Prop. 1980/81:147

om förnyelse av vissa inskrivningar för nyttjanderätt och servitut

Prop. 1980/81: 147

Regeringens proposition 1980/81 : 147

om förnyelse av vissa inskrivningar för nyttjanderätt och servitut;

beslutad den 12 mars 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN HÅKAN WINBERG

Prop. 1980/8l: 147 14

Domstolsverkets skrivelse 1980-06-27 om förnyad preklu- sionslagstiftning på inskrivningsväsendets område

Inledning

Landets inskrivningsmyndigheter har under en lång följd av år fått möta en kraftigt ökad ärendetillströmning. Det totala antalet ärenden vid dessa myndigheter var under [975 knappt 2500000 och motsvarande siffra för [979 var i det närmaste 2800000. Det torde kunna hävdas att inte någon annan del av domstolarna har varit föremål för så betydande rationalise- ringssträvanden som inskrivningsväsendet. Främst bland sådana åtgärder står naturligtvis den vid några myndigheter införda automatiska databe- handlingen men det rör sig också om betydande kursverksamhet. hand- boksutgivning och besöksverksamhet av personal från domstolsverket. Betydande lokala initiativ har också tagits. Personalkadern vid inskriv- ningsmyndigheterna har härmed under de senaste åren kunnat hållas i stort sett oförändrad. Mätt i antalet inskrivningsmyndighetsärenden per biträde har de senaste fem åren inneburit en drygt tioprocentig produktivitctsök- ning.

Trots rationaliseringsåtgärderna har belastningen vid myndigheterna pe- riodvis varit så stor att balanser inte kunnat undvikas — balanser som i många fall visat sig svåra att arbeta bort. Det balanslägc man fått vänja sig vid har inneburit att färre än hälften av inskrivningsmyndigheterna klarat att hålla den lagstadgade expeditionstiden på [4 dagar. Periodvis har förskjutningen varit avsevärt längre. Det framstår därför som en angelägen uppgift för domstolsverket att pröva fler vägar att underlätta inskrivnings- arbetet. Enligt domstolsverkets mening är det nödvändigt att i denna strävan även överväga vad som kan åstadkommas genom författningstek- niska åtgärder.

Sedan flera år pågår arbete med att införa automatisk databehandling inom inskrivningsväsendet. På sommaren [980 arbetar sålunda inskriv— ningsmyndigheterna [ Uppsala. Gävle. Norrtälje. Stockholms och Bollnäs domsagor med ADB-baserat inskrivningsregister. Samtidigt pågår arbetet med införandet av systemet vid inskrivningsmyndigheterna i Sollentuna. Sandvikens och Södra Roslags tingsrätter. Relativt snart skall sådant arbe- te påbörjas även vid Hudiksvalls och Ljusdals tingsrätter. Enligt riksda- gens beslut skall hela [andcts inskrivningsmyndigheter så småningom arbe- ta med ADB-baserat inskrivningsregister.

Arbetet med överföringen från fastighetsbok till inskrivningsregister är synnerligen omfattande. [nskrivningsrcgistret skall i huvudsak bygga på innehållet i de nuvarande fastighets- och tomträttsböckerna. Det får emel- lertid inte förekomma några oklara inskrivningsförhallanden i inskrivnings- registret. För att undanröja sådana och för att underlätta själva överföring- en till maskinläsbart medium utsätts fastighetsböckerna för ett omfattande beredningsarbete. Beredningsarbetet består av två huvudtyper av åtgärder nämligen dels sådana varigenom innehållet förtydligas eller kompletteras tstruktureringsåtgärder) och dels sådana varigenom innehållet i sak föränd- ras exempelvis genom rättelse eller antcckning om att inskrivningen är utan verkan (saneringsåtgärder).

Speciellt saneringsarbetet har tagit oproportionerligt mycket tid i an- språk och man har stött på vissa svårigheter som praktiskt sett knappast

• Sida 15
•  Original

Prop. 1980/81: 147 [5

låter sig lösas annat än författningsvägen. Det är därför mycket angeläget även för införandet av ADB-mediet i inskrivningsarbetet att vissa författ- ningsändringar genomförs som kan underlätta detta arbete.

Domstolsverkets förslag till ny preklusianslagst(I'lning

Det nu i grova drag beskrivna läget motiverar enligt domstolsverkets mening författningsändringar i främst två avseenden.

[) En preklusionslagstiftning bör genomföras som likt [968 års lag om förnyelse av vissa inteckningar för nyttjanderätt. avkomsträtt och servitut tl968:278) gör det möjligt att avföra sådana inskrivningar som är 50 år gamla eller äldre om de inte förnyas senast på en viss inskrivningsdag.

2) Genom lagstiftning som trädde i kraft ijuli [968 bereddes lantmätarna möjlighet att i samband med avstyckning förklara att den nya fastigheten inte berördes av i stamfastigheten inskrivna rättigheter. En mycket bety- dande del av därefter avstyckade fastigheter har därigenom förklarats icke beröras av de rättigheter som belastat stamfastigheterna. Effekten har ofta blivit att avstyckningarna varit gravationsfria. Det finns starka skäl att utgå ifrån att även avstyckningar från tiden före halvårsskiftet [968 endast mycket sällan reellt belastas av de i stamfastigheterna inskrivna rättighe- terna. som på den tiden ändå inskrivningstekniskt [löt ut i avstyckning- arna. Följaktligen föreligger det ett stort behov av gravationssanering [ fastigheter som avskiljts före den [ jttli 1968. Domstolsverket föreslår därför t'jörsta hand en preklusionsregel som innebär att i stamfastighet inskrivna nyttjanderätter och servitut preklttderas i före den [ juli [968 avskild mark om förnyelse inte sker senast på en viss inskrivningsdag.

Genom [970 års lag om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bildats av samfälld mark (l97t):997) blev det möjligt att befria sådana avstyckningar från en mängd inteckningar. En lagstiftning enligt 2) ovan skulle även fånga upp det starkt uttalade behovet av gravationssanering vad gäller sådana inskrivna rättigheter som lämnades utanför [970 års lags tillämpningsområde. Såsom anförs längre fram i denna promemoria utgör nämligen inskrivningsförhållandena kring fastigheter som avskilts från samfälld mark ett särskilt allvarligt problem. Med hänsyn till den fort- gående fastighetsdatareformen är det en angelägenhet av stor vikt att lösa detta. Man torde inte behöva tveka att upprepa [970 års lag om upphöran- de av inteckningsansvar i fastighet som bildats av samfälld mark med avseende på de [970 utelämnade begränsade sakrätterna. Skulle tvekan uppkomma om det lämpliga i en så allmän preklusionsregel i all avskild mark som berörs ovan. föreslår domstolsverket därför. [ (Hltfl'tl lut/ul. att en dellösning utan dröjsmål genomförs beträffande fastigheter sotn avskilts från samfälld mark.

Allmänt om preklusion på fllSÅ'I'fl'llin_L'S'OnllYltlt'f

Genom en preklusionslag med det skisserade innehållet skttlle en bety- dande rationaliseringsvinst kttnna inhämtas. Rationaliseringscffekten blir såsom antytts i själva verket dubbel. Det blir dels en fråga om förenkling av innehållet [ fastighetsboken respektive inskrivningsregistret. som får betydelse i det dagliga arbetet på främst det sättet att färre inskrivningar måste beaktas och färre hänvisningar till andra fastighetsupplägg måste kontrolleras. Kontrollen av sådana hänvisningar utgör en tung del av de manuella inskrivningsmyndigheternas arbete. Dels torde en mycket vä- sentlig lättnad uppstå i arbetet med att överföra innehållet i fastighetsböc- kerna till inskrivningsregistret. Som ovan antytts förekommer förhållan-

• Sida 16
•  Original

Prop. [980/81: 147 [6

den som för närvarande omöjliggör att fastigheter överförs till inskriv- ningsregistret. En stor del av dessa hinder skulle undanröjas av en ny preklusionslagstiftning enligt de riktlinjer som domstolsverket nu föreslår.

Som framhölls i motiven till [968 års lag var en sådan preklusionslag- stiftning ingen nyhet i svensk fastighetsrätt. Likartade regler hade före- kommit bland annat vid avvecklingen av rätten till avgäld för avsöndrad lägenhet samt upphörandet av vissa frälseräntor.

Det är att märka att det här inte är fråga om preklttsion av rättigheter i vanlig mening. Det är nämligen i princip bara inskrivningen som förfaller vid underlåten förnyelse. Själva rättigheten påverkas bara i den mån den för sin giltighet är beroende av att inskrivning föreligger. Ingreppet i bestående rättsförhållanden blir alltså inte så stort som det ytligt sett kan förefalla.

Den främsta nackdelen med en sådan preklusionslagstiftning torde vara att den för rättighetshavarnt'i innebär att dessa åläggs en i många fall säkerligen omfattande bevaknings- och utredningsskyldighct. Sker inte sådan bevakning riskerar dessa att det viktiga sakrättsliga skydd som ligger i rättighetens inskrivning i fastighetsboken förfaller.

Det största antalet inskrivningar för nyttjanderätter och servitut torde avse rätt att anlägga och bibehålla teleledningar och kraftledningar. Risken för rättsförluster på detta område är nog inte så stor eftersom det finns anledning att tro att rättighetshtn-arna på ett professionellt sätt kommer att bevaka sina intressen. På grund av den stora förekomsten av sådana ledningar blir emellertid tttredningsarbetet säkerligen omfattande. Även om kostnader för Iedningsägarna torde vara ofrånkomliga är det viktigt att dessa rättigheter inte undantas från den nya preklusionslagstiftningen cf- tersom det finns anledning att räkna med att fastigheter i mycket betydan- de utsträckning belastas av servitut och nyttjanderätter för ledningar utan att rättigheten i verkligheten besvärar egendomen. Detta förhållande är främst orsakat av den fortgående fastigltetsbildningen.

De påtalade negativa effekterna för innehavare av nyttjanderätter och servitut avseende kraft- och teleledningar kommer i en annan dager genom [edningsrättslagen. som ger rättigheterna ett befäst skydd utan inskrivning i fastighetsboken. 'l'ill införandet av ledningsrättsinstitutet [973 knöts bland annat den förhoppningen att det skulle innebära en avsevärd lättnad för inskrivningsmyndigheterna eftersom många innehavare av ledningar skttlle komma att få sina inskrivna rättigheter omvandlade till ledningsrät- tcr. Utvecklingen har visat att ft.")rhoppningarna på denna punkt var för optimistiska. Enligt domstolsverkets erfarenhet har en sådan omläggning skett endast i begränsad utsträcknittg. Ett av skälen för detta är troligen det relativt omfattande Utredningsarbetet om en [ednings sträckning som mås- te föregä en [edningsrättsförrättning.

Om en förnyad preklusionslagstiftning skulle tvinga Iedningsägarna till att utreda vilka fastigheter som besväras av ledningarna för att de skall kttnna förnya motsvarande inskrivningar. kommer detta arbete att kttnna utnyttjas vid en förrättning enligt Iedningsrättslagen. [Eftersom ledningsrät- ten ger [edningsägaren en starkare ställning än om rättigheten är inskriven i fastigltetsbokcn som nyttjanderätt eller servitut skttlle tttredningsarbetet kttnna medföra klara fördelar även för dessa. Sker sedan verkligen omlägg- ning till ledningsrätt i stor omfattning blir rationaliscringscffekten för in- skrivningsmyndighetcn än större eftersom inskrivningar avlyl'ts även från fastigheter som reellt belastas av ledningar. Förhoppningarna från [973 skulle då möjligen infrias.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1980/81: 147 17

Vid sidan av Iedningsägarna torde de flesta rättighetshavarna vara en- skilda personer som inte har samma förutsättningar som dessa att bevaka sina rättigheter och hålla sig underrättade om ändringar i lagstiftningen. Risken för direkta rättsförluster är därför större. Däremot torde själva Utredningsarbetet och bevakningsätgärderna inte medföra något avsevärt besvär.

För att minimera olägenheterna för dessa rättighetshavare är det angelä— get att relativt ambitiösa informationsprogram genomförs. Möjligheterna att genom pressen föra ut kunskapen om preklusionsreglerna bör tas tillvara. Domstolsverket har i andra sammanhang utnyttjat televisionen för att nå ut till en bred allmänhet med angelägen information. Det kan övervä- gas även denna gång.

Preklusion av äldre inskrivna rättigheter

Enligt 23 kap. 6 & JB får inskrivning dödas på ansökan av rättighetsha- varen. Har rättigheten upphört helt eller delvis. får inskrivningen på ansö- kan av fastighetsägaren dödas till motsvarande del. Slutligen stadgas i samma paragraf att inskrivning får avföras. om det är uppenbart att den inskrivna rättigheten inte gälleri fastigheten. [förarbetena (prop. [970: [58 s. 7 ff) anförde departementschefen som exempel på situationer där man enligt det sista rekvisitet kan avföra inskrivningar fall där rättigheten helt har upphört till exempel för att upplåtelsetiden har gått ut eller genom att rättigheten har förklarats förverkad. Ett annat av departementschefen anfört fall är det där ett lokaliserat servitut efter delning av en fastighet endast kommer att besvära den ena fastigheten. [ sammanhanget framhöll han vikten av att inskrivningsdomaren hör rättighetshavaren så snart mins- ta tvekan föreligger om rättighetens lokalisering. Departementschefcn pe- kade också på att ett avförande av en inskrivning inte hade den verkan att rättigheten upphörde och att om en inskrivning felaktigt avförts ny inskriv- ning skulle göras om felet upptäcks (se också NJA [ [972 s. 571).

Enligt domstolsverkets erfarenhet har denna regel inte medfört något omfattande avförande av inskrivningar. Att så inte skett torde främst bero på att inskrivningsdomare sällan ex officio funnit det upenbart att en inskrivning är betydelselös. Beträffande tidsbegränsade rättigheter har det inte ansetts tillräckligt att den avtalade tiden löpt ut. Tiden för en upplå- telses bestånd kan -— på grund av prolongationsklausul eller omedelbart på grund av bestämmelse i lag — komma att förlängas utöver den avtalade tiden. Den omständigheten att denna utgått kan med hänsyn härtill inte ens alltid utgöra tillräcklig grund för att tillåta dödning av inskrivningen på fastighetsägarens begäran. .

Beträffande servitutsinskrivningar som blivit betydelselösa möter sär— skilda svårigheter. Detta sammanhänger med att servitut i regel gäller för all framtid. Därtill kommer att antalet härskande fastigheter kan vara mycket stort och att äldre servitut ofta saknar uppgift om härskande fastighet. Detta är ganska vanligt i fråga om villaservitut på grund av exploateringskontrakt. I många fall är det praktiskt taget omöjligt att i vanlig ordning döda servitut. lnskrivningsdomaren kan nämligen inte veta vilka medgivanden som måste föreligga. En sista utväg är att den tjänande fastighetens ägare hos domstol begär att servitutet skall förklaras förfallet därför att det på grttnd av ändrade förhållanden blivit onyttigt.

[ förening med det inledningsvis nämnda behovet av att förenkla och rationalisera inskrivningsarbetet motiverar dessa förhållanden enligt dom— stolsverkets mening att en ny preklusionslagstiftning genomförs sotn likt t2 Riksdagen l980/8l. [ saml. Nr [47

• Sida 18
•  Original

Prop. 1980/81: 147 [8

[968 års lag om förnyelse av vissa inteckningar för nyttjanderätt. avkomst- rätt och servitut gör det möjligt att avföra inteckningar som är mycket gamla och som inte förnyas före visst datum.

Preklusion i avskild mark av rättighet inskriven i slant/astighat

Delas fastighet som besväras av nyttjanderätt eller servitut gäller rättig- heten i var och en av de nya fastigheterna. Är rättighetens utövning genom upplåtelseavtalet begränsad till visst område. upphör rättigheten dock att besvära fastighet som inte omfattar någon del av området. [ syfte att hindra att inskrivning av nyttjanderätt eller servitut förs över till upplägg för nybildad fastighet. som inte besväras av den rättighet inskrivningen avser. har rutiner utformats som innebär att fastighetsbi[dningsmyndigheten vid fastighetsbildningsförrättningen undersöker om rättigheten berör den ny- bildade fastigheten. Finner fastighetsbildningsmyndigheten då att den nya fastigheten uppenbarligen inte berörs av rättigheten. utfärdas särskilt intyg därom. På grundval av detta intyg kan inskrivningsmyndigheten i fastig- hetsboken lägga ttpp den nya fastigheten fri från belastning av ifrågavaran- de rättighet.

Denna rutin för att befria avstyckningar från vissa av stamlastigheternas gravationer infördes som bekant den [ juli [968 Det är domstolsverkets erfarenhet att avstyckningar i mycket stor omfattning blir befriade från i stamfastighet inskrivna rättigheter på detta sätt. Förfrågningar på fältet ger vid handen att säkerligen 90% av avstyckningarna från fastigheter med rättighetsbclastning intygas fria från sådan belastning. Tydligen berörs de avstyckade fastigheterna till den alldeles övervägande delen inte alls av stamfastigheternas belastning av nyttjanderätter och servitut. Att det har kunnat konstateras att så är fallet beträffande avstyckningar gjorda efter halvårsskiftet [968 betyder naturligtvis inte att förhållandet är nytt. Även avstyckningar och avsöndringar som skett före den [ jttli [968 torde i samma utsträckning undgå att reellt beröras av nyttjanderätter och servitut som belastat stamfastigheternz't.

[ inskrivningsmyndigheternas fastighetsböcker finns det således ett mycket stort antal fastigheter i vilka sådana rättigheter är inskrivna titan att någon reell belastning föreligger. När nu olika metoder övervägs för att underlätta inskrivningsarbetet är det naturligt att föreslå en generellt ver- kande lagstiftning för att sanera dessa fastigheters inskrivningsbelastning. Domstolsverket vill därför föreslå att en preklusionslagstiftning med denna verkan införs. En sådan regel kunde lämpligen ha den innebörden att inskrivning av nyttjanderätt eller servitttt måste förnyas före visst datum för att därefter gälla i avstyckning och avsöndring från den fastighet vari inskrivningen ursprungligen gjordes.

En preklusionsregel med syfte att från avskilda fastigheter avlyfta in- skrivna nyttjanderätter och servitut som endast gäller i stamfastigheten är särskilt angelägen på grund av de problem som förekommer med fastig- heter som avskiljts från samfälld mark. Vid införandet av [970 års lag om upphörande av inteckningsansvar [ fastighet som bildats av samfälld mark ansågs att det inte fanns tillräckliga skäl att låta den preklusionsregcln träffa även nyttjanderätter och servitut. Det hänvisades till att rättigheter som är lokaliserade till visst område på stamfastigheten — vilka sades vara de praktiskt sett ojämförligt mest betydelsefulla — inte kom att beröra en avstyckning från samfälld mark.

Det vill synas som man i det refererade [agstiftningsarbetct förbisåg att domstolarnas inskrivningsavdelningar före den [ jttli [968 alltid [ät stam-

• Sida 19
•  Original

Prop. 1980/81: 147 ["

fastigheternas belastning av inskrivningar flyta ut i avstyckningar även från samfälld mark. Detta skedde alldeles oavsett om rättigheten i upplåtel- seavtalet var begränsad till visst område. Det är därför vanligt att fastig- heter som är bildade av samfälld mark är belastade av ett mycket stort antal inskrivna rättigheter från samtliga fastigheter som har del i samfäl- ligheten.

Ofta är kraftledningar och teleledningar dragna över flera fastigheter som har del i samma samfällighet. Med den ovan beskrivna praxis vid inskrivningsavdelningarna är det därför vanligt att en avstyckning från den samfällda marken belastas av inskrivningar från var och en av stamfastig- heterna. Att den avstyckade fastigheten reellt berörs av ledningen torde höra till undantagen.

Det förhållandet att från samfälld mark avskilda fastigheter regelmässigt kommit att belastas av ett mycket stort antal inskrivningar har på många håll hårt ansträngt inskrivningsmyndigheternas resurser. Det är därför inte ovanligt att man - utan författningsstöd - underlåtit att göra fullständiga inskrivningar i de avskilda fastigheterna. I stället har man i den nya fastighetens inteckningsspalt antecknat att den belastas av samtliga inteck- ningar som beviljats i stamfastigheterna före dagen för fastighetsbildning- en. Genom att använda en sådan samlingsanteckning har man skjutit upp det omfattande arbetet med att utreda den inskrivningsrättsligt exakta belastningen.

Samlingsantcckningarna har sedan fortplantat sig till avstyckningar från den fastighet vari den införts och i många fall till gravationsbevis. När sedan de fullständiga uppgifterna slutligen måste tas fram — till exempel då inskrivningsuppgifter skall avges till fastighetsbildningsmyndigheten inför en fastighetsbildning — står inskrivningsmyndigheten inför ett besvärligt och mycket resurskrävande arbete. Vid de inskrivningsmyndigheter som berett fastighets- och tomträttsböckerna inför övergången till ADB har dessa utredningar varit ett allvarligt problem.

Förhållandena kompliceras inte bara av att det ofta rör sig om ett stort antal inskrivningar i ett stort antal stamfastigheter. Det förekommer - tydligen särskilt i Norrland - att den avskilda fastighetens ursprung inte angivits som samfälligheten till vissa individualiserade fastigheter. Av- styckningen har i stället angivits gjord från samfälld mark till viss by eller till visst skifteslag. Det torde inte vara möjligt för inskrivningsmyndighe- terna att utifrån en sådan beskrivning med precision utreda vilka nu existe- rande fastigheter som vid tiden för avskiljandet hade del i bysamfällighe- tcn. Det är nämligen inte tillfyllest att utgå ifrån ett antagande om att endast de fastigheter som är försedda med skattetal har del i samfällighe- ten. Vidare är begreppet by inte enhetligt och klart definierat. lnskriv- ningsmyndigheten blir därför hänvisad att i dessa avseenden inhämta ut- redning från fastighetsregistermyndigheten och för denna myndighet blir det i flertalet fall fråga om en mycket resurskrävande utredning. Sådan utredning är dock ofrånkomlig om den exakta inskrivningsbelastningcn på den från samfälligheten avskilda marken eller på därifrån avskild mark skall klarläggas. [ princip krävs sådan kartläggning redan till varje grava- tionsbevis. Vidare är det naturligtvis nödvändigt att göra en fullständig utredning om belastningen när inskrivningsuppgifter skall lämnas till fas- tighetsbildningsmyndigheten. Slutligen måste en total kartläggning av för- hållandena göras vid beredningen av fastighets- och tomträttsböckerna inför övergången till ADB.

De beskrivna problemen kring fastigheter som bildats av samfälld mark

• Sida 20
•  Original

Prop. 1980/81: 147 20

fordrar enligt domstolsverkets mening en snar lösning. Om ett resurskrä- vande traditionellt saneringsarbete skall undvikas torde en preklusionslag- stiftning vara den enklaste lösningen. De tidigare beskrivna nackdelarna med en sådan reglering måste beträffande dessa fastigheter antas vara mindre än eljest. Fördelarna för inskrivningsmyndigheterna är däremot. som framgår av det anförda. avsevärda.

Skogxservimtenx ställning

[ [968 års preklusionslag gjordes ett undantag för inteckning för sådant servitut som avsågs i 7 aå lagen den I4juni [907 om servitut. Det avsåg de så kallade skogsservituten - rätt till skogsfång eller mulbete - som varit gällande av ålder eller tillkommit före den [ januari [928 genom avtal i samband med tillkomsten av den fastighet till vars förmån den gäller. Dessa skogsservitut hör till jordbruksfastigheter som åtminstone förr inte skulle varit fullt bärkraftiga utan servitutsrätligheten. Genom särregleringi servitutslagen var dessa servitut i sakrättsligt hänseende lika fasta som jorddelningsservituten och de kunde inte bringas att upphöra enbart genom privaträttsliga åtgärder. Undantag i preklusionslagen för skogsservituten gjordes därför att — såsom departementschefen anförde — det skulle verka vilseledande om inteckning för sådant servitut skulle förfalla på grund av försummad förnyelse eftersom servitutet likväl skulle belasta fastigheten.

[ samband med den nya fastighetsbildningslagens tillkomst uttalades att skogsservituten skulle avvecklas eftersom det inte längre förelåg något beaktansvärt behov av dem och då tvärtom en rad nackdelar kunnat konstateras. En särreglering i fastighetsbildningslagens promulgationslag avsåg att underlätta en sådan avveckling. Emellertid har man på sjuttiota- let fått ett något förändrat synsätt sedan man märkt vissa nackdelar med att fastighetsägaren ovillkorligen kunnat genomdriva en avveckling. Man har särskilt velat värna om dem som för uppvärmning av sin permanentbo- stad är beroende av ved. Med giltighet från den I januari [979 infördes därför den begränsningen i de särskilda reglerna för avveckling av skogs- servituten att reglerna inte skulle gälla sådant servitut som avsåg rätt att ta ved till fastighet som används som stadigvarande bostad. Vid denna änd- ring uttalades dock att den politiken låg fast att llertalet skogsservitut skulle avvecklas.

Av vad som nu sagts framgår att det alltjämt förekommer och i framtiden kommer att förekomma bestående skogsservitut med sakrättsligt privile- gierad ställning. Enligt domstolsverkets mening föreligger då samma skäl som [968 att undanta skogsservituten från preklusionsreglerna. [ den före- slagna preklusionslagen har därför ett särskilt undantag gjorts för dessa.

Tidsfrägor

[ syfte att begränsa olägenheterna för rättighetshavarna både med avse- ende på Utredningsarbetet och risken för rättsförluster valde man att i [968 års preklusionslagstiftning endast inbegripa inskrivningar som var äldre än 50 år. Förutom en viss teknisk samordning med [9I7 års ändrade expro- priationsregler vanns därmed en harmonisering med regeln i nyttjande— rättslagen att nyttjanderättsupplåtclser i regel inte är bindande längre än i 50 år. Lagen. som trädde i kraft den [juli [968. innebar att inskrivningar av rättigheter som beviljats före den [ januari [918 förföll på sista inskriv- ningsdagen år [970 om de ej förnyats senast på den inskrivningsdagen. De inskrivningar som berördes var därför 53 är gamla eller äldre.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1980/81: 147 2!

Enligt domstolsverkets mening bör en ny preklusionslagstiftning bringas i harmoni med regeln om nyttjanderättupplåtelsens varaktighet. Aven den- na gång bör alltså de inskrivningar beröras som är 50 år gamla eller äldre. Med hänsyn till att avsikten är att hanteringen vid inskrivningsmyndighe- terna skall förenklas bör tiden emellertid inte göras längre. Regeln bör alltså utformas så att de inskrivningar som vid dagen för preklusionens inträdande är 50 år gamla eller äldre drabbas av sådan rättsverkan om förnyelse inte skett.

En betydelsefull fråga i detta regclkomplex är också hur lång tidsfrist som bör medges för ansökan om förnyelse. Såsom anfördes vid införandet av [968 års regler är det från rättssäkcrhetssynpunkt viktigt att tidsfristen bestäms så att så många rättighetshavare som möjligt får kännedom om lagstiftningen och kan vidta åtgärer för att hindra preklusion. [ motsatt riktning leder hänsynen till inskrivningsmyndigheternas behov av att utan dröjsmål få utnyttja det relativt goda instrument för rationalisering av inskrivningsarbetet som en förnyad preklusionslagstiftning innebär.

[ [968 års lagstiftningsarbete ansågs fristen böra bestämmas till minst två år med särskild hänsyn till rättssäkerhetsaspekten. Som anförts trädde lagen i kraft den [ juli [968 under det att fristen löpte ut vid ett årsskifte. varför tiden som stod till buds i verkligheten var två och ett halvt år.

Domstolsverket anser att fristen även denna gång kan sättas till två år. Rationaliseringsintresset talar som sagt starkt för att tiden inte blir längre. Det är numera vanligt att myndigheterna lägger ned relativt omfattande resurser på att få regeländringar kända hos allmänheten bland annat genom tidningar och televisionen. Med sådana publiceringsmetoder kan risken för rättsförluster nedbringas på ett långt mer verksamt sätt än genom att fristen görs särskilt långvarig.

Om sålunda den nu föreslagna lagstiftningen kan träda i kraft den [ januari [98] bör preklusion inträda den sista inskrivningsdagen år [982 om förnyelse inte skett senast på den inskrivningsdagen.

Lag om förnyelse av vissa inskrivningar för nyttjanderätt, av- komsträtt och servitut

[ & lnskrivning som beviljats före den [ januari [933 för nyttjanderätt. avkomsträtt eller servitut förfaller sista inskrivningsdagen år 1982. om inskrivningen inte förnyas efter ansökan i den ordning som anges i 5 s".

2 å Fastighet. som bildats före den [ juli [968 genom avsöndring eller genom avstyckning enligt [9 kap. lagen ([926: 326) om delning av jord å landet, enligt [ kap. 3 & eller 5 kap. lagen ( [9[7: 269) om fastighetsbildningi stad. enligt lagen ([930: 99) om delning av fastighet vid ändring av rikets indelning m.m. eller genom legalisering av arealöverlåtelse enligt lagen ([962: 270) om äganderättsutredning. lagfart och sammanläggning av fas- tigheter i vissa fall. svarar inte efter sista inskrivningsdagen år [982 för inskrivning i stamfastighet för nyttjanderätt eller servitut. om inte inskriv- ningen förnyas efter ansökan i den ordning som anges i 5 så.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på fastighet som bildats genom att område från fastighet sammanlagts med fastighet eller fastig- hetsdel.

• Sida 22
•  Original

Prop. 1980/81: 147 22

3 & Besvärar inskrivning som sägs i [ och Zåä [lera fastigheter och förnyas den endast i fråga om någon eller några av dem. förfaller inskriv- ningen beträffande den eller de övriga fastigheterna.

4 & Bestämmelserna i denna lag äger motsvarande tillämpning på ansö- kan om inskrivning som har förklarats vilande.

5 & Ansökan om förnyelse görs av rättighetshavaren eller annan vars rätt berörs hos inskrivningsmyndigheten senast på sista inskrivningsdagen år [982. Ansökan om förnyelse skall göras "skriftligen och innehålla uppgift om inskrivningen samt om den eller de fastigheteri vilka belastningen skall kvarstå.

När ansökan om förnyelse sker skall anteckning härom göras i fastig- hetsboken.

6 & Denna lag gäller inte inskrivning för servitut som innefattar rättighet till skogsfång eller mulbete och som inte är till tiden begränsat. varit av ålder gällande eller tillkommit före den [ januari [928 genom avtal i samband med tillkomsten av fastighet till vars förmån det gäller.

Denna lag träderi kraft den [januari 1981.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1980/81: 147 . 23

Sammanställning av remissyttrandena

Efter remiss har yttranden över domstolsverkets skrivelse avgetts av Göta hovrätt. Stockholms tingsrätt. Uppsala tingsrätt. Malmö tingsrätt. centralnämnden för fastighetsdata. televerket. statens järnvägar. statens vägverk. bankinspektionen. kammarkollegiet. statens lantmäteriverk. sta— tens vattenfallsverk. länsstyrelsen i Kopparbergs län. länsstyrelsen i Väs— ternorrlands län. fastighetsdata- och inskrivningsregisterkommitten (Ju l979:07). fastighetsbildningsutredningen (Ju [979: 11). Sveriges advo— katsamfund. Sveriges föreningsbankers förbund. Svenska bankföreningen. Svenska sparbanksföreningen. Svenska kommunförbundet. Lantbrukar— nas riksförbund. Svenska elverksföreningen. Svenska kraftverksförening— en. Sveriges fastighetsägareförbund. Sveriges villaägareförbund. Sveriges lantmätareförening och Svenska kommunal-tekniska föreningen.

(töm hovrätt: Hovrätten delar domstolsverkets uppfattning att det är angeläget att såväl det löpande arbetet vid inskrivningsmyndigheterna som överföringen till automatisk databehandling inom inskrivningsväsendet un- derlättas samt att detta syfte skulle främjas om inskrivningar som saknar reellt innehåll kunde avföras.

Det förslag om preklusionsåtgärder avseende inskrivningar för rättighe- ter som domstolsverket framlägger utgör en fortsättning av det förfarande som inleddes genom lagen [968: 278 om förnyelse av vissa inteckningar för nyttjanderätt. avkomsträtt och servitut.

De principiella betänkligheter som kan hysas mot ett preklusionsför- farande på inskrivningsområdet avvisades genom 1968 års lagstiftning och torde ej nu behöva framföras. Däremot bör — liksom vid tillkomsten av [968 års lag — noga övervägas dels risken för rättsförluster. dels det utredningsarbete som ålägges de berörda rättsägarna.

Risken för rättsförluster torde främst drabba enskilda fastighetsägare som år rättighetsinnehavare. Om nutida informationsmedel utnyttjas effek- tivt. hör risken kunna begränsas till rena undantagsfall.

Betänkligheter kan däremot hysas med hänsyn till det utredningsarbete som i många fall blir erforderligt.

Det torde främst vara innehavare av servitut och nyttjanderätter avseen- de kraftledningar och teleledningar som drabbas av utredningsarbete av större omfattning. Problemet behandlades vid tillkomsten av [968 års lag. lnskrivningskommittén hade föreslagit att förnyelseplikten skulle avse in- skrivningar som meddelats före den [ januari 1935. Tidpunkten skulle därigenom anknytas till det skede då uppläggandet av nya fastighetsböcker för landet påbörjades. Departementschefcn ansåg emellertid att preklu- sionsregeln borde inskränkas att gälla inskrivningar av betydligt äldre datum. Av remissyttrandena (jfr prop. [968:89 s. 22 f. 26 f) och annan utredning (prop. s. 46) hade inhämtats att undersökningsfallen därigenom skulle minskas högst betydligt. t.ex. för Vattenfalls del med mer än 50 procent. Att den 1 januari 1918 valdes som utgångspunkt för preklusions- regeln sammanhängde även med att ett stort antal av de före år [918 intecknade kraftledningsservituten kunde antagas vara sakrättsligt skyd- dade utan inteckning (prop. s. 46 f).

Enligt domstolsverkets förslag anknyter förnyelseplikten till ungefär samma tid som enligt inskrivningskommitténs förslag eller den 1 januari

• Sida 24
•  Original

Prop. 1980/81: 147 24

[931 Fråga uppkommer då om behovet av saneringsåtgärder. vilket otvi- velaktigt är betydande. kan motivera att rätlighctshzwarna nu ålägges det utredningsarbete som är [968 ej ansågs böra fordras.

Vid sistnämnda tidpunkt knöts uppenbarligen vissa förhoppningar till att behovet av ytterligare saneringsåtgärder skulle avsevärt begränsas genom en blivande lagstiftning om sakrättsligt skydd för innehavare av Iednings- rättigheter oberoende av inskrivning. Domstolsverket har upplyst. att den lagstiftning som i detta syfte tillkom — ledningsrättslagcn. som trädde i kraft den [ juli [974 — icke tillämpats i den omfattning man hoppats. Rörande anledningen härtill har ej lämnats någon upplysning. Det kan dock förmodas att den består i det utredningsarbete och de kostnader som rättighetshavare förorsakas genom en [edningslörrättning. '

Huruvida rättighetshavarna skall genom den föreslagna preklusionslag- stiftningen åläggas detta — uppenbarligen i många fall mycket omfattande — utredningsarbete måste bedömas mot bakgrund av arbetets omfattning och rättighetshavarnas egen inställning. Hovrätten saknar upplysning i dessa hänseenden. Hovrätten förmenar emellertid att sancringsbehovct måste vara synnerligen stort för att rättighetshavarmt mot sin egen önskan skall åläggas denna utredningsskyldighet. Överföringen till automatisk da- tabehandling inom inskrivningsväsendet är därvidlag ett tungt vägande skäl för sanering. Hänsynen till det löpande arbetet hos inskrivningsmyn- digheterna kan måhända tillmätas mindre betydelse.

Såsom uttalades vid tillkomsten av [968 års lag skulle det vara otillfreds- ställande att undantaga inskrivningarna för rätt till kraftledningar och teleledningar från en preklusionsbestämmelse: den stora vinsten av be- stämmelsen skulle gå förlorad. Däremot finns enligt hovrättens mening anledning överväga om icke samhället bör åtaga sig en del av arbetet med och kostnaderna för de erforderliga utret'lningarna. Hovrätten vill därvid erinra om att utredningen om ledningsrätt i sitt är [972 avlämnade betän- kande föreslog att inskrivningsmyndigheterna under arbetet med inskriv- ningsregistrets uppläggande skulle fatta beslut om förvandling av inskrivna servitut till ledningsrätt. Förslaget avvisades av departementschefen. som i stället förordade den ordning som genomfördes. nämligen att fastighets- bildningsmyndigheten skulle ha rätt att i samband med fastighetsreglering ta initiativ till ledningstörrättning för att omt andla inskrivna rättigheter till ledningsrätt.

Med hänsyn till att omvandlingen till ledningsrätt ej skett i den utsträck- ning man hoppats skulle det vara tänkbart att ånyo pröva frågan om en initiativrätt för inskrivningsmyndigheten. En annan möjlighet är att inom ramen för en prek[usionslagstiftning enligt förslaget söka former för en samverkan mellan inskrivningsmyndigheten. fastigltetsbildningsmyndighe- ten och fastighetsrcgistermyndigheten samt de berörda rättighetshavarna — statliga och enskilda företag — varigenom arbete och kostnader för utredningarna kunde fördelas på ett för alla godtagbart sätt. Arbetet borde då syfta till att systematiskt omvandla de inskrivna rättigheter som avser ledningar till ledningsrätt och i samband därmed avföra inskrivningarna.

Såsom framgår av det anförda finner hovrätten det vara tveksamt. huruvida de föreslagna preklusionsreglerna bör utan modifieringar omfatta inskrivningar av rättigheter till ledningar. Hovrätten förordar att frågan härom ytterligare övervägs.

Såvitt avser rättigheter som i övrigt omfattas av förslaget har hovrätten icke någon erinran.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1980/81: 147 25

Hovrätten vill slutligen. för den händelse förslaget helt eller delvis skall leda till lagstiftning, göra följande påpekanden, .

[) lnskrivningar som förnyats i enlighet med [968 års lagstiftning skall uppenbarligen icke omfattas av den nya preklusionsregeln. Detta bör fram- gå av lagen.

2) Vid tillkomsten av [968 års lag observerades att de då gällande bestämmelserna i 53 ä 2 st. 545 [ st. och 565 2 mom. 2 st. inteckningsför- ordningen den [6 juni [875 om förverkande i visst fall av rättighetshava- rens rätt till skadestånd av upplåtare. om rättighetshavaren lät beviljad inteckning förfalla. ej skulle få motsvarighet i den nya jordabalken (7 kap. [85 och 205 2 st. JB). Eftersom jordabalken icke skulle träda i kraft innan fristen att ansöka om förnyelse enligt [968 års lag gått ut. skulle komplika- tioner dock icke vållas därav.

Om domstolsverkets förslag genomföres. torde den berörda skade- ståndsregeln aktualiseras. Det är oklart huruvida stadgandet i 34.5 promul- gationslagen till jordabalken innefattar regel för angivna fall. Frågan synes böra uttryckligen regleras i lag.

Stockholms tingsrätt: Den av domstolsverket föreslagna lagstiftningen

. får ses som ett betydelsefullt led [ strävandena att minska ärendebalan- serna vid inskrivningsmyndigheterna samt att underlätta beredning av fastighetsböckerna inför omläggning till databaserad inskrivningsverksam- het. Regler för möjliggörande av saneringsåtgärder bör vara så enkla att tillämpa som möjligt och inte tyngas av förfarande som i övervägande antalet fall inte har någon funktion att fylla från rättssäkerhets- eller andra synpunkter. Mot bakgrund härav samt att tidigare prek[usionslagstiftning på inskrivningsväsendets område ej synes ha medfört olägenheter i beak- tansvärd utsträckning. tillstyrker tingsrätten domstolsverkets förslag i dess helhet.

Uppsala tingsrätt: Såsom domstolsverket inledningsvis anför finns ett starkt behov av ytterligare rationalisering av inskrivningsväsendet. För detta ändamål är det viktigt att fastighetsböcker och inskrivningsregister befrias från inaktuella inskrivningar. Särskilt för inskrivningsmyndigheter som arbetar manuellt medför avförandet av sådana inskrivningar en vä- sentlig lättnad i tlera hänseenden. Även för fastighetsomsättningen och kreditgivningen är det en fördel att betydelselösa inskrivningar försvinner. Det finns sålunda enligt tingsrättens mening mycket starka skäl som talar för att den föreslagna lagstiftningen kommer till stånd.

Mot en sådan lagstiftning kan framställas invändningar av principiell art. Risken för rättsförluster har därvid särskild tyngd. Vid tillkomsten av nuvarande lagregler på området har sådana betänkligheter övervägts noga: det har bedömts att riskerna för rättsförluster inte varit så stora att de bort hindra lagstiftning. Med de starkt förbättrade informationsmöjligheterna i massmedia. som kan antas bli utnyttjade på ett effektivt sätt. är dessa risker numera mindre framträdande. Allmänhetens möjligheter att få infor- mation och biträde har dock försämrats i ett hänseende. Lantmäterikon- toren torde nämligen numera inte kunna ge någon kostnadsfri service av det slag varom här är fråga. För ändamål som betingas av den nya lagstift- ningen bör lantmäterikontoren få rätt att lämna i vart fall enskilda personer bistånd kostnadsfritt. Med denna anmärkning anser tingsrätten att det inte finns anledning att motsätta sig lagstiftningen av principiella skäl.

Tingsrätten tillstyrker att den föreslagna lagstiftningen genomförs. Mot detaljutformningen av lagförslaget har tingsrätten erinran bara såvitt avser kravet på att ansökan om förnyelse skall vara skriftlig (5 Ö). Enligt tingsrät-

• Sida 26
•  Original

Prop. 1980/81: 147 76

..

tens mening bör muntlig ansökan kunna godtas. Vid sådan ansökan kan —inskrivningsmyndigheten säkerställa erforderlig dokumentation genom att uppgilter om sökanden samt om berörd inskrivning och fastighet anteck- nas på ett särskilt formulär.

Rationaliseringsvinsterna av lagstiftningen blir naturligtvis maximala om inskrivningsmyndigheterna snarast efter utgången av förnyelsefristen i ett sammanhang går igenom fastighetsböcker/inskrivningsregister och för av förfallna inskrivningar. Personalresurser för en sådan samlad arbetsinsats torde [ allmänhet inte finnas tillgängliga på inskrivningsmyndigheterna. Det är önskvärt att uppmärksamhet ägnas åt denna fråga.

Tingsrätten utgår från att det blir möjligt att förordna domstolsbiträdc — liksom tingsnotarie — att på eget ansvar handlägga förnyelse- och avföran- deärcnden.

Malmö tingsrätt: [968 års lag om förnyelse av vissa inteckningar för nyttjanderätt. avkomsträtt och servitut har fått till följd att ett mycket stort antal före [.9l8.()l.l)l beviljade inteckningar för angivna sakrätter upphört att gälla på grund av underlåten förnyelse. Detta har i huvudsak varit av godo även om vissa rättsförluster ej torde ha kunnat undvikas. [ en del fall har ny inteckning kunnat meddelas på grund av de gamla avtalen. vilkas giltighet ej påverkats av att inteckningarna prekludcrats. Nu föreslås en liknande lagstiftning omfattande inteckningar som beviljats före [933.()l.0[. Förnyelsedatum har satts till sista inskrivningsdagen 1982. Ett av skälen till att dessa tider valts anges i domstolsverkets framställning vara att nyttjanderättsupplåtelser i regel ej är bindande längre än 50 år.

Tingsrätten har i och för sig intet att erinra mot en ny lagstiftning av - angivet innehåll. Enligt tingsrättens mening skulle det dock vara enklare att genom en särskild lag generellt föreskriva. att före jordabalkens ikraft- trädande [972.0l .Ol meddelade inteckningar för nyttjanderätt. servitut och avkomsträtt förfaller om de ej förnyas inom 50 år från fastställelsedagen. För inskrivningar efter l972.()[.0l bör motsvarande bestämmelse införas i 23 kap. jordabalken . Ett sådant förnyelsetvång är icke någon nyhet i svensk lagstiftning. Det förekom beträffande nyttjanderättsinteckningar på 1800-talet och beträffande penninginteckningar fram till [935.

Därest den av domstolsverket föreslagna lagstiftningen av engångs- karaktär [ikväl föredrages bör lagtexten erhålla sådan utformning. att för- nyelse nu ej på nytt behöver ske av sådana inteckningar som förnyats enligt [968 års lag.

Tingsrätten tillstyrker lagstiftning enligt 2.5 i lagförslaget såvitt avser fastigheter som bildats av samfälld mark. Sävitt avser andra före [968.07.0[ bildade avstyckningar och liknande fastigheter har tingsrätten däremot annan uppfattning än domstolsverket.

Det är visserligen riktigt att fastighetsboksuppläggen för sådana fastighe- ter i ett stort antal fall belastas med inteckningar. som i praktiken ej besvärar fastigheterna. Det är önskvärt att dessa inteckningar bortrensas inför den förestående övergången till fastighetsdatasystemet. För att kun- na avföra inteckningarna krävs emellertid viss utredning. motsvarande den som numera göres av fastighetsbildningsmyndigheterna vid avstyckning och liknande förrättningar. Tingsrätten anser att dessa utredningar lämpli- gen göres i samband med att fastighetsböckerna beredes inför överföringen till fastighetsdatasystemet och av den med beredningen sysselsatta perso- nalen i samråd med fastighetsregister- och fastighetsbildningsmyndig- heterna. Någon särskild lagstiftning behövs cj titan betydelselösa inteck- ningar kan avföras enligt 23 kap. ()ä 2 st. jordabalken .

• Sida 27
•  Original

Prop. 1980/81: 147 27

Den av tingsrätten förordade lösningen kommer givetvis att medföra att beredningsarbetet tar längre tid och blir dyrare för statsverket än om en preklusionslagstiftning genomförs. Tingsrätten anser emellertid att man bör ta denna konsekvens i stället för att — såsom följden blir av lagförsla- ' get — på inteckningshavarna övervältra besväret med och kostnaderna för utredningsarbetet. Man måste också beakta att de berörda intecknings- havarna ej enbart är myndigheter. kommuner och kraftföretag med re- surser att "på ett professionellt sätt bevaka sina intressen" utan även privatpersoner. som för att bevara sina intecknade rättigheter kanske måste begära utredning hos fastighetsbildningsmyndigheterna. vilket som bekant är kostsamt.

Tingsrätten föreslår följaktligen sådan ändring av 23% i laglörslaget. att stadgandet i likhet med l970 års lag om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bildats av samfälld mark endast avser fastigheter som bildats av samfälld mark. Tingsrätten har för övrigt erfarenhet av att det finns fastigheter av angivet slag. som ej omfattas av ordalagen i 1970 års lag och i lagförslaget ehuru de bildats på liknande sätt som de i lagtexten angivna fastigheterna. Detta gäller arealöverlåtelser. som ej varit föremål för jord- delning men "'legaliserats'" och blivit fastigheter genom att de vid uppläg- gande av fastighetsregister för stad upptagits som särskilda stadsägor. Lagförslaget bör omarbetas så att det kommer att avse även sådana fastig- heter och motsvarande ändring bör göras i l970 års lag.

Centra/Häntltt/en för _fitxrig/tutsdutu.' De inskrivningsft'irhållandcn som omfattas av den föreslagna preklusionslagstiftningen medför inga problem för fastighetsdatasystemet. Från systemteknisk synpunkt saknar förslaget därmed betydelse. _

CFD delar emellertid domstolsverkets uppfattning att det är angeläget att författningsvägen underlätta arbetet för de manuella inskrivningsmyn- digheterna (IM) och samtidigt förberedelserna för övergången till ADB. Den nu föreslagna preklusionslagstiftningen torde i hög grad verka i sådan riktning. CFD vill i detta sammanhang understryka att de inskrivningsför- hållanden det här är fråga om många gånger medför betydande svårigheter för omläggningsarbetct. Det förekommer också ofta att berörda fastigheter får kvarstå i fastighetsbok eftersom inskrivningslörhållandena inte kunnat klarläggas tillfredsställandc. Inte minst gäller detta fastigheter som av- styckats från samfälld mark. Om förslaget genomförs skulle detta utan tvekan ytterligare öka antalet överföringsbara fastigheter och därmed re- formens rationalitet.

Från de synpunkter CFD har att företräda finns all anledning att tillstyr- ka domstolsverkets förslag. För att effekterna på bästa sätt skall kunna tillvaratas i det nu pågående och förestående reformarbetet är det angelä- get att åtgärderna genomförs snarast och i vart fall inom den tid som anges.

Förslaget innebär att beredning av fastighetsböcker samt överföring till inskrivningsregister övergångsvis måste ske med beaktande av de inskriv- na rättigheter. som avses i förslaget. och förekommande förnyelser. Från teknisk synpunkt möter inga hinder att dataregistrera sådana rättigheter med anmärkning om förnyelse. Efter preklusionstidens inträde krävs insat— ser i beredningsarbetet för avförande av förfallna inskrivningar. Dessa insatser är särskilt angelägna i områden med stor mängd gemensamma inskrivningar.

Såsom framgår av förslaget skall anteckning om förnyelse göras i fas- tighetsboken. Jåmlikt 7.5 lagen (l973:98) om inskrivningsregister skall detta även gälla lR. En sådan redovisning kan ske som en klartext-

• Sida 28
•  Original

Prop. 1980/81: 147 28

anmärkning till berörd inskrivning (FÖRNYAD ÅR/AKTNR) med utnytt- jande av redan befintliga program och torde inte innebära några komplika- tioner.

Ett problem är emellertid hanteringen av alla de inskrivningar som inte förnyats och som alltså förfaller. [ IR redovisas ifråga om inteckningar/ inskrivningar endast sådana som är gällande. Detta innebär att efter en viss tidpunkt — enligt förslaget utgången av 1982 — skall förfallna inskrivningar föras över till avdelningen för äldre förhållanden. Enligt gällande principer bör detta verkställas av IM i form av inskrivningsärenden. För att under- lätta ifrågavarande arbete kan CFD i anslutning till preklusionstidens inträ- de maskinellt ta fram och tillhandahålla lM listor över icke förnyade inskrivningar. lM kan därefter vid ärendehandläggning och beställning av gravationsbevis samt i övrigt i mån av tid successivt avföra förfallna inskrivningar vilka härigenom kan utrensas ur IR. ] de fall icke förnyade inskrivningar förs även i fastighetsregistret (FR) kommer fastighets- registermyndigheten (FRM) att behöva aviseras om att uppgiften skall tas bort. Merarbctet för CFD och berörda registermyndigheter torde bli mått- ligt och mer än väl uppvägas av de handläggnings- och redovisningstek- niska fördelar som står att vinna.

Televerket: Domstolsverkets förslag skulle. om det genomförs. få både positiva och negativa verkningar. De positiva effekterna kommer i form av vissa rationaliseringsvinster samt bättre fastighetsböcker och inskrivnings- register. De negativa effekterna drabbar främst innehavare av inskrivna rättigheter i vad gäller kostnader och risk för rå'tttsförluster. Domstolsver- ket redovisar inte någon bedömning av hur stor rationaliseringsvinsten kan antas bli. om förslaget genomförs helt eller delvis. Samtidigt torde det inte vara möjligt för någon av remissinstanserna att inom remisstiden beräkna de totalt sett ökade kostnader. som förslaget innebär. Det går alltså inte att nu med visshet uttala sig i frågan om vad som är mest ekonomiskt fördelak- tigt för samhället i valet mellan att följa domstolsverkets förslag eller att tilldela inskrivningsväsendet ytterligare resurser för att få bort de inte önskvärda förhållanden som råder.

Televerket har emellertid inte någon erinran mot den föreslagna Iagstift- ningen som gör det möjligt att avföra inskrivningar. som är Stl år eller äldre.

Vad avser domstolsverkets framställning i övrigt vill televerket redovisa att llertalet av verkets inskrivna nyttjandet-ättsavtal tillkom under l940— l96tl-talen. Televerket har under åren inte låtit notera eller bevaka huruvi— da de fastigheter. i vilka inskrivning skett. har varit föremål för avstyck- ningar eller dylikt. En lagstiftning enligt de riktlinjer som domstolsverket föreslår skulle därför innebära att varje under åren 1933— l967 inskriven nyttjanderätt måste kontrolleras och att särskilda åtgärder måste vidtas beträffande de inskrivningar. som beviljats i de av lagstiftningen berörda fastigheterna. Detta arbete skulle ta en hel del resurseri anspråk inte bara för televerket. Sannolikt är det så att ett antal fastigheter på grund av ändrad fastighetsindelning i onödan besväras av inskrivna nyttjanderätts- avtal som rör televerkets jordkablar m.m. Detta förhållande kan dock rimligen inte motivera den föreslagna preklttsionslagstiftningen. Tele- verket vill ifrågasz'itta om inte de problem som enligt domstolsverket prak- tiskt sett knappast läter sig lösas annat än författningsvägen. kan få sin lösning på annat sätt än genom den föreslagna lagstiftningen.

Statensjr'irm'ätmr: SJ linnet" ej anledning till erinran mot förslaget.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1980/81: 147 29

Statens vägverk: Vägverket har intet att erinra emot de framlagda försla- gen till en preklusionslagstiftning.

Bankinspektionmz: Den föreslagna lagstiftningen företer likheter med och utgör en naturlig fortsättning av den preklusionslagstiftning avseende inskrivningsområdet som skedde l968 och l970 och som — såvitt inspek- tionen har sig bekant — inte har medfört några olägenheter. Inspektionen kan därför från sina utgångspunkter lämna det föreliggande förslaget utan erinran.

Kammarkollegiet: l domstolsverkets framställning ingår ett förslag som likt l968 års lag (l968:278l om förnyelse av vissa inteckningar för nytt- janderätt. avkomsträtt och servitut gör det möjligt att avföra sådana in- skrivningar som är 50 år gamla eller äldre om de inte förnyas senast på en viss inskrivningsdag. Vid detta nya preklusionsförfarande skall det uppenbarligen inte tas någon hänsyn till de förnyelser som gjordes i anled- ning av 1968 års lag. Kollegiet anser dock att de förnyelser som gjordes i anledning av denna lag och som i många fall inte är äldre än IO år bör i den nya lagen tilläggas sådan betydelse att det för dessa inskrivningar ej krävs någon förnyelse av den redan tidigare gjorda förnyelsen för att dessa inskrivningar skall undgå preklttsion.

Mot domstolsverkets förslag i övrigt har kammarkollegiet intet att erin- ra.

Statens lantmäteriverk: Som framgår av domstolsverkets skrivelse kan inskrivning för rättighet bli stående kvar på de belastade fastigheternas uppläggi fastighetsboken fast rättigheten har upphört att gälla. Vidare kan inskrivningar för gällande rättigheter ha blivit överförda till upplägg för fastigheter som rätteligen inte berörs av rättigheterna. Domstolsverkets förslag syftar till att ta bort sådana betydelselösa inskrivningar.

Att fastighetsböckerna och inskrivningsregistren på nu berört sätt är belastade med inskrivningar som inte stämmer överens med det verkliga rättsläget är en besvärande brist i det gällande redovisningssystemet. Bety- delselösa inskrivningar kan i vissa situationer vara till olägenhet för fas- tighetsägaren. De förorsakar onödigt merarbete vid fastighetsbildning och andra förrättningar som berör fastigheter sotn är belastade med sådana inskrivningar. De tynger också inskrivningsmyndigheternas löpande arbe- te och genomförandet av fastighetsdatareformen. Där fastighetsdatarefor- men har genomförts belastas också fastighetsrcgistermyndigheternas lö- pande arbete. eftersom inskrivna avtalsservitut redovisas också i fastig- hetsregistret.

Med hänsyn till dessa förhållanden är det angeläget att åtgärder över- vägs som syftar till att rätta till de rådande missförhållandena.

För att komma till rätta med problemet föreslår domstolsverket ett preklusionsförfarande. En sådan metod ger en mycket effektiv sanering och är från den synpunkten fördelaktig. LMV tillstyrker i princip att man söker sig fram till en lösning efter denna linje. som ju också prövats tidigare i samma syfte.

Vid utformandet av lösningen måste självfallet avvägningar ske med hänsyn till frekvensen av betydelselösa inskrivningar. de bevakningsskyl- digheter som läggs på rättighetshavarna och den risk som finns att inskriv- ningar i vissa fall kan komma att bli prekludcrade fast rättigheten är gällande. Det underlag för närmare bedömningar i dessa avseenden som redovisas i domstolsverkets framställning är delvis ofullständigt. och LMV går därföri huvudsak inte in på sådana bedömningar av förslagen.

• Sida 30
•  Original

Prop. 1980/81: 147 30

Vissa speciella frågor skall emellertid beröras i det följande. När det gäller beskaffenheten av de olägenheter som kan uppkomma om en alltjämt gällande rättighet går förlorad som en följd av att inskrivning prekludcrats bör inte förbises att rättigheter som verkligen fyller ett behov ofta kan återskapas tvångsvis. Servitut kan därvid bildas med tillämpning av fastighetsbildningslagcn. och skydd för ledning kan uppnås genom bildande av ledningsrätt. Det sagda innebär att de olägenheter som kan uppkomma genom preklusion främst utgörs av kostnader och besvär men däremot bara mera undantagsvis består i rättighetens definitiva bortfall. 1 det nu berörda avseendet är läget ett annat än det som förelåg år l963. då möjligheterna att ersätta bortfallna avtalsrättigheter med officialrättigheter inte var lika vidsträckta.

Det största antalet inskrivningar för nyttjanderätter och servitut torde. som domstolsverket påpekar. avse tele- och kraftledningar. lnskrivningar— na för dessa ledningar har i allmänhet meddelats före ledningsrättslagens tillkomst. Sedan denna lag trädde i kraft är ledningsrätten den ändamålsen- ligaste formen för sakrättsligt skydd når det gäller ledningar. Rättigheten gäller då med bästa rätt. vilket är naturligt när det gäller sådana investe- ringar. medan det skydd som inskrivning ger är olika i olika fastigheter. beroende av inskrivningens läge i lörcträdesordningen.

En eventuell preklusion av inskrivningar för ledningar bör därför lämpli- gen kombineras med övergång till ledningsrätt i fråga om ledningar som berörs av preklusion men som fortfarande består. Övergång till lednings- rätt kan ske genom en omvandlingsförrättning. Man bör för preklttsionsfal- len införa bestämmelser som leder till att omvandlingsförrättning kommer till stånd i stället för förnyelse av inskrivning. Eventuellt kan man tänka sig att myndigheterna ges en viss bevaknings- och initiativskyldighet i detta syfte tillsammans med ledningshavarna. eftersom de aktuella ledningarna sannolikt inte kan komma att bli särskilt många till antalet (fast de kan beröra ett stort antal fastigheter). En sådan uppläggning skulle kunna vara till fördel både från allmän och från enskild synpunkt.

[ likhet med domstolsverket har LMV den erfarenheten att de år 1968 införda reglerna och rutinerna rörande avstyckade fastigheters inskriv- ningsbelastning har mycket stor betydelse när det gäller att hålla av- styckade fastigheter fria från inskrivningar som endast berör stamfastig- heten men som enligt de tidigare gällande reglerna flöt ut också på avstyck- ningarna. Svaren på en rundfråga som ställts till nio fastighetsbildnings- myndigheter i olika delar av landet i samband med beredningen av detta remissyttrande tyder på att 70—807..- av alla avstyckningar från fastigheter med inskrivna servitut eller nyttjanderätter uppenbarligen inte berörs av rättigheten och därför kan hållas fria från inskrivning. ] likhet med dom- stolsverket anser LMV att det saknas anledning anta att andelen avstyck- ningar och avsöndringar som rätteligen inte berördes av servitut och nytt- janderätter inskrivna i styckningsfastigheten var lägre före den I juli l968 än vad som är fallet numera i motsvarande avseende. LMV ansluter sig därför till domstolsverkets bedömning att det i fastighetsböckerna finns ett mycket stort antal fastigheteri vilka servitut och nyttjanderätter är inskriv- na utan att någon reell belastning föreligger. Det är följaktligen ett starkt intresse att den nu aktualiserade saneringsfrågan får en lösning.

När det gäller från samfälld mark avskilda fastigheter är det enligt LMVs erfarenhet ytterst ovanligt att servitut och nyttjanderätter som är inskrivna i en eller flera delägarfastigheter reellt berör den avstyckade eller avsönd- rade fastigheten. En lösning av preklusionstyp är därför speciellt näralig- gande i fråga om sådana fastigheter.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1980/81: 147 3l

Vissa skogsservitttt som kan inskrivas år som domstolsverket påpekar sakrättsligt skyddade oberoende av inskrivning. ] l968 års lagstiftning undantogs dessa servitut. Det ansågs att det skulle kunna verka vilse- ledande om inteckning för sådant servitut skulle förfalla på grund av försummad förnyelse eftersom servitutet ändå skulle belasta fastigheten. Denna synpunkt har fortfarande giltighet. En preklusionslagstiftning av det här aktuella slaget riktar sig som förut sagts principiellt mot inskrivningar för rättigheter som upphört att gälla eller som i vart fall inte gäller i den aktuella fastigheten. En förefintlig inskrivning avseende skogsservitut är visserligen obehövlig för .det sakrättsliga skyddet och skulle såtillvida kunna upphävas. Men sålänge det är tillåtet att ha skogsservituten inskriv- na torde sådana inskrivningar böra vara undantagna från preklusion.

Det kan tilläggas att möjligheterna att upphäva skogsservitut har vidgats sedan år 1968. Frågan vilka förutsättningar som skall föreligga för upphä— vande av skogsservitut hör emellertid inte till den här aktuella problemati- ken. [ fall då inskrivet skogsservitut upphävs skall inskrivningen naturligt- vis avföras.

Statens vatten/"allsverk: Inför den preklusionslagstiftning som genomför— des 1968 och som i viss utsträckning hade samma målsättning som den av domstolsverket nu föreslagna. nämligen när det gällde den fortsatta giltig— heten av vissa äldre inteckningar. framhöll vattenfallsverket den stora arbetsbörda och de höga kostnader. som saneringsåtgärderna skulle med— föra. Den sålunda framförda uppfattningen besannades när åtgärderna sedan genomfördes. Den nu föreslagna lagstiftningen blir. om icke någon lättnad beredes rättighetsinnehavarna. än mer kännbar. Skälen härtill är flera. [ första hand innebär den nu föreslagna särskilda uppmärksamheten på inteckningarnas fortsatta giltighet även i fastigheter som avskilts genom avstyckning eller på annat vis mer än en fördubbling av arbetet ijämförelse med att endast giltigheten av inteckningen i och för sig behöver beaktas. Vidare innebär tidsgränsen den I januari 1933 att bevakningen skulle komma att avse en period med livlig verksamhet när det gällde utbyggnad av kraftledningar. Någon lindring erbjuds inte till följd av arbetet med saneringen enligt l968 års lagstiftning av inteckningar äldre än l.7.|9l8. Det föreliggande förslaget synes mena att dessa äldre inteckningar. trots att de förnyats senast under l970. skall kunna kvarstå endast efter ny begäran härom.

Med anledning av bl.a. erfarenheter från arbetet med intecknings- saneringen under åren l968— l970 har vattenfallsverkets fem lokalförvalt- ningar uppskattat den arbetsvolym som för deras del inryms i det förelig- gande förslaget. Uppgifterna har avgränsats till att avse kraftledningsservi— tttten. Ca 32000 sådana servitut fördelade på ca 20000 km ledningar har inskrivits före den I januari l933. Antalet berörda fastigheter inklusive sådana som avskilts vid ny fastighetsbildning före den I juli 1968 torde försiktigt bedömt uppgå till minst 75 000.

Det utredningsarbete som förslaget medför måste utföras på grundval av nytt kartmaterial med äjourförda fastighetsbeteckningar. Antalet erforder- liga blad av ekonomiska kartan uppgår till ca 7500. Kartbladcns uppgifter måste kompletteras med utredning om ledningarnas exakta sträckning. ledningsgatornas bredd samt inskrivnings- och fastighetsbildningsförhål- landen. I vissa fall krävs besök på fastigheterna. Samarbete med personal hos fastighetsbildnings- och inskrivningsmyndigheterna erfordras. Egen arbetsinsats sammanlagt för de fem förvaltningarna bedömes överslagsvis till 13 manår.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1980/81: 147 32

Utöver kraftledningsservituten förekommer särskilt vid de två lokalför- valtningarna i Norrland ett betydande antal vattenrättsservitut.

Det starkaste motivet för den nu föreslagna saneringen synes vara att underlätta övergången till automatisk databehandling på inskrivnings- väsendets område. Någon tidtabell för detta. som anknyter till den I januari l983. då förnyelseåtgärder skall vara vidtagna synes inte föreligga. Det måste därför ifrågasättas om inte från den utgångspunkten den före- slagna saneringsåtgärden blir onyttig därför att proceduren måste säsom nu för första gången upprepas ytterligare i framtiden.

I domstolsverkets förslag görs vissa bedömningar om utredningen för inteckningsförnyelse och möjligheten att i anslutning därtill genomföra förrättningar för ledningsrätt. Det är naturligtvis riktigt att ett samband föreligger i det avseendet. Det framstår emellertid för vattenfallsverket som klart att fastighetsbiIdningsmyndigheterna inte rår med att på den korta tiden innan inteckningarna skall ha förnyats genomföra förrättningar enligt ledningsrättslagen . [ detta avseende skulle alltså inte uppkomma någon lättnad för inskrivningsmyndigheterna eftersom inteckningarna ändå måste förnyas inom den föreslagna tidsfristen.

Vattenfallsverket föreslår att. innan lagstiftning vidtages. det överväges om regler kan tillskapas som medför att arbetet med erforderlig inteck— ningssanering kan i tiden förläggas i direkt anslutning till den fortlöpande övergången till ADB-baserat inskrivningssystcm. Sådana regler borde dessutom inte behöva ta sikte endast på tidsaspckten utan även på möjlig- heten till ett organiserat samarbete mellan dem som har ansvaret för fastighetsdatabehandlingen och rättighetsinnehavarna. De sistnämnda torde i varje fall när det gäller rättighetsinnehavare med intressen av inteckningssanering i en storleksordning som motsvarar vattenfallsverkets ställa sig välvilliga till ett nära samarbete på området.

I varje fall anser vattenfallsverket att den föreslagna lagstiftningen inte bör genomföras utan att tidsfristen för anmälan om förnyelse som föreslås upphöra vid utgången av 1982 förlänges med minst ett år. Vidare förut- sättes att sådana föreskrifter lämnas som möjliggör att vattenfallsverket utan kostnad erhåller kartmaterial. gravationsbevis eller annat erforderligt utredningsunderlag från fastighetsbildnings- och inskrivningsmyndigheter. lnskrivningsåtgärd i samband med förnyelse bör också vara kostnadsfri för rättighetsinnehavarna.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Enligt vad länsstyrelsen i nu föreva- rande ärende inhämtat och även eljest har sig bekant gör den förhållande- vis rikliga förekomsten av betydelselösa inskrivningar för de uppräknade rättigheterna fortfarande betydande arbetsinsatser nödvändiga vid vissa inskrivningsmyndigheter inom länet. Situationen synes här väl överens- stämma med de förhållanden som domstolsverket beskriver. lnom huvud- delen av länet. dvs. de områden som varit föremål för antingen omfattande äganderättsutredningsförrättningar enligt 1962 och l971 års äganderätts- utredningslagar eller laga skiften enligt dalalagen och beträffande vilka man har anledning anta att inteckningsförhållandena i likhet med lagfarts- förhållandena har varit exceptionellt svåra före förrättningarna har förrätt- ningslantmätarna emellertid i samband med att de genomfört dessa aktivt medverkat till att grundliga inteckningssaneringar kunnat åstadkommas. Beträffande dessa områden förekommer numera inte alls eller i vart fall i endast synnerligen begränsad omfattning de allvarliga problem som DV med sitt framlagda förslag avsett att lösa. lnskrivningssaneringar har så- lunda med stor framgång tidigare företagits inom betydande delar av Kop-

• Sida 33
•  Original

Prop. l980/8l: 147 33

parbergs län och erfarenheterna av dessa är enbart goda. Länsstyrelsen anser det i högsta grad angeläget att syftet med lagförslaget förverkligas. dvs. en utrensning av betydelselösa inskrivningar.

Länsstyrelsen är väl medveten om att den städning i fastighetsboken som kommer att äga rum därigenom att inskrivningar bringas att förfalla på grund av bestämmelserna i 15 lagförslaget. innebär en engångsåtgärd. vilkens effekt framdeles successivt kommer att avta allteftersom nya in- skrivningar för motsvarande rättigheter beviljas. Mot denna bakgrund hade det givetvis varit befogat att överväga om inte den mest rationella lösningen hade varit att som villkor för fortsatt giltighet av sådana inskriv- ningar som omfattas av förslaget generellt kräva förnyelse senast före utgången av det kalenderår under vilket 50 år förflutit sedan inskrivningen beviljades. Domstolsverket synes tyvärr inte ha övervägt ett förslag av den innebörden.

När det gäller innebörden av 1 .5 i förslaget bör särskilt observeras det förhållandet att bland inteckningar som beviljats före l933 torde finnas sådana som beviljats redan före 1918 men som förnyats i den ordning som angetts i 25 lagen den 28 maj 1968 om förnyelse av vissa inteckningar för nyttjanderätt. avkomsträtt och servitut (nr 278). ()m avsikten är att dessa inteckningar vid bedömningen huruvida preklusionsbcstämmelserna skall vara tillämpliga på dem skall anses ha beviljats vid förnyelsetillfället krävs enligt länsstyrelsens uppfattning en uttrycklig regel i lagtexten.

Länsstyrelsen har observerat att i lagförslaget 25 avkomsträtt inte beak- tats men har gjort den bedömningen att detta berott på förbiseende. efter- som något sakligt grundat skäl att utesluta detta slag av inteckningar knappast finns.

Till 2.5 bör också fogas den anmärkningen att det icke är säkert att man helt når sitt syfte även om förslaget genomförs. Kvar står nämligen de fall där en penninginteckning besvärar ett avsöndrat eller avstyckat område på grund av att förnyelse skett senast sista inskrivningsdagen år 1976. I dessa fall krävs ofta en utredning av stor omfattning för att klarlägga i vilka fastigheter inteckning gäller.

I den föreslagna 2.5 andra stycket bör anges att första stycket äger motsvarande tillämpning om fastigheten etc. . . .

Det är känt för länsstyrelsen att huvuddelen av de inskrivningar vilkas förnyelse göres som villkor för fortsatt giltighet utgöres av inskrivningar av nyttjanderätter och servitut. avseende kraft- och teleledningar. Såsom domstolsverket framhåller räknade man vid Iedningsrättslagens tillkomst med att inskrivna rättigheter i mycket stor utsträckning skulle komma att omvandlas till ledningsrätter och att härigenom en stor arbetsbesparing för inskrivningsmyndigheterna skulle uppnås. Såvitt kan bedömas av situa- tionen inom Kopparbergs län har de förhoppningar som man i detta hänse- ende knutit till ledningsrättslagen kommit på skam. Ledningsförrättningar. både sådana som avser att omvandla inskrivna rättigheter till ledningsrät- ter och sådana vilka avser upplåtelse av ledningsrätt. har kommit till stånd i mycket ringa omfattning. [ likhet med domstolsverket bedömer länssty- relsen att orsaken härtill är att söka i det förhållandet att ledningsförrätt- ningar visat sig mycket kostnadskrävande. Med hänsyn till de stora kost- nadsbesparingar som en konsekvent genomförd övergång till ledningsrät- ter odiskutabelt skulle medföra för framför allt inskrivningsmyndighcterna vore det givetvis i högsta grad önskvärt att ledningsförrättningar komme till stånd i betydligt större utsträckning än som hittills varit fallet. Det är dock sannolikt att en utökad tillämpning av Iedningsrättslagen inte kan

• Sida 34
•  Original

Prop. 1980/81: 147 34

påräknas om inte förrättningsformen görs mer attraktiv genom införande av möjligheter till en betydande nedsättning av förrättningskostnaderna. Länsstyrelsen skulle förorda ett förslag i den riktningen.

Länsstyrelwn i Västernorrlands län: Länsstyrelsen delar domstolsver- kets syn på behovet av en sanering beträffande inteckningar för nyttjande- rätt, avkomsträtt och servitut. ] framställningen redovisas de fördelar för inskrivningsmyndigheterna som förslaget innebär. Även nackdelarna för rättighetsägarna behandlas. Länsstyrelsen vill påpeka vissa effekter som ett genomförande av förslaget skulle innebära för andra myndigheter.

Förslaget innebär — i likhet med 1968 års preklusionslag — att inskriv- ningen förfaller om den inte förnyas medan rättigheten fortfarande gäller. Flera myndigheter är i sin verksamhet skyldiga att underrätta eller kalla sakägare. Som exempel kan nämnas samråds- och underrättelseskyldig- heten vid behandlingen av stads- eller byggnadsplaner. länsstyrelsens un- derrättelseskyldighet vid förordnanden enligt naturvårdslagen och fastig- hetsbildningsmyndighetens skyldighet att kalla sakägare vid förrättning. [ samtliga dessa fall kan nyttjanderätts- eller servitutshavaren vara sak- ägare.

Som registeranvändare har givetvis nämnda myndigheter stor nytta av att fastighetsbok och inskrivningsregister inte innehåller uppgifter om råt- tigheter som inte längre gäller och att anteckningar om gällande rättigheter endast finns på fastigheter som är reellt belastade av rättigheterna.

Om å andra sidan ett genomförande av förslaget får till följd att en stor mängd servitut kommer att gälla utan att vara redovisade i något register medför detta stora nackdelar för myndigheterna. Risken är stor att man inte får kännedom om giltiga rättighetsupplåtelser. lnom länet finns exem- pel på att nyttjanderättshavarc avverkat skog inom område med avverk- ningsförbud p.g.a. förordnande enligt naturvårdslagen. Nyttjanderätts- havarcn hade inte personligen underrättats om förordnandet. Han ansågs därför inte straffansvarig. Vidare har det förekommit att nyttjanderätt inte var känd vid fastighetsreglering enligt fastighetsbildningslagen . Förrätt- ningen har fått göras om efter domvillobesvär.

För att minimera de negativa konsekvenserna är det av största vikt att informationsinsatserna blir tillräckliga. Alla de rättighetshavare som har behov av att förnya inskrivningen bör sålunda bli uppmärksammade på reformen så att de begär sådan förnyelse. Det är därför nödvändigt att erforderliga resurser ställs till förfogande för information om förslaget genomförs. Om så sker kommer enligt länsstyrelsens uppfattning för- delarna av ett genomförande av förslaget att överväga nackdelarna för de myndigheter som hämtar uppgifterna om förekomsten av rättigheter från fastighetsbok eller inskrivningsregister.

Upplysningsvis kan nämnas att det inom länet förekommer viss samver— kan mellan inskrivningsmyndigheter och lantmäteriet utöver den som be- skriVs i domstolsverkets framställning. I samband med fastighetsregle- ringar (marköverföringar) undersöker fastighetsbildningsmyndigheten om inskrivna rättigheter berör fastigheter som tidigare avstyckats från den fastighet som avstår mark. Om så inte är fallet tillämpas samma regler som för intyg vid avstyckning.

Då framställningen endast berör inskrivningarnas inverkan på inskriv— ningsmyndigheternas arbete vill länsstyrelsen peka på att rz'ittigheterna som sådana kan vara besvärande för samhällsbyggandet och annat markut- nyttjande. Detta gäller bl. a. villaservitutcn och skogsfångsservituten. Möj- ligheterna att genom fastighetsreglering upphäva servitut bör även nämnas i detta sammanhang.

• Sida 35
•  Original

Prop. 1980/81: 147 35

Beträffande skogsservituten vill länsstyrelsen anföra följande. I likhet med domstolsverket anser länsstyrelsen att de bör undantas från tillämpningen av I .5. Däremot är det tveksamt om de också skall undantas från tillämpningen av 2 5.

Inom länet finns ca l0000 skogsservitut som tillkommit i samband med tillkomsten av fastighet till vars förmån det gäller. lnskrivningar avseende servituten har överförts till ett mycket stort antal avstyckade eller avsönd- rade fastigheteri regel tomtplatscr. Endast en mycket liten del av dessa är reellt belastade av skogsservituten. Vid upphävande av skogsservitut anses regelmässigt att små fastigheter. även om de innehåller skogsmark. inte berörs av skogsservitut som upplåtits i stamfastigheten.

På grund av det anförda vill länsstyrelsen föreslå att skogsservituten inte skall vara undantagna från tillämpningen av 2.5. [ vart fall bör undantaget inte gälla mindre avstyckade eller avsöndrade fastigheter. En arcalgräns kan förslagsvis sättas vid l0 ha.

Slutligen vill länsstyrelsen påpeka att 2.5 andra stycket i lagförslaget bör kompletteras att avse även'fastighet som bildats genom sammanläggning vari ingår fastighet som angivits i 2 5 första stycket.

Fa.rlig/rerxdam- or'lr inr/(rit'nin_rzsret'isrerkmnmitlän (JH 1979: ()7 ): Syftet med införandet av automatisk databehandling på inskrivningsväsendets område är bl.a. att åstadkomma rationaliseringsvinster. Det är därför angeläget att — när väl riksdagen tagit slutlig ställning till fastighetsdata- systemets utformning — systemet då kan genomföras under kortast möjliga tidsrymd. Den av domstolsverket föreslagna lagstiftningen kan uppenbarli- gen medverka därtill. Mot bakgrund av det anförda och från de utgångs- punkter kommittén har att företräda i ärendet tillstyrker FADlR-kommit- tén domstolsverkets framställning.

Fas'lig/retshildningsurrm/ningen (Ju l979:ll): Den omständigheten att fastighetsböckerna innehåller inskrivningar för rättigheter som inte längre består eller att rättigheter i inskrivningsrättsligt hänseende belastar flera fastigheter än de i verkligheten berör vållar problem inte bara med hänsyn till inskrivningsmyndigheternas verksamhet. Eftersom en fastighets l'or- mella rättighetsbelastning ofta måste beaktas vid fastighetsbildning. får missvisande inskrivningsrättsliga förhållanden återverkningar också på förrättningsverksamheten. Vidare bör erinras om att det nya fastighets— registret skall redovisa i fastighet inskrivna servitut. Ämnet för domstols- verkets framställning tangerar sålunda de frågor om sanering av fastighets- indclningen m.m. som tas upp i direktiven för fastighetsbildningsutred- ningen.

Mot bakgrund av det som nu sagts år det uppenbart att fastighetsbild- ningsutredningen kan instämma i domstolsverkets uppfattning om behovet av att vidta åtgärder för att få bort betydelselösa inskrivningar för rättighe- ter. Fastighetsbildningsutredningen menar också att en preklusionslag- stiftning är mest ändamålsenlig när det gäller att tillgodose detta behov. Det i framställningen intagna förslaget kan därför i princip tillstyrkas.

Fastighetsbildningsutredningen är emellertid inte beredd att tillstyrka den närmare utformningen av förslaget. lin preklusionslagstit'tning av före- varande slag har visserligen uppenbara fördelar med tanke på de rationali- seringsvinster som uppkommer för inskrivningsrnyndigheterna och andra myndigheter men den innefattar samtidigt påtagliga nackdelar. därigenom att lagstiftningen också kommer att beröra inskrivningar för fortfarande bestående rättigheter. Med tanke på detta föregicks I968 ars preklusions- lagstiftning av ingående överväganden för att åstadkomma en rimlig avväg-

• Sida 36
•  Original

Prop. 1980/81: 147 36

ning mellan de motstående intressena. Fastighetsbildningsutrcdningen me- nar att en ny lagstiftning bör grundas på en motsvarande avvägning.

Domstolsverkets framställning innehåller inte tillräckligt underlag för de överväganden som behöver göras. Av betydelse är särskilt att det i fram- ställningen saknas en redovisning av erfarenheterna från l968 års preklth sionslagstiftning — hur stor blev rationaliseringsvinsten'.' — har rättsför- luster uppkommit till följd av att betydelsefulla inskrivningar prekluderats? — hur omfattande och betungande blev i verkligheten det utredningsarbete som genom lagstiftningens förnyelsekrav lades på rättighetshavare? — vilka kategorier rättighetshavare drabbades?

[ avsaknad av underlag för bedömningen vill fastighetsbildningsutred- ningen inte göra något bestämt uttalande angående preklusionslagstift- ningens utformning. Det bör emellertid sägas att vissa uppgifter i förarbe- tena till 1968 års lagstiftning närmast ger vid handen att den av domstols- verket i l.5' lagförslaget angivna tidpunkten — den I januari 1933 — borde flyttas tillbaka något eller några år. Det förefaller nämligen som om en preklusionslagstiftning avseende tiden l9l8— l93'2 skulle komma att beröra flera inteckningar för rättigheter än den tidigare lagstiftningen. Vidare kan man väl också göra det antagandet att andelen betydelselösa inteckningar är mindre när man nu betraktar tidsperioden I9l8—l932 än när man för tolv år sedan bara tog hänsyn till inteckningar från tiden före l9l8. Slutli- gen kan man inte — när det gäller inteckningar fr.o.m. l9|8 utgå från att ett stort antal av de intecknade rättigheterna är sakrättsligt skyddade oberoende av om inteckningsrätten kvarstår eller ej. Vid !()68 års Iagstift- ning togs stor hänsyn till vad som i fråga om det sakrättsliga skyddet enligt rättspraxis gällde för vissa äldre kraftledningsservitut.

Med utgångspunkt från den tveksamhet som nu redovisats till frågan huruvida ls" lagförslaget utformats med tillräckligt beaktande av rättig- hetshavarnas intressen framstår det för fastighetshiIdningsutredningen som än mera betänkligt att på det sätt domstolsverket föreslår i 25' lagför- slaget låta förnyelsekrzn'et omfatta också ett stort antal inteckningar som beviljats under tiden den I januari l933—3tljuni 1968. Det måste nämligen hållas för troligt att också förnyelsekravet med avseende på dessa yngre inteckningar kommer att vålla rättighetshavarna olägenheter i form av omfattande utredningsarbete. I vart fall torde. för att syftet med lagstift- ningen skall uppnås. innchavarna av inskrivna ledningsrättigheter i allmän- het bli tvungna att verkställa fastighetsrättslig utredning beträffande samt- liga under tidsperioden tillkomna rättigheter..

Som ett alternativ till det förslag som innefattas i lä lagförslaget har domstolsverket fört fram tanken att låta preklusionen av rättigheter som inskrivits i stamfastighet ha avseende enbart på fastigheter som avskilts från samfälld mark. Även detta alternativförslag är dåligt underbyggt i det att domstolsverket inte alls belyst vad förslaget innebär i fråga om risk för rättsförlust och andra olägenheter för rättighetshm'arna. Däremot redovi- sas fördelarna med en lagstiftning i enlighet med alternativförslaget på sådant sätt att det står ganska klart att ett genomförande av detta .skulle komma att leda till så stora rationaliseringsvinster för inskrivningsmyn- digheterna att de mer än väl torde uppväga de olägenheter som möjligen kan uppkomma för rättighetshavarna. Fastighetsbildningsutredningen till- styrker därför alternativförslaget.

Sammanfattningsvis menar fastigltetsbildningsutredningen sålunda att en lagstiftning angående de rättigheter som inskrivningsrättsligt belastar fastighet som före den 1 juli l968 avskilts från samfälld mark bör genomfö—

• Sida 37
•  Original

Prop. 1980/81: 147 37

ras i anledning av domstolsverkets framställning. att en mera generell preklusionslagstiftning bör utarbetas efter förebild i l968 års lagstiftning men att den närmare utformningen av denna bör göras till föremål för ytterligare överväganden. Vid de fortsatta överväganden som sålunda behövs bör man pröva möjligheterna att aktivera en tillämpning av led- ningsrättslagen. Under alla förhållanden torde en lagstiftning i enlighet med domstolsverkets intentioner förutsätta att en genomtänkt lagtext utar- betas. Vissa anmärkningar mot domstolsverkets förslag till lagtext framgår av den promemoria som i ärendet upprättats inom utredningens sekreta- riat. (.Utesluten här.)

Sveriges adt'okatmmjimd: En preklusionslagstiftning medför ofrånkom- ligen risker för rättsförluster. Denna risk måste vägas mot de administrati— va och ekonomiska fördelar som står att vinna för inskrivningsväsendet. Vid avvägningen måste man emellertid även beakta den ökning av admini- stration och kostnader som uppkommer för andra. Domstolsverket pekar på de utredningar och åtgärder i övrigt som måste företas av televerket och kraftföretagen. Därtill kommer arbetet inom lantmäteriväsendet och andra myndigheter. Slutligen berörs ett stort antal enskilda fastighetsägare. Domstolsverket syftar främst till rationaliseringar inom inskrivningsväsen- det och redovisar inte något försök till bedömning av de föreslagna åtgär- dernas samlade effekter. Underlag för en sådan bedömning bör enligt samfundets mening framläggas före ett slutligt ställningstagande till lagför- slaget.

Som domstolsverket framhåller är det inte fråga om preklusion av rättig- heter i vanlig mening. Det är i princip bara inskrivningen som förfaller vid underlåten förnyelse. Själva rättigheten påverkas bara i den mån den för sin giltighet är beroende av att inskrivning föreligger. Rättsförlust kan uppkomma om den intecknade fastigheten överlåtits och rättighetsinneha- varen underlåter att ansöka om förnyelse. Sannolikt kommer innehavarna av de många sakrätterna beträffande teleledningar och kraftledningar att på ett professionellt sätt bevaka sina intressen. lnskrivna rättigheter för enskilda avser oftast rätt till väg. rätt till båt- eller badplats. rätt att för jordbruk. skogsbruk och fiske ha byggnad eller annan anläggning utförd på annans mark. rätt att utnyttja vattentäkt och att ha ledning över annans mark. Det är här oftast fråga om fastighetsägare i glesbygd och sannolikt i stor utsträckning äldre personer. Det är känt för samfundet att åtskilliga rättighetsinnehavare av denna kategori underlät att begära förnyelse enligt l968 års preklusionslag och drabbades av rättsförlust. Orsakerna härtill är flera. Rättighetens existens framgår inte av gravationsbevis avseende den egna fastigheten. Informationen om den nya lagstiftningen kan ha varit otillräcklig eller inte nått fram till de berörda. Det finns veterligen ingen utvärdering av effekterna av I968 års lag och det är därför svårt att bedöma i vilken omfattning enskilda drabbats av rättsförluster.

Betänkligheterna mot en preklusionslagstiftning skulle bortfalla om det allmänna åtog sig att i skälig omfattning ersätta de ekonomiska skador lagen kan medföra för vissa rättsinnehavare. Om riskerna för rättsförluster är ringa på grund av lagstiftningens utformning och informationens omfatt- ning skulle det allmännas kostnader för ersättningar bli blygsamma. Om lagstiftaren gör bedömningen att kostnaderna skulle bli oacceptabla för det allmänna. bör den föreslagna lagstiftningen enligt samfundets uppfattning inte genomföras.

Sveriges föreningsbankers förbund: Förbundet delar domstolsverkets bedömning att stora rationaliseringsvinster står att vinna om den av dom- stolsverket föreslagna lagstiftningen genomförs.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1980/81: 147 38

Förbundet vill dock framhålla att en preklusionslagstiftning — även om stora vinster kan uppnås — ej får uppfattas som en kränkning av rättssäker- heten eller som en för stor belastning för den enskilde. Förutsättningen för lagstiftningen måste vara att den utformas så att bestående rättsförhållan- den inte påverkas i vidare mån än vad som är motiverat med hänsyn till de fördelar som står att vinna. Mot den nu föreslagna lagstiftningen kan också i och för sig anföras. från principiella utgångspunkter och rättssäkerhets- synpunkter. samma invändningar som framfördes vid genomförandet av 1968 års preklusionslagstiftning. Med hänsyn till den utformning som den- na lagstiftning då fick. ansåg sig bl. a. dåvarande Sveriges .lordbrukskasse- förbund (SJF) vid detta tillfälle dock kunna tillstyrka den då aktuella preklusionslagstiftningen.

De skäl som då anfördes av förbundet, övriga tillstyrkande remissinstan- ser samt departementschefen medför enligt förbundets mening att över- vägande skäl också denna gång talar för att den föreslagna preklusionslag- stiftningen bör genomföras både vad gäller preklusion av inskrivningar som är mer än 50 år gamla som de i stamfastighet inskrivna servitut och nyttjanderätter som finns i före den 1 juli l968 avskild mark. Sistnämnda lagstiftning skulle i och för sig högst betydligt utvidga det år 1968 angivna området för preklusionslagstiftningen men bör trots detta enligt förbundets mening genomföras med hänsyn till bl. a. de vinster som står att vinna och den ringa eller ingen betydelse som dylika inskrivningar i avstyckade fastigheter i flertalet fall äger.

De skäl som l968 talade för genomförandet av en preklusionslagstiftning talar för övrigt idag — mot bakgrund av enligt förbundets mening de enbart positiva erfarenheter som l968 års preklusionslagstiftning givit — måhända i än högre grad för genomförandet av nu föreslagen lagstiftning.

Sammanfattningsvis vill förbundet således som sin mening — med ut- gångspunkt från de synpunkter förbundet har att beakta — i sin helhet tillstyrka att domstolsverkets förslag görs till föremål för Iagstiftnings- åtgärder.

Svenska bankjöreninyen: Bankföreningen har inte något att erinra mot de i domstolsverkets framställning upptagna förslagen.

Svenska sparbanks/öreningen: Föreningen har inget att erinra mot dom- stolsverkets framställning.

Svenska kommunförbundet: De föreslagna preklusionsreglerna torde. såvitt kommunerna angår. innebära att på dessa som innehavare av in- skrivna nyttjanderätter och servitut för främst rätt att anlägga och bibehål- la ledningar för eldistribution samt för vatten och avlopp övervältras ett inte obetydligt utredningsansvar. Det bör sålunda noteras att den be 'ak- ningsberedskap som de föreslagna reglerna nödvändiggör kan komma att hårt belasta ledningsinnehavarnas utredningsresurser. vilket torde innebä- ra viss risk för rättsförluster. Å andra sidan kan antagas att det erforderliga utredningsarbetet resulterar i den önskvärda konsekvensen att lednings- innehavaren bringar klarhet i rådande nyttjanderätts- och servitutsförhål- landen. vilket bland annat medför fördelen att underlätta för ledningsinne- havaren att för framtiden säkerställa rätt att bibehålla ledning genom att utnyttja det moderna ledningsrättsinstitutet.

' Vad särskilt angår risken för rättsförlust är det uppenbart att misstag vid bevakningen kan medföra att rättighet upphör genom att fastighet över- låtes till godtroendc förvärvare. — Emellertid träffar preklusionsreglerna i huvudsak inskrivningar i äldre avstyckningar där inskrivningarna endast undantagsvis reellt belastar avstyckningcn samt såvitt gäller nyttjanderät-

• Sida 39
•  Original

Prop. 1980/81: 147 39

ter sådana som inte längre gäller. vartill kommer att upplåtna rättigheter består oberoende av inskrivning. så länge fastigheten är i upplätarens hand. Godtrosituationen torde därför sakna större praktiskt intresse.

Styrelsen finner fördelarna med förslaget överväga påtalade olägen- heter. varför styrelsen för sin del tillstyrker förslaget.

Lantbrukarnas riksförbund: LRF vill inledningsVis påtala att framlagt lagförslag i sina delar har olika rättsföljder vid underlåten förnyelse av meddelad inskrivning. I frågan om den generella regeln om preklusion av inskrivning meddelad före år l933 gäller att endast själva inskrivningen förfaller vid underlåten förnyelse. Den eventuella rättighet som ligger till grund för inskrivningen påverkas däremot inte. Annorlunda förhåller det sig med frågan om underlåtenhet att förnya inskrivning som gäller i avskild mark till följd av inskrivning meddelad i stamfastighet. Vid underlåten förnyelse av inskrivningen förfaller inte endast inskrivningen utan också den eventuella rätt som kan finnas i den avstyckade eller avsöndrade fastigheten. — — —

LRF delar domstolsverkets uppfattning att det är otillfredsställandc att inskrivningsmyndigheternas fastighetsböcker i inte ringa omfattning inne- håller inskrivningar för rättigheter som inte längre består eller i vart fall ej reellt belastar samtliga de fastigheter i vilka de finns inskrivna. Förhållan- dena torde i hög grad orsaka att. som domstolsverket upplyser. ej ens hälften av landets inskrivningsmyndigheter för närvarande klarar av att hålla den lagstadgade expeditionstiden på 14 dagar. Förekomsten av orik- tiga inskrivningsuppgifter medför för övrigt ej endast olägenheter för in- skrivningsväsendet utan också för arbetet vid t.ex. fastighetsbildnings- myndighet. Enligt 23 kap. oåjordabalken har inskrivningsmyndighet redan idag viss möjlighet att. efter vederbörlig utredning. avföra onyttig inskriv- ning från fastighetsbok. Det måste emellertid. med hänsyn till uppställt utredningskrav. betecknas som orealistiskt att förvänta sig att erforderlig sanering av fastighetsböckerna skall kunna genomföras av inskrivnings- myndigheterna med stöd av sagda lagrum. LRF finner därför att starka skäl talar för ett genomförande av domstolsverkets förslag i vad det avser införandet av en ny preklusionslag som gör det möjligt att avföra onyttiga inskrivningar från inskrivningsmyndighets fastighetsböcker. .

Föreliggande lagförslag har i vad det avser preklusion av inskrivning meddelad före år 1933 utformats i överensstämmelse med 1968 års preklu- sionslag.

LRF noterar att domstolsverkets framställning inte innehåller någon redogörelse för effekterna av [968 års lagstiftning. Enligt förbundets me- ning hade det varit av stort värde om konstaterade för- och nackdelar av lagstiftningen åtminstone i någon mån redovisats.

Till grund för l968 års lagstiftning låg ett förslag av den s.k. inskriv- ningskommitte'n om preklusion av inskrivningar som beviljats före år l935. I lagen kom tidpunkten att flyttas tillbaka till år l9l8. Anledningen härtill var den remisskritik som riktats mot lagförslaget från främst verk och institutioner som på grund av sin verksamhet innehade mängder av in- skrivna servitut och nyttjanderätter. Remisskritikcn gick väsentligen ut på att en preklusionslagstiftning avseende inteckningar beviljade ända fram till år l935 skulle leda till mycket omfattande och komplicerade utrednings- arbeten med risk för rättsförluster som följd. Vid utarbetandet av proposi- tionen till lagen företogs en avvägning mellan å ena sidan rationaliserings- vinsten och å andra sidan de utredningsarbeten som ålades rättighetsinne- havarna och risken för rättsförluster.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1980/81: 147 40

LRF utgår från att en eventuellt ny preklusionslagstiftning kommer att få sin närmare utformning efter en avvägning mellan motstående intressen liknande den som föregick l968 ars lag. Domtolsverkets framställning innehåller dock inget material som kan läggas till grund för en dylik avvägning.

Tidigare i detta yttrande har påtalats att domstolsverkets framstz'illning i vad den avser en generell preklusion av inskrivningar beviljade före den I januari l933 endast innebär att inskrivningen. men ej den bakomliggande rättigheten. förfaller vid underlåten förnyelse. Att en befintlig rättighet består innebär att en ”ny inskrivning" av rättigheten oftast kan meddelas även om den ursprungliga inskrivningen förfallit. Domstolsverket har med hänvisning till ntl anmärkta förhållanden framhållit att föreslagen preklu- sion av inskrivning inte medför den risk för rättsförlust som ett ytligt betraktande av lagförslaget kan ge intryck av. LRF delari stort domstols- verkets bedömning härvidlag. Förbundet vill dock understryka nödvändig- heten av att. som domstolsverket också föreslår. en eventuell preklusions- lagstiftning kombineras med ett effektivt informationsprogram. Informa- tionsprogrammet mäste härvidlag utformas på ett sätt som gör att den enskilde medborgaren får upplysning i frågan om han har att vidta någon åtgärd för att fullt ut bevara en honom tillkommande nyttjande-. servituts- eller avkomsträtt.

Sammanfattningsvis finner LRF skäl för att i princip tillstyrka domstols- verkets förslag i vad det avser införande av en generell preklusionsregel för äldre inskrivningar. Som redan angivits saknas enligt förbundets mening erforderligt material för en närmare bedömning av lämpligheten av i lagför- slaget valda tidpunkter. år l933 respektive utgången av år 1982. Förbundet avstår därför från att uttala sig i dessa delar.

LRF övergår härefter till att redovisa sin syn på domstolsverkets förslag om preklusion av inskrivning i avstyckad eller avsöndrad fastighet som meddelats i stamfastighet.

Den principiella skillnaden mellan lagförslagen i denna del och det ovan behandlade förslaget till en generell preklusionsregel för äldre inskrivning- ar har tidigare redovisats. Att risken för rättsförluster ökar när ej endast inskrivningen utan också själva rättigheten upphör att gälla vid underlåten förnyelse finner LRF uppenbart. Dessutom torde domstolsverkets för- faringssätt att koppla rättighetens giltighet till inskrivningens bestånd stri- da mot vad som i allmänhet gäller. Genom att inskriva en nyttjande— eller servitutsrätt erhåller rältighetsinnehavaren ett sakrättsligt skydd. För för- hållandet mellan de avtalsslutande parterna saknar inskrivningen däremot betydelse. En nyttjanderätt som är lokaliserad till ett visst område av en stamfastighet gäller dessutom alltjämt utan inskrivning om området i fråga överläts till ny ägare efter avstyckning och den nye ägaren av området är medveten om rättigheten. Mot bakgrund av det sagda vill LRF ifrågasätta om domstolsverkets lagförslag i här aktuell del står helt i överensstäm- melse med jordabalkens regler beträffande nyttjanderätt och servitut.

Vad gäller preklusion av inskrivningsansvar i fastighet som bildats av samfälld mark drar domstolsverket paralleller med 1970 års lag om preklu- sion av penninginteckning i sådan fastighet. LRF vill framhålla att en sådan jämförelse är föga adekvat. eftersom penninginteckning i den avskil- da fastigheten endast medför ett subsidiärt ansvar. medan en nyttjande- eller servitutsrätt som belastar den avskilda fastigheten innebär primär- ansvarighet.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1980/81: 147 41

Domstolsverket har i sin framställning understrukit att det i inskriv- ningsmyndigheternas fastighetsböcker finns ett mycket stort antal fastig- heter tillkomna genom avstyckning eller avsöndring i vilka rättigheter är inskrivna utan att någon reell belastning föreligger. LRF är väl medvetet om att saneringsproblemen många gånger är svårast att lösajust där fråga är om fastighet som tillkommit genom avstyckning eller avsöndring. För- bundet ifrågasätter dock nödvändigheten av att, som sker i domstolsver- kets förslag. angripa själva rättigheternas bestånd. Avsedd rationalise- ringseffekt på inskrivningsväsendets område torde fullt ut uppnås om endast inskrivningen förfaller vid underlåten förnyelse.

Mot bakgrund av vad ovan upptagits finner LRF inte att domstolsver- kets framställning ger tillräckligt underlag för att förbundet skall kunna tillstyrka något av verkets alternativa förslag till preklusion av inskrivning berörande genom avstyckning eller avsöndring avskild mark.

Avslutningsvis vill LRF framhålla att det vid domstolsverkets framställ- ning fogade förslaget till lagtext innehåller betydande oklarheter. Av äl följer att sådan inskrivning som förnyats enligt l968 års lagstiftning nu ånyo skall förnyas. Detta torde ej vara rimligt. Zå hänvisar till de lagar som tillämpats vid avskiljandet av berörda fastigheter. För det fall uppräkning- en är avsedd att vara uttömmande medför det att exempelvis fastighet som bildats genom förrättning enligt ensittarlagen faller utanför lagförslagets tillämpningsområde. vilket inte torde vara avsett. I 3.6 hänvisas till såväl l som 25.5. vilket torde medföra att även inskrivning i stamfastighet med- delad efter den 1 januari 1933 kan komma att förfalla därest inskrivning förnyas i avsöndring eller avstyckning men ej i stamfastigheten.

Anförda exempel påvisar nödvändigheten av att en grundlig överarbet- ning av föreslagen lagtext företas före det att någon del av densamma upphöjs till lag.

Svenska elverksfr'ireningen: Föreningen har under remisstiden samarbe- tat med Svenska Kraftverksföreningen i frågan. Merparten av de medlems— företag vars intressen vi har att bevaka kan inte direkt jämföras med de exempel från Sydkraft AB och Bålforsens Kraft AB. som ingår i Kraft- verksföreningens yttrande enär de sistnämnda förutom fördelningsled- ningar för 10 och 20 kV även har en betydande del regionala ledningar för högre spänningar.

Majoriteten av vår medlemskrets saknar som regel regionala ledningar. Däremot är fördelningsledningarna ofta framdragna över områden med ett förhållandevis stort antal fastighetsintrång per längdenhet ledning. Närhe- ten till tätorter för aktuella ledningsslaginnebär också att en betydande mängd avstyckningar kan ha skett från de stamfastigheter vari rättighet att framdra ledningen finns inskriven.

Utredningskostnaderna för att kunna förnya inskrivningen i stamfastig- heter torde därför sammantaget uppgå till mångmiljonbelopp även för el- distributörer utan regionala anläggningar.

Svenska Elverksföreningen vill därför — i likhet med Svenska Kraft- verksföreningen — sammanfattningsvis anföra följande.

I. Med hänsyn till behovet av förenkling av arbetet för inskrivnings- myndigheterna vill föreningen icke motsätta sig en föreskrift om förnyelse inom viss tid av inskrivningar. beviljade före l933. under förutsättning att bidrag till kostnaderna för utredningar utgår.

2. Med hänsyn till de stora kostnader som. även om kostnadsbidrag lämnas. uppkommer för utredningar beträffande inskrivningar. beviljade före den I juli 1968 och nu gällande i avskilda fastigheter. avstyrker föreningen denna del av förslaget.

• Sida 42
•  Original

Prop. 1980/81: 147 42

3. Däremot har föreningen icke något att invända mot en bestämmelse beträffande fastighet som avskilts från samfälld mark att stamfastigheter— nas inskrivningar dan" förfaller om de icke förnyas.

4. Den föreslagna tiden för förnyelse är i samtliga fall för kort. För utredningar fordras en tid av minst tre år från lagens ikraftträdande. I övrigt ber vi få hänvisa till Kraftverksföreningens förutnämnda utför- ligare yttrande i ärendet. Svenska kraftver/(sfäreningen: Svenska Kraftverksföreningen represen- terar företag inom kraftindustrin — samtliga större kraftaktiebolag och kraftproducerande kommuner i Sverige — som för sin verksamhet är beroende av inskrivningar av nyttjanderätter och servitut för rätt till kraft- ledningar. utnyttjande av vattenkraft. reglering av vattendrag och sjöar och andra för verksamheten erforderliga rättigheter. Det är sålunda för dessa företag nödvändigt att. om lagstiftningen genomföres. tillse att för- nyelse av gällande inskrivningar i erforderlig omfattning kommer till stånd. så att rättsförluster icke uppkommer. Kraftverksföreningen inser väl. att den föreslagna lagstiftningen skulle innebära en önskvärd förenkling för inskrivningsmyndighctcrna och för införande av automatisk databehandling inom inskrivningsväsendet. För- slaget innebär emellertid. att man överför arbete och kostnader för dessa åtgärder på de enskilda rz'ittighetshavarna som för bevarande av sina rättig- heter tvingas att utföra omfattande arbete. förenat med stora kostnader. Erfarenheter föreligger från den förnyelse av inskrivningar som företogs med anledning av l968 års lagstiftning. Frågan gällde då inskrivningar. beviljade före år 1918. Nu gäller frågan dels samtliga inskrivningar före l933 och dels de inskrivningar i stamfastigheter som flutit ut i mark avstyckad före den 1 juli 1968. Det bör uppmärksammas att förnyelse skulle bli nödvändig även av de inskrivningar. beviljade före l9l8. som förnyades på grund av l968 års lagstiftning. Det är sålunda nu fråga om ett många gånger större antal inskrivningar som måste undersökas och för- nyas. Större delen av dessa inskrivningar gäller kraftledningar. men även rättigheter till vattenkraft och vad därtill hör är av betydande omfattning. Sistnämnda rättigheter fordrar vanligen mera omfattande utredningar än rättigheter till ledningar. De utredningar som måste företagas för rättigheter till kraftledningar bör grundas på nya kartor med aktuella fastighetsbeteckningar och detta mate- rial fär mot avgift beställas hos fastighetsbildningsmyndigheterna. Därefter följer komplettcrande utredningar om ledningens sträckning. bredden av ledningsgator. fastighetsbildning och eventuellt även besiktning på mar- ken. Utredningsarbctct blir av sådan omfattning att det icke kan förenas med löpande arbetsuppgifter. Företagen måste alltså anställa extraper- sonal eller anlita konsulter. För att få en uppfattning om arbetets omfatt- ning och kostnaderna har vi begärt uppgifter från några kraftföretag och dessa uppgifter kan tjäna som exempel. Sydkraft Aktiebolag har ca 4000 ledningskoncessioner och ca 30000 inskrivna kraftledningsservitut. Kostnaderna för utredningar och förnyelse av dessa och aktuella vattenrättsservitut uppskattas till 1.5 år 2 milj. kro- nor. Bålforsens Kraftaktiebolag har ca 2000 kraftledningsservitut inskrivna före [933 och ytterligare ca l0000 före |968. Kostnaden för utredning och förnyelse — inkl. rättigheterna till vattenkraft m.m. — uppskattas till ca l milj. kronor.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1980/81: 147 43

Detta är endast en mindre del av de kraftledningar och fastigheter som frågan nu gäller. Kostnaderna kommer för samtliga de företag som Kraft- verksföreningen representerar att bli många gånger större.

Som förut nämnts. är det inte rimligt att kostnaderna för de utredningar som behövs för att inskrivningsmyndigheternas arbete skall underlättas helt skall övervältras på de enskilda företagen. ()m lagstiftningen helt eller delvis genomföres. bör den därför kombineras med en bestämmelse om visst kostnadsbidrag till utredningar. förslagsvis i den formen att kart- material och gravationsbevis utan kostnad ställes till förfogande. Kraft- verksföreningen förutsätter. att någon avgift för förnyelse ej heller nu skall utgå.

Enligt uppgifter från olika medlemsföretag kommer utredningar och förnyelse beträffande inskrivningar som belastar fastigheter. avskilda före den 1 juli 1968. att medföra det största arbetet. Om förfarandet inskränkes till inskrivningar före 1933. behöver undersökningar icke verkställas bc- träffande de kraftledningar som byggts efter den tiden.

En preklusion av stamfastigheternas inskrivningar i fastigheter som av- skilts från samfälld mark torde vara av särskild betydelse för inskrivnings- väsendet. Visserligen torde utredningar i sådana frågor kunna bli omfat- tande men det ärinte troligt. att rättsförluster i nämnvärd omfattning skulle uppstå om förnyelse inte sker. Den föreslagna lagstiftningen bör därför kunna gälla i denna speciella fråga.

Som sammanfattning får Kraftverksföreningen anföra följande. Med hänsyn till behovet av förenkling av arbetet för inskrivningsmyn- digheterna vill Kraftverksföreningen icke motsätta sig en föreskrift om förnyelse inom viss tid av inskrivningar. beviljade före l933, under förut- sättning att bidrag till kostnaderna för utredningar utgår på sätt ovan sagts eller på annat sätt i motsvarande omfattning.

Med hänsyn till de stora kostnader som. även om kostnadsbidrag läm- nas. uppkommer för utredningar beträffande inskrivningar. beviljade i stamfastigheter och nu gällande fastigheter som avskilts före den I juli ' l968. kan Kraftverksföreningen icke tillstyrka denna del av förslaget.

Däremot har Kraftverksföreningen icke något att invända mot en be- stämmelse beträffande fastighet som avskilts från samfälld mark att stam- fastigheternas inskrivningar däri förfaller om de icke förnyas.

Den föreslagna tiden för förnyelse är i samtliga fall för kort. För utred- ningar fordras en tid av minst tre år från lagens ikraftträdande.

Sveriges _I'uStighe[sägarqfi'irhund: Den föreslagna preklusionslagstift— ningen ansluter i viss utsträckning till 1968 års lag om förnyelse av vissa inteckningar även om tillämpningsområdet enligt förslaget utvidgats till att omfatta även preklusion av servitut och andra nyttjanderätter i avstyck— ningar gjorda före l968.

] föreliggande framställning saknas tyvärr en summering och utvärdering av erfarenheterna från tillämpningen av l968 års lag och verkningarna därav. För att möjliggöra en allsidig bedömning av det nu framlagda förslaget borde en redovisning gjorts över vilka olägenheter berörda parter —— rättsinnehavare. fastighetsköpare m.fl. — till äventyrs haft av preklu— sionsförfarandet per den I januari [971 enligt nämnda lag.

I dagens situation synes det emellertid än mer angeläget än l968 att uppnå den förenkling och tidsvinst i inskrivningsrutinerna. som förslaget ytterst syftar till. De växande balanserna är nu mera besvärande både för inskrivningsväsendet och den rättssökandc allmänheten. De principiella betänkligheter. som inför genomförandet av 1968 års lag anfördes mot att

• Sida 44
•  Original

Prop. 1980/81: 147 44

med denna ordning rubba cn förmån. som av ålder varit förknippad med intecknad begränsad sakrätt. kan numera heller inte anses väga lika tungt. Den åberopade rättstraditionen ärju redan bruten genom nämnda lag.

Risken för att rättsinnchavare. fastighetsköpare o. a. drabbas av olägen- heter i följd av ett preklusionsförfarande torde för övrigt inte vara större nu än är 1968. då förbundet fann anledning tillstyrka motsvarande förslag. Detta gäller i vart fall de SO-åriga sakrättsinskrivningarna. Riskerna är svårare att bedöma när det gäller de i avskilda fastigheter gällande inskriv- ningarna. som härrör från stamfastigheten och som nu kan komma att förfalla i brist på förnyelseansökan. Även här kan det vara fråga om viktiga förmåner. som t.ex. tillgång till väg eller vattentäkt. Vad som emellertid måste framhållas i bedömningen av tänkbara risker är det förhållandet. att det endast är inskrivningen som förfaller vid underlåten förnyelse.

Med hänvisning till vad som ovan anförts. finner förbundet ej skäl för erinran mot det i framställningen föreslagna preklusionsft'irfarandet. Själv- fallet förutsättes härvid. att en bred informatiom om lagens innehåll och verkningar lämnas till dem som berörs av lagstiftningen. Ansvaret för denna information åvilar myndigheterna men enligt förbundets uppfattning bör man också vid den närmare utformningen av informationen samråda med de organisationer som verkar inom den aktuella samhällssektorn.

Sveriges l'if/(lågarti/ÖI'hIlIIt/S Sveriges Villa'iägarefl'irbund har ingen erin- ran mot Domstolsverkets förslag till den del detta syftar till att avföra vissa inskrivningar i avskild mark. Däremot kan förbundet inte ansluta sig till förslaget att inskrivningar för nyttjanderätt. avkomsträtt eller servitut skall förfalla såvida de ej förnyas. lnom åtskilliga områden med äldre villabe- byggelse ftnns s.k. villaservitut. som tillkommit för att ge området ett skydd av samma slag som planbestämmelser ger i nyare områden. Seder- mera kan ha tillkommit nya planhestämmelser. men ibland har dessa mindre räckvidd än villaservituten. Förekomsten av villaservituten torde ofta vara okänd för ägarna av de härskande fastigheterna. men i samband med miljöstörande verksamhet i omgivningen kan de bli uppmärksammade på att servituten finns och det skydd de ger.

Som exempel på pågående mål ang. villaservitut kan nämnas F 3SI/79 Stockholms Tingsrätt. avd. 9. l-"astighetsdomstolen. Målet gäller ersättning för minskat marknadsvärde å villafastigheter i Sollentuna efter upphävan- de av villaservitut.

Det av domstolsverket föreslagna förfarandet kan i sådana fall som de här nämnda medföra. att de härskande fastigheternas ägare ej förrän allt för sent får klart för sig att deras rättsläge försämras.

Med hänsyn härtill avstyrks förslaget till denna del. Till den del dom- stolsverkets förslag genomförs är det för att undvika rättsförluster — som också understryks i promemorian — angeläget med en bred information. Möjligheterna att utnyttja 'l'V bör sålunda tas till vara. Det kan också övervägas. om inte — som ett komplement till information i press och TV — den nya lagstiftningen och dess rättsverkningar bör presenteras i någon broschyr som finns tillgänglig på domstolar och t. ex. banker. Förbundet önskar också få möjlighet att medverka till information till medlemmarna och medlemsföreningarna.

Förbundet förutsätter. att preklusionsförfarandet inte kommer att leda till några kostnader för enskilda fastighetsägare.

Sveriges lantmätur'q/å'ii'wll'iig' Till att börja med vill SLF framhålla att vi givetvis med tacksamhet motscr varje förenkling på detta område. vilket normalt även underlättar lz-intmätarnas arbete. Vi är dock tveksamma angående vissa moment av förslaget. till vilka vi återkommer nedan.

Domstolsverket föreslår bl.a. i första hand en preklusionsregel för all

• Sida 45
•  Original

Prop. 1980/81: 147 45

mark avskild före 1 juli 1968 och i andra hand endast för sådan mark som avskilts från samfälld mark. SLF vill framhålla att det torde vara svårt att i fastighetsböckerna se skillnad på vad man i dagligt tal menar med samfälld mark (visst område på marken samfälld för ett antal registerfastigheter med egen enskild ägovidd) och gemensam ägovidd (ett icke ovanligt förhål- lande att vissa fastigheter saknar enskild ägovidd utan har all mark gemen- sam med annan registerfastighet). Även andrahandsyrkandet kommer så- ledes att omfatta många objekt som normalt faller under förstahandsyrkan- det.

SLF delar helt domstolsverkets uppfattning att rättigheten som sådan icke omfattas av preklusionen utan endast själva inskrivningen. Likaledes understryker SLF att det är en mycket omfattande utredningsskyldighet för en rättighetshavare att bevaka sitt intresse. Det finns ju inget register varur man kan inhämta uppgift på härskande fastighet eller nyttjanderätts- havare.

Domstolsverket har anfört bl. a. att en ledningsrättshavare kan utnyttja det arbete som nedlägges på grund av en preklusionslagstiftning vid en senare förrättning enligt ledningsrättslagen . SLF vill framhålla att risk här uppstår för ett icke obetydligt dubbelarbete. Om ledningsrättshavaren gör utredningen kommer det givetvis att underlättat för förrättningsmannen vid ledningsrättsförrättningcn. men ansvaret för utredningens riktighet åvilar dock fortfarande förrättningsmannen. Vidare kan man riskera en kraftig anhopning av ledningsrättsförrättningar. vilka i och för sig är angelägna. men med krav att förrättningarna skall avslutas senast sista inskrivnings— dagen l982 för att preklusionen ej skall inträffa. Ur arbetsbelastningssyn— punkt torde detta bli mycket besvärande för fastighetsbildningsmyndig— heten. Detta kan kanske motverkas om regel införes att preklusionen ej inträffar i de fall ledningsrättsförrättning pågår.

Beträffande nyttjanderätter upplåtna för mer än 50 år sedan kan dessa genom att de inte uppsagts fortfarande gälla. Däremot är det väl tveksamt om inskrivningsskyddet för dessa består efter de 50 åren. varför avföran- det av dessa inskrivningar icke torde innebära någon rättsförlust. Samma torde gälla andra nyttjanderätter. där förlängningsklausul ej finns intagen i avtalet. -

SLF hyser också farhågan att större ledningsägare av bekvämlighetsskäl ej verkställer egen utredning om vilka avskilda områden som besväras av ledningen och därför begär förnyelse i samtliga fastigheter där inskrivning- en nu gäller. Härigenom uppnås ej avsedd förenkling.

Angående information torde ingen information via massmedia kunna mäta sig med personligt meddelande till berörda rättighetsinnehavarc: i varje fall i alla tveksamma fall.

Ur fastighetsbildningssynpunkt uppstår vidare följande problem. Vid förrättningen skall ju prövas inte bara fastighetsägarens intressen utan även rättighetshavarens. Uppgifter på belastande rättigheter har för- rättningsmannen hittills hämtat från fastighetsbokens inskrivningsregister. Genom föreslagen lagstiftning upphör denna möjlighet i synnerhet i de domsagor där övergång skett till data. Införande av preklusionslagstift- ningen kommer således att innebära ett försvårat utredningsarbete för förrättningsmannen om han inte vill arbeta med en osäkerhet på ca IGT/F. Enligt domstolsverket riskerar man ju att 10% av avstyckningslotter kom- mer att få inskrivningar strukna fastän de i verkligheten belastar lotten. Enligt tidigare uttalande bestårju rättigheten i alla fall.

Med ovanstående vill SLF inte motarbeta en välbehövlig förenkling men vill komma med följande alternativa och kompletterande förslag.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1980/81: 147 46

ar ske först efter ett utredningsarbete där rättighetsinncha 'aren fått tillfälle att yttra sig i tveksamma fall. Vid utredningsarbetet torde domsagorna temporärt behöva förstärkas med personal med lantmäteriutbildning.

2. Om lagstiftningen trots allt införes på nu avsett sätt skall rättighets- innehavaren hållas skadelös av statsverket. om rättigheten går förlorad på grund av att inskrivningsskyddet har upphört liksom om den på grund av preklusionen ej beaktats vid fastighetsbildningsförrättning. Han skall vi— dare ej heller behöva vidkännas kostnad för förnyelse av inskrivningen vare sig inom nu angiven tidsfrist eller senare.

3. Om denna lagstiftning införes jämväl för servitut innebär det en motsats så till vida att rättigheten kan upplåtas för all framtid men inskriv- ningsskyddet kan bli begränsat till 50 år. Man fåri förlängningen av denna lagstiftning misstänka att nya förslag kommer vart tionde år. Så länge servitutsbegreppet finns kvar i sin nuvarande omfattning måste logiskt även möjligheten till inskrivning för all framtid finnas kvar. SLF vill i detta sammanhang påpeka att vi i annat yttrande ifrågasatt om privaträttsliga servitut överhuvud taget skall få bildas titan samtliga servi- tut skall tillkomma i förrättningsform. Vi vill på nytt påpeka det önskvärda i en sådan reform. Srenxku kommmml-tt'knirka _fi'irwiingen: Den föreslagna lagstiftningen berör i princip två frågor. Den ena regleras i & 1. Enligt denna & förfaller inskrivningar beviljade före år 1933 avseende vissa rättigheter. Avsikten är att upphäva vissa inskrivningar. som är äldre än 50 år. I lagen om förnyelse av vissa inteckningar för nyttjanderätt. avkomsträtt och servitut (SFS 1968: 278) har man motsvarande regler för inskrivningar. som är äldre än 50 räknat från 1968. Att framflytta giltighetstiden för dessa inskrivningar får anses vara lämpligt. Det vore dock bättre att införa en generell regel. som medförde att inskrivningarna förföll om de inte förnyades inom 50 år. Den andra frågan gäller vissa avskilda fastigheters ansvar för inskriv- ningar i respektive stamfastighct. Den som sysslar med fastighetsbildning har fått erfara att många inskrivningar av nämnda slag kunnat intygas bort. vilket varit möjligt sedan I juli 1968. Erfarenheten talar för att det finns åtskilliga inskrivningar. som inte har en reell belastning till grund. lnom många arbetsområden handskas man med inskrivningar och det åtgår mycket tid till dessa fiktiva inskrivningar. Det förslag som framlagts i sz medför visserligen en kraftig temporär insats för vissa rättighetshzware — däribland kommunerna — mcn torde utan tvekan vara lönsamt på både kort och lång sikt. När det gäller lagtexten så bör vissa ändringar företagas. 52 avser inskrivningar beviljade i stamfastighet före avskiljandet av en stycknings- lott eller dess motsvarighet. Några avsöndringar har inte skett efter 1928 och således är det onödigt att ha med avsöndring bland de uppräknade instituten. lnskrivningar i fastigheter. som bildats genom avsöndring för- fallerju enligt bestämmelserna i s' [. I 52 andra stycket sägs att fastighet som bildats genom att område från fastighet sammanlagts med fastighet . .. Detta är inte formellt riktigt. Man kan inte sammanlägga ett område av en fastighet med en fastighet. Området måste först avskiljas. Förslag till ändring: Har fastighet. som avses i första stycket ingått i sammanläggning äger första stycket motsva- rande tillämpning på den sammanlagda fastigheten. Sammanfattningsvis vill Svenska kommunal-tekniska föreningen fram- föra att föreningen inget har att erinra mot lagförslaget. men anser att ovan nämnda detaljändringar bör ske.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1980/81: 147 47

Utdrag LAGRÄDET PROTOKOLL

' vid sammanträde

l98 l-(l3-(l5

Närvarande: f.d. justitierådet Petrén. regeringsrådet Hilding. justitierådet Vängby.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssam- manträde den 26 februari l98l har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartementet Winberg beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om förnyelse av vissa inskrivningar för nytt- janderätt och servitut.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Lars An- dersson.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet: Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1980/81: 147 48

Utdrag

J USTl'l'lEDEPA RTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde l981-03-l2

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Bohman. Wikström. Friggebo. Mogård. Dahlgren. Äsling. Söder. Krön- mark. Burenstam Linder. Johansson. Wirtén. l-lolm. Andersson. Boo. Winberg. Adelsohn. Danell. Petri. Eliasson

Föredragande: statsrådet Winberg

Proposition om förnyelse av vissa inskrivningar för nyttjanderätt och servi- tut

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till lag om för- nyelse av vissa inskrivningar för nyttjanderätt och servitut.

Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran och hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att antaga förslaget.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredra- ganden har lagt fram.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 26 februari 1981.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981