Propositionens huvudsakliga innehåll

Till grund för ställningstagandena i propositionen ligger tre olika utredningsförslag om pliktleveranser till bibliotek eller arkiv. Data- arkiveringskommittén har i sitt delbetänkande (SOU 1974: 94) Bevara ljud och bild föreslagit åtgärder för att bevara radio- och TV-program, filmer, fonogram och videogram. Förslag om nya bestämmelser för plikt— leveranser av dagstidningar och andra skrifter har lagts fram i tidnings— filmningskommitténs första rapport (Utbildninngepartementet 1975: 4) Dagspress på mikrofilm och av en särskild utredare i betänkandet (Ds U 1977: 12) Pliktexemplar av skrift.

I propositionen föreslås en särskild lag om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar. Härigenom åläggs programföretag med rundradioverksamhet och beställare eller importörer av fonogram och videogram skyldighet att lämna exemplar som skall bevaras för fram- tiden. Vissa begränsningar i leveransskyldigheten föreslås. I fråga om fonogram och videogram skall sålunda endast svenska och vissa ut— ländska som har svenskt intresse bevaras. Vad gäller film föreslås leve- ransskyldigheten omfatta såväl svenska som utländska filmer som visas vid biografföreställningar. Filmen föreslås bevaras såsom videogram, varför pliktexemplar av film efter överföring till detta medium kan åter- ställas till den leveransskyldige.

Lagen innehåller också föreskrifter om 'vidgad leveransskyldighet för skrifter. Normalt skall sju exemplar av varje skrift lämnas. Av dessa skall två bevaras för framtiden. De skall tillfalla kungl. biblioteket och biblioteket vid universitetet i Lund. Övriga fem exemplar skall tillfalla

1 Riksdagen 1977/78. [ saml. Nr 97

• Sida 2
•  Original

Prop. 1977] 78: 97 2

biblioteken vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Linköping, Göteborg och Umeå. Vidare föreslås särskilda leveransbestämmelser för dagstid- ningar och för kombinationer av skrifter och ljud- och bildupptagningar, t. ex. läromedelspaket. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1979.

I propositionen föreslås också vissa ändringar i lagen om upphovs- rätt till litterära och konstnärliga verk och i lagen om rätt till fotogra- fisk bild. Dessa ändringar, som bör träda i kraft redan den 1 juli 1978, innebär bl. a. att bevarade ljud- och bildupptagningar får kopieras för forskningsändamål utan att rättighetshavarnas samtycke behöver inhäm- tas.

Uppgiften att bevara och tillhandahålla ljud- och bildupptagningar som inte ingår i kombinerat material föreslås åvila en ny statlig myn- dighet, arkivet för ljud och bild. Verksamheten vid den nya myndighe- ten skall inledas den 1 januari 1979. Den nuvarande verksamheten vid nationalfonotekct hos kungl. biblioteket föreslås inordnas i den nya ar— kivinstitutionen fr.o.m. den 1 juli 1979.

Personalen vid den nya arkivinstitutionen beräknas omfatta 20 per- soner. De statliga insatserna under budgetåret 1978/79 föreslås uppgå till 3,8 milj. kr. för att bevara ljud- och bildupptagningar. Härtill kommer kost- nader i anslutning till bevarandet av svenskt tryck.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1977/78: 97 3

1. Förslag till Lag om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 tj I denna lag ges föreskrifter om skyldighet att till bibliotek eller arkiv lämna exemplar av skrifter, ljud- och bildupptagningar samt vissa kombinationer av sådant material (pliktexemplar).

Pliktexemplar skall bevaras och tillhandahållas för forskningsändamål enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som rege- ringen bestämmer.

25. I denna lag förstås med

skrift tryckt skrift och annan skrift, som avses i 1 kap. Så tryck- frihetsförordningen,

dagstidning skrift, som utgör allmän nyhetstidning av dagspresskarak- tär och som normalt kommer ut med minst ett nummer varje vecka, samt löpsedel och bilaga, ' fonogram anordning, på vilken uteslutande upptagits ljud och vars innehåll kan avlyssnas endast med tekniskt hjälpmedel,

videogram anordning, på vilken finns upptagning avsedd att återges i form av rörliga bilder, med eller utan ljud, genom teknik, som i något skede utnyttjar elektriska signaler.

Pliktexemplar av skrifter

3 % Av skrift, som har framställts här i riket och utgivits här, skall ett pliktexemplar lämnas till vart och ett av kungl. biblioteket och biblio- teken vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göte- borg och Umeå, om ej annat följer av 6, 7 eller 8 $.

4 5 Av periodisk skrift, som har framställts utom riket och för vilken utgivningsbevis finns eller skall finnas, skall ett pliktexemplar lämnas till vart och ett av kungl. biblioteket och biblioteken vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå, om ej annat följer av 6, 7 eller 8 &.

5 & Av skrift, som inte är periodisk och som har framställts utom riket, skall ett pliktexemplar lämnas till vart och ett av kung]. biblioteket och biblioteken vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå, om

1. skriften har lämnats ut för spridning här i riket,

2. skriften helt eller delvis är avfattad på svenska språket eller, om så inte är fallet, den huvudsakligen är avsedd att spridas inom riket och

3. skriften ej har förts in till riket endast i enstaka exemplar. Föreskrifterna i första stycket gäller dock ej om annat följer av 6 eller 85.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1977 / 78: 97 4

6 5 Om skrift som avses i någon av 3—5 Så har samma innehåll och utförande som tidigare framställd skrift, föreligger endast skyldighet att lämna ett pliktexemplar till kungl. biblioteket och ett pliktexemplar till biblioteket vid universitetet i Lund, under förutsättning att pliktexemplar av den tidigare framställda skriften har lämnats eller lämnas samtidigt.

7 & I fråga om tryckt dagstidning gäller, i stället för vad som följer av 3, 4 och 6 åå, följande.

Av tidningen skall lämnas två pliktexemplar till kungl. biblioteket och ett pliktexemplar till biblioteket vid universitetet i Lund.

Om tidningen ges ut i flera olika editioner, skall pliktexemplar läm- nas av den edition som har utgivits först och, om tidningen ges ut i minst tre olika editioner, också av den edition som har utgivits sist.

Har sida eller löpsedel ändrats, skall pliktexemplar lämnas av varje sålunda ändrad sida eller löpsedel. Detta gäller dock ej om den ändrade sidan eller den ändrade löpsedeln ingår i pliktexemplar som lämnas enligt tredje stycket.

8 & Skyldighet att lämna pliktexemplar enligt 3—7 55 föreligger inte i fråga om

]. visitkort, notifikation, adresskort, etikett, blankett, reklam- och emballagetryck eller därmed jämförlig skrift,

2. protokoll, arbetspromemoria eller liknande skrift, som har fram- ställts hos myndighet,

3. skrift som har framställts i punktskrift,

4. skrift, som skall lämnas såsom tillbehör till pliktexemplar enligt 24 5, eller

5. skrift som ingår eller är avsedd att ingå i kombinerat material en- ligt 18—23 åå.

9 & Pliktexemplar skall lämnas i fråga om

1. skrift, som har framställts här i riket, av framställaren,

2. periodisk skrift, som har framställts utom riket, av utgivaren här i riket,

3. annan skrift än periodisk skrift, som har framställts utom riket, av förläggaren här i riket eller, om sådan förläggare inte finns, av den som har låtit lämna ut skriften för spridning här i riket.

10 & Pliktexemplar skall lämnas i fråga om

1. dagstidning som avses i 7 5, inom en månad efter utgången av varje period om två kalendermånader under vilken tidningen utgavs,

2. annan skrift, inom en månad efter utgången av det kalenderkvartal under vilket skriften utgavs.

Regeringen bestämmer om periodindelning som avses i första styc- ket ].

Pliktexemplar av ljud- och bildupptagningar Liudradia— och televisionsprogram 11 & Av upptagning av ljudradio- och televisionsprogram, som har sänts av sådant programföretag som avses i 5 5 första stycket radiolagen (1966: 755)1 skall programföretaget lämna ett pliktexemplar till arkivet för ljud och bild.

Pliktexemplar enligt första stycket skall utgöras av upptagning, som programföretaget enligt särskilda föreskrifter skall göra för att säker-

1 I dess lydelse enligt prop. 1977/78: 91.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1977 / 78: 97 5

ställa framtida bevisning om innehållet i program. Pliktexemplaret skall lämnas inom en månad från den dag då programföretagets skyldighet att bevara upptagningen enligt dessa föreskrifter upphörde.

Film

12 & Av film, som är 16 eller 35 millimeter bred och som har god- känts av statens biografbyrå för visning vid biografföreställning, skall den, som har påkallat granskningen hos biografbyrån, lämna ett plikt- exemplar till arkivet för ljud och bild.

Pliktexemplar enligt första stycket skall lämnas inom en månad från den dag då filmen första gången visades offentligt här i riket. Den som har lämnat pliktexemplaret skall få tillbaka detta sedan arkivet har haft skälig tid för att framställa en kopia.

F anagram och videogram

13 & Av fonogram eller videogram, som har mångfaldigats här i riket i minst 50 exemplar och som har gjorts tillgängligt för allmänheten här, skall ett pliktexemplar lämnas till arkivet för ljud och bild, om ej annat följer av 15 &.

Fonogram eller videogram görs tillgängligt för allmänheten, när exemplar därav lämnas ut för spridning eller används för offentligt framförande. Lika med offentligt framförande anses framförande som i förvärvsverksamhet anordnas inför en större sluten krets.

14 5 Av fonogram eller videogram, som har mångfaldigats utom riket och har gjorts tillgängligt för allmänheten här i riket, skall ett plikt- exemplar lämnas till arkivet för ljud och bild. Detta gäller dock en- dast om

1. den som har låtit föra in exemplaren till riket har fört in minst 50 exemplar och

2. fonogrammet eller videogrammet helt eller delvis innehåller verk av svensk upphovsman eller framförande av svensk konstnär eller fram- förande på svenska språket eller skildring av svenska förhållanden.

Föreskrifterna i första stycket gäller dock ej om annat följer av 15 5. 15 & Skyldighet att lämna pliktexemplar enligt 13 eller 145 föreligger inte i fråga om sådant fonogram eller videogram

]. som har samma innehåll och utförande som tidigare mångfaldigat fonogram eller videogram, av vilket pliktexemplar har lämnats, eller

2. som ingår eller är avsett att ingå i kombinerat material enligt 18— 23 55.

16 & Pliktexemplar skall lämnas i fråga om

1. fonogram eller videogram, som har mångfaldigats inom riket, av den som har beställt mångfaldigandet eller, om sådan beställare inte finns, av den som har utfört mångfaldigandet,

2. fonogram eller videogram, som har mångfaldigats utom riket, av den som har låtit föra in exemplaren till riket.

17 & Pliktexemplar av fonogram eller videogram skall lämnas inom en månad från den dag då fonogrammet eller videogrammet först gjordes tillgängligt för allmänheten här i riket.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1977/78: 97 6

Pliktexemplar av kombinerat material

18 & Med kombinerat material förstås i 19—23 Så, i fråga om mate- rial som ej utgör läromedel, material vari tillsammans ingår

1. skrift, fonogram och videogram,

2. skrift och fonogram eller

3. skrift och videogram. Med kombinerat material förstås i 19—23 åå, i fråga om läromedel, material vari tillsammans ingår

1. skrift och fonogram,

2. skrift, fonogram och sådant bildmaterial, som är avsett att visas med tekniskt hjälpmedel,

3. skrift och sådant bildmaterial, som är avsett att visas med tek- niskt hjälpmedel, eller

4. fonogram och sådant bildmaterial, som är avsett att visas med tekniskt hjälpmedel.

I fall som avses i första stycket och andra stycket 1—3 skall skriften utgöras av annan skrift än som anges i 8 _8, 1—4.

19 5 Av kombinerat material, som har mångfaldigats här i riket i minst 50 exemplar och som har lämnats ut för spridning här, skall ett pliktexemplar lämnas till kungl. biblioteket och ett pliktexemplar till biblioteket vid universitetet i Lund, om ej annat följer av 21 å andra stycket.

20 5 Av kombinerat material, som helt eller delvis har mångfaldigats utom riket, skall ett pliktexemplar lämnas till kungl. biblioteket och ett pliktexemplar till biblioteket vid universitetet i Lund, om

1. materialet har lämnats ut för spridning här i riket i minst 50 exemplar och

2. materialet innehåller framställning eller framförande på svenska språket eller huvudsakligen är avsett att spridas här i riket.

Föreskrifterna i första stycket gäller ej om annat följer av 21 å andra stycket.

21 & Skyldighet att lämna pliktexemplar av kombinerat material enligt 19 eller 205 omfattar endast sådana beståndsdelar som särskilt anges i 18 &.

Skyldighet att lämna pliktexemplar enligt 19 eller 20 & föreligger inte i fråga om sådant kombinerat material som har samma innehåll och ut- förande som tidigare mångfaldigat kombinerat material, av vilket plikt- exemplar har lämnats.

22 & Pliktexemplar skall lämnas i fråga om

1. kombinerat material, som har mångfaldigats inom riket, av den som har beställt mångfaldigandet eller, om sådan beställare inte finns, av den som har låtit lämna ut materialet för spridning här i riket,

2. kombinerat material, som helt eller delvis har mångfaldigats utom riket, av förläggaren här i riket eller, om sådan förläggare inte finns, av den som har låtit lämna ut materialet för spridning här i riket.

23 & Pliktexemplar skall lämnas i fråga om kombinerat material, som har lämnats ut i fullständigt skick för spridning här i riket, inom en månad efter utgången av det kalenderkvartal under vilket materialet lämnades ut.

I annat fall än som anges i första stycket skall pliktexemplar av mate-

• Sida 7
•  Original

Prop. 1977 / 78: 97 7

rial som utgör del av kombinerat material lämnas, i fråga om

1. skrift eller annat bildmaterial än videogram, inom en månad efter utgången av det kalenderkvartal under vilket materialet lämnades ut för spridning,

2. fonogram eller videogram, inom en månad från den dag då fono- grammet eller videogrammet först gjordes tillgängligt för allmänheten här i riket.

Gemensamma föreskrifter

24 & Pliktexemplar, som skall lämnas enligt föreskrifterna i denna lag, skall även omfatta omslag, fodral, folder, broschyr och liknande mindre tillbehör som följer med varje exemplar när detta sprids. Pliktexemplar jämte tillbehör skall vara i samma skick som de exemplar som är av- sedda att spridas.

25 5 Den som åsidosätter skyldigheten att lämna pliktexemplar enligt denna lag kan av myndighet som regeringen bestämmer föreläggas att vid vite fullgöra sin skyldighet. Vitesföreläggande skall delges.

Talan mot myndighets beslut enligt första stycket förs hos kammar- rätten genom besvär.

26 å Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får för visst fall medge undantag från skyldigheten att lämna pliktexemplar enligt denna lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979. Den skall tillämpas på a. skrift som har utgivits efter utgången av december 1978, b. upptagning av sådant ljudradio- eller televisionsprogram som har sänts efter utgången av juni 1978, c. film, som har lämnats till statens biografbyrå för granskning efter utgången av december 1978, d. fonogram eller videogram, som har gjorts tillgängligt för allmän- heten här i riket efter utgången av december 1978, och e. kombinerat material i fråga om vilket samtliga beståndsdelar har lämnats ut för spridning efter utgången av december 1978.

2. Genom den nya lagen upphävs lagen (1949: 166) angående skyl- dighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift.

3. I fråga om tryckt skrift som har utgivits före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.

4. Föreskrifterna i 6 5 i den nya lagen skall även tillämpas i fråga om skrift, av vilken enligt äldre föreskrifter exemplar har lämnats eller lämnas samtidigt med pliktexemplar av den nya framställningen enligt 6 5.

5. Pliktexemplar av fonogram enligt 13 och 14 åå skall under tiden den 1 januari—30 juni 1979 lämnas till nationalfonotekct vid kungl. biblioteket.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1977/78: 97 3

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960: 729)) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk dels att i 12 å, 18 å andra stycket, 22, 51 och 62 55 ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande form,

dels att 45, 46, 48 och 49 åå skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 22 a——22c 55, av ne- dan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F öreslagcn lydelse

22a5

Har företag som avses i 225 första stycket rätt att i utsändning återgiva verk. må företaget för att säkerställa framtida bevisning om innehållet i program upptaga ver- ket på anordning genom vilken det kan återgivas. Har sådan upptag- ning dokumentariskt värde, må den bevaras i arkiv som avses i lagen (1978:000) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptag- ningar.

Upptagning som avses i första stycket får utnyttjas endast för bevisändamål, om ej annat följer av 22 c &.

22b5

För bevarande i arkiv som sägs i 22a5 må arkivet överföra of- fentliggjort filmverk på anordning genom vilken det kan återgivas.

226 39

Har exemplar av offentliggjort verk överlämnats till arkiv som sägs i 22 a 9, må arkivet framställa enstaka exemplar av verket, om det är påkallat från beredskaps- eller skyddssynpunkt. Arkivet må även framställa enstaka exemplar för forskningsändamål. Exemplar som framställts med stöd av denna paragraf må ej utnyttjas för annat ändamål.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1977/78: 97 9

Föreslagen lydelse 45 51

En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk må icke utan hans samtycke upptagas på grammofonskiva, film eller annan anordning, genom vilken det kan återgivas, och ej heller utsändas i ljudradio eller television eller genom direkt överföring göras tillgängligt för allmänheten.

Ej må framförande, som upptagits på anordning varom i första styc- ket sägs, utan konstnärens samtycke överföras från en sådan anordning till en annan, förrän tjugufem år förflutit efter det år, då upptagningen Nu varande lydelse ägde rum.

Beträffande upptagning, utsänd- ning och överföring, som avses i denna paragraf, skall vad i 3 och 9 55, 11 5 första stycket, 145 förs- ta stycket, 17, 20 och 21 55, 225 första stycket, 24, 24 a, 27, 28, 41 och 42 55 sägs äga motsvarande tillämpning.

Beträffande upptagning, utsänd- ning och överföring, som avses i denna paragraf, skall vad i 3 och 9 55, 11 5 första stycket, 145 förs— ta stycket, 17, 20 och 21 55, 225 första stycket, 22 a—22 c, 24, 24 a, 27, 28, 41 och 42 55 sägs äga mot- svarande tillämpning.

46 52 Grammofonskiva eller annan anordning, på vilken ljud upptagits, må ej utan framställarens samtycke eftergöras förrän tjugufem år förflutit efter det år, då upptagningen ägde rum. Såsom eftergörande anses även att upptagningen överföres från en sådan anordning till en annan.

Beträffande förfarande, som en- ligt denna paragraf är beroende av framställares samtycke, skall vad i 9 5, 11 5 första stycket, 145 förs- ta stycket, 17 och 21 55, 225 förs- ta stycket samt 24 och 2421 55 sägs äga motsvarande tillämpning.

Beträffande förfarande, som en- ligt denna paragraf är beroende av framställares samtycke, skall vad i 9 5, 11 5 första stycket, 14 5 förs— ta stycket, 17 och 21 55, 22 5 förs- ta stycket, 22 a—22 c, 24 och 242155 sägs äga motsvarande till- lämpning.

48 53

Ljudradio- eller tclevisionsutsändning må icke utan radio- eller televi— sionsföretagets samtycke återutsändas eller upptagas på anordning, ge- nom vilken den kan återgivas. Utan sådant samtycke må ej heller tele- visionsutsändning återgivas för allmänheten i biograf eller därmed jäm- förlig lokal.

Ej må utsändning, som upptagits på anordning varom i första stycket sägs, utan radio- eller televisionsföretagets samtycke överföras från en sådan anordning till en annan förrän tjugufem år förflutit efter det år, då utsändningen ägde rum.

Vad i 95, 115 första stycket, 14 5 första stycket, 17, _20 och 21 55, 225 första stycket samt 24

Vad i 95, 115 första stycket, 145 första stycket, 17, 20 och 21 55, 22 5 första stycket, 22 a—

1 Senaste lydelse 1976: 192. 2 Senaste lydelse 1973: 363. 3 Senaste lydelse 1973: 363.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1977/78: 97

Nu varande lydelse

och 24 a 55 sägs skall äga motsva- rande tillämpning i fall som avses i denna paragraf.

10

Föreslagen lydelse

22 c, 24 och 24 a 55 sägs skall äga motsvarande tillämpning i fall som avses i denna paragraf.

49 54

Katalog, tabell eller annat dylikt arbete, vari sammanställts ett stort antal uppgifter, må ej utan framställarens samtycke eftergöras, förrän tio år förflutit efter det år, då arbetet utgavs.

Vad i 9 5, 11 5 första stycket samt 14, 24 och 24a 55 sägs skall äga motsvarande tillämpning be- träffande arbete som avses i denna paragraf. Är sådant arbete eller del därav föremål för upphovsrätt, må den ock göras gällande.

Vad i 95, 115 första stycket, 14, 22 a—22 c, 24 och 24 a 55 sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffande arbete som avses i denna paragraf. Är sådant arbete eller del därav föremål för upp- hovsrätt, må den ock göras gäl- lande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978. Den skall tillämpas även på verk som tillkommit före ikraftträdandet. Vad sålunda har föreskrivits om verk skall ha motsvarande tillämpning på framförande, ljudupptag- ning, ljudradioutsändning och televisionsutsändning som avses i 45, 46 och 48 55 samt på arbete som avses i 49 5.

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960: 730) om rätt till foto- grafisk bild

dels att i 6, 9, 11 och 23 55 ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen”” i motsvarande form, dels att 12 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande I ydelse Föreslagen I ydelse

12 51 [ rättsvårdens och den allmänna säkerhetens intresse må fotografisk bild fritt utnyttjas.

[ fråga om rätten till fotografisk bild skall vad i 9 och 24 55 lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk är stadgat äga motsvarande tillämpning, varvid dock vad som där sägs om alster av bildkonst i stället skall gälla fotografisk bild som äger konstnärligt eller vetenskapligt värde.

Allmän handling skall utan hinder av rätt till fotografisk bild tillhan- dahållas i den ordning 2 kap. tryckfrihetsförordningen stadgar.

4 Senaste lydelse 1973: 363. 1 Senaste lydelse 1973: 362.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1977] 78: 97 11

Nu varande lydelse Föreslagen lydelse

I fråga om rätten till fotografisk bild skall vad i 22 a—22 c 5.5 lagen (1960: 729) om upphovsrätt till lit- terära och konstnärliga verk är stadgat äga motsvarande tillämp- ning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978. Den skall tillämpas även på fotografisk bild som har framställts före ikraftträdandet.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1977/78: 97 12

Utdrag UTBlLDNlNGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1978-01-26

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Ahlmark, Romanus, Turesson, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Troedsson, Mundebo, Krönmark, Ullsten, Burenstam Linder, Wikström, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Wikström

Lagrådsremiss med förslag till lag om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar m. m.

2.2. Tidningsfilmningskommittén 2.2.1 Bakgrund

En betydande del av det svenska tryck som är leveranspliktigt enligt nu gällande pliktleveranslag utgörs av dagstidningar. Av samtliga dags- tidningar bevarar vart och ett av kungl. biblioteket och universitets- biblioteken i Uppsala, Lund och Göteborg minst en edition.

Förvaringen av dagstidningsmaterialet ställer stora krav på utrym- men. Uppskattningsvis 25—30% av totala antalet hyllmeter —— mot- svarande en yta av nära 8000 m2 — vid nämnda bibliotek utgörs av tidningar. Lokalbehovet för dagstidningar växer med uppskattningsvis 150 m'2 per år.

Arbetet med att ta emot, förvara och tillhandahålla dagstidningar i original är förenat med betydande kostnader och olägenheter från ser- vicesynpunkt. Tidningarna binds vanligen i tunga och skrymmande lägg. Genom bindningen fördröjs tillgängligheten av tidningarna avsevärt. Till detta kommer den överhängande risken för att det äldre tidningsmate- rialet går förlorat för eftervärlden genom att papperet förmultnar eller slits ned.

Såväl skyddssynpunkter som ekonomiska aspekter har drivit fram mikrofilmning av dagspressen. Genom sådan mikrofilmning kan ned- slitningen av läggen reduceras och centralt belägna bibliotekslokaler disponeras för andra ändamål. Vidare blir tidningsmaterialet genom mikrofilmning relativt snabbt tillgängligt samt lätt att distribuera och att i enskilda delar överföra till papperskopia.

I Sverige har viss mikrofilmning av tidningar förekommit sedan slutet av 1940-talet. Mikrofilmningen har till övervägande del utförts av pri- vata företag.

2.2.2. Nuvarande tidningslzantering och tidningsfilmning

Organisationskommittén beskriver de rutiner som förekommer vid ett av de fyra berörda vetenskapliga biblioteken, nämligen kungl. biblio- teket. Tidningstryckcrierna levererar tidningsmaterialet ungefär en gång varannan månad. Efter kontroll och registrering transporteras materialet till magasin, i första hand statens biblioteksdepå i Bålsta.

Tidningsfilmning i Sverige omfattar både äldre årgångar, retrospektiv filmning, och löpande årgångar, kontinuerlig filmning. Det totala antalet

• Sida 17
•  Original

Prop. 1977/78: 97 17

utförda exponeringar uppskattas av kommittén till ca 20 miljoner. Tid- ningslägg som hotas att bli förstörda har genom kommitténs försorg skyddsfilmats.

År 1974 utgavs i Sverige 148 tidningar av dagspresskaraktär. Enligt kommittén filmades 80 (54 %) av dessa kontinuerligt, vilket motsvarar ungefär 60 % av antalet framställda tidningssidor. Företrädesvis är det storstadstidningar och större landsortstidningar som mikrofilmats kon- tinuerligt.

Mer än hälften av de ca 20 miljoner exponeringar som hittills har ut- förts har förvärvats av kungl. biblioteket och/eller universiteten i form av en eller flera positiva kopior.

2.2.3. F ram förliggande tidningsfilmning

Kommittén föreslår att tidningsfilmningen skall omfatta både konti- nuerlig filmning, dvs. löpande mikrofilmning av varje dagstidning som utkommer i Sverige, och retrospektiv filmning, dvs. mikrofilmning av sådana serier av svenska dagstidningar som redan nu finns vid de vetenskapliga biblioteken och som tidigare inte har filmats.

2.3. Dataarkiveringskommittén 2.3.1 Nuläge

Den nuvarande arkivverksamheten vid Sveriges Ra- d io i fråga om inspelningar på ljudband, grammofonskiva, videoband och film tar i första hand sikte på att tillgodose företagets behov av material för programverksamhcten. Någon skyldighet för företaget, som är ett aktiebolag, att bevara material som kan vara värdefullt för forsk- ning, undervisning m.m. föreligger inte. I praktiken torde dock inom företaget ha utvecklats bevarandeprinciper som i viss utsträckning tar hänsyn till forskningens krav. Bevarandet av SR:s program är i förhål— lande till sändningamas omfattning tämligen litet. Av radiosändningarna bevaras årligen endast ca 5—10 %. Av det videoband- och filmmaterial som används i programverksamheten för TV bevaras nästan ingenting av den främmande produktionen, som upptar ungefär hälften av sänd- ningstiden. Av SR:s egen produktion, som är fördelad ungefär lika mel- lan videoband- och filminspelningar, bevaras ungefär 60% av filmen medan däremot videobandmaterialet bevaras i betydligt mindre omfatt— ning.

Förutsättningarna för SR att bevara radio- och TV-program är i stor utsträckning beroende av den internationella och nationella regle- ringen på upphovsrättens område. Av grundläggande betydelse är Sveriges anslutning till Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk. De svenska reglerna om författares, kompositörers och andra konstnärers rätt till sina verk finns i första hand i lagen

• Sida 18
•  Original

Prop. 1977 [78: 97 18

(1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL), lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild (FotoL) samt i kungörel- sen (1961 : 348) med tillämpningsbestämmelser till URL och FotoL.

Bestämmelser om upptagning av radio- och TV-sändning och om bevarande av sådana upptagningar finns också i radioansvarig/zetslagen (1966: 756) (RAL) och i kungörelsen (1967: 226) om tillämpningen av RAL (RAK).

Vid sidan av SR:s TV-arkiv, där också spelfilm och liknande be- varas, har Svenska filminstitutet, som är en stiftelse, ett av de största filmarkiv en i landet. Av den årliga svenska långfilmsproduk- tionen får Filminstitutet genom avtal ca 50—60 %, dvs. ca 10—12 fil- mer. Av den importerade utländska långfilmen deponeras årligen också ca 50—60 % hos Filminstitutet. Detta motsvarar 130—150 filmer. Be- varandet av smalfilm, 8 och 16 mm, ligger på en lägre nivå. För både den svenska och den utländska filmen gäller, att de kopior som kommer till Filminstitutet ofta är mycket slitna.

Ett flertal offentliga och enskilda lju d a r k i v finns i landet. Det största ljudarkivet finns hos SR. Den största offentliga samlingen finns i nationalfonoteket vid kungl. biblioteket. Tillväxten i fonoteket sker dels genom leveranser från producenter och distributörer, dels genom gåvor, köp och byten. Leveranserna grundar sig på en frivillig överens- kommelse mellan kungl. biblioteket och de flesta svenska skivproducen— ter och omfattar ett exemplar av samtliga i Sverige producerade svenska grammofonskivor och ljudband samt vissa utländska av svenskt intresse. De årliga leveranserna uppgår till ca 1 000 fonogram.

Förutom samlingarna vid SR och nationalfonoteket finns ljudarkiv vid forskningsinstitutioner, utbildningsinstitutioner, museer, konsertin- stitutioner m. fl.

Möjligheten att för olika ändamål utnyttja de bevarade ljud- och bildupptagningarna är i första hand beroende av den nuvarande lagstift- ningen på upphovsrättens område. Därtill kommer att flera av de beva- rande institutionerna inte har ställning av myndighet. Någon direkt skyl- dighet att tillgodose forskningsintresset har dessa institutioner inte.

2.3.2 Tidigare framförda reformförslag I en skrivelse till Kungl. Maj:t i mars 1972 framhöll vissa forsknings- representanter4 att S v e r i g e s R a d i o s a r k iv intar en nyckel- ställning för massmedieforskningen i Sverige och att arkivmaterialet till- drar sig ett allt större intresse från forskningens sida. Man påpekade också att massmediaundervisning hade införts i läroplaner för olika skol-

* Professorn i teatervetenskap vid universitetet i Stockholm Kirsten Gram Holmström, docenten i litteraturvetenskap vid universitetet i Göteborg Gun- nar Hallingberg, professorn i litteraturvetenskap vid universitetet i Lund Ing- var Holm samt professorn i filmforskning vid universitetet i Stockholm Rune Waldekrantz.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1977/78: 97 19

former. Ett ökat intresse för materialet har emellertid inte ökat tillgäng- ligheten till det. Skrivelsen överlämnades till DAK för att tas under över- vägande i kommitténs arbete.

Behovet av att öka bevarandet och tillgängligheten till SR:s material har också betonats av Sveriges författarförbund i en framställning till utbildningsdepartementet i februari 1973. Förbundet framhåller fram- för allt ljud- och bildupptagningarnas värde för den allmänna debatten och informationen samt allmänhetens intresse av att i efterhand kunna ta del av det som har sänts i radio och TV. Förbundet finner att avsak- naden av ett ”riksmediete ” får betraktas som en allvarlig brist i sam- hällsinformationen. Skrivelsen har överlämnats till DAK för att tas under övervägande i kommitténs arbete.

Konsertbyråutredningen (E 1963: 45) (KBU) förklarade i sitt betän— kande (SOU 1971: 73) Fonogrammen i musiklivet att f o n 0 g r a m- m e n, utöver att vara en effektiv kanal för att tillfredsställa behov att lyssna till musik och för att sprida kunskap om musik, kan betraktas som historiska dokument som ur strikt musikhistorisk aspekt i första hand är av intresse för musikforskare, musikstuderandc och andra grup- per med professionell verksamhet inom musiklivet. KBU konstaterade att det största fonogramarkivet i landet, vilket finns hos SR, inte är tillgängligt för allmänheten, och att övriga fonogramarkiv inte har till- räckligt omfattande samlingar eller i övrigt inte har tillräckligt stora resurser. KBU förordade ett statligt centralarkiv för fonogram.

Filmutredningen (U 1969: 52) uttalade i sitt andra delbetänkande (SOU 1972: 9) Samhället och filmen Del 2 i fråga om bl. a. fil m- 0 0 h T V - u n d e r vi s 11 i n g, att Filminstitutets filmarkiv arbetar under trängda ekonomiska förhållanden och att dess möjligheter att tillmötesgå den högre utbildningens och forskningens behov är begränsade, inte en- dast ekonomiskt utan även med hänsyn till upphovsrättsliga förhållanden m. m. Filmutredningen ansåg att man borde överväga möjligheten av lagstiftning om tvångsdeponering av filmer. Synpunkter av samma innebörd har framförts av de nordiska filmarkiven.

Sveriges allmänna biblioteksförening har i en skrivelse i december 1970 anhållit att frågan om lagstadgad leverans av AV-m ate rial skall utredas. Skrivelsen har överlämnats för kännedom till DAK.

2.3.3. Priiicipställningstagande i DAK:s betänkande

DAK erinrar om att i propositionen (1974: 28) om den statliga kul- turpolitiken målen för den statliga kulturpolitiken sammanfattas i åtta punkter. I en av punkterna sägs att k u ] t u r p 0— litiken skall garantera att äldre tiders kultur tas till v a r a 0 c h 1 e v a n d e g ö r 8. Vidare framhålls i propOSitionen att kulturlivet aldrig kan utformas enbart på grundval av de samtida kulturströmningama. Verksamheten inom flera av de konstnärliga ut-

• Sida 20
•  Original

Prop. 1977/78: 97 20

trycksformerna bygger till avsevärd del på ett arv från tidigare epoker. Inom teater, dans och musik är äldre verk självklara inslag i institutio— nernas verksamhet. Det framhålls i propositionen vidare att det i arbetet med att bevara och föra kulturtraditioner vidare är viktigt att in 5 a t- serna gäller hela samhällets historia.

Av en enkät till forskare som DAK har genomfört framgår att forskar- na tillmäter ljud- och bildupptagningar stor betydelse för sin verksam- het. Utredningen hänvisar här också till vad riksdagens kulturutskott år 1972 uttalade i sitt betänkande (KrU 1972:11) med anledning av en motion om anslag till stöd åt forskarservice vid SR. Utskottet fram- höll att riksdagens utbildningsutskott året innan hade betonat (UbU 1971: 3, rskr 1971: 84) angelägenheten av att de humanistiska och sam- hällsvetenskapliga forskningsråden, Riksbankens jubileumsfond och SR söker stimulera forskningen rörande massmedia och i synnerhet radio- och TV-forskning samt underströk vikten av att radio- och TV-forsk- ningen inte försvåras av brist på forskarservice.

DAK anser att omfattningen av det ljud— och bildmaterial som i dag bevaras inte uppfyller de krav och förväntningar som ställs från forsk- ning och allmänhet. Till den bristfälliga situationen i fråga om ljud- och bildupptagningar hör inte endast den låga bevarandenivån utan också svårigheterna att få tillgång till det bevarade materialet och den fara för förstöring som detta material är utsatt för till följd av bristfällig upptag- ningsteknik och ofullkomliga lagringsförhållanden.

DAK menar att den rådande situationen leder till att mycken infor- mation, många meningsyttringar och många kulturyttringar utan mot— svarighet i äldre tider går förlorad. Än värre är att det som bevaras i bibliotek och arkiv kommer att ge en mycket mindre fullständig bild av nutidens verksamhet inom kultur, vetenskap, teknik och administration än vad vi nu har av gångna tiders. Särskilt stor betydelse har det att framtida forskning kommer att ha mycket sämre möjligheter att göra sig en bild av information och opinionsbildning i politiska och kulturella frågor än vad vi kan göra oss om motsvarande aktiviteter under gångna tider. DAK erinrar om vilken betydelse radio och TV har som medel för sådan information och opinionsbildning.

DAK:s slutsats är att det är av stor vikt för framtida forskning på skilda områden att information, opinionsbildning, kulturella framställ- ningar osv., som läggs fram inför offentligheten genom radio eller TV eller genom fonogram, film eller liknande modern teknik, verkligen blir bevarade för framtiden. Bevarandet bör enligt DAK ske i en omfattning som någorlunda motsvarar vad som är fallet med tryckta skrifter.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1977/78: 97 21

UTREDNINGEN OM PLIKTEXEMPLAR AV SKRIFI' 3 Pliktexemplar av skrift

3.1. Kommitténs förslag

3.1.1 Skäl för leveransskyldighet Utredningen behandlar de skäl som kan anföras för leveransskyldighe- ten under tre rubriker, nämligen den k ul t u r e 11 a f u n k t i o n e n dvs. intresset av att bevara material, att förteckna det i nationalbibliogra- fiska publikationer o. dyl., samt att upprätta nationell statistik, f o r s k- ningsfunktionen och den administrativa funktio- n e n.

Pliktleveransernas betydelse för fo r s k nin g e n är stor framhåller utredningen, bl. a. därigenom att de svenska samlingarna vid de leverans- berättigade biblioteken genom såväl bredd som omfattning ger möjlig- het till forskning, som inte skulle kunna tillgodoses genom en annan typ av förvärv. Detta sammanhänger med att leveranserna kommer in genom tryckerierna — och inte förlagen — och därför även innehål- ler ett stort material, som över huvud taget inte tillhandahålls i den öpp- na handeln. Intresset för detta ”småtryck” har ökat i samband med ut- byggnaden av den nutids- och samhällsorienterade forskningen.

Beträffande den administrativa funktionen nämns sär- skilt folkrepresentationens och den centrala statsförvaltningens behov av referensbibliotek.

F.n. erhåller riksdagsbiblioteket leveranser från ca 350 statliga verk, myndigheter och institutioner. Leveranserna, som även innehåller ma- terial som är mångfaldigat på annat sätt än genom tryck, är mera kompletta än motsvarande material levererat som pliktleveranser till kungl. biblioteket och universitetsbiblio-teken.

3.1.2 Utnyttjande av pliktexemplar m.m. Utredningen har undersökt pliktleveransernas nuvarande omfattning i Sverige. Härav framgår att det varje år framställs över 200000 leverans- pliktiga trycksaker (1976: ca 218000 exemplar). Huvudparten av dessa lämnas av landets f. n. ca 1 900 tryckerier medan en mindre del lämnas av förlag eller motsvarande. Av statistiken framgår att det största antalet exemplar återfinns under kategorierna småtryck (ca 95000), tidningsnummer (ca 60000) samt tidskriftshäften (ca 43000). Antalet böcker, broschyrer och fortsättningsverk uppgår till ca 15000. Enligt utredningen är utvecklingstendensen en ökning av det leverans- pliktiga materialet med ca tre procent per år. Utredningen bedömer att det inte är troligt att TF:s nya bestämmelser rörande stencileradc skrifter m. m. skulle medföra någon nämnvärd ansvällning av pliktleveranserna.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1977/78: 97 22

Samlingarna av skrifter vid de leveransberättigade biblioteken utgör synnerligen viktiga och flitigt utnyttjade delar av bibliotekens litteratur- bestånd. För kungl. biblioteket uppgår lånen ur de svenska samlingarna till ca 50 % av det totala årliga utlånet. Vid universitetsbiblioteken är den procentuella andelen troligen något mindre, bl. a. beroende på att bibliotekens totala utlån i de flesta fallen är avsevärt större än national- bibliotekets. För fjärrlån till låntagare på andra orter utgör de stora samlingarna svenskt tryck en viktig tillgång framför allt när det gäller något äldre och därför inte så lättillgängligt tryck. När det gäller små- trycket är utlånet f.n. tämligen begränsat med tanke på samlingarnas och accessionens storlek.

3.1.3 Pliktleverans eller leverans efter rekvisition Enligt direktiven för utredningen skulle utgångspunkten för arbetet vara att leveransplikten borde kvarstå. En skyldighet att leverera skrifter till arkiv, bibliotek m.m. kan anordnas antingen som en skyldighet att leverera på eget initiativ enligt givna direktiv, s.k. pliktleverans, eller som en skyldighet att leverera efter rekvisition från den leveransberättigade, som då själv gör urvalet. En kombination av de två systemen är också tänkbar med pliktleverans till t. ex. nationalbibliotek och leverans efter rekvisition till vissa andra bibliotek eller med en begränsad pliktleverans som bas kompletterad med en rätt för de leveransberättigade att härutöver rekvirera efter eget urval ur det som inte ingår i basleveransen. Den i dag gällande leve- ranslagen föreskriver en renodlad pliktleveransordning. Ett system med rekvisitionsrätt innebär att biblioteken i efterhand utan kostnad skall kunna få till sig levererade den litteratur de själva utväljer. Av praktiska skäl måste en sådan rekvisitionsrätt så gott som undantagslöst inrättas gentemot förlag eller utgivare och inte mot trycke- rier. När rekvisition skall göras kan biblioteken nämligen genom biblio- grafier m.m. i regel endast skaffa sig kännedom om de förra. Rekvisi- tionsrättssystemet tillämpas bl. a. i Storbritannien, Danmark och Norge. Rekvisitionsrättssystemets lämplighet har dock under senare tid varit diskuterad bl. a. i Norge. I svensk debatt har frågan tagits upp bl. a. av forskningsberedningen år 1963 samt av riksdagen i samband med en motion vid riksmötet 1975/76. Konsekvenserna av ett rekvisitionsförfarande har senare stude- rats av en arbetsgrupp inom forskningsbiblioteksrådet på uppdrag av BIDOK och massmedieutredningen (Ju 1970: 59). Tanken på att helt eller till vissa delar införa rekvisitionsrätt i stället för nuvarande pliktleveranser avvisas då detta skulle leda till en ordning som skulle bli kostsam och opraktisk för både levererande och beställan- de part.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1977/78: 97 23

3.1.4. Pliktexemplarens antal och mottagare

När det gäller pliktexemplarens antal och karaktär konstaterar utred- ningen, att kulturella och administrativa skäl är synnerligen starka för att ha ett nationalexemplar och ett reservexemplar till detta. Kungl. bib- lioteket bör som nationalbibliotek erhålla det förstnämnda. Reservexem- plaret bör placeras vid Lunds universitetsbibliotek. För denna placering talar bl. a. att biblioteket sedan 1968 har en med kungl. biblioteket lik- artat organiserad särskild småtrycksavdelning samt att Svenska akade- miens ordboksredaktion är belägen inom biblioteket och ständigt nyttjar dess svenska trycksamling. Såväl nationalexemplaret som reservexempla- ret bör vara så fullständigt som möjligt. De bör t. ex. även omfatta oför- ändrade omtryck och upplagor.

Reservexemplaret föreslås dessutom i viss utsträckning utgöra ett nationellt låneexemplar samt regionexemplar.

1 vad avser övriga pliktexemplar har utredningen övervägt olika möj- ligheter till begränsning i såväl producenternas som de mottagande bibliotekens intresse av leveransskyldigheten alternativt andra former för dennas fullgörande än nuvarande pliktleveransordning. Utredningen har dock funnit att så starka principiella skäl talar för att de sex högskole- regionerna behandlas på ett likvärdigt sätt vad beträffar tillgång för forskningsändamål m.m. av svensk skrift, att det inte är försvarligt att särbehandla någon av regionerna. Samtliga bör därför försörjas med det svenska trycket på wmma sätt som redan nu sker till de äldre universitetsbiblioteken. Utredningen föreslår att pliktleverans skall gå till förutom kungl. biblioteket och Lunds universitetsbibliotek samtliga fem övriga högskoleregioner.

Förslaget innebär alltså en utökning av det totala antalet plikt- exemplar (nationalexcmplaret och reservexemplaret inräknade) från fem till sju. Samtidigt innebär förslaget en principiell begränsning av antalet exemplar för framtiden.

Exemplaren blir att betrakta som regionexemplar, där åtkomsten och tillgängligheten av svenskt tryck kanaliseras via de sex universitets- biblioteken. Ytterligare pliktleveranser av svenskt tryck till andra hög- skolebibliotek inom regionerna bör alltså ej komma i fråga.

Pliktleveransema för regionerna bör naturligen gå till de nuvarande universitetsbiblioteken, dvs. universitetsbiblioteken i Stockholm, Upp- sala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå. För universitetsbibliotekets i Lund del avses särskilda regler gälla med hänsyn till exemplarets karaktär av reservexemplar till nationalexemplaret och av nationellt låneexemplar. För övriga exemplar bör gälla att de är avsedda för fritt förfogande inom resp. högskolcregion. Därmed bör även vissa be— hov av svenskt tryck kunna tillgodoses vid övriga högskoleenheter i re- gionen. Planeringen av hur exemplaren skall disponeras bör ankomma

• Sida 24
•  Original

Prop. 1977] 78: 97 24

på resp. styrelser för de universitet vilkas bibliotek erhåller pliktleve- ranser efter hörande av resp. regionstyrelser.

Utredningen har särskilt behandlat de regioner som nu inte har till- gång till pliktexemplar (granskningsexemplar). För Stockholms högskole- rcgion har övervägts möjligheten att universitetsbiblioteket även i fort- sättningen skulle basera sitt förvärv av svenskt tryck på köp och inte på leverans. Fördelarna med detta skulle vara dels att antalet pliktexemplar kunde minskas, dels att universitetsbiblioteket inte skulle behöva handha hela den mängd av bl.a. okataiogiserat småtryck. som innefattas i ett pliktexemplar. Det starkaste motivet för en sådan ordning är, att de kategorier som inte inköps, och som i viss utsträckning inte heller kan förvärvas genom köp, ändå finns tillgängliga inom regionen i form av nationalexemplaret vid kungl. biblioteket.

De skäl som talar för att pliktleveranser skall kanaliseras till stock- holmsregionen via universitetsbiblioteket på samma sätt som i övriga regioner är främst dels att stockholmsregionen rent principiellt inte bör särbehandlas, dels att ytterligare ett exemplar avsett för regionalt bruk skulle minska risken av förslitning av nationalexemplaret.

Beträffande Linköpings högskoleregion nämns att den föreslagna pliktleveransen innebär en avsevärd ökning av materialet i jämförelse med vad som nu erhålls genom köp.

3.1.5. Leveransskyldighelens omfattning

Vad gäller frågan om vilka skrifter som skall vara underkastade leveransplikt konstaterar utredningen att man i och med att skyldigheten att lämna granskningsexemplar upphör den 1 januari 1978 inte på sam- ma sätt som förut behöver känna sig bunden av TF:s begreppsbestäm- ningar vid valet av utgångspunkt för bestämmandet av leveranspliktens omfattning. Starka skäl kan tala för att det bör vara materiella och inte formella kriterier — innehållet inte framställningssättet —- som bestäm- mer vad som skall vara leveranspliktigt. Det har dock inte befunnits möjligt att uppställa kriterier som på ett klart sätt utmärker vilka skrif- ter som i så fall bör vara leveranspliktiga. TF:s begreppsbestämningar framstår därför fortfarande som de lämpligaste i sammanhanget och bör därför fortfarande utnyttjas men då i deras nya utvidgade skick inkluderande visst stencilerat material m.m., som ställts under TF:s skydd genom att det påförts vissa uppgifter. Bestämmelserna om leve- ransplikt för Vissa utrikes tryckta skrifter bör bibehållas i oförändrat skick.

Vissa nya begränsningar av leveransplikten föreslås. Oförändrade omtryck behövs sålunda i fortsättningen endast levereras i två exemplar, nämligen ett nationalexemplar och ett nationellt reservexemplar. Det- samma föreslås för konstmappar mcd originalkonstverk och läromedels- paket. Tidningar undantas helt från leverans då de förutsätts i stället

• Sida 25
•  Original

Prop. 1977/78: 97 25

falla under en av TFK föreslagen lag. Inte heller skall pliktexemplar le— vereras av mycket stora affischer eller skrift som har framställts uteslu- tande för internt bruk hos någon. Övriga undantag är samma som i den tidigare lagen, nämligen: visitkort och notifikationer, adresskort, etiket- ter, blanketter, reklam- och emballagetryck eller därmed jämförliga als- ter. Liksom tidigare är ej heller myndighets tryckta handlingar leverans- pliktiga ”om de ej är tillgängliga för envar” (1 kap. 6 & TF). De anses då ej utgivna. Det påpekas dock att kulturella skäl kan tala för överenskom- melser här för att på sikt säkra att materialet blir bevarat för framtiden. Regeringen bör liksom enligt gällande lag äga medge undantag från le- veransplikten. För att göra denna möjlighet mera smidig och flexibel fö- reslås den kunna delegeras till någon biblioteksinstans, exempelvis kungl. biblioteket eller det nationella ledningsorgan som BIDOK kan komma att föreslå.

Utredningen kommer även in på de nya mediaproduktcr som delvis ersatt, delvis kompletterat vad som nu är leveranspliktig skrift. Av sär- skild omfattning är här fonogrammaterialet — grammofonskivor, ljud- kassetter etc. — där frivilliga leveranser redan kommit till stånd till nationalfonotekct vid kungl. biblioteket sedan mitten av 1950-talet. Även det nya materialet kan liksom det litterära materialet grovt indelas i två grupper nämligen dels sådant material, vilket i likhet med manuskript och andra typer av arkivalier endast framställs i något eller några enstaka exemplar, dels material, som mångfaldigas och tillhandahålls, ofta i stora upplagor, på i princip samma sätt som tryckprodukter. Vid en framtida lagstiftning bör övervägas, om inte leveransplikt för framför allt grammofonskivor och andra typer av fonogram, ljud- och bild- kassetter samt AV-hjälpmedel av skilda slag bör regleras i samma lag som gäller för leveransplikt för skrift. Om en bok eller en tidskrift framställs på band eller i tryck bör inte göra någon skillnad. Detta har nyligen beaktats i Island och föreslagits i Finland. Även från andra länder kan exempel anföras. Vare sig man väljer en samlad lösning eller följer det förslag om en särskild lag, som år 1974 har framlagts av DAK, är det av vikt att materialet blir omhändertaget och bevarat på ett lämp- ligt sätt.

3.1.6. Le veransför farande

Övervägande skäl finns för att nuvarande ordning behålls, nämligen att leveransskyldigheten åvilar tryckericrna. Motsvarande bör gälla för de stencilerade skrifter m. ni. som enligt förslaget också skall vara under- kastade leveransplikt om de uppfyller de i 1 kap. 5 5 TF angivna förut— sättningarna. I enlighet med önskemål framställda av bl.a. Svenska bokförläggareföreningen har övervägts om ersättning skall kunna utgå för vissa dyrbarare verk som ofta produceras i mindre upplagor. Det har

• Sida 26
•  Original

Prop. 1977/78: 97 26

funnits rimligt att så skall kunna ske och att ersättning skall utgå med belopp motsvarande den del av förlagsnettopriset för skriften som över- stiger 300 kr. per exemplar. För att säkerställa en enhetlig bedömning bör ersättningsfrågorna handläggas centralt.

Leveransen föreslås även i fortsättningen vara decentraliserad. Leve- ransfrekvensen föreslås bli ändrad från att avse varje halvår med tre må- naders respit till att ske kvartalsvis med en månads respit. Krav ställs på leveransförteckning.

Kungl. biblioteket föreslås få rätt att meddela Vitesföreläggande vid utebliven leverans. Detta skall alltså inte som nu kunna ske genom medverkan av allmän åklagare och domstol. Sådant Vitesföreläggande bör gälla till förmån för samtliga bibliotek. Det bör kunna överklagas till kammarrätt. En väg öppnas härigenom till domstolsprövning av frågor om leveransskyldighet och leveransplikt enligt lagen.

3.1.7. Frågor om gallring

Tillväxttakten för de svenska samlingarna beräknas som tidigare nämnts till ca 3 % per år under den närmaste 15-årsperioden. Utred- ningen framhåller att en gallring är nödvändig och att en rationell sov- ring av materialet ej får förhindras av några slags moraliska betänklig— heter.

Kungl. biblioteket och Lunds universitetsbibliotek skall som framgår av punkten 3.1.4 i princip bevara allt material, medan målsättningen för de fem universitetsbiblioteken som berättigas till regionexemplar i framtiden inte skall vara att i största möjliga utsträckning bevara allt levererat svenskt tryck utan att inom resp. regioner tillgodose behovet av material för utbildning, forskning och utvecklingsarbete i såväl samtid som framtid. Med hänsyn till detta bör såväl gallring som fördelning av material kunna ske på det sätt som bedöms mest ändamålsenligt utan beaktande av arkiveringssynpunkter.

Såväl tryckerier som bibliotek är överens om att gallringen bör ske hos den mottagande parten. Detta förhindrar inte att det även bör finnas vissa centralt utfärdade riktlinjer för gallring, som bl.a. syftar till en ökad samordning mellan biblioteken i dessa avseenden. Dylika riktlin- jer —- kompletterade av lokala bestämmelser —— kan lämpligen utarbe- tas av forskningsbiblioteksrådet eller av det organ som enligt BIDOK:s förslag kan komma att ersätta detta.

Utgallring av skrifter innebär, att skrifterna skall förstöras. Någon försäljning av det utgallrade bör inte få förekomma. Vad som är pliktlevererat kan inte få konkurrera med de exemplar som finns i handeln. Några motsvarande skäl talar däremot inte mot att utgallrade pliktexemplar skänks till utländska bibliotek eller används som bytes— objekt gentemot dem.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1977/78: 97 27

3.1.8 Resursfrågor De sammanlagda framställningskostnaderna i Sverige för tryckta böcker, häften, broschyrer m.m. uppgick enligt industristatistiken för år 1974 till ca 346 milj. kr. Motsvarande kostnader för tidskrifter av skilda slag uppgick till ca 840 milj. kr. Hela framställningskostnaden för 1974 års tryckproduktion uppgick till 4917 milj. kr. varav 2088 milj. kr. för dagstidningstryck och 1378 milj. kr. för litooffset (exkl. tidningar).

Utredningen har kommit fram till att, även om nuvarande plikt- leveranser medför kostnader för de leveransskyldiga, belastningen i flertalet fall måste bedömas som mycket marginell från kostnadssyn- punkt. Samma sak gäller vid en utvidgning från nuvarande fem till föreslagna sju exemplar. Undantag kan dock gälla för dyrbara bokverk i små upplagor.

När det gäller bibliotekens kostnader kan man konstatera att dessa torde ställa sig högre vid såväl köp som vid förvärv genom rekvisition än vid nuvarande system. För kungl. biblioteket har förslag framförts om en viss utökad service. Dessa förslag har inte kostnadsberäknats av utredningen med hänsyn till att kungl. bibliotekets organisation även i andra avseenden befinner sig under översyn och att avvägningarna bör göras i ett gemensamt sammanhang. För Lunds universitetsbibliotek tillkommer vissa ökade uppgifter när det gäller utlån av i första hand sådant material som kan komma att saknas i framtiden vid de andra universitetsbiblioteken (exempelvis visst småtryek, oförändrade omtryck etc.). Denna uppgift är dock under den närmaste framtiden tämligen begränsad och merkostnadema bör därför redovisas i de årliga anslags- framställningarna sedan ytterligare erfarenhet vunnits. För universitets- biblioteken i Uppsala, Göteborg och Umeå har räknats med oföränd- rade hanteringskostnader medan en viss kostnadsökning för de två till- kommande regionala biblioteken —— universitetsbiblioteken i Stockholm och Linköping ——- måste uppstå.

Merkostnaden i Stockholm och Linköping beräknas till ca 250 000 kr. per bibliotek varav 195 000 kr. utgör kostnader för ett utökat personal- behov, 50 000 kr. kostnader för bindning samt ca 5 000 kr. för magasins- utrymmen. Vid beräkningen har nuvarande inköpsresurser för svenskt tryck om ca 105 000 kr. per bibliotek avräknats.

För att nå samma grad av litteraturförsörjning på annat sätt skulle staten enligt utredningen få göra avsevärt större resursinsatser.

3.2. Remissyttrandena 3.2.1 Allmänna synpunkter

Flertalet instanser framhåller att utredningens förslag är väl genom- tänkta och motiverade.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1977/78: 97 23

I huvudsak positiva till utredningens förslag är bl.a. JK , riksarkivet. kungl. biblioteket, UHÅ, forskningsbiblioteksrådet, SAC O/SR, LO, Svenska tidningsutgivareföreningen, Svenska tryckeriföreningen och TCO.

Statskontoret är negativt till förslaget om antalet pliktexemplar samt till vissa delar av den föreslagna leveransskyldighetens omfattning. Även andra remissinstanser har framfört kritiska synpunkter på den sist- nämnda frågan.

3.2.2. Pliktleverans eller leverans efter rekvisition

Frågan om leveransplikt eller rekvisitionsrätt har bedömts av ett fåtal remissinstanser. Statskontoret delar utredningens uppfattning att ett rekvisitionsförfarande inte ger garantier för fullständiga leveranser. Statskontoret finner emellertid utredningens krav på fullständighet i tryckleveranserna vara alltför höga. Kungl. biblioteket och Svenska bok- förläggareföreningen är positiva till bibehållandet av nuvarande leverans— plikt. Denna uppfattning delas av Svenska tryckeriföreningen som fram- håller att tryckerierna föredrar en utökning av antalet pliktexemplar till sju, även om detta medför ökade kostnader mot det ifrågasatta rekvisitionsförfarandet.

Lantbruksuniversitetet kan inte finna att utredningen lett i bevis att ett rekvisitionsförfarande vore mindre lämpligt än den föreslagna leve- ransplikten.

3.2.3 Pliktexemplarens antal och mottagare Remissopinionen är Övervägande positiv till förslaget att utöka antalet pliktexemplar till sju. Förslaget om nationalexemplar resp. nationellt re- s e r v e x & m pl a r biträds av samtliga remissinstanser som yttrat sig i denna fråga med undantag av statskontoret. De kulturella och admini- strativa funktionerna kan enligt Statskontorets mening tillgodoses genom att under betryggande former bevara ett exemplar av varje mångfaldigad skrift för framtiden samt — liksom hittills — tillämpa en viss restriktivi— tet i utlånen. Statskontoret avstyrker därför förslaget om särbestämmel- ser i lag eller förordning avseende ett nationellt reservexemplar i Lund. I vad avser övriga fem pliktexemplar tillstyrks utred- ningens förslag av i stort sett alla remissinstanser. Flera framhåller vik- ten av att de olika högskoleregionerna behandlas på ett likvärdigt sätt. Regionstyrelsen i Stockholm, rektarsämbetet och biblioteket vid uni- versitetet i Stockholm, överbibliotekarien i Uppsala samt bibliotek.s- kollegiet vid universitetet i Göteborg anser det väsentligt att universitets- biblioteket i Stockholm erhåller ett regionexemplar. Planeringsnämnden för filosofisk utbildning i Linköping finner utred- ningsförslaget om pliktexemplar till Linköping utmärkt. För den före-

• Sida 29
•  Original

Prop. 1977/78: 97 29

slagna temaorienterade forskningsorganisationen som skall byggas upp skulle svåra problem på bibliotekssidan lösas om utredningens förslag genomfördes.

Statskontoret delar i princip ståndpunkten om högskoleregionernas likvärdiga behandling. Statskontoret ifrågasätter emellertid om en sådan principiell syn nödvändigtvis måste leda till slutsatsen att även universi- tetsbiblioteken i Stockholm och Linköping skall omfattas av bestämmel- serna om pliktexemplar av skrift.

Vad gäller universitetsbiblioteket i Stockholm talar enligt statskon- torets mening den geografiska närheten till kungl. biblioteket mot en dubblering av antalet pliktexemplar inom denna region. För universi- tetet i Linköping med dess speciella inriktning på temaorienterad forsk- ning saknas enligt statskontoret ännu tillräckligt underlag för att be- döma vilket behov av mångfaldigat svenskt tryck som kan finnas vid universitetsbiblioteket. Enligt statskontorets mening motiverar den ny- Orientering som planeras i Linköping snarare andra och mer okonven- tionella former av biblioteksservice än vid de övriga universitetsbiblio- tcken.

Lantbruksuniversitetet invänder mot att utredningen enbart behandlar problemkomplexet om pliktexemplar ur högskoleregionernas synpunkt. Därigenom ställs ett antal stora vetenskapliga bibliotek såsom lant- bruksuniversitetets utanför resonemanget. Lantbruksuniversitetets riks- omfattande biblioteksorganisation är inte inordnad under någon region- styrelse och kan på så vis inte komma till tals när det gäller en eventuell fördelning av till en region levererade pliktexemplar.

Användningen av regionexemplaren har berörts av bl. a. UHÄ som anser — liksom regionstyrelsen i Uppsala högskolere- gion — att resp. regionstyrelsc bör utfärda riktlinjer för fördelningen av materialet mellan berörda högskoleenheter.

3.2.4. Leveranspliktens omfattning

Flertalet remissinstanser tillstyrker i huvudsak utredningsförslaget om pliktleveransernas omfattning. Vissa instanser pekar emellertid på oklar- heter i lagtexten.

Statskontoret anser att konsekvenserna av en eventuell utvidgning av leveransplikten till att gälla alla typer av mångfaldigad skrift med skydd enligt TF bör klarläggas ytterligare, innan riktlinjer härom fastställs i lag. Härvid bör också nuvarande gränsdragning mellan arkivväsendet och de vetenskapliga biblioteken belysas mer ingående än som skett i betänkandet. Svenska bokförläggareföreningen föreslår att utredningen fördjupas i vad avser pliktleveranser av läromedelspaket. Kungl. biblio- teket och TCO anser att utredningen är oklar beträffande vad som är skrift framställd för internt bruk.

Statskontoret tillstyrker utredningens förslag vad gäller leveransplikt

• Sida 30
•  Original

Prop. 1977/78: 97 30

av tryckt skrift som skall lämnas till kungl. biblioteket såsom national— exemplar.

Omfattningen av leveranspliktigt material till universitetsbiblioteken bör däremot enligt statskontorets mening begränsas mer än vad utred- ningen föreslagit. Fullständiga leveranser av böcker, broschyrer och se- riepublikationer (exkl. tidningar) får anses rimliga inom ramen för ett system med pliktexemplar. Ett liknande resonemang kan enligt statskon— toret möjligen försvaras även i fråga om det 5. k. småtrycket som knap- past kan förvärvas på annat sätt än genom leveransplikt av materialet. Däremot finner statskontoret en begränsad leveransplikt möjlig i fråga om vissa andra kategorier av tryckt skrift. Detta gäller bl. a. punkt- skriftstryck (blindskrift), musikalier, kartor, vykort och planscher.

Utredningens förslag till nya begränsningar av leverans- plikten har berörts av flera remissinstanser. Svenska tryckeriför- eningen framhåller att undantagsbestämmelserna bör formuleras så att tryckerierna slipper ta ställning till om tryckfrihetsmissbruk kan anses föreligga.

I vad gäller frågan om oförändrade omtryck anser statskontoret att sådant skall levereras endast till kungl. biblioteket. SACO/SR ifråga- sätter det lämpliga i en differentiering av leveransplikten som för trycke- rierna snarast torde medföra en ökad arbetsbelastning. Regionstyrelsen i Uppsala högskoleregion anser det vara olämpligt att undanta de oför- ändrade upplagorna från levcransplikt. Svenska bokförläggareföreningen och Svenska tryckeriföreningen däremot motsätter sig pliktleverans av oförändrade upplagor.

Forskningsbiblioteksrådet anför, att i fråga om oförändrade omtryck bör entydiga bestämmelser utfärdas, så att det varken för förlag eller tryckeri bör råda tvivel om i vilka fall samtliga sju pliktexemplar skall avlämnas.

Kungl. biblioteket och TCO ifrågasätter förslaget om att mycket stora affischer skulle undantas från leveransplikt. Till denna kategori hör exempelvis många politiska affischer som anses vara av intresse för framtiden. Båda instanserna anser att åtminstone ett nationalexemplar bör vara leveranspliktigt.

3.2.5. Leveransförfarande

Riksarkivet, kungl. biblioteket, TCO och rektorsämbetet vid universi- tetet i Stockholm har yttrat sig över utredningens förslag om ökad leveransfrekvens samt nya regler angående Vitesföreläggande för treds- kande tryckare. Samtliga anser utredningens förslag i detta avseende va- ra en förbättring.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1977/78: 97 31

3.2.6. Gallring

Frågan har berörts av UHÄ och forskningsbiblioteksrådet som är positiva till utredningsförslaget om gallring av regionexemplar. UHÄ anser dock att ansvaret för gallring och registrering liksom för fördel- ningen av pliktexemplaren inom regionen bör ankomma på regionsty- relsen.

3.2.7 Resursfrågor Några remissinstanser har tagit upp frågan om personalbehov. Kungl. biblioteket framhåller att en förutsättning för att biblioteket skall kunna fullfölja sin uppgift som nationalbibliotek enligt den föreslagna nya lagens betingelser är att genomströmningstakten vid behandlingen av det inkommande trycket kan ökas. Personalbristen vid hanteringen av leveranstrycket är redan i dag besvärande. Om ett tillskott av per- sonal vid bibliotekets svenska tryckavdelning uteblir, kommer de före- slagna nya åliggandena dessvärre inte att kunna fullgöras på ett till- fredsställande sätt.

TF:s nya bestämmelser rörande skrifter m.m. kan enligt forsknings- biblioteksrådet innebära att man med ledning av från år 1978 vunna er- farenheter måste företa översyn av lokal- och personalbehov vid de sju biblioteken.

SACO/SR anser personalkostnaderna vara för lågt beräknade medan UHÄ finner dem rimliga. UHÄ erinrar om att universitetsbiblioteket i Umeå inte har erhållit några särskilda personalförstärkningar för den ökade leveransvolym som granskningsexemplaret har utgjort.

Statskontoret ——- som ej berör personalbehovet -— framhåller att ut- redningens angivna belopp för magasin och bokhyllor endast motsvarar första årets merkostnad.

Svenska bokförläggareföreningen tar upp frågan om ersättning för pliktexemplaren. Föreningen är angelägen att framhålla att förlagens kostnader för dessa sammanlagt sju pliktexemplar inte kan avvisas så— som marginella. Vid föreningens underhandskontakter med Sveriges för- fattarförbund har framkommit att förbundet delar denna uppfattning. Pliktexemplaren tas från den upplaga förlaget beställt hos tryckeriet och kostnaden kommer alltså att belasta förlaget. För bokförlags- branschen som helhet kan den årliga kostnaden för pliktexemplaren i 1977 års penningvärde uppskattas till drygt 1 milj. kr.

Föreningen är starkt kritisk till utformningen av ersättningsvillkoren för förlagen. Föreningen anser att det bör övervägas att ersätta kost- naden i sin helhet. I annat fall bör gränsen för den statliga ersättningen sättas betydligt lägre, förslagsvis högst vid förlagsnettopriset 100 kr.

Byggnadsstyrelsen och LUP-nämnden har begränsat sina yttranden till att avse eventuella konsekvenser ur 10 k als yn p un k t.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1977/78: 97 32

LUP-nämnden framhåller att utredningens förslag avseende national- exemplaret vid kungl. biblioteket inte innebär någon förändring av magasinsbehoven vid biblioteket. Vidare erinras om att det inom LUP- kommittén för Stockholm pågår utredningsarbete avseende aktuella lokalbehov vid kungl. biblioteket. Behovet av magasinslokaler för biblioteket på kort och lång sikt behandlas i detta utredningsarbete.

För universitetsbibliotekets i Lund del får utredningens förslag lokal- konsekvenser enligt nämnden. Förslaget innebär en utökad skyldighet för biblioteket att fungera som ett interurbanlånebibliotek för svensk litteratur samt skyldighet för biblioteket att för all framtid bevara det erhållna svenska trycket. Nämnden har f.n. inte underlag för att be- döma omfattningen av det tillkommande lokalbehovet, men vill anmäla att frågan f. n. behandlas inom LUP-kommittén för Lund.

För övriga universitetsbibliotcks del torde, enligt nämndens uppfatt- ning, utredningens förslag innebära, att endast marginella förändringar behöver göras i bedömningarna av de aktuella magasinsbehoven vid biblioteken. Behovet av magasinsutrymmen för universitetsbiblioteket vid Stockholms universitet beräknas öka. Byggnadsstyrelsen upprättar f. n. bygghandlingar för en nybyggnad för universitetsbiblioteket i Frescati. Det utökade behovet av magasinslokaler kommer att kunna tillgodoses i nämnda nybyggnad. På sikt kommer utökade magasins- lokaler att fordras bl.a. vid biblioteken i Linköping och Göteborg. Nämnden önskar i detta sammanhang särskilt fästa uppmärksamheten på utredningsmannens förslag om möjlighet att gallra bland pliktexem- plaren samt att sprida dessa till andra bibliotek inom regionen. Även den framtida utbyggnaden av statens biblioteksdepå i Bålsta påverkar det långsiktiga behovet av magasinslokaler vid de enskilda universitets- biblioteken.

Byggnadsstyrelsen anser att utredningens förslag inte på något avgö- rande sätt kan komma att påverka planeringen för utbyggnaden av för- varningsresurserna för universitetsbiblioteken. Detta under förutsätt- ning att planeringen för att på sikt tillgodose kungl. bibliotekets lokal— behov fullföljs, projekteringen och utbyggnaden av universitetsbibliote- ket i Göteborg sker i normal takt samt att byggnadsarbeten för univer- sitetsbiblioteken i Linköping och Stockholm kan påbörjas i enlighet med de i verkets anslagsframställning för budgetåret 1978/79 redovisade tids- planerna.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1977/78: 97 33

UTREDNINGEN OM DAGSPRESS PÅ MIKROFILM

4. Utredningens förslag

4.1. Organisatoriska och rättsliga frågor

4.1.1. Organisatoriska frågor

Bevarandet av svensk dagspress åvilar av tradition vissa vetenskapliga bibliotek, TFK finner det därför naturligt, att den med tidningsfilm— ningen förenade verksamheten knyts till det statliga biblioteksväsendet. Kommittén anser att starka skäl talar för att en särskild organisatorisk enhet för denna verksamhet inrättas vid kungl. biblioteket. Tidnings— tryckerierna bör sända in materialet till denna enhet, som kontrollerar det innan det skickas vidare till filmning. Det bör enligt kommittén an- komma på kungl. biblioteket att för utlåning förvara en fullständig om- gång positiva kopior av svensk tidningsfilm. Själva filmningen av tid- ningsmaterialet bör, enligt kommitténs mening, förläggas externt, dvs. hos företag (motsvarande) som redan bedriver likartad verksamhet. En- ligt kommitténs uppfattning bör bibliotekstekniska, produktionstekniska och ekonomiska faktorer bilda utgångspunkt för överväganden om 10- kalisering av filmarbetet.

4.1.2. Rättsliga frågor

Kommittén redogör i kapitel 3 av rapporten för de rättsliga frågor som uppkommer i samband med mikrofilmning av svensk dagspress.

De rättigheter som är knutna till tidningsfilm är av två slag, dels äganderätt, dels upphovsrätt till de alster som är upptagna på filmen. Beträffande upphovsrätten finns bestämmelser härom i URL. Till denna lag ansluter sig FotoL som handlar om fotografens rätt till sina bilder.

Upphovsmännens principiella ensamrätt är inskränkt i vissa hänseen- den av hänsyn till privata och allmänna intressen (11—26 %& URL). De viktigaste av de inskränkningar som kan vara aktuella i detta samman- hang är följande. För det första får enstaka exemplar framställas för enskilt bruk. Dessa exemplar får inte användas för annat ändamål (11 å URL). För det andra får arkiv och bibliotek med regeringens tillstånd och på de villkor, som anges däri, för sin verksamhet framställa exem- plar av verk genom fotografi (lZå URL). De närmare bestämmelserna härom finns i kungörelsen (1961: 348) med tillämpningsbestämmelser till URL och FotoL.

Kommittén framhåller, att de upphovsrättsliga förhållandena kring material som publiceras i tidningarna ofta är svåra att utreda, bl.a. därför att de är grundade på oklara avtal. I många fall har dock upp- hovsrätten övergått på tidningsföretaget, vilket särskilt gäller material som de anställda framställer i sin tjänst. Detta innebär alltså att tid- ningen, såvitt det är av intresse i samband med mikrofilmning, i prin-

• Sida 34
•  Original

Prop. 1977/78: 97 34

cip har ”all rätt” till materialet. Det bör emellertid enligt kommittén tilläggas, att åtskilligt material som publiceras i tidningar inte har skydd, eftersom det utgörs av meddelanden m.m. av enklare karaktär som inte uppnår tillräcklig grad av självständighet.

Kommittén har funnit att nuvarande lagstiftning inte behöver ändras för att mikrofilmningen av dagspress skall bli möjlig. Kommittén anser vidare att nuvarande bestämmelser om möjligheten att utnyttja upphovs- rättsligt skyddat material är tillräckliga även för det mikrofilmade tid- ningsmaterialet.

Kommittén har kommit fram till att upptagning på mikrofilm är att anse som handling i TF:s mening och att alltså offentlighctsprincipen skall tillämpas i den mån mikrofilmen har upprättats av eller getts in till myndighet. Från TF:s regler om allmänna handlingars offentlighet görs emellertid undantag för bl.a. material som har överlämnats till arkiv eller bibliotek. Kommittén finner det uppenbart att filmningsexemplaren bör behandlas lika med biblioteksexemplaren och således inte omfattas av bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet. Härigenom kan enligt kommittén utlämnandet av nationalexemplar och mikrofil- made exemplar styras av administrativa föreskrifter.

4.2. Leveransskyldighet

4.2.1. Allmänna synpunkter på författningsreglcringen

Bestämmelser om skyldighet att leverera bl.a. tidningar för vissa ändamål finns redan i lagen (1949:166, ändrad 1961125) angående skyl- dighet att avlämna för bibliotek avsedda exemplar av tryckt skrift. En- ligt 1 g i denna lag skall boktryckare av varje tryckt skrift —— som har framställts här i riket och här utgivits _ utan ersättning avlämna ett exemplar av upplagan till kungl. biblioteket och ett till vart och ett av universitetsbiblioteken i Uppsala, Lund och Göteborg. Dessa exemplar kallas biblioteksexemplar.

Lagen om skyldighet att avlämna biblioteksexemplar ger den rätts- liga grund som erfordras för leverans av sådana tidningar som skall filmas enligt kommitténs förslag. Biblioteksexemplaret till kungl. biblio- teket bör enligt kommittén bilda underlag för filmningen och därefter utgöra nationalexemplaret.

I vissa speciella frågor uppkommer emellertid svårigheter, när det gäller tillämpningen av den nämnda lagen på filmningsexemplar av tidningar. Ett sådant problem gäller föreskriften i 2 & om att leverans- skyldighet inte föreligger i fråga om reklam- och emballagetryck och därmed jämförliga alster. Med hänsyn till denna bestämmelse kan det i vart fall ifrågasättas om skyldighet föreligger att leverera löpsedlar, vilken skyldighet enligt utredningen är av stor betydelse för tidnings- filmningens del.

• Sida 35
•  Original

Prop. 1977/78: 97 35

Ett annat problem ligger i att tidpunkterna för avlämnande av biblio- teksexemplar inte är anpassade till den situationen att levererade exemplar skall filmas kontinuerligt. Biblioteksexemplar avlämnas f.n. för varje halvt kalenderår inom tre månader från halvårets utgång. För att tidningsfilmningen skall kunna organiseras på ett rationellt sätt måste leveranser ske betydligt oftare. Riktpunkteu bör vara att av- lämnande skall ske för tvåmånadersperioder framhåller kommittén.

Nuvarande skyldighet att avlämna biblioteksexemplar gäller i för- hållande till fyra olika bibliotek. Kommitténs förslag innebär" att tid- ningsmaterial behöver levereras endast till kungl. biblioteket. För de tid- ningar, av vilka exemplar skall levereras till kungl. biblioteket för film- ning, bör följaktligen befintliga föreskrifter om skyldighet att avlämna fyra biblioteksexemplar upphävas.

Då, enligt kommitténs förslag, leveransskyldigheten för tidningar som skall filmas avser bara ett enda exemplar, är det viktigt att detta exemplar är i fullgott skick och att det inte förkommer eller förstörs eller att omständigheter eljest inte inträffar som gör att filmning av exemplaret och bevarandet av det som nationalexemplar inte kan ske på avsett sätt. Om något av detta skulle inträffa, måste möjligheter finnas att erhålla ett nytt exemplar för filmning och bevarande. Den leveransskyldige i fråga om tidning som här avses bör alltså åläggas att under viss tid bevara och på begäran avlämna ytterligare ett exemplar av tidningen i fråga. Om avlämnade exemplar inte är i det föreskrivna skicket bör möjlighet finnas att ingripa med sanktioner, bl. a. att vid vite förelägga den försumlige att leverera ett exemplar i föreskrivet skick. Denna möjlighet gäller emellertid inte brister som kan ha uppkommit efter leveransen och därför bör enligt kommitténs me- ning föreskriftcr finnas som ger möjlighet att kräva in nytt exemplar i de situationer som avses här.

Kommittén föreslår att de grundläggande bestämmelserna om skyl- dighet att avlämna exemplar av tidning för filmning ges i form av en särskild lag med tillhörande förordning om tillämpningsföreskrifter.

4.2.2. Den föreslagna lagen

Kommittén föreslår att av varje tidning som utgör tryckt skrift och som har framställts och utgivits i Sverige skall den som trycker tid- ningen lämna ett exemplar (filmningsexemplar) till kung]. biblioteket. Detta exemplar skall bilda underlag för filmning och därefter utgöra na- tionalexemplar. Kommittén föreslår att lagen bör byggas upp i huvud- saklig systematisk överensstämmelse med lagen om skyldighet att av- lämna biblioteksexemplar.

cheransskyldighet bör åläggas bara beträffande ett exemplar. Det

• Sida 36
•  Original

Prop. 1977/78: 97 35

bör emellertid föreligga en skyldighet för tryckeriet att under viss tid bevara och på begäran avlämna ett reservexemplar.

Uttrycket ”varje” tidning omfattar formellt varje edition av tidnings- nummer eller varje annat utförande av numret som skiljer sig från annat sådant utförande. I vad mån leverans faktiskt skall ske av sådana sär- skilda utföranden, framför allt när det gäller de ändrade sidorna, bör bestämmas i tillämpningsföreskrifterna.

Utredningen föreslår att filmningsexemplar skall avlämnas utan er- sättning. Detta innebär att den leveransskyldige har att bära hanterings- kostnader av olika slag. Själva insändandet av filmningsexemplaren bör däremot liksom för biblioteksexemplar ske portofritt.

Lagförslaget innehåller också bestämmelser om när filmningsexemplar skall avlämnas. Detta bör ske betydligt oftare än som gäller för biblio- teksexemplar. Filmningsexemplar bör sålunda för varje period om två månader avlämnas inom loppet av den månad som följer efter perio- dens utgång.

Särskilda regler bör införas som föreskriver i vilket skick filmnings- exemplaren skall befinna sig vid avlämnandet, dvs. så länge den leve- ransskyldige har inflytande över hanteringen av dem. Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer i sak med vad som gäller för biblioteks- exemplar. Om bestämmelsen inte efterlevs, bör sanktioner inträda och vidare bör finnas möjlighet att begära in ett nytt exemplar.

Leveransskyldighet bör också gälla vissa tidningar som har tryckts utom riket. Förutsättning är att de har utlämnats för spridning här i landet och att utgivningsbevis skall finnas eller ändå har utfärdats. Bc- stämmelsen bör utformas så att den överensstämmer med vad som gäller för biblioteksexemplar av periodisk skrift. Leveransskyldighetcn bör i likhet med vad som i motsvarande fall gäller för biblioteksexemplar ligga på utgivaren.

Kommittén föreslår även bestämmelser om skyldighet att bevara och på särskild begäran av kungl. biblioteket avlämna ett reservexemplar av sådant exemplar, för vilket leveransskyldighet föreligger. Bestämmelsen är, som har antytts i den allmänna motiveringen, föranledd av behovet av att säkra att ett tjänligt exemplar under alla förhållanden skall finnas tillgängligt för filmning och för att bilda nationalexemplar.

Skyldigheten att hålla reservexemplar bör föreligga under sex må- nader från leveransfristens utgång, dvs. från utgången av månaden efter den tvåmånadersperiod då ifrågavarande tidningsexcmplar har framställts. Det bör anmärkas att exemplaret får disponeras fritt efter fristens utgång.

Reservexemplaret bör också avlämnas utan ersättning och i sam- ma skick som nationalexemplaret.

Utredningen föreslår även vissa fullmaktsbestämmelser enligt vilka regeringen bör ges rätt att bestämma vilka tidningar som skall omfattas av leveransskyldighet enligt den föreslagna lagen.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1977/78: 97 37

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bör också ges rätt att medge undantag från föreskrifterna i den föreslagna lagen när särskilda skäl föranleder härtill.

Lagförslaget innehåller även sanktionsbestämmelser för underlåtenhet att fullgöra leveransskyldighet. Liksom när det gäller skyldighet att av- lämna biblioteksexemplar bör sanktionerna omfatta böter och möjlig- heter till Vitesföreläggande. Med hänsyn till önskvärdheten av parallelli- tet med vad som gäller för biblioteksexemplar är det lämpligt att ha samma form av straff som gäller där, nämligen penningböter. Straffska— lan föreslås emellertid något justerad.

Sanktionerna föreslås liksom för biblioteksexemplar vara knutna till avlämnandet. Detta innebär i fråga om reservexemplar att sanktionen inte avser bevarandet som sådant av exemplaret utan inträder om så- dant exemplar inte kan avlämnas.

Eftersom tillämpningen av lagen på olika tidningar ankommer på regeringens bestämmande, torde några särskilda övergångsbestämmelser enligt utredningen inte vara påkallade i den föreslagna lagen.

4.2.3. Förslag till förordning med tillämpningsföreskrifter till den före- slagna lagen om skyldighet att avlämna exemplar av tidningar m.m. för mikrofilmning

Utredningen föreslår här bl.a. föreskrifter rörande vilka tidningar som skall omfattas av bestämmelserna i den föreslagna lagen om skyl- dighet att avlämna exemplar av tidning m.m. för mikrofilmning.

I föreskrifterna bör anges att lagens bestämmelser skall tillämpas på de tidningar som är upptagna i en bilaga till förordningen. Detta för- farande föreslås för att regeringen med hänsyn till svårigheter att helt klart definiera och avgränsa begreppet tidning, på ett smidigt sätt skall kunna direkt ange vilka tidningar som skall omfattas av bestämmelserna samt göra ändringar i förteckningen.

I den föreslagna förordningen bör även finnas en bestämmelse, en- ligt vilken skyldigheten att avlämna biblioteksexemplar upphävs be- träffande exemplar av tidning eller löpsedel som avlämnas enligt den här avsedda lagen.

Utredningen föreslår vidare närmare bestämmelser om leveransskyl- digheten beträffande tidningsnummer som kommer ut i en enda edition eller i editioner som inte är särskiljbara till det yttre.

Förslaget om förordning med tillämpningsföreskrifter innehåller också närmare föreskrifter om avlämningsskyldigheten beträffande tidnings- nummer som kommer ut i två eller flera från varandra till innehållet skilda editioner, som trycks på samma tryckeri. Regler föreslås även om avlämningsskyldighet beträffande tidningsnummer som utkommer i olika editioner som trycks på olika tryckerier.

Utredningen finner det lämpligt att i detta sammanhang föreslå en

• Sida 38
•  Original

Prop. 1977/78: 97 38

särbestämmelse rörande bilagor, t. ex. söndagsbilagor, som i oförändrat skick medföljer olika editioner av samma tidningsnummer. För dessa fall föreslås att bara ett exemplar behöver avlämnas av bilagan. Denna bestämmelse grundas på fullmaktsbestämmelsen i den föreslagna lagen.

Utredningen vill i den föreslagna förordningen om tillämpningsföre- skrifter ge fullmakt för kungl. biblioteket att under vissa förutsättningar medge mindre undantag från vissa bestämmelser i den föreslagna lagen om skyldighet att avlämna filmningsexemplar.

Slutligen vill utredningen även att fullmakt ges kungl. biblioteket att meddela närmare föreskrifter för tillämpningen av den föreslagna för- ordningen. Som exempel på vissa fall där närmare föreskrifter kan er— fordras nämner utredningen angivelser av ändrade sidor, sättet att ordna tidningsnummer och löpsedlar eller fastställande i vissa fall av vilket tryckeri avlämningsskyldigheten skall åvila.

4.3. Remissyttrandena

Kommitténs förslag har fått ett positivt mottagande i remissyttran— dena. Man konstaterar med tillfredsställelse att mikrofilmning av hela den svenska dagspressen synes förestående. Flertalet remissinstanser bi- träder kommitténs förslag att den kontinuerliga filmningen ges prioritet. Statskontoret, RRV och Pressens samarbetsnämnd finner det ändamåls- enligt att resp. tidningstryckeri skall handha den dagliga utsorteringcn av det material som skall filmas. Denna uppfattning framförs även av riksarkivet, som dock anser att kontrollmöjligheten inte är helt tillfreds- ställande från forskningssynpunkt. Forskningsbiblioteksrådet anser att garantier saknas för att tidningsfilmningen kommer att omfatta samt- liga unika sidor. Flera remissinstanser understryker vikten av att yttersta omsorg ägnas åt problemet med framtagning av tidningssidor.

Den av kommittén föreslagna omfattningen av den kontinuerliga filmningen _ samtliga unika sidor jämte första editioncn av storstads- press —— tillstyrks av dem som yttrat sig i denna fråga, bl. a. RRV och forskningsbiblioteksrådet. Statskontoret tillstyrker en filmning av nämnd omfattning under förutsättning att tidningsföretagen svarar för fram— tagning av de unika sidorna.

Med hänsyn till det äldre tidningsmaterialets sprödhet och starka för- slitning framhålls bl. a. från riksarkivet, forskningsbiblioteksrådet samt universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund att den retrospektiva film— ningen bör fullföljas så snabbt som resurserna medger.

Kommitténs förslag att en särskild enhet för mikrofilmning av tid- ningar inrättas vid kungl. biblioteket tillstyrks av statskontoret, RRV, riksarkivet, kungl. biblioteket, Sveriges allmänna biblioteksförening och Pressens samarbetsnämnd. Förslaget avstyrks av forskningsbiblioteks— rådet och universitetsbiblioteket i Lund, vilka anser att det administra—

• Sida 39
•  Original

Prop. 1977/78: 97 39

tiva och organisatoriska ansvaret för tidningsfilmningen bör tillkomma det planerade centrala lcdningsorganet för de vetenskapliga biblioteken bl. a. med hänsyn till att tidningsfilmningen är en fråga som berör samt- liga vetenskapliga bibliotek.

Flera remissinstanser tar upp frågan om fortsatt förvaring av tid- ningar i original. Enligt direktiven till kommittén bör normalt ett exem- plar av varje tidning bevaras. Forskningsbiblioteksrådet framhåller, att om endast ett exemplar bevaras i original för framtiden måste detta för— varas under så betryggande omständigheter, att det endast i undantags- fall blir åtkomligt för forskningen. Rådet förordar därför att två kom- pletta sviter originaltidningar bevaras, varav den ena under högt ställda arkiveringskrav. Den andra sviten bör ställas till forskningens förfogan- de i de fall då mikrofilm ej är tillräcklig för uppgiftens genomförande. I sak likartade synpunkter förs fram av statens humanistiska forsknings- råd, universitetsbiblioteken i Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå, histo- risk-filosofiska sektionen vid universitetet i Lund samt Sveriges allmän- na biblioteksförening.

Statskontoret tillstyrker kommitténs förslag att förlägga själva film- ningen externt. Därvid bör, enligt statskontoret, filmningen beställas hos företag (motsvarande) som redan bedriver likartad verksamhet och som kan förutsättas ha erfarenhetsmässig bakgrund för denna verksam— het. Riksarkivet, forskningsbiblioteksrådet och universitetsbiblioteket i Lund anser att kommittén redovisat övertygande skäl för en förlägg— ning av filmningsverksamheten till storstockholmsområdct. Organisa- lionskommittén för skyddat arbete framhåller i sitt yttrande att oavsett till vilken ort filmningsarbetet lokaliseras bör i första hand arbetsvår- den tillfrågas om sin möjligheter att åtaga sig filmningsarbetet. RRV anser att hänsyn bör tas till transportkostnader vid prövning av anbud.

Med hänsyn till att Kalmarregionen under senare tid fått vidkännas vissa sysselsättningsproblem förordar länsstyrelsen och länsarbetsnämn- den i Kalmar län, Kalmar läns landsting samt Kalmar kommun att hela den med tidningsfilmningen förenade verksamheten — administra- tion, filmning, arkivering, m.m. — förläggs till Kalmar. Själva film- ningen bör därvid, framhålls det, bedrivas i landstingets regi i anslut- ning till dess arbetsvårdande verksamhet. Arbetsmarknadsstyrelsen anser att objektet lokaliseringsmässigt kan bli av största värde för regionen och förordar därför en förläggning till Kalmar.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1977/78: 97 40

DATAARKIVERINGSKOMMITTEN 5 Lagringsambitioner

5.1. Utredningsförslag 5.1.1 DAK

Ljud- och bildupptagningar som läggs fram inför offentligheten bör bevaras i en utsträckning som någorlunda motsvarar vad som är fallet med tryckta skrifter. Ett totalt bevarande bör således eftersträvas.

DAK utesluter dock inte vissa gallringsmöjligheter. Även bortsett från dubbletter, reprissändningar i radio och TV och liknande kan det av bl. a. ekonomiska skäl visa sig nödvändigt att gallra ut mindre väsentliga framställningar genom att i vissa. hänseenden begränsa beva- randet till ett statistiskt urval eller dylikt. Ett skäl att i varje fall till en början bevara alla framställningar eller en mycket stor del av dem är, att grunderna för en utgallring kan vara lättare att bestämma efter något eller ett par decenniers förlopp, sedan man har fått perspektiv på vad som kan vara av intresse för framtida forskning.

Vad gäller "IV-sändningarna förordar DAK, med hänsyn till kostna- derna för föreslagen teknik för inspelningen, viss gallring redan från början. Utredningens förslag och remissyttrandena i detta avseende be- handlas under avsnitt 7 Gallring av radio— och TV-sändningar.

DAK föreslår vidare vissa inskränkningar i l e v e r a n s s k y 1 d i g- h e t e n i det förslag till lag om skyldighet att avlämna arkivexemplar av ljudupptagning och upptagning av rörliga bilder som utredningen framlägger. Inskränkningarna avser ljudupptagningar med mindre upp- laga. Dessa frågor behandlas närmare under avsnitt 8 Rättsliga frågor.

En begränsning i bevarandet ligger också i förslaget att endast det som har offentliggjorts skall bevaras. Utredningen menar att radio- och TV-program skall anses offentliggjorda när de har sänts. Fonogram skall anses offentliggjorda när de utlämnats till salu eller för spridning på annat sätt. Vad gäller filmer och andra bildupptagningar anser ut- redningen att dessa bör betraktas som offentliggjorda när de har ut- lämnats för spridning eller gjorts tillgängliga för allmänheten på annat sätt.

I den mån offentlighetsrekvisitet är tillämpligt på AV-material, dvs. kombinationer av auditivt och visuellt material som används vid under- visning och annan informationsförmedling, som består av fonogram, film eller videogram, menar utredningen att sådant material skall beva- ras på samma sätt som ljud- och bildupptagningar i övrigt. AV-material som består av tredimensionella föremål och modeller bör enligt utred- ningens uppfattning bevaras genom museiväsendets försorg. Är det fråga om trycksaker bör AV-materialet levereras till kungl. biblioteket och till universitetsbiblioteken.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1977/ 78: 97 41

5.1.2. Betänkandet Pliktexemplar av skrift

I betänkandet kommenteras i första hand DAK:s förslag i de delar det berör bevarandet av fonogram och bildupptagningar, som inte hän- för sig till radio- och TV-program eller film, samt AV-hjälpmedel. Ut- redningen konstaterar att DAK:s målsättning är mycket ambitiös men ifrågasätter några av de utgångspunkter som har legat till grund för DAK:s principiella överväganden.

Sålunda finner utredningen att förslaget att koppla frågan om bevaran- det av fonogram och vissa ljud- och bildupptagningar till leveranslagstift- ningen om skrift inte har genomförts helt analogt. DAK:s förslag att bevarandet skall spegla utbudet på den svenska marknaden antingen ma- terialet är publicerat i eller har importerats till landet innebär enligt ut- redningens uppfattning att DAK har gått längre än vad som är fallet beträffande de nu gällande bestämmelserna om biblioteksleveranser av tryckta skrifter. Utredningen erinrar om att nationalbiblioteket ingalunda ger någon samlad bild av bokutbudet på den svenska marknaden vad beträffar utländsk importerad litteratur. Ett av motiven för pliktleveran- ser av tryck är just att varje land i överensstämmelse med Unescos re— kommendationer skall svara för sin egen produktion, dess bevarande och förtecknande, inom ramen för ett större internationellt nätverk. Utredningen konstaterar, att pliktleveranser av mer omfattande slag sak- nar stöd i de internationella förpliktelser Sverige har åtagit sig. Den finner det därför rimligt att man när det gäller ambitionsnivån i fråga om fonogram och vissa bildupptagningar utgår från samma målsättning som när det gäller tryckta skrifter. Man bör ej eftersträva att även inne- fatta till Sverige importerade utländska alster.

5.2. Remissyttrandena

5.2.1. Remissyttrandena över DAK :s förslag

Med några få undantag tillstyrker remissinstanserna den av utred- ningen föreslagna a m b i t i o n s n i v ä n. Flera önskar dessutom att bevarandet på vissa punkter skall gå utöver vad utredningen föreslår.

Undantagen utgörs av Föreningen Sveriges filmproducenter och Sveri— ges filmuthyrareförening, som anser att filmbevarandet redan tillgodoses genom det existerande systemet med deposition av film hos Svenska film- institutet. Organisationerna motsätter sig bestämt en tvångsdeponering av filmer i videogramform och finner det inte angeläget att mot denna bakgrund skapa en ny arkivinstitution.

Även Stockholms tingsrätt, statskontoret och landsarkivet i Härnö— sand ställer sig något tveksam inför ambitionsnivån. Stockholms tingsrätt menar att bevarandet måste ske med viss måtta med hänsyn till den väldiga omfattningen av den samlade accessionen. Statskontoret fram-

• Sida 42
•  Original

Prop. 1977/78: 97 42 håller att angelägenheten av att bevara materialet måste jämföras med andra kulturpolitiska åtgärder i syfte att bevara och levandegöra äldre tiders kultur. Landsarkivet i Härnösand anser att bevarandet i första hand bör avse svenskt material. En fördelning bör ske mellan olika län- der vad gäller ansvaret. Svenska filmkritikerförbundet ifrågasätter om ett generellt bevarande av film som distribueras utanför TV är möjligt och önskvärt. Önskemål om ett bevarande delvis utöver vad utredningen föreslår framförs av bl. a. statens kulturråd, Kungl. dramatiska teatern, humanistiska fakulteten vid Uppsala universitet och Musikaliska akade- mien, som anser att även föreställningar och publika evenemang, såsom teater-, musikteatcr- och musikverksamhet, som inte bevakas av mass- media, bör dokumenteras och bevaras för framtiden.

Statens kulturråd, MUS 65 och Sveriges allmänna biblioteksförening pekar på angelägenhetcn av en hög ambitionsnivå även när det gäller bevarandet av stillbilder.

Några remissinstanser såsom Nordiska museet och filosofiska fakul- teten och samlzällsvetenskapliga institutionen vid Linköpings högskola understryker betydelsen av att det k r i n g m at e r i al som uppstår i anslutning till varje produktion av bild och ljud i möjligaste mån beva- ras och förvaras i samband med själva upptagningarna. Statens kultur- råd fäster uppmärksamheten på frågan om bevarandet av film som ej har offentliggjorts.

Göteborgs museinämnd, Svenska museiföreningen och Svenskt tnttsik- historiskt arkiv anser att en eventuell central arkivinstitution för ljud- och bildupptagningar bör ha ekonomiska resurser att kunna ta emot en- skilda inspelningar och upptagningar av olika slag från museiinstitu- tioner m. fl.

SÖ, kungl. biblioteket, forskningsbiblioteksråtlet och statens psykolo- gisk-pedagogiska bibliotek pekar på angelägenheten av att AV-material bevaras, förvaras och registreras centralt.

5.2.2. Remissyttrandena över betänkandet Pliktexemplar av skrift

Riksarkivet, som inte delar utredningens uppfattning i fråga om a m- b itionsniv å, menar att hela ljud- och bildutbudet påverkar opinio- nen och utgör en väsentlig del av kulturutbudet i Sverige på ett annat sätt än vad som är fallet med utländska tryckta skrifter. Med hänvisning till forskningens behov och till svårigheterna att från andra länder få fram det ljud- och bildmaterial som forskarna önskar förespråkar riks- arkivet ett bibehållande av DAK:s lagringsambition.

TCO tillstyrker förslaget att bevarandet av fonogram bör avse det nationellt producerade materialet.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1977/78: 97 43

6. Databärare och inspelningsteknik

6.1. DAK 6.1.1 Allmänt

DAK anser att lj u d u p p t a g nin g a r bör bevaras på grammo- fonskivor eller magnetband. Dessa databärare är acceptabla som arkiv- medier under förutsättning att de, och det gäller särskilt magnetbandet, framställs, förvaras och vårdas under särskilda betingelser.

Vad gäller bil d 11 p p t a g nin g a r anser DAK att bästa bestän— dighetsgaranti ges vid bevarande i videogramform. Svart/vit film torde visserligen ha en acceptabel beständighet under förutsättning att den för- varas och hanteras enligt vissa normer men färgfilmcns beständighet förutsätter bl.a. extremt kallt förvaringsklimat. Det bästa sättet att be- vara färgfilm på filmbas för framtiden är att separera färgbildens tre huvudfärger i svart/vitt. Separationsmetoden är emellertid kostsam och har nackdelar.

6.1.2. Radiosändningarna

DAK föreslår att radions tre r i k 5 p r 0 g r a m samt merparten av 11 tl a n d 5 p r 0 g r a m m e n spelas in parallellt på fyra olika spår på samma magnetband, väsentligen enligt samma princip som nu tillämpas för de upptagningar som programföretaget har skyldighet att spela in i syfte att säkerställa framtida bevisning om innehållet i program (refe- rensupptagningar), men med bättre kvalitet på upptagningarna. Sålunda föreslås att 1A-tumsband skall användas och att bandhastigheten skall ökas från 2,4 cm/sek till 4,75 cm/sek. Av kostnadsskäl bör dock inspel- ningarna även i fortsättningen enbart ske i mono. DAK föreslår en inspel- ningsutrustning med långt driven automatisering, vilket medför att be- hovet av personal för inspelningsverksamheten blir litet trots att verk- samheten kommer att pågå så gott som dygnet runt. Upptagningarna bör fungera både som referensupptagningar och arkivinspelningar. In- spelningarna bör ske hos sändningsföretaget. Regionala och lokala radiosändningar bör spelas in lokalt inom resp. distrikt. Kvaliteten på inspelningsutrustningen bör dock förbättras och samma typ av magnetband och samma bandhastighet som förordas för riksprogrammen bör användas. Också dessa inspelningar bör ha den dubbla funktionen av referensupptagningar och arkivinspelningar.

6.1.3. T V—sändningarna

DAK föreslår att samtliga TV-sändningar spelas in på videoband för arkivändamål, r i k 5 p r 0 g r a m m e n centralt i Stockholm samt r e gi o n ala s 'a'. n d 11 i n g a r inom resp. distrikt. Inspelningen bör ombesörjas av sändningsföretaget. Inspelningarna skall, liksom för ra-

• Sida 44
•  Original

I'rop. 1977/78: 97 44

dions del, också fylla funktionen som referensupptagningar. För inspel— ning av riksprogrammen föreslås dock en särskild inspelningsutrustning som ges väsentligt bättre kvalitet på upptagningarna än vad som är fallet med de nuvarande referensupptagningarna. Den föreslagna in- spelningsutrustningen innebär bl. a. en övergång från l/Z-tumsband till l-tumsband och medger upptagning av bilden i färg. Den av utred- ningen föreslagna gallringen i TV-materialet (behandlas närmare under avsnitt 7 ) skall ske när inspelningarna inte längre behövs som referens- upptagningar, i regel sex månader efter sändningstillfället. Det material som skall bevaras överförs då till särskilda arkivband, varefter original- banden avmagnetiseras och används på nytt för originalinspelning.

6.1.4 ”Fonogrammen

Grammofonskivor bereder i regel inte några speciella problem med hänsyn till arkivbeständigheten. Upptagningar på magnetband kan i vissa fall bevaras i original, i andra fall kan upptagningen behöva över- föras på magnetband som är bättre lämpade för långtidsförvaring.

6.1.5. Filmen

DAK föreslår, mot bakgrund av filmmaterialets bristande beständig- het, att upptagningar på film, som skall bevaras, via särskild scanner- utrustning överförs till och bevaras på videoband.

6.1.6 Videokassetter, bildskivor m. m.

Utredningen anser, att videokassetter och bildskivor ännu befinner sig i ett utvecklingsskede och att det är för tidigt att ta ställning till deras arkivbeständighet. Det föreslås därför att upptagningar på dessa nya databärare, liksom filmupptagningarna, tills vidare överförs på sär- skilda videoband.

6.2. Remissyttrandena 6.2.1 Allmänt

Flertalet remiSSinstanser biträder i allt väsentligt de bedömningar och överväganden som utredningen har gjort i fråga om databärare 0 c h b e s t ä n d i g 11 e t. Föreningen Sveriges filmproducenter uttryc— ker tvivelsmål om videobandets beständighet, medan statskontoret och statens kulturråd betonar att utvecklingen i fråga om tekniska data- bärare går fort och att lösningarna därför inte bör betraktas som slut— giltiga.

6.2.2. Radiosändningarna Några remissinstanser är inte nöjda med de förslag till te knis k a lö s nin ga r som utredningen lägger fram. Framför allt gäller det den

• Sida 45
•  Original

Prop. 1977/78: 97 45

föreslagna bandhastigheten vid arkivinspelningen som utredningen an- sett vara tillräcklig vid 4,75 cm/sek. Musikaliska akademien och huma— nistiska fakulteten vid Uppsala universitet anser att bandhastigheten med hänsyn till ljudkvaliteten vid musikåtergivning bör vara minst 9,5 cm/ sek. Musikaliska akademien, som föreslår att inspelningen av vissa omistliga musiksändningar borde ske med 38 eller åtminstone 19 cm/ sek, ställer sig dessutom mycket tveksam till utredningens förslag att inspelningar inte skall ske i stereo. Även Svenskt musikhistoriskt arkiv framhåller riskerna för musikåtergivningen vid alltför låga ljudtekniska kvalitetskrav.

6.2.3. TV—sändningarna

SR anför att det system som utredningen rekommenderar för inspel- ning av TV-sändningar har prövats i ett utvecklingsprojekt som numera lagts ned. Något system för högkvalitativ inspelning utöver 2-tumsför- farandet finns enligt SR f.n. inte. Detta innebär att utredningens kost- nadsberäkningar inte längre är hållbara.

Vad gäller de regionala sändningarna anser SR att det på längre sikt bör löna sig att använda en mer påkostad utrustning än den utredningen föreslår.

Radioutredningen understryker DAK:s uppfattning att syftet med be- varandet av TV- och radiosändningarna kan uppnås endast om upptag- ningarna blir i väsentligt bättre skick än de nuvarande referensupptag- ningarna.

6.2.4. Fonogrammen

Remissinstanserna har, i den mån de berört frågan, intet att erinra mot utredningens synpunkter.

6.2.5. Filmen

Frågan om filmbevarandet i videogramform berörs av ett antal remissinstanser. Svenska filminstitutet, UUH, humanistiska fakulteten vid Uppsala universitet, Svenska museiföreningen, institutio— nen för teater- oeh filmvetenskap vid Stockholms universitet och Sven- ska filmkritikerförbundet anser att metoden bör kompletteras så att konstnärligt viktiga filmer, även färgfilm, också bevaras i sin ursprung- liga filmform. Bl.a. anförs att videobandet endast ger möjlighet att ta del av filmen via en TV-skärm och att ingen biograffilm hittills har producerats för denna typ av visning. Det hävdas, att TV-skärmen som bäst kan ge viss information om hur filmen ursprungligen har sett ut och vad den handlade om. UUH påminner i sammanhanget om att direktiven till TFK utgår från att den svenska dagspressen skall bevaras i form av såväl ett pappersexemplar som en mikrofilmupptagning. Sve-

• Sida 46
•  Original

Prop. 1977/78: 97 46 riges allmänna biblioteksförening anser att en konsekvens av förslaget att överföra film till videoband är att såväl forskningsbiblioteken som folkbiblioteken måste förses med utrustning för videouppspelning.

6.2.6. Videokassetter, bildskivor m.m.

Statens kulturråd och Sveriges allmänna biblioteksförening anser att frågan om bevarande av videokassetter, bildskivor m.m. bör utredas vidare.

7. Gallring av radio- och TV-sändningar

7.1. DAK

DAK anser att ett totalt bevarande av r a d i o s å n d n i n g a r n a knappast blir dyrare än ett partiellt, grundat på urval. Snarare kan det vara så, att de totala kostnaderna för arkivverksamheten skulle bli högre vid gallring. Med hänsyn härtill föreslår DAK att radiosändningarna bevaras ogallrade.

Ett totalt bevarande av T V-s ä n d n i n g a r n a skulle däremot, med hänsyn till den inspelningskvalitet som föreslås, ställa sig mycket kostsamt, varför utredningen föreslår en gallring av materialet till 40 %. Gallringen bör i första hand gå ut över reprissändningarna, som utgör ca 20 % av den totala sändningstiden. Även vissa förstagångssändningar bör kunna utgallras. Härigenom skulle man kunna göra besparingar motsvarande ytterligare ca 20 % av den totala sändningstiden. För varje programtyp lämnar utredningen förslag till tänkbar gallring av första- gångssändningar.

Utgallringen bör ske när inspelningarna inte längre behÖVS som refe- rensupptagningar, i regel sex månader efter sändningstillfället. Det ma- terial som skall bevaras bör då överföras till särskilda arkivband, var- efter originalbanden avmagnetiseras och används på nytt för original- inspelning.

7.2. Remissyttrandena

Flertalet remissinstanser tillstyrker eller avstår från att kommentera förslaget om totalbevarande av radiosändningar och 40 % gallring av TV-sändningarna.

Några remissinstanser anser att Utgallringen kan göras mer omfattan- de. Riksarkivet menar att det bör kunna bli fråga om en ganska om- fattande utgallring av radiosändningarna i samband med att program- banden skall spelas över på nya band. SR erinrar om att repriserna utgör ca 16 % av den totala sändningstidcn för radion. Landsarkivet i Härnö- sand anser att målsättningen bör vara en 70 %—ig utgallring av ljud- och

• Sida 47
•  Original

Prop. 1977/78: 97 47

bildupptagningar, dvs. en nivå som motsvarar gallringen inom det stat- liga arkivväsendet.

Ett antal remissinstanser anser dock att principen om totalbevarande i största möjliga utsträckning bör eftersträvas. Uttalanden i denna rikt- ning kommer från forskningsbiblioteksrådet, SR och framför allt från UKÄ med underremissinstanser. Med hänvisning till en enig forskar- opinion ifrågasätter UKÄ en generell 40 %-ig gallring av TV-sänd- ningarna. I de flesta underremisser till UKÄzs yttrande stöds förslaget att i princip allt som saluförs i Sverige på det aktuella området eller utsänds av SR skall bevaras i sin helhet på något sätt. I flera underre- misser vidgas bevarandekravet till att omfatta också regimanus, inspel- ningsdata, ekonomiska kalkyler, korrespondens m.m. En stark opinion tar avstånd från förslaget om en 40 %-ig gallring av TV-sändningarna. Endast TV-repriser och annan dubbelregistrering bör undantas vilket skulle innebära en gallring med ca 20 %. Endast två av underremisser- na — samhällsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet och rektorsämbetet vid Umeå universitet -— stöder utredningens gallrings- förslag.

Riksarkivet och landsarkivet i Vadstena anser att DAK valt den dyraste gallringsmtinen och förordar i stället en rutin som innebär att gallringen bestäms på förhand. Detta skulle innebära att upptagningarna inte be- höver föras över på särskilda arkivband varigenom såväl kostnadsmässiga som kvalitetsmässiga fördelar skulle uppnås.

Stock/minn stadsarkiv och Svenska museiföreningen tar upp frågan om formerna för gallringsbeslut. Stadsarkivet understryker önskvärdhe— ten av att gallrinngeslut av vidare innebörd än enskilda program fattas centralt, dvs. på en nivå ovanför en eventuell central arkivinstitution för ljud- och bildbevarandct. Svenska museiföreningen anser att museerna bör ges någon form av inflytande över bevarandefrågor.

8. Rättsliga frågor

8.1. Rättsliga utgångspunkter för ett vidgat bevarande DAK

DAK erinrar om att r adio— o ch TV-s änd nin g, i vilken upp- hovsrättsligt skyddat verk förekommer, enligt gällande lagstiftning i princip inte utan upphovsmannens tillstånd får tas upp på anordning genom vilken den kan återges. Vidare får som regel radio- eller TV- sändning inte utan programföretagets samtycke tas upp på anordning genom vilken den kan återges. Förbudet gäller oavsett om sändningen innehåller upphovsrättsligt skyddat verk eller ej. Radio- och TV-företag, som har rätt att i utsändning återge verk, får på villkor som regeringen bestämmer för bruk vid egna utsändningar uppta verket på anordning

• Sida 48
•  Original

Prop. 1977/78: 97 43 genom vilken den kan återges. Om rätten att göra det upptagna verket tillgängligt för allmänheten gäller vad eljest är stadgat. Detta innebär bl.a. att en upptagning inte får sändas i repris utan upphovsmannens samtycke. För att den föreslagna arkivverksamheten skall kunna bedri— vas inom ramen för gällande lagstiftning krävs därför avtal med berörda upphovsmän, sändningsföretag och andra rättighetshavare både om rät- ten att göra inspelning och om utnyttjandet av arkivmaterialet.

Vad gäller f o n 0 g r a m konstaterar DAK, att sedan litterärt eller musikaliskt verk har utgivits, får exemplar, som omfattas av utgivningen, spridas vidare och visas offentligt. Det föreligger alltså inte något rätts- ligt hinder för ett generellt bevarande av fonogram för forskningsända- mål eller annat studium under förutsättning att det rör sig om fonogram som har utgivits genom att med upphovsmannens samtycke föras i han- deln eller på annat sätt spridas till allmänheten.

I fråga om möjligheterna till bevarande av film konstaterar DAK följande. I allmänhet överlåter den som har de fullständiga rättigheterna till filmen —— filmproducenten, filmägaren — en begränsad rätt åt distri- butören (filmuthyraren) att göra ett eller flera exemplar av filmen (vis- ningskopior) tillgängliga för allmänheten genom visning i biograf eller annan liknande lokal under viss tid (visningsrätt). När visningsrätten har upphört återgår i allmänhet visningskopiorna till filmägaren, om de allt- jämt är användbara för visning. I annat fall förstörs kopiorna. Det är sällsynt att visningskopior överlåts med mera vidsträckta rättigheter att utnyttja dem. Ett generellt bevarande av filmer som visas offentligt på annat sätt än genom TV kräver därför principiellt att avtal träffas med berörda rättighetshavare både om leverans av filmexemplar till arkiv och om utnyttjande av arkivmaterialet.

8.2 Leveransplikt m. m.

8.2.1. Allmänt 8.2.1.1 DAK

DAK anser att ett utvidgat, mera generellt bevarande för forskning och andra ändamål av framställningar genom radio, TV och film teore- tiskt sett skulle kunna ske inom ramen för gällande lagstiftning. Ett sådant bevarande skulle dock förutsätta avtal med berörda rättighets- havare. Utredningen finner det emellertid osäkert, om det skulle vara möjligt att i praktiken genomföra ett generellt bevarande på avtals basis, bl. a. med tanke på att det ofta är så många kategorier av rättig- hetshavare som berörs.

DAK föreslår därför att vissa grundläggande bestämmelser införs som syftar till att oberoende av avtal säkerställa leveranser till arkivet av vad som sänds i radio och TV och av film som visas offentligt. Utform-

• Sida 49
•  Original

Prop. 1977/78: 97 49

ningen av dessa bestämmelser blir beroende av vilket av de olika me- dierna det är fråga om.

8.2.l.2 Remissyttrandena

Bortsett från Föreningen Sveriges filmproducenter och Sveriges film- uthyrarej'örening, som helt avstyrker utredningens förslag om systema- tiskt bevarande av bl. a. bildupptagningar, sluter en bred remissopinion upp bakom synpunkten att leveranser till arkivet och visst utnyttjande av materialet där bör säkerställas genom lagstiftningsåtgärder och inte göras beroende av rättighetshavarnas samtycke i varje särskilt fall.

8.2.2. Radio- och TV-sändningar 8.2.2.1 DAK

DAK föreslår att i URL införs ett stadgande som medger att verk, som förekommer i radio- eller TV-sändning, som äger rum i Sverige, får spelas in och bevaras i officiellt arkiv utan särskilt samtycke av rättig- hetshavarna. Denna inspelningsrätt föreslås gälla även i fråga om pres- tationer av utövande konstnärer, fonogramframställare, sändningsföre— tag samt katalog- och tabellframställare, dvs. de s.k. närstående rättig- heterna.

DAK ser det närmast som en praktisk fråga om inspelningarna skall ombesörjas av arkivcts personal eller av programföretaget. Detta kan eventuellt lösas genom avtal med programföretaget. Inspelningarna bör dock göras med särskild teknisk utrustning och inte med utrustning an- skaffad för programverksamheten. För detta talar såväl praktiska som rättsliga skäl. Det får nämligen anses värdefullt från Bernkonventionens synpunkt att en klar gräns dras mellan inspelning för programverksam- heten och inspelning för det bevarandeändamål som utredningen före- slår. På grund av bestämmelse om inspelningsrätt skall inspelningarna i nte kunna användas för programföretagets egen verksamhet. Vid till- ståndsgivningen bör bestämmas vilket arkiv som skall bevara inspel— ningen.

8.222. Remissyttmndena

Förslaget att säkerställa ett framtida bevarande av radio- och "IV-sändningar genom ändring av URL kommen- teras och tillstyrks av bl.a. statens kulturråd och Pressens samarbets- nämnd. Hovrätten över Skåne och Blekinge och Stockholms tingsrätt framför vissa lagtekniska synpunkter på utredningens förslag.

SR, som inte motsätter sig de föreslagna lagändringarna, efterlyser dock klarare besked när det gäller SR:s möjligheter att utnyttja det bevarade materialet för programverksamheten. SR framhåller att om materialet — på rättsliga, tekniska eller praktiska grunder -— inte kan användas i företagets programverksamhet innebär det att förslaget får

• Sida 50
•  Original

Prop. 1977/78: 97 50

ytterst ringa konsekvenser för SR:s interna arkivfrågor. Företaget anser vidare, att det måste klargöras bättre inom vilken tid SR skall avlämna sina upptagningar till arkivinstitutionen.

8.2.3. Fonogram, film och vissa bildupptagningar 8.2.3.1 Utredningsförslag 8.2.3.1.1 DAK

DAK föreslår att en ny lag införs med bestämmelser av den innebörden att i princip ett exemplar av varje offentliggjord ljudupptagning skall avlämnas till särskilt arkiv.

Arkivexemplaret skall lämnas utan ersättning. Leveransskyldigheten bör bestämmas i första hand med hänsyn till om de exemplar som är avsedda för spridning har framställts i eller utom landet. Leveransskyl- digheten bör läggas på den som har låtit framställa exemplaren såvida detta har skett här i landet. Om exemplar har framställts endast utom- lands, bör leveransskyldigheten vila på den som för in exemplaret i lan- det, importören.

DAK föreslår att arkivexemplaret skall avlämnas inom tre veckor från den dag då exemplar av upptagningen först gjordes tillgängligt för all- mänheten. Vissa inskränkningar föreslås i leveransskyldigheten. Upp- tagningar som vid ett och samma tillfälle framställs eller importeras i upplaga understigande 20 exemplar bör helt undantas från leverans- skyldighet. I fråga om fonogramenheter med upplagor som ligger över minimigränsen 20 men under 100 exemplar bör leveransskyldigheten ersättas med en skyldighet för framställaren eller importören att göra anmälan till arkivet som då har att ta ställning till om leverans bör ske.

Den föreslagna lagen innehåller straff- och vitesbestämmelser för den som inte fullgör leverans- eller anmälningsskyldighet.

DAK föreslår att lagen att avlämna arkivexemplar även skall avse genom film och annan liknande teknik offentliggjorda uppta g- ningar av rörliga bilder.

Av bl. &. tekniska och ekonomiska skäl bör arkivexemplaret av upp- tagningen återlämnas efter kopiering, dvs. sedan överföring av exempel- vis film har skett till videoband i arkivet. Den leveransskyldige skall själv stå för kostnaderna för tillhandahållandet av ett arkivexemplar för ko- piering.

ArkiveXemplar av bildupptagningar skall ha samma utformning som de exemplar som görs tillgängliga för allmänheten. Den som har låtit framställa exemplar här i landet skall vara skyldig att avlämna arkiv- exemplar. Har exemplaren framställts utomlands skall avlämningsskyl- digheten vila på importören.

Arkivexemplar skall avlämnas inom tre veckor från den dag då exemplar av upptagningen först gjordes tillgängligt för allmänheten. I vissa fall bör beslut kunna fattas om längre tidsfrist. Bildupptagningar

• Sida 51
•  Original

Prop. 1977/78: 97 51

som är avsedda för vissa speciella ändamål, t. ex. rörlig fondbild i tea- terföreställning, bör undantas från leveransplikt. Vad gäller straff- och vitesbestämmelser föreslås samma regler som för ljudupptagningar. DAK föreslår att i URL införs bestämmelse om att filmverk, som görs tillgängligt för allmänheten på annat sätt än genom att återges i TV-sändning, utan särskilt samtycke från rättighetshavarna får kopie- ras för att bevaras i officiellt arkiv. Den föreslagna kopieringsrätten bör även avse prestationer av utövande konstnärer, fonogram-, katalog- och tabellframställare.

8.2.3.1.2 Betänkandet Pliktexemplar av skrift

Utredningen framhåller, att skälen för pliktleveranser av svenskt tryck — kulturella skäl och forskningens behov —— i stort är desamma som för förslaget om pliktleveranser av material inom området för ljud och bild. Med hänsyn härtill bör därför övervägas om inte leveransplik- ten för framför allt grammofonskivor och andra typer av fonogram, ljud- och bildkassetter samt AV- h j älpm edel av skilda slag bör regleras i samma lag som gäller för pliktexemplar av skrift i stället för i särskild lag av det slag som DAK har föreslagit. Vid en sådan gemensam lagstiftning bör enligt utredningen frågan om ambitionsnivån noga övervägas. Synpunkterna på detta har behandlats under avsnitt 5 Lagringsambitioner.

Till betänkandet Pliktexemplar av skrift har bilagts ett alternativt förslag till utformning av en pliktleveranslag.

8.2.3.2 Remissyttrandena 8.2.3.2.1 Remissyttrandena över DAK:s förslag

Remissinstanserna är genomgående positiva såväl till en 1 e v e r a n s- plikt beträffande ljud- och bildupptagningar till en särskild arkivin- stitution som till den ändring som föreslås i URL. Två instanser, Föreningen Sveriges filmproducenter och Sveriges filmuthyra- reförening, riktar invändningar mot förslagen. Den förstnämnda orga- nisationen framför vissa synpunkter på förslaget till lagutformning.

Leveranspliktens omfattning tas upp av en rad remissinstanser. Lands- arkivet i Härnösand och TCO anser det generellt vara tveksamt om leveransplikten bör ha den omfattning som har föreslagits. I fråga om fonogram och film anser landsarkivet att internationella överenskom- melser bör träffas med innebörd att varje land svarar för att dess skiv- och filmproduktion bevaras för framtiden.

Några remissinstanser vill utöka undantagen från leveransplikt. Sven— ska kommunförbundet påpekar att en relativt omfattande produktion sker i lokala TV-studior inom skolväsendet och menar att sådana pro- duktioner inte bör falla under leveransplikt. Medicinska fakulteten vid Linköpings högskola vill undanta bildupptagningar som används i den

• Sida 52
•  Original

Prop. 1977/78: 97 52

medicinska undervisningen. Klys pekar på enstaka bildupptagningar som enskild framställer för att användas i hans egen verksamhet. Föreningen Sveriges filmproducenter anser att pornografiska filmer inte bör omfat- tas av leveransplikt.

Samtidigt framförs synpunkter om att leveransplikten bör ha en vi- dare omfattning än den utredningen har föreslagit. Sålunda anser SR att undantagen för fonogram är för omfattande och föreslår, att undan- taget för upplagor om mindre än 20 exemplar bör utgå ur lagtexten. Svenska filminstitutet och Svenska filmkritikerförbundet pekar på vägar att tillgodose behovet av bevarande av film även i filmform.

Statens kulturråd föreslår beträffande leverans av videogram att det bör övervägas om det inte är ekonomiskt mer fördelaktigt att köpa vi- deogrammen i stället för att kopiera dem. Hovrätten över Skåne och Blekinge anför vissa synpunkter på text— eller ljudband som ingår i bild- upptagning.

Utredningens förslag till bestämmelser om vem som bör vara leve- ransskyldig kommenteras av Klys och Stockholms tingsrätt, som framför vissa förslag till förtydliganden.

Flera remissinstanser såsom Stockholms tingsrätt, statens biografbyrå och Föreningar: Sveriges filmproducenter anser att den föreslagna leve- ransfristen på tre veckor är för kort. Tingsrätten föreslår att man bör överväga samma frist för ljud- och bildupptagningar som för biblio- teksexemplar, dvs. kalenderkvartal. Hovrätten över Skåne och Blekinge och Klys anser att straff— och vitesbestämmelserna i lagförslaget har fått en mindre lämplig utformning. Föreningen Sveriges filmproducen- tar, som finner påföljdsreglerna alltför hårda, pekar också på att regler behövs för ersättning för leveransexcmplar av film som skadas genom arkivinstitutioncrnas hantering.

8.2.3.2.2 Remissyttrandena över betänkandet Pliktexemplar av skrift

Av de remissinstanser som berör frågan om en g emensam la g för pliktleveranser av skrifter och ljud- och bild- u p p t 3. g nin g a r tillstyrker JK, överbibliotekarien vid Uppsala uni- versitetsbibliotek, bibliotekskollegiet vid Göteborgs universitet och forsk- ningsbiblioteksrådet utredningens förslag. Riksarkivet anser att lagför- slaget inte tar hänsyn till de inskränkningar i och undantag från leverans- plikt som DAK angivit i sitt lagförslag. Inte heller har de särskilda skäl för kort leveransfrist som bör gälla för ljud- och bildupptagningar be- aktats. Riksarkivet avvisar därför förslaget om en gemensam lag.

• Sida 53
•  Original

Prop. 1977178: 97 ' 53

8.3. Utnyttjanderätt

8.3.1. DAK 8.3.1.1 Allmänt

DAK påpekar att, om bestämmelser införs som medger ett utvidgat be- varande av radio- och TV-sändningar samt film, innebär redan detta principiellt sett en inskränkning i upphovsmännens och andra rättighets- havares ensamrätt att förfoga över sina prestationer. Från rättighetsha- varnas synpunkt torde emellertid det största intresset vara på vilket sätt det bevarade materialet skall få utnyttjas. Syftet med det föreslagna be- varandet är att tillgodose forskares och andras intresse att ta del av ma- terialet. Varje sådant tillhandahållande måste dock ses som ett utnytt- jande som i princip kräver rättighetshavarnas samtycke.

Rätten att utnyttja arkivmaterialet för olika ändamål bör i stor om- fattning också regleras genom överenskommelser med rättighetshavarna. DAK anser dock att vissa grundläggande bestämmelser bör införas som medger utnyttjande av arkivmaterialet utan att rättighetshavarnas sam- tycke behöver inhämtas.

8.3.1 .2 Tryckfrihetsförordningens tillämpning på arkivmaterialet

DAK föreslår, att arkivverksamheten bör handhas av en ny statlig arkivinstitution. Om SR:s referensupptagningar, som utredningen före— slår, skall bevaras i officiellt arkiv som är statlig myndighet, är det en- ligt DAK tveksamt om upptagningarna kommer att omfattas av de un- dantag om allmänna handlingars offentlighet som anges i TF.

DAK föreslår, att TF ändras så, att undantagen från b c g r e p p et al lm ä 11 h a n d 1 i n g kommer att omfatta upptagning av rundradio- sändning som har verkställts för att säkerställa framtida bevisning, upp- tagningar, som anskaffats eller överlämnats till allmänt arkiv uteslutande för förvaring och vård eller forsknings- och studieändamål samt upptag- ningar av rundradiosändningar som förvaras i allmänt arkiv uteslutande för forsknings- och studieändamål.

8.3.1 .3 Rätt att framställa kopior för arkivets verksamhet

Med hänsyn till den varierande arkivbeständigheten hos olika upptag- ningar samt önskemålet att inte tillhandahålla originalexemplar bör det finnas möjlighet för arkivinstitutionen att överföra upptagningarna på nya databärare. DAK föreslår därför, att bestämmelser införs i URL och FotoL som innebär att arkivinstitutionen får framställa kopior för sin verksamhet.

8.3.1 .4 Rätt till forskning och visst studium

DAK föreslår att i URL tas in en bestämmelse av innebörd att arkiv-

• Sida 54
•  Original

Prop. 1977178: 97 ' 54

institutionen inte får tillhandahålla exemplar av verk som inte har offent- liggjorts.

Vad gäller ljud- och bildupptagningar som har offentliggjorts, före- slår DAK att dessa får användas för forskning utan rättighets- havarnas samtycke och utan att ersättning utgår till dessa. Forskare bör ha möjlighet att ta del av bevarade upptagningar såväl i arkivin- stitutionen som genom att få kopior för bruk utom arkivet. Är ända- målet an n at stu d i u m bör kopia få lämnas ut för bruk utanför institutionen endast om det är uppenbart att utlämnandet inte utgör in- trång i rättighetshavarnas normala utnyttjande av prestationen. I övrigt bör tillhandahållande av arkivmaterial i princip förutsätta överenskom- melse med rättighetshavarna. Utredningen anser att bestämmelser om utnyttjandet och begränsningar i detta bör tas in i tillämpningsbestäm- melserna till URL och FotoL. Som motiv för det föreslagna utnyttjan- det anför utredningen, att forskningen får anses vara ett samhälleligt intresse av sådan betydelse att möjligheterna för forskare att få tillgång till arkivmaterialet inte bör vara beroende av avtal. DAK anser vidare, att användandet av arkivmaterialet för forskning i allmänhet inte anses utgöra intrång av sådan art i rättighetshavarnas normala utnyttjande av sina prestationer att ersättning bör utgå.

Utredningen framhåller att b e g r e p p et f o r s k nin g inte är en- tydigt. Den institutionellt bedrivna forskningen bör föras hit men också andra typer av studium som kan anses ha karaktären av forskning. För att forskning skall föreligga bör dock i allmänhet krävas att forskaren, utöver att fördjupa sina egna kunskaper på ett visst område, har en av- sikt att tillföra allmänheten kunskap och nya fakta på området. Som exempel anför utredningen att, om en journalist vill ta del av ett antal radio- och TV-program för att sammanställa uppgifter från programmen och redovisa förändringar i programmens karaktär eller attityd samt publicera produkten i form av artiklar eller artikelserier i dags- eller veckopressen, bör detta hänföras till forskning.

När kopior lämnas ut utanför arkivinstitutionen bör enligt DAK mot- tagaren avkrävas en skriftlig förbindelse med villkor för utnyttjandet. Arkivinstitutionen bör vidare ha möjlighet att skärpa kraven och tilläm- pa en mera restriktiv praxis för utlämnande av kopior, om tendenser till överträdelse framkommer.

Allmänhetens önskemål att få del av bevarade ljud- och bildupptag- ningar bör enligt utredningens uppfattning tillgodoses i största möjliga utsträckning även i andra fall än då det gäller forskning. Sådant tillhan- dahållande bör dock förutsätta överenskommelse med rättighetshavarna. Avtalssystemct skulle kunna byggas ut med lagbestämmelse om avtals- liccns, dvs. regler om att avtal kan träffas med verkan även för rättig- hetshavare som inte är medlem i avtalsslutande organisation.

Annat studium än forskning bör tillåtas endast inom arkivinstitutio-

• Sida 55
•  Original

Prop. 1977/78: 97 55

nen. Rent nöjes- och underhållningsbetonat utnyttjande bör som regel inte tillåtas.

83.15. Rätt till annat utnyttjande

DAK finner det ytterst angeläget att arkivinstitutionen verkar för vid- sträckt utnyttjande av arkivmaterialet för al ] m ä n n a b i 1 d ni n g 5- 0 c h s t u d i e i n t r e s s e n. Sådant utnyttjande bör i princip förut- Sätta avtal med berörda rättighetshavare. De ekonomiska konsekvenser- na av sådana avtal bör inte drabba arkivinstitutionen utan de bildnings- och studieintrcssen som är i fråga.

Utredningen bedömer att generella avtal om rätten att utnyttja beva- rade ljud- och bildupptagningar kan träffas. Generella avtal mellan arkivinstitutionen och organisationer, som företräder rättighetshavare, angående rätt att utnyttja ljud- och bildupptagningar annat än för forskning och vissa former av studium, bör enligt utredningen komplet— teras med s. k. avtalslicens.

Utredningen föreslår att i URL införs bestämmelser om bl. a. avtals- licens.

8.3.2. Remissyttrandena 8.3.2.1 Allmänt

Remissopinionen är genomgående positiv till förslaget att införa ge- nerella bestämmelser som medger att visst utnyttjande får ske utan att rättighetshavarnas samtycke behöver inhämtas. Ett flertal synpunkter framförs dock på frågan om begränsningar av detta utnyttjande.

8.3.2.2 Tryckfrihetsförordningens tillämpning på arkivmaterialet

Medan Lunds universitetsbibliotek och Nordiska museet tillstyrker förSIagct till ändring i TF, ifrågasätter Hovrätten över Skåne och Ble- kinge om inte i arkivinstitutionen förvarade ljud- och bildupptagningar i princip skall vara allmänna handlingar. Hovrätten framhåller vidare att även om man följer utredningens förslag i detta stycke är det inte behövligt eller lämpligt att göra så omfattande ändringar i TF som före- slås. Vidarc påpekar hovrätten att förslaget att utnyttja referensupptag- ningar kan komma att behöva medföra ändringar i RAL och RAK.

Radionämnden har inte något att invända mot att den föreslagna änd- ringen kommer att medföra att de kopior av referensupptagningarna som förvaras på nämndens kansli undantas från reglerna om allmänna hand- lingars offentlighet.

8.323. Rätt att framställa kopior för arkivets verksamhet

Av de instanser som har yttrat sig i frågan har ingen något att in- vända mot utredningens förslag. Juridiska fakulteten vid Lunds uni- versitet framhåller dock att flera exemplar än som motsvarar det som

• Sida 56
•  Original

Prop. 1977/78: 97 56 är tillåtet enligt 1961 års kungörelse (1961: 348) rörande fotografering

för arkiv- och biblioteksändamål inte bör kunna framställas av de arkiv— exemplar det här är fråga om.

8.3.2.4 Rätt till forskning och visst studium

Forsknings- och studiebegreppen tas upp av ett antal remissinstanser med delvis olikartad syn på hur dessa begrepp bör tolkas. UKÄ samt filosofiska fakulteten och samhällsvetenskapliga institutio- nen vid Linköpings högskola framhåller att begreppen bör ges en vid definition. Stockholms tingsrätt, STIM och Klys förordar en mer restriktiv tolkning. TC O och Klys betonar att nöjes- och underhållnings- betonat utnyttjande av materialet aldrig får förekomma. Rätten att ta del av materialet utanför institutionen ifrågasätts av TCO och Pressens samarbetsnämnd, som hävdar att stor restriktivitet därvid måste tilläm— pas. Samarbetsnämndcn anser att sådant utnyttjande i princip bör ske endast på grundval av avtal med rättighetshavarna.

Några remissinstanser, såsom MUS 65 och Svenska filnzinstitutet, anser att utredningen alltför mycket begränsat allmänhetens möjligheter att ta del av materialet. Liknande synpunkter framförs av Pressens samarbetsnämnd, som doek förutsätter att ett sådant tillhandahållande skall begränsas till arkivinstitutionens lokaler.

Förslaget att arkivinstitutionen skall få tillhandahålla endast sådant material som har offentliggjorts kommenteras av SR och statens bio— grafbyrå, som anser att även icke offentliggjort material kan ha stort värde för forskningen och därför bör bevaras och tillhandahållas.

Stockholms tingsrätt anser att föreskrift om utnyttjande av materialet bör medtas i lagtexten.

8.3.2.5 Rätt till annat utnyttjande

Svenska kommunförbundet och statens kulturråd understryker ange- lägenheten av att ljud- och bildupptagningar får användas för undervis- nings- och allmänna bildningsändamål. Klys däremot hävdar att det inte kan anses höra till arkivinstitutionens verksamhet att tillhandahålla kopior för undervisningsverksamhet.

Utredningens förslag Om införande av a v t als 1 i c e n s möts med tveksamhet från en rad remissorgan. Klys uttalar sig direkt emot en sådan lagreglering medan hovrätten över Skärte och Blekinge, statens kulturråd, Pressens samarbetsnämnd och juridiska fakulteten vid Lunds universitet uttalar stark tveksamhet inför systemet. Hovrätten och Pres- sens samarbetsnämnd anser att den föreslagna avtalsliccnscn under alla förhållanden bör förses med vissa begränsningar.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1977/78: 97 57

9. Organisatoriska frågor

9.1. DAK

9.1.1 En eller flera arkivinstitutioner DAK redovisar olika möjligheter att i framtiden organisera bevaran- det av ljud- och bildupptagningar. Arkivverksamheten vid nationalfo— noteket, SR och Filminstitutet kan enligt det första alternativet byggas ut inom dessa institutioner. Enligt det andra alternativet byggs arkiv- verksamheten vid nationalfonoteket och Filminstitutet ut inom dessa institutioner. Nationalfonoteket bevarar ljudupptagningar, Filminstitutet bildupptagningar. Radiosändningar bevaras vid nationalfonotekct och "PV-sändningar vid Filminstitutet. SR bevarar inte något för forsknings- och studieändamål. Bevarandet av ljud- och bildupptagningar kan också sammanföras till en central institution, antingen till någon nu bestående institution eller till en nybildad. DAK anser att det sistnämnda alternativet är att föredra om man ser till behovet av lokaler, teknisk utrustning och personal. En huvud- uppgift för arkivinstitutionen bör vara att tillgodose forskningens intres- se. Med hänsyn härtill föreslås att institutionen bör vara statlig m yn d ig h e t. Frågan om huvudmannaskap för arkivinstitutionen bör tas upp till behandling inom ramen för det planeringsarbete som pågår eller förestår vad gäller den framtida organisationen av den offentliga biblioteksverksamheten och styrelsefunktionen inom det offentliga ar- kivväsendct. Frågan om huvudmannaskap bör också bli föremål för fort- satta överväganden inom utbildningsdepartementet och en särskild orga- nisationskommitté.

9.1.2 Arkivinstitutionens arbetsuppgifter Institutionens arbetsuppgifter bör enligt DAK omfatta nedanstående moment.

I n s a m 1 i n g a v m a te r i al: Institutionen skall från program- företaget motta inspelningar av radio- och TV-sändningar. Radio- sändningarna skall överlämnas till institutionen i omedelbar anslutning till inspelningstillfället. TV-sändningarna skall vid arkivinstitutionen överföras till arkivband, varvid viss gallring företas. I frågor rörande le- veranser från SR förutsätts avtal mellan staten och programföretaget.

Institutionen skall också svara för att föreskrivna leveranser av fono- gram, film och andra bildupptagningar fullgörs enligt den föreslagna leveranspliktlagen. Arkivet skall i samband därmed också ta initiativ till förvärv av ljudupptagningar, som är undantagna från leveransplikt.

Arkivinstitutionen bör få möjlighet att med samlingarna införliva ljud- och bildupptagningar som nu förvaras vid andra institutioner, bl. a. hos SR, nationalfonotekct och Filminstitutet (se vidare avsnitt 9.1.3 Över- tagande av arkivmaterial från andra institutioner).

• Sida 58
•  Original

Prop. 1977/78: 97 58

Institutionen bör också ha möjligheter att bedriva viss egen inspel- ningsverksamhet på både ljud- och bildområdet.

K a t a 1 0 g i s e r i n g: Katalogiseringen av arkivinstitutionens mate- rial bör enligt utredningens uppfattning bli omfattande för att underlätta för forskningen och begränsa behovet av insatser från arkivpersonalens sida. Arkivinstitutionen bör abonnera på SR:s kataloger för radio- och TV—materialet. För material som inte omfattas av dessa kataloger skall arkivinstitutionen ombesörja katalogisering, inkl. systematisering och utskrift för maskinell läsning. En integrerad katalog, omfattande allt ar- kivmaterial hos institutionen bör därefter tas fram hos SR två gånger om året dels på papper, dels på mikrofiche.

G allring: En viktig uppgift för arkivinstitutionen bör vara att verkställa den gallring som bedöms nödvändig och önskvärd. Arkivinsti- tutionen bör själv fatta gallringsbesluten, eventuellt på grundval av mer generellt hållna riktlinjer och efter samråd med riksarkivet m. fl.

Tillhandahållande av arkivmaterial: Arkivexem- plaren av ljud- och bildupptagningar bör som regel inte användas för institutionens löpande verksamhet med service åt allmänheten. Kopior i form av ljud- och videokassetter framställs då besökande önskar ta del av en upptagning.

Det bevarade materialet skall tillhandahållas för bl. a. forskning och visst annat studium. Radio- och TV-upptagningarna skall dessutom fungera som referensupptagningar. De uppgifter som f.n. åligger SR i fråga om referensupptagningarna föreslås av DAK i stället fullgöras av arkivinstitutionen.

DAK anser att tillhandahållandet av ljud- och bildupptagningar i princip skall ske mot avgift. Denna avgift bör grunda sig på institutio- nens rörliga kostnader för kopiorna, dvs. bandkostnad och eventuell ersättning till rättighetshavare. Avgiften bör fastställas av arkivinstitu- tionen i samråd med RRV.

Kopieringsverksamhet: Materialet skall kopieras i sam- band med tillhandahållande, vid överföring av referensinspelningar av T V-sändningar till arkivband och när upptagningarna av beständighets- skäl måste överföras på nya databärare.

P u bl i e e r i n g 5 v e r k s a m h e t: Arkivinstitutionen bör bedriva viss publiceringsverksamhet. Bl.a. bör institutionen ha möjlighet att år- ligen ge ut kataloger över material som har kommit in till arkivet.

Bevakning av den tekniska utvecklingen: Arkiv- institutionen bör medverka i den bevakning av den tekniska utvecklingen inom området som sköts främst av riksarkivet.

9.1.3 Övertagande av arkivmaterial från andra institutioner Vad gäller äldre arkivmaterial, både upptagningar och s.k. kringma— tcrial, i S R:s a rk i v anser DAK att frågan torde få lösas avtalsvä-

• Sida 59
•  Original

Prop. 1977/78: 97 59

gen, antingen så att originalmaterial överlämnas till arkivinstitutionen eller att institutionen får möjlighet att framställa kopior.

När det gäller materialet i Filminstitutets filmarkiv förutsätter utredningen att arkivinstitutionen i många fall genom avtal med berörda rättighetshavare kan få rätt att framställa kopior.

Det material som finns hos 11 a tio na 1 f o n o t e k et bör i princip kunna överföras till arkivinstitutionen utan särskilda avtal med rättig— hetshavama.

Utredningen anser vidare att arkivinstitutionen bör ha möjlighet att ta emot material från bl.a. teatrar och konsertföreningar.

9.1.4. Personalbehov

DAK beräknar att personalorganisationen efter full utbyggnad skall bestå av 33 tjänster. Verksamheten föreslås dock uppbyggd under en tvåårsperiod, varvid 24 tjänster skulle tillkomma under första verksam- hetsåret och 9 tjänster under nästföljande år.

DAK förutsätter att en organisationskommitté utför visst organisa- tions- och instruktionsarbete innan institutionen som sådan börjar sin verksamhet.

9.1.5. Lokalbehov

DAK presenterar beräkningar av arkivinstitutionens lokalbehov för administration, expedition och magasin. DAK framhåller vidare att kli- matet i magasinsutrymmena måste anpassas till arkivmaterialet.

9.2. Remissyttrandena

9.2.1. En eller flera arkivinstitutioner

Av de remissinstanser som tar upp förslaget om en e e n t ral ar- kivinstitution med ställning av statlig myndighet ansluter sig en klar majoritet till utredningens uppfattning. Flera remiss- instanser presenterar tänkbara alternativa lösningar. Endast två remiss- instanser förordar helt annan organisation än utredningen.

Till de remissinstanser som tillstyrker hör bl. a. statskontoret, RRV, riksarkivet, forskningsbiblioteksrådet, SÖ, UKÄ, universitelsinstitutio- ner, STIM, SR, Klys och TCO. SR anför i sitt yttrande bl. a. att före- tagets huvuduppgift är att producera program varför arkivverksamhe- ten måste bli ett sekundärt intresse. Ett forskningsinriktat arkiv kan på ett helt annat sätt koncentrera sina krafter på service åt forskare. SR konstaterar emellertid att företagets framtida service åt forskare inga- lunda blir överflödig genom arkivinsitutionens tillkomst.

Ett tiotal remissinstanser, däribland SÖ, UKÄ och universitetsinstitu- tioner i underremisser till UKÄzs yttrande betonar behovet av regional och lokal närservice så att utbildningsinstitutionerna ges möjlighet till

• Sida 60
•  Original

Prop. 1977/78: 97 60 nära tillgång till det centralt bevarade materialet. Man pekar främst på AV-centralerna som lämpliga institutioner i ett distributionsnät. Riksar- kivet menar att arkivinstitutionens utlåningsmöjligheter bör kunna över- brygga de hinder som institutionens lokalisering till Stockholm innebär.

Landsarkivet i Uppsala, Svenska filminstitutet och STIM framhåller önskvärdheten av att verksamheten i en central arkivinstitution kan be- drivas inom sammanhängande lokalutrymmen.

I fråga om h u v u (1 m a n n a s k a p et för den nya institutionen anser RRV, forskningsbiblioteksrådet, Göteborgs universitetsbibliotek och Svenska filminstitutet att en anknytning till det offentliga biblioteks- väsendet ter sig mest naturlig. Filminstitutet påpekar också att förde- larna med en central institution för ljud- och bildupptagningar blir up- penbara om den även omfattar tryckta skrifter, varvid kungl. biblioteket skulle bli en självklar huvudman. Landsarkivet i Härnösand pekar bl. a. på gallringsfrågornas betydelse och förordar en anknytning till riksar- kivet. Statskontoret erinrar om vad verket i annat sammanhang framfört rörande möjligheterna till samordning av Musikaliska akademiens bibliotek och ett centralt fonogramarkiv.

Värdet av ett regionalt bevarande av ljud— och bildupptagningar framhålls bl. a. av landsarkivet i Uppsala, Sveriges allmänna biblioteks- förening, filosofiska fakulteten vid Linköpings högskola och Östergöt- lands oclz Linköpings stads museum, som pekar på möjligheterna att knyta bevarandet till landsarkiven, AV-ccntralcrna, länsmuseerna eller regionala fonotck. MUS 65 anser att det bör finnas möjligheter att kom- binera en central arkivinstitution med partiell decentralisering av vissa funktioner till regionala organ. Liknande synpunkter framförs av biblio- teksnämnden vid Linköpings högskola.

Svenska filnzinstitutet, som avvisar alternativet med en utbyggnad av arkivverksamheten vid nationalfonotekct, SR och Filminstitutet samt med vissa förbehåll accepterar inrättandet av ett centralt organ, förklarar sig villigt att pröva möjligheten för institutet att ta på sig de vidgade uppgif- ter som skulle följa av en organisation där Filminstitutet bevarar bild- upptagningar och nationalfonoteket ljudupptagningar. Institutet pekar dock på att dess egenskap av fristående stiftelse kan vålla problem i sammanhanget.

Föreningen Sveriges filmproducenter och Musikaliska akademien förordar andra lösningar än DAK. Vad förstnämnda organisation be- träffar har dess inställning till frågan om filmbevarandet presenterats under avsnitten om lagringsambitioner och rättsliga frågor.

Musikaliska akademien anser att arkivverksamheten bör delas upp i de två huvudområdena ljud och bild. Akademin framhåller att ännu för lång tid framåt kommer de två materialtyperna att ha olika nyttjare. En enda arkivinstitution skulle få en sådan omfattning att den blev orimligt utrymmeskrävande. Säkerhetsriskerna skulle också öka. Aka-

• Sida 61
•  Original

Prop. 1977/78: 97 61

demin menar att den samordning som möjliggörs genom musikhistoriska museets, Svenskt musikhistoriskt arkivs och nationalfonotekets inflytt- ning i det s.k. Kronobageriet är av stor betydelse för musikalisk forsk- ning, dokumentation och service åt allmänheten.

9.2.2 Arkivinstitutionens uppgifter Vad gäller katalogiseringsverksamhe ten anmäler SR att utredningens beskrivning av läget i fråga om programkataloger hos SR på några punkter är missvisande. Detta gäller såväl katalogerna över ljudradions äldre material som den nuvarande centrala programkata- logen. Företaget anser vidare att DAK inte tydligt nog har betonat de kvantitativa och kvalitativa behoven av katalogpersonal. Förslaget om samkörning av SR:s och arkivinstitutionens katalogsystem måste enligt företaget studeras närmare. SR påpekar att varje form av samkörning föranleder tilläggsrutiner i nuvarande systemrutiner som medför ökad arbetsbelastning vid SR:s statistikkontor. Bl. a. mot bakgrund härav an- ser SR att DAK:s bedömning av kostnaderna för katalogarbete och sam- körningar är tilltagna i underkant. Företaget anser också att man i pla- neringen för mediaarkivets utrustning bör räkna med terminalsystemcns utveckling. På längre sikt är det troligt att institutionen kommer att be- höva sådana apparater. Andra remissinstanser som behandlar katalogiseringsfrågan betonar bl. a. behovet av att arkivinstitutionen samordnar sin katalogisering med andra registrerande och bevarande organs. SÖ pekar därvid på statens institut för läromedelsinformation medan biblioteksnämnden vid Linkö- pings högskola vill rikta uppmärksamheten på LIBRIS-projektets möj- ligheter. Ett speciellt katalogiseringsobjekt tas upp av radioutredningen, som menar att det med hänsyn till svårigheterna att få veta vem eller vilka som är rättighetshavare vore av stort värde om arkivinstitutionen också förvarade aktuella uppgifter över Sådana. Flera remissinstanser anlägger synpunkter på utredningens förslag om avgifterisamband med tillhandahållande av arkivmate- rial. Riksarkivet, Svenska kommunförbundet och Göteborgs musei- nämnd betonar angelägenheten av att avgiften inte blir så stor att den kommer att verka hämmande på tillgängligheten av materialet. Bl.a. framförs att en gång framställda kopior bör kunna användas vid flera tillfällen. Även RRV, som tillstyrker förslaget till avgiftsbeläggning. framhåller att uttaget måste vägas mot syftet att forskare och andra grupper skall utnyttja materialet. Full kostnadstäckning kan mot denna bakgrund te sig orealistisk. RRV föreslår att arkivinstitutionen åläggs att komma in till regeringen med förslag i avgiftsfrågan när förutsättning- arna för avgiftsuttaget är klarlagda.

UUH och SÖ framhåller vikten av att arkivinstitutionen kan tillhan- dahålla kopior som passar utbildningsinstitutionernas utrustning. Medan

• Sida 62
•  Original

Prop. 1977/78: 97 62 UUH anser att institutionen därför bör förfoga över kopieringsutrust— ning anser SÖ att sådan endast i begränsad utsträckning bör finnas där. SR påpekar i detta sammanhang att den föreslagna typen av smalbands- maskiner, dvs. IAz-tum, för arkivets interna verksamhet utvecklas snabbt, vilket kan medföra utrustningsproblem.

Bevakningsfunktionen understryksavSÖ.

Statens kulturråd och Svenska museiföreningen anser att arkivinstitu- tionen även bör åläggas uppgifter utöver dem som utred- n i n g e 11 f ö r e s l ä r. Kulturrådet pekar på ett omfattande servicebe- hov när det gäller rörliga bilder. En särskild serviceenhet för detta än- damål bör därför övervägas. Denna enhet skulle på uppdragsbasis kunna fungera som ett serviceorgan gentemot regionala och lokala museer, teater- och musikinstitutioner m. fl.

Museiföreningen anser att det bör ankomma på arkivinstitutionen att inventera de film—, videogram- och fonogramsamlingar som finns i lan- det. Liknande synpunkter framförs också av MUS 65.

9.2.3. Övertagande av arkivmaterial från andra institutioner

SR finner det inte vara en lämplig utväg att annat än i undantagsfall överlämna befintligt, äldre originalmaterial till den nya institutionen. Däremot kommer SR att medge att institutionen skaffar sig kopior av programmen. K0pieringen får ske punktvis och beröra det material som begärs av forskare. I de fall originalmaterial kan tänkas bli överfört till arkivinstitutionen anser SR att ersättning bör utgå till programföretaget, beräknat med hänsyn till SR:s anskaffningskostnader. Sådant material bör SR dessutom få rätt att utnyttja i framtida programverksamhet. Svenska filminstitutet anmärker att den föreslagna lagstiftningen inte är tillräcklig för att garantera arkivinstitutionen tillgång till Filminstitutets arkiv.

9.2.4. Personalbehov

Statskontoret har inget att invända mot utredningens beräkning av personalbehov men förutsätter att frågan kommer att behandlas av orga- nisationskommittén. Flera remissinstanser såsom MUS 65, landsarkivet i Uppsala, SR, Sveriges allmänna biblioteksförening och SACO/SR anser att den föreslagna personalstyrkan är underdimensionerad.

9.2.5 Lokalbehov Statskontoret har inget att invända mot utredningens beräkningar av lokalbehov men förutsätter att frågan kommer att behandlas av orga- nisationskommittén. Riksarkivet och landsarkivet i Vadstena understryker att arkivloka—

• Sida 63
•  Original

Prop. 1977/ 78: 97 63

lerna måste vara i särskild grad brandskyddade då magnetband är myc- ket känsliga för högre temperaturer. Lämpligast Vore därför lokaler i bergrum med särskild luftkonditionering.

10. Kostnader 10.1 DAK

DAK beräknar att investeringskostnaderna för den föreslagna arkiv- institutionen, exkl. lokalkostnader, i 1973 års prisnivå kommer att uppgå till ca 7,9 milj. kr.

De årliga driftkostnaderna, exkl. lokalkostnader men inkl. den perso- nalförstärkning som föreslås under andra verksamhetsåret, i 1973 års prisnivå beräknas till ca 5,3 milj. kr.

10.2. Remissyttrandena

DAK:s bedömning att SR:s kostnader för bevarande av radio- och ”FV—program torde kunna nedbringas genom arkivinstitutionens till- komst ifrågasätts av SR, som menar att avlastningen endast kommer att bli marginell.

SR konstaterar vidare att ett omfattande, värdefullt och i betydande utsträckning unikt material finns samlat i företagets arkivenheter vid sidan av det direkta programmaterialet. SR förklarar sig berett att ställa detta material —— som av olika anledningar bör förbli i företagets förvar _— till forskningens förfogande men understryker de ökade krav på SR:s verksamhet som en sådan service medför. Sådana ökade uppgifter faller utanför företagets avtalsmässiga åligganden och har inte med program— verksamheten att göra. SR anser det ofrånkomligt att uppgifterna kräver ökade personalresurser och finner det inte självklart att detta bekostas med programmedel.

11. Föredraganden 11.1 Inledning

I den skapande litterära eller konstnärliga verksamheten har männi- skan genom årtusenden använt sig av tecken och bilder. Detta gäller skönlitteraturen, dramatiken, musiken och bildkonsten men också veten- skapliga och tekniska framställningar av skilda slag. I många fall har verken publicerats just i form av text eller bild, t. ex. som böcker, tid- ningar, planschverk eller musikalier i notform. I andra fall har verken offentliggjorts även på annat sätt: genom en konsert, .en dans- eller tea- terföreställning eller en vetenskaplig föreläsning. Om inte verket offent-

• Sida 64
•  Original

Prop. 1977 I 78: 97 54

liggjorts omedelbart har man ofta bevarat det med hjälp av tecken eller bilder för att underlätta framtida spridning.

Det finns i vårt land stora allmänna och privata samlingar av publice- rade verk. Av särskild betydelse är de offentliga samlingarna av böcker, tidningar, tidskrifter, broschyrer och annat publicerat tryck som har kunnat byggas upp på grund av särskilda bestämmelser om bevarandet av landets tryckta produktion. Dessa bestämmelser infördes i sin första form på 1600-talet, då kungl. biblioteket och universitetsbiblioteken fick pliktexemplar. Sveriges första tryckfrihetsförordning av år 1766 innehöll bestämmelser om sammanlagt sex pliktexemplar. Hos de svenska all- männa biblioteken och i privata bibliotek finns också stora mängder av utländskt tryck, som har förvärvats för att begagnas i forskning, i ut- bildning, för underhållning eller för andra ändamål.

Även det opublicerade materialet bevaras i stor utsträckning. Myn- digheternas arkiv är en given källa för studier av skilda slag. Det statliga arkivväsendet, som normalt står för den långsiktiga förvaringen av myn- dighetsarkiv och andra arkiv, har till uppgift bl. a. att säkerställa offent— lighetsprincipen inom statsförvaltningen och att trygga förvaltningens och forskningens behov av dokumentation. Den kulturvårdande uppgif- ten i bevarandet av arkivmaterial delar det statliga arkivväscndet med enskilda arkiv, vissa bibliotek och museer m. fl.

Det kulturpolitiska målet att garantera att äldre tiders kultur tas till vara och lcvandegörs har, när det gäller sådant som har publicerats i form av text, i stor utsträckning uppnåtts, bl. a. genom lagstiftningsåt- gärder. Den information, underhållning och opinionsbildning som —— delvis som ersättning för den tryckta skriften —— förekommer i radio el- ler TV och på film har emellertid inte alls i samma utsträckning tagits till vara. Detsamma kan i viss mån sägas gälla också i fråga om gram- mofonskivor och andra fonogram, som ju kompletterar och delvis ersät— ter notskriften som medel att bevara musik och andra akustiska fram- ställningar. De framställningar på ljud- och bildområdet som bevaras, förvaras i stor utsträckning inom enskilda institutioner som varken har förutsättningar eller ambitioner att tillhandahålla materialet för forsk- ning eller annat offentligt utnyttjande.

Frågan om pliktleveranser till bibliotek eller arkiv har behandlats av tre olika utredningar. Dataarkiveringskommittén (U 1968: 48) (DAK) har i sitt delbetänkande (SOU 1974: 94) Bevara ljud och bild föreslagit åtgärder för att bevara sådana ljud- och bildupptagningar som läggs fram inför offentligheten genom radio och TV eller genom fonogram, film eller liknande modern teknik. Förslag om nya bestämmelser för pliktleveranser av dagstidningar och andra skrifter har lagts fram i tid- ningsfilmningskommitténs (U 1973: 07) första rapport (Utbildningsde- partementet 1975: 4) Dagspress på mikrofilm och av en särskild utred- ningsman (U 1977: 01) i betänkandet (Ds U 1977: 12) Pliktexemplar av

• Sida 65
•  Original

Prop. 1977/78: 97 65

skrift. Jag har i det föregående redovisat utredningsförslagen och remiss- yttrandena över dem.

I likhet med DAK och remissopinionen med anledning av DAK:s förslag anser jag att det är av stor vikt att information, opinionsbild- ning, kulturella framställningar osv. som offentliggörs genom radio eller TV eller genom fonogram, videogram och film blir bevarade i en ut- sträckning som någorlunda svarar mot vad som gäller för skrifter. Beva- randenivån — kvantitativt såväl som kvalitativt —— måste självfallet vä- gas mot angelägenheten av andra kulturpolitiska åtgärder i syfte att be- vara och levandegöra äldre tiders kultur. Jag återkommer senare till frå- gan om vad som skall bevaras och i vilka organisatoriska former detta bör ske.

Vad gäller de förslag som har lagts fram i betänkandet Pliktexemplar av skrift är jag liksom remissopinionen positiv till förslagen i stort. Jag delar uppfattningen att pliktexemplarens antal bör utökas till sju, varav ett skall utgöra nationalexemplar och ett nationellt reservexemplar. En- ligt min mening är det med hänsyn till riksdagens beslut är 1975 och år 1977 (prop. 1975: 9, UbU 1975: 17, rskr 1975: 179 och prop. 1976/77: 59, UbU 1976/77: 20, rskr 1976/77: 246) om den nya högsko- lan naturligt att samtliga sex högskoleregioner skall få pliktexemplar av skrift och att dessa lämnas till biblioteken vid de sex universiteten. Vad gäller leveransskyldighetens omfattning kommer jag att förorda vissa avvikelser från utredningsförslaget, bl. a. i fråga om pliktexemplar av kombinerat material, dvs. kombinationer av skrifter och ljud- och bild— upptagningar.

Tidningsfilmningskommitténs förslag om mikrofilmning av dagspress avser jag att återkomma till senare i vår i samband med mina ställnings- taganden till biblioteks- och dokumentationssamverkanskommitténs (U 1975: 06) (BIDOK) förslag m.m. Jag kommer dock redan nu att ta ställning till de förslag-som kommittén har lagt fram vad gäller antalet, omfattningen och tidpunkten för- avlämnande av dagstidningar för mik- rofilmning till bibliotek.

Enligt DAK:s mening bör vissa grundläggande bestämmelser införas i syfte att säkerställa att leveranser av det material, som skall bevaras, sker oberoende av avtal. DAK lägger därför fram ett förslag till lag om arkivexemplar av vissa ljud- och bildupptagningar. Tidningsfilmnings- kommittén finner för sin del att regler behövs om skyldighet för tid- ningsföretag att lämna tidningsexemplar för mikrofilmning och föreslår en särskild lag i ämnet.

Utredningen om pliktexemplar av skrift framhåller i sitt betänkande att det vid en framtida lagstiftning bör övervägas om inte leveransskyl- digheten i fråga om framför allt grammofonskivor och andra typer av fonogram, ljud- och bildkassetter samt AV-hjälpmedel av olika slag bör regleras i samma lag som gäller för pliktexemplar av skrift i stället för i

• Sida 66
•  Original

Prop. 1977/78: 97 66

en särskild lag av det slag DAK föreslår. Utredningen lägger därför fram dels ett förslag till lag om pliktexemplar av skrift, dels ett förslag till lag om pliktexemplar av skrifter sam-t vissa ljud- och bildupptagning- ' ar. Den sist nämnda lagen föreslås omfatta dels skrift, på vilken tryckfri- hetsförordningen (TF) är tillämplig, dels ljudupptagning och upptagning av rörliga bilder, som har lämnats ut för spridning inom landet bland allmänheten.

Av remissinstanserna anser justitiekanslern att på sikt en gemensam lag bör eftersträvas för tryckt skrift och på annat sätt mångfaldigat ma- terial samt fonogram och liknande material. Det bör enligt hans mening övervägas att till samma lag föra även bestämmelser som kan komma att meddelas om mikrofilmning av tidningar. Motsvarande uppfattning framförs av överbibliotekarien vid universitetet i Uppsala och av biblio- tekskollegiet vid universitetet i Göteborg. Riksarkivet vänder sig emot att det förslag till gemensam lag som utredningen om pliktexemplar av skrift har lagt fram bl. a. inte tar hänsyn till de väsentliga inskränk- ningar i och undantag från leveransskyldigheten som DAK angav i sitt förslag.

Jag delar DAK:s och tidningsfilmningskommitténs uppfattningar att lagregler behövs för att säkerställa leveranser av ljud— och bildupptag- ningar och dagstidningar. I fråga om tryckta skrifter finns redan i dag en lagstadgad leveransskyldighet. Enligt min mening bör de tre olika förslag som nu föreligger bilda underlag för en gemensam lag om plikt- exemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar. Genom en sådan lag kan de möjligheter tas tillvara som finns att lagtekniskt förena de be- stämmelser som är likartade för de olika medierna. Ett annat viktigt skäl för att samordna alla bestämmelser i en lag är att det annars kommer att vara svårt att på ett överskådligt sätt reglera olika kombinationer av skrifter och ljud- och bildupptagningar som bör bevaras. En samlad lagstiftning underlättar också för allmänheten att göra sig informerad om vad som gäller på hela det nu aktuella området. Jag återkommer se- nare till det förslag till lag om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar som jag lägger fram.

11.2 Material som skall bevaras

11.2.1 Pliktexemplar av skrift Jag kommer här att ta upp huvudsakligen två frågor, nämligen frågan om hur många pliktexemplar som skall bevaras och frågan om begräns- ningar i leveranspliktens omfattning. Utredningen om pliktexemplar av skrift konstaterar att det finns syn- nerligen starka kulturella och administrativa skäl för att bevara ett 11 a- tionalexemplar och ett reservexemplar till detta. Med

• Sida 67
•  Original

Prop. 1977/78: 97 67

nationalexemplar avser utredningen ett pliktexemplar som skall bevaras för framtiden i så komplett skick som möjligt. Det är alltså inte i första hand ett brukscxemplar. Reservexemplaret, som också det skall vara fullständigt, motiveras av säkerhetsskäl.

Förslaget har biträtts av samtliga instanser som har yttrat sig i frågan utom statskontoret. Statskontoret, som motsätter sig att ett reservexem- plar bevaras, menar att det inte finns någon anledning att behandla arkiv- exemplaret av skrift annorlunda än t. ex. arkivalier som vårdas inom ar- kivväscndet. Jag vill här för egen del erinra om att bevarandet av hand- lingar, särskilt från den statliga verksamheten, delvis bygger på andra förutsättningar än dem som gäller för skriftbevarandet. Sålunda ankom- mer det på myndighet att tillse, att de handlingar, som uppstår med an- ledning av myndighetens verksamhet och som skall ingå i myndighetens arkiv, framställs i enlighet med de regler om skrivmateriel som finns i skrivmaterielkungörelsen (1964: 504) och statens provningsanstalts kungörelse angående skrivmateriel och reproduktionsmetoder som är godkända för vissa slag av handlingar. Härigenom ges en garanti för att handlingarna har en beständighet som gör dem lämpade för att utnyttjas och bevaras för lång tid. Någon dubblering av informationen blir mot denna bakgrund inte behövlig. Framställningen av skrift däremot ger normalt inte några garantier för att skriften blir beständig och tål nöt- ning.

Med hänsyn till vad jag har anfört tillstyrker jag utredningens förslag om dels ett nationalexemplar, dels ett nationellt reservexemplar. Natio- nalexemplaret bör, som jag återkommer till under avsnittet organisato- riska frågor (11.6.1), förvaras i kungl. biblioteket och reservexemplaret i biblioteket vid universitetet i Lund.

I likhet med utredningen och flertalet remissinstanser anser jag att yt- terligare fem pliktexemplar är motiverade från bl. a. forskningssyn- punkt. Dessa exemplar är avsedda som brukscxemplar och det bör därför inte föreligga någon skyldighet att bevara dem för framtiden. Jag återkommer under avsnittet om organisatoriska frågor till frågorna om var de bör placeras och hur de bör få utnyttjas.

Jag övergår nu till frågan om begränsningar av leveranspliktens om- fattning. Jag vill först beröra en principiell fråga. Utredningen anser att TF:s begreppsbestämningar är de lämpligaste för bestämmande av vilka skrifter som skall vara underkastade leveransplikt. De bör därför enligt utredningen utnyttjas även framdeles men bör i sitt nya utvidgade skick omfatta också stencilerat material m.m., som har ställts under TF:s skydd genom att det har påförts vissa uppgifter. Jag delar denna upp- fattning. Jag avser att kommentera denna fråga mer utförligt under av— snittet om rättsliga frågor (11.512).

Utredningen har föreslagit vissa begränsningar av leveranspliktens omfattning. Statskontoret har föreslagit ytterligare sådana medan kungl.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1977/78: 97 68

biblioteket och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) önskar att leveransplikten vidgas.

Jag vill här först ta upp frågan om leveransplikt i vad avser oföränd- rat omtryck av skrift. Det är enligt min mening viktigt att skriftproduk- tionen bevaras i så fullständigt skick som möjligt för att tillgodose forsk— ningens behov av bl. a. bibliografering och statistisk redovisning. I fråga om oförändrat omtryck av skrift är det därför enligt min mening moti- verat att ett nationalexemplar och ett reservexemplar lämnas. Däremot anser jag liksom utredningen, att det inte bör föreligga någon skyldighet att i övrigt leverera exemplar av oförändrat omtryck.

Bestämmelserna om leveransskyldighetens omfattning bör vara så en- tydiga att det varken för förlag eller för tryckeri råder tvivel om i vilka fall samtliga sju pliktexemplar skall avlämnas. Jag vill i sammanhanget erinra om det sedan år 1971 gemensamma nummersystemet för i Sve- rige utgivna böcker, det s. k. ISBN-systemet (International Standard Book Numbering). Systemet innebär bl. a., att till varje bok hör ett nummer, som aldrig kan ändras. Vidare gäller beträffande böcker som kommer ut i nya utgivningar, att oförändrad tryckning får samma ISBN som föregående utgivning. Enbart rättelse av tryckfel och nytt tryckår ändrar ej karaktäriseringen av den nya utgivningen som oförändrad. Ny utgivning som innebär verklig ändring kräver nytt ISBN. Enligt min me— ning bör ISBN-systemet — under förutsättning att det tillämpas på det sätt jag har angivit — kunna ligga till grund för att avgöra om leverans- skyldighet föreligger enligt bestämmelserna om oförändrat omtryck i den nya lagen.

Statskontoret uppmärksammar i sitt remissyttrande pliktleverans av punktskriftsböcker. Verket är tveksamt till om sådan är nödvändig.

Punktskriftsböcker framställs i huvudsak vid Synskadades riksför- bunds punktskriftstryekeri. Förbundet har även ett bibliotek som funge- rar som centralblbliotck för punktskriftsböcker. Antalet titlar var år 1975 ca 4 000. Förbundets studielitteratursektion svarar för produk- tionen av studiemateriel för i huvudsak högskolestuderande. Sektionen har ett bokbestånd på drygt 300 titlar i punktskrift. Litteraturframställ- ningen bekostas i huvudsak av arbetsmarknadsstyrelsen. Rikseentralen för pedagogiska hjälpmedel för synskadade ombesörjer framställning av läromedel.

Punktskriftsböcker mångfaldigas i dag ofta genom 5. k. stereotypering (dubbelsidig tryckplåt) med upplagor i storleksordningen tio exemplar och uppåt eller genom plastkopiering i högst 20 exemplar av ett ma- nuellt framställt exemplar. Flertalet punktskriftsböcker skrivs dock helt manuellt av en kopist i upplagor om ett exemplar per produktionstill- fälle.

De punktskriftsböcker som mångfaldigas genom stereotypering utgör skrift som avses i 1 kap. 5 5 TF och faller därför inom tillämpningsom-

• Sida 69
•  Original

Prop. 1977/ 78: .97 69

rådet för den nya lagen. De bör dock enligt min mening undantas från skyldigheten att lämna pliktexemplar. Detsamma bör gälla i fråga om andra slag av punktskriftsböcker som kan utgöra skrift enligt TF. I den mån behov föreligger att bevara punktskriftsböcker, bör detta ske med stöd av andra regler än dem som nu är aktuella.

Vad gäller kartor, vykort, planscher och musikalier vill jag framhålla att dessa utgör leveranspliktigt material f.n. Jag är inte beredd att un- danta dessa från leveransplikt.

Kungl. biblioteket och TCO har ifrågasatt utredningens förslag om att mycket stora affischer skulle vara undantagna från leveransplikt. Till denna kategori hör exempelvis många politiska affischer som kan ha stort intresse för framtiden. Jag delar uppfattningen att sådant material bör bevaras. Det bör vara möjligt att mikrofilma t. ex. affischer för att underlätta förvaring av materialet och öka dess tillgänglighet för forsk- ning.

Statens invandrarverk (SIV) har i yttrande till justitiedepartementct över massmedieutredningens (Ju 1970: 59) betänkande (Ds Ju 1976: 18) Förslag till lag om tillämpning av vissa bestämmelser i tryckfrihetsför- ordningen tagit upp frågan om skyldighet att lämna arkivexemplar av skrift på annat språk än svenska. SIV påpekar att in- vandrarna i Sverige har fört med sig sin kultur, sin debatt och sitt språk hit, vilket bl.a. speglas i en ökande utgivning i landet av skrifter som helt är avfattade på annat språk än svenska. Förlag som ägs av invand- rargrupper väljer emellertid ofta att trycka sina skrifter i hemländerna.

Enligt min mening är det väsentligt att bevara även skrifter på annat språk än svenska om dessa huvudsakligen är avsedda för svenskt bruk. Jag förordar därför att sådana skrifter skall vara leveranspliktiga. Jag återkommer till denna punkt under avsnittet om rättsliga frågor (11.512).

Utredningen anser att konstmappar med konstverk i o r i g i n al skall vara leveranspliktiga och föreslår att pliktexemplar av dem skall lämnas till de bibliotek som förvarar nationalexemplaret och det nationella reservexemplaret av skrift. Vad som avses är främst lito- grafier som saluförs i särskilda samlingspärmar, ofta av stort format och betingande höga priser. Pärmarna brukar enligt utredningen vara för- sedda med tryck och innehåller dessutom inte sällan något blad med biografiska uppgifter, en illustrerad dikt eller liknande.

Såsom jag senare närmare kommer att utveckla ( avsnitt 11.5.1.4 ) bör pliktexemplar av skrift även omfatta mindre tillbehör som följer med varje skriftcxemplar när detta sprids. När konstmapp innehåller konst- verk, som inte faller under TF:s regler, ligger tyngdpunkten på mate- rial, som i sig inte är leveranspliktigt, och inte på den skrift som förekom- mer tillsammans med detta. Sådana konstmappar bör därför inte i sin helhet anses leveranspliktiga. Om däremot en konstmapp innehåller

• Sida 70
•  Original

Prop. 1977/78: 97 70

konstverk som utgör skrift i TF:s mening, bör enligt min mening samma skyldighet att lämna pliktexemplar gälla såsom för skrift i allmänhet.

Det förekommer numera att skrifter och ljud- och bildupptagningar ges ut som kombinerat material. Hittills är läromedelspaketen de vanli- gast förekommande. Som jag tidigare har antytt ( avsnitt 11.1 ) bör den nya lagen även avse kombinerat material. Det material som bör vara le- veranspliktigt är t. ex. material vari ingår skrift och fonogram. Jag kom- mer senare att behandla frågan om kombinerat material närmare (11.5.1.4).

11.2.2 Pliktexemplar av dagstidningar

Av dagstidningar skall f. n., i likhet med övrig tryckt skrift, plikt- exemplar lämnas till kungl. biblioteket samt universitetsbiblioteken i Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå. I statsverkspropositionen 1973 (prop. 1973: 1 bil. 10, UbU 1973: 8, rskr 1973: 105) gjordes ett princip- uttalande om att en mikrofilmning av den svenska dagspressen skulle komma till stånd efter det att vissa detaljundersökningar hade genom- förts. Ett ställningstagande till frågan om skyldighet att lämna plikt- exemplar av dagstidningar ger underlag för den tidningsfilmning som jag avser att återkomma till senare i vår i samband med mina ställningsta- ganden till BIDOK:s förslag rn. m.

Tidningsfilmningskommittén föreslår i sin utredning att endast ett pliktexemplar skall lämnas till kungl. biblioteket för att först mikrofil- mas och sedan bevaras av kungl. biblioteket som nationalexemplar. Flera remissinstanser såsom forskningsbiblioteksrådet och dåvarande statens humanistiska forskningsråd samt biblioteken vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå påpekar att, om endast ett exem- plar bevaras i original för framtiden, så måste detta exemplar förvaras på ett sådant sätt att det endast i undantagsfall kan bli åtkomligt för forskningen. Dessa remissinstanser förordar därför att två kompletta svi- ter originaltidningar bevaras, varav den ena under högt ställda arkiv- krav. Den andra sv-iten bör enligt deras uppfattning ställas till forskning- ens förfogande i de fall då tillgång till endast mikrofilm inte är tillräck- ligt för att genomföra forskningsuppgiften.

Jag finner med hänsyn till vad remissinstanserna har anfört, att kungl. biblioteket bör tilldelas ett originalexemplar för tidningsfilmning och att dessutom två kompletta sviter originaltidningar bevaras — en vid kungl. biblioteket samt en vid biblioteket vid universitetet i Lund. Att en svit skall förvaras vid universitetsbiblioteket i Lund är en konse— kvens av att, som jag senare återkommer till, det nationella reserv- exemplar av tryckt skrift som jag föreslår, bör förvaras där. Kungl. bib- lioteket bör få två pliktexemplar av det skälet att exemplar som skall mikrofilmas måste skäras upp i samband med filmningen, varför det

• Sida 71
•  Original

Prop. 1977/78: 97 71

knappast kan komma till användning som nationalexemplar. National- exemplaren, som skall bevaras för framtiden, bör slitas så litet som möj- ligt. På så sätt kommer tidningsläggens livslängd, som har visat sig vara begränsad, att ökas väsentligt. Mina förslag innebär att antalet plikt- exemplar av dagstidning minskar från f. n. fem till tre.

Tidningsfilmningskommittén föreslår i sin utredning — med utgångs- punkt i att endast ett pliktexemplar skulle lämnas till kungl. biblioteket — att föreskrifter skall finnas som ger möjlighet att av den leveransskyl- dige kräva in nytt exemplar i vissa fall. Så skulle kunna ske när pliktle- veransen inte är i fullgott skick eller har förkommit eller förstörts eller när andra omständigheter har inträffat så att arkivering av det första ex- emplaret som nationalexemplar inte kan ske på avsett sätt. Genom att jag nu förordar att leveransskyldigheten skall omfatta tre pliktexemplar behöver dock enligt min mening inte framställaren åläggas att under viss tid hålla ett reservexemplar tillgängligt. Givetvis bör kungl. biblioteket vid behov kunna göra efterrekvisitioner, t. ex. av felande/icke levererade nummer eller av nummer där de levererade exemplaren är tekniskt fel- aktiga.

Begreppet dagstidning kan ges olika innebörd. Enligt min mening bör med dagstidning i den nya lagen förstås skrift som utgör allmän nyhets- tidning av dagspresskaraktär och som normalt kommer ut med minst ett nummer varje vecka. Denna definition sammanfaller delvis med den de- finition som ges i förordningen (1976: 336) om statligt stöd till dagstid- ningar. I fråga om dagstidning, som inte omfattas av den definition som jag nu föreslår, gäller att pliktexemplar skall lämnas enligt de vanliga reglerna för skrift.

Beträffande tidningsfilmningens omfattning har kommittén övervägt en rad alternativ. Den ena ytterligheten avser filmning av enbart huvud- editionen jämte löpsedlar, medan den andra ytterligheten innebär att samtliga editioner jämte löpsedlar filmas rakt igenom. En m-edelväg skulle innebära att huvudeditionen kompletterades med de ändrade si— dorna tillika med eventuellt ändrade löpsedlar.

Kommittén har låtit undersöka förutsättningarna för att unika sidor m. m. skall kunna sorteras ut på resp. tidningstryckeri.

Ett nittiotal tidningar har förklarat sig införstådda med att leverera huvudeditionen och — för de större storstadstidningarna —— dagens förs- ta edition samt för samtliga tidningar de ändrade sidorna jämte alla de löpsedlar som hör till det aktuella tidningsnumret.

De nittio tidningarna representerar ca 80 % av antalet sidor per år. Flertalet av de återstående ca 60 tidningarna utkommer med endast en edition.

Under förutsättning att de unika tidningssidorna — jämte första edi- tionen av storstadspress och löpsedlar —— kan tas fram för filmning utan andra merkostnader för statsverket än dem som hänger samman med

• Sida 72
•  Original

Prop. 1977/78: 97 72

exponeringarna bör enligt kommitténs uppfattning den kontinuerliga tidningsfilmningen omfatta detta material.

Jag delar i huvudsak kommitténs uppfattning härvidlag och förordar att leveransskyldigheten i princip kommer att omfatta varje edition av tidningsnummer eller varje annat utförande av numret som skiljer sig från annat sådant utförande. Jag återkommer till denna fråga i special- motiveringen till den nya lagen ( avsnitt 11.10.1 ).

11.2.3 Pliktexemplar av ljud- och bildupptagningar Liksom DAK och flertalet remissinstanser anser jag det angeläget att ljud- och bildupptagningar, som läggs fram inför offentligheten, bevaras i en utsträckning som i stora drag motsvarar vad som gäller för tryckta skrifter. Det är uppenbart, vilket också understryks av de remissinstan- ser som företräder forskningen, att bevarandet av detta material i dag inte är vare sig så omfattande eller så systematiskt som forskningen kan kräva. Bristen gör sig märkbar framför allt i fråga om radio- och TV- materialet, där också bl. a. organisatoriska faktorer försvårar tillgänglig- heten till det bevarade materialet. Detsamma gäller i viss utsträckning även forskningens tillgång till den bevarade filmen. Sedan DAK lade fram sitt förslag har viktiga förändringar ägt rum av rundradioverksamhctcn i landet. S v e r i g e 3 L 0 k a 1 r a d i 0 A B har tillkommit som ett dotterföretag till Sveriges Radio AB (SR), med uppgift att svara för lokalradiosändningar inom vart och ett av de 24 lä- nen. Lokalradions sändningar, som f.n. omfattar totalt ca 16 000 timmar per år, bör med hänsyn till forskningen och de kulturpolitiska målsättningarna bevaras i samma utsträckning som riksradiosändningar- na. Volymen av det material som bör komma i fråga för systematiskt bevarande har därigenom ökat betydligt i förhållande till vad DAK räknade med.

I detta sammanhang vill jag också nämna riksdagens beslut om bil— dande av Sveriges Utbildningsradio AB. Företaget, som har kommit till genom en sammanslagning av enheten för utbild- ningsprogram inom SR och verksamheten inom den s. k. TRU-kommit- tén, startade sin verksamhet den 1 januari 1978. Utbildningsradions pro- gram sänds av SR och lokalradion. Då bevarandet av dessa sändningar bör ske genom att man utnyttjar referensupptagningarna, kan bevaran- defrågorna lösas i ett sammanhang.

DAK har föreslagit att alla r a d i o s ä n d ni n g a r skall bevaras medan T V - s å n d nin g a r n a endast bör bevaras till 60 %. Utred- ningen konstateradc att det blev dyrare att gallra i radiomaterialet i an- slutning till inspelningstillfällct än att bevara alla inspelningar. När det gäller "IV-sändningarna fann utredningen dock ekonomiska motiv för en viss gallring. Utredningens förslag beträffande TV-materialet bör ses mot bakgrund av de tekniska lösningar i fråga om inspelningsteknik som

• Sida 73
•  Original

Prop. 1977/78: 97 73

utredningen förordar. Som jag senare kommer att närmare redogöra för bör det finnas möjligheter att acceptera en lägre ambitionsnivå i fråga om inspelningskvalitet än utredningen har föreslagit. Därigenom kan bandkostnaden per bevarad sändningstimme reduceras betydligt. De ekonomiska motiven för gallring blir därmed inte så starka. Från ekono- miska utgångspunkter skulle således principen om totalbevarande av så- väl radio- som T V-materialet kunna accepteras. Jag återkommer till am- bitionsnivån i bevarandet i anslutning till behandlingen av gallringsfrå- gan i avsnitt 11.4.

I likhet med vad utredningen om pliktexemplar av skrift har framfört finner jag DAK:s förslag om ett totalbevarande av fo n 0 g r a m och kommersiellt saluförda vi (1 e o gra m alltför omfattande. Vi bör i fråga om det material som produceras utanför landet kunna lita till de internationella överenskommelser som har träffats på området. Av DAK:s undersökning framgår också att officiella ljudarkiv numera finns i ett stort antal länder. För en lägre ambitionsnivå i fonogrambe- varandet talar också det förhållandet att en relativt omfattande del av muSikutbudet kommer att bevaras i upptagningarna av SR:s och lokal- radions program. Jag anser därför att bevarandet av fonogram och upp- tagningar av rörliga bilder (videogram) bör begränsas till huvudsakligen sådant material som har framställts inom landet. I utlandet framställda upptagningar av här nämnt slag bör bevaras systematiskt endast i den utsträckning som upptagningen återger verk av svensk upphovsman eller framförande av svensk konstnär eller framförande på svenska språket eller skildring av svenska förhållanden. Jag anser vidare att vissa in— skränkningar i bevarandenivån bör ske när det är fråga om upptagningar som sprids i små upplagor. Jag återkommer senare till dessa frågor (av- snitten 11.5.1.3 och 11.10.1).

Det systematiska bevarandet av fonogram och videogram till följd av den föreslagna pliktleveranslagen bör således begränsas på det sätt som här har angivits. Detta innebär naturligtvis inget hinder för att i annan ordning komplettera samlingarna med sådant material som faller utan- för de lagstadgade leveranserna. Kompletteringen kan exempelvis ske genom köp av utländska upptagningar eller upptagningar med små upp- lagor. Ambitionsnivån får på detta sätt bestämmas av tillgången på re- surser för detta ändamål.

Det finns motiv för att bevarandet av film bör begränsas på samma sätt som fonogrambevarandet. De utländska filmerna bevaras delvis i centrala, ofta offentliga, filmarkiv -i produktionsländema. Ett 40- tal filmarkiv, representerande alla världsdelar, är numera medlemmar i FIAF (Fédération Internationale des Archives du Film). Jag anser dock att skäl kan anföras för högre lagringsambitioner i fråga om filmen. Det måste anses vara av stort värde för den framtida forskningen att kunna skaffa sig en helhetsbild av biografrepertoaren, inte minst med tanke på

• Sida 74
•  Original

Prop. 1977/78: 97 74

den starka påverkan på attityder och värderingar som filmen kan anses ha. Även prakti5ka skäl kan anföras för ett mycket ambitiöst bevarande. Den film som skall bevaras bör på grund av filmmaterialets bristande beständighet överföras till videogram via särskild utrustning, s.k. scan- nerutrustning. Den arkivinst-itution som skall svara för bevarandet bör förfoga över en egen sådan utrustning. Vid en begränsning till enbart svensk film skulle utrustningen komma att ha en betydande överkapaci- tet. Denna överkapacitet kan enkelt utnyttjas för den högre lagringsam- bition som jag förordar. De nya långfilmerna på de svenska biograferna omfattar årligen ca 400 speltimmar och smalfilmen (16 mm) ca 150 tim- mar. Bandkostnaderna för bevarandet av dessa filmer i videogramform kommer att uppgå till ca 75 000 kr. årligen med den inspelningsteknik som jag har förutsatt. '

Jag anser emellertid att vissa inskränkningar är befogade även i beva- randet av film. Sålunda anser jag att bevarandet bör begränsas till sådan film på vilken förordningen (1959: 348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m.m. (biografförordningen) är tillämplig. An- knytningen till biografförordningen gör bl. a. att filmen under vissa för- utsättningar kan kopieras på videoband i samband med att filmen grans- kas av statens biografbyrå. Jag anser vidare att det systematiska bevaran- det endast bör omfatta film i formaten 35 och 16 mm.

Ett bevarande utöver det som följer av den nya pliktleveranslagen bör naturligtvis kunna ske inom ramen för de resurser som arkivinstitutio- nen tilldelas.

Jag vill betona att det förslag till systematiskt bevarande av bl.a. långfilmer som här läggs fram inte bör ses som en ersättning för det filmbevarande på filmbas som i dag sker hos Svenska filminstitutet och grundar sig på avtal mellan Filminstitutet och filmbolagen. Jag finner det angeläget att Filminstitutet även i fortsättningen genom avtal kan ta emot och förvara film på filmbas. De framlagda förslagen kan delvis ses som komplement till Filminstitutets filmsamlingar med särskild tonvikt på bevarandeaspekten och vidgade möjligheter till utnyttjande för forsk- ningen.

De begränsningar i bevarandet av film som jag föreslår innebär bl. a. att film, som är avsedd att visas endast för slutna grupper av personer, inte kommer att omfattas av det på lagstiftningen grundade bevarandet. Förutom möjligheterna till förvärv genom inköp av sådant material bör också påpekas att visst bevarande kan komma i fråga på annan grund. Således är t. ex. allmänna arkivstadgan (1961: 590) tillämplig på statliga myndigheters filmer.

Vad gäller bevarandet av kombinerat material, som kan omfatta såväl skrifter och ljud- och bildupptagningar som föremål och annat, åter- kommer jag i anslutning till behandlingen av de rättsliga frågorna.

Ett antal remissinstanser har föreslagit att visst kompletterande beva-

• Sida 75
•  Original

Prop. 1977 I 78: 97 75

rande bör ske i omedelbar anslutning till bevarandet av radio- och TV- sändningarna, fonogrammen, videogrammen och filmen. Flera remiss- instanser understryker exempelvis betydelsen av att bevara s.k. kring- material som har använts i arbetet med en ljud- och bildproduktion. Jag delar denna uppfattning och anser att arkivinstitutionen bör sträva efter att i möjligaste mån få in sådant material. Inom ramen för tilldelade re- surser bör institutionen också kunna ta emot enskilda inspelningar och upptagningar av olika slag från museiinstitutioner m. fl.

Några remissinstanser har pekat på behovet av att bevara stillbilder. Enligt min mening bör bevarandet av fotografiska bilder liksom hittills vara en uppgift för museiväsendet i den utsträckning det inte är fråga om bilder som utgör arkivhandlingar hos statliga myndigheter. I sist- nämnda fallet utgör materialet en del av det offentliga arkivväsendets verksamhetsfält. Dessutom kan diabilder och liknande bildmaterial som är avsett att visas med tekniskt hjälpmedel ingå i kombinerat läromedel (avsnitt 11.5.1.4).

11.3. Tekniska frågor rörande ljud- och bildupptagningar

Allmänt

Jag finner inte anledning att ifrågasätta de bedömningar och övervä- ganden som DAK har gjort i fråga om bärare av information (databä- rare) och beständighet. Flertalet remissinstanser biträder också utred- ningens uppfattning. Eftersom utvecklingen på dessa områden går snabbt är det angeläget att utvecklingen av nya databärare och tekniker bevakas kontinuerligt. Jag vill i anslutning härtill erinra om vad jag har anfört i budgetpropositionen 1978 ( prop. 1977/78: 100 bil. 12, s. 97 f.) med anledning av behandlingen av DAK:s slutbetänkande (SOU 1976: 68) Moderna arkivmedier. Det tekniska utvecklingsarbete beträf- fande nya databärare som bedrivs vid statens provningsanstalt torde ge resultat som kan vara av stor betydelse även för de frågor som diskute- ras här. Jag avser att föreslå regeringen att uppdra åt riksarkivet att kontinuerligt följa den tekniska utvecklingen på informationsbehand- lingens område, särskilt där arkivfrågorna direkt berörs. Därmed skapas underlag för eventuella framtida omprövningar av de tekniska lösningar som här förordas.

Jag berör i det följande även de kostnadsmässiga konsekvenserna av förslagen till inspelningsteknik.

Radiasändningar

Förslaget att bevara SR:s och lokalradions sändningar har som jag ti- digare har framhållit till utgångspunkt radioföretagens skyldighet att själva göra referensupptagningar av sina sändningar för att säkerställa framtida bevisning om innehållet i program.

• Sida 76
•  Original

Prop. 1977/78: 97 76

DAK anser att referensupptagningarna av riksradions sändningar f. n. är av alltför låg kvalitet för att kunna ligga till grund för arkivbeva- rande. Utredningens uppfattning delas av ett antal remissinstanser. Med hänsyn härtill finner jag det befogat att inspelningstekniken vad gäller SR:s referensupptagningar förbättras i enlighet med DAK:s förslag så att upptagningarna Också kan utnyttjas för forskningsändamål.

Jag biträder således förslaget att utrustning för automatiserad inspel- ning av riksradions sändningar behövs och att denna utrustning bör be- kostas av staten. Med hänsyn till att upptagningarna skall sparas för framtiden i ett offentligt statligt arkiv bör även bandkostnaden finansie- ras över statsbudgeten. Jag anser det emellertid rimligt att viss kostnads- fördelning i övrigt kommer till stånd mellan staten och programföreta- get. Upprustningen av företagets referensinspelningsapparatur kan i viss mening sägas innebära att staten tar på sig kostnader som är föranledda av skyldigheten för företaget att göra inspelningar för bevisningsända- mål. Jag anser därför att SR även i fortsättningen bör bära de personal- kostnader som uppstår i anslutning till inspelningsverksamheten. Jag finner det vidare lämpligt att programföretag-et står för avskrivningen av apparaturen och svarar för såväl underhåll som ersättningsanskaffning. Dessa frågor bör regleras genom avtal mellan staten och SR.

Lokalradion har tillkommit efter det att utredningen lade fram sitt förslag. Som jag tidigare har påpekat anser jag att lokalradions sänd- ningar såväl från forskningssynpunkt som av kulturpolitiska skäl bör be— varas i samma utsträckning som riksradiosändningarna.

1 beredningsarbetet har ingått kontakter med företrädare för lokalra- dion. Därvid har framkommit att den apparatur och den teknik som an- vänds för referensupptagning vid lokalradions sändarenheter är av så— dan kvalitet att upptagningarna kan läggas till grund för arkivbeva- rande. Databärarnas kvalitet från beständighetssynpunkt och det be- gränsade utnyttjande av varje referensbands totala lagringskapacitet som varje sändarenhet tillämpar gör dock att upptagningarna bör över- föras till särskilda arkivband. Systemet bör lämpligen utformas så, att rcfcrensbanden, sedan de har förvarats i sex månader hos sändarenhe- terna, med bestämda intervall skickas in till arkivinstitutionen. Från samhällsekonomisk synpunkt är det att föredra om bevarandet kan grunda sig på referensbanden. Beständighetsaspekter och tillämpad refe- rensinspelningsteknik försvårar i dag en sådan lösning. Jag finner det angeläget att den nya arkivinstitution-en verkar för att lokalradions refe- rensupptagningar på sikt ändras i dessa avseenden.

Med den föreslagna inspelningstekniken kommer arkivinstitutionens kostnader för bevarande av lokalradions sändningar att omfatta band- kostnaden och kostnader för personal och utrustning för åtgäx fler i syfte att säkerställa arkivbeständigheten.

• Sida 77
•  Original

Prop. 1977/78: 97 77

TV—sändningar

SR har i sitt remissyttrande konstaterat att det system som utred- ningen rekommenderar för inspelning av TV-sändningar har passerats av den tekniska utvecklingen varför utredningens kostnadsberäkningar för den föreslagna inspelningstekniken därmed inte är aktuella. Vid kon- takter med SR under beredningsarbetet har framkommit att investe- ringskostnadcn för .en utrustning med prestanda motsvarande utredning- ens önskemål skulle komma att uppgå till närmare 9 milj. kr. Den årliga driftkostnaden för bevarandet av TV-sändningarna skulle uppgå till mellan 1,2 milj. kr. och 2 milj. kr. beroende på gallringsnivån. Därtill kommer vissa personalkostnader om man .enligt utredningens förslag skall överföra upptagningarna till särskilda arkivband och därvid vidta de föreslagna utgallringarna.

Med hänsyn till de höga kostnader som blir en följd av utredningens förslag och de förändrade tekniska förutsättningama har jag anse-tt det angeläget att pröva möjligheterna av andra tekniska lösningar.

Utgångspunkten för utredningens ställningstagande i TV-frågan var att SR:s nuvarande referensupptagningar inte har en sådan kvalitet att de bör användas för arkivändamål. Utredningen pekar bl. a. på att upp- tagningarna i dag endast görs i svart/vitt.

SR har emellertid upplyst om att företaget avser att lägga om sin refe- rensupptagningsteknik så att kvaliteten på dessa upptagningar höjs. Därvid skulle bl. a. inspelning i färg medges.

Dessa upptagningar är inte av den kvalitet som utredningen har förut- satt. Materialet torde sålunda inte i någon större utsträckning kunna an- vändas för framtida programändamål. Motiven för att jag ändock är be- redd att förorda att dessa upptagningar läggs till grund för det långsik- tiga bevarandet är följande. Målet för ett systematiskt bevarande av ljud- och bildupptagningar är i första hand att tillgodose forskningens behov. Det kan anses att upptagningarna kvalitetsmässigt tillgodoser dessa behov. Ett långsiktigt bevarande av upptagningar i videogramform förutsätter kopieringsmöjligheter då det kan antas att videobanden åld- ras och risk för informationsbortfall därmed uppkommer om inte upp- tagningarna efter hand överförs till ny databärare. Beständighetsproble- met behandlas delvis i DAK:s slutbetänkande Moderna arkivmedier och avses bli uppmärksammat i det tekniska utvecklingsarbete som bedrivs vid statens provningsanstalt. Enligt utredningen tyder dock hittills gjorda erfarenheter på att upptagningar på videoband kan bevaras lång tid utan nämnvärd kvalitetsförsämring. Mot bakgrund härav torde den begränsade möjligheten till s.k. generationskopiering, dvs. framställning av kopia av kopia, av dessa upptagningar jämfört med upptagningar av högre grundkvalitet utgöra en mindre olägenhet. Det är ett rimligt anta- gande att den tekniska utvecklingen kommer att frambringa databärare och utrustning med betydligt bättre egenskaper än dagens. Framtida

• Sida 78
•  Original

Prop. 1977/78: 97 78

möjligheter att med Videoteknik eller annan teknik överföra information till sådana databärare kan också rädda de upptagningar som har sparats från tidigare skeden.

Med förslaget att låta SR:s planerade referensupptagningar också fungera som arkivupptagningar följer en i jämförelse med DAK:s för- slag avsevärd kostnadsreducering för den samhälleliga arkivverksamhe- ten. Statens kostnader för utrustning hos SR bortfaller således helt. Det- samma gäller de personalkostnader som förutsatts uppstå i samband med överföringen till särskilda arkivband. Samtidigt reduceras band- kostnadema med drygt 60 % eftersom en annan bandtyp kommer till användning. Liksom i fråga om radiosändningarna anser jag att ersätt- ning motsvarande bandkostnadema vid utnyttjande av den enklare in- spelningstekniken skall utgå till programföretaget. Den förordade inspel- ningstekniken innebär också, vilket jag tidigare har påpekat, att de eko- nomiska skälen mot ett totalbevarande av TV-sändningarna får mindre tyngd.

Bevarandet av de regionala TV-sändningarna bör ske med samma tek- nik som förordats gälla för riksprogrammen. Enligt vad jag har erfarit har SR för avsikt att successivt utrusta distrikten med samma typ av ap- parater för referensupptagning som beslutats för riksprogrammen. Band— kostnaderna och förekommande transportkostnader bör belasta stats— budgeten.

Vad som här har anförts om inspelningsteknik och kvalitet i fråga om bevarandet av TV-sändningarna bör inte ses som slutgiltiga tekniska lös- ningar. En omläggning av referensinspelningstekniken från SR:s sida kan t. ex. aktualisera frågan om kvaliteten på de band som skall bevaras. I sådana fall bör det ankomma på arkivinstitutionen att överlägga med SR om formerna för ersättning av bandkostnader m. 111.

F anagram

Jag har intet att erinra mot utredningens uppfattning att fonogram normalt kan bevaras i original.

Film

Som jag har påpekat i anslutning till frågan om lagringsambitioner ansluter jag mig till utredningens uppfattning att film som skall bevaras, mot bakgrund av filmmaterialets bristande beständighet, bör överföras och bevaras i form av videogram. Ett antal remissinstanser har betonat angelägenheten av att konstnärligt viktiga filmer också bevaras i sin ur- sprungliga filmform. Jag får i denna del hänvisa till vad jag har anfört om Filminstitutets verksamhet i anslutning till frågan om lagringsambi- tioner.

Mitt ställningstagande för att man bör bevara TV-sändningarna genom att utnyttja de referensupptagningar som SR avser att producera bör enligt min mening få konsekvenser också för inspelningstekniken

• Sida 79
•  Original

Prop. 1977/78: 97 79

vad gäller filmen. Jag finner inte anledning att förorda annan bandtyp eller inspelningsutrustning för filmen än vad jag har föreslagit för eter- mediet. Detta innebär att bandkostnaderna kan reduceras med drygt 60 % i förhållande till utredningens förslag.

För överföringen av film till videoband behövs en scannerutrustning. Då denna utrustning är tämligen dyrbar — ca 1,2 milj. kr. för två sean- ners, en för varje filmformat — har jag övervägt möjligheten att låta hyra tjänster för ändamålet. Det har då framkommit att en sådan lös- ning, om den innebär att kostnaderna för överföringen kan reduceras, normalt förutsätter långa väntetider innan överföringsuppdraget kan utföras.

Väntetiden måste här bedömas vara en väsentlig faktor. För att möj- liggöra att bevarandet i videogramform grundar sig på så goda filmko- pior som möjligt är det önskvärt att överföringen sker innan filmen kommer ut på biograferna, t. ex. i direkt anslutning till att statens bio- grafbyrå har granskat filmen. Skyldigheten att lämna film för att föras över till videoband kan inte åläggas någon innan filmen har gjorts till- gänglig för allmänheten. Sådan överföring kan dock ske om rättighets- havaren ger sitt samtycke härtill. Möjligheten för sådana medgivanden torde öka betydligt om överföringen sker snabbt.

Jag anser det således önskvärt att den nya arkivinstitutionen förfogar över egen scannerutrustning för filmöverföring. Den överkapacitet som utrustningen torde komma att få kan eventuellt utnyttjas för att på sikt överföra äldre filmmaterial, bl. a. ur Filminstitutets samlingar, till vi- deoband.

Videokassetter, bildskivor m. m.

Utredningen föreslår att upptagningar på videokassetter, bildskivor m.m. tills vidare överförs och bevaras på särskilda videoband. Med hänsyn till att beständighetsfrågorna inte är fullständigt klarlagda för vare sig videobanden eller de databärare som här aktualiseras är sådan överföring enligt min mening f.n. inte tillräckligt motiverad. Bevaran- det av kommersiellt saluförda videokassetter och bildskivor rymmer också utrustningsproblem. Oberoende av i vilken form de bevaras be- hövs särskild utrustning för att de skall kunna tillhandahållas. Bristande standardisering kan leda till att man behöver ett flertal olika avspel- ningsmaskiner. Jag vill erinra om att utbudet av videokassetter och bild- skivor ännu så länge är ytterst begränsat.

11.4 Gallring m. m.

Gallring av skrifter

Jag har tidigare anfört att kungl. biblioteket och Lunds universitets- bibliotek i princip skall bcvara allt material, medan de övriga leveransbe-

• Sida 80
•  Original

Prop. 1977/78: 97 80

rättigade biblioteken skall ha frihet att gallra material. Jag vill här be— tona att syftet med regionexemplaren är att främja bl. a. forskningen nu och i framtiden. Det är enligt min mening nödvändigt att oväsentligt och mindre viktigt material gallras. Därigenom underlättas hanteringen och minskas magasineringskostnaderna. Gallringen bör liksom nu ske hos den mottagande parten.

Under avsnittet 11.6.1 Organisatoriska frågor tar jag upp frågan om vem som bör ansvara för gallringen och utnyttjandet av regionexempla- ren.

Vad gäller dagstidningar följer av mina förslag i det föregående att ett nationalexemplar och ett nationellt reservexemplar skall bevaras för framtiden. Jag förutsätter däremot att det exemplar som används för mikrofilmning utgallras efter filmningen.

Gallring av ljud- och bildupptagningar m. m.

Mot bakgrund av det förslag beträffande inspelningsteknik för såväl radio- som "IV-sändningar som jag tidigare har förordat synes de ekono- miska motiven för en mer omfattande gallring inte böra tillmätas någon avgörande betydelse, åtminstone inte vad gäller bandkostnader och kost- nader för in- och avspelningsutrustning. Det finns dock andra skäl som talar för att gallring i materialet bör ske och i vissa avseenden måste an- ses ofrånkomlig.

Vissa av de ljud- och bildupptagningar som enligt förslaget kommer att omfattas av pliktleverans utgörs av material som inte är bärare av unik information. Jag tänker därvid främst på reprissändningarna i ra- dio och TV men också på den informationsdubblering som uppstår då exempelvis filmer och fonogram bevaras dels till följd av leveransplikt för dessa upptagningsformer, dels genom att sådana filmer och fono- gram även utnyttjas i rundradioverksamheten.

En relativt hård utgallring av reprissändningar bör kunna göras. Ut- redningen har i fråga om TV-materialet pekat på att ca 20 % av den to- tala sändningstidcn utgörs av repriser. SR och riksarkivet har i sina re- missyttranden berört gallringsmöjligheterna vad gäller radiosändning- arna. Det erinras bl. a. om att repriserna utgör ca 16 % av den totala sändningstiden för radion.

Även filmer, fonogram och videogram som förekommer dubblerade i olika upptagningsformer bör kunna bli föremål för viss gallring. Man får då pröva i vilken form informationen lämpligen bör bevaras.

Det sagda innebär inte att all dubblerad information skall eller bör utgallras. Man måste enligt min mening ta hänsyn till att en viss infor— mation kan ha olika funktioner, beroende på i vilka sammanhang den förekommer. De praktiska svårigheterna kan också vara så stora att en gallring bör undvikas.

Jag anser att viss gallring bör kunna företas även i material av unik

• Sida 81
•  Original

Prop. 1977/78: 97 81

karaktär. Det är rimligt att anta att vissa upptagningar kommer att vara av mycket litet intresse för framtida forskning och även i övrigt sakna dokumentariskt värde. Sådana upptagningar bör kunna gallras ut så att de inte tar upp plats i dyrbara förvaringsutrymmen. Som jag skall åter- komma till senare medför dessutom Sveriges internationella åtaganden på det upphovsrättsliga området att sådant material i viss utsträckning inte får bevaras.

För all gallring av här ifrågakommande upptagningar bör gälla att den bör ske under sådana former att de praktiska och ekonomiska olä- genheterna reduceras till ett minimum. Eftersom vi här har att göra med databärare som, åtminstone f.n., inte kan jämställas med arkivpapper från beständighetssynpunkt torde det bli ofrånkomligt att upptagning- arna cfter hand måste överföras på nya databärare. Verkställigheten av fattade gallringsbeslut bör i viss utsträckning kunna kopplas till denna kopieringsverksamhet.

En fråga som kan behandlas i detta sammanhang är vem som bör fatta beslut om utgallring av ifrågavarande material. Jag vill här erinra om att gallringen av arkivhandlingar på det statliga området är reglerad så, att regeringen har utfärdat bestämmelser om utgallring av vissa handlingar som är vanliga hos myndigheterna och har bedömts ha mindre betydelse för förvaltningsarbetet, rättssäkerheten och den fram- tida forskningen. Rätten att fatta beslut om gallring i övrigt har dock i betydande utsträckning delegerats till riksarkivet. För viss typ av infor- mation, nämligen uppgifter i personregister för ADB, har dock gall- ringsrätten delegerats till datainspektionen. Jag ansluter mig till utred- ningens uppfattning att det bör överlåtas åt den nya arkivinstitutionen att själv fatta gallringsbesluten. En förutsättning härför är att arkivinsti- tutionen är statlig myndighet. Jag behandlar detta spörsmål närmare i anslutning till organisationsfrågorna. Där diskuterar jag också arkivin- stitutionens anknytning till det statliga arkivväscndet och den enligt min mening lämpliga kopplingen till statens arkivstyrelse. Gallringsbeslut av mer principiell innebörd bör fattas av denna styrelse. Jag anser vidare att beslut av sådan karaktär bör fattas först efter hörande av SR resp. Filminstitutet.

11.5. Rättsliga frågor

11.5.1. Leveransskyldigheten 11.5.1.1 Allmänt

Som jag tidigare har förordat ( avsnitt 11.1 ) bör samtliga föreskrifter om skyldighet att lämna pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupp- tagningar tas in i en lag. Denna lag bör kallas Lag om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar. Lagen bör således innehålla föreskrifter om dagstidningar och andra skrifter, radio- och TV-pro-

11.6. Organisatoriska frågor 11.6.1 Skrifter m.m.

Som jag tidigare har framhållit, skall ett av pliktexemplaren vara na- tionalexemplar och ett vara nationellt reservexemplar. Dessa exemplar, som bör vara så fullständiga som möjligt, skall bevaras för framtiden. I likhet med utredningen och remissinstanserna anser jag att kungl. biblio- teket såsom nationalbibliotek bör få nationalexemplaret. Det nationella reservexemplaret bör förvaras på betryggande avstånd från Stockholm. Med tanke på den särskilda småtrycksavdelning som finns vid universi- tetsbiblioteket i Lund och på att Svenska akademiens ordboksredaktion är belägen inom biblioteket föreslår utredningen att reservexemplaret bör placeras vid detta universitetsbibliotek. Jag biträder utredningens förslag. Det kombinerade materialet bör som jag har nämnt levereras endast till dessa två bibliotek. Jag återkommer härtill i det följande.

När det gäller utnyttjande och tillhandahållande av nationalexempla- ret förutsätter jag en del begränsningar. Det är nödvändigt med tanke på den föreslagna konstruktionen med endast ett komplett nationalex- emplar och ett reservexemplar i Lund. Reservexemplaret bör såsom ut- redningen har föreslagit även vara regionexemplar för Lund/Malmö högskoleregion. Det bör även kunna utnyttjas för t. ex. internationell lå- neverksamhet och sådana fjärrlån inom landet för vilka material saknas vid andra bibliotek. Närmare regler om utnyttjande bör utarbetas inom universitetsbiblioteket och fastställas av styrelsen för universitetet i sam- råd med kungl. biblioteket och forskningsbiblioteksrådet eller det organ som kan komma att ersätta detta.

Universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund har fått pliktexemplar av skrift i snart 300 år. Genom 1949 års riksdagsbeslut fick även Göteborg ett pliktexemplar. I motiveringen för utvidgningen anfördes att Göte- borgs stadsbibliotek (numera universitetsbibliotek) i motsats till andra svenska bibliotek hade kommit att intaga en ställning som vetenskapligt bibliotek jämförbart med kungl. biblioteket och de båda nyssnämnda universitetsbiblioteken. Frågan om förläggning till Umeå av högre ut- bildning och forskning aktualiserades under senare delen av 1940-talet. Genom beslut är 1951 fick Umeå stadsbibliotek (numera universitetsbib- liotek) rätt att med vissa inskränkningar disponera det s.k. gransk- ningsexemplaret av skrift.

Utredningen skulle enligt sina direktiv överväga i vilken utsträckning nuvarande universitetsbibliotek skulle kunna utnyttja pliktexemplaren när det gäller försörjning av svenskt tryck. Utredningen har särskilt

• Sida 101
•  Original

Prop. 1977 I 78: 97 101

övervägt olika möjligheter att begränsa antalet pliktexemplar. Den anser att så starka principiella skäl talar för att de olika högskoleregionerna "behandlas på ett likvärdigt sätt vad beträffar tillgång till svensk skrift för forskningsändamål m. m. att det inte vore försvarligt att särbehandla någon av regionerna. Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga instämmer vad gäller de principiella skälen.

Den av riksdagen åren 1975 och 1977 beslutade högskolereformen (prop. 1975: 9, UbU 1975217, rskr 1975: 179 och prop. 1976/77: 59, UbU 1976/77: 20, rskr 1976/77: 246) trädde i kraft den 1 juli 1977. Genom riksdagens beslut har landet delats in i sex högskoleregioner. Tillskapandet av högskoleregionerna innebär bl. a. att en i viss mån sammanhållen forsknings- och utbildningsorganisation byggs upp inom varje region. Universitetsbiblioteken kommer därmed i praktiken att fungera som vetenskapliga centralbibliotek i resp. region. Samtliga uni- versitetsbibliotek finns på orter som har en väl utbyggd forskningsverk- samhet.

Jag anser det riktigt, av både principiella och praktiska skäl, att be- handla alla högskoleregioner lika i fråga om försörjning med det svenska trycket. Jag förordar därför att pliktexemplar levereras till uni- versitetsbiblioteken i samtliga högskoleregioner i enlighet med utred- ningens förslag. Jag vill i detta sammanhang erinra om att pliktleveran- serna omfattar ett stort antal skrifter och småtryck som inte kan köpas på vanligt vis.

Utredningen har föreslagit att beslut om gallring av pliktexemplar bör fattas lokalt, dvs. hos de mottagande biblioteken. Vidare föreslås att be- slut om utnyttjande av pliktexemplar bör ankomma på styrelserna för de universitet, vilkas bibliotek får pliktexemplar, efter hörande av resp. regionstyrelser. Universitets- och högskoleämbetet och regionstyrelsen i Uppsala högskoleregion anser däremot att resp. regionstyrelsc bör ut- färda riktlinjer för fördelning av materialet mellan berörda högskoleen- heter.

Jag anser för egen del att det är naturligt att universitetsbiblioteken i den nya högskoleorganisationen har en uppgift också gentemot andra högskoleenheter i regionen än den till vilken resp. bibliotek hör. Denna serviceuppgift gör det motiverat att, som utredningen gör, tala om re- gionexemplar av det svenska trycket.

För att universitetsbiblioteken skall kunna fullgöra denna serviceupp- gift på ett tillfredsställande sätt fordras enligt min mening att de har det fulla ansvaret för sin verksamhet. Vid dessa bibliotek finns också, bl. a. genom de särskilda krav som ställs på bibliotekspersonalen, sakkunskap på detta område. Jag anser därför att beslut om hur pliktexemplar skall utnyttjas inom regionen skall fattas, efter förslag av ledningen för resp. bibliotek, av styrelsen för den högskoleenhet som får pliktexem- plaren. Styrelsen bör därvid givetvis ta hänsyn till hur forskningen

• Sida 102
•  Original

Prop. 1977/78: 97 102

och utbildningen är organiserad i regionen. Detta kan leda till att plikt- exemplar placeras vid annan högskoleenhet i regionen.

I samband med att jag senare återkommer med förslag i anledning av BIDOK:s betänkande (SOU 1977: 71) Vetenskaplig och teknisk infor- mationsförsörjning avser jag också att ta upp tidningsfilmningens orga- nisation.

11.6.2. Ljud- och bildupptagningar

En ny arkivinstitution

Jag delar den uppfattning som kommit till uttryck hos DAK och hos fler-talet remissinstanser att ljud- och bildupptagningar bör bevaras hos en central institution. Som jag tidigare har förordat bör emellertid så- dana upptagningar som ingår i kombinerat material bevaras i bibliotek.

Genom de föreslagna åtgärderna kan de tekniska och personella re- surserna utnyttjas på ett effektivt sätt. Bevarandet av fonogram bör därvid knyta an till den verksamhet som nu bedrivs vid nationalfonote- ket ( avsnitt 2.3.1 ). Fonoteket bör organisatoriskt anslutas till den cen- trala arkivinstitutionen. Härigenom kan en teknisk samordning komma till stånd. Dessutom möjliggörs en mer övergripande behandling av de gallringsfrågor som kan bli aktuella.

Den nya arkivinstitutionen bör som jag tidigare har föreslagit få ställ- ning av statlig myndighet. Med den verksamhetsformen får den de bästa förutsättningama att tillgodose forskningens intressen, vilket blir en av huvuduppgifterna. De gallringsuppgifter som institutionen kom- mer att få utförs också lättast inom ramen för en statlig myndighet. Verksamheten vid den nya institutionen kommer i väsentliga avseenden att anknyta till de förutsättningar och arbetsformer som gäller inom det offentliga arkivväscndet. I stor utsträckning kommer sålunda materialet hos institutionen att vara av unik karaktär. Registrerings- och gallrings- uppgifter kommer att utgöra betydelsefulla delar av verksamheten. Lik- som för arkivväsendet innebär utnyttjandet av nya databärare att de tekniska frågorna och beständighetsaspekterna kommer i blickpunkten. De uppgifter som kommer att knytas till riksarkivet vad gäller bevak— ningen av den tekniska utvecklingen på informationsbehandlingens om- råde skapar en naturlig förbindelselänk till den nya arkivinstitutionen. Arkivinstitutionen kommer å andra sidan att ansvara för en materialtyp som är tämligen specifik. Materialleveranserna och utnyttjandet av ma- terialet kommer att grunda sig på en lagstiftning som avviker från vad som gäller för arkivväscndet i övrigt. Detta talar för att den nya arkiv- institutionen bör vara en självständig myndighet, lämpligen benämnd arkivet för ljud och bild (ALB).

Samtidigt anser jag det viktigt att verksamheten inom de olika arkiv- institutionernas ansvarsområden samordnas. Ett uttryck härför är den styrelsefunktion på arkivområdet som inrättades den 1 juli 1977. Riksar-

• Sida 103
•  Original

Prop. 1977/78: 97 103

kivet leds numera av en lekmannastyrelse, benämnd statens arkivsty- relse, i vilken ingår bl. a. företrädare för statlig och kommunal förvalt- ning samt organisationslivet och forskningen. Statens arkivstyrelse är styrelse även för de självständiga myndigheterna dialekt- och ortnamns- arkiven samt svenskt visarkiv (DOVA) resp. svenskt biografiskt lexikon (SBL). Särskilda nämnder, med ledamöter utsedda av regeringen, svarar för planering och samordning av verksamheten inom dessa myndigheter. Genom delegation har nämnderna också fått vissa beslutsfunktioner.

När frågan om särskild styrelsefunktion på arkivområdet togs upp i 1977 års budgetproposition ( prop. 1976/77: 100 bil. 12, s. 102 f.) beto- nade jag att den föreslagna lösningen skulle göra det möjligt att i framti- den låta statens arkivstyrelse leda flera institutioner om detta bedömdes lämpligt.

Mot bakgrund härav bör enligt min mening statens arkivstyrelse även vara styrelse för myndigheten arkivet för ljud och bild. En särskild nämnd bör utses med uppgifter motsvarande dem som åligger nämn- derna för DOVA resp. SBL. Det bör ankomma på regeringen att besluta om nämndens storlek och sammansättning.

Det planerings- och förberedelsearbete, bl. a. rörande de närmare an- visningarna för verksamheten, som erfordras inför inrättandet av den nya arkivinstitutionen, bör lämpligen fullgöras av en organisationskom- mitté. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen i denna fråga.

Arkivinstitutionens uppgifter

I det föregående har jag förordat att leveranserna till institutionen av såväl radio- och TV-material som fonogram, videogram och film bör regleras i lag. En huvuduppgift för institutionen blir att svara för att fö- reskrivna leveranser fullgörs. Institutionen bör också inom ramen för tilldelade medel ta initiativ till förvärv av sådana upptagningar som är undantagna från leveransplikt och som bedöms lämpliga att införliva med samlingarna. Jag återkommer senare till frågan om övertagande av äldre arkivmaterial från andra institutioner. Jag är inte beredd att ta ställning till förslagen om att arkivinstitutionen bör ha resurser att bedri- va viss egen inspelningsvcrksamhet på såväl ljud- som bildområdet. Frå- gan får prövas i anslutning till institutionens årliga anslagsframställning- ar. Jag förutsätter dock att den inspelningsverksamhet som nu bedrivs hos nationalfonotekct kommer att fortsättas även efter det att national- fonotekct fått annan huvudman.

Jag är medveten om att en arkivinstitution med forskarservice kräver en noggrann och mångfacetterad katalogisering av materialet för att det skall bli så tillgängligt som möjligt. Utredningens höga ambitionsnivå i detta avseende skulle medföra betydande kostnader. SR har i sitt remiss- yttrande påpekat att utredningens bedömning av kostnaderna för kata-

• Sida 104
•  Original

Prop. 1977/78: 97 104

logarbete och samkörningar ändå är tilltagen i underkant. Företaget an- ser att frågan om samkörning av SR:s och arkivinstitutionens katalogsys— tem måste studeras närmare. Mot bakgrund härav finns det anledning att tills vidare sikta på något enklare registreringsformer. Detta skulle innebära att varje medium katalogiseras för sig, varvid institutionen di- rekt kan utnyttja programföretagens kataloger och nationalfonotekets registreringsrutiner. Vad gäller filmen torde erfarenheter stå att vinna från Filminstitutet. Det bör vara en uppgift för arkivinstitutionen att ef- ter hand pröva om uppläggningen av katalogiseringsverksamheten nå— gorlunda svarar mot de krav som utnyttjarna ställer. Behovet av mer kostnadskrävande registersystem får sedan prövas i de årliga budget- prövningarna. Det bör också ankomma på institutionen att undersöka förutsättningama för och angelägenheten av en samordning av katalogi- seringen med andra registrerande och bevarande organ. Förslaget om särskild registrering av rättighetshavare, som framfördes i radioutred- ningens remissyttrande, bör likaså prövas av den nya arkivinstitutionen mot bakgrund av en bedömning av behovet av en sådan registrering.

Gallringsbeslut av mer övergripande karaktär bör fattas av statens ar- kivstyrelse efter hörande av SR resp. Filminstitutet. I annat fall bör den särskilda nämnden eller chefen för institutionen få fatta beslut om gall— ring.

Som framgår av vad jag förut har sagt skall materialet utan tillstånd av rättsinnehavarna tillhandahållas för forskningsändamål. I övrigt krävs i princip att avtal med rättsinnehavarna träffas t.ex. när det gäller kopiering för andra ändamål.

Med hänsyn till de kopieringskostnader rn. m. som kommer att uppstå i samband med att materialet tillhandahålls finner jag utredningens för- slag om avgiftsbeläggning rimligt. Som flera remissinstanser har påpekat är det emellertid angeläget att avgiften inte blir så hög att den förhindrar ett utnyttjande av materialet. Det bör ankomma på arkivinstitutionen att efter samråd med riksrevisionsverket (RRV) komma in till regeringen med förslag i avgiftsfrågan när förutsättningama för avgiftsuttaget är klarlagda. Jag förutsätter att de inkomster som kan komma att uppstå till följd av avgiftsbeläggning Skall tillföras institutionen och disponeras i den löpande verksamheten. Institutionen bör själv förfoga över sådan kopieringsutrustning som behövs för att man skall kunna tillhandahålla upptagningar inom arkivets lokaler. Den publiceringsvcrksamhet som nu bedrivs vid nationalfonoteket bör fortsätta. Behovet av ytterligare publiceringsverksamhet får prövas med anledning av de årliga anslags- framställningarna.

Jag har tidigare framhållit att jag avser att föreslå regeringen att uppdra åt riksarkivet att bevaka den tekniska utvecklingen på informa— tionsbehandlingens område, främst .där arkivfrågoma direkt berörs. Genom den föreslagna arkivinstitutionens anknytning till det offentliga

• Sida 105
•  Original

Prop. 1977/78: 97 105

arkivväscndet och inordningen under statens arkivstyrelse får bevak- ningsfrågan enligt min uppfattning en tillfredsställande lösning.

Några remissinstanser har föreslagit att arkivinstitutionen skall åläggas uppgifter utöver dem jag här har behandlat. Man har bl. a. pekat på be- hovet av inventering av befintliga ljud- och bildupptagningar i landet och vissa serviceinsatser i samband därmed. Jag vill i detta sammanhang åter erinra om riksarkivets uppgifter vad avser bevakning av den tek— niska utvecklingen. Riksarkivet har dessutom en i instruktion reglerad skyldighet att tillhandagå även statsägda bolag, kommunala myndigheter och enskilda med de råd och anvisningar i arkivfrågor som verket kan lämna. Servicebehovet vad gäller ljud- och bildupptagningar torde så- lunda i viss utsträckning kunna täckas inom ramen för existerande re- surser. Erfarenheterna från den nya institutionens verksamhet torde också på ett naturligt sätt, till följd av den organisatoriska samhörighe- ten, kunna tillföras riksarkivets servicefunktion. Vad gäller förslaget om inventeringsverksamhet kan anföras, att riksarkivet för närvarande byg- ger upp ett s. k. nationalregister över enskilda arkiv. Detta register, som avses få olika sökmöjligheter, torde i viss utsträckning också ge vissa upplysningar om ljud och bildmaterial. I den mån inventeringar utöver

detta anses erforderliga bör de ske inom ramen för de resurser som den nya institutionen tilldelas.

Övertagande av arkivmaterial från andra institutioner

Det bör betonas att den nya arkivinstitutionen — åtminstone till en början — huvudsakligen kommer att bevara sådant material som avläm- nas till följd av den föreslagna pliktleveranslagen. Detta betyder att ma- terialet i princip är tillkommet efter den 1 januari 1979. För radio- och TV-upptagningarna förordar jag dock vissa övergångsbestämmelser i pliktleveranslagen med innebörd att leveranserna skall omfatta program som har sänts efter utgången av juni 1978 (avsnitt 11.10.1).

Av förslaget att knyta det framtida bevarandet av fonogram till den verksamhet som nu bedrivs vid nationalfonotekct bör enligt min mening följa att det äldre material som finns vid denna institution också orga- nisatoriskt förs över till den nya arkivinstitutionen. Jag återkommer se- nare till de lokalmässiga aspekterna på denna fråga.

Vad gäller äldre arkivmaterial (upptagningar och s.k. kringmaterial) i SR:s arkiv har utredningen pekat på två möjligheter, antingen överläm- nas originalmaterial till arkivinstitutionen eller så får institutionen möj- lighet att framställa kopior. SR har i sitt remissyttrande framhållit att företaget inte anser det lämpligt annat än i undantagsfall att äldre ma- terial överlämnas till arkivinstitutionen. SR kommer dock att medge att materialet kopieras punktvis efter hand som forskare önskar ta del av det.

Jag vill i sammanhanget erinra om att de förslag till tekniska lös-

• Sida 106
•  Original

Prop. 1977/78: 97 106

ningar i fråga om TV-inspelningar som här förordas också medför prak- tiska hinder för en överföring av äldre TV-upptagningar som används för programändamål. Den kopierings- och avspelningutrustning som i detta sammanhang är beräknad för arkivinstitutionen är således inte tekniskt anpassad för detta material.

Med hänsyn till det anförda finner jag att kompletteringen av arkiv- institutionens samlingar med äldre material från SR tills vidare torde få lösas genom kopiering. Omfattningen av kopieringsverksamheten får styras av arkivinstitutionens ekonomiska resurser. Jag har för budgetåret 1978/79 beräknat vissa medel för detta ändamål.

Filminstitutets äldre material kan av .en rad skäl, bl. a. tekniska, knap- past komma i fråga för överföring till arkivinstitutionen. Detta har även utredningen påpekat. Kopior i form av videogram torde kunna utgöra en lösning. Jag har i det föregående förordat att arkivinstitutionen skall förfoga över utrustning för överföring av filmupptagning till videogram. Härmed skapas också goda tekniska förutsättningar för överföring av äldre filmmaterial. Arkivinstitutionen bör ha rätt att som gåva eller de- position ta emot äldre ljud- och bildupptagningar från enskild inom ra- men för nu beräknade resurser.

11.7. Resursfrågor 11.7.1 Skrifter m.m.

Kostnaderna för det leveranspliktiga materialet fördelas dels på kost- nader för den leveransskyldiga parten, dvs. framställnings-, hanterings- och lagringskostnader, dels kostnader hos de mottagande biblioteken. Därtill kommer vissa portokostnader som f. n. betalas av staten om tryc- keriet är beläget på annan ort än det leveransberättigade biblioteket.

Jag vill här först beröra kostnaderna för den leverans- 5 k y 1 d i g a p a r t e n. Utredningen visar att hela framställningskost- naden för 1974 års tryckproduktion uppgick till ca 4,9 milj. kr. varav ca 2,1 milj. kr. för dagstidningstryck. Med hänsyn till genomsnittlig uppla- gestorlek, beräknade friexemplar och det faktum att upplagorna i regel lämnar ett visst antal överexemplar, som inte kan säljas till fullt pris, konstaterar utredningen att kostnaderna för pliktexemplar endast är att se som en marginalkostnad för producenten. Dyrbara bokverk i små upplagor kan dock utgöra undantag. Utredningen föreslår därför att er- sättning skall utgå i sådana fall där förlagsnettopriset överstiger 300 kr.

Svenska bokförläggareföreningen avvisar resonemanget om att kost- naderna kan anses vara marginella för producenten. Enligt föreningens mening bör staten helt eller delvis ersätta kostnaderna för pliktleverans.

Lagbestämmelser om skyldighet för boktryckare eller utgivare att av- lämna exemplar av sin produktion till ett eller flera bibliotek förekom- mer i de flesta länder. I Sverige har som jag tidigare har nämn-t pliktle-

• Sida 107
•  Original

Prop. 1977/78: 97 107

veranssystemet funnits i drygt tre hundra år. Vid pliktleverans i dag ut- går ingen ersättning till producenten.

För egen del anser jag, i likhet med utredningen, att kostnaderna för pliktexemplar av skrifter kan anses marginella. Med hänsyn till att yt— terst få pliktexemplar, år 1975 endast sex verk, överstiger beloppet 300 kr. (förlagsnettopris) anser jag att ersättning inte skall utgå för plikt- exemplar av skrift.

Vad gäller kombinerat material har jag tidigare förordat, att skyldig- het att lämna pliktexemplar bör gälla endast för upplagor som uppgår till 50 exemplar eller mer. Vidare har jag förordat, att bl.a. av kost- nadsskäl endast två pliktexemplar skall lämnas, ett till kungl. biblioteket och ett till universitetsbiblioteket i Lund. Med anledning av nyssnämnda begränsningar i leveransskyldigheten kommer enligt min mening produ- centernas kostnader för det leveranspliktiga materialet att bli av mindre omfattning. Sålunda förordar jag att ersättning inte skall utgå.

Vad gäller kostnaderna för de mottagande biblio- t e k e n konstaterar utredningen att dessa torde bli högre såväl vid köp som vid förvärv genom rekvisition än vid nuvarande system.

För kungl. biblioteket har förslag lagts fram i annat sammanhang om utökad service. Jag avser att ta upp detta i samband med den proposi— tion som jag senare kommer att föreslå regeringen att lägga fram med anledning av BIDOK:s förslag. För Lunds universitetsbibliotek till- kommer vissa uppgifter när det gäller utlån av i första hand sådant material som i framtiden saknas vid andra universitetsbibliotek. Dessa uppgifter är enligt utredningen begränsade varför de kan klaras inom ramen för nuvarande resurser. Jag delar denna uppfattning.

I enlighet med utredningen räknar jag med oförändrade hanterings- kostnader för universitetsbiblioteken i Uppsala, Göteborg och Umeå.

För universitetsbiblioteken i Stockholm och Linköping, som i dag inte får pliktleveranser, har jag under avsnittet om anslagsberäkningar för budgetåret 1978/79 tagit upp medel i enlighet med utredningsförslaget.

I fråga om lokaler vill jag anföra följande. Av utredningen och remissvaren framgår att utredningens förslag av- seende nationalexemplar vid kungl. biblioteket inte innebär någon för- ändring av magasinsbehovet vid biblioteket.

F.n. pågår inorn lokal- och utrustningsprogramkommittén för Lund en utredning av lokalbehovet för universitetsbiblioteket där. I avvaktan på att utredningen slutförs saknas underlag för bedömning om ytterli- gare lokaler behövs. Lunds universitetsbibliotek får redan nu plikt- exemplar. Enligt min mening medför inte tillkomsten av ett nationellt reservexemplar i Lund i sig något ökat lokalbehov.

För övriga berörda orter gäller, att projekteringen är slutförd för en nybyggnad för universitetsbiblioteket i Linköping medan projektering pågår för ett nytt universitetsbibliotek i Stockholm och projekterings-

• Sida 108
•  Original

Prop. 1977/78: 97 ' 108

uppdrag har lämnats åt byggnadsstyrelsen för en tillbyggnad till univer- sitetsbiblioteket i Göteborg. De lokalmässiga konsekvenserna av plikt- leveranser till dessa bibliotek kan först på lång sikt komma att medföra behov av mindre lokaltillskott utöver nu planerade lokaler i Linköping och Göteborg.

11.72. Ljud- och bildupptagningar Personalbehov

Jag räknar med att omfattningen av de uppgifter som åläggs den nya arkivinstitutionen kan begränsas i förhållande till det utredningsförslag som har lagts fram. Detta sammanhänger bl. a. med att rutinerna i sam— band med mottagandet av referensupptagningarna av TV-materialet för- utsätts bli förenklade och att ambitionsnivån i fråga om katalogiseringen bör läggas på en något lägre nivå. Jag beräknar således att för verksam- heten vid arkivinstitutionen behövs en personal av 20 personer, varav 8 med handläggande uppgifter. Härtill kommer att, som jag har berört i ett tidigare sammanhang, verksamheten vid nationalfonotekct som kungl. biblioteket svarar för bör knytas till arkivinstitutionen. Därmed överförs två biblioteksassistenttjänster på arkivinstitutionens stat. Jag har tidigare förordat att det förberedelsearbete som erfordras inför in- rättandet av den nya arkivinstitutionen skall fullgöras av en organisa- tionskommitté.

Lokalbehov

Jag delar i princip den uppfattning som kommit till uttryck hos flera remissinstanser att verksamheten i en central arkivinstitution bör bedri- vas inom sammanhängande lokalutrymmen. Därmed skulle man skapa möjligheter för en total samordning av institutionens resurser.

Det finns enligt min mening dock vägande skäl som talar för att man i viss mån frångår denna princip. Jag tänker därvid främst på den verk— samhet som nu bedrivs vid nationalfonoteket. Jag har tidigare förordat att denna verksamhet organisatoriskt bör knytas till den nya arkivinsti- tutionen för att på så sätt få till stånd en viss teknisk samordning och möjliggöra en mer övergripande behandling av de gallringsfrågor som kan bli aktuella.

Enligt en långt driven projektering skall vissa musikinstitutioner inom en nära framtid beredas plats i det ombyggda s. k. Kronobageriet. Dessa institutioner är, förutom nationalfonotekct, Musikhistoriska museet och Svenskt musikhistoriskt arkiv. Som styrelsen för Musikaliska akademien framhåller i sitt remissyttrande torde den lokalmässiga samordningen av dessa institutioner vara av stor betydelse för musikhistorisk forskning, dokumentation och service åt allmänheten. Jag finner med hänsyn här- till ingen anledning att förorda annan lokallösning för nationalfonote— kets del.

• Sida 109
•  Original

Prop. 1977/78: 97 109

Kronobageriet har inte kapacitet att inrymma även den övriga verk- samheten vid den nya arkivinstitutionen. Jag förutsätter därför att arkiv- institutionens övriga behov av administrations- och expeditionslokaler samt magasinsutrymmen t. ev. får tillgodoses genom förhyrning. Med hänsyn till att arkivmaterialet ställer vissa krav på förvaringsmiljön är en lokalmässig samordning med riksarkivet att föredra. Lokalfrågan av- ses bli en uppgift för den tidigare omnämnda organisationskommittén.

11.8. Anslagsberäkningar för budgetåret 1978/79

Vissa bibliotekskostnader inom högskolan

Den ökning av antalet plikt-exemplar som jag nyss har förordat inne- bär en viss merkostnad för universitetsbiblioteken i Stockholm och Lin- köping. I enlighet med utredningsförslaget beräknar jag kostnaden för budgetåret 1978/79 till 250 000 kr. per bibliotek varav 195 000 kr. utgör kostnader för ett utökat personalbehov, 50 000 kr. kostnader för bind- ning samt 5 000 kr. för magasinskostnader. Vid beräkningen har nuva- rande inköpsresurser för svenskt tryck om 105 000 kr. per bibliotek av- räknats.

Medlen bör för nästa budgetår anvisas under ett särskilt reservations- anslag benämnt Vissa bibliotekskostnader inom högskolan. För därpå följande budgetår bör motsvarande medel, efter förslag av resp. univer- sitet, beräknas under berörda anslag för grundläggande högskoleutbild- ning resp. forskning och forskarutbildning på samma sätt som jag i budgetpropositionen 1978 ( prop. 1977/78: 100 bil. 12) har förordat för övriga bibliotekskostnader inom högskolan.

Arkivet för ljud och bild

Jag har i det tidigare förordat vissa lösningar i fråga om bl. a. inspel- ningsteknik och personaldimensionering som avviker från DAK:s för- slag. Med hänsyn härtill beräknar jag de totala kostnaderna för genom- förande av de åtgärder som här har föreslagits till 5 600 000 kr. för helt budgetår, varav 1 800 000 kr. utgör engångsutgift.

Med hänsyn till det planerings- och förberedelsearbete som erfordras inför inrättandet av den nya arkivinstitutionen räknar jag med att arkiv- verksamheten kan börja först den 1 januari 1979. Kostnaderna för bud- getåret 1978/79 skulle därigenom komma att omfatta hela utrustnings- kostnaden och driftkostnaden för halvt budgetår.

Med utgångspunkt i detta beräknar jag medelsbehovet för arkivet för ljud och bild under sex månader av budgetåret 1978/79 till 3 800 000 kr. Vid beräkningen har jag utgått från den fördelning på utgiftsslag rn. m. som framgår av tabell. .

Av bl. a. praktiska skäl bör verksamheten vid nationalfonoteket över- föras till den nya arkivinstitutionen först den 1 juli 1979. För budgetåret

• Sida 110
•  Original

Prop. 1977/78: 97 110

Lönekostnader 940 000 Sjukvård 1 000 Reseersättningar 13 000 Lokalkostnader 163 000 Expenser 1 954 000 därav engångsutgifter (1 800 000) Bandkostnader m. m. 647 000 Materielunderhåll 82 000 Anslagsbehov 3 800 000

1978/79 har jag beräknat medel för denna verksamhet under anslagen D 24. Vetenskapliga bibliotek: Avlöningar och D 25. Vetenskapliga biblio- tek: Bokinköp m.m. Under anslaget för arkivet för ljud och bild har även beräknats vissa medel för personalförstärkningar vid nationalfono- teket för budgetåret 1978/79 för att tillgodose det ökade arbetskraftsbe- hovet i anslutning till ikraftträdandet av pliktleveranslagen. Det ankom- mer på regeringen att närmare reglera dispositionen av dessa medel.

11.9. Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom utbildningsdepartementet upp- rättats förslag till

1. lag om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar,

2. lag om ändring i lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

3. lag om ändring i lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild. Förslagen under 2 och 3 har upprättats i samråd med chefen för justi— tiedepartementet.

De upprättade lagförslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 4.

11.10. Specialmotivering till upprättade lagförslag

11.10.1. Förslaget till lag om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar

Inledande bestämmelser (1—2 55 ) 1 5

I 1 å har tagits in en allmän beskrivning av lagens tillämpningsområde och ändamål.

Första stycket i 1 å knyter an till ordalagen i 4 kap. 4 å och 13 kap. 4 å TF. I dessa paragrafer i TF sägs bl. a. att om skyldigheten att lämna exemplar av skrift till bibliotek eller arkiv föreskrivs i lag.

Pliktexemplar kan utgöras av exemplar av skrift (3—10 åå), upptag- ning av ljudradio- eller televisionsprogram (11 å), film (12 å), fonogram eller videogram (13—17 åå). Det kan vidare bestå av exemplar av kom- binationer av skrifter och vissa ljud- och bildupptagningar (18—23 åå).

• Sida 111
•  Original

Prop. 1977/78: 97 111

De pliktexemplar som lämnas till bibliotek ingår därefter i biblio- tekets samlingar. Pliktexemplar av ljud- och bildupptagningar skall läm- nas till ALB och ingår därefter i arkivets samlingar. Detta gäller dock inte i fråga om pliktexemplar av film. I 12å andra stycket föreskrivs nämligen att den som har lämnat pliktexemplar av film skall få detta tillbaka sedan ALB har haft skälig tid för att framställa en kopia av fil- men. De kopior som ALB gör av filmer skall i arkivet jämställas med de pliktexemplar som bevaras i original. Sådana kopior kallas därför också för enkelhetens skull pliktexemplar.

Skyldighet att bevara pliktexemplar för framtiden gäller, som har framgått av den allmänna motiveringen (avsnitt 11.2 och 11.6), endast i fråga om exemplar som lämnas till kungl. biblioteket, biblioteket vid universitetet i Lund och till ALB. Dessa exemplar skall utgöra s.k. na— tionalexemplar. När det gäller de pliktexemplar av skrift som skall läm- nas ti11 biblioteken vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Linköping, Göteborg och Umeå bör högskolestyrelsen besluta om hur dessa plikt- exemplar skall bevaras och fördelas. Pliktexemplar av skrift som bevaras hos kungl. biblioteket bör inte få tillhandahållas utanför läsesal. Plikt- exemplar av skrift som bevaras hos biblioteket vid universitetet i Lund bör däremot få tillhandahållas även utanför läsesal. Vad gäller de plikt- exemplar som skall lämnas till ALB talar säkerhetsskäl för att dessa till- handahålls i kopia. Så bör vara fallet oavsett om tillhandahållandet sker i ALB:s lokaler eller genom att exemplaren lånas ut utanför dessa loka- ler. I fråga om kombinerat material enligt 18—23 åå bör detta material i regel inte tillhandahållas utanför läsesal. I den mån kombinerat material innehåller fonogram eller bildupptagning bör dessa endast tillhandahål- las i kopia.

När pliktexemplar är allmän handling gäller om tillhandahållandet vad som föreskrivs därom i TF. Att så är fallet behöver inte särskilt an- ges i andra stycket. Syftet med föreskrifterna i andra stycket är inte att ange i vilka fall och under vilka villkor tillhandahållandet får ske utan att för den leveransskyldige ange motiven för lagstiftningen. Det ankom- mer på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att med- dela de föreskrifter som behövs i fråga om under vilka förutsättningar skrifter, ljud- och bildupptagningar samt kombinerat material, som inte utgör allmän handling, skall tillhandahållas.

2 5 Denna paragraf innehåller definitioner av några av de benämningar som förekommer i den nya lagen.

Med skrift förstås tryckt skrift och annan skrift, som avses i 1 kap. 5 å TF.

Enligt 1 kap. 5 å TF äger förordningen tillämpning på skrift, som har framställts i tryckpress. I 1 kap. 6 5 TF föreskrivs att tryckt skrift för att

• Sida 112
•  Original

Prop. 1977/78: 97 112

anses som sådan skall vara utgiven. Detta är fallet när skriften har blivit utlämnad till salu eller för spridning på annat sätt. Undantag görs dock för myndighets handlingar, som är hemliga.

Fr.o.m. den 1 januari 1978 gäller TF enligt 1 kap. 5 å även skrift som har mångfaldigats genom stencilering, fotokOpiering eller liknande tekniskt förfarande. Enligt motiven (prop. 1975/76: 204) till denna grundlagsändring (SFS 1976: 955) är från TF:s tillämpning uteslut- na bl.a. skrifter som har mångfaldigats genom maskinskrift, uppre- pade utskrifter av samma text på dators radskrivare och utskrift hos flera mottagare av innehållet i trådsändning. Det förutsätts i 1 kap. 5 å TF också att utgivningsbevis gäller för skriften eller att denna är för- sedd med beteckning, som visar att den är mångfaldigad, samt i anslut- ning därtill tydliga uppgifter om vem som har mångfaldigat skriften och om ort och år för mångfaldigandet. Bestämmelserna i 1 kap. 6 å TF gäl- ler också för sådana skrifter som nu har nämnts.

Definitionen av d a g s tid n i n g härrör från förordningen (1976: 336) om statligt stöd till dagstidningar. Enligt 4 å i denna förord- ning avses med dagstidning allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, som normalt kommer ut med minst ett nummer varje vecka, vars text i huvudsak är skriven på svenska och som i huvudsak distribueras inom landet. Kraven i fråga om språk och distribution har uteslutits här.

Under begreppet f o n 0 g r am faller f.n. främst grammofonskivor och ljudkassetter. För att skilja fonogrammen från upptagningar av både ljud och bild, t.ex. videogram och film, föreskrivs att upptag- ningen uteslutande skall innehålla ljud.

Vid e 0 g r a ni har ännu inte definierats i lagstiftningen. Frågor rö- rande videogram utreds f.n. av bl. a. videogramutredningen. Den be- skrivning av videogrambegreppet som har tagits in i denna paragraf härrör från den tekniska nomenklaturcentralen. Den täcker in upptag- ningar på videoband, videokassett och videoskiva, vilka är avsedda att återges med Videoteknik. Upptagningens innehåll måste i något skede föreligga i form av elektriska signaler. På så sätt utesluts upptagning som återges med fotografisk teknik dvs. vad som i dagligt tal kallas film.

Pliktexemplar av skrifter (3—10 55) 3 5

I 3 å, som har sin motsvarighet -i 1 å i 1949 års leveranslag, finns hu- vudregeln för pliktleveranser av skrifter som har framställts här i landet. I 6——8 åå föreskrivs vissa undantag från denna regel.

Innebörden av begreppet skrift har berörts i specialmotiveringen till 2 å.

En skrift har framställts här i landet, om den här i landet har mång-

• Sida 113
•  Original

Prop. 1977/78: 97 113

faldigats genom tryckning eller genom stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskt förfarande.

Liksom enligt 1949 års leveranslag uppkommer skyldighet att lämna en skrift när skriften har givits ut här i landet. Av 1 kap. 6å TF följer att detta är fallet när skriften har lämnats ut till salu eller lämnats ut för att spridas på annat sätt. För pliktexemplar av skrift, som skall lämnas enligt 3 å, gäller att leverans till bibliotek skall ske inom en månad från utgången av det kvartal under vilket skriften har getts ut (10 å 2).

Genom kravet på att skriften skall vara utgiven sätts också en gräns mellan skrifter som har framställts uteslutande för rent privat bruk och skrifter som sprids till utomstående. Det är endast de sist nämnda skrif- terna som är leveranspliktiga. Gränsdragning mellan dessa olika slag av skrifter bestäms av TF. Som har framhållits i den allmänna mot-ive- ringen ( avsnitt 11.5.1.2 ) har därför inte någon särskild regel tagits in i den nya lagen om att skrift som har framställts uteslutande för internt bruk skall undantas från leveransskyldighet.

Skyldig att lämna pliktexemplar av skrift är enligt 9å den som har framställt skriften. Begreppet framställare täcker både den som mångfal- digar en skrift genom tryckning, dvs. boktryckaren enligt 1949 års leve- ranslag, och den som mångfaldigar en skrift genom stencilering, fo- tokopiering eller liknande tekniskt förfarande. Begreppet framställare används också i bl. a. 46 å URL för att beteckna den som framställer fo- nogram. Stöd för detta begrepp finns också i internationella rekommen- dationer. Däremot förekommer beteckningen inte i TF.

Föreskrifterna i 1949 års leveranslag har ändrats med verkan fr. o. m. den 1 januari 1978 (SFS 1.977: 1022). Bl.a. upphävdes därigenom 3 å i denna lag. I denna paragraf föreskrevs att boktryckare, vilken i fall som avsågs i 4 kap. 5 å TF, hade låtit sätta ut uppgift om sitt boktryckeri på skriften, ehuru den helt eller delvis hade framställts på annat tryckeri, skulle vara skyldig att leverera skriften. I motiven till den senaste änd- ringen av 4 kap. 5 å TF (prop. 1975/76: 204 s. 135), varigenom den nyss nämnda regeln upphävdes fr. o. m. den 1 januari 1978, anförde föredra- ganden bl. a. att en viss valfrihet bör råda när det gäller att sätta ut vem som har mångfaldigat en skrift. Sätts författarens eller förlagets namn ut på skriften såsom den som har mångfaldigat den, kan man enligt före- draganden utgå från att detta är förhållandet. För tillämpningen av den nya lagen om pliktleveranser innebär det sagda att den som utåt fram- träder som framställare också är den som är skyldig att lämna pliktex- emplar av skriften.

4 och 5 55

I dessa paragrafer, som motsvarar 5 å i 1949 års leveranslag, regleras skyldigheten att lämna pliktexemplar av skrifter som har framställts ut- omlands.

• Sida 114
•  Original

Prop. 1977/78: 97 114

Bestämmelserna i 4å avser periodisk skrift för vilken utgivningsbevis finns eller skall finnas här i landet. Med periodisk skrift förstås enligt 1 kap. 7 å TF tidning, tidskrift eller annan skrift som enligt utgivningspla- nen är avsedd att under bestämd titel utges med minst fyra nummer, som skall utkomma på särskilda tider, eller fyra särskilda häften, som skall utkomma på särskilda tider, varje år. Till periodisk skrift enligt 1 kap. 7 å TF räknas också till skriften hörande löpsedlar och bilagor. Se- dan utgivningsbevis för skriften har meddelats skall denna, till dess bevi- set återkallas, anses som periodisk. Bestämmelse om utgivningsbevis finns i 13 kap. 2 å TF. Sådant bevis skall finnas för periodisk skrift, som är tryckt utomlands men som huvudsakligen är avsedd att spridas inom landet. För utgivning av annan periodisk skrift, som har framställts ut- omlands, behövs inte utgivningsbevis men sådant kan ändå utfärdas för skriften.

För de periodiska skrifter som avses i 4å gäller samma leveransskyl- dighet som för svenska skrifter (3 å) eller, om det i stället är fråga om dagstidning enligt 7 å, samma regler som för svenska dagstidningar.

I Så ges föreskrifter om utländska skrifter som inte är periodiska. Sådana skrifter är leveranspliktiga om de har lämnats ut för spridning här och om följande två villkor är uppfyllda. De skall för det första helt eller delvis vara skrivna på svenska språket eller huvudsakligen vara avsedda att spridas inom landet. För det andra skall de ha förts in i landet inte endast i enstaka exemplar. Detta innebär den nyheten i förhållande till 1949 års leveranslag att pliktexemplar i vissa fall skall lämnas av icke periodisk skrift trots att skriften i sin helhet har fram- ställts utomlands och skrivits på främmande språk. Såsom har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 11.5.1.2) är syftet att den invand- rarlitteratur som framställs utomlands skall lämnas till biblioteken en- ligt den nya lagen.

Vid tillämpning av föreskrifterna om leveransfrister i 10 å 2 skall ut- gångspunkten vara det kalenderkvartal under vilket det sammanlagda antalet införda exemplar kan sägas uppgå till fler än enstaka exemplar. Någon särskild bestämmelse härom behövs inte.

6 5

Enligt bestämmelserna i 6 å behöver skrift som trycks om i oföränd- rat skick =i regel endast lämnas i ett exemplar till kungl. biblioteket och i ett exemplar till biblioteket vid universitetet i Lund. Någon motsvarighet härtill finns inte i 1949 års leveranslag. Enligt denna lag skall nämligen lika många exemplar lämnas vid omtryck som när skriften ursprungli- gen trycktes.

En första förutsättning för att endast två pliktexemplar skall behöva lämnas är att pliktexemplar har lämnats av den tidigare upplagan eller

• Sida 115
•  Original

Prop. 1977/78: 97 115

tryckningen. Det kan hända att pliktexemplar av den ursprungliga fram- ställningen ännu inte har lämnats därför att tidsfristen för leverans en- ligt 10 å 1 inte har löpt ut. I sådant fall synes det naturligt att den som skall lämna pliktexemplaren av den tidigare framställningen samtidigt också lämnar de två pliktexemplar som den senare framställningen av— scr. I sammanhanget kan er-inras om att avsikten är att pliktexemplar skall åtföljas av en förteckning vari skall anges vilka pliktexemplar som lämnas vid samma tillfälle.

Föreskrifterna i 6 å gäller oberoende av om upplagans beteckning ändras eller inte. Det avgörande är om innehåll och utförande ändras. Har det skett, skall pliktexemplar lämnas enligt 3—5 åå till samtliga sju bibliotek. Utförandet får anses ha ändrats om förändringar har skett i typografin eller i textbehandlingen i övrigt eller i illustrationsmaterialet. Däremot saknar det betydelse för skyldigheten att lämna pliktexemplar enligt 6 å om papperssort eller bandtyp har ändrats. Enligt vad som har uttalats i den allmänna motiveringen ( avsnitt 11.2.1 ) bör det s.k. ISBN— systemet kunna läggas till grund för att avgöra om leveransskyldighet enligt 6 å föreligger.

75

Som har angetts i den allmänna motiveringen ( avsnitt 11.2.2 ) skall dagstidningar lämnas in i färre antal exemplar än vad som gäller för skrifter i övrigt enligt 3—5 åå.

Bestämmelserna i 7 å bygger delvis på det förslag som tidningsfilm- ningskommittén lade fram i sin rapport Dagspress på mikrofilm. Att tid- ningar skall lämnas i färre antal exemplar är en nyhet i förhållande till vad som gäller enl-igt 1949 års lag. Denna innehåller inte någon motsva— rande särskild föreskrift om tidningar. Som framgår av den allmänna motiveringen ( avsnitt 11.2.2 ) skall ett av de pliktexemplar som lämnas till kungl. biblioteket bilda underlag för framställning av exemplar genom mikrofilmning eller liknande förfarande. Övriga två exemplar skall bevaras i original såsom nationalexemplar i likhet med andra na- tionalexemplar. Ett exemplar skall således finnas vid kungl. biblioteket och ett vid biblioteket vid universitetet i Lund.

Särregleringen i 7 å gäller endast om tidningen är tryckt. Om tidning har mångfaldigats genom annat tekniskt förfarande, som avses i 1 kap. 5 å TF, skall pliktexemplar av denna lämnas enligt föreskrifterna i 3 å och vid oförändrat omtryck enligt föreskrifterna i 6 å.

Om tryckt dagstidning kommer ut i två olika editioner, skall plikt- exemplar lämnas av den edition som har kommit ut först.

Kommer tidningen ut i fler än två editioner, skall även exemplar av den sista editionen lämnas. Med edition avses en del av tidnings upp-

• Sida 116
•  Original

Prop. 1977/78: 97 116

laga, som till någon del har annat innehåll än övriga upplagedelar av samma tidningsnummer. Ändras sida i tidningsnummer, skall sådan sida lämnas, om inte ändringen avser den sista editionen och exemplar av denna skall lämnas i sin helhet. Sida ändras när byte av sida sker i tid- ningsnummer eller när numret ökas ut med ny sida.

85

Visitkort, notifikation, adresskort, etikett, blankett, reklam- och em- ballagetryck och därmed jämförlig skrift är enligt 8 å punkt 1 helt un- dantagna från leveransskyldighet enligt 3—7 åå. Dessa skrifter tillhör kategorin tillfällighetstryck. De är också undantagna i 1949 års leve- ranslag. Med notifikation förstås inbjudnings- och tackkort och liknan- de. I den mån några av de nu angivna skrifterna utgör tillbehör till pliktexemplar enligt 24 å skall de dock lämnas tillsammans med plikt- exemplaret.

Enligt beslut den 2 mars 1973 skall skyldigheten för statsdepartemen- tens offsetcentraler att lämna biblioteksexemplar endast omfatta betän- kanden och därmed jämförliga promemorior, informations- och lärome— delstryck samt personaltidningar och liknande färdiga produkter som inte är avsedda uteslutande för myndighetens eget bruk och som inte heller i annan ordning tillställs vederbörande bibliotek. Av 4 kap. 4å TF i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1978 följer att undantag från skyldigheten att lämna pliktexemplar måste föreskrivas i lag. I stället för nyss nämnda beslut av Kungl. Maj:t har därför tagits in undantaget i punkt 2 i 8 å. Detta avser emellertid såväl statlig som kommunal myn- dighet. Kungl. biblioteket bör kunna lämna råd och anvisningar i fråga om vilka skrifter som kan anses vara jämställda med protokoll och arbetspromemorior.

Undantaget i fråga om skrifter som har framställts i punktskrift har behandlats i den allmänna motiveringen ( avsnitt 11.2.1 ).

Skrift kan utgöra mindre tillbehör till pliktexemplar enligt denna lag. Den skall då lämnas tillsammans med pliktexemplaret enligt 24å (se speciahnotiveringen till denna paragraf). Den som skall lämna plikt- exemplaret bör i förekommande fall underrätta framställaren av skriften om att han inte behöver lämna denna enligt 3—7 åå.

I den mån skrift ingår som en del av en kombination som avses i 18— 23 åå, skall den ingå i pliktexemplaret av kombinationen. Sådan skrift som således ingår i kombination skall inte lämnas enligt bestämmelser- na i 3—5 åå.

95

I denna paragraf ges bestämmelser om vem som skall lämna plikt-

• Sida 117
•  Original

Prop. 1977/78: 97 117

exemplar. I fråga om skrift som har framställts här i riket skall detta lämnas av framställaren. Begreppet framställare, som ersätter boktryc- karen i 1949 års leveranslag, har behandlats i specialmotiveringen till 3 5.

I fråga om periodisk skrift som har framställts utomlands skall plikt— exemplaret lämnas av utgivaren här i landet. I fråga om annan skrift som har framställts utomlands skall pliktexemplaret lämnas av förlägga- ren här i landet. Saknas sådan förläggare skall den som har låtit lämna ut skriften för spridning här i landet lämna pliktexemplaret. Vad nu har angetts utgör ingen ändring i förhållande till vad som gäller enligt 1949 års leveranslag.

105

I 10 å ges föreskrifter om leveransfrister för olika slag av skrifter. Enligt 4å i 1949 års leveranslag skall pliktexemplar lämnas för varje halvt kalenderår inom tre månader från halvårets utgång. Detta innebär t. ex. att skrifter som har tryckts under första halvåret skall vara inläm- nade senast den 30 september samma år. I 10 å i den nya lagen har lcvc- ransfristerna kortats ned väsentligt. I andra punkten i paragrafen, som gäller skrifter i allmänhet, föreskrivs att pliktexemplar, som har utgivits under ett kalenderkvartal, skall lämnas inom en månad efter utgången av kvartalet. Den längsta tid som enligt 10 å kan förflyta från utgivning till leverans minskas på så sätt till högst fyra månader. För dagstidningar som avses i 7 å förkortas leveransfristerna ännu mer. Dessa skall enligt första punkten i 10 å lämnas inom en månad från utgången av varje pe— riod om två månader under vilken tidningen har utgivits. Det bör an— komma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva vad som skall avses med varje period om två månader.

Förutsättningarna för att en skrift skall anses vara utgiven har be— handlats i samband med specialmotiveringen till 3 å.

För paket och brev som innehåller pliktexemplar bör liksom nu gälla fri postbefordran i de fall då tryckeri och bibliotek är belägna på olika orter. F.n. finns en sådan bestämmelse intagen i allmänna poststadgan. Det ankommer på regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- mer att besluta i frågor som gäller fri postbefordran.

Pliktexemplar av ljud- och bildupptagningar (]]—17 555)

I detta avsnitt behandlas i tur och ordning under särskilda underrub-

riker ljudradio- och televisionsprogram (11 å), film (12 å) och fonogram och videogram (13—17 åå).

• Sida 118
•  Original

Prop. 1977/78: 97 118

Ljudradio- och televisionsprogram 11 5

Med programföretag avses i 11å f.n. SR och Sveriges Lokalradio. Skyldigheten att lämna pliktexemplar har behandlats i den allmänna motiveringen ( avsnitt 11.2.3 ). Den avser f.n. upptagningar av samtliga program som dessa företag och Sveriges Utbildningsradio producerar och som förekommer i radiosändning från sändare här i landet. Detta innebär att även upptagningarna av SR:s utlandssändningar skall lämnas till ALB.

Senare under våren 1978 kommer jag att föreslå regeringen att för riksdagen lägga fram en särskild proposition om rundradion. Jag kom- mer där att föreslå vissa ändringar av radiolagen. Lydelsen av 11 å förs- ta stycket får vid behov senare anpassas därtill.

Enligt 11 å andra stycket i den nya lagen skall referensupptagning ut- göra pliktexemplar efter utgången av den 6-månadersperiod under vil- ken programföretaget måste bevara den. Upptagningarna återger pro- gram i samma skick som de har sänts, dvs. med på- och avannonser och med översättningstexter i förekommande fall. Om referensupptagning av någon anledning har misslyckats, kan programföretaget lämna en an- nan efemär upptagning av programmet ( avsnitt 11.5.3.2 ) om sådan finns.

Film 12 5

Som framgår av den allmänna motiveringen ( avsnitt 11.2 ) skall plikt- exemplar av film lämnas i fråga om film som är 16 eller 35 mm bred och som har godkänts av statens biografbyrå för visning vid biografföre- ställning med stöd av förordningen (1959: 348) med särskilda bestäm- melser om biografföreställningar m. m.

För att leveransskyldighet skall föreligga förutsätts således att filmen är avsedd att visas vid offentlig föreställning här i landet, t. ex. på bio- graf eller i föreningar eller klubbar vartill allmänheten har tillträde. Det är främst filmer på biografrepertoaren som bör lämnas. F. n. dominerar filmformatet 35 mm i fråga om de filmer som visas på de svenska bio- graferna. Utvecklingen pekar dock mot att 16 mm-film kan komma att bli vanlig. F.n. skall skyldigheten att lämna pliktexemplar av film där- för endast omfatta 16 och 35 mm-film. I den mån utvecklingen på film- området medför att andra filmformat blir aktuella bör fråga om skyldig- het att leverera sådana format tas upp.

Såväl svensk som utländsk film som visas här i landet är leveransplik- tig. Vidare gäller leveransskyldigheten både spelfilmer och andra slag av biograffilmer, t. ex. reklamfilm. Pliktexemplar skall lämnas av den som

• Sida 119
•  Original

Prop. 1977/78: 97 119

har påkallat granskning av filmen hos statens biografbyrå. I regel är denne identisk med den som sedermera distribuerar filmen här i landet.

Av att filmen skall ha godkänts av statens biografbyrå följer att fil- men under en kort period skall finnas hos biografbyrån för granskning. Praktiska och ekonomiska skäl talar för att ALB får ta över filmen omedelbart efter biografbyråns granskning utan att filmen går omvägen via den som är leveransskyldig. Vid tidpunkten för granskningen har fil- men dock ännu inte visats offentligt här i landet. Den kan därför inte kopieras över till videogram utan rättighetshavarens samtycke ( avsnitt 11.532 ). Den nyss antydda ordningen med leverans direkt från biograf- byrån till ALB kan därför inte göras obligatorisk. Anledning finns dock att anta att den som är leveransskyldig i regel medverkar till att filmen lämnas över från biografbyrån direkt till ALB och att samtycke till ko- piering inhämtas.

Om en film inte har lämnats över direkt från biografbyrån till ALB, skall den lämnas till ALB inom en månad från den dag, då filmen första gången har visats offentligt här i landet. Föreskrifter härom finns i 12 å andra stycket.

Fonogram och videogram (13—17 55 ) 13 5

Föreskrifter om fonogram och videogram, som har mångfaldigats här i landet och som har gjorts tillgängliga för allmänheten här, finns i 13 å. Vad som avses med fonogram och videogram enligt lagen har närmare angetts i specialmotiveringen till 2 å.

Uttrycket ”har gjorts tillgängligt för allmänheten” skall ha samma in- nebörd som motsvarande uttryck i 2 å tredje stycket URL. I 13 å andra stycket hänvisas därför till detta lagrum i URL. Enligt lagrummet görs verk tillgängligt för allmänheten då det framförs offentligt, då exemplar därav utbjudits till försäljn-ing, uthyrning eller utlåning eller då exem— plar på annat sätt sprids till allmänheten eller visas offentligt. Lika med offentligt framförande anses framförande som -i förvärvsverksamhet an- ordnas inför en större sluten krets.

Innebörden av nyss nämnda bestämmelse i URL är i korthet följande. Med att ett framförande är offentligt menas att vem som helst skall äga tillträde. Med offentligt framförande jämställs framförande vid tillställ- ningar till vilket tillträde beror på medlemskap eller inbjudan men där det i verkligheten är så, att vem som helst får tillträde. Framförande av fonogram eller videogram i teatertrupp, konsertförening, diskotek eller föreläsningsförening kan således också medföra leveransskyldighet. Upptagning kan också göras tillgänglig för allmänheten genom att bju- das ut till försäljning i butiker eller varuhus eller postorderföretags kata- log eller annat liknande sätt. Detsamma gäller uthyrning och utlåning som sker under motsvarande former.

• Sida 120
•  Original

Prop. 1977/78: 97 120

För att skyldighet att lämna pliktexemplar skall uppstå krävs att upp- lagan omfattar minst 50 exemplar. Skälet härtill har redovisats i all- männa motiveringen ( avsnitt 11.5.1.3 ).

Skyldighet att lämna pliktexemplar inträder i princip redan när ett ex- emplar av en upplaga görs tillgängligt för allmänheten, förutsatt att upp- lagan består av minst 50 exemplar. Upptagning kan göras tillgänglig genom offentligt framförande trots att inte ett enda exemplar sprids till allmänheten. I sådant fall kan leveransskyldigheten uppfattas som en tvångsutgivning av exemplar. Dispens från skyldigheten att lämna plikt- exemplar bör då kunna beviljas med stöd av _26 å.

Upptagning kan ha gjorts tillgänglig för allmänheten utan att rättsin- nehaVaren samtyckt därtill. I sådant fall föreligger också skyldighet att lämna pliktexemplar. Verket anses emellertid inte offentliggjort i URL:s mening och pliktexemplar av sådant verk får inte kopieras utan rätts- innehavarens samtycke. Eftersom ALB enligt vad jag tidigare har uttalat inte bör tillhandahålla originalexemplar, kan verket därför i praktiken inte tillhandahållas av ALB under den tid som det åtnjuter upphovs- rättsligt skydd (avsnitt 11.5.3.2), om inte rättsinnehavaren medger ko- piering.

Genom hänvisningen i första stycket till 15 å undantas från leverans- skyldighet bl. a. sådana fonogram eller videogram som ingår eller är av- sedda att ingå i kombinerat material.

145

Pliktexemplar skall enligt 14 å lämnas av utländska fonogram och vi— deogram som har gjorts tillgängliga för allmänheten här i landet. Detta gäller om fonogrammet eller videogrammet har vad man kan kalla svenskt intresse. Därmed menas att upptagningen åtminstone delvis in- nehåller verk av svensk upphovsman, framförande av svensk konstnär eller på svenska språket eller skildring av svenska förhållanden. Den del som har ”svenskt intresse” får självfallet inte vara av obetydlig omfatt- ning, t.ex. ett mindre avsnitt av ett verk eller några enstaka ord. Leve- ransskyldighet föreligger inte heller t. ex. när i en stor orkester endast en eller två musiker är svenska medborgare, om dessa musiker inte har någon särskilt framträdande roll. Med verk avses i 14å 2 detsamma som då begreppet används i URL. Förutsättningen att det skall vara fråga om ett verk, dvs. ett innehåll med viss individuell prägel, innebär därför i praktiken knappast någon begränsning. Beteckningarna svensk upphovsman och svensk konstnär betyder att den som har skapat verket eller framfört det skall vara svensk medborgare. Med framförande avses såväl sångtexter som anföranden av olika slag.

Liksom i fråga om fonogram och videogram, som har mångfaldigats här i landet, gäller att skyldighet att lämna pliktexemplar uppkommer först när fråga är om minst 50 exemplar. Enligt 14 å gäller nämligen le-

• Sida 121
•  Original

Prop. 1977/78: 97 121

veransplikt för fonogram eller videogram först när dessa har förts in hit till landet i minst 50 exemplar av en och samma importör. Om två im- portörer var för sig för in ett antal exemplar av samma upptagning be- traktas detta som import av två olika upplagor. Om ingen av dem tar in minst 50 exemplar, uppstår ingen leveransplikt även om antalet impor- terade exemplar tillsammans når upp till 50 exemplar. Det är emellertid naturligt att ALB i sådana fall överväger att förvärva ett exemplar av upptagningen. Därvid bör ALB dock först undersöka om upptagningen inte redan har tillförts arkivet i form av upptagning av ljudradioprogram eller som annat pliktexemplar.

Även för utländska fonogram och videogram gäller att leveransskyl- dighet inte föreligger i fråga om upptagning som ingår eller är avsedd att ingå i kombinationer enligt 18—23 åå.

155

Föreskriften i 15 å punkt 1 motsvarar vad som gäller för skrifter en— ligt 6 å. En förutsättning för befrielse från leveransskyldighet enligt 15 å är att exemplar i den nya upplagan, bortsett från ändrad beteckning i upplagan, är helt lika med pliktexemplar som tidigare har lämnats. Un- dantag från leveransskyldighet gäller därför inte t. ex. när en upptagning sprids både som grammofonskiva och ljudkassett eller om ett antal in- spelningar först presenteras som skilda delar av ett fonogram och där- efter förs samman som flera nummer på ett nytt fonogram. Av 24 å föl- jer att fodral också hör till pliktexemplar. Ändras fodralet till en gram- mofonskiva, föreligger därför skyldighet att lämna ett nytt pliktexem- plar trots att själva grammofonskivan är densamma.

Undantaget i punkt 2 har berörts i samband med specialmotivering- arna till 13 och 14 åå.

165

I 16 å ges bestämmelser om vem som skall lämna pliktexemplar av fo- nogram eller videogram.

175

Enligt 17å skall pliktexemplar av fonogram eller videogram lämnas inom en månad från den dag, när upptagningen först gjordes tillgänglig för allmänheten här i landet. Frågan om när ett verk görs tillgängligt för allmänheten har behandlats i specialmotiveringen till 13 å.

Pliktexemplar av kombinerat material (18—23 55 ) 18 5 I 18å definieras begreppet kombinerat material. Första stycket be- handlar kombinerat material som inte är läromedel och andra stycket kombinerat material som utgör läromedel. För andra kombinationer än

• Sida 122
•  Original

Prop. 1977/78: 97 122

de som anges i paragrafen gäller -i fråga om skyldighet att lämna plikt- exemplar vad som föreskrivs enligt de särskilda bestämmelserna i lagen om skrifter, fonogram resp. videogram. Om en kombination består av enbart fonogram och videogram gäller således bestämmelserna i 13— 17 åå.

För att leveransskyldighet enligt 19 och 20 åå skall föreligga krävs att materialet ges ut som en kombinerad produkt. Något annat samband mellan komponenterna förutsätts inte i fråga om kombinerat material som inte utgör läromedel. Det krävs för sådant kombinerat material så- ledes t.ex. inte att de olika delarna är avsedda att komplettera varandra vid nyttjandet.

Med läromedel avses material som är avsett att användas i undervis- ning eller för självstudier. Det kan således vara fråga om t. ex. språk- kurs, som består av bok eller häfte och fonogram som är avsett att läsas eller avlyssnas utan handledning av lärare eller annan person. Till skill- nad mot vad som gäller i fråga om kombinerade material som ej utgör läromedel måste de olika komponenterna som ingår i läromedel förut- sättas komplettera varandra så att de tillsammans bildar ett eget lärome- del.

Det bildmaterial som kan ingå i kombinerat läromedel utgörs av t. ex. bildband, mikrofilm, diabilder, film och videogram. De hjälpmedel som är avsedda att användas för att visa sådant material kan bestå av t. ex. läsapparater för mikrofilm, epidiaskop för diabilder, projekto- rer för film och videobandspelare för videogram.

I flertalet fall krävs för att det skall vara fråga om kombinerat matc- rial enligt 18å att skrift ingår i materialet. Denna skrift måste då vara av viSst slag. Skriften får, som följer av 18 å tredje stycket, inte vara un- dantagen från leveransskyldighet enl-igt 8 å punkt 1—4. Ingår i det ma- terial som det i sådant fall i övrigt är fråga om t. ex. fonogram skall pliktexemplar av detta i förekommande fall lämnas enligt 13—17 åå. Skriften får naturligtvis inte heller utgöras av sådant tillbehör som avses i 24 å. Detta är fallet t. ex. med fodralet till en grammofonskiva eller med en folder som innehåller utskrift av de sånger som framförs på ski- van. I dessa fall gäller i stället de särskilda föreskrifterna i 13—17 åå om fonogram.

Avgörande för om kombinerat material i fall som avses i 19å har mångfaldigats i 50 exemplar är om alla komponenter som ingår i mate- rialet har mångfaldigats i detta antal exemplar. Visst kombinerat mate- rial kan ges ut i olika etapper. Frågan om gränsen om 50 exemplar har uppnåtts måste då avgöras särskilt för varje del. Skulle det därvid visa sig att viss senare del inte ges ut eller sprids i minst 50 exemplar är det inte längre fråga om kombinerat material som är leveranspliktigt enligt bestämmelserna om sådant material. Det bör i sådant fall få ankomma på kungl. biblioteket att avgöra hur man skall göra med det material

• Sida 123
•  Original

Prop. 1977/78: 97 123

som redan har lämnats. Är det fråga om fonogram eller videogram kan det vara lämpligt att materialet lämnas över till ALB. Några särskilda föreskrifter för att reglera dessa fall bör emellertid enligt min mening inte ges. Om det material som inte utges i 50 exemplar består av en i Sverige utgiven skrift kommer bestämmelserna om pliktexemplar av skrift i 3—10 åå att gälla i stället för föreskrifterna om kombinerat ma- terial.

195

I 19å behandlas kombinerat material som har mångfaldigats här i landet i minst 50 exemplar. Med kombinerat material avses i denna pa— ragraf liksom i de följande paragraferna såväl läromedel som andra kombinationer enligt 18 å.

En kombination har mångfaldigats här i landet endast om alla leve- ranspliktiga delar verkligen har mångfaldigats här. Ingen sådan del får ha mångfaldigats utomlands. Skulle detta vara fallet gäller i stället före- skrifterna i 20 å.

Skyldigheten att lämna pliktexemplar uppkommer först när det kom- binerade materialet ges ut här i landet. De olika komponenterna kan ha mångfaldigats vid olika tillfällen på olika håll inom landet. Det bety- der att den som avser att ge ut ett kombinerat material och som enligt 22å är skyldig att lämna pliktexemplar bör upplysa t. ex. framställaren av en skrift, som skall ingå i materialet, om ändamålet med mångfaldi- gandet av skriften. Om det inte sker kommer framställaren normalt att anse sig vara skyldig att lämna ett separat pliktexemplar av skriften en- ligt föreskrifterna i 3—10 åå.

205

I 20å behandlas leveranspliktigt kombinerat material som helt eller delvis har mångfaldigats utomlands. Pliktexemplar av sådant material skall lämnas om materialet på en gång har lämnats ut för spridning här i landet i minst 50 exemplar.

Vidare krävs enligt 20 å för leveransskyldighet att materialet innehål- ler framställning eller framförande på svenska språket eller, om så inte är fallet, att det huvudsakligen är avsett att spridas här i landet. Beträf- fande kravet ”huvudsakligen är avsett att spridas här i landet” hänvisas till specialmotiveringen i 5 å.

215

Det är inte ovanligt, t. ex. i läromedelspaket, att andra komponenter, såsom musikinstrument, redskap, ritmaterial, modeller, laborativt mate- rial, hör t-ill det kombinerade materialet. Någon skyldighet att lämna dessa till biblioteken finns inte. Att så är fallet följer av 21 å första styc- ket. Däremot bör det vara möjligt för den som skall lämna pliktexem-

• Sida 124
•  Original

Prop. 1977/78: 97 124

plaret att även lämna sådant annat material. Det ankommer på rege- ringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela de be- stämmelser härom som kan behövas.

I fråga om andra stycket i 21 å får hänvisas till vad som anförtsi spe- cialmotiVeringen till 6 å. Frågan om identitet föreligger i fråga om inne- håll och utförande måste avse alla leveranspliktiga komponenter i en kombination. Däremot saknar det helt betydelse om annan komponent, t. ex. modell eller redskap, ändras. 1 fall då ändringarna i de nya exem- plaren är mycket små bör dispens från skyldigheten att lämna plikt- exemplar kunna lämnas. Detta bör t. ex. gälla om upplagan är liten och en skyldighet att lämna pliktexemplar skulle bli ytterst kännbar från ekonomisk synpunkt.

22 å

Liksom beträffande fonogram eller videogram skall pliktexemplar i första hand lämnas av den som har beställt mångfaldigandet. Om sådan beställare inte finns, skall pliktexemplar i stället lämnas av den som låtit lämna ut det kombinerade materialet för spridning här i landet. I fråga om kombinerat material som har mångfaldigats helt eller delvis ut- omlands, skall pliktexemplar i första hand lämnas av förläggaren här i landet. Finns inte någon förläggare skall materialet i stället lämnas av den som har lämnat ut det för spridning här i landet.

235

Det får antas att kombinerat material som ges ut i sin helhet vid ett och samma tillfälle i regel kommer att bestå av bl. a. skriftligt material. Mot den bakgrunden är det lämpligt att samma leveranstider gäller för sådant kombinerat material som för skrifter i allmänhet. Av 10å punkt 2 följer att dessa skrifter skall lämnas inom en månad efter utgången av det kalenderkvartal under vilket skriften har getts ut. Motsvarande före- skrift har tagits in i 23 å första stycket för kombinerat material av det slag som jag nu har angett.

För kombinerat material som ges ut i etapper gäller att varje del skall lämnas enligt samma regler som skulle ha gällt om delen i fråga inte hade ingått i kombinerat material. Föreskrift härom återfinns i 23å andra stycket. För annat bildmaterial än videogram gäller samma leve- ranstid som för skrift.

Gemensamma föreskrifter (24——26 åå ) 24 å

Föreskrifterna i 24å motsvaras av 4å andra stycket i 1949 års leve- ranslag. Enligt den sist angivna bestämmelsen skall pliktexemplar vara fullständigt och felfritt samt i övrigt i samma skick som de för spridning avsedda exemplaren. Skyldighet att lämna pliktexemplar i samma skick

• Sida 125
•  Original

Prop. 1977/78: 97 125

som de för spridning avsedda exemplaren kan, som har anförts i den allmänna motiveringen ( avsnitt 11.5.1.4 ), inte anses sträcka sig längre än till vad som utgör tillbehör till pliktexemplar. Detta bör klart komma till uttryck i 24 å. Denna paragraf har därför fått en något annorlunda utformning än 4 å andra stycket i 1949 års leveranslag.

Med mindre tillbehör avses material som är av mycket begränsad om- fattning. Som exempel på sådana tillbehör anges omslag, fodral, folder och broschyr. Det kan således vara fråga om både material som omger exemplaret, dvs. ett omslag eller ett fodral, och material som har stop- pats in i exemplaret när detta sprids bland allmänheten, t. ex. en bro- schyr. Sådant tillbehör får inte ha så stor omfattning att det blir fråga om t. ex. en självständig skrift enligt 3—10 åå och således i kombination med t.ex. ett fonogram, en kombination som avses i 18—23 åå. När denna gräns överskrids kan inte sägas generellt. Normalt bör en bro- schyr inte omfatta mer än 10—15 sidor för att anses som ett tillbehör. En folder eller ett mindre häfte med utskrift av en grammofonskivas el- ler ljudkassetts innehåll får också anses som tillbehör enligt 24 å. Att bilaga till dagstidning ingår i pliktexemplar följer av definitionen i 2 å.

Att pliktexemplaret jämte tillbehör skall vara i samma skick som de exemplar som är avsedda att spridas innebär att exemplaret skall vara representativt för den upplaga som har framställts eller som har förts in hit i landet. Föreligger ett tryckfel, inspelningsfel e. d. genomgående i upplagan, skall pliktexemplaret med dess tillbehör också innehålla det- ta fel.

Om utländsk film lämnas till biografbyrån med svenskt tal eller svensk text skall, om filmen sedan visas med sådant tal eller sådan text, pliktexemplaret också vara försett därmed.

Av ljudradio- och TV-program skall enligt 11 å lämnas referensupp- tagning. Föreskrifterna i 24å medför inte att programföretaget är skyl- digt att tillsammans med referensupptagningen lämna exemplar av pro- gramhäften och annat material, som är avsett att användas av den pub- lik till vilken programmet riktar sig. Däremot kan sådant annat mate— rial falla under bestämmelserna i t. ex. 3—10 åå om skrifter. I sådant fall skall pliktexemplar av skriften lämnas. Ett programföretag eller an- nan kan emellertid även distribuera ett radioprogrami form av ett fono- gram. I sådant fall är företaget eller distributören skyldig att lämna plikt- exemplar enligt föreskrifterna i 13—-17 åå eller, om skrift ingår, 18— 23 åå.

Liksom enl-igt 1949 års leveranslag får den som är skyldig att lämna pliktexemplar själv avgöra i vilket av flera utföranden ett pliktexemplar av en skrift skall lämnas. Så är fallet t. ex. när en skrift ges ut häftad, bunden i enkelt band och bunden i kalvskinnsband.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att pliktexemplar skall följas av en förteckning. I denna förteckning

• Sida 126
•  Original

Prop. 1977/78: 97 126

skall då anges vilka pliktexemplar som lämnas vid samma tillfälle. F. 11. gäller enligt kungl. bibliotekets anvisningar för pliktleveranser att varje sändning lämpligen bör följas av ett reversal (trycklista) med en förteck- ning över innehållet i sändningen. Detta reversal kan efter det att mate- rialet har packats upp sändas tillbaka i kvitterad form till den leverans- skyldige. En sådan ordning har visat sig vara i hög grad arbetsbespa- rande för biblioteket.

255

En uppmaning eller påminnelse bör i allmänhet vara tillräcklig för att den som har försummat sin leveransskyldighet skall fullgöra den. För de undantagsfall då rättelse inte sker har i 25 å, liksom i 1949 års leverans- lag, tagits in en möjlighet till Vitesföreläggande. För att tillgodose ett be- fogat krav på snabbhet bör sådant föreläggande kunna utfärdas av kungl. biblioteket och av ALB. Vitesföreläggandet kan överklagas genom besvär till kammarrätten och därifrån till regeringsrätten. Fråga om ut- dömande av vite prövas av allmän domstol.

265

Undantag med stöd av 26 å får endast avse material i visst fall. Rege- ringen eller annan myndighet har däremot inte rätt att medge generella undantag. Av regeringsformen och 4 kap. 4 å TF följer nämligen att sådana generella undantag skall meddelas i lagens form.

Övergångsbestämmelsema

Äldre bestämmelser gäller för tryckta skrifter som har getts ut före utgången av december 1978. De första pliktleveranserna av skrifter en- ligt den nya lagen skall ske i april 1979. Detsamma gäller för kombine- rat material enligt 18—23 åå. Dagstidningar enligt 7 å skall däremot lämnas redan tidigare under 1979 (jfr specialmotiveringen till 10 å punkt 1).

I fråga om upptagningar av ljudradio- och TV-program skulle det, om föreskriften i 11 å andra stycket tillämpas först fr.o.m. den 1 ja- nuari 1979, dröja ända till juli 1979 innan pliktleveranserna kan börja. Detta vore otillfredsställande. För att upptagningar skall kunna lämnas till ALB redan när arkivet startar sin verksamhet, föreskrivs i punkt 1 b i övergångsbestämmelserna att den nya lagen skall tillämpas på upptag- ning av sådant radio- eller TV-program som har sänts efter utgången av juni 1978. En sådan ordning innebär inte några praktiska problem för programföretagen, eftersom dessa upptagningar ändå finns bevarade hos företagen vid årsskiftet 1978/79.

• Sida 127
•  Original

Prop. 1977/78: 97 127

Pliktexemplar av fonogram skall under en övergångsperiod, som om- fattar första halvåret 1979, lämnas till nationalfonotekct i stället för till ALB (se avsnitt 11.8 ). Fonogram som ingår i kombinerat material be- rörs inte av detta.

11.10.2. Förslaget till lag om ändring i lagen om upphovsrätt till litte- rära och konstnärliga verk

22aå

Paragrafen innehåller en bestämmelse om rätt att utan hinder av vad som föreskrivs i URL om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk göra referensinspelningar av sända program. Bestämmelsen gäller till förmån för företag som sägs i 22 å första stycket URL, dvs. radio- och TV-företag som har rätt att i utsändning återge verk. En förutsättning för inspelningsrätten är således att företaget genom avtal eller på annat sätt har förvärvat sändningsrätt till verket i fråga.

Föreligger sådan sändn-ingsrätt har företaget enligt den föreslagna be- stäm-melsen också rätt att spela in verket på anordning från vilken det kan återgivas för att därigenom säkerställa framtida bevisning om inne- hållet i programmet, dvs. att göra sådan upptagning som föreskrivs i 6 å tillämpningsförordningen till radioansvarighetslagen.

I enlighet med vad som uttalats i den allmänna motiveringen föreslås också en bestämmelse som begränsar rätten att använda referensupptag- ningarna. Enligt denna får sådan upptagning, utöver vad som följer av 22 b å, inte utnyttjas för annat än bevisändamål, dvs. sådant utnyttjande som avses i tillämpningsförordningen till radioansvarighetslagen. Hän- visningen till 22b å innebär att upptagningarna dessutom får bevaras för all framtid i ALB under förutsättning att de har dokumentariskt värde.

Bestämmelsen gäller bara i fråga om verk. Program som inte utgör verk, t.ex. många nyhetssändningar, har inte något upphovsrättsligt skydd i det hänseende som avses med bestämmelsen och får följaktligen spelas in fritt.

22 b 5

Paragrafen innehåller bestämmelser om rätten att bevara referensupp- tagningar och om rätten att kopiera filmverk för arkivändamål.

I första stycket anges förutsättningama för att upptagningar av verk som skett med stöd av 22 a å skall få bevaras.

Bestämmelsen är tillämplig endast på sådana upptagningar som har verkställts enligt 22 a å, dvs. som har skett för vissa bevisändamål. Reg- ler om arkivering av egentliga efemära upptagningar, dvs. sådana som sker enligt 22 å första stycket URL, finns liksom hittills i tillämpningsför- ordningen (1961: 348) till URL och FotoL. Dessa bestämmelser ger rätt

• Sida 128
•  Original

Prop. 1977/78: 97 128

att i SR:s arkiv bevara sådana upptagningar som har dokumentariskt värde.

Rätt att bevara upptagning enligt bestämmelsen tillkommer endast ar- kiv som avses i lagen om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bild- upptagningar. Detta uttryck har valts framför det av utredningen an- vända uttrycket ”officiellt arkiv”, eftersom sistnämnda uttryck täcker alla former av arkiv som handhas av det allmänna.

Innebörden av bestämmelsen är att upptagningen får bevaras om den har ett dokumentariskt värde. Bedömningen av om en upptagning har dokumentariskt värde skall ta sikte inte på möjligheten till återutsänd- ning utan på det värde som upptagningen kan ha för framtida forsk— ning. I arkiveringsögonblicket är det ofta svårt att bedöma upptagning— ens värde i detta hänseende och vid ovisshet kan det ofta vara skäl att antaga att dokumentariskt värde kan komma att med tiden tillmätas upp- tagningen. Vid bedömningen måste stor hänsyn tas till intresset av att för framtiden bevara dagens kulturyttringar. Som har anförts i den ail- männa motiveringen måste Bernkonventionen anses ge utrymme för en inte obetydlig inspelnings- och arkiveringsverksamhet så länge man till- godoser bestämmelsens huvudsyfte, nämligen att hindra en inspelnings- och arkiveringsverksamhet som kan innebära risker för upphovsmän- nens rätt att bestämma över sina verk. Det bör emellertid understrykas att ett urval måste ske och att det i åtskilliga fall, t. ex. när det gäller repriser och många lättare underhållnings- och serieprogram, inte finns något dokumentariskt värde som kan motivera en arkivering.

I paragrafens andra stycke har införts en regel om att offentliggjort filmverk får överföras på anordning genom vilken det kan återges för att bevaras i ALB.

Bestämmelsen avser alla filmverk. Även sådana verk som sänds i TV omfattas av den föreslagna inspelningsmöjligheten. Som anförts i den allmänna motiveringen har det inte funnits påkallat att i bestämmelsen göra något undantag för TV-filmer.

Bestämmelsen är tillämplig på filmverk som är offentliggjort. Härmed aVSes eniigt 8å första stycket URL att verket lovligen har gjorts till- gängligt för allmänheten. Detta kan ske genom att exemplar av verket utbjuds till försäljning eller uthyrning eller genom att verket visas of- fentligt.

Bestämmelsen är tillämplig endast på alster som är att anse som verk. ”Filmer” som inte utgör verk, exempelvis en del pornografiska filmer, vissa journalfilmer etc. får från de synpunkter som avses med bestäm- melsen kopieras fritt. Förhållandet till fotografirätten berörs i samband med förslaget till ändringar i FotoL.

Med stöd av bestämmelsen får filmverk överföras på anordning genom vilken det kan återges, t. ex. spelas över på en annan fiimremsa eller på videogram. "Överföringen skall ske för ändamål som sägs i första

• Sida 129
•  Original

Prop. 1977/78: 97 129

stycket, dvs. för att bevaras i arkiv som där anges. Överföring för annat ändamål är inte tillåten enligt bestämmelsen.

Rätten enligt bestämmelsen tillkommer endast arkivet och innebär inte att t. ex. SR med stöd av denna bestämmelse får göra kopior av fil- mer som sänds i TV. Bestämmelsen innebär att arkivet kan uppdra åt annan att verkställa kopieringsåtgärden men denna sker i så fall på arki- ve-ts ansvar.

22c5

I paragrafen finns regler om framställning av kopior av material som har tagits om hand i det arkiv som nämns i 22 b å.

Paragrafen har tillämpning på exemplar av verk som har överlämnats till arkivet, dvs. som ingår i dess bestånd och samlingar. Detta innebär att bestämmelsen inte får användas som grund för kopiering av material som ännu inte har överlämnats utan förvaras hos t. ex. SR.

Bestämmelsen är tillämplig endast på offentliggjort verk. Detta in- nebär, som anförts i anslutning till 22 b å andra stycket, enligt definitio- nen i 8 å URL att verket lovligen har gjorts tillgängligt för allmänheten. Med ”lovligen” menas att upphovsmannen samtyckt till offentliggöran- det eller att det föreligger vissa i lagen angivna specialfall då offentlig- görande kan ske utan sådant samtycke. Här-igenom utesluts från möjlig- heter till kopiering dels —- i enlighet med kommitténs förslag — alla fall då verket i fråga inte har gjorts tillgängligt för allmänheten, dels de fall då så har skett ehuru inte ”lovligen”. Har ett verk alltså utan upphovs- mannens samtycke av misstag eller liknande sänts i radio eller TV och har referensinSpelning av utsändningen överlämnats till arkivet är det likväl inte att anse som offentliggjort och det inspelade exemplaret får inte kopieras enlig-t förevarande paragraf.

Är den inspelade prestationen över huvud taget inte att anse som ett verk — t. ex. då det är fråga om nyhetsmeddelanden, v-issa filmer etc. —— får kopiering ske fritt såvitt angår den egentliga upphovsrätten. I fråga om fotografirätten hänvisas till specialmotiveringen till förslaget till ändringar i FotoL. '

Kopiering enligt den nu föreslagna bestämmelsen får ske endast för vissa bestämda ändamål. Såsom kommittén anfört bör sålunda kopiering vara tillåten för att underlätta en ändamålsenligt bedriven arkiverings- verksamhet. Detta har i bestämmelsen uttryckts så att exemplar får framställas ”om det är påkallat från beredskaps- eller skyddssynpunkt”. Härigenom möjliggörs sådan kopiering som behövs för att säkerställa arkivmaterialets beständighet eller för att säkra att inte allt arkivmate- rial kan förstöras t. ex. i en krigssituation. Bestämmelsen ger också stöd för sådan kopiering som behövs för gallring, vid s. k. konvertering etc.

Utöver vad som nu har sagts får kopiering ske för forskningsändamål.

• Sida 130
•  Original

Prop. 1977/78: 97 130

Forskningen behöver inte vara vetenskaplig. Även annan forskning kan godtas i sammanhanget.

Kopiering för forskning får ske oavsett om sökande har framställt be- gäran därom eller ej. Bakgrunden härtill är främst att det av säkerhets- skäl inte är lämpligt att arkivet tillhandahåller eller utlämnar original- upptagningar utan man bör för dessa ändamål använda särskilda bruks- kopior. Sådana kan i viss omfattning framställas med stöd av regeln om kopiering för tillgodoseende av skyddssynpunkter men det har av skäl som nyss nämnts dock ansetts lämpligt att ge bestämmelsen den angivna utformningen. Det får emellertid förutsättas att arkivet inte med stöd av bestämmelsen framställer kopior i andra fall än som är påkallat av hän- syn till forskarnas behov.

Den kopiering som får ske enl-igt förevarande bestämmelse får endast avse enstaka exemplar. Detta uttryck har samma innebörd som i 11å första stycket URL.

I enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen har i förevarande paragraf tagits in en regel av innebörd att exemplar som har framställts med stöd av bestämmelsen inte får utnyttjas för annat ändamål. Som framhålls i den allmänna motiveringen innebär detta att de framställda kopiorna får användas för det ändamål som sägs i para- grafen men inte i annat syfte. Så får .t. ex. utlämnade kopior inte använ- das i undervisningsverksamhet, som underlag för offentligt framförande etc. utan enbart för forskning.

Som även framhålls i den allmänna motiveringen kan det vara lämp- ligt att arkivet vid utlämnande av exemplar skriftligen påminner om de begränsningar i användningen som URL föreskriver. Eftersom utläm- nande av kopior från arkivet sker utan att rättighetshavarna har kun- skap om eller inflytande häröver är det viktigt att arkivet lägger ner stor omsorg på att upplysa dem som erhåller kopior om gällande regler och om konsekvenserna av -t. ex. obehörig vidarek0piering. Arkivet bör dess- utom på lämpligt sätt kontrollera att den som får ut kopior med stöd av förevarande paragraf verkligen bedriver forskning.

Närmare föreskrifter om tillhandahållandet av kopior och om de upp- lysningar som arkivet skall lämna vid tillhandahållandet rn. m. bör med- delas i tillämpningsförfattning.

Det bör slutligen framhållas att de här föreslagna reglerna endast av- ser framställning av kopior. Visning och framförande av kopierat mate- rial följer helt vanliga regler, vilket i princip innebär att rättsinnehava- rens tillstånd behövs för offentligt framförande etc. av offentliggjort material.

Bestämmelserna i 26 å URL om vissa ideellt betonade rättigheter blir automatiskt tillämpliga på sådan kopiering och inspelning som sker en- ligt 22 a—-22 c åå. Störst betydelse får bestämmelsen dock i fråga om förevarande paragraf. Detta innebär att reglerna i 3 å om angivande av

• Sida 131
•  Original

Prop. 1977/78: 97 ' 131

upphovsma-nnens namn och om förbud mot vissa kränkande ändringar etc. är tillämpliga. Vidare följer av 26å andra stycket att källan skall nämnas och att verket inte får ändras i vidare mån än som krävs för den medgivna inspelningen resp. kopieringen.

455

Paragrafen innehåller regler om det skydd som s.k. utövande konst— närer, dvs. artister, sångare, musiker m. fl., har för sina framföranden av litterära eller konstnärliga verk.

Som huvudprincip gäller enlig-t paragrafens första stycke att sådant framförande inte utan den utövande konstnärens samtycke får upptagas på grammofonskiva, film eller annan anordning genom vilken det kan återges. Inte heller får framförandet utan sådant samtycke t. ex. sändas i ljudrad-io eller TV. Har framförandet spelats in på sätt som nu har sagts får det enligt paragraf-ens andra stycke inte utan konstnärens samtycke överföras från en sådan anordning till en annan förrän 25 år har för- flutit från det år när upptagningen ägde rum.

1 den utövande konstnärens ensamrätt att bestämma över vissa utnytt- janden av hans prestationer gäller enligt paragrafens tredje stycke i princip samma inskränkningar som i den egentliga upphovsrätten i mot- svarande fall. SåIUnda skall följande bestämmelser äga motsvarande till- lämpning, nämligen 9 och 24 åå (visst fritt utnyttjande av myndigheters handlingar m. m.), 11 å första stycket (framställning av exemplar för en- skilt bruk), 14 å första stycket (citaträtt), 17 å (ljudupptagningar inom undervisningsverksamhet), 20å (vissa slag av offentliga framföranden), 21 å (rätt att ta med verk i vissa reportage m.m.), 22å första stycket (rätt för radioföretag att framställa s. k. efemära upptagningar) och 24 a å (tillhandahållande av allmän handling utan hinder av upphovs- rätt). Vidare skall reglerna i 3 å URL om vissa ideella rättigheter äga motsvarande tillämpning.

I paragrafens tredje stycke har tagits in en hänvisning till de nu före- slagna 22 a—22 c åå.

Hänvisningen till 22 aå innebär att bestämmelserna i 45å om ut- övande konstnärers rättigheter vid inspelning av deras prestationer inte utgör hinder mot att upptagning etc. sker på sätt och för ändamål som , sägs i 22 a å.

Det bör anmärkas att 45 å endast är tillämplig i sådana fall då den ut- övande konstnären framför ett verk i upphovsrättslig mening, vare sig det är skyddat eller inte. Avser framförandet inte ett verk (trollerikonst- närer, cirkusartister m.fl.) föreligger inget skydd för konstnären enligt 45 å.

Hänvisningen till 22 b 5 medför att bevarande av inspelning och framställning av exemplar som där sägs får ske utan hinder av bestäm- melserna om utövande konstnärers rättigheter.

• Sida 132
•  Original

Prop. 1977/78: 97 132

Hänvisningen till 22 cå slut-ligen innebär att kopiering som där sägs får ske utan hinder av den utövande konstnärens rättigheter.

Kopieringsskyddet enligt 45 å andra stycket gäller som nämnts under 25 år från inspelningsåret. Efter utgången av denna tid får sålunda, så- vitt angår den utövande konstnärens rättigheter, kopiering ske fritt.

Vid inspelning och kopiering enligt vad som nu har sagts skall reg- lerna om den ideella rätten enligt 3å URL äga motsvarande tillämp- ning.

465

Paragrafen innehåller bestämmelser om de rättigheter som tillkommer den som har framställt grammofonskiva eller annan anordning på vilken ljud har upptagits.

Sådan upptagning får enligt paragrafens första stycke inte utan framställarens samtycke eftergöras förrän 25 år har förflutit efter det år då upptagningen ägde rum. Med eftergörande avses även att upptag- ningen överförs från en sådan anordning till en annan.

I fonogramframställares rätt finns enligt paragrafens andra stycke vissa inskränkningar, delvis motsvarande dem som för motsvarande fall gäller i utövande konstnärers rättigheter. Sålunda skall följande bestäm- melser ha motsvarande tillämpning på fonogramframställares rätt, näm- ligen 9 och 24 åå (visst fritt utnyttjande av myndigheters handlingar rn. m.). 11 å första stycket (framställning av exemplar för enskilt bruk), 14å första stycket (citaträtt), 17 å (ljudupptagningar inom undervis- ningsverksamhet), 21å (rätt att ta med verk i vissa reportage m. m.), 22 å första stycket (rätt för rad-ioföretag att framställa s. k. efemära upp- tagningar) och 24 aå (tillhandahållande av allmän handling utan hinder av upphovsrätt).

I fråga om paragrafens tillämpningsområde kan f. ö. anmärkas att skyddet gäller oavsett om fonogrammet innehåller musik, fågelsång, tra- fikbuller eller andra ljud.

I paragrafens andra stycke har tagits in en hänvisning till de nu före- slagna 22 a—22 c åå.

Hänvisningen till 22 aå innebär att fonogramframställares kopie- ringsskydd inte utgör hinder mot att radio- och TV-utsändningar spelas in med stöd av 22 a å.

Hänvisningen till 22 b och 22 c åå innebär på motsvarande sätt att be- varande av upptagning resp. kopiering på sätt och för ändamål som där anges får ske utan hinder av fonogramframställares rätt.

Något skydd av ideell karaktär finns inte enligt förevarande paragraf.

485

Paragrafen innehåller regler om den rätt som ljudradio- och TV-före- tag har till sina sändningar.

• Sida 133
•  Original

Prop. 1977/78: 97 133

Enligt paragrafens första stycke får sådan sändning inte utan sändar- företagets samtycke återutsändas eller upptagas på anordning genom vil- ken den kan återges. Inte heller får TV-sändning utan sådant samtycke återges för allmänheten i biograf eller därmed jämförlig lokal.

Utsändning som har upptagits på anordning enligt första stycket får enligt paragrafens andra stycke inte utan sändarföretagets samtycke överföras från en sådan anordning till en annan förrän 25 år har förflu- tit från det år när utsändningen ägde rum.

I radio- eller TV-företagets rätt enligt första och andra styckena görs enligt paragrafens tredje stycke vissa inskränkningar vilka delvis mot- svarar dem som gäller i rättigheterna enligt 45 och 46 åå. Sålunda skall följande bestämmelser äga motsvarande tillämpning, nämligen 9 och 24 åå (visst fritt utnyttjande av myndigheters handlingar m.m.), 11å första stycket (framställning av exemplar för enskilt bruk), 14å första stycket (citaträtt), 17å (ljudupptagningar inom undervisningsverksam- het), 20å (vissa slag av offentliga framföranden), 21 å (rätt att ta med verk i vissa reportage m.m.), 22å första stycket (rätt för radioföretag att framställa s.k. efemära upptagningar) och 24 aå (tillhandahållande av allmän handling utan hinder av upphovsrätt).

I fråga om skyddet enligt paragrafen bör anmärkas att det avser själva utsändningen som tekniskt medium och alltså är oberoende av om denna innehåller ett upphovsrättsligt skyddat verk eller inte. Skyddet avser sålunda även t. ex. nyhetssändningar, sportevenemang, reportage etc.

I paragrafens tredje stycke har tagits in en hänvisning till 22 a——22 c åå.

Hänvisningen till 22 aå innebär att radio- och TV-företags rättigheter enligt förevarande paragraf inte utgör hinder mot sådan inspeln-ing med stöd av 22 a å. .

Hänvisningen till 22 b och 22 c åå medför att sådant bevarande resp. sådan exemplarframställning som där sägs är tillåten utan hinder av ra- dio- och TV-företags rättigheter enligt förevarande paragraf.

495

Paragrafen innehåller bestämmelser om det s.k. katalogskyddet. Ka- talog, tabell eller annat dylikt arbete var-i sammanställts ett stort antal uppgifter får enligt paragrafens första stycke inte eftergöras utan fram- ställarens samtycke förrän tio år har förflutit efter det år när arbetet gavs ut.

I andra stycket görs vissa av de inskränkningar som gäller för den egentliga upphovsrätten tillämpliga också på skyddet enligt förevarande paragraf. Detta gäller 9 och 24 åå (visst fritt utnyttjande av myndighe- ters handlingar), 11 å första stycket (framställning av exemplar för en- skilt bruk), 14 å (citaträtt) och 24 a å (tillhandahållande av allmän hand—

• Sida 134
•  Original

Prop. 1977/78: 97 134

ling utan hinder av upphovsrätt). Vidare anges att om arbetet eller nå- gon del därav är föremål för upphovsrätt även denna får göras gällande. I paragrafens andra stycke har tagits in en hänvisning till 22 a— 22 c åå. Hänvisningarna innebär att inspelning, förvaring och kopiering enligt nämnda paragrafer får ske utan hinder av skyddet enligt 49 å.

11.103. Förslaget till lag om ändring i lagen om rätt till fotografisk bild 12 5

Enligt 1 å FotoL har den som har framställt en fotografisk bild en- samrätt att genom fotografi, tryck, teckning eller annat förfarande framställa exemplar av bilden och att visa den offentligt. I 2 å finns be- stämmelser om ett visst ideellt skydd. Detta innebär att fotografen skall anges i den omfattning och på det sätt som god sed kräver när exemplar av bilden framställs eller bilden visas offentligt. Vidare får bilden inte ändras eller visas offentligt på ett sätt som är kränkande för fotografen.

I 5—11 åå FotoL finns föreskrifter om vissa inskränkningar i fotogra— firätten, vilka liknar dem som gäller i fråga om den egentliga upphovs- rätten. Vidare föreskrivs i 12 å första stycket att fotografisk bild får fritt utnyttjas i rättsvårdens och den allmänna säkerhetens intresse. I para- grafens andra stycke finns vissa regler om rätt att fritt använda fotogra- fier vilka ingår i myndigheters handlingar och i tredje stycket sägs att allmän handling utan hinder av rätt till fotografisk bild skall tillhanda- hållas i den ordning som TF föreskriver.

I förevarande paragraf har som ett nytt fjärde stycke tagits in en be— stämmelse om att 22 a—22 c åå URL skall ha motsvarande tillämpning i fråga om rätten till fotografisk bild.

Hänvisningen till 22 aå URL innebär att sådan inspelning av TV- program, som är tillåten enligt den nämnda paragrafen, får ske utan hinder av den rätt som fotografen kan ha till de enskilda bilder som in- går i utsändningen. Bestämmelsen har betydelse dels i fall då utsänd- ningen avser ett upphovsrättsligt skyddat verk, dels också i fall då pro— grammet som sådant är oskyddat och den enda rättighet som föreligger — utöver radioföretagets egen rätt enlig-t 48 å URL — är fotografirät- ten. Hänvisningen innebär vidare att sådant bevarande av TV-sänd— ningar resp. sådan kopiering som enligt 22 b å-URL får ske av filmverk kan äga rum utan hinder av fotografens rätt till de enskilda bildrutorna & filmverket. Undantagsregeln får betydelse även i fråga om sådana fil— mer som inte är att anse som verk och som därför inte berörs av 22 b å. Genom att denna paragraf har getts motsvarande tillämpning på foto- grafisk bild får överföring med stöd av paragrafen utan hinder av foto- grafirätten ske även av filmer som inte är att anse som verk.

På motsvarande sätt innebär hänvisningen till 22 cå URL att exem- plar får framställas på sätt och för ändamål som där sägs utan hinder av

• Sida 135
•  Original

Prop. 1977/78: 97 135

fotografirätten. Hänvisningen får på samma sätt som hänvisningen till 22a och 22b åå betydelse även när det material som skall kopieras inte utgörs av ett skyddat verk.

11.104. Ikraftträdande- och övergångsbertämmelser beträffande URL och F otoL

De föreslagna ändringarna i URL och FotoL bör träda i kraft den 1 juli 1978.

De nya bestämmelserna bör tillämpas även på verk som har tillkom- mit före ikraftträdandet.

Vad som nu har sagts bör också äga tillämpning på ändringarna i reg- lerna om s.k. närstående rättigheter och i reglerna om arbeten som av- ses i 49 å URL samt på ändringen i FotoL.

12. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till 1. lag om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar,

2. lag om ändring i lagen (1960: 729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

3. lag om ändring i lagen (1960: 730) om rätt till fotografisk bild.

13. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 136
•  Original

Prop. 1977/78: 97 136