Prop. 1977/78:31

om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vissa s. k. obrutna fjällområden

Prop. 1977/78: 31 Regeringens proposition

1977/78: 31

om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vissa s. k. obrutna fjällområden;

beslutad den 3 november l977.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd som framgår av föredragandens hem- ställan.

På regeringens vägnar 'l'HORBJÖRN FÄLLDlN

ELVY OLSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen anges 14 områden i fjällvärlden-, s. k. obrutna fjällområ- den. som f. n. är relativt orörda och som även framgent bör undantas från tyngre exploateringsföretag. Det föreslås i propositionen att som en riktlin- je i den fysiska riksplaneringen bör gälla att anläggande av bl.a. vägar. vat- tenkraftstationer och gruvor samt ett intensivt skogsbruk i princip inte bör komma i fråga inom de aktuella områdena. Förslagen utgör en direkt upp- följning av de riktlinjer för hushållning med mark och vatten som riksdagen

beslöt om år 1972. Det konstateras i propositionen att befintliga rättsliga instrument torde

vara tillräckliga för att trygga att markanvändningen inom de obrutna fjäll- områdena följer de föreslagna riktlinjerna. Någon ny eller förändrad lag- stiftning föreslås således inte. Det förutsätts att de riktlinjer för markan- vändningen som föreslås i propositionen följs upp av bl. a. länsstyrelser och kommuner genom fortsatta åtgärder i form av naturskydd och plan- läggning.

Avgränsningen av de l4 föreslagna obrutna fjällområde-na kommenteras översiktligt i propositionen. Länsstyrelserna föreslås få uppdrag att efter samråd med berörda parter lämna regeringen förslag beträffande omrade- nas gränser i detalj. Länsstyrelserna bör vidare svara för att informera be- rörda myndigheter. organisationer och enskilda om de obrutna fjällområ- denas avgränsning oeh riktlinjerna för markanv'z'tndningen inom dessa.

] Riksdagen [977/78. I sum/. Nr]!

Prop. 1977/78: 31: . Utdrag B()S'l'A1)Sl)E PARTEM ENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1977-1 1-03

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Bohman. Romanus. Turesson. Gustavsson. Antonsson. Mogård. Olsson. Dahlgren. Åsling. Söder. Troedsson. Mundebo. Krönmark. Burenstam Linder. .lo- hansson. Friggebo '

Föredragande: statsrådet Olsson

Proposition om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vissa s. k. obrutna fjällområden

1. Bakgrund

Med anledning av regeringens proposition 1972: 1 11 antog riksdagen - samma är vissa riktlinjer för hushållningen med landets samlade mark- och vattentillgångar (CU 1972: 35, rskr 1972: 348). Riktlinjerna innebär bl.a. att sju s. k. väglösa vildmarksomräden undantas från sådan tyngre exploate- ring som t. ex. vägdragning och vattenkraftutbyggnad. (.)mrådena är Ras- to-'l"såktso. Kebnekaise. Sarek-Pite. 'l'ärna—Graddis. Sylarna—'Helags. Rogen och Pessinki. 1 de två senare områdena skall dessutom skogsbruks- dril't inte tillatas. Vidare anges att ytterligare övemattningsstugor inte bör uppföras inom de inre delarna av vissa av dessa områden. de s. k. vild- markski'irnorna.

Regeringen uppdrog den 2 februari 1973 ät statens naturvårdsverk och statens planverk att efter samråd och efter hörande av berörda länsstyrel— ser och kommuner lämna förslag till närmare avgränsning av de områden som borde omfattas av de angivna riktlinjerna. Utredningen skulle utföras inom ramen för redan pagäende utredningsverksamhet.

1 februari 1975 redovisade de bada verken ett preliminärt förslag till av- gränsning av 14 väglösa omraden benämnda obrutna ljällområden.

Under våren 1975 tog regeringen ställning till de program för fullföljande av riktlinjerna för hushallning med mark och vatten som hade utarbetats av kommuner och länsstyrelser. l besluten för berörda län föreskrivs att plan— läggning. som innefattar utveckling av bebyggelse och anläggningar. bör undvikas inom de av verken preliminärt avgränsade 14 obrutna lji'illomra—

Prop. 1977/78:31

'.)J

dena i avvaktan på statsmakternas ställningstaganden till den närmare av- gränsningen av de områden som bör undantas från tyngre exploatering och skogsbruk. I samband med behandlingen av prop. 1975/76: 1 med redovis- ning av programskedet i den fysiska riksplaneringen hade riksdagen inga principiella erinringar beträffande fiällornrådcnt'rs behandling (CU 1975/76:l. rskr l975/7(r:45). Civiltrtskottet betonade emellertid att en in- tresseredm'isning för fjällvärlden inte bör begränsas till en precisering av bevarandeanspråk utan också bör omfatta ännu ej preciserade exploate- ringsarrspråk utanför fritidssektorn så att eventuella konfliktområden kan anges på ett så tidigt stadium som möjligt.

Den 30 oktober 1975 överlämnade statens naturvårdsverk och statens planverk rapporten Obrutna ljällornraden (statens naturvårdsverks publi- kationer 1975: 12). l rapporten redovisas verkens slutliga förslag till av- gränsning av vissa områden i fjällvärlden i enlighet med regeringens förut nämnda trppdrag i februari 1973. Efter remiss har yttranden över rapporten anctts av överbefälhavaren (ÖB). civiIförsvarsstyrelsen. statens vägverk. riksantikvarieå'rmbetet. lantbruksstyrelsen efter hörande av berörda lant- bruksnämnder. skogsstyrelsen efter hörande av berörda skogsvårdsstyrel- ser. fisket—istyrelsen efter hörande av berörda fiskeriintcndcnter. bered- ningen för samordning av statens insatser för ttrrisrrr och rekreation. sta- tens valtenfallsverk gemensamt med Centrala driftledningen (CDL) och Vattenregleringsföretagens samarbetsorgan (VASO). domänverket. Sveri- ges geologiska undersökning (SG U). statens industriverk efter hörande av bergrnästarna. nämnden för statens gruvcgendonr. länsstyrelserna i Kop- parbergs. Jämtlands. Västerbottens och Norrbottens län efter hörande av berörda kommuner. Svenska gruvföreningen. Boliden AB. Luossavaara- Kiirunavaara AB (LKAB). Skogsirrdustriernas samarbetsutskott. Sveriges skogsi'igareföreningars riksförbund. Svenska samernas riksförbund. Kungl. vetenskapsakademien. Svenska nattlrskyddsföreningen (SNF) ef- ter hörande av Sveriges (ältbiologiska trngdomsförening. Svenska tjäll- klubben. Sveriges turistråd. Svenska turistförenirrgen (STI-') och Frilufts- främjandet. Dessutom har yttranden lämnats av naturhistoriska riksmuse- et och Svenska skogsarbetarcförbundet.

2. Rapporten Obrutna fjällområden Z.! Utgångspunkter 2.1.I Riktlinjen/lir Irrrs/rålI/rilrg med mark ()L'll vallen

] prop. 1972: | 11 framhöll föredragande departementschefen fjällvärl- derrs stora betydelse för såväl friluftslivet som den vetenskapliga naturvår- den. Bland r'ckreationsomraden av riksintresse intar fjällvärlden vid sidan av våra orörda kustområden en särställning. Där finns en flora och en fau-

Prop. 1977/78: 31 4

na av internationellt intresse och områden där flera bevarandeintressen samtidigt gör sig gällande. F.nligt departementschefen är det därför en trt- omordentligt viktig uppgift att skydda våra sista s. k. vildrnarker från ex- ploatering.

Riksdagens beslut att undanta de 5. k. väglösa vildmarksornrådena från tyngre exploatering innebär enligt verken dels en begränsning av sådana åtgärder som medför bestående ingrepp i tjällnaturen. dels en strävan till mångsidigt markutnyttjande i fjällen. Verken tolkar riktlinjerna så. att tyngre exploateringar som kräver vägutbyggnad fortsättningsvis bör få fö- retas endast inom områden där ingrepp redan har företagits. medan de väg- lösa områdena bör förbehållas dels den turism som inte kräver vägar och större anläggningar. dels renskötseln och de vetenskapliga bevarandein- tressena.

Enligt verkens tolkning innebär statsmakternas beslut ingen annan in- skränkning i pågående markanvändning eller existerande rättigheter inom de aktuella områdena än i fråga om skogsbruksdrift inom Rogen- och Pes- sinkiornrådena.

2.I.2 Samråd med länsstyrelser, kommuner och organisationer

Verken har i sitt arbete samrått med berörda länsstyrelser och kommtr- ner. Material från länsstyrelserna har legat till grund för verkens förslag till avgränsningar av de obrutna fjällområdena. Ett utkast till förslag till av- gränsningar har remitterats till berörda länsstyrelser och kommuner samt till myndigheter. organisationer och olika intressenter. Samråd har också skett rrred rniljöverndepartementet i Norge i syfte att kartlägga var motsva- rande slag av områden på norskt territorium ansluter till de svenska områ- dena.

2.I .3 Bevara/Iden ot'lr exploaterinysintresst'n

Verken anför att stora delar av befolkningen i fjällvärlden har sin ut- komst av fjällnaturen genom renskötsel. skogsbruk. jakt och fiske m.m. Fjällnaturen är ocksa uppskattad som rekreationskälla av de människor som bor i det norrländska inlandets tätorter. Fjällen är också turistornråde av såväl nationell som internationell betydelse.

De svårtillgängliga delarna av fjällen och angränsande skogslandskap 111- gör en tillflyktsort för flera utrotningshotade djurarter. I fjällregionen finns fjällrenens vår-. sommar- och höstbetesland. Särskilt de ostörda fjällparti- erna är enligt verken av väsentlig betydelse för renskötseln som kalvnings- land om våren och uppehällsorter under främst sommarhalvåret.

lnom fjällvärlden finns också fyndigheter av ett flertal brytningsvärda mineral. som tillsammans med utnyttjandet av vattcnkrafttillgångarna ger ett viktigt bidrag till landets försörjning. 1 samband med att fjällregionens

Prop. 1977/78: 31 5

resurser har tagits i anspråk för utvinning av mineraler och vattenkraft samt för fritidsbebyggelse. turism rn. m.. har vägar byggts i fjällregionen. Härigenom har enligt verken ostörda områden med stora värden för bl. a. djurlivet. renskötseln och fjällvandrarturisnrerr minskat avsevärt i omfatt- ning. som framgår av fig. 1.

Verken har vid sin bearbetning av områdenas avgränsning utgått från att de förslag till avgränsning som verken har inhämtat från länsstyrelsema bl.a. grundar sig på kunskaper om såväl exploaterings- som bevarandein- tressen. Någon fullständig redovisning av dessa intressen lämnas emeller- tid inte i verkens rapport.

1 nt-rturvårdsverkets utredningsarbete angående de svenska fjällområde- nas planmässigt) användning inom ramen för modern naturvård studeras de bevarandeintressen som finns i fjällregionen vad gäller vetenskaplig na- turvård och friluftsliv. Där ingår även en delstudie som behandlar bedöm- ningsgrunder för lokalisering av områden och anläggningar för turism och friluftsliv i fjällregionen. 1 avsnitt 3 i det följande lämnas en samlad redogö- relse för de exploateringsintressen sorn f.n. finns redovisade inom de av verken föreslagna obrutna fjällområdena.

2.2 Verkens förslag och bedömningar 2.2.1 Urvulskrilerier. avgränsningar och föreslagna områden i rapporten (SOU l971:75) Hushållning med mark och vatten angavs som s.k. väglösa vildmarksornråden sådana områden. som är belägna på längre avstånd från väg än ca 8 km (en halv dagsetapp för en fjällvandrare) och som har en sammanhängande yta på minst 1000 km:. Verken har. bl. a. på förslag av länsstyrelsen i Norrbottens län. stannat för att minsta områdesstorlek i stället bör vara 500 kmz. Det har inte bedömts nödvändigt att hela arealen ligger på svenskt territorium. Vidare anser verken att gränsen för områdena bör dras så att befintliga vägar kommer att ligga inom en halv dagsetapp (ca 8 km) från det obrutna området. I de fall. då verken inte har ansett sig kunna följa av länsstyrelserna föreslagna grän- ser. har gränsen dragits en bit bortom den bebyggelse som normalt finns utmed vägarna eller ibland schablonmässigt 1 eller 3 km från vägen. 1 någ- ra fall har också befintliga vägar fått ingå i det obrutna området. Detta gäl- ler t.ex. vissa enskilda vägar där man inte avser att öka framkomligheten samt vissa vägar som inte korsar ett område utan slutar blint inne i fjällen. Verken konstaterar att de avgränsade områdena har definierats med ut- gångspunkt i ett tillgänglighetsmått varför de snarare karaktäriseras av svårtillgänglighet än av orördhet. l konsekvens med detta anser verken att det är tveksamt om en reglering av ett vattendrag inom ett i övrigt väglöst område kan anses påverka områdets vildmarkskaraktär i samma grad som om det genomkorsas av en allmän väg. Verken har beaktat den omständig- heten i sina avgränsningsförslag. Med de valda storleks— och avgränsnings-

Hänvisningar till S2

1955 1965 1975 Med föreslagna vägbyggen

Prop. 1977/78

31

()

Fig. 1. Väglösa områden 1955. 1965. 1975 och om planerade vägbyggen genorrrfö s.

Prop. 1977/78: 31 7

kriterierna som grund har verken utökat antalet områden från sju som an- ges i prop. 1972: 1 11 till 14. De föreslagna områdena redovisas i fig. 2. 1 av- snitt 5 finns en detaljerad genomgång av områdena.

Förslaget omfattar en total areal av ca 49000 kni—'. Elva områden ligger inom kalfjällsregionen medan de övriga tre är skogsområden med mindre fjällpartier eller partier ovanför trädgränsen. Fyra län och 14 kommuner berörs av förslaget till obrutna fjällområden.

Förutom de föreslagna 14 obrutna ljällområdena har verken redovisat tio väglösa områden med en minimiareal av 100 km2 men med i övrigt motsvarande kvaliteter som de obrutna områdena.

I rapporten ( SOU 1971:75 )Hushållning med mark och vatten och i prop. 1972: 1 1 l anges inom de väglösa områdena ett antal s. k. vildmarkskärnor. Riksdagens beslut innebär att övernattningsstugor för turism inte bör tipp- föras inom dessa områden. Verken har vid överläggningar rrred represen- tanter för länsstyrelserna funnit att tillräckligt underlag i dag saknas för att närnrare precisera omfattningen av kärnområden. för vilka ett sådant star— kare skydd skall gälla. Verken anser att en avvägning mellan den s. k. lät- tare turismen och de renodlade bevarandeintresscna bör kunna ske inom ramen för en fortsatt planering av markanvändningen inom fjällregionen bl.a. med ledning av det material som kommer fram genom pägaende ut- redningsarbete inom naturvårdsverket.

Verken föreslår att de s. k. väglösa vildmarksområdena fortsättningsvis i författningstext och liknande kallas obrutna områden i fjällregionen eller endast obrutna ljå'rllornråden. Motivet härför är att de aktuella onrrådena utifrån en mer vetenskaplig synpunkt knappast kan betecknas som vild- marker och att områdena inte heller är helt väglösa.

2.2.3 Bestil/nInc/.vcrfi'ir vissa r'w'kxanr/rt'n'r Vattenkrttliurbyggnucl Vattenkraftrrtbyggnader som inte tidigare har beslutats av statsmakterna bör enligt de riktlinjer som anges i prop. l972:111 inte få komma till stånd inom de väglösa vildmarksomradena.

Verken anser att till vattenkraftutbyggnad bör räknas också ny- eller till- byggnad av såväl kraftverk som tillhörande dammar. kanaler. reglerings- magasin m.m. När det gäller företag som kan tänkas medföra miljöförän- dringar av mindre omfattning. t. ex. vissa tunnelbyggen. höjning och sänk- ning av befintliga 'attenmagasin rn. m.. föreslår verken att en bedömning av tillåtligheten bör göras med utgångspunkt i åtgärdernas inverkan på mil- jön inom de obrutna fjällområdena.

Skogsbruk

1 de fastlagda riktlinjerna uttalas att Pessinki- och Rogenområdcna bör Undantas från skogsbruk. Dessa områden ligger i skogslandet. Inom de öv-

Prop. 1977/78: 31 8

Fig. 2. Av verken föreslagna vildmarksområden.

HED—

MARK

"AMA! .

LI klä,

ul" J x "I: =— .KIRUNA äJ/l

? ["'/f X/ %":rjuw

% & (ÅLAND ['

*.t

)X AV QVILHELMINA BETECKNINGAR: ! '; Qfx) / xx OASELE ——Redovisningsområde // ,, SYEINUER N fp. ,F*—_,/'I Förslag till minskning .STRÖMSUND

Uk! från berörd läns— fl styrelse som inte kunnat följas

ÖSYEISUND

A) "— Obrutna områden Å: ) .BERG

XX ,1' ! Rogen X (_- 2 Sylarna- Helags /J x..x'xx 3 Skäckerfjällon ( .HÅRJEDBLEN 4 Burvattnet X ( 5 Hotagen Xx X F.,-”' 6 Frostviken Nål!" 7 Ransaren &_IAX 8 Artfjället .ÅLVDALEN x 9 Tärna-Graddis 't 10 Sarek— Pite w FW 1 ] Kebnekaise 12 Rbato —Tsåkun x mg— ( 13 Pessinki X . 14 Muddus

x |. uoltÄnct &

r-Jx / *J & »

V

Prop. 1977/78z31 9

riga omrädena. vilka ligger i den egentliga fjällregionen förutsätter riktlin- jerna att skogsbruk inte är möjligt. Verken föreslar att samtliga obrtttna ljällomraden undantas fran skogsbruk. 'l"i|l skogsbruk bör dock inte räknas utnyttjande av rätt att ta virke till husbehov. De restriktioner för skogsbru— ket som föreslas skall enligt verkens uppfattning inte behöva innebära näg— ra väsentliga uppoffringar. Verken beräknar överslagsmässigt arealen pro- duktiv skogsmark som berörs inom de obnttna tjällomradena till ca 500 km: eller ca ().2 få? av den produktiva skogsmarksarez'tlen i landet.

Minera/brytning

Verken anser att utvinning av mineral inte bör få förekomma i ett obru- tet fjällområde även om detta inte klart framgar av riktlinjerna i prop. 1972: | l l. Enligt verken kan gruvbrytning emellertid vara ett av de från samhällelig synpunkt angelägna företag för vilka intresset att bevara de obrutna omradena kan få vika. Verken förutsätter att statsmakterna i sada- na fall efter en allsidig utredning laterjustera gränsen för det obrutna ljäll— omradet. Iinligt verken har det framkommit att mineralförekomsterna är ofullständigt kartlagda i fjällregionen och att framtida önskemål om att på- börja gruvdrift inte för tillfället kan förutsägas. Verken anser att denna osäkerhet talar för att områden. där en framtida gruvbrytning kan tänkas. inte bör undantas. De anser det rimligt att prospektering av mineral får förekomma även i fortsättningen inorn de obrutna tjällomrädena. Prospek- teringen måste enligt verken emellertid ske i sadana former att största möj- liga hänsyn tas till områdenas vildmarkskaraktär.

Turistu/1/('i_t,'_t_lniu_x:ur

I prop. 1972: | ll förutsätts att utvecklingen av tjällturism skall fortga inom de obrutna ljällomrädena men att inom de s. k. vildmarkskärnorna ytterligare övernattningsstttgor för turismen inte bör uppföras. Verken an- ser att de obrutna ljällotnrademt i en framtida planering bör behandlas på olika sätt med avseende på turistutbyggnad. sa att vandringsleder och övernattningsstugor för turism byggs ut i vissa delar av dessa medan de minst påverkade och mest skyddsvärda delområdena förblir outbyggda. Verken anser vidare. att turistutbyggnader inom de obrutna ljällomrädena bör begränsas till s.k. lättare turism. vilket innebär att t. ex. större hotell— anläggningar och skidliftar förläggs utanför dessa. Detta far emellertid inte hindra underhall eller komplettering av befintliga anläggningar om det kan förenas med syftet att bevara de obrutna fjällomrädenas vildmarkskarak- tar.

Övriga t'erkmm/it'lcl'

Utöver de verksamheter som nu har behandlats förekommer inom tjäll- regionen anläggningar av varierande slag. Exempel pä sådana är forsk- ningsstationer. kraftledningar. telemaster. renstängsel. batbryggor. land- ningsplatser för flyg samt bostadshus.

Prop. 1977/78: 3] lt)

Verken anser att som huvudregel bör gälla att åtgärder som kan fi.")rändra eller påverka omradets karaktär inte skall få företas inom ett obrtttet fjäll- område. Detta skall emellertid normalt inte hindra drift och underhall av befintliga anläggningar eller inskränka förekommande rättigheter med un- dantag för vad som tidigare har sagts om skogsbruk. Verken anser vidare att annat byggande än sådant som hänger samman med de areella näringar- na. vetenskaplig forskning eller som behövs för fjäll tandringsturism. inte bör tillatas titan särskilda skäl.

2.2.3 Ansvariga myndig/leteruc/t gemn;tföranclcinslrmnenI

Verken föreslar att riktlinjer för obrutna fjällområden läggs fast av rege- ring och riksdag som en vidareutveckling av riksdagens beslut med anled- ning av prop. 1972: l l l.

Sedan statsmakterna har tagit ställning till verkens förslag till avgräns— ning av obrutna fjällomraden och till resultatet av kommunernas plane- ringsarbete bör. anser verken. fortsatt planering och reglering av markan- vändningen inom fjällregionen i första hand genomföras av regionala och lokala organ. Verken föreslär att arbetet sker inom ramen för den fortsatta fysiska riksplaneringen och att det bör äligga berörda länsstyrelser och kommuner att bevaka att riktlinjerna följs och bedöma om föreslagna byggnadsföretag m.m. i och kring de obrutna tjällomradena är förenliga med dessa riktlinjer.

lnom kommuncma pagar f. n. översiktlig planering som ett led i den fy- siska riksplaneringen. Naturvårdsverket och planverkct har i sina yttran- den till regeringen över de kommunala riksplaneprogrammen föreslagit att de kommunala planeringsinsatserna i fjällvärlden de närmaste aren främst bör riktas in pa zonerna utanför de s. k. väglösa vildmarksomradena. Det är enligt verkens bedömning i första hand inom dessa zoner som avväg- ningar beträffande markanvämlningen erfordras pa lokal nivå. t. ex. avväg- ningar mellan fritidsbebyggelsens och turismens intressen. bevarandein- tressen och de areella näringarna. De kommunövcrsikter som utarbetas av fjällkommunerna bör omfatta även de obrutna fjällomradena.

Verken bedöme ' att en mer ingående kommunal planering i syfte att reg- lera byggnadsätgärder m. m. i första hand behöver riktas in på de vägnära zonema utanför de obrutna ljällomradena. Reglering av annan verksamhet såväl inom som utom de obrutna ljällomrädena bör liksom hittills — be- roende pä verksamhetens art — ankomma pa kommun eller länsstyrelse. lantbruksnämnd eller annan regional myndighet. sadan reglering kan avse trafik med terränggaende fordon. lägflygning. övernattningsstttgor. leder. renstängsel m.m. Verken understryker vikten av att kommunerna även vid den fortsatta planeringen av vägomlanden samrader med regionala och centrala organ.

Verken anser att det inte behöver utfärdas några särskilda förordnanden

Prop. 1977/78: 31 ff

om förbud mot tyngre exploateringar inom obrutna fjällomraden. eftersom sadana exploateringar förutsätter planprövning. Vad gäller föreslagna in- skränkningar för skogsbruk och anläggande av enskilda vägar bedömer verket att särskilda förordnanden. t. ex. enligt 7 eller l9 så naturvärdsla— gen (NVL) (l964:822. omtryckt l974: lUZSl kan behövas. Verken anger som alternativ att. pa samma sätt som har skett med skötseln av boksko- gar. det tillskapas en särskild fjällag sotn reglerar användningen av de obrutna fjällonn'adena. Vilket alternativ som skall väljas beror enligt vcr— ken bl. a. pa hur man vill se pa frägan om rätt till ersättning för de inskränk- ningar i niarkanVändningen som regleringen innebär.

3. Befintliga och planerade verksamheter och anläggningar 3.1 Bebyggelse

Bebyggelsen inom de obrutna fjällomrädena är med hänsyn till arealen av mycket ringa omfattning. Totalt finns ca 700 byggnader eller gardsbild- ningar. De fiesta utgör bebyggelse för fritidsändamäl. främst jakt- och fis- kestugor samt övernattningsstugor längs vandringslederna. l:".nskild fritids— bebyggelse finns i begränsad omfattning. lnom omrädena finns nagra stör- re turistanläggningar för fjällvandringsturism. de flesta inom Sarek— Pite-omradet. Bebyggelse med anknytning till rennäringen finns inom samtliga obrutna områden. Totalt finns för detta ändamäl ca [50 samevis- ten och ett 100—tal samestttgor. främst ren 'aktarstugor.

Hänvisningar till S3

  • Prop. 1977/78:31: Avsnitt 2, 7

3.2. Vägar

lnom de föreslagna obrutna fjällomradena finns ett begränsat antal vä- gar. Dessa utgörs av enskilda vägar och skogsbilvägar. vilka slutar blint in— ne i omradena. Sammanlagt finns redovisade ett tiotal vägprojekt. vilka befinner sig pä olika diskussions— eller planeringsstadier. Därtill komtner nägra enstaka planerade skogsbilvägar vilka kan tangera gränsen för obru- tet fjällomrade.

Fyra större vägprojekt har en sådan karaktär att de skulle dela ett före- slaget obrutet omradc i tvä delar. Projektet l.jungdalcn—Välädalen i Jämt- lands län berör Bergs och Åre kommuner. Vägprojektet Storjola—Ankar- vattnet i Jämtlands län berör främst Strömsunds kommun. Projektet Am- marnäs—'l"ärnaomrädet (N Fjällnäs) i Västerbottens län berör Storumans och Sorsele kommuner. Den planerade fortsättningen på vägen Vie- tas—Sitasjaurc till Skjomen i Norge ligger i Gällivare kommun men gränsar till Jokkmokks kommun i söder varför bada kommunerna berörs.

3.3. Vattenkraft

Samtliga föreslagna obrutna fjällomräden utom Rogen. Tärna—Graddis. Rasm—"l'säktsä. Pessinki och Muddus är pä ett eller annat sätt berörda av

Prop. 1977/78z3l lZ befintliga vattenkral'tföretag. lN/föiligheterna till nya vattenkraftutbyggtut- der i bl. a. Norrland har inventerats. Samtliga omraden utom Rogen. Räs- to ---'l"saktso. Pessinki och Muddus berörs av inventerade utbyggnadsmöi- ligheter.

lnvcnteradc utbyggnadsprojekt inom de obrutna fjällomri'idena fördelar sig enligt följande sammanställning. Förutom de i sammanställningen upp- tagna anläggningarna berörs Skäckerfjällen och Artfjällen i sina ytteromra— den av projekten 'l'orrön resp. Klippen.

lnventerade vattenkraftprojekt inom obrutna fjällområden

Älv F.nergi Priori- ()brutet Alvsträcka GWht/ar tering2 fjällområde Kalix till": Kaitumjaure l ut 4 Kebnekaise Lnlr' z'ilt': Vuoiatätno ] 235 4 Sarek-Pite Petsaure 80 3b " (f.ermejaure) pump Kebnekaise Källflöden till Luleälv 995 4 Sarek—Pite Pärlälven 250 4 " Skellefte ('i/t': Bartaure 85 3b Sarek-Pite Storselet 130 3b Tärna-Graddis Unn-' älv.- Fjällnäs 250 4 Tärna—Graddis Överstjuktan 50 3b '" Ångt'rmuniilt't'n: Saxäns överledning 30 | Ransaren Övre Vojmän IZO 4 " Lejarälvcn 49 3b Frostviken Storan 74 l ” Indalsälven: Storfulvurn. reglering 48 4 Hotagen Åbervattnet. reglering 24 2 Burvattnet Hosjö mr 4 Sylarna—Helags Kölsjön. reglering ll 4 " Blahammarmyren (Handöl) 446 4

' GWh = Gigawattimme = milj. kilowattimmar

2 Gradering i klass l—4 enligt bctänkandena (SOU 1974122) Vattenkraft och miljö. resp. (SOU l976: 28) Vattenkraft och miljö 3. Klass 4 anger högsta bevarandevärde. '" Avser projekt l.,illfulvurns kraftverk med reglering av Lill- och Storftrlvurn.

3.4. Skogsbruk

Huvuddelen av de obrutna fjällomr'ftdena ligger ovan barrskogsgränsen. De ligger också i allt väsentligt ovanför den s.k. skogsodlingsgränsen. Denna gräns drogs i början av l950-talet av domänverket och avsåg att ut— skilja de omräden inom vilka gängse skogsbruk da inte ansågs kunna bedri-

Prop. 1977/78z3l 13

vas av biologiska. klimatologiska och ekonomiska skäl. Samtliga omraden ligger helt ovanför gränsen för svårföryngrad skog (sc fig. 3). Denna gräns har tillkommit efter beslut av Kungl. Maj:t med stöd av skogsvärdslagen (1948: 237). Ovanför gränsen far. pa mark som inte tillhör staten eller kyr- kan. avverkning för annat ändamäl än husbehov inte ske utan skogsvårds- styrelsens tillstånd. Avsikten härmed är att förhindra sådan olämplig av— verkning som skulle omöjliggöra eller avsevärt försvara äterväxten.

[ Norrbottens och Västerbottens län utgörs de obrutna områdena hu- vudsakligen av kronoöverloppsmark medan de i Jämtlands och Koppar- bergs län i huvudsak utgörs av s.k. renbetesfjäll. "lillsammans utgör dessa områden mer än 95 'i'? av de obrutna fjällområdenas totala areal. De obrut- na fjällomrädena karaktäriseras sälunda av kalfjäll. sjö och myrmarker samt områden med fjällbjörkskog. Barrskog förekommer framför allt i dal- gångarna i omradenas östra delar.

Arealen produktiv skogsmark inom de obrutna områdena omfattar enligt skogsstyrelsen totalt ca 140000 ha. Av dessa ligger mer än 2/3 inom Norr- bottens län. Virkesförrädet uppgår till ca 6 milj. skogskubikmeter (m”sk). Till dessa arealer kommer dessutom vissa av statens skogsmarksarealer och virkesförråd i Norrbotten som inte har kunnat uppskattas.

Staten är den dominerande skogsägaren i de aktuella omradena. Mindre än 10 C? av den produktiva skogsmarken ägs av skogsbolag och enskilda. Några tiotal enskilda fastigheter äri sin helhet belägna inom gränsen förde föreslagna omradena. Mer än 90 (På- av statens produktiva skogsmark inom områdena ligger ovan skogsodlingsgränsen.

Villkoren för skogsbruk inom de aktuella områdena är ogynnsamma bl.a. pågrund av de biologiska och klimatologiska förhållandena och bris- ten pä vägar. I de aktuella skogsomrädena nedanför skogsodlingsgränsen uppgär den årliga skogsproduktionen till i genomsnitt ca 2 milsklha. ()van skogsodlingsgränsen är den i genomsnitt ca 1.2 nf'sk/ha. Gränsen för vad som betecknas som produktiv skogsmark brukar sättas vid 1.0 mäsk/ha.

Skogsstyrelsen har bedömt att ett totalt förbud mot skogsbruk inom de föreslagna områdena skulle innebära ett bortfall av potentiella sysselsätt- ningsmöjligheteri skogen på 80—100årsverken. Därtill kommer sysselsätt- ningsbortfallet i vissa delar av Norrbottens län. F.n. bedrivs emellertid skogsbruk i dessa områden i mycket ringa omfattning. På t.ex. statens mark och ovan skogsodlingsgränsen sker ingen avverkning alls.

Hänvisningar till S3-4

  • Prop. 1977/78:31: Avsnitt 4.3.3

3.5. Mineralbrytning

Intresset för och förväntningarna på prospekteringsarbeten i fjällvärlden har ökat under senare år vilket bl.a. belyses av att antalet ansökningar om gruvrättigheter har ökat betydligt sedan 1972. Trots den hittills mycket be- gränsade prospekteringen täcker sökta och beviljade inmtrtningar och ut- mål 60 C? större yta per ytenhet inom de obrutna fjällområdena än inom Sverige som helhet.

Prop. 1977/78: 31 14

32 || nu) | 2(C) l am) | 4(E) | S(F) lac) I 7(H) [_ au) | ' O(K) | 1(L) [_ th) |3(N> — ä ä 5 & å — 31 31 —7an mo— 30 30 29 iiiiiii 29 ——1!l| 750)— 28 28 — _l 27 27 —7III _. 26 26 75 ARTFJÄLLET SFX *. nl " _m » . |_. _. - "A ge 24 _557 24 73 23 _m nm— 22 22 21 21 -—71m 7100— 20 20 19 19 —m mon—l Förslag till. 18 .. . 18 OBRUTNA FJALLOMRADEN _ obrutet fjällområde _ (förslag enligt statens naturvårds- 17 verk och statens planverk 1975-10—30) 17 väg _” järnväg m— -.' länsgräns ”6 i ——————— kommungräns 16 __ k kommuncentrum __ "DKW kommunnumn 15 _ _ skogsodlingsgröns 15 ___ gräns för svårföryngrad skog fm ........... barrskogsgröns m— 14 14 13 0 50 100 150km 13 ix .

Prop. 1977/78: 31 15

lnom dc obrutna fjällomradena är ca 700 km'-' belagda med gruvrättighe- tcr eller finns ansökningar om gruvrättigheter registrerade. Dessa upptar ca 1.5 'i? av den totala arealen obrutna ljällomrr'rden. Därtill kommer stats— gruvelälten vid Remdalen. Stekenjokk. Raotevarc. Nakerivaara och Ek- strömsberg med omfattande arealer. Av de ovanstående 700 km: upptas ca (375 km2 av inrntttningar och arankoncessioner. Resterande ca 25 km! är ut— lagda sorn ttlrnal vilka fördelar sig pa de obrutna lji'tllomrädcna enligt föl— jande samrnanställning.

Utmålslagda malmfyndigheter och mineral inom obrutna fjällområden den 30 september 1976

Rogen Sullidmalm i'm-sh,», klass A. i drift. (iravan och utmälen ligger utanför omradet men vissa inmtrtningar sträcker sig in i detsamma. Grums/ön. klass B. förberedes för drift. Nuvarande utmal ligger söder om det obrutna ljällt'trnradet men malmen är ännu ej avgränsad norrut. Sylarna-Helags ()Iivinsten- Lil/u Rötlhr'rgz'l i drift.

täljsten Hum/(il i drift. Brytning utanför området. men vissa utmal sträcker sig in i detsamma. Sallidmalm Grrrrt't'ilt'n (Ramundberget). klass (.". Lil/.tir'iyrur'mr. klass C. Vurgrjt'irnsrr'i/cn. klass C". För alla tre gäller att ulmalen ligger strax utanför omrädet men mineraliseringarna sträcker sig in i detsamma.

Frostviken Srrltidmalm .S'rukwriokk. klass A. i drift. Gruvan ligger utanför men malmförekt'tmsten fortsätter åt söder och löper in i det obrutna .fji'tllomrr'idet.

Koppar-

7inkmalm .-lnkurrtrmrt'r. klass A. Nickel— Lrj/uryrm'un. klass C. krornrnalrn Miljö/Isgata!rmr. klass C.

Ransaren Sallidmalm Ll'l'flllll/HlL'H. klass A. Malmens fördel ligger inom det obrutna omrädet. Runn/alen. klass A. lnom statsgruvelältet och därför ej rrtmalslagd. Iiuilxulxnjmrfr/"u. klass B. lnom statsgruve— fältet och därför ej utmalslagd. [.,-"'rmu (.iuimrtid/tku, klass A. Duni/rymt. klass B. Artljället Sullitlmalm (']n'is'lnft'urclu. klass B. 'liärna—(iraddis Sullidmalm I.:rixt'ull. klass A. i drift. (irtrvanlägg— ningarna ligger f. n. utanför omrädet men Kaatskymalrnen och N och S Nadokrnalrnerna sträcker sig in i det obrutna l]ällomri'ulet. Nr:.t'tr/jäll klass C'. Sarek—Pite Sallidmalm Suu/o. klass (.".

Titanji'rrnrmtlm Ruurt't'urt'. klass A. Magnesit Ruktn ('l'arrekaiscl. klass B. De två

Kebnekaise 'liitanjärnmalm .l ärnmalm

senare förekomsterna är belägna inom statsgruvelältet och därför ej atmalslagda. AAAut'tlrc-fllt'lkz;grm'nrmr. klass B. Pul/uk (Pattovarel. klass A. lltll'l'tf/tlllrt'. klass B.

Prop. 1977/78z31 16

Run/tagen. klass B. Tjåuriku. klass B. Ekrrrömxbcrg. klass A. Utmalen sträcker sig delvis innanför gränsen till det obrutna ljällomradet. Strll'rdmalm Umm Alu/tals. klass C. Sjungt'li. klass C. erpsaltjuurc. klass C. Vul/lg/ukk. klass C. AIberia-St'ungeniire. klass C. Rasto-Tsfrktso Sullidmalm Ruylrzisruaru. klass C. Järnmalm 'Ijat'elk. klass B. I.:mrinarmnanwr. klass B. Tjärn). klass B. Pessinki .1ämmalm Paljuxjärt-i. klass B.

Förklaringar: Klass A: Gruva i drift eller malmförekomst av större betydelse. Klass B: (__)vriga malmförekomster samt marginella fyndigheter. Klass C: Ovriga utmälslagda fyndigheter.

Gruvrättigheter inom de obrutna fjällonträdena innehas av såväl staten som enskilda. Statens innehav exkl. statsgruvefälten uppgår till drygt 400 km2 och trtgör ca 20 '.5'2 av statens gruvrättigheter i hela landet.

Inom de obrtrtna ljällomritdena finns vilande statliga järnmalmsfyndig- heter vid Pattok. Renhagen. "fjärrojakka. Ekströmsberg och Raotevare. Fyndigheterna trpptar en areal av ca 240 milj. ton och utgör ca 20 9? av den totala statliga järnmalmsreserven. De järnmalmsfyndigheter som bedöms ktrnna komma i fråga för exploatering i framtiden är Pattok. Tjårrojäkka och Ruotevare. Livslängden pä brytningarna beräknas i samtliga fall till 15—20 är.

3.6 Turism och friluftsliv

Anläggningar för turism och friluftsliv är ojämnt fördelade mellan de obrutna fjällområdcna. Områdena Muddus. Pessinki. Skäckerfjällen. Ran- saren och Artfjället är obetydligt utbyggda med leder. övernattningsstu- gor. anläggningar för fritidsfiske osv.. medan områdena Rogen. Sylar- na—Helags. Kebnekaise samt vissa delar av Sarek—Pite och Räs- to—"l'säktso är relativt väl utbyggda.

l nio av de 14 obrutna fjällonträdena planeras utvidgning av befintliga el- ler byggande av helt nya anläggningar. lnom Pessinki. Muddus. Artfjället. Ransaren. Skäckerfjällen och Rogen planeras f. n. inga utbyggnader. (")m- fattningen av utbyggnaderna uppgär till ca 15 nya vandringsleder och ett 40-tal övernattningsstugor med ca 20 bäddar vardera. Därtill kommer sex anläggningar för fritidsfrske. nagra proviantförsäljningssttrgor samt vissa utbyggnader av lji'illstationerna Sylarna. Blahammaren och Kebnekaise. Beroende på den framtida utvecklingen av Kebnekaiseomrädct i turistiskt avseende. bl.a. vad gäller tillkommande vägar. finns planer på nya turist- anläggningar vid Ritsemjokk och Vietas.

Samtliga obrutna fjällornräden utom Muddus och Pessinki berörs helt el- ler delvis av naturvärdsverkets förslag till förbudsområden för körning i

Prop. 1977/78: 31 17

terräng med terrängfordon och motorfordon. lnom 13 föreslagna förbuds- omri'rden planeras ca 1800 km märkta skoterleder. Ca 1000 km av dessa ligger inom obrutna fjällområden.

3.7. Rennäring och fiske

Renskötsel bedrivs inom samtliga föreslagna obrutna fjällomräden. Be- byggelse för detta ändamal såsom samevisten och renvaktarstugor finns inorn alla områden. Totalt linns ca 100 samevisten för drygt 450 hushåll inom de aktuella områdena.

Tva vägar av betydelse för rennäringen är planerade. dels vägen till Lai- moviken pa norra sidan av Torneträsk. dels en väg till Nälkeäive vid Kön- kämä älv. Båda vägarna sltrtar blint inne i Rästo-"l'säktso obrutna ljällomra- de.

Fisket utgör en integrerad del av renskötseln. och inom de obrutna fjäll- områdena i Norrbottens län bedrivs förvärvsmässigt fiske av ca 250 perso- ner. främst samer. 1 de övriga länen förekommer inget yrkesmässigt fiske men däremot ett relativt omfattande husbehovsfiske. l Västerbottens län har ca 1000 personer tillstånd att bedriva begränsat fiske med nät på kro- nans vatten. Många av dessa vatten ligger inom obrutna fjällomraden.

4. Remissyttrandena 4.1 Allmänt omdöme om rapporten

Flertalet remissinstanser är positiva till de principer som verken har lagt till grtrnd för avgränsningen av de obrutna fjällomr'ädena och till vad ver- ken anför om regleringen av vissa verksamheter inom områdena. Många av dessa remissinstanser pekar på att förslaget öppnar möjligheter att skydda de värden som en orörd natur utgör från både naturvftrdens och ta- rismens synpunkt i säväl svenskt som internationellt perspektiv.

lnvändningarna mot verkens förslag riktar sig i allt väsentligt mot en- skildheter i förslaget vad gäller gränsdragningar i vissa avsnitt samt för- slagets konsekvenser för vissa verksamheter. främst skogsbruket och gruvindustrin. Sveriges geologiska rnrdersökning (SGU) har som enda re- missinstans ifragasatt avsättningen av hela omräden. SGU anser att det bör prövas om inte Burvattnets. Frostvikens. Ransarens och Artfjällets obrutna fjällområden skall utgå ur förslaget.

Statens vägrar/t', donränrerkct och SGU anser att deras yttranden till verken i samband med det preliminära förslaget inte har beaktats i tillräck- lig utsträckning. Liknande synpunkter framför bl.a. länsslyrelsw'na i Väs- terbottens och Norrbottens län. .S'kogrsstvrclsrn framför kritik för bristan- de samräd mot bakgrund av uttalanden från regering och riksting.

2 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr.?!

Prop. 1977/78: 31 18

4.2. Benämningar och urvalskriterier

Verkens förslag att benämna de tidigare s. k. väglösa vildmarksomräde- na obrutna fjällomraden har allmänt accepterats av remissinstanserna. Svenska samernas riks/örblon/ understryker att benämningen obrutna tjällomraden bättre t'tterspeglar områdenas karaktär än den tidigare benäm- ningen vildrnarkson'traden.

Verken har avgränsat och definierat ornradena frän tillgänglighetssyn- punkt sä att de snarare präglas av relativ svärtillgi-inglighet än av orördhet. Länsstyralswr [ Norrbottens län anser att htrvtrdkriteriet för avgränsning- arna borde ha varit områdenas orördhet. Kungl. t'elt'nskupsakut/alnic'n pe- kar pa att verkens tillgänglighetsmatt kan vara riktigt från friluftssynpunkt. men att det inte är väl valt sett fran vetenskaplig bevarandesynpunkt.

Verkens förslag att ett obrtrtet fjällomräde skall ha en areal av minst 500 km= har godtagits av de flesta remissinstanserna. Srcnsku nutnrskyt/ds/å'ir— eningen (SNF) och Sveriges jfillbiologiska nngt/oins/i'n'wring. Svenska jjällklubben. Kungl. t'etenskapsakude'/nian och nolnrhislorisku riksmuseet anser dock att ocksä de tio mindre områdena med en areal av endast 100 km2 som verken har redovisat och som har kvaliteter motsvarande de före- slagna 14 obrutna fjällomrädena bör avsättas som obrutna ljällområden el- ler ges ett motsvarande skydd.

Som redan har nämnts anser SGU att det kan ifrågasättas om verkens utökning av de ursprungliga sju s.k. vildmarksomrädena till 14 obrutna tjällomräden till alla delar är motiverad. Flera andra remissinstanser note- rar den kraftiga utökning som verken har gjort och är i vissa fall kritiska till denna. utan att närmare ange vilka områden eller delområden som inte borde ingå. 1 de fall verken inte har följt de berörda länsstyrelsernas tidiga- re avgränsningsförslag (se fig. 2) hävdar dessa att deras tidigare förslag skall gälla.

De allra llesta remissinstanserna har godtagit verkens avgränsning av vägzoner i anslutning till de obrutna omradena. Länsslyrv/swt i A-"orrbol- lens län anser emellertid att zonerna är för smala. att de ger en alltför stark begränsning av handlingsutryrnmet och att de kan motverka den planering och helhetssyn som är nödvändig med hänsyn bl.a. till bevarande- och rennäringsintressen. l överensstämmelse med vad som angavs som av- gränsningskriterium för s. k. väglösa vildmarksområden i rapporten (SOU 1971 : 75) Hushållning med mark och vatten anser länsstyrelsen att zonerna bör ha en bredd av ca 8 km.

4.3 Bestämmelser för vissa verksamheter 4.3.1 l"('i,r.(tll'tl_wri/r_t.:

De remissinstanser som har uttalat sig i fräga om att anlägga vägar är eniga om att som htrvttdprincip bör gälla att vägdragning skall vara förbju-

Prop. 1977/78: 31 19

den i ett obrutet tjällomrade. Det rader däremot delade meningar om hur principerna skall tillämpas. Företrädarna för de ideella och vetenskapliga naturvärdsintressena vill ha ett generellt förbud medan berörda länsstyrel— ser och kommuner önskar tnöjlighet att pröva och bedöma varje omradc och vägbyggnadsprojekt för sig.

Kungl. t'etwrskupsaktule/nian. mrtnrhisttiriska riksmuseet. SNF och Sverigesfältbiologiska ungdomsjörwring samt Svenskajjiillklubben stöder således helt verkens förslag att vägar inte får anläggas inom de obrutna fjällområdena. Svenska samernas riksförbnmt' och Frilrd'tsfränriandet stö- der verkens förslag som princip. men kan tänka sig att undantag görs i sär- skilda fall.

Remissinstanserna instämmer i verkens bedömning att genomgående vägar ger större omgivningspåverkan än vägar som sltrtar blint inne i ett område. Statens t'ägt'erk. skogsstyrelsen och [änsstyre/serna i Norrbot- tens och Västerbottens län anser att beslut om vägar som slutar blint bör ktrnna fattas på länsnivå.

Vägrerket framhåller att det. om allmänna vägar skall tillåtas ingå i ett obrutet område. maste klarläggas att inte enbart drift och underhåll trtan även för vägarnas funktion nödvändiga förbättrings- och ombyggnadsät- gärder skall tillåtas utan särskild prövning av regering eller riksdag.

När det gäller de diskuterade vägbyggnadsprojekten inom de obrutna fjällområdena tillstyrker de berörda kommunerna och länsstyrelserna i all- mänhet resp. vägprojekt.

Sveriges tnristrtid trttalar sig för att de planerade vägdragningar som bl. a. har förutsatts i samband med en utveckling av de s. k. primära rek- reationsomrädena inarbetas i förslaget till obrutna fjällområden.

Remissinstansemas ställningstaganden till enskilda vägprojekt redovi- sas i det följande ( avsnitt 5 )..

Hänvisningar till S4-2

4.3.2. Vattenkrotintbyggnm/

Såväl statens industriverk som statens t'tttte/tfollst'erk. Cerrtrulu drift- ledningen (CDL) och Vattf'nreg/eringsföretage/rs .s'omarbetsorgan (VA— SO) framhåller. att det är angeläget att vattenkraftutbyggrradsfrägorna inom de obrutna fjällområdena behandlas i ett sammanhang och då i an- slutning till betänkandet (SOU 1976: 28) om vattenkraftutbyggnad i norra Norrland.

SNI-' och St'eriges_fl'iltbiologiska llIllg't'IHNISftljl'GllI-HJJ samt Kungl. t't'tcn- skupsuk(nie/nimi instämmer i verkens uppfattning att vattenkraftutbygg- nad inte bör få komma till stånd i de obrutna tjällområdenr-t. Verkens tipp- fattning att utbyggnadsföretag som kan tänkas medföra miljöförändringar av mindre omfattning bör bedömas med utgångspunkt i åtgärdernas in- verkan på miljön. ger enligt Fri/rtftsfrc'inr/nndvt en icke önskvärd öppning för exploatering. Kungl. ratenskapsakudwnicn framhåller att miliöföri'rnd-

Prop. 1977/78z3l 20

ringarna i samband med en vattenkraftutbyggnad inte är begränsade till vattnet och stranden utan innebär långtgående effekter även pa den högre faunan. .

Stutt'nx t'attunflt/lsrt'rk. ("DL och VASO tolkar verkens förslag så. att av samma skäl som man utpekar tjällomrftden säsom obrutna trots att de har inslag av stora vattenkraftprojekt. bör nya utbyggnader med motsvarande tyngd kunna godtas inom de obrutna fjällomrädena. De stora projekt som avses är bl. a. Ritsems kraftstation och Sitasjaures reglering samt Ransa— . rens och Sylsjöns regleringar.

lde fall remissinstanserna har tagit ställning till enskilda utbyggnadspro- jekt redovisas detta i det följande ( avsnitt 5 ).

Hänvisningar till S4-3-2

4.3.3. Skogsbruk

Verkens förslag att samtliga obrutna fjällomraden skall undantas från skogsbruk stöds av naturvärdens företrädare. medan skogsbrukets företrä- dare anser att förslaget gär förlängt och att det. om det genomförs. innebär betydande konsekvenser för såväl den enskilde som för samhället vad gäl- ler ekonomi och sysselsättning. .

Verkens bedömning att förslaget sannolikt inte kommer att innebära några väsentliga uppoffringar för skogsbruket kritiseras av skogsbrukets företrädare. De hänvisar till den preliminära undersökning som skogssty- relsen har gjort om konsekvenserna av ett generellt skogsbruksförbud inom de obrutna tjällområdena (se avsnitt 3.4 ). Dunn'inrerket. skogsstyrel- sen och Skogsitulnxtriw'ntts santar/wtxtttskntt anser att ttppoffringarna blir väsentliga för skogsbruket. samhällsekonomin och för sysselsättningen inotn vissa områden. Man framhåller att långtgående inskränkningar för skogsbruket blir särskilt allvarliga med anledning av den rådande bristen på virkesrävara och att situationen kan bli särskilt svar för mindre sågverk som ligger i anslutning till områdena.

Domänverket konstaterar att något intensivt skogsbmk med kalavverk- ningar inte förekommer ovan skogsodlingsgränsen på grund av föryng- ringssvarigheter och att någon snabb utveckling av intensivt skogsbruk i stor skala ovanför nuvarande gräns inte torde komma att ske. Domänver- ket papekar emellertid att intensiv forskning och försök i praktisk skala pa— gär vad gäller såväl nya skogsvärdsmetoder som nya trädslag.

äde skogsstyrelsen och dmnit'nrcrket förordar att gränserna för obmtna tjällomraden i huvudsak dras i barrskogsgri'insen. Verken bedömer att allt- för stor hänsyn inte skall tas till skogsodlingsgränsen eftersom denna är be- roende av ekonomin i skogsbruket och således ingen för framtiden fixerad gräns.

Flera remissinstanser som företräder skogsbmket pekar på svärigheter- na att mer i detalj bedöma konsekvenserna för de enskilda markägarna på grund av förslagets översiktliga redovisning.

Prop. l977/78: 31 :|

Skt)gsstyrelsen. St'erigvs sk(tgst'igarqförcningars t'iks/i'it'lntttcl och Skogs- imlttstricrnus sunzarbvtsntskutt anser därför att de slutgiltiga gränsdrag- ningarna bör göras på regional och lokal nivå med deltagande av företräda- re för skogsbruket. naturvården och berörda kommuner. Lt't'nsstyrelscn [ Jämtlands län framför liknande synpunkter.

Ihnnt'invwket påpekar att det är viktigt att inga restriktioner för skogs— bruket läggs ut i form av skyddszoner närmast områdena.

SÅ"().Q-V-W)'l'('/-S'('II konstaterar att enskilda fastigheter i några tiotal fall helt är belägna inom gränsen för obrutna tjällområden och att ett skogsbruks- förbud för dessa får betydande konsekvenser. Sveriges skqus't'igurus riks- förbund föreslår med anledning av detta att man bör undersöka om inte skogsbruk i viss omfattning ända skall kunna bedrivas inom ett obrutet tjällområde. Förbundet framhåller också att de skogsägare som drabbas tnåste få ersättning för den förlust de gör genom ett totalförbud mot skogs— drift eller genom restriktioner för skogsdriften.

När det gäller verkens förslag i fråga om rätt att avverka skog för husbe- hov inom obrutna ljällomraden föreslar lättsstyrt'lscn i lf'iistcrhuttuns [än att skogsbruksförbudet ges en sådan utformning att domänverket även i fortsättningen inom dessa omraden kan upplåta rätt till avverkning till hus- behov av barrvirke till ortsbefolkningen samt avverkning av björk till avsa- ltl för beredande av sysselsättning. Länsstyrelsen påpekar att bestämmel- ser med denna innebörd f.n. gäller för Vindeltjällens naturreser 'at. Läns— styrelsen anser emellertid att något beslut om reglering av skogsbruket inte hör fattas i avvaktan på resultatet av pågående tttredning om tillgången på skogsråvara.

Länsst_vrelsw: i Nurr/mttens [än anför att länsstyrelsen med hänsyn till det svåra sysselsättningsläget och konsekvenserna för näringslivet i länet i viss mån har omprÖVat sitt tidigare ställningstagande vad avser skogsdrift inom de obrutna ljällområdena. För Pessinkiområdet föreslås vissa gräns- jttsteringar och för öVriga skogsområden inom de föreslagna obrutna tjäll- omrädena i länet anser länsstyrelsen att något totalförbud inte skall råda. Svenska skogsurhetttrq/å'irlntndct pekar ocksa på svarigheterna att skaffa tillräckligt med skogsri'ivara och på sysselsättningssvårigheterna för gles- bygdsbefolkningen i de inre delarna av Norrland och Dalarna.

Hänvisningar till S4-3-3

4.3.4. Mincrul/7rytning

Flera remissinstanser konstaterar att den del av tjällregionen inom vil— ken de föreslagna obrutna fjällområdena ligger är bristfälligt känd från geo- logisk synpunkt. Man hänvisar till det ogynnsamma läget från transport- synpunkt och det fört'tldrade geologiska kartmaterialet. Man pekar också på att intresset för prospektering i ljällområdena har ökat på senare år. Sta/('tis industriverk konstaterar att sökta och beviljade inmutningar och utmål täcker 60'5'? större yta per enhet inotn de föreslagna obrutna fjällom-

Prop. l977/78:31 22 rådena än inom Sverige som helhet trots den begränsade prospektering som har bedrivits.

t'Vt'i/nnt/errl't'ir statens grttvegendmn. SGU och Ltmsmvaara Kirunavaa- ra AB (LKAB) berör vårt utlandsberoende av vissa metaller och de försörj- ningskriser som kan uppstå med anledning av detta. Nämndenji'ir statens grnvegemlwn anser att man genom ökade prospekteringsinsatser på sikt kan minska utlandsberoendet. Om insatserna leder till brytvärda malmfyn- digheter kan också kraven på beredskapslagring minska samtidigt som be- redskapen på längre sikt förbättras. Nämnden konstaterar att det således är av vikt för landets långsiktiga försörjning och för beredskapen inför eventuella försörjningskriser. att landets mineraltillgångar görs tillgängli- ga. l.lx"AB anser att Norrbottens inland håller på att utvecklas till ett av Ett- ropas mest intressanta mineralområden.

SGU och LKAB anser att verkens förslag när det gäller prospektering och gruvbrytning innebär en klar skärpningjämfört med uttalandena i rap- porten (SOU l97lz75) Hushållning med mark och vatten och prop. l972:lll. LKAB framför som sin mening att mineralförsöijningcn och gruvindustrins intressen inte har beaktats på ett nöjaktigt sätt. SGU och LKAB framför starka farhågor för att intresset för prospektering skall minska kraftigt inom och i anslutning till de obrutna tjällområdena. Flera andra remissinstanser framför liknande synpunkter. Statens industriverk uttrycker oro för att prospekteringsverksamheten skall minska på grund av ökad osäkerhet hos prospektörerna om förutsättningarna att få till stånd en brytning av påträffade fyndigheter. lndustriverket konstaterar också att de utredande verkens förslag inte ger besked om hur omfattande prospekte- ringsinsatser som accepteras eller hur långt dessa kan tillåtas gå för att ge klarhet om en fyndighets brytvärdighet.

SGU bedömer att prospektering även i närheten'av de obrutna fjällområ- dena kommer att försvåras på grund av att de landskapspartier som inte in- nefattas i förslaget är fördelade på skilda områden och smala tungor (se fig. 2). SGU påpekar att modern prospektering ofta sker som fullprospekte- ring. dvs. genom kombination av ett flertal metoder för att spåra och un- dersöka malmer och mineral inom ett brett register. Många av de geologis- ka problem som därmed uppstår måste lösas genom att man gör undersök- ningar utanför de skilda mineraliseringsomri'idena. En effektiv prospekte— ring förutsätter därför att undersökningsarbetena kan bedrivas inom stora sammanhängande områden.

Med anledning av farhågorna för att prospekteringsvcrksamheten inom och i anslutning till de obrutna ljällområdena skall minska anser SGU det nödvändigt att genomföra en regional översiktsprospektering. SGU m.fl. anser det vidare nödvändigt att det kommande förslaget vad avser mineral- hantering utformas så. att en önskvärd undersökning och prospektering främjas. Iindast därigenom. framhåller SGU. kan man erhålla den kunskap och kännedom om grundläggande geologiska förhållanden. malmer och

Prop. 1977/78: 31 23

mineral. som är en förutsättning för att framtida beslut om t. ex. eventuell gruvdrift skall kunna vägas mot övriga intressen. Svenska grav/i'ireningen framför liknande synpunkter.

SGU pekar också på riskerna för att forskning och geologisk kartcring på sikt kan komma att stagnera i samband med en minskande prospekte- ringsverksamhet. På sikt kommer därmed vår kunskap och kännedom om geologi och malm/mineraltiIlgångarna i de obrutna tjällområdena och där- med hela fjällkedjan att markant reduceras. framhåller SGU vidare.

i'är det gäller utformningen av bestämmelser för prospektering och grtrvverksamhet förordar gruvintressenterna en ordning där prospektören på ett relativt tidigt stadium kan få besked om formerna och villkoren för vidare undersökning eller brytning.

Nämnden/"iir statens _erttvegenclom tänker sig att områdena kan likstäl- las med t.ex. nationalparker vad gäller hinder mot inmutningsrätt eller koncession. (.)m förslaget genomförs bör det dock enligt nämndens mening också övervägas om inte någon form av koncessionsförfarande bör infö- ras. Detta kan då ske antingen genom att en koncessionsnämnd inrättas el- ler genom att gruvlagen sätts ur kraft i områdena och reglerna i lagen om vissa mineralfyndigheter tillämpas även för inmutningsbara mineralfyndig— heter liksom för s. k. jordägarmineral.

Statens iminstriverk framför liknande förslag i fråga om bedömningen av ansökningar om tillstånd till undersökningsarbeten inom de obrutna tjäll- områdena. Verket föreslår att minerallagens bestämmelser görs tillämpliga inom de avgränsade områdena. oavsett om ansökningarna avser inmut- ningsbara eller koncessionspliktiga-r mineral. Utöver fördelen med en likar- tad bedömning skulle ett sådant förfarande även ge möjlighet att med stöd av lt) ; minerallagen ställa de särskilda villkor för trndersökningsarbetet som föranleds av varje delorrrrådes speciella karaktär. Verket framhåller vidare att även prospektören torde ha viss fördel av en sådan handlägg- ning. då han redan genom remissförfarandet i undersökningsärendet kan få ett visst begrepp om omfattningen av motstående intressen inför en even- tuell senare ansökan om bearbetningskoncession.

Flera remissinstanser berör behovet av riktlinjer eller bedömningsgrun- derföravvägningen mellan naturvårdsintresset och gruv- eller andra mot- stående intressen. Bolia'en AB m.fl. anser det också angeläget att det finns lämpliga former för samråd mellan berörda parter inför de större prospek- teringsinsatser inom obrutna fjällområden som på sikt torde komma till stånd.

De berörda liirrsst_vrelserna anser att prospekteringsverksamheten inom de obrutna fjällområdena inte får hämmas. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser dock att särskilda aktsamhctsregler bör gälla även för prospekte- ringen. Länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län betonar att möjligheter att utnyttja brytvärda mineral bör finnas med tanke på dess be- tydelse för sysselsättningen. Länsstyrelsen i Norrbottens län motsätter sig

Prop. 1977/78:31 34

bestämt verkens förslag att gruvbrytning inte skall få förekorrrma. Länssty— relsen anser att det bör finnas möjlighet att få en villkorlig tillåtlighetspröv- ning av eventuella fyndigheter redan innan större prospektcringsinsatser påbörjas.

Såväl SNF och Sveriges _l't'i/tbiologiska nngtlonrsfl'irening som Kungl. r'etenskapsakatlenrien förordar stor restriktivitet vad gäller prospektering och gruvbrytning inom de obrutna fjällområdena. SNF och Sveriges fli/t- bio/ogiska Itngdonrsfi'irening vill ha ett totalförbud mot gruvbrytning.

Svenska _lit'i/lklnbben bedömer att mineralbrytning i framtiden kan bli den största konfliktorsaken i de obrutna fjällomradena och anser det därför viktigt att man redan i ett tidigt skede av fjällplaneringen försöker hindra att konllikter ttppstår. Klubben förordar att de obrutna tjällområdena orga— niseras i två grupper. En grupp med omistliga naturvärden i vilka ett abso- lut förbud mot all prospektering och gruvbrytning skall rada. och en annan grupp med stora naturvärden i vilka ett dispensabelt förbud mot all mine— ralbrytning skall rada.

4.3.5 'I'nris/n oeltji'ilttj'ts/ir'

Flera remissinstanser däribland Ix'nngl. i'etenskapsaktitle/nie”. SNF ot'lt _S'verigesft'iltbiolt:giska ungt/onts/i'irening. Frillt/tsji't'itnjaltt/et. Svenska lll- l'l-V(liireningen (STI-'), Sveriges tttristrtitl och natttr/ristoriska riksmuseet anser att verkens förslag till avgränsning och reglering av verksamheter i stort är en god grund för att skydda de resurser en orörd natur utgör från såväl naturvårds- som turism- och rekreationssynpunkt. De förordar i en- lighet med verkens förslag en differentiering av utvecklingen för turism och friluftsliv. så att anläggningar av större omfattning placeras utanför områdena eller möjligen i områdenas randzoner. De inre. helt orörda om- rådena bör även i fortsättningen hållas fria från anläggningar. Lantbruks- tn'itnnden i Västerbottens län m.fl. betonar vikten av att arbetet med av- gränsning av de s. k. vildmarkskärnorna inte fördröjs med tanke på de ön- skemål om f_jälleder och turiststugor som har framförts beträffande prak- tiskt taget alla fjällavsnitt. SNF oelr Sveriges ft'iltbit)logiska nngtlontsfi'ir- ening pekar på att llera av områdena är s. k. primära rekreationsområden varför konflikter mellan skyddsintresset och exploatering för turistända- mål kan uppstå. Föreningen anser det därför mycket angeläget att en sam- lad bedömning beträffande eventuella utbyggnader för turism kommer till stånd innan några tillstånd lämnas. Svenskajiiillklnbben anser det så ange— läget att frågan om vildmarkskärnorna löses. att de föreslår att "preliminä— ra vildmarkskärnor” omgående avsätts. Som riktmärke för en sådan av- gränsning föreslår klubben att områden som är 'minst 5()() km2 stora och titan leder eller andra permanenta turistanläggningar betraktas som vild- markski'trnor.

Sveriges skugmlgttl'tf/i'il't'lllltgtll's riks/i")"rbnml anser att man inte bör ute—

Prop. l977/78: 31

| J 'J-

slttta möjligheten till viss fritidsbebyggelse inotn de obrutna fjällområdena.

Fl'i/lt/l-Y/l't'i/tt/altt/et. SNI" ut'/t Sveriges'li'iltbt'ultattiska Inteclutns/i'irenint:. ttatttrltismriska riksmuseet och Kungl. l'('lc'llS/(tl/H(l/t'lltft'I)If('ll uttrycker oro för utvecklingen av nöjestratiken med snöskoter och turistllyget i tjäll- världen. De framhåller att kraftiga restriktioner måste gälla för dessa verk- samheter.

4.3.h Rennäring ut'/tjis/te

Svenska samernas riksförbund anser att det ligger helt i linje med rennä- ringens intressen att obrutna tjällområden "avgränsas i enlighet med ver- kens förslag. Förbundet utgår från att någon begränsning inte skall linnas i fråga om möjligheterna att som ett led i en rationell renskötsel uppföra er- forderliga anläggningar. Latttbrttksniimna/en i Norrbottens län anser det ytterst angeläget att vissa planerade. för renskötseln viktiga vägar får byg- gas inom obrutna områden.

FfA'Å'UI"fSl_W'U/S(-'II anför. att det från fiskets synpunkt är väsentligt att stora sammanhängande tjällområden undantas från tyngre exploatering. Fiskeriintendenten i norra distriktet uppger att inom de berörda områdena finns ca 250 avsalufiskare och att statliga stödåtgärder för fisket har ge- nomförts. Enligt tiskcriintendenten kan det bli aktuellt att inom de obrutna fjällområdena uppföra anläggningar som renskurar. isbodar. liskarstttgor och större uppsamIingsstationer med kylanläggningar för att ett rationellt fiske skall kttnna bedrivas. Det är också viktigt att fiskflyget får landa titan restriktioner i området.

Fiskeriintendenten i nedre norra distriktet pekar på en speciell typ av ett- ploatering. nämligen utplantering av fisk i ljällvatten. Utsättningarav fisk i sjöar med bestånd av öring och röding torde inte ha ekonomisk betydelse. men kan på lång sikt innebära förstöring av värdefulla fiskbestånd. Man bör därför. anser fiskeriintendenten. överväga att förbjuda all utplantering av tisk i de föreslagna obrutna ijällomradena.

4.4. Vissa genomförandefrågor

l verkens ttppdrag har inte ingått att behandla de instrttment som skall användas för att styra utvecklingen inom de obrutna fjällområdena. Ver- ken har dock redovisat vissa genomförandeinstrttment och diskuterat be- stämmelser för vissa verksamheter som direkt hör samman med syftet med avsättningen av obrutna fjällområden.

Länsstyrelserna ] Jämtlands och Kopparbergs län anser att en särskild lagstiftning eller ett bevarandeinstitttt bör utarbetas för att reglera verk- samheten inom de obrutna fjå'tllområdena. De berörda länsstyrelserna an- ser emellertid att naturvårdslagen (.NVl.) torde vara det befintliga instru- ment som är bäst lämpat för denna reglering. Enligt litttsstyrelsen i.lit'mt-

Prop. 1977/78: 31 26

lam/s län skulle en tillämpning av NVL. dock kräva långtgående precise— ringar av såväl omri'idesgränser som bestämmelser. Länsstyrelsen befarar ocksa att en reglering enligt NVL sktllle bli administrativt otymplig och fordra ett omfattande beredningsarbete innan den kan träda i kraft. Läns— styrelserna i Västerbottens och Norrbottens län anser däremot att genom- förandet kan säkerställas med hjälp av ett flertal befintliga regleringsinstru- ment med NVl. som dominerande inslag. Någon särskild lagstiftning i form av en "ljällag" bör inte komma till stånd anser de.

Såväl Fri/ttftsfrt'imjandet som SNF och Sveriges ji'iltbiologiska ang- donisft'i'renittg anser det vara väsentligt att de obrutna fjällområdena ges ett starkt skydd. så konstruerat att avvikelser i varje enskilt fall måste prövas av riksdagen.

Liinsst_vrelserna i./t'imtlantls och Norrbottens län pekar på nödvändig- heten av att de blivande bestämmelserna utformas så att ärenden som rör de obrutna ljällomradena kan handläggas smidigt. Lätmstvre/serna i Norr- bottens och l-"t'isterbottens lätt betonar också vikten av att avgränsningarna och bestämmelserna utformas så att de kan accepteras av dem som på re- gional och lokal nivå skall se till att bestämmelserna efterlevs.

5. Områdesvis genomgång

Hänvisningar till S5

5.1. Rogen

(Se karta sid. 36)

Det obrutna fjällområdet Rogen omfattar ca l()35 km'l inom Koppar- bergs län (Älvdalens kommun) och .lämtlands län (Härjedalens kommun). 'l'öfsingdalens nationalpark och Långfjällets naturreservat ingår i det obititna området. Rogenområdet ligger i anslutning till ett motsvarande obrutet område på den norska sidan inom vilket nationalparkerna Femtindmarka och Guttilia ingår.

5.I.I Nttvarantle (t('ll_/l'ttttllltl(l utnyttjande Bebyggelse

Inom det obrutna området finns bebyggelse för fritidsändamål. främst jakt- och liskestugor samt övernattningsstugor längs lederna. Även viss permanentbcbyggelse finns. Totalt finns för dessa ändamål ett (>()-tal bygg— nader eller gardsbildningar. Bland dessa ingår fem samevisten omfattande 13 hushåll.

Vägar

Permanentbebyggelse titan väg finns på ett flertal platser. bl. a. vid Kä- ringsjön. Länsstyrelsen har planerat en väg dit med s. k. begränsad farbar- het.

Prop. 1977/78: 31 . 27

l-'attenkra_/t

lnom Rogenomradet finns inga reglerade vattendrag eller planerade vat- tenkraftprojekt .

.S'Åulusht'ttlt

Av statens skogsmark i Rogenomradet. 57()() ha. ligger ca 60'5'2 ovanför skogsodlingsgi'änsen. Skogsmark nedanför denna gräns finns i områdets sydöstra del. lnom omradet ägs drygt 700 ha av privatpersoner och bolag. Ca hälften av dessa arealer ligger inotn naturreservat. Till det södra områ—

det vid Storån linns en skogsbilväg.

tlIineral/n'_vtnint:

Mineraliseringarna kring Vassbo och Gutttisjön sträcker sig in i omra- det. Gruvan vid Vassbo. vilken är i drift. ligger strax söder om området. men vissa inmtttningar tangerar dess gräns. Vid Gtitttisjön. pågår förbere- delser för drift. Nu 'aråndc utmål ligger söder om området. men malmföre- komsten är ännti inte avgränsad norrut.

lnom Rogenomrt'idet linns i övrigt inga gruvrättigheter redovisade.

'I'ttrisnt oe/tji'iltt/ls/t'v

l.;ingfjället tillhör vårt lands sydligaste och för bilttirismen mest välbe- lägna fjällområde. Rogenomradet är väl titbyggt med vandringsleder. sam- manlagt finns lo ledstiäckningar. Skoterleder finns mellan Käringsjöval- len—lx'äringsjön—Rogen (Hundsviken) samt Rogen (Bredåns utlopp) — l'iredåsjön. .»anäggningar för turism finns vid sjön Hävlingen. Våndsjön och södra änden av Grövelsjön. i Storåns dalgång. samt vid Rogsbodarna intill sjön Rogen. Skedbrokåtan vid Rödsjön kan också räknas hit. Sammanlagt finns ett l5—tål olika platser med övernattningsmöilighetcr. Sjöarna Vand— sjön. Hävlingen. Grövelsjön. Bredåsiön och Rogen (Rogsbodarna) används som landningsplatser för ljällfiyg.

Fritidsbebyggelse titan väglörbindelse linns vid Stora 'l'andsjön. lnom området har inte redovisats några planerade utbyggnader eller nyanlägg- ningar för tttrism.

Hela Rogenomrädet ingår i de primära rekreationsoniradena Dalafjällen (södra delen) och Härjedalsljällen (norra delen.) Rettnt'iring

Hela området utgör aretrtintmarker för renskötseln och berör Tännäs och ldre samebyar. Praktiskt taget hela omradet utgör renbetesljäll.

5.1.2. Reniissj'ttram/ena

SGU anser med anledning av mineraliseringarna i Vassbo och Giittiisjön att gränsen för Rogenomradet i söder bör fastställas i satnrad med Boliden

Prop. 1977/78: 31 28

AB. Lt'insst_vrelsen i Ix'opparbergs liin anser att gränsen i avsnittet vid Grö— velsjön bör gå något norr om verkens förslag. länsstyrelsen anser vidare att de skogsområden som eventuellt kan komma i fraga för skogsbruk har sådana naturvärden att de bör undantas från framtida avverkning.

5.2. Sylarna— Helags

(Se karta sid. 36)

Sylarna— Hclagsområdet omfattar ca 3 120 km: inom Jämtlands län (Are. Bergs och Hätjedalens kommuner). Området utgör det största samman- hängande fjällområdct utan väg i Jämtlands län. På den norska sidan ligger ett mindre. liknande obrutet område. Inga nationalparker eller naturreser- vat är avsatta vare sig på den svenska eller norska sidan.

5.2.I Nuvarande oe/tfrttmtt'tla utnyttjande Bebyggelse

lnom det föreslagnaområdet finns sammanlagt ett 80-tal byggnader eller gårdsbildningar. Av dessa är ett l0—tal enskilda fritidshus. Antalet jakt-. fiske— och övernattningsstugor är drygt 70. och i övrigt finns fetn samevis— ten med ca 60 hushåll. [ det sammanlagda byggnadsbeståndet ingår också de större ttiristanläggningarna vid Blähammaren. Storulvan. Sylarna och Helagssttigorna. ' '

Vägar

På ett par ställen gar vägar med begränsad farbarhet in i området. bl. a. från Ånnsjön till Storulvån och 'fjallingens Iappläger samt från Ljungda- len/Ängcsvallen till Ljungris lappläger.

Härjedalens kommtin har föreslagit att en väg skall byggas från Ljungda- lenområdet till Vålådalen. Den föreslagna vägen skär tvärs över det obrtit- na fjällområdet och delar detta i en östlig och en västlig del.

Vättle/ikraft

Inom området finns Nedalssjöns (Sylsjön) regleringsmagasin. ] betän- kandet (SOU I974:22) Vattenkraft och miljö redovisas en utbyggnad av Åreälven. vilken bl.a. skulle innebära en reglering av älvarna Handölan och Enan med en omfattande dänining av Blåhammarmyren. Han- dölan—Eitan-projektet beräknas ge en årsproduktion av 290 GWh. Projek- tet har i betänkandet placerats i klass 4 i en fyragradig skala. där 4 repre- senterar högsta bevarandevärde.

Skogsbruk

Hela området utom ett parti i norr vid Rtillån ligger ovan skogsodlings- gränsen. Vid Bunnerviken. Fångån. Fångvattcn och Vålådalen hår staten

Prop. 1977/78: 31 29

markomi'i'iden av intresse för skogsbruket. (_)mrådena omfattar totalt ca 2 500 ha varav drygt 2000 ha ligger ovan skogsodlingsgränsen.

.fi-linera/brytning

lnom Sylarna—Hclagsområdet har sedan gammalt en omfattande järn- och koppartttvinning ägt rum. Modern mineralim'entering påbörjades först under 1970-talet och hittills utförda undersökningar har gett positiva restil- tat. Visserligen ligger de gamla fyndigheterna Gruvvalen. Lillsjögruvan och Vargtji'trnstöten utanför eller på gränsen till det obrutna fjällområdet. men malmanledningarnas' direkta fortsättning når innanför områdets gräns. Dessutom har nya. mycket intressanta uppslag. utöver tidigare kän- da. påträffats inom fjällområdet. Hela den del av området som faller inom kartbladen 18 C— 19 (' (topografiska kartan Sylarna—Storlien) måste be- traktas som en betydelsefull malmprovins.

Gruvbrytning pågår vid Lilla Rödberget och Handöl. Gruvorna ligger utanför det föreslagna området men vissa gruvrättigheter sträcker sig in- nanför gränsen.

Förteckning över gällande gruvrättigheter den 15 juli 1976 inom Sylar- na—Helags obrutna fjällområde

(.")mrådes— Utfärdad Ägare Mineral Areal beteckning ha Inntutningar: Handöl 1---21. 23 —-33. 73-10-18 Staten Svavelkis 754 35—41-19—65 Stora Rödbergct 1 73-08-28 Handöls Nickelmalm 189 Bunnerviken 1—12. 14 Täljstens AB Lilla Rödberget 1 6 Brännan 1. 2. Tjuvflon 1. 2

'I'äljstensbergct 4—28. 74-04—29 " " 804 31 —42. 44—55 Långmyren l—o. 8—12. 14. 16. 19. 20 Avesta Jern- l.ångmyren 7. 21—29 72-03-30 verks AB Krommalm 327 Rödberget 11. 12. 19—22. 24—33 Sylarna 1. 2 76-03-03 Staten Svavelkis 1458 Ljusnedal Z- 7. 12—17. 72-03-30 " " 427 32—28. 33—38. 44—48. 5—1— 57 Ljusnedal 79— 1 13 74-02-25 " " 440 Ljusnedal 114—464 75-04-25 " " 641 Ltinndörren 4——9 74-03-14 Stora Kop- Kopparmalm 75

parbergs bergslags AB Uttntil: 1lärjångskalsgruvan 09-08—13 Rederiaktie— Kopparmalm

— 13 bolaget Nordstjernan. Stockholm

' Indikation på malmförekomst som kan föranleda undersökning.

Prop. 1977/78: 31 10

'I'lu'ixm ut'/tfi'i/ujislit'

Hela Sylarna—Helags obrutna fjällområde ingår i de primära rekrea- tionsområdena Härjedalsfjällen (södra delen) och Åre (norra delen). l un- derlagstmtterialet för den fysiska riksplaneringen har Storlien med omgiv- ningar av naturvårdsverket angetts som riksintressant för turism och rör— ligt friluftsliv. Storlienområdet framhålls vara ett av länets viktigaste tu— ristområden med goda förutsättningar för fjällvandring. skidåkning och fri— tidsfjske. Själva orten Storlien ligger norr om området men aktiviteterna i Storlien berör i viss mån området.

SylarnaJHelags är troligen det fjällområde som har de flesta utbyggda ledsträckorna. Antalet vandringsleder uppgår till över 40. Dessutom finns tolv skoterleder. Restriktioner för skotertrafik har införts inom Skansfjäl- let —— Bullfjället -— Helagsfjället.

De största tttristanläggningarna är BIåhammarstugorna. Storulvans och S_vlarnas ljällstationer. vilka ligger i den västra delen av omradet. (')mr'ådet har dessutom åtta mindre anläggningar med färre än 30 bäddplatser. Land- ningsplats för flyg finns vid Anarisstugan i omradets östra del.

Utbyggnad av övernattningskapaciteten planeras vid ett flertal anlägg- ningar. Vid följande anläggningar planeras en utbyggnad med ca 20 platser vardera. nämligen vid l.unndörrstugan. Sylsiödammstugan. Anaris. Fält- jägarstugan. Gåscn och Stensdalen. Vid Fältjägarstugan. Gasen. Stensda- len och i anslutning till Valåstugorna på Vålåvalen skall dessutom byggas proviantförsäljningsstugor. Vid Sylarnas och Blåhammarens ljällstationer pågår eller planeras om- och tillbyggnader.

Nya övernattningsstttgor med 20 bäddar vardera planeras vid Bunnerfjäl— len och 'l'jallingen. En ny fjällstation planeras vid Helags.

Nya leder planeras mellan Ekorrdt'örren—Ljungan. Stensdalstugor— na —NO Vålöjvalen och l.unndörrstugan—Stalovielekåtan. Storulvån och

Stensdalen skall förbindas med en sotnmarled och en vinterled.

Rt'um'iring

Praktiskt taget hela området är renbetesfjäll. Det berör 'fassåsens. llan— döldalens och Mittådalens samebyar. Kalvningsland f'lnns i områdets cen— trala del mellan vattendragen Handölan i väster och Vålöjan—"fron— dan—Storån i öster. Norrut bildar Rekån (från sjön Ann) gräns för kalv- ningslandet.

5.3.3. Rumissy/Irma/mm

[)wm'int't'r/tul föreslar med hänsyn till skogsbruket på kronoparken Håckren att gränsen där bör få en sydligare sträckning och i stort sett följa Rtillån.

Statens industriverk föreslår med anledning av en ansökan om brytning

av olivin i Handöl att en gränsiustering vidtas.

Prop. 1977/78: 31 31

Lun[bru/(_vnt'inuit/en i.!t'iutllunt/x län föreslår i enlighet med önskemål från 'fossåsens sameby. att Håckervalen och Hottöfjället med hänsyn till rennäringen skall ingå i det obrutna fjå'tIlområdeL

Förslaget från Ilt'irjiucfa/wtx kommun om en vägförbindelse mellan Vålå- dalen och Ljungdalen avstyrks av län.vstyrt'lu'u th't'utt/amls län. Åre korn- utuu samt SNF (N'/1 Sveriges_fi'i/tbt'olngiska ungdom.sj/å'irening.

Åre kommun påpekar att det inom Handöl-området finns täljstensfyn- digheter. vilka i framtiden kan behöva tas i anspråk.

5.3 Skäckerfjällen (Se karta sid. 36) Området omfattar ca 500 km'-' inotn Jämtlands län (Åre kommun). 1 an- slutning till området ligger på den norska sidan ett motsvarande obrutet område. vilket i sin tttr hänger samman med det norr om Skäckerfjällen be- lägna Burvattncts obrutna fjällområde.

5.3.I Nuvarande ut'/tfrtuntitlu utnyttjande Bebyggelse

Inom det föreslagna området finns ca tio byggnader eller gårdsbildning- ar. nämligen ett par enskilda fritidshus. någrajakt— och fiskestugor samt tre samevisten omfattande tre hushåll.

1-"r't'gur

Området är väglöst och inga planerade vägar är redovisade.

Vattenkraft Övre delen av sjön Torröjen ingår i området. Sjön är reglerad med en maximal amplitud på 12.5 m. Inga planerade vattenkraftprojekt berör om-

rådet.

.S'kogx/truk

Hela Skäckenjällens obrutna fjällområde ligger ovanför skogsodlings- gränsen. Områdets pen'fera delar ligger nedanför barrskogsgränsen. och inom denna barrskogszon kan finnas smärre områden av visst intresse för skogsbruket.

tl'ft'tterctfhrytnt'ng

Området är prospekteringsmässigt helt okänt. men med tanke på att berggrunden är likartad med och är en fortsättning av den i Åresku- tan—Helags har prospekteringsinsatser fått ökad aktualitet. lnom Skäc- kerfjällområdct ftnns dock inga redovisade gruvrättigheter.

'It/ristu ot'hji'ilu/is/it'

Området ingår i Åre primära rekreationsområde. Trots närheten till väg är detta obrutna område ett av de mer orörda fjällområdena i länet. Läns- styrelsen är restriktiv när det gäller att ge tillstånd till att anlägga leder i området. Det finns dock fem ledsträckor för fotvandring och en skoterled. den sistnämnda i områdets södra del. Sjön Torröjen intill områdets nord— gräns används som landningsplats för fiyg. lnga utbyggnader av leder eller övernattningsanläggningar har redovisats.

Rantu't't'ing

Området utgör renbetesfjäll (Kalls sameby). Kalvningsland finns över hela området.

5.3.2. Rattti.r.t'_vttt'attdana

SNF Ol'/I .S't'ariyax_lå'i/tbiolttg7kt'k'lt uugthuttrffirattittt: ifrågasätter om sjön Torröjen bör användas som landningsplats för flyg.

5.4 Burvattnet

(Se katta sid. 36)

Burvattncts obrutna fjällområde omfattar ca 620 ktn2 inom Jämtlands län (Åre och Krokoms kommuner). [ anslutning till området ligger på den norska sidan ett liknande obrutet område. vilket hänger samman med Skäckerfjällsområdet längre söderut på den svenska sidan. På den norska sidan ligger Gt'essåmoens nationalpark. lnotn området finns 1_.uletjarve na- turreservat.

5.4.I Nuvarande m'ltji'anttia'a utnyttjande Bab_v_t.1_t_'t'/.ra

Sammanlagt ca 15 byggnader eller gårdsbildningar finns i området. Två av dessa är samevisten med drygt tio hushåll. i övrigt utgör byggnaderna jakt- och fiskestugor samt övernattningsstttgor längs lederna.

va' 54 a r

Inga befintliga eller planerade vägar inom området har redovisats.

Vattenkraft

Reglerade sjöar inotn området är Burvattnet och Stora Mjölkvattnet med regleringsamplituder på maximalt 5.8 m resp. 11.4 m. 1 betänkandet ( SOU 1974:22 ) Vattenkraft och miljö redovisas ett tttbyggnadsprojekt. Hårkan. i Indalsälvens källflöden. vilket skttlle innebära en reglering av sjöarna

Prop. 1977/78:31 33

Stora och Lilla Kingen samt Åbervattnet. Produktionstillskottet i andra anläggningar skulle bli ca 46 GWh/ar. De berörda vattendragen har i betän— kandet placerats i klass 2 i en fyragradig skala där 4 representerar högsta bevarandevärde.

.S'kayshruk

Burvattnetomrädet ligger ovan skogsodlingsgränsen utom i ett mindre avsnitt i den östra delen. l detta avsnitt finns ca |o00 ha skogsmark sotn ägs av bolag.

Längs Grubbdalsån väster om sjöarna Stora och Lilla Kingen äger sta— ten ett drygt 800 ha stort skogsomri'tdc med högt virkcsförrad och god bo- nitet med hänsyn till läget.

t'l-Iittara/brytning

Geologiskt utgör berggrunden ett '"urbergsfönster" inotn fjällkedjan. sotn intill helt nyligen ansetts sotn ointressant ur prospekteringssynpttnkt. Fynd främst av uran men även av koppar och zink hardock lett till att ifra- gavarande berggrund nu har hög prioritet beträffande SG Uzs uranprospek— tering.

Förteckning över gällande gruvrättigheter den 15 juli 1976 inom Burvattnets obrutna fjällområde

(_)tn rades— l.] l fä rd ad Ä ga re M i ne ral Areal beteckning ha Ill/lllllllill_t_'lll'.' Häbbersklumpcn .75-11-03 Staten Svavelkis 5 000 Lim/ursäk—

niugkau'axsiun:

Röt'valtnet ) -42 75—10—21 Staten Uran 4146

'I'uris'ut (n'/r/i't'ltt/islit'

'l'er'ängen väster om sjön Burvattnet ingår i Åre primä'a rekreations- område. Denna västra del är utbyggd för turism. Sålunda finns fyra vand- ringsleder inom området. vilka samtliga utgår från 'fjourens Iappläger. där områdets enda övernattningstnöjligheter erbjuds. Dessutom finns fyra sko- terleder. En ny led mellan "liiourenstugorna och Stora Stensjön planeras.

Ruuut'irt'ng Området utgörs i huvudsak av renbetesfjäll (Offerdal och Sösjö same- byar). Kalvningsland finns väster om sjön Burvattnet.

5.4.2. Kantin-yttratulamt

I>uuu'int'arkt't föreslår med hänsyn till skogsbruket att gränsen i österjus— teras sa att renbetcsfjället Jtlthatten och Kronoparken Juthatten kommer utanft'jr det obrutna fjälloml'ådet.

Prop. 1977/78: 31 34

SGU ifrågasätter om det föreslagna området skall inga bland de obrutna fjällom rådena.

5.5. Hotagen

(Se karta sid. 36)

Hotagens obrutna fjällotnrådc omfattar ca 910 km2 inom Jämtlands län (Krokoms och Strömsunds kommuner). I anslutning till området ligger på den norska sidan ett liknande obrtttet fjällområde.

5.5.I Nuraratula arltji'anttitla utnyttja/ala Babyg'gt'lxt'

lnom otttrådet finns sammanlagt 'ett 20—tal byggnader eller gårdsbildning- år. Huvuddelen av bebyggelsen består av jakt- och fiskestttgor. Dessutom ingår något enstaka enskilt fritidshus samt tre samevisten med drygt tio hushåll.

1-"t'igttt' Från VillS_1ön i söder går en enskild väg sotn slutar blint inne i området. Från Bågede i norr gåren motsvarande vägtill Munsvattnet inne i området.

1-"attt'nkra/t

Sjöarna Storfulvurn och 1_.illfulvurn tangerar områdets östra gräns. De ingår i ett redovisat vattenkraftprojekt i anslutning till Ammeråns regle- ring. Hela projektet hari betänkandet (SOU 1974: 22) Vattenkraft och mil- jö placerats i klass 4 i en fyragradig skala. där 4 anger högsta bevarande- värde.

.S'kugxht'uk

(:)mrådet ligger ovan skogsodlingsgränsen utom två mindre partier öster och väster om Stenfjället. l—lotagenområdets perifera delar ligger nedanför barrskogsgränsen. Domänverket redovisar skogspartier av visst intresse vid l—'oskvattnet. Hällingsån och trakten kring Munsjället. Dessa arealer omfattar ca 2000 ha. I områdets norra del finns ca 500 ha skogsmark i en— skild ägo.

Miuera/brytning

Området är visserligen prospekteringstnässigt okänt men med tanke på att berggrunden är likartad med och utgör en fortsättning av berggrunden inom Sylarna——Helagsområdet har prospekteringsinsatser fått ökad aktua— litet.

lnga redovisade gruvrättigheter finns inom området.

Prop. 1977/78: 31 35

'I'nrix/n nr/ifi'iIn/islit'

(')mrådet är sparsamt utbyggt med leder. Sex vandringsleder är redovi- sade inotu området. I södra delen finns en skoterled med sträckningen Stora Foskvattnet—Bävervattnet—Lakavattnet.

Nya leder planeras mellan Vinklumpen och Bäverljället samt mellan lioskvattnet och llaravattsån.

Rennäring (_)mrådet. som berör llotagens sameby. utgör renbetestjäll med undan- tag för bl. a. områdena öster om l—"oskxatttnet. nordost om Bågavattnet samt

sydost om Myrklumpen. Hela renbetesflället är dessutom kalvningsland.

5.5.3. RUHIIIÅ'X-l'flI'll/lt/U/lll

[)(wn'inrt'r/tt'l föreslår med hänsyn till skogsbruket vissa gränsjustering- ar inom renbetest'lällen Foskvattnct. Murljället och Hällingsåu.

Prop. 1977/78: 31 36

?

D ' ' * =.. v ' :*), _ Grans för obrutet fjällomrade 'v, _ '- -. ' ' kuk,—ffa — — Vöglöst omrade i Norge 1 . ", . t

i x _ _ Skogsodlingsgrans * * "Mam." 0-4. .it-_x ”', l, . . _/ 'N ' .

Barrskogsgröns .

Inmatning Stotsgruvef'dlt Utmåt Gruva i drift Undersökningskuncession Planerad vag Befintligt regleringsmagasin Föreslaget regleringsmagasin Befintlig kraftstation ' " Föreslagen kraftstation Tillbyggnad av kraftverk

"355551. !!liigl.» . |

51

Prop. 1977/78: 31

JJ x.!

5.6. Frostviken

(Se karta sid. 46)

Frostvikens obrutna tjällområde ligger i huvudsak inom Jämtlands län (Strömsunds kommun) men sträcker sig in i sydvästrz'i delen av Västerbot- tens län (Åsele och Vilhelmina kommuner). Området har en areal på ca 1 800 km!.

5.6.I Nuvarande Ht”/1_/l'(ll)lfit/(l utnyttjande Bc'hyltgggr'lsc

lnom det obrutna ljällområdet finns sammanlagt ett 40-tal byggnader el- ler gårdsbildningar. Knappt hälften av dessa utgörs av enskilda fritidshus. Dessutom finnsjakt— och fiskestugor samt övernattningsstugor längs leder— na. Sju samevisten för ca 30 hushåll ingår i byggnadsbeståndet.

Vägar

Från Åsele kommun har framförts förslag om en vägförbindelse Ankar- vattnet—Storjola. Vägen skulle ge Borgatjäll och turistanläggningarna där— omkring en förbindelse med den befintliga Stekenjokkvi'tgen. Vägen skulle dela det obrutna tjällområdet i en mindre nordlig och en större sydlig del.

Vattenkraft

Sjön Semningsjaure i områdets centrala del är reglerad med en maximal amplitud på 5.5 m. Vidare är Kultsjön. vars västra del tangerar områdets norra gräns. reglerad med en maximal amplitud på 5 m. I betänkandet (SOU 1976: 28) Vattenkraft och miljö 3 redovisas en utbyggnadsmöjlighet av Lejarälven vilken ligger inom området. Projektet innebär att Lejarälven torrläggs mellan sjöarna Lejaren och Stora Blåsjön samt att sjöarna Värja- ren och Lejaren utnyttjas som regleringsimtgasin. Utbyggnaden skulle ge ca 50 GWh/år och är placerad i klass 3 b i en fyragradig skala. där 4 anger högsta bevarandevärde.

Skogsbruk

Bårrskog nedanför skogsodlingsgränsen finns kring sjöarna Storjoudan och Övre Långvattnet i sydöstra delen av området. I sydväst. vid Lappda— len och Sjougdnäs har staten produktiv skogsmark av intresse för skogs— bruket. Dessa arealer omfattar ca 7000 ha. I områdets västra del finns ca 1700 ha skogsmark i bolags- och privat ägo.

ll-linera/hrytning

Den nordvästra delen av området ligger inom vad som har betecknats som en malmprovins. Ävcn övriga delar av området anges vara i hög grad prospekteringsvärda. Förutom att Stekenjokkmalmen har sin fortsättning söderut inom området. finns ett flertal mindre malmanledningar som med

Prop. 1977/78: 31 38

den föreslagna gränsdragningen faller inotn det obrutna fjällområdet. Den uppborrade fyndigheten Ankarvattnet ligger strax innanför gränsen till det obrutna fjällområdet.

lnom områdets västra del ligger utmålcn Lejargruvan och Röfjållsgru- vatt. De erhölls från början med tanke på kromutvitming men har fått för- uyad aktualitet genom förekomsten av nickel. Området innehåller dess- utom ctt stort antal andra ultrabasiska massiv (serpentiniter. peridotiter).

Förteckning över gällande gruvrättigheter den 15 juli 1976 inom Frostvikens obrutna fjällområde

Områdes- Utfärdad Ägare Mineral Areal beteckning ha Innnnningar: ' 'l'jallingen o— 15 73—08—24 Staten Svavelkis 136 Sarkenjaure 1 72—01-21 " Kopparmalm 13 Lcjargruvan 6—8. 15 - 18. 24—27 74—10—21 Avesta Jern- Krommalm 138

verks AB Rauretjuolta 3 72—01—21 Staten Svavclkis 13 Väktareu I 3 72-01-21 Boliden AB Krommalm 38 Ullna/: Stekenjokk 1 58—09—02 Staten Kopparmalm 16 Stekenjokk 2—9 63—08—07 ” Kopparmalm 108 Lejargruvan 19-07-08 Rederiak— Krommalm 4

' tiebolaget

Nordstjernan.

Stockholm Ankarvattnet 5. 7 64—10—07 Staten Koppar— 30

zinkmalm

Röljällsgruvan 5. h 43-07-15 Rcdcriak- Krommalm R

aktiebolaget

N ord stjernau .

Stockholm

.S'Ia[surare/It'll: Stekenjokks statsgruvcfält (går även in i Ransaren)

'l'arisnt avhji-illdixlir

Ett tiotal leder genomkorsar området. bl.a. finns leder mellan Ankar- ede -Semningsjaure. Selkentjakkstugan—Härbergsdalen. Storjola—Skårn- jokåtornz't och Raukasjö—Velmestnakke. Skoterleder finns på tre ställen. Området har en övernattningsanläggning. nämligen Selkentjakkstugan. Områdets Västerbottensdel berörs av länsstyrelsens beslut om reglering av skotertrafik.

lnom Frostviken-området planeras nya leder mellan Grangen—Våktar- dalen och .lougdaberg—Tjärbäck.

Rennäring

Områdetsjämtlandsdel utgör renbetestjäll med undantag för ett terräng- avsnitt kring Ankarvattnet. Det obrutna fjällområdet berör samebyarna Vilhelmina södra. Frostviken norra. Frostviken mellersta samt Rattevare. Kalvningsland förekommer inom hela området.

Prop. 1977/78: 31 39

5.6.2. Renzixxyltram/ena

Dmniini'erket föreslår att gränsen för det obrutna tjällområdet justeras så att de områden med produktiv skogsmark som ligger på renbetesfjällen l,appdalen och Sjougdnäs kommer titanför det obrutna området.

Statens itu/a.i'u'irerk föreslår en gränsjustering med hänsyn till gruvbryt- ningcn och övriga gruvrättigheter i Stekenjokkområdct. SGU ifrågz'tsättcr om området skall ingå bland de obrutna tjällområdena.

Liiizxxtyrelsen i l'iixter/mttens Ia'n framhåller att den planerade vägen mel- lan Storjola och Ankarvattnet är avgörande för Borgafjälls fortsatta utveck- ling som turistort. Länsstyrelsen anser därför att det obrutna området bör delas i två delar av den föreslagna vägzonen. 1 det fall den del av området som kommer att ligga norr om vägzouen blir för liten för att bilda ett själv- ständigt obrtttet fjällområde. föreslår Åsele kommun och liin.rstyrelu'n att avgränsningen ändras så att Frostyikenområdets nordgräns kommer att gå ca 3 km söder om den planerade vägsträckningcn.

Enligt Ii'in.s'styrelxen [Jämtlands län torde vägen på sikt kunna aktualiseras för utbyggnad om behov från allmän synpunkt kan anses föreligga. .S'tröin- sunt/_s- knut/nun anser att man bör lämna möjligheterna öppna för en vägut— byggnad.

Ix"un_e/. i'etenskapxakatlentien. natur/iixtoriska riksmuseet. SNF (a'/1 Sveriges".fi'iIt/Jiu/ugixka ungtkHits:/Iirening och ["ri/uftsjfi'fiin/ande! motsätter sig bestämt den planerade 'ägdrågningen mellan Storjola och Ankarvatt- net.

5.7 Ransareu

(Se karta sid. 46) Ransarens obrutna ljällområde omfattar ca 1680 km'-' inom Västerbot- tens lätt (Vilhelmina kommun). 1 anslutning till området ligger på den nors- ka sidait ett liknande obrutet område.

5.7.l Nuvarande ue/r/ra/nticla u/nj'ttiancle lie/w_rege/se

Inom området finns sammanlagt ett 50—tal byggnader eller gårdsbildning— ar. Ca tio av dessa utgör bebyggelse för fritidsändan'tål. främst jakt- och fiskestugor samt övernattningsstugor längs vandringslederna. Vidare ingår ett 20-lal stugor tillhörande samer. fem samevisten för 16 hushåll samt en

ljäl lägenhet.

Prop. 1977/78: 31 40

Vägar

inom området finns inga planerade vägutbyggnader.

l-"attenkraf't

Sjön Ransaren. den största sjön inom området. är reglerad med en maxi— mal amplitud på 18 m. 1 betänkandet (SOU 1976: 28) Vattenkraft och miljö 3 redovisas ett vattenkraftprojekt som avser överledning av Saxåns vatten till Ransarån. Projektet. sotn berör områdets sydvästra del. har i betänkan- det placerats i klass 1 i en fyragradig skala. där klass 4 anger högsta beva— randevärde.

Skogsbruk

Området ligger helt ovan skogsodlingsgränsen. Det ligger även ovan barrskogsgränsen utom i ett avsnitt i öster. Där finns ett ca 12000 ha stort område som kan innehålla produktiv skogsmark. Ca 2000 ha skogsmark är i privat ägo.

il'lineralbrytning

Västra delen av det obrutna området ingår i södra Lapplands malmpro- vins. i.evimalmen. som utgör en nordlig fortsättning av Stekenjokkmål— men. löper med sin norra del in i området. Ca 1 mil norr om Stekenjokk lig- ger Remdalens statsgruvefält med de uppborradc Remdals— och Beitsets- njuonjemalmerna samt ett flertal andra malmanlcdningar och rika block- uppslag. vilka ännu inte har slutundersökts.

1 områdets norra del ligger bl.a. Unna-Gaisarfyndigheten. som ägs och undersöks av Boliden AB. samt Daningemalmcn som ägs av staten. Dessa senare malmer kan tillsammans med de norr om dalgången belägna fyndig- heterna i Arefjällen eventuellt ge underlag för gruvdrift.

Förteckning över gällande gruvrättigheter den 15 juli 1976 inom Ransarens obrutna fjällområde

Områdes— Utfärdad Ägare Mineral Areal beteckning ha

hmm/ningar:

Graipesvare 1—18 72-08-28 Avestajem- Krommalm 226

verks AB

" 19—48 73-04-27 " " 377

" 49—63 74-10-29 " "' 188 Murfjället 1—11 72—08-28 ” " 138 " 12—31 73—04—27 " '" 251 32—35 74-10-29 " ” 50 Routek 1—4 73—04-27 " " 50

[.astertjället 32. 42, 43. 52—55. 72-12—08 Staten Svavelkis 553 63—67. 73—78. 81—106 i.evimalmcn 11. 15. 16.22 75-01-31 " Kopparmalm 50

Dårronåje 1—3 75—01-31 " 38

Prop. 1977/78: 31 41

Utmål: Gaisarl 3.5 37—08-04 BolidenAB Svavelkis (s2

" 7—9 68-08—29 "' och koppar- 48 malm

Jadncmklimpen 60—07—29 Staten Koppar-. 32 zink—och svavelkis— malm

i.evimalmenS—9 65—09—08 " Kopparmalm 51 Daningenl 62-08-02 '" '" 14

.S'tatsgrure/i'i/t: Remdalens statsgruvetält Stekenjokks statsgruvcfält

(går även in i Frostviken) Anst'ikningar unt inmatningar ut'/i kunt'essizmer: (_iottern nr 101. 102 75-09—10 Boliden AB Nickelmalm 431

"Iuris/n ot'liji'iIu/ts/iv

Området är obetydligt utbyggt för turistiska ändamål trots att det omges av vägar och således är lättillgängligt. Vid Grundfors (Ransarcn) strax utanför området finns en turistanläggning med vägförbindelse både söder- ut och norrut (till Ransarluspen). inom området finns sammanlagt fem vandringsleder. Vidare planeras fyra skoterleder. Länsstyrelsen har regle- rat skotertrafiken inom området.

Rennäring

Ransarenomradet ligger ovanför odlingsgr'z'tnsen och berör samebyarna Vilhelmina norra och Vilhelmina södra. Hela området är kalvningsland för ren.

5.7.2. Reinissyttrandena

SGU ifri'lgasätter om området skall ingå bland de obrutna tjällomrädena.

5.8. Artfjället

(Se karta sid. 46)

Arttjällets obrutna fjällområde omfattar ca 500 km2 inotn Västerbottens län (Storumans kommun). 1 anslutning till området finns på den norska si- dan ett liknande obrutet område.

5.8.1 Nuvarande (n'/tjramtida utnyttjande Bebyggelse inom området finns sammanlagt ett tiotal byggnader. Fem av dessa ägs av samer. Ett fåtal jakt- och liskestugor samt ett sameviste ingår i områ- dets byggmtdsbestånd.

Prop. 1977/78: 31 42

1-"iigar

Inga vägutbyggnader har planerats inom området.

1"lIfI('IIÅI'(1/1 (.)mradet berörs inte av några befintliga eller planerade vattenkraftut- byggnader.

.S_Å(I_g'_8'bl'II/( ()mradet liggeri sin helhet ovan skogsodlingsgränsen och till största dc— lcn även ovan trädgränsen. lngen produktiv skogsmark linns redovisad

inom omradet.

.fi-linera/lnzvlning

litt stråk med lågmetamorfa bergarteri söder. i vilka Boliden AB:s mal— mer i .loljället ('liiåter. Storbäcksdalen. Rikarbäcken) är belägna. fortsätter norrut tvärs genom det obrutna ljällområdet från 'fängvattnet till västra delen av Överuman. ()mradet är därför intressant från prospekteringssyn- punkt. Den tltmålslagda fyndigheten Gräskcvardo (koppar. link) är belä- gen inom området.

'I'nrisni ne/iji'iIa/ixlir Hela Artljällsomradet ingår i Vindelälvens primära rekreatitmsområde. ()mradet är inte utbyggt med leder eller övernattningsstugor. länsstyrel- sen har reglerat skotertrafiken inom området.

Rennäring

()mrådet nyttjas av limbyns sameby. Hela området är kalvningslaml.

5.8.3. Reaiisxyl[ram/ena

S(i'lj ifrågasätter om området skall ingå bland de obrutna ljällomri'idena.

5.9 'l'ärna—Graddis (Se karta sid. 46)

'l'ärna—(iraddisområdet omfattar ca 7400 km2 inom Västerbottens län (Storuman och Sorsele kommuner) samt Norrbottens län (Arjeplogs kom- mun). l anslutning till området finns på den norska sidan ett motsvarande

obrutet fjällområde.

3.9.1. Navara/ale m'liji'a/nliila alnyltiamle Bt'i7_)'g_L't"/A't'

lnom området finns sammanlagt ca 180 byggnader eller gårdsbildningar. (fa 100 av dessa utgör bebyggelse för fritidsändamål. främst _iakt- och fis—

Prop. 1977/78: 31 43

kestugor samt övernattningsstngor längs vandringslederna. Vidare ingår ett 80-tal stugor ägda av samer. 21 samevisten för 64 hushåll samt inom områdets Västerbottensdel sju ljällägenheter.

Vägar

Förslag om en vägförbindelse mellan Ammarnäs och 'färnaområdet (N liiällnäs) med två alternativa sträckningar ingår i turistkommittens planskisser. Vägen bedöms av länsstyrelsen i Västerbottens län och av be- rörda kommuner som mycket viktig för turistnäringen i Storuman-. Sorse- le-. Ammarnäs- och Tärnaområdet. En vägförbindelsc Ammarnäs—Adolf- ström -—Silvervägen har även diskuterats som ett komplement till den förra vägen. Förslaget har inte studerats närmare.

Vallen/(rart

Området berörs av tre vattenkraftprojekt. Projektet Fjällnäs skulle ut- nyttja vattnet i Tärnaan genom överledning. Därvid skulle Tärnasjön och Forsavan påverkas. Projektet beräknas ge ca 250 GWh/ar. De påverkade vattendragen har i betänkandet (SOU 1976: 28) Vattenkraft och miljö 3 pla- cerats i klass 4 i en fyragradig skala där klass 4 anger högsta bcvart'tndevär- de. Det andra projektet. Överstjuktan. skttlle påverka sjön Överstjuktan genom en dämning på 6 m samt tilläggs— och avloppskz'tnaler på tillsam- mans 13 km. Projektet beräknas ge ca 50 GWh/ar. Det påverkade vatten- draget har i nämnda betänkande placerats i klass 3b. Det tredje projektet. Storselet. ligger i områdets norra del. Statens vattenfallsverk har skisserat en dämning av Storselet med 35 meter. Projektet beräknas ge ca 130 GWh/år. Den aktuella älvsträckan har placerats i klass 3b i en fyragradig skala. där 4 anger högsta bevarandevärde.

_S'A'o_t_'.s'i>rilk

Hela Tärna ---Graddisområdet ligger. sånär som på ett begränsat område väster om sjöarna Eiosoken och Storvindeln. ovan skogsodlingsgränsen. lnom de östra delarna av detta område i Västerbottens län ägs ca 2000 ha skogsmark av privata markägare och ca 12000 ha av staten. Stora delar av statens mark ligger inom Vindelljällens naturreservat. l norrbottensdelen av området finns ca 150 ha skogsmark i privat ägo.

En skogsbilväg. Rakkovägen. är planerad att byggas år 1978. Den sträc- ker sig in i det obrutna områdets östra del. I områdets västra del är en skogsbilväg. Umforsvägen. planerad till år 1980.

fl-Iinera[brytning

[ det obrutna ljällområdcts östligaste avsnitt faller delar av de redan kän- da Laisvallmalmerna (t. ex. Nadokmalmen och övriga malmers eventuella fortsättning västerut) innanför den föreslagna gränsen. 1 den västra delen är de lågmetamorfa bergarterna från Överuman upp mot Vindeli'ilvskroken

Prop. 1977/78: 31 44

särskilt intressanta från prospekteringssynpunkt, Arbeten pågår på nickel- malmsuppslag norr om ('_')veruman

Förteckning över gällande gruvrättigheter den 15 juli 1976 inom Tär- na—Graddis obrutna fjällområde

()mrades- Utfärdad Ägare Mineral Areal beteckning ha lunta/ningar: Kraddesjokk 10. 14. 18 ' 73-12-05 Boliden AB Bly- och 38 zinkmalm Luspavare 5—20 73-12-28 " 201 Storlaisan 124. 131. 133. 136. 139 73-05-30 " Blymalm 63 " 278—299 73-09-14 " " 276 213—240 73-11-28 '" " 352 155.163—165. 167. 168.182. 186. 188. 189. 212 Överuman 1 76-02-19 Staten Svavelkis 782 " 2 76-02-19 " " 3 500 Urmål: Laisvalls malmlält 1940— 1973 Boliden AB/ Blymalm 933 (73 st. utmål) Staten Nasatjälls malmlält 91—07-30 Boliden AB Silvermalm 24 (6 st. utmal)

Turism ()('/1_/i'i11(1?31ir

Hela T'arna—Graddisområdet är tämligen sparsamt utbyggt med leder och övernattningsstugor. Fjällstugor och renvaktarstugor finns dock inom området. lnom Norra Stortjället finns två turistanläggningar för övernatt- ning (Syterstugan och Viterskalstugan). Större turistanläggningar finns utanför men i nära anslutning till området. i t.ex. Ammarnäs. Hemavan och Tärnaby. Sammanlagt sträcker sig 16 leder. däribland Kungsleden. in i området. Fritidsbebyggelse förekommer framför allt inom områdets nord- östra del. Hela Tärna—Graddisområdet ingår i det primära rekreationsom- rådet Tärna—Graddis tjällvärld.

lnom området finns landningsplatser för flyg på sammanlagt nio ställen. Fyra fritidsfiskeanläggningar är planerade inom området. nämligen vid Aitelnas (12 bäddar). Bertejaure (20 bäddar). vid Tärnaån och vid Över- stjuktan (28 bäddar). Vidare planeras sex tjällstugor (med sammanlagt 120 bäddar) och tio vindskydd längs lederna. lnom områdets västerbottensdel är tre nya leder planerade. Deras huvudsakliga sträckningar är Stora Tjul- träsk—Ammarnäs. Hemavan—Ammarnäs—Vuoggatjålme och Kramkå- tan—Norrbottensgränsen. lnom Tärna—Graddisområdets norrbottensdel planeras nio tjällstugor (med sammanlagt 180 bäddar) och fyra vindskydd längs lederna. Två leder. Båssjosjaure—Svaipavalle och Laisda- len—Adolfström planeras i områdets norra del.

Prop. 1977/78: 31 45

Rennäring Området berör samebyarna Semisjaur----Njarg. Svaipa. Gran. Ran samt U mbyn. Huvuddelen av området utgör kalvningsland för renar.

5.9.2. Renzixxyttra/ulena

Liinxxlyrelxeu och lanIhruÅ.vnii/nnclen i 1-"iistel'lnnte/ls liiu. Sorsele koln— mun samt (lo/m'inrerket anser att gränsen för det obrutna ljällområdet i ös- ter (inom Västerbottens län) bör följa gränsen för Vindelfjällens naturre- servat.

'.$'kog.viarc/xstyrelsen i Norr/m/tenx liin föreslår att områdets östra gräns (inom Norrbottens län) vid Stor-Laisan dras så att byborna i Laisvalls by kan bedriva skogsbruk på sina skiften väster om älven.

Liinsxtyrelxeu i l-"iisterlnutens Iiin anser att vissa områden i anslutning till Hemavan och Ammarnäs inte bör ingå i det obrutna ljällområdet. Do- nu'inrer/tet ansluter sig till länsstyrelsens uppfattning.

Statens industriverk. SGU samt Boliden AB föreslår att gränsen i väster vid Laisvalljusteras med hänsyn till den pågående gruvbrytningen och den fortsatta utvecklingen av gnu-"hanteringen i området. Boliden AB anser att gränsen för det obtutna fjällområdet bör samtmtnfalla med gränsen för det regionala prospekteringsområdet.

Vad gäller den planerade vägen mellan Tärnaområdet (N Fjällnäs) och Ammarnäs anser Iiinsstyrelsen i Västerbottenx liin att de delar som berörs av vägen inte bör ingå i det obrutna ljällområdet. Länsstyrelsen erinrar om att statens naturvårdsverk tillstyrkt fortsatt projektering i samband med sitt yttrande över förslaget till bildande av Vindeltjällens mtturreservat. De av den planerade vägförbindelsen berörda kommuner/m Stora/nan och SUI'A'e'le instämmer i länsstyrelsens synpunkter. Sorsele kommun framhål- ler att vägförbindelsen är påkallad av ett starkt samhällsintresse och att tu- ristnäringen i Ammarnäs—Sorsele samt Storumans kommun inte kan ut— vecklas i önskvärd omfattning om vägförbindelscn uteblir. 1-"iis'1erh4nte/ts Iiinx landsting och 1'a'sterhouens turixttra/ik/i'irbuntl framft'ör liknande syn— punkter. [.a/l[br/(Å.t'ltiimmlelt i Viisterlmttens län samt cio/niinrerkel är där— emot tveksamma till en vägförbindelse mellan N Fjällnäs och Ammarnäs. Lantbruksnämndcn anser att ett beslut i vägfrågan måste föregås aven in- gående utredning av konsekvenserna för rennäringen och förslag till kom- pensatitmsatgärder och ersättningar till berörda samebyar. SNF och Sveri— gesfi'i/tbiolot,'i.vka ungt/tmm;/'örening motsätter sig den planerade vägen.

Föreningarna motsätter sig också bestämt att landningsplatscr för flyg skall finnas inom området. Särskilt anmärkningsvärd anser de den land— ningsplats vara som f. n. finns inom Svaipa fågelskyddsområde.

Prop. 1977 /78: 31 46

_— Gröns för obrutet fjällområde — -— Väglöst nmråde i Ncrge __ __ Skogsodtingsgrans Barrskogsgrans inmatning

Statsgruvef'dlt utmåt

Gruva i drift Undersökningskoncession Planerad Vag

Befintligt regleringsmagasin Föreslaget regleringsmagasin Befintlig kraftstation Föreslagen kraftstation Tillbyggnad av kraftverk

' ti_'v ,» An ' X !( , ” ? 'x,_

_D Sfi—. X,

/ . , M .... __ (FJ-Zlata

((.

Prop. 1977/78z31 47

5.10 Sarek—Pite (Se karta sid. 55) Sarek—Piteomrl'idet omfattar ca IS 560 km: inom Norrbottens län (Arje- plogs och Jokkmokk kommuner). Inom området ligger delar av Stora Sjö- fallets nationalpark samt Sareks och Padjelanta nationalparker. lnom om- rädet söder om Padjelanta ligger Kallovaratj naturreservat. Området an- knyter till ett liknande obrutet ljällområde på den norska sidan. inom vilket Rago nationalpark samt Gjerdalen—Hellemobotn nationalpark är belägna.

5.l().l Nuvarande uelt_/i'alnlida utnyttjande Bebyggelse

lnom omradet linns säväl permanent bebyggelse som fritidsbebyggelse. Den senare utgörs främst av jakt- och tiskestugor samt övernattningsstu- gor längs vandringslederna. men även viss enskild fritidsbebyggelse finns. Totalt finns för samtliga dessa ändamål ca 180 byggnader eller gårdsbild- ningar. Den permanenta bebyggelsen. sotn utgör ca I/4 av all bebyggelse. linns huvudsakligen vid Stora Lule älv nedanför Vietas samt vid Tjeggel- vas och Mavas. ] den permanenta bebyggelsen ingår 29 samevisten för [70 hushäll. ! bebyggelsebeståndet ingår även de större tjällanläggningarna vid Staloluokta. Akka. Sitojaure och Aktse.

l-"iigar Arjeplogs kommun har. bl.a. mot bakgrund av att det finns ett par be- bodda fjällägenheter inom området. föreslagit att vägförbindelse ordnas frän Langudden till Han*ok——Vuonatj och Riebnesluspen. Utredningsarbete pågår om byggande av enskild väg Stenvik—Ard- näs—Örnvik som med en eventuell framtida fortsättning till Västerljäll sträcker sig in i området.

l-"attr-*nkt'a_/i

Fyra vattenregleringsmagasin berör f.n. området. nämligen Akkajaure. 'fjaktjajaure. Peskehaure samt Rebnisjaure. ! betänkandet (SOU 1976: 28) Vattenkraft och miljö 3 redovisas ytterligare nio projekt. De flesta av de berörda älvsträekorna har asatts höga bevarandevärden. Projektet Bartau- re ligger i områdets sydöstra del och skulle medföra en dämning av sjön Bartaure med 7 m. Vattenavledningen avses ske genom tunnel via kraftsta- tion och avloppstunnel till det befintliga Rebnisjauremagasinet. Anlägg— ningen skulle producera ca 85 GWh/är. Vattendraget hari betänkandet pla— cerats i klass 3b i en fyragradig skala. där klass 4 anger högsta bevarande- värde.

Reglering av Lilla Lule älvs källflöden omfattar tre större projekt. Pro- jektet Pasta innebär en dämning av Pastaiaure och ett antal ovanförliggan- de sjöar samt kraftverksbygge vid Pasta. Projektet Tarraätno innebär om-

Prop. 1977/78: 31 43

fattande dämningar och överledning av vatten från Tarraätno och Kama- jokk till det befintliga regleringsmagasinet 'l'_'|aktjajaure. Projektet Rapaät— no innefattar betydande dämningar och överledning av vatten frän Rapaäl- ven till sjön Sitojaure. Anläggningarna skulle tillsammans kttnna ge en ars— produktion på ca 995 GWh. Pärlälvens källllöden genom sjöarna Peuraure och lx'aratj berörs av ett projekt med dämning och reglering av bada sjöar- na satnt överledning (via kraftstation Karats) av vattnet till den redan reg— lerade sjön Parkijt-ture. Arsproduktionen skulle ge ca 250 GWh. De tre pro— jekten har i det nämnda betänkandet placerats i klass 4.

Källtlödena till Stora Luleälvs huvudgren (Vuojatätno) uppströms Ak- kajaure berörs av tre ulbyggnadsmöjlighetcr. nämligen Slalojokk. Huorso och Vuojat. Alla tre projekten förutsätter omfattande dammanläggningar och ttumelbyggen. Det berörda avrinningsonu'ådet omfattar i stort )adja- lanta nationalpark och nordvästra delen av Sareks nationalpark. De tre an— läggningarna skulle tillsammans ge ca 1 335 GWh/ar. Samtliga ovan nämn- da projekt har i det nämnda betänkandet placerats i klass 4.

Vid sjön Petsaure linns redovisat ett kraftverksprojekt som skulle inne- bära omfattande överdämningar kring sjön. Elproduktionen skulle bli ca 80 (_iWh/ar. Projektet har i det nämnda betänkandet placerats i klass 3b.

Slogs/irak

Hela området utom tva små partier om sammanlagt 750 ha söder om sjön Saggat och norr om sjön Vuolvojaure ligger ovan skogsodlingsgränsen. (fa hl) 000 ha skogsmark är redovisade för Sarek —Piteområdet och Norrbot- tensdelen av 'l'ärna—Graddisområdet. Av dessa arealer ägs ca 3 500 ha av bolag och enskilda.

.fi-linera/brytning

l områdets sydvästhörn ligger en grupp av fyndigheter. som ägs och har undersökts av Boliden AB. Av dessa ärJcrvasmalmcn. sydväst om lkesjau— re. förmodligen den största. Sveriges viktigaste titanjärnmalm (Ruotevare) norr om Kvikkjokk faller också inom det fi.")rcslagna ljällomrädet. Malmen är belägen i en bergart (anortosit) som kan utgöra rä 'ara för aluminium— framställning.

Fortsättningen av den betydelsefulla malmprovinsen (uran. koppar. le— geringsmetaller) i området mellan Hornavan -Rappen —'l'jeggelvas kom- mer vidare norrut i stråket 'l'jeggelvas—Saggat/Skalka att falla inom det obrutna fjällområdet. Prospektering/itwenlering pågår. Resultaten kan för- väntas ändra bilden och bedömningen av området från malmsynpttnkt.

Prop. 1977/78: 31 49

Förteckning över gällande gruvrättigheter den 15 juli 1976 inom Sarek-Pite obrutna fjällområde

Områdes Utfärdad Ägare Mineral . real beteckning ha Inntulningur: Råttck 1—204 73-12—28 Staten Svavelkis 2 562 Ruolevare 1 —8 74-06—04 " Järnmalm 100 Rakas 1 --35 73-12-05 " Magnesit 440 Unna Vuoka 1 75-12-01 " Svavelkis 106 Sartagruvan 2—5. 73-11—13 Göte Pctters- Svavelkis-. 389 10—23. 31 —40. 88—90 son. Boden koppar- och nickelmalm Sartagruvan 56—87, 91 —98 74-05-22 " Nickelmalm 502 Ruopsokgruvan 9— 11. 23—25. 74-05—22 "' ” 867 50—54. 62—74. 79—97. 100— 1 15 Akkapakte l—l5 73-04-19 Staten Svavelkis 188 Munka 1—390 73—09-10 " Molybden— 4898 malm Nedre Måske ] 75-08-08 " Kopparmalm 63 Utnuil: .lervas 2. 3. 4. 7. 10. 15. 73—09—05 Boliden AB) Kopparmalm 144 22. 27. 41 —07 Staten och svavelkis Saula 1. 2. 3 35-08-09 Boliden AB Bly—. koppar- 12 och guldmalm Festajuare malmlält (Nila-. 05-08—18 Sven Edin Blymalm 8 Falkgruvan) - 23

Slalsgrtn'e/iill: Ruotevare statsgruvefält Ansökningar unt in/nu/ningur nell kont'essiuner:

Akkapakte nr 1 76—03—31 Staten Uran 238

Turism oeltji'ilu/islit'

Sarek—Piteomrädet är sparsamt utbyggt för turism och vissa delar har inga utbyggnader alls. Sammanlagt finns inom området ca 19 ledsträckor. däribland Kungsleden. De största ljälIanläggningama är Staloluokta. Ak- ka. Sitojaure. Aktse. varav de tre sista ligger längs Kungsleden. Det totala antalet turistbäddar inom området uppgår till ca 600. Från Kvikkjokk och Saltoluokta utgår de största turistströmmarna.

Sammanlagt finns inom området ett tiotal landningsplatser för llyg. bl.a. vid Staloluokta. Kutjaure. Vaisaluokta. Aktse. Mavasjaurc. Miekak och Parka.

Nya anläggningar med fjällstugor är planerade vid Piteälven. 'l'jäurakå- torna. Barturte. Måranjåkkå. Lulep. Lusitaure. Polcirkeln samt Våddums- tjårra. Anläggningarna är beräknade för 20 bäddar vardera. Vid Vuogga- tjälme planeras en ny sommarled (92 km).

Utbyggnad av befintliga anläggningar är planerade vid Aktse (proviant- försäljningsbod samt stuga med 20 bäddar). 'l'jielekjåkkå (20 bäddar). Säm- marlappa (proviantförsäljningsbod samt stuga med 20 bäddar). Staloluokta (24 bäddar) samt Padjelanta (24 bäddar).

4Riksdagen 1977/78. ! saml. Nr.?!

Prop. 1977/78: 31 50

Rennäring

Det obrutna omrädet berör Sirkas. Jakkåkaska. 'fuorpon. Luok— ta-—Mavas och Semisjaur—Njarg samebyar. Kalvningsland finns i hela södra hälften av området (söder om Saggat) med undantag för ljällniassivet 'fjidtjak. i stora delar av nationalparken Padjelanta samt i de lägre partier— na av Sareks nationalpark. Utanför parkerna finns kalvningsland söder om Vaisaluokta. på L.?ltevis och i Kablesmassivet.

5.103. Reniissyurani/ena

Donu'ini'erket föreslär att gränsen norr om Piteälven mellan Måskejaurc och Vuolvojaure med hänsyn till skogsbruket flyttas något norrut.

..S'NF och .S'i'eriges_liilllJiologis/ta nngdonts/i'irening föreslår att gränsen för Sarek—Piteområdet dras så att området söder om sjön Karats med fjäl- let Jarre ingår i det obrutna fjällområdet.

5.11 Kebnekaise (Se karta sid. 55) Kebnekaise obrutna fjällområde omfattar ca 9900 km= inom Norrbot- tens län (Gällivare och Kiruna kommuner). ()mrädet innefattar delar av Stora Sjöfallets och Abisko nationalparker. I anslutning till området ligger på den norska sidan ett motsvarande obrutet område. Sjaunja djurskydds- område med en areal av nära 3 000 km2 ligger inom området.

5.1/_l Nuvarande oelzfranttida utnyttjande

Bebyggelse

inom området finns sammanlagt ett 50-tal byggnader eller gårdsbildning- ar. Mer än hälften av dessa utgör bebyggelse för turist- och fritidsändamål. främst jakt- och fiskestugor samt övernattningsstugor längs vandringsle- derna. Permanentbebyggelse finns på ett fåtal platser i områdets östra del. inom Sjaunja djurskyddsområde samt vid sjön Upiiiasjaure i områdets syd- västra del. I områdets sammanlagda byggnadsbeständ ingår 16 samevisten för drygt 60 hushåll.

Viigar

lin förlängning av den befintliga vägen från 1_.uspebryggan till Vietas. Ritsem och Sitasjr-iure har aktualiserats. Förlängningen skulle sträcka sig till Skjomen i Norge. Den befintliga vägen har tillkommit för kraftverksut- byggnmlerna kring stora Sjöfallets nationalpark och har upplåtits för all- män trafik till Vietas. En vägförbiiidelse mellan Nikkaluokta och Kebne- kaise turiststatioii har också diskuterats.

Prop. 1977: 31 51

lin kraftledning (400 kW) är planerad frän Ritsem till Skjonien i Norge. Diskussionerna om en anslutning av den befintliga arbetsvägeii Vie— tas-- Ritsem—Sitasjaure med dct norska vägnätet vid Skjomen hänger sam- man med planerna pa nämnda kraftledning.

l-"ul1enkta/'t

inom området finns de stora regleriiigsmagasinen Akkajaure. Satisjaure och Sitasjaure. Det senare är under byggnad och dess station. Ritsemsia- tionen. kommer även att beröra sjöarna Atitajaiire och 'l'eusajaure.

Vid Lermejaure. norr om Vietas kraftstation är skisserat ett pumpkraft— verk meden effekt av 1000 MW. Anläggningen förutsätter ingrepp i hittills opåverkade vatten i ett område av relativt högt skyddsvärde.

SÅogs/tl'ltlx

Hela Kebnekaise obrutna ljällområde ligger ovan skogsodlingsgränsen. Området är skogfattigt med undantag av de stora dalgångarna och Sjaunja djurskyddsonu'ådc. Sånär som på ett parti i oiiiradels sydöstra hörn ligger det ovan barrskogsgränsen. lnom Sjaunja djiirskyddsoiiiråde finns på sta- tens mark redovisat ca 30000 ha skogsmark. 1 sydöstra delen av detta skogsområde är drygt 550 ha i privat ägo. ] norra delen av området finns vissa arealer skogsmark. Dessa innefattas i redovisningen av Rås— to—Tsaktso och Pessinkiområdena.

Minet'ulln'ytning

Ett stort antal malmanledningar och flera större fyndigheter av järn. koppar. uraii m. ut.. inom iirbergsteiTängen väster till söder om Kiruna be- rörs av gri'insdragningen i öster för detta stora fjällomrt'ide. Flera av mal— merna är redan undersökta (Pattek. 'l'järroiåkka. Ekströmsberg) och har sådan omfattning att de påtagligt kan paverka LKAB:s malnibas och fram- för allt utgöra uiidcrlag fören differentiering av iiialmhanteringeii.

Förteckning över gällande gruvrättigheter den 15 juli 1976 inom Kebnekaise

obrutna fjällområde

(')mrådes- Uilärdad Ägare Mineral Areal beteckning ha lnnunningar: () Kakats 2—7 74-06-04 Staten .lärnmalm 75 Staggoljåkka l—2f— 74-03—02 " " 326 'ljårrojåkka 4. 37—45 71-10-25 Staten Svavelkis 126 " 46— 151 73-04—02 " Koppai'malm ] 331 152-224 73—12-23 " " 917 225—508 74-06-04 "' " -1 321

569—571 75—08—21) " " . 307

Prop. 1977/78:31 52 Sjaunjaape 1 -200 74-05—10 Svavelkis 2512 Vuoksakåbba 1 75-12—15 ” 1563 Ritelpakte 1—66 74—05-10 829

Umut/: Valfojokks malmläll (4 st. utmål)

02-07-16— 26 Unna Alakats Kopparmalm 15

AB. Stockholm

Sjangeli malmtält 1889/ 1902 69 (20 st. uunål) Svangeråive. Alberta 60—08—23 lng. Per Blymalm 15 Skarped. Orebro Ruopsokjaurc malm— falt (3 st. utmäl)

02-07— 16— 26 Unna Alakats Kopparmalm 12

A B. Stockholm

Unna Alakats malm- 02—07-16—26 *: tält (13 st. utmäl) Pattovarc 1. 3 51-08-21—24 Rederiaktie- .lärnmalm 22 holaget Nord- stjernan. Stockholm 7 66-07-13 " 16 2A. 10. 20 73—08—31 Staten 43 Ekströmsbcrgs malmtält 1902/1903 " 63 (16 st./utmål) H;-u're_iaure |. 2. 3. 4. 51—08-21 -2-1 Rederiaktie- 22 8. | | bolaget Nord- stjernan. Stockholm Renhagengruvan 21. 22. 23 52—08-19 Staten 48 Tjåorika 3. 4 51—08—21 —24 Rederiaktie- 16 bolaget Nord- stjernau. Stockholm Järla 2. 3 02-07-30 Staten Blyglansm. m. 8 Akkavare malmfält 1916/1918 Bcrgverks AB. Järnmalm 143 (36 st. utmål) Freja Melkogruvan l. 2. 9— 13. 60—09-15 AB Statsgru- Järn— och 219 24—26. 76—79 vor. Håksberg titanmalm Starry/urq/i'i/I: Nakerivaara statsgruvetält Ekströmsbergs statsgruvetält Altaj/("ningar ()Hl fll!HHl'lfH_L'llr uc/t lta/tt't'A'A'ith': Råppe nr 1 75—03—19 LKAB Kopparkis 1941 Riekko nr 1 75—08-02 Staten Svavelkis 192

Turism (I('/I_/1'f/ll_f1.8'lit'

Den norra delen av Kebnekaiseontrådet ingår i det primära rekreations- omrädet Abisko-Kebnekaiseområdct. Området. med undantag för Sjauna djurskyddsområde. är väl utbyggt med leder och turiststugor. Särskilt Kehnekaisctjällen och området norr därom är relativt väl tillrättalagt för friluftsliv och tillgängligt även för andra än mycket erfarna ljällvandrare.

lnom området finns utöver Kungsleden sammanlagt 33 ledsträckor. var- av sju är avsedda för vinterbruk. De sträckor som är mest frekventerade är sträckorna Abisko. Kebnekaise och Nikkaluokta.

lnga fastställda skoterleder har redovisats för området. men mellan Nik- kaluokta och Kebnekaise turiststation förekommer livlig skotertrafik.

lnom området finns ca 730 bäddplatser fördelade på ca 30 olika övernatt-

Prop. 1977/78: 31 53

ningsställen. Större turistanläggningar finns på tio platser bl.a. Kebnekai- se. Alesjaure. Vistas. Sitasjaure och Ritsem. vilka svarar för huvudparten av bäddplatserna. Viktiga utgångspunkter för fjällvandring är Nikkaluokta (80 bäddar). Abisko (238 bäddar). Riksgränsen (220 bäddar) och Vietas (40 bäddar). Av dessa ligger endast Vietas inom det obrutna tjällområdet.

Vid 'l'juonajåkk och Tjirtjam finns fiskeläger med tillsammans 40 bäd- dar. Vid T_iuonaiåkk planeras en utbyggnad med 80 bäddar. 1 övrigt finns ca 180 bäddplatser fördelade på tjällstugor inotn området.

Utbyggnader av bl.a. fjällstugor med 20 bäddar vardera planeras vid Ra- vetjåkka. Rautas . Luotekjaure. Abiskojaure. Alcsjaure. Kaitumjaure. "fe- usajaure. Alesätno. Mårman. Kaskasavagge. Stuokärpel. Unna Alakats och Hukejaure. Vid Singi skall en proviantförsäljningsstuga uppföras. Vid Kebnekaise fjällstation planeras utbyggnader med 48 bäddar i självhushåll. en annexbyggnad med 80 bäddar samt ett reningsverk. Längs vandringsle— derna Abiskojaure—Alesjaure och Alesjaure—Sålka planeras tjällstugor med 20 bäddar vid vardera ledsträckan. Vid Ladtjojaure planeras en stug- by med 40 bäddar.

Beroende på den framtida utformningen av området i turistiskt avseen- de. bl.a. vad gäller tillkommande vägar. finns planer på nya turistanlägg— ningar vid Ritsemjokk och Vietas.

Rennäring

Samebyarna Rautasvuoma. l:.tevas. Norrkaitum. Mellanbyn och Sör- kaitttm berörs av Kebnekaise obrutna fjällområde. Renen har kalvnings- land i terrängen mellan sjöarna '1'orneträsk och Paittasjärvi. mellan 1.adtjo- vagge och Kaitumsjöarna samt mellan Kaitumsjöarna—Kaitumälven och sjön Satisjaure i söder. Kalvningsland linns även vid Ritsemjokk (utmed stranden av Akkajaure) samt i terrängen norr om Ritsemjokk.

5. I I .? Rentissytlmndenu

[.iin.rxtyrc'lxwi [ .--N-"orr/mfrwz.t län och de av Ritsemvägen bcrt'irc/a kum— nmnw'nu anser att vägzonen samt dess förlängning in mot Norge inte skall ingå i det obrutna fjällområdet. eftersom där redan finns tung exploatering med både väg- och vattenkraftanläggningar. Såväl [iin.sstyrclxwz som .nu- tvnx vägrar/(' anser att den föreslagna avgränsningen strider mot de grund- läggande principerna för avgränsning av ett obrutet fjällområde. Av mot- svarande skål anser länsstyrulwu att sträckan Nikkaluokta—Lådtjovag- ge— Kebnekaise inte bör ingå i det obrutna området.

SNF och .S'rvrigusfli/[biologiska ungt/4mtsj/i'h'ening framhåller med skär— pa att den befintliga vägen mellan Vietas och Sitasjaure under inga omstän- digheter får öppnas för alltnänheten. De motsätter sig också bestämt den planerade kraftledningen mellan Ritsem och Skjomen.

I fråga om tillkomsten av den s. k. Vågen västerut framhåller Fri/[dix-

Prop. 1977/78: 31 54

'fl'l'l-Illjlllltlcq att tnatt maste visa största t'tterht'tllsamhet mot sådana vägpro- jekt. tnedatt Norr/mtlcmlixlriktel ut' lät/uj"!.v/i't't'ntiunzlt'l tnenar. att vägen bör kuttna få dras på det sätt sotn har planerats. Norrbottendisu'iktet ntoti— verar sitta synpunkter med att det i turislitttressanta delar av ljällbygden kan uppstå ett starkt slitage kring vägsluten. vilket har skett inotn t. ex. Akkaområdet. En genomfartsled skulle sprida besökarna och därigenom minska olägenheterna. ntenar Norrbottendistriktet.

5.12. Muddtts

(Se karta sid. 55)

MllddLlS obrutna område otnfattat' ca 460 ktn= inotn Norrbottens lätt (Gällivare och Jokkmokks konttnuner). ("iränserna för området satntnanfal- ler med gränserna för Muddus ttationalpark. (_)mrådct ligger i låglandet och är bevuxet ttted barrskog. Det karaktäriseras av en mosaik av sjöar. skogs- och myrmarker.

5_/3_/ Nnrm'nnt/e m-hji'unt/idu utnyttjande

Muddusotnri'tdet är sannolikt det tttinst exploaterade av de föreslagna 14 obrutna lji'tllomrt'tdena. Några redovisade exploateringsintrcssen linns hel- ler inte för detta otnrade. Det är dock i viss mått utbyggt tned leder och övernattningsstugor. Vandringsleder linns bl.a. till Urtimjattre och Sarka- vare. Vid .N-luddusfallet och Muddusluobbal linns övernattningsstugor och tältplatset'.

(')tnt'ådet berör Sirkas och Sörkaitum fjälls-.ttnebyar samt skogssatncbyn (iällivare.

Prop. 1977/78: 31 55

_ Gräns för obrutet fjällområde — — V'clglöst ”träde i Norge ___. _ Skogsodlingsgröns Earrskogsgr'ans Inmatning Statsgruvefalt

utmåt

Gruva i drift Undersökningskoncession Planerad vag

Befintligt regleringsmagasin Föreslaget regleringsmagasin Befintlig kraftstation Föreslagen kraftstation Tillbyggnad av kraftverk

,är”. . ,.

Prop. 1977/78: 31

'Jt 35

5.13. Rästo—Tsaktso

(Se karta sid. 61)

Råsto—Tsåktso obrutna ljällområde omfattar ca 6620 km2 inom Norr- bottetts län (Kiruna kommun). Vadvetjåkka nationalpark ingår i området. På den norska sidan finns ett motsvarande obrutet område i vilket natio- nalparken Övre Dividalen ingår. En stor del av Råsto—'fsaktsoområdet upptas av Esro raketskjutfalt.

5.13.I Nururande ()("lijt'tlltlfflltl utnyttjande B ehygg else

Inom området finns sammanlagt ett 40-tal byggnader eller gårdsbildning- ar. De flesta utgör bebyggelse för fritidsändamål. främstjakt- och fiskestu- gor samt övernattningsstugor längs vandringsledema. l byggnadsbestån- det ingår sex samevisten för ca 30 hushåll.

Vägar

Strax söder om området går den planerade vägsträckningen Kiru- nå—Narvik. Vägen löperi stort parallellt med malmbanan.

Olika vägsträckningar har diskuterats för att sammanbinda bosättningen kring Laimoviken med Kirunaomrädet. 1 dag finns väg tnellatt Laimoviken och Korttolahti/Tjålme utan anslutning till övrigt vägnät. En fortsättning av vägen från Kurrzwaara upp till Laimoviken har diskuterats. Som ut- gangspunkt för denna vägsträcka har också Jukkasjärvi nämnts. En östlig sträckning av denna väg skulle inskränka det föreslagna obrutna området. Man har även diskuterat en ansltttandc väg från den beslutade Kiruna— Narvikvägen. En sådan västlig sträckning skttlle kttnna gå utanför den nu föreslagna gränsen för det obrutna fjällområde-t.

Vägverket har framfört behov av enkla utfartsvägar från fjällägenheter— na längs den nybyggda vägen väster om Könkämä älv samt vägförbindel— ser till grustäkter längs Kummavuopivägen.

Vattenkraft

Råsto—Tsåklso saknar helt reglerade vattendrag. lnom området finns heller inga planerade vattenkraftprojekt.

Skogs/.n'uk

Hela Råsto-Tsåktso-omrädet ligger ovanför skogsodlingsgränsen. Med undantag för ett avsnitt i områdets sydöstra del ligger det också ovan barr- skogsgränsen. 1 det sydöstra avsnittet finns områden av visst intresse för skogsbruket. [ stort sett all produktiv skogsmark inom området tillhör sta- ten. 1 dalgången söder om Liedakka ftnns emellertid ett skogsområde om ca 1 000 ha i privat ägo.

Prop. 1977/78: 31

M inerul brytning

57

De senaste årens prospektering inom området har resulterat i ett stort antal intressanta fyndigheter. främst av koppar. vilka från söder sträcker

sig in i det obrutna fjällområdet. Utmålen Tjavelk (järnmalm) och Raggis- vaara (koppar) ligger inotn området. tnedan ttttnålen Luovinjunnanen och 'l'järro (järnmalm) när delvis innanför.

Förteckning över gällande gruvrättigheter den 15 juli 1976 inom Rästo— Tsåktso obrutna fjällområde

(.)m rådes— beteckning

lntnutningttr: Aggojaure 1—24 Vittangivaara nr 1 Tjavelk 3—-6. 9-— 10 'fjålme 1—12 Stalojaure 1 —44

Ix'mnp/ex ut' inmutningut'

bestående av: Alep Vuolusjaure 1 " ') Påkketanjaure 135.

136. 137 138 1—134

Takkovarc 1 " 2. 3 Pitkäjärvi 101 'l'ut'tssttiaure 101. 102 " 1—20 21—26 (.:-"until: Luovinjunnanen 3. 4

Raggisvaara malmfalt (2 st. uttnål)

Tjärro 2. 9. 22. 25. 112

Tjavelk 8

Ansökningar mn inntutningur nelt kuneesximter: Tuossujaure nr 103 Vittangivaara nr 3 Vittangivaara nr 2 Tjålme nr 101 Tjålme nr 102 Nalntttinen nr 1.2 Takkovarc nr 4 Alep Pårre nr 1 Vittangijoki nr I Takkojärvi nr 1

Utfärdad

75-06—1 1 75-09-22 73-12-28 74—06—20 74—05-22

75— 10- 13 76—06-22 75-1 1-06

76-05-21 75-08-08 75—09-03 75—1 1— 1 () 76-02- 18 75- 12- 15 73—09— 1 4 74-05-22

60-10-18

02 -08-06 — 09

59-10-09

73-08-29

75—03—01 76-04-13 75-09-06 75-09-06 76-01-3 1 76-01-23 75-05— 1 7 75—03— 19 75-03- 19 75-03-19

Ägare

Staten LKAB Staten Boliden AB

LKAB

Boliden AB

Rederiaktie— bolaget Nord— stjernan. Stockholm Staten

Rederiaktie— bolaget Nord— stjernau. Stockholm Staten

Boliden AB LKAB

Boliden A B

LKAB

Areal ha

Mineral

Molybden 302 Järnmalm 1 840 " 75 Kopparmalm 151 ” 553

1 509 628 Mö

2 693 Järnmalm 1 683 " 470 Kopparmalm 878 '" 1 650

862 251 75

Järnmalm 61

Kopparmalm 8

Järnmalm 79

Järnmalm 15

Koppartnaltn 377 Svavelkis 141 " 125 Koppartnaltn 377 '" 578

288 Svavelkis 289 Kopparkis 2 198 " 1 260

153

Prop. 1977/78:31 58

Turism ue/t _lri/ttltslit'

Området är utbyggt för turism endast i sin västra del. Utbyggnaderna är begränsade. Elva ledsträckor finns inom området. Det finns sammanlagt åtta övernattningsställen (ca 150 bäddar) varav tre tillhör fritidsliskean- läggningarna Rastojaure. Sinatjattre och Kamasjaure. De tre anläggningar- na utgör landningsplatser för flyg.

Vid Råstojaure planeras en utbyggnad av fritidsfiskeanläggningarna med 80 bäddar. Vid befintliga anläggningar med fjällstugor beräknas en utbygg- nad tned tre a fyra stugor.

Rennäring

Rennäringen inom området är främst knuten till samebyarna Könkämä. Lainim'uoma. Saarivuonta och 'falma. "fre områden för norsk renskötsel ingår. Kalvningsland har redovisats mellan 'l'orneträsk och norska gränsen samt ittom hela den nordvästra delen av området.

Övrigt Ett stor del av Råsto*Tsåktsoområdet upptas av Esro raketskiutfält. bl. a. finns ett antal skyddsbunkrar utplacerade i terrängen.

5.132. Remissyttrmu/enu

I.):nnänrerket föreslår att gränsen i sydvästra hörnet mellan Sevujärvi och Nttmmavaarajusteras med hänsyn till skogsbruket i området. Skogs- t'zinlsstyrelsen [ Norr/mttens län anser att konsekvenserna för Vittangi skifteslag samt Soppero bys utskifte i samma del av området närmare bör studeras innan en slutgiltig gränsdragning sker.

SGU anser att de slutgiltiga gränsdragningarna i söder med hänsyn till gruvintressena måste föregås av detaljerade överläggningar med berörda intressenter.

LanIhruksnätnnden i Norr/.mttens län anser att vissa grättsjusteringar bör göras sa att planerade. för renskötseln mycket angelägna vägar får byggas. Det gällerdels till Nälkeåive vid Könkämä älv. och dels till Laimo- viken på norra sidan av Torneträsk inom Talma sameby. SNF och Sveri- ges _liiltbiolagiska tutgdmns/örening motsätter sig att den senare vägen kommer till stånd. Den skulle. anser föreningarna. öppna området för bil- buren turism.

Länsstyrelsen i Norrbottens län vidhåller sitt tidigare avgränsningsför- slag. vilket innebär vissa justeringar i norr längs Könkämä älv samt öster och väster om Torneträsk.

Prop. 1977/78: 31 59

5.14. Pessinki

(Se karta sid. 61)

Pessinki obrutna ljällområde omfattar ca 1070 km2 inom Norrbottens lätt (Kiruna kommun). Det är ett utpräglat barrskogsområde (ljälltaiga) med fjällbjörkskog på högre nivåer.

5./4.l Nuvarande ut'/tjratntida utnyttjande Bebyggelse

Den enda form av bebyggelse som fittns inom området är sådan som att- "änds av rennäringens utövare. Den omfattar endast ett par samevisten.

Vägar

lnga vägar finns eller är planerade inom området.

Vattenkraft

Vattendragen inom området är helt oexploateradc. Inga utbyggnadspro- jekt för vattenkraft ftnns redovisade.

Skogsbruk

I områdets nordöstra del finns två terrängavsnitt belägna nedanför skogsodlingsgränsen. Arealen ttppgår till ca 600 ha och ägs av staten. ()van skogsodlingsgri'lnsen äger staten ca 1900 ha skogsmark. Sammanlagt ca 1 600 ha skogstttark i privat ägo ingår i området.

Minera/brytning

(')mrådets nordvästra del ligger inom Kiruna—Kaunisvaara malmpro— vins.

Förteckning över gällande gruvrättigheter den 15 juli 1976 inom Pessinki obrutna fjällområde

Områdes- Utfärdad Ägare Mineral Areal beteckning ha Iam/aningar: Härkävaara 1—6 73-12-28 Staten Svavelkis 75 Utmål: Paljasjärvigruvan 75. 79. 82. 64-09-17 Redcriaktie- Järnmalm 103 86. 94. 98. 102 bolaget Nord-

stjernan. Stockholm

Ansökan om inmatning: Kultamavaara nr 1 76-05-13 Agne och Kopparmalm 150 Bengt Söder- ström Kiruna/ Lannavaara ()utavaara nr 1 76-01-23 LKAB " 1 250

Prop. 1977/78: 31 60

Turisnt ue/tji'i/uf/s/ir

Pessinkiområdet saknar helt utbyggnader för turism. lnga planerade ny- anläggningar finns redovisade.

Rennäring

Området berör fjällsamebyarna Könkämä och Lainiovuoma samt skogs- samebyn Vittangi. Området ligger ovan odlingsgränsen.

5./4._7 Remissyttrande/ta

[)unu'int'erket anser att gränsjusteringar bör vidtas så att bl. a. ca 600 ha skogsmark nedanför skogsodlingsgrl'tnsen på kronoöverloppsmarken Nu- lanki kommer utanför det obrutna fjällområdet. Skogs"t'ät'dSXtW'f/S'c'II i Norrbottens län framhåller att gränsdragningarna i områdets östra del bör ägnas särskild uppmärksamhet. Skogsvårdsstyrelsen framhåller vidare att skogsbruket inotn Pessinkiområdet trots de till synes marginella virkes- kvantiteterna. är avgörande för sysselsättningen i skogen samt för den lo- kala förädlingsindustrin. Lii)tsstyrelsett i Nurrimttens län framför liknande synpunkter.

Prop. 1977/78: 31 61

Gräns för obrtåtet fjällområde väglöst cmrade i Norge Skogsodlingsgr'a'ns Barrskogsgr'dns

lnmutntng Statsgravef'cilt

utmåt

Gruva i drift Undersökningskoncession Planerad vög

Befintligt regleringsmagasin Föreslaget regleringsmagasin Befintlig kraftstation Föreslagen kraftstation Tillbyggnad av kraftverk

. ' .z- å, i "' x./ 'xq 2) f co./' * w. 'N

I . ) X . .,,”

j_)" '( '=' sfv ' NEKÅIS X _"

*N_

Prop. 1977/78: 31 62

6. Lagstiftning varigenom markanvändningen i de obrutna fjällom- rådena i huvudsak styrs eller kan styras

Markanvändningen ide obrutna fjällomradena regleras eller kan regleras med stöd av ett llertal författningt'tr. Av störst betydelse är byggnadslag— stiftningen. naturvärdslagstiftningen. skogsvårdslagstiftningen. rennä- ringslagstiftningen. koncessionslagstiftning av olika slag samt lagstiftning— en angående terrängkörning med motorfordon. Den koneessionslagstift- ning som främst är aktuell är vattenlagen (1918: 523. ändrad senast 1976: 998). miljöskyddslagen (1969: 387. omtryckt 1972: 782. ändrad senast 1975: 727). gruvlagen (1974: 342. ändrad senast 1975: 746). lagen (1974: 890) om vissa mineralfyndigheter (ändrad 1975: 748). väglagen(l97|:948. änd- rad senast 1975:658) och lagen (1902: 71 s. 1) innefattande vissa bestäm- melser om elektriska anläggningar (ändrad senast 1976: 239).

6.1. Byggnadslagen

Byggnadslagen (1947: 385. omtryckt 1972: 775. ändrad senast 1977: 338) innehaller bestämmelser om fysisk planering och byggande. Särskilda reg- ler gäller i vissa avseenden för tätbebyggelse resp. glesbebyggelsc. Med lätbebyggelse avses enligt lagen ((i s') sådan samlad bebyggelse som nöd- vändiggör eller kan väntas nödvändiggöra särskilda anordningar för till- godoseende av gemensamma behov. Annan bebyggelse kallas glesbebyg- gelse.

Närmare föreskrifter om byggande och lov till byggande samt rörande tillämpningen i övrigt av byggnadslagen har meddelats i byggnadsstadgan (1959: 612. omtryckt 1972: 776. ändrad senast 1977: 339).

Genom byggnadslagen har det allmänna befogenhet att bestämma var bebyggelse far uppkomma. Denna princip kommer till uttryck i 5 s' andra stycket. där det som en förutsättning för att mark skall få användas för be- byggelse föreskrivs att marken skall ha prövats från allmän synpunkt läm— pad för ändan'tälet. Prövning skall ske vid planläggning enligt byggnadsla- gen. När det gäller glesbebyggelse och tätbebyggelse av mindre omfattning far prövningen även ske i samband med prövning av ansökan om bygg- nadslov.

Den översiktliga planeringen enligt byggnadslagen sker genom general- plan eller regionplan. 1 generalplan anges grunddragen för marks använd- ning inom kommun (2 ä). Regionplan upprättas för att samordna flera kom- muners planläggning (3 s). Den närmare regleringen av bebyggelsen sker genom detaljplan. dvs. stadsplan eller byggnadsplan. Byggnadsverksamhet inom område som inte ingår i detaljplan regleras genom utomplansbestäm- melser (2 å).

Begränsningarna i byggnadslagen av rätten att använda mark för bebyg- gelse medför i princip inte någon rätt till ersättning för markägaren.

Prop. 1977/78: 31 (13

Byggnadslagen innehåller också bestämmelser om bl. a. lokalisering av vissa industrier. Enligt 136 a 5 första stycket gäller sålunda att tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller liknande verksamhet. som är av vä- sentlig betydelse för hushållningen med energi. med träfiberråvara eller med landets samlade mark- och vattentillgångar. skall prövas av regering- en. 1 paragrafen uppräknas ett antal verksamheter som skall prövas i den man regeringen inte medger undantag från prövningsskyldigheten. Rege- ringen ges i paragrafen oekså möjlighet att i varje särskilt fall besluta att nyanläggning eller utvidgning av sådan verksamhet som avses i paragra— fens första stycke skall tillständsprövas av regeringen. Tillstånd enligt 136 a s' får meddelas endast om det har tillstyrkts av berörd kommun. Till- stånd kan förenas med villkor. bl. a. för tillgodosecnde av allmänna intres-

sen.

6.2. Naturvårdslagen

De regler i naturvardslagen (1964: 822. omtryckt 1975: 1025. ändrad se- nast 1975: 1961 som är av särskild betydelse i detta sammanhang är de som rör nationalparker (4 —6 ss). naturreservat (7— 12 så). nattirvi'trdsonrråde 119 s') och anmälan för samråd beträffande särskilda slag av arbetsföretag 121.) är.

I syfte att bevara större sammanhängande omradc av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick kan mark som tillhör staten avsättas till nationalpark (4 s'). Utan riksdagens tillstånd får inte mark eller vatten inom en nationz-rlpark användas på ett sätt som stri— der mot dess ändamål. Regeringen förordnar om vården och förvaltningen av nationalparker. Regeringen. eller myndighet som regeringen bestäm- mer. kan för varje särskild nationalpark meddela sådana föreskrifter be— träffande rätt att färdas över nationalparken eller att annars vistas där samt angående ordningen i övrigt inom omradet. som är erforderliga för att tryg— ga ändamålet med nationalparken (5 s'). Enligt 6 s' medför föreskrifter för nationalpark inte inskränkning i redan uppkommen särskild rätt ellcri vis— sa sådana rättigheter som tillkommer samerna enligt rennäringslagen(1971:437. ändrad senast l974:349).

Några ersättningsbestämmelser som hänför sig till reglerna om national- park t'rnns inte i nattrrvi'irdslagen. Enligt 2 kap. 9.5 expropriationslagen(l972:719. ändrad senast 1976:—16) kan expropriation ske för att bevara område som natitmlllpilrk-

(_)mradc. som bör särskilt skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur. sin skönhet eller eljest märkliga beskaf- fenhet eller därför att området är av väsentlig betydelse för allmänhetens friluftsliv. kan länsstyrelsen enligt 7 s' naturvårdslagen förklara som natur- reservat. Detta gäller oberoende av om marken ägs av enskild eller tillhör staten. Expropriation kan ske för att bevara område som naturreservat (2 kap. 9 s" expropriationslagen).

Prop. 1977/78: 31 64

1 beslut om bildande av naturreservat skall enligt 8 & naturvårdslagen bl.a. föreskrivas de inskränkningar i rätt att förfoga över fastighet som är nödvändiga för att trygga ändamålet med reservatet. Som exempel på så- dana föreskrifter anges i paragrafen förbud mot bebyggelse. uppförande av stängsel. täktverksamhet. uppodling. dikning. plantering. avverkning. jakt. fiske och användning av bekämpningsmedel. Även efter det att natur- reservat har bildats kan länsstyrelsen meddela de ytterligare föreskrifter som kan erfordras för att bevara reservatet.

För att ändamålet med naturreservatet skall tillgodoses kan länsstyrel- sen enligt 9 ;" förplikta markägare att tåla visst intrång. nämligen att vägar. parkeringsplatser. vandringsleder. raststugor. tältplatser. badplatser. sani- tära inrättningar eller liknande anordningar anläggs inom området eller att där företas gallring. röjning. slåtter. plantering. avspärrning eller dylik åt- gärd eller att allmänheten bereds tillträde till mark inom området där den annars inte skulle färdas fritt.

Enligt 10 & kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om vad allmänheten har att iaktta inom naturreserva- tet. Med stöd av detta bemyndigande har regeringen genom 10% natur- vårdsförordningen (1976:484. ändrad senast 1977: 63) föreskrivit att läns- styrelsen efter samråd med statens naturvärdverk meddelar sådana före- skrifter.

När fråga har uppkommit om bildande av naturreservat eller om medde- lande av kompletterande föreskrifter för naturreservat. kan länsstyrelsen enligt 11 s naturvärdslagen för viss tid. högst tre år. meddela förbud mot att trtan länsstyrelsens tillstånd vidta sådana åtgärder beträffande det be- rörda området som strider mot syftet med de ifrågasatta reservatsföreskrif— terna. '

Enligt 12 5 får i särskilda fall medges rrndantag från meddelade reser- vatsföreskrifter. ()m synnerliga skäl föreligger får beslut enligt 7—10 se också upphävas.

Bestämmelser om ersättning av staten med anledning av föreskrifter en- ligt 8 eller 9 s och förbud enligt 11 s'l'rnns i 25—26 ss. Enligt 27 s' föreligger för visst fall även rätt att få fastighet inlöst med anledning av föreskrifter enligt 8 eller 9 s.

Område. inom vilket särskilda åtgärder behövs för att skydda eller vårda naturmiljön men som med hänsyn till den begränsade omfattningen av åt- gärderna eller andra omständigheter inte lämpligen bör avsättas till natur- reservat. kan enligt 19 5 av länsstyrelsen förklaras som naturvårdsområde. ()m åtgärd som bör vidtas är så ingripande att pågående markanvänd- ning avsevärt försvåras. skall området dock avsättas till naturreservat. 1 beslut om bildande av naturvårdsområde skall bl.a. föreskrivas de in- skränkningar i nyttjandet av fastighet som behövs för att trygga ändamålet med beslutet. Sådana föreskrifter exemplifieras i paragrafen med förbud mot eller föreskrifter i fråga om byggnad. upplag. schaktning. plantering

'Jl

Prop. 1977/78: 31 6

och avverkning samt skyldighet för ägaren att tåla att röjning. plantering eller annan liknande åtgärd utförs på hans mark. Föreskrift kan innefatta förbud att vidta viss åtgärd utan länsstyrelsens tillstånd. Bl.a. reglerna i 10- 12 ss om naturreservat äger motsvarande tillämpning i fråga om natur- vårdsområde. Bestämmelserna om naturvårdsområde skall inte avse bc- byggelse inom område som ingår i fastställd generalplan. stadsplan eller byggnadsplan.

Om ett arbetsföretag kan komma att väsentligt ändra naturmiljön. skall enligt 20 å samråd ske med länsstyrelsen innan företaget utförs. Regering- en eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva att inom lan- det eller del därav anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskil- da slag av arbetsföretag. 1 de fall samrådsreglerna är tillämpliga får länssty- relsen förelägga företagaren att vidta de åtgärder som bedöms erforderliga för att begränsa eller motverka skador på naturmiljön. Från reglerna om samråd är undantagna bl. a. företag som omfattas av tillstandstvång enligt reglerna för naturvårdsområde. bebyggelse inom område som ingår i fast- ställd gene alplan. stadsplan eller byggnadsplan' och företag vartill tillstånd lämnas enligt vattenlagen eller miljöskyddslagen.

Regeringen har i nattrrvårdsförortlningen utfärdat vissa föreskrifter om samråd. Enligt 23 & skall sålunda den som ämnar företa markberedning ge- nom hyggcsplöjning snarast möjligt och senast en månad i förväg anmäla det till länsstyrelsen för samråd. Beträffande avverkning och hyggesplöj- ning kan anmälan ersättas av underrättelse enligt gällande bestämmelser till skogsvårdsstyrelsen eller stiftsnämnden om avverkning. Underrättel- sen skall då i förekommande fall innehålla upplysning om att hyggesplöj- ning avses ske efter avverkningen.

6.3. Skogsvårdslagen

Enligt skogsvårdslagen(1948: 237. ändrad senast 1977: 352) får s.k. ut— vecklingsbar skog inte utan tillstånd av skogsvårdsstyrelsen avverkas på annat sätt än genom gallring som är ändamålsenlig för skogens utveckling (6 s”). Skog som inte är utvecklingsbar får inte utan tillstånd avverkas så att större rubbningar uppkommer i avkastningensjämnhet eller så att skogens återväxt avsevärt försvåras (7 s'). Ägare till skogsmark är skyldig att enligt bestämmelser som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogsvårdsstyrelsen om avverkning som skall äga rtrm på hans mark. I kungörelsen ( 1974: 1029) om anmälan av skogsavverk- ning har förordnats att skogsstyrelsen efter samråd med statens natur- vårdsverk meddelar bestämmelser om anmälan av skogsavverkning. F. n. gäller bl.a. att anmälan skall ske till skogsvårdsstyrelsen innan slutavverk- ning som omfattar mer än 0.5 hektar får vidtas. l 4 & kungörelsen om an- mälan av skogsavverkning föreskrivs att skogsvårdsstyrelsen skall sända avskrift till länsstyrelsen av anmälan om skogsavverkning om det i anmäl-

Prop. 1977/78: 31 (så

ningen upplysts att hyggesplöjning avses ske efter avverkningen. Skogs- vi'u'dsstyrelscn skall enligt paragrafen också sända avskrift till länsstyrel— sen av avverkningsamnälan sotn rör avverkning inotn område som länssty- relsen anger.

Om det vid avverkning inte har lämnats kvar skog av sådan täthet och beskaffenhet att den kan anses nöjaktig. skall sådana åtgärder vidtas sotn behövs för att nöjaktig återväxt inom skälig tid kommer att finnas på det avverkade området (14 s').

1 25—28 så skogsvårdslagen finns särskilda bestämmelser bl. a. om svar— för)-'ngrtale skogar. Regeringen får förordna att de särskilda reglerna skall gälla inorn områden där det måste befaras att olämplig avverkning av be- lintlig skog i allmänhet skulle omöiliggöra eller avsevärt försvt'tra återväx— ten (25 s*). lin avsevärd areal av skogen i Norrlands inland omfattas av så— dant förordnande. För svårfi'iryngrad skog gäller bl.a. att avverkning för annat ändamål än husbehov inte får ske titan tillstånd av skogsvårdsstyrel- sen (26 s*). Tillstånd skall innehålla föreskrift om vilka åtgärder som ford- ras för att tillgodose kravet enligt 14 s på nöjaktig återväxt (28 ä). 1 till- stånd kan fi'ireskrivas bl.a. hur avverkning får ske (27 å).

6.4. Rennäringslagen

F.nligt rennäringslagen (197lz437. ändrad senast 1977: 098) har den som är av samisk härkomst rätt att begagna mark och vatten inom vissa områ- den till underhåll för sig och sitta renar (renskötselrätt). om hans far eller mor eller någon av hans far— eller morföräldrar har haft renskötsel som sta— digvarande yrke (1 s'). Renskötsel får bedrivas hela året i Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker dels ovanför odlingsgränsen. dels nedanför denna gräns på tnark som tillhör staten och renbetesland där skogsrensköt— sel av ålder bedrivs ttnder våren. sommaren eller hösten. chskötsel får också bedrivas hela året på renbetcstjällen i Jämtlands lätt och inom de omraden i Jämtlands och Kopparbergs län som särskilt har upplåtits till renbete. Under tiden den 1 oktober — den 30 april får renskötsel bedrivas i övriga delar av lappmarkerna nedanft'ir odlingsgränsen och inotn sådana trakter utanför lappmarkerna och renbetesljällen där renskötsel av ålder bedrivs vissa tider av året (3 s*).

Den mark som får användas för renskötsel hela året fördelas mellan samebyar i särskilda byomtåden. 1 byområde kan också ingå sådan mark som får användas för renskötsel endast under tiden den 1 oktober—den 30 april (6 Ö). lin satnebys betesområdc omfattar byotnrådet och övriga områ- den sotn samebyn begagnar för renskötsel (H s').

Närmare bestämmelser om renskötselrättens tttövandc linns i 15 —25 ss. Enligt bestämmelserna i 15 & är det samebyn sotn för medlemmarnas ge— tnensatnma behov får begagna byns betesområdc för renbete. 1 16 & regle-

ras fragor om rätt att för renskötselns behov utföra vissa anläggningar och

Prop. 1.977/78: 31 (»7

uppföra byggnader inom byns betesområdc. Bland bestämmelserna om renskötselns utövande finns också regler om bl.a. rätt att avverka skog. rätt att flytta byns renar och rätt till jakt och fiske.

Som en allmän regel för utövande av renskötsel gäller att skälig hänsyn skall tas till andra intressen (65. s').

Regeringen kan förordna om upphävande av renskötselrättcn för visst markområde närområdet behövs för sådant ändamål som utgör expropria- tionsgrttnd enligt 2 kap. expropriationslagen(1972: 719. ändrad senast 1976246) eller för annat ändamål av vasentlig betydelse från allmän syn- punkt (26 å).

lnom område där renskötsel enligt 3 :$ får bedrivas hela året får den som äger eller brukar mark där renskötsel bedrivs inte ändra användningen av marken på sådant sätt som medför avsevärd olägenhet för renskötseln. Re- geln utgör dock inte hinder mot att mark används i enlighet med fastställd stadsplan eller byggnadsplan eller för företag vars tillåtlighet skall prövas i särskild ordning.

6.5. Vattenlagen

Vattenlagen innehåller i 2 kap. bestämmelser om byggande i vatten och om grundvattentäkt och i 3 kap. bestämmelser om vattenreglering. Byggan- de av vattenkraftstation är hänförligt till byggande i vatten. De viktigaste tillåtlighetsreglerna för byggande i vatten linns i 2 kap. 2. 3. 11 och 12 äs". För byggande i vatten erfordras alltid förhandstillstånd av tattendomstol innan arbete för uppförande eller ft'irändrande av damm påbörjas i älv. ström. a eller större bäck. Tillstånd av vattendmnstol fordras också för an- nat byggande i älv. ström. å eller större bäck. om därigenom märkbar in— verkan kan ske på vattenståndet eller vattnets lopp och det inte är uppen- bart att varken allmän eller enskild rätt förnärtnas genom byggnaden. Även i andra fall krävs förhandstillstånd av vattendomstol för byggande i vatten om det föreligger sannolika skäl att allmän eller enskild "ätt förnär- tnas. Även vattenreglering kräver på motsvarande sätt förprövning enligt vattenlagen.

l 4 kap. finns bestämmelser om särskilda villkor beträffande större före— tag enligt 2 och 3 kap. Bestämmelser om prövningsrätt för regeringen finns i 4 kap. 17-- 20 ss. Enligt l7 5 har regeringen befogenhet att pröva företag enligt 2 eller 3 kap. som är av betydande omfattning eller ingripande be- skaffenhet. Regeringen kan dels förordna om obligatorisk underställning beträffande vissa slag av företag. dels genom särskilt beslut förbehålla sig prövningen av visst företag. 1 l s' vattenrättskungörelsen (l971:789) har meddelats bestämmelser om obligatorisk underställning av bl.a. vatten- kraftanli'tggning. 'attenreglering och vattenbmtledning av viss angiven omfattning.

Enligt 4 kap. 18 ;” kan regeringen vägra tillstånd om hinder mot företaget

Prop. 1977/78: 31 68

möter från allmänna planeringssynpunkter eller på grund av tillåtlighets- bestämmelserna i 2 kap. Någon ersättning av allmänna medel utgår inte till den som vägras tillstånd till byggande i vatten eller annat företag enligt vat- tenlagen.

6.6. Miljöskyddslagen

Miljöskyddslagen innehåller bestämmelser till skydd mot vattenft'xrore- ningar. luftförm'eningt-tr. buller och andra stå.")rningar. som uppkommer ge- nom användning av mark. byggnad eller anläggning. Åtgärd eller verksam— het som faller inom lagens tillämpningsområde kallas miljöfarlig verksam- het. Utöver bestämmelsernai miljöskyddslagen om miljöfarlig verksamhet gäller vad sotn föreskrivs i hälsm-'årds-. byggnads— och natttrvardslagstift— ningen eller i annan lagstiftning (2 s).

För miljöfarlig verksamhet skall väljas sådan plats att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet tttan oskälig kostnad (4 s'). Det åligger den som utövar eller ämnar utöva miljt'ifarlig verksamhet att vidta de skyddsfngärder. tåla den begränsning av verksamheten och iaktta de försiktighetstnått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet (5 & första stycket). Om miljöfarlig verksamhet kan be— faras föranleda olägenhet av väsentlig betydelse även om skäliga försiktig- hetsmått iakttas. får verksamheten utövas endast om särskilda skäl förelig- ger (6 & första stycket).

(_)m befarad olägenhet innebär att ett stort antal människor får sina lev— nadsförhållanden väsentligt försämrade eller att liknande allmänt intresse skadas avsevärt. får verksamheten inte utövas. I dessa fall kan dock rege- ringen lämna tillstånd till verksamheten om den år av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt (6 & andra stycket). De nu angivna reglerna om hinder mot utövande av verksamhet gäller inte verksamhet. vars tillkomst eller lokalisering har prövats enligt 136 a ; byggnadslagen (6 s" tredje stycket).

Den som utövar eller ätnnar utöva miljöfarlig verksamhet kan söka till- stånd till verksamheten hos koncessionsnämnden för miljöskydd (9 s'). Re- geringen har med stöd av bemyndigande i miljöskyddslagen givit föreskrif- ter om skyldighet att söka tillstånd för ett stort antal verksamheter av olika slag. 1 2 s miljöskyddskungtn—elsen (1969: 388. 2 ;" ändrad senast 1976: 330) linns en uppräkning av olika slag av fabriker och andra inrättningar som in- te får anläggas utan tillstånd. däribland gruva eller anrikningsverk. Från tillståndsplikt kan nattirvårdsverket eller i vissa fall länsstyrelsen medge undantag.

(_)m koncessionsnämnden vid prövning av ansökan om tillstånd finner att hinder mot tillstånd möter enligt 6 & andra stycket. men att verksamhe- ten är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt. skall nämnden med eget yttrande underställa frågan re- geringens avgörande.

Prop. 1977/78: 31 69

Den som förbjuds att utöva miljt'jfarlig verksamhet eller sotn åläggs be— gränsningar i sådan verksamhet kan inte få ersättning för detta av allmänna medel.

6.7. Gruvlagen

Gruvlagen bygger på det s. k. inmutningssystemet. lnmtttningsrätt. dvs. rätt att undersöka och bearbeta på egen eller annans grttnd belägen mine— ralfyndighet erhålls efter ansökan hos bergmästaren i något av landets två bergmästardistrikt (1 kap. 3 s'). Nlineralfyndighet är enligt 2 :$ inmutnings- bar. om den innehåller

1. tnalm till någon av följande metaller. nämligen gttld. silver. platina. kvicksilver. koppar. bly. Zink. järn. tnangan. krotn. kobolt. nickel. titan. vanadin. molybden. volfram. tenn. vismut. antitnon och arsenik. dock icke sjö- eller myrmalm. eller

2. svavelkis. magnetkis. grafit, apatit eller magnesit. Innehavaren av inmtttningsrätt (inmutaren) får inom det område som anges i en av bergmästaren utft'irdad mutsedel (inmutat område) utföra un- dersökningsarbete i fråga om imnutningsbart mineral (4 5). Om inmutaren vill bearbeta fyndigheten och han kan visa att inmutningsbart och för tek- nisk bearbetning lämpat material fitms inotn det inmutade området i sådan mängd att fyndigheten sannolikt kan göras till föremål för gruvdrift. har han rätt att för ändamålet få sig anvisat arbetsområde (utmål) (5 s'). Utmål anvisas av bergmästaren vid särskild förrättning (utmålsförrättning). Om det är annan än staten sotn får sig anvisat ttttnål så har staten rätt till andel med hälften (kronoandel ).

l 2 kap. 2—5 ss linns bestämmelser om hinder mot intntttning. Motsva— rande hinder gäller också i fråga om utläggande av utmål inom intntttat om— råde otn hindret förelåg redan då intnutningsrätten beviljades (4 kap. 2 s" första stycket). lnmtttningshinder föreligger till att börja med inotn område sotn redan är intntttat ellcr utmålslagt (2 kap. 2 s'). 1 2 kap. 3 ;” har räknats upp ett antal fall där inmtttningsrätt inte får beviljas utan regeringens med- givande. Bl. a. gäller detta intntttning inom dels område sotn genom beslut av riksdagen har förklarats utgöra statsgruvelält eller om vars förklarande för statsgrttvefält statlig myndighet har gjort framställning hos regeringen. dels område som har avsatts till nationalpark eller om vars förklarande för nationalpark statlig myndighet har gjort fratnställning. Enligt 2 kap. 4 så får inmtttningsrätt inte beviljas tttan medgivande av länsstyrelsen i område som ligger intill vissa uppräknade anläggningar. t. ex. alltnän väg. bostads— hus. elektrisk kraftstation och inte hellcr inotn område med stadsplan eller byggnadsplan.

Kan gruvdrift inom visst område i annat fall än sotn avses i 2 kap. 3 och 4 ss antas kotnma att hindra eller avsevärt försvåra sådan pågående eller planerad användning av marken som är av väsentlig betydelse. från allmän

Prop. 1977/78z3l 70

synpunkt. kan regeringen enligt 2 kap. 5 s' förordna att imntttningsrätt inte får beviljas inom området tttan medgivande av regeringen eller 111) ndighet som regeringen bestämmer.

Andra hinder mot itnntttning eller ttttnålsläggtting än de sotn nu har be- rörts föreligger inte enligt grttvlagen. Gruvinnehavare torde dock i satntna utsträckning sotn fastighetsägare och andra innehavare av rättigheter vara underkastad bestämmelser i annan lagstiftning t. ex. byggmtdslagen. natur— vårdslagen. vattenlagen. miljöskyddslagen. sotn inskränker förfogandetät— ten över marken.

Ersättning av allmänna medel utgår inte om någott med stöd av bestäm- tnelserna om inmtttningshindcr vägras intntttnittg eller utmt'ilsläggning.

6.8. Minerallagen

Enligt 1 s' lagett om vissa mineralfyndigheter krävs särskilt tillstånd (koncession) för undersökning och bearbetning av fyndigheter av

1. olja. gas. stensalt eller annat salt sotn förekommer på likartat sätt.

2. alunskiffer för att utvinna olja eller gas.

3. stenkol. eldfast lera eller klinkrande lera.

4. uranhaltigt eller toritttnhaltigt mineral. eller

5. torv för att utvinna energi.

Den sotn har rätt enligt 1 kap. 4 eller 5 & grttvlagen eller sotn har ansökt om sådan rätt kan dock tttan koncession undersöka sådan fyndighet inotn område som omfattas av rätten eller ansökningen. Även vissa andra un- dantag från koncessionskravet föreligger (8 och 9 ss). Fråga om konces- sion prövas enligt 2 Ö av regeringen eller myndighet som regeringen be- stämmer. Någon delegation av prövningsrätten har ännu inte skett.

Koncession kan förenas med de föreskrifter som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt eller sotn annars påkallas för att främja ett från allmän synpunkt ändamålsenligt utforskande och tillvaratagande av naturtillgångarna. Koncession kan också göras beroende av att under- sökning eller bearbetning sker i viss omfattning ( 10 5).

För verksamhet som bedrivs på grund av koncession gäller. förutom de villkor som föreskrivs i eller med stöd av minerallagen . även vad som före— skrivs i byggnads-. naturvårds- och miljöskyddslagstiftningen eller i annan lagstiftning (3 s*).

Någon ersättning av allmänna medel utgår inte om koncession vägras.

6.9. Väglagen

Väglagen gäller allmänna vägar (1 5). Fråga om byggande av allmän väg prövas av statens vägverk efter samråd med länsstyrelsen. (_)m vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattning. skall frågan hänskjutas till rege— ringens prövning (11 ä). 1 område med fastställd generalplan eller med

Prop. 1977/78: 31 71

stadsplan eller byggnadsplan skall väg byggas i överensstätntnelse med planen. Gäller annars särskilda bestämtnelser för marks bebyggande eller användning. såsom regionplan. utotnplansbestämtnelser eller natttrvårds- föreskrifter. skall väg läggas så. att syftet med bestämmelserna inte mot— verkas. Regeringen eller myndighet sotn regeringen bestämmer kan om särskilda skäl föreligger medge undantag från planen eller bestämmelserna (14 =”).

6.10. Lagen innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

linligt 2 * lagen innefattande vissa bestämmelser om elektriska anlägg- ningar fordras tillstånd av regeringen eller den regeringen bemyndigar för fratndragande eller begagnande av elektrisk starkströtnsledning. Tillstånd kan avse ledning med en i huvudsak bestämd sträckning (Iinjekoncession) eller ledningsnät inotn visst område (områdeskoncession). När koncession meddelas skall enligt 2 s 3 motn. andra stycket. ttnder förbehåll av allmän och enskild rätt. föreskrivas de villkor för anläggningens utförande och ttt- nyttjande son) av säkerhetsskäl eller annars från allmän synpunkt bedöms nödvändiga. '

På grttnd av bemyndigande med stöd av 2 ; ankommer det i betydande utsträckning på statens industriverk att meddela sådana tillstånd som av- ses i lagen. Från verkets befogenhet att meddela koncession har dock un- dantagits bl.a. fall där koncessionsansökan avser ledning med en spänning överstigande 130 kilovolt mellan två ledare och ansökningen bestrids av sakägare eller kommun eller statlig myndighet motsätter sig bifall till an- sökningen (brev (1972: 805) till kommerskollegium om bemyndigande för kollegiet att meddela vissa tillstånd beträffande elektriska starkströmsled— ningar m.m. samt brev (1973: 594) till kotntnerskollegitttn om övertlyttan— de på statens industriverk av vissa uppgifter sotn tillkomtner kollegiet).

6.11 'l'errängkörningslagen

Enligt 1 & första stycket terrängkörningslagen(1975: 1313) är körning i terräng med terränglordon och motorfordon förbjuden i hela landet på bar- mark samt på snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog. om det inte är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på skogen. Enligt 1 ;" andra stycket kan regeringen förbjuda körning i terräng i ljällområdet med terrängfordon och motorfordon även på annan mark än som anges i första stycket. Med Stöd av 2 5 kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva undantag från terrängkörningsförbud enligt 1 så när det gäller körning i räddningstjänst eller viss näringsutövning eller när det annars föreligger särskilda skäl. Om. i annat fall än som avses i 1 &. kör- ning i terräng med motordrivet fordon inom visst område kan medföra olä- genhet från naturvårdssynpttnkt eller annan allmän synpunkt. får enligt 3 s

Prop. 1977/78: 31 72

regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förbjuda körning el- ler meddela föreskrifter för den. Någon avgränsning enligt 1 ;" andra stycket av delar av f_jälloinrådet där särskilt terrängkörningsförbud skall gälla har ännu inte gjorts.

7. Föredraganden 7.1 Allmänna överväganden

Fjäll !ärlden utgör en stor del av vårt land. Nästan 8 i..-% av landets yta be- står av kalfjäll. De egentliga fjällomradena och angränsande skogslandskap är i allmänhet glest befolkade. Ejållvärldens befolkning har alltjämt till viss del sin utkomst av naturen genoin jakt. fiske. renskötsel. skogsbruk m. m. De svårtillgängliga delarna av ljällområdena är tillfl _vktsorter för störnings- känsliga djurarter som järv. björn. fjällräv. örn och falk. Här linns således opt'tverkade områden av stort värde för'den vetenskapliga naturvården. llår linns också malmer. mineral och v:.tltenkraft som utgör viktiga till— gångar för landets ekonomi och bildar den direkta basen för försörjningen inom flera av de norrländska tätorterna. Ejällvärlden är också rekreations- område av lokal. regional. nationell och internationell betydelse.

Trots att den svenska fjällvärlden är vidsträckt och glest befolkad sak- nas inte konllikter om markanvändningen. I samband med att fjällregio- nens naturresurser har tagits i anspråk för gruvdrift. vattenkraftutbyggnad. turistanläggningar m. in. har tidigare sammanhåiigaiide och ostörda områ- den kommit att delas tipp på ett sätt som många gånger har varit till förfi'ing för djurlivet. renskötseln och fjällvandringsturismen. Ett enstaka ingrepp i form av en gruva. en kraftverksdamm eller en väg kan tyckas betydelselöst om det ställs i relation till de väldiga arealer det här är frågan om. litt in- grepp kan dock inverka på miljön långt utanför det område inom vilket det görs.

Den redogörelse jag har lämnat i det föregående visar att önskemål om skilda slag av exploatering riktas eller kan komma att riktas mot stora delar av ljällvärlden. litt successivt genomförande av nya utbyggnads- och ex- ploateringsprojekt titan en samlad analys av konsekvenserna-t skulle kunna leda till att de kvarvarande. relativt orörda områdena styckades tipp på ett sätt som vore oacceptabelt från bl. a. naturvårds-. rennärings- och'fi'iltifts- livssynpunkt. Det linns därför ett uppenbart behov av att göra en samlad bedömning av vilka delar av ljälloniri'alena som bör skyddas mot exploate- ring och ingrepp som paverkar deras karaktär.

1 de riktlinjer för hushållning med mark och vatten som lades fast av riksdagen år 1972 (prop. 1972: 1 1 1. ("U 1972: 35. rskr 1972: 3481 anges att det är en utomordentligt viktig uppgift att skydda 'åra sista vildmarker från exploatering. I detta syfte angavs preliminärt s_jti väglösa områden som undantas från tyngre exploatering. Sålunda bör enligt riksdagens be-

Prop. 1977/78z31 73

slut områdena Råsto—'l'såktso. Kebnekaise. Sarek--- Pite. Tärna—Graddis. Sylarna—Helags. Pessinki och Rogen undantas från all tyngre exploate- ring. t. ex. vägdragning och vattenkraftutbyggnad. De två sistnämnda om- rådena bör dessutom undantas från skogsbruk. Statens planverk och sta- tens naturvardsverk tick år 1973 i uppdrag att närmare avgränsa dessa om- raden. Verken har redovisat sitta förslt g i rapporten Obrutna fjällomraden (statens naturvårdsverks publikationer 1975: 12).

Som utgångspunkt för kommunernas och länsstyrelsernas arbete Linder den fysiska riksplaneringens planeringsskede har regeringen i beslut under våren 1975 angett att en av verken redovisad preliminär avgränsning av fjorton områden bör gälla och att planering som innefattar utveckling av bebyggelse och anläggningar bör undvikas där. Riksdagen uttalade i sam- band med sitt behandling av prop. 1975/76: 1 med redovisning av program- skedet i den fysiska riksplaneringen att en intresseredovisning för fjällvärl- den bör omfatta även exploateringsanspråk utanför fritidssektorn så att eventuella konfliktområden kan preciseras på ett så tidigt stadium som möjligt (CU 1975/76: 1. rskr 1975/76: 45). Jag har i det föregående lämnat en sådan redovisning av förekommande explt')tttei'ingsiittressen (avsnitt 3).

Enligt min uppfattning är det angeläget att ge de områden i fjällvärlden som inte alls eller i ringa grad har exploaterats ett starkt och långsiktigt skydd. Här finns naturtyper som hyser vissa sällsynta och i en del fall tit- rotningshotadc djurarter. Vidare rymmer dessa delar av fjällvärlden för rennäringen och den samiska kulturen betydelsefulla omraden. Dessa om- råden ger också tinika möjligheter till storslagna naturupplevelser. Vi har ett stort ansvar för att bevara dessa tillgångar för framtiden. Jag kommer därför i det följande att förorda vissa preciseringar och kompletteringar av de tidigare nämnda riktlinjerna för hushållningen med mark och vatten i fjällvärlden. Riktlinjerna innebär att vissa särskilt angivna områden bör undantas från all tyngre exploatering. Jag förutsätter att. liksom när det gäller de övriga riktlinjer för hushållning med mark och vatten som har be- handlats av riksdagen. väsentliga avsteg från riktlinjerna inte sker utan riksdagens hörande.

De riktlinjer somjag kommer att förorda är översiktliga och bör följas av fortsatta planerings— och naturvårdsåtgärder inom de berörda områt'lena. Stora delar av dessa är redan skyddade sotn nationalparker eller naturre- servat. Förslaget föititsätter emellertid fortsatta åtgärder i form av natur— skydd och planläggning av såväl statliga som kommunala myndigheter. Jag vill i detta sammanhang erinra om att naturvårdsverket på regeringens uppdrag bedriver ett omfattande utredningsarbete vars syfte är att skapa ett bättre underlag för fjällområdenas planering med utgångspunkt i natur- vårdens intressen. I takt med att resultaten av dessa utredningar föreligger bör frågan tas tipp om att förstärka skyddet för de från nz'iturvårdssynpunkt mest skyddsvärda områdena. antingen genom utvidgning av befintliga na— tionalparker eller bildande av nya sådana inotn ljällområdet eller genom

Prop. 1977/78: 31 74

användning av andra skyddsformer i naturvaidslagen. De riktlinjer som jag förordar får emellertid inte uppfattas så att åtgärder till skydd för fjällvärl- dens nattir kan komma i fråga endast inom de områden som riktlinjerna tar sikte på.

Verken föreslår i sin rapport att sådana områden som i prop. 1972: 111 kallades väglösa vildniarksområden i fortsi'utningen benämns obrutna fjäll- områden. Verken har emellertid vid sin avgränsning av områdena titgått från avsaknaden av väg som den grundläggt'tnde förutsättningen. Valet av benämning grundas i första hand på en önskan att knyta an till begreppet obrutna kustområden. som används i riktlinjerna för hushållningen med mark och vatten. Riktlinjerna för de båda områdestyperna är av likartat slag genom att de anger en markhushållning i stora drag som vid behov kan kompletteras med mer specificerade bestämmelser för vissa delområden.

Remissinstanserna tillstyrker den av verken föreslagna benämningen obrutna ljällomraden. Jag anser det angeläget att enhetliga begrepp an- vänds i den fysiska riksplaneringen. Jag vill därför inte motsätta mig den föreslagna benämningen.

De områden som verken har föreslagit som obrutna fjällområden har det gemensamt att de saknar vägar som kan utnyttjas för genomfartstrafik. Däremot har vissa mindre vägar som slutar inom områdena bedömts kun— na ingå i områdena. Vidare har verken lämnat ett visst avstånd mellan be- fintliga vägar och g 'änserna för de obrutna områdena i syfte att inte försvå- ra en ändamålsenlig planering av markanvändningen utmed vägarna.

[ riksdagsbeslutet år 1972 om hushållning med mark och vatten angavs sju väglösa vildmt-trksområden. vilka alla hade en yta av minst 1 001.) km'—'. Verken har. efter förslag av bl. a. länsstyrelsen i Norrbottens län. i stället valt 501) km2 sotn minsta storlek. vilket har lett till att antalet områden har ökat till fjorton. ()m 1110 km” väljs som minsta storlek. skulle enligt verkens rapport ytterligare tio områden tillkomma. Verken har utarbetat sitt för- slag till val av områden efter samråd med berörda länsstyrelser. vilka ock- så har inhämtat synpunkter från berörda kommuner. De föreslagna områ- dena är Råsto—Tsåktso. Pessinki. Kebnekaise. Sarek—Pite. Muddus. Tär- na—Graddis. Ransaren. Frostviken. Artfjället. Hotagen. Burvattnet. Skäckerfjällen. Sylarna—Helags och Rogen. Områdenas sammanlagda yta utgör ca 49 (.)00 ka. Elva områden ligger inom kalfjällregionen medan de övriga tre är skogsområden med mindre partier ovanför trädgränsen. Fyra län och fjorton kommuner berörs av verkens förslag till obrutna fjällområ- den. De föreslagna områdena redovisas i figur 2. En närmare redogörelse för de olika områdena finns i avsnitt 5.

Flertalet remissinstanser är positiva till huvuddragen i verkens förslag till val av obrutna tjällområden. Vissa remissinstanser anser dock att ver- kens förslag att öka de ursprungligen sju områdena till fjorton är alltför om— fattande. Andra instanser menar att också de tio väglösa områdena som är mellan 101) och 500 km? stora borde utgöra obrutna ljällområden. Sveriges

Prop. 1977/78: 31 75

geologiska undersökning (SGU) anser att fyra av de föreslagna områdena bör titgå med hänsyn till deras förväntade innehåll av malmer och minera— ler. Några remissinstt-tnser anför att konsekvenserna av verkens förslag för vissa verksamheter. främst skogsbruket och bergsbruket. bör utredas yt- terligare innan statsmakterna tar ställning. Vissa remissinstanser anser att valet av områden inte bör utgå från områdenas svårtillgänglighet utan från deras orördhet.

Jag kan i vissa stycken instämma i den kritik som en del av remissinstan- serna riktar mot grunderna för verkens förslag till val av obrutna fjällområ- den. De utredningar som utförs av naturvårt'lsverket rörande ljällområdena kommer att efter hand ge ett bättre underlag för bedömningen av område- nas värde från naturvårdssynpunkt. Det hade självklart varit en stor fördel om verken hade haft tillgång till sådana nattirvetenskapliga undersökning— ar att omri'tdenas orördhet i större utsträckning hade ktinnat vägas in vid valet av områden. Det vore naturligtvis också av stort värde om man redan i dag hade bättre kunskaper om t. ex. förutsättningarna för och konse- kvenserna fran nattirvt'ii'dssynpunkt av skogsbruk och bergsbruk inom hela det svenska fjällområdet.

.lag vill emellertid stryka under att frånvaron av fullständig kunskap inte får leda till att man nti avstår fran att lägga fast sådana riktlinjer för plane— ringen som slår vakt om väsentliga bevarandeintressen och som innebär att handlingsfrihetcn bibehålls. l stort linnerjag verkens förslag väl ägnat att uppfylla dessa syften. Med vissa ändringar som jag senare kommer att förorda bör förslaget till val av obrutna lji'illomri'iden därför godtas. Riktlin- jerna beträffande områdenas utnyttjande bör emellertid utformas med hän— syn till att kunskaper ft'u'tfarande saknas i viss utsträckning om områdenas värde fran naturvi'trdssynpunkt och om det ekonomiska utbytet som olika slag av utnyttjande av omn'idenas naturresurser skulle kunna ge.

Jag kommer senare i min redogörelse att ft"')rorda vissa ändringar i de fö- reslagna gränsdragningarna. bl. a. med hänsyn till vad som har kommit fram vid remissbehandlingcn. Det föreliggande materialet medger emeller— tid inte att avgränsningen av obrutna ljt'illomrt'iden läggs fast i detalj. Det bör finnas möjlighet att. inom ramen för de grånsdragningar i stort som jag kommer att förorda och som således riksdagen bör ta ställning till. göra de mindrejusteringar av de av mig förordade gränserna som katt vara befoga- de på grund av t. ex. 1errängförlu'illanden. av hänsyn till den bofasta be- folkningen eller med tanke på andra samhällsintressen. Dessa justeringar bör kunna innebära såväl utvidgning som inskränkning av de obrutna ljäll— omri'tdena. Det ärinte möjligt att i generella termer ange hur stora avvikel- ser från de föreslagna gränserna som bör ktinna konuna i fråga. Jag vill emellertid förorda en restriktiv hållning når det gäller sådana avvikelser. Större avvikelser bör övervägas bara för begränsade områden och endast om det finns starka skäl fördeni och om de kan göras titati väsentliga upp- offringar för bevarz'indeintressena.

Prop. 1977/78: 31 76

Det bör uppdras åt berörda länsstyrelser att inom viss tid och efter sam- råd med kommunerna-och de andra myndigheter. samebyar. företag och enskilda som är direkt berörda. på ett mera detaljerat kartmaterial lämna regeringen förslag till närmare avgränsning av områdena. Länsstyrelserna bör härvid beakta de beslut som statsmakterna kan komma att fatta med anledning av de förslag beträffande de primära rekr'ationsonm'tdena som beredningen för samordning av statens insatser för rekr*ation 'äntas lägga fram. Vidare bör undersökas i vilken grad en bättre samordning kan tipp- nås med de områden med förbud mot terrängkörning som regeringen torde komma att besluta om. Det bör vidare vara en uppgift för länsstyrelserna att lämna berörda parter information om dels innebörden av de beslut statsmakterna fattar med anledning av föreliggande förslag. dels om den mera detaljerade gränsdragning som regeringen senare kommer att lägga fast.

När det gäller de tio väglösa omradena. vars areal är mindre än 501) kmz. utgår jag från att dessa uppmärksammas i naturvt'trt'lsverkets fortsatta in- venterings- och utredningsarbete beträffande fjällvärlden. 1 den man det inom dessa områden finns naturvärden som bör skyddas bör fört'irdnanden enligt naturvårdslagen givetvis övervägas. Jag tar för givet att de skydds- intressen som kan finnas inom dessa områden uppmärksammas även i den fortsatta kommunala planeringen av markanvändningen. Jag anser emel— lertid att områdena är för små föratt omfattas av den typ av riktlinjer som jag avser att föreslå för obrutna ljällområden.

Jag är inte heller beredd att tillmötesgå önskemålet från SGU om att vis- sa av de angivna områdena helt skall titgå. Det är emellertid önskvärt att undvika en situation där något av de obrutna fjällomrt'tdena blir föremål för tipprepade gränsiusteringar eller andra ändringar i gällande riktlinjer. Om det vid fortsatta undersökningar visar sig att en sådan situation ter sig oundviklig beträffande något av de av SGU angivna områdena bör natur- ligtvis riktlinjerna för området ktinna bli föremål för förnyad prövning. Detta bör emellertid inte ske innan det har visats att dessa intressen har en sådan tyngd och aktualitet att en omprövning kan te sig motiverad från all- män synpunkt.

Verken har haft tillgång till titredningsmaterial från det norska miljuverndepartemcntet beträffande förekomsten av större väglösa områ- den på den norska sidan om riksgränsen. Flera av de i rapporten föreslagna obrutna fjällområdena har en naturlig fortsättning på norkst territorium. lin del berörda areale ' är redan delvis skyddade genom olika slag av natur- vårdsfört'irdnanden. lnom andra föreligger framskridna planer på exploate- ringsföretag. När det gäller Kebnekaiseområdet berörs en planerad kraft- ledning mellan Ritsem i Sverige och Skjomen i Norge. Riktlinjer om obrut- na fjällområden inverkar också på möjligheterna att anlägga nya mellan— riksvägar. Frågan om riktlinjer för och avgränsning av obrutna ljällområ- den är således i hög grad en gemensam svensk-norsk angelägenhet. Även

Prop. 1977/78: 31 77

Finland berörs. om än i mindre omfattning. Verken har därför i sin rapport särskilt hemställt att frågan om ett motsvara-mde skydd som i Sverige av obrutna ljällområden aktualiseras i grannländerna i lämplig form.

Jag anser att denna fraga bör behandlas i bilaterala överläggningar mel— lan berörda länder. Företrädare för regeringarna i Norge och Finland har uppgivit att man i dessa länder ställer sig positiv till att ta tipp frågan om lämpliga uppföljningsatgärder så snart riksdagen har fattat beslut om de obrutna tjällomrt'tdena. Områdena på den norska sidan av gränsen är emel- lertid av en annan karaktär än de svenska områdena både när det gäller bo- sättning och annat utnyttjande. Möjligheterna att lägga fast motsvarande restriktioner för områdenas utnyttjande måste bedömas mot derma bakv

grund.

Hänvisningar till S7

7.2. Riktlinjer för markanvändning i obrutna fjällområden

De riktlinjer som jag i det följande förordar får inga omedelbara rätts- verkningar. Liksom övriga riktlinjer i den fysiska riksplaneringen blir de emellertid vägledande för regeringens handlande vid alla beslut om sådan markanvändning som riktlinjerna avser (prop. I973: Ill. CU I972: 35. rskr |972: 348). ] cirkulär (SFS |973: l5) har vidare alla statliga myndighe- ter anbefallts att beakta de riktlinjer som statsmakterna har dragit upp för hushållningen med mark och 'atten. Det har slutligen förutsatts att riktlin- jer av detta slag blir vägledande ocksa för den kommunala planeringen inom berörda områden. Regeringen har enligt lt) a ; byggnadslagen (1947: 385. omtryckt 1972: 775) befogenhet att. om det är nödvändigt för att tillgodose riksintressen. föreskriva att generalplan skall upprättas för att tillgodose det aktuella riksintresset.

De riktlinjer för markanvändningen som läggs fast inom ramen för den fysiska riksplaneringen förutsätts saledes bli vägledande för de beslut som fattas av statliga och kommunala myndigheter inom ramen för gällande lagstiftning. Riktlinjerna innebär inte i sig att någon ny tillståndsplikt in- förs. Därtill fordras särskilda beslut av statliga eller kommunala myndighe— ter enligt tillämpliga lagar som t. ex. naturvårdslagen eller byggnadslagen. Riktlinjerna far självfallet stor betydelse för myndigheternas beslut både vid införande av sådan tillståndsplikt och vid efterföljande tillåtlighets— prövning. Om någon önskar vidta en atgärd som omfattas av tillståndsplikt och ansökan avslås. gäller självfallet de för resp. lag tillämpliga ersätt- ningsreglerna.

Som jag redan har sagt måste de riktlinjer beträffande områdenas utnytt- jande som jag kommer att förorda också följas av planering och konkreta åtgärder i berörda kommuner och län. Det är angeläget att hänsyn därvid tas till den lokala befolkningens berättigade intresse av att kunna utnyttja sin närmiljö till försörjning och rekreation. Jag vill erinra om att natur- vt'irdsverkcts inventeringsarbete i ljällvärlden kan antas ge ett bättre un—

Prop. 1977/78: 3.1

X] &

derlag för att genomföra åtgärder såväl till skydd för de aktuella omrade- iias flora och fauna som för att främja friluftslivet i oiiirt'idena.

Det grundläggande i förslaget till avgriiinsning av obrutna fjälloiiiråden är att områdena i princip saknar vägar ot'lijr'iriii'r'igur. Verken har emellertid inte alltid låtit gränsen påverkas av vägar som slutar blint i fjällen. efter— som dessa vägar enligt verkens mening i allmänhet torde medföra mindre Påverkan än genomfartsvägar. vilka oftast är mer trafikerade. Med tit- gångsptinkt i de riktlinjer för markanvändningen som riksdagen lade fast vid ställningstagandet till prop. l972: lll har verken i sitt förslag förutsatt att inga nya vägar avsedda för mott'u'fordon bör få anläggas inom områdena tittiii föregående beslut av riksdagen. Detta får enligt verken anses innefat- ta också ett förbtid mot annan liknande åtgärd som avsevärt kan förändra områdenas karaktär. t. ex. att öppna befintlig avstängd väg inom obrutet ljällområde för allmän trafik.

Skogsstyrelsen. naturhistoriska riksmuseet och Svenska samernas riks— förbund delar verkens syn på skillnaden mellan genomfartsvägar och vägar som slutar blint i ljällen och anför att nyanli'tggning av vägar av det senare slaget inte generellt bör förbjudas inom de obrutna lji'tlloitiiådena. (.)ni all— män väg skall tillåtas ingå i områdena måste det enligt vägverket klarläggas att drift och underhåll samt nödvändiga förbi'ittriiigar och ombyggnader far ske titan särskild prövning av regering eller riksdag. Länsstyrelsen i Väs— terbottens län anför att man vid diskussion om nya vägstrackningar bör be— akta varje projekt och område för sig och inte utforma generella regler om hinder mot vidare vägbyggaiide.

.lag har i det föregående uttalat mig för att de obrtttna ljt'tllomradena i eti— lighet med verkens förslag avgränsas med utgångspunkt i ett sadant enkelt mått på tillgänglighet som att väg eller järnvi-ig saknas. Jag anser också i likhet med verken och flertalet remissinstanser att nya vägar ochji'irnvägar i princip inte bör få anläggas inom de aktuella områdena.

Nya järnvägar och genomfz'irtsvi'igar i de obrtitiia Ijällområdcna förutsät- ter initiativ och medverkan från statliga myndigheter. Någon särskild reg— lering. utöver riksdagens uttalande om riktlinjer för markanvändiiingen. för att få kontroll över sådana företag behövs dårfi'lr inte. De övriga vägfrå- gor som kan bli aktuella inom de obrutna fjällomrädeiia torde ha samband med antingen redan befintliga anläggningar och byggnader eller kommande begränsad exploatering inom ramen för de riktlinjer som skall gälla för dessa lji'illt'imrådcn. Jag delar verkens uppfattning att sådana vägar som sltitar blint inom områdena i vissa fall medför så begränsad omgivningspi'i- verkan att de inte föri'tndrar karaktären på områdena. Så kan vara fallet med en väg som endast berör de yttre delarna av ett obrutet ljällområde och som betjänar några enstaka fastigheter eller som behövs för verksam- heter som pågår inom området.

.lag vill emellertid betona att den ökade turismen ökar risken föratt även en mindre väg på sikt kati leda till en avsevärd påverkan. Särskilt gäller

Prop. 1977/78: 31 79

detta om vägen leder in i de centrala delarna av ett obrutet fii'illområde. Det är därför nödvändigt att länsstyrelserna i samråd med statens naturvårds- verk. statens planverk och andra berörda myndigheter kontrollerar till- komsten av nya vägar och därvid noga prövar om man kan befara att områ— dets karaktär riskerar att påverkas.

Det fortsatta arbetet i länen inom ramen för den fysiska riksplaneringen och det inventeringsarbete som nattirvårdsverket bedriver bör ge underlag för närmare bedömningar av inom vilka områden särskilda föreskrifter be- hövs för att förhindra tillkomsten av nya vägar eller för att tillse att vissa vägar. som bör få komma till stånd. ges sådan sträckning och utformning samt upplåts på ett sådant sätt att ingreppet i det obrutna fjällområdet blir så litet som möjligt.

linligt 7 & naturvårdslagen ( [9641 831. omtryckt l975: [()25) kan länssty- relsen förklara ett område som naturreservat om det bör särskilt skyddas eller vardas på grtind av sin betydelse för kännedomen om landets nattir. sin skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet eller därför att området är av väsentlig betydelse för allmänhetens friluftsliv.

()rn länsstyrelsen bedömer att området med hänsyn till den begränsade omfattningen av åtgärderna eller andra omständigheter inte lämpligen bör avsättas till naturreservat kan länsstyrelsen enligt I9ä nt-tturvårdslagen ft".'ii'kltira området som naturvårdsområde. 1 beslut om naturreservat eller naturvårdsområde skall föreskrivas de inskränkningar i rätt att förfoga över resp. nyttja fastighet som behövs för att trygga ändamålet med beslu— tet.

Länsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från sådana föreskrif- ter. Dessa regler bör enligt min mening ge länsstyrelserna tillräcklig möjlig- het att få kontroll över vägfrågorna där sådana kan medföra problem.

I den mån nya vägar kommer till stånd inom de obrutna ljällområdena är det självklart att de också måste få underhållas så att de kan betjäna det än- damål för vilket de har tillkommit. Detta bör naturligtvis inte gälla om deti samband med vägens tillkomst har avtalats att vägunderhållet skall upphö- ra efter viss tid eller om det av andra skäl står klart att vägen har varit av- sedd att utnyttjas endast under en begränsad tid.

I detta sammanhang bör även uppmärksammas att ett vägbyggnadsfi'ire- tag i direkt anslutning till men utanför gränsen för ett obrtitet ljällområde också menligt kan påverka områdets karaktär. Särskild uppmärksamhet bör ägnas detta förhållande.

De obrutna fjällområdena kan nås med andra motorfordon än sadana som är beroende av väg. lnom områdena finns ett stort antal landningsplat- ser för flyg och en stor mängd leder för terrängfordon. Vissa remissinstan- ser. bl. a. naturhistoriska riksmuseet, Kungl. vetenskapsakademien och Svenska nattirskyddsföreningen (SNF). uttrycker oro för den starkt ökan— de trafikcn med flyg och terrängfordon som förekommer inom områdena och anser att denna trafik måste regleras i ökad utsträckning. Å andra si-

Prop. 1977/78: 31 xo

dan understryks värdet av en ökad tillgänglighet till områdena av bl. a. Sveriges turistrad. tiskeristyrelseii samt vissa länsstyrelser och kommu- ner.

Jag vill understryka det angelägna i att restriktioner i fråga om vägar inom de obrutna fjå'tllomri'idena kompletteras med de restriktioner bet "äf- fandc terrängk't'irning som behövs för att skydda naturen och bevara karak- tären på områdena. [ l & andra stycket terrängkörningslagen (1975: l3l3) ges regeringen möjlighet att i vissa områden förbjuda körning i terräng mcd motorfordon. .Jag vill här nåmria att statens naturvårdsverk på uppdrag av regeringen och efter samråd med berörda länsstyrelser och kommuner. har utarbetat ett förslag till avgränsning av de delar av fjällområdct som bör omfattas av terrängkörningsförbud. Förslaget. som innefattar ocksa för- slag till skoterleder inom de föreslagna förbtidsomradena. bereds f. n. i jordbruksdepartcmentet.

Beträffande den civila flygtrafiken inom de obrutna ljällområdena vill jag erinra om att luftfartsverket har utfärdat vissa rekommendationer för fly— get med hänsyn till rennäringen. Vidare har länsstyrelsen i Norrbottens län i samband med sin inventering av ljällområdena lämnat vissa förslag om en samordning av de fasta landningsplatserna för helikopter inom länets ljäll- område. Enligt vad jag erfarit fortsätter utredningsarbetet beträffande be— hovet av och formerna för en reglering av flygtrafiken i länet.

Det finns inte tillräckligt tinderlag för att att ta ställning till ytterligare reglering av den civila flygtrafiken. Jag utgår emellertid från att så 'äl na- turvårdsverket som li'insstyrclserna i det fortsatta utredningsarbetet för fjällvärlden noga följer utvecklingen på detta område och aktualiserar åt- gärder i den mån det visar sig nödvändigt.

ÖB anför att den militära verksamheten i form av lågflygriiiig och trafik med ter'änggående fordon inom de obrutna fjälloinrådena bör behandlas på ett likartat sätt inom samtliga områden. Jag delar denna uppfattning. En sådan likartad reglering torde kunna uppnås om de militära myndigheterna och naturvårdsverket i samråd med länsstyrelserna utarbetar riktlinjer för den militära verksamheten. vilka därefter delges berörda regionala myn- digheter.

Beli_i'ggel.s't' finns i varierande omfattning inom de av verken föreslagna obrutna fji'tllområdena. Det förekommer således permanentbostäder. fri- tidsbebyggelse. övernattningsstugor för fjällvandrare. samevisten och an- nan bebyggelse för renskötseln. Bebyggelsen har dock mycket blygsam omfattning. Verkens förslag till reglering av bebyggelseutvccklingen inne- bär att övernattningsstugor för turism får byggas utom i de minst påverka- de och mest skyddsvärda delarna av de obrutna fjällområdena. Endast be- byggelse för lättare turism bör komma i fråga. vilket utesluter större an- läggningar. Övrigt byggande. som inte hänger samman med de areella nä- ringarna. vetenskaplig forskning eller som behövs för fjällvandringsturis- men. bör enligt verkens förslag inte tillåtas utan särskilda skäl.

Prop. 1977/78: 31 81

Flera remissinstanser. bland dem Sveriges turisträd samt flera länssty- relser och kommuner. understryker att en fortsatt utbyggnad för turismen bör få ske inom de berörda områdena. Sveriges skogsägareföreningars riksförbund anser det inte nödvändigt att utesluta möjligheterna till viss fri- tidsbebyggelse inom områdena.

SNF anför att det förhållandet att de obrutna fjällområdena är relativt li- te utbyggda för massturism understryker deras särart i ett internationellt perspektiv. Några anläggningar för massturism bör enligt SNF därför inte få komma till stånd. Lantbruksnämndcn i Västerbottens län påpekar att önskemål om fjälleder och turiststugor har framförts beträffande praktiskt taget alla fjällavsnitt. Nämnden betonar mot den bakgrunden vikten av att de områden där sådan utbyggnad inte bör få ske snarast preciseras. Flera remissinstanser. bl. a. fiskeristyrelsen och Svenska samernas riksförbund. stryker under vad verken har föreslagit om att bebyggelse för de areella nä— ringarna ocksa i fortsättningen bör få ttppföras inom områdena.

Jag kan i allt väsentligt instämma i de riktlinjer för bebyggelse som na- turvårdsverket och planverket har föreslagit och som innebär att endast sådan byggnads- och anläggningsverksamhet bör få komma i fråga som har samband med de areella näringarna. den vetenskapliga forskningen, fjäll— räddningen och den lättare turismen. Självfallet bör också en viss komplet- tering av den bebyggelse för fast bosättning som nu finns kunna komma i fråga. t. ex. genom att enstaka byggnader uppförs i anslutning till en befint— lig grupp hus. Områden som nu är obebyggda bör däremot inte tas i an- språk. Jag räknar inte heller med att sådana önskemål kommer att föras fram annat än i samband med eventuella framtida exploateringsprojekt. vilka somjag senare kommer att redovisa ställer krav på särskild prövning.

När det gäller bebyggelse för de areella näringamas behov förutsätter jag att denna lokaliseras och utformas med beaktande av de berörda områ- denas särskilda karaktär och naturvärden. I allmänhet torde sådana hän- syn väl stämma överens med vad som är lämpligt med hänsyn till topogra- fi. vegetation och klimat. Jag vill ändå förorda att länsstyrelserna noga föl- jer bebyggelseutvecklingen inom områdena och meddelar dc råd och före- skrifter som kan vara befogade för att bevara områdenas karaktär och för att skydda särskilt värdefulla delområden. Också risken för att tillkom- mande bebyggelse efterhand kan komma att nyttjas för andra ändamål än de som ursprungligen har avsetts bör uppmärksammas.

Svara gränsdragningsproblein kan uppstå när det gäller att definiera vad som skall hänföras till anläggningar för lättare turism. Någon entydig def- nition kan inte ges. utan en bedömning får göras från fall till fall med tit- gångspunkt i anläggningens storlek, funktion och den grad av påverkan på omgivningen som den bedöms ge upphov till. Jag finner det naturligt att inom de obrutna fjällområdena endast lokaliseras sådana frilufts- och tu- ristanläggningar som är inriktade på de naturgivna förutsättningarna. dvs. i första hand skidturer. fotvandringar och fiske. Anläggningar med fast ut-

Prop. 1977/78: 31 82

rustning för andra typer av aktiviteter bör enligt min mening inte tillåtas. Det är också viktigt att anläggningarnas storlek noga anpassas till den om- givande naturens kapacitet vad avser t.ex. tålighet mot slitage och fiske- vattnens reproduktionsförmåga. Naturgivna kapacitetsgränser av detta slag torde ofta medföra att de anläggningar som kan komma att uppföras blir ganska små.

Av vad jag tidigare har sagt framgår att ett stort antal turistanläggningar och ledutbyggnader planeras i de obrutna fjällområdena. Jag är angelägen om att en samlad bedömning görs av utbyggnadsprojekten. De riktlinjer som riksdagen lade fast år 1972 innebär bl. a. att vissa centrala delar av de väglösa fjällområdena. de 5. k. vildmarkskärnorna. undantas också från utbyggnad av ytterligare övernattningsstugor för turism. Den särskilda be- redningen för samordning av statens insatser för rekreation genomför f. n. en inventering av utbyggnadsplanerna i samtliga primära rekreationsområ- den och kommer att i samband därmed lämna förslag beträffande den framtida utbyggnaden. l beredningens arbete deltar bl. a. naturvårdsver- ket och planverket. Beredningen väntas lägga fram en rapport till regering- en under hösten. Också i naturvårdsverkets fortsatta arbete beträffande fjällområdena torde frågan om avvägningen mellan naturvård och turism komma att aktualiSeras. I avvaktan på ett mera fullständigt underlag bör de principer som lades fast år l972 om vildmarkskämor tillämpas. Det bör an- komma pä regeringen att efter förslag från naturvårdsverket ge berörda myndigheter närmare riktlinjer beträffande turistutbyggnad inom de obrut- na fjällområdena.

Jag kommer i mina kommentarer till gränsdragningen för de obrutna om- rådena att uppmärksamma frågan om behov av utrymme för en långsiktig utveckling inom områden där det redan nu finns tyngre turistanläggningar. Jag vill också påpeka att många av de områden i fjällvärlden som är lämpa- de för utveckling av större turistanläggningar ligger i trakter som inte om- fattas av förslaget till obrutna fjällområden.

För att mark skall få användas för bebyggelse förutsätts enligt 5 å bygg- nadslagen (l947: 385; omtryckt 1972: 775) att den har prövats från allmän synpunkt lämpad för ändamålet. Lämplighetsprövningen skall ske vid planläggning enligt byggnadslagen. [ fråga om glesbebyggelse och tätbe- byggelse av mindre omfattning får prövningen även ske i samband med prövningen av ansökan om byggnadslov. Genom byggnadslagen har sålun- da det allmänna fått befogenhet att bestämma var bebyggelse får uppkom- ma. Föreskrifter om bebyggelse eller andra anläggningar kan också ges i samband med beslut om nationalparker. naturreservat eller naturvårdsom- råden. Sålunda innehåller reglementena för de nationalparker som finns i de obrutna fjällområdena bl. a. förbud mot att uppföra byggnad. Byggnads- och naturvårdslagstiftningen torde ge länsstyrelser och kommuner tillräck- liga möjligheter att styra bebyggelseexploateringen enligt de riktlinjer som jag nu har förordat.

Prop. 1977/78: 31 83

Jag går nu över till frågan om t'utrenqufmrbyggnad i de obrutna fjällom- rådena. Flera stora sjöar inom de av verken föreslagna områdena utnyttjas som regleringsmagasin med en avsevärd regleringsamplitud. Vidare ligger ett par av landets största kraftstationer. Ritsem och Vietas. inom område- na. Otvivelaktigt har vattenkraftutbyggnaderna påverkat områdenas natur mer än någon annan mänsklig aktivitet. Ett antal ytterligare utbyggnads- möjligheter har redovisats inom de föreslagna obrutna fjällområdena. De motsvarar tillsammans ett möjligt energitillskott på ca 4 TWh. Flera av de redovisade utbyggnadsmöjligheterna ligger inom nationalparker och hu- vuddelen av det möjliga krafttillskottet. ca 3.8 TWh. kommer från sådana älvsträckor som har bedömts höra till de mest skyddsvärda i landet.

De båda verken föreslår att inga nya vattenkraftutbyggnader bör tillåtas inom de obrutna fjällområdena. 'l'ill vattenkraftutbyggnader räknar verken ny- eller tillbyggnad av såväl kraftverk som tillhörande dammar. kanaler. regleringsmagasin m. m. Vid företag som kan medföra miljöförändringar av mindre omfattning. t. ex. vissa tunnelbyggen. höjning och sänkning av befintliga vattenmagasin m. m. bör dock enligt verken en bedömning göras från fall till fall med utgångspunkt i hur åtgärderna inverkar på miljön.

Endast ett fåtal remissinstanser har närmare kommenterat verkens för- slag beträffande vattenkraftutbyggnad. SNF och Kungl. vetenskapsakade- mien instämmer i att områdena bör vara helt undantagna från vattenkraft- utbyggnad. Statens vattenfallsverk. Vattenregleringsföretagens samar— betsorgan och Centrala driftledningen anser däremot att gränsdragningen för de obrutna ljällområdena bör göras med beaktande av aktuella planer för vattenkraftutbyggnader och att bestämmelserna för områdenas utnytt- jande bör utformas så att eventuellt fortsatt vattenkraftbyggande kan kom- ma i fråga efter en prövning motsvarande den som verken har föreslagit be- träffande gruvbrytning.

Jag har noga övervägt i vilken mån befintliga regleringsmagasin och kraftstationer bör innefattas i de obrutna fjällområdena och härvid funnit att det skulle leda för långt att undanta alla de delområden som påverkas av befintliga regleringar. Vissa stora regleringsmagasin kommer därmed att ingå i de obrutna ljällområdena. Jag delar verkens uppfattning att de obrutna fjällområdcna i princip bör vara undantagna från fortsatt vatten- kraftutbyggnad. men att regeringen bör ha möjlighet att ge tillstånd till så- dana företag som ger ringa eller ingen negativ miljöpåverkan. Enligt min bedömning är det bara i utomordentligt få fall som vattenkraftprojekt med- för så liten negativ miljöpåverkan att de bör tillåtas i de obrutna fjällomrr - dena. Jag återkommer till denna fråga i samband med att jag senare denna dag kommer att föreslå regeringen att förelägga riksdagen förslag till rikt- linjer för vattendrag i norra Svealand och Norrland. För vattenkraftutbyggnad behövs tillstånd enligt vattenlagen (l9l8: 523). l 2 kap. vattenlagen ges bestämmelser om bl. a. byggande i vatten och i 3 kap. finns bestämmelser om vattenreglering. Tillståndsfrå-

Prop. 1977/78: 31 84

gorna enligt vattenlagen avgörs normalt av vattendomstolen enligt vatten- lagens tillåtlighetsregler. Regeringen har emellertid rätt att pröva företag som är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. Regeringen har med stöd av paragrafen förordnat om obligatorisk underställning be- träffande vissa slag av företag. bl. a. vattenkraftanläggning, vattenregle- ring och Vattenbortledning av viss angiven omfattning. Regeringen kan också förbehålla sig prövningen av visst företag. Regeringen kan vägra till- stånd om hinder mot företaget möter från allmänna planeringssynpunkter eller på grund av tillåtlighetsreglerna i vattenlagen. De vattenkraftutbygg- nadsprojekt som kan komma att aktualiseras inom de obrutna fjällområde- na torde undantagslöst vara av sådan art att de bör förbehållas regeringens prövning. Gällande bestämmelser medger således att vattenkraftutbyggna- den kan styras i enlighet med de föreslagna riktlinjerna.

Naturvårdsverket och planverket har i sitt förslag inte närmare diskute- rat i vilken mån kraftledningar bör få byggas i de obrutna f_iällområdena. Som huvudregel anför verken att åtgärder som kan förändra eller påverka områdenas karaktär inte skall få företas. SNF anser att det bör råda ett ge- nerellt förbud mot kraftledningar inom de obrutna fjällområdena.

Jag anser att kraftledningar i detta sammanhang bör bedömas efter den inverkan på landskapsbilden och miljön som de skulle ge. Detta innebär att större ledningar inte bör få anläggas inom de berörda områdena. De led- ningstyper somjag då syftar på är såväl stamlinjer som regionala nät. Båda dessa ledningstyper påverkar miljön avsevärt såväl vid byggnadstillfället som därefter. När det gäller anläggningar för lokal distribution däremot bör vissa ledningar kunna medges med hänsyn till den lokala befolkning- ens behov eller de areella näringarnas intressen i likhet med vad jag har angett beträffande vissa mindre vägbyggnadsföretag. ] sådana fall bör eventuella ledningsdragningar föregås av en noggrann prövning av behovet av ledningen och dess lämpligaste sträckning.

Enligt 2 % lagen (1902: 71) innefattande vissa bestämmelser om elektris- ka anläggningar (ändrad senast 1976: 239) fordras tillstånd av regeringen eller den regeringen bemyndigar för att dra fram eller begagna elektrisk starkströmsledning. Tillstånd kan avse ledning med en i huvudsak be- stämd sträckning (linjekoncession) eller ledningsnät inom visst område (områdeskoncession). Vid meddelande av koncession skall föreskrivas de villkor för anläggningens utförande och nyttjande som behövs av säker- hetsskäl eller med hänsyn till andra allmänna intressen. Det är i betydande utsträckning industriverket som med stöd av bemyndigande enligt 2? meddelar sådana tillstånd som avses i lagen. Förutom att prövning kan ske enligt de nu angivna reglerna kan naturligtvis naturvårdsföreskrifter för na— tionalparker. naturreservat eller naturvårdsområden föranleda att lämplig- heten av ledningsdragning prövas.

När det gäller brytning av malmer och mineral anför verken att gruv- brytning i princip inte bör få förekomma i obrutna ljällområden. Enligt

'Jl

Prop. 1977/78: 31 8

verkens mening kan emellertid gruvbrytning från samhällets synpunkt va- ra så angelägen att den bör få komma till stånd. I sådana fall förutsätts att statsmakterna efter en allsidig utredning laterjustera gränsen för det obrut- na omradet. Verken anser vidare att prospektering även fortsättningsvis bör få förekomma inom de berörda omradena. Härvid skall emellertid största möjliga hänsyn tas till områdenas vildmarkskaraktär.

Rernissopinionen är delad när det gäller inställningen till verkens förslag beträffande gruvbrytning och prospektering. Länsstyrelsen i Norrbottens län motsätter sig bestämt ett förbud mot gruvbrytning i de obrutna ljällom- rådena. Flera remissinstanser. bl.a. statens industriverk. nämnden för statens gruvegendom och bergrnästarna. anser det inkonsekvent att tillåta prospektering men förbjuda gruvbrytning och hävdar att ett genomförande av verkens förslag skulle medföra att prospekteringen i fjällkedjan kraftigt avtar.

Många remissinstanser understryker att det är angeläget att fortsatt pro- spektering får ske. SGU pekar därutöver på risken för att forskning och geologisk karteringsverksarnhet inom områdena på sikt kan komma att stagnera om gruvdrift inte kommer att medges. De berörda länsstyrelserna anser det angeläget att prospektering kan fortgå i de obrutna ljällområde- na. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser emellertid att särskilda aktsam— hetsregler härvid bör gälla. Liknande synpunkter förs fram av Kungl. ve— tenskapsakademien. Nämnden för statens gruvegendom påpekar att med en aktiv prospektering ofta följer relativt långtgående ingrepp i naturen som t. ex. borrningar. schaktsänkningar och ortdrivningar. SNF förordar ett totalförbud mot gruvbrytning. Svenska ljällklubben föreslår att områ- dena delas in i två kategorier. den ena med absolut förbud mot all mine— ralbrytning. den andra med dispensabelt förbud mot brytning.

Beträffande gruvdrift och annan mineralutvinning vill jag anföra följan— de. Fiälltrakternas malmer och mineraltillgångar har stor betydelse för de närmast berörda bygdernas ekonomiska utveckling. De har ocksa stor be- tydelse för den allmänna ekonomiska utvecklingen i vårt land. vartill de norrländska malmtillgångarna har lämnat betydande bidrag. Järnmalmsut- vinningen kommer under överskådlig tid att vara den klart dominerande basnäringen i vissa från regionalekonomisk synpunkt mycket känsliga de- lar av vårt land. Det är mot nämnda bakgrund angeläget att utvecklings- möjligheterna för vårt lands gruvnäring blir goda.

Inom de nu aktuella områdena finns ett stort antal gruvrättigheter. saväl statligt ägda som privata. i form av inmutningar och utmål samt även kon- cessioner. Därtill kommer vissa statsgruvefält som berör områdena. Jag vill också erinra om att Vassbo—. Stekenjokk- och Laisvallsgrtrvorna är be— lägna alldeles invid gränsen till föreslagna obrutna fiällområden. Det är vidare välkänt att det inom områden. där man funnit brytningsvärda mine- ralfyndigheter. ofta finns ytterligare fyndigheter. Som många remissinstan- ser har framhållit är ljällkedjans innehåll av mineral dessutom ofullständigt

Prop. 1977/78: 31 86

kända. Omkring de platser där mineralutvitming i dag pågår bedrivs ett omfattande prospekteringsarbete. som har resulterat i upptäckt av en ny fyndighet i anslutning till en av de nyss nämnda gruvorna. lnom de före- slagna obrutna fiällomradena pågår eller planeras därjämte prospekterings- verksamhct utan direkt anknytning till nu bedriven utvinning.

Det kan således inte utcsltttas att starka önskemål om brytning kan kom- ma att föras fram. Dessa naturresurser är bundna till sitt läge. vilket med- för att alternativa platser för brytning vanligtvis inte kan anvisas.

Det står också klart att prospektering är en både tids— och kostnadskrä- vande verksamhet som måste bedrivas med en långsiktig inriktning och med rimliga utsikter att leda fram till lönsam gruvdrift. Å andra sidan är de nu aktuella områdena de mest svårtillgängliga i landet. Vägar. elektricitet etc. saknas nästan helt. Dessa förhållanden utgör naturligtvis i sig själva ett visst hinder mot både prospektering och gruvdrift.

De relativt ogynnsamma förutsättningama för gruvverksamhet i obrutna fjällomraden är emellertid enligt min mening inte nog för att garantera det skydd som behövs för dessa områden. Vad jag tidigare har anfört beträf- fande vattenkraftutbyggnader inom de obrutna tjällområdena är ett uttryck för att bevarandeintressena inom dessa områden får anses väga tungt ock— sa i förhållande till betydande ekonomiska vinster av en exploatering. Mot den bakgrunden bör gruvdrift tillåtas inkräkta på skyddet av de obrutna fjällområdena endast om mycket starka samhällsintressen talar för detta.

Verken förutsätter i sitt förslag att tillstånd till gruvbrytning kan lämnas först sedan riksdagen har godkänt en sådan ändring av gränsen för det obrutna fjällområdct att det tilltänkta företaget inte längre kommer att ingå i området.

(.h'uvdrift är normalt en verksamhet som medför omfattande miljöpåver— kan och som förutsätter att vågar anläggs och byggnader uppförs. Driften pågar vanligtvis under åtskilliga år. Under denna tid måste man räkna med att det aktuella området etableras som ett område som är lätt tillgängligt och relativt starkt påverkat av exploatering. Att återställa området till fullo torde som regel vara omöjligt. Det är mot denna bakgrund obestridligt att gruvdrift normalt måste hänföras till sådan tyngre exploatering som inte bör medges inom obrutna ljällområden.

Några remissinstanser. bl. a. LKAB. framhåller att gruvbrytning i vissa fall kan ske med små ingrepp i naturen och att långtgående återställningsåt- gärder kan vidtas. Vidare pekar flera remissinstanser på att de av verken föreslagna obrutna fjällområdena innefattar områden där gruvdrift tidigare har skett.

Jag vill inte utesluta att det kan uppstå situationer när en från samhällets synpunkt mycket angelägen gruvdrift bör kunna medges inom ett obrtttet ljällområde. En förutsättning för detta bör vara att brytningen kan genom- föras på ett sådant sätt att områdets tillgänglighet inte ökar väsentligt och att skadan från naturvårdssynpunkt blir liten. Om dessa förutsättningar

Prop. 1977/78: 31 87

föreligger bör regeringen kttnna ge tillstånd till gruvdrift inom obrutet ljäll- område. litt eventuellt sådant tillstånd bör förenas med de föreskrifter som behövs för att områdets karaktär av obrutet fjällområde skall kunna bibe— hållas.

l likhet med vad jag tidigare har sagt beträffande vattenkraftutbyggnader bedömerjag att det bara är i utomordentligt få fall som gruvdrift medför så liten omgivningspåverkan att den bör tillåtas inom obrutna ljällområden.

När det gäller prospektering kan jag ansluta mig till verkens förslag att sådan även i fortsättningen bör kunna bedrivas inom huvuddelen av de obnttna ljällområdena. I likhet med flera remissinstanser anser jag det emellertid angeläget att prospekteringen i de obrutna ljällomrt'idena sker på ett sådant sätt att skador på nattlrvärden undviks. Det är därför av vikt att samhället tillförsäkras kontroll över dels sådan prospektering som förut- sätter påtagliga ingrepp i naturen. dels också annan typ av prospektering inom de känsligaste delomrt'tdena.

l-"lcra remissinstanser har uttalat oro för att en stark restriktivitet mot gruvbrytning leder till att prospekteringen nästan upphör i ljällomrt'tdet. l'itt starkare skydd av lji'tllvärldens natur måste naturligtvis alltid innebära att risktagandet i samband med prospektering ökar. Det är därför sannolikt att prospekteringen i ökad utsträckning kommer att inriktas på andra om- råden än de föreslagna obrutna ljällområdena. Jag finner det emellertid angeläget att en viss fortsatt och fördjupad geologisk kartläggning och pro— spektering sker även i de nu avsedda delarna av den svenska fjällkedjan. Skulle prospekteringen i ljällvärlden sjunka till en oacceptabelt låg nivå bör i'itgärder föratt åstadkomma ytterligare ttndersökningsinsatser övervä- gas. Den mineralpolitiska utredningen tl 1974: 2). som tillsattes i maj är 1974 av dåvarande chefen för indttstridepartemcntet. hari uppgift bl. a. att överväga om en ändrad inriktning eller utformning av mineralpolitiken är motiverad med hänsyn till samhällets långsiktiga behov. Chefen för indu- stridepartemcntet kommer senare att förelägga regeringen förslag till till— läggsdirektiv för utredningen. I dessa ges utredningen i uppdrag att över— väga och komma med förslag till hur de riktlinjer för obrutna ljällområden somjag nyss har beskrivit skall kttnna förenas med en från samhällets syn— punkt önskvärd nivå på prospektcringsinsatserna.

Verkens utredning ger inte tillräckligt underlag för att bedöma mera i de— talj httr styrningen av prospektering i olika områden bör ske. Naturvårds— verkets pågående inventering av ljällområdet och den fortsatta planeringen inom län och kommuner bör avvaktas innan särskilda åtgärder vidtas i sy—l te att mera i detalj reglera prospektering och gruvbrytning i de obrutna fjällområdcna. Jag skall emellertid häri korthet redovisa hur en sadan mer detaljerad reglering kan åstadkommas.

Enligt 1 i lagen (|974: 890) om vissa mineralfyndigheter (ändrad 1975: 798) krävs särskilt tillstånd (koncession) för undersökning och bear— betning av följande slag av fyndigheter: I. olja. gas. stensalt eller annat salt

Prop. 1977/78: 31 88

som förekommer på likartat sätt: 2. alunskiffer för att utvinna olja eller gas". 3. stenkol. eldfast lera eller klinkrande lera: 4. uranhaltigt eller torium- haltigt mineral: 5. torv för att utvinna energi. Vissa undantag från konces- sionskravet finns dock. Koncessionsfrågorna prövas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer (2 kl.

Någon delegation av prövningsråttcn har ännu inte skett. Tillstånd enligt lagen kan förenas med de föreskrifter som behövs för att skydda bl. a. all- männa intressen (IO å).

Koncessionsreglerna i lagen om vissa mineralfyndigheter innebär såle- des att regeringen kan kontrollera tyngre former av prospektering saint brytning av fyndigheter som omfattas av lagen. I den mån undersöknings- koncessioner ges inom de obrutna fji'tllomri'tdcnå bör föreskrifter ges om hur undersökningarna skall bedrivas. Även bearbetningsktmcessioner bör förenas med sådana föreskrifter att naturingreppen i möjlig mån begränsas och att området återställs sedan brytningen har upphört. För verksamhet som bedrivs med stöd av koncession gäller. förutom de villkor som före- skrivs i eller med stöd av lagen. vad som föreskrivs i byggnads-. natur- vårds— och miljöskyddslagstiftningen eller i annan lagstiftning (3 5).

Enligt gruvlagen (1974: 342. ändrad senast 1975: 746) kan inmutnings- rätt. dvs. rätt att undersöka och bearbeta mineralfymlighet. erhållas under vissa i lagen angivna förutsättningar. Mineralfyndighet är enligt ] kap. 2 :$ gruvlagen inmutningsbar om den innehåller: l. malm till någon av följande metaller. nämligen guld. silver. platina. kvicksilver. koppar. bly. zink. järn. mangan. krom. kobolt. nickel. titan. vanadin. molubden. volfram. tenn. vismut. antimon och arsenik. dock icke s_jö- eller myrmalm: eller 2. svavelkis. magnetkis. grafit. apatit eller magnesit. lnmutningsri-itt erhålls efter ansökan hos bergmästaren. Innehavaren av rätten får inom område som anges i en av bergmästaren utfärdad matsedel utföra undersöknings- arbete i fråga om inmutningsbart mineral (4 i). Om han vill bearbeta fyn— digheterna har han rätt att få sig anvisat arbetsområde för detta. s. k. ut— mål. om han kan visa att inmutningsbart och för teknisk bearbetning lättt— pat mineral finns inom det inmatade området (5 s*").

l 2 kap. 2—5 ss finns bestämmelser om hinder mot inmutning. Dessa hinder gäller också i fråga om utläggandc av utmål. om hindret förelåg rc- dan då inmutningsrätt beviljades (4 kap. 2 & första stycket). lnmutnings- hinder föreligger sålunda inom område som redan är inmutat eller utmåls- lagt (2 kap. 2 å). [ 2 kap. 3 ; har räknats upp ett antal fall där inmutnings— rätt inte får beviljas utan regeringens medgivande. Det gäller bl. a. inmut— ning inom dels område som genom beslut av riksdagen har förklarats utgö- ra statsgruvefält eller om statlig myndighet har gjort framställning hos re- geringen. om att förklara området för statsgruvefält. dels område som har avsatts till nationalpark eller om statlig myndighet har gjort framställning om att förklara området för nationalpark.

Enligt 2 kap. 4 & år inmutningsrätt inte beviljas utan medgi tande av

Prop. 1977/78: 31 89

länsstyrelsen i område som ligger intill vissa uppräknade anläggningar. t. ex. allmän väg. bostadshus. elektrisk kraftstation. och inte heller inom område med stadsplan eller byggnadsplan. Kan. i annat fall än som avses i 1 kap. 3 och 4 så gruvdrift inom visst område antas komma att hindra eller avsevärt försvåra sådan pågående eller planerad användning av marken som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. kan regeringen enligt 2 kap. 5 s" förordna att inmutningsrätt inte får beviljas inom området utan medgi 'ande av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

lnmutningssystemet i gruvlagen ger inte samma möjlighet för samhället som koncessionssystemet i lagen om vissa mineralfyndigheter att få ome- delbar kontroll över prospektering och brytning. 15ndast i de fall då dispen- sabelt hinder. dvs. hinder enligt 2 kap. 5 s*.mot inmutning och utmålslägg- ning föreligger finns samma förutst'tttningar för kontroll som i lagen om vis- sa mineralfyndigheter. Statens industriverk och nämnden för statens gruv- egendom föreslår att gruvlagen ändras så att i stället minerallagens bestäm— melser blir tillämpliga inom de obrutna fjällområdena. oavsett om ansök- ningarna avser inmutningsbara eller koncessionspliktiga mineral. Den fö- reslagna lagändringen skulle onekligen leda till en tillfredsställande kon- troll över prospckterings— och gruvbrytningsverksamhet i områdena och även kunna innebära vissa fördelar sett från prospektörcns synpunkt. Ef- ter samråd med chefen för industridepartementet har jag emellertid kom- mit fram till att frågan tills vidare bör lösas genom tillämpning av gällande lagstiftning.

lnom nationalparkerna gcr gruvlagen en tillfredsställande möjlighet att kontrollera prospektering. eftersom regeringens dispens krävs för att in- mutning och utmålsläggning skall få ske inom dessa områden. Somjag re- dan har nämnt kan regeringen med stöd av 2 kap. 5 & gruvlagen bestämma de ytterligare områden där inmutningshinder skall föreligga om inte dis- pens gcs av regeringen eller av myndighet som regeringen har bestämt. Dessa bestämmelser kan användas för att skaffa samhället en sådan kon- troll över prospekteringen att inte riktlinjerna för markanvändningen skall äventyras. (')ckså med stöd av naturvardslagens bestämmelser kan sadan kontroll åstadkommas. Regleringen av prospektering får övervägas ytterli- gare inom regeringskansliet då behovet av en sådan reglering närmare har klarlagts i samband med naturvårdsverkets redovisning av utredningsarbe- tet för fjällvärlden.

När det sedan gäller brytning eller gruvverksamhet i egentlig mening ger bestämmelserna i 13611 & byggnadslagen tillräcklig möjlighet att tillse att de riktlinjer som jag nu har förordat följs. Enligt paragrafens första stycke gäller nämligen att tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller lik- nande verksamhet. som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi. med träftberråvara eller med landets samlade mark- och vattentill- gångar skall prövas av regeringen. 1 på "agrafen anges ett antal verksamhe- ter som skall prövas i den mån regeringen inte medger undantag. Gruv-

Prop. 1977/78: 31 90

verksamhet är visserligen inte uppräknad som prövningspliktig men rege— ringen kan med stöd av 136 a åbyggnadslagen för varje särskilt fall besluta att tillåtlighcten av sådan verksamhet som avses i part'tgrafens första styc— ke skall prövas. Jag vill här också erinra om de styrmöjligheter sotn bygg- nadslagstiftningen i övrigt samt miljöskydds— och naturvt'trdslagstiftningcn ger.

När det gäller skogsbruk anför verken i sin rapport att det bör slås fast att samtliga obrutna ljällområden undantas från sådan verksamhet. 'l'ill skogsbruk bör enligt verkens förslag dock inte räknas rättigheter att ta vir— ke till husbehov. Verken beräknar att det inorn de obrutna ljällområdena linns sammanlagt ca 500 km2 produktiv skogsmark. Senare redovisade uppgifter från bl. a. skogsstyrelsen tyder på att ca 1 500 km'—' skogsmark av intresse för skogsbruket berörs. Huvuddelen av skogsmarken ägs av sta- ten. Mindre än cn tiondel ägs av enskilda eller av privata företag. Aktivt skogsbruk torde för närvarande endast i undantagsfall bedrivas inom de aktuella områdena.

Skogsbruket kan. när det bedrivs i intensiv form. avsevärt förändra både landskapsbilden. lloran och faunan inom vidsträckta områden. Med inten— sivt skogsbruk menar jag då ett skogsbruk som innefattar kalavverkning. markberedning. gödsling. kemisk bekämpning av vissa trädslag eller in- plantering av för området främmande trädslag. Ett intensivt skogsbruk för- utsätter ocksä ett ganska omfattande vi'tgbyggande.

Nuvarande kunskaper om skogsft'iryngring medger heller inte något in- tensivt skogsbruk ittont stora delar av de obrutna lji'tllonm'tdena. Något så- dant skogsbruk torde därför i regel inte komma i fraga i dessa områden. Inom vissa delar av de föreslagna områdena. där de biologiska förhållande— na inte är begränsande. bör emellertid ett visst skogsbruk ktmnå bedrivas. I anslutning till yttergränsertta för ett par av (|ltll'ftLlClltt. där förhållandena är sadana att skogst'ttervi'txten inte äventyras. bör avverkning kttnna med- ges i viss utsträckning i syfte att säkra råvaruft'irst'itjningcrt för tnindrc skogsindustrier som har stor betydelse för sysselsättningen i det norrländs- ka inlandet. Vidarc bör markägare. som har hela eller större delen av sitt skogsinnchav inom områdena. kttnna bedriva ett visst skogsbruk inom om- rådet. I dessa fall bör dock särskild hänsyn tas till önskemålet att bevara områdenas karaktär.

Jag är emellertid inte beredd att förorda att detaljerade riktlinjer beträf- fande skogsbruk i de obrutna ljl'illområdena läggs fast nu. En sådan ytterli- gare reglering bör enligt mitt mening grundas på mer ingående stttdier.

De fortsatta studier av fiällvärldens natur som natttrvårdsvcrket genom- för torde gc ett väsentligt underlag för överväganden i dessa frågor. En yt— terligare reglering av skogsbrttket inom de obrtttna ljällomrt'tdena bör där— för ske successivt i takt med att erforderligt bedömningsttndcrlag tas fram och efter samråd med berörda parter. En sådan reglering torde ingå sotn en del i naturvårdsverkets och länsstyrelsemas arbete med att skydda ljäll- områdenas naturvi'ttxlen.

Prop. 1977/78z3l ()1

Jag vill i detta sammanhang erinra om att skogsvardslagcn (1948: 237) ger betydande möjligheter att kontrollera skogsbruket i dessa omraden. )å den tnark som omfattas av skogsvårdslagen och som av regeringen har för- klarats sorn svarföryngrad får" sålunda avverkning inte ske titan skogs- vårdsstyrelsens tillstånd. Syftet med detta tillståndskrav är att hindra så- dan avverkning som skttlle äventyra eller avsevärt försvåra skogens åter- växt. Statens skogsmark omfattas inte av skogsvi'trdslagen. lnotn berörda områden ligger större delen av statens skogsmark ovanför den skogsod- lingsgräns som domänverket har dragit ttpp. Ovanför denna gräns har av biologiska och ekonomiska skäl inget skogsbrttk bedrivits sedan början av 1950-talet. Desstrtom skall all slutavverkning som omfattar mer än 0.5 ha anmälas i förväg till skogsvardsstyrelsen. Om länsstyrelsen för visst områ- de har begärt det. så överlämnar skogsvårdsstyrelsen anmälningarna till länsstyrelsen. Länsstyrelsen har därvid möjlighet att innan någon avverk- ning sker ingripa med stöd av naturvårdslagen. Slutligen vill jag nämna att regeringen med stöd av naturvårdslagen har förordnat att all planerad hyg— gesplöjning skall anmälas till länsstyrelsen.

När det gäller renskötsel ochjiskc lämnar verken inte några förslag till särskilda riktlinjer inom de obrutna fjällomradena. Enligt verken bör något hinder inte föreligga mot fortsatt underhåll och drift av befintliga anlägg— ningar eller mot utövande av förekommande rättigheter.

Remissinstanserna har inga invändningar mot verkens förslag i dessa dc- lar. Fiskeristyrelsen och berörda Iantbrttksnämnder påpekar att fortsatt fiske och renskötsel inom områdena förutsätter att liskcllygct får landa tttan restriktioner och att vissa anläggningar får komma till stånd. Svenska samernas riksförbund framhåller att områdenas vård och förvaltning måste ske bl. a. med hänsyn till den lokala befolkningens näringsliv.

Jag anser det självklart att renskötsel och fiske skall få fortgå i de obrut- na fjällområdena. Områdena utgör i stor utsträckning samiska kulturmar- ker. Såväl renskötsel som liskc ingår som ett naturligt inslag i områdenas miljö. Om det skttlle visa sig nödvändigt att reglera renskötseln eller fisket torde bl. a. rennäringslagen(1971: 437. ändrad senast 1974: 349) och na— turvårdslagen erbjuda tillräckliga möjligheter härtill.

7.3. Avgränsningsfrågor

Av vad jag inledningsvis har anfört fratngår attjag i allt väsentligt anslu- ter mig till verkens förslag till avgränsning av de obrutna lji'tllområdena. En rad önskemål om ändringar av de av verken föreslagna gränserna har redo- visats vid remissbehandlingen. Det gäller såväl tillägg som inskränkningar i förhållande till verkens förslag.

Jag har redan tidigare redogjort för attjag inte kan förorda de förslag till ökning resp. minskning av antalet områden som har förts fram vid remiss— behandlingen. Jag kommer därför i det följande att inskränka mig till att ta

Prop. 1977/78: 31 92

ttpp sådana frågor som gäller avgränsningen av de enskilda områdena. Jag kommer då att först behandla sådana förslag som innebär större ändringar av verkens förslag och som kräver ställttingstagandcn från statsmakternas sida. De har i flera fall samband med planerade vägdragningar.

Området Sylarna—Helu_r.'s berörs av en av Härjedalens kommttn före- slagen väg mellan Vålådalen och Ljungdalen. Vägen skttlle komtna att skä- "it tvärs igenom det obrutna ljällområdet och dela det i en östlig och en västlig del. Förslaget avstyrks av bl. a. länsstyrelsen i Jämtlands län. Åre kommun och SNF.

Området Frostviken berörs av en föreslagen väg mellan Storjola och An- karvattnet. Det obrutna området bör enligt li'insstyrclsen i Västerbottens län samt Asele och Strömsunds kommuner delas i två delar av en zon för den planerade vägen. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att vägen torde kttnna aktualiseras på sikt. medan SNF. Frilttftsfrämjandet. Kungl. veten- skapsakademien och Naturhistoriska riksmuseet motsätter sig att vägen anläggs.

När det gäller den föreslagna vägen mellan Vålådalen och Ljungdalen in- stämmerjag i vad länsstyrelsen i Jämtlands län anför om att en utbyggnad skttlle skada så viktiga natttrvårdsintressen och rennäringsintressen att samhällsnyttan inte står i rimlig proportion till intrånget. Sylarna—Hclags- området bör därför i denna del avgränsas i enlighet med verkens förslag.

Den föreslagna vägen mellan Storjola och Ankarvattnct uppges av läns- styrelsen i Västerbottens län vara avgt'irande för Horgaljälls fortsatta ut— veckling som turistort. Vägen skttlle emellertid komma att dela Frostvi- kcnområdet i två delar av vilka den norra delen blir så liten att det kan ifrå- gasättas om den katt utgöra ett eget obrtrtet fjällområde. Länsstyrelsen i Västerbottens län har pekat på en möjlighet att komplettera detta område med vissa andra omraden för att på så sätt skapa ett helt nytt obrtttet ljäll- område .

Även denna väg kommer i konflikt med bevarandeintressen. Borgafjälls framtid sotn turistort är beroende inte bara av vå'tgförbindelserna tttan ock- så av tillgången på närbelägna ostörda områden som kan utnyttjas för fri- lttftsliv. I detta avseende torde det av verken föreslagna obrtrtna fjällområ- det utgöra en tillgång vars betydelse kan komma att öka på sikt. De positi- va och de negativa effekterna för bl. a. naturvården. turismen och frilufts- livet av den föreslagna vägsträckningcn är änntt otillräckligt klarlagda. Mot den bakgrunden är jag f. n. inte beredd att tillstyrka att verkens förslag till avgränsning frångås med hänsyn till den planerade vägsträckningcn.

Tt'irnu—(iru(Idiwmzrt'itlul berörs av en planerad väg mellan norra Fjällnäs och Ammarnäs som. om den byggs. skulle dela den södra delen av områ- det i en östlig och en västlig dcl. Länsstyrelsen i Västerbottens län samt Storumans och Sorsele kommuner anse ' att de omraden som berörs av den planerade vägen inte bör ingå i det obrutna ljällområdet. Västerbottens läns landsting och Västerbottens tttristtrafikförbttnd ställer sig också posi-

Prop. 1977/78: 31 93

tiva till den planerade vägen. tnedan lantbrttksnämnden i Västerbottens län och domänverket är tveksamma. SNF. dess Iänsförbund i Västerbotten och lokalkretsen i Sorsele motsätter sig att vägen anläggs.

Vägproiektet ingår i det program för turistutbyggnader i Vindelälvsom- rådet som lades fram av den s. k. turistkomn'titten ([)s Jo 1972: 4) sedan riksdagen beslutat att Vindelälven inte skttlle byggas ut för elkraftsprodttk— lion.

l:".n utbyggnad av den föreslagna vägen skulle givetvis öka tillgänglighe- ten till det aktuella området. vilket i sitt helhet har angetts som primärt rek— reationsonu'i'tde. AnIå'iggningsarbetena skttlle också innebära ett välbehöv- ligt sysselsättningstillskott. Å andra sidan skulle vägen komma att påverka såväl rennäringens som naturvårdcns och vandringstttrismcns intressen. Ett beslttt om vägen bör därför föregås av ett noggrant stttdium av den på- Vcrkan på motstående intressen som vägens sträckning och kring vägen planerade anläggningar kan komma att ge upphov till. Vidare bör utredas hur det aktuella området skulle kunna utvecklas titan en sådan väg. Jag förordar att den av verken föreslagna gränsdragningen får gälla i avvaktan på ett bättre beslutsunderlag av det slag som jag nu har angett.

Utbyggnad av någon av de vägar somjag nu har nämnt förutsätter en så- dan omprövning av områdenas gränser som enligt min mening bör under- ställas riksdagen. När det gäller vägarna mellan Storjola och Ankarvattnct och mellan Ammarnäs och norra Fjällnäs ärjag beredd att överväga en så- dan omprövning när ett bättre underlagsmaterial föreligger.

Områdena .S'uru/r-Pile och Kalmukuisu har en gemensam gräns längs den arbetsväg som förbinder Suorva med Ritsem. Verkens förslag innebär att de båda obrutna områdena binds samman vid den östra gränsen för Stora Sjöfallets nationalpark. varvid såväl Ritsemvägen som kraftstationerna Ritsem och Vietas kommer att ingå i området. Länsstyrelsen i Norrbottens län samt Gällivare och Jokkmokks kommuner förordar att en vägkorridor lämnas för såväl den befintliga vägen som dess föreslagna förlängning till Skjomen i Norge. ÖB och SNF avstyrker en sådan vägkorridor och för— längning av den befintliga vägen. Friluftsfrämjandet framht'tller att man måste visa största i""ttcrha'illsamhet med denna typ av vägprojekt. medan främjandets norrbottendistrikt anser att vägen bör kunna dras på det sätt som har föreslagits.

Det aktuella området berörs också av en ansökan från statens vatten— fallsverk om koncession för en 400 kV kraftledning från Ritsems kraftsta- tion till Norge. Ansökan har av statens industriverk överlämnats till rege— ringen sedan naturvårdsverket och planverkct har avstyrkt koncession. Den planerade kraftledningen avstyrks också av SN !" i föreningens yttran- de över förslaget till obrutna ljällområden.

Den av verken föreslagna gränsdragningen mellan Kebnekaise och Sa- l'ek—Piteområdena innebär vissa avsteg från de principer som i övrigt har tillämpats vid avgränsningen. A andra sidan är verkens förslag väl motive—

Prop. 1977/78: 31 9-4

rat med tanke på att det berörda området tipp till Ritsem ingår i Stora Sjö— fallets natiönalpark. vilket innebär att tyngre exploatering enligt redan gäl— lande bestämmelser kan ske först efter riksdagens medgivande. Jag anser emellertid att de faktiska förhållandena på platsen bör tillmätas större vikt än den rådande regleringen av markanvändningen inom omradet. De in- grepp i områdets natur som har skett och sker genom vattenkraftutbygg- nad är omfattande. Den väg mellan Suorva och Ritsem som har anlagts för arbetena med vattenkraftanläggningarna har kommit att utnyttjas också för andra ändamål. främst genom den busstrafik som upprätthålls. Härige- nom har Ritsemområdet kommit att i viss utsträckning bli en utgångspunkt för tjällturismcn. Området har också obestridliga förutsättningar för detta genom sin belägenhet och sin naturskönhet. En fortsatt utveckling av Rit- sernområdet i denna riktning bör enligt min mening kttnna övervägas i den fortsatta planeringen.

Jag förordar därför att en vägkorridor tlpp till och med Ritsem lämnas öppen mellan Kebnekaiseområdet och Sarek—-Pitcområdet. Detta innebär emellertid inte ett ställningstagande för att vägsträckan mellan Suorva och Ritsem skall öppnas för allmän trafik. En sådan åtgärd torde ställa krav på en betydande upprustning av den betintliga vägen. Denna fraga behöver övervägas ytterligare i anslutning till den fortsatta planeringen.

Den av länsstyrelsen i Norrbottens län förordade vägkorridoren tipp till Ritsem lämnar utrymme för bl.a. vissa planerade turistanläggningar på ett relativt stort avstand från vägen. Enligt min mening bör gränsen dras med beaktande av att eventuella turistbyggnader bör förläggas i nära anslutning till redan påverkade områden. När det gäller vägen mellan Ritsem och Si- tasjaure skall den enligt gällande överenskommelse läggas ned då anlägg- ningsarbetena vid Sitasjaure har upphört. Någon korridor för denna väg bör således inte lämnas.

Vad jag nu har sagt innebär att en förlängning av Ritsemvägen till Norge inte bör genomföras. När det gäller den planerade kraftledningcn mellan Ritsem och Norge villjag anföra följande. Den ansökan om koncession för den ovan nämnda kraftledningcn som vattenfallsverkct har lämnat in grundar sig på ett avtal mellan vattentallsverket å ena sidan och dess nors- ka motsvarighet. Vassdrags- og l-Zlektrisitetsvesendet. å den andra. Avta— let innebär att det överskott på elkraft som uppstår i nordligaste Sverige skulle föras över till nordnorge som har brist på elkraft. På motsvarande sätt sktrlle ett överskott på elkraft i södra Norge föras över till Sverige via en ledning mellan Hasle och Skogssäter. Regeringen beviljade ijuni l977 vattenfallsverket koncession för denna senare ledning. Det norska Stor- tinget har godkänt avtalet mellan Vassdrags— og Elektrisitetsvcsendet och vattenfallsverket. Vattenfallsverkets koncessionsansökan har beretts inom statens industriverk som med eget yttrande har överlämnat ärendet till regeringen för beslttt. Av de myndigheter som har yttrat sig i ärendet har naturvårdsverket och planverkct anfört att ledningen inte bör komma

Prop. l977/78:31 95

till stånd. Gällivare kommun har anfört att koncession inte bör lämnas för den sökta ledningssträckningen. Ärendet har t'rtcrremitterats till industri- verket. Verket skall. efter samråd med bl.a. vattenfallsverket. rutturvårds— verket och planverkct. närmare undersöka vilka z-tlternativ som linns för överföring av elkraft mellan de norra delarna av Norge och Sverige. Med tanke på att det i Norge bedöms som ytterst angeläget att en sådan överfö- ring snabbt kan komma till stånd. bör regeringen ha ftrll handlingsfrihet att. utan hinder av de ovan förordade riktlinjerna. fatta beslut sa snart detta kompletterande material föreligger.

Jag går nu över till att ta tipp vissa förslag till gränsjttstcringar som har förts fram vid rernissbehandlirrgen men som enligt min mening inte är av så ingripande karaktär att de kräver ställnirrgstaganden från riksdagens sida. Jag anser ändå att de bör kommenteras särskilt till ledning för länsstyrel- sernas arbete med att utarbeta förslag till närmare gränsdragning.

Länsstyrelsen och lantbrtrksnämnden i Västerbottens län. domänverket samt Sorsele kommun anser att Tärnrr—(iratldr'xnnrrät/ers östra gräns vid Vindelfjällens naturreservat mellan Fjosokken och Storvindeln bör följa reservatets gräns. vilket innebär en inskränkning i förhållande till verkens förslag. Någon närmare motivering lämnas inte. Länsstyrelsen i Väster— bottens län och domänverket föreslår vidare vissa inskränkningar av det föreslagna området längs den s. k. Blå vägen vid Hemavan.

Jag är i dessa fall inte beredd att generellt tillstyrka de löreslagna avstegen från verkens förslag. Om det i den kommunala planeringen visas att delar av de nämnda områdena har väsentlig betydelse för de berörda kommunernas utveckling. bör detta emellertid kunna beaktas av länssty- relsen i samband rned utarbetandet av förslag om den detaljerade avgräns- ningen av omradet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har också med stöd från Gällivare och Kiruna kommuner förordat att området Nikkaluokta—Ladtjovag— ge—Kebnekaise inte skall ingå i det obrtrtna tjällområdet Kebnekaise. ef- tersom området i denna del redan i dag i väsentlig trtsträckning är påverkat av en mer intensiv turism. ÖB avstyrker länsstyrelsens förslag.

Jag delar länsstyrelsens uppfattning att området redan nu är starkt på- verkat av turism. En fortsatt utveckling av turistanläggningarna i området bör också ktrnna ske. Jag anser emellertid inte att detta motiverar att områ- det avgränsas så som länsstyrelsen har föreslagit. Jag förordar därför att gränsdragningen i denna del sker med utgångspunkt i det av verken fram- förda förslaget.

För Ruganmnråder har förslag till gr'änsiusteringar framförts av SGU dels beträffande den södra gränsen med anledning av fyndigheter vid Vass- bo och Gtrtttrsjön. dels av länsstyrelsen i Kopparbergs län beträffande gränsdragningen vid Grövelsjön. Statens industriverk påpekar att fyndig- heterna vid Handöl kan motivera en gränsjtrstering för området Sylarna— Ha/ugs. För området Frostviken föreslår staterts industriverk en justering

Prop. 1977/78: 31 %

av gränsen vid Stckenjokk. Vissa gränsjusteringar för Tiirrrrr—Gruddixonr— nit/tft i anslutning till Ammarnäs föreslås av länsstyrelsen i Västerbottens län och domänverket. För detta område föreslår skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län samt statens industriverk. SGU och Boliden AB vissa gränsjusteringar vid Stor-Laisan resp. vid Laisvall. När det gäller gränsen för området A'clmukar'sc anför SGU att denna bör ses över med hänsyn till en eventuell framtida utveckling av grtrvbrytningen i Kirunaområdet.

De nu nämnda önskemålen om anpassning av områdenas gränser torde inte behöva leda till mer betydande avsteg från verkens twgränsningsför- slag. De bör därmed kunna övervägas inom ramen för den tncr detaljerade gränsdragning som enligt vad jag tidigare har förordat skall läggas fast av regeringen efter förslag från länsstyrelserna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att de av verken redovisade väg— zonerna intill de obrutna områdena i länet är för smala. linligt länsst).-'rel— sen skttlle verkens förslag innebära att handlingsulrymmet för den framti- da utvecklingen i anslutning till de befintliga vägarna blir alltför begränsat och att en ändami'ilsenlig planering av markarwändningen i vägzonerna motverkas. Länsstyrelsen föreslår därför att områdena avgränsas i enlig- hct med ett av länsstyrelsen tidigare redovisat förslag. som bl. a. innebär att vägzonerna görs bredare.

De föreslagna obrutna områdena i Norrbottens län har en betydande ut- sträckning. Enligt rnirr mening utgör emellertid detta inte skäl att f("irorda de allmänna utvidgningar av vägkorridorerna som länsstyrelsens förslag innebär. De föreslagna gränserna torde i huvudsak medge rimliga utveck- lingsmöjligheter för turistanläggningar och möjligheter för annan planerad utveckling inom lämpliga områden längs den s. k. Silvervägen. den planc— rade vägen mellan Kiruna och Narvik och längs Körrkärrrä älv. Vissajuste— ringar av gränserna bör emellertid ktrnna ("övervägas. De berörda kommu— nernas planering bör kunna tjäna som vägledning vid bedömningen av var sådana gränsjusteringar kan behöva övervägas.

Länsstyrelsen i Norrbottens län föreslar en inskränkning i Sarek-Pitc- u/nrtirlt'tx sydöstra del så att en enklare vägll'jrbindelse kan ordnas från Långuddelr till Harrok— Vttonatj och Rebnisluspen. Detta önskemål har också framförts till regeringen i skrivelser från bl. a. Arjeplogs komrnrtu och från innehavaren av en tjällägenhet inom området. Jag vill med anled- ning härav erinra orn vad jag tidigare har anfört om att det bör finnas viss möjlighet att anlägga enklare stickvägar för bl. a. den bofasta befolkning— ens behov även inom de obrutna lji-illområdemr. De framförda önskemålen lorde således kunna tillgodoses trtan att någon inskränkrting behöver gö— ras.

Gränsen för området Rr'ixtu-'I'stiktxo bör enligt länsstyrelsen och lant— hruksnärrrnden i Norrbottens län justeras i söder för att möjliggöra en för rennäringen angelägen väg till Laimtwiken. Svenska sarrrernas riksförbrrrrd

anser att vägen inte är av den karaktären att den omöjliggörs vid en av-

Prop. 1977/78: 31 97

gränsning av Rasto—'l"saktst.rområdet enligt verkens förslag. SNF motsät— ter sig vägen till Laimtwiken. vilken enligt SNF sktrlle öppna området för bilburen ttrrism.

Jag vill för egen del instämma i vad Svenska samernas riksförbund anför om att en enklare väg inte torde behöva föranleda att verkens avgräns- ningsförslag frångås. En eventuell vägförbindelse torde kunna ges en så— dan sträckning och utformning att för djurlivet särskilt känsliga områden inte skadas och att en mer omfattande bilburen turism i området kan und- vikas. Jag förordar därför att verkens avgränsningsförslag skall gälla i derr— na del.

I några fall har olika remissinstanser föreslagit inskränkningar resp. ut— vidgningar av samma del av ett obrutet fjällområde. Sålunda föreslår do— mänverket en inskränkning av omri'idet Sylarna-Hulu_e.r vid kronoparken Håckren. medan lantbruksnämnden i Jämtlands län föreslår en utvidgning av området så att även Håckervalen och Hottöfjället kommer att ingå. Vidare anser domänverket att gränsen för S(U'Clv—IJfll'tII”/'lftll'f -norr om Pi— teälven mellan Måskejaure och Vuolt-'ojaure bör dras något längre norrut. SNI-':s lokalkrets i Jokkmokk föreslår att området söder om sjön Karats med ljället Jarre också bör ingå i Sarek—Piteområdet.

De berörda länsstyrelserna bör undersöka möjligheterna att i dessa fall föreslå gränser som bättre tillgodoser de olika intressena.

Dt'nnänverket förordar flera ytterligare inskränkningar av de ft'ireslagna områdena med hänsyn till skogsbrukets intressen. När det gäller Burvall— rrcmmrridw föreslår dt'rmänverket att gränsen dras så att renbetesljället resp. kronoparken .ltrthatten inte kommer att ingå i området. Beträffande H:rmgwromnia/e! bör enligt verket vissa inskränkningar göras som berör renbetesljällen Ft'rskvattnet. Murfjället och Hällingsån. I fråga om Fms/vi— kwmmrr'idel anser verket att gränsen bör dras så att områden med produk- tiv skogsmark på renbetesljällen Lappdalen och Sjougdnäs kommer utan- för det obrutna området. Verket förordar vidare. i likhet med skogsvårds- styrelsen i Norrbottens län. vissa gränsjusteringar i R("ixlu-'I'såkrm-murri- durs- sydvästra del mellan Sevujärvi och Ntrmmavaara. Purxirrkhunnit/ul bör slutligen enligt domänverket inskränkas så att skogsmark på krono— överloppsmarken Nulanki lämnas utanför det obrutna området. Också skogsvi'irdsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att områdets östra gräns bör ägnas särskild uppmärksamhet. Länsstyrelsen i Norrbottens län fram— för liknande synpunkter.

Jag har tidigare anfört att underlag saknas för att lägga fast detaljerade riktlinjer beträffande skogsbruket i de obrutna ljällområdena. Med tanke på önskemålet att förhindra andra former av exploatering är det olämpligt att förorda inskränkning av de föreslagna områdena av hänsyn till skogs— brukets intressen innan det har undersökts i vilken omfattning ett visst skogsbruk anpassat till naturvt'trdens krav kan bedrivas inom de berörda områdena tltan att områdent'ts karaktär påverkas. Jag förordar därför att de

Prop. 1977/78: 31 %”

gränser som verken har föreslagit i de delar som jag nu har nämnt skall gäl- la som utgångspunkt för den mera detaljerade gränsdragningen.

Jag vill också erinra om vad jag tidigare har anfört om att vissa avverk— ningar bör ktrnna tillåtas i syfte att säkra råvaruft'örsöqiningen för mindre skogsindustrier av stor betydelse för sysselsättningen i det norrländska in— landet.

8. Hemställan

lVled hänvisning till vad jag nu har anfört hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de av mig förordade preeiseringarna och kompletteringarna till riktlinjerna för hushållning med mark och vatten i

ljällom rådet.

9 Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och besltrtar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd som föredraganden har hemställt om.

Prop. 1977/78: 31 99

lnnehållsförteekning Sid. Propositionens huvudsakliga innehåll I Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 3 november 1977 2

1 Bakgrund ............................................ 2 2 Rapporten Obrutna ljällomrr'rden ....................... 3 2.1 [.thångspunkter ...................................... 3 2.1.1 Riktlinjer för hushållning med mark och vatten .......... 3 2.1.2 Samråd med länsstyrelser. kommuner och organisationer . 4 2.1.3 Bevarande- och exploateringsintressen .................. 4 2.2 Verkens förslag och bedömningar ...................... 5 2.2.1 Urvalskriterier. avgränsningar och föreslagna områden . . . 5 2.2.2 Bestämmelser för vissa verksamheter ................... 7 2.2.3 Ansvariga myndigheter och genomförandeinstrurnent ..... 10 3 Befintliga och planerade verksamheter och anläggningar . . 11 3.1 Bebyggelse .......................................... 11 3.2 Vägar ............................................... 11 3.3 Vattenkraft .......................................... l 1 3.4 Skogsbruk ........................................... 12 3.5 Mineralbrytning ...................................... 13 3.6 Turism och friluftsliv ................................. 16 3.7 Rennäring och fiske ................................... 17 4 Remissyttrandena .................................... 17 4.1 Allmänt omdi'ime om rapporten ........................ 17 4.2 Benämningar och urvalskriterier ....................... 18 4.3 Bestämmelser för vissa verksamheter ................... 18 4.3.1 Vägdragning ......................................... 18 4.3.2 Vattenkraftutbyggnad ................................. 19 4.3.3 Skogsbruk ........................................... 20 4.3.4 Mineralbrytning ...................................... 21 4.3.5 Turism och friluftsliv ................................. 24 4.3.6 Rennäring och liskc .................................. 25 4.4 Vissa genomförandefrågor ............................. 25 5 (')nrrådesvis genomgång ............................... 26 5.1 Rogen ............................................... 26 5.1.1 Nuvarande och framtida utnyttjande .................... 26 5.1.2 Remissyttrandena .................................... 27 5.2 Sylarna—Helags ...................................... 28 5.2.1 Nuvarande och framtida utnyttjande .................... 28 5.2.2 Remissyttrandena .................................... 30 5.3 Skäckerljållen ........................................ 3| 5.3.1 Nuvarande och framtida utnyttjande .................... 3| 5.3.2 Remissyttrandena .................................... 33 5.4 Burvattnet ........................................... 2,3 5.4.1 Nuvarande och framtida utnyttjande .................... 33 5.4.2 Remissyttrandena .................................... _3 5.5 Hotagen ............................................. 34 5.5.1 Nuvarande och framtida utnyttjande .................... 34 5.5.2 Remissyttrandena .................................... - 35 5.6 Frostviken ........................................... 37 5.6.1 Nuvarande och framtida utnyttjande .................... 37 5.6.2 Remissyttrandena .................................... 39

Prop. 1977/78: 31 100

5.7 Ransaren ............................................ 39 5.7.1 Nuvarande och framtida utnyttjande .................... 39 5.7.2 Remissyttrandena .................................... 41 5.8 Artfjället ............................................ 41 5.8.1 Nuvarande och framtida trtrt)-'tt_iarrtle .................... 41 5.8.2 Rernissyltrandena .................................... 42 5.9 Tärna—("rraddis ...................................... 42 5.9.1 Nuvarande och framtida utnyttjande .................... 42 5.9.2 Rcmissyttrandena .................................... 45 5.10 Sarek —Pite .......................................... 47 5. 10.1 Nuvarande och framtida utnyttjande .................... 47 5.102 Rernissyttrandena .................................... 50 5.11 Kebnekaise .......................................... 50 5. l l .l Nuvarande och framtida utnyttjande .................... 50 5.11.2 Remissyttrt-mdena .................................... 53 5.13 Muddus ............................................. 54 5.111 Nuvarande och framtida utnyttjande .................... 54 5.13 Råsto—"lki'iktso ...................................... 56 5.13..1 Nuvarande och framtida utnyttjande .................... 56 5.13.2 Remissyttrandena .................................... 58 5.14 Pessinki ............................................. 59 5.14.1 Nuvarande och framtida utnyttjande .................... 59 5.1-4.2 Remissyttrandena .................................... 60 6 Lagstiftning varigenom rnarkanvändningen i de obrutna ljällområdena i huvudsak styrs eller kan styras ........... 62 6.1 Byggnådslagen ....................................... 62 6.2 Naturvårdslagen ..................................... (33 6.3 Skogsvårdslagen ..................................... (35 6.4 Rennäringslagcn ...................................... 66 6.5 Vattenlagen .......................................... 67 6.6 Miljöskyddslagen ..................................... 68 6.7 Gruvlagen ........................................... 69 6,8 Minerallagen ......................................... 70 (s.k) Väglagen ............................................ 70 6.10 Lagen innefattande vissa bestämmelser om elektriska an— läggningar ........................................... 71 6.1 1 'l'errängkt'irningslagen ................................. 71 7 Föredraganden ....................................... 72 7.1 Allmänna överväganden ............................... 72 7.2 Riktlinjer för markanvändningen i obrutna ljällområden . .. 77 7 ? Avgränsningsfrågor ................................... 91 14 Hemställan .......................................... 98 9 Beslut ............................................... 98

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1977