Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ändring i lagen (I97l: 176) om vissa interna- tionella sanktioner med anledning av den resolution som FN:s säkerhets- råd den 6 april l976 har antagit i fråga om Rhodesia. Genom den föreslagna ändringen kommer vissa förfoganden beträffande firma; varumärke och registrerat mönster att omfattas av lagen. På samma gång begärs riksda- gens samtyckc till att sanktionerna mot Rhodesia utvidgas i motsvarande omfattning.

l Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 9]

• Sida 2
•  Original

Prop. 1978/79: 91

IJ

Förslag till Lag om ändring i lagen (1971: 176) om vissa internationella sank- tioner

Härigenom föreskrivs i fraga om lagen (1971: 176) om vissa internationella sanktioner

dels att i 1 ? ordet "riksdagssession" skall bytas ut mot "riksmöte", dels att i 1. 3— 1 1. 14 och 15 så samt punkten 3 i övergftngsbestämmel- serna ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen".

dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 5215. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 a & Regeringen får meddela förbud att till fysisk eller juridisk person med hemvist i blockerad stat överlåta firma, varumärke eller registrerat mönster eller att upplåta särskild rätt därtill.

Denna lag träderi kraft den ljuli 1979.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1978/79: 91

'N

Utdrag JLISTl'l'lEl)EPAR'l'EMENTE'l' PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1979-02-22

Närvarande: statsministern Ullsten. ordförande. och statsråden Sven Ro- manus, Mundebo. Wikström, Friggebo. Wirtén. Huss. Rodhe. Wahlberg, Hansson. F.nlund. Lindahl. Winther. De Geer. Blix. Cars, Gabriel Ro- manus. Tham, Bondestam

Föredragande: statsrådet Sven Romanus

Proposition om ändring i lagen (1971: 176) om vissa internationella sank-

tioner, m. m.

1. Inledning

Sverige är som medlem i Förenta Nationerna (FN) folkrättsligt bundet av sådana beslut om sanktioner av icke-militär natur som säkerhetsrådet har antagit i syfte att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet. Med anledning av Rhodesias ensidiga självständighctsförklaring har säkerhetsrådet antagit resolutioner den 12 och 20 november 1965. den 9 april och den 16 december 1966. den 29 maj 1968 samt den 18 mars 1970. Resolutionerna har för svensk del medfört en rad fötfattningsåtgärder av vilka de senaste vidtogs är 1971. Med stöd av lagen (1971: 176) om vissa internationella sanktioner (sanktionslagen) har sålunda utfärdats dels för- ordningen (1971: 177) om tillämpning av nämnda lag (Rhodesiaförordning- en). dels kungörelsen (1971: 178) om vissa sanktioner mot Rhodesia (Rho- desiakungörelsen).

FN:s säkerhetsråd har den 6 april 1976 (nr 388) och den 27 maj 1977 (nr 409) antagit ytterligare resolutioner i fråga om Rhodesia. Jag avser att nu ta upp frågan om lagstiftning med anledning av dessa resolutioner.

2. Allmän bakgrund

FN:s främsta syfte är att upprätthålla internationell fred och säkerhet. För att möjliggöra ett snabbt och effektivt inskridande från FN:s sida har medlemmarna enligt artikel 24 i FN:s stadga överlåtit huvudansvaret för fredens och säkerhetens tryggande på säkerhetsrådet, som därvid har rätt _ att handla på medlemmarnas vägnar.

• Sida 4
•  Original

Prop. ung/79:91 4

Av artikel 25 i stadgan framgär att stat som är medlem i FN är skyldig att godta och verkställa säkerhetsrådets beslut i överensstämmelse med stad- gan. 1 artikel 48 sägs att åtgärd som fordras för att verkställa säkerhetsrå- dets beslut för upprätthållande av internationell fred och säkerhet skall vidtas av samtliga medlemmar i FN eller av vissa bland dem. allt efter säkerhetsrådets bestämmande.

Enligt artikel 39 ankommer det på rädet att bedöma om det föreligger en situation som innebär hot mot freden, fredsbrott eller angreppshandling samt att föresla eller besluta om vilka åtgärder som skall vidtas i överens- stämmelse med artiklarna 41 och 42 för att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet. [ artikel 41 talas om avbrytande av ekono- miska eller diplomatiska förbindelser eller av kommunikationer. Enligt artikel 42 kan inskridande ske med militära styrkor. om säkerhetsrådet finner att åtgärder av icke-militär natur skulle vara otillräckliga.

En förutsättning för att rådet skall kunna fatta ett för medlemsstaterna bindande beslut om sanktioner är således enligt artikel 39. att rådet först har fastställt att ett hot mot freden. ett fredsbrott eller en angreppshandling föreligger.

] fräga om ekonomiska och andra sanktioner av icke-militär natur sägs i artikel 41, att rådet äger dels besluta vilka åtgärder som utan att innebära bruk av vapenmakt skall användas för att ge verkan åt dess beslut, dels uppfordra FN:s medlemmar att vidta sådana åtgärder. I artikeln sägs det vidare. att åtgärderna kan innefatta fullständigt eller partiellt avbrytande av ekonomiska förbindelser. järnvägs-. sjö-. luft—. post-, telegraf- och radioförbindelser eller annan samfärdsel ävensom avbrytande av de diplo- matiska törbindelserna. Artikelns uppräkning av åtgärder som kan komma i fråga är inte uttömmande utan får ses som en exemplifiering. Alla slags sanktioner. som inte innefattar bruk av vapenmakt, faller under artikeln.

Mililt'iru sanktioner av bindande natur för alla medlemsstater kan inte komma till stånd förrän medlemsstaterna har ingått avtal med rådet om att ställa väpnade styrkor till rådets förfogande eller att ge bistånd av olika slag (artikel 43). Något sådant avtal har ännu inte slutits. Anordningen med avtal möjliggör för medlemsstaterna att avgöra i vilken omfattning och på vad sätt de skall delta i militära sanktioner.

3. Säkerhetsrådets resolutioner

Som nämnts inledningsvis har säkerhetsrådet med anledning av Rhode- sias ensidiga självständighetsförklaring antagit resolutioner den 12 och 20 november 1965. den 9 april och den 16 december 1966, den 29 maj 1968 samt den 18 mars 1970. Resolutionerna innefattar beslut eller rekommen- dation om sanktioner av icke-militär natur mot Rhodesia. Beträffande innehållet i de fem först nämnda resolutionerna hänvisas till prop. 1969: 78

• Sida 5
•  Original

Prop. l978/79:9l 5

med förslag till lag om vissa sanktioner mot Rhodesia m.m. (s. 7—11). 1 FN—lagkommittens betänkande (SOU 1970: 19) Svensk liN-lag lämnas en redogörelse för de åtgärder som Sverige och vissa andra stater har vidtagit i anledning av dessa resolutioner (s. 27 -- 30). Jag hänvisar till den redogö- relsen. För innehållet i resolutionen den 18 mars 1971) hänvisas till prop. 1971:77(s. 106).

Säkerhetsrådet har därefter antagit ytterligare två resolutioner beträffan- de Rhodesia. nämligen den 6 april 1976 (res. 388) och den 27 maj 1977 (res. 409). Resolutionerna i sin engelska version jämte svensk översättning bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga ] ()(/13.

l resolutionen den 6 april [976 behandlas dels vissa försäkringsfrågor (punkten 1). dels frågor av närmast immaterialrättslig karaktär (punkten 2). Punkten 1 i resolutionen innehåller sålunda beslut om att medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att medborgare i det egna landet och personer med hemvist där meddelar försäkring beträffande varor som de vet eller har skälig anledning antaga antingen har utförts från Rhodesia eller är avsedda att införas dit efter den 6 april 1976 i strid mot säkerhetsrådets resolution den 29 maj 1968 (punkten 1 a och b). Försäk- ringsförbudet skall också omfatta varor och annan egendom i Rhodesia som tillhör vissa rättssubjekt i detta land och beträffande vilken meddelan- de av försäkring står i strid mot 1968 års resolution (punkten 1 c). [ punkten 2 föreskrivs att medlemsstaterna skall vidta erforderliga åtgärder för att förhindra att medborgare i det egna landet och personer med hemvist där upplåter vissa immaterialrätter till rättssubjekt i Rhodesia. Det gäller firmanamn vare sig upplåtelsen är begränsad till just namnet eller ingår som en del i ett s.k. franchisingavtal. l samband med sistnämnda slag av avtal skall det vidare inte längre vara tillåtet att upplåta varumärke eller registrerat mönster (trade mark or registered design").

1 rem/minnen den 27 maj [977 har säkerhetsrådet beslutat att medlems- staterna skall förbjuda att vissa betalningsmedel används i eller överförs till det egna landet. Förbudet tar sikte på kapitaltransaktioner sotn företas av den illegala regimen i Rhodesia eller av fysiska ellerjuridiska personer med hemvist eller säte i Rhodesia. Syftet med transaktionen skall vara att tillgodose kontor eller agentur som den olagliga regimen har upprättat i medlemsstaten. Från förbudet undantas transaktioner till förmån för kon- tor eller agentur som har upprättats uteslutande för att verkställa pensions- utbetalningar. '

4. Gällande rätt

Stat som är medlem i FN är som tidigare nämnts folkrättsligt skyldig att efterkomma säkerhetsrådets beslut om sanktioner av icke-militär natur. Enskilda rättssubjekt är däremot inte omedelbart bundna av säkerhetsrå-

+1 Riksdagen [978/79. ] saml. Nr 9!

• Sida 6
•  Original

l'rop. 1978/79: 91 6

dets resolutioner vare sig dessa har formen av beslut eller rekommendatio- ner. För svensk del införlivas resolutioner av detta slag med svensk rätt genom utlärdande av särskild lag eller annan författning i ämnet.

Sedan den 1 juli 1971 är den inledningsvis nämnda sanktionslagen det grundläggamle instrumentet för genomförande av sanktioner av icke—mili- tär natur.

Enligt 1 & sanktionslagen får regeringen. i den mån det påkallas med anledning av beslut som har fattats eller rekommendation som har antagits av FN:s säkerhetsråd. interimistiskt förordna att vissa i lagen närmare angivna åtgärder skall vidtas mot stat eller område som i nyssnämnda ordning har gjorts till föremål för sanktioner (blockerad stat). Från lagtek- nisk synpunkt innebär sanktionslagen att regeringen bcfullmäktigas att sätta en eller flera av bestämmelserna i 3—8 och 15 åå helt eller delvis i kraft i förhållande till en eller llera blockerade stater. Regeringens förord- nande fi'irfaller emellertid. om det inte inom viss kortare tid underställs riksdagen för prövning av frågan huruvida det skall bestå.

1 3—6 ss sanktionslagen uppräknas vilka åtgärder rörande varor. dvs. materiella ting av lös egendoms natur samt elektrisk kraft. som regeringen kan förbjuda med stöd av lagen. 1 7—8 5.5 anges vad som får förordnas i fråga om betalnings- eller kreditrcstriktioncr resp. kommunikationer. och i 15 & öppnas möjlighet till avvisning av utlänning som skäligen kan antagas ha hemvist i blockerad stat och ha begått eller avse att begå handling som står i strid mot förbud enligt 3—8 så. 1 11 s föreskrivs straff för den som bryter mot förbud som har meddelats med stöd av 3—8 &.

Regeringen har. med riksdagens i förväg inhämtade samtycke (prop. 1971: 77. Uu 1971: 167). genom Rhodesiaförordningen stadgat att 3 5. 4 & 1. 3 och 4. 5—8 &? samt 15 & nämnda lag skall äga tillämpning med anled- ning av de resolutioner som FN:s säkerhetsråd har antagit i fråga om Rhodesia den 12 och 20 november 1965. den 9 april och 16 december 1966. den 29 maj 1968 och den 18 mars 1971.). Regeringen har vidare genom den inledningsvis nämnda Rhodesiakungörelsen meddelat närmare bestämmel- ser om sanktionernas omfattning.

Sanktionslagen. Rhodeisiaförordningen samt Rhodesiakungörelsen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3. 4 och 5. Till det närmare innehållet i bestämmelserna återkommer jag i det följande.

5. Överväganden

5.1. Inledning

Som tidigare har anförts finns det en folkrättslig skyldighet enligt Vll kap. FN-stadgan för medlemsstat att efterkomma säkerhetsrådets beslut om icke-militära sanktioner. För svensk del är det självklart att lojalt

• Sida 7
•  Original

Prop. 1978/79: 91 7

verkställa på det nationella planet vad säkerhetsri'tdet sålunda kan ha beslutat. Det är med denna utgångspunkt man måste pröva om resolution- erna den ('I april 1976 och den 27 maj 1977 täcks av de nu gällande bestämmelserna. Blir svaret nekande bör lagstiftningen kompletteras.

1 detta sammanhang vill jag peka på en skillnad som föreligger mellan Säkerhetsrådets resolutioner å ena sidan och internationella konventioner å andra sidan. En konvention som berör viktiga rättsprinciper föregås i regel av omfattande förarbeten. Säkerltetsrådets resolutioner har däremot ofta utarbetats på kort tid titan att möjlighet har funnits att i detalj överväga deras verkningar inorn olika nationella rättssystem. Resolutioner tillkom- mer efter förhandlingar mellan säkerhetsrådets medlemmar och utgör of— tast resultatet av sammanjämkningar mellan olika ståndpunkter. Ordaly— delsen av en resolution kan därför ibland ha förestavats mera av viljan att överbrygga meningsmotsättningar än av intresset att ge ett entydigt ut- tryck åt vad slags sanktionsåtgärd som avses. En tillämpning av resolu- tionerna efter ordalagen skulle därför inte sällan kunna leda till resultat Som kan te sig otilllrcdsställande eller rentav orimliga och som knappast kan ha åsyftats vid resolutionens tillkomst. Man kan därför inte i alla detaljer känna sig bunden av de formuleringar som har använts i resolu- tionerna utan bör i stället tolka resolutionerna efter deras allmänna anda och söka på ett förnuftigt sätt utforma de regler som behövs för att förverkliga syftena bakom resolutionerna (jfr prop. 1969:78 s. 32 och l971:77 s. 49).

5.2 1976 ars resolution

5.2.I För-_w'ikring

I punkten 1 i resolutionen föreskrivs att medlemsstaterna skall vidta erforderliga åtgärder för att förhindra att medborgare i det egna landet eller personer med hemvist däri strid mot säkerhetsrådets resolution den 29 maj 1968 meddelar försäkring beträffande dels varor som har utförts från Rhodesia (punkten 1 a), dels varor avsedda att införas i Rhodesia (punkten ! b) och dels varor eller annan egendom i Rhodesia som tillhör vissa rättssubjekt i detta land (punkten lc). Punkten 1 innebär således inte några nya förpliktelser för medlemsstaterna utan får snarare ses som en erinran Om vad som gäller enligt 1968 års resolution. För svensk del har 1968 års resolution redan föranlett lagstiftning.

Enligt 5.5 3 sanktionslagen jämförd med 4ä 4 samma lag får regeringen således meddela förbud mot att genom meddelande av försäkring främja utförsel av vara från blockerad stat. Ett sådant förbud har meddelats genom 3.6 3 Rhodesiakungörelsen jämfört med lä första stycket samma kungörelse. Enligt 6>$ sanktionslagen får regeringen vidare förbjuda med- delande av försäkring i fråga om vara som har utförts från blockerad stat efter det att förbud som har meddelats med stöd av 41% 4 sanktionslagcn

• Sida 8
•  Original

Prop. 1978/79: 91 8

trätt i kraft. Enligt punkten 3 i övergångsbestämmelserna till sanktionsla- gen kan ett sådant förbud också omfatta varor som har utförts från Rhode- sia sedan lagen ( I969: 232) om vissa sanktioner mot Rhodesia trätt i kraft. 1 3s andra stycket Rhodesiakttngörelsen har i enlighet härmed upptagits ett t'örsäkringsförbttd beträffande vara som härrör från Rhodesia och som har utförts därifrån den lljttni 1969 eller senare. Punkten ] a är således täckt av gällande bestämmelser.

När det gäller försäkring av varor avsedda att införas i Rhodesia är läget likartat. Enligt Sö 3 sanktionslagcn jämförd med 45 I samma lag får regeringen meddela förbud mot att genom meddelande av försäkring främ— ja införsel av vara till blockerad stat. Ett sådant förbud har också medde- lats genom 35 3 Rhodesiakungörelsen jämförd med tå och 25 första stycket samma kungörelse. Även punkten ] b har således täckning i gällan- de bestämmelser.

Dct i punkten l e upptagna försäkringsförbudet gäller inte endast varor teommodities, products) utan egendom över huvud taget (or other prop— erty) som finns i Rhodesia. Som har utvecklats i prop. 1969: 78 (s. 33 och 39) bör "commodities or products" tolkas vidsträckt och inbegripa alla produkter eller nyttigheter som kan framställas. utföras från eller införas till Rhodesia. I enlighet härmed används i sanktionslagcn ordet "vara" för att täcka de angivna engelska orden. "Vara” definieras därvid som ett materiellt ting av lös egendoms natur. Även elektrisk kraft betraktas som "vara" (2.5 andra stycket sanktionslagcn). Utanför begreppet "vara” faller sådana nyttigheter som tjänster samt tillhandahållande av lokaler och arbetskraft. Även fast egendom faller utanför.

l-"örsäkringsförbudet i punkten ! c har emellertid vissa begränsningar. Dels gäller förbudet endast egendom som i dag tillhör handels- eller indu- striföretag eller allmän inrättning i Rhodesia. Dels och framför allt krävs att meddelande av försäkring strider mot 1968 års resolution.

1968 års resolution (punkten 3 b) förbjuder verksamhet som främjar export från Rhodesia. Punkten l e i 1976 års resolution bör ses som en erinran om att försäkring av egendom i Rhodesia kan stå i strid mot sistnämnda bestämmelse i 1968 års resolution. Av skäl som har redovisats i anslutning till punkten 1 a kräver inte heller punkten 1 c lagstiftningsåt- gärder.

Jag vill tillägga att regeringen enligt 7ä sanktionslagen får medela förbud att utifrån verkställa betalning till mottagare i blockerad stat. Förbud får också meddelas mot att verkställa betalning till någon utanför blockerad stat. om betalningen är avsedd för mottagare i den blockerade staten eller för verksamhet av ekonomisk art som idkas där eller drivs därifrån. Rege- ringen får även meddela förbud att lämna eller förmedla uppdrag att verkställa en otillåten betalning. 1 5.5 Rhodesiakungörelsen har förbud av nyss angivet slag meddelats beträffande betalningar till Rhodesia. Det är uppenbart att möjligheterna för ett svenskt rättssubjekt att sälja försäkring-

• Sida 9
•  Original

Prop. 1978/79: 91 9

ar i Rhodesia är i det närmaste obefintliga. när det på angivet sätt är förbjudet att direkt eller indirekt betala utfallande försäkringsbelopp till mottagare i Rhodesia.

5.2.2 ["irmu. t'urtmtärke och ntöttxtt'r

l punkten 2 åläggs medlemsstaterna att på lämpligt sätt förhindra att medborgare i det landet och fysiska eller juridiska personer med hemvist eller säte där upplåter vissa inmtaterialrättcr till rättssubjekt i Rhodesia. Det gäller firmanamn (trade natne) vare sig upplåtelsen är begränsad till just firmarätten eller ingår som en del i ett s. k. franchisingzwtal. ] samband med sistnämnda slag av avtal skall det inte heller längre vara tillåtet att upplåta varumärke eller mönsterrätt (trade mark or registered design).

Bakgrunden till bestämmelsen är uppgifter om att multinationella företag kringgår förbudet att exportera till Rhodesia genom att teckna s. k. franchisingavtal med rhodesiska företag. Genom ett sådant avtal tillförsäk- ras förvärvaren vanligen rätt att använda upplätarens firmanamn eller varumärke och är del av dennes speciella kunnande när det gäller produk- tion eller marknadsföring av de produkter eller tjänster som avses med avtalet. I gengäld förbinder sig förvärvaren — förutom att betala ersättning för upplåtelsen — ofta att tillämpa upplåtarens företagspolicy. Som exem- pel på franchisingavtal i Sverige vill jag hänvisa till vissa hamburgerres- tauranger och biluthyrningsföretag med amerikansk framtoning (jfr SvJT 1976 s. 227---- 234 och 734—738).

Franchising är ett begrepp som ännu inte förekommer i svensk lag. Det är inte heller påkallat att införa termen i detta lagstiftningsärende. Resolu- tionen tar emellertid bl.a. sikte på franchisingavtal som innefattar upplå- telse av vissa immaterialrätter. nämligen firma-. varumärkes- och möns- terrätt. Det synes vara rimligt att man vid prövningen av om resolutionen kräver svensk lagstiftning använder sig av dessa immaterialrättsliga be- grepp-

Sanktionslagstiftningen innehåller i dag inga bestämmelser om firma. varumärke eller mönster och ger inte heller i övrigt möjlighet att förbjuda nu ifrågavarande avtal. Resolutionen kräver därför lagstiftningsåtgärder. Vid utformningen av dessa kan viss ledning hämtas från sanktionslagens bestämmelser om uppfinningar.

Enligt ss 4 sanktionslagcn får regeringen förbjuda överlåtelse eller för- värv av uppfinning eller upplåtelse eller förvärv av särskild rätt därtill under förutsättning att åtgärden är ägnad att främja enligt 3 eller 45 sanktionslagcn förbjudet förfarande. Beträffande innebörden av sist- nämnda främjandekrav hänvisas till vad jag har anfört därom i avsnitt 5.2.1.

1 resolutionen finns inte något stöd för en begränsning av det aktuella förbudet till avtal som på angivet sätt främjar varuutbytet över Rhodesias gränser. Firma, varumärke och registrerat mönster kan därför inte behand- las på samma sätt som uppfinning. Jag förordar i stället en ny paragraf.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1978/79: 91 lt)

5 as. i sanktionslagcn som ger regeringen möjlighet att meddela förbud mot överlatelse till rättssubjekt med hemvist i blockerad stat av firma. varumärke eller registrerat mönster eller upplåtelse av särskild rätt därtill.

Firma är den benämning under vilken näringsidkare driver sin verksam- het. Även bifirma inbegrips. Näringsidkare förvärvar ensamrätt till firma genom registrering eller inarbelning (] och 2.55 firmalagen /l974: ISö/l. Med varumärke förstås särskilt kännetecken som används av näringsidka- re för att från andras varor skilja sadana varor. som han tillhandahåller i sin rörelse. Varumärke kan bestå av figur. ord, bokstäver eller siffror eller av säregen utstyrsel av vara eller dess förpackning. Näringsidkare förvärvar ensamrätt till varumärke genom registrering eller inarbetning (! och 2.5.5 varumärkeslagen ll96t): (»44/). Med mönster förstas enligt l & mönster- skyddslagen tl97t'): 485) förebilden för en varas utseende eller för ett orna- ment. Mönstct'rätt förvärvas genom registrering. Beträffande hemvistbe— greppet hänvisas till It) kap. I & rättegångsbalken.

5.3 Resolutionen den 27 maj 1977

1 resolutionen förbjuds vissa åtgärder som kan företas av dels den illegala regimen i Rhodesia. dels fysisk ellerjuridisk person i Rhodesia. Vad som förbjuds är användning (use) av kapital som finns i medlemsstat. Vidare förbjuds införsel (transfer) till medlemsstat av kapital. Varje nu nämnd åtgärd är emellertid inte förbjuden. Vad man vill hindra är kapital- transaktioner till förmän för kontor eller agentur som den olagliga regering- en har upprättat i medlemsstaten. Uttryckligen undantagna frän förbudet är emellertid sådana kontor eller agenturer som har etablerats i medlems- stat uteslutande föratt möjliggöra utbetalning av pensioner.

Det kan konstateras att några sådana kontor eller agenturer som avses i resolutionen inte finns i Sverige och att sanktionslagcn torde ge tillfreds- ställande möjligheter att ingripa mot etablering av sådana kontor eller agenturer. Nagon svensk lagstiftning päkallas därför inte av resolutionen.

5.4. Ikraftträdande

Den lagstiftning som jag har förordat under 5.2.2 bör träda i kraft den 1 juli 1979.

5.5. Förordnande om tillämpning av den föreslagna lagändringen

Enligt 1 & andra stycket sanktionslagen skall regeringens förordnande om tillämpning av lagen med anledning av beslut som har fattats eller rekommendation som har antagits av FN:s säkerhetsråd underställas riks- dagens prövning. En sådan prövning bör lämpligen ske i samband med att riksdagen tar ställning till den i avsnitt 5.2.2 förordade lagstiftningen.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1978/79: 91 | [

Chefen för handelsdepartemcntet ämnar saledes vid ett senare tillfälle föresla regeringen att besluta om motsvarande ändringar i Rhodesiaförord—

ningen och Rhodesiakungörelsen.

6. Hemställan

Jag hemställer att regeringen förslar riksdagen att dels antaga förslaget till lag om ändring i lagen (1971: I7öt om vissa internationella sanktioner. tft'lx godkänna att regeringen. med anledning av den resolution som Förenta Nationerna den 6 april 1976 har antagit i fråga om Rhode- sia. förordnar om tillämpning av den föreslagna 5 a s.

7. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föresla riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram.

• Sida 12
•  Original

• Sida 13
•  Original

Prop. 1978/79: 91 13