Prop. 1978/79:80

om godkännande av tilläggsprotokoll till den europeiska utlämningskonventionen och den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål, m.m.

Prop. 1978/79: 80

Regeringens proposition 1978/79: 80

om godkännande av tilläggsprotokoll till den europeiska utlämnings- konventionen och den europeiska konventionen om inbördes rätts- hjälp i brottmål, m. m.;

beslutad den 14 december l978.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll denna dag.

På regeringens vägnar ()LA ULLSTEN

SVEN ROMANUS

Propositionens huvudsakliga innehåll

l propositionen föreslås att Sverige tillträder inom Europarådet utarbe- tade tilläggsprotokoll till den europeiska utlämningskonventionen och den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål. De båda till- läggsprotokollen tar framför allt sikte på brott mot lagstiftning om skatter och andra offentliga avgifter samt tullar och valutatransaktioner, s.k. tiskaliska brott. Enligt utlämningsprotokollet skall de avtalsslutande sta- terna lämna varandra biträde med utlämning av personer som har begått sådana brott medan rättshjälpsprotokollet förpliktar dem att lämna varand— ra hjälp med att skaffa fram bevisning o.d. för rättegång i mål om sådant brott.

Ett tillträde till protokollen föranleder vissa smärre ändringar i lagstift- ningen om utlämning för brott och om bevisupptagning på begäran av utländsk domstol.

] Riksdagen 1978/79. [ saml. Nr 80

Prop. 1978/79: 80

IJ

] Förslag till Lag om ändring i lagen (1957: 668) om utlämning för brott

Härigenom föreskrivs att 9 och 14 åå lagen (1957: 668) om utlämning för brott skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 å'

Har den som begäres utlämnad dömts för gärningen i den främmande staten. må utlämning ej beviljas. med mindre domen stödjes av utredning- en och ej heller eljest föranleder allvarlig erinran.

Om dom angående gärningen ej meddelats i den främmande staten. skall framställningen om utlämning grundas på beslut om häktning, som medde- lats av behörig myndighet i den främmande staten. i fråga om gärning, för vilken utlämning kan ske enligt 4 5 andra stycket. må dock framställningen grundas på annan utredning. Framställningen må ej bifallas, med mindre sannolika skäl äro, att personen begått gärningen.

Genom överenskommelse med främmande stat må bestämmas, att i förhållande till den staten fällande dom eller sådant beslut om häkt- ning som meddelats av domstol el-

Genom överenskommelse med främmande stat må bestämmas, att i förhållande till den staten fällande dom eller sådant beslut om häkt- ning som meddelats av domstol el-

ler domare skall godtagas, om det ej i särskilt fall framgår. att domslutet eller häktningsbeslutet är uppen- bart oriktigt.

' Senaste lydelse 1975: 292.

ler domare skall godtagas, om det ej i särskilt fall framgår, att domslutet eller häktningsbeslutet är uppen- bart oriktigt. I sådan överenskom- melse kan föreskrivas att dom. som har meddelats utan att den dömde har varit personligen närvarande vid förhandling i saken inför dam- stol, skall godtagas endast om den dömdes rättighet att försvara sig likväl kan anses ha blivit nöjaktigt tillgodosedd eller den dömde. en- ligtförsiikran som den främmande staten lämnar i utlämningsärendet, har möjlighet att påkalla ny dom- stolsprövning som tillgodoser nämnda rättighet.

Prop. 1978/79: 803 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14 52 Framställning om utlämning skall Framställning om utlämning skall göras på diplomatisk väg. inges till atrikesde/mrtemenlet.

Den skall göras på diplomatisk väg. om Sverige ej iförhållande till den främmande staten har överenskom- mit om att tillämpa annan ordning.

Vid framställningen skall fogas avskrift av häktningsbeslut eller dom som åberopas eller. i fall som avses i 4 å andra stycket, annan utredning på vilken framställningen grundas. I den mån det ej framgår av nämnda handlingar. skall uppgift lämnas om personens nationalitet och hemvist. brottets beskaffenhet, tid och plats för brottet samt i den främmande staten tillämpliga straflbestämmelser. Signalement skall om möjligt företes.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2 Senaste lydelse 1975: 292.

Prop. 1978/79: 80

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946: 816) om bevisupptagning åt utländsk domstol

Härigenom föreskrivs att 1 s" lagen (19461816) om bevisupptagning åt utländsk domstol' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Har i visst mål eller ärende ut— ländsk domstol gjort framställning hos domstol här i riket om vidta- gande av någon till rättegången hö- rande åtgärd. såsom upptagande av ed, anställande av förhör med part eller upptagande av bevis genom vittne, sakkunnig eller syn eller av skriftligt bevis. och varder fram- ställningen genom utrikesdeparte- mentet överlämnad till den svenska domstolen, skall den äskade åtgär- den vidtagas efter vad i denna lag sägs. Vad sålunda stadgats äge dock ej tillämpning, där fråga är om ansvar för gärning som icke är i svensk lag belagd med straff. Ej heller må i mål om ansvar för brottslig gärning part höras på cd eller under sanningsförsi'tkran.

lå”

Föreslagen lydelse

Har i visst mål eller ärende ut- ländsk domstol gjort framställning hos domstol här i riket om vidta- gande av någon till rättegången hö- rande ätgärd. såsom upptagande av ed, anställande av förhör med part eller upptagande av bevis genom vittne. sakkunnig eller syn eller av skriftligt bevis, och varder fram- ställningen genom utrikesdeparte— mentet överlämnad till den svenska domstolen, skall den äskade åtgär- den vidtagas efter vad i denna lag sägs. Vad sålunda stadgats äge dock ej tillämpning. där fråga är om ansvar för gärning som ej nattsva- rar brott enligt svensk lag. Ej heller må i mål om ansvar för brottslig gärning part höras på ed eller under sanningsförsäkran.

Avser framställning enligt första stycket fråga om ansvar för gärning. som har karaktär av politiskt brott. äger denna lag tillämpning endast om framställningen har gjorts av domstol i stat som har tillträtt den europeiska konventionen den 27 januari 1977 om bekämpande av terrorism och gär- ningen utgör brott som avses i denna konvention.

Lika med utländsk domstol anses i denna lag annan utländsk judiciell myndighet och det europeiska patentverket.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1979.

' Lagen omtryckt 1978: 154. 2 Senaste lydelse 1978: 154 (jfr 1978: 155).

Prop. 1978/79: 80 ' 5

Utdrag

J U STl'l'l EDEPA RTEMENTE'I' PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1978-09—21

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Bohman, Ullsten, Romanus. Turesson. Gustavsson. Olsson. Dahlgren. Åsling, Sö- der, Troedsson. Mundebo. Krönmark. Wikström. Johansson. Friggebo. Wirtén

Föredragande: statsrådet Romanus

Lagrådsremiss med anledning av förslag till godkännande av tilläggsproto- koll till den europeiska utlämningskonventionen och den europeiska konven- tionen om inbördes rättshjälp i brottmål

1. Inledning

lnom Europarådet har man sedan länge arbetat på att få till stånd en omfattande samverkan mellan medlemsstaterna på brottsbekämpningens område. Arbetet har lett fram till en rad konventioner som har tillträtts av Sverige. De praktiskt mest betydelsefulla är den europeiska utlämnings- konventionen den 13 december 1957 (SÖ l959:65) och den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål den 20 april 1959 (europeis- ka rättshjälpskonventionen. SÖ 1968: 15).

Enligt beslut av Europarådets kommitté för brottslighetsfrågor (CDPC) vid dess tjugonde plenarmöte år 1971 tillkallades en särskild kommitté av experter med uppdrag att bl. a. undersöka vissa problem rörande tillämp- ningen av den europeiska utlämningskonventionen. Uppdraget utvidgades sedermera att omfatta även en del frågor beträffande den europeiska rättshjälpskonventionens tillämpning. Kommitténs arbete har bl.a. resul- terat i ett första tilläggsprotokoll till den europeiska utlämningskonven- tionen. Protokollet, som ännu inte har trätt i kraft. öppnades för under— tecknande den 15 oktober 1975 och har med visst förbehåll tillträtts av Sverige.

Under sitt fortsatta arbete har kommittén. huvudsakligen på svenskt initiativ, ägnat uppmärksamhet bl.a. åt frågan om att utsträcka de båda konventionernas tillämpningsområde till brott mot lagstiftningen angående skatter och andra offentliga avgifter samt tullar och valutatransaktioner. s. k. fiskaliska brott. Kommittén har utarbetat förslag till tilläggsprotokoll till konventionerna som innebär att dessa utvidgas på angivet sätt och

l'rop. 1978/79: 80 ()

dessutom innehåller vissa andra justeringar av konventionerna. Sedan förslagen behandlats av CDPC och godkänts av Europarådets minister- kommitté, har protokollen öppnats för undertecknande den 17 mars 1978. Protokollen träder i kraft 90 dagar efter det att det tredje ratifikations— instrumentet har deponerats. De har ännu inte tillträtts av någon stat men har undertecknats av Österrike och Portugal resp. Österrike och Belgien. Protokollen i engelsk och fransk originalversion samt i översättning till svenska bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I och Z.

2 Gällande rätt m. m.

2.1. Utlämning för brott

Bestämmelser om utlämning för brott från Sverige till utomnordiskt land finns i lagen (1957: 668) om utlämning för brott (allmänna utlämningslagen, ändrad senast 19751292). Utlämning till nordiskt land regleras av lagen (1959: 254) om utlämning för brott till Danmark. Finland. Island och Norge (nordiska utlämningslagen, ändrad senast 1975: 294). Båda dessa lagar byg- ger på principen att fråga om utlämning skall prövas fritt på grundval av samtliga föreliggande omständigheter i varje enskilt fall, såvida annat inte följer av överenskommelse med annan stat. För beviljande av utlämning krävs sålunda inte att det föreligger ett utlämningsavtal mellan Sverige och den stat som begär utlämning. Framställning från utomnordisk stat om utlämning görs på diplomatisk väg. Beslut om utlämning fattas av regering— en eller — i vissa ärenden enligt nordiska utlämningslagen — av åklagare. För att utlämning skall få medges måste vissa i utlämningslagarna uppställ- da villkor vara uppfyllda.

Enligt allmänna utlämningslagen får svensk medborgare inte utlämnas (2 5). För utlämning förutsätts att den gärning för vilken utlämning begärs motsvarar brott som enligt svensk lag kan föranleda fängelse i mer än ett år. Har personen dömts för gärningen i den anmodandc staten, får han utlämnas bara om påföljden utgör minst frihetsstraff i fyra månader eller annat omhändertagande i anstalt på motsvarande tid. Utlämning får dock beviljas även för mindre allvarligt brott, om utlämning samtidigt begärs för flera brott och åtminstone ett av dem uppfyller de angivna kraven på svårhetsgrad (4 5).

Regler som begränsar möjligheten att utlämna för militära och politiska brott har tagits in i 5 och 6 åå. Vidare gäller att utlämning inte får beviljas. om åtgärden kan medföra risk för att den utlämnade på grund av bl.a. sin härstamning eller religiösa eller politiska uppfattning blir utsatt för förföl- jelse av svår beskaffenhet (7 5). inte heller får utlämning ske. om åtgärden i särskilt fall på grund av den avsedda personens ungdom. hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt, med beaktande även av gärningens beskaffenhet och den främmande statens intresse. skulle vara uppenbart oförenlig med humanitetens krav (81 å).

Pmp. 1978/79: 80 . , 7

I syfte att tillgodose intresset av rättsskydd för den som begärs utlämnad har i 9 & uppställts Vissa krav på bevisning i skuldfrågan. I princip fordras dom eller häktningsbeslut från myndighet i den stat som ansöker om utlämning. 1 105 föreskrivs förbud mot utlämning när dom eller beslut om åtalsunderlåtelse beträffande det uppgivna brottet redan har meddelats här i landet samt när straff för brottet skulle vara förfallet enligt svensk lag. Även dom i annan främmande stat än den som har gjort utlämningsfram- ställning utgör i vissa särskilt angivna fall utlämningshinder. Enligt 11.5 utgör slutligen också inledd förundersökning, väckt åtal eller meddelad dom häri landet för annat brott än det som utlämningsbegäran avseri vissa fall hinder mot utlämning. När utlämning beviljas skall vissa villkor ställas upp till skydd för den utlämnade (12 5).

Även om de krav som ställs upp i utlämningslagstiftningen är uppfyllda i det särskilda fallet. har Sverige inte någon skyldighet att bevilja utlämning annat än i den mån så följer av överenskommelse med främmande stat. Sådan överenskommelse måste alltid som förutsättning för utlämning från Sverige innehålla bestämmelser som innebär att åtminstone de minimivill- kor för utlämning som har uppställts i utlämningslagarna skall vara upp- fyllda. F.n. har Sverige bilaterala utlämningsavtal endast med Australien. Belgien, Canada, Förenta Staterna och Storbritannien.

Som inledningsvis nämndes har Sverige vidare, med vissa förbehåll. tillträtt den cumpeiska utlämningskonventionen. Denna konvention har i övrigt ratificerats av Cypern, Danmark. Finland. Grekland. lrland, Israel. ltalien. Liechtenstein, Luxemburg. Nederländerna. Norge. Schweiz, Tur- kiet. Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike. Den har dessutom un- dertecknats av Belgien, Frankrike och Portugal.

Den europeiska utlämningskonventionen innebär en allmän förpliktelse för de avtalsslutande staterna att, med de begränsningar och på de villkor som har fastställts i konventionen. till varandra utlämna personer som av behörigajudieiclla myndigheter ställs till ansvar för brott eller är efterlysta för verställighet av straff eller skyddsåtgärd (art. 1). Från denna förpliktel- se gör konventionen en rad undantag, vilka i fiera fall stämmer överens med bestämmelserna i den svenska utlämningslagen.

[ fråga om brott mot lagstiftningen angående skatter och andra pålagor samt tullar och valutatransaktioner — fiskaliska brott — innehåller emeller- tid konventionen en särskild bestämmelse som saknar motsvarighet i vår utlämningslagstiftning. Utlämning enligt konventionen för sådant brott skall medges endast i den utsträckning de avtalsslutande parterna så har beslutat beträffande varje brott eller brottskategori (art. 5). Med stöd av denna bestämmelse har Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland är 1978 träffat en särskild överenskommelse. som innebär att utlämning mellan dessa båda stater skall ske även för brott av det slag som nämnts nyss. såvida övriga villkor enligt konventionen är uppfyllda. Annan sådan över- enskommelse mellan Sverige och främmande stat föreligger inte.

Prop. 1978/79: 80 tt

Utlämning mellan de nordiska länderna regleras inte av den europeiska utlämningskonventionen utan sker på grundval av enhetlig lagstiftning i dessa länder. Regleringen i den nordiska utlämningslagstiftningen innebär på flera punkter en uppmjukning i förhållande till vad som gäller om utlämning från nordisk till utomnordisk stat. Någon begränsning av möjlig- heterna att utlämna för fiskaliskt brott föreligger inte inom Norden.

2.2. Annan rättshjälp i brottmål åt främmande stat

Vid sidan av vad som följer av bestämmelserna om utlämning för brott kan svensk myndighet lämna rättshjälp i brottmål åt främmande stat i vissa andra former. De viktigaste formerna för sådan rättshjälp är bevisupptag- ning vid domstol. användning av s.k. reella tvångsmedel (beslag och husrannsakan), delgivning av rättegångshandlingar och utlämnande av po- Iis- och kriminalregisterutdrag. Rättshjälp av det slag som nu avses regle- ras bl. a. genom lagen (1946: 816) om bevisupptagning åt utländsk domstol (omtryckt 1978: 154). lagen (1975: 295) om användning av vissa tvångsme- del på begäran av främmande stat (ändrad senast 1977: 436, jfr 1978: 586). kungörelsen (1909: 24 s. 1) angående delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet (ändrad senast 1975: 617). lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister (ändrad senast 1975: 13) och lagen (1965: 94) om polisre- gister m.m. (ändrad senast 1977: 1032).

1 lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol föreskrivs bl.a. att bevisupptagning på framställning av utländsk domstol kan ske med avse- ende på åtgärd som hör till rättegången i den främmande staten. Som exempel nämns upptagande av ed, anställande av förhör med part eller upptagande av bevis genom vittne, sakkunnig eller syn eller av skriftligt bevis. Bevisupptagning enligt lagen får dock inte ske när det är fråga om ansvar för gärning som inte är belagd med straffi svensk lag. I mål om ansvar för brottslig gärning får part inte höras under ed eller sanningsför- säkran (1 5 första stycket).

Lagen om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat innehåller regler om beslag och husrannsakan som rättshjälp i brottmål åt främmande stat. Om någon i främmande stat är misstänkt. åtalad eller dömd för där straffbelagd gärning. får enligt 15 föremål eller skriftlig handling som finns häri landet efter framställning tas i beslag och överläm- nas till den främmande staten. En förutsättning för att förordnande om beslag skall få meddelas är att egendomen skäligen kan antas ha betydelse för utredning om gärningen eller vara någon frånhänd genom denna. För eftersökande av egendom som är underkastad beslag får husrannsakan företas. I huvudsak har rättegångsbalkens bestämmelser om beslag och husrannsakan motsvarande tillämpning (2 5).

Genom hänvisningar till utlämningslagarna ställs i 3 & upp vissa ytterliga— re villkor för att framställning om tvångsmedel från främmande stat skall få

Prop. 1978/79: 80 ' " 9

bifallas. Såvitt gäller utomnordisk stat föreskrivs bl.a. att åtgärd enligt lagen inte får vidtas. om hinder mot utlämning för brottet skulle ha förele- gat enligt 4; första stycket första meningen allmänna utlämningslagen. Det innebär att den aktuella gärningen måste motsvara brott för vilket enligt svensk lag är stadgat fängelse i mer än ett år.

Som har nämnts inledningsvis har Sverige. med vissa förbehåll. tillträtt den europeiska rättshjälpskonventionen. Till denna är i övrigt följande främmande stater och områden anslutna: Danmark. Belgien, Frankrike jämte besittningar. Grekland. Island. Israel. Italien. Liechtenstein. Lux- emburg. Nederländerna. Norge. Schweiz. Turkiet, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike.

I konventionen åtar sig de fördragsslutande staterna att i största möjliga utsträckning lämna varandra rättshjälp i brottmål som handläggs av judi- ciell myndighet i annan konventionsstat. De former av rättshjälp som regleras angår främst bevisupptagning. husrannsakan och beslag för bevis- ändamål. delgivning och utlämnande av straffregisterutdrag. Vissa be- gränsningar gäller i fråga om skyldigheten att lämna rättshjälp. Bl. a. föreskrivs i art. 2 att en framställning därom från annan stat kan avslås. om den hänför sig till en gärning som av den anmodade staten betraktas som ett fiskaliskt brott.

I förhållande till de nordiska länderna lämnar Sverige i åtskilliga hänse- enden en mera vidsträckt rättshjälp än när fråga är om utomnordisk stat. 1 den nyss berörda lagen om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat gäller sålunda särskilda regler om sådan rättshjälp till nordisk stat (Bä andra stycket samt 10—129'5). Vidare kan hänvisas till lagen (1974: 752) om nordisk vittnesplikt och cirkuläret ( 1975:301 ) till statsmyndigheterna angående inbördes rättshjälp mellan Sverige, Dan— mark, Finland. Island och Norge genom delgivning och bevisupptagning (ändrat senast 1975: 616).

3. Andra tilläggsprotokollet till den europeiska utlämningskonven- tionen

Art. 1 i protokollet innebär en komplettering av art. 2 punkt 2 i den europeiska utlämningskonventionen. Sistnämnda punkt tar sikte på den situationen att utlämning samtidigt begärs för flera brott. som samtliga är belagda med frihetsstraff eller motsvarande i de båda berörda staterna men av vilka något eller några inte uppfyller konventionens krav i fråga om straff—skalan. Utlämning får då ske även för mindre allvarligt brott. om åtminstone en av de aktuella gärningarna uppfyller konventionens krav på svårhetsgrad. Genom art. 1 i tilläggsprotokollet utvidgas denna rätt till 5. k. accessorisk utlämning till att även gälla brott på vilket endast ekonomiska sanktioner kan följa, dvs. bötesbrott.

Prop. 1978/79: 80 10

Efter 1975 års ändringar i 45 allmänna utlämningslagen gäller generellt att utlämning från Sverige får ske även för mindre allvarliga gärningar som motsvarar brott enligt svensk lag. om utlämning samtidigt skall ske för brott som uppfyller lagens krav på svårhetsgrad. Detta gäller även i fråga om brott på vilka endast böter kan följa. Lagändringen motiverades både av sakliga skäl och av intresset att uppnå nordisk rättslikhet (jfr. prop. 1975z35 s. 28 och 52. Med hänsyn härtill bör den berörda artikeln i protokollet enligt min mening tillträdas av Sverige. Det kan ske utan lagändring.

De centrala bestämmelserna i protokollet finns i art. 2. De är avsedda att ersätta art. 5 i konventionen. som innebär att utlämning för liskaliska brott förutsätter särskild överenskommelse mellan de berörda staterna. lnne— börden av den nya artikeln är att utlämning skall ske även för brott mot lagstiftningen angående skatter och andra pålagor samt tullar och valuta- transaktioner under de förutsättningar som i övrigt gäller för utlämning enligt konventionen.

Jag nämnde inledningsvis att protokollet i denna del har tillkommit huvudsakligen på svenskt initiativ. Från svensk sida har sedan länge hävdats att den ekonomiska brottsligheten mot det allmänna utgör en så allvarlig företeelse i det nutida samhället att de svårigheter som f.n. föreligger att få till stånd ett mellanstatligt samarbete i fråga om bekämp- ningen av denna brottslighet inte framstår som godtagbara. Det har före- kommit att personer som har gjort sig skyldiga till exempelvis omfattande skattebrott lämnat landet och därvid i strid mot gällande valutabestäm— melser fört med sig sina ekonomiska tillgångar. ! den mån det inte har gått att få gärningsmannen utlämnad från den stat där han har bosatt sig har brotten inte kunnat beivras. För den lojala medborgaren måste det framstå som stötande att gärningsmannen i sådana fall kan helt undgå lagföring. Ett behov av mellanstatlig samordning av insatserna på detta område påkallas också mot bakgrund av att den brottslighet som det här gäller inte sällan i sig har internationell anknytning. Detta har på senare tid belysts bl.a. av den arbetsgrupp som på rikspolisstyrelsens uppdrag har utrett frågan om åtgärder mot den organiserade och den ekonomiska brottsligheten (se prop. l977/78: 100 bil. 5 s. 55—61). Gruppen fann det angeläget att det internationella samarbetet på området utvidgas i fråga om olika former av rättshjälp i samband med brottsutredningar.

Det finns sålunda anledning att från svensk sida hälsa tillkomsten av den aktuella artikeln i tilläggsprotokollet med stor tillfredsställelse. Enligt vad jag har inhämtat övervägs f.n. ett tillträde till artikeln även från dansk, finsk och norsk sida. Det är inte på nuvarande stadium klart vilka övriga europarådsstater som kan beräknas ansluta sig till protokollet i denna del inom den närmaste tiden. Ett dröjsmål härvidlag kan betingas bl. a. av att det i de olika staternas lagstiftning kan finnas direkta förbud mot utlämning för fiskaliska brott. Även om man mot denna bakgrund får räkna med att '

Prop. 1978/79:80 " ': u

det sannolikt tar någon tid innan protokollet får en mera allmän anslutning. står det redan nu klart att protokollet måste ses som ett viktigt bidrag till det internationella samarbetet på brottsbekämpningens område. Jag föror- dar pågrund av det anförda att Sverige tillträder den berörda artikeln.

lnom expertkommittén har uppmärksammats de svårigheter som kan vållas av att de olika staternas fiskaliska lagstiftning är olikartat utformad. Den tekniska lösning som har valts i art. 2 innebär att det i en huvudregel (punkt 1) anges att utlämning mellan de avtalsslutande staterna enligt bestämmelserna i konventionen skall ske för brott mot lagstiftningen an- gående skatter och andra pålagor samt tullar och valutatransaktioner. under förutsättning att brottet enligt den anmodade statens lag motsvarar ett brott av samma natur.

Denna lösningstår i god samklang med den svenska utlämningslagstift— ningen. Som jag har nämnt förut innehåller vår lagstiftning inte något förbud mot utlämning för tiskaliska brott. Enligt 4 s första stycket första meningen allmänna utlämningslagen uppställs som allmänt villkor att den gärning för vilken utlämning begärs skall motsvara brott för vilket enligt svensk lag är stadgat fängelse i mer än ett är. Bestämmelsen tar inte bara sikte på brottets svårhetsgrad utan utgör också en anvisning om att utläm- ning får ske endast för gärning som enligt svensk lag är brottslig (kravet på dubbel straffbarhet). Enligt vad som har angetts i förarbetena (prop. 1957: 156 s. 44) krävs dock inte att gärningen skall direkt falla under någon brottsbeskrivning i svensk lag. utan det är tillräckligt att själva gärningsty— pen är kriminaliserad i vårt land. Denna grundprincip är särskilt viktig på förevarande område redan av det skälet att brott mot fiskalisk lagstiftning i främmande stat i regel inte är direkt straffbart enligt svensk lag. Med allmänna utlämningslagens konstruktion kan emellertid utlämning ändå ske för sådant brott och detta även om den utländska straffbestämmelsen lagtekniskt skiljer sig från motsvarande svenska bestämmelse.

Till förtydligande av huvudregeln har i punkt 2 av art. 2 upptagits en särskild bestämmelse om att utlämning inte får vägras på den grunden att den anmodade statens lag inte föreskriver samma slags skatter eller påla- gor eller inte innehåller samma slags reglering beträffande skatt eller annan pålaga. tull eller valuta som den anmodande statens lag. Bestämmelsen skall ses mot bakgrund av det förut berörda förhållandet att full överens- stämmelse aldrig kan råda mellan olika länders offentligrättsliga lagstift- ning. 1 den genom Europarådets försorg utarbetade officiella kommentaren till protokollet anförs som exempel att en person uppsåtligen undandrar sig skatt eller annan pålaga genom att i skriftlig handling till skattemyndighet lämna oriktiga upplysningar. Han kan då utlämnas under förutsättning att samma slags vilseledande av myndighet skulle ha varit straffbart i den anmodade staten och även om den statens lag inte helt överensstämmer med den anmodande statens. Av uttalanden som i övrigt har gjorts under förarbetena till konventionen framgår vidare att avsikten är att den som

Prop. 1978/79: 80 12 t. ex. underlåter att anmäla en vara till förtullning i en konventionsstat skall kunna utlämnas från annan konventionsstat. om underlåtenhet att göra sådan anmälan också i den staten utgör brott av den svårhetsgrad som krävs för utlämning. Detta avses gälla även om sistnämnda stat inte har samma importrcstriktioner som den ansökande staten.

Såväl i de nu berörda situationerna som i andra sammanhang krävs dock alltid enligt huvudregeln i punkt 1 att den gärning för vilken utlämning begärs motsvarar ett brott av samma natur enligt den anmodade statens lag. Att brottet skall vara av samma natur torde inte hindra att det av den anmodade staten hänförs under en allmän straffbestämmelse. t.ex. mot bedrägeri. om den fiskaliska reglering som i det aktuella fallet har åsido- satts saknar motsvarighet i den staten.

Av vad som har anförts nu framgår att protokollets krav på dubbel straffbarhet i sak sammanfaller med den svenska allmänna utlämningsla- gens ståndpunkt. Med hänsyn härtill och till att denna lag som nämnts inte innehåller någon begränsning vad gäller möjligheten till utlämning för fiskaliskt brott. bör artikeln enligt min mening kunna tillträdas av Sverige titan lagändring.

Art. 3 i protokollet tar sikte på s.k. utevarodom. dvs. en dom som meddelats utan att den dömde har varit personligen närvarande vid för- handling i saken inför domstol. jfr 4 å andra stycket lagen (1972: 260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. Artikeln skall ses mot bakgrund av att de stater som har tillträtt den europeiska utlämningskonventionen enligt art. 12 i konventionen har förbundit sig att godta en dom eller ett häktningsbeslut som underlag för en utlämningsbe- gäran utan någon prövning av den tilltalades skuld eller domens standard i övrigt. Vad som har sagts nu gäller i princip också i fråga om utevarodo— mar. Även Sverige har tillträtt denna artikel. dock med det förbehållet att dom eller häktningsbeslut som meddelats i främmande stat inte godtas. om det i ett särskilt fall framgår att avgörandet är uppenbart oriktigt. Detta har avspeglat sig i 9 & tredje stycket allmänna utlämningslagen. Det förutsätts där att Sverige genom överenskommelse med främmande stat kan bestäm- ma att i förhållande till den staten fällande dom eller sådant beslut om häktning som har meddelats av domstol eller domare skall godtas. om det inte i särskilt fall framgår att domslutet eller häktningsbeslutet är uppen- bart oriktigt.

Under expertkommitténs arbete har uppmärksammats att konventio- nens föreskrift om godtagande av dom som meddelats i den ansökande staten kan tänkas komma i konflikt med den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, när fråga är om en utevarodom. 1 sistnämnda konvention. som har tillträtts av Sverige (SÖ 1952z35). har nämligen slagits fast vissa minimirättigheter som skall tillkomma var och en som har blivit anklagad för brottslig gärning. Bl.a. gäller (art. 6.3 b—d) att den åtalade skall ha rätt

Prop. 1978/79: 80 ""' ' 13

att åtnjuta tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar. att försva- ra sig personligen eller genom rättegångsbiträde samt att förhöra eller låta förhöra vittnen som äberopas mot honom liksom att få vittnen inkallade för egen räkning.

Enligt expertkommitte'n mäste en stat som har anslutit sig till konven- tionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggan- de friheterna ha möjlighet att avslå en framställning om utlämning. om den finner att denna konventions regler har satts äsido. Såvitt gäller utevarodo- mar mäste emellertid enligt vad kommitten har funnit hänsyn därvid tas till att vissa stater har regler som innebär en rätt för den som har dömts i sin frånvaro att inom viss tid efter delgivning av domen föra särskild talan (Opposition) mot denna. Ny rättegång skall då äga rum.

Mot denna bakgrund har art. 3 i tilläggsprotokollet konstruerats på följande sätt. När utlämning begärs för verkställighet av en utevarodom får den anmodade staten avslä framställningen om. enligt dess åsikt. rätte- gången inte har tillgodosett de minimirättigheter till försvar. vilka anses böra tillkomma var och en som åtalas för brott. Utlämning skall emellertid ändä beviljas. om den ansökande staten lämnar en försäkran. som bedöms innebära tillräcklig garanti för att den som begärs utlämnad får rätt till ny domstolsprövning och därvid tillförsäkras rätten till försvar. Utlämnings— beslutet innebäri så fall att det fortsatta förfarandet kan gestalta sig på två olika sätt. Anför den dömde inte opposition mot domen. kan den ansö- kande staten verkställa denna. Om han däremot anför opposition. får inte den ursprungliga domen verkställas. titan ny rättegång mäste äga rum (punkt 1). När det gäller utgångspunkten för beräkningen av den tid inom vilken opposition skall få anföras. får inte den underrättelse om utevarodo— men som sker i själva utlämningsärendet räknas som delgivning (punkt 2).

Det regelsystem som sålunda föreslås mäste ses som en förbättring av den dömdes rättsskydd i utlämningsärenden. Från svensk synpunkt är det en klar fördel att det uttryckligen slås fast att utlämning för verkställighet av en utevarodom inte behöver beviljas annat än när den dömde har erhållit godtagbart rättsskydd i processen eller garantier lämnas för att sådant rättsskydd kommer att tillförsäkras honom efter utlämningen. Sve— rige bör därför ansluta sig till artikeln.

Bedömningen av frågan om de nya villkor för utlämning är uppfyllda som ställs upp i art. 3 bör enligt min mening ingå i den prövning. som enligt 18 5 första stycket allmänna utlämningslagen ankommer på högsta domstolen. Med hänsyn härtill bör artikeln fä uttryckligt stöd i lagen. Det kan lämpli— gen ske genom att 95 tredje stycket kompletteras med en ny mening. ] denna bör föreskrivas att det i sådan överenskommelse som avses i stycket kan bestämmas att en utevarodom skall godtas endast om ett av två alternativa villkor är uppfyllt. Antingen måste den dömdes rättighet att försvara sig ha blivit nöjaktigt tillgodosedd trots hans utevaro eller också har den ansökande staten att i ärendet avge en försäkran om att den dömde

Prop. 1978/79: 80 14

har möjlighet att påkalla ny domstolsprövning som tillgodoser denna rättig- het. Jag förordar att lagrtrmmet ändras i enlighet härmed.

Art. 4 i protokollet innebär att en konventionsstat befrias från skyldighet att utlämna. om ett beslut om "amnesty" beträffande det aktuella brottet har meddelats i den staten. En förutsättning är att staten har haft jurisdik- tionsrätt med avseende på brottet. Med "amnesty" förstås enligt vad som framgår av förarbetena inte bara beslut om kollektiv benådning utan också individuellt nädebeslut samt beslut om s. k. abolition.

Även denna artikel får ses som en fördel frän svensk synpunkt. särskilt med hänsyn till att 10 & första stycket allmänna utlämningslagen innehåller ett direkt förbud mot utlämning från Sverige i de fall som artikeln tar sikte på (jfr prop. 1.975: 35 s. 62). Artikeln bör därför tillträdas av Sverige. Det kan ske utan lagändring.

Enligt 14 & första stycket allmänna trtlämningslagen skall framställning om utlämning göras på diplomatisk väg. Detsamma gäller enligt art. 12.1 i den europeiska utlämningskonventionen. såvida inte annan ordning har överenskommits genom avtal direkt mellan två eller flera konventions- stater.

] tilläggsprotokollets art. 5 föreskrivs i stället som huvudregel att en utlämningsframställning skall sändas frånjustitiedepartementet i den ansö- kande staten till justitiedepartementet i den anmodade staten. Dennajuste- ring av konventionstexten har tillkommit i syfte att befordra snabbheten i proceduren. Framställning skall emellertid också i fortsättningen kunna göras på diplomatisk väg och andra sätt kan överenskommas i särskilda avtal.

Sverige har i andra liknande sammanhang — t.ex. vid tillträde till de europeiska konventionerna om brottmålsdoms internationella rättsverk- ningar (SÖ 1973:55) och om överförande av lagföring i brottmål (SÖ 1976:21) — avstått från att kräva att framställning från främmande stat skall göras på diplomatisk väg. Jag ser inte något hinder mot att Sverige godtar en enklare ordning även vad gäller framställningar om utlämning frän europarådsstater. Enligt min mening bör Sverige därför tillträda den berörda artikeln. I enlighet med praxis bör dock därvid avges en förklaring av det innehållet att för svensk del framställningar kommer att sändas resp. tas emot av utrikesdepartementet i stället förjustitiedepartementet.

Vad som har sagts nu föranleder en justering av 145 första stycket allmänna utlämningslagen som nu föreskriver diplomatisk väg som enda kommunikationsform. Stycket bör lämpligen få det innehållet att en fram- ställning om utlämning skall ges in till utrikesdepartementet och att den skall göras på diplomatisk väg. om Sverige inte i förhållande till den främmande staten har överenskommit om att tillämpa annan ordning.

Art. 6— 12 innehåller sedvanliga slutbestämmelser. Av dessa bör särskilt nämnas art. 9.1 där det föreskrivs att förbehåll mot konventionen —— som gjorts av Sverige i vissa hänseenden — även gäller som förbehåll mot

Prop. 1978/79: 80 ' ' ' 15

protokollet. 1 övrigt torde slutbestämmelserna inte kräva någon närmare kommentar.

I enlighet med det anförda förordar jag att Sverige tillträder det aktuella protokollet utan förbehåll men att det i anslutning till art. 5 från svensk sida görs en förklaring av det innehåll som jag har angett nyss. De lagändringar som jag här har föreslagit kommer att få rättslig verkan i förhållande till främmande stat först när tilläggsprotokollet har trätt i kraft. en tidpunkt som f.n. inte kan förutses med säkerhet. Deras ikraftträdande bör därför lämpligen knytas till protokollets ikraftträdande. Jag förordar av detta skäl att Iagändringarna får träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

4. Tilläggsprotokollet till den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål

Som jag har nämnt förut innehåller den europeiska rättshjälpskonven- tionen bestämmelser om att konventionsstaterna skall lämna varandra biträde i brottmål med bevisupptagning. husrannsakan och beslag för bevisändamål, delgivning samt utlämnande av straffregisterutdrag. Enligt art. 2.a får dock framställning om rättshjälp avslås bl.a. i det fallet att framställningen hänför sig till en gärning som av den anmodade staten betraktas som ett fiskaliskt brott. Framställning om rättshjälp behöver inte heller bifallas i den mån det skulle kränka den anmodade statens suveräni- tet. medföra fara för dess säkerhet eller strida mot dess allmänna rättsprin- ciper eller andra väsentliga intressen (art. 2. b). Sverige har gjort ett förbe- håll mot konventionen av den innebörden att en framställning dessutom kan avslås. om den gärning som framställningen avser inte är belagd med straffi svensk lag ( prop. 1961:48 s. 6 ).

Vid konventionens ratificering gjorde Sverige vidare bl. a. det förbehål- let att sådan rättshjälp som består i husrannsakan eller beslag för eftersö- kande av bevis inte skulle komma att lämnas från svensk sida. Efter tillkomsten av 1975 års lag om användning av vissa tvångsmedel på begä- ran av främmande stat har Sverige emellertid återtagit det förbehållet. För att husrannsakan eller beslag skall få ske på främmande stats begäran har Sverige dock ställt upp som villkor bl. a. att det aktuella brottet skall vara utlämningsbart enligt svensk lag.

I tilläggsprotokollet har. på motsvarande sätt som i tilläggsprotokollet till den europeiska utlämningskonventionen. huvudvikten lagts vid att sträcka ut rättshjälpskonventionens tillämpningsområde till de fiskaliska brotten. [ enlighet härmed föreskrivs i protokollets art. 1 att konventions- staterna inte skall utnyttja möjligheten att avslå en framställning om rätts- hjälp enbart på den grunden att den hänför sig till en gärning vilken den anmodade staten betraktar som ett fiskaliskt brott. Det föreligger emeller- tid inget hinder mot att avslå framställningen av annat skäl. t.ex. om det

Prop. 1978/79: 80 16

skulle befinnas strida mot allmänna rättsprinciper att verkställa den här i landet.

Även i detta tilläggsprotokoll har uppmärksammats att vid de fiskaliska brotten särskilda problem kan uppstå när det gäller kravet på dubbel straffbarhet. l art. 2.1 föreskrivs därför att en konventionsstat. som har gjort verkställandet av en framställning om husrannsakan eller beslag beroende av att dubbel straffbarhet föreligger. i fråga om fiskaliskt brott skall anse det villkoret uppfyllt. om brottet är straffbart enligt den ansö- kande statens Iag och motsvarar ett brott av samma natur enligt den anmodade statens lag. Framställningen får enligt art. 2.2 inte avslås på den grunden att den anmodade statens lag inte föreskriver samma slag av skatt eller annan pälaga eller inte innehåller en reglering av samma slag beträf- fande skatt eller annan pålaga, tull eller valuta som den anmodande statens lag. Regleringen ansluter sig sålunda här nära till de bestämmelser i ämnet som har tagits in i det andra tilläggsprotokollet till den europeiska utläm- ningskonventionen (se aVSnitt 3).

Med hänsyn till vikten av att satsningen på bekämpandet av den ekono— miska brottsligheten effektiviseras står det enligt min mening klart att Sverige bör ta till vara möjligheterna att få till stånd ett vidgat mellanstat- ligt samarbete på området även när det gäller att skaffa fram bevisning och liknande åtgärder. Behovet av sådan rättshjälp mellan olika stater kan förutsättas öka i takt med den aktuella brottlighetens fortgående internatio- nalisering. Jag förordar därför att Sverige tillträder artiklarna ] och 2.

1 de svenska författningar som reglerar frågan om rättshjälp ät främman- de stater i brottmål finns f. n. inga begränsningar som tar sikte på brott av fiskalisk karaktär. När frågan om Sveriges tillträde till den europeiska rättshjälpskonventionen anmäldes för riksdagen framhöll dåvarande che- fen förjustitiedepartementet ( prop. 1961:48 s. 5 ) att det borde ankomma på den svenska myndighet eller domstol som tar emot en framställning i ett sådant ärende att avgöra om den kan och bör bifallas. Med hänsyn till intresset av att från svensk sida kunna påräkna bistånd i utlandet i liknande mål borde därvid ömsesidighetssynpunkten beaktas.

Genom att ansluta sig till tilläggsprotokollet åtar sig Sverige emellertid under vissa förutsättningar en skyldighet att lämna rättshjälp även när fråga är om fiskaliskt brott. Art. 2 innebär vidare att Sverige. när framställ— ningen avser beslag eller husrannsakan. skall anse kravet på dubbel straff- barhet vara uppfyllt. om den aktuella gärningen motsvarar ett brott av samma natur enligt vår lagstiftning.

För Sveriges del regleras frågan om husrannsakan och beslag som rättshjälp åt främmande stat av 1975 års lag om användning av vissa tvångsmedel på begäran av främmande stat. Såvitt gäller kravet på dubbel straffbarhet hänvisar denna lag (3 5) till 45 första stycket första meningen allmänna utlämningslagen. Det innebär att gärningen måste motsvara ett brott. för vilket enligt svensk lag är stadgat fängelse i mer än ett år. 1

Prop. l978/79: 80 ' l7

enlighet med vad jag har framhållit i aVsnitt 3 innebär detta att gärningen inte behöver direkt falla ttnder någon brottsbcskrivning i svensk lag utan att det är tillräckligt att själva gärningstypen är kriminaliserad i vårt land. Därmed torde tilläggsprotokollet kttnna tillträdas av Sverige utan att någon ändring behöver göras i l975 års lag. l fråga om tolkningen av art. 2. 2 i protokollet får jag hänvisa till vad jag i föregående avsnitt har anfört om motsvarande bestämmelse i tilläggsprotokollet till den europeiska utläm- ningskonventionen.

Såvitt gäller framställning om bevisupptagning vid domstol innehåller protokollet ingen särskild regel som berör kravet på dubbel straffbarhet. Detta hänger samman med att konventionen inte räknar med att något sådant krav skall ställas upp från de anslutna staternas sida i annat fall än när det är fråga om husrannsakan eller bevisupptagning (art. 5). Sverige har emellertid som nämnts gjort ett generellt förbehåll om att framställning om rättshjälp skall kunna avslås. om den gärning som avses inte är belagd med straff enligt svensk lag. Att det förbehållet har gjorts beror på att. enligt lä första stycket andra meningen lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol. sådan bevisupptagning inte får ske. när det är fråga om gärning som inte är belagd med straffi svensk lag.

Den nu berörda bestämmelsen i lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol skiljer sig sålunda från motsvarande föreskrift i allmänna utläm- ningslagen på det sättet att den åtminstone enligt ordalagen kräver att den aktuella gärningen skall falla direkt ttnder en svensk straffbestämmelse. Det ter sig något ovisst hur föreskriften bör tolkas. Sannolikt har avsikten inte varit att gå så långt i fråga om kravet på dttbbel straffbarhet. att det för bifall till en framställning om bevisupptagning skall krävas att en svensk domstol skulle ha kunnat döma till straff för brottet. Med en sådan tolkning skttlle en framställning om bevisupptagning beträffande ett fiskaliskt brott i främmande stat knappast någonsin kunna beviljas, eftersom en sådan gärning praktiskt taget aldrig torde vara straffbar även som brott mot svensk lagstiftning. l förarbetena till det aktuella lagrummet har emellertid frågan inte berörts. Det är därför ttnder alla förhållanden något osäkert. om en svensk domstol har möjlighet att bifalla en framställning om bevisupp- tagning i det fallet att visserligen själva gärningstypen är kn'minaliserad i Sverige men den tillämpliga svenska straffbestämmelsen inte direkt mot- svarar den utländska bestämmelsen.

Vad som har sagts nu talar för att lå lagen om bevisupptagning åt utländsk domstol bör ändras i samband med Sveriges tillträde till protokol- let i syfte att tolkningsproblem av nu berört slag skall förebyggas. Detta kan lämpligen ske genom att det i första stycket andra meningen föreskrivs att reglerna om bevisupptagning inte äger tillämpning. när fråga är om ansvar för gärning som ej motsvarar brott enligt svensk lag. Därmed kommer samma krav på dubbel straffbarhet som i allmänna utlämningsla- gen att ställas upp. dvs. det blir tillräckligt att den aktuella gärningstypen

Prop. 1978/79: 80 18

är kritninaliscrad i Sverige. En sådan anpassning av bevisupptagningslagen till vad som gäller om utlämning är enligt min mening sakligt motiverad även oberoende av frågan om Sveriges tillträde till protokollet. Jag föror— dar därför en ändring i denna lag av angiven innebörd. Det bör överlåtas åt regeringen att. när uppgift föreligger om tidpunkten för protokollets ikraft- trädande. förordna att den aktuella lagändringen skall träda i kraft vid samma tidpunkt.

Den europeiska rättshjälpskonventionen gäller f.n. bara i fråga om processuella åtgärder och har sålunda inte tillämpning på delgivning av handlingar o.d. på verkställighetsstadiet (art. 1.2). Genom art. 3 i tilläggs— protokollet utvidgas emellertid konventionen till att gälla även viss rätts- hjälp som har anknytning till straffverkställighet. Artikeln skall i främsta rummet ses mot bakgrund av att det i vissa länder finns bestämmelser om att olika beslut på verkställighetsstadiet av kriminalvårdsmyndighet, över- vakningsnämnd eller motsvarande organ skall delges den dömde för att bli gällande. Artikeln innebär att även delgivning av sådana beslut kommer att omfattas av konventionen.

Från svensk sida finns ingen anledning att ställa sig avvisande till en sådan utvidgning av konventionens tillämpningsområde. Jag förordar där- för att Sverige tillträder artikeln i fråga. Det kan ske utan lagändring.

Ytterligare en utvidgning av konventionen har skett genom art. 4 i tilläggsprotokollet. Den kompletterar konventionens art. 22 som föreskri- ver att varje konventionsstats justitiedepartement minst en gång om året skall underrättajustitiedepartementet i annan konventionsstat om straffdo- mar och efterföljande åtgärder som har införts i straffregistret beträffande medborgare i den staten. Sverige har vid konventionens ratificering godta- git art. 22. varvid av tekniska skäl det förbehållet dock har gjorts att meddelande om efterföljande åtgärder inte lämnas. Vidare har från svensk sida meddelats att översändandet av straffdomsuppgiftcrna ankommer på utrikesdepartementet. till vilket också motsvarande utländska uppgifter bör sändas (prop. 1961: 48 s. 17).

Art. 4 i tilläggsprotokollet innebär att en stat som har tillhandagått med de underrättelser som nu avses också skall, på begäran i varje särskilt fall, översända avskrifter av de ifrågavarande domarna och besluten liksom eventuell annan information av intresse i sammanhanget. Syftet skall vara att bereda den främmande staten möjlighet att överväga om interna åtgär- der från dess sida bör vidtas. Som exempel nämns i förarbetena körkorts- återkallelse. Den skriftväxling som blir aktuell skall äga rum mellan de berörda justitiedepartementen.

Det finns enligt min mening ingenting som talar emot att Sverige ansluter sig till denna artikel. Någon begränsning av underrättelseskyldigheten till att avse enbart straffdomar behöver inte göras. eftersom de tekniska svårigheter som kan föreligga att automatiskt översända beslut om andra verkställighetsåtgärder inte är för handen när det blir fråga om att lämna

Prop. 1978/79: 80 19

information på särskild begäran. l överensstämmelse med vad som medde- lats från svensk sida vid konventionens ratificering. kommer skriftväxling i ärenden av hithörande slag för Sveriges del att ankomma på utrikesdepar- tementet. l tilläggsprotokollets slutbestämmelser föreskrivs nämligen att de förbehåll som har gjorts mot rättshjälpskonventionen blir gällande ock-' så i fråga om protokollet.

Jag förordar i enlighet med vad som har sagts nu att Sverige tillträder det aktuella protokollet utan förbehåll.

5. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom _iustitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1957: 668) om utlämning för brott.

2. lag om ändring i lagen (194öz816) om bevisupptagning åt utländsk domstol.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3' .

6. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.

7. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

' Bilagan har uteslutits här. Frånsett dagen för ikraftträdande såvitt gäller det under 2 angivna lagförslaget är bilagan likalydande med de förslag som är fogade till propositionen.

Prop. 1978/79: 80

Second Additional Protocol to the European Convention on Extradition

'l'he member States of the Council of Europe. signatory to this Protocol.

Desirous of facilitating the application of the European Convention on Extradition opened for signature in Paris on 13 December 1957 (here- inaftcr referred to as "the Convention") in the field of fiscal offences:

Considering it also desira- ble to supplement the Con- vention in certain other re- spccts.

Have agreed as follows:

CHAPTERI

Article 1

Paragraph 2 of Article 2 of the Convention shall be sup- plemented by the following provision:

”'l'his right shall also ap- ply to offences which are strbjeet only to pecttniary sanctions."

CHAPTER ll Articlel Article 5 of the Conven- tion shall be replaced by the following provisions:

"Fist'ul offences

1. For offences in connec- tion with taxes. duties. cus- toms and exchange. extradi- tion shall take place between the Contracting Parties in ac— cordance with the provisions of the Convention if the of- fencc. under the law of the requested Party. corre-

addi- euro-

Deuxieme protocole tionel å convention péenne d'exlradition

Les Etats membres du Conseil de l'Europe. signa- taires du present Protocole.

Désireux de faciliter fap- plication en matiere d'infrac- tions fiscales de la Conven- tion européenne d'extradi- tion ouverte a la signature ä Paris le 13 décembre 1957 (ci-aprés de'nommée .. la Convention ») ;

Considérant également qu'il est opportttn de com- plc'ter la Convention å cer- tains autres égards.

Sont conventts de ce qui suit:

TITRE I

Article ler

Le paragraphe 2 de l'arti- cle 2 de la Convention est complété par la disposition suivante:

.. Cette faculté sera égale- ment applicable ä des faits qui ne sont passibles que d”une sanction de nature pe- cuniaire. »

TlTRE ll

Article 2

L'aritcle 5 de la Conven- tion est remplacé par les dis- positions suivantes :

(: lltfractionslitt-alex

1. En matiere de taxes et impöts. de douane et de change. l'extradition sera ac- cordée entre les Parties Con- tractantes, conformément aux dispositions de la Con- vention. pour les faits qui correspondent. selon la loi de la Partie requise. å une

21)

Bill/tu! I

Andra tilläggsprotokollet till den europeiska utlämnings- konventionen

Signatärstatcrna. medlem- mar av Europarådet.

vilka önskar underlätta till- lämpningen av den europeis- ka utlärnningskonventionen. öppnad för undertecknande i Paris den 13 december 1957 (härefter kallad "konven- tionen"). i fråga om liska- liska brott.

Vilka också finner det önskvärt att komplettera konventionen i vissa andra hänseenden.

har överenskommit om följande.

KAPl'l'ELl

Artikel 1

Konventionens artikel 2 punkt 2 skall kompletteras med följande bestämmelse:

"Denna rätt föreligger också i fråga om brott på vilka endast ekonomiska sanktioner kan följa."

KAPITEL 11

Artikel 2

Konventionens artikel 5 skall ersättas av följande be- stämmelser:

"Fiskaliska bror!

]. För brott mot lagstift- ningen angående skatter och andra pålagor samt tullar och valutatransaktioner skall ut- lämning ske mellan de av- talsslutande parterna enligt bestämmelserna i denna kon- vention. om brottet enligt den anmodade statens lag

Prop. 1978/ 79: 80

sponds to an offence of the same nature.

3. Extradition may not be refuscd on the ground that the law of the requested Par- ty does not impose the same kind of tax or duty or does not contain a tax. duty. cus- toms or exchange regulation ofthe same kind as the law of the reqtresting Party."

CHAPTER lll Artiele3 'l'he Convention shall be supplemented by the follow- ing provisions:

".Iudynu'nts in absentia

I. When a Contracting Party requests l'rom another Contracting Party the extra- dition of a person for the pur- pose ol' carrying out a sen- tence or detention order im- posed by a decision rendered against him in absentia. the requested Party may refuse to extradite for this purpose if. in its opinion. the pro- ceedings leading to the judg- mcnt did not satisfy the mini- mum rights ofdefence recog- nised as due to everyone charged with criminal of- fence. However. extradition shall be granted if the re- questing Party gives an as- sttrance considered sufficient to guarantee to the person claimed the right to a retrial which safeguards the rights ofdefence. This decision will tttlthorise the requesting Par- ty either to enforce the judg- mcnt in question if the con- victed person does not make an opposition or. if he does. to take proceedings against the person extradited.

infraction de méme nature.

2. L'extradition ne pourra étre refusée pour le motifqtte la legislation de la Partie re- quise n'impose pas le méme type de taxes ou d'impöts. ou ne contient pas le méme type de reglementation en matiere de taxes et impöts. de douane et de change que la le'gislation de la Partie re- quérante. »

'l'I'l'RE lll Article3

La Convention est com— plétée par les dispositions suivantes:

(( Jugcnwms pur -:Iéfitur

1. Lorsqu'une Partie Con— tractante demande å une autre Partie Contractante I'extradition d'une personne aux fins d'execution d'une peine ou d'une mesure de stireté prononcée par une décision rendtte par défaut å

. son encontre. Ia Partie re-

quise peut refuser d'extrader ä cette fin si. 'är son avis. la procedure de jugement n'a pas satisfait attx droits mini— mums de la defense reconnus a toute personne accusée d'une infraction. Toutefois. l'extradition sera accordée si la Partie requérante donne des assurances jugées suffi— santes pour garantir ä la per— sonne dont l'extradition est demandée le droit ä une nou— velle procédure de jugement qui sauvegarde les droits de la defense. Cette décision au— torise la Partie reque'rante soit a exécuter le jugement en question si le condamné ne fait pas opposition. soit a poursuivre l'extradé dans le cas contraire.

"'l

motsvarar ett brott av sam- ma natur.

2. Utlämning får ej vägras på den grunden att den an- modade partens lag inte före- skriver samma slag av skatt eller annan pålaga eller inte innehåller en reglering av samma slag beträffande skatt eller annan pålaga. tull eller valuta som den ansökande partens lag."

KAPITEL lll Artikel3

Konventionen skall kom- pletteras med följande be- stämmelser:

' 'Utet'amdamur

1. Begär en avtalsslutande part av en annan sådan part utlämning för verkställighet av ett straff eller en frihets- berövande skyddsåtgärd som beslutats genom en dom in absentia (utevarodom). får den anmodade parten vägra utlämning om. enligt dess åsikt. rättegången inte har tillgodosett de minimirättig- heter till försvar vilka anses höra tillkomma var och en som åtalas för ett brott. Ut- lämning skall emellertid ändå beviljas. om den ansökande parten lämnar en försäkran. som bedöms innebära till- räcklig garanti för att den som begärs utlämnad får rätt till ny domstolsprövning och därvid tillförsäkras rätten till försvar. Ett sådant beslut ger den ansökande parten rätt att antingen verkställa domen. om den dömde ej för särskild talan (opposition) mot den- na. eller också. om han för sådan talan. anställa rätte- gång mot honom.

Prop. 1978/79: 80

2. When the requested Party informs the person whose extradition has been requested ol' thc _judgment rendered against him in ab- sentia. the requesting Party shall not regard this commu— nication as a formal notifica- tion for the pttrposes of the criminal procedure in that State."

CH APTER lV ArtiCle 4 The Convention shall be supplemented by the follow- ing provisions:

' 'A Ninas/y

Extradition shall not be granted for an offence in re- spect of which an amnesty has been declared in the re- quested State and which that State had competence to prosectrte under its own criminal law."

CHAP'I'ER V

Article 5

Paragraph 1 of Article 12 of the Convention shall be replaced by the following provisions:

"The request shall be in writing and shall be ad— dressed by the Ministry of Justice of the requesting Par- ty to the Ministry of Justice of the requested Party; how- ever. use ol' the diplomatic channel is not excluded. (_)th- er means of communication may be arranged by direct agreement between two or more Parties."

CHAPTER Vl

Articleo

1. This Protocol shall be open to signature by the member States of the Coun- cil of Europe which have

2. Lorsque Ia Partie re- quise communique ir la per- sonne dont l'cxtradition est dcmandée la de'-cision rendue par défaut är son encontre. la Partie requérante ne consi- de'rera pas cette communica- tion comme une notification entrainant des effets ä l'é- gard de la procedure pénale dans cet Etat. »

'l'l'l'RElV Article4

La Convention est com— plelée par les dispositions sttivantes :

.. Antnisliz'

L'extradition ne sera pas accordée potrr ttne infraction couverte par l'amnistie dans l'Etat reqttis si celui-ci avait competence pour poursuivre cette infraction selon sa propre loi penale. »

'I'ITRE V Article 5.

Le Paragraphe 1 de l'arti- cle 12 de la Convention est remplacé par les dispositions suivantes:

.. La requete sera formulée par ecrit et adressée par le Ministere de la Justice de la Partie reqttérante'att Minis- tere de la Justice de la Partie requise: toutcfois. la voie di- plomatique n'est pas excltre. Une autre voie pottrra etre convenue par arrangement direct entre deux ou plu— sieurs Parties. »

TITRE VI

Article 6

1. Le présent Protocole est ouvert a la signature des Etats membres du Conseil de l'Europe qui ont signé la

'Vi

2. Om den anmodade par- ten underrättar den som be— gärs utlämnad om utevarodo- mcn. skall den ansökande parten inte anse denna un- derrättelse utgöra en sådan delgivning som avses i den statens lagstiftning om rätte- gång i brottmål."

KAPITELIV Artikel4

Konventionen skall kom- pletteras med följande be— stämmelser:

' 'Amncsli

Utlämning skall inte bevil- jas för ett brott beträffande vilket den anmodade staten har meddelat amnesti. om den staten hade behörighet att låta åtala brottet enligt sin egen strafflag."

KAPITEL V Artikel 5

Konventionens artikel 12 punkt 1 skall ersättas av föl- jande bestämmelser:

"Framställningen skall gö— ras skriftligen och sändas från justitieministeriet i den ansökande staten till justitie— ministeriet i den anmodade staten; överlämnande på di- plomatisk väg är dock inte uteslutet. Om andra sätt för överlämnandet kan överens- kommas genom avtal direkt mellan två eller flera parter."

KAPITEL VI Artikel 6

1. Detta protokoll är öppet för undertecknande av de medlemsstater i Europarådet som har undertecknat kon-

Prop. 1978/79: 80

signed the Convention. lt shall be subject to ratifica- tion. acceptance or approval. Instruments ol' ratification. acceptance or approval shall be deposited with the Secre- tary General of the Council of Europe.

2. The Protocol shall cn- ter into force 90 days after the date of the deposit of the third instrument of ratifica- tion. acccptanee or approval.

3. In respect of a signato— ry State ratifying. accepting or approving subsequently. the Protocol shall enter into force 90 days after the date of the deposit of its instru- ment of ratification. accep- tance or approval.

4. A member State of the Council of Europe may not ratify. accept or approve this Protocol without having. si- multaneously or previously. ratified the Convention.

Article 7

I. Any State which has acccded to the Convention may accede to this Protocol after the Protocol has en- tered into force.

2. Such accession shall be effected by depositing with the Secretary general of the Council of Europe an instru- ment of accession which shall take effect 90 days after the date of its deposit.

Article 8

]. Any state may. at the time of signature or when de- positing its instrument of ratification. acceptance. ap- proval or accession. specify the territory or territories to which this Protocol shall ap- ply.

Convention. II sera soumis a ratification. acceptation ou approbation. Les instru- ments de ratification. d'ac- ceptation ou d"approbation scront déposés pres le Secre- taire ('_'ienéral du Conseil de l'Europe.

2. Le Protocole entrcra en vigttettr 90jours apres la tlate du dépöt du troisiéme instru- ment de ratification. d'ac- ceptation ou d'approbation.

3. [I entrcra en vigueur a I'égard de tout Etat signa- taire qui le ratifiera. l'accep- tera ou l'approuvera ulté- rieurement. 90 jours aprés la date du depot de son instru- ment de ratification. d'ac- ceptation ou d'approbation.

4. Un Etat membre du Conseil de L'Europe ne peut ratifier. accepter ou ap- prouvcr le present Protocole sans avoir simultanément ou antérieurement ratifté la Convention.

Article 7

l. Tout Etat qui a adhéré a la Convention peut adhérer au present Protocole apres I'entrée en vigueur de celui- ci.

2. L'adhésion s'effectuera par le dépöt, pres le Secré- taire Général du Conseil de l'Europe. d'un instrument d”adhésion qui prendra effet 90jours apres Ia date de son dépöL Article 8 l. Tout Etat peut. au mo- ment de la signature ou au moment du depot de son in- strument de ratification. d'acceptation. d'approbation ou d'adhésion, designer le ou les territoires auxquels s'ap- pliquera le présent Proto- cole.

23

ventionen. Det skall ratifi— ccras. godtagas eller godkän- nas. Instrument rörande rati- fikation. godtagande eller godkännande skall depo— neras hos Europarådets ge— neralsekreterare.

2. Protokollet träder i kraft 90 dagar efter den dag da det tredje instrumentet rörande ratifikation. godtagande eller godkännande har depone- rats.

3. [ förhållande till signa- tärstat som därefter ratifi- cerar. godtager eller godkän- ner protokollet träder det i kraft 90 dagar efter den dag då dess instrument rörande ratifikation. godtagande eller godkännande har depone- rats.

4. Medlemsstat i Europa- rådet får inte ratificera. god- taga eller godkänna protokol— Iet utan att den samtidigt el- ler tidigare ratificerat kon- ventionen.

Artikel 7

I. Stat som har anslutit sig till konventionen får ansluta sig till protokollet sedan det- ta har trätt i kraft.

2. Sådan anslutning skall ske genom deponering hos Europarådets generalsekre- terare av ett anslutningsin- strument och träderi kraft 90 dagar efter deponeringen.

Artikel 8

]. Stat kan vid underteck- nandet eller vid deponering- en av sitt instrument rörande ratifikation, godtagande. godkännande eller anslutning närmare ange det eller de områden beträffande vilka konventionen skall tilläm- pas.

Prop. 1978/79: 80

2. Any State may. when depositing its instrument of ratification. acceptance. ap- proval or accession or at any later date. by declaration ad- dressed to the Secretary General of the Council of Europe. extend this Protocol to any other territory or terri- tories specified in the decla- ration and for whose interna- tional relations it is responsi- ble or on whose behalf it is authorised to give undertak- ings.

3. Any declaration made in pursuance of the preced- ing paragraph may. in re- spect of any territory men- tioned in such declaration, be withdrawn by means of a notification addressed to the Secretary General of the Council of Europe. Such withdrawal shall take effect six months after the date of receipt by the Secretary General of the Council of Europe ofthe notification.

Article 9

!. Reservations made by a State to a provision of the Convention shall be applica- ble also to this Protocol. un- less that State otherwise de- clares at the time of signature or when depositing its instru- ment of ratification. accep- tance. approval or accession.

2. Any State may. at the time of signature or when de- positing its instrument of ratification. acceptance. ap— proval or accession. declare that it reserves the right:

a. not to accept Chapter 1".

b. not to accept Chapter

2. Tout Etat peut. au mo- ment du depot dc son instru- ment de ratification. d'ac— ceptation. d'approbation ou d'adhésion. ou ä tout autre moment par Ia suite. étendrc l'application du present Pro- tocole. par declaration adres- se'e au Secretaire General du Conseil de I”Europe. a tout autre territoire désigné dans la declaration et dont il as- sure les relations internatio- nales ou pour lequel il est ha- bilité a stipuler.

3. Toute declaration faite en vertu du paragraphe pré- cédent pourra etre retiree. en ce qui concerne tout terri- toire désigné dans cette dé- claration. par notilication adressée au Secrétaire Géné- ral du Conseil de l'Europe. Le retrait prendra effet six mois apres Ia date de recep- tion de la notification par le Secrétaire Général du Con- seil de l'Europe.

Article 9

I. Les réserves formulécs par un Etat concernant unc disposition de la Convention s'appliqueront e'galement au present Protocole. å moins que cet Etat n'exprime l'in- tention contraire au moment de la signature ou au moment du dépöt de son instrument de ratification. d'accepta- tion. d'approbation ou d'ad- hésion.

2. Tout Etat peut. au mo- ment de la signature ou au moment du dépöt de son in- strument de ratification. d'acceptation. d'approbation ou d'adhe'sion. de'clarer qu'il se reserve le droit: u. de ne pas accepter le Titre I : b. de ne pas accepter le

24

2. Stat kan vid depone- ringen av instrument rörande ratifikation, godtagandc. godkännande eller anslutning eller vid vilken som helst se— nare tidpunkt genom förkla- ring till Europarådets gene- ralsekreterare utsträcka pro- tokollets tillämpning till an- nat område som anges i för- klaringen och för vars inter- nationella förbindelser staten svarar eller för vilket den äger sluta avtal.

3. Förklaring som avgivits enligt föregående stycke kan beträffande varje i förkla- ringen angivet område äter- tagas genom ett meddelande ställt till Europarådets gene- ralsekreterare. Sådant åter- tagande träder i kraft sex må- nader från det att Europarå- dets generalsekreterare mot- tog meddelandet.

Artikel 9

1. Har en stat gjort förbe- håll mot någon av konven- tionens bestämmelser. gäller förbehållet också i fråga om detta protokoll. om staten inte meddelar förklaring av annat innehåll vid underteck- nandet eller när instrumentet rörande ratifikation. godta- gande. godkännande eller an- slutning deponeras.

2. Stat kan vid underteck- nandet eller vid deponering- en av sitt instrument rörande ratifikation. godtagande. godkännande eller anslutning förklara att den förbehåller sig rätten att a. inte godtaga kapitel 1;

b. inte godtaga kapitel 11

Prop. 1978/79: 80

11. or to accept it only in re- spect of certain offences or certain categories of the of- fences referred to in Article ').

('. not to accept Chapter lll. or to accept only para- graph I of Article 3:

d. not to accept Chapter IV;

u. not to accept Chapter V.

3. Any Contracting Party may withdraw a reservation it has made in accordance with the foregoing paragraph by means ofa declaration ad— dressed to the Secretary General of the Council of Europe which shall become effoctiVe as from the date of its receipt.

4. A Contracting Party which has applied to this Protocol a reservation made in respect of a provision of the Convention or which has made a reservation in respect of a provision of this Proto- col may not claim the appli- cation of that provision by another Contracting Party: it may. however, if its reserva- tion is partial or conditional. claim the application of that provision in so far as it has itself accepted it.

5. No other reservation may be made to the provi- sions of this Protocol.

Article 10

The European Committee on Crime Problems of the Council of Europe shall be kept informed regarding the application of this Protocol and shall do whatever is needful to facilitate a friendly settlement of any difficulty

Titre ll. ou de l'accepter sett- lement en ce qui concerne Certaine infractions ou caté- gories d'infractions visees par ['article 2:

c. de ne pas accepter le Titre Ill. ou de n'accepter que le paragraphe I de I'arti- cle 3 ;

d. de ne pas accepter le Titre lV ;

('. de ne pas accepter le Titre V.

3. Toute Partie Contrac- tante qui a formule une ré- serve en vertu du paragraphe précédent peut la retircr au moyen d'une declaration adressée au Secre'taire Géné- ral du Conseil de l'Europe et qui prendra effet a la date de sa reception.

4. Une Partie Contrac- tante qui a appliqué au pré- sent protocole une réserve formulée au sujet d'une dis- position de la Convention ou qui a formulé une reserve au sujet d'une disposition du present protocole ne peut prétendre ä l'application de cette disposition par une autre Partie Contractante: toutefois. elle peut. si la re'- serve est partielle ou condi- tionnelle. prétendre a l'appli— cation de cette disposition dans la mesure ot'J elle l'a ac- ceptée.

5. Aucune autre reserve n'est admise aux dispositions du present Protocole.

Article 10

Le Comité Européen pour les Problemes Criminels du Conseil de I'Europe suivra l'exécution du present Proto- cole et facilitera autant que de besoin le r'eglement amia- ble de toute difficulte' a la- quellc l'exécution du Proto-

7s

eller godtaga det endast be- träffande vissa av de brott el- ler brottskategorier som avses i artikel 2;

('. inte godtaga kapitel lll eller att godtaga endast punkt I av artikel 3;

d. inte godtaga kapitel IV: e. inte godtaga kapitel V.

3. Fördragsslutande part som har gjort förbehåll enligt föregaende punkt kan åter— taga förbehållet genom en till Europarådets generalsekre- terare ställd förklaring. som blir gällande från dagen för mottagandet.

4. Fördragsslutandc part som har låtit ctt förbehåll mot en bestämmelse i kon- ventionen bli gällande också i fråga om detta protokoll el- ler som har gjort förbehåll mot bestämmelse i detta pro- tokoll får ej göra anspråk på tillämpning av den bestäm- melsen av annan avtalsslu- tande part; däremot kan den. om förbehållet gäller delvis eller på vissa villkor. göra anspråk på tillämpning av be- stämmelsen i den utsträck- ning staten själv har godkänt densamma.

5. Inga andra förbehåll får göras mot bestämmelserna i detta protokoll.

Artikel 10

Europarådets kommitté för brottslighetsfrågor skall hållas underrättad om till- lämpningen av detta proto- koll och skall göra vad som behövs för att underlätta en vänskaplig lösning av varje svårighet som kan uppstå vid

Prop. 1978/79: 80

which may arise out ofist ex- ecution.

Article 11

l. Any Contracting Party may. in so far as it is con- cerned, denounce this Proto- col by means ofa notification addressed to the Secretary General of the Council of Europe.

2. Such denttnciation shall take effect six months after the date of receipt by the Secretary General of such notification.

3. Denunciation of the Convention entails automati- cally denunciation of this Protocol.

Article 12

The Secretary General of the Council of Europe shall notify the member States of the Council and any State which has acceded to the Convention of:

a. any signature of this Protocol :

b. any deposit of an in- strument of ratification. ac— ceptance. approval or acces- sion;

('. any date of entry into force of this Protocol in ac— cordance with Articles 6 and 7:

d. any declaration re- ceived in pursuance of the provisions of paragraphs 2 and 3 of Article 8:

('. any declaration re- ceived in pursuance of the provisions of paragraph I of Article 9:

j". any reservation made in pursuance of the provisions of paragraph 2 of Article 9:

g. the withdrawal of any reservation carried out in pursuance of the provisions of paragraph 3 of Article 9;

cole donncrait lieu.

Article 11

l. Tottte Partie Contrac- tante pourra. en ce qui la concerne. dénoncer le pré- sent Protocole en adressant Une notification au Secre— taire General du Conseil dc l'Europe.

2. La dénonciation pren- dra effet six mois apres la date de réccption de la notifi- cation par le Secrétaire Ge- néral.

3. La dénonciation de la Convention entraine automa— tiquement la dénonciation du present Protocole.

Article 12

Le Secrétaire General du Conseil de l'Europe notifiera aux Etats membres du Con- seil et ä tout Etat ayant ad- hére' a la Convention:

u. toute signature du pré- sent Protocole:

b. le depot de tout instru- ment de ratification. d'ac- ceptation. d'approbation ou d'adhésion:

('. toute date d'entrec en vigueur du present protocole conformément ä ses articles 6 et 7 ;

(I. toute declaration recue en application des disposi- tions des paragraphes 2 et 3 de l'article 8 :

e. toute declaration recue en application des disposi- tions du paragraphe I de l'ar- ticle 9 :

f. toute reserve formulée en application des disposi- tions du paragraphe 2 de l'ar- ticle 9 ;

g. le retrait de toute ré- serve effectué en application des dispositions du para- graphe 3 de l'article 9:

26

tillämpningen.

Artikel 11

I. Avtalsslutande stat kan för sitt vidkommande upp- säga detta protokoll genom underrättelse till Europarå- dets generalsekreterare.

2. Uppsägningen träder i kraft sex månader efter den dag då generalsekreteraren mottog underrättelsen.

3. Uppsägning av konven- tionen innebär automatiskt uppsägning av detta proto- koll.

Artikel 12

Europarådets generalsek— reterare skall underrätta rä- dets medlemsstater och varje stat som har anslutit sig till konventionen om

a. undenecknande av det- ta protokoll;

b. deponering av ratifika- tions-, godtagande-. godkän- nande- eller lanslutningsin- strument;

(7. dagar för protokollets ikraftträdande enligt artik- larna 6 och 7;

d. förklaring enligt artikel 8 punkt 2 och 3:

e. förklaring enligt artikel 9 punkt 1;

f. förbehåll enligt artikel 9 punkt 2;

g. återtagande av förbe- håll enligt artikel 9 punkt 3:

Prop. 1978/79: 80

h. any notilication re- ceived in pursuancc of the provisions of Article 11 and the date on which denunci- ation takes effect.

ln witness whereofthe un- dersigned. being duly author- ised thereto. have signed this Protocol.

Done at Strasbourg. this 17 day of March 1978. in English and in French. both texts being equally authorita- tive. in a single copy which shall remain deposited in the archives of the Council of Europe. The Secretary Gen- eral ofthe Council of Ettrope shall transmit certified copies to each ofthe signato- ry and acceding States.

Ii. toute notilication recue en application des disposi- tions de l'article II et la date a Iaquelle la dénonciation prendra eff et.

En foi de quoi. les sous- signes. dement autorisés ä cet effet. ont signe le present Prot ocole .

Fait a Strasbourg, le 17 mars 1978. en francais el en anglais. les deux textes fai- sant également foi. en un seul exemplaire qui sera de'— pose dans les archives du Conseil de l'Europe. Le Se- cretaire General du Conseil de I'Europe en communi- quera copie certifie'e con- forme ä chacun des Etats si- gnataires et adhérents.

27

h. underrättelse enligt ar- tikel 11 och dagen då uppsäg- ningen träder i kraft.

Till bekräftelse varpå un- dertecknade, därtill veder- börligen bemyndigade. har underskrivit denna konven- tion.

Som skedde i Strasbourg den 17 mars 1978 på engelska och franska, vilka båda texter äger lika vitsord. i ett exemplar, som skall förvaras i Europarådets arkiv. Euro- parådets generalsekreterare skall översända bestyrkt av- skrift därav till de underteck- nande eller anslutna sta- terna.

Prop. 1978/79: 80

Additional Protocol to the Eu- ropean Convention on Mutual Assistance in Criminal Mat- ters

The member States ol' the Council of' Europe. signatory to this Protocol,

Desirous of facilitating the application of the European Convention on Mutual Assis- tance in Criminal Matters opened for signature in Strasbourg on 20 April 1959 (hereinafter referred to as "the Convention") in the field of fiscal offences;

Considering it also desir- able to supplement the Con- vention in certain other re- spects.

Have agreed as follows:

CHAPTERI

Article 1

The Contracting Parties shall not exercise the right provided for in Article 2 (a) of the Convention to refuse assistance solely on the ground that the request con- cerns an offence 'which the requested Party considers a fiscal offence.

Article 2

1. In the case where a Contracting Party has made the execution of letters roga- tory for search or seizure of property dependent on the condition that the offence motivating the letters roga- tory is punishable under both the law of the requesting Par- ty and the law of the request- ed Party, this condition shall be fulfilled, as regards fiscal

Protocole additionnel a la convention européenne d'en- traide judiciaire en matiere pénale

Les Etats membres du Conseil de l'Europe. signa- taires du present Protocole.

Désireux de facilitet" l'ap- plication en matiere d'infrac- tions fiscales de la Conven- tion européenne d'entraide judiciaire en matiere pénale ouverte a la signature ä Strasbourg le 20 avril 1959 (ci-apres dénomme'e ula Convention »):

Considérant égalemcnt qu'il est opportttn de com- pléter Iadite Convention a certains autres égards.

Sont convenus de ce qui suit:

TITRE l Article I"r

Les Parties Contractantes n'exerceront pas le droit pre'vu ä l'article 2. (1 de la Convention de refuser l'en- traide judiciaire pour le seul motif que la demande se rap— porte å une infraction que la Partie requise consid'ere comme ttne infraction lis— cale.

Article 2

I. Dans le cas ou une Par- tie Contractante s'est re"- serve' la faculte de soumettre l'exe'cution des commissions rogatoires aux fins de perqui- sition ou saisie d'objets a la condition que 1'infraction motivant la commission ro- gatoire soit punissable selon Ia loi de la Partie requérante et de la Partie requise. cette condition sera remplie en ce

Tilläggsprotokoll till den eu- ropeiska konventionen om in- bördes rättshjälp i hrottsmål

Signatärstaterna. tnedlcm- mar av Europarådet.

Vilka önskar underlätta till- lämpningen av den ettropeis- ka konventionen om inbör- des rättshjälp i brottsmål. öppnad för undertecknande i Strasbourg den 20 april 1959 (härefter kallad "konven- tionen"). i fråga om liska- Iiska brott.

Vilka också finner det önskvärt att komplettera konventionen i vissa andra hänseenden. har överenskommit om föl— jande.

KAPITEL 1

Artikel 1

De avtalsslutande parterna skall inte utnyttja rätten en- ligt konventionens artikel 2 tal att avslå en framställning om rättshjälp enbart på den grunden att den hänför sig till en gärning, vilken den anmo- dade partcn betraktar som fiskaliskt brott.

Artikel 2

1. För det fall att en av- talsslutande part har gjort verkställandet av en fram- ställning om husrannsakan eller beslag beroende av att den gärning som har föranlett framställningen skall vara straffbar enligt både den an- sökande och den anmodade partens lag. skall detta vill- kor såvitt avser tiskaliska brott anses uppfyllt. om brot-

Prop. 1978/79: 80

offences. if the offence is punishable under the law of the requesting Party and cor- responds to an offence of the same nature under the law of the requested Party.

2. The request may not be refused on the ground that the law of the requested Par- ty does not impose the same kind of tax or duty. or does not coutain a tax. duty. cus- toms and exchange regula- tion of the same kind as the law ofthe requesting Party.

CHAPTER II

Article 3

The Convention shall also apply to:

a. the service of docu- ments concerning the en- forcement of a sentence. the recovery of a line or the pay- ment ofcosts of proceedings:

b. measures relating to the suspension of pronounce- ment of a sentence or of its enforcement. to conditional release. to deferment of the commcncement of the en- forcement of a sentence or to the interruption of such en- forcement.

CHAI'TER lll Article4

Article 22 of the Conven- tion shall be supplemented by the following text. the original Article 22 of the Convention becoming para- graph ] and the below-men- tioned provisions becoming paragraph 2:

”2. Furthermore, any Contracting Party which has supplied the above—men- tioned information shall communicate to the Party

qui concerne les infractions fiscales. si l'infraction est punissable selon la loi de la Partie requérante et corre- spond a une infraction de méme nature selon la loi de la Partie requise.

2. La demande ne pourra etrc rejete'e pour le motif que la legislation de la Partie re- quise n'impose pas le méme type de taxes ou impöts. ou ne contient pas le méme type de réglementation en matiere de taxes et impots. de douane et de change que Ia législation de la Partie re- que'rante.

TITRE II

Article 3

La Convention quera e'galement :

a. a la notilication des actes visant I'exe'cution d'une peine. le recouvrement diune amende ou le paiement des frais de procedure:

h. aux mesures relatives au sursis au prononcé d”une peine ou a son exécution. a la libération conditionnelle. au renvoi du de'but d”exe'cution dela peine ou å I'interruption de son exécution.

s'appli-

TlTRE III

Article 4

L'article 22 de la Conven- tion est complété par le texte suivant. l'article 22 original de la Convention constituant le paragraphe l et les disposi- tions ci-apres le paragraphe

'? .

_ .

a 2. En outre. toute Partie Contractante qui a donné les avis pre'cités communiquera a la Partie intéressée. sur sa demande. dans des cas parti-

29

tet är straffbart enligt den an— sökande partens lag och mot— svarar ett brott av samma na— tur enligt den anmodade par— tens lag.

2. Framställningen får inte avslås på den grunden att den anmodade partens lag inte föreskriver samma slag av skatt eller annan pålaga eller inte innehåller en regle— ring av samma slag beträffan— de skatt eller annan pålaga. tull eller valuta som den an— modande partens lag.

KAPITEL II

Artikel 3

Konventionen skall också äga tillämpning på

a. översändande av hand- lingar angående verkstäl— lighet av straff, uppbörd av böter eller betalning av rätte— gångskostnader:

b. åtgärder som rör vill— korligt anstånd med ådö— mande eller verkställighet av påföljd eller uppskjutande el— ler avbrytande av sådan verkställighet.

KAPITEL III

Artikel4

Konventionens artikel 22 skall kompletteras med föl- jande text. varvid den ur- sprungliga artikel 22 blir punkt I och följande bestäm- melser punkt 2:

"2. Dessutom skall av- talsslutande part. vilken har tillhandagått med underrät- telser som nämnts ovan. på begäran av den andra berör-

Prop. 1978/79: 80

concerned. on the latter's re— quest in individual cases. a copy of the convictions and measures in question as well as any other information rel- evant thereto in order to en- able it to consider whether they necessitate any mea- sures at national level. This communication shall take place between the Ministries ofJustice concerned."

CHAPTER lV Article 5

1. This Protocol shall be open to signature by the member States of the Coun- cil of Europe which have signed the Convention. lt shall be subject to ratifica- tion. acceptance or approval. Instruments of ratification. acceptance or approval shall be deposited with the Secre- tary General of the Council of Europe.

2. The Protocol shall en- ter into force 90 days after the date of the deposit of the third instrument of ratifica— tion. acceptance or approval.

3. In respect of a signato- ry State ratifying. accepting or approving subsequently. the Protocol shall enter into force 90 days after the date of the deposit of its instru- ment of ratification. accep- tance or approval.

4. A member State of the Council of Europe may not ratify. accept or approve this Protocol without having. si- multaneously or previously, ratified the Convention.

Articleo ]. Any State which has acceded to the Convention

culiers. copie des sentences et mesures dont il s'agit. ainsi que tout autre rensei- gnement s'y réferant. pour lui permettre d'cxaminer si elles requierent des mesures sur le plan interne. Cette communication se fera entre les Ministeres de la Justice intéressés. »

TlTRE lV Article 5

l. Le present Protocole est ouvert a la signature des Etats membres du Conseil de l'Europe qui ont signe la Convention. Il sera soumis a ratification. acceptation ou approbation. Les instru- ments de ratilication. d'ac- ceptation ou d'approbation seront dépose's pres le Secre- taire Général du Conseil de l'Europe.

2. Le Protocole entrera en vigueur 90jours apres la date du dépöt du troisieme instru- ment de ratification. d'ac- ceptation ou d'approbation.

3. ll entrera en vigueur ä l'égard de tout Etat signa— taire qui le ratifiera. l'accep- tera ou l'approuvera ulté- ricurement 90 jours apres la date du depot de son instru— ment de ratification. d'ac- ceptation ou d'approbation.

4. Un Etat membre du Conseil de l'Europe ne peut ratifier. accepter ou ap- prouver le present Protocole sans avoir simultanement ou ante'rieurement ratifié la Convention.

Article 6 I. Tout Etat qui a adhéré & la Convention peut adhérer

30

da parten i särskilda fall till denna översända avskrift av de ifrågavarande domarna el— ler besluten liksom annan in- formation som hänför sig härtill i syfte att bereda par- ten möjlighet att överväga om interna åtgärder från dess sida erfordras. Denna skrift- växling skall äga rum mellan de berörda justitieministe— rierna."

KAPITEL IV

Artikel 5

1. Detta protokoll är öp- pet för undertecknande av de medlemsstater i Europarådet som har undertecknat kon— ventionen. Det skall ratili- ceras. godtagas eller godkän- nas. lnstrument rörande rati- fikation. godtagandc eller godkännande skall depo- neras hos Europarådets ge- neralsekreterare.

2. Protokollet träder i kraft 90 dagar efter den dag då det tredje instrumentet rö- rande ratifikation. godta- gande eller godkännande har deporterats.

3. I förhållande till signa- tärstat som därefter ratifi- cerar. godtager eller godkän- ner protokollet träder det i kraft 90 dagar efter den dag då dess instrument rörande ratifikation. godtagande eller godkännande har depone- rats.

4. Medlemsstat i Europa- rådet får inte ratificera. god- taga eller godkänna protokol- let utan att den samtidigt el- ler tidigare ratificerat kon- ventionen.

Artikel 6 l. Stat som har anslutit sig till konventionen får ansluta

Prop. 1978/79: 80

may accede to this Protocol after the Protocol has en— tered into force.

2. Such accession shall be effected by depositing with the Secretary General of the Council of Europe an instru- ment of accession which shall take effect 90 days after the date of its deposit.

Article 7

[. Any State may, at the time of signature or when de- positing its instrument of ratification. acceptance. ap- proval or accession. specify the territory or territories to which this Protokoll shall ap- ply.

2. Any State may. when depositing its instrument of ratilication, acceptance. ap- proval or accession or at any later date. by declaration ad- dressed to the Secretary General of the Council of Europe. extend this Protocol to any other territory or terri- tories specified in the decla- ration and for whose interna-

tional relations it is responsi- ble or on whose behalf it is authorised to give undertak- ings.

3. Any declaration made in pursuancc of the preced- ing paragraph may, in re- spect of any territory men- tioned in such declaration, be withdrawn by means of a notification addressed to the Secretary General of the Council of Europe. Such withdrawal shall take effect six months after the date of receipt by the Secretary General of the Council of Europe of the notilication.

au present Protocole apres l'entrée en vigueur de celui- ci.

2. I.'adhésiop s'cffcctucra par le depot. pres lc Secre- taire General du Conseil de l'Europe. d'un instrument d'adhésion qui prendra effet 90 jours apres la date de son depot.

Article 7

!. 'l'oul Etat peut. au mo- ment de la signature on an moment du depot de son ins— trument de ratification. d'ac- ceptation. d'approbation ou d'adhésion. designer le ou les tcrritoires auxquels s'ap- pliquera le present Proto- cole.

2. Tout Etat peut. atl mo— ment du depot de son instru- ment de ratification. d'ac— ceptation. d'approbation ou d'adhésion. ou a tout autre moment par la suite. etcndrc l'application du present Pro- tocole. par declaration adres- se'c att Secrétaire General du Conseil de l'Europe. ä tout autre territoire designe' dans la declaration et dont il as- sure-les relations internatio- nales ou pour lequel il est ha- bilité a stipuler.

3. Toute declaration faite en vertu du paragraphe pré- cédent pourra étre retiree, en ce qui concerne tout terri- toire désigne' dans cette de'- claration. par notilication adressée au Secrétaire Géné- ral du Conseil de l'Europe. Le retrait prendra effet six mois apres Ia date de récep- tion de la notilication par le Secre'taire General du Con— seil de l'Europe.

31 sig till protokollet sedan det- ta har trätt i kraft.

2. Sådan anslutning skall ske genom deponering hos Europarådets generalsekre- terare av ett anslutningsin- strument och träderi kraft 90 dagar efter deponeringen.

Artikel 7

l. Stat kan vid underteck- nandet eller vid deponering- en av sitt instrument rörande ratifikation. godtagande. godkännande eller anslutning närmare ange det eller de områden beträffande vilka konventionen skall tilläm— pas.

2. Stat kan vid depone— ringen av instrument rörande ratifikation. godtagande. godkännande eller anslutning eller vid vilken som helst se— nare tidpunkt genom förkla- ring till Europarådets gene— ralsekreterare utsträcka pro- tokollets tillämpning till an- nat område som anges i för- klaringen och för vars inter- nationella förbindelser staten svarar eller för vilket den äger sluta avtal.

3. Förklaring som avgivits enligt föregående stycke kan beträffande varje i förkla- ringen angivet område äter— tagas genom ett meddelande ställt till Europarådets gene- ralsekreterarc. Sådant åter- tagande träder i kraft sex mä- nader från det att Europarä— dets generalsekreterare mot- tog meddelandet.

Prop. 1978/79: 80

Article 8

1. Reservations made by a Contracting Party to a provi- sion of the Convention shall be applicable also to this Pro— tocol. unless that Party oth- erwise declares at the time of signature or when depositing its instrument of ratification. acceptance. approvai or ac- cession. Thc same shall ap— ply to the declarations made by virtue of Article 24 of the Convention.

2. Any State may. at the time of signature or when de- positing its instrument of ratification. acceptance. ap- proval or accession. declare that it reserves the right:

a. not to accept Chapter I. or to accept it only in respect of certain offences or certain categories of the offences re- ferred to in Article ], or not to comply with letters roga- tory for search or seizure of property in respect of fiscal offences:

b. not to accept Chapter 11:

t'. not to accept Chapter Ill.

3. Any Contracting Party may withdraw a declaration it has made in accordance with the foregoing paragraph by means ofa declaration ad- dressed to the Secretary General of the Council of Europe which shall become effective as from the date of its receipt.

4. A Contracting Party which has applied to this Protocol a reservation made in respect of a provision of the Convention or which has

Article 8

l. Les reserves formulées par une Partie Contractante concernant une disposition de la Convention s'appli— qucront egalement au pre— sent Protocolc. ä moins que cette Partie n'cxprimc I'in- tention contraire au moment de la signature ou au moment du dépöt de son instrument de ratification. d'accepta- tion, d'approbation ou d'ad- hesion. 11 en sera de meme pour les declarations faites en vertu de l'article 24 de la Convention.

2. Tout Etat peut. au mo- ment de la signature ou au moment du depot de son ins- trument de ratification. d'ac— ceptation, d'approbation ou d'adhésion. déclarer qu'il se reserve le droit: (1. de ne pas accepter le Titre I. ou de l'accepter seu- lement en ce qui concerne certaines infractions ou caté- gories d'infractions vise'es par l'article l, ou de ne pas exécuter les commissions ro- gatoires aux fins de perquisi- tion ou saisic d'objets en ma- tiérc d'infractions fiscales ; h. de ne pas accepter le Titre II : ('. de ne pas accepter le Titre Ill.

3. Toute Partie Contrac- tante qui a formulé une ré— serve en vertu du paragraphe préce'dent peut Ia retirer au moyen d'une declaration adressée au Secrétaire Géné- ral du Conseil de l'Europe et qui prendra effet a la date de sa reception.

4. Une Partie Contrac- tante qui a appliqué au pré- sent Protocole une reserve formulée au sujet d'une dis- position de la Convention ou

32

Artikel 8

I. Har en stat gjort förbe- håll mot någon av konven- tionens bestämmelser. gäller förbehållet också i fråga om detta protokoll. om staten inte meddelar förklaring av annat innehåll vid underteck— nandet eller när instrumentet rörande ratifikation, godta— gandc. godkännande eller an- slutning deponeras. Det- samma gäller förklaringar cn- Iigt konventionens artikel 24.

2. Stat kan vid underteck— nandet eller vid depone- ringen av sitt instrument rö- rande ratifikation. godta- gande. godkännande eller an- slutning förklara att den för- behåller sig rätten att (1. inte godtaga kapitel I eller godtaga det endast bc- träffande vissa av de brott el- ler brottskategorier som avses i artikel 1 eller inte verkställa framställningar om husrannsakan eller beslag i fråga om fiskaliska brott;

b. inte godtaga kapitel II: e. inte godtaga kapitel Ill.

3. Avtalsslutande part som har avgivit förklaring enligt föregående punkt kan återtaga denna genom en till Europarådets generalsekre- terare ställd förklaring. som blir gällande från dagen för mottagandet.

4. Avtalsslutande part som har låtit ett förbehåll mot en bestämmelse i kon- ventionen bli gällande också i fråga om detta protokoll el-

Prop. 1978/79: 80

made a reservation in respect of a provision of this Proto- col may not claim the appli- cation of that provision by another Contracting Party; it may. however. if its reserva- tion is partial or conditional claim the application of that provision in so far as it has itselfaccepted it.

5. No other reservation may be made to the provi- sions ofthis Protocol.

Article 9

The provisions of this Pro- tocol are without prejudice to more extensive regula- tions in bilateral or multilat- eral agreements concluded

between Contracting Parties _ in application of Article 26. paragraph 3. of the Conven- tion.

Article 10

The European Committee on Crime Problems of the Council of Europe shall be kept informed regarding the application of this Protocol and shall do whatever is needful to facilitate a friendly settlement of any difficulty which may arise out of its ex- ecution.

Article 11

I. Any Contracting Party may. in so far as it is con- cerned. denounce this Proto- col by means ofa notification adressed to the Secretary General of the Council of Europe.

2. Such denunciation shall take effect six months after the date of. receipt by the Secretary General of such notification.

3. Denunciation of the

qui a formulé une reserve au sujet d'une disposition du present Protocole ne peut pretendre ä l'application de cette disposition par une autre Partie Contractante; toutefois elle peut. si la ré- serve est partielle ou condi- tionnelle. prétendrc ä l'appli— cation de cette disposition dans la mesure ot'l elle l'a ac— ccpte'e.

5. Aucune autre reserve n'est admise aux dispositions du present Protocole.

Article 9

[.es dispositions du pré- sent Protocole ne font pas obstacle aux régles plus dé— taillees contenues dans les accords bilatéraux ou multi- latéraux conclus entre des Parties Contractantes en ap- plication de l'article 26, para- graphe 3. de la Convention.

Article 10

Le Comite' Européen pour les Problemes Criminels du Conseil de l'Europe suivra l'exécution du present Proto- cole et facilitera autant que de besoin le r'eglement amia- ble de toute difticulte' a la- quelle l'exe'cution du Proto- cole donnerait lieu.

Article II

1. Toute Partie Contrac- tante pourra.len ce qui la concerne. dénoncer le pré- sent Protocole en adressant une notification au Secré- taire General du Conseil de l'Europe.

2. La dénonciation pren- dra effet six mois apres la date de reception dela notif- cation par le Secrétaire Ge- néral.

3. La dénonciation de la

33

ler som har gjort förbehåll mot bestämmelse i detta pro- tokoll får ej göra anspråk på tillämpning av den bestäm- melsen av annan fördragsslu- tande part: däremot kan den. om förbehållet gäller delvis eller på vissa villkor. göra anspråk på tillämpning av be- stämmelsen i den utsträck- ning statcn själv har godkänt densamma.

5. Inga andra förbehåll får göras mot bestämmelserna i detta protokoll.

Artikel 9

Bestämmelserna i detta protokoll påverkar inte mera långtgående bilaterala eller multilaterala överenskom- melser som kan ha ingåtts mellan de avtalsslutande par- terna med stöd av koventio- nens artikel 26 punkt 3.

Artikel 10

Europarådets kommitté för brottslighetsfrågor skall hållas underrättad om til- lämpningen av detta proto- koll och skall göra vad som behövs för att underlätta en vänskaplig lösning av varje svårighet som kan uppstå vid tillämpningen.

Artikel 11

]. Avtalslutande stat kan för sitt vidkommande upp- säga detta protokoll genom underrättelse till Europarå- dets generalsekreterarc.

2. Uppsägningen träder i kraft sex månader efter den dag då generalsekreteraren mottog underrättelsen.

3. Uppsägning av konven-

Prop. 1978/79: 80

Convention entails automati- cally denunciation of this Protocol.

Article 12

The Secretary General of the Council of Europe shall notify the member States of the Council and any State which has acceded to the Convention of:

u. any signature of this Protocol;

b. any deposit of an in- strument of ratification. ac- ceptance. approval or acces- sion;

('. any date of entry into force of this Protocol in ac- cordance with Article 5 and 6”.

d. any declaration re— ceived in pursuancc of the provisions of paragraphs 2 and 3 of Article 7:

c. any declaration re— ceived in pursuancc of the provisions of paragraph 1 of Article 8:

[. any reservation made in pursuancc of the provisions of paragraph 2 of Article 8;

g. the withdrawal of any reservation carried out in pursuancc of the provisions of paragraph 3 of Article 8;

h. any notilication re- ceived in pursuancc of the provisions of Article 11 and the date on which denunci- ation takes effect.

In witness whereof the un- dersigned. being duly author- ised thereto. have signed this Protocol.

Done at Strasbourg, this 17 day of March 1978, in English and in French. both texts being equally authorita- tive. in a single copy which shall remain deposited in the

Convention entraine automa- tiqucment la dénonciation du present Protocole.

Article 12

Le Secretairc General du Conseil de l'Europe notifiera aux Etats membres du Con- seil ut å tout Etat ayant ad— hérc a la Convention:

u. toute signature du pre- sent Protocolc ".

b. le depot de tout instru— ment dc ratification. d'ac- ceptation. d'approbation ou d'adhe'sion ;

r". toute date d'cntréc en vigueur du present Protocole conformément a ses articles 5 et 6 '.

(I. toute declaration recuc en application des disposi— tions des paragraphes 2 et 3 de l'article 7:

c. toute declaration recue en application des disposi— tions du paragraphe 1 de l'ar- ticle 8 ;

_f'. toute réserve formulc'e en application des disposi- tions du paragraphe 2 de l'ar- ticlc 8 ;

;;. le retrait de toute re- serve cffectué en application des dispositions du para- graphe 3 de l'article 8:

lt. toute notification recuc en application des disposi- tions de l'article ll et la date ä Iaquelle la dénonciation prendra effet.

En foi de quoi. les sous- signés, dament autorisés ä cet effet. ont signe le présent Protocole.

Fait a Strasbourg. le 17 mars 1978. en francais et en anglais. les deux textes fai- sant e'galement foi. en un seul exemplaire qui sera de'- posé dans les archives du

34

tionen innebär automatiskt uppsägning av detta proto- koll.

Artikel 12

Europarådets generalsek- reterare skall underätta rä- dets medlemsstater och varje stat. som har anslutit sig till konventionen om

(t. undertecknande av det- ta protokoll:

b. deponering av ratifika— tions—. godtagande-. godkän- nande- eller anslutningsin- strument;

('. dagar för protokollets ikraftträdande enligt artik- larna 5 och 6'.

d. förklaring enligt artikel 7 punkt 2 och 3;

0. förklaring enligt artikel 8 punkt 1;

f. förbehåll enligt artikel 8 punkt 2:

g. återtagande av förbehåll enligt artikel 8 punkt 3;

h. underrättelse enligt arti— kel 11 och dagen då uppsäg- ningen träder i kraft.

Till bekräftelse varpå un- dertecknade. därtill veder- börligen bemyndigade. har tlnderskrivit denna konven— tion.

Som skedde i Strasbourg den 17 mars 1978 på engelska och franska. vilka båda texter äger lika vitsord. i ett exemplar. som skall försva- rasi Europarådets arkiv. Etl-

Prop. 1978/79: 80

archives of the Council of Europe. 'l'he Secretary Gen— eral ofthe Council of Europe shall transmit certified copies to each of the signato- ry and aeeeding States.

Conseil de I'littrope. Le Se— cre'taire Géneral du Conseil de l"F.urope en communi- quera copie certifie'e con- l'orme a chacun des Etats si- gnataires et adhérents.

35

roparädets generalsekretera- re skall översända bestyrkt avskrift därav till de under- tecknande eller anslutna sta- terna.

Prop. 1978/79: 80 36

Utdrag

LAGRÄDET PROTOKOLL vid sammanträde 1978- l l- l 7

Närvarande: f.d. regeringsrådet Martenius, regeringsrådet Petrén.justitie- rådet Sven Nyman,justitierådet Knutsson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 september 1978 har regeringen på hemställan av chefen för justitiedepartementet. statsrådet Romanus. beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

|. lag om ändring i lagen (1957: 668) om utlämning för brott.

2. lag om ändring i lagen (l946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Johan Munck.

Den föreslagna ändringen i bevisupptagningslagen är sakligt motiverad oberoende av Sveriges tillträde till tilläggsprotokollet till den europeiska rättshjälpskonventionen. Lagrådet föreslår därför. att denna lagändring träder i kraft snarast möjligt och att bestämmelse om dagen för ikraftträ- dande intas i lagen. I övrigt föranleder lagförslagen icke någon lagrådets erinran.

Prop. 1978/79: 80 37

Utdrag

.l US'l'l'l'l EDEPA RTEM EN'l'E'l' PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1978— I 2- [4

Närvarande: statsministern Ullsten. ordförande. och statsråden Sven Ro- manus. Mundebo. Wikström. Friggebo. Wirtén. Huss. Wahlberg. Hansson. Enlund. Lindahl. Winther. De Geer. Blix. Cars, Gabriel Romanus. Tham. Bondestam

Föredragande: statsrådet Sven Romanus

Proposition om godkännande av tilläggsprotokoll till den europeiska utläm- ningskonventionen och den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål, m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. lag om ändring i lagen (l957: 668) om utlämning för brott.

2. lag om ändring i lagen (19461816) om bevisupptagning åt utländsk domstol.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande.

Lagrådet har förordat att den föreslagna ändringen i lagen om bevisupp- tagning åt utländsk domstol träder i kraft snarast möjligt och att bestäm- melse om dagen för ikraftträdande tas in i lagen. Jag godtar detta förslag och förordar att lagändringen får träda i kraft den 1 april 1979.

I övrigt har lagförslagen inte föranlett någon erinran från lagrådet.

Vid regeringssammanträdet den 21 september 1978 har jag förordat att Sverige tillträder det andra tilläggsprotokollet till den europeiska utläm- ningskonventionen samt tilläggsprotokollet till den europeiska konven- tionen om inbördes rättshjälp i brottmål. ] anslutning till art. 5 i det förstnämnda av de båda protokollen skall Sverige enligt mitt förslag avge den förklaringen. att framställningar om utlämning för svensk del kommer att sändas resp. tas emot av utrikesdepartementet i stället förjustitiedepar- tementet.

Men hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

dels godkänna det den 17 mars 1978 dagtecknade andra tilläggspro- tokollet till den europeiska utlämningskonventionen med den för- klaring som jag har angett.

' Beslutom lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 21 september 1978.

Prop. 1978/79: 80 38

dels godkänna det den 17 mars 1978 dagtecknade tilläggsprotokollet till den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brott— mål, dels antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagen ändring.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1978