Prop. 1978/79:54
om ändrade regler för uppskov med beskattnhlg av realisationsvinst, m.m.
Prop. 1978/79: 54 Regeringens proposition
1978/79: 54
om ändrade regler för uppskov med beskattning av realisationsvinst, m. m.
beslutad den 26 oktober 1978.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar
OLA ULLSTEN
lNGEMAR MUNDEBO
Propositionens huvudsakliga innehåll
Enligt nuvarande regler kan skattskyldig. som fått realisationsvinst på grund av fastighetsavyttring, fä uppskov med beskattning av vinsten i två olika fall. Det ena fallet är att fastigheten har tagits i anspråk genom ex- propriation och vissa andra i huvudsak tvångsmässiga förfaranden. Det andra fallet är att avyttringen avsett en villa- ellerjordbruksfastighet. Den skattskyldige kan i sistnämnda fall — oavsett anledningen till avyttringen — få uppskov om han har varit mantalsskriven på den avyttrade fastighe- ten och inom viss tid förvärvar en ny fastighet (ersättningsfastighet) på vil— ken han skall mantalsskrivas. För att uppskov skall medges krävs vidare att realisationsvinsten uppgått till minst 15000 kr. och dessutom överstigit IOC-? av vederlaget för den sålda fastigheten.
I propositionen föreslås såväl materiella som formella ändringar av det nuvarande uppskovssystemet. Beträffande frivilliga avyttringar föreslås att kravet på mantalsskrivning slopas och ersätts av ett krav på att den skatt- skyldige skall ha van't bosatt på den avyttrade fastigheten minst tre år i följd. Dessutom fordras att den skattskyldige bosätter sig på ersättnings- fastigheten inom ett år från förvärvsdagcn. Vad gäller frivilligfallen före- slås vidare att kravet på att realisationsvinstcn måste överstiga 10% av försäljningspriset skall slopas samt att endast villa- och jordbruksfastighe- ter Skall godtas som ersättningsfastighet. Propositionen behandlar också frågan i vilken utsträckning utgifter för ny-, till- eller ombyggnad på ersätt- ningsfastigheten skall beaktas vid beräkning av uppskovsbcloppet och hur realisationsvinsten skall beräknas när ersättningsfastigheten sedermera avyttras.
Prop 1978/79: 54
IJ
l formellt hänseende föreslås relativt omfattande ändringar. Yrkande om uppskov skall sålunda enligt förslaget prövas inom ramen för det ordinarie taxeringsförfarandet. dvs. i första hand av taxeringsnämnden. Det nuva- rande kravet på särskild ansökan till länsskatterätten skall alltså slopas. Att beslutanderätten i uppskovsärenden flyttas över från skatterätt till tax- eringsnämnd kan antas förenkla handläggningen i flera avseenden.
De föreslagna reglerna är avsedda att tillämpas på avyttringar som sker fr.o.m. den ljanuan' l979.
Prop 1978/79: 54 3
1. Förslag till
Lag om uppskov med beskattning av realisationsvinst
Härigenom föreskrivs följande.
1 så Vid taxeringen till kommunal och statlig inkomstskatt kan skattskyl- dig. på de villkor och i den omfattning som anges i denna lag. få uppskov med beskattning av sådan realisationsvinst som avses i 355 2 mom. kom- munalskattelagen (1928: 370).
2 & Uppskov med beskattning kan medges om
1 ) en fastighet tas i anspråk genom expropriation eller liknande förfaran— de eller eljest avyttras under sådana förhållanden att tvångsförsäljning måste anses vara för handen och det inte skäligen kan antas att avyttringen skulle ha ägt rum även om tvång inte förelegat.
2) avyttringen av en fastighet utgör ett led i åtgärder förjordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering.
3) en fastighet avyttras till staten därför att fastigheten på grund av flyg- buller inte kan bebos utan påtaglig olägenhet. samt om
4) mark överförs till en ny ägare genom fastighetsreglering enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen(1970: 988) eller på grund av inlösen enligt 8 kap. samma lag.
Uppskov kan vidare medges om realisationsvinsten har uppkommit på grund av att den skattskyldige fått engångsersättning för inskränkning i förfoganderätten till sin fastighet enligt naturvårdslagen (19641822) eller för motsvarande inskränkningar enligt andra författningar eller för upplå- telse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastigheten på obegränsad tid.
Som förutsättning för uppskov enligt första och andra styckena gäller att den skattskyldige har förvärvat eller avser att förvärva en fastighet (ersätt- ningsfastighet) som ärjämförlig med den fastighet till vilken realisations- vinsten hänför sig samt att realisationsvinsten uppgår till minst 3 000 kr.
Om en fysisk person. som har fått i första eller andra stycket angiven realisationsvinst. avlider innan han har hunnit anskaffa en ersättningsfas- tighet. tillämpas för dödsboet vad som enligt bestämmelserna i denna lag skulle ha gällt för den avlidne.
3 5 En skattskyldig som är fysisk person kan — oavsett anledningen till avyttringen — få uppskov om avyttringen avser enjordbruksfastighet eller en sådan fastighet. som avses i 2415 2 mom. kommunalskattelagen. och realisationsvinsten uppgår till minst 15 000 kr. Uppskov medges endast om den skattskyldige varit bosatt på den avyttrade fastigheten minst tre år i följd under den femårsperiod som inföll närmast före den dag då avyttring- en skedde.
Som förutsättning för uppskov enligt första stycket gäller att den skatt- skyldige har förvärvat eller avser att förvärva en jordbruksfastighet eller en sådan fastighet. som avses i 24ä 2 mom. kommunalskattelagen (ersätt- ningsfastighet). samt att han har bosatt sig eller avser att bosätta sig på denna fastighet.
En skattskyldig kan få uppskov om han avyttrar del av denjordbruksfas-
Prop 1978/79: 54 4
tighet där han är bosatt eller en fastighet. som tillsammans med nämnda fastighet bildar en förvärvskälla. under förutsättning att realisationsvins- ten är av den storlek som anges i första stycket och att den skattskyldige förvärvar en fastighet (ersättningsfastighet1 som tillsammans med den fas- tighet. där den skattskyldige är bosatt. bildar en förvärvskälla.
Den skattskyldige anses bosatt på den fastighet där han rätteligen skall vara kyrkobokförd.
Riksskatteverket får. om särskilda skäl föreligger. medge undantag från kravet på att den skattskyldige skall ha varit bosatt på den avyttrade fastig— heten under den tid som anges i första stycket. Mot riksskatteverkets be— slut i sådan fräga får talan inte föras.
4 så Har en skattskyldig avyttrat en bebyggd fastighet anses som förvärv av ersättningsfastighet ny-. till- eller ombyggnad i den omfattning som be- hövs för att den förvärvade fastigheten skall bli likvärdig med den avyttra- de fastigheten. Förvärvet anses ha skett när ny-. till- eller ombyggnaden har slutförts.
Bestämmelserna i första stycket gäller även i de fall då en skattskyldig avser att utföra ny-. till- eller ombyggnad på mark som han vid avyttrings— tillfället äger eller förfogar över. 1 nu avsedda fall skall vidare, om den skattskyldige begär det. beräkningen av uppskovsbeloppet grundas på en- dast den del av realisationsvinsten som belöper på den avyttrade byggna- den.
5 & För att uppskov skall komma i fråga måste ersättningsfastigheten förvärvas inom fyra år från den dag då den fastighet. till vilken realisa- tionsvinsten hänför sig. avyttrades. Om särskilda skäl föreligger får riks- skatteverket medge att nämnda tidsfrist förlängs högst tre år. Har ersätt- ningsfastigheten förvärvats före den avyttring som gett upphov till realisa- tionsvinsten. får uppskov meddelas om det kan antagas att förvärvet skett för att ersätta den avyttrade fastigheten.
1 fall som avses i 35 första stycket gäller som förutsättning för uppskov att den skattskyldige har bosatt sig på ersättningsfastigheten inom ett är från den dag då fastigheten förvärvades.
6 & Uppskov medges med ett belopp motsvarande hela realisationsvins- ten om vederlaget för den avyttrade fastigheten motsvarar eller understi- ger vederlaget för ersättningsfastigheten. Överstiger vederlaget för den av- yttrade fastigheten vederlagct för ersättningsfastigheten. medges uppskov med skillnaden mellan realisationsvinsten och det överskjutande beloppet.
Vid beräkning av vcderlaget för en fastighet skall hänsyn tas till försälj- nings- och inköpsprovision. stämpelskatt och liknande kostnader.
Medgivande om uppskov innebär att den skattskyldige inte skall beskat- tas för den del av realisationsvinsten som svarar mot uppskovsbcloppet. Uppskovet skall emellertid. på sätt som anges i ns". beaktas vid beräkning av realisationsvinst på grund av avyttring av ersättningsfastigheten.
7 5 Om någon ersättningsfastighet inte har förvärvats eller om den skatt- skyldige — i fall som avses i 3? första stycket — inte har bosatt sig på er- sättningsfastigheten då taxeringen prövas. kan den skattskyldige. såvida övriga i 2 och 3 ss angivna villkor är uppfyllda. ändå få uppskov med be- skattning av realisationsvinsten. Som förutsättning för uppskov i detta fall
Prop 1978/79: 54
'J-
gäller att den skattskyldige överlämnat en av svensk bank utfärdad garanti- förbindclse i vilken banken förklarat sig svara för ett skattebelopp. avseen- de statlig och kommunal inkomstskatt. som uppgår till 70 procent av den enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt beräknade realisationsvins- ten.
Garantiförbindclsen överlämnas till taxeringsnämnden och skall gälla till utgången av tredje året efter det år då ersättningsfastigheten senast skall ha förvärvats. Förbindelsen skall vara utfärdad enligt formulär som riksskat- teverket fastställer.
Skattechefen i det län där fastigheten är belägen får medge att bestäm- melserna i första och andra styckena skall gälla även i fråga om garantiför- bindelse som har utfärdats av andra svenska kreditinrättningar än banker.
8 5 En skattskyldig. som har erhållit uppskov enligt 75 första stycket. skall utan dröjsmål anmäla när han har förvärvat en ersättningsfastighet. Anmälan skall sändas in till skattechefen i det län där fastigheten är belä- gen. 1 fall som avses i 3 få första stycket skall anmälan dock inte göras förr- än den skattskyldige har bosatt sig på ersättningsfastigheten.
Bestämmelserna i z—ess skall tillämpas i fråga om förvärv av ersätt- ningsfastighet och bosättning som avses i första stycket.
9 5 Har skattskyldig. som erhållit uppskov enligt 7 & första stycket. inte inom föreskriven tid uppfyllt kraven på förvärv av ersättningsfastighet och — i förekommande fall — bosättning. skall realisationsvinsten upptagas till beskattning på samma sätt som vid eftertaxering enligt taxeringslagen(1956: 623) för det beskattningsår då skattskyldighet för realisationsvinsten uppkom (efterbeskattning). Detsamma skall. såvida vederlaget för den av- yttrade fastigheten överstiger vederlaget för ersättningsfastigheten. gälla i fråga om den del av realisationsvinsten som svarar mot det överskjutande beloppet.
Framställning om efterbeskattning skall ha inkommit inom sex månader från den dag då anmälan enligt 85. första stycket kommit in till skatteche- fen. l intet fall får emellertid sådan framställning ha inkommit senare än två år efter den dag då en ersättningsfastighet enligt 5 & senast skall förvär- vas.
Har framställning om efterbeskattning inte gjorts skall garantiförbindel- se. som avses i 75, återlämnas till den skattskyldige så snart tiden för av- lämnande av sådan framställning gått till ända. Skattechefen får. om skäl därtill föreligger. medge att förbindelsen återlämnas vid tidigare tidpunkt.
10 5 Om en juridisk person. som har erhållit uppskov enligt 7 % första stycket. upplöses innan ersättningsfastighet har anskaffats. skall realisa- tionsvinsten snarast upptagas till efterbeskattning.
11 & Vid beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust genom avyttring av en ersättningsfastighet skall avdrag. som enligt anvisningarna till 36s kommunalskattelagen får göras vid beräkning av vinsten eller för- lusten. minskas med det belopp som framkommer om uppskovsbeloppet omräknas med hänsyn till förändringarna i det allmänna prisläget från det år då ersättningsfastigheten förvärvades till det år då avyttringen skedde. (')mräkningen sker med ledning av en indexserie. grundad på konsu- mentprisindex. Riksskatteverket fastställer årligen omräkningstalen.
Prop 1978/79: 54 6
12 & Uppskov erhålles endast om den skattsskyldige framställer ett yr- kande. om detta hos taxeringsnämnden eller. såvida besvär har anförts. hos skatterätten. Yrkandet skall göras på blankett enligt ett formulär som riks- skatteverket fastställer. 'l'ill självdeklaration skall fogas två exemplar av blanketten.
13 & 'l'axeringsnämnd skall. sedan den skattskyldiges taxering prövats. till länsstyrelsen överlämna ett exemplar av den i llå angivna blanketten samt — i förekommande fall — garantiförbindelse enligt 7 s.
Beslut rörande uppskov skall registreras hos länsstyrelsen.
14 & Om taxeringen ändras för det år då den fastighet till vilken realisa- tionsvinsten hänför sig avyttrades. får besvär med yrkande om uppskov el- ler ändring av ett uppskovsbeslut. som betingas av taxeringsändringen. an- föras i särskild ordning. Besvären skall vara inkomna inom sex månader från den dag då beslutet om ändringen i taxeringen meddelades men får in- te avgöras förrän beslutet rörande taxeringen har vunnit laga kraft.
Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag. då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. och tilläm- pas. med de undantag som följer av 2 och 3 nedan. i fråga om avyttringar som sker efter utgången av år 1978.
1. Genom denna lag upphävs lagen (1968:276) om uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst. Den upphävda lagen skall dock allt- jämt tillämpas i fråga om avyttringar som sker före utgången av år 1978.
2. Aven om ersättningsfastighet avyttras efter utgången av år 1978 skall den upphävda lagen i dess lydelse intill den 22 juni 1976 tillämpas såvida den tidigare avyttringen har skett före utgången av mars 1976.
3. Vid avyttring av ersättningsfastighet efter utgången av år 1978 tilläm- pas. utom i fall som avses under 2 ovan. 11% nya lagen även om uppskov har erhållits enligt den upphävda lagen. 1 nu angivna fall skall dock omräk- ning av uppskovsbeloppet med hänsyn till förändringarna i det allmänna prisläget inte avse tid före utgången av år 1978.
Prop. 1978/79: 54
2. Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1.928: 370)
Härigenom föreskriVs att 35 & 2—4 mom. och punkt 2 av anvisning- arna till 27 & kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
35 ä 2 mom.1 Realisationsvinst på grund av avyttring av fastighet är i sin helhet skattepliktig.
Har fastighet tagits i anspråk genom expropriation eller liknan- de förfarande eller eljest uvyttrats under sådana förhållandet: att tvångsförsäljning måste anses vara för handen kan — såvida det icke skäligen kan antagas, att av- yttringen skulle ha ägt rum även om tvång icke förelegat — den skattskyldige få uppskov med be- skattning av realisationsvinst en- ligt vad som stadgas i lagen (1968: 276) om uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst. Uppskov enligt nämnda lag får vi- dare åtnjutas vid fastighetsavytt- ring, som utgör led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets ytt- re rationalisering, och sådan av- yttring av fastighet till staten som ägt rum, därför att fastigheten på grund av flygbuller icke kan bebos utan påtaglig olägenhet, samt vi- dare när mark överföres till ny ägare genom fastighetsreglering enligt 5 kap. fastighetsbildningsla- gen (1970: 988) eller på grund av inlösen enligt 8 kap. samma lag. Sådant uppskov får även åtnjutas om realisationsvinst uppkommit på grund av att den skattskyldige fått engångsersättning för in- skränkning i förfoganderätten till sin fastighet enligt naturvårdslagen (1964: 822) eller för motsvarande inskränkningar enligt andra för- fattningar eller för upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till
1 Senaste lydelse 1976: 343.
Skattskyldig som har avyttrat fastighet kan under vissa förut- sättningar få uppskov med beskatt- ning av realisationsvinst. Närmare bestämmelser om detta finns i la- gen (1978: 000) om uppskov med beskattning av realisationsvinst.
Prop. 1978/79: 54
Nuvarande lydelse
fastigheten på obegränsad tid. Som förutsättning för uppskov gäller att den skattskyldige ltar förvär- vat eller avser att förvärva fastig- ltet (ersättningsfastighet) som är jämförlig med den fastighet till vilken realisationsvinsten hänför sig satnt att realisationsvinsten uppgått till tninst 3 000 kronor.
Uppskov enligt föregående styc- ke med beskattning av realisations- vinst får — även om tvång icke förelegat — åtnjutas när skattskyl- dig. som är fysisk person, avyttrar jordbruksfastighet eller fastighet som avses i 24 5 2 mom., om rett- Iisatimzsvinsten uppgått till minst 15 ()()0 kronor och tillika översti- ger 10 procent av vad den skatt- skyldige erhållit för fastigheten ef- ter avdrag för kostnad för avytt- ringen. Som förutsättning för upp- skov gäller att den skattskyldige skall ha varit mantalsskriven på den avyttrade fastigheten och skall tnantalsskrivas på ersättningsfas- tigheten. Skattskyldig kan få upp- skov med beskattning av realisa- tionsvinst även när han avyttrar del av den jordbruksfastighet där han skall vara mantalsskriven el- ler fastighet sotn tillsatntnatts med nämnda fastighet bildat en för- värvskälla, under förutsättning att realisationsvinsten är av den stor- lek som nyss sagts och ersättnings- fastigheten tillsammans med den fastighet, där den skattskyldige skall vara mantalsskriven, bildar en förvärvskälla.
Har avyttrad fastighet förvärvats av den skattskyldige genom arv, testamente, gåva, bodelning eller annat fång som icke är jämförligt med köp eller byte, anses fastigheten förvärvad genom det köp, byte eller
Föreslagen lydelse
därmed jämförliga fång som skett närmast dessförinnan.
Vad som sägs om realisationsvinst genom avyttring av fastighet gäller oavsett om fastigheten är belägen inom eller utom riket och äger till- lämpning även på tomträtt, strömfall och rättighet till vattenkraft.
3 mom.2 Realisationsvinst på grund av avyttring av aktie, andel i ak- tiefond, delbevis eller teckningsrätt till aktie eller andel i ekonomisk för-
2 Senaste lydelse l977: 1090.
Prop. 1978/79: 54 9
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ening eller i handelsbolag eller annan rättighet som är jämförlig med här avsedd andelsrätt eller aktie. dock ej aktie eller andel i bostadsaktie- bolag eller i bostadsförening som avses i 24 _S 3 mom.. är i sin helhet skattepliktig, om den skattskyldige innehaft egendomen mindre än två år.
Avyttrar skattskyldig egendom som avses i detta moment och som den skattskyldige innehaft två år eller mera, är 40 procent av vinsten skatte- pliktig. Från sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst en- ligt detta stycke under ett beskattningsår, minskat med förlust vid avytt- ring samma år av egendom som avses i detta stycke, äger skattskyldig åtnjuta avdrag med 1 000 kronor. Har den skattskyldige under beskatt- ningsåret varit gift och levt tillsammans med sin make, får sådant avdrag åtnjutas för dem båda gemensamt med '1 000 kronor. I intet fall får dock skattskyldig åtnjuta avdrag med högre belopp än som svarar mot sam- manlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke minskat med förlust som nyss nämnts.
Kan tillämpning av föregående stycke antagas hindra strukturrationa- lisering som är önskvärd från allmän synpunkt, äger regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medgiva befrielse därifrån helt eller delvis, om företag som beröres av strukturrationaliseringen gör framställning därom senast den dag avyttringen sker.
Har egendom som avses i detta moment avyttrats genom sådan tvångsförsäljning som anges i 2 mom. andra stycket första mening- en, är — oavsett tidpunkten för förvärvet — endast 40 procent av vinsten skattepliktig.
Bestämmelsen i 2 mom. fjärde stycket äger motsvarande tillämp- ning på egendom som avses i detta moment.
Har egendom som avses i detta moment avyttrats genom sådan tvångsförsäljning som anges i 2 _6 första stycket 1) lagen (1978: 000) om uppskov med beskattning av realisationsvinst, är — oavsett tid- punkten för förvärvet — endast 40 procent av vinsten skattepliktig.
Bestämmelsen i 2 mom. tredje stycket äger motsvarande tillämp- ning på egendom som avses i detta moment.
Överlåtes aktie i aktiebolag eller andel i handelsbolag, ekonomisk för- ening eller utländskt bolag till svenskt företag inom samma koncern. skall — där ej annat följer av nionde stycket — beskattning av realisa- tionsvinst icke äga rum, om moderföretaget i koncernen är aktiebolag eller ekonomisk förening och den överlåtna aktien eller andelen inne- haves som ett led i annan koncernens verksamhet än förvaltning av fas- tighet, värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom. ] fall som nu avses skall den överlåtna aktien eller andelen anses förvärvad av det övertagande företaget vid den tidpunkt och för den anskaffningskostnad som gällt för det överlåtande företaget. Om överlåtelsen sker till ut- ländskt företag, äger regeringen eller myndighet som regeringen bestäm- mer medgiva befrielse från realisationsvinstbeskattningen. Ansökan om befrielse skall göras av det överlåtande företaget senast den dag över- låtelsen sker.
Har fastighet överlåtits på aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening genom fång på vilket lagfart sökts efter den 8 november 1967 av någon som har ett bestämmande inflytande över bolaget eller för-
Prop. 1978/79: 54 10
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
eningen. beräknas realisationsvinst vid hans avyttring av aktie eller andel i bolaget eller föreningen som om avyttringen avsett mot aktien eller andelen svarande andel av fastigheten. Vad nu sagts får icke föranleda att realisationsvinst beräknas lägre eller att realisationsförlust beräknas högre än enligt reglerna i detta moment. Bestämmelserna i detta stycke gälla endast om sådan fastighet utgör bolagets eller föreningens väsent- liga tillgång. De gälla dock icke vid avyttring av aktie i sådant bostads- aktiebolag eller andel i sådan bostadsförening som avses i 24 ä 3 mom., om avyttringen avser endast rätt till viss eller vissa men ej alla bostads— lägenheter i fastigheten. Lika med lagfartsansökan anses annan ansökan hos myndighet om viss åtgärd med åberopande av fångeshandlingen. Om vinsten vid försäljning av aktie eller andel på grund av bestämmelserna i detta stycke beräknas enligt de regler, som gälla för beräkning av vinst vid avyttring av fastighet, skall avyttringen anses ha avsett den mot aktien eller andelen svarande andelen av fastigheten.
Avyttrar skattskyldig aktie i aktiebolag och finnes vid avyttringen obe- skattade vinstmedel i bolaget till följd av att större delen av dess till- gångar före avyttringen av aktien överlåtits på den skattskyldige eller annan, skall som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyl- dige erhåller för aktien. Vid bedömande av frågan om överlåtelse av större delen av bolagets tillgångar ägt rum skall även beaktas tillgång i bolaget som inom två år efter avyttringen av aktien, direkt eller genom förmedling av annan, överlåtes på den skattskyldige eller honom när- stående person eller på aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk för- ening, vari den skattskyldige eller honom närstående person har ett be- stämmande inflytande. Har överlåtelse av tillgång i bolaget ägt rum efter utgången av det beskattningsår då skattskyldighet för realisationsvinst vid avyttringen av aktie i bolaget uppkom, skall realisationsvinst enligt detta stycke upptagas till beskattning på samma sätt som vid eftertaxe- ring för nämnda beskattningsår. Vad nu sagts äger motsvarande tillämp- ning vid avyttring av andel i handelsbolag eller ekonomisk förening. Riksskatteverket får medgiva undantag från detta stycke, om det kan antagas att avyttringen av aktien eller andelen skett i annat syfte än att erhålla obehörig förmån vid beskattningen. Mot beslut av verket i sådan fråga får talan icke föras.
Avyttrar skattskyldig aktie i ett aktiebolag, vari aktierna till huvud- saklig del ägas eller på därmed jämförligt sätt innehavas —- direkt eller genom förmedling av juridisk person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer (fåmansbolag), till ett annat fåmansbolag, vari aktie —— direkt eller genom förmedling av annan — äges eller inom två år efter avyttringen vid något tillfälle kommer att ägas av den skattskyl- dige eller honom närstående person, skall som skattepliktig realisations- vinst räknas vad den skattskyldige erhåller för aktien. Lika med aktie- innehav i det bolag, som förvärvat aktien, anses den skattskyldiges aktie- innehav i ett annat fåmansbolag, som inom två år efter avyttringen för- värvar större delen av tillgångarna i något av fåmansbolagen. Har över- låtelse av aktie i det förvärvande bolaget eller i bolag, som förvärvat större delen av tillgångarna i något av fåmansbolagen, ägt rum efter ut- gången av det beskattningsår då skattskyldighet för realisationsvinst en- ligt detta stycke uppkom, får realisationsvinsten upptagas till beskattning på samma sätt som vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu föreskrivits äger motsvarande tillämpning i fråga om handelsbolag eller
Prop. 1978/79: 54 ='-' I ]
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ekonomisk förening eller andel i sådant bolag eller förening liksom teck- ningsrätt till aktie eller annan rättighet jämförlig med aktie. Sker avytt- ringen av organisatoriska eller marknadstekniska skäl eller föreligger andra synnerliga skäl, äger regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, för särskilt fall medge undantag från tillämpning av detta stycke.
Som närstående person räknas i detta moment föräldrar. far- eller morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make. syskon eller syskons make eller avkomling samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare. Med avkomling avses jämväl styvbarn och fosterbarn.
4 mom.” Avyttras annan egendom lin som avses i 2 eller 3 mom., räk- nas som skattepliktig realisationsvinst: om egendomen innehafts mindre än 2 år .............................. 2 år men mindre än 3 år men mindre än 4 år 4 år men mindre än 5
100 % av vinsten 75 % av vinsten 50 % av vinsten 25 % av vinsten
'_'—) ;;a _,
Skatteplikt enligt första stycket inträder endast om den skattskyldige förvärvat den avyttrade egendomen genom köp, byte eller därmed jäm- förligt fång. Har han förvärvat egendomen genom gåva av make eller skyldeman och har egendomen av givaren förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall dock frågan om och i vad mån skatte- pliktig realisationsvinst skall anses föreligga bedömas med hänsyn till sistnämnda fång. Motsvarande skall gälla om make vid bodelning i an- ledning av andra makens död erhållit egendom, som förstnämnda make före äktenskapets ingående eller under äktenskapet förvärvat genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, eller om make vid bodelning av annan anledning än andra makens död erhållit egendom, som någon— dera maken före äktenskapets ingående eller under äktenskapet förvär- vat genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. Har även den skatt- skyldiges fångesman erhållit egendomen såsom gåva av make eller skyl- deman eller vid sådan bodelning som nyss nämnts, skall bedömningen ske som om avyttringen verkställts av den som närmast dessförinnan förvärvat egendomen på annat sätt än genom sådan gåva eller bodelning.
Har egendom som avses i detta moment avyttrats genom sådan tvångsförsäljning som anges i 2 mom. andra stycket är vinsten skattepliktig endast om det skäli- gen kan antagas, att avyttringen skulle ha ägt rum även om tvång icke förelegat.
Har egendom som avses i detta moment avyttrats genom sådan tvångsförsäljning som anges i 2 5 lagen (1978: 000) om uppskov med beskattning av realisations- vinst är vinsten skattepliktig en- dast om det skäligen kan antagas, att avyttringen skulle ha ägt rum även om tvång icke förelegat.
Avyttras egendom, som avses i detta moment, till fåmansföretag av delägare eller honom närstående person, skall oavsett bestämmelserna i detta moment som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skatt- skyldige erhåller för egendomen, såvida denna icke är eller kan antagas bli till nytta för företagets verksamhet.
3 Senaste lydelse 1976: 85.
Prop. 1978/79: 54
Nuvarande lydelse Fö reslageu lydelse
Anvisningar till 27 5 24. Tomtrörelse anses föreligga, när någon bedriver verksamhet som huvudsakligen avser försäljning av mark för bebyggelse (byggnadstomt) från fastighet, som uppenbarligen förvärvats för att ingå i yrkesmässig markförsäljning, såsom när fastighet köpts av ett tomtbolag eller dylikt eller när förvärvet avsett mark som enligt fastställd stadsplan eller bygg- nadsplan är avsedd för bebyggelse.
I övrigt anses försäljning av byggnadstomt ingå i tomtrörelse, om den skattskyldige under tio kalenderår —— frånsett överlåtelse som avses i 35 5 2 mom. andra stycket -— avyttrat minst femton byggnadstomter. Detsamma gäller om makar under äktenskapet sålt tillhopa minst femton byggnads- tomter under angivna tid. Har för- säljning av byggnadstomter skett från olika fastigheter eller från olika delar av en fastighet, med- räknas vid beräkningen av antalet tidigare sålda byggnadstomter en- dast sådana tomtcr som med hän- syn till deras inbördes läge nor- malt kan anses ingå i en och sam- ma tomtrörelse. Vid beräkning av antalet tidigare sålda byggnads- tomter likställes med försäljning upplåtelse av mark i och för be- byggelse, utom då fråga är om kommuns upplåtelse av tomträtt. Har fastighet genom köp, byte el- ler därmed jämförlig överlåtelse eller genom gåva överförts till för- äldrar, far- eller morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make, till dödsbo, vari den skatt- skyldige eller någon av nämnda personer är delägare, eller till ak- tiebolag, handelsbolag eller ekono- misk förening, vari den skattskyl- dige ensam eller tillsammans med sådana personer på grund av det samlade innehavet av aktier eller andelar har ett bestämmande in- flytande, anses tomtrörelse före- ligga, om överlåtaren och den nye ägaren sammanlagt avyttrat minst femton byggnadstomter. Tomtrö-
4 Senaste lydelse 1967: 748.
I övrigt anses försäljning av byggnadstomt ingå i tomtrörelse, om den skattskyldige under tio kalenderår — frånsett överlåtelse som avses i 2 39 lagen (1978: 000) om uppskov med beskattning av realisationsvinst —- avyttrat minst femton byggnadstomter. Detsam- ma gäller om makar under äkten- skapet sålt tillhopa minst femton byggnadstomter under angivna tid. Har försäjning av byggnadstom— ter skett från olika fastigheter el- ler från olika delar av en fastig— het, medräknas vid beräkningen av antalet tidigare sålda byggnads— tomter endast sådana tomter som med hänsyn till deras inbördes läge normalt kan anses ingå i en och samma tomtrörelse. Vid be- räkning av antalet tidigare sålda byggnadstomter likställes med för- säljning upplåtelse av mark i och för bebyggelse, utom då fråga är om kommuns upplåtelse av tomt- rätt. l—lar fastighet genom köp, byte eller därmed jämförlig över- låtelse eller genom gåva överförts till föräldrar, far- eller morföräld- rar, make, avkomling eller av- komlings make, till dödsbo, vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare, eller till aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vari den skattskyldige ensam eller tillsam- mans med sådana personer på grund av det samlade innehavet av aktier eller andelar har ett be- stämmande inflytande, anses tomt- rörelse föreligga, om överlåtaren och den nye ägaren sammanlagt
Prop. 1978/79: 54 f: 13
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
avyttrat minst femton byggnads- tomter. Tomtrörelsen anses taga sin början i och med avyttringen av den femtonde byggnadstomten.
relsen anses taga sin början i och med avyttringen av den femtonde byggnadstomten.
Försäljning av byggnadstomt för att av anställda huvudsakligen an- vändas för gemensamt ändamål eller till anställd för att bereda honom bostad anses ej utgöra tomtrörelse, om icke försäljning göres av skatt- skyldig som avses i första stycket eller av skattskyldig som driver bygg- nadsrörelse eller handel med fastigheter.
Säljes byggnadstomt av någon som bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter, anses försäljningen ingå i den övriga verksam- heten, om icke tomtrörelse utgör den huvudsakliga verksamheten.
Har skattskyldig och hans make, om de med hänsyn till antalet tomtförsäljningar enligt andra stycket anses ha drivit tomtrörelse. icke under de senaste tio kalen- deråren före taxeringsåret sålt nå- gon byggnadstomt, anses avyttring av byggnadstomt som därefter sker ej som tomtrörelse. om icke byggnadstomten ingår i fastställd stadsplan eller byggnadsplan eller avyttringen skett under sådana förhållanden att tomtrörelse på nytt anses föreligga enligt bestäm- melserna i första eller andra styc-
Har skattskyldig och hans make, om de med hänsyn till antalet tomtförsäljningar enligt andra stycket anses ha drivit tomtrörelse, icke under de senaste tio kalender— åren före taxeringsåret sålt någon byggnadstomt, anses avyttring av byggnadstomt som därefter sker ej som tomtrörelse, om icke bygg- nadstomten ingår i fastställd stads- plan eller byggnadsplan eller av- yttringcn skett under sådana för- hållanden att tomtrörelse på nytt anses föreligga enligt bestämmel- serna i första eller andra stycket.
ket. Överlåtelse som avses i 35 5 2 mom. andra stycket verkar icke avbrytande på uppehåll som nu nämnts.
Överlåtelse som avses i 2 _6 lagen (1978: 000) om uppskov med he- skattning av realisationsvinst ver- kar icke avbrytande på uppehåll som nu nämnts.
Avyttrar skattskyldig återstoden av lagret i sådan tomtrörelse som av- ses i andra stycket, anses vinsten av denna avyttring — utom den del av vinsten som belöper på mark inom fastställd stadsplan eller byggnads- plan — icke som inkomst av rörelse utan som realisationsvinst. Som skattepliktig intäkt av rörelse räknas likväl belopp, varmed egendomens värde ncdskrivits i rörelsen och som icke återförts till beskattning tidi- gare. Vad som sagts om försäljningsvinstens beskattning som realisa- tionsvinst gäller icke, om avyttringen kan antagas ha skett väsentligen i syfte att bereda den skattskyldige eller egendomens förvärvare eller annan, med vilken någondera är i intressegemenskap, obehörig skatte- förmån.
Frågan om oskiftat dödsbos avyttring av byggnadstomt är att hänföra till tomtrörelse eller ej bedömes på samma sätt som om den avlidne verkställt avyttringen.
Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag. då lagen enligt upp— gift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas i fråga om avyttring som sker efter utgången av år 1978.
Prop. 1978/79: 54
3. Förslag till
I4
Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)
Härigenom föreskrivs att 49 ä 2 mom. uppbördslagen (1953: 272)] skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
49 ä 2 mami—* Skattskyldig må av länsstyrelsen erhålla anstånd med inbetal- ning av skatt, kvarskatteavgift eller ränta 1) om den skattskyldige anfört besvär över taxering och erläggandet av skatt, som påförts i anledning av den icke lagakraftvunna taxeringen, skulle för den skattskyldige medföra betydande skadeverkningar eller eljest framstå såsom obilligt: till belopp som betingas av den skattskyl- diges yrkande i fråga om taxeringen,
2) om ansökan gjorts angående 2) om ansökan gjorts angående skatteberäkning för ackumulerad inkomst, angående uppskov med beskattning av realisationsvinst el- ler intäkt av skogsbruk, angående avräkning av utländsk skatt eller angående befrielse från erläggan- de av skatt, som påförts avliden person eller hans dödsbo, eller om skattskyldig eller dödsbo anfört besvär över beslut med anledning
skatteberäkning för ackumulerad inkomst, angående uppskov med beskattning av intäkt av skogs- bruk, angående avräkning av ut- ländsk skatt eller angående bc- frielse från erläggande av skatt, som påförts avliden person eller hans dödsbo, eller om skattskyldig eller dödsbo anfört besvär över beslut med anledning av sådan
av sådan ansökan: till belopp som betingas av ansökningen eller be- svären,
ansökan: till belopp som betingas av ansökningen eller besvären,
3) om ansökan gjorts angående nedsättning enligt 85 5 2 mom. av kvarskatteavgift eller om besvär anförts över beslut i anledning av sådan ansökan: till belopp som betingas av ansökningen eller besvären.
Anstånd enligt första stycket vid 1) må medgivas endast om den skatt- skyldige ställer nöjaktig säkerhet hos länsstyrelsen om icke med hänsyn till anståndstidens varaktighet, den skattskyldiges förhållanden och om- ständigheterna i övrigt kan antagas, att det belopp som avses med an- ståndet ändå kommer att behörigen erläggas.
Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt upp- gift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre bestämmelser skall dock, såvida ansökningen om anstånd grundas på att den skattskyldige ansökt om uppskov med beskattning av realisa- tionsvinst, gälla om realisationsvinsten hänför sig till avyttring som skett före utgången av år 1978.
1 Lagen omtryckt 1972: 75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 771. 2 Senaste lydelse 1975: 1179.
Prop 1978/79: 54 |;
Utdrag BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1978-10-26
Närvarande: statsministern Ullsten. ordförande. och statsråden Sven Ro- manus, Mundebo. Wikström. Friggebo. Wirtén. Huss. Rodhe. Wahlberg. Hansson, Enlund. Lindahl. Winther. De Geer. Cars. Gabriel Romanus. Tham, Bondestam
Föredragande: statsrådet Mundebo
Proposition om ändrade regler för uppskov med beskattning av realisations- vinst, m. m.
1 Inledning
Vinst som uppkommer vid annan än yrkesmässig avyttring av fastighet (realisationsvinst) äri sin helhet skattepliktig. Detta gäller oavsett på vilket sätt fastigheten förvärvats och oavsett innehavstidens längd och anled- ningen till försäljningen. Vid beräkningen av vinsten får fastighetens in- gångsvärde, dvs. i regel den köpeskilling som erlagts för fastigheten. in- dexuppräknas. Beskattningen träffar därigenom allmänt sett fastighetens värdestegring under innehavstiden utöver vad som hänför sig till förbätt- ringskostnader och penningvärdets fall.
Reglerna om beräkning av realisationsvinst vid fastighetsförsäljning fick sin nuvarande utformning vid riksmötet 1975/76 ( prop. 1975/76: 180 , SkU 63. SFS 1976: 343—347). Samtidigt utvidgades möjligheten att erhålla upp- skov med beskattning av realisationsvinst. Tidigare kunde uppskov kom- ma i fråga endast vid expropriation och andra påtvingade försäljningar el- ler vid avyttringar som utgjort led i åtgärder förjordbrukets eller skogsbru- kets yttre rationalisering e. (1. Genom 1976 års lagstiftning infördes regler om uppskov även vid frivilliga fastighetsförsäljningar. Syftet med reglerna var att underlätta bostadsbyten t.ex. i samband med ändrad arbetsort.
För att uppskov skall medges vid en frivillig försäljning krävs som prin- cip att den skattskyldige varit mantalsskriven på den avyttrade fastigheten och att han inom viss tid avser att förvärva en ersättningsfastighet på vil- ken han skall mantalsskrivas. Vidare fordras att realisationsvinsten upp- gått till minst 15000 kr. samt dessutom överstigit 10 % av vederlaget för den sålda fastigheten.
Prop 1978/79: 54 16
Vid riksdagsbehandlingen år 1976 anförde skatteutskottet att erfarenhe— terna av de nya uppskovsbestämmelsema borde bedömas när resultatet av 1972 års skatteutrednings ( 1972:02 ) översyn av skattesystemet förelåg (.SkU 1975l76:63 s.61). Denna utredning har i december 1977 avgivit sitt slutbetänkande ( SOU 1977:91 ) Översyn av skattesystemet. Utredningen har inte närmare gått in på frågan om uppskovsreglernas utformning.
Den genom 1976 års lagstiftning utökade rätten till uppskov med be- skattning av realisationsvinst har. enligt vad jag har inhämtat. på det hela taget fått den effekt som statsmakterna åsyftat. På vissa punkter kan det emellertid finnas skäl att se över uppskovsreglerna. Med hänsyn bl. a. till att viss osäkerhet uppstått om hur kravet på mantalsskrivning på den av- yttrade fastigheten och ersättningsfastigheten skall tillämpas synes det så- lunda vara motiverat att undersöka om detta villkor kan ersättas med ett krav på bosättning. Föreskriften om att realisationsvinsten vid en frivillig avyttring måste — för att uppskov skall komma i fråga — överstiga 10% av försäljningspriset synes vidare kunna ge upphov till olämpliga tröskelef— fekter. Vid tillämpningen av nuvarande uppskovsregler har tvekan också uppstått om en konventionellt taxerad bostadsfastighet kan godtas som er- sättningsfastighet i frivilligfallen och i vilken utsträckning ny-. till- eller ombyggnad kan behandlas som förvärv av ersättningsfastighet. Andra ma- teriella frågor som synes böra tas upp till förnyat övervägande är under vil- ka förhållanden uppskov bör medges trots att ersättningsfastighet inte för- värvats när uppskovsfrågan prövas och hur vinsten skall beräknas vid av- yttring av ersättningsfastigheten.
Frågor rörande uppskov med beskattning av realisationsvinst handläggs f.n. av flera olika myndigheter. Vinstens storlek fastställs av vederböran- de taxeringsnämnd i samband med den årliga taxeringen. Taxeringsnämn- den kan emellertid inte medge uppskov med beskattning av vinsten utan för detta krävs att den skattskyldige gör en särskild ansökan hos länsskat- terätten. Har ersättningsfastighet inte anskaffats vid tidpunkten för upp- skovsprövningen måste den skattskyldige överlämna en av bank eller an- nan kreditinrättning utfärdad garantiförbindelse avseende den skatt som realisationsvinsten kan ge upphov till. Garantiförbindelsen skall överläm- nas till länsstyrelsen som därefter utfärdar ett intyg om att så skett. På länsstyrelsen ankommer det också att ta ställning till ansökningar om an- stånd med inbetalning av kvarstående skatt som föranleds av realisations- vinsten. Det anförda visar enligt min uppfattning att det finns skäl att un— dersöka om det inte går att förenkla handläggningen av framställningar om uppskov.
Mot bakgrund av vad nu anförts läggerjag i det följande fram förslag om materiella och formella ändringar av uppskovssystemet. Innan jag går in på dessa frågor avserjag dock att lämna en kort redogörelse för nuvarande principer för beskattning av realisationsvinst vid fastighetsavyttring.
Prop 1978/79: 54 " " 17
2 Nuvarande principer för beskattning av realisationsvinst vid fas- tighetsavyttring, m. m.
Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet räknas enligt 35.5 1 mom. kom— munalskattelagen (1928: 370). KL. vinst genom annan än yrkesmässig av- yttn'ng av egendom (realisationsvinst). Realisationsvinst som uppkommer genom avyttring av fastighet är enligt 35.5 2 mom. KL i sin helhet skatte- pliktig. Som jag tidigare har framhållit gäller detta oavsett hur fastigheten förvärvats och oavsett innehavstidens längd och anledningen till avyttring- en. Med avyttring av fastighet jämställs vissa marköverföringar enligt fas- tighetsbildningslagen (1970: 988) och upplåtelse av mark på obegränsad tid mot engångsersättning.
l punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 36.5 KL finns bestämmelser om hur realisationsvinst på grund av fastighetsavyttring skall beräknas. Som intäkt skall tas upp vederlaget för fastigheten med avdrag för försäljnings- kostnader och liknande kostnader. Avdrag medges för alla omkostnader för fastigheten (omkostnadsbeloppet). således för vad den skattskyldige erlagt för fastigheten (ingångsvärdet) och för vad som nedlagts på förbätt- ring av fastigheten (förbättringskostnader) m.m. Har bostadsbyggnad fun- nits på fastigheten medges därutöver i regel ett extra avdrag med 3 000 kr. för varje påbörjat innehavsår som byggnaden funnits på fastigheten (3 OOO-kronorstillägg). Har avdrag medgivits för värdeminskning på skog eller annan naturtillgång eller på byggnad eller markanläggning. skall om- kostnadsbeloppet minskas med sådana avdrag.
lngångsvärdet på fastigheten. nedlagda förbättringskostnader och med- givna värdeminskningsavdrag skall omräknas med hänsyn till förändringar i det allmänna prisläget. Indexuppräkningen får dock inte avse tid före år 1952. Likaså bortses från förbättringskostnader och värdcminskningsav- drag som hänför sig till tiden före år 1952.
Bestämmelsen att ingångsvärdet skall motsvara vad den skattskyldige erlagt för fastigheten kan inte tillämpas om han förvärvat fastigheten ge- nom arv. gåva eller annat benefikt fång. Fastigheten skall därför i dessa fall anses förvärvad genom det köp. byte eller liknande onerösa fång som skett närmast dessförinnan. Om senaste onerösa fång skett före år 1952 har den skattskyldige dock alltid rätt att välja 150 %. av 1952 års taxeringsvärde som ingångsvärde. Ligger senaste onerösa förvärv mer än tjugo år tillbaka i tiden kan den skattskyldige vidare. om han så önskar. som ingångsvärde använda 150 % av det taxeringsvärde som gällde tjugo år före avyttringen. Har fastigheten förvärvats genom arv eller genom bodelning i anledning av makes död får som ingångsvärde alternativt tas upp ett belopp motsvaran- de 150% av taxeringsvärdet året före dödsfallet. lngångsvärden som be- räknas med ledning av 1970 eller senare års fastighetstaxering får dock tas upp endast till 133 % av taxeringsvärdet.
Beräknas ingångsvärdet med Stöd av ett taxeringsvärde beaktas endast
Prop 1978/79: 54 18
förbättringskostnader och värdeminskningsavdrag som hänför sig till den del av innehavstiden som infaller efter den dag till vilket taxeringsvärdet hänför sig. Även i fråga om 3000-kronorstillägg och indexuppräkning gäl- ler att fastigheten skall anses förvärvad det år då fastighetstaxeringen ägde rum.
Beräkningen av realisationsförlust avviker på några väsentliga punkter från vinstberäkningen. Vid beräkning av förlust får för det första fastighe- tens ingångsvärde inte baseras på taxeringsvärdet tjugo år före avyttringen eller taxeringsvärdet året före det år då dödsfallet inträffade. Vidare tillåts inte indexuppräkning utan ingångsvärde. förbättringskostnader och värde- minskningsavdrag skall beaktas med sina nominella belopp. Vid beräkning av realisationsförlust medges slutligen inte 3000-kronorstillägg. Skillnaden mellan beräkning av realisationsvinst och realisationsförlust får inte sällan till konsekvens att en fastighetsavyttring ger upphov till varken realisa- tionsvinst eller realisationsförlust.
Av 41 & andra stycket KL framgår att inkomst av tillfällig förvärvsverk- samhct skall beskattas enligt den s.k. kontantprincipen. En intäkt skall så- ledes anses ha åtnjutits det beskattningsår under vilket den blivit tillgänglig för lyftning för den skattskyldige. Utgift och omkostnad skall anses belöpa på det beskattningsår då utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum.
I fråga om realisationsvinster har skattedomstolama tolkat föreskriften i 41 S' KL på det sättet att vinsten skall tas till beskattning under det första år då säljaren uppburit likvid för den sålda egendomen. Om egendomen av- yttrats är 1 men första delbetalning sker år 2 skall således hela realisations- vinsten tas upp i den skattskyldiges deklaration för år 2. Detta gäller oav- sett hur stor del av köpeskillingen som erlagts under år 2.
För tydlighetens skull bör kanske framhållas att det förhållandet att en realisationsvinst i vissa fall skall tas till beskattning senare än avyttrings- året inte påverkar själva vinstberäkningen. lndexuppräkningen och 3000-kronorstillägg m.m. skall således grundas på avyttringstillfället och inte på den dag då skatteplikten inträder.
Skattskyldig. som avyttrat fastighet. kan under vissa förutsättningar er- hålla uppskov med beskattning av realisationsvinsten. Regler om uppskov finns dels i 35.5 2 mom. KL. dels i lagen (1968: 276) om uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst. Uppskov kan komma i fråga om fas- tigheten tagits i anspråk genom expropriation eller annat liknande tvångs- förfarande. Detsamma gäller om avyttringen utgiort ett led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering och vid vissa upplåtel- ser på obegränsad tid mot engångsersättning. För att uppskov skall med- ges fordras i dessa fall att realisationsvinsten uppgått till minst 3000 kr. och att den skattskyldige förvärvar en fastighet (ersättningsfastighet) som ärjämförlig med den avyttrade fastigheten.
Genom lagstiftning år 1976 infördes. som tidigare påpekats, möjlighet till uppskov vid frivilliga fastighetsavyttringar. Som förutsättning för uppskov
Prop 1978/79: 54 ' 19
gäller här att avyttringen avser en jordbruksfastighet eller en schablontax- erad Villafastighet. Vidare krävs att realisationsvinsten uppgått till minst 15000 kr. och dessutom överstigit 1047? av försäljningspriset efter avdrag för försäljningskostnadema. Ett ytterligare villkor är att den skattskyldige skalliha varit mantalsskriven på den avyttrade fastigheten och att han för- värvar cn ersättningsfastighet som han skall mantalsskrivas på. Utöver nu angivna fall kan uppskov beviljas vid vissa avyttringar av del av den jord- bruksfastighet på vilket den skattskyldige skall vara mantalsskriven.
För att uppskov skall medng fordras — såväl i tvångsfallen som vid fri- villiga avyttringar - att ersättningsfastigheten anskaffas inom viss tid. 'l'ids- fristen för anskaffningen är beträffande villafastigheter två år och för andra fastigheter tre år från utgången av det år då realisationsvinsten uppgetts el- ler bort uppges till beskattning i den skattskyldiges självdeklaration. Efter- som skattepliktcn för vinsten i regel inträder under det år då avyttringen ägde rum innebär detta att tidsfristen för förvärv av ersättningsfastighet normalt är tre resp. fyra år från utgången av avyttringsäret. Om särskilda skäl föreligger kan riksskatteverket (RSV) dock förlänga tidsfristen med ytterligare högst tre år.
För att uppskov skall kunna medges för hela realisationsvinsten fordras att vederlaget för ersättningsfastighetcn är minst lika stort som vederlaget för den avyttrade fastigheten. Är vederlaget för ersi'ittningsfastigheten läg- re än vederlaget för den avyttrade fastigheten begränsas utrymmet för upp- skov med skillnadsbcloppet.
Om uppskov medges innebär detta att den skattskyldige undgår att be- skattas för realisationsvinsten eller den del av vinsten som uppskovet av- ser. Uppskovet beaktas i stället vid realisationsvinstberäkningen när er- sättningsfastigheten sedermera avyttras. Vid denna beräkning skall av- dragsbeloppet. dvs. fastighetens indexuppräknade ingångsvärde m.m.. re- duceras med uppskovsbeloppet. Det anförda kan belysas av följande ex- empel. Antag att realisationsvinsten vid försäljningen av ersättningsfastig- heten hade gett upphov till en realisationsvinst på 20000 kr. om vinsten be- räknats på vanligt sätt och att uppskov tidigare medgivits med 30000 kr. I detta fall medför försäljningen av ersättningsfastighetcn 50000 kr. i realisa- tionsvinst. Hade försäljningspriset för ersättningsfastigheten däremot med åtminstone 30000 kr. understigit det indexuppräknade ingångsvärdet m. m. (beräknat på vanligt sätt). skulle försäljningen inte ha gett upphov till någon realisationsvinst.
Realisationsvinst som uppkommer vid försäljning av ersättningsfastig- het kan i sin tur bli föremål för uppskov. En förutsättning för detta är dock självfallet att kraven på realisationsvinstens storlek och förvärv av ny er- sättningsfastighet m.m. är uppfyllda.
Fråga om uppskov med beskattning av realisationsvinst handläggs av länsskatterätten i det län där den avyttrade fastigheten är belägen. Skatte- rätten är vid sin prövning bunden av taxeringsnämndens beslut rörande
Prop 1978/79: 54 20
realisationsvinstens storlek. Har ersättningsfastighet inte förvärvats när skatterätten prövar en uppskovsansökan. gäller som förutsättning för upp- skov att den skattskyldige överlämnat en av svensk bank utfärdad garanti- förbindelsc i vilken banken förklarar sig svara för ett skattebelopp motsva— rande 509"? av realisationsvinsten enligt taxeringen till statlig inkomstskatt. Garantiförbindelsen skall överlämnas till länsstyrelsen i det län där den skattskyldige taxeras till statlig inkomstskatt och skall gälla till utgången av andra taxeringsåret efter det år då ersättningsfastighet senast skall ha förvärvats. Länsstyrelsen utfärdar intyg om att den skattskyldige överläm- nat garantiförbindelse. Länsstyrelsen har också rätt att godta en garanti— förbindelse som utfärdats av annan svensk kreditinrättning än bank. Några särskilda bestämmelser om återlämnande av garantiförbindelsc eller ned- sättning av det i förbindelsen angivna ansvarsbeloppet finns inte.
Anskaffar den skattskyldige inte ersättningsfastighet inom föreskriven tid skall realisationsvinsten efterbeskattas. Detta innebär att den skattskyl- diges taxering för det år då vinsten normalt hade bort beskattas höjs med belopp motsvarande uppskovsbeloppet.
3 Föredragandens överväganden
3.1. Inledning
Av min inledningsvis lämnade redogörelse framgår attl968 års lagstift- ning om uppskov med beskattning av realisationsvinst bygger på tanken att uppskov skall medges endast om avyttringen sker under sådana förhål- landen att tvångsförsäljning måste anses vara för handen. Med tvångsför- säljning jämställs i detta sammanhang bl.a. fastighetsavyttringar som ut- gör led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering samt upplåtelser av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet på obe— gränsad tid mot engångsersättning. Sedan år 1976 kan emellertid uppskov med beskattning av realisationsvinst komma i fråga även vid rent frivilliga avyttringar. Som förutsättning för uppskov i dessa fall gäller bl. a. att den skattskyldige varit mantalsskriven på den avyttrade fastigheten. Ett all- mänt villkor för uppskov vid såväl tvångsmässiga som frivilliga avyttringar är att den skattskyldige inom viss tid förvärvar en fastighet i ersättning för den avyttrade.
Bestämmelser om uppskov med beskattning av realisationsvinst finns f. n. dels i 35% 2 mom. KL. dels i lagen ( 1968: 276) om uppskov i vissa fall med beSkattning av realisationsvinst. Denna uppdelning av reglerna för- svårar enligt min mening överblicken av uppskovssystemet. Tillämpning- en skulle bli enklare om uppskovsreglema samlades i en särskild lag. KL behöver då inte belastas med detaljerade föreskrifter om uppskov utan det räcker med att KL innehåller en hänvisning till den särskilda lagstiftning-
Prop 1978/79: 54 - - : 21
en. Jag föreslår därför att samtliga uppskovsreglcr flyttas över till en fristå- ende lag. Detta medför vissa redaktionella ändringar i 35 s" 3 och 4 mom. samt punkt 2 av anvisningarna till 27 få KL.
Den nu föreslagna systematiska omläggningen kräver i sig betydande ingrepp i den nuvarande lagen om uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst. Även de tidigare aviserade ändringarna beträffande vill- koren för uppskov m.m. motiverar en genomgripande omdisponering av nämnda lag. Mot denna bakgrund anserjag att de nya reglerna om uppskov med beskattning av realisationsvinst bör tas in i en helt ny lag. Den nu gäl- lande uppskovslagcn bör således upphöra att gälla. När jag i det fi'iljande diskuterar de nya reglernas utformning anknyter jag till laglörslagets dis- position.
3.2. Allmänna principer för uppskov (1 och 12 åå lagförslaget)
Har en fastighetsavyttring medfört realisationsvinst skall taxerings- nämnden f. n. — även om nämnden inser att förutsättningar för uppskov föreligger — alltid taxera den skattskyldige för vinsten. För att uppskov skall kunna medges krävs att den skattskyldige skickar in en särskild ansö- kan till länsskatterätten. Bifaller skatterätten ansökningen innebär detta att den av taxeringsnämnden åsatta taxeringen sätts ned med det belopp var- med uppskov medgivits. Nedsättningen föranleder i sin tur en omräkning av den ursprungligen påförda skatten. Denna omräkning hinner sällan eller aldrig göras i sådan tid att den kan beaktas vid debiteringen av slutlig skatt. Följden blir ofta att den skattskyldige påförs en betydande kvarstående skatt. Enda möjligheten för den skattskyldige att undgå den likviditetspå- frestning. som betalning av den kvarstående skatten kan medföra. är att ansöka om anstånd med inbetalning av den kvarstående skatten. 1 49.5 2 mom. 2) uppbördslagcn (1953: 272) finns en regel om anstånd som direkt tar sikte på uppskovsfallen. Rätten till anstånd med inbetalning av skatt kan emellertid lätt förbises av den skattskyldige.
Av den lämnade redogörelsen framgår att en skattskyldig. som önskar utnyttja uppskovsreglema. bör ha goda kunskaper i taxerings— och upp— bördsfrågor. Betydande vinster från såväl allmän som enskild synpunkt skulle uppnäs om taxeringsnämnd kunde meddela beslut om uppskov. Prövningen av realisationsvinstens storlek och möjligheten till uppskov skulle då kunna ske i ett sammanhang. Den skattskyldige skulle vidare kunna framställa yrkandet om uppskov direkt i sin deklaration i stället för att behöva skicka in en ansökan till länsskatterätten. En ytterligare fördel med en uppskovsprövning i samband med taxeringen i första instans är att behovet av särskilda ansökningar om anstånd mcd inbetalning av skatt skulle bortfalla. En överföring av beslutanderätten i uppskovsärcndcn till taxeringsnämnderna får också anses ligga i linje lned den på senare tid ut-
talade målsättningen att utvidga taxeringsnämndernas kompetensomräde
Prop 1978/79'. 54 ”>"
(jfr prop. l977/78: löl. SkU |977/78: 55. rskr 1977/78: 362. SFS 1978: 316). Jag föreslär mot bakgrund av det anförda att det i första hand skall ankom— ma pä taxeringsnämnd att ta ställning till om den skattskyldige har rätt till uppskov med beskattning av realisationsvinst. Skattskyldig som önskar utnyttja rätten till uppskov bör därför framställa yrkande om detta i sin självdeklaration. Skall realisationsvinsten undantagsvis taseras av mer än en taxeringsnämnd. bör den skattskyldige givetvis begära uppskov såväl i sin allmänna självdeklaration som i särskild självdeklaration. Yrkande om uppskov bör av praktiska skäl göras på en särskild blankett. Till deklara- tionen bör fogas tva exemplar av blanketten, varav ett överlämnas till läns— styrelsen för registrering (jfr avsnitt 3.10 ) medan det andra fär ligga kvar i deklarationsakten.
Ett yrkande om uppskov med beskattning av realisationsvinst bör taxe- ringsmässigt behandlas på samma sätt som ett yrkande om att viss inkomst skall undantas från beskattning. Har den skattskyldige av någon anledning avstått från att begära uppskov i sin deklaration bör han därför kttnna framställa yrkandet i form av besvär till skatterätten. Även i övrigt bör yr- kanden om uppskov behandlas på samma sätt som andra yrkanden röran- de den skattskyldiges taxering (jfr dock avsnitt 3.11 ).
Mitt förslag om att beslutanderätten angående uppskov med beskattning av realisationsvinst skall flyttas över till taxeringsnämnderna medför. som nyss antytts. att den till uppsktwsrcglerna kopplade anständsregeln i 495 2 mom. 2) uppbördslagen inte längre fyller någon funktion. Denna anstånds- regel bör därför upphöra att gälla.
Överföringen av prövningen av yrkanden om uppskov till taxerings- nämndema medför åtskilliga följdändringar i själva uppskovssystemet. Till dessa spörsmål återkommer jag i det följande.
Hänvisningar till S3-2
3.3. Tvängsmässig avyttring (2 & lagförslaget)
35 _E' 2 mom. andra stycket KL innehåller f. n. bestämmelser om vad som krävs för att uppskov skall kunna erhållas vid tvångsmässig avyttring. Dessa bestämmelser har flyttats över till Zä lagförslaget. Vad gäller avytt- ringens natur — expropriation. åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering. upplåtelse på obegränsad tid mot engångsersättning m.m. — överensstämmer förslaget helt med nuvarande bestämmelser. Detsamma gäller kravet på förvärv av ersättningsfastighet och på att reali- sationsvinsten måste uppgå till minst 3000 kr.
En förutsättning för att uppskov skall kunna medges är att ersättnings- fastigheten anskaffas av den som innehaft den tidigare avyttrade fastighe- ten. Fastighet som förvärvas exempelvis av närstående till den tidigare ägaren saknar således betydelse i sammanhanget. Från denna princip finns dock ett undantag. Enligt nuvarande regler kan nämligen. såvida skattskyl- dig som fätt realisationsvinst avlider, av dödsboet anskaffad fastighet i vis-
Prop 1978/79: 54 23
sa fall godtas som ersättningsfastighet. Innebörden av denna bestämmelse är emellertid inte helt klar.
Enligt min mening är det i tvångsfallen inte rimligt att möjligheten till uppskov går förlorad endast av den anledningen att den skattskyldige avli- der innan ersättningsfastighet hunnit anskaffas. Har en av fysisk person ägd fastighet tagits i anspråk genom expropriation e. d. bör därför. såvida ägaren avlider. dödsboet kttnna inträda i den avlidnes ställe vad gäller rät- ten att utnyttja uppskovssystemet.Detta innebär bl. a. att dödsboet kan — oavsett om boet förvärvat ersättningsfastighet när uppskovsyrkandct prö- vas eller om förvärvet sker vid senare tidpunkt — få uppskov på samma villkor Som hade gällt för den avlidne. En regel av detta innehåll har tagits in i 2 s fjärde stycket lagförslaget.
Hänvisningar till S3-3
- Prop. 1978/79:54: Avsnitt 3.8
3.4. Frivillig avyttring (3 & lagförslaget)
[ 3s5 lagförslaget anges under vilka förutsättningar uppskov kan medges vid frivilliga fastighetsavyttringar. De föreslagna reglerna överensstämmer i väsentliga hänseenden med nuvarande regler. Viktiga ändringar har dock gjorts i fråga om vilka krav som kan ställas på realisationsvinstens storlek och den skattskyldiges anknytning till den avyttrade fastigheten och ersätt- ningsfastigheten.
För att uppskov skall komma i fråga vid en frivillig avyttring fordras f. n. att vinsten uppgått till minst 15 000 kr. och dessutom överstigit 10 92 av ve- derlaget för fastigheten efter avdrag för eventuella försäljningskostnader. Den procentuella spärren kan emellertid enligt min mening ge upphov till olämpliga tröskeleffekter. Om fastigheten säljs för 500000 kr. — ett inte ovanligt prisläge för en villa i storstadsområden eller en jordbrttksfastighet — är uppskov uteslutet om vinsten är 50000 kr. eller lägre. Vinsten skall då beskattas omedelbart. Är vinsten större än 50000 kr. kan däremot hela vinsten bli föremål för uppskov. Uppgår vinsten till omkring 10 Civ av fas- tighetens marknadsvärde kan således en liten justering av försäljningspri- set eller en mindre avvikelse från taxeringsmyndigheternas sida rörande den skattemässiga bedömningen av försäljningen inverka mycket drama- tiskt pä hur vinsten skall beskattas.
Jag föreslår mot denna bakgrund att den procentuella spärren avskaffas. Kravet påatt vinsten skall uppgå till minst 15000 kr. bör däremot behållas. [ det sammanhanget kan framhållas att sistnämnda spärr. liksom spärrbe- loppet i tvångsfallen. hänför sig till den realisationsvinst som varje enskild skattskyldig skall redovisa på grttnd av en fastighetsförsäljning. Har den sålda fastigheten till lika delar ägts av två personer. t.ex. två makar. måste alltså vinsten på hela fastigheten uppgå till minst 30000 kr. för att uppskov skall kunna medges.
En förutsättning för uppskov vid frivilliga avyttringar är enligt 35.5 2- mom. tredje stycket KL ”att den skattskyldige skall ha varit mantalsskri-
Prop 1978/79: 54 24
ven på den avyttrade fastigheten och skall mantalsskrivas på ersättnings- fastigheten". Somjag inledningsvis har nämnt har viss osäkerhet uppkom- mit om innebörden av dessa villkor. Det har exempelvis hävdats att det räcker med att den skattskyldige någon gång — låt vara åtskilliga år före avyttringen — varit mantalsskriven på den sålda fastigheten. Beträffande kravet på mantalsskrivning på ersättningsfastigheten har den meningen framförts att uppskov -kan erhållas även om den skattskyldige först i en re- lativt avlägsen framtid avser att bli mantalsskriven på ersättningsfastighe- ten.
Av 38 och 39% folkbokföringsförordningen (19671198. ändrad senast 1971: 310) framgår att en person skall mantalsskrivas för visst är på den fastighet där han rätteligen skall vara kyrkobokförd den I november när- mast föregående år. Enligt 11 & samma förordning gäller som huvudregel att var och en kyrkobokförs i den församling och på den fastighet där han är bosatt. Det anförda innebär att mantalsskrivningcn för år 2 normalt är beroende av bosättningen den 1 november år 1.
Den direkta kopplingen mellan mantalsskrivning och rätten till uppskov kan enligt min mening lätt leda till olyckliga och slumpartade konsekven- ser. Svårlösta problem kan uppkomma t.ex. om den som förvärvat och flyttat in i en ersättningsfastighet avlider innan han hunnit bli mantalsskri- ven på fastigheten. Jag föreslår därför att kravet på mantalsskrivning slo- pas. Som villkor för uppskov vid frivilliga avyttringar bör i stället gälla att den skattskyldige varit bosatt på den avyttrade fastigheten och att han bo- sätter sig på ersättningsfastigheten. Begreppet bosättning används här i den betydelse det har i folkbokföringsförordningen. Folkbokföringsmyndig- hets beslut beträffande kyrkobokföringen bör således i princip ligga till grund för taxeringsmyndigheternas bedömning av bosättningsfrågan. Nå- got hinder mot att skattedomstol vid prövningen av förutsättningarna för uppskov avviker från den faktiska kyrkobokföringen eller mantalsskriv- ningen föreligger dock inte.
Den som säljer en fastighet kan enligt nuvarande rcgler få uppskov med beskattning av realisationsvinsten även om fastigheten innehafts under mycket kort tid. Avgörande för den skatterättsliga prövningen är endast om den skattskyldige har hunnit bli mantalsskriven på den sålda fastighe- ten. Behovet av uppskov torde emellertid ofta vara väsentligt mindre vid korttidsinnehav än när den avyttrade fastigheten varit den skattskyldiges bostad under en lång följd av år. Den omständigheten att den skattskyldige använt fastigheten som permanentbostad under en förhållandevis kort tid torde f.ö. inte sällan utgöra ett tcckan på att fastighetsinnehavet haft spe- kulativa inslag. Fråga kan exempelvis vara om skattskyldiga som utnyttjat förtursrätt i kommunal fastighetskö trots att de egentligen inte behövt nå- gon ny bostad. Enligt min mening bör uppskov i frivilligfallen därför inte medges med mindre den skattskyldige har varit bosatt på den sålda fastig- heten under viss minsta tid. En lämplig lösning är enligt min mening att
Prop 1978/79: 54 . 25
som villkor för uppskov kräva att den skattskyldige varit bosatt på den av- yttrade fastigheten minst tre år i följd under den femårsperiod som infallit närmast före avyttringsdagen. Detta innebär bl.a. att uppskov inte bör komma i fråga om bosättningen på den sålda fastigheten upphört tidigare än två år före avyttringen. Något krav på att den skattskyldige skall vara bosatt på den sålda fastigheten just på avyttringsdagen trppstålls däremot inte. Uppskov kan således medges även om den skattskyldige redan vid denna tidpunkt flyttat till en ny bostad.
Det nu föreslagna kravet på bosättning torde dock undantagsvis ktrnna få obilliga konsekvenser. Fråga kan exempelvis vara om en person som ar- betat utomlands i några år och som har behållit sin villa i Sverige. Avser en sådan person att flytta till ny ort i Sverige — och i samband med detta sälja sin gamla villa och köpa en ersättningsfastighet — kan uppskov vara moti- verat även om bosättningen på den gamla villan upphört tidigare än två år före försäljningen. En annan situation då en omedelbar beskattning kan framstå som stötande är om den skattskyldige måste sälja sin fastighet på grund av att hans arbetsplats lagts ned eller lokaliserats till annan ort. Med tanke på dessa och liknande fall bör enligt min mening RSV ha rätt att medge dispens från bosättningskravct. Jag vill emellertid betona at'. denna dispensrätt bör användas restriktivt. Mot RSV:s beslut i ett dispensärende av detta slag bör talan inte få föras.
För att uppskov skall kunna medges fordras att den skattskyldige förvär- var en ersättningsfastighet. 1 frivilligfallen krävs dessutom att den skatt- skyldige bosätter sig på ersättningsfastigheten. Såväl förvärvet av ersätt- ningsfastighet som bosättningen på denna bör enligt min mening ske inom viss bestämd tid. Jag återkommer till denna problematik i samband med min redovisning av 5s' lagförslaget ( avsnitt 3.6 ).
Vid frivillig avyttring finns — till skillnad mot vad som gäller i tvångsfal- len — f. n. inte något krav på att ersättningsfastigheten skall vara jämförlig med den avyttrade fastigheten. Det har därför hävdats att hinder inte mö- ter att som ersättningsfastighet godta t. ex. en konventionellt taxerad bo- stadsfastighet eller andel i en sådan fastighet.
Uppskov kan i frivilligfallen komma i fråga endast om realisationsvins- ten avser en schablontaxerad villa eller en jordbruksfastighet. Detta talar enligt min mening för att även ersättningsfastigheten bör tillhöra någon av dessa fastighetskategorier. I annat fall uppkommer den mindre lämpliga ef- fekten att uppskovsreglema sktrlle ktrnna vara tillämpliga vid förvärvet av en fastighet men inte när fastigheten sedermera avyttras. Ett godtagande av konventionellt taxerade bostadsfastigheter eller andelar i sådana fastig- heter sorn ersättningsfastighetcr skulle också komplicera uppskovssyste- met. 1 3.5 andra stycket lagförslaget har av dessa skäl införts en bestäm- melse om att endast schablontaxerade villor och jordbruksfastigheter kan vara ersättningsfastighet till fastighet som avyttrats frivilligt.
Vid tillämpning av nuvarande uppskovsregler har vidare viss osäkerhet
Prop 1978/79: 54 26
uppkommit om en utomlands belägen fastighet kan godtas som ersätt- ningsfastighet. Det har också gjorts gällande att hinder inte möter att räkna fastighet. som i och med förvärvet blir att anse som omsättningstillgång i den skattskyldiges rörelse. som ersättningsfastighet. Enligt min mening ta— lar mycket starka skäl för att fastigheter av nu nämnt slag inte skall accep- teras som ersättningsfastigheter. 3.5 andra stycket lagförslaget har kom- pletterats i detta hänseende.
Uppskov kan komma i fråga även vid frivillig avyttring av del av en jord- bruksfastighet. Regler om detta finns f. n. i 35 s 2 mom. andra stycket sista meningen KL. Desssa regler har — med ändringen att kravet på mantals- skrivning utbytts mot ett krav på bosättning — flyttats över till 3s tredje stycket lagförslaget.
Hänvisningar till S3-4
3.5. N_v-. till- eller ombyggnad på ersättningsfastigheten. m. m. Mä lagförsla- get
Enligt nuvarande regler kan den skattskyldige i två olika situationer be- handla ny-. till- eller ombyggnad som förvärv av ersättningsfastighet. Det första fallet är att ersättningsfastighetens byggnadsbestånd är av sämre be- skaffenhet än beståndet på den avyttrade fastigheten. Den skattskyldige har då rätt att som förvärv av ersättningsfastighet räkna ny-. till- eller om- byggnad i den omfattning som behövs för att erhålla en ersättningsfastig- het. Det andra fallet tar sikte på skattskyldiga som avser att utföra ny-. till- ellcr ombyggnad på mark som de redan äger eller förfogar över. l detta fall kan den skattskyldige. såvida byggnadsarbetet syftar till att erhålla en byggnad som ärjämförlig med byggnaden på den avyttrade fastigheten. få uppskov för den vinst som belöper på den avyttrade byggnaden. Bestäm— melsen innebär att värdet av mark hålls utanför vid beräkningen av Upp- skovsbeloppet.
Som framgått av den inledningsvis lämnade redogörelsen för uppskovs- systemet kan den skattskyldige få uppskov med beskattning av hela reali- sationsvinsten endast om vederlaget för ersättningsfastigheten är minst li- ka stort som vederlaget för den avyttrade fastigheten. Är t. ex. ersättnings- fastigheten 20 000 kr. billigare än den avyttrade fastigheten minskar utrym- met för uppskov med samma belopp. Frågan i vad mån kostnad för ny-. till- eller ombyggnad på ersättningsfastigheten får beaktas vid beräkning av uppskovsbeloppet har därför ofta stor betydelse för den skattskyldige.
Det är enligt min mening rimligt att hänsyn tas till kostnad för ny-. till- eller ombyggnad om byggnadsbeståndet på den avyttrade fastigheten är av högre klass än beståndet på den nya fastigheten. Klarast framstår detta om den som avyttrar en bebyggd fastighet köper en tomt på vilken han sedan uppför en liknande byggnad som den avyttrade. ! detta fall bör självfallet både kostnaden för tomten och byggnadskostnaden räknas som vederlag för ersättningsfastigheten. Problem kan emellertid uppkomma om bygg-
Prop 1978/79: 54 27
nadsarbetena på den nya fastigheten resulterar i ett bättre byggnadsbe- stånd än det som fanns på den sålda fastigheten. [ dessa fall kan med visst fog göras gällande att endast en del av byggnadskostnaderna skall beaktas vid beräkningen av uppskovsbeloppets storlek.
Jag anser att övervägande skäl talar för att man vid tillämpning av upp- skovsreglema skall ta hänsyn endast till sådana kostnader för byggnadsar- beten på den nya fastigheten som är erforderliga för att denna skall bli lik- värdig med den avyttrade fastigheten. Är den avyttrade fastigheten be- byggd och den nya fastigheten obebyggd bör därför hela kostnaden för uppförande av en byggnad få räknas med under förutsättning att byggna- den på den nya fastigheten är av ungefär samma storlek och standard som byggnaden på den sålda fastigheten. Någon reducering av uppskovsbelop- pet bör således inte komma i fråga endast därför att den nya byggnaden är obetydligt större eller något modernare utrustad än den sålda. Vid mer på- tagliga skillnader i storlek eller kvalitet synes det däremot motiverat att be- akta endast en del av kostnaden för den nya byggnaden.
Samma princip bör enligt min mening iakttas i de fall då den skattskyldi— ge inte behöver uppföra en ny byggnad men låter utföra om- eller tillbygg- nad på den nya fastigheten. Kostnad för om- eller tillbyggnad bör alltså räknas som vederlag för ersättningsft'rstigheten endast om arbetena ter sig nödvändiga för att den förvärvade fastigheten skall bli likvärdig med den avyttrade. Önskar exempelvis en skattskyldig. som avyttrat en schablon- taxerad villa. utnyttja ett mindre flerfamiljshus som ersättningsfastighet bör hänsyn tas till kostnaderna för de byggnadsarbeten som behövs för att den nya fastigheten skall kunna schablontaxeras. Likaså bör. såvida den avyttrade fastigheten har fler rum än den nya. kostnad för en därav beting- ad tillbyggnad anses som anskaffningskostnad för ersättningsfastigheten. ()m- och tillbyggnad som föranleds av mindre skillnader i fråga om utrym- men och standard e. d. bör däremot inte inverka på utrymmet för uppskov. Vid beräkningen av vederlaget för ersättningsfastigheten bör givetvis inte heller medräknas byggnadsarbeten som medför att den nya byggnaden får högre standard än den gamla. Vad nu sagts bör gälla oavsett om realisa- tionsvinsten uppkommit genom en tvångsmässig avyttring eller om fastig- heten avyttrats frivilligt.
Jag vill betona att vadjag nu har anfört rörande beräkningen av vederla- get för ersättningsfastigheten tar sikte endast på ny-. till- eller ombygg- nadsfallen. I dessa fall kan den skattskyldige själv bestämma arbetenas omfattning. Det synes då — inte minst av praktiska skäl — vara motiverat att bortse från andra byggnadsarbeten än sådana som är nödvändiga för att undanröja mer påtagliga skillnader i standard m. m. mellan den sålda och den nya fastigheten. Den som köper en bebyggd fastighet saknar däremot normalt inflytande över byggnadsbeständets skick vid tidpunkten för för- värvet. Med hänsyn till att den skattskyldige ofta bara har ett fåtal fastig- heter att välja mellan skulle det i dessa fall vara obilligt att begränsa utrym-
Prop 1978/79: 54 28
met för uppskov endast därför att ersättningsfastighetens byggnad är av högre standard än byggnaden på den avyttrade fastigheten. Någon ändring av nuvarande liberala praxis på denna punkt är således inte avsedd.
Det kan förekomma att den som avyttrar en bebyggd fastighet avser att uppföra en ny byggnad på en fastighet som han sedan länge äger eller för- fogar över. Ger avyttringen upphov till realisatit'msvinst uppkommer frå- gan om vad som krävs för att den skattskyldige skall ktrnna få uppskov med beskattning av vinsten. Några svårigheter uppstår inte om kostnaden för uppförande av byggnaden uppgår till åtminstone lika stort belopp som hela vederlaget för den avyttrade fastigheten. Är så fallet bör — under för- utsättning att den nya byggnaden är likvärdig med byggnaden på den avytt- rade fastigheten — uppskov kunna medges för hela realisationsvinsten. Vederlaget för den sålda marken och byggnaden kan emellertid ofta över- stiga kostnaden för den nya byggnaden. [ sådana fall kan. som jag förut nämnt. uppskov f. n. medges för den vinst som belöper på byggnaden. Det- ta bör enligt min mening gälla även i framtiden. Beräkningen av uppskovs- beloppet bör således i nu angivna fall baseras på en jämförelse mellan ve- derlaget för den avyttrade byggnaden och kostnaden för uppförande av den nya byggnaden.
Bestämmelsen om att uppskovsbeloppet skall beräknas med hänsyn en- dast till vederlag resp. kostnad för byggnad förutsätter att realisationsvins- ten avseende den avyttrade fastigheten fördelas mellan en markdel och en byggnadsdel. Den del av vinsten som hänför sig till marken skall beskattas i vanlig ordning. Utgör vinsten på marken bara en mindre delav hela vins- ten är en omedelbar beskattning av markvinsten och ett utnyttjande av uppskovsreglema på byggnadsvinsten normalt till fördel för den skattskyl- dige. Ett uppskov avseende byggnadsdelcn kan emellertid vara till nackdel för den skattskyldige om en avsevärd del av hela vinsten belöper på den avyttrade marken. Följande exempel kan belysa detta. En skattskyldig av- yttrar en bebyggd fastighet för 300000 kr.. varav 210000 kr. belöper på byggnaden och 90000 kr. på marken. Avyttringen ger upphov till en reali- sationsvinst på l00000 kr.. varav 40000 kr. hänför sig till byggnaden och 60 000 kr. till marken. Som ersättning för den avyttrade byggnaden uppför den skattskyldige en ny byggnad på tidigare innehavd mark för 285000 kr. Om beräkningen av uppskovsbeloppet baseras uteslutande på vederlaget för den avyttrade byggnaden och kostnaden för den nya byggnaden kan den skattskyldige få uppskov för hela den vinst. 40000 kr.. som hänför sig till byggnaden. Han beskattas då för den del av realisationsvinsten som be- löper på marken. 60000 kr. Grundas realisationsvinstbeskattningen där- emot på hela den avyttrade fastigheten kan. i enlighet med vad jag nyss fö- reslagit. vederlaget för hela den avyttrade fastigheten. 300000 kr.. jämfö- ras med kostnaden för den nya byggnaden. 285000 kr. Eftersom försälj- ningslikviden överstiger byggnadskostnaden med (300000 ./. 285 000 =) 15000 kr. kan uppskov medges med (100000 ./. [5000 =) 85000 kr. För-
Prop 1978/79: 54 29
säljningen av den bebyggda fastigheten ger då upphov till en omedelbar be- skattning av endast IS 000 kr.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att det i lagtexten uttryckligen bör anges att uppskovsbeloppet skall baseras på vederlaget för den avytt— rade byggnaden resp. kostnaden för uppförande av en ny byggnad endast om den skattskyldige begär sådan beräkning. lnget bör således hindra att uppskovsbeloppet fastställs på grundval av en jämft'irelse mellan hela ve- derlaget för den avyttrade fastigheten och kostnaden för uppförande av den nya byggnaden.
Flera av de tidsfrister. som förekommer i uppskovssystemet. utgår från den dag då den skattskyldige förvärvat eller senast borde ha förvi'irvat en ersättningsfastighet. Det är därför viktigt att kunna konstatera när ett så- dant förvärv skett eller borde ha skett. Några större problem torde inte uppkomma i de fall då den skattskyldige inte utför något byggnadsarbete på ersättningsfastigheten. Uppgift om förvärvsdagen kan då normalt in- hämtas direkt från köpehandlingarnzit. Svårigheter kan emellertid uppkom— ma om den skattskyldige har rätt att behandla ny-. till— eller ombyggnad som förvärv av ersättningsfz'tstighet. För att undanröja ovisshet i sistnämn- da fall är det enligt min uppfattning lämpligt att införa en bestämmelse om att förvärvet skall anses ha skett när byggnadsarbetet slutförts. Vid till- lämpning av denna bestämmelse får hänsyn självfallet tas endast till såda- na arbeten som — såvitt gäller uppskovsreglema — får räknas in i vederla— get för ersättningsfastigheten. Kan byggnadsarbete. som i och för sig får medräknas. delas upp i etapper bör den skattskyldige däremot ha rätt att avstå från att beakta viss del av arbetet. Ett sådant avstående behöver in— te påverka utrymmet för uppskov men kan bl. a. göra det möjligt för den skattskyldige att snabbare återfå eventuell garantiförbindelse (jfr avsnitt 3.8).
Hänvisningar till S3-5
3.6. Tidsfristen för förvärv av ersättningsfastighet ("S & lagförslaget)
För att uppskov med beskattning av realisationsvinst skall kunna med- ges fordras att den skattskyldige förvärvar en ersättningsfastighet. Ersätt- ningsfastigheten maste förvärvas inom viss tid. Är ersättningsfastighetcn en schablontaxerad villa gäller f.n. att förvärvet skall ha skett — eller byggnadsarbetet ha utförts — senast under andra året efter det år då reali- sationsvinsten trppgetts eller bort uppges till beskattning i den skattskyldi- ges deklaration. I fråga om annan ersättningsfastighet än schablontaxerad villa är tidsfristen ett är längre. RSV kan. om särskilda skäl föreligger. för— länga dessa tidsfrister med högst tre år.
Enligt praxis anses. som jag har framhållit i det föregående. skatteplik- ten för hela realisationsvinsten inträda under det år då säljaren erhåller första delbetalningen för den sålda egendomen. Eftersom en fastighetskö- pare i det stora flertalet fall betalar åtminstone någon del av köpeskillingen
Prop [978/79: 54 30
kontant -- eller övertar ansvaret för lån — skall eventuell realisationsvinst nästan alltid tas till beskattning under försäljningsåret. lnget hindrar emel- lertid att parterna kommer överens om att hela köpeskillingen skall betalas efter utgången av det år fastigheten avyttrades. Har så skett kommer reali- sationsvinsten att beskattas under ett senare år än avyttringsåret. Detta medför enligt nuvarande uppskovssystem en motsvarande förlängning av tiden för förvärv av ersättningsfastighet.
Den möjlighet som f. n. finns att genom kreditförsäljning förli'inga tiden för förvärv av ersättningsfastighet är enligt min uppfattning olämplig. Övervägande skäl talar för att denna tidsfrist i stället knyts till den dag då avyttringen ägt rum. Tidsfristen kan enligt min mening bestämmas till fyra år från avyttringsdagen. Tillräckliga skäl att ha olika tidsfrister beroende på ersättningsfastighetens karaktär synes inte föreligga. Jämfört med nu— varande regler innebär mitt förslag att tiden för förvärv av ersättningsfas- tighet förlängs med i genomsnitt ett halvår när ersättningsfastigheten är en schablontaxerad villa. [ fråga om andra ersättningsfastigheter än schablon- taxerade villor får förslaget till konsekvens att förvärvet måste ske i ge- nomsnitt ett halvt år tidigare. I de undantagsfall då första delen av köpe- skillingen betalas senare än avyttringsåret medför dock den föreslagna fyraårsregeln alltid viss förkortning av den tid inom vilken ersättningsfas- tigheten måste anskaffas.
RSV har f. n rätt att medge att tiden för förvärv av ersättningsfastighet förlängs med högst tre år. Denna dispensmöilighet. som har tillkommit främst med tanke på svårigheterna att finna lämpliga ersättningsfastigheter inom jord- och skogsbruket. bör finnas kvar även i framtiden.
Den som avyttrar en fastighet kan enligt nu gällande bestämmelser få uppskov med beskattning av vinsten även i det fallet att den nya fastighe- ten förvärvats före fastighctszn'yttringcn. En förutsättning är dock att det kan antas att förvärvet skett för att ersätta den avyttrade fastigheten. Nå— gon anledning att ändra dessa regler föreligger enligt min mening inte. Lik- som f.n. bör vidare en byggnad. som uppförs för att ersätta en avyttrad byggnad. ktrnna behandlas som ersättningsfastighet utan hinder av att byggnaden uppförts före avyttringen av den gamla byggnaden.
För att uppskov skall kunna medges för en realisationsvinst som tipp- komrnit vid en frivillig avyttring fordras f. n. att den skattskyldige skall mantalsskrivas på ersättningsfastigheten. Som framgår av min tidigare lämnade redogörelse anserjag att kravet på mantalsskrivning skall ersättas av ett krav på att den skattskyldige bosätter sig på ersättningsfastigheten.
Rätten till uppskov vid frivillig avyttring tar i första hand sikte på de fall då den skattskyldige säljer sin permanentbostad och i samband därmed förvärvar och flyttar in i en ny permanentbostad. Det är med hänsyn till detta motiverat att kräva att inte bara förvärvet av utan också bosättningen på ersättningsfastigheten sker inom viss bestämd tidsrymd. Fristen för bo- sättningen bör lämpligen kopplas till förvärvet av ersättningsfastigheten.
.,
Prop 1978/79: 54 31 Som förutsättning för uppskov i frivilligfallen bör enligt min mening gälla att den skattskyldige bosätter sig på ersättningstästigheten inom ett år från den dag då fastigheten förvärvades. Skall ny-. till— eller ombyggnadsarbete anses som förvärv av ersättningsfastighet börjar cttårsfristen att löpa när byggnadsarbetet slutförts (jfr 4s första stycket lagförslaget).
Hänvisningar till S3-6
- Prop. 1978/79:54: Avsnitt 3.4
3.7. Beräkning av uppskovsbeloppet ( 6 & lagförslaget)
För att uppskov skall kunna medges med belopp motsvarande hela reali- sationsvinsten fordras f.n. att vederlaget för den avyttrade fastigheten motsvarar eller understiger vederlaget för crsättningstastigheten. Är er- sättningsfastigheten billigare än den avyttrade fastigheten minskar utrym— met för uppskov med ett belopp nmtsvarande skillnaden mellan vederlaget för den avyttrade fastigheten och ersättningsfastigheten. Har den skatt- skyldige exempelvis sålt sin fastighet för 350000 kr. och köpt en ersätt- ningsfastighet för 300000 kr. kan uppskov medges endast beträffande den del av vinsten som överstiger 50000 kr.
Regeln om att uppskovsbeloppet minskar när priset på crsättningsft-tstig— heten understiger priset på den avyttrade fastigheten hänger samman med att behovet av skattekredit allmänt sett är mindre i dessa fall. Fastighets- transaktioncrna gerju upphov till ett överskott som bör kunna användas för betalning av den skatt som belöper på realisationsvinsten. Enligt min mening saknas därför anledning att ändra de nuvarande reglerna på denna punkt. Även framdeles bör alltså utrymmet för uppskov" begränsas om er- sättningsfastigheten betingar ett lägre pris än den avyttrade fastigheten.
Med vederlaget för den avyttrade fastigheten bör avses den fastställda köpeskillingen e.d. efter avdrag för försäljningsprovision och liknande kostnader. Vidare bör i vederlaget för ersättningsfastigheten få inräknas stämpelskatt och andra direkta inköpskostnader. Den avyttrade fastighe- tens nettoförsäljningspris bör saledesjämft'iras med bruttoinköpspriset för ersättningsfastigheten. Har den skattskyldige utfört byggnadsarbete. som enligt få lagförslaget får räknas som förvärv av ersättningsfastighet. skall dessa utgifter givetvis tas med vid beräkning av vederlaget för ersättnings- fastigheten.
Ett medgivande om uppskov innebär att den skattskyldige undgår att bli bcskattad för den del av realisationsvinsten som svarar mot uppskovsbe- loppet. Savitt gäller taxeringen för det år då fastigheten avyttrades får ett beslut om uppskov med visst belopp därför samma konsekvens som om motsvarande del av realisationsvinsten vore skattefri. Uppskovet påver- kar emellertid beräkningen av realisationsvinst när ersättningsfastigheten sedermera avyttras (jfr avsnitt 3.9 ). En erinran om detta har tagits in i 65 sista stycket lagförslaget.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att det inte är självklart att just
den som fått uppskov kommer att träffas av de särskilda regler som gäller
Prop 1978/79: 54 3
IJ
vid avyttring av ersättningsfastinhetcn. Den framtida skattebelastning. som ett medgivande av uppskov kan innebära. aktualiseras nämligen först när fastigheten avyttras. Arv. gåva och andra benefika fång utlöser inte nå- gon beskattning. Avyttrar emellertid en arvinge eller en gavotagare fastig- heten skall tidigarc medgivet uppskov beaktas Vid arvingens resp. gåvota- garens taxering. Ett beslut om uppskov kan således sägas följa fastigheten snarare än den person som fått uppskov.
Hänvisningar till S3-7
3.8. S. k. preliminärt uppskovsbeslut (7—10 åå lagförslaget,)
Bestämmelserna i l—(s ss lagförslaget tar sikte på de fall då ersättningsfas- tighet har förvärvats när taxeringsnämnden prövar den skattskyldiges yr- kande om uppskov med beskattning av realisationsvinsten. Avser tipp- skovsyrkandet en frivillig avyttring krävs dessutom att den skattskyldige skall ha bosatt sig på ersättningsfastigheten. 'l'axeringen för avyttringsåret blir i dessa fall definitivt avgjord genom taxeringsnämndens beslut. Even- tuellt medgivet uppskov beaktas. som nyss framhållits. först vid taxering— en för det år då ersättningsfastighetcn avyttras.
Det är emellertid ingalunda säkert att kraven på förvärv av ersättnings- fastighet och — när så krävs — bosättning är uppfyllda när taxeringsnämn- den skall ta ställning till taxeringen för det år då den gamla fastigheten av- yttrades. Enligt nuvarande regler förutsätter uppskov i ett sådant fall att den skattskyldige överlämnar en garantiförbindelse avseende den inkomst- skatt som realisationsvinsten kan ge upphov till. Garantift'irbindelsen. som skall lämnas in till länsstyrelsen. skall innehålla en utfästelse om att bank eller annan godkänd kreditinrättning svarar för ett skattebelopp motsva- rande 50 '.I'l- av realisationsvinsten enligt taxeringen till statlig inkomstskatt.
Det föreligger enligt min uppfattning uppenbarligen ett behov av att kun- na medge uppskov trots att den skattskyldige inte förvärvat eller bosatt sig på ersättningstastighcten då taxeringen prövas. Möjligheten att meddela s. k. preliminära uppskovsbeslut bör således — under förutsättning givet- vis att andra villkor för uppskov än förvärv av och bosättning på ersätt- ningsfastigheten är uppfyllda — behållas. Med tanke bl.a. på den allmänna höjning av skattenivån som ägt rum sedan uppskovsreglema infördes för tio år sedan bör emellertid bankgarantin höjas till att avse ett belopp mot- svarande 70'13'5- av den enligt lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt be- räknade realisationsvinsten. Jag vill här erinra om att realisationsvinsten _ om uppskov senare visar sig inte ktrnna medges — kommer att läggas på toppen av den skattskyldiges övriga inkomst.
Enligt nuvarande regler skall garantiförbindelsen lämnas till länsstyrel- sen som utfärdar intyg om att förbindelsen mottagits. Detta intyg skall den skattskyldige sedan foga till sin till länsskatterätten ställda ansökan om uppskov. Dessa åtgärder synes kunna slopas om mitt förslag att föra över prövningen av uppskovsansökningar till taxeringsnämnderna genomförs.
Prop 1978/79: 5-1 13
Yrkandet om uppskov och garantiförbindelsen blir da helt enkelt bilagor till den skattskyldiges självdeklaration.
Det kan givetvis förekomma att taxeringsnämnden finner att realisa- tionsvinsten är större än vad den skt'tltskyldige redovisari sin självdeklara- tion. Är så fallet och motsvarar garantiförbimlelsen exakt den deklarerade realisationsvinsten bör den skattskyldige anmodas att lämna in en garanti— förbindelse avseende ett högre belopp. lnkommer den skattskyldige inte med sådan komplettering bör uppskov — bl.a. med tanke på risken för obehörig spekulation frän den skattskyldiges sida — helt vägras. Genom den förlängda taxeringspcrioden torde det dock inte vara svart för den skattskyldige att hinna med kompletteringar av detta slag.
Det kan undantagsvis förekomma att realisationsvinstcn skall taxeras av flera taxeringsnämnder. Är sit fallet bör givetvis de olika nämnderna un- derrätta varandra om eventuella avvikelser från självdeklaration som görs i fråga om beräkning av uppskovsbelopp o. d. Det får ankomma pä RSV att prö -'a behovet av särskilda anvisningar m.m. för denna kommunicering mellan nämnderna.
Garantiförbindelsen skall enligt nuvarande uppskovsregler gälla till ut- gången av andra taxeringsaret efter det beskattningsår da ersättningsfastig— heten senast skall ha förvärvats. Denna tidsfrist är enligt min mening i kor- taste laget. Med hänsyn bl. a. till arbetsbelastningen hos taxerings- och de- biteringsmyndigheter kan det nämligen förflyta avsevärd tid från den dag då förutsättningar för efterbeskattning föreligger. dvs. i regel fran sista dagen för förvärv av eller bosättning på ersättningsfastigheten. till dess eventuell betalningsförsummelse från den skattskyldiges sida kan konsta- teras. Jag anser mot denna bakgrund att garantiförbindelsens giltighetstid skall utsträckas till tredje året efter det är då ersättningsfastigheten skall ha förvärvats. Giltighetstiden bör — bl. a. av praktiska skäl — vara densamma vid frivilliga avyttringar som i tvångsfallen.
Länsstyrelsen kan f.n. medge att garantiförbindclse. som utfärdas av annan svensk kreditinrättning än bank. godtas som säkerhet för infriandet av skatten. Enligt min mening framstär det som mer ändamalscnligt att denna bedömning av olika kreditinstitut görs av skattechefen. Som kom- mer att framgå av det följande anser jag att skattechefen också bör svara för eventuellt äterlämnande av garantiförbindelsen. .lag föreslar därför att befogenheten att pröva om annat kreditinstitut än bank i nu aktttcllt hänse- ende kan jämställas med bank flyttas över fran länsstyrelsen till skatteche— fen. Nägon besvärsrätt mot sadana beslut bör inte föreligga.
Överlämnande av en garantiförbindelse kan. sävitt gäller prövningen av ett yrkande om uppskov. sägas ha samma rättsverkningar som förvärv av ersättningsfastighet samt —- i förekommande fall — bosättning. liörklarar sig kreditinrättningcn att svara för ett skattebelopp som svarar mot 700” av realisationsvinsten enligt taxeringen till statlig inkomstskatt kan uppskov sålunda medges med beskattning av hela vinsten. Beslut om uppskov som
Prop 1978/79: 54 34
baseras pä garantiförbindelse. st. preliminärt uppskovsbeslut. är emel- lertid inte av samma definitiva karaktär som uppskovsbeslut sont grundas pa förvärv av ersättningsfastighet och — i förekommande fall -— bosätt— ning. Skattskyldig som fatt preliminärt beslut om tlppskov skall nätnligcn efterbeskattas om kraven pa förvärv av ersättningsfastighet och bosättning inte uppfylls inom föreskriven tid. Har preliminärt uppskovsbeslut med- delats mäste tascringsmyndigheterna därför följa händelseförloppet och se till att den skattskyldige beskattas för vinsten om villkoren för definitivt uppskov inte uppfylls.
Skattskyldig. som fatt preliminärt uppskovsbeslut. skall enligt nuvaran- de regler utan dröjsmal anmäla förvärvet av ersättningsfastighet. Anmälan skall göras till länsskatterätten. Genomförs mitt förslag kommer länsskat- terättcn emellertid inte att ha någon befattning med uppskovsärenden an- nat än om besvär anförts över taxeringsnämndens beslut. Med hänsyn till detta är det enligt min mening lämpligare att anmälan om förvärv av ersätt- ningsfastighet och bosättning görs till skattechefen — dvs. chefen för läns— styrelsens skatteavdelning ti Stockholms län taxeringsavdelningl — i det län där fastigheten är belägen. Anser skattechefen eller annan taxeringsin- tendent att den av den skattskyldige angivna fastigheten inte kan godtas som ersättningsfastighet eller att bosättning inte skett inom föreskriven tid. bör yrkande framställas om efterbeskattning. Taxeringsintendenten bör given is ocksä yrka efterbeskattning om anmälan om förvärv av ersätt- ningsfastighet inte kommit in inom den föreskrivna tiden. Jag återkommer inom kort till fragan inom vilken tid yrkande om efterbeskattning skall framställas.
Vad beträffar ersättningsfastighetens beskaffenhet gäller självfallet sam- ma krav för skattskyldig. som fått preliminärt uppskovsbeslut. som för skattskyldig som anser sig ha förvärvat en ersättningsfastighet redan när taxeringen för avyttringsåret prövas. Detsamma gäller i fråga om tidsfris- ten för förvärv av ersättningsfastighet och — i förekommande fall — bosätt— ning. l-Tn uttrycklig föreskrift om detta har i tydlighetens intresse tagits in i a' s andra stycket lagförslaget.
[ *)ä lagförslaget anges vad som händer om skattskyldig. som med åbero— pande av garantiförbindelse fatt uppskov med beskattning av realisations- vinst. inte uppfyller kraven pä förvärv av ersättningsfastighet eller bosätt- ning. Somjag tidigare framhållit skall den skattskyldige i dessa fall efterbe- skattas för realisationsvinsten. Är ersättningsfastigheten billigare än den avyttrade fastigheten skall vidare en del av vinsten efterbeskattas. Efter— bcskattningen innebär en höjning av den skattskyldiges taxering för det be- skattningsar da skatteplikten för realisationsvinsten inträdde. dvs. normalt det är där den gamla fastigheten avyttrades.
Efter—beskattning tttgör en form av eftertaxering. Yrkande om efterbe- skattning skall säledes prövas av Iänsskatterätlen efter framställning av taxeringsintendcnt (kommun). Yrkandet bör framställas snarast möjligt ef-
Prop 1978/79: 54 35
ter det att tidsfristen för anskaffande av ersättningsfastigheten eller —— i förekommande fall — bosättning gått ut. Har den skattskyldige anmält att han förvärvat en ersättningsfastighet som är billigare än den avyttrade fas- tigheten. kan yrkande om efterbeskattning normalt göras i anslutning till denna anmälan. Jag vill i det sammanhanget påpeka att päförd efterbe- skattning inte kan rubbas av senare utförd ny-. till- eller ombyggnad på er- sättningsfastigheten.
F.n. finns inte några bestämda regler om att yrkande om efterbeskatt- ning mäste framställas inom bestämd tid. Den skattskyldige kan emellertid ha ett starkt intresse av att snabbt fa veta om den fastighet. som han för- x-'ärvat. kan godtas som ersättningsfastighet. Har tiden för förvärv av er— sättningsfastighet inte gått till ända kan den skattskyldige kanske köpa en ny fastighet i stället för den fastighet som taxeringsmyndigheterna vägrat att acceptera som cr'sättningsfastighet. .lag anser bl.a. av detta skäl att ett yrkande om efterbeskattning bör framställas inom Viss fastställd tid. Yr— kandet bör enligt min mening inte ha inkommit till länsskatterätten senare än tvä är efter den dag då förvärvet av ersättningsfastighet senast hade kunnat äga rum. Har den skattskyldige anmält för skattechefen att han för— värvat en ersättningsfastighet bör fristen för yrkande om efterbeskattning förkortas ytterligare. ] dessa fall kan lämpligen föreskrivas att yrkandet skall framställas inom sex mänader från den dag då anmälningen kom in till skattechefen. Skulle slutdagen i denna sesmf'rnadcrsfrist i något undan— tagsfall infalla senare än slutdagen i den tidigare nämnda tväärsfristen. bör emellertid självfallet tväftrsfristens sltttdag gälla.
En lämnad garantiförbindelsc fyller inte någon funktion om yrkande om efterbeskattning inte framställts och tiden för sådan framställning gått till ända. l-"örbindelsen bör därför i dessa fall återlämnas till den skattskyldige. Det kan givetvis inträffa att skattechefen finner att garantiförbindelsen är obehövlig trots att rätten till efterbeskattning formellt sett kvarstär. [ en sadan situation är det inte nödvändigt att invänta att tväars,- eller sexmäna- dersfristen gatt till ända. En föreskrift om att skattechefen inte alltid är —' sävitt gäller äterlämnande av garantiförbindelse — bunden av fristerna för efterbeskattning har därför tagits in i lagtexten.
Är ersättningsfastigheten billigare än den avyttrade fastigheten kan upp- skov inte medges för hela realisationsvinsten. En skattskyldig. som an- skaffat en billigare ersättningsfastighet. bör därför inte utan vidare ha rätt att aterfä garantiförbindelsen. Däremot synes det inte finnas något som hindrar att det i förbindelsen angivna garantibeloppet sätts ned eller — vil- ket kanske är mer praktiskt — att garantiförbindelsen byts trt mot en annan pä ett lägre belopp. Nägra uttryckliga bestämmelser om äterlämnande eller utbyte av garantiförbindelse i dessa fall behövs dock enligt min mening in- tc.
Det kan inträffa att en fysisk person. som önskar få uppskov med be- skattning av realisationsvinst. avlider. Sker dödsfallet efter det att samtliga
Prop 1978/79: 54 36
materiella villkor för uppskov uppfyllts uppkommer inte nagra särskilda problem. Har den skattskyldige avlidit innan deklarationen för avyttrings- aret har lämnats. skall saledes ett av dödsboet framställt yrkande om upp- skov prövas pa samtna sätt som om yrkandet gjorts av den avlidne medan han levde. Ett medgivande om uppskov kommer i detta fall att beaktas vid en framtida avyttring av ersättningsfastigheten. Detta gäller oavsett om fastigheten avyttras av dödsboet eller — efter skifte — av arvinge eller tes- tamentstagare till den avlidne. Avlider den skattskyldige däremot innan er- sättningsfastigheten hunnit anskaffas eller — vid frivilliga avyttringar — in- nan bosättning skett. mäste ställning tas till om dödsboet kan inträda i den avlidnes ställning sävitt gäller möjligheten till uppskov. Den fraga sotn skall besvaras är således om atgärder fran dödsboets eller dödsbodelägar- nas sida kan n'tedföra samma rättsverkningar som åtgärder som den avlid— ne själv hade kunnat vidta.
l nuvarande uppskovslagstiftning föreskrivs att om skattskyldig. som fått preliminärt beslut om uppskov avlider. skall de bestämmelser som skolat gälla för den avlidne tillämpas för dödsboet. Vad gäller realisations- vinst som uppkommit till följd av expropriation e.d. innebär. som pape- kats i det föregående ( avsnitt 3.3 ). denna bestämmelse att en av dödsboet anskaffad fastighet katt godtas under samma villkor som om förvärvet gjorts av den avlidne. Hänför sig realisationsvinsten däremot till en frivillig avyttring synes uppskov knappast kunna komma i fråga om inte satntliga materiella villkor för uppskov är uppfyllda redan vid tidpunkten för döds- fallet. En förutsättning för att en fastighet skall anses som en ersättnings- fastighet i frivilligfallen ärju f. n. att den skattskyldige skall mantalsskrivas pa fastigheten. Denna förutsättning kan inte uppfyllas om den skattskyldi- ge avlidit innan han fört ärvat och bosatt sig pa ersättningsfastigheten.
Jag har tidigare ( avsnitt 3.3 ) föreslagit att den avlidnes dödsbo skall kun- na överta möjligheten till uppskov i de fall då realisationsvinsten uppkom- mit pa grund av expropriation eller annat i 2 s lagförslaget angivet förfaran— de. Situationen är emellertid annorlunda vid frivilliga avyttringar. För att Uppskov skall kunna medges i dessa fall fordras att den skattss'ky'ldige bo- sätter sig pa ersättningsfastigheten. Ett godtagande av en fastighet. som den skattskyldige själv inte förvärvat och bosatt sig pit. innebär därför ett väsentligt avsteg från de principer som ligger bakom uppskovsmöjligheten i frivilligfallen. En sådan avvikelse kan visserligen framstå som motiverad i vissa fall. t.ex. om den avlidnes make eller barn bosätter sig på den nya fastigheten. Att införa regler om att den skattskyldiges anhörigas bosätt- ning skall beaktas skulle dock i hög grad komplieera uppskovsreglema. .lag är inte beredd att titan närmare utredning föreslå en sadan utvidgning av möjligheterna till uppskov. l-"ör att uppskov skall kunna komma i fraga vid en frivillig avyttring bör saledes enligt min mening titan undantag krävas att den skattskyldige själv förvärvar och bosätter sig pa ersättningsfastig- heten.
Prop 1978/79: 54 37
Vadjag nu anfört innebär. savitt gäller frivilliga avyttringar. att uppskov inte kan medges om den skattskyldige avlidit innan samtliga materiella vill- kor för uppskov är uppfyllda. Av dödsbo framställt yrkande om uppskov skall därför alltid avslas i ett sådant fall. [ konsekvens med detta skall. så- vida den avlidne tidigare fätt preliminärt beslut om uppskov. taxeringsin- tendenten framställa yrkande om efterbeskattning.
Upplöses aktiebolag eller annan juridisk person, som fått preliminärt uppskovsbeslut. skall enligt nuvarande regler realisationsvinsten omedel- bart tas tipp till efterbeskattning. 'l'axeringsmyndigheterna behöver alltså inte avvakta att den för förvärv av ersättningsfastighet fastställda tidsfris- ten har gått ut. Detta bör gälla även i framtiden. Reglerna om denna ome- delbara beskattning har införts i ltls' lagförslaget.
Hänvisningar till S3-8
- Prop. 1978/79:54: Avsnitt 3.5
3.9. Avyttring av ersättningsfastigheten (11 s lagförslaget)
Att uppskov medges innebär att den skattskyldige undgär att beskattas för realisationsvinsten vid taxeringen för avyttringsåret. Hänsyn till tipp- skovet tas emellertid vid beräkningen av realisationsvinst eller realisa- tionsförlust när ersättningsfastigheten sedermera avyttras. Vid vinstbe- räkningen pa grund av avyttring av ersättningsfastigheten gäller sedan är 1976 att avdragsbeloppet. dvs. stimman av den indexuppräknade anskaff- ningskostnaden och eventuella 3000-kronorstillägg m.m.. minskas med uppskovsbeloppet. Detta innebär att uppskovsbeloppet f.n. beaktas en- dast med sitt nominella belopp. Före I976 ärs omläggning av realisations- vinstreglerna gällde däremot att ersättningsfastighetens ingångsvärde skul- le minskas med uppskovsbeloppet. Eftersom ingängsvärdet indexuppräk- nas kom uppskovsbeloppet därigenom att påverka vinstberäkningen vid avyttringen av ersättningsfastigheten med ett högre belopp än det belopp varmed uppskov medgivits.
För egen del vill jag i denna fråga anföra följande. Reglerna om beskatt- ning av realisationsvinst vid fastighetsavyttring maste allmänt sett betrak- tas som förmånliga. lndexuppräkningen av hela anskaffningskostnaden oavsett belåningsgrad i förening med 3t)t)()-kronorstillägg medför sålunda ofta att inte bara den nominella utan även betydande reala vinster undgår beskattning. Till detta kommer att uppskovsreglema medger att beskatt- ningen av eventuell vinst i vissa fall skjuts framåt i tiden. lndexuppräkning och uppskovsregler förekommer i princip inte vid realisationsvinstbe- skattiiing av t. ex. aktier och andelari bostadsföreningar.
Jag saknar anledning att i detta sammanhang ta tipp fragan htir beskatt- ningen av kapitalvinster skall avvägas mot beskattningen av löpande in- komster. Inte heller avserjag att härjämföra vinstbeskattningen av olika slag av egendom. Denna problematik lär övervägas i annat sammanhang. Vad nti sagts kan dock inte anses utgöra något hinder mot en omprövning av hur uppskovsbeloppet skall beaktas när den skattskyldige avyttrar er-
Prop 1978/79: 54 38
sättningslastigltet. Nägot bärande skäl att uppskovet skall päverka vinst— beräkningen med endast sitt nominella belopp föreligger enligt min mening inte. Det synes i stället motiverat att föreskriva att det belopp varmed upp- skov medgivits skall uppräknas med hänsyn till föri'tndringarna i det all- männa prisläget under den tid som ersättningsfastigheten innehafts av den skattskyldige. Den latenta skatteskuld som föranleds av uppskovet kom- mer därigenom realt sett att vara lika stor oavsett hur läng tid ersättnings— fastigheten innehas. l)enna metod för beaktande av uppskovsbeloppet överensstämmer säledes i llertalet fall med den ordning som gällde före l97ö ars ändringar av reglerna om uppskov.
Mitt förslag kan belysas med ett exempel. Antag att tippskov medgivits med l00000 kr. och att eisättningsfastighcten. en bostadsfastighet. kostar 300000 kr. Ersättningsfastigheten säljs l5 är senare för 550000 kr. All— männa prisindex har under innehavstiden fördubblats. Som intäkt skall tas upp 550000 kr. och avdrag medges för summan av (2 x 300000 = ) 600 000 + (15 x 3 000 =— ) 45 000 = ("»45 000 kr. Pa grtiiid av uppskovet skall emellertid avdragsbeloppet reduceras med det indexuppräknade uppskovsbeloppet. dvs. med (2 x l00000 =) 200000 kr. Avdraget skall saledes begränsas till (645000 ./. 200000 =) 445000 kr. Försäljningen av ersättningsfastigheten ger därför upphov till en realisationsvinst på (550 000 ./. 445 000 =) l05 000 kr. Med tillämpning av nti gällande regler hade emellertid uppskovsbelop- pet beaktats endast med sitt nominella belopp. I()()000 kr.. varför realisa- tionsvinsten inte blivit större än 550000 ./. ((>-45 000 ./. l00000) = 5000 kr.
Vid beräkning av realisationsvinst på grund av fastighetsavyttring kan den skattskyldige ibland utgå från fastighetens taxeringsvärde visst är i stället för den faktiska anskaffningskostnaden. Den som erhällit en fastig— het i arv har exempelvis rätt att beräkna ingängsvärdet med ledning av fas- tighetens taxeringsvärde året före det är da dödsfallet inträffade. Väljer den skattskyldige att grunda vinstberäkningen pä ett sädant värde skall fastigheten. sävitt gäller indexuppräkning och 3000-kronorsavdrag. anses anskaffad äret före dödsfallet. Fraga uppkommer i dessa fall om uppskovs- beloppet skall indexuppräknas frän den verkliga anskaffningstidpiinkten eller frän den senare tidpunkt till vilket taxeringsvärdet hänför sig. Enligt min mening talar övervägande skäl föratt uppskovsbeloppet alltid skall in- dexuppräknas från det ar dä ersättningsfastigheten faktiskt anskaffades. Den omständigheten att ingångsvärdet bestäms med ledning av ett taxe- ringsvärde kommer således. om mitt förslag genomförs. inte att inverka på det belopp varmed uppskovet belastar ersättningsfastigheten.
Hänvisningar till S3-9
- Prop. 1978/79:54: Avsnitt 3.7
3.10. Registrering av uppskovsbeslut (13.57 lagförslaget)
För att uppskovssystemet skall fungera krävs att beslut om uppskov re- gistreras pä lätnpligt sätt. Har den skattskyldige ffitt preliminärt beslut om uppskov mäste det allmännas företrädare kontrollera att ersättningsfastig—
Prop 1978/79: 54 39
het förvärvas och — i frivilligfallen — att bosättning sker inom föreskriven tid. Uppfylls inte dessa villkor skall yrkande framställas om efterbeskatt- ning. Vid realisationsvinstberäkningen när ersättningsfastigheten seder- mera avyttras mäste vidare ses till att hänsyn tas till det tidigare medgivna uppskovet.
Enligt min mening bör länsstyrelsen - liksom f.n. - registrera beslut om uppskov m.m. Taxeringsnänmd som medgivit uppskov bör därför överlämna ett exemplar av den av den skattskyldige ifyllda blanketten till länsstyrelsen. ] förekommande fall bör nämnden samtidigt sända med ga- rantiförbindelse enligt n' lagförslaget. Det får ankomma pä RSV att — se- dan riksdagen behandlat mitt förslag — utfärda närmare anvisningar om hur uppskovsbeslut skall registreras och hur garantiförbindelserna skall förvaras o.d. l dessa anvisningar kan det också vara lämpligt att RSV an- ger hur samarbetet mellan taxeringsnämnd och länsstyrelse i uppskovsfal— len bör organiseras.
Hänvisningar till S3-10
- Prop. 1978/79:54: Avsnitt 3.2
3.11. Ändring av taxeringen (14 & lagförslaget)
Som framgär av det föregående bygger mitt förslag på att den skattskyldige skall begära uppskov med beskattning av realisatit'msvinst i sin självdekla- ration. Har taxeringsnämnden avslagit uppskovsyrkandet eller har den skattskyldige av någon anledning förbisett uppskovsmöiligheten i sin dek— laration. har den skattskyldige rätt att genom besvär fa uppskovsfrägan prövad av länsskatterätten. Avslf-tr länsskatterätten ett yrkande om upp- skov kan den skattskyldige föra talan mot skatterättcns beslut på vanligt sätt. Även taxeringsintendentens rätt att klaga på beslut om ttppskov följer de allmänna besvärsreglerna.
Vadjag nu har sagt tar sikte främst på de fall da eventuell tvist gäller hur uppskovsreglema skall tillämpas. Osäkerhet kan t. ex. rada om den skatt— skyldige varit bosatt på den avyttrade fastigheten under tillräckligt lång tid eller om vissa byggnadsarbeten skall få räknas in i vederlaget för ersätt— ningsfastigheten. Det kan emellertid inträffa att möjligheten till uppskov är beroende av den skattskyldiges taxering i övrigt. Sälunda är det exem— pelvis inte möjligt att fastställa utrymmet för uppskov förrän full klarhet rader om hur stor realisationsvinsten är.
Det möter självfallet inte något hinder att den skattskyldige i taxerings- processen i första hand gör gällande att någon realisationsvinst inte upp- kommit och — för det fall att detta yrkande underkänns — i andra hand be- gär att få uppskov med beskattning av vinsten. [ dessa och liknande fall kan vinstberäkningen och rätten till uppskov prövas i ett sammanhang. Den skattskyldige kan dock av en eller annan anledning ha avstått från att framställa yrkande om uppskov. (.)m skattedomstolen i ett sådant fall bifal- ler taxeringsintendentens talan och taxerar den skattskyldige för en bety- dande realisationsvinst. uppkommer frågan om den skattskyldige skall ha
Prop 1978/79: 54 40
rätt att begära uppskov trots att ett sädant yrkande inte kan prövas i den ordinarie taxeringsproeessen.
Enligt nuvarande regler har den skattskyldige och taxeringsintendenten rätt att i särskild ordning anföra besvär med yrkande om ändring av upp- skovsbeslut om en ändring av taxeringen gör att uppskovsfragan kommit i nytt läge. Ett genomförande av mitt förslag innebär visserligen — eftersom yrkande om uppskov skall behandlas som ett vanligt taxeringsyrkande — att behovet av extraordinär besvärsrätt blir väsentligt mindre än tidigare. Uppskovsreglernas tekniska utformning och kravet pä prövningstillstand vid besvär över kammarrätts beslut motiverar emellertid enligt min mening att möjligheten till uppskov skall kunna prövas i särskild ordning även i framtiden. Kan ett beslut av skattedomstol anses påverka behovet av tipp- skov bör därför ett _vrkande om uppskov eller ändring av ett uppskovsbe- slut kunna tas tipp i särskild ordning. Yrkandet. som formellt sett har ka- raktären av besvär. skall vara inkommet till länsskatterätten inom sex mä- nader från den dag då skattedomstolens beslut om taxeringsändringen meddelades. i likhet med vad som gäller f. n. bör besvär av detta slag inte avgöras förrän det grundläggande taxeringsmälet har vunnit laga kraft.
Hänvisningar till S3-11
- Prop. 1978/79:54: Avsnitt 3.2
3.12. Övergångsbestämmelser
De ändringar i uppskovssystemet som jag föreslagit i det föregående är sakligt sett inte av så genomgripande natur. Villkoren för en framtlyttning av realisationsvinstbeskattningen till dess ersättningsfastigheten avyttras är sålunda i huvudsak samma som tidigare. [ formellt hänseende innehaller mina förslag emellertid den principiellt viktiga nyheten att ett uppskovsyr- kande prövas inom ramen för det ordinarie taxeringsarbetet och inte — som f.n. sker — förutsätter en särskild ansökan till länsskatterätten. Den- na omläggning av förfarandet motiverar. som jag har framhållit tidigare. att de föreslagna uppskovsreglema samlas i en helt ny lag. Den nu gällande la- gen om uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst bör därför upphävas.
De nya reglerna bör självfallet inte ges retroaktiv verkan. Den av mig fö- reslagna lagstiftningen bör därför tillämpas endast i fråga om avyttringar som sker efter utgången av är l978. Nuvarande uppskovsregler bör således alltjämt gälla beträlfande avyttringar under är l978 eller tidigare.
I fraga om vinstberäkningen vid avyttring av ersättningsfastighet inne- bär mitt förslag att uppskovsbeloppet skall indexuppräknas med hänsyn till förändringar i det allmänna prisläget under den tid ersättningsfastighe- ten innehafts. F.n. gäller. som jag tidigare framhållit. i princip att upp- skovsbeloppet skall — oavsett innehavstidens längd — beaktas endast med sitt nominella belopp. Av övergangsbestämmelserna till den är 1976 ge- nomförda omläggningen av uppskovssystemet framgar emellertid att äldre regler alltjämt skall tillämpas om den tidigare avyttringen ägt rum före ut-
Prop l978/79: 54 4l
gängen av mars 1976. | dessa fall skall därför ersättningsfastighetens in- gångsvärde minskas med uppskovsbeloppet. Vid beräkning av realisa- tionsvinst pä grttnd av avyttring av ersättningsfastighet är det saledes f. n nödvändigt att veta om den första fastigheten avyttrats före eller efter ut- gången av mars l976.
Av flera skäl anserjag det olämpligt att ändra villkoren för beräkning av realisationsvinst vid avyttring av ersättningsfastighet i de fall då den tidiga- re fastigheten avyttrats före utgangen av mars 1976. [ nu angivna fall bör därför även i framtiden gälla att ersättningsfastighetens ingångsvärde skall minskas med uppskovsbeloppet. Har den första fastigheten avyttrats efter utgången av mars l976 bör däremot — under förutsättning givetvis att er- sättningsfastigheten avyttras efter utgangen av ar 1978 -— realisatit'msvinst- beräkningen vid sistnämnda avyttring följa de nya reglerna. Uppskovsbe— loppet bör således i dessa fall uppräknas med hänsyn till fört'tndringarna i det allmänna prisläget ttnder den tid som ersättningsfastigheten innehafts. Denna princip synes dock av billighetsskäl kttnna modifieras i en särskild situation. nämligen dä avyttringen av den första fastigheten ägt rum före utgången av är 1978 och även förvärvet av ersättningsfastigheten skett före denna tidpunkt. För att undvika en tröskeleffekt beroende på om ersätt- ningsfastigheten avyttras före eller efter utgången av är 1978 föreslår jag att indexuppräkningen av uppskovsbeloppet i denna situation skall påbör- jas först fr.o.m. är l979.
4. Hemställan
Med hänvisning till vadjag nu har anfört hemställcrjag att regeringen före- slär riksdagen
att antaga inom budgetdepartementet upprättade förslag till
1. lag om uppskov med beskattning av realisationsvinst.
2. lag om ändring i kommunalskattelagen tl928:370).
3. lag om ändring i uppbördslagcn (I9531272).