuvarande tidningshantering och tidningsfilmning

Organisationskommittén beskriver de rutiner som förekommer vid tidningshantering vid ett av de fyra biblioteken, nämligen KB. Tidningstryc-

kerierna levererar lidningsmaterialet ungefär en gång varannan månad. Ef-

ter kontroll och registrering transporteras materialet till magasin, i första hand statens biblioteksdepå i Bålsta.

Tidningsfilmning i Sverige omfattar både äldre årgångar, retrospektiv

filmning, och löpande årgångar, kontinuerlig filmning. Det totala antalet utförda exponeringar uppskattas, enligt kommittén, till ca 20 milj. Tidningslägg som hotar att bli förstörda har genom kommitténs försorg skyddsfilmats.

För retrospektiv filmning — liksom kontinuerlig filmning av tidningar

med ringa efterfrågan vid biblioteken - krävs i regel att en utomstående beställare helt eller delvis svarar för grundkostnaderna i samband med filmningen. Detta system för igångsättning av mikrofilmning har medfört att retrospektiv mikrofilmning endast undantagsvis kommit ifråga för ned-

lagda tidningar eller tidningar med svag ekonomi annat än i den mån bibliotek eller andra institutioner finansierat sådan filmning.

År 1974 utgavs i Sverige 148 tidningar av dagspresskaraktär. Enligt kommittén filmades 80 (5420) av dessa kontinuerligt, vilket motsvarar ungefär 60 26 av antalet framställda tidningssidor. Företrädesvis är det storstads-

tidningar och större landsortstidningar som mikrofilmas kontinuerligt.

Mer än hälften av de exponeringar som hittills utförts har förvärvats av

kungl. biblioteket och/eller universiteten i form av en eller flera positiva

kopior.

3.1.3¶Rättsliga frågor Organisationskommittén redogör i kapitel 3 av rapporten för de rättsliga

frågor som uppkommer i samband med mikrofilmning av svensk dags-

press.

De rättigheter som är knutna till tidningsfilm är av två slag, de!s ägande-

rätt, dels upphovsrätt till de alster som är upptagna på filmen. Beträffande upphovsrätten finns bestämmelser härom i lagen (1960: 729) om upphovs-

rätt till litterära och konstnärliga verk (ändrad senast 1976:192, upphovsrättslagen). Till denna lag ansluter sig lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild (ändrad senast 1973: 362), som handlar om fotografens rätt till sina

bilder.

Upphovsmännens principiella ensamrätt är inskränkt i vissa hänseenden av hänsyn till privata och allmänna intressen (11—26 §§ upphovsrättslagen). De viktigaste av de inskränkningar som kan vara aktuella i detta sammanhang är följande. För det första får enstaka exemplar framställas för

enskilt bruk. Dessa exemplar får inte användas för annat ändamål (11 §

upphovsrättslagen). För det andra får arkiv och bibliotek med regeringens

tillstånd och på de villkor, som anges däri, för sin verksamhet framställa

exemplar av verk genom fotografi (12 § upphovsrättslagen). De närmare bestämmelserna härom finns i kungörelsen (1961: 348) med tillämpnings-

bestämmelser till lagarna den 30 december 1960 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk och om rätt till fotografisk bild.

Kommittén framhåller att de upphovsrättsliga förhållandena kring material som publiceras i tidningarna ofta är svåra att utreda, bl. a. därför att de är grundade på oklara avtal. I många fall har dock upphovsrätten övergått på tidningsföretaget, vilket särskilt gäller material som de anställda

framställer i sin tjänst. Detta innebär alltså att tidningen, såvitt det är av in-

tresse i samband med mikrofilmning, i princip har ”all rätt” till materialet. Det bör emellertid enligt kommittén tilläggas, att åtskilligt material som publiceras i tidningar inte har skydd, eftersom det utgörs av meddelanden m.m. av enklare karaktär som inte uppnår tillräcklig grad av självständighet.

3.1.4 Tidningsfilmningens omfattning

Kommittén föreslår att tidningsfilmningen omfattar både kontinuerlig filmning, dvs. löpande mikrofilmning av varje dagstidning som utkommer i Sverige, och retrospektiv filmning, dvs. mikrofilmning av sådana serier av svenska dagstidningar som finns vid de vetenskapliga biblioteken och som tidigare inte filmats.

Den kontinuerliga filmningen bör enligt kommittén prioriteras. Kom-

mittén har sökt uppskatta antalet unika sidor i ett års tidningsproduktion samt antalet exponeringar vid filmning av alla unika sidor. Kommittén har

därvid delat upp tidningarna i tre grupper, nämligen storstadspress (tid-

ningar utkommande i Stockholm, Göteborg och Malmö), landsortspress samt s. k. smärre enheter i Stockholm. Tidningsgrupperna bör enligt kom-

mittén filmas i tre olika sviter. Svit A bör innehålla resp. tidnings huvudedition, dvs. i allmänhet den senast utkommande editionen. Svit B bör om-

fatta de ändrade sidorna, i förekommande fall föregångna av första editio-

nen, om denna skiljer sig från huvudeditionen. Detta gäller f. n. beträffan-

de storstadspress. Svit C avses för löpsedlar.

Svit A väntas bli den av forskarna mest utnyttjade och föreslås bli filmad med 16 gångers förminskning. Av besparingsskäl bör för sviterna B och C

tillämpas 24 gångers förminskning. Det av kommittén uppskattade antalet

unika tidningssidor m. m. och exponeringar per år framgår av följande ta-

bell.

Som framgår av tabellen kommer en årgång dagstidningar vid kontinuerlig filmning av unika sidor jämte första editionen av storstadspress att motsvara ca 780000 exponeringar. Den årliga kostnaden för själva filmningen har av kommittén beräknats till ca 370 000 kr. i 1975 års prisläge.

Tidningar i Tidningar i Summa det mindre det större formatet formatet (tabloid)

sidor exp = sidor exp = sidor exp

Storstad

Landsort +SES

SUMMA (storstad, lands-

ort + SES) 371 183 = 689 594 — 1060 TTT

Siffrorna anger 1 000-tal sidor resp. exponeringar.

Anmärkning: ed= edition; SES = små(tidnings-)enheter i Stockholm; exp=exponeringar. Tidningar i det mindre formatet filmas med två sidor per exponering och tidningar i det större formatet filmas med en sida per exponering.

Kommittén har undersökt möjligheten av att unika sidor skall kunna sor-

teras ut på resp. tidningstryckeri. Av en enkät som Svenska tidningsutgivareföreningen på initiativ av kommittén har genomfört hos sina medlemsfö-

retag framgår, att ett nittiotal tidningar, Som representerar ca 809c av antalet sidor enligt den i det föregående redovisade tabellen. är villiga att.

ifall tanken på filmning av unika sidor realiseras, varje dag plocka ut de unika sidorna och markera dessa sidors kronologiska förhållande till första editionen eller huvudeditionen.

Under förutsättning att de unika tidningssidorna — jämte första editio-

nen av storstadspress och löpsedlar — kan tas fram för filmning utan andra

kostnader för staten än dem som hänger samman med exponeringarna

bör, enligt kommittén, den kontinuerliga tidningsfilmningen omfatta detta material.

Den retrospektiva filmningen bör enligt kommittén kunna genomföras under en femtonårsperiod. Kommittén uppskattar antalet ofilmade tidningssidor till mellan 11 och 14 milj. Kostnaderna för den återstående film-

ningen har av kommittén beräknats till ca 300 000 kr./år i 1975 års prisläge.

3.1.5 Organisation

Bevarandet av svensk dagspress åvilar av tradition vissa vetenskapliga bibliotek. Kommittén finner det därför naturligt, att den med tidningsfilm-

ningen förenade verksamheten knyts till det statliga biblioteksväsendet. Kommittén anser att starka skäl talar för att en särskild organisatorisk enhet — av kommittén benämnd Svenska tidningsavdelningen (STA) — för denna verksamhet inrättas vid KB. Tidningstryckerierna bör sända in materialet till denna enhet, som kontrollerar det innan det skickas vidare till filmning. Det bör enligt kommittén ankomma på KB att för utlåning förvara en fullständig omgång positiva kopior av svensk tidningsfilm. Själva filmningen av tidningsmaterialet bör, enligt kommitténs mening, förläggas externt. dvs. hos företag (motsv.) som redan bedriver likartad verksamhet.

Den föreslagna tidningsenheten vid KB bör enligt kommittén ha en personalorganisation motsvarande 11 årsverken. Eftersom KB f.n. har vissa resurser för tidningshantering erfordras ett nettotiliskott som motsvarar

sex årsverken.

För att KB skall kunna skaffa kopior av filmade tidningar erfordras enligt kommittén dels ca 800 000 kr. för engångsanskaffning av redan utförda ex-

poneringar, dels ca 100000 kr. per år för inköp av positiva kopior av den årliga produktionen av tidningsfilm. För inredning och utrustning behövs en engångsanvisning av ca 100000 kr. Detta belopp inkluderar inte fotoutrustning och dylikt.

3.1.6¶Lokalisering av filmningsarbetet

Som nämnts I det föregående har kommittén föreslagit att själva film-

ningsarbetet sker externt. Enligt kommitténs uppfattning bör biblioteks-

S Riksdagen 1977/78. 1 saml. Nr 114

tekniska, produktionstekniska och ekonomiska faktorer bilda utgångspunkt för överväganden om lokalisering av filmningsarbetet.

Kommittén pekar på att sysselsättningseffekterna blir relativt små men självfallet positiva var än tidningsfilmningen förläggs. En landsortsför-

läggning innebär att svårigheter uppstår för den personal i Stockholm som

f.n. är sysselsatt med tidningstilmning. Kommittén anser att den retrospektiva filmningen kan ge sysselsättning motsvarande tre årsverken under en 15-årsperiod. Den kontinuerliga filmningen kan. enligt kommittén. ge permanenta arbetstillfällen motsvarande ca fyra ärsverken.

Kommittén har varit I kontakt med företag (motsv.) som här i landet kan

tänkas framställa tidningsmikrofilm och därvid funnit, att de bästa produktionstekniska förutsättningarna för tidningsfilmning föreligger i Stockholm

och Kalmar.

Kommittén har därför närmare granskat dessa lokaliseringsalternativ, varvid särskild hänsyn tagits till bibliotekstekniska och ekonomiska faktorer. Vid sin bedömning av dessa faktorer har kommittén först behandlat

den retrospektiva filmningen. Denna kommer att baseras på tidningssamlingar i vissa vetenskapliga bibliotek och i statens biblioteksdepå i Bålsta.

Med hänsyn till att tidningarna vanligen binds i tunga och skrymmande

lägg. som dessutom vad beträffar det äldre materialet är mycket ömtåligt,

kommer transportkostnaderna — vid en förläggning av den retrospektiva filmningen till Kalmar — att bli avsevärt högre än om filmningen förläggs till stockholmsområdet. Vid retrospektiv filmning är det vidare, framhåller kommittén, särskilt angeläget, att den personal som filmar materialet och de som inom KB förberett materialet för filmning kan hålla nära kontakt med varandra. Vid förläggning av den retrospektiva filmningen till Kalmar

kan det, enligt kommittén, bli nödvändigt att förstärka KB med biblioteks-

skolad arbetskraft, motsvarande en årsarbetskraft, placerad i Kalmar som rådgivare åt det företag (motsv.) som svarar för filmningen. Enligt kom-

mitténs mening talar såväl bibliotekstekniska som ekonomiska skäl för att

den retrospektiva tidningsfilmningen förläggs till storstockholmsområdet.

Den kontinuerliga filmningen kan, enligt kommittén, med beaktande av transportkostnader före filmningen, lika gärna förläggas till Kalmar som

till stockholmsområdet. Avgörande för kommitténs bedömning av var den kontinuerliga filmningen bör förläggas har varit att en splittring av verksamheten mellan skilda orter leder till kommunikationsproblem av biblioteksteknisk art samt orationella lösningar, som får merkostnader till följd.

Efter ingående överväganden har kommittén funnit att även den kontinuerliga filmningen bör förläggas till storstockholmsområdet.

3.1.7 Leveransskyldighet, upphovsrätt och tryckfrihetsrätt

Kommittén föreslår att av varje tidning som utgör tryckt skrift och som har framställts och utgivits i Sverige skall den som trycker tidningen lämna

ett exemplar (filmningsexemplar) till KB. Detta exemplar ska bilda underlag för filmning och därefter utgöra nationale xemplar.

Den tidigare skyldigheten att leverera tidningar till bibliotek skulle ersättas av skyldigheten att lämna filmningsexemplar till KB. På grund av vissa speciella svårigheter, såsom önskemål om tätare leveranser av tidningsexemplar och behovet att den leveransskyldige viss tid bevarar och ev. lämnar nytt exemplar av tidning, bör enligt kommittén bestämmelserna om avlämnande av tidningar till KB brytas ut från lagen om skyldighet att avläm-

na biblioteksexemplar. Dessa bestämmelser måste med hänsyn till grundlagsföreskrifter intas i en lag. Denna lag föreslås få samma uppbyggnad

som lagen om biblioteksexemplar.

Kommittén har funnit att nuvarande lagstiftning inte behöver ändras för att mikrofilmningen av dagspress ska bli möjlig. Kommittén anser vidare att nuvarande bestämmelser om möjligheten att utnyttja upphovsrättsligt skyddat material är tillräckliga även för det mikrofilmade tidningsmaterialet.

Kommittén har kommit fram till att upptagningen på mikrofilm är att anse som handlingar i tryckfrihetstörordningens mening och att alltså offentlighetsprincipen skall tillämpas i den mån de upprättats av eller getts in till myndighet. Från tryckfrihetsförordningens regler om allmänna handlingars offentlighet görs emellertid undantag för bl. a. material som överlämnats till arkiv eller bibliotek. Kommittén finner det uppenbart att filmningsexemplaren bör behandlas lika med biblioteksexemplaren och således inte omfattas av bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet. Härigenom kan enligt kommittén utlämnandet av nationalexemplaret och mikrofilmade exemplar styras av administrativa föreskrifter.

3.1.8 Filmning— arkivering —läsning

Med utgångspunkt i sin första rapport tar TFK i sin andra rapport upp frågor rörande filmning, arkivering och läsning av den mikrofilmade dags-

pressen.

Beträffande filmningen och behandlingen av film hänvisar TFK till de

förslag och rekommendationer som dataarkiveringskommittén (U 1968: 48 DAK) lägger fram i sitt tredje betänkande.

Kommittén, som samrått med DAK i dessa frågor, finner det vara en uppgift för den föreslagna svenska tidningsavdelningen (STA) vid KB att bevaka pågående standardarbete avseende mikrofilm. Kommittén utgår

dessutom ifrån att STA beaktar de beslut och rekommendationer som blir följden av DAK:s förslag rörande behandling av mikrofilm. Sedan nationalexemplaret efter filmning arkiverats, bör enligt kom-

mittén dubblettmaterial i de fyra berörda biblioteken så snart som möjligt

gallras. ut. Biblioteken bör erhålla fullständiga kopieringar av det kontinuerligt och retrospektivt filmade materialet med hänsyn bl.a. till gallrings-

förfarandet. TFK föreslår att det centrala ledningsorganet vid KB -— STA

— erhåller två fullständiga omgångar positiva kopior, av vilka en för fortsatt kopiering och en för utlåning, främst interurbant till bibliotek och and-

ra institutioner. Kommittén föreslår vidare att universitetsbiblioteken i

Stockholm, Umeå och Linköping bör ges tillgång till kopieomgångar av den kontinuerliga filmningen.

Det filmade materialet av löpande tidningsutgåvor bör enligt kommittén arkiveras som nationalexemplar. Som tidigare nämnts levereras för närvarande exemplar äv svenska dagstidningar till vart och ett av KB samt universitetsbiblioteken I Uppsala, Lund och Göteborg. Om endast en fullstän-

dig omgång dagstidningar skall bevaras i original för framtiden bör det en-

ligt kommittén prövas om befintligt tidningsbeständ vid något av nämnda bibliotek kan utpekas som nationalexemplar. Frågan har därför prövats

mot bakgrund av orgamsatoriska och lokalmässiga förhållanden. Därvid har kommittén funnit att KB bör utses till det bibliotek som skall förvara nationale xemplaret och att detta bör arkiveras i statens biblioteksdepå i

Bålsta. Det tidningsbestånd som hör till KB bör utgöra grund för nationalexemplaret. I samband med detta förslag anger kommittén hur komplettering av nämnda exemplar bör ske.

Den retrospektiva filmningen av ännu ofilmade tidningsbestånd kan en-

ligt kommittén väntas ta ätskilliga år i anspråk. Detta påverkar takten i

gallringen och därmed friställandet av magasinslokaler vid berörda bibliotek. Kommittén lämnar vissa rekommendationer och förslag om hur utgallringen bör ske. Tidningsmaterialet fram till 1900 är därvid dock av så ringa omfattning, att det icke bör innefattas i gallringsförslaget, anser kom-

mittén. Den förutsätter vidare att närmare föreskrifter i fråga om gallringen meddelas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Filmoriginalet bör enligt kommittén förvaras i riksarkivets underjordiska magasin. Beträffande förvaringsförhållanden för såväl filmoriginal som nationalexemplar av tidningar hänvisar kommittén till dataarkiveringskommitténs undersökningar.

I fråga om läsmiljö och läsutrustning redovisar kommittén en rad önske-

mål. En handdriven läsapparat tillverkad i Finland har anpassats till kom-

mitténs krav och senare levererats till en rad bibliotek och institutioner.

De löpande kostnaderna för genomförande av kommitténs förslag i de båda rapporterna kan för den närmaste 15-årsperioden uppskattas till sammanlagt ca 3,8 milj. kr. per år enligt 1976 års löne- och prisläge. Härtill kommer vissa engångskostnader.

Kommittén lägger även fram förslag till författningsreglering rörande filmningens genomförande, urval av nationalexemplar och utgallring.

3.2¶Remissyttrandena

Organisationskommitténs förslag, som framlagts i den första rapporten,

har fått ett positivt mottagande i remissyttrandena. Man konstaterar med

tillfredsställelse att mikrofilmning av hela den svenska dagspressen synes förestående. Flertalet remissinstanser biträder kommitténs förslag att den kontinuerliga filmningen ges prioritet. Statskontoret, riksrevisionsverket (RRV) och Pressens samarbetsnämnd finner det ändamålsenligt att resp.

tidningstryckeri skall handha den dagliga utsorteringen av det material

som skall filmas. Denna uppfattning framförs även av riksarkivet, som dock anser att kontrollmöjligheten inte är helt tillfredsställande från forsk-

ningssynpunkt. Forskningsbiblioteksrådet «(FBR) anser att garantier sak-

nas för att tidningsfilmningen kommer att omfatta samtliga unika sidor. Flera remissinstanser understryker vikten av att yttersta omsorg ägnas åt problemet med framtagning av tidningssidor.

Den av kommittén föreslagna omfattningen av den kontinuerliga film-

ningen — samtliga unika sidor jämte första editionen av storstadspress —-

tillstyrks av dem som yttrat sig i denna fråga, bl.a. RRV och FBR. Statskontoret tillstyrker en filmning av nämnd omfattning under förutsättning av att tidningsföretagen svarar för framtagning av de unika sidorna.

Med hänsyn till det äldre tidningsmaterialets sprödhet och starka förslitning framhålles bl.a. från riksarkivet. FBR och universitetsbiblioteken i

Uppsala och Lund att den retrospektiva filmningen bör fullföljas så snabbt som resurserna medger.

Kommitténs förslag att en särskild enhet för mikrofilmning av tidningar

inrättas vid kungl. biblioteket tillstyrkes av stutskontoret, RRV, riksarki-

vet, kungl. biblioteket (KB), Sveriges allmänna biblioteksförening (SAB)

och Pressens samarbetsnämnd. Förslaget avstyrkes av FBR och universi-

tetsbiblioreker i Lund, vilka anser att det administrativa och organisatoris-

ka ansvaret för tidningsfilmningen bör tillkomma det planerade centrala ledningsorganet för de vetenskapliga biblioteken, bl. a. med hänsyn till att tidningsfilmningen är en fråga som berör samtliga vetenskapliga bibliotek.

Flera remissinstanser tar upp frågan om fortsatt förvaring av tidningar i

original. Enligt direktiven till organisationskommittén bör normalt ett exemplar av varje tidning bevaras. FBR framhåller att om endast ett exem-

plar bevaras i original för framtiden. detta måste förvaras under så betryg-

gande omständigheter att det endast i undantagsfall blir åtkomligt för forskningen. Rådet förordar därför att två kompletta sviter originaltidningar be-

varas, varav den ena under högt ställda arkiveringskrav. Den andra sviten bör ställas till forskningens förfogande i de fall då mikrofilm ej är tillräcklig

för uppgiftens genomförande. 1 sak likartade synpunkter förs fram av sta-

tens humanistiska forskningsråd, universitetsbiblioteken i Uppsala, Lund,

Göteborg och Umeå, historisk-filosofiska sektionen vid universitetet i

Lund och SAB.

Statskontoret tillstyrker kommitténs förslag att förlägga själva filmningen externt. Därvid bör. enligt statskontoret, filmningen beställas hos företag (motsv.) som redan bedriver likartad verksamhet och som kan förutsättas ha erfarenheltsmässig bakgrund för denna verksamhet. Riksarkivet,

FBR och universitetsbiblioteket i Lund anser att kommittén redovisat övertygande skäl för en förläggning av filmningsverksamheten till storstockholmsområdet. Organisationskommittén för skyddat arbete framhäller I sitt yttrande, att oavsett till vilken ort filmningsarbetet lokaliseras, i

första hand arbetsvärden bör tillfrågas om sina möjligheter att åtaga sig filmningsarbetet. RRV anser att hänsyn bör tas tll transportkoöostnader vid prövning av anbud.

Med hänsyn till att Kalmarregionen under senare tid fått vidkännas vissa sysselsättningsproblem förordar länsstyrelsen och länsärbetsnämnden i Kalmar län, Kalmar läns landsting samt Kalmar komnmum att hela den med

tidningsfilmningen förenade verksamheten — administration, filmning, ar-

kivering, m. m. — förläggs till Kalmar. Själva filmningen bör därvid, framhålls det, bedrivas i landstingets regi i anslutning till dess arbetsvårdande

verksamhet. Arbetsmarknadsstyrelsen anser att objektet lokaliseringsmässigt kan bli av största värde för regionen och förordar därför en förläggning till Kalmar. Kommitténs förslag angående filmning, arkivering och läsning av dagspressen har också fått ett positivt mottagande av flertalet remissinstanser.

Statskontoret tillstyrker kommitténs förslag till genomförande av den kontinuerliga och retrospektiva filmningen. Däremot ifrågasätter statskontoret kommitténs förslag om komplettering med kopior av det befintliga filmbeståndet. Kommittén föreslår här en kostnadsram på ca 10 milj. kr., motsvarande ca 0,7 milj. kr. per år under en femtonårsperiod. Före ett beslut om ett så omfattande kompletteringsprogram bör enligt statskontoret utredningen fördjupas på några punkter. Enligt statskontorets mening

måste vissa delar av redan filmade tidningar under alla omständigheter fil-

mas om och omfilmning i större skala än kommittén förutsatt kan vara ett alternativ till komplettering av kopiebeståndet. Omfilmning förefaller, till ungefär samma kostnad som kompletteringen, kunna ge fler bruksko-

pior, högre arkivkvalitet och en enklare administrativ hantering, hävdar

statskontoret. Till dess en plan för omfilmning framlagts bör ytterligare kopior anskaffas endast då det är oundgängligen nödvändigt med hänsyn till biblioteksservicen, anser statskontoret, som tills vidare kan se som en tänkbar åtgärd att endast komplettera tidningsavdelningens kopiebestånd.

Även RRV tillstyrker i huvudsak kommitténs förslag. RRV vänder sig

dock mot förslaget att den föreslagna tidningsavdelningen vid KB skulle få disponera två fullständiga kopieomgäångar av redan filmat material. Enligt RRV torde det av ekonomiska skäl vara tillräckligt med en omgång positi-

va kopior av befintligt tidningsmaterial med hänsyn till att fyra fullständiga sviter kommer att därutöver finnas tillgängliga.

Även universitets- och högskoleämbetet (UHA) tillstyrker för sin del i

allt väsentligt tidningsfilmningskommitténs förslag. UHÄ anser i likhet

med FBR dock att även universitetsbiblioteken i Linköping och Umeå bör

få kopior av det retrospektivt filmade materialet. Därigenom får samtliga

sex högskoleregioner kopior av mikrofilmen. Universiteten i Stockholm, Umeå och Linköping samt SAB hävdar att resp. bibliotek bör få kopior även av det retrospektivt filmade materialet. UHÄ delar även universitetets i Lund uppfattning att uppgiften att utfärda föreskrifter om utgallring med fördel kan åvila det blivande centrala ledningsorganet för de vetenskapliga biblioteken.

Riksarkivet ansluter sig allmänt sett till kommitténs förslag och finner

det riktigt att nationalexemplaret på papper och det vilande filmnegativet av säkerhetsskäl förvaras på olika håll.

Vid den filmning som kontinuerligt bedrivs i dag förstörs det uppskurna och filmade exemplaret sedan filmen kontrollerats och nödvändig omfilmning skett. Riksarkivet ifrågasätter om inte så bör ske också i fortsättningen. Enligt riksarkivet borde två exemplar kunna tagas ut och granskas utan större extrakostnader. Det ena skäres och filmas, det andra — kompletterat med ändringsblad m. m. -- bevaras som nationalexemplar. Detta borde enligt riksarkivet genom ett sådant förfarande få ökad hållbarhet.

KB vill också i likhet med humanistisk-samhällsvetenskapliga forsk-

ningsrådet och SAB att två exemplar i original bör kunna tagas ut, dock för att båda bevaras — efter det att det ena mikrofilmats. KB föreslår detta med hänsyn till dels säkerheten, dels önskvärdheten av att servicen underlättas för de nyttjare som av skilda skäl inte kan använda mikrofilm.

Byggnadsstyrelsen konstaterar att realiserande av kommitténs förslag förutsätter en ytterligare utbyggnad i Bålsta. Det finns goda utbyggnadsmöjligheter i anslutning till de befintliga lokalerna, konstaterar byggnadsstyrelsen. Byggnadsstyrelsen bedömer att en ytterligare etapp kan färdigställas 4—5 är efter beslut.

Vad gäller omfattningen av de lokaler som kan friställas i samband med att en gallring genomförs utgår byggnadsstyrelsen ifrån att denna är beroende av takten i gallringen i förhållande till ackvisitionen av annan litteratur och av de befintliga lokalernas kvalitet.

Vad avser förvaringen av filmoriginalet har byggnadsstyrelsen i sitt yttrande över betänkandet (SOU 1976: 68) Moderna arkivmedier bl. a. anfört att riksarkivets nuvarande resurser för att förvara ADB-material är begränsade, men att planering pågår i samråd mellan riksarkivet och byggnadsstyrelsen för en utbyggnad av bergrum, där även band och filmmaterial kan

förvaras.

Byggnadsstyrelsen bedömer det slutligen sannolikt att förvaring av full-

ständiga kopieomgångar av det filmade materialet i universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund m. fl. kan komma att ställa krav på lokalmässiga omdispositioner och ombyggnader i befintliga lokaler, vars omfattning får prövas från fall till fall. .

LUP-nämnden för universitet och högskolor kommenterar endast de delar av kommitténs förslag som berör nämndens verksamhet och ansluter sig härvid till kommitténs förslag.

Nämnden kan konstatera att förslaget om Bålstadepån som förvaringsplats för nationalexemplaret av tidningar väl låter sig kombineras med förslaget - som är under utredning inom nämnden — att successivt bygga ut biblioteksdepån i Bålsta till en riksdepå för litteratur. En mera allsidig

depåservice kommer därigenom att kunna lämnas bibliotekskunderna och

förutsättningarna för att uppnå en tillfredsställande servicegrad och bemanning vid depån ökar, konstaterar nämnden.

Nämnden tillstyrker även kommitténs förslag att förvara originalexem-

plaret av negativfilmer av tidningarna i riksarkivets arkivlokaler i Stockholm. Det härigenom uppkomna lokalbehovet bör sålunda beaktas vid den

framtida utbyggnaden av de underjordiska magasinslokalerna vid riksarkivet. Nämnden har heller inget att erinra mot kommitténs synpunkter och för-

slag beträffande läsmiljö och läsutrustning m. m. vid studium av mikrofil-

made tidningar. Det bör ankomma på LUP-kommittéerna att i det löpande

lokal- och utrustningsprogramarbetet beakta behovet av lokaler och ut-

rustning — bl.a. läsapparater — för tidningsfilmstudier vid universitetsoch högskolebiblioteken, hävdar nämnden. Det underlag för denna planc-

ring som tidningsfilmningskommittén givit I rapporten bör kunna tjäna som

vägledning för kommittéerna ! detta arbete, anser nämnden.

4¶Internationellt system för tidskriftsregistrering (ISDS)

Unesco antog är 1972 det s.k. UNISIST-programmet, som numera är en del av Unescos s.k. General Information Programme. Sverige har utsett statens råd för vetenskaplig information och dokumentation till svenskt kontaktorgan med programmet.

Inom ramen för programmet har upprättats ett internationellt system för registrering av periodiska skrifter och serier, International Serials Data

System (ISDS). Syftet med systemet är att skapa ett pålitligt och heltäc-

kande register för samtliga seriepubhkationer. En central för systemet har

upprättats i Paris. Förslag till statuter för centret har diskuterats vid internationella konferenser där även svenska observatörer har deltagit. Sverige deltar redan i det praktiska arbetet. I oktober 1974 anvisade re-

geringen första gången medel till kungl. biblioteket för introduktion och drift i Sverige av systemet.

Sverige har senare erbjudits att ansluta sig formellt till centret. Med anledning härav remitterades hösten 1976 förslag till statuter för centret till

berörda instanser. Samtliga instanser tillstyrkte att Sverige ansluter sig. Några av instanserna hade dock förslag till ändringar i statuterna. Ändringar i den riktning förslagen gick har sedermera gjorts.

5¶Föredraganden

5.1¶Inledning

Mot bakgrund av utvecklingen inom informations- och dokumentations-

området tillkallades år 1975 två utredningar med uppgift att se över problem inom informationsomrädet. Dessa utredningar var dels utredningen

rörande ett centralt biblioteksorgan m. m., som antog namnet biblioteksoch dokumentationssamverkanskommittén, BIDOK (U 1975: 06), dels ut-

redningen om organisation av verksamheten inom området teknisk och vetenskaplig information och dokumentation, som antog namnet SINF-

DOK-utredningen (1 1975:04). I direktiven för de två utredningarna föreskrevs att de skulle samråda.

Utredningarna lade hösten 1977 fram ett gemensamt betänkande (SOU

1977:71) Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. I betänkandet beskriver utredningarna bl. a. nuvarande struktur inom informationsområdet och redogör för sina överväganden om förutsättningarna för och problemen inom informationsförsörjningen. Vidare lägger de fram ett gemen-

samt förslag om en delegation för informationstörsörjning med planerings-

och samordningsuppgifter.

I betänkandet ingår också särskilda förslag från var och en av utredningarna. BIDOK lägger fram förslag om kungl. bibliotekets (KB) framtida uppgifter och organisation samt redogör för sina överväganden om möjlig-

heterna till samverkan mellan folkbiliotek och forskningsbiliotek.

SIN FDOK-utredningen tar upp vissa frågor rörande bl. a. industrins informationsbehov.

Med tanke på vikten av att bedöma informations- och dokumentationsfrågorna samlat finner jag det värdefullt att utredningarna kunnat enas om ett gemensamt underlag för regeringens och riksdagens ställningstaganden. Jag kommer i det följande att redogöra för utredningarnas förslag och mina ställningstaganden till dem. Jag vill från början betona att jag, i likhet med utredningarna. främst behandlar den vetenskapliga och tekniska informations- och dokumentationsverksamheten. Jag har i dessa delar samrätt med statsrådet Johansson.

I anslutning till BIDOK:s förslag om KB:s uppgifter och organisation kommer jag även att ta upp de förslag om mikrofilmning av svensk dagspress som tidningsfilmningskommittén (U 1973: 07) har lagt fram i sina två rapporter (DsU 1975: 4 och 1976: 14) Dagspress på mikrofilm.

Jag vill redan nu ange att jag avser att i huvudsak följa utredningarnas

förslag om organisation för informations- och dokumentationsområdet.

Detta innebär bl. a. att jag vad gäller övergripande uppgifter kommer att

föreslå en ansvarsfördelning mellan å ena sidan en delegation för informa-

tionsförsörjning och å andra sidan ett nationalbibliotek.

Utredningarna tar upp en rad frågor som i första hand bör bedömas av

de organ som har eller kommer att få ansvar för informationsförsörjningen.

Jag kommer därför inte att lägga fram förslag i dessa frågor utan överlämnar till vederbörande organ att ta ställning till förslagen och använda dem som underlag för sin planering.

För sammanhangets skull kommer jag att beröra vissa frågor där det ankommer på regeringen att besluta.

5.2¶Informationsförsörjning

5.2.1 Utgångspunkter

Utvecklingen under senare år har medfört att samhället blivit alltmer be-

roende av information och dokumentation. Forsknings- och utvecklingsarbete inom universiteten och högskolorna har ökat snabbt. Samtidigt och i samspel med tillväxten inom högskolan har forsknings- och utvecklingsar-

bete fått ökad betydelse inom skilda sektorer av samhället. En förutsättning för att bedriva forsknings- och utvecklingsarbete är att man får kännedom om vad som görs och tidigare har gjorts inom det aktuella området och att man får tillgång till och kan utnyttja resultat och idéer från andra

håll. Även inom annan samhällsverksamhet ökar behovet av information

och dokumentation.

Främst den växande forskningsverksamheten har i sig inneburit att också mängden av information ökat explosionsartat. Enligt olika beräkningar

fördubblas informationsmängden vart tionde till femtonde år. Detta skulle

innebära att det sedan mitten av 1960-talet fram till i dag har publicerats li-

ka mycket vetenskaplig och teknisk information som under all tid dessförinnan.

Denna utveckling leder också till krav på att information skall kunna för-

medlas allt snabbare. Ofta riktas intresset mot arbete som fortfarande på-

går. De traditionella formerna för informationsförmedling är inte längre tillräckliga. Så har t. ex. rapporter och tidskrifter till en del ersatt böcker.

Tekniska hjälpmedel av olika art mäste tillgripas och utnyttjas i allt större omfattning. Datatekniken har här fätt stor betydelse för lagring och sökning av information. Utvecklingen har också medfört ett ökande behov av

samarbete mellan olika organ med verksamhet inom dessa områden såväl nationellt som internationellt.

Informations- och dokumentationsverksamhet har behandlats i olika

sammanhang under senare år. Behovet av samordning och övergripande planering har man sökt tillgodose bl. a. genom att inrätta särskilda organ. Är 1965 inrättades forskningsbiblioteksrädet (FBR) som ett samrådsorgan

för främst de vetenskapliga biblioteken. År 1968 inrättades statens råd för vetenskaplig information och dokumentation (SINFDOK) med uppgift bl. a. att inom området vetenskaplig information och dokumentation följa utvecklingen och dra upp riktlinjer för verksamheten, att svara för långsik-

tig planering och att fördela stöd till forsknings- och utvecklingsarbete. Klara riktlinjer för hela området information och dokumentation har dock saknats.

Det är mot bakgrund bl. a. av denna utveckling som utredningarna gör sina överväganden. De anser det nödvändigt att förena å ena sidan traditionell biblioteksservice och å andra sidan vetenskaplig och teknisk informa-

tion och dokumentation. Utredningarna utgår från att i princip alla veten-

skaper och ämnen bör rymmas inom begreppet vetenskaplig information. De anför att det av organisatoriska, personella och ekonomiska skäl är motiverat att behandla området som en helhet, vilket också är grunden för att de har kunnat lägga fram gemensamma förslag.

Utredningarna anför vidare att det är väsentligt att definiera och avgränså problemområdet på ett sädant sätt att framtida tekniska landvinningar

kan inkluderas. De anser det därför vara befogat med en viss återhållsam-

het med att entydigt och exakt söka staka ut det område utredningarna har

haft att behandla. De definitioner och avgränsningar som redovisas I be-

tänkandet anges vara av snarast operationell karaktär och gör därför inte anspråk på exakthet.

Utredningarna definierar information och dokumentation som systematisk anskaffning, lagring, urval och förmedling av fakta eller begrepp obe-

roende av hur detta görs. Ett viktigt inslag i denna verksamhet är enligt ut-

redningarna en aktiv vägledning och undervisning av den som söker information. En avgränsning görs gentemot informationsspridning, varmed utredningarna avser verksamhet där någon själv väljer ut informationen och sprider den.

Som sammanfattande benämning på informations- och dokumentationsverksamhet inför utredningarna begreppet informationsförsörjning. Syftet med denna skall vara att underlätta för informationssökare att nå den information som är relevant för dem. Begreppet omfattar bl. a. verksamheten vid olika typer av bibliotek, informationscentraler och vissa arkiv. Utredningarna anger dock, i anslutning till sina direktiv, att deras uppgift är att behandla den vetenskapliga och tekniska informationsförsörjningen. Detta område definierar utredningarna som den verksamhet som betjänar främst forskning. högskoleutbildning, industriell utveckling och annan samhällelig verksamhet som grundar sig på tillämpning av dokumenterad erfaren-

het.

Jag kan i huvudsak ansluta mig till de avgränsningar som utredningarna gör. Utredningarnas sammanfattande benämning informationsförsörjning bör kunna användas som praktisk benämning. Enligt min mening är det vä-

sentliga att informations- och dokumentationsverksamhet ses som en hel-

het. Endast med den utgångspunkten kan man på sikt bygga upp en ändamålsenlig organisation för informationsförsörjning som underlättar och möjliggör en långsiktig planering och ett rationellt utnyttjande av resurserna. Man kan i sammanhanget peka på att en sådan enhetlig syn allmänt

vinner insteg i mänga andra länder. Bl. a. I övriga nordiska länder har man börjat bygga upp en organisation för informationsförsörjningen enligt ett sådant mönster.

Samtidigt vill jag, i likhet med utredningarna, framhålla att begreppsbestämningar inte har ett värde i sig. Deras värde ligger i att de kan användas praktiskt och utgöra grund för en ändamålsenlig organisation. Därmed bortfaller också till en del behovet av att göra exakta definitioner. I stället bör man läta avgränsningarna göras efter hand och i anslutning till utvecklingen.

Utredningarna delar in informationsförsörjningen i tre system: referenssystemet. beständssystemet och kommunikationssystemet. Referenssystemet består av de hjälpmedel som används för att orientera sig bland och

leta sig fram till fakta och dokument av olika slag. I referenssystemet ingår

därför främst olika bibliografiska hjälpmedel som tryckta och stencilerade

bibliografier och litteraturlistor, bibliotekens kortkataloger och datorbase-

rade söksystem.

I beständssystemet ingår de dokument och andra informationskällor som referenssystemet hänvisar till. Det består främst av bibliotekens och andra institutioners gemensamma, tillgängliga samlingar av dokument eller andra informationskältlor såsom produkt- och faktadatabaser.

Kommunikationssystemet slutligen utgörs av förbindelserna mellan användarna och referens- och beståndssystemen liksom mellan systemen inbördes. I det ingår bl. a. post, telefon, direkta personkontakter, telex och datakommunikationsnät. |

Utredningarna påpekar att denna indelning i tre system tjänar det praktiska syftet att ge en grund för att beskriva och diskutera åtgärder inom informationsförsörjningen. I praktiken hänger givetvis systemen nära samman och kan inte alltid klart skiljas åt.

5.2.2 Riktlinjer för informationsförsörjningen

Utredningarna anför att informationslörsörjningen inte är en isolerad fö-

reteelse utan ett av flera medel för att uppnå vetenskapliga, ekonomiska,

sociala och kulturella mål i samhället. Mot denna bakgrund ställer utredningarna upp vissa riktlinjer för informationsförsörjningen.

Huvudsyftet för informationsförsörjningen är enligt utredningarna att

den skall tillgodose de behov av information som finns eller kan förutses vid forsknings- och utvecklingsverksamhet eller liknande verksamhet oav-

sett var den bedrivs I samhället.

Utredningarna framhåller vidare vissa krav som bör uppfyllas. BI. a.

skall informationsförsörjningen avse information inom alla discipliner och områden som kan bidra till samhällsutvecklingen och syfta till att tillför-

säkra användarna information oavsett medium, form och bearbetningsgrad och oberoende av var den har framtagits. Det internationella utbudet av in-

formationstjänster skall utnyttjas I största möjliga utsträckning och de informationstjänster som byggs upp skall utnyttja tillgänglig teknik.

Dessa riktlinjer kan enligt min uppfattning utgöra en god utgångspunkt för planeringen av informationsförsörjningen. Det bör ankomma på de organ som får det övergripande ansvaret för informationsförsörjningen att i sin planering vidareutveckla och tillämpa dessa riktlinjer.

Utredningarna behandlar vidare i ett särskilt avsnitt nationella uppgifter

inom informattionsförsörjningen. Som utgångspunkt fastslår utredningarna alt den decentraltiserade struktur som i dag gäller för informationsförsörjningen I Sverige bör gälla även framdeles. Detta innebär att service ges av lokala organ och att bestut om service i stor utsträckning fattas lokalt. Denna struktur behöver dock enligt utredningarna kompletteras med elt samordningsorgan för navionella uppgifter.

Som nationella funktioner anger utredningarna planering och samord-

ning, forskning och utveckling, samt nationella serviceuppgifter. Till detta

kommer också nationaldokumentära uppgifter. Jag har i det föregående kortfattat redovisat vilka uppgifter utredningarna anger under de olika funktionerna.

Jag tillstyrker för egen del denna principskiss för informationsförsörjningens uppbyggnad. Några av de viktigaste delarna av den vetenskapliga informationsverksamheten utgörs av de vetenskapliga biblioteken inom

högskolan. Dessa ingår i en decentraliserad högskoleorganisation. där be-

sluten om deras verksamhet inkl. anslagstilldelning fattas lokalt av resp. högskolestyrelse. Någon ändring av denna struktur bör inte ske.

Jag kan också tillstyrka utredningarnas förslag att vissa uppgifter av

övergripande karaktär läggs på ett centralt organ. I detta sammanhang vill

jag erinra om att utgångspunkten för BIDOK:s uppdrag var vad min företrädare anförde i prop. 1975:9 om reformering av högskoleutbildningen (s. 545), nämligen att ett centralt ledningsorgan på de vetenskapliga bibliotekens område var väl motiverat, ett uttalande som riksdagen inte hade nå-

gon erinran mot (UbU 1975:17, rskr 1975:179). Mot bakgrund av mitt till-

stvrkande i det föregående av en enhetlig syn på informationsförsörjningsområdet bör ett sådant centralt ledningsorgan få ansvar inte enbart för biblioteksområdet utan också för den verksamhet med inriktning på den tekniska informationen för vilken hittills SINFDOK har ansvarat. Jag återkommer i det följande till uppgifter och organisation för ett sådant or-

gan.

5.2.3¶Vissa särskilda frågor

Utredningarna redogör för ett antal problemområden som helt eller delvis bör ingå i ett kommande centralt ledningsorgans ansvarsområde. 1 en

särskild bilaga ger utredningarna eu underlag för en utvecklingsplan inom informationsförsörjningens område. I det avsnitt som innehåller särskilda

överväganden för SINFDOK-utredningens del tas också vissa sådana uppmfter upp.

Som jag har angivit i det föregående är en rad av dessa uppgifter av den arten att de i första hand bör bedömas av de organ som i framtiden kommer att vara ansvariga för informationsförsörjningen. Jag finner därför inte anledning att här närmare gå in på dem. På ett par punkter av principiell karaktär vill jag dock ange vilka utgångspunkter som enligt min mening bör gälla för den fortsatta planeringen av informationsförsörjningen.

Utredningarna anför att fördelningsplaner för litteraturköp har prövats för de vetenskapliga biblioteken och att en viss ansvarsfördelning före-

kommer bland säväl vetenskapliga bibliotek som folkbibliotek för servicen till användarna. De nya krav som kommer att ställas på informationsförsörjningen behöver, anser utredningarna. mötas med en ansvarsfördelning

som omfattar såväl beständs- som referensservice. Därför bör, förordar utredningarna, ett system med ansvärsbibliortek prövas. Ett sådant system

innebär att vissa bibliotek eller informationscentraler får ett nationellt ansvar för referens- och beståndsservicen inom ett visst ämnes- eller problemområde.

Flertalet remissinstanser tillstyrker principen om ett system med ansvarsbibliotek. Samtidigt ifrågasätter flera instanser om systemet är möjligt att genomföra inom ramen för nuvarande resurser. Andra instanser anför att ekonomiska och budgetmässiga konsekvenser av ett sådant system måste utredas närmare innan en försöksverksamhet sätts igång. Bl.a. pekar man på att anslagssystemet för högskolan, där kostnader för biblioteksservice kommer att ingå som icke särmarkerade delar av anslagen för utbildning och forskning, reser vissa tekniska frågor.

Jag är för egen del beredd att i princip tillstyrka att ett system med ansvarsbibliotek prövas närmare. I likhet med en rad remissinstanser anser jag emellertid också att de närmare formerna för och omfattningen av systemet m. m. bör utredas innan en konkret försöksverksamhet startas. Bl.a. bör, som flera instanser påpekar, frågan om hur ett sådant system skall kunna anpassas till högskolans anslagssystem undersökas. Jag vill här erinra om att jag I årets budgetproposition (prop. 1977/78:100 bil. 12 s.

393). i enlighet med riksdagens uttalande våren 1977 (prop. 1976/77:59 s. 243, UbU 1976/77: 20 s. 81, rskr 1976/77: 246), förordat att kostnaderna för

bl. a. biblioteksservice inom högskolan bestrids inom ramen för anslag till utbildning och forskning inom högskolan. Detta medför att det i sista hand är styrelsen för resp. högskoleenhet som fastställer medelstilldelningen till enhetens bibliotek. Eftersom de vetenskapliga biblioteken inom högskolan tillhör de viktigaste beståndsdelarna i informationsförsörjningen, är det nödvändigt att noggrant överväga hur ett system med ansvarsbibliotek skall anpassas till högskolans anslagssystem.

För att genomföra ett ansvarsbibliotekssystem krävs vidare god översikt över bestånd m. m. vid berörda bibliotek och informationscentraler, lik-

som en inventering av behovet av särskild bevakning av olika ämnesområden. Därvid torde man kunna konstatera att vissa bibliotek redan i dag i huvudsak fyller de krav som kan ställas på ett ansvarsbibliotck enligt utredningarnas modell. Vissa ämnesområden torde å andra sidan vara av den arten att en ansvarsfördelning inte kommer ifråga eftersom dessa områden bör bevakas t full utsträckning av flera bibliotek.

Det bör ankomma på i första hand det centrala organ som jag kommer att förorda att närmare utreda de frågor jag har angivit. Ett genomförande av systemet får givetvis förutsättas ske successivt, allteftersom förutsättningarna för bevakning av de ämnesområden som väljs ut föreligger.

I anslutning till ansvarsbibliotekssystemet har utredningarna även tagit upp några frågor av delvis liknande karaktär. Så avvisar de tanken på ett svenskt bibliotek särskilt avsett för fjärrläneservice. Motiveringen härför är att den tekniska utvecklingen liksom ett genomfört system med ansvarsbibliotek till stor de! bör kunna ersätta ett sådant bibliotek. Uppbyggnaden av ett fjärrlånebibliotek skulle dessutom kräva jämförelsevis stora basin-

vesteringar som inte skulle vara nödvändiga vid utvecklandet av ett ansvarsbibliotekssystem.

Några remissinstanser anser att tanken på ett fjärrlånebibliotek inte bör avskrivas definitivt utan att den kan prövas vidare, eventuellt också med andra konstruktioner än ett sammanhållet bibliotek.

För egen del ansluter jag mig till utredningarnas bedömning att ett särskilt fjärrlånebibliotek inte bör byggas upp. En stör del av de behov ett sådant skulle möta tillgodoses redan genom den omfattande fjärrlåneverksamhet som i dag bedrivs mellan biblioteken i landet. Ett system med ansvarsbibliotek kan ytterligare bidra till att täcka sådana behov.

Utredningarna har också diskuterat tanken på en central för registrering

och insamling av tekniska och vetenskapliga rupporter. Dessa utgör i dag

ett särskilt problem, eftersom de ofta inte registreras på samma sätt som övrig litteratur och inte behandlas enhetligt i biblioteken. Frågan om en särskild rapportcentral bör enligt utredningarna övervägas närmare I samband med frågan om ett ansvarsbibliotekssystem.

Några remissinstanser har kommenterat denna fråga. Statens väg- och trafikinstitut har anfört att sådana rapporter bör behandlas, registreras och förvaras på samma sätt som övrig litteratur. Styrelsen för teknisk utveckling föreslär att man inrättar ett fjärrlånebibliotek för periodisk litteratur och rapportlitteratur.

Dokumentation av den typ som de tekniska rapporterna representerar är en del av den samlade dokumentationen. För vissa behov, bl. a. inom industrin, torde de tekniska rapporterna tillhöra den väsentligaste delen av dokumentationen. Det är därför viktigt att denna dokumentation behandlas så långt möjligt på samma sätt som Övrig dokumentation. Detta utesluter givetvis inte att man väljer särskilda metoder för att göra en särskild kategori av dokument tillgänglig. Jag är emellertid inte f.n. beredd att föror-

da att en särskild rapportcentral inrättas. Denna fråga bör övervägas vida-

re av de organ som får ansvar för informationsförsörjningen. bl.a. i samband med frågan om ett system med ansvarsbibliotek. Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag i 1977 års budgetproposi-

tion (prop. 1976/77:100 bil. 12 s. 3771) tog upp frågan om framtida ställning för AB Atomenergis bibliotek i Studsvik. Frågan har utretts vidare av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) som i en skrivelse den 19 september 1977 har redovisat sina slutsatser. I prop. 1977/78:110 om energiforskning m. m. har statsrådet Johansson

efter samräd med mig bl. a. förordat att AB Atomenergis biblioteks ställ-

ning inte ändras f.n. I anslutning härvll vill jag konstatera att jag förutsätter att bibliotekets möjligheter beaktas i samband med frågan om ett sy-

stem med ansvarsbibliotek.

Utredningarna har också tagit upp frågan om avgiftsheläggning av biblioteksservice. Sådan förekommer i dag i begränsad utsträckning. Utredningarna förordar att rörliga kostnader för datorbaserad referensservice i största möjliga utsträckning täcks genom uttag av avgifter från användarna. Övriga resurser för verksamheten bör tillföras över ordinarie budget.

På längre sikt bör den organisation som utredningarna föreslår ta initiativ

till en översyn av nuvarande taxesättning och diskutera mer genomgripan-

bör undersöka förutsältningarna för att låta omfattande litteratursökningar 1 tryckta bibliografier och på sikt även annan service vid forskningsbibliotek betalas av användarna. Flera remissinstanser instämmer i huvudsak med utredningarnas resonemang. SINFDOK menar att det är en förutsättning för att den föreslagna delegationen skall kunna fullgöra sina samordningsuppgifter att den fär befogenhet och möjligheter att pröva avgiftsbeläggning och subventioner för att åstadkomma en riktig avvägning av ekonomin för hela informationsförsörjningsomrädet, anpassad till samhällets intresse av att existerande information effektivt utnyttjas. Andra instanser är negativa till utredningarnas förslag. Statens kultur-

råd. FBR och Centralorganisationen SACO/SR anser att beslut om avgifts-

beläggning av delar av informationsförsörjningsområdet är ett viktigt kulturpolitiskt ställningstagande. Avgiftsbeläggning av biblioteksservice strider mot vedertagna principer för folkbibliotekens verksamhet. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) pekar på att avgiftsbeläggning kan

motverka att en allt vidare krets av intressenter får tillgång till information. Svenska kommunförbundet anför att en avgiftsbeläggning inte får innebära

att kostnader flyttas över från staten till kommunerna. Avgiftsbeläggning förekommer redan i dag inom vissa delar av informationstörsörjningsområdet, främst för viss datorbaserad informationsför-

medling. Den traditionella biblioteksservicen är däremot sedan gammalt

avgiftsfri.

Utvecklingen innebär emellertid att allt större grupper efterfrågar information av olika slag. Den information de söker är också ofta av mer kvalificerad karaktär än tidigare och fordrar inte sällan att kostnadskrävande teknisk utrustning utnyttjas. Enligt min uppfattning är det mot den bakgrunden inte rimligt att lägga fast en princip att informationsservice i alla lägen skall vara kostnadsfri för användaren.

I dag saknas dock underlag för att fastställa nya principer för avgiftsbeläggning av informationsservice. Tills vidare bör avgiftsbeläggning förekomma i vart fall i nuvarande omfattning. På längre sikt bör de organ som

får ansvaret för informationsförsörjningen i framtiden ta initiativ, i enlighet med utredningarnas förslag, till cn allsidig undersökning av förutsättningar för avgiftsbeläggning av informationsservice. Utgångspunkten bör därvid vara att en rimlig avgiftsbeläggning för användarna skall gälla, utan att den

förhindrar informationsförmedling i samhället. Detta innebär givetvis inte

att alla bibliotekstjänster bör avgiftsbeläggas. Särskilt bör beaktas att en-

skildas tillgång till information inte skall försvåras.

5.3¶Informationsförsörjningens organisation

5.3.1 Nuvarande struktur Som framgår av utredningarnas redogörelse — som jag i det föregående har redovisat förhållandevis fylligt — företer den nuvarande organisationen för

förvarande och förmedling av information och dokumentation en mångsidig uppbyggnad. Ansvaret för det löpande, operativa arbetet ligger på en

lång rad organ av växlande karaktär. Bland sådana organ märks t. ex. ve-

tenskapliga bibliotek, såväl s.k. allmänbibliotek som specialbibliotek.

Vidare ingår i nätet bl. a. en rad myndigheter med särskilt ansvar för sitt ansvarsområde, eller informationscentraler med såväl bevarande som förmedlande uppgifter.

Ansvar för sådana uppgifter som utredningarna betecknar som nationel-

la och som avser både övergripande planerings- och samordningsuppgifter

och serviceuppgifter ligger hos några organ. Dessa har dock i allmänhet ett

avgränsat ansvarsområde och inte ansvar över hela fältet. Bland dessa or-

gan bör främst nämnas kungl. biblioteket (KB) och FBR samt vad gäller

forskning och utveckling SINFDOK.

5.3.2 Framtida struktur och ansvarsfördelning

Utredningarna utgår från att den grundläggande principen för en framtida organisation skall vara att operativ verksamhet utförs i ett decentraliserat mönster. Utredningarna föreslår att denna struktur kompletteras med ett centralt organ för främst planering och samordning samt forskning och utveckling. Jag har i det föregående tillstyrkt denna principstruktur.

G Riksdagen 1977/78. 1 samt. Nr I 14

Med denna utgångspunkt presenterar utredningarna två organisationsalternativ.

Det ena alternativet är ett nationalbibliotek med planerings-, samord-

nings- och utvecklingsuppgifter jämte de operativa uppgifter, främst natio-

naldokumentära. som f.n. åvilar KB. Det andra alternativet innebär att en särskild delegation för informationsförsörjning inrättas för planerings-,

samordnings- och utvecklingsuppgifter. Vid sidan av delegationen får KB ställning som nationalbibliotek med ansvar i huvudsak för KB:s nuvarande uppgifter.

Utredningarna förordar det senare av dessa två alternativ. Flertalet remissinstanser tillstyrker också utredningarnas förslag.

Sveriges lantbruksuniversitet och biblioteket vid universitetet i Umeå

menar att de två föreslagna organen bör höra samman organisatoriskt. Motiveringen härför är bl.a. att det samordnande och planerande organet

även bör ha direkt inflytande på den operativa nationella servicen, samt att det torde krävas en stark central myndighet för att få det inflytande på informationsförsörjningsområdet som delegationen förutsätts få.

Som jag redan har angivit förordar jag att utredningarnas förslag följs. Jag delar således utredningarnas bedömning att man bör skilja de två funktionerna åt. Delegationen bör alltså i sin myndighetsutövning vara fristående från nationalbiblioteket. En fristående delegation får en neutral ställ-

ning gentemot nationalbiblioteket och andra vetenskapliga bibliotek och institutioner som svarar för informationsförsörjning. Delegationen kommer också att ha ett ansvar gentemot ett vidare fält än det som direkt berörs av det föreslagna nationalbibliotekets verksamhet. I delegationen bör

finnas en stark representation för användarintressena, bl. a. inom industri och näringsliv. Den får därför en annan sammansättning än den styrelse som jag kommer att föreslå inrättas för biblioteket.

Denna uppdelning av ansvarsområden innebär inte i sig att delegationen

inte kan ha vissa verkställande uppgifter. Ställning till detta bör emellertid inte tas nu, utan man bör avvakta en närmare precisering av uppgifterna i organisationsarbetet samt utvecklingen efter hand.

Ett antal remissinstanser har tagit upp vissa synpunkter på ansvarsför-

delningen inom informationsförsörjningens område och på de uppgifter som de nämnda organen föreslås få. Dessa frågor och andra av liknande art

bör granskas närmare i det organisations- och förberedelsearbete som jag

förutsätter kommer att utföras fram till dess att den nya organisationen börjar arbeta. Jag återkommer i det följande till formerna för detta organi-

sationsarbete. Några av de frågor som remissinstanserna har berört vill jag

dock ta upp redan nu. I sitt yttrande anför SINFDOK att en förutsättning för att den föreslagna lösningen bör genomföras är att garantier skapas för att delegationen får

tillräckliga resurser för forsknings- och utvecklingsarbete. Om detta inte

blir fallet bör enligt SINFDOK forsknings- och utvecklingsansvaret läggas

på ett vid sidan av delegationen inrättat forskningsråd.

Enligt min uppfattning vore det en klar nackdel om delegationen inte jämte sina Övriga övergripande uppgifter för informationsförsörjningen

även hade ansvaret för utveckling och forskning på detta område. En ut-

gångspunkt för förslaget är att man hos ett organ skall få en samlad överblick och ett samlat ansvar för informationsförsörjningen. Forsknings- och utvecklingsarbetet är en mycket väsentlig del av detta, varför ansvaret bör ligga hos delegationen som en central uppgift.

Detsamma kan i princip sägas om den oro som några instanser har framfört med anledning av att delegationen föreslås få ett övergripande planeringsansvar för utbildning inom informationsförsörjningsområdet. Detta

har bl. a. framförts av högskolan i Borås, där utbildning för bibliotekarier bedrivs, och av SACO/SR. Det är min uppfattning att delegationen bör ha

en övergripande, samordnande uppgift när det gäller att ta initiativ till och främja utbildning inom detta område. Detta innebär inte något intrång på högskolans ansvar för planering och utveckling av sådan utbildning som naturligen hör till högskolans ansvarsområde. Delegationen bör givetvis

samarbeta nära med alla berörda organ. Dess övergripande ansvar innebär

1 första hand att den skaffar sig överblick över befintliga utbildningar och

tar initiativ, i samråd med övriga berörda organ, där brister finns.

Riksarkivet anför att en gränsdragning bör göras så att delegationens

mandat inte berör arkivområdet. Jag delar riksarkivets uppfattning att en

så klar ansvarsfördelning som möjligt bör göras mellan delegationen och statens arkivstyrelse. Frågan om avgränsning mellan arkivstyrelsens ansvarsområde och delegationens bör därför behandlas i organisationsarbetet.

5.3.3 En delegation för informationsförsörjning

Jag tillstyrker säledes att en delegation för informationsförsörjning inrättas. Delegationen skall ansvara för övergripande planering och samordning inom informationsförsörjningsområdet. Den skall vidare svara för forsknings- och utvecklingsverksamhet och ha vissa serviceuppgifter. I delega-

tionens uppgifter bör ingå att svara för internationell bevakning och sam-

verkan.

Delegationen bör i enlighet med utredningarnas förslag få ställning som självständig myndighet under utbildningsdepartementet. Till frågan om administrativ ställning för delegationen återkommer jag i det följande. Samtidigt med att delegationen inrättas bör SINFDOK och FBR upphöra. Enligt utredningarnas förslag skall delegationen ha högst tio ledamöter

representerande allmänintressen, användarintressen och närliggande områden. Allmän- och användarintressena förutsätts få majoritet i delegationen. Utredningarna har inte tagit ställning till frågan om i delegationen bör

ingå personalföreträdare.

En rad remissinstanser har anfört synpunkter på sammansättningen. Jag utgår för egen del från att sammansättningen bör övervägas ytterligare, bl.a. I anslutning till organisationsarbete, och med hänsynstagande till framförda synpunkter. Utgångspunkten för sådana överväganden bör vara att delegationen, för att fullgöra sina uppgifter, måste vara ett organ där

allmän- och användarintressena har en stark representation. Samtidigt

måste delegationen ha tillgång till bred sakkunskap. När den slutliga sam-

mansättningen fastställs måste dessa olika faktorer beaktas. Enligt min

mening bör dock inte någon bindning göras i instruktion eller liknande till att bestämda organ eller sammanslutningar skall representeras i delegatio-

nen. Remissinstanserna har i allmänhet varit positiva till utredningarnas för-

slag om att ett antal nämnder knyts till delegationen. En rad synpunkter har emellertid förts fram på såväl vilka nämnder som bör inrättas som sammansättningen av nämnderna. Några instanser, bl. a. riksrevisionsverket (RRV) och Landstingsförbundet, är tveksamma till en fast nämndorganisation. RRV förespråkar i stället en mer flexibel organisation med arbetsgrupper där delegationen själv beslutar såväl om inrättande som om avvecklande.

Med tanke på informationsförsörjningens mångsidighet torde det komma att krävas olika beredande organ under delegationen. Det torde också bli nödvändigt att i olika sammanhang anlita ytterligare expertis utöver den

som ingår i själva delegationen. Ett system med nämnder så som utred-

av permanenta nämnder olika arbetsgrupper m. m. kunna tillsättas för tillfälliga uppgifter.

Remissbehandlingen har visat att ytterligare överväganden krävs om vilka nämnder som bör inrättas. Detta bör ske under organisationsarbetet. Därvid bör givetvis beaktas såväl utredningarnas förslag — som dessa själva har angett som exempel — som synpunkter framförda i remissbehandlingen.

Vid utformningen av nämndorganisationen bör givetvis en avstämning göras av hur olika intressegrupper kan representeras i olika nämnder. Det

är möjligt att man härvidlag från början kan ange vilka sakområden som

bör företrädas i resp. nämnd. Någon definitiv bindning till organ och sammanslutningar bör emellertid inte heller här göras.

Delegationen kommer i vart fall inledningsvis att ha ett jämförelse vis li-

tet kansli. Det kan därför vara ändamålsenligt om den administrativt kan

knytas till något befintligt organ, i första hand nationalbiblioteket. Detta

bör prövas som ett första alternativ i organisationsarbetet.

Flera remissinstanser har tagit upp de förslag till medelsberäkningar som utredningarna har gjort för delegationens verksamhet. Detta måste givet-

vis bedömas i budgetberedningen för resp. budgetår. Som utgångspunkt för den första budgetbedömningen bör då ligga ett inom organisationsarbe-

tet utarbetat detaljförslag till organisation för delegationen och till anslagsstruktur. Jag återkommer i det följande till frågor om förberedande organisationsarbete inför inrättandet av delegationen.

5.3.4 Nationalbiblioteket

Som jag har anfört i det föregående förordar jag att vid sidan av en dele-

gation för informationsförsörjning det nuvarande KB ombildas till ett nationalbibliotek med vissa uppgifter av nationell karaktär. Dessutom skulle nationalbiblioteket överta övriga uppgifter som f.n. åvilar KB och som inte förs till något annat organ.

Förslagen om nationalbibliotekets uppgifter och organisation läggs som jag har nämnt fram av BIDOK ensam.

Enligt BIDOK:s förslag skall det nya nationalbibliotekets verksamhet försiggå inom två program, ett för nationaldokumentära uppgifter och ett för nationella serviceuppgifter.

Till de nationaldokumentära uppgifterna bör enligt utredningen hänföras

bl. a. verksamheten som arkivbibliotek för svenska skrifter, verksamheten

vid nationalfonoteket samt framställning av de nationalbibliografiska produkterna. Därutöver skall i det nationaldokumentära programmet också ingå att vårda och förkovra KB:s äldre samlingar av böcker och annat tryck, handskrifter, kartor och planscher samt att svara för skyddsfilmning

av dagstidningar och i övrigt hålla en representativ samling utländsk litte-

ratur.

De nationella serviceuppgifterna avses främst bestå i att framställa accessionskatalogen över förvärv av utländsk litteratur till landets veten-

skapliga bibliotek samt tillhandahålla utländsk bibliografisk information i

datorläsbar form från bibliografiska centraler i andra länder och lämna svensk bibliografisk information till utländska centraler m. m. I detta program skall enligt BIDOK också kunna ingå att upprätta specialbibliografier eller ämnesbibliografier.

Flertalet remissinstanser har tillstyrkt BIDOK:s förslag om det nya nationalbibliotekets uppgifter. Även jag kan i huvudsak ansluta mig till den inriktning som utredningen har angivit.

På några punkter torde dock en närmare precisering behöva göras. Vad

gäller uppgiften att svara för bevarandet av nationalexemplaren av svens-

ka skrifter har denna fråga behandlats av en särskild utredning, utredningen om skyldighet att leverera biblioteksexemplar av tryckt svensk skrift,

som i augusti 1977 lade fram sina förslag i betänkandet (DsU 1977:12) Pliktexemplar av skrift. Mina ställningstaganden till dessa förslag har jag

redovisat i den proposition (1977/78: 97) som tidigare under riksmötet har

förelagts riksdagen med förslag om åtgärder för att bevara skrifter och ljud- och bildupptagningar. Ställningstagandena innebär för KB:s del bl. a. att det får pliktexemplar av allt svenskt tryck och har skyldighet att bevara

7 Riksdagen 1977178. 1 saml. Nr I4

deita som nationalexemplar för framtiden. Detta ställningstagande över-

ensstämmer i huvudsak med BIDOK:s förslag.

I den nämnda propositionen har jag även förordat, med avvikelse från BIDOK:s förslag men i anslutning till dataarkiveringskommitténs (U 1968: 48) förslag, att nationalfonoteket förs till det arkiv för ljud och bild som föreslås bh inrättat den I januari 1979.

Organisationen av mikrofilmningen av dagstidningar har övervägts av en särskild kommitté. tidningsfilmningskommittén. Jag avser att ta upp

denna fråga särskilt i det följande och kommer därvid att förorda att denna

verksamhet knyts till nationalbiblioteket.

Nägra remissinstanser har tagit upp avgränsningen mellan nationalbiblioteket och biblioteket vid universitetet i Stockholm.

Jag vill i denna fråga först erinra om vad jag anförde härom i prop. 1976/77: 59 om utbildning och forskning inom högskolan (s. 345, jfr. UU

1976/77: 20, rskr 1976/77: 246). Jag erinrade därvid om uttalandet i prop. 1975:9 att den del av KB som avsåg service till utbildning och forskning så

långt möjligt borde inordnas i högskolans biblioteksorganisation. Mot bak-

grund av det utredningsarbete som därefter hade fullgjorts av organisationskommittén för högskolereformen i stockholmsregionen förordade jag att universitetet i Stockholm i princip skulle svara för litteraturförsörjningen till utbildning och forskning vid universitetet. Det skulle alltså i första

hand ankomma på universitetsbiblioteket att förvärva och hålla den littera-

tur det därvid var fråga om. I avvaktan på att KB:s framtida uppgifter fast-

ställdes utgick jag från att den slutliga överföringen av uppgifter till universitetsbiblioteket borde anstå. En viss resursomfördelning ägde dock rum med anledning av att universitetsbiblioteket från KB övertog bevakningen av jurdiska samt vissa samhälls vetenskapliga och humanistiska ämnesområden. Riksdagen anslöt sig till dessa förslag.

I sitt yttrande över BIDOK:s förslag menar universitets- och högskoleämbetet (UHÄA) att en klar åtskillnad mellan nationalbibliotekets och uni-

versitetsbibliotekets uppgifter nu kan göras, och att en överföring av upp-

gifter och resurser till universitetsbiblioteket bör komma till stånd i enlighet med den fastställda gränsdragningen. Sveriges författarförbund hävdar

för sin del att KB:s nuvarande samlingar under överskådlig framtid kom-

mer att vara absolut oundgängliga för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning i stockholmsregionen. Nationalbiblioteket måste ges möjlighet att även i fortsättningen fungera som forskningsbibliotek för kulturliv, forskning och massmedia i regionen. KB och universitetsbiblioteket bör

därför, anför förbundet, föras samman lokalmässigt. KB självt, liksom

Sveriges allmänna biblioteksförening och Sveriges Radio, menar att vissa ämnesområden, bl. a. sådana som anknyter till de centrala kulturinstitutionernas. massmedias och bokbranschens behov, inte kommer att bevakas

med tillräcklig bredd av något av universitetsbiblioteken. och att därför na-

tionalbiblioteket även i fortsättningen bör bevaka dessa.

Särskilt i dag med den snabba utvecklingen och ökningen av kostnaderna för informationsförsörjningen mäste ett rationellt utnyttjande av de gemensamma resurserna vara utgångspunkten för fördelningen av uppgifter mellan berörda enheter. För egen del anser jag att den huvudprincip som jag förordade förra året skall vara utgångspunkten för ansvarsfördelningen mellan de två biblioteken. Universitetsbibliotekei bör alltså i första hand ansvara för litteraturförsörjningen till den forskning och utbildning som bedrivs vid universitetet. Som bl.a. KB självt påpekar finns det vissa ämnesområden som i första hand utnyttjas av grupper utanför universitetet. Dessa bör kunna bevakas av nationalbiblioteket. Detta har vidare en själv-

klar skyldighet att specialbevaka sådana områden som direkt anknyter till

bibliotekets övriga uppgifter. Slutligen är det givetvis så att KB:s nuvarande samlingar delvis täcker områden som i fortsättningen kommer att bevakas av universitetsbiblioteket. Dessa delar kommer självklart att behöva utnyttjas även av dem som studerar eller forskar vid universitetet, vilket förutsätter en nära samverkan mellan biblioteken.

En skarp gränslinje kan inte dras mellan de två bibliotekens ansvarsområden. Ett rationellt framtida utnyttjande av de två bibliotekens resurser förutsätter ett nära samarbete mellan dem. Det bör ankomma på de två

bibliotekens ledningar att närmare lägga fast ansvarsfördelningen och lämpliga samarbetsrutiner mellan biblioteken.

Sveriges författarförbund har anfört att de två biblioteken bör föras samman lokalmässigt. Detta är givetvis en fråga som får prövas i ljuset av övriga beslut om lokaler m. m. för de två enheterna. Förutsättningar för en lokalsamordning torde inte föreligga f.n. Universitetsbiblioteket är nu förlagt till Frescati. Jag vill här anmäla att regeringen den 30 juni 1977 gav byggnadsstyrelsen i uppdrag att projektera en ny biblioteksbyggnad i anslutning till de nuvarande lokalerna. För att fylla stina uppgifter bör universitetsbiblioteket enligt min mening också vara förlagt till det område där huvuddelen av universitetets institutioner m. m. är lokaliserade.

En viktig uppgift för det nya nationalbiblioteket kommer att vara att svara för nationalbibliografiska uppgifter och för accessionskatalogen för förvärv av utländsk litteratur i vetenskapliga bibliotek. F. n. släpar produktionen av bibliografierna krattigt efter. För att bibliografierna rätt skall fylla

sin uppgift krävs emellertid att eftersläpningar i framställningen undviks. Det bör ankomma på nationalbiblioteket att göra en sådan planering att

detta kan ske. Frågan bör övervägas redan under arbetet inför omorganiseringen av biblioteket. Delegationen bör i samråd med nationalbiblioteket lägga fram förslag om hur det bibliografiska arbetet skall utformas i framtiden. Detta sammanhänger givetvis också på sikt med utvecklingen av det

datorbaserade informationssystemet för de vetenskapliga biblioteken, LIBRIS.

F.n. leds biblioteket av riksbibliotekarien. Enligt BIDOK:s förslag skall det omorganiserade biblioteket ledas av en styrelse vars sammansättning

är representativ för olika grupper m. m. som är intressenter i bibliotekets verksamhet. Remissinstanserna har genomgående tillstyrkt detta förslag. Även jag ansluter mig till förslaget. En sådan ordning är i dag den normala för bl. a. centrala ämbetsverk och bör gälla även nationalbiblioteket. Det bör vidare betonas att biblioteket har en mycket bred inriktning mot stora grupper I samhället. och att det därför bör vara ett klart intresse för biblioteket att i en styrelse få in synpunkter och önskemål på verksamhetens utformning från dessa olika grupper.

Vissa synpunkter har framförts på styrelsens sammansättning. Den slutliga sammansättningen bör övervägas vidare mot bakgrund av förslagen

och dessa synpunkter. I likhet medvad jag anförde i det föregående om delegationen för informationsförsörjning bör inte heller för nationalbibliote-

kets del i instruktionen skrivas in att bestämda organ eller sammanslut-

ningar skall representeras i styrelsen.

BIDOK har också föreslagit att nationalbiblioteket organiseras på tre hu-

vudenheter, en enhet för arkivbiblioteksfunktioner, en enhet för fonogramfunktioner och en enhet för bibliografiska funktioner. Jag är inte beredd att f.n. ta ställning till detta förslag utan utgår från att bibliotekets interna organisation prövas under organisationsarbetet.

Jag återkommer i det följande till frågor om förberedande organisationsarbete inför omorganisationen.

5.3.5 Mikrofilmning av svensk dagspress

I prop. 1973:1 (bil. 10 s. 393) förordade föredragande statsrådet att mikrotilmning av den svenska dagspressen skulle ske i huvudsak efter riktlin-

jer som statskontoret hade föreslagit i en särskild rapport. Riksdagen an-

slöt sig till förslaget (UbU 1973: 8, rskr 1973: 105). Förslag om organisation

m. m. för tidningsfilmningen har sedermera utarbetats av en särskild kom-

mitté, tidningsfilmningskommittén (U 1973:07, TFK) och lagts fram i två rapporter (ls U 1975:4, 1976:14) Dagspress på mikrofilm. Eftersom tidningsfilmningen har anknytning till vissa av de frågor jag har berört 1 det föregående. främst KB:s framtida organisation och uppgiften att bevara nationalexemplaret av svenskt tryck. tar jag upp denna fråga nu.

Papperet i dagstidningar är av sädan kvalitet att det fortgående bryts ner och förstörs. Om materialet också används, t. ex. för forskningsändamål, förslits det snabbt. För att bevara tidningsmaterialet på sikt fordras därför

att det filmas. Filmen kan nämligen i flertalet fall utnyttjas i stället för origi-

nalet. Ett ytterligare skäl för filmning är att därigenom avsevärda lokal-

utrymmen kan frigöras eftersom originaltidningarna inte behöver sparas i så många exemplar.

Utgångspunkten för mina överväganden i det följande är riksdagens

ställningstagande år 1973. Jag erinrar om att jag i proposition 1977/78: 97 om åtgärder för att bevara skrifter och ljud- och bildupptagningar vad gäl-

ler pliktleveranser av dagstidningar har utgått från detta. Mina förslag i nämnda proposition innebär att dagstidningar, till skillnad från annat svenskt tryck, skall lämnas i tre exemplar. Två exemplar skall gå till KB

och ett exemplar till biblioteket vid universitetet i Lund. Ett av KB:s ex-

emplar skall vara nationalexemplar och sparas för framtiden, medan det

andra exemplaret är avsett att användas vid filmningen och därefter gallras. Det cxemplar som lämnas till universitetsbiblioteket i Lund förutsätts

sparas och vid behov nyttjas på samma sätt som det nationella reservexemplaret av svenskt tryck i övrigt.

I nämnda proposition har jag också redogjort för min bedömning av vis-

sa rättsliga frågor kring filmning av tidningsexemplaren. De rättsliga frågor

i övrigt som kan bli aktuella bör övervägas i samband med det kommande

organisationsarbetet mot bakgrund av förslagen i prop. 1977/78:97 och

TFK:s bedömningar.

TFK föreslår att tidningsfilmningen omfattar såväl kontinuerlig film-

ning, dvs. löpande filmning av varje dagstidning som kommer ut i Sverige.

och retrospektiv filmning, dvs. filmning av sådana serier av svenska dagstidningar som finns vid de vetenskapliga biblioteken och som inte har filmats tidigare.

Kommittén förordar att filmningen omfattar samtliga unika sidor av tid-

ningarna samt löpsedlar. Filmningen föreslås vara uppdelad i tre sviter,

nämligen svit A omfattande resp. tidnings huvudedition, svit B omfattande ändrade sidor jämte tidningens första edition ifall denna skiljer sig från huvudeditionen, och svit C omfattande löpsedlar. Kommittén beräknade antalet exponeringar per år till 780 000.

Enligt förslagen i prop. 1977/78:97 skall pliktexemplar lämnas av den

första editionen av dagstidning och, om minst tre editioner ges ut. även av

den sista editionen. Vidare skall bl. a. varje ändrad sida lämnas.

Jag ansluter mig till kommitténs förslag. En förutsättning för en filmning av denna omfattning bör vara att de unika sidorna sorteras ut på resp. tidningstryckeri. Såväl vid en enkät som Svenska tidningsutgivareföreningen gjorde för TFK:s räkning som av remissvar från Pressens samarbets-

nämnd framgår att förutsättningar härför föreligger. Jag utgår från att sam-

råd äger rum mellan tidningarna och det organ som får ansvar för tidningsfilmningen om närmare regler för framtagningen av materialet.

Vad gäller den retrospektiva filmningen bör denna enligt kommitténs bedömning kunna genomföras under en femtonårsperiod. Jag anser inte att det finns anledning att f.n. fixera någon tidsgräns för den retrospektiva filmningen., I likhet med kommittén menar jag att den kontinuerliga film-

ningen bör prioriteras. Vid den retrospektiva filmningen bör givetvis med

förtur tas sådana tidningar som löper störst risk att förstöras.

Kommittén lägger också fram beräkningar av kostnader och behov av

arbetskraft för såväl den kontinuerliga som den retrospektiva filmningen. Jag återkommer till detta i det följande.

TEK finner det naturligt att uppgiften att svara för mikrofilmning av svensk dagspress knyts tull KB. En särskild enhet, svenska tidningsavdelningen, föreslås bli inrättad.

Ansvaret för nationalexemplaret av det svenska trycket ligger i dag hos

KB och skall enligt mina förslag i det föregående göra det även i fortsätt-

ningen. Uppgiften att svara för mikrofilmning av den svenska dagspressen

är enligt min mening en del av detta ansvar. Förslaget till lag om plikt-

exemplar i prop. 1977/78:97 utgår också från att så är fallet. Jag förordar

därför att KB skall ansvara för tidningsfilmningen.

Vad gäller själva filmningen förutsätter jag i likhet med kommittén att den utförs externt. Det bör ankomma på KB att infordra anbud och ta ställning till var och hur filmningsverksamheten i detalj skall bedrivas. Därvid får möjligheterna att förlägga själva filmningen såväl till stockholmsområdet som utanför detta undersökas. Avgörande för ställningstagandet bör vara dels de biblioteksmässiga krav som bör ställas, dels en ekonomisk bedömning av olika alternativ. Enligt förslagen i prop. 1977/78:97 skall de nya bestämmelserna om pliktleveranser av bl. a. dagstidningar träda i kraft

den I januari 1979. Planeringen för mikrofilmning av dagstidningarna bör

inriktas på start den 1 juli 1979. Tidningsfilmningen bör alltså beaktas i förslagen till anslagsframställning för budgetåret 1979/80.

TFK har vidare förordat att allteftersom den retrospektiva filmningen utförs, äldre tidningslägg i biblioteken bör gallras ut. I anslutning till mina tidigare förslag om nationalexemplar och nationelli reservexemplar av

svenskt tryck utgår jag ifrån att även de äldre tidningsläggen sparas av KB

och av universitetsbiblioteket i Lund. Övriga exemplar bör, med hänsyn till de stora magasinutrymmen som tas i anspråk. efter hand kunna gallras

ut.

TFK tar också upp en rad tekniska frägor i samband med tidningstilmningen. Jag bedömer att dessa inte behöver tas upp i detta sammanhang utan bör ligga till grund för resp. myndigheters arbete med dessa frågor.

5.3.6 Informationscentralerna vid karolinska institutet och vid tekniska högskolan i Stockholm

Utredningarna har även diskuterat medicinska informationscentralen

vid karolinska institutet (MIC) och informations- och dokumentationscentralen vid tekniska högskolan i Stockholm (1DC) och deras framtida ställ-

ning. Jag har i det föregående redovisat vilka förslag utredningarna lägger

fram för centralernas verksamhet. Remissinstanserna har i stort sett tillstyrkt förslagen.

För egen del ansluter jag mig till utredningarnas bedömning att verksam-

heten vid centralerna nu har kommit över försöksstadiet. Huvudansvaret för centralernas verksamhet bör framdeles åvila karolinska institutet resp.

tekniska högskolan. Det bör ankomma på berörda myndigheter att i sam-

band med sina förslag till anslagsframställning för budgetåret 1979/80 lägga

fram förslag om finansiering m. m. av centralernas verksamhet.

5.3.7¶LIBRIS

Försöksverksamhet med ett datorbaserat informationssystem för bibliotek, LIBRIS, bedrivs sedan år 1973. Sammanhällande ansvar för verksamheten har ävilat statskontoret. Enligt beslut av regeringen den 15 december 1977 skall, t avvaktan på ställningstagandena till BIDOK:s förslag, ansvaret för den löpande driften av LIBRIS ligga hos KB, medan utvecklingsansvaret fortsatt ligger hos statskontoret.

Enligt BIDOK:s förslag skall ansvaret för den löpande driften ligga hos

det nya nationalbiblioteket, som en del av dess nationalbibliografiska upp-

gifter. Utvecklingsansvaret skall ligga hos delegationen för informationsförsörjning. Remissinstanserna har i allmänhet tillstyrkt denna uppdelning. Några instanser har framhållit angelägenheten av att bl. a. de LIBRIS-an-

slutna biblioteken och användarna tillförsäkras inflytande på såväl driften

som utvecklingen av systemet. Några instanser har också önskemål om utbyggnad av LIBRIS i olika avseenden. Statskontoret å sin sida förordar att i dagsläget förändringarna i LIBRIS begränsas till vissa förbättringar medan en fortsatt systemutveckling bör ställas på framtiden.

Riksdagens revisorer har i skrivelse den 28 februari 1978, med utgångspunkt i en på initiativ av revisorerna företagen granskning (Granskningspromemoria nr. 10/1977) hemställt att erforderliga åtgärder vidtas för att

uppnå cn tilltredsställande organisatorisk förankring av LIBRIS-systemet,

att såväl kortsiktiga som långsiktiga mål för systemets utveckling fast-

ställs, att systemets tekniska funktioner ses över och att tillfredsställande

utbildning ges den personal som är engagerad i LIBRIS-verksamheten.

För egen del anser jag att förslaget om ansvarsfördelning för LIBRIS naturligt följer den uppdelning av de nationella informationsförsörjningsuppgifterna som utredningarna har föreslagit. Jag tillstyrker därför förslaget. Den exakta inplaceringen organisatoriskt hos resp. organ bör övervägas under det organisationsarbete som förutsätts komma till stånd inför budgetåret 1979/80.

Det bör ankomma på delegationen och nationalbiblioteket att överväga

den fortsatta utvecklingen av LIBRIS och lägga fram förslag till verksamhetsplaner på längre sikt. Det material och de synpunkter som har förts

fram av riksdagens revisorer bör därvid kunna nyttiggöras. Jag avser att

senare föreslå regeringen att revisorernas skrivelse överlämnas till berörda organ för beaktande.

9?

5.3.8 Genomförande

BIDORK och SINFDOK-utredningen har föreslagit att delegationen för

informationsförsörjning inrättas den 1 juli 1978. BIDOK har vidare förordat att omorganisationen av KB genomförs den 1 juli 1979.

Med hänsyn bl. a. tull den tid som krävs för förberedelser förordar jag att såväl delegationens inrättande som KB:s omorganisation sker den 1 juli

1979. Ytterligare skäl härför är att gränsdragningsfrågor kan komma upp

som lättare kan lösas i ett parallellt organisationsarbete.

Detta senare förhållande är också enligt min mening anledning att låta organisationsarbetet för båda myndigheterna ledas av en gemensam organisationskommitté. För detta talar också vad jag anförde i det föregående att man I organisationsarbetet borde pröva möjligheterna att administrativt knyta delegationen till något befintligt organ. i första hand nationalbiblioteket.

5.4¶Övriga frågor

5.4.1 Samverkan mellan vetenskapliga bibliotek och folkbibliotek

Enligt BIDOK:s bedömning kommer folkbiblioteken att få en allt större roll inom informationsförsörjningen, bl. a. till följd av att nya användargrupper tillkommer samtidigt som kraven på informationsförsörjningens bredd ökar. Detta är enligt min uppfattning en riktig bedömning. Till följd av att en helhetssyn på informationsförsörjningen tränger igenom allt mer kommer kraven på informationsservice vid varje enskilt bibliotek, såväl vetenskapligt bibliotek som folkbibliotek, att öka och i många fall avse sådana områden där biblioteket inte i dag ger service. Även detta kommer att

öka folkbibliotekens roll för informationsförsörjningen.

Mot den bakgrunden är det av yttersta vikt att samverkan mellan vetcenskapliga bibliotek och folkbibliotek kan byggas ut, och att möjligheterna till direkt samarbete och gemensamt utnyttjande av resurser tas till vara. I det sammanhanget måste beaktas att. med hänsyn till att bestämmandet

över bibliotekens förpliktelser ligger inom resp. kommun, några generella regler inte kan fastställas. Det bör vara en angelägen uppgift bl. a. för den föreslagna delegationen för informationsförsörjning att kontinuerligt se över samarbetsmöjligheter och på annat sätt främja samverkan.

Några områden där samarbete bedöms möjligt har tagits upp i BIDOK:s

förslag. Så understryker flera remissinstanser vikten av bibliografiskt sam-

arbete. F.n. utförs bibliografering av svenskt tryck dels av bibliografiska institutet vid KB, dels av Bibliotekstjänst AB för folkbibliotekens bruk. Jag

anser, i likhet med instanser som tagit upp denna fråga, att möjligheterna

att samverka, och därmed att undvika dubbelarbete, bör tillvaratas. De närmare formerna härför måste cmellertid diskuteras mellan ansvariga or-

gan. Bl.a. berörs här de två datorsystem för biblioteksservice som finns i

landet. LIBRIS för de vetenskapliga biblioteken och BUMS för folkbiblioteken. Inget av dessa tvä system har fått sin slutliga uttormning i dag. Det är dessutom, som Bibliotekstjänst påpekar. så att bibliograferingen för de vetenskapliga biblioteken kräver en högre grad av utförlighet än vad som krävs för folkbiblioteken, varför en samordning inte utan vidare kan ses

som ändamålsenlig.

Flera instanser tar upp folkbibliotekens roll för högskolan, bl.a. t anknytning till den nyligen genomförda högskolereformen. Allmänt anförs att folkbiblioteken särskilt på orter där högskoleutbildningen byggs ut får betydelse för intormationsförsörjning för bl. a. denna utbildning. UHA anser att det bör bli en uppgift för den föreslagna delegationen att i samråd med statens kulturråd och UHÄ närmare överväga och finna lösningar på

frågan om ansvarsfördelning och samverkan.

Kulturrädet har i en särskild skrivelse i juni 1977 föreslagit att en utredning görs om litteraturförsörjningen till högskoleutbildningen och distansundervisningen. I sitt yttrande över BIDOK:s förslag upprepar rådet sitt

förslag. Svenska kommunförbundet ansluter sig till förslaget. Förbundet

anser att informationsförsörjningen till vuxenutbildning och grundläggande högskoleutbildning bör tillgodoses inom ramarna för resp. utbildningsform. Samrådsorgan för utbyte av tjänster och erfarenheter mellan olika bibliotek på orten bör vidare enligt förbundet inrättas på alla högskoleor-

ter.

Det är enligt min mening angeläget att högskoleutbildningen på de nya högskoleorterna får en tillfredsställande informationsförsörjning. De centrala organ som har ansvar för informationsförsörjning resp. högskoleutbildning bör kontinuerligt följa dessa frågor. Huvudansvaret för att lösa

dem måste dock ligga på lokal nivå. Skälen härför är följande. Förutsätt-

ningarna är i utgångsläget olika på olika orter. Vidare är det med hänsyn till dels den kommunala självbestämmanderätten, deis högskolans anslagssystem m.m. — som bl. a. innebär att beslutanderätten över fördelning av anslag är en fråga för resp. högskolestyrelse — inte lämpligt att utfärda generella bestämmelser. Samarbetsrutiner måste därför överenskommas lokalt. En möjlighet därvidlag är att formella avtal ingås som reglerar hur informationsförsörjningen till högskoleutbildningen på orten skall tillgodoses, och hur kostnaderna för berörda folkbibliotek skall täckas. En sädan avtalsmässig reglering tillämpas på flera andra områden där folkbibliotek

svarar för biblioteksservice till organ och institutioner under annat än pri-

märkommunalt huvudmannaskap.

Flera instanser har berört fjärrlåne verksamheten. Så anför bl. a. Svens-

ka kommunförbundet att fjärrlåneverksamheten är en personalintensiv och kostnadskrävande uppgift. Regionstyrelsen i Lund/Malmö högskoleregion menar att en översyn av bestämmelserna för fjärrlåneverksamheten

bör göras.

Fjärrlåneverksamheten är av mycket stor betydelse för informationsför-

sörjningen. Särskilt under en utveckling mot att fler grupper kräver informationsförsörjning är det av vikt att fjärrläneservicen fungerar. Denna innebär att krav ställs på bl. a. folk- och andra bibliotek på orter där stora ve-

tenskapliga bibliotek inte finns att skaffa fram den litteratur och annan do-

kumentation som krävs. Samtidigt ställs krav på de stora biblioteken att genom utlåning av litteratur bistå bl. a. folkbiblioteken. Att stor generosi-

tet vid utlåningen därvid visas är en förutsättning för en fungerande fjärrlå-

neverksamhet. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag har anfört i

prop. 1977/78:97 om åtgärder för att bevara skrifter och ljud- och bildupptagningar om att det är naturligt att universitetsbiblioteken i den nya hög-

skoleorganisationen har en uppgift också gentemot andra högskoleenheter

i regionen än den till vilken resp. bibliotek hör. Ett sådant ansvar kan de i viss mån sägas ha gentemot regionen i sin helhet. Givetvis utesluts därmed inte samverkan över regiongränserna.

5.4.2 Internationellt system för tidskriftsregistrering

Inom ramen för Unescos UNISIST-program har initiativ tagits till ett in-

ternationellt system för registrering av periodiska skrifter och serier, International Serials Data System (ISDS). Målet för detta system är att skapa

ett heltäckande register för samtliga dylika publikationer. Sverige har in-

bjudits att formellt ansluta sig till det centrum för systemet som har upprät-

tats i Paris.

Sverige medverkar i UNISIST-programmet, och deltar redan i dag i

ISDS-arbetet. En formell anslutning har tillstyrkts av berörda myndigheter. Exakta uppgifter om kostnaderna för en anslutning föreligger inte. En preliminär beräkning har angett en årlig kostnad om ca 15000 franska francs.

För egen del anser jag att Sverige bör ansluta sig till det internationella centret för ISDS. En formell anslutning torde ge bättre möjligheter att

medverka i och päverka utformningen av systemet än det informella samarbete som Sverige i dag har med centret. De kostnader som anslutningen

kan medföra bör kunna bestridas inom ramen för de medel som f. n. beräknas för samarbetet inom ISDS.

Jag förordar därför att regeringen bemyndigas att besluta om anslutning till International Serials Data System.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

I. godkänna de riktlinjer för informationsförsörjningen som jag har förordat,

2. bemyndiga regeringen att besluta om anslutning till International

Serials Data System.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar

att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fråm.

2.2.5 Samverkan mellan folkbibliotek och forskningsbibliotek . 58