om inflationsskydd för inkomstskatteskalan, m.m.

Prop. 1977/78: 49

Regeringens proposition

1977/78: 49

om inflationsskydd för inkomstskatteskalan, m. m.;

beslutad den 20 oktober 1977.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i

bifogade utdrag av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN INGEMAR MUNDEBO

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den statliga inkomstskatten sänks för 1978 års inkomster och att skatteskalan inflationsskyddas. Skattesänkningen för de

stora löntagargrupperna är mellan 1 200 kr. och 2 600 kr. Inflationsskyddet av skatteskalan erhålls genom att skalan knytes till en s. k. basenhet. Basenheten det första året utgör ett belopp av 5 000 kr. Denna basenhet omräknas årligen med hänsyn till konsumentprisindex, rensat från effekten av

ändringar i mervärdeskatteuttaget.

| Riksdagen 1977178. I saml. Nr 49

1¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrives att 108 I mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse 108

I mom.?Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan

angivna grundbelopp. Grundbeloppet utgör: när beskattningsbar inkomst icke överstiger 15 000 kronor: 2 procent av den

beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger

15 000 men icke 20.000 kr.: 300 kr. för. 15000 kr. och 2 av återstoden: 20000 + + 25000 +: 500 + 20000 + oh 20 25000 6 30000 6: BO0 0 2000 + hv 10-26 30000 6 + 33000 -: 1300 + 300002 oc ISA 35000 + 40000 +: 2050» + 3000-06 21 40000 0 45000: 3100 + + 40000 26 45000 6 0 50000: 4400 + -n 4S000-- 6 352 0000 0 > SSO000 7: 6150 -- NOM on 36 KR 55000 «+ -. 60000 +: 7950 + + SS000-- 6 374 60.000 om + 65000 +: 9800 - + BONO or 38 AK 65000. + 20000 +: H700 0 65000 0 vn 4328 70.000.» 80000 +: 13850 + + 7N000-- vm 48 AK 20.000 ov + 00000 0: 18650 + + BONO rr 492 100.000. + ASO000--0: 28450 vc = 000000 3 150000 kr. : 4 YA0 00 ESO OMG SR

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58 procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma

gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa

familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Föreslagen lydelse 108

I mom. Statlig inkomstskatt utgår för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser med viss i särskild ordning bestämd procent av nedan angivna grundbelopp.

I Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770. 2 Senaste lydelse 1976:1079.

Föreslagen lydelse

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 3 basenheter enligt lagen (1977:000) om basenhet enligt 108 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt;

2 procent av den beskattningsbara inkomsten;

när beskattningsbar inkomst överstiger

3 men icke 3 basenheter: grundbeloppet för 3 basenheter och 4 "6 av återstoden:

sn on” 6 ” 4 no 5 Hon ;

6 » on» 7 w7 ” 6 ” o II Kn

7 non 8 oo , 7 om + 1685

8 9 8 « 218 -m 9 10 ” + 9 ” vw 278 ov 10. oc HH " : ” + 10 " 3192 a Ho«e oo IR " : ” » Il ” n JA 0 " 20. 13 ”" : ” e [2 ” ” 35 on ” 13 oe oo. 14 " : D vw 13 v » 40 AR om vr Ho on 6 cr : ” » IH " ov JR vn 16 + » 20 ” : ” 2 16 " ” 499248 mn 20. oo 30 ” : vu «+ 20 ” + IA ov

vv + 30 - + BA

30 basenheter

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58 procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, som enligt de för densamma

gällande stadgar har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978 och tillämpas första gången i fråga om 1979 års taxering.

2¶Förslag till Lag om basenhet enligt 10 § I mom. lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt

Härigenom föreskrives följande.

1 & Basenhet enligt 10 § I mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt fastställes av regeringen varje år före utgången av september månad.

2 8 Basenhet utgör för varje taxeringsår ett belopp som motsvarar femtusen

kronor multiplicerat med årets jämförelsetal. Basenheten avrundas nedåt till

helt hundratal kronor.

3 8 Jämförelsetalet för taxeringsåret är det tal som anger förhållandet mellan

det allmänna prisläget i augusti månad två år före taxeringsåret och augusti

månad år 1977. Jämförelsetalet beräknas med bortseende från de effekter på prisläget som följer av ändrat skatteuttag enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978 och tillämpas första gången i fråga om 1979 års taxering. Beträffande denna taxering är basenheten 5 000

kronor.

Bilaga

3¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrives att de tabeller som avses i 7 § I mom. och 8 § lagen (1958:295) om sjömansskatt! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lvdelse

Tabeller för beräkning av sjömansskatt? Fjärrfart Tabell F kolumn 1 (Ogift sjöman utan barn)

+ 83,5 4 ! Lagen omtryckt 1970:933. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777. 2 Senaste lydelse 1976:1082.

Nuvarande lydelse Tabell F kolumn 2-3 (Gift sjöman)

Tabell F kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Nuvarande lydelse Tabell F kolumn U

(Utländsk sjöman)

Närfart Tabell N kolumn 1 (Ogift sjöman utan barn)

Nuvarande Ivdelse Tabell N kolumn 2-3 (Gift sjöman)

Tabell N kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Nuvarande lydelse Tabell N kolumn U (Utländsk sjöman)

Bilaga

Föreslagen lydelse

Tabeller för beräkning av sjömansskatt

Fjärrfart

Tabell F kolumn 1 (Ogift sjöman utan barn)

Tabell F kolumn 2-3 (Gift sjöman)

Beskattningsbar Skatt på inkomst Skatt på inkomst månadsinkomst, vid skiktets nedre utöver skiktels kr. gräns, kr. nedre gräns

2.030- 2 400 10,15 + 30,5 "ö 2400- 3 000 123 + 35,5 äh 3 .000- 3 600 336 + 40,5 3 600- 4 200 579 + 48,5 "6 4 200- 4 800 870 + 55,0 "5 4 800- 5 400 1 200 + 59,5 hy 5 400- 6 000 1557 + 63,0 "6 6 000- 6 600 1935 + 69,5 "h 6 600- 7 200 2352 + 72,5 "å 7200- 7 800 2787 + 74,5 26 7 800- 8 400 3 234 + 74,5 "Ö 8 400- 9 000 3 681 + 77,0 "6 9. 000- 9 600 4143 + 78,5 å 9 600-10 000 4 614 + 78,5 10 000-12 600 4928 + 78,5 "ö 12 600- & 969 + 83,5 fö

Föreslagen lydelse Tabell F kolumn 4 (Ogift sjöman med barn)

Tabell F kolumn U

(Utländsk sjöman)

Föreslagen lydelse

Närfart Tabell N kolumn 1

(Ogift sjöman utan barn)

Tabell N kolumn 2-3

(Gift sjöman)

Föreslagen lydelse Tabell N kolumn 4

(Ogift sjöman med barn)

Tabell N kolumn U

(Utländsk sjöman)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

De nya tabellerna tillämpas från och med ikraftträdandet vid redares avräkning med sjöman av belopp som utgör beskattningsbar inkomst. Äldre lydelse av tabellerna gäller dock fortfarande i fråga om sjömansskatt som har avräknats eller bort avräknas från beskattningsbar inkomst före ikraftträ-

dandet av denna lag.

4¶Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrives att punkt 2 av anvisningarna till 50 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse

Anvisningar

till 50.3

2.! Vid bedömningen av om skattskyldigs inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension iakttages följande. Som folkpension räknas icke

barnpension eller vårdbidrag. Den omständigheten att folkpension under ett

beskattningsår utgått med ett ringa belopp, t. ex. till följd av att folkpensionen

icke åtnjutits under hela året. utgör icke hinder mot att medgiva den

skattskyldige avdrag. Avgörande för bedömningen i detta fall är huruvida

folkpensionen, om den utgått i full utsträckning, utgjort en icke obetydlig del av inkomsten. Som folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstill-

skott.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer närmare föreskrifter för avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder.

Avdraget skall i första hand Avdraget skall i första hand

bestämmas med hänsyn till stor- bestämmas med hänsyn till storleken av den skattskyldiges taxerade leken av den skattskyldiges taxerade

inkomst enligt lagen (1947:576) om inkomst enligt lagen (1947:576) om

statlig inkomstskatt. Överstiger den- statlig inkomstskatt. Överstiger den-

na inkomst icke visst högsta belopp, na inkomst icke visst högsta belopp, skall avdraget beräknas till vad som skall avdraget beräknas till vad som behövs för att den skattskyldige icke behövs för att den skattskyldige icke

skall påföras statligt beskattningsbar skall påföras statligt beskattningsbar

inkomst. Detta högsta inkomstbe- inkomst. Detta högsta inkomstbelopp motsvarar taxerad inkomst för lopp motsvarar taxerad inkomst för skattskyldig, som under beskatt- skattskyldig, som under beskattningsåret icke haft annan inkomst än ningsåret icke haft annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap. 2 £ första ålderspension entigt 6 kap. 2 3 första

stycket lagen (1962:381) om allmän stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och därutöver skatteplik- försäkring och därutöver skatteplik-

tiga intäkter av tjänst om samman- tiga intäkter av tjänst om samman-

lagt 3800 kronor samt åtnjutit lagt 3300 kronor samt åtnjutit avdrag endast med 100 kronor enligt avdrag endast med 100 kronor enligt

33 Xx 2 mom. första stycket. För gift 338 2 mom. första stycket. För gift

skattskyldig, som uppburit folkpen- skattskyldig, som uppburit folkpen-

! Senaste lydelse 1976:1083.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

sion med belopp som tillkommer gift sion med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, be- vars make uppbär folkpension, be-

räknas det högsta inkomstbeloppet räknas det högsta inkomstbeloppet med utgångspunkt från en pension med utgångspunkt från en pension utgörande 77,5 procent av basbelop- utgörande 77,5 procent av basbelop-

pet. För övriga skattskyldiga beräk- pet. För övriga skattskyldiga beräknas det med utgångspunkt från en nas det med utgångspunkt från en

pension utgörande 95 procent av pension utgörande 95 procent av basbeloppet. Sistnämnda = beräk- basbeloppet. — Sistnämnda = beräk-

ningsgrund gäller också om gift ningsgrund gäller också om gift skattskyldig under viss del av skattskyldig under viss del av beskattningsåret uppburit folkpen- beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift sion med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och vars make uppbär folkpension, och under återstoden av året uppburit under återstoden av året uppburit

folkpension med belopp som till- folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folk- kommer gift vars make saknar folkpension. pension.

Om skattskyldigs statligt taxerade inkomst överstiger det högsta inkomst-

beloppet enligt föregående stycke, reduceras avdraget med belopp motsvarande 40 procent av överskjutande taxerad inkomst.

Det avdrag som beräknas med hänsyn till skattskyldigs statligt taxerade inkomst jämkas, om värdet av skattepliktig förmögenhet överstiger 75 000

kronor. Om förmögenhetsvärdet överstiger 125 000 kronor, skall avdrag icke medgivas. Värdet av sådan fastighet som avses i 24 § 2 mom. denna lag och jordbruksfastighet som i huvudsak användes för bostadsändamål skall

inräknas i förmögenhetsvärdet med skäligt belopp. Har den skattskyldige : eller hans make flera fastigheter av sådant slag gälla bestämmelserna enbart en fastighet. I första hand avses fastighet som utgör stadigvarande bostad för den skattskyldige.

Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frångås, när

särskilda omständigheter föranleda det. Vid beräkning av avdrag för gift skattskyldig iakttages bestämmelserna i

52 & I mom. sista stycket.

Överstiger den skattskyldiges statligt

taxerade inkomst icke 36 000 kronor,

skall avdrag enligt denna anvisningspunkt medges med minst 500 kronor. Överstiger inkomsten 36 000 kronor men icke 38 300 kronor utgör avdraget

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

minst ett belopp motsvarande 20

procent av skillnaden mellan 38 500 kronor och inkomsten i fråga.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978 och tillämpas första gången vid 1979 års taxering.

2 Riksdagen 1927/78. I saml, Nr 49

5 Förslag till Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrives att 22 § 3 mom. taxeringslagen (1956:623)! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 m o m.? Skattskyldig, som 3 m o m. Skattskyldig, som uppburit folkpension, är med undan- uppburit folkpension, är med undantag som anges i andra stycket skyldig tag som anges i andra stycket skyldig att utan anmaning avlämna självde- att utan anmaning avlämna självde-

klaration endast om hans bruttoin- klaration endast om hans bruttoin-

täkt av en eller flera förvärvskällor täkt av en eller flera förvärvskällor under året uppgått till minst 13 500 under året uppgått till minst !4 600 kronor, eller, om hans make uppbu- kronor, eller, om hans make uppburit folkpension, till minst 11 700 rit folkpension, till minst 12600 kronor. Med folkpension avses folk- kronor. Med folkpension avses folkpension i form av ålderspension, pension i form av ålderspension, förtidspension, änkepension och förtidspension, änkepension och hustrutillägg. Som folkpension räk- hustrutillägg. Som folkpension räknas icke barnpension eller vårdbi- nas icke barnpension eller vårdbidrag. drag.

Bestämmelserna i första stycket gälla icke om den skattskyldiges make är skyldig att utan anmaning avlämna självdeklaration, om den skattskyldige har varit bosatt i riket endast en del av beskattningsåret, om han har skattepliktiga förmögenhetstillgångar överstigande 75 000 kronor eller om garantibelopp för fastighet skall upptagas såsom skattepliktig inkomst för honom. I fråga om makar gälla bestämmelserna i I mom. tredje stycket såvitt avser förmögenhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

I Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773. 2 Senaste lydelse 1976:1084.

6¶Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrives att 2 § 5 mom. samt 48 I mom. uppbördslagen

(1953:272)! skall ha nedan angivna iydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 m o m.? Skattskyldig fysisk 5 m o m. Skattskyldig fysisk

person över 16 år, som varit bosatt person, som varit bosatt eller stadigeller stadigvarande vistats här i riket varande vistats här i riket under

under någon del av beskattningsåret någon del av beskattningsåret åtnju-

och som under beskattningsåret haft ter särskild skattereduktion med 400 Å-inkomst enligt 9§ 3 mom. andra kronor.

stycket lagen (1947:576) om statlig

inkomstskatt med minst 4 500 kronor, åtnjuter särskild skattereduktion med 250 kronor, om hans taxerade inkomst enligt nämnda lag icke över-

stiger 36 000 kronor. Överstiger den

skattskyldiges statligt taxerade in-

komst 36 000 kronor men icke 38 500

kronor åtnjutes särskild skattereduktion med belopp som motsvarar 10 procent av skillnaden mellan 38 500 kronor och den taxerade inkomsten.

Särskild skattereduktion åtnjutes dock

icke av skattskyldig, som har rätt till

avdrag för nedsatt skatteförmåga

enligt 50§ 2 mom. fjärde stycket

kommunalskattelagen (1928:370).

I fråga om särskild skattereduktion äga bestämmelserna i 4 mom. femte och själte styckena motsvarande tillämpning.

1 m o m.? Har lokal skattemyndighet ej annorledes förordnat, skall, då inkomst av tjänst hänför sig till arbetsanställning som är avsedd att vara kortare tid än en vecka eller då inkomsten eljest avser bestämd tidsperiod och

uppbäres vid regelbundet återkommande tillfällen, preliminär A-skatt utgå

med belopp, som angivas i skattetabeller. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer för varje inkomstår sådana tabeller.

I Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771. 2 Senaste lydelse 1974:771. 3 Senaste lydelse 1974:771.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Skattetabellerna skola för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka eller den längre tid som bestäms av regeringen eller den myndighet regeringen utser, angiva därå belöpande preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på

följande förutsättningar, nämligen att inkomsten samt grundavdraget äro oförändrade under inkomståret, att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än som i tabellen angives, ej heller för garantibelopp för fastighet eller för förmögen-

het,

att den skattskyldige icke har att erlägga socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen enligt 19 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, tilläggspensionsavgift eller sjukförsäkringsavgift,

att skattskyldig, som avses i 2 att skattskyldig, som avses i 2

mom. första stycket 2) och 4) erhåller. mom. första stycket 2) och 4) erhåller skattereduktion, skattereduktion, sam!

att den skattskyldige erhåller särskild skattereduktion, om inkomsten för år räknat icke överstiger 38 500

kronor eller, såvitt gäller i 2 mom. första stycket 3) och 4) avsedd skattskyldig, 40 500 kronor, samt att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige än dels grundavdrag, och, såvitt gäller i 2 mom. första stycket 3) och 4)

avsedd skattskyldig, avdrag enligt 46 §& 3 mom. kommunalskattelagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978 och tillämpas första gången i

fråga om preliminär skatt för år 1978 samt slutlig och tillkommande skatt på

grund av 1979 års taxering.

7 Förslag till Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Härigenom föreskrives att 2 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.! skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid tillämpning av I $ skall i skatteunderlaget icke inräknas skattekronor och skatteören.som kan anses hänföra sig till följande skattepliktiga intäkter, nämligen dels sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller ersättning enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän, förordningen (1954:249) om crsättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret, kungörelsen (1962:607) om ersättning på grund av verksamhet för brandsläckning m. m., kungörelsen (1961:457) om ersättning på grund av medverkan i skyddsarbete vid olyckor i atomanläggningar m. m., förordningen (1954:250) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under vistelse å anstalt m. m., lagen (1954:246) om krigsförsäkring för sjömän m. fl., militärersättningsförordningen (1950:261) och lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare, allt till den del sjukpenningen eller ersättningen grundas på förvärvsinkomst av minst 4 500 kronor för år, dels föräldrapenning och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring, dels timstudiestöd, inkomstbidrag och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349), dels utbildningsbidrag för doktorander och timersättning vid grundläggande utbildning för vuxna, de/s dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen och kontant arbetsmarknadsstöd, de/s utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning såvitt avser dagpenning och stimulansbidrag, dels dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret. Intäkterna upptages härvid till belopp som anges på kontrolluppgift enligt taxeringslagen (1956:623).

Vid beräkning av skatteunderlaget för fysisk person skall avdrag vidare göras för skattekronor och skatteören, som kan anses motsvara sjukpenning, vilken vid arbetsgivarinträde enligt 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring för honom uppburits av arbetsgivaren, om arbetsgivarinträdet skett den 9 november 1973 eller senare.

Vid beräkning av antalet skatte- Vid beräkning av antalet skattekronor och skatteören skall såvitt kronor och skatteören skall såvitt

I Lagen omtryckt 1973:437. Senaste lydelse av lagens rubrik 1977:191. 2 Senaste lydelse 1977:282.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse gäller avdrag för sjukförsäkringsav- gäller avdrag för sjukförsäkringsavgift enligt 46 & 2 mom. 3), grundav- gift enligt 46 § 2 mom. 3) och grunddrag enligt 48 § och avdrag för nedsatt avdrag enligt 48 § kommunalskatteskatteförmåga enligt 50§ 2 mom. lagen (1928:370) tillämpas de regler fjärde stycket kommunalskattelagen som gäller vid 1975 års taxering. (1928:370) tillämpas de regler som Härvid beräknas avdraget för sjukgäller vid 1975 års taxering. Härvid försäkringsavgift, såvitt denna grunberäknas avdraget för sjukförsäk- das på inkomst av anställning, till ringsavgift, såvitt denna grundas på belopp som påförts på grund av 1975 inkomst av anställning, till belopp års taxering. som påförts på grund av 1975 års taxering. I fråga om det extra avdraget för nedsatt skatteförmåga beaktas inte sådan minskning av avdraget som följer av att den skattskyldige eller hans make har förmögenhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979 och tillämpas första gången i fråga om utdebitering för år 1980.

Utdrag

BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1977-10-20

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman,

Ahlmark, Romanus, Gustavsson, Antonsson, Mogård, Olsson, Dahlgren, Åsling, Troedsson, Mundebo. Ullsten, Wikström, Johansson

Föredragande: statsrådet Mundebo

Proposition om inflationsskydd för inkomstskatteskalan, m. m.

1¶Inledning

Tre stora utredningar inom området för beskattning och kommunal ekonomi kommer inom kort att redovisa resultatet av sitt arbete. Utredningsarbetet avses ge underlaget för regeringens överväganden om varaktiga reformer inom skattesystemet och den kommunala ekonomin. Dessa

reformer skall bl. a. innefatta sänkta marginalskatter i vanliga inkomstlägen,

inflationsskydd i skattesystemet och åtgärder för att hålla tillbaka de

kommunala skattehöjningarna.

Beslut i dessa hänseenden kan fattas tidigast under år 1978 och reformerna

successivt träda i kraft med början år 1979. En mera begränsad skatteomläggning måste emellertid genomföras redan för år 1978 eftersom ett

bibehållande av gällande regler skulle ge helt oacceptabla resultat. Det

kortsiktiga syftet måste liksom i de senaste årens omläggningar främst vara att motverka inflationens effekter på skatteuttaget och att underlätta de

kommande avtalsförhandlingarna. Samtidigt är det emellertid också lämpligt

att i vissa avseenden inleda det mer långsiktiga reformarbetet. Jag vill nu ta upp frågan om en sådan skatteomläggning. Ett delförslag om inflationsskydd för skatteskalan har enligt tilläggsdirektiv den 18 november 1976 lagts fram av 1972 års skatteutredning (Fi 1972:02)' i betänkandet (SOU 1977:18, Inflationsskyddad skatteskala). Enligt

! Direktören Bo Jonas Sjönander, ordförande, riksdagsledamoten Alvar Andersson, professorn Osborne Bartley, riksdagsledamoten Holger Bergqvist, departementsrådet Gunnar Björne, f. d. riksdagsledamoten Erik Brandt, riksdagsledamöterna Eric Enlund och Arne Gadd, sekreteraren Anna Hedborg, riksdagsledamoten Carl-Henrik Hermansson, direktören Nils Holgerson, riksdagsledamöterna Gördis Hörnlund, Valter Kristenson, Bo Lundgren och Tage Sundkvist, förbundsordföranden Sune Tidefelt samt partisekreteraren Lars Tobisson.

utredningens delförslag skall skiktgränserna i statsskatteskalan och grundavdraget anknytas till basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Utredningens förslag är inte enhälligt. Ledamöterna Brandt, Gadd, Hedborg, Hermansson, Hörnlund och Kristenson har avgett reservationer. Vidare har ledamoten Tidefelt och experten Åberg lämnat särskilda yttranden.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av kammarrätten i Göteborg, riksförsäkringsverket (RFV), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), riksskatteverket (RSV), länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands samt Norrbottens län, Centralorganisationen SACO/SR, Föreningen Sveriges fögderichefer, Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska kommunförbundet, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR) samt Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Länsstyrelsen i Stockholms län har till sitt yttrande fogat ett yttrande från lokala skattemyndigheten i Stockholms fögderi. LO har till sitt yttrande fogat ett yttrande från Svenska kommunalarbetareförbundet. LRF hänvisar till yttrande av Lantbrukarnas skattedelegation. SAF och Sveriges industriförbund hänvisar till yttrande av Näringslivets skattedelegation.

2 Gällande bestämmelser 2.1 Allmänt

Inkomstbeskattningen betalas till staten i form av statlig inkomstskatt och till kommunerna i form av allmän kommunalskatt.

Den statliga inkomstskatten är progressiv för fysiska personer, oskiftade dödsbon och familjestiftelser men proportionell för övriga skattskyldiga.

Den allmänna kommunalskatten är i princip proportionell.

Den fortsatta redogörelsen för inkomstbeskattningen avser endast fysiska personer.

Som underlag för inkomstbeskattningen bestäms beskattningsbar inkomst för varje skattskyldig. Denna inkomst utgörs av taxerad inkomst minskad med grundavdrag och i förekommande fall s. k. extra avdrag. Beskattningsunderlaget bestäms för stats- och kommunalbeskattningen var för sig genom ett årligt taxeringsförfarande. Bestämmelser för inkomstberäkningen finns främst i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, (ändrad senast 1977:572), SI, och kommunalskattelagen (1928:370) (ändrad senast 1977:573), KL. Reglerna för inkomstberäkningen är till stor del gemensamma för de båda inkomstskatterna.

Skatteplikt föreligger för inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet,

rörelse, tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet och kapital. Vid kommunaltaxeringen är också s. k. garantibelopp för fastighet skattepliktigt. Inkomstberäkningen sker särskilt för varje s. k. förvärvskälla.

Vid beräkningen av inkomst från särskild förvärvskälla får avräknas alla omkostnader under beskattningsåret som fordras för att förvärva och behålla intäkterna. I fråga om jordbruks- och rörelseinkomst medges avdrag för bl. a.

egenavgifter till sjukförsäkringen, folkpensioneringen, ATP, arbetsskadeför-

säkringen och den allmänna arbetsgivaravgiften. Summan av inkomsterna från olika förvärvskällor utgör den skattskyldiges sammanräknade inkomst.

Från sammanräknad inkomst får göras s. k. allmänna avdrag (46 & KL). I första hand avräknas underskott som vid inkomstberäkningen har

uppkommit i förvärvskälla. Därefter kvarstår sammanräknad nettoinkomst.

Denna reduceras med vissa allmänna avdrag som inte har direkt samband

med någon förvärvskälla.

Sammanlagda inkomster från olika förvärvskällor minskat med allmänna avdrag och förlustavdrag samt med tillägg vid kommunaltaxeringen för eventuellt garantibelopp utgör taxerad inkomst. Denna avrundas nedåt till jämnt tiotal kronor.

Från taxerad inkomst avräknas grundavdrag med 4 500 kr. under förut-

sättning att den skattskyldige varit bosatt i Sverige under hela beskattnings-

året. Har den skattskyldige varit bosatt i Sverige endast under en del av beskattningsåret jämkas grundavdraget med hänsyn härtill (48 & KL).

Utöver grundavdrag har skattskyldig i vissa fall även rätt till s. k. extra

avdrag (50 § 2 mom. KL), nämligen dels när skatteförmågan är väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom eller annan s. k. ömmande omständighet, dels när hans inkomst efter skatt på grund av nedsatt arbetsförmåga,

långvarig oförvållad arbetslöshet, stor försörjningsbörda eller annan sådan

omständighet understiger existensminimum. Sedan taxerad inkomst minskats med eventuellt grundavdrag och extra avdrag erhålles beskattningsbar inkomst. Denna avrundas nedåt till jämnt

hundratal kronor.

Makar taxeras var och en för sin inkomst. Vid inkomstberäkningen gäller

dock i vissa hänseenden särskilda regler för makar.

Den statliga inkomstskatten tas ut med viss procent av ett s. k. grundbe-

lopp, som i sin tur motsvarar viss del av den beskattningsbara inkomsten. Under scnare år har regelmässigt tagits ut 100 96 av grundbeloppet, vilket

betyder att uttagen skatt varit lika stor som grundbeloppet. Skatten bestäms efter cn progressiv skiktskala, som har följande utseende (10 & I mom.

SD.

I vissa fall medges särskilda avdrag från den uträknade skatten i form av

s. k. skattereduktion resp. särskild skattereduktion. Bestämmelser härom

finns i 2 § 4 och 5 mom. uppbördslagen (1953:272, omtryckt 1972:75, ändrad senast 1977:281).

Rätt till skattereduktion med 1 800 kr. har ensamstående skattskyldig med

hemmavarande barn under 18 år och gift skattskyldig vars make saknar

statligt taxerad inkomst. Gift skattskyldig vars make har taxerad inkomst understigande 4 500 kr. får skattereduktion med 40 926 av skillnaden mellan 4 500 kr. och makens taxerade inkomst. Skattereduktion avräknas mot vissa

skatter och avgifter, dock inte mot bl. a. statlig förmögenhetsskatt, ATPavgift eller andra socialförsäkringsavgifter.

Den särskilda skattereduktionen medges skattskyldig son är över 16 år och som inte har rätt till extra avdrag enligt de regler som gäller för folkpensionärer. Den särskilda skattereduktionen uppgår till 250 kr. om den taxerade

inkomsten inte överstiger 36 000 kr. Om inkomsten är högre men inte över

38 500 kr. medges skattereduktion med ett belopp som motsvarar 10 26 av skillnaden med 38 500 kr. och den taxerade inkomsten.

Den kommunla inkomstskatten är som tidigare nämnts proportionell i förhållande till den beskattningsbara inkomsten och tas ut med en i särskild

ordning bestämd andel av denna inkomst. Den genomsnittliga kommunala utdebiteringen beräknas till ca 28:50 kr. per 100 kr. beskattningsbar inkomst

för år 1978, dvs. skattesatsen blir i genomsnitt ca 27,5 26.

2.2¶Folkpensionärernas beskattning

Folkpensionsförmånerna varmed avses ålderspension, förtidspension, änkepension och hustrutillägg är i princip skattepliktiga. Folkpensionärer medges emellertid i regel ett särskilt avdrag vid inkomsttaxeringen. De

nuvarande reglerna om det extra avdragets beräkning tillkom genom lagstiftning år 1975 (prop. 1975:92, SkU 1975:25,rskr 1975:126, SFS 1975:312).

Reglerna kompletterades genom lagstiftning år 1976 (prop. 1976/77:45, SkU

1976/77:15, rskr 1976/77:103, SFS 1976:1083-1084). Dessa ändringar avsåg förmögenhetsinnehavets inverkan på det extra avdraget samt deklarationsskyldigheten.

Det extra avdraget är numera så utformat att den som bara har ålderspension jämte viss mindre sidoinkomst är helt befriad från skattskyldighet.

Avdraget beräknas fr. o. m. inkomståret 1976 utan hänsyn till makens

inkomst. Pensionstillskotten räknas numera som sidoinkomst. Den inkomst

en folkpensionär högst kan ha utan att skattskyldighet uppkommer har

bestämts till ett belopp motsvarande summan av ålderspension enligt 6 kap. 28 första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring (omtryckt 1977:630) AFL, och inkomster därutöver med 3 800 kr. sedan avdrag gjorts med 100 kr. enligt 333 2 mom. första stycket KL.

Eftersom pensionsförmånerna är olika för gift resp. ogift folkpensionär kommer den skattefria nivån att variera beroende på om även maken uppbär folkpension.

Så länge den taxerade inkomsten inte överstiger den nu angivna nivån är folkpensionären inte skattskyldig. När den taxerade inkomsten överstiger denna skattefria nivå avtrappas det extra avdraget med 40 96 av överskjutande taxerad inkomst. Avdraget jämkas även med hänsyn till förmögenhet. Om förmögenheten överstiger 75 000 kr. nedsätts avdraget successivt. Avdrag medges i regel inte om förmögenheten överstiger 125 000 kr. För makar beräknas förmögenheten gemensamt. Om den taxerade inkomsten

inte överstiger 36 000 kr. skall dock extra avdrag medges med minst 500 kr. Överstiger inkomsten 36 000 kr. men inte 38 500 kr. beräknas avdraget till

minst ett belopp motsvarande 20 26 av skillnaden mellan 38 500 kr. och inkomsten i fråga.

De grundläggande reglerna för beräkningen av det extra avdraget finns i

punkt 2 av anvisningarna till 50 5 KL. RSV utfärdar sedan med ledning av dessa bestämmelser närmare föreskrifter om avdragets beräkning. För taxeringsåret 1977 gäller anvisningarna i RSV Dt 1976:44. Det bör nämnas att egnahem, fritidsfastigheter samt jordbruksfastigheter som används för bostadsändamål skall inräknas i förmögenheten med skäligt belopp. Enligt RSV:s anvisningar skall i dessa fall som tillgång tas upp 1/10 av skillnaden mellan taxeringsvärdet och låneskulder som avser fastigheten, i den mån skillnaden inte överstiger 100 00 kr. Överskjutande del tas upp till sitt fulla

värde. Den förmånliga värderingen får bara avse en fastighet per hushåll.

Reglerna om folkpensionärernas deklarationsplikt finns i 228 3 mom. taxeringslagen (1956:623), omtryckt 1971:399, ändrad senast 1977:574), TL.

Reglerna är anpassade till den skattefria nivån och angivna i bestämda belopp.

För gift folkpensioniär, vars make uppbär folkpension, inträder skatteplikt och deklarationsskyldighet då hans inkomster sammanlagt uppgått till 11 700 kr. För annan folkpensionär ligger motsvarande gräns vid 13 500 kr.

3 Utredningsförslaget

3.1 Inledning

Genom tilläggsdirektiv den 18 november 1976 fick utredningen i uppdrag bl. a. att med förtur utarbeta ett förslag om inflationsskydd för skatteskalan. De nya reglerna skulle enligt direktiven kunna träda i kraft den 1 januari 1978.

Utredningen har strävat efter att finna en varaktig konstruktion av ett sådant inflationsskydd samtidigt som man velat undvika att föregripa eller försvåra det fortsatta utredningsarbetet. Utredningens förslag innebär att skiktgränserna i statsskatteskalan och grundavdraget anknyts till basbeloppet enligt lagen (1962:38) om allmän försäkring. I övrigt lämnas nu gällande beskattningsregler oförändrade. I sitt slutbetänkande avser utredningen att redovisa sina överväganden angående inflationsskyddets utformning i övrigt och främst då de delar därav som har nära samband med återstående arbetsuppgifter.

3.2 Inflation och inkomstbeskattning

Utredningen framhåller inledningsvis att inflationens effekter på skattesystemet har blivit särskilt påtagliga under de senare åren. Tre faktorer sägs därvid ha samverkat, nämligen de kraftiga prisstegringarna, den snabba inkomstutvecklingen och den ökade progressiviteten i den statliga skatteskalan. Största deten av löneökningarna har endast utgjort kompensation för inflationen och utgör alltså ingen real inkomstökning. Eftersom skatteskalans skiktgränser anges i fasta belopp innebär det emellertid att även rent nominella inkomstökningar leder till en automatiskt skärpt beskattning.

Inflationens effekter har också, framhåller utredningen, blivit allt mer uppmärksammade i samband med avtalsförhandlingarna på arbetsmarknaden, där det s.k. utbytesproblemet krävt sin lösning. Vid oförändrade skatteskalor i en inflationsekonomi ställs löneförhandlarna nämligen inför problemet att skillnaden mellan en avtalad bruttolöneökning och ökningen av realinkomsten efter skatt blivit mycket stor.

Doe hittills genomförda årliga skatteomläggningarna, där bl. a. den statliliga inkomstskatten nedjusterats, har enligt utredningen inte lyckats hindra successivt skärpta marginaleffekter för många inkomsttagare. De har inte heller givit någon varaktig lösning av utbytesproblemet.

3.3 Inflationsskyddets utformning

Vid utformningen av ett inflationsskydd uppkommer frågan vilket mått på inflationen som skallanvändas. Utredningen framhåller att eftersom målet är att skydda inkomsttagarna mot skatteskärpningar till följd av inflationen bör man inrikta sig på prisutvecklingen för den privata konsumtionen.

Denna prisutveckling mäts genom konsumentprisindex. som för varje månad beräknas av statistiska centralbyrån och fastställs av regeringen. Denna index avser att visa hur stor kompensation som behövs för att trots prisstegringar bibehålla oförändrad levnadsnivå. Indexen har fått en vidsträckt användning och ligger till grund för värdesäkring av ett stort antal förmåner bl. a. inom den allmänna försäkringen. Vidare används den för

omräkning av värdebelopp till fasta priser t. ex. i nationalräkenskaperna och inom skattesystemet vid beräkning av realisationsvinst vid fastighetsförsälj-

ning.

I betänkandet framhålls vidare att flertalet förmåner inom den allmänna

försäkringen är anknutna till ett basbelopp. Detta utgår från ett belopp om

4 000 kr., avseende prisläget i september 1957. Detta belopp uppräknas med

hjälp av konsumentprisindex. Basbeloppet för en viss månad bestäms med ledning av konsumentprisindex för andra månaden före denna månad. Ändring av basbeloppet sker när konsumentprisindex stigit minst 3 ?ö sedan föregående ändring. Denna regel har motiverats med att det inte är påkallat

att ge kompensation för mindre förändringar i det allmänna prisläget samt att det från praktisk synpunkt är en fördel om förmånernas belopp inte ändras alltför ofta.

Basbeloppet används inte bara för beräkning av olika förmåner inom och

utom den allmänna försäkringen. Det har också kommit att få betydelse inom

skattesystemet. Som exempel på skatteregler med basbeloppsanknytning nämns i betänkandet extra avdrag för folkpensioner, existensminimireglerna, rätten till avdrag för premier på pensionsförsäkringar, beskattningen av vissa avgångsersättningar och engångsbelopp vid personskada, samt arvs- och gåvobeskattningen av förmånstagarförvärv.

Med hänsyn till den vidsträckta användningen av konsumentprisindex och basbeloppet för värdesäkring av skilda förmåner m. m. anser utredningen det naturligt att använda samma beräkningsgrund för inflationsskydd av skat-

teskalan. Även de skäl som anförts i fråga om spärregeln för ändring av

basbeloppet sägs ha sin giltighet i sammanhanget. Av taxeringstekniska skäl

måste enligt utredningen inflationsskyddet grunda sig på en prisutveckling

som ägt rum före inkomståret. Utredningen föreslår också att basbeloppet för november året före inkomståret läggs till grund för inflationsskyddet.

Utredningen påpekar att indirekta skatter och subventioner inverkar på

konsumentprisindex och därmed på basbeloppet. En höjning av mervärdeskatten kan alltså leda till att justeringen av inkomstskatten för följande år blir

något större än eljest och på motsvarande sätt kan en sänkning av

mervärdeskatten leda till att justeringen blir mindre. Utredningen anser dessa

effekter i princip oförmånliga men att de praktiska effekterna inte får överdrivas. Utredningen föreslår att inflationsskyddet bör omfatta statsskatteskalan

och grundavdraget. I fråga om den statliga inkomstskatten kan avdraget ses

som en del av skatteskalan. För att inte bara undvika olika grundavdrag utan

också för att ge inkomsttagare inom skiktet upp till 15 000 kr. beskattningsbar

inkomst det av inflationsskyddets effekter föreslår utredningen att grundav-

draget inflationsskyddas även vid den kommunala beskattningen. Däremot föreslår man inte att inflationsskyddet utsträcks till de olika beloppen för skattereduktion och till andra fasta belopp som i övrigt finns i skattesystemet.

Dessa frågor avses bli behandlade när utredningen slutredovisar sitt

arbete.

Utredningens förslag innebär att skiktgränserna och grundavdraget så

exakt som möjligt översätts till basbelopp. Därvid anges basbeloppen med en noggrannhet av en tiondel för skiktgränserna och en hundradel för grundavdraget. Skiktgränser och grundavdrag bör anges i basbelopp i lagtexten. Det får sedan ankomma på riksskatteverket att inför varje beskattningsår omvandla basbeloppen till kronor. Nedanstående uppställning utvisar nu gällande skiktgränser och dessa gränser uttryckta i det för november 1976

gällande basbeloppet samt hur skiktgränserna förskjutits vid ändrat basbe-

lopp.

Beskattningsbar inkomst

Skiktgränserna i kr. Skiktgränserna enligt Skiktgränserna omvandenligt reglerna för 1977 reglerna för 1977 i lade i kr. efter att

basbelopp (basbelopp basbeloppet stigit november 1976, 10 400 till 11 100 kr. kr.)

3.4 Effekter av förslaget

För den enskilde innebär utredningsförslaget att en inkomstökning som

bara motsvarar penningvärdeförsämringen beskattas med samma genomsnittliga skattesats som tidigare. Endast en real förändring träffas av den

högre marginella skattesatsen. Progressiviteten verkar med utredningens förslag endast på den reala inkomstökningen, dvs. den del som överstiger inflationen.

Utredningen påpekar vidare att om inga åtgärder vidtas medför sådana inkomstökningar som normalt förekommit under senare år realt ökad inkomst efter skatt endast för inkomsttagare i de lägsta inkomstskikten men inte för det stora flertalet heltidssysselsatta. Staten får däremot vid en progressiv skatteskala alltid realt ökade skatteintäkter från alla inkomsttagargrupper. Med ctt inflationsskydd medför inkomstökningarna däremot såväl realt ökad inkomst efter skatt för de flesta inkomsttagare som realt ökade skatteintäkter för staten.

Enligt utredningen är det föreslagna inflationsskyddet fördelningspolitiskt neutralt och innebär inte annat än ett bevarande i fast penningvärde av den skattefördelning som beslutats av riksdagen. Realinkomstökningar medför fortfarande skärpt beskattning men någon automatisk inkomstutjämning därutöver sker inte längre via skattesystemet. Utredningen framhåller att det givetvis även i fortsättningen står riksdagen fritt att vid varje tidpunkt förändra skattcuttaget på det sätt som bedöms önskvärt.

Statsfinansiellt innebär förslaget att den skatteskärpning på grund av inflationen som annars automatiskt skulle ha uppstått uteblir. Stat och kommun får även i fortsättningen stigande inkomster varje år. Denna ökning blir dock mindre snabb än den skulle bli utan inflationsskydd. Utredningen anger att skillnaden i ökningstakten beror på inflationsutvecklingen. Ju större del av inkomstökningarna som är hänförlig till inflationen desto större blir den uteblivna skatteökningen.

Utredningen anger att storleken på den skatteökning som inflationsskyddet förhindrar helt beror av den framtida inflationstakten. Om basbeloppet för november 19771. ex. skulle vara 11 100 alternativt 11 400 kr., skulle den uteblivna skatteskärpningen för år 1978 uppgå till totalt ca 3 100 resp. 4 350 milj. kr. Genom att inflationsskyddet också omfattar grundavdraget kommer en viss del av detta belopp att falla på kommunerna.

Utredningen anser det inte möjligt att på förhand dra några entydiga slutsatser om inflationsskyddets stabiliseringspolitiska effekter. Stabiliseringspolitiken är till sin natur kortsiktig och dess utformning måste förändras efter konjunkturläget. Samma sak gäller enligt utredningen beträffande skattesystemets s. k. inbyggda stabiliseringseffekt. Likaväl som denna får samhällsekonomiskt positiva verkningar i vissa konjunkturlägen kan den få motsatta verkningar i andra.

3.5 Reservationer och särskilda yttranden

Ledamöterna Brandt, Gadd, Hedborg, Hörnlund och Kristenson anser i en gemensam reservation att det framlagda förslaget inte bör genomföras. Effekterna av inflationen bör i stället beaktas genom återkommande

skatteomläggningar, som i en rad avseenden sägs vara bättre än en indexreglering.

Enligt reservanterna kan effekterna bl. a. utformas på ett fördelningspolitiskt lämpligt sätt och en effektivare stabiliseringspolitik kan föras genom att återkommande omläggningar ger möjlighet till större flexibilitet. Det av majoriteten föreslagna inflationsskyddet sägs däremot medföra att de fördelningspolitiska orättvisorna förstärks, att möjligheterna att föra en effektiv stabiliseringspolitik försvåras, att inflationen påskyndas och att statsfinanserna försvagas.

Ledamoten Hedborg har dessutom avlämnat en särskild reservation.

Ledamoten Hermansson anser i en reservation alt förslaget främst gynnar de högre inkomsttagarna och att det är fördelningspolitiskt oacceptabelt. Han är också kritisk mot att utredningen inte redovisat hur det beräknade skattebortfallet för staten och kommunerna skall täckas.

Ledamoten Tidefelt, som ansluter sig till det system för inflationsskydd som utredningen arbetat fram, anför i ett särskilt yttrande, att det kan ifrågasättas om inte den översyn av skattereglerna som utredningen håller på med borde vara avslutad innan inflationsskyddet tas i bruk. En sänkning av den direkta beskattningen får troligen ske etappvis och måste omfatta justeringar långt utöver de som motsvaras av en indexreglering. Han anser därför att det kanske tidigast år 1982 kan bli aktuellt att indexregleringssystemet tas i bruk.

Experten Åberg har avlämnat ett särskilt yttrande, vari han i huvudsak ansluter sig till de uppfattningar som framförts i reservationen av Brandt m. fl.

4 Remissyttrandena 4.1 Inledning

Åtskilliga remissinstanser ställer sig positiva till tanken på att söka skapa ett mer permanent skattesystem. Huruvida en inflationsskyddad skatteskala är den bästa lösningen ifrågasätts dock på flera håll. En del av dem som uttalar sig för ett inflationsskydd anser av olika skäl att reformen bör senareläggas. Vid sidan om mer principiella invändningar mot ett inflationsskydd framförs även en del kritik rörande olika tekniska problem. Flera remissinstanser har även fäst avseende vid förslagets konsekvenser för kommunernas ekonomi.

Utredningens förslag tillstyrks eller biträds i allt väsentligt av en minoritet vid länsstyrelserna i Stockholms och Östergötlands län, av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län, av en minoritet vid länsstyrelserna i Värmlands. Västmanlands, Kopparbergs och Norrbottens län, Svenska kommunförbundet, — Landstingsförbundet, Näringslivets — skattedelegation. SACO/SR samt SHIO.

Förslaget avstyrks däremot av länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län, en minoritet vid länsstyrelserna i Jönköpings och Malmöhus län, länsstyrelserna i Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbottens län. av minoriteter inom Kommunförbundet och Landstingsförbundet samt LO.

Några remissinstanser ställer sig positiva till tanken på ett inflationsskydd men anser att detta bör ges en annan utformning än den som presenterats i betänkandet eller att genomförandet i vart fall bör anstå. Hit hör bl. a. cn minoritet vid länsstyrelsen i Södermanlands län, länsstyrelserna i Jönköpings och Malmöhus län, en minoritet vid länsstyrelsen i Västernorrlands län samt TCO. LRF biträder förslaget men vill ändock beteckna det som en provisorisk lösning.

En del remissinstanser tar inte uttryckligen ställning för eller emot förslaget men pekar på olika för- och nackdelar med en inflationsskyddad skatteskala eller på skilda tekniska svårigheter som kan uppkomma om ett inflationsskydd införs i skattesystemet. Hit hör kammarrätten i Göteborg, RFV, statskontoret, RRV. RSV, Föreningen Sveriges fögderichefer och TOR.

4.2 Skäl för inflationsskyddad skatteskala

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ställer sig positiv till ett automatiskt verkande system och pekar på de uppenbara fördelarna för löntagarna genom just denna automatik. En minoritet vid länsstyrelsen i Stockholms län anser en indexreglerad skatteskala vara en lämplig reform för att undvika de återkommande skatteomläggningarna och ge arbetsmarknadens organisationer möjlighet att utan statlig inblandning klara avtalsförhandlingarna. Liknande åsikter framförs av bl. a. en minoritet vid länsstyrelserna i Östergötlands och Värmlands län. Näringslivets skattedelegation betonar att en indexreglering inte är samma sak som en skattesänkning utan innebär bara att den genomsnittliga skatten förblir oförändrad så länge inkomstökningen bara motsvarar penningvärdeförsämringen. Denna åsikt redovisas av flera remissinstanser som också betonar möjligheterna för riksdagen att genom särskilda beslut ändra på skatteuttaget. Enligt SHIO bör man hålla isär de förändringar av skatteskalan som är nödvändiga på grund av inflationen och de som behövs av fördelningspolitiska skäl.

Näringslivets skattedelegation motsätter sig att inflationen tas som intäkt för skatteomläggningar i inkomstutjämnande syfte och menar att låglönesatsningen har drivit på löneglidningen för andra grupper och därigenom kommit att skärpa inflationstakten. Enligt delegationen skulle en indexreglering vara en klar fördel i avtalsarbetet. SACO/SR, som tillstyrkt förslaget, menar att nuvarande skattesystem är inflationsdrivande. Vidare pekar man på att vid var och en av de provisoriska skatteomläggningarna har progressiviteten i skattesystemet skärpts. Enligt SACO/SR är emellertid enbart ett inflationsskydd en otillräcklig reform, eftersom det är en lösning till nu gällande

3 Riksdagen 1977/78. I saml. Nr 49

skatteskala med den starka progressionen.

Enligt LRF måste alla möjligheter tillvaratas när det gäller att åstadkomma ett mer beständigt skattesystem, där de nuvarande marginalskatteeffekterna kan lindras. LRF anser att de årliga skatteomläggningarna spelat ut sin roll. Den föreslagna lösningen i betänkandet på problemen med inflation, marginalskatter och lönekompensationskrav är också enligt LRF principiellt riktigt. Förslaget är dock att se som en temporär lösning bl. a. mot bakgrund av hur uteblivna skatteökningar skall kompenseras.

Kommunförbundet och Landstingsförbundet anser det föreslagna inflationsskyddet leda till väsentligt lägre krav på löneökningar i den framtida lönerörelsen.

TCO anser att den nuvarande skatteskalan, som vuxit fram genom de årliga skatteomläggningarna, inte är lämplig att indexreglera. Enligt TCO bör man i stället avvakta med ett slutligt ställningstagande till frågan om utformningen av ett inflationsskydd till dess 1972 års skatteutredning framlagt ett förslag till en definitiv skatteskala som man avser att inflationsskydda. TCO förordar att man även för år 1978 genomför en provisorisk skatteomläggning med inriktning att i än högre grad än vad som skulle följa av en indexreglering, lindra det sammanlagda skatteuttaget och samtidigt dämpa marginaleffekterna för medelinkomsttagarna.

Några remissinstanser anser också att frågan om införandet av ett inflationsskydd bör anstå och att man därvid framför allt bör avvakta att de pågående skatteutredningarnas arbete slutförs. Hit hör bl. a. en minoritet vid länsstyrelsen i Södermanlands län, länsstyrelserna i Jönköpings och Malmöhus län samt en minoritet av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

4.3 Skäl mot ett inflationsskydd

Mot det föreslagna inflationsskyddet har i huvudsak följande invändningar rests. Man har menat att inflationsskyddet har inte önskvärda fördelningspolitiska effekter, att det minskar det allmännas inkomster, att närmare besked inte lämnats om vilka kompensationsåtgärder som fordras samt att det har negativa effekter för kommunernas ekonomi. Härtill kommer en del mer tekniskt betonade anmärkningar.

Enligt länsstyrelsen i Stockholms län bör skatteystemet utformas så att ekonomiskt utrymme skapas för angelägna gemensamma behov och att det medverkar till en jämnare inkomst- och standardfördelning mellan medborgarna. Det föreslagna systemet motverkar enligt länsstyrelsen detta. Liknande uppfattning redovisas av bl.a. en minoritet vid länsstyrelsen i Jönköpings län. Länsstyrelsen i Södermanlands län påpekar att överenskomna avtalsenliga lönehöjningar i huvudsak sker genom procentuella påslag, vilket leder till allt större klyftor i bruttolönerna. En indexreglering skulle motverka

den progressiva statsskattens utjämningseffekt. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser varje indexreglering inom beskattningssystemet, var den än sätts in, vara av ondo. Indexreglering leder till ökad inflation och sätter kampen mot inflationen ur spel. Den föreslagna indexregleringen utgör enligt länsstyrelsen ett hot mot stabiliseringspolitiken och har dessutom negativa fördelningspolitiska effekter genom att låginkomsttagarna drabbas. Länsstyrelsen i Västmanlands län menar att det är en viktig samhällelig uppgift att komma till rätta med inflationen och återupprätta och bevara balans inom ekonomin. Detta kräver bl. a. användning av alla tillgängliga medel inom finanspolitiken. Den föreslagna indexregleringen medför här en begränsning som är ägnad att försvåra stabiliseringspolitiken utan att innebära några garantier för ökad rättvisa. Enligt länsstvrelsen i Västernorrlands län är det en påtaglig fördel med att riksdagen även i inflationstider behåller sin traditionella och grundlagsfästa uppgift att besluta om statsskatten. Härigenom kan man vid varje sådant tillfälle beakta även fördelningsmässiga och statsfinansiella motiv. Även länsstyrelsen i Värmlands län redovisar denna uppfattning. Enligt länsstyrelsen i Norrbottens län innebär för egenföretagare den föreslagna skatteskalan en inflationsjustering utan grund.

LO framhåller att frågan om inflationsskydd för skatteskalan endast är en del av problemkomplexet skattetryck — nationalinkomst — välståndsfördelning. Enligt LO bör skattesystemet i framtiden vara sådant att arbetsmarknadens parter utan stora svårigheter kan träffa uppgörelser utan inblandning från statens sida. Inflationsgarantier bör finnas inbyggda i skattesystemet. LO förordar emellertid här en krontalsmetod och avvisar en indexreglering av skatteskalan. LO menar vidare att skattepolitiska reformer bör ta sikte på att lägga de proportionella elementen i beskattningen direkt på produktionen.

Svenska kommunalarbetareförbundet menar likaså att en indexreglering gynnar höginkomsttagarna och pekar i sammanhanget också på att konsumtionsbeteendet är annorlunda i högre inkomstskikt.

Enligt statskontoret är det presenterade materialet inte tillräckligt som underlag för ett beslut om inflationsskydd. Närmare utredning om de statsfinansiella och stabiliseringspolitiska aspekterna saknas. Statskontoret ifrågasätter om det inte är enklare att korrigera den enskildes statsskatt för penningvärdeförändringar vid den slutliga uträkningen av skattebeloppet. En annan administrativt enkel metod är att variera uttagsprocenten. RRI har granskat förslaget för att bl. a. kunna bedöma möjligheterna att löpande följa och beräkna statsinkomsterna och även för att beräkna de statsfinansiella effekterna. RRV påpekar att den föreslagna indexregleringen f.n. skulle kosta det allmänna ca 5,8 miljarder kr. Behovet av att finna andra finansieringskällor än inkomstskatten kommer att bli betydande. Man anser det vara en brist att inte olika finansieringsmöjligheter diskuterats närmare. Förslaget ökar också efterfrågan på stabiliseringspolitiska styrmedel och i det sammanhanget påpekar RRV att exempelvis mervärdeskatten får andra verkningar i detta hänseende än f. n. En höjning av mervärdeskatten leder

nämligen till en efterföljande sänkning av den direkta skatten. RRV pekar även på att konstruktion med basbelopp får vissa administrativa konsekvenser. Man nämner bl. a. att skiktgränserna i skatteskalorna uttryckta i kronor inte blir kända förrän omkring den 20 oktober. Enligt RRV kan det vissa år vara svårt att tidigare prognosticera förändringar i basbeloppet även så sent som i början av hösten. Det innebär att budgetarbetet liksom underlaget för den skattepolitiska debatten måste bygga på prognoser med visst inslag av osäkerhet. Även RRV:s beräkningar över statens inkomster, budget- och prisprognoser försvåras vid en indexreglering.

Flera remissinstanser menar även att förslaget drabbar kommunerna på sådant sätt att staten måste ge kompensation för skattebortfall. Detta sammanhänger med att även grundavdraget föreslagits bli inflationsskyddat. De instanser som tar upp denna fråga förutsätter att kommunerna får särskild kompensation. Hit hör bl. a. Kommunförbundet, Landstingsförbundet, länsstvrelserna i Stockholms, Södermanlands. Göteborgs och Bohus sarnt Kopparbergs län. RRV har beräknat att initialeffekten på skattebortfallet för kommunerna första året då utbetalningarna av kommunalskattemedel sker enligt det nya systemet år 1980, blir ca 2 miljarder kr.

4.4¶Övriga frågor

Den närmare utformningen av den inflationsskyddade skatteskalan har kritiserats i vissa hänseenden.

RSV framhåller bl. a. att skikten i skalan, liksom grundavdraget, av praktiska skäl måste avrundas till jämna hundratal. Samma önskemål framförs från flera länsstyrelser samt Föreningen Sveriges fögderichefer. Likaså påpekas från flera håll att en indexreglering av grundavdraget — som godtas av flertalet instanser som yttrat sig härom — påkallar en översyn av åtskilliga andra gränser på motsvarande belopp som f. n. finns i skatte- och taxeringssystemet.

En minoritet vid länsstyrelsen i Östergötlands län anser att även skattereduktionen redan nu bör omfattas av inflationsskyddet eftersom densamma utgör ett komplement till grundavdraget.

Den föreslagna anknytningen till basbeloppet för november året före inkomståret godtas av bl.a. länsstyrelsen i Kopparbergs län, SACO/SR, Näringslivets skattedelegation, SHIO och Kommunförbundet. RSV framhåller att förslaget i denna del medför att tiden blir mycket kort för skattemyndigheterna att framställa källskattetabeller. De arbetsgivare som beräknar källskatteavdrag datamässigt måste få besked i sådan tid att programändringar kan göras. I fråga om sjömansskatten uppkommer särskilda svårigheter att ordna så att tabellerna är tillgängliga ombord vid beskattningsårets ingång. Man bör därför välja oktober månads basbelopp i stället för novembers. Även länsstyrelsen i Skaraborgs län föreslår detta, bl. a. med hänsyn till församlingarnas budgetarbete. Kammarrätten i Göteborg och RRV

anser att konsumentprisindex (KPI är lämpligare som utgångspunkt vid en indexreglering. RRV förordar KPI för september månad och menar att anknytning till basbeloppet medför onödiga trappstegseffekter. RRV ifrågasätter också om inte vissa spärregler bör byggas in i systemet för att begränsa automatiken i inflationsskyddet, detta för att t. ex. undvika att en engångsinflation fortplantar sig och förstärks i en senare tidsperiod.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att det föreslagna inflationsskyddet inte återspeglar den aktuella prisutvecklingen och ifrågasätter mot denna bakgrund basbeloppets lämplighet. Basbeloppets spärregel kan medföra en ryckigare kompensationsnivå. Enligt länsstyrelsen bör man utreda möjligheterna att införa nya index som direkt avpassas till ett inflationsskydd.

Lokala skattemyndigheten i Stockholm påpekar att det föreslagna systemet kommer att medföra krav på ökad service från allmänhetens sida och betonar bl. a. behovet av information. Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att en indexreglering av bara skatteskalan och grundavdraget inte torde medföra några nämnvärda tekniska problem, bortsett från manuella beräkningar —t. ex. beräkning av tidigare års taxeringar eller förhandsberäkning av slutlig skatt. Men om inflationsskyddet utsträcks till att omfatta övriga fasta belopp i skattesystemet befarar man att avsevärda svårigheter kan uppkomma inte bara för taxeringsnämnderna och skatteadministrationen i övrigt utan även för de skattskyldiga. Den enligt länsstyrelsen kanske allvarligaste olägenheten gäller svårigheterna för de skattskyldiga att själva beräkna och kontrollera sina skatter. Behovet av informations- och utbildningsinsatser förutses bli mycket omfattande i samband med övergång till en mera allmän indexreglering av skattesystemet.

5 Föredraganden 5.1 Allmänna synpunkter

Årliga omläggningar av inkomstskatten har kommit att prägla 1970-talets skattepolitik. Dessa omläggningar har haft karaktär av provisorier med syfte att kortsiktigt motverka de stora skatteskärpningar som den höga inflationstakten i förening med skatteskalans starka progressivitet eljest automatiskt skulle medfört. Inte minst har omläggningarna varit inriktade på att underlätta avtalsförhandlingarna på arbetsmarknaden.

Enligt regeringsförklaringen den 8 oktober 1976 skall en mer varaktig skattereform genomföras. Den skall bl. a. innehålla sänkta marginalskatter i vanliga inkomstlägen, inflationsskydd i skattesystemet och åtgärder för att hålla tillbaka de kommunala skattehöjningarna. Tre stora utredningar har i uppdrag att skapa underlag för beslut om en sådan reformering av skattesystemet. 1972 års skatteutredning (Fi 1972:02) ser över skattesystemet för fysiska personer. Företagsskatteberedningen (Fi 1970:77) har motsvarande uppgift beträffande beskattningen av företag. 1976 års kommunalekono- 4 Riksdagen 19771/78. I saml. Nr 49

miska utredning(Fi 1976:06) utreder kommunernas ekonomi. Utredningarna samarbetar i den mån uppdragen berör varandra. De kommer inom kort att slutföra sitt arbete, varefter betänkandena skall remissbehandlas.

Statsmakternas beslut i anledning av utredningarnas förslag kan tidigast fattas under år 1978 och reformerna successivt träda i kraft med början år 1979. En mer begränsad skatteomläggning måste emellertid genomföras redan för år 1978 eftersom ett bibehållande av gällande regler skulle ge helt oacceptabla resultat. Det kortsiktiga syftet måste liksom i de senaste årens omläggningar främst vara att motverka inflationens effekter på skatteuttaget och att underlätta de kommande avtalsförhandlingarna. Samtidigt är det emellertid också lämpligt att inleda det mer långsiktiga reformarbetet i vissa hänseenden.

Den grundläggande principen för inkomstbeskattningen är att skatten skall fördelas mellan inkomsttagarna efter bärkraft; den s. k. skatteförmågeprincipen. Riksdagens beslut om progressiviteten i skatteuttaget är ett uttryck för denna princip.

De senaste årens snabba penningvärdeförsämring har emellertid i hög grad skärpt marginalskatterna genom att inflationen fört upp skattebetalarna i allt högre nominella inkomstskikt. Olägenheterna med denna effekt är uppenbara. Löntagarna har på grund av progressionen vid varje lönerörelse varit tvungna att begära stora nominella löneökningar enbart för att kompensera prisstegringar. Löneökningarna har i sin tur drivit på inflationen ytterligare osv. Avtalsrörelserna har härigenom försvårats.

Från fördelningspolitisk synpunkt leder inflationen till att beskattningen får andra verkningar än som avsetts. Genom att högre skatt tas ut på nominella inkomsthöjningar, som inte ökar individens köpkraft ökar inflationen det reella skattetrycket.

Enligt tilläggsdirektiv från november år 1976 har 1972 års skatteutredning haft i uppdrag att med förtur lägga fram förslag om inflationsskydd för skatteskalan. I delbetänkandet (SOU 1977:18) har utredningen redovisat sitt förslag som förutom den statliga skatteskalan avser även grundavdragen. Innebörden är att skalans skiktgränser och grundavdragen automatiskt anpassas till penningvärdets förändring genom en anknytning till basbeloppet enligt AFL. Frågan om ett inflationsskydd även för andra delar av skattesystemet kommer att tas upp i utredningens slutbetänkande.

Betänkandet har remissbehandlats. Åtskilliga remissinstanser tillstyrker ett inflationsskydd enligt vad utredningen föreslagit. Flera instanser avstyrker dock förslaget eller anser att frågan bör tas upp först sedan skatteutredningarna redovisat hela sitt arbete. Från ett antal instanser kommer erinringar av teknisk natur mot den föreslagna utformningen av inflationsskyddet.

Som jag framhållit är det regeringens uppfattning att ett automatiskt verkande inflationsskydd bör införas i skattesystemet. Endast därigenom ges en garanti för att de fördelningspolitiska avvägningar som uttryckts genom

riksdagens beslut om skatteskalan blir bestående tills bestut fattas om en ändrad avvägning. Endast därigenom kan den framtvungna och av alla parter beklagade årliga sammankopplingen av löneförhandlingar och beslut om skattejusteringar brytas. Endast därigenom kan skatteskalan ges det mått av varaktighet som krävs för att arbetsmarknadens parter skall kunna överblicka konsekvenserna av ett flerårigt löneavtal. Endast därigenom kan också debatten om förändringar i skatteskalan föras i sådana termer att medborgarna får en klar och rättvisande bild av den reella innebörden av olika skaueförslag.

Beslut om ett inflationsskydd för den statliga skatteskalan kan också enligt min mening fattas redan nu utan att föregripa de vidare utredningsförslagen.

Däremot bör frågan om ett inflationsskydd också för grundavdragen anstå i avvaktan på en samlad prövning av de förslag som rör kommunernas ekonomi. Även i övrigt bör skatteomläggningen för år 1978 utformas så att den inte binder statsmakterna i deras kommande ställningstaganden.

Den skatteomläggning som jag nu kommer att föreslå innefattar en justering av skalan för den statliga inkomstskatten. I överläggningar med arbetsmarknadens parter har den närmare utformningen av denna diskuterats. Marginalskattesänkningen blir störst i de inkomstskikt där de stora löntagargrupperna befinner sig. Därutöver ges skattelättnad genom att den särskilda skattereduktionen på 250 kr. höjs till 400 kr. och medges alla inkomsttagare i stället för som nu med begränsningar i fråga om bl. a. inkomstens art och storlek. Genom att den särskilda skattereduktionen utnyttjas på detta sätt kan grundavdragen nu lämnas oförändrade. Inte heller påverkas det kommunala skatteunderlaget.

Den skatteskala som nu fastslås för år 1978 inflationsskyddas så att en automatisk uppräkning av skiktgränserna med hänsyn till penningvärdets förändring kommer till stånd i fortsättningen. Detta bör emellertid ske på ett något annat sätt än genom den anknytning till basbeloppet enligt AFL som skatteutredningen föreslagit. Jag återkommer i det följande till den lämpliga konstruktionen i detta avseende.

I fråga om folkpensionärerna bör skatteomläggningen för år 1978 sikta mot att närma skattereglerna för denna kategori till dem som gäller för inkomsttagare i aktiv ålder. Det sker genom att även pensionärerna får del av den tidigare berörda särskilda skattereduktionen på 400 kr. samtidigt som det extra avdraget reduceras något. Denna lösning innefattar också en förmån för kommunerna eftersom deras skatteunderlag ökar genom att de extra avdragen blir lägre.

Den särskilda skatten för ombordanställda, sjömansskatten, är bestämd bl. a. genom anknytning till den statliga inkomstskatten. Mina förslag till sänkningar av den statliga inkomstskatten för 1978 års inkomster bör leda till att sjömansskatten justeras på motsvarande sätt. Likaså bör även sjömansskatten omfattas av inflationsskyddet. Den rent tekniska utformningen

härav kräver emellertid ytterligare överväganden. Jag avser därför att ta upp sistnämnda fråga i ett senare sammanhang.

Genom den föreslagna omläggningen kan de samlade skatteinkomsterna beräknas bli ca 5 500 milj. kr. mindre än de skulle blivit om oförändrade regler tillämpats. Genom att folkpensionärerna nu också kommer i åtnjutande av den särskilda skattereduktionen ökar emellertid bortfallet av statlig inkomstskatt med ca 250 milj. kr. därutöver medan kommunalskatten genom de minskade extra avdragen ökar i samma mån. På grund av eftersläpningseffekterna vid utbetalningen av kommunalskattemedlen innebär detta emellertid inte någon ökad utbetalning från statsverket till kommunerna förrän år 1980. Det finns därför tid att ta in även denna effekt i de samlade övervägandena om nivån på de statliga överföringarna till kommunerna på grundval av 1976 års kommunalekonomiska utrednings förslag.

Jag vill dock betona att jämförelsen med skatteinkomsterna om oförändrade regler tillämpats är i hög grad hypotetisk. Grundläggande är ju det faktum att det inte sedan många år varit möjligt för statsmakterna att tillämpa ett års inkomstskatteskala oförändrad även ett följande år. För att inte utvecklingen i fråga om hushållens disponibla inkomster och utfallet i avtalsrörelserna skulle bli fullkomligt oacceptabel har justeringar av inkomstskatten måst genomföras som inneburit att den automatiska skatteskärpningen till följd av inflationen motverkats.

Enligt tidigare modell har lättnaderna i fråga om inkomstskatten kombinerats med höjningar av olika arbetsgivaravgifter som formellt ökat statens inkomster med samma belopp. Någon sådan höjning är inte aktuell för år 1978, utan de 5 500 miljonerna är en nettoram för omläggningen. Det finns därför anledning att erinra om at, trots avgiftshöjningarna, inte heller de tidigare omläggningarna varit totalfinansierade i den meningen att de samlade skatte- och avgiftsinkomsterna blivit desamma som de skulle blivit vid oförändrade regler. Hade så varit fallet skulle omläggningarna tett sig skäligen meningslösa för arbetsmarknadens parter, som ju förutsatts avräkna avgiftshöjningarna från det tillgängliga utrymmet för löneökningar.

I själva verket uppnåddes emellertid även genom de tidigare omläggningarna reella skattelättnader i förhållande till vad oförändrade regler skulle inneburit. Genom att avgiftshöjningarna förutsatts reducera kontantlöncökningarna har basen för såväl den statliga som den kommunala inkomstskatten blivit mindre än eljest. Det totala inkomstskatteuttaget har alltså — fortfarande jämfört med utfallet om reglerna varit oförändrade — minskat inte bara med lättnaden till följd av ändringarna i skatteskala m. m., utan också genom att de skattepliktiga inkomsterna blivit mindre. Den senare effekten har därvid kommit att träffa såväl staten som kommunerna. Jämfört med dessa tidigare omläggningar innebär alltså den nu föreslagna lösningen för år 1978 för kommunerna en klar fördel.

Effekten på det samlade skatte- och avgiftsuttaget av att arbetsgivaravgiftsökningar delvis ersatt kontanta löneökningar är mycket kraftig. För de

marginella inkomstökningar det här är fråga om torde den sammanlagda

statliga och kommunala skattesatsen i genomsnitt ligga vid drygt 55 "0. Därtill kommer att också underlaget för arbetsgivaravgifterna blir mindre. Sammantaget innebär det att den totala marginaleffekten kan uppskattas till

inemot 2/3. En omläggning av tidigare slag innefattande t. ex. en inkomst-

skattelättnad om 4,5 miljarder kr. och en lika stor höjning av arbetsgivaravgifterna skulle alltså innebära en nettominskning av det samlade skatte- och

avgiftsuttaget om ca 3 miljarder kr. Omvänt kan man schematiskt beräkna att den nu föreslagna omläggningen för år 1978 innebär samma skattelättnad som en omläggning enligt tidigare modell med en bruttoram om över 8 miljarder kr.

Vid denna jämförelse framstår tydligt att regeringen genom den föreslagna omläggningen går mycket långt i strävandena att genom inkomstskattelättnader underlätta för arbetsmarknadens parter att nå löneavtal med rimlig

effekt i fråga om de disponibla inkomsterna. De samlade skattelättnaderna går också något utöver vad som kan uppskattas motsvara kompensation för den automatiska skatteskärpning inflationen eljest skulle inneburit för år 1978. En viss real skattesänkning torde därför bli resultatet.

Effekterna på statsbudgeten av omläggningen har för budgetåret 1977/78

beaktats inom anslaget för oförutsedda utgifter. I fråga om budgetåret 1978/

79 får de på sedvanligt sätt beaktas vid inkomstberäkningen.

5.2 Skatteskalans utformning m. m.

Som jag tidigare sagt bör 1978 års skatteomläggning utformas så att den blir ett steg i det mera långsiktiga reformarbetet enligt de riktlinjer som angetts i

regeringsförklaringen. Huvudinslagen bör vara marginalskattelättnader i de

inkomstskikt där de stora löntagargrupperna befinner sig och ett automatiskt

verkande inflationsskydd för skatteskalan. Man bör i övrigt sträva efter

minsta möjliga ingrepp i de bestående reglerna för att inte föregripa statsmakternas mera långsiktiga ställningstagande. Mot bakgrunden härav

föreslår jag en statsskatteskala av följande innebörd för år 1978. Den

nuvarande skalan anges som jämförelse.

Skattesats inom skiktet i procent

Som framgår av' tabellen sänks marginalskatten med 3-8 procentenheter för de stora löntagargrupperna. I tekniskt hänseende bör den beskattningsbara inkomsten i skatteskalans olika skikt uttryckas i basenheter som lätt kan anpassas till penningvärdeutvecklingen. Jag återkommer till denna fråga i det följande.

För att tillgodose bl. a. låginkomsttagarna bör lättnaderna genom den ändrade skalan kompletteras med förmåner genom ändringar av andra regler. Nära till hands ligger en höjning av grundavdraget. En ändring av detta avdrag kan emellertid föregripa de kommande utredningsförslagen och påverkar dessutom kommunernas skatteunderlag. Som jag sagt förut bör därför denna metod inte väljas. I stället bör den särskilda skattereduktionen göras förmånligare.

F. n. förekommer två slag av skattereduktion. Ensamstående skattskyldig med barn under 18 år och gift skattskyldig vars make saknar statligt taxerad inkomst medges skattereduktion med 1 800 kr. Gift skattskyldig med make vars taxerade inkomst understiger 4 500 kr. får skattereduktionen med 40 "å av skillnaden mellan 4 500 kr. och makens taxerade inkomst. Skattereduktion avräknas mot vissa skatter och avgifter, dock inte mot bl. a. statlig förmögenhetsskatt, ATP-avgift eller andra socialförsäkringsavgifter. Denna skattereduktion avser att differentiera skatteuttaget med hänsyn till olika försörjningsbörda och civilstånd. Bestämmelserna härom finns i 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272), UL.

Härutöver finns en s. k. särskild skattereduktion. Den tillkommer skatt-

skyldiga med inkomst understigande 36 000 kr. En avtrappning sker sedan när inkomsten ligger mellan 36 000 kr. och 38 500 kr. I detta skikt avtrappas skattereduktionen med 10796 av skillnaden mellan 38 500 kr. och den taxerade inkomsten. Som ytterligare förutsättning för rätt till särskild skattereduktion gäller att den skattskyldige har arbetsinkomst, att han är minst 16 år och att han inte uppbär folkpension. Denna skattereduktion är enbart avsedd som en skattelättnad för låginkomsttagare. Bestämmelserna i

detta hänseende finns i 23 5 mom. UL.

I fråga om den särskilda skattereduktionen föreslår jag dels att reduktio-

nens belopp höjs från 250 kr. till 400 kr., dels att reduktionen medges oavsett den skattskyldiges ålder- och inkomstförhållanden. Reduktionen bör alltså utgå med 400 kr. till inkomsttagare oavsett inkomstens art och storlek. Det

sammanlagda resultatet av ändringarna av skalan och den särskilda skattereduktionen ger enligt min mening en lämplig avvägning av skatteomläggningen för inkomsttagare i aktiv ålder. Höjningen av beloppet har avpassats främst med hänsyn till den föreslagna skatteskalan. Genom att avskaffa avtrappningen vinner man också den fördelen att de f.n. besvärande marginalskatteeffekterna för inkomsttagare i skiktet 36 000 — 38 500 kr. försvinner.

I övrigt bör skattereduktion med 400 kr. medges efter samma regler som

f.n. Reduktionen skall alltså vara individuell vilket bl. a. innebär att makar skall ha rätt till var sin skattereduktion. Bosättning i riket av någon del av

beskattningsåret krävs. Vidare skall reduktion få avräknas mot samma slags skatter och avgifter som nu.

Mina förslag i fråga om skatteskalan och den särskilda skattereduktionen föranleder ändringar i 10 § I mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

SI, och 2 3 5 mom. samt 4 § I mom. UL.

De individuella effekterna av den föreslagna skatteskalan och den höjda särskilda skattereduktionen framgår av följande tabeller. Tabellerna avser skattskyldig utan förvärvsavdrag och skattereduktion med 1 800 kr. Tabel-

lerna bygger vidare på en kommunal utdebitering på 28:50.

Skattelättnader år 1978

Taxerad Total skatt 1978 Skattelättnad enligt förslaget

inkomst enligt nuvarande år 1978, regler kr. procent kr.

Jag är medveten om att de kommunala utdebiteringsökningarna förår 1978 kan väntas bli stora. För människorna i många kommuner kommer därför

den samlade inkomstskattelättnaden år 1978 att bli mindre än som framgår

här. I några fall kan det t. o. m. tänkas att lättnaden helt uteblir. En så snabb utbyggnad av verksamheten som kommunerna nu genomför får emellertid oundvikligen dessa följder för skatteuttaget.

Marginalskatten år 1978

Årsinkomst Marginalskatt i procent år 1978,

.

I Härav beror 5,0 procentenheter på avtrappningen av 250-kronorsreduktionen. ? Härav beror 3.0 procentenheter på slopandet av 250-kronorsreduktionens avtrappning.

Den särskilda skatten för ombordanställda, sjömansskatten, är bestämd bl. a. med anknytning till den statliga inkomstskatten. Regelmässigt ändras sjömansskatten när den vanliga statliga inkomstskatten ändras. Senast skedde detta år 1976 (prop. 1976/77:45, SkU 1976/77:15, rskr 1976/77:103, SFS 1976:1082-1087). De sänkningar som jag föreslagit i fråga om den statliga inkomstskatten för 1978 års inkomster bör medföra att sjömansskatten

Justeras på motsvarande sätt. Härvid skall även den särskilda skattereduktionen på 400 kr. beaktas.

Mina förslag beträffande sjömansskatten föranleder ändringar i de tabeller

som är fogade till lagen (1958:295) om sjömansskatt.

Totalt sett kommer sjömansskatten enligt förslaget att sänkas för de flesta

sjömän med belopp som ligger mellan 100 och 200 kr. per månad. För staten uppkommer ett skattebortfall på ca 20 milj. kr. De individuella verkningarna i

olika inkomstlägen framgår av följande tabell.

Förändringar i sjömansskatten 1977-1978

Beskatt- Minskning av sjömansskatten år 1978 i ningsbar månads- — fjärrfart närfart inkomst, kr.

ogift gift ogift uttän- — ogift gift ogift utlän-

utan med ning utan med ning

barn barn barn barn

1200 . . 12 . . 10 1 800 13 . . 10 12 13 13 10 2400 22 22 19 19 2 25 22 22 3000 49 46 28 40 57 58 40 2 3 600 79 79 70 70 87 85 76 76 4 200 115 115 100 103 126 124 112 112 4 800 151 151 145 136 156 157 148 142 5 400 172 169 166 154 174 175 169 157 6 000 187 190 181 172 192 193 187 172 6 600 208 208 202 187 210 211 205 190 7 200 217 217 217 196 219 217 217 196 7 800 217 217 217 196 219 217 217 196 8 400 217 217 217 196 219 217 217 196 92 000 214 217 214 196 216 217 217 193 10 000 214 217 214 194 216 217 217 196 11 000 214 217 - 214 194 216 217 217 196 12 000 214 217 214 194 216 217 217 196 13 000 214 217 214 194 216 217 217 196 15 000 214 217 214 194 216 217 217 196 20 000 214 217 214 194 216 217 217 196

Inflationsskyddet

Som jag angett i det föregående är avsikten att ett automatiskt verkande inflationsskydd för skatteskalan skall införas, Utredningsförslaget i detta

hänseende innebär bl. a. att inflationsskyddet anknyter till konsumentprisindex, sådant detta återspeglas i basbeloppet enligt lagen (1962:38) om allmän försäkring. En del remissinstanser har invänt att detta medför att ändringar

av mervärdeskatten får återverkningar för inkomstskatteuttaget vid följande års inkomsttaxering, vilket också utredningen själv framhållit. En höjning av

mervärdeskatten påverkar nämligen konsumentprisindex och därmed också

basbeloppet. Detta leder i sin tur till en viss sänkning av den statliga

inkomstskatten vid senare års taxeringar. Det sagda innebär att t.ex. konjunkturpolitiskt betingade ändringar av mervärdeskatten utlöser motsatta effekter i inkomstbeskattningen påföljande år. Jag är ense med

kritiken att sådana verkningar av inflationsskyddet inte är lämpliga.

Det har också påtalats att bestämmelsen om att nytt basbelopp skall beräknas först när konsumentprisindex ändrats med mer än 3 96 i förening med avrundningsreglerna kan medföra tämligen betydande avvikelser mellan den faktiskt registrerade inflationstakten under en tolvmånaderspe-

riod och den procentuella förändringen av basbeloppet. En inflationsuppräk-

ning anknuten till basbeloppet skulle därför kunna medföra ett icke önskvärt element av ryckighet i inflationsanpassningen av skattesystemet. Det

inflationsskydd som nu införs för skatteskalan bör därför bygga på en direkt anknytning till konsumentprisindex, där dock inverkan av ändringar i fråga

om mervärdeskatteuttaget eliminerats.

Utredningsförslaget innebär vidare att basbeloppsanknytningen avser

beloppet för november månad för inkomståret. Även detta har kritiserats av remissinstanserna med hänvisning till att skattemyndigheterna får en alltför

knappt tillmätt tid för att utarbeta skattetabeller. Inte minst gäller detta i fråga

om sjömansskatten. Även denna kritik bör enligt min mening beaktas. Den tidpunkt då penningvärdeutvecklingen registreras bör alltså läggas tidigare än

utredningen föreslagit. Detsamma gäller önskemål som framförts om att skikten i skalan bör avrundas till jämna hundratal kronor.

Mot bakgrunden av vad jag nu sagt föreslår jag att inflationsskyddet ges följande utformning.

Den beskattningsbara inkomsten i skatteskalans olika inkomstskikt uttrycks tekniskt i enheter som lämpligen benämnes basenheter. Dessa utgör ett belopp av 5000 kr. multiplicerat med ett jämförelsetal som uttrycker

penningvärdeutvecklingen. Jämförelsetalet anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i augusti månad andra året före taxeringsåret och den valda utgångspunkten för indexberäkningen. Härvid elimineras genom en särskild regel effekterna av de ändringar av mervärdeskatteuttaget som kan ha

förekommit mellan de två tidpunkterna. Utgångspunkten för beräkningen av

penningvärdeutvecklingen är augusti månad 1977.

Basenheten fastställs av regeringen före utgången av september månad. Den närmare beräkningen av jämförelsetalet utförs av en särskild myndighet. Eftersom detta arbete till stor del är av samma natur som det som statistiska centralbyrån f. n. har i fråga om basbeloppet enligt AFL bör denna myndighet

göra erforderliga beräkningar beträffande basenheten. Det ankommer på regeringen att utfärda närmare föreskrifter om detta.

Basenheternas belopp anges i jämna hundratal kronor. Avrundning sker nedåt. Riksskatteverket avses liksom nu utfärda de skattetabeller som behövs.

De nya reglerna avses tillämpas första gången vid 1979 års taxering.

Basenheten utgör då 5 000 kr. Den automatiska anpassningen till penningvärdeutvecklingen blir aktuell första gången beträffande 1979 års inkomst. Anpassningen avser då prisutvecklingen augusti 1977 — augusti 1978.

De grundläggande bestämmelserna om basenheten bör tas in i en särskild lag.

Folkpensionärernas beskattning

Folkpensionärer beskattas regelmässigt lindrigare än personer i aktiv ålder

med motsvarande inkomst. Det sker genom att pensionären medges ett extra

avdrag vid taxeringen. Avdraget är f. n. så avpassat att ålderspension och en sidoinkomst på 3 800 kr. går fria från skatt. Uppgår folkpensionen inte till

detta belopp är pensionären regelmässigt också befriad från deklarationsplikt enligt 223 3 mom. taxeringslagen (1956:623), TL. Det extra avdraget

avtrappas i takt med stigande sidoinkomst. Folkpensionär, vars inkomst inte

överstiger 36 000 kr. har alltid rätt till extra avdrag med minst 500 kr. Detta avdrag avtrappas i skiktet mellan 36 000 kr. och 38 500 kr. Avdraget är i detta skikt 20 26 av skillnaden mellan 38 500 kr. och den taxerade inkomsten.

Mitt förslag om ändrad skatteskala för 1978 års inkomster och om

inflationsskydd avser såväl personer i aktiv ålder som folkpensionärer.

Däremot skulle enligt nuvarande ordning höjningen av den särskilda skattereduktionen inte komma folkpensionärerna till del. Så som reglerna om

det extra avdraget är utformade skulle f.ö. inte heller en höjning av grundavdraget för majoriteten av pensionärerna medföra någon skattelättnad. Som jag redan angivit bör därför den särskilda skattereduktionen göras tillämplig för alla kategorier inkomsttagare, således även folkpensionärer. För

låginkomsttagare i aktiv ålder utgör höjningen av denna reduktion 150 kr.

medan den för pensionärerna blir 400 kr. För att balansera detta bör reglerna

om det extra avdraget justeras så att tillägget utöver folkpensionen blir 3 300

kr. mot f. n. 3 800 kr. Likaså bör det nuvarande garanterade minsta avdraget om 500 kr. falla bort. Mitt förslag i den senare delen föranleder ändringar i

punkt 2 av anvisningarna till 50 5 KL.

En följdändring bör vidare göras i 23 lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,

. 49

m. m. i fråga om undantagsregeln beträffande pensionärernas minimiavdrag på 500 kr. Denna regel infördes samtidigt med 500-kronorsavdraget och innebar att kommunerna skulle få kompensation för det skattebortfall som följde av regeln. Undantagsregeln behövs nu inte längre.

Sammantaget blir innebörden av de föreslagna förändringarna att den inkomstnivå som för folkpensionärerna blir helt skattefri under år 1978 kommer att motsvara en sidoinkomst utöver folkpensionen om drygt 4 200 kr., dvs. en icke obetydlig förbättring jämfört med nuvarande regler. Samtidigt uppnås ett önskvärt närmande av skattereglerna för folkpensionärer till dem som gäller för andra kategorier skattskyldiga.

Vid en antagen prisutveckling om 8 96 i årstakt från september 1977 kommer pensionärernas extra avdrag, trots justeringen av dess storlek, att öka med 700 kr. från år 1977 till år 1978 vid en oförändrad inkomst. De individuella effekterna för folkpensionärer av skatteomläggningen för år 1978 kan därmed sammanfattas på följande sätt:

! Ingen skatt utgår år 1978 enligt de föreslagna reglerna. 2 Mellan skattskyldiga i aktiv ålder och pensionärer.

I fråga om deklarationspliktsgränsen för pensionärer i 22 § 3 mom. TL

gäller att den liksom hittills bör anges i bestämda belopp. F. n. är gränsen beträffande flertalet pensionärer 13 500 kr. för ogift och 11 700 kr. för gift

pensionär vars make uppburit folkpension. I fråga om 1978 års inkomster kan gränsen anges exakt först mot slutet av det året eftersom ålderspensionens

storlek är känd först då. Jag kommer därför att ta upp denna fråga i ett senare

sammanhang. Beträffande 1977 års inkomst kan emellertid deklarationspliktsgränsen fastställas nu. Ålderspensionens grundbelopp jämte 3 800 kr.

med tillägg av 100 kr. utgör ca 14 600 kr. för ogift och 12 600 kr. för gift pensionär vars make uppbär pension. Jag föreslår att deklarationspliktsgränsen för denna grupp sätts vid dessa belopp.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att antaga inom budgetdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

2. lag om basenhet enligt 108 I mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt, 4. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 5. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623), 6. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

7. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m, m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.