med förslag till lag om införande av nya jordabalken, m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 1

Nr 145

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

införande av nya jordabalken, m. m.; given Stock­

holms slott den 29 juni 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om införande av nya jordabalken,

2) lag om förvärv i vissa fall av del av fastighet,

3) lag om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bildats av samfälld mark,

4) lag om arrendenämnder och hyresnämnder, 5) lag om ändring i giftermålsbalken, 6) lag om ändring i föräldrabalken, 7) lag om ändring i ärvdabalken, 8) lag om ändring i rättegångsbalken,

9) lag om ändring i förordningen (1862: 10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer,

10) lag om ändring i lagen (1886: 7) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift,

11) lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt,

12) lag om ändring i lagen (1915: 218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område,

13) lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag,

14) lag om ändring i lagen (1917: 189) om expropriation, 15) lag om ändring i vattenlagen (1918:523),

16) lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värdehandlingar,

17) lag om ändring i lagen (1927: 79) om inteckningshavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal,

18) lag om ändring i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling,

19) lag om ändring i gruvlagen (1938: 314),

20) lag om ändring i lagen (1946:805) med särskilda bestämmelser angående vittne vid vissa rättshandlingar,

1 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

21) lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske, 22) lag om ändring i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar, 23) lag om ändring i lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norr­

land och Dalarna,

24) lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden, 25) lag om ändring i uranlagen (1960: 679), 26) lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290), 27) lag om ändring i förköpslagen (1967:868), 28) lag om ändring i lagen (1969:246) om fastighetsdomstol, 29) lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: ),

30) lag om upphävande av lagen (1968:579) med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet.

GUSTAF ADOLF

Lennart Gei jer

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den nya jordabalken (prop. 1970:20) föreslås genom särskild promulgationslag träda i kraft den 1 januari 1972. Vidare föreslås att bl. a. jordabalken i 1734 års lag och de lagar som kommit att träda i stället för den äldre balken upphävs. Till grund för promulgationslagen ligger de allmänna övergångsprinciperna att den materiella regleringen i ny lag normalt äger giltighet endast i fråga om sådana rättsförhållanden som uppkommit efter den nya lagens ikraftträdande, medan däremot på det processuella området de nya bestämmelserna blir tillämpliga på förfaranden som äger rum efter ikraftträdandet även om förfarandet rör äldre förhållanden. Från dessa grundsatser görs vissa rätt betydelsefulla undantag. Övergångsbestämmelserna till den nya jordabalken är därför förhållandevis omfattande.

Utöver promulgationslagen framläggs förslag till nya lagar, som avses träda i kraft samtidigt med den nya jordabalken. För att förhindra uppkomsten av irregulär fastighetsbildning på grund av vissa associationsrättsliga förvärv föreslås sålunda i en särskild lag bestämmelser som kan sägas utgöra ett komplement till reglerna i 4 kap. jordabalken om köp av del av fastighet. I en annan ny lag föreslås bestämmelser om preklusion i vissa fall av inteckningar i fastigheter, som avsöndrats eller avstyckats från samfälld mark före den nya balkens ikraftträdande. Lagen skall ses mot bak­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 3

grund av det förbud mot inteckning i andel av fastighet, som föreslås gälla enligt 22 kap. 2 § andra stycket jordabalken. Vidare framläggs förslag till en särskild lag, i vilken arrende- och hyresnämndernas verksamhet regleras. Lagen knyter nära an till den nuvarande lagen om hyresnämnder och ersätter denna.

Flertalet förslag som läggs fram i propositionen avser ändringar i gällande författningar. Åtskilliga av dessa ändringar hänger samman med att panträtten i fast egendom getts en ny juridisk konstruktion i jordabalken. Också i övrigt är de föreslagna ändringarna väsentligen av rent lagteknisk natur.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

1) Förslag

till

Lag

om införande av nya jordabalken

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §

Den nu antagna jordabalken samt denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

2 §

Genom nya balken upphäves med den begränsning som följer av denna lag

jordabalken i 1734 års lag,

förordningen den 10 april 1810 angående lagfart med förpantad fast egendom, när pantägaren ej är till namn eller vistelseort bekant, samt om frälseräntas förvärvande och lagfart därå,

förordningen den 1 maj 1810 angående förbud att, vid köp eller skifte av fastighet, förbehålla sig att egendomen framdeles återvinna,

förordningen (1835: 16 s. 1) angående hembud av frälseränta till den, som skattej orden äger, när frälseräntan säljes utom börd,

förordningen (1857: 60) angående vad i testamente givas må, så ock om gåva av fast egendom,

förordningen (1875:42 s. 1) angående lagfart å fång till fast egendom,

förordningen (1875:42 s. 12) angående inteckning i fast egendom,

förordningen (1875:42 s. 35) angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden,

förordningen (1880: 36), innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs,

förordningen (1881: 17 s. 1) om tjuguårig hävd,

lagen (1884: 32 s. 3) angående utsträckt tillämpning av de i förordningen den 15 oktober 1880 meddelade särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs,

lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, lagen (1907: 36 s. 25) om servitut,

lagen (1907:36 s. 27) om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt,

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970 5

lagen (1920: 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft in. m.,

lagen (1932: 170) med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden,

lagen (1932: 230) med särskilda bestämmelser om äldre ägogränser,

lagen (1934: 255) angående anteckning om innehav av fordringshandling på grund varav inteckning beviljats i fast egendom m. m.,

lagen (1943:884) om arrendators förköpsrätt,

lagen (1946: 147) med särskilda bestämmelser om arrende av viss kommunal jord,

lagen (1952: 95) om ogiltighet av sämjedelning av jord inom vissa delar av Kopparbergs län,

lagen (1953:422) om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt,

lagen (1962: 166) angående förbud mot sämjedelning av fast egendom,

lagen (1966:453) om vad som är fast egendom, vad som i annan författning strider mot nya balken eller denna lag.

3 §

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i nya balken eller i denna lag, skall i stället den nya bestämmelsen tillämpas.

Bestämmelse i lag eller annan författning om inteckning för nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft skall gälla inskrivning av sådan rätt enligt nya balken.

Bestämmelser angående vissa äldre rättsinstitut

4 §

Sådan lösningsrätt avseende ofri tomt i stad, som följer av 4 kap. 6 § äldre jordabalken jämförd med förordningen (1875: 42 s. 9) angående upphörande av hembudsskyldighet, skall fortfarande tillkomma markens ägare. I fråga om anteckning i fastighetsboken angående talan om utövande av lösningsrätten äger 19 kap. 20 § första och andra styckena nya balken motsvarande tillämpning.

5 §

Häftar fast egendom, som överlåtits före nya balkens ikraftträdande, för fordran på ogulden köpeskilling med rätt till företräde enligt 11 kap. 2 § äldre jordabalken eller för rättighet varmed följer samma rätt i förhållande till köparens borgenärer på grund av förordningen (1875:42 s. 12) angående inteckning i fast egendom, är innehavaren av fordringen eller rättigheten efter ikraftträdandet bibehållen vid sin företrädesrätt. Har inteckning ej sökts före ikraftträdandet, gäller företrädesrätten dock endast om inteckning eller inskrivning enligt nya balken sökes inom den i 11 kap. 2 § äldre jordabalken angivna tiden efter det att lagfart beviljats på grund av överlåtelsen och sist före utgången av år 1981.

För att företrädesrätt som anges i första stycket skall ha blivit bevarad genom ansökan om inteckning eller inskrivning fordras, att företrädesrätten anmärkts i beslutet om inteckning eller inskrivning. Har inteckning

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

meddelats före nya balkens ikraftträdande utan att sådan anmärkning gjorts, är företrädesrätten likväl bevarad, såvitt angår fordran dock endast om innehavaren före utgången av år 1972 ansöker hos inskrivningsmyndigheten om att företrädesrätten anmärkes i fastighetsboken. Avstyckas samfällighet eller viss ägovidd av samfällighet enligt fastighetsbildningslagen ( ), äger 6 kap. 16 § andra stycket nya balken motsvarande tillämpning på fordran som avses i första stycket och på sådan i samma stycke avsedd rättighet som innebär rätt till avkomst eller annan förmån.

6 §

Genom nya balken inskränkes ej den rätt som före balkens ikraftträdande tillkommit någon på grund av urminnes hävd.

7 § Bestämmelserna i 16 kap. samt 17 kap. 1, 2 och 5 §§ äldre jordabalken äger fortfarande tillämpning på stadgad åborätt och annan nyttjanderätt som ej omfattats av lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.

8 § I fråga om rätt till avkomst eller annan förmån av fast egendom som upplåtits före nya balkens ikraftträdande äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning, i den mån ej annat anges i andra—fjärde styckena. Vid handläggning på inskrivningsdag efter nya balkens ikraftträdande av ärende om rättighet som avses i första stycket äger bestämmelserna i nya balken och denna lag om annan nyttjanderätt än tomträtt motsvarande tillämpning. Vad som föreskrivits i 54 § tredje stycket förordningen (1875:42 s. 12) angående inteckning i fast egendom om tillämpning av 18 § 2 mom. första stycket samt 32—37 §§ nämnda förordning skall avse motsvarande bestämmelser i nya balken. Härvid skall såvitt angår tillämpningen av de mot 32—37 §§ svarande bestämmelserna i nya balken iakttagas vad som sägs i 31 § och 32 § första stycket denna lag. Beträffande företräde på grund av inskrivning äger bestämmelserna i nya balken och denna lag om nyttjanderätt motsvarande tillämpning. * Avstyckas samfällighet eller viss ägovidd av samfällighet enligt fastighetsbildningslagen ( ), äger 6 kap. 16 § andra stycket nya balken motsvarande tillämpning på rättighet som avses i första stycket.

9 § I fråga om järnväg, på vilken förordningen (1880: 36), innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs är tillämplig vid nya balkens ikraftträdande, äger 1, 2, 4—7, 9, 11, 12 och 14 §§ nyssnämnda förordning fortfarande tillämpning. Inskrivningsärende angående järnväg som avses i första stycket handlägges av den inskrivningsmyndighet som Konungen bestämmer.

10 § Bestämmelserna i 5 § lagen (1895: 36 s. 1) angående vad till fast egendom är att hänföra äger fortfarande tillämpning i fråga om byggnad på

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970 7

ofri lomt i stad, vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget 1'iskeri, om besittningsrätten består efter nya balkens ikraftträdande.

11 §

I fråga om arrende- eller hyresavtal beträffande sådan fideikommissfastighet som ej är att anse såsom huvudgård till fideikommiss äger 1 kap. 9 § lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom fortfarande tillämpning.

12 §

I fråga om vattenfallsrätt som upplåtits enligt lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom skall äldre bestämmelser fortfarande gälla. Nya balkens bestämmelser om tomträtt äger dock motsvarande tillämpning i den mån de enligt denna lag skall gälla beträffande tomträtt som upplåtits före ikraftträdandet, med det undantaget att hänvisningarna i 52 § denna lag til! 13 kap. 21 och 25 §§ nya balken icke skall avse vattenfallsrätt.

13 §

Det förbud mot upplåtelse av ofri tomt i stad, som finns i 5 § lagen (1907: 36 s. 22) om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om nyttjanderätt till fast egendom, skall fortfarande gälla.

14 §

Vad som i lagen (1920: 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m. föreskrivits angående verkan av registrering av ledning och understation samt angående upphävande av sådan registrering gäller till utgången av år 1976.

Har borgenär vid nya balkens ikraftträdande panträtt i fastighet med huvudslation på vilken ledning eller understation registrerats och inträffar den med panträtten förenade fordringens förfallodag efter utgången av år 1976, får borgenären säga upp fordringen till betalning inom sex månader, om säkerhetens värde väsentligt nedgår till följd av att verkan av registreringen upphör och gäldenären ej efter anfordran ställer ytterligare säkerhet varmed borgenären skäligen kan nöjas. Uppsägningen får icke ske förrän sex månader förflutit från det gäldenären anmodats ställa ytterligare säkerhet och ej heller före utgången av år 1974.

Övergångsbestämmelser angående 1 kap. nya jordabalken

15 §

Fråga om giltigheten av sämjedelning som skett före nya balkens ikraftträdande skall fortfarande bedömas enligt äldre bestämmelse.

16 §

Beträffande gräns som före nya balkens ikraftträdande tillkommit i annan ordning än vid lantmäteriförrättning eller sådan förrättning enligt 6 kap. lagen (1917: 269) om fastighetsbildning i stad som fastställts efter utgången av år 1932 äger 1 kap. 3 § första och andra punkterna nya balken icke tilllämpning, när tvist om gränsen uppkommer inom tio år före balkens ikraft­

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

trädande. Detsamma gäller annan gräns som efter sin tillkomst men före balkens ikraftträdande bestämts vid förrättning. Tvist skall anses ha uppkommit, förutom när talan väckts vid domstol, när ansökan om fastighetsbestämning gjorts eller fråga om fastighetsindelningens beskaffenhet upptagits till prövning vid fastighetsbestämning i samband med fastighetsbildning.

Har beträffande gräns som avses i första stycket tvist uppkommit inom den där angivna tioårsfristen och föreligger vid förrättning för gränsens bestämmande sådana förhållanden att den rätta sträckningen av även annan samtidigt tillkommen gräns lämpligen bör prövas, får förrättningen utvidgas till att avse bestämmande också av den andra gränsen. I sådant fall anses även i fråga om denna gräns tvist ha uppkommit inom tioårsfristen.

Bestämmes med anledning av tvist som avses i denna paragraf gräns till annan sträckning än den som blivit i laga ordning utmärkt på marken, har den som avträder mark med växande skog rätt till skälig ersättning för skogen av den som erhåller marken.

Har tvisten uppkommit före nya balkens ikraftträdande, äger andra och tredje styckena tillämpning endast om tvisten då ännu ej avgjorts av förrättningsmän eller ägodelningsrätt.

17 §

Om fastighetsgräns tillkommit genom överlåtelse av jord före nya balkens ikraftträdande har gränsen den sträckning som med ledning av fångeshandling, innehav och andra omständigheter kan antagas ha varit åsyftad.

18 §

Har fastighetsgräns under minst tjugo år oklandrat hävdats i annan sträckning än den skulle ha enligt lag och framgår av omständigheterna att hävden grundats på överenskommelse som före balkens ikraftträdande ingåtts mellan ägarna på ömse sidor, gäller den sträckning i vilken gränsen sålunda hävdats.

Övergångsbestämmelse angående 2 kap. nya jordabalken

19 §

Bestämmelsen i 2 kap. 1 § andra stycket nya balken skall i fråga om elektrisk starkströmsledning, som omfattas av registrering enligt lagen (1920: 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft in. in., tillämpas först efter utgången av år 1976 eller, om registreringen upphäves tidigare, efter upphörandet.

Övergångsbestämmelser angående 4 kap. nya jordabalken

20 §

I fråga om förvärv av fast egendom som ägt rum före nya balkens ikraftträdande äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning.

21 §

Bestämmelsen i 4 kap. 16 § andra stycket nya balken skall i det fall att inteckningen beviljats eller sökts före balkens ikraftträdande ej äga tillämpning förrän efter utgången av år 1986.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 9

Övergångsbestämmelse angående 5 kap. nya jordabalken

22 §

Bestämmelserna i 5 kap. nya balken skall, då egendomen avträdes efter balkens ikraftträdande, äga tillämpning även om det förhållande som föranlett avträdandet hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Övergångsbestämmelser angående 6 kap. nya jordabalken

23 §

Inteckning för fordran som beviljats eller sökts före nya balkens ikraftträdande skall anses som en enligt nya balkens bestämmelser beviljad eller sökt inteckning på belopp motsvarande den tidigare beviljade eller sökta inteckningens kapitalbelopp. Inteckningshandlingen skall anses som pantbrev på samma belopp, om inteckningen är beviljad, och som vilandebevis på beloppet, om ansökningen om inteckning är förklarad vilande.

24 §

Utgör inteckningshandling säkerhet för fordran vid nya balkens ikraftträdande, skall panträtt enligt 6 kap. 2 § nya balken anses upplåten i fastigheten till säkerhet för fordringen. Om borgenär innehar inteckningshandling vid nämnda tidpunkt utan att handlingen utgör säkerhet för fordran, skall panträtt anses upplåten till säkerhet för borgenärens rätt på grund av handlingen.

Utan hinder av första stycket skall 59 § förordningen (1875:42 s. 12) angående inteckning i fast egendom fortfarande gälla.

25 §

Bestämmelserna i 24 § äger motsvarande tillämpning i fall då borgenär vid nya balkens ikraftträdande innehar fordringshandling, på grund varav inteckning sökts, eller sådan handling som berättigar till inteckning enligt 2 § förordningen (1875:42 s. 12) angående inteckning i fast egendom samt inteckning sedermera beviljas med stöd av 61 § första eller andra stycket denna lag.

Bestämmelserna i 24 § äger likaledes motsvarande tillämpning, om borgenär vid nya balkens ikraftträdande innehar fordringshandling, på vilken tecknats inteckningsmedgivande, och inteckning sedermera beviljas med stöd av 61 § tredje stycket.

26 §

Har borgenär panträtt för sin fordran på grund av inteckning som beviljats före nya balkens ikraftträdande eller därefter med stöd av 61 § första eller andra stycket, skall i fråga om hans rätt till betalning ur medel, som myndighet vid utsökning eller eljest fördelar mellan rättsägare i den av inteckningen besvärade fastigheten, äldre bestämmelser tillämpas i stället för 6 kap. 3 § nya balken, om det yrkas av någon vars rätt beror därav. Vad som sagts nu gäller dock endast om fördelningen föranledes av utmätning som skett före utgången av år 1976 eller av konkurs efter ansökan som gjorts

ljt Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 145

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

inom samma tid eller, såvitt angår fördelning av annan anledning än utmätning eller konkurs, om medlen nedsatts inom den angivna tiden.

Första stycket gäller även i fall då efter nya balkens ikraftträdande inteckningen utsträckts eller inteckningshandlingen utbytts mot två eller flera nya pantbrev.

27 §

Grundas panträtt i fastighet på förhållande som anges i 24 § eller 25 § första stycket, har fastighetsägaren även i annat fall än då 26 § är tillämplig rätt att påfordra, att vid fördelning av medel mellan rättsägare i fastigheten betalning till borgenären begränsas i enlighet med äldre bestämmelser.

28 §

Medför 6 kap. 3 § nya balken, i fall då panträtt i fastighet grundas på förhållande som anges i 24 § eller 25 § första stycket denna lag och fordringens förfallodag inträffar efter utgången av år 1976, att inteckningssäkerhetens värde nedgår väsentligt och ställer gäldenären ej efter anfordran ytterligare säkerhet varmed borgenären skäligen kan nöjas, får borgenären säga upp fordringen till betalning inom sex månader. Uppsägning på grund av vad som sagts nu får icke ske förrän sex månader förflutit från det gäldenären anmodats ställa ytterligare säkerhet och ej heller före utgången av år 1974 eller senare än att tiden för betalningsskyldighetens fullgörande infaller före utgången av år 1976.

29 §

Bestämmelserna i denna lag utgör ej hinder för borgenär att göra gällande personligt betalningsansvar på grund av inteckningshandling. Bestämmelserna i 28 och 29 §§ samt 34 § tredje stycket förordningen (1875: 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom äger fortfarande tillämpning.

30 §

Bestämmelsen i 6 kap 8 § andra stycket nya balken om verkan av att avtal om fastighetsförvärv häves av överlåtaren äger ej tillämpning när någon enligt 11 kap. 4 § äldre jordabalken återtager jord som han bytt bort mot annan jord.

31 §

Har i fråga om gemensam inteckning, som beviljats före nya balkens ikraftträdande eller med stöd av 61 § första eller andra stycket denna lag, i inteckningshandlingen visst värde blivit utsatt på varje intecknad fastighet, gäller detta värde vid tillämpning av 6 kap. 10 § första stycket nya balken.

I fråga om avstyckning som verkställts före nya balkens ikraftträdande äger 6 kap. 11 § andra stycket nya balken tillämpning endast om den avstyckade fastighetens ansvar för inteckningen vid tillämpning av äldre bestämmelser varit att bedöma enligt 37 § 5 mom. förordningen (1875:42 s. 12) angående inteckning i fast egendom. Har delning skett genom jordavsöndring och har den avsöndrade fastighetens ansvar för inteckningen enligt äldre bestämmelser varit att bedöma enligt 37 § 3 mom. samma förordning, äger 6 kap. 11 § andra stycket nya balken motsvarande tillämpning.

Den verkan i fråga om fastighets ansvar för gemensam inteckning som

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 11

kan ha inträtt till följd av 33 eller 34 § nyssnämnda förordning skall fortfarande bestå.

32 §

Har fastighet sålts på exekutiv auktion före nya balkens ikraftträdande eller har myndighet av annan anledning dessförinnan fördelat medel mellan rättsägare i fastighet, äger äldre bestämmelser tillämpning beträffande åtgärdens verkan på fastighetens ansvar för inteckning, även om auktionen eller fördelningen ej vunnit laga kraft vid ikraftträdandet.

Avser inteckning andel i fastighet och säljes fastigheten på exekutiv auktion efter nya balkens ikraftträdande, är inteckningen utan verkan i andelen sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts.

33 §

Bestämmelsen i 6 kap. 16 § andra stycket nya balken äger tillämpning endast om avstyckningen skett enligt fastighetsbildningslagen ( ). Om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som enligt äldre bestämmelser bildats av samfälld mark finns särskilda bestämmelser.

Övergångsbestämmelser angående 7—15 kap. nya jordabalken

34 §

I fråga om nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft som upplåtits före nya balkens ikraftträdande äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning, om ej annat är föreskrivet i denna lag.

35 §

Har genom avtal som träffats före nya balkens ikraftträdande rätt till andel i samfällt strömfall upplåtits såsom nyttjanderätt eller servitut och är vid ikraftträdandet andelens ägare bunden av upplåtelsen på den grund att han själv är upplåtare eller att han förvärvat andelen med förbehåll om rättighetens bestånd, har avtalet rättsverkan enligt sitt innehåll utan hinder av att upplåtelsen avser andel i samfälld egendom. Detsamma gäller, om rättigheten vid ikraftträdandet är intecknad eller ansökan om inteckning av rättigheten då är beroende på prövning.

36 §

Vad 7 kap. 14 § nya balken innehåller om verkan av att vid överlåtelse av fastighet nye ägaren ägt eller bort äga kännedom om upplåtelse av rättighet i fastigheten skall, när överlåtelsen ägt rum efter balkens ikraftträdande, tillämpas även i fråga om upplåtelse av nyttjanderätt eller servitut som skett dessförinnan.

37 §

Bestämmelserna i 7 kap. 25 § nya balken äger tillämpning även i fråga om nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft som upplåtits före balkens ikraftträdande. Återtager någon enligt 11 kap. 4 § äldre jordabalken jord som han bytt bort mot annan jord, gäller dock i fråga om beståndet av intecknad eller inskriven sådan rättighet vad som sagts i nämnda lagrum.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

38 § Bestämmelserna i 8 kap. 8 § och 25—27 §§ nya balken äger tillämpning även på arrendeavtal som träffats före balkens ikraftträdande, om ej annat följer av andra och tredje styckena. Har avtalet uppsagts före nya balkens ikraftträdande, äger äldre bestämmelser om sättet för uppsägning och om arrenderättens förverkande alltjämt tillämpning. I fråga om avtal, som upphört att gälla före nya balkens ikraftträdande, äger äldre bestämmelser tillämpning vid beräkning av den tid inom vilken jordägare eller arrendator har att vid talans förlust göra fordringsanspråk på grund av arrendeförhållandet gällande. Bestämmelserna i 8 kap. 17 och 18 §§ samt 9 kap. 30 § nya balken tillämpas när arrendator försatts i konkurs på grund av ansökan som gjorts efter balkens ikraftträdande.

39 § Är arrendeavtal som ingåtts före nya balkens ikraftträdande träffat för obestämd tid eller med förbehåll om rätt för såväl jordägaren som arrendatorn att uppsäga avtalet och sker ej, sedan nya balken trätt i kraft, uppsägning till den tidpunkt då på grund av sådan uppsägning avtalet tidigast kunnat frånträdas, äger 7—11 kap. nya balken tillämpning på avtalet från nämnda tidpunkt.

40 § Bestämmelserna i 9 kap. 8—13 §§ nya balken äger tillämpning även på avtal om jordbruksarrende som träffats före balkens ikraftträdande, om 2 kap. 51—56 §§ lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom gäller för avtalet. Har underrättelse som avses i 2 kap. 52—54 §§ nämnda lag skett före ikraftträdandet, äger dock äldre bestämmelser alltjämt tilllämpning.

41 § Har avtal om jordbruksarrende träffats före nya balkens ikraftträdande och är upplåtelsen sådan att äldre bestämmelser om optionsrätt ej kunnat tillämpas på den, äger 9 kap. 7—13 §§ nya balken tillämpning på avtalet, om antingen arrendatorn ensam eller arrendatorn och före honom hans make eller någon av hans föräldrar vid arrendetidens utgång brukat arrendestället under sammanlagt minst tio år. Detsamma gäller, om den arrendetid som löper vid ikraftträdandet enligt avtalet utgår först sedan arrendeförhållandet varat minst tio år. Rätt till förlängning av arrendeavtal enligt första stycket tillkommer dock ej arrendatorn, om jordägaren före utgången av år 1973, dock senast i samband med att tvist som avses i 9 kap. 10 § nya balken prövas av arrendenämnden, hos nämnden begär förklaring att arrenderätten icke skall vara förenad med rätt till förlängning och nämnden med hänsyn till omständigheterna finner skäl meddela sådan förklaring.

42 § Innehåller arrendeavtal som avses i 40 eller 41 § ej förbehåll om uppsägning, äger även 9 kap. 3 § nya balken tillämpning. Om arrendetiden går till ända inom ett år från balkens ikraftträdande, anses dock uppsägning som skett inom en månad från ikraftträdandet ha skett i rätt tid.

Kungi. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 13

Förlänges arrendeavtal till följd av första stycket eller 40 eller 41 §, äger därefter 7—9 kap. nya balken i sin helhet tillämpning på avtalet.

43 §

Äger 9 kap. 15—22 §§ nya balken tillämpning i fråga om arrendeförhållande som tagit sin början före balkens ikraftträdande, skall avräkning enligt 9 kap. 23 § nya balken äga rum, om jordägaren eller arrendatorn begär det inom två månader från det att förstnämnda bestämmelser blev tillämpliga.

44 §

I fråga om avtal om jordbruksarrende, som före utgången av år 1981 ingås beträffande sådan brukningsdel som avses i 2 kap. 49 § lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, äger 2 kap. 63 och 64 §§ samt, såvitt angår förbehåll stridande mot någon av dessa båda paragrafer, 2 kap. 65 § andra stycket och 68 § första och andra styckena nämnda lag fortfarande tillämpning.

45 §

Bestämmelserna i 10 kap. 5 och 6 §§ nya balken äger tillämpning även på arrendeavtal som träffats före balkens ikraftträdande, om 2 kap. 75— 80 §§ lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom gäller för avtalet. Har arrendeavtalet uppsagts före ikraftträdandet, äger äldre bestämmelser dock alltjämt tillämpning.

Förlänges arrendeavtal till följd av första stycket, äger därefter 7, 8 och 10 kap. nya balken i sin helhet tillämpning på avtalet.

46 §

Arrendetvist, vari talan väckts före nya balkens ikraftträdande, behandlas enligt äldre bestämmelser.

Ärende, som enligt äldre bestämmelser skall handläggas av arrendenämnd eller som enligt 2 kap. 82 § lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom skall handläggas av rätten, prövas av arrendenämnd som avses i 8 kap. 29 § nya balken, om ärendet anhängiggöres efter balkens ikraftträdande. Arrendenämnds beslut i sådant ärende får ej klandras.

Syn som påbörjats före nya balkens ikraftträdande handlägges enligt äldre bestämmelser.

47 §

Bestämmelserna i 12 kap. 8 § nya balken äger tillämpning även på hyresavtal som träffats före balkens ikraftträdande, om ej avtalet uppsagts dessförinnan.

Bestämmelserna i 12 kap. 31 § nya balken tillämpas när hyresgäst försatts i konkurs på grund av ansökan som gjorts efter balkens ikraftträdande.

48 §

Är hyresavtal som ingåtts före nya balkens ikraftträdande träffat för obestämd tid eller med förbehåll om rätt för såväl hyresvärden som hyresgästen att uppsäga avtalet och sker ej, sedan balken trätt i kraft, uppsägning till den tidpunkt då på grund av sådan uppsägning avtalet tidigast kun-

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

nät frånträdas, äger 7 och 12 kap. nya balken tillämpning på avtalet från nämnda tidpunkt.

49 §

Om hyresavtal efter nya balkens ikraftträdande förlänges enligt 3 kap. 45—53 §§ lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, äger därefter 7 och 12 kap. nya balken tillämpning på avtalet.

Från och med den 1 januari 1974 skall 12 kap. nya balken tillämpas på hyresavtal, som slutits före balkens ikraftträdande och som alljämt gäller nämnda dag.

50 §

Hyrestvist, vari talan väckts före nya balkens ikraftträdande, behandlas enligt äldre bestämmelser.

51 §

Om särskilda skäl föreligger, kan länsstyrelsen medge undantag från 12 kap. 15 § andra stycket första punkten nya balken i fråga om lägenhet, vilken innehaves på grund av sådan upplåtelse av andelsrätt som avses i punkt 2 övergångsbestämmelserna till lagen (1968: 702) om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt, m. m.

52 §

I fråga om rättighet i eller till förmån för tomträtt, som upplåtits före nya balkens ikraftträdande, gäller 13 kap. 7 § nya balken med iakttagande i tillämpliga delar av bestämmelserna i denna lag. Även i övrigt gäller 13 kap. 7 § nya balken på angivet sätt, om 4 kap. lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom i dess lydelse enligt lagen (1953:415) angående ändring i nämnda lag är tillämpligt på tomträtten.

Bestämmelserna i 13 kap. 26 § nya balken äger tillämpning även beträffande tomträtt, som upplåtits före balkens ikraftträdande. Detsamma gäller bestämmelserna i 13 kap. 21 och 25 §§ nya balken, såvitt angår tomträtt på vilken 4 kap. lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom i dess förut angivna lydelse är tillämpligt.

53 §

Bestämmelserna i 4 § andra stycket samt 5—8 §§ lagen (1907: 36 s. 25) om servitut äger tillämpning endast i fall då mål om begränsning, förflyttning, förändring eller upphörande av servitut är anhängigt hos domstol vid nya balkens ikraftträdande.

54 §

Förordnande om tvångsförvaltning av elektrisk anläggning enligt 24— 35 §§ lagen (1920:474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m. får ej meddelas efter nya balkens ikraftträdande. Har sådant förordnande meddelats före ikraftträdandet, äger nämnda bestämmelser alltjämt tillämpning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970 15

Övergångsbestämmelser angående 16—18 kap. nya jordabalken

55 §

Bestämmelserna i 16 kap. nya balken äger tillämpning även om lagfart på fast egendom, sedan denna kommit ur rätte ägarens hand, beviljats före balkens ikraftträdande. Tid före ikraftträdandet får dock därvid ej inräknas i hävdetiden. Äldre bestämmelser får åberopas, om frihet från rätte ägarens talan därigenom vinnes tidigare.

Om lagfart avslutats före den 1 januari 1876 men den som erhållit lagfarten ej vid nya balkens ikraftträdande blivit införd i fastighetsboken såsom ägare, får vid tillämpning av nya balken i hävdetiden ej inräknas tid innan sådan införing skett.

Bestämmelsen i 4 § förordningen (1881: 17 s. 1) om tjuguårig hävd äger alltjämt tillämpning i fråga om inteckning som tillkommit före nya balkens ikraftträdande.

56 §

Bestämmelserna i 17 kap. nya balken om företräde på grund av inskrivning äger, med iakttagande av vad som föreskrives i 5 § denna lag om företräde för innehavare av fordran enligt 11 kap. 2 § äldre jordabalken eller av rättighet varmed följer samma rätt i förhållande till ny ägares borgenärer, tillämpning även om inskrivningen sökts före nya balkens ikraftträdande.

Har överlåtelse av fast egendom skett före nya balkens ikraftträdande, medför ansökan om lagfart på grund av överlåtelsen, oavsett om den göres före eller efter ikraftträdandet, företräde enligt äldre bestämmelser i förhållande till tidigare upplåtelse av nyttjanderätt eller servitut.

57 §

Bestämmelserna i 18 kap. 1—-7 §§ nya balken om godtrosförvärv på grund av inskrivning äger tillämpning endast i fråga om förvärv som sker efter balkens ikraftträdande. Lagfart som avslutats före den 1 januari 1876 får åberopas för godtrosförvärv endast om den för vilken lagfarten meddelats var införd i fastighetsboken såsom ägare vid tiden för överlåtelsen eller upplåtelsen eller, såvitt angår upplåtelse av panträtt, senare blivit införd såsom ägare.

Bestämmelserna i 18 kap. 8—10 §§ nya balken om betydelsen av inskrivning i vissa fall äger tillämpning även om de förhållanden som avses i bestämmelserna inträtt före balkens ikraftträdande.

Övergångsbestämmelser angående 19—23 kap. nya jordabalken

58 §

Nya balkens bestämmelser om handläggning av inskrivningsärende skall, då fråga är om rättsförhållande som tillkommit före balkens ikraftträdande, tillämpas med iakttagande av vad som enligt denna lag gäller om tilllämpning av äldre bestämmelser på rättsförhållandet.

59 §

Bestämmelserna i 19 kap. 19 § första stycket nya balken äger icke tilllämpning i fråga om fel eller försummelse som hänför sig till inskrivnings-

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ärende, handlagt på inskrivningsdag före balkens ikraftträdande, eller som eljest begåtts dessförinnan.

Bestämmelserna i 19 kap. 20 och 21 §§ nya balken äger ej tillämpning, då förhållande som avses där inträffat före balkens ikraftträdande.

60 §

Har tid för sökande av lagfart börjat löpa före nya balkens ikraftträdande, gäller äldre bestämmelser i fråga om nämnda tid.

Har kungörelse angående lagfartsansökan utfärdats enligt 10 § andra stycket förordningen (1875: 42 s. 1) angående lagfart å fång till fast egendom, gäller om ärendets fortsatta behandling vad i nämnda paragraf föreskrives, om ej sökanden begär utsättande av lagfartssammanträde enligt 20 kap. 10 § nya balken.

Beträffande anteckning om lagfart, som avslutats före den 1 januari 1876, gäller alltjämt 22 § andra stycket nyssnämnda förordning.

Vad som i 21 kap. 1 § nya balken är föreskrivet om skyldighet att söka inskrivning av tomträtt gäller ej beträffande tomträtt som upplåtits före den 1 januari 1954. I fråga om tomträtt som upplåtits före nya balkens ikraftträdande föreligger skyldighet för ny innehavare av tomträtten att söka inskrivning av sitt förvärv enligt 21 kap. 7 § nya balken endast om 4 kap. lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom i dess lydelse enligt lagen (1953:415) angående ändring i nämnda lag äger tillämpning på tomträtten. Har tid för sökande av inskrivning börjat löpa före nya balkens ikraftträdande, gäller äldre bestämmelser i fråga om nämnda tid.

61 §

Fullföljes efter nya balkens ikraftträdande en dessförinnan gjord ansökan om inteckning för fordran, skall inteckning enligt nya balken beviljas, om ansökningen uppfyller villkoren för inteckning enligt förordningen (1875: 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom. Ansökningen skall därvid anses avse ett penningbelopp motsvarande fordringens kapitalbelopp.

Första stycket gäller även om efter nya balkens ikraftträdande ansökan göres enligt 2 § nämnda förordning om inteckning på grund av köpehandling som upprättats före nya balkens ikraftträdande eller dom som meddelats före ikraftträdandet.

Sökes efter nya balkens ikraftträdande inteckning på grund av fordringshandling, på vilken före ikraftträdandet tecknats sådant bevittnat medgivande som avses i 1 § förutnämnda förordning, skall ansökningen upptagas och prövas som ansökan om inteckning enligt 22 kap. nya balken. Även i detta fall skall ansökningen anses avse ett penningbelopp motsvarande fordringens kapitalbelopp.

62 §

Vid tillämpning av 22 kap. 2 § andra stycket sista punkten nya balken skall icke förrän efter utgången av år 1986 hänsyn tagas till inteckning som beviljats eller sökts före balkens ikraftträdande.

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970 17

2) Förslag

till

Lag

om förvärv i vissa fall av del av fastighet

Härigenom förordnas som följer.

1 § Har vid skifte av bolags, förenings eller liknande sammanslutnings tillgångar fastighet delats så, att två eller flera fått skilda andelar utan att villkor om utbrytning uppställts i den över skiftet upprättade handlingen, innehar andelsägarna fastigheten under samäganderätt. Om i annat fall än i första stycket anges skiftet innebär att del av fastighet kommer i särskild ägares hand, är skiftet ogiltigt i den delen.

2 §

Bestämmelserna i 1 § äger motsvarande tillämpning i fråga om tillskott till bolag eller förening.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Har skifte eller tillskott, som innebär att del av fastighet kommit i särskild ägares hand, skett före ikraftträdandet, äger i fråga om giltigheten härav äldre bestämmelser fortfarande tillämpning.

3) Förslag

till

Lag

om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bildats

av samfälld mark

Härigenom förordnas som följer.

1 § Fastighet, som bildats av samfälld mark genom avsöndring eller genom avstyckning enligt 19 kap. lagen (1926: 326) om delning av jord å landet, enligt 1 kap. 3 § eller 5 kap. lagen (1917: 269) om fastighetsbildning i stad eller enligt lagen (1930:99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m., svarar icke efter sista inskrivningsdagen år 1976 för inteckning i stamfastighet för fordran, om ej inteckningen förnyas efter an­

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

mälan i den ordning som anges i 2 §. Vad som sagts nu gäller dock endast om marken före avsöndringen eller avstyckningen hörde till fastigheter med i övrigt skilda ägor.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på fastighet som bildats genom att område från samfälld mark sammanlagts med fastighet eller fastighetsdel.

2 §

Anmälan som avses i 1 § göres hos inskrivningsmyndigheten senast på sista inskrivningsdagen år 1976. Anmälan göres av borgenär som har panträtt på grund av inteckningen eller av fastighetsägare eller fordringshavare, vilkas medgivande enligt 22 kap. 11 § jordabalken fordras för relaxation. Därvid skall lämnas nppgift om den inteckning som anmälan avser.

När anmälan skett skall anteckning härom göras i fastighetsboken.

3 §

Bestämmelserna i denna lag om inteckning för fordran äger motsvarande tillämpning på företrädesrätt enligt 5 § lagen ( ) om införande av nya jordabalken för fordran eller för rätt till avkomst eller annan förmån samt på inteckning för rätt av sist angivet slag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Genom lagen upphäves lagen (1907: 83 s. 1) angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten samt lagen (1931: 158) om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet. Bestämmelserna i sistnämnda lag om inteckningsansvarets upphörande efter kungörelse skall dock gälla till utgången av år 1976. Har anmälan enligt 17 § samma lag gjorts efter utgången av år 1971, skall anmälan anses ha skett även enligt 1 § denna lag.

4) Förslag

till

Lag

om arrendenämnder och hyresnämnder

Härigenom förordnas som följer.

Arrendenämnds uppgifter och sammansättning m. m.

1 §

Arrendenämnd som avses i 8 kap. 29 § jordabalken har till uppgift att

1. medla i arrendetvist,

2. pröva tvist om förlängning av arrendeavtal vid jordbruksarrende, bostadsarrende eller fiskearrende eller om villkor för sådan förlängning samt

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970 19

tvist i fråga som avses i 9 kap. 14 § jordabalken eller vars prövning enligt 9 kap. 18 eller 21 § samma balk ankommer på arrendenämnd,

3. pröva fråga om godkännande av förbehåll eller annat avtalsvillkor som avses i 9 kap. 2, 3, 7 eller 17 §, 10 kap. 2—4 eller 7 § eller 11 kap. 2 § jordabalken eller 3—6 § lagen (1957:390) om fiskearrenden,

4. vara skiljenämnd i arrendetvist.

Ärende upptages av den arrendenämnd inom vars område fastigheten är belägen.

2 §

Arrendenämnd består av lagfaren ordförande och två andra ledamöter, om ej annat följer av andra stycket. Av de senare ledamöterna skall den ene såsom ägare av jordbruksfastighet eller på liknande sätt ha förvärvat erfarenhet av arrendeförhållanden och den andre vara j ordbruksarrendator eller, när ärende rör bostadsarrende, bostadsarrendator.

Vid företagande av förberedande åtgärd och prövning av fråga om avvisning av ansökan eller avskrivning av ärende kan arrendenämnden bestå av ordföranden ensam. Vad som sagts nu gäller även vid medling när sådan lämpligen kan ske utan övriga ledamöters närvaro samt, om parterna samtycker till det eller saken är uppenbar, vid prövning av fråga som ej avgöres genom skiljedom.

Ledamot skall vara myndig svensk medborgare och får ej ha fyllt sjuttio år.

För ledamot i arrendenämnd skall finnas en eller flera ersättare. Bestämmelserna om ledamot gäller även ersättare.

3 §

För varje arrendenämnd förordnar Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, ordförande och lämpligt antal andra ledamöter.

Till tjänstgöring i nämnden kallar ordföranden med iakttagande av Aad som föreskrivits i 2 § första stycket de ledamöter som han med hänsyn till ärendets beskaffenhet och övriga förhållanden finner lämpligast.

Hyresnämnds uppgifter och sammansättning m. in.

4 §

Hyresnämnd som avses i 12 kap. 68 § jordabalken har till uppgift att

1. medla i hyrestvist,

2. pröva tvist om överlåtelse av hyresrätt enligt 12 kap. 34—36 §§, upplåtelse av lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 §, förlängning av hyresavtal eller villkor för sådan förlängning enligt 12 kap. 49 §, förstagångshyra enligt 12 kap. 55 § eller uppskov med avflyttning enligt 12 kap. 59 §, allt jordabalken,

3. pröva fråga om godkännande av överenskommelse som avses i 12 kap. 45 eller 56 § jordabalken,

4. vara skiljenämnd i hyrestvist,

5. pröva fråga enligt lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet.

Ärende upptages av den hyresnämnd inom vars område fastigheten är belägen.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

5 §

Hyresnämnd består av lagfaren ordförande och två andra ledamöter, om ej annat följer av andra stycket. Av de senare ledamtöerna skall den ene vara väl förtrogen med förvaltning av hyresfastighet och den andre vara väl förtrogen med bostadshyresgästers förhållanden eller, när ärende rör annan lägenhet än bostadslägenhet, med näringsidkande hyresgästers förhållanden.

Bestämmelserna i 2 § andra—fjärde styckena äger motsvarande tillämpning i fråga om hyresnämnd.

Konungen kan förordna att i hyresnämnd skall finnas flera avdelningar.

Bestämmelserna om hyresnämnd gäller i tillämpliga delar även avdelning.

6 §

För varje hyresnämnd förordnar Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, ordförande och lämpligt antal andra ledamöter.

Innan annan ledamot än ordförande förordnas, skall sådan riksorganisation av fastighetsägare, hyresgäster eller näringsidkare som med hänsyn till medlemsantal, verksamhet och övriga omständigheter kan anses väl företräda den intressegrupp som det är fråga om beredas tillfälle att avge förslag.

Till tjänstgöring i nämnden kallar ordföranden med iakttagande av vad som föreskrivits i 5 § första stycket de ledamöter som han med hänsyn till ärendets beskaffenhet och övriga förhållanden finner lämpligast.

Ärende angående arrende- eller hyrestvist

7 §

Arrende- eller hyrestvist får för ändamål som avses i 1 § första stycket 1 eller 2 eller 4 § första stycket 1 eller 2 av part hänskjutas till nämnd, om tvisten ej är anhängig vid domstol eller hos överexekutor eller skiljemän.

I tvist, som är anhängig vid domstol, kan domstolen förordna att tvisten före målets avgörande skall i sin helhet eller i viss del hänskjutas till nämnd för medling.

8 §

Tvist som avses i 1 § första stycket 1 eller 2 eller 4 § första stycket 1 eller 2 hänskjutes av part till nämnd genom ansökan som skall vara skriftlig samt innehålla uppgift om parternas namn och hemvist, den berörda fastighetens belägenhet och tvistens beskaffenhet.

Uppfyller ansökan ej vad som föreskrives i första stycket, skall nämnden förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommes ej föreläggandet, får ansökningen avvisas.

Återkallas ansökan, avskrives ärendet.

9 §

När tvist hänskjutits till nämnd, skall nämnden kalla parterna att inställa sig inför nämnden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 21

10 §

Underlåter sökanden att på kallelse infinna sig inför nämnd, avskrives ärendet. Kommer ej motparten tillstädes, får nämnden förelägga honom vid vite att inställa sig inför nämnden. Kommer parten likväl ej tillstädes och är det icke antagligt att förlikning kan komma till stånd, avskrives ärendet. Rör ärendet tvist som avses i 1 § första stycket 2 eller 4 § första stycket 2, avgöres dock ärendet utan hinder av partens utevaro.

Uteblir båda parterna i tvist som domstol hänskjutit till nämnden, avskrives ärendet. Uteblir endast den ena parten, äger första stycket andra och tredje punkterna motsvarande tillämpning.

Första och andra styckena äger ej tillämpning, om det finns anledning antaga att part har laga förfall för sin utevaro.

11 §

Rör ärende som avskrivits enligt 10 § första stycket första punkten tvist som avses i 9 kap. 10 §, 10 kap. 6 § eller 12 kap. 49 eller 55 § jordabalken eller 5 § lagen (1957:390) om fiskearrenden, skall nämnden återupptaga ärendet på ansökan av sökanden. Ansökan göres skriftligen inom en vecka från den dag då beslutet om avskrivning delgavs sökanden.

Uteblir sökanden ånyo, får ärendet icke återupptagas på nytt.

12 §

Nämnd skall klarlägga tvistefrågorna och, även om medling icke påkallats, söka förlika parterna.

Kan parterna ej förlikas efter förslag av någondera parten, skall nämnden framlägga förslag till förlikning, om det ej är uppenbart att förutsättningar för förlikning saknas.

Förlikning skall avfattas skriftligen och undertecknas av parterna.

Träffas ej förlikning, avgöres tvisten av nämnden, om tvisten rör fråga som avses i 1 § första stycket 2 eller 4 § första stycket 2. I annat fall avskrives ärendet.

Ärende angående godkännande av förbehåll m. m.

13 §

Fråga som avses i 1 § första stycket 3 eller 4 § första stycket 3 prövas efter ansökan som skall vara skriftlig och som bör innehålla de skäl som åberopas till stöd för ansökningen.

Sökanden och annan som ärendet angår skall, om det är behövligt, kallas att inställa sig inför nämnd. Nämnden får förelägga part vid vite att komma tillstädes. Utevaro från sammanträde utgör ej hinder för ärendets prövning.

Skiljemannaförfarande

14 §

Har parterna avtalat att tvist skall avgöras av skiljemän utan förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen och har, vid arrendetvist, arrendenämnden eller, vid hyrestvist, hyresnämnden utsetts till skiljenämnd,

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

skall nämnden på ansökan avgöra tvisten genom skiljedom, om ej hinder möter enligt 1 § andra stycket lagen (1929: 145) om skiljemän. Om sådan ansökan gäller 8 §. Har tvisten redan hänskjutits till nämnd, kan skiljedom dock påkallas muntligen inför nämnden. I ärende som nämnd har att avgöra genom skiljedom gäller lagen (1929: 145) om skiljemän, i den mån ej annat följer av denna lag. Vardera parten svarar för sin kostnad i tvist som avses i 9 kap. 10 eller 14 §, 10 kap. 6 § eller 12 kap. 49 eller 55 § jordabalken eller 5 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden.

Ärende angående tvångsförvaltning

15 § Ansökan i fråga som avses i 4 § första stycket 5 skall vara skriftlig samt innehålla uppgift om den berörda fastigheten och dess ägare samt sökandens yrkande och grunderna för detta. Vad som föreskrives i 8 § andra och tredje styckena äger motsvarande tillämpning. Motpart skall beredas tillfälle att yttra sig över ansökningen. Förhandling skall hållas inför nämnden, om det ej är uppenbart att förhandling ej behövs. Fastighetens ägare kan vid vite föreläggas att inställa sig till förhandling. Beslut enligt 14 § andra stycket lagen (1970:246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet får meddelas utan att fastighetsägaren beretts tillfälle att yttra sig i frågan.

Övriga bestämmelser

16 § Nämnd skall handlägga ärende skyndsamt. Bestämmelserna i 5 kap. rättegångsbalken om offentlighet vid domstol äger motsvarande tillämpning vid nämnd.

17 § Rättegångsbalkens regler om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter äger motsvarande tillämpning på avgörande av nämnd. Ordföranden skall dock säga sin mening först. Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare äger motsvarande tillämpning på ledamot i nämnd.

18 § Om anledning därtill förekommer, skall nämnd eller den nämnden förordnar besiktiga den fastighet som ärendet rör. Parterna skall beredas tillfälle att närvara vid sådan besiktning. Nämnd får också föranstalta om annan nödvändig utredning. I ärende som avses i 9 kap. 18 eller 21 § jordabalken skall arrendenämnden inhämta yttrande från den lantbruksnämnd inom vars område fastigheten är belägen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 23

19 §

Lämnar part ej frivilligt tillfälle till besiktning eller till granskning av kontrakt eller annan handling som rör arrende- eller hyresförhållandet och är av betydelse för ärendet, får nämnden förelägga honom vite. Vad som sagts nu gäller ej, om nämnden är skiljenämnd.

20 §

Den som efter förordnande av nämnd besiktigat fastighet eller verkställt annan utredning tillerkännes av nämnden skälig ersättning av allmänna medel.

Har någon, som nämnd inkallat och som ej är part, inställt sig för att höras i ärendet, har han rätt till ersättning av allmänna medel enligt bestämmelser som Konungen meddelar.

21 §

I nämnds beslut skall anges de skäl på vilka beslutet grundas, i den mån det är behövligt.

Om part kan klandra beslutet eller besvära sig över det eller göra ansökan om återupptagande, anges i beslutet vad parten därvid har att iakttaga.

Håller nämnden förhandling i ärendet och kan på grund av ärendets beskaffenhet eller annan särskild omständighet beslut ej meddelas samma dag som förhandlingen avslutas, meddelas beslutet inom två veckor därefter, om ej synnerligt hinder möter.

Beslut tillställes part genom nämndens försorg, om beslutet ej meddelas vid förhandling i partens närvaro.

22 §

Om rätt för part att klandra beslut av nämnd i arrende- eller hyrestvist finns bestämmelser i 8 kap. 31 § och 12 kap. 70 § jordabalken samt 16 § lagen (1957:390) om fiskearrenden.

Mot beslut, varigenom nämnd avvisat ansökan som avses i 8, 11, 13 eller 14 §, avskrivit ärende enligt 8 eller 10 § eller utlåtit sig om ersättning enligt 20 §, får talan föras genom besvär. Detta gäller dock ej beslut om avskrivning, när ärendet kan återupptagas. Mot annat beslut av nämnd i arrende eller hyrestvist får talan föras endast i samband med sådan klandertalan som avses i första stycket.

Besvärshandlingen skall inges till fastighetsdomstol som avses i 8 kap. 32 § och 12 kap. 71 § jordabalken samt 17 § lagen (1957:390) om fiskearrenden inom en vecka från det att klaganden fick del av beslutet. I övrigt äger 52 kap. 2, 3 och 5—12 §§ rättegångsbalken motsvarande tillämpning. Bestämmelse som avser hovrätt gäller därvid i stället fastighetsdomstolen. Mot fastighetsdomstolens beslut får talan ej föras.

Undanröjes nämnds beslut om avskrivning eller avvisning, återupptages ärendet av nämnden.

23 §

Om fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut i ärende angående tvångsförvaltning finns bestämmelser i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr lb5 år 1970

24 § Vid nämnds sammanträde och vid besiktning föres protokoll.

25 § Skall inlaga, kallelse, föreläggande, beslut eller annan handling enligt bestämmelse i denna lag eller eljest tillställas part, sker det genom delgivning. Om beslut är sådant som avses i 21 § andra stycket, skall beslutet delges part, som beslutet gått emot, på samma sätt som stämning i tvistemål.

26 § Nämnd är berättigad att för sina sammanträden förfoga över behövliga lokaler i domstolsbyggnad eller annan allmän byggnad som ej är för tillfället upptagen för sitt huvudsakliga ändamål eller utgöres av gudstjänstlokal. Uppkommer särskilda kostnader, skall de ersättas.

27 § Talan om utdömande av vite som förelagts någon enligt denna lag föres, efter anmälan av nämnd, av åklagare vid fastighetsdomstol som avses i 8 kap. 32 § och 12 kap. 71 § jordabalken samt 17 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden.

28 § Föres ej talan mot arrendenämnds beslut om ersättning enligt 9 kap. 14 § jordabalken, får beslutet verkställas såsom lagakraftägande dom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972, då lagen (1968:349) om hyresnämnder skall upphöra att gälla. Utan hinder av 5 § andra stycket får den som vid lagens ikraftträdande är utsedd till ledamot i hyresnämnd eller ersättare för sådan ledamot även efter fyllda sjuttio år fullgöra uppdraget till utgången av den tid hans förordnande avser. Vad som enligt nya lagen gäller om arrendenämnds prövning av fråga om godkännande av förbehåll äger tillämpning även beträffande ärende som avses i 41 § lagen ( ) om införande av nya jordabalken. Nämndens beslut i sådant ärende får ej klandras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 25

5) Förslag

till

Lag

om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas i fråga om giftermålsbalken,

dels att 5 kap. 14 §, 6 kap. 4 § och 13 kap. 2 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i balken skall införas en ny paragraf, 13 kap. 13 a §, av nedan angivna lydelse.

År ena maken för bortovaro eller Är ena maken för bortovaro eller sjukdom ur stånd att själv ombesörja sjukdom ur stånd att själv ombesörja sina angelägenheter; har han ej sina angelägenheter; har han ej nämnt fullmäktig, och är ej heller nämnt fullmäktig, och är ej heller förmyndare eller god man för ho­ förmyndare eller god man för honom förordnad, äge andra maken fö­ nom förordnad, äge andra maken företräda honom, när angelägenhet yp­ reträda honom, när angelägenhet yppar sig, som ej utan olägenhet kan par sig, som ej utan olägenhet kan uppskjutas, uppbära avkastningen uppskjutas, uppbära avkastningen av hans egendom och annan hans av hans egendom och annan hans inkomst samt, om det för anskaf­ inkomst samt, om det för anskaffande av medel till familjens un­ fande av medel till familjens underhåll oundgängligen tarvas, pant­ derhåll oundgängligen tarvas, pantsätta eller avyttra honom tillhö­ sätta eller avyttra honom tillhörig egendom. Fast egendom må ej i rig egendom. Ej må i något fall fast något fall intecknas eller avyttras, egendom avyttras eller intecknas elmed mindre rätten, efter inhämtan­ ler i sådan egendom upplåten rättigde av yttrande från hans närmaste het inskrivas, med mindre rätten, fränder, som vistas i riket, medgiver efter inhämtande av yttrande från det. hans närmaste fränder, som vistas i

riket, medgiver det.

Vad nu--------------- —------------------- ------- leva åtskilda.

6 KAP.

4 §.

Make må ej avhända sig eller med Make må ej avhända sig eller låta inteckning för gäld belasta fast egen- inteckna fast egendom, vari andra dom, vari andra maken har giftorätt, maken har giftorätt, utan att denne utan att denne skriftligen med två skriftligen med två vittnen samtycvittnen samtycker därtill. Är andra ker därtill. Är andra maken omyn-

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

maken omyndig eller bortovarande, dig eller bortovarande, ankomme på ankomme på förmyndare eller god förmyndare eller god man att giva man att giva samtycke, varom nyss samtycke, varom nyss är sagt. Särär sagt. Särskilt samtycke vare ej skilt samtycke vare ej erforderligt, erforderligt, om den make, som vill om den make, som vill företaga åtföretaga åtgärden, är förmyndare el­ gärden, är förmyndare eller god man ler god man för andra maken. för andra maken.

Har make företagit åtgärd, som i Har make avhänt sig fast egendom första stycket sägs, utan erforder­ utan erforderligt samtycke, vare åtligt samtycke, vare den ogill, om and­ gärden ogill, om andra maken eller ra maken eller dennes förmyndare dennes förmyndare eller gode man eller gode man väcker klander därå; väcker klander därå; han instämme han instämme dock sin talan inom dock sin talan inom tre månader, setre månader, sedan han fick känne­ dan han fick kännedom om åtgärdom om åtgärden, och senast inom den, och senast inom ett år, efter det ett år, efter det lagfart eller inteck­ lagfart beviljades. ning beviljades.

Vad i------------------- - ------------------- — om inskrivning.

13 KAP.

2 Häftar make------- — — —---------- ------------- på honom.

Är gälden gjord före äktenskapets Är gälden gjord före äktenskapets ingående, och häftade, då äktenska­ ingående, och häftade, då äktenskapet ingicks, enskild egendom eller pet ingicks, enskild egendom eller egendom, som i 6 kap. 1 § andra egendom, som i 6 kap. 1 § andra stycket avses, och som ej skall ingå i stycket avses, och som ej skall ingå i bodelningen, på grund av inteckning bodelningen, på grund av panträtt eller eljest särskilt för gälden, eller eller eljest särskilt för gälden, eller har maken under äktenskapet ådra­ har maken under äktenskapet ådragit sig gälden genom vanvård av si­ git sig gälden genom vanvård av sina ekonomiska angelägenheter eller na ekonomiska angelägenheter eller genom annat otillbörligt förfarande genom annat otillbörligt förfarande eller till förvärv eller förkovran av eller till förvärv eller förkovran av egendom, som nyss är sagd, skall egendom, som nyss är sagd, skall tilldelning, varom i första stycket tilldelning, varom i första stycket stadgas, äga rum allenast för den del stadgas, äga rum allenast för den del av gälden, för vilken betalning ej av gälden, för vilken betalning ej kan kan erhållas ur sådan egendom. erhållas ur sådan egendom.

13 a §.

Har vid bodelning fastighet delats så, att makarna fått skilda andelar utan att villkor om utbrytning uppställts i den över bodelningen upprättade handlingen, innehava makar­

na fastigheten under samäganderätt.

I den mån bodelning eljest inne-

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 27

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

bär, att del av fastighet kommer i

särskild ägares hand, är den ogiltig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fråga om inteckning som beviljats före ikraftträdandet äger 6 kap. 4 § andra stycket i dess äldre lydelse alltjämt tillämpning. Har bodelning, som innebär att del av fastighet kommit i särskild ägares hand, skett före ikraftträdandet, äger i fråga om giltigheten härav äldre bestämmelser fortfarande tillämpning. Är makars förmögenhetsförhållanden att bedöma enligt äldre giftermålsbalken, äger 13 kap. 13 a § motsvarande tillämpning.

6) Förslag

till

Lag

om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 13 kap. 7 §, 15 kap. 4, 8, 14, 15 och 16 §§ samt 16 kap. 7 § föräldrabalken skall ha nedan angivna lydelse.

För den omyndiges egendom skall För den omyndiges egendom skall förmyndaren, såframt rätten prövar förmyndaren, såframt rätten prövar skäl därtill vara för handen, lämna skäl därtill vara för handen, lämna inteckning eller annan säkerhet till pant eller annan säkerhet till visst visst av rätten bestämt belopp. av rätten bestämt belopp. Säkerheten Säkerheten skall, på sätt rätten skall, på sätt rätten bestämmer, förbestämmer, förvaras och förvaltas av varas och förvaltas av överförmyndaöverförmyndaren eller i annan lämp­ ren eller i annan lämplig ordning. lig ordning.

15 KAP.

Den omyndiges penningmedel sko­ Den omyndiges penningmedel skola göras räntebärande, och äge för­ la göras räntebärande, och äge förmyndaren för sådant ändamål inkö­ myndaren för sådant ändamål inpa obligationer eller förvärva ford­ köpa obligationer eller förvärva fordran, som inskrives eller inskrivits i ran, som inskrives eller inskristatsskuldboken, eller utlåna medlen vits i statsskuldboken, eller ut-

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

mot säkerhet av inteckning i fast låna medlen mot säkerhet av pantegendom eller ock i myndlingens rätt i fast egendom eller ock i myndnamn insätta dem hos postsparban­ lingens namn insätta dem hos postken eller sparbank eller för längre sparbanken eller sparbank eller för tid hos annan bank. Närmare be­ längre tid hos annan bank. Närmare stämmelser om de obligationer som bestämmelser om de obligationer som må inköpas, om beskaffenheten av må inköpas, om beskaffenheten av den inteckningssäkerhet, varemot ut­ den säkerhet, varemot utlåning må låning må ske, samt om de räkning­ ske, samt om de räkningar, å vilka ar, å vilka insättning hos bank må insättning hos bank må äga rum, äga rum, meddelas av Konungen. meddelas av Konungen,

Med bank —• —- ---------------- — för j ordbrukskredit.

8 §.

Aktier, obligationer, skuldebrev Aktier, obligationer, pantbrev, skuloch andra sådana värdehandlingar debrev och andra sådana värdehandskola, såframt sammanlagda värdet lingar skola, såframt sammanlagda överstiger femtusen kronor, i den värdet överstiger femtusen kronor, i omyndiges namn nedsättas i Öppet den omyndiges namn nedsättas i öpförvar hos riksbanken eller annan pet förvar hos riksbanken eller anbank. Vill förmyndaren uttaga ned­ nan bank. Vill förmyndaren uttaga satt värdehandling, söke han över­ nedsatt värdehandling, söke han förmyndarens tillstånd. Sådant till­ överförmyndarens tillstånd. Sådant stånd erfordras ej, där värdehand­ tillstånd erfordras ej, där värdehandlingen allenast skall genom bankens lingen allenast skall genom bankens försorg överföras till annan bank för försorg överföras till annan bank för att där nedsättas i öppet förvar. De att där nedsättas i öppet förvar. De nedsatta värdehandlingarna skola nedsatta värdehandlingarna skola under överförmyndarens tillsyn vår­ under överförmyndarens tillsyn vårdas i enlighet med vad om dylik vård das i enlighet med vad om dylik vård av omyndigs värdehandlingar sär- av omyndigs värdehandlingar särskilt stadgas. skilt stadgas.

Vad sålunda----------------- — överförmyndarens tillstånd. Obligationer, vilka------- — ------------ stycket sägs. Hava underåriga------------— ■—- — värdehandlingar sammanräknas. Finnas omyndigs-------------------- — nedsatta värdehandlingar.

14 §-I 2

Utan överförmyndarens samtycke Utan överförmyndarens samtycke må ej förmyndaren å den omyndiges må ej förmyndaren å den omyndiges vägnar upptaga lån eller ingå växel­ vägnar upptaga lån eller ingå växelförbindelse. Vad sålunda är stadgat förbindelse. Vad sålunda är stadgat äge dock ej tillämpning, om åtgärden äge dock ej tillämpning, om åtgärden faller inom området för rörelse som faller inom området för rörelse som av förmyndaren med överförmynda­ av förmyndaren med överförmyndarens samtycke drives för den omyn­ rens samtycke drives för den omyndiges räkning, överförmyndarens diges räkning, överförmyndarens samtycke vare ej heller erforderligt samtycke vare ej heller erforderligt

I Senaste lydelse 1963: 152.

II Senaste lydelse 1966: 308.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 29

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) i fråga om sådant statligt lån som i fråga om sådant statligt lån som upptages för att bereda omyndig upptages för att bereda omyndig hjälp till utbildning eller bosättning hjälp till utbildning eller bosättning.

eller i fråga om lån mot säkerhet av inteckning i omyndigs fasta egendom eller tomträtt, såframt lånet upptages inom tre månader från det inteckningen meddelades och vid lånets upptagande eftergift av förmyndaren ej göres i fråga om de villkor som äro angivna i det intecknade

skuldebrevet. Förmyndaren äge------- --------- — — äro därtill. Ej må —------- --------------- — anses tillbörligt.

15 §• Förmyndaren må ej utan överför­ Förmyndaren må ej utan överförmyndarens samtycke sluta avtal, myndarens samtycke upplåta nyttvarigenom å den omyndiges fasta janderätt, servitut eller rätt till elekegendom lägges servitut, eller upplå­ trisk kraft i den omyndiges fasta ta rätt till avkomst av egendomen egendom eller tomträtt. Utan sådant eller rätt att annorledes än för egen­ samtycke äger förmyndaren dock domens behov avverka skog, ej hel­ upplåta rätt att för egendomens beler annan nyttjanderätt, med mindre hov avverka skog eller upplåta anden avser viss tid, ej överstigande nan nyttjanderätt, om den avser viss fem år. tid, längst fem år. Före besluts-------------------------------- yttra sig. Vad i denna paragraf är stadgat Bestämmelserna i första stycket skall ej äga tillämpning i fråga om om servitut äga ej tillämpning i fråförening, som träffas vid laga skifte, ga om servitut som bildas vid fastigägostyckning eller avstyckning. hetsbildningsförrättning.

16 Vill förmyndaren överlåta eller Vill förmyndaren överlåta eller med inteckning för gäld belasta den låta inteckna den omyndiges fasta omyndiges fasta egendom eller tomt­ egendom eller tomträtt, tage han till rätt, tage han till överlåtelsen eller överlåtelsen eller inteckningen rätinteckningen rättens tillstånd. Ej må tens tillstånd. Ej må sådant tillsådant tillstånd givas, med mindre stånd givas, med mindre viktiga skäl viktiga skäl äro därtill. äro därtill. Det åligger------------—------------- yt ;ra sig. Tillstånd, varom--------------------------- rättens beslut.

16 KAP. 7 §■ I förteckning över omyndigs egen- I förteckning över omyndigs egendom så ock i årsräkning och sluträk- dom så ock i årsräkning och sluträkning skola tillgångar och skulder ning skola tillgångar och skulder fullständigt angivas med uppgift å de fullständigt angivas med uppgift å

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

särskilda tillgångarnas värde. Finnes de särskilda tillgångarnas värde. Finhos den omyndige fordring shandling nes hos den omyndige pantbrev som som blivit intecknad i honom tillhö­ avser honom tillhörig fastighet eller rig fastighet eller tomträtt, skall det­ tomträtt, skall detta särskilt angivas. ta särskilt angivas. Äro medel insat­ Äro medel insatta hos bank, skall ta hos bank, skall uppgift lämnas om uppgift lämnas om den räkning, varå den räkning, varå medlen innestå. I medlen innestå. I fråga om värdefråga om värdepapper, som ej äro papper, som ej äro nedsatta hos bank nedsatta hos bank efter vad i 15 kap. efter vad i 15 kap. stadgas, skall stadgas, skall nummer eller annan nummer eller annan beteckning anbeteckning anmärkas. Finnas till­ märkas. Finnas tillgångar som stå gångar som stå under den omyndiges under den omyndiges eller annans eller annans särskilda förvaltning, särskilda förvaltning, skall förmynskall förmyndaren jämväl lämna daren jämväl lämna uppgift därom, uppgift därom, så ock om dessa till­ så ock om dessa tillgångars värde, gångars värde, såframt det är honom såframt det är honom kunnigt. Skokunnigt. Skola i årsräkning eller la i årsräkning eller sluträkning sluträkning upptagas tillgångar eller upptagas tillgångar eller skulder, för skulder, för vilkas fullständiga angi­ vilkas fullständiga angivande erfordvande erfordras utförlig uppräkning, ras utförlig uppräkning, må beträfmå beträffande dem hänvisning gö­ fande dem hänvisning göras till förras till förut avgiven förteckning el­ ut avgiven förteckning eller årsräkler årsräkning, där det lämpligen kan ning, där det lämpligen kan ske. ske.

Förteckning och — — —----------- förmyndarens postadress.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. 7

7) Förslag

till

Lag

om ändring i ärvdabalken

Härigenom förordnas i fråga om ärvdabalken,

dels att 11 kap. 5 §, 12 kap. 7 §, 19 kap. 13 §, 21 kap. 10 § och 23 kap. 3 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i balken skall införas två nya paragrafer, 12 kap. 12 och 13 §§, av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 KAP.

5 §.

Är viss egendom, varom förord- Besväras viss egendom, varom förnamn gjorts, på grund av inteck- ordnande gjorts, av panträtt eller an-

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 31

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ning eller eljest besvärad av pant­ nan rättighet, äger testamentstagarätt eller annan rättighet, äger tes- ren icke i anledning därav njuta ertamentstagaren icke i anledning där­ sättning. av nj uta ersättning.

12 KAP. 7 §• Egendom som omfattas av nytt- Egendom som omfattas av nyttjanderätten må ej tagas i mät för janderätten må ej tagas i mät för ägarens gäld, med mindre den på ägarens gäld, med mindre den på grund av inteckning eller eljest sär­ grund av panträtt eller eljest särskilt häftar därför eller fråga är om skilt häftar därför eller fråga är om gäld, för vilken ägaren svarar enligt gäld, för vilken ägaren svarar enligt 21 kap. 21 kap.

12 §.

Förvärv genom förordnande i testamente, som innebär att visst område av fastighet som legat kommer i särskild ägares hand, är giltigt endast om fastighetsbildning sker i överensstämmelse med förordnandet genom förrättning, som är sökt senast sex månader efter det testamentet vunnit laga kraft och legatet utgivits samt, om förrättningen ej är avslutad vid utgången av nämnda tid, skall verkställas på grundval

av förordnandet.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fall då legatet avser andel i fastighet med villkor att andelen skall utbrytas genom fastighetsbildning eller fastighets andel i mark som är samfälld för flera fas­

tigheter.

13 §.

Den som genom förordnande i testamente såsom legat erhållit andel i fastighet, vilken i sin helhet ingår i dödsboet efter testator, utan villkor att andelen skall utbrytas genom fastighetsbildning innehar fastigheten under samäganderätt med den

eller de andra delägarna.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 1^5 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 19 KAP. 13 §• Fast egendom eller tomträtt må ej Fast egendom eller tomträtt må av boutredningsmannen överlåtas ej av boutredningsmannen överlåutan att delägarna skriftligen med tas utan att delägarna skriftligen lämtvå vittnen lämna sitt samtycke el­ na sitt samtycke eller, där det ej kan ler, där det ej kan erhållas, rätten erhållas, rätten på ansökan tillåter på ansökan tillåter åtgärden. Vad åtgärden. Vad nu är sagt länder nu är sagt länder dock ej till in­ dock ej till inskränkning i den förskränkning i den förfoganderätt som foganderätt som kan tillkomma bokan tillkomma boutredningsmannen utredningsmannen enligt lagakraftenligt lagakraftvunnet testamente. vunnet testamente. Har boutredningsmannen---------- - -------- inskrivning beviljades.

21 KAP. 10 §• Är efter den döde gäld som ej för­ Är efter den döde gäld som ej förfaller inom sex månader, må den, faller inom sex månader, må den, där flera dödsbodelägare finnas eller där flera dödsbodelägare finnas elallmänna arvsfonden är ensam del­ ler allmänna arvsfonden är ensam ägare, hos borgenären uppsägas till delägare, hos borgenären uppsägas betalning sex månader efter uppsäg­ till betalning sex månader efter uppningen. Borgenär, som för sin ford­ sägningen. Borgenär, som till säkerran har säkerhet i inteckning, är het för sin fordran har panträtt i dock ej skyldig att taga betalning fast egendom eller tomträtt eller har före förfallodagen, där han inom tre inteckning, är dock ej skyldig att månader efter uppsägningen giver taga betalning före förfallodagen, där tillkänna att han vill hålla sig alle­ han inom tre månader efter uppsägnast till säkerheten. ningen giver tillkänna att han vill hålla sig allenast till säkerheten.

23 KAP. 3 §• Envar delägare-------------- -------------lott förslår. Har vid skifte fastighet delats så,

att delägare fått skilda andelar utan att villkor om utbrytning uppställts

i den handling som enligt i § upp­

rättas över skiftet, innehava dessa delägare fastigheten under samägan­

derätt.

Om i annat fall än i andra stycket anges skiftet innebär att del av fastighet kommer i särskild ägares

hand, är skiftet ogiltigt i den delen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Har arvskifte som innebär, att del av fastighet kommit i särskild ägares hand, eller förvärv av sådan innebörd, grundat på testamentariskt förordnande om legat, skett före ikraftträdandet, äger i fråga om giltigheten härav äldre bestämmelser fortfarande tillämpning.

Kungl. Maj:ts proposition nr i45 år 1970 33

8) Förslag

till

Lag

om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 10 kap. 10 och 17 §§ samt 14 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 KAP.

10 §.x

Tvist om äganderätt eller nyttjan­ Tvist om äganderätt eller nyttjanderätt till fast egendom, om rätt till derätt till fast egendom, om rätt till servitut eller annan särskild rätt till servitut eller annan särskild rätt till egendomen eller om besittning av egendomen eller om besittning av egendomen skall upptagas av rätten egendomen skall upptagas av rätten i den ort, där fastigheten är. Lag i den ort, där fastigheten är. Lag samma vare, om tvisten rör skyldig­ samma vare, om tvisten rör skyldighet för ägare eller innehavare av het för ägare eller innehavare av egendomen att fullgöra något, som egendomen att fullgöra något, som åligger honom i denna egenskap, el­ åligger honom i denna egenskap, eller, då nyttjanderätt eller annan ler, då nyttjanderätt eller annan särskild rätt till egendomen upplå­ särskild rätt till egendomen upplåtits, fråga är om arrende, hävd, tits, fråga är om vederlag för upplåbyggnads underhåll, nybyggnad el­ telsen, byggnads underhåll eller anler annat dylikt. Vad som sägs i den­ nat dylikt. Vad som sägs i denna pana paragraf gäller dock ej hyrestvist. ragraf gäller dock ej arrende- eller

hyrestvist.

Ligger fastigheten —-------huvudde en ligger.

17 §.2

Ej vare■ annan domstol;

4. hyrestvist eller tvist, som av­ 4. tvist, som avses i 9 eller 10 § ses i 9 eller 10 § eller eljest enligt eller eljest enligt lag skall upptagas lag skall upptagas av domstol, som av domstol, som där sägs, om tvisdär sägs, om tvisten väckes vid an­ ten väckes vid annan domstol; nan domstol;

5. äktenskapsmål;------------------- av domstol

Ej heller — —--------------- ----------- 13 §.

Yrkande om------------------- samma fordran.

1 Senaste lydelse 1968: 348.

2 Senaste lydelse 1969: 244.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

34 Kungl. Maj:ts proposition nr lbö år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 KAP.

5 §•

Vill part,--------------------------- sådant anspråk.

Om väckande av talan mot tredje man i samband med klander av fång

till fast egendom är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

9) Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1862:10) om tioårig preskription

och om kallelse å okända borgenärer

Härigenom förordnas, att 3 och 14 §§ förordningen (1862: 10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §-x

Avbetalning å huvudstol eller rän­ Avbetalning å huvudstol eller räntebetalning, som av gäldenär eller tebetalning, som av gäldenär eller med hans vetskap gjord är, så ock med hans vetskap gjord är, så ock annat gäldenärs erkännande av ford­ annat gäldenärs erkännande av fordringens tillvaro, gälle såsom hade ringens tillvaro, gälle såsom hade fordringen hos honom bevakad bli­ fordringen hos honom bevakad blivit. Beslut, varigenom ansökan om vit. Beslut, varigenom ansökan om inteckning bifalles eller förklaras vi­ inteckning som ej avser fast egenlande, eller anteckning om innehav dom eller tomträtt bifalles eller förav inteckningshandling have ock lika klaras vilande, eller anteckning om verkan emot ägare av den intecknade innehav av pantbrev eller annan inegendomen; vill borgenären hålla ta­ teckningshandling have ock lika verlan emot annan öppen, bevake då sin kan emot ägare av den intecknade fordran emot denne, såsom i 1 § egendomen; vill borgenären hålla tasägs. lan emot annan öppen, bevake då sin

fordran emot denne, såsom i 1 §

sägs.

1 Senaste lydelse 1934: 261.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 35

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 §.:

Är borgenärs fordran intecknad i Är borgenärs fordran intecknad fast egendom eller i tomträtt eller i i fartyg eller luftfartyg, eller har han vattenfallsrätt eller i fartyg eller luft­ lös egendom såsom pant eller eljest fartyg, eller har han lös egendom så­ under panträtt i handom; njute han som pant eller eljest under panträtt i ur den egendom, som sålunda häftar, handom; njute han ur den egendom, betalning, ändå att han ej, efter kalsom sålunda häftar, betalning, ändå lelse å okända borgenärer, sin fordatt han ej, efter kallelse å okända ran angiver. Om rätt till kvittning borgenärer, sin fordran angiver. Om för genfordran vare ock lag som i 7 § rätt till kvittning för genfordran vare sägs ändå att den fordran ej blivit ock lag som i 7 § sägs ändå att den efter sådan kallelse angiven. fordran ej blivit efter sådan kallelse angiven.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Vid tillämpning av 3 § skall vattenfallsrätt anses likställd med tomträtt.

10) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1886: 7) angående ansvarighet för skada i följd av

järnvägs drift

Härigenom förordnas, att 9 § lagen (1886: 7) angaende ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift skall ha nedan angivna lydelse.

Järnvägs ägare, som åt annan Järnvägs ägare, som åt annan överlåter nyttj anderätten till sin överlåter nyttj anderätten till sin järnväg, vare för skada, som däref­ järnväg, vare för skada, som därefter i följd av järnvägens drift timar, ter i följd av järnvägens drift timar, ansvarig lika som järnvägens inne­ ansvarig lika som järnvägens innehavare, dock ej med annan sin egen­ havare, dock ej med annan sin egendom, än järnvägen och vad därtill dom, än järnvägen i hela dess sträckhör enligt 1 § av förordningen angå­ ning med därtill hörande mark och ende lagfart, inteckning och utmät­ byggnader samt de ägaren tillhörining av järnväg med mera den 15 ok­ ga, för järnvägens drift anskaffade tober 1880; och må ägaren söka sitt lokomotiv, vagnar, inventarier och åter av järnvägens innehavare. förråd som användas för trafik på

järnvägen eller annan i förbindelse

med denna stående bana; och må

ägaren söka sitt åter av järnvägens

innehavare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

1 Senaste lydelse 1955: 232.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

11) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt

Härigenom förordnas, att 4 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §■

Den, som enligt 3 § blivit utsedd Den, som enligt 3 § blivit utsedd till god man, åligger att godset till till god man, åligger att godset till delägarnes samfällda bästa förvalta. delägarnes samfällda bästa förvalta. Vill han godset bortlega, äge makt Vill han godset bortlega, äge makt därtill, dock ej för längre tid än för­ därtill, dock ej för längre tid än förordnandet avser eller, där fråga är ordnandet avser. Där fråga är om om fast egendom, till den fardag, fast egendom, äge han bortlega egensom infaller näst efter det sagda tid domen till den fardag, som infaller gått till ända. näst efter det sagda tid gått till ända,

eller, om viss minsta tid för upplåtelsen är bestämd enligt lag, för så­

dan tid. Behållen avkastning — —------- - ägarne fördelad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970 37

12) Förslag till Lag

om ändring i lagen (1915: 218) om avtal och andra rättshandlingar

på förmögenhetsrättens område

Härigenom förordnas, att 27 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

27 §.

I fråga — — —---------------------återkalla fullmakten.

Angående formen för fullmakt att Fullmakt att sluta avtal om köp, sälja,' förbyta eller förpanta fast byte eller gåva av fast egendom skall egendom gälle vad i 10 kap. 1 § vara skriftlig. Har sådan fullmakt jordabalken stadgas. Har sådan full­ blivit, efter ty i 16 och 17 §§ sägs, makt blivit, efter ty i 16 och 17 §§ återkallad eller för kraftlös förklasägs, återkallad eller för kraftlös rad, vare fullmakten utan verkan. förklarad, vare fullmakten utan verkan.

Genom vad fullmaktsgivarens nytta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

13) Förslag

till

Lag om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att

förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag

Härigenom förordnas, att 5 och 7 §§ lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §A Ansökan om--------------------------- eljest avvisas. Angår ansökan----------------------- att utövas. Göres ej--------------------------- stycket utgått. Sökes tillstånd------------------------------ till Konungen. Över länsstyrelses--------------------------- är stadgad. Närmare föreskrifter------------------------- av Konungen.

Är i enlighet med vad ovan i denna paragraf sagts frågan om rätt att

förvärva egendom ännu ej avgjord,

skall beträffande lagfart anses möta sådant hinder, som avses i 10 § av förordningen den 16 juni 1875 om

lagfart å fång till fast egendom.

§-2

Fast egendom, som förvärvats ge­ Fast egendom, som förvärvats genom inrop på exekutiv auktion un­ nom inrop på exekutiv auktion under sådana förhållanden, att tillstånd der sådana förhållanden, att tillstånd enligt 1 eller 2 § skulle ha krävts enligt 1 eller 2 § skulle ha krävts vid vid vanligt köp, skall åter avyttras vanligt köp, skall åter avyttras inom inom två år efter det att auktionen två år efter det att auktionen vunvunnit laga kraft, om ej dessförin­ nit laga kraft, om ej dessförinnan nan nämnda förhållanden upphört nämnda förhållanden upphört eller eller inroparen erhållit tillstånd att inroparen erhållit tillstånd att bebehålla egendomen. Har inropet skett hålla egendomen. Har inropet skett för att skydda någon inroparens för att skydda någon inroparens fordran eller rättighet, för vilken fordran, för vilken han har pantegendomen häftar på grund av in­ rätt i egendomen, eller någon hans teckning eller enligt 11 kap. 2 § jor- rättighet, som är inskriven däri, äger

1 Senaste lydelse 1969: 46.

2 Senaste lydelse 1967: 266.

Kungl. Maj:ts proposition nr 745 år 1970 39

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) dabalken, äger länsstyrelsen på an­ länsstyrelsen på ansökan medgiva sökan medgiva skäligt anstånd med skäligt anstånd med egendomens avegendomens avyttrande, om sannoli­ yttrande, om sannolika skäl visas att ka skäl visas att i annat fall förlust i annat fall förlust skulle uppkomskulle uppkomma för inroparen. ma för inroparen. Avyttras ej Konungens prövning. Anteckning om----------- -------------- avyttringsskyldigheten upphört. I fråga-— —--------------- ansökningen prövats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fråga om fordran eller rättighet, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § lagen ( ) om införande av nya jordabalken, äger äldre bestämmelser alltjämt tillämpning.

14) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1917:189) om expropriation

Härigenom förordnas, att 2, 7, 23, 24, 35, 42, 48—50, 57—59 och 61 §§ lagen (1917: 189) om expropriation skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) 2 (.Föreslagen lydelse)

2 §•

Ägare av------ ---------------------till densamma. Har expropriationsrätt - inskränkning därav. Avstås på----------- — — avstå rättigheten. Angående motsvarande tillämp­ Angående motsvarande tillämpning, då tomträtt eller vattenfalls- ning, då tomträtt exproprieras, av berätt exproprieras, av bestämmelserna stämmelserna om expropriation av om expropriation av fastighet är sär­ fastighet är särskilt stadgat. skilt stadgat.

7 §.* För fastighet, — — --------------- skada ersättas. Är den exproprierande på grund Är den exproprierande på grund av åtagande eller av annan anledning av åtagande eller av annan anledning pliktig vidtaga åtgärd till förebyg­ pliktig vidtaga åtgärd till förebyggande eller förminskande av skada gande eller förminskande av skada eller intrång, varde expropriationser- eller intrång, varde expropriationsersättningen därefter jämkad. Innebär sättningen därefter jämkad. Innebär sådant åtagande utfästelse av servi- sådant åtagande utfästelse av servi- 1 Senaste lydelse 1949: 663.

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tut till förmån för fastighetsdel, som tut till förmån för fastighetsdel, som ej exproprieras, och sker ej expro- ej exproprieras, och sker ej expropriationen för kronans räkning, må, priationen för kronans räkning, må, om fastighetsdelens ägare det yrkar, om fastighetsdelens ägare det yrkar, hänsyn icke tagas till utfästelsen, hänsyn icke tagas till utfästelsen, utan att den gjorts i sådan form, att utan att den gjorts i sådan form, att inteckning för servitutet kan medde­ inskrivning för servitutet kan medlas. delas.

23 §.i

Då stämning--------------------------- inom orten.

Domstolen skall tillika, om målet Domstolen skall tillika, om målet ej angår allenast upphävande av ej angår allenast upphävande av särskild rätt, som ej är intecknad i särskild rätt, som ej är inskriven i fastigheten, göra anmälan därom till fastigheten, göra anmälan därom till inskrivningsdomaren, vilken skall inskrivningsmyndigheten för antecktillse att målet å nästa inskrivnings­ ning i fastighetsboken.

dag antecknas i fastighets- eller in-

teckningsboken.

24 §.i

Vad i denna lag stadgas om sak- Vad i denna lag stadgas om sakägare gälle ej innehavare av fordran, ägare gälle ej borgenär som har för vilken inteckning i fastigheten panträtt i fastigheten,

är sökt eller beviljad eller fastigheten häftar jämlikt 11 kap. 2 § jorda­

balken.

Är jordområde eller annat, som Är jordområde eller annat, som tages i anspråk genom expropria­ tages i anspråk genom expropriation, samfällt för flera än tio fastig­ tion, samfällt för flera än tio fastigheter med skilda ägare, och utgöra heter med skilda ägare, och utgöra omständigheterna grund för anta­ omständigheterna, i fråga om fasgande, att genom expropriationen tighet som besväras av sökt eller besäkerheten icke avsevärt minskas viljad inteckning, grund för antaför innehavare av fordringar, för gande att genom expropriationen sävilka en eller flera av fastigheterna kerheten icke avsevärt minskas för på grund av sökt eller beviljad in­ borgenär som har panträtt i fastigteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § heten, förordne domstolen på begäjordabalken häfta, förordne domsto­ ran av den exproprierande eller av len på begäran av den exproprieran­ ägare till någon av fastigheterna, att de eller av ägare till någon av fas­ betalning ur expropriationsersätttigheterna, att betalning ur expro- ningen icke må tilläggas borgenären priationsersättningen icke må till­ med mindre denne eller annan borläggas innehavare av fordran', för genär som har panträtt i fastigheten vilken någon av fastigheterna sålun­ framställt anspråk därpå i den ordda häftar, med mindre denne eller ning i 57 § femte stycket sägs.

annan sådan rättsägare i den fas-

1 Senaste lydelse 1949: 663.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 41

Så snart — -—• —- — ----------- - — —• för expropriationen.

Har beträffande inskriven rättighet i målet gjorts utfästelse som avses i 30 §, skall domstolen, så snart domen vunnit laga kraft, göra anmälan om utfästelsen till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastig-

hetsboken.

Har fastighet övergått till den ex­ Har fastighet övergått till den exproprierande enligt 40 §, skall ex- proprierande enligt 40 §, skall expropropriationsdomstolen, så snart la- priationsdomstolen, så snart lagagakraftägande dom angående expro- kraftägande dom angående expropriationsersättningen föreligger, un­ priationsersättningen föreligger, underrätta inskrivningsdomaren om derrätta inskrivningsmyndigheten det belopp till vilket löseskillingen om det belopp till vilket löseskillingför fastigheten slutligt bestämts. en för fastigheten slutligt bestämts.

48 §.‘

Expropriationsersättning skall Expropriationsersättning skall nedsättas hos Konungens befall- nedsättas hos Konungens befallningshavande. Där fråga ej är om ningshavande. Där fråga ej är om förskott som avses i 36 eller 39 §, förskott som avses i 36 eller 39 §, skall nedsättningen äga rum inom skall nedsättningen äga rum inom tre månader eller, om fastigheten tre månader eller, om fastigheten tatagits i besittning av den exproprie­ gits i besittning av den exproprierande, inom en månad från det dom rande, inom en månad från det dom eller beslut, varom fråga är, vann eller beslut, varom fråga är, vann laga kraft. Avser expropriationen laga kraft. Avser expropriationen upplåtelse av särskild rätt, som med­ upplåtelse av särskild rätt, som för allenast ringa men, och prövas medför allenast ringa men, och pröden, om fastigheten besväras av vas den uppenbarligen icke rubba sökt eller beviljad inteckning för säkerheten för borgenär, som har fordran eller jämlikt 11 kap. 2 § panträtt i fastigheten, äge domstolen jordabalken kan häfta för ogulden medgiva, att nedsättning ej behököpeskilling, uppenbarligen icke ver äga rum. Har sådant medgivande rubba fordringsägarens säkerhet, lämnats, göre den exproprierande, i äge domstolen medgiva, att nedsätt­ stället för att nedsätta ersättningen, ning ej behöver äga rum. Har så­ anmälan hos Konungens befallningsdant medgivande lämnats, göre den havande och styrke därvid, att exexproprierande, i stället för att ned­ propriationsersättningen guldits. Vad sätta ersättningen, anmälan hos i denna lag är stadgat om nedsättanKonungens befallningshavande och de av expropriationsersättning skall styrke därvid, att expropriationser- i tillämpliga delar gälla anmälan som sättningen guldits. Vad i denna lag nu sagts.

1 Senaste lydelse 1966: 258. 2f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

42 Kungl. May.ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande hjdelse) (Föreslagen Igdelse)

är stadgat om nedsättande av expropriationsersättning skall i tillämpliga delar gälla anmälan som nu sagts.

Vid nedsättning-------------------------— 35 § meddelats. Då förskott — —-------------------- — är anhängigt.

49 §d Då vad — —---------- --------- i besittning.

Exproprierad fastighet skall över­ Exproprierad fastighet skall övergå till nye ägaren fri från all sär­ gå till nye ägaren fri från all särskild rätt, som innehavaren jämlikt skild rätt, som innehavaren jämlikt 2 § tredje stycket är pliktig avstå; 2 § tredje stycket är pliktig avstå; dock häfte fastigheten fortfarande dock häfte fastigheten fortfarande för särskild rätt, som tillkommer för särskild rätt, som tillkommer sakägare och som jämlikt utfästelse sakägare och som på grund av utav nge ägaren lämnas orubbad. Fas­ fästelse som avses i 30 § lämnas tighetens ansvar för allmänna ut- orubbad. Fastighetens ansvar för allskylder eller för fordringar, som åt­ männa utskylder eller för fordringnjuta förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § ar, som åtnjuta förmånsrätt enligt första stycket handelsbalken, föränd­ 6 § 1 förmånsrättslagen ( ), ras ej genom expropriationen. förändras ej genom expropriationen.

Genom expropriation samma fastighet.

50 §.:

Visar fastighetens ägare vid dom­ Visar fastighetens ägare vid domstolen att förverkande ägt rum, äge stolen att förverkande ägt rum, äge vad i 23 § andra stycket stadgas om vad i 23 § andra stycket stadgas om anmälan till inskrivningsdomaren anmälan till inskrivningsmyndighesamt anteckning i fastighets- eller ten samt anteckning i fastighetsbointeckning sboken motsvarande till- ken motsvarande tillämpning. Sker lämpning. Sker sådan anteckning sådan anteckning inom tre månader inom tre månader från förverkan­ från förverkandet, skall inskrivdet, skall inskrivningsdomaren ge­ ningsmyndigheten genast hos Konast hos Konungens befallningsha- nungens befallningshavande göra anvande göra anmälan om anteckning­ mälan om anteckningen. en.

Varda de — —------------—---------- — nämnda handlingar.

57 §J Konungens befallningshavande — ----- desamma berättigad.

Besväras fastighet av sökt eller be­ Svarar fastighet för beviljad eller viljad inteckning för fordran, eller sökt inteckning, skola i fråga om lökan fastighet jämlikt 11 kap. 2 § seskilling för fastigheten samt, om jordabalken i ägarens hand häfta för expropriationen avser endast en del ogulden köpeskilling, skola i fråga av fastigheten, beträffande ersättning

1 Senaste lydelse 1966: 258.

2 Senaste lydelse 1949: 663.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 43

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

om löseskilling för fasligheten samt, för skada och intrång å den återom expropriationen avser endast en stående delen, så ock angående erdel av fastigheten, beträffande er­ sättning för upplåtelse av särskild sättning för skada och intrång å den rätt till sådan fastighet, stadgandena återstående delen, så ock angående om fördelning hos överexekutor av ersättning för upplåtelse av särskild köpeskilling för utmätningsvis såld rätt till sådan fastighet, stadgande- fast egendom hava motsvarande tillna om fördelning hos överexekutor lämpning, såvitt ej nedan annorlunav köpeskilling för utmätningsvis da stadgas. Är fastigheten förutom av såld fast egendom hava motsvarande inteckning besvärad av särskild rätt, tillämpning, såvitt ej nedan annor­ som förminskar fastighetens värde lunda stadgas. Är fastigheten för­ och åtnjuter sämre rätt än inteckutom av fordran besvärad av annan ningen, erhålle borgenär som har särskild rätt, som förminskar fastig­ panträtt på grundval av inteckninghetens värde och åtnjuter sämre rätt en, i den mån det tarvas för fulla än fordringen, erhålle fordringsäga­ gäldandet av hans fordran, betalning ren, i den mån det tarvas för fulla såsom om fastigheten icke vore av gäldandet av hans fordran, betal­ nämnda rätt besvärad, och varde erning såsom om fastigheten icke vore sättningen för rättigheten i motsvaav nämnda rätt besvärad, och varde rande mån förminskad. Har ersättersättningen för rättigheten i mot­ ning, som i första punkten avses, av svarande mån förminskad. Har er­ domstolen bestämts till högre belopp sättning, som i första punkten avses, än fastighetsägaren yrkat, och uppav domstolen bestämts till högre be­ står efter gäldande av de fordringar, lopp än fastighetsägaren yrkat, och som skola utgå ur ersättningen, överuppstår efter gäldande av de ford­ skott, som ej faller inom nämnda ringar, som skola utgå ur ersätt­ belopp, må fastighetsägaren ej uppningen, överskott, som ej faller inom bära överskottet, utan varde detta nämnda belopp, må fastighetsägaren återställt till den exproprierande. ej uppbära överskottet, utan varde detta återställt till den exproprierande.

Sammanträde för------- - —------- - kungörelse stadgas, Har förordnande------------------------ inom kommunen, Där förordnande —--------- —-------- och kungörelse. Framställer innehavare--------------- ------- sådant bevis. Ersättning, som — —----------- - — skall förfaras.

58 §-x

Då expropriation, vilken ej avsett Då expropriation, vilken ej avsett allenast upphävande av särskild rätt allenast upphävande av särskild rätt som ej är intecknad i fastigheten, som ej är inskriven i fastigheten, bliblivit fullbordad, åligger det Konung­ vit fullbordad, åligger det Konungens befallningshavande att därom ens befallningshavande att därom ofördröj ligen göra anmälan hos in­ ofördröj ligen göra anmälan hos inskrivningsdomaren; och skall an­ skrivningsmyndigheten; och skall teckning om att fastighet exproprie­ anteckning om att fastighet exprorats eller om särskild rätt, som ge- prierats eller om särskild rätt, som

1 Senaste lydelse 1966: 258.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

nom expropriationen förvärvats, å genom expropriationen förvärvats, nästa inskrivningsdag göras i fastig­ göras i fastighetsboken. hets- eller inteckningsboken.

Utfaller, då en del av intecknad Utfaller, då en del av intecknad fastighet eller en eller flera av ge­ fastighet eller en eller flera av gemensamt intecknade fastigheter ex­ mensamt intecknade fastigheter exproprieras eller ock då särskild rätt proprieras eller ock då särskild rätt till intecknad fastighet genom expro­ till intecknad fastighet genom expriation förvärvas, vid fördelning av propriation förvärvas, vid fördelning ersättning likvid å intecknings hu­ av ersättning betalning på pantbrevs

fallningshavande att därom, sedan fallningshavande att därom, sedan fördelningen blivit godkänd och vun­ fördelningen blivit godkänd eller nit laga kraft, ofördröj ligen göra an­ vunnit laga kraft, ofördröjligen göra mälan enligt vad nyss sagts och tilli­ anmälan enligt vad nyss sagts och ka insända fördelningslängden. Gäl­ tillika insända fördelningslängden. ler fördelningen förskott och har fas­ Gäller fördelningen förskott och har tigheten ej enligt 40 § övergått till fastigheten ej enligt 40 § övergått till den exproprierande, äger vad sålun­ den exproprierande, äger vad sålunda föreskrivits tillämpning även när da föreskrivits tillämpning även när i annat fall likvid utfaller på inteck­ i annat fall betalning utfaller på nings huvudstol. pantbrevets belopp.

Exproprieras del---------------- — — för fastighetsregistret.

59 §.:

Hava parterna träffat överenskom­ Hava parterna träffat överenskommelse rörande expropriationsersätt- melse rörande expropriationsersättningen för fastighet eller för upplå­ ningen för fastighet eller för upplåtelse av särskild rätt till fastighet, telse av särskild rätt till fastighet, och visas att fastigheten ej besväras och visas att fastigheten ej besväras av sökt eller beviljad inteckning för av beviljad eller sökt inteckning, elfordran och ej heller kan jämlikt 11 ler att den avtalade ersättningen förkap. 2 § jordabalken i ägarens hand slår till full betalning av de fordhäfta för ogulden köpeskilling, eller ringar, som vid fördelning av ersättatt den avtalade ersättningen förslår ningen skola därur utgå, eller att till full betalning av de fordringar, överenskommelsen godkänts av de som vid fördelning av ersättningen fordringsägare, som ej skulle erhålla skola därur utgå, eller att överens­ full betalning, varde överenskomkommelsen godkänts av de fordrings­ melsen fastställd av domstolen. ägare, som ej skulle erhålla full betalning, varde överenskommelsen fastställd av domstolen.

Vill den------------------ meddela fastställelse. Överenskommelse om ------ ----- — — av domstolen. Fastställelse må------- — ------- 34 § stadgas. Där domstolen------- - - — — enligt 35 §.

61 §.2

Vill den exproprierande, sedan han Vill den exproprierande, sedan han ingivit ansökan om stämning, åter- ingivit ansökan om stämning, åter-

1 Senaste lydelse 1949: 663.

2 Senaste lydelse 1966: 258.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 45

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) kalla expropriationsanspråket, göre kalla expropriationsanspråket, göre han anmälan därom till domstol, hos han anmälan därom till domstol, hos vilken målet är anhängigt, och in- vilken målet är anhängigt, och ingive därvid, om tillstånd till expro­ give därvid, om tillstånd till expropriation erhållits, bevis att han full­ priation erhållits, bevis att han fullgjort vad i 62 § andra stycket sägs, gjort vad i 62 § andra stycket sägs, eller vare rättigheten till återkallel­ eller vare rättigheten till återkallelse försutten, över anmälan om åter­ se försutten. Över anmälan om återkallelse skall motparten höras. Vad kallelse skall motparten höras. Vad i 23 § stadgas om anmälan till in­ i 23 § stadgas om anmälan till inskrivningsdomaren och anteckning skrivningsmyndigheten och anteckav expropriationsmål äge, sedan ning av expropriationsmål äge, sedomstolen skilt målet från sig, mot­ dan domstolen skilt målet från sig, svarande tillämpning beträffande motsvarande tillämpning beträffanåterkallelse. de återkallelse,

Återkallelse må----------------- synnerligt men. Ej må----------------------------- — i besittning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § lagen ( ) om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre bestämmelser alltj ämt tillämpning.

15) Förslag

till

Lag

om ändring i vattenlagen (1918: 523)

Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 §, 4 kap. 6 § 2 mom. samt 9 kap. 9, 52, 54, 69 och 71—73 §§ vattenlagen (1918: 523) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 KAP.

3 §•

Ägare av — —--------------------------------- — i 2 kap.

Om rätt för annan att åtnjuta strandägares rätt enligt första stycket finnas bestämmelser i 1 kap. 6 §

jordabalken.

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 KAP.

§•

6

2 mom. Anspråk å----------- —----- —--------------- utan skäl.

Ersättning för värdeminskning å Ersättning för värdeminskning å fast egendom skall bestämmas sär­ fast egendom skall bestämmas särskilt för varje fastighet. I fråga om skilt för varje fastighet. I fråga om sättet för erläggande av sådan er­ sättet för erläggade av sådan ersättning, densammas fördelning mel­ sättning, densammas fördelning mellan rättsägare i den fasta egendom, lan rättsägare i den fasta egendom, varom fråga är, samt egendomens varom fråga är, samt egendomens befriande från ansvarighet för in­ befriande från ansvarighet för intecknad fordran gälle vad i lag fin­ teckning gälle vad i lag finnes eller nes eller kan varda stadgat för det kan varda stadgat för det fall, att fall, att till följd av byggande i vat­ till följd av byggande i vatten erten ersättning skall utgå för skada sättning skall utgå för skada å fast å fast egendom. egendom.

9 KAP.

9 §.

Ändå att fastighet, för vilken till Ändå att fastighet, för vilken till följd av företag enligt denna lag vat­ följd av företag enligt denna lag vattenkraft går förlorad, tillhör sam­ tenkraft går förlorad, tillhör samme me ägare som den fastighet, för vars ägare som den fastighet, för vars räkräkning företaget utföres, skall er­ ning företaget utföres, skall ersättsättning för den förlorade vatten­ ning för den förlorade vattenkraften kraften gäldas, såframt förstnämnda gäldas, såframt borgenär, som har fastighet är besvärad av inteckning panträtt i den förstnämnda fastigför fordran eller kan jämlikt 11 kap. heten, ej lämnat medgivande till fö2 § jordabalken i ägarens hand häf­ retaget. Vad nu sagts gälle dock ej, ta för ogulden köpeskilling samt där förlusten av vattenkraft prövas fordringsägaren ej lämnat medgivan­ vara väsentligen utan betydelse för de till företaget. Vad nu sagts gälle borgenärens säkerhet. dock ej, där förlusten av vattenkraft prövas vara väsentligen utan betydelse för fordringsägarens säkerhet.

I fråga--------------------------------------- motsvarande tillämpning.

52 §.

Är fast egendom, som skall lösas Är fast egendom, som skall lösas med penningar, besvärad av nytt­ med penningar, besvärad av nyttjanjanderätt eller rätt till servitut eller derätt, rätt till servitut eller rätt till till avkomst eller annan förmån el­ elektrisk kraft, skall ersättningen till ler till elektrisk kraft, skall ersätt­ egendomens ägare och den gottgörelningen till egendomens ägare och se, som må tillkomma rättighetens den gottgörelse, som må tillkomma innehavare, var för sig bestämmas.

1 Senaste lydelse 1968: 692.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 47

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

rättighetens innehavare, var för sig Medför rättighet, som nyss nämnts, bestämmas. Medför rättighet, som förminskning av den fasta egendonyss nämnts, förminskning av den mens värde, skall till grund för den fasta egendomens värde, skall till ägaren tillkommande ersättningen grund för den ägaren tillkommande läggas det värde egendomen med ersättningen läggas det värde egen­ därå vilande besvär äger; dock att domen med därå vilande besvär äger; den förhöjning över värdet, som jämdock att den förhöjning över värdet, likt 48 § må ifrågakomma, skall besom jämlikt 48 § må ifrågakomma, stämmas med hänsyn till det värde skall bestämmas med hänsyn till det egendomen utan sådant besvär skulvärde egendomen utan sådant besvär le äga. Erfordras för tillämpning av skulle äga. Erfordras för tillämpning reglerna i 69 § andra stycket, att utav reglerna i 69 § andra stycket, att över vad nu sagts särskild värdering utöver vad nu sagts särskild värde­ sker av den fasta egendomen med ring sker av den fasta egendomen eller utan viss rättighet besvärande med eller utan viss rättighet besvä­ densamma, varde sådan i samband rande densamma, varde sådan i sam­ med ersättningens fastställande band med ersättningens fastställande verkställd. verkställd.

54 §.

Ersättning för fast------------------- — ----- lag samma.

Ersättning för vattenkraft samt Ersättning för vattenkraft samt för skada och intrång å fast egendom för skada och intrång å fast egeni andra fall än i första stycket avses dom i andra fall än i första stycket skall, där ersättningen bestämts att avses skall, där ersättningen beutgå på en gång, jämväl nedsättas stämts att utgå på en gång, jämväl hos Konungens befallningshavande, nedsättas hos Konungens befallsåframt jämlikt stadgandena i 59 el­ ningshavande, såframt jämlikt stadler 60 § uppsägning skall ske eller gandena i 59 eller 60 § uppsägning den fastighet, till vilken vattenkraf­ skall ske eller den fastighet, till vilten hör eller som skadas, är besvä­ ken vattenkraften hör eller som skarad av inteckning för fordran eller das, svarar för beviljad eller sökt inkan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken teckning; och varde i fall, som nu i ägarens hand häfta för ogulden kö­ sagts, jämväl ersättning, som må peskilling; och varde i fall, som nu hava bestämts till innehavare av särsagts, jämväl ersättning, som må skild rätt till fastigheten, nedsatt. hava bestämts till innehavare av sär­ Skall ej uppsägning ske, och prövas skild rätt till fastigheten, nedsatt. förlusten av vattenkraft eller skaSkall ej uppsägning ske, och prövas dan eller intrånget vara väsentligen förlusten av vattenkraft eller skadan utan betydelse för borgenär, som eller intrånget vara väsentligen utan har panträtt i fastigheten, erfordras betydelse för fordringsägarens sä­ dock ej nedsättning. kerhet, erfordras dock ej nedsättning.

I samband----------------------------- — ■ skall ske.

1 Senaste lydelse 1919: 425.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

69 §d

Nedsatta ersättningsmedel före tillträdesdagen.

Besväras fast egendom, som löses, Svarar fast egendom, som löses, av sökt eller beviljad inteckning för för beviljad eller sökt inteckning, fordran, eller kan egendomen jäm­ varde den för egendomen bestämda likt 11 kap. 2 § jordabalken i äga­ ersättningen så ock, om endast en del rens hand häfta för ogulden köpe­ av fastighet löses, ersättningen till skilling, varde den för egendomen ägaren för skada och intrång å den bestämda ersättningen så ock, om återstående delen av Konungens beendast en del av fastighet löses, er­ fallningshavande fördelad i den ordsättning till ägaren för skada och ning, som för fördelning av köpeintrång å den återstående delen av skilling för utmätningsvis såld fast Konungens befallningshavande för­ egendom är stadgad. Är egendomen delad i den ordning, som för fördel­ förutom av inteckning besvärad av ning av köpeskilling för utmätnings- sådan i 52 § angiven rättighet, varvis såld fast egendom är stadgad. År igenom egendomens värde minskas, egendomen förutom av fordran be­ och åtnjuter rättigheten sämre rätt svärad av sådan nyttjanderätt eller än inteckningen, vare borgenär som rätt till servitut eller till avkomst har panträtt på grundval av inteckeller annan förmån eller till elektrisk ningen berättigad att, om och i den kraft, varigenom egendomens värde mån ersättningen för egendomen unminskas, och åtnjuter rättigheten derstiger det värde denna skulle äga, sämre rätt än fordringen, vare ford­ därest den ej varit av rättigheten beringsägaren berättigad att, om och i svärad, för den del av fordringen, den mån ersättningen för egendomen som må överskjuta ersättningen för understiger det värde denna skulle egendomen, erhålla betalning ur det äga, därest den ej varit av rättighe­ till rättighetens innehavare bestämten besvärad, för den del av ford­ da ersättningsbeloppet, och varde ringen, som må överskjuta ersätt­ gottgörelsen till denne i motsvarande ningen för egendomen, erhålla betal­ mån förminskad ning ur det till rättighetens innehavare bestämda ersättningsbeloppet, och varde gottgörelsen till denne i motsvarande mån förminskad.

I fråga om ersättning, som be­ I fråga om ersättning, som bestämts på grund av stadgandena i stämts på grund av stadgandena i 9 § eller som blivit jämlikt 54 § and­ 9 § eller som blivit jämlikt 54 § ra stycket nedsatt, skall vad nyss andra stycket nedsatt, skall vad nyss sagts om fördelning äga motsvaran­ sagts om fördelning äga motsvarande tillämpning; dock att utbetalning de tillämpning.

må ske till vederbörande fastighetsägare eller till den, vilken ersättningen eljest tillerkänts, där det visas, att fordringsägare, som i andra stycket omförmäles, lämnat med­

givande därtill.

1 Senaste lydelse 1968: 692.

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1970 49

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

71 §•

Är fast egendom, som enligt den­ Besväras fast egendom, som enna lag löses med penningar, inteck­ ligt denna lag löses med penningar, nad, åligge Konungens befallnings- av inteckning eller inskriven rättighavande att, sedan den genom laga- het, åligge Konungens befallningshakraftvunnet utslag bestämda er­ vande att, sedan den genom lagasättningen blivit nedsatt samt egen­ kraftvunnet utslag bestämda ersättdomen avträdd, därom ofördröj ligen ningen blivit nedsatt samt egendomen göra anmälan å landet hos domaren avträdd, därom ofördröj ligen göra och i stad hos rätten. Har egendo­ anmälan hos inskrivningsmyndighemen avträtts, innan ersättningen bli­ ten för anteckning i fastighetsboken. vit slutligt fastställd, och varder er­ Har egendomen avträtts, innan ersättningen ej bestämd till högre be­ sättningen blivit slutligt fastställd, lopp än det enligt stadgandet i 58 § och varder ersättningen ej bestämd redan nedsatta, skall anmälan, som till högre belopp än det enligt stadnu sagts, göras så snart lagakraft- gandet i 58 § redan nedsatta, skall ägande utslag i målet till Konung­ anmälan, som nu sagts, göras så ens befallningshavande ingivits. snart lagakraftägande utslag i målet

till Konungens befallningshavande

ingivits.

Utfaller, då en del av intecknad Utfaller, då egendomen avträtts fastighet eller en eller flera av ge­ innan ersättningen blivit slutligen mensamt intecknade fastigheter bli­ fastställd eller då en del av inteckvit avträdda, vid fördelning av er­ nad fastighet eller en eller flera av ersättningen likvid å intecknings hu­ gemensamt intecknade fastigheter vudstol, åligge ock Konungens be­ blivit avträdda, vid fördelning av erfallningshavande att därom, sedan sättning betalning på pantbrevs befördelningen blivit godkänd eller lopp, åligge ock Konungens befallvunnit laga kraft, ofördröj ligen göra ningshavande att därom, sedan föranmälan efter ty nyss sagts och till­ delningen blivit godkänd eller vunlika insända fördelningslängden. Lag nit laga kraft, ofördröj ligen göra ansamma vare, där vid fördelning av mälan efter ty nyss sagts och tillika ersättning, som bestämts jämlikt 9 § insända fördelningslängden. Lag eller som blivit på grund av stadgan­ samma vare, därvid fördelning av det i 54 § andra stycket nedsatt, ersättning, som bestämts jämlikt 9 § likvid utfallit å huvudstol av inteck­ eller som blivit på grund av stadgannad gäld. det i 54 § andra stycket nedsatt, be­

talning utfallit på pantbrevs belopp.

Utan hinder därav, att fördelning Utan hinder därav, att fördelning av ersättning ägt rum och blivit god­ av ersättning ägt rum och blivit godkänd eller vunnit laga kraft, äge känd eller vunnit laga kraft, äge inteckningshavare, vars fordran icke borgenär, som har panträtt och vars blivit till fullo betäckt, den rätt, fordran icke blivit till fullo betäckt, varom i 73 § förmäles. den rätt, varom i 73 § förmäles.

72 §.

Har för samfällt strömfall, som Har för samfällt strömfall, som löses jämlikt 2 kap. 7 §, ersättning- löses jämlikt 2 kap. 7 §, ersättningen, såvitt angår andel i fallet, till- en, såvitt angår andel i fallet, tillhöhörig annan än den lösande, be- rig annan än den lösande, bestämts

50 Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) stämts att utgå medelst kraftöver­ att utgå medelst kraftöverföring, föring, och är sådan del av ström­ och är sådan del av strömfallet med fallet med inteckning besvärad, an- inteckning eller inskriven rättighet komme på den lösande att, sedan besvärad, ankomme på den lösande han tillträtt fallet och kraftöverfö­ att, sedan han tillträtt fallet och ringen i föreskriven ordning påbör­ kraftöverföringen i föreskriven ordjats, därom göra anmälan å landet ning påbörjats, därom göra anmälan hos domaren och i stad hos rätten; hos inskrivningsmyndigheten för skolande till styrkande av det för­ anteckning i fastighetsboken; skohållande, varom anmälan göres, före­ lande till styrkande av det förhåltes intyg av vederbörande ersätt- lande, varom anmälan göres, företes ningstagare eller ock av två stäm- intyg av vederbörande ersättningsningsmän eller andra trovärdiga per­ tagare eller ock av två stämningsmän soner. eller andra trovärdiga personer.

73 §■*

Förmenar innehavare av fordran, Förmenar borgenär, som har pantvarför fast egendom på grund av in­ rätt i fast egendom, att ersättning teckning eller jämlikt 11 kap. 2 § för denna eller för därifrån förlojordabalken häftar, att ersättning rad vattenkraft eller för skada och för denna eller för därifrån förlorad intrång å egendomen blivit för lågt vattenkraft eller för skada och in­ beräknad, vare han, i den mån ertrång å egendomen blivit för lågt be­ sättningens belopp till följd av räknad, vare han, i den mån er­ överenskommelse därom mellan ersättningens belopp till följd av över­ sättningsgivaren och egendomens enskommelse därom mellan ersätt- ägare eller av annan anledning ej ningsgivaren och egendomens ägare blivit prövat av domstol eller vid eller av annan anledning ej blivit syneförrättning, berättigad att, där prövat av domstol eller vid syneför- ej full betalning för hans fordran rättning, berättigad att, där ej full lämnas honom, äska, att ersättningbetalning för hans fordran lämnas en, såvitt på hans eller annan sådan honom, äska, att ersättningen, så­ borgenärs rätt inverkar, varder av vitt på hans eller annan sådan ford­ vattendomstolen bestämd. Talan härringsägares rätt inverkar, varder av om skall anhängiggöras sist inom vattendomstolen bestämd. Talan sex månader efter det fördelning av härom skall anhängiggöras sist inom ersättningen vunnit laga kraft eller, sex månader efter det fördelning av där ersättningen bestämts att utgå ersättningen vunnit laga kraft eller, i kraft, efter den för kraftöverföringdär ersättningen bestämts att utgå ens början bestämda tid; försittes i kraft, efter den för kraftöverfö­ tid, som nu sagts, vare rätt till talan ringens början bestämda tid; försit­ förlorad. tes tid, som nu sagts, vare rätt till talan förlorad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § lagen ( ) om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre bestämmelser alltjämt tillämpning.

1 Senaste lydelse 1919: 425.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 51

16) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1924: 322) om vård av omyndigs värdehandlingar

Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1924: 322) om vård av omyndigs värdehandlingar skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §d

I fråga —------ - — — — aktiernas utbekommande,

6) att å intecknat skuldebrev eller 6) att å skuldebrev eller annat annat fordringsbevis uppbära betal­ fordringsbevis uppbära betalning av ning av förfallna räntor och kapital­ förfallna räntor och kapitalbelopp, belopp, då betalning frivilligt erläg­ då betalning frivilligt erlägges, så ges, så ock, där uppgift om gäldenä- ock, där uppgift om gäldenärens adrens adress kan av banken utan vä­ ress kan av banken utan väsentlig sentlig omgång eller tidsutdräkt in­ omgång eller tidsutdräkt inhämtas hämtas eller eljest på förfrågan med­ eller eljest på förfrågan meddelas delas av förmyndaren, hos gäldenä- av förmyndaren, hos gäldenären vid ren vid utebliven betalning verkställa utebliven betalning verkställa enenskilt krav och efter framställning skilt krav och efter framställning av förmyndaren jämväl uppsägning, av förmyndaren jämväl uppsäg­

ning,

7) att, när å inteckningshandling 7) att, när å pantbrev eller annan belöper betalning vid fördelning av inteckningshandling belöper betalköpeskillingen efter exekutiv auk­ ning vid fördelning av köpeskillingtion eller av löseskilling eller annan en efter exekutiv auktion eller av ersättning med avseende å den in­ löseskilling eller annan ersättning tecknade egendomen, på framställ­ med avseende å den intecknade egenning av förmyndaren förete hand­ domen, på framställning av förmynlingen och uppbära betalningen, daren förete handlingen och upp­

bära betalningen,

8) att, då--------------------------------- fordrans vidmakthållande,

It) att ombesörja anteckning om 11) att ombesörja anteckning om innehav av inteckningshandling och, innehav av pantbrev eller annan innär överförmyndaren medgivit in- teckningshandling och, när överförteckningshandlings uttagande för myndaren medgivit inteckningsannan åtgärd av inskrivningsdoma­ handlings uttagande för annan åtren, förete handlingen hos domaren, gärd av inskrivningsmyndigheten,

förete handlingen hos myndigheten,

12) att, när------- —------------------ underrätta förmyndaren.

Beträffande utländska —----------- - — handlingarnas förvaring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

1 Senaste lydelse 1940: 451.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

17) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1927: 79) om inteckningsliavares rätt till betalning

ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1927: 79) om inteckningsliavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal,

dels att 3 § skall upphöra att gälla,

dels att rubriken till lagen samt 1, 2 och 4—7 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Lag Lag om inteckningsliavares rätt till betalning om rätt för borgenär till betalning ur erur ersättning, som utgår på grund av sättning på grund av brandförsäkringsbrandförsäkringsavtal avtal

1 §•*

Har brandförsäkring tagits å fast Har brandförsäkring tagits å fast egendom som besväras av sökt eller egendom som besväras av sökt eller beviljad inteckning för fordran, va­ beviljad inteckning, vare, i händelre, i händelse av timad skada, egen­ se av timad skada, egendomens ägadomens ägare utan hinder av inteck­ ra utan hinder av inteckningen beningen berättigad att själv uppbära rättigad att själv uppbära ersättersättningen, där denna ej översti­ ningen, där denna ej överstiger en ger en tiondel av det belopp, för vil­ tiondel av det belopp, för vilket ket brandförsäkring å egendomen är brandförsäkring å egendomen är gällande. gällande.

Är ersättningen större, må den ej Är ersättningen större, må den ej utbetalas till ägaren, med mindre in- utbetalas till ägaren, med mindre teckningshavaren det medgiver eller borgenär, som har panträtt i fastigock ägaren avhjälpt skadan eller heten, det medgiver eller ock ägaren ställt säkerhet, som av Konungens avhjälpt skadan eller ställt säkerbefallning shav ande godkänts, för er­ het, som av länsstyrelsen godkänts, sättningens återbärande i händelse för ersättningens återbärande i hänskadan ej inom skälig tid avhjälpes. delse skadan ej inom skälig tid avVisar ej ägaren inom två månader hjälpes. Visar ej ägaren inom två efter det ersättningsbeloppet till be­ månader efter det ersättningsbeloptalning förfallit, att han är berätti- pet till betalning förfallit, att han är

1 Senaste lydelse 1967: 265.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 53

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gad att lyfta beloppet, eller har lyf- berättigad att lyfta beloppet, eller tat belopp återburits, skall beloppet har lyftat belopp återburits, skall nedsättas hos Konungens befall- beloppet nedsättas hos länsstyrelsen ningshavande för utbetalning till den för utbetalning till den eller dem, eller dem, som därtill äga rätt; och som därtill äga rätt; och skall tillika skall tillika uppgift lämnas om in­ uppgift lämnas om borgenärer, vars teckning shav are, vars namn och namn och adress blivit hos försäkadress blivit hos försäkringsgivaren ringsgivaren anmälda. anmälda.

Sådan inteckningshavare skall Sådan borgenär skall ock av förock av försäkringsgivaren särskilt säkringsgivaren särskilt underrättas underrättas om nedsättningen. Un­ om nedsättningen. Underrättelse derrättelse skall anses meddelad, då skall anses meddelad, då den i reden i rekommenderat brev avsänts kommenderat brev avsänts under under den uppgivna adressen. den uppgivna adressen.

2 §4

Har ersättningsbelopp blivit ned­ Har ersättningsbelopp blivit nedsatt hos Konungens befallningsha- satt hos länsstyrelsen, utsätte denna vande, utsatte denne så snart ske så snart ske kan sammanträde för kan sammanträde för förhandling förhandling om rättsägares anspråk om rättsägares anspråk och belop­ och beloppets fördelning. pets fördelning. Fråga ,om inteck-

ningshavares rätt till betalning varde av Konungens befallningshavande prövad, med mindre inteckningshavaren givit till känna, att han ej

önskar betalning.

Kallelse till sammanträdet skall Kallelse till sammanträdet skall genom Konungens befallningsha- genom länsstyrelsens försorg minst vandes försorg minst fjorton dagar fjorton dagar förut med posten sänförut med posten sändas till fastig­ das till fastighetsägaren och kända hetsägaren och kända innehavare av borgenärer, som i denna lag avses, fordran, som i denna lag avses, så så ock införas i allmänna tidningarock införas i allmänna tidningarna na och tidning inom orten. I övrigt och tidning inom orten. I övrigt skall i avseende å fördelningen beskall i avseende å fördelningen vad stämmelserna om fördelning av köi utsökning slag en stadgas om för­ peskilling för exekutivt försåld fast delning av köpeskilling för utmät- egendom äga motsvarande tillämpningsvis såld fast egendom äga mot­ ning. svarande tillämpning.

4 § i

Är, då skada inträffar, försäk- Är, då skada inträffar, försäkringsgivaren ansvarig i förhållande ringsgivaren ansvarig i förhållande till inteckningshavaren men ej gent till borgenär, som har panträtt i fasemot den fasta egendomens ägare, tigheten, men ej gent emot den fasta inträde han, i den mån betalning ut- egendomens ägare, inträde försäk-

1 Senaste lydelse 1967: 265.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

fallit å inteckningens huvudstol, i ringsgivaren i den män betalning utinteckningshavarens rätt. fallit på pantbrevets belopp, i borge­

närens fordringsrätt.

För det belopp, varmed betalning För det belopp, varmed betalning sålunda utfallit, jämte ränta skall sålunda utfallit, skall på ansökan av på grund av handling, som Konung­ länsstyrelsen inteckning meddelas ens befallningshavande har att ut­ att gälla med företrädesrätt näst effärda, inteckning meddelas försäk­ ter intecknat belopp på vilket betalringsgivaren att gälla med förmåns­ ning ej utfallit. Det pantbrev som uträtt näst efter intecknat belopp, som färdas på grundval av inteckningen ej vid fördelningen utgått. Sådan skall överlämnas till försäkringsgihandling skall innehålla, att belopp varen såsom pant för dennes fordsom där avses förfaller till betal­ ran. ning sex månader efter uppsägning.

5 §•

Har inteckning jämlikt denna lag Utfaller vid fördelning av medel blivit helt eller delvis utan verkan, betalning på pantbrevs belopp, åligåligger det Konungens befallnings­ ger det länsstyrelsen att därom, sehavande att därom, sedan fördel­ dan fördelningen blivit godkänd elningen blivit godkänd eller vunnit ler vunnit laga kraft, ofördröj ligen laga kraft, ofördröj ligen göra anmä­ göra anmälan hos inskrivningsmynlan, å landet hos domaren och i stad digheten för anteckning i fastighetshos rätten samt tillika insända för- boken samt tillika insända fördeldelningslängden; och skall, sedan ningslängden.

sådan anmälan inkommit, anteckning om förhållandet införas i inteckningsprotokollet, å landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för

inteckningsärenden.

Skall inteckning meddelas på Ansökan enligt 4 § andra stycket grund av handling, som avses i 4 §, skall göras i sammanhang med anhar Konungens befallningshavande mälan som avses i första stycket denatt i sammanhang med anmälan, na paragraf. som här förut i denna paragraf är sagd, insända handlingen med begäran om inteckning.

6 §-x

Utan hinder därav att, sedan ska­ Utan hinder därav att, sedan skada timat å försäkrad fast egendom, da timat å försäkrad fast egendom, skadans belopp blivit efter förhand­ skadans belopp blivit efter förhandling mellan försäkringstagaren och ling mellan försäkringstagaren och försäkringsgivaren fastställt, vare försäkringsgivaren fastställt, vare innehavare av inteckning i egendo­ borgenär, som har panträtt i egenmen, där han ej medgivit ersätt­ domen, där han ej medgivit ersättningsbeloppets utbetalande, berätti­ ningsbeloppets utbetalande, berättigad att hos försäkringsgivaren påyr- gad att hos försäkringsgivaren påyr­

1 Senaste lydelse 1967: 265.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 55

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ka, att skadans belopp skall, såvitt ka, att skadans belopp skall, såvitt hans rätt angår, fastställas i den hans rätt angår, fastställas i den ordning försäkringsavtalet stadgar. ordning försäkringsavtalet stadgar. Sådant yrkande skall framställas in­ Sådant yrkande skall framställas inom en månad efter det skadan tima- om en månad efter det skadan timade eller, därest anmälan om inteck- de eller, därest anmälan om borgeningshavarens namn och adress närens namn och adress gjorts hos gjorts hos försäkringsgivaren, inom försäkringsgivaren, inom fjorton fjorton dagar efter det intecknings- dagar efter det borgenären underhavaren underrättats om skadebe- rättats om skadebeloppets fastställoppets fastställande. Underrättelse lande. Underrättelse skall anses skall anses meddelad, då den blivit meddelad, då den blivit till borgenätill inteclmingshavaren avsänd i re­ ren avsänd i rekommenderat brev kommenderat brev under den upp­ under den uppgivna adressen. givna adressen.

Framställes yrkande som i denna Framställes yrkande som i denna paragraf avses av flera intecknings- paragraf avses av flera borgenärer, havare, ankomme på dem att ge­ ankomme på dem att gemensamt utmensamt utse ett ombud att föra ta­ se ett ombud att föra talan i saken; lan i saken; sämjas de ej, skall om­ sämjas de ej, skall ombudet utses budet utses av Konungens befall- av länsstyrelsen. ningshavande.

Vad i denna lag stadgas om inteckningshavare gälle ock den, som för ogulden köpeskilling äger fordran med förmånsrätt, som avses ill

kap. 2 § jordabalken.

Har någon för fordran inteckning Har borgenär panträtt i tomträtt i tomträtt eller vattenfallsrätt, och och är brandförsäkring tagen å är brandförsäkring tagen å byggnad byggnad eller annat som utgör tilleller annat som utgör tillbehör till behör till tomträtten, skall i fråga tomträtten eller vattenfallsrätten, om borgenärens rätt på grund av skall i fråga om inteckningshava- försäkringen vad i denna lag stadrens rätt på grund av försäkringen gas äga motsvarande tillämpning. vad i denna lag stadgas äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Bestämmelserna i denna lag om borgenär som har panträtt i fastighet äger motsvarande tillämpning på borgenär som åtnjuter företrädesrätt för sin fordran på grund av 5 § lagen ( ) om införande av nya jordabalken.

Bestämmelsen i 7 § om tomträtt äger motsvarande tillämpning på vattenfallsrätt.

1 Senaste lydelse 1967: 265.

56 Kungi. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

IS) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling,

dels att 1, 2, 4, 8—10 och 13 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 14 §, av nedan angivna lydelse.

Löpande skuldebrev, växel, konos- Löpande skuldebrev, växel, konossement eller annan handling, vars sement eller annan handling, vars företeende utgör villkor för rätt att företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgö­ kräva betalning eller påkalla fullgörande av annan förpliktelse, må, där rande av annan förpliktelse, må, där antagas kan att handlingen förstörts antagas kan att handlingen förstörts eller eljest förkommit, dödas på be­ eller eljest för kommit, dödas på begäran av den, som förlorat hand­ gäran av den, som förlorat handlingen. Lag samma vare i fråga om lingen. Lag samma vare i fråga om aktiebrev, så ock beträffande inteck­ aktiebrev och pantbrev, så ock benad förskrivning, som är ställd till träffande intecknad förskrivning, viss man. som är ställd till viss man.

Denna lag--------------------------------- eller obligationer.

2 §-2

Ansökan om dödande av handling Ansökan om dödande av handling skall, skriftligen avfattad, ingivas skall, skriftligen avfattad, ingivas till rätten i den ort, där förpliktelsen till rätten i den ort, där förpliktelskall fullgöras, eller, om sådan ort sen skall fullgöras, eller, om sådan ej är nämnd i handlingen, till den ort ej är nämnd i handlingen, till rätt, där den förpliktade är skyldig den rätt, där den förpliktade är att svara i tvistemål, som angå gäld skyldig att svara i tvistemål, som i allmänhet. Har på grund av hand­ angå gäld i allmänhet. Då fråga är lingen inteckning meddelats, göres om pantbrev, göres ansökningen hos ansökningen, då fråga är om hand­ den rätt under vilken fastigheten lyling, för vilken inteckning fastställts der. Ansökan om dödande av intecki fast egendom, tomträtt eller vat- nad for dr ing shandling göres hos tenfallsrätt, hos den rätt, under vil­ rätten i den ort, där vederbörande ken fastigheten lyder, och eljest hos inskrivningsmyndighet är.

1 Senaste lydelse 1969: 725.

2 Senaste lydelse 1966: 458 (jfr 1966: 649).

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 57

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

rätten i den ort, där vederbörande

inskrivningsdomare är.

Ansökan om dödande av konossement------- - — godsets bestämmelseort.

Äro enligt------------—----------------- — av dem.

4 §•*

Sökanden åligger att, så vitt ske Sökanden åligger att, så vitt ske kan, om ansökningen underrätta en kan, om ansökningen underrätta en var vilken såsom gäldenär, löftes­ var vilken såsom gäldenär, löftesmän eller eljest är på grund av män eller eljest är på grund av handlingen förpliktad. Avser ansök­ handlingen förpliktad. Avser ansökningen handling på grund varav in­ ningen pantbrev eller intecknad teckning är meddelad, skall den in­ fordringshandling, skall den intecktecknade egendomens ägare, ändå nade egendomens ägare, så ock den att han ej är personligen ansvarig som senast, i den ordning särskilt för inteckningen, så ock den som se­ är stadgat, blivit antecknad såsom nast, i den ordning särskilt är stad­ innehavare av handlingen, där så ske gat, blivit antecknad såsom inneha­ kan, underrättas om ansökningen. vare av handlingen, där så ske kan, underrättas om ansökningen.

8 §.: Innan fullföljd----------------------------- hos gäldenären. Finner rätten,------- —• ----------------- rätten dödad.

Beträffande intecknad handling Beträffande pantbrev och inteckskall beslutet tillika innehålla erin­ nad fordringshandling skall beslutet ran, att det ej innebär dödande av tillika innehålla erinran, att det ej inteckningen. innebär dödande av inteckningen.

9 §•

Varder handlingen dödad, må den Varder handlingen dödad, må den omständigheten att den ej kan före­ omständigheten att den ej kan företes icke utgöra hinder för sökanden tes icke utgöra hinder för sökanden att göra gällande den rätt, som på att göra gällande den rätt, som på handlingen kunnat grundas; och handlingen kunnat grundas; och har den, som är förpliktad att full­ har den, som är förpliktad att fullgöra vad i handlingen blivit utfäst göra vad i handlingen blivit utfäst, eller vars egendom på grund av in­ eller, i fråga om intecknad fordteckning eller eljest häftar för ut­ ringshandling, den intecknade egenfästelsen, att utfärda ny handling, domens ägare att utfärda ny handsom mot den dödade svarar. ling, som mot den dödade svarar.

Ny handling, som utfärdats i stäl­ Ny handling, som enligt första let för dödad inteckningshandling, stycket utfärdats i stället för dödad gälle ej såsom inteckningshandling inteckningshandling, gälle ej såsom förrän anteckning skett jämlikt 10 § inteckningshandling förrän anteckandra stycket. ning skett jämlikt 10 § tredje styc­

ket.

I fråga — -—---- -------------------------- särskilt stadgat.

1 Senaste lydelse 1934: 260.

2 Senaste lydelse 1946:105.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 §•*

Är handling, om vars dödande Avser ansökan om dödning pant­

gjorts ansökning, intecknad, skall brev eller intecknad fordringshandrätten underrätta vederbörande in­ ling, skall rätten underrätta vederskrivningsdomare om ansökningen, börande inskrivningsmyndighet om och har denne att därom så snart ansökningen för anteckning i fastigske kan å inskrivningsdag göra an­ hetsboken eller annan inskrivningsteckning i fastighetsboken eller an­ bok varom fråga är. Vad nu sagts nan inskrivningsbok varom fråga om ansökningen skall ock gälla rätär. Vad nu sagts om ansökningen tens slutliga utslag i ärendet; dock skall ock gälla rättens slutliga ut­ må, då ansökningen avslagits, anslag i ärendet; dock må, då ansök­ teckning ej verkställas förrän utslaningen avslagits, anteckning ej get vunnit laga kraft. verkställas förrän utslaget vunnit laga kraft.

Sedan utslag, varigenom pantbrev dödats, vunnit laga kraft, skall inskrivningsmyndigheten på ansökan utfärda nytt pantbrev som svarar mot det dödade samt göra anteckning i fastighets- eller tomträttsboken

därom.

Sedan utslag, varigenom inteck­ Har intecknad fordring shandling nad handling dödats, vunnit laga dödats genom lagakraftvunnet utkraft, skall inskrivningsdomaren, slag, skall inskrivningsmyndighepå ansökan, å inskrivningsdag göra ten, på ansökan, å inskrivningsdag anteckning i fastighetsboken eller an­ göra anteckning i vederbörande innan inskrivningsbok varom fråga skrivningsbok, att ny handling, som är, att ny handling, som utfärdats utfärdats jämlikt 9 §, medför den jämlikt 9 §, medför den inteck- inteckningsrätt som tillkommit den ningsrätt som tillkommit den döda­ dödade. de. När ansökan göres, skall den nya

handlingen vara åtföljd av avskrifter enligt vad beträffande ansökan

om inteckning är stadgat.

13 §.:

Hava tio år förflutit från det in­ Hava tio år förflutit från det tecknad fordringshandling, om vil­ pantbrev eller annan inteckningsken det ej är känt var den finnes, handling, om vilken det ej är känt blivit uppvisad för anteckning om var den finnes, blivit uppvisad för innehav eller eljest företedd i inteck- anteckning om innehav eller eljest ningsärende och vill den inteckna­ företedd i inteckningsärende och vill de egendomens ägare äska att in­ den intecknade egendomens ägare teckningen, ehuru han ej kan förete äska att inteckningen, ehuru han handlingen, måtte dödas, göre ansö­ ej kan förete handlingen, måtte dökan därom, då fråga är om hand­ das, göre ansökan därom, då fråga ling, för vilken inteckning fastställts är om pantbrev, hos den rätt, under i fast egendom, tomträtt eller vat- vilken fastigheten lyder, och eljest

1 Senaste lydelse 1955: 238.

a Senaste lydelse 1966: 458 (jfr 1966: 649).

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 59

tenfallsrätt, hos den rätt, under vil­ hos rätten i den ort, där vederböken fastigheten lyder, och eljest hos rande inskrivningsmyndighet är. rätten i den ort, där vederbörade Kan det antagas att pantbrev tillinskrivningsdomare är. Sedan an­ kommit på sådant sätt eller kommit sökningen, där så ske kan, på sätt ur ägarens hand under sådana omom stämning i tvistemål är stadgat ständigheter som utesluter giltig delgivits den senast antecknade in­ pantsättning, må ansökan göras utan nehavaren av handlingen, utfärde hinder av att nyss angivna tid ej förrätten offentlig stämning, som skall flutit. Sedan ansökningen, där så kungöras på sätt i 6 § sägs samt in­ ske kan, på sätt om stämning i tvistenehålla beskrivning av handlingen mål är stadgat delgivits den senast ävensom tillkännagivande att, om antecknade innehavaren av handlingnågon innehar handlingen eller har en, utfärde rätten offentlig stämkännedom om att den finnes i be­ ning, som skall kungöras på sätt i håll, han bör därom, vid äventyr att 6 § sägs samt innehålla beskrivning inteckningen eljest dödas, hos rät­ av handlingen ävensom tillkännagiten göra anmälan sist å dag som för vande att, om någon innehar handärendets fullföljande utsättes. Så­ lingen eller har kännedom om att dan dag må ej sättas tidigare än sex den finnes i behåll, han bör därom, månader efter kungörelsens infö­ vid äventyr att inteckningen eljest rande i allmänna tidningarna. dödas, hos rätten göra anmälan sist

å dag som för ärendets fullföljande

utsättes. Sådan dag må ej sättas tidi­

gare än sex månader efter kungörel­

sens införande i allmänna tidning­

arna.

Fullföljes ej----------------------—- — den förfallen.

Finner rätten, vid prövning av an­ Finner rätten, vid prövning av ansökningen, någon omständighet ej sökningen, någon omständighet ej hava förekommit som utgör skälig hava förekommit som utgör skälig anledning att låta inteckningen fort­ anledning att låta inteckningen fortfarande gälla, förordne rätten att in­ farande gälla, förordne rätten att inteckningen må, på därom hos veder­ teckningen må, på därom hos vebörande inskrivningsdomare gjord derbörande inskrivningsmyndighet ansökan, dödas utan handlingens gjord ansökan, dödas utan handföreteende. lingens företeende.

Rätten skall underrätta inskriv­ Rätten skall underrätta inskrivningsdomaren om ansökan som i ningsmyndigheten om ansökan som första stycket sägs, och har denne i första stycket sägs för anteckning att så snart ske kan å inskrivnings­ i fastighetsboken eller annan indag göra anteckning därom i fastig- skrivningsbok varom fråga är. Vad hetsboken eller annan inskrivnings­ nu sagts om ansökningen skall ock bok varom fråga är. Vad nu sagts gälla rättens slutliga utslag i ärenom ansökningen skall ock gälla rät­ det; dock må, då ansökningen avslatens slutliga utslag i ärendet; dock gits, anteckning ej verkställas förrmå, då ansökningen avslagits, an­ än utslaget vunnit laga kraft. teckning ej verkställas förrän utslaget vunnit laga kraft.

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 §.

Bestämmelserna i 1—10 §§ äga,

såvitt de angå pantbrev, motsvarande

tillämpning i fråga om vilandebevis.

Bestämmelserna i 13 § om dödande av inteckning äga motsvarande tilllämpning i fråga om viland ef ör kla­

rad inteckningsansökan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

19) Förslag

till

Lag

om ändring i gruvlagen (1938: 314)

Härigenom förordnas, att 21 § 1 mom., 24, 36 och 42—44 §§ gruvlagen (1938: 314) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

21 §4

1 mom. I ansökning —----------------- • i anspråk;

4) de personers namn, hemvist 4) de personers namn, hemvist och postadress vilka äro ägare av och postadress vilka äro ägare av de de under 3) angivna områden eller under 3) angivna områden eller med med avseende därå hava nyttjande­ avseende därå hava nyttjanderätt, rätt, återköpsrätt, rätt till elektrisk rätt till elektrisk kraft eller rätt till kraft eller till avkomst eller annan servitut; dock må, där mark är samförmån eller rätt till servitut; dock fälld för flera fastigheter med skilda må, där mark är samfälld för flera ägare och för samfälligheten finnes fastigheter med skilda ägare och för känd styrelse eller annan som är samfälligheten finnes känd styrelse satt att den förvalta, uppgifterna i eller annan som är satt att den för­ stället avse ledamöterna i styrelsen valta, uppgifterna i stället avse leda­ eller förvaltaren; möterna i styrelsen eller förvaltaren;

5) huruvida omedelbart--------------- ------ 4) sägs.

24 §•

Ägare av jordområde som avses Ägare av jordområde som avses med ansökningen vare pliktig att, då med ansökningen vare pliktig att, då inmutaren för lämnande av stadgad inmutaren för lämnande av stadgad uppgift i utmålsansökningen eller uppgift i utmålsansökningen eller

1 Senaste lydelse 1963: 626.

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970 61

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ock bergmästaren därom framställer ock bergmästaren därom framställer begäran, utan dröjsmål uppgiva en­ begäran, utan dröjsmål uppgiva envar som med avseende å området har var som med avseende å området har nyttjanderätt, återköpsrätt, rätt till nyttjanderätt, rätt till elektrisk kraft elektrisk kraft eller till avkomst eller eller rätt till servitut. Underlåter annan förmån eller rätt till servitut. jordägaren detta och lider sådan Underlåter jordägaren detta och lider rättsägare skada i följd därav att han sådan rättsägare skada i följd därav icke blivit kallad till förrättningen, att han icke blivit kallad till förrätt­ vare jordägaren pliktig att, där han ningen, vare jordägaren pliktig att, visas hava ägt kännedom om att rättsdär han visas hava ägt kännedom om ägaren berördes av förrättningen, eratt rättsägaren berördes av förrätt­ sätta skadan. Erinran härom varde ningen, ersätta skadan. Erinran här­ införd i kungörelsen om förrättom varde införd i kungörelsen om ningen. förrättningen.

36 §.i

Mark inom----------- —------------som förorsakas.

Skall en — -——---------------- -— därför givas.

År nyttjanderätt till mark, varför Är nyttjanderätt till mark, varför lösen skall givas eller som lider ska­ lösen skall givas eller som lider skada eller intrång, av ägaren åt annan da eller intrång av ägaren åt annan upplåten, eller är marken besvärad upplåten, eller är marken besvärad av rätt till avkomst eller annan för­ av rätt till servitut eller till elektmån eller till servitut eller till elekt­ risk kraft, och går till följd av utrisk kraft, och går till följd av ut- målsläggningen sådan särskild rätt målsläggningen sådan särskild rätt förlorad eller lider den intrång, skall förlorad eller lider den intrång, skall ersättning jämväl därför givas. ersättning jämväl därför givas.

Då till------- — —--------------- förhv ersättas.

42 k2

Vid utmålsförrättningen fastställd Vid utmålsförrättningen fastställd lösen och annan ersättning, jämte sex lösen och annan ersättning jämte sex procent ränta därå från dagen för procent ränta därå från dagen för förrättningens avslutande skola inom förrättningens avslutande skola inom nittio dagar från samma tid, oavsett nittio dagar från samma tid, oavsett mot förrättningen förd talan, erläg­ mot förrättningen förd talan, erläggas till den ersättningsberättigade. gas till den ersättningsberättigade. Är den mark för vilken, enligt vad i Är den mark för vilken, enligt vad 36 § första eller andra stycket sägs, i 36 § första eller andra stycket sägs, lösen eller annan ersättning skall gi­ lösen eller annan ersättning skall givas, besvärad av sökt eller beviljad vas, besvärad av beviljad eller sökt inteckning för fordran eller kan mar­ inteckning, skola dock såväl nämnken jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i da för markens ägare avsedda ersätt ägarens hand häfta för ogulden kö­ belopp som ock de ersättningsbepeskilling, skola dock såväl nämnda lopp, som må hava avsetts för inför markens ägare avsedda ersätt- nehavare av särskild rättighet till

1 Senaste lydelse 1968: 699.

2 Senaste lydelse 1952: 148.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ningsbelopp som ock de ersättnings­ samma mark, jämte ovan föreskribelopp, som må hava avsetts för ven ränta inom tid som nyss sagts innehavare av särskild rättighet till nedsättas hos Konungens befallsamma mark, jämte ovan föreskri­ ningshavande i det län där utmålet ven ränta inom tid som nyss sagts är beläget. Även i annat fall än nu nedsättas hos Konungens befall- sagts må gruvinnehavaren, om han ningshavande i det län där utmålet det hellre vill, nedsätta vid utmålsär beläget. Även i annat fall än nu förrättningen fastställd ersättning sagts må gruvinnehavaren, om han hos Konungens befallningshavande. det hellre vill, nedsätta vid utmålsförrättningen fastställd ersättning hos Konungens befallningshavande.

Då ersättning — -----------—• — gruvinnehavarens bekostnad. Där ersättningen----------------------------- i ärendet. Medel som------------------- —-----------mot ränta.

43 §. Konungens befallningshavande------- ------ - — förd talan.

Häftar marken för fordran varom Svarar marken för beviljad eller förmäles i 42 § första stycket, äge sökt inteckning, äga stadgandena om stadgandena om fördelning hos över- fördelning hos överexekutor av köpeexekutor av köpeskilling för utmät- skilling för utmätningsvis såld fast ningsvis såld fast egendom motsva­ egendom motsvarande tillämpning, rande tillämpning, såvida ej nedan såvida ej nedan annorlunda stadgas. annorlunda stadgas. Är marken för­ Är marken förutom av inteckning beutom av fordran besvärad av annan svärad av särskild rätt, som förminssärskild rätt, som förminskar fastig­ kar fastighetens värde och åtnjuter hetens värde och åtnjuter sämre rätt sämre rätt än inteckningen, erhålle en fordringen, erhålle fodringsäga- borgenär som har panträtt på grundren, i den mån det tarvas för fulla val av inteckningen, i den mån det gäldandet av hans fordran, betalning tarvas för fulla gäldandet av hans såsom om marken icke vore av fordran, betalning såsom om marken nämnda rätt besvärad, och varde er­ icke vore av nämnda rätt besvärad, sättningen för rättigheten i motsva­ och varde ersättningen för rättigherande mån förminskad. ten i motsvarande mån förminskad.

Sammanträde för - ------------ inom kommunen.

Är marken samfälld för flera än Är marken samfälld för flera än tio fastigheter med skilda ägare och tio fastigheter med skilda ägare och utgöra omständigheterna grund för utgöra omständigheterna, i fråga om antagande, att genom utmålslägg- fastighet som besväras av sökt eller ningen säkerheten icke avsevärt beviljad inteckning, grund för antaminskas för innehavarna av ford­ gande, att genom utmålsläggningen ringar, för vilka marken på grund av säkerheten icke avsevärt minskas för sökt eller beviljad inteckning eller borgenär, som har panträtt i fastigjämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häf­ heten, förordne Konungens befalltar, förordne Konungens befallnings­ ningshavande att betalning ur de havande att betalning ur de nedsatta nedsatta medlen icke må tilläggas medlen icke må tilläggas innehavare borgenären med mindre denne eller av fordran för vilken marken sålun­ annan borgenär som har panträtt i da häftar, med mindre denne eller fastigheten senast å åttonde dagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 63

annan sådan rättsägare senast å åt­ före sammanträdet skriftligen framtonde dagen före sammanträdet ställt anspråk därpå hos Konungens skriftligen framställt anspråk därpå befallningshavande; underlåtenhet hos Konungens befallningshavande; att väcka dylikt anspråk må dock underlåtenhet att väcka dylikt an­ ej läggas någon till last såsom förspråk må dock ej läggas någon till summelse i bevakande av honom last såsom försummelse i bevakande eller annan tillkommande rättighet. av honom eller annan tillkommande Framställes ej anspråk som nu sagts, rättighet. Framställes ej anspråk och påyrkar ej heller någon av delsom nu sagts, och påyrkar ej heller ägarna i marken senast vid sammannågon av delägarna i marken senast trädet fördelning av de nedsatta medvid sammanträdet fördelning av de len, skola dessa tillhandahållas delnedsatta medlen, skola dessa tillhan­ ägarna för samfälld räkning. Göra ej dahållas delägarna för samfälld räk­ dessa inom tio år från sammanträdet ning. Göra ej dessa inom tio år från anspråk på de nedsatta medlen, må sammanträdet anspråk på de nedsat­ dessa lyftas av gruvinnehavaren, såta medlen, må dessa lyftas av gruv- framt denne för sådant ändamål aninnehavaren, såframt denne för så­ mäler sig hos Konungens befallningsdant ändamål anmäler sig hos havande under elfte året efter samKonungens befallningshavande un­ manträdet. Sker ej sådan anmälan, der elfte året efter sammanträdet. tillfälle beloppet kronan. FörordnanSker ej sådan anmälan, tillfälle be­ de som i detta stycke sägs skall intaloppet kronan. Förordnande som i gas i kallelse och kungörelse. detta stycke sägs skali intagas i kallelse och kungörelse.

De med av gruvinnehavaren.

44 §•

Utfaller vid fördelning som i 43 § Utfaller vid fördelning som i 43 § andra stycket sägs likvid å inteck­ andra stycket sägs betalning på pantnings huvudstol, åligger det Konung­ brevs belopp, åligger det Konungens ens befallningshavande att därom, befallningshavande att därom, sedan sedan fördelningen blivit godkänd el­ fördelningen blivit godkänd eller ler vunnit laga kraft, ofördröjligen vunnit laga kraft, ofördröjligen göra göra anmälan hos inskrivningsdoma­ anmälan hos inskrivningsmyndigheren samt därvid tillika insända för- ten för anteckning i fastighetsboken delningslängden. samt därvid tillika insända fördel-

ningslängden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § läge11 ( ) om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre bestämmelser alltjämt tillämpning.

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

20) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1946: 805) med särskilda bestämmelser

angående vittne vid vissa rättshandlingar

Härigenom förordnas, att lagen (1946: 805) med särskilda bestämmelser angående vittne vid vissa rättshandlingar skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (.Föreslagen lydelse)

Erfordras enligt lag, att avtal eller Erfordras enligt lag, att avtal eller annan rättshandling företages eller annan rättshandling företages eller eljest bekräftas med vittne, må som eljest bekräftas med vittne, må som sådant vittne ej godkännas den, mot sådant vittne ej godkännas den, mot vilken rättshandlingen skall företa­ vilken rättshandlingen skall företagas, ej heller den, som är under fem­ gas, ej heller den, som är under femton år eller som på grund av sinnes­ ton år eller som på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan sjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten sak­ rubbning av själsverksamheten saknar insikt om betydelsen av sådan nar insikt om betydelsen av sådan bebekräftelse. kräftelse. Vad som sagts nu gäller

även när vid köp, byte eller gåva av fast egendom eller tomträtt överlåt:. rens underskrift på fångeshandling­

en styrkes av vittne.

Har till----------- - — -----------------1 n verkan.

Om testamentsvittne---------------- — särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Vid tillämpning av de nya bestämmelserna skall vattenfallsrätt anses likställd med tomträtt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 65

21) Förslag

till

Lag om ändring i lagen (1950; 596) om rätt till fiske

Härigenom förordnas, att 25 § lagen (1950: 596) om rätt till fiske skall ha nedan angivna lydelse. (Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 25 §. Upplåtes jord-------------------- -------- -—- -— annorlunda avtalas.

Avser upplåtelsen icke hel fastighet och har annat ej avtalats om omfattningen av fiskerätten, skall 24- § första stycket äga motsvarande tillämpning. Markarealen skall därvid utgöra delningsgrund, om ej an­

nat finnes lämpligare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

■tf

22) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1952:166) om häradsallmänningar

Härigenom förordnas, att 5 och 12 §§ lagen (1952: 166) om häradsallmänningar skall ha nedan angivna lydelse. (Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 5 Häradsallmänning skall bibehållas Häradsallmänning skall bibehållas oförminskad där ej här nedan annor­ oförminskad där ej här nedan annorlunda stadgas. Häradsallmänning må lunda stadgas. Häradsallmänning ej belastas med inteckning och ej må ej belastas med inteckning eller heller tagas i mät för annan fordran inskrivning av rättighet och ej heller 3 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

än sådan för vilken åtnjutes för­ tagas i mät för annan fordran än såmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handels- dan för vilken åtnjutes förmånsrätt balken till betalning ur allmänning- enligt 6 § 1 förmånsrättslagen ( en. ) till betalning ur allmänningen.

12 §.

Införlivning av---------------------------- ej utmätts;

6) att marken icke besväras av 6) att marken icke besväras av nååterköpsrätt eller av någon vare sig gon vare sig beviljad eller sökt insökt eller beviljad inteckning för teckning; samt

fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån samt ej heller enligt

11 kap. 2 § jordabalken häftar för

fordran eller sådan rätt; samt

7) att marken--------------------------------------- avsedda syftet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § lagen ( ) om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre bestämmelser alltjämt tillämpning.

23) Förslag

till

Lag om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar

i Norrland och Dalarna

Härigenom förordnas, att 5 och 11 §§ lagen (1952: 167) om allmannmgsskogar i Norrland och Dalarna skall ha nedan angivna lydelse.

Allmänningsskog skall bibehållas Allmänningsskog skall bibehållas oförminskad där ej här nedan annor­ oförminskad där ej här nedan annorlunda stadgas. Allmänningsskog må lunda stadgas. Allmänningsskog må ej belastas med inteckning och ej ej belastas med inteckning eller inheller tagas i mät för annan fordran skrivning av rättighet och ej heller än sådan för vilken åtnjutes för­ tagas i mät för annan fordran än månsrätt enligt 17 kap. 6 § handels- sådan för vilken åtnjutes förmånsbalken till betalning ur skogen. rätt enligt 6 § 1 förmånsrättslagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 67

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 §•

Införlivning av----------------------------------ej utmätts;

6) att marken icke besväras av 6) att marken icke besväras av åt er köpsrätt eller av någon vare sig någon vare sig beviljad eller sökt sökt eller beviljad inteckning för inteckning; samt

fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån samt ej heller enligt

11 kap. 2 § jordabalken häftar för

fordran eller sådan rätt; samt

7) att marken----------------------- —------- avsedda syftet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § lagen ( ) om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst eller annan lörmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre bestämmelser alltjämt tillämpning.

24) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1957:390) om fiskearrenden

dels att 15 § skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 16 § skall betecknas 15 §, dels att 1, 3—14 §§ och den nya 15 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 16—18 §§, av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §

I fråga om avtal, varigenom någon I fråga om avtal, varigenom någon mot vederlag upplåter fiskerätt åt mot vederlag upplåter fiskerätt åt annan, skall, utöver vad som följer annan, skall, utöver vad som beträfav 1 kap. lagen om nyttjanderätt till fande nyttjanderätt i allmänhet fölfast egendom (nyttjanderättslagen), jer av 7 kap. jordabalken, gälla vad gälla vad nedan i denna lag sägs, där­ nedan i denna lag sägs, därest uppest upplåtelsens ändamål är yrkes­ låtelsens ändamål är yrkesfiske eller fiske eller ock annat fiske av väsent­ ock annat fiske av väsentlig betydellig betydelse för arrendatorns för­ se för arrendatorns försörjning. sörjning.

Har rätt — --------------------- ---------- — ej tillämpning.

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Förbehåll som strider mot bestämmelse i denna lag är utan verkan mot arrendatorn eller den som har rätt att träda i hans ställe, om ej an­

nat anges.

I de fall då enligt vad därom är föreskrivet arrendenämndens godkännande fordras för giltighet av förbehåll som nyss nämnts eller annat avtalsvillkor, får godkännande sökas endast om detta angivits i avtalet. Avslår nämnden framställning

om godkännande, förfaller avtalet,

om ej annat överenskommits.

3 §•*

Upplåtelse av fiske skall ske för Upplåtelse av fiske skall ske för viss tid, ej understigande fem år, el­ viss tid, ej understigande fem år, eller för arrendatorns livstid. Upplå­ ler för arrendatorns livstid. Upplåtelse av fiske, som ingår i fiskevårds- telse av fiske, som ingår i fiskevårdsområde, må dock ske för återstoden område, må dock ske för återstoden av den tid, för vilken fiskevårdsom- av den tid, för vilken fiskevårdsområdet bildats. Därest upplåtelsen an­ rådet bildats. Därest upplåtelsen angår huvudgård till fideikommiss, bo­ går fastighet, varöver upplåtaren icställe eller annan fastighet, varöver ke äger förfoga utöver sin egen beupplåtaren icke äger förfoga utöver sittningstid, må upplåtelsen ske för sin egen besittningstid, må upplåtel­ sådan tid. Är tiden icke så bestämd sen ske för sådan tid. Är tiden icke som nu sagts, skall avtalet anses inså bestämd som nu sagts, skall avta­ gånget för en tid av fem år. Har avlet anses ingånget för en tid av fem tal träffats för kortare tid, gäller det år. dock för den överenskomna tiden,

om arrendenämnden godkänt avtalet

i denna del.

1 fråga om fideikommissfastighet, Har fiskearrende upplåtits på som ej är att anse såsom huvudgård, längre tid ån den i 7 kap. 5 § första skall vad i 1 kap. 9 § nyttjanderätts- stycket jordabalken föreskrivna lagen sägs äga motsvarande tillämp­ längsta tiden för nytt fonder ätts be­

ning. stånd, äger fjärde stycket nämnda

paragraf motsvarande tillämpning.

4 §.

Vid utgången av arrende som gäl- Vid arrende för viss tid skall uppler för viss tid äger arrendatorn, om sägning alltid ske för att avtalet ej annat följer av andra eller tredje skall upphöra att gälla vid arrendestycket, rätt till nytt arrende för en tidens utgång. Uppsägningen skall tid av fem år. Sådan optionsrätt till- ske senast ett år före arrendetidens kommer ånyo arrendatorn vid ut- utgång.

gången av vart femte år. Om avtalet ej uppsäges inom rätt

1 Senaste lydelse 1960:132.

Kungl. Maj:ts proposition nr lbo år 1970 69

(Nuvarande lydelse) (.Föreslagen lydelse)

Vill ej arrendatorn tillgodonjuta tid, anses det förlängt på fem år. nytt arrende, skall han giva fastig­ Förbehåll som strider mot första hetens ägare det tillkänna senast ett eller andra stycket gäller mot arrenår före arrendetidens utgång på sätt datorn, om det godkänts av arrendei 2 kap. 38 § ny ttj and er ätt slag en nämnden. Förbehåll om längre tid stadgas om uppsägning av jordbruks­ för förlängning av avtalet än som anarrende. Sker ej sådant tillkännagi­ ges i andra stycket gäller utan såvande inom föreskriven tid, skall ar- dant godkännande. rendatorn anses hava åtagit sig nytt I fråga om tiden för upphörande arrende för en tid av fem år. av arrendeavtal vid frånträde av av­

Bestämmelserna i 2 kap. 53, 67 talet på grund av förverkande eller och 69 §§ nyttjanderättslagen om av annan orsak och sättet för uppbrytande av optionsrätt och vad där­ sägning äga 8 kap. b § första och med har samband skola äga motsva­ andra styckena samt 8 § jordabalrande tillämpning med avseende å ken motsvarande tillämpning. Hän­

fiskearrende. visningen i 8 kap. b § första stycket jordabalken till 25 § samma kapitel skall därvid tillämpas på 13 § andra

stycket denna lag.

5 §•

Vad i 2 kap. 5b—56 §§ nyttjande­ Om fastighetens ägare uppsagt arrättslagen är stadgat om ändrade ar­ rendeavtalet eller om arrendatorn rendevillkor eller fortsatt tillämp­ uppsagt avtalet enligt b § och i uppning av äldre villkor skall äga mot­ sägningen begärt förlängning av avsvarande tillämpning med avseende talet på ändrade villkor, har arren­

å fiskearrende. datorn rätt till förlängning av avtalet, utom när 1. arrenderätten är förverkad utan att likväl fastighetens ägare uppsagt

avtalet att upphöra på grund härav,

2. arrendatorn i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att arrendeavtalet skäligen icke bör

förlängas,

3. fastighetens ägare gör sannolikt,

att han själv, hans make eller avkomling eller hans adoptivbarn eller

dess avkomling skall bruka fisket,

b. fastighetens ägare i annat fall har befogad anledning att upplösa

arrendeförhållandet.

I fråga om förlängning av arrendeavtal äga 9 kap. 8 § andra stycket och 9—13 §§ jordabalken motsvaran­

de tillämpning.

Första och andra styckena gälla ej, om arrendeavtalet icke träffats för viss tid eller om arrendeförhål-

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

landet upphör på den grund att ar­

renderätten är förverkad.

Förbehåll att arrenderätten icke

skall vara förenad med rätt till för­

längning gäller mot arrendatorn, om

det godkänts av arrendenämnden.

Den som upplåter fiskearrende må Förbehåll om rätt för fastighetens ej i andra fall än lagen stadgar för­ ägare att i annat fall än som anges i behålla sig eller annan ägare av fas­ lag eller annan författning återtaga tigheten rätt att frånträda arrendet fisket eller del därav före arrendetiföre arrendetidens slut. dens utgång gäller endast om det

godkänts av arrendenämnden.

7 §•

Fardag för tillträde och avträde av Fardag vid fiskearrende år den 14 arrenderat fiske är den fjortonde mars. dagen i mars månad. Infaller fardag Infaller dag då arrenderat fiske å söndag, skall tillträde eller avträ­ enligt lag eller avtal skall tillträdas

de ske följande dag. eller avträdas på söndag eller annan allmän helgdag, skall tillträde eller

avträde i stället ske nästa vardag,

om ej annat avtalats.

8 §•

Arrendeavgiften skall vara till Arrendeavgiften skall bestämmas storleken bestämd och må ej utsättas i pengar. Har avtal träffats i strid annorledes än i penningar. Där av­ med vad som sagts nu, skall arrengiften likväl bestämts i annat än pen­ deavgiften utgå med belopp, som är ningar, skall den beräknas till be­ skäligt med hänsyn främst till parlopp som med hänsyn till förhållan­ ternas avsikter och övriga förhåldena vid tiden för avtalets slutande landen när avtalet träffades. Är ej tid får anses utgöra skäligt arrende. Är utsatt för erläggande av avgiften, ej tid utsatt för erläggande av avgif­ skall den erläggas sist tre månader ten, skall den erläggas sist tre måna­ före varje arrendeårs utgång. der före varje arrendeårs utgång.

Vad i 2 kap. 25 och 26 §§, 27 § Vad i 8 kap. 9—11 §§ och 9 kap. första stycket och 45—48 §§ nyttjan- 36—39 §§ jordabalken är stadgat om derättslagen är stadgat om nedsätt­ nedsättning av arrendeavgift, skadening av arrendeavgift, skadestånd, stånd, rätt till uppsägning och arbetsrätt till uppsägning och arbetsavtal avtal skall äga motsvarande tillämpskall äga motsvarande tillämpning ning i fråga om fiskearrende. Arreni fråga om fiskearrende. Arrenda- datorn äger ock rätt till skälig nedtorn äger ock rätt till skälig nedsätt­ sättning av arrendeavgiften, om fisning av arrendeavgiften, om fisket, ket, utan hans vållande, på grund av utan hans vållande, på grund av fisk­ fiskpest, vattenförorening eller anpest, vattenförorening eller annan nan sådan händelse i hög grad försådan händelse i hög grad försäm­ sämrats. rats.

Har arrendatorn------------------------ — — ■—- som brister.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 71

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 §.

Utan medgivande-------------------------— — — del därav.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på rättighetens övergång

genom bodelning, arv, testamente,

bolagsskifte eller liknande förvärv.

10 §.

Dör arrendatorn före arrendetidens Dör arrendatorn före arrendetiutgång, är dödsboet berättigat att i dens utgång, är dödsboet berättigat sitt ställe sätta annan, med vilken att i sitt ställe sätta annan, med vilägaren skäligen kan nöjas, eller att ken ägaren skäligen kan nöjas, eller inom sex månader uppsäga avtalet. att inom sex månader uppsäga av­

talet. Vad som sagts nu gäller ej, om

annat avtalats.

Vid livstidsarrende äger arrenda- Är arrendet upplåtet för arrendatorns hustru, om äktenskapet var in­ torns livstid, har vid dennes död gånget innan avtalet slöts, efter man­ hans make rätt att inträda som arnens död tillgodonjuta arrendet så rendator under sin livstid, om äktenlänge hon förbliver änka. Går hon i skapet ingåtts innan avtalet träffanytt gifte, må fastighetens ägare upp­ des. Ingår den efterlevande maken

säga avtalet. nytt äktenskap, får fastighetsägaren dock uppsäga avtalet. När avtalet upphör att gälla på grund av arrendatorns eller den efterlevande makens död, skall fisket avträdas på den fardag som inträffar närmast ef­

ter sex månader från dödsfallet.

11 §•

Sker överlåtelse —------------------------ nye ägaren.

De bestämmelser som för övrigt i De bestämmelser som i 8 kap. 15— 2 kap. 29—32 §§ samt 33 § första och 17 §§ jordabalken meddelats med avtredje styckena nyttjanderättslagen seende å utmätning och konkurs meddelats med avseende å överlåtelse skola äga motsvarande tillämpning av arrenderad fastighet, utmätning, vid fiskearrende. konkurs och återköp skola äga motsvarande tillämpning vid fiskearrende.

12 §.

Arrenderätten skall-------------------- — av fisket;

3. om han olovligen överlåter eller 3. om han olovligen överlåter fisupplåter fisket eller del därav; ket eller eljest sätter annan i sitt

ställe eller upplåter fisket eller del

därav; eller

4. om han å fastigheten för eller

tillåter andra att föra sådant leverne som väcker allmän förargelse eller

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) verkar störande på omgivningen;

eller

5. om han eljest i väsentlig om- 4. om han eljest i väsentlig omfattning åsidosätter vad som åligger fattning åsidosätter vad som åligger honom enligt avtalet. honom enligt avtalet. Finnes vad — — •— —--------------- från arrendet. Uppsäges avtalet, — — —--------------- till skadestånd.

13 §• Har arrendatorn låtit komma sig Har arrendatorn låtit komma sig till last sådant förhållande som i 12 § till last sådant förhållande som i 12 § 1, 2 eller 4 sägs men sker rättelse in­ första stycket 1 eller 2 sägs men nan fastighetens ägare gjort bruk av sker rättelse innan fastighetens ägasin rätt att uppsäga avtalet, eller har re gjort bruk av sin rätt att uppi fall varom i 12 § 3 eller 5 sägs säga avtalet, eller har i fall varom i ägaren icke uppsagt avtalet inom sex 12 § första stycket 3 eller 4 sägs ägamånader från det han fick kunskap ren icke uppsagt avtalet inom sex om förhållande som där avses, må månader från det han fick kunskap ägaren ej senare åberopa förhållan­ om förhållande som där avses, må det såsom grund för arrendatorns ägaren ej senare åberopa förhållanskilj ande från arrendet. det såsom grund för arrendatorns skiljande från arrendet.

Är arrenderätten enligt 12 § första stycket 1 förverkad på grund av dröjsmål med betalning av arrendeavgift och har fastighetens ägare med anledning därav uppsagt avtalet, får arrendatorn ej på grund av dröjsmålet skiljas från arrendet, om arrendeavgiften betalas senast tolfte vardagen från uppsägningen. 1 avvaktan på att arrendatorn visar sig ha fullgjort vad som sålunda ford­

ras för att återvinna arrenderätten,

får beslut om vräkning icke meddelas förrän fjorton vardagar förflutit

från uppsägningen.

§• 14 Vad om sättet för uppsägning, ti­ Vad om tid för väckande av taden för avträde och verkställighet lan, jämkning av arrendevillkor och av avhysning, tid för väckande av skiljedom är stadgat i 8 kap. 26— talan, rätt att kvarhålla arrendatorn 28 §§ jordabalken skall äga motsvatillhörig egendom och skiljedom är rande tillämpning vid fiskearrende. stadgat i 2 kap. 38—43 §§ nyttjanderättslagen skall äga motsvarande tillämpning vid fiskearrende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 73

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

16 §. 15 §.

Om arrendenämndens samman­ Om arrendenämnd finnas bestäm­

sättning, granskning av arrendeavtal melser i 8 kap. jordabalken och i la­

och besvär över nämndens beslut gen ( ) om arrendenämn­

skall gälla vad i 2 kap. 4-9 a, 66 och der och hyresnämnder.

68 §§ nyttjanderättslagen är stad­

gat.

16 §.

Om part ej godtager arrendenämnds beslut i fråga om förlängning av arrendeavtal eller fastställande av villkoren för sådan förlängning, får parten klandra beslutet genom att väcka talan mot den andra parten inom två månader från det parten erhöll del av beslutet. Klandras icke beslutet inom denna tid, är

parts rätt till talan förlorad.

Arrendenämnds beslut i ärende

enligt 3—6 § får ej klandras.

17 §.

Tvist om fiskearrende som ej ankommer på arrendenämnds prövning skall, om icke Konungen bestämmer annat, upptagas av den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen. Även klandertalan som avses i 16 § upptages av samma

domstol.

Tvist som efter klander mot arrendenämnds beslut är anhängig vid domstol får återförvisas till nämn­

den.

18 §.

Talan får ej föras mot fastighetsdomstols dom i fråga om fastställande av arrendevillkor i fall som avses i 5 § och ej heller mot hovrätts dom i fråga om förlängning av arrendeavtal eller fastställande av arrende­

villkor i fall som nyss angivits.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. 2. I fråga om fiskearrende som upplåtits före de nya bestämmelsernas ikraftträdande äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning, om ej annat är föreskrivet nedan. 3f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

74 Kungl. May.ts proposition nr 145 år 1970

3. De nya bestämmelserna i 4 § sista stycket om sättet för uppsägning samt 14 § om tid för väckande av talan och om jämkning av arrendevillkor ävensom 13 § andra stycket äger tillämpning även på avtal om fiskearrende som träffats före de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Vad som sagts nu om tillämpningen av 4 § sista stycket och om 13 § andra stycket gäller dock ej, om uppsägning ägt rum före ikraftträdandet.

4. Bestämmelserna i 5 § i dess nya lydelse äger tillämpning även på avtal som träffats före de nya bestämmelsernas ikraftträdande, om 4 och 5 §§ i deras äldre lydelse gäller för avtalet. Har underrättelse som avses i 4 § andra stycket i dess äldre lydelse eller i 2 kap. 53 eller 54 § lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom skett före de nya bestämmelsernas ikraftträdande, äger de äldre bestämmelserna dock alltjämt tillämpning.

Innehåller avtal som avses i första stycket första punkten ej förbehåll om uppsägning, äger även 4 § i sin nya lydelse tillämpning. Om arrendetiden går till ända inom ett år från de nya bestämmelsernas ikraftträdande, anses dock uppsägning som skett inom en månad från ikraftträdandet ha skett i rätt tid.

Förlänges avtal om fiskearrende till följd av första eller andra stycket, äger därefter de nya bestämmelserna i sin helhet tillämpning på avtalet.

5. Bestämmelsen i 11 § andra stycket om tillämpning av 8 kap. 17 § jordabalken gäller när arrendatorn försatts i konkurs på grund av ansökan som gjorts efter nya balkens ikraftträdande.

6. Arrendetvist, vari talan väckts före de nya bestämmelsernas ikraftträdande, behandlas enligt äldre bestämmelser.

Ärende som enligt äldre bestämmelser skall handläggas av arrendenämnd prövas av arrendenämnd som avses i 8 kap. 29 § jordabalken, om ärendet anhängiggöres efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Arrendenämnds beslut i sådant ärende får ej klandras.

7. I fråga om avtal om fiskearrende beträffande sådan fideikommissfastighet som ej är att anse som huvudgård till fideikommiss äger 1 kap. 9 § lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom fortfarande tillämpning.

25) Förslag

till

Lag

om ändring i uranlagen (1960: 679)

Härigenom förordnas, att 36 § 2 mom. och 38 § 1 mom. uranlagen (1960: 679) skall ha nedan angivna lydelse.

2 mom. Ansökan om--------------------------- sig anvisat;

3) de personers namn, hemvist 3) de personers namn, hemvist och postadress vilka äro ägare av det och postadress vilka äro ägare av under 2) angivna området eller med det under 2) angivna området eller

1 Senaste lydelse 1963: 627.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 75

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

avseende därå hava nyttjanderätt, med avseende därå hava nyttjandeåterköpsrätt, rätt till elektrisk kraft rätt, rätt till elektrisk kraft eller rätt eller till (inkomst eller annan för­ till servitut; dock må, där mark är mån eller rätt till servitut; dock må, samfälld för flera fastigheter med där mark är samfälld för flera fas­ skilda ägare och för samfälligheten tigheter med skilda ägare och för finnes känd styrelse eller annan som samfälligheten finnes känd styrelse är satt att förvalta densamma, uppeller annan som är satt att förvalta gifterna i stället avse ledamöterna i densamma, uppgifterna i stället avse styrelsen eller förvaltaren. ledamöterna i styrelsen eller förvaltaren.

Vid ansökningen 26 § 3 mom. 1) sägs.

Kostnaderna för dessa kostnader.

I övrigt----------- om utmålsförrättning.

38 §.i

1 mom. Mark inom--------------- — - som förorsakas,

Skall en------------------------------------- därför givas.

Är nyttjanderätt till mark, för vil­ Är nyttjanderätt till mark, för vilken lösen skall utgå eller som lider ken lösen skall utgå eller som lider skada eller intrång, av ägaren åt skada eller intrång, av ägaren åt annan upplåten, eller är marken be­ annan upplåten, eller är marken besvärad av rätt till ankomst eller an­ svärad av rätt till servitut eller till nan förmån eller till servitut eller elektrisk kraft, och går till följd av till elektrisk kraft, och går till följd anvisandet av mark sådan särskild av anvisandet av mark sådan sär­ rätt förlorad eller lider den intrång, skild rätt förlorad eller lider den skall ersättning jämväl utgå därför. intrång, skall ersättning jämväl utgå därför.

Förorsakas annan------------— — förlust ersättas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits före ikraftträdandet äger äldre bestämmelser alltjämt tillämpning.

Senaste lydelse 1968: 70C

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

26) Förslag

till

Lag

om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290)

Härigenom förordnas, att 9 och 12 §§ jordförvärvslagen (1965: 290) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 §d

Göres ej------------------------ — förvärvstillstånd utgått.

Är fråga om rätt att förvärva egendom enligt denna lag ännu ej avgjord, skall beträffande lagfart anses möta sådant hinder som avses i 10 § förordningen den 16 juni 1875 (nr 42) angående lagfart å fång till

fast egendom.

Skulle mot bestämmelserna i den­ Skulle mot bestämmelserna i 20 na paragraf lagfart ha meddelats, kap. 6 § 8 eller 7 § 11 jordabalken äger vad i första stycket sägs ej till- lagfart ha meddelats, äger vad i förslämpning på fånget. ta stycket sägs ej tillämpning på

fånget.

12 §.

Egendom, som förvärvas genom Egendom, som förvärvats genom inrop på exekutiv auktion under så­ inrop på exekutiv auktion under sådana förhållanden att förvärvstill­ dana förhållanden att förvärvstillstånd skulle ha krävts vid vanligt stånd skulle ha krävts vid vanligt köp, skall åter avyttras inom två år köp, skall åter avyttras inom två år efter det att auktionen vunnit laga efter det att auktionen vunnit laga kraft, om ej dessförinnan nämnda kraft, om ej dessförinnan nämnda förhållanden upphört eller inropa­ förhållanden upphört eller inroparen erhållit lantbruksnämndens till­ ren erhållit lantbruksnämndens tillstånd att behålla egendomen. Har stånd att behålla egendomen. Har inropet skett för att skydda någon inropet skett för att skydda någon inroparens fordran eller rättighet, inroparens fordran, för vilken han för vilken egendomen häftar på har panträtt i egendomen, eller någrund av inteckning eller enligt 11 gon hans rättighet, som är inskriven kap. 2 § jordabalken, må länsstyrel­ däri, må länsstyrelsen på ansökan sen på ansökan medge skäligt an­ medge skäligt anstånd med egendostånd med egendomens avyttrande, mens avyttrande, om sannolika skäl om sannolika skäl visas att i annat visas att i annat fall förlust skulle

1 Senaste lydelse 1969: 45.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 77

fall förlust skulle uppkomma för in­ uppkomma för inroparen. Avyttras roparen. Avyttras ej egendomen in­ ej egendomen inom föreskriven tid, om föreskriven tid, skall länsstyrel­ skall länsstyrelsen på framställning sen på framställning av lantbruks­ av lantbruksnämnden förordna att nämnden förordna att egendomen egendomen skall säljas på offentlig skall säljas på offentlig auktion en­ auktion enligt bestämmelserna i 13 §. ligt bestämmelserna i 13 §.

Anteckning om------------—--------- avyttringsskyldigheten upphört. I fråga-------------------- — — 6—8 §§•

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om fordran eller rättighet, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § lagen ( ) om införande av nya jordabalken, äger äldre bestämmelser alltjämt tillämpning.

27) Förslag till Lag

om ändring i förköpslagen (1967: 868)

Härigenom förordnas, att 3, 7, 9, 12 och 15 §§ förköpslagen (1967: 868) skall ha nedan angivna lydelse.

Förköpsrätt får--------------- -— — — än 200 000 kronor, 2. staten är säljare och försäljning­ 2. staten är säljare,

en icke sker enligt lagen den 4 januari 1927 (nr 1) angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt för upplåtelse av sådan jord

under tomträtt,

3. staten eller — genorn gåva.

Första stycket 1 äger motsvaran- Första stycket 1 äger motsvarande tillämpning om försäljningen av de tillämpning om försäljningen avser del av fastighet. Frågan huru­ ser del av fastighet. Frågan huruvida förköpsrätt får utövas skall där­ vida förköpsrätt får utövas skall därvid bedömas som om köpet avsett vid bedömas som om köpet avsett den odelade fastigheten. Sökes lag­ den odelade fastigheten. Sökes lagfart innan förköpsrätt utövas, be- fart innan förköpsrätt utövas, bedömes frågan i stället med hänsyn dömes frågan i stället med hänsyn till delen, om denna är utbruten, el­ till delen, om denna är utbruten, eller, när försäljningen avser område ler, när försäljningen avser område

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) av fastighet, tillstånd till avstyck- av fastighet, fastighetsbildningsbening meddelats. slut meddelats.

Som värde----------- —----------------av stämpelskatten.

Förköp i----------------------—----------- utan verkan.

7 §•

Förköpsrätten utövas genom att Förköpsrätten utövas genom att kommun inom tid som anges i andra kommun inom tid som anges i andstycket underrättar säljare och kö­ ra stycket underrättar säljare och pare om beslut att utöva förköpsrätt köpare om beslut att utöva förköpssamt anmäler detta beslut till in­ rätt samt anmäler detta beslut till skrivningsdomaren med företeende inskrivningsmyndigheten med föreav bevis om underrättelserna. Avser teende av bevis om underrättelserbeslutet fastighet inom annan kom­ na. Avser beslutet fastighet inom anmuns område, gäller vad som sagts nan kommuns område, gäller vad om underrättelse till säljare och kö­ som sagts om underrättelse till sälpare också den andra kommunen. jare och köpare också den andra Beslutet skall antecknas i fastig- kommunen. Beslutet skall anteckhetsboken för varje fastighet som nas i fastighetsboken för varje fasingår i försäljningen. tighet som ingår i försäljningen.

Förköpsrätten skall-------------------- - sådan handling, Utövas förköpsrätten — —------------ förköpsrätten förlorad.

9 §-

Kommun som----------------------- vid försäljningen.

Bestridande enligt första stycket Bestridande enligt första stycket anmäles hos inskrivningsdomaren anmäles hos inskrivningsmyndigheför anteckning i fastighetsboken sist ten för anteckning i fastighetsboken på den inskrivningsdag som infaller sist på den inskrivningsdag som innärmast efter en månad från det faller närmast efter en månad från förköpsrätten utövades. Inskriv­ det förköpsrätten utövades. Inskrivningsdomaren skall ofördröjligen ningsmyndigheten skall ofördröjliunderrätta kommunen om bestri­ gen underrätta kommunen om bedandet. Kommunens ansökan om stridandet. Kommunens ansökan tillstånd till förköpet skall ha in­ om tillstånd till förköpet skall ha inkommit till Konungen inom en må­ kommit till Konungen inom en månad från det bestridandet anteckna­ nad från det bestridandet anteckdes. Sökes tillstånd ej i rätt tid, är nades. Sökes tillstånd ej i rätt tid, förköpet utan verkan. är förköpet utan verkan.

När en------- -------------------------------- -2 §.

12 §.

Köp av fast egendom är för sin Köp av fast egendom är för sin giltighet beroende av att förköp ej giltighet beroende av att förköp ej sker. År frågan om förköp ännu ej sker.

avgjord, skall beträffande lagfart sådant hinder anses möta som avses i 10 § förordningen den 16 juni 1875 (nr 42) angående lagfart å fång till

fast egendom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 ar 1970 79

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Har lagfart beviljats i strid med Har lagfart för köparen beviljats första stycket, är förköpsrätten för­ i strid med 20 kap. 7 § 10 jordaballorad. Har förköp skett, är det utan ken, är förköpsrätten förlorad. Har verkan. Motsvarande gäller när för- förköp skett, är det utan verkan. värvstillstånd meddelats i strid med Motsvarande gäller när förvärvstill- 2 § andra stycket jordförvärvslagen stånd meddelats i strid med 2 § andeller i strid med 5 § andra stycket ra stycket jordförvärvslagen (1965: lagen om vissa inskränkningar i rät­ 290) eller i strid med 5 § andra stycten att förvärva fast egendom eller ket lagen (1916:156) om vissa ingruva eller aktier i vissa bolag. skränkningar i rätten att förvärva

fast egendom eller gruva eller ak­

tier i vissa bolag,

När förköpet — — — —----------- av fastigheten.

15 §.

Har underrättelse------------------- på kommunen.

Ligger egendomen inom skilda in­ Ligger egendomen inom skilda inskrivningsdomares områden anses skrivningsmyndigheters områden anmälan enligt 7 eller 9 § gjord först anses anmälan enligt 7 eller 9 § när anmälan skett till samtliga in­ gjord först när anmälan skett till skrivningsdomare. samtliga inskrivningsmyndigheter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

28) Förslag

till

Lag om ändring i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol

Härigenom förordnas, att 3 § lagen (1969:246) om fastighetsdomstol skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §•

Fastighetsdomstol består----------- två nämndemän. Ordföranden utses — — — eller fastighetsvärdering. Nämndemännen bör-----------— orts förhållanden.

Om fastighetsdomstols sammansättning i hyresmål finns särskild

föreskrift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

29) Förslag till Lag

om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: )

Härigenom förordnas, att 10 kap. 2 § och 12 kap. 6 § fastighetsbildningslagen ( ) skall ha nedan angivna lydelse.

Även samfällighet--------------- — — i samfällighet^!.

Svarar fastighet som har del i samfälligheten för inteckning, får avstyckning ske endast om ett belopp, som enligt fastighetsbildningsmyndighetens bedömning motsvarar värdet av fastighetens andel i den mark som skall avstyckas, inbetalats till myndighet som Konungen bestämt. Detta gäller dock icke, om de borgenärer som har panträtt i fastigheten medgivit att avstyckning får

äga rum utan att inbetalning skett.

Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare

och fordringshavare som i 22 kap.

11 § jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare fordras ej, om avstyckningen är vä­

sentligen utan betydelse för honom.

I fråga om fördelning av inbetalda medel äger 5 kap. 16 § andra

stycket motsvarande tillämpning.

12 KAP.

6 § Vid tillämpning av 5 § beaktas ej Vid tillämpning av 5 § beaktas ej inskrivning för servitut, nyttjande­ inskrivning för servitut, nyttjanderätt eller samfällighetsrätt, om rät­ rätt eller rätt till elektrisk kraft, om tigheten icke rör mark som skall rättigheten icke rör mark som skall ingå i sammanläggningen. Hänsyn ingå i sammanläggningen. Hänsyn

1 Lydelse enligt prop. 1969:128, 3 LU 1970: i, rskr 189.

Kungl. Maj:ts proposition nr lbö år 1970 81

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) tages ej heller till inskrivning be­ tages ej heller till sådan inteckning träffande vilken sökts dödning eller som avses i 10 kap. 2 § andra stycrelaxation i fastighet som ingår i ket eller till inskrivning beträffande sammanläggningen, såvida hinder vilken ansökan gjorts om dödning mot åtgärden icke föreligger om fas­ eller relaxation i fastighet som ingår tighetsbildningen genomföres. i sammanläggningen, såvida hinder

mot åtgärden icke föreligger om fas­

tighetsbildningen genomföres,

Medgivande enligt företrädesordning tillämpas.

30) Förslag

till

Lag om upphävande av lagen (1968: 579) med vissa bestämmelser om

förvärv av område av fastighet

Härigenom förordnas, att lagen (1968: 579) med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet skall upphöra att gälla vid utgången av år 1971.

82 Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1970

Utdrag av protokollet över justitieårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den

29 november 1968.

N ärvarande: Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Aspling, Palme,

Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wigkman, Moberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lag om införande av den nya jordabalken, m. m. och anför.

Inledning

Frågan om en ny jordabalk anmäldes i statsrådet den 11 februari 1966. Därvid förelåg ett fullt utarbetat förslag till 16 av de 23 kapitel som balken avses innehålla. Kungl. Maj :t beslöt att lagrådets yttrande skulle inhämtas över lagförslaget i denna del. Den 20 januari 1967 beslöt Kungl. Maj :t att lagrådets yttrande skulle inhämtas över ytterligare två kapitel i balken, nämligen 14 kap. om servitut och 15 kap. om samfällighetsrätt. Granskningen i lagrådet av de till detta sålunda hänskjutna delarna av jordabalken pågår f. n.

De återstående kapitlen i jordabalken, 8—12 kap., avser arrende och hyra. Beträffande arrende torde arrendelagsutredningen senare detta år komma att lägga fram förslag till ny arrendelagstiftning. Sedan remissbehandling ägt rum kommer lagrådets yttrande att inhämtas över förslaget. Därjämte kommer förslag om hyreslagstiftningens inpassande i nya jordabalken att remitteras till lagrådet. Därmed skulle förslag till den nya jordabalken i sin helhet vara hänskjutet till lagrådet.

Av lagstiftningen på jordabalksområdet återstår därefter bestämmelser om införande av den nya jordabalken samt annan behövlig följ dlagstiftning. Förslag i dessa hänseenden ingick i lagberedningens förslag till ny jordabalk (SOU 1960: 24—26). Även jordabalksutredningens betänkande (SOU 1963: 55) innefattade lagförslag om införande av den nya jordabalken. Däremot framlade utredningen med visst undantag inte något eget förslag till annan följ dlagstiftning. Såväl beredningens som utredningens förslag har remissbehandlats (se remissprotokollet den 11 februari 1966 s. 9 och 12). Förslagen till lag om införande av den nya jordabalken torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1 resp. bilaga 2.

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970 83

Följ dlagstiftningen till jordabalken spänner över mycket vidsträckta delar av författningsområdet och berör i betydande utsträckning annan lagstiftning som också f. n. är föremål för reformering. Detta gäller särskilt lagstiftningen på utsökningsrättens och fastighetsbildningsväsendets områden. Det är nödvändigt att utarbetandet av följ dlagstiftningen till jordabalken i möjligaste mån samordnas med verksamheten på dessa andra områden. Inom justitiedepartementet har arbetet därför bedrivits med sikte på att dels lägga fram ett förslag som innefattar en lag om införande av den nya jordabalken (promulgationslagen) samt sådan annan följdlagstiftning som ligger utanför utsökningsrättens och fastighetsbildningsväsendets områden, dels vid utarbetandet av lagförslagen på nämnda områden beakta behovet av följdändringar med anledning av den nya jordabalken. Det har dessutom ansetts ändamålsenligt att till särskild behandling bryta ut viss följdlagstiftning, som inte rör de nämnda rättsområdena. Det sagda gäller främst förordningen den 15 oktober 1880 (nr 36), innefattande särskilda föreskrifter ang. lagfart, inteckning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs, lagen den 22 juni 1920 (nr 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft, lagen den 8 april 1927 (nr 79) om inteclcningshavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal, lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande av förkommen handling, lagen den 18 oktober 1907 (nr 83) angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten, lagen den 29 maj 1931 (nr 158) om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet, förköpslagen den 8 december 1967 (nr 868) och jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290). Dessutom krävs viss följ dlagstiftning i anslutning till 8—12 kap. jordabalken.

Inom justitiedepartementet har upprättats förslag till promulgationslag och åtskilliga andra lagar med följdändringar till den nya jordabalken. Förslagen, som utgår från att den nya jordabalken skall träda i kraft den 1 januari 1972, torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.

1) Förslaget till lag om införande av den nya jordabalken

Lagberedningen. Vissa promulgationslagar innehåller en uttrycklig principförklaring i fråga om den nya lagstiftningens tillämplighet på äldre rättsförhållanden (jfr 1 § andra stycket promulgationslagen till lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom (NJL) och 5 § promulgationslagen till vattenlagen (VL). I lagberedningens förslag till promulgationslag av år 1909 finns inte någon motsvarande deklaration. Uppenbarligen utgåi

84 Kungl. Maj:ts proposition nr lbö år 1970

emellertid också sistnämnda lagförslag från en principiell grundsats, nämligen att de nya reglerna normalt äger giltighet endast beträffande sådana förhållanden som uppkommit efter reglernas ikraftträdande.

Grundsatsen att äldre rättsförhållanden i allmänhet regleras av äldre lag avser egentligen den materiella regleringen. På det processuella området är en annan regel allmänt omfattad. Enligt denna skall ett processuellt förfarande, även om det rör äldre förhållanden, följa de nya reglerna, såvida det utspelas sedan dessa trätt i kraft. Ifrågavarande processuella övergångsnorin får beträffande jordabalkslagstiftningen sin betydelse vad angår bestämmelserna om inskrivningsförfarandet. Att 1909 års promulgationslagförslag accepterat berörda grundsats framgår av att lagförslaget föreskriver, att inskrivningsförfarande, som inletts under äldre rätts bestånd men avgörs först efter de nya reglernas ikraftträdande, skall följa sistnämnda regler (19 §).

De övergångsprinciper som lagts till grund för 1909 års förslag till promulgationslag torde i stort sett förtjäna anslutning i detta förslag. Beträffande de materiella reglerna synes det emellertid påkallat att i övergångshänseende göra åtskillnad mellan sådana regler som avser rättsförhållanden av mera statisk karaktär och övriga bestämmelser. Till den förra kategorien hänförs här innehållet i 1—3 kap. nya jordabalken. Där upptagna bestämmelser om begreppet fastighet och fastighets gränser, om tillbehör till fastighet samt om rättsförhållanden mellan grannar är i själva verket av den art, att de uppenbarligen skall äga generell giltighet och alltså tillämpas även på äldre rättsförhållanden. Också i de nu angivna kapitlen i balken finns dock regler, som inte lämpligen bör få retroaktiv verkan, åtminstone inte utan vidare. I det väsentliga bör emellertid beträffande hithörande regler principen vara, att de skall äga retroaktiv verkan. Principen har kommit till uttryck i 14 § promulgationslagen.

I fråga om den materiella regleringen i övrigt, dvs. närmast den i 4—26 kap. inrymda, torde däremot grundsatsen om nya reglers begränsning till att gälla enbart nya rättsförhållanden böra inskrivas i promulgationslagen såsom den i allmänhet giltiga normen. En övergångsregel av denna innebörd har därför intagits i lagen, se 19 §. Givetvis är åtskilliga undantag från ifrågavarande grundsats motiverade. Den närmare regleringen av dessa kommer att bilda huvudparten av innehållet i promulgationslagen.

Vad slutligen angår de väsentligen formellt inriktade inskrivningsreglerna i 27—33 kap. nya jordabalken har den berörda processuellträttsligt vedertagna övergångsprincipen de facto accepterats. Visserligen sägs i 52 § promulgationslagen att inskrivningsförfarande skall följa de äldre reglerna, om det inletts före den nya jordabalkens ikraftträdande. Men de undantag som uppställs härvidlag kommer att innebära, att även förfarande som inletts före de nya reglernas ikraftträdande skall, i den mån det utspelas där­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 85

efter, beträffande själva den yttre proceduren väsentligen följa den nya ordningen.

Härmed bär också den redaktionella indelningen av promulgationslagen till stor del blivit antydd. Utöver de nu omnämnda avsnitt som direkt hänför sig till 1—3, 4—26 resp. 27—33 kap. i den nya jordabalken inbegriper promulgationslagen vissa inledande bestämmelser under rubriken »Allmänna bestämmelser». Här möter grundbestämmelsen om tidpunkten för den nya balkens ikraftträdande (1 §), uppräkningen av de författningar som upphävs genom den nya balken (2 §) samt vidare vissa andra bestämmelser av mera allmän syftning (3 §). I detta inledande avsnitt har emellertid också tagits upp ett antal mera speciella föreskrifter, nämligen sådana som sammanhänger med att åtskilliga f. n. förekommande rättsinstitut bringas att upphöra i och med balkens ikraftträdande. Detta förhållande föranleder vissa avvecklingsregler. Bland reglerna av detta slag återfinns exempelvis sådana som rör legala lösningsrätter av äldre ursprung, den särskilda förmånsställning, som tillkommit fordran på ogulden köpeskilling och vissa andra därmed likställda rättigheter, samt urminnes hävd. Främst bland hithörande regler har upptagits de som ansluter sig till regler i äldre jordabalken (JB), och den inbördes ordningen har bestämts av motsvarande ordningsföljd hos ifrågavarande regler. Sålunda möter i detta hänseende först övergångsbestämmelserna rörande lösningsrätterna (4—7 §§), varpå följer bestämmelser om ogulden köpeskillings förmånsrätt (8 §), om urminnes hävd (9 §) och om jordabalkens fortsatta tillämpning på stadgad åborätt eller annan av kronan upplåten nyttjanderätt som ej omfattats av NJL (10 §). Därefter har tagits upp övergångsregler, vilka anknyter till annan upphävd lagstiftning än äldre jordabalken. Ordningen har därvid bestämts av tidsföljden mellan de författningar till vilka reglerna hänför sig. Här återfinns till en början en bestämmelse som delvis bevarar den likställighet med fast egendom, vilken genom 5 § lagen angående vad till fast egendom är att hänföra förlänats vissa äldre begränsade sakrätter (11 §). Därefter följer regler om vad som alltjämt skall behålla giltighet av innehållet i promulgationslagen till NJL (12 §) samt slutligen en övergångsföreskrift anknytande till upphävandet av lagarna den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten samt den 29 mars 1931 om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet (13 §).

Jordabalksutredningen. Utredningen har inte haft anledning att rubba den redaktionella indelningen av övergångsreglerna. Alltjämt är sålunda dispositionen den, att ett antal allmänna bestämmelser inleder och att därefter följer speciella övergångsbestämmelser med avseende på särskilda avsnitt i balken. Nämnda speciella övergångsbestämmelser anknyter — i saklig överensstämmelse med uppställningen i beredningens motsvarande för­

86 Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

slag _ först till 1—3 kap., sedan till 4—22 kap. och slutligen till 23—28 kap. i utredningens jordabalksförslag.

Utredningens reviderande verksamhet visar sig emellertid redan i det första avsnittet med allmänna övergångsbestämmelser. En av lagberedningens paragrafer i detta avsnitt har fått utgå till följd av den ändrade inställningen till institutet gemensam panträtt. Utredningen åsyftar beredningsförslagets 13 § i vilket lagrum gavs en hänvisning rörande lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten och lagen den 29 maj 1931 om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet. Men också andra paragrafer i det allmänna avsnittet har bortfallit. I anledning av vissa påpekanden i kammarkollegiets remissyttrande har sålunda förenklingar vidtagits beträffande de av lagberedningen upptagna övergångsreglerna om legala lösningsrätter av äldre ursprung. Utredningsförslaget ger inte — i motsats till beredningsförslaget som hade bestämmelser därom i 5 och 6 §§ ■—• föreskrifter om viderboendes och nabos lösningsrätt. Till följd härav och då utredningen till en enda paragraf sammanfört behövliga bestämmelser om lösningsrätt till byggnad å ofri grund, vilka bestämmelser togs upp i 4 och 6 §§ i beredningens förslag, har alltså i stället för dettas 4—6 §§ trätt enbart en paragraf i utredningsförslagets 4 §. Vidare saknas i utredningens förslag motsvarighet till 7 § i beredningens förslag. I nämnda paragraf hade lagberedningen upptagit särskilda bestämmelser till bevarande av vissa Danviks hospital och Lunds domkyrka tillförsäkrade avgiftsrätter. Behov av dessa bestämmelser föreligger emellertid inte längre. Utredningen har i denna del anfört följande.

Kungl. Maj :t har enligt kungörelse den 25 maj 1962 (nr 370) förordnat, att skyldighet att vid förvärv av jord som tillhört Dan viks hospital utgiva rekognitionsavgift till hospitalet inte skall föreligga beträffande fång, för vilket fångeshandling upprättats den 1 januari 1963 eller senare. Förordnandet har samband med en vederbörligen godkänd överenskommelse, som träffats mellan stiftelsen Danviks hospital och Nacka stad, innebärande bl. a., att stiftelsen fr. o. in. den 1 januari 1963 för all framtid avstår från rätten till rekognitionsavgift beträffande fastigheter belägna i Nacka stad. Stiftelsen har vidare i annat sammanhang förklarat, att den fr. o. in. nämnda dag för all framtid avstår även från sin rätt att ta ut rekognitionsavgift vid försäljning av övriga, utanför Nacka stad belägna rekognitionsavgiftspliktiga fastigheter. Genom överenskommelsen och stiftelsens förklaring, att den avstår från rekognitionsavgifter beträffande fastigheter utanför Nacka stad, torde numera samtliga sådana avgifter till hospitalet kunna anses avvecklade.

Också erkänslan eller avgifterna till Lunds domkyrka synes faktiskt vara att betrakta som numera avvecklade. I kammarkollegiets remissyttrande är sålunda upplyst att viss överenskommelse träffats i augusti 1948 mellan kollegiet efter vederbörligt bemyndigande från Kungl. Maj :t, å ena, och domkyrkorådet för domkyrkan, å andra sidan, överenskommelsen innebär bl. a., att domkyrkans rätt till ifrågavarande erkänsla inte vidare skall gö­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 87

ras gällande samt att sålunda i avseende på vederbörande fastigheter varken skall fordras erläggande av erkänsla vid framdeles skeende försäljningar eller utkrävas ännu inte erlagd erkänsla för försäljningar, som redan ägt rum.

Beträffande avsnittet med allmänna bestämmelser har emellertid i utredningsförslaget även tillkommit några regler. En av dessa rör avkomsträtt enligt 54 § förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom (IF) och en annan rör vattenfallsrätt enligt NJL (8 resp. 11 §). Det är här fråga om att ge äldre upplåtelser av de båda rättighetstyperna möjlighet att leva vidare också efter nya balkens ikraftträdande. Genom utredningens åtgärd att ur jordabalksförslaget utmönstra dels ränterätt och födoråd, vilka institut enligt beredningen skulle utgöra moderniserade motsvarigheter till avkomsträtten, och dels vattenfallsrätt förhindras ju nya sådana rättighetsupplåtelser. I en tredje i utredningsförslaget tillkommen bestämmelse förklaras, att i fråga om arrende- och hyresavtal beträffande sådan fideikommissfastighet, som inte är att anse såsom huvudgård till fideikommiss, skall fortfarande 1 kap. 9 § NJL gälla (10 §). Samtidigt som beredningens motsvarighet till detta lagrum i NJL (11: 17 i beredningens jordabalksförslag) fått utgå i utredningens jordabalksförslag, har det nämligen ansetts motiverat med ett övergångsarrangemang (jfr 32 § i utredningens promulgationslagförslag).

Det avsnitt, som innehåller särskilda övergångsbestämmelser med av seende å 1—3 kap. nya balken, avviker inte från beredningens version vad beträffar antalet paragrafer. Dock har ifrågavarande bestämmelser, som ju bl. a. berör reglerna om fastighetstillbehör, i vissa hänseenden måst ges en annan utformning än tidigare.

Nästföljande avsnitt, det som upptar särskilda övergångsbestämmelser med avseende på resterande kapitel i första avdelningen av nya balken, uppvisar både beträffande det materiella innehållet och den yttre formen stora avvikelser från beredningsförslaget. Detta beror framför allt på den ändrade inställningen till institutet gemensam panträtt och vad därmed äger samband. Sålunda har beredningsförslagets bestämmelser i 30—32 §§, vilkas uppgift var att åstadkomma en avveckling, 30 § av inteckningar i andel av fastighet samt 31 och 32 §§ av gemensamma inteckningar, inte fått någon motsvarighet i utredningsförslaget. Inte heller har bestämmelserna i beredningsförslagets 33—36 §§ överflyttats till utredningsförslaget. Ifrågavarande bestämmelser rörde äldre avkomsträtter och hade i huvudsak till ändamål att avveckla avkomsträtter, som medförde rätt till betalning ur fastighet. En sådan avveckling var nödvändig, om beredningen skulle nå sitt syfte att i princip avskaffa ekonomisk ansvarsgemenslcap fastigheter emellan. Fyra paragrafer i beredningsförslaget, nämligen 48—51 §§, hade samband med beredningens substitut för de gemensamma inteckningarna, alltså registrerad bruksenhet. Också dessa paragrafer har fallit bort i utredningsförslaget. Yi-

88 Kimgl. Maj:ts proposition nr U5 år 1970 dare gäller att två paragrafer utan samband med den ändrade inställningen till institutet gemensam panträtt fått utgå i detta avsnitt av utredningsförslaget. Den ena av dessa båda paragrafer, 23 § i beredningsförslaget, har utmönstrats såsom en följd av att utredningen, som bibehåller beredningens speciella anteckningsförfarande till skydd för äldre sämjelotter, liberaliserat formerna kring detsamma (se därom i resp. sammanhang). Den andra uteslutna paragrafen, 41 § i beredningens förslag, hade till syfte att i vissa hänseenden beträffande äldre vattenfallsrätt åstadkomma en övergång till de nya reglerna i 18 kap. av beredningens jordabalksförslag. Såsom nyss erinrats innebär utredningens jordabalksförslag att vattenfallsrätten slopats. I det nu aktuella avsnittet har emellertid i utredningsförslaget även tillkommit två paragrafer. Av dessa innehåller den ena (25 §) de övergångsanordningar, som ansetts nödvändiga vid ett genomförande av föreslagna begränsningar i möjligheten att tillskapa gemensam panträtt (8: 3 i utredningens jordabalksförslag). Den andra tillagda paragrafen (32 §) upptar vissa övergångsbestämmelser rörande fideikommissfastigheter.

Departementschefen. Beträffande ny lags tillämplighet på äldre rättsförförhållanden gäller som allmän princip att den materiella regleringen normalt äger giltighet endast i fråga om sådana förhållanden som uppkommit efter den nya lagens ikraftträdande medan däremot på det processuella området de nya bestämmelserna blir tillämpliga på förfaranden som utspelas efter ikraftträdandet även om förfarandet rör äldre förhållanden.

Som lagberedningen föreslagit bör nämnda principer läggas till grund för promulgationslagen till en ny jordabalk. Vissa rätt betydelsefulla undantag bör dock göras. Bestämmelserna i 1—3 kap. om fastighet och dess gränser, tillbehör till fastighet samt rättsförhållanden mellan grannar rör rättsförhållanden av sådan natur att bestämmelserna i princip bör ges retroaktiv verkan. När det gäller reglerna i 6 kap. om panträtt talar särskilda skäl för att man även för detta område som grundprincip väljer retroaktiv tillämpning. Jag återkommer närmare till den frågan i det följande.

Beträffande dispositionen av promulgationslagen innebär den av lagberedningen valda metoden att lagen inleds med ett avsnitt under rubriken Allmänna övergångsbestämmelser (1—12 §§). Detta avsnitt innehåller grundbestämmelsen om tidpunkten för den nya balkens ikraftträdande och uppräkningen av de författningar som upphävs genom den nya lagen samt därutöver hl. a. en råd bestämmelser angående sådana äldre rättsinstitut enligt den äldre jordabalken eller annan äldre lagstiftning som inte får någon motsvarighet i den nya balken. Efter det inledande avsnittet följer de särskilda övergångsbestämmelserna med avseende på 1—3 kap. nya jordabalken (13—16 §§), vilka bestämmelser som nyss nämnts utgår från att kapitlen gäller retroaktivt. Så långt bör den av lagberedningen valda dispositionen följas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 89

I beredningens förslag följer härefter en paragraf (19 §), som innehåller den grundläggande övergångsbestämmelsen med avseende på återstoden av balkens materiella del eller 4—28 kap. i beredningens förslag. För detta regelkomplex ställer beredningen upp principen om att äldre lag skall gälla i fråga om rättsförhållanden som tillkommit före den nya balkens ikraftträdande. Huvudparten av innehållet i promulgationslagen i övrigt utgörs av undantag från denna princip. Jordabalksutredningens förslag följer samma disposition (jfr 18 § i utredningens förslag).

I departementsförslaget har i sistnämnda avsnitt valts en något annan disposition än i beredningens och utredningens förslag. Någon allmän princip för samtliga materiella regler från och med 4 kap. har inte tagits upp, utan principen om att äldre lag skall gälla i fråga om rättsförhållanden från tiden före nya balken har slagits fast endast för 4 kap. samt 7—15 kap. Bestämmelserna i 5 kap. har genom 19 § i princip gjorts tillämpliga även på äldre förhållanden. I 20 § har 6 kap. likaledes getts i princip tillbakaverkande kraft. I fråga om 16—18 kap. har särskilda övergångsbestämmelser meddelats i 38—40 §§ för vart och ett av instituten hävd, företräde på grund av inskrivning och godtrosförvärv utan att någon allmän princip uppställts. De processuella reglerna i 19—23 kap. skall enligt 41 § i princip gälla även äldre förhållanden.

Lagberedningens förslag till promulgationslag innehåller 55 paragrafer och j ordabalksutredningens förslag 44 paragrafer. I departementsförslaget uppgår antalet paragrafer till 47. I fråga om de allmänna bestämmelserna motsvaras 1—4 §§ i beredningens och utredningens förslag av 1—4 §§ i departementsförslaget. Som framgår av redogörelsen för utredningens förslag har utredningen inte tagit upp någon motsvarighet till 5—7 §§ i beredningens förslag. Ifrågavarande bestämmelser i beredningens förslag, av vilka 5—6 §§ rör viderboendes och nabos lösningsrätt samt 7 § vissa Danviks hospital och Lunds domkyrka tillförsäkrade avgiftsrätter, bär inte heller någon motsvarighet i departementsförslaget. Jag kan i fråga om viderboendes och nabos lösningsrätt hänvisa till framställningen i anslutning till 4 § promulgationslagen. Beträffande bestämmelserna i 7 § i beredningens förslag bär ifrågavarande avgiftsrätter, som utredningen anfört, avvecklats sedan beredningens förslag lades fram.

Bestämmelserna i 8—10 §§ i beredningens förslag motsvaras i departementsförslaget — liksom i utredningens förslag — av 5—7 §§ medan 11 och 12 §§ i beredningens förslag har sin motsvarighet i 9 och 12 §§ i både utredningens förslag och i departementsförslaget. 13 § i beredningens förslag har samband med beredningens inställning till institutet gemensam panträtt och saknar motsvarighet i departementsförslaget liksom i utredningens förslag. I departementsförslaget har — i enlighet med vad utredningen föreslagit — tagits upp vissa allmänna bestämmelser som saknar motsvarighet i beredningens förslag. Det gäller 8, 10 och 11 §§ i både utredningens förslag

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1970

och departementsförslaget. De nytillkomna bestämmelserna står i samband med dels åtgärden att ur jordabalksförslaget utmönstra ränterätt, födoråd och vattenfallsrätt, dels den lagstiftning om avveckling av fideikommiss som tillkommit sedan beredningen lade fram sitt förslag.

De särskilda övergångsbestämmelserna med avseende på 1—3 kap. inleds i beredningens förslag med en bestämmelse (14 §) att reglerna i nya balken i princip skall äga tillämpning även på äldre förhållanden. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 13 § i utrednings- och departementsförslagen. 15 § i beredningens förslag motsvaras av 14 § i utredningens förslag och 15 § i departementsförslaget medan 16 och 17 §§ i beredningens förslag, motsvarande 15 och 16 §§ i utredningens förslag, saknar motsvarighet i departementsförslaget. Reglerna i fråga, som utgör övergångsbestämmelser till 2 kap., har ersatts av övergångsbestämmelserna till lagen den 29 juli 1966 om vad som är fast egendom. I beredningens förslag har vidare i 18 § tagits upp en övergångsbestämmelse i anslutning till immissionsreglerna i 3: 2—4 i beredningens jordabalksförslag. I utredningens förslag återfinns motsvarande övergångsbestämmelse i 17 §. Eftersom ifrågavarande immissionsregler i 3 kap. inte har någon motsvarighet i det remitterade jordabalksförslaget saknar även motsvarande övergångsbestämmelser motsvarighet i departementsförslaget.

I departementsförslaget har tagits upp två övergångsbestämmelser till 1 kap. som saknar direkt motsvarighet i beredningens och utredningens förslag, nämligen 14 och 16 §§. Bestämmelsen i 14 § innebär att sämjedelningsförbudet i 1: 1 andra stycket i det remitterade förslaget äger tillämpning endast på sämjedelning som sker efter balkens ikraftträdande. Bestämmelsen har föranletts av att sämjedelningsförbudet i det remitterade jordabalksförslaget tagits upp i 1 kap. i stället för i 4 kap. som lagberedningen och jordabalksutredningen föreslagit. Eftersom bestämmelserna i 1 kap. på grund av stadgandet i 13 § departementsförslaget i princip äger tillbakaverkande kraft måste ett särskilt undantag göras i fråga om sämjedelningsförbudet. Någon saklig ändring föreligger inte i förhållande till beredningens och utredningens förslag, där samma regel gällde på grund av 19 resp. 18 §.

I beredningens och utredningens förslag till jordabalk hade i 1: 5 andra stycket tagits upp vissa bestämmelser om s. k. gränshävd. Med hänsyn till att regeln tar sikte på förhållanden från tiden före nya jordabalkens ikraftträdande har jag i anslutning till 1 kap. i det remitterade förslaget anfört att ifrågavarande regel inte bör ingå i själva balken utan placeras i promulgationslagen (jfr s. 71 i remissprotokollet den 11 februari 1966). Regeln har tagits upp som 16 §.

När det gäller övergångsbestämmelserna till 4 och följande kapitel har som tidigare nämnts dispositionen ändrats i departementsförslaget i förhållande till beredningens och utredningens förslag. Övergångsbestämmelserna till 4 kap. har sålunda tagits upp i två paragrafer under en särskild

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^5 år 1970 91

rubrik. Den första av dessa paragrafer, 17 §, innehåller princip stadgandet att bestämmelserna i 4 kap. inte äger tillämpning på förvärv som skett före balkens ikraftträdande. Stadgandet har således sin motsvarighet i 19 § i beredningens förslag (jfr 18 § i utredningsförslaget). Beredningens förslag innehåller i övrigt fem paragrafer som utgör övergångsbestämmelser till 4 kap., nämligen 20—24 §§ (jfr 19—22 §§ i utredningens förslag). Av dessa saknar 20—23 §§ (19-—21 §§ i utredningens förslag) motsvarighet i departementsförslaget. 20 § i beredningens förslag (19 § i utredningens förslag) innehåller vissa regler för det fall att överlåtelse av område skett i överensstämmelse med fastställd tomtindelning eller stadsplan. Det till lagrådet den 19 april 1968 remitterade förslaget till fastighetsbildningslag, vilken lagstiftning är avsedd att träda i kraft samtidigt med den nya jordabalken, innebär att den fastighetsbildande verkan som tomtindelning och stadsplan f. n. har kommer att falla bort och att fastighetsbildningen även inom sådana planområden kommer att äga rum genom förrättningar. Särskilda övergångsbestämmelser för ifrågavarande fall behövs alltså inte i detta sammanhang.

De av lagberedningen i 21-—24 §§ föreslagna bestämmelserna behandlar frågan om äldre sämj elotters civilrättsliga ställning efter nya balkens ikraftträdande. Av dessa syftade 21—23 §§ (jfr 20—21 §§ i utredningens förslag) till att åstadkomma en provisorisk legalisering av äldre sämjelotter. I denna fråga är förutsättningarna för lagstiftningsarbetet numera avsevärt förändrade genom legaliseringslagen den 29 november 1968 (nr 578). Bestämmelserna i 21—23 §§ i beredningens förslag har därför kunnat utmönstras ur promulgationslagen. Beträffande 24 § i beredningens förslag (jfr 22 § i utredningsförslaget) saknas i och med nämnda lagstiftning behov av motsvarande regler. I stället har i 18 § i departementsförslaget tagits upp en särskild övergångsbestämmelse föranledd av lagen samma dag (nr 579) med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet, som föreslås träda i kraft samtidigt med legaliseringslagen.

I departementsförslaget har därefter i 19 § under särskild rubrik tagits upp en övergångsbestämmelse till 5 kap. vilken har sin motsvarighet i 25 § i beredningens förslag (jfr 23 § i utredningsförslaget).

Övergångsbestämmelserna till 6 kap. i det remitterade jordabalksförslaget bär i departementsförslaget tagits upp under särskild rubrik och utgör 20 —30 §§. De motsvarar 26—32 §§ i beredningens och 24—28 §§ i utredningens förslag. Bestämmelserna företer givetvis många olikheter med hänsyn till dels den avvikande utformningen av panträtten, dels den olika dispositionen i departementsförslaget i förhållande till beredningens och utredningens förslag.

I departementsförslaget har härefter under gemensam rubrik i 31—37 §§ tagits upp särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 7—15 kap. Bestämmelserna inleds med ett gemensamt principstadgande (31 §) att reglerna i 7—15 kap. inte är tillämpliga i fråga om rättighet som upplåtits före nya

92 Knngl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

balkens ikraftträdande. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 19 § beredningens förslag (jfr 18 § i utredningens förslag). I beredningens förslag har ifrågavarande bestämmelser i övrigt sin motsvarighet i 33—44 §§ (jfr 29— 36 §§ i utredningsförslaget).

Som 33—36 §§ har i lagberedningens förslag tagits upp vissa övergångsbestämmelser rörande äldre avkomsträtter. Som anförts i framställningen över jordabalksutredningens förslag har dessa bestämmelser, med hänsyn till den ändrade inställningen till ifrågavarande institut, inte fått någon motsvarighet i utredningsförslaget. Departementsförslaget intar i detta hänseende samma ståndpunkt som utredningens förslag.

I beredningens förslag innehåller 37 § övergångsbestämmelser till nya balkens regler om arrende (jfr 29 och 32 §§ i utredningens förslag). I departementsförslaget har frågan om övergångsbestämmelser till arrende- och hyreskapitlen fått uppskjutas i avvaktan på att förslag om arrende och hyra läggs fram. 34—36 §§ i departementsförslaget har reserverats för detta ändamål.

41—44 §§ i beredningens förslag har inte någon motsvarighet i departementsförsiaget. Av dessa behandlar 41 § äldre vattenfallsrätter. Denna bestämmelse hade utmönstrats även i utredningens förslag. I 42 § (jfr 34 § utredningens förslag) har beredningen tagit upp vissa övergångsbestämmelser i anslutning till reglerna i jordabalksförslaget om servitutets ställning inom vissa planområden. Sistnämnda bestämmelser saknar motsvarighet i det remitterade jordabalksförslaget. övergångsbestämmelser i ämnet är följaktligen inte aktuella. Stadgandet i 43 § i beredningens förslag till promulgationslag innehåller övergångsbestämmelser till de i beredningens jordabalksförslag upptagna reglerna om servituts upphörande, avlösning och förflyttning. Någon motsvarighet till dessa regler har inte tagits upp i det remitterade förslaget. Jag återkommer till denna fråga i anslutning till 32 §.

I 44 § bär lagberedningen tagit upp vissa bestämmelser som avser sådant före nya balkens ikraftträdande ingånget avtal varigenom delägare i samfällt strömfall medgivit annan att tillgodogöra sig delägarens andel i strömfallet. Sådana avtal, vilka i allmänhet har formen av servitut och i flera fall intecknats som servitut, är inte sakrättsligt skyddade enligt gällande rätt. De av beredningen föreslagna övergångsbestämmelserna syftar till att hänföra ifrågavarande upplåtelser till den av beredningen föreslagna rätten till andel i samfällt strömfall. Sistnämnda institut har inte tagits upp i det remitterade jordabalksförslaget. Frågan om att för framtiden tillgodose kravet på sakrättsligt skydd åt förvärv av andel i samfällt strömfall bär ansetts kunna lösas inom fastighetsbildningslagstiftningens ram. I remissen till lagrådet av förslag till ny jordabalk ifrågasatte jag att spörsmålet om en legalisering av äldre upplåtelser borde behandlas i samband med förslaget till promulgationslag (jfr s. 32—33 i remissprotokollet). Frågan om särskilda möjligheter bör tillskapas för legalisering av ifrågavarande äldre upplåtelser och

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 93

vilka former en sådan lagstiftning i så fall bör få bereds fortfarande inom justitiedepartementet. Jag avser att återkomma till frågan i senare sammanhang.

Lagberedningen har i 45—47 §§ tagit upp övergångsbestämmelserna till de kapitel i jordabalksförslaget som behandlar hävd, företräde på grund av inskrivning samt godtrosförvärv (jfr 37—39 §§ i utredningsförslaget). I departementsförslaget har ifrågavarande övergångsbestämmelser sin motsvarighet i 38—40 §§, vilka paragrafer sammanförts under rubriken särskilda bestämmelser med avseende på 16—18 kap. nya jordabalken.

De närmast följande fyra paragraferna i lagberedningens förslag, 48—- 51 §§, har samband med beredningens substitut för de gemensamma inteckningarna, alltså registrerad bruksenhet. Dessa paragrafer, som bortfallit även i jordabalksutredningens förslag, har givetvis inte någon motsvarighet i departementsförslaget.

I lagberedningens förslag rör tre paragrafer förfarandet i inskrivningsärende, nämligen 52—54 §§. Utredningsförslaget upptog under denna rubrik fyra paragrafer, 40—43 §§. I departementsförslaget har under rubriken särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 19—23 kap. tagits upp sex paragrafer, 41—46 §§. 52—53 §§ i beredningens förslag motsvaras av 40—■ 41 §§ i utredningsförslaget och 41—42 §§ i departementsförslaget. Bestämmelsen i 54 § i beredningens förslag (43 § i utredningens förslag) har inte någon motsvarighet i departementsförslaget. Stadgandet har samband med det särskilda förfarande för legalisering av sämjedelningar som beredningen och utredningen föreslagit. Som tidigare nämnts har dessa regler kunnat undvaras i departementsförslaget.

I 43—44 §§ i departementsförslaget ges vissa bestämmelser som saknar motsvarighet i beredningens och utredningens förslag. Det är här fråga om övergångsbestämmelser med avseende på vissa regler i 19—21 kap. om rätt till ersättning av staten i vissa fall, om anteckning i fastighetsbok eller tomträttsbok med anledning av vissa tvister samt om tiden inom vilken lagfart och inskrivning av upplåtelse eller överlåtelse av tomträtt skall sökas.

Bestämmelserna i 45—46 §§ i departementsförslaget hänger samman med panträttens utformning. I 45 §, som har en motsvarighet i 42 § i utredningens förslag, behandlas frågan hur ansökningar om inteckningar, vilka upprättas enligt bestämmelserna i IF, skall behandlas om de ges in efter nya balkens ikraftträdande. I 46 § ges övergångsbestämmelser till reglerna i 22 kap. att föremålet för inteckning måste bestämmas på sådant sätt att homogen inteckningsbelastning uppnås.

Lagberedningens förslag till promulgationslag avslutas med en bestämmelse i 55 § som ger Kungl. Maj :t befogenhet att meddela ytterligare övergångsbestämmelser (jfr 44 § i utredningsförslaget). Motsvarande bestämmelse har tagits upp som 47 § i departementsförslaget och utgör dess slutbestämmelse.

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Allmänna övergångsbestämmelser

1 §•

Paragrafen motsvarar i huvudsak 1 § i lagberedningens och jordabalksutredningens förslag.

Departementschefen. I paragrafen tas upp den grundläggande bestämmelsen om den nya jordabalkens ikraftträdande. Lagberedningens och utredningens förslag innehåller därutöver i likhet med promulgationslagen till rättegångsbalken och brottsbalken en bestämmelse att Kungl. Maj :t redan före den nya lagstiftningens ikraftträdande får meddela föreskrifter enligt särskilda bestämmelser i balken och i denna lag. Sådana föreskrifter är uppenbarligen behövliga även i samband med att den nya jordabalken sätts i kraft. Någon uttrycklig lagbestämmelse som ger Kungl. Maj :t denna befogenhet torde dock inte vara behövlig.

2 §.

Paragrafen motsvarar 2 § i lagberedningens och jordabalksutredningens förslag.

Lagberedningen. Genom den nya jordabalken upphävs jordabalken i 1734 års lag. Vissa undantag fordras dock. I stor utsträckning skall nämligen de gamla reglerna gälla även efter den nya balkens ikraftträdande i fråga om äldre rättsförhållanden och rättsförvärv. Beredningen hänvisar dels till 19 § i sitt förslag, vilket lagrum i det väsentliga utesluter nya balkens tillämplighet på äldre rättsförhållanden och rättsförvärv, dels till 5, 7, 8 och 9 §§ i samma förslag, vilka regler anger att äldre rätt skall tillämpas i vissa avseenden. Även vissa andra författningar, som i förevarande paragraf anges som upphävda, kan komma att tillämpas under en ansenlig tid framåt. Upphävandeförklaringen i paragrafen bör därför modifieras och härvid bör välj as en formulering, som inbegriper också andra lagar än JB.

Ett par av de författningar som beredningen föreslår skola upphävas gäller frälseränta. Den ena är förordningen den 10 april 1810 angående lagfart med förpantad fast egendom, när pantägaren ej är till namn eller vistelseort bekant, samt om frälseräntas förvärvande och lagfart därå. Såvitt denna förordning avsåg annat än frälseränta blev den upphävd redan genom förordningen den 16 juni 1875 angående ändring av gällande stadganden om lagfart å fast pant, och den kommer därför nu att helt förlora sin giltighet. Den andra är förordningen den 21 mars 1835 angående hembud av frälseränta till den, som skattejorden äger, när frälseräntan säljes utom börd. Beredningen, som hänvisar till motiven till 11 § i sitt förslag (9 § i departe-

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970 95

mentsförslaget), konstaterar att frälseräntorna numera kan betraktas som helt avvecklade.

Förordningen den 1 maj 1810 angående förbud att, vid köp eller skifte av fastighet, förbehålla sig att egendomen framdeles återvinna kan sägas utgöra ett till formen osjälvständigt tillägg till 1 kap. 2 § JB och skulle därmed kunna anses upphävd redan i och med JB:s upphävande, men beredningen anser att ett uttryckligt omnämnande av förordningen undanröjer varje tvekan i detta hänseende. Beredningen påpekar också att innehållet i förordningen inte är helt förenligt med de i 4: 4 i den nya balken föreslagna bestämmelserna angående villkor för köp. Något formligt upphävande av förordningen den 6 februari 1849 angående skyldighet att låta inteckna vid köp eller skifte av fast egendom gjort förbehåll att få densamma återlösa föreslås däremot inte. Genom denna förordning ålades den som ville göra gällande förbehåll enligt 1810 års förordning att låta inteckna förbehållet före 1850 års slut och sedan förnya inteckningen i laga ordning. Beredningen anför att förnyelseskyldigheten torde ha fallit bort genom lagen den 15 juni 1934 angående upphävande av gällande bestämmelser om förnyelse av inteckning och att därför 1849 års förordning numera redan spelat ut sin roll.

I och med upphävandet av bestämmelserna om gåva i förordningen den 21 december 1857 angående vad i testamente givas må, så ock om gåva av fast egendom upphör förordningens återstående giltighet.

Beredningen tar därefter i sina motiv upp till behandling de legala lösningsrätterna enligt JB. Ursprungligen fanns där i främsta rummet den betydelsefulla bördsrätten enligt 5 kap., vidare den lösningsrätt som enligt 4 kap. 5 § skulle tillkomma staten till skattejord och innehavare av frälseränta till den räntepliktiga fastigheten, ytterligare viderboendes och nabos lösningsrätt enligt 7 kap. samt slutligen markägares (vanligen stad) rätt att jämlikt 4 kap. 6 § lösa till sig byggnad å ofri tomt för att därigenom bringa den enskildes besittningsrätt till tomten att upphöra. Av dessa kvarstår numera endast viderboendes och nabos lösningsrätt samt lösningsrätten till ofri tomt. Till följd av JB:s upphävande skulle också dessa lösningsrätter av äldre natur komma att helt försvinna. Beredningen föreslår emellertid på skäl som närmare berörs vid 4 § (4 § i departementsförslaget) att lösningsrätten till ofri tomt skall bibehållas. I fråga om ännu existerande lösningsrätter finns kompletterande bestämmelser bl. a. i förordningen den 16 juni 1875 angående upphörande av hembudsskyldighet. Beredningen konstaterar att dess förslag om bibehållande av lösningsrätten till ofri tomt för med sig att också nämnda förordning far fortsatt betydelse, nämligen i vad den inskränkt innebörden av 4 kap. 6 § JB till att avse enbart en lösningsrätt och inte också — som ursprungligen följde av lagrummet — en hembudsskyldighet för köparen av tomten. Däremot föreslår beredningen i fråga om den tid inom vilken anspråk på inlösen skall göras att inte förordningen utan

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

vissa regler i beredningens kapitel om förköpsrätt (5 kap.) skall tillämpas. Ytterligare ett par förordningar innehåller kompletterande lösningsrättsbestämmelser, men beredningen konstaterar, att de vilar helt på JB:s regler om viderboendes och nabos lösningsrätt och därför kommer att förfalla av sig själva utan att behöva omnämnas i promulgationslagen. De som åsyftas är dels förordningen den 21 december 1857 angående upphävande av bördsrätten i stad samt ändring i stadgandena om viderboendes och nabos lösningsrätt, dels förordningen den 29 juli 1812 om ändring i 7 kap. jordabalken, angående nabos rätt till lösen av försålt hus eller tomt i staden.

Vissa särskilda lösningsrätter, som tillkom kyrkorna eller församlingarna, omtalas i 16 § resolutionen på prästerskapets besvär den 10 mars 1719, i 6 § av prästerskapets privilegier den 16 oktober 1723 och i 7 § av resolutionen på prästerskapets besvär den 23 december 1747. Beredningen omnämner den i 1909 års jordabalksförslag berörda frågan om lösningsrätterna är av privilegierad natur och ett formellt upphävande av dem därför besvärlig. Beredningen finner dock att en direkt upphävandeförklaring är obehövlig, eftersom lösningsrätterna sedan länge torde ha förlorat all praktisk betydelse.

I fråga om några författningar hänvisar beredningen till särskilda övergångsbestämmelser i sitt förslag, beträffande 1881 års förordning om tjuguårig hävd till 45 § (38 § i departementsförslaget), när det gäller NJL till 12 § (12 § i departementsförlaget) och i fråga om lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser om äldre ägogränser till 15 § (15 § departementsförslaget).

Till följd av att beredningens förslag till panträttsbestämmelser avser att hindra ett gemensamt inteckningsansvar föreslås att lagarna den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten samt den 29 maj 1931 om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet upphävs. Lagarna tilläggs dock betydelse under en övergångstid.

Slutligen tar beredningen upp frågan om det behövs regler som uttryckligen anger, att upphävandet av lagstiftning till vilken getts övergångsbestämmelser inte skall innebära att också övergångsbestämmelserna upphävs. Härom anför beredningen följande.

Beredningen anser det ligga i sakens natur, att bestämmelser, som verkligen ha till uppgift att överbrygga övergången mellan äldre lag och ny lag — vare sig dylika övergångsbestämmelser hänföra sig till ett nytt lagverk eller till ändringar i en tidigare utfärdad lag — icke skola få sin giltighet annullerad därför att den lagstiftning, till vilken de ansluta sig, i sinom tid upphävs. Här åsyftade bestämmelser av egentlig övergångskaraktär kunna sägas ha tillagts en engångsfunktion som de under alla förhållanden måste ha att fullfölja. Att lagstiftaren skulle i efterhand ingripa rubbande härvidlag bör icke gärna ifrågasättas. Vad nu anförts har emellertid icke avseende på sådana i vissa promulgationslagar inrymda stadganden, som egentligen ej

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 97

äro av övergångsbestämmelses beskaffenhet utan strängt taget ha en icke tidsbegränsad uppgift att fylla; i fråga om stadganden av sist angivna slag krävs uppenbarligen särskilt uttalande för det fall att de avses skola erhålla fortsatt tillämpning.

Beredningen finner det alltså inte påkallat att ge särskilda regler rörande övergångsbestämmelserna till tidigare lagstiftning.

Jordabalksutredningen. I utredningens förteckning över lagar som föreslås upphävda har inte tagits med lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten och lagen den 29 maj 1931 om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet. Med den ändrade inställning till de gemensamma panträtterna i utredningens förslag har anledningen att slopa dessa lagar fallit bort.

Departementschefen. I förhållande till jordabalksutredningens förslag har uppräkningen av de upphävda författningarna blivit något justerad i departementsförslaget. Lagen den 20 juni 1924 (nr 384) om återköpsrätt har således redan upphävts med utgången av år 1968. Lagen den 22 juni 1920 (nr 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m. torde böra behandlas i annat sammanhang och har därför inte medtagits. Detsamma gäller lagen den 22 december 1943 (nr 884) om arrendators förköpsrätt. Förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 9) angående upphörande av hembudsskyldighet är också utesluten från uppräkningen. Härom hänvisas till 4 §. Lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra har sedan utredningens förslag framlades ersatts av lagen den 29 juli 1966 om vad som är fast egendom, vilken nu i stället formellt skall upphävas i samband med att dess bestämmelser infogats som 2 kap. i balken. Lagarna den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande från inteckningsansvar samt den 29 maj 1931 om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet kommer, som tidigare nämnts, att tas upp i ett senare sammanhang.

Jag ansluter mig i övrigt i sak till vad lagberedningen i förevarande hänseende föreslagit. Paragrafen har utformats i överensstämmelse härmed.

3 §•

Paragrafen motsvarar 3 § i lagberedningens och jordabalksutredningens förslag.

Lagberedningen. På många ställen i lag eller författning i övrigt finns hänvisningar till bestämmelser som ersätts av regler i den nya balken. Framför allt gäller detta hänvisningar till äldre bestämmelser angående inskrivnings-

4 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

väsendet. För att undvika onödiga ändringar tar beredningen upp regler som anpassar hänvisningarna till de nya bestämmelserna i balken. I 3 § första stycket i beredningens förslag ges en allmän bestämmelse, medan andra och tredje styckena i beredningens förslag innehåller speciella regler. I andra stycket sägs att hänvisningar till äldre regler om avkomsträtt i stället skall avse de av beredningen föreslagna bestämmelserna om ränterätt och födoråd. I tredje stycket hänvisas beträffande äldre regler om inteckning för vissa rättigheter till balkens bestämmelser om inskrivning av sådana rättigheter eftersom endast inskrivning av panträtt betecknas som inteckning i beredningens förslag.

Jordabalksutredningen. Som följd av att utredningen utmönstrat instituten ränterätt och födoråd har andra stycket i beredningens förslag fått utgå. I övrigt är utredningens förslag lika med beredningens.

Departementschefen. I departementsförslaget motsvarar första stycket med bara redaktionella jämkningar första stycket i beredningens och utredningens förslag. Stycket innehåller en allmän regel om att hänvisning i lag eller annan författning till bestämmelse som ersatts genom bestämmelse i balken, i stället skall avse den nya bestämmelsen. Som beredningen framhåller torde den allmänna anpassningsregeln ha sin största betydelse i fråga om hänvisningar till äldre bestämmelser om inskrivningsväsendet.

Panträtten föreslås få en utformning i nya j ordabalken som i avsevärd grad avviker från fordringsinteckningsinstitutet i gällande rätt. Avvikelserna är dock inte av sådan natur att det i och för sig är nödvändigt att ändra all annan lagstiftning som innehåller hänvisningar till nuvarande bestämmelser om fordringsinteckning. Anpassningsregeln i första stycket får tillämpas i den mån det inte är motiverat av andra skäl att ändra i annan lagstiftning. Någon tvekan torde inte behöva råda angående vilka bestämmelser i balken som skall tillämpas i stället för äldre inteckningsregler. Bestämmelserna i 1 § IF om inteckning för fordran avser visserligen efter ordalagen inteckning i fastighetsboken av borgenärens fordran. Den verkliga innebörden är dock en annan. Bestämmelserna kan sägas avse en registrering av en panthandling, vilken genom en från inskrivningsförfarandet skild rättshandling överlåts till den borgenär som avses skola få panträtt i fastigheten. Mot bakgrunden av att inteckningsreglerna i gällande rätt har nu angivna innebörd är det uppenbart att den närmaste motsvarigheten i jordabalken är bestämmelserna om ansökan om inteckning i 22 kap. Sålunda kommer exempelvis regeln i 34 § lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska föreningar angående behörighet att med inteckning för gäld belasta ekonomisk förenings fasta egendom eller tomträtt att efter balkens ikraftträdande avse behörighet att ansöka om inteckning enligt 22: 1 jordabalken. Om däremot en lagbestämmelse direkt åsyftar det rättsförhållande som gäller mellan borgenär som har in­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 99

teckning i fastighet och dennas ägare, kommer i fortsättningen bestämmelserna i 6 kap. jordabalken om upplåtelse av panträtt att bli tillämpliga. Innebär sålunda en lagregel att någon skall lämna inteckning i fastighet till säkerhet för fordran, innebär regeln efter jordabalkens ikraftträdande att vederbörande skall upplåta panträtt i fastigheten för fordringen. Om i visst fall en lag innehåller bestämmelser i fråga om egendom som på grund av inteckning svarar för fordran, gäller bestämmelserna, såvitt avser fast egendom eller tomträtt, i fortsättningen egendom som på grund av upplåtelse av panträtt svarar för fordran. Avser bestämmelserna i stället bara det förhållandet att inteckning finns beviljad i fastighet, gäller de i fortsättningen intecknad fastighet oberoende av om pantbrevet utnyttjats för panträttsupplåtelse eller ej. Dessa exempel torde tillräckligt illustrera innebörden av anpassningsregeln i första stycket såvitt avser fordringsinteckning.

I samband med att lagar som nu innehåller bestämmelser om fordringsinteckning överses, bör självfallet en terminologi införas som är anpassad till jordabalken. I vissa fall kan det också vara motiverat att överväga sakliga ändringar. Jag syftar på att det kan komma i fråga att ändra bestämmelser som anknyter till inteckningsförfarandet till att i stället avse panträttsupplåtelsen, till vilken rättshandling det huvudsakliga intresset knyts enligt panträttsinstitutet i jordabalken. Det skulle uppenbarligen föra för långt att i detta sammanhang genomföra en sådan omprövning.

I andra stycket — motsvarande tredje stycket i beredningens och andra stycket i utredningens förslag — ges en speciell bestämmelse som följd av att termen inteckning i nya balken bara används i p an tr ätt s s amm anhang och då avser den inskrivning i fastighetsboken på grundval av vilken inskrivningsmyndigheten utfärdar pantbrev (6: 2). Äldre hänvisningar till inteckning för vissa rättigheter skall i stället avse inskrivning enligt nya balken. Den i beredningens och utredningens förslag gjorda uppräkningen av dessa rättigheter upptar nyttjanderätt, servitut, rätt till elektrisk kraft och återköpsrätt. Eftersom de båda sistnämnda rättigheterna avses inte skola bestå, upptar departementsförslaget bara nyttjanderätt och servitut.

4 §•

Paragrafen motsvarar 4 och 6 §§ i lagberedningens samt 4 § i jordabalksutredningens förslag.

Lagberedningen. I 4—6 §§ i beredningens förslag tas regler upp om sådana äldre legala lösningsrätter som inte redan försvunnit, nämligen lösningsrätten till byggnad på ofri tomt samt viderboendes och nabos lösningsrätt. Om den senare lösningsrätten, som föreslås upphöra då nya balken träder i kraft, ger beredningen övergångsbestämmelser i 5 § i sitt förslag, under det att lösningsrätten till byggnad på ofri tomt, som fortfarande skall kunna göras gällande, behandlas i 4 och 6 §§.

Beredningen redogör närmare vid 11 § i sitt förslag för motiven för att

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ännu bestående besittningsrätt till byggnad på ofri tomt fortfarande bör vara likställd med fast egendom. Som följd av att denna sakrättstyp bibehålls anser beredningen att också den till ofri tomt anknutna lösningsrätten för markägaren bör bevaras. En bestämmelse av denna innebörd tar beredningen upp i 4 § tillsammans med en erinran om den modifikation i fråga om hembudsskyldigheten som är en följd av förordningen från år 1875 angående upphörande av hembudsskyldighet, vilken förordning beredningen redan berört i motiven till 2 §. Vidare föreskrivs i paragrafen en skyldighet för rätten att göra anmälan till inskrivningsdomaren när talan om utövande av lösningsrätten väckts, så att anteckning kan ske i grundbok enligt 33: 3 i beredningens förslag.

När det gäller tiden för utövande av lösningsrätten skiljer beredningen på fall när den överlåtelse som grundar lösningsrätt ägt rum efter nya balkens ikraftträdande och fall när överlåtelsen ägt rum dessförinnan. Bara i det senare fallet skall 1875 års förordning tillämpas. Har överlåtelsen skett efter det att balken trätt i kraft, föreslår beredningen att bestämmelserna i 5: 14 i dess förslag skall gälla. Detta innebär att någon tidsgräns inte gäller för väckande av talan om lösningsrätt, om inte köpare eller säljare anmäler köpet för den lösningsberättigade.

Jordabalksutredningen. Utredningen konstaterar att lagberedningen synes ha varit väl medveten om att lösningsrätten för viderboende och nabo numera inte har någon praktisk betydelse. Utredningen ansluter sig till kammarkollegiets remissyttrande över beredningens förslag, enligt vilket yttrande man i övergångssammanhanget inte på något sätt behöver ta hänsyn till dessa lösningsrätter. Övergångsbestämmelserna rörande dem har därför uteslutits i utredningens förslag.

Även i fråga om den föreslagna regleringen av lösningsrätten till byggnad på ofri tomt framförs kritiska synpunkter. Utredningen återger ett yttrande av kammarkollegiet, som närmast riktar sig mot att lösningsrätten efter balkens ikraftträdande i princip inte skulle vara tidsbegränsad. Kollegiet hade framhållit att det vore stötande om den som inköpte en tomt utan att dess egenskap av ofri vore känd och därför saknade anledning att anmäla förvärvet för den lösningsberättigade skulle lång tid efteråt kunna ställas inför krav på tomtens inlösen. Utredningen påpekar att en yttersta tidsgräns möter i balkens regler om hävd till fast egendom — av godtroende förvärvare kan hävd åberopas efter tio år — men finner till sist skäl för att frångå beredningens förslag och vidhålla den nuvarande ordningen enligt 1875 års förordning.

Departementschefen. Av de äldre legala lösningsrätterna i JB återstår som jag tidigare nämnt bara viderboendes och nabos lösningsrätt samt lösningsrätten till byggnad på ofri tomt. Såväl beredningen som utredningen föreslår att viderboendes och nabos lösningrätt skall upphöra att gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970 101

Beredningen har emellertid inte ansett sig kunna helt bortse från möjligheten av att denna lösningsrätt undantagsvis skulle kunna vara vid liv och har därför övergångsvis velat bereda den skydd. I den mån lösningsrätten kan hänföras till överlåtelse som ägt rum före balkens ikraftträdande skall den enligt beredningens förslag fortfarande få göras gällande. Utredningen däremot anser sig kunna helt bortse från denna lösningsrätt även i övergångsregleringen och hämtar stöd för denna uppfattning i kammarkollegiets yttrande över beredningens förslag. Jag är överens med utredningen om att viderboendes och nabos lösningsrätt, som inte längre har någon praktisk betydelse, inte behöver beaktas ens övergångsvis. När balken träder i kraft, kommer denna lösningsrätt alltså att helt försvinna.

Annorlunda förhåller det sig med lösningsrätten till byggnad på ofri tomt. Fortfarande existerar den gamla, med fast egendom likställda besittningsrätten till ofri tomt, och såtillvida är en lösningsrätt för markägaren önskvärd som den åsyftar att förena marken och besittningsrätten i samme ägares hand. Som jag närmare vill utveckla vid 9 § medför nämligen besittningsrätten till ofri tomt en del problem och det är i och för sig önskvärt om dessa rättigheter kan avvecklas. Tills vidare kommer dock besittningsrätten att leva kvar och därmed även lösningsrätten för markägaren.

I fråga om tiden för utövande av lösningsrätten föreskrivs beträffande lösningsrätt i stad i förordningen från år 1875 angående upphörande av hembudsskyldighet, att den som vill utöva sin lösningsrätt skall instämma talan därom inom sex månader sedan lagfart beviljades på det fång som föranlett lösningsanspråket. Beredningen föreslår att 1875 års förordning fortfarande skall gälla, men bara när den överlåtelse som grundar lösningsrätt ägt rum före balkens ikraftträdande. Har överlåtelsen skett senare, föreslås en reglering som innebär att ingen tidsfrist gäller för utövande av lösningsrätten, utom för det fall att fånget anmäls till den lösningsberättigade. För det fallet innebär beredningens förslag att talan skall väckas inom en månad från anmälan. Utredningen har ■— även här i anslutning till kammarkollegiets yttrande -— frångått beredningsförslaget i fråga om tiden för lösningsrättens utövande när överlåtelsen skett efter balkens ikraftträdande. Utredningen återgår i sitt förslag till gällande ordning, dvs. 1875 års förordning blir generellt tillämplig. Även i denna punkt vill jag i sak ansluta mig till utredningsförslaget. Jag föreslår — med avvikelse i formellt hänseende från förslagen -— att 1875 års förordning bibehålls samt att bestämmelserna i 19:20 första och andra styckena förslaget till ny jordabalk om anteckningsskyldighet skall äga motsvarande tillämpning i fråga om talan om lösningsrätt.

5 §•

Paragrafen motsvarar 8 § i lagberedningens och 5 § i jordabalksutredningens förslag.

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Inledning. Enligt 11 kap. 2 § JB liar fordran på ogulden köpeskilling viss företrädesställning. Denna innebär, att under viss tid efter lagfarten — närmare bestämt under tre månader om den försålda egendomen ligger i stad och om den ligger på landet under tiden intill det ting som infaller näst efter sex månader efter lagfarten — egendomen är belastad med en tyst förmånsrätt, vilken medför rätt till betalning ur egendomen »framför andra köparens borgenärer». Dock är förmånsrätten beroende av att inteckning söks före utgången av angivna tidrymder. Sker detta, övergår förmånsrätten på inteckningen. Trots ordalydelsen i lagstadgandet gäller förmånsrätten inte bara i förhållande till »andra köparens borgenärer» utan även mot den till vilken köparen överlåter egendomen liksom mot den till vilken köparen upplåtit nyttjanderätt eller annan därmed likställd rättighet. Den tysta förmånsrätten för ogulden köpeskilling har sin motsvarighet i fråga om annan rättighet som förbehållits vid egendomens överlåtelse eller eljest skall äga bestånd mot den nye ägaren. Bestämmelserna härom är meddelade beträffande nyttjanderätt i 48 och 49 §§ IF samt i fråga om andra rättigheter dels i vissa till dessa författningsrum hänvisande paragrafer i IF (54 § och 56 § 1 mom.), dels i 58 § 2 mom., samt 58 a § 1 och 2 mom. IF. Överlåter ägare, som är bunden av sådan rättighet, egendomen till annan, består rättigheten även mot den nye ägaren, fastän den eljest ej skulle vara gällande mot honom, under förutsättning att inskrivning för rättigheten söks inom de i 11 kap. 2 § JB angivna tidrymderna, räknat från det den ägare som är bunden av rättigheten erhållit lagfart på sitt fång. Särskild rättighet, som sålunda är gällande mot ny ägare, åtnjuter i förhållande till dennes borgenärer samma företräde som tillkommer fordran på ogulden köpeskilling.

Lagberedningen. Beredningen anser att de förmånsrätter som nyss redovisats inte bör medges i en ny j ordabalkslagstiftning. Bestämmelser motsvarande dem ill kap. 2 § JB och därtill anknytande föreskrifter i IF har följaktligen inte tagits upp i beredningens förslag till ny jordabalk.

Eftersom institutet ogulden köpeskillings förmånsrätt sålunda inte erhållit någon ekvivalent motsvarighet i den nya jordabalken, torde en övergångsbestämmelse som, där egendom överlåtits före nya balkens ikraftträdande, bevarar vederbörande vid den förmånsrätt som skulle ha förelegat i kraft av äldre lag inte kunna undvaras. En sådan övergångsbestämmelse har införts i 8 § första stycket i beredningens förslag.

Såsom beredningen närmare utvecklat i motiven till 24 kap. i sitt förslag (under rubriken »Förhållandet till äldre lagstiftning») framträder det otillfredsställande med nuvarande regler om ogulden köpeskilling inte minst däri, att förmånsrätten enligt praxis övergår på den inteckning som på vederbörligt sätt sökts inom den ill kap. 2 § JB angivna tidrymden, även om inteckningens förmånskaraktär ej antecknats i inteckningsbeslutet. Med beredningens ståndpunkt att förmånsrätt, som före nya balkens ikraftträdande

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 103

tillkommit rättighetshavare enligt 11 kap. 2 § JB, bör bevaras uppkommer spörsmålet huruvida ej därvid bör knytas det förbehållet, såvitt angår fordringsinteckning, att inteckningshavarens påstående om den speciella förmånsrättsställningen skall inom viss tidsfrist efter nya balkens ikraftträdande antecknas i fastighetsboken. Iakttogs ej detta skulle förmånsrätten inte gälla. Beredningen har dock ansett, att en sådan preklusionsföljd skulle i alltför hög grad äventyra köpeskillingsborgenärens redan vunna rättigheter. Med hänsyn härtill har beredningen inte velat förorda en dylik lösning. Däremot har beredningen inte ansett hinder möta mot ett anteckningskrav av angivet slag såvitt angår sådan inteckning för ogulden köpeskilling som på grund av äldre överlåtelse beviljas först efter nya balkens ikraftträdande.

I 8 § andra stycket i förslaget har beredningen tagit upp en regel, enligt vilken vad i första stycket samma paragraf är stadgat angående fortbeståndet av rätt enligt 11 kap. 2 § JB inte skall gälla fordran, varför inteckning söks först sedan tio år förflutit från nya balkens ikraftträdande. Denna preklusionsregel har beredningen behandlat ingående i motiven till 24 kap.

Jordabalksutredningen. Utredningen anför att åtskilliga remissinstanser uttalat missnöje med att lagberedningen inte ansett sig böra föreslå någon regel enligt vilken det för bibehållande av förmånsrätten enligt 11 kap. 2 § JB skulle krävas att anteckning om inteckningens särskilda karaktär gjordes i grundboken, om detta inte skett redan vid inteckningens tillkomst (se SOU 1963:55 s. 187). De betänkligheter ur fastighetskreditgivningens synvinkel som remissinstanserna framfört är enligt utredningens mening så välgrundade att frågan bör tas upp till ny prövning.

Utredningen utgår från att de »anonyma» köpeskillingsinteckningarna som regel är av ålderdomligt ursprung. Vidare torde kunna antas att inteckningarna i allmänhet blivit inlösta i sitt ursprungliga fordringsförhållande. Om inteckningarna f. n. används som säkerhet, torde det -sålunda vara fråga om helt vanliga skuldförbindelser. Det är tveksamt, om inteckningarna alltjämt är bibehållna vid den förmånsrätt som tillkommer ogulden köpeskillingsinteckning. Oavsett detta föreligger dock knappast anledning att i detta sammanhang ta hänsyn till berörda ålderdomliga förhållanden. De aktuella kreditgivarna torde ju i praktiken inte annat än undantagsvis ha räknat med den speciella förmånsrättsställningen. Utredningen föreslår därför att panthavaren åläggs att senast ett år efter balkens ikraftträdande hos inskrivningsdomaren ansöka om införande i grundbok av anmärkning om den särskilda förmånsrätten, vid äventyr att denna annars går förlorad.

Remissyttrandena. Utredningens förslag lämnas utan erinran. Bankinspektionen och Svea hovrätt föreslår dock en kompletterande bestämmelse av innebörd att den som drabbas av förlust kan få ersättning av det allmänna.

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 1A5 år 1970

Departementschefen. Den särskilda förmånsrättsställning som tillkommer fordran på ogulden köpeskilling och vissa andra rättigheter föreslås inte få någon motsvarighet i den nya jordabalken. Man kan dock inte undvara en regel som övergångsvis bevarar den förmånsrätt som skulle ha förelegat med stöd av äldre lag. En bestämmelse härom tas upp i första punkten. Som en andra punkt tas upp en regel av innehåll att rättsinnehavaren för att vara bibehållen vid sin företrädesrätt skall söka inteckning eller inskrivning inom den tid som anges i 11 kap. 2 § JB, om sådan åtgärd ej redan skett. I tredje punkten anges att företrädesrätten för att vara gällande skall anmärkas i beslutet om inteckning eller inskrivning.

Ett särskilt problem föreligger med hänsyn till att äldre s. k. »anonyma» köpeskillingsinteckningar anses ha särskild förmånsrätt, trots att förhållandet inte anmärkts i beslutet om inteckning. Jordabalksutredningen föreslår med stöd av en stark remissopinion att rättighetshavaren i dessa fall skall vara skyldig att inom ett år efter balkens ikraftträdande ansöka om att anteckning om den särskilda förmånsrätten görs i fastighetsboken, vid äventyr att förmånsrätten annars går förlorad. Jag biträder förslaget och anser inte motiverat att, som ett par remissinstanser förordat, införa någon regel om rätt till ersättning för den som gör förlust på grund av preklusionsregeln.

Lagberedningen och jordabalksutredningen har föreslagit en särskild preldusionsregel som innebär att förmånsrätten enligt 11 kap. 2 § JB går förlorad, om inteckning söks mer än tio år efter den nya balkens ikraftträdande. Regeln, som torde ha mycket liten praktisk betydelse, har i departementsförslaget utvidgats till att avse även rättighet för vilken inskrivning söks först efter angivna tid.

6 §•

Paragrafen motsvarar 9 § i lagberedningens och 6 § i jordabalksutredningens förslag.

Lagberedningen. Regler om urminnes hävd finns i 12 kap. 4 § och 15 kap. JB. Som framgår av lagrummen kan urminnes hävd åberopas för att styrka inte bara existensen av äganderätt utan också beståndet av rättighet. Av förarbetena till 1734 års lag har ansetts framgå att bara servitutsliknande rättigheter åsyftats, inte andra begränsade sakrätter. Av 12 kap. 4 § JB skulle vidare enligt beredningens mening kunna utläsas att urminnes hävd kan åberopas också i fråga om rätt till fiske.

Beredningen hänvisar till sina motiv till kapitlet om hävd i balken (23 kap. i beredningens förslag, 16 kap. i det remitterade förslaget), vari beredningen närmare utvecklat skälen för att bestämmelser om urminnes hävd inte bör tas upp i en ny jordabalk. Den rätt som någon enligt äldre lag redan äger på grund av urminnes hävd får dock inte rubbas. Beredningen tar

Kungl. Maj:ts proposition, nr 145 år 1970 105

därför upp en särskild övergångsbestämmelse som slår fast detta förhållande.

Föreligger urminnes hävd redan före balkens ikraftträdande bör det vara av betydelse för den som kan göra hävden gällande att snarast låta ta upp bevisning därom till framtida säkerhet. Beredningen konstaterar att möjlighet till sådan bevisupptagning finns jämlikt 41 kap. RB. Utvägen att i förtid säkerställa bevisning om urminnes hävd anvisades också i 1909 års förslag. För att upptagen bevisning inte skall bli bortglömd lämnar beredningen genom särskilda regler en möjlighet att få anteckning om bevisupptagningen gjord i grundbok. Reglerna har inte på sätt som skedde i 1909 års förslag begränsats till att avse urminnes hävd till servitut och vittnesbevisning härom upptagen inom tio år efter det balken trätt i kraft. Föreskriften har i stället fått allmän syftning på förtida bevisning angående urminnes hävd.

Departementschefen. I nya balken har i enlighet med beredningens förslag inte tagits upp någon motsvarighet till institutet urminnes hävd, vilket alltså inte kommer att fortleva efter balkens ikraftträdande. I likhet med beredningen finner jag det vara klart, att man dock fortfarande bör bevara den rätt någon enligt äldre lag redan äger på grund av urminnes hävd. Beredningens övergångsbestämmelse som avser att slå fast detta förhållande har därför tagits upp i departementsförslaget i sak oförändrad.

I ett andra stycke av paragrafen har beredningen i sitt förslag tagit upp en bestämmelse om rätt för den som låtit ta upp bevisning till framtida säkerhet rörande förekomsten av urminnes hävd att få anteckning om detta gjord i fastighetsboken. Motivet för att ge denna rätt sägs vara att bevisningen annars skulle kunna falla i glömska. Förebilden till bestämmelsen möter i 1909 års förslag, där rätten till anteckning emellertid var begränsad. Dels skulle hävden avse förekomsten av servitut, dels skulle bevisningen ha tagits upp inom tio år från balkens ikraftträdande. Några motsvarande begränsningar föreslås inte nu av beredningen.

För min egen del ställer jag mig tveksam inte så mycket till den föreslagna utvidgningen av rätten till anteckning som till behovet och lämpligheten av en sådan rätt över huvud.

En anteckning i fastighetsboken skulle få sin största betydelse från allmän synpunkt om den gjordes till en skyldighet vars åsidosättande hade den verkan att rättigheten prekluderades. I 1909 års betänkande avvisades emellertid en sådan lösning. Inte heller ansåg man att rättighetshavare som stödde sig på urminnes hävd skulle beredas möjlighet att få sin rätt inskriven i fastighetsboken. Vad som fordrades för servitutshavarens trygghet angavs vara endast att den bevisning om urminnes hävd som stöd honom till buds vid balkens ikraftträdande blev bevarad för framtiden, därför att den bevisning som fordrades vid en framtida tvist måste hänföra sig till denna tidpunkt. För att inte bevisningen skulle råka i glömska anvisade man möj-

44 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ligheten till anteckning i fastighetsboken, detta eftersom fastighetshoken ju hade att meddela upplysning om rättigheter av detta slag. Det betonades dock särskilt att det förhållandet i och för sig att anteckning skett — eller inte skett — inte påverkade servitutshavarens rätt.

Det är enligt min mening osäkert i vilken omfattning bevisupptagning till framtida säkerhet rörande urminnes hävd kommer att äga rum efter balkens ikraftträdande. Kanske kommer detta att ske i så ringa utsträckning att en regel om anteckning om bevisningen blir helt utan praktisk betydelse. Men även om utvägen med bevisupptagning till framtida säkerhet kommer att anlitas i nämnvärd utsträckning förefaller det mig tveksamt om fastighetsböckerna bör belastas med anteckningar av sådant slag. Som framhölls redan i 1909 års betänkande får anteckningen i och för sig ingen som helst rättslig betydelse. Risken att till framtida säkerhet upptagen bevisning kan falla i glömska föreligger ju alltid. Detta enda skäl för att genom promulgationslagen införa möjligheten till anteckning finner jag inte tillräckligt vägande, även om man beaktar att rättsförhållanden rörande fast egendom ofta är av långvarig natur. Jag har därför stannat för att inte föreslå någon bestämmelse som ger möjlighet till anteckning om bevisning upptagen till framtida säkerhet motsvarande den i andra stycket av beredningens förslag.

7 §•

Paragrafen motsvarar 10 § i lagberedningens och 7 § i utredningens förslag.

Lagberedningen. Inledningsvis påpekar beredningen att NJL — enligt särskilda övergångsbestämmelser — inte gjordes tillämplig på nyttjanderätt som upplåtits före den 1 januari 1908 och att den inte heller skulle avse upplåtelse under stadgad åborätt. I dessa fall skulle fortfarande tillämpas 16 kap. JB med dess bestämmelser om städsel, lega och fardag samt 17 kap. 1, 2 och 5 §§ JB om avrad och avradsdag å landet och hushyra i staden. Efter en närmare redogörelse för de tidsbegränsningar beträffande nyttjanderättsupplåtelser som skett vid olika tidpunkter före NJL konstaterar beredningen att inga nyttjanderätter av ordinär beskaffenhet och av äldre datum än 1908 torde finnas kvar, när nya balken skall träda i kraft. Beredningen bortser då från sådana upplåtelser, på vilka NJL genom särskilda bestämmelser gjordes tillämplig.

Vissa besittningsrätter, som faller under begreppet nyttjanderätt i vidare mening, har inte varit underkastade de tidsbegränsningar som införts för nyttjanderättsupplåtelser i övrigt. Beredningen syftar på — förutom stadgad åborätt — vissa andra ständiga eller s. k. perpetuella besittningsrätter. Av sådana intar besittningsrätterna till ofri tomt, till grund för vattenverk samt till självständiga fisken genom sin likställighet med fast egendom en särställning och kan i detta sammanhang enligt beredningens mening lämnas

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 107

åsido. Också i övrigt, anför beredningen, finns fortfarande vissa äldre ständiga besittningsrätter, som i regel torde vara upplåtna av staten. När det däremot gäller senare, vid sidan av NJL instiftade nyttj anderätter på obegränsad tid — åborätt, bostadsrätt, vägrätt och gravrätt — är nya balken enligt särskild bestämmelse inte tillämplig (11: 25 i beredningens förslag, 7: 4 i det remitterade förslaget).

Beredningens slutsats av det anförda blir att en fortsatt tillämpning av 16 kap. samt 17 kap. 1, 2 och 5 §§ JB synes komma att avse bara stadgad åborätt och antydda äldre besittningsrätter av perpetuell natur. Beredningen tar därför upp en regel om att lagrummen fortfarande skall tillämpas på stadgad åborätt och på annan av staten upplåten nyttjanderätt, som inte omfattats av NJL.

Jordabalksutredningen. Med anledning av kammarkollegiets remissyttrande över beredningens förslag — i vilket yttrande bl. a. framhålls att det fortfarande förekommer äldre ständiga besittningsrätter, som inte är upplåtna av staten — utelämnar utredningen i sitt förslag orden »av kronan upplåten», övergångsregeln kommer på så sätt att omfatta också eventuellt kvarvarande, av enskilda upplåtna ständiga besittningsrätter.

Departementschefen. Som beredningen anfört torde det vid nya balkens ikraftträdande inte finnas kvar några ordinära nyttj anderätter, som inte omfattats av NJL. De i övergångsbestämmelserna till NJL nämnda lagrummen i JB — 16 kap. och 17 kap. 1, 2 och 5 §§ — kan dock fortfarande ha betydelse för vissa äldre ständiga besittningsrätter. Dessa lagrum bör därför, i samma utsträckning som hittills, vara tillämpliga på sådana besittningsrätter. I sammanhanget bör kunna bortses från de med fast egendom likställda besittningsrätterna till ofri tomt, till grund för vattenverk och till självständiga fisken, vilka jag närmare vill beröra vid 9 §. Kvar finns då i främsta rummet stadgad åborätt men vidare också sådana äldre besittningsrätter, vilka betecknas som ständig och ärftlig besittningsrätt, ständig städj e- och besittningsrätt o. d. Dessa torde —• i den mån de ännu existerar — i regel ha upplåtits av staten men enligt kammarkollegiets yttrande finns också kvar sådana besittningsrätter upplåtna av enskilda. Förekomsten av dessa besittningsrätter är enligt kollegiet svår att överblicka. Det är dock tydligt att övergångsbestämmelsen inte bör begränsas till besittningsrätter som upplåtits av staten. Jag har därför anslutit mig till utredningens förslag som med viss redaktionell jämkning tas upp i departementsförslaget.

8 §•

Paragrafen motsvarar 8 § i utredningens förslag.

Jordabalksutredningen. Utredningens utmönstrande av instituten ränterätt och födoråd ur jordabalksförslaget innebär, att rättighet av denna be­

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

skaffenhet fortsättningsvis inte skall få upplåtas. Utredningen hänvisar till de allmänna motiven till sitt balkförslag, där utredningen inte funnit skäl föreslå någon rubbning av äldre rättighet av motsvarande slag. Genom 8 § i utredningens förslag —• som naturligen saknar motsvarighet i beredningens förslag — förklaras därför att i fråga om rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits med stöd av 54 § IF skall också efter balkens ikraftträdande äldre lag gälla.

Departementschefen. Som jag anförde vid remissen till lagrådet den 11 februari 1966 av förslaget till ny jordabalk (s. 25) har jag anslutit mig till utredningens förslag att inte ta upp någon motsvarighet till instituten ränterätt och födoråd i den nya balken. Genom upphävandet av IF kommer därför den nu existerande möjligheten att åt någon upplåta avkomst eller annan förmån att utgå ur fast egendom och åt upplåtelsen vinna sakrättsligt skydd genom inskrivning att försvinna. De upplåtelser av avkomsträtt som skett vid balkens ikraftträdande med stöd av 54 § IF bör emellertid bevaras. I den mån de då ännu inte inskrivits bör vidare, som jag uttalat i remissen, möjligheten därtill hållas öppen också efter balkens ikraftträdande.

Genom bestämmelsen i 54 § första stycket IF görs förordningens regler om nyttjanderätt tillämpliga också beträffande avkomsträtt. De avsedda reglerna innehåller såväl bestämmelser av materiell innebörd som sådana om förfarandet vid handläggningen av inskrivningsärende rörande nyttjanderätt. I sistnämnda hänseende har förordningens regler sin motsvarighet i balkens kapitel om inskrivning av annan nyttjanderätt än tomträtt (23 kap.). Jag anser det lämpligt att dessa nya regler vinner tillämpning också beträffande avkomsträtt. I huvudsak överensstämmer de nya reglerna med gällande rätt, men vissa avvikelser utan större praktisk betydelse kommer med den föreslagna övergångsregleringen att gälla också för avkomsträtt, t. ex. kravet på fastighetsägarens samtycke vid dödning av inskrivning. Vinsten av att också i fortsättningen för avkomsträtt och nyttjanderätt ha så likartade förfaranderegler som möjligt är emellertid uppenbar. Också i ett annat hänseende föreslår jag att balkens och inte IF:s regler blir tilllämpliga på avkomsträtt. Jag syftar på 17 kap. i balken som handlar om företräde på grund av inskrivning. Härtill återkommer jag vid 39 §. I väsentliga delar kommer alltså avkomsträtten att följa balkens regler om nyttjanderätt.

I tredje stycket av 54 § IF hänvisas till vissa bestämmelser i förordningen som gäller bl. a. gemensam inteckning (32—37 §§). Dessa regler är tilllämpliga på sådan avkomsträtt som anges i andra stycket, nämligen sådan som innebär rätt att ur egendomen erhålla förmån i pengar eller varor. Den ansvarighet härför som kan åvila två eller flera fastigheter följer i väsentliga hänseenden reglerna om ansvarigheten för gemensamma inteckningar. Eftersom reglerna i förordningen liksom deras motsvarighet i nya balken

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 109

väsentligen är avhängiga av förfarandereglerna (dödning, nedsättning, indragningsrätt m. m.) har det förefallit mig lämpligt att de nya reglerna, i den mån den åtgärd som påverkar ansvarigheten äger rum efter ikraftträdandet, får gälla också för avkomsträtten i tillämpliga delar. Motsvarande gäller hänvisningen i samma stycke till bestämmelserna i 18 § 2 mom. IF om lagfartens legitimerande verkan vid sökande av betalning ur intecknad egendom (jfr 18: 10 jordabalksförslaget).

De föreslagna reglerna om avkomsträtt har i departementsförsiaget disponerats sålunda, att i första stycket ges förklaringen att äldre lag, när annat inte anges i andra eller tredje styckena eller i 39 § promulgationslagen, fortfarande skall äga tillämpning rörande avkomsträtt. I andra stycket sägs att nya balkens regler om inskrivning av annan nyttjanderätt än tomträtt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om avkomsträtt. I tredje stycket slutligen anges att hänvisningen i 54 § tredje stycket IF skall avse balkens bestämmelser i tillämpliga delar.

9 §.

Paragrafen motsvarar 11 § i lagberedningens och 9 § i utredningens förslag.

Lagberedningen. Vissa äldre sakrättstyper räknas såsom fast egendom. Beredningen hänvisar till 5 § lagen angånde vad till fast egendom är att hänföra. Där anges att som fast egendom skall anses byggnad på ofri tomt i stad i förening med sådan rätt till tomten, att den ej må av ägaren återtagas så länge tomtören erlägges eller utan att lösen för byggnaden ges, vattenverk på annans grund i förening med sådan rätt till grunden, att den ej må av ägaren återtagas så länge verket uppehälles, i jordeboken upptaget fiskeri, varmed äganderätt till grunden ej är förenad, samt frälseränta.

Först behandlar beredningen institutet ofri tomt och konstaterar inledningsvis, att de upplåtelser av ärftlig och till tiden obestämd besittningsrätt till tomt som det här rör sig om förekommit i städerna sedan medeltiden, men att förbud mot ytterligare upplåtelser meddelades i 5 § promulgationslagen till NJL. I 1909 års förslag upptogs en bestämmelse, avsedd att bevara redan uppkommen »ständig besittningsrätt till jord och grund i stad (ofri tomt)» (se 1 kap. 7 §). Med det valda uttryckssättet, anför beredningen, avsågs att klarlägga dels att det var besittningsrätten till marken, ej byggnaden som var likställd med äganderätt, dels att upplåtelserna också kunde avse mark som inte låg inom det till tomter indelade stadsområdet. Trots att 1909 års förslag ej kom att genomföras, blev det i dessa avseenden accepterat i praxis.

Innebörden av besittningsrätten bestämdes i äldre tid av vad som avtala­

no Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

des då tomten första gången upptäts eller av vad som då fanns föreskrivet i stadens stadgar. I regel gällde samma villkor, nämligen att tomten skulle bebyggas vid äventyr av besittningsrättens förlust, att tomtören skulle erläggas och att tomten vid överlåtelse skulle hembjudas staden. Staden skulle alltså få tillfälle att inlösa de på tomten uppförda byggnaderna och på så sätt få besittningsrätten att upphöra. Om staden inte utövade sin lösningsrätt, skulle förvärvaren av besittningsrätten erlägga s. k. erkänsla (gårdaköpsavgift) till staden.

Den städerna tillkommande lösningsrätten blev i och med tillkomsten av 1734 års lag inskriven i lagen, nämligen i 4 kap. 6 § JB. Den hembudsskyldighet som föreskrevs i lagrummet avskaffades genom förordningen den 16 juni 1875 angående upphörande av hembudsskyldighet. Initiativet till utövande av lösningsrätten har därefter ankommit på den lösningsberättigade. Talan därom skall instämmas inom sex månader från det lagfart beviljats på överlåtelsen av besittningsrätten, och anteckning om att talan väckts skall enligt 13 § förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom (LF) göras i lagfartsprotokollet. Har tiden gått ut utan att talan väckts, kan lösningsrätten inte utövas förrän vid nästa överlåtelse.

Enligt beredningens uppfattning torde det totala beståndet av ofria tomter ha varit ganska ansenligt i äldre tid. Antalet har dock nedbringats kraftigt. Beredningen hänvisar till de friköp som skett och nämner, att städerna i många fall också utan vidare beviljat framtida befrielse från tomtörenas utgivande. I fråga om donationsj ord har det därvid såsom vid ordinärt friköp genom lösen krävts Kungl. Maj :ts tillstånd i varje särskilt fall.

Också på annan väg har de ofria tomterna blivit fria, nämligen genom tjuguårig hävd. Bakgrunden härtill har varit att uppgift om tomtens karaktär av ofri inte alltid tagits in i överlåtelsehandlingen eller i lagfartsprotokollet eller annars blivit anmärkt då lagfart beviljades. En ofri tomt har alltså kunnat förvärvas av någon som i god tro betraktade tomten som fri sådan. Äganderättsförvärv på grund av hävd enligt 1881 års förordning har tidigast kunnat ske den 1 januari 1902. I några städer har den tidpunkten passerat utan att staden vidtagit åtgärder för att bryta hävden. I viss utsträckning torde det alltså ha förekommit att ofri tomtmark genom dess lagfarande övergått till att bli fri grund.

Även om antalet ofria tomter på skilda vägar reducerats, har institutet enligt beredningens mening inte bara historiskt intresse. Visserligen torde det nuvarande beståndet vara tämligen ringa i jämförelse med den tidigare förekomsten, men beredningen drar den slutsatsen att ofria tomter finns kvar i inte alldeles obetydlig utsträckning.

Att den ständiga besittningsrätten till ofri tomt inordnats under de för fast egendom gällande reglerna har enligt beredningen betingats av speciella

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 in

rättshistoriska förhållanden. Beredningen anser det av skilda skäl, främst systematiska, vara ett reformönskemål att besittningsrätten förs utanför fastighetsbegreppet.

Beredningen finner sig dock på skilda skäl böra avstå från att lägga fram förslag om att den säregna form av fast egendom som besittningsrätten till ofri tomt utgör skulle utmönstras. En bestämmelse som ger de ännu existerande besittningsrätterna karaktären av fast egendom bör enligt beredningens mening tas in i promulgationslagen. Besittningsrätterna kan upphöra genom att staden begagnar sin lösningsrätt. Beredningen anför att ytterligare ett förfarande finns, nämligen besittningsrättens sammanläggning med den grund varå den vilar. Beredningen föreslår samtidigt sådana ändringar i fastighetsbildningslagstiftningen, att besittningsrätt till ofri tomt aldrig kan ingå i sammanläggning om inte sammanläggningen samtidigt omfattar grunden.

Därefter övergår beredningen till vattenverken och fiskerierna. Vattenverk har upptagits i jordeboken i den mån de funnits av ålder och alltjämt uppehållits. Det finns inte något förbud mot tillkomsten av nya besittningsrätter till vattenverk av fast egendoms natur, men beredningen konstaterar, att någon möjlighet att tillskapa nya numera inte torde föreligga. Utmärkande för fiskerättigheterna, som brukar benämnas »självständiga fiskerier» eller »jordeboksfisken», är att de varken är förenade med äganderätten till vattnet (grunden) eller utgör tillbehör till annan jordegendom än den vartill vattnet hör. Beredningen slår fast att sådana självständiga fiskerier inte kan uppkomma numera. Enbart fiskerätt kan förvärvas bara som nyttjanderätt eller servitut.

Med hänsyn till osäkerheten i fråga om den rättsliga och ekonomiska betydelse som i dagens läge bör tillmätas besittningsrätterna till vattenverk och fiskerier kan det enligt beredningens åsikt inte påstås att besittningsrätterna skulle ha spelat ut sin roll. Beredningen anser att det lika litet som beträffande besittningsrätten till ofri tomt kan åberopas något bestämt rättsligt intresse för att frånta ifrågavarande besittningsrätter deras nuvarande sakrättsliga ställning. Beredningens ståndpunkt blir alltså den att också besittningsrätterna till vattenverk och fiskerier fortsättningsvis bör tillförsäkras den karaktär av fast egendom som de f. n. innehar.

Slutligen tar beredningen upp frälseräntorna till behandling. Frälseräntorna har varit av två olika slag, skattefrälseräntor och frälseskatteräntor. Skattefrälseräntor var av offentligrättslig karaktär och uppkom genom att staten till någon enskild överlät sin rätt till de från ett skattehemman utgående grundskatterna. Frälseskatteräntor var av privaträttslig natur och tillskapades på så sätt att ägare av frälsehemman avhände sig äganderätten till hemmanet med förbehåll om rätt att för sig och sina efterkommande åtnjuta viss ränta av hemmanet. Genom olika lagstiftningsåtgärder med

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

början redan i slutet av 1800-talet inleddes en avveckling av frälseräntorna. Främst öppnades möjlighet härtill genom avlösning av räntorna. I fråga om skattefrälseränta ägde först ränteägaren och senare även statsverket rätt att påkalla inlösen för statsverkets räkning. Såvitt avsåg frälseskatteränta fick på motsvarande sätt antingen räntans ägare eller ägaren av den räntepliktiga fastigheten begära avlösning. Genom lagen den 12 april 1935 (nr 102) om upphörande av vissa frälseräntor bestämdes att skattefrälseränta, beträffande vilken inte före den 1 januari 1940 framställts begäran om inlösen, skulle upphöra nämnda dag. På motsvarande sätt föreskrevs genom en lag den 11 juni 1937 (nr 346) att frälseskatteränta, vars avlösning inte påkallats före den 1 januari 1942, skulle upphöra denna dag.

Efter en redogörelse för de åtgärder som sålunda vidtagits för att avveckla frälseräntorna konstaterar beredningen, att om någon frälseränta i undantagsfall inte skulle ha helt upphört detta beror på att ärende angående inlösning eller avlösning, som anhängiggjorts före år 1940 resp. 1942, till följd av tvist inte avgjorts. Beredningen hänvisar emellertid till ett av riksdagens revisorer år 1947 gjort uttalande, enligt vilket de då inte inlösta eller avlösta frälseräntorna skulle vara så få, att det bara torde dröja en kortare tid, innan de helt försvunnit. Det finns därför enligt beredningens mening inte anledning räkna med att några frälseräntor skall existera när nya balken träder i kraft. Beredningen behandlar följaktligen inte frälseräntorna i promulgationslagen.

Remissyttrandena. Svea hovrätt tar upp de problem som sammanhänger med att enligt fastighetsbildningslagen sammanläggning kunnat ske av s. k. ofri tomt eller del därav med fri tomtmark. Sålunda bildade fastigheter sägs vara olämpliga såväl ur fastighetsbildningssynpunkt som ur inskrivningsrättsliga synpunkter. Även om nya sådana fastighetsbildningar inte skulle komma att tillåtas, kvarstår problemen med de redan skapade. Hovrätten anser det vara angeläget att den säregna form av fast egendom som besittningsrätten till ofri tomt utgör i sin helhet avvecklas.

Departementschefen. Som jag uttalat vid remissen till lagrådet av den sedermera antagna lagen den 29 juli 1966 om vad som är fast egendom utgör de här avsedda sakrättstyperna förhållandevis sällsynta kvarlevor från äldre tid (prop. 1966: 24 s. 105). Av de i 5 § 1895 års lag angående vad till fast egendom är att hänföra uppräknade rättigheterna — frälseränta, ofri tomt i stad, vattenverk på annans grund och i jordeboken upptaget fiskeri — undantogs inte frälseränta i övergångsbestämmelserna till 1966 års lag, varigenom 1895 års lag upphävdes. Som lagberedningen framhåller är frälseräntorna numera avvecklade och de behövde därför inte ens övergångsvis bevaras vid sin karaktär av fast egendom. Sedan den 1 juli 1967, då 1966 års

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 113

lag trädde i kraft, återstår alltså bara ofri tomt, vattenverk och fiskerier att beakta vid ikraftträdandet av den nya jordabalken. Som jag tidigare framhållit skall nämligen 1966 års lag formellt upphävas och i stället inarbetas som 2 kap. i nya balken. Den berörda övergångsbestämmelsen till 1966 års lag — punkten 4 —• torde därvid vara att betrakta som en sådan bestämmelse med ej tidsbegränsad uppgift, som enligt vad beredningen anför under 2 §' promulgationslagen fordrar särskilt uttalande för det fall att den avses skola erhålla fortsatt tillämpning.

Vad först beträffar vattenverk och fiskerier kan jag i likhet med beredningen inte finna något bestämt rättsligt intresse för att nu frånta dem deras sakrättsliga ställning. De bör därför också i fortsättningen tillförsäkras den karaktär av fast egendom som de f. n. innehar. Härvid bör emellertid uppmärksammas att i förslaget till ny fastighetsbildningslag tagits upp en bestämmelse, enligt vilken vad i lagen sägs om mark eller område i tillämpliga delar gäller också beträffande fiske, som ej är förenat med rätten till grunden och ej utgör servitut (1 kap. 4 §). Sådant fiske blir alltså underkastat lagens bestämmelser och kan undergå ändringar på motsvarande sätt som fastigheternas ägoområden. Vidare tillämpas f. n. beträffande såväl vattenverk som fiskerier det förfarandet att besittningsrätten avföres från jordeboken sedan den på grund av särskild utredning konstaterats ha upphört. Förevarande paragraf avser inte att hindra ett sådant förfarande.

Väsentligt större problem erbjuder de ofria tomterna. Visserligen torde de svårigheter som sammanhängt med att ofri tomt kunnat vara belägen på donationsjord i huvudsak ha undanröjts efter antagandet av förslaget om avveckling av vissa av städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i förhållande till staten (prop. 1964: 157, SU 164, rskr 342). Den donationsjord som berörts av de ofria tomterna torde nämligen komma att i enlighet med beslutet om avveckling överlåtas till städerna. Ett beaktansvärt praktiskt problem utgör däremot det av Svea hovrätt påtalade förhållandet att ofri1 tomt eller del därav kunnat ingå i sammanläggning med fri mark. Ett annat problem består däri att en tomts egenskap av ofri kan vara okänd för innehavaren genom att anteckning därom inte skett i fastighetsboken. Även om1 skyddet för innehavaren i sådant fall blir förbättrat som följd av de föreslagna reglerna om godtrosförvärv på grund av inskrivning (18 kap.) och de utvidgade möjligheterna att åberopa hävd till fast egendom (16 kap.), kvarstår problemen i vart fall under en övergångstid. Mycket talar således för att institutet ofri tomt på något sätt bör avvecklas. Frågan övervägs f. n. inom justitiedepartementet. Tills vidare bör emellertid de ofria tomterna bibehållas vid sin karaktär av fast egendom.

10 §.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i lagberedningens förslag, upptar reglerna i 10 § av utredningens förslag i sak oförändrade.

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Jordabalksutredningen. Utredningen anför i motiven till 9 kap. i sitt förslag (motsvarande 7 kap. i departementsförslaget) att frågan om fideikommissens avskaffande kommit i ett nytt läge sedan lagberedningen avgav sitt betänkande. Utredningen hänvisar till ett för 1963 års riksdag framlagt förslag till lag om avveckling av fideikommiss (prop 1963: 5). Jordabalksförförslaget bör därför enligt utredningens mening inte i fortsättningen innehålla några specialbestämmelser om fideikommissfastigheter motsvarande dem som f. n. finns i NJL. En regel som utredningen anser böra ges fortsatt tillämpning genom en övergångsbestämmelse är emellertid 1 kap. 9 § NJL. Enligt detta lagrum skall arrende- eller hyresavtal, som slutits beträffande sådan fideikommissfastighet som inte är att anse som huvudgård till fideikommiss, gälla också i förhållande till annan innehavare av fideikommisset än upplåtaren. Ny innehavare av fideikommisset får dock säga upp avtalet under vissa i lagrummet angivna förutsättningar. Utredningen konstaterar att förslaget till lag om avveckling av fideikommiss, som föreskriver att fideikommiss i princip skall upphöra när den som är innehavare And lagens ikraftträdande avlider, tar upp en motsvarighet till nu nämnda regler såvitt avser förhållandet till den som förvärvar fideikommissegendomen vid avvecklingen. Till följd av vissa i lagförslaget givna undantagsregler kan det dock inträffa att fideikommiss inte upphör i samband med att innehavaren avlider. För dessa fåtaliga fall får reglerna i 1 kap. 9 § NJL fortfarande under viss tid en funktion att fylla. Utredningen, som förutsätter att lagförslaget antas av riksdagen i huvudsak oförändrat, tar därför i promulgationslagen upp en övergångsbestämmelse som ger de ifrågavarande reglerna fortsatt tillämpning.

Departementschefen. Sedan lagberedningen och jordabalksutredningen avlämnade sina betänkanden har lagen den 6 dec. 1963 (nr 583) om avveckling av fideikommiss trätt i kraft den 1 januari 1964. Enligt lagen skall fideikommiss avvecklas på så sätt att fideikommisset upphör när den som vid lagens ikraftträdande är innehavare därav avlider (3 §). Vissa undantag uppställs dock (4—6 och 38 §§). Om exempelvis nuvarande innehavare frånträder egendomen för att tillträda annat fideikommiss, skall fideikommisset upphöra först när näste innehavare avlider (5 §). Vidare kan i vissa fall tidpunkten för fideikommissets upphörande komma att bero av Kungl. Maj :ts förordnande (6 och 38 §§).

Jordabalksutredningen kunde beakta den nya lagstiftningen så till vida som proposition i ämnet hade överlämnats till riksdagen när utredningen avgav sitt betänkande. Jag delar utredningens uppfattning att efter antagandet av den nya lagstiftningen om avveckling av fideikommiss några regler om fideikommiss inte bör tas in i balken utan att erforderliga övergångsbestämmelser i stället bör inflyta i promulgationslagen. De regler som avser fideikommiss finns f. n. i 1 kap. 9 § samt 2 kap. 2 och 49 §§ NJL. Till behovet av

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 115

särskilda regler såvitt avser arrende av fastighet som utgör fideikommiss får jag eventuellt återkomma vid mitt ställningstagande till arrendelagsutredningens betänkande. För tillfället finns det anledning att rikta uppmärksamheten på reglerna i 1 kap. 9 § NJL.

Enligt 1 kap. 9 § NJL gäller arrende- och hyresavtal, avseende annan fideikommissfastighet än huvudgård, också för annan innehavare av fideikommisset än upplåtaren. Denna regel blir i allmänhet inte längre tillämplig, eftersom fideikommisset som regel skall upphöra vid den nuvarande innehavarens frånfälle. Som jag anförde i propositionen med förslag till avveckling av fideikommiss (prop. 1963: 5 s. 155) har den princip som uppbär lagrummet inte ansetts böra brytas, varför i avvecklingslagen intagits en bestämmelse om att avtal varom nu är fråga skall gälla också mot den som förvärvar egendomen vid avvecklingen (15 §). Regeln i 1 kap. 9 § NJL skulle därför fortfarande kunna bli tillämplig bara i de fåtaliga fall då fideikommiss i enlighet med vad jag nyss anförde inte kommer att upphöra vid den nuvarande innehavarens frånfälle. Som jordabalksutredningen funnit bör emellertid regeln äga fortsatt tillämpning för dessa fall, vilket sker genom förevarande övergångsbestämmelse. I fråga om bestämmelsens räckvidd kan påpekas att den fortsatta tillämpligheten av 1 kap. 9 § NJL kan komma att avse inte bara arrende eller hyresavtal, som slutits före balkens ikraftträdande, utan också sådana avtal som träffas först därefter.

11 §■

Paragrafen motsvarar 11 § i jordabalksutredningens förslag.

Jordabalksutredningen. Enligt utredningens förslag skall upplåtelse av vattenfallsrätt inte längre få äga rum. Sådana vattenfallsrätter som eventuellt existerar vid balkens ikraftträdande bör emellertid tillåtas fortleva. Genom 11 § i förslaget garanteras ifrågavarande rättigheters fortbestånd.

Departementschefen. Av skäl som jag närmare utvecklade vid remissen till lagrådet den 11 februari 1966 av förslag till ny jordabalk (s. 28) har institutet vattenfallsrätt inte tagits med i departementsförslaget. Enligt vad jag inhämtat existerar fortfarande ett litet antal vattenfallsrätter. Som utredningen anför bör dessa få fortleva. Jag ansluter mig därför i princip till utredningens förslag.

Vattenfallsrätten följer i gällande rätt i allt väsentligt reglerna för tomträtt. Som kommer att framgå av 37 § promulgationslagen föreslår jag, att vissa av balkens bestämmelser om tomträtt i 13 kap. skall gälla också för sådana vid ikraftträdandet existerande tomträtter, på vilka NJL i dess lydelse efter 1953 års ändringar ägt tillämpning. Två av de angivna lagrummen, nämligen 13: 7 och 26, bör under motsvarande betingelser ges tillämpning också på vattenfallsrätt. Bestämmelser härom har jag tagit upp som ett andra stycke i förevarande paragraf. 13: 7 innehåller den allmänna förkla­

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ring, varigenom tomträtt i huvudsak likställs med fast egendom. För berörda vattenfallsrätters del innebär detta bl. a. att överlåtelse av vattenfallsrätt och upplåtelse av panträtt eller av annan rättighet i eller till förmån för denna blir att bedöma enligt nya balkens regler. Detsamma kommer att gälla om vissa andra förhållanden som regleras i balken, t. ex. i 17 kap. om företräde på grund av inskrivning såvitt avser konkurrens mellan olika i vattenfallsrätten upplåtna rättigheter. Beträffande förhållandet till fastighetsägaren och i fastigheten gällande belastningar bör vattenfallsrätten, liksom tomträtten, betraktas som en nyttjanderätt. Härtill återkommer jag vid 39 §. 113:26 ges en hänvisning till bl. a. regler om fast egendom i exekutivrättslig lagstiftning, vilken hänvisning bör gälla i stället för motsvarande bestämmelser i äldre lag.

Vattenfallsrätten har alltsedan institutet infördes i lagstiftningen följt samma förfaranderegler som gällt för tomträtten. Detta har varit fallet såväl enligt lagen om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt som enligt lagen om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt. Undantag har gällt — förutom i vissa hänseenden som betingats av tomträttens speciella utformning — i fråga om kravet på äkta makes samtycke vid överlåtelse och vid inteckning, där ett sådant krav uppställts för tomträttens del men inte beträffande vattenfallsrätten. Med bibehållande av denna skillnad i behandlingen har det synts mig lämpligt att låta existerande vattenfallsrätter också i fortsättningen få följa tomträttens förfaranderegler. Bestämmelser härom har tagits upp i ett tredje stycke av paragrafen.

12 §.

Paragrafen motsvarar 12 § i lagberedningens och utredningens förslag.

Lagberedningen. Av innehållet i promulgationslagen till NJL anser beredningen att bara 5 § med dess förbud mot vidare upplåtelser av s. k. ofria tomter behöver överföras till jordabalkens promulgationslag.

Departementschefen. Varken i den nya balken eller i annan föreslagen eller redan gällande lagstiftning ges någon möjlighet till upplåtelse av besittningsrätt till ofri tomt eller direkt motsvarighet därtill. Tvärtom synes de tidsbegränsningar som gäller för upplåtelser av nyttjanderätt i allmänhet medföra att dylika upplåtelser borde vara omöjliga även utan ett uttryckligt förbud. Av beredningens år 1905 avgivna betänkande med förslag till NJL framgår emellertid att besittningsrätten till ofri tomt stått oberörd av senare lagstiftning om nyttjanderätt och dess tidsbegränsning. Det av ålder gällande rättsinstitutet ofri tomt synes av historiska skäl ha ansetts artskilt från övriga former av nyttjanderätt. Beredningen konstaterade i 1905 års betänkande att upplåtelse av ifrågavarande besittningsrätt fortfarande syntes möjlig såvitt avsåg ursprunglig stadsjord eller donations-

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-5 år 1970 117

jord. Beredningen föreslog därför ett uttryckligt förbud, som senare också kom att inflyta i promulgationslagen till NJL (5 §). Med hänsyn till det anförda får ett visst — fast numera troligen mest teoretiskt — behov anses föreligga av ett uttryckligt förbud mot upplåtelse av besittningsrätt till ofri tomt. Jag har därför anslutit mig till beredningens förslag.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 1—3 kap. nya jordabalken

13 §.

Paragrafen innehåller den i inledningen behandlade bestämmelsen om att 1—3 kap. nya jordabalken i princip skall tillämpas även på äldre rättsförhållanden.

14 §.

Paragrafen saknar motsvarighet i lagberedningens och jordabalksutredningens förslag.

Departementschefen. Genom lagen den 21 mars 1952 (nr 95) om ogiltighet av sämjedelning av jord inom vissa delar av Kopparbergs län infördes ett lokalt begränsat förbud mot sämjedelning. Förbudet utsträcktes genom lagen den 25 maj 1962 (nr 166) angående förbud mot sämjedelning av fast egendom till att omfatta hela landet. Sistnämnda lag är tillämplig endast på sämjedelning som sker efter den 30 juni 1962. 1952 års lag är alltjämt gällande men endast såvitt avser sämjedelning före den 1 juli 1962.

Ett generellt förbud mot sämjedelning tas upp i 1: 1 andra stycket i det remitterade förslaget. Denna bestämmelse synes böra gälla endast i fråga om sämjedelning efter balkens ikraftträdande. Förbudslagen från år 1962 bör behålla sin giltighet, men endast med avseende på sämjedelning före balkens ikraftträdande.

Det bör anmärkas att genom att förbudsregeln i det remitterade förslaget tas upp i 1 kap., vilket kapitel som framgår av föregående paragraf föreslås få i princip återverkande kraft, och inte som i de tidigare jordabalksförslagen i 4 kap., vilket kapitel endast äger tillämpning på rättsförhållanden efter balkens ikraftträdande, så blir det nödvändigt att uttryckligen begränsa förbudsregelns tillämplighet till framtida förhållanden, vilken begränsning inte har någon motsvarighet i tidigare förslag. Den övergångsbestämmelse som anger att tidigare sämjedelningsförbud ej gäller sämjedelning efter balkens ikraftträdande bör ta sikte på endast 1962 års lag. Redan genom övergångsbestämmelserna i den lagen fastslogs att 1952 års lag inte äger tillämpning på framtida sämjedelning.

15 §.

Paragrafen, som motsvarar 15 § i lagberedningens och 14 § i jordabalksutredningens förslag, innehåller övergångsbestämmelser för de kategorier av gränser som inte f. n. inbegrips under den i 1: 3 i förslaget till ny jorda­

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

balk uttryckta principen att gräns, som blivit bestämd enligt lag, bär den sträckning som utmärkts på marken i laga ordning.

Inledning. I lagen den 17 juni 1932 (nr 230) med särskilda bestämmelser om äldre ägogränser, vilken lag som framgår av 2 § föreslås upphävd genom den nya balkens ikraftträdande, har fastslagits den grundsatsen att förhållandena på marken äger vitsord framför andra uppgifter rörande en gräns. Bestämmelserna i lagen avser gränser tillkomna vid lantmäteriförrättning som fastställts eller på annat sätt blivit lagligen gällande före lagens ikraftträdande den 1 januari 1933. Om tvist rörande sträckningen av sådan gräns inte yppats inom tio år efter lagens ikraftträdande, anses den sträckning som i laga ordning blivit utmärkt på marken som den rätta, fastän den inte överensstämmer med förrättningskartan och de till denna hörande handlingarna. Genom ändring i 21 kap. 47 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet (JDL) i samband med tillkomsten av 1932 års lag gäller principen också gränser som tillkommit genom lantmäteriförrättning efter årsskiftet 1932/33. Principen gäller i viss utsträckning även beträffande gräns i stadssamhällen. Före ikraftträdandet av lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad (FBL) skedde skifte, hemmansklyvning, ägoutbyte och utbrytning av servitut på stadsmark genom lantmäteriförrättning, varav alltså följer att gräns som tillskapats i sådant sammanhang inbegrips under 1932 års lag. Efter ikraftträdandet av FBL sker motsvarande fastighetsbildning genom s. k. mätningsförrättning, men genom hänvisning i 6 kap. FBL är innehållet i 21 kap. 47 § JDL tillämpligt på sådan gräns som tillkommit vid skifte, ägoutbyte och servitutsutbrytning. Principen om vitsord åt sträckningen på marken är däremot inte gällande i fråga om gräns som tillkommit genom laga skifte, ägoutbyte eller utbrytning av servitut under tiden från FBLs ikraftträdande den 1 januari 1918 intill ikraftträdandet av den förändrade lydelsen av 21 kap. 47 § JDL den 1 januari 1933. Vidare gäller principen ej gräns som tillkommit vid avstyckning enligt 5 kap. FBL och ej heller tomtgräns. Sådana gränser har ej tillkommit vid lantmäteriförrättning och hänvisning förekommer ej till JDLs regler.

Den i 1932 års lag upptagna grundsatsen har i beredningens förslag och i det remitterade förslaget till ny jordabalk kommit till uttryck i 1: 3. Principen har emellertid därvid gjorts tillämplig även på samtliga gränser i stad och liknande samhällen.

Enligt 1932 års lag gäller en tidsfrist av tio år varunder anmärkningar mot de förefintliga gränssträckningarna får avges. Beträffande sådana granstvister innehåller 1932 års lag vissa avvikelser från vad som gäller vid gränsbestämning enligt JDL. Sålunda kan förrättningen utvidgas till att avse även rätta sträckningen av annan samtidigt tillkommen gräns. Frågan om sådan utvidgning skall upptagas vid särskilt sammanträde som en fråga om förrättningens omfattning. I fråga om kungörelse och kallelse till sammanträdet hänvisas till bestämmelserna om gränsbestämningsförrättning i JDL. Godkänns inte beslutet om förrättningens omfattning av samtliga när­

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-5 år 1970 119

varande sakägare, skall beslutet underställas ägodelningsrättens prövning. Vidare är avträdare av mark i vissa fall berättigad till ersättning för växande skog. Om bestämmande av sådan ersättning gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i JDL angående ersättning för skog vid laga skifte. Vid handläggning av ärende angående utvidgning av förrättning eller ersättning för växande skog skall gode män alltid närvara. Tvist om sträckningen av ägogräns skall anses lia yppats, förutom när talan blivit instämd till ägodelningsrätt, då förrättning för gränsens bestämmande blivit sökt eller blivit påkallad eller av förrättningsmännen beslutad i samband med annan lantmäteri!örrättning. Är tvist yppad inom fristen och utvidgas förrättningen att avse även annan gräns, skall tvist angående även den gränsen anses ha yppats inom fristen. Enligt ett särskilt övergångsstadgande skall bestämmelserna om utvidgning av förrättning och ersättning för växande skog äga tillämpning även i det fall att tvisten om sträckningen av ägogräns yppats före lagens ikraftträdande men då ännu ej avgjorts av förrättningsmän eller ägodelningsrätt.

Lagberedningen. Den utvidgning av principen om vitsord åt förhållandena pa marken som 1: 3 nya balken innehåller för med sig behov av övergångsbestämmelser för de kategorier av gränser i stad vilka f. n. inte inbegrips under principen. De av beredningen föreslagna bestämmelserna upptar en tioårsfrist, varunder anmärkningar mot de förefintliga gränssträckningarna får avges. Bestämmelserna har även i övrigt utformats efter mönster av innehållet i 1932 års lag.

Departementschefen. Den utvidgning av principen att en lagligen bestämd gräns skall ha den sträckning som i laga ordning utmärkts på marken till samtliga gränser i städer och liknande samhällen som föreslagits i nya balken torde, som jag anfört i anslutning till 1: 3, vara av ringa praktisk betydelse. Vissa övergångsbestämmelser, som i likhet med 1932 års lag medger en tioårsfrist för att framställa anmärkning mot den förefintliga gränssträckningen, synes dock inte kunna undvaras. Den grundläggande regeln härom har tagits upp i första stycket av denna paragraf.

Utformningen i övrigt av ifrågavarande bestämmelser bör ske under beaktande av att den nya fastighetsbildningslagen är avsedd att träda i kraft samtidigt med den nya jordabalken. Den anknytning till reglerna om gränsbestämning i JDL som efter förebild av 1932 års lag föreslås av beredningen bör därför ersättas med en anknytning till reglerna i 14 kap. nya fastighetsbildningslagen angående fastighetsbestämning.

Vid införandet av preklusionsförfarandet i 1932 års lag ansågs det önskvärt att genom lagstiftningen öppnades möjlighet att samtidigt bestämma flera av varandra beroende ägogränser. Beredningen har också efter förebild av

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

1932 års lag föreslagit vissa bestämmelser om utvidgning av förrättningen att avse också annan samtidigt tillkommen gräns. Jag delar beredningens uppfattning att en sådan möjlighet bör finnas och föreslår en bestämmelse härom i andra stycket.

Den i 1932 års lag stadgade rätten till ersättning för växande skog grundar sig på den uppfattningen att den som måhända under en lång följd av år hävdat en fastighet i enlighet med lagligen utsatta märken bör få ersättning för skogen. Jag delar beredningens uppfattning att en bestämmelse om ersättning för växande skog bör tas upp i detta sammanhang. Ersättningen skall avse all växande skog och bestämmas med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet efter en skälighetsbedömning. Bestämmelsen om ersättning för skog återfinns i tredje stycket.

Underställning av ett beslut om utvidgning av förrättningen kan inte äga rum vid fastighetsbestämning enligt förslaget till ny fastighetsbildningslag. Något praktiskt behov av en sådan möjlighet föreligger dock ej. Gode män skall deltaga i förrättning för fastighetsbestämning när förrättningslantmätaren finner att så behövs eller när sakägare begär det och oskäligt dröjsmål ej föranleds härav (jfr 4 kap. 1 § och 14 kap. 1 § i det remitterade förslaget till ny fastighetsbildningslag).

På det sätt som skett i 1932 års lag och i beredningens förslag bör en uttrycklig regel ange när tvist om gräns sträckning skall anses ha uppkommit. En tvist bör anses ha uppkommit, förutom när talan väckts vid domstol, när ansökan om fastighetsbestämning gjorts eller frågan om fastighetsindelningens beskaffenhet upptagits till prövning vid fastighetsbestämning i samband med fastighetsbildning. En regel härom tas upp i fjärde stycket. I samma stycke har vidare upptagits reglerna att om tvist uppkommit inom fristen och förrättning för gränsens bestämmande utvidgats till att avse även annan gräns, är tvist också angående den gränsen uppkommen inom fristen. I sista stycket tas upp en regel om att bestämmelserna om utvidgning av förrättningen och om ersättning för växande skog skall äga tillämpning även i det fall att tvisten uppkommit före den nya balkens ikraftträdande men då ännu ej avgjorts av förrättningsmännen eller ägodelningsrätten.

16 §.

Denna paragraf motsvarar 1: 5 andra stycket i lagberedningens förslag till ny jordabalk och innehåller regler om s. k. gränshävd.

Gällande rätt. Regler enligt vilka viss tids hävd tillerkänns speciell betydelse för bestämmandet av fastighetsgräns saknas i gällande rätt. Institutet gränshävd är alltså okänt. Om ägaren av en fastighet invid rågång visar urminnes hävd till ett område på andra sidan rågången anses detta emellertid höra till fastigheten. Det är alltså möjligt att ändra fastighetens om­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 121

fång genom bevisning om urminnes hävd. En rågång, som på detta sätt kommer att ligga inom en fastighet, upphör dock inte därmed att vara skifteslagsgräns.

Lagberedningen. Vid framläggandet av 1947 års förslag uttalade lagberedningen sin avsikt att inte lägga fram något förslag om urminnes hävd men däremot ett hävdeinstitut av innebörd att femtio års ostörd och oklandrad besittning skulle kunna grundlägga äganderättsförvärv. Sådan hävd skulle kunna åberopas också i strid med rå och rör och andra legala gränser.

I 1960 års förslag upptas visserligen ett hävdeinstitut men detta förutsätter vunnen lagfart. Någon motsvarighet till det av beredningen i dess tidigare sammansättning planerade hävdeinstitutet föreslås inte. Under sina överläggningar med fastighetsbildningskommittén har beredningen emellertid kommit till den övertygelsen att ett särskilt hävdeinstitut är erforderligt i fråga om vissa gränser. De fall som åsyftas är sådana där s. k. sämjeägoutbyten genomförts. Sådana byten har tidigare förekommit i mycket stor utsträckning. Enligt kommitténs mening skulle det vara stötande om man vid bestämmandet av en fastighets omfattning var tvungen att bortse från dylika överenskommelser. Den bästa utvägen att komma till rätta med förhållandena ansåg kommittén vara att i jordabalken öppna möjlighet till ett godtagande av den privata fastighetsbildning som det här är fråga om. Det kunde inte antas att ägare och rättighetshavare härigenom skulle tillskyndas skada. Fastmer måste dylika bestämmelser i allmänhet vara ägnade att öka deras trygghet, eftersom det så gott som alltid torde förhålla sig så att man vid överlåtelse och annat förfogande över fastigheten tillmätt det faktiska markinnehavet avgörande betydelse, åtminstone i fall där detta bestått någon tid. Fastighetsbildningskommittén ansåg också att bestämmelser av antydd art skulle helt överensstämma med rättsuppfattningen hos den jordägande befolkningen. Bestämmelserna skulle också underlätta kommitténs fortsatta arbete. De borde emellertid begränsas till att avse endast sådana sämjeägoutbyten, som kommit till stånd före nya jordabalkens ikraftträdande.

Lagberedningen, som ansluter sig till fastighetsbildningskommitténs synpunkter, anser att som en förutsättning för ett godtagande av den på överenskommelse grundade gränsen bör gälla att denna oklandrat hävdats under viss tid. Med hänsyn till av beredningen i övrigt föreslagna hävdetider finner beredningen en tidrymd av tjugo år innebära en lämplig avvägning. För bestämmelsernas tillämpning synes i övrigt inte böra krävas mer än att det av omständigheterna framgår att gränsändringen skett sämjevis. Därvid är av särskild betydelse att på ömse sidor skett ett givande och tagande i något så när samma omfattning eller att, i annat fall, gränsändringen i betraktande av omständigheterna kan anses vara jämförelsevis ringa. Lagbe­

122 Kungi. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

redningen framhåller också vikten av att den ursprungliga, rätta gränsen och den på överenskommelsens väg ändrade sträckningen måste kunna anses som sträckningar av samma gräns. En överenskommelse, varigenom ägaren av en fastighet till dennas utökande förvärvat ett område av en intilliggande fastighet, skall inte i nu förevarande ordning kunna vinna beaktande. Reglerna i beredningens förslag om gränshävd har utformats mot bakgrund av beredningens nu redovisade överväganden.

Remissyttrandena. Lantmäteristijrelsen anser att bestämmelsen fyller en lucka i lagstiftningen men vill ifrågasätta om regeln, fastän den utformats som en norm vid bestämning av gräns, inte skulle få sin största betydelse vid sådana tvister angående fastighetsindelningens beskaffenhet, som inte utgör gränstvister. Ett uttalande om bestämmelsens tillämplighet i sådana fall skulle bidra till att undanröja ovisshet härom. En viss tveksamhet rörande bestämmelsens lämplighet kommer till synes i yttranden från bl. a. kommunaltekniska föreningen, som menar att ordning och reda i fastighetsoch äganderättsförhållandena kräver att fastighetsbildning och fastighetsbestämning får ske endast genom laga förrättningar. Föreningen ifrågasätter därför om inte sämjebyten bör legaliseras genom förrättning. Lantmätareföreningen förutser stora svårigheter att utreda huruvida hävden verkligen grundades på överenskommelse, som har ingåtts mellan ägarna på ömse sidor. Det anses också oklart om regeln skall gälla även i fall när överenskommelsen inte inneburit enbart eu justering av gränsen utan i realiteten också en överlåtelse av mark. Regeln har enligt föreningens mening knappast någon uppgift att fylla när sakägarna på ömse sidor är överens, eftersom sträckningen av en sådan gräns alltid kan fastställas i enlighet med en av sakägarna godkänd hävdelinje. Skulle sakägarna åter vara oense torde tillämpningen av den föreslagna regeln medföra betydande svårigheter.

Svea hovrätt behandlar förhållandet till lagstiftningen om förbud mot sämjedelning — vilken delvis tillkommit efter det att lagberedningen framlade 1960 års betänkande -— och framhåller att vissa skäl kan tala för att sådana sämjeägoutbyten som tillkommit under tid när sämjedelning varit förbjuden inte bör beaktas. Mot en dylik lösning anses dock tala att det i de fall som här avses endast är fråga om jämförelsevis ringa gränsändringar, vilka måhända inte behöver möta en lika stark reaktion som sämjedelningar i allmänhet.

Departementschefen. 11:5 andra stycket i lagberedningens jordabalksförslag togs upp en regel om s. k. gränshävd. Vid remissen till lagrådet av förslag till ny jordabalk uppehöll jag mig vid denna fråga (remissprotokollet s. 70). Jag anförde bl. a. att regeln under remissbehandlingen väckt viss tveksamhet hos några remissinstanser men att den tillstyrkts av lantmäteristyrelsen m. fl. Jag anslöt mig i sak till beredningens förslag. Med hänsyn

Kungl. Maj:ts proposition nr li-5 år 1970 123

till att regeln bara tar sikte på överenskommelser som skett före balkens ikraftträdande ansåg jag dock att regeln inte borde tas upp i själva balken utan placeras i promulgationslagen. I det följande skall jag uppehålla mig vid den närmare utformningen av regeln.

För att ett hävdeinstitut av här ifrågavarande karaktär inte skall missbrukas krävs särskilda regler. I första hand krävs sålunda att hävden grundas på överenskommelse. Fråga om så är fallet torde i allmänhet inte vålla några problem. Har gränsen under lång tid oklandrat hävdats i en viss sträckning lär det i allmänhet föreligga enighet om hur gränsen kommit att ändras. Om det däremot råder oenighet i frågan huruvida någon överenskommelse träffats om sämjeägoutbyte lär hävden sällan vara oklandrad och regeln är alltså inte tillämplig redan av denna anledning.

För att bestämmelsen skall vara tillämplig har lagberedningen vidare uppställt kravet att det skall vara fråga om en och samma gräns, som genom överenskommelsen erhållit en annan sträckning. Det är även enligt min mening angeläget att detta krav upprätthålls. Härigenom utesluts från bestämmelsens tillämplighet sådana fall, där överenskommelsen avser mera omfattande gränsändringar. Däremot bör enligt min mening inte generellt gälla att på ömse sidor skett ett givande och tagande i något så när samma omfattning. Även i sådana fall när överenskommelsen innebär att endast eu av fastigheterna tillgodosetts bör regeln vinna tillämpning, förutsatt att det är fråga om samma gräns.

Den av lantmäteristyrelsen väckta frågan angående regelns tillämplighet vid sådana tvister angående fastighetsindelningens beskaffenhet, som inte utgör gränstvister i egentlig mening, torde inte kunna besvaras generellt. Grundar sig ändringen i fastighetsindelningen på överenskommelse före den angivna tiden och har fastigheterna därefter hävdats i enlighet härmed bör hinder inte föreligga att tillämpa regeln även om tvisten inte omedelbart rör en gränsfråga. Förhållandena är emellertid skiftande och det torde få ankomma på de tillämpande myndigheterna att i varje särskilt fall avgöra om en sådan tillämpning står i överensstämmelse med de principer som ligger bakom bestämmelsen om gränshävd.

Regeln om gränshävd kompletterar och kompletteras i viss mån av den rätt att träffa förening om gränsens sträckning, som f. n. regleras i 7 kap. 3 och 4 §§ JDL. Motsvarande regler återfinns — med vissa ändringar — i 14 kap. 5 § i förslaget till ny fastighetsbildningslag. Om sakägarna på ömse sidor av gränsen är överens, kan samma resultat ofta uppnås antingen man tillämpar de föreslagna reglerna om gränshävd eller träffar förening om gränsdragningen. Med stöd av hävdereglerna kan gränsen i vissa fall fastställas i enlighet med hävden — i strid med karta m. m. — även om överenskommelse inte kan träffas, låt vara att det i dessa fall ofta kommer att visa sig svårt att styrka att hävden lämnats oklandrad och att den grundas på en minst tjugo år gammal överenskommelse.

Hävdetiden har av beredningen föreslagits utgöra minst tjugo år. Den

124 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

överenskommelse, på vilken hävden grundas, skall vidare — enligt vad beredningen avsett — ha ingåtts före nya balkens ikraftträdande. Någon erinran har inte riktats mot tiden i och för sig men det har satts i fråga huruvi-t da inte bestämmandet av den kritiska tidpunkten för ingående av överenskommelse i gränsfrågan bör röna inflytande av den lagstiftning om ogiltighet av sämjedelning som genomförts åren 1952 och 1962. Denna lagstiftning avser visserligen bara sämjedelning i egentlig mening, dvs. den form av privat jorddelning som består i att ägarna av ideella andelar i fast egendom träffar avtal om att för andelarna skall läggas ut särskilda ägolotter, medan de sämjeägoutbyten som avses med bestämmelserna om gränshävd i regel inte innefattar sämjedelning i denna mening och därför ej heller träffas av ogiltighetspåföljden enligt nämnda lagstiftning. I vissa fall kan emellertid sådana sämjeägoutbyten innefatta också sämjedelning i egentlig mening. Detta gäller i fråga om de s. k. komplicerade sämjedelningarna, dvs. sämj edelningar som sker i kombination med byte av ägolotter över fastighetsgräns. I dylika fall berörs sämjeägoutbytena av ogiltighetsbestämmelserna i nyssnämnda lagstiftning. Det skulle därför i vissa fall kunna bli svårt att tillämpa bestämmelserna om gränshävd beträffande sådana sämjeägoutbyten. Farhågorna för tillämpningssvårigheter bör dock inte överdrivas. Beredningens förslag har den bestämda fördelen att ordning och reda befordras i samtliga äldre fastighetsförhållanden. På grund härav och då sämjeägoutbyten under sistförflutna årtionden inte torde ha förekommit annat än undantagsvis föreslår jag att regeln görs tillämplig på samtliga överenskommelser före balkens ikraftträdande.

En fråga som uppmärksammats under remissbehandlingen är huruvida bestämmelser behövs för att kunna legalisera sämjeägoutbyte genom förrättning. Frågan behandlas i prop. 1968: 127 med förslag till legaliseringslag. Jag har där intagit den ståndpunkten (s. 56) att legaliseringsförfarandet inte bör göras tillämpligt på sämjeägoutbyten. Detta gäller dock inte fall där bytet genomförts på sådant sätt och i sådan form att transaktionen består av ömsesidiga, giltiga arealöverlåtelser. Legalisering bör då kunna ske i samma utsträckning som gäller för arealförvärv.

I beredningens förslag har tagits upp en hänvisning till en i 1:5 första stycket i förslaget upptagen regel om teknisk jämkning av gräns. Sistnämnda regel har i det remitterade jordabalksförslaget ersatts med en hänvisning till fastighetsbildningslagstiftningen. Regeln om teknisk jämkning av gräns har i förslaget till ny fastighetsbildningslag tagits upp i 14 kap. 6 §. Särskild hänvisning till sistnämnda bestämmelse anser jag inte behövlig i detta sammanhang.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 4 kap. nya jordabalken

17 §.

Paragrafen motsvarar de delar av 19 § i lagberedningens och 18 § i jordabalksutredningens förslag som avser tillämpningen av 4 kap. nya balken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 125

Lagberedningen. Beredningen uppställer i ett första stycke av paragrafen en principregel avseende tillämpningen av inte bara 4 kap. utan också 5—- 26 kap. i beredningens förslag. Innebörden av principregeln är att ett under äldre rätts bestånd grundat rättsförhållande inte efter nya balkens ikraftträdande skall regleras av nya balkens bestämmelser. Den betydelse som rättsförhållandets tillkomst på så sätt får gör det enligt beredningens mening nödvändigt med en bestämning av vad som skall anses vara tidpunkten för tillkomsten. I ett andra stycke av paragrafen tar beredningen därför upp en regel som, såvitt avser överlåtelse av fast egendom, bestämmer rättsförhållandets tillkomst till den tidpunkt då förvärvet ägde rum. Bestämningen sägs anknyta till redan vedertaget betraktelsesätt.

Departementschefen. Av skäl som jag inledningsvis anfört har det stora avsnitt, som i beredningens och utredningens förslag inleds med en principregel avseende ett flertal kapitel i balken, i departementsförslaget delats upp i flera mindre avsnitt. Som följd härav kommer det avsnitt som inleds av denna paragraf att innehålla övergångsbestämmelser bara till 4 kap. Med hänsyn härtill bär det synts mig lämpligast att direkt utsäga att äldre lag fortfarande skall tillämpas, om förvärvet ägt rum före den nya balkens ikraftträdande. Att lagrummet vilar på samma principiella uppfattning som motsvarande bestämmelse i de tidigare förslagen är även med denna avfattning fullt tydligt.

Enligt 4: 16 andra stycket kan köparen rikta anspråk mot säljaren, om inteckning i den överlåtna fastigheten avser också annan fastighet och detta ej förutsattes vid köpet. Som jag anförde vid remissen av förslaget till ny jordabalk (s. 201) har dessa bestämmelser tagits upp med hänsyn till att köparen enligt 22: 2 andra stycket sista punkten i den angivna situationen är förhindrad att inteckna den köpta fastigheten så länge det gemensamma ansvaret består. Som jag kommer att närmare beröra vid 46 § denna lag föreslår jag emellertid att vid tillämpning av de berörda reglerna i 22:2 inte förrän femton år förflutit från balkens ikraftträdande hänsyn skall tas till inteckning som beviljats eller sökts före ikraftträdandet. Eftersom sådan inteckning under den angivna övergångstiden inte hindrar köparen från att ta ut nya inteckningar i den köpta fastigheten, bör han under samma tid inte kunna rikta anspråk mot säljaren på grund av att inteckningen avser också annan fastighet. En regel som säger att 4: 16 andra stycket inte äger tillämpning i den här avsedda situationen har tagits upp i andra stycket av förevarande paragraf.

18 §.

Paragrafen saknar motsvarighet i lagberedningens och jordabalksutredningens förslag.

126 Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

Departementschefen. Med bestämmelserna i 4: 7—9 i balken asyftas att åstadkomma överensstämmelse mellan förvärv och fastighetsbildning på så sätt att köp, byte och gåva av område (7 §), av andel med utbrytningsklausul (8 §) och av fastighets andel i samfälld mark (9 §) blir för sin giltighet beroende av att fastighetsbildning kommer till stånd i överensstämmelse med förvärvet. Som framgår av föregående paragraf i denna lag skall de nämnda bestämmelserna inte tillämpas, om förvärvet skett före balkens ikraftträdande. I den mån förvärvet kunnat ske med giltig verkan enligt äldre rätt, drabbas det alltså inte av ogiltighetspåföljden enligt de nya bestämmelserna. Reglerna i 4: 7—9 är emellertid också så till vida begränsat tillämpliga som att de inte avser att träffa en vidareöverlåtelse av ett område eller en andel, som under äldre lags tid med civilrättslig verkan frånsålts fastigheten. Reglerna avser att träffa bara sådana överlåtelser som innebär att området eller andelen skiljs från fastigheten. Om vidareöverlåtelsen däremot innebär att ytterligare uppdelning av området eller andelen blir aktuell, kommer naturligtvis reglerna att i det hänseendet bli direkt tillämpliga på vidareöverlåtelsen.

I lagen med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet har bl. a. tagits upp regler, som motsvarar 4: 7 i nya balken. Lagen träder i kraft den 1 januari 1969 eller således några år före nya balken. Syftet med nämnda lag är att införa vissa angelägna bestämmelser i balken och dess följdlagstiftning i förväg. Lagen har alltså viss provisorisk karaktär och skall därför i huvudsak ha spelat ut sin roll när balken träder i kraft. Eftersom reglerna i 4: 7 inte ges tillbakaverkande kraft, bör dock den särskilda lagen fortfarande gälla i fråga om överlåtelser som skett under dess giltighetstid intill tidpunkten för balkens ikraftträdande. Såtillvida kommer lagen alltså att leva kvar också efter sistnämnda tidpunkt.

Lagen med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet tillkom samtidigt med legaliseringslagen. Genom den sistnämnda lagen öppnas möjlighet att vinna legalisering, förutom av egentliga sämjedelningar, bl. a. också av arealöverlåtelser. Som förutsättning för legalisering gäller dock att den privata jorddelningen kommit till stånd före den 1 juli 1962. Äldre arealöverlåtelser kommer alltså att kunna legaliseras. Arealöverlåtelser som skett efter den särskilda lagens ikraftträdande den 1 januari 1969 är vidare beroende av att fastighetsbildning kommer till stånd. Problemet med arealförvärv som inte leder till fastighetsbildning kommer följaktligen att i fortsättningen gälla bara de förvärv som ägt rum under mellantiden, fr. o. m. den 1 juli 1962 t. o. m. den 31 december 1968. För dem gäller inte något legalt villkor, som gör köpet ogiltigt om fastighetsbildning inte kommer till stånd, och enda sättet att få sådan till stånd är att söka avstyckning i vanlig ordning. Om så inte sker och parterna inte låter köpet gå åter, föreligger alltså en form av privat jorddelning som inte kan legaliseras enligt gällande bestämmelser. Enligt min mening bör någon lagstiftningsåtgärd beträffande

Kungl. Maj:ts proposition nr lb5 år 1970 127

dessa arealöverlåtelser inte vidtas i detta sammanhang. I en framtid, när lagstiftningen beträffande arealöverlåtelser i övrigt varit i kraft en tid, torde det vara lättare att överblicka problemen och finna den lämpligaste lösningen.

Särskild övergångsbestämmelse med avseende på 5 kap. nya jordabalken

19 §.

Paragrafen motsvarar 25 § i beredningens och 23 § i utredningens förslag.

Lagberedningen. Inledningsvis erinrar beredningen om att 7 kap. i balken (5 kap. i det remitterade förslaget) avser att reglera förhållandet mellan den som efter klander återvinner egendom och hans motpart i klanderprocessen. Kapitlet innehåller däremot inte några bestämmelser om klanderprocessen som sådan.

I fråga om själva klanderförutsättningarna är det enligt beredningens mening tydligt att nya balken inte kan få tillbakaverkande kraft. En klandertalan som väcks efter nya balkens ikraftträdande men avser rättsförhållanden som uppkommit dessförinnan, skall alltså bedömas enligt äldre lag. Beredningen framhåller att detta är av betydelse med hänsyn till att nya balken inskränker utrymmet för klandertalan genom erkännandet av godtrosförvärv till fast egendom.

När det däremot gäller att reglera förhållandet mellan den som vunnit och den som förlorat i klanderprocessen, finner beredningen det inte vara nödvändigt att inta motsvarande ståndpunkt till övergångsspörsmålen. Beredningen karaktäriserar reglerna i 7 kap. i sitt förslag i det väsentliga som ett fullständigare utförande och fixerande av äldre rätt i ämnet. Det måste vara till fördel om de mera uttömmande och konkreta reglerna i nya balken får tillämpas också när själva klandret grundats på förhållanden före nya balkens ikraftträdande och således avgjorts enligt äldre lag. Beredningen frångår därför beträffande 7 kap. i sitt förslag huvudprincipen om att den nya balken inte är tillämplig på äldre rättsförhållanden. Rörande kapitlets retroaktiva verkan görs dock det förbehållet att bestämmelserna skall tilllämpas bara om klandertalan blivit väckt efter den nya balkens ikraftträdande.

Departementschefen. Som beredningen framhåller avser bestämmelserna i det här berörda kapitlet bara att reglera förhållandet mellan den som åläggs att avträda fast egendom efter klander och den som tillträder egendomen. Jag har ingen erinran mot att kapitlet blir tillämpligt också när klanderprocessen rör äldre rättsförhållanden, med det förbehållet att talan skall ha väckts efter nya balkens ikraftträdande. Jag ansluter mig därför i sak till beredningens förslag men vill gärna understryka beredningens ut­

128 Kungl. Maj:ts proposition nr li5 år 1970

talande, att beträffande själva klanderförutsättningarna den nya balken inte skall ges tillbakaverkande kraft. Detta är av betydelse för möjligheten att erhålla bifall till en klandertalan. I fråga om den av beredningen påpekade möjligheten till godtrosförvärv av fast egendom (18 kap. i det remitterade förslaget) ges särskilda övergångsbestämmelser i 40 §.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 6 kap. nya jordabalken

20 §.

Departementschefen. I det remitterade förslaget till ny jordabalk har den principiella ståndpunkten intagits, att ett reviderat inteckningsinstiiut bör bygga på den förutsättningen att de vid den nya jordabalkens ikraftträdande befintliga inteckningshandlingarna skall kunna smidigt inpassas i det nya systemet (remissprotokollet s. 262 och 279). Så långt det går bör i enlighet härmed nya balkens regler göras tillämpliga på inteckningar som beviljats eller sökts före ikraftträdandet. En övergångsbestämmelse med detta innehåll tas upp i denna paragraf. Den närmare innebörden av bestämmelsen klargörs i 21—23 §§. Det behövs dessutom vissa betydande begränsningar i bestämmelsen. Dessa anges i 24—26 §§.

21 §.

Departementschefen. Enligt 22 kap. i förslaget till ny jordabalk beviljas inteckning till visst penningbelopp. På grundval av inteckningen utfärdas pantbrev. Vid tillämpning av den nya balkens regler på inteckningar som beviljats före ikraftträdandet bör äldre inteckning i fastighetsboken anses gälla som inteckning på ett belopp som svarar mot inskrivningens kapitalbelopp och inteckningshandlingen betraktas som ett pantbrev på samma belopp. Motsvarande bör gälla, om inteckningen sökts men förklarats vilande. Inteckningshandlingen bör i sådant fall anses som vilandebevis. En bestämmelse med denna innebörd tas upp i denna paragraf. Enligt huvudregeln i 20 § bör den intecknade räntan bli utan betydelse efter ikraftträdandet av den nya jordabalken. I stället gäller bestämmelserna i 6: 3 andra stycket jordabalken om tillägg till pantbrevets belopp.

Man torde inte behöva befara några tillämpningssvårigheter när det gäller att avgöra vad som är att hänföra till äldre inskrivnings kapitalbelopp. Tveksamhet kan dock råda, om inskrivning meddelats för visst belopp till säkerhet för indrivningskostnader eller för ränteförlust på grund av förtida betalning e. d. Eftersom sådant belopp skulle täcka biförpliktelser och inte borgenärens kapitalfordran samt dessutom tillägget enligt 6: 3 andra stycket nya balken är avsett att täcka inte bara ränta utan även andra biförpliktelser, synes riktigast att bortse från beloppet vid fastställande av inteckningens belopp enligt nya balken. Någon uttrycklig regel härom kan inte anses behövlig. Denna paragraf är inte att tillämpa på en med stöd av 54 § IF inskriven rätt till ränta.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 129

I gällande rätt kan inskrivning ske även för penningbelopp i utländskt mynt eller för belopp i varor. Man har alltså att utgå från att det vid ikraftträdandet av den nya jordabalken undantagsvis kommer att finnas inskrivningar av detta slag. Det torde inte möta något hinder att i dessa speciella fall efter ikraftträdandet låta inteckningens och pantbrevets kapitalbelopp vara bestämt i utländskt mynt resp. i varor. Någon uttrycklig regel härom torde inte vara behövlig. Saken följer direkt av paragrafens utformning. Motsvarande torde kunna gälla även sådana undantagsvis förekommande fall då inteckning som beviljats enligt 1 § IF endast avser ränta.

22 §.

Departementschefen. I denna paragraf ges bestämmelser om rättsförhållandet mellan borgenär och fastighetsägare i den situationen att en före den nya balkens ikraftträdande beviljad eller sökt inteckning vid ikraftträdandet innehas av borgenären. Som redan antytts i det remitterade förslaget (remissprotokollet s. 263) måste åtskillnad göras mellan det fallet att en inteckning utgör säkerhet för fordran och det att inteckningen fungerar som självständig värdehandling.

Om inteckningshandlingen vid ikraftträdandet innehas av borgenär som säkerhet för fordran föreligger ett rättsläge som nära överensstämmer med det som råder när enligt jordabalksförslagets bestämmelser pantförskrivning skett genom överlämnande till borgenären av pantbrev som pant för fordringen. I bägge fallen är det fordringen som bestämmer rättsförhållandet mellan parterna, och det är för fordringen som borgenären avses skola få betalning, i sista hand ur den intecknade egendomen. Den omständigheten att i gällande rätt inteckningshandlingen -— till skillnad från pantbrevet enligt jordabalksförslaget •— i sig själv är ett bevis om fordran och kan självständigt användas för åstadkommande av exekution i fastigheten torde normalt spela en mycket underordnad roll. Mot bakgrunden härav ligger det nära till hands att som huvudprincip utgå från den övergångsregeln att panträtt enligt 6: 1 j ordabalksf örslaget skall anses upplåten i fastigheten till säkerhet för fordran, om inteckningshandling vid ikraftträdandet utgör säkerhet för fordringen. Pantsättningen av inteckningshandlingen betraktas alltså som en pantförskrivning enligt den nya jordabalken och själva inteckningen blir ej längre förenad med rätt till betalning ur den intecknade egendomen.

Med en sådan ordning går borgenären miste om sin nu föreliggande rätt att skaffa sig betalning för fordringen genom att utnyttja inteckningshandlingens egenskap av lös pant, dvs. att låta utmäta och exekutivt försälja handlingen eller, i mån av befogenhet, sälja den under hand. I dagens läge torde denna metod att realisera fordringsanspråk med säkerhet i fast egendom användas ytterst sällan. Det kan knappast med fog göras gällande att borgenärens rättsställning skulle rubbas i någon nämnvärd grad, om han förlorar sina nu diskuterade befogenheter. Det väsentliga är att han bibehålls vid rätten att för fordringen erhålla betalning ur den intecknade egen-

5 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 145

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

domen. För den nu antydda övergångsanordningen talar dessutom det mycket starka skälet att man härigenom får en möjlighet att i största utsträckning göra det nya regelsystemet tillämpligt på bestående rättsförhållanden. Enligt min mening bör man därför inte tveka om att i princip godta den nyss nämnda övergångsregeln. I sammanhanget bör anmärkas att lagberedningens förslag till promulgationslag hade en i viss utsträckning likartad övergångsanordning (8: 12 jämfört med 26 § 6. i promulgationslagen).

En grundläggande regel i 6 kap. jordabalksförslaget är att pantförskrivningen bara kan ske av den som är ägare av fastigheten. Om rättshandlingen vidtas obehörigen av annan, kommer någon panträtt inte till stånd. Någon sådan regel bör inte ställas upp, när det gäller att infoga äldre pantsättningar i det nya systemet. Har en giltig pantsättning kommit till stånd enligt äldre lag, men har den gjorts av annan än fastighetsägaren bör pantsättningen likväl gälla som pantförskrivning enligt 6: 1 jordabalksförsiaget. En motsatt lösning skulle innebära att inteckningshandlingen måste godtas som en självständig fordringshandling, varigenom en onödig begränsning i de nya bestämmelsernas tillämplighet skulle åstadkommas.

Enligt jordabalksförsiaget behöver pantförskrivningen inte ske i skriftlig form och det är fullt möjligt att upplåta panträtt till förmån för en muntlig fordran. När det gäller pantförskrivningens form finns ej anledning att övergångsvis ställa upp andra regler. Läget är däremot i viss mån ett annat i fråga om fordringens form. Om man skulle låta regeln om att 6: 1 jordabalksförslaget äger tillämpning på äldre rättsförhållanden utan vidare gälla även när fordringen är muntlig, skulle borgenären kunna försättas i ett försämrat rättsläge. Vid exekution skulle han vara tvungen att styrka den muntliga fordringen och i princip inte kunna åberopa sig på inteckningshandlingen. En följd härav skulle bli att han inte skulle kunna inleda det exekutiva förfarandet lagsökningsvägen. Detta problem bör emellertid inte lösas i detta sammanhang utan får uppmärksammas vid översynen av den exekutionsrättsliga lagstiftningen.

Bestämmelserna i 6 kap. bygger på att en villkorad panträtt kan upplåtas genom överlämnande av ett vilandebevis som pant för fordran. Motsvarande bör övergångsvis gälla beträffande inteckningshandlingar som enligt 21 § denna lag är att anse som vilandebevis. Någon uttrycklig regel härom torde inte vara behövlig.

Jag övergår nu till det fallet att inteckningshandlingen vid den nya jordabalkens ikraftträdande innehas av borgenär utan att utgöra säkerhet för fordran. I ett sådant fall bör borgenären till skillnad mot vad som bör gälla i den förut behandlade situationen vara bibehållen vid sin rätt att med stöd av enbart inteckningshandlingen rikta krav mot den intecknade fastigheten. Övergångsvis bör därför gälla, att panträtt enligt 6: 1 jordabalksförsiaget anses upplåten i fastigheten till säkerhet för den intecknade fordringen.

Om fastighetsägaren sedermera inlöser handlingen eller denna eljest på rättmätigt sätt kommer i fastighetsägarens hand, upphör givetvis panträt­

Kung!. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 131

ten. Nedgår fordringen genom betalning, avtal, kvittning eller dom, ändras panträtten i samma mån. Sedan panträtten upphört eller ändrats i enlighet med vad nu sagts, kan inteckningshandlingen inte utnyttjas på annat sätt än genom pantförskrivning enligt 6: 1 jordabalksförslaget.

Om en borgenär efter balkens ikraftträdande gör panträtt gällande mot den intecknade egendomen under åberopande av endast en före ikraftträdandet beviljad inteckning, kan mot kravet invändas, att inteckningen ensam ej alls eller endast till mindre del medför rätt till betalning ur den intecknade egendomen på grund av innehållet i denna paragraf. Naturligen ankommer det i sådant fall på fastighetsägaren att styrka förekomsten av någon sådan omständighet som medför att rätt till betalning ur egendomen inte föreligger enligt handlingens formella innehåll. Han kan därvid åberopa att inteckningshandlingen vid ikraftträdandet innehades av fastighetens ägare eller att borgenärens fordran då var lägre än det betalningsanspråk som nu framställts eller att inteckningshandlingen vid ikraftträdandet utgjorde säkerhet för fordran eller att handlingen efter ikraftträdandet varit i fastighetsägarens hand eller slutligen att fordringsförhållandet i annat fall upphört eller ändrats. Styrker fastighetsägaren någon sådan invändning, skall borgenärens krav lämnas utan bifall.

Som närmare utvecklas i det följande bör de särskilda inteckningsåtgärder om vilka bestämmelser finns i 22 kap. jordabalksförslaget kunna vidtas även beträffande inteckningar som beviljats före den nya balkens ikraftträdande. I detta sammanhang bör sådana inteckningsåtgärder uppmärksammas som leder till att pantbrev utfärdas i de äldre inteckningshandlingarnas ställe, dvs. utsträckning, utbyte och uppdelning. Sådana åtgärder leder inte till några speciella komplikationer i de fall som avses i denna paragraf. Panträtten bör inte gå förlorad genom att ett eller flera pantbrev sätts i inteckningshandlingens ställe. Läget bör vara detsamma som om inteckningen beviljats enligt de nya bestämmelserna (jfr motiven till det remitterade förslaget s. 299). Någon särskild regel härom kan inte anses behövlig.

Enligt 59 § IF får tvist om fordrans giltighet eller om annan intecknad rättighets bestånd prövas utan hinder av inteckningen. Detta är ett uttryck för den allmänna grundsatsen i gällande rätt att inskrivning inte avskär rätt till talan på grund av materiella brister i det inskrivna rättsförvärvet. Grundsatsen kommer i det remitterade jordabalksförslaget till uttryck i 19: 16. Där anges att fråga, huruvida förvärv som ligger till grund för inskrivning är ogiltigt eller ej kan göras gällande eller huruvida inskrivningen av annat skäl kränker någons rätt, får prövas utan hinder av inskrivningen.

För panträttens del kommer saken i ett annat läge genom den form panträtten getts i förslaget till jordabalk. Enligt förslaget ligger något rättsförvärv inte till grund för inteckningen och någon rättskränkning kan i

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

princip inte ske genom inteckningen, eftersom panträtt kommer till stånd genom en särskild rättshandling från fastighetsägarens sida som är skild från inteckningsförfarandet. Med hänsyn härtill finns inget utrymme för principen i 19: 16 såvitt gäller inteckning (jfr 6: 10 i det remitterade förslaget till ny jordabalk), och paragrafen är ej heller tillämplig på inteckning.

I övergångshänseende uppkommer emellertid vissa problem. Det som anförts förut vid denna paragraf innebär att panträtt i vissa fall skall anses upplåten i fastighet utan att det i 6: 1 första stycket angivna tillvägagångssättet använts. Läget kan mycket väl vara det att vid den nya jordabalkens ikraftträdande den intecknade fordringen inte kan göras gällande mot fastighetsägaren, exempelvis därför att den fordringshandling som låg till grund för inteckningsbeslutet var förfalskad eller inteckningsmedgivandet var lämnat av annan än fastighetens rätte ägare. Jämlikt 59 § IF har fastighetsägaren som nämnts f. n. rätt att göra invändning om sådant förhållande fastän inteckning beviljats. En oinskränkt tillämpning av den förut föreslagna regeln att panträtt skall anses upplåten i fastigheten skulle kunna medföra att angivna rätt gick om intet. I ett andra stycke i denna paragraf har därför gjorts den begränsningen av regelns tillämplighet att den inte skall gälla, om den intecknade fordringen vid ikraftträdandet ej kan göras gällande mot fastighetsägaren.

23 §.

Departementschefen. I föregående paragraf behandlades bara det fallet att inteckning beviljats före den nya jordabalkens ikraftträdande på grund av den av borgenären innehavda inteckningshandlingen. Man måste emellertid också beakta det fallet att borgenären vid ikraftträdandet ännu ej hunnit söka inteckning eller att inteckning visserligen sökts men ansökningen ännu ej bifallits. Även i dessa situationer bör borgenären kunna få till stånd en fullbordad panträtt enligt 6: 1 jordabalksförslaget genom att söka inteckning respektive fullfölja inteckningsansökningen. I förevarande paragraf har därför tagits upp den regeln att bestämmelserna i 22 § skall äga motsvarande tillämpning, om borgenär vid ikraftträdandet innehar ett med inteckningsmedgivande försett fordringsbevis och inteckning beviljas på grund av beviset.

24 §.

Departementschefen. Angående omfattningen av rätten till betalning ur intecknad fastighet innebär 6:3 jordabalksförslaget väsentliga förändringar i jämförelse med den nu rådande ordningen. För det första är det för ränta och andra biförpliktelser avsedda tillägget fixerat till femton procent av pantbrevets belopp. Om denna regel tillämpas beträffande en före balkens ikraftträdande beviljad inteckning, sker en förändring av parternas rätts­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 133

läge. Den intecknade räntans storlek avgör om förändringen är till fördel eller nackdel för part. Även tredje mans rättsställning kan påverkas i den ena eller andra riktningen. Är den intecknade räntan låg, innebär en tillämpning av bestämmelserna om tillägg i 6: 3 jordabalksförslaget att sådana rättsägare som har sämre rätt i förmånsordningen än som följ er av inteckningen skjuts undan. För det andra är bestämmelserna i 6:3 andra stycket jordabalksförslaget om utnyttjande av tillägget betydligt mera restriktiva mot borgenärssidan än motsvarande regler i gällande rätt om tillgodogörande av inteclmad ränta. Särskilt innebär tilläggsreglerna att den som fått panträtt i fastigheten upplåten åt sig i andra hand, har en försämrad rättsställning.

Mot bakgrunden av vad nu anförts är det inte möjligt med hänsyn till vare sig fastighetsägare, borgenär eller tredje man att utan vidare låta bestämmelserna i 6: 3 jordabalksförslaget bli omedelbart tillämpliga i fråga om fordringar med säkerhet i fast egendom. I denna paragraf föreslås därför en övergångstid under vilken äldre lag får gälla, dvs. 18 § 1 mom. IF, i fråga om rätten till betalning med stöd av inteckning som beviljats före den nya balkens ikraftträdande ur medel som myndighet vid utsökning eller eljest fördelar mellan rättsägare i fastighet. Som förutsättning bör gälla att sakägare vars rätt kan påverkas framställer yrkande om att äldre rätt skall gälla. Med en sådan ordning kan man räkna med att äldre rätt åtminstone efter hand bara behöver tillämpas undantagsvis parallellt med de nya reglerna. Avgörande för rätten att yrka att äldre lag skall gälla bör vara, om fastigheten utmäts eller konkursansökan görs eller, därest fördelningen föranleds av annat än utmätning eller konkurs, medlen nedsätts innan övergångstiden gått till ända. Vad nu sagts bör gälla även om pantförskrivning av inteckningshandlingen skett efter den nya jordabalkens ikraftträdande.

Efter övergångstidens slut bör även 6:3 jordabalksförslaget bli tillämplig beträffande inteckningar som beviljats före ikraftträdandet. I praktiken torde detta ofta leda till att inteckningsbelastningen ökar något, eftersom de äldre inteckningarna som regel inte har så hög ränta som svarar mot tillägget enligt 6:3 jordabalksförslaget. Övergångstidens längd bör emellertid vara så avpassad att tredje man ges tillräckligt rådrum att anpassa sig till den situation som inträder vid övergångstidens slut. Å andra sidan ligger det ett starkt intresse i att inte fördröja övergången till de nya reglerna i allt för hög grad. De fördelar som förenhetligandet av kapitaltillägget i det nya inteckningssystemet för med sig kommer nämligen inte till sin fulla rätt förrän övergångstiden gått till ända. Vid en avvägning av de motstående intressen som sålunda gör sig gällande har jag stannat för att föreslå en övergångstid av fem år. Även efter femårsperiodens utgång fordras visst hänsynstagande till rättsläget mellan borgenären och fastighetsägaren. Särskilda övergångsregler fordras till skydd för deras intressen. I 25 § ges sålunda en regel i fastighetsägarens intresse och i 26 § en regel i borgenärens intresse.

När det gäller 6: 3 har man också att ta hänsyn till sådana fall när en

134 Kiingl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

inteckningshandling i samband med utsträckning, utbyte eller uppdelning ersätts med ett eller flera pantbrev. Om en pantförskrivning av ett sådant pantbrev alltid skulle medföra rätt till betalning ur fastigheten enligt 6: 3 jordaballcsförslaget, skulle på denna väg en ökad belastning kunna uppkomma på fastigheten. Saken uppmärksammas i det remitterade förslaget till ny jordabalk. Där uttalas (remissprotokollet s. 279) i fråga om utbyte att under en övergångstid bör för utbyte krävas medgivanden från rättsinnehavare med sämre förmånsrätt i fastigheten. Även utan sådana medgivanden bör utbyte kunna ske men då endast under förutsättning att det intecknade kapitalet nedsätts. Frågan har övervägts ytterligare i samband med arbetet på följ dlagstiftningen. Jag har därvid kommit till den uppfattningen att det skisserade förfarandet är mindre lämpligt från såväl teoretisk som praktisk synpunkt. Det synes lämpligare att utsträckning, utbyte och uppdelning får ske under övergångstiden enligt vanliga regler men att 6: 3 jordabalksförslaget inte görs omedelbart tillämplig i fråga om pantbrev som utfärdats i sådan ordning. Under en övergångstid får i stället på yrkande av sakägare äldre lag gälla såsom fallet skulle ha varit om inteckningsåtgärden inte ägt rum. Om sökanden önskar ett pantbrev som helt följer de nya reglerna, bör han vara hänvisad att genomföra en heldödning och nyinteckning. En regel med det nu anförda innehållet tas upp som en andra punkt i denna paragraf. Pantbrev som utfärdas i samband med utsträckning, utbyte eller uppdelning bör förses med tydlig påskrift om att under övergångstiden äldre lag är tillämplig i viss utsträckning. Regler härom får meddelas av Kungl. Maj :t.

25 §.

Departementschefen. En övergång till att tillämpa bestämmelserna om tillägg i 6: 3 jordabalksför slaget i stället för äldre regler angående inteckningsränta bör naturligen inte — ens efter en övergångstid — få leda till att borgenären tillerkänns en vidsträcktare rätt till betalning ur den intecknade egendomen än han haft tidigare utan att fastighetsägaren medger att ansvaret utsträcks. Annars åstadkommer man en materiell rättsändring som inte kan godtas. I denna paragraf föreslås därför en regel av innehåll att trots att 6: 3 jordabalksför slaget skall tillämpas på ett bestående rättsförhållande så äger borgenären ändå ej mot fastighetsägarens bestridande erhålla betalning med högre belopp än som skulle ha utgått enligt äldre lag.

Man måste dock göra åtskillnad mellan det fallet att rättsförhållandet uppkommit före den nya jordabalkens ikraftträdande och det att pantförskrivning skett efter ikraftträdandet med utnyttjande av en dessförinnan tillkommen inteckningshandling. I det senare fallet har fastighetsägaren vid pantförskrivningen haft möjlighet att beakta att betalningsansvaret kan svälla ut vid övergångstidens slut och han har kunnat rätta sitt handlande därefter. Den nu behandlade övergångsregeln bör alltså begränsas till att avse rättsförhållanden som uppkommit före den nya balkens ikraftträdande,

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970 135

dvs. sådana där panträtt skall anses upplåten med tillämpning av 22 eller 23 § denna lag.

26 §.

Departementschefen. I föregående paragraf har behandlats det fallet att en övergång till att tillämpa bestämmelserna om tillägg i 6: 3 jordabalksförslaget skulle träda fastighetsägarens intressen för nära. Denna paragraf behandlar den motsatta situationen, dvs. när tillämpningen av 6: 3 leder till minskad belastning på fastigheten och till att inteckningssäkerhetens värde nedgår. Det är nu fråga om högränteinteckningar. Undantagsvis torde kunna inträffa att den nu antydda rättsändringen är av sådan betydelse från borgenärens synpunkt att denne skulle drabbas av ekonomisk förlust, om inte en särskild övergångsregel införs. En sådan regel bör dock bara ta sikte på rättsförhållanden som uppkommit före den nya balkens ikraftträdande, dvs. sådana där panträtt skall anses upplåten med tillämpning av 22 eller 23 § denna lag. Den bör dessutom gälla endast i fall då den med panträtt förenade fordringens förfallotid inte inträffar inom den i 24 § föreslagna femårsfristen. Om i ett sådant fall inteckningssäkerhetens värde väsentligt nedgår, bör borgenären ha rätt att kräva kompletterande säkerhet av sådan beskaffenhet att han skäligen kan åtnöjas med den. Anspråket på ytterligare säkerhet bör naturligen riktas mot gäldenären i fordringsförhållandet. Denne bör ges skäligt rådrum att anskaffa säkerheten. Jag föreslår att denna skall ställas sex månader efter anfordran. Presteras inte nöjaktig säkerhet, bör borgenären få rätt att i förtid säga upp fordringen till betalning inom sex månader. Uppsägningsrätt bör dock av hänsyn till gäldenären inte föreligga tidigare än inom två år före femårsfristens utgång. Förevarande paragraf har utformats i enlighet med vad jag nu anfört.

27 §.

Departementschefen. I det remitterade förslaget till ny jordabalk har jag framfört tanken (remissprotokollet s. 263) att det personliga betalningsansvar som kan vara förenat med en före den nya balkens ikraftträdande tillkommen inteckningshandling skulle åtminstone i vissa fall bortfalla vid övergången till det nya panträttssystemet. Man kan emellertid inte bortse från att en sådan ordning om än i undantagsfall kan leda till rättsförluster. Vid förnyat närmare övervägande har jag med hänsyn härtill stannat för det förslaget att övergången till den nya balken inte får någon inverkan på det personliga betalningsansvaret på grund av inteckningshandlingarna. Problemet har för övrigt relativt begränsad räckvidd, eftersom en betalningsrätt av det slag som nu avses omfattas av preskriptionsbestämmelserna. Fordringar av detta slag förfaller alltså efter hand, om preskriptionsavbrott inte sker.

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 45 år 1970

28 §.

Departementschefen. 6:8 innehåller bestämmelser om inverkan på panträtt av att fastighet frånvinns innehavaren efter klander eller att äganderättsförvärv återgår såsom ogiltigt eller att avtalet därom hävs. Bestämmelserna, som i sakligt hänseende nära ansluter till gällande rätt, går ut på att panträttsupplåtelsen blir utan verkan. F. n. finns emellertid ett undantag från nämnda princip. Om nämligen vid byte fastighet frångår innehavaren, äger denne häva bytet enligt 11 kap. 4 § JB. Hävningen återverkar dock inte på sådana inteckningar som innehavaren tagit ut. Situationen är löst på annat sätt enligt den nya balken. Av 4: 29 följer att förvärvaren inte äger återta den egendom han lämnat i byte utan får nöja sig med ersättning i pengar. Reglerna i 6: 8 blir alltså över huvud taget inte tillämpliga. En övergångsregel behövs emellertid för det fall att hävning efter den nya balkens ikraftträdande grundas på 11 kap. 4 § JB. 6: 8 andra stycket bör inte vara tillämpligt i ett sådant fall. En regel härom tas upp i denna paragraf.

29 §.

Departementschefen. 6: 11 och 14 nya balken innefattar vissa ändringar i förhållande till gällande rätt i fråga om verkan av exekutiv auktion på fastighets ansvar för inteckning och verkan i vissa fall av fördelning av medel på inteckning. De nya bestämmelserna bör inte gälla, om auktionen eller fördelningen äger rum före balkens ikraftträdande. En regel härom tas upp i denna paragraf.

Inteckning i andel av fastighet får ej beviljas enligt nya balken. Som ett led i avvecklingen av befintliga andelsinteckningar bör gälla att vid exekutiv försäljning sådana inteckningar blir utan verkan i andelen. Borgenären bör i konsekvens härmed vara skyldig att mottaga kontant betalning vid medelsfördelningen. En regel om att inteckningen blir utan verkan tas upp i andra stycket.

30 §.

Departementschefen. Enligt gällande rätt fördelas det primära ansvaret för gemensamt intecknade fastigheter i första hand efter värden som kan finnas angivna i inteckningshandlingen. Denna möjlighet att bestämma särskilda värden för ansvarsfördelningen behålls inte i den nya jordabalken. En övergångsbestämmelse torde emellertid vara behövlig för de fall då beträffande äldre gemensam inteckning särskilda värden angivits. Dessa bör även i fortsättningen vara utslagsgivande vid ansvarsfördelningen. En regel härom tas upp i första stycket.

Subsidiärt inteckningsansvar vid gemensam inteckning förekommer enligt gällande rätt vid jordavsöndring och avstyckning i vissa fall. Reglerna härom finns i 37 § IF. I den nya jordabalken kommer endast delningsformen avstyckning i nya fastighetsbildningslagen i fråga. I andra stycket tas upp regler som innebär att balkens bestämmelser i 6: 18 andra stycket om subsi-

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 137

diärt inteckningsansvar skall gälla även de delningsformer som i gällande rätt kan ge upphov till sådant ansvar.

Enligt nya balken kan nedsättning, relaxation eller uppdelning av gemensam inteckning inte föranleda ett med åtgärden ej direkt åsyftat bortfall av ansvar såsom f. n. är fallet enligt reglerna i 33 och 34 §§ IF. Den verkan i fråga om fastighets ansvar för gemensam inteckning som kan ha inträtt enligt de nämnda paragraferna är emellertid orubbad. En uttrycklig bestämmelse härom har tagits upp i tredje stycket av förevarande paragraf.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 7—15 kap.

nya jordabalken

31 §.

Departementschefen. Paragrafen motsvarar del av 19 § i beredningens förslag och 18 § i utredningsförslaget samt anger att 7—15 kap. nya balken inte äger tillämpning i fråga om rättighet som upplåtits före balkens ikraftträdande, om ej annat särskilt anges.

I fråga om servitut som upplåtits före balkens ikraftträdande äger 14 kap. ej i något avseende tillämpning. Detta innebär att servitutslagen alltjämt kommer att gälla. I ett avseende kommer dock även äldre servitut att påverkas av den nya lagstiftningen. Bestämmelserna i förslaget till fastighetsbildningslag om ändring och upphävande av servitut genom fastighetsreglering avses skola gälla även äldre servitut. Med hänsyn härtill avser jag att föreslå att motsvarande bestämmelser i servitutslagen ej längre skall gälla. Frågan kommer att tas upp i förslaget till övergångsbestämmelser till fastighetsbildningslagen.

32 §.

Paragrafen, som motsvarar 38 § i beredningens och 30 § i utredningens förslag, innehåller en övergångsbestämmelse i anslutning till 7: 14 nya jordabalken.

Lagberedningen. I 11: 11 i beredningens förslag föreskrivs att, om inte särskilda i 11 kap. angivna grunder för beståndet av särskild rättighet (inskrivning, förbehåll, i vissa fall besittning) föreligger, så gäller inte upplåtelsen mot ny ägare till fastigheten. Regeln kompletteras emellertid av en bestämmelse att även det förhållandet att den nye ägaren vid överlåtelsen ägt eller bort äga kännedom om upplåtelsen får åberopas som grund för rättighetens bestånd. Gällande rätt intar den ståndpunkten att ond tro inte binder ny ägare. Denna ståndpunkt har dock modifierats i rättstillämpningen så till vida som domstolarna i åtskilliga tveksamma gränsfall ansett att ett muntligt förbehåll träffats om rättighetens fortsatta bestånd. I och med att beredningen i sitt förslag utesluter begagnandet av muntliga förbehåll har det till undvikande av att hittillsvarande rättsskyddsmöjlig-

5j- Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

heter begränsas framstått som nödvändigt att uttryckligen erkänna ond tro som en grund för särskild rättighets bestånd mot ny ägare.

Enligt beredningen gör sig motsvarande synpunkter gällande i övergångssammanhanget. Har särskild rättighet upplåtits före balkens ikraftträdande och överlåts fastigheten efter ikraftträdandet, blir de nya reglerna utan vidare gällande på överlåtelsen. Detta innebär bl. a. att varje förbehåll måste göras skriftligen i själva köpehandlingen. Till förebyggande av att rättighetshavarens ställning försämras i relation till vad som nu gäller synes följaktligen motiverat att ifrågavarande regel i 11: 11 angående verkan av ond tro tilläggs giltighet även beträffande särskild rättighet som tillkommit före den nya balkens ikraftträdande.

Departementschefen. Enligt 7: 11 i det remitterade förslaget är den som överlåter fastighet skyldig att göra förbehåll om upplåten rättighet. När det gäller formkravet i fråga om villkor vid överlåtelse av fast egendom har dock en viss uppmjukning skett i det remitterade förslaget i förhållande till beredningens förslag. Förbehåll om rättighetens fortsatta bestånd måste inte nödvändigtvis tas in i köpehandlingen för att bli gällande mot förvärvaren (jfr 4: 1 och 3 i det remitterade förslaget).

Den av beredningen föreslagna regeln om betydelsen av ond tro hos den nye ägaren har dock ansetts behövlig oberoende av sambandet mellan ondtrosregeln och formkravet enligt beredningens förslag. Regeln har tagits upp i 7: 14 i det remitterade förslaget.

Även med den utformning ifrågavarande regler fått i det remitterade förslaget är det enligt min mening påkallat att genom en särskild övergångsbestämmelse reglera verkan av ond tro hos den nye ägaren beträffande nyttjanderätt och servitut som upplåtits före den nya balkens ikraftträdande. Regeln härom har tagits upp i denna paragraf och överensstämmer i sak med motsvarande regel i beredningens förslag.

33 §.

Paragrafen motsvarar 39 § i beredningens och 31 § i utredningens förslag och innehåller ytterligare övergångsbestämmelser i anslutning till vissa paragrafer i 7 kap.

Departementschefen. Som jag anfört i anslutning till 28 § denna lag bör regeln i 6: 8 nya balken om inverkan på panträtt av att fastighet frånvinns innehavaren efter klander eller att äganderättsförvärv återgår som ogiltigt eller att avtalet därom hävs få gälla även äldre rättsförhållanden med undantag för det fallet att hävning efter den nya balkens ikraftträdande grundas på 11 kap. 4 § JB. Motsvarande reglering bör — såsom även lagberedningen föreslagit — gälla i fråga om nyttjanderätt och servitut.

Beredningen har föreslagit att regeln i 11: 26 i dess förslag (7: 27 i det remitterade förslaget) om skyldighet att tillhandahålla skriftligt avtal för

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 139

anteckning om tvist skall gälla även äldre rättigheter. Jag har ingen invändning häremot.

34—36 §§.

(Dessa paragrafer avses innehålla särskilda övergångsbestämmelser till arrende- och hyreskapitlen).

37 §.

Paragrafen, som motsvarar 40 § i lagberedningens och 33 § i jordabalksutredningens förslag, innehåller bestämmelser om retroaktiv verkan av vissa paragrafer i 13 kap. om tomträtt.

Lagberedningen. Beredningen erinrar om att jordabalksrevisionen i fråga om tomträttsinstitutet föregripits av 1953 års ändringar i NJL. De genom 1953 års reform tillskapade reglerna har tagits upp i den nya jordabalken så gott som helt oförändrade. Tomträttskapitlet föranleder i så måtto inga övergångsproblem. I vissa hänseenden har emellertid 1953 års regler undergått jämkningar, vilka obehindrat synes kunna få tillämpning också på tomträtt som upplåtits enligt 1953 års regler. Så är fallet med deklarationerna i 17: 7 och 26 i beredningens förslag om tomträttens likställighet med fast egendom. Samma tillbakaverkande kraft bör skänkas innehållet i 17: 21, som behandlar frågan under vilka omständigheter ett s. k. ändringsavtal är bindande mot den som har rättighet i tomträtten. Även den processuella regeln i 17:25 bör tilläggas retroaktiv verkan, vilket medför de förändringarna att anmälningsskyldigheten hänförs till den tidpunkt då stämningsansökan inkommer samt dom vinner laga kraft i stället för när stämning utfärdas eller dom meddelas. Bestämmelsen i 17:26 kan utan olägenhet tilläggas tillbakaverkande kraft även på tomträtt som upplåtits enligt den för 1953 års ändringar gällande lagstiftningen.

Departementschefen. I det remitterade jordabalksförslaget har de nuvarande reglerna om tomträtt tagits upp i 13 kap. med endast några smärre jämkningar. Sedan förslaget till ny jordabalk remitterats till lagrådet bär 4 kap. 10 § NJL ändrats. Ändringen innebär att minimitiden för avgäldsperioderna i fråga om tomträtt som upplåts för bostadsändamål förkortats från 20 år till 10 år. Syftet med ändringen, som inte avser tomträtt som upplåtits före lagens ikraftträdande den 1 januari 1968, är att skapa bättre förutsättningar för det allmänna att tillgodogöra sig värdestegringen på mark. Ändringen har också föranlett en motsvarande ändring av 13: 10 i det remitterade jordbalksförslaget (jfr lagrådsremiss den 20 januari 1967 av 14 och 15 kap. m. m. i en ny jordabalk s. 2).

Som beredningen påpekat föranleder de smärre ändringar som företagits i fråga om tomträtten inga övergångsproblem men vissa jämkningar bör också enligt min mening få tillämpning på tomträtt som upplåtits en­

140 Kungl. Maj:ts proposition nr Ii5 år 1970

ligt tidigare gällande lagstiftning. I likhet med beredningen anser jag så vara fallet med förklaringarna angående tomträttens likställighet med fast egendom (13: 7 och 26 i det remitterade förslaget) samt den processuella regeln i 13: 25 i det remitterade förslaget. När det gäller frågan under vilka omständigheter ett ändringsavtal är bindande mot den som har rättighet i tomträtten har i det remitterade förslaget valts en något annan lösning än i beredningens förslag. Ändringsavtal skall enligt 13: 21 i det remitterade förslaget gälla mot rättighetshavare i tomträtten endast om inskrivning är beviljad eller ansökan därom förklarad vilande på annan grund än att vederbörliga medgivanden från rättighetshavare inte föreligger. Även denna regel synes dock utan olägenhet kunna ges tillämpning på tomträtt som upplåtits enligt 1953 års regler. Bestämmelsen i 13: 26 bör, som beredningen föreslagit, ges retroaktiv verkan även i fråga om tomträtt som upplåtits enligt den före 1953 års ändringar gällande lagstiftningen.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 16—18 kap.

nya jordabalken

38 §.

Denna paragraf, som motsvarar 45 § i lagberedningens och 37 § i jordabalksutredningens förslag, innehåller övergångsbestämmelser i anslutning till 16 kap.

Lagberedningen. De rättsföljder som enligt lag redan inträtt på grund av ett tidigare rättsförhållande får enligt allmänna civilrättsliga grundsatser inte rubbas av senare lagstiftning i ämnet. I förevarande sammanhang återstår därför endast spörsmålet om den hävdandes och rätte ägarens inbördes rättsställning i sådana fall då enligt äldre lag rätt till talan för rätte ägaren fortfarande står öppen när den nya balken träder i kraft. Att den hävdande i dessa fall bör få åberopa äldre lag till stöd för klanderfrihet torde vara tydligt. Frågan om den hävdande kan åberopa sig på den nya lagstiftningen, om den är gynnsammare för honom, är däremot inte lika oomtvistlig. Som ett minimikrav härför måste uppställas att den kortare hävdetiden inte börjar löpa tidigare än då den nya lagen träder i kraft. Om man bör stanna vid denna tidpunkt eller om man vid beräkningen bör utgå från en ännu senare, beror på vilken hänsyn man anser sig kunna tillägga en redan före den nya lagens ikraftträdande meddelad lagfart. I 1881 års förordning görs åtskillnad mellan lagfarter som skett före och efter lagfartsförordningens ikraftträdande den 1 januari 1876. I lagberedningens år 1907 avgivna betänkande med förslag till jordabalk hade gränsen uppdragits så att för hävd skulle få åberopas endast lagfart enligt nya balken eller annan med sådan lagfart likställd införing.

Arbetet med uppläggandet av nya specialiserade fastighetsböcker kan väntas vara slutfört före ikraftträdandet av den nya jordabalken. I fråga om fastigheter, på vilka lagfart meddelats efter 1876 års ingång, torde sådan

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 141

införing av ägare som åsyftats i 1907 års förslag så gott som undantagslöst ha ägt rum innan den nya jordabalken träder i kraft. Balkens ikraftträdande kommer alltså att bilda utgångspunkt för hävdetidens beräkning i dessa fall. Vad angår lagfarter som avslutats före den 1 januari 1876 utan att ny lagfart därefter meddelats torde gälla att dessa fall är ytterst fåtaliga. På grund av det anförda bör såsom allmän regel tas upp att för hävd enligt nya balken alltid skall kunna åberopas lagfart som förelåg vid tiden för balkens ikraftträdande. Har en hävdande som erhållit lagfart tidigare ej vid den nya balkens ikraftträdande blivit i fastighetsboken införd som ägare, torde dock böra göras det förbehållet att hävdetiden räknas från den senare dag då sådan införing ägt rum. Med de nu föreslagna reglerna överensstämmer att egendomens innehavare bör, såsom skett enligt 22 § LF, beredas möjlighet att även efter fastighetsbokens uppläggande införas såsom ägare. Tillstånd härtill torde alltså böra meddelas i promulgationslagen.

För tillämpningen av de nya hävdereglerna är frågan om god tro av betydelse. Endast god tro hos den som efter den nya balkens ikraftträdande innehar egendomen med äganderättsanspråk, får åberopas. Denne är att i hävdeavseende anse som första innehavare av egendomen.

I 4 § av 1881 års förordning ges ett visst rättsskydd för inteckningshavare i fall när egendomen återvinns av rätte ägaren. Någon motsvarighet härtill finns inte i beredningens förslag. Detta förhållande bör emellertid inte utesluta att beträffande inskrivning som meddelats i egendomen före den nya balkens ikraftträdande äldre bestämmelser skall gälla. En bestämmelse med detta innehåll bör alltså inflyta bland övergångsbestämmelserna.

Departementschefen. Lagberedningens förslag till övergångsbestämmelser i anslutning till jordabalksförslagets hävderegler går ut på att det nya hävdeinstitutet görs tillämpligt på förvärv som lagfarits före balkens ikraftträdande med den begränsningen att hävdetiden ej i något fall börjar löpa före ikraftträdandet.

Jag har ingen erinran mot vad beredningen sålunda föreslagit. Jag godtar även övriga regler som innefattas i beredningens förslag till övergångsbestämmelser i anslutning till hävdekapitlet. Jag vill i detta sammanhang endast tillägga att det undantagsvis kan förekomma att lagfarter från tiden efter den 1 januari 1876 inte införts i lagfartsboken. Även i sådana fall bör hävdetiden räknas först från den dag införing ägt rum.

39 §.

Paragrafen motsvarar 46 § i beredningens och 38 § i utredningens förslag samt innehåller övergångsbestämmelser i anslutning till 17 kap.

Lagberedningen. Den företrädesordning som beredningen förordar stämmer i väsentliga delar överens med de regler som f. n. gäller eller som enligt

142 Ilungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

vedertagen rättspraxis skall tillämpas. I dessa fall föreligger alltså inte något behov av övergångsbestämmelser beträffande tillämpningen av äldre lag angående förvärv som skett före den nya jordabalkens ikraftträdande eller angående inskrivning som äger rum för sådant förvärv och detta oberoende av huruvida inskrivning söks före balkens ikraftträdande eller först därefter. Av mindre betydelse är i detta fall att vissa spörsmål, såsom i fråga om god tro samt företrädet mellan universalfång och yngre singularfång, närmast i förtydligande syfte kommit att uttryckligen behandlas i beredningens förslag. Även om sålunda den gällande lagstiftningen inom detta område i stort sett samstämmer med förslaget föreligger dock vissa avvikelser av principiell räckvidd.

Beredningen erinrar härefter om den företrädesrätt som enligt 11 kap. 2 § JB tillkommer fordran på ogulden köpeskilling, en företrädesrätt som även avser utmätning (17 kap. 9 § HB). Med denna företrädesrätt är att likställa den företrädesrätt som enligt vissa bestämmelser i IF tillkommer nyttjanderätt och vissa andra rättigheter.

En annan fråga där beredningens förslag företer en principiell avvikelse från gällande lag avser konkurrensen mellan överlåtelse av äganderätt och tidigare upplåtelse av rättighet, då inskrivning för båda förvärven söks på samma dag (24:8 i beredningens förslag). I detta fall bör tydligen, om båda förvärven skett före den nya balkens ikraftträdande, äldre lag gälla. Har däremot upplåtelsen av rättigheten skett före balkens ikraftträdande men överlåtelsen ägt rum först efter nämnda tidpunkt, torde förhållandena gestalta sig annorlunda. I detta fall bör den nya lagen äga tillämpning även i fråga om upplåtelse som skett före den nya lagen.

Av vad beredningen sålunda anfört framgår att i promulgationslagen bör som allmän regel föreskrivas att bestämmelserna i 24 kap. även skall tillämpas beträffande rättsförhållanden som grundar sig på äldre lag, dock med de undantag som angivits i det föregående. Denna lösning avviker visserligen från den som beredningen i princip förordat angående andra materiella rättsfrågor, som behandlas i den nya jordabalken, men synes dock vara påkallad av förmånsrättsordningens speciella karaktär. En konsekvens av beredningens ståndpunkt är att kapitlets bestämmelser bör tillämpas även på avkomsträtt, ett institut som inte har någon direkt motsvarighet i den nya jordabalken.

Jordabalksutredningen. I beredningens förslag föreskrivs i första stycket andra punkten att bestämmelserna i 24: 8 första stycket i beredningens förslag (21: 8 första stycket i utredningens förslag) i vad de avsåg företrädet mellan äganderättsöverlåtelse och upplåtelse av rättighet inte tillämpas om båda förvärven skett före den nya balkens ikraftträdande. Genom utredningens omarbetning av nämnda bestämmelser bortfaller behovet av den föreslagna övergångsbestämmelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 143

Departementschefen. Jag biträder förslagen i vad de innebär att bestämmelserna om företräde på grund av inskrivning blir tillämpliga även om inskrivningen sökts före den nya jordabalkens ikraftträdande samt att undantag görs med hänsyn till dels det företräde som tillkommer fordran och annan rättighet enligt 11 kap. 2 § JB och vissa lagrum i IF, dels innehållet i 7 kap. i nya balken i vad gäller företrädet mellan upplåtelse av rättighet och senare äganderättsöverlåtelse när den nye ägaren vid överlåtelsen ägt eller bort äga kännedom om upplåtelsen (7: 14 i det remitterade förslaget till ny jordabalk). Om i det sistnämnda fallet äganderättsöverlåtelsen skett före balkens ikraftträdande, bör företrädesreglerna enligt äldre lag gälla, dvs. den onda tron hos den nye ägaren bör sakna betydelse. Har överlåtelsen skett efter ikraftträdandet gäller som framgår av 32 § denna lag balkens bestämmelser.

Lagberedningens förslag (24: 8 första stycket) innehöll den nyheten att om inskrivning söktes på samma inskrivningsdag av flera förvärv som inte avsåg panträtt skulle förvärven sinsemellan alltid äga företräde efter den tidsföljd i vilken de ägt rum. Till skillnad mot gällande rätt skulle alltså en överlåtelse alltid få stå tillbaka för en tidigare rättighetsupplåtelse. Denna rättsändring krävde en särskild övergångsbestämmelse. I det remitterade förslaget till ny jordabalk (17:5 första stycket) föreslås emellertid — i enlighet med vad jordabalksutredningen föreslagit — att gällande rätt bibehålls. Den av beredningen föreslagna övergångsbestämmelsen behövs därför inte. Emellertid uppkommer i stället ett annat övergångsproblem. Företrädet i den nu aktuella konkurrenssituationen för en senare äganderättsöverlåtelse går nämligen om intet för det fall att den nye ägaren vid överlåtelsen var i ond tro med avseende på rättighetsupplåtelsen. 17: 5 första stycket i det remitterade förslaget innehåller därför en reservation med hänsyn till bestämmelserna i 7 kap. Om överlåtelsen skett före balkens ikraftträdande, bör denna reservation gälla företrädesreglerna i äldre lag.

Beredningen anför att bestämmelserna om företräde på grund av inskrivning bör tillämpas även på avkomsträtt, trots att institutet inte har någon direkt motsvarighet i beredningens förslag. Eftersom beredningen i sitt förslag i stället tog upp de båda instituten ränterätt och födoråd, låg en analog tillämpning av dessas företrädesregler på avkomsträtten nära till hands. Tvekan kan emellertid uppstå när också instituten ränterätt och födoråd utmönstrats ur balken. Sakligt sett bör emellertid den lösning väljas som beredningen rekommenderade, eftersom annars övergångsvis både gamla och nya företrädesregler kan bli tillämpliga. En uttrycklig lagregel bör dock ges. Motsvarande bör gälla om vattenfallsrätten. Jag har därför tagit upp en föreskrift av innebörd att bestämmelserna om nyttjanderätt i 17 kap. skall, med iakttagande av första och andra styckena i denna paragraf, äga motsvarande tillämpning i fråga om avkomsträtt och vattenfallsrätt.

Slutligen kan anmärkas att en motsvarighet till bestämmelserna i 46 §

144 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

sista stycket beredningens förslag till promulgationslag om anteckning i fastighetsbok angående företräde med ogulden köpeskillings rätt tas upp i 5 § i departementsför slaget.

40 §.

Denna paragraf, som motsvarar 47 § i lagberedningens och 39 § i jordabalksutredningens förslag, innehåller övergångsbestämmelser med avseende på 18 kap. om godtrosförvärv på grund av inskrivning m. m.

Lagberedningen. Bestämmelserna om godtrosförvärv är helt nya. En följd härav är att de inte bör äga tillämpning på förvärv som skett före den nya jordabalkens ikraftträdande. I detta sammanhang inställer sig emellertid en särskild fråga för det fall att åtkomsten för den som överlät egendomen eller i denna utfäste eller upplät rättighet härleder sig från tiden före ikraftträdandet. Det kan ifrågasättas om rätte ägaren skall vara underkastad den nya lagens bestämmelser beträffande bristen i åtkomsten eller om ej äldre lag alltjämt bör gälla.

För att den nya lagen skall fylla sitt ändamål torde det vara ofrånkomligt att den kommer att omfatta även åtkomster som är av äldre ursprung. Hänsyn måste emellertid tas till äldre bestämmelser. Enligt beredningens mening synes det ifrågavarande spörsmålet böra erhålla en sådan lösning som svarar mot vad som kan anses vara skäligt och billigt även i förhållande till rätte ägaren. I detta hänseende är av särskild betydelse att rätte ägaren är tillförsäkrad ersättning för förlust som åsamkas honom genom att han på grund av förvärvarens goda tro mister sin äganderätt. Beredningen anser därför att de nya bestämmelserna bör omfatta även åtkomst före ikraftträdandet.

Med den ståndpunkt som beredningen sålunda intagit föreligger uppenbarligen inte något hinder mot att även lagfart som beviljats före ikraftträdandet får användas som grundval för godtrosförvärv. I enlighet med vad som föreslagits i fråga om hävd bör lagfart som meddelats efter 1876 års ingång kunna bilda utgångspunkt. Vad angår lagfart som avslutats före den 1 januari 1876 utan att lagfart därefter meddelats bör däremot göras förbehåll att införing skett i fastighetsboken.

Bestämmelserna i 25:12—14 i beredningens förslag kan enligt beredningen utan olägenhet skänkas oinskränkt giltighet också såvitt äldre rättsförhållanden berörs. Denna ståndpunkt har kommit till uttryck i paragrafens andra stycke.

Departementschefen. 25: 1—10 i beredningens förslag motsvaras i det remitterade förslaget av 18:1—7.1 huvudsak har de av beredningen föreslagna bestämmelserna tagits upp oförändrade i det remitterade förslaget. Avvikelser förekommer dock i några avseenden. Detta påverkar dock inte bedöm­

Kungi. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 145

ningen av övergångsproblemen. Jag biträder vad beredningen anfört rörande förhållandet till äldre lagstiftning. Förslaget tas därför här upp utan sakliga ändringar.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 19—23 kap.

nya jordabalken

41 §.

Paragrafen motsvarar 52 § i beredningens och 40 § i utredningens förslag.

Departementschefen. Övergångsregleringen med avseende på bestämmelserna om inskrivningsväsendet bör utgå från den på det processuella området gängse grundsatsen att ett processuellt förfarande, även om det rör äldre förhållanden, följer de nya reglerna om det utspelas sedan dessa trätt i kraft. Den övergångsregler ing beträffande 19—23 kap. som föreslås i det följande utgår från att denna grundsats gäller, och bestämmelserna är därför utformade som undantag från grundsatsen, vilken inte ansetts behöva komma till direkt uttryck. Beträffande undantagen måste för det första hänsyn tas till att inskrivningsärendena f. n. och även enligt förslaget tas upp på inskrivningsdag, oberoende av när handläggningen av inskrivningsärendet rent faktiskt äger rum. Självfallet bör samma lagstiftning gälla för all handläggning som hänförs till en och samma inskrivningsdag. Jag föreslår därför den ordningen att äldre lag skall äga tillämpning på sådan handläggning av inskrivningsärende som är att hänföra till inskrivningsdag före den nya balkens ikraftträdande. Denna regel har uttryckts i 41 §. Motsättningsvis följer att de nya inskrivningsreglerna skall tillämpas från och med den första inskrivningsdagen efter ikraftträdandet. I fråga om sådana åtgärder som inte är att hänföra till inskrivningsdag, blir de nya reglerna tillämpliga omedelbart vid ikraftträdandet.

42 §.

Paragrafen motsvarar 53 § i beredningens och 41 § i utredningens förslag.

Departementschefen. Den till grund för 41 § liggande principen att de nya inskrivningsreglerna skall tillämpas vid handläggning som är att hänföra till inskrivningsdag efter den nya balkens ikraftträdande kan inte få gälla utan inskränkning. Ett flertal av förfarandereglerna är nämligen utformade på sådant sätt att de direkt anknyter till de materiella rättsförhållandena sådana dessa reglerats i den nya balken. Om nämnda regler skulle utan vidare vinna tillämpning, kom de i strid med vad som förut i denna lag angivits om äldre lags tillämplighet på rättsförhållanden som tillkommit före ikraftträdandet. Som exempel på förfaranderegler av nu antytt slag kan nämnas 20: 6 punkterna 3 och 4 (avslag på lagfartsansökan när fångeshandlingen innehåller villkor som medför att förvärvet är ogiltigt eller när förvärvet avser del av fastighet i vissa fall) samt 20: 7 punkt 1 och 20: 8 (vitt-

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

neskravet vid fastighetsköp). I situationer av nu antytt slag bör inskrivningsärendet prövas enligt äldre lags bestämmelser trots att handläggningen i övrigt sker enligt den nya balken. Det sagda har fått komma till uttryck i 42 § denna lag.

Det torde inte behöva råda någon tvekan i vilka fall förfarandereglerna i den nya balken måste jämkas vid tillämpning på äldre rättsförhållanden för att någon motsättning inte skall uppstå i förhållande till denna lags bestämmelser om sådana rättsförhållanden. Det bör betonas att redan den omständigheten att en förfaranderegel fått annat sakligt innehåll än dess motsvarighet i äldre lag givetvis inte motiverar att regeln åsidosätts. Sålunda skall exempelvis en lagfartsansökan på fastighetsförvärv som avser legat förklaras vilande, om testamentet visserligen vunnit laga kraft men legatet ej utgivits, oavsett att enligt gällande rätt ansökan skulle ha bifallits (jfr 20: 7 punkt 5).

Frågan om behandlingen i övergångshänseende av äldre rättsförhållanden är komplicerad när det gäller inteckning och kräver särskild reglering. Bestämmelser härom ges i 45 och 46 §§.

43 §.

Paragrafen saknar motsvarighet i beredningens och utredningens förslag.

Departementschefen. I denna paragraf behandlas vissa särskilda övergångsfrågor i anslutning till 19 kap. Jag avser att i det följande något kommentera de skilda paragraferna i detta kapitel från övergångs synpunkt.

Bestämmelserna i 19: 1—7 torde inte fordra något särskilt uttalande. Reglerna i 19:8—43, som direkt tar sikte på handläggningen av inskrivningsärendena, behandlas i 41 § denna lag. Beträffande 19: 12 bör uppmärksammas att frågan om verkan av införingar i böckerna under protokollsystemets tid inte tagits upp i detta sammanhang. Vad gäller 19: 14 är det självklart att äldre lags fullföljdsregler är tillämpliga, om beslut i inskrivningsärende meddelats före den nya balkens ikraftträdande. Att paragrafen såvitt gäller fullföljdssätt, besvärstid och anteckningsskyldighet blir tillämplig först efter ikraftträdandet torde vara så självklart att någon särskild regel därom inte behövs. 19: 15 och 16 fordrar ingen kommentar. Bestämmelserna om rättelse av inf öring i fastighetsboken eller tomträttsboken enligt 19: 17 och 18 bör äga tillämpning även på införing som skett före den nya balkens ikraftträdande.

När det gäller reglerna i 19: 19 om rätt till ersättning av staten vid fel eller försummelse i fråga om handläggning av eller beslut i inskrivningsärende eller vid utfärdande av vissa bevis bör däremot motsatt princip gälla. Det kan inte komma i fråga att nämnda ersättningsrätt skulle få gälla åtgöranden före ikraftträdandet av den nya balken. I denna paragrafs första stycke föreslås därför den regeln att 19: 19 inte äger tillämpning i fråga om sådan handläggning av eller sådant beslut i inskrivningsärende som är att

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 147

hänföra till inskrivningsdag före den nya balkens ikraftträdande eller om bevis som utfärdas dessförinnan.

I 19: 20 och 21 ges regler om anteckning i fastighets- eller tomträttsboken med anledning av tvister som är av sådan beskaffenhet att de kan angå inskrivning eller som följd av vissa exekutiva åtgärder. Dessa regler torde böra tillämpas bara under förutsättning att det förhållande som utlöser anteckningsskyldigheten inträffat efter den nya balkens ikraftträdande. En bestämmelse med detta innehåll tas upp i denna paragrafs andra stycke.

Bestämmelserna i 19: 22 och 23 torde inte fordra någon kommentar.

44 §.

Paragrafen saknar motsvarighet i beredningens och utredningens förslag.

Departementschefen. I 20:2 föreslås att lagfart skall sökas inom tre månader efter det att fångeshandlingen upprättades. Förslaget innebär en avkortning av lagfartstiden, såvitt gäller förvärv av fastighet på landet. Med hänsyn härtill torde en övergångsregel behövas. Jag föreslår den regeln att om lagfartstiden börjat löpa före ikraftträdandet av den nya balken så skall äldre lag gälla i fråga om nämnda tid. Motsvarande problem uppkommer när det gäller tiden för sökande av inskrivning av upplåtelse av tomträtt och av tomträtts övergång till ny innehavare, eftersom reglerna om denna tid anknyter till bestämmelserna om lagfart. Den föreslagna övergångsregeln bör därför få avse även tiden för sökande av inskrivning i de nämnda fallen. Denna paragraf har utformats med iakttagande härav.

I övrigt torde bestämmelserna om lagfartsskyldigheten i 20: 1—3 kunna tillämpas även i fråga om förvärv som skett före balkens ikraftträdande. Detsamma torde gälla 20: 4 och 5. Övergångsproblemen beträffande 20: 6—9 och 14, som innehåller närmare bestämmelser om handläggningen av lagfartsärenden är belysta i anslutning till 41 och 42 §§ i denna lag. Reglerna i 20: 10—13 om lagfartssammanträde bör givetvis äga tillämpning även i fråga om förvärv före ikraftträdandet av den nya balken.

I fråga om 21 kap. som behandlar inskrivning av tomträtt äger vad som nyss anförts om 20 kap. motsvarande tillämpning. Några kommentarer torde dock vara behövliga. I 21: 1 första stycket sista punkten införs den nyheten att inskrivning av upplåtelse av tomträtt får sökas även av fastighetsägaren. Ingenting torde hindra att denna regel får gälla även upplåtelser före ikraftträdandet av den nya balken. Bestämmelserna i 21: 5 angående inskrivning av ändringsavtal bör få gälla även avtal som slutits före den nya balkens ikraftträdande (jfr 37 § denna lag vilket lagrum innehåller en övergångsregel i anslutning till bestämmelserna i 13: 21 om ändringsavtals verkan mot rättighetshavare i tomträtten).

23 kap. torde inte kräva några uttalanden i detta sammanhang.

148 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

45 §.

Paragrafen motsvarar 42 § i utredningens förslag.

Departementschefen. I denna paragraf behandlas frågan hur ansökningar om inteckning vilka upprättats enligt bestämmelserna i IF skall behandlas, om de inges eller, efter vilandeförklaring före ikraftträdandet av den nya balken, fullföljs efter ikraftträdandet. Principen bör vara att ansökningen, om den uppfyller villkoren enligt IF, godtas som en ansökan om inteckning enligt 22: 1 nya balken (jfr SOU 1963: 55 s. 442). Ansökningen bör därvid anses avse ett penningbelopp motsvarande fordringens kapitalbelopp. Motsvarande bör gälla om ansökan avser inteckning för ogulden köpeskilling eller skadestånd på grund av brott enligt 2 § IF. En förutsättning för att ansökningar av nu avsett slag skall kunna beviljas är givetvis att hinder inte möter på grund av annan bestämmelse i 22 kap. än 1 §. Särskilt är härvid föreskrifterna i 2 § andra stycket av betydelse.

Denna paragraf, liksom den följande, är självfallet tillämplig också i fråga om inteckning i tomträtt.

46 §.

Paragrafen saknar motsvarighet i beredningens och utredningens förslag.

Departementschefen. I 22: 2 i det remitterade förslaget till ny jordabalk ges bestämmelser om dels betalningsanspråkets form, dvs. att ansökan om inteckning måste lyda på visst penningbelopp i svenskt mynt, dels föremålet för inteckning. Beträffande betalningsanspråkets form torde någon övergångsanordning inte vara behövlig. Saken ställer sig emellertid annorlunda när det gäller föremålet för inteckning.

Den föreslagna regleringen av föremålet för inteckning innebär nyheter i flera avseenden, nämligen a) inteckning får inte avse andel av fastighet, b) flera fastigheter får inteclcnas gemensamt bara om de är i en ägares hand och belägna inom samma inskrivningsmyndighets område samt c) föremålet för inteckningen måste bestämmas på sådant sätt att homogen inteckningsbelastning uppnås.

Beträffande först regeln att inteckning inte får avse andel av fastighet innebär lagberedningens förslag att regeln sätts i kraft utan annan övergångsbestämmelse än beträffande andel vars ägoområde blivit utbrutet genom sämjedelning. Beredningen föreslår sådana anordningar att redan gjorda rättsliga förfoganden över sämjelotter tills vidare äger bestånd och att innehavare av sådana lotter även efter den nya balkens ikraftträdande skall kunna rättsligen utnyttja egendomen på huvudsakligen samma sätt som tidigare. Förslaget, som utgör ett provisorium i avvaktan på legalisering av sämjelotterna, går ut på att fastighetsandelens karaktär av sämjelott fastslås i ett prövningsförfarande som är förlagt till inskrivningsdomaren och som

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 149

utmynnar i en anteckning i fastighetsboken att andelen utgör sämjelott. Anteckningen ges i förslaget samma verkan vid tillämpning av den nya balken som laga delning. Förslaget har mött kritik under remissbehandlingen, framför allt från lantmäteristyrelsens sida, och det har gjorts gällande att problemet med fastighet sandelar som utgör sämjelotter måste lösas genom ett legaliseringsförfarande som leder till att lotterna ges karaktären av fullt självständiga fastigheter. Frågan har numera kommit i ett annat läge genom legaliseringslagen. Med hänsyn härtill föreligger inget behov av att övergångsvis medge inteckning i andel av fastighet.

Vad gäller regeln att flera fastigheter får intecknas gemensamt bara om de är i en ägares hand och belägna inom samma inskrivningsmyndighets område anser jordabalksutredningen att någon övergångsbestämmelse inte är behövlig. Jag delar denna uppfattning.

När det däremot gäller bestämmelsen att föremålet för inteckningen måste bestämmas på sådant sätt att homogen inteckningsbelastning uppnås är situationen en annan. Jordabalksutredningen föreslog beträffande motsvarande regel i dess förslag (SOU 1963: 55 s. 141 och 436) att regeln skulle vinna tillämpning i fråga om äldre gemensamma inteckningar först 20 år efter balkens ikraftträdande. Det främsta skälet till att utredningen förordade en så lång övergångstid var att hänsyn måste tas till sådana inteckningar — i vissa fall gällande i fastigheter som tillhör skilda inskrivningsområden — vilka tjänar som säkerhet för långfristig obligationsupplåning. Jag godtar i princip utredningens förslag men anser att övergångstiden bör bestämmas till femton år. I enkelhetens intresse bör övergångsbestämmelsen ta sikte på varje inteckning som beviljats eller sökts före balkens ikraftträdande.

Övergångsproblemen beträffande 22: 3—5 belyses av vad som anförts i anslutning till 41 och 42 §§ i denna lag. 22: 6 fordrar ingen kommentar.

I 22: 7—14 ges regler om de skilda åtgärder som kan komma i fråga beträffande inteckning och pantbrev. Dessa regler bör bli omedelbart tillämpliga även beträffande äldre inteckningar, och detta torde kunna ske utan särskilda övergångsbestämmelser. I vissa begränsade hänseenden blir härigenom förutsättningarna andra för inteckningsåtgärdernas genomförande än som gäller f. n.

23 kap. fordrar inte några särskilda övergångsregler.

Slutbestämmelse

47 §.

Genom denna paragraf, som motsvarar 55 § i beredningens och 44 § i utredningens förslag, ges Kungl. Maj :t rätt att utfärda de närmare föreskrifter som behövs för övergången till den nya jordabalken.

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

2) Förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken

5 KAP.

14 §.

Departementschefen. Enligt 5 kap. 14 § GB gäller att make får i viss utsträckning företräda andra maken, när denne på grund av bortovaro eller sjukdom är ur stånd att själv ombesörja sina angelägenheter. Fast egendom får dock inte i något fall intecknas eller avyttras, annat än om rätten medger det. Förbudet avser inte bara inteckning för fordran utan även inteckning av nyttjanderätt, servitut eller annan inskrivningsbar rättighet. Eftersom i den nya balken ordet inteckning reserveras för fordringsinteckning, har paragrafens ordalag jämkats därhän att förbudet avser förutom avyttrande även beviljande av inskrivning i fast egendom.

6 KAP.

4 §.

Departementschefen. Enligt 6 kap. 4 § GB krävs makes samtycke vid inteckning i fast egendom, vari maken har giftorätt. I anslutning till 22: 4 punkt 3 i det remitterade förslaget har jag erinrat om att familjerättskommittén föreslagit vissa ändringar beträffande kravet på äkta makes samtycke till förfogande över bl. a. fast egendom och tomträtt (s. 641 i remissprotokollet). Förslaget i den delen torde emellertid inte komma att läggas till grund för lagstiftning vid den begränsade reform av älctenskapsrätten som har inletts genom prop. 1968: 136. Frågan får tas upp på nytt i samband med en kommande allmän översyn av äktenskapslagstiftningen. I sakens nuvarande läge har jag ansett att samtycke av äkta make alltjämt bör fordras i ärende angående inteckning.

Intecknas egendomen utan erforderligt samtycke, har maken rätt enligt paragrafens andra stycke att inom viss frist klandra åtgärden. Bestämmelsen i 6: 10 jordabalksförslaget innebär emellertid att omständighet som hänför sig till tillkomsten av inteckning ej någonsin medför ogiltighet av inteckningen. Detta föreslås gälla även för det sällsynta fallet att inskrivningsdomaren förbisett att infordra äktamakesamtycke, när sådant bort föreligga (jfr remissprotokollet s. 325). I konsekvens med den anförda bestämmelsens innehåll torde makes rätt att klandra åtgärd att med inteckning för gäld belasta fast egendom böra utgå och 6 kap. 4 § andra stycket GB begränsas till att avse klander vid avyttrande av fast egendom. Lagrummet har i förslaget utformats i enlighet härmed.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 151

13 KAP.

2 §•

Departementschefen. I paragrafen har gjorts en formell jämkning med hänsyn till fastighetspanträttens ändrade utformning.

13 a §.

Lagberedningen. Inledningsvis erinrar beredningen om den i 4 kap. jordabalksförslaget upptagna regleringen som syftar till att hindra att irreguljära fastigheter uppkommer genom köp, byte eller gåva av område (7 §), av andel med utbrytningsklausul (8 §) samt av fastighets andel i mark som är samfälld för flera fastigheter (9 §). Om det anförda syftet skall helt nås, måste enligt beredningens mening uppkomsten av irreguljära fastigheter genom förvärv av andra slag än sådana som behandlats inom balkens ram förhindras. De förvärvstyper som behöver regleras torde utgöra dels på familje- och successionsrättens område förvärv på grund av giftorätt, arv eller testamente dels vissa associationsrättsliga förvärv (skifte, apport).

Genom bodelning kan areal- och andelsförvärv ske enligt gällande rätt. Vad först beträffar andelsförvärv utan bestämmelse att andelen skall utbrytas, så bör dessa förvärv enligt beredningens åsikt behandlas lika som motsvarande överlåtelseförvärv. Makarna — resp. när make är död efterlevande maken och övriga delägare i dödsboet — skall således i detta fall anses inneha fastigheten under samäganderätt. När det sedan gäller andelsförvärv med bestämmelse om utbrytning och arealförvärv diskuterar beredningen två alternativa lösningar. En lösning, konstruerad efter samma linjer som vid köp, skulle innebära, att förvärvet blir beroende av att inom viss tid från bodelningshandlingens dag ansökan om laga delning görs på grund av bodelningen samt att med anledning av ansökan som rätteligen skett laga delning kommer till stånd. En annan lösning är att makarna hänvisas att först låta önskad utbrytning äga rum och därefter göra bodelning. En sådan ordning skulle framtvingas av ett förbud mot att vid bodelning tilllägga make område av fastighet eller fastighetsandel med bestämmelse om andelens utbrytning. Några hinder ur jorddelningsrättslig synpunkt anser beredningen inte möta mot denna lösning.

I fråga om den lösning som ansluter till reglerna i 4 kap. jordabalksförslaget framhåller beredningen, att verkan av att laga delning inte kommer till stånd på grund av bodelningen i många fall inte skulle inskränka sig till att områdes- eller andelsförvärvet förfaller och bodelningen följaktligen blir ogiltig till den del den avser området eller den andel som skolat utbrytas. Ofta fick man räkna med en vidare ogiltighetsverkan därför att grunden ryckts undan för andra delar av bodelningen. Med hänsyn härtill kan det enligt beredningens mening antagas att makarna, när fördelningen av den lösa egendomen anses böra vara beroende av hur den fasta egendomen uppdelas, inte sällan skulle finna lämpligt att först göra en partiell bodel­

152 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ning, avseende enbart den fasta egendomens uppdelning på områden eller andelar med bestämmelse om utbrytning, samt uppskjuta bodelningen i övrigt i avbidan på utgången av frågan om utbrytning. Detta skulle i realiteten innebära att makarna funnit den ordning, som avses med den alternativa lösningen, innebära påtagliga fördelar.

Beredningen kommer till den uppfattningen att make vid bodelning i princip inte bör få tilläggas område av fastighet eller andel i fastighet med bestämmelse att andelen skall utbrytas. Sker det ändå, måste följden bli att bodelningen i den delen är ogiltig. Förbudet måste gälla inte bara då makarna själva överenskommer om bodelningen utan också då vid oenighet mellan dem skiftesman har att bestämma om delningen. Bestämmelserna bör emellertid begränsas så, att därunder inte kommer fall då redan det förvärv från makarnas eller endera makens sida, på grund varav egendomen ingår i delningen, är för sin giltighet beroende av att utbrytning kommer till stånd, samt ytterligare fastighetsdelning inte är tillämnad. Förbudet bör avse bara att genom själva bodelningen uppdela den fasta egendomen i strid med bestående fastighetsindelning.

Någon speciell bestämmelse om förvärv av andel i samfälld mark anser sig beredningen inte behöva ta upp. Av grunderna för de här föreslagna reglerna samt vid en jämförelse med 4: 9 i beredningens förslag till jordabalk torde framgå att sådan andel inte vid bodelning får för sig tilläggas make, om inte andelen registrerats som särskild fastighet. Sker det ändå, framhåller beredningen, är bodelningen i den delen ogiltig.

De föreslagna reglerna tar beredningen upp i en ny paragraf, betecknad 13 a §, i 13 kap. GB. I ett första stycke ges förbudet mot att vid bodelning tillägga make område av fastighet, vilken i sin helhet tillhör makarna eller en av dem, eller andel i sådan fastighet med bestämmelse om utbrytning av andelen. Om det sker, är bodelningen i den delen ogiltig. I ett andra stycke föreskrivs att, om vid bodelning fastighet till skilda andelar delats mellan makarna utan att bestämmelse om utbrytning meddelats i bodelningshandlingen, makarna skall anses inneha fastigheten under samäganderätt. Till denna föreskrift har beredningen — i analogi med motsvarande regel i 4: 8 första stycket i beredningens jordabalksförslag — fogat bestämmelsen att sämj edelning skall vara utan verkan.

Departementschefen. I 4 kap. nya balken ges vissa grundläggande bestämmelser som avser att hindra uppkomsten av irreguljär fastighetsbildning genom areal- och andelsöverlåtelser. I fråga om arealöverlåtelserna har genom lagen med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet de i 4: 7 jordabalksförslaget upptagna reglerna genomförts i förväg, såvitt avser arealöverlåtelser som äger rum efter lagens ikraftträdande. I lagen tas också upp de av lagberedningen förordade bestämmelserna om arealförvärv på bl. a. familjerättens område. Om behovet av dessa regler och motiven för deras närmare utformning kan jag hänvisa till vad som anförs i propositionen

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 153

(1968: 127). Såvitt avser de familjerättsliga fången går de i korthet ut på att make inte får genom bodelning tilläggas område av en i boet ingående fastighet. Bodelning, som innebär att område av fastighet kommer i särskild ägares hand, är ogiltig i den delen (2 §). Makarna är alltså hänvisade till att låta en ev. fastighetsbildning föregå bodelningen. De nu i förslaget till GB 13 kap. 13 a § upptagna bestämmelserna återger sakligt sett i oförändrat skick dessa regler om arealförvärv genom bodelning. Efter genomförandet av jordabalksförslaget och därav beroende följdlagstiftning får den särskilda lagen därför bara betydelse för sådana förvärv som skett dessförinnan och under den tid lagen varit gällande.

I fråga om andelsförvärven fann jag i det nyss nämnda lagstiftningsärendet inte skäl att föreslå några förtida bestämmelser. Jag ansåg att införandet av bestämmelserna i 4: 8 och därmed sammanhängande följdlagstiftning lämpligen borde anstå till dess balken trädde i kraft. Reglerna om förvärv av andel genom bodelning bör därför nu tas upp till behandling i samband med övriga av jordabalksförslaget föranledda ändringar i GB.

Reglerna i 4 kap. jordabalksförslaget innebär att köp, byte och gåva av andel i fastighet skall, när överlåtelsen skett under villkor om utbrytning av andelen, vara beroende av att fastighetsbildning sker i överensstämmelse med avtalet. Överlåtelse av område och av andel med utbrytningsklausul behandlas alltså i detta hänseende lika. Också vid bodelning bör samma regler gälla för båda typerna av förvärv. Detta betyder att man vid bodelning inte bör få tillägga make andel i fastighet, om vid bodelningen bestäms att andelen skall utbrytas. Bodelningen blir i så fall ogiltig i den delen. Som beredningen framhåller bör bestämmelserna begränsas så, att därunder inte kommer fall då redan det förvärv från makarnas eller enderas sida, på grund varav egendomen ingår i delningen, är för sin giltighet beroende av att utbrytning kommer till stånd, samt ytterligare fastighetsdelning inte är tillämnad. Om makarna eller endera maken förvärvat ett område eller en andel med bestämmelse om andelens utbrytning, bör hinder inte uppställas mot att området eller andelen i sin helhet utläggs på endera makens lott eller till ideella andelar fördelas mellan dem utan bestämmelse om utbrytning. Området eller andelen behandlas alltså i dessa fall som en fastighet. Ogiltighetsregeln bör med andra ord avse bara det fallet att genom själva bodelningen den fasta egendomen uppdelas i strid med bestående fastighetsindelning.

Beredningen framhåller att något praktiskt behov inte synes föreligga att i detta sammanhang meddela någon speciell bestämmelse om förvärv av andel i samfälld mark. Enligt 4: 9 i beredningens jordabalksför slag är sådant förvärv inte tillåtet, om inte andelen registrerats som särskild fastighet. Beredningen anför att det utan någon speciell bestämmelse torde av grunderna för de föreslagna reglerna i GB 13 kap. 13 a § vid en jämförelse med 4: 9 i jordabalksförslaget framgå, att sådan andel inte vid bodelning får för sig tilläggas make, om inte andelen registrerats som särskild fastig­

154 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

het. Om så ändå sker, är bodelningen enligt beredningens mening i den delen ogiltig.

I det remitterade jordabalksförslaget har en annan lösning valts i fråga om köp av fastighets andel i samfälld mark. Detta sammanhänger med att fastighetsbildningskommittén efter det att beredningen överlämnade sitt betänkande framlagt ett förslag till fastighetsbildningslag, enligt vilket sådan andel skall få avstyckas. I 4: 9 i det remitterade jordabalksför slaget har därför i fråga om köp av andel i samfälld mark tagits upp en hänvisning till bestämmelserna om köp av område i 4: 7. Också köp av andel i samfälld mark blir alltså i princip tillåtet men för sin giltighet beroende av att fastighetsbildning kommer till stånd.

Av den lydelse som bestämmelserna fått i departementsförslaget framgår att make vid bodelning inte får tilläggas en fastighets andel i samfälld mark. Också här gäller att om redan det förvärv från makarnas eller enderas sida, på grund varav andelen ingår i boet, för sin giltighet är beroende av att utbrytning kommer till stånd, hinder inte bör uppställas mot att tillägga ena maken andelen i fråga. Likaså bör, om det föregående förvärvet avsett ett område av en fastighet jämte fastighetens andel i samfälld mark, ena maken kunna tilläggas området och andelen. Genom bodelningen får emellertid inte ytterligare fastighetsdelning aktualiseras. Att ogiltighetsregeln inte gäller om andelen är registrerad såsom särskild fastighet anser jag inte behöva komma till särskilt uttryck i lagtexten (jfr jordabalksremissen s. 182).

För det fall att någon köpt andel i fastighet utan villkor om utbrytning gäller enligt 4: 8 jordabalksförslaget den tolkningsregeln att delägaren innehar fastigheten under samäganderätt med den eller de andra delägarna. Såvitt avser uppdelning av en fastighet i ideella andelar genom bodelning bör ges motsvarande tolkningsregel, när i bodelningshandlingen inte tagits in någon bestämmelse om utbrytning. Makarna skall då anses inneha fastigheten under samäganderätt. Någon motsvarighet till beredningens i 4: 8 intagna förbud mot sämjedelning tas däremot inte upp i departementsförslaget. Genom att denna förbudsregel i baiken föreslås flyttad till 1 kap., som handlar om fastighet och dess gränser, torde stå fullt klart att regeln har allmän syftning och inte bara gäller sämjedelning i samband med köp, byte och gåva (jordabalksremissen s. 76).

I departementsförslaget har den nu angivna tolkningsregeln efter mönster av 4: 8 balkförslaget tagits upp i första stycket. I andra stycket ges ogiltighetsregeln för övriga fall av delförvärv.

övergångsbestämmelserna

Lagberedningen. Beredningen tar upp dels en undantagsregel från det föreslagna förbudet mot att vid bodelning tillägga make område av fastighet såvitt avser förvärv som sker i överensstämmelse med fastställd tomt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 155

indelning, dels en föreskrift av innebörd att de föreslagna reglerna skall tillämpas också i fråga om äktenskap, i vilka förmögenhetsförhållandena är att bedöma enligt äldre GB.

Departementschefen. När det gäller de av beredningen föreslagna övergångsbestämmelserna så har i lagen med vissa bestämmelser angående förvärv av område av fastighet tagits upp motsvarighet till dessa bestämmelser. Till undantaget för förvärv i överensstämmelse med fastställd tomtindelning har också för enkelhetens skull gjorts tillägg för förvärv i överensstämmelse med fastställd ny stadsplan. Genom förslaget till ny fastighetsbildningslag kommer emellertid frågan i ett nytt läge, eftersom genom denna lag tomtindelnings och stadsplans avstyckande verkan föreslås upphöra. Något behov av undantagsregler för dessa fall föreligger därför inte, om fastighetsbildningslagen, som avsikten är, träder i kraft samtidigt med jordabalken. Däremot föreligger fortfarande behov av en bestämmelse som gör de föreslagna ändringarna i GB tillämpliga också på s. k. äldre äktenskap, som är att bedöma enligt äldre GB. Motsvarighet därtill tas därför upp också i departementsförslaget.

3) Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 § 6 inom. lagen den 11 juni

1920 (nr 406) om införande av nya giftermålsbalken

Lagberedningen. I 9 kap. 2 § första stycket äldre GB inskränks mannens rätt i fråga om hustruns av mannen förvaltade enskilda fasta egendom att avhända hustrun egendomen, belasta den med inteckning för gäld och upplåta nyttjanderätt, servitut eller avkomsträtt i egendomen. Beträffande makar som ingått äktenskap före den 1 januari 1921 gäller enligt 5 § promulgationslagen till GB det sagda fortfarande.

Upplåtelse av återköpsrätt eller rätt till elektrisk kraft omnämns ej i 9 kap. 2 § första stycket äldre GB. I fråga om återköpsrätt torde anledning inte föreligga att göra någon ändring. Avkomsträtt motsvaras i förslaget till ny jordabalk av ränterätt och födoråd. Med lagrummets innehåll och grunder torde närmast överensstämma att inskränkningarna får avse också de nya rättighetstyper som behandlas i balken. Något undantag bör därvid inte göras för rätt till elektrisk kraft.

Departementschefen. Av de nya sakrättstyper som tagits upp i beredningens förslag till jordabalk har endast samfällighetsrätt tagits med i det remitterade förslaget. På grund härav bör de i 9 kap. 2 § första stycket AGB angivna inskränkningarna i mannens befogenheter i fråga om hustruns enskilda fasta egendom som förvaltas av mannen avse ytterligare endast samfällighetsrätt.

156 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

4) Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

13 KAP.

7 §•

Departementschefen. I 13 kap. 7 § första punkten FB förekommer en bestämmelse av innehåll att rätten kan ålägga förmyndaren att lämna inteckning eller annan säkerhet till visst av rätten bestämt belopp »för den omyndiges egendom». Den föreslagna ändringen av panträttens form föranleder viss ändring av bestämmelsen. I lagtexten bör som huvudalternativ när det gäller att ställa säkerhet för den omyndiges egendom anges att förmyndaren upplåter panträtt i fastighet eller tomträtt till det belopp som rätten fastställer. Förslaget har utformats i överensstämmelse härmed.

15 KAP.

4 §•

Departementschefen. Viss redaktionell jämkning föreslås med hänsyn till fastighetspanträttens ändrade utformning.

8 §•

Departementschefen. 15 kap. 8 § innehåller föreskrifter om nedsättning av omyndigs värdehandling. Pantbrev torde vara att hänföra till denna kategori av handlingar. Det synes också lämpligt att nedsättningsskyldigheten får avse pantbrev. Detta gäller såväl när den omyndige är panthavare som när pantbrevet avser honom tillhörig fastighet eller tomträtt. För att tydligt utmärka att nedsättningsskyldigheten gäller även pantbrev torde sådana handlingar böra tagas med bland de skilda typer av värdehandlingar som räknas upp i 15 kap. 8 § första stycket.

14 §.

Departementschefen. Enligt 15 kap. 16 § FB skall förmyndaren, om han vill överlåta eller med inteckning för gäld belasta den omyndiges fasta egendom eller tomträtt, inhämta rättens tillstånd till överlåtelsen eller inteckningen. I 14 § första stycket föreskrivs att förmyndaren inte utan överförmyndarens samtycke får ta upp lån på den omyndiges vägnar. Samtycke är dock i vissa fall inte erforderligt, bl. a. i fråga om lån mot säkerhet av inteckning i fast egendom eller tomträtt, om lånet tas upp inom tre månader från det inteckningen meddelades och vid lånets upptagande eftergift av förmyndaren inte görs i fråga om de villkor som är angivna i det intecknade skuldebrevet.

Panträttsbestämmeiserna i det remitterade jordabalksförslaget medför att ifrågavarande regler i FB inte kan kvarstå oförändrade. Liksom när det

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 157

gäller motsvarande bestämmelser i 6 kap. 4 § GB kan det sättas i fråga om tillståndet skall anknytas till inteckningsärendet eller till pantsättningen eller till båda åtgärderna. I detta sammanhang skall anmärkas att förmynderskapslagstiftningen f. n. är föremål för översyn genom förmynderskapsutredningen, som tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1964. Enligt direktiven bör utredningen pröva bl. a. om gränsdragningen för de förvaltningsåtgärder, som kräver rättens tillstånd, numera kan anses rationell (riksdagsberättelsen år 1966 s. 66). Med hänsyn till att ifrågavarande bestämmelser sålunda är föremål för översyn bör i nu förevarande sammanhang sakliga ändringar undvikas.

På grund av det anförda har i 16 § endast vidtagits sådana ändringar som föranletts av den nya panträttsterminologin. I 14 § har bestämmelsen i första stycket att överförmyndarens samtycke inte behövs när lån tas upp mot säkerhet av inteckning inom tre månader från det inteckningen meddelades, fått utgå. Motivet till ändringen i 14 § är att inteckningen med den nya panträttskonstruktionen är fristående från fordringsförhållandet och att lånevillkoren således i princip inte är underkastade rättens prövning enligt 16 §.

15 §.

Lagberedningen. I 15 kap. 15 § första stycket FB anges att förmyndare ej får utan överförmyndarens samtycke sluta avtal, varigenom på den omyndiges fasta egendom läggs servitut, eller upplåta rätt till avkomst av egendomen eller rätt att annorledes än för egendomens behov avverka skog, ej heller annan nyttjanderätt, utom när den avser viss tid, ej överstigande fem år. Enligt tredje stycket i paragrafen äger dessa bestämmelser inte tilllämpning i fråga om förening som träffas vid laga skifte, ägostyckning eller avstyckning.

Innan 1953 års lagstiftning om tomträtt m. m. trädde i kraft kunde tomträtt intecknas för fordran, nyttjanderätt och rätt till elektrisk kraft men däremot ej för servitut. Den väsentliga principiella likställigheten mellan tomträtt och fast egendom som skapades genom 1953 års lagstiftning och nu befästes genom jordabalksförslaget torde böra leda till att förmyndare med avseende på upplåtelse av begränsad sakrätt i omyndigs tomträtt är underkastad samma inskränkningar som i fråga om omyndigs fasta egendom. Härför fordras ändring i 15 kap. 15 § FB.

Även i övrigt är vissa ändringar påkallade i 15 kap. 15 § som följd av att vissa nya rättighetstyper föreslås. Med det ifrågavarande lagrummets innehåll och grunder torde närmast överensstämma att samma inskränkningar som beträffande servitut får gälla i fråga om de nya rättighetstyper som behandlas i jordabalksförslaget.

Bestämmelserna i 15 kap. 15 § tredje stycket avser dels vissa servitut, s. k. jorddelningsservitut, dels vissa avkomsträtter, nämligen ersättningar som vid skifte bestäms i fråga om odling, vanhävd, minskad avkastning och

158 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ståndskog. Servitutet är i beredningens förslag till jordabalk upptaget bland de s. k. särskilda rättigheterna och i 19:27 i förslaget anges att bestämmelserna om avtalsservitut inte skall gälla om servitut tillkommer vid förrättning av jorddelningsmyndighet, även om det grundar sig på förening eller annan överenskommelse. Om, såsom beredningen föreslår, i det nu ifrågavarande lagrummets första stycke termen servitut ersätts av det mera omfattande uttrycket särskild rättighet, står till följd av bestämmelsen i 19:27 klart att jorddelningsservitut inte omfattas av bestämmelserna i nämnda stycke. Tydligt är också att vad som enligt beredningens förslag skall träda i stället för uttrycket rätt till avkomst av egendom, nämligen ränterätt och födoråd, ej inbegriper något slag av skifteslikvid. Beredningen föreslår därför att 15 kap. 15 § tredje stycket får utgå som överflödigt.

Departementschefen. Som lagberedningen anfört bör förmyndare beträffande upplåtelse av begränsad sakrätt i omyndigs tomträtt vara underkastad samma inskränkningar som i fråga om omyndigs fasta egendom.

Beträffande de av beredningen i övrigt föreslagna ändringarna i 15 kap. 15 § första stycket är förutsättningarna emellertid avsevärt ändrade. Av de nya rättighetstyper som tas upp i beredningens förslag är sålunda förköpsrätt, rätt till andel i samfällt strömfall, rätt till elektrisk kraft, rätt till vederlag samt ränterätt och födoråd inte medtagna i det remitterade förslaget. På grund härav bör de i 15 kap. 15 § första stycket angivna inskränkningarna i förmyndarens förvaltning avse ytterligare bara samfällighetsrätt. Vidare saknar institutet avkomsträtt motsvarighet i det remitterade jordabalksförslaget. Institutet bör följaktligen utgå i detta lagrum.

I fråga om 15 kap. 15 § tredje stycket medför utmönstringen av institutet avkomsträtt att bestämmelsen ej längre kommer att avse skifteslilcvider.

Termen servitut i första stycket avser såväl servitut som tillkommit vid fastighetsbildningsförrättning som avtalsservitut. Med hänsyn härtill bör såsom f. n. undantag från första styckets tillämpningsområde göras för det förra slaget av servitut när sådan rättighet grundas på en förening eller annan överenskommelse mellan sakägarna.

Det bör anmärkas att ifrågavarande ändringar av 15 kap. 15 § påverkar innehållet i 9 kap. 5 §, 10 kap. 6 § och 18 kap. 8 § FB.

16 §.

Departementschefen. Ifråga om denna paragraf hänvisas till vad som anförts vid 15 kap. 14 §.

16 KAP.

7 §•

Departementschefen. Enligt 16 kap. 7 § skall i förteckning över omyndigs egendom samt i årsräkning eller sluträkning särskilt anges, om det hos den

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970 159

omyndige finns fordringshandling som blivit intecknad i honom tillhörig fastighet eller tomträtt. Denna föreskrift torde i fortsättningen i stället böra gälla pantbrev som avser den omyndige tillhörig fastighet eller tomträtt.

5) Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1924 (nr 322) om vård av omyndigs värdehandlingar

Departementschefen. Lagändringen innebär en anpassning till jordabalksförslagets panträttsinstitut och till förslagets ändrade terminologi beträffande inskrivningsväsendet.

6) Förslaget till ändring i ärvdabalken

11 kap. 5 §, 12 kap. 7 § och 21 kap. 10 §. Departementschefen. Vissa redaktionella jämkningar har vidtagits beträffande förevarande paragrafer med hänsyn till fastighetspanträttens ändrade utformning.

12 KAP.

12 §.

Lagberedningen. Beredningen hänvisar till vad den i motiven till förslaget om ändring i GB uttalat om behovet av bestämmelser på andra områden än jordabalkens till förekommande av irreguljär fastighetsbildning genom areal- och andelsöverlåtelser. Till de förvärvstyper som från denna synpunkt behöver regleras hör förvärv på grund av arv eller testamente. I 11 kap. 10 § ÄB skiljs mellan legat och universellt testamentariskt förordnande. Universell testamentstagare är delägare i boet efter testator. Om flera bodelägare finns, förvärvar han äganderätt till särskild i kvarlåtenskapen ingående tillgång först i och med arvskiftet. Vad angår legat kan testamentet innehålla uttrycklig förklaring eller tolkningsvis få så förstås att legatet skall fullgöras av viss arvinge eller testamentstagare (se 22 kap. 2 § ÄB). I sådant fall får legatarien ett anspråk av obligatorisk karaktär mot den sålunda förpliktade men inte någon rätt i det oskiftade dödsboet. Om emellertid inte med hänsyn till förordnandets syfte och övriga omständigheter annat får anses följa av förordnandet, skall enligt en i 11 kap. 2 § ÄB upptagen tolkningsregel legat utgå av oskifto och inte räknas på viss lott. Detta får normalt till följd att den egendom legatet avser vid testators död direkt tillfaller legatarien. Beredningen finner inte anledning att i sammanhanget behandla andra än sakrättsligt omedelbart verksamma legat. Beredningen gör också i detta sammanhang — av samma skäl som vid förvärv genom överlåtelse och genom giftorätt — skillnad mellan å ena sidan

160 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

arealförvärv och förvärv av andel med utbrytningsklausul och å andra sidan andelsförvärv utan sådan klausul. Vid den senare typen av förvärv skall samäganderätt anses föreligga mellan delägarna i fastigheten vare sig förvärvet skett genom arvskifte eller genom legat. När fråga är om arealförvärv och förvärv av andel med utbrytningsklausul gör beredningen däremot skillnad mellan förvärv genom arvskifte och förvärv genom legat. Vid arvskifte föreslår beredningen liksom vid bodelning att förbud uppställs mot sådana förvärv. Fastighetsbildningen måste alltså föregå skiftet. Vid legat däremot föreslås motsvarande reglering som vid köp. Beredningen, som finner legat av område eller av andel med utbrytningsklausul inte svara mot något mera framträdande praktiskt behov, anser alltså att det inte bör komma i fråga att helt förbjuda tilkomsten av sådana förordnanden. Dessa skall enligt beredningens förslag vara i princip giltiga men i överensstämmelse med vad som föreslås gälla om köp skall det testamentariska förvärvet vara beroende av att inom viss tid görs ansökan om laga delning på grund av legatet samt att med anledning av ansökan som rätteligen skett laga delning kommer till stånd.

Bestämmelserna om legat av område tar beredningen upp i en ny paragraf, 12 kap. 12 § ÄB. I en följande paragraf, 13 §, ges presumtionen för samäganderätt vid legat av andel utan bestämmelse om andelens utbrytning. Bestämmelser angående arvskifte, svarande mot dem beredningen föreslagit i fråga om bodelning, tas upp i 23 kap. 3 § ÄB.

De i 12 kap. 12 § givna bestämmelserna angående områdesförvärv och andelsförvärv avser bara område av fastighet, vilken i sin helhet ingår i dödsboet efter testator, eller andel i sådan fastighet. Beredningen åberopar i sammanhanget sina uttalanden i motiven till förslaget till 13 kap. 13 a § första stycket GB.

Angående de förevarande bestämmelserna i allmanhet hänvisar beredningen till sina motiv till 4: 7 jordabalken, där väsentligen överensstämmande regler ges. I fråga om sambandet med fastighetsbildningen anför beredningen följande.

Om testator i livstiden själv sökt laga delning och delning också kommit till stånd före hans död, får genom testamentstolkning i vanlig ordning avgöras, huruvida legatet avser viss vid förvärvet bestående fastighet. Skulle så vara fallet, är legatet omedelbart giltigt och fråga om tillämpning av förevarande bestämmelser uppkommer inte.

Är vid testators död av honom väckt fråga om laga delning ännu beroende på prövning, kan legatet däremot inte bli giltigt till följd av den omständigheten i och för sig att ansökan leder till laga delning. Inte ens för det fall att i testamentstolkningsväg kan fastslås att legatet avser en genom delningen bildad fastighet kan legatet därigenom bli giltigt. Beredningens förslag överensstämmer i detta hänseende med vad beredningen vid 4: 7 jordabalksförslaget uttalat angående det fall att ägaren före en tilltänkt områdesöver-

iKungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970 161

låtelse begärt avstyckning av området. För att legatet skall vinna giltighet skall enligt beredningens förslag krävas, att inom föreskriven tid görs ansökan att delningen skall äga rum på grund av legatet samt att delningen kommer till stånd i anledning av denna ansökan.

Har testator inte före sin död väckt fråga om laga delning, måste det ankomma i första hand på testamentstagaren att inom viss tid göra ansökan om delning på grund av legatet. Som förutsättning för hans behörighet måste gälla att testamentet vunnit laga kraft. Skall testamentstagaren njuta rätt först efter annan måste också krävas att den föregående testamentstagarens rätt upphört.

Den frist om sex månader, inom vilken testamentstagaren har att söka laga delning, bör enligt beredningen inte börja löpa före den dag han är behörig söka sådan delning. Men dessutom bör det fordras att legatet utgivits. Först därigenom kan legatarien anses ha för sin del godkänt legatet. Beredningen hänvisar angående innebörden av kravet att legatet skall ha utgivits till sina motiv till 28: 3 och 12 jordabalksförslaget (20: 2 och 7 i departementsförslaget). Den föreslagna regeln sägs lämpa sig också för det fall att legatariens rätt i testamentet gjorts beroende av villkor eller tidsbestämmelse.

Påföljden av att ansökan inte görs enligt bestämmelserna eller av att fastighetsbildning i enlighet med legatet inte kommer till stånd blir att legatet inte kan göras gällande med avseende på området. Beredningen framhåller, att situationen stämmer nära överens med den som föreligger då testamentariskt förordnande avser viss egendom och denna inte finns i kvarlåtenskapen. För detta fall har i 11 kap. 4 § ÄB getts den tolkningsregeln att förordnandet skall vara utan verkan. Denna regel skall dock enligt 11 kap. 1 § ÄB lända till efterrättelse bara om inte med hänsyn till förordnandets syfte och övriga omständigheter annat får anses följa av förordnandet. I motiven till 11 kap. 4 § ÄB uttalades att en omsorgsfull testamentstolkning i åtskilliga fall kunde öppna möjlighet att i en eller annan form verkställa ett förordnande om viss egendom, trots att denna inte fanns i kvarlåtenskapen. Ibland kunde det stämma bäst överens med testators avsikter att viss annan egendom eller kontant vederlag tillföll testamentstagaren. I det stora flertalet fall talade emellertid övervägande skäl för att förordnandet lämnades utan verkan och i enlighet därmed hade tolkningsregeln avfattats. Beredningen uttalar som sin mening, att det lär kunna antas att i fall varom här är fråga en tolkning av testamentet ofta skall leda till att legatarien tillerkänns annan egendom eller kontant vederlag för den med förordnandet avsedda egendomen, åtminstone om legatarien iakttagit vad som på honom ankommit för att göra legatet verksamt.

Beredningen uttalar att något praktiskt behov ej heller i detta sammanhang synes föreligga att meddela en speciell regel om legat avseende andel i samfälld mark. Sådan andel kan enligt beredningens förslag inte för sig

6 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

162 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

med laga verkan vara föremål för legat, om inte andelen registrerats såsom särskild fastighet.

Departementschefen. Den av beredningen förordade åtskillnaden i behandlingen av å ena sidan förvärv genom testamentariskt förordnande om legat och å andra sidan förvärv genom arvskifte ligger till grund för bestämmelserna i lagen med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet. Att förvärv av andel med bestämmelse om andelens utbrytning samt förvärv av fastighets andel i samfälld mark bör följa samma principer är givet också för de successionsrättsliga fångens vidkommande. När det gäller legat av område eller andel bör alltså förvärvet i princip vara giltigt men beroende av att fastighetsbildning kommer till stånd i överensstämmelse med förvärvet, under det att i fråga om arvskifte bör meddelas förbud redan mot att tillägga delägare område eller sådan andel som måste brytas ut. Departementsförslaget bygger därför på samma principiella reglering som beredningens förslag.

Beredningens stränga krav på samband mellan fång och fastighetsbildning har inte tagits upp i departementsförslaget. I stället följs den reglering som tas upp i förslaget till 4: 7 jordabalken, vilken reglering i detta hänseende även ligger till grund för lagen med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet. Det ovillkorliga kravet att det testamentariska förordnandet skall ha lagts till grund för fastighetsbildningsförrättningen bör i enlighet härmed gälla bara om förrättningen inte avslutats före sexmånadersfristens utgång. Första stycket av förevarande paragraf återger i oförändrad form motsvarande bestämmelser i 2 § andra stycket i den särskilda lagen.

Genom andra styckets föreskrifter blir samma regler som för legat av område gällande också när fråga är om legat av andel med bestämmelse om andelens utbrytning samt legat av andel i samfälld mark. Vad de senare andelarna beträffar har jag berört den gjorda avvikelsen från beredningens förslag när jag redogjorde för de föreslagna ändringarna i GB.

Som beredningen uttalar torde en omsorgsfull testamentstolkning ibland kunna leda till att ett förordnande, när förvärvet på grund av de här givna bestämmelserna blir ogiltigt, i stället får verkställas genom att legatarien tillerkänns annan egendom eller kontant vederlag.

13 §.

Lagberedningen. Till innehåll och avfattning ansluter paragrafen till 4: 8 första stycket jordabalksförslaget och 13 kap. 13 a § andra stycket GB. Legatarien är inte delägare i dödsboet och den i 19 § andra stycket samäganderättslagen meddelade undantagsbestämmelsen är därför inte tillämplig på honom. — I analogi med sin motsvarande regel i 4: 8 första stycket

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 163

i lagberedningens jordabalksförslag tar beredningen också i förevarande paragraf upp en bestämmelse att sämjedelning är utan verkan.

Departementschefen. Denna paragraf upptar motsvarande tolkningsregel som den som föreslås i 4: 8 första stycket jordabalken och 13 kap. 13 a § första stycket GB att gälla vid överlåtelse resp. bodelning. Regeln innebär alltså att den som erhållit andel i fastighet såsom legat skall under vissa förutsättningar anses inneha andelen under samäganderätt med den eller de andra delägarna. Först och främst fordras naturligtvis att det testamentariska förordnandet inte innefattar bestämmelse om utbrytning av andelen. Men vidare skall andelen avse en i kvarlåtenskapen ingående fastighet. Regeln är i och för sig inte tillämplig om testator i den ifrågavarande fastigheten innehade bara den andel som tillfaller legatarien. Denne får då i princip samma rätt till andelen som testator hade. Däremot får regeln anses gälla inte bara om andelen avser en vid dödsfallet för sig bestående registerfastighet utan också om den avser annan i boet ingående fast egendom, exempelvis ett område av en fastighet. Redan testators förvärv av området torde då vanligtvis vara beroende av att fastighetsbildning kommer till stånd och indirekt blir därför också legatariens förvärv beroende därav. Förvärvet kan bli definitivt först när området utbrutits. Andelen kommer emellertid då att avse en för sig bestående fastighet.

I fråga om skälen för att i detta lagrum inte ta upp förbudet mot sämjedelning vill jag erinra om vad jag uttalade vid förslaget till lag om ändring i GB.

19 KAP.

13 §.

Departementschefen. Enligt detta lagrum — såväl enligt nuvarande som enligt föreslagen lydelse — får en boutredningsman i princip inte överlåta fast egendom eller tomträtt, utan att delägarna skriftligen lämnat sitt samtycke. Enligt nuvarande lydelse skall emellertid samtycket inte bara lämnas skriftligen utan också »med två vittnen». Den gällande formföreskriften torde ha förestavats helt av det skälet att köp av fast egendom enligt hittills gällande formkrav i 1 kap. 2 § JB skall ske skriftligen med två vittnen och att för delägarnas samtycke därför ansetts böra uppställas samma krav (NJA II 1933 s. 264). Eftersom något krav på bevittning enligt det av mig tidigare till lagrådet remitterade förslaget till ny jordabalk inte längre skall gälla för att ett köp skall anses giltigt (remissprotokollet den 11 februari 1966 s. 128 f.), har det synts mig följdriktigt att låta föreskriften om vittnen utgå också i förevarande lagrum. I den föreslagna lagtexten har därför orden »med två vittnen» i första stycket utelämnats.

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

23 KAP.

3 §•

Lagberedningen. Paragrafen innehåller f. n. vissa kortfattade regler om delningens verkställande vid arvskifte. Bl. a. föreskrivs att varje delägare vid skiftet äger få lott i varje slag av egendom men att det som ej lämpligen kan delas eller skiljas såvitt möjligt bör läggas på en lott. Beredningen erinrar om uttalanden i motiven, enligt vilka dessa föreskrifter kan eftersättas, om delägarna är ense att verkställa delningen på annat sätt.

Arvskifte bör lika litet som bodelning få ge upphov till irreguljär fastighetsbildning. De föreslagna nya bestämmelserna ansluter sig helt till dem beredningen föreslagit i fråga om bodelning i 13 kap. 13 a § GB och är liksom dessa tvingande. Beredningen åberopar sina uttalanden i motiven till sistnämnda lagrum.

Departementschefen. Såvitt avser arealförvärv har bestämmelser motsvarande dem i förevarande paragraf tagits upp redan i lagen med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet (2 §). I analogi med departementsförslagets regler om bodelning i 13 kap. 13 a § GB ges i det föreslagna nya andra stycket tolkningsregeln om samäganderätt vid utskiftandet av andelar i en fastighet som ingår i boet, när bestämmelse om utbrytning inte tagits in i arvskifteshandlingen. I ett tredje stycke tas en ogiltighetsregel upp beträffande skifte i annat fall som innebär att del av fastighet kommer i särskild ägares hand.

Övergångsbestämmelserna

Lagberedningen. De av beredningen i 12 kap. 12—13 §§ ÄB upptagna bestämmelserna skall inte äga tillämpning då testator avlidit före den nya lagens ikraftträdande eller, i fall då testamentstagaren skall njuta rätt först efter annan, dennes rätt upphört före nämnda tidpunkt. Beredningen uttalar att dessa föreskrifter torde stämma överens med allmänna rättsgrundsatser i fråga om övergången till ny lag men att de i tydlighetens intresse ansetts böra utsägas. Beträffande de nya reglerna i 23 kap. 3 § om arvskifte torde enligt beredningens mening utan särskild föreskrift vara klart att de äger tillämpning så snart skiftet äger rum efter det att förevarande lag trätt i kraft, även om dödsfallet inträffat dessförinnan. Beredningen gör vidare också i detta sammanhang övergångsvis undantag för förvärv av område i överensstämmelse med fastställd tomtindelning.

Departementschefen. Legat av område har när förevarande lag träder i kraft varit underkastad bestämmelserna i 2 § lagen med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet. På samma sätt har i den särskilda lagen

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 165

tagits upp det nu i 23 kap. 3 § intagna förbudet mot att vid arvskifte tillägga delägare område av fastighet. I analogi med departementsförslagets övergångsbestämmelser till lagen om ändring i GB bör därför här utsägas, att den särskilda lagen inte skall äga tillämpning i fråga om förvärv som sker efter den nya lagens ikraftträdande.

Beredningen har i tydlighetens intresse tagit upp vissa bestämmelser rörande det fallet att testator avlidit före lagens ikraftträdande eller, i fall då testamentstagaren skall njuta rätt först efter annan, dennes rätt upphört före nämnda tidpunkt. I sådana situationer föreslås äldre lag gälla. Några motsvarande övergångsbestämmelser togs inte upp när den särskilda lagen trädde i kraft. Eftersom de av beredningen föreslagna övergångsbestämmelserna nu skulle få reellt innehåll bara i fråga om andelsförvärv, anser jag det inte påkallat med uttryckliga föreskrifter på området.

Vad slutligen gäller det av beredningen uppställda undantaget beträffande förvärv i överensstämmelse med fastställd tomtindelning, kan jag hänvisa till mina uttalanden vid förslaget till ändringar i GB.

7) Förslaget till lag om förvärv i vissa fall av del av fastighet

Lagberedningen. Om syftet med de i 4 kap. jordabalken föreslagna bestämmelserna till förekommande av irreguljär fastighetsbildning skall helt nås måste — som beredningen framhållit i motiven till förslaget till lag om ändring i GB — förhindras att irreguljära fastigheter uppkommer genom förvärv av andra slag än sådana som behandlas inom ramen för jordabalken. Av denna anledning har beredningen föreslagit vissa nya bestämmelser såväl i GB som i ÄB. Den grundsats som kommit till uttryck i de nämnda bestämmelserna torde av principiella skäl, även om det praktiska behovet därav är föga framträdande, böra genomföras över hela rättsområdet. De behövliga bestämmelserna tar beredningen upp i en särskild lag.

På bolags- och föreningsrättens område förekommer vissa särskilda slag av förvärv som kan avse område eller andel av fastighet. Hit hör förvärv på grund av tillskott (apport) vid bildande av bolag eller förening eller efter bolagets eller föreningens bildande samt vidare förvärv genom skifte vid upplösning av bolag eller förening. Däremot torde enligt beredningens mening områdes- eller andelsförvärv varom här är fråga inte kunna ske genom fusion. Också i fråga om andra liknande sammanslutningar, t. ex. vissa tvångssamfälligheter och samfällighet enligt 22 kap. i beredningens förslag till jordabalk (15 kap. i departementsförslaget), torde vad beredningen sagt om skifte böra gälla.

I analogi med sitt förslag till ändring i GB och ÄB tar beredningen också i denna lag upp ett förbud mot sämjedelning samt gör i övergångsbestämmelserna undantag för förvärv av område, som tilldelas någon i överensstämmelse med fastställd tomtindelning.

166 Kungl. Maj:ts proposition nr lk5 år 1970

Departementschefen. De av beredningen föreslagna bestämmelserna har lagts till grund för departementsförslagets regler också beträffande här förevarande slag av förvärv. Liksom vid införandet av ändringarna i GB och ÄB måste också här beaktas att lagen med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet innehåller regler om arealförvärv motsvarande dem i förevarande lag upptagna. Beträffande lagens innehåll är i övrigt att anmärka att förbudet mot vissa förvärv genom tillskott och skifte uttryckligen utsträckts till att omfatta också andel i samfälld mark samt att beredningens förbud mot sämjedelning fått utgå. I övergångsbestämmelserna har vidare uteslutits det av beredningen upptagna undantaget för förvärv som sker i överensstämmelse med fastställd tomtindelning. Om dessa avvikelser från beredningens förslag kan jag hänvisa till mina uttalanden i motiven till lagen om ändring i GB.

8) Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 och 7 §§ lagen om vissa

inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller

aktier i vissa bolag

Lagberedningen. I 5 § sista stycket anges att, om frågan angående bolags, förenings eller stiftelses rätt att förvärva fast egendom ännu ej är avgjord, skall beträffande lagfart anses möta sådant hinder som avses i 10 § LF.

Enligt 28:14 andra stycket jordabalksförslaget får, då förvärv enligt lag är beroende av domstols eller annan myndighets tillstånd, ansökan om lagfart inte bifallas med mindre sådant tillstånd visats föreligga. Ansökan skall förklaras vilande för hindrets undanröjande (28: 10). Fastän i 1916 års lag benämningen tillstånd inte används i fråga om beslut enligt 4 § i lagen är sådant beslut likväl att likställa med tillstånd vid tillämpningen av 28: 14. Med anledning härav har sista stycket i paragrafen fått utgå.

Departementschefen. 20:7 punkt 8 i det remitterade jordabalksför slaget innehåller en bestämmelse av samma innebörd som 28: 10 och 14 andra stycket i lagberedningens förslag. Som beredningen föreslagit har därför 5 § sista stycket i 1916 års lag fått utgå.

I 7 § har gjorts viss ändring som följd av panträttens ändrade utformning och slopandet av institutet ogulden köpeskilling.

9) Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 och 12 §§ lagen om

häradsallmänningar

Lagberedningen. Som en följd av den i 5 § första punkten lagen om häradsallmänningar upptagna bestämmelsen, att häradsallmänning skall bibehållas oförminskad, är i andra punkten av samma paragraf bl. a. föreskrivet ait sådan allmänning ej får belastas med inteckning. Eftersom förbudet mot

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 167

inteckning torde omfatta inskrivning av alla i IF omförmälda begränsade sakrätter, har förbudet — i samband med övriga ändringar i förevarande lag -— ansetts böra lämpligen ersättas av ett förbud mot inteckning eller annan inskrivning.

De föreslagna ändringarna i 12 § 6 är föranledda av dels att den av beredningen föreslagna nya rättighetstypen avtalad förköpsrätt ansetts böra liksom återköpsrätt utgöra hinder mot införlivning, dels att rätt till avkomst eller annan förmån enligt jordabalksförslaget skall ersättas av instituten ränterätt och födoråd, dels att beredningen inte föreslår någon motsvarighet till de tysta förmånsrätterna enligt 11 kap. 2 § JB och därtill hänvisande lagrum i IF. Ändringen av punkten 7 i samma paragraf, innebärande att »nyttjande- eller servitutsrätt» byts ut mot »särskild rättighet», är en följd av de nya rättighetstyper beredningen upptagit i förslaget till jordabalk. Med hänsyn till att de rättigheter som avses i 7 endast är sådana som hindrar tillämpandet av planmässig skogshushållning eller eljest strider mot det med införlivningen avsedda syftet torde denna utvidgning inte komma att verka tyngande.

Vad i 12 § 6 i detta lagrums nuvarande lydelse sägs om fordran, för vilken marken häftar enligt 11 kap. 2 § JB, bör även efter lagändringen äga tillämpning i den mån förmånsrätten enligt 8 § promulgationslagen består efter jordabalkens ikraftträdande. Även i fråga om rätt till avkomst eller annan förmån, som upplåtits före ändringslagens ikraftträdande, bör nuvarande regler i sagda lagrum gälla. Beredningen hänvisar till 19 och 53 §§ i sitt förslag till promulgationslag.

Departementschefen. I departementsförslaget har 5 § ändrats till att avse förbud mot inteckning eller inskrivning. Institutet avtalad förköpsrätt och återköpsrätt har dock inte upptagits i det remitterade jordbalksförslaget. Inte heller institutet avkomsträtt har någon motsvarighet där och har därför utgått ur 12 § 6. Ändringen i övrigt i 12 § 6 är föranledd av att förmånsrätten enligt 11 kap. 2 § JB saknar motsvarighet i det remitterade förslaget liksom i beredningens förslag. Anpassningen av 12 § 7 till det remitterade förslaget medför att samfällighetsrätt tillkommer utöver de angivna rättigheterna nyttjande- och servitutsrätt.

De i departementsförslaget upptagna övergångsbestämmelserna överensstämmer i sak med beredningens förslag.

10) Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 och 11 §§ lagen om

allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

Departementschefen. De ändringar som vidtagits i lagen om allmänningsskogar motsvarar i alla hänseenden ändringarna i lagen om häradsallmänningar. Jag kan därför inskränka mig till att hänvisa till vad som uttalats i samband med sistnämnda ändringsförslag.

168 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

11) Förslaget till lag om ändring i vattenlagen

Departementschefen. I lagberedningens förslag hade institutet rätt till andel i samfällt strömfall och rätt till elektrisk kraft föranlett ändringar i 2 kap. 7 § samt 9 kap. 13 och 18 §§ VL. Vidare hade termen särskild rätt i beredningens jordabalksförslag föranlett vissa ändring i 9 kap. 53 §, 54 § första stycket och 58 §. I departementsförslaget har de nämnda ändringarna kunnat utgå och de ändringar som här tagits upp avser 1 kap. 3 §, 4 kap. 6 § 2 mom. samt 9 kap. 9, 52, 54, 69 och 71—73 §§.

1 KAP.

3 §• Ändringen innebär att till paragrafen lagts ett andra stycke med hänvisning till den rätt till annans vattenområde som på grund av 1: 7 i balken kan föreligga även för annan än strandägaren.

4 KAP.

6 §• I 2 mom. andra stycket har gjorts en ändring av terminologisk art.

9 KAP.

9 §• Som följd av att förmånsrätt för ogulden köpeskilling inte bibehållits liar föreskriften om denna rätt uteslutits ur paragrafen. I övrigt är ändringen föranledd av den nya panträttsterminologin.

52 §. De i denna paragraf meddelade bestämmelserna avser sådana fall då innehavare av vissa rättigheter har att i vattenmål bevaka sina anspråk på ersättning. I den uppräkning av rättigheter som återfinns i första stycket har gjorts den ändringen att rätt till avkomst eller annan förmån fått utgå medan samfällighetsrätt tillkommit.

54 §. Ändringarna är av terminologisk natur och motsvarar dem som vidtagits i 9 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr ib5 år 1970 169

69 §.

Ändringarna i andra stycket sammanhänger med den nya panträttsterminologin och är i övrigt av redaktionell art.

I tredje stycket har, som även beredningen föreslagit, bestämmelsen om att utbetalning av nedsatta medel under viss förutsättning får ske till fastighetsägaren eller till den vilken ersättningen eljest tillerkänts fått utgå. Den motsvaras nämligen i jordabalksförslaget av regeln i 6: 14 andra stycket att om rättsägare före fördelningen ger avkall från sin rätt till betalning, inverkar fördelningen inte på inteckningen. Det bör uppmärksammas att i fråga om gemensam inteckning medgivande till avståendet skall lämnas av berörda rättsägare i övriga gemensamt intecknade fastigheter. Enligt 29 § promulgationslagen är bestämmelsen i 6: 14 tillämplig om fördelningen ägt rum efter balkens ikraftträdande.

71—73 §§.

Ändringarna är i huvudsak av terminologisk natur. I 71 § har, i enlighet med vad lagberedningen föreslagit, föreskrivits anmälningsskyldighet till inskrivningsmyndigheten även för det fall att egendomen avträds innan ersättningen blivit slutligen fastställd.

Beträffande övergångsbestämmelserna får jag hänvisa till vad jag kommer att anföra vid förslaget till lag om ändring i expropriationslagen.

12) Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 27 § lagen om avtal och

andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

Gällande rätt. För fullmakt krävs enligt svensk rätt i allmänhet inte viss form. När det gäller förfoganden över fast egendom hänvisas emellertid i 27 § andra stycket avtalslagen till 10 kap. 1 § JB. Enligt detta lagrum får ingen »sälja, förbyta eller förpanta annan mans jord, hus eller tomt, utan han haver hans öppna brev och fullmakt där till». Skriftlig form är således föreskriven och »sker annorledes», fortsätter bestämmelsen, »vare ogillt, ändå att uppbud och stånd där å kommit».

Enligt praxis behöver fullmakt som här avses inte vara bevittnad (NJA 1920 s. 536). Som framgår av bestämmelserna gäller formkravet inte beträffande fullmakt att köpa utan bara att sälja fast egendom. Enligt ordalydelsen avser formkravet vidare inte heller andra överlåtelser än köp och byte, alltså inte gåva. Huruvida bestämmelserna skall tillämpas analogt på gåva — något som gjorts gällande i litteraturen (Undén, Svensk sakrätt II: 1 5:e uppl. s. 107) — torde inte ha prövats i rättspraxis.

Lagberedningen. Beredningen erinrar om att i 1909 års jordabalksförslag en bestämmelse motsvarande 10 kap. 1 § JB tagits in i 4 § promulgationslagen till den nya balken. Beredningen, som behandlar frågan om fullmakt

6f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 115

170 Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1970

att sälja fast egendom under de allmänna motiven till 4 kap. i 1947 års betänkande (s. 155), anser att de av beredningen föreslagna skärpta formkraven på köpehandling inte bör utvidgas till att omfatta också försäljningsfullmakt. Den nuvarande bestämmelsen i 10 kap. 1 § JB om skriftlig form för fullmakt att sälja liksom att byta eller förpanta fast egendom bör emellertid enligt beredningens mening tas upp i 27 § avtalslagen. Sådan fullmakt skall enligt 28: 8 i beredningens förslag företes vid lagfartsansökan.

Departementschefen. Innan jag närmare går in på de föreslagna reglerna om fullmakt, vill jag erinra om att formkravet vid fastighetsköp i det remitterade förslaget getts en annan utformning än i beredningens förslag. Kravet på skriftlig form har visserligen bibehållits liksom den av beredningen föreslagna skärpningen i förhållande till gällande rätt innebärande krav på både säljares och köpares underskrift. För köpets giltighet krävs däremot inte att köpehandlingen blivit bevittnad. Inte heller har det av beredningen föreslagna kravet på parternas samtidiga underskrift, som utgått redan i jordabalksutredningens förslag, tagits med.

Med den utformning formkravet vid fastighetsköp sålunda fått i departementsförslaget är det givet att något krav på att fullmakten skall vara bevittnad här än mindre än i beredningens förslag bör ställas upp. Däremot måste enligt min mening övervägas vilken omfattning som bör ges åt kravet på skriftlig form. I likhet med beredningen anser jag att fullmakt att sälja eller byta fast egendom skall vara skriftlig. Därutöver kan det emellertid övervägas att utsträcka skriftlighetskravet till att omfatta inte bara fullmakt att sälja utan också fullmakt att köpa fast egendom. Likaså uppkommer frågan om inte också vid gåva krav på skriftlig form för fullmakt bör ställas upp.

När det gäller fullmakt att köpa medför utsträckandet av formkravet vid fastighetsköp till att gälla också köpares underskrift ett förändrat läge jämfört med gällande rätt. Att endast fullmakt att sälja behövt vara skriftlig har ju kunnat anses överensstämma med att bara säljarens underskrift varit formbunden. Vinsten med det i balken föreslagna kravet på köparens underskrift är att bevisningen om köpets tillkomst tryggas, vilket är särskilt värdefullt med hänsyn till den ökade betydelse som lagfarten får enligt jordabalksförslaget (se remissprotokollet s. 127). Motsvarande synpunkter gör sig enligt min mening gällande också när det gäller formkravet för fullmakt. Att beredningen inte krävde skriftlig fullmakt av köparens ombud kan ses mot bakgrunden av de skärpta formkrav som föreslogs gälla för själva köpet. Eftersom alla överlåtelser enligt beredningens förslag skulle äga rum under medverkan av ett offentligt organ — laga köpevittne — kunde ett ombuds behörighet bli klarlagd redan vid köpets ingående. Med den utformning som formkravet fått i departementsförslaget synes det däremot inkonsekvent att fordra både säljares och köpares underskrift på köpehand­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 171

lingen men — om båda företräds av ombud — kräva skriftlig fullmakt bara av säljarens ombud. Härtill kommer att det i lagfartsärendet måste klarläggas att köpareombudet haft behörighet att ingå avtalet för huvudmannens räkning. I praktiken torde därför köparen i efterhand ändå få utfärda skriftlig fullmakt eller på likvärdigt sätt godkänna ombudets åtgärder. Ett krav på skriftlig form för fullmakt att köpa fast egendom synes alltså inte medföra några nämnvärda praktiska olägenheter. Tvärtom torde det vara ägnat att minska risken för tvister som grundar sig på ombudets bristande behörighet. Jag har därför låtit formkravet omfatta också fullmakt att köpa.

När det gäller gåva torde det inte vara lika vanligt förekommande att parterna företräds av ombud. I den mån så förekommer talar väl samma skäl som anförts för att fullmakt att sälja och köpa skall vara formbunden också för att gåvogivares och gåvotagares representanter erhåller skriftlig fullmakt. Som ytterligare skäl kan anföras att fång som delvis är gåva, delvis köp eller byte — s. k. blandade fång —- kan förekomma och att det till förebyggande av rättsförluster kan vara lämpligt att samma formkrav gäller för alla formerna av överlåtelse. Krav på skriftlig form av fullmakt vid gåva har därför tagits upp i paragrafen.

Formkravet för fullmakt föreslås alltså komma att gälla generellt vid överlåtelse och som följd härav har i paragrafen kravet på skriftlig form angetts gälla fullmakt att sluta avtal om köp, byte eller gåva av fast egendom. Bestämmelsen angående fullmakt att förpanta fast egendom har, med hänsyn till nya balkens panträttskonstruktion, fått utgå ur paragrafen. När det gäller ansökan om inteckning enligt 22: 1 nya balken blir reglerna om rättegångsfullmakt tillämpliga. Hänvisningen till reglerna om återkallelse m. m. av fullmakt i 16 och 17 §§ har i förslaget lämnats orubbad.

13) Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 3 och 14 §§ förordningen

om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer

Departementschefen. Enligt 3 § andra punkten preskriptionsförordningen har beslut om bifall till eller vilandeföiddaring av inteckningsansökan preskriptionsavbrytande verkan mot fastighetsägaren. Med den ändrade utformningen av panträtten i jordaballcsförslaget bör denna regel inte längre gälla inteckning i fast egendom eller tomträtt. Om inteckningsbeslutet meddelats enligt äldre lags bestämmelser, behåller beslutet givetvis sin preskriptionsavbrytande verkan. Härför krävs ingen övergångsbestämmelse. Däremot fordras en bestämmelse som innebär att vattenfallsrätt vid tillämpning av § 3 jämställs med tomträtt.

I 14 § preskriptionsförordningen ges regler som innebär att borgenär äger betalningsrätt fastän han inte bevakat sin fordran efter kallelse på okända borgenärer, om fordringen är intecknad i bl. a. fast egendom, tomträtt eller

172 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

vattenfallsrätt. En bestämmelse med motsvarande innehåll tas upp i 6:4 jordabalksförslaget. Denna är tillämplig på panträtt i fast egendom och tomträtt samt på grund av 11 § andra stycket promulgationslagen även på panträtt i vattenfallsrätt. Motsvarande bestämmelser i 14 § preskriptionsförordningen har därför fått utgå i departementsförslaget.

14) Förslaget till lag om ändrad lydelse av 14 kap. 5 § rättegångsbalken

Departementschefen. I 14 kap. 5 § andra stycket RB finns f. n. en hänvisning till särskilda bestämmelser angående väckande av talan mot tredje man i samband med klander av fång till fast egendom. Hänvisningen avser bestämmelsen i 11 kap. 1 § JB om skyldighet för svarande i klanderprocess att i klandermålet instämma sin fångesman. Eftersom denna skyldighet inte har någon motsvarighet i jordabalksförslaget, har andra stycket i 14 kap. 5 § RB fått utgå.

15) Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen

Lagberedningen. Beredningens förslag om ränterätt har föranlett vissa ändringar i 24, 35, 48, 57, 58 och 59 §§. Ändringarna innebär även att terminologin anpassats till panträttsreglerna och att bestämmelserna om fordran jämlikt 11 kap. 2 § JB utmönstrats ur lagen.

I 49 § andra stycket föreskrivs att, när expropriationen fullbordats, den exproprierade fastigheten skall övergå till nye ägaren fri från all särskild rätt som innehavaren enligt 2 § tredje stycket är pliktig avstå, dock att fastigheten fortfarande skall häfta för särskild rätt som tillkommer sakägare och som enligt utfästelse av nye ägaren lämnas orubbad. Enligt 45 § tredje stycket, 54 § första stycket, 55 § andra stycket, 58 § 1 mom. tredje stycket och 58 a § 1 mom. andra stycket IF jämförda med 24 § 1 mom. IF skall, när anmälan om expropriation inkommit till inskrivningsdomaren, anteckning ske i inteckningsprotokollet om att den exproprierade egendomen inte vidare häftar för rättighet av ifrågavarande slag »som på grund av egendomens avträdande skall upphöra att gälla». De citerade orden avse bl. a. det förhållandet att rättighet kan kvarstå på grund av expropriantens utfästelse. Av vad nu sagts torde framgå att meningen varit att utfästelse om rättighets kvarstående skall för att ha angiven verkan äga rum i expropriationsmålet. Åtminstone synes detta fullt klart för det fall att rättighetshavaren över huvud taget begär ersättning. Lämnas inte utfästelse i målet, skall nämligen i sådant fall ersättning fastställas. En annan sak är att lagstiftaren synes ha lämnat oreglerad frågan hur inskrivningsdomaren skall underrättas om att utfästelse lämnats. Beredningen har ansett erforderligt att i lagtexten ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 173

tryckligen anges att utfästelse skall för att medföra rättighetens kvarstående ske i expropriationsmålet. Detta har kommit till uttryck genom att i 49 § andra stycket orden »som jämlikt utfästelse av nye ägaren lämnas orubbad» utbytts mot »som på grund av utfästelse jämlikt 30 § lämnas orubbad». För att säkerställa att inskrivningsdomaren blir underrättad om utfästelsen har vidare i 36 § intagits ett nytt andra stycke av innehåll att, om i expropriationsmålet beträffande inskriven rättighet gjorts utfästelse som avses i 30 §, underrättelse därom skall genom domstolens försorg tillställas inskrivningsdomaren när domen vunnit laga kraft. Stadgande om inskrivningsdomarens anteckningsskyldighet i ifrågavarande fall återfinns i 33: 5 beredningens jordabalksförslag. Av lagrummet följer att inskrivningsdomaren inte omedelbart skall göra anteckning på grund av domstolens underrättelse. Denna skall emellertid beaktas, när anteckning om expropriationen äger rum med anledning av länsstyrelsens anmälan enligt 58 §.

Beredningen har vidare i 23 § och 58 § första stycket vidtagit vissa ändringar av formell natur.

Slutligen har vissa ändringar i 58 § andra stycket föranletts av institutet registrerad bruksenhet.

I fråga om övergångsbestämmelserna anför beredningen. Den föreslagna lagen torde böra träda i kraft samma dag som nya balken. Vad i 24, 35, 48, 57 och 59 §§ i dessa lagrums nuvarande lydelse sägs om fordran för ogulden köpeskilling, för vilken fastigheten häftar enligt 11 kap. 2 § JB bör emellertid även efter lagändringen äga tillämpning i den mån förmånsrätten enligt 8 § promulgationslagen består efter jordabalkens ikraftträdande. Även i fråga om rätt till avkomst eller annan förmån, som upplåtits före ändringslagens ikraftträdande, bör nuvarande regier i expropriationslagen gälla. Sådan äldre rättighet är nämligen enligt 19 § promulgationslagen i allmänhet inte underkastad jordabalkens regler om ränterätt och födoråd. Av 53 § promulgationslagen framgår att rättigheten även framdeles skall inskrivas som avkomsträtt. I sammanhanget erinrar beredningen om den inskränkning i fråga om inskrivnings rättsverkan om vilken bestämmelser finns i 34 § promulgationslagen.

Departementschefen. Institutet ränterätt har inte tagits upp i det remitterade jordabalksförslaget. De av ränterätten föranledda ändringarna i beredningens förslag har därför utgått i departementsförslaget. Ändringarna i 2, 7, 24 och 35 §§, 42 § andra stycket, 48, 50, 57, 58, 59 och 61 §§ innebär endast att bestämmelserna om vattenfallsrätt och om fordran för ogulden köpeskilling utmönstrats och att terminologin anpassats till uttryckssättet i det remitterade förslaget till jordabalk.

Vissa år 1966 vidtagna ändringar i expropriationslagen har medfört bl. a. att bestämmelserna om domstolens underrättelseskyldighet i förutvarande

174 Kungl. Maj:ts proposition nr 1^5 år 1970

36 § numera återfinns i 42 §. Den av beredningen föreslagna utökningen av underrättelseskyldigheten bör även enligt min mening genomföras och har i departementsförslaget tagits upp som ett nytt andra stycke i 42 §, vars nuvarande andra stycke bildar ett tredje stycke. I det remitterade jordabalksförslaget saknas motsvarighet till lagberedningens 33 kap. om anteckning i grundbok. Anteckningen skall sålunda göras på grund av 42 § andra stycket. Det synes inte nödvändigt att anmälan enligt 58 § avvaktas utan anteckningen bör göras på närmaste inskrivningsdag.

Den av beredningen föreslagna ändringen i 49 § har tagits upp även i departementsförslaget liksom de formella ändringarna i 23 och 58 §§.

Övergångsbestämmelserna har i departementsförslaget utformats i enlighet med beredningens förslag. I fråga om äldre fordran för ogulden köpeskilling gäller enligt 5 § departementsförslaget till promulgationslag viss företrädesrätt efter nya balkens ikraftträdande. Bestämmelserna i expropriationslagen om fordran för ogulden köpeskilling skall således äga tillämpning i den mån enligt 5 § promulgationslagen företrädesrätt föreligger efter balkens ikraftträdande. I fråga om före balkens ikraftträdande upplåten rätt till avkomst eller annan förmån äger enligt 8 § departementsförslaget till promulgationslag äldre lag i viss utsträckning fortfarande tillämpning. I fråga om sådan rätt bör, som beredningen anfört, nuvarande regler i expropriationslagen gälla. Det bör anmärkas att 34 § i beredningens förslag till promulgationslag inte har någon motsvarighet i departementsförslaget.

16) Förslaget till lag om ändring i gruvlagen

Inledning. Genom utmålsläggning och lösen enligt gruvlagen förvärvar gruvinnehavaren ej äganderätt till den inlösta marken och följaktligen har inlösningen inte någon fastighetsbildande verkan. Utmålsläggningen medför däremot tvångsförvärv av rättighet till marken, nämligen rätt att för gruvdriften disponera marken. Inlösningen medför ej i och för sig att det inlösta området befrias från andra rättigheter som besvärar den fastighet till vilken marken hör. Bestämmelserna om sådan verkan av tvångsförvärv av äganderätt i 24 § 1 mom. IF och därtill hänvisande senare paragrafer i IF gäller inte inlösen enligt gruvlagen.

Ur löseskillingen och viss annan ersättning utgår efter nedsättning och fördelning ersättning till innehavare av fordringsinteckning (43 § gruvlagen). I den mån betalning utfaller på intecknings huvudstol blir inteckningen enligt 24 § 2 mom. IF utan verkan.

Innehavare av nyttjanderätt, rätt till avkomst eller annan förmån, servitut eller elektrisk kraft eller av återköpsrätt erhåller enligt 36 § tredje stycket gruvlagen särskild ersättning om till följd av utmålsläggningen hans rät­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 175

tighet går förlorad eller lider intrång. Här avses den rent faktiska inverkan i fråga om rättighetens utövning som tillkomsten av gruvägarens rättighet medför. 21 § 1 mom., 24 § samt 36 § tredje stycket gruvlagen innehåller uppräkning av rättigheter, för vilka under angivna förutsättningar särskild ersättning skall bestämmas.

Lagberedningen, Uppräkningen i 21 § 1 mom. samt 24 och 36 §§ gruvlagen har i beredningens förslag anpassats efter terminologin i beredningens jordabaiksförslag och upptar avtalad förköpsrätt, återköpsrätt, födoråd och särskild rättighet. En formell jämkning av 37 § är föranledd av termen särskild rättighet i beredningens förslag till jordabalk. Ändringarna i 42—44 §§ har föranletts av institutet ränterätt och innebär dessutom en terminologisk anpassning till jordabalken varjämte hänvisningen till 11 kap. 2 § JB utmönstrats.

Departementschefen. Anpassningen i 21 § 1 mom., 24 § och 36 § tredje stycket gruvlagen till det remitterade jordabalksförslaget innebär att rätt till avkomst utgått ur uppräkningen medan samfällighetsrätt tillkommit. Termen särskild rättighet har utgått i det remitterade förslaget, varför någon ändring i 37 § inte behövs. Institutet ränterätt saknar motsvarighet i det remitterade jordabalksförslaget. Ändringarna i 42—44 §§ innebär därför i departementsförslaget endast en anpassning till jordabalkens panträttsterminologi. Hänvisningen till 11 kap. 2 § JB har givetvis utgått även i departementsförslaget.

17) Förslaget till lag om ändrad lydelse av 36 § 2 mom. och 38 §

1 mom. uranlagen

Departementschefen. Ändringarna i 36 § 2 mom. och 38 § 1 mom. uranlagen motsvarar dem som jag föreslagit beträffande 21 § 1 mom. resp. 36 § tredje stycket gruvlagen.

Hemställan

I enlighet med vad som anförts i det föregående föreligger förslag till

1) lag om införande av nya jordabalken,

2) lag om ändring i giftermålsbalken,

3) lag angående ändrad lydelse av 5 § 6 mom. lagen den 11 juni 1920 (nr 406) om införande av nya giftermålsbalken,

4) lag om ändring i föräldrabalken,

5) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1924 (nr 322) om vård av omyndigs värdehandlingar,

6) lag om ändring i ärvdabalken,

7) lag om förvärv i vissa fall av del av fastighet,

176 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

8) lag angående ändrad Igdelse av 5 och 7 §§ lagen den 30 maj 1916 (nr 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag,

9) lag angående ändrad Igdelse av 5 och 12 §§ lagen den 18 april 1952 (nr 166) om häradsallmänningar,

10) lag angående ändrad Igdelse av 5 och 11 §§ lagen den 18 april 1952 (nr 167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna,

11) lag om ändring i vattenlagen,

12) lag angående ändrad Igdelse av 27 § lagen den 11 juni 1915 (nr 218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område,

13) lag angående ändrad Igdelse av §§ 3 och 14 förordningen den 4 mars 1862 (nr 10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer,

14) lag om ändrad Igdelse av 14 kap. 5 § rättegångsbalken,

15) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation,

16) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314),

17) lag om ändrad Igdelse av 36 § 2 mom. och 38 § 1 mom. uranlagen den 2 december 1960 (nr 679).

Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen inhämtas enligt 87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 177

Bilaga 1

Lagberedningens förslag

Förslag

till

Lag

om införande av nya jordabalken

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §• Den nu antagna nya jordabalken skall jämte vad här nedan stadgas träda i kraft den . . dock må dessförinnan bestämmelser meddelas av Konungen enligt vad i nya balken och denna lag är för vissa fall stadgat.

2 §.

Genom nya balken upphävas med den begränsning som följer av vad här nedan stadgas jordabalken i 1734 års lag; iörordningen den 10 april 1810 angående lagfart med förpantad fast egendom, när pantägaren ej är till namn eller vistelseort bekant, samt om frälseräntas förvärvande och lagfart därå, i vad förordningen rör köp, skifte och gåva av frälseränta; förordningen den 1 maj 1810 angående förbud att, vid köp eller skifte av fastighet, förbehålla sig att egendomen framdeles återvinna; förordningen den 21 mars 1835 angående hembud av frälseränta till den, som skatte jorden äger, när frälseräntan säljes utom börd; förordningen den 21 december 1857 angående vad i testamente givas må, så ock om gåva av fast egendom, såvitt förordningen ännu är gällande; förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom; förordningen samma dag angående inteckning i fast egendom; förordningen samma dag angående upphörande av hembudsskyldighet; förordningen den 22 april 1881 om tjuguårig hävd; lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra; lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom; lagen samma dag om servitut; lagen samma dag om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt; lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten; lagen den 20 juni 1924 om återköpsrätt till fast egendom;

178 Kungl. Maj:ts proposition nr 1&5 år 1970

lagen den 29 maj 1931 om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet;

lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden;

lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser om äldre ägogränser;

lagen den 15 juni 1934 angående anteckning om innehav av fordringshandling på grund varav inteckning beviljats i fast egendom m. m.;

lagen den 22 december 1943 om arrendators förköpsrätt; samt lagen den 5 juni 1953 om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt;

tillika med, om ej annat nedan föreskrives, alla de särskilda ännu gällande stadganden, vilka innefatta ändring eller förklaring av eller tillägg till vad sålunda upphävda lagrum innehålla;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning stridande mot nya balkens bestämmelser.

3 §•

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest lagrum, som ersatts genom bestämmelse i nya balken eller i denna lag, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

Är i lag eller särskild författning hänvisat till stadgandena om avkomsträtt till fast egendom, skola nya balkens bestämmelser angående ränterätt eller, där fråga är om försörjning från egendomen, angående födoråd i stället äga tillämpning.

Vad i lag eller särskild författning stadgas angående inteckning för nyttjanderätt, servitut, rätt till elektrisk kraft eller återköpsrätt skall ock gälla i fråga om inskrivning, som enligt nya balken meddelas för sådan rätt.

4§.

Vad 4 kap. 6 § äldre jordabalken innehåller skall, i vad lösningsrätt skulle grundas å hembudsskyldighet, alltjämt äga tillämpning, ehuru sådan skyldighet ej längre föreligger. Beträffande talan om utövande av lösningsrätten skall gälla vad i 33 kap. 3 § nya balken är föreskrivet om anmälan till inskrivningsdomaren och anteckning i grundbok.

5§.

Har, innan nya balken trätt i kraft, överlåtelse skett av fast egendom, vartill någon enligt äldre jordabalken äger lösningsrätt av annat slag än enligt 4 kap. 6 §, njute han sin rätt till godo utan hinder av att enligt nya balken sådan rätt icke skulle tillkomma honom. Angående anteckningsskyldighet gälle för sådant fall alltjämt vad därom är stadgat i 13 § förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom.

6§.

I fråga om tid för utövande av lösningsrätt enligt 4 § denna lag, då överlåtelsen sker efter nya balkens ikraftträdande, skola iakttagas stadgandena i 5 kap. 14 § nya balken.

Har överlåtelsen skett före ikraftträdandet, skall beträffande tiden för lösningsrättens utövande alltjämt gälla vad därom är föreskrivet i förordningen den 16 juni 1875 angående upphörande av hembudsskyldighet. Vad sist sagts skall ock äga tillämpning å lösningsrätt, som avses i 5 § denna lag

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 179

7 §•

Ulan hinder av att lösningsrätt till vissa Danviks hospital och Lunds domkyrka förut tillhöriga hemman och lägenheter icke vidare må utövas, äge hospitalet och domkyrkan tillgodonjuta dem genom kungl. breven den 21 juli 1813 och den 27 augusti 1817 tillförsäkrad rätt att vid köp och försäljning av fastighet, vartill lösningsrätt förelåge, bekomma särskild avgift i händelse lösningsrätten ej utövades.

8 §•

Häftar fast egendom, som före nya balkens ikraftträdande överlåtits, för fordran som avses i 11 kap. 2 § äldre jordabalken eller för rättighet varom sägs i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom, njute innehavaren av fordran eller rättigheten förmånsrätt enligt vad i nämnda lagrum i äldre jordabalken samt 48, 49 och 54 §§, 56 § 1 mom., 58 § 2 mom. samt 58 a § 1 och 2 mom. omförmälda förordning stadgas utan hinder av att sådan rätt icke skulle tillkomma honom enligt nya balken; och skall han, för att vara bibehållen vid sin rätt, där så ej redan skett söka inteckning eller inskrivning inom den i angivna lagrum i äldre jordabalken stadgade tiden från det nye ägaren beviljats lagfart å sitt fång. Angående anmärkning i beslut, varigenom inteckning meddelas för panträtt, föreskrives i 46 § tredje stycket denna lag.

Vad i första stycket stadgats angående fortbeståndet av rätt enligt 11 kap. 2 § äldre jordabalken gälle dock ej fordran, för vilken inteckning sökes först sedan tio år förflutit efter nya balkens ikraftträdande.

9 §•

Genom nya balken sker ej inskränkning i den rätt som före nya balkens ikraftträdande må på grund av urminnes hävd enligt äldre jordabalken tillkomma någon.

Har någon vid domstol låtit till framtida säkerhet upptaga bevisning angående förekomsten av urminnes hävd enligt första stycket, må anmälan om bevisupptagningen göras till inskrivningsdomaren för anteckning i grundbok.

10 §.

Vad i 16 kap. samt 17 kap. 1, 2 och 5 §§ äldre jordabalken är stadgat skall alltjämt äga tillämpning å stadgad åborätt eller annan, av kronan upplåten nyttjanderätt som ej omfattats av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

11 §•

Vad i 5 § lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra finnes stadgat om byggnad å ofri tomt i stad, vattenverk å annans grund samt i jordeboken upptaget fiskeri skall, såframt efter nya balkens ikraftträdande besittningsrätten alltjämt äger bestånd, fortfarande gälla.

12 §.

Det i lagen den 14 juni 1907 om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om nyttjanderätt till fast egendom stadgade förbudet mot upplåtelse av ofri tomt i stad skall fortfarande gälla.

180 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

13 §.

Angående fortsatt tillämpning av lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten samt av lagen den 29 maj 1931 om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet meddelas bestämmelse i 31 § andra stycket denna lag.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende å 1—3 kap.

nya jordabalken

14 §.

Bestämmelserna i 1—3 kap. nya balken skola, där ej annorlunda stadgas här nedan, äga tillämpning även om de förhållanden, som avses i bestämmelserna, inträtt före nya balkens ikraftträdande.

15 §.

1 mom. Beträffande gräns, vilken ej tillkommit vid lantmäteriförrättning och ej heller i samband med laga skifte, ägoutbyte eller utbrytning av servitut, som fastställts efter utgången av år 1932, skola bestämmelserna i 1 kap. 3 § nya balken icke tillämpas, när tvist om gränsen yppas inom tio år efter nya balkens ikraftträdande.

2 mom. Yppas sådan tvist inom tid som nyss sagts och finnas vid förrättning för gränsens bestämmande sådana förhållanden föreligga, att därvid lämpligen bör prövas jämväl rätta sträckningen av annan samtidigt tillkommen gräns, må förrättningen utvidgas att avse bestämmande även av sistnämnda gräns.

Uppstår fråga om dylik utvidgning, skall sammanträde hållas med dem, vilkas rätt beröres av frågan. Efter utredning angående föreliggande förhållanden samt överläggning med sakägarna skall beslut meddelas rörande förrättningens omfattning. Gcdkännes ej beslutet av samtliga närvarande sakägare, varde det underställt ägodelningsrättens prövning. Angående kungörelse om sammanträdet samt kallelse därtill gälle vad i 7 kap. 1 § lagen om delning av jord å landet stadgas.

3 mom. Bestämmes i anledning av tvisten gräns till annan sträckning än den som i laga ordning blivit utmärkt å marken, vare avträdare av mark, varå finnes växande skog, berättigad att av den som erhåller marken bekomma ersättning för skogen efter ty prövas skäligt. Om bestämmande av sådan ersättning gälle i tillämpliga delar vad i lagen om delning av jord å landet är stadgat angående ersättning för skog vid laga skifte, dock att, där särskild förrättning för ersättningens bestämmande företages, kallelse till sådan förrättning skall utfärdas på sätt i 7 kap. 1 § nämnda lag sägs.

4 mom. Vid handläggning av ärende, som avses i 2 eller 3 inom., skola gode män alltid närvara.

5 mom. Tvist om sträckningen av gräns skall anses hava yppats, förutom när talan blivit instämd till ägodelningsrätt, då förrättning för gränsens bestämmande blivit sökt eller i samband med annan förrättning påkallad eller av förrättningsmännen beslutad.

Är tvist yppad inom tid, som i 1 mom. sägs, och varder förrättning för gränsens bestämmande jämlikt 2 mom. utvidgad att avse även annan gräns, skall tvist jämväl angående den gränsen anses hava yppats inom nämnda tid.

Bestämmelserna i 2 och 3 mom. skola äga tillämpning även i det fall, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 181

tvisten om sträckningen av gräns yppats före nya balkens ikraftträdande men då ännu ej avgjorts av förrättningsmän eller ägodelningsrätt.

16 §.

Besväras fastighet, varå finnes fabrik eller annan lokal för industriell eller därmed jämförlig verksamhet, av inteckning som för fordran beviljats eller sökts före nya balkens ikraftträdande, och sökes betalning för inteckningen eller för fordran, som utgår med förmånsrätt framför fordran på grund av inskrivning, inom tio år från sistnämnda tidpunkt, skola i stället för de i 2 kap. 2 § nya balken upptagna stadgandena om vad som är att räkna såsom tillbehör till dylik lokal äldre lag äga tillämpning beträffande fastigheten.

Har ej inteckningens förfallodag inträffat inom nämnda tidsfrist och skulle till följd av stadgandena i 2 kap. 2 § inteckningens värde komma att väsentligt minskas, äge borgenären inom två år före fristens utgång söka betalning ur fastigheten såsom vore inteckningen då förfallen.

Vad i 117 § 2 mom. utsökningslagen stadgats angående rätt för innehavare av inteckning att vid försäljning påkalla kontant betalning skall i fråga om inteckning, som avses i första stycket, jämväl äga tillämpning, då försäljning inom den i första stycket angivna tidsfristen sker till förmån för fordran, som på grund av sökt eller beviljad inteckning eller eljest uppkommit i fastigheten efter nya balkens ikraftträdande.

17 §.

Har före nya balkens ikraftträdande föremål överlåtits under villkor, som avses i 2 kap. 7 § nya balken, må utan hinder av stadgandena i lagrummet villkoret göras gällande gentemot förvärvaren av föremålet.

18 §.

Användes fast egendom vid nya balkens ikraftträdande på sätt som för granne kan medföra störningar av beskaffenhet varom förmäles i 3 kap. 2 § nya balken, skall under ett år från sagda tidpunkt ej föreligga skyldighet på grund av angivna lagrum att upphöra med användningen eller att vidtaga andra förebyggande åtgärder än sådana som kunna genomföras utan oskälig kostnad. Vad nu sagts skall även gälla, när tillstånd enligt 3 kap. 3 § nya balken sökts före årets utgång, intill dess tillståndsärendet blivit slutligt prövat.

Tid som angives i 3 kap. 4 § nya balken skall beträffande anläggning, som fanns vid nya balkens ikraftträdande räknas tidigast från sistnämnda tidpunkt.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende å 4—26 kap.

nya jordabalken

19 §•

I fråga om rättsförhållande angående fast egendom, vilket tillkommit före nya balkens ikraftträdande, skola bestämmelserna i 4—26 kap. nya balken icke tillämpas utan gälle, såframt ej annat nedan stadgas, äldre lag.

Angående rättsförhållandets tillkomst gälle i fråga om överlåtelse av fast egendom eller upplåtelse av rättighet i sådan egendom den tidpunkt då för­

182 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

värvet ägde rum; panträtt, som ej avser ogulden köpeskilling, skall anses hava uppstått först då inteckningen söktes.

20 §.

Vad i 4 kap. 7, 28 och 31 §§ nya balken är stadgat om att överlåtelse av område av fastighet skall vara beroende av laga delning skall icke äga tilllämpning i fråga om område, som överlåtits i överensstämmelse med fastställd tomtindelning, eller del av tomt, som överlåtits i överensstämmelse med fastställd ny stadsplan, dock må, oavsett vad enligt nya balken är medgivet i fråga om inskrivning i område, inskrivning ej ske i område, som överlåtits i överensstämmelse med fastställd tomtindelning.

Ingår fastigheten i registrerad bruksenhet, vare överlåtelsen av området beroende av att avskiljande från bruksenheten äger rum enligt 26 kap. 16 § nya balken; vad i andra stycket av sagda lagrum föreskrivits om laga delning skall avse lagfartsansökans upptagande till prövning av inskrivningsdomaren.

Besväras fastigheten av tomträtt, skall överlåtelse, som avses i första stycket, vara beroende av att tomträtten inskränlces till det överlåtna området eller till återstoden av fastigheten.

21 §.

Hava före nya balkens ikraftträdande för andelar av fastighet genom sämjedelning utlagts skilda områden, må, såframt sämjedelningen alltjämt äger bestånd, ägaren av sådan andel hos inskrivningsdomaren skriftligen söka att i fastighetsboken antecknas att hans andel utgör sämjelotl. Beviljas anteckningen, skall vid tillämpning av vad i nya balken är stadgat om laga delning anteckningen äga samma verkan som delningen.

Med sämjedelning skall jämställas uppdelning som skett genom att viss till gränserna bestämd ägovidd av fastighet överlåtits och tillika avtalats att ägovidden motsvarar viss andel i fastigheten.

22 §.

Anteckning, som avses i 21 § denna lag, må icke meddelas, med mindre ägaren av den andra andelen medgivit åtgärden eller genom laga kraftägande dom blivit avgjort att sämjedelningen skall lända till efterrättelse.

Hör till fastigheten inrösningsjord, må anteckning enligt första stycket göras allenast såframt nämnda jord ingått i sämjedelningen. Omfattar sämjedelning två eller flera fastigheter, må anteckning ej ske, med mindre envar delägare inom varje fastighet erhållit ägor som väsentligen motsvara hans andel i fastigheten. I fråga om fastighet som utgör tomt må anteckning ej äga rum.

23 §.

Sämjedelning, som blivit antecknad i fastighetsboken, utgör ej hinder mot att sämjelotten med bibehållet markinnehav avstyckas. Ej må i vidare mån än nu sagts anteckningen återkallas.

24 §.

I handling rörande köp av sådan andel av fastighet som utgör sämjelott må upptagas bestämmelse att köpet skall vara beroende av att anteckning som avses i 21 § denna lag kommer till stånd rörande andelen eller denna utbrytes genom laga delning. Har sådant förbehåll skett, vare köpet bero­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 183

ende av att innan sex månader förflutit från köpehandlingens dag sökts anteckning eller laga delning på grund av köpet samt att i anledning av sådan ansökan anteckning eller laga delning kommer till stånd. Anteckningen må påkallas såväl av säljaren som av köparen.

Vad i första stycket stadgats äge motsvarande tillämpning i fråga om byte.

25 §.

Stadgandena i 7 kap. nya balken skola, oavsett huruvida den tvist varom är fråga grundas å förhållanden före nya balkens ikraftträdande, äga tilllämpning såvida talan om äganderätten väckts efter sistnämnda tidpunkt.

26 §.

Utan hinder av vad 19 § innehåller skola efter nya balkens ikraftträdande i nedan angivna frågor följande lagrum i 8 kap. nya balken tillämpas:

1. vissa anteckningar av fastighetsägaren å inteckningshandling, som ej gäller såsom ställd allenast till viss man, 6 § andra stycket;

2. medgivande av inteckning av annan än rätte ägaren och medgivandets inverkan å beviljad inteckning, 8 § första och andra styckena, dock att vad i sagda lagrums andra stycke är stadgat om verkan av att äganderättsförvärvet häves på talan av överlåtaren icke skall avse sådant fall av hävning varom fråga må uppkomma vid tillämpning av 11 kap. 4 § äldre jordabalken;

3. inteckningens innebörd i fråga om betalning ur fastigheten vid utsökning eller då medel eljest av myndighet fördelas mellan rättsägare i fastigheten, 9 §;

4. invändningar av fastighetens ägare mot borgenärs innehav av inteckningshandlingen och dennes rätt till betalning med mera, 10 § första och andra styckena;

5. preskription eller annan sådan omständighet i fråga om den rätt som inteckning medför till betalning ur fastigheten så ock verkan av intecknings dödande, 11 §;

6. överlåtelse eller pantsättning av inteckning, som ej gäller såsom ställd allenast till viss man, i samband med fordran för vilken inteckningen lämnats som säkerhet och som grundar sig å särskilt skuldebrev eller annan handling vid sidan av inteckningshandlingen, 12 §;

7. krav å betalning på grund av inteckning, som av fastighetsägaren lämnats som säkerhet för särskilt skuldebrev eller annan handling som avses i 6, innan även fordran förfallit, ävensom infriande av pantförskrivningen i dylikt fall, så ock anteckning i grundbok, då fordran grundas å särskilt skuldebrev, 13 §;

8. betalning ur fastigheten av intecknad fordran i vissa fall oberoende av förfallotid, 14 och 15 §§;

9. fastighetsägarens rätt till intecknad fordran, då denna innehaves av fastighetsägaren, eller till visst belopp av inteckningen (ägarpant), 16 §, bestämmelserna i andra stycket angående ägarpant till viss del av panträtt och dennas utbrytning skola dock ej avse sådan del av panträttens kapitalbelopp, som erfordras för täckande av ränta, upplupen innan fem år förflutit efter nya balkens ikraftträdande;

10. uppdelning vid fastighetens delning av inteckning, för vilken fastigheten ej häftar gemensamt med annan fast egendom, 17 §;

11. inverkan å inteckning, då den intecknade fastigheten eller område av

184 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

eller andel i fastigheten ingår i sammanläggning, samt uppdelning i sådant fall av inteckning, för vilken fastigheten ej häftar gemensamt med annan fast egendom, 18 och 19 §§;

12. inverkan å inteckning av exekutiv auktion eller annan utsökning eller av expropriation eller annat sådant tvångsförvärv, 20—22 §§, i vad angår 22 § första stycket andra ledet dock allenast såvitt fastigheten ej häftar för inteckningen gemensamt med annan fast egendom;

13. ny ägares övertagande av betalningsansvaret för intecknad fordran, för vilken förre ägaren häftar personligen eller, om inteckningshandlingen lämnats som säkerhet, för fordran som grundar sig å särskilt skuldebrev eller annan handling vid sidan av inteckningshandlingen, så ock borgenärens överenskommelse med köparen vid försäljning å exekutiv auktion om intecknat belopps kvarstående i fastigheten eller, då köparen är inteckningshavare, avräkning å köpeskillingen, 24 §; samt

14. inverkan å fordran av vissa borgenärens åtgärder, 25 §.

27 §.

Är skuldebrev, för vilket inteckning beviljats eller sökts före nya balkens ikraftträdande, ställt till viss man eller till viss man eller order, äge fastighetsägaren, om han innehar inteckningshandlingen, eller med dennes samtycke borgenären hos inskrivningsdomaren söka att handlingen i stället skall lyda å innehavaren. Beviljas ansökan, skall anteckning därom intagas i grundbok och bevis tecknas å handlingen.

Hava tio år förflutit efter ikraftträdandet, vare för framtiden så ansett som vore inteckningshandlingen ställd till innehavaren; fastighetsägaren äge dock, såframt inteckningens förfallodag inträffar först efter nämnda tidpunkt, inom två år före fristens utgång infria fordran såsom vore inteckningen då förfallen. Borgenären må, sedan nyssnämnda tid av tio år förflutit, till bevis att inteckningen skall anses vara ställd till innehavaren anmäla förhållandet hos inskrivningsdomaren för anteckning i grundbok och påskrift såsom sägs i första stycket.

Vad i 26 § 1 och 6 denna lag är stadgat gälle ock inteckningshandling, som enligt första eller andra stycket i denna paragraf skall lyda å innehavaren.

28 §.

Är inteckning, som beviljats eller sökts före nya balkens ikraftträdande, vid ikraftträdandet eller därefter av fastighetsägaren lämnad som säkerhet för fordran, som grundar sig å särskilt skuldebrev eller annan handling vid sidan av inteckningshandlingen, skall denna ej längre anses innefatta förskrivning cm personligt betalningsansvar.

29 §.

Bestämmelserna i 8 kap. 23 § nya halken skola, i vad därigenom hänvisas till 30 kap. om utbyte av pantbrev samt panträtts upphörande genom dödning, avse även inteckning som beviljats eller sökts före nya balkens ikraftträdande.

30 §.

Är inteckning för fordran, som beviljats eller sökts före nya balkens ikraftträdande, eller, där fråga är om inteckning enligt 8 § denna lag, efter balkens ikraftträdande, meddelad i andel av fastighet och hava tio år förflutit efter

Kungl. Maj:ts proposition nr lb5 år 1070 185

ikraftträdandet skall, även om andelen häftar för inteckningen gemensamt med fastighet, inteckningen i den ordning här nedan är stadgat förklaras hava upphört att gälla. Borgenären äge dock, såframt inteckningens förfallodag inträffar först efter nämnda tidsfrist, inom två år före fristens utgång söka betalning för inteckningen såsom vore inteckningen då förfallen.

Är angående sämjelott, varom stadgats i 21 §, sökt anteckning i fastighetsboken innan åtta år förflutit av den i första stycket angivna tidsfristen, skall vad där föreskrives om inteckningens upphörande och borgenärens rätt till betalning icke gälla, intill dess frågan blivit slutligen avgjord. Har ansökan om anteckning som skett inom behörig tid, genom ett först efter denna tids utgång lagakraftvunnet beslut avslagits, må inteckningen kvarstå ytterligare två år efter beslutets lagakraftvinnande; borgenären äge ock under sagda tid göra gällande sin rätt till betalning på grund av inteckningen.

Ärende om intecknings upphörande enligt denna paragraf skall, sedan den för varje fall angivna fristen utlupit samt den åtgärd som borgenären i behörig tid må hava påkallat blivit i laga ordning slutförd, så snart ske kan upptagas av inskrivningsdomaren. Fastighetsägaren och, om borgenären är känd, även denne skola därvid höras. Angående handläggningen gälle i tillämpliga delar vad i nya balken är stadgat om inskrivning. Då ärendet upptages, skall anteckning ske i grundbok.

31 §.

Är inteckning för fordran, som beviljats eller sökts före nya balkens ikraftträdande eller, där fråga är om inteckning enligt 8 § denna lag, efter balkens ikraftträdande, gällande i två eller flera fastigheter gemensamt och hava tio år förflutit efter ikraftträdandet, skall inteckningsansvaret i den ordning varom är stadgat i 32 § denna lag uppdelas å de särskilda fastigheterna enligt de regler som upptagas i 8 kap. 17 § nya balken.

Är den gemensamma inteckningen gällande i fastighet, vilken enligt förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom svarar allenast för så stor del av det intecknade beloppet som vid exekutiv auktion icke kan utgå ur köpeskillingen för stamfastigheten, och kan med hänsyn till inteckningens läge skäligen antagas att vid dylik auktion inteckningen skulle enligt äldre lag hava helt eller delvis utgått utan att brist behövt överföras till förstnämnda fastighet, vare denna vid bestämmandet av ansvaret enligt 8 kap. 17 § första stycket nya balken i motsvarande mån befriad från ansvar och detta ansvar fördelat å de övriga fastigheterna. Har enligt lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten eller enligt lagen den 29 maj 1931 om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet ärende väckts före utgången av den i första stycket angivna övergångstiden, må prövningen av den nya fastighetens ansvar för inteckning icke upptagas, med mindre lagkraftvunnet avgörande föreligger i nyssnämnda ärende.

Omfattar gemensam inteckning andel i fastighet och skall enligt vad i 30 § andra stycket denna lag är stadgat angående anteckning av sämjelott sådan inteckning bestå, skall vid tillämpning av första stycket i denna paragraf andelen anses som fastighet. Tiden av tio år skall dock icke anses hava utlupit innan det beslut varigenom anteckningen beviljades vunnit laga kraft och därefter, såframt borgenären för det fall att anteckning ej påkallats ägt söka betalning enligt 30 § första stycket, ytterligare två år för­

186 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

flutit; under sistnämnda tid äge borgenären göra gällande sin rätt till betalning.

32 §.

Uppdelning av gemensam inteckning skall av inskrivningsdomaren företagas så snart den i 31 § denna lag för varje fall angivna tidsfristen utlupit samt den åtgärd som borgenären i behörig tid må hava påkallat blivit i laga ordning slutförd. Om handläggning av sådant ärende skola bestämmelserna i 30 kap. 14 § nya balken äga motsvarande tillämpning. Då ärendet upptages, skall anteckning ske i grundbok.

Inträffar inteckningens förfallodag först sedan den i 31 § första stycket denna lag angivna tiden av tio år utlupit, äge borgenären inom två år före fristens utgång söka betalning såsom vore fordran då förfallen.

Angående bildande av bruksenhet av fast egendom, som besväras av gemensam inteckning, stadgas i 49 § denna lag.

33 §.

Rörande rätt till avkomst eller annan förmån, som avses i 54 § förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom, skola bestämmelserna i 26 § 2 denna lag äga motsvarande tillämpning.

Angående avkomsträtt skall ock beträffande uppdelning vid delning av fastighet av inskriven rättighet, för vilken fastigheten ej häftar gemensamt med annan fast egendom, så ock i fråga om inverkan å sådan rättighet, då fastighet eller område eller andel därav ingår i sammanläggning, samt uppdelning av rättigheten i dylika fall tillämpas vad i 9 kap. 2 § nya balken är stadgat såvitt därigenom hänvisats till 8 kap. 17—19 §§ samma balk. Avser rättigheten försörjning från egendomen (födoråd), skola dock lända till efterrättelse bestämmelserna i 10 kap. 19—21 §§ nya balken; vad i 10 kap. 19 § första stycket sägs om utbyte av födoråd mot ränterätt skall ej iakttagas.

34 §.

Avkomsträtt, för vilken inskrivning sökes sedan tio år förflutit efter nya balkens ikraftträdande, skall ej anses medföra sådan rätt till betalning ur egendomen varom stadgats i 54 § andra stycket förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom; anmärkning därom skall, när inskrivning beviljas, ske i beslutet.

35 §.

Vad i 30 § denna lag är föreskrivet angående inteckning för fordran, som är meddelad i andel av fastighet, skall vid avkomsträtt äga motsvarande tilllämpning i fråga om rätten att ur den intecknade egendomen utbekomma förmån i penningar eller varor, dock att inskrivning för rättigheten skall hava beviljats eller sökts innan tio år förflutit efter nya balkens ikraftträdande samt att den i nämnda lagrum angivna betalningen skall avse ännu ej förfallna förmåner.

36 §.

Bestämmelserna i 31 och 32 §§ denna lag angående inteckning för fordran, som gäller d två eller flera fastigheter gemensamt, skola vid avkomsträtt äga motsvarande tillämpning i fråga om rätten att ur den intecknade egendomen utbekomma förmån i penningar eller varor, dock med den av-

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 187

vikelse varom stadgats i 35 § denna lag. Avser rättigheten födoråd, skola ock bestämmelserna därom i 33 § denna lag tillämpas.

37 §.

Är arrende- eller hyresavtal, vilket slutits före nya balkens ikraftträdande, ingånget för obestämd tid eller med förbehåll om rätt för såväl upplåtaren som legotagaren att uppsäga avtalet, och sker ej, efter det nya balken trätt i kraft, uppsägning till den tid då på grund av sådan uppsägning avtalet tidigast kunnat frånträdas, skall från nämnda tid nya balken tillämpas å avtalet.

38 §.

Vad ill kap. 11 § nya balken är stadgat om att vid överlåtelse av fast egendom särskild rättighet, som upplåtits före överlåtelsen, är gällande mot nye ägaren, såframt han vid överlåtelsen ägt eller bort äga kännedom om upplåtelsen, skall, då egendomen överlåtes efter nya balkens ikraftträdande, tillämpas även i fråga om upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft, som skett före ikraftträdandet.

39 §.

Stadgandena i 11 kap. 21 och 26 §§ nya balken skola äga tillämpning jämväl i fråga om nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft, som upplåtits före nya balkens ikraftträdande; dock gälle beträffande tillämpningen av 11 kap. 21 § det förbehåll som upptagits i 26 § 2 denna lag.

40 §.

Angående tomträtt, som upplåtits enligt 4 kap. lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom i nämnda kapitels lydelse jämlikt lagen den 5 juni 1953 eller varå sagda avfattning av 4 kap. lagen om nyttjanderätt till fast egendom ändock äger tillämpning, skola gälla bestämmelserna i 17 kap. 7, 21, 25 och 26 §§ nya balken; innehållet i 17 kap. 26 § skall hava giltighet även i fråga om äldre tomträtt, som ej i enlighet med vad nyss sagts är underkastad 4 kap. lagen om nyttjanderätt till fast egendom i dess angivna avfattning.

41 §.

Å vattenfallsrätt, som upplåtits före nya balkens ikraftträdande, skola tillämpas 18 kap. 3 § och 4 § andra stycket nya balken ävensom 18 kap. 4 § första stycket i vad däri hänvisas till 17 kap. 7, 23, 24 och 26 §§ samma balk.

42 §.

Är servitut före nya balkens ikraftträdande upplåtet i eller till förmån för fastighet inom område, där stadsplan eller byggnadsplan då var eller sedermera blev genomförd, och avser servitutet ändamål, som omfattas av planen, vare servitutet med nya balkens ikraftträdande eller, om planen då ännu icke var genomförd, med planens genomförande ej längre gällande. Ägaren av den härskande fastigheten vare dock, om och i den "mån det finnes skäligt, berättigad att av den tjänande fastighetens ägare erhålla ersättning för skada och förlust genom servitutets upphörande. Talan därom skall väckas inom två år från nya balkens ikraftträdande eller, om giltigheten av servitutet enligt vad nyss stadgats upphört först vid senare tidpunkt, inom

188 Kungl. Maj. ls proposition nr 145 år 1970

två år från det utövningen av servitutet upphörde. Försittes den sålunda angivna tiden, vare rätt till talan förfallen.

43 §.

Bestämmelserna i 19 kap. 17—20, 22 och 24—28 §§ nya balken skola äga tillämpning jämväl å servitut, som upplåtits före nya balkens ikraftträdande, dock att i fråga om skogsfångs- och mulbetesservitut äldre lags regler rörande begränsning, förflyttning och förändring ävensom upphörande till följd av medgivande från den härskande fastighetens ägare alltjämt skola gälla.

44 §.

Har delägare i strömfall, som är samfällt för två eller flera fastigheter, enligt äldre lag genom skriftligt avtal lämnat annan medgivande att tillgodogöra sig vattnet i strömfallet, i vad det belöper å delägarens andel, må för sådant avtal, om det är alltjämt bindande, inskrivning sökas såsom för upplåtelse av rätt till andel i samfällt strömfall enligt 20 kap. nya balken. Sedan inskrivning beviljats, gälle om avtalet vad i nya balken är stadgat i fråga om upplåtelse av rättighet, som nu sagts; dock skall den tid av femtio år varom sägs i 20 kap. 4 § nya balken räknas från balkens ikraftträdande.

När inskrivning sökes skall, om medgivande avsett allenast viss del av det till den samfällda marken hörande vattenområdet, sökanden visa att undersökning, varom förmäles i 20 kap. 3 § nya balken, blivit verkställd; kartan med tillhörande beskrivning skall, på sätt i nämnda lagrum är föreskrivet, genom skriftlig påteckning å ömse sidor godkännas och därefter fogas vid avtalshandlingen.

45 §.

Är fast egendom före nya balkens ikraftträdande avhänd rätte ägaren och har den som åtkommit egendomen erhållit lagfart, innan nya balken trätt i kraft, skola i fråga om hävd bestämmelserna i 23 kap. nämnda balk tillämpas, såframt ej enligt äldre lag frihet från rätte ägarens talan skulle vinnas tidigare än enligt nya balken; dock må ej innehav, som ägt rum före nya balkens ikraftträdande, räknas den hävdande till godo, ej heller må, där lagfarten är avslutad tidigare än den 1 januari 1876, innehav tillgodoräknas för tid som förflutit innan den som vunnit lagfart blivit införd i grundbok såsom ägare. Angående sådan anteckning gälle alltjämt vad 22 § andra stycket förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom innehåller.

Om beståndet av rättighet, för vilken inskrivning beviljats före nya balkens ikraftträdande, skola alltjämt tillämpas bestämmelserna i 4 § förordningen den 22 april 1881 om tjuguårig hävd.

46 §.

Bestämmelserna i 24 kap. nya balken om företräde i rättsförvärv på grund av inskrivning skola äga tillämpning även om förvärv, varå inskrivningen grundats, tillkommit före balkens ikraftträdande; dock gälle vad i 8 § denna lag är föreskrivet i fråga om det företräde för rätt till ogulden köpeskilling eller annan dylik rättighet som enligt äldre lag tillkommer innehavaren av sådan fordran eller rättighet. Stadgandena i 24 kap. 8 § första stycket nya balken skola, i vad nämnda lagrum avser företrädet mellan överlåtelse av äganderätt samt upplåtelse av rättighet, ej tillämpas, om båda förvärven skett före nya balkens ikraftträdande.

Ilungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 189

Hänvisningen i 24 kap. 4 § andra stycket nya balken skall avse motsvarande företrädesregler enligt äldre lag' dock med iakttagande av vad som stadgats i 38 § denna lag.

Vad i 24 kap. 9 § tredje stycket nya balken är stadgat angående anmärkning i beslut såsom villkor för företräde som tillkommer panträtt för ogulden köpeskilling skall, då inteckning sökes för ogulden köpeskilling och efter nya balkens ikraftträdande beslutet om inteckningens beviljande meddelas, avse även det företräde som inteckningen enligt äldre lag sålunda skall åtnjuta.

47 §.

Vad i 25 kap. 1—10 §§ nya balken är stadgat om godtrosförvärv på grund av inskrivning skail, även om åtkomsten härleder sig från tiden före nya balkens ikraftträdande, äga tillämpning i fråga om förvärv, som skett därefter; ej må dock när lagfarten är avslutad tidigare än den 1 januari 1876 förvärvaren åberopa sådan lagfart, med mindre den som vunnit lagfarten blivit införd i grundbok såsom ägare.

Föreskrifterna i 12—14 §§ nyssnämnda kapitel angående inverkan å god tro av anteckning i grundbok samt betydelsen av lagfart för talans väckande eller annan åtgärd skola ock lända till efterrättelse.

48 §.

Besittningsrätt som avses i 11 § denna lag om fortsatt tillämpning av 5 § lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra skall vid bildande av bruksenhet icke anses som fastighet. Ej heller må som sådan anses andel i fastighet, med mindre därom sådan anteckning ägt rum, varom förmäles i 21 § denna lag.

49 §.

Vill ägaren av två eller flera fastigheter, som besväras av gemensam inteckning för fordran eller avkomsträtt, till förebyggande av sådan uppdelning av inteckningen, varom stadgats i 31 och 36 §§ denna lag, att fastigheterna skola bilda en bruksenhet eller ingå i sådan, äge han enligt vad i 26 kap. nya balken är föreskrivet göra ansökan om bildande av bruksenhet. Ansökan skall göras sist innan åtta år förflutit efter nya balkens ikraftträdande och må ej upptagas, med mindre den avser alla de gemensamt besvärade fastigheterna; så länge ansökningsärendet är anhängigt skall vad i 32 § andra stycket denna lag är stadgat om borgenärs rätt till betalning icke äga tillämpning. Avslås ansökan, skall efter utgången av den tidsfrist av tio år, varom stadgats i 31 § denna lag, eller, därest beslutet om avslag först efter nämnda tid vunnit laga kraft, när så skett inteckningen omedelbart uppdelas å de särskilda fastigheterna. Skulle borgenären, i händelse ansökan ej hade skett, hava ägt söka betalning enligt 32 § andra stycket denna lag, må dock med uppdelningen anstå under två år efter det avslagsbeslutet vunnit laga kraft; under sistnämnda tid äge borgenären göra gällande sin rätt till betalning.

50 §.

Upptages ansökan som avses i 49 §, skall vad i 26 kap. 6 § nya balken är föreskrivet om undersökning icke äga tillämpning för det fall att de fastigheter som skola ingå i bruksenhet uteslutande besväras av en enda gemensam inteckning eller av två eller flera gemensamma inteckningar, som gälla i samma inbördes ordning uti envar av fastigheterna.

190 Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

51 §.

Skall, i annat fall än som avses i 50 §, i anledning av ansökan enligt 49 § undersökning äga rum i fråga om de särskilda fastigheternas ansvar för gemensam inteckning, skall därvid beräknas till vilket belopp jämlikt de i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom stadgade grunderna inteckningen med hänsyn till sitt läge i varje fastighet och andra omständigheter skäligen kan anses belöpa å varje fastighet. Fastigheternas värden skola vid denna beräkning fastställas enligt den i 26 kap. 9 § nya balken angivna grunden. Kan med hänsyn till inteckningens läge skäligen antagas att denna vid exekutiv auktion komme att utgå utan att brist i någon fastighet skulle föreligga, skall inteckningen anses belöpa å varje fastighet i förhållande till fastigheternas inbördes värden; är inteckningen gällande i fastighet, vilken enligt äldre lag svarar allenast för så^stor del av det intecknade beloppet som vid dylik auktion icke kan utgå ur köpeskilling för stamfastigheten, skall inteckningen anses belöpa å förstnämnda fastighet endast i den mån brist skulle antagas hava behövt överföras å denna.

Om förfarandet i inskrivningsärende

52 §.

Inskrivningsärende, som vid nya balkens ikraftträdande ännu ej blivit slutligen avgjort, skall alltjämt handläggas enligt äldre lag.

Angår handläggning, som förekommer efter nya balkens ikraftträdande, åtgärd eller beslut, varom stadgats i 27 kap. 15—22 §§ eller 33 kap. 1 och 2 §§ nya balken, skall dock därutinnan denna lända till efterrättelse. Beträffande tillämpning av 24 kap. 9 § tredje stycket nya balken är särskilt föreskrivet i 46 § denna lag.

53 §.

Är i ärende, vari ansökan göres eller som eljest skall upptagas efter nya balkens ikraftträdande, fråga om rättsförhållande som tillkommit före ikraftträdandet, skall vid tillämpning av vad nya balken föreskriver om förfarandet i inskrivningsärende iakttagas vad ovan i denna lag är stadgat om giltighet av äldre lag å rättsförhållandet.

54 §.

Sökes i sämjelott efter nya balkens ikraftträdande inskrivning för panträtt eller annan rättighet i fast egendom och är ansökan om anteckning, varom föreskrivits i 21 § denna lag, gjord men ännu ej bifallen, skall i fråga om inskrivningsärendets fortsatta behandling tillämpas vad i nya balken är stadgat angående inskrivningens beroende av laga delning.

Slutbestämmelse

55 §.

Konungen meddelar de ytterligare bestämmelser som erfordras för övergången till nya balken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 191

Bilaga 2

Jordabalksutredningens förslag

Förslag

till

Lag

om införande av nya jordabalken

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §•

Den nu antagna nya jordabalken skall jämte vad här nedan stadgas träda i kraft den ..dock må dessförinnan bestämmelser meddelas av Konungen enligt vad i nya balken och denna lag är för vissa fall stadgat.

2 §.

Genom nya balken upphävas med den begränsning som följer av vad här nedan stadgas jordabalken i 1734 års lag; förordningen den 10 april 1810 angående lagfart med förpantad fast egendom, när pantägaren ej är till namn eller vistelseort bekant, samt om frälseräntas förvärvande och lagfart därå, i vad förordning rör köp, skifte och gåva av frälseränta; förordningen den 1 maj 1810 angående förbud att, vid köp eller skifte av fastighet, förbehålla sig att egendomen framdeles återvinna; förordningen den 21 mars 1835 angående hembud av frälseränta till den, som skattejorden äger, när frälseränta säljes utom börd; förordningen den 21 december 1857 angående vad i testamente givas må, så ock om gåva av fast egendom, såvitt förordningen ännu är gällande; förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom; förordningen samma dag angående inteckning i fast egendom; förordningen samma dag angående upphörande av hembudsskyldighet; förordningen den 22 april 1881 om tjuguårig hävd; lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra; lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom; lagen samma dag om servitut; lagen samma dag om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt; lagen den 20 juni 1924 om återköpsrätt till fast egendom; lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden; lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser om äldre ägogränser;

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

lagen den 15 juni 1934 angående anteckning om innehav av fordringshandling på grund varav inteckning beviljats i fast egendom m. m.;

lagen den 22 december 1943 om arrendators förköpsrätt; samt lagen den 5 juni 1953 om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt; tillika med, om ej annat nedan föreskrives, alla de särskilda ännu gäl­

lande stadganden, vilka innefatta ändring eller förklaring av eller tillägg till vad sålunda upphävda lagrum innehålla;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning stridande mot nya balkens bestämmelser.

3 §.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest lagrum, som ersatts genom bestämmelse i nya balken eller i denna lag, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

Vad i lag eller särskild författning stadgas angående inteckning för nyttjanderätt, servitut, rätt till elektrisk kraft eller återköpsrätt skall ock gälla i fråga om inskrivning, som enligt nya balken meddelas för sådan rätt.

4 §•

Vad 4 kap. 6 § äldre jordabalken innehåller skall, i vad lösningsrätt skulle grundas å hembudsskyldighet, alltjämt äga tillämpning, ehuru sådan skyldighet ej längre föreligger. I fråga om tid för utövande av lösningsrätten skall fortfarande gälla vad därom är föreskrivet i förordningen den 16 juni 1875 angående upphörande av hembudsskyldighet. Talan om utövande av lösningsrätten skall av rätten anmälas till inskrivningsdomaren och av denne antecknas i grundbok enligt vad i 28 kap. 3 § nya balken är stadgat.

5 §.

Häftar fast egendom, som före nya balkens ikraftträdande överlåtits, för fordran som avses ill kap. 2 § äldre jordabalken eller för rättighet varom sägs i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom, njute innehavaren av fordran eller rättigheten förmånsrätt enligt vad i nämnda lagrum i äldre jordabalken samt 48, 49 och 54 §§, 56 § 1 mom., 58 § 2 mom. samt 58 a § 1 och 2 mom. omförmälda förordning stadgas utan hinder av att sådan rätt icke skulle tillkomma honom enligt nya balken; och skall han, för att vara bibehållen vid sin rätt, där så ej redan skett söka inteckning eller, inskrivning inom den i angivna lagrum i äldre jordabalken stadgade tiden från det nye ägaren beviljats lagfart å sitt fång. Angående anmärkning i beslut, varigenom inteckning meddelas för panträtt, föreskrives i 38 § tredje stycket denna lag; har inteckningen meddelats redan före nya balkens ikraftträdande utan att motsvarande anmärkning gjorts, skall panthavaren, i och för förmånsrättens bibehållande, senast ett år efter balkens ikraftträdande hos inskrivningsdomaren ansöka om dylik anmärknings införande i grundboken.

Vad i första stycket stadgats angående fortbeståndet av rätt enligt 11 kap. 2 § äldre jordabalken gälle dock ej fordran, för vilken inteckning sökes först sedan tio år förflutit efter nya balkens ikraftträdande.

6 §.

Genom nya balken sker ej inskränkning i den rätt som före nya balkens ikraftträdande må på grund av urminnes hävd enligt äldre jordabalken tillkomma någon.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 193

Har någon vid domstol låtit till framtida säkerhet upptaga bevisning angående förekomsten av urminnes hävd enligt första stycket, må anmälan om bevisupptagningen göras till inskrivningsdomaren för anteckning i grundbok.

7 §•

Vad i 16 kap. samt 17 kap. 1, 2 och 5 §§ äldre jordabalken är stadgat skall alltjämt äga tillämpning å stadgad åborätt eller annan nyttjanderätt, som ej omfattats av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

8 §.

Rörande rätt till avkomst eller annan förmån, som upplåtits med stöd av 54 § förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom, skall äldre lag alltjämt äga tillämpning.

9 §■

Vad i 5 § lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra finnes stadgat om byggnad å ofri tomt i stad, vattenverk å annans grund samt i jordeboken upptaget fiskeri skall, såframt efter nya balkens ikraftträdande besittningsrätten alltjämt äger bestånd, fortfarande gälla.

10 §.

Med avseende å arrende- eller hyresavtal beträffande sådan fideikommissfastighet, som ej är att anse såsom huvudgård till fideikommiss, skola stadgandena i 1 kap. 9 § lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom alltjämt gälla.

11 §•

Äldre lag skall fortfarande tillämpas beträffande upplåtelse, som skett enligt de i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom intagna bestämmelserna om vattenfallsrätt.

12 §.

Det i lagen den 14 juni 1907 om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om nyttjanderätt till fast egendom stadgade förbudet mot upplåtelse av ofri tomt i stad skall fortfarande gälla.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende å 1—3 kap. nya jordabalken

13 §.

Bestämmelserna i 1—3 kap. nya balken skola, där ej annorlunda stadgas här nedan, äga tillämpning även om de förhållanden, som avses i bestämmelserna, inträtt för nya balkens ikraftträdande.

14 §.

1 mom. Beträffande gräns, vilken ej tillkommit vid lantmäteriförrättning och ej heller i samband med laga skifte, ägoutbyte eller utbrytning av servitut, som fastställts efter utgången av år 1932, skola bestämmelserna i 1 kap. 3 § nya balken icke tillämpas, när tvist om gränsen yppas inom tio år efter nya balkens ikraftträdande.

7 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 145

194 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

2 mom. Yppas sådan tvist inom tid som nyss sagts och finnas vid förrättning för gränsens bestämmande sådana förhållanden föreligga, att därvid lämpligen bör prövas jämväl rätta sträckningen av annan samtidigt tillkommen gräns, må förrättningen utvidgas att avse bestämmande även av sistnämnda gräns.

Uppstår fråga om dylik utvidgning, skall sammanträde hållas med dem, vilkas rätt beröres av frågan. Efter utredning angående föreliggande förhållanden samt överläggning med sakägarna skall beslut meddelas rörande förrättningens omfattning. Godkännes ej beslutet av samtliga närvarande sakägare, varde det underställt ägodelningsrättens prövning. Angående kungörelse om sammanträdet samt kallelse därtill gälle vad i 7 kap. 1 § lagen om delning av jord å landet stadgas.

3 mom. Bestämmes i anledning av tvisten gräns till annan sträckning än den som i laga ordning blivit utmärkt å marken, vare avträdare av mark, varå finnes växande skog, berättigad att av den som erhåller marken bekomma ersättning för skogen efter ty prövas skäligt. Om bestämmande av sådan ersättning gälle i tillämpliga delar vad i lagen om delning av jord å landet är stadgat angående ersättning för skog vid laga skifte, dock att, där särskild förrättning för ersättningens bestämmande företages, kallelse till sådan förrättning skall utfärdas på sätt i 7 kap. 1 § nämnda lag sägs.

4 mom. Vid handläggning av ärende, som avses i 2 eller 3 mom., skola gode män alltid närvara.

5 mom. Tvist om sträckningen av gräns skall anses hava yppats, förutom när talan blivit instämd till ägodelningsrätt, då förrättning för gränsens bestämmande blivit sökt eller i samband med annan förrättning påkallad eller av förrättningsmännen beslutad.

Är tvist yppad inom tid, som i 1 mom. sägs, och varder förrättning för gränsens bestämmande jämlikt 2 mom. utvidgad att avse även annan gräns, skall tvist jämväl angående den gränsen anses hava yppats inom nämnda tid.

Bestämmelserna i 2 och 3 mom. skola äga tillämpning även i det fall, att tvisten om sträckningen av gräns yppats före nya balkens ikraftträdande men då ännu ej avgjorts av förrättningsmän eller ägodelningsrätt.

15 §.

Beträffande fastighet, varå vid nya balkens ikraftträdande finnes fabrik eller annan lokal för industriell eller därmed jämförlig verksamhet, skall intill dess tio år förflutit i stället för de i 2 kap. 1 § nya balken upptagna tillbehörsreglerna äldre lag gälla.

Utan hinder av vad i första stycket stadgats skola dock nya balkens tillbehörsregler träda i tillämpning, sedan fastighetsägaren hos inskrivningsdomaren visat, att de föremål, som enligt nya balken skulle vara att anse såsom tillbehör till fastigheten, icke häfta för förlagsinteckning, och anteckning därom verkställts i grundboken. Samma lag vare där det visas, att samtliga innehavare av förlagsinteckningar, som inbegripa dylika föremål, medgiva de nya tillbehörsreglernas tillämpande, och anteckning därom skett.

16 §.

Har före nya balkens ikraftträdande föremål överlåtits under villkor, som avses i 2 kap. 6 § nya balken, skall i fråga om möjligheten att åberopa villkoret tillämpas vad därom gällde under äldre lags bestånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 195

17 §.

Användes fast egendom vid nya balkens ikraftträdande på sätt som för granne kan medföra störningar av beskaffenhet varom förmäles i 3 kap. 2 § nya balken, skall under ett år från sagda tidpunkt ej föreligga skyldighet på grund av angivna lagrum att upphöra med användningen eller att vidtaga andra förebyggande åtgärder än sådana som kunna genomföras utan oskälig kostnad. Vad nu sagts skall även gälla, när tillstånd enligt 3 kap. 3 § nya balken sökts före årets utgång, intill dess tillståndsärendet blivit slutligt prövat.

Tid som angives i 3 kap. 4 § nya balken skall beträffande anläggning, som fanns vid nya balkens ikraftträdande, räknas tidigast från sistnämnda tidpunkt.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende å 4—22 kap. nya jordabalken

18 §.

I fråga om rättsförhållande angående fast egendom, vilket tillkommit före nya balkens ikraftträdande, skola bestämmelserna i 4—22 kap. nya balken icke tillämpas utan gälle, såframt ej annat nedan stadgas, äldre lag.

Angående rättsförhållandets tillkomst gälle i fråga om överlåtelse av fast egendom eller upplåtelse av rättighet i sådan egendom den tidpunkt, då förvärvet ägde rum, samt beträffande panträtt, som ej avser ogulden köpeskilling, den tidpunkt då panträtten söktes.

19 §.

Vad i 4 kap. 7, 28 och 31 §§ nya balken är stadgat om att överlåtelse av område av fastighet skall vara beroende av laga delning skall icke äga tilllämpning i fråga om område, som överlåtits i överensstämmelse med fastställd tomtindelning, eller del av tomt, som överlåtits i överensstämmelse med fastställd ny stadsplan, dock må, oavsett vad enligt nya balken är medgivet i fråga om inskrivning i område, inskrivning ej ske i område, som överlåtits i överensstämmelse med fastställd tomtindelning.

Besväras fastigheten av tomträtt, skall överlåtelse, som avses i första stycket, vara beroende av att tomträtten inslcränkes till det överlåtna området eller till återstoden av fastigheten.

20 §.

Hava före den 1 juli 1962 eller, såvitt angår mark som avses i lagen om ogiltighet av sämjedelning av jord inom vissa delar av Kopparbergs län, den 27 mars 1952 för andelar av fastighet genom sämjedelning utlagts skilda områden, må, såframt sämjedelningen alltjämt äger bestånd, ägaren av sådan andel hos inskrivningsdomaren skriftligen söka att i fastighetsboken antecknas att hans andel utgör sämjelott. Beviljas anteckningen, skall vid tillämpning av vad i nya balken är stadgat om laga delning anteckningen äga samma verkan som delningen.

Med sämjedelning skall jämställas uppdelning som skett genom att viss till gränserna bestämd ägovidd av fastighet överlåtits och tillika avtalats att ägovidden motsvarar viss andel i fastigheten.

196 Kiingl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

21 §.

Anteckning, som avses i 20 § denna lag, må icke meddelas, med mindre ägaren av den andra andelen medgivit åtgärden eller genom laga kraftägande dom blivit avgjort att sämjedelningen skall lända till efterrättelse.

I fråga om fastighet som utgör tomt må anteckning ej äga rum.

22 §.

I handling rörande köp av sådan andel av fastighet som utgör sämjelott må upptagas bestämmelse att köpet skall vara beroende av att anteckning som avses i 20 § denna lag kommer till stånd rörande andelen eller denna utbytes genom laga delning. Har sådant förbehåll skett, vare köpet beroende av att innan sex månader förflutit från köpehandlingens dag sökts anteckning eller laga delning på grund av köpet samt att i anledning av sådan ansökan anteckning eller laga delning kommer till stånd. Anteckningen må påkallas såväl av säljaren som av köparen.

Vad i första stycket stadgats äge motsvarande tillämpning i fråga om byte.

23 §.

Stadgandena i 7 kap. nya balken skola, oavsett huruvida den tvist varom är fråga grundas å förhållanden före nya balkens ikraftträdande, äga tilllämpning såvida talan om äganderätten väckts efter sistnämnda tidpunkt.

24 §.

Utan hinder av vad 18 § innehåller skola efter nya balkens ikraftträdande i nedan angivna frågor följande lagrum i 8 kap. nya balken tillämpas:

1. vissa anteckningar av fastighetsägaren å inteckningshandling, som ej gäller såsom ställd allenast till viss man, 6 § andra stycket;

2. inverkan å inteckning av att inteckningsmedgivandet lämnats av annan än rätte ägaren, 8 § första och andra styckena, dock att vad i sagda lagrums andra stycke är stadgat om verkan av att äganderättsförvärvet häves på talan av överlåtaren icke skall avse sådant fall av hävning varom fråga må uppkomma vid tillämpning av 11 kap. 4 § äldre jordabalken;

3. inteckningens innebörd i fråga om betalning ur fastigheten vid utsökning eller då medel eljest av myndighet fördelas mellan rättsägare i fastigheten, 9 §;

4. invändningar av fastighetens ägare mot borgenärs innehav av inteckningshandlingen och dennes rätt till betalning med mera, 10 § första och andra styckena;

5. preskription eller annan sådan omständighet i fråga om den rätt som inteckning medför till betalning ur fastigheten så ock verkan av intecknings dödande, 11 §;

6. överlåtelse eller pantsättning av inteckning, som ej gäller såsom ställd allenast till viss man, i samband med fordran för vilken inteckningen lämnats som säkerhet och som grundar sig å särskilt skuldebrev eller annan handling vid sidan av inteckningshandlingen, 12 §;

7. krav å betalning på grund av inteckning, som av fastighetsägaren lämnats som säkerhet för särskilt skuldebrev eller annan handling som avses i 6, innan även fordran förfallit, ävensom infriande av pantförskrivningen i dylikt fall, 13 §, dock att en i särskilt skuldebrev upptagen förfallotid skall gälla mot ny fastighetsägare, som ej är betalningsskyldig för

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 197

skuldebrevet, allenast när hans förvärv av fastigheten skett efter nya balkcns ikraftträdande;

8. betalning ur fastigheten av intecknad fordran i vissa fall oberoende av förfallotid, 14 och 15 §§;

9. fastighetsägarens rätt till intecknad fordran, då denna innehaves av fastighetsägaren, eller till visst belopp av inteckningen (ägarpant), 16 §, dock att bestämmelserna i andra stycket angående ägarpant till viss del av panträtt och dennas utbrytning skola vinna giltighet först sedan tjugu år förflutit från nya balkens ikraftträdande;

10. inverkan å inteckning, då den intecknade fastigheten eller område av eller andel i fastigheten ingår i sammanläggning, 17 §;

11. inverkan å inteckning av exekutiv auktion eller annan utsökning eller av expropriation eller annat sådant tvångsförvärv, 18—20 §§;

12. ny ägares övertagande av betalningsansvaret för intecknad fordran, för vilken förre ägaren häftar personligen eller, om inteckningshandlingen lämnats som säkerhet, för fordran som grundar sig å särskilt skuldebrev eller annan handling vid sidan av inteckningshandlingen, så ock borgenärens överenskommelse med köparen vid försäljning å exekutiv auktion om intecknat belopps kvarstående i fastigheten eller, då köparen är inteckningshavare, avräkning å köpeskillingen, 22 §;

13. inverkan å fordran av vissa borgenärens åtgärder, 23 §;

14. ansvarighetsfördelningen mellan fastigheter, vilka intecknats gemensamt, 26 §, dock att, därest i inteckningshandlingen särskilda värden äro utsatta, dessa skola lända till efterrättelse enligt äldre lag;

15. ansvarighetsfördelningen mellan fastigheter, där inteckningsgemenskapen uppkommer genom att fastighet delas, 27 och 28 §§;

16. inteckningshavares rätt att i exekutiv försäljning av gemensamt intecknad fastighet indraga annan för inteckningen ansvarig fastighet, 29 §; samt

17. inverkan å gemensam inteckning av exekutiv auktion eller annan utsökning eller av expropriation eller annat sådant tvångsförvärv, 30 och 31 §§■

25 §.

Den i 8 kap. 3 § andra stycket nya balken upptagna regeln angående vad som må utgöra föremål för panträtt skall, där fastighet besväras av gemensam inteckning som tillkommit före nya balkens ikraftträdande, vinna giltighet först sedan tjugu år förflutit från ikraftträdandet; vid tillämpningen skall regelns hänvisning till den förut bestående gemensamma panträtten avse senast tillkomna gemensamma inteckning.

26 §.

Är skuldebrev, för vilket inteckning beviljats eller sökts före nya balkens ikraftträdande, ställt till viss man eller till viss man eller order, äge fastighetsägaren, om han innehar inteckningshandlingen, eller med dennes samtycke borgenären hos inskrivningsdomaren söka att handlingen i stället skall lyda å innehavaren. Beviljas ansökan, skall anteckning därom intagas i grundbok och bevis tecknas å handlingen.

Hava tio år förflutit efter ikraftträdandet, vare för framtiden så ansett som vore inteckningshandlingen ställd till innehavaren; fastighetsägaren äge dock, såframt inteckningens förfallodag inträffar först efter nämnda tidpunkt, inom två år före fristens utgång infria fordran såsom vore inteckningen då förfallen. Borgenären må, sedan nyssnämnda tid av tio år

198 Kiingl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

förflutit, till bevis att inteckningen skall anses vara ställd till innehavaren anmäla förhållandet hos inskrivningsdomaren för anteckning i grundbok och påskrift såsom sägs i första stycket.

Vad i 24 § 1 och 6 denna lag är stadgat gälle ock inteckningshandling, som enligt första eller andra stycket i denna paragraf skall lyda å innehavaren.

27 §.

Är inteckning, som beviljats eller sökts före nya balkens ikraftträdande, vid ikraftträdandet eller därefter av fastighetsägaren lämnad som säkerhet för fordran, som grundar sig å särskilt skuldebrev eller annan handling vid sidan av inteckningshandlingen, skall denna ej längre anses innefatta förskrivning om personligt betalningsansvar.

28 §.

Bestämmelserna i 8 kap. 21 och 32 §§ nya balken skola i vad därigenom hänvisats till reglerna i 26 kap. om utbyte av pantbrev, panträtts upphörande genom dödning, ändring i pantbrevs förfallotid samt relaxation och uppdelning av gemensam panträtt avse även inteckning, som beviljats eller sökts före nya balkens ikraftträdande. Avser gemensam inteckning fastigheter, som ej samtliga äro belägna inom samma domsaga eller, vad angår stad med rådhusrätt, inom samma stadsområde, skall uppdelningsärende i sin helhet handläggas vid någon av de inskrivningsavdelningar, inom vilkas områden fastigheterna finnas.

Sedan tio år förflutit efter ikraftträdandet skall 8 kap. 21 § jämväl i vad däri hänvisats till reglerna i 26 kap. angående ändring i pantbrevs ränta äga tillämpning å inteckning, som beviljats eller sökts före ikraftträdandet.

29 §.

Är arrende- eller hyresavtal, vilket slutits före nya balkens ikraftträdande, ingånget för obestämd tid eller med förbehåll om rätt för såväl upplåtaren som legotagaren att uppsäga avtalet, och sker ej, efter det nya balken trätt i kraft, uppsägning till den tid då på grund av sådan uppsägning avtalet tidigast kunnat frånträdas, skall från nämnda tid nya balken tillämpas å avtalet.

30 §.

Vad i 9 kap. 11 § nya balken är stadgat om att vid överlåtelse av fast egendom särskild rättighet, som upplåtits före överlåtelsen, är gällande mot nye ägaren, såframt han vid överlåtelsen ägt eller bort äga kännedom om upplåtelsen, skall, då egendomen överlåtes efter nya balkens ikraftträdande, tillämpas även i fråga om upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft, som skett före ikraftträdandet.

31 §.

Stadgandena i 9 kap. 20 och 25 §§ nya balken skola äga tillämpning jämväl i fråga om nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft, som upplåtits före nya balkens ikraftträdande; dock gälle beträffande tillämpningen av 9 kap. 20 § det förbehåll som upptagits i 24 § 2 denna lag.

32 §.

Stadgandena i 10 kap. 2 § nya balken i vad dessa möjliggöra upplåtelse för upplåtarens besittningstid skola tillämpas jämväl i fråga om arrende av huvudgård till fideikommiss.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 199

De i 12 kap. nya balken upptagna bestämmelserna skola, såvitt de hänföra sig till upplåtelse på arrende av brukningsdel, som lyder under huvudgård och tillhör enskild person, äga tillämpning även å upplåtelse av brukningsdel, som lyder under huvudgård och tillhör fideikommiss.

33 §.

Angående tomträtt, som upplåtits enligt 4 kap. lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom i nämnda kapitels lydelse jämlikt lagen den 5 juni 1953 eller varå sagda avfattning av 4 kap. lagen om nyttjanderätt till fast egendom ändock äger tillämpning, skola gälla bestämmelserna i 15 kap. 7, 21, 25 och 26 §§ nya balken; innehållet i 15 kap. 26 § skall hava giltighet, även i fråga om äldre tomträtt, som ej i enlighet med vad nyss sagts är underkastad 4 kap. lagen om nyttjanderätt till fast egendom i dess angivna avfattning.

34 §.

År servitut före nya balkens ikraftträdande upplåtet i eller till förmån för fastighet inom område, där stadsplan eller byggnadsplan då var eller sedermera blev genomförd, och avser servitutet ändamål, som omfattas av planen, vare servitutet med nya balkens ikraftträdande eller, om planen då ännu icke var genomförd, med planens genomförande ej längre gällande. Ägaren av den härskande fastigheten vare dock, om och i den mån det finnes skäligt, berättigad att av den tjänande fastighetens ägare erhålla ersättning för skada och förlust genom servitutets upphörande. Talan därom skall väckas inom två år från nya balkens ikraftträdande eller, om giltigheten av servitutet enligt vad nyss stadgats upphört först vid senare tidpunkt, inom två år från det utövningen av servitutet upphörde. Försittes den sålunda angivna tiden, vare rätt till talan förfallen.

35 §.

Bestämmelserna i 16 kap. 17—20, 22 och 24—26 §§ nya balken skola äga tillämpning jämväl å servitut, som upplåtits före nya balkens ikraftträdande, dock att i fråga om skogsfångs- och mulbetesservitut äldre lags regler rörande begränsning, förflyttning och förändring ävensom upphörande till följd av medgivande från den härskande fastighetens ägare alltjämt skola gälla.

36 §.

Har delägare i strömfall, som är samfällt för två eller flera fastigheter, enligt äldre lag genom skriftligt avtal lämnat annan medgivande att tillgodogöra sig vattnet i strömfallet, i vad det belöper å delägarens andel, må för sådant avtal, om det är alltjämt bindande eller om det är intecknat på grund av ansökan som gjorts före nya balkens ikraftträdande, inskrivning sökas såsom för upplåtelse av rätt till andel i samfällt strömfall enligt 17 kap. nya balken. Sedan inskrivning beviljats, gälle om avtalet vad i nya balkan är stadgat i fråga om upplåtelse av rättighet, som nu sagts; dock skall den tid av femtio år varom sägs i 17 kap. 4 § nya balken räknas från balkens ikraftträdande.

När inskrivning sökes skall, om medgivande avsett allenast viss del av det till den samfällda marken hörande vattenområdet, sökanden visa att undersökning, varom förmäles i 17 kap. 3 § nya balken, blivit verkställd; karlan med tillhörande beskrivning skall, på sätt i nämnda lagrum är före­

200 Kungl. Maj:ts proposition, nr 145 år 1970

skrivet, genom skriftlig påteckning å ömse sidor godkännas och därefter fogas vid avtalshandlingen.

37 §.

Är fast egendom före nya balkens ikraftträdande avhänd rätte ägaren och har den som åtkommit egendomen erhållit lagfart, innan nya balken trätt i kraft, skola i fråga om hävd bestämmelserna i 20 kap. nämnda balk tillämpas, såframt ej enligt äldre lag frihet från rätte ägarens talan skulle vinnas tidigare än enligt nya balken; dock må ej innehav, som ägt rum före nya balkens ikraftträdande, räknas den hävdande till godo, ej heller må, där lagfarten är avslutad tidigare än den 1 januari 1876, innehav tillgodoräknas för tid som förflutit innan den som vunnit lagfart blivit införd i grundbok såsom ägare. Beträffande sådan anteckning gälle alltjämt vad 22 § andra stycket förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom innehåller.

Om beståndet av rättighet, för vilken inskrivning beviljats före nya balkens ikraftträdande, skola alltjämt tillämpas bestämmelserna i 4 § förordningen den 22 april 1881 om tjuguårig hävd.

38 §.

Bestämmelserna i 21 kap. nya balken om företräde i rättsförvärv på grund av inskrivning skola äga tillämpning även om förvärv, varå inskrivningen grundats, tillkommit före balkens ikraftträdande; dock gälle vad i 5 § denna lag är föreskrivet i fråga om det företräde för rätt till ogulden köpeskilling eller annan dylik rättighet som enligt äldre lag tillkommer innehavaren av sådan fordran eller rättighet.

Hänvisningen i 21 kap. 4 § andra stycket andra punkten nya balken skall avse motsvarande företrädesregler enligt äldre lag, dock med iakttagande av vad som stadgats i 30 § denna lag.

Vad i 21 kap. 9 § tredje stycket nya balken är stadgat angående anmärkning i beslut såsom villkor för företräde som tillkommer panträtt för ogulden köpeskilling skall, då inteckning sökes för ogulden köpeskilling och efter nya balkens ikraftträdande beslutet om inteckningens beviljande meddelas, avse även det företräde som inteckningen enligt äldre lag sålunda skall åtnjuta.

Föreskriften i 21 kap. 10 § andra stycket nya balken med dess hänvisning till reglerna i 26 och 27 kap. om postposition skall avse även rättighet, till förmån för vilken inteckning beviljats eller sökts före nya balkens ikraftträdande.

39 §.

Vad i 22 kap. 1—-10 §§ nya balken är stadgat om godtrosförvärv på grund av inskrivning skall, även om åtkomsten härleder sig från tiden före nya balkens ikraftträdande, äga tillämpning i fråga om förvärv, som skett därefter; ej må dock när lagfarten är avslutad tidigare än den 1 januari 1876 förvärvaren åberopa sådan lagfart, med mindre den som vunnit lagfarten blivit införd i grundbok såsom ägare.

Föreskrifterna i 12—14 §§ nyssnämnda kapitel angående inverkan å god tro av anteckning i grundbok samt betydelsen av lagfart för talans väckande eller annan åtgärd skola ock lända till efterrättelse.

Kungl. Maj. ts proposition nr 14-5 år 1970 201

Om förfarandet i inskrivningsärende

40 §.

Inskrivningsärende, som vid nya balkens ikraftträdande ännu ej blivit slutligen avgjort, skall alltjämt handläggas enligt äldre lag.

Angår handläggning, som förekommer efter nya balkens ikraftträdande, åtgärd eller beslut, varom stadgats i 23 kap. 15—22 §§ eller 28 kap. 1 och 2 §§ nya balken, skall dock därutinnan denna lända till efterrättelse. Beträffande tillämpning av 21 kap. 9 § tredje stycket nya balken är särskilt föreskrivet i 38 § denna lag.

41 §.

År i ärende, vari ansökan göres eller som eljest skall upptagas efter nya balkens ikraftträdande, fråga om rättsförhållande som tillkommit före ikraftträdandet, skall vid tillämpning av vad nya balken föreskriver om förfarandet i inskrivningsärende iakttagas vad ovan i denna lag är stadgat om giltighet av äldre lag å rättsförhållandet.

42 §.

Åberopas till stöd för panträttsansökan, som göres efter nya balkens ikraftträdande, ett före ikraftträdandet upprättat inteckningsmedgivande, skall detta godtagas såsom panträttsansökningshandling. Innefattar handlingen, varå inteckningsmedgivandet lämnats, icke samtliga de uppgifter, som erfordras i panträttsärendet, skall inskrivningsdomaren därmed förfara på samma sätt som om en i enlighet med nya balken upprättad panträttsansökningshandling skulle befinnas vara ofullständig.

43 §.

Sökes i sämjelott efter nya balkens ikraftträdande panträtt eller inskrivning för annan rättighet i fast egendom och är ansökan om anteckning, varom föreskrivits i 20 § denna lag, gjord men ännu ej bifallen, skall i fråga om inskrivningsärendets fortsatta behandling tillämpas vad i nya balken är stadgat angående inskrivningens beroende av laga delning.

Slutbestämmelse

44 §.

Konungen meddelar de ytterligare bestämmelser som erfordras för övergången till nya balken.

7f Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

202 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Bilaga 3 Remitterade förslaget

1) Förslag till Lag

om införande av nya jordabalken

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna övergångsbestämmelser

1 §•

Den nu antagna jordabalken samt denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

2 §•

Genom nya balken upphäves med den begränsning som följer av bestäm- ' melserna i denna lag

jordabalken i 1734 års lag,

förordningen den 10 april 1810 angående lagfart med förpantad fast egendom, när pantägaren ej är till namn eller vistelseort bekant, samt om frälseräntas förvärvande och lagfart därå,

förordningen den 1 maj 1810 angående förbud att, vid köp eller skifte av fastighet, förbehålla sig att egendomen framdeles återvinna,

förordningen den 21 mars 1835 (nr 16 s. 1) angående hembud av frälseränta till den, som skattej orden äger, när frälseräntan säljes utom börd,

förordningen den 21 december 1857 (nr 60 s. 1) angående vad i testamente givas må, så ock om gåva av fast egendom,

förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 1) angående lagfart å fång till fast egendom,

förordningen samma dag (nr 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom,

förordningen den 22 april 1881 (nr 17 s. 1) om tjuguårig hävd, lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, lagen samma dag (nr 36 s. 25) om servitut,

lagen samma dag (nr 36 s. 27) om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt,

lagen den 3 juni 1932 (nr 170) med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden,

lagen den 17 juni 1932 (nr 230) med särskilda bestämmelser om äldre ägogränser,

lagen den 15 juni 1934 (nr 255) angående anteckning om innehav av fordringshandling på grund varav inteckning beviljats i fast egendom m. m.,

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 203

lagen den 5 juni 1953 (nr 422) om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt,

lagen den 29 juli 1966 (nr 453) om vad som är fast egendom,

vad som i övrigt finns i lag eller annan författning som strider mot nya balken eller denna lag.

3 §•

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till bestämmelse som ersatts genom bestämmelse i nya balken skall i stället den bestämmelsen tillämpas.

Bestämmelser i lag eller annan författning om inteckning för nyttjanderätt eller servitut skall gälla i fråga om inskrivning som meddelas enligt nya balken för sådan rätt.

4 §•

Bestämmelserna i 4 kap. 6 § äldre jordabalken om lösningsrätt till byggnad på ofri tomt i stad äger fortfarande tillämpning. I fråga om anteckning i fastighetsboken angående talan om utövande av sådan lösningsrätt äger 19 kap. 20 § första och andra styckena nya balken motsvarande tillämpning.

5 §•

Häftar fastighet, som överlåtits före nya balkens ikraftträdande, för fordran som avses i 11 kap. 2 § äldre jordabalken eller för rättighet som avses i förordningen angående inteckning i fast egendom, äger innehavaren av fordringen eller rättigheten företrädesrätt enligt 11 kap. 2 § äldre jordabalken samt 48 §, 49 §, 54 §, 56 § 1 mom., 58 § 2 mom. och 58 a § 1 och 2 mom. nämnda förordning utan hinder av att han ej skulle ha sådan rätt enligt nya balken. För att vara bibehållen vid sin företrädesrätt skall han dock söka inteckning eller inskrivning inom den tid som anges ill kap. 2 § äldre jordabalken, om sådan åtgärd ej redan vidtagits. Företrädesrätten skall för att vara gällande ha anmärkts i beslutet om inteckning eller inskrivning. Har inteckning meddelats före nya balkens ikraftträdande utan att motsvarande anmärkning gjorts, skall borgenären senast ett år efter balkens ikraftträdande ansöka hos inskrivningsmyndigheten om att sådan anmärkning sker i fastighetsboken. Göres ej sådan ansökan i rätt tid, är företrädesrätten enligt denna paragraf förlorad.

Bestämmelserna i första stycket om företrädesrätt enligt 11 kap. 2 § äldre jordabalken gäller ej, om inteckning eller inskrivning sökes först sedan tio år förflutit efter nya balkens ikraftträdande.

6 §•

Genom nya balken inskränkes ej den rätt som före balkens ikraftträdande tillkommit någon på grund av urminnes hävd.

7 §•

Bestämmelserna i 16 kap. samt 17 kap. 1, 2 och 5 §§ äldre jordabalken äger fortfarande tillämpning på stadgad åborätt och annan nyttjanderätt som ej omfattats av lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

8 §■

I fråga om rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits med stöd av 54 § förordningen angående inteckning i fast egendom, äger äldre lag

204 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

fortfarande tillämpning, utom i de hänseenden som anges i andra och tredje styckena samt i 39 §.

Vid handläggningen av inskrivningsärende, som rör rättighet som avses i första stycket och som är att hänföra till inskrivningsdag efter nya balkens ikraftträdande, äger bestämmelserna i nya balken och i denna lag om inskrivning av annan nyttjanderätt än tomträtt motsvarande tillämpning.

Hänvisningen i 54 § tredje stycket nyssnämnda förordning skall, med iakttagande av 29 § första stycket och 30 § denna lag, avse nya balkens motsvarande bestämmelser i tillämpliga delar.

9 §•

Bestämmelserna i 5 § lagen den 24 maj 1895 (nr 36 s. 1) angående vad till fast egendom är att hänföra äger fortfarande tillämpning i fråga om byggnad på ofri tomt i stad, vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget fiskeri, om besittningsrätten ännu består vid nya balkens ikraftträdande.

10 §.

I fråga om arrende- eller hyresavtal beträffande sådan fideikommissfastighet som ej är att anse såsom huvudgård till fideikommiss äger 1 kap. 9 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom fortfarande tillämpning.

11 §•

I fråga om upplåtelse som skett enligt bestämmelserna om vattenfallsrätt i lagen om nyttjanderätt till fast egendom äger äldre lag fortfarande tillämpning, utom i de hänseenden som anges i andra och tredje styckena samt i 39 §.

I fråga om vattenfallsrätt, beträffande vilken 5 kap. nyssnämnda lag i dess lydelse enligt lag den 5 juni 1953 (nr 415) gäller, äger 13 kap. 7 och 26 §§ nya balken motsvarande tillämpning. 13 kap. 26 § nya balken gäller även i fråga om annan äldre vattenfallsrätt.

Vid handläggningen av inskrivningsärende, som rör vattenfallsrätt och som är att hänföra till inskrivningsdag efter nya balkens ikraftträdande, äger bestämmelserna i nya balken och i denna lag om inskrivning av tomträtt samt om inteckning och inskrivning i sådan rätt motsvarande tillämpning. Vid överlåtelse av vattenfallsrätt eller vid ansökan om inteckning i sådan rätt fordras dock ej makes samtycke enligt giftermålsbalken.

12 §.

Det förbud mot upplåtelse av ofri tomt i stad, som är intaget i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 22) om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om nyttjanderätt till fast egendom, skall fortfarande gälla.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 1—3 kap. nya jordabalken

13 §.

Bestämmelserna i 1—3 kap. nya balken äger, om ej annat anges nedan, tillämpning även om förhållande som avses i bestämmelserna inträtt före balkens ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^5 år 1970 205

14 §.

Bestämmelsen i 1 kap. 1 § andra stycket nya balken att sämjedelning av fast egendom är utan verkan äger tillämpning endast på sämjedelning som sker efter balkens ikraftträdande. På sådan sämjedelning är lagen den 25 maj 1962 (nr 166) angående förbud mot sämjedelning av fast egendom ej tillämplig.

15 §.

Beträffande annan gräns än sådan som tillkommit vid lantmäteriförrättning eller i samband med laga skifte, ägoutbyte eller utbrytning av servitut som fastställts efter utgången av år 1932, äger 1 kap. 3 § nya balken icke tillämpning om tvist om gränsen uppkommer inom tio år efter den nya balkens ikraftträdande.

Uppkommer tvisten inom angiven tid och föreligger vid förrättning för gränsens bestämmande sådana förhållanden att den rätta sträckningen av även annan samtidigt tillkommen gräns lämpligen bör prövas, får förrättningen utvidgas till att avse bestämmande även av sistnämnda gräns.

Bestämmes med anledning av tvisten gräns till annan sträckning än den som blivit i laga ordning utmärkt på marken, har den som avträder mark på vilken finns växande skog rätt till skälig ersättning för skogen av den som erhåller marken.

Tvist om sträckningen av gräns skall anses ha uppkommit, förutom när talan väckts vid domstol, när ansökan om fastighetsbestämning gjorts eller fråga om fastighetsindelningens beskaffenhet upptagits till prövning vid fastighetsbestämning i samband med fastighetsbildning. Om tvist är uppkommen inom den tid som anges i första stycket och förrättning för gränsens bestämmande utvidgas till att avse även annan gräns, är även tvist angående den gränsen uppkommen inom nämnda tid.

Andra och tredje styckena äger tillämpning även i det fall att tvisten uppkommit före den nya balkens ikraftträdande men då ännu ej avgjorts av förrättningsmän eller ägodelningsrätt.

16 §.

Har fastighetsgräns under minst tjugo år oklandrat hävdats i annan sträckning än den skulle ha enligt 1 kap. 3 eller 4 § eller 5 § första stycket nya balken och visas eller framgår av omständigheterna att hävden grundats på överenskommelse som före balkens ikraftträdande ingåtts mellan ägarna på ömse sidor, gäller den sträckning i vilken gränsen sålunda hävdats.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 4 kap. nya jordabalken

17 §.

Har förvärv av fast egendom ägt rum före nya balkens ikraftträdande, äger 4 kap. nya balken ej tillämpning.

I fråga om inteckning som beviljats eller sökts före ikraftträdandet äger 4 kap. 16 § andra stycket nya balken ej tillämpning förrän femton år förflutit från balkens ikraftträdande.

206 Kungl. Maj. ts proposition nr 745 år 1970

18 §.

Lagen den 29 november 1968 (nr 579) med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet äger icke tillämpning på förvärv som avses i 4 kap. 7 § nya balken, om förvärvet sker efter balkens ikraftträdande.

Särskild övergångsbestämmelse med avseende på 5 kap. nya jordabalken

19 §.

Bestämmelserna i 5 kap. nya balken äger tillämpning vid tvist om äganderätten till fast egendom oavsett huruvida talan grundas på förhållande som hänför sig till tid före balkens ikraftträdande, om talan väckes efter ikraftträdandet.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 6 kap. nya jordabalken

20 §.

Bestämmelserna i 6 kap. nya balken äger med de undantag som anges nedan tillämpning på inteckning för fordran som beviljats eller sökts före balkens ikraftträdande.

21 §.

Vid tillämpning av 20 § skall inteckning som beviljats eller sökts före ikraftträdandet anses som en enligt nya balkens bestämmelser beviljad eller sökt inteckning på belopp motsvarande den tidigare beviljade eller sökta inteckningens kapitalbelopp. Inteckningshandlingen skall anses som pantbrev på samma belopp, om inteckningen är beviljad, och som ett vilandebevis på beloppet, om ansökningen om inteckning är förklarad vilande.

22 §.

Utgör inteckningshandling säkerhet för fordran vid nya balkens ikraftträdande, skall panträtt enligt 6 kap. 1 § nya balken anses upplåten i fastigheten till säkerhet för fordringen. Om borgenär innehar inteckningshandling vid nämnda tidpunkt utan att handlingen utgör säkerhet för fordran, skall panträtt anses upplåten till säkerhet för borgenärens rätt på grund av handlingen.

Första stycket äger dock icke tillämpning, om den intecknade fordringen ej kan göras gällande mot fastighetsägaren vid ikraftträdandet.

23 §.

Bestämmelserna i 22 § äger motsvarande tillämpning, om borgenär vid nya balkens ikraftträdande innehar ett med inteckningsmedgivande försett fordringsbevis och inteckning beviljas på grund av beviset.

24 §.

I fråga om rätten till betalning med stöd av inteckning som beviljats före nya balkens ikraftträdande ur medel som myndighet vid utsökning eller eljest fördelar mellan rättsägare i fastighet äger 6 kap. 3 § nya balken ej tillämpning, om det yrkas av sakägare vars rätt beror därav och fastig-

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970 207

heten utmätes eller konkursansökan göres eller, om fördelningen föranledes av annat än utmätning eller konkurs, medlen nedsättes innan fem år förflutit från ikraftträdandet. Vad som sagts nu gäller även i fall då inteckningen efter nya balkens ikraftträdande utsträckts eller uppdelats eller inteckningshandlingen bytts mot pantbrev.

25 §.

Skall panträtt i fastighet anses upplåten med tillämpning av 22 eller 23 §, äger borgenären efter utgången av den i 24 § angivna fristen ej mot fastighetsägarens bestridande erhålla betalning med högre belopp än som skulle ha utgått enligt äldre lag.

26 §.

Medför 6 kap. 3 § nya balken, i fall då panträtt i fastighet anses upplåten med stöd av 22 eller 23 § och den med sådan rätt förenade fordringens förlallodag icke inträffar inom den i 24 § angivna fristen, att inteckningssälcerhetens värde väsentligt nedgår och ställer gäldenären ej inom sex månader efter anfordran ytterligare säkerhet varmed borgenären skäligen kan åtnöjas, äger borgenären inom två år före fristens utgång säga upp fordringen till betalning inom sex månader.

27 §.

Bestämmelsen i 20 § utgör ej hinder för borgenär att efter nya balkens ikraftträdande göra gällande personligt betalningsansvar på grund av inteckningshandling.

28 §.

Bestämmelsen i 6 kap. 8 § andra stycket nya balken om verkan av att fastighetsförvärv häves av överlåtaren äger ej tillämpning när hävning sker enligt 11 kap. 4 § äldre jordabalken.

29 §.

Bestämmelserna i 6 kap. 11 § nya balken om verkan av exekutiv auktion på fastighets ansvar för inteckning samt i 14 § samma kapitel om verkan på inteckning i vissa fall av fördelning av medel äger ej tillämpning, om auktionen eller fördelningen ägt rum före balkens ikraftträdande.

Avser inteckning andel av fastighet och säljes fastigheten på exekutiv auktion, är inteckningen utan verkan i andelen sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts.

30 §.

Har i fråga om gemensam inteckning som beviljats före den nya balkens ikraftträdande i inteckningshandlingen visst värde blivit utsatt på varje intecknad fastighet, gäller detta värde vid tillämpning av 6 kap. 17 § första stycket nya balken.

1 fråga om avstyckning som verkställts före nya balkens ikraftträdande äger 6 kap. 18 § andra stycket nya balken tillämpning endast om avstyckningens ansvar för inteckningen, för det fall att stamfastigheten och det avstyckade området icke längre varit i samme ägares hand, skolat bedömas enligt 37 § 5 mom. förordningen angående inteckning i fast egendom. Skedde

208 Kungl. Maj:ts proposition nr Hö år 1970

delningen genom jordavsöndring och har avsöndringens ansvar för inteckningen skolat bedömas enligt 3 mom. samma paragraf, äger 6 kap. 18 § andra stycket motsvarande tillämpning.

Den verkan i fråga om fastighets ansvar för gemensam inteckning som kan ha inträtt till följd av 33 eller 34 § nyssnämnda förordning skall fortfarande bestå.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 7—15 kap. nya jordabalken

31 §.

Bestämmelserna i 7—15 kap. nya balken äger ej tillämpning i fråga om rättighet som upplåtits före balkens ikraftträdande, om ej annat anges nedan.

32 §.

Bestämmelsen i 7 kap. 14 § nya balken om att vid överlåtelse av fastighet vari rättighet upplåtits upplåtelsen gäller mot den till vilken fastigheten överlåtits, om denne vid överlåtelsen ägt eller bort äga kännedom om upplåtelsen, äger tillämpning i fråga om upplåtelse av nyttjanderätt eller servitut som skett före balkens ikraftträdande, om fastigheten överlåtes efter nämnda tidpunkt.

33 §.

Bestämmelserna i 7 kap. 24 och 27 §§ nya balken äger tillämpning även i fråga om nyttjanderätt eller servitut som upplåtits före nya balkens ikraftträdande. Den förstnämnda paragrafen är dock ej tillämplig när fastighetsförvärv häves enligt It kap. 4 § äldre jordabalken.

34—36 §§.

(Dessa paragrafer avses innehålla särskilda övergångsbestämmelser till arrende- och hyreskapitlen.)

37 §.

I fråga om tomträtt, på vilken 4 kap. lagen om nyttjanderätt till fast egendom i dess lydelse enligt lagen den 5 juni 1953 äger tillämpning, gäller 13 kap. 7, 21, 25 och 26 §§ nya balken. 13 kap. 26 § är tillämplig även på annan äldre tomträtt.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 16—18 kap. nya jordabalken

38 §.

Har fast egendom före nya balkens ikraftträdande kommit ur rätte ägarens hand och har den som åtkommit egendomen beviljats lagfart före ikraftträdandet äger bestämmelserna i 16 kap. samma balk om hävd tilllämpning, om ej frihet från rätte ägarens talan vinnes tidigare enligt äldre lag. Innehav före nya balkens ikraftträdande får dock ej räknas innehavaren till godo. Om lagfart avslutats före den 1 januari 1876, får innehav ej heller tillgodoräknas för tid som förflutit innan den som beviljats lagfart

Kungl. Maj:ts proposition nr 1A5 år 1970 209

blivit införd i fastighetsboken såsom ägare. Angående sådan anteckning gäller alltjämt bestämmelserna i 22 § andra stycket förordningen angående lagfart å fång till fast egendom.

I fråga om beståndet av rättighet, för vilken inskrivning beviljats före nya balkens ikraftträdande, äger 4 § förordningen om tjuguårig hävd alltjämt tillämpning.

39 §.

Bestämmelserna i 17 kap. nya balken om företräde på grund av inskrivning äger, med iakttagande av vad som anges i 5 § denna lag om företräde för fordran som avses i 11 kap. 2 § äldre jordabalken eller annan sådan rättighet, tillämpning även om inskrivningen sökts före den nya balkens ikraftträdande.

Hänvisningarna i 17 kap. 3 § tredje stycket och 5 § första stycket nya balken till bestämmelser i 7 kap. samma balk skall avse motsvarande företrädesregler enligt äldre lag, om fråga är om företräde för en före balkens ikraftträdande skedd överlåtelse av fast egendom framför en tidigare upplåtelse av nyttjanderätt eller servitut.

Bestämmelserna om nyttjanderätt i 17 kap. äger, med iakttagande av första och andra styckena, motsvarande tillämpning i fråga om rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits med stöd av 54 § förordningen angående inteckning i fast egendom samt i fråga om upplåtelse som skett enligt bestämmelserna om vattenfallsrätt i lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

40 §.

Bestämmelserna i 18 kap. 1—7 §§ nya balken om godtrosförvärv på grund av inskrivning äger tillämpning endast i fråga om förvärv som sker efter balkens ikraftträdande. Om överlåtarens lagfart avslutats tidigare än den 1 januari 1876, får den åberopas av förvärvaren endast om överlåtaren blivit införd i fastighetsboken såsom ägare.

Bestämmelserna i 18 kap. 8—10 §§ om betydelsen av inskrivning i vissa andra fall äger tillämpning även om de förhållanden som avses i bestämmelserna inträtt före nya balkens ikraftträdande.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 19—23 kap. nya

jordabalken

41 §.

Äldre lag äger tillämpning på handläggning av inskrivningsärende som är att hänföra till inskrivningsdag före nya balkens ikraftträdande.

42 §.

Är vid handläggning av inskrivningsärende som är att hänföra till inskrivningsdag efter nya balkens ikraftträdande fråga om rättsförhållande som tillkommit före ikraftträdandet, gäller vid tillämpningen av bestämmelserna i nya balken om förfarandet i inskrivningsärende vad som angivits förut i denna lag om giltighet av äldre lag på rättsförhållandet. I fråga om inteckning gäller 45 och 46 §§.

43 §.

Bestämmelserna i 19 kap. 19 § nya balken äger icke tillämpning i fråga om handläggning av eller beslut i inskrivningsärende som är att hänföra

210 Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

till inskrivningsdag före nya balkens ikraftträdande eller i fråga om bevis som utfärdas dessförinnan.

Har förhållande som avses i 19 kap. 20 eller 21 § nya balken inträffat före balkens ikraftträdande, äger paragrafen icke tillämpning.

44 §.

Har beträffande förvärv som avses i 20 kap. 1 § eller 21 kap. 1 eller 7 § nya balken tiden för sökande av inskrivning börjat löpa före balkens ikraftträdande, gäller äldre lag i fråga om nämnda tid.

45 §.

Sökes efter den nya balkens ikraftträdande inteckning på grund av fordringshandling på vilken finnes tecknat sådant bevittnat medgivande som avses i 1 § förordningen angående inteckning i fast egendom eller fullföljes efter ikraftträdandet en dessförinnan vilandeförklarad ansökan om inteckning på nu angiven grund, skall ansökningen godtagas som ansökan om inteckning enligt 22 kap. 1 § nya balken. Ansökningen skall därvid anses avse ett penningbelopp motsvarande fordringens kapitalbelopp.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om ansökan om inteckning till säkerhet för sådan fordran som avses i 2 § förordningen angående inteckning i fast egendom.

46 §.

Vid tillämpning av 22 kap. 2 § andra stycket sista punkten nya balken skall icke förrän femton år förflutit från balkens ikraftträdande hänsyn tagas till inteckning som beviljats eller sökts före ikraftträdandet.

Slutbestämmelse

47 §.

Närmare föreskrifter för övergången till nya balken meddelas av Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition nr Ii5 år 1970 211

2) Förslag

till

Lag om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas, dels att 5 kap. 14 §, 6 kap. 4 § och 13 kap. 2 § giftermålsbalken skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i 13 kap. skall införas en ny paragraf, 13 a §, av nedan angiven lydelse.

Är ena maken för bortovaro eller Är ena maken för bortovaro elsjukdom ur stånd att själv ombe­ ler sjukdom ur stånd att själv omsörja sina angelägenheter; har han besörja sina angelägenheter; har ej nämnt fullmäktig, och är ej heller han ej nämnt fullmäktig, och är ej förmyndare eller god man för honom heller förmyndare eller god man för förordnad, äge andra maken företrä­ honom förordnad, äge andra maken da honom, när angelägenhet yppar företräda honom, när angelägenhet sig, som ej utan olägenhet kan upp­ yppar sig, som ej utan olägenhet kan skjutas, uppbära avkastningen av uppskjutas, uppbära avkastningen hans egendom och annan hans in­ av hans egendom och annan hans komst samt, om det för anskaffande inkomst samt, om det för anskaffanav medel till familjens underhåll de av medel till familjens underoundgängligen tarvas, pantsätta eller håll oundgängligen tarvas, pantsätavyttra honom tillhörig egendom. ta eller avyttra honom tillhörig egenFast egendom må ej i något fall in- dom. Ej må i något fall inskrivning tecknas eller avyttras, med mindre erhållas i fast egendom eller sådan rätten, efter inhämtande av yttrande egendom avyttras, med mindre rätfrån hans närmaste fränder, som vis­ ten, efter inhämtande av yttrande tas i riket, medgiver det. från hans närmaste fränder, som

vistas i riket, medgiver det.

Vad nu---- —- — -----------------—- ■—- leva åtskilda.

6 KAP.

4 §•

Make må ej avhända sig eller Make må ej avhända sig eller crmed inteckning för gäld belasta fast hålla inteckning i fast egendom, vari egendom, vari andra maken har gif- andra maken har giftorätt, utan att torätt, utan att denne skriftligen denne skriftligen med två vittnen

212 Kungl. Maj ris proposition nr 145 år 1970

med två vittnen samtycker därtill. samtycker därtill. Är andra maken Är andra maken omyndig eller bor- omyndig eller bortovarande, ankomtovarande, ankomme på förmynda­ me på förmyndare eller god man re eller god man att giva samtycke, att giva samtycke, varom nyss är varom nyss är sagt. Särskilt samtyc­ sagt. Särskilt samtycke vare ej erke vare ej erforderligt, om den make, forderligt, om den make, som vill som vill företaga åtgärden, är för­ företaga åtgärden, är förmyndare myndare eller god man för andra eller god man för andra maken. maken.

Har make företagit åtgärd, som i Har make avhänt sig fast egenförsta stycket sägs, utan erforderligt dom utan erforderligt samtycke, samtycke, vare den ogill, om andra vare åtgärden ogill, om andra maken maken eller dennes förmyndare el­ eller dennes förmyndare eller gode ler gode man väcker klander därå; man väcker klander därå; han inhan instämme dock sin talan inom slämme dock sin talan inom tre måtre månader, sedan han fick känne­ nader, sedan han fick kännedom om dom om åtgärden, och senast inom åtgärden, och senast inom ett år, efett år, efter det lagfart eller inteck­ ter det lagfart beviljades. ning beviljades.

Vad i------- -------------—-------- _ - om inskrivning.

13 KAP.

2 §•

Häftar make------------------------------ - på honom.

Är gälden gjord före äktenskapets Är gälden gjord före äktenskapets ingående, och häftade, då äktenska­ ingående, och häftade, då äktenpet ingicks, enskild egendom eller skapet ingicks, enskild egendom elegendom, som i 6 kap. 1 § andra ler egendom, som i 6 kap. 1 § andra stycket avses, och som ej skall ingå i stycket avses, och som ej skall ingå i bodelningen, på grund av inteckning bodelningen, på grund av upplåteleller eljest särskilt för gälden, el­ se av panträtt eller eljest särskilt ler har maken under äktenskapet för gälden, eller har maken under ådragit sig gälden genom vanvård av äktenskapet ådragit sig gälden gesina ekonomiska angelägenheter el­ nom vanvård av sina ekonomiska ler genom annat otillbörligt förfa­ angelägenheter eller genom annat rande eller till förvärv eller förkov­ otillbörligt förfarande eller till förran av egendom, som nyss är sagd, värv eller förkovran av egendom, skall tilldelning, varom i första styc­ som nyss är sagd, skall tilldelning, ket stadgas, äga rum allenast för varom i första stycket stadgas, äga den del av gälden, för vilken betal­ rum allenast för den del av gälden, ning ej kan erhållas ur sådan egen­ för vilken betalning ej kan erhållas dom. ur sådan egendom.

13 a §.

Har vid bodelning fastighet till skilda andelar delats mellan makarna utan att villkor om utbrytning uppställts i den över bodelningen

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970 213

upprättade handlingen, innehava ma­

karna fastigheten under samägande­

Om i annat fall än i första stycket

anges bodelningen innebär att del

av fastighet kommer i särskild äga­

res hand, är bodelningen ogiltig i den

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om inteckning som beviljats före ikraftträdandet äger 6 kap. 4 § andra stycket i dess äldre lydelse alltjämt tillämpning.

I fråga om bodelning som sker efter lagens ikraftträdande äger lagen den 29 november 1968 (nr 579) med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet icke tillämpning.

Är makars förmögenhetsförhållanden att bedöma enligt äldre giftermålsbalken, äger denna lag motsvarande tillämpning.

3) Förslag till Lag

angående ändrad lydelse av 5 § 6 mom. lagen den 11 juni 1920 (nr 406)

om införande av nya giftermålsbalken

Härigenom förordnas, att 5 § 6 mom. lagen den 11 juni 1920 om införande

av nya gutermalsbalken skall erhalla a ndrad lydelse på sätt nedan anges.

Bestämmelserna i 6 kap. 4—6 §§ Bestämmelserna i 6 kap. 4—6 §§ nya lagen skola lända till efterrättel­ nya lagen skola lända till efterrättelse i fråga om samfälld egendom av se i fråga om samfälld egendom av beskaffenhet, som i nämnda lagrum beskaffenhet, som i nämnda lagrum avses. Står hustrun enskilt tillhörig avses. egendom av beskaffenhet, som i 6 Bestämmelserna i 9 kap. 2 § förskap. 5 § nya lagen avses, under man­ ta stycket äldre giftermålsbalken om nens förvaltning, vare 5 och 6 §§ i inskränkning i mannens rätt att uppnämnda kap. tillämpliga därå. låta servitut i hustruns enskilda fas­

ta egendom som han förvaltar skola äga motsvarande tillämpning i fråga om upplåtelse av samfällighetsrätt i

egendomen.

Står hustrun enskilt tillhörig egen­

dom av beskaffenhet, som i 6 kap. 5 §

214 Kungl. Maj.ts proposition nr 14-5 år 1970

nya lagen avses, under mannens för­

valtning, vare 5 och 6 §§ i nämnda

kap. tillämpliga därå.

om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 13 kap. 7 §, 15 kap. 4, 8, 14, 15 och 16 §§ samt 16 kap. 7 § föräldrabalken1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

För den omyndiges egendom skall För den omyndiges egendom skall förmyndaren, såframt rätten prövar förmyndaren, såframt rätten prövar skäl därtill vara för handen, lämna skäl därtill vara för handen, upplåta inteckning eller annan säkerhet till panträtt i fastighet eller tomträtt elvisst av rätten bestämt belopp. ler lämna annan säkerhet till visst Säkerheten skall, på sätt rätten av rätten bestämt belopp. Säkerheten bestämmer, förvaras och förvaltas av skall, på sätt rätten bestämmer, föröverförmyndaren eller i annan lämp­ varas och förvaltas av överförmyndalig ordning. ren eller i annan lämplig ordning.

15 KAP.

4 §•

Den omyndiges penningmedel sko­ Den omyndiges penningmedel skola göras räntebärande, och äge för­ la göras räntebärande, och äge förmyndaren för sådant ändamål inkö­ myndaren för sådant ändamål inpa obligationer eller förvärva ford­ köpa obligationer eller förvärva fordran, som inskrives eller inskrivits i ran, som inskrives eller inskristatsskuldboken, eller utlåna medlen vits i statsskuldboken, eller utmot säkerhet av inteckning i fast låna medlen mot säkerhet av pantegendom eller ock i myndlingens rätt i fast egendom eller ock i myndnamn insätta dem hos postsparban­ lingens namn insätta dem hos postken eller sparbank eller för längre sparbanken eller sparbank eller för tid hos annan bank. Närmare be- längre tid hos annan bank. Närmare

1 Senaste lydelse av 15 kap. 8 § se 1963: 152 och av 14 § se 1966:308.

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen Ig delse)

stämmelser om de obligationer som bestämmelser om de obligationer som må inköpas, om beskaffenheten av må inköpas, om beskaffenheten av den inteckningssäkerhet, varemot utden panträttssäkerhet, varemot utlåning må ske, samt om de räkninglåning må ske, samt om de räkningar, å vilka insättning hos bank må ar, å vilka insättning hos bank må äga rum, meddelas av Konungen. äga rum, meddelas av Konungen. Med bank -------för jordbrukskredit.

8 §• Aktier, obligationer, skuldebrev Aktier, obligationer,pantbrev, skuloch andra sådana värdehandlingar debrev och andra sådana värdehandskola, såframt sammanlagda värdet lingar skola, såframt sammanlagda överstiger femtusen kronor, i den värdet överstiger femtusen kronor, i omyndiges namn nedsättas i öppet den omyndiges namn nedsättas i öpförvar hos riksbanken eller annan pet förvar hos riksbanken eller anbank. Vill förmyndaren uttaga nednan bank. Vill förmyndaren uttaga satt värdehandling, söke han övernedsatt värdehandling, söke han förmyndarens tillstånd. Sådant till­ överförmyndarens tillstånd. Sådant stånd erfordras ej, där värdehand­ tillstånd erfordras ej, där värdehandlingen allenast skall genom bankens lingen allenast skall genom bankens försorg överföras till annan bank för försorg överföras till annan bank för alt där nedsättas i öppet förvar. De att där nedsättas i öppet förvar. De nedsatta värdehandlingarna skola nedsatta värdehandlingarna skola under överförmyndarens tillsyn vårunder överförmyndarens tillsyn vårdas i enlighet med vad om dylik vård das i enlighet med vad om dylik vård av omyndigs värdehandlingarigai särav omyndigs värdehandlingar särskilt stadgas. skilt stadgas. Vad sålunda------------------- överförmyndarens tillstånd. Obligationer, vilka-----------------------stycket sägs. Hava underåriga----------- värdehandlingar sammanräknas. Finnas omyndigs---------- nedsatta värdehandlingar.

14 §. Utan överförmyndarens samtycke Utan överförmyndarens samtycke må ej förmyndaren å den omyndiges må ej förmyndaren å den omyndiges vägnar upptaga lån eller ingå växel­ vägnar upptaga lån eller ingå växelförbindelse. Vad sålunda är stadgat förbindelse. Vad sålunda är stadgat äge dock ej tillämpning, om åtgärden äge dock ej tillämpning, om åtgärden faller inom området för rörelse som faller inom området för rörelse som av förmyndaren med överförmynda­ av förmyndaren med överförmyndarens samtycke drives för den omyn­ rens samtycke drives för den omyndiges räkning, överförmyndarens diges räkning. Överförmyndarens samtycke vare ej heller erforderligt samtycke vare ej heller erforderligt i fråga om sådant statligt lån som i fråga om sådant statligt lån som upptages för att bereda omyndig upptages för att bereda omyndig hjälp till utbildning eller bosättning hjälp till utbildning eller bosättning.

eller i fråga om lån mot säkerhet av inteckning i omyndigs fasta egendom eller tomträtt, såframt lånet upptages inom tre månader från det inteckningen meddelades och vid lå-

216 Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

Förmyndaren äge äro därtill.

Ej må-----------------------anses tillbörligt.

15 §.

Förmyndaren må ej utan överför­ Förmyndaren må ej utan överförmyndarens samtycke sluta avtal, myndarens samtycke upplåta nyttvarigenom å den omyndiges fasta janderätt, servitut eller samfälligegendom lägges servitut, eller upplå­ hetsrätt i den omyndiges fasta egenta rätt till avkomst av egendomen dom eller tomträtt. Utan sådant sameller rätt att annorledes än för egen­ tycke äger förmyndaren dock upplådomens behov avverka skog, ej hel­ ta rätt att för egendomens behov avler annan nyttjanderätt, med mindre verka skog eller upplåta annan nyttden avser viss tid, ej överstigande janderätt, om den avser viss tid, fem år. längst fem år.

Före besluts —----------------------- yttra sig.

Vad i denna paragraf är stadgat Bestämmelserna i första stycket skall ej äga tillämpning i fråga om om servitut äga ej tillämpning i fråförening, som träffas vid laga skifte, ga om servitut som bildas vid fastigägostyckning eller avstyckning. hetsbildningsförrättning.

16 §.

Vill förmyndaren överlåta eller Vill förmyndaren överlåta eller ermed inteckning för gäld belasta den hålla inteckning i den omyndiges fasomyndiges fasta egendom eller tomt­ ta egendom eller tomträtt, tage han rätt, tage han till överlåtelsen eller till överlåtelsen eller inteckningen inteckningen rättens tillstånd. Ej må rättens tillstånd. Ej må sådant tillsådant tillstånd givas, med mindre stånd givas, med mindre viktiga skäl viktiga skäl äro därtill. äro därtill.

Det åligger - ------- yttra sig.

Tillstånd, varom -------- - rättens beslut.

16 KAP.

7 §•

I förteckning över omyndigs egen­ I förteckning över omyndigs egendom så ock i årsräkning och sluträk­ dom så ock i årsräkning och sluträkning skola tillgångar och skulder ning skola tillgångar och skulder fullständigt angivas med uppgift å de fullständigt angivas med uppgift å särskilda tillgångarnas värde. Finnes de särskilda tillgångarnas värde. Finhos den omyndige fordringshandling nes hos den omyndige pantbrev som som blivit intecknad i honom tillhö­ avser honom tillhörig fastighet eller rig fastighet eller tomträtt, skall det­ tomträtt, skall detta särskilt angivas. ta särskilt angivas. Äro medel insat­ Äro medel insatta hos bank, skall ta hos bank, skall uppgift lämnas om uppgift lämnas om den räkning, varå den räkning, varå medlen innestå. I medlen innestå. I fråga om värde-

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 217

fråga om värdepapper, som ej äro papper, som ej äro nedsatta hos bank nedsatta hos bank efter vad i 15 kap. efter vad i 15 kap. stadgas, skall stadgas, skall nummer eller annan nummer eller annan beteckning anbeteckning anmärkas. Finnas till­ märkas. Finnas tillgångar som stå gångar som stå under den omyndiges under den omyndiges eller annans eller annans särskilda förvaltning, särskilda förvaltning, skall förmynskall förmyndaren jämväl lämna daren jämväl lämna uppgift därom, uppgift därom, så ock om dessa till­ så ock om dessa tillgångars värde, gångars värde, såframt det är honom såframt det är honom kunnigt. Skokunnigt. Skola i årsräkning eller la i årsräkning eller sluträkning uppsluträkning upptagas tillgångar eller tagas tillgångar eller skulder, för vilskulder, för vilkas fullständiga angi­ kas fullständiga angivande erfordras vande erfordras utförlig uppräkning, utförlig uppräkning, må beträffande må beträffande dem hänvisning gö­ dem hänvisning göras till förut avgiras till förut avgiven förteckning el­ ven förteckning eller årsräkning, där ler årsräkning, där det lämpligen kan det lämpligen kan ske. ske.

Förteckning och------- förmyndarens postadress.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

5) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1924 (nr 322) om vård av omyndigs värdehandlingar

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 27 juni 1924 om vård av omyndigs värdehandlingar1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

I fråga------------------ — aktiernas utbekommande,

6) att å intecknat skuldebrev eller 6) att å skuldebrev eller annat annat fordringsbevis uppbära betal­ fordringsbevis uppbära betalning av ning av förfallna räntor och kapital­ förfallna räntor och kapitalbelopp, belopp, då betalning frivilligt erläg­ då betalning frivilligt erlägges, så ges, så ock, där uppgift om gäldenä- ock, där uppgift om gäldenärens adrens adress kan av banken utan vä­ ress kan av banken utan väsentlig sentlig omgång eller tidsutdräkt in­ omgång eller tidsutdräkt inhämtas hämtas eller eljest på förfrågan med­ eller eljest på förfrågan meddelas delas av förmyndaren, hos gäldenä- av förmyndaren, hos gäldenären vid ren vid utebliven betalning verkställa utebliven betalning verkställa en-

1 Senaste lydelse av 2 § se 1940:451.

218 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

enskilt krav och efter framställning skilt krav och efter framställning av förmyndaren jämväl uppsägning, av förmyndaren jämväl uppsäg­

ning,

7) att, när å pantbrev eller annan

7) att, när å inteckningshandling inteckningshandling belöper betalbelöper betalning vid fördelning av ning vid fördelning av köpeskillingköpeskillingen efter exekutiv auk­ en efter exekutiv auktion eller av tion eller av löseskilling eller annan löseskilling eller annan ersättning ersättning med avseende å den in­ med avseende å den intecknade egentecknade egendomen, på framställ­ domen, på framställning av förmynning av förmyndaren förete hand­ daren förete erforderliga handlingar lingen och uppbära betalningen, och uppbära betalningen,

8) att, då —------------------- fordrans vidmakthållande,

It) att ombesörja anteckning om 11) att ombesörja anteckning om innehav av inteckningshandling och, innehav av pantbrev eller annan innär överförmyndaren medgivit in- teckningshandling och, när överförteckningshandlings uttagande för myndaren medgivit inteckningsannan åtgärd av inskrivningsdoma­ handlings uttagande för annan åtren, förete handlingen hos domaren, gärd av inskrivningsmyndigheten,

förete handlingen hos myndigheten,

12) att, när-------------- underrätta förmyndaren.

Beträffande utländska - handlingarnas förvaring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

6) Förslag

till

Lag

om ändring i ärvdabalken

Härigenom förordnas, dels att 11 kap. 5 §, 12 kap. 7 §, 19 kap. 13 §, 21 kap. 10 § och 23 kap. 3 § ärvdabalken skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i 12 kap. samma balk skall införas två nya paragrafer, 12 och 13 §§, av nedan angiven lydelse.

Är viss egendom, varom förord­ Besväras viss egendom, varom förnande gjorts, på grund av inteckning ordnande gjorts, av panträtt eller eller eljest besvärad av panträtt el­ annan rättighet, äger testamentstaler annan rättighet, äger testaments- garen icke i anledning därav njuta tagaren icke i anledning därav njuta ersättning. ersättning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 219

Egendom som omfattas av nytt- Egendom som omfattas av nyttj anderätten må ej tagas i mät för j anderätten må ej tagas i mät för ägarens gäld, med mindre den på ägarens gäld, med mindre den på grund av inteckning eller eljest sär­ grund av upplåtelse av panträtt elskilt häftar därför eller fråga är om ler eljest särskilt häftar därför eller gäld, för vilken ägaren svarar enligt fråga är om gäld, för vilken ägaren 21 kap. svarar enligt 21 kap.

12 §.

Förvärv genom förordnande i testamente, som innebär att visst område av fastighet som legat kommer i särskild ägares hand, är giltigt endast om fastighetsbildning sker i överensstämmelse med förordnandet genom förrättning, som är sökt senast sex månader efter det testamentet vunnit laga kraft och legatet utgivits samt, om förrättningen ej är

avslutad vid utgången av nämnda tid,

skall verkställas på grundval av för­

ordnandet.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fall då legatet avser andel i fastighet med villkor att andelen skall utbrytas genom fastighetsbildning eller fastighets andel i mark som är samfälld för flera fas­

tigheter.

13 §.

Den som genom förordnande i testamente såsom legat erhållit andel i fastighet, vilken i sin helhet ingår i dödsboet efter testator, utan villkor att andelen skall utbrytas genom fastighetsbildning innehar fastigheten under samäganderätt med den eller

de andra delägarna.

19 KAP.

13 §. Fast egendom eller tomträtt må ej Fast egendom eller tomträtt må av boutredningsmannen överlåtas ej av boutredningsmannen överlåtas utan att delägarna skriftligen med utan att delägarna skriftligen läm-

220 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

två vittnen lämna sitt samtycke el­ na sitt samtycke eller, där det ej ler, där det ej kan erhållas, rätten kan erhållas, rätten på ansökan tillpå ansökan tillåter åtgärden. Vad nn låter åtgärden. Vad nu är sagt länär sagt länder dock ej till inskränk­ der dock ej till inskränkning i den ning i den förfoganderätt som kan förfoganderätt som kan tillkomma tillkomma boutredningsmannen en­ boutredningsmannen enligt lagaligt lagakraftvunnet testamente. kraftvunnet testamente.

Har boutredningsmannen----------- — inskrivning beviljades.

21 KAP.

10 §.

Är efter den döde gäld som ej för­ Är efter den döde gäld som ej förfaller inom sex månader, må den, faller inom sex månader, må den, där flera dödsbodelägare finnas eller där flera dödsbodelägare finnas eller allmänna arvsfonden är ensam del­ allmänna arvsfonden är ensam delägare, hos borgenären uppsägas till ägare, hos borgenären uppsägas till betalning sex månader efter uppsäg­ betalning sex månader efter uppsägningen. Borgenär, som för sin ford­ ningen. Borgenär, som till säkerhet ran har säkerhet i inteckning, är för sin fordran har panträtt i fast dock ej skyldig att taga betalning fö­ egendom eller tomträtt eller har inre förfallodagen, där han inom tre teckning, är dock ej skyldig att tamånader efter uppsägningen giver ga betalning före förfallodagen, där tillkänna att han vill hålla sig alle­ han inom tre månader efter uppsägnast till säkerheten. ningen giver tillkänna att han vill

hålla sig allenast till säkerheten.

23 KAP.

3 §•

Envar delägare------- —- — — — —• lott förslår.

Har vid skifte fastighet till skilda andelar delats mellan delägare utan att villkor om utbrytning uppställts i den handling som enligt 4 § upprättas över skiftet, innehava dessa delägare fastiaheten under samäaan-

derätt.

Om i annat fall än i andra stycket anges skiftet innebär att del av fastighet kommer i särskild ägares

hand, är skiftet ogiltigt i den delen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om förvärv som sker efter ikraftträdandet genom testamentariskt förordnande om legat eller genom arvskifte äger lagen den 29 november 1968 (nr 579) med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet icke tillämpning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970 221

7) Förslag

till

Lag

om förvärv i vissa fall av del av fastighet

Härigenom förordnas som följer

1 §• Har vid skifte av bolags, förenings eller liknande sammanslutnings tillgångar fastighet till skilda andelar delats mellan två eller flera utan att villkor om utbrytning uppställts i den över skiftet upprättade handlingen, innehar andelsägarna fastigheten under samäganderätt.

2 §. Om i annat fall än i 1 § anges skiftet innebär att del av fastighet kommer i särskild ägares hand, är skiftet ogiltigt i den delen.

3 §• Bestämmelserna i 1 och 2 §§ äger motsvarande tillämpning i fråga om tillskott till bolag eller förening.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fråga om skifte eller tillskott som sker efter lagens ikraftträdande äger lagen den 29 november 1968 (nr 579) med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet icke tillämpning.

222 Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

8) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 5 och 7 §§ lagen den 30 maj 1916 (nr 136) om

vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva

eller aktier i vissa bolag

Härigenom förordnas, att 5 och 7 §§ lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Angår ansökan--------------------icke föreligger. Göres ej----------------------------- stycket utgått. Sökes tillstånd — —----------- till Konungen. Över länsstyrelses--------------- är stadgad. Närmare föreskrifter------------av Konungen.

Är i enlighet med vad ovan i denna paragraf sagts frågan om rätt att

förvärva egendom ännu ej avgjord,

skall beträffande lagfart anses möta sådant hinder, som avses i 10 § av förordningen den 16 juni 1875 om

lagfart å fång till fast egendom.

Fast egendom, som förvärvats ge­ Fast egendom, som förvärvats genom inrop på exekutiv auktion un­ nom inrop på exekutiv auktion under sådana förhållanden, att till­ der sådana förhållanden, att tillstånd stånd enligt 1 eller 2 § skulle ha enligt 1 eller 2 § skulle ha krävts vid krävts vid vanligt köp, skall åter vanligt köp, skall åter avyttras inom avyttras inom två år efter det att två år efter det att auktionen vunnit auktionen vunnit laga kraft, om ej laga kraft, om ej dessförinnan nämndessförinnan nämnda förhållanden da förhållanden upphört eller inroupphört eller inroparen erhållit till­ paren erhållit tillstånd att behålla stånd att behålla egendomen. Har in­ egendomen. Har inropet skett för att ropet skett för att skydda någon in­ skydda någon inroparens fordran, roparens fordran eller rättighet, för för vilken han har panträtt i fastigvilken egendomen häftar på grund av heten, eller för att skydda rättighet inteckning eller enligt 11 kap. 2 § som är inskriven i fastigheten, äger jordabalken, äger länsstyrelsen på länsstyrelsen på ansökan medgiva ansökan medgiva skäligt anstånd skäligt anstånd med egendomens avmed egendomens avyttrande, om yttrande, om sannolika skäl visas att sannolika skäl visas att i annat fall i annat fall förlust skulle uppkom-

1 Senaste lydelse av 5 § se 1967:871 och ; 7 § se 1967:266.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 223

förlust skulle uppkomma för inro- ma för inroparen, paren. Avyttras ej------- —---------------- Konungens prövning. Anteckning om-------------------------avyttringsskyldigheten upphört. I fråga — -------------------- — — ansökningen prövats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

9) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 5 och 12 §§ lagen den 18 april 1952 (nr 166)

om häradsallmänningar

Härigenom förordnas, att 5 och 12 §§ lagen den 18 april 1952 om häradsallmänningar skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Häradsallmänning skall bibehållas Häradsallmänning skall bibehållas oförminskad där ej här nedan an­ oförminskad där ej här nedan annorlunda stadgas. Häradsallmänning norlunda stadgas. Häradsallmänning må ej belastas med inteckning och må ej belastas med inteckning eller ej heller tagas i mät för annan ford­ inskrivning av rättighet och ej helran än sådan för vilken åtnjutes ler tagas i mät för annan fordran än förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § han- sådan för vilken åtnjutes förmånsdelsbalken till betalning ur allmän- rätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalningen. ken till betalning ur allmänningen.

12 §.

Införlivning av ej utmätts;

6) att marken icke besväras av 6) att marken icke besväras av återköpsrätt eller av någon vare sig någon vare sig beviljad eller sökt insökt eller beviljad inteckning för teckning; samt

fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån samt ej heller enligt

11 kap. 2 § jordabalken häftar för

fordran eller sådan rätt; samt

7) att marken ej heller är belas­ 7) att marken ej heller är belastad med sådan nyttjande- eller ser­ tad med sådan nyttjande-, servitutsvitutsrätt som hindrar tillämpande eller samfällighetsrätt som hindrar av planmässig skogshushållning el- tillämpande av planmässig skogshus-

224 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ler eljest strider mot det med in- hållning eller eljest strider mot det förlivningen avsedda syftet. med införlivningen avsedda syftet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § lagen den om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre lag alltjämt tillämpning.

10) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 5 och 11 §§ lagen den 18 april 1952 (nr 167)

om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

Härigenom förordnas, att 5 och 11 §§ lagen den 18 april 1952 om allmanningsskogar i Norrland och Dalarna skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Allmänningsskog skall bibehållas Allmänningsskog skall bibehållas oförminskad där ej här nedan an­ oförminskad där ej här nedan annorlunda stadgas. Allmänningsskog norlunda stadgas. Allmänningsskog må ej belastas med inteckning och må ej belastas med inteckning eller ej heller tagas i mät för annan ford­ inskrivning av rättighet och ej helran än sådan för vilken åtnjutes ler tagas i mät för annan fordran än förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § han- sådan för vilken åtnjutes förmånsdelsbalken till betalning ur skogen. rätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken

till betalning ur skogen.

11 §•

Införlivning av —-------------------------- ej utmätts;

6) att marken icke besväras av 6) att marken icke besväras av återköpsrätt eller av någon vare sig någon vare sig beviljad eller sökt insökt eller beviljad inteckning för teckning; samt

fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån samt ej heller enligt

11 kap. 2 § jordabalken häftar för

fordran eller sådan rätt; samt

7) att marken ej heller är belas­ 7) att marken ej heller är belastad med sådan nyttjande- eller ser­ tad med sådan nyttjande-, servitutsvitutsrätt som hindrar tillämpande eller samfällighetsrätt som hindrar

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 225

av planmässig skogshushållning el- tillämpande av planmässig skogshusler eljest strider mot det med inför- hållning eller eljest strider mot del rivningen avsedda syftet. med införlivningen avsedda syftet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § lagen den om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre lag alltjämt tillämpning.

11) Förslag

till

Lag om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 §, 4 kap. 6 § 2 mom. samt 9 kap. 9, 52, 54, 69 och 71—73 §§ vattenlagen1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Ägare av------------------------------------------- i2 kap.

Om rätt för annan att åtnjuta

strandägares rätt enligt första styc­

ket finnas bestämmelser i 1 kap. 7 §

jordabalken.

Ersättning för värdeminskning å Ersättning för värdeminskning å fast egendom skall bestämmas sär­ fast egendom skall bestämmas särskilt för varje fastighet. I fråga om skilt för varje fastighet. I fråga om sättet för erläggande av sådan er­ sättet för erläggande av sådan ersättning, densammas fördelning mel­ sättning, densammas fördelning mellan rättsägare i den fasta egendom, lan rättsägare i den fasta egendom, varom fråga är, samt egendomens varom fråga är, samt egendomens befriande från ansvarighet för in­ befriande från ansvarighet för intecknad fordran gälle vad i lag fin­ teckning gälle vad i lag finnes eller nes eller kan varda stadgat för det kan varda stadgat för det fall, att fall, att till följd av byggande i vat­ till följd av byggande i vatten erten ersättning skall utgå för skada sättning skall utgå för skada å fast å fast egendom. egendom.

1 Senaste lydelse av 9 kap. 52 § se 1968:209, av 9 kap. 54 och 73 §§ se 1919:425 samt av 9 kap. 69 § se 1924:393.

2 Ny lydelse av 9 kap. 52 och 69 §§, avsedd att träda i kraft den 1 januari 1969, har föreslagits i prop. 1968:131. Som nuvarande lydelse av paragraferna anges den sålunda föreslagna lydelsen.

8 Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 samt. Nr 145

226 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Ändå att fastighet, för vilken till Ändå att fastighet, för vilken till följd av företag enligt denna lag vat­ följd av företag enligt denna lag vattenkraft går förlorad, tillhör sam­ tenkraft går förlorad, tillhör samme me ägare som den fastighet, för vars ägare som den fastighet, för vars räkräkning företaget utföres, skall er­ ning företaget utföres, skall ersättsättning för den förlorade vatten­ ning för den förlorade vattenkraften kraften gäldas, såframt förstnämnda gäldas, såframt borgenär, som har fastighet är besvärad av inteckning panträtt i den förstnämnda fastigför fordran eller kan jämlikt 11 kap. heten, ej lämnat medgivande till fö2 § jordabalken i ägarens hand häf­ retaget. Vad nu sagts gälle dock ej, ta för ogulden köpeskilling samt där förlusten av vattenkraft prövas fordringsägaren ej lämnat medgivan­ vara väsentligen utan betydelse för de till företaget. Vad nu sagts gälle borgenärens säkerhet. dock ej, där förlusten av vattenkraft prövas vara väsentligen utan betydelse för fordringsägarens säkerhet.

motsvarande tillämpning.

§•

Är fast egendom, som skall lösas Är fast egendom, som skall lösas med penningar, besvärad av nytt­ med penningar, besvärad av nyttjanjanderätt eller rätt till servitut eller derätt, rätt till servitut, samfälligtill avkomst eller annan förmån el­ hetsrätt eller rätt till elektrisk kraft, ler till elektrisk kraft, skall ersätt­ skall ersättningen till egendomens ningen till egendomens ägare och ägare och den gottgörelse, som må den gottgörelse, som må tillkomma tillkomma rättighetens innehavare, rättighetens innehavare, var för sig var för sig bestämmas. Medför rättigbestämmas. Medför rättighet, som het, som nyss nämnts, förminskning nyss nämnts, förminskning av den av den fasta egendomens värde, skall fasta egendomens värde, skall till till grund för den ägaren tillkomgrund för den ägaren tillkommande mande ersättningen läggas det värde ersättningen läggas det värde egen­ egendomen med därå vilande besvär domen med därå vilande besvär äger; äger; dock att den förhöjning över dock att den förhöjning över värdet, värdet, som jämlikt 48 § må ifrågasom jämlikt 48 § må ifrågakomma, komma, skall bestämmas med hänskall bestämmas med hänsyn till det syn till det värde egendomen utan värde egendomen utan sådant besvär sådant besvär skulle äga. Erfordras skulle äga. Erfordras för tillämpning för tillämpning av reglerna i 69 § av reglerna i 69 § andra stycket, att andra stycket, att utöver vad nu sagts utöver vad nu sagts särskild värde­ särskild värdering sker av den fasta ring sker av den fasta egendomen egendomen med eller utan viss rätmed eller utan viss rättighet besvä­ tighet besvärande densamma, varde rande densamma, varde sådan i sam­ sådan i samband med ersättningens band med ersättningens fastställande fastställande verkställd. verkställd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1970 227

Ersättning för fast----------------------- ------ lag samma.

Ersättning för vattenkraft samt Ersättning för vattenkraft samt för skada och intrång å fast egendom för skada och intrång å fast egeni andra fall än i första stycket avses dom i andra fall än i första stycket skall, där ersättningen bestämts att avses skall, där ersättningen beutgå på en gång, jämväl nedsättas stämts att utgå på en gång, jämväl hos Konungens befallningshavande, nedsättas hos Konungens befallsåframt jämlikt stadgandena i 59 el­ ningshavande, såframt jämlikt stadler 60 § uppsägning skall ske eller gandena i 59 eller 60 § uppsägning den fastighet, till vilken vattenkraf­ skall ske eller den fastighet, till vilten hör eller som skadas, är besvä­ ken vattenkraften hör eller som skarad av inteckning för fordran eller das, svarar för beviljad eller sökt inkan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken teckning; och varde i fall, som nu i ägarens hand häfta för ogulden kö­ sagts, jämväl ersättning, som må peskilling; och varde i fall, som nu hava bestämts till innehavare av särsagts, jämväl ersättning, som må skild rätt till fastigheten, nedsatt. hava bestämts till innehavare av sär­ Skall ej uppsägning ske, och prövas skild rätt till fastigheten, nedsatt. förlusten av vattenkraft eller skaSkall ej uppsägning ske, och prövas dan eller intrånget vara väsentligen förlusten av vattenkraft eller skadan utan betydelse för borgenär, som eller intrånget vara väsentligen utan har panträtt i fastigheten, erfordras betydelse för fordringsägarens sä­ dock ej nedsättning. kerhet, erfordras dock ej nedsättning.

I samband----------------------------------- skall ske.

69 §.

Nedsatta ersättningsmedel —----- ------- före tillträdesdagen.

Besväras fast egendom, som löses, Svarar fast egendom, som löses, av sökt eller beviljad inteckning för för beviljad eller sökt inteckning, fordran, eller kan egendomen jäm­ varde den för egendomen bestämda likt 11 kap. 2 § jordabalken i äga­ ersättningen så ock, om endast en del rens hand häfta för ogulden köpe­ av fastighet löses, ersättning till skilling, varde den för egendomen ägaren för skada och intrång å den bestämda ersättningen så ock, om återstående delen av Konungens beendast en del av fastighet löses, er­ fallningshavande fördelad i den ordsättning till ägaren för skada och ning, som för fördelning av köpeintrång å den återstående delen av skilling för utmätningsvis såld fast Konungens befallningshavande för­ egendom är stadgad. Är egendomen delad i den ordning, som för fördel­ förutom av panträtt besvärad av såning av köpeskilling för utmätnings- dan i 52 § angiven rättighet, varigevis såld fast egendom är stadgad. År nom egendomens värde minskas, och egendomen förutom av fordran be­ åtnjuter rättigheten sämre rätt än svärad av sådan nyttjanderätt eller panträtten, vare borgenären berättirätt till servitut eller till avkomst gad att, om och i den mån ersätteller annan förmån eller till elektrisk ningen för egendomen understiger kraft, varigenom egendomens värde det värde denna skulle äga, därest minskas, och åtnjuter rättigheten den ej varit av rättigheten besvärad, sämre rätt än fordringen, vare ford- för den del av fordringen, som må

228 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ringsägaren berättigad att, om och i överskjuta ersättningen för egendoden mån ersättningen för egendomen men, erhålla betalning ur det till rätunderstiger det värde denna skulle tighetens innehavare bestämda eräga, därest den ej varit av rättighe­ sättningsbeloppet, och varde gottgöten besvärad, för den del av ford­ relsen till denne i motsvarande mån ringen, som må överskjuta ersätt­ förminskad. ningen för egendomen, erhålla betalning ur det till rättighetens innehavare bestämda ersättningsbeloppet, och varde gottgörelsen till denne i motsvarande mån förminskad.

I fråga om ersättning, som be­ I fråga om ersättning, som bestämts på grund av stadgandena i stämts på grund av stadgandena i 9 § eller som blivit jämlikt 54 § and­ 9 § eller som blivit jämlikt 54 § ra stycket nedsatt, skall vad nyss andra stycket nedsatt, skall vad nyss sagts om fördelning äga motsvaran­ sagts om fördelning äga motsvarande tillämpning; dock att utbetalning de tillämpning.

må ske till vederbörande fastighetsägare eller till den, vilken ersättningen eljest tillerkänts, där det visas, att fordringsägare, som i andra stycket omförmäles, lämnat med­

givande därtill.

71 §•

Är fast egendom, som enligt den­ Besväras fast egendom, som enna lag löses med penningar, inteck­ ligt denna lag löses med penningar, nad, åligge Konungens befallnings- av inteckning eller inskriven rättighavande att, sedan den genom laga- het, åligge Konungens befallningshakraftvunnet utslag bestämda er­ vande att, sedan den genom lagasättningen blivit nedsatt samt egen­ kraftvunnet utslag bestämda ersättdomen avträdd, därom ofördröj ligen ningen blivit nedsatt samt egendomen göra anmälan å landet hos domaren avträdd, därom ofördröjligen göra och i stad hos rätten. Har egendo­ anmälan hos inskrivningsmyndighemen avträtts, innan ersättningen bli­ ten för anteckning i fastighetsboken. vit slutligt fastställd, och varder er­ Har egendomen avträtts, innan ersättningen ej bestämd till högre be­ sättningen blivit slutligt fastställd, lopp än det enligt stadgandet i 58 § och varder ersättningen ej bestämd redan nedsatta, skall anmälan, som till högre belopp än det enligt stadnu sagts, göras så snart lagakraft- gandet i 58 § redan nedsatta, skall ägande utslag i målet till Konung­ anmälan, som nu sagts, göras så ens befallningshavande ingivits. snart lagakraftägande utslag i målet

till Konungens befallningshavande

ingivits.

Utfaller, då en del av intecknad Utfaller, då egendomen avträtts fastighet eller en eller flera av ge­ innan ersättningen blivit slutligen mensamt intecknade fastigheter bli­ fastställd eller då en del av inteckvit avträdda, vid fördelning av er­ nad fastighet eller en eller flera av sättningen likvid ä intecknings hu­ gemensamt intecknade fastigheter vudstol, åligge ock Konungens be­ blivit avträdda, vid fördelning av erfallningshavande att därom, sedan sättning betalning på pantbrevs be-

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1970 229

fördelningen blivit godkänd eller lopp, åligge ock Konungens befallvunnit laga kraft, ofördröj ligen göra ningshavande att därom, sedan föranmälan efter ty nyss sagts och till­ delningen blivit godkänd eller vunlika insända fördelningslängden. Lag nit laga kraft, ofördröjligen göra ansamma vare, där vid fördelning av mälan efter ty nyss sagts och tillika ersättning, som bestämts jämlikt 9 § insända fördelningslängden. Lag eller som blivit på grund av stadgan­ samma vare, där vid fördelning av det i 54 § andra stycket nedsatt, ersättning, som bestämts jämlikt 9 § likvid utfallit å huvudstol av inteck­ eller som blivit på grund av stadgannad gäld. det i 54 § andra stycket nedsatt, be­

Utan hinder därav, att fördelning Utan hinder därav, att fördelning av ersättning ägt rum och blivit god­ av ersättning ägt rum och blivit godkänd eller vunnit laga kraft, äge känd eller vunnit laga kraft, äge inteckningshavare, vars fordran icke borgenär, som har panträtt och vars blivit till fullo betäckt, den rätt, fordran icke blivit till fullo betäckt, varom i 73 § förmäles. den rätt, varom i 73 § förmäles.

72 §•

Har för samfällt strömfall, som Har för samfällt strömfall, som löses jämlikt 2 kap. 7 §, ersättning­ löses jämlikt 2 kap. 7 §, ersättningen, såvitt angår andel i fallet, till­ en, såvitt angår andel i fallet, tillhöhörig annan än den lösande, be­ rig annan än den lösande, bestämts stämts att utgå medelst kraftöver­ att utgå medelst kraftöverföring, föring, och är sådan del av ström­ och är sådan del av strömfallet med fallet med inteckning besvärad, an- inteckning eller inskriven rättighet komme på den lösande att, sedan besvärad, ankomme på den lösande han tillträtt fallet och kraftöverfö­ att, sedan han tillträtt fallet och ringen i föreskriven ordning påbör­ kraftöverföringen i föreskriven ordjats, därom göra anmälan å landet ning påbörjats, därom göra anmälan hos domaren och i stad hos rätten; hos inskrivningsmyndigheten för skolande till styrkande av det för­ anteckning i fastighetsboken; skohållande, varom anmälan göres, före­ lande till styrkande av det förhåltes intyg av vederbörande ersätt- lande, varom anmälan göres, företes ningstagare eller ock av två stäm- intyg av vederbörande ersättningsningsmän eller andra trovärdiga per­ tagare eller ock av två stämningsmän soner. eller andra trovärdiga personer.

73 §•

Förmenar innehavare av fordran, Förmenar borgenär, som har pantvarför fast egendom på grund av in­ rätt i fast egendom, att ersättning teckning eller jämlikt 11 kap. 2 § för denna eller för därifrån förlojordabalken häftar, att ersättning rad vattenkraft eller för skada och för denna eller för därifrån förlorad intrång å egendomen blivit för lågt vattenkraft eller för skada och in­ beräknad, vare han, i den mån ertrång å egendomen blivit för lågt be­ sättningens belopp till följd av räknad, vare han, i den mån er­ överenskommelse därom mellan ersättningens belopp till följd av över­ sättningsgivaren och egendomens enskommelse därom mellan ersätt- ägare eller av annan anledning ej ningsgivaren och egendomens ägare blivit prövat av domstol eller vid eller av annan anledning ej blivit syneförrättning, berättigad att, där prövat av domstol eller vid syneför- ej full betalning för hans fordran

230 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

rättning, berättigad att, där ej full lämnas honom, äska, att ersättningbetalning för hans fordran lämnas en, såvitt på hans eller annan sådan honom, äska, att ersättningen, så­ borgenärs rätt inverkar, varder av vitt på hans eller annan sådan ford­ vattendomstolen bestämd. Talan härringsägares rätt inverkar, varder av om skall anhängiggöras sist inom vattendomstolen bestämd. Talan sex månader efter det fördelning av härom skall anhängiggöras sist inom ersättningen vunnit laga kraft eller, sex månader efter det fördelning av där ersättningen bestämts att utgå ersättningen vunnit laga kraft eller, i kraft, efter den för kraftöverföringdär ersättningen bestämts att utgå ens början bestämda tid; försittes i kraft, efter den för kraftöverfö­ tid, som nu sagts, vare rätt till talan ringens början bestämda tid; för sit­ förlorad. tes tid, som nu sagts, vare rätt till talan förlorad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § lagen den om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre lag alltjämt tillämpning.

12) Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse av 27 § lagen den 11 juni 1915 (nr 218) om avtal

och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

Härigenom förordnas, att 27 § lagen den 11 juni 1915 om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

I fråga — —----------------------- återkalla fullmakten.

Angående formen för fullmakt att Fullmakt att sluta avtal om köp, sälja, förbyta eller förpanta fast byte eller gåva av fast egendom skall egendom gälle vad i 10 kap. 1 § vara skriftlig. Har sådan fullmakt jordabalken stadgas. Har sådan full­ blivit, efter ty i 16 och 17 §§ sägs, makt blivit, efter ty i 16 och 17 §§ återkallad eller för kraftlös förklasägs, återkallad eller för kraftlös rad, vare fullmakten utan verkan. förklarad, vare fullmakten utan verkan.

Genom vad------- —-------------- fullmaktsgivarens nytta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Kungl. Maj:ts proposition nr 745 år 1970 231

13) Förslag till Lag

angående ändrad lydelse av 3 och 14 §§ förordningen den 4 mars 1862

(nr 10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer

Härigenom förordnas, att 3 och 14 §§ förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Avbetalning å huvudstol eller rän­ Avbetalning å huvudstol eller räntebetalning, som av gäldenär eller tebetalning, som av gäldenär eller med hans vetskap gjord är, så ock med hans vetskap gjord är, så ock annat gäldenärs erkännande av ford­ annat gäldenärs erkännande av fordringens tillvaro, gälle såsom hade ringens tillvaro, gälle såsom hade fordringen hos honom bevakad blivit. fordringen hos honom bevakad bliBeslut, varigenom ansökan om in­ vit. Beslut, varigenom ansökan om teckning bifalles eller förklaras vi­ inteckning som ej avser fast egenlande, eller anteckning om innehav av dom eller tomträtt bifalles eller förinteckningshandling have ock lika klaras vilande, eller anteckning om verkan emot ägare av den intecknade innehav av pantbrev eller annan inegendomen; vill borgenären hålla ta­ teckningshandling have ock lika verlan emot annan öppen, bevake då sin kan emot ägare av den intecknade fordran emot denne, såsom i 1 § sägs. egendomen; vill borgenären hålla ta­

lan emot annan öppen, bevake då sin

fordran emot denne, såsom i 1 § sägs.

14 §•

Är borgenärs fordran intecknad i Är borgenärs fordran intecknad fast egendom eller i tomträtt eller i i fartyg eller luftfartyg, eller bär han vattenfallsrätt eller i fartyg eller luft­ lös egendom såsom pant eller eljest fartyg, eller har han lös egendom så­ under panträtt i handom; njute han som pant eller eljest under panträtt i ur den egendom, som sålunda häftar, handom; njute han ur den egendom, betalning, ändå att han ej, efter kalsom sålunda häf tar, betalning, ändå lelse å okända borgenärer, sin fordatt han ej, efter kallelse å okända ran angiver. Om rätt till kvittning borgenärer, sin fordran angiver. Om för genfordran vare ock lag som i 7 § rätt till kvittning för genfordran vare sägs ändå att den fordran ej blivit efock lag som i 7 § sägs ändå att den ter sådan kallelse angiven. fordran ej blivit efter sådan kallelse angiven.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Bestämmelserna i 3 § om tomträtt äger motsvarande tillämpning i fråga om vattenfallsrätt.

1 Senaste lydelse av § 3 se 1934:261 och av § 14 se 1955:232.

232 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

14) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 14 kap. 5 § rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 14 kap. 5 § rättegångsbalken skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Vill part,--------------------------- sådant anspråk.

Om väckande av talan mot tredje man i samband med klander av fång

till fast egendom är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

15) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation

Härigenom förordnas, att 2, 7, 23, 24, 35, 42, 48—50, 57—59 och 61 §§ lagen den 12 maj 1917 om expropriation1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

Har expropriationsrätt — — — inskränkning därav.

Avstås på--------------- —--------avstå rättigheten.

Angående motsvarande tillämp­ Angående motsvarande tillämpning, då tomträtt eller vattenfalls- ning, då tomträtt exproprieras, av berätt exproprieras, av bestämmelserna stämmelserna om expropriation av om expropriation av fastighet är sär­ fastighet är särskilt stadgat. skilt stadgat.

1 Senaste lydelse av 7, 23, 24, 35, 57 och 59 §§ se 1949:663 samt av 42, 48—50, 58 och 61 §§ se 1966:258.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 233

För fastighet,----------------------- skada ersättas.

Är den exproprierande på grund Är den exproprierande på grund av åtagande eller av annan anledning av åtagande eller av annan anledning pliktig vidtaga åtgärd till förebyg­ pliktig vidtaga åtgärd till förebyggande eller förminskande av skada gande eller förminskande av skada eller intrång, varde expropriationser- eller intrång, varde expropriationssättningen därefter jämkad. Innebär ersättningen därefter jämkad. Innesådant åtagande utfästelse av servi­ bär sadant åtagande utfästelse av sertut till förmån för fastighetsdel, som vitut till förmån för fastighetsdel, ej exproprieras, och sker ej expro- som ej exproprieras, och sker ej expriationen för kronans räkning, må, propriationen för kronans räkning, om fastighetsdelens ägare det yrkar, må, om fastighetsdelens ägare det hänsyn icke tagas till utfästelsen, yrkar, hänsyn icke tagas till utfästelutan att den gjorts i sådan form, att sen, utan att den gjorts i sådan form, inteckning för servitutet kan medde­ att inskrivning för servitutet kan las. meddelas.

23 §.

Då stämning-----------------------------inom orten.

Domstolen skall tillika, om målet Domstolen skall tillika, om målet ej angår allenast upphävande av ej angår allenast upphävande av särskild rätt, som ej är intecknad i särskild rätt, som ej är inskriven i fastigheten, göra anmälan därom till fastigheten, göra anmälan därom till inskrivningsdomaren, vilken skall inskrivningsmyndigheten för antecktillse att målet å nästa inskrivnings­ ning i fastighetsboken.

dag antecknas i fastighets- eller in-

teclcningsboken.

24 §•

Vad i denna lag stadgas om sak­ Vad i denna lag stadgas om sakägare gälle ej innehavare av fordran, ägare gälle ej borgenär som har för vilken inteckning i fastigheten panträtt i fastigheten.

är sökt eller beviljad eller fastigheten häftar jämlikt 11 kap. 2 § jorda­

balken.

35 §•

Är jordområde eller annat, som Är jordområde eller annat, som tages i anspråk genom expropria­ tages i anspråk genom expropriation, samfällt för flera än tio fastig­ tion, samfällt för flera än tio fastigheter med skilda ägare, och utgöra heter med skilda ägare, och utgöra omständigheterna grund för anta­ omständigheterna, i fråga om fasgande, att genom expropriationen tighet som besväras av sökt eller besäkerheten icke avsevärt minskas viljad inteckning, grund för antaför innehavare av fordringar, för gande att genom expropriationen sävilka en eller flera av fastigheterna kerheten icke avsevärt minskas för på grund av sökt eller beviljad in­ borgenär som har panträtt i fastigteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § heten, förordne domstolen på begäjordabalken häfta, förordne domsto- ran av den exproprierande eller av

8f Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 saml. Nr 145

234 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

len på begäran av den exproprieran­ ägare till någon av fastigheterna, att de eller av ägare till någon av fas­ betalning ur expropriationsersätttigheterna, att betalning ur expro- ningen icke må tilläggas borgenären priationsersättningen icke må till­ med mindre denne eller annan borläggas innehavare av fordran, för genär som har panträtt i fastigheten vilken någon av fastigheterna sålun­ framställt anspråk därpå i den ordda häftar, med mindre denne eller ning i 57 § femte stycket sägs.

annan sådan rättsägare i den fas­

tighet framställt anspråk därpå i den ordning i 57 § femte stycket sägs.

42 §.

Så snart —------- —------------- —för expropriationen.

Har beträffande inskriven rättighet i målet gjorts utfästelse som avses i 30 §, skall domstolen göra anmälan till inskrivningsmyndigheten

för anteckning i fastighet sb oken.

Har fastighet övergått till den ex­ Har fastighet övergått till den exproprierande enligt 40 §, skall ex- proprierande enligt 40 §, skall expropropriationsdomstolen, så snart la- priationsdomstolen, så snart lagagakraftägande dom angående expro- kraftägande dom angående expropriationsersättningen föreligger, un­ priationsersättningen föreligger, underrätta inskrivningsdomaren om derrätta inskrivningsmyndigheten det belopp till vilket löseskillingen om det belopp till vilket löseskillingför fastigheten slutligt bestämts. en för fastigheten slutligt bestämts.

48 §•

Expropriationsersättning skall Expropriationsersättning skall nedsättas hos Konungens befall- nedsättas hos Konungens befallningshavande. Där fråga ej är om ningshavande. Bär fråga ej är om förskott som avses i 36 eller 39 §, förskott som avses i 36 eller 39 §, skall nedsättningen äga rum inom skall nedsättningen äga rum inom tre månader eller, om fastigheten tre månader eller, om fastigheten tatagits i besittning av den exproprie­ gits i besittning av den exproprierande, inom en månad från det dom rande, inom en månad från det dom eller beslut, varom fråga är, vann eller beslut, varom fråga är, vann laga kraft. Avser expropriationen laga kraft. Avser expropriationen upplåtelse av särskild rätt, som med­ upplåtelse av särskild rätt, som för allenast ringa men, och prövas medför allenast ringa men, och pröden, om fastigheten besväras av vas den, om fastigheten besväras av sökt eller beviljad inteckning för sökt eller beviljad inteckning, upfordran eller jämlikt 11 kap. 2 § penbarligen icke rubba säkerheten jordabalken kan häfta för oguldcn för borgenär, som har panträtt i fasköpeskilling, uppenbarligen icke tigheten, äge domstolen medgiva, att rubba fordringsägarens säkerhet, nedsättning ej behöver äga rum. äge domstolen medgiva, att nedsätt­ Har sådant medgivande lämnats, ning ej behöver äga rum. Har så­ göre den exproprierande, i stället för dant medgivande lämnats, göre den att nedsätta ersättningen, anmälan

Kungl. Maj:ts proposition nr 745 år 1970 235

exproprierande, i stället för att ned­ hos Konungens befallningshavande sätta ersättningen, anmälan hos och styrlce därvid, att expropriations- Konungens befallningshavande och ersättningen guldits. Vad i denna lag styrke därvid, att expropriationser- är stadgat om nedsättande av exsättningen guldits. Vad i denna lag propriationsersättning skall i tillär stadgat om nedsättande av expro- lämpliga delar gälla anmälan som nu priationsersättning skall i tillämp­ sagts. liga delar gälla anmälan som nu sagts.

Vid nedsättning 35 § meddelats,

Då förskott------ är anhängigt.

49 §.

Då vad - i besittning.

Exproprierad fastighet skall över­ Exproprierad fastighet skall övergå till nye ägaren fri från all sär­ gå till nye ägaren fri från all särskild rätt, som innehavaren jämlikt skild rätt, som innehavaren jämlikt 2 § tredje stycket är pliktig avstå; 2 § tredje stycket är pliktig avstå; dock häfte fastigheten fortfarande dock häfte fastigheten fortfarande för särskild rätt, som tillkommer för särskild rätt, som tillkommer sakägare och som jämlikt utfästelse sakägare och som på grund av utav nye ägaren lämnas orubbad. Fas­ fästelse jämlikt 30 § lämnas orubtighetens ansvar för allmänna ut- bad. Fastighetens ansvar för allskylder eller för fordringar, som åt­ männa utskylder eller för fordringnjuta förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § ar, som åtnjuta förmånsrätt enligt första stycket handelsbalken, föränd­ 17 kap. 6 § första stycket handelsras ej genom expropriationen. balken, förändras ej genom expro-

priationen.

Genom expropriation • -------- samma fastighet.

50 §.

Försummas med------- —------------ expropriationsrätten förverkad.

Visar fastighetens ägare vid dom­ Visar fastighetens ägare vid domstolen att förverkande ägt rum, äge stolen att förverkande ägt rum, äge vad i 23 § andra stycket stadgas om vad i 23 § andra stycket stadgas om anmälan till inskrivningsdomaren anmälan till inskrivningsmyndighesamt anteckning i fastighets- eller ten samt anteckning i fastighetsbointeckning sb ok en motsvarande till- ken motsvarande tillämpning. Sker lämpning. Sker sådan anteckning sådan anteckning inom tre månader inom tre månader från förverkan­ från förverkandet, skall inskrivdet, skall inskrivningsdomaren ge­ ningsmyndigheten genast hos Konast hos Konungens befallningsha­ nungens befallningshavande göra anvande göra anmälan om anteckning­ mälan om anteckningen. en.

Varda de nämnda handlingar.

57 §.

Konungens befallningshavande----------- desamma berättigad.

Besväras fastighet av sökt eller be- Svarar fastighet för beviljad eller viljad inteckning för fordran, eller sökt inteckning, skola i fråga om lökan fastighet jämlikt 11 kap. 2 § seskilling för fastigheten samt, om ex-

236 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

jordabalken i ägarens hand häfta för propriationen avser endast en del av ogulden köpeskilling, skola i fråga fastigheten, beträffande ersättning om löseskilling för fastigheten samt, för skada och intrång å den återom expropriationen avser endast en stående delen, så ock angående erdel av fastigheten, beträffande er- sättning för upplåtelse av särskild sättning för skada och intrång å den rätt till sådan fastighet, stadgandena återstående delen, så ock angående om fördelning hos överexekutor av ersättning för upplåtelse av särskild köpeskilling för utmätningsvis såld rätt till sådan fastighet, stadgande- fast egendom hava motsvarande tillna om fördelning hos överexekutor lämpning, såvitt ej nedan annorlunav köpeskilling för utmätningsvis da stadgas. Är fastigheten förutom av såld fast egendom hava motsvarande inteckning besvärad av särskild rätt, tillämpning, såvitt ej nedan annor- som förminskar fastighetens värde lunda stadgas. Är fastigheten för- och åtnjuter sämre rätt än inteckutom av fordran besvärad av annan ningen, erhålle borgenär som har särskild rätt, som förminskar fastig- panträtt, i den mån det tarvas för hetens värde och åtnjuter sämre rätt fulla gäldandet av hans fordran, beän fordringen, erhålle fordringsäga- talning såsom om fastigheten icke ren, i den mån det tarvas för fulla vore av nämnda rätt besvärad, och gäldandet av hans fordran, befäl- varde ersättningen för rättigheten i ning såsom om fastigheten icke vore motsvarande mån förminskad. Har av nämnda rätt besvärad, och varde ersättning, som i första punkten aversättningen för rättigheten i mot- ses, av domstolen bestämts till högre svarande mån förminskad. Har er- belopp än fastighetsägaren yrkat, och sättning, som i första punkten avses, uppstår efter gäldande av de fordav domstolen bestämts till högre be- ringar, som skola utgå ur ersättninglopp än fastighetsägaren yrkat, och en, överskott, som ej faller inom uppstår efter gäldande av de ford- nämnda belopp, må fastighetsägaren ringar, som skola utgå ur ersätt- ej uppbära överskottet, utan varde ningen, överskott, som ej faller inom detta återställt till den exproprierannämnda belopp, må fastighetsägaren de. ej uppbära överskottet, utan varde detta återställt till den exproprierande.

Sammanträde för------- —--------kungörelse stadgas. Har förordnande--------------- — inom kommunen. Där förordnande — —----------- och kungörelse. Framställer innehavare-------------------- sådant bevis. Ersättning, som ■—• —----------- skall förfaras.

58 §•

Då expropriation, vilken ej avsett Då expropriation, vilken ej avsett allenast upphävande av särskild rätt allenast upphävande av särskild rätt som ej är intecknad i fastigheten, som ej är inskriven i fastigheten, bliblivit fullbordad, åligger det Konung­ vit fullbordad, åligger det Konungens befallningshavande att därom ens befallningshavande att därom ofördröj ligen göra anmälan hos in­ ofördröjligen göra anmälan hos inskrivningsdomaren; och skall an­ skrivningsmyndigheten; och skall teckning om att fastighet exproprie­ anteckning om att fastighet exprorats eller om särskild rätt, som ge- prierats eller om särskild rätt, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970 237

nom expropriationen förvärvats, å genom expropriationen förvärvats, nästa inskrivningsdag göras i fastig­ göras i fastighetsboken. hets- eller inteckningsboken.

Utfaller, då en del av intecknad Utfaller, då en del av intecknad fastighet eller en eller flera av ge­ fastighet eller en eller flera av gemensamt intecknade fastigheter ex­ mensamt intecknade fastigheter exproprieras eller ock då särskild rätt proprieras eller ock då särskild rätt till intecknad fastighet genom expro­ till intecknad fastighet genom expriation förvärvas, vid fördelning av propriation förvärvas, vid fördelning ersättning likvid å intecknings hu­ av ersättning betalning på pantbrevs vudstol, åligger ock Konungens be- belopp, åligger ock Konungens befallningshavande att därom, sedan fallningshavande att därom, sedan fördelningen blivit godkänd eller vun­ fördelningen blivit godkänd eller nit laga kraft, ofördröj ligen göra an­ vunnit laga kraft, ofördröj ligen göra mälan enligt vad nyss sagts och tilli­ anmälan enligt vad nyss sagts och ka insända fördelningslängden. Gäller tillika insända fördelningslängden. fördelningen förskott och har fastig­ Gäller fördelningen förskott och har heten ej enligt 40 § övergått till den fastigheten ej enligt 40 § övergått till exproprierande, äger vad sålunda fö­ den exproprierande, äger vad sålunreskrivits tillämpning även när i an­ da föreskrivits tillämpning även när nat fall likvid utfaller på inteck­ i annat fall betalning utfaller på nings huvudstol. pantbrevets belopp.

Exproprieras del — ------- — — för fastighetsregistret.

59 §.

Hava parterna träffat överenskom­ Hava parterna träffat överenskommelse rörande expropriationsersätt- melse rörande expropriationsersättningen för fastighet eller för upplå­ ningen för fastighet eller för upplåtelse av särskild rätt till fastighet, telse av särskild rätt till fastighet, och visas att fastigheten ej besväras och visas att fastigheten ej besväras av sökt eller beviljad inteckning för av beviljad eller sökt inteckning, elfordran och ej heller kan jämlikt 11 ler att den avtalade ersättningen förkap. 2 § jordabalken i ägarens hand slår till full betalning av de fordhäfta för ogulden köpeskilling, eller ringar, som vid fördelning av ersättatt den avtalade ersättningen förslår ningen skola därur utgå, eller att till full betalning av de fordringar, överenskommelsen godkänts av de som vid fördelning av ersättningen fordringsägare, som ej skulle erhålla skola därur utgå, eller att överens­ full betalning, varde överenskomkommelsen godkänts av de fordrings­ melsen fastställd av domstolen. ägare, som ej skulle erhålla full betalning, varde överenskommelsen fastställd av domstolen.