om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vissa s. k. obrutna fjällområden

Prop. 1977/78: 31

Regeringens proposition

1977/78: 31

om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vissa s. k.

obrutna fjällområden;

beslutad den 3 november 1977.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

ELVY OLSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen anges 14 områden i fjällvärlden, s. k. obrutna fjällområden, som f.n. är relativt orörda och som även framgent bör undantas från tyngre exploateringsföretag. Det föreslås i propositionen att som en riktlinje i den fysiska riksplaneringen bör gälla att anläggande av bl. a. vägar, vattenkraftstationer och gruvor samt ett intensivt skogsbruk i princip inte bör komma i fråga inom de aktuella områdena. Förslagen utgör en direkt uppföljning av de riktlinjer för hushållning med mark och vatten som riksdagen

beslöt om år 1972. |

Det konstateras i propositionen att befintliga rättsliga instrument torde vara tillräckliga för att trygga att markanvändningen inom de obrutna fjällområdena följer de föreslagna riktlinjerna. Någon ny eller förändrad lagstiftning föreslås således inte. Det förutsätts att de riktlinjer för markanvändningen som föreslås i propositionen följs upp av bl. a. länsstyrelser och kommuner genom fortsatta ätgärder i form av naturskydd och planläggning.

Avgränsningen av de I4 föreslagna obrutna fjällomrädena kommenteras översiktligt i propositionen. Länsstyrelserna föreslås få uppdrag att efter samråd med berörda parter lämna regeringen förslag beträffande områdenas gränser I detalj. Länsstyrelserna bör vidare svara för att informera berörda myndigheter, organisationer och enskilda om de obrutna fjällomrädenas avgränsning och riktlinjerna för markanvändningen inom dessa.

I Riksdagen 1977178.1 saml. Nr 31

Utdrag

BOSTADSPDEPARTEMENTET | PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1977-11-03

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande. och statsråden Bohman,

Romanus, Turesson. Gustavsson, Antonsson, Mogård. Olsson, Dahlgren,

Åsling. Söder, Troedsson. Mundebo, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Friggebo

Föredragande: statsrådet Olsson

Proposition om riktlinjer i den fysiska riksplaneringen för vissa s. k. obrutna fjällområden

1¶Bakgrund

Med anledning av regeringens proposition 1972:111 antog riksdagen samma år vissa riktlinjer för hushållningen med landets samlade mark- och

vattentillgångar (CU 1972:35, rskr 1972: 348). Riktlinjerna innebär bl. a. att sju s.k. väglösa vildmarksområden undantas från sädan tyngre exploatering som t. ex. vägdragning och vattenkraftutbyggnad. Områdena är Rästo-Tsäktso, Kebnekaise, Sarek-Pite, Tärna—Graddis, Sylarna—Helags, Rogen och Pessinki. I de två senare områdena skall dessutom skogsbruksdrift inte tillatas. Vidare anges att ytterligare övernattningsstugor inte bör uppföras inom de inre delarna av vissa av dessa omräden, de s.k. vildmarkskärnorna.

Regeringen uppdrog den 2 februari 1973 åt statens naturvårdsverk och statens planverk att efter samråd och efter hörande av berörda länsstyrel-

ser och kommuner lämna förslag till närmare avgränsning av de områden som borde omfattas av de angivna riktlinjerna. Utredningen skulle utföras inom ramen för redan pågående utredningsverksamhet.

I februari 1975 redovisade de bada verken ett preliminärt förslag till av-

gränsning av 14 väglösa områden benämnda obrutna fjällområden.

Under vären 1975 tog regeringen ställning till de program för fullföljande av riktlinjerna för hushållning med mark och vatten som hade utarbetats av

kommuner och länsstyrelser. I besluten för berörda län föreskrivs att plan-

läggning, som innefattar utveckling av bebyggelse och anläggningar. bör undvikas inom de av verken preliminärt avgränsade 14 obrutna fjällomra-

Prop. 1977/78: 31 3

dena i avvaktan på statsmakternas ställningstaganden till den närmare av-

gränsningen av de områden som bör undantas frän tyngre exploatering och skogsbruk. I samband med behandlingen av prop. 1975/76:1 med redovisning av programskedet i den fysiska riksplaneringen hade riksdagen inga principiella — erinringar beträffande fjällområdenas behandling (CU

1975/76:1, rskr 1975/76:45). Civilutskottet betonade emellertid att en in-

tresseredovisning för fjällvärlden inte bör begränsas till en precisering av bevarandeanspråk utan också bör omfatta ännu ej preciserade exploateringsanspråk utanför fritidssektorn så att eventuella konfliktområden kan anges på ett så tidigt stadium som möjligt.

Den 530 oktober 1975 överlämnade statens naturvårdsverk och statens planverk rapporten Obrutna fjällområden (statens naturvårdsverks publikationer 1975:12). I rapporten redovisas verkens slutliga förslag till avgränsning av vissa områden i fjällvärlden i enlighet med regeringens förut nämnda uppdrag i februari 1973. Efter remiss har yttranden över rapporten avgetts av överbefälhavaren (ÖB), civilförsvarsstyrelsen. statens vägverk,

riksantikvarieämbetet. lantbruksstyrelsen efter hörande av berörda lant-

bruksnämnder. skogsstyrelsen efter hörande av berörda skogsvärdsstyrelser. fiskeristyrelsen efter hörande av berörda fiskeriintendenter, bered-

ningen för samordning av statens insatser för turism och rekreation, statens vattenfallsverk gemensamt med Centrala driftledningen (CDL) och Vattenregleringsföretagens samarbetsorgan (VASO). domänverket, Sveri-

ges geologiska undersökning (SGU). statens industriverk efter hörande av

bergmästarna, nämnden för statens gruvegendom, länsstyrelserna i Kop-

parbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län efter hörande av

berörda kommuner, Svenska gruvföreningen, Boliden AB, Luossavaara- Kiirunavaara AB (LKAB), Skogsindustriernas samarbetsutskott, Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund. Svenska samernas riksförbund. Kungl. vetenskapsakademien. Svenska naturskyddsföreningen (SNF) efter hörande av Sveriges fältbiologiska ungdomsförening. Svenska fjällklubben, Sveriges turistråd, Svenska turistföreningen (STF) och Friluftsfrämjandet. Dessutom har yttranden lämnats av naturhistoriska riksmuseet och Svenska skogsarbetareförbundet.

2¶Rapporten Obrutna fjällområden

2.1 Utgängspunkter 2.1.1 Riktlinjer för hushållning med mark och vatten

I prop. 1972:111 framhöll föredragande departementschefen fjällvärldens stora betydelse för såväl friluftslivet som den vetenskapliga naturvården. Bland rekreationsomraåden av riksintresse intar fjällvärlden vid sidan av våra orörda kustområden en särställning. Där finns en flora och en fau-

Prop. 1977/78: 31 4

na av internationellt intresse och områden där flera bevarandeintressen samtidigt gör sig gällande. Enligt departementschefen är det därför en ut-

omordentligt viktig uppgift att skydda vära sista s.k. vildmarker från ex-

ploatering. Riksdagens beslut att undanta de s. k. väglösa vildmarksomrädena från

tyngre exploatering innebär enligt verken dels en begränsning av sådana åtgärder som medför bestående ingrepp i fjällnaturen. dels en strävan till

mångsidigt markutnyttjande i fjällen. Verken tolkar riktlinjerna så, att

tyngre exploateringar som kräver vägutbyggnad fortsättningsvis bör få fö-

retas endast inom områden där ingrepp redan har företagits, medan de väg-

lösa områdena bör förbehållas dels den turism som inte kräver vägar och

större anläggningar. dels renskötseln och de vetenskapliga bevarandeintressena.

Enligt verkens tolkning innebär statsmakternas beslut ingen annan in-

skränkning i pågående markanvändning eller existerande rättigheter inom

de aktuella omrädena än i fråga om skogsbruksdrift inom Rogen- och Pes-

sinkiområdena.

2.1.2 Samråd med länsstyrelser, kommuner och organisationer

Verken har I sitt arbete samrått med berörda länsstyrelser och kommu-

ner. Material frän länsstyrelserna har legat till grund för verkens förslag till

avgränsningar av de obrutna fjällområdena. Ett utkast till förslag till avgränsningar har remitterats till berörda länsstyrelser och kommuner samt till myndigheter. organisationer och olika intressenter. Samråd har också

skett med miljöverndepartementet i Norge i syfte att kartlägga var motsvarande slag av områden på norskt territorium ansluter till de svenska områdena.

2.1.3 Bevarande- och exploateringsintressen

Verken anför att stora delar av befolkningen i fjällvärlden har sin utkomst av fjällnaturen genom renskötsel. skogsbruk. jakt och fiske m.m. Fjällnaturen är också uppskattad som rekreationskälla av de människor som bor i det norrländska inlandets tätorter. Fjällen är också turistområde

av såväl nationell som internationell betydelse.

De svårtillgängliga delarna av fjällen och angränsande skogslandskap ut-

gör en tillflyktsort för flera utrotningshotade djurarter. I fjällregionen finns

fjällrenens vår-, sommar- och höstbetesland. Särskilt de ostörda fjällpartierna är enligt verken av väsentlig betydelse för renskötseln som kalvningsland om våren och uppehållsorter under främst sommarhalvåret.

Inom fjällvärlden finns också fyndigheter av ett flertal brytningsvärda

mineral, som tillsammans med utnyttjandet av vattenkrafttillgångarna ger ett viktigt bidrag till landets försörjning. I samband med att fjällregionens

Prop. 1977/78: 31 5

resurser har tagits I anspråk för utvinning av mineraler och vattenkraft samt för fritidsbebyggelse. turism m. m., har vägar byggts i fjällregionen.

Härigenom har enligt verken ostörda områden med stora värden för bl. a.

djurlivet, renskötseln och fjällvandrarturismen minskat avsevärt i omfattning, som framgår av fig. I.

Verken har vid sin bearbetning av områdenas avgränsning utgått från att

de förslag till avgränsning som verken har inhämtat från länsstyrelserna bl. a. grundar sig på kunskaper om säväl exploaterings- som bevarandein-

tressen. Någon fullständig redovisning av dessa intressen lämnas emelertid inte i verkens rapport.

I naturvårdsverkets utredningsarbete angående de svenska fjällområde-

nas plarmässiga användning inom ramen för modern naturvård studeras de bevarandeintressen som finns i fjällregionen vad gäller vetenskaplig na-

turvärd och friluftsliv. Där ingår även en delstudie som behandlar bedöm-

ningsgrunder för lokalisering av områden och anläggningar för turism och friluftsliv i fjällregionen. I avsnitt 3 i det följande lämnas en samlad redogö-

relse för de exploateringsintressen som f.n. finns redovisade inom de av

verken föreslagna obrutna fjällområdena.

2.2 Verkens förslag och bedömningar 2.2.1 Urvalskriterier, avgränsningar och föreslugna områden

| rapporten (SOU 1971:75) Hushållning med mark och vatten angavs

som s.k. väglösa vildmarksområden sådana områden, som är belägna på

längre avstånd från väg än ca 8 km (en halv dagsetapp för en fjällvandrare)

och som har en sammanhängande yta på minst 1000 km". Verken har.

bl.a. på förslag av länsstyrelsen i Norrbottens län, stannat för att minsta

områdesstorlek i stället bör vara 500 km?. Det har inte bedömts nödvändigt att hela arealen ligger på svenskt territorium. Vidare anser verken att gränsen för områdena bör dras så att befintliga vägar kommer att ligga inom en halv dagsetapp (ca 8 km) från det obrutna området. I de fall. då verken inte har ansett sig kunna följa av länsstyrelserna föreslagna gränser, har gränsen dragits en bit bortom den bebyggelse som normalt finns utmed vägarna eller ibland schablonmässigt 1 eller 3 km från vägen. I några fall har också befintliga vägar fätt ingå i det obrutna området. Detta gäller t. ex. vissa enskilda vägar där man inte avser att öka framkomligheten

samt vissa vägar som inte korsar ett område utan slutar blint inne i fjällen.

Verken konstaterar att de avgränsade områdena har definierats med utgångspunkt i ett tillgänglighetsmått varför de snarare karaktäriseras av

svärtillgänglighet än av orördhet. I konsekvens med detta anser verken att det är tveksamt om en reglering av ett vattendrag inom ett i övrigt väglöst

område kan anses påverka områdets vildmarkskaraktär i samma grad som om det genomkorsas av en allmän väg. Verken har beaktat den omständigheten i sina avgränsningsförslag. Med de valda storleks- och avgränsnings-

Prop. 1977/78 31 6

puBDbjsa.soj ua6BAq5DaA PW

SZ6l

"SJOJWUOUIB

UIRBAGBRA S96l APRIJUEJd

WO Y30 S61 "S961 "SY61 Sse6l UIPB JUUO RB

SOJBLA

"I ”Ild

Prop. 1977/78: 31 7

kriterierna som grund har verken utökat antalet omräden från sju som anges i prop. 1972:111 ull 14. De föreslagna områdena redovisas I fig. 2. I avsnitt 5 finns en detaljerad genomgång av områdena.

Förslaget omfattar en total areal av ca 49 000 km". Elva områden ligger inom kalfjällsregionen medan de övriga tre är skogsområden med mindre fjällpartier eller partier ovanför trädgränsen. Fyra län och 14 kommuner berörs av förslaget till obrutna fjällområden.

Förutom de föreslagna 14 obrutna fjällområdena har verken redovisat tio väglösa områden med en minimiareal av 100 km? men med I övrigt motsvarande kvaliteter som de obrutna områdena.

I rapporten (SOU 1971: 75) Hushållning med mark och vatten och i prop.

1972:111 anges inom de väglösa områdena ett antal s. k. vildmarkskärnor.

Riksdagens beslut innebär att övernattningsstugor för turism inte bör uppföras inom dessa områden. Verken har vid överläggningar med represen-

tanter för länsstyrelserna funnit att tillräckligt underlag i dag saknas för att

närmare precisera omfattningen av kärnområden. för vilka ett sådant starkare skydd skall gälla. Verken anser att en avvägning mellan den s.k. lättare turismen och de renodlade bevarandeintressena bör kunna ske inom

ramen för en fortsatt planering av markanvändningen inom fjällregtonen

bl. a. med ledning av det material som kommer fram genom pågående ut-

redningsarbete inom naturvårdsverket. Verken föreslår att de s. k. väglösa vildmarksområdena fortsättningsvis i författningstext och liknande kallas obrutna områden i fjällregionen eller endast obrutna fjällområden. Motivet härför är att de aktuella områdena

utifrån en mer vetenskaplig synpunkt knappast kan betecknas som vildmarker och att områdena inte heller är helt väglösa.

2.2.2 Bestämmelser för vissa verksamheter Vuttenkraftutbyggnad

Vattenkraftutbyggnader som inte tidigare har beslutats av statsmakterna bör enligt de riktlinjer som anges i prop. 1972:111 inte få komma till stånd inom de väglösa vildmarksomradena.

Verken anser att till vattenkraftutbyggnad bör räknas också ny- eller tillbyggnad av säväl kraftverk som tillhörande dammar. kanaler, regleringsmagasin m. m. När det gäller företag som kan tänkas medföra miljöförändringar av mindre omfattning, t. ex. vissa tunnelbyggen, höjning och sänkning av befintliga vattenmagasin m. m., föreslår verken att en bedömning av tillåtligheten bör göras med utgångspunkt i åtgärdernas inverkan på mil- Jön inom de obrutna fjällområdena.

Skogsbruk

I de fastlagda riktlinjerna uttalas att Pessinki- och Rogenområdena bör undantas från skogsbruk. Dessa områden ligger i skogslandet. Inom de öv-

Prop. 1977/78: 31

Fig. 2. Av verken föreslagna vildmarksområden.

MaA LANDS-

| UPON) ml) LAN

Lä -— OKIRUNA / JL wa - =

Famn d

c BETECKNINGAR:

— —Redovisningsområde

X -—N

NR Aes Förslag till minskning

OSTRÖMSUND från berörd läns -

Vv” YW

TRONOHEMM — E lt styrelse som inte

th

5 one NN KROKOM Y N kunnat följas

(LJ N Y ÖSTERSUND N

— = Obrutna områden

AFI) eosenG AA

mm Rogen

N oe”

Sy!arna - Helags Ne Lt - SUNDSVALL

Skäckerfjällen

LJ Nas =

HED- Burvattnet

s ( O HÄRJEDALEN -=

Hotagen Ä N noe Frostviken SA] I Ransaren MARK TNLA Xx

N Artfjället N OMNOVRON Tärna-Graddis

G ÄLVDALEN | HAMAR Sarek- Pite

. Na w | Kebnekaise Ly Råsto -Tsäktsn

2¶GÄVLE FALUN €

Pessinki

N eo Ah l

Ne BORLÄNGE ON och Muddus

M Rå N q

PP TND 1 N ee

Prop. 1977/78: 31 Y

riga områdena, vilka ligger i den egentliga fjällregionen förutsätter riktlin-

jerna att skogsbruk inte är möjligt. Verken föreslår att samtliga obrutna fjällomraden undantas från skogsbruk. Till skogsbruk bör dock inte räknas utnyttjande av rätt alt ta virke till husbehov. De restriktioner för skogsbru-

ket som föreslås skall enligt verkens uppfattning inte behöva innebära näg-

ra väsentliga uppoffringar. Verken beräknar överslagsmässigt arcalen produktiv skogsmark som berörs inom de obrutna fjällområdena till ca 500 km? eller ca 0,2 % av den produktiva skogsmarksarealen i landet.

Mineralbrytning

Verken anser att utvinning av mineral inte bör få förekomma i ett obrutet fjällområde även om detta inte klart framgår av riktlinjerna i prop.

1972:111. Enligt verken kan gruvbrytning emellertid vara ett av de frän

samhällelig synpunkt angelägna företag för vilka intresset att bevara de

obrutna områdena kan få vika. Verken förutsätter att statsmakterna i sådana fall efter en allsidig utredning låter justera gränsen för det obrutna fjällområdet. Enligt verken har det framkommit att minceralförekomsterna är

ofullständigt kartlagda i fjällregionen och att framtida önskemäl om att påbörja gruvdrift inte för tillfället kan förutsägas. Verken anser att denna osäkerhet talar för att områden, där en framtida gruvbrytning kan tänkas. inte bör undantas. De anser det rimligt att prospektering av mineral får förekomma även i fortsättningen inom de obrutna fjällområdena. Prospekteringen mäste enligt verken emellertid ske i sådana former alt största möjliga hänsyn tas till områdenas vildmarkskaraktär.

Turistanläggningar

I prop. 1972:111 förutsätts att utvecklingen av fjällturism skall fortga inom de obrutna fjällområdena men att inom de s.k. vildmarkskärnorna ytterligare övernattningsstugor för turismen inte bör uppföras. Verken anser att de obrutna fjällområdena i en framtida planering bör behandlas på olika sätt med avseende på turistutbyggnad. så att vandringsleder och övernatlningsstugor för turism byggs ut i vissa delar av dessa medan de minst påverkade och mest skyddsvärda delområdena förblir outbyggda. Verken anser vidare. att turistutbyggnader inom de obrutna fjällområdena bör begränsas till s. k. lättare turism, vilket innebär att t. ex. större hotellanläggningar och skidliftar förläggs utanför dessa. Detta får emellertid inte hindra underhåll eller komplettering av befintliga anläggningar om det kan förenas med syftet att bevara de obrutna fjällområdenas vildmarkskarak-

tär.

Övriga verksamheter

Utöver de verksamheter som nu har behandlats förekommer inom fjäll-

regionen anläggningar av varierande slag. Exempel på sädana är förskningsstationer, kraftledningar, telemaster, renstängsel, båtbryggor. land-

ningsplatser för flyg samt bostadshus.

Prop. 1977/78: 31 10

eller påverka områdets karaktär inte skall få företas inom ett obrutet fjällområde. Detta skall emellerud normalt inte hindra drift och underhåll av befintliga anläggningar eller inskränka förekommande rättigheter med undantag för vad som tidigare har sagts om skogsbruk. Verken anser vidare att annat byggande än sådant som hänger samman med de areella näringarna. vetenskaplig forskning eller som behövs för fjällvandringsturism, inte bör tillåtas utan särskilda skäl.

2.2.3 Ansvariga myndigheter och genomförandeinstriument

Verken föreslår att riktlinjer för obrutna fjällområden läggs fast av rege-

ring och riksdag som en vidareutveckling av riksdagens beslut med anledning av prop. 1972:111.

Sedan statsmakterna har tagit ställning till verkens förslag till avgränsning av obrutna fjällomraden och ull resultatet av kommunernas plane-

ringsarbete bör, anser verken. fortsatt planering och reglering av markan-

vändningen inom fjällregionen i första hand genomföras av regionala och lokala organ. Verken föreslår att arbetet sker inom ramen för den fortsatta

fysiska riksplaneringen och att det bör åligga berörda länsstyrelser och

kommuner att bevaka att riktlinjerna följs och bedöma om föreslagna byggnadsföretag m. m. I och kring de obrutna fjällområdena är förenliga med dessa riktlinjer.

inom kommunerna pågår f.n. översiktlig planering som ett led i den fysiska riksplaneringen. Naturvårdsverket och planverket har i sina yttranden till regeringen över de kommunala riksplaneprogrammen föreslagit att de kommunala planeringsinsatserna i fjällvärlden de närmaste åren främst bör riktas in på zonerna utanför de s. k. väglösa vildmarksområdena. Det är enligt verkens bedömning t första hand inom dessa zoner som avvägningar beträffande markanvändningen erfordras på lokal nivå. t. ex. av vägningar mellan fritidsbebyggelsens och turismens intressen, bevarandeintressen och de areella näringarna. De kommunöversikter som utarbetas av fjällkommunerna bör omfatta även de obrutna fjällområdena.

Verken bedömer att en mer ingående kommunal planering i syfte att reglera byggnadsätgärder m. m. i första hand behöver riktas in på de vägnära zonerna utanför de obrutna fjällomradena. Reglering av annan verksamhet såväl inom som utom de obrutna fjällomrädena bör liksom hittills — beroende på verksamhetens art — ankomma på kommun eller länsstyrelse, lantbruksnämnd eller annan regional myndighet. Sådan reglering kan avse trafik med terränggående fordon. lägflygning, övernattningsstugor. leder, renstängsel m.m. Verken understryker vikten av att kommunerna även

vid den fortsatta planeringen av vägomlanden samråder med regionala och

centrala organ.

Verken anser att det inte behöver utfärdas några särskilda förordnanden

Prop. 1977/78: 31 H

om förbud mot tyngre exploateringar inom obrutna fjällområden, eftersom sådana exploateringar förutsätter planprövning. Vad gäller föreslagna in-

skränkningar för skogsbruk och anläggande av enskilda vägar bedömer

verket att särskilda förordnanden, 1. ex. enligt 7 eller 19 §§ naturvårdsla-

gen (NV) (1964:822, omtryckt 1974:1025) kan behövas. Verken anger

som alternativ att. på samma sätt som har skett med skötseln av boksko-

gar. det tillskapas en särskild fjällag som reglerar användningen av de obrutna fjällområdena. Vilket alternativ som skall väljas beror enligt ver-

ken bl. a. på hur man vill se på frågan om rätt till ersättning för de inskränk-

ningar I markanvändningen som regleringen innebär.

3¶Befintliga och planerade verksamheter och anläggningar

3.1 Bebyggelse

Bebyggelsen inom de obrutna fjällområdena är med hänsyn till arealen av mycket ringa omfattning. Totalt finns ca 700 byggnader eller gårdsbild-

ningar. De flesta utgör bebyggelse för fritidsändamål, främst jakt- och fiskestugor samt övernattningsstugor längs vandringslederna. Enskild fritids-

bebyggelse finns i begränsad omfattning. Inom områdena finns några större turistanläggningar för fjällvandringsturism. de flesta inom Sarek—-

Pite-området. Bebyggelse med anknytning till rennäringen finns inom

samtliga obrutna områden. Totalt finns för detta ändamål ca 150 samevis-

ten och ett 100-tal samestugor, främst renvaktarstugor.

3.2 Vägar

Inom de föreslagna obrutna fjällområdena finns ett begränsat antal vä-

gar. Dessa utgörs av enskilda vägar och skogsbilvägar, vilka slutar blint in-

ne i områdena. Sammanlagt finns redovisade ett tiotal vägprojekt, vilka befinner sig på olika diskussions- eller planeringsstadier. Därtill kommer nägra enstaka planerade skogsbilvägar vilka kan tangera gränsen för obrutet fjällomrade.

Fyra större vägprojekt har en sådan karaktär att de skulle dela ett föreslaget obrutet omrade i två delar. Projektet Ljungdalen — Vålådalen i Jämtlands län berör Bergs och Åre kommuner. Vägprojektet Storjola—Ankarvaltinet I Jämtlands län berör främst Strömsunds kommun. Projektet Ammarnäs —Tärnaområdet (N Fjällnäs) i Västerbottens län berör Storumans och Sorsele kommuner. Den planerade fortsättningen på vägen Vie-

tas— Sitasjaure till Skjomen i Norge ligger i Gällivare kommun men gränsar till Jokkmokks kommun I söder varför båda kommunerna berörs.

3.3 Vattenkraft

Samtliga föreslagna obrutna fjällområden utom Rogen. Tärna —Graddis, Raästo —-Tsåktså. Pessinki och Muddus är på ett eller annat sätt berörda av

Prop. 1977/78: 31 12

befintliga vattenkraftföretag. Möjligheterna tll nya vattenkraftutbyggnader i bl.a. Norrland har inventerats. Samtliga områden utom Rogen, Råsto - Tsåktso. Pessinkt och Muddus berörs av inventerade utbyggnadsmöj-

ligheter. Inventerade utbyggnadsprojekt inom de obrutna fjällomrädena fördelar

sig enligt följande sammanställning. Förutom de i sammanställningen upptagna anläggningarna berörs Skäckerfjällen och Artfjällen i sina ytteromra-

den av projekten TForrön resp. Klippen.

Inventerade vattenkraftprojekt inom obrutna fjällområden

Älv Fnergi = Priori- = Obrutet

Alvsträcka GWh!/är tering? fjällområde

Kalix älv:

Kaltumjaure HQ 4 Kebnekaise

Lule älv:

Vuojatätno 1235 4 Sarek-Pite

Petsaure 80 3b ”

(l.ermejaure) pump Kebnekaise

Källflöden tilt

Luleälv 995 4 Sareck-Pite

Pärlälven 250 4 - Skellefie älv:

Bartaure 85 3b Sarek-Pite Storselet 130 3b Tärna-Graddis

Ume älv:

Fiällnäs 250 4 Tärna-Graddis

Överstjuktan 50 3b ”

Ångermanälven:

Saxäns överledning 30 ! Ransaren

Övre Vojmån 120 4 ”

Lejarälven 49 3b Frostviken Storån 74 1 -

Indalsälven:

Blåhammarmyren (Handöh 446 4

1! GWh = Gigawattimme = milj. kilowattimmar 2 Gradering i klass 1—4 enligt betänkandena (SOU 1974:22) Vattenkraft och miljö,

resp. (SOU 1976: 28) Vattenkraft och miljö 3. Klass 4 anger högsta bevarande värde.

3¶Avser projekt Lillfulvurns kraftverk med reglering av Lill- och Storfulvurn.

3.4¶Skogsbruk

Huvuddelen av de obrutna fjällområdena ligger ovan barrskogsgränsen. De ligger också i allt väsentligt ovanför den s.k. skogsodlingsgränsen. Denna gräns drogs i början av 1950-talet av domänverket och avsåg att utskilja de områden inom vilka gängse skogsbruk då inte ansågs kunna bedri-

Prop. 1977/78: 31 13

vas av biologiska, klimatologiska och ekonomiska skäl. Samtliga områden ligger helt ovanför gränsen för svårföryngrad skog (se fig. 3). Denna gräns

har tillkommit efter beslut av Kungl. Maj:t med stöd av skogsvårdslagen (1948: 237). Ovanför gränsen far. på mark som inte tillhör staten eller kyrkan. avverkning för annat ändamål än husbehov inte ske utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd. Avsikten härmed är att förhindra sådan olämplig avverkning som skulle omöjliggöra eller avsevärt försvåra äterväxten.

I Norrbottens och Västerbottens län utgörs de obrutna områdena huvudsakligen av kronoöverloppsmark medan de i Jämtlands och Kopparbergs län i huvudsak utgörs av s. k. renbetesfjäll. Tillsammans utgör dessa områden mer än 95 ££ av de obrutna fjällområdenas totala areal. De obrut-

na fjällområdena karaktäriseras sälunda av kalfjäll. sjö och myrmarker

samt områden med fjällbjörkskog. Barrskog förekommer framför allt i dal-

gångarna i områdenas Östra delar. Arealen produktiv skogsmark inom de obrutna områdena omfattar enligt skogsstyrelsen totalt ca 140000 ha. Av desså ligger mer än 2/3 inom Norr-

bottens län. Virkesförrådet uppgär till ca 6 milj. skogskubikmeter (msk). Till dessa arealer kommer dessutom vissa av stalens skogsmarksarealer och virkesförråd i Norrbotten som inte har kunnat uppskattas.

Staten är den dominerande skogsägaren i de aktuella områdena. Mindre än 10 2 av den produktiva skogsmarken ägs av skogsbolag och enskilda.

Några tiotal enskilda fastigheter är i sin helhet belägna inom gränsen för de

föreslagna områdena. Mer än 90 % av statens produktiva skogsniark inom områdena ligger ovan skogsodlingsgränsen.

Villkoren för skogsbruk inom de aktuella områdena är ogynnsamma

bl. a. på grund av de biologiska och klimatologiska förhållandena och bris-

ten på vägar. I de aktuella skogsomrädena nedanför skogsodlingsgränsen uppgår den ärliga skogsproduktionen till i genomsnitt ca 2 msk/ha. Ovan skogsodlingsgränsen är den i genomsnitt ca 1.2 m?sk/ha. Gränsen för vad som betecknas som produktiv skogsmark brukar sättas vid 1.0 m?sk/ha.

Skogsstyrelsen har bedömt att ett totalt förbud mot skogsbruk inom de föreslagna områdena skulle innebära ett bortfall av potentiella sysselsättningsmöjligheter i skogen på 80-160 årsverken. Därtill kommer sysselsättningsbortfallet i vissa delar av Norrbottens län. F.n. bedrivs emellertid skogsbruk i dessa områden I mycket ringa omfattning. På t.ex. statens mark och ovan skogsodlingsgränsen sker ingen avverkning alls.

3.5 Mineralbrytning

Intresset för och förväntningarna på prospexteringsarbeten i fjällvärlden

har ökat under senare år vilket bl. a. belyses av att antalet ansökningar om

gruvrättigheter har ökat betydligt sedan 1972. Trots den hittills mycket begränsade prospekteringen täcker sökta och beviljade inmutningar och utmål 60 24 större yta per ytenhet inom de obrutna fjällområdena än inom

Sverige som helhet.

Prop. 1977/78: 31 14

I 16 I X0 TI 30 IT 40 TI st I 6Ö I 7) I 80 I 0) IT 10 TAM TIN

= 3 8 g 8 8 =

31 31

700 7600—

30 30

29 SO Ser SA 29

7500 | 7500 —

j28 28

- -

27 27

— 7400 —

26 26

25 ARTFJÄLLET NN X = 7300 ) 4 & £—

md

( AN 38 9

24 | YdS 24

23 23

700 7200—

2 2

21 2

7100 7100 —

20 20

19 19

700 70001]

Förslag till

18 - . 18

OBRUTNA FJÄLLOMRÅDEN

obrutet fjällområde TT (förslag enligt statens naturvårds-

17 verk och statens planverk 1975-10-30) 17

väg [— 6900 järnväg 00—

X länsgräns 16 jä SS AN SS JO kommungräns 16 Lo | kommuncentrum RR

KROKOM kommunnamn 15 — a skogsodlingsgräns 15]

PE gräns för svårföryngrad skog

| FP oo Sn Ne oo RR oo SNR barrskogsgräns £800—

14 14]

413 0 30 180 150 kan 13

IN i

Fig. 3.

Prop. 1977/78: 31 15

Inom de obrutna fjällområdena är ca 700 km? belagda med gruvrättigheter eller finns ansökningar om gruvrättigheter registrerade. Dessa upptar ca 1.5 "7 av den totala arealen obrutna fjällområden. Därull kommer stats-

gruvefälten vid Remdalen. Stekenjokk, Ruotevare. Nakerivaara och Ekströmsberg med omfattande arealer. Av de ovanstående 700 km? upptas ca

675 km? av inmutningar och urankoncessioner. Resterande ca 25 km? är ut-

lagda som utmal vilka fördelar sig på de obrutna fjällområdena enligt föl-

Jande sammanställning. |

Utmåälslagda malmfyndigheter och mineral inom obrutna fjällområden den

30 september 1976

Rogen Sulfidmalm Vassho, kläss A. i drift. Gruvan och utmålen ligger utanför området men vissa inmutningar sträcker sig in i detsamma. Guttusjön. klass B, förberedes för drift.

Nuvarande utmäl ligger söder om det obrutna

fjällområdet men malmen är ännu ej avgränsad

norrut. Sylarna-Heltags — Olivinsten- Lilla Rödberget i drift.

täljsten Handöl i drift.

Brytning utanför området. men vissa utmål

sträcker sig in I detsamma. Sulfidmalm Gruvvälen (Ramundberget. klass C. Lillsjögruvan, klass C. Vargtjärnstöten, klass C.

För alla tre gäller att utmålen ligger

strax utanför området men minceraliseringarna sträcker sig in i detsamma. Frostviken Sultidmalm Stekenjokk, klass A. i drift. Gruvan ligger utanför men malmtförekomsten fortsätter ål söder och löper in i det obrutna

fällområdet.

Koppar- | zinkmalm Ankarvatnet, klass A. Nickel- Lejargruvan, klass C. krommalm Röfjällsgruvan. klass C. Ransaren Sulfidmalm Levimalmen, klass A. Malmens fördel ligger inom det obrutna området. Remdalen, klass A. Inom statsgruvefältet och därför ej otmålslagd. Beitsetsnjuonje, klass B. Inom statsgruvefältet och därför ej utmäålstagd. Unna Gaisartjäkko, klass A. Duningen, klass B. Arthället Sulfidnralm Gräskevardo, klass B.

Tärna-Graddis — Sulfidmalm Laisvall, klass A.1 drift. Gruvanlägg-

ningarna ligger f.n. utanför området men Kautskymalmen och N och S Nadokmalmerna sträcker sig in I det obrutna fjällområdet. Nusafjäll, klass C.

Sarek-Pite Sulfidmalm Saulo, klass C.

Titanjärnmalm — Ruotevare, klass A.

Magnesit Rukas CFarrekuase). klass B. De två

senare förekomsterna är belägna inom statsgruvefältet och därför ej utmälstagda. Kebnekaise Titanjärnmalm Akkuvare-Melkogruvorna, klass B. Järnmalm Pattok (Pattovarer. kläss A. Harrejanre, klass B.

Prop. 1977/78: 31 16

Renhagen, klass B.

Tjäorika. klass B.

Ekströmsberg, klass A. Utmålen sträcker sig

delvis innanför gränsen till det obrutna

fjällområdet.

Sulfidmalm Unna Alakats. klass C.

Sjungeli, klass C.

Ruopsokjaure, klass C.

Vulfojokk, klass C.

Alberta-Svangeråive, klass C. Rästo-Tsåktso — Sultidmalm Ruggisvaara, klass C.

Järnmalm Tjavelk, klass B.

Luovinounnanen, klass B.

Tjärro, klass B. Pessinki Järnmalm Paljasjärvi, klass B. Förklaringar: Klass A: Gruva i drift eller malmförekomst av större betydelse.

Klass B: Övriga malmförekomster samt marginella fyndigheter. Klass C: Övriga utmålslagda fyndigheter.

Gruvrättigheter inom de obrutna fjällomrädena innehas av såväl staten som enskilda. Statens innehav exkl. statsgruvefälten uppgår till drygt 400 km? och utgör ca 202 av statens gruvrättigheter i hela landet.

Inom de obrutna fjällområdena finns vilande statliga järnmalmsfyndigheter vid Pattok. Renhagen, Tjärrojäkka, Ekströmsberg och Ruotevare. Fyndigheterna upptar en areal av ca 240 milj. ton och utgör ca 20 2 av den totala statliga järnmalmsreserven. De järnmalmsfyndigheter som bedöms kunna komma i fråga för exploatering i framtiden är Pattok, Tjårrojåkka och Ruotevare. Livslängden på brytningarna beräknas i samtliga fall till

15—20 år.

3.6 Turism och friluftsliv

Anläggningar för turism och friluftsliv är ojämnt fördelade mellan de obrutna fjällområdena. Områdena Muddus, Pessinki, Skäckerfjällen. Ransaren och Artfjället är obetydligt utbyggda med leder, övernattningsstugor, anläggningar för fritidsfiske osv., medan områdena Rogen, Sylarna—Helags, Kebnekaise samt vissa delar av Sarek—Pite och Råsto —-Tsåktso är relativt väl utbyggda.

HF nio av de 14 obrutna fjällomrädena planeras utvidgning av befintliga eller byggande av helt nya anläggningar. Inom Pessinki. Muddus, Artfjället, Ransaren, Skäckerfjällen och Rogen planeras f. n. inga utbyggnader. Omfattningen av utbyggnaderna uppgår till ca IS nya vandringsleder och ett

40-tal övernattningsstugor med ca 20 bäddar vardera. Därtill kommer sex

anläggningar för friudsfiske, några proviantförsäljningsstugor samt vissa

utbyggnader av fjällstationerna Sylarna, Blähammaren och Kebnekaise.

Beroende på den framtida utvecklingen av Kebnekaiseområdet i turistiskt avseende, bl. a. vad gäller tillkommande vägar, finns planer på nya turist-

anläggningar vid Ritsemjokk och Vietas. Samtliga obrutna fjällomräåden utom Muddus och Pessinki berörs helt eller delvis av naturvårdsverkets förslag till förbudsområden för körning i

Prop. 1977/78: 31 17

terräng med terrängfordon och motorfordon. Inom 13 föreslagna förbudsområden planeras ca 1800 km märkta skoterleder. Ca 1000 km av dessa ligger inom obrutna fjällområden.

3.7 Rennäring och fiske

Renskötsel bedrivs inom samtliga föreslagna obrutna fjällomräden. Bebyggelse för detta ändamål såsom samevisten och renvaktarstugor finns inom alla områden. Totalt finns ca 100 samevisten för drygt 450 hushåll inom de aktuella områdena.

Två vägar av betydelse för rennäringen är planerade, dels vägen till Laimoviken på norra sidan av Torneträsk, dels en väg till Nälkeäive vid Kön-

kämä älv. Båda vägarna slutar blint inne i Rästo-Tsåktso obrutna fjällområ-

de.

Fisket utgör en integrerad del av renskötseln, och inom de obrutna fjällområdena i Norrbottens län bedrivs förvärvsmässigt fiske av ca 250 personer, främst samer. I de övriga länen förekommer inget yrkesmässigt fiske men däremot ett relativt omfattande husbehovsfiske. I Västerbottens län

har ca 1000 personer tillständ att bedriva begränsat fiske med nät på kro-

nans vatten. Många av dessa vatten ligger inom obrutna fjällområden.

4¶Remissyttrandena

4.1 Allmänt omdöme om rapporten

Flertalet remissinstanser är positiva till de principer som verken har lagt till grund för avgränsningen av de obrutna fjällområdena och till vad verken anför om regleringen av vissa verksamheter inom områdena. Många av dessa remissinstanser pekar på att förslaget öppnar möjligheter att skydda de värden som en orörd natur utgör från både naturvårdens och turismens synpunkt i säväl svenskt som internationellt perspektiv.

Invändningarna mot verkens förslag riktar sig i allt väsentligt mot enskildheter i förslaget vad gäller gränsdragningar 1 vissa avsnitt samt förslagets konsekvenser för vissa verksamheter. främst skogsbruket och gruvindustrin. Sveriges geologiska undersökning (SGU) har som enda re-

missinstans ifrågasatt avsättningen av hela områden. SGU anser att det bör prövas om inte Burvattnets, Frostvikens, Ransarens och Artfjällets

obrutna fjällområden skall utgå ur förslaget.

Statens vägverk, domänverket och SGU anser att deras yttranden till verken i samband med det preliminära förslaget inte har beaktats i tillräck-

lig utsträckning. Liknande synpunkter framför bl. a. länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län. Skogsstyrelsen framför kritik för bristande samråd mot bakgrund av uttalanden från regering och riksdag. 2 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 31

Prop. 1977/78: 31 I8

4.2 Benämningar och urvalskriterier

Verkens förslag att benämna de tidigare s. k. väglösa vildmarksområdena obrutna fjällområden har allmänt accepterats av remissinstanserna. Svenska samernas riksförbund understryker att benämningen obrutna

fjällområden bättre återspeglar områdenas karaktär än den tidigare benäm-

ningen vildmarksområden.

Verken har avgränsat och definierat områdena från tillgänglighetssyn-

punkt så att de snarare präglas av relativ svårtillgänglighet än av orördhet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att huvudkriteriet för avgränsningarna borde ha varit områdenas orördhet. Kungl. vetenskapsakademien pekar på att verkens tillgänglighetsmatt kan vara riktigt från friluftssynpunkt, men alt det inte är väl valt set från vetenskaplig bevarandesynpunkt.

Verkens förslag att ett obrutet fjällomräde skall ha en areal av minst 500

km” har godtagits av de flesta remissinstanserna. Svenska naturskyddsföreningen (SNF) och Sveriges fältbiologiska ungdomsförening, Svenska

fjällklubben, Kungl. vetenskapsakademien och nawrhistoriska riksmuseet

anser dock att också de tio mindre områdena med en areal av endast 100 km? som verken har redovisat och som har kvaliteter motsvarande de föreslagna 14 obrutna fjällomrädena bör avsättas som obrutna fjällområden el-

ler ges ett motsvarande skydd.

Som redan har nämnts anser SGU att det kan ifrågasättas om verkens utökning av de ursprungliga sju s.k. vildmarksområdena till 14 obrutna fjällområden till alla delar är motiverad. Flera andra remissinstanser noterar den kraftiga utökning som verken har gjort och är i vissa fall kritiska till denna, utan att närmare ange vilka områden eller delområden som inte borde ingå. I de fall verken inte har följt de berörda länsstyrelsernas tidigare avgränsningsförslag (se fig. 2) hävdar dessa att deras tidigare förslag skall gälla.

De allra flesta remissinstanserna har godtagit verkens avgränsning av

vägzoner i anslutning till de obrutna områdena. Länsstyrelsen i Norrbot-

tens län anser emellertid att zonerna är för smala, att de ger en alltför stark begränsning av handlingsutrymmet och att de kan motverka den planering och helhetssyn som är nödvändig med hänsyn bl.a. till bevarande- och

rennäringsintressen. I överensstämmelse med vad som angavs som avgränsningskriterium för s. k. väglösa vildmarksområden i rapporten (SOU

1971: 75) Hushållning med mark och vatten anser länsstyrelsen alt zonerna

bör ha en bredd av ca 8 km.

4.3 Bestämmelser för vissa verksamheter 431 Vägdragning

De remissinstanser som har uttalat sig i fråga om att anlägga vägar är

eniga om att som huvudprincip bör gälla att vägdragning skall vara förbju-

Prop. 1977/78: 31 19

den i ett obrutet fjällomrade. Det råder däremot delade meningar om hur

principerna skall tillämpas. Företrädarna för de ideella och vetenskapliga naturvärdsintressena vill ha ett generellt förbud medan berörda kinsstyrelser och kommuner önskar möjlighet att pröva och bedöma varje område och vägbyggnadsprojekt för sig.

Kungl. vetenskapsakademien, naturhistoriska riksmuseet, SNF och Sveriges fältbiologiska ungdomsförening samt Svenska fjällklubben stöder således helt verkens förslag att vägar inte får anläggas inom de obrutna fjällområdena. Svenska samernas riksförbund och Friluftsfrämjandet stöder verkens förslag som princip, men kan tänka sig att undantag görs i sär-

skilda fall.

Remissinstanserna instämmer i verkens bedömning att genomgående

vägar ger större omgivningspäverkan än vägar som slutar blint inne i ett

område. Statens vägverk, skogsstyrelsen och länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län anser att beslut om vägar som slutar blint bör kunna fattas på länsnivå.

Vägverket framhåller att det, om allmänna vägar skall tillätas ingä i ett obrutet område, maste klarläggas att inte enbart drift och underhåll utan även för vägarnas funktion nödvändiga förbättrings- och ombyggnadsåtgärder skall tillåtas utan särskild prövning av regering eller riksdag.

När det gäller de diskuterade vägbyggnadsprojekten inom de obrutna fjällområdena tillstyrker de berörda kommunerna och länsstyrelserna i allmänhet resp. vägprojekt.

Sveriges turistrdd uttalar sig för att de planerade vägdragningar som bl. a. har förutsatts i samband med en utveckling av de s.k. primära rekreationsområdena inarbetas I förslaget tll obrutna fjällområden.

Remissinstansernas ställningstaganden till enskilda vägprojekt redovisas i det följande (avsnitt 5)..

4.3.2 Vuttenkraftutbyggnad

Såväl statens industriverk som statens vattenfallsverk. Centrala driftledningen (CDL) och Vattenregleringsföretagens samarbetsorgan (VA- SO) framhåller, att det är angeläget att vattenkraftutbyggnadsfrågorna inom de obrutna fjällområdena behandlas i ett sammanhang och då i anslutning till betänkandet (SOU 1976: 28) om vattenkraftutbyggnad i norra

Norrland.

SNF och Sveriges fältbiologiska ungdomsförening samt Kungl. veten- Skapsukademien instämmer i verkens uppfattning att vattenkraftutbygg-

nad inte bör få komma till stånd i de obrutna fjällområdena. Verkens uppfattning att utbyggnadsföretag som kan tänkas medföra miljöförändringar

av mindre omfattning bör bedömas med utgångspunkt i åtgärdernas inverkan på miljön, ger enligt Friluftsfrämjandet en icke önskvärd öppning för exploatering. Kungl. vetenskapsakademien framhåller att miljöföränd-

ringarna I samband med en vattenkraftutbyggnad inte är begränsade till vattnet och stranden utan innebär långtgäende effekter även på den högre faunan. |

Statens vattenfallsverk, CDL och VASO tolkar verkens förslag så, att av samma skäl som man utpekar fjällområden såsom obrutna trots att de har inslag av stora vattenkraftprojekt. bör nya utbyggnader med motsvarande tyngd kunna godtas inom de obrutna fjällområdena. De stora projekt som avses är bl.a. Ritsems kraftstation och Sitasjaures reglering samt Ransa- . rens och Sylsjöns regleringar.

I de fall remissinstanserna har tagit ställning till enskilda utbyggnadsprojekt redovisas detta 1 det följande (avsnitt 5).

4.3.3 Skogsbruk

Verkens förslag att samtliga obrutna fjällområden skall undantas från skogsbruk stöds av naturvårdens företrädare, medan skogsbrukets företrädare anser att förslaget går för långt och att det. om det genomförs, innebär betydande konsekvenser för såväl den enskilde som för samhället vad gäller ekonomi och sysselsättning. .

Verkens bedömning att förslaget sannolikt inte kommer att innebära

några väsentliga uppoffringar för skogsbruket kritiseras av skogsbrukets företrädare. De hänvisar till den preliminära undersökning som skogssty-

relsen har gjort om konsekvenserna av ett generellt skogsbruksförbud inom de obrutna fjällområdena (se avsnitt 3.4). Domänverket, skogsstyrelsen och Skogsindustriernas samarbetsutskott anser att uppoffringarna blir väsentliga för skogsbruket, samhällsekonomin och för sysselsättningen inom vissa områden. Man framhåller att långtgående inskränkningar för skogsbruket blir särskilt allvarliga med anledning av den rådande bristen på virkesråvara och att situationen kan bli särskilt svär för mindre sägverk som ligger i anslutning till områdena.

Domänverket konstaterar att något intensivt skogsbruk med kalavverkningar inte förekommer ovan skogsodlingsgränsen på grund av föryngringssvårigheter och att någon snabb utveckling av intensivt skogsbruk i stor skala ovanför nuvarande gräns inte torde komma att ske. Domänverket påpekar emellertid att intensiv forskning och försök i praktisk skala pågår vad gäller säväl nya skogsvärdsmetoder som nya trädslag.

äde skogsstyrelsen och domänverket förordar att gränserna för obrutna

fjällomraden i huvudsak dras i barrskogsgränsen. Verken bedömer att allt-

för stor hänsyn inte skall tas tll skogsodlingsgränsen eftersom denna är be-

roende av ekonomin i skogsbruket och således ingen för framtiden fixerad

gräns.

Flera remissinstanser som företräder skogsbruket pekar på svårigheterna alt mer i detalj bedöma konsekvenserna för de enskilda markägarna på grund av förslagets översiktliga redovisning.

Prop. 1977/78: 31 21

Skogsstyrelsen, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Skogs-

industriernas sumarbetsutskott anser därför att de slutgiltiga gränsdrag-

ningarna bör göras på regional och lokal nivå med deltagande av företrädare för skogsbruket. naturvården och berörda kommuner. Länsstyrelsen i

Jämtlands län framför liknande synpunkter. Domänverket påpekar att det är viktigt att inga restriktioner för skogs-

bruket läggs ut i form av skyddszoner närmast områdena.

Skogsstyrelsen konstaterar att enskilda fastigheter i nägra tiotal fall helt

är belägna inom gränsen för obrutna fjällområden och att ett skogsbruksförbud för dessa får betydande konsekvenser. Sveriges skogsägares riks-

förbund föreslår med anledning av detta att man bör undersöka om inte skogsbruk i viss omfattning ända skall kunna bedrivas inom ett obrutet

fjällområde. Förbundet framhåller också att de skogsägare som drabbas

måste få ersättning för den förlust de gör genom ett totalförbud mot skogs-

drift eller genom restriktioner för skogsdriften.

När det gäller verkens förslag i fråga om rätt att avverka skog för husbehov inom obrutna fjällområden föreslar länsstyrelsen i Västerbottens län

alt skogsbruksförbudet ges en sådan utformning att domänverket även i

fortsättningen inom dessa områden kan upplåta rätt till avverkning till hus-

behov av barrvirke till ortsbefolkningen samt avverkning av björk till avsa-

lu för beredande av sysselsättning. Länsstyrelsen påpekar att bestämmel-

ser med denna innebörd f.n. gäller för Vindelfjällens naturreservat. Länsstyrelsen anser emellertid att något beslut om reglering av skogsbruket inte bör fattas i avvaktan på resultatet av pågående utredning om tillgången på

skogsrävara.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför att länsstyrelsen med hänsyn till

det svåra sysselsättningsläget och konsekvenserna för näringslivet i länet i

viss mån har omprövat sitt tidigare ställningstagande vad avser skogsdrift inom de obrutna fjälområdena. För Pessinkiområdet föreslås vissa gräns- Justeringar och för övriga skogsområden inom de föreslagna obrutna fjällomrädena I länet anser länsstyrelsen att nägot totalförbud inte skall räda. Svenska skogsarbetareförbundet pekar också på svårigheterna att skaffa tillräckligt med skogsrävara och på sysselsättningssvårigheterna för glesbygdsbefolkningen i de inre delarna av Norrland och Dalarna.

4.3.4 Mineralbrytning

Flera remissinstanser konstaterar att den del av fjällregionen inom vil-

ken de föreslagna obrutna fjällområdena ligger är bristfälligt känd från geologisk synpunkt. Man hänvisar till det ogynnsamma läget från transportsynpunkt och det föråldrade geologiska kartmaterialet. Man pekar också

på att intresset för prospektering i fjällområdena har ökat på senare är. Statens industriverk konstaterar att sökta och beviljade inmutningar och utmäl täcker 6057 större yta per enhet inom de föreslagna obrutna fjällom-

Prop. 1977/78: 31 22

rädena än inom Sverige som helhet trots den begränsade prospektering

som har bedrivits.

Nämnden för statens gruvegendom, SGU och Luossavaara Kirunavaa-

ru AB (LKAB) berör vårt utlandsberoende av vissa metaller och de försörj-

ningskriser som kan uppstå med anledning av detta. Nämnden för statens eruvegendom anser att man genom ökade prospekteringsinsatser på sikt kan minska utlandsberoendet. Om insatserna leder till brytvärda malmfyndigheter kan också kraven på beredskapslagring minska samtidigt som be-

redskapen på längre sikt förbättras. Nämnden konstaterar att det således

är av vikt för landets långsiktiga försörjning och för beredskapen inför

eventuella försörjningskriser, att landets mineraltillgångar görs tillgängli-

ga. LKAB anser att Norrbottens inland håller på att utvecklas till ett av Eu-

ropas mest intressanta mineralområden. SGU och LKAB anser att verkens förslag när det gäller prospektering

och gruvbrytning innebär en klar skärpning jämfört med uttalandena i rapporten (SOU 1971:75) Hushållning med mark och vatten och prop.

1972:111. LKAB framför som sin mening att mineralförsörjningen och

gruvindustrins intressen inte har beaktats på ett nöjaktigt sätt. SGU och LKAB framför starka farhågor för att intresset för prospektering skall

minska kraftigt inom och i anslutning till de obrutna fjällområdena. Flera

andra remissinstanser framför liknande synpunkter. Statens industriverk uttrycker oro för att prospekteringsverksamheten skall minska på grund av

ökad osäkerhet hos prospektörerna om förutsättningarna att få till stånd en

brytning av påträffade fyndigheter. Industriverket konstaterar också att de utredande verkens förslag inte ger besked om hur omfattande prospekteringsinsatser som accepteras eller hur långt dessa kan tillåtas gå för att ge

klarhet om en fyndighets brytvärdighet.

SGU bedömer att prospektering även i närheten'av de obrutna fjällomradena kommer att försvåras på grund av att de landskapspartier som inte in-

nefaltas i förslaget är fördelade på skilda områden och smala tungor (se fig.

2). SGU påpekar att modern prospektering ofta sker som fullprospekte-

ring, dvs. genom kombination av ett flertal metoder för att spåra och undersöka malmer och mineral inom ett brett register. Många av de geologis-

ka problem som därmed uppstår mäste lösas genom att man gör undersök-

ningar utanför de skilda mineraliseringsområdena. En effektiv prospektering förutsätter därför att undersökningsarbetena kan bedrivas inom stora sammanhängande områden.

Med anledning av farhågorna för att prospekteringsverksamheten inom och i anslutning till de obrutna fjällområdena skall minska anser SGU det nödvändigt att genomföra en regional översiktsprospektering. SGU m.fl. anser det vidare nödvändigt att det kommande förslaget vad avser mineralhantering utformas så, att en önskvärd undersökning och prospektering

främjas. Endast därigenom, framhåller SGU. kan man erhålla den kunskap och kännedom om grundläggande geologiska förhållanden. malmer och

Prop. 1977/78: 31 23

mineral. som är en förutsättning för att framtida beslut om t. ex. eventuell gruvdrift skall kunna vägas mot Övriga intressen. Svenska gruvföreningen framför liknande synpunkter.

SGU pekar också på riskerna för att forskning och geologisk kartering på sikt kan komma att stagnera i samband med en minskande prospekteringsverksamhet. På sikt kommer därmed vår kunskap och kännedom om geologi och malm/mineraltillgångarna I de obrutna fjällområdena och därmed hela fjällkedjan att markant reduceras, framhåller SGU vidare.

När det gäller utformningen av bestämmelser för prospektering och

gruvverksamhet förordar gruvintressenterna en ordning där prospektören

på ett relativt tidigt stadium kan få besked om formerna och villkoren för vidare undersökning eller brytning.

Nämnden för statens gruvegendom tänker sig att områdena kan likställas med t.ex. nationalparker vad gäller hinder mot inmutningsrätt eller koncession. Om förslaget genomförs bör det dock enligt nämndens mening också övervägas om inte någon form av koncessionsförfarande bör införas. Detta kan då ske antingen genom att en koncessionsnämnd inrättas eller genom att gruvlagen sätts ur kraft i områdena och reglerna i lagen om vissa mineralfyndigheter tillämpas även för inmutningsbara mineralfyndigheter liksom för s. k. jordägarmineral.

Statens industriverk framför liknande förslag i fråga om bedömningen av ansökningar om tillständ till undersökningsarbeten inom de obrutna fjällområdena. Verket föreslår att minerallagens bestämmelser görs tillämpliga inom de avgränsade områdena, oavsett om ansökningarna avser inmutningsbara eller koncessionspliktiga mineral. Utöver fördelen med en likar-

tad bedömning skulle ett sådant förfarande även ge möjlighet att med stöd av I0 § minerallagen ställa de särskilda villkor för undersökningsarbetet

som föranleds av varje delområdes speciella karaktär. Verket framhåller vidare alt även prospektören torde ha viss fördel av en sådan handläggning. då han redan genom remissförfarandet i undersökningsärendet kan få ett visst begrepp om omfattningen av motstående intressen inför en even-

tuell senare ansökan om bearbetningskoncession.

Flera remissinstanser berör behovet av riktlinjer eller bedömningsgrunder för avvägningen mellan naturvårdsintresset och gruv- eller andra motstående intressen. Boliden AB m.fl. anser det också angeläget att det finns lämpliga former för samråd mellan berörda parter inför de större prospek-

teringsinsatser inom obrutna fjällområden som på sikt torde komma till

stånd.

De berörda länsstyrelserna anser att prospekteringsverksamheten inom de obrutna fjällomrädena inte får hämmas. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser dock att särskilda aktsamhetsregler bör gälla även för prospekte-

ringen. Länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län betonar att

möjligheter att utnyttja brytvärda mineral bör finnas med tanke på dess betydelse för sysselsättningen. Länsstyrelsen i Norrbottens län motsätter sig

Prop. 1977/78: 31 24

bestämt verkens förslag att gruvbrytning inte skall få förekomma. Länssty-

relsen anser att det bör finnas möjlighet att få en villkorlig tillätlighetspröv-

ning av eventuella fyndigheter redan innan större prospekteringsinsatser påbörjas.

Säväl SNF och Sveriges fältbiologiska ungdomsförening som Kungl.

vetenskapsakademien förordar stor restriktivitet vad gäller prospektering

och gruvbrytning inom de obrutna fjällområdena. SNF och Sveriges fältbiologiska ungdomsförening vill ha ett totalförbud mot gruvbrytning.

Svenska Hjällklubben bedömer att mineralbrytning i framtiden kan bli den största konfliktorsaken i de obrutna fjällområadena och anser det därför viktigt att man redan i ett tidigt skede av fjällplaneringen försöker hindra att konflikter uppstår. Klubben förordar att de obrutna fjällområdena organiseras i (vå grupper. En grupp med omistliga naturvärden i vilka ett absolut förbud mot all prospektering och gruvbrytning skall råda. och en annan grupp med störa naturvärden i vilka ett dispensabelt förbud mot all mine-

rälbrytning skall råda.

43.5 Turism och friluftsliv Flera remissinstanser däribland Kungl. vetenskapsukademien, SNF och Sveriges fältbiologiska ungdomsförening. Friluftsfrämjandet, Svenska turistföreningen (STF), Sveriges turisträd och naturhistoriska riksmuseet anser att verkens förslag till avgränsning och reglering av verksamheter i stort är en god grund för att skydda de resurser en orörd natur utgör från såväl naturvårds- som turism- och rekreationssynpunkt. De förordar i enlighet med verkens förslag en differentiering av utvecklingen för turism och friluftsliv. så att anläggningar av större omfattning placeras utantör områdena eller möjligen i områdenas randzoner. De inre, helt orörda omrädena bör även i fortsättningen hållas fria från anläggningar. Lantbruksnämnden I Västerbottens län m.fl. betonar vikten av att arbetet med avgränsning av de s.k. vildmarkskärnorna inte fördröjs med tanke på de önskemål om fjälleder och turiststugor som har framförts beträffande praktiskt taget alla fjällavsnitt. SNF och Sveriges fältbiologiska ungdonmsförening pekar på att flera av områdena är s.k. primära rekreationsområden varför konflikter mellan skyddsintresset och exploatering för turiständamål kan uppstå. Föreningen anser det därför mycket angeläget att en samlad bedömning beträffande eventuella utbyggnader för turism kommer till stånd innan några tillstånd lämnas. Svenska fjällklubben anser det så ange-

läget att frågan om vildmarkskärnorna löses, att de föreslär att ”preliminä-

ra vildmarkskärnor” omgående avsätts. Som riktmärke för en sådan av-

gränsning föreslår klubben att områden som är minst 500 km? stora och

utan leder eller andra permanenta turistanläggningar betraktas som vildmarkskärnor.

Sveriges skogsåägareföreningars riksförbund anser att man inte bör ute-

Prop. 1977/78: 31 LE nn

sluta möjligheten till viss fritidsbebyggelse inom de obrutna fjällområdena.

Friluftsfråmjander. SNF och Sveriges fältbiologiska ungdomsförening. naturhistoriska riksmuseet och Kungl. vetenskapsakademien uttrycker oro för utvecklingen av nöjestrafiken med snöskoter och turisttlyget i fjällvärlden. De framhåller att kraftiga restriktioner måste gälla för dessa verksamheter.

4.3.6 Rennäring och fiske

Svenska samernas riksförbund anser att det ligger helt i linje med rennäringens intressen att obrutna fjällområden avgränsas I enlighet med verkens förslag. Förbundet utgår från att någon begränsning inte skall finnas i fråga om möjligheterna att som ett led i en rationell renskötsel uppföra er-

forderliga anläggningar. Lantbruksnämnden i Norrbottens län anser det

ytterst angeläget att vissa planerade, för renskötseln viktiga vägar får byggas inom obrutna områden.

Fiskeristyrelsen anför, att det från fiskets synpunkt är väsentligt att stora sammanhängande fjällomräden undantas från tyngre exploatering. Fiskeriintendenten i norra distriktet uppger att inom de berörda områdena finns ca 250 avsalufiskare och att statliga stödåtgärder för fisket har ge-

nomförts. Enligt fiskeriintendenten kan det bli aktuellt att inom de obrutna fjällområdena uppföra anläggningar som renskurar, isbodar. fiskarstugor

och större uppsamlingsstationer med kylanläggningar för att ett rationellt

fiske skall kunna bedrivas. Det är också viktigt att fiskflyget får landa utan restriktioner i området.

Fiskeriintendenten i nedre norra distriktet pekar på en speciell typ av exploatering. nämligen utplantering av fisk i fjällvatten. Utsättningar av fisk i sjöar med beständ av öring och röding torde inte ha ekonomisk betydelse.

men kan på lang sikt innebära förstöring av värdefulla fiskbestånd. Man

bör därför, anser fiskeriintendenten, överväga att förbjuda all utplantering av fisk i de föreslagna obrutna fjällområdena.

4.4 Vissa genomförandefrågor

I verkens uppdrag har inte ingätt att behandla de instrument som skall användas för au styra utvecklingen inom de obrutna fjällområdena. Verken har dock redovisat vissa genomförandeinstrument och diskuterat be-

stämmelser för vissa verksamheter som direkt hör samman med syftet med

avsättningen av obrutna fjällområden.

Länsstyrelserna i Jämtlands och Kopparbergs län anser att en särskild lagstiftning eller ett bevarandeinstitut bör utarbetas för att reglera verk-

samheten inom de obrutna fjällområdena. De berörda länsstyrelserna anser emellertid att naturvårdslagen (NV) torde vara det befintliga instru-

ment som är bäst lämpat för denna reglering. Enligt länsstyrelsen i Jämt-

Prop. 1977/78: 31 26

lands län skulle en tillämpning av NYE dock kräva långtgående preciseringar av säväl områdesgränser som bestämmelser. Länsstyrelsen befarar

också att en reglering enligt NVYL skulle bli administrativt otymplig och

fordra ett omfattande beredningsarbete innan den kan träda i kraft. Läns-

styrelserna i Västerbottens och Norrbottens län anser däremot att genom-

tförandet kan säkerställas med hjälp av ett flertal befintliga regleringsinstru-

ment med NVL. som dominerande inslag. Någon särskild lagsuftning i form av en ”fjällag” bör inte komma till ständ anser de.

Såväl Friluftsfrämjandet som SNF och Sveriges fältbiologiska ungdomsförening anser det vara väsentligt att de obrutna fjällområdena ges ett starkt skydd. så konstruerat att avvikelser i varje enskilt fall måste prövas av riksdagen.

Länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län pekar på nödvändigheten av alt de blivande bestämmelserna utformas så att ärenden som rör

de obrutna fjällområdena kan handläggas smidigt. Länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län betonar också vikten av att avgränsningarna och bestämmelserna utformas så att de kan accepteras av dem som på re-

glonal och lokal nivå skall se till att bestämmelserna efterlevs.

5¶Områdesvis genomgång

5.1 Rogen

(Se karta sid. 36)

Det obrutna fjällområdet Rogen omfattar ca 1035 km? inom Kopparbergs län (Älvdalens kommun) och Jämtlands län (Härjedalens kommun).

"Töfsingdalens nationalpark och Långfjällets naturreservat ingår i det

obrutna området. Rogenområdet ligger 1 anslutning till ett motsvarande obrutet område på den norska sidan inom vilket nationalparkerna Femundmarka och Gutulia ingår.

SI Nuvarande och framtida wnyttjaände

Bebyggelse

Inom det obrutna området finns bebyggelse för fritidsändamäl. främst

jakt- och fiskestugor samt övernattningsstugor längs lederna. Även viss permanentbebyggelse finns. Totalt finns för dessa ändamal ett 60-tal bygg-

nader eler gardsbildningar. Bland dessa ingår fem samevisten omfattande

13 hushåll.

Vägar

Permanentbebyggelse utan väg finns på ett flertal platser, bl. a. vid Käringsjön. Länsstyrelsen har planerat en väg dit med s. k. begränsad farbarhet.

Prop. 1977/78: 31 . 27

Vuttenkraft

Inom Rogenområdet finns inga reglerade vattendrag eller planerade vattenkraftprojekt.

Skogsbruk

Av statens skogsmark i Rogenområdet. 5700 ha. ligger ca 60 ovanför skogsodlingsgränsen. Skogsmark nedanför denna gräns finns i områdets sydöstra del. Inom området ägs drygt 700 ha av privatpersoner och bolag. Ca hälften av dessa arealer ligger inom naturreservat. Till det södra området vid Storån finns en skogsbilväg.

Mineralbrytning

Mineraliseringarna kring Vassbo och Guttusjön sträcker sig in i omra-

det. Gruvan vid Vassbo, vilken är i drift. ligger strax söder om området, men vissa inmutningar tangerar dess gräns. Vid Guttusjön, pågår förberedelser för drift. Nuvarande utmåäl ligger söder om området. men malmförekomsten är ännu inte avgränsad norrut.

Inom Rogenomradet finns I övrigt inga gruvrättugheter redovisade.

Turism och friluftsliv

Langfjället tillhör vårt lands sydligaste och för bilturismen mest välbe-

lägna fjällområade. Rogenområdet är väl utbyggt med vandringsleder, sammanlagt finns 16 ledsträckningar. Skoterleder finns mellan Käringsjövallen — Käringsjön— Rogen (Hundsviken) samt Rogen (Bredåns utlopp) — Bredasjön. Anläggningar för turism finns vid sjön Hävlingen. Våndsjön och

södra änden av Grövelsjön, I Storans dalgång. samt vid Rogsbodarna intill sjön Rogen. Skedbrokåtan vid Rödsjön kan också räknas hit. Sammanlagt

finns ett 15-tal olika platser med övernattningsmöjligheter. Sjöarna Våndsjön. Hävlingen. Grövelsjön. Bredasjön och Rogen (Rogsbodarna) används som landningsplatser för fjällflyg.

Fritidsbebyggelse utan vägförbindelse finns vid Stora Tandsjön. Inom omradet har inte redovisats några planerade utbyggnader eller nyanläggningar för turism.

Hela Rogenomrädet ingar i de primära rekreationsomradena Dalaftjällen (södra delen) och Härjedalstjällen (norra delen.)

Rennäring

Hela området utgör aretruntmarker för renskötseln och berör Tännäs och Idre samebyar. Praktiskt taget hela omradet utgör renbetesfjäll.

3.1.2 Remissyttrandena

SGU anser med anledning av mineraliseringarna i Vassbo och Guttusjön alt gränsen för Rogenomraådet I söder bör fastställas I samrad med Boliden

Prop. 1977/78: 31 28

AB. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att gränsen I avsnittet vid Grövelsjön bör gå något norr om verkens förslag. Cänsstyrelsen anser vidare att de skogsområden som eventuellt kan komma i fraga för skogsbruk har sådana naturvärden att de bör undantas från framtida avverkning.

5.2¶Sylarna— Helags

(Se karta sid. 36) Svlarna — Hetlagsområdet omfattar ca 3 120 km? inom Jämtlands län (Are.

Bergs och Härjedalens kommuner). Området utgör det största samman-

hängande fjällområdet utan väg i Jämtlands tän. På den norska sidan ligger

ett mindre. liknande obrutet område. Inga nationalparker eller naturreserval är avsatta vare sig på den svenska eller norska sidan.

5.2.1 Nuvarande och framtida utnyttjande Bebyggelse

Inom det föreslagna området finns sammanlagt ett 80-tal byggnader eller

gårdsbildningar. Av dessa är ett 10-tal enskilda fritidshus. Antalet jakt-.

fiske- och övernattningsstugor är drygt 70, och i övrigt finns fem same visten med ca 60 hushall. I det sammanlagda byggnadsbeståndet ingår ocksä de större turistanläggningarna vid Blähammaren. Storulvån, Sylarna och

Helagsstugorna. | |

Vägar

På ett par ställen går vägar med begränsad farbarhet in i området. bl. a. från Ånnsjön till Storulvån och Tjallingens lappläger samt från Ljungdalen/Ängesvallen till Ljungris lappläger.

Härjedalens kommun har föreslagit att en väg skall byggas från Ljungdalenområdet till Valådalen. Den föreslagna vägen skär tvärs över det obrutna fjällomrädet och delar detta i en östlig och en västlig det.

Vattenkraft

Inom området finns Nedalssjöns (Sylsjön) regleringsmagasin. I betän-

kandet (SOU 1974:22) Vattenkraft och miljö redovisas en utbyggnad av

Åreälven, vilken bl. a. skulle innebära en reglering av älvarna Handölan

och Enan med en omfattande dämning av Blåhammarmyren. Han-

dölan — Enan-projektet beräknas ge en årsproduktion av 290 GWh. Projektet har i betänkandet placerats i klass 41 en fyragradig skala. där 4 representerar högsta bevarandevärde.

Skogsbruk

Hela området utom ett parti i norr vid Rullån ligger ovan skogsodlings-

gränsen. Vid Bunnerviken, Fångån. Fangvatuen och Vålådalen har staten

Prop. 1977/78: 31 29

markomräden av intresse för skogsbruket. Områdena omfattar totalt ca 2500 ha varav drygt 2000 ha ligger ovan skogsodlingsgränsen.

Mineralbrytning

Inom Sylarna — Helagsomradet har sedan gammalt en omfattande järnoch kopparutvinning ägt rum. Modern mineralinventering påbörjades först under 1970-talet och hittills utförda undersökningar har gett positiva resultat. Visserligen ligger de gamla fyndigheterna Gruvvalen, Lillsjögruvan och Vargtjärnstöten utanför eller på gränsen till det obrutna fjällområdet. men malmanledningarnas! direkta fortsättning når innanför områdets

gräns. Dessutom har nya. mycket intressanta uppslag. utöver tidigare kända. påträffats inom fjällområdet. Hela den del av området som faller inom kartbladen 18 C—-19 C (topografiska kartan Sylarna— Storlien) måste be-

traktas som en betydelsefull malmprovins.

Gruvbrytning pågår vid Lilla Rödberget och Handöl. Gruvorna ligger

utanför det föreslagna området men vissa gruvrättigheter sträcker sig innanför gränsen.

Förteckning över gällande gruvrättigheter den 15 juli 1976 inom Sylarna— Helags obrutna fjällområde

Områdes- Utfärdad Ägare Mineral Arcal beteckning ha

Inmutningar: Handöl 11-21, 23-33. 73-10-18 — Staten Svavelkis 754 35-45, 49-65 Stora Rödberget I 73-08-28 Handöls Nickelmalm 289 Bunnerviken I —12. 14 Fäljstens AB Lilla Rödberget I 6 Brännan I, 2. Tjuvflon 1, 2 Täljstensberger 4—28. 74-04-29 ” 804 31-42. 44—55 Långmyren l—-6, 8—12. 14, 16, 19, 20 Avesta Jern- Långmyren 7. 21-29 72-03-30 verks AB Krommalm 327 Rödberget 11.12. 19—22, 24-33 Sylarna 1,2 76-03-03 = Staten Svavelkis 1458 Ljusnedal 2:77. 12-17, 72-03-30 ” 427 22-028. 33—38. 44-48, 54-57 Ljusnedal 79-113 74-02-25 ” 440 Ljusnedal I 14-164 75-04-25 ” 641 Lunndörren 4--9 74-03-14 Stora Kop- = Kopparmalm 75

parbergs

bergslags AB Utmual: Härjängskalsgruvan 09-08-12 Rederiaktie- Kopparmalm

=-13 bolaget

Nordstjernan,

Stockholm

! Indikation på malmförekomst som kan föranleda undersökning.

Prop. 1977/78: 31 30

Turism och friluftsliv

Hela Sylarna— Helags obrutna fjällområde ingår i de primära rekreationsomrädena Härjedalsfjällen (södra delen) och Åre (norra delen). I underlagsmaterialet för den fysiska riksplaneringen har Storlien med omgivningar av naturvårdsverket angetts som riksintressant för turism och rörligt friluftsliv. Storlienområdet framhälls vara ett av länets viktigaste turistområden med goda förutsättningar för fjällvandring. skidäkning och fritidsfiske. Själva orten Storlien ligger norr om området men aktiviteterna i Storlien berör i viss mån området.

Sylarna — Helags är troligen det fjällområde som har de flesta utbyggda ledsträckorna. Antalet vandringsleder uppgår till över 40. Dessutom finns tolv skoterleder. Restriktioner för skotertrafik har införts inom Skansfjäl-

let-- Bullfjället - Helagsfjället.

De största turistanläggningarna är Blåhammarstugorna, Storulvans och

Sylarnas fjällstationer. vilka ligger i den västra delen av området. Området

har dessutom åtta mindre anläggningar med färre än 30 bäddplatser. Landningsplats för flyg finns vid Anarisstugan i områdets östra del.

Utbyggnad av övernattningskapaciteten planeras vid ewt flertal anlägg-

ningar. Vid följunde anläggningar planeras en utbyggnad med ca 20 platser vardera, näntdigen vid Lunndörrstugan. Sylsjödammstugan, Anaris. Fält-

jägarstugan. Gåsen och Stensdalen. Vid Fältjägarstugan, Gasen, Stensda-

len och i anslutning ull Vålastugorna på Valåvalen skall dessutom byggas proviantförsäljningsstugor. Vid Sylarnas och Blåhammarens fjällstationer pagår eller planeras om- och tillbyggnader.

Nya övernattningsstugor med 20 bäddar vardera planeras vid Bunnerfjällen och Tjallingen. En ny fjällstation planeras vid Helags.

Nya leder planeras mellan Ekorrdörren— Ljungan. Stensdalstugorna -NO Välöjvalen och Lunndörrstugan —Stalovielekåtan. Storulvån och Stensdalen skall förbindas med en sommarled och en vinterled.

Rennäring

Praktiskt taget hela området är renbetesfjätl. Det berör Tussäsens. Han-

döldalens och Mittadalens samebyar. Kaälvningsland finns i områdets cen-

trala del mellan vattendragen Handölan i väster och Vålöjan— Tron-

dan —Storän i öster. Norrut bildar Rekån (från sjön Ann) gräns för kalv-

ningsklandet.

3.2.2 Remissyttrandena

Domänverket föreslår med hänsyn tull skogsbruket på kronoparken

Håckren att gränsen där bör få en sydligare sträckning och i stort sett följa Rullän.

Stutens industriverk föreslår med anledning uv en ansökan om brytning av olivin i Handöl att en gränsjustering vidtas.

Prop. 1977/78: 31 31

Lantbruksnämnden i Jämtlands län föreslår 1 enlighet med önskemal från Tossåsens sameby, att Håckervalen och Hottöfjället med hänsyn till

rennäringen skall ingå i det obrutna fjällområdet. Förslaget från Härjedalens kommun om en vägförbindelse mellan Vålå-

dalen och Ljungdalen avstyrks av länsstyrelsen i Jämtlands län, Åre kommun samt SNF och Sveriges fältbiologiska ungdomsförening.

Åre kommun påpekar att det inom Handöl-området finns täljstensfyndigheter, vilka i framtiden kan behöva tas i anspråk.

5.3 Skäckerfjällen (Se karta sid, 36)

Området omfattar ca 500 km? inom Jämtlands län tÅre kommun). I anslutning till området ligger på den norska sidan ett motsvarande obrutet område. vilket i sin tur hänger samman med det norr om Skäckerfjällen belägna Burvattnets obrutna fjällomräde.

5.3.1 Nuvarande och framtida utnyttjande Bebyggelse

Inom det föreslagna området finns ca tio byggnader eller gårdsbildningar, nämligen ett par enskilda fritidshus. nägra jakt- och fiskestugor samt tre samevisten omfattande tre hushåll.

Vägar

Området är väglöst och inga planerade vägar är redovisade.

Vattenkraft

Övre delen av sjön Torröjen ingår i området. Sjön är reglerad med en maximal amplitud på 12.5 m. Inga planerade vattenkraftprojekt berör området.

Skoceshruk

Hela Skäckerfjällens obrutna fjällområde ligger ovanför skogsodlingsgränsen. Områdets perifera delar ligger nedanför barrskogsgränsen, och inom denna barrskogszon kan finnas smärre områden av visst intresse för skogsbruket.

Hklineralbrytning

Området är prospekteringsmässigt helt okänt. men med tanke på att berggrunden är likartad med och är en fortsättning av den i Åreskutan— Helags har prospekteringsinsatser fått ökad aktualitet. Inom Skäc-

kerfjällområdet finns dock inga redovisade gruvrättigheter.

Prop. 1977/78: 31 32

Turism och friluftsliv

Området ingår i Åre primära rekreationsområde. Trots närheten till väg är detta obrutna område ett av de mer orörda fjällområdena i länet. Länsstyrelsen är restriktiv när det gäller att ge tillstånd till att anlägga leder i

området. Det finns dock fem ledsträckor för fotvandring och en skoterled,

den sistnämnda i områdets södra del. Sjön Torröjen intill områdets nordgräns används som landningsplats för flyg. Inga utbyggnader av leder eller

övernattningsanläggningar har redovisats.

Rennäring

Området utgör renbetesfjäll (Kalls sameby). Kalvningsland finns över

hela området.

5.3.2 Remissyttrandena

SNF och Sveriges fältbiologiska ungdomsförening ifrågasätter om sjön Torröjen bör användas som landningsplats för flyg.

5.4 Burvattnet (Se karta sid. 36)

Burvattnets obrutna fjällområde omfattar ca 620 km? inom Jämtlands län

(Åre och Krokoms kommuner). I anslutning till området ligger på den

norska sidan ett liknande obrutet område, vilket hänger samman med Skäckerfjällsområdet längre söderut på den svenska sidan. På den norska sidan ligger Gressåmoens nationalpark. Inom området finns Luletjarve na-

turreservat.

SET Nuvarande och framtida utnyttjande Bebyggelse

Sammanlagt ca 15 byggnader eller gårdsbildningar finns i området. Två av dessa är samevisten med drygt tio hushåll. I övrigt utgör byggnaderna jakt- och fiskestugor samt övernattningsstugor längs lederna.

Väsar

Inga befintliga eller planerade vägar inom området har redovisats.

Vattenkraft

Reglerade sjöar inom området är Burvattnet och Stora Mjölkvattnet med regleringsamplituder på maximalt 5,8 m resp. 11.4 m. I betänkandet (SOU 1974: 22) Vattenkraft och miljö redovisas ett utbyggnadsprojekt, Hårkan, i

Indalsälvens källflöden. vilket skulle innebära en reglering av sjöarna

Prop. 1977/78: 31 33

Stora och Lilla Kingen samt Åbervattnet. Produktionstillskottet i andra

anläggningar skulle bli ca 46 GWh/ar. De berörda vattendragen har I betänkandet placerats I klass 21 en fyragradig skala där 4 representerar högsta bevarandevärde.

Skogsbruk

Burvaltnetomrädet ligger ovan skogsodlingsgränsen utom i ett mindre avsnitt i den östra delen. IF detta avsnitt finns ca 1600 ha skogsmark som ägs av bolag.

Längs Grubbdalsån väster om sjöarna Stora och Lilla Kingen äger staten ett drygt 800 ha stort skogsområde med högt virkesförrad och god bo-

nitet med hänsyn ull läget.

Aineralbrytning

Geologiskt utgör berggrunden ett ”urbergsfönster” inom fjällkedjan.

som intill helt nyligen ansetts som ointressant ur prospekteringssynpunkt. Fynd främst av uran men även av koppar och zink har dock lett till att ifragavarande berggrund nu har hög prioritet beträffande SGU:s uranprospektering.

Förteckning över gällande gruvrättigheter den 15 juli 1976 inom Burvattnets

obrutna fjällområde

Områdes- Utfärdad Ägare Mineral Areal beteckning ha hunatningar: Häbbersklumpen 75-11-03 = Staten Svavelkis 5000 Undersökningskoncession: Rörvattnet I -42 75-10-21 — Staten Uran 4 146

Turism och friluftsliv

Terrängen väster om sjön Burvattnet ingår i Åre primära rekreationsområde. Denna västra del är utbyggd för turism. Sålunda finns fyra vandringsleder inom området, vilka samtliga utgår från Tjourens lappläger, där omrädets enda övernattningsmöjligheter erbjuds. Dessutom finns fyra skoterleder. En ny led mellan Tjourenstugorna och Stora Stensjön planeras.

Rennäring

Omrädet utgörs i huvudsak av renbetesfjäll (Offerdal och Sösjö samebyar). Kalvningsland finns väster om sjön Burvattnet.

542 Remissyttrandena Domänverket föreslår med hänsyn till skogsbruket att gränsen i öster justeras så alt renbetesfjället Juthatten och Kronoparken Juthatten kommer utanför det obrutna fjällområdet. 3 Riksdagen 1977178.1 samt. Nr 31

Prop. 1977/78: 31 34

SGU ifrågasätter om det föreslagna området skall ingå bland de obrutna fjällområdena.

5.5 Hotagen (Se karta sid. 36)

Hotagens obrutna fjällområde omfattar ca 910 km? inom Jämtlands län (Krokoms och Strömsunds kommuner). I anslutning till området ligger på den norska sidan ett liknande obrutet fjällområde.

SIX Nuvarande och framtida utnyttjande Bebyggelse

Inom området finns sammanlagt ett 20-tal byggnader eller gårdsbildning-

ar. Huvuddelen av bebyggelsen består av jukt- och fiskestugor. Dessutom ingår nägot enstaka enskilt fritidshus samt tre samevisten med drygt tio hushall.

Vägar

Från Valsjön i söder går en enskild väg som slutar blint inne i området.

Från Bägede i norr går en motsvarande väg till Munsvattnet inne i området.

Vattenkraft

Sjöarna Storfulvurn och Lillfulvurn tangerar områdets östra gräns. De ingår I ett redovisat vattenkraftprojekt i anslutning till Ammeråns reglering. Hela projektet har I betänkandet (SOU 1974: 22) Vattenkraft och mil- JÖö placerats I klass 4 i en fvragradig skala. där 4 anger högsta bevarandevärde.

Skogshruhk

Området ligger ovan skogsodlingsgränsen utom två mindre partier öster och väster om Stenfjället. Hotagenomrädets perifera delar ligger nedanför barrskogsgränsen. Domänverket redovisar skogspartier av visst intresse vid Foskvattnet. Hällingsån och trakten kring Munsjället. Dessa arealer omfattar ca 2000 ha. I områdets norra del finns ca 500 ha skogsmark i enskild ägo.

Mineralbrytning

Området är visserligen prospekteringsmässigt okänt men med tanke på att berggrunden är likartad med och utgör en fortsättning av berggrunden inom Sylarna-- Helagsområdet har prospekteringsinsatser fått ökad aktualitet.

Inga redovisade gruvrättigheter finns inom området.

Prop. 1977/78: 31 35

Turism och frilufistiv

Området är sparsamt utbyggt med leder. Sex vandringsleder är redovisade mom området. I södra delen finns en skoterled med sträckningen Stora Foskvattnet— Bävervattnet— Lakavattnet.

Nya leder planeras mellan Vinklumpen och Bäverfjället samt mellan Foöskvattnet och Haravattsån.

Rennäring

Området. som berör Hotagens sameby. utgör renbetesfjäll med unduntag för bl. a. omrädena öster om Foskvattnet. nordost om Bågavattnet samt sydost om Myrklumpen. Hela renbetesfjället är dessutom kalvningsland.

5,52 Remissyttrandena

Domänverket föreslår med hänsyn till skogsbruket vissa gränsjusteringar inom renbetesfjällen Foskvattnet. Murftjället och Hällingsån.

Prop. 1977/78: 31

Gräns för obrutet fjällomrade Väglöst område i Nerge Skogsodlingsgräns NN Frk vattnet

mn AA GR Barrskogsgräns Inmutning Statsgruvefält

Utmal ==

Gruva I drift Undersökningskoncession Planerad väg Befintligt regleringsmagasin Föreslaget regleringsmagasin Befintlig kraftstation Föreslagen kraftstation Tillbyggnad av kraftverk

Prop. 1977/78: 31 SS =

5.6 Frostviken (Se karta sid. 46) Frostvikens obrutna fjällområde ligger I huvudsak inom Jämtlands län (Strömsunds kommun) men sträcker sig in i sydvästra delen av Västerbottens län tÅsele och Vilhelmina kommuner). Omradet har en areal på ca 1800 kn?.

5.6.1 Nuvarande och framtida utnyttjande Bebyggelse

Inom det obrutna fjällområdet finns sammantagt ett 40-tal byggnader eller gärdsbildningar. Knappt hälften av dessa utgörs av enskilda fritidshus. Dessutom finns jakt- och fiskestugor samt övernattningsstugor längs lederna. Sju same visten för ca 30 hushåll ingår i byggnadsbeständet.

Vägar

Från Åsele kommun har framförts förslag om en vägförbindelse Ankarvattnet—Storjola. Vägen skulle ge Borgaftjäll och turistanläggningarna däromkring en förbindelse med den befintliga Stekenjokkvägen. Vägen skulle dela det obrutna fjällområdet i en mindre nordlig och en större sydlig del.

Vattenkraft

Sjön Semningsjaure i områdets centrala del är reglerad med en maximal amplitud på 5.5 m. Vidare är Kultsjön, vars västra del tangerar områdets norra gräns. reglerad med en maximal amplitud på 5 m. F betänkandet (SOU 1976: 28) Vattenkraft och miljö 3 redovisas en utbyggnadsmöjlighet av Lejarälven vilken ligger inom området. Projektet innebär att Lejarälven torrläggs mellan sjöarna Lejaren och Stora Blåsjön samt att sjöarna Värjaren och Lejaren utnyttjas som regleringsmagasin. Utbyggnaden skulle ge ca 50 GWh/år och är placerad i klass 3 b i en fyragradig skala. där 4 anger högsta bevarandevärde. Skogsbruk

Barrskog nedanför skogsodlingsgränsen finns kring sjöarna Storjoudan och Övre Längvattnet i sydöstra delen av området. I sydväst. vid Lappdalen och Sjougdnäs har staten produktiv skogsmark av intresse för skogs-

bruket. Dessa arealer omfattar ca 7000 ha. I områdets västra del finns ca

1700 ha skogsmark i bolags- och privat ägo.

Mineralbrytning

Den nordvästra delen av omrädet ligger inom vad som har betecknats som en malmprovins. Även övriga delar av området anges vara i hög grad prospekteringsvärda. Förutom att Stekenjokkmalmen har sin fortsättning söderut inom området. finns ett flertal mindre malmanledningar som med

Prop. 1977/78: 31 38

den föreslagna gränsdragningen faller inom det obrutna fjällområdet. Den uppborrade fyndigheten Ankarvattnet ligger strax innanför gränsen till det

obrutna fjällområdet.

Inom områdets västra del ligger utmålen Iejargruvan och Röfjällsgruvan. De erhölls från början med tanke på kromutvinning men har fätt förnyvad aktualitet genom förekomsten av nickel. Området innehåller dessutom ett stort antal andra ultrabasiska massiv (serpentiniter, peridotiter).

Förteckning över gällande gruvrättigheter den 15 juli 1976 inom Frostvikens

obrutna fjällomräde

Omrades- Utfärdad Ägare Mineral Areal beteckning ha Inmutningar: : Tjällngen 6—15 73-08-24 — Staten Svavelkis 126 Sarkenjaure I 72-04-21 Kopparmalm 13 Ecejargruvan 6-8. 15-18. 24-27 74-10-21 Avesta Jern- Krommalm 138

verks AB Rauretjuolta 3 72-01-21 Staten Svavelkis 13 Väktaren I 3 72-01-21 Boliden AB Krommalm 38 Utmal: Stekenjokk I 58-09-02 Staten Kopparmalm 16 Stekenjokk 2—9 63-08-07 = Kopparmalm 108 Lejargruvan 19-07-08 — Rederiak- Krommalm 4

” tiebolaget Nordstjernan. Stockholm

Ankarvallnet 5. 7 64-10-07 Staten Koppar- 30

zinkmalm Röfjällsgruvan 5, 6 43-07-15 — Rederiak- Krommalm 8

aktiebolaget

Nordstjernan,

Stockholm Statsgruvefält: Stekenjokks statsgruvefält (går även in i Ransaren)

Turism och friluftsliv

Ett uotal leder genomkorsar området. bl.a. finns leder mellan Ankarede -Semningsjaure, Selkentjakkstugan — Härbergsdalen. Storjola— Skärn-

Jokätorna och Raukasjö- Velmesmakke. Skoterleder finns på tre ställen.

Området har en Öövernattningsanläggning. nämligen Selkentjakkstugan.

Områdets Västerbottensdel berörs av länsstyrelsens beslut om reglering av skotertrafik.

Inom Frostviken-omrädet planeras nya leder mellan Grangen— Väktardalen och Jougdaberg— Tjärbäck.

Rennäring

Områdets jämtlandsdel utgör renbetesfjäll med undantag för ett terrängavsnitt kring Ankarvattnet. Det obrutna fjällomradet berör samebyarna Vilhelmina södra, Frostviken norra, Frostviken mellersta samt Rattevare. Kalvningsland förekommer inom hela området.

Prop. 1977/78: 31 39

56.2 Remissyttrandena Domänverket föreslår att gränsen för det obrutna fjällområdet justeras så att de områden med produktiv skogsmark som ligger på renbetesfjällen Lappdalen och Sjougdnäs kommer utanför det obrutna området.

Statens industriverk föreslår en gränsjustering med hänsyn till gruvbrytningen och övriga gruvrättigheter i Stekenjokkområdet. SGU ifrågasätter om området skall inga bland de obrutna fjällområdena.

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller att den planerade vägen mellan Storjola och Ankarvattnet är avgörande för Borgafjälls fortsatta utveckling som turistort. Länsstyrelsen anser därför att det obrutna området bör delas i två delar av den föreslagna vägzonen. I det fall den del av området som kommer att ligga norr om vägzonen blir för liten för att bilda ett självständigt obrutet fjällområde. föreslår Åsele kommun och länsstyrelsen att avgränsningen ändras så att Frostvikenområdets nordgräns kommer att gå ca 3 km söder om den planerade vägsträckningen.

Enligt länsstyrelsen i Jämnlands län torde vägen på sikt kunna aktualiseras för utbyggnad om behov från allmän synpunkt kan anses föreligga. Ström- Sunds kommun anser att man bör lämna möjligheterna öppna för en vägutbyggnad.

Kungl. vetenskapsakademien, naturhistoriska riksmuseet, SNF och Sveriges fältbiologiska ungdomsförening och Frilufisfrämjandet motsätter sig bestämt den planerade vägdragningen mellan Storijola och Ankarvattnel.

5.7 Ransaren

(Se karta sid. 46)

Raänsarens obrutna fjällomrade omfattar ca 1680 km? inom Västerbottens län (Vilhelmina kommun). I anslutning till omrädet ligger på den norska sidan ett liknande obrutet område.

MZA Nuvarande och framtida utnyttjande

Bebyggelse

Inom området finns sammanlagt ett S0-tal byggnader eller gärdsbildning-

ar. Ca tio av dessa utgör bebyggelse för fritidsändamål. främst jakt- och

fiskestugor samt övernattningsstugor längs vandringslederna. Vidare ingar ett 20-tal stugor tillhörande samer. fem samevisten för 16 hushåll samt en Hällägenhet.

Prop. 1977/78: 31 40

Vägar

Inom området finns inga planerade vägutbyggnader.

Vattenkraft

Sjön Raänsaren, den största sjön inom området. är reglerad med en maximat amplitud på 18 m, I betänkandet (SOU 1976: 28) Vattenkraft och miljö 3 redovisas ett vattenkraftprojekt som avser överledning uv Saxåns vatten till Ransarån. Projektet. som berör områdets sydvästra del. har i betänkandet placerats i klass 1 i en fyragradig skala. där klass 4 anger högsta bevuarandevärde.

Skogsbruk

Området ligger helt ovan skogsodlingsgränsen. Det ligger även ovan

barrskögsgränsen utom i ett avsnitt i öster. Där finns ett ca 12000 ha stort

område som kan innehålla produktiv skogsmark. Ca 2000 ha skogsmark är i privat ägo.

Mineralbrytning

Västra delen av det obrutna området ingår i södra Lapplands malmprovins. Levimalmen. som utgör en nordlig fortsättning av Stekenjokkmal-

men, löper med sin norra del in i området. Ca I mil norr om Stekenjokk ligger Remdalens statsgruvefält med de uppborrade Remdals- och Beitsetsnjuonjemalmerna samt ett flertal andra malmantedningar och rika blockuppslag, vilka ännu inte har slutundersökts.

I områdets norra del ligger bl. a. Unna-Gaisarfyndigheten, som ägs och undersöks av Boliden AB. samt Daningemalmen som ägs av staten. Dessa senare malmer kan tillsammans med de norr om dalgången belägna fyndigheterna I Arefjällen eventuellt ge underlag för gruvdrift.

Förteckning över gällande gruvrättigheter den 15 juli 1976 inom Ransarens

obrutna fjällområde

Områdes- Utfärdad Ägare Mincral Areal beteckning ha Inpudningar:

63—67, 73-78. 81-106 Levimalmen 11, 15, 16, 22 75-01-31 = Kopparmalm 50 Dårronåje 1—3 75-01-31” ” 38

Prop. 1977/78: 31 41

Unmnål: Gaulsuar I 3,5 37-08-04 Boliden AB - Svavelkis 62 ” 7-9 68-08-29 och koppar- = 48

malm Jadnemklimpen 60-07-29 Staten Koppar-. 32

zink- och

svavelkis-

malm Levimalmen 5-9 65-09-08 Kopparmalm 51 Daningen I 62-08-02 = ” 14 Statseravefält: Remdalens statsgruverält Stekenjokks statsgruvefält (går även in I Frostviken) Ansökningar om inmutningar och koncessioner: Gottern ar 101, 102 75-09-10 Boliden AB - Nickelmalm 431

Turism och friluftsliv

Området är obetydligt utbyggt för turistiska ändamål trots att det omges av vägar och således är lätullgängligt. Vid Grundfors (Ransaren) strax utanför området finns en turistanläggning med vägförbindelse både söder-

ut och norrut (till Ransarluspen). Inom området finns sammanlagt fem

vandringsleder. Vidare planeras fyra skoterleder. Länsstyrelsen har reglerat skotertrafiken inom området.

Rennäring

Ransarenområdet ligger ovanför odlingsgränsen och berör samebyarna Vilhelmina norra och Vilhelmina södra. Hela området är kalvningsland för

ren.

5.7.2 Remissyttrandena

SGU ifrägasätter om omrädet skall ingå bland de obrutna fjällomrädena.

5.8¶Artfjället

(Se karta sid. 46)

Artfjällets obrutna fjällområde omfattar ca 500 km? inom Västerbottens

län (Storumans kommun). I anslutning till området finns på den norska si-

dan ett liknande obrutet omräde.

5.8.1 Nuvarande och framtida uinyttjände Bebyggelse

Inom omrädet finns sammanlagt ett tiotal byggnader. Fem av dessa ägs av samer. Ett fätal jakt- och fiskestugor samt ett sameviste ingår i områdets byggnadsbestånd.

Prop. 1977/78: 31 22

Vägar

Inga vägutbyggnader har planerats inom området.

Väuttenkraft

Omradet berörs inte av några befintliga eller planerade vattenkrafiutbyggnader.

Skogsbruk

Området ligger i sin helhet ovan skogsodlingsgränsen och till största delen även ovan trädgränsen. Ingen produktiv skogsmark finns redovisad inom området.

Mineralbrytning

Fit stråk med lågmetamorfa bergarter 1 söder. i vilka Boliden AB:s malmer I Jotjället Cfjater. Storbäcksdalen. Rikarbäcken) är belägna. fortsätter norrut tvärs genom det obrutna fjällområdet från Tängvattnet till västra delen av Överuman. Omradet är därför intressant från prospekteringssynpunkt. Den utmälslagda fyndigheten Gräskevardo (koppar, zink) är belägen inom omradet.

Turism och frilufistiv

Hela Arttjällsomradet ingår i Vindelälvens primära rekreationsområde. Omradet är inte utbyggt med leder eller övernattningsstugor. Länsstyrelsen har reglerat skotertrafiken inom området.

Rennäring

Området nyttjus av Umbyns sameby. Hela området är kälvningstland.

XYN2 Remissyttrandena

SGU itfragasätter om området skall ingå bland de obrutna hällomrädena.

5.9¶Tärna—Graddis

(Se karta sid. 46) "Tärna— Graddisområdet omfattar ca 7400 km? inom Västerbottens län

(Storuman och Sorsele kommuner) samt Norrbottens län (Arjeplogs kom-

mun). I anslutning till området finns på den norska sidan ett motsvarande

obrutet fjällområde.

NYA Nuvarande och framtida utnyttjande Bebyggelse

Inom området finns sammanlagt ca 180 byggnader eller gärdsbildningar. Ca 100 av dessa utgör bebyggelse för fritidsändamål. främst jakt- och fis-

Prop. 1977/78: 31 43

kestugor samt övernattningsstugor längs vandringslederna. Vidare ingår ett 80-tal stugor ägda av samer. 21 samevisten för 64 hushåll samt inom områdets Västerbottensdel sju tjällägenheter.

Vägar

Förslag om en vägförbindelse mellan Ammarnäs och Tärnaområdet (N Fjällnäs) med två alternativa sträckningar ingar I turistkommittens

planskisser. Vägen bedöms av länsstyrelsen i Västerbottens län och av be-

rörda kommuner som mycket viktig för turistnäringen i Storuman-, Sorsele-, Ammarnäs- och Tärnaområdet. En vägförbindelse Ammarnäs — Adoltström Silvervägen har även diskuterats som ett komplement till den förra vägen. Förslaget har inte studerats närmare.

Vattenkraft

Området berörs av tre vattenkraftprojekt. Projektet Fjällnäs skulle utnyttja vattnet I Tärnaan genom överledning. Därvid skulle Tärnasjön och Forsavan påverkas. Projektet beräknas ge ca 250 GWh/ar. De påverkade vattendragen har i betänkandet (SOU 1976: 28) Vattenkraft och miljö 3 placerats I klass 4 i en fyragradig skala där klass 4 anger högsta bevarandevärde. Det andra projektet, Överstjuktan, skulle påverka sjön Överstjuktan genom en dämning på 6 m samti tilläggs- och avloppskanaler på tillsam-

mans 13 km. Projektet beräknas ge ca 50 GWh/ar. Det påverkade vattendraget har i nämnda betänkande placerats i klass 3b. Pet tredje projektet, Storselet, ligger I områdets norra del. Statens vattenfallsverk har skisserat

en dämning av Storselet med 35 meter. Projektet beräknas ge ca 130 GWh/är. Den aktuella älvsträckan har placerats i klass 3b i en fyragradig

skala. där 4 anger högsta bevarande värde.

Skogsbruk

Hela Tärna --Graddisområdet ligger, sånär som på ett begränsat område väster om sjöarna Fjosoken och Storvindeln, ovan skogsodlingsgränsen. Inom de östra delarna av detta område i Västerbottens län ägs ca 2000 ha

skogsmark av privata markägare och ca 12000 ha av staten. Stora delar av

statens mark ligger inom Vindelfjällens naturreservat. I norrbottensdelen av omrädet finns ca 150 ha skogsmark i privat ägo.

En skogsbilväg, Rakkovägen. är planerad att byggas år 1978. Den sträcker sig in i det obrutna områdets östra del. I områdets västra del är en skogsbilväg. Umforsvägen, planerad till är 1980.

Mineralbrytning

I det obrutna fjällområdets östligaste avsnitt fater delar av de redan kän-

da Laisvallmalmerna (t.ex. Nadokmalmen och övriga malmers eventuella fortsättning västerut) innanför den föreslagna gränsen. I den västra delen är de lågmetamorfa bergarterna från Överuman upp mot Vindelälvskroken

Prop. 1977/78: 31 44

särskilt intressanta från prospekteringssynpunkt. Arbeten pågår på nickelmalmsuppslag norr om Överuman. Förteckning över gällande gruvrättigheter den 15 juli 1976 inom Tärna— Graddis obrutna fjällområde Omrades- Utfärdad Ägare Mineral Areal beteckning ha hnmnmutningar:

ISS. 163-165.

167. 168. 182. I86,

188. 189, 212 Överuman I 76-02-19 — Staten Svavelkis 782 ” 2 76-02-19. =" ” 3500 Utmål: Laisvalls malmfält 1940— 1973 Boliden AB/ Blymalm 933 (73 st. utmål) Staten Nasafjälls malmfält 91-07-30 Boliden AB Silvermalm 24 (6 st. utmäl)

Turism och friluftsliv

Hela Tärna —-Graddisområdet är tämligen sparsamt utbyggt med leder

och övernattningsstugor. Fjällstugor och renvaktarstugor finns dock inom

området. Inom Norra Storfjället finns två turistanläggningar för övernattning (Syterstugan och Viterskalstugan). Större turistanläggningar finns utanför men i nära anslutning till området. i t.ex. Ammarnäs, Hemavan

och Tärnaby. Sammanlagt sträcker sig 16 leder. däribland Kungsleden, in i

området. Fritidsbebyggelse förekommer framför allt inom områdets nordöstra del. Hela Tärna —Graddisomrädet ingår i det primära rekreationsområdet Tärna —Graddis fjällvärld.

Inom området finns landningsplatser för flyg på sammanlagt nio ställen.

Fyra fritidsfiskcanläggningar är planerade inom området, nämligen vid Aitelnas (12 bäddar). Bertejaure (20 bäddar), vid Tärnaån och vid Överstjuktan (28 bäddar). Vidare planeras sex fjällstugor (med sammanlagt 120 bäddar) och tio vindskydd längs lederna. Inom områdets västerbottensdel

är tre nya leder planerade, Deras huvudsakliga sträckningar är Stora Tjul-

träsk- Ammarnäs, Hemavan— Ammarnäs — Vuoggatjålme och Kramkätan — Norrbottensgränsen. Inom Tärna—Graddisområdets norrbottensdel planeras nio fjällstugor (med sammanlagt 180 bäddar) och fyra vindskydd längs lederna. Två leder, Båssjosjaure—Svaipavalle och Laisdalen—- Adolfström planeras i områdets norra del.

Prop. 1977/78: 31 45

Rennäring

Området berör samebyarna Semisjaur-- Njarg, Svalipa, Gran. Ran samt Umbyn. Huvuddelen av området utgör kalvningsland för renar.

3.9.2 Remissyttrandena

Länsstyrelsen och lantbruksnämnden i Västerbottens län. Sorsele kom-

mun samt domänverketr anser att gränsen för det obrutna fjällområdet i ös-

ter (inom Västerbottens län) bör följa gränsen för Vindelfjällens naturre-

servat.

Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län föreslår att områdets östra gräns (inom Norrbottens län) vid Stor-Caisan dras så att byborna i Caisvalls by kan bedriva skogsbruk på sina skiften väster om älven.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att vissa områden i anslutning till Hemavan och Ammarnäs inte bör ingå i det obrutna fjällområdet. Domänverket ansluter sig till länsstyrelsens uppfattning.

Statens industriverk, SGU samt Boliden AB föreslår att gränsen i väster vid Laisvall justeras med hänsyn till den pågående gruvbrytningen och den fortsutta utvecklingen av gruvhanteringen I området. Boliden AB anser att gränsen för det obrutna fjällområdet bör sammanfalla med gränsen för det regionala prospekteringsområdet.

Vad gäller den planerade vägen mellan Tärnaområdet (N Fjällnäs) och Ammarnäs anser länsstyrelsen i Västerbottens län att de delar som berörs av vägen inte bör ingå i det obrutna fjällomrädet. Länsstyrelsen erinrar om alt statens naturvårdsverk tillstyrkt fortsatt projektering i samband med sitt yttrande över förslaget till bildande av Vindelfjällens naturreservat. De av den planerade vägförbindelsen berörda kopumunerna Storuman och

Sorsele instämmer i länsstyrelsens synpunkter. Sorsele kommun framhål-

ler att vägförbindelsen är påkallad av ett starkt samhällsintresse och att turistnäringen i Ammarnäs — Sorsele samt Storumans kommun inte kan utvecklas i önskvärd omfattning om vägförbindelsen uteblir. Västerbottens läns landsting och Västerbottens mristrafikförbund frumför liknande synpunkter. Lantbruksnämnden i Västerbottens län samt domänverket år däremot tveksamma till en vägtförbindelse mellan N Fjällnäs och Ammarnäs. Lantbruksnämnden anser att ett beslut i vägfrågan mäste föregås av en in-

gående utredning av konsekvenserna för rennäringen och förslag till kom-

pensationsåtgärder och ersättningar till berörda samebyar. SNF och Sveriges fältbiologiska ungdomsförening motsätter sig den planerade vägen.

Föreningarna motsätter sig också bestämt att landningsplatser för flyg skall finnas inom området. Särskilt anmärkningsvärd anser de den landningsplats vara som f.n. finns inom Svaipa fågelskyddsområde.

Gräns för obrutet fjältomrade väglöst område i Nerue

Skogsodlingsgräns Barrskogsgröns Inmutning Statsgruvefält

Utmal

Gruva I drift Undersökningskoncession Planerad väg Befintligt regleringsmagasin

Föreslaget regleringsmagasin

Befintlig kraftstation

Föreslagen kraftstation Tillbyggnad av kraftverk

IN AN VM

- NA ae

SN

Prop. 1977/78: 31 47

5.10 Sarek — Pite (Se karta sid. 55)

Sarek —Piteområdet omfattar ca 13560 km? inom Norrbottens län (Arjeplogs och Jokkmokk kommuner). Inom området ligger delar av Stora Sjöfallets nationalpark samt Sareks och Padjelanta nationalparker. Inom området söder om Padjelanta ligger Kallovaratj naturreservat. Området anknyter till ett liknande obrutet fjällområde på den norska sidan. inom vilket Rago nationalpark samt Gjerdalen - Hellemobotn nationalpark är belägna.

SA0.1 Nuvarande och framtida utnyttjande Bebyggelse

Inom området finns säväl permanent bebyggelse som fritidsbebyggelse. Den senare utgörs främst av Jakt- och fiskestugor sumt övernaltningsstugor längs vandringslederna. men även viss enskild fritidsbebyggelse finns. Totalt finns för samtliga dessa ändamål ca 180 byggnader eller gårdsbildningar. Den permanenta bebyggelsen, som utgör ca 1/4 av all bebyggelse, finns huvudsakligen vid Stora Lule älv nedanför Vietas samt vid Tjeggelvas och Mavas. I den permanenta bebyggelsen ingår 29 samevisten för 170 hushåll. I bebyggelsebeståndet ingär även de större tjällanläggningarna vid Staloluokta, Akka, Sitojaure och Aktsc.

Vägar

Arjeplogs kommun har, bl. a. mot bakgrund av att det finns ett par be-

bodda fjällägenheter inom området, föreslagit att vägförbindelse ordnas

från Långudden till Harrok -- Vuonatj och Riebnesluspen.

Utredningsarbete pågår om byggande av enskild väg Stenvik—-Ardnäs—-Örnvik som med en eventuell framtida fortsättning till Västerfjäll sträcker sig in i området.

Vattenkraft

Fyra vattenregleringsmagasin berör f.n. området, nämligen Akkajaure, Tjaktjajaure, Peskehaure samt Rebnisjaure. I betänkandet (SOU 1976: 28) Vattenkraft och miljö 3 redovisas vtterligare nio projekt. De flesta av de berörda älvsträckorna har asatts höga bevarandevärden. Projektet Bartaure ligger i områdets sydöstra del och skulle medföra en dämning av sjön Bartaure med 7 m. Vattenavledningen avses ske genom tunnel via kraftstation och avloppstunnel till det befintliga Rebnisjauremagasinet. Anläggningen skulle producera ca 85 GWh/är. Vattendraget har i betänkandet placerats i klass 3b i en fyragradig skala. där klass 4 anger högsta bevarandevärde,

Reglering av Lilla Lule älvs källflöden omfattar tre större projekt. Proiektet Pasta innebär en dämning av Pastajaure och ett antal ovanförliggande sjöar samt kraftverksbygge vid Pasta. Projektet Tarraiätno innebär om-

Prop. 1977/78: 31 48

fattande dämningar och överledning av vatten från Tarraätno och Kamajokk till det befintliga regleringsmagasinet 'Yjaktjajaure. Projektet Rapaätno innefattar betydande dämningar och överledning av vatten från Rapaälven till sjön Sitojaure. Anläggningarna skulle tillsammans kunna ge en årsproduktion på ca 995 GWh. Pärlälvens källflöden genom sjöarna Peuraure och Karatj berörs av ett projekt med dämning och reglering av båda sjöarna samt överledning (via kraftstation Karats) av vattnet till den redan reglerade sjön Parkijaure. Arsproduktionen skulle ge ca 250 GWh. De tre projekten har i det nämnda betänkandet placerats i klass 4.

Källflödena twll Stora Luleälvs huvudgren (Vuojatätno) uppströms Akkajaure berörs av tre utbyggnadsmöjligheter, nämligen Stalojokk. Huorso och Vuojat. Alla tre projekten förutsätter omfattande dammankäiggningar och tunnelbyggen. Det berörda avrinningsområdet omfattar i stort Padja-

lanta nationalpark och nordvästra delen av Sareks nationalpark. De tre an-

läggningarna skulle tillsammans ge ca 1235 GWh/ar. Samtliga ovan nämnda projekt har i det nämnda betänkandet placerats i klass 4.

Vid sjön Petsaure finns redovisat ett kraftverksprojekt som skulle innebära omfattande överdämningar kring sjön. Elproduktionen skulle bli ca 80 GWh/far. Projektet har i det nämnda betänkandet placerats i klass 3b.

Skogshruk

Hela området utom två små partier om sammanlagt 750 ha söder om sjön Saggat och norr om sjön Vuolvojaure ligger ovan skogsodlingsgränsen. Ca 60000 ha skogsmark är redovisade för Sarek -Piteområdet och Norrbottensdelen av Tärna Graddisområdet. Av dessa arealer ägs ca 3 500 ha av bolag och enskilda.

Mineralbrytning

I områdets sydvästhörn ligger en grupp av fyndigheter. som ägs och har undersökts av Boliden AB. Av dessa är Jervasmalmen., sydväst om Ikesjaure. förmodligen den största. Sveriges viktigaste titanjärnmalm (Ruotevare) norr om Kvikkjokk faller också inom det föreslagna fjällområdet. Malmen är belägen i en bergart (anortosit) som kan utgöra råvara för aluminium-

framställning.

Fortsättningen av den betydelsefulla malmprovinsen turan, koppar, legeringsmetaller) it området mellan Hornavan -Rappen -Tjeggelvas kommer vidare norrut I stråket Tjeggelvas—Saggat/Skalka att falla inom det obrutna fjällområdet. Prospektering/inventering pågår. Resultaten kan förväntas ändra bilden och bedömningen av området från malmsynpunkt.

Prop. 1977/78: 31 49

Förteckning över gällande gruvrättigheter den 15 juli 1976 inom Sarek-Pite obrutna fjällområde

Omrädes Utfärdad Ägare Mineral Arcul

beteckning ha

Inmutningar: Rätek 1—204 73-12-28 — Staten Svavelkis 25602 Ruoievare 1-8 74-06-04 = Järnmalm 100 Rakas 1 -:-35 73-12-05 = Magnesit 440 Unna Vuoka I 75-12-01 7 Svavelkis I06

50—54, 62-74, 79-97, 100-115 Akkapakte 1—15 73-04-19 — Staten Svavelkis I88 Munka 1—390 73-09-10 == Molybden- = 4898

malm Nedre Måske I 75-08-08 Kopparmalm = 63 Uimal: Jervas 2,3. 4, 7. 10, 15, 73-09-05 Boliden AB/ Kopparmalm 144 22,27. 41 -07 Staten och svavelkis Saula 1. 2,3 35-08-09 — Boliden AB — Bly-. koppar- I2

och guldmalm Festajuare malmfält (Nila-, 05-08-18 Sven Edin Blymalm 8 Falkgruvan) - 23 Statsgruvefälr: Ruotevare statsgruvefaålt Ansökningar om inmmuutningar och koncessioner: Akkapakte nr 1 76-03-31 — Staten Uran 238

Turism och friluftsliv

Sarek — Piteområdet är sparsamt utbyggt för turism och vissa delar har inga utbyggnader alls. Sammanlagt finns inom området ca 19 ledsträckor. däribland Kungsleden. De största fjällanläggningarna är Staloluokta, Akka. Sitojaure, Aktse, varav de tre sista ligger längs Kungsleden. Det totala antalet turistbäddar inom området uppgar till ca 600. Från Kvikkjokk och Saltoluokta utgår de största turistströmmarna.

Sammanlagt finns inom området ett tiotal landningsplatser för flyg. bl. a. vid Staloluokta, Kutjaure. Vaisaluokta. Aktse. Mavasjaure, Miekak och Parka.

Nya anläggningar med fjällstugor är planerade vid Piteälven, Fjäurakå-

torna, Barturte, Måranjåkkå. Culep. Lusitaure. Polcirkeln samt Våddums-

tjärra. Anläggningarna är beräknade för 20 bäddar vardera. Vid Vuoggatjälme planeras en ny sommarled (92 km). Utbyggnad av befintliga anläggningar är planerade vid Aktse (proviant-

försäljningsbod samt stuga med 20 bäddar), Tjielekjåkkå (20 bäddar). Sämmarlappa (proviantförsäljningsbod samt stuga med 20 bäddar). Staloluokta

(24 bäddar) samt Padjelanta (24 bäddar).

4 Riksdagen 1977/78. I sand. Nr 31

Prop. 1977/78: 31 50

Rennäring

Det obrutna området berör Sirkas. Jakkåkaska. Tuorpon. Iuokta Mavas och Semisjaur-- Njarg samebyar. Kalvningsland finns i hela södra hälften av omrädet (söder om Saggat) med undantag för fjällmassivet

Tjidtjak, i stora delar av nationalparken Padjelanta samt i de lägre partier-

nå av Sareks nationalpark. Utanför parkerna finns kalvningsland söder om

Vatsaluokta. på Ultevis och i Kablesmassivet.

5.10.2 Remissyttrandena

Domänverket föreslår att gränsen norr om Pitcälven mellan Måskejaure

och Vuolvojaure med hänsyn till skogsbruket flyttas nägot norrut.

SNF och Sveriges fältbiologiska ungdomsförening föreslår att gränsen för Sarek — Piteområdet dras så att omrädet söder om sjön Karats med fjäl-

let Jarre ingår i det obrutna fjällområdet.

5.11 Kebnekaise (Se karta sid. 55)

Kebnekaise obrutna fjällområde omfattar ca 9900 km? inom Norrbottens län (Gällivare och Kiruna kommuner). Området innefattar delar av

Stora Sjöfallets och Abisko nationalparker. I anslutning till området ligger på den norska sidan ett motsvarande obrutet område. Sjaunja djurskydds-

område med en areal av nära 3 000 km? ligger inom området.

SALT Nuvarande och framtida utnyttjande Bebyggelse

Inom området finns sammanlagt ett 50-tal byggnader eller gårdsbildningar. Mer än hälften av dessa utgör bebyggelse för turist- och fritidsändamäl, främst jakt- och fiskestugor samt övernattningsstugor längs vandringslederna. Permanentbebyggelse finns på ett fåtal platser i områdets östra del.

inom Sjaunja djurskyddsområde samt vid sjön Upmasjaure I områdets syd-

västra del. I områdets sammanlagda byggnadsbeständ ingår 16 samevisten

för drygt 60 hushåll.

Vägar

En förlängning av den befintliga vägen från Luspebryggan till Vietas.

Ritsem och Sitasjaure har aktualiserats. Förlängningen skulle sträcka sig till Skjomen i Norge. Den befintliga vägen har tillkommit för kraftverksut-

byggnaderna kring stora Sjöfallets nationalpark och har upplåtits för allmän trafik till Vietas. En vägförbindelse mellan Nikkaluokta och Kebnekaise turiststation har också diskuterats.

Prop. 1977: 31 51

En kraftledning (400 kW) är planerad från Ritsem till Skjomen i Norge. Diskussionerna om en anslutning av den befintliga arbetsvägen Vietas: Ritsem— Sitasjaure med det norska vägnätet vid Skjomen hänger samman med planerna på nämnda kraftledning.

Vattenkraft

Inom området finns de stora regleringsmagasinen Akkajaure, Satisjaure och Sitasjaure. Det senare är under byggnad och dess station. Ritsemstationen, kommer även att beröra sjöarna Autajaure och Teusajaure.

Vid Lermejuure. norr om Vietas kraftstation är skisserat ett pumpkrattverk med en effekt av 1000 MW. Anläggningen förutsätter ingrepp i hittills opåverkade vatten i ett område av relativt högt skyddsvärde.

Skogsbruk

Hela Kebnekaise obrutna fjällområde ligger ovan skogsodlingsgränsen. Omradet är skogfattigt med undantag av de stora dalgångarna och Sjaunja djurskyddsområde. Sånär som på ett parti i områdets sydöstra hörn ligger det ovan barrskogsgränsen. Inom Sjaunja djurskyddsomrade finns på statens mark redovisat va 30000 ha skogsmark. I sydöstra delen av detta skogsområde är drygt 550 ha i privat ägo. I norra delen av området finns vissa arealer skogsmark. Dessa innefattas i redovisningen av Råsto —- Tsåktso och Pessinkiområdena.

Alineralbrytvning

Ftt stort antal malmanledningar och flera större fyndigheter av järn, koppar. uran m. m.. inom urbergsterrängen väster tull söder om Kiruna berörs av gränsdragningen i öster för detta stora fjällområde. Flera av malmerna är redan undersökta (Pattek, Tjärrojåkka. Ekströmsberg) och har sådan omfattning att de pätagligt kan paverka EKAB:s malmbas och fråmför allt utgöra underlag för en ditferentiering av malmhanteringen.

Förteckning över gällande gruvrättigheter den 15 juli 1976 inom Kebnekaise obrutna fjällomräde Områdes- Utfärdad Ägare Mineral Areal beteckning hä Inmumningar: Ö Kakats 2—7 74-06-04 Staten Järnmalm 75

Staggotjäkka 1 -—26 74-08-02 ” ” 26

Tjärrojåkka +. 37—45 71-10-25 Staten Svuvelkis 126 ” 46-151 73-04-02 ” Kopparmalm 1331

Prop. 1977/78: 31 'n [EE

Utmual: Valfojokks malmfält 02-07-16-26 Unna Alakats - Kopparmialm 15 (4 st. utmaäl AB. Stockholm Sjangeli malmfält 1889/1902 ” ” 69 (20 st. utmäl) Svangeraive. Alberta AU-08-23 Ing. Per Blymalm IS

Skarped,

Örebro Ruopsokjaure malm- 02-07-16-26 Unna Alakaäts -Kopparmalm 2 fält (3 st. utmäl) AB, Stockholm Unna Alakats malm- 02-07-16-26 ” 52 fält (13 st. utmäl) Pattovare I. 3 S1-08-21-24 Rederiaktie- Järnmalm 22

bolaget Nord-

stjernan,

Stockholm

7 66-07-13 ” 16

2A, 10. 20 73-08-31 Staten 43 Ekströmsbergs malmfält 1902/1903 ” 63 (16 st.”utmåäl) Harrejaure 1.2.3, 4. 51-08-21 -24 Rederiaktie- 22 8. ll bolaget Nord-

stjernan.

Stockholm Renhagengruvan 21. 52-08-19 Staten 48 Tjäorika 3, 4 51-08-21-24 Rederiaktie- 16

bolaget Nord-

stjernan.

Stockholm Järta 2,3 02-07-30 Staten Blyglansm.m. 8 Akkavare malmfält 1916/1918 Bergverks AB, Järnmalm 143 (36 st. utmäll Freja Melkogruvan I..2. 9—13, 60-09-15 AB Statsgru- = Järn- och 219 24—26, 76-79 vor. Haksberg titanmalm Starsgruvefält: Nakerivaara statsgruvefaält Ekströmsbergs statsgruvefält Ansökningar om iamubmningar och koncessioner: Rappe nr I 75-03-19 LKAB Kopparkis 1941 Riekko nr I 75-08-02 Staten Svavelkis 192

Turism och friluftsliv

Den norra delen av Kebnekaiscomrädet ingår i det primära rekreationsområdet Abisko-Kebnekaiseområdet. Området. med undantag för Sjauna

djurskyddsområde. är väl utbyggt med leder och turiststugor. Särskilt

Kebnekaisefjällen och området norr därom är relativt väl ullrättalagt för

friluftsliv och tillgängligt även för andra än mycket erfarna tfjällvandrare.

Inom området finns utöver Kungsleden sammanlagt 33 ledsträckor, varav sju är avsedda för vinterbruk. De sträckor som är mest frekventerade är

sträckorna Abisko, Kebnekaise och Nikkaluokta.

Inga fastställda skoterleder har redovisats för området. men mellan Nik-

kaluokta och Kebnekaise turiststation förekommer livlig skotertrafik.

Inom området finns ca 730 bäddplatser fördelade på ca 30 olika övernatt-

Prop. 1977/78: 31 53

ningsstillen. Större turistanläggningar finns på tio platser bl. a. Kebnekaise. Alesjaure, Vistas, Sitasjuure och Ritsem. vilka svarar för huvudparten av bäddplatserna. Viktiga utgångspunkter för fjällvandring är Nikkaluokta (80 bäddar). Abisko (238 bäddar). Riksgränsen (220 bäddar) och Vietas (40 bäddar). Av dessa ligger endast Vietas inom det obrutna fjällområdet.

Vid Tjuonajäkk och Tjirtjam finns fiskeläger med tillsammans 40 bäd-

dar. Vid Tjuonajäkk planeras en utbyggnad med 80 bäddar. I övrigt finns

ca 180 bäddplatser fördelade på fjällstugor inom området.

Utbyggnader av bl. a. fjällstugor med 20 bäddar vardera planeras vid Ravetjäkka. Rautas . Luotekjaure. Abiskojaure, Alesjaure, Kaitumjaure. Teusajaure. Alesätno. Mårman. Kaskasavagge. Stuokärpel. Unna Alakats

och Hukejaure. Vid Singi skall en proviantförsäljningsstuga uppföras. Vid

Kebnekaise fjällstation planeras utbyggnader med 48 bäddar i självhushåll.

en annexbyggnaud med 80 bäddar samt ett reningsverk. Längs vandringsle-

derna Abiskojaure—-Alesjaure och Alesjaure —Sälka planeras fjällstugor med 20 bäddar vid vardera ledsträckan. Vid Ladtjojaure planeras en stugby med 40 bäddar.

Beroende på den framtida utformningen av området i turistiskt avseen-

de. bl.a. vad gäller tillkommande vägar, finns planer på nya turistanläggningar vid Ritsemjokk och Vietas.

Rennäring

Samebyarna Rautasvuoma, ILaevas, Norrkaitum. Mellanbyn och Sörkaitum berörs av Kebnekaise obrutna fjällområde. Renen har kalvnings-

land i terrängen mellan sjöarna Torneträsk och Paittasjärvi. mellan 1adtjovagge och Kattumsjöarna samt mellan Kaitumsjöarna— Kaitumälven och sjön Satisjaure i söder. Kalvningsland finns även vid Ritsemjokk (utmed

stranden av Akkajaure) samt i terrängen norr om Ritsemjokk.

SA11.2 Remissyttrandena

Länsstyrelsen i Norrbottens län och de av Ritsemvägen berörda kommunerna anser att vägzonen samt dess förlängning in mot Norge inte skall ingå i det obrutna fjällområdet. eftersom där redan finns tung exploatering med både väg- och vattenkraftanläggningar. Såväl länsstyrelsen som statens vägverk anser att den föreslagna avgränsningen strider mot de grundläggande principerna för avgränsning av ett obrutet fjällområde. Av mot-

svarande skäl anser länsstyrelsen att sträckan Nikkaluokta—-Ladtjovagge—- Kebnekaise inte bör ingå i det obrutna området.

SNF och Sveriges fältbiologiska ungdomsförening framhäller med skärpå att den befintliga vägen mellan Vietas och Sitasjaure under inga omstän-

digheter får öppnas för allmänheten. De motsätter sig också bestämt den

planerade kraftledningen mellan Ritsem och Skjomen.

I fråga om tillkomsten av den s.k. Vägen västerut framhäller Frilufts-

främjandet att man maste visa största aterhällsamhet mot sådana vägproekt. medan Norcbottendistriktet av Friluftsfrämjandet menar, atl vägen

bör kunna få dras på det sätt som har planerats. Norrbottendistriktet motiverar sma synpunkter med att det i turistintressanta delar av fällbygden

kan uppstå ett starkt slitage kring vägsluten. vilket har skett inom t. ex. Akkaområdet. En genomfartsled skulle sprida besökarna och därigenom minska olägenheterna, menar Norrbottendistriktet.

5.12 Muddus

(Se karta sid. 55)

Muddus obrutna område omfattar ca 360 km? inom Norrbottens län (Gällivare och Jokkmokks kommuner). Gränserna för området sammanfaller med gränserna för Muddus nationalpark. Området ligger i låglandet och är bevuxet med barrskog. Det karaktäriseras av en mosaik av sjöar. skogsoch myrmarker.

SADE Nuvarande och framtida utnyttjande

Muddusområdet är sannolikt det minst exploaterade av de föreslagna 14 obruna fjällområdena. Några redovisade exploateringsintressen finns heller inte för detta område. Det är dock i viss mån utbyggt med leder och

övernattningsstugor. Vandringsleder finns bl.a. till Urtimjaure och Sarka-

vare. Vid Muddusfallet och Muddusluobbal finns övernattningsstugor och tältplatser. |

Området berör Sirkas och Sörkattum fjällsamebyar samt skogssamebyn Gällivare.

Prop. 1977/78: 31

Gräns för obrutet fjältomrade Vväglöst emrade i Ncrue Skogsodlingsgräns Barrskogsgräns Inmutning Statsgruvefaält

Utmal

Gruva I drift Undersökningskoncession Planerad väg Befintligt regleringsmagasin Föreslaget regleringsmagasin Befintlig kraftstation Föreslagen kraftstation Tillbyggnad av kraftverk

AN

| N N | ax

”NTrällfogsadee - SIA

= a jer

Prop. 1977/78: 31 An >

5,13 Rästo—-Tsäktso (Se karta sid. 61)

Räåsto—-Tsåktso obrutna fjällområde omfattar ca 6620 km? inom Norr-

boltens län (Kiruna kommun). Vadvetjäkka nationalpark ingår i omrädet.

På den norska sidan finns ett motsvarande obrutet omrade i vilket natio-

nalparken Övre Dividalen ingar. En stor del av Råsto—Tsaktsoområdet

upptas av Esro raketskjutfält.

$SA3A Nuvarande och framtida utnyttjande Bebyggelse

Inom området finns sammanlagt ett 40-tal byggnader eller gårdsbildningar. De flesta utgör bebyggelse för friudsändamäl. främst jakt- och fiskestugor samt övernattningsstugor längs vandringslederna. I byggnadsbestån-

det ingår sex samevisten för ca 30 hushåll.

Vägar

Strax söder om området går den planerade vägsträckningen Kiruna—Narvik. Vägen löper i stort parallellt med malmbanan.

Olika vägsträckningar har diskuterats för att sammanbinda bosättningen

kring Laimoviken med Kirunaområdet. I dag finns väg mellan Laimoviken och Korttolahti/Tjälme utan anslutning till övrigt vägnät. En fortsättning

av vägen från Kurravaara upp till Laimoviken har diskuterats. Som utgangspunkt för denna vägsträcka har också Jukkasjärvi nämnts. En östlig

sträckning av denna väg skulle inskränka det föreslagna obrutna området.

Man har även diskuterat en anslutande väg frän den beslutade Kiruna— Narvikvägen. En sädan västlig sträckning skulle kunna gå utanför den nu föreslagna gränsen för det obrutna fjällomrädet.

Vägverket har framfört behov av enkla utfartsvägar från fjällägenheternå längs den nybyggda vägen väster om Könkämä älv samt vägförbindelser till grustäkter längs Kummavuopivägen.

Vättenkruft

Råsto—Tsåktso saknar helt reglerade vattendrag. Inom området finns

heller inga planerade vattenkraftprojekt.

Skogsbruk

Hela Råsto-Tsåktso-området ligger ovanför skogsodlingsgränsen. Med

undantag för ett avsnitt i områdets sydöstra del ligger det också ovan barrskogsgränsen. I det sydöstra avsnittet finns områden av visst intresse för skogsbruket. I stort sett all produktiv skogsmark inom området tillhör staten. I dalgången söder om Liedakka finns emellertid ett skogsområde om

ca I 000 ha i privat ägo.

Prop. 1977/78: 31 57

Mineralbrytning

De senaste årens prospektering inom området har resulterat i ett stort

antal intressanta fyndigheter. främst av koppar. vilka från söder sträcker sig in I det obrutna fjällområdet. Utmalen Tjavelk (järnmalm) och Raggisvaara (koppar) ligger inom området. medan utmålen Luovinjunnanen och

Tjärro järnmalm) når delvis innanför.

Förteckning över gällande gruvrättigheter den 15 juli 1976 inom Råsto—- Tsäktso obrutna fjällområde

Områdes- Utfärdad Ägare Mineral Areal

beteckning ha

Inmutningar: Aggojaure 1—24 75-06-11 Staten Molybden 302

Vittangivaara nr I 75-09-22 LKAB Järnmalm 1 840

Tjavelk 3-6. 9--10 73-12-28 Staten ” 75 Tjälme 1—12 74-06-20 Boliden AB Kopparmalm 151

Stalojaure 1—-44 74-05-22 ” - 553 Komplex av inmutningar bestående av: Alep Vuolusjaure 1 75-10-13 LKAB - 1509 ” 2 76-06-22 ” ” 628 Päkketanjaure — 135, 75-11-06 ” ” 846 ” 136. 137 :

138 76-05-21 - ” 2693 1—-134 75-08-08 - Järnmalm 1683

Takkovare I 75-09-03 ” ” 470 ” 23 75-11-10 ” Kopparmalm 878 Pitkäjärvi 101 76-02-18 Boliden AB ” 1650

Utmäl: Luovinjunnanen 3, 4 60-10-18 Rederiaktie- Järnmalm 61

bolaget Nord-

stjernan.

Stockholm

Raggisvaara malmfält 02-08-06-09 Staten Kopparmalm 8 (2 st. utmäål) Tjärro 2,9, 22.25, 112 59-10-09 Rederiaktic- Järnmalm 79

bolaget Nord-

stjernan,.

Stockholm Tjavelk 8 73-08-29 Staten Järnmalm IS Ansökningar om inmutningar och koncessioner: Tuossujaure nr 103 75-03-01 Boliden AB Kopparmalm 377 Vittanpivaara nr 3 76-04-13 LKAB Svavelkis 141 Vittangivaara nr 2 75-09-06 ” ” 125 Tjålme nr 101 75-09-06 Boliden AB Kopparmalm 377 Tjälme nr 102 76-01-31 ” 578

Nalmuinen nr I, 2 76-01-23 LKAB - 288

Takkovare nr 4 75-05-17 ” Svavelkis 289

Alep Parre nr I 75-03-19 - Kopparkis — 2198 Vittangijoki nr I 75-03-19 ” ” 1260

Takkojärvi nr I 75-03-19 ” ” 153

Prop. 1977/78: 31 58

Turism och friluftsliv

Omradet är utbyggt för turism endast i sin västra del. Utbyggnaderna är

begränsade. Elva ledsträckor finns inom området. Det finns sammanlagt

åtta Övernattningsställen tca 150 bäddar) varav tre tillhör fritidsfiskean-

läggningarna Rästojaure. Sinatjaure och Kamasjaure. De tre anläggningar-

na utgör landningsplatser för flyg.

Vid Råstojaure planeras en utbyggnad av fritidsfiskeanläggningarna med 80 bäddar. Vid befintliga anläggningar med fjällstugor beräknas en utbyggnad med tre å fyra stugor.

Rennäring

Rennäringen inom området är främst knuten till samebyarna Könkämä. Lainiovuoma. Saarivuoma och Talma. Tre områden för norsk renskötsel ingår. Kalvningsland har redovisats mellan Torneträsk och norska gränsen

samt inom hela den nordvästra delen av omrädet.

Övrigt

En stor del av Råsto—Tsåktsoområdet upptas av Esro raketskjutfält,

bl.a. finns ett antal skyddsbunkrar utplacerade i terrängen.

5.13.2 Remissyttrandena

Domänverket föreslår att gränsen i sydvästra hörnet mellan Scvujärvi och Nummavaara justeras med hänsyn till skogsbruket i området. Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län avser att konsekvenserna för Vittangi skifteslag samt Soppero bys utskifte i samma del av området närmare bör studeras innan en slutgilug gränsdragning sker.

SGU anser att de slutgiltiga gränsdragningarna i söder med hänsyn till gruvintressena måste föregås av detaljerade överläggningar med berörda intressenter.

Lantbruksnämnden i Norrbottens län anser att vissa gränsjusteringar

bör göras sa att planerade, för renskötseln mycket angelägna vägar får byggas. Det gäller dels till Nälkeåive vid Könkämä älv, och dels till Laimoviken på norra sidan av Torneträsk inom Talma sameby. SNF och Sveriges fältbiologiska ungdomsförening motsätter sig att den senare vägen

kommer till stånd. Den skulle, anser föreningarna, öppna området för bil-

buren turism. Länsstyrelsen i Norrbottens län vidhåller sitt tidigare avgränsningsför-

slag, vilket innebär vissa justeringar i norr längs Könkämä älv samt öster

och väster om Torneträsk.

Prop. 1977/78: 31

5.14 Pessinki

(Se karta sid. 61)

Pessinki obrutna fjällområde omfattar ca 1070 km? inom Norrbottens län (Kiruna kommun). Det är ett utpräglat barrskogsområde (fjälltaiga) med fjällbjörkskog på högre nivåer.

SA14A1 Nuvarande och framtida utnyttjande

Bebyggelse

Den enda form av bebyggelse som finns inom området är sådan som an-

vänds av rennäringens utövare. Den omfattar endast ett par samevisten.

Vägar

Inga vägar finns eller är planerade inom området.

Vattenkraft

Valtendragen inom området är helt ocxploaterade. Inga utbyggnadsprojekt för vattenkraft finns redovisade.

Skogsbruk

I områdets nordöstra del finns två terrängavsnitt belägna nedanför skogsodlingsgränsen. Arealen uppgär till ca 600 ha och ägs av staten. Ovan skogsodlingsgränsen äger staten ca 1900 ha skogsmark. Sammanlagt ca 1600 ha skogsmark i privat ägo ingår i området.

Mineralbrytning

Områdets nordvästra del ligger inom Kiruna— Kaunisvaara malmprovins.

Förteckning över gällande gruvrättigheter den 15 juli 1976 inom Pessinki obrutna fjällområde Områdes- Utfärdad Ägare Mincral Areal beteckning ha Inmutningar: Härkävaara 1—6 73-12-28 Staten Svavelkis 75 Urmål: Paljasjärvigruvan 75, 79, 82, 64-09-17 Rederiaktie- = Järnmalm 103 86. 94, 98, 102 bolaget Nord-

stjernan.

Stockholm Ansökan om inmutning: Kultamavaara or I 76-05-13 Agne och Kopparmalm = 150

Bengt Söder-

ström Kiruna/

Lannavaara Outavaara nr I 76-01-23 LKAB ” 1250

Prop. 1977/78: 31 60

Turism och friluftsliv

Pessinkiområdet saknar helt utbyggnader för turism. Inga planerade ny-

anläggningar finns redovisade.

Rennäring

Området berör fjällsamebyarna Könkämä och Lainiovuoma samt skogssamebyn Vittangi. Området ligger ovan odlingsgränsen.

5.14.2 Remissyttrandena

Domänverket anser att gränsjusteringar bör vidtas så att bl. a. ca 600 ha skogsmark nedanför skogsodlingsgränsen på kronoöverloppsmarken Nulanki kommer utanför det obrutna fjällområdet. Skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att gränsdragningarna i områdets östra del bör ägnas särskild uppmärksamhet. Skogsvårdsstyrelsen framhåller vidare att

skogsbruket inom Pessinkiområdet trots de till synes marginella virkes-

kvantiteterna. är avgörande för sysselsättningen i skogen samt för den lokala förädlingsindustrin. Länsstyrelsen it Norrbottens län framför liknande synpunkter.

Prop. 1977/78: 31 61

Gräns för obrutet fjällområde Väglöst cemrade i Norge Skogsodlingsgräns Barrskogsgräns Inmutning Statsgruvefält

Utmal

Gruva i drift Undersökningskoncession Planerad väg Befintligt regleringsmagasin Föreslaget regleringsmagasin Befintlig kraftstation Föreslagen kraftstation Tillbyggnad av kraftverk

AA

NN I ön Lititag,, Nu Er nad 6 je

ÄN a

SSC ÅKEKBNEKANS få Å

Ny fn S de ne

Prop. 1977/78: 31 62

6¶Lagstiftning varigenom markanvändningen i de obrutna fjällområdena i huvudsak styrs eller kan styras

Markanvändningen i de obrutna fjällområdena regleras eller kan regleras med stöd av ett flertal författningar. Av störst betydelse är byggnadslagstiftningen. naturvärdslagstiftningen. skogsvårdslagstiftningen, rennäringslagstiftningen. koncessionslagstiftning av olika slag samt lagstiftningen angående terrängkörning med motorfordon. Den koncessionslagstiftning som främst är aktuell är vattenlagen (1918:523, ändrad senast 1976: 998). miljöskyddslagen (1969: 387. omtryckt 1972: 782. ändrad senast 1975: 727), gruvlagen (1974: 342, ändrad senast 1975: 746). lagen (1974: 890) om vissa mineralfyndigheter (ändrad 1975: 748), väglagen (1971:948, ändrad senast 1975: 658) och lagen (1902:71 s. I) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar tändrad senast 1976: 239).

6.1 Byggnadslagen

Byggnadslagen (1947: 385. omtryckt 1972: 775. ändrad senast 1977: 338)

innehåller bestämmelser om fysisk planering och byggande. Särskilda regler gäller i vissa avseenden för tätbebyggelse resp. glesbebyggelse. Med tätbebyggelse avses enligt lagen (6 §) sådan samlad bebyggelse som nödvändiggör eller kan väntas nödvändiggöra särskilda anordningar för tillgodoscende av gemensamma behov. Annan bebyggelse kallas glesbebyggelse.

Närmare föreskrifter om byggande och lov tll byggande samt rörande tillämpningen i övrigt av byggnadslagen har meddelats i byggnadsstadgan (1959:612, omtryckt 1972: 776, ändrad senast 1977: 339).

Genom byggnadslagen har det allmänna befogenhet att bestämma var bebyggelse får uppkomma. Denna princip kommer till uttryck i 5 § andra stycket. där det som en förutsättning för att mark skall få användas för bebyggelse föreskrivs att marken skall ha prövats från allmän synpunkt lämpad för ändamälet. Prövning skall ske vid planläggning enligt byggnadslagen. När det gäller glesbebyggelse och tätbebyggelse av mindre omfattning får prövningen även ske i samband med prövning av ansökan om byggnadslov.

Den översiktliga planeringen enligt byggnadslagen sker genom gencralplan eller regionplan. I generalplan anges grunddragen för marks använd-

ning inom kommun (2 §). Regionplan upprättas för att samordna flera kom-

muners planläggning (3 §). Den närmare regleringen av bebyggelsen sker genom detaljplan. dvs. stadsplan eller byggnadsplan. Byggnadsverksamhet inom område som inte ingår i detaljplan regleras genom utomplansbestäm-

melser (2 §).

Begränsningarna i byggnadslagen av rätten att använda mark för bebyggelse medför i princip inte någon rätt till ersättning för markägaren.

Prop. 1977/78: 31 03

Bvggnadslagen innehåller också bestämmelser om bl. a. lokalisering av

vissa industrier. Fnligt 136 a § första stycket gäller sålunda att tillkomsten

och lokaliseringen av industriell eller liknande verksamhet. som är av vä-

sentlig betydelse för hushållningen med energi, med träfiberråvara eller med landets samlade mark- och vattentillgångar, skall prövas av regeringen. I paragrafen uppräknas ett antal verksamheter som skall prövas i den män regeringen inte medger undantag från prövningsskyldigheten. Regeringen ges I paragrafen också möjlighet att i varje särskilt fall besluta att nyanläggning eller utvidgning av sådan verksamhet som avses i paragrafens första stycke skall tillståndsprövas av regeringen. Tillstånd enligt 136 a § får meddelas endast om det har tillstyrkts av berörd kommun. Tillstånd kan förenas med villkor, bl. a. för tillgodoseende av allmänna intres- Sen.

6.2¶Naturvårdslagen

De regler i naturvårdslagen (1964: 822. omtryckt 1975:1025. ändrad senast 1975:196) som är av särskild betydelse i detta sammanhang är de som

rör nationalparker (4-6 SY), naturreservat (7—-12 SH. naturvårdsområde

(19 §) och anmälan för samråd beträffande särskilda slag av arbetsföretag (20.

I syfte att bevara större sammanhängande område av viss fandskapstyp I

tillhör staten avsättas ull narionalpark (4 8). Can riksdagens ullstånd får inte mark eller vallen inom en nationalpark användas på ett sätt som strider mot dess ändamal. Regeringen förordnar om vården och förvaltningen av nationalparker. Regeringen. eller myndighet som regeringen bestäm-

mer, kan för varje särskild nationalpark meddela sådana föreskrifter be-

trätfande rätt att färdas över nationalparken eller att annars vistas där samt angående ordningen I övrigt inom området, som är erforderliga för att trygga ändamålet med nationalparken (5 §). Enligt 6 § medför föreskrifter för nationalpark inte inskränkning i redan uppkommen särskild rätt eller i visså sådana rättigheter som ullkommer samerna enligt rennäringslagen

(1971:437, ändrad senast 1974: 349).

Nägra ersättningsbestämmelser som hänför sig till reglerna om national-

park finns inte i naturvärdslagen. Enligt 2 kap. 9 § expropriationslagen

(1972:719. ändrad senast 1976:46) kan expropriation ske för att bevara

område som nationalpark.

Område. som bör särskilt skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet eller därför att området är av väsentlig betydelse för allmänhetens friluftsliv, kan länsstyrelsen enligt 7 § naturvårdslagen förklara som natur-

reservat. Detta gäller oberoende av om marken ägs av enskild etter tillhör staten. Expropriation kan ske för att bevara område som naturreservat (2

kap. 9 § expropriationslagen).

Prop. 1977/78: 31 64

I beslut om bildande av naturreservat skall enligt 8 § naturvårdslagen bl. a. föreskrivas de inskränkningar i rätt att förfoga över fastighet som är nödvändiga för att trygga ändamålet med reservatet. Som exempel på sädana föreskrifter anges i paragrafen förbud mot bebyggelse, uppförande av stängsel. täktverksamhet. uppodling. dikning. plantering, avverkning, jakt, fiske och användning av bekämpningsmedel. Även efter det att natur-

reservat har bildats kan länsstyrelsen meddela de ytterligare föreskrifter

som kan erfordras för att bevara reservatet.

För att ändamålet med naturreservatet skall tillgodoses kan länsstyrel-

sen enligt 9 § förplikta markägare att tåla visst intrång, nämligen att vägar.

parkeringsplatser, vandringsleder, raststugor, tältplatser, badplatser. sanitära inrättningar eller liknande anordningar anläggs inom området eller att där företas gallring, röjning, slåtter. plantering, avspärrning eller dylik åtgärd eller att allmänheten bereds tillträde till mark inom området där den annars inte skulle färdas fritt.

Enligt 10 § kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om vad allmänheten har att iaktta inom naturreservatet. Med stöd av detta bemyndigande har regeringen genom 10 § natur-

värdsförordningen (1976: 484. ändrad senast 1977: 63) föreskrivit att läns-

styrelsen efter samråd med statens naturvärdverk meddelar sådana föreskrifter.

När fråga har uppkommit om bildande av naturreservat eller om medde-

lande av kompletterande föreskrifter för naturreservat, kan länsstyrelsen

enligt 11 § naturvårdslagen för viss tid. högst tre år, meddela förbud mot att utan länsstyrelsens tillstånd vidta sådana åtgärder beträffande det berörda området som strider mot syftet med de ifrägasatta reservatsföreskrifterna. |

Enligt 12 § får i särskilda fall medges undantag från meddelade reservatstföreskrifter. Om synnerliga skäl föreligger får beslut enligt 7—10 §§ också upphävas.

Bestämmelser om ersättning av staten med anledning av föreskrifter en-

ligt 8 eller 9 8 och förbud enligt 11 § finns i 25—26 §§. Enligt 27 § föreligger för visst fall även rätt att få fastighet inlöst med anledning av föreskrifter

enligt 8 eller 9 8.

Område, inom vilket särskilda åtgärder behövs för att skydda eller vårda naturmiljön men som med hänsyn till den begränsade omfattningen av åtgärderna eller andra omständigheter inte lämpligen bör avsättas till natur-

reservat, kan enligt 19 % av länsstyrelsen förklaras som naturvårdsområde.

Om åtgärd som bör vidtas är så ingripande att pågäende markanvändning avsevärt försvåras, skall området dock avsättas till naturreservat. I

beslut om bildande av naturvårdsområde skall bl.a. föreskrivas de inskränkningar i nyttjandet av fastighet som behövs för att trygga ändamålet

med beslutet. Sädana föreskrifter exemplifieras i paragrafen med förbud mot eller föreskrifter i fråga om byggnad. upplag. schaktning, plantering

Prop. 1977/78: 31 6 'n

och avverkning samt skyldighet för ägaren att tåla att röjning, plantering eller unnan liknande åtgärd utförs på hans mark. Föreskrift kan innefatta förbud att vidta viss åtgärd utan länsstyrelsens tillständ. BE a. reglerna i 10-12 §§ om naturreserval äger motsvarande tillämpning i fråga om naturvårdsområde. Bestämmelserna om naturvärdsområde skall inte avse bebyggelse inom område som ingår I fastställd generalplan, stadsplan eler

byggnadsplan.

Om ett arbetsföretag kan komma att väsentligt ändra naturmiljön. skall

enligt 20 § samråd ske med länsstyrelsen innan företaget utförs. Regering-

en eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva att inom lan-

det eller del därav anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskil-

da slag av arbetstöretag. I de fall samrådsreglerna är tillämpliga får länsstyrelsen förelägga företagaren att vidta de åtgärder som bedöms erforderliga för att begränsa eller motverka skador på naturmiljön. Från reglerna om

samråd är undantagna bl. a. företag som omfattas av tillstandstvång enligt

reglerna för naturvårdsområde, bebyggelse inom område som ingår i fastställd generalplan. stadsplan eller byggnadsplan och företag vartill tillstånd

lämnas enligt vattenlagen eller miljöskyddslagen.

Regeringen har I naturvärdsförordningen utfärdat vissa föreskrifter om

samråd. Enligt 23 § skall silunda den som ämnar företa markberedning ge-

nom hyggesplöjning snarast möjligt och senast en månad i förväg anmäla det till länsstyrelsen för samråd. Beträffande avverkning och hyggesplöjning kan anmälan ersättas av underrättelse enligt gällande bestämmelser till skogsvårdsstyrelsen eller stiftsnämnden om avverkning. Underrättel-

sen skall då i förekommande fall innehålla upplysning om att hyggesplöjning avses ske efter avverkningen.

6.3 Skogsvårdslagen

Enligt skogsvårdslagen (1948:237, ändrad senast 1977: 352) får s.k. utvecklingsbar skog inte utan tillstånd av skogsvårdsstyrelsen avverkas på

annat sätt än genom gallring som är ändamålsenlig för skogens utveckling

(6 §). Skog som inte är utvecklingsbar får inte utan tillstånd avverkas sä att större rubbningar uppkommer i avkastningens jämnhet eller så att skogens återväxt avsevärt försvåras (7 §). Ägare till skogsmark är skyldig att enligt bestämmelser som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogsvårdsstyrelsen om avverkning som skall äga

rum på hans mark. I kungörelsen (1974:1029) om anmälan av skogsavverkning har förordnats att skogsstyrelsen efter samräd med statens naturvärdsverk meddelar bestämmelser om anmälan av skogsavverkning. F.n. gäller bl. a. att anmälan skall ske till skogsvårdsstyrelsen innan slutavverkning som omfattar mer än 0.5 hektar får vidtas. I 4 § kungörelsen om an-

mälan av skogsavverkning föreskrivs att skogsvårdsstyrelsen skall sända avskrift till länsstyrelsen av anmälan om skogsavverkning om det i anmäl-

5 Riksdagen 19771/78.1 saml. Nr 31

Prop. 1977/78: 31 66

ningen upplysts att hyggesplöjning uvses ske efter avverkningen. Skopsvårdsstyrelsen skall enligt paragrafen också sända avskrift ull länsstyrelsen av avverkningsanmälan som rör avverkning inom område som länsstyrelsen anger.

Om det vid avverkning inte har lämnats kvar skog av sådan täthet och beskaffenhet att den kan anses nöjaktig. skall sådana åtgärder vidtas som behövs för att nöjaktig återväxt inom skälig ud kommer att finnas på det avverkade området (14 5).

[ 25—28 8 skopsvårdslagen finns särskilda bestämmelser bl.a. om svärföryngrade skogar. Regeringen får förordna att de särskilda reglerna skall gälla inom områden där det måste befaras att olämplig avverkning av befintlig skog i allmänhet skulle omöjliggöra eller avsevärt försvåra återväxten (258). En avsevärd areal av skogen i Norrlands inland omfattas av sädant förordnande. För svårföryngrad skog gäller bl; a. att avverkning för annat ändamäl än husbehov inte får ske utan tillstånd av skogsvårdsstyrelsen (26 5). Tillstånd skall innehålla föreskrift om vilka åtgärder som fordras för att tillkodose kravet enligt 14 § på nöjaktig återväxt (28 8). I tillstånd kan föreskrivas bl. a. hur avverkning får ske (27 §).

6.4 Rennäringslagen

Enligt rennäringslagen (1971: 437, ändrad senast 1977:698) har den som är av samisk härkomst rätt att begagna mark och vatten inom vissa områden till underhåll för sig och sina renar (renskötselrätv). om hans far eller mor eller någon av hans far- eller morföräldrar har haft renskötsel som stadigvarande yrke (1 5). Renskötsel får bedrivas hela året i Norrbottens och Västerbottens läns läappmarker dels ovanför odlingsgränsen. dels nedanför denna gräns på mark som tillhör staten och renbetestand där skogsrenskötsel av ålder bedrivs under våren. sommaren etter hösten. Renskötsel får också bedrivas hela aret på renbetestjällen i Jämtlands län och inom de områden 1 Jämtlands och Kopparbergs län som särskilt har upplatits till renbete. Under tiden den I oktober — den 30 april får renskötsel bedrivas i övriga delar av läppmarkerna nedanför odlingsgränsen och inom sådana trakter utanför läappmarkerna och renbetesfljällen där renskötsel av alder

bedrivs vissa tider av året (3 5).

Den mark som får användas för renskötsel hela året fördelas mellan samebyar I särskilda byområden. I byområde kan också ingå sådan mark som får användas för renskötsel endast under tiden den töoktober—den 30 april (6 5). En samebys betesområde omfattar byområdet och övriga områden som samebyn begagnar för renskötsel (8 §).

Närmare bestämmelser om renskötselrättens utövande finns 1 15-25 §§. Enligt bestämmelserna 1 15 8 är det samebyn som för medlemmarnas gemensamma behov får begagna byns betesomrade för renbete. I 16 § reglefas frågor om rätt att för renskötselns behov utföra vissa anläggningar och

Prop. 1977/78: 31 67

uppföra byggnader inom byns betesområde. Bland bestämmelserna om renskötselns utövande finns också regler om bl.a. rätt att avverka skog. rätt att flytta byns renar och rätt till jakt och fiske.

Som en allmän regel för utövunde av renskötsel gäller att skälig hänsyn skall tas till andra intressen (65 §).

Regeringen kan förordna om upphävande av renskötselrätten för visst markområde när området behövs för sådant ändamål som utgör expropriatonsgrund enligt 2 kap. expropriationslagen (1972:719. ändrad senast 1976: 46) eller för annat ändamål av väsentlig betydelse från allmän synpunkt (26 5).

Inom område där renskötsel enligt 3 § får bedrivas hela året får den som

äger eller brukar mark där renskötsel bedrivs inte ändra användningen av

marken på sådant sätt som medför avsevärd olägenhet för renskötseln. Re-

geln utgör dock inte hinder mot att mark används i enlighet med fastställd

stadsplan eller byggnadsplan eller för företag vars tillätlighet skall prövas i

särskild ordning.

6.5 Vattenlagen

Vattenlagen innehåller i 2 kap. bestämmelser om byggande i vatten och om grundvattentäkt och i 3 kap. bestämmelser om vattenreglering. Byggan-

de av valtenkraftstation är hänförligt till byggande i vatten. De viktigaste tillatlighetsreglerna för byggande I vatten finns i 2 kap. 21.3. I och 12 §§.

För byggande i vatten erfordras alltid förhandstillstånd av vattendomstol

ström. å eller större bäck. FTillstand av vattendomstol fordras också för annat byggande i älv. ström. å eller större bäck. om därigenom märkbar inverkan kan ske på vattenståndet eller vattnets lopp och det inte är uppenbart att varken allmän eller enskild rätt förnärmas genom byggnaden. Även i andra fall krävs förhandstillstånd av vattendomstol för byggande i vatten om det föreligger sannolika skäl att allmän eller enskild rätt förnärmas. Även vattenreglering kräver på motsvarande sätt förprövning enligt vattenlagen.

I 4 kap. finns bestämmelser om särskilda villkor beträffande större företag enligt 2 och 3 kap. Bestämmelser om prövningsrätt för regeringen finns

i 4 kap. 17-20 §§. Enligt 17 § har regeringen befogenhet att pröva företag

enligt 2 eller 3 kap. som är av betvdande omfattning eller ingripande beskaffenhet. Regeringen kan dels förordna om obligatorisk underställning

beträffande vissa slag av företag, dels genom särskilt beslut förbehålla sig

prövningen av visst företag. I I $ vattenrättskungörelsen (1971: 789) har

meddelats bestämmelser om obligatorisk underställning av bl.a. vatten-

kraftanläggning, vattenreglering och vattenbortledning av viss angiven

omfattning.

Enligt 4 kap. 18 § kan regeringen vägra tillstånd om hinder mot företaget

Prop. 1977/78: 31 68

möter från allmänna planeringssynpunkter eller på grund av tillatlighetsbestämmelserna i 2 kap. Någon ersättning av allmänna medel utgår inte till den som vägras ullstånd ull byggande i vatten etter annat företag enligt vatwenlagen.

6.6¶Miljöskyddslagen

Miljöskyddslagen innehåller bestimmelser tull skydd mot vattenföroreningar, luftföroreningar. buller och andra störningar. som uppkommer genom användning av mark, byggnad eller anläggning. Atgärd eller verksamhet som faller inom lagens ullämpningsområde kallas miljöfarlig verksamhet. Utöver bestämmelserna i miljöskyddslagen om miljöfarlig verksamhet

gäller vad som föreskrivs i hälsovårds-. byggnads- och naturvardslagstift-

ningen eller t annan lagsufining (2 5).

För miljöfarlig verksamhet skall väljas sädan plats att ändamålet kan

vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad (4 §). Det

aligger den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet att vidta de skyddsåtgärder, täla den begränsning av verksamheten och iaktta de törsiktughetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet (5 § första stycket). Om miljöfarlig verksamhet kan befaras föranleda olägenhet av väsentlig betydelse även om skäliga försiktighetsmätt lakttas, får verksamheten utövas endast om särskilda skäl förelig-

ger (6 § första stycket).

Om befarad olägenhet innebär att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller att liknande allmänt intresse skadas avsevärt, får verksamheten inte utövas. I dessa fall kan dock regeringen lämna tillstånd till verksamheten om den är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt (6 § andra stycket). De nu angivna reglerna om hinder mot utövande av verksamhet gäller inte verksamhet. vars tillkomst eller lokalisering har prövats enligt 136 a & byggnadslagen (6 § tredje stycket).

Den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet kan söka tillstånd till verksamheten hos koncessionsnämnden för miljöskydd (9 8). Regeringen har med stöd av bemyndigande i miljöskyddslagen givit föreskrifter om skyldighet att söka tillstånd för ett stort antal verksamheter av olika slag. I 2 § miljöskyddskungörelsen (1969:388. 2 § ändrad senast 1976: 330) finns en uppräkning av olika slag av fabriker och andra inrättningar som in-

te fär anläggas utan tillstånd. däribland gruva eller anrikningsverk. Från tillståndsplikt kan naturvårdsverket eller i vissa fall länsstyrelsen medge

undantag.

Om koncessionsnämnden vid prövning av ansökan om tillständ finner alt hinder mot tillstånd möter enligt 6 § andra stycket. men att verksamheten är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt. skall nämnden med eget yttrande underställa frågan regeringens avgörande.

Prop. 1977/78: 31 A9

Den som förbjuds att utöva miljöfarlig verksamhet eller som åläggs begränsningar i sådan verksamhet kan inte få ersättning för detta av allmänna medel.

6.7 Gruvlagen

Gruvlagen bygger på det s.k. inmutningssystemet. Inmutningsrätt. dvs.

rätt all undersöka och bearbeta på egen eller annans grund belägen minerulfyndighet erhålls efter ansökan hos bergmästaren i något av landets två

bergmästardistrikt (1 kap. 3 5). Mineralfyndighet är enligt 2 § inmutningsbar. om den innehåller 1. malm till någon av följande metaller, nämligen guld. silver. platina. kvicksilver. koppar, bly. zink. järn. mangan. krom. kobolt. nickel, titan. vanadin. molybden. volfram. tenn. vismut. antimon och arsenik. dock icke

sjö- eller myrmalm. eller

2. svavelkis. magnetkis, grafit, apatit eller magnesit.

Innehavaren äv inmutningsrätt (inmutaren) får inom det område som anges i en av bergmästaren utfärdad mutsedel (inmutat område) utföra undersökningsarbete i fråga om inmutningsbart mineral (4 §). Om inmutaren vill bearbeta fyndigheten och han kan visa att inmutningsbart och för tek-

nisk bearbetning lämpat material finns inom det inmutade området i sådan

mängd att fyndigheten sannolikt kan göras till föremål för gruvdrift. har han rätt att för ändamalet få sig anvisat arbetsområde (utmål) (5 8). Utmål

anvisas av bergmästaren vid särskild förrättning (utmålsförrättning). Om

det är annan än staten som får sig anvisat utmäl så har staten rätt till andel

med hälften (kronoandel). I 2 kap. 2—5 88 finns bestämmelser om hinder mot inmutning. Motsva-

rande hinder gäller också i fråga om utläggande av utmäl inom inmutat omräde om hindret förelåg redan då inmutningsrätten beviljades (4 kap. 25 första stycket). Inmutningshinder föreligger till att börja med inom område som redan är inmutat eller utmålslagt (2 kap. 2 8). 12 kap. 3 5 har räknats upp ett antal föll där inmutningsrätt inte får beviljas utan regeringens medgivande. BI. a. gäller detta immutning inom dels område som genom beslut av riksdagen har förklarats utgöra statsgruvefält eller om vars förklarande för statsgruvefält statlig myndighet har gjort framställning hos regeringen. dels område som har avsatts till nattonalpark eHer om vars förklarande för

nationalpark statlig myndighet har gjort framställning. Enligt 2 kap. 4 § får inmutningsrätt inte beviljas utan medgivande av länsstyrelsen i område

som ligger intill vissa uppräknade anläggningar. t.ex. allmän väg. bostadshus. elektrisk kraftstation och inte helfter inom omräde med stadsplan eller byggnadsplan.

Kan gruvdrift inom visst område i annat fall än som avses It 2 kap. 3 och 4 §§ antas kommu att hindra eller avsevärt försvåra sådan pågående eller planerad användning av marken som är av väsentlig betydelse från allmän

Prop. 1977/78: 31 70

synpunkt, kan regeringen enligt 2 kap. 5 § förordna att inmutningsrätt inte får beviljas inom området utan medgivande av regeringen eller myndighet

som regeringen bestämmer.

Andra hinder mot inmutning eller utmåälskläggning än de som nu har be-

rörts föreligger inte enligt gruvlagen. Gruvinnehavare torde dock i samma

utsträckning som fastighetsägare och andra innehavare av rättigheter vara underkastad bestämmelser i annan lagstiftning 1. ex. byggnadslagen. naturvårdslagen. vattenlagen. miljöskyddslagen. som inskränker förfoganderätten över marken.

Ersättning av allmänna medel utgår inte om nägon med stöd av bestämmelserna om inmutningshinder vägras inmutning eller utmälsläggning.

6.8 Minerallagen

Enligt 1 § lagen om vissa mineralfyndigheter krävs särskilt ullstånd (koncession) för undersökning och bearbetning av fyndigheter av

1. olja. gas. stensakt eller annat salt som förekommer på likartat sätt.

2. ulunskiffer för att utvinna olja eller gas.

' stenkol. eldfast lera eller klinkrande lera.

uranhaluigt eller toriumhaltigt mineral. eller "An torv för att utvinna energi.

Den som har rätt enligt I kap. 4 eller 5 § gruvlagen eller som har ansökt om sädan rätt kan dock utan koncession undersöka sådan fyndighet inom område som omfattas av rätten eller ansökningen. Även vissa andra undantag från koncesstonskravet föreligger (8 och 9 §§). Fräga om koncesston prövas enligt 2 % av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Någon delegation av prövningsrätten har ännu inte skett.

Koncession kan förenas med de föreskrifter som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt eller som annars påkallas för att främja ett från allmän synpunkt ändamålsenligt utforskande och tillvaratagande av naturtillgångarna. Koncession kan också göras beroende av att undersökning eller bearbetning sker i viss omfattning (10 §).

För verksamhet som bedrivs på grund av koncession gäller. förutom de villkor som föreskrivs i eller med stöd av minerallagen. även vad som föreskrivs i byggnads-, naturvärds- och miljöskyddslagstiftningen eller i annan

lagstiftning (3 8).

Någon ersättning av allmänna medel utgår inte om koncession vägras.

6.9 Väglagen

Väglagen gäller allmänna vägar (1 §). Fråga om byggande av allmän väg prövas av statens vägverk efter samråd med länsstyrelsen. Om vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattning. skall frågan hänskjutas till regeringens prövning (11 §). I område med fastställd generalplan eller med

Prop. 1977/78: 31 71

stadsplan eller byggnadsplan skall väg byggas 1 överensstämmelse med

planen. Gäller annars särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning. såsom regionplan. utomplansbestämmelser eller naturvårds-

föreskrifter, skall väg läggas sä. att syftet med bestämmelserna inte mot-

verkas. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan om särskilda skäl föreligger medge undantag från planen eller bestämmelserna (14 8).

6.10 Lagen innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

Enligt 2 § lagen innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar fordras tillstånd av regeringen eller den regeringen bemyndigar för

framdragande eller begagnande av elektrisk starkströmsledning. Tillstånd

kan avse ledning med en i huvudsak bestämd sträckning (linjekoncession) eller ledningsnät inom visst område (omrädeskoncession). När koncession

meddelas skall enligt 2 § 3 mom. andra stycket. under förbehåll av allmän och enskild rätt, föreskrivas de villkor för anläggningens utförande och ut-

nyttjunde som av säkerhetsskäl eller annars från allmän synpunkt bedöms nödvändiga. |

På grund av bemyndigande med stöd av 2 § ankommer det i betydande

utsträckning på statens industriverk att meddela sådana tillstånd som av-

ses i lagen. Från verkets befogenhet att meddela koncession har dock un-

dantagits bl. a. fall där koncessionsansökan avser ledning med en spänning överstigande 130 kilovolt mellan tvä ledare och ansökningen bestrids av sakägare eller kommun eller statlig myndighet motsätter sig bifall till ansökningen (brev (1972: 805) till kommerskollegtum om bemyndigande för kollegiet att meddela vissa tillstand beträffande elektriska starkströmsledningar m. m. samt brev (1973: 594) till kommerskollegium om överflyttande på statens industriverk av vissa uppgifter som tillkommer kollegiet).

6.11 "Terrängkörningslagen

Enligt I $ första stycket terrängkörningslagen (1975:1313) är körning i terräng med terrängfordon och motorfordon förbjuden i hela landet på bar-

mark samt på snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog, om det inte är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på skogen. Enligt I $ andra stycket kan regeringen förbjuda körning i terräng i fjällområdet med terrängfordon och motorfordon även på annan mark än som anges i första

stycket. Med stöd av 2 § kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva undantag från terrängkörningsförbud enligt I $ när det gäller körning i räddningstjänst eller viss närtingsutövning eller när det

annars föreligger särskilda skäl. Om. I annat fall än som avses i I $, kör-

ning I terräng med motordrivet fordon inom visst område kan medföra olä-

egenhet från naturvårdssynpunkt eller annan allmän synpunkt, får enligt 3 §

Prop. 1977/78: 31 72

regeringen eler myndighet som regeringen bestämmer förbjuda körning eller meddela föreskrifter för den.

Någon avgränsning enligt I $ andra stycket av delar av fjällområdet där särskilt terrängkörningsförbud skall gälla har ännu inte gjorts.

7¶Föredraganden

7.1 Allmänna överväganden

Fjällvärlden utgör en stor del av vårt land. Nästan 8 <7 av landets yta består av kaltjäll. De egentliga fjällområdena och angränsande skogslandskap är I allmänhet glest befolkade. Fjällvärldens befolkning har alltjämt till viss del sin utkomst av naturen genom jakt. fiske, renskötsel, skogsbruk m. m. De svårtillgängliga delarna av fjällområdena är ullflyktsorter för störningskänsliga djurarter som järv. björn, fjällräv, örn och falk. Här finns således opåverkade områden av stort värde för:den vetenskapliga naturvården.

Här finns också malmer, mineral och vattenkraft som utgör viktiga tillgängar för landets ekonomi och bildar den direkta basen för försörjningen

inom flera av de norrländska tätorterna. Fjällvärlden är också rekreations-

område av lokal. regional. nationell och internationell betydelse. "Trots att den svenska fjällvärlden är vidsträckt och glest befolkad sak-

nås inte konflikter om markanvändningen. I samband med att fjällregionens naturresurser har tagits i anspråk för gruvdrift. vattenkraftutbyggnad. turistanläggningar m. m. har tidigare sammanhängande och ostörda områden kommit att delas upp på ett sätt som många ganger har varit till förfång för djurlivet. renskötseln och fjällvandringsturismen. Fit enstaka ingrepp i form av en gruva, en kraftverksdamm eller en väg kan tyckas betydelselöst om det ställs i relation till de väldiga arealer det här är frågan om. Et ingrepp kan dock inverka på miljön längt utanför det område inom vilket det gÖrs.

Den redogörelse jag har lämnat i det föregående visar att önskemål om skilda slag av exploatering riktas etter kan komma att riktas mot stora delar av fjällvärlden. Ett successivt genomförande av nya utbyggnads- och exploateringsprojekt utan en samlad analys av konsekvenserna skulle kunnia leda till att de kvarvarande. relativt orörda områdena styckades upp på ett

sätt som vore oacceptabel från bl. a. naturvårds-, rennärings- och frilufts-

livssynpunkt. Det finns därför ett uppenbart behov av att göra en samlad bedömning av vilka delar av fjällomradena som bör skyddas mot exploatering och ingrepp som paverkar deras karaktär.

I de riktlinjer för hushållning med mark och vatten som lades fast av riksdagen år 1972 (prop. 1972: 111, CU 1972: 35, rskr 1972: 348) anges att det är en utomordentligt vikug uppgift att skydda vara sista vildmarker från exploatering. I detta syfte angavs preliminärt sju väglösa områden som undantas från tyngre exploatering. Sålunda bör enligt riksdagens be-

Prop. 1977/78: 31 73

slut områdena Råsto—Tsåktso, Kebnekaise, Sarek --Pite, Tärna—Graddis,

Sylarna—Helags, Pessinki och Rogen undantas från all tyngre exploate-

ring. ti. ex. vägdragning och vattenkraftutbyggnad. De två sistnämnda om-

rådena bör dessutom undantas från skogsbruk. Statens planverk och statens naturvårdsverk fick år 1973 i uppdrag att närmare avgränsa dessa områden. Verken har redovisat sina förslag i rapporten Obrutna fjällområden

(statens naturvårdsverks publikationer 1975: 12).

Som utgångspunkt för kommunernas och länsstyrelsernas arbete under den fysiska riksplaneringens planeringsskede har regeringen i beslut under våren 1975 angett att en av verken redovisad preliminär avgränsning av

fjorton områden bör gälla och att planering som innefattar utveckling av

bebyggelse och anläggningar bör undvikas där. Riksdagen uttalade i sam-

band med sin behandling av prop. 1975/76: I med redovisning av program-

skedet i den fysiska riksplaneringen att en intresseredovisning för fjällvärl-

den bör omfatta även exploateringsanspråk utanför fritidssektorn så alt eventuella konfliktomräden kan preciseras på ett sä tidigt stadium som

möjligt (CU 1975/76: 1, rskr 1975/76: 45). Jag har i det föregäende lämnat

en sådan redovisning av förekommande exploateringsintressen (avsnitt 3).

Enligt min uppfattning är det angeläget att ge de områden i fjällvärlden

som inte alls eller i ringa grad har exploaterats ett starkt och långsiktigt skydd. Här finns naturtyper som hyser vissa sällsynta och i en del fall utrotningshotade djurarter. Vidare rymmer dessa delar av fjällvärlden för rennäringen och den samiska kulturen betydelsefulla områden. Dessa omräden ger också unika möjligheter till storslagna naturupplevelser. Vi har

ett stort ansvar för att bevara dessa tillgångar för framtiden. Jag kommer

därför i det följande att förorda vissa preciseringar och kompletteringar av de tidigare nämnda riktlinjerna för hushållningen med mark och vatten i fjällvärlden. Riktlinjerna innebär att vissa särskilt angivna områden bör undantas från all tyngre exploatering. Jag förutsätter att, liksom när det

gäller de övriga riktlinjer för hushållning med mark och vatten som har behandlats av riksdagen, väsentliga avsteg från riktlinjerna inte sker utan riksdagens hörande.

De riktlinjer som jag kommer att förorda är översiktliga och bör följas av

fortsatta planerings- och naturvårdsåtgärder inom de berörda områdena.

Stora delar av dessa är redan skyddade som nationalparker eller naturre-

servat. Förslaget förutsätter emellertid fortsatta åtgärder i form av naturskydd och planläggning av såväl statliga som kommunala myndigheter. Jag vill i detta sammanhang crinra om att naturvärdsverket på regeringens uppdrag bedriver ett omfattande utredningsarbete vars syfte är att skapa ett bättre underlag för fjällområdenas planering med utgångspunkt i natur-

vårdens intressen. I takt med att resultaten av dessa utredningar föreligger bör frågan tas upp om att förstärka skyddet för de från naturvärdssynpunkt mest skyddsvärda områdena, antingen genom utvidgning av befintliga na-

tionalparker eller bildande av nya sådana inom fjällområdet eller genom

Prop. 1977/78: 31 74

användning av andra skyddsformer i naturvårdslagen. De riktlinjer som jag förordar får emellertid inte uppfattas så att åtgärder tull skydd för fjällvärldens natur kan komma i fråga endast inom de områden som riktlinjerna tar

sikte på.

Verken föreslar i sin rapport att sådana områden som i prop. 1972: [tl kallades väglösa vildmarksomräden i fortsättningen benämns obrutna fjällområden. Verken har emellertid vid sin avgränsning av områdena utgätt från avsaknaden av väg som den grundläggande förutsättningen. Valet av benämning grundas i första hand på en önskan att knyta an till begreppet obrutna kustområden. som används i rikthinjerna för hushållningen med mark och vatten. Riktlinjerna för de båda områdestyperna är av likartat slag genom att de anger en markhushållning i stora drag som vid behov kan

kompletteras med mer specificerade bestämmelser för vissa delområden.

Remissinstanserna tillstyrker den av verken föreslagna benämningen obrutna fjällområden. Jag anser det angeläget att enhetliga begrepp används I den fysiska riksplaneringen. Jag vill därför inte motsätta mig den föreslagna benämningen.

De områden som verken har föreslagit som obrutna fjällområden har det

gemensamt att de saknar vägar som kan utnyttjas för genomfartstrafik. Däremot har vissa mindre vägar som slutar inom områdena bedömts kun-

na ingå I områdena. Vidare har verken lämnat ett visst avstånd mellan be-

fintliga vägar och gränserna för de obrutna områdena i syfte att inte försvårå en ändamålsenlig planering av markanvändningen utmed vägarna.

I riksdagsbeslutet år 1972 om hushållning med mark och vatten angavs

sju väglösa vildmarksområden, vilka alla hade en yta av minst 1 000 km”.

Verken har. efter förslag av bl. a. länsstyrelsen i Norrbottens län, i stället valt 500 km? som minsta storlek, vilket har lett till att antalet områden har ökat till fjorton. Om 100 km” väljs som minsta storlek, skulle enligt verkens rapport ytterligare tio områden tillkomma. Verken har utarbetat sitt förslag till val av områden efter samråd med berörda länsstyrelser, vilka också har inhämtat synpunkter från berörda kommuner. De föreslagna områ-

dena är Råsto— Tsåktso, Pessinki. Kebnekaise, Sarek — Pite, Muddus, Tär-

na—-Graddis, Ransaren. Frostviken, Artfjället. Hotagen, Burvattnet. Skäckerfjällen, Sylarna— Helags och Rogen. Områdenas sammanlagda yta utgör ca 49 000 km?. Elva områden ligger inom kalfjällregionen medan de övriga tre är skogsområden med mindre partier ovanför trädgränsen. Fyra

län och fjorton kommuner berörs av verkens förslag till obrutna fjällområ-

den. De föreslagna områdena redovisas i figur 2. En närmare redogörelse

för de olika områdena finns 1 avsnitt 5. Flertalet remissinstanser är positiva till huvuddragen i verkens förslag till val av obrutna fjällområden. Vissa remissinstanser anser dock att ver-

kens förslag att öka de ursprungligen sju områdena till fjorton är alltför om-

fattande. Andra instanser menar att också de tio väglösa områdena som är mellan 100 och 500 km? stora borde utgöra obrutna fjällområden. Sveriges

Prop. 1977/78: 31 75

geologiska undersökning (SGU) anser att fyra av de föreslagna områdena

bör utgå med hänsyn till deras förväntade innehåll av malmer och minera-

ler. Nägra remissinstanser anför att konsekvenserna av verkens förslag för vissa verksamheter, främst skogsbruket och bergsbruket. bör utredas ytterligare innan statsmakterna tar ställning. Vissa remissinstanser unser att valet av områden inte bör utgå från områdenas svårtillgänglighet utan från deras orördhet.

Jag kan I vissa stycken instämma i den kritik som en del av remissinstan-

serna riktar mot grunderna för verkens förslag till val av obrutna fjällområ-

den. De utredningar som utförs av naturvårdsverket rörande fjällområdena

kommer alt efter hand ge ett bättre underlag för bedömningen av områdenas värde från naturvärdssynpunkt. Det hade självklart varit en stor fördel om verken hade haft tillgång ull sådana naturvetenskapliga undersökningar att områdenas orördhet i större utsträckning hade kunnat vägas in vid

valet av områden. Det vore naturligtvis också av stort värde om man redan i dag hade bättre kunskaper om 1. ex. förutsällningarna för och konse-

kyvenserna från naturvärdssynpunkt av skogsbruk och bergsbruk inom hela

det svenska fjällområdet.

Jag vill emellertid stryka under att frånvaron av fullständig kunskap inte får leda till att man nu avstår från att lägga fast sådana riktlinjer för planecringen som slår vakt om väsentliga bevarandeintressen och som innebär att handlingstriheten bibehälls. I stort finner jag verkens förslag väl ägnal att uppfylla dessa syften. Med vissa ändringar som jag senare kommer att förorda bör förslaget till val av obrutna fjällområden därför godtas. Riktlinjerna beträffande områdenas utnyttjande bör emellertid utformas med hän-

syn till att kunskaper fortfarande saknas I viss utsträckning om områdenas

värde från naturvårdssynpunkt och om det ekonomiska utbytet som olika släg av utnyttjande av områdenas naturresurser skulle kunna ge.

Jag kommer senare I min redogörelse att förorda vissa ändringar i de föreslagna gränsdragningarna, bl: a. med hänsyn till vad som har kommil fram vid remissbehandlingen. Det föreliggande materialet medger emellertid inte all avgränsningen av obrutna fjällomraden läggs fast i detalj. Det bör finnas möjlighet att. inom rumen för de gränsdragningar i stort som jag kommer att förorda och som således riksdagen bör ta ställning till. göra de mindre justeringar av de av mig förordade gränserna som kan vara befoga-

de på erund av t. ex. terrängförhallanden. av hänsyn till den bofasta be-

folkningen eller med tanke på andra samhällsintressen. Dessa justeringar

bör kunna innebära såväl utvidgning som inskränkning av de obrutna Gällområdena. Det är inte möjligt att t generella termer ange hur stora avvikel-

ser från de föreslagna gränserna som bör kunna komma I fräga. Jag vill emellertid förorda en restriktiv hållning när det gäller sådana avvikelser.

Större avvikelser bör övervägas bara för begränsade områden och endast

om det finns starka skäl för dem och om de kan göras utan väsentliga uppoffringar för bevarandeintressena.

Prop. 1977/78: 31 76

Det bör uppdras ät berörda länsstyrelser att inom viss tid och efter samråd med kommunerna och de andra myndigheter, samebyar. företag och

enskilda som är direkt berörda. på ett mera detaljerat kartmaterial lämna regeringen förslag ull närmare avgränsning av omrädena. Länsstyrelserna

bör härvid beakta de beslut som statsmakterna kan komma att fatta med anledning av de förslag beträtfande de primära rekreationsomradena som beredningen för samordning av statens insatser för rekreation väntas lägga fram. Vidare bör undersökas i vilken grad en bättre samordning kan upp-

näs med de områden med förbud mot terrängkörning som regeringen torde

komma att besluta om. Det bör vidare vara en uppgift för länsstyrelserna att lämna berörda parter information om dels innebörden av de beslut statsmakterna fattar med anledning av föreliggande förslag. dels om den mera detaljerade gränsdragning som regeringen senare kommer att lägga

fast. När det gäller de tio väglösa områdena, vars areal är mindre än 500 km”,

utgår jag från att dessa uppmärksammas i naturvårdsverkets fortsatta inventerings- och utredningsarbete beträffande fjällvärlden. I den man det inom dessa områden finns naturvärden som bör skyddas bör förordnanden

enligt naturvårdslagen givetvis övervägas. Jag tar för givet att de skydds-

intressen som kan finnas inom dessa områden uppmärksammas även i den

fortsatta kommunala planeringen av markanvändningen. Jag anser emellertid att områdena är för små för att omfattas av den typ av riktlinjer som jag avser att föreslå för obrutna fjällområden. Jag är inte heller beredd att ullmötesgå önskemålet från SGU om att vis-

sa av de angivna områdena helt skall utgå. Det är emellertid önskvärt att undvika en situation där något av de obrutna fjällområdena blir föremål för upprepade gränsjusteringar eller andra ändringar i gällande riktlinjer. Om det vid fortsatta undersökningar visar sig att en sädan situation ter sig oundviklig beträffande något av de av SGU angivna omrädena bör naturligtvis riktlinjerna för omrädet kunna bli föremäl för förnyad prövning. Detta bör emellertid inte ske innan det har visats att dessa intressen har en

sådan tyngd och aktualitet att en omprövning kan te sig motiverad från all-

män synpunkt.

Verken har haft tillgång tull utredningsmaterial frän det norska miljeverndepartementet beträffande förekomsten av större väglösa områden på den norska sidan om riksgränsen. Flera av de i rapporten föreslagna obrutna fjällområdena har en naturlig fortsättning på norkst territorium.

En del berörda arealer är redan delvis skyddade genom olika slag av natur-

vårdsförordnanden. Inom andra förehgger framskridna planer på exploateringsföretag. När det gäller Kebnekaiscområdet berörs en planerad kraftledning mellan Ritsem I Sverige och Skjomen i Norge. Riktlinjer om obrutna fjällområden inverkar också på möjligheterna att anlägga nya mellanriksvägar. Frågan om riktlinjer för och avgränsning av obrutna fjällområden är således i hög grad en gemensam svensk-norsk angelägenhet. Även

Prop. 1977/78: 31 77

Finland berörs. om än i mindre omfattning. Verken har därför i sin rapport särskilt hemställt att frågan om ett motsvarande skydd som i Sverige av obrutna fjällområden aktualiseras i grannländerna i lämplig form.

Jag anser att denna fråga bör behandlas i bilaterala överläggningar mellan berörda länder. Företrädare för regeringarna i Norge och Finland har uppgivit att man i dessa länder ställer sig positiv ull att ta upp frågan om lämpliga uppföljningsatgärder så snart riksdagen har fattat beslut om de

obrutna fjällomrädena. Områdena på den norska sidan av gränsen är emel-

lertud av en annan karaktär än de svenska områdena både när det gäller bosättning och annat utnyttjande. Möjligheterna att lägga fast motsvarande restriktioner för områdenas utnyttjande måste bedömas mot denna bakgrund.

7.2 Riktlinjer för markanvändning i obrutna fjällomräåden

De riktlinjer som jag i det följande förordar får inga omedelbara rätts-

verkningar. Ciksom övriga riktlinjer i den fysiska riksplaneringen blir de

emellertid vägledande för regeringens handlande vid alla beslut om sådan markanvändning som riktlinjerna avser (prop. 1972: 111, CU 1972: 35, rskr 1972: 348). I cirkulär (SFS 1973: 15) har vidare alla statliga myndigheter anbefallts att beakta de riktlinjer som statsmakterna har dragit upp för hushällningen med mark och vatten. Det har slutligen förutsatts att riktlinjer av deta slag blir vägledande också för den kommunala planeringen inom berörda områden. Regeringen har enligt [0 a § byggnadslagen (1947: 385. omtryckt 1972: 775) befogenhet att. om det är nödvändigt för att tillgodose riksintressen. föreskriva att generalplan skall upprättas för att tillgodose det aktuella riksintresset.

De riktlinjer för markanvändningen som läggs fast inom ramen för den fysiska riksplaneringen förutsätts således bli vägledande för de beslut som fallas av statliga och kommunala myndigheter inom ramen för gällande lagstiftning. Riktlinjerna innebär inte I sig att någon ny tillståndsplikt införs. Därtill fordras särskilda beslut av statliga eller kommunala myndigheter enligt tillämpliga lagar som t. ex. naturvårdslagen eller byggnadslagen. Riktlinjerna får självfallet stor betydelse för myndigheternas beslut både vid införande av sädan tillståndsplikt och vid efterföljande tillåtlighetsprövning. Om någon önskar vidta en atgärd som omfattas av tllständsplikt och ansökan avslås. gäller självfallet de för resp. lag tillämpliga ersättningsreglerna.

Som jag redan har sagt måste de riktlinjer beträffande områdenas utnytt-

jande som jag kommer att förorda också följas av planering och konkreta åtgärder t berörda kommuner och län. Det är angeläget att hänsyn därvid tas ull den lokala befolkningens berättigade intresse av att kunna utnyttja sin närmiljö till försörjning och rekreation. Jag vill erinra om att naturvardsverkets inventeringsarbete i fjällvärlden kan antas ge ett bättre un-

Prop. 1977/78: 31 | 78

derlag för att genomföra ätgårder såväl ull skydd för de aktuella områdenas flora och fauna som för att främja friluftslivet i områdena.

Det grundläggande i förslaget till avgränsning av obrutna fjällområden är att områdena I princip saknar vägar och järnvägar. Verken har emellertid inte alltid låtit gränsen påverkas av vägar som slutar blint i fjällen. eftersom dessa vägar enligt verkens mening I allmänhet torde medföra mindre påverkan än genomfartsvägar, vilka oftast är mer trafikerade. Med utgångspunkt i de riktlinjer för markanvändningen som riksdagen lade fast

vid ställningstagandet till prop. 1972: 111 har verken i sitt förslag förutsatt alt inga nya vägar avsedda för motorfordon bör få anläggas inom områdena

utan föregående beslut av riksdagen. Detta får enligt verken anses innetat-

områdenas karaktär, t.ex. att öppna befintlig avstängd väg inom obrutet

fjällområde för allmän trafik. Skogsstyrelsen. naturhistoriska riksmuseet och Svenska samernas riks-

förbund delar verkens syn på skillnaden mellan genomfartsvägar och vägar som slutar blint i fjällen och anför att nvanläggning av vägar av det senare slaget inte generellt bör förbjudas mom de obrutna fällområdena. Om altl-

män väg skall tillåtas ingå i områdena maste det enligt vägverket klarläggas utt drift och underhåll samt nödvändiga förbättringar och ombyggnader far

ske utan särskild prövning av regering eller riksdag. Länsstyrelsen i Väs-

terbottens län anför att man vid diskusston om nya vägsträckningar bör be-

akta varje projekt och område för sig och inte utforma generella regler om hinder mot vidare vägbyggande.

Jag har i det föregående uttalat mig för att de obrutna fjällområadena i enlighet med verkens förslag avgränsas med utgångspunkt i ett sådant enkelt mält på ullgänglighet som att väg eller järnväg saknas. Jag anser också i likhet med verken och flertalet remissinstanser att nya vägar och järnvägar i princip inte bör få anläggas inom de aktuella områdena.

Nya järnvägar och genomfartsvägar I de obrutna hHällområdena förut sätter initiativ och medverkan från statliga myndigheter. Nägon särskild reglering, utöver riksdagens uttalande om riktlinjer för markanvändningen.

för att få kontroll över sådana företag behövs därför inte. De övriga väglrå-

gor som kan bli auktvella inom de obrutna fjällomrädena torde ha samband med antingen redan befintliga anläggningar och byggnader eller kommande begränsad exploatering inom ramen för de riktlinjer sonr skall gälla för dessa fällområden. Jag delar verkens uppfattning att sådana vägar som

slutar blint inom områdena I vissa fall medför så begränsad omgivningspä-

med en väg som endast berör de yttre delarna av ett obrutet fjällområde

och som betjänar nägra enstaka fastigheter eller som behövs för verksamheter som pågär inom området.

Jag vill emellertid betona att den ökade turismen ökar risken för att även en mindre väg på sikt kan leda till en avsevärd påverkan. Särskilt gäller

Prop. 1977/78: 31 79

detta om vägen leder in i de centrala delarna av ett obrutet fjällområde. Det är därför nödvändigt att länsstyrelserna i samråd med statens naturvårdsverk. statens planverk och andra berörda myndigheter kontrollerar tillkomsten av nya vägar och därvid noga prövar om man kan befara att områdets karaktär riskerar att påverkas.

Det fortsatta arbetet i länen inom ramen för den fysiska riksplaneringen

och det inventeringsarbete som naturvårdsverket bedriver bör ge underlag för närmare bedömningar av inom vilka områden särskilda föreskrifter be-

hövs för att förhindra tillkomsten av nya vägar eller för att tillse att vissa

vägar, som bör få komma till ständ, ges sådan sträckning och utformning samt upplåts på ett sådant sätt att ingreppet i det obrutna fjällområdet blir

så litet som möjligt.

Enligt 7 § naturvårdslagen (1964: 832. omtryckt 1975: 1025) kan länsstyrelsen förklara ett område som naturreservat om det bör särskilt skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur,

sin skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet eller därför att området är av

väsentlig betydelse för allmänhetens friluftsliv.

Om länsstyrelsen bedömer att området med hänsyn till den begränsade omfattningen av åtgärderna eller andra omständigheter inte lämpligen bör avsättas till naturreservat kan länsstyrelsen enligt 19 § naturvårdslagen förklara området som naturvärdsområde. I beslut om naturreservat eller naturvårdsområde skall föreskrivas de inskränkningar i rätt att förfoga över resp. nyllja fastighet som behövs för att trygga ändamålet med beslutet.

Länsstyrelsen fär i särskilda fall medge undantag från sådana föreskrifter. Dessa regler bör enligt min mening ge länsstyrelserna tillräcklig möjlig-

het att få kontroll över vägfrågorna där sådana kan medföra problem. I den män nya vägar kommer till stånd inom de obrutna fjällområdena är

det självklart att de också måste få underhållas så att de kan betjäna det ändamål för vilket de har tillkommit. Detta bör naturligtvis inte gälla om det i samband med vägens tillkomst har avtalats att vägunderhället skall upphöra efter viss tid eller om det av andra skäl står klart att vägen har varit avsedd att utnyttjas endast under en begränsad tid.

I detta sammanhang bör även uppmärksammas att ett vägbyggnadsföretag i direkt anslutning till men utanför gränsen för eu obrutet fjällområde också menligt kan påverka områdets karaktär. Särskild uppmärksamhet bör ägnas detta förhållande.

De obrutna fjällområdena kan näs med andra motorfordon än sadana

som är beroende av väg. Inom områdena finns ett stort antal landningsplat-

ser för flyg och en stor mängd leder för terrängfordon. Vissa remissinstanser, bl. a. naturhistoriska riksmuseet, Kungl. vetenskapsakademien och

Svenska naturskyddstföreningen (SNF), uttrycker oro för den starkt ökan-

de trafiken med flyg och terrängfordon som förekommer inom områdena

och anser att denna trafik måste regleras i ökad utsträckning. Å andra si-

dan understryks värdet av en ökad tillgänglighet till områdena av bl. a. Sveriges turistrad. fiskeristyrelsen samt vissa länsstyrelser och kommu-

ner.

Jag vill understryka det angelägna i att restriktioner i fråga om vägar inom de obrutna fjällomrädena kompletteras med de restriktioner beträffande terrängkörning som behövs för att skydda naturen och bevara karaktären på områdena. I I $ andra stycket terrängkörningslagen (1975: 1313) ges regeringen möjlighet att i vissa områden förbjuda körning i terräng med motorfordon. Jag vill här nämna att statens naturvårdsverk på uppdrag av regeringen och efter samräd med berörda länsstyrelser och kommuner, har utarbetat ett förslag till avgränsning av de delar av fjällomrädet som bör

omfattas av terrängkörningsförbud. Förslaget. som innefattar också förslag till skoterleder inom de föreslagna förbudsomradena, bereds f. n. i

jordbruksdepartementet.

Beträffande den civila flygtrafiken inom de obrutna fjällområdena vill jag erinra om att luftfartsverket har utfärdat visså rekommendatuoner för flyget med hänsyn till rennäringen. Vidare har länsstyrelsen i Norrbottens län 1 samband med sin inventering av fjällområdena lämnat vissa förslag om en samordning av de fasta landningsplatserna för helikopter inom länets fjällområde. Enligt vad jag erfarit fortsätter utredningsarbetet beträffande behovet av och formerna för en reglering av flygtrafiken i länet.

Det finns inte tillräckligt underlag för att nu ta ställning till ytterligare reglering av den civila flygtrafiken. Jag utgår emellertid från att säväl naturvårdsverket som länsstyrelserna i det fortsatta utredningsarbetet för fjällvärlden noga följer utvecklingen på detta omräde och aktualiserar åtgärder i den mån det visar sig nödvändigt.

ÖB anför att den militära verksamheten i form av lågflygning och trafik med terränggående fordon inom de obrutna fjällomrädena bör behandlas på ett likartat sätt inom samtliga områden. Jag delar denna uppfattning. En sädan likartad reglering torde kunna uppnas om de militära myndigheterna och naturvårdsverket i samråd med länsstyrelserna utarbetar riktlinjer för den militära verksamheten. vilka därefter delges berörda regionala myndigheter.

Bebyggelse finns i varierande omfattning inom de av verken föreslagna obrutna fjällområdena. Det förekommer således permanentbostäder, fritidsbebyggelse. övernattningsstugor för fjällvandrare. samevisten och an-

nan bebyggelse för renskötseln. Bebyggelsen har dock mycket blygsam omfattning. Verkens förslag till reglering av bebyggelseutvecklingen innebär att övernattningsstugor för turism får byggas utom i de minst påverkade och mest skyddsvärda delarna av de obrutna fjällområdena. Endast be-

byggelse för lättare turism bör komma 1 fråga, vilket utesluter större anläggningar. Övrigt byggande. som inte hänger samman med de areella nä-

ringarna. vetenskaplig forskning eller som behövs för fjällvandringsturis-

men, bör enligt verkens förslag inte tillåtas utan särskilda skäl.

Prop. 1977/78: 31 81

Flera remissinstanser, bland dem Sveriges turistråd samt flera länsstyrelser och kommuner, understryker att en fortsatt utbyggnad för turismen bör få ske inom de berörda områdena. Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund anser det inte nödvändigt att utesluta möjligheterna till viss fritidsbebyggelse inom områdena. SNF anför att det förhållandet att de obrutna fjällområdena är relativt lite utbyggda för massturism understryker deras särart i ett internationellt perspektiv. Några anläggningar för massturism bör enligt SNF därför inte få komma till ständ. Lantbruksnämnden i Västerbottens län påpekar att önskemål om fjälleder och turiststugor har framförts beträffande praktiskt

taget alla fjällavsnitt. Nämnden betonar mot den bakgrunden vikten av att de områden där sådan utbyggnad inte bör få ske snarast preciseras. Flera remissinstanser, bl. a. fiskeristyrelsen och Svenska samernas riksförbund, stryker under vad verken har föreslagit om att bebyggelse för de areella nä-

ringarna också i fortsättningen bör få uppföras inom områdena. Jag kan i allt väsentligt instämma i de riktlinjer för bebyggelse som naturvårdsverket och planverket har föreslagit och som innebär att endast sådan byggnads- och anläggningsverksamhet bör få komma i fråga som har

samband med de areella näringarna, den vetenskapliga forskningen, fjäll-

räddningen och den lättare turismen. Självfallet bör också en viss komplet-

tering av den bebyggelse för fast bosättning som nu finns kunna komma i fråga, t. ex. genom att enstaka byggnader uppförs i anslutning till en befint-

lig grupp hus. Områden som nu är obebyggda bör däremot inte tas i an-

språk. Jag räknar inte heller med att sädana önskemål kommer att föras

fram annat än i samband med eventuella framtida exploateringsprojekt, vilka som jag senare kommer att redovisa ställer krav på särskild prövning.

När det gäller bebyggelse för de areella näringarnas behov förutsätter jag att denna lokaliseras och utformas med beaktande av de berörda områdenas särskilda karaktär och naturvärden. I allmänhet torde sådana hän-

syn väl stämma överens med vad som är lämpligt med hänsyn till topogra-

fi, vegetation och klimat. Jag vill ändå förorda att länsstyrelserna noga följer bebyggelseutvecklingen inom omrädena och meddelar de råd och föreskrifter som kan vara befogade för att bevara områdenas karaktär och för att skydda särskilt värdefulla delområden. Också risken för att tillkom-

mande bebyggelse efterhand kan komma att nyttjas för andra ändamål än de som ursprungligen har avsetts bör uppmärksammas. Svåra gränsdragningsproblem kan uppstå när det gäller att definiera vad

som skall hänföras till anläggningar för lättare turism. Någon entydig defi-

nition kan inte ges, utan en bedömning får göras från fall till fall med ut-

gångspunkt i anläggningens storlek, funktion och den grad av påverkan på

omgivningen som den bedöms ge upphov till. Jag finner det naturligt att

inom de obrutna fjällområdena endast lokaliseras sådana frilufts- och turistanläggningar som är inriktade på de naturgivna förutsättningarna, dvs. i

första hand skidturer, fotvandringar och fiske. Anläggningar med fast ut-

6 Riksdagen 1977178. I saml. Nr 31

Prop. 1977/78: 31 82

rustning för andra typer av aktiviteter bör enligt min mening inte tillåtas. Det är också viktigt att anläggningarnas storlek noga anpassas till den omgivande naturens kapacitet vad avser t. ex. tålighet mot slitage och fiskevattnens reproduktionsförmåga. Naturgivna kapacitetsgränser av detta slag torde ofta medföra att de anläggningar som kan komma att uppföras blir ganska små.

Av vad jag tidigare har sagt framgår att ett stort antal turistanläggningar och ledutbyggnader planeras i de obrutna fjällområdena. Jag är angelägen om att en samlad bedömning görs av utbyggnadsprojekten. De riktlinjer som riksdagen lade fast år 1972 innebär bl. a. att vissa centrala delar av de väglösa fjällområdena, de s. k. vildmarkskärnorna, undantas också från utbyggnad av ytterligare övernattningsstugor för turism. Den särskilda beredningen för samordning av statens insatser för rekreation genomför f. n. en inventering av utbyggnadsplanerna i samtliga primära rekreationsområden och kommer att i samband därmed lämna förslag beträffande den framtida utbyggnaden. I beredningens arbete deltar bl. a. naturvårdsverket och planverket. Beredningen väntas lägga fram en rapport till regeringen under hösten. Också i naturvårdsverkets fortsatta arbete beträffande fällområdena torde frågan om avvägningen mellan naturvård och turism komma att aktualiseras. I avvaktan på ett mera fullständigt underlag bör de principer som lades fast år 1972 om vildmarkskärnor tillämpas. Det bör ankomma på regeringen att efter förslag från naturvårdsverket ge berörda myndigheter närmare riktlinjer beträffande turistutbyggnad inom de obrutna fjällområdena.

Jag kommer i mina kommentarer till gränsdragningen för de obrutna områdena att uppmärksamma frågan om behov av utrymme för en långsiktig utveckling inom områden där det redan nu finns tyngre turistanläggningar. Jag vill också påpeka att mänga av de områden i fjällvärlden som är lämpade för utveckling av större turistanläggningar ligger i trakter som inte omfattas av förslaget till obrutna fjällområden.

För att mark skall få användas för bebyggelse förutsätts enligt 5 § byggnadslagen (1947: 385; omtryckt 1972: 775) att den har prövats från allmän synpunkt lämpad för ändamålet. Lämplighetsprövningen skall ske vid planläggning enligt byggnadslagen. I fråga om glesbebyggelse och tätbebyggelse av mindre omfattning får prövningen även ske i samband med prövningen av ansökan om byggnadslov. Genom byggnadslagen har sålunda det allmänna fått befogenhet att bestämma var bebyggelse får uppkomma. Föreskrifter om bebyggelse eller andra anläggningar kan ocksä ges i samband med beslut om nationalparker, naturreservat eller naturvårdsområden. Sålunda innehåller reglementena för de nationalparker som finns i de obrutna fjällområdena bl. a. förbud mot att uppföra byggnad. Byggnadsoch naturvårdslagstiftningen torde ge länsstyrelser och kommuner tillräckliga möjligheter att styra bebyggelseexploateringen enligt de riktlinjer som jag nu har förordat.

Prop. 1977/78: 31 83

Jag går nu över till frågan om vattenkraftutbyggnad i de obrutna fjällområdena. Flera stora sjöar inom de av verken föreslagna områdena utnyttjas som regleringsmagasin med en avsevärd regleringsamplitud. Vidare ligger ett par av landets största kraftstationer, Ritsem och Vietas, inom områdena. Otvivelaktigt har vattenkraftutbyggnaderna påverkat områdenas natur mer än någon annan mänsklig aktivitet. Ett antal ytterligare utbyggnadsmöjligheter har redovisats inom de föreslagna obrutna fjällområdena. De motsvarar tillsammans ett möjligt energitillskott på ca 4 TWh. Flera av de redovisade utbyggnadsmöjligheterna ligger inom nationalparker och huvuddelen av det möjliga krafttillskottet. ca 3,8 TWh, kommer från sådana älvsträckor som har bedömts höra till de mest skyddsvärda i landet.

De båda verken föreslär att inga nya vattenkraftutbyggnader bör tillåtas inom de obrutna fjällområdena. Till vattenkraftutbyggnader räknar verken ny- eller tillbyggnad av såväl kraftverk som tillhörande dammar, kanaler, regleringsmagasin m. m. Vid företag som kan medföra miljöförändringar av mindre omfattning, ti. ex. vissa tunnelbyggen, höjning och sänkning av befintliga vattenmagasin m. m. bör dock enligt verken en bedömning göras från fall till fall med utgångspunkt i hur åtgärderna inverkar på miljön.

Endast ett fåtal remissinstanser har närmare kommenterat verkens förslag beträffande vattenkraftutbyggnad. SNF och Kungl. vetenskapsakademien instämmer i att områdena bör vara helt undantagna frän vattenkraftutbyggnad. Statens vattenfallsverk, Vattenregleringsföretagens samarbetsorgan och Centrala driftledningen anser däremot att gränsdragningen för de obrutna fjällområdena bör göras med beaktande av aktuella planer för vattenkraftutbyggnader och att bestämmelserna för områdenas utnyltjande bör utformas så att eventuellt fortsatt vattenkraftbyggande kan komma i fråga efter en prövning motsvarande den som verken har föreslagit beträffande gruvbrytning.

Jag har noga övervägt i vilken mån befintliga regleringsmagasin och kraftstationer bör innefattas i de obrutna fjällområdena och härvid funnit att det skulle leda för långt att undanta alla de delområden som påverkas av befintliga regleringar. Vissa stora regleringsmagasin kommer därmed att ingå i de obrutna fjällområdena. Jag delar verkens uppfattning att de obrutna fjällområdena i princip bör vara undantagna från fortsatt vattenkraftutbyggnad, men att regeringen bör ha möjlighet att ge tillstånd till sådana företag som ger ringa eller ingen negativ miljöpäverkan. Enligt min bedömning är det bara i utomordentligt få fall som vattenkraftprojekt medför så liten negativ miljöpåverkan att de bör tillåtas i de obrutna fjällområdena. Jag återkommer till denna fråga i samband med att jag senare denna dag kommer att föreslå regeringen att förelägga riksdagen förslag till riktlinjer för vattendrag i norra Svealand och Norrland.

För vattenkraftutbyggnad behövs = tillstånd enligt vattenlagen (1918: 523). I 2 kap. vattenlagen ges bestämmelser om bl. a. byggande i vatten och i 3 kap. finns bestämmelser om vattenreglering. Tillståndsfrå-

Prop. 1977/78: 31 84

gorna enligt vattenlagen avgörs normalt av vattendomstolen enligt vattenlagens tillåtlighetsregler. Regeringen har emellertid rätt att pröva företag som är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. Regeringen har med stöd av paragrafen förordnat om obligatorisk underställning beträffande vissa slag av företag, bl. a. vattenkraftanläggning, vattenreglering och vattenbortledning av viss angiven omfattning. Regeringen kan också förbehålla sig prövningen av visst företag. Regeringen kan vägra tillstånd om hinder mot företaget möter från allmänna planeringssynpunkter eller på grund av tillåtlighetsreglerna i vattenlagen. De vattenkraftutbyggnadsprojekt som kan komma att aktualiseras inom de obrutna fjällområdena torde undantagslöst vara av sådan art att de bör förbehållas regeringens prövning. Gällande bestämmelser medger således att vattenkraftutbyggnaden kan styras i enlighet med de föreslagna riktlinjerna.

Naturvårdsverket och planverket har i sitt förslag inte närmare diskuterat i vilken mån kraftledningar bör få byggas i de obrutna fjällområdena. Som huvudregel anför verken att åtgärder som kan förändra eller påverka områdenas karaktär inte skall få töretas. SNF anser att det bör råda ett generellt förbud mot kraftledningar inom de obrutna fjällomrädena.

Jag anser att kraftledningar i detta sammanhang bör bedömas efter den inverkan på landskapsbilden och miljön som de skulle ge. Detta innebär att större ledningar inte bör få anläggas inom de berörda områdena. De ledningstyper som jag då syftar på är säväl stamlinjer som regionala nät. Båda dessa ledningstyper påverkar miljön avsevärt såväl vid byggnadstillfället som därefter. När det gäller anläggningar för lokal distribution däremot bör vissa ledningar kunna medges med hänsyn till den lokala befolkningens behov eller de areella näringarnas intressen i likhet med vad jag har angett beträffande vissa mindre vägbyggnadsföretag. I sådana fall bör eventuella ledningsdragningar föregås av en noggrann prövning av behovet av ledningen och dess lämpligaste sträckning.

Enligt 2 § lagen (1902: 71) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ändrad senast 1976: 239) fordras tillstånd av regeringen eller den regeringen bemyndigar för att dra fram eller begagna elektrisk starkströmsledning. Tillstånd kan avse ledning med en i huvudsak bestämd sträckning (linjekoncession) eller ledningsnät inom visst omräde (områdeskoncession). Vid meddelande av koncession skall föreskrivas de villkor för anläggningens utförande och nyttjande som behövs av säkerhetsskäl eller med hänsyn till andra allmänna intressen. Det är i betydande utsträckning industriverket som med stöd av bemyndigande enligt 2 § meddelar sådana tillstånd som avses i lagen. Förutom att prövning kan ske enligt de nu angivna reglerna kan naturligtvis naturvårdsföreskrifter för nationalparker, naturreservat eller naturvårdsområden föranleda att lämpligheten av ledningsdragning prövas.

När det gäller brytning av malmer och mineral anför verken att gruvbrytning i princip inte bör få förekomma i obrutna fjällområden. Enligt

Prop. 1977/78: 31 8 'n

verkens mening kan emellertid gruvbrytning från samhällets synpunkt vara så angelägen att den bör få komma ull stånd. I sådana fall förutsätts att statsmakterna efter en allsidig utredning låter justera gränsen för det obrutna området. Verken anser vidare att prospektering även fortsättningsvis bör få förekomma inom de berörda områdena. Härvid skall emellertid största möjliga hänsyn tas till omrädenas vildmarkskaraktär.

Remissopinionen är delad när det gäller inställningen ull verkens förslag

beträffande gruvbrytning och prospektering. Länsstyrelsen i Norrbottens

län motsätter sig bestämt ett förbud mot gruvbrytning i de obrutna fjällområdena. Flera remissinstanser. bl. a. statens industriverk, nämnden för statens gruvegendom och bergmästarna. anser det inkonsekvent att tillåta

prospektering men förbjuda gruvbrytning och hävdar att ett genomförande av verkens förslag skulle medföra att prospekteringen i fjällkedjan kraftigt avlar.

Mänga remissinstanser understryker att det är angeläget att fortsatt prospektering får ske. SGU pekar därutöver på risken för att forskning och

geologisk karteringsverksamhet inom områdena på sikt kan komma att

stagnera om gruvdrift inte kommer att medges. De berörda länsstyrelserna anser det angeläget att prospektering kan fortgå i de obrutna fjällområde-

na. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser emellertid att särskilda aktsam-

hetsregler härvid bör gälla. Liknande synpunkter förs fram av Kungl. vetenskapsakademien. Nämnden för statens gruvegendom påpekar att med en aktiv prospektering ofta följer relativt långtgående ingrepp i naäturen som t.ex. borrningar. sehaktsänkningar och ortidrivningar. SNF förordar ett totalförbud mot gruvbrytning. Svenska fjällklubben föreslår att områdena delas in I två kategorier, den ena med absolut förbud mot all mineralbrytning, den andra med dispensabelt förbud mot brytning.

Beträffande gruvdrift och annan mineralutvinning vill jag anföra följande. Fjälltrakternas malmer och mineraltuillgångar har stor betydelse för de närmast berörda bygdernas ekonomiska utveckling. De har också stor betydelse för den allmänna ekonomiska utvecklingen i vårt land. vartill de norrländska malmtillgångarna har lämnat betydande bidrag. Järnmalmsutvinningen kommer under överskådlig tid att vara den klart dominerande basnäringen I vissa från regionalekonomisk synpunkt mycket känsliga delar av vårt land. Det är mot nämnda bakgrund angeläget att utvecklingsmöjligheterna för vårt lands gruvnäring blir goda.

Inom de nu aktuella omrädena finns ett stort antal gruvrättigheter. saväl statligt ägda som privata. I form av inmutningar och utmål samt även kon-

cessioner. Därtill kommer vissa statsgruvefält som berör områdena. Jag

vill också erinra om att Vassbo-, Stekenjokk- och Laisvallsgruvorna är belägna alldeles invid gränsen till föreslagna obrutna fjällomräden. Det är

vidare välkänt att det inom områden, där man funnit brytningsvärda mine-

ralfyndigheter, ofta finns ytterligare fyndigheter. Som mänga remissinstan-

ser har framhållit är fjällkedjans innehåll av mineral dessutom ofullständigt

7 Riksdagen 19771/78. 1 saml. Nr 31

Prop. 1977/78: 31 s6

kända. Omkring de platser där mineralutvinning i dag pågår bedrivs ett omfattande prospekteringsarbete, som har resulterat I upptäckt av en ny fyndighet i anslutning till en av de nyss nämnda gruvorna. Inom de föreslagna obrutna fjällomradena pågår eller planeras därjämte prospekterings-

verksamhet utan direkt anknytning till nu bedriven utvinning.

Det kan således inte uteslutas att starka önskemål om brytning kan kom-

ma att föras fram. Dessa naturresurser är bundna till sitt läge. vilket med-

för att alternativa platser för brytning vanligtvis inte kan anvisas.

Det står också klart utt prospektering är en både tids- och kostnadskrä-

vande verksamhet som måste bedrivas med en långsiktig inriktning och med rimliga utsikter att leda fram till lönsam gruvdrift. Å andra sidan är de nu aktuella områdena de mest svårtillgängliga i landet. Vägar, elektricitet ele. saknas nästan helt. Dessa förhållanden utgör naturligtvis I sig själva

ett visst hinder mot både prospektering och gruvdrift.

De relativt ogynnsamma förutsättningarna för gruvverksamhet i obrutna fjällområden är emellertid enligt min mening inte nog för att garantera det skydd som behövs för dessa områden. Vad jag tidigare har anfört beträf-

fande vattenkraftutbyggnader inom de obrutna fjällomrädena är ett uttryck

för att bevarandeintressena inom dessa områden fär anses väga tungt ock-

så i förhållande till betydande ekonomiska vinster av en exploatering. Mot

den bakgrunden bör gruvdrift ullätas inkräkta på skyddet av de obrutna

fjällområdena endast om mycket starka samhällsintressen talar för detta.

Verken förutsätter i sitt förslag att tillstånd ull gruvbrytning kan lämnas först sedan riksdagen har godkänt en sädan ändring av gränsen för det obrutna fjällområdet att det tilltänkta företaget inte längre kommer att inga 1 området.

Gruvdrift är normalt en verksamhet som medför omfattande miljöpåverkan och som förutsätter att vägar anläggs och byggnader uppförs. Driften pägar vanligtvis under ätskilliga år. Under denna tid måste man räkna med att det aktuella området etableras som ett område som är lätt tillgängligt och relativt starkt påverkat av exploatering. Att återställa området till fullo

torde som regel vara omöjligt. Det är mot denna bakgrund obestridligt att

gruvdrift normalt måste hänföras till sådan tyngre exploatering som inte

bör medges inom obrutna fjällomräden.

Några remissinstanser. bl. a. LKAB. framhåller att gruvbrytning i vissa

fall kan ske med små ingrepp i naturen och att långtgående återställningsåt-

gärder kan vidtas. Vidare pekar flera remissinstanser på att de av verken

föreslagna obrutna fjällområdena innefattar områden där gruvdrift tidigare

har skett.

Jag vill inte utesluta att det kan uppstå situationer när en från samhällets

synpunkt mycket angelägen gruvdrift bör kunna medges inom ett obrutet fjällområde. En förutsättning för detta bör vara att brytningen kan genomföras på ett sådant sätt att områdets tillgänglighet inte ökar väsentligt och

att skadan från naturvårdssynpunkt blir liten. Om dessa förutsättningar

Prop. 1977/78: 31 87

föreligger bör regeringen kunna ge tillstånd ull gruvdrift inom obrutet fjällområde. Eu eventuellt sådant tillstånd bör förenas med de föreskrifter som behövs för att områdets karaktär av obrutet tjällområade skall kunna bibehållas.

Uikhet med vad jag tidigare har sagt beträffande vattenkraftutbyggnader

bedömer jag att det bara är I utomordentligt få fall som gruvdrift medför så liten omgivningspåverkan att den bör tillåtas inom obrutna fjällområden.

När det gäller prospektering kan jug ansluta mig tull verkens förslag att

sådan även i förtsättningen bör kunna bedrivas inom huvuddelen av de

obrutna fjällområdena. I likhet med flera remissinstanser anser jag det

emellertid angeläget att prospekteringen i de obrutna fjällområdena sker på

ett sådant sätt att skador på naturvärden undviks. Det är därför av vikt utt samhället ullförsäkras kontroll över dels sådan prospektering som förutsätter påtagliga ingrepp i naturen, dels också annan typ av prospektering inom de känsligaste delområdena.

Flera remissinstanser har uttalat oro för att en stark restriktivitet mot

gruvbrytning leder tll att prospekteringen nästan upphör i fjällområdet.

Ett starkare skydd av fjällvärldens natur måste naturligtvis allud innebära

att risktagandet i samband med prospektering ökar. Det är därför sannolikt att prospekteringen i ökad utsträckning kommer alt inriktas på andra om-

råden än de föreslagna obrutna fjällområdena. Jag finner det emellertid

angeläget att en viss fortsatt och fördjupad geologisk kartläggning och prospektering sker även i de nu avsedda delarna av den svenska fjällkedjan. Skulle prospekteringen i fjällvärlden sjunka till en oacceptabelt låg nivå bör ätgärder för att åstadkomma ytterligare undersökningsinsatser övervä-

gas. Den mineralpolituiska utredningen (1 1974: 2). som tillsattes i miuj år

1974 av dåvarande chefen för industridepartementet. har i uppgift bl. a. att överväga om en ändrad inriktning eller utformning av mineralpolitiken är motiverad med hänsyn till sumhällets långsiktiga behov. Chefen för industridepartementet kommer senare att förelägga regeringen förslag till tillläggsdirektiv för utredningen. I dessa ges utredningen i uppdrag att överväga och komma med förslag till hur de riktlinjer för obrutna fjällområden som jag nyss har beskrivit skall kunna förenas med en från samhällets synpunkt önskvärd nivå på prospekteringsinsatserna.

Verkens utredning ger inte tillräckligt underlag för att bedöma mera I detalj hur styrningen av prospektering i olika områden bör ske. Naturvårds-

verkets pågående inventering av fjällområdet och den fortsatta planeringen inont län och kommuner bör avvuktas innan särskilda åtgärder vidtas I syfte att mera i detalj reglera prospektering och gruvbrytning i de obrutna

fjällområdena. Jag skall emellertid här i korthet redovisa hur en sådan mer detaljerad reglering kan ästadkommas. Enligt 18 lagen (1974: 890) om vissa mineralfyndigheter tändrad

1975: 798) krävs särskilt tillstånd (koncession) för undersökning och bear-

betning av följande slag av fyndigheter: I. olja. gas. stensalt eller annat salt

som förekommer på likartat sätt: 2. alunskiffer för att utvinna olja eller

gas: 3. stenkol. eldfast lera eller klinkrande lera: 4. uranhaltigt eller toriumhaltigt mineral: 5. torv för att utvinna energi. Vissa undantag från koncessionskravet finns dock. Koncessionsfrågorna prövas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer (2 §).

Nägon delegation av prövningsrätten har ännu inte skett. Tillstånd enligt

lagen kan förenas med de föreskrifter som behövs för att skydda bl. a. allmänna intressen (10 §).

Koncesstonsreglerna I lagen om vissa mineralfyndigheter innebär säledes att regeringen kan kontrollera tyngre former av prospektering samt brytning av fyndigheter som omfattas av lagen. I den mån undersökningskoncessioner ges inom de obrutna fjällområdena bör föreskrifter ges om hur undersökningarna skall bedrivas. Även bearbetningskoncessioner bör förenas med sådana föreskrifter att naturingreppen i möjlig mån begränsas

och att området återställs sedan brytningen har upphört. För verksamhet

som bedrivs med stöd av koncession gäller, förutom de villkor som föreskrivs i eller med stöd av lagen, vad som föreskrivs i byggnads-, naturvårds- och miljöskyddslagstiftningen eller i annan lagstiftning (3 §).

Enligt gruvlagen (1974: 342, ändrad senast 1975: 746) kan inmutningsrätt, dvs. rätt att undersöka och bearbeta mineralfyndighet. erhällas under vissa I lagen angivna förutsättningar. Mineralfyndighet är enligt I kap. 2§

gruvlagen inmutningsbar om den innehaller: 1. malm till nägon av följande metaller. nämligen guld. silver. platina, kvicksilver. koppar, blv. zink,

järn, mangan, krom, kobolt. nickel, titan. vanadin, molubden. volfram,

tenn, vismut, antimon och arsenik, dock icke sjö- eller myrmalm: eller 2. svavelkis, magnetkis. grafit. apatit eller magnesit. Inmutningsrätt erhålls efter ansökan hos bergmästaren. Innehavaren av rätten får inom område som anges I en av bergmästaren utfärdad mutsedel utföra undersökningsarbete i fråga om inmutningsbart mineral (4 §). Om han vill bearbeta fyndigheterna har han rätt att få sig anvisat arbetsområde för detta, s. k. utmål. om han kan visa att inmutningsbart och för teknisk bearbetning lämpat mineral finns inom det inmutade omrädet (5 §).

I 2 kap. 2-5 §X finns bestämmelser om hinder mot inmutning. Dessa

hinder gäller också i fråga om utläggande av utmaäl. om hindret förelåg redan då inmutningsrätt beviljades (4 kap. 2 § första stycket). Inmutningshinder föreligger sålunda inom område som redan är inmutat eller utmålslagt (2 kap. 2 5). I 2 kap. 3 § har räknats upp ett antal fall där inmutningsrätt inte fär beviljas utan regeringens medgivande. Det gäller bl. a. inmut-

ning inom dels område som genom beslut av riksdagen har förklarats utgöra statsgruvefält eller om statlig myndighet har gjort framställning hos re-

geringen, om att förklara området för statsgruvefält. dels område som har avsatts till nationalpark eller om statlig myndighet har gjort framställning om att förklara området för nationalpark.

Enligt 2 kap. 4 § får inmutningsrätt inte beviljas utan medgivande av

Prop. 1977/78: 31 89

länsstyrelsen i område som ligger intill vissa uppräknade anläggningar. t. ex. allmän väg, bostadshus, elektrisk kraftstation. och inte heller inom område med stadsplan eller byggnadsplan. Kan. i annat fall än som avses I

2 kap. 3 och 4 ä$, gruvdrift inom visst område antas komma att hindra eller

uvsevärt försvåra sådan pågäende eller planerad användning av marken som är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt, kan regeringen enligt

2 kap. 5 § förordna att inmutningsrätt inte får beviljas inom området utan

medgivande av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Inmutningssystemet i gruvlagen ger inte samma möjlighet för samhället

som koncessionssystemet i lagen om vissa mineralfyndigheter att få ome-

delbar kontroll över prospektering och brytning. Endast i de fall då dispensabelt hinder. dvs. hinder enligt 2 kap. 5 §, mot inmutning och utmålslägg-

ning föreligger finns samma förutsättningar för kontroll som i lägen om vis-

sa mineralfyndigheter. Statens industriverk och nämnden för statens gruvegendom föreslär att gruvlagen ändras så att I stället mincrallagens bestämmelser blir tillämpliga inom de obrutna fjällområdena, oavsett om ansök-

ningarna avser inmutningsbara elter koncessionspliktiga mineral. Den fö-

reslagna lagändringen skulle onekligen leda till en tillfredsställande kontroll över prospekterings- och gruvbrytningsverksamhet i områdena och

även kunna innebära vissa fördelar sett från prospektörens synpunkt. Efter samråd med chefen för industridepartementet har jag emellertid kommit fram till att frågan tills vidare bör lösas genom tillämpning av gällande lagstiftning.

Inom nationalparkerna ger gruvlagen en tillfredsställande möjlighet att kontrollera prospektering. eftersom regeringens dispens krävs för att inmutning och utmälsläggning skall få ske inom dessa områden. Som jag redan har nämnt kan regeringen med stöd av 2 kap. 5 § gruvlagen bestämma

de ytterligare områden där inmutningshinder skall föreligga om inte dis-

pens ges av regeringen celler av myndighet som regeringen har bestämt. Dessa bestämmelser kan användas för att skaffa samhället en sådan kontroll över prospekteringen att inte riktlinjerna för markanvändningen skall äventyras. Också med stöd av naturvardslagens bestämmelser kan sådan kontroll åstadkommas. Regleringen av prospektering fär övervägas ytterli-

gare inom regeringskansliet då behovet av en sådan reglering närmare har

klarlagts I samband med naturvårdsverkets redovisning av utredningsarbetet för fjällvärlden.

När det sedan gäller brytning eller gruvverksamhet i egentlig mening ger bestämmelserna i 136 a § byggnadslagen tillräcklig möjlighet att tillse att de riktlinjer som jag nu har förordat följs. Enligt paragrafens första stycke gäller nämligen att tillkomsten och lokaliseringen av industriell elter liknande verksamhet. som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi. med träfiberrävara eller med landets samlade mark- och vattentill-

gångar skall prövas av regeringen. I paragrafen anges ett antal verksamheter som skall prövas I den mån regeringen inte medger undantag. Gruv-

90)

verksamhet är visserligen inte uppräknad som prövningspliktig men regeringen kan med stöd av 136 a § byggnadslagen för varje särskih fall besluta alt tillätligheten av sådan verksamhet som avses I puragrafens första stycke skall prövas. Jag vill här också erinra om de styrmöjligheter som byggnadslagstiftningen i övrigt samt miljöskydds- och naturvärdslagstftningen

ger.

När det gäller skogsbruk unför verken i sin rapport att det bör slås fast

att samtliga obrutna fjällområden undantas från sådan verksamhet. Till skogsbruk bör enligt verkens förslag dock inte räknas rättigheter att ta vir-

ke till husbehov. Verken beräknar att det inom de obrutna fjällområdena

finns sammanlagt ca 500 km? produktiv skogsmark. Senare redovisade

uppgifter från bl. a. skogsstyrelsen tyder på att ca I 500 km” skogsmark av

intresse för skogsbruket berörs. Huvuddelen av skogsmarken ägs av sta-

ten. Mindre än en tiondel ägs av enskilda eller av privata företag. Aktivt skogsbruk torde för närvarande endast i undantagsfall bedrivas inom de

aktuella områdena.

landskapsbilden. floran och faunan inom vidsträckta områden. Med intensivt skogsbruk menar jag då ett skogsbruk som innefattar kalavverkning.

markberedning. gödsling, kemisk bekämpning av vissa trädslag eller inplantering av för omrädet främmande trädslag. Ett intensivt skogsbruk förutsälter också ett ganska omfattande vägbyggande. Nuvarande kunskaper om skogsföryngring medger heller inte något in-

tensivt skogsbruk inom stora delar av de obrutna fjällomradena. Något sådant skogsbruk torde därför i regel inte komma I fråga I dessa områden. Inom vissa delar av de föreslagna områdena. där de biologiska förhållandena inte är begränsande. bör emellertid ett visst skogsbruk kunna bedrivas. IF anslutning ull yttergränserna för ett par av områdena. där förhållandena är sådana att skogsaterväxten inte äventyras, bör avverkning kunna medges I viss utsträckning i syfte att säkra råvaruförsörjningen för mindre skogsindustrier som har stor betydelse för sysselsättningen i det norrländska inlandet. Vidare bör markägare. som har hela eller större delen av sitt skogsinnehav inom områdena, kunna bedriva ett visst skogsbruk inom om-

rädet. I dessa fall bör dock särskild hänsyn tas till önskemålet att bevara

områdenas karaktär.

Jag är emellertid inte beredd att förorda att detaljerade riktlinjer beträf-

fande skogsbruk i de obrutna fjällområdena läggs fast nu. En sådan ytterligare reglering bör enligt min mening grundas på mer ingående studier.

De fortsatta studier av fjällvärldens natur som naturvårdsverket genomför torde ge ett väsentligt underlag för överväganden i dessa frågor. En ytterligare reglering av skogsbruket inom de obrutna fällområdena bör därför ske successivt I takt med att erforderligt bedömningsunderlag tas fram och efter samräd med berörda parter. En sådan reglering torde ingå som en del i naturvårdsverkets och länsstyrelsernas arbete med att skydda fjällområdenas naturvärden.

Prop. 1977/78: 31 91

Jag vill i detta sammanhang erinra om att skogsvårdslagen (1948: 237) ger betydande möjligheter att kontrollera skogsbruket i dessa områden. På den mark som omfattas av skogsvårdslagen och som av regeringen har för-

klarats som svaårföryngrad får sålunda avverkning inte ske utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd. Syftet med detta tillståndskrav är att hindra sä-

dan avverkning som skulle äventyra eller avsevärt försvåra skogens återväxt. Statens skogsmark omfattas inte av skogsvärdslagen. Inom berörda

omräden ligger större delen av statens skogsmark ovanför den skogsod-

lingsgräns som domänverket har dragit upp. Ovanför denna gräns har av biologiska och ekonomiska skäl inget skogsbruk bedrivits sedan början av 1950-talet. Dessutom skall all slutavverkning som omfattar mer än 0,5 ha

anmälas I förväg till skogsvardsstyrelsen. Om länsstyrelsen för visst omra-

de har begärt det, så överlämnar skogsvårdsstyrelsen anmälningarna till länsstyrelsen. Länsstyrelsen har därvid möjlighet att innan någon avverkning sker ingripa med stöd av naturvårdslagen. Slutligen vill jag nämna att regeringen med stöd av naturvårdslagen har förordnat att all planerad hyggesplöjning skall anmälas till länsstyrelsen.

När det gäller renskötsel och fiske lämnar verken inte nägra förslag till särskilda riktlinjer inom de obrutna fjällomradena. Enligt verken bör något hinder inte föreligga mot fortsatt underhåll och drift av befintliga anläggningar eller mot utövande av förekommande rättigheter.

Remissinstanserna har inga invändningar mot verkens förslag i dessa delar. Fiskeristyrelsen och berörda lantbruksnämnder påpekar att fortsatt fiske och renskötsel inom områdena förutsätter att fiskeflyget får landa utan restriktioner och att vissa anläggningar får komma till stånd. Svenska samernas riksförbund framhåller att områdenas värd och förvaltning måste ske bl. a. med hänsyn till den lokala befolkningens näringsliv.

Jag anser det självklart att renskötsel och fiske skall få fortga i de obrutna fjällomrädena. Omrädena utgör i stor utsträckning samiska kulturmarker. Säväl renskötsel som fiske ingår som ett naturligt inslag i områdenas

miljö. Om det skulle visa sig nödvändigt att reglera renskötseln eller fisket

torde bl. a. rennäringslagen (1971: 437, ändrad senast 1974: 349) och naturvårdslagen erbjuda tillräckliga möjligheter härull.

7.3¶Avgränsningsfrågor

Av vad jag inledningsvis har anfört framgår att jag i allt väsentligt anslu-

ter mig till verkens förslag till avgränsning av de obrutna fjällområdena. En

rad önskemäl om ändringar av de av verken föreslagna gränserna har redovisats vid remissbehandlingen. Det gäller säväl tillägg som inskränkningar i förhållande till verkens förslag.

Jag har redan tidigare redogjort för att jag inte kan förorda de förslag till

ökning resp. minskning av antalet områden som har förts fram vid remiss-

behandlingen. Jag kommer därför i det följande att inskränka mig till att ta

Prop. 1977/78: 31 92

upp sådana frågor som gäller avgränsningen av de enskilda områdena. Jag

kommer då att först behandla sådana förslag som innebär större ändringar av verkens förslag och som kräver ställningstaganden från statsmakternas

sida. De har i flera fall samband med planerade vägdragningar.

Området Svlarna— Helags berörs av en av Härjedalens kommun före-

slagen väg mellan Vålådalen och Ljungdalen. Vägen skulle komma att skära tvärs igenom det obrutna fjällområdet och dela det i en östlig och en

västlig del. Förslaget avstyrks av bl. a. länsstyrelsen i Jämtlands län, Åre

kommun och SNF.

Området Frostviken berörs av en föreslagen väg mellan Storjola och Ankarvattnet. Det obrutna området bör enligt länsstyrelsen i Västerbottens län samt Åsele och Strömsunds kommuner delas i två delar av en zon för den planerade vägen. Länsstyrelsen I Jämtlands län anser att vägen torde

kunna aktualiseras på sikt, medan SNF, Friluftsfrämjandet. Kungl. vetenskapsakademien och Naturhistoriska riksmuseet motsätter sig att vägen

anläggs.

När det gäller den föreslagna vägen mellan Vålådalen och Ljungdalen instämmer jag i vad länsstyrelsen i Jämtlands län anför om att en utbyggnad

skulle skada så viktiga naturvårdsintressen och rennäringsintressen all samhällsnyttan inte stär i rimlig proportion till intrånget. Sylarna— Helagsområdet bör därför i denna del avgränsas i enlighet med verkens förslag.

Den föreslagna vägen mellan Storjola och Ankarvattnet uppges av länsstyrelsen i Västerbottens län vara avgörande för Borgafjälls fortsatta ut-

veckling som turistort. Vägen skulle emellertid komma att dela Frostvi-

kenområdet i två delar av vilka den norra delen blir så liten att det kan ifrågasättas om den kan utgöra ett eget obrutet fjällområde. Länsstyrelsen i Västerbottens län har pekat på en möjlighet att komplettera detta område med vissa andra omraden för att på så sätt skapa ett helt nytt obrutet fjällomräde.

Även denna väg kommer i konflikt med bevarandeintressen. Borgafjälls framtid som turistort är beroende inte bara av vägförbindelserna utan också av tillgången på närbelägna ostörda områden som kan utnyttjas för fri-

luftsliv. I detta avseende torde det av verken föreslagna obrutna fjällområdet utgöra en tillgång vars betydelse kan komma att öka på sikt. De positiva och de negativa effekterna för bl. a. naturvärden, turismen och frilufts-

livet av den föreslagna vägsträckningen är ännu oullräckligt klarlagda. Mot den bakgrunden är jag f. n. inte beredd att tillstyrka att verkens förslag till

avgränsning frängås med hänsyn till den planerade vägsträckningen.

Tärna-Graddisområdet berörs av en planerad väg mellan norra Fjällnäs och Ammarnäs som, om den byggs, skulle dela den södra delen av området i en östlig och en västlig del. Länsstyrelsen i Västerbottens län samt

Storumans och Sorsele kommuner anser att de områden som berörs av den planerade vägen inte bör ingå i det obrutna fjällområdet. Västerbottens läns landsting och Västerbottens turisttrafikförbund ställer sig också posi-

Prop. 1977/78: 31 93

tiva till den planerade vägen. medan lantbruksnämnden i Västerbottens län och domänverket är tveksamma. SNF, dess länsförbund I Västerbotten och lokalkretsen i Sorsele motsätter sig att vägen anläggs.

Vägprojektet ingår I det program för turisunbyggnader i Vindelälvsområdet som lades fram av den s. k. turistkommittén (Ds Jo 1972: 4) sedan riksdagen beslutat att Vindelälven inte skulle byggas ut för elkraftsproduk-

tion.

En utbyggnad av den föreslagna vägen skulle givetvis öka tillgängligheten till det aktuella området, vilket i sin helhet har angetts som primärt rek-

reationsområde. Anläggningsarbetena skulle också innebära ett välbehöv-

ligt sysselsättningstillskott. A andra sidan skulle vägen komma att påverka såväl rennäringens som naturvårdens och vandringsturismens intressen. Ett beslut om vägen bör därtör föregås av ett noggrant studium av den påverkan på motstående intressen som vägens sträckning och kring vägen planerade anläggningar kan komma att ge upphov tull. Vidare bör utredas hur det aktuella området skulle kunna utvecklas utan en sådan väg. Jag förordar att den av verken föreslagna gränsdragningen får gälla i avvaktan på ett bättre beslutsunderlag av det slag som jag nu har angett.

Utbyggnad av någon av de vägar som jag nu har nämnt förutsätter en sädan omprövning av områdenas gränser som enligt min mening bör under-

ställas riksdagen. När det gäller vägarna mellan Storjola och Ankarvattnet

och mellan Ammarnäs och norra Fjällnäs är jag beredd att överväga en sådan omprövning när ett bättre underlagsmaterial föreligger.

Områdena Sarek-Pite och Kebnekaise har en gemensam gräns längs den arbetsväg som förbinder Suorva med Ritsem. Verkens förslag innebär att de bäda obrutna områdena binds samman vid den östra gränsen för Stora Sjöfallets nationalpark, varvid såväl Ritsemvägen som kraftstationerna Ritserm och Vietas kommer att ingå i området. Länsstyrelsen i Norrbottens län samt Gällivare och Jokkmokks kommuner förordar att en vägkorridor lämnas för säväl den befintliga vägen som dess föreslagna förlängning till Skjomen i Norge. ÖB och SNF avstyrker en sådan vägkorridor och förlängning av den befintliga vägen. Friluftsfrämjandet framhåller att man mäste visa största återhållsamhet med denna typ av vägprojekt, medan fränvjandets norrbottendistrikt anser att vägen bör kunna dras på det sätt som har föreslagits.

Det aktuella området berörs också av en ansökan från statens vatten-

fallsverk om koncession för en 400 kV kraftledning från Ritsems kraftstation till Norge. Ansökan har av statens industriverk överlämnats till regeringen sedan naturvårdsverket och planverket har avstyrkt koncession.

Den planerade kraftiledningen avstyrks också av SNI i föreningens yttran-

de över förslaget ull obrutna fjällområden.

Den av verken föreslagna gränsdragningen mellan Kebnekaise och Sarek —Piteområdena innebär vissa avsteg från de principer som i övrigt har

tillämpats vid avgränsningen. ÅA andra sidan är verkens förslag väl motive-

Prop. 1977/78: 31 94

rat med tanke på att det berörda området upp till Ritsem ingår i Stora Sjöfallets nationalpark, vilket innebär att tyngre exploatering enligt redan gällande bestämmelser kan ske först efter riksdagens medgivande. Jag anser emellertid att de faktiska förhållandena på platsen bör tillmätas större vikt än den rådande regleringen av markanvändningen inom omradet. De ingrepp I områdets natur som har skett och sker genom vattenkraftutbygg-

nad är omfattande. Den väg mellan Suorva och Ritsem som har anlagts för

arbetena med vattenkraftanläggningarna har kommit att utnyttjas också

för andra ändamål. fråmst genom den busstrafik som upprätthålls. Härige-

nom har Ritsemområdet kommit att i viss utsträckning bli en utgångspunkt

för fjällturismen. Området har också obestridliga förutsättningar för detta

genom sin belägenhet och sin naturskönhet. En fortsatt utveckling av Ritsemområdet i denna riktning bör enligt min mening kunna övervägas I den

fortsatta planeringen.

Jag förordar därför att en vägkorridor upp till och med Ritsem lämnas

öppen mellan Kebnekaiseområdet och Sarek- Piteomrädet. Detta innebär

emellertid inte ett ställningstagande för att vägsträckan mellan Suorva och Ritsem skall öppnas för allmän trafik. En sådan ätgärd torde ställa krav på en betydande upprustning av den befintliga vägen. Denna fråga behöver övervägas ytterligare i anslutning till den fortsatta planeringen.

Den av länsstyrelsen i Norrbottens län förordade vägkorridoren upp till

Ritsem lämnar utrymme för bl. a. vissa planerade turistanläggningar på ett

relativt stort avstand från vägen. Enligt min mening bör gränsen dras med beaktande av att eventuella turistbyggnader bör förläggas i nära anslutning till redan påverkade områden. När det gäller vägen mellan Ritsem och Sitasjaure skall den enligt gällande överenskommelse läggas ned dä anläggningsarbetena vid Sitasjaure har upphört. Någon korridor för denna väg bör således inte lämnas.

Vad jag nu har sagt innebär att en förlängning av Ritsemvägen till Norge inte bör genomföras. När det gäller den planerade kraftledningen metan Ritsem och Norge vill jag anföra följande. Den ansökan om koncession för den ovan nämnda kraftledningen som vattenfallsverket har lämnat in grundar sig på ett avtal mellan vattenfallsverket äå ena sidan och dess norska motsvarighet. Vassdrags- og Elektrisitetsvesendet, å den andra. Avta-

let innebär att det överskott på elkraft som uppstår i nordligaste Sverige

skulle föras över till nordnorge som har brist på elkraft. På motsvarande sätt skulle ett överskott på elkraft i södra Norge föras över till Sverige via

en ledning mellan Hasle och Skogssäter. Regeringen beviljade i juni 1977

vattenfallsverket koncession för denna senare ledning. Det norska Stortinget har godkänt avtalet mellan Vassdrags- og Elektrisitetsvesendet och

vattenfallsverket. Vattenfallsverkets koncessionsansökan har beretts

inom statens industriverk som med eget yttrande har överlämnat ärendet till regeringen för beslut. Av de myndigheter som har yttrat sig i ärendet har naturvårdsverket och planverket anfört att ledningen inte bör komma

Prop. 1977/78: 31 95

till ständ. Gällivare kommun har anfört att koncession inte bör lämnas för den sökta ledningssträckningen. Ärendet har aterremitterats till industriverket. Verket skall. efter samråd med bl. a. vattenfallsverket. naturvårds-

verket och planverket, närmare undersöka vilka alternativ som finns för

överföring av elkraft mellan de norra delarna av Norge och Sverige. Med tanke på att det i Norge bedöms som ytterst angeläget att en sådan överföring snabbt kan komma till stånd. bör regeringen ha full handlingsfrihet att.

utan hinder av de ovan förordade riktlinjerna. fatta beslut så snart detta

kompletterande material föreligger.

Jag går nu över till att ta upp vissa förslag till gränsjusteringar som har förts fram vid remissbehandlingen men som enligt min mening inte är av så ingripande karaktär att de kräver ställningstaganden från riksdagens sida. Jag anser ändå att de bör kommenteras särskilt till ledning för länsstyrelsernas arbete med att utarbeta förslag till närmare gränsdragning.

Länsstyrelsen och lantbruksnämnden i Västerbottens län, domänverket samt Sorsele kommun anser att färna-Graddisområdets östra gräns vid Vindelfjällens naturreservat mellan Fjosokken och Storvindeln bör följa reservatets gräns. vilket innebär en inskränkning i förhållande till verkens förslag. Nägon närmare motivering lämnas inte. Länsstyrelsen i Västerbottens län och domänverket föreslar vidare vissa inskränkningar av det föreslagna området längs den s. k. Blå vägen vid Hemavan.

Jag är i dessa fall inte beredd att generellt tillstyrka de föreslagna

avstegen från verkens förslag. Om det i den kommunala planeringen visas

att delar av de nämnda områdena har väsentlig betydelse för de berörda kommunernas utveckling, bör detta emellertid kunna beaktas av länsstyrelsen i samband med utarbetandet av förslag om den detaljerade avgränsningen av omradet.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har också med stöd från Gällivare och Kiruna kommuner förordat att omrädet Nikkaluokta — Ladtjovagge Kebnekaise inte skall ingå i det obrutna fjällomrädet Kebnekaise, eftersom området i denna del redan i dag i väsentlig utsträckning är påverkat av en mer intensiv turism. ÖB avstyrker länsstyrelsens förslag.

Jag delar länsstyrelsens uppfattning att området redan nu är starkt påverkat av turism. En fortsatt utveckling av turistanläggningarna I området bör också kunna ske. Sfag anser emellertid inte att detta motiverar att omrädet avgränsas så som länsstyrelsen har föreslagit. Jag förordar därför att gränsdragningen i denna del sker med utgångspunkt i det av verken framförda förslaget.

För Rogenområdet har förslag till gränsjusteringar framförts av SGU dels beträffande den södra gränsen med anledning av fyndigheter vid Vassbo och Guttusjön. dels av länsstyrelsen i Kopparbergs län beträffande

gränsdragningen vid Grövelsjön. Statens industriverk påpekar att fyndig-

heterna vid Handöl kan motivera en gränsjustering för området Syvlarna- Helags. För området Frostviken föreslär statens industriverk en justering

Prop. 1977/78: 31 J6

av gränsen vid Stekenjokk. Vissa gränsjusteringar för Tärna-Graddisom-

rådet i anslutning till Ammarnäs föreslås av länsstyrelsen i Västerbottens

län och domänverket. För detta omräde föreslår skogsvårdsstyrelsen i

Norrbottens län samt statens industriverk, SGU och Boliden AB vissa gränsjusteringar vid Stor-Laisan resp. vid Laisvall. När det gäller gränsen

för området Kebnekaise anför SGU att denna bör ses över med hänsyn till en eventuell framtida utveckling av gruvbrytningen i Kirunaområdet.

De nu nämnda önskemålen om anpassning av områdenas gränser torde inte behöva leda till mer betydande avsteg från verkens avgränsningsförslag. De bör därmed kunna övervägas inom ramen för den mer detaljerade gränsdragning som enligt vad jag tidigare har förordat skall läggas fast av regeringen efter förslag från länsstyrelserna.

Länsstyrelsen I Norrbottens län anser att de av verken redovisade vägzonerna intill de obrutna områdena I länet är för smala. Enligt länsstyrelsen skulle verkens förslag innebära att handlingsutrymmet för den framti-

da utvecklingen i anslutning till de befinthiga vägarna blir alltför begränsat

och att en ändamälsenlig planering av markanvändningen t vägzonerna

motverkas. Länsstyrelsen föreslår därför att områdena avgränsas I onlig-

het med ett av länsstyrelsen tidigare redovisat förslag, som bl. a. innebär att vägzonerna görs bredare.

De föreslagna obrutna områdena I Norrbottens län har en betydande ut-

sträckning. Enligt min mening utgör emellerud detta inte skäl att förorda de allmänna utvidgningar av vägkorridorerna som länsstyrelsens förslag

innebär. De föreslagna gränserna torde + huvudsak medge rimliga utvecklingsmöjligheter för turistanläggningar och möjligheter för annan planerad utveckling inom lämpliga områden längs den s. k. Silvervägen, den planerade vägen mellan Kiruna och Narvik och längs Könkämä älv. Vissa justeringar av gränserna bör emellertid kunna övervägas. De berörda kommunernas planering bör kunna tjäna som vägledning vid bedömningen av var sädana gränsjusteringar kan behöva övervägas.

Länsstyrelsen i Norrbottens län föreslar en inskränkning I Sarck-Piteområdets sydöstra del så att en enklare vägförbindelse kan ordnas från Långudden tull Harrok- Vuonatj och Rebnisluspen. Detta önskemål har också framförts ull regeringen t skrivelser från bl. a. Arjeplogs kommun och från innehavaren av en fjällägenhet inom området. Jag vill med anledning härav erinra om vad jag tidigare har anfört om att det bör finnas viss möjlighet att anlägga enklare stickvägar för bl. a. den bofasta befölkning-

ens behov även inom de obrutna fjällområdena. De framförda önskemälen torde således kunna tillgodoses utan att någon inskränkning behöver göras.

Gränsen för omradet Råsto-Tsåktso bör enligt länsstyrelsen och lant-

bruksnämnden i Norrbottens län justeras i söder för att möjliggöra en för rennäringen angelägen väg till Laimoviken. Svenska samernas riksförbund

anser alt vägen inte är av den karaktären att den omöjliggörs vid en av-

Prop. 1977/78: 31 97

gränsning av Rästo— Tsaktsvområdet enligt verkens förslag. SNE motsätter sig vägen ull Laimoviken, vilken enligt SNF skulle öppna området för

bilburen turism.

Jag vill för egen del instämma I vad Svenska samernas riksförbund anför om alt en enklare väg inte torde behöva föranleda att verkens avgränsningsförslag frångas. En eventuell vägförbindelse torde kunna ges en säådan sträckning och utformning att för djurlivet särskilt känsliga områden inte skadas och att en mer omfattande bilburen turism i området kan undvikas. Jag förordar därför utt verkens avgränsningsförslag skall gälla i denna del.

I några fall har olika remissinstanser föreslagit inskränkningar resp. ut-

vidgningar av samma del av ett obrutet fjällområde. Sålunda föreslår do-

mänverket en inskränkning av området Sv/arna-Helags vid kronoparken Häckren, medan lantbruksnämnden i Jämtlands län föreslår en utvidgning av området så att även Håckervalen och Houöfjället kommer alt ingå. Vidare anser domiänverket att gränsen för Sarek-Pitcområdet norr om Piteälven mellan Mäskejaure och Vuolvojaure bör dras något längre norrut. SNFE:s lokalkrets i Jokkmokk föreslår att omrädet söder om sjön Karats med fjället Jarre också bör inga i Sarek—-Piteomrädet.

De berörda länsstyrelserna bör undersöka möjligheterna att i dessa fall föreslå gränser som bättre tillgodoser de olika intressena.

Domänverket förordar flera ytterligare inskränkningar av de föreslagna områdena med hänsyn till skogsbrukets intressen. När det gäller Burvattnetområder föreslär domänverket att gränsen dras så att renbetesfjället resp. kronoparken Juthatten inte kommer att ingå I området. Beträffande

Hotagenområdet bör enligt verket vissa inskränkningar göras som berör

renbetesfjällen Foskvattnet. Murfjället och Hällingsän. I fråga om Frostvikenområdet anser verket att gränsen bör dras så att områden med produktiv skogsmark på renbetestjällen Lappdalen och Sjougdnäs kommer tutanför det obrutna området. Verket förordar vidare. i likhet med skogsvardsstyrelsen i Norrbottens län, vissa gränsjusteringar i Råsto-Tsäktso-områdets sydvästra det mellan Sevujärvt och Nummavaara. Pessinkiområdet bör slutligen enligt domänverket inskränkas så att skogsmark på kronoöverloppsmarken Nulanki lämnas utanför det obrutna området. Också skogsvärdsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att områdets östra gräns bör ägnas särskild uppmärksamhet. Länsstyrelsen i Norrbottens län framför liknande synpunkter.

Jag har tidigare anfört att underlag saknas för att lägga fast detaljerade

riktlinjer beträffande skogsbruket i de obrutna fjällomrädena. Med tanke

på önskemålet att förhindra andra former av exploatering är det okimpligt att förorda inskränkning av de föreslagna områdena av hänsyn till skogsbrukets intressen innan det har undersökts i vilken omfattning ett visst skogsbruk anpassat ull naturvärdens krav kan bedrivas inom de berörda områdena utan att omrädenas karaktär påverkas. Jag förordar därför att de

Prop. 1977/78: 31 Y8

gränser som verken har föreslagit i de delar som jag nu har nämnt skall gälla som utgångspunkt för den mera detaljerade gränsdragningen.

Jag vill också erinra om vad jag tidigare har anfört om att vissa avverk-

ningar bör kunna tillåtas i syfte att säkra råvaruförsörjningen för mindre

skogsindustrier av stor betydelse för sysselsättningen i det norrländska inlandet.

8¶Hemställan

Med hänvisning ull vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen förestår riksdagen att godkänna de av mig förordade preciseringarna och

kompletteringarna till riktlinjerna för hushållning med mark och vatten i

tjällområdet.

9 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd som föredraganden har hemställt om.

Prop. 1977/78: 31 99

Innehållsförteckning Sid. Propositionens huvudsakliga innehåll I Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 3 november 1977 = 2

l Bakgrund.ssossessereresrer rer e rr ere estrar rer tr rr rr tes 2 2 Rapporten Öbrutna fjälloöområdent «ssssosersrr rr ser r sr rna 3 2.1 Utgångspunktet sossssossessersesre reser riset r rer era 3

2.1.2 Samråd med länsstyrelser, kommuner och organisationer . 4

2.1.3 — Bevarande- och exploateringsintressef «...ssssssessere ere 4

2.2¶Verkens förslag och bedömningar s.ssssessrerrer ers rr re 5

2.21¶Urvalskriterier. avgränsningar och föreslagna områden ... 5

2.2.2 Bestämmelser för vissa Verksamheter ..sssssssres ere cores 7

3 Befintliga och planerade verksamheter och anläggningar .. 1 3.1 Iehyggelse sosceossresesereese sees arter t rer rt t rss ere 11 3.2 NES TEST 1 3.3 Vättenkraäfl oossssssrseesesererer era rr rs rr r rr rr rerna [I 3.4 SKOgSDTUk oosoeoreree rer reser ere r er rer tr rr rr er rr rr rss 12

3.5¶NMineralbryltifg ooocsssseserrer ee rer str rr rt ere sr rr tea 13

3.6¶Turism och friluftsliv ooooosssssse see re rr rese re nere r reta 16

3.7 Rennäring och fiske ...s.ssososserer ers rrerrre rer etter rea 17 4 Remissyttrandena oosososscsserarerer srt ert rr rer ert es 17 4.1 Allmänt omdöme om rapporlef sossssserersrer rss reser es 17 4.2 Benämningar och urvalskriterier oocsossrerrssoss ers rr ra 18

4.3¶Bestämmelser för vissa Verksamheter ..sssossssrs ers ess a I8

4.3.1 — Vägdrägning oooososeereresrrr rer rer eter rr rr rr rer ert eta IR 4.3.2 - Vattenkraftutbyggnad sssssocsseeserer rr rer rr rr nere rens 19 4.3.3 — SKOBSBDrUKk ooooe ere rs ser esse sr e rer rr rer setet ert rr rss 20 4.3.4 —- Mineralbrytfing oooososseseesss raser rer ere rer rer rr rt es 21

4.3.5¶Turism och friluftsliv sooosssosssereerer rr rr rr rr rer reta 24

4.3.6 — Rennäring OCh fiske sossosseserersrrr rr rer rss teer rr rr 25 4.4 Vissa genomförandefrågOr ssossserreeererrrerr sr rr ere 25 5 Områdesvis genomMgÄNA sosse rersrrerere rer rer rs rr rs 26 St ROZCA soo eeeer rer re rree ers rer rer rr rr ere sr se rr rss rss 26 Stl Nuvarande och framtida utnyttjande. ..sssssssirsssr rr os 26 5.1.2 - Remissyllrändena oososssssrerrerreoererr rese rr ss sr e rna 27 5.2 Sylarna—Helag$ ooooosossrsssrerse rese rrrr rer reses e rss 28

5.2.2 — RemissytträndenNa oocssoossssererrrter eter rote rer rr reta 30

5.3 Skäckerfjällen .ssossssossss reses err er rer ere rer rr rer rr ra 31 5.3.1 Nuvarande och framtida utnyttjande. ..ssssssssrsrss ss os 31 53.2 — Remissytträndenda oocsosssseersssrerrereser ser re rr rna 32 54 BUTValttn€t.ssossoseeererer rer reser see ser rr rer rr re rst ta 32

341 Nuvarande och framtida utnyttjande -.sos.sssss.ssoss soo 32

5.4.2 — Remissylträndehnd oocosorosererrrererr rer ers rer ss arsa 33 5.5 [8 [ÖLET 34

SÄ Nuvarande och framtida utnyttjande. ...s.s.ss-..ersesrsras 34

5.5.2 - Remissyllrandena oossosssrsererererer rr rr rr r rr rr rr rea > 35

Sh FFÖStVIkCN oo soeer ers er rese reer rr ere rater rer rr rer rr ka 37

Dn > 12 RemissyttrandeD4 sososssrseersrerrr rese reser ere rs sees 39

Prop. 1977/78: 31 100

RANSAlCD oss seeerererereer reses s ser rr ser es reses rr res sa 39 DAD Nuvarande och framtida utnyltjände..sssssssssosss oss es 39 DR lo Remissyttrande oosomsoeeerreeoseerer rr rer r arr r ee rr rr 41

Artfjället o.sssssssrssserrererrrrrr rr rr reser rss rese eea 41

rt Nuvarande och framtida utnyttjände.ssssssssssssre reor rs 41 "nn lo Remissyltrandenhd soosososerrerseseerere rer rr rr reser ra 42 'n Tärna—Oraddis oocoosocsssrreerreser rer rr rr ers rer rr esta 42 "an NANA Nuvarande och framtida utnytljände s..s.sssossssssssrs rt 422 'n Jm Remissyllraändenhda oossreoeerrssesrereeres er rr rr re rr rr ra 45

in =0 SRA "= Sarek —Pile sososeserssrrrrre reser reses rr rss er rr sees sa 47 AN 10. l Nuvarande och framtida utnytltjände ..ososssssssesssse ss 47 10. Remissyttrande sosooscssrrereseereereerre rer rese rst 50 vo 11 Kebnekulst ooooomrereserserreesrrsee reser er se reses sees 50

AD 1. Nuvarande och framtida utnyttjände sssssosssssss sosse sa 50 DA 1. LE RenHussyttrafdefd ocooosorssr rss rerererr res r rr rr rens na 53

Iz

MUdUdUuS oossserrreererrer rr rer ers rer rr ester rst rr res 5d no 12. Nuvarande och framtida utnyttjände.ssssssssss css ses sa 54 AN 13 Råsto— TsäklSO sosssorereseserrerrrer rr reser rer rr sera 56 tr 13. Nuvarande och framtida utnyttjande s.sssososssssrseor ses Sh

av 13. to Renmissyttrandetld ococsoossrerrersersarrrrere ser rer rs rr es 58

14 EST 59

14. RemisSyvttruNndeNa oososssoersrersrrerrrrerr rr e reser ers 60 DA Lagstiftning varigenom markanvändningen i de obrutna

6.1 Byggnadslaget sssssssssererrerr reser ere rr rr rr rr reta 62

6.2¶Naturvärdslageh oocsssorsrerrerrererrre er rr rer rer rr ra 63

6.3 SkogsvårdslageD oossssssrrserer rr rer rr reser rr rr rent 65 6.4 RennärlngslägCh.ssossssererrerrrerer rer ss ss res s sor ret 66 [AR Vättenlagen sosse reses reereerrree rer ere er rr rese serna 67

6.4¶Miljöskyddsläågeoossosesserersarrsers rer ser ss rer stra 68

6.7 OTUVIALEN oosseeeeerere re eres rer reser r rer sees rr rr rens 69 6.8 Mincrallageh.oosssessrerereerrr ee ere sr rss rest rese res 70 6.9 NAT RT 70 6.10 Lagen innefattande vissa bestämmelser om elektriska an-

JÄMNA oorseerererererrerrer ere rr rr rr sr rr rss kr ss sea 71 6.11 TerrängkörningslägefN sooososesrrreere reser rr s rr sr es era 71 st FÖredrlägandetn sosse esseeeerer erste rer rr rr rr rer reses 72

Allmänna ÖVerviägalden .osssooscsseresere sier rs rss es 72

Riktlinjer för markanvändningen i obrutna fjällområden ... 77 dt Is AVRFänSsnIiNgsffågOl ososseeeesreeeseseerrrre rer ere rr re et 91 2 Henställahossessseser ere rr rer ser rer res rr rr rr reses 98

BeslUtssososrerrrerer rare rr er es ere rer rer r skr rr rr et ers 98

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1977