Prop. 1970:145

('med förslag till lag om införande av nya jordabalken, m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

1

Nr 145

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

införande av nya jordabalken , m. m.; given Stock­ holms slott den 29 juni 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riks­ dagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om införande av nya jordabalken, 2) lag om förvärv i vissa fall av del av fastighet, 3) lag om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bildats av samfälld mark,

4) lag om arrendenämnder och hyresnämnder, 5) lag om ändring i giftermålsbalken, 6) lag om ändring i föräldrabalken, 7) lag om ändring i ärvdabalken, 8) lag om ändring i rättegångsbalken, 9) lag om ändring i förordningen (1862: 10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer,

10) lag om ändring i lagen (1886: 7) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift,

11) lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt, 12) lag om ändring i lagen (1915: 218) om avtal och andra rättshand­ lingar på förmögenhetsrättens område,

13) lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rät­ ten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag,

14) lag om ändring i lagen (1917: 189) om expropriation, 15) lag om ändring i vattenlagen (1918:523), 16) lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värde­ handlingar,

17) lag om ändring i lagen (1927: 79) om inteckningshavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal,

18) lag om ändring i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen hand­ ling,

19) lag om ändring i gruvlagen (1938: 314), 20) lag om ändring i lagen (1946:805) med särskilda bestämmelser angående vittne vid vissa rättshandlingar,

1

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr

145

2

21) lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske,

22) lag om ändring i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar,

23) lag om ändring i lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norr­

land och Dalarna,

24) lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden,

25) lag om ändring i uranlagen (1960: 679),

26) lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290),

27) lag om ändring i förköpslagen (1967:868),

28) lag om ändring i lagen (1969:246) om fastighetsdomstol,

29) lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:

),

30) lag om upphävande av lagen (1968:579) med vissa bestämmelser

om förvärv av område av fastighet.

GUSTAF ADOLF

Lennart Gei jer

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den nya jordabalken (prop. 1970:20) föreslås genom särskild promul-

gationslag träda i kraft den 1 januari 1972. Vidare föreslås att bl. a. jorda­

balken i 1734 års lag och de lagar som kommit att träda i stället för den

äldre balken upphävs. Till grund för promulgationslagen ligger de allmän­

na övergångsprinciperna att den materiella regleringen i ny lag normalt

äger giltighet endast i fråga om sådana rättsförhållanden som uppkommit

efter den nya lagens ikraftträdande, medan däremot på det processuella om­

rådet de nya bestämmelserna blir tillämpliga på förfaranden som äger rum

efter ikraftträdandet även om förfarandet rör äldre förhållanden. Från

dessa grundsatser görs vissa rätt betydelsefulla undantag. Övergångsbe­

stämmelserna till den nya jordabalken är därför förhållandevis omfattan­

de.

Utöver promulgationslagen framläggs förslag till nya lagar, som avses

träda i kraft samtidigt med den nya jordabalken. För att förhindra upp­

komsten av irregulär fastighetsbildning på grund av vissa associationsrätts-

liga förvärv föreslås sålunda i en särskild lag bestämmelser som kan sägas

utgöra ett komplement till reglerna i 4 kap. jordabalken om köp av del av

fastighet. I en annan ny lag föreslås bestämmelser om preklusion i vissa

fall av inteckningar i fastigheter, som avsöndrats eller avstyckats från sam­

fälld mark före den nya balkens ikraftträdande. Lagen skall ses mot bak­

3

grund av det förbud mot inteckning i andel av fastighet, som föreslås gälla enligt 22 kap. 2 § andra stycket jordabalken. Vidare framläggs förslag till en särskild lag, i vilken arrende- och hyresnämndernas verksamhet regleras. Lagen knyter nära an till den nuvarande lagen om hyresnämnder och er­ sätter denna.

Flertalet förslag som läggs fram i propositionen avser ändringar i gällande författningar. Åtskilliga av dessa ändringar hänger samman med att pant­ rätten i fast egendom getts en ny juridisk konstruktion i jordabalken. Också i övrigt är de föreslagna ändringarna väsentligen av rent lagteknisk natur.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

1) Förslag

till

Lag

om införande av nya jordabalken

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1

§

Den nu antagna jordabalken samt denna lag träder i kraft den 1 januari

1972.

2

§

Genom nya balken upphäves med den begränsning som följer av denna

lag

jordabalken i 1734 års lag,

förordningen den 10 april 1810 angående lagfart med förpantad fast

egendom, när pantägaren ej är till namn eller vistelseort bekant, samt om

frälseräntas förvärvande och lagfart därå,

förordningen den 1 maj 1810 angående förbud att, vid köp eller skifte av

fastighet, förbehålla sig att egendomen framdeles återvinna,

förordningen (1835: 16 s. 1) angående hembud av frälseränta till den,

som skattej orden äger, när frälseräntan säljes utom börd,

förordningen (1857: 60) angående vad i testamente givas må, så ock om

gåva av fast egendom,

förordningen (1875:42 s. 1) angående lagfart å fång till fast egendom,

förordningen (1875:42 s. 12) angående inteckning i fast egendom,

förordningen (1875:42 s. 35) angående särskilda protokoll över lagfar­

ter, inteckningar och andra ärenden,

förordningen (1880: 36), innefattande särskilda föreskrifter angående

lagfart, inteckning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning

av järnväg under konkurs,

förordningen (1881: 17 s. 1) om tjuguårig hävd,

lagen (1884: 32 s. 3) angående utsträckt tillämpning av de i förordning­

en den 15 oktober 1880 meddelade särskilda föreskrifter angående lagfart,

inteckning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järn­

väg under konkurs,

lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom,

lagen (1907: 36 s. 25) om servitut,

lagen (1907:36 s. 27) om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt

samt av fång till sådan rätt,

5

lagen (1920: 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft in. m.,

lagen (1932: 170) med särskilda bestämmelser om handläggning av in- skrivningsärenden,

lagen (1932: 230) med särskilda bestämmelser om äldre ägogränser, lagen (1934: 255) angående anteckning om innehav av fordringshandling på grund varav inteckning beviljats i fast egendom m. m.,

lagen (1943:884) om arrendators förköpsrätt, lagen (1946: 147) med särskilda bestämmelser om arrende av viss kom­ munal jord,

lagen (1952: 95) om ogiltighet av sämjedelning av jord inom vissa de­ lar av Kopparbergs län,

lagen (1953:422) om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt, lagen (1962: 166) angående förbud mot sämjedelning av fast egendom, lagen (1966:453) om vad som är fast egendom, vad som i annan författning strider mot nya balken eller denna lag.

3 §

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i nya balken eller i denna lag, skall i stället den nya bestämmelsen tillämpas.

Bestämmelse i lag eller annan författning om inteckning för nyttjande­ rätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft skall gälla inskrivning av sådan rätt enligt nya balken.

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

Bestämmelser angående vissa äldre rättsinstitut

4 §

Sådan lösningsrätt avseende ofri tomt i stad, som följer av 4 kap. 6 § äldre jordabalken jämförd med förordningen (1875: 42 s. 9) angående upp­ hörande av hembudsskyldighet, skall fortfarande tillkomma markens äga­ re. I fråga om anteckning i fastighetsboken angående talan om utövande av lösningsrätten äger 19 kap. 20 § första och andra styckena nya balken motsvarande tillämpning.

5 §

Häftar fast egendom, som överlåtits före nya balkens ikraftträdande, för fordran på ogulden köpeskilling med rätt till företräde enligt 11 kap. 2 § äldre jordabalken eller för rättighet varmed följer samma rätt i förhållan­ de till köparens borgenärer på grund av förordningen (1875:42 s. 12) an­ gående inteckning i fast egendom, är innehavaren av fordringen eller rättig­ heten efter ikraftträdandet bibehållen vid sin företrädesrätt. Har inteckning ej sökts före ikraftträdandet, gäller företrädesrätten dock endast om inteck­ ning eller inskrivning enligt nya balken sökes inom den i 11 kap. 2 § äldre jordabalken angivna tiden efter det att lagfart beviljats på grund av överlå­ telsen och sist före utgången av år 1981.

För att företrädesrätt som anges i första stycket skall ha blivit bevarad genom ansökan om inteckning eller inskrivning fordras, att företrädesrät­ ten anmärkts i beslutet om inteckning eller inskrivning. Har inteckning

6

meddelats före nya balkens ikraftträdande utan att sådan anmärkning

gjorts, är företrädesrätten likväl bevarad, såvitt angår fordran dock endast

om innehavaren före utgången av år 1972 ansöker hos inskrivningsmyndig­

heten om att företrädesrätten anmärkes i fastighetsboken.

Avstyckas samfällighet eller viss ägovidd av samfällighet enligt fastig­

hetsbildningslagen (

), äger 6 kap. 16 § andra stycket nya balken

motsvarande tillämpning på fordran som avses i första stycket och på sådan

i samma stycke avsedd rättighet som innebär rätt till avkomst eller annan

förmån.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

6

§

Genom nya balken inskränkes ej den rätt som före balkens ikraftträ­

dande tillkommit någon på grund av urminnes hävd.

7 §

Bestämmelserna i 16 kap. samt 17 kap. 1, 2 och 5 §§ äldre jordabalken

äger fortfarande tillämpning på stadgad åborätt och annan nyttjanderätt

som ej omfattats av lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egen­

dom.

8

§

I fråga om rätt till avkomst eller annan förmån av fast egendom som upp­

låtits före nya balkens ikraftträdande äger äldre bestämmelser fortfarande

tillämpning, i den mån ej annat anges i andra—fjärde styckena.

Vid handläggning på inskrivningsdag efter nya balkens ikraftträdande

av ärende om rättighet som avses i första stycket äger bestämmelserna i

nya balken och denna lag om annan nyttjanderätt än tomträtt motsvarande

tillämpning.

Vad som föreskrivits i 54 § tredje stycket förordningen (1875:42 s. 12)

angående inteckning i fast egendom om tillämpning av 18 § 2 mom. första

stycket samt 32—37 §§ nämnda förordning skall avse motsvarande bestäm­

melser i nya balken. Härvid skall såvitt angår tillämpningen av de mot

32—37 §§ svarande bestämmelserna i nya balken iakttagas vad som sägs i

31 § och 32 § första stycket denna lag.

Beträffande företräde på grund av inskrivning äger bestämmelserna i

nya balken och denna lag om nyttjanderätt motsvarande tillämpning.

* Avstyckas samfällighet eller viss ägovidd av samfällighet enligt fastig­

hetsbildningslagen (

), äger 6 kap. 16 § andra stycket nya bal­

ken motsvarande tillämpning på rättighet som avses i första stycket.

9 §

I fråga om järnväg, på vilken förordningen (1880: 36), innefattande sär­

skilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av järnväg,

så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs är tillämplig vid

nya balkens ikraftträdande, äger 1, 2, 4—7, 9, 11, 12 och 14 §§ nyssnämnda

förordning fortfarande tillämpning.

Inskrivningsärende angående järnväg som avses i första stycket hand-

lägges av den inskrivningsmyndighet som Konungen bestämmer.

10

§

Bestämmelserna i 5 § lagen (1895: 36 s. 1) angående vad till fast egen­

dom är att hänföra äger fortfarande tillämpning i fråga om byggnad på

7

11

§

I fråga om arrende- eller hyresavtal beträffande sådan fideikommiss­ fastighet som ej är att anse såsom huvudgård till fideikommiss äger 1 kap. 9 § lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom fortfarande tillämpning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

ofri lomt i stad, vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget 1'iskeri, om besittningsrätten består efter nya balkens ikraftträdande.

12

§

I fråga om vattenfallsrätt som upplåtits enligt lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom skall äldre bestämmelser fortfarande gälla. Nya balkens bestämmelser om tomträtt äger dock motsvarande tillämpning i den mån de enligt denna lag skall gälla beträffande tomträtt som upplåtits före ikraftträdandet, med det undantaget att hänvisningarna i 52 § denna lag til! 13 kap. 21 och 25 §§ nya balken icke skall avse vattenfallsrätt.

13 §

Det förbud mot upplåtelse av ofri tomt i stad, som finns i 5 § lagen (1907: 36 s. 22) om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om nyttjanderätt till fast egendom, skall fortfarande gälla.

14 §

Vad som i lagen (1920: 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m. föreskrivits angående verkan av registrering av ledning och understation samt angående upphävande av sådan registrering gäller till utgången av år 1976.

Har borgenär vid nya balkens ikraftträdande panträtt i fastighet med huvudslation på vilken ledning eller understation registrerats och inträf­ far den med panträtten förenade fordringens förfallodag efter utgången av år 1976, får borgenären säga upp fordringen till betalning inom sex må­ nader, om säkerhetens värde väsentligt nedgår till följd av att verkan av registreringen upphör och gäldenären ej efter anfordran ställer ytterli­ gare säkerhet varmed borgenären skäligen kan nöjas. Uppsägningen får icke ske förrän sex månader förflutit från det gäldenären anmodats ställa ytterligare säkerhet och ej heller före utgången av år 1974.

Övergångsbestämmelser angående 1 kap. nya jordabalken

15 §

Fråga om giltigheten av sämjedelning som skett före nya balkens ikraft­ trädande skall fortfarande bedömas enligt äldre bestämmelse.

16 §

Beträffande gräns som före nya balkens ikraftträdande tillkommit i annan ordning än vid lantmäteriförrättning eller sådan förrättning enligt 6 kap. lagen (1917: 269) om fastighetsbildning i stad som fastställts efter utgången av år 1932 äger 1 kap. 3 § första och andra punkterna nya balken icke till- lämpning, när tvist om gränsen uppkommer inom tio år före balkens ikraft­

8

trädande. Detsamma gäller annan gräns som efter sin tillkomst men före

balkens ikraftträdande bestämts vid förrättning. Tvist skall anses ha upp­

kommit, förutom när talan väckts vid domstol, när ansökan om fastighets-

bestämning gjorts eller fråga om fastighetsindelningens beskaffenhet upp­

tagits till prövning vid fastighetsbestämning i samband med fastighetsbild­

ning.

Har beträffande gräns som avses i första stycket tvist uppkommit inom

den där angivna tioårsfristen och föreligger vid förrättning för gränsens

bestämmande sådana förhållanden att den rätta sträckningen av även an­

nan samtidigt tillkommen gräns lämpligen bör prövas, får förrättningen ut­

vidgas till att avse bestämmande också av den andra gränsen. I sådant fall

anses även i fråga om denna gräns tvist ha uppkommit inom tioårsfristen.

Bestämmes med anledning av tvist som avses i denna paragraf gräns till

annan sträckning än den som blivit i laga ordning utmärkt på marken, har

den som avträder mark med växande skog rätt till skälig ersättning för sko­

gen av den som erhåller marken.

Har tvisten uppkommit före nya balkens ikraftträdande, äger andra och

tredje styckena tillämpning endast om tvisten då ännu ej avgjorts av för-

rättningsmän eller ägodelningsrätt.

17 §

Om fastighetsgräns tillkommit genom överlåtelse av jord före nya bal­

kens ikraftträdande har gränsen den sträckning som med ledning av fånges­

handling, innehav och andra omständigheter kan antagas ha varit åsyftad.

18 §

Har fastighetsgräns under minst tjugo år oklandrat hävdats i annan

sträckning än den skulle ha enligt lag och framgår av omständigheterna att

hävden grundats på överenskommelse som före balkens ikraftträdande in-

gåtts mellan ägarna på ömse sidor, gäller den sträckning i vilken gränsen

sålunda hävdats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Övergångsbestämmelse angående 2 kap. nya jordabalken

19 §

Bestämmelsen i 2 kap. 1 § andra stycket nya balken skall i fråga om elekt­

risk starkströmsledning, som omfattas av registrering enligt lagen (1920:

474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar

samt om rätt till elektrisk kraft in. in., tillämpas först efter utgången av år

1976 eller, om registreringen upphäves tidigare, efter upphörandet.

Övergångsbestämmelser angående 4 kap. nya jordabalken

20

§

I fråga om förvärv av fast egendom som ägt rum före nya balkens ikraft­

trädande äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning.

21

§

Bestämmelsen i 4 kap. 16 § andra stycket nya balken skall i det fall att

inteckningen beviljats eller sökts före balkens ikraftträdande ej äga tillämp­

ning förrän efter utgången av år 1986.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

9

Övergångsbestämmelse angående 5 kap. nya jordabalken

22

§

Bestämmelserna i 5 kap. nya balken skall, då egendomen avträdes efter

balkens ikraftträdande, äga tillämpning även om det förhållande som för­

anlett avträdandet hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Övergångsbestämmelser angående 6 kap. nya jordabalken

23 §

Inteckning för fordran som beviljats eller sökts före nya balkens ikraft­

trädande skall anses som en enligt nya balkens bestämmelser beviljad eller

sökt inteckning på belopp motsvarande den tidigare beviljade eller sökta

inteckningens kapitalbelopp. Inteckningshandlingen skall anses som pant­

brev på samma belopp, om inteckningen är beviljad, och som vilandebevis

på beloppet, om ansökningen om inteckning är förklarad vilande.

24 §

Utgör inteckningshandling säkerhet för fordran vid nya balkens ikraft­

trädande, skall panträtt enligt 6 kap. 2 § nya balken anses upplåten i fas­

tigheten till säkerhet för fordringen. Om borgenär innehar inteckningshand­

ling vid nämnda tidpunkt utan att handlingen utgör säkerhet för fordran,

skall panträtt anses upplåten till säkerhet för borgenärens rätt på grund av

handlingen.

Utan hinder av första stycket skall 59 § förordningen (1875:42 s. 12) an­

gående inteckning i fast egendom fortfarande gälla.

25 §

Bestämmelserna i 24 § äger motsvarande tillämpning i fall då borgenär

vid nya balkens ikraftträdande innehar fordringshandling, på grund varav

inteckning sökts, eller sådan handling som berättigar till inteckning enligt

2 § förordningen (1875:42 s. 12) angående inteckning i fast egendom samt

inteckning sedermera beviljas med stöd av 61 § första eller andra stycket

denna lag.

Bestämmelserna i 24 § äger likaledes motsvarande tillämpning, om bor­

genär vid nya balkens ikraftträdande innehar fordringshandling, på vilken

tecknats inteckningsmedgivande, och inteckning sedermera beviljas med

stöd av 61 § tredje stycket.

26 §

Har borgenär panträtt för sin fordran på grund av inteckning som bevil­

jats före nya balkens ikraftträdande eller därefter med stöd av 61 § första

eller andra stycket, skall i fråga om hans rätt till betalning ur medel, som

myndighet vid utsökning eller eljest fördelar mellan rättsägare i den av in­

teckningen besvärade fastigheten, äldre bestämmelser tillämpas i stället för

6 kap. 3 § nya balken, om det yrkas av någon vars rätt beror därav. Vad som

sagts nu gäller dock endast om fördelningen föranledes av utmätning som

skett före utgången av år 1976 eller av konkurs efter ansökan som gjorts

ljt

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 145

10

inom samma tid eller, såvitt angår fördelning av annan anledning än utmät­ ning eller konkurs, om medlen nedsatts inom den angivna tiden.

Första stycket gäller även i fall då efter nya balkens ikraftträdande in­ teckningen utsträckts eller inteckningshandlingen utbytts mot två eller flera nya pantbrev.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

27 §

Grundas panträtt i fastighet på förhållande som anges i 24 § eller 25 § första stycket, har fastighetsägaren även i annat fall än då 26 § är tillämplig rätt att påfordra, att vid fördelning av medel mellan rättsägare i fastigheten betalning till borgenären begränsas i enlighet med äldre bestämmelser.

28 §

Medför 6 kap. 3 § nya balken, i fall då panträtt i fastighet grundas på för­ hållande som anges i 24 § eller 25 § första stycket denna lag och fordring­ ens förfallodag inträffar efter utgången av år 1976, att inteckningssäkerhe- tens värde nedgår väsentligt och ställer gäldenären ej efter anfordran ytter­ ligare säkerhet varmed borgenären skäligen kan nöjas, får borgenären säga upp fordringen till betalning inom sex månader. Uppsägning på grund av vad som sagts nu får icke ske förrän sex månader förflutit från det gäldenä­ ren anmodats ställa ytterligare säkerhet och ej heller före utgången av år 1974 eller senare än att tiden för betalningsskyldighetens fullgörande infal­ ler före utgången av år 1976.

29 §

Bestämmelserna i denna lag utgör ej hinder för borgenär att göra gällande personligt betalningsansvar på grund av inteckningshandling. Bestämmel­ serna i 28 och 29 §§ samt 34 § tredje stycket förordningen (1875: 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom äger fortfarande tillämpning.

30 §

Bestämmelsen i 6 kap 8 § andra stycket nya balken om verkan av att av­ tal om fastighetsförvärv häves av överlåtaren äger ej tillämpning när nå­ gon enligt 11 kap. 4 § äldre jordabalken återtager jord som han bytt bort mot annan jord.

31 §

Har i fråga om gemensam inteckning, som beviljats före nya balkens ikraftträdande eller med stöd av 61 § första eller andra stycket denna lag, i inteckningshandlingen visst värde blivit utsatt på varje intecknad fastig­ het, gäller detta värde vid tillämpning av 6 kap. 10 § första stycket nya balken.

I fråga om avstyckning som verkställts före nya balkens ikraftträdande äger 6 kap. 11 § andra stycket nya balken tillämpning endast om den av­ styckade fastighetens ansvar för inteckningen vid tillämpning av äldre be­ stämmelser varit att bedöma enligt 37 § 5 mom. förordningen (1875:42 s. 12) angående inteckning i fast egendom. Har delning skett genom jordav- söndring och har den avsöndrade fastighetens ansvar för inteckningen en­ ligt äldre bestämmelser varit att bedöma enligt 37 § 3 mom. samma förord­ ning, äger 6 kap. 11 § andra stycket nya balken motsvarande tillämpning.

Den verkan i fråga om fastighets ansvar för gemensam inteckning som

kan ha inträtt till följd av 33 eller 34 § nyssnämnda förordning skall fort­ farande bestå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

11

32 §

Har fastighet sålts på exekutiv auktion före nya balkens ikraftträdande eller har myndighet av annan anledning dessförinnan fördelat medel mellan rättsägare i fastighet, äger äldre bestämmelser tillämpning beträffande åt­ gärdens verkan på fastighetens ansvar för inteckning, även om auktionen eller fördelningen ej vunnit laga kraft vid ikraftträdandet.

Avser inteckning andel i fastighet och säljes fastigheten på exekutiv auktion efter nya balkens ikraftträdande, är inteckningen utan verkan i an­ delen sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts.

33 §

Bestämmelsen i 6 kap. 16 § andra stycket nya balken äger tillämpning endast om avstyckningen skett enligt fastighetsbildningslagen ( ). Om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som enligt äldre bestäm­ melser bildats av samfälld mark finns särskilda bestämmelser.

Övergångsbestämmelser angående 7—15 kap. nya jordabalken

34 §

I fråga om nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft som upp­ låtits före nya balkens ikraftträdande äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning, om ej annat är föreskrivet i denna lag.

35 §

Har genom avtal som träffats före nya balkens ikraftträdande rätt till andel i samfällt strömfall upplåtits såsom nyttjanderätt eller servitut och är vid ikraftträdandet andelens ägare bunden av upplåtelsen på den grund att han själv är upplåtare eller att han förvärvat andelen med förbehåll om rättighetens bestånd, har avtalet rättsverkan enligt sitt innehåll utan hinder av att upplåtelsen avser andel i samfälld egendom. Detsamma gäl­ ler, om rättigheten vid ikraftträdandet är intecknad eller ansökan om in­ teckning av rättigheten då är beroende på prövning.

36 §

Vad 7 kap. 14 § nya balken innehåller om verkan av att vid överlåtelse av fastighet nye ägaren ägt eller bort äga kännedom om upplåtelse av rät­ tighet i fastigheten skall, när överlåtelsen ägt rum efter balkens ikraftträ­ dande, tillämpas även i fråga om upplåtelse av nyttjanderätt eller servitut som skett dessförinnan.

37 §

Bestämmelserna i 7 kap. 25 § nya balken äger tillämpning även i fråga om nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft som upplåtits före balkens ikraftträdande. Återtager någon enligt 11 kap. 4 § äldre jordabalken jord som han bytt bort mot annan jord, gäller dock i fråga om beståndet av intecknad eller inskriven sådan rättighet vad som sagts i nämnda lagrum.

12

38 §

Bestämmelserna i 8 kap. 8 § och 25—27 §§ nya balken äger tillämpning

även på arrendeavtal som träffats före balkens ikraftträdande, om ej annat

följer av andra och tredje styckena.

Har avtalet uppsagts före nya balkens ikraftträdande, äger äldre bestäm­

melser om sättet för uppsägning och om arrenderättens förverkande allt­

jämt tillämpning.

I fråga om avtal, som upphört att gälla före nya balkens ikraftträdande,

äger äldre bestämmelser tillämpning vid beräkning av den tid inom vilken

jordägare eller arrendator har att vid talans förlust göra fordringsanspråk

på grund av arrendeförhållandet gällande.

Bestämmelserna i 8 kap. 17 och 18 §§ samt 9 kap. 30 § nya balken tilläm­

pas när arrendator försatts i konkurs på grund av ansökan som gjorts efter

balkens ikraftträdande.

39 §

Är arrendeavtal som ingåtts före nya balkens ikraftträdande träffat

för obestämd tid eller med förbehåll om rätt för såväl jordägaren som ar­

rendatorn att uppsäga avtalet och sker ej, sedan nya balken trätt i kraft,

uppsägning till den tidpunkt då på grund av sådan uppsägning avtalet tidi­

gast kunnat frånträdas, äger 7—11 kap. nya balken tillämpning på avtalet

från nämnda tidpunkt.

40 §

Bestämmelserna i 9 kap. 8—13 §§ nya balken äger tillämpning även på

avtal om jordbruksarrende som träffats före balkens ikraftträdande, om

2 kap. 51—56 §§ lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom

gäller för avtalet. Har underrättelse som avses i 2 kap. 52—54 §§ nämnda

lag skett före ikraftträdandet, äger dock äldre bestämmelser alltjämt till-

lämpning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

41 §

Har avtal om jordbruksarrende träffats före nya balkens ikraftträdande

och är upplåtelsen sådan att äldre bestämmelser om optionsrätt ej kunnat

tillämpas på den, äger 9 kap. 7—13 §§ nya balken tillämpning på avtalet,

om antingen arrendatorn ensam eller arrendatorn och före honom hans make

eller någon av hans föräldrar vid arrendetidens utgång brukat arrendestäl­

let under sammanlagt minst tio år. Detsamma gäller, om den arrendetid som

löper vid ikraftträdandet enligt avtalet utgår först sedan arrendeförhållan­

det varat minst tio år.

Rätt till förlängning av arrendeavtal enligt första stycket tillkommer

dock ej arrendatorn, om jordägaren före utgången av år 1973, dock senast

i samband med att tvist som avses i 9 kap. 10 § nya balken prövas av arren­

denämnden, hos nämnden begär förklaring att arrenderätten icke skall

vara förenad med rätt till förlängning och nämnden med hänsyn till om­

ständigheterna finner skäl meddela sådan förklaring.

42 §

Innehåller arrendeavtal som avses i 40 eller 41 § ej förbehåll om uppsäg­

ning, äger även 9 kap. 3 § nya balken tillämpning. Om arrendetiden går till

ända inom ett år från balkens ikraftträdande, anses dock uppsägning som

skett inom en månad från ikraftträdandet ha skett i rätt tid.

13

Förlänges arrendeavtal till följd av första stycket eller 40 eller 41 §, äger därefter 7—9 kap. nya balken i sin helhet tillämpning på avtalet.

43 §

Äger 9 kap. 15—22 §§ nya balken tillämpning i fråga om arrendeförhål­ lande som tagit sin början före balkens ikraftträdande, skall avräkning enligt 9 kap. 23 § nya balken äga rum, om jordägaren eller arrendatorn begär det inom två månader från det att förstnämnda bestämmelser blev tillämpliga.

Kungi. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

44 §

I fråga om avtal om jordbruksarrende, som före utgången av år 1981 ingås beträffande sådan brukningsdel som avses i 2 kap. 49 § lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, äger 2 kap. 63 och 64 §§ samt, såvitt angår förbehåll stridande mot någon av dessa båda paragrafer, 2 kap. 65 § andra stycket och 68 § första och andra styckena nämnda lag fortfarande tillämpning.

45 §

Bestämmelserna i 10 kap. 5 och 6 §§ nya balken äger tillämpning även på arrendeavtal som träffats före balkens ikraftträdande, om 2 kap. 75— 80 §§ lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom gäller för av­ talet. Har arrendeavtalet uppsagts före ikraftträdandet, äger äldre bestäm­ melser dock alltjämt tillämpning.

Förlänges arrendeavtal till följd av första stycket, äger därefter 7, 8 och 10 kap. nya balken i sin helhet tillämpning på avtalet.

46 §

Arrendetvist, vari talan väckts före nya balkens ikraftträdande, behand­ las enligt äldre bestämmelser.

Ärende, som enligt äldre bestämmelser skall handläggas av arrendenämnd eller som enligt 2 kap. 82 § lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom skall handläggas av rätten, prövas av arrendenämnd som avses i 8 kap. 29 § nya balken, om ärendet anhängiggöres efter balkens ikraftträ­ dande. Arrendenämnds beslut i sådant ärende får ej klandras.

Syn som påbörjats före nya balkens ikraftträdande handlägges enligt äldre bestämmelser.

47 §

Bestämmelserna i 12 kap. 8 § nya balken äger tillämpning även på hy­ resavtal som träffats före balkens ikraftträdande, om ej avtalet uppsagts dessförinnan.

Bestämmelserna i 12 kap. 31 § nya balken tillämpas när hyresgäst för­ satts i konkurs på grund av ansökan som gjorts efter balkens ikraftträdande.

48 §

Är hyresavtal som ingåtts före nya balkens ikraftträdande träffat för obestämd tid eller med förbehåll om rätt för såväl hyresvärden som hyres­ gästen att uppsäga avtalet och sker ej, sedan balken trätt i kraft, uppsäg­ ning till den tidpunkt då på grund av sådan uppsägning avtalet tidigast kun-

nät frånträdas, äger 7 och 12 kap. nya balken tillämpning på avtalet från nämnda tidpunkt. 14

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

49 §

Om hyresavtal efter nya balkens ikraftträdande förlänges enligt 3 kap.4553 §§ lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, äger därefter 7 och 12 kap. nya balken tillämpning på avtalet.

Från och med den 1 januari 1974 skall 12 kap. nya balken tillämpas på hyresavtal, som slutits före balkens ikraftträdande och som alljämt gäller nämnda dag.

50 §

Hyrestvist, vari talan väckts före nya balkens ikraftträdande, behandlas enligt äldre bestämmelser.

51 §

Om särskilda skäl föreligger, kan länsstyrelsen medge undantag från 12 kap. 15 § andra stycket första punkten nya balken i fråga om lägenhet, vilken innehaves på grund av sådan upplåtelse av andelsrätt som avses i punkt 2 övergångsbestämmelserna till lagen (1968: 702) om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt, m. m.

52 §

I fråga om rättighet i eller till förmån för tomträtt, som upplåtits före nya balkens ikraftträdande, gäller 13 kap. 7 § nya balken med iakttagande i tillämpliga delar av bestämmelserna i denna lag. Även i övrigt gäller 13 kap. 7 § nya balken på angivet sätt, om 4 kap. lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom i dess lydelse enligt lagen (1953:415) an­ gående ändring i nämnda lag är tillämpligt på tomträtten.

Bestämmelserna i 13 kap. 26 § nya balken äger tillämpning även beträf­ fande tomträtt, som upplåtits före balkens ikraftträdande. Detsamma gäller bestämmelserna i 13 kap. 21 och 25 §§ nya balken, såvitt angår tomträtt på vilken 4 kap. lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom i dess förut angivna lydelse är tillämpligt.

53 §

Bestämmelserna i 4 § andra stycket samt 5—8 §§ lagen (1907: 36 s. 25) om servitut äger tillämpning endast i fall då mål om begränsning, förflytt­ ning, förändring eller upphörande av servitut är anhängigt hos domstol vid nya balkens ikraftträdande.

54 §

Förordnande om tvångsförvaltning av elektrisk anläggning enligt 2435 §§ lagen (1920:474) med vissa bestämmelser om registrering av elek­ triska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m. får ej meddelas efter nya balkens ikraftträdande. Har sådant förordnande meddelats före ikraftträdandet, äger nämnda bestämmelser alltjämt tillämpning.

Övergångsbestämmelser angående 16—18 kap. nya jordabalken

55 §

Bestämmelserna i 16 kap. nya balken äger tillämpning även om lagfart på fast egendom, sedan denna kommit ur rätte ägarens hand, beviljats före balkens ikraftträdande. Tid före ikraftträdandet får dock därvid ej inräknas i hävdetiden. Äldre bestämmelser får åberopas, om frihet från rätte ägarens talan därigenom vinnes tidigare.

Om lagfart avslutats före den 1 januari 1876 men den som erhållit lag­ farten ej vid nya balkens ikraftträdande blivit införd i fastighetsboken så­ som ägare, får vid tillämpning av nya balken i hävdetiden ej inräknas tid innan sådan införing skett.

Bestämmelsen i 4 § förordningen (1881: 17 s. 1) om tjuguårig hävd äger alltjämt tillämpning i fråga om inteckning som tillkommit före nya balkens ikraftträdande.

56 §

Bestämmelserna i 17 kap. nya balken om företräde på grund av inskriv­ ning äger, med iakttagande av vad som föreskrives i 5 § denna lag om företräde för innehavare av fordran enligt 11 kap. 2 § äldre jordabalken eller av rättighet varmed följer samma rätt i förhållande till ny ägares bor­ genärer, tillämpning även om inskrivningen sökts före nya balkens ikraft­ trädande.

Har överlåtelse av fast egendom skett före nya balkens ikraftträdande, medför ansökan om lagfart på grund av överlåtelsen, oavsett om den göres före eller efter ikraftträdandet, företräde enligt äldre bestämmelser i förhål­ lande till tidigare upplåtelse av nyttjanderätt eller servitut.

57 §

Bestämmelserna i 18 kap. 1—-7 §§ nya balken om godtrosförvärv på grund av inskrivning äger tillämpning endast i fråga om förvärv som sker efter balkens ikraftträdande. Lagfart som avslutats före den 1 januari 1876 får åberopas för godtrosförvärv endast om den för vilken lagfarten meddelats var införd i fastighetsboken såsom ägare vid tiden för överlå­ telsen eller upplåtelsen eller, såvitt angår upplåtelse av panträtt, senare blivit införd såsom ägare.

Bestämmelserna i 18 kap. 8—10 §§ nya balken om betydelsen av inskriv­ ning i vissa fall äger tillämpning även om de förhållanden som avses i be­ stämmelserna inträtt före balkens ikraftträdande.

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

15

Övergångsbestämmelser angående 19—23 kap. nya jordabalken

58 §

Nya balkens bestämmelser om handläggning av inskrivningsärende skall, då fråga är om rättsförhållande som tillkommit före balkens ikraftträdan­ de, tillämpas med iakttagande av vad som enligt denna lag gäller om till- lämpning av äldre bestämmelser på rättsförhållandet.

59 §

Bestämmelserna i 19 kap. 19 § första stycket nya balken äger icke till- lämpning i fråga om fel eller försummelse som hänför sig till inskrivnings-

16

ärende, handlagt på inskrivningsdag före balkens ikraftträdande, eller som

eljest begåtts dessförinnan.

Bestämmelserna i 19 kap. 20 och 21 §§ nya balken äger ej tillämpning,

då förhållande som avses där inträffat före balkens ikraftträdande.

60 §

Har tid för sökande av lagfart börjat löpa före nya balkens ikraftträdan­

de, gäller äldre bestämmelser i fråga om nämnda tid.

Har kungörelse angående lagfartsansökan utfärdats enligt 10 § andra

stycket förordningen (1875: 42 s. 1) angående lagfart å fång till fast egen­

dom, gäller om ärendets fortsatta behandling vad i nämnda paragraf före-

skrives, om ej sökanden begär utsättande av lagfartssammanträde enligt

20 kap. 10 § nya balken.

Beträffande anteckning om lagfart, som avslutats före den 1 januari

1876, gäller alltjämt 22 § andra stycket nyssnämnda förordning.

Vad som i 21 kap. 1 § nya balken är föreskrivet om skyldighet att söka

inskrivning av tomträtt gäller ej beträffande tomträtt som upplåtits före

den 1 januari 1954. I fråga om tomträtt som upplåtits före nya balkens

ikraftträdande föreligger skyldighet för ny innehavare av tomträtten att

söka inskrivning av sitt förvärv enligt 21 kap. 7 § nya balken endast om 4

kap. lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom i dess lydelse

enligt lagen (1953:415) angående ändring i nämnda lag äger tillämpning

på tomträtten. Har tid för sökande av inskrivning börjat löpa före nya bal­

kens ikraftträdande, gäller äldre bestämmelser i fråga om nämnda tid.

61 §

Fullföljes efter nya balkens ikraftträdande en dessförinnan gjord ansökan

om inteckning för fordran, skall inteckning enligt nya balken beviljas, om

ansökningen uppfyller villkoren för inteckning enligt förordningen (1875: 42

s. 12) angående inteckning i fast egendom. Ansökningen skall därvid an­

ses avse ett penningbelopp motsvarande fordringens kapitalbelopp.

Första stycket gäller även om efter nya balkens ikraftträdande ansökan

göres enligt 2 § nämnda förordning om inteckning på grund av köpehand­

ling som upprättats före nya balkens ikraftträdande eller dom som meddelats

före ikraftträdandet.

Sökes efter nya balkens ikraftträdande inteckning på grund av fordrings-

handling, på vilken före ikraftträdandet tecknats sådant bevittnat medgi­

vande som avses i 1 § förutnämnda förordning, skall ansökningen uppta­

gas och prövas som ansökan om inteckning enligt 22 kap. nya balken. Även

i detta fall skall ansökningen anses avse ett penningbelopp motsvarande

fordringens kapitalbelopp.

62 §

Vid tillämpning av 22 kap. 2 § andra stycket sista punkten nya balken

skall icke förrän efter utgången av år 1986 hänsyn tagas till inteckning som

beviljats eller sökts före balkens ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

17

2) Förslag

till

Lag

om förvärv i vissa fall av del av fastighet

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Har vid skifte av bolags, förenings eller liknande sammanslutnings till­ gångar fastighet delats så, att två eller flera fått skilda andelar utan att villkor om utbrytning uppställts i den över skiftet upprättade handlingen, innehar andelsägarna fastigheten under samäganderätt.

Om i annat fall än i första stycket anges skiftet innebär att del av fastig­ het kommer i särskild ägares hand, är skiftet ogiltigt i den delen.

2

§

Bestämmelserna i 1 § äger motsvarande tillämpning i fråga om tillskott till bolag eller förening.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Har skifte eller tillskott, som innebär att del av fastighet kommit i sär­ skild ägares hand, skett före ikraftträdandet, äger i fråga om giltigheten härav äldre bestämmelser fortfarande tillämpning.

3) Förslag

till

Lag

om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bildats

av samfälld mark

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Fastighet, som bildats av samfälld mark genom avsöndring eller genom avstyckning enligt 19 kap. lagen (1926: 326) om delning av jord å landet, enligt 1 kap. 3 § eller 5 kap. lagen (1917: 269) om fastighetsbildning i stad eller enligt lagen (1930:99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m., svarar icke efter sista inskrivningsdagen år 1976 för in­ teckning i stamfastighet för fordran, om ej inteckningen förnyas efter an­

18

mälan i den ordning som anges i 2 §. Vad som sagts nu gäller dock endast om marken före avsöndringen eller avstyckningen hörde till fastigheter med i övrigt skilda ägor.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på fastighet som bildats genom att område från samfälld mark sammanlagts med fastighet eller fas­ tighetsdel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

2 §

Anmälan som avses i 1 § göres hos inskrivningsmyndigheten senast på sista inskrivningsdagen år 1976. Anmälan göres av borgenär som har pant­ rätt på grund av inteckningen eller av fastighetsägare eller fordringshavare, vilkas medgivande enligt 22 kap. 11 § jordabalken fordras för relaxation. Därvid skall lämnas nppgift om den inteckning som anmälan avser.

När anmälan skett skall anteckning härom göras i fastighetsboken.

3 §

Bestämmelserna i denna lag om inteckning för fordran äger motsvaran­ de tillämpning på företrädesrätt enligt 5 § lagen ( ) om införande av nya jordabalken för fordran eller för rätt till avkomst eller annan förmån samt på inteckning för rätt av sist angivet slag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Genom lagen upphäves lagen (1907: 83 s. 1) angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befrian­ de i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten samt lagen (1931: 158) om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet. Bestämmelserna i sistnämnda lag om in- teckningsansvarets upphörande efter kungörelse skall dock gälla till ut­ gången av år 1976. Har anmälan enligt 17 § samma lag gjorts efter utgång­ en av år 1971, skall anmälan anses ha skett även enligt 1 § denna lag.

4) Förslag

till

Lag

om arrendenämnder och hyresnämnder

Härigenom förordnas som följer.

Arrendenämnds uppgifter och sammansättning m. m.

1 §

Arrendenämnd som avses i 8 kap. 29 § jordabalken har till uppgift att

1. medla i arrendetvist,

2. pröva tvist om förlängning av arrendeavtal vid jordbruksarrende, bo­ stadsarrende eller fiskearrende eller om villkor för sådan förlängning samt

19

tvist i fråga som avses i 9 kap. 14 § jordabalken eller vars prövning enligt 9 kap. 18 eller 21 § samma balk ankommer på arrendenämnd,

3. pröva fråga om godkännande av förbehåll eller annat avtalsvillkor som avses i 9 kap. 2, 3, 7 eller 17 §, 10 kap. 2—4 eller 7 § eller 11 kap. 2 § jorda­ balken eller 3—6 § lagen (1957:390) om fiskearrenden,

4. vara skiljenämnd i arrendetvist. Ärende upptages av den arrendenämnd inom vars område fastigheten är belägen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

2

§

Arrendenämnd består av lagfaren ordförande och två andra ledamöter, om ej annat följer av andra stycket. Av de senare ledamöterna skall den ene såsom ägare av jordbruksfastighet eller på liknande sätt ha förvärvat er­ farenhet av arrendeförhållanden och den andre vara j ordbruksarrendator eller, när ärende rör bostadsarrende, bostadsarrendator.

Vid företagande av förberedande åtgärd och prövning av fråga om av­ visning av ansökan eller avskrivning av ärende kan arrendenämnden bestå av ordföranden ensam. Vad som sagts nu gäller även vid medling när så­ dan lämpligen kan ske utan övriga ledamöters närvaro samt, om parterna samtycker till det eller saken är uppenbar, vid prövning av fråga som ej avgöres genom skiljedom.

Ledamot skall vara myndig svensk medborgare och får ej ha fyllt sjut­ tio år.

För ledamot i arrendenämnd skall finnas en eller flera ersättare. Be­ stämmelserna om ledamot gäller även ersättare.

3 §

För varje arrendenämnd förordnar Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, ordförande och lämpligt antal andra ledamöter.

Till tjänstgöring i nämnden kallar ordföranden med iakttagande av Aad som föreskrivits i 2 § första stycket de ledamöter som han med hän­ syn till ärendets beskaffenhet och övriga förhållanden finner lämpligast.

Hyresnämnds uppgifter och sammansättning m. in.

4 §

Hyresnämnd som avses i 12 kap. 68 § jordabalken har till uppgift att

1. medla i hyrestvist,

2. pröva tvist om överlåtelse av hyresrätt enligt 12 kap. 34—36 §§, upp­ låtelse av lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 §, förlängning av hyres­ avtal eller villkor för sådan förlängning enligt 12 kap. 49 §, förstagångshyra enligt 12 kap. 55 § eller uppskov med avflyttning enligt 12 kap. 59 §, allt jordabalken,

3. pröva fråga om godkännande av överenskommelse som avses i 12 kap. 45 eller 56 § jordabalken,

4. vara skiljenämnd i hyrestvist,

5. pröva fråga enligt lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostads­ fastighet.

Ärende upptages av den hyresnämnd inom vars område fastigheten är be­ lägen.

20

Hyresnämnd består av lagfaren ordförande och två andra ledamöter, om ej annat följer av andra stycket. Av de senare ledamtöerna skall den ene vara väl förtrogen med förvaltning av hyresfastighet och den andre vara väl förtrogen med bostadshyresgästers förhållanden eller, när ärende rör annan lägenhet än bostadslägenhet, med näringsidkande hyresgästers för­ hållanden.

Bestämmelserna i 2 § andra—fjärde styckena äger motsvarande tillämp­ ning i fråga om hyresnämnd.

Konungen kan förordna att i hyresnämnd skall finnas flera avdel­ ningar.

Bestämmelserna om hyresnämnd gäller i tillämpliga delar även avdel­ ning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

5 §

6

§

För varje hyresnämnd förordnar Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, ordförande och lämpligt antal andra ledamöter.

Innan annan ledamot än ordförande förordnas, skall sådan riksorganisa­ tion av fastighetsägare, hyresgäster eller näringsidkare som med hänsyn till medlemsantal, verksamhet och övriga omständigheter kan anses väl företrä­ da den intressegrupp som det är fråga om beredas tillfälle att avge förslag.

Till tjänstgöring i nämnden kallar ordföranden med iakttagande av vad som föreskrivits i 5 § första stycket de ledamöter som han med hänsyn till ärendets beskaffenhet och övriga förhållanden finner lämpligast.

Ärende angående arrende- eller hyrestvist

7 §

Arrende- eller hyrestvist får för ändamål som avses i 1 § första stycket 1 eller 2 eller 4 § första stycket 1 eller 2 av part hänskjutas till nämnd, om tvisten ej är anhängig vid domstol eller hos överexekutor eller skilje­ män.

I tvist, som är anhängig vid domstol, kan domstolen förordna att tvisten före målets avgörande skall i sin helhet eller i viss del hänskjutas till nämnd för medling.

8

§

Tvist som avses i 1 § första stycket 1 eller 2 eller 4 § första stycket 1 eller 2 hänskjutes av part till nämnd genom ansökan som skall vara skriftlig samt innehålla uppgift om parternas namn och hemvist, den berörda fas­ tighetens belägenhet och tvistens beskaffenhet.

Uppfyller ansökan ej vad som föreskrives i första stycket, skall nämn­ den förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommes ej föreläggandet, får ansökningen avvisas.

Återkallas ansökan, avskrives ärendet.

9 §

När tvist hänskjutits till nämnd, skall nämnden kalla parterna att in­ ställa sig inför nämnden.

21

Underlåter sökanden att på kallelse infinna sig inför nämnd, avskrives ärendet. Kommer ej motparten tillstädes, får nämnden förelägga honom vid vite att inställa sig inför nämnden. Kommer parten likväl ej tillstä­ des och är det icke antagligt att förlikning kan komma till stånd, avskri­ ves ärendet. Rör ärendet tvist som avses i 1 § första stycket 2 eller 4 § första stycket 2, avgöres dock ärendet utan hinder av partens utevaro.

Uteblir båda parterna i tvist som domstol hänskjutit till nämnden, av­ skrives ärendet. Uteblir endast den ena parten, äger första stycket andra och tredje punkterna motsvarande tillämpning.

Första och andra styckena äger ej tillämpning, om det finns anledning antaga att part har laga förfall för sin utevaro.

11

§

Rör ärende som avskrivits enligt 10 § första stycket första punkten tvist som avses i 9 kap. 10 §, 10 kap. 6 § eller 12 kap. 49 eller 55 § jordabalken eller 5 § lagen (1957:390) om fiskearrenden, skall nämnden återupptaga ärendet på ansökan av sökanden. Ansökan göres skriftligen inom en vecka från den dag då beslutet om avskrivning delgavs sökanden.

Uteblir sökanden ånyo, får ärendet icke återupptagas på nytt.

12

§

Nämnd skall klarlägga tvistefrågorna och, även om medling icke på­ kallats, söka förlika parterna.

Kan parterna ej förlikas efter förslag av någondera parten, skall nämn­ den framlägga förslag till förlikning, om det ej är uppenbart att förutsätt­ ningar för förlikning saknas.

Förlikning skall avfattas skriftligen och undertecknas av parterna. Träffas ej förlikning, avgöres tvisten av nämnden, om tvisten rör fråga som avses i 1 § första stycket 2 eller 4 § första stycket 2. I annat fall av­ skrives ärendet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

10

§

Ärende angående godkännande av förbehåll m. m.

13 §

Fråga som avses i 1 § första stycket 3 eller 4 § första stycket 3 prövas efter ansökan som skall vara skriftlig och som bör innehålla de skäl som åberopas till stöd för ansökningen.

Sökanden och annan som ärendet angår skall, om det är behövligt, kallas att inställa sig inför nämnd. Nämnden får förelägga part vid vite att kom­ ma tillstädes. Utevaro från sammanträde utgör ej hinder för ärendets pröv­ ning.

Skiljemannaförfarande

14 §

Har parterna avtalat att tvist skall avgöras av skiljemän utan förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen och har, vid arrendetvist, arrendenämnden eller, vid hyrestvist, hyresnämnden utsetts till skiljenämnd,

22

skall nämnden på ansökan avgöra tvisten genom skiljedom, om ej hinder

möter enligt 1 § andra stycket lagen (1929: 145) om skiljemän. Om sådan

ansökan gäller 8 §. Har tvisten redan hänskjutits till nämnd, kan skiljedom

dock påkallas muntligen inför nämnden.

I ärende som nämnd har att avgöra genom skiljedom gäller lagen

(1929: 145) om skiljemän, i den mån ej annat följer av denna lag. Var­

dera parten svarar för sin kostnad i tvist som avses i 9 kap. 10 eller 14 §,

10 kap. 6 § eller 12 kap. 49 eller 55 § jordabalken eller 5 § lagen (1957: 390)

om fiskearrenden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Ärende angående tvångsförvaltning

15 §

Ansökan i fråga som avses i 4 § första stycket 5 skall vara skriftlig samt

innehålla uppgift om den berörda fastigheten och dess ägare samt sökan­

dens yrkande och grunderna för detta. Vad som föreskrives i 8 § andra och

tredje styckena äger motsvarande tillämpning.

Motpart skall beredas tillfälle att yttra sig över ansökningen. Förhand­

ling skall hållas inför nämnden, om det ej är uppenbart att förhandling

ej behövs. Fastighetens ägare kan vid vite föreläggas att inställa sig till

förhandling.

Beslut enligt 14 § andra stycket lagen (1970:246) om tvångsförvaltning

av bostadsfastighet får meddelas utan att fastighetsägaren beretts tillfälle

att yttra sig i frågan.

Övriga bestämmelser

16 §

Nämnd skall handlägga ärende skyndsamt.

Bestämmelserna i 5 kap. rättegångsbalken om offentlighet vid domstol

äger motsvarande tillämpning vid nämnd.

17 §

Rättegångsbalkens regler om omröstning i domstol med endast lagfarna

ledamöter äger motsvarande tillämpning på avgörande av nämnd. Ord­

föranden skall dock säga sin mening först.

Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare äger mot­

svarande tillämpning på ledamot i nämnd.

18 §

Om anledning därtill förekommer, skall nämnd eller den nämnden för­

ordnar besiktiga den fastighet som ärendet rör. Parterna skall beredas till­

fälle att närvara vid sådan besiktning. Nämnd får också föranstalta om an­

nan nödvändig utredning.

I ärende som avses i 9 kap. 18 eller 21 § jordabalken skall arrendenämn­

den inhämta yttrande från den lantbruksnämnd inom vars område fastig­

heten är belägen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

23

19 §

Lämnar part ej frivilligt tillfälle till besiktning eller till granskning av kontrakt eller annan handling som rör arrende- eller hyresförhållandet och är av betydelse för ärendet, får nämnden förelägga honom vite. Vad som sagts nu gäller ej, om nämnden är skiljenämnd.

20

§

Den som efter förordnande av nämnd besiktigat fastighet eller verkställt annan utredning tillerkännes av nämnden skälig ersättning av allmänna medel.

Har någon, som nämnd inkallat och som ej är part, inställt sig för att höras i ärendet, har han rätt till ersättning av allmänna medel enligt be­ stämmelser som Konungen meddelar.

21

§

I nämnds beslut skall anges de skäl på vilka beslutet grundas, i den mån det är behövligt.

Om part kan klandra beslutet eller besvära sig över det eller göra an­ sökan om återupptagande, anges i beslutet vad parten därvid har att iakt­ taga.

Håller nämnden förhandling i ärendet och kan på grund av ärendets beskaffenhet eller annan särskild omständighet beslut ej meddelas sam­ ma dag som förhandlingen avslutas, meddelas beslutet inom två veckor därefter, om ej synnerligt hinder möter.

Beslut tillställes part genom nämndens försorg, om beslutet ej meddelas vid förhandling i partens närvaro.

22

§

Om rätt för part att klandra beslut av nämnd i arrende- eller hyrestvist finns bestämmelser i 8 kap. 31 § och 12 kap. 70 §jordabalken samt 16 § lagen (1957:390) om fiskearrenden.

Mot beslut, varigenom nämnd avvisat ansökan som avses i 8, 11, 13 eller 14 §, avskrivit ärende enligt 8 eller 10 § eller utlåtit sig om ersättning en­ ligt 20 §, får talan föras genom besvär. Detta gäller dock ej beslut om av­ skrivning, när ärendet kan återupptagas. Mot annat beslut av nämnd i arren­ de eller hyrestvist får talan föras endast i samband med sådan klandertalan som avses i första stycket.

Besvärshandlingen skall inges till fastighetsdomstol som avses i 8 kap. 32 § och 12 kap. 71 §jordabalken samt 17 § lagen (1957:390) om fiske­ arrenden inom en vecka från det att klaganden fick del av beslutet. I öv­ rigt äger 52 kap.2, 3 och 512 §§rättegångsbalken motsvarande tillämp­ ning. Bestämmelse som avser hovrätt gäller därvid i stället fastighetsdom­ stolen. Mot fastighetsdomstolens beslut får talan ej föras.

Undanröjes nämnds beslut om avskrivning eller avvisning, återupptages ärendet av nämnden.

23 §

Om fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut i ärende angående tvångs­ förvaltning finns bestämmelser i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet.

24

24 §

Vid nämnds sammanträde och vid besiktning föres protokoll.

25 §

Skall inlaga, kallelse, föreläggande, beslut eller annan handling enligt

bestämmelse i denna lag eller eljest tillställas part, sker det genom delgiv­

ning.

Om beslut är sådant som avses i 21 § andra stycket, skall beslutet del­

ges part, som beslutet gått emot, på samma sätt som stämning i tviste­

mål.

Kungl. Maj:ts proposition nr lb5 år 1970

26 §

Nämnd är berättigad att för sina sammanträden förfoga över behövliga

lokaler i domstolsbyggnad eller annan allmän byggnad som ej är för till­

fället upptagen för sitt huvudsakliga ändamål eller utgöres av gudstjänst­

lokal. Uppkommer särskilda kostnader, skall de ersättas.

27 §

Talan om utdömande av vite som förelagts någon enligt denna lag fö­

res, efter anmälan av nämnd, av åklagare vid fastighetsdomstol som avses

i 8 kap. 32 § och 12 kap. 71 § jordabalken samt 17 § lagen (1957: 390) om

fiskearrenden.

28 §

Föres ej talan mot arrendenämnds beslut om ersättning enligt 9 kap. 14 §

jordabalken, får beslutet verkställas såsom lagakraftägande dom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972, då lagen (1968:349) om

hyresnämnder skall upphöra att gälla.

Utan hinder av 5 § andra stycket får den som vid lagens ikraftträdande

är utsedd till ledamot i hyresnämnd eller ersättare för sådan ledamot även

efter fyllda sjuttio år fullgöra uppdraget till utgången av den tid hans för­

ordnande avser.

Vad som enligt nya lagen gäller om arrendenämnds prövning av fråga

om godkännande av förbehåll äger tillämpning även beträffande ärende

som avses i 41 § lagen (

) om införande av nya jordabalken.

Nämndens beslut i sådant ärende får ej klandras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

25

5) Förslag

till

Lag

om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas i fråga om giftermålsbalken,

dels att 5 kap. 14 §, 6 kap. 4 § och 13 kap. 2 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i balken skall införas en ny paragraf, 13 kap. 13 a §, av nedan an­ givna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 KAP. 14 År ena maken för bortovaro eller sjukdom ur stånd att själv ombesörja sina angelägenheter; har han ej nämnt fullmäktig, och är ej heller förmyndare eller god man för ho­ nom förordnad, äge andra maken fö­ reträda honom, när angelägenhet yp­ par sig, som ej utan olägenhet kan uppskjutas, uppbära avkastningen av hans egendom och annan hans inkomst samt, om det för anskaf­ fande av medel till familjens un­ derhåll oundgängligen tarvas, pant­ sätta eller avyttra honom tillhö­ rig egendom. Fast egendom må ej i något fall intecknas eller avyttras, med mindre rätten, efter inhämtan­ de av yttrande från hans närmaste fränder, som vistas i riket, medgiver det.

Vad nu--------------- —-------------------

§•

Är ena maken för bortovaro eller sjukdom ur stånd att själv ombesörja sina angelägenheter; har han ej nämnt fullmäktig, och är ej heller förmyndare eller god man för ho­ nom förordnad, äge andra maken fö­ reträda honom, när angelägenhet yp­ par sig, som ej utan olägenhet kan uppskjutas, uppbära avkastningen av hans egendom och annan hans inkomst samt, om det för anskaf­ fande av medel till familjens un­ derhåll oundgängligen tarvas, pant­ sätta eller avyttra honom tillhö­ rig egendom. Ej må i något fall fast egendom avyttras eller intecknas el­ ler i sådan egendom upplåten rättig­ het inskrivas, med mindre rätten, efter inhämtande av yttrande från hans närmaste fränder, som vistas i riket, medgiver det. ------- leva åtskilda.

6 KAP.

4 §.

Make må ej avhända sig eller med Make må ej avhända sig eller låta inteckning för gäld belasta fast egen- inteckna fast egendom, vari andra dom, vari andra maken har giftorätt, maken har giftorätt, utan att denne utan att denne skriftligen med två skriftligen med två vittnen samtyc- vittnen samtycker därtill. Är andra ker därtill. Är andra maken omyn-

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

maken omyndig eller bortovarande,

ankomme på förmyndare eller god

man att giva samtycke, varom nyss

är sagt. Särskilt samtycke vare ej

erforderligt, om den make, som vill

företaga åtgärden, är förmyndare el­

ler god man för andra maken.

Har make företagit åtgärd, som i

första stycket sägs, utan erforder­

ligt samtycke, vare den ogill, om and­

ra maken eller dennes förmyndare

eller gode man väcker klander därå;

han instämme dock sin talan inom

tre månader, sedan han fick känne­

dom om åtgärden, och senast inom

ett år, efter det lagfart eller inteck­

ning beviljades.

Vad i------------------- - -------------------

(Nuvarande lydelse)

dig eller bortovarande, ankomme på

förmyndare eller god man att giva

samtycke, varom nyss är sagt. Sär­

skilt samtycke vare ej erforderligt,

om den make, som vill företaga åt­

gärden, är förmyndare eller god man

för andra maken.

Har make avhänt sig fast egendom

utan erforderligt samtycke, vare åt­

gärden ogill, om andra maken eller

dennes förmyndare eller gode man

väcker klander därå; han instämme

dock sin talan inom tre månader, se­

dan han fick kännedom om åtgär­

den, och senast inom ett år, efter det

lagfart beviljades.

— om inskrivning.

(Föreslagen lydelse)

13 KAP.

2

Häftar make------- — — —----------

Är gälden gjord före äktenskapets

ingående, och häftade, då äktenska­

pet ingicks, enskild egendom eller

egendom, som i 6 kap. 1 § andra

stycket avses, och som ej skall ingå i

bodelningen, på grund av inteckning

eller eljest särskilt för gälden, eller

har maken under äktenskapet ådra­

git sig gälden genom vanvård av si­

na ekonomiska angelägenheter eller

genom annat otillbörligt förfarande

eller till förvärv eller förkovran av

egendom, som nyss är sagd, skall

tilldelning, varom i första stycket

stadgas, äga rum allenast för den del

av gälden, för vilken betalning ej

kan erhållas ur sådan egendom.

------------- på honom.

Är gälden gjord före äktenskapets

ingående, och häftade, då äktenska­

pet ingicks, enskild egendom eller

egendom, som i 6 kap. 1 § andra

stycket avses, och som ej skall ingå i

bodelningen, på grund av panträtt

eller eljest särskilt för gälden, eller

har maken under äktenskapet ådra­

git sig gälden genom vanvård av si­

na ekonomiska angelägenheter eller

genom annat otillbörligt förfarande

eller till förvärv eller förkovran av

egendom, som nyss är sagd, skall

tilldelning, varom i första stycket

stadgas, äga rum allenast för den del

av gälden, för vilken betalning ej kan

erhållas ur sådan egendom.

13 a §.

Har vid bodelning fastighet delats

så, att makarna fått skilda andelar

utan att villkor om utbrytning upp­

ställts i den över bodelningen upp­

rättade handlingen, innehava makar­

na fastigheten under samäganderätt.

I den mån bodelning eljest inne-

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

27

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

bär, att del av fastighet kommer i särskild ägares hand, är den ogiltig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fråga om inteckning som beviljats före ikraftträdandet äger 6 kap. 4 § andra stycket i dess äldre lydelse alltjämt tillämpning.

Har bodelning, som innebär att del av fastighet kommit i särskild ägares hand, skett före ikraftträdandet, äger i fråga om giltigheten härav äldre be­ stämmelser fortfarande tillämpning.

Är makars förmögenhetsförhållanden att bedöma enligt äldre giftermåls- balken, äger 13 kap. 13 a § motsvarande tillämpning.

6) Förslag

till

Lag

om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 13 kap. 7 §, 15 kap.4, 8, 14, 15 och 16 §§ samt 16 kap. 7 §föräldrabalken skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

13 KAP. 7 För den omyndiges egendom skall förmyndaren, såframt rätten prövar skäl därtill vara för handen, lämna inteckning eller annan säkerhet till visst av rätten bestämt belopp. Säkerheten skall, på sätt rätten bestämmer, förvaras och förvaltas av överförmyndaren eller i annan lämp­ lig ordning.

§•

För den omyndiges egendom skall förmyndaren, såframt rätten prövar skäl därtill vara för handen, lämna pant eller annan säkerhet till visst av rätten bestämt belopp. Säkerheten skall, på sätt rätten bestämmer, för­ varas och förvaltas av överförmynda­ ren eller i annan lämplig ordning.

15 KAP. 4 Den omyndiges penningmedel sko­ la göras räntebärande, och äge för­ myndaren för sådant ändamål inkö­ pa obligationer eller förvärva ford­ ran, som inskrives eller inskrivits i statsskuldboken, eller utlåna medlen

Den omyndiges penningmedel sko­ la göras räntebärande, och äge för­ myndaren för sådant ändamål in­ köpa obligationer eller förvärva ford­ ran, som inskrives eller inskri­ vits i statsskuldboken, eller ut-

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

mot säkerhet av inteckning i fast

egendom eller ock i myndlingens

namn insätta dem hos postsparban­

ken eller sparbank eller för längre

tid hos annan bank. Närmare be­

stämmelser om de obligationer som

må inköpas, om beskaffenheten av

den inteckningssäkerhet, varemot ut­

låning må ske, samt om de räkning­

ar, å vilka insättning hos bank må

äga rum, meddelas av Konungen.

Med bank —• —- ---------------- — för

(Nuvarande lydelse)

låna medlen mot säkerhet av pant­

rätt i fast egendom eller ock i mynd­

lingens namn insätta dem hos post­

sparbanken eller sparbank eller för

längre tid hos annan bank. Närmare

bestämmelser om de obligationer som

må inköpas, om beskaffenheten av

den säkerhet, varemot utlåning må

ske, samt om de räkningar, å vilka

insättning hos bank må äga rum,

meddelas av Konungen,

j ordbrukskredit.

(Föreslagen lydelse)

8

§.

Aktier, obligationer, skuldebrev

och andra sådana värdehandlingar

skola, såframt sammanlagda värdet

överstiger femtusen kronor, i den

omyndiges namn nedsättas i Öppet

förvar hos riksbanken eller annan

bank. Vill förmyndaren uttaga ned­

satt värdehandling, söke han över­

förmyndarens tillstånd. Sådant till­

stånd erfordras ej, där värdehand­

lingen allenast skall genom bankens

försorg överföras till annan bank för

att där nedsättas i öppet förvar. De

nedsatta värdehandlingarna skola

under överförmyndarens tillsyn vår­

das i enlighet med vad om dylik vård

av omyndigs värdehandlingar sär-

Aktier, obligationer, pantbrev, skul­

debrev och andra sådana värdehand­

lingar skola, såframt sammanlagda

värdet överstiger femtusen kronor, i

den omyndiges namn nedsättas i öp­

pet förvar hos riksbanken eller an­

nan bank. Vill förmyndaren uttaga

nedsatt värdehandling, söke han

överförmyndarens tillstånd. Sådant

tillstånd erfordras ej, där värdehand­

lingen allenast skall genom bankens

försorg överföras till annan bank för

att där nedsättas i öppet förvar. De

nedsatta värdehandlingarna skola

under överförmyndarens tillsyn vår­

das i enlighet med vad om dylik vård

av omyndigs värdehandlingar sär­

skilt stadgas.

skilt stadgas.

Vad sålunda----------------- — överförmyndarens tillstånd.

Obligationer, vilka------- — ------------ stycket sägs.

Hava underåriga------------— ■—- — värdehandlingar sammanräknas.

Finnas omyndigs-------------------- — nedsatta värdehandlingar.

14

Utan överförmyndarens samtycke

må ej förmyndaren å den omyndiges

vägnar upptaga lån eller ingå växel­

förbindelse. Vad sålunda är stadgat

äge dock ej tillämpning, om åtgärden

faller inom området för rörelse som

av förmyndaren med överförmynda­

rens samtycke drives för den omyn­

diges räkning, överförmyndarens

samtycke vare ej heller erforderligt

I Senaste lydelse 1963: 152.

II Senaste lydelse 1966: 308.

§-I

2

Utan överförmyndarens samtycke

må ej förmyndaren å den omyndiges

vägnar upptaga lån eller ingå växel­

förbindelse. Vad sålunda är stadgat

äge dock ej tillämpning, om åtgärden

faller inom området för rörelse som

av förmyndaren med överförmynda­

rens samtycke drives för den omyn­

diges räkning, överförmyndarens

samtycke vare ej heller erforderligt

29

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

i fråga om sådant statligt lån som i fråga om sådant statligt lån som upptages för att bereda omyndig upptages för att bereda omyndig hjälp till utbildning eller bosättning hjälp till utbildning eller bosättning. eller i fråga om lån mot säkerhet av inteckning i omyndigs fasta egendom eller tomträtt, såframt lånet uppta­ ges inom tre månader från det in­ teckningen meddelades och vid lå­ nets upptagande eftergift av förmyn­ daren ej göres i fråga om de villkor som äro angivna i det intecknade skuldebrevet.

Förmyndaren äge------- --------- — — äro därtill. Ej må —------- --------------- — anses tillbörligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

15

Förmyndaren må ej utan överför­ myndarens samtycke sluta avtal, varigenom å den omyndiges fasta egendom lägges servitut, eller upplå­ ta rätt till avkomst av egendomen eller rätt att annorledes än för egen­ domens behov avverka skog, ej hel­ ler annan nyttjanderätt, med mindre den avser viss tid, ej överstigande fem år.

Före besluts--------------------------------

Vad i denna paragraf är stadgat skall ej äga tillämpning i fråga om förening, som träffas vid laga skifte, ägostyckning eller avstyckning.

16

Vill förmyndaren överlåta eller med inteckning för gäld belasta den omyndiges fasta egendom eller tomt­ rätt, tage han till överlåtelsen eller inteckningen rättens tillstånd. Ej må sådant tillstånd givas, med mindre viktiga skäl äro därtill.

Det åligger------------—------------- yt Tillstånd, varom---------------------------

§•

Förmyndaren må ej utan överför­ myndarens samtycke upplåta nytt­ janderätt, servitut eller rätt till elek­ trisk kraft i den omyndiges fasta egendom eller tomträtt. Utan sådant samtycke äger förmyndaren dock upplåta rätt att för egendomens be­ hov avverka skog eller upplåta an­ nan nyttjanderätt, om den avser viss tid, längst fem år. yttra sig.

Bestämmelserna i första stycket om servitut äga ej tillämpning i frå­ ga om servitut som bildas vid fastighetsbildningsförrättning.

Vill förmyndaren överlåta eller låta inteckna den omyndiges fasta egendom eller tomträtt, tage han till överlåtelsen eller inteckningen rät­ tens tillstånd. Ej må sådant till­ stånd givas, med mindre viktiga skäl äro därtill.

;ra sig. rättens beslut.

16 KAP.

7 §■

I förteckning över omyndigs egen- I förteckning över omyndigs egen­ dom så ock i årsräkning och sluträk- dom så ock i årsräkning och sluträk­ ning skola tillgångar och skulder ning skola tillgångar och skulder fullständigt angivas med uppgift å de fullständigt angivas med uppgift å

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

särskilda tillgångarnas värde. Finnes

hos den omyndige fordring shandling

som blivit intecknad i honom tillhö­

rig fastighet eller tomträtt, skall det­

ta särskilt angivas. Äro medel insat­

ta hos bank, skall uppgift lämnas om

den räkning, varå medlen innestå. I

fråga om värdepapper, som ej äro

nedsatta hos bank efter vad i 15 kap.

stadgas, skall nummer eller annan

beteckning anmärkas. Finnas till­

gångar som stå under den omyndiges

eller annans särskilda förvaltning,

skall förmyndaren jämväl lämna

uppgift därom, så ock om dessa till­

gångars värde, såframt det är honom

kunnigt. Skola i årsräkning eller

sluträkning upptagas tillgångar eller

skulder, för vilkas fullständiga angi­

vande erfordras utförlig uppräkning,

må beträffande dem hänvisning gö­

ras till förut avgiven förteckning el­

ler årsräkning, där det lämpligen kan

ske.

Förteckning och — — —-----------

(Nuvarande lydelse)

de särskilda tillgångarnas värde. Fin­

nes hos den omyndige pantbrev som

avser honom tillhörig fastighet eller

tomträtt, skall detta särskilt angivas.

Äro medel insatta hos bank, skall

uppgift lämnas om den räkning, varå

medlen innestå. I fråga om värde­

papper, som ej äro nedsatta hos bank

efter vad i 15 kap. stadgas, skall

nummer eller annan beteckning an­

märkas. Finnas tillgångar som stå

under den omyndiges eller annans

särskilda förvaltning, skall förmyn­

daren jämväl lämna uppgift därom,

så ock om dessa tillgångars värde,

såframt det är honom kunnigt. Sko­

la i årsräkning eller sluträkning

upptagas tillgångar eller skulder, för

vilkas fullständiga angivande erford­

ras utförlig uppräkning, må beträf­

fande dem hänvisning göras till för­

ut avgiven förteckning eller årsräk­

ning, där det lämpligen kan ske.

förmyndarens postadress.

(Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. 7

7) Förslag

till

Lag

om ändring i ärvdabalken

Härigenom förordnas i fråga om ärvdabalken,

dels att 11 kap. 5 §, 12 kap. 7 §, 19 kap. 13 §, 21 kap. 10 § och 23 kap. 3 §

skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i balken skall införas två nya paragrafer, 12 kap. 12 och 13 §§, av

nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

11 KAP.

5 §.

Är viss egendom, varom förord- Besväras viss egendom, varom för­

namn gjorts, på grund av inteck- ordnande gjorts, av panträtt eller an-

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ning eller eljest besvärad av pant­ rätt eller annan rättighet, äger tes- tamentstagaren icke i anledning där­ av nj uta ersättning.

(Nuvarande lydelse)

nan rättighet, äger testamentstaga- ren icke i anledning därav njuta er­ sättning.

(Föreslagen lydelse)

12 KAP. 7 Egendom som omfattas av nytt- janderätten må ej tagas i mät för ägarens gäld, med mindre den på grund av inteckning eller eljest sär­ skilt häftar därför eller fråga är om gäld, för vilken ägaren svarar enligt 21 kap.

§•

Egendom som omfattas av nytt- janderätten må ej tagas i mät för ägarens gäld, med mindre den på grund av panträtt eller eljest sär­ skilt häftar därför eller fråga är om gäld, för vilken ägaren svarar enligt 21 kap.

12

§.

Förvärv genom förordnande i tes­ tamente, som innebär att visst om­ råde av fastighet som legat kommer i särskild ägares hand, är giltigt en­ dast om fastighetsbildning sker i överensstämmelse med förordnandet genom förrättning, som är sökt se­ nast sex månader efter det testa­ mentet vunnit laga kraft och legatet utgivits samt, om förrättningen ej är avslutad vid utgången av nämn­ da tid, skall verkställas på grundval av förordnandet.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fall då legatet avser andel i fastighet med villkor att an­ delen skall utbrytas genom fastig­ hetsbildning eller fastighets andel i mark som är samfälld för flera fas­ tigheter.

13 §.

Den som genom förordnande i tes­ tamente såsom legat erhållit andel i fastighet, vilken i sin helhet ingår i dödsboet efter testator, utan villkor att andelen skall utbrytas genom fastighetsbildning innehar fastighe­ ten under samäganderätt med den eller de andra delägarna.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^5 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

19 KAP.

13

Fast egendom eller tomträtt må ej

av boutredningsmannen överlåtas

utan att delägarna skriftligen med

två vittnen lämna sitt samtycke el­

ler, där det ej kan erhållas, rätten

på ansökan tillåter åtgärden. Vad

nu är sagt länder dock ej till in­

skränkning i den förfoganderätt som

kan tillkomma boutredningsmannen

enligt lagakraftvunnet testamente.

Har boutredningsmannen---------- -

§•

Fast egendom eller tomträtt må

ej av boutredningsmannen överlå­

tas utan att delägarna skriftligen läm­

na sitt samtycke eller, där det ej kan

erhållas, rätten på ansökan tillåter

åtgärden. Vad nu är sagt länder

dock ej till inskränkning i den för­

foganderätt som kan tillkomma bo­

utredningsmannen enligt lagakraft­

vunnet testamente.

-------- inskrivning beviljades.

21 KAP.

10

Är efter den döde gäld som ej för­

faller inom sex månader, må den,

där flera dödsbodelägare finnas eller

allmänna arvsfonden är ensam del­

ägare, hos borgenären uppsägas till

betalning sex månader efter uppsäg­

ningen. Borgenär, som för sin ford­

ran har säkerhet i inteckning, är

dock ej skyldig att taga betalning

före förfallodagen, där han inom tre

månader efter uppsägningen giver

tillkänna att han vill hålla sig alle­

nast till säkerheten.

§•

Är efter den döde gäld som ej för­

faller inom sex månader, må den,

där flera dödsbodelägare finnas el­

ler allmänna arvsfonden är ensam

delägare, hos borgenären uppsägas

till betalning sex månader efter upp­

sägningen. Borgenär, som till säker­

het för sin fordran har panträtt i

fast egendom eller tomträtt eller har

inteckning, är dock ej skyldig att

taga betalning före förfallodagen, där

han inom tre månader efter uppsäg­

ningen giver tillkänna att han vill

hålla sig allenast till säkerheten.

23 KAP.

3 §•

Envar delägare-------------- -------------lott förslår.

Har vid skifte fastighet delats så,

att delägare fått skilda andelar utan

att villkor om utbrytning uppställts

i den handling som enligt i § upp­

rättas över skiftet, innehava dessa

delägare fastigheten under samägan­

derätt.

Om i annat fall än i andra styc­

ket anges skiftet innebär att del av

fastighet kommer i särskild ägares

hand, är skiftet ogiltigt i den delen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Har arvskifte som innebär, att del av fastighet kommit i särskild ägares

hand, eller förvärv av sådan innebörd, grundat på testamentariskt förord­

nande om legat, skett före ikraftträdandet, äger i fråga om giltigheten härav

äldre bestämmelser fortfarande tillämpning.

Kungl. Maj:ts proposition nr i45 år 1970

33

8) Förslag

till

Lag

om ändring

i

Härigenom förordnas, att 10 kap. 10 och 17 §§ samt 14 kap. 5 § rättegångs­ balken skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 KAP. 10 Tvist om äganderätt eller nyttjan­ derätt till fast egendom, om rätt till servitut eller annan särskild rätt till egendomen eller om besittning av egendomen skall upptagas av rätten i den ort, där fastigheten är. Lag samma vare, om tvisten rör skyldig­ het för ägare eller innehavare av egendomen att fullgöra något, som åligger honom i denna egenskap, el­ ler, då nyttjanderätt eller annan särskild rätt till egendomen upplå­ tits, fråga är om arrende, hävd, byggnads underhåll, nybyggnad el­ ler annat dylikt. Vad som sägs i den­ na paragraf gäller dock ej hyrestvist.

Ligger fastigheten —-------huvudde

§.x

Tvist om äganderätt eller nyttjan­ derätt till fast egendom, om rätt till servitut eller annan särskild rätt till egendomen eller om besittning av egendomen skall upptagas av rätten i den ort, där fastigheten är. Lag samma vare, om tvisten rör skyldig­ het för ägare eller innehavare av egendomen att fullgöra något, som åligger honom i denna egenskap, el­ ler, då nyttjanderätt eller annan särskild rätt till egendomen upplå­ tits, fråga är om vederlag för upplå­ telsen, byggnads underhåll eller an­ nat dylikt. Vad som sägs i denna pa­ ragraf gäller dock ej arrende- eller hyrestvist. en ligger.

Ej vare■

17 §.2 annan domstol;

4. hyrestvist eller tvist, som av­ ses i 9 eller 10 § eller eljest enligt lag skall upptagas av domstol, som där sägs, om tvisten väckes vid an­ nan domstol;

5. äktenskapsmål;------------------- av domstol Ej heller — —--------------- ----------- 13 §. Yrkande om------------------- samma fordran.

4. tvist, som avses i 9 eller 10 § eller eljest enligt lag skall upptagas av domstol, som där sägs, om tvis­ ten väckes vid annan domstol;

1 Senaste lydelse 1968: 348. 2 Senaste lydelse 1969: 244.

2

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

34

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

14 KAP.

5 §•

Vill part,--------------------------- sådant anspråk.

Om väckande av talan mot tredje

man i samband med klander av fång

till fast egendom är särskilt stadgat.

Kungl. Maj:ts proposition nr lbö år 1970

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

9) Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1862:10) om tioårig preskription

och om kallelse å okända borgenärer

Härigenom förordnas, att 3 och 14 §§ förordningen (1862: 10) om tio­

årig preskription och om kallelse å okända borgenärer skall ha nedan an­

givna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

3

Avbetalning å huvudstol eller rän­

tebetalning, som av gäldenär eller

med hans vetskap gjord är, så ock

annat gäldenärs erkännande av ford­

ringens tillvaro, gälle såsom hade

fordringen hos honom bevakad bli­

vit. Beslut, varigenom ansökan om

inteckning bifalles eller förklaras vi­

lande, eller anteckning om innehav

av inteckningshandling have ock lika

verkan emot ägare av den intecknade

egendomen; vill borgenären hålla ta­

lan emot annan öppen, bevake då sin

fordran emot denne, såsom i 1 §

sägs.

(Föreslagen lydelse)

§-x

Avbetalning å huvudstol eller rän­

tebetalning, som av gäldenär eller

med hans vetskap gjord är, så ock

annat gäldenärs erkännande av ford­

ringens tillvaro, gälle såsom hade

fordringen hos honom bevakad bli­

vit. Beslut, varigenom ansökan om

inteckning som ej avser fast egen­

dom eller tomträtt bifalles eller för­

klaras vilande, eller anteckning om

innehav av pantbrev eller annan in­

teckningshandling have ock lika ver­

kan emot ägare av den intecknade

egendomen; vill borgenären hålla ta­

lan emot annan öppen, bevake då sin

fordran emot denne, såsom i 1 §

sägs.

1 Senaste lydelse 1934: 261.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

35

Är borgenärs fordran intecknad i fast egendom eller i tomträtt eller i vattenfallsrätt eller i fartyg eller luft­ fartyg, eller har han lös egendom så­ som pant eller eljest under panträtt i handom; njute han ur den egendom, som sålunda häftar, betalning, ändå att han ej, efter kallelse å okända borgenärer, sin fordran angiver. Om rätt till kvittning för genfordran vare ock lag som i 7 § sägs ändå att den fordran ej blivit efter sådan kallelse angiven.

(Nuvarande lydelse)

Är borgenärs fordran intecknad i fartyg eller luftfartyg, eller har han lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom; njute han ur den egendom, som sålunda häftar, betalning, ändå att han ej, efter kal­ lelse å okända borgenärer, sin ford­ ran angiver. Om rätt till kvittning för genfordran vare ock lag som i 7 § sägs ändå att den fordran ej blivit efter sådan kallelse angiven.

(Föreslagen lydelse)

14 §.:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Vid tillämpning av 3 § skall vattenfallsrätt anses likställd med tomträtt.

10) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1886: 7) angående ansvarighet för skada i följd av

järnvägs drift

Härigenom förordnas, att 9 § lagen (1886: 7) angaende ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

9

Järnvägs ägare, som åt annan överlåter nyttj anderätten till sin järnväg, vare för skada, som däref­ ter i följd av järnvägens drift timar, ansvarig lika som järnvägens inne­ havare, dock ej med annan sin egen­ dom, än järnvägen och vad därtill hör enligt 1 § av förordningen angå­ ende lagfart, inteckning och utmät­ ning av järnväg med mera den 15 ok­ tober 1880; och må ägaren söka sitt åter av järnvägens innehavare.

(Föreslagen lydelse)

§•

Järnvägs ägare, som åt annan överlåter nyttj anderätten till sin järnväg, vare för skada, som däref­ ter i följd av järnvägens drift timar, ansvarig lika som järnvägens inne­ havare, dock ej med annan sin egen­ dom, än järnvägen i hela dess sträck­ ning med därtill hörande mark och byggnader samt de ägaren tillhöri­ ga, för järnvägens drift anskaffade lokomotiv, vagnar, inventarier och förråd som användas för trafik på järnvägen eller annan i förbindelse med denna stående bana; och må ägaren söka sitt åter av järnvägens innehavare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

1 Senaste lydelse 1955: 232.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

11) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen ( 1904:48 s. 1 ) om samäganderätt

Härigenom förordnas, att 4 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

4

Den, som enligt 3 § blivit utsedd till god man, åligger att godset till delägarnes samfällda bästa förvalta. Vill han godset bortlega, äge makt därtill, dock ej för längre tid än för­ ordnandet avser eller, där fråga är om fast egendom, till den fardag, som infaller näst efter det sagda tid gått till ända.

Behållen avkastning — —-------

(Föreslagen lydelse)

§■

Den, som enligt 3 § blivit utsedd till god man, åligger att godset till delägarnes samfällda bästa förvalta. Vill han godset bortlega, äge makt därtill, dock ej för längre tid än för­ ordnandet avser. Där fråga är om fast egendom, äge han bortlega egen­ domen till den fardag, som infaller näst efter det sagda tid gått till ända, eller, om viss minsta tid för upplå­ telsen är bestämd enligt lag, för så­ dan tid. - ägarne fördelad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

37

12) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1915: 218) om avtal och andra rättshandlingar

på förmögenhetsrättens område

Härigenom förordnas, att 27 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

27 §.

I fråga — — —---------------------återkalla fullmakten.

Angående formen för fullmakt att Fullmakt att sluta avtal om köp, sälja,' förbyta eller förpanta fast byte eller gåva av fast egendom skall egendom gälle vad i 10 kap. 1 § jordabalken stadgas. Har sådan full­ makt blivit, efter ty i 16 och 17 §§ sägs, återkallad eller för kraftlös förklarad, vare fullmakten utan ver­ kan.

vara skriftlig. Har sådan fullmakt blivit, efter ty i 16 och 17 §§ sägs, återkallad eller för kraftlös förkla­ rad, vare fullmakten utan verkan.

Genom vad

fullmaktsgivarens nytta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

13) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att

förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag

Härigenom förordnas, att 5 och 7 §§ lagen (1916: 156) om vissa inskränk­

ningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bo­

lag skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

5 §A

Ansökan om--------------------------- eljest avvisas.

Angår ansökan----------------------- att utövas.

Göres ej--------------------------- stycket utgått.

Sökes tillstånd------------------------------ till Konungen.

Över länsstyrelses--------------------------- är stadgad.

Närmare föreskrifter------------------------- av Konungen.

Är i enlighet med vad ovan i denna

paragraf sagts frågan om rätt att

förvärva egendom ännu ej avgjord,

skall beträffande lagfart anses möta

sådant hinder, som avses i 10 § av

förordningen den 16 juni 1875 om

lagfart å fång till fast egendom.

7

Fast egendom, som förvärvats ge­

nom inrop på exekutiv auktion un­

der sådana förhållanden, att tillstånd

enligt 1 eller 2 § skulle ha krävts

vid vanligt köp, skall åter avyttras

inom två år efter det att auktionen

vunnit laga kraft, om ej dessförin­

nan nämnda förhållanden upphört

eller inroparen erhållit tillstånd att

behålla egendomen. Har inropet skett

för att skydda någon inroparens

fordran eller rättighet, för vilken

egendomen häftar på grund av in­

teckning eller enligt 11 kap. 2 § jor-

1

Senaste lydelse 1969: 46.

2 Senaste lydelse 1967: 266.

§-2

Fast egendom, som förvärvats ge­

nom inrop på exekutiv auktion un­

der sådana förhållanden, att tillstånd

enligt 1 eller 2 § skulle ha krävts vid

vanligt köp, skall åter avyttras inom

två år efter det att auktionen vun­

nit laga kraft, om ej dessförinnan

nämnda förhållanden upphört eller

inroparen erhållit tillstånd att be­

hålla egendomen. Har inropet skett

för att skydda någon inroparens

fordran, för vilken han har pant­

rätt i egendomen, eller någon hans

rättighet, som är inskriven däri, äger

Kungl. Maj:ts proposition nr 745 år 1970

39

dabalken, äger länsstyrelsen på an­ sökan medgiva skäligt anstånd med egendomens avyttrande, om sannoli­ ka skäl visas att i annat fall förlust skulle uppkomma för inroparen.

Avyttras ej

(Nuvarande lydelse)

Anteckning om-----------I fråga-— —---------------

(Föreslagen lydelse)

länsstyrelsen på ansökan medgiva skäligt anstånd med egendomens av­ yttrande, om sannolika skäl visas att i annat fall förlust skulle uppkom­ ma för inroparen. Konungens prövning.

-------------- avyttringsskyldigheten upphört. ansökningen prövats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fråga om fordran eller rättighet, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § lagen ( ) om införande av nya jordabalken, äger äldre bestämmelser alltjämt tillämpning.

14) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen ( 1917:189 ) om expropriation

Härigenom förordnas, att 2, 7, 23, 24, 35, 42, 48—50, 57—59 och 61 §§ la­ gen (1917: 189) om expropriation skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) 2

(.Föreslagen lydelse)

2

§•

Ägare av------ ---------------------till densamma. Har expropriationsrätt -Avstås på----------- — — Angående motsvarande tillämp­ ning, då tomträtt eller vattenfallsrätt exproprieras, av bestämmelserna om expropriation av fastighet är sär­ skilt stadgat.

inskränkning därav.

avstå rättigheten.

Angående motsvarande tillämp­ ning, då tomträtt exproprieras, av be­ stämmelserna om expropriation av fastighet är särskilt stadgat.

7 §.*

För fastighet, — — --------------- skada ersättas. Är den exproprierande på grund av åtagande eller av annan anledning pliktig vidtaga åtgärd till förebyg­ gande eller förminskande av skada eller intrång, varde expropriationser- sättningen därefter jämkad. Innebär sådant åtagande utfästelse av servi-

1 Senaste lydelse 1949: 663.

Är den exproprierande på grund av åtagande eller av annan anledning pliktig vidtaga åtgärd till förebyg­ gande eller förminskande av skada eller intrång, varde expropriationser- sättningen därefter jämkad. Innebär sådant åtagande utfästelse av servi-

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

tut till förmån för fastighetsdel,

som

ej exproprieras, och sker ej expro- priationen för kronans räkning, må, om fastighetsdelens ägare det yrkar, hänsyn icke tagas till utfästelsen, utan att den gjorts i sådan form, att inteckning för servitutet kan medde­ las.

(Nuvarande lydelse)

tut till förmån för fastighetsdel, som ej exproprieras, och sker ej expro- priationen för kronans räkning, må, om fastighetsdelens ägare det yrkar, hänsyn icke tagas till utfästelsen, utan att den gjorts i sådan form, att inskrivning för servitutet kan med­ delas.

(Föreslagen lydelse)

23 §.i

Då stämning--------------------------- inom orten. Domstolen skall tillika, om målet Domstolen skall tillika, om målet ej angår allenast upphävande av särskild rätt, som ej är intecknad i fastigheten, göra anmälan därom till inskrivningsdomaren, vilken skall tillse att målet å nästa inskrivnings­ dag antecknas i fastighets- eller inteckningsboken.

ej angår allenast upphävande av särskild rätt, som ej är inskriven i fastigheten, göra anmälan därom till inskrivningsmyndigheten för anteck­ ning i fastighetsboken.

24 §.i

Vad i denna lag stadgas om sak- Vad i denna lag stadgas om sak­ ägare gälle ej innehavare av fordran, ägare gälle ej borgenär som har för vilken inteckning i fastigheten panträtt i fastigheten, är sökt eller beviljad eller fastighe­ ten häftar jämlikt 11 kap. 2 § jorda­ balken.

35

Är jordområde eller annat, som tages i anspråk genom expropria­ tion, samfällt för flera än tio fastig­ heter med skilda ägare, och utgöra omständigheterna grund för anta­ gande, att genom expropriationen säkerheten icke avsevärt minskas för innehavare av fordringar, för vilka en eller flera av fastigheterna på grund av sökt eller beviljad in­ teckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häfta, förordne domsto­ len på begäran av den exproprieran­ de eller av ägare till någon av fas­ tigheterna, att betalning ur expro- priationsersättningen icke må till­ läggas innehavare av fordran', för vilken någon av fastigheterna sålun­ da häftar, med mindre denne eller annan sådan rättsägare i den fas-

1 Senaste lydelse 1949: 663.

81

Är jordområde eller annat, som tages i anspråk genom expropria­ tion, samfällt för flera än tio fastig­ heter med skilda ägare, och utgöra omständigheterna, i fråga om fas­ tighet som besväras av sökt eller be­ viljad inteckning, grund för anta­ gande att genom expropriationen sä­ kerheten icke avsevärt minskas för borgenär som har panträtt i fastig­ heten, förordne domstolen på begä­ ran av den exproprierande eller av ägare till någon av fastigheterna, att betalning ur expropriationsersätt- ningen icke må tilläggas borgenären med mindre denne eller annan bor­ genär som har panträtt i fastigheten framställt anspråk därpå i den ord­ ning i 57 § femte stycket sägs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

41

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tighet framställt anspråk därpå i den ordning i 57 § femte stycket sägs.

42 i

Så snart — -—• —- — ----------- - — —•

Har fastighet övergått till den ex­ proprierande enligt 40 §, skall ex- propriationsdomstolen, så snart la- gakraftägande dom angående expro- priationsersättningen föreligger, un­ derrätta inskrivningsdomaren om det belopp till vilket löseskillingen för fastigheten slutligt bestämts.

48

Expropriationsersättning skall nedsättas hos Konungens befall- ningshavande. Där fråga ej är om förskott som avses i 36 eller 39 §, skall nedsättningen äga rum inom tre månader eller, om fastigheten tagits i besittning av den exproprie­ rande, inom en månad från det dom eller beslut, varom fråga är, vann laga kraft. Avser expropriationen upplåtelse av särskild rätt, som med­ för allenast ringa men, och prövas den, om fastigheten besväras av sökt eller beviljad inteckning för fordran eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken kan häfta för ogulden köpeskilling, uppenbarligen icke rubba fordringsägarens säkerhet, äge domstolen medgiva, att nedsätt­ ning ej behöver äga rum. Har så­ dant medgivande lämnats, göre den exproprierande, i stället för att ned­ sätta ersättningen, anmälan hos Konungens befallningshavande och styrke därvid, att expropriationser- sättningen guldits. Vad i denna lag

1 Senaste lydelse 1966: 258.

2f

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1

V

för expropriationen.

Har beträffande inskriven rättig­ het i målet gjorts utfästelse som av­ ses i 30 §, skall domstolen, så snart domen vunnit laga kraft, göra anmä­ lan om utfästelsen till inskrivnings­ myndigheten för anteckning i fastighetsboken.

Har fastighet övergått till den ex­ proprierande enligt 40 §, skall expro- priationsdomstolen, så snart laga- kraftägande dom angående expro- priationsersättningen föreligger, un­ derrätta inskrivningsmyndigheten om det belopp till vilket löseskilling­ en för fastigheten slutligt bestämts.

§.‘

Expropriationsersättning skall nedsättas hos Konungens befall­ ningshavande. Där fråga ej är om förskott som avses i 36 eller 39 §, skall nedsättningen äga rum inom tre månader eller, om fastigheten ta­ gits i besittning av den exproprie­ rande, inom en månad från det dom eller beslut, varom fråga är, vann laga kraft. Avser expropriationen upplåtelse av särskild rätt, som medför allenast ringa men, och prö­ vas den uppenbarligen icke rubba säkerheten för borgenär, som har panträtt i fastigheten, äge domstolen medgiva, att nedsättning ej behö­ ver äga rum. Har sådant medgivande lämnats, göre den exproprierande, i stället för att nedsätta ersättningen, anmälan hos Konungens befallnings­ havande och styrke därvid, att ex- propriationsersättningen guldits. Vad i denna lag är stadgat om nedsättan­ de av expropriationsersättning skall i tillämpliga delar gälla anmälan som nu sagts.

samt. Nr 145

42

(Nuvarande hjdelse)

(Föreslagen Igdelse)

är stadgat om nedsättande av expro-

priationsersättning skall i tillämp­

liga delar gälla anmälan som nu

sagts.

Vid nedsättning-------------------------— 35 § meddelats.

Då förskott — —-------------------- — är anhängigt.

Kungl. May.ts proposition nr 145 år 1970

49 §d

Då vad — —---------- --------- i besittning.

Exproprierad fastighet skall över­

gå till nye ägaren fri från all sär­

skild rätt, som innehavaren jämlikt

2 § tredje stycket är pliktig avstå;

dock häfte fastigheten fortfarande

för särskild rätt, som tillkommer

sakägare och som jämlikt utfästelse

av nge ägaren lämnas orubbad. Fas­

tighetens ansvar för allmänna ut-

skylder eller för fordringar, som åt­

njuta förmånsrätt enligt 17 kap. 6 §

första stycket handelsbalken, föränd­

ras ej genom expropriationen.

Exproprierad fastighet skall över­

gå till nye ägaren fri från all sär­

skild rätt, som innehavaren jämlikt

2 § tredje stycket är pliktig avstå;

dock häfte fastigheten fortfarande

för särskild rätt, som tillkommer

sakägare och som på grund av ut­

fästelse som avses i 30 § lämnas

orubbad. Fastighetens ansvar för all­

männa utskylder eller för fordring­

ar, som åtnjuta förmånsrätt enligt

6 § 1 förmånsrättslagen (

),

förändras ej genom expropriationen.

Genom expropriation

samma fastighet.

50 §.:

Visar fastighetens ägare vid dom­

stolen att förverkande ägt rum, äge

vad i 23 § andra stycket stadgas om

anmälan till inskrivningsdomaren

samt anteckning i fastighets- eller

inteckning sboken motsvarande till-

lämpning. Sker sådan anteckning

inom tre månader från förverkan­

det, skall inskrivningsdomaren ge­

nast hos Konungens befallningsha-

vande göra anmälan om anteckning­

en.

Varda de — —------------—----------

Visar fastighetens ägare vid dom­

stolen att förverkande ägt rum, äge

vad i 23 § andra stycket stadgas om

anmälan till inskrivningsmyndighe­

ten samt anteckning i fastighetsbo-

ken motsvarande tillämpning. Sker

sådan anteckning inom tre månader

från förverkandet, skall inskriv­

ningsmyndigheten genast hos Ko­

nungens befallningshavande göra an­

mälan om anteckningen.

— nämnda handlingar.

57 §J

Konungens befallningshavande —

Besväras fastighet av sökt eller be­

viljad inteckning för fordran, eller

kan fastighet jämlikt 11 kap. 2 §

jordabalken i ägarens hand häfta för

ogulden köpeskilling, skola i fråga

1 Senaste lydelse 1966: 258.

2 Senaste lydelse 1949: 663.

----- desamma berättigad.

Svarar fastighet för beviljad eller

sökt inteckning, skola i fråga om lö-

seskilling för fastigheten samt, om

expropriationen avser endast en del

av fastigheten, beträffande ersättning

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

43

om löseskilling för fasligheten samt, om expropriationen avser endast en del av fastigheten, beträffande er­ sättning för skada och intrång å den återstående delen, så ock angående ersättning för upplåtelse av särskild rätt till sådan fastighet, stadgande- na om fördelning hos överexekutor av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom hava motsvarande tillämpning, såvitt ej nedan annor­ lunda stadgas. Är fastigheten för­ utom av fordran besvärad av annan särskild rätt, som förminskar fastig­ hetens värde och åtnjuter sämre rätt än fordringen, erhålle fordringsäga­ ren, i den mån det tarvas för fulla gäldandet av hans fordran, betal­ ning såsom om fastigheten icke vore av nämnda rätt besvärad, och varde ersättningen för rättigheten i mot­ svarande mån förminskad. Har er­ sättning, som i första punkten avses, av domstolen bestämts till högre be­ lopp än fastighetsägaren yrkat, och uppstår efter gäldande av de ford­ ringar, som skola utgå ur ersätt­ ningen, överskott, som ej faller inom nämnda belopp, må fastighetsägaren ej uppbära överskottet, utan varde detta återställt till den exproprie­ rande.

Sammanträde för------- - —------- -Har förordnande------------------------Där förordnande —--------- —--------Framställer innehavare---------------Ersättning, som — —----------- - —

58

Då expropriation, vilken ej avsett allenast upphävande av särskild rätt som ej är intecknad i fastigheten, blivit fullbordad, åligger det Konung­ ens befallningshavande att därom ofördröj ligen göra anmälan hos in­ skrivningsdomaren; och skall an­ teckning om att fastighet exproprie­ rats eller om särskild rätt, som ge-

(Nuvarande lydelse)

1 Senaste lydelse 1966: 258.

för skada och intrång å den åter­ stående delen, så ock angående er­ sättning för upplåtelse av särskild rätt till sådan fastighet, stadgandena om fördelning hos överexekutor av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom hava motsvarande till- lämpning, såvitt ej nedan annorlun­ da stadgas. Är fastigheten förutom av inteckning besvärad av särskild rätt, som förminskar fastighetens värde och åtnjuter sämre rätt än inteck­ ningen, erhålle borgenär som har panträtt på grundval av inteckning­ en, i den mån det tarvas för fulla gäldandet av hans fordran, betalning såsom om fastigheten icke vore av nämnda rätt besvärad, och varde er­ sättningen för rättigheten i motsva­ rande mån förminskad. Har ersätt­ ning, som i första punkten avses, av domstolen bestämts till högre belopp än fastighetsägaren yrkat, och upp­ står efter gäldande av de fordringar, som skola utgå ur ersättningen, över­ skott, som ej faller inom nämnda belopp, må fastighetsägaren ej upp­ bära överskottet, utan varde detta återställt till den exproprierande.

(Föreslagen lydelse)

kungörelse stadgas, inom kommunen, och kungörelse.

------- sådant bevis. skall förfaras.

§-x

Då expropriation, vilken ej avsett allenast upphävande av särskild rätt som ej är inskriven i fastigheten, bli­ vit fullbordad, åligger det Konung­ ens befallningshavande att därom ofördröj ligen göra anmälan hos in­ skrivningsmyndigheten; och skall anteckning om att fastighet expro­ prierats eller om särskild rätt, som

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

nom expropriationen förvärvats, å nästa inskrivningsdag göras i fastig­ hets- eller inteckningsboken.

Utfaller, då en del av intecknad fastighet eller en eller flera av ge­ mensamt intecknade fastigheter ex­ proprieras eller ock då särskild rätt till intecknad fastighet genom expro­ priation förvärvas, vid fördelning av ersättning likvid å intecknings hu­ vudstol, åligger ock Konungens be- fallningshavande att därom, sedan fördelningen blivit godkänd och vun­ nit laga kraft, ofördröj ligen göra an­ mälan enligt vad nyss sagts och tilli­ ka insända fördelningslängden. Gäl­ ler fördelningen förskott och har fas­ tigheten ej enligt 40 § övergått till den exproprierande, äger vad sålun­ da föreskrivits tillämpning även när i annat fall likvid utfaller på inteck­ nings huvudstol.

Exproprieras del---------------- — —

(Nuvarande lydelse)

genom expropriationen förvärvats, göras i fastighetsboken.

Utfaller, då en del av intecknad fastighet eller en eller flera av ge­ mensamt intecknade fastigheter ex­ proprieras eller ock då särskild rätt till intecknad fastighet genom ex­ propriation förvärvas, vid fördelning av ersättning betalning på pantbrevs belopp, åligger ock Konungens be- fallningshavande att därom, sedan fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft, ofördröjligen göra anmälan enligt vad nyss sagts och tillika insända fördelningslängden. Gäller fördelningen förskott och har fastigheten ej enligt 40 § övergått till den exproprierande, äger vad sålun­ da föreskrivits tillämpning även när i annat fall betalning utfaller på pantbrevets belopp.

för fastighetsregistret.

(Föreslagen lydelse)

59 §.:

Hava parterna träffat överenskom­ melse rörande expropriationsersätt- ningen för fastighet eller för upplå­ telse av särskild rätt till fastighet, och visas att fastigheten ej besväras av sökt eller beviljad inteckning för fordran och ej heller kan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand häfta för ogulden köpeskilling, eller att den avtalade ersättningen förslår till full betalning av de fordringar, som vid fördelning av ersättningen skola därur utgå, eller att överens­ kommelsen godkänts av de fordrings­ ägare, som ej skulle erhålla full be­ talning, varde överenskommelsen fastställd av domstolen.

Vill den------------------Överenskommelse om Fastställelse må-------Där domstolen------- -

Hava parterna träffat överenskom­ melse rörande expropriationsersätt- ningen för fastighet eller för upplå­ telse av särskild rätt till fastighet, och visas att fastigheten ej besväras av beviljad eller sökt inteckning, el­ ler att den avtalade ersättningen för­ slår till full betalning av de ford­ ringar, som vid fördelning av ersätt­ ningen skola därur utgå, eller att överenskommelsen godkänts av de fordringsägare, som ej skulle erhålla full betalning, varde överenskom­ melsen fastställd av domstolen.

meddela fastställelse.

------ ----- — — av domstolen. — ------- 34 § stadgas. - — — enligt 35 §.

61 §.2

Vill den exproprierande, sedan han Vill den exproprierande, sedan han ingivit ansökan om stämning, åter- ingivit ansökan om stämning, åter-

1 Senaste lydelse 1949: 663. 2 Senaste lydelse 1966: 258.

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

kalla expropriationsanspråket, göre han anmälan därom till domstol, hos vilken målet är anhängigt, och in- give därvid, om tillstånd till expro­ priation erhållits, bevis att han full­ gjort vad i 62 § andra stycket sägs, eller vare rättigheten till återkallel­ se försutten, över anmälan om åter­ kallelse skall motparten höras. Vad i 23 § stadgas om anmälan till in­ skrivningsdomaren och anteckning av expropriationsmål äge, sedan domstolen skilt målet från sig, mot­ svarande tillämpning beträffande återkallelse.

Återkallelse må-----------------Ej må-----------------------------

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

kalla expropriationsanspråket, göre han anmälan därom till domstol, hos vilken målet är anhängigt, och in- give därvid, om tillstånd till expro­ priation erhållits, bevis att han full­ gjort vad i 62 § andra stycket sägs, eller vare rättigheten till återkallel­ se försutten. Över anmälan om åter­ kallelse skall motparten höras. Vad i 23 § stadgas om anmälan till in­ skrivningsmyndigheten och anteck­ ning av expropriationsmål äge, se­ dan domstolen skilt målet från sig, motsvarande tillämpning beträffan­ de återkallelse,

synnerligt men. — i besittning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § la­ gen ( ) om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre bestämmelser alltj ämt tillämpning.

15) Förslag

till

Lag

om ändring i vattenlagen (1918: 523)

Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 §, 4 kap. 6 § 2 mom. samt 9 kap. 9, 52, 54, 69 och 71—73 §§ vattenlagen (1918: 523) skall ha nedan angivna ly­ delse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 KAP.

3 §•

Ägare av — —--------------------------------- — i 2 kap.

Om rätt för annan att åtnjuta strandägares rätt enligt första styc­ ket finnas bestämmelser i 1 kap. 6 § jordabalken .

46

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 KAP.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

6

2 mom. Anspråk å----------- —-----Ersättning för värdeminskning å fast egendom skall bestämmas sär­ skilt för varje fastighet. I fråga om sättet för erläggande av sådan er­ sättning, densammas fördelning mel­ lan rättsägare i den fasta egendom, varom fråga är, samt egendomens befriande från ansvarighet för in­ tecknad fordran gälle vad i lag fin­ nes eller kan varda stadgat för det fall, att till följd av byggande i vat­ ten ersättning skall utgå för skada å fast egendom.

§•

—--------------- utan skäl.

Ersättning för värdeminskning å fast egendom skall bestämmas sär­ skilt för varje fastighet. I fråga om sättet för erläggade av sådan er­ sättning, densammas fördelning mel­ lan rättsägare i den fasta egendom, varom fråga är, samt egendomens befriande från ansvarighet för in­ teckning gälle vad i lag finnes eller kan varda stadgat för det fall, att till följd av byggande i vatten er­ sättning skall utgå för skada å fast egendom.

9 KAP.

9 §.

Ändå att fastighet, för vilken till följd av företag enligt denna lag vat­ tenkraft går förlorad, tillhör sam­ me ägare som den fastighet, för vars räkning företaget utföres, skall er­ sättning för den förlorade vatten­ kraften gäldas, såframt förstnämnda fastighet är besvärad av inteckning för fordran eller kan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand häf­ ta för ogulden köpeskilling samt fordringsägaren ej lämnat medgivan­ de till företaget. Vad nu sagts gälle dock ej, där förlusten av vatten­ kraft prövas vara väsentligen utan betydelse för fordringsägarens sä­ kerhet.

I fråga---------------------------------------

Ändå att fastighet, för vilken till följd av företag enligt denna lag vat­ tenkraft går förlorad, tillhör samme ägare som den fastighet, för vars räk­ ning företaget utföres, skall ersätt­ ning för den förlorade vattenkraften gäldas, såframt borgenär, som har panträtt i den förstnämnda fastig­ heten, ej lämnat medgivande till fö­ retaget. Vad nu sagts gälle dock ej, där förlusten av vattenkraft prövas vara väsentligen utan betydelse för borgenärens säkerhet.

motsvarande tillämpning.

52 §.

Är fast egendom, som skall lösas med penningar, besvärad av nytt­ janderätt eller rätt till servitut eller till avkomst eller annan förmån el­ ler till elektrisk kraft, skall ersätt­ ningen till egendomens ägare och den gottgörelse, som må tillkomma

1 Senaste lydelse 1968: 692.

Är fast egendom, som skall lösas med penningar, besvärad av nyttjan­ derätt, rätt till servitut eller rätt till elektrisk kraft, skall ersättningen till egendomens ägare och den gottgörel­ se, som må tillkomma rättighetens innehavare, var för sig bestämmas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

47

rättighetens innehavare, var för sig bestämmas. Medför rättighet, som nyss nämnts, förminskning av den fasta egendomens värde, skall till grund för den ägaren tillkommande ersättningen läggas det värde egen­ domen med därå vilande besvär äger; dock att den förhöjning över värdet, som jämlikt 48 § må ifrågakomma, skall bestämmas med hänsyn till det värde egendomen utan sådant besvär skulle äga. Erfordras för tillämpning av reglerna i 69 § andra stycket, att utöver vad nu sagts särskild värde­ ring sker av den fasta egendomen med eller utan viss rättighet besvä­ rande densamma, varde sådan i sam­ band med ersättningens fastställande verkställd.

(Nuvarande lydelse)

Medför rättighet, som nyss nämnts, förminskning av den fasta egendo­ mens värde, skall till grund för den ägaren tillkommande ersättningen läggas det värde egendomen med därå vilande besvär äger; dock att den förhöjning över värdet, som jäm­ likt 48 § må ifrågakomma, skall be­ stämmas med hänsyn till det värde egendomen utan sådant besvär skul­ le äga. Erfordras för tillämpning av reglerna i 69 § andra stycket, att ut­ över vad nu sagts särskild värdering sker av den fasta egendomen med eller utan viss rättighet besvärande densamma, varde sådan i samband med ersättningens fastställande verkställd.

(Föreslagen lydelse)

54 §.

Ersättning för fast------------------- — Ersättning för vattenkraft samt för skada och intrång å fast egendom i andra fall än i första stycket avses skall, där ersättningen bestämts att utgå på en gång, jämväl nedsättas hos Konungens befallningshavande, såframt jämlikt stadgandena i 59 el­ ler 60 § uppsägning skall ske eller den fastighet, till vilken vattenkraf­ ten hör eller som skadas, är besvä­ rad av inteckning för fordran eller kan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand häfta för ogulden kö­ peskilling; och varde i fall, som nu sagts, jämväl ersättning, som må hava bestämts till innehavare av sär­ skild rätt till fastigheten, nedsatt. Skall ej uppsägning ske, och prövas förlusten av vattenkraft eller skadan eller intrånget vara väsentligen utan betydelse för fordringsägarens sä­ kerhet, erfordras dock ej nedsätt­ ning.

I samband----------------------------- —

----- lag samma.

Ersättning för vattenkraft samt för skada och intrång å fast egen­ dom i andra fall än i första stycket avses skall, där ersättningen be­ stämts att utgå på en gång, jämväl nedsättas hos Konungens befall­ ningshavande, såframt jämlikt stad­ gandena i 59 eller 60 § uppsägning skall ske eller den fastighet, till vil­ ken vattenkraften hör eller som ska­ das, svarar för beviljad eller sökt in­ teckning; och varde i fall, som nu sagts, jämväl ersättning, som må hava bestämts till innehavare av sär­ skild rätt till fastigheten, nedsatt. Skall ej uppsägning ske, och prövas förlusten av vattenkraft eller ska­ dan eller intrånget vara väsentligen utan betydelse för borgenär, som har panträtt i fastigheten, erfordras dock ej nedsättning.

■ skall ske.

1 Senaste lydelse 1919: 425.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Nedsatta ersättningsmedel

Besväras fast egendom, som löses,

av sökt eller beviljad inteckning för

fordran, eller kan egendomen jäm­

likt 11 kap. 2 § jordabalken i äga­

rens hand häfta för ogulden köpe­

skilling, varde den för egendomen

bestämda ersättningen så ock, om

endast en del av fastighet löses, er­

sättning till ägaren för skada och

intrång å den återstående delen av

Konungens befallningshavande för­

delad i den ordning, som för fördel­

ning av köpeskilling för utmätnings-

vis såld fast egendom är stadgad. År

egendomen förutom av fordran be­

svärad av sådan nyttjanderätt eller

rätt till servitut eller till avkomst

eller annan förmån eller till elektrisk

kraft, varigenom egendomens värde

minskas, och åtnjuter rättigheten

sämre rätt än fordringen, vare ford­

ringsägaren berättigad att, om och i

den mån ersättningen för egendomen

understiger det värde denna skulle

äga, därest den ej varit av rättighe­

ten besvärad, för den del av ford­

ringen, som må överskjuta ersätt­

ningen för egendomen, erhålla betal­

ning ur det till rättighetens inneha­

vare bestämda ersättningsbeloppet,

och varde gottgörelsen till denne i

motsvarande mån förminskad.

I fråga om ersättning, som be­

stämts på grund av stadgandena i

9 § eller som blivit jämlikt 54 § and­

ra stycket nedsatt, skall vad nyss

sagts om fördelning äga motsvaran­

de tillämpning; dock att utbetalning

må ske till vederbörande fastighets­

ägare eller till den, vilken ersätt­

ningen eljest tillerkänts, där det

visas, att fordringsägare, som i and­

ra stycket omförmäles, lämnat med­

givande därtill.

(Nuvarande lydelse)

före tillträdesdagen.

Svarar fast egendom, som löses,

för beviljad eller sökt inteckning,

varde den för egendomen bestämda

ersättningen så ock, om endast en del

av fastighet löses, ersättningen till

ägaren för skada och intrång å den

återstående delen av Konungens be­

fallningshavande fördelad i den ord­

ning, som för fördelning av köpe­

skilling för utmätningsvis såld fast

egendom är stadgad. Är egendomen

förutom av inteckning besvärad av

sådan i 52 § angiven rättighet, var­

igenom egendomens värde minskas,

och åtnjuter rättigheten sämre rätt

än inteckningen, vare borgenär som

har panträtt på grundval av inteck­

ningen berättigad att, om och i den

mån ersättningen för egendomen un­

derstiger det värde denna skulle äga,

därest den ej varit av rättigheten be­

svärad, för den del av fordringen,

som må överskjuta ersättningen för

egendomen, erhålla betalning ur det

till rättighetens innehavare bestäm­

da ersättningsbeloppet, och varde

gottgörelsen till denne i motsvarande

mån förminskad

(Föreslagen lydelse)

I fråga om ersättning, som be­

stämts på grund av stadgandena i

9 § eller som blivit jämlikt 54 §

andra stycket nedsatt, skall vad nyss

sagts om fördelning äga motsvaran­

de tillämpning.

69 §d

1 Senaste lydelse 1968: 692.

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1970

71

Är fast egendom, som enligt den­ na lag löses med penningar, inteck­ nad, åligge Konungens befallnings- havande att, sedan den genom laga- kraftvunnet utslag bestämda er­ sättningen blivit nedsatt samt egen­ domen avträdd, därom ofördröj ligen göra anmälan å landet hos domaren och i stad hos rätten. Har egendo­ men avträtts, innan ersättningen bli­ vit slutligt fastställd, och varder er­ sättningen ej bestämd till högre be­ lopp än det enligt stadgandet i 58 § redan nedsatta, skall anmälan, som nu sagts, göras så snart lagakraft- ägande utslag i målet till Konung­ ens befallningshavande ingivits.

(Nuvarande lydelse)

Utfaller, då en del av intecknad fastighet eller en eller flera av ge­ mensamt intecknade fastigheter bli­ vit avträdda, vid fördelning av er­ ersättningen likvid å intecknings hu­ vudstol, åligge ock Konungens be­ fallningshavande att därom, sedan fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft, ofördröj ligen göra anmälan efter ty nyss sagts och till­ lika insända fördelningslängden. Lag samma vare, där vid fördelning av ersättning, som bestämts jämlikt 9 § eller som blivit på grund av stadgan­ det i 54 § andra stycket nedsatt, likvid utfallit å huvudstol av inteck­ nad gäld.

Utan hinder därav, att fördelning av ersättning ägt rum och blivit god­ känd eller vunnit laga kraft, äge inteckningshavare, vars fordran icke blivit till fullo betäckt, den rätt, varom i 73 § förmäles.

§•

Besväras fast egendom, som en­ ligt denna lag löses med penningar, av inteckning eller inskriven rättig­ het, åligge Konungens befallningsha­ vande att, sedan den genom laga- kraftvunnet utslag bestämda ersätt­ ningen blivit nedsatt samt egendomen avträdd, därom ofördröj ligen göra anmälan hos inskrivningsmyndighe­ ten för anteckning i fastighetsboken.

Har egendomen avträtts, innan er­ sättningen blivit slutligt fastställd, och varder ersättningen ej bestämd till högre belopp än det enligt stad­ gandet i 58 § redan nedsatta, skall anmälan, som nu sagts, göras så snart lagakraftägande utslag i målet till Konungens befallningshavande ingivits.

Utfaller, då egendomen avträtts innan ersättningen blivit slutligen fastställd eller då en del av inteck­ nad fastighet eller en eller flera av gemensamt intecknade fastigheter blivit avträdda, vid fördelning av er­ sättning betalning på pantbrevs be­ lopp, åligge ock Konungens befall­ ningshavande att därom, sedan för­ delningen blivit godkänd eller vun­ nit laga kraft, ofördröj ligen göra an­ mälan efter ty nyss sagts och tillika insända fördelningslängden. Lag samma vare, därvid fördelning av ersättning, som bestämts jämlikt 9 § eller som blivit på grund av stadgan­ det i 54 § andra stycket nedsatt, be­ talning utfallit på pantbrevs belopp.

Utan hinder därav, att fördelning av ersättning ägt rum och blivit god­ känd eller vunnit laga kraft, äge borgenär, som har panträtt och vars fordran icke blivit till fullo betäckt, den rätt, varom i 73 § förmäles.

(Föreslagen lydelse)

72 §.

Har för samfällt strömfall, som Har för samfällt strömfall, som löses jämlikt 2 kap. 7 §, ersättning- löses jämlikt 2 kap. 7 §, ersättning­ en, såvitt angår andel i fallet, till- en, såvitt angår andel i fallet, tillhö- hörig annan än den lösande, be- rig annan än den lösande, bestämts

50

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

stämts att utgå medelst kraftöver­

föring, och är sådan del av ström­

fallet med inteckning besvärad, an-

komme på den lösande att, sedan

han tillträtt fallet och kraftöverfö­

ringen i föreskriven ordning påbör­

jats, därom göra anmälan å landet

hos domaren och i stad hos rätten;

skolande till styrkande av det för­

hållande, varom anmälan göres, före­

tes intyg av vederbörande ersätt-

ningstagare eller ock av två stäm-

ningsmän eller andra trovärdiga per­

soner.

73

Förmenar innehavare av fordran,

varför fast egendom på grund av in­

teckning eller jämlikt 11 kap. 2 §

jordabalken häftar, att ersättning

för denna eller för därifrån förlorad

vattenkraft eller för skada och in­

trång å egendomen blivit för lågt be­

räknad, vare han, i den mån er­

sättningens belopp till följd av över­

enskommelse därom mellan ersätt-

ningsgivaren och egendomens ägare

eller av annan anledning ej blivit

prövat av domstol eller vid syneför-

rättning, berättigad att, där ej full

betalning för hans fordran lämnas

honom, äska, att ersättningen, så­

vitt på hans eller annan sådan ford­

ringsägares rätt inverkar, varder av

vattendomstolen bestämd. Talan

härom skall anhängiggöras sist inom

sex månader efter det fördelning av

ersättningen vunnit laga kraft eller,

där ersättningen bestämts att utgå

i kraft, efter den för kraftöverfö­

ringens början bestämda tid; försit­

tes tid, som nu sagts, vare rätt till

talan förlorad.

att utgå medelst kraftöverföring,

och är sådan del av strömfallet med

inteckning eller inskriven rättighet

besvärad, ankomme på den lösande

att, sedan han tillträtt fallet och

kraftöverföringen i föreskriven ord­

ning påbörjats, därom göra anmälan

hos inskrivningsmyndigheten för

anteckning i fastighetsboken; sko­

lande till styrkande av det förhål­

lande, varom anmälan göres, företes

intyg av vederbörande ersättnings-

tagare eller ock av två stämningsmän

eller andra trovärdiga personer.

§■*

Förmenar borgenär, som har pant­

rätt i fast egendom, att ersättning

för denna eller för därifrån förlo­

rad vattenkraft eller för skada och

intrång å egendomen blivit för lågt

beräknad, vare han, i den mån er­

sättningens belopp till följd av

överenskommelse därom mellan er-

sättningsgivaren och egendomens

ägare eller av annan anledning ej

blivit prövat av domstol eller vid

syneförrättning, berättigad att, där

ej full betalning för hans fordran

lämnas honom, äska, att ersättning­

en, såvitt på hans eller annan sådan

borgenärs rätt inverkar, varder av

vattendomstolen bestämd. Talan här­

om skall anhängiggöras sist inom

sex månader efter det fördelning av

ersättningen vunnit laga kraft eller,

där ersättningen bestämts att utgå

i kraft, efter den för kraftöverföring­

ens början bestämda tid; försittes

tid, som nu sagts, vare rätt till talan

förlorad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 §

lagen (

) om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst

eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre

bestämmelser alltjämt tillämpning.

1 Senaste lydelse 1919: 425.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

51

16) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1924: 322) om vård av omyndigs värdehandlingar

Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1924: 322) om vård av omyndigs värdehandlingar skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §d

I fråga —------ - — — — aktiernas utbekommande, 6) att å intecknat skuldebrev eller annat fordringsbevis uppbära betal­ ning av förfallna räntor och kapital­ belopp, då betalning frivilligt erläg­ ges, så ock, där uppgift om gäldenä- rens adress kan av banken utan vä­ sentlig omgång eller tidsutdräkt in­ hämtas eller eljest på förfrågan med­ delas av förmyndaren, hos gäldenä- ren vid utebliven betalning verkställa enskilt krav och efter framställning av förmyndaren jämväl uppsägning,

7) att, när å inteckningshandling belöper betalning vid fördelning av köpeskillingen efter exekutiv auk­ tion eller av löseskilling eller annan ersättning med avseende å den in­ tecknade egendomen, på framställ­ ning av förmyndaren förete hand­ lingen och uppbära betalningen,

8) att, då---------------------------------It) att ombesörja anteckning om innehav av inteckningshandling och, när överförmyndaren medgivit in- teckningshandlings uttagande för annan åtgärd av inskrivningsdoma­ ren, förete handlingen hos domaren,

12) att, när------- —------------------Beträffande utländska —-----------

6) att å skuldebrev eller annat fordringsbevis uppbära betalning av förfallna räntor och kapitalbelopp, då betalning frivilligt erlägges, så ock, där uppgift om gäldenärens ad­ ress kan av banken utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt inhämtas eller eljest på förfrågan meddelas av förmyndaren, hos gäldenären vid utebliven betalning verkställa en­ skilt krav och efter framställning av förmyndaren jämväl uppsäg­ ning,

7) att, när å pantbrev eller annan inteckningshandling belöper betal­ ning vid fördelning av köpeskilling­ en efter exekutiv auktion eller av löseskilling eller annan ersättning med avseende å den intecknade egen­ domen, på framställning av förmyn­ daren förete handlingen och upp­ bära betalningen, fordrans vidmakthållande,

11) att ombesörja anteckning om innehav av pantbrev eller annan in­ teckningshandling och, när överför­ myndaren medgivit intecknings- handlings uttagande för annan åt­ gärd av inskrivningsmyndigheten, förete handlingen hos myndigheten, underrätta förmyndaren.

- — handlingarnas förvaring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

1 Senaste lydelse 1940: 451.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

17) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1927: 79) om inteckningsliavares rätt till betalning

ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1927: 79) om inteckningsliavares

rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkrings­

avtal,

dels att 3 § skall upphöra att gälla,

dels att rubriken till lagen samt

givna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Lag

om inteckningsliavares rätt till betalning

ur ersättning, som utgår på grund av

brandförsäkringsavtal

1

Har brandförsäkring tagits å fast

egendom som besväras av sökt eller

beviljad inteckning för fordran, va­

re, i händelse av timad skada, egen­

domens ägare utan hinder av inteck­

ningen berättigad att själv uppbära

ersättningen, där denna ej översti­

ger en tiondel av det belopp, för vil­

ket brandförsäkring å egendomen är

gällande.

Är ersättningen större, må den ej

utbetalas till ägaren, med mindre in-

teckningshavaren det medgiver eller

ock ägaren avhjälpt skadan eller

ställt säkerhet, som av Konungens

befallning shav ande godkänts, för er­

sättningens återbärande i händelse

skadan ej inom skälig tid avhjälpes.

Visar ej ägaren inom två månader

efter det ersättningsbeloppet till be­

talning förfallit, att han är berätti-

1 Senaste lydelse 1967: 265.

1, 2 och 4—7 §§ skall ha nedan an-

(Föreslagen lydelse)

Lag

om rätt för borgenär till betalning ur er­

sättning på grund av brandförsäkrings­

avtal

§•*

Har brandförsäkring tagits å fast

egendom som besväras av sökt eller

beviljad inteckning, vare, i händel­

se av timad skada, egendomens äga-

ra utan hinder av inteckningen be­

rättigad att själv uppbära ersätt­

ningen, där denna ej överstiger en

tiondel av det belopp, för vilket

brandförsäkring å egendomen är

gällande.

Är ersättningen större, må den ej

utbetalas till ägaren, med mindre

borgenär, som har panträtt i fastig­

heten, det medgiver eller ock ägaren

avhjälpt skadan eller ställt säker­

het, som av länsstyrelsen godkänts,

för ersättningens återbärande i hän­

delse skadan ej inom skälig tid av­

hjälpes. Visar ej ägaren inom två

månader efter det ersättningsbelop­

pet till betalning förfallit, att han är

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

gad att lyfta beloppet, eller har lyf- tat belopp återburits, skall beloppet nedsättas hos Konungens befallningshavande för utbetalning till den eller dem, som därtill äga rätt; och skall tillika uppgift lämnas om in­ teckning shav are, vars namn och adress blivit hos försäkringsgivaren anmälda.

Sådan inteckningshavare skall ock av försäkringsgivaren särskilt underrättas om nedsättningen. Un­ derrättelse skall anses meddelad, då den i rekommenderat brev avsänts under den uppgivna adressen.

2

Har ersättningsbelopp blivit ned­ satt hos Konungens befallningshavande, utsatte denne så snart ske kan sammanträde för förhandling om rättsägares anspråk och belop­ pets fördelning. Fråga ,om inteckningshavares rätt till betalning var­ de av Konungens befallningshavande prövad, med mindre inteckningshavaren givit till känna, att han ej önskar betalning.

Kallelse till sammanträdet skall genom Konungens befallningshavandes försorg minst fjorton dagar förut med posten sändas till fastig­ hetsägaren och kända innehavare av fordran, som i denna lag avses, så ock införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten. I övrigt skall i avseende å fördelningen vad i utsökning slag en stadgas om för­ delning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom äga mot­ svarande tillämpning.

(Nuvarande lydelse)

berättigad att lyfta beloppet, eller har lyftat belopp återburits, skall beloppet nedsättas hos länsstyrelsen för utbetalning till den eller dem, som därtill äga rätt; och skall tillika uppgift lämnas om borgenärer, vars namn och adress blivit hos försäk­ ringsgivaren anmälda.

Sådan borgenär skall ock av för­ säkringsgivaren särskilt underrättas om nedsättningen. Underrättelse skall anses meddelad, då den i re­ kommenderat brev avsänts under den uppgivna adressen.

§4

Har ersättningsbelopp blivit ned­ satt hos länsstyrelsen, utsätte denna så snart ske kan sammanträde för förhandling om rättsägares anspråk och beloppets fördelning.

(Föreslagen lydelse)

Kallelse till sammanträdet skall genom länsstyrelsens försorg minst fjorton dagar förut med posten sän­ das till fastighetsägaren och kända borgenärer, som i denna lag avses, så ock införas i allmänna tidningar­ na och tidning inom orten. I övrigt skall i avseende å fördelningen be­ stämmelserna om fördelning av kö­ peskilling för exekutivt försåld fast egendom äga motsvarande tillämp­ ning.

4 § i

Är, då skada inträffar, försäk- Är, då skada inträffar, försäk­ ringsgivaren ansvarig i förhållande ringsgivaren ansvarig i förhållande till inteckningshavaren men ej gent till borgenär, som har panträtt i fas-emot den fasta egendomens ägare, tigheten, men ej gent emot den fasta inträde han, i den mån betalning ut- egendomens ägare, inträde försäk-

1 Senaste lydelse 1967: 265.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

fallit å inteckningens huvudstol, i inteckningshavarens rätt.

För det belopp, varmed betalning sålunda utfallit, jämte ränta skall på grund av handling, som Konung­ ens befallningshavande har att ut­ färda, inteckning meddelas försäk­ ringsgivaren att gälla med förmåns­ rätt näst efter intecknat belopp, som ej vid fördelningen utgått. Sådan handling skall innehålla, att belopp som där avses förfaller till betal­ ning sex månader efter uppsägning.

5

Har inteckning jämlikt denna lag blivit helt eller delvis utan verkan, åligger det Konungens befallnings­ havande att därom, sedan fördel­ ningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft, ofördröj ligen göra anmä­ lan, å landet hos domaren och i stad hos rätten samt tillika insända för- delningslängden; och skall, sedan sådan anmälan inkommit, anteck­ ning om förhållandet införas i inteckningsprotokollet, å landet å näs­ ta rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.

Skall inteckning meddelas på grund av handling, som avses i 4 §, har Konungens befallningshavande att i sammanhang med anmälan, som här förut i denna paragraf är sagd, insända handlingen med begä­ ran om inteckning.

(Nuvarande lydelse)

ringsgivaren i den män betalning ut­ fallit på pantbrevets belopp, i borge­ närens fordringsrätt.

För det belopp, varmed betalning sålunda utfallit, skall på ansökan av länsstyrelsen inteckning meddelas att gälla med företrädesrätt näst ef­ ter intecknat belopp på vilket betal­ ning ej utfallit. Det pantbrev som ut­ färdas på grundval av inteckningen skall överlämnas till försäkringsgi­ varen såsom pant för dennes ford­ ran.

(Föreslagen lydelse)

§•

Utfaller vid fördelning av medel betalning på pantbrevs belopp, ålig­ ger det länsstyrelsen att därom, se­ dan fördelningen blivit godkänd el­ ler vunnit laga kraft, ofördröj ligen göra anmälan hos inskrivningsmyn­ digheten för anteckning i fastighetsboken samt tillika insända fördel- ningslängden.

Ansökan enligt 4 § andra stycket skall göras i sammanhang med an­ mälan som avses i första stycket den­ na paragraf.

6

Utan hinder därav att, sedan ska­ da timat å försäkrad fast egendom, skadans belopp blivit efter förhand­ ling mellan försäkringstagaren och försäkringsgivaren fastställt, vare innehavare av inteckning i egendo­ men, där han ej medgivit ersätt­ ningsbeloppets utbetalande, berätti­ gad att hos försäkringsgivaren påyr-

1 Senaste lydelse 1967: 265.

§-x

Utan hinder därav att, sedan ska­ da timat å försäkrad fast egendom, skadans belopp blivit efter förhand­ ling mellan försäkringstagaren och försäkringsgivaren fastställt, vare borgenär, som har panträtt i egen­ domen, där han ej medgivit ersätt­ ningsbeloppets utbetalande, berätti­ gad att hos försäkringsgivaren påyr­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

55

ka, att skadans belopp skall, såvitt hans rätt angår, fastställas i den ordning försäkringsavtalet stadgar. Sådant yrkande skall framställas in­ om en månad efter det skadan tima- de eller, därest anmälan om inteckningshavarens namn och adress gjorts hos försäkringsgivaren, inom fjorton dagar efter det inteckningshavaren underrättats om skadebe- loppets fastställande. Underrättelse skall anses meddelad, då den blivit till inteclmingshavaren avsänd i re­ kommenderat brev under den upp­ givna adressen.

Framställes yrkande som i denna paragraf avses av flera inteckningshavare, ankomme på dem att ge­ mensamt utse ett ombud att föra ta­ lan i saken; sämjas de ej, skall om­ budet utses av Konungens befallningshavande.

(Nuvarande lydelse)

ka, att skadans belopp skall, såvitt hans rätt angår, fastställas i den ordning försäkringsavtalet stadgar. Sådant yrkande skall framställas in­ om en månad efter det skadan tima- de eller, därest anmälan om borge­ närens namn och adress gjorts hos försäkringsgivaren, inom fjorton dagar efter det borgenären under­ rättats om skadebeloppets faststäl­ lande. Underrättelse skall anses meddelad, då den blivit till borgenä­ ren avsänd i rekommenderat brev under den uppgivna adressen.

Framställes yrkande som i denna paragraf avses av flera borgenärer, ankomme på dem att gemensamt ut­ se ett ombud att föra talan i saken; sämjas de ej, skall ombudet utses av länsstyrelsen.

(Föreslagen lydelse)

Vad i denna lag stadgas om inteckningshavare gälle ock den, som för ogulden köpeskilling äger ford­ ran med förmånsrätt, som avses ill kap. 2 § jordabalken .

Har någon för fordran inteckning i tomträtt eller vattenfallsrätt, och är brandförsäkring tagen å byggnad eller annat som utgör tillbehör till tomträtten eller vattenfallsrätten, skall i fråga om inteckningshavarens rätt på grund av försäkringen vad i denna lag stadgas äga motsva­ rande tillämpning.

Har borgenär panträtt i tomträtt och är brandförsäkring tagen å byggnad eller annat som utgör till­ behör till tomträtten, skall i fråga om borgenärens rätt på grund av försäkringen vad i denna lag stad­ gas äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Bestämmelserna i denna lag om borgenär som har panträtt i fastighet äger motsvarande tillämpning på borgenär som åtnjuter företrädesrätt för sin fordran på grund av 5 § lagen ( ) om införande av nya jordabalken.

Bestämmelsen i 7 § om tomträtt äger motsvarande tillämpning på vat­ tenfallsrätt.

1 Senaste lydelse 1967: 265.

56

Kungi. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

IS) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1927:85) om dödande av för­

kommen handling,

dels att 1, 2, 4, 8—10 och 13 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 14 §, av nedan angivna ly­

delse.

(Nuvarande lydelse)

1

Löpande skuldebrev, växel, konos-

sement eller annan handling, vars

företeende utgör villkor för rätt att

kräva betalning eller påkalla fullgö­

rande av annan förpliktelse, må, där

antagas kan att handlingen förstörts

eller eljest förkommit, dödas på be­

gäran av den, som förlorat hand­

lingen. Lag samma vare i fråga om

aktiebrev, så ock beträffande inteck­

nad förskrivning, som är ställd till

viss man.

Denna lag---------------------------------

2

Ansökan om dödande av handling

skall, skriftligen avfattad, ingivas

till rätten i den ort, där förpliktelsen

skall fullgöras, eller, om sådan ort

ej är nämnd i handlingen, till den

rätt, där den förpliktade är skyldig

att svara i tvistemål, som angå gäld

i allmänhet. Har på grund av hand­

lingen inteckning meddelats, göres

ansökningen, då fråga är om hand­

ling, för vilken inteckning fastställts

i fast egendom, tomträtt eller vat-

tenfallsrätt, hos den rätt, under vil­

ken fastigheten lyder, och eljest hos

1 Senaste lydelse 1969: 725.

2 Senaste lydelse 1966: 458 (jfr 1966: 649).

(Föreslagen lydelse)

§-X

Löpande skuldebrev, växel, konos-

sement eller annan handling, vars

företeende utgör villkor för rätt att

kräva betalning eller påkalla fullgö­

rande av annan förpliktelse, må, där

antagas kan att handlingen förstörts

eller eljest för kommit, dödas på be­

gäran av den, som förlorat hand­

lingen. Lag samma vare i fråga om

aktiebrev och pantbrev, så ock be­

träffande intecknad förskrivning,

som är ställd till viss man.

eller obligationer.

§-2

Ansökan om dödande av handling

skall, skriftligen avfattad, ingivas

till rätten i den ort, där förpliktel­

sen skall fullgöras, eller, om sådan

ort ej är nämnd i handlingen, till

den rätt, där den förpliktade är

skyldig att svara i tvistemål, som

angå gäld i allmänhet. Då fråga är

om pantbrev, göres ansökningen hos

den rätt under vilken fastigheten ly­

der. Ansökan om dödande av inteck­

nad for dr ing shandling göres hos

rätten i den ort, där vederbörande

inskrivningsmyndighet är.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

57

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

rätten i den ort, där vederbörande inskrivningsdomare är.

Ansökan om dödande av konossement------- - — godsets bestämmelseort. Äro enligt------------—-----------------

4

Sökanden åligger att, så vitt ske kan, om ansökningen underrätta en var vilken såsom gäldenär, löftes­ män eller eljest är på grund av handlingen förpliktad. Avser ansök­ ningen handling på grund varav in­ teckning är meddelad, skall den in­ tecknade egendomens ägare, ändå att han ej är personligen ansvarig för inteckningen, så ock den som se­ nast, i den ordning särskilt är stad­ gat, blivit antecknad såsom inneha­ vare av handlingen, där så ske kan, underrättas om ansökningen.

— av dem.

§•*

Sökanden åligger att, så vitt ske kan, om ansökningen underrätta en var vilken såsom gäldenär, löftes­ män eller eljest är på grund av handlingen förpliktad. Avser ansök­ ningen pantbrev eller intecknad fordringshandling, skall den inteck­ nade egendomens ägare, så ock den som senast, i den ordning särskilt är stadgat, blivit antecknad såsom innehavare av handlingen, där så ske kan, underrättas om ansökningen.

8

§.:

Innan fullföljd-----------------------------Finner rätten,------- —• -----------------Beträffande intecknad handling skall beslutet tillika innehålla erin­ ran, att det ej innebär dödande av inteckningen.

9 §•

Varder handlingen dödad, må den omständigheten att den ej kan före­ tes icke utgöra hinder för sökanden att göra gällande den rätt, som på handlingen kunnat grundas; och har den, som är förpliktad att full­ göra vad i handlingen blivit utfäst eller vars egendom på grund av in­ teckning eller eljest häftar för ut­ fästelsen, att utfärda ny handling, som mot den dödade svarar.

Ny handling, som utfärdats i stäl­ let för dödad inteckningshandling, gälle ej såsom inteckningshandling förrän anteckning skett jämlikt 10 § andra stycket.

I fråga — -—---- --------------------------

1 Senaste lydelse 1934: 260. 2 Senaste lydelse 1946:105.

hos gäldenären. rätten dödad.

Beträffande pantbrev och inteck­ nad fordringshandling skall beslutet tillika innehålla erinran, att det ej innebär dödande av inteckningen.

Varder handlingen dödad, må den omständigheten att den ej kan före­ tes icke utgöra hinder för sökanden att göra gällande den rätt, som på handlingen kunnat grundas; och har den, som är förpliktad att full­ göra vad i handlingen blivit utfäst, eller, i fråga om intecknad ford­ ringshandling, den intecknade egen­ domens ägare att utfärda ny hand­ ling, som mot den dödade svarar.

Ny handling, som enligt första stycket utfärdats i stället för dödad inteckningshandling, gälle ej såsom inteckningshandling förrän anteck­ ning skett jämlikt 10 § tredje styc­ ket. särskilt stadgat.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

10

Är handling, om vars dödande

gjorts ansökning, intecknad, skall

rätten underrätta vederbörande in­

skrivningsdomare om ansökningen,

och har denne att därom så snart

ske kan å inskrivningsdag göra an­

teckning i fastighetsboken eller an­

nan inskrivningsbok varom fråga

är. Vad nu sagts om ansökningen

skall ock gälla rättens slutliga ut­

slag i ärendet; dock må, då ansök­

ningen avslagits, anteckning ej

verkställas förrän utslaget vunnit

laga kraft.

(Nuvarande lydelse)

Sedan utslag, varigenom inteck­

nad handling dödats, vunnit laga

kraft, skall inskrivningsdomaren,

på ansökan, å inskrivningsdag göra

anteckning i fastighetsboken eller an­

nan inskrivningsbok varom fråga

är, att ny handling, som utfärdats

jämlikt 9 §, medför den inteck-

ningsrätt som tillkommit den döda­

de. När ansökan göres, skall den nya

handlingen vara åtföljd av avskrif­

ter enligt vad beträffande ansökan

om inteckning är stadgat.

§•*

Avser ansökan om dödning pant­

brev eller intecknad fordringshand-

ling, skall rätten underrätta veder­

börande inskrivningsmyndighet om

ansökningen för anteckning i fastig­

hetsboken eller annan inskrivnings­

bok varom fråga är. Vad nu sagts

om ansökningen skall ock gälla rät­

tens slutliga utslag i ärendet; dock

må, då ansökningen avslagits, an­

teckning ej verkställas förrän utsla­

get vunnit laga kraft.

(Föreslagen lydelse)

Sedan utslag, varigenom pantbrev

dödats, vunnit laga kraft, skall in­

skrivningsmyndigheten på ansökan

utfärda nytt pantbrev som svarar

mot det dödade samt göra anteckning

i fastighets- eller tomträttsboken

därom.

Har intecknad fordring shandling

dödats genom lagakraftvunnet ut­

slag, skall inskrivningsmyndighe­

ten, på ansökan, å inskrivningsdag

göra anteckning i vederbörande in­

skrivningsbok, att ny handling, som

utfärdats jämlikt 9 §, medför den

inteckningsrätt som tillkommit den

dödade.

13 §.:

Hava tio år förflutit från det in­

tecknad fordringshandling, om vil­

ken det ej är känt var den finnes,

blivit uppvisad för anteckning om

innehav eller eljest företedd i inteck-

ningsärende och vill den inteckna­

de egendomens ägare äska att in­

teckningen, ehuru han ej kan förete

handlingen, måtte dödas, göre ansö­

kan därom, då fråga är om hand­

ling, för vilken inteckning fastställts

i fast egendom, tomträtt eller vat-

1

Senaste lydelse 1955: 238.

a Senaste lydelse 1966: 458 (jfr 1966: 649).

Hava tio år förflutit från det

pantbrev eller annan intecknings-

handling, om vilken det ej är känt

var den finnes, blivit uppvisad för

anteckning om innehav eller eljest

företedd i inteckningsärende och vill

den intecknade egendomens ägare

äska att inteckningen, ehuru han

ej kan förete handlingen, måtte dö­

das, göre ansökan därom, då fråga

är om pantbrev, hos den rätt, under

vilken fastigheten lyder, och eljest

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

59

tenfallsrätt, hos den rätt, under vil­ ken fastigheten lyder, och eljest hos rätten i den ort, där vederbörade inskrivningsdomare är. Sedan an­ sökningen, där så ske kan, på sätt om stämning i tvistemål är stadgat delgivits den senast antecknade in­ nehavaren av handlingen, utfärde rätten offentlig stämning, som skall kungöras på sätt i 6 § sägs samt in­ nehålla beskrivning av handlingen ävensom tillkännagivande att, om någon innehar handlingen eller har kännedom om att den finnes i be­ håll, han bör därom, vid äventyr att inteckningen eljest dödas, hos rät­ ten göra anmälan sist å dag som för ärendets fullföljande utsättes. Så­ dan dag må ej sättas tidigare än sex månader efter kungörelsens infö­ rande i allmänna tidningarna.

(Nuvarande lydelse)

Fullföljes ej----------------------—- — Finner rätten, vid prövning av an­ sökningen, någon omständighet ej hava förekommit som utgör skälig anledning att låta inteckningen fort­ farande gälla, förordne rätten att in­ teckningen må, på därom hos veder­ börande inskrivningsdomare gjord ansökan, dödas utan handlingens företeende.

Rätten skall underrätta inskriv­ ningsdomaren om ansökan som i första stycket sägs, och har denne att så snart ske kan å inskrivnings­ dag göra anteckning därom i fastig- hetsboken eller annan inskrivnings­ bok varom fråga är. Vad nu sagts om ansökningen skall ock gälla rät­ tens slutliga utslag i ärendet; dock må, då ansökningen avslagits, an­ teckning ej verkställas förrän utsla­ get vunnit laga kraft.

hos rätten i den ort, där vederbö­ rande inskrivningsmyndighet är.

Kan det antagas att pantbrev till­ kommit på sådant sätt eller kommit ur ägarens hand under sådana om­ ständigheter som utesluter giltig pantsättning, må ansökan göras utan hinder av att nyss angivna tid ej för­ flutit. Sedan ansökningen, där så ske kan, på sätt om stämning i tviste­ mål är stadgat delgivits den senast antecknade innehavaren av handling­ en, utfärde rätten offentlig stäm­ ning, som skall kungöras på sätt i 6 § sägs samt innehålla beskrivning av handlingen ävensom tillkännagi­ vande att, om någon innehar hand­ lingen eller har kännedom om att den finnes i behåll, han bör därom, vid äventyr att inteckningen eljest dödas, hos rätten göra anmälan sist å dag som för ärendets fullföljande utsättes. Sådan dag må ej sättas tidi­ gare än sex månader efter kungörel­ sens införande i allmänna tidning­ arna. den förfallen.

Finner rätten, vid prövning av an­ sökningen, någon omständighet ej hava förekommit som utgör skälig anledning att låta inteckningen fort­ farande gälla, förordne rätten att in­ teckningen må, på därom hos ve­ derbörande inskrivningsmyndighet gjord ansökan, dödas utan hand­ lingens företeende.

Rätten skall underrätta inskriv­ ningsmyndigheten om ansökan som i första stycket sägs för anteckning i fastighetsboken eller annan in­ skrivningsbok varom fråga är. Vad nu sagts om ansökningen skall ock gälla rättens slutliga utslag i ären­ det; dock må, då ansökningen avsla­ gits, anteckning ej verkställas förr­ än utslaget vunnit laga kraft.

(Föreslagen lydelse)

60

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

14 §.

Bestämmelserna i 1—10 §§ äga,

såvitt de angå pantbrev, motsvarande

tillämpning i fråga om vilandebevis.

Bestämmelserna i 13 § om dödande

av inteckning äga motsvarande till-

lämpning i fråga om viland ef ör kla­

rad inteckningsansökan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

19) Förslag

till

Lag

om ändring i gruvlagen (1938: 314)

Härigenom förordnas, att 21 § 1 mom., 24, 36 och 42—44 §§ gruvlagen

(1938: 314) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

21

1 mom. I ansökning —-----------------

4) de personers namn, hemvist

och postadress vilka äro ägare av

de under 3) angivna områden eller

med avseende därå hava nyttjande­

rätt, återköpsrätt, rätt till elektrisk

kraft eller till avkomst eller annan

förmån eller rätt till servitut; dock

må, där mark är samfälld för flera

fastigheter med skilda ägare och för

samfälligheten finnes känd styrelse

eller annan som är satt att den för­

valta, uppgifterna i stället avse leda­

möterna i styrelsen eller förvaltaren;

5) huruvida omedelbart---------------

24

Ägare av jordområde som avses

med ansökningen vare pliktig att, då

inmutaren för lämnande av stadgad

uppgift i utmålsansökningen eller

1 Senaste lydelse 1963: 626.

§4

• i anspråk;

4) de personers namn, hemvist

och postadress vilka äro ägare av de

under 3) angivna områden eller med

avseende därå hava nyttjanderätt,

rätt till elektrisk kraft eller rätt till

servitut; dock må, där mark är sam­

fälld för flera fastigheter med skilda

ägare och för samfälligheten finnes

känd styrelse eller annan som är

satt att den förvalta, uppgifterna i

stället avse ledamöterna i styrelsen

eller förvaltaren;

------ 4) sägs.

§•

Ägare av jordområde som avses

med ansökningen vare pliktig att, då

inmutaren för lämnande av stadgad

uppgift i utmålsansökningen eller

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

61

ock bergmästaren därom framställer begäran, utan dröjsmål uppgiva en­ var som med avseende å området har nyttjanderätt, återköpsrätt, rätt till elektrisk kraft eller till avkomst eller annan förmån eller rätt till servitut. Underlåter jordägaren detta och lider sådan rättsägare skada i följd därav att han icke blivit kallad till förrätt­ ningen, vare jordägaren pliktig att, där han visas hava ägt kännedom om att rättsägaren berördes av förrätt­ ningen, ersätta skadan. Erinran här­ om varde införd i kungörelsen om förrättningen.

(Nuvarande lydelse)

ock bergmästaren därom framställer begäran, utan dröjsmål uppgiva en­ var som med avseende å området har nyttjanderätt, rätt till elektrisk kraft eller rätt till servitut. Underlåter jordägaren detta och lider sådan rättsägare skada i följd därav att han icke blivit kallad till förrättningen, vare jordägaren pliktig att, där han visas hava ägt kännedom om att rätts­ ägaren berördes av förrättningen, er­ sätta skadan. Erinran härom varde införd i kungörelsen om förrätt­ ningen.

(Föreslagen lydelse)

36 §.i

Mark inom----------- —------------som förorsakas. Skall en — -——---------------- -— därför givas. År nyttjanderätt till mark, varför lösen skall givas eller som lider ska­ da eller intrång, av ägaren åt annan upplåten, eller är marken besvärad av rätt till avkomst eller annan för­ mån eller till servitut eller till elekt­ risk kraft, och går till följd av ut- målsläggningen sådan särskild rätt förlorad eller lider den intrång, skall ersättning jämväl därför givas.

Då till------- — —--------------- förhv

Är nyttjanderätt till mark, varför lösen skall givas eller som lider ska­ da eller intrång av ägaren åt annan upplåten, eller är marken besvärad av rätt till servitut eller till elekt­ risk kraft, och går till följd av ut- målsläggningen sådan särskild rätt förlorad eller lider den intrång, skall ersättning jämväl därför givas.

ersättas.

42

Vid utmålsförrättningen fastställd lösen och annan ersättning, jämte sex procent ränta därå från dagen för förrättningens avslutande skola inom nittio dagar från samma tid, oavsett mot förrättningen förd talan, erläg­ gas till den ersättningsberättigade. Är den mark för vilken, enligt vad i 36 § första eller andra stycket sägs, lösen eller annan ersättning skall gi­ vas, besvärad av sökt eller beviljad inteckning för fordran eller kan mar­ ken jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand häfta för ogulden kö­ peskilling, skola dock såväl nämnda för markens ägare avsedda ersätt-

1 Senaste lydelse 1968: 699. 2 Senaste lydelse 1952: 148.

k2

Vid utmålsförrättningen fastställd lösen och annan ersättning jämte sex procent ränta därå från dagen för förrättningens avslutande skola inom nittio dagar från samma tid, oavsett mot förrättningen förd talan, erläg­ gas till den ersättningsberättigade. Är den mark för vilken, enligt vad i 36 § första eller andra stycket sägs, lösen eller annan ersättning skall gi­ vas, besvärad av beviljad eller sökt inteckning, skola dock såväl nämn­ da för markens ägare avsedda ersätt - belopp som ock de ersättningsbe­ lopp, som må hava avsetts för in­ nehavare av särskild rättighet till

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ningsbelopp som ock de ersättnings­

belopp, som må hava avsetts för

innehavare av särskild rättighet till

samma mark, jämte ovan föreskri­

ven ränta inom tid som nyss sagts

nedsättas hos Konungens befall-

ningshavande i det län där utmålet

är beläget. Även i annat fall än nu

sagts må gruvinnehavaren, om han

det hellre vill, nedsätta vid utmåls-

förrättningen fastställd ersättning

(Nuvarande lydelse)

samma mark, jämte ovan föreskri­

ven ränta inom tid som nyss sagts

nedsättas hos Konungens befall-

ningshavande i det län där utmålet

är beläget. Även i annat fall än nu

sagts må gruvinnehavaren, om han

det hellre vill, nedsätta vid utmåls-

förrättningen fastställd ersättning

hos Konungens befallningshavande.

(Föreslagen lydelse)

hos Konungens befallningshavande.

Då ersättning — -----------—• — gruvinnehavarens bekostnad.

Där ersättningen----------------------------- i ärendet.

Medel som------------------- —-----------mot ränta.

43 §.

Konungens befallningshavande-------

Häftar marken för fordran varom

förmäles i 42 § första stycket, äge

stadgandena om fördelning hos över-

exekutor av köpeskilling för utmät-

ningsvis såld fast egendom motsva­

rande tillämpning, såvida ej nedan

annorlunda stadgas. Är marken för­

utom av fordran besvärad av annan

särskild rätt, som förminskar fastig­

hetens värde och åtnjuter sämre rätt

en fordringen, erhålle fodringsäga-

ren, i den mån det tarvas för fulla

gäldandet av hans fordran, betalning

såsom om marken icke vore av

nämnda rätt besvärad, och varde er­

sättningen för rättigheten i motsva­

rande mån förminskad.

------ - — förd talan.

Svarar marken för beviljad eller

sökt inteckning, äga stadgandena om

fördelning hos överexekutor av köpe­

skilling för utmätningsvis såld fast

egendom motsvarande tillämpning,

såvida ej nedan annorlunda stadgas.

Är marken förutom av inteckning be­

svärad av särskild rätt, som förmins­

kar fastighetens värde och åtnjuter

sämre rätt än inteckningen, erhålle

borgenär som har panträtt på grund­

val av inteckningen, i den mån det

tarvas för fulla gäldandet av hans

fordran, betalning såsom om marken

icke vore av nämnda rätt besvärad,

och varde ersättningen för rättighe­

ten i motsvarande mån förminskad.

Sammanträde för -

------------ inom kommunen.

Är marken samfälld för flera än

tio fastigheter med skilda ägare och

utgöra omständigheterna grund för

antagande, att genom utmålslägg-

ningen säkerheten icke avsevärt

minskas för innehavarna av ford­

ringar, för vilka marken på grund av

sökt eller beviljad inteckning eller

jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häf­

tar, förordne Konungens befallnings­

havande att betalning ur de nedsatta

medlen icke må tilläggas innehavare

av fordran för vilken marken sålun­

da häftar, med mindre denne eller

Är marken samfälld för flera än

tio fastigheter med skilda ägare och

utgöra omständigheterna, i fråga om

fastighet som besväras av sökt eller

beviljad inteckning, grund för anta­

gande, att genom utmålsläggningen

säkerheten icke avsevärt minskas för

borgenär, som har panträtt i fastig­

heten, förordne Konungens befall­

ningshavande att betalning ur de

nedsatta medlen icke må tilläggas

borgenären med mindre denne eller

annan borgenär som har panträtt i

fastigheten senast å åttonde dagen

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

annan sådan rättsägare senast å åt­ tonde dagen före sammanträdet skriftligen framställt anspråk därpå hos Konungens befallningshavande; underlåtenhet att väcka dylikt an­ språk må dock ej läggas någon till last såsom försummelse i bevakande av honom eller annan tillkommande rättighet. Framställes ej anspråk som nu sagts, och påyrkar ej heller någon av delägarna i marken senast vid sammanträdet fördelning av de nedsatta medlen, skola dessa tillhan­ dahållas delägarna för samfälld räk­ ning. Göra ej dessa inom tio år från sammanträdet anspråk på de nedsat­ ta medlen, må dessa lyftas av gruv- innehavaren, såframt denne för så­ dant ändamål anmäler sig hos Konungens befallningshavande un­ der elfte året efter sammanträdet. Sker ej sådan anmälan, tillfälle be­ loppet kronan. Förordnande som i detta stycke sägs skali intagas i kal­ lelse och kungörelse.

De med

(Nuvarande lydelse)

före sammanträdet skriftligen fram­ ställt anspråk därpå hos Konungens befallningshavande; underlåtenhet att väcka dylikt anspråk må dock ej läggas någon till last såsom för­ summelse i bevakande av honom eller annan tillkommande rättighet. Framställes ej anspråk som nu sagts, och påyrkar ej heller någon av del­ ägarna i marken senast vid samman­ trädet fördelning av de nedsatta med­ len, skola dessa tillhandahållas del­ ägarna för samfälld räkning. Göra ej dessa inom tio år från sammanträdet anspråk på de nedsatta medlen, må dessa lyftas av gruvinnehavaren, så­ framt denne för sådant ändamål an­ mäler sig hos Konungens befallnings­ havande under elfte året efter sam­ manträdet. Sker ej sådan anmälan, tillfälle beloppet kronan. Förordnan­ de som i detta stycke sägs skall inta­ gas i kallelse och kungörelse.

(Föreslagen lydelse)

av gruvinnehavaren.

44

Utfaller vid fördelning som i 43 § andra stycket sägs likvid å inteck­ nings huvudstol, åligger det Konung­ ens befallningshavande att därom, sedan fördelningen blivit godkänd el­ ler vunnit laga kraft, ofördröjligen göra anmälan hos inskrivningsdoma­ ren samt därvid tillika insända för- delningslängden.

§•

Utfaller vid fördelning som i 43 § andra stycket sägs betalning på pant­ brevs belopp, åligger det Konungens befallningshavande att därom, sedan fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft, ofördröjligen göra anmälan hos inskrivningsmyndighe­ ten för anteckning i fastighetsboken samt därvid tillika insända fördel- ningslängden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § lä­ ge11 ( ) om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre bestämmelser alltjämt tillämpning.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

20) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1946: 805) med särskilda bestämmelser

angående vittne vid vissa rättshandlingar

Härigenom förordnas, att lagen (1946: 805) med särskilda bestämmel­

ser angående vittne vid vissa rättshandlingar skall ha nedan angivna ly­

delse.

(Nuvarande lydelse)

Erfordras enligt lag, att avtal eller

annan rättshandling företages eller

eljest bekräftas med vittne, må som

sådant vittne ej godkännas den, mot

vilken rättshandlingen skall företa­

gas, ej heller den, som är under fem­

ton år eller som på grund av sinnes­

sjukdom, sinnesslöhet eller annan

rubbning av själsverksamheten sak­

nar insikt om betydelsen av sådan

bekräftelse.

Har till----------- - — -----------------1

Om testamentsvittne----------------

(.Föreslagen lydelse)

Erfordras enligt lag, att avtal eller

annan rättshandling företages eller

eljest bekräftas med vittne, må som

sådant vittne ej godkännas den, mot

vilken rättshandlingen skall företa­

gas, ej heller den, som är under fem­

ton år eller som på grund av sinnes­

sjukdom, sinnesslöhet eller annan

rubbning av själsverksamheten sak­

nar insikt om betydelsen av sådan be­

kräftelse. Vad som sagts nu gäller

även när vid köp, byte eller gåva av

fast egendom eller tomträtt överlåt:. -

rens underskrift på fångeshandling­

en styrkes av vittne.

n verkan.

— särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Vid tillämpning av de nya bestämmelserna skall vattenfallsrätt anses lik­

ställd med tomträtt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

65

21) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1950; 596) om rätt till fiske

Härigenom förordnas, att 25 § lagen (1950: 596) om rätt till fiske skall

ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

25 §.

Upplåtes jord-------------------- -------- -—- -— annorlunda avtalas.

Avser upplåtelsen icke hel fastig­

het och har annat ej avtalats om

omfattningen av fiskerätten, skall

24- § första stycket äga motsvarande

tillämpning. Markarealen skall där­

vid utgöra delningsgrund, om ej an­

nat finnes lämpligare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

■tf

22) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1952:166) om häradsallmänningar

Härigenom förordnas, att 5 och 12 §§ lagen (1952: 166) om häradsall­

männingar skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

5

Häradsallmänning skall bibehållas

oförminskad där ej här nedan annor­

lunda stadgas. Häradsallmänning må

ej belastas med inteckning och ej

heller tagas i mät för annan fordran

3

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1

(Föreslagen lydelse)

Häradsallmänning skall bibehållas

oförminskad där ej här nedan annor­

lunda stadgas. Häradsallmänning

må ej belastas med inteckning eller

inskrivning av rättighet och ej heller

samt. Nr 145

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

än sådan för vilken åtnjutes för­

månsrätt enligt 17 kap. 6 § handels-

balken till betalning ur allmänning-

en.

(Nuvarande lydelse)

tagas i mät för annan fordran än så­

dan för vilken åtnjutes förmånsrätt

enligt 6 § 1 förmånsrättslagen (

) till betalning ur allmänningen.

(Föreslagen lydelse)

12

§.

Införlivning av---------------------------- ej utmätts;

6) att marken icke besväras av 6) att marken icke besväras av nå-

återköpsrätt eller av någon vare sig gon vare sig beviljad eller sökt in-

sökt eller beviljad inteckning för teckning; samt

fordran eller rätt till avkomst eller

annan förmån samt ej heller enligt

11 kap. 2 § jordabalken häftar för

fordran eller sådan rätt; samt

7) att marken--------------------------------------- avsedda syftet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 §

lagen (

) om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst

eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre

bestämmelser alltjämt tillämpning.

23) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1952:167) om allmänningsskogar

i Norrland och Dalarna

Härigenom förordnas, att 5 och 11 §§ lagen (1952: 167) om allmannmgs-

skogar i Norrland och Dalarna skall

(Nuvarande lydelse)

5

Allmänningsskog skall bibehållas

oförminskad där ej här nedan annor­

lunda stadgas. Allmänningsskog må

ej belastas med inteckning och ej

heller tagas i mät för annan fordran

än sådan för vilken åtnjutes för­

månsrätt enligt 17 kap. 6 § handels-

balken till betalning ur skogen.

ha nedan angivna lydelse.

(Föreslagen lydelse)

§•

Allmänningsskog skall bibehållas

oförminskad där ej här nedan annor­

lunda stadgas. Allmänningsskog må

ej belastas med inteckning eller in­

skrivning av rättighet och ej heller

tagas i mät för annan fordran än

sådan för vilken åtnjutes förmåns­

rätt enligt 6 § 1 förmånsrättslagen

(

) till betalning ur skogen.

67

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11

§•

Införlivning av----------------------------------ej utmätts; 6) att marken icke besväras av 6) att marken icke besväras av åt er köpsrätt eller av någon vare sig någon vare sig beviljad eller sökt sökt eller beviljad inteckning för inteckning; samt fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån samt ej heller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar för fordran eller sådan rätt; samt

7) att marken----------------------- —------- avsedda syftet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § lagen ( ) om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst eller annan lörmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre be­ stämmelser alltjämt tillämpning.

24) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1957:390) om fiskearrenden

dels att 15 § skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 16 § skall betecknas 15 §,

dels att 1, 3—14 §§ och den nya 15 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 16—18 §§, av nedan an­ givna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

1 §

I fråga om avtal, varigenom någon mot vederlag upplåter fiskerätt åt annan, skall, utöver vad som följer av 1 kap. lagen om nyttjanderätt till fast egendom (nyttjanderättslagen), gälla vad nedan i denna lag sägs, där­ est upplåtelsens ändamål är yrkes­ fiske eller ock annat fiske av väsent­ lig betydelse för arrendatorns för­ sörjning.

Har rätt — --------------------- ----------

(Föreslagen lydelse)

I fråga om avtal, varigenom någon mot vederlag upplåter fiskerätt åt annan, skall, utöver vad som beträf­ fande nyttjanderätt i allmänhet föl­ jer av 7 kap. jordabalken, gälla vad nedan i denna lag sägs, därest upp­ låtelsens ändamål är yrkesfiske eller ock annat fiske av väsentlig betydel­ se för arrendatorns försörjning.

— ej tillämpning.

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

3

Upplåtelse av fiske skall ske för viss tid, ej understigande fem år, el­ ler för arrendatorns livstid. Upplå­ telse av fiske, som ingår i fiskevårds- område, må dock ske för återstoden av den tid, för vilken fiskevårdsom- rådet bildats. Därest upplåtelsen an­ går huvudgård till fideikommiss, bo­ ställe eller annan fastighet, varöver upplåtaren icke äger förfoga utöver sin egen besittningstid, må upplåtel­ sen ske för sådan tid. Är tiden icke så bestämd som nu sagts, skall avta­ let anses ingånget för en tid av fem år.

1 fråga om fideikommissfastighet, som ej är att anse såsom huvudgård, skall vad i 1 kap. 9 § nyttjanderättslagen sägs äga motsvarande tillämp­ ning.

Förbehåll som strider mot bestäm­ melse i denna lag är utan verkan mot arrendatorn eller den som har rätt att träda i hans ställe, om ej an­ nat anges.

I de fall då enligt vad därom är föreskrivet arrendenämndens god­ kännande fordras för giltighet av förbehåll som nyss nämnts eller an­ nat avtalsvillkor, får godkännande sökas endast om detta angivits i av­ talet. Avslår nämnden framställning om godkännande, förfaller avtalet, om ej annat överenskommits.

§•*

Upplåtelse av fiske skall ske för viss tid, ej understigande fem år, el­ ler för arrendatorns livstid. Upplå­ telse av fiske, som ingår i fiskevårds- område, må dock ske för återstoden av den tid, för vilken fiskevårdsom- rådet bildats. Därest upplåtelsen an­ går fastighet, varöver upplåtaren ic­ ke äger förfoga utöver sin egen be­ sittningstid, må upplåtelsen ske för sådan tid. Är tiden icke så bestämd som nu sagts, skall avtalet anses in­ gånget för en tid av fem år. Har av­ tal träffats för kortare tid, gäller det dock för den överenskomna tiden, om arrendenämnden godkänt avtalet i denna del.

Har fiskearrende upplåtits på längre tid ån den i 7 kap. 5 § första stycket jordabalken föreskrivna längsta tiden för nytt fonder ätts be­ stånd, äger fjärde stycket nämnda paragraf motsvarande tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

4 §.

Vid utgången av arrende som gäl- Vid arrende för viss tid skall uppler för viss tid äger arrendatorn, om sägning alltid ske för att avtalet ej annat följer av andra eller tredje skall upphöra att gälla vid arrende­ stycket, rätt till nytt arrende för en tidens utgång. Uppsägningen skall tid av fem år. Sådan optionsrätt till- ske senast ett år före arrendetidens kommer ånyo arrendatorn vid ut- utgång. gången av vart femte år. Om avtalet ej uppsäges inom rätt

1 Senaste lydelse 1960:132.

Kungl. Maj:ts proposition nr lbo år 1970

69

Vill ej arrendatorn tillgodonjuta nytt arrende, skall han giva fastig­ hetens ägare det tillkänna senast ett år före arrendetidens utgång på sätt i 2 kap. 38 § ny ttj and er ätt slag en stadgas om uppsägning av jordbruks­ arrende. Sker ej sådant tillkännagi­ vande inom föreskriven tid, skall arrendatorn anses hava åtagit sig nytt arrende för en tid av fem år.

Bestämmelserna i 2 kap. 53, 67 och 69 §§ nyttjanderättslagen om brytande av optionsrätt och vad där­ med har samband skola äga motsva­ rande tillämpning med avseende å fiskearrende.

(Nuvarande lydelse)

5

Vad i 2 kap. 5b—56 §§ nyttjande­ rättslagen är stadgat om ändrade ar­ rendevillkor eller fortsatt tillämp­ ning av äldre villkor skall äga mot­ svarande tillämpning med avseende å fiskearrende.

tid, anses det förlängt på fem år.

Förbehåll som strider mot första eller andra stycket gäller mot arrendatorn, om det godkänts av arrende­ nämnden. Förbehåll om längre tid för förlängning av avtalet än som an­ ges i andra stycket gäller utan så­ dant godkännande.

I fråga om tiden för upphörande av arrendeavtal vid frånträde av av­ talet på grund av förverkande eller av annan orsak och sättet för upp­ sägning äga 8 kap. b § första och andra styckena samt 8 § jordabal­ ken motsvarande tillämpning. Hän­ visningen i 8 kap. b § första stycket jordabalken till 25 § samma kapitel skall därvid tillämpas på 13 § andra stycket denna lag.

§•

Om fastighetens ägare uppsagt ar­ rendeavtalet eller om arrendatorn uppsagt avtalet enligt b § och i upp­ sägningen begärt förlängning av av­ talet på ändrade villkor, har arren­ datorn rätt till förlängning av avta­ let, utom när

1. arrenderätten är förverkad utan att likväl fastighetens ägare uppsagt avtalet att upphöra på grund härav,

2. arrendatorn i annat fall åsido­ satt sina förpliktelser i sådan mån att arrendeavtalet skäligen icke bör förlängas,

3. fastighetens ägare gör sannolikt, att han själv, hans make eller avkomling eller hans adoptivbarn eller dess avkomling skall bruka fisket,

b. fastighetens ägare i annat fall har befogad anledning att upplösa arrendeförhållandet.

I fråga om förlängning av arrende­ avtal äga 9 kap. 8 § andra stycket och 9 13 §§ jordabalken motsvaran­ de tillämpning.

Första och andra styckena gälla ej, om arrendeavtalet icke träffats för viss tid eller om arrendeförhål-

(.Föreslagen lydelse)

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

6

Den som upplåter fiskearrende må

ej i andra fall än lagen stadgar för­

behålla sig eller annan ägare av fas­

tigheten rätt att frånträda arrendet

före arrendetidens slut.

7

Fardag för tillträde och avträde av

arrenderat fiske är den fjortonde

dagen i mars månad. Infaller fardag

å söndag, skall tillträde eller avträ­

de ske följande dag.

8

Arrendeavgiften skall vara till

storleken bestämd och må ej utsättas

annorledes än i penningar. Där av­

giften likväl bestämts i annat än pen­

ningar, skall den beräknas till be­

lopp som med hänsyn till förhållan­

dena vid tiden för avtalets slutande

får anses utgöra skäligt arrende. Är

ej tid utsatt för erläggande av avgif­

ten, skall den erläggas sist tre måna­

der före varje arrendeårs utgång.

Vad i 2 kap. 25 och 26 §§, 27 §

första stycket och 45—48 §§ nyttjan-

derättslagen är stadgat om nedsätt­

ning av arrendeavgift, skadestånd,

rätt till uppsägning och arbetsavtal

skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om fiskearrende. Arrenda-

torn äger ock rätt till skälig nedsätt­

ning av arrendeavgiften, om fisket,

utan hans vållande, på grund av fisk­

pest, vattenförorening eller annan

sådan händelse i hög grad försäm­

rats.

Har arrendatorn------------------------

landet upphör på den grund att ar­

renderätten är förverkad.

Förbehåll att arrenderätten icke

skall vara förenad med rätt till för­

längning gäller mot arrendatorn, om

det godkänts av arrendenämnden.

§•

Förbehåll om rätt för fastighetens

ägare att i annat fall än som anges i

lag eller annan författning återtaga

fisket eller del därav före arrendeti­

dens utgång gäller endast om det

godkänts av arrendenämnden.

§•

Fardag vid fiskearrende år den 14

mars.

Infaller dag då arrenderat fiske

enligt lag eller avtal skall tillträdas

eller avträdas på söndag eller annan

allmän helgdag, skall tillträde eller

avträde i stället ske nästa vardag,

om ej annat avtalats.

§•

Arrendeavgiften skall bestämmas

i pengar. Har avtal träffats i strid

med vad som sagts nu, skall arren­

deavgiften utgå med belopp, som är

skäligt med hänsyn främst till par­

ternas avsikter och övriga förhål­

landen när avtalet träffades. Är ej tid

utsatt för erläggande av avgiften,

skall den erläggas sist tre månader

före varje arrendeårs utgång.

Vad i 8 kap. 9—11 §§ och 9 kap.

36—39 §§ jordabalken är stadgat om

nedsättning av arrendeavgift, skade­

stånd, rätt till uppsägning och arbets­

avtal skall äga motsvarande tillämp­

ning i fråga om fiskearrende. Arren­

datorn äger ock rätt till skälig ned­

sättning av arrendeavgiften, om fis­

ket, utan hans vållande, på grund av

fiskpest, vattenförorening eller an­

nan sådan händelse i hög grad för­

sämrats.

— — ■—- som brister.

(Föreslagen lydelse)

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

71

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 §.

Utan medgivande-------------------------— — — del därav.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på rättighetens övergång genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv.

10 §.

Dör arrendatorn före arrendetidens utgång, är dödsboet berättigat att i sitt ställe sätta annan, med vilken ägaren skäligen kan nöjas, eller att inom sex månader uppsäga avtalet.

Vid livstidsarrende äger arrendatorns hustru, om äktenskapet var in­ gånget innan avtalet slöts, efter man­ nens död tillgodonjuta arrendet så länge hon förbliver änka. Går hon i nytt gifte, må fastighetens ägare upp­ säga avtalet.

Dör arrendatorn före arrendeti­ dens utgång, är dödsboet berättigat att i sitt ställe sätta annan, med vil­ ken ägaren skäligen kan nöjas, eller att inom sex månader uppsäga av­ talet. Vad som sagts nu gäller ej, om annat avtalats.

Är arrendet upplåtet för arrendatorns livstid, har vid dennes död hans make rätt att inträda som arrendator under sin livstid, om äkten­ skapet ingåtts innan avtalet träffa­ des. Ingår den efterlevande maken nytt äktenskap, får fastighetsägaren dock uppsäga avtalet. När avtalet upphör att gälla på grund av arrendatorns eller den efterlevande ma­ kens död, skall fisket avträdas på den fardag som inträffar närmast ef­ ter sex månader från dödsfallet.

11

§•

Sker överlåtelse —------------------------De bestämmelser som för övrigt i 2 kap. 29—32 §§ samt 33 § första och tredje styckena nyttjanderättslagen meddelats med avseende å överlåtelse av arrenderad fastighet, utmätning, konkurs och återköp skola äga mot­ svarande tillämpning vid fiskear­ rende.

nye ägaren.

De bestämmelser som i 8 kap. 1517 §§jordabalken meddelats med av­ seende å utmätning och konkurs skola äga motsvarande tillämpning vid fiskearrende.

12

§.

Arrenderätten skall--------------------

3. om han olovligen överlåter eller upplåter fisket eller del därav;

4. om han å fastigheten för eller tillåter andra att föra sådant leverne som väcker allmän förargelse eller

— av fisket;

3. om han olovligen överlåter fis­ ket eller eljest sätter annan i sitt ställe eller upplåter fisket eller del därav; eller

72

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

verkar störande på omgivningen;

eller

5. om han eljest i väsentlig om- 4. om han eljest i väsentlig om­

fattning åsidosätter vad som åligger fattning åsidosätter vad som åligger

honom enligt avtalet.

honom enligt avtalet.

Finnes vad — — •— —--------------- från arrendet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Uppsäges avtalet, — — —---------------

13

Har arrendatorn låtit komma sig

till last sådant förhållande som i 12 §

1, 2 eller 4 sägs men sker rättelse in­

nan fastighetens ägare gjort bruk av

sin rätt att uppsäga avtalet, eller har

i fall varom i 12 § 3 eller 5 sägs

ägaren icke uppsagt avtalet inom sex

månader från det han fick kunskap

om förhållande som där avses, må

ägaren ej senare åberopa förhållan­

det såsom grund för arrendatorns

skilj ande från arrendet.

till skadestånd.

§•

Har arrendatorn låtit komma sig

till last sådant förhållande som i 12 §

första stycket 1 eller 2 sägs men

sker rättelse innan fastighetens äga­

re gjort bruk av sin rätt att upp­

säga avtalet, eller har i fall varom i

12 § första stycket 3 eller 4 sägs äga­

ren icke uppsagt avtalet inom sex

månader från det han fick kunskap

om förhållande som där avses, må

ägaren ej senare åberopa förhållan­

det såsom grund för arrendatorns

skiljande från arrendet.

Är arrenderätten enligt 12 § första

stycket 1 förverkad på grund av

dröjsmål med betalning av arrende­

avgift och har fastighetens ägare med

anledning därav uppsagt avtalet, får

arrendatorn ej på grund av dröjs­

målet skiljas från arrendet, om ar­

rendeavgiften betalas senast tolfte

vardagen från uppsägningen. 1 av­

vaktan på att arrendatorn visar sig

ha fullgjort vad som sålunda ford­

ras för att återvinna arrenderätten,

får beslut om vräkning icke medde­

las förrän fjorton vardagar förflutit

från uppsägningen.

14

Vad om sättet för uppsägning, ti­

den för avträde och verkställighet

av avhysning, tid för väckande av

talan, rätt att kvarhålla arrendatorn

tillhörig egendom och skiljedom är

stadgat i 2 kap. 38—43 §§ nyttjan-

derättslagen skall äga motsvarande

tillämpning vid fiskearrende.

§•

Vad om tid för väckande av ta­

lan, jämkning av arrendevillkor och

skiljedom är stadgat i 8 kap. 26

28 §§ jordabalken skall äga motsva­

rande tillämpning vid fiskearrende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

73

16 §.

Om arrendenämndens samman­ sättning, granskning av arrendeavtal och besvär över nämndens beslut skall gälla vad i 2 kap. 4-9 a, 66 och 68 §§ nyttjanderättslagen är stad­ gat.

(Nuvarande lydelse)

15 §.

Om arrendenämnd finnas bestäm­ melser i 8 kap. jordabalken och i la­ gen ( ) om arrendenämn­ der och hyresnämnder.

(Föreslagen lydelse)

16 §.

Om part ej godtager arrende­ nämnds beslut i fråga om förläng­ ning av arrendeavtal eller faststäl­ lande av villkoren för sådan förläng­ ning, får parten klandra beslutet ge­ nom att väcka talan mot den andra parten inom två månader från det parten erhöll del av beslutet. Kland­ ras icke beslutet inom denna tid, är parts rätt till talan förlorad.

Arrendenämnds beslut i ärende enligt 3—6 § får ej klandras.

17 §.

Tvist om fiskearrende som ej an­ kommer på arrendenämnds prövning skall, om icke Konungen bestämmer annat, upptagas av den fastighets­ domstol inom vars område fastighe­ ten är belägen. Även klandertalan som avses i 16 § upptages av samma domstol.

Tvist som efter klander mot arren­ denämnds beslut är anhängig vid domstol får återförvisas till nämn­ den.

18 §.

Talan får ej föras mot fastighets­ domstols dom i fråga om fastställan­ de av arrendevillkor i fall som avses i 5 § och ej heller mot hovrätts dom i fråga om förlängning av arrende­ avtal eller fastställande av arrende­ villkor i fall som nyss angivits.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

2. I fråga om fiskearrende som upplåtits före de nya bestämmelsernas ikraftträdande äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning, om ej annat är föreskrivet nedan.

3f

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

74

3. De nya bestämmelserna i 4 § sista stycket om sättet för uppsägning

samt 14 § om tid för väckande av talan och om jämkning av arrendevillkor

ävensom 13 § andra stycket äger tillämpning även på avtal om fiskearrende

som träffats före de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Vad som sagts nu

om tillämpningen av 4 § sista stycket och om 13 § andra stycket gäller

dock ej, om uppsägning ägt rum före ikraftträdandet.

4. Bestämmelserna i 5 § i dess nya lydelse äger tillämpning även på avtal

som träffats före de nya bestämmelsernas ikraftträdande, om 4 och 5 §§ i

deras äldre lydelse gäller för avtalet. Har underrättelse som avses i 4 § andra

stycket i dess äldre lydelse eller i 2 kap. 53 eller 54 § lagen (1907: 36 s. 1)

om nyttjanderätt till fast egendom skett före de nya bestämmelsernas ikraft­

trädande, äger de äldre bestämmelserna dock alltjämt tillämpning.

Innehåller avtal som avses i första stycket första punkten ej förbehåll om

uppsägning, äger även 4 § i sin nya lydelse tillämpning. Om arrendetiden

går till ända inom ett år från de nya bestämmelsernas ikraftträdande, anses

dock uppsägning som skett inom en månad från ikraftträdandet ha skett i

rätt tid.

Förlänges avtal om fiskearrende till följd av första eller andra stycket, äger

därefter de nya bestämmelserna i sin helhet tillämpning på avtalet.

5. Bestämmelsen i 11 § andra stycket om tillämpning av 8 kap. 17 § jorda­

balken gäller när arrendatorn försatts i konkurs på grund av ansökan som

gjorts efter nya balkens ikraftträdande.

6. Arrendetvist, vari talan väckts före de nya bestämmelsernas ikraftträ­

dande, behandlas enligt äldre bestämmelser.

Ärende som enligt äldre bestämmelser skall handläggas av arrendenämnd

prövas av arrendenämnd som avses i 8 kap. 29 § jordabalken, om ären­

det anhängiggöres efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Arrende­

nämnds beslut i sådant ärende får ej klandras.

7. I fråga om avtal om fiskearrende beträffande sådan fideikommissfas­

tighet som ej är att anse som huvudgård till fideikommiss äger 1 kap. 9 §

lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom fortfarande tillämp­

ning.

Kungl. May.ts proposition nr 145 år 1970

25) Förslag

till

Lag

om ändring i uranlagen (1960: 679)

Härigenom förordnas, att 36 § 2 mom. och 38 § 1 mom. uranlagen (1960:

679) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

36 §4

2 mom. Ansökan om--------------------------- sig anvisat;

3) de personers namn, hemvist 3) de personers namn, hemvist

och postadress vilka äro ägare av det och postadress vilka äro ägare av

under 2) angivna området eller med det under 2) angivna området eller

1 Senaste lydelse 1963: 627.

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

avseende därå hava nyttjanderätt, återköpsrätt, rätt till elektrisk kraft eller till (inkomst eller annan för­ mån eller rätt till servitut; dock må, där mark är samfälld för flera fas­ tigheter med skilda ägare och för samfälligheten finnes känd styrelse eller annan som är satt att förvalta densamma, uppgifterna i stället avse ledamöterna i styrelsen eller förval­ taren.

Vid ansökningen Kostnaderna för I övrigt-----------

38 §.i

1 mom. Mark inom--------------- — -Skall en-------------------------------------Är nyttjanderätt till mark, för vil­ ken lösen skall utgå eller som lider skada eller intrång, av ägaren åt annan upplåten, eller är marken be­ svärad av rätt till ankomst eller an­ nan förmån eller till servitut eller till elektrisk kraft, och går till följd av anvisandet av mark sådan sär­ skild rätt förlorad eller lider den intrång, skall ersättning jämväl utgå därför.

Förorsakas annan------------— —

(Nuvarande lydelse)

med avseende därå hava nyttjande­ rätt, rätt till elektrisk kraft eller rätt till servitut; dock må, där mark är samfälld för flera fastigheter med skilda ägare och för samfälligheten finnes känd styrelse eller annan som är satt att förvalta densamma, upp­ gifterna i stället avse ledamöterna i styrelsen eller förvaltaren.

(Föreslagen lydelse)

26 § 3 mom. 1) sägs.

dessa kostnader.

om utmålsförrättning.

som förorsakas, därför givas.

Är nyttjanderätt till mark, för vil­ ken lösen skall utgå eller som lider skada eller intrång, av ägaren åt annan upplåten, eller är marken be­ svärad av rätt till servitut eller till elektrisk kraft, och går till följd av anvisandet av mark sådan särskild rätt förlorad eller lider den intrång, skall ersättning jämväl utgå därför.

förlust ersättas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fråga om rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits före ikraft­ trädandet äger äldre bestämmelser alltjämt tillämpning.

Senaste lydelse 1968: 70C

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

26) Förslag

till

Lag

om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290)

Härigenom förordnas, att 9 och 12 §§ jordförvärvslagen (1965: 290) skall

ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

9 §d

Göres ej------------------------ — förvärvstillstånd utgått.

Är fråga om rätt att förvärva

egendom enligt denna lag ännu ej

avgjord, skall beträffande lagfart

anses möta sådant hinder som avses

i 10 § förordningen den 16 juni 1875

(nr 42) angående lagfart å fång till

fast egendom.

Skulle mot bestämmelserna i den­

na paragraf lagfart ha meddelats,

äger vad i första stycket sägs ej till-

lämpning på fånget.

Skulle mot bestämmelserna i 20

kap. 6 § 8 eller 7 § 11 jordabalken

lagfart ha meddelats, äger vad i förs­

ta stycket sägs ej tillämpning på

fånget.

12

§.

Egendom, som förvärvas genom

inrop på exekutiv auktion under så­

dana förhållanden att förvärvstill­

stånd skulle ha krävts vid vanligt

köp, skall åter avyttras inom två år

efter det att auktionen vunnit laga

kraft, om ej dessförinnan nämnda

förhållanden upphört eller inropa­

ren erhållit lantbruksnämndens till­

stånd att behålla egendomen. Har

inropet skett för att skydda någon

inroparens fordran eller rättighet,

för vilken egendomen häftar på

grund av inteckning eller enligt 11

kap. 2 § jordabalken, må länsstyrel­

sen på ansökan medge skäligt an­

stånd med egendomens avyttrande,

om sannolika skäl visas att i annat

Egendom, som förvärvats genom

inrop på exekutiv auktion under så­

dana förhållanden att förvärvstill­

stånd skulle ha krävts vid vanligt

köp, skall åter avyttras inom två år

efter det att auktionen vunnit laga

kraft, om ej dessförinnan nämnda

förhållanden upphört eller inropa­

ren erhållit lantbruksnämndens till­

stånd att behålla egendomen. Har

inropet skett för att skydda någon

inroparens fordran, för vilken han

har panträtt i egendomen, eller nå­

gon hans rättighet, som är inskriven

däri, må länsstyrelsen på ansökan

medge skäligt anstånd med egendo­

mens avyttrande, om sannolika skäl

visas att i annat fall förlust skulle

1 Senaste lydelse 1969: 45.

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

fall förlust skulle uppkomma för in­ roparen. Avyttras ej egendomen in­ om föreskriven tid, skall länsstyrel­ sen på framställning av lantbruks­ nämnden förordna att egendomen skall säljas på offentlig auktion en­ ligt bestämmelserna i 13 §.

Anteckning om------------—---------I fråga-------------------- — — 6—8

(Nuvarande lydelse)

uppkomma för inroparen. Avyttras ej egendomen inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen på framställning av lantbruksnämnden förordna att egendomen skall säljas på offentlig auktion enligt bestämmelserna i 13 §.

avyttringsskyldigheten upphört.

§§•

(Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fråga om fordran eller rättighet, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § lagen ( ) om införande av nya jordabalken, äger äldre bestämmelser alltjämt tillämpning.

27) Förslag

till

Lag

om ändring i förköpslagen (1967: 868)

Härigenom förordnas, att 3, 7, 9, 12 och 15 §§förköpslagen (1967: 868) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §•

Förköpsrätt får--------------- -— — —

2. staten är säljare och försäljning­ en icke sker enligt lagen den 4 janu­ ari 1927 (nr 1) angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt för upplåtelse av sådan jord under tomträtt,

3. staten eller — Första stycket 1 de tillämpning om försäljningen av ser del av fastighet. Frågan huru­ vida förköpsrätt får utövas skall där­ vid bedömas som om köpet avsett den odelade fastigheten. Sökes lag­ fart innan förköpsrätt utövas, be- dömes frågan i stället med hänsyn till delen, om denna är utbruten, el­ ler, när försäljningen avser område

än 200 000 kronor,

2. staten är säljare,

äger motsvaran-

äger motsvaran-

genorn gåva.

Första stycket 1 de tillämpning om försäljningen av­ ser del av fastighet. Frågan huru­ vida förköpsrätt får utövas skall där­ vid bedömas som om köpet avsett den odelade fastigheten. Sökes lag­ fart innan förköpsrätt utövas, be- dömes frågan i stället med hänsyn till delen, om denna är utbruten, el­ ler, när försäljningen avser område

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

av fastighet, tillstånd till avstyck- av fastighet, fastighetsbildningsbe-

ning meddelats.

slut meddelats.

Som värde----------- —----------------av stämpelskatten.

Förköp i----------------------—----------- utan verkan.

7

§•

Förköpsrätten utövas genom att

kommun inom tid som anges i andra

stycket underrättar säljare och kö­

pare om beslut att utöva förköpsrätt

samt anmäler detta beslut till in­

skrivningsdomaren med företeende

av bevis om underrättelserna. Avser

beslutet fastighet inom annan kom­

muns område, gäller vad som sagts

om underrättelse till säljare och kö­

pare också den andra kommunen.

Beslutet skall antecknas i fastig-

hetsboken för varje fastighet som

ingår i försäljningen.

Förköpsrätten skall--------------------

Utövas förköpsrätten — —------------

Förköpsrätten utövas genom att

kommun inom tid som anges i and­

ra stycket underrättar säljare och

köpare om beslut att utöva förköps­

rätt samt anmäler detta beslut till

inskrivningsmyndigheten med före­

teende av bevis om underrättelser­

na. Avser beslutet fastighet inom an­

nan kommuns område, gäller vad

som sagts om underrättelse till säl­

jare och köpare också den andra

kommunen. Beslutet skall anteck­

nas i fastighetsboken för varje fas­

tighet som ingår i försäljningen.

- sådan handling,

förköpsrätten förlorad.

9 §-

Kommun som----------------------- vid försäljningen.

Bestridande enligt första stycket

anmäles hos inskrivningsdomaren

för anteckning i fastighetsboken sist

på den inskrivningsdag som infaller

närmast efter en månad från det

förköpsrätten utövades. Inskriv­

ningsdomaren skall ofördröjligen

underrätta kommunen om bestri­

dandet. Kommunens ansökan om

tillstånd till förköpet skall ha in­

kommit till Konungen inom en må­

nad från det bestridandet anteckna­

des. Sökes tillstånd ej i rätt tid, är

förköpet utan verkan.

När en------- --------------------------------

Bestridande enligt första stycket

anmäles hos inskrivningsmyndighe­

ten för anteckning i fastighetsboken

sist på den inskrivningsdag som in­

faller närmast efter en månad från

det förköpsrätten utövades. Inskriv­

ningsmyndigheten skall ofördröjli­

gen underrätta kommunen om be­

stridandet. Kommunens ansökan

om tillstånd till förköpet skall ha in­

kommit till Konungen inom en må­

nad från det bestridandet anteck­

nades. Sökes tillstånd ej i rätt tid,

är förköpet utan verkan.

-2

§.

12

§.

Köp av fast egendom är för sin Köp av fast egendom är för sin

giltighet beroende av att förköp ej giltighet beroende av att förköp ej

sker. År frågan om förköp ännu ej sker.

avgjord, skall beträffande lagfart

sådant hinder anses möta som avses

i 10 § förordningen den 16 juni 1875

(nr 42) angående lagfart å fång till

fast egendom.

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 ar 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Har lagfart beviljats i strid med

första stycket, är förköpsrätten för­

lorad. Har förköp skett, är det utan

verkan. Motsvarande gäller när för-

värvstillstånd meddelats i strid med

2 § andra stycket jordförvärvslagen

eller i strid med 5 § andra stycket

lagen om vissa inskränkningar i rät­

ten att förvärva fast egendom eller

gruva eller aktier i vissa bolag.

När förköpet — — — —----------- av

Har lagfart för köparen beviljats

i strid med 20 kap. 7 § 10 jordabal­

ken, är förköpsrätten förlorad. Har

förköp skett, är det utan verkan.

Motsvarande gäller när förvärvstill-

stånd meddelats i strid med 2 § and­

ra stycket jordförvärvslagen (1965:

290) eller i strid med 5 § andra styc­

ket lagen (1916:156) om vissa in­

skränkningar i rätten att förvärva

fast egendom eller gruva eller ak­

tier i vissa bolag,

fastigheten.

15 §.

Har underrättelse------------------- på kommunen.

Ligger egendomen inom skilda in­

skrivningsdomares områden anses

anmälan enligt 7 eller 9 § gjord först

när anmälan skett till samtliga in­

skrivningsdomare.

Ligger egendomen inom skilda in­

skrivningsmyndigheters områden

anses anmälan enligt 7 eller 9 §

gjord först när anmälan skett till

samtliga inskrivningsmyndigheter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

28) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1969: 246) om fastighetsdomstol

Härigenom förordnas, att 3 § lagen (1969:246) om fastighetsdomstol

skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §•

Fastighetsdomstol består----------- två nämndemän.

Ordföranden utses — — — eller fastighetsvärdering.

Nämndemännen bör-----------— orts förhållanden.

Om fastighetsdomstols samman­

sättning i hyresmål finns särskild

föreskrift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

29) Förslag

till

Lag

om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:

)

Härigenom förordnas, att 10 kap. 2 § och 12 kap. 6 § fastighetsbildnings­

lagen (

) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)1

(Föreslagen lydelse)

10 KAP.

2

§

Även samfällighet--------------- — — i samfällighet^!.

Svarar fastighet som har del i

samfälligheten för inteckning, får

avstyckning ske endast om ett be­

lopp, som enligt fastighetsbildnings-

myndighetens bedömning motsvarar

värdet av fastighetens andel i den

mark som skall avstyckas, inbetalats

till myndighet som Konungen be­

stämt. Detta gäller dock icke, om de

borgenärer som har panträtt i fas­

tigheten medgivit att avstyckning får

äga rum utan att inbetalning skett.

Besväras fastigheten av gemensam

inteckning, fordras dessutom de

medgivanden från fastighetsägare

och fordringshavare som i 22 kap.

11 § jordabalken föreskrives för re-

laxation. Medgivande av rättsägare

fordras ej, om avstyckningen är vä­

sentligen utan betydelse för honom.

I fråga om fördelning av inbetal­

da medel äger 5 kap. 16 § andra

stycket motsvarande tillämpning.

12 KAP.

6

§

Vid tillämpning av 5 § beaktas ej

inskrivning för servitut, nyttjande­

rätt eller samfällighetsrätt, om rät­

tigheten icke rör mark som skall

ingå i sammanläggningen. Hänsyn

1 Lydelse enligt prop. 1969:128, 3 LU 1970:

Vid tillämpning av 5 § beaktas ej

inskrivning för servitut, nyttjande­

rätt eller rätt till elektrisk kraft, om

rättigheten icke rör mark som skall

ingå i sammanläggningen. Hänsyn

i, rskr 189.

81

Kungl. Maj:ts proposition nr lbö år 1970

tages ej heller till inskrivning be­ träffande vilken sökts dödning eller relaxation i fastighet som ingår i sammanläggningen, såvida hinder mot åtgärden icke föreligger om fas­ tighetsbildningen genomföres.

(Nuvarande lydelse)

Medgivande enligt

(Föreslagen lydelse)

tages ej heller till sådan inteckning som avses i 10 kap. 2 § andra styc­ ket eller till inskrivning beträffande vilken ansökan gjorts om dödning eller relaxation i fastighet som ingår i sammanläggningen, såvida hinder mot åtgärden icke föreligger om fas­ tighetsbildningen genomföres,

företrädesordning tillämpas.

30) Förslag

till

Lag

om upphävande av lagen (1968: 579) med vissa bestämmelser om

förvärv av område av fastighet

Härigenom förordnas, att lagen (1968: 579) med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet skall upphöra att gälla vid utgången av år 1971.

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1970

Utdrag av protokollet över justitieårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 29 november 1968.

N ärvarande:

Statsministern

Erlander,

ministern för utrikes ärendena

Nilsson,

statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling, Johansson, Aspling, Palme, Lundkvist, Gustafsson, Geijer, Odhnoff, Wigkman, Moberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lag om införande av den nya jordabalken, m. m. och anför.

Inledning

Frågan om en ny jordabalk anmäldes i statsrådet den 11 februari 1966. Därvid förelåg ett fullt utarbetat förslag till 16 av de 23 kapitel som balken avses innehålla. Kungl. Maj :t beslöt att lagrådets yttrande skulle inhämtas över lagförslaget i denna del. Den 20 januari 1967 beslöt Kungl. Maj :t att lagrådets yttrande skulle inhämtas över ytterligare två kapitel i balken, näm­ ligen 14 kap. om servitut och 15 kap. om samfällighetsrätt. Granskningen i lagrådet av de till detta sålunda hänskjutna delarna av jordabalken pågår f. n.

De återstående kapitlen i jordabalken, 8—12 kap., avser arrende och hyra. Beträffande arrende torde arrendelagsutredningen senare detta år komma att lägga fram förslag till ny arrendelagstiftning. Sedan remissbehandling ägt rum kommer lagrådets yttrande att inhämtas över förslaget. Därjämte kommer förslag om hyreslagstiftningens inpassande i nya jordabalken att remitteras till lagrådet. Därmed skulle förslag till den nya jordabalken i sin helhet vara hänskjutet till lagrådet.

Av lagstiftningen på jordabalksområdet återstår därefter bestämmelser om införande av den nya jordabalken samt annan behövlig följ dlagstift­ ning. Förslag i dessa hänseenden ingick i lagberedningens förslag till ny jordabalk (SOU 1960: 24—26). Även jordabalksutredningens betänkande

(SOU 1963: 55) innefattade lagförslag om införande av den nya jordabal­ ken. Däremot framlade utredningen med visst undantag inte något eget förslag till annan följ dlagstiftning. Såväl beredningens som utredningens förslag har remissbehandlats (se remissprotokollet den 11 februari 1966 s. 9 och 12). Förslagen till lag om införande av den nya jordabalken torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1 resp. bilaga 2.

83

Följ dlagstiftningen till jordabalken spänner över mycket vidsträckta de­ lar av författningsområdet och berör i betydande utsträckning annan lag­ stiftning som också f. n. är föremål för reformering. Detta gäller särskilt lagstiftningen på utsökningsrättens och fastighetsbildningsväsendets områ­ den. Det är nödvändigt att utarbetandet av följ dlagstiftningen till jordabal­ ken i möjligaste mån samordnas med verksamheten på dessa andra områ­ den. Inom justitiedepartementet har arbetet därför bedrivits med sikte på att dels lägga fram ett förslag som innefattar en lag om införande av den nya jordabalken (promulgationslagen) samt sådan annan följdlagstiftning som ligger utanför utsökningsrättens och fastighetsbildningsväsendets områden, dels vid utarbetandet av lagförslagen på nämnda områden beakta behovet av följdändringar med anledning av den nya jordabalken. Det har dess­ utom ansetts ändamålsenligt att till särskild behandling bryta ut viss följd- lagstiftning, som inte rör de nämnda rättsområdena. Det sagda gäller främst förordningen den 15 oktober 1880 (nr 36), innefattande särskilda föreskrif­ ter ang. lagfart, inteckning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om för­ valtning av järnväg under konkurs, lagen den 22 juni 1920 (nr 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft, lagen den 8 april 1927 (nr 79) om inteclcningshavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal, lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande av förkommen handling, la­ gen den 18 oktober 1907 (nr 83) angående ryttare-, soldat- och båtsmans- torps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten, lagen den 29 maj 1931 (nr 158) om avstyckat eller avsöndrat områdes be­ friande från ansvar för inteckning i stamfastighet, förköpslagen den 8 de­ cember 1967 (nr 868) och jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290). Dessutom krävs viss följ dlagstiftning i anslutning till 8—12 kap. jorda­ balken.

Inom justitiedepartementet har upprättats förslag till promulgationslag och åtskilliga andra lagar med följdändringar till den nya jordabalken. För­ slagen, som utgår från att den nya jordabalken skall träda i kraft den 1 ja­ nuari 1972, torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bi­ laga 3.

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

1) Förslaget till lag om införande av den nya jordabalken

Lagberedningen. Vissa promulgationslagar innehåller en uttrycklig prin­ cipförklaring i fråga om den nya lagstiftningens tillämplighet på äldre rätts­ förhållanden (jfr 1 § andra stycket promulgationslagen till lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom (NJL) och 5 § promulgationslagen till vattenlagen (VL). I lagberedningens förslag till promulgationslag av år 1909 finns inte någon motsvarande deklaration. Uppenbarligen utgåi

84

emellertid också sistnämnda lagförslag från en principiell grundsats, nämli­ gen att de nya reglerna normalt äger giltighet endast beträffande sådana för­ hållanden som uppkommit efter reglernas ikraftträdande.

Grundsatsen att äldre rättsförhållanden i allmänhet regleras av äldre lag avser egentligen den materiella regleringen. På det processuella området är en annan regel allmänt omfattad. Enligt denna skall ett processuellt förfa­ rande, även om det rör äldre förhållanden, följa de nya reglerna, såvida det utspelas sedan dessa trätt i kraft. Ifrågavarande processuella övergångs- norin får beträffande jordabalkslagstiftningen sin betydelse vad angår be­ stämmelserna om inskrivningsförfarandet. Att 1909 års promulgationslag- förslag accepterat berörda grundsats framgår av att lagförslaget föreskriver, att inskrivningsförfarande, som inletts under äldre rätts bestånd men avgörs först efter de nya reglernas ikraftträdande, skall följa sistnämnda regler (19 §).

De övergångsprinciper som lagts till grund för 1909 års förslag till pro- mulgationslag torde i stort sett förtjäna anslutning i detta förslag. Beträf­ fande de materiella reglerna synes det emellertid påkallat att i övergångs- hänseende göra åtskillnad mellan sådana regler som avser rättsförhållanden av mera statisk karaktär och övriga bestämmelser. Till den förra kategorien hänförs här innehållet i 1—3 kap. nya jordabalken. Där upptagna bestäm­ melser om begreppet fastighet och fastighets gränser, om tillbehör till fas­ tighet samt om rättsförhållanden mellan grannar är i själva verket av den art, att de uppenbarligen skall äga generell giltighet och alltså tillämpas även på äldre rättsförhållanden. Också i de nu angivna kapitlen i balken finns dock regler, som inte lämpligen bör få retroaktiv verkan, åtminstone inte utan vidare. I det väsentliga bör emellertid beträffande hithörande regler principen vara, att de skall äga retroaktiv verkan. Principen har kommit till uttryck i 14 § promulgationslagen.

I fråga om den materiella regleringen i övrigt, dvs. närmast den i 4—26 kap. inrymda, torde däremot grundsatsen om nya reglers begränsning till att gälla enbart nya rättsförhållanden böra inskrivas i promulgationslagen såsom den i allmänhet giltiga normen. En övergångsregel av denna inne­ börd har därför intagits i lagen, se 19 §. Givetvis är åtskilliga undantag från ifrågavarande grundsats motiverade. Den närmare regleringen av dessa kommer att bilda huvudparten av innehållet i promulgationslagen.

Vad slutligen angår de väsentligen formellt inriktade inskrivningsregler- na i 27—33 kap. nya jordabalken har den berörda processuellträttsligt ve­ dertagna övergångsprincipen de facto accepterats. Visserligen sägs i 52 § promulgationslagen att inskrivningsförfarande skall följa de äldre reglerna, om det inletts före den nya jordabalkens ikraftträdande. Men de undantag som uppställs härvidlag kommer att innebära, att även förfarande som in­ letts före de nya reglernas ikraftträdande skall, i den mån det utspelas där­

Kungl. Maj:ts proposition nr lbö år 1970

efter, beträffande själva den yttre proceduren väsentligen följa den nya ord­ ningen.

Härmed bär också den redaktionella indelningen av promulgationslagen till stor del blivit antydd. Utöver de nu omnämnda avsnitt som direkt hän­ för sig till 1—3, 4—26 resp. 27—33 kap. i den nya jordabalken inbegriper promulgationslagen vissa inledande bestämmelser under rubriken »Allmän­ na bestämmelser». Här möter grundbestämmelsen om tidpunkten för den nya balkens ikraftträdande (1 §), uppräkningen av de författningar som upphävs genom den nya balken (2 §) samt vidare vissa andra bestämmel­ ser av mera allmän syftning (3 §). I detta inledande avsnitt har emellertid också tagits upp ett antal mera speciella föreskrifter, nämligen sådana som sammanhänger med att åtskilliga f. n. förekommande rättsinstitut bringas att upphöra i och med balkens ikraftträdande. Detta förhållande föranleder vissa avvecklingsregler. Bland reglerna av detta slag återfinns exempelvis sådana som rör legala lösningsrätter av äldre ursprung, den särskilda för­ månsställning, som tillkommit fordran på ogulden köpeskilling och vissa andra därmed likställda rättigheter, samt urminnes hävd. Främst bland hit­ hörande regler har upptagits de som ansluter sig till regler i äldre jordabalken (JB), och den inbördes ordningen har bestämts av motsvarande ordnings­ följd hos ifrågavarande regler. Sålunda möter i detta hänseende först över­ gångsbestämmelserna rörande lösningsrätterna (4—7 §§), varpå följer be­ stämmelser om ogulden köpeskillings förmånsrätt (8 §), om urminnes hävd (9 §) och om jordabalkens fortsatta tillämpning på stadgad åborätt eller an­ nan av kronan upplåten nyttjanderätt som ej omfattats av NJL (10 §). Där­ efter har tagits upp övergångsregler, vilka anknyter till annan upphävd lag­ stiftning än äldre jordabalken. Ordningen har därvid bestämts av tidsföljden mellan de författningar till vilka reglerna hänför sig. Här återfinns till en början en bestämmelse som delvis bevarar den likställighet med fast egen­ dom, vilken genom 5 § lagen angående vad till fast egendom är att hänföra förlänats vissa äldre begränsade sakrätter (11 §). Därefter följer regler om vad som alltjämt skall behålla giltighet av innehållet i promulgationslagen till NJL (12 §) samt slutligen en övergångsföreskrift anknytande till upp­ hävandet av lagarna den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båts- manstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastig­ heten samt den 29 mars 1931 om avstyckat eller avsöndrat områdes befrian­ de från ansvar för inteckning i stamfastighet (13 §).

Jordabalksutredningen. Utredningen har inte haft anledning att rubba den redaktionella indelningen av övergångsreglerna. Alltjämt är sålunda dispositionen den, att ett antal allmänna bestämmelser inleder och att där­ efter följer speciella övergångsbestämmelser med avseende på särskilda av­ snitt i balken. Nämnda speciella övergångsbestämmelser anknyter — i sak­ lig överensstämmelse med uppställningen i beredningens motsvarande för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

85

86

slag _ först till 1—3 kap., sedan till 4—22 kap. och slutligen till 23—28

kap. i utredningens jordabalksförslag.

Utredningens reviderande verksamhet visar sig emellertid redan i det

första avsnittet med allmänna övergångsbestämmelser. En av lagberedning­

ens paragrafer i detta avsnitt har fått utgå till följd av den ändrade inställ­

ningen till institutet gemensam panträtt. Utredningen åsyftar beredningsför-

slagets 13 § i vilket lagrum gavs en hänvisning rörande lagen den 18 oktober

1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från

ansvar för inteckningar i stamfastigheten och lagen den 29 maj 1931 om av­

styckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stam­

fastighet. Men också andra paragrafer i det allmänna avsnittet har bortfallit.

I anledning av vissa påpekanden i kammarkollegiets remissyttrande har

sålunda förenklingar vidtagits beträffande de av lagberedningen upptagna

övergångsreglerna om legala lösningsrätter av äldre ursprung. Utrednings­

förslaget ger inte — i motsats till beredningsförslaget som hade bestämmel­

ser därom i 5 och 6 §§ ■—• föreskrifter om viderboendes och nabos lösnings­

rätt. Till följd härav och då utredningen till en enda paragraf sammanfört

behövliga bestämmelser om lösningsrätt till byggnad å ofri grund, vilka be­

stämmelser togs upp i 4 och 6 §§ i beredningens förslag, har alltså i stället

för dettas 4—6 §§ trätt enbart en paragraf i utredningsförslagets 4 §. Vidare

saknas i utredningens förslag motsvarighet till 7 § i beredningens förslag. I

nämnda paragraf hade lagberedningen upptagit särskilda bestämmelser till

bevarande av vissa Danviks hospital och Lunds domkyrka tillförsäkrade

avgiftsrätter. Behov av dessa bestämmelser föreligger emellertid inte längre.

Utredningen har i denna del anfört följande.

Kungl. Maj :t har enligt kungörelse den 25 maj 1962 (nr 370) förordnat,

att skyldighet att vid förvärv av jord som tillhört Dan viks hospital utgiva

rekognitionsavgift till hospitalet inte skall föreligga beträffande fång, för

vilket fångeshandling upprättats den 1 januari 1963 eller senare. Förord­

nandet har samband med en vederbörligen godkänd överenskommelse, som

träffats mellan stiftelsen Danviks hospital och Nacka stad, innebärande

bl. a., att stiftelsen fr. o. in. den 1 januari 1963 för all framtid avstår från

rätten till rekognitionsavgift beträffande fastigheter belägna i Nacka stad.

Stiftelsen har vidare i annat sammanhang förklarat, att den fr. o. in. nämnda

dag för all framtid avstår även från sin rätt att ta ut rekognitionsavgift vid

försäljning av övriga, utanför Nacka stad belägna rekognitionsavgiftsplik-

tiga fastigheter. Genom överenskommelsen och stiftelsens förklaring, att

den avstår från rekognitionsavgifter beträffande fastigheter utanför Nacka

stad, torde numera samtliga sådana avgifter till hospitalet kunna anses av­

vecklade.

Också erkänslan eller avgifterna till Lunds domkyrka synes faktiskt vara

att betrakta som numera avvecklade. I kammarkollegiets remissyttrande är

sålunda upplyst att viss överenskommelse träffats i augusti 1948 mellan

kollegiet efter vederbörligt bemyndigande från Kungl. Maj :t, å ena, och

domkyrkorådet för domkyrkan, å andra sidan, överenskommelsen innebär

bl. a., att domkyrkans rätt till ifrågavarande erkänsla inte vidare skall gö­

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

87

ras gällande samt att sålunda i avseende på vederbörande fastigheter varken skall fordras erläggande av erkänsla vid framdeles skeende försäljningar eller utkrävas ännu inte erlagd erkänsla för försäljningar, som redan ägt rum.

Beträffande avsnittet med allmänna bestämmelser har emellertid i utred­ ningsförslaget även tillkommit några regler. En av dessa rör avkomsträtt enligt 54 § förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egen­ dom (IF) och en annan rör vattenfallsrätt enligt NJL (8 resp. 11 §). Det är här fråga om att ge äldre upplåtelser av de båda rättighetstyperna möj­ lighet att leva vidare också efter nya balkens ikraftträdande. Genom utred­ ningens åtgärd att ur jordabalksförslaget utmönstra dels ränterätt och fö- doråd, vilka institut enligt beredningen skulle utgöra moderniserade mot­ svarigheter till avkomsträtten, och dels vattenfallsrätt förhindras ju nya så­ dana rättighetsupplåtelser. I en tredje i utredningsförslaget tillkommen be­ stämmelse förklaras, att i fråga om arrende- och hyresavtal beträffande så­ dan fideikommissfastighet, som inte är att anse såsom huvudgård till fidei­ kommiss, skall fortfarande 1 kap. 9 § NJL gälla (10 §). Samtidigt som be­ redningens motsvarighet till detta lagrum i NJL (11: 17 i beredningens jor- dabalksförslag) fått utgå i utredningens jordabalksförslag, har det näm­ ligen ansetts motiverat med ett övergångsarrangemang (jfr 32 § i utred­ ningens promulgationslagförslag).

Det avsnitt, som innehåller särskilda övergångsbestämmelser med av seende å 1—3 kap. nya balken, avviker inte från beredningens version vad beträffar antalet paragrafer. Dock har ifrågavarande bestämmelser, som ju bl. a. berör reglerna om fastighetstillbehör, i vissa hänseenden måst ges en annan utformning än tidigare.

Nästföljande avsnitt, det som upptar särskilda övergångsbestämmelser med avseende på resterande kapitel i första avdelningen av nya balken, upp­ visar både beträffande det materiella innehållet och den yttre formen stora avvikelser från beredningsförslaget. Detta beror framför allt på den änd­ rade inställningen till institutet gemensam panträtt och vad därmed äger samband. Sålunda har beredningsförslagets bestämmelser i 30—32 §§, vilkas uppgift var att åstadkomma en avveckling, 30 § av inteckningar i andel av fastighet samt 31 och 32 §§ av gemensamma inteckningar, inte fått någon motsvarighet i utredningsförslaget. Inte heller har bestämmelserna i bered­ ningsförslagets 33—36 §§ överflyttats till utredningsförslaget. Ifrågavaran­ de bestämmelser rörde äldre avkomsträtter och hade i huvudsak till ända­ mål att avveckla avkomsträtter, som medförde rätt till betalning ur fastig­ het. En sådan avveckling var nödvändig, om beredningen skulle nå sitt syfte att i princip avskaffa ekonomisk ansvarsgemenslcap fastigheter emellan. Fyra paragrafer i beredningsförslaget, nämligen 48—51 §§, hade samband med beredningens substitut för de gemensamma inteckningarna, alltså registrerad bruksenhet. Också dessa paragrafer har fallit bort i utredningsförslaget. Yi-

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

88

Kimgl. Maj:ts proposition nr U5 år 1970

dare gäller att två paragrafer utan samband med den ändrade inställningen

till institutet gemensam panträtt fått utgå i detta avsnitt av utredningsför­

slaget. Den ena av dessa båda paragrafer, 23 § i beredningsförslaget, har ut­

mönstrats såsom en följd av att utredningen, som bibehåller beredningens

speciella anteckningsförfarande till skydd för äldre sämjelotter, liberaliserat

formerna kring detsamma (se därom i resp. sammanhang). Den andra ute­

slutna paragrafen, 41 § i beredningens förslag, hade till syfte att i vissa hän­

seenden beträffande äldre vattenfallsrätt åstadkomma en övergång till de

nya reglerna i 18 kap. av beredningens jordabalksförslag. Såsom nyss erin­

rats innebär utredningens jordabalksförslag att vattenfallsrätten slopats. I

det nu aktuella avsnittet har emellertid i utredningsförslaget även tillkom­

mit två paragrafer. Av dessa innehåller den ena (25 §) de övergångsanord-

ningar, som ansetts nödvändiga vid ett genomförande av föreslagna begräns­

ningar i möjligheten att tillskapa gemensam panträtt (8: 3 i utredningens

jordabalksförslag). Den andra tillagda paragrafen (32 §) upptar vissa över­

gångsbestämmelser rörande fideikommissfastigheter.

Departementschefen. Beträffande ny lags tillämplighet på äldre rättsför-

förhållanden gäller som allmän princip att den materiella regleringen nor­

malt äger giltighet endast i fråga om sådana förhållanden som uppkommit

efter den nya lagens ikraftträdande medan däremot på det processuella om­

rådet de nya bestämmelserna blir tillämpliga på förfaranden som utspelas

efter ikraftträdandet även om förfarandet rör äldre förhållanden.

Som lagberedningen föreslagit bör nämnda principer läggas till grund för

promulgationslagen till en ny jordabalk. Vissa rätt betydelsefulla undantag

bör dock göras. Bestämmelserna i 1—3 kap. om fastighet och dess gränser,

tillbehör till fastighet samt rättsförhållanden mellan grannar rör rättsför­

hållanden av sådan natur att bestämmelserna i princip bör ges retroaktiv

verkan. När det gäller reglerna i 6 kap. om panträtt talar särskilda skäl för

att man även för detta område som grundprincip väljer retroaktiv tillämp­

ning. Jag återkommer närmare till den frågan i det följande.

Beträffande dispositionen av promulgationslagen innebär den av lagbered­

ningen valda metoden att lagen inleds med ett avsnitt under rubriken All­

männa övergångsbestämmelser (1—12 §§). Detta avsnitt innehåller grund­

bestämmelsen om tidpunkten för den nya balkens ikraftträdande och

uppräkningen av de författningar som upphävs genom den nya lagen samt

därutöver hl. a. en råd bestämmelser angående sådana äldre rätts­

institut enligt den äldre jordabalken eller annan äldre lagstiftning som inte

får någon motsvarighet i den nya balken. Efter det inledande avsnittet följer

de särskilda övergångsbestämmelserna med avseende på 1—3 kap. nya jor­

dabalken (13—16 §§), vilka bestämmelser som nyss nämnts utgår från att

kapitlen gäller retroaktivt. Så långt bör den av lagberedningen valda dispo­

sitionen följas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

89

I beredningens förslag följer härefter en paragraf (19 §), som innehåller den grundläggande övergångsbestämmelsen med avseende på återstoden av balkens materiella del eller 4—28 kap. i beredningens förslag. För detta regel­ komplex ställer beredningen upp principen om att äldre lag skall gälla i fråga om rättsförhållanden som tillkommit före den nya balkens ikraftträ­ dande. Huvudparten av innehållet i promulgationslagen i övrigt utgörs av undantag från denna princip. Jordabalksutredningens förslag följer samma disposition (jfr 18 § i utredningens förslag).

I departementsförslaget har i sistnämnda avsnitt valts en något annan dis­ position än i beredningens och utredningens förslag. Någon allmän princip för samtliga materiella regler från och med 4 kap. har inte tagits upp, utan principen om att äldre lag skall gälla i fråga om rättsförhållanden från ti­ den före nya balken har slagits fast endast för 4 kap. samt 7—15 kap. Be­ stämmelserna i 5 kap. har genom 19 § i princip gjorts tillämpliga även på äldre förhållanden. I 20 § har 6 kap. likaledes getts i princip tillbakaver- kande kraft. I fråga om 16—18 kap. har särskilda övergångsbestämmelser meddelats i 38—40 §§ för vart och ett av instituten hävd, företräde på grund av inskrivning och godtrosförvärv utan att någon allmän princip uppställts. De processuella reglerna i 19—23 kap. skall enligt 41 § i princip gälla även äldre förhållanden.

Lagberedningens förslag till promulgationslag innehåller 55 paragrafer och j ordabalksutredningens förslag 44 paragrafer. I departementsförslaget uppgår antalet paragrafer till 47. I fråga om de allmänna bestämmelserna motsvaras 1—4 §§ i beredningens och utredningens förslag av 1—4 §§ i de­ partementsförslaget. Som framgår av redogörelsen för utredningens förslag har utredningen inte tagit upp någon motsvarighet till 5—7 §§ i beredningens förslag. Ifrågavarande bestämmelser i beredningens förslag, av vilka 5—6 §§ rör viderboendes och nabos lösningsrätt samt 7 § vissa Danviks hospital och Lunds domkyrka tillförsäkrade avgiftsrätter, bär inte heller någon mot­ svarighet i departementsförslaget. Jag kan i fråga om viderboendes och na­ bos lösningsrätt hänvisa till framställningen i anslutning till 4 § promulga­ tionslagen. Beträffande bestämmelserna i 7 § i beredningens förslag bär ifrågavarande avgiftsrätter, som utredningen anfört, avvecklats sedan bered­ ningens förslag lades fram.

Bestämmelserna i 8—10 §§ i beredningens förslag motsvaras i departe­ mentsförslaget — liksom i utredningens förslag — av 5—7 §§ medan 11 och 12 §§ i beredningens förslag har sin motsvarighet i 9 och 12 §§ i både utred­ ningens förslag och i departementsförslaget. 13 § i beredningens förslag har samband med beredningens inställning till institutet gemensam panträtt och saknar motsvarighet i departementsförslaget liksom i utredningens för­ slag. I departementsförslaget har — i enlighet med vad utredningen före­ slagit — tagits upp vissa allmänna bestämmelser som saknar motsvarighet i beredningens förslag. Det gäller 8, 10 och 11 §§ i både utredningens förslag

90

och departementsförslaget. De nytillkomna bestämmelserna står i samband

med dels åtgärden att ur jordabalksförslaget utmönstra ränterätt, födoråd

och vattenfallsrätt, dels den lagstiftning om avveckling av fideikommiss som

tillkommit sedan beredningen lade fram sitt förslag.

De särskilda övergångsbestämmelserna med avseende på 1—3 kap. inleds

i beredningens förslag med en bestämmelse (14 §) att reglerna i nya balken

i princip skall äga tillämpning även på äldre förhållanden. Bestämmelsen

har sin motsvarighet i 13 § i utrednings- och departementsförslagen. 15 § i

beredningens förslag motsvaras av 14 § i utredningens förslag och 15 §

i departementsförslaget medan 16 och 17 §§ i beredningens förslag, mot­

svarande 15 och 16 §§ i utredningens förslag, saknar motsvarighet i departe­

mentsförslaget. Reglerna i fråga, som utgör övergångsbestämmelser till 2

kap., har ersatts av övergångsbestämmelserna till lagen den 29 juli 1966

om vad som är fast egendom. I beredningens förslag har vidare i 18 § tagits

upp en övergångsbestämmelse i anslutning till immissionsreglerna i 3: 2—4

i beredningens jordabalksförslag. I utredningens förslag återfinns motsva­

rande övergångsbestämmelse i 17 §. Eftersom ifrågavarande immissionsreg-

ler i 3 kap. inte har någon motsvarighet i det remitterade jordabalksförsla­

get saknar även motsvarande övergångsbestämmelser motsvarighet i depar­

tementsförslaget.

I departementsförslaget har tagits upp två övergångsbestämmelser till 1

kap. som saknar direkt motsvarighet i beredningens och utredningens för­

slag, nämligen 14 och 16 §§. Bestämmelsen i 14 § innebär att sämjedelnings-

förbudet i 1: 1 andra stycket i det remitterade förslaget äger tillämpning en­

dast på sämjedelning som sker efter balkens ikraftträdande. Bestämmelsen

har föranletts av att sämjedelningsförbudet i det remitterade jordabalks­

förslaget tagits upp i 1 kap. i stället för i 4 kap. som lagberedningen och

jordabalksutredningen föreslagit. Eftersom bestämmelserna i 1 kap. på

grund av stadgandet i 13 § departementsförslaget i princip äger tillbaka-

verkande kraft måste ett särskilt undantag göras i fråga om sämjedelnings­

förbudet. Någon saklig ändring föreligger inte i förhållande till beredningens

och utredningens förslag, där samma regel gällde på grund av 19 resp. 18 §.

I beredningens och utredningens förslag till jordabalk hade i 1: 5 andra

stycket tagits upp vissa bestämmelser om s. k. gränshävd. Med hänsyn till

att regeln tar sikte på förhållanden från tiden före nya jordabalkens ikraft­

trädande har jag i anslutning till 1 kap. i det remitterade förslaget anfört

att ifrågavarande regel inte bör ingå i själva balken utan placeras i promul-

gationslagen (jfr s. 71 i remissprotokollet den 11 februari 1966). Regeln har

tagits upp som 16 §.

När det gäller övergångsbestämmelserna till 4 och följande kapitel har

som tidigare nämnts dispositionen ändrats i departementsförslaget i för­

hållande till beredningens och utredningens förslag. Övergångsbestämmel­

serna till 4 kap. har sålunda tagits upp i två paragrafer under en särskild

Kungl. Maj:ts proposition nr 165 år 1970

91

rubrik. Den första av dessa paragrafer, 17 §, innehåller princip stadgandet att bestämmelserna i 4 kap. inte äger tillämpning på förvärv som skett före bal- kens ikraftträdande. Stadgandet har således sin motsvarighet i 19 § i bered­ ningens förslag (jfr 18 § i utredningsförslaget). Beredningens förslag inne­ håller i övrigt fem paragrafer som utgör övergångsbestämmelser till 4 kap., nämligen 20—24 §§ (jfr 19—22 §§ i utredningens förslag). Av dessa saknar 20—23 §§ (19-—21 §§ i utredningens förslag) motsvarighet i departements- förslaget. 20 § i beredningens förslag (19 § i utredningens förslag) innehåller vissa regler för det fall att överlåtelse av område skett i överensstämmelse med fastställd tomtindelning eller stadsplan. Det till lagrådet den 19 april 1968 remitterade förslaget till fastighetsbildningslag, vilken lagstiftning är avsedd att träda i kraft samtidigt med den nya jordabalken, innebär att den fastighetsbildande verkan som tomtindelning och stadsplan f. n. har kom­ mer att falla bort och att fastighetsbildningen även inom sådana planom­ råden kommer att äga rum genom förrättningar. Särskilda övergångsbe­

stämmelser för ifrågavarande fall behövs alltså inte i detta sammanhang.

De av lagberedningen i 21-—24 §§ föreslagna bestämmelserna behandlar frågan om äldre sämj elotters civilrättsliga ställning efter nya balkens ikraft­ trädande. Av dessa syftade 21—23 §§ (jfr 20—21 §§ i utredningens förslag) till att åstadkomma en provisorisk legalisering av äldre sämjelotter. I denna fråga är förutsättningarna för lagstiftningsarbetet numera avsevärt föränd­ rade genom legaliseringslagen den 29 november 1968 (nr 578). Bestämmel­ serna i 21—23 §§ i beredningens förslag har därför kunnat utmönstras ur promulgationslagen. Beträffande 24 § i beredningens förslag (jfr 22 § i ut­ redningsförslaget) saknas i och med nämnda lagstiftning behov av motsva­ rande regler. I stället har i 18 § i departementsförslaget tagits upp en sär­ skild övergångsbestämmelse föranledd av lagen samma dag (nr 579) med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet, som föreslås träda i kraft samtidigt med legaliseringslagen.

I departementsförslaget har därefter i 19 § under särskild rubrik tagits upp en övergångsbestämmelse till 5 kap. vilken har sin motsvarighet i 25 § i beredningens förslag (jfr 23 § i utredningsförslaget).

Övergångsbestämmelserna till 6 kap. i det remitterade jordabalksförslaget bär i departementsförslaget tagits upp under särskild rubrik och utgör 20 —30 §§. De motsvarar 26—32 §§ i beredningens och 24—28 §§ i utredning­ ens förslag. Bestämmelserna företer givetvis många olikheter med hänsyn till dels den avvikande utformningen av panträtten, dels den olika disposi­ tionen i departementsförslaget i förhållande till beredningens och utred­ ningens förslag.

I departementsförslaget har härefter under gemensam rubrik i 31—37 §§ tagits upp särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 7—15 kap. Be­ stämmelserna inleds med ett gemensamt principstadgande (31 §) att reglerna i 7—15 kap. inte är tillämpliga i fråga om rättighet som upplåtits före nya

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^5 år 1970

92

balkens ikraftträdande. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 19 § bered­ ningens förslag (jfr 18 § i utredningens förslag). I beredningens förslag har ifrågavarande bestämmelser i övrigt sin motsvarighet i 33—44 §§ (jfr 29—

36 §§ i utredningsförslaget).

Som 33—36 §§ har i lagberedningens förslag tagits upp vissa övergångs­ bestämmelser rörande äldre avkomsträtter. Som anförts i framställningen över jordabalksutredningens förslag har dessa bestämmelser, med hänsyn till den ändrade inställningen till ifrågavarande institut, inte fått någon motsvarighet i utredningsförslaget. Departementsförslaget intar i detta hän­ seende samma ståndpunkt som utredningens förslag.

I beredningens förslag innehåller 37 § övergångsbestämmelser till nya balkens regler om arrende (jfr 29 och 32 §§ i utredningens förslag). I depar­ tementsförslaget har frågan om övergångsbestämmelser till arrende- och hyreskapitlen fått uppskjutas i avvaktan på att förslag om arrende och hyra läggs fram. 34—36 §§ i departementsförslaget har reserverats för detta än­ damål.

41—44 §§ i beredningens förslag har inte någon motsvarighet i departe- mentsförsiaget. Av dessa behandlar 41 § äldre vattenfallsrätter. Denna be­ stämmelse hade utmönstrats även i utredningens förslag. I 42 § (jfr 34 § ut­ redningens förslag) har beredningen tagit upp vissa övergångsbestämmelser i anslutning till reglerna i jordabalksförslaget om servitutets ställning inom vissa planområden. Sistnämnda bestämmelser saknar motsvarighet i det re­ mitterade jordabalksförslaget. övergångsbestämmelser i ämnet är följakt­ ligen inte aktuella. Stadgandet i 43 § i beredningens förslag till promulga- tionslag innehåller övergångsbestämmelser till de i beredningens jordabalks- förslag upptagna reglerna om servituts upphörande, avlösning och förflytt­ ning. Någon motsvarighet till dessa regler har inte tagits upp i det remitte­ rade förslaget. Jag återkommer till denna fråga i anslutning till 32 §.

I 44 § bär lagberedningen tagit upp vissa bestämmelser som avser sådant före nya balkens ikraftträdande ingånget avtal varigenom delägare i sam­ fällt strömfall medgivit annan att tillgodogöra sig delägarens andel i ström­ fallet. Sådana avtal, vilka i allmänhet har formen av servitut och i flera fall intecknats som servitut, är inte sakrättsligt skyddade enligt gällande rätt. De av beredningen föreslagna övergångsbestämmelserna syftar till att hänföra ifrågavarande upplåtelser till den av beredningen föreslagna rätten till andel i samfällt strömfall. Sistnämnda institut har inte tagits upp i det remitte­ rade jordabalksförslaget. Frågan om att för framtiden tillgodose kravet på sakrättsligt skydd åt förvärv av andel i samfällt strömfall bär ansetts kun­ na lösas inom fastighetsbildningslagstiftningens ram. I remissen till lagrådet av förslag till ny jordabalk ifrågasatte jag att spörsmålet om en legalisering av äldre upplåtelser borde behandlas i samband med förslaget till promul- gationslag (jfr s. 32—33 i remissprotokollet). Frågan om särskilda möjlig­ heter bör tillskapas för legalisering av ifrågavarande äldre upplåtelser och

Knngl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

93

vilka former en sådan lagstiftning i så fall bör få bereds fortfarande inom justitiedepartementet. Jag avser att återkomma till frågan i senare sam­ manhang.

Lagberedningen har i 45—47 §§ tagit upp övergångsbestämmelserna till de kapitel i jordabalksförslaget som behandlar hävd, företräde på grund av inskrivning samt godtrosförvärv (jfr 37—39 §§ i utredningsförslaget). I de­ partementsförslaget har ifrågavarande övergångsbestämmelser sin motsva­ righet i 38—40 §§, vilka paragrafer sammanförts under rubriken särskilda bestämmelser med avseende på 16—18 kap. nya jordabalken.

De närmast följande fyra paragraferna i lagberedningens förslag, 48—- 51 §§, har samband med beredningens substitut för de gemensamma inteck­ ningarna, alltså registrerad bruksenhet. Dessa paragrafer, som bortfallit även i jordabalksutredningens förslag, har givetvis inte någon motsvarighet i departementsförslaget.

I lagberedningens förslag rör tre paragrafer förfarandet i inskrivnings- ärende, nämligen 52—54 §§. Utredningsförslaget upptog under denna rubrik fyra paragrafer, 40—43 §§. I departementsförslaget har under rubriken sär­ skilda övergångsbestämmelser med avseende på 19—23 kap. tagits upp sex paragrafer, 41—46 §§. 52—53 §§ i beredningens förslag motsvaras av 40—■

41 §§ i utredningsförslaget och 41—42 §§ i departementsförslaget. Bestäm­ melsen i 54 § i beredningens förslag (43 § i utredningens förslag) har inte någon motsvarighet i departementsförslaget. Stadgandet har samband med det särskilda förfarande för legalisering av sämjedelningar som beredningen och utredningen föreslagit. Som tidigare nämnts har dessa regler kunnat undvaras i departementsförslaget.

I 43—44 §§ i departementsförslaget ges vissa bestämmelser som saknar motsvarighet i beredningens och utredningens förslag. Det är här fråga om övergångsbestämmelser med avseende på vissa regler i 19—21 kap. om rätt till ersättning av staten i vissa fall, om anteckning i fastighetsbok eller tomträttsbok med anledning av vissa tvister samt om tiden inom vilken lagfart och inskrivning av upplåtelse eller överlåtelse av tomträtt skall sökas.

Bestämmelserna i 45—46 §§ i departementsförslaget hänger samman med panträttens utformning. I 45 §, som har en motsvarighet i 42 § i utredning­ ens förslag, behandlas frågan hur ansökningar om inteckningar, vilka upp­ rättas enligt bestämmelserna i IF, skall behandlas om de ges in efter nya balkens ikraftträdande. I 46 § ges övergångsbestämmelser till reglerna i 22 kap. att föremålet för inteckning måste bestämmas på sådant sätt att homo­ gen inteckningsbelastning uppnås.

Lagberedningens förslag till promulgationslag avslutas med en bestäm­ melse i 55 § som ger Kungl. Maj :t befogenhet att meddela ytterligare över­ gångsbestämmelser (jfr 44 § i utredningsförslaget). Motsvarande bestäm­ melse har tagits upp som 47 § i departementsförslaget och utgör dess slut­ bestämmelse.

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Allmänna övergångsbestämmelser

1

§•

Paragrafen motsvarar i huvudsak 1 § i lagberedningens och jordabalks-

utredningens förslag.

Departementschefen. I paragrafen tas upp den grundläggande bestämmel­

sen om den nya jordabalkens ikraftträdande. Lagberedningens och utred­

ningens förslag innehåller därutöver i likhet med promulgationslagen till

rättegångsbalken och brottsbalken en bestämmelse att Kungl. Maj :t redan

före den nya lagstiftningens ikraftträdande får meddela föreskrifter enligt

särskilda bestämmelser i balken och i denna lag. Sådana föreskrifter är

uppenbarligen behövliga även i samband med att den nya jordabalken sätts

i kraft. Någon uttrycklig lagbestämmelse som ger Kungl. Maj :t denna befo­

genhet torde dock inte vara behövlig.

2

§.

Paragrafen motsvarar 2 § i lagberedningens och jordabalksutredningens

förslag.

Lagberedningen. Genom den nya jordabalken upphävs jordabalken i 1734

års lag. Vissa undantag fordras dock. I stor utsträckning skall nämligen de

gamla reglerna gälla även efter den nya balkens ikraftträdande i fråga om

äldre rättsförhållanden och rättsförvärv. Beredningen hänvisar dels till 19 §

i sitt förslag, vilket lagrum i det väsentliga utesluter nya balkens tillämp­

lighet på äldre rättsförhållanden och rättsförvärv, dels till 5, 7, 8 och 9 §§ i

samma förslag, vilka regler anger att äldre rätt skall tillämpas i vissa av­

seenden. Även vissa andra författningar, som i förevarande paragraf anges

som upphävda, kan komma att tillämpas under en ansenlig tid framåt. Upp­

hävandeförklaringen i paragrafen bör därför modifieras och härvid bör väl-

j as en formulering, som inbegriper också andra lagar än JB.

Ett par av de författningar som beredningen föreslår skola upphävas gäl­

ler frälseränta. Den ena är förordningen den 10 april 1810 angående lagfart

med förpantad fast egendom, när pantägaren ej är till namn eller vistelseort

bekant, samt om frälseräntas förvärvande och lagfart därå. Såvitt denna

förordning avsåg annat än frälseränta blev den upphävd redan genom för­

ordningen den 16 juni 1875 angående ändring av gällande stadganden om

lagfart å fast pant, och den kommer därför nu att helt förlora sin giltighet.

Den andra är förordningen den 21 mars 1835 angående hembud av frälse­

ränta till den, som skattejorden äger, när frälseräntan säljes utom börd. Be­

redningen, som hänvisar till motiven till 11 § i sitt förslag (9 § i departe-

95

Förordningen den 1 maj 1810 angående förbud att, vid köp eller skifte av fastighet, förbehålla sig att egendomen framdeles återvinna kan sägas ut­ göra ett till formen osjälvständigt tillägg till 1 kap. 2 § JB och skulle där­ med kunna anses upphävd redan i och med JB:s upphävande, men bered- ningen anser att ett uttryckligt omnämnande av förordningen undanröjer varje tvekan i detta hänseende. Beredningen påpekar också att innehållet i förordningen inte är helt förenligt med de i 4: 4 i den nya balken föreslag­ na bestämmelserna angående villkor för köp. Något formligt upphävan­ de av förordningen den 6 februari 1849 angående skyldighet att låta in- teckna vid köp eller skifte av fast egendom gjort förbehåll att få densamma återlösa föreslås däremot inte. Genom denna förordning ålades den som ville göra gällande förbehåll enligt 1810 års förordning att låta inteckna förbe­ hållet före 1850 års slut och sedan förnya inteckningen i laga ordning. Be­ redningen anför att förnyelseskyldigheten torde ha fallit bort genom lagen den 15 juni 1934 angående upphävande av gällande bestämmelser om för­ nyelse av inteckning och att därför 1849 års förordning numera redan spelat ut sin roll.

I och med upphävandet av bestämmelserna om gåva i förordningen den 21 december 1857 angående vad i testamente givas må, så ock om gåva av fast egendom upphör förordningens återstående giltighet.

Beredningen tar därefter i sina motiv upp till behandling de legala lösnings­ rätterna enligt JB. Ursprungligen fanns där i främsta rummet den betydel­ sefulla bördsrätten enligt 5 kap., vidare den lösningsrätt som enligt 4 kap. 5 § skulle tillkomma staten till skattejord och innehavare av frälseränta till den räntepliktiga fastigheten, ytterligare viderboendes och nabos lösnings­ rätt enligt 7 kap. samt slutligen markägares (vanligen stad) rätt att jämlikt 4 kap. 6 § lösa till sig byggnad å ofri tomt för att därigenom bringa den en­ skildes besittningsrätt till tomten att upphöra. Av dessa kvarstår numera endast viderboendes och nabos lösningsrätt samt lösningsrätten till ofri tomt. Till följd av JB:s upphävande skulle också dessa lösningsrätter av äldre natur komma att helt försvinna. Beredningen föreslår emellertid på skäl som närmare berörs vid 4 § (4 § i departementsförslaget) att lösnings­ rätten till ofri tomt skall bibehållas. I fråga om ännu existerande lösnings­ rätter finns kompletterande bestämmelser bl. a. i förordningen den 16 juni 1875 angående upphörande av hembudsskyldighet. Beredningen konstaterar att dess förslag om bibehållande av lösningsrätten till ofri tomt för med sig att också nämnda förordning far fortsatt betydelse, nämligen i vad den in­ skränkt innebörden av 4 kap. 6 § JB till att avse enbart en lösningsrätt och inte också — som ursprungligen följde av lagrummet — en hembudsskyl­ dighet för köparen av tomten. Däremot föreslår beredningen i fråga om den tid inom vilken anspråk på inlösen skall göras att inte förordningen utan

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

mentsförslaget), konstaterar att frälseräntorna numera kan betraktas som helt avvecklade.

96

vissa regler i beredningens kapitel om förköpsrätt (5 kap.) skall tillämpas. Ytterligare ett par förordningar innehåller kompletterande lösningsrättsbe- stämmelser, men beredningen konstaterar, att de vilar helt på JB:s regler om viderboendes och nabos lösningsrätt och därför kommer att förfalla av sig själva utan att behöva omnämnas i promulgationslagen. De som åsyftas är dels förordningen den 21 december 1857 angående upphävande av börds- rätten i stad samt ändring i stadgandena om viderboendes och nabos lös­ ningsrätt, dels förordningen den 29 juli 1812 om ändring i 7 kap. jordabal­ ken, angående nabos rätt till lösen av försålt hus eller tomt i staden.

Vissa särskilda lösningsrätter, som tillkom kyrkorna eller församlingar­ na, omtalas i 16 § resolutionen på prästerskapets besvär den 10 mars 1719, i 6 § av prästerskapets privilegier den 16 oktober 1723 och i 7 § av resolu­ tionen på prästerskapets besvär den 23 december 1747. Beredningen om­ nämner den i 1909 års jordabalksförslag berörda frågan om lösningsrätter­ na är av privilegierad natur och ett formellt upphävande av dem därför be­ svärlig. Beredningen finner dock att en direkt upphävandeförklaring är obe­ hövlig, eftersom lösningsrätterna sedan länge torde ha förlorat all prak­ tisk betydelse.

I fråga om några författningar hänvisar beredningen till särskilda över­ gångsbestämmelser i sitt förslag, beträffande 1881 års förordning om tjugu­ årig hävd till 45 § (38 § i departementsförslaget), när det gäller NJL till 12 § (12 § i departementsförlaget) och i fråga om lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser om äldre ägogränser till 15 § (15 § departements­ förslaget).

Till följd av att beredningens förslag till panträttsbestämmelser avser att hindra ett gemensamt inteckningsansvar föreslås att lagarna den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten samt den 29 maj 1931 om avstyc­ kat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stam­ fastighet upphävs. Lagarna tilläggs dock betydelse under en övergångstid.

Slutligen tar beredningen upp frågan om det behövs regler som uttryck­ ligen anger, att upphävandet av lagstiftning till vilken getts övergångsbe­ stämmelser inte skall innebära att också övergångsbestämmelserna upphävs. Härom anför beredningen följande.

Beredningen anser det ligga i sakens natur, att bestämmelser, som verkli­ gen ha till uppgift att överbrygga övergången mellan äldre lag och ny lag — vare sig dylika övergångsbestämmelser hänföra sig till ett nytt lagverk eller till ändringar i en tidigare utfärdad lag — icke skola få sin giltighet annul- lerad därför att den lagstiftning, till vilken de ansluta sig, i sinom tid upp­ hävs. Här åsyftade bestämmelser av egentlig övergångskaraktär kunna sä­ gas ha tillagts en engångsfunktion som de under alla förhållanden måste ha att fullfölja. Att lagstiftaren skulle i efterhand ingripa rubbande härvidlag bör icke gärna ifrågasättas. Vad nu anförts har emellertid icke avseende på sådana i vissa promulgationslagar inrymda stadganden, som egentligen ej

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

97

äro av övergångsbestämmelses beskaffenhet utan strängt taget ha en icke tidsbegränsad uppgift att fylla; i fråga om stadganden av sist angivna slag krävs uppenbarligen särskilt uttalande för det fall att de avses skola erhålla fortsatt tillämpning.

Beredningen finner det alltså inte påkallat att ge särskilda regler rörande övergångsbestämmelserna till tidigare lagstiftning.

Jordabalksutredningen. I utredningens förteckning över lagar som före­ slås upphävda har inte tagits med lagen den 18 oktober 1907 angående ryt­ tare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteck­ ningar i stamfastigheten och lagen den 29 maj 1931 om avstyckat eller av- söndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet. Med den ändrade inställning till de gemensamma panträtterna i utredningens förslag har anledningen att slopa dessa lagar fallit bort.

Departementschefen. I förhållande till jordabalksutredningens förslag har uppräkningen av de upphävda författningarna blivit något justerad i de- partementsförslaget. Lagen den 20 juni 1924 (nr 384) om återköpsrätt har således redan upphävts med utgången av år 1968. Lagen den 22 juni 1920 (nr 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anlägg­ ningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m. torde böra behandlas i annat sammanhang och har därför inte medtagits. Detsamma gäller lagen den 22 december 1943 (nr 884) om arrendators förköpsrätt. Förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 9) angående upphörande av hembudsskyldighet är också utesluten från uppräkningen. Härom hänvisas till 4 §. Lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra har sedan utredningens förslag framlades ersatts av lagen den 29 juli 1966 om vad som är fast egen­ dom, vilken nu i stället formellt skall upphävas i samband med att dess be­ stämmelser infogats som 2 kap. i balken. Lagarna den 18 oktober 1907 an­ gående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande från inteckningsansvar samt den 29 maj 1931 om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet kommer, som tidigare nämnts, att tas upp i ett senare sammanhang.

Jag ansluter mig i övrigt i sak till vad lagberedningen i förevarande hän­ seende föreslagit. Paragrafen har utformats i överensstämmelse härmed.

3 §•

Paragrafen motsvarar 3 § i lagberedningens och jordabalksutredningens förslag.

Lagberedningen. På många ställen i lag eller författning i övrigt finns hän­ visningar till bestämmelser som ersätts av regler i den nya balken. Framför allt gäller detta hänvisningar till äldre bestämmelser angående inskrivnings-

4

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

98

väsendet. För att undvika onödiga ändringar tar beredningen upp regler

som anpassar hänvisningarna till de nya bestämmelserna i balken. I 3 §

första stycket i beredningens förslag ges en allmän bestämmelse, medan

andra och tredje styckena i beredningens förslag innehåller speciella regler.

I andra stycket sägs att hänvisningar till äldre regler om avkomsträtt i stäl­

let skall avse de av beredningen föreslagna bestämmelserna om ränterätt

och födoråd. I tredje stycket hänvisas beträffande äldre regler om inteck­

ning för vissa rättigheter till balkens bestämmelser om inskrivning av så­

dana rättigheter eftersom endast inskrivning av panträtt betecknas som in­

teckning i beredningens förslag.

Jordabalksutredningen. Som följd av att utredningen utmönstrat institu­

ten ränterätt och födoråd har andra stycket i beredningens förslag fått utgå.

I övrigt är utredningens förslag lika med beredningens.

Departementschefen. I departementsförslaget motsvarar första stycket

med bara redaktionella jämkningar första stycket i beredningens och utred­

ningens förslag. Stycket innehåller en allmän regel om att hänvisning i lag

eller annan författning till bestämmelse som ersatts genom bestämmelse i

balken, i stället skall avse den nya bestämmelsen. Som beredningen fram­

håller torde den allmänna anpassningsregeln ha sin största betydelse i fråga

om hänvisningar till äldre bestämmelser om inskrivningsväsendet.

Panträtten föreslås få en utformning i nya j ordabalken som i avsevärd grad

avviker från fordringsinteckningsinstitutet i gällande rätt. Avvikelserna är

dock inte av sådan natur att det i och för sig är nödvändigt att ändra all

annan lagstiftning som innehåller hänvisningar till nuvarande bestämmelser

om fordringsinteckning. Anpassningsregeln i första stycket får tillämpas i den

mån det inte är motiverat av andra skäl att ändra i annan lagstiftning. Nå­

gon tvekan torde inte behöva råda angående vilka bestämmelser i balken

som skall tillämpas i stället för äldre inteckningsregler. Bestämmelserna i

1 § IF om inteckning för fordran avser visserligen efter ordalagen inteckning

i fastighetsboken av borgenärens fordran. Den verkliga innebörden är dock

en annan. Bestämmelserna kan sägas avse en registrering av en panthand­

ling, vilken genom en från inskrivningsförfarandet skild rättshandling över­

låts till den borgenär som avses skola få panträtt i fastigheten. Mot bakgrun­

den av att inteckningsreglerna i gällande rätt har nu angivna innebörd är det

uppenbart att den närmaste motsvarigheten i jordabalken är bestämmelserna

om ansökan om inteckning i 22 kap. Sålunda kommer exempelvis regeln i

34 § lagen den 1 juni 1951 (nr 308) om ekonomiska föreningar angående be­

hörighet att med inteckning för gäld belasta ekonomisk förenings fasta egen­

dom eller tomträtt att efter balkens ikraftträdande avse behörighet att an­

söka om inteckning enligt 22: 1 jordabalken. Om däremot en lagbestämmelse

direkt åsyftar det rättsförhållande som gäller mellan borgenär som har in­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

99

teckning i fastighet och dennas ägare, kommer i fortsättningen bestämmel­

serna i 6 kap. jordabalken om upplåtelse av panträtt att bli tillämpliga. Inne­

bär sålunda en lagregel att någon skall lämna inteckning i fastighet till sä­

kerhet för fordran, innebär regeln efter jordabalkens ikraftträdande att ve­

derbörande skall upplåta panträtt i fastigheten för fordringen. Om i visst

fall en lag innehåller bestämmelser i fråga om egendom som på grund av

inteckning svarar för fordran, gäller bestämmelserna, såvitt avser fast egen­

dom eller tomträtt, i fortsättningen egendom som på grund av upplåtelse

av panträtt svarar för fordran. Avser bestämmelserna i stället bara det för­

hållandet att inteckning finns beviljad i fastighet, gäller de i fortsättningen

intecknad fastighet oberoende av om pantbrevet utnyttjats för panträttsupp-

låtelse eller ej. Dessa exempel torde tillräckligt illustrera innebörden av an-

passningsregeln i första stycket såvitt avser fordringsinteckning.

I samband med att lagar som nu innehåller bestämmelser om fordrings­

inteckning överses, bör självfallet en terminologi införas som är anpassad

till jordabalken. I vissa fall kan det också vara motiverat att överväga sak­

liga ändringar. Jag syftar på att det kan komma i fråga att ändra bestäm­

melser som anknyter till inteckningsförfarandet till att i stället avse pant-

rättsupplåtelsen, till vilken rättshandling det huvudsakliga intresset knyts

enligt panträttsinstitutet i jordabalken. Det skulle uppenbarligen föra för

långt att i detta sammanhang genomföra en sådan omprövning.

I andra stycket — motsvarande tredje stycket i beredningens och andra

stycket i utredningens förslag — ges en speciell bestämmelse som följd

av att termen inteckning i nya balken bara används i p an tr ätt s s amm anhang

och då avser den inskrivning i fastighetsboken på grundval av vilken in­

skrivningsmyndigheten utfärdar pantbrev (6: 2). Äldre hänvisningar till

inteckning för vissa rättigheter skall i stället avse inskrivning enligt nya

balken. Den i beredningens och utredningens förslag gjorda uppräkningen

av dessa rättigheter upptar nyttjanderätt, servitut, rätt till elektrisk kraft

och återköpsrätt. Eftersom de båda sistnämnda rättigheterna avses inte

skola bestå, upptar departementsförslaget bara nyttjanderätt och servitut.

4

§•

Paragrafen motsvarar 4 och 6 §§ i lagberedningens samt 4 § i jordabalks-

utredningens förslag.

Lagberedningen. I 4—6 §§ i beredningens förslag tas regler upp om så­

dana äldre legala lösningsrätter som inte redan försvunnit, nämligen lös­

ningsrätten till byggnad på ofri tomt samt viderboendes och nabos lös­

ningsrätt. Om den senare lösningsrätten, som föreslås upphöra då nya bal­

ken träder i kraft, ger beredningen övergångsbestämmelser i 5 § i sitt för­

slag, under det att lösningsrätten till byggnad på ofri tomt, som fortfarande

skall kunna göras gällande, behandlas i 4 och 6 §§.

Beredningen redogör närmare vid 11 § i sitt förslag för motiven för att

100

ännu bestående besittningsrätt till byggnad på ofri tomt fortfarande bör vara likställd med fast egendom. Som följd av att denna sakrättstyp bibe­ hålls anser beredningen att också den till ofri tomt anknutna lösningsrät­ ten för markägaren bör bevaras. En bestämmelse av denna innebörd tar beredningen upp i 4 § tillsammans med en erinran om den modifikation i fråga om hembudsskyldigheten som är en följd av förordningen från år 1875 angående upphörande av hembudsskyldighet, vilken förordning bered­ ningen redan berört i motiven till 2 §. Vidare föreskrivs i paragrafen en skyl­ dighet för rätten att göra anmälan till inskrivningsdomaren när talan om utövande av lösningsrätten väckts, så att anteckning kan ske i grundbok enligt 33: 3 i beredningens förslag.

När det gäller tiden för utövande av lösningsrätten skiljer beredningen på fall när den överlåtelse som grundar lösningsrätt ägt rum efter nya bal- kens ikraftträdande och fall när överlåtelsen ägt rum dessförinnan. Bara i det senare fallet skall 1875 års förordning tillämpas. Har överlåtelsen skett efter det att balken trätt i kraft, föreslår beredningen att bestämmel­ serna i 5: 14 i dess förslag skall gälla. Detta innebär att någon tidsgräns inte gäller för väckande av talan om lösningsrätt, om inte köpare eller säl­ jare anmäler köpet för den lösningsberättigade.

Jordabalksutredningen. Utredningen konstaterar att lagberedningen sy­ nes ha varit väl medveten om att lösningsrätten för viderboende och nabo numera inte har någon praktisk betydelse. Utredningen ansluter sig till kammarkollegiets remissyttrande över beredningens förslag, enligt vilket yttrande man i övergångssammanhanget inte på något sätt behöver ta hän­ syn till dessa lösningsrätter. Övergångsbestämmelserna rörande dem har därför uteslutits i utredningens förslag.

Även i fråga om den föreslagna regleringen av lösningsrätten till byggnad på ofri tomt framförs kritiska synpunkter. Utredningen återger ett yttrande av kammarkollegiet, som närmast riktar sig mot att lösningsrätten efter balkens ikraftträdande i princip inte skulle vara tidsbegränsad. Kollegiet hade framhållit att det vore stötande om den som inköpte en tomt utan att dess egenskap av ofri vore känd och därför saknade anledning att an­ mäla förvärvet för den lösningsberättigade skulle lång tid efteråt kunna ställas inför krav på tomtens inlösen. Utredningen påpekar att en yttersta tidsgräns möter i balkens regler om hävd till fast egendom — av godtroen­ de förvärvare kan hävd åberopas efter tio år — men finner till sist skäl för att frångå beredningens förslag och vidhålla den nuvarande ordningen enligt 1875 års förordning.

Departementschefen. Av de äldre legala lösningsrätterna i JB återstår som jag tidigare nämnt bara viderboendes och nabos lösningsrätt samt lös­ ningsrätten till byggnad på ofri tomt. Såväl beredningen som utredningen föreslår att viderboendes och nabos lösningrätt skall upphöra att gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

101

Beredningen har emellertid inte ansett sig kunna helt bortse från möjlig­ heten av att denna lösningsrätt undantagsvis skulle kunna vara vid liv och har därför övergångsvis velat bereda den skydd. I den mån lösningsrätten kan hänföras till överlåtelse som ägt rum före balkens ikraftträdande skall den enligt beredningens förslag fortfarande få göras gällande. Utredningen däremot anser sig kunna helt bortse från denna lösningsrätt även i över- gångsregleringen och hämtar stöd för denna uppfattning i kammarkollegiets yttrande över beredningens förslag. Jag är överens med utredningen om att viderboendes och nabos lösningsrätt, som inte längre har någon praktisk betydelse, inte behöver beaktas ens övergångsvis. När balken träder i kraft, kommer denna lösningsrätt alltså att helt försvinna.

Annorlunda förhåller det sig med lösningsrätten till byggnad på ofri tomt. Fortfarande existerar den gamla, med fast egendom likställda besitt­ ningsrätten till ofri tomt, och såtillvida är en lösningsrätt för markägaren önskvärd som den åsyftar att förena marken och besittningsrätten i sam­ me ägares hand. Som jag närmare vill utveckla vid 9 § medför nämligen besittningsrätten till ofri tomt en del problem och det är i och för sig önsk­ värt om dessa rättigheter kan avvecklas. Tills vidare kommer dock besitt­ ningsrätten att leva kvar och därmed även lösningsrätten för markägaren.

I fråga om tiden för utövande av lösningsrätten föreskrivs beträffande lösningsrätt i stad i förordningen från år 1875 angående upphörande av hembudsskyldighet, att den som vill utöva sin lösningsrätt skall instäm­ ma talan därom inom sex månader sedan lagfart beviljades på det fång som föranlett lösningsanspråket. Beredningen föreslår att 1875 års för­ ordning fortfarande skall gälla, men bara när den överlåtelse som grun­ dar lösningsrätt ägt rum före balkens ikraftträdande. Har överlåtelsen skett senare, föreslås en reglering som innebär att ingen tidsfrist gäl­ ler för utövande av lösningsrätten, utom för det fall att fånget anmäls till den lösningsberättigade. För det fallet innebär beredningens förslag att talan skall väckas inom en månad från anmälan. Utredningen har ■— även här i anslutning till kammarkollegiets yttrande -— frångått beredningsför- slaget i fråga om tiden för lösningsrättens utövande när överlåtelsen skett efter balkens ikraftträdande. Utredningen återgår i sitt förslag till gällan­ de ordning, dvs. 1875 års förordning blir generellt tillämplig. Även i denna punkt vill jag i sak ansluta mig till utredningsförslaget. Jag föreslår — med avvikelse i formellt hänseende från förslagen -— att 1875 års förordning bibehålls samt att bestämmelserna i 19:20 första och andra styckena för­ slaget till ny jordabalk om anteckningsskyldighet skall äga motsvarande tillämpning i fråga om talan om lösningsrätt.

5 §•

Paragrafen motsvarar 8 § i lagberedningens och 5 § i jordabalksutred- ningens förslag.

102

Inledning. Enligt 11 kap. 2 § JB liar fordran på ogulden köpeskilling viss företrädesställning. Denna innebär, att under viss tid efter lagfar­ ten — närmare bestämt under tre månader om den försålda egendomen ligger i stad och om den ligger på landet under tiden intill det ting som infaller näst efter sex månader efter lagfarten — egendomen är belastad med en tyst förmånsrätt, vilken medför rätt till betalning ur egendomen »framför andra köparens borgenärer». Dock är förmånsrätten beroende av att inteckning söks före utgången av angivna tidrymder. Sker detta, övergår förmånsrätten på inteckningen. Trots ordalydelsen i lagstadgandet gäller förmånsrätten inte bara i förhållande till »andra köparens borge­ närer» utan även mot den till vilken köparen överlåter egendomen liksom mot den till vilken köparen upplåtit nyttjanderätt eller annan därmed lik­ ställd rättighet. Den tysta förmånsrätten för ogulden köpeskilling har sin motsvarighet i fråga om annan rättighet som förbehållits vid egendomens överlåtelse eller eljest skall äga bestånd mot den nye ägaren. Bestämmel­ serna härom är meddelade beträffande nyttjanderätt i 48 och 49 §§ IF samt i fråga om andra rättigheter dels i vissa till dessa författningsrum hänvisan­ de paragrafer i IF (54 § och 56 § 1 mom.), dels i 58 § 2 mom., samt 58 a § 1 och 2 mom. IF. Överlåter ägare, som är bunden av sådan rättighet, egen­ domen till annan, består rättigheten även mot den nye ägaren, fastän den eljest ej skulle vara gällande mot honom, under förutsättning att inskriv­ ning för rättigheten söks inom de i 11 kap. 2 § JB angivna tidrymderna, räknat från det den ägare som är bunden av rättigheten erhållit lagfart på sitt fång. Särskild rättighet, som sålunda är gällande mot ny ägare, åt­ njuter i förhållande till dennes borgenärer samma företräde som tillkom­ mer fordran på ogulden köpeskilling.

Lagberedningen. Beredningen anser att de förmånsrätter som nyss redo­ visats inte bör medges i en ny j ordabalkslagstiftning. Bestämmelser motsva­ rande dem ill kap. 2 § JB och därtill anknytande föreskrifter i IF har följ­ aktligen inte tagits upp i beredningens förslag till ny jordabalk.

Eftersom institutet ogulden köpeskillings förmånsrätt sålunda inte er­ hållit någon ekvivalent motsvarighet i den nya jordabalken, torde en över­ gångsbestämmelse som, där egendom överlåtits före nya balkens ikraftträ­ dande, bevarar vederbörande vid den förmånsrätt som skulle ha förelegat i kraft av äldre lag inte kunna undvaras. En sådan övergångsbestämmelse har införts i 8 § första stycket i beredningens förslag.

Såsom beredningen närmare utvecklat i motiven till 24 kap. i sitt förslag (under rubriken »Förhållandet till äldre lagstiftning») framträder det otill­

fredsställande med nuvarande regler om ogulden köpeskilling inte minst däri, att förmånsrätten enligt praxis övergår på den inteckning som på ve­ derbörligt sätt sökts inom den ill kap. 2 § JB angivna tidrymden, även om inteckningens förmånskaraktär ej antecknats i inteckningsbeslutet. Med be­ redningens ståndpunkt att förmånsrätt, som före nya balkens ikraftträdande

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

103

tillkommit rättighetshavare enligt 11 kap. 2 § JB, bör bevaras uppkommer spörsmålet huruvida ej därvid bör knytas det förbehållet, såvitt angår ford- ringsinteckning, att inteckningshavarens påstående om den speciella för- månsrättsställningen skall inom viss tidsfrist efter nya balkens ikraftträ­ dande antecknas i fastighetsboken. Iakttogs ej detta skulle förmånsrätten inte gälla. Beredningen har dock ansett, att en sådan preklusionsföljd skulle i alltför hög grad äventyra köpeskillingsborgenärens redan vunna rättighe­ ter. Med hänsyn härtill har beredningen inte velat förorda en dylik lösning. Däremot har beredningen inte ansett hinder möta mot ett anteckningskrav av angivet slag såvitt angår sådan inteckning för ogulden köpeskilling som på grund av äldre överlåtelse beviljas först efter nya balkens ikraftträdande.

I 8 § andra stycket i förslaget har beredningen tagit upp en regel, enligt vilken vad i första stycket samma paragraf är stadgat angående fortbestån­ det av rätt enligt 11 kap. 2 § JB inte skall gälla fordran, varför inteckning söks först sedan tio år förflutit från nya balkens ikraftträdande. Denna pre- klusionsregel har beredningen behandlat ingående i motiven till 24 kap.

Jordabalksutredningen. Utredningen anför att åtskilliga remissinstanser uttalat missnöje med att lagberedningen inte ansett sig böra föreslå någon regel enligt vilken det för bibehållande av förmånsrätten enligt 11 kap. 2 § JB skulle krävas att anteckning om inteckningens särskilda karaktär gjor­ des i grundboken, om detta inte skett redan vid inteckningens tillkomst (se SOU 1963:55 s. 187). De betänkligheter ur fastighetskreditgivningens syn­ vinkel som remissinstanserna framfört är enligt utredningens mening så välgrundade att frågan bör tas upp till ny prövning.

Utredningen utgår från att de »anonyma» köpeskillingsinteckningarna som regel är av ålderdomligt ursprung. Vidare torde kunna antas att inteck­ ningarna i allmänhet blivit inlösta i sitt ursprungliga fordringsförhållande. Om inteckningarna f. n. används som säkerhet, torde det -sålunda vara fråga om helt vanliga skuldförbindelser. Det är tveksamt, om inteckningarna allt­ jämt är bibehållna vid den förmånsrätt som tillkommer ogulden köpeskil- lingsinteckning. Oavsett detta föreligger dock knappast anledning att i detta sammanhang ta hänsyn till berörda ålderdomliga förhållanden. De aktuella kreditgivarna torde ju i praktiken inte annat än undantagsvis ha räknat med den speciella förmånsrättsställningen. Utredningen föreslår därför att panthavaren åläggs att senast ett år efter balkens ikraftträdande hos in­ skrivningsdomaren ansöka om införande i grundbok av anmärkning om den särskilda förmånsrätten, vid äventyr att denna annars går förlorad.

Remissyttrandena. Utredningens förslag lämnas utan erinran. Bankin­ spektionen och Svea hovrätt föreslår dock en kompletterande bestämmelse av innebörd att den som drabbas av förlust kan få ersättning av det all­ männa.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

104

Departementschefen. Den särskilda förmånsrättsställning som tillkommer fordran på ogulden köpeskilling och vissa andra rättigheter föreslås inte få någon motsvarighet i den nya jordabalken. Man kan dock inte undvara en regel som övergångsvis bevarar den förmånsrätt som skulle ha förelegat med stöd av äldre lag. En bestämmelse härom tas upp i första punkten. Som en andra punkt tas upp en regel av innehåll att rättsinnehavaren för att vara bibehållen vid sin företrädesrätt skall söka inteckning eller inskrivning inom den tid som anges i 11 kap. 2 § JB, om sådan åtgärd ej redan skett. I tredje punkten anges att företrädesrätten för att vara gällande skall anmärkas i beslutet om inteckning eller inskrivning.

Ett särskilt problem föreligger med hänsyn till att äldre s. k. »anonyma» köpeskillingsinteckningar anses ha särskild förmånsrätt, trots att förhål­ landet inte anmärkts i beslutet om inteckning. Jordabalksutredningen före­ slår med stöd av en stark remissopinion att rättighetshavaren i dessa fall skall vara skyldig att inom ett år efter balkens ikraftträdande ansöka om att anteckning om den särskilda förmånsrätten görs i fastighetsboken, vid äventyr att förmånsrätten annars går förlorad. Jag biträder förslaget och anser inte motiverat att, som ett par remissinstanser förordat, införa någon regel om rätt till ersättning för den som gör förlust på grund av preklu- sionsregeln.

Lagberedningen och jordabalksutredningen har föreslagit en särskild preldusionsregel som innebär att förmånsrätten enligt 11 kap. 2 § JB går förlorad, om inteckning söks mer än tio år efter den nya balkens ikraftträ­ dande. Regeln, som torde ha mycket liten praktisk betydelse, har i depar- tementsförslaget utvidgats till att avse även rättighet för vilken inskrivning söks först efter angivna tid.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1A5 år 1970

6

§•

Paragrafen motsvarar 9 § i lagberedningens och 6 § i jordabalksutred- ningens förslag.

Lagberedningen. Regler om urminnes hävd finns i 12 kap. 4 § och 15 kap. JB. Som framgår av lagrummen kan urminnes hävd åberopas för att styrka inte bara existensen av äganderätt utan också beståndet av rättighet. Av för­ arbetena till 1734 års lag har ansetts framgå att bara servitutsliknande rät­ tigheter åsyftats, inte andra begränsade sakrätter. Av 12 kap. 4 § JB skulle vidare enligt beredningens mening kunna utläsas att urminnes hävd kan åberopas också i fråga om rätt till fiske.

Beredningen hänvisar till sina motiv till kapitlet om hävd i balken (23 kap. i beredningens förslag, 16 kap. i det remitterade förslaget), vari bered­ ningen närmare utvecklat skälen för att bestämmelser om urminnes hävd inte bör tas upp i en ny jordabalk. Den rätt som någon enligt äldre lag re­ dan äger på grund av urminnes hävd får dock inte rubbas. Beredningen tar

Kungl. Maj:ts proposition, nr 145 år 1970

105

därför upp en särskild övergångsbestämmelse som slår fast detta förhål­ lande.

Föreligger urminnes hävd redan före balkens ikraftträdande bör det vara av betydelse för den som kan göra hävden gällande att snarast låta ta upp bevisning därom till framtida säkerhet. Beredningen konstaterar att möjlig­ het till sådan bevisupptagning finns jämlikt 41 kap. RB. Utvägen att i förtid säkerställa bevisning om urminnes hävd anvisades också i 1909 års förslag. För att upptagen bevisning inte skall bli bortglömd lämnar beredningen ge­ nom särskilda regler en möjlighet att få anteckning om bevisupptagningen gjord i grundbok. Reglerna har inte på sätt som skedde i 1909 års förslag begränsats till att avse urminnes hävd till servitut och vittnesbevisning här­ om upptagen inom tio år efter det balken trätt i kraft. Föreskriften har i stället fått allmän syftning på förtida bevisning angående urminnes hävd.

Departementschefen. I nya balken har i enlighet med beredningens förslag inte tagits upp någon motsvarighet till institutet urminnes hävd, vilket alltså inte kommer att fortleva efter balkens ikraftträdande. I likhet med bered­ ningen finner jag det vara klart, att man dock fortfarande bör bevara den rätt någon enligt äldre lag redan äger på grund av urminnes hävd. Bered­ ningens övergångsbestämmelse som avser att slå fast detta förhållande har därför tagits upp i departementsförslaget i sak oförändrad.

I ett andra stycke av paragrafen har beredningen i sitt förslag tagit upp en bestämmelse om rätt för den som låtit ta upp bevisning till framtida sä­ kerhet rörande förekomsten av urminnes hävd att få anteckning om detta gjord i fastighetsboken. Motivet för att ge denna rätt sägs vara att bevis­ ningen annars skulle kunna falla i glömska. Förebilden till bestämmelsen möter i 1909 års förslag, där rätten till anteckning emellertid var begränsad. Dels skulle hävden avse förekomsten av servitut, dels skulle bevisningen ha tagits upp inom tio år från balkens ikraftträdande. Några motsvarande be­ gränsningar föreslås inte nu av beredningen.

För min egen del ställer jag mig tveksam inte så mycket till den föreslag­ na utvidgningen av rätten till anteckning som till behovet och lämpligheten av en sådan rätt över huvud.

En anteckning i fastighetsboken skulle få sin största betydelse från all­ män synpunkt om den gjordes till en skyldighet vars åsidosättande hade den verkan att rättigheten prekluderades. I 1909 års betänkande avvisades emellertid en sådan lösning. Inte heller ansåg man att rättighetshavare som stödde sig på urminnes hävd skulle beredas möjlighet att få sin rätt inskri­ ven i fastighetsboken. Vad som fordrades för servitutshavarens trygghet an­ gavs vara endast att den bevisning om urminnes hävd som stöd honom till buds vid balkens ikraftträdande blev bevarad för framtiden, därför att den bevisning som fordrades vid en framtida tvist måste hänföra sig till denna tidpunkt. För att inte bevisningen skulle råka i glömska anvisade man möj-

44

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr

145

106

ligheten till anteckning i fastighetsboken, detta eftersom fastighetshoken ju hade att meddela upplysning om rättigheter av detta slag. Det betonades dock särskilt att det förhållandet i och för sig att anteckning skett — eller inte skett — inte påverkade servitutshavarens rätt.

Det är enligt min mening osäkert i vilken omfattning bevisupptagning till framtida säkerhet rörande urminnes hävd kommer att äga rum efter balkens ikraftträdande. Kanske kommer detta att ske i så ringa utsträckning att en regel om anteckning om bevisningen blir helt utan praktisk betydelse. Men även om utvägen med bevisupptagning till framtida säkerhet kommer att anlitas i nämnvärd utsträckning förefaller det mig tveksamt om fastighets- böckerna bör belastas med anteckningar av sådant slag. Som framhölls re­ dan i 1909 års betänkande får anteckningen i och för sig ingen som helst rättslig betydelse. Risken att till framtida säkerhet upptagen bevisning kan falla i glömska föreligger ju alltid. Detta enda skäl för att genom promul- gationslagen införa möjligheten till anteckning finner jag inte tillräckligt vägande, även om man beaktar att rättsförhållanden rörande fast egendom ofta är av långvarig natur. Jag har därför stannat för att inte föreslå någon bestämmelse som ger möjlighet till anteckning om bevisning upptagen till framtida säkerhet motsvarande den i andra stycket av beredningens förslag.

7 §•

Paragrafen motsvarar 10 § i lagberedningens och 7 § i utredningens för­ slag.

Lagberedningen. Inledningsvis påpekar beredningen att NJL — enligt särskilda övergångsbestämmelser — inte gjordes tillämplig på nyttjanderätt som upplåtits före den 1 januari 1908 och att den inte heller skulle avse upplåtelse under stadgad åborätt. I dessa fall skulle fortfarande tillämpas 16 kap. JB med dess bestämmelser om städsel, lega och fardag samt 17 kap. 1, 2 och 5 §§ JB om avrad och avradsdag å landet och hushyra i staden. Efter en närmare redogörelse för de tidsbegränsningar beträffande nyttjan- derättsupplåtelser som skett vid olika tidpunkter före NJL konstaterar be­ redningen att inga nyttjanderätter av ordinär beskaffenhet och av äldre da­ tum än 1908 torde finnas kvar, när nya balken skall träda i kraft. Bered­ ningen bortser då från sådana upplåtelser, på vilka NJL genom särskilda bestämmelser gjordes tillämplig.

Vissa besittningsrätter, som faller under begreppet nyttjanderätt i vidare mening, har inte varit underkastade de tidsbegränsningar som införts för nyttjanderättsupplåtelser i övrigt. Beredningen syftar på — förutom stadgad åborätt — vissa andra ständiga eller s. k. perpetuella besittningsrätter. Av sådana intar besittningsrätterna till ofri tomt, till grund för vattenverk samt till självständiga fisken genom sin likställighet med fast egendom en sär­ ställning och kan i detta sammanhang enligt beredningens mening lämnas

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

107

åsido. Också i övrigt, anför beredningen, finns fortfarande vissa äldre stän­ diga besittningsrätter, som i regel torde vara upplåtna av staten. När det däremot gäller senare, vid sidan av NJL instiftade nyttj anderätter på obe­ gränsad tid — åborätt, bostadsrätt, vägrätt och gravrätt — är nya balken en­ ligt särskild bestämmelse inte tillämplig (11: 25 i beredningens förslag, 7: 4 i det remitterade förslaget).

Beredningens slutsats av det anförda blir att en fortsatt tillämpning av 16 kap. samt 17 kap. 1, 2 och 5 §§ JB synes komma att avse bara stadgad åborätt och antydda äldre besittningsrätter av perpetuell natur. Beredningen tar därför upp en regel om att lagrummen fortfarande skall tillämpas på stadgad åborätt och på annan av staten upplåten nyttjanderätt, som inte omfattats av NJL.

Jordabalksutredningen. Med anledning av kammarkollegiets remissytt­ rande över beredningens förslag — i vilket yttrande bl. a. framhålls att det fortfarande förekommer äldre ständiga besittningsrätter, som inte är upp­ låtna av staten — utelämnar utredningen i sitt förslag orden »av kronan upplåten», övergångsregeln kommer på så sätt att omfatta också eventuellt kvarvarande, av enskilda upplåtna ständiga besittningsrätter.

Departementschefen. Som beredningen anfört torde det vid nya balkens ikraftträdande inte finnas kvar några ordinära nyttj anderätter, som inte omfattats av NJL. De i övergångsbestämmelserna till NJL nämnda lagrum­ men i JB — 16 kap. och 17 kap. 1, 2 och 5 §§ — kan dock fortfarande ha be­ tydelse för vissa äldre ständiga besittningsrätter. Dessa lagrum bör därför, i samma utsträckning som hittills, vara tillämpliga på sådana besittningsrät­ ter. I sammanhanget bör kunna bortses från de med fast egendom likställda besittningsrätterna till ofri tomt, till grund för vattenverk och till själv­ ständiga fisken, vilka jag närmare vill beröra vid 9 §. Kvar finns då i främs­ ta rummet stadgad åborätt men vidare också sådana äldre besittningsrätter, vilka betecknas som ständig och ärftlig besittningsrätt, ständig städj e- och besittningsrätt o. d. Dessa torde —• i den mån de ännu existerar — i regel ha upplåtits av staten men enligt kammarkollegiets yttrande finns också kvar sådana besittningsrätter upplåtna av enskilda. Förekomsten av dessa besittningsrätter är enligt kollegiet svår att överblicka. Det är dock tydligt att övergångsbestämmelsen inte bör begränsas till besittningsrätter som upp­ låtits av staten. Jag har därför anslutit mig till utredningens förslag som med viss redaktionell jämkning tas upp i departementsförslaget.

8

§•

Paragrafen motsvarar 8 § i utredningens förslag.

Jordabalksutredningen. Utredningens utmönstrande av instituten ränte- rätt och födoråd ur jordabalksförslaget innebär, att rättighet av denna be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

108

skaffenhet fortsättningsvis inte skall få upplåtas. Utredningen hänvisar till de allmänna motiven till sitt balkförslag, där utredningen inte funnit skäl föreslå någon rubbning av äldre rättighet av motsvarande slag. Genom 8 § i utredningens förslag —• som naturligen saknar motsvarighet i beredning­ ens förslag — förklaras därför att i fråga om rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits med stöd av 54 § IF skall också efter balkens ikraft­ trädande äldre lag gälla.

Departementschefen. Som jag anförde vid remissen till lagrådet den 11 februari 1966 av förslaget till ny jordabalk (s. 25) har jag anslutit mig till utredningens förslag att inte ta upp någon motsvarighet till instituten ränte- rätt och födoråd i den nya balken. Genom upphävandet av IF kommer där­ för den nu existerande möjligheten att åt någon upplåta avkomst eller an­ nan förmån att utgå ur fast egendom och åt upplåtelsen vinna sakrättsligt skydd genom inskrivning att försvinna. De upplåtelser av avkomsträtt som skett vid balkens ikraftträdande med stöd av 54 § IF bör emellertid bevaras. I den mån de då ännu inte inskrivits bör vidare, som jag uttalat i remissen, möjligheten därtill hållas öppen också efter balkens ikraftträdande.

Genom bestämmelsen i 54 § första stycket IF görs förordningens regler om nyttjanderätt tillämpliga också beträffande avkomsträtt. De avsedda reglerna innehåller såväl bestämmelser av materiell innebörd som sådana om förfarandet vid handläggningen av inskrivningsärende rörande nytt­ janderätt. I sistnämnda hänseende har förordningens regler sin motsvarig­ het i balkens kapitel om inskrivning av annan nyttjanderätt än tomträtt (23 kap.). Jag anser det lämpligt att dessa nya regler vinner tillämpning också beträffande avkomsträtt. I huvudsak överensstämmer de nya reglerna med gällande rätt, men vissa avvikelser utan större praktisk betydelse kommer med den föreslagna övergångsregleringen att gälla också för avkomsträtt, t. ex. kravet på fastighetsägarens samtycke vid dödning av inskrivning. Vinsten av att också i fortsättningen för avkomsträtt och nyttjanderätt ha så likartade förfaranderegler som möjligt är emellertid uppenbar. Också i ett annat hänseende föreslår jag att balkens och inte IF:s regler blir till­ lämpliga på avkomsträtt. Jag syftar på 17 kap. i balken som handlar om företräde på grund av inskrivning. Härtill återkommer jag vid 39 §. I vä­ sentliga delar kommer alltså avkomsträtten att följa balkens regler om nyttjanderätt.

I tredje stycket av 54 § IF hänvisas till vissa bestämmelser i förordningen som gäller bl. a. gemensam inteckning (32—37 §§). Dessa regler är till­ lämpliga på sådan avkomsträtt som anges i andra stycket, nämligen sådan som innebär rätt att ur egendomen erhålla förmån i pengar eller varor. Den ansvarighet härför som kan åvila två eller flera fastigheter följer i väsent­ liga hänseenden reglerna om ansvarigheten för gemensamma inteckningar. Eftersom reglerna i förordningen liksom deras motsvarighet i nya balken

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

109

väsentligen är avhängiga av förfarandereglerna (dödning, nedsättning, in- dragningsrätt m. m.) har det förefallit mig lämpligt att de nya reglerna, i den mån den åtgärd som påverkar ansvarigheten äger rum efter ikraftträ­ dandet, får gälla också för avkomsträtten i tillämpliga delar. Motsvarande gäller hänvisningen i samma stycke till bestämmelserna i 18 § 2 mom. IF om lagfartens legitimerande verkan vid sökande av betalning ur intecknad egendom (jfr 18: 10 jordabalksförslaget).

De föreslagna reglerna om avkomsträtt har i departementsförsiaget dis­ ponerats sålunda, att i första stycket ges förklaringen att äldre lag, när an­ nat inte anges i andra eller tredje styckena eller i 39 § promulgationslagen, fortfarande skall äga tillämpning rörande avkomsträtt. I andra stycket sägs att nya balkens regler om inskrivning av annan nyttjanderätt än tomträtt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om avkomsträtt. I tredje stycket slutligen anges att hänvisningen i 54 § tredje stycket IF skall avse balkens bestämmelser i tillämpliga delar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

9 §.

Paragrafen motsvarar 11 § i lagberedningens och 9 § i utredningens för­ slag.

Lagberedningen. Vissa äldre sakrättstyper räknas såsom fast egendom. Be­ redningen hänvisar till 5 § lagen angånde vad till fast egendom är att hän­ föra. Där anges att som fast egendom skall anses byggnad på ofri tomt i stad i förening med sådan rätt till tomten, att den ej må av ägaren återtagas så länge tomtören erlägges eller utan att lösen för byggnaden ges, vattenverk på annans grund i förening med sådan rätt till grunden, att den ej må av ägaren återtagas så länge verket uppehälles, i jordeboken upptaget fiskeri, varmed äganderätt till grunden ej är förenad, samt frälseränta.

Först behandlar beredningen institutet ofri tomt och konstaterar inled­ ningsvis, att de upplåtelser av ärftlig och till tiden obestämd besittningsrätt till tomt som det här rör sig om förekommit i städerna sedan medeltiden, men att förbud mot ytterligare upplåtelser meddelades i 5 § promulgations­ lagen till NJL. I 1909 års förslag upptogs en bestämmelse, avsedd att bevara redan uppkommen »ständig besittningsrätt till jord och grund i stad (ofri tomt)» (se 1 kap. 7 §). Med det valda uttryckssättet, anför beredningen, av­ sågs att klarlägga dels att det var besittningsrätten till marken, ej byggna­ den som var likställd med äganderätt, dels att upplåtelserna också kunde avse mark som inte låg inom det till tomter indelade stadsområdet. Trots att 1909 års förslag ej kom att genomföras, blev det i dessa avseenden accepte­ rat i praxis.

Innebörden av besittningsrätten bestämdes i äldre tid av vad som avtala­

no

des då tomten första gången upptäts eller av vad som då fanns föreskrivet i stadens stadgar. I regel gällde samma villkor, nämligen att tomten skulle bebyggas vid äventyr av besittningsrättens förlust, att tomtören skulle erläg­ gas och att tomten vid överlåtelse skulle hembjudas staden. Staden skulle alltså få tillfälle att inlösa de på tomten uppförda byggnaderna och på så sätt få besittningsrätten att upphöra. Om staden inte utövade sin lösnings­ rätt, skulle förvärvaren av besittningsrätten erlägga s. k. erkänsla (gårda- köpsavgift) till staden.

Den städerna tillkommande lösningsrätten blev i och med tillkomsten av 1734 års lag inskriven i lagen, nämligen i 4 kap. 6 § JB. Den hembudsskyl- dighet som föreskrevs i lagrummet avskaffades genom förordningen den 16 juni 1875 angående upphörande av hembudsskyldighet. Initiativet till ut­ övande av lösningsrätten har därefter ankommit på den lösningsberätti- gade. Talan därom skall instämmas inom sex månader från det lagfart be­ viljats på överlåtelsen av besittningsrätten, och anteckning om att talan väckts skall enligt 13 § förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom (LF) göras i lagfartsprotokollet. Har tiden gått ut utan att talan väckts, kan lösningsrätten inte utövas förrän vid nästa över­ låtelse.

Enligt beredningens uppfattning torde det totala beståndet av ofria tom­ ter ha varit ganska ansenligt i äldre tid. Antalet har dock nedbringats kraf­ tigt. Beredningen hänvisar till de friköp som skett och nämner, att städerna i många fall också utan vidare beviljat framtida befrielse från tomtörenas utgivande. I fråga om donationsj ord har det därvid såsom vid ordinärt fri­ köp genom lösen krävts Kungl. Maj :ts tillstånd i varje särskilt fall.

Också på annan väg har de ofria tomterna blivit fria, nämligen genom tjuguårig hävd. Bakgrunden härtill har varit att uppgift om tomtens karak­ tär av ofri inte alltid tagits in i överlåtelsehandlingen eller i lagfartsproto­ kollet eller annars blivit anmärkt då lagfart beviljades. En ofri tomt har alltså kunnat förvärvas av någon som i god tro betraktade tomten som fri sådan. Äganderättsförvärv på grund av hävd enligt 1881 års förordning har tidigast kunnat ske den 1 januari 1902. I några städer har den tidpunkten passerat utan att staden vidtagit åtgärder för att bryta hävden. I viss ut­ sträckning torde det alltså ha förekommit att ofri tomtmark genom dess lagfarande övergått till att bli fri grund.

Även om antalet ofria tomter på skilda vägar reducerats, har institutet enligt beredningens mening inte bara historiskt intresse. Visserligen torde det nuvarande beståndet vara tämligen ringa i jämförelse med den tidigare förekomsten, men beredningen drar den slutsatsen att ofria tomter finns kvar i inte alldeles obetydlig utsträckning.

Att den ständiga besittningsrätten till ofri tomt inordnats under de för fast egendom gällande reglerna har enligt beredningen betingats av speciella

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

in

rättshistoriska förhållanden. Beredningen anser det av skilda skäl, främst systematiska, vara ett reformönskemål att besittningsrätten förs utanför fastighetsbegreppet.

Beredningen finner sig dock på skilda skäl böra avstå från att lägga fram förslag om att den säregna form av fast egendom som besittningsrätten till ofri tomt utgör skulle utmönstras. En bestämmelse som ger de ännu existe­ rande besittningsrätterna karaktären av fast egendom bör enligt bered­ ningens mening tas in i promulgationslagen. Besittningsrätterna kan upp­ höra genom att staden begagnar sin lösningsrätt. Beredningen anför att yt­ terligare ett förfarande finns, nämligen besittningsrättens sammanläggning med den grund varå den vilar. Beredningen föreslår samtidigt sådana änd­ ringar i fastighetsbildningslagstiftningen, att besittningsrätt till ofri tomt aldrig kan ingå i sammanläggning om inte sammanläggningen samtidigt om­ fattar grunden.

Därefter övergår beredningen till vattenverken och fiskerierna. Vatten­ verk har upptagits i jordeboken i den mån de funnits av ålder och alltjämt uppehållits. Det finns inte något förbud mot tillkomsten av nya besitt­ ningsrätter till vattenverk av fast egendoms natur, men beredningen kon­ staterar, att någon möjlighet att tillskapa nya numera inte torde föreligga. Utmärkande för fiskerättigheterna, som brukar benämnas »självständiga fiskerier» eller »jordeboksfisken», är att de varken är förenade med ägande­ rätten till vattnet (grunden) eller utgör tillbehör till annan jordegendom än den vartill vattnet hör. Beredningen slår fast att sådana självständiga fiskerier inte kan uppkomma numera. Enbart fiskerätt kan förvärvas bara som nyttjanderätt eller servitut.

Med hänsyn till osäkerheten i fråga om den rättsliga och ekonomiska be­ tydelse som i dagens läge bör tillmätas besittningsrätterna till vattenverk och fiskerier kan det enligt beredningens åsikt inte påstås att besittnings­ rätterna skulle ha spelat ut sin roll. Beredningen anser att det lika litet som beträffande besittningsrätten till ofri tomt kan åberopas något bestämt rättsligt intresse för att frånta ifrågavarande besittningsrätter deras nuva­ rande sakrättsliga ställning. Beredningens ståndpunkt blir alltså den att också besittningsrätterna till vattenverk och fiskerier fortsättningsvis bör tillförsäkras den karaktär av fast egendom som de f. n. innehar.

Slutligen tar beredningen upp frälseräntorna till behandling. Frälserän- torna har varit av två olika slag, skattefrälseräntor och frälseskatteräntor. Skattefrälseräntor var av offentligrättslig karaktär och uppkom genom att staten till någon enskild överlät sin rätt till de från ett skattehemman ut­ gående grundskatterna. Frälseskatteräntor var av privaträttslig natur och tillskapades på så sätt att ägare av frälsehemman avhände sig äganderät­ ten till hemmanet med förbehåll om rätt att för sig och sina efterkommande åtnjuta viss ränta av hemmanet. Genom olika lagstiftningsåtgärder med

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

112

början redan i slutet av 1800-talet inleddes en avveckling av frälseräntorna. Främst öppnades möjlighet härtill genom avlösning av räntorna. I fråga om skattefrälseränta ägde först ränteägaren och senare även statsverket rätt att påkalla inlösen för statsverkets räkning. Såvitt avsåg frälseskatteränta fick på motsvarande sätt antingen räntans ägare eller ägaren av den ränteplik- tiga fastigheten begära avlösning. Genom lagen den 12 april 1935 (nr 102) om upphörande av vissa frälseräntor bestämdes att skattefrälseränta, beträf­ fande vilken inte före den 1 januari 1940 framställts begäran om inlösen, skulle upphöra nämnda dag. På motsvarande sätt föreskrevs genom en lag den 11 juni 1937 (nr 346) att frälseskatteränta, vars avlösning inte påkallats före den 1 januari 1942, skulle upphöra denna dag.

Efter en redogörelse för de åtgärder som sålunda vidtagits för att avveck­ la frälseräntorna konstaterar beredningen, att om någon frälseränta i un­ dantagsfall inte skulle ha helt upphört detta beror på att ärende angående inlösning eller avlösning, som anhängiggjorts före år 1940 resp. 1942, till följd av tvist inte avgjorts. Beredningen hänvisar emellertid till ett av riks­ dagens revisorer år 1947 gjort uttalande, enligt vilket de då inte inlösta eller avlösta frälseräntorna skulle vara så få, att det bara torde dröja en kortare tid, innan de helt försvunnit. Det finns därför enligt beredningens mening inte anledning räkna med att några frälseräntor skall existera när nya bal- ken träder i kraft. Beredningen behandlar följaktligen inte frälseräntorna i promulgationslagen.

Remissyttrandena. Svea hovrätt tar upp de problem som sammanhänger med att enligt fastighetsbildningslagen sammanläggning kunnat ske av s. k. ofri tomt eller del därav med fri tomtmark. Sålunda bildade fastigheter sägs vara olämpliga såväl ur fastighetsbildningssynpunkt som ur inskrivnings- rättsliga synpunkter. Även om nya sådana fastighetsbildningar inte skulle komma att tillåtas, kvarstår problemen med de redan skapade. Hovrätten an­ ser det vara angeläget att den säregna form av fast egendom som besittnings­ rätten till ofri tomt utgör i sin helhet avvecklas.

Departementschefen. Som jag uttalat vid remissen till lagrådet av den sedermera antagna lagen den 29 juli 1966 om vad som är fast egendom ut­ gör de här avsedda sakrättstyperna förhållandevis sällsynta kvarlevor från äldre tid (prop. 1966: 24 s. 105). Av de i 5 § 1895 års lag angående vad till fast egendom är att hänföra uppräknade rättigheterna — frälseränta, ofri tomt i stad, vattenverk på annans grund och i jordeboken upptaget fiskeri — undantogs inte frälseränta i övergångsbestämmelserna till 1966 års lag, vari­ genom 1895 års lag upphävdes. Som lagberedningen framhåller är frälse­ räntorna numera avvecklade och de behövde därför inte ens övergångsvis bevaras vid sin karaktär av fast egendom. Sedan den 1 juli 1967, då 1966 års

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

113

lag trädde i kraft, återstår alltså bara ofri tomt, vattenverk och fiskerier att

beakta vid ikraftträdandet av den nya jordabalken. Som jag tidigare fram­

hållit skall nämligen 1966 års lag formellt upphävas och i stället inarbetas

som 2 kap. i nya balken. Den berörda övergångsbestämmelsen till 1966 års

lag — punkten 4 —• torde därvid vara att betrakta som en sådan bestämmel­

se med ej tidsbegränsad uppgift, som enligt vad beredningen anför under 2 §'

promulgationslagen fordrar särskilt uttalande för det fall att den avses skola

erhålla fortsatt tillämpning.

Vad först beträffar vattenverk och fiskerier kan jag i likhet med bered­

ningen inte finna något bestämt rättsligt intresse för att nu frånta dem de­

ras sakrättsliga ställning. De bör därför också i fortsättningen tillförsäkras

den karaktär av fast egendom som de f. n. innehar. Härvid bör emellertid

uppmärksammas att i förslaget till ny fastighetsbildningslag tagits upp en

bestämmelse, enligt vilken vad i lagen sägs om mark eller område i tillämp­

liga delar gäller också beträffande fiske, som ej är förenat med rätten till

grunden och ej utgör servitut (1 kap. 4 §). Sådant fiske blir alltså under­

kastat lagens bestämmelser och kan undergå ändringar på motsvarande sätt

som fastigheternas ägoområden. Vidare tillämpas f. n. beträffande såväl vat­

tenverk som fiskerier det förfarandet att besittningsrätten avföres från jor-

deboken sedan den på grund av särskild utredning konstaterats ha upphört.

Förevarande paragraf avser inte att hindra ett sådant förfarande.

Väsentligt större problem erbjuder de ofria tomterna. Visserligen torde

de svårigheter som sammanhängt med att ofri tomt kunnat vara belägen på

donationsjord i huvudsak ha undanröjts efter antagandet av förslaget om

avveckling av vissa av städernas särskilda rättigheter och skyldigheter i för­

hållande till staten (prop. 1964: 157, SU 164, rskr 342). Den donationsjord

som berörts av de ofria tomterna torde nämligen komma att i enlighet med

beslutet om avveckling överlåtas till städerna. Ett beaktansvärt praktiskt

problem utgör däremot det av Svea hovrätt påtalade förhållandet att ofri1

tomt eller del därav kunnat ingå i sammanläggning med fri mark. Ett annat

problem består däri att en tomts egenskap av ofri kan vara okänd för inne­

havaren genom att anteckning därom inte skett i fastighetsboken. Även om1

skyddet för innehavaren i sådant fall blir förbättrat som följd av de före­

slagna reglerna om godtrosförvärv på grund av inskrivning (18 kap.) och de

utvidgade möjligheterna att åberopa hävd till fast egendom (16 kap.), kvar­

står problemen i vart fall under en övergångstid. Mycket talar således för att

institutet ofri tomt på något sätt bör avvecklas. Frågan övervägs f. n. inom

justitiedepartementet. Tills vidare bör emellertid de ofria tomterna bibe­

hållas vid sin karaktär av fast egendom.

10

§.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i lagberedningens förslag, upptar

reglerna i 10 § av utredningens förslag i sak oförändrade.

114

Jordabalksutredningen. Utredningen anför i motiven till 9 kap. i sitt för­ slag (motsvarande 7 kap. i departementsförslaget) att frågan om fideikom­ missens avskaffande kommit i ett nytt läge sedan lagberedningen avgav sitt betänkande. Utredningen hänvisar till ett för 1963 års riksdag framlagt för­ slag till lag om avveckling av fideikommiss (prop 1963: 5). Jordabalksför- förslaget bör därför enligt utredningens mening inte i fortsättningen inne­ hålla några specialbestämmelser om fideikommissfastigheter motsvarande dem som f. n. finns i NJL. En regel som utredningen anser böra ges fortsatt tillämpning genom en övergångsbestämmelse är emellertid 1 kap. 9 § NJL. Enligt detta lagrum skall arrende- eller hyresavtal, som slutits beträffande sådan fideikommissfastighet som inte är att anse som huvudgård till fidei­ kommiss, gälla också i förhållande till annan innehavare av fideikommisset än upplåtaren. Ny innehavare av fideikommisset får dock säga upp avtalet under vissa i lagrummet angivna förutsättningar. Utredningen konstaterar att förslaget till lag om avveckling av fideikommiss, som föreskriver att fidei­ kommiss i princip skall upphöra när den som är innehavare And lagens ikraft­ trädande avlider, tar upp en motsvarighet till nu nämnda regler såvitt avser förhållandet till den som förvärvar fideikommissegendomen vid avveck­ lingen. Till följd av vissa i lagförslaget givna undantagsregler kan det dock inträffa att fideikommiss inte upphör i samband med att innehavaren av­ lider. För dessa fåtaliga fall får reglerna i 1 kap. 9 § NJL fortfarande under viss tid en funktion att fylla. Utredningen, som förutsätter att lagförslaget antas av riksdagen i huvudsak oförändrat, tar därför i promulgationslagen upp en övergångsbestämmelse som ger de ifrågavarande reglerna fortsatt tillämpning.

Departementschefen. Sedan lagberedningen och jordabalksutredningen avlämnade sina betänkanden har lagen den 6 dec. 1963 (nr 583) om avveck­ ling av fideikommiss trätt i kraft den 1 januari 1964. Enligt lagen skall fidei­ kommiss avvecklas på så sätt att fideikommisset upphör när den som vid lagens ikraftträdande är innehavare därav avlider (3 §). Vissa undantag upp­ ställs dock (4—6 och 38 §§). Om exempelvis nuvarande innehavare från- träder egendomen för att tillträda annat fideikommiss, skall fideikommisset upphöra först när näste innehavare avlider (5 §). Vidare kan i vissa fall tid­ punkten för fideikommissets upphörande komma att bero av Kungl. Maj :ts förordnande (6 och 38 §§).

Jordabalksutredningen kunde beakta den nya lagstiftningen så till vida som proposition i ämnet hade överlämnats till riksdagen när utredningen avgav sitt betänkande. Jag delar utredningens uppfattning att efter antagan­ det av den nya lagstiftningen om avveckling av fideikommiss några regler om fideikommiss inte bör tas in i balken utan att erforderliga övergångsbestäm­ melser i stället bör inflyta i promulgationslagen. De regler som avser fidei­ kommiss finns f. n. i 1 kap. 9 § samt 2 kap. 2 och 49 §§ NJL. Till behovet av

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

115

särskilda regler såvitt avser arrende av fastighet som utgör fideikommiss får jag eventuellt återkomma vid mitt ställningstagande till arrendelagsut- redningens betänkande. För tillfället finns det anledning att rikta uppmärk­ samheten på reglerna i 1 kap. 9 § NJL.

Enligt 1 kap. 9 § NJL gäller arrende- och hyresavtal, avseende annan fideikommissfastighet än huvudgård, också för annan innehavare av fidei­ kommisset än upplåtaren. Denna regel blir i allmänhet inte längre tillämp­ lig, eftersom fideikommisset som regel skall upphöra vid den nuvarande in­ nehavarens frånfälle. Som jag anförde i propositionen med förslag till av­ veckling av fideikommiss (prop. 1963: 5 s. 155) har den princip som uppbär lagrummet inte ansetts böra brytas, varför i avvecklingslagen intagits en bestämmelse om att avtal varom nu är fråga skall gälla också mot den som förvärvar egendomen vid avvecklingen (15 §). Regeln i 1 kap. 9 § NJL skulle därför fortfarande kunna bli tillämplig bara i de fåtaliga fall då fideikommiss i enlighet med vad jag nyss anförde inte kommer att upphöra vid den nuva­ rande innehavarens frånfälle. Som jordabalksutredningen funnit bör emel­ lertid regeln äga fortsatt tillämpning för dessa fall, vilket sker genom före­ varande övergångsbestämmelse. I fråga om bestämmelsens räckvidd kan påpekas att den fortsatta tillämpligheten av 1 kap. 9 § NJL kan komma att avse inte bara arrende eller hyresavtal, som slutits före balkens ikraftträ­ dande, utan också sådana avtal som träffas först därefter.

11

§■

Paragrafen motsvarar 11 § i jordabalksutredningens förslag.

Jordabalksutredningen. Enligt utredningens förslag skall upplåtelse av vattenfallsrätt inte längre få äga rum. Sådana vattenfallsrätter som even­ tuellt existerar vid balkens ikraftträdande bör emellertid tillåtas fortleva. Genom 11 § i förslaget garanteras ifrågavarande rättigheters fortbestånd.

Departementschefen. Av skäl som jag närmare utvecklade vid remissen till lagrådet den 11 februari 1966 av förslag till ny jordabalk (s. 28) har in­ stitutet vattenfallsrätt inte tagits med i departementsförslaget. Enligt vad jag inhämtat existerar fortfarande ett litet antal vattenfallsrätter. Som ut­ redningen anför bör dessa få fortleva. Jag ansluter mig därför i princip till utredningens förslag.

Vattenfallsrätten följer i gällande rätt i allt väsentligt reglerna för tomt­ rätt. Som kommer att framgå av 37 § promulgationslagen föreslår jag, att vissa av balkens bestämmelser om tomträtt i 13 kap. skall gälla också för sådana vid ikraftträdandet existerande tomträtter, på vilka NJL i dess ly­ delse efter 1953 års ändringar ägt tillämpning. Två av de angivna lagrum­ men, nämligen 13: 7 och 26, bör under motsvarande betingelser ges tillämp­ ning också på vattenfallsrätt. Bestämmelser härom har jag tagit upp som ett andra stycke i förevarande paragraf. 13: 7 innehåller den allmänna förkla­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ring, varigenom tomträtt i huvudsak likställs med fast egendom. För berörda vattenfallsrätters del innebär detta bl. a. att överlåtelse av vattenfallsrätt och upplåtelse av panträtt eller av annan rättighet i eller till förmån för denna blir att bedöma enligt nya balkens regler. Detsamma kommer att gälla om vissa andra förhållanden som regleras i balken, t. ex. i 17 kap. om före­ träde på grund av inskrivning såvitt avser konkurrens mellan olika i vatten- fallsrätten upplåtna rättigheter. Beträffande förhållandet till fastighetsäga­ ren och i fastigheten gällande belastningar bör vattenfallsrätten, liksom tomträtten, betraktas som en nyttjanderätt. Härtill återkommer jag vid 39 §. 113:26 ges en hänvisning till bl. a. regler om fast egendom i exekutivrättslig lagstiftning, vilken hänvisning bör gälla i stället för motsvarande bestäm­ melser i äldre lag.

Vattenfallsrätten har alltsedan institutet infördes i lagstiftningen följt samma förfaranderegler som gällt för tomträtten. Detta har varit fallet såväl enligt lagen om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt som enligt lagen om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt. Undantag har gällt — förutom i vissa hänseenden som betingats av tomträt­ tens speciella utformning — i fråga om kravet på äkta makes samtycke vid överlåtelse och vid inteckning, där ett sådant krav uppställts för tomträttens del men inte beträffande vattenfallsrätten. Med bibehållande av denna skill­ nad i behandlingen har det synts mig lämpligt att låta existerande vatten- fallsrätter också i fortsättningen få följa tomträttens förfaranderegler. Be­ stämmelser härom har tagits upp i ett tredje stycke av paragrafen.

12

§.

Paragrafen motsvarar 12 § i lagberedningens och utredningens förslag.

Lagberedningen. Av innehållet i promulgationslagen till NJL anser bered­ ningen att bara 5 § med dess förbud mot vidare upplåtelser av s. k. ofria tom­ ter behöver överföras till jordabalkens promulgationslag.

Departementschefen. Varken i den nya balken eller i annan föreslagen eller redan gällande lagstiftning ges någon möjlighet till upplåtelse av be­ sittningsrätt till ofri tomt eller direkt motsvarighet därtill. Tvärtom synes de tidsbegränsningar som gäller för upplåtelser av nyttjanderätt i allmän­ het medföra att dylika upplåtelser borde vara omöjliga även utan ett uttryckligt förbud. Av beredningens år 1905 avgivna betänkande med förslag till NJL framgår emellertid att besittningsrätten till ofri tomt stått oberörd av senare lagstiftning om nyttjanderätt och dess tidsbegräns­ ning. Det av ålder gällande rättsinstitutet ofri tomt synes av historiska skäl ha ansetts artskilt från övriga former av nyttjanderätt. Beredningen konsta­ terade i 1905 års betänkande att upplåtelse av ifrågavarande besittningsrätt fortfarande syntes möjlig såvitt avsåg ursprunglig stadsjord eller donations-

117

jord. Beredningen föreslog därför ett uttryckligt förbud, som senare också

kom att inflyta i promulgationslagen till NJL (5 §). Med hänsyn till det an­

förda får ett visst — fast numera troligen mest teoretiskt — behov anses

föreligga av ett uttryckligt förbud mot upplåtelse av besittningsrätt till ofri

tomt. Jag har därför anslutit mig till beredningens förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-5 år 1970

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 1—3 kap. nya jordabalken

13 §.

Paragrafen innehåller den i inledningen behandlade bestämmelsen om att

1—3 kap. nya jordabalken i princip skall tillämpas även på äldre rättsför­

hållanden.

14 §.

Paragrafen saknar motsvarighet i lagberedningens och jordabalksutred-

ningens förslag.

Departementschefen. Genom lagen den 21 mars 1952 (nr 95) om ogiltig­

het av sämjedelning av jord inom vissa delar av Kopparbergs län infördes ett

lokalt begränsat förbud mot sämjedelning. Förbudet utsträcktes genom lagen

den 25 maj 1962 (nr 166) angående förbud mot sämjedelning av fast egen­

dom till att omfatta hela landet. Sistnämnda lag är tillämplig endast på säm­

jedelning som sker efter den 30 juni 1962. 1952 års lag är alltjämt gällande

men endast såvitt avser sämjedelning före den 1 juli 1962.

Ett generellt förbud mot sämjedelning tas upp i 1: 1 andra stycket i det

remitterade förslaget. Denna bestämmelse synes böra gälla endast i fråga

om sämjedelning efter balkens ikraftträdande. Förbudslagen från år 1962

bör behålla sin giltighet, men endast med avseende på sämjedelning före

balkens ikraftträdande.

Det bör anmärkas att genom att förbudsregeln i det remitterade förslaget

tas upp i 1 kap., vilket kapitel som framgår av föregående paragraf föreslås

få i princip återverkande kraft, och inte som i de tidigare jordabalksför-

slagen i 4 kap., vilket kapitel endast äger tillämpning på rättsförhållanden

efter balkens ikraftträdande, så blir det nödvändigt att uttryckligen begrän­

sa förbudsregelns tillämplighet till framtida förhållanden, vilken begräns­

ning inte har någon motsvarighet i tidigare förslag. Den övergångsbestäm­

melse som anger att tidigare sämjedelningsförbud ej gäller sämjedelning

efter balkens ikraftträdande bör ta sikte på endast 1962 års lag. Redan ge­

nom övergångsbestämmelserna i den lagen fastslogs att 1952 års lag inte

äger tillämpning på framtida sämjedelning.

15 §.

Paragrafen, som motsvarar 15 § i lagberedningens och 14 § i jordabalks-

utredningens förslag, innehåller övergångsbestämmelser för de kategorier

av gränser som inte f. n. inbegrips under den i 1: 3 i förslaget till ny jorda­

118

balk uttryckta principen att gräns, som blivit bestämd enligt lag, bär den

sträckning som utmärkts på marken i laga ordning.

Inledning. I lagen den 17 juni 1932 (nr 230) med särskilda bestämmelser om

äldre ägogränser, vilken lag som framgår av 2 § föreslås upphävd genom den

nya balkens ikraftträdande, har fastslagits den grundsatsen att förhållandena

på marken äger vitsord framför andra uppgifter rörande en gräns. Bestäm­

melserna i lagen avser gränser tillkomna vid lantmäteriförrättning som fast­

ställts eller på annat sätt blivit lagligen gällande före lagens ikraftträdande

den 1 januari 1933. Om tvist rörande sträckningen av sådan gräns inte

yppats inom tio år efter lagens ikraftträdande, anses den sträckning som i

laga ordning blivit utmärkt på marken som den rätta, fastän den inte över­

ensstämmer med förrättningskartan och de till denna hörande handlingar­

na. Genom ändring i 21 kap. 47 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning

av jord å landet (JDL) i samband med tillkomsten av 1932 års lag gäller

principen också gränser som tillkommit genom lantmäteriförrättning efter

årsskiftet 1932/33. Principen gäller i viss utsträckning även beträffande

gräns i stadssamhällen. Före ikraftträdandet av lagen den 12 maj 1917 (nr

269) om fastighetsbildning i stad (FBL) skedde skifte, hemmansklyvning,

ägoutbyte och utbrytning av servitut på stadsmark genom lantmäteriförrätt­

ning, varav alltså följer att gräns som tillskapats i sådant sammanhang in­

begrips under 1932 års lag. Efter ikraftträdandet av FBL sker motsvarande

fastighetsbildning genom s. k. mätningsförrättning, men genom hänvisning

i 6 kap. FBL är innehållet i 21 kap. 47 § JDL tillämpligt på sådan gräns som

tillkommit vid skifte, ägoutbyte och servitutsutbrytning. Principen om vits­

ord åt sträckningen på marken är däremot inte gällande i fråga om gräns

som tillkommit genom laga skifte, ägoutbyte eller utbrytning av servitut

under tiden från FBLs ikraftträdande den 1 januari 1918 intill ikraftträdan­

det av den förändrade lydelsen av 21 kap. 47 § JDL den 1 januari 1933.

Vidare gäller principen ej gräns som tillkommit vid avstyckning enligt 5 kap.

FBL och ej heller tomtgräns. Sådana gränser har ej tillkommit vid lantmäte­

riförrättning och hänvisning förekommer ej till JDLs regler.

Den i 1932 års lag upptagna grundsatsen har i beredningens förslag och

i det remitterade förslaget till ny jordabalk kommit till uttryck i 1: 3. Prin­

cipen har emellertid därvid gjorts tillämplig även på samtliga gränser i

stad och liknande samhällen.

Enligt 1932 års lag gäller en tidsfrist av tio år varunder anmärkningar mot

de förefintliga gränssträckningarna får avges. Beträffande sådana grans­

tvister innehåller 1932 års lag vissa avvikelser från vad som gäller vid

gränsbestämning enligt JDL. Sålunda kan förrättningen utvidgas till att

avse även rätta sträckningen av annan samtidigt tillkommen gräns. Frågan

om sådan utvidgning skall upptagas vid särskilt sammanträde som en fråga

om förrättningens omfattning. I fråga om kungörelse och kallelse till sam­

manträdet hänvisas till bestämmelserna om gränsbestämningsförrättning i

JDL. Godkänns inte beslutet om förrättningens omfattning av samtliga när­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

119

varande sakägare, skall beslutet underställas ägodelningsrättens prövning. Vidare är avträdare av mark i vissa fall berättigad till ersättning för väx­ ande skog. Om bestämmande av sådan ersättning gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i JDL angående ersättning för skog vid laga skifte. Vid handläggning av ärende angående utvidgning av förrättning eller ersättning för växande skog skall gode män alltid närvara. Tvist om sträckningen av ägogräns skall anses lia yppats, förutom när talan blivit instämd till ägo- delningsrätt, då förrättning för gränsens bestämmande blivit sökt eller bli­ vit påkallad eller av förrättningsmännen beslutad i samband med annan lantmäteri!örrättning. Är tvist yppad inom fristen och utvidgas förrättning­ en att avse även annan gräns, skall tvist angående även den gränsen anses ha yppats inom fristen. Enligt ett särskilt övergångsstadgande skall bestäm­ melserna om utvidgning av förrättning och ersättning för växande skog äga tillämpning även i det fall att tvisten om sträckningen av ägogräns yppats före lagens ikraftträdande men då ännu ej avgjorts av förrättningsmän eller ägodelningsrätt.

Lagberedningen. Den utvidgning av principen om vitsord åt förhållandena pa marken som 1: 3 nya balken innehåller för med sig behov av övergångs­ bestämmelser för de kategorier av gränser i stad vilka f. n. inte inbegrips under principen. De av beredningen föreslagna bestämmelserna upptar en tioårsfrist, varunder anmärkningar mot de förefintliga gränssträckning­ arna får avges. Bestämmelserna har även i övrigt utformats efter mönster av innehållet i 1932 års lag.

Departementschefen. Den utvidgning av principen att en lagligen be­ stämd gräns skall ha den sträckning som i laga ordning utmärkts på mar­ ken till samtliga gränser i städer och liknande samhällen som föreslagits i nya balken torde, som jag anfört i anslutning till 1: 3, vara av ringa prak­ tisk betydelse. Vissa övergångsbestämmelser, som i likhet med 1932 års lag medger en tioårsfrist för att framställa anmärkning mot den förefintliga gränssträckningen, synes dock inte kunna undvaras. Den grundläggande re­ geln härom har tagits upp i första stycket av denna paragraf.

Utformningen i övrigt av ifrågavarande bestämmelser bör ske under be­ aktande av att den nya fastighetsbildningslagen är avsedd att träda i kraft samtidigt med den nya jordabalken. Den anknytning till reglerna om gräns- bestämning i JDL som efter förebild av 1932 års lag föreslås av beredningen bör därför ersättas med en anknytning till reglerna i 14 kap. nya fastighets­ bildningslagen angående fastighetsbestämning.

Vid införandet av preklusionsförfarandet i 1932 års lag ansågs det önsk­ värt att genom lagstiftningen öppnades möjlighet att samtidigt bestämma flera av varandra beroende ägogränser. Beredningen har också efter förebild av

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-5 år 1970

120

1932 års lag föreslagit vissa bestämmelser om utvidgning av förrättningen att avse också annan samtidigt tillkommen gräns. Jag delar beredningens uppfattning att en sådan möjlighet bör finnas och föreslår en bestämmelse härom i andra stycket.

Den i 1932 års lag stadgade rätten till ersättning för växande skog grun­ dar sig på den uppfattningen att den som måhända under en lång följd av år hävdat en fastighet i enlighet med lagligen utsatta märken bör få er­ sättning för skogen. Jag delar beredningens uppfattning att en bestämmelse om ersättning för växande skog bör tas upp i detta sammanhang. Ersätt­ ningen skall avse all växande skog och bestämmas med hänsyn till omstän­ digheterna i det särskilda fallet efter en skälighetsbedömning. Bestämmel­ sen om ersättning för skog återfinns i tredje stycket.

Underställning av ett beslut om utvidgning av förrättningen kan inte äga rum vid fastighetsbestämning enligt förslaget till ny fastighetsbildningslag. Något praktiskt behov av en sådan möjlighet föreligger dock ej. Gode män skall deltaga i förrättning för fastighetsbestämning när förrättningslantmä- taren finner att så behövs eller när sakägare begär det och oskäligt dröjs­ mål ej föranleds härav (jfr 4 kap. 1 § och 14 kap. 1 § i det remitterade för­ slaget till ny fastighetsbildningslag).

På det sätt som skett i 1932 års lag och i beredningens förslag bör en ut­ trycklig regel ange när tvist om gräns sträckning skall anses ha uppkommit. En tvist bör anses ha uppkommit, förutom när talan väckts vid domstol, när ansökan om fastighetsbestämning gjorts eller frågan om fastighetsindelning­ ens beskaffenhet upptagits till prövning vid fastighetsbestämning i samband med fastighetsbildning. En regel härom tas upp i fjärde stycket. I samma stycke har vidare upptagits reglerna att om tvist uppkommit inom fristen och förrättning för gränsens bestämmande utvidgats till att avse även annan gräns, är tvist också angående den gränsen uppkommen inom fristen. I sista stycket tas upp en regel om att bestämmelserna om utvidgning av för­ rättningen och om ersättning för växande skog skall äga tillämpning även i det fall att tvisten uppkommit före den nya balkens ikraftträdande men då ännu ej avgjorts av förrättningsmännen eller ägodelningsrätten.

16 §.

Denna paragraf motsvarar 1: 5 andra stycket i lagberedningens förslag till ny jordabalk och innehåller regler om s. k. gränshävd.

Gällande rätt. Regler enligt vilka viss tids hävd tillerkänns speciell bety­ delse för bestämmandet av fastighetsgräns saknas i gällande rätt. Institu­ tet gränshävd är alltså okänt. Om ägaren av en fastighet invid rågång vi­ sar urminnes hävd till ett område på andra sidan rågången anses detta emel­ lertid höra till fastigheten. Det är alltså möjligt att ändra fastighetens om­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

121

fång genom bevisning om urminnes hävd. En rågång, som på detta sätt kom­ mer att ligga inom en fastighet, upphör dock inte därmed att vara skiftes- lagsgräns.

Lagberedningen. Vid framläggandet av 1947 års förslag uttalade lagbe­ redningen sin avsikt att inte lägga fram något förslag om urminnes hävd men däremot ett hävdeinstitut av innebörd att femtio års ostörd och okland­ rad besittning skulle kunna grundlägga äganderättsförvärv. Sådan hävd skulle kunna åberopas också i strid med rå och rör och andra legala grän­ ser.

I 1960 års förslag upptas visserligen ett hävdeinstitut men detta förutsät­ ter vunnen lagfart. Någon motsvarighet till det av beredningen i dess tidi­ gare sammansättning planerade hävdeinstitutet föreslås inte. Under sina överläggningar med fastighetsbildningskommittén har beredningen emeller­ tid kommit till den övertygelsen att ett särskilt hävdeinstitut är erforderligt i fråga om vissa gränser. De fall som åsyftas är sådana där s. k. sämjeägo- utbyten genomförts. Sådana byten har tidigare förekommit i mycket stor utsträckning. Enligt kommitténs mening skulle det vara stötande om man vid bestämmandet av en fastighets omfattning var tvungen att bortse från dylika överenskommelser. Den bästa utvägen att komma till rätta med för­ hållandena ansåg kommittén vara att i jordabalken öppna möjlighet till ett godtagande av den privata fastighetsbildning som det här är fråga om. Det kunde inte antas att ägare och rättighetshavare härigenom skulle tillskyndas skada. Fastmer måste dylika bestämmelser i allmänhet vara ägnade att öka deras trygghet, eftersom det så gott som alltid torde förhålla sig så att man vid överlåtelse och annat förfogande över fastigheten tillmätt det faktiska markinnehavet avgörande betydelse, åtminstone i fall där detta bestått nå­ gon tid. Fastighetsbildningskommittén ansåg också att bestämmelser av an­ tydd art skulle helt överensstämma med rättsuppfattningen hos den jord­ ägande befolkningen. Bestämmelserna skulle också underlätta kommitténs fortsatta arbete. De borde emellertid begränsas till att avse endast sådana sämjeägoutbyten, som kommit till stånd före nya jordabalkens ikraftträ­ dande.

Lagberedningen, som ansluter sig till fastighetsbildningskommitténs syn­ punkter, anser att som en förutsättning för ett godtagande av den på överenskommelse grundade gränsen bör gälla att denna oklandrat hävdats under viss tid. Med hänsyn till av beredningen i övrigt föreslagna hävdetider finner beredningen en tidrymd av tjugo år innebära en lämplig avvägning. För bestämmelsernas tillämpning synes i övrigt inte böra krävas mer än att det av omständigheterna framgår att gränsändringen skett sämjevis. Där­ vid är av särskild betydelse att på ömse sidor skett ett givande och tagande i något så när samma omfattning eller att, i annat fall, gränsändringen i be­ traktande av omständigheterna kan anses vara jämförelsevis ringa. Lagbe­

122

redningen framhåller också vikten av att den ursprungliga, rätta gränsen och den på överenskommelsens väg ändrade sträckningen måste kunna an­ ses som sträckningar av samma gräns. En överenskommelse, varigenom äga­ ren av en fastighet till dennas utökande förvärvat ett område av en intillig­ gande fastighet, skall inte i nu förevarande ordning kunna vinna beaktan­ de. Reglerna i beredningens förslag om gränshävd har utformats mot bak­ grund av beredningens nu redovisade överväganden.

Remissyttrandena. Lantmäteristijrelsen anser att bestämmelsen fyller en lucka i lagstiftningen men vill ifrågasätta om regeln, fastän den utformats som en norm vid bestämning av gräns, inte skulle få sin största betydelse vid sådana tvister angående fastighetsindelningens beskaffenhet, som inte utgör gränstvister. Ett uttalande om bestämmelsens tillämplighet i sådana fall skulle bidra till att undanröja ovisshet härom. En viss tveksamhet rö­ rande bestämmelsens lämplighet kommer till synes i yttranden från bl. a. kommunaltekniska föreningen, som menar att ordning och reda i fastighets- och äganderättsförhållandena kräver att fastighetsbildning och fastighets- bestämning får ske endast genom laga förrättningar. Föreningen ifrågasätter därför om inte sämjebyten bör legaliseras genom förrättning. Lantmätare­ föreningen förutser stora svårigheter att utreda huruvida hävden verkligen grundades på överenskommelse, som har ingåtts mellan ägarna på ömse sidor. Det anses också oklart om regeln skall gälla även i fall när överens­ kommelsen inte inneburit enbart eu justering av gränsen utan i realiteten också en överlåtelse av mark. Regeln har enligt föreningens mening knap­ past någon uppgift att fylla när sakägarna på ömse sidor är överens, efter­ som sträckningen av en sådan gräns alltid kan fastställas i enlighet med en av sakägarna godkänd hävdelinje. Skulle sakägarna åter vara oense torde tillämpningen av den föreslagna regeln medföra betydande svårigheter.

Svea hovrätt behandlar förhållandet till lagstiftningen om förbud mot sämjedelning — vilken delvis tillkommit efter det att lagberedningen fram­ lade 1960 års betänkande -— och framhåller att vissa skäl kan tala för att sådana sämjeägoutbyten som tillkommit under tid när sämjedelning varit förbjuden inte bör beaktas. Mot en dylik lösning anses dock tala att det i de fall som här avses endast är fråga om jämförelsevis ringa gränsändringar, vilka måhända inte behöver möta en lika stark reaktion som sämjedelningar i allmänhet.

Departementschefen. 11:5 andra stycket i lagberedningens jordabalksför- slag togs upp en regel om s. k. gränshävd. Vid remissen till lagrådet av för­ slag till ny jordabalk uppehöll jag mig vid denna fråga (remissprotokollet s. 70). Jag anförde bl. a. att regeln under remissbehandlingen väckt viss tveksamhet hos några remissinstanser men att den tillstyrkts av lantmäteri- styrelsen m. fl. Jag anslöt mig i sak till beredningens förslag. Med hänsyn

Kungi. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr li-5 år 1970

123

till att regeln bara tar sikte på överenskommelser som skett före balkens ikraftträdande ansåg jag dock att regeln inte borde tas upp i själva balken utan placeras i promulgationslagen. I det följande skall jag uppehålla mig vid den närmare utformningen av regeln.

För att ett hävdeinstitut av här ifrågavarande karaktär inte skall missbru­ kas krävs särskilda regler. I första hand krävs sålunda att hävden grundas på överenskommelse. Fråga om så är fallet torde i allmänhet inte vålla några problem. Har gränsen under lång tid oklandrat hävdats i en viss sträck­ ning lär det i allmänhet föreligga enighet om hur gränsen kommit att änd­ ras. Om det däremot råder oenighet i frågan huruvida någon överenskom­ melse träffats om sämjeägoutbyte lär hävden sällan vara oklandrad och regeln är alltså inte tillämplig redan av denna anledning.

För att bestämmelsen skall vara tillämplig har lagberedningen vidare upp­ ställt kravet att det skall vara fråga om en och samma gräns, som genom överenskommelsen erhållit en annan sträckning. Det är även enligt min me­ ning angeläget att detta krav upprätthålls. Härigenom utesluts från bestäm­ melsens tillämplighet sådana fall, där överenskommelsen avser mera om­ fattande gränsändringar. Däremot bör enligt min mening inte generellt gälla att på ömse sidor skett ett givande och tagande i något så när samma omfattning. Även i sådana fall när överenskommelsen innebär att endast eu av fastigheterna tillgodosetts bör regeln vinna tillämpning, förutsatt att det är fråga om samma gräns.

Den av lantmäteristyrelsen väckta frågan angående regelns tillämplighet vid sådana tvister angående fastighetsindelningens beskaffenhet, som inte utgör gränstvister i egentlig mening, torde inte kunna besvaras generellt. Grundar sig ändringen i fastighetsindelningen på överenskommelse före den angivna tiden och har fastigheterna därefter hävdats i enlighet härmed bör hinder inte föreligga att tillämpa regeln även om tvisten inte omedelbart rör en gränsfråga. Förhållandena är emellertid skiftande och det torde få ankomma på de tillämpande myndigheterna att i varje särskilt fall avgöra om en sådan tillämpning står i överensstämmelse med de principer som ligger bakom bestämmelsen om gränshävd.

Regeln om gränshävd kompletterar och kompletteras i viss mån av den rätt att träffa förening om gränsens sträckning, som f. n. regleras i 7 kap. 3 och 4 §§ JDL. Motsvarande regler återfinns — med vissa ändringar — i 14 kap. 5 § i förslaget till ny fastighetsbildningslag. Om sakägarna på ömse sidor av gränsen är överens, kan samma resultat ofta uppnås antingen man tillämpar de föreslagna reglerna om gränshävd eller träffar förening om gränsdragningen. Med stöd av hävdereglerna kan gränsen i vissa fall fast­ ställas i enlighet med hävden — i strid med karta m. m. — även om överens­ kommelse inte kan träffas, låt vara att det i dessa fall ofta kommer att visa sig svårt att styrka att hävden lämnats oklandrad och att den grundas på en minst tjugo år gammal överenskommelse.

Hävdetiden har av beredningen föreslagits utgöra minst tjugo år. Den

124

överenskommelse, på vilken hävden grundas, skall vidare — enligt vad be­ redningen avsett — ha ingåtts före nya balkens ikraftträdande. Någon erin­ ran har inte riktats mot tiden i och för sig men det har satts i fråga huruvi-t da inte bestämmandet av den kritiska tidpunkten för ingående av överens­ kommelse i gränsfrågan bör röna inflytande av den lagstiftning om ogiltig­ het av sämjedelning som genomförts åren 1952 och 1962. Denna lagstiftning avser visserligen bara sämjedelning i egentlig mening, dvs. den form av privat jorddelning som består i att ägarna av ideella andelar i fast egen­ dom träffar avtal om att för andelarna skall läggas ut särskilda ägolotter, medan de sämjeägoutbyten som avses med bestämmelserna om gränshävd i regel inte innefattar sämjedelning i denna mening och därför ej heller träf­ fas av ogiltighetspåföljden enligt nämnda lagstiftning. I vissa fall kan emel­ lertid sådana sämjeägoutbyten innefatta också sämjedelning i egentlig me­ ning. Detta gäller i fråga om de s. k. komplicerade sämjedelningarna, dvs. sämj edelningar som sker i kombination med byte av ägolotter över fastig­ hetsgräns. I dylika fall berörs sämjeägoutbytena av ogiltighetsbestämmelserna i nyssnämnda lagstiftning. Det skulle därför i vissa fall kunna bli svårt att tillämpa bestämmelserna om gränshävd beträffande sådana sämjeägoutby­ ten. Farhågorna för tillämpningssvårigheter bör dock inte överdrivas. Be­ redningens förslag har den bestämda fördelen att ordning och reda beford­ ras i samtliga äldre fastighetsförhållanden. På grund härav och då sämje­ ägoutbyten under sistförflutna årtionden inte torde ha förekommit annat än undantagsvis föreslår jag att regeln görs tillämplig på samtliga överenskom­ melser före balkens ikraftträdande.

En fråga som uppmärksammats under remissbehandlingen är huruvida bestämmelser behövs för att kunna legalisera sämjeägoutbyte genom förrätt­ ning. Frågan behandlas i prop. 1968: 127 med förslag till legaliseringslag. Jag har där intagit den ståndpunkten (s. 56) att legaliseringsförfarandet inte bör göras tillämpligt på sämjeägoutbyten. Detta gäller dock inte fall där bytet genomförts på sådant sätt och i sådan form att transaktionen består av ömsesidiga, giltiga arealöverlåtelser. Legalisering bör då kunna ske i samma utsträckning som gäller för arealförvärv.

I beredningens förslag har tagits upp en hänvisning till en i 1:5 första stycket i förslaget upptagen regel om teknisk jämkning av gräns. Sistnämn­ da regel har i det remitterade jordabalksförslaget ersatts med en hänvis­ ning till fastighetsbildningslagstiftningen. Regeln om teknisk jämkning av gräns har i förslaget till ny fastighetsbildningslag tagits upp i 14 kap. 6 §. Särskild hänvisning till sistnämnda bestämmelse anser jag inte behövlig i detta sammanhang.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 4 kap. nya jordabalken

17 §.

Paragrafen motsvarar de delar av 19 § i lagberedningens och 18 § i jorda- balksutredningens förslag som avser tillämpningen av 4 kap. nya balken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

125

Lagberedningen. Beredningen uppställer i ett första stycke av paragrafen en principregel avseende tillämpningen av inte bara 4 kap. utan också 5—- 26 kap. i beredningens förslag. Innebörden av principregeln är att ett under äldre rätts bestånd grundat rättsförhållande inte efter nya balkens ikraft­ trädande skall regleras av nya balkens bestämmelser. Den betydelse som rättsförhållandets tillkomst på så sätt får gör det enligt beredningens me­ ning nödvändigt med en bestämning av vad som skall anses vara tidpunkten för tillkomsten. I ett andra stycke av paragrafen tar beredningen därför upp en regel som, såvitt avser överlåtelse av fast egendom, bestämmer rättsför­ hållandets tillkomst till den tidpunkt då förvärvet ägde rum. Bestämningen sägs anknyta till redan vedertaget betraktelsesätt.

Departementschefen. Av skäl som jag inledningsvis anfört har det stora avsnitt, som i beredningens och utredningens förslag inleds med en princip- regel avseende ett flertal kapitel i balken, i departementsförslaget delats upp i flera mindre avsnitt. Som följd härav kommer det avsnitt som inleds av denna paragraf att innehålla övergångsbestämmelser bara till 4 kap. Med hänsyn härtill bär det synts mig lämpligast att direkt utsäga att äldre lag fortfarande skall tillämpas, om förvärvet ägt rum före den nya balkens ikraftträdande. Att lagrummet vilar på samma principiella uppfattning som motsvarande bestämmelse i de tidigare förslagen är även med denna av­ fattning fullt tydligt.

Enligt 4: 16 andra stycket kan köparen rikta anspråk mot säljaren, om inteckning i den överlåtna fastigheten avser också annan fastighet och detta ej förutsattes vid köpet. Som jag anförde vid remissen av förslaget till ny jordabalk (s. 201) har dessa bestämmelser tagits upp med hänsyn till att köparen enligt 22: 2 andra stycket sista punkten i den angivna situationen är förhindrad att inteckna den köpta fastigheten så länge det gemensamma ansvaret består. Som jag kommer att närmare beröra vid 46 § denna lag föreslår jag emellertid att vid tillämpning av de berörda reglerna i 22:2 inte förrän femton år förflutit från balkens ikraftträdande hänsyn skall tas till inteckning som beviljats eller sökts före ikraftträdandet. Eftersom sådan inteckning under den angivna övergångstiden inte hindrar köparen från att ta ut nya inteckningar i den köpta fastigheten, bör han under samma tid inte kunna rikta anspråk mot säljaren på grund av att inteck­ ningen avser också annan fastighet. En regel som säger att 4: 16 andra stycket inte äger tillämpning i den här avsedda situationen har tagits upp i andra stycket av förevarande paragraf.

18 §.

Paragrafen saknar motsvarighet i lagberedningens och jordabalksutred- ningens förslag.

126

Departementschefen. Med bestämmelserna i 4: 7—9 i balken asyftas att åstadkomma överensstämmelse mellan förvärv och fastighetsbildning på så sätt att köp, byte och gåva av område (7 §), av andel med utbrytnings- klausul (8 §) och av fastighets andel i samfälld mark (9 §) blir för sin gil­ tighet beroende av att fastighetsbildning kommer till stånd i överensstämmel­ se med förvärvet. Som framgår av föregående paragraf i denna lag skall de nämnda bestämmelserna inte tillämpas, om förvärvet skett före balkens ikraftträdande. I den mån förvärvet kunnat ske med giltig verkan enligt äldre rätt, drabbas det alltså inte av ogiltighetspåföljden enligt de nya be­ stämmelserna. Reglerna i 4: 7—9 är emellertid också så till vida begränsat tillämpliga som att de inte avser att träffa en vidareöverlåtelse av ett område eller en andel, som under äldre lags tid med civilrättslig verkan frånsålts fastigheten. Reglerna avser att träffa bara sådana överlåtelser som innebär att området eller andelen skiljs från fastigheten. Om vidareöverlåtelsen där­ emot innebär att ytterligare uppdelning av området eller andelen blir aktu­ ell, kommer naturligtvis reglerna att i det hänseendet bli direkt tillämpliga på vidareöverlåtelsen.

I lagen med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet har bl. a. tagits upp regler, som motsvarar 4: 7 i nya balken. Lagen träder i kraft den 1 januari 1969 eller således några år före nya balken. Syftet med nämn­ da lag är att införa vissa angelägna bestämmelser i balken och dess följd- lagstiftning i förväg. Lagen har alltså viss provisorisk karaktär och skall därför i huvudsak ha spelat ut sin roll när balken träder i kraft. Eftersom reglerna i 4: 7 inte ges tillbakaverkande kraft, bör dock den särskilda lagen fortfarande gälla i fråga om överlåtelser som skett under dess giltighetstid intill tidpunkten för balkens ikraftträdande. Såtillvida kommer lagen alltså att leva kvar också efter sistnämnda tidpunkt.

Lagen med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet tillkom samtidigt med legaliseringslagen. Genom den sistnämnda lagen öppnas möj­ lighet att vinna legalisering, förutom av egentliga sämjedelningar, bl. a. också av arealöverlåtelser. Som förutsättning för legalisering gäller dock att den privata jorddelningen kommit till stånd före den 1 juli 1962. Äldre arealöverlåtelser kommer alltså att kunna legaliseras. Arealöverlåtelser som skett efter den särskilda lagens ikraftträdande den 1 januari 1969 är vidare beroende av att fastighetsbildning kommer till stånd. Problemet med areal­ förvärv som inte leder till fastighetsbildning kommer följaktligen att i fort­ sättningen gälla bara de förvärv som ägt rum under mellantiden, fr. o. m. den 1 juli 1962 t. o. m. den 31 december 1968. För dem gäller inte något legalt villkor, som gör köpet ogiltigt om fastighetsbildning inte kommer till stånd, och enda sättet att få sådan till stånd är att söka avstyckning i vanlig ordning. Om så inte sker och parterna inte låter köpet gå åter, föreligger alltså en form av privat jorddelning som inte kan legaliseras enligt gällande bestämmelser. Enligt min mening bör någon lagstiftningsåtgärd beträffande

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

127

dessa arealöverlåtelser inte vidtas i detta sammanhang. I en framtid, när lagstiftningen beträffande arealöverlåtelser i övrigt varit i kraft en tid, torde det vara lättare att överblicka problemen och finna den lämpligaste lösningen.

Särskild övergångsbestämmelse med avseende på 5 kap. nya jordabalken

19 §.

Paragrafen motsvarar 25 § i beredningens och 23 § i utredningens förslag.

Lagberedningen. Inledningsvis erinrar beredningen om att 7 kap. i balken (5 kap. i det remitterade förslaget) avser att reglera förhållandet mellan den som efter klander återvinner egendom och hans motpart i klanderprocessen. Kapitlet innehåller däremot inte några bestämmelser om klanderprocessen som sådan.

I fråga om själva klanderförutsättningarna är det enligt beredningens me­ ning tydligt att nya balken inte kan få tillbakaverkande kraft. En klander­ talan som väcks efter nya balkens ikraftträdande men avser rättsförhållan­ den som uppkommit dessförinnan, skall alltså bedömas enligt äldre lag. Beredningen framhåller att detta är av betydelse med hänsyn till att nya balken inskränker utrymmet för klandertalan genom erkännandet av god­ trosförvärv till fast egendom.

När det däremot gäller att reglera förhållandet mellan den som vunnit och den som förlorat i klanderprocessen, finner beredningen det inte vara nöd­ vändigt att inta motsvarande ståndpunkt till övergångsspörsmålen. Bered­ ningen karaktäriserar reglerna i 7 kap. i sitt förslag i det väsentliga som ett fullständigare utförande och fixerande av äldre rätt i ämnet. Det måste vara till fördel om de mera uttömmande och konkreta reglerna i nya balken får tillämpas också när själva klandret grundats på förhållanden före nya balkens ikraftträdande och således avgjorts enligt äldre lag. Beredningen frångår därför beträffande 7 kap. i sitt förslag huvudprincipen om att den nya balken inte är tillämplig på äldre rättsförhållanden. Rörande kapitlets retroaktiva verkan görs dock det förbehållet att bestämmelserna skall till- lämpas bara om klandertalan blivit väckt efter den nya balkens ikraftträ­ dande.

Departementschefen. Som beredningen framhåller avser bestämmelserna i det här berörda kapitlet bara att reglera förhållandet mellan den som åläggs att avträda fast egendom efter klander och den som tillträder egen­ domen. Jag har ingen erinran mot att kapitlet blir tillämpligt också när klanderprocessen rör äldre rättsförhållanden, med det förbehållet att talan skall ha väckts efter nya balkens ikraftträdande. Jag ansluter mig därför i sak till beredningens förslag men vill gärna understryka beredningens ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr lb5 år 1970

128

talande, att beträffande själva klanderförutsättningarna den nya balken inte skall ges tillbakaverkande kraft. Detta är av betydelse för möjligheten att erhålla bifall till en klandertalan. I fråga om den av beredningen påpekade möjligheten till godtrosförvärv av fast egendom (18 kap. i det remitterade förslaget) ges särskilda övergångsbestämmelser i 40 §.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 6 kap. nya jordabalken

20

§.

Departementschefen. I det remitterade förslaget till ny jordabalk har den principiella ståndpunkten intagits, att ett reviderat inteckningsinstiiut bör bygga på den förutsättningen att de vid den nya jordabalkens ikraftträdande befintliga inteckningshandlingarna skall kunna smidigt inpassas i det nya systemet (remissprotokollet s. 262 och 279). Så långt det går bör i enlighet härmed nya balkens regler göras tillämpliga på inteckningar som beviljats eller sökts före ikraftträdandet. En övergångsbestämmelse med detta inne­ håll tas upp i denna paragraf. Den närmare innebörden av bestämmelsen klargörs i 21—23 §§. Det behövs dessutom vissa betydande begränsningar i bestämmelsen. Dessa anges i 24—26 §§.

21

§.

Departementschefen. Enligt 22 kap. i förslaget till ny jordabalk beviljas inteckning till visst penningbelopp. På grundval av inteckningen utfärdas pantbrev. Vid tillämpning av den nya balkens regler på inteckningar som beviljats före ikraftträdandet bör äldre inteckning i fastighetsboken anses gälla som inteckning på ett belopp som svarar mot inskrivningens kapital­ belopp och inteckningshandlingen betraktas som ett pantbrev på samma belopp. Motsvarande bör gälla, om inteckningen sökts men förklarats vilan­ de. Inteckningshandlingen bör i sådant fall anses som vilandebevis. En be­ stämmelse med denna innebörd tas upp i denna paragraf. Enligt huvudregeln i 20 § bör den intecknade räntan bli utan betydelse efter ikraftträdandet av den nya jordabalken. I stället gäller bestämmelserna i 6: 3 andra stycket jor­ dabalken om tillägg till pantbrevets belopp.

Man torde inte behöva befara några tillämpningssvårigheter när det gäl­ ler att avgöra vad som är att hänföra till äldre inskrivnings kapitalbelopp. Tveksamhet kan dock råda, om inskrivning meddelats för visst belopp till säkerhet för indrivningskostnader eller för ränteförlust på grund av förtida betalning e. d. Eftersom sådant belopp skulle täcka biförpliktelser och inte borgenärens kapitalfordran samt dessutom tillägget enligt 6: 3 andra styc­ ket nya balken är avsett att täcka inte bara ränta utan även andra biför­ pliktelser, synes riktigast att bortse från beloppet vid fastställande av in­ teckningens belopp enligt nya balken. Någon uttrycklig regel härom kan inte anses behövlig. Denna paragraf är inte att tillämpa på en med stöd av

54 § IF inskriven rätt till ränta.

Kungl. Maj:ts proposition nr li5 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

129

I gällande rätt kan inskrivning ske även för penningbelopp i utländskt mynt eller för belopp i varor. Man har alltså att utgå från att det vid ikraft­ trädandet av den nya jordabalken undantagsvis kommer att finnas inskriv­ ningar av detta slag. Det torde inte möta något hinder att i dessa speciella fall efter ikraftträdandet låta inteckningens och pantbrevets kapitalbelopp vara bestämt i utländskt mynt resp. i varor. Någon uttrycklig regel härom torde inte vara behövlig. Saken följer direkt av paragrafens utformning. Motsvarande torde kunna gälla även sådana undantagsvis förekommande fall då inteckning som beviljats enligt 1 § IF endast avser ränta.

22

§.

Departementschefen. I denna paragraf ges bestämmelser om rättsförhål­ landet mellan borgenär och fastighetsägare i den situationen att en före den nya balkens ikraftträdande beviljad eller sökt inteckning vid ikraftträdandet innehas av borgenären. Som redan antytts i det remitterade förslaget (re­ missprotokollet s. 263) måste åtskillnad göras mellan det fallet att en in­ teckning utgör säkerhet för fordran och det att inteckningen fungerar som självständig värdehandling.

Om inteckningshandlingen vid ikraftträdandet innehas av borgenär som säkerhet för fordran föreligger ett rättsläge som nära överensstämmer med det som råder när enligt jordabalksförslagets bestämmelser pantförskrivning skett genom överlämnande till borgenären av pantbrev som pant för ford­ ringen. I bägge fallen är det fordringen som bestämmer rättsförhållandet mellan parterna, och det är för fordringen som borgenären avses skola få betalning, i sista hand ur den intecknade egendomen. Den omständigheten att i gällande rätt inteckningshandlingen -— till skillnad från pantbrevet enligt jordabalksförslaget •— i sig själv är ett bevis om fordran och kan själv­ ständigt användas för åstadkommande av exekution i fastigheten torde nor­ malt spela en mycket underordnad roll. Mot bakgrunden härav ligger det nära till hands att som huvudprincip utgå från den övergångsregeln att pant­ rätt enligt 6: 1 j ordabalksf örslaget skall anses upplåten i fastigheten till säker­ het för fordran, om inteckningshandling vid ikraftträdandet utgör säkerhet för fordringen. Pantsättningen av inteckningshandlingen betraktas alltså som en pantförskrivning enligt den nya jordabalken och själva inteckningen blir ej längre förenad med rätt till betalning ur den intecknade egendomen.

Med en sådan ordning går borgenären miste om sin nu föreliggande rätt att skaffa sig betalning för fordringen genom att utnyttja inteckningshand- lingens egenskap av lös pant, dvs. att låta utmäta och exekutivt försälja handlingen eller, i mån av befogenhet, sälja den under hand. I dagens läge torde denna metod att realisera fordringsanspråk med säkerhet i fast egen­ dom användas ytterst sällan. Det kan knappast med fog göras gällande att borgenärens rättsställning skulle rubbas i någon nämnvärd grad, om han förlorar sina nu diskuterade befogenheter. Det väsentliga är att han bibe­ hålls vid rätten att för fordringen erhålla betalning ur den intecknade egen-

5

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 145

130

domen. För den nu antydda övergångsanordningen talar dessutom det myc­

ket starka skälet att man härigenom får en möjlighet att i största utsträck­

ning göra det nya regelsystemet tillämpligt på bestående rättsförhållanden.

Enligt min mening bör man därför inte tveka om att i princip godta den

nyss nämnda övergångsregeln. I sammanhanget bör anmärkas att lagbered­

ningens förslag till promulgationslag hade en i viss utsträckning likartad

övergångsanordning (8: 12 jämfört med 26 § 6. i promulgationslagen).

En grundläggande regel i 6 kap. jordabalksförslaget är att pantförskriv­

ningen bara kan ske av den som är ägare av fastigheten. Om rättshandlingen

vidtas obehörigen av annan, kommer någon panträtt inte till stånd. Någon

sådan regel bör inte ställas upp, när det gäller att infoga äldre pantsätt­

ningar i det nya systemet. Har en giltig pantsättning kommit till stånd enligt

äldre lag, men har den gjorts av annan än fastighetsägaren bör pantsätt-

ningen likväl gälla som pantförskrivning enligt 6: 1 jordabalksförsiaget.

En motsatt lösning skulle innebära att inteckningshandlingen måste godtas

som en självständig fordringshandling, varigenom en onödig begränsning

i de nya bestämmelsernas tillämplighet skulle åstadkommas.

Enligt jordabalksförsiaget behöver pantförskrivningen inte ske i skriftlig

form och det är fullt möjligt att upplåta panträtt till förmån för en muntlig

fordran. När det gäller pantförskrivningens form finns ej anledning att över­

gångsvis ställa upp andra regler. Läget är däremot i viss mån ett annat i

fråga om fordringens form. Om man skulle låta regeln om att 6: 1 jorda-

balksförslaget äger tillämpning på äldre rättsförhållanden utan vidare gälla

även när fordringen är muntlig, skulle borgenären kunna försättas i ett för­

sämrat rättsläge. Vid exekution skulle han vara tvungen att styrka den

muntliga fordringen och i princip inte kunna åberopa sig på intecknings­

handlingen. En följd härav skulle bli att han inte skulle kunna inleda det

exekutiva förfarandet lagsökningsvägen. Detta problem bör emellertid inte

lösas i detta sammanhang utan får uppmärksammas vid översynen av den

exekutionsrättsliga lagstiftningen.

Bestämmelserna i 6 kap. bygger på att en villkorad panträtt kan upp­

låtas genom överlämnande av ett vilandebevis som pant för fordran. Mot­

svarande bör övergångsvis gälla beträffande inteckningshandlingar som en­

ligt 21 § denna lag är att anse som vilandebevis. Någon uttrycklig regel här­

om torde inte vara behövlig.

Jag övergår nu till det fallet att inteckningshandlingen vid den nya jorda­

balkens ikraftträdande innehas av borgenär utan att utgöra säkerhet för

fordran. I ett sådant fall bör borgenären till skillnad mot vad som bör gälla

i den förut behandlade situationen vara bibehållen vid sin rätt att med stöd

av enbart inteckningshandlingen rikta krav mot den intecknade fastigheten.

Övergångsvis bör därför gälla, att panträtt enligt 6: 1 jordabalksförsiaget

anses upplåten i fastigheten till säkerhet för den intecknade fordringen.

Om fastighetsägaren sedermera inlöser handlingen eller denna eljest på

rättmätigt sätt kommer i fastighetsägarens hand, upphör givetvis panträt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Kung!. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

131

ten. Nedgår fordringen genom betalning, avtal, kvittning eller dom, ändras panträtten i samma mån. Sedan panträtten upphört eller ändrats i enlighet med vad nu sagts, kan inteckningshandlingen inte utnyttjas på annat sätt än genom pantförskrivning enligt 6: 1 jordabalksförslaget.

Om en borgenär efter balkens ikraftträdande gör panträtt gällande mot den intecknade egendomen under åberopande av endast en före ikraftträ­ dandet beviljad inteckning, kan mot kravet invändas, att inteckningen en­ sam ej alls eller endast till mindre del medför rätt till betalning ur den in­ tecknade egendomen på grund av innehållet i denna paragraf. Naturligen ankommer det i sådant fall på fastighetsägaren att styrka förekomsten av någon sådan omständighet som medför att rätt till betalning ur egendomen inte föreligger enligt handlingens formella innehåll. Han kan därvid åberopa att inteckningshandlingen vid ikraftträdandet innehades av fastighetens ägare eller att borgenärens fordran då var lägre än det betalningsanspråk som nu framställts eller att inteckningshandlingen vid ikraftträdandet ut­ gjorde säkerhet för fordran eller att handlingen efter ikraftträdandet varit i fastighetsägarens hand eller slutligen att fordringsförhållandet i annat fall upphört eller ändrats. Styrker fastighetsägaren någon sådan invändning, skall borgenärens krav lämnas utan bifall.

Som närmare utvecklas i det följande bör de särskilda inteckningsåtgär- der om vilka bestämmelser finns i 22 kap. jordabalksförslaget kunna vidtas även beträffande inteckningar som beviljats före den nya balkens ikraft­ trädande. I detta sammanhang bör sådana inteckningsåtgärder uppmärk­ sammas som leder till att pantbrev utfärdas i de äldre inteckningshand- lingarnas ställe, dvs. utsträckning, utbyte och uppdelning. Sådana åtgärder leder inte till några speciella komplikationer i de fall som avses i denna paragraf. Panträtten bör inte gå förlorad genom att ett eller flera pantbrev sätts i inteckningshandlingens ställe. Läget bör vara detsamma som om in­ teckningen beviljats enligt de nya bestämmelserna (jfr motiven till det re­ mitterade förslaget s. 299). Någon särskild regel härom kan inte anses be­ hövlig.

Enligt 59 § IF får tvist om fordrans giltighet eller om annan intecknad rättighets bestånd prövas utan hinder av inteckningen. Detta är ett uttryck för den allmänna grundsatsen i gällande rätt att inskrivning inte avskär rätt till talan på grund av materiella brister i det inskrivna rättsförvärvet. Grundsatsen kommer i det remitterade jordabalksförslaget till uttryck i 19: 16. Där anges att fråga, huruvida förvärv som ligger till grund för in­ skrivning är ogiltigt eller ej kan göras gällande eller huruvida inskrivning­ en av annat skäl kränker någons rätt, får prövas utan hinder av inskriv­ ningen.

För panträttens del kommer saken i ett annat läge genom den form pant­ rätten getts i förslaget till jordabalk. Enligt förslaget ligger något rätts- förvärv inte till grund för inteckningen och någon rättskränkning kan i

132

princip inte ske genom inteckningen, eftersom panträtt kommer till stånd

genom en särskild rättshandling från fastighetsägarens sida som är skild

från inteckningsförfarandet. Med hänsyn härtill finns inget utrymme för

principen i 19: 16 såvitt gäller inteckning (jfr 6: 10 i det remitterade för­

slaget till ny jordabalk), och paragrafen är ej heller tillämplig på inteck­

ning.

I övergångshänseende uppkommer emellertid vissa problem. Det som an­

förts förut vid denna paragraf innebär att panträtt i vissa fall skall an­

ses upplåten i fastighet utan att det i 6: 1 första stycket angivna tillväga­

gångssättet använts. Läget kan mycket väl vara det att vid den nya jorda­

balkens ikraftträdande den intecknade fordringen inte kan göras gällande

mot fastighetsägaren, exempelvis därför att den fordringshandling som låg

till grund för inteckningsbeslutet var förfalskad eller inteckningsmedgivan-

det var lämnat av annan än fastighetens rätte ägare. Jämlikt 59 § IF har

fastighetsägaren som nämnts f. n. rätt att göra invändning om sådant för­

hållande fastän inteckning beviljats. En oinskränkt tillämpning av den

förut föreslagna regeln att panträtt skall anses upplåten i fastigheten skulle

kunna medföra att angivna rätt gick om intet. I ett andra stycke i denna

paragraf har därför gjorts den begränsningen av regelns tillämplighet att

den inte skall gälla, om den intecknade fordringen vid ikraftträdandet ej

kan göras gällande mot fastighetsägaren.

23 §.

Departementschefen. I föregående paragraf behandlades bara det fallet att

inteckning beviljats före den nya jordabalkens ikraftträdande på grund av

den av borgenären innehavda inteckningshandlingen. Man måste emellertid

också beakta det fallet att borgenären vid ikraftträdandet ännu ej hunnit

söka inteckning eller att inteckning visserligen sökts men ansökningen ännu

ej bifallits. Även i dessa situationer bör borgenären kunna få till stånd en

fullbordad panträtt enligt 6: 1 jordabalksförslaget genom att söka inteck­

ning respektive fullfölja inteckningsansökningen. I förevarande paragraf

har därför tagits upp den regeln att bestämmelserna i 22 § skall äga mot­

svarande tillämpning, om borgenär vid ikraftträdandet innehar ett med in-

teckningsmedgivande försett fordringsbevis och inteckning beviljas på

grund av beviset.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

24 §.

Departementschefen. Angående omfattningen av rätten till betalning ur

intecknad fastighet innebär 6:3 jordabalksförslaget väsentliga förändringar

i jämförelse med den nu rådande ordningen. För det första är det för ränta

och andra biförpliktelser avsedda tillägget fixerat till femton procent av

pantbrevets belopp. Om denna regel tillämpas beträffande en före balkens

ikraftträdande beviljad inteckning, sker en förändring av parternas rätts­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

133

läge. Den intecknade räntans storlek avgör om förändringen är till fördel eller nackdel för part. Även tredje mans rättsställning kan påverkas i den ena eller andra riktningen. Är den intecknade räntan låg, innebär en tillämp­ ning av bestämmelserna om tillägg i 6: 3 jordabalksförslaget att sådana rätts­ ägare som har sämre rätt i förmånsordningen än som följ er av inteckningen skjuts undan. För det andra är bestämmelserna i 6:3 andra stycket jorda­ balksförslaget om utnyttjande av tillägget betydligt mera restriktiva mot borgenärssidan än motsvarande regler i gällande rätt om tillgodogörande av inteclmad ränta. Särskilt innebär tilläggsreglerna att den som fått panträtt i fastigheten upplåten åt sig i andra hand, har en försämrad rättsställning.

Mot bakgrunden av vad nu anförts är det inte möjligt med hänsyn till vare sig fastighetsägare, borgenär eller tredje man att utan vidare låta bestäm­ melserna i 6: 3 jordabalksförslaget bli omedelbart tillämpliga i fråga om fordringar med säkerhet i fast egendom. I denna paragraf föreslås därför en övergångstid under vilken äldre lag får gälla, dvs. 18 § 1 mom. IF, i fråga om rätten till betalning med stöd av inteckning som beviljats före den nya bal- kens ikraftträdande ur medel som myndighet vid utsökning eller eljest för­ delar mellan rättsägare i fastighet. Som förutsättning bör gälla att sakägare vars rätt kan påverkas framställer yrkande om att äldre rätt skall gälla. Med en sådan ordning kan man räkna med att äldre rätt åtminstone efter hand bara behöver tillämpas undantagsvis parallellt med de nya reglerna. Avgörande för rätten att yrka att äldre lag skall gälla bör vara, om fastig­ heten utmäts eller konkursansökan görs eller, därest fördelningen föran­ leds av annat än utmätning eller konkurs, medlen nedsätts innan över­ gångstiden gått till ända. Vad nu sagts bör gälla även om pantförskrivning av inteckningshandlingen skett efter den nya jordabalkens ikraftträdande.

Efter övergångstidens slut bör även 6:3 jordabalksförslaget bli tillämplig beträffande inteckningar som beviljats före ikraftträdandet. I praktiken tor­ de detta ofta leda till att inteckningsbelastningen ökar något, eftersom de äldre inteckningarna som regel inte har så hög ränta som svarar mot tilläg­ get enligt 6:3 jordabalksförslaget. Övergångstidens längd bör emellertid vara så avpassad att tredje man ges tillräckligt rådrum att anpassa sig till den situation som inträder vid övergångstidens slut. Å andra sidan ligger det ett starkt intresse i att inte fördröja övergången till de nya reglerna i allt för hög grad. De fördelar som förenhetligandet av kapitaltillägget i det nya in- teckningssystemet för med sig kommer nämligen inte till sin fulla rätt förr­ än övergångstiden gått till ända. Vid en avvägning av de motstående intres­ sen som sålunda gör sig gällande har jag stannat för att föreslå en över­ gångstid av fem år. Även efter femårsperiodens utgång fordras visst hän­ synstagande till rättsläget mellan borgenären och fastighetsägaren. Särskilda övergångsregler fordras till skydd för deras intressen. I 25 § ges sålunda en regel i fastighetsägarens intresse och i 26 § en regel i borgenärens in­ tresse.

När det gäller 6: 3 har man också att ta hänsyn till sådana fall när en

inteckningshandling i samband med utsträckning, utbyte eller uppdelning

ersätts med ett eller flera pantbrev. Om en pantförskrivning av ett sådant

pantbrev alltid skulle medföra rätt till betalning ur fastigheten enligt 6: 3

jordaballcsförslaget, skulle på denna väg en ökad belastning kunna uppkom­

ma på fastigheten. Saken uppmärksammas i det remitterade förslaget till

ny jordabalk. Där uttalas (remissprotokollet s. 279) i fråga om utbyte att

under en övergångstid bör för utbyte krävas medgivanden från rättsinne­

havare med sämre förmånsrätt i fastigheten. Även utan sådana medgivanden

bör utbyte kunna ske men då endast under förutsättning att det intecknade

kapitalet nedsätts. Frågan har övervägts ytterligare i samband med arbetet

på följ dlagstiftningen. Jag har därvid kommit till den uppfattningen att det

skisserade förfarandet är mindre lämpligt från såväl teoretisk som praktisk

synpunkt. Det synes lämpligare att utsträckning, utbyte och uppdelning får

ske under övergångstiden enligt vanliga regler men att 6: 3 jordabalksförsla­

get inte görs omedelbart tillämplig i fråga om pantbrev som utfärdats i så­

dan ordning. Under en övergångstid får i stället på yrkande av sakägare

äldre lag gälla såsom fallet skulle ha varit om inteckningsåtgärden inte ägt

rum. Om sökanden önskar ett pantbrev som helt följer de nya reglerna, bör

han vara hänvisad att genomföra en heldödning och nyinteckning. En regel

med det nu anförda innehållet tas upp som en andra punkt i denna para­

graf. Pantbrev som utfärdas i samband med utsträckning, utbyte eller upp­

delning bör förses med tydlig påskrift om att under övergångstiden äldre

lag är tillämplig i viss utsträckning. Regler härom får meddelas av Kungl.

Maj :t.

134

Kiingl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

25 §.

Departementschefen. En övergång till att tillämpa bestämmelserna om

tillägg i 6: 3 jordabalksför slaget i stället för äldre regler angående inteck-

ningsränta bör naturligen inte — ens efter en övergångstid — få leda till

att borgenären tillerkänns en vidsträcktare rätt till betalning ur den in­

tecknade egendomen än han haft tidigare utan att fastighetsägaren medger

att ansvaret utsträcks. Annars åstadkommer man en materiell rättsändring

som inte kan godtas. I denna paragraf föreslås därför en regel av innehåll

att trots att 6: 3 jordabalksför slaget skall tillämpas på ett bestående rätts­

förhållande så äger borgenären ändå ej mot fastighetsägarens bestridande

erhålla betalning med högre belopp än som skulle ha utgått enligt äldre lag.

Man måste dock göra åtskillnad mellan det fallet att rättsförhållandet

uppkommit före den nya jordabalkens ikraftträdande och det att pantför­

skrivning skett efter ikraftträdandet med utnyttjande av en dessförinnan

tillkommen inteckningshandling. I det senare fallet har fastighetsägaren vid

pantförskrivningen haft möjlighet att beakta att betalningsansvaret kan

svälla ut vid övergångstidens slut och han har kunnat rätta sitt handlande

därefter. Den nu behandlade övergångsregeln bör alltså begränsas till att

avse rättsförhållanden som uppkommit före den nya balkens ikraftträdande,

dvs. sådana där panträtt skall anses upplåten med tillämpning av 22 eller

23 § denna lag.

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

135

26 §.

Departementschefen. I föregående paragraf har behandlats det fallet att en övergång till att tillämpa bestämmelserna om tillägg i 6: 3 jordabalksför- slaget skulle träda fastighetsägarens intressen för nära. Denna paragraf be­ handlar den motsatta situationen, dvs. när tillämpningen av 6: 3 leder till minskad belastning på fastigheten och till att inteckningssäkerhetens värde nedgår. Det är nu fråga om högränteinteckningar. Undantagsvis torde kun­ na inträffa att den nu antydda rättsändringen är av sådan betydelse från borgenärens synpunkt att denne skulle drabbas av ekonomisk förlust, om inte en särskild övergångsregel införs. En sådan regel bör dock bara ta sikte på rättsförhållanden som uppkommit före den nya balkens ikraftträ­ dande, dvs. sådana där panträtt skall anses upplåten med tillämpning av 22 eller 23 § denna lag. Den bör dessutom gälla endast i fall då den med pant­ rätt förenade fordringens förfallotid inte inträffar inom den i 24 § föreslagna femårsfristen. Om i ett sådant fall inteckningssäkerhetens värde väsentligt nedgår, bör borgenären ha rätt att kräva kompletterande säkerhet av sådan beskaffenhet att han skäligen kan åtnöjas med den. Anspråket på ytterligare säkerhet bör naturligen riktas mot gäldenären i fordringsförhållandet. Denne bör ges skäligt rådrum att anskaffa säkerheten. Jag föreslår att denna skall ställas sex månader efter anfordran. Presteras inte nöjaktig säkerhet, bör borgenären få rätt att i förtid säga upp fordringen till betalning inom sex månader. Uppsägningsrätt bör dock av hänsyn till gäldenären inte föreligga tidigare än inom två år före femårsfristens utgång. Förevarande paragraf har utformats i enlighet med vad jag nu anfört.

27 §.

Departementschefen. I det remitterade förslaget till ny jordabalk har jag framfört tanken (remissprotokollet s. 263) att det personliga betalningsan­ svar som kan vara förenat med en före den nya balkens ikraftträdande till­ kommen inteckningshandling skulle åtminstone i vissa fall bortfalla vid övergången till det nya panträttssystemet. Man kan emellertid inte bortse från att en sådan ordning om än i undantagsfall kan leda till rättsförluster. Vid förnyat närmare övervägande har jag med hänsyn härtill stannat för det förslaget att övergången till den nya balken inte får någon inverkan på det personliga betalningsansvaret på grund av inteckningshandlingarna. Pro­ blemet har för övrigt relativt begränsad räckvidd, eftersom en betalningsrätt av det slag som nu avses omfattas av preskriptionsbestämmelserna. Ford­ ringar av detta slag förfaller alltså efter hand, om preskriptionsavbrott inte sker.

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 45 år 1970

28 §.

Departementschefen. 6:8 innehåller bestämmelser om inverkan på pant­

rätt av att fastighet frånvinns innehavaren efter klander eller att ägan-

derättsförvärv återgår såsom ogiltigt eller att avtalet därom hävs. Bestäm­

melserna, som i sakligt hänseende nära ansluter till gällande rätt, går ut på

att panträttsupplåtelsen blir utan verkan. F. n. finns emellertid ett undantag

från nämnda princip. Om nämligen vid byte fastighet frångår innehavaren,

äger denne häva bytet enligt 11 kap. 4 § JB. Hävningen återverkar dock inte

på sådana inteckningar som innehavaren tagit ut. Situationen är löst på

annat sätt enligt den nya balken. Av 4: 29 följer att förvärvaren inte äger

återta den egendom han lämnat i byte utan får nöja sig med ersättning i

pengar. Reglerna i 6: 8 blir alltså över huvud taget inte tillämpliga. En

övergångsregel behövs emellertid för det fall att hävning efter den nya bal-

kens ikraftträdande grundas på 11 kap. 4 § JB. 6: 8 andra stycket bör inte

vara tillämpligt i ett sådant fall. En regel härom tas upp i denna paragraf.

29 §.

Departementschefen. 6: 11 och 14 nya balken innefattar vissa ändringar

i förhållande till gällande rätt i fråga om verkan av exekutiv auktion på fas­

tighets ansvar för inteckning och verkan i vissa fall av fördelning av medel

på inteckning. De nya bestämmelserna bör inte gälla, om auktionen eller för­

delningen äger rum före balkens ikraftträdande. En regel härom tas upp i

denna paragraf.

Inteckning i andel av fastighet får ej beviljas enligt nya balken. Som ett

led i avvecklingen av befintliga andelsinteckningar bör gälla att vid exeku­

tiv försäljning sådana inteckningar blir utan verkan i andelen. Borgenä­

ren bör i konsekvens härmed vara skyldig att mottaga kontant betalning vid

medelsfördelningen. En regel om att inteckningen blir utan verkan tas upp

i andra stycket.

30 §.

Departementschefen. Enligt gällande rätt fördelas det primära ansvaret för

gemensamt intecknade fastigheter i första hand efter värden som kan finnas

angivna i inteckningshandlingen. Denna möjlighet att bestämma särskilda

värden för ansvarsfördelningen behålls inte i den nya jordabalken. En över­

gångsbestämmelse torde emellertid vara behövlig för de fall då beträffande

äldre gemensam inteckning särskilda värden angivits. Dessa bör även i fort­

sättningen vara utslagsgivande vid ansvarsfördelningen. En regel härom tas

upp i första stycket.

Subsidiärt inteckningsansvar vid gemensam inteckning förekommer enligt

gällande rätt vid jordavsöndring och avstyckning i vissa fall. Reglerna härom

finns i 37 § IF. I den nya jordabalken kommer endast delningsformen av­

styckning i nya fastighetsbildningslagen i fråga. I andra stycket tas upp

regler som innebär att balkens bestämmelser i 6: 18 andra stycket om subsi-

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

137

diärt inteckningsansvar skall gälla även de delningsformer som i gällande rätt kan ge upphov till sådant ansvar.

Enligt nya balken kan nedsättning, relaxation eller uppdelning av gemen­ sam inteckning inte föranleda ett med åtgärden ej direkt åsyftat bortfall av ansvar såsom f. n. är fallet enligt reglerna i 33 och 34 §§ IF. Den verkan i fråga om fastighets ansvar för gemensam inteckning som kan ha inträtt en­ ligt de nämnda paragraferna är emellertid orubbad. En uttrycklig bestäm­ melse härom har tagits upp i tredje stycket av förevarande paragraf.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 7—15 kap.

31 §.

Departementschefen. Paragrafen motsvarar del av 19 § i beredningens förslag och 18 § i utredningsförslaget samt anger att 7—15 kap. nya balken inte äger tillämpning i fråga om rättighet som upplåtits före balkens ikraft­ trädande, om ej annat särskilt anges.

I fråga om servitut som upplåtits före balkens ikraftträdande äger 14 kap. ej i något avseende tillämpning. Detta innebär att servitutslagen alltjämt kommer att gälla. I ett avseende kommer dock även äldre servitut att på­ verkas av den nya lagstiftningen. Bestämmelserna i förslaget till fastighets­ bildningslag om ändring och upphävande av servitut genom fastighetsregle­ ring avses skola gälla även äldre servitut. Med hänsyn härtill avser jag att föreslå att motsvarande bestämmelser i servitutslagen ej längre skall gälla. Frågan kommer att tas upp i förslaget till övergångsbestämmelser till fas­ tighetsbildningslagen.

32 §.

Paragrafen, som motsvarar 38 § i beredningens och 30 § i utredningens förslag, innehåller en övergångsbestämmelse i anslutning till 7: 14 nya jordabalken.

Lagberedningen. I 11: 11 i beredningens förslag föreskrivs att, om inte särskilda i 11 kap. angivna grunder för beståndet av särskild rättighet (in­ skrivning, förbehåll, i vissa fall besittning) föreligger, så gäller inte upplå­ telsen mot ny ägare till fastigheten. Regeln kompletteras emellertid av en bestämmelse att även det förhållandet att den nye ägaren vid överlåtelsen ägt eller bort äga kännedom om upplåtelsen får åberopas som grund för rättighetens bestånd. Gällande rätt intar den ståndpunkten att ond tro inte binder ny ägare. Denna ståndpunkt har dock modifierats i rättstillämp­ ningen så till vida som domstolarna i åtskilliga tveksamma gränsfall an­ sett att ett muntligt förbehåll träffats om rättighetens fortsatta bestånd. I och med att beredningen i sitt förslag utesluter begagnandet av muntliga förbehåll har det till undvikande av att hittillsvarande rättsskyddsmöjlig-

5j-

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

138

heter begränsas framstått som nödvändigt att uttryckligen erkänna ond tro

som en grund för särskild rättighets bestånd mot ny ägare.

Enligt beredningen gör sig motsvarande synpunkter gällande i övergångs-

sammanhanget. Har särskild rättighet upplåtits före balkens ikraftträdan­

de och överlåts fastigheten efter ikraftträdandet, blir de nya reglerna utan

vidare gällande på överlåtelsen. Detta innebär bl. a. att varje förbehåll

måste göras skriftligen i själva köpehandlingen. Till förebyggande av att

rättighetshavarens ställning försämras i relation till vad som nu gäller

synes följaktligen motiverat att ifrågavarande regel i 11: 11 angående verkan

av ond tro tilläggs giltighet även beträffande särskild rättighet som tillkom­

mit före den nya balkens ikraftträdande.

Departementschefen. Enligt 7: 11 i det remitterade förslaget är den som

överlåter fastighet skyldig att göra förbehåll om upplåten rättighet. När det

gäller formkravet i fråga om villkor vid överlåtelse av fast egendom har dock

en viss uppmjukning skett i det remitterade förslaget i förhållande till be­

redningens förslag. Förbehåll om rättighetens fortsatta bestånd måste inte

nödvändigtvis tas in i köpehandlingen för att bli gällande mot förvärvaren

(jfr 4: 1 och 3 i det remitterade förslaget).

Den av beredningen föreslagna regeln om betydelsen av ond tro hos den

nye ägaren har dock ansetts behövlig oberoende av sambandet mellan ond-

trosregeln och formkravet enligt beredningens förslag. Regeln har tagits

upp i 7: 14 i det remitterade förslaget.

Även med den utformning ifrågavarande regler fått i det remitterade för­

slaget är det enligt min mening påkallat att genom en särskild övergångs­

bestämmelse reglera verkan av ond tro hos den nye ägaren beträffande

nyttjanderätt och servitut som upplåtits före den nya balkens ikraftträdan­

de. Regeln härom har tagits upp i denna paragraf och överensstämmer i

sak med motsvarande regel i beredningens förslag.

33 §.

Paragrafen motsvarar 39 § i beredningens och 31 § i utredningens förslag

och innehåller ytterligare övergångsbestämmelser i anslutning till vissa

paragrafer i 7 kap.

Departementschefen. Som jag anfört i anslutning till 28 § denna lag bör

regeln i 6: 8 nya balken om inverkan på panträtt av att fastighet frånvinns

innehavaren efter klander eller att äganderättsförvärv återgår som ogiltigt

eller att avtalet därom hävs få gälla även äldre rättsförhållanden med un­

dantag för det fallet att hävning efter den nya balkens ikraftträdande grun­

das på 11 kap. 4 § JB. Motsvarande reglering bör — såsom även lagbered­

ningen föreslagit — gälla i fråga om nyttjanderätt och servitut.

Beredningen har föreslagit att regeln i 11: 26 i dess förslag (7: 27 i det

remitterade förslaget) om skyldighet att tillhandahålla skriftligt avtal för

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

anteckning om tvist skall gälla även äldre rättigheter. Jag har ingen invänd­ ning häremot.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

139

34—36 §§.

(Dessa paragrafer avses innehålla särskilda övergångsbestämmelser till arrende- och hyreskapitlen).

37 §.

Paragrafen, som motsvarar 40 § i lagberedningens och 33 § i jordabalks- utredningens förslag, innehåller bestämmelser om retroaktiv verkan av vissa paragrafer i 13 kap. om tomträtt.

Lagberedningen. Beredningen erinrar om att jordabalksrevisionen i frå­ ga om tomträttsinstitutet föregripits av 1953 års ändringar i NJL. De ge­ nom 1953 års reform tillskapade reglerna har tagits upp i den nya jorda­ balken så gott som helt oförändrade. Tomträttskapitlet föranleder i så måtto inga övergångsproblem. I vissa hänseenden har emellertid 1953 års regler undergått jämkningar, vilka obehindrat synes kunna få tillämpning också på tomträtt som upplåtits enligt 1953 års regler. Så är fallet med deklarationerna i 17: 7 och 26 i beredningens förslag om tomträttens lik­ ställighet med fast egendom. Samma tillbakaverkande kraft bör skänkas innehållet i 17: 21, som behandlar frågan under vilka omständigheter ett s. k. ändringsavtal är bindande mot den som har rättighet i tomträtten. Även den processuella regeln i 17:25 bör tilläggas retroaktiv verkan, vilket medför de förändringarna att anmälningsskyldigheten hänförs till den tidpunkt då stämningsansökan inkommer samt dom vinner laga kraft i stället för när stämning utfärdas eller dom meddelas. Bestämmelsen i 17:26 kan utan olägenhet tilläggas tillbakaverkande kraft även på tomträtt som upplåtits enligt den för 1953 års ändringar gällande lagstiftningen.

Departementschefen. I det remitterade jordabalksförslaget har de nuva­ rande reglerna om tomträtt tagits upp i 13 kap. med endast några smärre jämkningar. Sedan förslaget till ny jordabalk remitterats till lagrådet bär 4 kap. 10 § NJL ändrats. Ändringen innebär att minimitiden för avgälds- perioderna i fråga om tomträtt som upplåts för bostadsändamål förkortats från 20 år till 10 år. Syftet med ändringen, som inte avser tomträtt som upplåtits före lagens ikraftträdande den 1 januari 1968, är att skapa bättre förutsättningar för det allmänna att tillgodogöra sig värdestegringen på mark. Ändringen har också föranlett en motsvarande ändring av 13: 10 i det remitterade jordbalksförslaget (jfr lagrådsremiss den 20 januari 1967 av 14 och 15 kap. m. m. i en ny jordabalk s. 2).

Som beredningen påpekat föranleder de smärre ändringar som företa­ gits i fråga om tomträtten inga övergångsproblem men vissa jämkningar bör också enligt min mening få tillämpning på tomträtt som upplåtits en­

140

ligt tidigare gällande lagstiftning. I likhet med beredningen anser jag så vara

fallet med förklaringarna angående tomträttens likställighet med fast egen­

dom (13: 7 och 26 i det remitterade förslaget) samt den processuella regeln

i 13: 25 i det remitterade förslaget. När det gäller frågan under vilka om­

ständigheter ett ändringsavtal är bindande mot den som har rättighet i

tomträtten har i det remitterade förslaget valts en något annan lösning än

i beredningens förslag. Ändringsavtal skall enligt 13: 21 i det remitterade

förslaget gälla mot rättighetshavare i tomträtten endast om inskrivning är

beviljad eller ansökan därom förklarad vilande på annan grund än att veder­

börliga medgivanden från rättighetshavare inte föreligger. Även denna regel

synes dock utan olägenhet kunna ges tillämpning på tomträtt som upplåtits

enligt 1953 års regler. Bestämmelsen i 13: 26 bör, som beredningen föresla­

git, ges retroaktiv verkan även i fråga om tomträtt som upplåtits enligt den

före 1953 års ändringar gällande lagstiftningen.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 16—18 kap.

nya jordabalken

38 §.

Denna paragraf, som motsvarar 45 § i lagberedningens och 37 § i jorda-

balksutredningens förslag, innehåller övergångsbestämmelser i anslutning

till 16 kap.

Lagberedningen. De rättsföljder som enligt lag redan inträtt på grund av

ett tidigare rättsförhållande får enligt allmänna civilrättsliga grundsatser

inte rubbas av senare lagstiftning i ämnet. I förevarande sammanhang åter­

står därför endast spörsmålet om den hävdandes och rätte ägarens inbördes

rättsställning i sådana fall då enligt äldre lag rätt till talan för rätte ägaren

fortfarande står öppen när den nya balken träder i kraft. Att den hävdande

i dessa fall bör få åberopa äldre lag till stöd för klanderfrihet torde vara

tydligt. Frågan om den hävdande kan åberopa sig på den nya lagstiftningen,

om den är gynnsammare för honom, är däremot inte lika oomtvistlig. Som

ett minimikrav härför måste uppställas att den kortare hävdetiden inte

börjar löpa tidigare än då den nya lagen träder i kraft. Om man bör stanna

vid denna tidpunkt eller om man vid beräkningen bör utgå från en ännu

senare, beror på vilken hänsyn man anser sig kunna tillägga en redan före

den nya lagens ikraftträdande meddelad lagfart. I 1881 års förordning görs

åtskillnad mellan lagfarter som skett före och efter lagfartsförordningens

ikraftträdande den 1 januari 1876. I lagberedningens år 1907 avgivna be­

tänkande med förslag till jordabalk hade gränsen uppdragits så att för hävd

skulle få åberopas endast lagfart enligt nya balken eller annan med sådan

lagfart likställd införing.

Arbetet med uppläggandet av nya specialiserade fastighetsböcker kan

väntas vara slutfört före ikraftträdandet av den nya jordabalken. I fråga

om fastigheter, på vilka lagfart meddelats efter 1876 års ingång, torde sådan

Kungl. Maj:ts proposition nr Ii5 år 1970

141

införing av ägare som åsyftats i 1907 års förslag så gott som undantagslöst ha ägt rum innan den nya jordabalken träder i kraft. Balkens ikraftträdan­ de kommer alltså att bilda utgångspunkt för hävdetidens beräkning i dessa fall. Vad angår lagfarter som avslutats före den 1 januari 1876 utan att ny lagfart därefter meddelats torde gälla att dessa fall är ytterst fåtaliga. På grund av det anförda bör såsom allmän regel tas upp att för hävd enligt nya balken alltid skall kunna åberopas lagfart som förelåg vid tiden för balkens ikraftträdande. Har en hävdande som erhållit lagfart tidigare ej vid den nya balkens ikraftträdande blivit i fastighetsboken införd som ägare, torde dock böra göras det förbehållet att hävdetiden räknas från den se­ nare dag då sådan införing ägt rum. Med de nu föreslagna reglerna överens­ stämmer att egendomens innehavare bör, såsom skett enligt 22 § LF, bere­ das möjlighet att även efter fastighetsbokens uppläggande införas såsom ägare. Tillstånd härtill torde alltså böra meddelas i promulgationslagen.

För tillämpningen av de nya hävdereglerna är frågan om god tro av be­ tydelse. Endast god tro hos den som efter den nya balkens ikraftträdande innehar egendomen med äganderättsanspråk, får åberopas. Denne är att i hävdeavseende anse som första innehavare av egendomen.

I 4 § av 1881 års förordning ges ett visst rättsskydd för inteckningshavare i fall när egendomen återvinns av rätte ägaren. Någon motsvarighet härtill finns inte i beredningens förslag. Detta förhållande bör emellertid inte ute­ sluta att beträffande inskrivning som meddelats i egendomen före den nya balkens ikraftträdande äldre bestämmelser skall gälla. En bestämmelse med detta innehåll bör alltså inflyta bland övergångsbestämmelserna.

Departementschefen. Lagberedningens förslag till övergångsbestämmelser i anslutning till jordabalksförslagets hävderegler går ut på att det nya häv­ deinstitutet görs tillämpligt på förvärv som lagfarits före balkens ikraftträ­ dande med den begränsningen att hävdetiden ej i något fall börjar löpa före ikraftträdandet.

Jag har ingen erinran mot vad beredningen sålunda föreslagit. Jag godtar även övriga regler som innefattas i beredningens förslag till övergångsbe­ stämmelser i anslutning till hävdekapitlet. Jag vill i detta sammanhang en­ dast tillägga att det undantagsvis kan förekomma att lagfarter från tiden efter den 1 januari 1876 inte införts i lagfartsboken. Även i sådana fall bör hävdetiden räknas först från den dag införing ägt rum.

39 §.

Paragrafen motsvarar 46 § i beredningens och 38 § i utredningens förslag samt innehåller övergångsbestämmelser i anslutning till 17 kap.

Lagberedningen. Den företrädesordning som beredningen förordar stäm­ mer i väsentliga delar överens med de regler som f. n. gäller eller som enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

142

vedertagen rättspraxis skall tillämpas. I dessa fall föreligger alltså inte nå­

got behov av övergångsbestämmelser beträffande tillämpningen av äldre lag

angående förvärv som skett före den nya jordabalkens ikraftträdande eller

angående inskrivning som äger rum för sådant förvärv och detta oberoen­

de av huruvida inskrivning söks före balkens ikraftträdande eller först där­

efter. Av mindre betydelse är i detta fall att vissa spörsmål, såsom i fråga

om god tro samt företrädet mellan universalfång och yngre singularfång,

närmast i förtydligande syfte kommit att uttryckligen behandlas i bered­

ningens förslag. Även om sålunda den gällande lagstiftningen inom detta

område i stort sett samstämmer med förslaget föreligger dock vissa avvikel­

ser av principiell räckvidd.

Beredningen erinrar härefter om den företrädesrätt som enligt 11 kap. 2 §

JB tillkommer fordran på ogulden köpeskilling, en företrädesrätt som även

avser utmätning (17 kap. 9 § HB). Med denna företrädesrätt är att likställa

den företrädesrätt som enligt vissa bestämmelser i IF tillkommer nyttjande­

rätt och vissa andra rättigheter.

En annan fråga där beredningens förslag företer en principiell avvikelse

från gällande lag avser konkurrensen mellan överlåtelse av äganderätt och

tidigare upplåtelse av rättighet, då inskrivning för båda förvärven söks på

samma dag (24:8 i beredningens förslag). I detta fall bör tydligen, om

båda förvärven skett före den nya balkens ikraftträdande, äldre lag gälla.

Har däremot upplåtelsen av rättigheten skett före balkens ikraftträdande

men överlåtelsen ägt rum först efter nämnda tidpunkt, torde förhållandena

gestalta sig annorlunda. I detta fall bör den nya lagen äga tillämpning även

i fråga om upplåtelse som skett före den nya lagen.

Av vad beredningen sålunda anfört framgår att i promulgationslagen bör

som allmän regel föreskrivas att bestämmelserna i 24 kap. även skall tillämpas

beträffande rättsförhållanden som grundar sig på äldre lag, dock med de

undantag som angivits i det föregående. Denna lösning avviker visserligen

från den som beredningen i princip förordat angående andra materiella rätts­

frågor, som behandlas i den nya jordabalken, men synes dock vara påkallad

av förmånsrättsordningens speciella karaktär. En konsekvens av beredning­

ens ståndpunkt är att kapitlets bestämmelser bör tillämpas även på avkomst-

rätt, ett institut som inte har någon direkt motsvarighet i den nya jorda­

balken.

Jordabalksutredningen. I beredningens förslag föreskrivs i första stycket

andra punkten att bestämmelserna i 24: 8 första stycket i beredningens för­

slag (21: 8 första stycket i utredningens förslag) i vad de avsåg företrädet

mellan äganderättsöverlåtelse och upplåtelse av rättighet inte tillämpas om

båda förvärven skett före den nya balkens ikraftträdande. Genom utred­

ningens omarbetning av nämnda bestämmelser bortfaller behovet av den

föreslagna övergångsbestämmelsen.

Ilungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

143

Departementschefen. Jag biträder förslagen i vad de innebär att bestäm­ melserna om företräde på grund av inskrivning blir tillämpliga även om in­ skrivningen sökts före den nya jordabalkens ikraftträdande samt att un­ dantag görs med hänsyn till dels det företräde som tillkommer fordran och annan rättighet enligt 11 kap. 2 § JB och vissa lagrum i IF, dels innehållet i 7 kap. i nya balken i vad gäller företrädet mellan upplåtelse av rättighet och senare äganderättsöverlåtelse när den nye ägaren vid överlåtelsen ägt eller bort äga kännedom om upplåtelsen (7: 14 i det remitterade förslaget till ny jordabalk). Om i det sistnämnda fallet äganderättsöverlåtelsen skett före balkens ikraftträdande, bör företrädesreglerna enligt äldre lag gälla, dvs. den onda tron hos den nye ägaren bör sakna betydelse. Har överlåtelsen skett efter ikraftträdandet gäller som framgår av 32 § denna lag balkens bestämmelser.

Lagberedningens förslag (24: 8 första stycket) innehöll den nyheten att om inskrivning söktes på samma inskrivningsdag av flera förvärv som inte avsåg panträtt skulle förvärven sinsemellan alltid äga företräde efter den tidsföljd i vilken de ägt rum. Till skillnad mot gällande rätt skulle alltså en överlåtelse alltid få stå tillbaka för en tidigare rättighetsupplåtelse. Den­ na rättsändring krävde en särskild övergångsbestämmelse. I det remitte­ rade förslaget till ny jordabalk (17:5 första stycket) föreslås emellertid — i enlighet med vad jordabalksutredningen föreslagit — att gällan­ de rätt bibehålls. Den av beredningen föreslagna övergångsbestämmelsen behövs därför inte. Emellertid uppkommer i stället ett annat övergångspro- blem. Företrädet i den nu aktuella konkurrenssituationen för en senare äganderättsöverlåtelse går nämligen om intet för det fall att den nye ägaren vid överlåtelsen var i ond tro med avseende på rättighetsupplåtelsen. 17: 5 första stycket i det remitterade förslaget innehåller därför en reservation med hänsyn till bestämmelserna i 7 kap. Om överlåtelsen skett före balkens ikraftträdande, bör denna reservation gälla företrädesreglerna i äldre lag.

Beredningen anför att bestämmelserna om företräde på grund av inskriv­ ning bör tillämpas även på avkomsträtt, trots att institutet inte har någon direkt motsvarighet i beredningens förslag. Eftersom beredningen i sitt för­ slag i stället tog upp de båda instituten ränterätt och födoråd, låg en analog tillämpning av dessas företrädesregler på avkomsträtten nära till hands. Tvekan kan emellertid uppstå när också instituten ränterätt och födoråd ut­ mönstrats ur balken. Sakligt sett bör emellertid den lösning väljas som bered­ ningen rekommenderade, eftersom annars övergångsvis både gamla och nya företrädesregler kan bli tillämpliga. En uttrycklig lagregel bör dock ges. Mot­ svarande bör gälla om vattenfallsrätten. Jag har därför tagit upp en före­ skrift av innebörd att bestämmelserna om nyttjanderätt i 17 kap. skall, med iakttagande av första och andra styckena i denna paragraf, äga motsvarande tillämpning i fråga om avkomsträtt och vattenfallsrätt.

Slutligen kan anmärkas att en motsvarighet till bestämmelserna i 46 §

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

144

sista stycket beredningens förslag till promulgationslag om anteckning i fas-

tighetsbok angående företräde med ogulden köpeskillings rätt tas upp i 5 § i

departementsför slaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

40 §.

Denna paragraf, som motsvarar 47 § i lagberedningens och 39 § i jorda-

balksutredningens förslag, innehåller övergångsbestämmelser med avseende

på 18 kap. om godtrosförvärv på grund av inskrivning m. m.

Lagberedningen. Bestämmelserna om godtrosförvärv är helt nya. En följd

härav är att de inte bör äga tillämpning på förvärv som skett före den nya

jordabalkens ikraftträdande. I detta sammanhang inställer sig emellertid en

särskild fråga för det fall att åtkomsten för den som överlät egendomen eller

i denna utfäste eller upplät rättighet härleder sig från tiden före ikraftträ­

dandet. Det kan ifrågasättas om rätte ägaren skall vara underkastad den

nya lagens bestämmelser beträffande bristen i åtkomsten eller om ej äldre

lag alltjämt bör gälla.

För att den nya lagen skall fylla sitt ändamål torde det vara ofrånkomligt

att den kommer att omfatta även åtkomster som är av äldre ursprung. Hän­

syn måste emellertid tas till äldre bestämmelser. Enligt beredningens me­

ning synes det ifrågavarande spörsmålet böra erhålla en sådan lösning som

svarar mot vad som kan anses vara skäligt och billigt även i förhållande till

rätte ägaren. I detta hänseende är av särskild betydelse att rätte ägaren är

tillförsäkrad ersättning för förlust som åsamkas honom genom att han på

grund av förvärvarens goda tro mister sin äganderätt. Beredningen anser

därför att de nya bestämmelserna bör omfatta även åtkomst före ikraftträ­

dandet.

Med den ståndpunkt som beredningen sålunda intagit föreligger uppen­

barligen inte något hinder mot att även lagfart som beviljats före ikraft­

trädandet får användas som grundval för godtrosförvärv. I enlighet med

vad som föreslagits i fråga om hävd bör lagfart som meddelats efter 1876

års ingång kunna bilda utgångspunkt. Vad angår lagfart som avslutats före

den 1 januari 1876 utan att lagfart därefter meddelats bör däremot göras

förbehåll att införing skett i fastighetsboken.

Bestämmelserna i 25:12—14 i beredningens förslag kan enligt bered­

ningen utan olägenhet skänkas oinskränkt giltighet också såvitt äldre rätts­

förhållanden berörs. Denna ståndpunkt har kommit till uttryck i paragra­

fens andra stycke.

Departementschefen. 25: 1—10 i beredningens förslag motsvaras i det re­

mitterade förslaget av 18:1—7.1 huvudsak har de av beredningen föreslagna

bestämmelserna tagits upp oförändrade i det remitterade förslaget. Avvikel­

ser förekommer dock i några avseenden. Detta påverkar dock inte bedöm­

145

ningen av övergångsproblemen. Jag biträder vad beredningen anfört rörande förhållandet till äldre lagstiftning. Förslaget tas därför här upp utan sakliga ändringar.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 19—23 kap.

41 §.

Paragrafen motsvarar 52 § i beredningens och 40 § i utredningens förslag.

Departementschefen. Övergångsregleringen med avseende på bestämmel­ serna om inskrivningsväsendet bör utgå från den på det processuella om­ rådet gängse grundsatsen att ett processuellt förfarande, även om det rör äldre förhållanden, följer de nya reglerna om det utspelas sedan dessa trätt i kraft. Den övergångsregler ing beträffande 19—23 kap. som föreslås i det följande utgår från att denna grundsats gäller, och bestämmelserna är där­ för utformade som undantag från grundsatsen, vilken inte ansetts behöva komma till direkt uttryck. Beträffande undantagen måste för det första hänsyn tas till att inskrivningsärendena f. n. och även enligt förslaget tas upp på inskrivningsdag, oberoende av när handläggningen av inskrivnings- ärendet rent faktiskt äger rum. Självfallet bör samma lagstiftning gälla för all handläggning som hänförs till en och samma inskrivningsdag. Jag före­ slår därför den ordningen att äldre lag skall äga tillämpning på sådan hand­ läggning av inskrivningsärende som är att hänföra till inskrivningsdag före den nya balkens ikraftträdande. Denna regel har uttryckts i 41 §. Motsätt- ningsvis följer att de nya inskrivningsreglerna skall tillämpas från och med den första inskrivningsdagen efter ikraftträdandet. I fråga om sådana åtgär­ der som inte är att hänföra till inskrivningsdag, blir de nya reglerna tillämp­ liga omedelbart vid ikraftträdandet.

42 §.

Paragrafen motsvarar 53 § i beredningens och 41 § i utredningens förslag.

Departementschefen. Den till grund för 41 § liggande principen att de nya inskrivningsreglerna skall tillämpas vid handläggning som är att hänföra till inskrivningsdag efter den nya balkens ikraftträdande kan inte få gälla utan inskränkning. Ett flertal av förfarandereglerna är nämligen utformade på sådant sätt att de direkt anknyter till de materiella rättsförhållandena sådana dessa reglerats i den nya balken. Om nämnda regler skulle utan vi­ dare vinna tillämpning, kom de i strid med vad som förut i denna lag an­ givits om äldre lags tillämplighet på rättsförhållanden som tillkommit före ikraftträdandet. Som exempel på förfaranderegler av nu antytt slag kan nämnas 20: 6 punkterna 3 och 4 (avslag på lagfartsansökan när fångeshand­ lingen innehåller villkor som medför att förvärvet är ogiltigt eller när för­ värvet avser del av fastighet i vissa fall) samt 20: 7 punkt 1 och 20: 8 (vitt-

Kungi. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

146

neskravet vid fastighetsköp). I situationer av nu antytt slag bör inskriv-

ningsärendet prövas enligt äldre lags bestämmelser trots att handlägg­

ningen i övrigt sker enligt den nya balken. Det sagda har fått komma till

uttryck i 42 § denna lag.

Det torde inte behöva råda någon tvekan i vilka fall förfarandereglerna

i den nya balken måste jämkas vid tillämpning på äldre rättsförhållanden

för att någon motsättning inte skall uppstå i förhållande till denna lags be­

stämmelser om sådana rättsförhållanden. Det bör betonas att redan den om­

ständigheten att en förfaranderegel fått annat sakligt innehåll än dess mot­

svarighet i äldre lag givetvis inte motiverar att regeln åsidosätts. Sålunda

skall exempelvis en lagfartsansökan på fastighetsförvärv som avser legat

förklaras vilande, om testamentet visserligen vunnit laga kraft men legatet

ej utgivits, oavsett att enligt gällande rätt ansökan skulle ha bifallits (jfr

20: 7 punkt 5).

Frågan om behandlingen i övergångshänseende av äldre rättsförhållanden

är komplicerad när det gäller inteckning och kräver särskild reglering. Be­

stämmelser härom ges i 45 och 46 §§.

43 §.

Paragrafen saknar motsvarighet i beredningens och utredningens förslag.

Departementschefen. I denna paragraf behandlas vissa särskilda över­

gångsfrågor i anslutning till 19 kap. Jag avser att i det följande något kom­

mentera de skilda paragraferna i detta kapitel från övergångs synpunkt.

Bestämmelserna i 19: 1—7 torde inte fordra något särskilt uttalande.

Reglerna i 19:8—43, som direkt tar sikte på handläggningen av inskriv-

ningsärendena, behandlas i 41 § denna lag. Beträffande 19: 12 bör uppmärk­

sammas att frågan om verkan av införingar i böckerna under protokollsyste­

mets tid inte tagits upp i detta sammanhang. Vad gäller 19: 14 är det själv­

klart att äldre lags fullföljdsregler är tillämpliga, om beslut i inskrivnings-

ärende meddelats före den nya balkens ikraftträdande. Att paragrafen såvitt

gäller fullföljdssätt, besvärstid och anteckningsskyldighet blir tillämplig

först efter ikraftträdandet torde vara så självklart att någon särskild regel

därom inte behövs. 19: 15 och 16 fordrar ingen kommentar. Bestämmelserna

om rättelse av inf öring i fastighetsboken eller tomträttsboken enligt 19: 17

och 18 bör äga tillämpning även på införing som skett före den nya balkens

ikraftträdande.

När det gäller reglerna i 19: 19 om rätt till ersättning av staten vid fel

eller försummelse i fråga om handläggning av eller beslut i inskrivnings-

ärende eller vid utfärdande av vissa bevis bör däremot motsatt princip gälla.

Det kan inte komma i fråga att nämnda ersättningsrätt skulle få gälla åt­

göranden före ikraftträdandet av den nya balken. I denna paragrafs första

stycke föreslås därför den regeln att 19: 19 inte äger tillämpning i fråga om

sådan handläggning av eller sådant beslut i inskrivningsärende som är att

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

147

hänföra till inskrivningsdag före den nya balkens ikraftträdande eller om bevis som utfärdas dessförinnan.

I 19: 20 och 21 ges regler om anteckning i fastighets- eller tomträttsbo- ken med anledning av tvister som är av sådan beskaffenhet att de kan angå inskrivning eller som följd av vissa exekutiva åtgärder. Dessa regler torde böra tillämpas bara under förutsättning att det förhållande som utlöser an- teckningsskyldigheten inträffat efter den nya balkens ikraftträdande. En bestämmelse med detta innehåll tas upp i denna paragrafs andra stycke.

Bestämmelserna i 19: 22 och 23 torde inte fordra någon kommentar.

44 §.

Paragrafen saknar motsvarighet i beredningens och utredningens förslag.

Departementschefen. I 20:2 föreslås att lagfart skall sökas inom tre må­ nader efter det att fångeshandlingen upprättades. Förslaget innebär en av- kortning av lagfartstiden, såvitt gäller förvärv av fastighet på landet. Med hänsyn härtill torde en övergångsregel behövas. Jag föreslår den regeln att om lagfartstiden börjat löpa före ikraftträdandet av den nya balken så skall äldre lag gälla i fråga om nämnda tid. Motsvarande problem uppkommer när det gäller tiden för sökande av inskrivning av upplåtelse av tomträtt och av tomträtts övergång till ny innehavare, eftersom reglerna om denna tid anknyter till bestämmelserna om lagfart. Den föreslagna övergångsregeln bör därför få avse även tiden för sökande av inskrivning i de nämnda fal­ len. Denna paragraf har utformats med iakttagande härav.

I övrigt torde bestämmelserna om lagfartsskyldigheten i 20: 1—3 kunna tillämpas även i fråga om förvärv som skett före balkens ikraftträdande. Det­ samma torde gälla 20: 4 och 5. Övergångsproblemen beträffande 20: 6—9 och 14, som innehåller närmare bestämmelser om handläggningen av lag- fartsärenden är belysta i anslutning till 41 och 42 §§ i denna lag. Reglerna i 20: 10—13 om lagfartssammanträde bör givetvis äga tillämpning även i fråga om förvärv före ikraftträdandet av den nya balken.

I fråga om 21 kap. som behandlar inskrivning av tomträtt äger vad som nyss anförts om 20 kap. motsvarande tillämpning. Några kommentarer torde dock vara behövliga. I 21: 1 första stycket sista punkten införs den ny­ heten att inskrivning av upplåtelse av tomträtt får sökas även av fastighets­ ägaren. Ingenting torde hindra att denna regel får gälla även upplåtelser före ikraftträdandet av den nya balken. Bestämmelserna i 21: 5 angående inskrivning av ändringsavtal bör få gälla även avtal som slutits före den nya balkens ikraftträdande (jfr 37 § denna lag vilket lagrum innehåller en övergångsregel i anslutning till bestämmelserna i 13: 21 om ändringsavtals verkan mot rättighetshavare i tomträtten).

23 kap. torde inte kräva några uttalanden i detta sammanhang.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

45 §.

Paragrafen motsvarar 42 § i utredningens förslag.

Departementschefen. I denna paragraf behandlas frågan hur ansökningar

om inteckning vilka upprättats enligt bestämmelserna i IF skall behandlas,

om de inges eller, efter vilandeförklaring före ikraftträdandet av den nya

balken, fullföljs efter ikraftträdandet. Principen bör vara att ansökningen,

om den uppfyller villkoren enligt IF, godtas som en ansökan om inteckning

enligt 22: 1 nya balken (jfr SOU 1963: 55 s. 442). Ansökningen bör därvid

anses avse ett penningbelopp motsvarande fordringens kapitalbelopp. Mot­

svarande bör gälla om ansökan avser inteckning för ogulden köpeskilling

eller skadestånd på grund av brott enligt 2 § IF. En förutsättning för att an­

sökningar av nu avsett slag skall kunna beviljas är givetvis att hinder inte

möter på grund av annan bestämmelse i 22 kap. än 1 §. Särskilt är härvid

föreskrifterna i 2 § andra stycket av betydelse.

Denna paragraf, liksom den följande, är självfallet tillämplig också i fråga

om inteckning i tomträtt.

46 §.

Paragrafen saknar motsvarighet i beredningens och utredningens förslag.

Departementschefen. I 22: 2 i det remitterade förslaget till ny jordabalk

ges bestämmelser om dels betalningsanspråkets form, dvs. att ansökan om

inteckning måste lyda på visst penningbelopp i svenskt mynt, dels föremålet

för inteckning. Beträffande betalningsanspråkets form torde någon över-

gångsanordning inte vara behövlig. Saken ställer sig emellertid annorlunda

när det gäller föremålet för inteckning.

Den föreslagna regleringen av föremålet för inteckning innebär nyheter

i flera avseenden, nämligen a) inteckning får inte avse andel av fastighet,

b) flera fastigheter får inteclcnas gemensamt bara om de är i en ägares hand

och belägna inom samma inskrivningsmyndighets område samt c) föremålet

för inteckningen måste bestämmas på sådant sätt att homogen intecknings-

belastning uppnås.

Beträffande först regeln att inteckning inte får avse andel av fastighet in­

nebär lagberedningens förslag att regeln sätts i kraft utan annan övergångs­

bestämmelse än beträffande andel vars ägoområde blivit utbrutet genom

sämjedelning. Beredningen föreslår sådana anordningar att redan gjorda

rättsliga förfoganden över sämjelotter tills vidare äger bestånd och att inne­

havare av sådana lotter även efter den nya balkens ikraftträdande skall kun­

na rättsligen utnyttja egendomen på huvudsakligen samma sätt som tidi­

gare. Förslaget, som utgör ett provisorium i avvaktan på legalisering av säm-

jelotterna, går ut på att fastighetsandelens karaktär av sämjelott fastslås i

ett prövningsförfarande som är förlagt till inskrivningsdomaren och som

149

utmynnar i en anteckning i fastighetsboken att andelen utgör sämjelott. An­ teckningen ges i förslaget samma verkan vid tillämpning av den nya balken som laga delning. Förslaget har mött kritik under remissbehandlingen, fram­ för allt från lantmäteristyrelsens sida, och det har gjorts gällande att pro­ blemet med fastighet sandelar som utgör sämjelotter måste lösas genom ett legaliseringsförfarande som leder till att lotterna ges karaktären av fullt själv­ ständiga fastigheter. Frågan har numera kommit i ett annat läge genom le- galiseringslagen. Med hänsyn härtill föreligger inget behov av att övergångs­ vis medge inteckning i andel av fastighet.

Vad gäller regeln att flera fastigheter får intecknas gemensamt bara om de är i en ägares hand och belägna inom samma inskrivningsmyndighets om­ råde anser jordabalksutredningen att någon övergångsbestämmelse inte är behövlig. Jag delar denna uppfattning.

När det däremot gäller bestämmelsen att föremålet för inteckningen måste bestämmas på sådant sätt att homogen inteckningsbelastning uppnås är si­ tuationen en annan. Jordabalksutredningen föreslog beträffande motsvaran­ de regel i dess förslag (SOU 1963: 55 s. 141 och 436) att regeln skulle vinna tillämpning i fråga om äldre gemensamma inteckningar först 20 år efter balkens ikraftträdande. Det främsta skälet till att utredningen förordade en så lång övergångstid var att hänsyn måste tas till sådana inteckningar — i vissa fall gällande i fastigheter som tillhör skilda inskrivningsområden — vilka tjänar som säkerhet för långfristig obligationsupplåning. Jag godtar i princip utredningens förslag men anser att övergångstiden bör bestämmas till femton år. I enkelhetens intresse bör övergångsbestämmelsen ta sikte på varje inteckning som beviljats eller sökts före balkens ikraftträdande.

Övergångsproblemen beträffande 22: 3—5 belyses av vad som anförts i an­ slutning till 41 och 42 §§ i denna lag. 22: 6 fordrar ingen kommentar.

I 22: 7—14 ges regler om de skilda åtgärder som kan komma i fråga be­ träffande inteckning och pantbrev. Dessa regler bör bli omedelbart tillämp­ liga även beträffande äldre inteckningar, och detta torde kunna ske utan särskilda övergångsbestämmelser. I vissa begränsade hänseenden blir här­ igenom förutsättningarna andra för inteckningsåtgärdernas genomförande än som gäller f. n.

23 kap. fordrar inte några särskilda övergångsregler.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Slutbestämmelse

47 §.

Genom denna paragraf, som motsvarar 55 § i beredningens och 44 § i ut­ redningens förslag, ges Kungl. Maj :t rätt att utfärda de närmare föreskrifter som behövs för övergången till den nya jordabalken.

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

2) Förslaget till lag om ändring i giftermålsbalken

5 KAP.

14 §.

Departementschefen. Enligt 5 kap. 14 § GB gäller att make får i viss ut­ sträckning företräda andra maken, när denne på grund av bortovaro eller sjukdom är ur stånd att själv ombesörja sina angelägenheter. Fast egendom får dock inte i något fall intecknas eller avyttras, annat än om rätten med­ ger det. Förbudet avser inte bara inteckning för fordran utan även inteck­ ning av nyttjanderätt, servitut eller annan inskrivningsbar rättighet. Efter­ som i den nya balken ordet inteckning reserveras för fordringsinteckning, har paragrafens ordalag jämkats därhän att förbudet avser förutom avytt­ rande även beviljande av inskrivning i fast egendom.

6 KAP.

4 §.

Departementschefen. Enligt 6 kap. 4 § GB krävs makes samtycke vid in­ teckning i fast egendom, vari maken har giftorätt. I anslutning till 22: 4 punkt 3 i det remitterade förslaget har jag erinrat om att familjerättskom- mittén föreslagit vissa ändringar beträffande kravet på äkta makes sam­ tycke till förfogande över bl. a. fast egendom och tomträtt (s. 641 i remiss­ protokollet). Förslaget i den delen torde emellertid inte komma att läggas till grund för lagstiftning vid den begränsade reform av älctenskapsrätten som har inletts genom prop. 1968: 136. Frågan får tas upp på nytt i sam­ band med en kommande allmän översyn av äktenskapslagstiftningen. I sa­ kens nuvarande läge har jag ansett att samtycke av äkta make alltjämt bör fordras i ärende angående inteckning.

Intecknas egendomen utan erforderligt samtycke, har maken rätt enligt paragrafens andra stycke att inom viss frist klandra åtgärden. Bestämmelsen i 6: 10 jordabalksförslaget innebär emellertid att omständighet som hänför sig till tillkomsten av inteckning ej någonsin medför ogiltighet av inteckningen. Detta föreslås gälla även för det sällsynta fallet att inskrivningsdomaren för­ bisett att infordra äktamakesamtycke, när sådant bort föreligga (jfr remiss­ protokollet s. 325). I konsekvens med den anförda bestämmelsens innehåll torde makes rätt att klandra åtgärd att med inteckning för gäld belasta fast egendom böra utgå och 6 kap. 4 § andra stycket GB begränsas till att avse klander vid avyttrande av fast egendom. Lagrummet har i förslaget utfor­ mats i enlighet härmed.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

13 KAP.

151

2

§•

Departementschefen. I paragrafen har gjorts en formell jämkning med hänsyn till fastighetspanträttens ändrade utformning.

13 a §.

Lagberedningen. Inledningsvis erinrar beredningen om den i 4 kap. jor- dabalksförslaget upptagna regleringen som syftar till att hindra att irregul­ jära fastigheter uppkommer genom köp, byte eller gåva av område (7 §), av andel med utbrytningsklausul (8 §) samt av fastighets andel i mark som är samfälld för flera fastigheter (9 §). Om det anförda syftet skall helt nås, måste enligt beredningens mening uppkomsten av irreguljära fastigheter genom förvärv av andra slag än sådana som behandlats inom balkens ram förhindras. De förvärvstyper som behöver regleras torde utgöra dels på famil- je- och successionsrättens område förvärv på grund av giftorätt, arv eller tes­ tamente dels vissa associationsrättsliga förvärv (skifte, apport).

Genom bodelning kan areal- och andelsförvärv ske enligt gällande rätt. Vad först beträffar andelsförvärv utan bestämmelse att andelen skall ut­ brytas, så bör dessa förvärv enligt beredningens åsikt behandlas lika som motsvarande överlåtelseförvärv. Makarna — resp. när make är död efter­ levande maken och övriga delägare i dödsboet — skall således i detta fall anses inneha fastigheten under samäganderätt. När det sedan gäller andels­ förvärv med bestämmelse om utbrytning och arealförvärv diskuterar be­ redningen två alternativa lösningar. En lösning, konstruerad efter samma linjer som vid köp, skulle innebära, att förvärvet blir beroende av att inom viss tid från bodelningshandlingens dag ansökan om laga delning görs på grund av bodelningen samt att med anledning av ansökan som rätteligen skett laga delning kommer till stånd. En annan lösning är att makarna hän­ visas att först låta önskad utbrytning äga rum och därefter göra bodelning. En sådan ordning skulle framtvingas av ett förbud mot att vid bodelning till- lägga make område av fastighet eller fastighetsandel med bestämmelse om andelens utbrytning. Några hinder ur jorddelningsrättslig synpunkt anser beredningen inte möta mot denna lösning.

I fråga om den lösning som ansluter till reglerna i 4 kap. jordabalksför- slaget framhåller beredningen, att verkan av att laga delning inte kommer till stånd på grund av bodelningen i många fall inte skulle inskränka sig till att områdes- eller andelsförvärvet förfaller och bodelningen följaktligen blir ogiltig till den del den avser området eller den andel som skolat utbry­ tas. Ofta fick man räkna med en vidare ogiltighetsverkan därför att grun­ den ryckts undan för andra delar av bodelningen. Med hänsyn härtill kan det enligt beredningens mening antagas att makarna, när fördelningen av den lösa egendomen anses böra vara beroende av hur den fasta egendomen uppdelas, inte sällan skulle finna lämpligt att först göra en partiell bodel­

152

ning, avseende enbart den fasta egendomens uppdelning på områden eller

andelar med bestämmelse om utbrytning, samt uppskjuta bodelningen i öv­

rigt i avbidan på utgången av frågan om utbrytning. Detta skulle i realiteten

innebära att makarna funnit den ordning, som avses med den alternativa

lösningen, innebära påtagliga fördelar.

Beredningen kommer till den uppfattningen att make vid bodelning i

princip inte bör få tilläggas område av fastighet eller andel i fastighet med

bestämmelse att andelen skall utbrytas. Sker det ändå, måste följden bli att

bodelningen i den delen är ogiltig. Förbudet måste gälla inte bara då makar­

na själva överenskommer om bodelningen utan också då vid oenighet mel­

lan dem skiftesman har att bestämma om delningen. Bestämmelserna bör

emellertid begränsas så, att därunder inte kommer fall då redan det förvärv

från makarnas eller endera makens sida, på grund varav egendomen ingår i

delningen, är för sin giltighet beroende av att utbrytning kommer till stånd,

samt ytterligare fastighetsdelning inte är tillämnad. Förbudet bör avse bara

att genom själva bodelningen uppdela den fasta egendomen i strid med be­

stående fastighetsindelning.

Någon speciell bestämmelse om förvärv av andel i samfälld mark anser sig

beredningen inte behöva ta upp. Av grunderna för de här föreslagna regler­

na samt vid en jämförelse med 4: 9 i beredningens förslag till jordabalk

torde framgå att sådan andel inte vid bodelning får för sig tilläggas make,

om inte andelen registrerats som särskild fastighet. Sker det ändå, fram­

håller beredningen, är bodelningen i den delen ogiltig.

De föreslagna reglerna tar beredningen upp i en ny paragraf, betecknad

13 a §, i 13 kap. GB. I ett första stycke ges förbudet mot att vid bodelning

tillägga make område av fastighet, vilken i sin helhet tillhör makarna eller

en av dem, eller andel i sådan fastighet med bestämmelse om utbrytning av

andelen. Om det sker, är bodelningen i den delen ogiltig. I ett andra stycke

föreskrivs att, om vid bodelning fastighet till skilda andelar delats mellan

makarna utan att bestämmelse om utbrytning meddelats i bodelningshand-

lingen, makarna skall anses inneha fastigheten under samäganderätt. Till

denna föreskrift har beredningen — i analogi med motsvarande regel i 4: 8

första stycket i beredningens jordabalksförslag — fogat bestämmelsen att

sämj edelning skall vara utan verkan.

Departementschefen. I 4 kap. nya balken ges vissa grundläggande bestäm­

melser som avser att hindra uppkomsten av irreguljär fastighetsbildning

genom areal- och andelsöverlåtelser. I fråga om arealöverlåtelserna har ge­

nom lagen med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet de i

4: 7 jordabalksförslaget upptagna reglerna genomförts i förväg, såvitt avser

arealöverlåtelser som äger rum efter lagens ikraftträdande. I lagen tas också

upp de av lagberedningen förordade bestämmelserna om arealförvärv på

bl. a. familjerättens område. Om behovet av dessa regler och motiven för de­

ras närmare utformning kan jag hänvisa till vad som anförs i propositionen

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

153

(1968: 127). Såvitt avser de familjerättsliga fången går de i korthet ut på att make inte får genom bodelning tilläggas område av en i boet ingående fastig­ het. Bodelning, som innebär att område av fastighet kommer i särskild ägares hand, är ogiltig i den delen (2 §). Makarna är alltså hänvisade till att låta en ev. fastighetsbildning föregå bodelningen. De nu i förslaget till GB 13 kap. 13 a § upptagna bestämmelserna återger sakligt sett i oförändrat skick dessa regler om arealförvärv genom bodelning. Efter genomförandet av jor- dabalksförslaget och därav beroende följdlagstiftning får den särskilda la­ gen därför bara betydelse för sådana förvärv som skett dessförinnan och un­ der den tid lagen varit gällande.

I fråga om andelsförvärven fann jag i det nyss nämnda lagstiftningsären­ det inte skäl att föreslå några förtida bestämmelser. Jag ansåg att införandet av bestämmelserna i 4: 8 och därmed sammanhängande följdlagstiftning lämpligen borde anstå till dess balken trädde i kraft. Reglerna om förvärv av andel genom bodelning bör därför nu tas upp till behandling i samband med övriga av jordabalksförslaget föranledda ändringar i GB.

Reglerna i 4 kap. jordabalksförslaget innebär att köp, byte och gåva av andel i fastighet skall, när överlåtelsen skett under villkor om utbrytning av andelen, vara beroende av att fastighetsbildning sker i överensstämmelse med avtalet. Överlåtelse av område och av andel med utbrytningsklausul behandlas alltså i detta hänseende lika. Också vid bodelning bör samma reg­ ler gälla för båda typerna av förvärv. Detta betyder att man vid bodelning inte bör få tillägga make andel i fastighet, om vid bodelningen bestäms att andelen skall utbrytas. Bodelningen blir i så fall ogiltig i den delen. Som beredningen framhåller bör bestämmelserna begränsas så, att därunder inte kommer fall då redan det förvärv från makarnas eller enderas sida, på grund varav egendomen ingår i delningen, är för sin giltighet beroende av att ut­ brytning kommer till stånd, samt ytterligare fastighetsdelning inte är till- ämnad. Om makarna eller endera maken förvärvat ett område eller en andel med bestämmelse om andelens utbrytning, bör hinder inte uppställas mot att området eller andelen i sin helhet utläggs på endera makens lott eller till ideella andelar fördelas mellan dem utan bestämmelse om utbrytning. Om­ rådet eller andelen behandlas alltså i dessa fall som en fastighet. Ogiltig- hetsregeln bör med andra ord avse bara det fallet att genom själva bodel­ ningen den fasta egendomen uppdelas i strid med bestående fastighetsindel­ ning.

Beredningen framhåller att något praktiskt behov inte synes föreligga att i detta sammanhang meddela någon speciell bestämmelse om förvärv av andel i samfälld mark. Enligt 4: 9 i beredningens jordabalksför slag är sådant förvärv inte tillåtet, om inte andelen registrerats som särskild fastig­ het. Beredningen anför att det utan någon speciell bestämmelse torde av grunderna för de föreslagna reglerna i GB 13 kap. 13 a § vid en jämförelse med 4: 9 i jordabalksförslaget framgå, att sådan andel inte vid bodelning får för sig tilläggas make, om inte andelen registrerats som särskild fastig­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

het. Om så ändå sker, är bodelningen enligt beredningens mening i den

delen ogiltig.

I det remitterade jordabalksförslaget har en annan lösning valts i fråga

om köp av fastighets andel i samfälld mark. Detta sammanhänger med att

fastighetsbildningskommittén efter det att beredningen överlämnade sitt be­

tänkande framlagt ett förslag till fastighetsbildningslag, enligt vilket sådan

andel skall få avstyckas. I 4: 9 i det remitterade jordabalksför slaget har

därför i fråga om köp av andel i samfälld mark tagits upp en hänvisning

till bestämmelserna om köp av område i 4: 7. Också köp av andel i samfälld

mark blir alltså i princip tillåtet men för sin giltighet beroende av att fastig­

hetsbildning kommer till stånd.

Av den lydelse som bestämmelserna fått i departementsförslaget framgår

att make vid bodelning inte får tilläggas en fastighets andel i samfälld mark.

Också här gäller att om redan det förvärv från makarnas eller enderas

sida, på grund varav andelen ingår i boet, för sin giltighet är beroende av att

utbrytning kommer till stånd, hinder inte bör uppställas mot att tillägga

ena maken andelen i fråga. Likaså bör, om det föregående förvärvet avsett

ett område av en fastighet jämte fastighetens andel i samfälld mark, ena

maken kunna tilläggas området och andelen. Genom bodelningen får emel­

lertid inte ytterligare fastighetsdelning aktualiseras. Att ogiltighetsregeln

inte gäller om andelen är registrerad såsom särskild fastighet anser jag inte

behöva komma till särskilt uttryck i lagtexten (jfr jordabalksremissen s.

182).

För det fall att någon köpt andel i fastighet utan villkor om utbrytning

gäller enligt 4: 8 jordabalksförslaget den tolkningsregeln att delägaren inne­

har fastigheten under samäganderätt med den eller de andra delägarna. Så­

vitt avser uppdelning av en fastighet i ideella andelar genom bodelning bör

ges motsvarande tolkningsregel, när i bodelningshandlingen inte tagits in

någon bestämmelse om utbrytning. Makarna skall då anses inneha fastig­

heten under samäganderätt. Någon motsvarighet till beredningens i 4: 8

intagna förbud mot sämjedelning tas däremot inte upp i departementsför­

slaget. Genom att denna förbudsregel i baiken föreslås flyttad till 1 kap.,

som handlar om fastighet och dess gränser, torde stå fullt klart att regeln

har allmän syftning och inte bara gäller sämjedelning i samband med köp,

byte och gåva (jordabalksremissen s. 76).

I departementsförslaget har den nu angivna tolkningsregeln efter mönster

av 4: 8 balkförslaget tagits upp i första stycket. I andra stycket ges ogil­

tighetsregeln för övriga fall av delförvärv.

övergångsbestämmelserna

Lagberedningen. Beredningen tar upp dels en undantagsregel från det

föreslagna förbudet mot att vid bodelning tillägga make område av fastig­

het såvitt avser förvärv som sker i överensstämmelse med fastställd tomt­

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

155

indelning, dels en föreskrift av innebörd att de föreslagna reglerna skall tillämpas också i fråga om äktenskap, i vilka förmögenhetsförhållandena är att bedöma enligt äldre GB.

Departementschefen. När det gäller de av beredningen föreslagna över­ gångsbestämmelserna så har i lagen med vissa bestämmelser angående för­ värv av område av fastighet tagits upp motsvarighet till dessa bestämmelser. Till undantaget för förvärv i överensstämmelse med fastställd tomtindelning har också för enkelhetens skull gjorts tillägg för förvärv i överensstämmelse med fastställd ny stadsplan. Genom förslaget till ny fastighetsbildningslag kommer emellertid frågan i ett nytt läge, eftersom genom denna lag tomt- indelnings och stadsplans avstyckande verkan föreslås upphöra. Något behov av undantagsregler för dessa fall föreligger därför inte, om fastighetsbild­ ningslagen, som avsikten är, träder i kraft samtidigt med jordabalken. Där­ emot föreligger fortfarande behov av en bestämmelse som gör de föreslagna ändringarna i GB tillämpliga också på s. k. äldre äktenskap, som är att be­ döma enligt äldre GB. Motsvarighet därtill tas därför upp också i departe- mentsförslaget.

3) Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 § 6 inom. lagen den 11 juni

1920 (nr 406) om införande av nya giftermålsbalken

Lagberedningen. I 9 kap. 2 § första stycket äldre GB inskränks mannens rätt i fråga om hustruns av mannen förvaltade enskilda fasta egendom att avhända hustrun egendomen, belasta den med inteckning för gäld och upp­ låta nyttjanderätt, servitut eller avkomsträtt i egendomen. Beträffande ma­ kar som ingått äktenskap före den 1 januari 1921 gäller enligt 5 § promul- gationslagen till GB det sagda fortfarande.

Upplåtelse av återköpsrätt eller rätt till elektrisk kraft omnämns ej i 9 kap. 2 § första stycket äldre GB. I fråga om återköpsrätt torde anledning inte föreligga att göra någon ändring. Avkomsträtt motsvaras i förslaget till ny jordabalk av ränterätt och födoråd. Med lagrummets innehåll och grunder torde närmast överensstämma att inskränkningarna får avse också de nya rättighetstyper som behandlas i balken. Något undantag bör därvid inte göras för rätt till elektrisk kraft.

Departementschefen. Av de nya sakrättstyper som tagits upp i bered­ ningens förslag till jordabalk har endast samfällighetsrätt tagits med i det remitterade förslaget. På grund härav bör de i 9 kap. 2 § första stycket AGB angivna inskränkningarna i mannens befogenheter i fråga om hustruns en­ skilda fasta egendom som förvaltas av mannen avse ytterligare endast sam­ fällighetsrätt.

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

4) Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

13 KAP.

7 §•

Departementschefen. I 13 kap. 7 § första punkten FB förekommer en be­

stämmelse av innehåll att rätten kan ålägga förmyndaren att lämna inteck­

ning eller annan säkerhet till visst av rätten bestämt belopp »för den omyn­

diges egendom». Den föreslagna ändringen av panträttens form föranleder

viss ändring av bestämmelsen. I lagtexten bör som huvudalternativ när det

gäller att ställa säkerhet för den omyndiges egendom anges att förmyndaren

upplåter panträtt i fastighet eller tomträtt till det belopp som rätten fast­

ställer. Förslaget har utformats i överensstämmelse härmed.

15 KAP.

4 §•

Departementschefen. Viss redaktionell jämkning föreslås med hänsyn till

fastighetspanträttens ändrade utformning.

8

§•

Departementschefen. 15 kap. 8 § innehåller föreskrifter om nedsättning

av omyndigs värdehandling. Pantbrev torde vara att hänföra till denna ka­

tegori av handlingar. Det synes också lämpligt att nedsättningsskyldigheten

får avse pantbrev. Detta gäller såväl när den omyndige är panthavare som

när pantbrevet avser honom tillhörig fastighet eller tomträtt. För att tydligt

utmärka att nedsättningsskyldigheten gäller även pantbrev torde sådana

handlingar böra tagas med bland de skilda typer av värdehandlingar som

räknas upp i 15 kap. 8 § första stycket.

14 §.

Departementschefen. Enligt 15 kap. 16 § FB skall förmyndaren, om han

vill överlåta eller med inteckning för gäld belasta den omyndiges fasta egen­

dom eller tomträtt, inhämta rättens tillstånd till överlåtelsen eller inteck­

ningen. I 14 § första stycket föreskrivs att förmyndaren inte utan överför­

myndarens samtycke får ta upp lån på den omyndiges vägnar. Samtycke är

dock i vissa fall inte erforderligt, bl. a. i fråga om lån mot säkerhet av inteck­

ning i fast egendom eller tomträtt, om lånet tas upp inom tre månader från

det inteckningen meddelades och vid lånets upptagande eftergift av förmyn­

daren inte görs i fråga om de villkor som är angivna i det intecknade skulde­

brevet.

Panträttsbestämmeiserna i det remitterade jordabalksförslaget medför att

ifrågavarande regler i FB inte kan kvarstå oförändrade. Liksom när det

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

157

gäller motsvarande bestämmelser i 6 kap. 4 § GB kan det sättas i fråga om tillståndet skall anknytas till inteckningsärendet eller till pantsättningen eller till båda åtgärderna. I detta sammanhang skall anmärkas att förmyn- derskapslagstiftningen f. n. är föremål för översyn genom förmynderskaps- utredningen, som tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1964. Enligt direktiven bör utredningen pröva bl. a. om gräns­ dragningen för de förvaltningsåtgärder, som kräver rättens tillstånd, nu­ mera kan anses rationell (riksdagsberättelsen år 1966 s. 66). Med hänsyn till att ifrågavarande bestämmelser sålunda är föremål för översyn bör i nu förevarande sammanhang sakliga ändringar undvikas.

På grund av det anförda har i 16 § endast vidtagits sådana ändringar som föranletts av den nya panträttsterminologin. I 14 § har bestämmelsen i första stycket att överförmyndarens samtycke inte behövs när lån tas upp mot säkerhet av inteckning inom tre månader från det inteckningen medde­ lades, fått utgå. Motivet till ändringen i 14 § är att inteckningen med den nya panträttskonstruktionen är fristående från fordringsförhållandet och att lånevillkoren således i princip inte är underkastade rättens prövning enligt 16 §.

15 §.

Lagberedningen. I 15 kap. 15 § första stycket FB anges att förmyndare ej får utan överförmyndarens samtycke sluta avtal, varigenom på den omyn­ diges fasta egendom läggs servitut, eller upplåta rätt till avkomst av egendo­ men eller rätt att annorledes än för egendomens behov avverka skog, ej heller annan nyttjanderätt, utom när den avser viss tid, ej överstigande fem år. Enligt tredje stycket i paragrafen äger dessa bestämmelser inte till- lämpning i fråga om förening som träffas vid laga skifte, ägostyckning eller avstyckning.

Innan 1953 års lagstiftning om tomträtt m. m. trädde i kraft kunde tomt­ rätt intecknas för fordran, nyttjanderätt och rätt till elektrisk kraft men där­ emot ej för servitut. Den väsentliga principiella likställigheten mellan tomt­ rätt och fast egendom som skapades genom 1953 års lagstiftning och nu be­ fästes genom jordabalksförslaget torde böra leda till att förmyndare med av­ seende på upplåtelse av begränsad sakrätt i omyndigs tomträtt är under­ kastad samma inskränkningar som i fråga om omyndigs fasta egendom. Härför fordras ändring i 15 kap. 15 § FB.

Även i övrigt är vissa ändringar påkallade i 15 kap. 15 § som följd av att vissa nya rättighetstyper föreslås. Med det ifrågavarande lagrummets in­ nehåll och grunder torde närmast överensstämma att samma inskränk­ ningar som beträffande servitut får gälla i fråga om de nya rättighetstyper som behandlas i jordabalksförslaget.

Bestämmelserna i 15 kap. 15 § tredje stycket avser dels vissa servitut, s. k. jorddelningsservitut, dels vissa avkomsträtter, nämligen ersättningar som vid skifte bestäms i fråga om odling, vanhävd, minskad avkastning och

158

ståndskog. Servitutet är i beredningens förslag till jordabalk upptaget bland

de s. k. särskilda rättigheterna och i 19:27 i förslaget anges att bestäm­

melserna om avtalsservitut inte skall gälla om servitut tillkommer vid för­

rättning av jorddelningsmyndighet, även om det grundar sig på förening

eller annan överenskommelse. Om, såsom beredningen föreslår, i det nu

ifrågavarande lagrummets första stycke termen servitut ersätts av det mera

omfattande uttrycket särskild rättighet, står till följd av bestämmelsen i

19:27 klart att jorddelningsservitut inte omfattas av bestämmelserna i

nämnda stycke. Tydligt är också att vad som enligt beredningens förslag

skall träda i stället för uttrycket rätt till avkomst av egendom, nämligen

ränterätt och födoråd, ej inbegriper något slag av skifteslikvid. Beredningen

föreslår därför att 15 kap. 15 § tredje stycket får utgå som överflödigt.

Departementschefen. Som lagberedningen anfört bör förmyndare beträf­

fande upplåtelse av begränsad sakrätt i omyndigs tomträtt vara underkas­

tad samma inskränkningar som i fråga om omyndigs fasta egendom.

Beträffande de av beredningen i övrigt föreslagna ändringarna i 15 kap.

15 § första stycket är förutsättningarna emellertid avsevärt ändrade. Av de

nya rättighetstyper som tas upp i beredningens förslag är sålunda förköps­

rätt, rätt till andel i samfällt strömfall, rätt till elektrisk kraft, rätt till ve­

derlag samt ränterätt och födoråd inte medtagna i det remitterade förslaget.

På grund härav bör de i 15 kap. 15 § första stycket angivna inskränkning­

arna i förmyndarens förvaltning avse ytterligare bara samfällighetsrätt. Vi­

dare saknar institutet avkomsträtt motsvarighet i det remitterade jorda-

balksförslaget. Institutet bör följaktligen utgå i detta lagrum.

I fråga om 15 kap. 15 § tredje stycket medför utmönstringen av institutet

avkomsträtt att bestämmelsen ej längre kommer att avse skifteslilcvider.

Termen servitut i första stycket avser såväl servitut som tillkommit vid

fastighetsbildningsförrättning som avtalsservitut. Med hänsyn härtill bör

såsom f. n. undantag från första styckets tillämpningsområde göras för det

förra slaget av servitut när sådan rättighet grundas på en förening eller

annan överenskommelse mellan sakägarna.

Det bör anmärkas att ifrågavarande ändringar av 15 kap. 15 § påverkar

innehållet i 9 kap. 5 §, 10 kap. 6 § och 18 kap. 8 § FB.

16 §.

Departementschefen. Ifråga om denna paragraf hänvisas till vad som an­

förts vid 15 kap. 14 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

16 KAP.

7 §•

Departementschefen. Enligt 16 kap. 7 § skall i förteckning över omyndigs

egendom samt i årsräkning eller sluträkning särskilt anges, om det hos den

159

omyndige finns fordringshandling som blivit intecknad i honom tillhörig

fastighet eller tomträtt. Denna föreskrift torde i fortsättningen i stället

böra gälla pantbrev som avser den omyndige tillhörig fastighet eller tomt­

rätt.

5) Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1924

(nr 322) om vård av omyndigs värdehandlingar

Departementschefen. Lagändringen innebär en anpassning till jordabalks-

förslagets panträttsinstitut och till förslagets ändrade terminologi beträf­

fande inskrivningsväsendet.

6) Förslaget till ändring i ärvdabalken

11 kap. 5 §, 12 kap. 7 § och 21 kap. 10 §.

Departementschefen. Vissa redaktionella jämkningar har vidtagits beträf­

fande förevarande paragrafer med hänsyn till fastighetspanträttens ändrade

utformning.

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

12 KAP.

12

§.

Lagberedningen. Beredningen hänvisar till vad den i motiven till förslaget

om ändring i GB uttalat om behovet av bestämmelser på andra områden än

jordabalkens till förekommande av irreguljär fastighetsbildning genom

areal- och andelsöverlåtelser. Till de förvärvstyper som från denna synpunkt

behöver regleras hör förvärv på grund av arv eller testamente.

I 11 kap. 10 § ÄB skiljs mellan legat och universellt testamentariskt för­

ordnande. Universell testamentstagare är delägare i boet efter testator. Om

flera bodelägare finns, förvärvar han äganderätt till särskild i kvarlåtenska-

pen ingående tillgång först i och med arvskiftet. Vad angår legat kan testa­

mentet innehålla uttrycklig förklaring eller tolkningsvis få så förstås att

legatet skall fullgöras av viss arvinge eller testamentstagare (se 22 kap. 2 §

ÄB). I sådant fall får legatarien ett anspråk av obligatorisk karaktär mot

den sålunda förpliktade men inte någon rätt i det oskiftade dödsboet. Om

emellertid inte med hänsyn till förordnandets syfte och övriga omständig­

heter annat får anses följa av förordnandet, skall enligt en i 11 kap. 2 § ÄB

upptagen tolkningsregel legat utgå av oskifto och inte räknas på viss lott.

Detta får normalt till följd att den egendom legatet avser vid testators död

direkt tillfaller legatarien. Beredningen finner inte anledning att i sam­

manhanget behandla andra än sakrättsligt omedelbart verksamma legat.

Beredningen gör också i detta sammanhang — av samma skäl som vid

förvärv genom överlåtelse och genom giftorätt — skillnad mellan å ena sidan

arealförvärv och förvärv av andel med utbrytningsklausul och å andra sidan andelsförvärv utan sådan klausul. Vid den senare typen av förvärv skall samäganderätt anses föreligga mellan delägarna i fastigheten vare sig för­ värvet skett genom arvskifte eller genom legat. När fråga är om arealförvärv och förvärv av andel med utbrytningsklausul gör beredningen däremot skill­ nad mellan förvärv genom arvskifte och förvärv genom legat. Vid arvskifte föreslår beredningen liksom vid bodelning att förbud uppställs mot sådana förvärv. Fastighetsbildningen måste alltså föregå skiftet. Vid legat däremot föreslås motsvarande reglering som vid köp. Beredningen, som finner legat av område eller av andel med utbrytningsklausul inte svara mot något mera framträdande praktiskt behov, anser alltså att det inte bör komma i fråga att helt förbjuda tilkomsten av sådana förordnanden. Dessa skall enligt be­ redningens förslag vara i princip giltiga men i överensstämmelse med vad som föreslås gälla om köp skall det testamentariska förvärvet vara beroen­ de av att inom viss tid görs ansökan om laga delning på grund av legatet samt att med anledning av ansökan som rätteligen skett laga delning kom­ mer till stånd.

Bestämmelserna om legat av område tar beredningen upp i en ny paragraf, 12 kap. 12 § ÄB. I en följande paragraf, 13 §, ges presumtionen för samägan­ derätt vid legat av andel utan bestämmelse om andelens utbrytning. Be­ stämmelser angående arvskifte, svarande mot dem beredningen föreslagit i fråga om bodelning, tas upp i 23 kap. 3 § ÄB.

De i 12 kap. 12 § givna bestämmelserna angående områdesförvärv och andelsförvärv avser bara område av fastighet, vilken i sin helhet ingår i dödsboet efter testator, eller andel i sådan fastighet. Beredningen åberopar i sammanhanget sina uttalanden i motiven till förslaget till 13 kap. 13 a § första stycket GB.

Angående de förevarande bestämmelserna i allmanhet hänvisar bered­ ningen till sina motiv till 4: 7 jordabalken, där väsentligen överensstäm­ mande regler ges. I fråga om sambandet med fastighetsbildningen anför beredningen följande.

Om testator i livstiden själv sökt laga delning och delning också kommit till stånd före hans död, får genom testamentstolkning i vanlig ordning av­ göras, huruvida legatet avser viss vid förvärvet bestående fastighet. Skulle så vara fallet, är legatet omedelbart giltigt och fråga om tillämpning av före­ varande bestämmelser uppkommer inte.

Är vid testators död av honom väckt fråga om laga delning ännu beroen­ de på prövning, kan legatet däremot inte bli giltigt till följd av den omstän­ digheten i och för sig att ansökan leder till laga delning. Inte ens för det fall att i testamentstolkningsväg kan fastslås att legatet avser en genom delning­ en bildad fastighet kan legatet därigenom bli giltigt. Beredningens förslag överensstämmer i detta hänseende med vad beredningen vid 4: 7 jordabalks- förslaget uttalat angående det fall att ägaren före en tilltänkt områdesöver-

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

161

låtelse begärt avstyckning av området. För att legatet skall vinna giltighet skall enligt beredningens förslag krävas, att inom föreskriven tid görs an­ sökan att delningen skall äga rum på grund av legatet samt att delningen kommer till stånd i anledning av denna ansökan.

Har testator inte före sin död väckt fråga om laga delning, måste det an­ komma i första hand på testamentstagaren att inom viss tid göra ansökan om delning på grund av legatet. Som förutsättning för hans behörighet måste gälla att testamentet vunnit laga kraft. Skall testamentstagaren njuta rätt först efter annan måste också krävas att den föregående testamentstagarens rätt upphört.

Den frist om sex månader, inom vilken testamentstagaren har att söka laga delning, bör enligt beredningen inte börja löpa före den dag han är be­ hörig söka sådan delning. Men dessutom bör det fordras att legatet utgivits. Först därigenom kan legatarien anses ha för sin del godkänt legatet. Bered­ ningen hänvisar angående innebörden av kravet att legatet skall ha utgivits till sina motiv till 28: 3 och 12 jordabalksförslaget (20: 2 och 7 i departe- mentsförslaget). Den föreslagna regeln sägs lämpa sig också för det fall att legatariens rätt i testamentet gjorts beroende av villkor eller tidsbestäm­ melse.

Påföljden av att ansökan inte görs enligt bestämmelserna eller av att fas­ tighetsbildning i enlighet med legatet inte kommer till stånd blir att legatet inte kan göras gällande med avseende på området. Beredningen framhåller, att situationen stämmer nära överens med den som föreligger då testamenta- riskt förordnande avser viss egendom och denna inte finns i kvarlåtenska- pen. För detta fall har i 11 kap. 4 § ÄB getts den tolkningsregeln att förord­ nandet skall vara utan verkan. Denna regel skall dock enligt 11 kap. 1 § ÄB lända till efterrättelse bara om inte med hänsyn till förordnandets syfte och övriga omständigheter annat får anses följa av förordnandet. I motiven till 11 kap. 4 § ÄB uttalades att en omsorgsfull testamentstolkning i åtskilliga fall kunde öppna möjlighet att i en eller annan form verkställa ett förord­ nande om viss egendom, trots att denna inte fanns i kvarlåtenskapen. Ibland kunde det stämma bäst överens med testators avsikter att viss annan egen­ dom eller kontant vederlag tillföll testamentstagaren. I det stora flertalet fall talade emellertid övervägande skäl för att förordnandet lämnades utan verkan och i enlighet därmed hade tolkningsregeln avfattats. Beredningen uttalar som sin mening, att det lär kunna antas att i fall varom här är fråga en tolkning av testamentet ofta skall leda till att legatarien tillerkänns an­ nan egendom eller kontant vederlag för den med förordnandet avsedda egen­ domen, åtminstone om legatarien iakttagit vad som på honom ankommit för att göra legatet verksamt.

Beredningen uttalar att något praktiskt behov ej heller i detta samman­ hang synes föreligga att meddela en speciell regel om legat avseende andel i samfälld mark. Sådan andel kan enligt beredningens förslag inte för sig

6 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

iKungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

med laga verkan vara föremål för legat, om inte andelen registrerats såsom särskild fastighet. 162

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Departementschefen. Den av beredningen förordade åtskillnaden i be­ handlingen av å ena sidan förvärv genom testamentariskt förordnande om legat och å andra sidan förvärv genom arvskifte ligger till grund för bestäm­ melserna i lagen med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet. Att förvärv av andel med bestämmelse om andelens utbrytning samt för­ värv av fastighets andel i samfälld mark bör följa samma principer är givet också för de successionsrättsliga fångens vidkommande. När det gäller legat av område eller andel bör alltså förvärvet i princip vara giltigt men beroende av att fastighetsbildning kommer till stånd i överensstämmelse med för­ värvet, under det att i fråga om arvskifte bör meddelas förbud redan mot att tillägga delägare område eller sådan andel som måste brytas ut. Departe- mentsförslaget bygger därför på samma principiella reglering som bered­ ningens förslag.

Beredningens stränga krav på samband mellan fång och fastighetsbildning har inte tagits upp i departementsförslaget. I stället följs den reglering som tas upp i förslaget till 4: 7 jordabalken, vilken reglering i detta hänseende även ligger till grund för lagen med vissa bestämmelser om förvärv av om­ råde av fastighet. Det ovillkorliga kravet att det testamentariska förordnan­ det skall ha lagts till grund för fastighetsbildningsförrättningen bör i enlig­ het härmed gälla bara om förrättningen inte avslutats före sexmånadersfris- tens utgång. Första stycket av förevarande paragraf återger i oförändrad form motsvarande bestämmelser i 2 § andra stycket i den särskilda lagen.

Genom andra styckets föreskrifter blir samma regler som för legat av område gällande också när fråga är om legat av andel med bestämmelse om andelens utbrytning samt legat av andel i samfälld mark. Vad de senare andelarna beträffar har jag berört den gjorda avvikelsen från beredningens förslag när jag redogjorde för de föreslagna ändringarna i GB.

Som beredningen uttalar torde en omsorgsfull testamentstolkning ibland kunna leda till att ett förordnande, när förvärvet på grund av de här givna bestämmelserna blir ogiltigt, i stället får verkställas genom att legatarien tillerkänns annan egendom eller kontant vederlag.

13 §.

Lagberedningen. Till innehåll och avfattning ansluter paragrafen till 4: 8 första stycket jordabalksförslaget och 13 kap. 13 a § andra stycket GB. Legatarien är inte delägare i dödsboet och den i 19 § andra stycket sam- äganderättslagen meddelade undantagsbestämmelsen är därför inte tillämp­ lig på honom. — I analogi med sin motsvarande regel i 4: 8 första stycket

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

163

Departementschefen. Denna paragraf upptar motsvarande tolkningsregel som den som föreslås i 4: 8 första stycket jordabalken och 13 kap. 13 a § första stycket GB att gälla vid överlåtelse resp. bodelning. Regeln innebär alltså att den som erhållit andel i fastighet såsom legat skall under vissa förutsättningar anses inneha andelen under samäganderätt med den eller de andra delägarna. Först och främst fordras naturligtvis att det testamen- tariska förordnandet inte innefattar bestämmelse om utbrytning av ande­ len. Men vidare skall andelen avse en i kvarlåtenskapen ingående fastighet. Regeln är i och för sig inte tillämplig om testator i den ifrågavarande fas­ tigheten innehade bara den andel som tillfaller legatarien. Denne får då i princip samma rätt till andelen som testator hade. Däremot får regeln anses gälla inte bara om andelen avser en vid dödsfallet för sig bestående register­ fastighet utan också om den avser annan i boet ingående fast egendom, exempelvis ett område av en fastighet. Redan testators förvärv av området torde då vanligtvis vara beroende av att fastighetsbildning kommer till stånd och indirekt blir därför också legatariens förvärv beroende därav. Förvärvet kan bli definitivt först när området utbrutits. Andelen kommer emellertid då att avse en för sig bestående fastighet.

I fråga om skälen för att i detta lagrum inte ta upp förbudet mot sämje­ delning vill jag erinra om vad jag uttalade vid förslaget till lag om ändring i GB. i lagberedningens jordabalksförslag tar beredningen också i förevarande pa­ ragraf upp en bestämmelse att sämjedelning är utan verkan.

19 KAP.

13 §.

Departementschefen. Enligt detta lagrum — såväl enligt nuvarande som enligt föreslagen lydelse — får en boutredningsman i princip inte överlåta fast egendom eller tomträtt, utan att delägarna skriftligen lämnat sitt sam­ tycke. Enligt nuvarande lydelse skall emellertid samtycket inte bara lämnas skriftligen utan också »med två vittnen». Den gällande formföreskriften torde ha förestavats helt av det skälet att köp av fast egendom enligt hittills gällande formkrav i 1 kap. 2 § JB skall ske skriftligen med två vittnen och att för delägarnas samtycke därför ansetts böra uppställas samma krav (NJA II 1933 s. 264). Eftersom något krav på bevittning enligt det av mig tidigare till lagrådet remitterade förslaget till ny jordabalk inte längre skall gälla för att ett köp skall anses giltigt (remissprotokollet den 11 februari 1966 s. 128 f.), har det synts mig följdriktigt att låta föreskriften om vittnen utgå också i förevarande lagrum. I den föreslagna lagtexten har därför or­ den »med två vittnen» i första stycket utelämnats.

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

23 KAP.

3 §•

Lagberedningen. Paragrafen innehåller f. n. vissa kortfattade regler om

delningens verkställande vid arvskifte. Bl. a. föreskrivs att varje delägare

vid skiftet äger få lott i varje slag av egendom men att det som ej lämpligen

kan delas eller skiljas såvitt möjligt bör läggas på en lott. Beredningen erin­

rar om uttalanden i motiven, enligt vilka dessa föreskrifter kan eftersättas,

om delägarna är ense att verkställa delningen på annat sätt.

Arvskifte bör lika litet som bodelning få ge upphov till irreguljär fastig­

hetsbildning. De föreslagna nya bestämmelserna ansluter sig helt till dem

beredningen föreslagit i fråga om bodelning i 13 kap. 13 a § GB och är lik­

som dessa tvingande. Beredningen åberopar sina uttalanden i motiven till

sistnämnda lagrum.

Departementschefen. Såvitt avser arealförvärv har bestämmelser motsva­

rande dem i förevarande paragraf tagits upp redan i lagen med vissa be­

stämmelser om förvärv av område av fastighet (2 §). I analogi med depar-

tementsförslagets regler om bodelning i 13 kap. 13 a § GB ges i det föreslag­

na nya andra stycket tolkningsregeln om samäganderätt vid utskiftandet

av andelar i en fastighet som ingår i boet, när bestämmelse om utbrytning

inte tagits in i arvskifteshandlingen. I ett tredje stycke tas en ogiltighetsregel

upp beträffande skifte i annat fall som innebär att del av fastighet kommer i

särskild ägares hand.

Övergångsbestämmelserna

Lagberedningen. De av beredningen i 12 kap. 12—13 §§ ÄB upptagna be­

stämmelserna skall inte äga tillämpning då testator avlidit före den nya

lagens ikraftträdande eller, i fall då testamentstagaren skall njuta rätt

först efter annan, dennes rätt upphört före nämnda tidpunkt. Beredningen

uttalar att dessa föreskrifter torde stämma överens med allmänna rätts­

grundsatser i fråga om övergången till ny lag men att de i tydlighetens in­

tresse ansetts böra utsägas. Beträffande de nya reglerna i 23 kap. 3 § om

arvskifte torde enligt beredningens mening utan särskild föreskrift vara

klart att de äger tillämpning så snart skiftet äger rum efter det att föreva­

rande lag trätt i kraft, även om dödsfallet inträffat dessförinnan. Bered­

ningen gör vidare också i detta sammanhang övergångsvis undantag för

förvärv av område i överensstämmelse med fastställd tomtindelning.

Departementschefen. Legat av område har när förevarande lag träder i

kraft varit underkastad bestämmelserna i 2 § lagen med vissa bestämmelser

om förvärv av område av fastighet. På samma sätt har i den särskilda lagen

165

tagits upp det nu i 23 kap. 3 § intagna förbudet mot att vid arvskifte tillägga delägare område av fastighet. I analogi med departementsförslagets över­ gångsbestämmelser till lagen om ändring i GB bör därför här utsägas, att den särskilda lagen inte skall äga tillämpning i fråga om förvärv som sker efter den nya lagens ikraftträdande.

Beredningen har i tydlighetens intresse tagit upp vissa bestämmelser rö­ rande det fallet att testator avlidit före lagens ikraftträdande eller, i fall då testamentstagaren skall njuta rätt först efter annan, dennes rätt upphört före nämnda tidpunkt. I sådana situationer föreslås äldre lag gälla. Några mot­ svarande övergångsbestämmelser togs inte upp när den särskilda lagen trädde i kraft. Eftersom de av beredningen föreslagna övergångsbestäm­ melserna nu skulle få reellt innehåll bara i fråga om andelsförvärv, anser jag det inte påkallat med uttryckliga föreskrifter på området.

Vad slutligen gäller det av beredningen uppställda undantaget beträffan­ de förvärv i överensstämmelse med fastställd tomtindelning, kan jag hänvisa till mina uttalanden vid förslaget till ändringar i GB.

7) Förslaget till lag om förvärv i vissa fall av del av fastighet

Lagberedningen. Om syftet med de i 4 kap. jordabalken föreslagna be­ stämmelserna till förekommande av irreguljär fastighetsbildning skall helt nås måste — som beredningen framhållit i motiven till förslaget till lag om ändring i GB — förhindras att irreguljära fastigheter uppkommer genom förvärv av andra slag än sådana som behandlas inom ramen för jordabalken. Av denna anledning har beredningen föreslagit vissa nya bestämmelser såväl i GB som i ÄB. Den grundsats som kommit till uttryck i de nämnda bestäm­ melserna torde av principiella skäl, även om det praktiska behovet därav är föga framträdande, böra genomföras över hela rättsområdet. De behövliga bestämmelserna tar beredningen upp i en särskild lag.

På bolags- och föreningsrättens område förekommer vissa särskilda slag av förvärv som kan avse område eller andel av fastighet. Hit hör förvärv på grund av tillskott (apport) vid bildande av bolag eller förening eller efter bolagets eller föreningens bildande samt vidare förvärv genom skifte vid upplösning av bolag eller förening. Däremot torde enligt beredningens me­ ning områdes- eller andelsförvärv varom här är fråga inte kunna ske genom fusion. Också i fråga om andra liknande sammanslutningar, t. ex. vissa tvångssamfälligheter och samfällighet enligt 22 kap. i beredningens förslag till jordabalk (15 kap. i departementsförslaget), torde vad beredningen sagt om skifte böra gälla.

I analogi med sitt förslag till ändring i GB och ÄB tar beredningen också i denna lag upp ett förbud mot sämjedelning samt gör i övergångsbestäm­ melserna undantag för förvärv av område, som tilldelas någon i överens­ stämmelse med fastställd tomtindelning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

166

Kungl. Maj:ts proposition nr lk5 år 1970

Departementschefen. De av beredningen föreslagna bestämmelserna har

lagts till grund för departementsförslagets regler också beträffande här före­

varande slag av förvärv. Liksom vid införandet av ändringarna i GB och ÄB

måste också här beaktas att lagen med vissa bestämmelser om förvärv av

område av fastighet innehåller regler om arealförvärv motsvarande dem i

förevarande lag upptagna. Beträffande lagens innehåll är i övrigt att anmär­

ka att förbudet mot vissa förvärv genom tillskott och skifte uttryckligen ut­

sträckts till att omfatta också andel i samfälld mark samt att beredningens

förbud mot sämjedelning fått utgå. I övergångsbestämmelserna har vidare

uteslutits det av beredningen upptagna undantaget för förvärv som sker i

överensstämmelse med fastställd tomtindelning. Om dessa avvikelser från

beredningens förslag kan jag hänvisa till mina uttalanden i motiven till la­

gen om ändring i GB.

8) Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 och 7 §§ lagen om vissa

inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller

aktier i vissa bolag

Lagberedningen. I 5 § sista stycket anges att, om frågan angående bolags,

förenings eller stiftelses rätt att förvärva fast egendom ännu ej är avgjord,

skall beträffande lagfart anses möta sådant hinder som avses i 10 § LF.

Enligt 28:14 andra stycket jordabalksförslaget får, då förvärv enligt lag

är beroende av domstols eller annan myndighets tillstånd, ansökan om lag­

fart inte bifallas med mindre sådant tillstånd visats föreligga. Ansökan skall

förklaras vilande för hindrets undanröjande (28: 10). Fastän i 1916 års lag

benämningen tillstånd inte används i fråga om beslut enligt 4 § i lagen är

sådant beslut likväl att likställa med tillstånd vid tillämpningen av 28: 14.

Med anledning härav har sista stycket i paragrafen fått utgå.

Departementschefen. 20:7 punkt 8 i det remitterade jordabalksför slaget

innehåller en bestämmelse av samma innebörd som 28: 10 och 14 andra

stycket i lagberedningens förslag. Som beredningen föreslagit har därför 5 §

sista stycket i 1916 års lag fått utgå.

I 7 § har gjorts viss ändring som följd av panträttens ändrade utformning

och slopandet av institutet ogulden köpeskilling.

9) Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 och 12 §§ lagen om

häradsallmänningar

Lagberedningen. Som en följd av den i 5 § första punkten lagen om hä­

radsallmänningar upptagna bestämmelsen, att häradsallmänning skall bibe­

hållas oförminskad, är i andra punkten av samma paragraf bl. a. föreskrivet

ait sådan allmänning ej får belastas med inteckning. Eftersom förbudet mot

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

167

inteckning torde omfatta inskrivning av alla i IF omförmälda begränsade

sakrätter, har förbudet — i samband med övriga ändringar i förevarande lag

-— ansetts böra lämpligen ersättas av ett förbud mot inteckning eller annan

inskrivning.

De föreslagna ändringarna i 12 § 6 är föranledda av dels att den av bered­

ningen föreslagna nya rättighetstypen avtalad förköpsrätt ansetts böra lik­

som återköpsrätt utgöra hinder mot införlivning, dels att rätt till avkomst

eller annan förmån enligt jordabalksförslaget skall ersättas av instituten rän-

terätt och födoråd, dels att beredningen inte föreslår någon motsvarighet

till de tysta förmånsrätterna enligt 11 kap. 2 § JB och därtill hänvisande

lagrum i IF. Ändringen av punkten 7 i samma paragraf, innebärande att

»nyttjande- eller servitutsrätt» byts ut mot »särskild rättighet», är en följd

av de nya rättighetstyper beredningen upptagit i förslaget till jordabalk. Med

hänsyn till att de rättigheter som avses i 7 endast är sådana som hindrar

tillämpandet av planmässig skogshushållning eller eljest strider mot det med

införlivningen avsedda syftet torde denna utvidgning inte komma att verka

tyngande.

Vad i 12 § 6 i detta lagrums nuvarande lydelse sägs om fordran, för vil­

ken marken häftar enligt 11 kap. 2 § JB, bör även efter lagändringen äga

tillämpning i den mån förmånsrätten enligt 8 § promulgationslagen består

efter jordabalkens ikraftträdande. Även i fråga om rätt till avkomst eller

annan förmån, som upplåtits före ändringslagens ikraftträdande, bör nu­

varande regler i sagda lagrum gälla. Beredningen hänvisar till 19 och 53 §§

i sitt förslag till promulgationslag.

Departementschefen. I departementsförslaget har 5 § ändrats till att avse

förbud mot inteckning eller inskrivning. Institutet avtalad förköpsrätt och

återköpsrätt har dock inte upptagits i det remitterade jordbalksförslaget.

Inte heller institutet avkomsträtt har någon motsvarighet där och har därför

utgått ur 12 § 6. Ändringen i övrigt i 12 § 6 är föranledd av att förmånsrät­

ten enligt 11 kap. 2 § JB saknar motsvarighet i det remitterade förslaget lik­

som i beredningens förslag. Anpassningen av 12 § 7 till det remitterade för­

slaget medför att samfällighetsrätt tillkommer utöver de angivna rättighe­

terna nyttjande- och servitutsrätt.

De i departementsförslaget upptagna övergångsbestämmelserna överens­

stämmer i sak med beredningens förslag.

10) Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 och 11 §§ lagen om

allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

Departementschefen. De ändringar som vidtagits i lagen om allmännings­

skogar motsvarar i alla hänseenden ändringarna i lagen om häradsallmän-

ningar. Jag kan därför inskränka mig till att hänvisa till vad som uttalats i

samband med sistnämnda ändringsförslag.

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

11) Förslaget till lag om ändring i vattenlagen

Departementschefen. I lagberedningens förslag hade institutet rätt till an­ del i samfällt strömfall och rätt till elektrisk kraft föranlett ändringar i 2 kap. 7 § samt 9 kap. 13 och 18 §§ VL. Vidare hade termen särskild rätt i beredningens jordabalksförslag föranlett vissa ändring i 9 kap. 53 §, 54 § första stycket och 58 §. I departementsförslaget har de nämnda ändringarna kunnat utgå och de ändringar som här tagits upp avser 1 kap. 3 §, 4 kap. 6 § 2 mom. samt 9 kap. 9, 52, 54, 69 och 71—73 §§.

1 KAP.

3 §•

Ändringen innebär att till paragrafen lagts ett andra stycke med hänvis­ ning till den rätt till annans vattenområde som på grund av 1: 7 i balken kan föreligga även för annan än strandägaren.

4 KAP.

6

§•

I 2 mom. andra stycket har gjorts en ändring av terminologisk art.

9 KAP.

9 §•

Som följd av att förmånsrätt för ogulden köpeskilling inte bibehållits liar föreskriften om denna rätt uteslutits ur paragrafen. I övrigt är ändringen föranledd av den nya panträttsterminologin.

52 §.

De i denna paragraf meddelade bestämmelserna avser sådana fall då inne­ havare av vissa rättigheter har att i vattenmål bevaka sina anspråk på er­ sättning. I den uppräkning av rättigheter som återfinns i första stycket har gjorts den ändringen att rätt till avkomst eller annan förmån fått utgå me­ dan samfällighetsrätt tillkommit.

54 §.

Ändringarna är av terminologisk natur och motsvarar dem som vidtagits i 9 §.

69 §.

Ändringarna i andra stycket sammanhänger med den nya panträttstermi-

nologin och är i övrigt av redaktionell art.

I tredje stycket har, som även beredningen föreslagit, bestämmelsen om

att utbetalning av nedsatta medel under viss förutsättning får ske till fastig­

hetsägaren eller till den vilken ersättningen eljest tillerkänts fått utgå. Den

motsvaras nämligen i jordabalksförslaget av regeln i 6: 14 andra stycket att

om rättsägare före fördelningen ger avkall från sin rätt till betalning, inver­

kar fördelningen inte på inteckningen. Det bör uppmärksammas att i fråga

om gemensam inteckning medgivande till avståendet skall lämnas av berörda

rättsägare i övriga gemensamt intecknade fastigheter. Enligt 29 § promulga-

tionslagen är bestämmelsen i 6: 14 tillämplig om fördelningen ägt rum efter

balkens ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts proposition nr ib5 år 1970

169

71—73 §§.

Ändringarna är i huvudsak av terminologisk natur. I 71 § har, i enlighet

med vad lagberedningen föreslagit, föreskrivits anmälningsskyldighet till

inskrivningsmyndigheten även för det fall att egendomen avträds innan er­

sättningen blivit slutligen fastställd.

Beträffande övergångsbestämmelserna får jag hänvisa till vad jag kom­

mer att anföra vid förslaget till lag om ändring i expropriationslagen.

12) Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 27 § lagen om avtal och

andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

Gällande rätt. För fullmakt krävs enligt svensk rätt i allmänhet inte viss

form. När det gäller förfoganden över fast egendom hänvisas emellertid i 27 §

andra stycket avtalslagen till 10 kap. 1 § JB. Enligt detta lagrum får ingen

»sälja, förbyta eller förpanta annan mans jord, hus eller tomt, utan han

haver hans öppna brev och fullmakt där till». Skriftlig form är således före­

skriven och »sker annorledes», fortsätter bestämmelsen, »vare ogillt, ändå

att uppbud och stånd där å kommit».

Enligt praxis behöver fullmakt som här avses inte vara bevittnad (NJA

1920 s. 536). Som framgår av bestämmelserna gäller formkravet inte beträf­

fande fullmakt att köpa utan bara att sälja fast egendom. Enligt ordalydel­

sen avser formkravet vidare inte heller andra överlåtelser än köp och byte,

alltså inte gåva. Huruvida bestämmelserna skall tillämpas analogt på gåva

— något som gjorts gällande i litteraturen (Undén, Svensk sakrätt II: 1 5:e

uppl. s. 107) — torde inte ha prövats i rättspraxis.

Lagberedningen. Beredningen erinrar om att i 1909 års jordabalksförslag

en bestämmelse motsvarande 10 kap. 1 § JB tagits in i 4 § promulgations-

lagen till den nya balken. Beredningen, som behandlar frågan om fullmakt

6

f

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 115

170

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1970

att sälja fast egendom under de allmänna motiven till 4 kap. i 1947 års be­ tänkande (s. 155), anser att de av beredningen föreslagna skärpta form­ kraven på köpehandling inte bör utvidgas till att omfatta också försäljnings- fullmakt. Den nuvarande bestämmelsen i 10 kap. 1 § JB om skriftlig form för fullmakt att sälja liksom att byta eller förpanta fast egendom bör emel­ lertid enligt beredningens mening tas upp i 27 § avtalslagen. Sådan fullmakt skall enligt 28: 8 i beredningens förslag företes vid lagfartsansökan.

Departementschefen. Innan jag närmare går in på de föreslagna reglerna om fullmakt, vill jag erinra om att formkravet vid fastighetsköp i det remit­ terade förslaget getts en annan utformning än i beredningens förslag. Kra­ vet på skriftlig form har visserligen bibehållits liksom den av beredningen föreslagna skärpningen i förhållande till gällande rätt innebärande krav på både säljares och köpares underskrift. För köpets giltighet krävs däremot inte att köpehandlingen blivit bevittnad. Inte heller har det av beredningen föreslagna kravet på parternas samtidiga underskrift, som utgått redan i jor- dabalksutredningens förslag, tagits med.

Med den utformning formkravet vid fastighetsköp sålunda fått i departe- mentsförslaget är det givet att något krav på att fullmakten skall vara be­ vittnad här än mindre än i beredningens förslag bör ställas upp. Däremot måste enligt min mening övervägas vilken omfattning som bör ges åt kravet på skriftlig form. I likhet med beredningen anser jag att fullmakt att sälja eller byta fast egendom skall vara skriftlig. Därutöver kan det emellertid övervägas att utsträcka skriftlighetskravet till att omfatta inte bara fullmakt att sälja utan också fullmakt att köpa fast egendom. Likaså uppkommer frågan om inte också vid gåva krav på skriftlig form för fullmakt bör stäl­ las upp.

När det gäller fullmakt att köpa medför utsträckandet av formkravet vid fastighetsköp till att gälla också köpares underskrift ett förändrat läge jämfört med gällande rätt. Att endast fullmakt att sälja behövt vara skrift­ lig har ju kunnat anses överensstämma med att bara säljarens underskrift varit formbunden. Vinsten med det i balken föreslagna kravet på köparens underskrift är att bevisningen om köpets tillkomst tryggas, vilket är särskilt värdefullt med hänsyn till den ökade betydelse som lagfarten får enligt jordabalksförslaget (se remissprotokollet s. 127). Motsvarande synpunkter gör sig enligt min mening gällande också när det gäller formkravet för full­ makt. Att beredningen inte krävde skriftlig fullmakt av köparens ombud kan ses mot bakgrunden av de skärpta formkrav som föreslogs gälla för själva köpet. Eftersom alla överlåtelser enligt beredningens förslag skulle äga rum under medverkan av ett offentligt organ — laga köpevittne — kun­ de ett ombuds behörighet bli klarlagd redan vid köpets ingående. Med den utformning som formkravet fått i departementsförslaget synes det däremot inkonsekvent att fordra både säljares och köpares underskrift på köpehand­

171

lingen men — om båda företräds av ombud — kräva skriftlig fullmakt bara av säljarens ombud. Härtill kommer att det i lagfartsärendet måste klar­ läggas att köpareombudet haft behörighet att ingå avtalet för huvudman­ nens räkning. I praktiken torde därför köparen i efterhand ändå få utfärda skriftlig fullmakt eller på likvärdigt sätt godkänna ombudets åtgärder. Ett krav på skriftlig form för fullmakt att köpa fast egendom synes alltså inte medföra några nämnvärda praktiska olägenheter. Tvärtom torde det vara ägnat att minska risken för tvister som grundar sig på ombudets bristande behörighet. Jag har därför låtit formkravet omfatta också fullmakt att köpa.

När det gäller gåva torde det inte vara lika vanligt förekommande att parterna företräds av ombud. I den mån så förekommer talar väl samma skäl som anförts för att fullmakt att sälja och köpa skall vara formbunden också för att gåvogivares och gåvotagares representanter erhåller skriftlig fullmakt. Som ytterligare skäl kan anföras att fång som delvis är gåva, del­ vis köp eller byte — s. k. blandade fång —- kan förekomma och att det till förebyggande av rättsförluster kan vara lämpligt att samma formkrav gäller för alla formerna av överlåtelse. Krav på skriftlig form av fullmakt vid gåva har därför tagits upp i paragrafen.

Formkravet för fullmakt föreslås alltså komma att gälla generellt vid överlåtelse och som följd härav har i paragrafen kravet på skriftlig form angetts gälla fullmakt att sluta avtal om köp, byte eller gåva av fast egen­ dom. Bestämmelsen angående fullmakt att förpanta fast egendom har, med hänsyn till nya balkens panträttskonstruktion, fått utgå ur paragrafen. När det gäller ansökan om inteckning enligt 22: 1 nya balken blir reglerna om rättegångsfullmakt tillämpliga. Hänvisningen till reglerna om återkallelse m. m. av fullmakt i 16 och 17 §§ har i förslaget lämnats orubbad.

13) Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 3 och 14 §§ förordningen

om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer

Departementschefen. Enligt 3 § andra punkten preskriptionsförordningen har beslut om bifall till eller vilandeföiddaring av inteckningsansökan pre­ skriptionsavbrytande verkan mot fastighetsägaren. Med den ändrade utform­ ningen av panträtten i jordaballcsförslaget bör denna regel inte längre gälla inteckning i fast egendom eller tomträtt. Om inteckningsbeslutet meddelats enligt äldre lags bestämmelser, behåller beslutet givetvis sin preskriptions­ avbrytande verkan. Härför krävs ingen övergångsbestämmelse. Däremot fordras en bestämmelse som innebär att vattenfallsrätt vid tillämpning av § 3 jämställs med tomträtt.

I 14 § preskriptionsförordningen ges regler som innebär att borgenär äger betalningsrätt fastän han inte bevakat sin fordran efter kallelse på okända borgenärer, om fordringen är intecknad i bl. a. fast egendom, tomträtt eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

172

vattenfallsrätt. En bestämmelse med motsvarande innehåll tas upp i 6:4

jordabalksförslaget. Denna är tillämplig på panträtt i fast egendom och tomt­

rätt samt på grund av 11 § andra stycket promulgationslagen även på pant­

rätt i vattenfallsrätt. Motsvarande bestämmelser i 14 § preskriptionsförord-

ningen har därför fått utgå i departementsförslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

14) Förslaget till lag om ändrad lydelse av 14 kap. 5 § rättegångsbalken

Departementschefen. I 14 kap. 5 § andra stycket RB finns f. n. en hänvis­

ning till särskilda bestämmelser angående väckande av talan mot tredje

man i samband med klander av fång till fast egendom. Hänvisningen avser

bestämmelsen i 11 kap. 1 § JB om skyldighet för svarande i klanderprocess

att i klandermålet instämma sin fångesman. Eftersom denna skyldighet inte

har någon motsvarighet i jordabalksförslaget, har andra stycket i 14 kap. 5 §

RB fått utgå.

15) Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen

Lagberedningen. Beredningens förslag om ränterätt har föranlett vissa

ändringar i 24, 35, 48, 57, 58 och 59 §§. Ändringarna innebär även att ter­

minologin anpassats till panträttsreglerna och att bestämmelserna om ford­

ran jämlikt 11 kap. 2 § JB utmönstrats ur lagen.

I 49 § andra stycket föreskrivs att, när expropriationen fullbordats, den ex­

proprierade fastigheten skall övergå till nye ägaren fri från all särskild rätt

som innehavaren enligt 2 § tredje stycket är pliktig avstå, dock att fastighe­

ten fortfarande skall häfta för särskild rätt som tillkommer sakägare och

som enligt utfästelse av nye ägaren lämnas orubbad. Enligt 45 § tredje styc­

ket, 54 § första stycket, 55 § andra stycket, 58 § 1 mom. tredje stycket och

58 a § 1 mom. andra stycket IF jämförda med 24 § 1 mom. IF skall, när an­

mälan om expropriation inkommit till inskrivningsdomaren, anteckning ske

i inteckningsprotokollet om att den exproprierade egendomen inte vidare

häftar för rättighet av ifrågavarande slag »som på grund av egendomens av­

trädande skall upphöra att gälla». De citerade orden avse bl. a. det förhål­

landet att rättighet kan kvarstå på grund av expropriantens utfästelse. Av

vad nu sagts torde framgå att meningen varit att utfästelse om rättighets

kvarstående skall för att ha angiven verkan äga rum i expropriationsmålet.

Åtminstone synes detta fullt klart för det fall att rättighetshavaren över hu­

vud taget begär ersättning. Lämnas inte utfästelse i målet, skall nämligen i

sådant fall ersättning fastställas. En annan sak är att lagstiftaren synes ha

lämnat oreglerad frågan hur inskrivningsdomaren skall underrättas om att

utfästelse lämnats. Beredningen har ansett erforderligt att i lagtexten ut­

173

tryckligen anges att utfästelse skall för att medföra rättighetens kvarstående

ske i expropriationsmålet. Detta har kommit till uttryck genom att i 49 §

andra stycket orden »som jämlikt utfästelse av nye ägaren lämnas orubbad»

utbytts mot »som på grund av utfästelse jämlikt 30 § lämnas orubbad». För

att säkerställa att inskrivningsdomaren blir underrättad om utfästelsen har

vidare i 36 § intagits ett nytt andra stycke av innehåll att, om i expropria­

tionsmålet beträffande inskriven rättighet gjorts utfästelse som avses i 30 §,

underrättelse därom skall genom domstolens försorg tillställas inskrivnings­

domaren när domen vunnit laga kraft. Stadgande om inskrivningsdomarens

anteckningsskyldighet i ifrågavarande fall återfinns i 33: 5 beredningens

jordabalksförslag. Av lagrummet följer att inskrivningsdomaren inte ome­

delbart skall göra anteckning på grund av domstolens underrättelse. Denna

skall emellertid beaktas, när anteckning om expropriationen äger rum med

anledning av länsstyrelsens anmälan enligt 58 §.

Beredningen har vidare i 23 § och 58 § första stycket vidtagit vissa änd­

ringar av formell natur.

Slutligen har vissa ändringar i 58 § andra stycket föranletts av institutet

registrerad bruksenhet.

I fråga om övergångsbestämmelserna anför beredningen. Den föreslagna

lagen torde böra träda i kraft samma dag som nya balken. Vad i 24, 35, 48,

57 och 59 §§ i dessa lagrums nuvarande lydelse sägs om fordran för ogulden

köpeskilling, för vilken fastigheten häftar enligt 11 kap. 2 § JB bör emeller­

tid även efter lagändringen äga tillämpning i den mån förmånsrätten enligt

8 § promulgationslagen består efter jordabalkens ikraftträdande. Även i frå­

ga om rätt till avkomst eller annan förmån, som upplåtits före ändringsla­

gens ikraftträdande, bör nuvarande regier i expropriationslagen gälla. Så­

dan äldre rättighet är nämligen enligt 19 § promulgationslagen i allmänhet

inte underkastad jordabalkens regler om ränterätt och födoråd. Av 53 § pro­

mulgationslagen framgår att rättigheten även framdeles skall inskrivas

som avkomsträtt. I sammanhanget erinrar beredningen om den inskränkning

i fråga om inskrivnings rättsverkan om vilken bestämmelser finns i 34 § pro­

mulgationslagen.

Departementschefen. Institutet ränterätt har inte tagits upp i det remit­

terade jordabalksförslaget. De av ränterätten föranledda ändringarna i be­

redningens förslag har därför utgått i departementsförslaget. Ändringarna

i 2, 7, 24 och 35 §§, 42 § andra stycket, 48, 50, 57, 58, 59 och 61 §§ innebär

endast att bestämmelserna om vattenfallsrätt och om fordran för ogulden

köpeskilling utmönstrats och att terminologin anpassats till uttryckssättet i

det remitterade förslaget till jordabalk.

Vissa år 1966 vidtagna ändringar i expropriationslagen har medfört bl. a.

att bestämmelserna om domstolens underrättelseskyldighet i förutvarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

174

36 § numera återfinns i 42 §. Den av beredningen föreslagna utökningen av underrättelseskyldigheten bör även enligt min mening genomföras och har i departementsförslaget tagits upp som ett nytt andra stycke i 42 §, vars nu­ varande andra stycke bildar ett tredje stycke. I det remitterade jordabalks- förslaget saknas motsvarighet till lagberedningens 33 kap. om anteckning i grundbok. Anteckningen skall sålunda göras på grund av 42 § andra styc­ ket. Det synes inte nödvändigt att anmälan enligt 58 § avvaktas utan anteck­ ningen bör göras på närmaste inskrivningsdag.

Den av beredningen föreslagna ändringen i 49 § har tagits upp även i de­ partementsförslaget liksom de formella ändringarna i 23 och 58 §§.

Övergångsbestämmelserna har i departementsförslaget utformats i enlig­ het med beredningens förslag. I fråga om äldre fordran för ogulden köpeskil­ ling gäller enligt 5 § departementsförslaget till promulgationslag viss före­ trädesrätt efter nya balkens ikraftträdande. Bestämmelserna i expropria­ tionslagen om fordran för ogulden köpeskilling skall således äga tillämp­ ning i den mån enligt 5 § promulgationslagen företrädesrätt föreligger efter balkens ikraftträdande. I fråga om före balkens ikraftträdande upplåten rätt till avkomst eller annan förmån äger enligt 8 § departementsförslaget till promulgationslag äldre lag i viss utsträckning fortfarande tillämpning. I fråga om sådan rätt bör, som beredningen anfört, nuvarande regler i expro­ priationslagen gälla. Det bör anmärkas att 34 § i beredningens förslag till promulgationslag inte har någon motsvarighet i departementsförslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^5 år 1970

16) Förslaget till lag om ändring i gruvlagen

Inledning. Genom utmålsläggning och lösen enligt gruvlagen förvärvar gruvinnehavaren ej äganderätt till den inlösta marken och följaktligen har inlösningen inte någon fastighetsbildande verkan. Utmålsläggningen medför däremot tvångsförvärv av rättighet till marken, nämligen rätt att för gruv­ driften disponera marken. Inlösningen medför ej i och för sig att det inlösta området befrias från andra rättigheter som besvärar den fastighet till vilken marken hör. Bestämmelserna om sådan verkan av tvångsförvärv av ägande­ rätt i 24 § 1 mom. IF och därtill hänvisande senare paragrafer i IF gäller inte inlösen enligt gruvlagen.

Ur löseskillingen och viss annan ersättning utgår efter nedsättning och fördelning ersättning till innehavare av fordringsinteckning (43 § gruvla­ gen). I den mån betalning utfaller på intecknings huvudstol blir inteck­ ningen enligt 24 § 2 mom. IF utan verkan.

Innehavare av nyttjanderätt, rätt till avkomst eller annan förmån, servi­ tut eller elektrisk kraft eller av återköpsrätt erhåller enligt 36 § tredje styc­ ket gruvlagen särskild ersättning om till följd av utmålsläggningen hans rät­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

175

tighet går förlorad eller lider intrång. Här avses den rent faktiska inverkan i fråga om rättighetens utövning som tillkomsten av gruvägarens rättighet medför. 21 § 1 mom., 24 § samt 36 § tredje stycket gruvlagen innehåller upp­ räkning av rättigheter, för vilka under angivna förutsättningar särskild er­ sättning skall bestämmas.

Lagberedningen, Uppräkningen i 21 § 1 mom. samt 24 och 36 §§ gruvlagen har i beredningens förslag anpassats efter terminologin i beredningens jor- dabaiksförslag och upptar avtalad förköpsrätt, återköpsrätt, födoråd och särskild rättighet. En formell jämkning av 37 § är föranledd av termen sär­ skild rättighet i beredningens förslag till jordabalk. Ändringarna i 42—44 §§ har föranletts av institutet ränterätt och innebär dessutom en terminolo­ gisk anpassning till jordabalken varjämte hänvisningen till 11 kap. 2 § JB utmönstrats.

Departementschefen. Anpassningen i 21 § 1 mom., 24 § och 36 § tredje stycket gruvlagen till det remitterade jordabalksförslaget innebär att rätt till avkomst utgått ur uppräkningen medan samfällighetsrätt tillkommit. Ter­ men särskild rättighet har utgått i det remitterade förslaget, varför någon ändring i 37 § inte behövs. Institutet ränterätt saknar motsvarighet i det re­ mitterade jordabalksförslaget. Ändringarna i 42—44 §§ innebär därför i de- partementsförslaget endast en anpassning till jordabalkens panträttstermi- nologi. Hänvisningen till 11 kap. 2 § JB har givetvis utgått även i departe- mentsförslaget.

17) Förslaget till lag om ändrad lydelse av 36 § 2 mom. och 38 §

1 mom. uranlagen

Departementschefen. Ändringarna i 36 § 2 mom. och 38 § 1 mom. uran­ lagen motsvarar dem som jag föreslagit beträffande 21 § 1 mom. resp. 36 § tredje stycket gruvlagen.

Hemställan

I enlighet med vad som anförts i det föregående föreligger förslag till

1) lag om införande av nya jordabalken, 2) lag om ändring i giftermålsbalken, 3) lag angående ändrad lydelse av 5 § 6 mom. lagen den 11 juni 1920 (nr 406) om införande av nya giftermålsbalken,

4) lag om ändring i föräldrabalken, 5) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1924 (nr 322) om vård av omyndigs värdehandlingar,

6) lag om ändring i ärvdabalken, 7) lag om förvärv i vissa fall av del av fastighet,

176

8) lag angående ändrad Igdelse av 5 och 7 §§ lagen den 30 maj 1916 (nr

156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva

eller aktier i vissa bolag,

9) lag angående ändrad Igdelse av 5 och 12 §§ lagen den 18 april 1952

(nr 166) om häradsallmänningar,

10) lag angående ändrad Igdelse av 5 och 11 §§ lagen den 18 april 1952

(nr 167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna,

11) lag om ändring i vattenlagen,

12) lag angående ändrad Igdelse av 27 § lagen den 11 juni 1915 (nr 218)

om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område,

13) lag angående ändrad Igdelse av §§ 3 och 14 förordningen den 4 mars

1862 (nr 10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer,

14) lag om ändrad Igdelse av 14 kap. 5 § rättegångsbalken,

15) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropria­

tion,

16) lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314),

17) lag om ändrad Igdelse av 36 § 2 mom. och 38 § 1 mom. uranlagen

den 2 december 1960 (nr 679).

Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen inhämtas enligt

87 § regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans

Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Gunnel Anderson

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

177

Bilaga 1

Lagberedningens förslag

Förslag

till

Lag

om införande av nya jordabalken

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §•

Den nu antagna nya jordabalken skall jämte vad här nedan stadgas träda i kraft den . . dock må dessförinnan bestämmelser meddelas av Konungen enligt vad i nya balken och denna lag är för vissa fall stadgat.

2

§.

Genom nya balken upphävas med den begränsning som följer av vad här nedan stadgas

jordabalken i 1734 års lag; iörordningen den 10 april 1810 angående lagfart med förpantad fast egen­ dom, när pantägaren ej är till namn eller vistelseort bekant, samt om frälse- räntas förvärvande och lagfart därå, i vad förordningen rör köp, skifte och gåva av frälseränta;

förordningen den 1 maj 1810 angående förbud att, vid köp eller skifte av fastighet, förbehålla sig att egendomen framdeles återvinna;

förordningen den 21 mars 1835 angående hembud av frälseränta till den, som skatte jorden äger, när frälseräntan säljes utom börd;

förordningen den 21 december 1857 angående vad i testamente givas må, så ock om gåva av fast egendom, såvitt förordningen ännu är gällande;

förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom; förordningen samma dag angående inteckning i fast egendom; förordningen samma dag angående upphörande av hembudsskyldighet; förordningen den 22 april 1881 om tjuguårig hävd; lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra; lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom; lagen samma dag om servitut; lagen samma dag om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt;

lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten;

lagen den 20 juni 1924 om återköpsrätt till fast egendom;

178

lagen den 29 maj 1931 om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet;

lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden;

lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser om äldre ägogränser; lagen den 15 juni 1934 angående anteckning om innehav av fordrings- handling på grund varav inteckning beviljats i fast egendom m. m.;

lagen den 22 december 1943 om arrendators förköpsrätt; samt lagen den 5 juni 1953 om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt; tillika med, om ej annat nedan föreskrives, alla de särskilda ännu gällan­ de stadganden, vilka innefatta ändring eller förklaring av eller tillägg till vad sålunda upphävda lagrum innehålla;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning stridande mot nya balkens bestämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1&5 år 1970

3

§•

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest lagrum, som ersatts genom bestämmelse i nya balken eller i denna lag, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

Är i lag eller särskild författning hänvisat till stadgandena om avkomst- rätt till fast egendom, skola nya balkens bestämmelser angående ränterätt eller, där fråga är om försörjning från egendomen, angående födoråd i stäl­ let äga tillämpning.

Vad i lag eller särskild författning stadgas angående inteckning för nytt­ janderätt, servitut, rätt till elektrisk kraft eller återköpsrätt skall ock gälla i fråga om inskrivning, som enligt nya balken meddelas för sådan rätt.

4§.

Vad 4 kap. 6 § äldre jordabalken innehåller skall, i vad lösningsrätt skulle grundas å hembudsskyldighet, alltjämt äga tillämpning, ehuru sådan skyl­ dighet ej längre föreligger. Beträffande talan om utövande av lösningsrätten skall gälla vad i 33 kap. 3 § nya balken är föreskrivet om anmälan till in­ skrivningsdomaren och anteckning i grundbok.

5§.

Har, innan nya balken trätt i kraft, överlåtelse skett av fast egendom, vartill någon enligt äldre jordabalken äger lösningsrätt av annat slag än enligt 4 kap. 6 §, njute han sin rätt till godo utan hinder av att enligt nya balken sådan rätt icke skulle tillkomma honom. Angående anteckningsskyl- dighet gälle för sådant fall alltjämt vad därom är stadgat i 13 § förordning­ en den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom.

6

§.

I fråga om tid för utövande av lösningsrätt enligt 4 § denna lag, då över­ låtelsen sker efter nya balkens ikraftträdande, skola iakttagas stadgandena i 5 kap. 14 § nya balken.

Har överlåtelsen skett före ikraftträdandet, skall beträffande tiden för lösningsrättens utövande alltjämt gälla vad därom är föreskrivet i förord­ ningen den 16 juni 1875 angående upphörande av hembudsskyldighet. Vad sist sagts skall ock äga tillämpning å lösningsrätt, som avses i 5 § denna lag

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

179

7 §•

Ulan hinder av att lösningsrätt till vissa Danviks hospital och Lunds dom­

kyrka förut tillhöriga hemman och lägenheter icke vidare må utövas, äge

hospitalet och domkyrkan tillgodonjuta dem genom kungl. breven den 21

juli 1813 och den 27 augusti 1817 tillförsäkrad rätt att vid köp och försälj­

ning av fastighet, vartill lösningsrätt förelåge, bekomma särskild avgift i

händelse lösningsrätten ej utövades.

8

§•

Häftar fast egendom, som före nya balkens ikraftträdande överlåtits, för

fordran som avses i 11 kap. 2 § äldre jordabalken eller för rättighet varom

sägs i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom,

njute innehavaren av fordran eller rättigheten förmånsrätt enligt vad i

nämnda lagrum i äldre jordabalken samt 48, 49 och 54 §§, 56 § 1 mom., 58 §

2 mom. samt 58 a § 1 och 2 mom. omförmälda förordning stadgas utan hin­

der av att sådan rätt icke skulle tillkomma honom enligt nya balken; och

skall han, för att vara bibehållen vid sin rätt, där så ej redan skett söka in­

teckning eller inskrivning inom den i angivna lagrum i äldre jordabalken

stadgade tiden från det nye ägaren beviljats lagfart å sitt fång. Angående

anmärkning i beslut, varigenom inteckning meddelas för panträtt, föreskri-

ves i 46 § tredje stycket denna lag.

Vad i första stycket stadgats angående fortbeståndet av rätt enligt 11 kap.

2 § äldre jordabalken gälle dock ej fordran, för vilken inteckning sökes

först sedan tio år förflutit efter nya balkens ikraftträdande.

9 §•

Genom nya balken sker ej inskränkning i den rätt som före nya balkens

ikraftträdande må på grund av urminnes hävd enligt äldre jordabalken till­

komma någon.

Har någon vid domstol låtit till framtida säkerhet upptaga bevisning an­

gående förekomsten av urminnes hävd enligt första stycket, må anmälan

om bevisupptagningen göras till inskrivningsdomaren för anteckning i

grundbok.

10 §.

Vad i 16 kap. samt 17 kap. 1, 2 och 5 §§ äldre jordabalken är stadgat skall

alltjämt äga tillämpning å stadgad åborätt eller annan, av kronan upplå­

ten nyttjanderätt som ej omfattats av lagen den 14 juni 1907 om nyttjande­

rätt till fast egendom.

11

§•

Vad i 5 § lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att

hänföra finnes stadgat om byggnad å ofri tomt i stad, vattenverk å annans

grund samt i jordeboken upptaget fiskeri skall, såframt efter nya balkens

ikraftträdande besittningsrätten alltjämt äger bestånd, fortfarande gälla.

12

§.

Det i lagen den 14 juni 1907 om vad iakttagas skall i avseende å införan­

de av lagen om nyttjanderätt till fast egendom stadgade förbudet mot upp­

låtelse av ofri tomt i stad skall fortfarande gälla.

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

13 §.

Angående fortsatt tillämpning av lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för in­ teckningar i stamfastigheten samt av lagen den 29 maj 1931 om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastig­ het meddelas bestämmelse i 31 § andra stycket denna lag.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende å 1—3 kap.

14 §.

Bestämmelserna i 1—3 kap. nya balken skola, där ej annorlunda stadgas här nedan, äga tillämpning även om de förhållanden, som avses i bestäm­ melserna, inträtt före nya balkens ikraftträdande.

15 §.

1 mom. Beträffande gräns, vilken ej tillkommit vid lantmäteriförrättning och ej heller i samband med laga skifte, ägoutbyte eller utbrytning av servi­ tut, som fastställts efter utgången av år 1932, skola bestämmelserna i 1 kap. 3 § nya balken icke tillämpas, när tvist om gränsen yppas inom tio år efter nya balkens ikraftträdande.

2 mom. Yppas sådan tvist inom tid som nyss sagts och finnas vid förrätt­ ning för gränsens bestämmande sådana förhållanden föreligga, att därvid lämpligen bör prövas jämväl rätta sträckningen av annan samtidigt tillkom­ men gräns, må förrättningen utvidgas att avse bestämmande även av sist­ nämnda gräns.

Uppstår fråga om dylik utvidgning, skall sammanträde hållas med dem, vilkas rätt beröres av frågan. Efter utredning angående föreliggande förhål­ landen samt överläggning med sakägarna skall beslut meddelas rörande förrättningens omfattning. Gcdkännes ej beslutet av samtliga närvarande sakägare, varde det underställt ägodelningsrättens prövning. Angående kungörelse om sammanträdet samt kallelse därtill gälle vad i 7 kap. 1 § la­ gen om delning av jord å landet stadgas.

3 mom. Bestämmes i anledning av tvisten gräns till annan sträckning än den som i laga ordning blivit utmärkt å marken, vare avträdare av mark, varå finnes växande skog, berättigad att av den som erhåller marken be­ komma ersättning för skogen efter ty prövas skäligt. Om bestämmande av sådan ersättning gälle i tillämpliga delar vad i lagen om delning av jord å landet är stadgat angående ersättning för skog vid laga skifte, dock att, där särskild förrättning för ersättningens bestämmande företages, kallelse till sådan förrättning skall utfärdas på sätt i 7 kap. 1 § nämnda lag sägs.

4 mom. Vid handläggning av ärende, som avses i 2 eller 3 inom., skola gode män alltid närvara.

5 mom. Tvist om sträckningen av gräns skall anses hava yppats, förutom när talan blivit instämd till ägodelningsrätt, då förrättning för gränsens bestämmande blivit sökt eller i samband med annan förrättning påkallad eller av förrättningsmännen beslutad.

Är tvist yppad inom tid, som i 1 mom. sägs, och varder förrättning för gränsens bestämmande jämlikt 2 mom. utvidgad att avse även annan gräns, skall tvist jämväl angående den gränsen anses hava yppats inom nämnda tid.

Bestämmelserna i 2 och 3 mom. skola äga tillämpning även i det fall, att

181

16 §.

Besväras fastighet, varå finnes fabrik eller annan lokal för industriell eller

därmed jämförlig verksamhet, av inteckning som för fordran beviljats eller

sökts före nya balkens ikraftträdande, och sökes betalning för inteckningen

eller för fordran, som utgår med förmånsrätt framför fordran på grund av

inskrivning, inom tio år från sistnämnda tidpunkt, skola i stället för de i

2 kap. 2 § nya balken upptagna stadgandena om vad som är att räkna så­

som tillbehör till dylik lokal äldre lag äga tillämpning beträffande fastig­

heten.

Har ej inteckningens förfallodag inträffat inom nämnda tidsfrist och

skulle till följd av stadgandena i 2 kap. 2 § inteckningens värde komma att

väsentligt minskas, äge borgenären inom två år före fristens utgång söka

betalning ur fastigheten såsom vore inteckningen då förfallen.

Vad i 117 § 2 mom. utsökningslagen stadgats angående rätt för innehavare

av inteckning att vid försäljning påkalla kontant betalning skall i fråga om

inteckning, som avses i första stycket, jämväl äga tillämpning, då försälj­

ning inom den i första stycket angivna tidsfristen sker till förmån för ford­

ran, som på grund av sökt eller beviljad inteckning eller eljest uppkom­

mit i fastigheten efter nya balkens ikraftträdande.

17 §.

Har före nya balkens ikraftträdande föremål överlåtits under villkor, som

avses i 2 kap. 7 § nya balken, må utan hinder av stadgandena i lagrummet

villkoret göras gällande gentemot förvärvaren av föremålet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

tvisten om sträckningen av gräns yppats före nya balkens ikraftträdande

men då ännu ej avgjorts av förrättningsmän eller ägodelningsrätt.

18 §.

Användes fast egendom vid nya balkens ikraftträdande på sätt som för

granne kan medföra störningar av beskaffenhet varom förmäles i 3 kap. 2 §

nya balken, skall under ett år från sagda tidpunkt ej föreligga skyldighet

på grund av angivna lagrum att upphöra med användningen eller att vid­

taga andra förebyggande åtgärder än sådana som kunna genomföras utan

oskälig kostnad. Vad nu sagts skall även gälla, när tillstånd enligt 3 kap.

3 § nya balken sökts före årets utgång, intill dess tillståndsärendet blivit

slutligt prövat.

Tid som angives i 3 kap. 4 § nya balken skall beträffande anläggning, som

fanns vid nya balkens ikraftträdande räknas tidigast från sistnämnda tid­

punkt.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende å 4—26 kap.

nya jordabalken

19 §•

I fråga om rättsförhållande angående fast egendom, vilket tillkommit före

nya balkens ikraftträdande, skola bestämmelserna i 4—26 kap. nya balken

icke tillämpas utan gälle, såframt ej annat nedan stadgas, äldre lag.

Angående rättsförhållandets tillkomst gälle i fråga om överlåtelse av fast

egendom eller upplåtelse av rättighet i sådan egendom den tidpunkt då för­

182

värvet ägde rum; panträtt, som ej avser ogulden köpeskilling, skall anses hava uppstått först då inteckningen söktes.

20

§.

Vad i 4 kap. 7, 28 och 31 §§ nya balken är stadgat om att överlåtelse av område av fastighet skall vara beroende av laga delning skall icke äga till- lämpning i fråga om område, som överlåtits i överensstämmelse med fast­ ställd tomtindelning, eller del av tomt, som överlåtits i överensstämmelse med fastställd ny stadsplan, dock må, oavsett vad enligt nya balken är med­ givet i fråga om inskrivning i område, inskrivning ej ske i område, som överlåtits i överensstämmelse med fastställd tomtindelning.

Ingår fastigheten i registrerad bruksenhet, vare överlåtelsen av området beroende av att avskiljande från bruksenheten äger rum enligt 26 kap. 16 § nya balken; vad i andra stycket av sagda lagrum föreskrivits om laga del­ ning skall avse lagfartsansökans upptagande till prövning av inskrivnings­ domaren.

Besväras fastigheten av tomträtt, skall överlåtelse, som avses i första stycket, vara beroende av att tomträtten inskränlces till det överlåtna om­ rådet eller till återstoden av fastigheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

21

§.

Hava före nya balkens ikraftträdande för andelar av fastighet genom sämjedelning utlagts skilda områden, må, såframt sämjedelningen alltjämt äger bestånd, ägaren av sådan andel hos inskrivningsdomaren skriftligen söka att i fastighetsboken antecknas att hans andel utgör sämjelotl. Be­ viljas anteckningen, skall vid tillämpning av vad i nya balken är stadgat om laga delning anteckningen äga samma verkan som delningen.

Med sämjedelning skall jämställas uppdelning som skett genom att viss till gränserna bestämd ägovidd av fastighet överlåtits och tillika avtalats att ägovidden motsvarar viss andel i fastigheten.

22

§.

Anteckning, som avses i 21 § denna lag, må icke meddelas, med mindre ägaren av den andra andelen medgivit åtgärden eller genom laga kraftägan- de dom blivit avgjort att sämjedelningen skall lända till efterrättelse.

Hör till fastigheten inrösningsjord, må anteckning enligt första stycket göras allenast såframt nämnda jord ingått i sämjedelningen. Omfattar säm­ jedelning två eller flera fastigheter, må anteckning ej ske, med mindre en­ var delägare inom varje fastighet erhållit ägor som väsentligen motsvara hans andel i fastigheten. I fråga om fastighet som utgör tomt må anteck­ ning ej äga rum.

23 §.

Sämjedelning, som blivit antecknad i fastighetsboken, utgör ej hinder mot att sämjelotten med bibehållet markinnehav avstyckas. Ej må i vidare mån än nu sagts anteckningen återkallas.

24 §.

I handling rörande köp av sådan andel av fastighet som utgör sämjelott må upptagas bestämmelse att köpet skall vara beroende av att anteckning som avses i 21 § denna lag kommer till stånd rörande andelen eller denna utbrytes genom laga delning. Har sådant förbehåll skett, vare köpet bero­

183

ende av att innan sex månader förflutit från köpehandlingens dag sökts an­

teckning eller laga delning på grund av köpet samt att i anledning av sådan

ansökan anteckning eller laga delning kommer till stånd. Anteckningen må

påkallas såväl av säljaren som av köparen.

Vad i första stycket stadgats äge motsvarande tillämpning i fråga om

byte.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

25 §.

Stadgandena i 7 kap. nya balken skola, oavsett huruvida den tvist varom

är fråga grundas å förhållanden före nya balkens ikraftträdande, äga till-

lämpning såvida talan om äganderätten väckts efter sistnämnda tidpunkt.

26 §.

Utan hinder av vad 19 § innehåller skola efter nya balkens ikraftträdan­

de i nedan angivna frågor följande lagrum i 8 kap. nya balken tillämpas:

1. vissa anteckningar av fastighetsägaren å inteckningshandling, som ej

gäller såsom ställd allenast till viss man, 6 § andra stycket;

2. medgivande av inteckning av annan än rätte ägaren och medgivandets

inverkan å beviljad inteckning, 8 § första och andra styckena, dock att vad

i sagda lagrums andra stycke är stadgat om verkan av att äganderättsför-

värvet häves på talan av överlåtaren icke skall avse sådant fall av hävning

varom fråga må uppkomma vid tillämpning av 11 kap. 4 § äldre jorda­

balken;

3. inteckningens innebörd i fråga om betalning ur fastigheten vid utsök­

ning eller då medel eljest av myndighet fördelas mellan rättsägare i fastig­

heten, 9 §;

4. invändningar av fastighetens ägare mot borgenärs innehav av inteck-

ningshandlingen och dennes rätt till betalning med mera, 10 § första och

andra styckena;

5. preskription eller annan sådan omständighet i fråga om den rätt som

inteckning medför till betalning ur fastigheten så ock verkan av intecknings

dödande, 11 §;

6. överlåtelse eller pantsättning av inteckning, som ej gäller såsom ställd

allenast till viss man, i samband med fordran för vilken inteckningen läm­

nats som säkerhet och som grundar sig å särskilt skuldebrev eller annan

handling vid sidan av inteckningshandlingen, 12 §;

7. krav å betalning på grund av inteckning, som av fastighetsägaren läm­

nats som säkerhet för särskilt skuldebrev eller annan handling som avses i

6, innan även fordran förfallit, ävensom infriande av pantförskrivningen i

dylikt fall, så ock anteckning i grundbok, då fordran grundas å särskilt skul­

debrev, 13 §;

8. betalning ur fastigheten av intecknad fordran i vissa fall oberoende av

förfallotid, 14 och 15 §§;

9. fastighetsägarens rätt till intecknad fordran, då denna innehaves av

fastighetsägaren, eller till visst belopp av inteckningen (ägarpant), 16 §,

bestämmelserna i andra stycket angående ägarpant till viss del av panträtt

och dennas utbrytning skola dock ej avse sådan del av panträttens kapital­

belopp, som erfordras för täckande av ränta, upplupen innan fem år för­

flutit efter nya balkens ikraftträdande;

10. uppdelning vid fastighetens delning av inteckning, för vilken fastig­

heten ej häftar gemensamt med annan fast egendom, 17 §;

11. inverkan å inteckning, då den intecknade fastigheten eller område av

184

eller andel i fastigheten ingår i sammanläggning, samt uppdelning i sådant fall av inteckning, för vilken fastigheten ej häftar gemensamt med annan fast egendom, 18 och 19 §§;

12. inverkan å inteckning av exekutiv auktion eller annan utsökning eller av expropriation eller annat sådant tvångsförvärv, 20—22 §§, i vad angår 22 § första stycket andra ledet dock allenast såvitt fastigheten ej häftar för inteckningen gemensamt med annan fast egendom;

13. ny ägares övertagande av betalningsansvaret för intecknad fordran, för vilken förre ägaren häftar personligen eller, om inteckningshandlingen lämnats som säkerhet, för fordran som grundar sig å särskilt skuldebrev eller annan handling vid sidan av inteckningshandlingen, så ock borgenä­ rens överenskommelse med köparen vid försäljning å exekutiv auktion om intecknat belopps kvarstående i fastigheten eller, då köparen är inteck- ningshavare, avräkning å köpeskillingen, 24 §; samt

14. inverkan å fordran av vissa borgenärens åtgärder, 25 §.

27 §.

Är skuldebrev, för vilket inteckning beviljats eller sökts före nya balkens ikraftträdande, ställt till viss man eller till viss man eller order, äge fas­ tighetsägaren, om han innehar inteckningshandlingen, eller med dennes samtycke borgenären hos inskrivningsdomaren söka att handlingen i stället skall lyda å innehavaren. Beviljas ansökan, skall anteckning därom intagas i grundbok och bevis tecknas å handlingen.

Hava tio år förflutit efter ikraftträdandet, vare för framtiden så ansett som vore inteckningshandlingen ställd till innehavaren; fastighetsägaren äge dock, såframt inteckningens förfallodag inträffar först efter nämnda tid­ punkt, inom två år före fristens utgång infria fordran såsom vore inteck­ ningen då förfallen. Borgenären må, sedan nyssnämnda tid av tio år förflu­ tit, till bevis att inteckningen skall anses vara ställd till innehavaren anmäla förhållandet hos inskrivningsdomaren för anteckning i grundbok och på­ skrift såsom sägs i första stycket.

Vad i 26 § 1 och 6 denna lag är stadgat gälle ock inteckningshandling, som enligt första eller andra stycket i denna paragraf skall lyda å inneha­ varen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

28 §.

Är inteckning, som beviljats eller sökts före nya balkens ikraftträdande, vid ikraftträdandet eller därefter av fastighetsägaren lämnad som säkerhet för fordran, som grundar sig å särskilt skuldebrev eller annan handling vid sidan av inteckningshandlingen, skall denna ej längre anses innefatta för­ skrivning cm personligt betalningsansvar.

29 §.

Bestämmelserna i 8 kap. 23 § nya halken skola, i vad därigenom hänvisas till 30 kap. om utbyte av pantbrev samt panträtts upphörande genom död- ning, avse även inteckning som beviljats eller sökts före nya balkens ikraft­ trädande.

30 §.

Är inteckning för fordran, som beviljats eller sökts före nya balkens ikraft­ trädande, eller, där fråga är om inteckning enligt 8 § denna lag, efter balkens ikraftträdande, meddelad i andel av fastighet och hava tio år förflutit efter

Kungl. Maj:ts proposition nr lb5 år 1070

185

ikraftträdandet skall, även om andelen häftar för inteckningen gemensamt med fastighet, inteckningen i den ordning här nedan är stadgat förklaras hava upphört att gälla. Borgenären äge dock, såframt inteckningens förfallo- dag inträffar först efter nämnda tidsfrist, inom två år före fristens utgång söka betalning för inteckningen såsom vore inteckningen då förfallen.

Är angående sämjelott, varom stadgats i 21 §, sökt anteckning i fastig- hetsboken innan åtta år förflutit av den i första stycket angivna tidsfristen, skall vad där föreskrives om inteckningens upphörande och borgenärens rätt till betalning icke gälla, intill dess frågan blivit slutligen avgjord. Har an­ sökan om anteckning som skett inom behörig tid, genom ett först efter denna tids utgång lagakraftvunnet beslut avslagits, må inteckningen kvar­ stå ytterligare två år efter beslutets lagakraftvinnande; borgenären äge ock under sagda tid göra gällande sin rätt till betalning på grund av inteck­ ningen.

Ärende om intecknings upphörande enligt denna paragraf skall, sedan den för varje fall angivna fristen utlupit samt den åtgärd som borgenären i behö­ rig tid må hava påkallat blivit i laga ordning slutförd, så snart ske kan upp­ tagas av inskrivningsdomaren. Fastighetsägaren och, om borgenären är känd, även denne skola därvid höras. Angående handläggningen gälle i tillämpliga delar vad i nya balken är stadgat om inskrivning. Då ärendet upptages, skall anteckning ske i grundbok.

31 §.

Är inteckning för fordran, som beviljats eller sökts före nya balkens ikraftträdande eller, där fråga är om inteckning enligt 8 § denna lag, efter balkens ikraftträdande, gällande i två eller flera fastigheter gemensamt och hava tio år förflutit efter ikraftträdandet, skall inteckningsansvaret i den ordning varom är stadgat i 32 § denna lag uppdelas å de särskilda fastig­ heterna enligt de regler som upptagas i 8 kap. 17 § nya balken.

Är den gemensamma inteckningen gällande i fastighet, vilken enligt för­ ordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom svarar alle­ nast för så stor del av det intecknade beloppet som vid exekutiv auktion icke kan utgå ur köpeskillingen för stamfastigheten, och kan med hänsyn till inteckningens läge skäligen antagas att vid dylik auktion inteckningen skul­ le enligt äldre lag hava helt eller delvis utgått utan att brist behövt överfö­ ras till förstnämnda fastighet, vare denna vid bestämmandet av ansvaret enligt 8 kap. 17 § första stycket nya balken i motsvarande mån befriad från ansvar och detta ansvar fördelat å de övriga fastigheterna. Har enligt lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befri­ ande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten eller enligt lagen den 29 maj 1931 om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet ärende väckts före utgången av den i första stycket angivna övergångstiden, må prövningen av den nya fastig­ hetens ansvar för inteckning icke upptagas, med mindre lagkraftvunnet avgörande föreligger i nyssnämnda ärende.

Omfattar gemensam inteckning andel i fastighet och skall enligt vad i 30 § andra stycket denna lag är stadgat angående anteckning av sämjelott sådan inteckning bestå, skall vid tillämpning av första stycket i denna pa­ ragraf andelen anses som fastighet. Tiden av tio år skall dock icke anses hava utlupit innan det beslut varigenom anteckningen beviljades vunnit laga kraft och därefter, såframt borgenären för det fall att anteckning ej påkallats ägt söka betalning enligt 30 § första stycket, ytterligare två år för­

flutit; under sistnämnda tid äge borgenären göra gällande sin rätt till be­ talning. 186

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

32 §.

Uppdelning av gemensam inteckning skall av inskrivningsdomaren före­ tagas så snart den i 31 § denna lag för varje fall angivna tidsfristen utlupit samt den åtgärd som borgenären i behörig tid må hava påkallat blivit i laga ordning slutförd. Om handläggning av sådant ärende skola bestäm­ melserna i 30 kap. 14 § nya balken äga motsvarande tillämpning. Då ären­ det upptages, skall anteckning ske i grundbok.

Inträffar inteckningens förfallodag först sedan den i 31 § första stycket denna lag angivna tiden av tio år utlupit, äge borgenären inom två år före fristens utgång söka betalning såsom vore fordran då förfallen.

Angående bildande av bruksenhet av fast egendom, som besväras av ge­ mensam inteckning, stadgas i 49 § denna lag.

33 §.

Rörande rätt till avkomst eller annan förmån, som avses i 54 § förord­ ningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom, skola bestäm­ melserna i 26 § 2 denna lag äga motsvarande tillämpning.

Angående avkomsträtt skall ock beträffande uppdelning vid delning av fastighet av inskriven rättighet, för vilken fastigheten ej häftar gemensamt med annan fast egendom, så ock i fråga om inverkan å sådan rättighet, då fastighet eller område eller andel därav ingår i sammanläggning, samt upp­ delning av rättigheten i dylika fall tillämpas vad i 9 kap. 2 § nya balken är stadgat såvitt därigenom hänvisats till 8 kap. 17—19 §§ samma balk. Avser rättigheten försörjning från egendomen (födoråd), skola dock lända till efterrättelse bestämmelserna i 10 kap. 19—21 §§ nya balken; vad i 10 kap. 19 § första stycket sägs om utbyte av födoråd mot ränterätt skall ej iakt­ tagas.

34 §.

Avkomsträtt, för vilken inskrivning sökes sedan tio år förflutit efter nya balkens ikraftträdande, skall ej anses medföra sådan rätt till betalning ur egendomen varom stadgats i 54 § andra stycket förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom; anmärkning därom skall, när in­ skrivning beviljas, ske i beslutet.

35 §.

Vad i 30 § denna lag är föreskrivet angående inteckning för fordran, som är meddelad i andel av fastighet, skall vid avkomsträtt äga motsvarande till- lämpning i fråga om rätten att ur den intecknade egendomen utbekomma förmån i penningar eller varor, dock att inskrivning för rättigheten skall hava beviljats eller sökts innan tio år förflutit efter nya balkens ikraftträ­ dande samt att den i nämnda lagrum angivna betalningen skall avse ännu ej förfallna förmåner.

36 §.

Bestämmelserna i 31 och 32 §§ denna lag angående inteckning för ford­ ran, som gäller d två eller flera fastigheter gemensamt, skola vid avkomst­ rätt äga motsvarande tillämpning i fråga om rätten att ur den intecknade egendomen utbekomma förmån i penningar eller varor, dock med den av-

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

187

37 §.

Är arrende- eller hyresavtal, vilket slutits före nya balkens ikraftträdan­ de, ingånget för obestämd tid eller med förbehåll om rätt för såväl upplåta­ ren som legotagaren att uppsäga avtalet, och sker ej, efter det nya balken trätt i kraft, uppsägning till den tid då på grund av sådan uppsägning avta­ let tidigast kunnat frånträdas, skall från nämnda tid nya balken tillämpas å avtalet. vikelse varom stadgats i 35 § denna lag. Avser rättigheten födoråd, skola ock bestämmelserna därom i 33 § denna lag tillämpas.

38 §.

Vad ill kap. 11 § nya balken är stadgat om att vid överlåtelse av fast egendom särskild rättighet, som upplåtits före överlåtelsen, är gällande mot nye ägaren, såframt han vid överlåtelsen ägt eller bort äga kännedom om upplåtelsen, skall, då egendomen överlåtes efter nya balkens ikraftträdande, tillämpas även i fråga om upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft, som skett före ikraftträdandet.

39 §.

Stadgandena i 11 kap. 21 och 26 §§ nya balken skola äga tillämpning jäm­ väl i fråga om nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft, som upp­ låtits före nya balkens ikraftträdande; dock gälle beträffande tillämpningen av 11 kap. 21 § det förbehåll som upptagits i 26 § 2 denna lag.

40 §.

Angående tomträtt, som upplåtits enligt 4 kap. lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom i nämnda kapitels lydelse jämlikt lagen den 5 juni 1953 eller varå sagda avfattning av 4 kap. lagen om nyttjanderätt till fast egendom ändock äger tillämpning, skola gälla bestämmelserna i 17 kap. 7, 21, 25 och 26 §§ nya balken; innehållet i 17 kap. 26 § skall hava giltighet även i fråga om äldre tomträtt, som ej i enlighet med vad nyss sagts är underkastad 4 kap. lagen om nyttjanderätt till fast egendom i dess angivna avfattning.

41 §.

Å vattenfallsrätt, som upplåtits före nya balkens ikraftträdande, skola tillämpas 18 kap. 3 § och 4 § andra stycket nya balken ävensom 18 kap. 4 § första stycket i vad däri hänvisas till 17 kap. 7, 23, 24 och 26 §§ samma balk.

42 §.

Är servitut före nya balkens ikraftträdande upplåtet i eller till förmån för fastighet inom område, där stadsplan eller byggnadsplan då var eller sedermera blev genomförd, och avser servitutet ändamål, som omfattas av planen, vare servitutet med nya balkens ikraftträdande eller, om planen då ännu icke var genomförd, med planens genomförande ej längre gällande. Ägaren av den härskande fastigheten vare dock, om och i den "mån det fin­ nes skäligt, berättigad att av den tjänande fastighetens ägare erhålla ersätt­ ning för skada och förlust genom servitutets upphörande. Talan därom skall väckas inom två år från nya balkens ikraftträdande eller, om giltigheten av servitutet enligt vad nyss stadgats upphört först vid senare tidpunkt, inom

188

två år från det utövningen av servitutet upphörde. Försittes den sålunda angivna tiden, vare rätt till talan förfallen.

43 §.

Bestämmelserna i 19 kap. 17—20, 22 och 24—28 §§ nya balken skola äga tillämpning jämväl å servitut, som upplåtits före nya balkens ikraftträdan­ de, dock att i fråga om skogsfångs- och mulbetesservitut äldre lags regler rörande begränsning, förflyttning och förändring ävensom upphörande till följd av medgivande från den härskande fastighetens ägare alltjämt skola gälla.

44 §.

Har delägare i strömfall, som är samfällt för två eller flera fastigheter, en­ ligt äldre lag genom skriftligt avtal lämnat annan medgivande att tillgodo­ göra sig vattnet i strömfallet, i vad det belöper å delägarens andel, må för sådant avtal, om det är alltjämt bindande, inskrivning sökas såsom för upp­ låtelse av rätt till andel i samfällt strömfall enligt 20 kap. nya balken. Se­ dan inskrivning beviljats, gälle om avtalet vad i nya balken är stadgat i fråga om upplåtelse av rättighet, som nu sagts; dock skall den tid av femtio år varom sägs i 20 kap. 4 § nya balken räknas från balkens ikraftträdande.

När inskrivning sökes skall, om medgivande avsett allenast viss del av det till den samfällda marken hörande vattenområdet, sökanden visa att undersökning, varom förmäles i 20 kap. 3 § nya balken, blivit verkställd; kartan med tillhörande beskrivning skall, på sätt i nämnda lagrum är före­ skrivet, genom skriftlig påteckning å ömse sidor godkännas och därefter fo­ gas vid avtalshandlingen.

45 §.

Är fast egendom före nya balkens ikraftträdande avhänd rätte ägaren och har den som åtkommit egendomen erhållit lagfart, innan nya balken trätt i kraft, skola i fråga om hävd bestämmelserna i 23 kap. nämnda balk tillämpas, såframt ej enligt äldre lag frihet från rätte ägarens talan skulle vinnas tidigare än enligt nya balken; dock må ej innehav, som ägt rum före nya balkens ikraftträdande, räknas den hävdande till godo, ej heller må, där lagfarten är avslutad tidigare än den 1 januari 1876, innehav tillgodo­ räknas för tid som förflutit innan den som vunnit lagfart blivit införd i grundbok såsom ägare. Angående sådan anteckning gälle alltjämt vad 22 § andra stycket förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom innehåller.

Om beståndet av rättighet, för vilken inskrivning beviljats före nya bal­ kens ikraftträdande, skola alltjämt tillämpas bestämmelserna i 4 § förord­ ningen den 22 april 1881 om tjuguårig hävd.

46 §.

Bestämmelserna i 24 kap. nya balken om företräde i rättsförvärv på grund av inskrivning skola äga tillämpning även om förvärv, varå inskriv­ ningen grundats, tillkommit före balkens ikraftträdande; dock gälle vad i 8 § denna lag är föreskrivet i fråga om det företräde för rätt till ogulden köpeskilling eller annan dylik rättighet som enligt äldre lag tillkommer innehavaren av sådan fordran eller rättighet. Stadgandena i 24 kap. 8 § första stycket nya balken skola, i vad nämnda lagrum avser företrädet mel­ lan överlåtelse av äganderätt samt upplåtelse av rättighet, ej tillämpas, om båda förvärven skett före nya balkens ikraftträdande.

Kungl. Maj. ls proposition nr 145 år 1970

189

Hänvisningen i 24 kap. 4 § andra stycket nya balken skall avse motsva­

rande företrädesregler enligt äldre lag' dock med iakttagande av vad som

stadgats i 38 § denna lag.

Vad i 24 kap. 9 § tredje stycket nya balken är stadgat angående anmärk­

ning i beslut såsom villkor för företräde som tillkommer panträtt för ogul­

den köpeskilling skall, då inteckning sökes för ogulden köpeskilling och

efter nya balkens ikraftträdande beslutet om inteckningens beviljande med­

delas, avse även det företräde som inteckningen enligt äldre lag sålunda skall

åtnjuta.

Ilungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

47 §.

Vad i 25 kap. 1—10 §§ nya balken är stadgat om godtrosförvärv på grund

av inskrivning skail, även om åtkomsten härleder sig från tiden före nya

balkens ikraftträdande, äga tillämpning i fråga om förvärv, som skett där­

efter; ej må dock när lagfarten är avslutad tidigare än den 1 januari 1876

förvärvaren åberopa sådan lagfart, med mindre den som vunnit lagfarten

blivit införd i grundbok såsom ägare.

Föreskrifterna i 12—14 §§ nyssnämnda kapitel angående inverkan å god

tro av anteckning i grundbok samt betydelsen av lagfart för talans väckande

eller annan åtgärd skola ock lända till efterrättelse.

48 §.

Besittningsrätt som avses i 11 § denna lag om fortsatt tillämpning av

5 § lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra

skall vid bildande av bruksenhet icke anses som fastighet. Ej heller må som

sådan anses andel i fastighet, med mindre därom sådan anteckning ägt rum,

varom förmäles i 21 § denna lag.

49 §.

Vill ägaren av två eller flera fastigheter, som besväras av gemensam in­

teckning för fordran eller avkomsträtt, till förebyggande av sådan uppdel­

ning av inteckningen, varom stadgats i 31 och 36 §§ denna lag, att fastig­

heterna skola bilda en bruksenhet eller ingå i sådan, äge han enligt vad

i

26 kap. nya balken är föreskrivet göra ansökan om bildande av bruksen­

het. Ansökan skall göras sist innan åtta år förflutit efter nya balkens ikraft­

trädande och må ej upptagas, med mindre den avser alla de gemensamt be­

svärade fastigheterna; så länge ansökningsärendet är anhängigt skall vad

i

32 § andra stycket denna lag är stadgat om borgenärs rätt till betalning icke

äga tillämpning. Avslås ansökan, skall efter utgången av den tidsfrist av tio

år, varom stadgats

i 31 § denna lag, eller, därest beslutet om avslag först

efter nämnda tid vunnit laga kraft, när så skett inteckningen omedelbart

uppdelas å de särskilda fastigheterna. Skulle borgenären, i händelse ansö­

kan ej hade skett, hava ägt söka betalning enligt 32 § andra stycket denna

lag, må dock med uppdelningen anstå under två år efter det avslagsbeslutet

vunnit laga kraft; under sistnämnda tid äge borgenären göra gällande sin

rätt till betalning.

50 §.

Upptages ansökan som avses i 49 §, skall vad i 26 kap. 6 § nya balken är

föreskrivet om undersökning icke äga tillämpning för det fall att de fastig­

heter som skola ingå i bruksenhet uteslutande besväras av en enda gemen­

sam inteckning eller av två eller flera gemensamma inteckningar, som gälla

i samma inbördes ordning uti envar av fastigheterna.

190

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

51 §.

Skall, i annat fall än som avses i 50 §, i anledning av ansökan enligt 49 § undersökning äga rum i fråga om de särskilda fastigheternas ansvar för gemensam inteckning, skall därvid beräknas till vilket belopp jämlikt de i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom stadga­ de grunderna inteckningen med hänsyn till sitt läge i varje fastighet och andra omständigheter skäligen kan anses belöpa å varje fastighet. Fastig­ heternas värden skola vid denna beräkning fastställas enligt den i 26 kap. 9 § nya balken angivna grunden. Kan med hänsyn till inteckningens läge skäligen antagas att denna vid exekutiv auktion komme att utgå utan att brist i någon fastighet skulle föreligga, skall inteckningen anses belöpa å varje fastighet i förhållande till fastigheternas inbördes värden; är inteck­ ningen gällande i fastighet, vilken enligt äldre lag svarar allenast för så^stor del av det intecknade beloppet som vid dylik auktion icke kan utgå ur köpeskilling för stamfastigheten, skall inteckningen anses belöpa å först­ nämnda fastighet endast i den mån brist skulle antagas hava behövt över­ föras å denna.

Om förfarandet i inskrivningsärende

52 §.

Inskrivningsärende, som vid nya balkens ikraftträdande ännu ej blivit slutligen avgjort, skall alltjämt handläggas enligt äldre lag.

Angår handläggning, som förekommer efter nya balkens ikraftträdande, åtgärd eller beslut, varom stadgats i 27 kap. 15—22 §§ eller 33 kap. 1 och 2 §§ nya balken, skall dock därutinnan denna lända till efterrättelse. Beträf­ fande tillämpning av 24 kap. 9 § tredje stycket nya balken är särskilt före­ skrivet i 46 § denna lag.

53 §.

Är i ärende, vari ansökan göres eller som eljest skall upptagas efter nya balkens ikraftträdande, fråga om rättsförhållande som tillkommit före ikraftträdandet, skall vid tillämpning av vad nya balken föreskriver om för­ farandet i inskrivningsärende iakttagas vad ovan i denna lag är stadgat om giltighet av äldre lag å rättsförhållandet.

54 §.

Sökes i sämjelott efter nya balkens ikraftträdande inskrivning för pant­ rätt eller annan rättighet i fast egendom och är ansökan om anteckning, varom föreskrivits i 21 § denna lag, gjord men ännu ej bifallen, skall i fråga om inskrivningsärendets fortsatta behandling tillämpas vad i nya balken är stadgat angående inskrivningens beroende av laga delning.

Slutbestämmelse

55 §.

Konungen meddelar de ytterligare bestämmelser som erfordras för över­ gången till nya balken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

191

Bilaga 2

Jordabalksutredningens förslag

Förslag

till

Lag

om införande av nya jordabalken

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1

§•

Den nu antagna nya jordabalken skall jämte vad här nedan stadgas träda i kraft den ..dock må dessförinnan bestämmelser meddelas av Konungen enligt vad i nya balken och denna lag är för vissa fall stadgat.

2

§.

Genom nya balken upphävas med den begränsning som följer av vad här nedan stadgas

jordabalken i 1734 års lag; förordningen den 10 april 1810 angående lagfart med förpantad fast egen­ dom, när pantägaren ej är till namn eller vistelseort bekant, samt om fräl- seräntas förvärvande och lagfart därå, i vad förordning rör köp, skifte och gåva av frälseränta;

förordningen den 1 maj 1810 angående förbud att, vid köp eller skifte av fastighet, förbehålla sig att egendomen framdeles återvinna;

förordningen den 21 mars 1835 angående hembud av frälseränta till den, som skattejorden äger, när frälseränta säljes utom börd;

förordningen den 21 december 1857 angående vad i testamente givas må, så ock om gåva av fast egendom, såvitt förordningen ännu är gällande;

förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom; förordningen samma dag angående inteckning i fast egendom;

förordningen samma dag angående upphörande av hembudsskyldighet; förordningen den 22 april 1881 om tjuguårig hävd; lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra; lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom; lagen samma dag om servitut; lagen samma dag om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt samt av fång till sådan rätt;

lagen den 20 juni 1924 om återköpsrätt till fast egendom; lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden;

lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser om äldre ägogränser;

192

lagen den 15 juni 1934 angående anteckning om innehav av fordrings- handling på grund varav inteckning beviljats i fast egendom m. m.;

lagen den 22 december 1943 om arrendators förköpsrätt; samt lagen den 5 juni 1953 om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt; tillika med, om ej annat nedan föreskrives, alla de särskilda ännu gäl­ lande stadganden, vilka innefatta ändring eller förklaring av eller tillägg till vad sålunda upphävda lagrum innehålla;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning stridande mot nya balkens bestämmelser.

3 §.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest lagrum, som ersatts genom bestämmelse i nya balken eller i denna lag, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.

Vad i lag eller särskild författning stadgas angående inteckning för nytt­ janderätt, servitut, rätt till elektrisk kraft eller återköpsrätt skall ock gälla i fråga om inskrivning, som enligt nya balken meddelas för sådan rätt.

4 §•

Vad 4 kap. 6 § äldre jordabalken innehåller skall, i vad lösningsrätt skulle grundas å hembudsskyldighet, alltjämt äga tillämpning, ehuru så­ dan skyldighet ej längre föreligger. I fråga om tid för utövande av lösnings­ rätten skall fortfarande gälla vad därom är föreskrivet i förordningen den 16 juni 1875 angående upphörande av hembudsskyldighet. Talan om ut­ övande av lösningsrätten skall av rätten anmälas till inskrivningsdomaren och av denne antecknas i grundbok enligt vad i 28 kap. 3 § nya balken är stadgat.

5 §.

Häftar fast egendom, som före nya balkens ikraftträdande överlåtits, för fordran som avses ill kap. 2 § äldre jordabalken eller för rättighet varom sägs i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom, njute innehavaren av fordran eller rättigheten förmånsrätt enligt vad i nämnda lagrum i äldre jordabalken samt 48, 49 och 54 §§, 56 § 1 mom., 58 § 2 mom. samt 58 a § 1 och 2 mom. omförmälda förordning stadgas utan hinder av att sådan rätt icke skulle tillkomma honom enligt nya bal­ ken; och skall han, för att vara bibehållen vid sin rätt, där så ej redan skett söka inteckning eller, inskrivning inom den i angivna lagrum i äldre jordabalken stadgade tiden från det nye ägaren beviljats lagfart å sitt fång. Angående anmärkning i beslut, varigenom inteckning meddelas för pant­ rätt, föreskrives i 38 § tredje stycket denna lag; har inteckningen meddelats redan före nya balkens ikraftträdande utan att motsvarande anmärkning gjorts, skall panthavaren, i och för förmånsrättens bibehållande, senast ett år efter balkens ikraftträdande hos inskrivningsdomaren ansöka om dylik anmärknings införande i grundboken.

Vad i första stycket stadgats angående fortbeståndet av rätt enligt 11 kap. 2 § äldre jordabalken gälle dock ej fordran, för vilken inteckning sökes först sedan tio år förflutit efter nya balkens ikraftträdande.

6

§.

Genom nya balken sker ej inskränkning i den rätt som före nya balkens ikraftträdande må på grund av urminnes hävd enligt äldre jordabalken till­ komma någon.

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

193

Har någon vid domstol låtit till framtida säkerhet upptaga bevisning an­

gående förekomsten av urminnes hävd enligt första stycket, må anmälan

om bevisupptagningen göras till inskrivningsdomaren för anteckning i

grundbok.

7

§•

Vad i 16 kap. samt 17 kap. 1, 2 och 5 §§ äldre jordabalken är stadgat skall

alltjämt äga tillämpning å stadgad åborätt eller annan nyttjanderätt, som

ej omfattats av lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom.

8

§.

Rörande rätt till avkomst eller annan förmån, som upplåtits med stöd av

54 § förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom,

skall äldre lag alltjämt äga tillämpning.

9 §■

Vad i 5 § lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att

hänföra finnes stadgat om byggnad å ofri tomt i stad, vattenverk å annans

grund samt i jordeboken upptaget fiskeri skall, såframt efter nya balkens

ikraftträdande besittningsrätten alltjämt äger bestånd, fortfarande gälla.

10

§.

Med avseende å arrende- eller hyresavtal beträffande sådan fideikom­

missfastighet, som ej är att anse såsom huvudgård till fideikommiss, skola

stadgandena i 1 kap. 9 § lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast

egendom alltjämt gälla.

11

§•

Äldre lag skall fortfarande tillämpas beträffande upplåtelse, som skett

enligt de i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom in­

tagna bestämmelserna om vattenfallsrätt.

12

§.

Det i lagen den 14 juni 1907 om vad iakttagas skall i avseende å införan­

de av lagen om nyttjanderätt till fast egendom stadgade förbudet mot upp­

låtelse av ofri tomt i stad skall fortfarande gälla.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende å 1—3 kap.

nya jordabalken

13 §.

Bestämmelserna i 1—3 kap. nya balken skola, där ej annorlunda stadgas

här nedan, äga tillämpning även om de förhållanden, som avses i bestäm­

melserna, inträtt för nya balkens ikraftträdande.

14 §.

1 mom. Beträffande gräns, vilken ej tillkommit vid lantmäteriförrättning

och ej heller i samband med laga skifte, ägoutbyte eller utbrytning av servi­

tut, som fastställts efter utgången av år 1932, skola bestämmelserna i 1 kap.

3 § nya balken icke tillämpas, när tvist om gränsen yppas inom tio år efter

nya balkens ikraftträdande.

7

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 145

194

2 mom. Yppas sådan tvist inom tid som nyss sagts och finnas vid förrätt­ ning för gränsens bestämmande sådana förhållanden föreligga, att därvid lämpligen bör prövas jämväl rätta sträckningen av annan samtidigt tillkom­ men gräns, må förrättningen utvidgas att avse bestämmande även av sist­ nämnda gräns.

Uppstår fråga om dylik utvidgning, skall sammanträde hållas med dem, vilkas rätt beröres av frågan. Efter utredning angående föreliggande förhål­ landen samt överläggning med sakägarna skall beslut meddelas rörande förrättningens omfattning. Godkännes ej beslutet av samtliga närvarande sakägare, varde det underställt ägodelningsrättens prövning. Angående kun­ görelse om sammanträdet samt kallelse därtill gälle vad i 7 kap. 1 § lagen om delning av jord å landet stadgas.

3 mom. Bestämmes i anledning av tvisten gräns till annan sträckning än den som i laga ordning blivit utmärkt å marken, vare avträdare av mark, varå finnes växande skog, berättigad att av den som erhåller marken be­ komma ersättning för skogen efter ty prövas skäligt. Om bestämmande av sådan ersättning gälle i tillämpliga delar vad i lagen om delning av jord å landet är stadgat angående ersättning för skog vid laga skifte, dock att, där särskild förrättning för ersättningens bestämmande företages, kallelse till sådan förrättning skall utfärdas på sätt i 7 kap. 1 § nämnda lag sägs.

4 mom. Vid handläggning av ärende, som avses i 2 eller 3 mom., skola gode män alltid närvara.

5 mom. Tvist om sträckningen av gräns skall anses hava yppats, förutom när talan blivit instämd till ägodelningsrätt, då förrättning för gränsens bestämmande blivit sökt eller i samband med annan förrättning påkallad eller av förrättningsmännen beslutad.

Är tvist yppad inom tid, som i 1 mom. sägs, och varder förrättning för gränsens bestämmande jämlikt 2 mom. utvidgad att avse även annan gräns, skall tvist jämväl angående den gränsen anses hava yppats inom nämnda tid.

Bestämmelserna i 2 och 3 mom. skola äga tillämpning även i det fall, att tvisten om sträckningen av gräns yppats före nya balkens ikraftträdande men då ännu ej avgjorts av förrättningsmän eller ägodelningsrätt.

15 §.

Beträffande fastighet, varå vid nya balkens ikraftträdande finnes fabrik eller annan lokal för industriell eller därmed jämförlig verksamhet, skall in­ till dess tio år förflutit i stället för de i 2 kap. 1 § nya balken upptagna till- behörsreglerna äldre lag gälla.

Utan hinder av vad i första stycket stadgats skola dock nya balkens till- behörsregler träda i tillämpning, sedan fastighetsägaren hos inskrivnings­ domaren visat, att de föremål, som enligt nya balken skulle vara att anse såsom tillbehör till fastigheten, icke häfta för förlagsinteckning, och an­ teckning därom verkställts i grundboken. Samma lag vare där det visas, att samtliga innehavare av förlagsinteckningar, som inbegripa dylika före­ mål, medgiva de nya tillbehörsreglernas tillämpande, och anteckning därom skett.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

16 §.

Har före nya balkens ikraftträdande föremål överlåtits under villkor, som avses i 2 kap. 6 § nya balken, skall i fråga om möjligheten att åberopa vill­ koret tillämpas vad därom gällde under äldre lags bestånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

195

17 §.

Användes fast egendom vid nya balkens ikraftträdande på sätt som för

granne kan medföra störningar av beskaffenhet varom förmäles i 3 kap. 2 §

nya balken, skall under ett år från sagda tidpunkt ej föreligga skyldighet

på grund av angivna lagrum att upphöra med användningen eller att vid­

taga andra förebyggande åtgärder än sådana som kunna genomföras utan

oskälig kostnad. Vad nu sagts skall även gälla, när tillstånd enligt 3 kap.

3 § nya balken sökts före årets utgång, intill dess tillståndsärendet blivit

slutligt prövat.

Tid som angives i 3 kap. 4 § nya balken skall beträffande anläggning, som

fanns vid nya balkens ikraftträdande, räknas tidigast från sistnämnda tid­

punkt.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende å 4—22 kap.

nya jordabalken

18 §.

I fråga om rättsförhållande angående fast egendom, vilket tillkommit före

nya balkens ikraftträdande, skola bestämmelserna i 4—22 kap. nya balken

icke tillämpas utan gälle, såframt ej annat nedan stadgas, äldre lag.

Angående rättsförhållandets tillkomst gälle i fråga om överlåtelse av fast

egendom eller upplåtelse av rättighet i sådan egendom den tidpunkt, då för­

värvet ägde rum, samt beträffande panträtt, som ej avser ogulden köpe­

skilling, den tidpunkt då panträtten söktes.

19 §.

Vad i 4 kap. 7, 28 och 31 §§ nya balken är stadgat om att överlåtelse av

område av fastighet skall vara beroende av laga delning skall icke äga till-

lämpning i fråga om område, som överlåtits i överensstämmelse med fast­

ställd tomtindelning, eller del av tomt, som överlåtits i överensstämmelse

med fastställd ny stadsplan, dock må, oavsett vad enligt nya balken är med­

givet i fråga om inskrivning i område, inskrivning ej ske i område, som

överlåtits i överensstämmelse med fastställd tomtindelning.

Besväras fastigheten av tomträtt, skall överlåtelse, som avses i första

stycket, vara beroende av att tomträtten inslcränkes till det överlåtna om­

rådet eller till återstoden av fastigheten.

20

§.

Hava före den 1 juli 1962 eller, såvitt angår mark som avses i lagen om

ogiltighet av sämjedelning av jord inom vissa delar av Kopparbergs län,

den 27 mars 1952 för andelar av fastighet genom sämjedelning utlagts skilda

områden, må, såframt sämjedelningen alltjämt äger bestånd, ägaren av så­

dan andel hos inskrivningsdomaren skriftligen söka att i fastighetsboken

antecknas att hans andel utgör sämjelott. Beviljas anteckningen, skall vid

tillämpning av vad i nya balken är stadgat om laga delning anteckningen

äga samma verkan som delningen.

Med sämjedelning skall jämställas uppdelning som skett genom att viss

till gränserna bestämd ägovidd av fastighet överlåtits och tillika avtalats att

ägovidden motsvarar viss andel i fastigheten.

196

21

§.

Anteckning, som avses i 20 § denna lag, må icke meddelas, med mindre ägaren av den andra andelen medgivit åtgärden eller genom laga kraftägan- de dom blivit avgjort att sämjedelningen skall lända till efterrättelse.

I fråga om fastighet som utgör tomt må anteckning ej äga rum.

Kiingl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

22

§.

I handling rörande köp av sådan andel av fastighet som utgör sämjelott må upptagas bestämmelse att köpet skall vara beroende av att anteckning som avses i 20 § denna lag kommer till stånd rörande andelen eller denna utbytes genom laga delning. Har sådant förbehåll skett, vare köpet bero­ ende av att innan sex månader förflutit från köpehandlingens dag sökts an­ teckning eller laga delning på grund av köpet samt att i anledning av sådan ansökan anteckning eller laga delning kommer till stånd. Anteckningen må påkallas såväl av säljaren som av köparen.

Vad i första stycket stadgats äge motsvarande tillämpning i fråga om byte.

23 §.

Stadgandena i 7 kap. nya balken skola, oavsett huruvida den tvist varom är fråga grundas å förhållanden före nya balkens ikraftträdande, äga till- lämpning såvida talan om äganderätten väckts efter sistnämnda tidpunkt.

24 §.

Utan hinder av vad 18 § innehåller skola efter nya balkens ikraftträdan­ de i nedan angivna frågor följande lagrum i 8 kap. nya balken tillämpas:

1. vissa anteckningar av fastighetsägaren å inteckningshandling, som ej gäller såsom ställd allenast till viss man, 6 § andra stycket;

2. inverkan å inteckning av att inteckningsmedgivandet lämnats av an­ nan än rätte ägaren, 8 § första och andra styckena, dock att vad i sagda lagrums andra stycke är stadgat om verkan av att äganderättsförvärvet häves på talan av överlåtaren icke skall avse sådant fall av hävning varom fråga må uppkomma vid tillämpning av 11 kap. 4 § äldre jordabalken;

3. inteckningens innebörd i fråga om betalning ur fastigheten vid utsök­ ning eller då medel eljest av myndighet fördelas mellan rättsägare i fastig­ heten, 9 §;

4. invändningar av fastighetens ägare mot borgenärs innehav av inteck- ningshandlingen och dennes rätt till betalning med mera, 10 § första och andra styckena;

5. preskription eller annan sådan omständighet i fråga om den rätt som inteckning medför till betalning ur fastigheten så ock verkan av intecknings dödande, 11 §;

6. överlåtelse eller pantsättning av inteckning, som ej gäller såsom ställd allenast till viss man, i samband med fordran för vilken inteckningen läm­ nats som säkerhet och som grundar sig å särskilt skuldebrev eller annan handling vid sidan av inteckningshandlingen, 12 §;

7. krav å betalning på grund av inteckning, som av fastighetsägaren lämnats som säkerhet för särskilt skuldebrev eller annan handling som av­ ses i 6, innan även fordran förfallit, ävensom infriande av pantförskriv­ ningen i dylikt fall, 13 §, dock att en i särskilt skuldebrev upptagen för- fallotid skall gälla mot ny fastighetsägare, som ej är betalningsskyldig för

197

skuldebrevet, allenast när hans förvärv av fastigheten skett efter nya bal-

kcns ikraftträdande;

8. betalning ur fastigheten av intecknad fordran i vissa fall oberoende av

förfallotid, 14 och 15 §§;

9. fastighetsägarens rätt till intecknad fordran, då denna innehaves av

fastighetsägaren, eller till visst belopp av inteckningen (ägarpant), 16 §,

dock att bestämmelserna i andra stycket angående ägarpant till viss del av

panträtt och dennas utbrytning skola vinna giltighet först sedan tjugu år

förflutit från nya balkens ikraftträdande;

10. inverkan å inteckning, då den intecknade fastigheten eller område av

eller andel i fastigheten ingår i sammanläggning, 17 §;

11. inverkan å inteckning av exekutiv auktion eller annan utsökning eller

av expropriation eller annat sådant tvångsförvärv, 18—20 §§;

12. ny ägares övertagande av betalningsansvaret för intecknad fordran,

för vilken förre ägaren häftar personligen eller, om inteckningshandlingen

lämnats som säkerhet, för fordran som grundar sig å särskilt skuldebrev

eller annan handling vid sidan av inteckningshandlingen, så ock borgenä­

rens överenskommelse med köparen vid försäljning å exekutiv auktion om

intecknat belopps kvarstående i fastigheten eller, då köparen är intecknings-

havare, avräkning å köpeskillingen, 22 §;

13. inverkan å fordran av vissa borgenärens åtgärder, 23 §;

14. ansvarighetsfördelningen mellan fastigheter, vilka intecknats gemen­

samt, 26 §, dock att, därest i inteckningshandlingen särskilda värden äro

utsatta, dessa skola lända till efterrättelse enligt äldre lag;

15. ansvarighetsfördelningen mellan fastigheter, där inteckningsgemen-

skapen uppkommer genom att fastighet delas, 27 och 28 §§;

16. inteckningshavares rätt att i exekutiv försäljning av gemensamt in­

tecknad fastighet indraga annan för inteckningen ansvarig fastighet, 29 §;

samt

17. inverkan å gemensam inteckning av exekutiv auktion eller annan

utsökning eller av expropriation eller annat sådant tvångsförvärv, 30 och

31 §§■

25 §.

Den i 8 kap. 3 § andra stycket nya balken upptagna regeln angående vad

som må utgöra föremål för panträtt skall, där fastighet besväras av gemen­

sam inteckning som tillkommit före nya balkens ikraftträdande, vinna gil­

tighet först sedan tjugu år förflutit från ikraftträdandet; vid tillämpningen

skall regelns hänvisning till den förut bestående gemensamma panträtten

avse senast tillkomna gemensamma inteckning.

26 §.

Är skuldebrev, för vilket inteckning beviljats eller sökts före nya balkens

ikraftträdande, ställt till viss man eller till viss man eller order, äge fas­

tighetsägaren, om han innehar inteckningshandlingen, eller med dennes

samtycke borgenären hos inskrivningsdomaren söka att handlingen i stället

skall lyda å innehavaren. Beviljas ansökan, skall anteckning därom intagas

i grundbok och bevis tecknas å handlingen.

Hava tio år förflutit efter ikraftträdandet, vare för framtiden så ansett

som vore inteckningshandlingen ställd till innehavaren; fastighetsägaren

äge dock, såframt inteckningens förfallodag inträffar först efter nämnda

tidpunkt, inom två år före fristens utgång infria fordran såsom vore in­

teckningen då förfallen. Borgenären må, sedan nyssnämnda tid av tio år

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

198

förflutit, till bevis att inteckningen skall anses vara ställd till innehavaren anmäla förhållandet hos inskrivningsdomaren för anteckning i grundbok och påskrift såsom sägs i första stycket.

Vad i 24 § 1 och 6 denna lag är stadgat gälle ock inteckningshandling, som enligt första eller andra stycket i denna paragraf skall lyda å innehavaren.

27 §.

Är inteckning, som beviljats eller sökts före nya balkens ikraftträdande, vid ikraftträdandet eller därefter av fastighetsägaren lämnad som säkerhet för fordran, som grundar sig å särskilt skuldebrev eller annan handling vid sidan av inteckningshandlingen, skall denna ej längre anses innefatta för­ skrivning om personligt betalningsansvar.

28 §.

Bestämmelserna i 8 kap. 21 och 32 §§ nya balken skola i vad därigenom hänvisats till reglerna i 26 kap. om utbyte av pantbrev, panträtts upphö­ rande genom dödning, ändring i pantbrevs förfallotid samt relaxation och uppdelning av gemensam panträtt avse även inteckning, som beviljats eller sökts före nya balkens ikraftträdande. Avser gemensam inteckning fastig­ heter, som ej samtliga äro belägna inom samma domsaga eller, vad angår stad med rådhusrätt, inom samma stadsområde, skall uppdelningsärende i sin helhet handläggas vid någon av de inskrivningsavdelningar, inom vilkas områden fastigheterna finnas.

Sedan tio år förflutit efter ikraftträdandet skall 8 kap. 21 § jämväl i vad däri hänvisats till reglerna i 26 kap. angående ändring i pantbrevs ränta äga tillämpning å inteckning, som beviljats eller sökts före ikraftträdandet.

29 §.

Är arrende- eller hyresavtal, vilket slutits före nya balkens ikraftträdan­ de, ingånget för obestämd tid eller med förbehåll om rätt för såväl upplåta­ ren som legotagaren att uppsäga avtalet, och sker ej, efter det nya balken trätt i kraft, uppsägning till den tid då på grund av sådan uppsägning avta­ let tidigast kunnat frånträdas, skall från nämnda tid nya balken tillämpas å avtalet.

30 §.

Vad i 9 kap. 11 § nya balken är stadgat om att vid överlåtelse av fast egendom särskild rättighet, som upplåtits före överlåtelsen, är gällande mot nye ägaren, såframt han vid överlåtelsen ägt eller bort äga kännedom om upplåtelsen, skall, då egendomen överlåtes efter nya balkens ikraftträdande, tillämpas även i fråga om upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft, som skett före ikraftträdandet.

31 §.

Stadgandena i 9 kap. 20 och 25 §§ nya balken skola äga tillämpning jäm­ väl i fråga om nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft, som upp­ låtits före nya balkens ikraftträdande; dock gälle beträffande tillämpningen av 9 kap. 20 § det förbehåll som upptagits i 24 § 2 denna lag.

32 §.

Stadgandena i 10 kap. 2 § nya balken i vad dessa möjliggöra upplåtelse för upplåtarens besittningstid skola tillämpas jämväl i fråga om arrende av huvudgård till fideikommiss.

Kiingl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

199

De i 12 kap. nya balken upptagna bestämmelserna skola, såvitt de hän­

föra sig till upplåtelse på arrende av brukningsdel, som lyder under huvud­

gård och tillhör enskild person, äga tillämpning även å upplåtelse av bruk­

ningsdel, som lyder under huvudgård och tillhör fideikommiss.

33 §.

Angående tomträtt, som upplåtits enligt 4 kap. lagen den 14 juni 1907

om nyttjanderätt till fast egendom i nämnda kapitels lydelse jämlikt lagen

den 5 juni 1953 eller varå sagda avfattning av 4 kap. lagen om nyttjanderätt

till fast egendom ändock äger tillämpning, skola gälla bestämmelserna i

15 kap. 7, 21, 25 och 26 §§ nya balken; innehållet i 15 kap. 26 § skall hava

giltighet, även i fråga om äldre tomträtt, som ej i enlighet med vad nyss

sagts är underkastad 4 kap. lagen om nyttjanderätt till fast egendom i dess

angivna avfattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

34 §.

År servitut före nya balkens ikraftträdande upplåtet i eller till förmån

för fastighet inom område, där stadsplan eller byggnadsplan då var eller

sedermera blev genomförd, och avser servitutet ändamål, som omfattas av

planen, vare servitutet med nya balkens ikraftträdande eller, om planen då

ännu icke var genomförd, med planens genomförande ej längre gällande.

Ägaren av den härskande fastigheten vare dock, om och i den mån det fin­

nes skäligt, berättigad att av den tjänande fastighetens ägare erhålla ersätt­

ning för skada och förlust genom servitutets upphörande. Talan därom skall

väckas inom två år från nya balkens ikraftträdande eller, om giltigheten av

servitutet enligt vad nyss stadgats upphört först vid senare tidpunkt, inom

två år från det utövningen av servitutet upphörde. Försittes den sålunda

angivna tiden, vare rätt till talan förfallen.

35 §.

Bestämmelserna i 16 kap. 17—20, 22 och 24—26 §§ nya balken skola äga

tillämpning jämväl å servitut, som upplåtits före nya balkens ikraftträdan­

de, dock att i fråga om skogsfångs- och mulbetesservitut äldre lags regler

rörande begränsning, förflyttning och förändring ävensom upphörande till

följd av medgivande från den härskande fastighetens ägare alltjämt skola

gälla.

36 §.

Har delägare i strömfall, som är samfällt för två eller flera fastigheter,

enligt äldre lag genom skriftligt avtal lämnat annan medgivande att till­

godogöra sig vattnet i strömfallet, i vad det belöper å delägarens andel, må

för sådant avtal, om det är alltjämt bindande eller om det är intecknat på

grund av ansökan som gjorts före nya balkens ikraftträdande, inskrivning

sökas såsom för upplåtelse av rätt till andel i samfällt strömfall enligt 17

kap. nya balken. Sedan inskrivning beviljats, gälle om avtalet vad i nya bal­

kan är stadgat i fråga om upplåtelse av rättighet, som nu sagts; dock skall

den tid av femtio år varom sägs i 17 kap. 4 § nya balken räknas från bal­

kens ikraftträdande.

När inskrivning sökes skall, om medgivande avsett allenast viss del av

det till den samfällda marken hörande vattenområdet, sökanden visa att

undersökning, varom förmäles i 17 kap. 3 § nya balken, blivit verkställd;

karlan med tillhörande beskrivning skall, på sätt i nämnda lagrum är före­

200

skrivet, genom skriftlig påteckning å ömse sidor godkännas och därefter fo­ gas vid avtalshandlingen.

Kungl. Maj:ts proposition, nr 145 år 1970

37 §.

Är fast egendom före nya balkens ikraftträdande avhänd rätte ägaren och har den som åtkommit egendomen erhållit lagfart, innan nya balken trätt i kraft, skola i fråga om hävd bestämmelserna i 20 kap. nämnda balk tillämpas, såframt ej enligt äldre lag frihet från rätte ägarens talan skulle vinnas tidigare än enligt nya balken; dock må ej innehav, som ägt rum före nya balkens ikraftträdande, räknas den hävdande till godo, ej heller må, där lagfarten är avslutad tidigare än den 1 januari 1876, innehav tillgodo­ räknas för tid som förflutit innan den som vunnit lagfart blivit införd i grundbok såsom ägare. Beträffande sådan anteckning gälle alltjämt vad 22 § andra stycket förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom innehåller.

Om beståndet av rättighet, för vilken inskrivning beviljats före nya bal­ kens ikraftträdande, skola alltjämt tillämpas bestämmelserna i 4 § förord­ ningen den 22 april 1881 om tjuguårig hävd.

38 §.

Bestämmelserna i 21 kap. nya balken om företräde i rättsförvärv på grund av inskrivning skola äga tillämpning även om förvärv, varå inskrivningen grundats, tillkommit före balkens ikraftträdande; dock gälle vad i 5 § den­ na lag är föreskrivet i fråga om det företräde för rätt till ogulden köpe­ skilling eller annan dylik rättighet som enligt äldre lag tillkommer inneha­ varen av sådan fordran eller rättighet.

Hänvisningen i 21 kap. 4 § andra stycket andra punkten nya balken skall avse motsvarande företrädesregler enligt äldre lag, dock med iakttagande av vad som stadgats i 30 § denna lag.

Vad i 21 kap. 9 § tredje stycket nya balken är stadgat angående anmärk­ ning i beslut såsom villkor för företräde som tillkommer panträtt för ogul­ den köpeskilling skall, då inteckning sökes för ogulden köpeskilling och efter nya balkens ikraftträdande beslutet om inteckningens beviljande med­ delas, avse även det företräde som inteckningen enligt äldre lag sålunda skall åtnjuta.

Föreskriften i 21 kap. 10 § andra stycket nya balken med dess hänvis­ ning till reglerna i 26 och 27 kap. om postposition skall avse även rättighet, till förmån för vilken inteckning beviljats eller sökts före nya balkens ikraft­ trädande.

39 §.

Vad i 22 kap. 1—-10 §§ nya balken är stadgat om godtrosförvärv på grund av inskrivning skall, även om åtkomsten härleder sig från tiden före nya balkens ikraftträdande, äga tillämpning i fråga om förvärv, som skett där­ efter; ej må dock när lagfarten är avslutad tidigare än den 1 januari 1876 förvärvaren åberopa sådan lagfart, med mindre den som vunnit lagfarten blivit införd i grundbok såsom ägare.

Föreskrifterna i 12—14 §§ nyssnämnda kapitel angående inverkan å god tro av anteckning i grundbok samt betydelsen av lagfart för talans väckande eller annan åtgärd skola ock lända till efterrättelse.

Kungl. Maj. ts proposition nr 14-5 år 1970

201

Om förfarandet i inskrivningsärende

40 §.

Inskrivningsärende, som vid nya balkens ikraftträdande ännu ej blivit

slutligen avgjort, skall alltjämt handläggas enligt äldre lag.

Angår handläggning, som förekommer efter nya balkens ikraftträdande,

åtgärd eller beslut, varom stadgats i 23 kap. 15—22 §§ eller 28 kap. 1 och

2 §§ nya balken, skall dock därutinnan denna lända till efterrättelse. Be­

träffande tillämpning av 21 kap. 9 § tredje stycket nya balken är särskilt

föreskrivet i 38 § denna lag.

41 §.

År i ärende, vari ansökan göres eller som eljest skall upptagas efter nya

balkens ikraftträdande, fråga om rättsförhållande som tillkommit före

ikraftträdandet, skall vid tillämpning av vad nya balken föreskriver om för­

farandet i inskrivningsärende iakttagas vad ovan i denna lag är stadgat om

giltighet av äldre lag å rättsförhållandet.

42 §.

Åberopas till stöd för panträttsansökan, som göres efter nya balkens

ikraftträdande, ett före ikraftträdandet upprättat inteckningsmedgivande,

skall detta godtagas såsom panträttsansökningshandling. Innefattar hand­

lingen, varå inteckningsmedgivandet lämnats, icke samtliga de uppgifter,

som erfordras i panträttsärendet, skall inskrivningsdomaren därmed förfara

på samma sätt som om en i enlighet med nya balken upprättad panträtts­

ansökningshandling skulle befinnas vara ofullständig.

43 §.

Sökes i sämjelott efter nya balkens ikraftträdande panträtt eller inskriv­

ning för annan rättighet i fast egendom och är ansökan om anteckning,

varom föreskrivits i 20 § denna lag, gjord men ännu ej bifallen, skall i

fråga om inskrivningsärendets fortsatta behandling tillämpas vad i nya

balken är stadgat angående inskrivningens beroende av laga delning.

Slutbestämmelse

44 §.

Konungen meddelar de ytterligare bestämmelser som erfordras för över­

gången till nya balken.

7f

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Bilaga 3

Remitterade förslaget

1) Förslag

till

Lag

om införande av nya jordabalken

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna övergångsbestämmelser

1

§•

Den nu antagna jordabalken samt denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

2

§•

Genom nya balken upphäves med den begränsning som följer av bestäm- ' melserna i denna lag

jordabalken i 1734 års lag, förordningen den 10 april 1810 angående lagfart med förpantad fast egendom, när pantägaren ej är till namn eller vistelseort bekant, samt om frälseräntas förvärvande och lagfart därå,

förordningen den 1 maj 1810 angående förbud att, vid köp eller skifte av fastighet, förbehålla sig att egendomen framdeles återvinna,

förordningen den 21 mars 1835 (nr 16 s. 1) angående hembud av frälse- ränta till den, som skattej orden äger, när frälseräntan säljes utom börd,

förordningen den 21 december 1857 (nr 60 s. 1) angående vad i testa­ mente givas må, så ock om gåva av fast egendom,

förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 1) angående lagfart å fång till fast egendom,

förordningen samma dag (nr 42 s. 12) angående inteckning i fast egen­ dom,

förordningen den 22 april 1881 (nr 17 s. 1) om tjuguårig hävd, lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, lagen samma dag (nr 36 s. 25) om servitut, lagen samma dag (nr 36 s. 27) om inskrivning av tomträtt och vatten- fallsrätt samt av fång till sådan rätt,

lagen den 3 juni 1932 (nr 170) med särskilda bestämmelser om handlägg­ ning av inskrivningsärenden,

lagen den 17 juni 1932 (nr 230) med särskilda bestämmelser om äldre ägogränser,

lagen den 15 juni 1934 (nr 255) angående anteckning om innehav av fordringshandling på grund varav inteckning beviljats i fast egendom m. m.,

lagen den 5 juni 1953 (nr 422) om inteckning i tomträtt och vattenfalls-

rätt,

lagen den 29 juli 1966 (nr 453) om vad som är fast egendom,

vad som i övrigt finns i lag eller annan författning som strider mot nya

balken eller denna lag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

203

3 §•

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till bestämmelse som

ersatts genom bestämmelse i nya balken skall i stället den bestämmelsen

tillämpas.

Bestämmelser i lag eller annan författning om inteckning för nyttjande­

rätt eller servitut skall gälla i fråga om inskrivning som meddelas enligt nya

balken för sådan rätt.

4 §•

Bestämmelserna i 4 kap. 6 § äldre jordabalken om lösningsrätt till bygg­

nad på ofri tomt i stad äger fortfarande tillämpning. I fråga om anteckning i

fastighetsboken angående talan om utövande av sådan lösningsrätt äger

19 kap. 20 § första och andra styckena nya balken motsvarande tillämpning.

5 §•

Häftar fastighet, som överlåtits före nya balkens ikraftträdande, för ford­

ran som avses i 11 kap. 2 § äldre jordabalken eller för rättighet som avses i

förordningen angående inteckning i fast egendom, äger innehavaren av ford­

ringen eller rättigheten företrädesrätt enligt 11 kap. 2 § äldre jordabalken

samt 48 §, 49 §, 54 §, 56 § 1 mom., 58 § 2 mom. och 58 a § 1 och 2 mom.

nämnda förordning utan hinder av att han ej skulle ha sådan rätt enligt nya

balken. För att vara bibehållen vid sin företrädesrätt skall han dock söka

inteckning eller inskrivning inom den tid som anges ill kap. 2 § äldre jor­

dabalken, om sådan åtgärd ej redan vidtagits. Företrädesrätten skall för att

vara gällande ha anmärkts i beslutet om inteckning eller inskrivning. Har

inteckning meddelats före nya balkens ikraftträdande utan att motsvarande

anmärkning gjorts, skall borgenären senast ett år efter balkens ikraftträ­

dande ansöka hos inskrivningsmyndigheten om att sådan anmärkning sker

i fastighetsboken. Göres ej sådan ansökan i rätt tid, är företrädesrätten en­

ligt denna paragraf förlorad.

Bestämmelserna i första stycket om företrädesrätt enligt 11 kap. 2 § äldre

jordabalken gäller ej, om inteckning eller inskrivning sökes först sedan tio

år förflutit efter nya balkens ikraftträdande.

6 §•

Genom nya balken inskränkes ej den rätt som före balkens ikraftträdande

tillkommit någon på grund av urminnes hävd.

7

§•

Bestämmelserna i 16 kap. samt 17 kap. 1, 2 och 5 §§ äldre jordabalken

äger fortfarande tillämpning på stadgad åborätt och annan nyttjanderätt

som ej omfattats av lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

8

§■

I fråga om rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits med stöd

av 54 § förordningen angående inteckning i fast egendom, äger äldre lag

204

fortfarande tillämpning, utom i de hänseenden som anges i andra och tredje styckena samt i 39 §.

Vid handläggningen av inskrivningsärende, som rör rättighet som avses i första stycket och som är att hänföra till inskrivningsdag efter nya balkens ikraftträdande, äger bestämmelserna i nya balken och i denna lag om in­ skrivning av annan nyttjanderätt än tomträtt motsvarande tillämpning.

Hänvisningen i 54 § tredje stycket nyssnämnda förordning skall, med iakttagande av 29 § första stycket och 30 § denna lag, avse nya balkens mot­ svarande bestämmelser i tillämpliga delar.

9 §•

Bestämmelserna i 5 § lagen den 24 maj 1895 (nr 36 s. 1) angående vad till fast egendom är att hänföra äger fortfarande tillämpning i fråga om bygg­ nad på ofri tomt i stad, vattenverk på annans grund samt i jordeboken upp­ taget fiskeri, om besittningsrätten ännu består vid nya balkens ikraftträ­ dande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

10

§.

I fråga om arrende- eller hyresavtal beträffande sådan fideikommissfastig­ het som ej är att anse såsom huvudgård till fideikommiss äger 1 kap. 9 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom fortfarande tillämpning.

11

§•

I fråga om upplåtelse som skett enligt bestämmelserna om vattenfallsrätt i lagen om nyttjanderätt till fast egendom äger äldre lag fortfarande tillämp­ ning, utom i de hänseenden som anges i andra och tredje styckena samt i 39 §.

I fråga om vattenfallsrätt, beträffande vilken 5 kap. nyssnämnda lag i dess lydelse enligt lag den 5 juni 1953 (nr 415) gäller, äger 13 kap. 7 och 26 §§ nya balken motsvarande tillämpning. 13 kap. 26 § nya balken gäller även i fråga om annan äldre vattenfallsrätt.

Vid handläggningen av inskrivningsärende, som rör vattenfallsrätt och som är att hänföra till inskrivningsdag efter nya balkens ikraftträdande, äger bestämmelserna i nya balken och i denna lag om inskrivning av tomt­ rätt samt om inteckning och inskrivning i sådan rätt motsvarande tillämp­ ning. Vid överlåtelse av vattenfallsrätt eller vid ansökan om inteckning i så­ dan rätt fordras dock ej makes samtycke enligt giftermålsbalken.

12

§.

Det förbud mot upplåtelse av ofri tomt i stad, som är intaget i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 22) om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om nyttjanderätt till fast egendom, skall fortfarande gälla.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 1—3 kap.

13 §.

Bestämmelserna i 1—3 kap. nya balken äger, om ej annat anges nedan, tillämpning även om förhållande som avses i bestämmelserna inträtt före balkens ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^5 år 1970

205

14 §.

Bestämmelsen i 1 kap. 1 § andra stycket nya balken att sämjedelning av

fast egendom är utan verkan äger tillämpning endast på sämjedelning som

sker efter balkens ikraftträdande. På sådan sämjedelning är lagen den 25

maj 1962 (nr 166) angående förbud mot sämjedelning av fast egendom ej

tillämplig.

15 §.

Beträffande annan gräns än sådan som tillkommit vid lantmäteriförrätt-

ning eller i samband med laga skifte, ägoutbyte eller utbrytning av servi­

tut som fastställts efter utgången av år 1932, äger 1 kap. 3 § nya balken icke

tillämpning om tvist om gränsen uppkommer inom tio år efter den nya bal­

kens ikraftträdande.

Uppkommer tvisten inom angiven tid och föreligger vid förrättning för

gränsens bestämmande sådana förhållanden att den rätta sträckningen av

även annan samtidigt tillkommen gräns lämpligen bör prövas, får förrätt­

ningen utvidgas till att avse bestämmande även av sistnämnda gräns.

Bestämmes med anledning av tvisten gräns till annan sträckning än den

som blivit i laga ordning utmärkt på marken, har den som avträder mark

på vilken finns växande skog rätt till skälig ersättning för skogen av den som

erhåller marken.

Tvist om sträckningen av gräns skall anses ha uppkommit, förutom när

talan väckts vid domstol, när ansökan om fastighetsbestämning gjorts eller

fråga om fastighetsindelningens beskaffenhet upptagits till prövning vid fas­

tighetsbestämning i samband med fastighetsbildning. Om tvist är uppkom­

men inom den tid som anges i första stycket och förrättning för gränsens

bestämmande utvidgas till att avse även annan gräns, är även tvist angående

den gränsen uppkommen inom nämnda tid.

Andra och tredje styckena äger tillämpning även i det fall att tvisten upp­

kommit före den nya balkens ikraftträdande men då ännu ej avgjorts av

förrättningsmän eller ägodelningsrätt.

16 §.

Har fastighetsgräns under minst tjugo år oklandrat hävdats i annan sträck­

ning än den skulle ha enligt 1 kap. 3 eller 4 § eller 5 § första stycket nya bal­

ken och visas eller framgår av omständigheterna att hävden grundats på

överenskommelse som före balkens ikraftträdande ingåtts mellan ägarna på

ömse sidor, gäller den sträckning i vilken gränsen sålunda hävdats.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 4 kap.

nya jordabalken

17 §.

Har förvärv av fast egendom ägt rum före nya balkens ikraftträdande,

äger 4 kap. nya balken ej tillämpning.

I fråga om inteckning som beviljats eller sökts före ikraftträdandet äger

4 kap. 16 § andra stycket nya balken ej tillämpning förrän femton år för­

flutit från balkens ikraftträdande.

206

Kungl. Maj. ts proposition nr 745 år 1970

18 §.

Lagen den 29 november 1968 (nr 579) med vissa bestämmelser om för­ värv av område av fastighet äger icke tillämpning på förvärv som avses i 4 kap. 7 § nya balken, om förvärvet sker efter balkens ikraftträdande.

Särskild övergångsbestämmelse med avseende på 5 kap. nya jordabalken

19 §.

Bestämmelserna i 5 kap. nya balken äger tillämpning vid tvist om ägan­ derätten till fast egendom oavsett huruvida talan grundas på förhållande som hänför sig till tid före balkens ikraftträdande, om talan väckes efter ikraftträdandet.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 6 kap.

20

§.

Bestämmelserna i 6 kap. nya balken äger med de undantag som anges nedan tillämpning på inteckning för fordran som beviljats eller sökts före balkens ikraftträdande.

21

§.

Vid tillämpning av 20 § skall inteckning som beviljats eller sökts före ikraftträdandet anses som en enligt nya balkens bestämmelser beviljad eller sökt inteckning på belopp motsvarande den tidigare beviljade eller sökta inteckningens kapitalbelopp. Inteckningshandlingen skall anses som pant­ brev på samma belopp, om inteckningen är beviljad, och som ett vilande- bevis på beloppet, om ansökningen om inteckning är förklarad vilande.

22

§.

Utgör inteckningshandling säkerhet för fordran vid nya balkens ikraft­ trädande, skall panträtt enligt 6 kap. 1 § nya balken anses upplåten i fastig­ heten till säkerhet för fordringen. Om borgenär innehar inteckningshandling vid nämnda tidpunkt utan att handlingen utgör säkerhet för fordran, skall panträtt anses upplåten till säkerhet för borgenärens rätt på grund av hand­ lingen.

Första stycket äger dock icke tillämpning, om den intecknade fordringen ej kan göras gällande mot fastighetsägaren vid ikraftträdandet.

23 §.

Bestämmelserna i 22 § äger motsvarande tillämpning, om borgenär vid nya balkens ikraftträdande innehar ett med inteckningsmedgivande försett fordringsbevis och inteckning beviljas på grund av beviset.

24 §.

I fråga om rätten till betalning med stöd av inteckning som beviljats före nya balkens ikraftträdande ur medel som myndighet vid utsökning eller eljest fördelar mellan rättsägare i fastighet äger 6 kap. 3 § nya balken ej tillämpning, om det yrkas av sakägare vars rätt beror därav och fastig-

207

heten utmätes eller konkursansökan göres eller, om fördelningen föranle-

des av annat än utmätning eller konkurs, medlen nedsättes innan fem år

förflutit från ikraftträdandet. Vad som sagts nu gäller även i fall då in­

teckningen efter nya balkens ikraftträdande utsträckts eller uppdelats eller

inteckningshandlingen bytts mot pantbrev.

25 §.

Skall panträtt i fastighet anses upplåten med tillämpning av 22 eller

23 §, äger borgenären efter utgången av den i 24 § angivna fristen ej mot

fastighetsägarens bestridande erhålla betalning med högre belopp än som

skulle ha utgått enligt äldre lag.

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

26 §.

Medför 6 kap. 3 § nya balken, i fall då panträtt i fastighet anses upplå­

ten med stöd av 22 eller 23 § och den med sådan rätt förenade fordringens

förlallodag icke inträffar inom den i 24 § angivna fristen, att intecknings-

sälcerhetens värde väsentligt nedgår och ställer gäldenären ej inom sex må­

nader efter anfordran ytterligare säkerhet varmed borgenären skäligen kan

åtnöjas, äger borgenären inom två år före fristens utgång säga upp fordringen

till betalning inom sex månader.

27 §.

Bestämmelsen i 20 § utgör ej hinder för borgenär att efter nya balkens

ikraftträdande göra gällande personligt betalningsansvar på grund av in-

teckningshandling.

28 §.

Bestämmelsen i 6 kap. 8 § andra stycket nya balken om verkan av att

fastighetsförvärv häves av överlåtaren äger ej tillämpning när hävning sker

enligt 11 kap. 4 § äldre jordabalken.

29 §.

Bestämmelserna i 6 kap. 11 § nya balken om verkan av exekutiv auk­

tion på fastighets ansvar för inteckning samt i 14 § samma kapitel om ver­

kan på inteckning i vissa fall av fördelning av medel äger ej tillämpning,

om auktionen eller fördelningen ägt rum före balkens ikraftträdande.

Avser inteckning andel av fastighet och säljes fastigheten på exekutiv

auktion, är inteckningen utan verkan i andelen sedan auktionen vunnit laga

kraft och köpeskillingen erlagts.

30 §.

Har i fråga om gemensam inteckning som beviljats före den nya balkens

ikraftträdande i inteckningshandlingen visst värde blivit utsatt på varje in­

tecknad fastighet, gäller detta värde vid tillämpning av 6 kap. 17 § första

stycket nya balken.

1 fråga om avstyckning som verkställts före nya balkens ikraftträdande

äger 6 kap. 18 § andra stycket nya balken tillämpning endast om avstyck­

ningens ansvar för inteckningen, för det fall att stamfastigheten och det

avstyckade området icke längre varit i samme ägares hand, skolat bedömas

enligt 37 § 5 mom. förordningen angående inteckning i fast egendom. Skedde

208

delningen genom jordavsöndring och har avsöndringens ansvar för inteck­ ningen skolat bedömas enligt 3 mom. samma paragraf, äger 6 kap. 18 § and­ ra stycket motsvarande tillämpning.

Den verkan i fråga om fastighets ansvar för gemensam inteckning som kan ha inträtt till följd av 33 eller 34 § nyssnämnda förordning skall fort­ farande bestå.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hö år 1970

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 7—15 kap.

31 §.

Bestämmelserna i 7—15 kap. nya balken äger ej tillämpning i fråga om rät­ tighet som upplåtits före balkens ikraftträdande, om ej annat anges nedan.

32 §.

Bestämmelsen i 7 kap. 14 § nya balken om att vid överlåtelse av fastighet vari rättighet upplåtits upplåtelsen gäller mot den till vilken fastigheten över­ låtits, om denne vid överlåtelsen ägt eller bort äga kännedom om upplåtelsen, äger tillämpning i fråga om upplåtelse av nyttjanderätt eller servitut som skett före balkens ikraftträdande, om fastigheten överlåtes efter nämnda tid­ punkt.

33 §.

Bestämmelserna i 7 kap. 24 och 27 §§ nya balken äger tillämpning även i fråga om nyttjanderätt eller servitut som upplåtits före nya balkens ikraft­ trädande. Den förstnämnda paragrafen är dock ej tillämplig när fastighets­ förvärv häves enligt It kap. 4 § äldre jordabalken.

34—36 §§.

(Dessa paragrafer avses innehålla särskilda övergångsbestämmelser till arrende- och hyreskapitlen.)

37 §.

I fråga om tomträtt, på vilken 4 kap. lagen om nyttjanderätt till fast egen­ dom i dess lydelse enligt lagen den 5 juni 1953 äger tillämpning, gäller 13 kap. 7, 21, 25 och 26 §§ nya balken. 13 kap. 26 § är tillämplig även på an­ nan äldre tomträtt.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 16—18 kap.

38 §.

Har fast egendom före nya balkens ikraftträdande kommit ur rätte äga­ rens hand och har den som åtkommit egendomen beviljats lagfart före ikraftträdandet äger bestämmelserna i 16 kap. samma balk om hävd till- lämpning, om ej frihet från rätte ägarens talan vinnes tidigare enligt äldre lag. Innehav före nya balkens ikraftträdande får dock ej räknas innehava­ ren till godo. Om lagfart avslutats före den 1 januari 1876, får innehav ej heller tillgodoräknas för tid som förflutit innan den som beviljats lagfart

Kungl. Maj:ts proposition nr 1A5 år 1970

209

blivit införd i fastighetsboken såsom ägare. Angående sådan anteckning gäl­

ler alltjämt bestämmelserna i 22 § andra stycket förordningen angående lag­

fart å fång till fast egendom.

I fråga om beståndet av rättighet, för vilken inskrivning beviljats före nya

balkens ikraftträdande, äger 4 § förordningen om tjuguårig hävd alltjämt

tillämpning.

39 §.

Bestämmelserna i 17 kap. nya balken om företräde på grund av inskriv­

ning äger, med iakttagande av vad som anges i 5 § denna lag om företräde

för fordran som avses i 11 kap. 2 § äldre jordabalken eller annan sådan rät­

tighet, tillämpning även om inskrivningen sökts före den nya balkens ikraft­

trädande.

Hänvisningarna i 17 kap. 3 § tredje stycket och 5 § första stycket nya

balken till bestämmelser i 7 kap. samma balk skall avse motsvarande före-

trädesregler enligt äldre lag, om fråga är om företräde för en före balkens

ikraftträdande skedd överlåtelse av fast egendom framför en tidigare upplå­

telse av nyttjanderätt eller servitut.

Bestämmelserna om nyttjanderätt i 17 kap. äger, med iakttagande av första

och andra styckena, motsvarande tillämpning i fråga om rätt till avkomst

eller annan förmån som upplåtits med stöd av 54 § förordningen angående

inteckning i fast egendom samt i fråga om upplåtelse som skett enligt be­

stämmelserna om vattenfallsrätt i lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

40 §.

Bestämmelserna i 18 kap. 1—7 §§ nya balken om godtrosförvärv på grund

av inskrivning äger tillämpning endast i fråga om förvärv som sker efter

balkens ikraftträdande. Om överlåtarens lagfart avslutats tidigare än den 1

januari 1876, får den åberopas av förvärvaren endast om överlåtaren blivit

införd i fastighetsboken såsom ägare.

Bestämmelserna i 18 kap. 8—10 §§ om betydelsen av inskrivning i vissa

andra fall äger tillämpning även om de förhållanden som avses i bestäm­

melserna inträtt före nya balkens ikraftträdande.

Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 19—23 kap. nya

jordabalken

41 §.

Äldre lag äger tillämpning på handläggning av inskrivningsärende som är

att hänföra till inskrivningsdag före nya balkens ikraftträdande.

42 §.

Är vid handläggning av inskrivningsärende som är att hänföra till inskriv­

ningsdag efter nya balkens ikraftträdande fråga om rättsförhållande som till­

kommit före ikraftträdandet, gäller vid tillämpningen av bestämmelserna i

nya balken om förfarandet i inskrivningsärende vad som angivits förut i den­

na lag om giltighet av äldre lag på rättsförhållandet. I fråga om inteckning

gäller 45 och 46 §§.

43 §.

Bestämmelserna i 19 kap. 19 § nya balken äger icke tillämpning i fråga

om handläggning av eller beslut i inskrivningsärende som är att hänföra

210

till inskrivningsdag före nya balkens ikraftträdande eller i fråga om bevis som utfärdas dessförinnan.

Har förhållande som avses i 19 kap. 20 eller 21 § nya balken inträffat före balkens ikraftträdande, äger paragrafen icke tillämpning.

44 §.

Har beträffande förvärv som avses i 20 kap. 1 § eller 21 kap. 1 eller 7 § nya balken tiden för sökande av inskrivning börjat löpa före balkens ikraft­ trädande, gäller äldre lag i fråga om nämnda tid.

45 §.

Sökes efter den nya balkens ikraftträdande inteckning på grund av ford- ringshandling på vilken finnes tecknat sådant bevittnat medgivande som avses i 1 § förordningen angående inteckning i fast egendom eller fullföljes efter ikraftträdandet en dessförinnan vilandeförklarad ansökan om inteck­ ning på nu angiven grund, skall ansökningen godtagas som ansökan om in­ teckning enligt 22 kap. 1 § nya balken. Ansökningen skall därvid anses avse ett penningbelopp motsvarande fordringens kapitalbelopp.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om ansökan om in­ teckning till säkerhet för sådan fordran som avses i 2 § förordningen angå­ ende inteckning i fast egendom.

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

46 §.

Vid tillämpning av 22 kap. 2 § andra stycket sista punkten nya balken skall icke förrän femton år förflutit från balkens ikraftträdande hänsyn ta­ gas till inteckning som beviljats eller sökts före ikraftträdandet.

Slutbestämmelse

47 §.

Närmare föreskrifter för övergången till nya balken meddelas av Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition nr Ii5 år 1970

211

2) Förslag

till

Lag

om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas, dels att 5 kap. 14 §, 6 kap. 4 § och 13 kap. 2 § gif­ termålsbalken skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i 13 kap. skall införas en ny paragraf, 13 a §, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 KAP.

14 §.

Är ena maken för bortovaro eller sjukdom ur stånd att själv ombe­ sörja sina angelägenheter; har han ej nämnt fullmäktig, och är ej heller förmyndare eller god man för honom förordnad, äge andra maken företrä­ da honom, när angelägenhet yppar sig, som ej utan olägenhet kan upp­ skjutas, uppbära avkastningen av hans egendom och annan hans in­ komst samt, om det för anskaffande av medel till familjens underhåll oundgängligen tarvas, pantsätta eller avyttra honom tillhörig egendom.

Fast egendom må ej i något fall intecknas eller avyttras, med mindre rätten, efter inhämtande av yttrande från hans närmaste fränder, som vis­ tas i riket, medgiver det.

Vad nu---- —- — -----------------—- ■—-

Är ena maken för bortovaro el­ ler sjukdom ur stånd att själv om­ besörja sina angelägenheter; har han ej nämnt fullmäktig, och är ej heller förmyndare eller god man för honom förordnad, äge andra maken företräda honom, när angelägenhet yppar sig, som ej utan olägenhet kan uppskjutas, uppbära avkastningen av hans egendom och annan hans inkomst samt, om det för anskaffan­ de av medel till familjens under­ håll oundgängligen tarvas, pantsät­ ta eller avyttra honom tillhörig egen­ dom. Ej må i något fall inskrivning erhållas i fast egendom eller sådan egendom avyttras, med mindre rät­ ten, efter inhämtande av yttrande från hans närmaste fränder, som vistas i riket, medgiver det. leva åtskilda.

6 KAP.

4 §•

Make må ej avhända sig eller Make må ej avhända sig eller crmed inteckning för gäld belasta fast hålla inteckning i fast egendom, vari egendom, vari andra maken har gif- andra maken har giftorätt, utan att torätt, utan att denne skriftligen denne skriftligen med två vittnen

212

Kungl. Maj ris proposition nr 145 år 1970

med två vittnen samtycker därtill. Är andra maken omyndig eller bor- tovarande, ankomme på förmynda­ re eller god man att giva samtycke, varom nyss är sagt. Särskilt samtyc­ ke vare ej erforderligt, om den make, som vill företaga åtgärden, är för­ myndare eller god man för andra maken.

Har make företagit åtgärd, som i första stycket sägs, utan erforderligt samtycke, vare den ogill, om andra maken eller dennes förmyndare el­ ler gode man väcker klander därå; han instämme dock sin talan inom tre månader, sedan han fick känne­ dom om åtgärden, och senast inom ett år, efter det lagfart eller inteck­ ning beviljades.

Vad i------- -------------—-------- _ -

(Nuvarande lydelse)

samtycker därtill. Är andra maken omyndig eller bortovarande, ankom­ me på förmyndare eller god man att giva samtycke, varom nyss är sagt. Särskilt samtycke vare ej er­ forderligt, om den make, som vill företaga åtgärden, är förmyndare eller god man för andra maken.

Har make avhänt sig fast egen­ dom utan erforderligt samtycke, vare åtgärden ogill, om andra maken eller dennes förmyndare eller gode man väcker klander därå; han in- slämme dock sin talan inom tre må­ nader, sedan han fick kännedom om åtgärden, och senast inom ett år, ef­ ter det lagfart beviljades.

om inskrivning.

(Föreslagen lydelse)

13 KAP.

2

Häftar make------------------------------Är gälden gjord före äktenskapets ingående, och häftade, då äktenska­ pet ingicks, enskild egendom eller egendom, som i 6 kap. 1 § andra stycket avses, och som ej skall ingå i bodelningen, på grund av inteckning eller eljest särskilt för gälden, el­ ler har maken under äktenskapet ådragit sig gälden genom vanvård av sina ekonomiska angelägenheter el­ ler genom annat otillbörligt förfa­ rande eller till förvärv eller förkov­ ran av egendom, som nyss är sagd, skall tilldelning, varom i första styc­ ket stadgas, äga rum allenast för den del av gälden, för vilken betal­ ning ej kan erhållas ur sådan egen­ dom.

§• - på honom.

Är gälden gjord före äktenskapets ingående, och häftade, då äkten­ skapet ingicks, enskild egendom el­ ler egendom, som i 6 kap. 1 § andra stycket avses, och som ej skall ingå i bodelningen, på grund av upplåtel­ se av panträtt eller eljest särskilt för gälden, eller har maken under äktenskapet ådragit sig gälden ge­ nom vanvård av sina ekonomiska angelägenheter eller genom annat otillbörligt förfarande eller till för­ värv eller förkovran av egendom, som nyss är sagd, skall tilldelning, varom i första stycket stadgas, äga rum allenast för den del av gälden, för vilken betalning ej kan erhållas ur sådan egendom.

13 a §.

Har vid bodelning fastighet till skilda andelar delats mellan makar­ na utan att villkor om utbrytning uppställts i den över bodelningen

213

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

upprättade handlingen, innehava ma­ karna fastigheten under samägande­ rätt.

Om i annat fall än i första stycket anges bodelningen innebär att del av fastighet kommer i särskild äga­ res hand, är bodelningen ogiltig i den delen.

Kungl. Maj. ts proposition nr

145

år 1970

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fråga om inteckning som beviljats före ikraftträdandet äger 6 kap. 4 § andra stycket i dess äldre lydelse alltjämt tillämpning.

I fråga om bodelning som sker efter lagens ikraftträdande äger lagen den 29 november 1968 (nr 579) med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet icke tillämpning.

Är makars förmögenhetsförhållanden att bedöma enligt äldre giftermåls- balken, äger denna lag motsvarande tillämpning.

3) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 5 § 6 mom. lagen den 11 juni 1920 (nr 406)

om införande av nya giftermålsbalken

Härigenom

förordnas, att 5 § 6 mom. lagen den 11 juni 1920 om införande

av nya gutermalsbalken skall erhalla a

(Nuvarande lydelse)

5 § 6

Bestämmelserna i 6 kap. 4—6 §§ nya lagen skola lända till efterrättel­ se i fråga om samfälld egendom av beskaffenhet, som i nämnda lagrum avses. Står hustrun enskilt tillhörig egendom av beskaffenhet, som i 6 kap. 5 § nya lagen avses, under man­ nens förvaltning, vare 5 och 6 §§ i nämnda kap. tillämpliga därå.

ndrad lydelse på sätt nedan anges.

(Föreslagen lydelse)

mom.

Bestämmelserna i 6 kap. 4—6 §§ nya lagen skola lända till efterrättel­ se i fråga om samfälld egendom av beskaffenhet, som i nämnda lagrum avses.

Bestämmelserna i 9 kap. 2 § förs­ ta stycket äldre giftermålsbalken om inskränkning i mannens rätt att upp­ låta servitut i hustruns enskilda fas­ ta egendom som han förvaltar skola äga motsvarande tillämpning i fråga om upplåtelse av samfällighetsrätt i egendomen.

Står hustrun enskilt tillhörig egen­ dom av beskaffenhet, som i 6 kap. 5 §

214

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

nya lagen avses, under mannens för­ valtning, vare 5 och 6 §§ i nämnda kap. tillämpliga därå.

Kungl. Maj.ts proposition nr 14-5 år 1970

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

4) Förslag

till

Lag

om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 13 kap. 7 §, 15 kap. 4, 8, 14, 15 och 16 §§ samt 16 kap. 7 § föräldrabalken1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

13 KAP.

7 §•

För den omyndiges egendom skall förmyndaren, såframt rätten prövar skäl därtill vara för handen, lämna inteckning eller annan säkerhet till visst av rätten bestämt belopp. Säkerheten skall, på sätt rätten bestämmer, förvaras och förvaltas av överförmyndaren eller i annan lämp­ lig ordning.

För den omyndiges egendom skall förmyndaren, såframt rätten prövar skäl därtill vara för handen, upplåta panträtt i fastighet eller tomträtt el­ ler lämna annan säkerhet till visst av rätten bestämt belopp. Säkerheten skall, på sätt rätten bestämmer, för­ varas och förvaltas av överförmynda­ ren eller i annan lämplig ordning.

15 KAP.

4 §•

Den omyndiges penningmedel sko­ la göras räntebärande, och äge för­ myndaren för sådant ändamål inkö­ pa obligationer eller förvärva ford­ ran, som inskrives eller inskrivits i statsskuldboken, eller utlåna medlen mot säkerhet av inteckning i fast egendom eller ock i myndlingens namn insätta dem hos postsparban­ ken eller sparbank eller för längre tid hos annan bank. Närmare be-

1 Senaste lydelse av

15 kap. 8 §

Den omyndiges penningmedel sko­ la göras räntebärande, och äge för­ myndaren för sådant ändamål in­ köpa obligationer eller förvärva ford­ ran, som inskrives eller inskri­ vits i statsskuldboken, eller ut­ låna medlen mot säkerhet av pant­ rätt i fast egendom eller ock i mynd­ lingens namn insätta dem hos post­ sparbanken eller sparbank eller för längre tid hos annan bank. Närmare

se 1963: 152 och av 14 § se 1966:308.

215

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

stämmelser om de obligationer som må inköpas, om beskaffenheten av den inteckningssäkerhet, varemot ut­ låning må ske, samt om de räkning­ ar, å vilka insättning hos bank må äga rum, meddelas av Konungen.

Med bank

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen Ig delse)

bestämmelser om de obligationer som må inköpas, om beskaffenheten av den panträttssäkerhet, varemot ut­ låning må ske, samt om de räkning­ ar, å vilka insättning hos bank må äga rum, meddelas av Konungen.

-------för jordbrukskredit.

Aktier, obligationer, skuldebrev och andra sådana värdehandlingar skola, såframt sammanlagda värdet överstiger femtusen kronor, i den omyndiges namn nedsättas i öppet förvar hos riksbanken eller annan bank. Vill förmyndaren uttaga ned­ satt värdehandling, söke han över­ förmyndarens tillstånd. Sådant till­ stånd erfordras ej, där värdehand­ lingen allenast skall genom bankens försorg överföras till annan bank för alt där nedsättas i öppet förvar. De nedsatta värdehandlingarna skola under överförmyndarens tillsyn vår­ das i enlighet med vad om dylik vård av omyndigs värdehandlingar

8 §•

Aktier, obligationer,pantbrev, skul­ debrev och andra sådana värdehand­ lingar skola, såframt sammanlagda värdet överstiger femtusen kronor, i den omyndiges namn nedsättas i öp­ pet förvar hos riksbanken eller an­ nan bank. Vill förmyndaren uttaga nedsatt värdehandling, söke han överförmyndarens tillstånd. Sådant tillstånd erfordras ej, där värdehand­ lingen allenast skall genom bankens försorg överföras till annan bank för att där nedsättas i öppet förvar. De nedsatta värdehandlingarna skola under överförmyndarens tillsyn vår­ das i enlighet med vad om dylik vård av omyndigs värdehandlingar sär­ skilt stadgas.

igai sär­

skilt stadgas.

Vad sålunda------------------- överförmyndarens tillstånd. Obligationer, vilka-----------------------stycket sägs. Hava underåriga----------- värdehandlingar sammanräknas. Finnas omyndigs---------- nedsatta värdehandlingar.

14 §.

Utan överförmyndarens samtycke må ej förmyndaren å den omyndiges vägnar upptaga lån eller ingå växel­ förbindelse. Vad sålunda är stadgat äge dock ej tillämpning, om åtgärden faller inom området för rörelse som av förmyndaren med överförmynda­ rens samtycke drives för den omyn­ diges räkning, överförmyndarens samtycke vare ej heller erforderligt i fråga om sådant statligt lån som upptages för att bereda omyndig hjälp till utbildning eller bosättning eller i fråga om lån mot säkerhet av inteckning i omyndigs fasta egendom eller tomträtt, såframt lånet uppta­ ges inom tre månader från det in­ teckningen meddelades och vid lå-

Utan överförmyndarens samtycke må ej förmyndaren å den omyndiges vägnar upptaga lån eller ingå växel­ förbindelse. Vad sålunda är stadgat äge dock ej tillämpning, om åtgärden faller inom området för rörelse som av förmyndaren med överförmynda­ rens samtycke drives för den omyn­ diges räkning. Överförmyndarens samtycke vare ej heller erforderligt i fråga om sådant statligt lån som upptages för att bereda omyndig hjälp till utbildning eller bosättning.

216

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

nets upptagande eftergift av förmyn­ daren ej göres i fråga om de villkor som äro angivna i det intecknade skuldebrevet.

Förmyndaren äge

(Föreslagen lydelse)

äro därtill.

Ej må-----------------------anses tillbörligt.

15 §.

Förmyndaren må ej utan överför­ myndarens samtycke sluta avtal, varigenom å den omyndiges fasta egendom lägges servitut, eller upplå­ ta rätt till avkomst av egendomen eller rätt att annorledes än för egen­ domens behov avverka skog, ej hel­ ler annan nyttjanderätt, med mindre den avser viss tid, ej överstigande

Förmyndaren må ej utan överför­ myndarens samtycke upplåta nytt­ janderätt, servitut eller samfällighetsrätt i den omyndiges fasta egen­ dom eller tomträtt. Utan sådant sam­ tycke äger förmyndaren dock upplå­ ta rätt att för egendomens behov av­ verka skog eller upplåta annan nytt­ janderätt, om den avser viss tid, längst fem år.

fem år.

Före besluts —----------------------- yttra sig.

Vad i denna paragraf är stadgat Bestämmelserna i första stycket skall ej äga tillämpning i fråga om om servitut äga ej tillämpning i fråförening, som träffas vid laga skifte, ga om servitut som bildas vid fastigägostyckning eller avstyckning. hetsbildningsförrättning.

16 §.

Vill förmyndaren överlåta eller med inteckning för gäld belasta den omyndiges fasta egendom eller tomt­ rätt, tage han till överlåtelsen eller inteckningen rättens tillstånd. Ej må sådant tillstånd givas, med mindre viktiga skäl äro därtill.

Vill förmyndaren överlåta eller er­ hålla inteckning i den omyndiges fas­ ta egendom eller tomträtt, tage han till överlåtelsen eller inteckningen rättens tillstånd. Ej må sådant till­ stånd givas, med mindre viktiga skäl äro därtill.

Det åligger Tillstånd, varom

- ------- yttra sig. -------- - rättens beslut.

16 KAP.

7

I förteckning över omyndigs egen­ dom så ock i årsräkning och sluträk­ ning skola tillgångar och skulder fullständigt angivas med uppgift å de särskilda tillgångarnas värde. Finnes hos den omyndige fordringshandling som blivit intecknad i honom tillhö­ rig fastighet eller tomträtt, skall det­ ta särskilt angivas. Äro medel insat­ ta hos bank, skall uppgift lämnas om den räkning, varå medlen innestå. I

§•

I förteckning över omyndigs egen­ dom så ock i årsräkning och sluträk­ ning skola tillgångar och skulder fullständigt angivas med uppgift å de särskilda tillgångarnas värde. Fin­ nes hos den omyndige pantbrev som avser honom tillhörig fastighet eller tomträtt, skall detta särskilt angivas. Äro medel insatta hos bank, skall uppgift lämnas om den räkning, varå medlen innestå. I fråga om värde-

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

217

fråga om värdepapper, som ej äro

nedsatta hos bank efter vad i 15 kap.

stadgas, skall nummer eller annan

beteckning anmärkas. Finnas till­

gångar som stå under den omyndiges

eller annans särskilda förvaltning,

skall förmyndaren jämväl lämna

uppgift därom, så ock om dessa till­

gångars värde, såframt det är honom

kunnigt. Skola i årsräkning eller

sluträkning upptagas tillgångar eller

skulder, för vilkas fullständiga angi­

vande erfordras utförlig uppräkning,

må beträffande dem hänvisning gö­

ras till förut avgiven förteckning el­

ler årsräkning, där det lämpligen kan

ske.

Förteckning och-------

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

papper, som ej äro nedsatta hos bank

efter vad i 15 kap. stadgas, skall

nummer eller annan beteckning an­

märkas. Finnas tillgångar som stå

under den omyndiges eller annans

särskilda förvaltning, skall förmyn­

daren jämväl lämna uppgift därom,

så ock om dessa tillgångars värde,

såframt det är honom kunnigt. Sko­

la i årsräkning eller sluträkning upp­

tagas tillgångar eller skulder, för vil­

kas fullständiga angivande erfordras

utförlig uppräkning, må beträffande

dem hänvisning göras till förut avgi­

ven förteckning eller årsräkning, där

det lämpligen kan ske.

förmyndarens postadress.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

5) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1924 (nr 322)

om vård av omyndigs värdehandlingar

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 27 juni 1924 om vård av omyn­

digs värdehandlingar1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2

§•

I fråga------------------ — aktiernas utbekommande,

6) att å intecknat skuldebrev eller

annat fordringsbevis uppbära betal­

ning av förfallna räntor och kapital­

belopp, då betalning frivilligt erläg­

ges, så ock, där uppgift om gäldenä-

rens adress kan av banken utan vä­

sentlig omgång eller tidsutdräkt in­

hämtas eller eljest på förfrågan med­

delas av förmyndaren, hos gäldenä-

ren vid utebliven betalning verkställa

1 Senaste lydelse av 2 § se 1940:451.

6) att å skuldebrev eller annat

fordringsbevis uppbära betalning av

förfallna räntor och kapitalbelopp,

då betalning frivilligt erlägges, så

ock, där uppgift om gäldenärens ad­

ress kan av banken utan väsentlig

omgång eller tidsutdräkt inhämtas

eller eljest på förfrågan meddelas

av förmyndaren, hos gäldenären vid

utebliven betalning verkställa en-

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

enskilt krav och efter framställning av förmyndaren jämväl uppsägning,

7) att, när å inteckningshandling belöper betalning vid fördelning av köpeskillingen efter exekutiv auk­ tion eller av löseskilling eller annan ersättning med avseende å den in­ tecknade egendomen, på framställ­ ning av förmyndaren förete hand­ lingen och uppbära betalningen,

8) att, då —------------------- fordrans vidmakthållande,

skilt krav och efter framställning av förmyndaren jämväl uppsäg­ ning,

7) att, när å pantbrev eller annan inteckningshandling belöper betal­ ning vid fördelning av köpeskilling­ en efter exekutiv auktion eller av löseskilling eller annan ersättning med avseende å den intecknade egen­ domen, på framställning av förmyn­ daren förete erforderliga handlingar och uppbära betalningen,

(Föreslagen lydelse)

It) att ombesörja anteckning om innehav av inteckningshandling och, när överförmyndaren medgivit in- teckningshandlings uttagande för annan åtgärd av inskrivningsdoma­ ren, förete handlingen hos domaren,

12) att, när--------------Beträffande utländska

11) att ombesörja anteckning om innehav av pantbrev eller annan in­ teckningshandling och, när överför­ myndaren medgivit intecknings- handlings uttagande för annan åt­ gärd av inskrivningsmyndigheten, förete handlingen hos myndigheten, underrätta förmyndaren. - handlingarnas förvaring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

6) Förslag

till

Lag

om ändring i ärvdabalken

Härigenom förordnas, dels att 11 kap. 5 §, 12 kap. 7 §, 19 kap. 13 §, 21 kap. 10 § och 23 kap. 3 §ärvdabalken skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges, dels att i 12 kap. samma balk skall införas två nya paragrafer, 12 och 13 §§, av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 KAP.

5

Är viss egendom, varom förord­ nande gjorts, på grund av inteckning eller eljest besvärad av panträtt el­ ler annan rättighet, äger testaments- tagaren icke i anledning därav njuta ersättning.

§•

Besväras viss egendom, varom för­ ordnande gjorts, av panträtt eller annan rättighet, äger testamentsta- garen icke i anledning därav njuta ersättning.

219

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

12 KAP.

7 §•

Egendom som omfattas av nytt-

j anderätten må ej tagas i mät för

ägarens gäld, med mindre den på

grund av inteckning eller eljest sär­

skilt häftar därför eller fråga är om

gäld, för vilken ägaren svarar enligt

21 kap.

Egendom som omfattas av nytt-

j anderätten må ej tagas i mät för

ägarens gäld, med mindre den på

grund av upplåtelse av panträtt el­

ler eljest särskilt häftar därför eller

fråga är om gäld, för vilken ägaren

svarar enligt 21 kap.

12

§.

Förvärv genom förordnande i tes­

tamente, som innebär att visst områ­

de av fastighet som legat kommer i

särskild ägares hand, är giltigt en­

dast om fastighetsbildning sker i

överensstämmelse med förordnandet

genom förrättning, som är sökt se­

nast sex månader efter det testamen­

tet vunnit laga kraft och legatet ut­

givits samt, om förrättningen ej är

avslutad vid utgången av nämnda tid,

skall verkställas på grundval av för­

ordnandet.

Första stycket äger motsvarande

tillämpning i fall då legatet avser

andel i fastighet med villkor att an­

delen skall utbrytas genom fastig­

hetsbildning eller fastighets andel i

mark som är samfälld för flera fas­

tigheter.

13 §.

Den som genom förordnande i tes­

tamente såsom legat erhållit andel i

fastighet, vilken i sin helhet ingår i

dödsboet efter testator, utan villkor

att andelen skall utbrytas genom fas­

tighetsbildning innehar fastigheten

under samäganderätt med den eller

de andra delägarna.

19 KAP.

13 §.

Fast egendom eller tomträtt må ej Fast egendom eller tomträtt må

av boutredningsmannen överlåtas ej av boutredningsmannen överlåtas

utan att delägarna skriftligen med utan att delägarna skriftligen läm-

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

två vittnen lämna sitt samtycke el­ ler, där det ej kan erhållas, rätten på ansökan tillåter åtgärden. Vad nn är sagt länder dock ej till inskränk­ ning i den förfoganderätt som kan tillkomma boutredningsmannen en­ ligt lagakraftvunnet testamente.

Har boutredningsmannen-----------

(Nuvarande lydelse)

na sitt samtycke eller, där det ej kan erhållas, rätten på ansökan till­ låter åtgärden. Vad nu är sagt län­ der dock ej till inskränkning i den förfoganderätt som kan tillkomma boutredningsmannen enligt laga­ kraftvunnet testamente. — inskrivning beviljades.

(Föreslagen lydelse)

21 KAP.

10

§.

Är efter den döde gäld som ej för­ faller inom sex månader, må den, där flera dödsbodelägare finnas eller allmänna arvsfonden är ensam del­ ägare, hos borgenären uppsägas till betalning sex månader efter uppsäg­ ningen. Borgenär, som för sin ford­ ran har säkerhet i inteckning, är dock ej skyldig att taga betalning fö­ re förfallodagen, där han inom tre månader efter uppsägningen giver tillkänna att han vill hålla sig alle­ nast till säkerheten.

Är efter den döde gäld som ej för­ faller inom sex månader, må den, där flera dödsbodelägare finnas eller allmänna arvsfonden är ensam del­ ägare, hos borgenären uppsägas till betalning sex månader efter uppsäg­ ningen. Borgenär, som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast egendom eller tomträtt eller har in­ teckning, är dock ej skyldig att ta­ ga betalning före förfallodagen, där han inom tre månader efter uppsäg­ ningen giver tillkänna att han vill hålla sig allenast till säkerheten.

23 KAP.

3 §•

Envar delägare------- —- — — — —• lott förslår.

Har vid skifte fastighet till skilda andelar delats mellan delägare utan att villkor om utbrytning uppställts i den handling som enligt 4 § upp­ rättas över skiftet, innehava dessa delägare fastiaheten under samäaanderätt.

Om i annat fall än i andra stycket anges skiftet innebär att del av fas­ tighet kommer i särskild ägares hand, är skiftet ogiltigt i den delen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fråga om förvärv som sker efter ikraftträdandet genom testamentariskt förordnande om legat eller genom arvskifte äger lagen den 29 november 1968 (nr 579) med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet icke tillämpning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

221

7) Förslag

till

Lag

om förvärv i vissa fall av del av fastighet

Härigenom förordnas som följer

1 §•

Har vid skifte av bolags, förenings eller liknande sammanslutnings till­

gångar fastighet till skilda andelar delats mellan två eller flera utan att vill­

kor om utbrytning uppställts i den över skiftet upprättade handlingen, inne­

har andelsägarna fastigheten under samäganderätt.

2 §.

Om i annat fall än i 1 § anges skiftet innebär att del av fastighet kommer

i särskild ägares hand, är skiftet ogiltigt i den delen.

3 §•

Bestämmelserna i 1 och 2 §§ äger motsvarande tillämpning i fråga om till­

skott till bolag eller förening.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om skifte eller tillskott som sker efter lagens ikraftträdande äger

lagen den 29 november 1968 (nr 579) med vissa bestämmelser om förvärv av

område av fastighet icke tillämpning.

222

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

8) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 5 och 7 §§ lagen den 30 maj 1916 (nr 136) om

vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva

eller aktier i vissa bolag

Härigenom förordnas, att 5 och 7 §§ lagen den 30 maj 1916 om vissa in­ skränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §•

Ansökan om —-------------------- eljest avvisas. Angår ansökan--------------------icke föreligger. Göres ej----------------------------- stycket utgått. Sökes tillstånd — —----------- till Konungen. Över länsstyrelses--------------- är stadgad. Närmare föreskrifter------------av Konungen.

Är i enlighet med vad ovan i denna paragraf sagts frågan om rätt att förvärva egendom ännu ej avgjord, skall beträffande lagfart anses möta sådant hinder, som avses i 10 § av förordningen den 16 juni 1875 om lagfart å fång till fast egendom.

7

Fast egendom, som förvärvats ge­ nom inrop på exekutiv auktion un­ der sådana förhållanden, att till­ stånd enligt 1 eller 2 § skulle ha krävts vid vanligt köp, skall åter avyttras inom två år efter det att auktionen vunnit laga kraft, om ej dessförinnan nämnda förhållanden upphört eller inroparen erhållit till­ stånd att behålla egendomen. Har in­ ropet skett för att skydda någon in­ roparens fordran eller rättighet, för vilken egendomen häftar på grund av inteckning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken, äger länsstyrelsen på ansökan medgiva skäligt anstånd med egendomens avyttrande, om sannolika skäl visas att i annat fall

1

Senaste lydelse av 5 § se 1967:871 och ;

Fast egendom, som förvärvats ge­ nom inrop på exekutiv auktion un­ der sådana förhållanden, att tillstånd enligt 1 eller 2 § skulle ha krävts vid vanligt köp, skall åter avyttras inom två år efter det att auktionen vunnit laga kraft, om ej dessförinnan nämn­ da förhållanden upphört eller inro­ paren erhållit tillstånd att behålla egendomen. Har inropet skett för att skydda någon inroparens fordran, för vilken han har panträtt i fastig­ heten, eller för att skydda rättighet som är inskriven i fastigheten, äger länsstyrelsen på ansökan medgiva skäligt anstånd med egendomens av­ yttrande, om sannolika skäl visas att i annat fall förlust skulle uppkom-

7 § se 1967:266.

223

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

förlust skulle uppkomma för inro- ma för inroparen,

paren.

Avyttras ej------- —---------------- Konungens prövning.

Anteckning om-------------------------avyttringsskyldigheten upphört.

I fråga — -------------------- — — ansökningen prövats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

9) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 5 och 12 §§ lagen den 18 april 1952 (nr 166)

om häradsallmänningar

Härigenom förordnas, att 5 och 12 §§ lagen den 18 april 1952 om härads­

allmänningar skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

5

Häradsallmänning skall bibehållas

oförminskad där ej här nedan an­

norlunda stadgas. Häradsallmänning

må ej belastas med inteckning och

ej heller tagas i mät för annan ford­

ran än sådan för vilken åtnjutes

förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § han-

delsbalken till betalning ur allmän-

ningen.

(Föreslagen lydelse)

§•

Häradsallmänning skall bibehållas

oförminskad där ej här nedan an­

norlunda stadgas. Häradsallmänning

må ej belastas med inteckning eller

inskrivning av rättighet och ej hel­

ler tagas i mät för annan fordran än

sådan för vilken åtnjutes förmåns­

rätt enligt 17 kap. 6 § handelsbal-

ken till betalning ur allmänningen.

Införlivning av

6) att marken icke besväras av

återköpsrätt eller av någon vare sig

sökt eller beviljad inteckning för

fordran eller rätt till avkomst eller

annan förmån samt ej heller enligt

11 kap. 2 § jordabalken häftar för

fordran eller sådan rätt; samt

7) att marken ej heller är belas­

tad med sådan nyttjande- eller ser­

vitutsrätt som hindrar tillämpande

av planmässig skogshushållning el-

12

§.

ej utmätts;

6) att marken icke besväras av

någon vare sig beviljad eller sökt in­

teckning; samt

7) att marken ej heller är belas­

tad med sådan nyttjande-, servituts-

eller samfällighetsrätt som hindrar

tillämpande av planmässig skogshus-

224

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ler eljest strider mot det med in- hållning eller eljest strider mot det förlivningen avsedda syftet. med införlivningen avsedda syftet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § lagen den om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre lag alltjämt tillämpning.

10) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 5 och 11 §§ lagen den 18 april 1952 (nr 167)

om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna

Härigenom förordnas, att 5 och 11 §§ lagen den 18 april 1952 om allman- ningsskogar i Norrland och Dalarna skall erhålla ändrad lydelse på sätt ne­ dan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5

Allmänningsskog skall bibehållas oförminskad där ej här nedan an­ norlunda stadgas. Allmänningsskog må ej belastas med inteckning och ej heller tagas i mät för annan ford­ ran än sådan för vilken åtnjutes förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § han- delsbalken till betalning ur skogen.

11

Införlivning av —--------------------------6) att marken icke besväras av återköpsrätt eller av någon vare sig sökt eller beviljad inteckning för fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån samt ej heller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar för fordran eller sådan rätt; samt

7) att marken ej heller är belas­ tad med sådan nyttjande- eller ser­ vitutsrätt som hindrar tillämpande

Allmänningsskog skall bibehållas oförminskad där ej här nedan an­ norlunda stadgas. Allmänningsskog må ej belastas med inteckning eller inskrivning av rättighet och ej hel­ ler tagas i mät för annan fordran än sådan för vilken åtnjutes förmåns­ rätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken till betalning ur skogen.

§•

ej utmätts;

6) att marken icke besväras av någon vare sig beviljad eller sökt in­ teckning; samt

7) att marken ej heller är belas­ tad med sådan nyttjande-, servitutseller samfällighetsrätt som hindrar

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

225

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

av planmässig skogshushållning el- tillämpande av planmässig skogshus-

ler eljest strider mot det med inför- hållning eller eljest strider mot del

rivningen avsedda syftet.

med införlivningen avsedda syftet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 §

lagen den

om införande av nya jordabalken, och rätt till av-

komst eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande

äger äldre lag alltjämt tillämpning.

11) Förslag

till

Lag

om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 §, 4 kap. 6 § 2 mom. samt 9 kap. 9, 52,

54, 69 och 71—73 §§ vattenlagen1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Nuvarande lydelse)2

(Föreslagen lydelse)

1 KAP.

3 §.

Ägare av------------------------------------------- i2 kap.

Om rätt för annan att åtnjuta

strandägares rätt enligt första styc­

ket finnas bestämmelser i 1 kap. 7 §

jordabalken.

2 mom. Anspråk å

Ersättning för värdeminskning å

fast egendom skall bestämmas sär­

skilt för varje fastighet. I fråga om

sättet för erläggande av sådan er­

sättning, densammas fördelning mel­

lan rättsägare i den fasta egendom,

varom fråga är, samt egendomens

befriande från ansvarighet för in­

tecknad fordran gälle vad i lag fin­

nes eller kan varda stadgat för det

fall, att till följd av byggande i vat­

ten ersättning skall utgå för skada

å fast egendom.

utan skäl.

Ersättning för värdeminskning å

fast egendom skall bestämmas sär­

skilt för varje fastighet. I fråga om

sättet för erläggande av sådan er­

sättning, densammas fördelning mel­

lan rättsägare i den fasta egendom,

varom fråga är, samt egendomens

befriande från ansvarighet för in­

teckning gälle vad i lag finnes eller

kan varda stadgat för det fall, att

till följd av byggande i vatten er­

sättning skall utgå för skada å fast

egendom.

4 KAP.

6

§•

1 Senaste lydelse av 9 kap. 52 § se 1968:209, av 9 kap. 54 och 73 §§ se 1919:425 samt av

9 kap. 69 § se 1924:393.

2 Ny lydelse av 9 kap. 52 och 69 §§, avsedd att träda i kraft den 1 januari 1969, har

föreslagits i prop. 1968:131. Som nuvarande lydelse av paragraferna anges den sålunda före­

slagna lydelsen.

8

Bihang till riksdagens protokoll 1970.1 samt. Nr 145

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 KAP.

9 §.

Ändå att fastighet, för vilken till följd av företag enligt denna lag vat­ tenkraft går förlorad, tillhör sam­ me ägare som den fastighet, för vars räkning företaget utföres, skall er­ sättning för den förlorade vatten­ kraften gäldas, såframt förstnämnda fastighet är besvärad av inteckning för fordran eller kan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand häf­ ta för ogulden köpeskilling samt fordringsägaren ej lämnat medgivan­ de till företaget. Vad nu sagts gälle dock ej, där förlusten av vatten­ kraft prövas vara väsentligen utan betydelse för fordringsägarens sä­ kerhet.

Är fast egendom, som skall lösas med penningar, besvärad av nytt­ janderätt eller rätt till servitut eller till avkomst eller annan förmån el­ ler till elektrisk kraft, skall ersätt­ ningen till egendomens ägare och den gottgörelse, som må tillkomma rättighetens innehavare, var för sig bestämmas. Medför rättighet, som nyss nämnts, förminskning av den fasta egendomens värde, skall till grund för den ägaren tillkommande ersättningen läggas det värde egen­ domen med därå vilande besvär äger; dock att den förhöjning över värdet, som jämlikt 48 § må ifrågakomma, skall bestämmas med hänsyn till det värde egendomen utan sådant besvär skulle äga. Erfordras för tillämpning av reglerna i 69 § andra stycket, att utöver vad nu sagts särskild värde­ ring sker av den fasta egendomen med eller utan viss rättighet besvä­ rande densamma, varde sådan i sam­ band med ersättningens fastställande verkställd.

Ändå att fastighet, för vilken till följd av företag enligt denna lag vat­ tenkraft går förlorad, tillhör samme ägare som den fastighet, för vars räk­ ning företaget utföres, skall ersätt­ ning för den förlorade vattenkraften gäldas, såframt borgenär, som har panträtt i den förstnämnda fastig­ heten, ej lämnat medgivande till fö­ retaget. Vad nu sagts gälle dock ej, där förlusten av vattenkraft prövas vara väsentligen utan betydelse för borgenärens säkerhet.

motsvarande tillämpning.

§•

Är fast egendom, som skall lösas med penningar, besvärad av nyttjan­ derätt, rätt till servitut, samfällighetsrätt eller rätt till elektrisk kraft, skall ersättningen till egendomens ägare och den gottgörelse, som må tillkomma rättighetens innehavare, var för sig bestämmas. Medför rättig­ het, som nyss nämnts, förminskning av den fasta egendomens värde, skall till grund för den ägaren tillkom­ mande ersättningen läggas det värde egendomen med därå vilande besvär äger; dock att den förhöjning över värdet, som jämlikt 48 § må ifråga­ komma, skall bestämmas med hän­ syn till det värde egendomen utan sådant besvär skulle äga. Erfordras för tillämpning av reglerna i 69 § andra stycket, att utöver vad nu sagts särskild värdering sker av den fasta egendomen med eller utan viss rät­ tighet besvärande densamma, varde sådan i samband med ersättningens fastställande verkställd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1970

227

54

Ersättning för fast-----------------------

Ersättning för vattenkraft samt

för skada och intrång å fast egendom

i andra fall än i första stycket avses

skall, där ersättningen bestämts att

utgå på en gång, jämväl nedsättas

hos Konungens befallningshavande,

såframt jämlikt stadgandena i 59 el­

ler 60 § uppsägning skall ske eller

den fastighet, till vilken vattenkraf­

ten hör eller som skadas, är besvä­

rad av inteckning för fordran eller

kan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken

i ägarens hand häfta för ogulden kö­

peskilling; och varde i fall, som nu

sagts, jämväl ersättning, som må

hava bestämts till innehavare av sär­

skild rätt till fastigheten, nedsatt.

Skall ej uppsägning ske, och prövas

förlusten av vattenkraft eller skadan

eller intrånget vara väsentligen utan

betydelse för fordringsägarens sä­

kerhet, erfordras dock ej nedsätt­

ning.

I samband-----------------------------------

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

§•

------ lag samma.

Ersättning för vattenkraft samt

för skada och intrång å fast egen­

dom i andra fall än i första stycket

avses skall, där ersättningen be­

stämts att utgå på en gång, jämväl

nedsättas hos Konungens befall­

ningshavande, såframt jämlikt stad­

gandena i 59 eller 60 § uppsägning

skall ske eller den fastighet, till vil­

ken vattenkraften hör eller som ska­

das, svarar för beviljad eller sökt in­

teckning; och varde i fall, som nu

sagts, jämväl ersättning, som må

hava bestämts till innehavare av sär­

skild rätt till fastigheten, nedsatt.

Skall ej uppsägning ske, och prövas

förlusten av vattenkraft eller ska­

dan eller intrånget vara väsentligen

utan betydelse för borgenär, som

har panträtt i fastigheten, erfordras

dock ej nedsättning.

skall ske.

69 §.

Nedsatta ersättningsmedel —-----

Besväras fast egendom, som löses,

av sökt eller beviljad inteckning för

fordran, eller kan egendomen jäm­

likt 11 kap. 2 § jordabalken i äga­

rens hand häfta för ogulden köpe­

skilling, varde den för egendomen

bestämda ersättningen så ock, om

endast en del av fastighet löses, er­

sättning till ägaren för skada och

intrång å den återstående delen av

Konungens befallningshavande för­

delad i den ordning, som för fördel­

ning av köpeskilling för utmätnings-

vis såld fast egendom är stadgad. År

egendomen förutom av fordran be­

svärad av sådan nyttjanderätt eller

rätt till servitut eller till avkomst

eller annan förmån eller till elektrisk

kraft, varigenom egendomens värde

minskas, och åtnjuter rättigheten

sämre rätt än fordringen, vare ford-

------- före tillträdesdagen.

Svarar fast egendom, som löses,

för beviljad eller sökt inteckning,

varde den för egendomen bestämda

ersättningen så ock, om endast en del

av fastighet löses, ersättning till

ägaren för skada och intrång å den

återstående delen av Konungens be­

fallningshavande fördelad i den ord­

ning, som för fördelning av köpe­

skilling för utmätningsvis såld fast

egendom är stadgad. Är egendomen

förutom av panträtt besvärad av så­

dan i 52 § angiven rättighet, varige­

nom egendomens värde minskas, och

åtnjuter rättigheten sämre rätt än

panträtten, vare borgenären berätti­

gad att, om och i den mån ersätt­

ningen för egendomen understiger

det värde denna skulle äga, därest

den ej varit av rättigheten besvärad,

för den del av fordringen, som må

228

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

ringsägaren berättigad att, om och i den mån ersättningen för egendomen understiger det värde denna skulle äga, därest den ej varit av rättighe­ ten besvärad, för den del av ford­ ringen, som må överskjuta ersätt­ ningen för egendomen, erhålla betal­ ning ur det till rättighetens inneha­ vare bestämda ersättningsbeloppet, och varde gottgörelsen till denne i motsvarande mån förminskad.

I fråga om ersättning, som be­ stämts på grund av stadgandena i 9 § eller som blivit jämlikt 54 § and­ ra stycket nedsatt, skall vad nyss sagts om fördelning äga motsvaran­ de tillämpning; dock att utbetalning må ske till vederbörande fastighets­ ägare eller till den, vilken ersätt­ ningen eljest tillerkänts, där det visas, att fordringsägare, som i and­ ra stycket omförmäles, lämnat med­ givande därtill.

71

Är fast egendom, som enligt den­ na lag löses med penningar, inteck­ nad, åligge Konungens befallnings- havande att, sedan den genom laga- kraftvunnet utslag bestämda er­ sättningen blivit nedsatt samt egen­ domen avträdd, därom ofördröj ligen göra anmälan å landet hos domaren och i stad hos rätten. Har egendo­ men avträtts, innan ersättningen bli­ vit slutligt fastställd, och varder er­ sättningen ej bestämd till högre be­ lopp än det enligt stadgandet i 58 § redan nedsatta, skall anmälan, som nu sagts, göras så snart lagakraft- ägande utslag i målet till Konung­ ens befallningshavande ingivits.

Utfaller, då en del av intecknad fastighet eller en eller flera av ge­ mensamt intecknade fastigheter bli­ vit avträdda, vid fördelning av er­ sättningen likvid ä intecknings hu­ vudstol, åligge ock Konungens be­ fallningshavande att därom, sedan

överskjuta ersättningen för egendo­ men, erhålla betalning ur det till rät­ tighetens innehavare bestämda er­ sättningsbeloppet, och varde gottgö­ relsen till denne i motsvarande mån förminskad.

(Föreslagen lydelse)

I fråga om ersättning, som be­ stämts på grund av stadgandena i 9 § eller som blivit jämlikt 54 § andra stycket nedsatt, skall vad nyss sagts om fördelning äga motsvaran­ de tillämpning.

§•

Besväras fast egendom, som en­ ligt denna lag löses med penningar, av inteckning eller inskriven rättig­ het, åligge Konungens befallningsha­ vande att, sedan den genom laga- kraftvunnet utslag bestämda ersätt­ ningen blivit nedsatt samt egendomen avträdd, därom ofördröjligen göra anmälan hos inskrivningsmyndighe­ ten för anteckning i fastighetsboken.

Har egendomen avträtts, innan er­ sättningen blivit slutligt fastställd, och varder ersättningen ej bestämd till högre belopp än det enligt stad­ gandet i 58 § redan nedsatta, skall anmälan, som nu sagts, göras så snart lagakraftägande utslag i målet till Konungens befallningshavande ingivits.

Utfaller, då egendomen avträtts innan ersättningen blivit slutligen fastställd eller då en del av inteck­ nad fastighet eller en eller flera av gemensamt intecknade fastigheter blivit avträdda, vid fördelning av er­ sättning betalning på pantbrevs be-

229

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1970

fördelningen blivit godkänd eller

vunnit laga kraft, ofördröj ligen göra

anmälan efter ty nyss sagts och till­

lika insända fördelningslängden. Lag

samma vare, där vid fördelning av

ersättning, som bestämts jämlikt 9 §

eller som blivit på grund av stadgan­

det i 54 § andra stycket nedsatt,

likvid utfallit å huvudstol av inteck­

nad gäld.

Utan hinder därav, att fördelning

av ersättning ägt rum och blivit god­

känd eller vunnit laga kraft, äge

inteckningshavare, vars fordran icke

blivit till fullo betäckt, den rätt,

varom i 73 § förmäles.

72

Har för samfällt strömfall, som

löses jämlikt 2 kap. 7 §, ersättning­

en, såvitt angår andel i fallet, till­

hörig annan än den lösande, be­

stämts att utgå medelst kraftöver­

föring, och är sådan del av ström­

fallet med inteckning besvärad, an-

komme på den lösande att, sedan

han tillträtt fallet och kraftöverfö­

ringen i föreskriven ordning påbör­

jats, därom göra anmälan å landet

hos domaren och i stad hos rätten;

skolande till styrkande av det för­

hållande, varom anmälan göres, före­

tes intyg av vederbörande ersätt-

ningstagare eller ock av två stäm-

ningsmän eller andra trovärdiga per­

soner.

73

Förmenar innehavare av fordran,

varför fast egendom på grund av in­

teckning eller jämlikt 11 kap. 2 §

jordabalken häftar, att ersättning

för denna eller för därifrån förlorad

vattenkraft eller för skada och in­

trång å egendomen blivit för lågt be­

räknad, vare han, i den mån er­

sättningens belopp till följd av över­

enskommelse därom mellan ersätt-

ningsgivaren och egendomens ägare

eller av annan anledning ej blivit

prövat av domstol eller vid syneför-

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

lopp, åligge ock Konungens befall-

ningshavande att därom, sedan för­

delningen blivit godkänd eller vun­

nit laga kraft, ofördröjligen göra an­

mälan efter ty nyss sagts och tillika

insända fördelningslängden. Lag

samma vare, där vid fördelning av

ersättning, som bestämts jämlikt 9 §

eller som blivit på grund av stadgan­

det i 54 § andra stycket nedsatt, be­

talning utfallit på pantbrevs belopp.

Utan hinder därav, att fördelning

av ersättning ägt rum och blivit god­

känd eller vunnit laga kraft, äge

borgenär, som har panträtt och vars

fordran icke blivit till fullo betäckt,

den rätt, varom i 73 § förmäles.

§•

Har för samfällt strömfall, som

löses jämlikt 2 kap. 7 §, ersättning­

en, såvitt angår andel i fallet, tillhö­

rig annan än den lösande, bestämts

att utgå medelst kraftöverföring,

och är sådan del av strömfallet med

inteckning eller inskriven rättighet

besvärad, ankomme på den lösande

att, sedan han tillträtt fallet och

kraftöverföringen i föreskriven ord­

ning påbörjats, därom göra anmälan

hos inskrivningsmyndigheten för

anteckning i fastighetsboken; sko­

lande till styrkande av det förhål­

lande, varom anmälan göres, företes

intyg av vederbörande ersättnings-

tagare eller ock av två stämningsmän

eller andra trovärdiga personer.

§•

Förmenar borgenär, som har pant­

rätt i fast egendom, att ersättning

för denna eller för därifrån förlo­

rad vattenkraft eller för skada och

intrång å egendomen blivit för lågt

beräknad, vare han, i den mån er­

sättningens belopp till följd av

överenskommelse därom mellan er-

sättningsgivaren och egendomens

ägare eller av annan anledning ej

blivit prövat av domstol eller vid

syneförrättning, berättigad att, där

ej full betalning för hans fordran

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

rättning, berättigad att, där ej full betalning för hans fordran lämnas honom, äska, att ersättningen, så­ vitt på hans eller annan sådan ford­ ringsägares rätt inverkar, varder av vattendomstolen bestämd. Talan härom skall anhängiggöras sist inom sex månader efter det fördelning av ersättningen vunnit laga kraft eller, där ersättningen bestämts att utgå i kraft, efter den för kraftöverfö­ ringens början bestämda tid; för sit­ tes tid, som nu sagts, vare rätt till talan förlorad.

(Nuvarande lydelse)

lämnas honom, äska, att ersättning­ en, såvitt på hans eller annan sådan borgenärs rätt inverkar, varder av vattendomstolen bestämd. Talan här­ om skall anhängiggöras sist inom sex månader efter det fördelning av ersättningen vunnit laga kraft eller, där ersättningen bestämts att utgå i kraft, efter den för kraftöverföring­ ens början bestämda tid; försittes tid, som nu sagts, vare rätt till talan förlorad.

(Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § lagen den om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre lag alltjämt tillämpning.

12) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 27 § lagen den 11 juni 1915 (nr 218)

om

avtal

och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

Härigenom förordnas, att 27 § lagen den 11 juni 1915 om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område skall erhålla ändrad lydel­ se på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

27 §.

I fråga — —----------------------- återkalla fullmakten.

Angående formen för fullmakt att sälja, förbyta eller förpanta fast egendom gälle vad i 10 kap. 1 § jordabalken stadgas. Har sådan full­ makt blivit, efter ty i 16 och 17 §§ sägs, återkallad eller för kraftlös förklarad, vare fullmakten utan ver­ kan.

Genom vad------- —--------------

Fullmakt att sluta avtal om köp, byte eller gåva av fast egendom skall vara skriftlig. Har sådan fullmakt blivit, efter ty i 16 och 17 §§ sägs, återkallad eller för kraftlös förkla­ rad, vare fullmakten utan verkan.

fullmaktsgivarens nytta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Kungl. Maj:ts proposition nr 745 år 1970

231

13) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 och 14 §§ förordningen den 4 mars 1862

(nr 10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer

Härigenom förordnas, att 3 och 14 §§ förordningen den 4 mars 1862 om

tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer1 skall erhålla änd­

rad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §.

Avbetalning å huvudstol eller rän­

tebetalning, som av gäldenär eller

med hans vetskap gjord är, så ock

annat gäldenärs erkännande av ford­

ringens tillvaro, gälle såsom hade

fordringen hos honom bevakad blivit.

Beslut, varigenom ansökan om in­

teckning bifalles eller förklaras vi­

lande, eller anteckning om innehav av

inteckningshandling have ock lika

verkan emot ägare av den intecknade

egendomen; vill borgenären hålla ta­

lan emot annan öppen, bevake då sin

fordran emot denne, såsom i 1 § sägs.

14

Är borgenärs fordran intecknad i

fast egendom eller i tomträtt eller i

vattenfallsrätt eller i fartyg eller luft­

fartyg, eller har han lös egendom så­

som pant eller eljest under panträtt i

handom; njute han ur den egendom,

som sålunda häf tar, betalning, ändå

att han ej, efter kallelse å okända

borgenärer, sin fordran angiver. Om

rätt till kvittning för genfordran vare

ock lag som i 7 § sägs ändå att den

fordran ej blivit efter sådan kallelse

angiven.

Avbetalning å huvudstol eller rän­

tebetalning, som av gäldenär eller

med hans vetskap gjord är, så ock

annat gäldenärs erkännande av ford­

ringens tillvaro, gälle såsom hade

fordringen hos honom bevakad bli­

vit. Beslut, varigenom ansökan om

inteckning som ej avser fast egen­

dom eller tomträtt bifalles eller för­

klaras vilande, eller anteckning om

innehav av pantbrev eller annan in­

teckningshandling have ock lika ver­

kan emot ägare av den intecknade

egendomen; vill borgenären hålla ta­

lan emot annan öppen, bevake då sin

fordran emot denne, såsom i 1 § sägs.

§•

Är borgenärs fordran intecknad

i fartyg eller luftfartyg, eller bär han

lös egendom såsom pant eller eljest

under panträtt i handom; njute han

ur den egendom, som sålunda häftar,

betalning, ändå att han ej, efter kal­

lelse å okända borgenärer, sin ford­

ran angiver. Om rätt till kvittning

för genfordran vare ock lag som i 7 §

sägs ändå att den fordran ej blivit ef­

ter sådan kallelse angiven.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Bestämmelserna i 3 § om tomträtt äger motsvarande tillämpning i fråga

om vattenfallsrätt.

1 Senaste lydelse av § 3 se 1934:261 och av § 14 se 1955:232.

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

14) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 14 kap. 5 § rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 14 kap. 5 § rättegångsbalken skall erhålla änd­ rad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 KAP.

5 §.

Vill part,--------------------------- sådant anspråk.

Om väckande av talan mot tredje man i samband med klander av fång till fast egendom är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

15) Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation

Härigenom förordnas, att 2, 7, 23, 24, 35, 42, 48—50, 57—59 och 61 §§ la­ gen den 12 maj 1917 om expropriation1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

2

§•

Ägare av--------------------------- till densamma. Har expropriationsrätt — — — inskränkning därav. Avstås på--------------- —--------avstå rättigheten. Angående motsvarande tillämp­ ning, då tomträtt eller vattenfallsrätt exproprieras, av bestämmelserna om expropriation av fastighet är sär­ skilt stadgat.

Angående motsvarande tillämp­ ning, då tomträtt exproprieras, av be­ stämmelserna om expropriation av fastighet är särskilt stadgat.

1 Senaste lydelse av 7, 23, 24, 35, 57 och 59 §§ se 1949:663 samt av 42, 48—50, 58 och 61 §§ se 1966:258.

233

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

7 §•

För fastighet,----------------------- skada ersättas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Är den exproprierande på grund

av åtagande eller av annan anledning

pliktig vidtaga åtgärd till förebyg­

gande eller förminskande av skada

eller intrång, varde expropriationser-

sättningen därefter jämkad. Innebär

sådant åtagande utfästelse av servi­

tut till förmån för fastighetsdel, som

ej exproprieras, och sker ej expro-

priationen för kronans räkning, må,

om fastighetsdelens ägare det yrkar,

hänsyn icke tagas till utfästelsen,

utan att den gjorts i sådan form, att

inteckning för servitutet kan medde­

las.

Är den exproprierande på grund

av åtagande eller av annan anledning

pliktig vidtaga åtgärd till förebyg­

gande eller förminskande av skada

eller intrång, varde expropriations-

ersättningen därefter jämkad. Inne­

bär sadant åtagande utfästelse av ser­

vitut till förmån för fastighetsdel,

som ej exproprieras, och sker ej ex-

propriationen för kronans räkning,

må, om fastighetsdelens ägare det

yrkar, hänsyn icke tagas till utfästel­

sen, utan att den gjorts i sådan form,

att inskrivning för servitutet kan

meddelas.

23 §.

Då stämning-----------------------------inom orten.

Domstolen skall tillika, om målet

ej angår allenast upphävande av

särskild rätt, som ej är intecknad i

fastigheten, göra anmälan därom till

inskrivningsdomaren, vilken skall

tillse att målet å nästa inskrivnings­

dag antecknas i fastighets- eller in-

teclcningsboken.

24

Vad i denna lag stadgas om sak­

ägare gälle ej innehavare av fordran,

för vilken inteckning i fastigheten

är sökt eller beviljad eller fastighe­

ten häftar jämlikt 11 kap. 2 § jorda­

balken.

35

Är jordområde eller annat, som

tages i anspråk genom expropria­

tion, samfällt för flera än tio fastig­

heter med skilda ägare, och utgöra

omständigheterna grund för anta­

gande, att genom expropriationen

säkerheten icke avsevärt minskas

för innehavare av fordringar, för

vilka en eller flera av fastigheterna

på grund av sökt eller beviljad in­

teckning eller jämlikt 11 kap. 2 §

jordabalken häfta, förordne domsto-

8f

Bihang till riksdagens protokoll 1970.1

Domstolen skall tillika, om målet

ej angår allenast upphävande av

särskild rätt, som ej är inskriven i

fastigheten, göra anmälan därom till

inskrivningsmyndigheten för anteck­

ning i fastighetsboken.

§•

Vad i denna lag stadgas om sak­

ägare gälle ej borgenär som har

panträtt i fastigheten.

§•

Är jordområde eller annat, som

tages i anspråk genom expropria­

tion, samfällt för flera än tio fastig­

heter med skilda ägare, och utgöra

omständigheterna, i fråga om fas­

tighet som besväras av sökt eller be­

viljad inteckning, grund för anta­

gande att genom expropriationen sä­

kerheten icke avsevärt minskas för

borgenär som har panträtt i fastig­

heten, förordne domstolen på begä­

ran av den exproprierande eller av

saml. Nr 145

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

len på begäran av den exproprieran­ de eller av ägare till någon av fas­ tigheterna, att betalning ur expro- priationsersättningen icke må till­ läggas innehavare av fordran, för vilken någon av fastigheterna sålun­ da häftar, med mindre denne eller annan sådan rättsägare i den fas­ tighet framställt anspråk därpå i den ordning i 57 § femte stycket sägs.

(Nuvarande lydelse)

ägare till någon av fastigheterna, att betalning ur expropriationsersätt- ningen icke må tilläggas borgenären med mindre denne eller annan bor­ genär som har panträtt i fastigheten framställt anspråk därpå i den ord­ ning i 57 § femte stycket sägs.

(Föreslagen lydelse)

42 §.

Så snart —------- —------------- —för expropriationen.

Har fastighet övergått till den ex­ proprierande enligt 40 §, skall ex- propriationsdomstolen, så snart la- gakraftägande dom angående expro- priationsersättningen föreligger, un­ derrätta inskrivningsdomaren om det belopp till vilket löseskillingen för fastigheten slutligt bestämts.

48

Expropriationsersättning skall nedsättas hos Konungens befall- ningshavande. Där fråga ej är om förskott som avses i 36 eller 39 §, skall nedsättningen äga rum inom tre månader eller, om fastigheten tagits i besittning av den exproprie­ rande, inom en månad från det dom eller beslut, varom fråga är, vann laga kraft. Avser expropriationen upplåtelse av särskild rätt, som med­ för allenast ringa men, och prövas den, om fastigheten besväras av sökt eller beviljad inteckning för fordran eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken kan häfta för oguldcn köpeskilling, uppenbarligen icke rubba fordringsägarens säkerhet, äge domstolen medgiva, att nedsätt­ ning ej behöver äga rum. Har så­ dant medgivande lämnats, göre den

Har beträffande inskriven rättig­ het i målet gjorts utfästelse som av­ ses i 30 §, skall domstolen göra an­ mälan till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighet sb oken.

Har fastighet övergått till den ex­ proprierande enligt 40 §, skall expro- priationsdomstolen, så snart laga- kraftägande dom angående expro- priationsersättningen föreligger, un­ derrätta inskrivningsmyndigheten om det belopp till vilket löseskilling­ en för fastigheten slutligt bestämts.

§•

Expropriationsersättning skall nedsättas hos Konungens befall- ningshavande. Bär fråga ej är om förskott som avses i 36 eller 39 §, skall nedsättningen äga rum inom tre månader eller, om fastigheten ta­ gits i besittning av den exproprie­ rande, inom en månad från det dom eller beslut, varom fråga är, vann laga kraft. Avser expropriationen upplåtelse av särskild rätt, som medför allenast ringa men, och prö­ vas den, om fastigheten besväras av sökt eller beviljad inteckning, up­ penbarligen icke rubba säkerheten för borgenär, som har panträtt i fas­ tigheten, äge domstolen medgiva, att nedsättning ej behöver äga rum. Har sådant medgivande lämnats, göre den exproprierande, i stället för att nedsätta ersättningen, anmälan

Kungl. Maj:ts proposition nr 745 år 1970

235

exproprierande, i stället för att ned­

sätta ersättningen, anmälan hos

Konungens befallningshavande och

styrke därvid, att expropriationser-

sättningen guldits. Vad i denna lag

är stadgat om nedsättande av expro-

priationsersättning skall i tillämp­

liga delar gälla anmälan som nu

sagts.

Vid nedsättning

Då förskott------

(Nuvarande lydelse)

hos Konungens befallningshavande

och styrlce därvid, att expropriations-

ersättningen guldits. Vad i denna lag

är stadgat om nedsättande av ex-

propriationsersättning skall i till­

lämpliga delar gälla anmälan som nu

sagts.

(Föreslagen lydelse)

35 § meddelats,

är anhängigt.

Då vad -

Exproprierad fastighet skall över­

gå till nye ägaren fri från all sär­

skild rätt, som innehavaren jämlikt

2 § tredje stycket är pliktig avstå;

dock häfte fastigheten fortfarande

för särskild rätt, som tillkommer

sakägare och som jämlikt utfästelse

av nye ägaren lämnas orubbad. Fas­

tighetens ansvar för allmänna ut-

skylder eller för fordringar, som åt­

njuta förmånsrätt enligt 17 kap. 6 §

första stycket handelsbalken, föränd­

ras ej genom expropriationen.

49 §.

i besittning.

Genom expropriation •

priationen.

-------- samma fastighet.

Exproprierad fastighet skall över­

gå till nye ägaren fri från all sär­

skild rätt, som innehavaren jämlikt

2 § tredje stycket är pliktig avstå;

dock häfte fastigheten fortfarande

för särskild rätt, som tillkommer

sakägare och som på grund av ut­

fästelse jämlikt 30 § lämnas orub­

bad. Fastighetens ansvar för all­

männa utskylder eller för fordring­

ar, som åtnjuta förmånsrätt enligt

17 kap. 6 § första stycket handels­

balken, förändras ej genom expro-

50 §.

Försummas med------- —------------

Visar fastighetens ägare vid dom­

stolen att förverkande ägt rum, äge

vad i 23 § andra stycket stadgas om

anmälan till inskrivningsdomaren

samt anteckning i fastighets- eller

inteckning sb ok en motsvarande till-

lämpning. Sker sådan anteckning

inom tre månader från förverkan­

det, skall inskrivningsdomaren ge­

nast hos Konungens befallningsha­

vande göra anmälan om anteckning­

en.

Varda de

expropriationsrätten förverkad.

Visar fastighetens ägare vid dom­

stolen att förverkande ägt rum, äge

vad i 23 § andra stycket stadgas om

anmälan till inskrivningsmyndighe­

ten samt anteckning i fastighetsbo-

ken motsvarande tillämpning. Sker

sådan anteckning inom tre månader

från förverkandet, skall inskriv­

ningsmyndigheten genast hos Ko­

nungens befallningshavande göra an­

mälan om anteckningen.

nämnda handlingar.

57 §.

Konungens befallningshavande----------- desamma berättigad.

Besväras fastighet av sökt eller be- Svarar fastighet för beviljad eller

viljad inteckning för fordran, eller sökt inteckning, skola i fråga om lö-

kan fastighet jämlikt 11 kap. 2 § seskilling för fastigheten samt, om ex-

236

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

jordabalken i ägarens hand häfta för propriationen avser endast en del av ogulden köpeskilling, skola i fråga fastigheten, beträffande ersättning om löseskilling för fastigheten samt, för skada och intrång å den åter- om expropriationen avser endast en stående delen, så ock angående er­ del av fastigheten, beträffande er- sättning för upplåtelse av särskild sättning för skada och intrång å den rätt till sådan fastighet, stadgandena återstående delen, så ock angående om fördelning hos överexekutor av ersättning för upplåtelse av särskild köpeskilling för utmätningsvis såld rätt till sådan fastighet, stadgande- fast egendom hava motsvarande till- na om fördelning hos överexekutor lämpning, såvitt ej nedan annorlun- av köpeskilling för utmätningsvis da stadgas. Är fastigheten förutom av såld fast egendom hava motsvarande inteckning besvärad av särskild rätt, tillämpning, såvitt ej nedan annor- som förminskar fastighetens värde lunda stadgas. Är fastigheten för- och åtnjuter sämre rätt än inteck-utom av fordran besvärad av annan ningen, erhålle borgenär som har särskild rätt, som förminskar fastig- panträtt, i den mån det tarvas för hetens värde och åtnjuter sämre rätt fulla gäldandet av hans fordran, be- än fordringen, erhålle fordringsäga- talning såsom om fastigheten icke ren, i den mån det tarvas för fulla vore av nämnda rätt besvärad, och gäldandet av hans fordran, befäl- varde ersättningen för rättigheten i ning såsom om fastigheten icke vore motsvarande mån förminskad. Har av nämnda rätt besvärad, och varde ersättning, som i första punkten av­ ersättningen för rättigheten i mot- ses, av domstolen bestämts till högre svarande mån förminskad. Har er- belopp än fastighetsägaren yrkat, och sättning, som i första punkten avses, uppstår efter gäldande av de ford- av domstolen bestämts till högre be- ringar, som skola utgå ur ersättning­ lopp än fastighetsägaren yrkat, och en, överskott, som ej faller inom uppstår efter gäldande av de ford- nämnda belopp, må fastighetsägaren ringar, som skola utgå ur ersätt- ej uppbära överskottet, utan varde ningen, överskott, som ej faller inom detta återställt till den exproprieran- nämnda belopp, må fastighetsägaren de. ej uppbära överskottet, utan varde detta återställt till den exproprie­ rande.

Sammanträde för------- —--------kungörelse stadgas. Har förordnande--------------- — inom kommunen. Där förordnande — —----------- och kungörelse. Framställer innehavare-------------------- sådant bevis. Ersättning, som ■—• —----------- skall förfaras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

58

Då expropriation, vilken ej avsett allenast upphävande av särskild rätt som ej är intecknad i fastigheten, blivit fullbordad, åligger det Konung­ ens befallningshavande att därom ofördröj ligen göra anmälan hos in­ skrivningsdomaren; och skall an­ teckning om att fastighet exproprie­ rats eller om särskild rätt, som ge-

§•

Då expropriation, vilken ej avsett allenast upphävande av särskild rätt som ej är inskriven i fastigheten, bli­ vit fullbordad, åligger det Konung­ ens befallningshavande att därom ofördröjligen göra anmälan hos in­ skrivningsmyndigheten; och skall anteckning om att fastighet expro­ prierats eller om särskild rätt, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

237

nom expropriationen förvärvats, å

nästa inskrivningsdag göras i fastig­

hets- eller inteckningsboken.

Utfaller, då en del av intecknad

fastighet eller en eller flera av ge­

mensamt intecknade fastigheter ex­

proprieras eller ock då särskild rätt

till intecknad fastighet genom expro­

priation förvärvas, vid fördelning av

ersättning likvid å intecknings hu­

vudstol, åligger ock Konungens be-

fallningshavande att därom, sedan

fördelningen blivit godkänd eller vun­

nit laga kraft, ofördröj ligen göra an­

mälan enligt vad nyss sagts och tilli­

ka insända fördelningslängden. Gäller

fördelningen förskott och har fastig­

heten ej enligt 40 § övergått till den

exproprierande, äger vad sålunda fö­

reskrivits tillämpning även när i an­

nat fall likvid utfaller på inteck­

nings huvudstol.

Exproprieras del — ------- — — för

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

genom expropriationen

göras i fastighetsboken.

förvärvats,

Utfaller, då en del av intecknad

fastighet eller en eller flera av ge­

mensamt intecknade fastigheter ex­

proprieras eller ock då särskild rätt

till intecknad fastighet genom ex­

propriation förvärvas, vid fördelning

av ersättning betalning på pantbrevs

belopp, åligger ock Konungens be-

fallningshavande att därom, sedan

fördelningen blivit godkänd eller

vunnit laga kraft, ofördröj ligen göra

anmälan enligt vad nyss sagts och

tillika insända fördelningslängden.

Gäller fördelningen förskott och har

fastigheten ej enligt 40 § övergått till

den exproprierande, äger vad sålun­

da föreskrivits tillämpning även när

i annat fall betalning utfaller på

pantbrevets belopp.

fastighetsregistret.

59 §.

Hava parterna träffat överenskom­

melse rörande expropriationsersätt-

ningen för fastighet eller för upplå­

telse av särskild rätt till fastighet,

och visas att fastigheten ej besväras

av sökt eller beviljad inteckning för

fordran och ej heller kan jämlikt 11

kap. 2 § jordabalken i ägarens hand

häfta för ogulden köpeskilling, eller

att den avtalade ersättningen förslår

till full betalning av de fordringar,

som vid fördelning av ersättningen

skola därur utgå, eller att överens­

kommelsen godkänts av de fordrings­

ägare, som ej skulle erhålla full be­

talning, varde överenskommelsen

fastställd av domstolen.

Vill den —--------------- meddela fastställelse.

Överenskommelse om —--------------- av domstolen.

Fastställelse må----------- — — 34 § stadgas.

Där domstolen — —------- — enligt 35 §.

Hava parterna träffat överenskom­

melse rörande expropriationsersätt-

ningen för fastighet eller för upplå­

telse av särskild rätt till fastighet,

och visas att fastigheten ej besväras

av beviljad eller sökt inteckning, el­

ler att den avtalade ersättningen för­

slår till full betalning av de ford­

ringar, som vid fördelning av ersätt­

ningen skola därur utgå, eller att

överenskommelsen godkänts av de

fordringsägare, som ej skulle erhålla

full betalning, varde överenskom­

melsen fastställd av domstolen.

61

§.

Vill den exproprierande, sedan han

ingivit ansökan om stämning, åter-

Vill den exproprierande, sedan han

ingivit ansökan om stämning, åter-

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

kalla expropriationsanspråket, göre han anmälan därom till domstol, hos vilken målet är anhängigt, och in- give därvid, om tillstånd till expro­ priation erhållits, bevis att han full­ gjort vad i 62 § andra stycket sägs, eller vare rättigheten till återkallel­ se försutten, över anmälan om åter­ kallelse skall motparten höras. Vad i 23 § stadgas om anmälan till in­ skrivningsdomaren och anteckning av expropriationsmål äge, sedan dom­ stolen skilt målet från sig, motsva­ rande tillämpning beträffande åter­ kallelse.

Återkallelse må--------------- — — synnerligt men. Ej må-------------- ------------------------- i besittning.

kalla expropriationsanspråket, göre han anmälan därom till domstol, hos vilken målet är anhängigt, och in- give därvid, om tillstånd till expro­ priation erhållits, bevis att han full­ gjort vad i 62 § andra stycket sägs, eller vare rättigheten till återkallel­ se försutten, över anmälan om åter­ kallelse skall motparten höras. Vad i 23 § stadgas om anmälan till in­ skrivningsmyndigheten och anteck­ ning av expropriationsmål äge, se­ dan domstolen skilt målet från sig, motsvarande tillämpning beträffan­ de återkallelse.

(Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § la­ gen den om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre lag alltjämt tillämpning.

16) Förslag

till

Lag

om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314)

Härigenom förordnas, att 21 § 1 mom., 24, 36 och 42—44 §§ gruvlagen den 3 juni 1938 1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)2

(Föreslagen lydelse)

21

§.

1 mom. I ansökning----------- i anspråk; 4) de personers namn, hemvist och postadress vilka äro ägare av de under 3) angivna områden eller med avseende därå hava nyttjande­ rätt, återköpsrätt, rätt till elektrisk kraft eller till avkomst eller annan förmån eller rätt till servitut; dock

4) de personers namn, hemvist och postadress vilka äro ägare av de under 3) angivna områden eller med avseende därå hava nyttjanderätt, rätt till elektrisk kraft, rätt till ser­ vitut eller samfällighetsrätt; dock må, där mark är samfälld för flera

1 Senaste lydelse av 21 § 1 mom. se 1963:626 och av 42 § se 1952:148.

2 Ny lydelse av 36 §, avsedd att träda i kraft den 1 januari 1969, har föreslagits i

prop.

1968:131. Som nuvarande lydelse av paragrafen anges den sålunda föreslagna.

239

Kungl. Maj:ts proposition nr lbö år 1970

må, där mark är samfälld för flera

fastigheter med skilda ägare och för

samfälligheten finnes känd styrelse

eller annan som är satt att den för­

valta, uppgifterna i stället avse leda­

möterna i styrelsen eller förvaltaren;

5) huruvida omedelbart

Ägare av jordområde som avses

med ansökningen vare pliktig att, då

inmutaren för lämnande av stadgad

uppgift i utmålsansökningen eller

ock bergmästaren därom framställer

begäran, utan dröjsmål uppgiva en­

var som med avseende å området har

nyttjanderätt, återköpsrätt, rätt till

elektrisk kraft eller till avkomst eller

annan förmån eller rätt till servitut.

Underlåter jordägaren detta och lider

sådan rättsägare skada i följd därav

att han icke blivit kallad till förrätt­

ningen, vare jordägaren pliktig att,

där han visas hava ägt kännedom om

att rättsägaren berördes av förrätt­

ningen, ersätta skadan. Erinran här­

om varde införd i kungörelsen om

förrättningen.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

fastigheter med skilda ägare och för

samfälligheten finnes känd styrelse

eller annan som är satt att den för­

valta, uppgifterna i stället avse le­

damöterna i styrelsen eller förval­

taren;

4) sägs.

Ägare av jordområde som avses

med ansökningen vare pliktig att, då

inmutaren för lämnande av stadgad

uppgift i utmålsansökningen eller

ock bergmästaren därom framställer

begäran, utan dröjsmål uppgiva en­

var som med avseende å området har

nyttj anderätt, rätt till elektrisk kraft,

rätt till servitut eller samfällighets-

rätt. Underlåter jordägaren detta och

lider sådan rättsägare skada i följd

därav att han icke blivit kallad till

förrättningen, vare jordägaren plik­

tig att, där han visas hava ägt känne­

dom om att rättsägaren berördes av

förrättningen, ersätta skadan. Erin­

ran härom varde införd i kungörel­

sen om förrättningen.

24 §.

36 §.

Mark inom —- ■— ----------------------- som förorsakas.

Skall en —--------------------------- — därför givas.

Är nyttjanderätt till mark, varför

lösen skall givas eller som lider ska­

da eller intrång, av ägaren åt annan

upplåten, eller är marken besvärad

av rätt till avkomst eller annan för­

mån eller till servitut eller till elekt­

risk kraft, och går till följd av ut-

målsläggningen sådan särskild rätt

förlorad eller lider den intrång, skall

ersättning jämväl därför givas.

Då till--------------------------------------- förlust ersättas.

Är nyttjanderätt till mark, varför

lösen skall givas eller som lider ska­

da eller intrång, av ägaren åt annan

upplåten, eller är marken besvärad

av rätt till servitut eller elektrisk

kraft eller av samfällighetsrätt, och

går till följd av utmålsläggningen så­

dan särskild rätt förlorad eller lider

den intrång, skall ersättning jämväl

därför givas.

42

Vid utmålsförrättningen fastställd

lösen och annan ersättning jämte sex

procent ränta därå från dagen för

förrättningens avslutande skola inom

nittio dagar från samma tid, oavsett

mot förrättningen förd talan, erläg-

§•

Vid utmålsförrättningen fastställd

lösen och annan ersättning jämte sex

procent ränta därå från dagen för

förrättningens avslutande skola inom

nittio dagar från samma tid, oavsett

mot förrättningen förd talan, erläg-

240

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

gas till den ersättningsberättigade. gas till den ersättningsberättigade. Är den mark för vilken, enligt vad i Är den mark för vilken, enligt vad 36 § första eller andra stycket sägs, i 36 § första eller andra stycket sägs, lösen eller annan ersättning skall gi- lösen eller annan ersättning skall gi­ vas, besvärad av sökt eller beviljad vas, besvärad av beviljad eller sökt inteckning för fordran eller kan mar- inteckning, skola dock såväl nämn­ den jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i da för markens ägare avsedda ersätt- ägarens hand häfta för ogulden ko- ningsbelopp som ock de ersättnings- peskilling, skola dock såväl nämnda belopp, som må hava avsetts för in­ för markens ägare avsedda ersätt- nehavare av särskild rättighet till ningsbelopp som ock de ersättnings- samma mark, jämte ovan föreskri- belopp, som må liava avsetts för ven ränta inom tid som nyss sagts innehavare av särskild rättighet till nedsättas hos Konungens befall- samma mark, jämte ovan föreskri- ningshavande i det län där utmålet ven ränta inom tid som nyss sagts är beläget. Även i annat fall än nu nedsättas hos Konungens befall- sagts må gruvinnehavaren, om han ningshavande i det län där utmålet det hellre vill, nedsätta vid utmåls- är beläget. Även i annat fall än nu förrättningen fastställd ersättning sagts må gruvinnehavaren, om han hos Konungens befallningshavande. det hellre vill, nedsätta vid utmåls- förrättningen fastställd ersättning hos Konungens befallningshavande.

Då ersättning —- ■— ---------------gruvinnehavarens bekostnad. Där ersättningen----------------------------------- i ärendet. Medel som---------------------- ------—---------mot ränta.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

43 §.

Konungens befallningshavande-----

Häftar marken för fordran varom förmäles i 42 § första stycket, äge stadgandena om fördelning hos över- exekutor av köpeskilling för utmät- ningsvis såld fast egendom motsva-

----------- - förd talan.

Svarar marken för inteckning var­ om förmäles i 42 § första stycket, äge stadgandena om fördelning hos över- exekutor av köpeskilling för utmät- ningsvis såld fast egendom motsva­

rande tillämpning, såvida ej nedan rande tillämpning, såvida ej nedan annorlunda stadgas. Är marken för­ utom av fordran besvärad av annan särskild rätt, som förminskar fastig­ hetens värde och åtnjuter sämre rätt än fordringen, erhålle fordringsäga­ ren, i den mån det tarvas för fulla gäldandet av hans fordran, betalning såsom om marken icke vore av nämnda rätt besvärad, och varde er­ sättningen för rättigheten i motsva­ rande mån förminskad.

annorlunda stadgas. Är marken för­ utom av inteckning besvärad av sär­ skild rätt, som förminskar fastighe­ tens värde och åtnjuter sämre rätt än inteckningen, erhålle borgenär som har panträtt, i den mån det tarvas för fulla gäldandet av hans fordran, be­ talning såsom om marken icke vore av nämnda rätt besvärad, och varde ersättningen för rättigheten i mot­ svarande mån förminskad.

Sammanträde för------------------- inom kommunen. Är marken samfälld för flera än tio fastigheter med skilda ägare och utgöra omständigheterna grund för antagande, att genom utmålslägg- ningen säkerheten icke avsevärt minskas för innehavarna av ford-

Är marken samfälld för flera än tio fastigheter med skilda ägare och utgöra omständigheterna, i fråga om fastighet som besväras av sökt eller beviljad inteckning, grund för anta­ gande, att genom utmålsläggningen

241

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ringar, för vilka marken på grund av

sökt eller beviljad inteckning eller

jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häf­

tar, förordne Konungens befallnings-

havande att betalning ur de nedsatta

medlen icke må tilläggas innehavare

av fordran för vilken marken sålun­

da häftar, med mindre denne eller

annan sådan rättsägare senast å åt­

tonde dagen före sammanträdet

skriftligen framställt anspråk därpå

lios Konungens befallningshavande;

underlåtenhet att väcka dylikt an­

språk må dock ej läggas någon till

last såsom försummelse i bevakande

av honom eller annan tillkommande

rättighet. Framställes ej anspråk

som nu sagts, och påyrkar ej heller

någon av delägarna i marken senast

vid sammanträdet fördelning av de

nedsatta medlen, skola dessa tillhan­

dahållas delägarna för samfälld räk­

ning. Göra ej dessa inom tio år från

sammanträdet anspråk på de nedsat­

ta medlen, må dessa lyftas av gruv-

innehavaren, såframt denne för så­

dant ändamål anmäler sig hos

Konungens befallningshavande un­

der elfte året efter sammanträdet.

Sker ej sådan anmälan, tillfälle be­

loppet kronan. Förordnande som i

detta stycke sägs skall intagas i kal­

lelse och kungörelse.

De med--------------

(Nuvarande lydelse)

säkerheten icke avsevärt minskas för

borgenär, som har panträtt i fastig­

heten, förordne Konungens befall­

ningshavande att betalning ur de

nedsatta medlen icke må tilläggas

borgenären med mindre denne eller

annan borgenär som har panträtt i

fastigheten senast å åttonde dagen

före sammanträdet skriftligen fram­

ställt anspråk därpå hos Konungens

befallningshavande; underlåtenhet

att väcka dylikt anspråk må dock

ej läggas någon till last såsom för­

summelse i bevakande av honom

eller annan tillkommande rättighet.

Framställes ej anspråk som nu sagts,

och påyrkar ej heller någon av del­

ägarna i marken senast vid samman­

trädet fördelning av de nedsatta med­

len, skola dessa tillhandahållas del­

ägarna för samfälld räkning. Göra ej

dessa inom tio år från sammanträdet

anspråk på de nedsatta medlen, må

dessa lyftas av gruvinnehavaren, så­

framt denne för sådant ändamål an­

mäler sig hos Konungens befallnings­

havande under elfte året efter sam­

manträdet. Sker ej sådan anmälan,

tillfälle beloppet kronan. Förordnan­

de som i detta stycke sägs skall inta­

gas i kallelse och kungörelse.

(Föreslagen lydelse)

av gruvinnehavaren.

44

Utfaller vid fördelning som i 43 §

andra stycket sägs likvid å inteck­

nings huvudstol, åligger det Konung­

ens befallningshavande att därom,

sedan fördelningen blivit godkänd el­

ler vunnit laga kraft, ofördröjligen

göra anmälan hos inskrivningsdoma­

ren samt därvid tillika insända för-

delningslängden.

§•

Utfaller vid fördelning som i 43 §

andra stycket sägs betalning på pant­

brevs belopp, åligger det Konungens

befallningshavande att därom, sedan

fördelningen blivit godkänd eller

vunnit laga kraft, ofördröjligen göra

anmälan hos inskrivningsmyndighe­

ten för anteckning i fastighetsboken

samt därvid tillika insända fördel-

ningslängden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § la­

gen den

om införande av nya jordabalken, och rätt till av-

komst eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger

äldre lag alltjämt tillämpning.

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

17) Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 36 § 2 mom. och 38 § 1 mom. uranlagen

den 2 december 1960 (nr 679)

Härigenom förordnas, att 36 § 2 mom. och 38 § 1 mom. uranlagen den 2 december 19601 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

CNuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

36 §.

2 mom. Ansökan om — — —-----------------sig anvisat; 3) de personers namn, hemvist 3) de personers namn, hemvist och postadress vilka äro ägare av det och postadress vilka äro ägare av under 2) angivna området eller med det under 2) angivna området eller avseende därå hava nyttjanderätt, med avseende därå hava nyttjande- återköpsrätt, rätt till elektrisk kraft rätt, rätt till elektrisk kraft, rätt till eller till avkomst eller annan för- servitut eller samfällighetsrätt; dock mån eller rätt till servitut; dock må, må, där mark är samfälld för flera där mark är samfälld för flera fas- fastigheter med skilda ägare och tigheter med skilda ägare och för för samfälligheten finnes känd sty- samfälligheten finnes känd styrelse relse eller annan som är satt att for­ eller annan som är satt att förvalta valta densamma, uppgifterna i stäl- densamma, uppgifterna i stället avse let avse ledamöterna i styrelsen el- ledamöterna i styrelsen eller förval- ler förvaltaren, taren.

Vid ansökningen------------------------26 §3 mom. 1) sägs. Kostnaderna för---------------------------------dessa kostnader. I övrigt---------------------------- om utmålsförrättning.

38 §.

1 mom. Mark inom----------------—-------- som förorsakas. Skall en — —------------------------ därför givas. Är nyttjanderätt till mark, för vil­ ken lösen skall utgå eller som lider skada eller intrång, av ägaren åt annan upplåten, eller är marken be­ svärad av rätt till avkomst eller annen förmån eller till servitut eller till elektrisk kraft, och går till följd av anvisandet av mark sådan sär-

Är nyttjanderätt till mark, för vil­ ken lösen skall utgå eller som lider skada eller intrång, av ägaren åt annan upplåten, eller är marken be­ svärad av rätt till servitut eller elekt­ risk kraft eller av samfällighetsrätt, och går till följd av anvisandet av mark sådan särskild rätt förlorad

1 Senaste lydelse av 36 § 2 mom. se 1963:627. Ny lydelse av 38 § 1 mom., avsedd att träda i kraft den 1 januari 1969, har föreslagits i prop. 1968:131. Som nuvarande lydelse av paragrafen anges den sålunda föreslagna lydelsen.

243

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

skild rätt förlorad eller lider den eller lider den intrång, skall ersätt-

intrång, skall ersättning jämväl utgå ning jämväl utgå därför.

därför.

Förorsakas annan---------------------------- förlust ersättas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits före ikraft­

trädandet äger äldre lag alltjämt tillämpning.

244

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i stats­ rådet på Stockholms slott den 19 september 1969.

Närvarande:

Statsministern

Erlander,

statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Kling,

Holmqvist, Aspling, Palme, Sven-Erig Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Moberg, Norling, Löfberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om följ dlag stift ning till den nga jordabalken m. in. och anför.

1. Inledning

Tidigare denna dag har i statsrådet anmälts förslag till bl. a. 8—12 kap. i den nya jordabalken (JB). Kungl. Maj :t har beslutat att lagrådets yttran­ de skall inhämtas över detta förslag. I fråga om övriga kapitel har förslag remitterats till lagrådet den 11 februari 1966 och den 20 januari 1967. Därmed föreligger ett fullt utarbetat förslag till samtliga kapitel i JB. Frågan om lag om införande av den nya jordabalken (JP) jämte viss följ dlagstift­ ning anmäldes i statsrådet den 29 november 1968. Kungl. Maj :t beslöt att lagrådets yttrande skulle inhämtas över dessa förslag.

Av lagstiftningen på jordabalksområdet återstår därefter övergångsbe­ stämmelser i anslutning till förslaget till 8—12 kap. JB samt viss återstående följ dlagstiftning till JB. Lagstiftningen på utsökningsrättens och fastig- hetsbildningsväsendets områden har nära beröring med JB. På dessa om­ råden pågår f. n. en reformering av lagstiftningen. Sålunda har lagbered­ ningen lagt fram förslag om ändringar i den exekutionsrättsliga lagstift­ ningen (SOU 1968: 64). Förslag till ny fastighetsbildningslag (PBL) har granskats av lagrådet, som avgivit yttrande över förslaget den 2 juni 1969. Vidare har förslag till lag om införande av FBL jämte viss följdlagstiftning remitterats till lagrådet den 15 augusti 1969. I det lagstiftningsarbete som pågår på utsökningsrättens och fastighetsbildningsväsendets områden sker en samordning med bestämmelserna i JB.

Det inom justitiedepartementet bedrivna arbetet på den följ dlagstiftning till JB som inte tagits upp i remissen den 29 november 1968 och inte fal­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

245

ler inom utsökningsrättens eller fastighetsbildningslagstiftningens område

har nu slutförts. I samband härmed har även utarbetats tillägg till det ti­

digare remitterade förslaget till JP. Tillägget sammanhänger med de tidigare

denna dag anmälda förslagen till 8—12 kap. JB.

Som ett led i arbetet på följ dlagstiftningen till JB har utarbetats en pro­

memoria (Stencil Ju 1968: 20) med förslag till upphävande av förordningen

(1880: 36), innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under

konkurs — i fortsättningen kallad järnvägsförordningen — och en prome­

moria (Stencil Ju 1968: 21) angående inteckningsansvaret vid avstyckning

från samfälld mark.

Promemoriorna har remissbehandlats. Förslagen i promemoriorna har

därefter bearbetats inom departementet.

De frågor jag kommer att behandla i fortsättningen gäller följande äm­

nen: 1) särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 8—12 kap. JB,

2) inskrivningsärenden m. m. rörande enskild järnväg, 3) inteckningsan­

svaret vid avstyckning från samfälld mark, 4) regleringen av rättsinstitu­

tet rätt till elektrisk kraft, 5) lag om arrende- och hyresnämnder, 6) vissa

ändringar i RB, 7) ändring i samäganderättslagen (1904: 48 s. 1), 8) vis­

sa ändringar i lagen (1927: 79) om inteckningshavares rätt till betalning

ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal, 9) vissa änd­

ringar i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling (mortifika-

tionslagen), 10) ändring i lagen (1946: 805) med särskilda bestämmelser

angående vittne vid vissa rättshandlingar, 11) ändring i lagen (1950: 596)

om rätt till fiske (fiskerättslagen), 12) vissa ändringar i lagen (1957: 390)

om fiskearrenden, 13) vissa ändringar i jordförvärvslagen (1965: 290), 14)

vissa ändringar i förköpslagen (1967: 868), 15) ändring i lagen (1969: 246)

om fastighetsdomstol och 16) sakrättsligt skydd för äldre upplåtelser i andel

av samfällt strömfall.

De inom justitiedepartementet upprättade förslagen till följ dlagstiftning

till JB m. m. torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bi­

laga 1. Som bilaga 2 bör bifogas de i promemoriorna upptagna författnings-

förslagen.

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

2. Särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 8—12 kap.

Inledning

Departementschefen. Jag har i remissen tidigare denna dag med förslag till ändringar i och tillägg till JB behandlat de övergångsbestämmelser som behövs beträffande arrendekapitlen (8—11 kap. JB). De föreslagna regler­ na tas jämte övergångsbestämmelser till hyreskapitlet (12 kap. JB) upp i 34—36 d §§ JP.

Remissen tidigare denna dag innehåller vidare i anslutning till de nya arrendebestämmelserna förslag om upphävande av lagen (1943:884) om arrendators förköpsrätt och lagen (1946: 147) med särskilda bestämmelser om arrende av viss kommunal jord. Uppräkningen i 2 § JP av författ­ ningar som upphävs genom JB har kompletterats med nämnda lagar. I upp­ räkningen har också tagits med förordningen (1875:42 s. 35) angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden.

Motivering till 34—36 d §§ JP

34 §

Departementschefen. Enligt 31 § JP gäller som huvudregel att JB:s be­ stämmelser inte skall gälla för äldre arrende- eller hyresavtal. Som jag anförde vid remissen till lagrådet tidigare denna dag av förslag till lag­ stiftning angående jordbruksarrende m. m. bör äldre arrendeavtal som träf­ fats för obestämd tid eller med förbehåll om rätt till uppsägning dock föras in under den nya lagen från den första möjliga tidpunkt efter JB:s ikraftträdande till vilken avtalet kunnat sägas upp. Detsamma bör gälla beträffande äldre hyresavtal. En bestämmelse härom tas upp i denna para­ graf.

35 §

Departementschefen. I paragrafens första stycke föreslås att vissa av de i 8 och 12 kap. JB upptagna arrende- och hyresbestämmelserna omedelbart vid balkens ikraftträdande skall bli tillämpliga även på äldre avtal. Detta gäller beträffande arrendeuppsägningsbestämmelserna i 8:8, regeln i 8: 25 om särskild frist för betalning av arrendeavgift, preskriptionsbestämmelsen i 8: 26 och regeln om jämkning av otillbörliga villkor i 8: 27. I fråga om hyra avses reglerna i 12: 1 om hyresbestämmelsernas tillämpningsområde och uppsägningsbestämmelserna i 12: 8. Förslaget överensstämmer med vad som vid skilda tillfällen tidigare föreskrivits vid promulgering av lagstift­ ning på nyttjanderättens område.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

247

En förutsättning för att de ändrade bestämmelserna om sättet för uppsäg­

ning och betalningsfrist skall tillämpas bör vara att uppsägning sker efter

JB :s ikraftträdande. En regel härom tas upp i andra stycket.

Den föreslagna preskriptionsbestämmelsen bör inte gälla, om arrende­

avtalet upphört före JB:s ikraftträdande. Tredje stycket upptar en bestäm­

melse med denna innebörd.

36 §

Departementschefen. Jag har vid remissen till lagrådet tidigare denna

dag av förslag till lagstiftning angående jordbruksarrende m. m. anfört, att

de för jordbruksarrende föreslagna besittningsskyddsbestämmelserna i viss

utsträckning bör ges retroaktiv verkan. Reglerna härom tas upp i denna

paragraf.

I första stycket föreslås att besittningsskyddsbestämmelserna i JB görs

tillämpliga på sådana sociala arrenden som är utrustade med optionsrätt.

Till denna grupp hör också kommunala arrenden som är underkastade

regleringen i lagen (1946: 147) med särskilda bestämmelser om arrende av

viss kommunal jord. Har arrendeavtal genom dispens av arrendenämnden

undantagits från tillämpning av reglerna om optionsrätt skall naturligtvis

inte heller nya balkens besittningsskyddsbestämmelser gälla på avtalet. In­

nebörden av den föreslagna regeln är att såväl de materiella bestämmelserna

som förfarandereglerna i balken skall tillämpas på de äldre avtalen. Har för­

farande som rör rätten till nytt arrende eller arrendevillkoren inletts före

JB:s ikraftträdande genom att underrättelse som avses i 2:52—54 lagen

(1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom (NJL) skett, bör dock

äldre bestämmelser alltjämt gälla. Genom huvudregeln att balkens besitt­

ningsskyddsbestämmelser blir tillämpliga uppnås att de äldre arrendenämn­

dernas verksamhet kan avvecklas i nära anslutning till balkens ikraftträ­

dande.

I fråga om sådana jordbruksarrenden vilka inte är förenade med options­

rätt enligt äldre bestämmelser ges i andra stycket den regeln, att balkens

besittningsskyddsbestämmelser skall tillämpas, om antingen arrendatorn

ensam eller arrendatorn och före honom hans närmaste anhöriga brukat

arrendestället under minst tio år. Detsamma skall gälla, om den tid som

löper vid ikraftträdandet utgår först sedan arrendeförhållandet varat

minst tio år.

Saknar äldre avtal på vilket de nya bestämmelserna om besittnings­

skydd gjorts tillämpliga förbehåll om uppsägning, skall enligt tredje stycket

även reglerna i 9:3 JB tillämpas på avtalet. Bestämmelsen kompletteras

med en regel för det fall att arrendetiden utgår så snart efter balkens

ikraftträdande att minimitiden för uppsägning i 9: 3 inte kan iakttas.

Har äldre arrendeavtal tillagts besittningsskydd enligt JB, kan förläng­

ning av avtalet komma till stånd genom att uppsägning underlåts. Efter

uppsägning kan förlängning ske genom att parterna träffar överenskom­

248

melse härom eller på grund av arrendenämnds beslut eller domstols dom. I samtliga fall bör förlängning medföra att JB i dess helhet skall tillämpas på arrendeavtalet. En regel härom tas upp i fjärde stycket.

36 a §

Departementschefen. Jag har vid remissen till lagrådet tidigare denna dag av förslag till lagstiftning angående jordbruksarrende m. m. föreslagit nya regler om jordbruksarrendators underhållsskyldighet. Reglerna inne­ bär bl. a. att underhållsskyldigheten utvidgas för arrendatorn i förhållande till vad som nu gäller vid sociala arrenden och att den s. k. slitningsprin- cipen inte längre får användas. I fråga om arrendeförhållande som tagit sin början före JB:s ikraftträdande kan den situationen inträffa att de äldre underhållsreglerna avlöses av bestämmelserna i JB utan att dessförinnan avräkning mellan jordägaren och arrendatorn behöver ske. Som exempel kan nämnas att ett äldre arrendeförhållande fortfar efter balkens ikraftträdan­

de på grund av tyst förlängning. Ett annat fall föreligger vid förlängning av äldre arrendeavtal till följd av de föreslagna övergångsbestämmelserna i 36 §. Den antydda situationen kan i vissa fall medföra komplikationer vid en framtida avräkning, eftersom hänsyn då måste tas till att arrenda- torns underhållsskyldighet reglerats av olika bestämmelser under den tid till vilken avräkningen hänför sig. Med hänsyn till att underhållsreglerna i JB i vissa avseenden innebär en ökning av arrendatorns skyldigheter kan det ofta ligga i arrendatorns intresse att få till stånd avräkning mellan parterna innan de nya reglerna börjar tillämpas. Förhållandena kan emel­ lertid också vara sådana att det framstår som angeläget för jordägaren att parternas ekonomiska mellanhavanden görs upp. Föreligger inte sådan situation att avräkning skall ske enligt 9:23 JB, kan avräkning emellertid komma till stånd endast om jordägaren och arrendatorn är överens om det­ ta. Jag föreslår därför en övergångsbestämmelse som ger jordägaren eller arrendatorn rätt att i fall som här avses påkalla avräkning. Begäran här­ om skall dock framställas inom två månader från det JB:s regler om arren­ deställets skick blev tillämpliga på arrendeförhållandet.

36 b §

Departementschefen. Som jag anförde vid remissen till lagrådet tidigare denna dag av förslag till lagstiftning angående jordbruksarrende m. m. ansluter jag mig till arrendelagsutredningens förslag att i JB inte ta upp någon motsvarighet till bestämmelserna i 2: 64 NJL om skogsfång och mul­ bete men låta de nuvarande reglerna tillämpas under en övergångstid av tio år. Vidare har jag i remissen anfört att några regler om husbehovsfiske (2: 63 NJL) inte bör tas in i balken men att nu gällande regler bör till- lämpas övergångsvis. De behövliga övergångsbestämmelserna tas upp i den­ na paragraf. Gäller arrendeavtal sådan brukningsdel som avses i 2: 49 NJL

Kungl. Maj:ts proposition nr lb5 år 1970

249

skall sålunda reglerna i 2: 63 och 64 NJL fortfarande tillämpas, om avtalet

ingåtts före utgången av år 1981. Innehåller avtal förbehåll som strider här­

emot kommer förbehållet att vara utan verkan mot arrendatorn. Möjlighet

till dispens bör dock föreligga. Det bör framhållas att reglerna om skogs-

fång och mulbete samt husbehovsfiske efter JB:s ikraftträdande kan kom­

ma att avse inte bara arrendeavtal som träffats före ikraftträdandet utan

även avtal som ingåtts först därefter under tiden fram till utgången av

år 1981.

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

36 c §

Departementschefen. I första stycket tas upp en bestämmelse om att reg­

lerna i JB om besittningsskydd skall tillämpas även på äldre avtal om bo­

stadsarrende. Med sådant avtal jämställs avtal som avses i tredje eller fjärde

punkten övergångsbestämmelserna till lagen (1968:342) angående ändring

i lagen den 14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.

Både de materiella bestämmelserna och förfarandereglerna i halken skall

tillämpas. Om uppsägning skett före balkens ikraftträdande, skall äldre be­

stämmelser dock alltjämt gälla.

I överensstämmelse med vad som föreslagits i 36 § fjärde stycket tas i

andra stycket upp en regel med innehåll att efter förlängning av äldre

arrendeavtal JB i sin helhet skall tillämpas på avtalet.

36 d§

Departementschefen. I fråga om bestämmelser av processrättslig natur

gäller den grundsatsen att de blir omedelbart gällande även beträffande

äldre avtal. I denna paragraf föreslås emellertid vissa inskränkningar i de

processuella reglernas tillämplighet.

Enligt JB skall arrende- eller hyrestvist tas upp av fastighetsdomstol.

Mål vari talan väckts före balkens ikraftträdande bör dock handläggas och

avgöras av domstol som tidigare varit behörig. En bestämmelse härom tas

upp i paragrafens första stycke.

I fråga om sociala arrenden kan arrendenämnden enligt 2: 68 NJL i vissa

fall medge dispens från tvingande regler. Denna bestämmelse kan komma

att tillämpas även efter balkens ikraftträdande i den mån de tvingande reg­

ler till vilka paragrafen hänvisar alltjämt gäller. Samma situation kan före­

ligga beträffande arrenden på vilka lagen med särskilda bestämmelser om

arrende av viss kommunal jord är tillämplig. Mot bakgrund av önskemålet

att de äldre arrendenämnderna avvecklas snarast efter det att nya balken

trätt i kraft föreslår jag att i andra stycket förevarande paragraf föreskrivs

att ärende som enligt äldre bestämmelser handläggs av arrendenämnd skall

prövas av de nya arrendenämnderna, om ärendet anhängiggörs efter bal­

kens ikraftträdande. I fråga om ärende som anhängiggjorts före nämnda

tidpunkt bör äldre arrendenämnd alltjämt vara behörig. Motsvarande bör

250

även gälla dispensfrågor som enligt 2: 82 NJL skall handläggas av rätten. Den nya arrendenämndens beslut i dispensfrågor enligt äldre lag bör inte få klandras (jfr 8: 32 andra stycket JB). En särskild bestämmelse härom torde vara nödvändig.

De i JB upptagna bestämmelserna om syn skiljer sig i vissa avseenden från vad som gäller enligt NJL. Enligt de nya reglerna skall sålunda syne- mans kompetens prövas av länsstyrelse. Emellertid bör syn som påbörjats före balkens ikraftträdande handläggas enligt äldre bestämmelser. En re­ gel härom föreslås i tredje stycket.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

251

3. Inskrivningsärenden rörande järnväg m. in.

Inledning. Som förut nämnts har inom justitiedepartementet upprättats

en promemoria med förslag till upphävande av järn vägsförordningen.

Yttranden över promemorian har efter remiss avgetts av Göta hovrätt,

lagberedningen, lantmäteristyrelsen, bankinspektionen, statens järnvägar

och Svenska Bankföreningen.

Tillkomsten av järnvägsförordningen. Vid 1853—1854 års riksdag antogs

vissa grunder för sättet att skapa ett järnvägsnät i Sverige. Sålunda beslöts,

att stambanor skulle anläggas av staten och att järnvägar för lokala behov

skulle få byggas av enskilda. De första järnvägarna i landet, två statsbane-

delar och två privatbanor, blev färdiga redan år 1856. Under årtiondena när­

mast därefter fortgick järnvägsbyggandet i snabb takt, och såväl statsbane-

nätet som i synnerhet det enskilda järnvägsnätet fick efter hand en för­

hållandevis betydande utsträckning.

Det livliga privata järnvägsbyggandet bedrevs av järnvägsbolag, som av

Kungl. Maj :t erhållit anläggningstillstånd (koncession) med rätt att anskaf­

fa behövlig mark medelst expropriation. Byggandet finansierades i regel

med bolagens aktiekapital, med statliga anslag och med lån. Till en början

förelåg inget hinder att bereda en långivare säkerhet för hans fordran

genom inteckning i den fasta egendom som ingick i järnvägen. Detta för­

hållande ändrades emellertid genom tillkomsten av förordningen (1875:42

s. 12) angående inteckning i fast egendom (IF). Under förarbetena till IF

hade man funnit, att inteckningsförfarandet med sina förutsättningar och

former inte lämpade sig för järnvägar, kanaler och andra därmed jämförliga

anläggningar, och i 16 § IF blev fastslaget bl. a. att järnväg, till vilken mar­

ken till större eller mindre del förvärvats genom expropriation, ej fick be­

lastas med inteckning ”enligt denna lag”.

Ett förslag till en särskild lag på området förelädes 1880 års riksdag

(prop. 26). Sedan förslaget antagits av riksdagen utfärdades järnvägsförord­

ningen, som trädde i kraft den 1 januari 1881.

Innehållet i järnvägsförordningen. Enligt ingressen till järnvägsförord­

ningen skall de allmänna bestämmelserna om lagfart, inteckning, utmät­

ning och konkurs tillämpas även beträffande järnväg i den mån inte av­

vikande bestämmelser tas upp i förordningen. Denna har alltså eu supple­ mentär karaktär.

Järnvägsförordningen är uppdelad på sex med rubriker försedda avdel­ ningar, och den omfattar numera, sedan en paragraf (13 §) år 1934 blivit upphävd, tjugusex paragrafer. Av förordningens avdelningar innehåller den första allmänna stadganden (1 och 2 §§) och den sista övergångsstadgan- den (23—27 §§), medan de fyra återstående behandlar resp. lagfart (3—

7 §§), inteckning (8—12 och 14 §§), utmätning (15—18 §§) och förvaltning under konkurs (19—22 §§).

Under järnvägsförordningens allmänna stadganden lämnas inledningsvis, i 1 § första stycket, en definition av förordningens järnvägsbegrepp. Med järnväg förstås i förordningen ”sådan enskild järnväg, för vars anläggning Konungen medgivit rätt till förvärvande av erforderlig mark enligt gällan­ de författningar om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov och vilken, i följd av Konungens vid järnvägens anläggning eller eljest medde­ lade beslut, är att såsom särskild järnväg anse”. Förordningen angår alltså endast enskilda järnvägar. Den äger inte tillämpning på järnvägar, som an­ lagts av och tillhör staten, och ej heller på sådana från början enskilda järn­ vägar, som sedermera förvärvats av staten. Under förordningens bestäm­ melser faller inte andra enskilda järnvägar än sådana för vilka Kungl. Maj :t beviljat koncession med rätt till expropriation och som är avsedda för all­ män trafik.

Enligt 1 § andra stycket första punkten betraktas en järnväg i hela sin sträckning med därtill hörande mark, verkstäder och andra byggnader så­ som en enda sammanhörande fastighet. Även om en järnväg löper genom flera socknar, domsagor eller län uppehålls enhetsprincipen. Järnvägsenhe- tens omfattning är beroende av de bestämmelser som i detta hänseende med­ delats av Kungl. Maj :t vid järnvägens anläggande eller senare, då fråga där­ om väckts i samband med utökning eller inskränkning av järnvägsmarken.

Som tillhörigheter till en järnvägsfastighet betraktas enligt 1 § andra styc­ ket andra punkten ”järnvägsägarens för järnvägens drift anskaffade, under hans värjo varande eller för trafik å annan i förbindelse med järnvägen stående bana använda lokomotiv, vagnar, inventarier och förråd”.

Utan Kungl. Maj :ts tillstånd får en järnväg inte delas och ej heller min­ skas genom att mark, som ingår i järnvägen, avsöndras därifrån (2 § första stycket). I princip kan alltså en enskild järnväg säljas eller avyttras på an­ nat sätt endast som en helhet, sådan denna blivit bestämd i koncessionsbe- slutet.

Principen att en järnvägsfastighet är odelbar uppehålls också i sådana fall, då den fastighet inom vars område järnvägen är belägen är föremål för sakrätt som tillskapats innan marken togs i anspråk för järnvägen. Be­ stämmelserna i 2 § andra stycket hindrar nämligen innehavare av ägande-, 252

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

253

pant- eller nyttjanderätt till marken från att göra rättigheten gällande på

annat sätt än som anspråk på lösen eller ersättning enligt bestämmelserna

om expropriation.

Den avdelning av järnvägsförordningen, som innefattar reglerna om lag­

fart, inleds med föreskrifter om forum för lagfartsärenden (3 §). Sådana

ärenden tas upp och prövas av inskrivningsdomarna i de tre städer, till

vilka hovrätter var förlagda vid tiden för förordningens tillkomst, eller såle­

des Stockholm, Jönköping och Kristianstad. Inskrivningsdomaren i Stock­

holm har att handlägga ärenden rörande järnvägar, som till större delen av

sin sträckning ligger inom domsagor under Svea hovrätt eller hovrätterna

för Nedre Norrland eller Övre Norrland. Under inskrivningsdomarens i Jön­

köping handläggning faller ärenden avseende järnvägar, vilkas större del

är belägen inom domsagor under Göta hovrätt eller hovrätten för Västra

Sverige. Av inskrivningsdomaren i Kristianstad slutligen behandlas ärenden

beträffande järnvägar med huvuddelen inom domsagor under hovrätten över

Skåne och Blekinge. Har en järnväg lagfarits hos någon av de tre inskriv­

ningsdomarna, lyder den i fortsättningen under denne, oberoende av vilka

förändringar som än kan inträffa i fråga om dess sträckning.

Särskilda föreskrifter om förfarandet när lagfart på järnväg söks för förs­

ta gången återfinns i 4 §. Sedan lagfart på järnväg meddelats, skall under­

rättelse om lagfarten lämnas varje inskrivningsdomare inom vars inskriv-

ningsområde någon mark som hör till järnvägen är belägen (4 § 3 mom.).

Därefter får ansökan om lagfart på den mark som tagits i anspråk för järn­

vägen inte vidare tas upp av inskrivningsdomaren i orten.

Lagfart skall meddelas på hela järnvägen på en gång. Förvärvas för ut­

vidgning eller omläggning av en redan lagfaren järnväg mark utöver det ur­

sprungliga järnvägsområdet, skall marken lagfaras, varvid de förut återgivna

föreskrifterna skall iakttas i tillämpliga delar. Marken anses därefter —

utan särskild sammanläggningsåtgärd — vara förenad med järnvägen (5 §).

Exproprieras någon del av den mark som hör till järnväg eller avskiljs i

annat fall med Kungl. Maj :ts tillstånd mark från järnväg, skall efter det att

lagfart beviljats på marken den inskrivningsdomare som beviljat lagfarten

ge detta till känna för den inskrivningsdomare under vilken järnvägen ly­

der. Denne skall göra anteckning om lagfarten i fastighetsboken. Därefter

anses marken vara skild från järnvägen (7 §).

Ärenden angående inteckning i järnväg prövas av den inskrivningsdo­

mare som är behörig att handlägga lagfartsärenden rörande järnvägen

(8

§).

Järnväg får intecknas endast i sin helhet, och flera järnvägar får inte

intecknas för samma fordran utom i det fall att det därvid bestäms för hur

stor del av fordringen varje järnväg häftar. Ej heller får från järnväg av­

söndras någon mark som inte visas vara fri från inteckning (11 §).

254

Har mark enligt 5 § blivit förenad med järnväg, häftar denna mark lika med järnvägen i övrigt för inteckning som är fastställd i järnvägen (12 §).

Om dödning av inteckning, som fastställts i järnväg till säkerhet för lån som blivit upptaget mot tryckta eller graverade obligationer, ges i 14 § be­ stämmelser som i viss mån avviker från de allmänna.

Behörig att verkställa utmätning av järnväg är enligt 15 § utmätnings­ mannen i ”den ort, där järnvägens ägare bör inför domstol svara i tviste­ mål, som angå gäld i allmänhet”. Järnväg får inte utmätas delvis. Ej heller får någon järnvägstillhörighet utmätas särskilt. Utmäts järnvägen, skall ock­ så tillhörigheterna tas i mät (16 §).

I 17 § tas upp regler om förfarandet, när järnväg som begagnas för all­ män trafik blivit utmätt eller när intecknad fordran fastställts till betalning ur sådan järnväg. I vartdera av dessa fall skall överexekutor förordna en eller flera erfarna och sakkunniga män att i egenskap av sysslomän ta hand om järnvägen och förvalta den.

Exekutiv auktion på utmätt järnväg skall förrättas av överexekutor och hållas på den ort, där han har sitt säte. Järnvägen med allt vad som hör till denna skall gå i utrop vid auktionen (18 § första stycket).

Avträds järnväg, som begagnas för allmän trafik, till konkurs, åligger det konkursförvaltaren att sörja för att trafiken uppehålls i den utsträckning, som anses lämplig och mest förenlig med borgenärernas fördel. Då förval­ tare utses, skall därför iakttas, att förvaltaren eller, om flera förvaltare skall finnas, någon av dem äger sådan erfarenhet och sakkunskap som erfordras för att ha hand om trafiken. Kostnaden för järnvägens drift och förvaltning skall utgå ur järnvägens avkastning och ur köpeskillingen för järnvägen

(19 §).

Det i 23 § andra stycket konkurslagen (1921: 225) upptagna stadgandet om rätt för borgenär, som har panträtt i lös eller fast egendom till säkerhet för sin fordran, att utan hinder av konkurs erhålla utmätning av egendom som sålunda häftar för fordringen, äger inte giltighet beträffande järnväg som blivit avträdd till konkurs. Är järnväg utmätt men inte försåld när be­ slut om egendomsavträde meddelas, upphör överexekutors befattning med saken (20 § första stycket järnvägsförordningen).

Försäljning av järnväg i konkurs skall äga rum så snart det kan ske efter utgången av den tid, som utsatts för bevakning av fordringar. På yrkande av förvaltaren, enskild borgenär eller gäldenären kan dock uppskov med försäljningen komma till stånd. Uppskovstiden får inte sättas längre än till fem år från beslutets dag.

För försäljning annorledes än utmätningsvis av järnväg som är inteck­ nad gäller, att järnvägen inte utan inteckningshavarnas samtycke får säljas under inteckningarnas värde, sammanlagt med det belopp, som enligt lag bör utgå ur egendomen med förmånsrätt framför inteckningarna (21 § förs­ ta stycket).

Kungl. Maj:ts .proposition nr 145 år 1970

255

Vid järnvägs försäljning under konkurs i den ordning som utsöknings-

lagen (1877: 31 s. 1) bestämmer skall förfaras så som försäljningen ägde rum

för att gälda den fordran som har bästa förmånsrätt i järnvägen. Försäljning

skall ske även om innehavaren av denna fordran bestrider det (21 § andra

stycket).

Till järnvägsförordningen anknyter dels kungörelsen (1880:48 s. 1) om

särskilda föreskrifter angående inrättande och förande av fastigbetsbok i

fråga om vissa järnvägar, dels kungörelsen (1944: 27) med särskilda före­

skrifter angående inrättande och förande av ny fastighetsbok i fråga om

vissa järnvägar.

I 1880 års kungörelse föreskrivs bl. a., att lagfarts- och inteckningsären-

den som angår järnväg, varå järnvägsförordningen äger tillämpning, skall

särskilt tas upp i ett eller flera band av fastighetsboken, att för varje järn­

väg, som enligt järnvägsförordningen skall anses såsom en enda samman­

hängande järnväg, skall finnas ett upplägg i fastighetsboken samt att över­

skrift till upplägg skall innehålla järnvägens namn.

Genom 1944 års kungörelse har 1880 års kungörelse blivit upphävd i vissa

delar, för vilka inte redogjorts i det föregående. Därjämte har i 1944 års kun­

görelse meddelats föreskrifter för det fall, att jämlikt vederbörligt förord­

nande ny fastighetsbok enligt lösbladssystem skall läggas upp för järnväg.

Det skall då iakttas, att varje upplägg skall innehålla tre avdelningar, näm­

ligen fastighetsspalt, lagfartsspalt och inteckningsspalt, att för fastighets-

spalten skall användas blanketter i enlighet med särskilt formulär samt att

för lagfarts- och inteckningsspalterna skall användas blanketter, som över­

ensstämmer med de formulär som begagnas beträffande nya fastighetsböc-

ker för landet.

Tillämpningen av järnvägsförordningen. De svenska järnvägarna nådde

sin hittills största utsträckning omkring år 1930. Deras sammanlagda längd

uppgick då till 16 810 kilometer. Därav belöpte inte mindre än i det när­

maste 10 170 kilometer eller således avsevärt mer än hälften på de enskilda

järnvägarna. Sedermera har stora förändringar inträtt såväl i fråga om den

totala omfattningen av järnvägsnätet som också — och i synnerhet — be­

träffande förhållandet mellan de statliga och de privata banornas andelar

i detta. Sålunda hade i slutet av år 1967 landets samtliga järnvägar en längd

av endast ungefär 13 000 kilometer, och därav hänförde sig till de enskilda

järnvägarna bara 870 kilometer.

Den angivna utvecklingen har haft sin främsta orsak i den förändring

inom kommunikationsväsendet, som under senare tid ägt rum genom en

fortgående och tilltagande övergång från järnvägs- till biltrafik. Den växan­

de biltrafiken medförde redan på 1930-talet att åtskilliga mindre privatba­

nor måste läggas ned på grund av ekonomiska svårigheter. Denna omstän­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

256

dighet och ett önskemål från statsmakternas sida att erhålla vidgat infly­ tande över järnvägsnätet i dess helhet bidrog till att riksdagen år 1939 fat­ tade principbeslut om förstatligande av alla viktigare enskilda järnvägar. Ett stort antal privatbanor har därefter förvärvats av staten. Av dessa har flera sedermera lagts ned.

Vad som sålunda förekommit beträffande de enskilda järnvägarna åter­ speglas i fastighetsböckerna över sådana järnvägar. En under sommaren 1967 företagen genomgång av böckerna gav vid handen, att i dem fanns upp­ lägg över sammanlagt 291 järnvägar (114 i Stockholm, 115 i Jönköping och 62 i Kristianstad). Av dessa järnvägar hade emellertid 197 (resp. 60, 87 och 50) efter överlåtelser lagfarits för svenska staten och i fråga om ytterligare 11 (resp. 3, 3 och 5) hade i böckerna antecknats, att för dem meddelade kon­ cessioner ej längre gällde eller att de av annan anledning lagts ned. Antalet återstående såsom enskilda redovisade järnvägar utgjorde följaktligen 83 (resp. 51, 25 och 7), men eftersom vissa av ifrågavarande järnvägar jämlikt vederbörliga beslut förenats med varandra, var vid tiden för genomgången av böckerna antalet enskilda järnvägsenheter, som förtecknats i dessa, bara 58 (resp. 43, 8 och 7).

Åtskilliga omständigheter ger anledning att misstänka, att fastighetsböc- kernas redovisning inte lämnat en verklighetstrogen bild av dagens läge beträffande förekomsten av enskilda järnvägar. Enligt vad som inhämtats torde antalet f. n. existerande enskilda järnvägar inte vara tillnärmelsevis så stort som inskrivningsböckerna utvisar. Antalet torde kunna uppskattas till blott ett tjugutal.

Promemorian. Efter en redogörelse för tillkomsten av och innehållet i järn- vägsförordningen samt för tillämpningen av förordningen behandlas i pro­ memorian frågan om det föreligger behov av särbestämmelser för enskilda järnvägar beträffande lagfart på och inteckning i järnvägsmark samt på utsöknings- och konkursrättens område. Det erinras om att bestämmelserna i järnvägsförordningen innebär bl. a. att järnvägen inskrivningsrättsligt i hela sin sträckning betraktas som en fastighet och att som tillbehör till den­ na räknas lokomotiv, vagnar, inventarier och förråd som används för järn­ vägstrafiken. Vidare innehåller förordningen utsöknings- och konkursbe­ stämmelser som leder till att järnvägen bibehålls som en enhet även efter exekutiv försäljning. Syftet med järnvägsförordningen är främst att främja utbyggnaden av järnvägsnätet genom att underlätta kreditförsörjningen för de enskilda järnvägsföretagen.

I promemorian anförs därefter att JB på panträttens och inskrivningsvä- sendets område innehåller bestämmelser som föranleder att järnvägsförord­ ningen inte kan behållas oförändrad när JB träder i kraft. Även om förord­ ningens sakliga innehåll inte ändras bedöms den överarbetning som krävs med anledning av den nya lagstiftningen bli av relativt ingripande beskaffen-

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

257

het. Under sådana förhållanden anses det naturligt att ta upp frågan om

det finns skäl att för framtiden behålla järnvägsförordningens bestämmel­

ser.

Det erinras i promemorian om att ännu så sent som år 1930, då de sven­

ska järnvägarna nådde sin hittills största sträckning, belöpte avsevärt mera

än hälften av banlängden på de enskilda järnvägarna men att bilden nu­

mera är en helt annan.

Den av statsmakterna bedrivna trafikpolitiken har enligt promemorian

medfört en väsentlig förskjutning på detta område av annat slag. Sådana

enskilda järnvägar som haft större betydelse från samhällssynpunkt har

förvärvats av staten. I huvudsak används kvarvarande enskilda järnvägar

av industriföretag för godstransport inom ramen för den industriella verk­

samheten. Samhällsintresset gör sig till följd av denna utveckling inte alls

gällande på detta område på samma sätt som tidigare.

Trots den pågående utvecklingen bedöms det inte som realistiskt att räk­

na med att samtliga alltjämt existerande privatbanor kommer att försvinna

genom att de går över i statlig ägo eller genom att de av en eller annan or­

sak läggs ned. Det är inte uteslutet att enstaka nyanläggningar av enskilda

järnvägar kan komma i fråga.

När det gäller att mot bakgrunden av det anförda ta ställning till frågan

om behovet av att behålla järnvägsförordningen i fortsättningen framhålls

det i promemorian till en början att anledning torde saknas att i fortsätt­

ningen särskilt stimulera tillkomsten eller bibehållandet av enskilda järn­

vägar med hjälp av bestämmelser av det slag som finns i järnvägsför­

ordningen. Särbestämmelser av utsöknings- eller konkursrättslig natur är

numera utan varje betydelse. Inte heller de speciella inskrivningsrättsliga

bestämmelserna synes i dagens läge vara alltför starkt motiverade. Ingen­

ting hindrar att ett järnvägsföretags fastighetsinnehav sammanförs till ett

fåtal enheter, exempelvis en för varje registerområde, och att dessa enheter

sedan utnyttjas som kreditunderlag i vanlig ordning. Inteckning i järnvägs­

företagets fasta egendom kan sedan kompletteras med företagsinteckning i

de i järnvägsrörelsen ingående inventarier och annat som inte enligt nume­

ra gällande bestämmelser utgör tillbehör till fast egendom. Från kreditför-

sörjningssynpunkt finns därför knappast behov av att behålla järnvägsför­

ordningen.

Enligt promemorian kan det å andra sidan göras gällande att det i och

för sig inte finns skäl att slå sönder de inskrivningsrättsliga enheter som de

nuvarande enskilda järnvägarna utgör. Det anses inte möta något avgörande

hinder att tills vidare behålla dessa järnvägar som särskilda inskrivnings­

rättsliga enheter under förutsättning att bestämmelserna i JB i övrigt görs

tillämpliga på järnvägarna.

Mot bakgrunden härav anses det i promemorian vara lämpligt att upphä­

va järnvägsförordningen men att i fråga om järnväg på vilken förordningen

9

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

258

vid upphävandet är tillämplig ge vissa särbestämmelser. Dessa bör gå ut på

att järnvägen vid tillämpning av JB:s bestämmelser om fast egendom be­

traktas som en enhet med samma omfattning som gällde enligt förordningen.

Det föreslås ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra var inskrivningsärende

angående järnväg skall handläggas.

Remissyttrandena. Förslaget att upphäva järnvägsförordningen har näs­

tan enhälligt tillstyrkls eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Lantmäteristyr elsen anser att de enstaka nyanläggningar av enskilda järn­

vägar som kan tänkas bli utförda inom en överskådlig framtid torde komma

att avse rent lokala trafikändamål. Från lagfarts- och inteckningssynpunkt

torde inte behövas några särskilda regler utöver de allmänna inskrivnings-

rättsliga bestämmelserna.

Lagberedningen anser det däremot inte möjligt att helt undvika särbe­

stämmelser för enskilda järnvägar, om man räknar med nyanläggningar.

Med hänsyn till kreditfrågorna och trafikanternas intresse bör alla fastig­

heter som hör till ett järnvägsföretag och som behövs för järnvägsdriften

ligga i samma ägares hand. Låter man de regler som i allmänhet gäller

för fastigheter bli tillämpliga på j ärnvägsmarken utan inskränkning kan

följden bli att enstaka delar av järnväg som omfattar flera registerfastig­

heter blir utmätta och sedan säljs för sig. Borgenär som har panträtt i

alla j ärnvägsfastigheterna kan trots detta inte dra in de återstående fastig­

heterna i det exekutiva förfarandet. Som framgår av 6: 19 JB är det näm­

ligen en förutsättning för indragning att fastigheterna svarar för gemensam

inteckning. Gemensam inteckning kan på grund av förbudet mot s. k. inter-

regionala inteckningar i 22: 2 JB inte meddelas i det hela. Även om till

äventyrs alla järnvägsfastigheterna utmäts eller skall säljas exekutivt under

konkurs, blir det i brist på särbestämmelser inte möjligt att utbjuda dem

endast i gemensamt utrop, vilket är nödvändigt om försäljning till samma

köpare skall säkerställas. Exekutiv försäljning av flera järnvägsfastigheter

kan på grund av de exekutionsrättsliga forumreglerna komma att åvila oli­

ka överexekutorer, om inte speciella regler ges. Enligt beredningen bör de

regler som behövs kunna göras långt enklare än de nu gällande. Väsentligt

är att hela järnvägen med tillhörande mark, byggnader och rullande ma­

teriel behandlas som en fastighet. Särskilda utsöknings- och konkursrätts­

liga bestämmelser torde då lättare kunna undvaras.

Förslaget att tills vidare behålla de enskilda järnvägar på vilka förord­

ningen vid upphävandet är tillämplig som särskilda enheter godtas av samt­

liga remissinstanser. Lantmäteristyrelsen anser att det från fastighetsbild-

ningssynpunkt skulle vara till fördel om existerande enheter slopades. Med

hänsyn till enheternas betydelse för kreditgivpingen vill styrelsen dock inte

motsätta sig att de tills vidare bibehålls.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

259

Departementschefen. I promemorian föreslås att järnvägsförordningen

upphävs men att de enskilda järnvägar på vilka förordningen är tillämplig

tills vidare behålls som särskilda enheter. Förslaget har fått ett i huvud­

sak positivt mottagande av remissinstanserna.

Järnvägsförordningen tillkom för att underlätta finansieringen av det

livliga privata järnvägsbyggande som tagit sin början på 1850-talet. För­

ordningen avser endast större enskilda järnvägar för vilka Kungl. Maj :t

beviljat koncession med rätt till expropriation. Järnvägsanläggningar av

mindre omfattning, t. ex. sådana som byggts på anläggarnas egna fastighe­

ter, faller däremot utanför förordningen. Utvecklingen inom kommunika­

tionsväsendet har medfört att trafiken lagts ned på åtskilliga järnvägs­

sträckor, såväl statsbanelinjer som enskilda linjer. Byggandet av enskilda

järnvägar av det slag som avses i järnvägsförordningen har enligt vad jag

erfarit upphört i början av 1940-talet. Såvitt nu kan bedömas torde det inte

framdeles bli aktuellt med nyanläggningar annat än i rena undantagsfall.

Hur finansieringen av sådana företag kommer att ordnas är ovisst och

hänger i hög grad samman med vem som står bakom företaget. Det före­

faller emellertid sannolikt att behövliga medel kan komma att anskaffas i

sådana former att fråga om panträtt i järnvägsföretagets fastigheter inte

blir aktuell. Redan av dessa skäl anser jag att det saknas anledning att

behålla särskilda regler för eventuella nyanläggningar av enskilda järn­

vägar.

Härtill kommer att det inte finns något hinder för inteckning av ett järn­

vägsföretags fastigheter enligt de allmänna inskrivningsrättsliga reglerna.

Som framhållits i promemorian kan inteckning i den fasta egendomen kom­

pletteras med företagsinteckning. Under remissbehandlingen har det på­

talats att de allmänna inskrivningsrättsliga reglerna är mindre väl lämpade

för järnvägarna, bl. a. på grund av förbudet i JB mot gemensam inteckning

av fastigheter som inte hör till samma inskrivningsområde (22: 2). Enligt

min mening behöver de sällsynta fall som kan bli aktuella inte medföra någ­

ra svårare komplikationer, särskilt som det finns anledning räkna med att

inskrivningsmyndigheternas områden inom en nära framtid kommer att

väsentligt vidgas. Intresset av särskilda regler för att i vissa eventuella fall

möjliggöra gemensam inteckning i järnvägsföretags hela fastighetsinnehav

framstår därför f. n. som föga aktuellt.

Mot bakgrund av vad jag anfört nu ansluter jag mig till promemorieför-

slaget att inte behålla några särskilda inskrivningsrättsliga regler för fram­

tida nyanläggningar.

I fråga om redan existerande enskilda järnvägar tillstyrker jag liksom

flertalet remissinstanser promemorieförslaget att dessa tills vidare bör be­

hållas som särskilda enheter. Detta bör liksom f. n. gälla vid tillämpningen

av såväl inskrivningsrättsliga bestämmelser som regler av utsöknings- och

konkursrättslig natur.

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Antalet enskilda järnvägar har minskat kraftigt under de senaste decen­ nierna och uppgår nu till högst ett tjugutal. Som jag tidigare har anfört torde någon nyanläggning av enskild järnväg inte ha skett sedan början av 1940-talet. Dessa förhållanden medför att antalet inskrivningsärenden angående järnväg kan antas bli mycket ringa. Ärenden om lagfart på järnväg i dess helhet eller på mark som förvärvats för utvidgning eller om­ läggning av järnväg kan sålunda förväntas förekomma endast undantags­ vis. Däremot kan det i något större utsträckning förekomma ärenden med anledning av att mark frånsålts järnväg. Vidare finns det anledning räk­ na med en del inteckningsärenden, t. ex. ansökan om inteckning eller död- ning av inteckning. För dessa inskrivningsärenden behövs vid sidan av de allmänna bestämmelserna i JB särskilda regler i flertalet av de avseenden som nu är reglerade i järnvägsförordningen. Enligt min mening bör där­ för bestämmelserna i järnvägsförordningen om lagfart och inteckning i princip gälla för de järnvägar på vilka förordningen är tillämplig när JB träder i kraft. Med hänsyn till att bestämmelserna kommer att tillämpas endast i mycket begränsad omfattning anser jag det inte behövligt att i detta sammanhang göra någon överarbetning av förordningen.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i järnvägsförordningen om ut­ mätning och förvaltning under konkurs biträder jag liksom remissinstanser­ na vad som anförts i promemorian om att dessa bestämmelser numera är utan betydelse. Det saknas därför anledning att låta dessa regler gälla i fortsättningen. Som jag nyss anfört bör järnvägarna dock även i fortsätt­ ningen behandlas som särskilda enheter vid tillämpningen av de allmänna utsökning»- och konkursrättsliga reglerna.

Sammanfattningsvis föreslår jag sålunda att järnvägsförordningen upp­ hävs men att de allmänna föreskrifterna samt flertalet av bestämmelserna om lagfart och inteckning i järnvägsförordningen alltjämt skall gälla för järnväg på vilken förordningen är tillämplig vid JB:s ikraftträdande. I samband med att järnvägsförordningen upphävs bör upphävande ske även av lagen (1884: 32 s. 3) angående utsträckt tillämpning av de i förord­ ningen den 15 oktober 1880 meddelade särskilda föreskrifter angående lag­ fart, inteckning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs.

Vad jag föreslagit nu medför ändring i 2 § JP. Uppräkningen i denna paragraf av de författningar som skall upphöra att gälla vid JB:s ikraftträ­ dande skall sålunda kompletteras med järnvägsförordningen och 1884 års lag. De särskilda övergångsbestämmelserna för redan existerande järn­ vägar föreslås intagna i en ny paragraf i JP, 8 a §. De regler i järnvägs­ förordningen som föreslås få fortsatt tillämpning är de allmänna be­ stämmelserna i 1 och 2 §§ samt bestämmelserna om lagfart i 4—7 §§ och om inteckning i 9, 11 och 12 §§. Föreskrifterna i 3 och 8 §§ om handlägg­ ningen av inskrivningsärenden angående järnväg föreslås utgå. I stället

261

bör Kungl. Maj :t ges rätt att meddela bestämmelser i detta avseende. Reg­

lerna i 10 och 14 §§ torde numera sakna varje betydelse och har därför

inte medtagits.

Upphävandet av järnvägsförordningen medför vidare ändring i 9 § la­

gen (1886: 7) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift.

Hänvisningen i nämnda paragraf till 1 § järnvägsförordningen föreslås så­

lunda ersatt med en uttrycklig regel.

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

262

Kungi. Maj:ts proposition nr 145 dr 1970

4. Inteckningsansvaret vid avstyckning från samfälld mark

Allmänna synpunkter

Inledning. Som förut nämnts har inom justitiedepartementet upprättats en promemoria angående inteckningsansvaret vid avstyckning från sam­ fälld mark.

Yttranden över promemorian har efter remiss avgetts av hovrätten för Nedre Norrland, lantmäteristyrelsen, bankinspektionen, länsstyrelsen i Kop­ parbergs län, inskrivningskommittén, Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Jordbrukskasseförbund, Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, Föreningen för tjän­ stemän inom Sveriges stadshypoteksorganisation, Sveriges advokatsam­ fund, Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Sveriges lantmätareförening och Svenska Kommunal-Tekniska Föreningen. Vid ytt­ randet från länsstyrelsen i Kopparbergs län har fogats yttrande av över­ lantmätaren i länet.

Gällande rätt. En gemensam inteckning kan enligt 37 § 4 mom. IF dödas i viss eller vissa av de fastigheter som den besvärar (relaxation). För re- laxation krävs i princip att inteckningshandlingen ges in och att ägarna till de fastigheter, i vilka inteckningen dödas, lämnar sitt medgivande. Skall inteckningen dödas i fastighet som svarar endast subsidiärt, krävs dock inte fastighetsägarens medgivande. Svarar fastigheten primärt, medför relaxationen att inteckningen upphör att gälla i fråga om fastighetens pri­ märbelopp. Vid relaxation kan jämlikt 33 § IF göras förbehåll om att in- teckningshavaren skall ha rätt att för belopp, som skulle falla på fastighet, i vilken inteckningen dödas, hålla sig till återstående intecknad egendom. Ett sådant förbehåll får meddelas endast om samtycke lämnats av vederbö­ rande rättsägare, dvs. av alla intressenter, vilkas rättsställning försämras genom åtgärden.

Utom i IF finns bestämmelser om relaxation i lagen (1907: 83 s. 1) an­ gående ryttare-, soldat- och båtmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten (1907 års lag) och lagen (1931:158) om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet (1931 års lag). Bakgrunden till 1907 års lag var det beslut om indelningsverkets successiva upphörande som fattades år 1901. Lagstift­ ningen syftade till att underlätta att de förutvarande knektetorpen kunde behållas som självständiga jordbrukslägenheter. Detta syfte skulle uppnås

263

bl. a. genom att möjlighet öppnades att på ett enklare sätt än vad IF medgav

få sådan mark frigjord från vissa på dess stamhemman vilande inteckning­

ar.

En förutsättning för ansvarsbefrielse enligt 1907 års lag är att fastighe­

ten avsöndrats och utgör område som varit anslaget till ständigt ryttare-,

soldat- eller båtmanstorp. Är det fallet, skall på ansökan av egendomens

ägare anteckning göras i fastighetsboken om förhållandet. Meddelande om

anteckningen skall tillställas länsstyrelsen, som utfärdar kungörelse. Inteck-

ningshavare som önskar att den avsöndrade fastigheten fortfarande skall

svara för viss inteckning som meddelats i stamhemmanet skall göra an­

mälan därom senast på den inskrivningsdag som infaller näst efter sex

månader från anteckningen i fastighetsboken. Om sådan anmälan inte görs,

är fastigheten fri från ansvar för inteckning för fordran som meddelats i

stamhemmanet eller del därav. Inteckningen skall oavkortad gälla i återsto­

den av den intecknade fastigheten. Bestämmelserna om inteckning för ford­

ran har beträffande inteckning för rätt till avkomst eller annan förmån,

som åt någon upplåtits att till visst belopp i penningar eller varor utgå ur

stamhemmanet eller del därav, motsvarande tillämpning på det skadestånd,

vartill rättighetens innehavare kan vara berättigad. Vad som föreskrivs om

avsöndrad lägenhet gäller även beträffande avstyckat område, om stam­

fastigheten och området inte längre har samme ägare.

1931 års lag innehåller bestämmelser dels om begränsning eller avlös­

ning av ansvar för inteckning i stamfastighet dels om ansvarets upphöran­

de efter kungörelse. Reglerna om ansvarets begränsning och avlösning av­

ser att för främjande av egnahemsrörelsen och annan från social synpunkt

önskvärd jordstyckning underlätta att styckningslott befrias från ansvar

för inteckning i stamfastigheten. Vidare tillgodoses genom särskilda be­

stämmelser behovet av att kunna begränsa eller avlösa inteckningsansvaret

för sådan fastighet som, helt eller delvis, består av förut samfälld mark.

Bestämmelserna om inteckningsansvarets begränsning och avlösning är

tillämpliga endast om stamfastigheten eller, där det avstyckade området

tillhört flera fastigheter, någon av stamfastigheterna är gemensamt inteck­

nad med annan fastighet och området överlåtits för att tillgodose bostads-

eller egnahemsändamål eller stärkande av befintligt mindre jordbruk eller

inneburit försäljning av utarrenderad jord till arrendatorn. Utgörs det av­

styckade området av mark, som varit samfälld för flera än tio fastigheter

med skilda ägare, gäller dock inte begränsningarna i fråga om intecknings-

gemenskap och syftet med överlåtelsen.

Begränsning eller avlösning av inteckningsansvaret kan, under förutsätt­

ning att området avstyckats till särskild fastighet och överlåtits till annan,

vinnas i fråga om ansvaret för fordran eller rätt till avkomst eller annan

förmån, varför stamfastigheten häftar på grund av inteckning eller enligt

It kap. 2 § äldre jordabalken.

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

264

Ansökan om begränsning eller avlösning av inteckningsansvaret skall göras hos inskrivningsdomaren inom viss tid från överlåtelsen. Inskriv­ ningsdomaren kan med stöd av särskild utredning meddela beslut angående det belopp vartill han funnit områdets värde böra skattas samt förklara att ansvaret skall vara begränsat till detta värde. Ur området får därefter till gäldande av brist i stamfastigheten inte uttagas mer än som motsvarar ansvarsbeloppet. Har avlösning begärts och stamfastighetens ägare sam­ tyckt till åtgärden skall inskrivningsdomaren förklara att sökanden äger av­ lösa ansvaret genom att nedsätta ansvarsbeloppet. Sedan nedsättning verk­ ställts besväras området ej vidare av inteckningen. Nedsättningen sker hos länsstyrelsen, som fördelar beloppet på vederbörande inteckningshava- re och därmed likställda som om beloppet utgjorde vid exekutiv auktion på stamfastigheten influten köpeskilling.

Reglerna om ansvarets begränsning och avlösning har motsvarande till- lämpning på område som avstyckats för sammanläggning med annan fas­ tighet. Beslut om begränsning eller avlösning får i sådant fall inte meddelas förrän förordnande om sammanläggning givits och avser hela den nybilda­ de fastigheten. Särskilda bestämmelser gäller för det fall att avlösning är nödvändig för sammanläggningens genomförande.

Bestämmelserna om inteckningsansvarets upphörande efter kungörelse avser område som avstyckats eller avsöndrats från mark vilken är samfälld för flera än tio fastigheter med skilda ägare. För dessa fall har anordnats ett preklusionsförfarande i nära anslutning till reglerna i 1907 års lag. I hu­ vudsak innebär bestämmelserna att området kan befrias från ansvar för fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån, varför stamfastigheten häftar på grund av inteckning eller enligt It kap. 2 § äldre jordabalken, såframt omständigheterna utgör grund för antagande att inteckningshava- res säkerhet inte därigenom avsevärt minskas. Befrielsen inträder först efter en av inskrivningsdomaren på ansökan av områdets ägare utfärdad kungörelse med anmaning till rättsägare, som vill bestrida ansökningen, att vid talans förlust göra anmälan därom inom sex månader. Inkommer ej sådant bestridande, skall inteckning i stamfastigheten ej vidare besvära om­ rådet. Sådan inteckning gäller oavkortad i återstoden av den intecknade fastigheten.

Lagberedningens förslag till ny jordabalk. Lagberedningens förslag till jordabalk (SOU 1960: 25) innebar att det gemensamma inteckningsansva­ ret skulle avskaffas och ersättas av institutet bruksenhet. De i bruksenhe- ten ingående fastigheterna skulle i inskrivningsrättsligt hänseende behand­ las som om de var en enda fastighet. Någon motsvarighet till IF:s relaxa- tionsbestämmelser fordrades följaktligen inte. Förslaget innehöll förbud mot inteckning i ideell andel av fastighet (8: 2) samt bestämmelser om uppdelning av gemensamt inteckningsansvar vid fastighetsdelning

(

8

:

17).

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

265

Bestämmelserna i 8:17 om uppdelning av panträtten vid fastighetsdel-

ning innebar att uppdelningen i första hand skulle ske efter värdeförhål­

landet mellan fastigheterna. Efter medgivande av berörda rättsägare eller

efter särskild o skadlighetsprövning kunde uppdelningen dock ske efter

annan grund eller så att en av fastigheterna skulle svara för hela pant­

rätten. En särregel upptogs för det fall att avstyckning avsåg område, som

var gemensamt för två eller flera fastigheter. Om i sådant fallt panträtten

i de särskilda fastigheterna skulle kvarstå i området skulle även bestämmas

i vilken ordning panträtterna skulle gälla inbördes i detta. Beredningen an­

förde i anslutning till sistnämnda bestämmelser att situationen i detta fall

i viss mån är densamma som vid sammanläggning av fastigheter eller fas-

lighetsdelar. I flertalet fall torde emellertid en sådan situation kunna före­

byggas genom att stamfastigheten efter oskadlighetsprövning ensam fick

svara för panträtten. I regel medför avstyckningen inte en sådan värde­

minskning av stamfastigheten att panthavarens säkerhet därigenom torde

avsevärt rubbas (jfr SOU 1960: 25 s. 210—212).

En följd av lagberedningens inställning till gemensamma panträtter var

att 1907 och 1931 års lagar kunde upphävas. Beträffande redan uppkomna

gemensamma inteckningar föreslog beredningen en tioårig avvecklingstid.

Gemensam inteckning från tiden före balkens ikraftträdande skulle efter

utgången av avvecklingstiden i viss ordning uppdelas på de särskilda fastig­

heterna. Under övergångstiden skulle 1907 och 1931 års lagar äga tillämp­

ning. Vad beträffar förbudet mot panträtt i ideell andel av fastighet inne­

bar övergångsbestämmelserna att inteckning från tiden före balkens ikraft­

trädande, som meddelats i andel av fastighet skulle upphöra att gälla se­

dan tio år förflutit efter ikraftträdandet, även om andelen häftade för in­

teckningen gemensamt med fastighet.

Lagberedningens förslag om förbud mot inteckning i andel av fastighet

mottogs positivt av flera remissinstanser. Det anfördes att förbudet borde

genomföras även om man behöll systemet med gemensamma inteckningar.

Beredningens förslag om avveckling av äldre andelsinteckningar blev dock

föremål för skarp kritik. Remissyttrandena får närmast tolkas på det sät­

tet, att de äldre andelsinteckningarna inte borde avvecklas tvångsvis, om

systemet med gemensamma inteckningar skulle behållas. Awecklingsregeln

ansågs vara en alltför djupt ingripande åtgärd mot redan vunna rättigheter

och övergångstiden ansågs vara för kort. Från kreditinstitutionernas sida

anfördes särskilt att den föreslagna avvecklingsproceduren skulle innebära

påtagliga förlustrisker för inteckningshavarna och kräva noggranna under­

sökningar av kreditgivarnas inteckningsportföljer för identifiering av exi­

sterande andelsinteckningar.

Jordabalksutredningens förslag till ny jordabalk. I utredningens förslag

(SOU 1963: 55), där institutet gemensam panträtt bibehållits, har tagits upp

9f

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

266

Iiungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

särskilda regler om bl. a. relaxation av gemensamma inteckningar. Det av beredningen föreslagna förbudet mot särskild panträtt i ideell andel av fas­ tighet har behållits.

Med det förändrade ställningstagandet till de gemensamma panträtterna fann utredningen att 1907 och 1931 års lagar alltjämt hade en funktion att fylla. I utredningens förslag togs därför upp en allmän erinran om relaxa- tionsbestämmelser vid sidan av jordabalken (26: 16 tredje stycket). I an­ slutning till reglerna om uppdelning av inteckning tog utredningen upp en bestämmelse som innebar att om uppdelning skedde så att särskilda pant­ rätter kom att vila på den avstyckade fastigheten, skulle i förekommande fall även avgöras i vilken inbördes ordning panträtterna däri skulle gälla (26: 17 första stycket). I motiven hänvisade utredningen till 8: 17 i bered­ ningens förslag.

Utredningens förslag till promulgationslag innehöll inte någon motsvarig­ het till beredningens förslag om avveckling av äldre andelsinteckningar. Det av utredningen föreslagna förbudet vände sig sålunda enbart mot fram­ tida andelsinteckning. Utredningens förslag att bibehålla de gemensamma inteckningarna lämnades i huvudsak utan erinran under remissbehandling­ en. Endast lantmäteristyrelsen framförde vissa avvikande synpunkter och ansåg bl. a. att det är otillfredsställande att fastighetsdelning skall behöva föranleda att gemensamt inteckningsansvar uppkommer. En tänkbar utväg vore, menade styrelsen, att redan i fastighetsdelningsproceduren inordna någon form av obligatorisk uppdelning av inteckningsansvaret. Styrelsen anförde vidare.

Ännu angelägnare är emellertid att en förenklad form för panträttsregle- ring står till buds i samband med avstyckning från samfälld mark. Som tidigare berörts uppkommer vid sådan avstyckning invecklade och irratio­ nella förhållanden med hänsyn till ansvaret för panträtt grundad i stamfas­ tighet. Särskilt blir detta givetvis fallet om stamfastigheterna är många och panträtt är grundad i ett flertal av dessa. Därtill kommer att förbud i JB mot särpanträtt i fastighet som jämväl är belastad av gemensam panträtt kommer att i allmänhet framtvinga en panträttsreglering i förhållande till de panträttsbelastade stamfastigheterna. I flertalet fall torde avstyckning från samfälld mark reellt sett vara utan betydelse för panträttshavarnas säkerhet. För dessa fall föreligger ett påtagligt behov av ett förenklat för­ farande. Att tillämpa instituten uppdelning och relaxation är praktiskt ogör­ ligt om stamfastigheterna är många. Kungörelseförfarandet enligt 1931 års lag är då en mera framkomlig väg, men även detta förfarande är mera om­ ständligt samt tids- och kostnadskrävande än vad som i flertalet fall är mo­ tiverat. En formellt ytterst enkel procedur skulle erhållas om det stadga­ des i jordabalken att delning av samfälld mark genom avstyckning eller därmed jämförlig åtgärd över huvud icke skulle anses som delning av fas­ tighet vid tillämpning av reglerna om gemensam panträtt, såvida den ge­ nom åtgärden bildade fastigheten väsentligen saknar betydelse för pant­ rätt grundad i delägarfastighet.

Kungi. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

267

Det remitterade jordabalksförslaget. I JB har frågan om den gemensam­

ma panträtten lösts i huvudsak enligt jordabalksutredningens förslag.

Beträffande avstyckning från samfälld mark anförde jag vid remissen till

lagrådet den 11 februari 1966 att förhållandena är så speciella att en sär­

behandling kan vara motiverad. Jag ansåg dock tveksamt om den av lant-

mäteristyrelsen förordade lösningen var den lämpligaste. En alternativ möj­

lighet var att reformera förfarandet enligt 1931 års lag. Denna lag skulle

under alla förhållanden överses med anledning av jordabalksreformen. I

samband därmed borde frågan ägnas speciell uppmärksamhet.

Bestämmelserna i JB om gemensamma inteckningar och därmed sam­

manhängande frågor innehåller i huvudsak följande.

Ansökan om inteckning skall avse viss fastighet eller vissa fastigheter.

Inteckning i andel av fastighet är alltså förbjuden. För att åstadkomma en

homogen inteckningsbelastning har givits särskilda bestämmelser angåen­

de objektet för inteckningsansökan. Ansökan får sålunda avse flera fastig­

heter gemensamt endast om de är i en ägares hand och belägna inom sam­

ma inskrivningsmyndighets område. Angår ansökan fastighet som svarar

för beviljad eller sökt inteckning, måste ansökningen avse samma fasta

egendom som inteckningen och får inte avse fastighet som ej svarar för in­

teckningen.

Relaxation av inteckning skall alltid innebära att panthavaren är förbe­

hållen rätten att för belopp, som skulle falla på den fastighet vari inteck­

ningen upphör, hålla sig till övrig intecknad egendom. Som en konsekvens

av homogenitetskravet (22:2 andra stycket sista punkten) ges en särskild

regel för det fall att flera gemensamma inteckningar avser samma fasta

egendom. I så fall får fastighet inte befrias från sitt ansvar för någon av

inteckningarna utan att motsvarande åtgärd samtidigt vidtas beträffande de

övriga inteckningarna (22: 11 första stycket). För relaxation i viss fastighet

fordras medgivande av ägaren av denna fastighet samt av ägare av övriga

av inteckningen besvärade fastigheter och innehavare av panträtt eller an­

nan rättighet som är inskriven, om rättigheten gäller i en eller flera av

fastigheterna med lika rätt som eller sämre rätt än inteckningen. Svarar den

fastighet vari relaxationen sker endast subsidiärt, fordras dock inte med­

givande från ägaren av denna fastighet eller ägaren av eller rättighetshava-

re i stamfastigheten eller fastighet som före den ifrågavarande svarar för

brist i stamfastigheten (22:11 andra stycket). I samband med bestämmel­

serna om relaxation hänvisas till särskilda bestämmelser om hur avstyckat

område i annan ordning kan befrias från ansvar för inteckning i stamfas­

tighet (22: 11 fjärde stycket).

Beträffande den i 26: 17 första stycket i jordabalksutredningens förslag

upptagna bestämmelsen om inskrivningsreglering i vissa fall då särinteck-

ning efter uppdelning kommer att vila på fastighet, som bildats genom av­

styckning från mark, som är samfälld för flera fastigheter, och motsvaran­

268

de i 8: 17 i lagberedningens förslag upptagna regel anförde jag i remissen

den 11 februari 1966 att den av beredningen föreslagna regeln skulle betraktas

från den utgångspunkten, att varje stamfastighets inskrivningsbelastning efter

delningen inte kommer att besvära avstyckningen i dess helhet utan en­

dast stamfastighetens andel i avstyckningen. Eftersom JB bygger på för­

utsättningen att en delinteckning inte får avse andel i en registerfastig­

het bör en uppdelning på angivet sätt inte komma i fråga. JB saknar så­

lunda motsvarighet till den i 26: 17 första stycket i utredningens förslag

upptagna regeln. Frågan om gravationssanering vid avstyckning från sam­

fälld mark borde i stället tas upp till behandling i samband med följdlag-

stiftningen.

I fråga om övergångsbestämmelser till reglerna om gemensam inteckning

bygger JP på jordabalksutredningens förslag. Sålunda föreslås att förbudet

mot inteckning i andel av fastighet sätts i kraft utan särskilda regler om

tvångsavveckling av tidigare andelsinteckningar. En viss övergångsregle-

ring har föreslagits i fråga om homogenitetskravet i den nya balken. För­

slaget innebär att man vid tillämpning av homogenitetskravet i balken över­

gångsvis under 15 år inte skall ta hänsyn till inteckningar, som beviljats

eller sökts före ikraftträdandet (46 §). Reglerna innebär bl. a. att om fastig­

het avstyckats från samfälld mark utgör inteckningar från tiden före bal-

kens ikraftträdande i stamfastigheterna inte hinder mot särinteekning i av­

styckningen under övergångstiden. Efter denna tid föreligger däremot hin­

der mot inteckning i den avstyckade fastigheten.

Som ett led i avvecklingen av befintliga andelsinteckningar har i JP

även införts en bestämmelse att sådana inteckningar blir utan verkan vid

exekutiv försäljning av fastighet. Borgenären är i konsekvens härmed skyl­

dig att motta kontant betalning vid medelsfördelningen (29 § andra styc­

ket).

Ben nya fastighetsbildningslagen. I detta sammanhang är också det aktu­

ella lagstiftningsarbetet på fastighetsbildningens område av intresse. FBL,

som grundar sig på det av 1954 års fastighetsbildningskommitté avlämnade

betänkandet ”Fastighetsbildning” (SOU 1963: 68), innebär en genomgri­

pande reform av hela fastighetsbildningslagstiftningen. Samtliga åtgärder

som syftar till ändring av en fastighets struktur i något avseende föreslås

utgöra ett enda institut, fastighetsreglering, som ersätter laga skifte för

omarrondering, ägoutbyte, servitutsutbrytning och sammanföring av sam­

fälld vägmark in. m. med angränsande fastighet. För nybildning av fastig­

het föreslås tre institut, nämligen avstyckning, klyvning och sammanlägg­

ning. I detta sammanhang är närmast reglerna om avstyckning och sam­

manläggning av intresse.

Kommittén ansåg att man också för framtiden behöver en form av fas­

tighetsbildning som motsvarar de nuvarande avstyckningarna samt att

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

269

några väsentliga ändringar i avstyckningsinstitutets allmänna uppbyggnad

inte är påkallade. Bara i fråga om vad som skall kunna utbrytas genom av­

styckning föreslås en ändring av mera principiell betydelse. Medan nuva­

rande lagstiftning tillåter avstyckning endast för att avskilja visst bestämt

markområde, borde också andel i samfällighet kunna avstyckas självstän-

digt.

I ett par remissyttranden över kommitténs förslag framfördes den upp­

fattningen att man vid avstyckning, liksom vid fastighetsreglering, borde

kunna företa en oskadlighetsprövning rörande inteckningshavarnas säker­

het.

Enligt FBL kan fastighets andel i samfällighet avstyckas för att utgöra

fastighet för sig eller ingå i sammanläggning (10: 1). Liksom hittills kan

genom avstyckning även samfällighet eller viss ägovidd av samfällighet av­

skiljas (10: 2). Beträffande frågan om avstyckat områdes befrielse från an­

svar för panträtt i stamfastigheten hänvisas i motiven till frågans behand­

ling i JB. I fråga om avstyckning från samfälld mark anförs att ytterligare

överväganden kommer att ske i anslutning till arbetet med följ dlagstiftning

till jordabalken. Med hänsyn härtill togs i remissen inte upp regler om att

sådan befrielse skulle kunna ske genom en form av oskadlighetsprövning

vid förrättningen.

När det gäller förfarandet vid avstyckning finns i detta sammanhang an­

ledning påpeka den nyheten i FBL att fastställelseprövningen avskaffats

och att fastighetsbildning är fullbordad när uppgift om åtgärden införts i

fastighetsregistret (1: 2). Bestämmelsen innebär att en fastighets tillkomst i

faktiskt och rättsligt hänseende blir slutgiltig i och med registreringen.

Genom registreringen inträder således de sakrättsliga verkningarna av fas-

tighetsbildningsbeslutet, dvs. beslutet blir gällande mot tredje man. Det

innebär att fastighetsbildningens inverkan beträffande inskriven rättighet

gäller i och med registreringen.

Frågan om sammanläggnings beroende av inteckningsförhållandena har

i FBL lösts på i huvudsak samma sätt som i nuvarande lagstiftning. Om

mer än en av de i sammanläggningen ingående fastigheterna besväras av

beviljad eller sökt inskrivning föreligger sålunda i princip hinder mot

sammanläggning. Två undantag har uppställts då sammanläggning får ske

trots att mer än en av fastigheterna besväras av inteckning. Det ena undan­

taget tar sikte på det fallet att fastigheterna är homogent belastade. Även

om någon fastighet skulle besväras av särinteckning med sämre rätt kan

sammanläggning dock äga rum, förutsatt att rättighetshavaren medgivit

sammanläggningen. Det andra undantaget avser det fall att berörda rätts­

ägare medgivit sammanläggningen på grundval av förslag till företrädesord­

ning för inskrivningarna i den genom sammanläggning bildade fastigheten

(12:5).

När det gäller förfarandet vid sammanläggning innehåller FBL avsevär­

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

270

da ändringar i förhållande till nu gällande ordning. De ändrade bestämmel­ serna sammanhänger delvis med att fastställelseprövningen avskaffas och att fastighetsbildningsåtgärden får full rättsverkan först med registre­ ringen. Sammanläggning kommer sålunda inte att anses genomförd förrän i och med att de fastigheter som ingår i sammanläggningen avförs ur fas­ tighetsregistret och den nybildade fastigheten antecknas. Detta innebär i sin tur att sådana ändringar rörande inskrivningsförhållandena som på­ verkar sammanläggningens tillåtlighet kan inträda så länge registrering inte skett.

Förfarandet är i huvudsak ordnat på följande sätt. Ansökan görs hos fas- tighetsbildningsmyndigheten, som först prövar om sammanläggning kan ske med hänsyn till de allmänna villkoren för fastighetsbildning. Om hin­ der på denna grund inte möter skall fastighetsbildningsmyndigheten in­ hämta yttrande från inskrivningsmyndigheten i ärendet (12:9). Skulle det därvid konstateras att hinder mot sammanläggningen föreligger med hänsyn till inskrivningsförhållandena, skall inskrivningsmyndigheten vid­ ta åtgärder för att avlägsna hindren (12: 10). Om företrädesordning för inskrivningarna i den sammanlagda fastigheten visar sig nödvändig, skall inskrivningsmyndigheten upprätta förslag till sådan och inhämta de god­ kännanden som behövs (12:11). I sitt yttrande skall inskrivningsmyndig­ heten lämna en redogörelse för inskrivningsförhållandena och klart ange huruvida hinder möter mot sammanläggning eller inte. I förekommande fall skall till yttrandet fogas förslag till företrädesordning med behövliga godkännanden. Samtidigt med att yttrandet avges gör inskrivningsmyndig­ heten en anteckning härom i fastighetsboken. Fastighetsbildningsmyndig­ heten skall därefter hållas underrättad om sådana ändringar beträffande inskrivningsförhållandena som har betydelse för sammanläggningen. När fastighetsbildningsmyndigheten fått inskrivningsmyndighetens yttrande, tas sammanläggningsärendet åter upp till handläggning. Om yttrandet in­ nebär att hinder från inskrivningssynpunkt inte möter, bör sammanlägg­ ning ske så snart som möjligt. För den händelse sammanläggning sker på grundval av företrädesordning, skall denna fastställas till efterrättelse i fastighetsbildningsbeslutet (12: 13). Inskrivningsmyndigheten skall omedel­ bart underrättas om sammanläggningsbeslutet. I och med detta beslut upp­ hör dess skyldighet att upplysa fastighetsbildningsmyndigheten om änd­ ringar i inskrivningsförhållandena. I stället inträder inskrivningsförbud beträffande de av sammanläggningen berörda fastigheterna. Detta förbud varar till dess inskrivningsmyndigheten fått meddelande om att fastighets­ bildningen registrerats.

Promemorian. I promemorian erinras om att genom 1907 och 1931 års lagar möjlighet har öppnats till relaxation av inteckningar i vissa fall utan iakttagande av det i inteckningsförordningen föreskrivna förfarandet. För

Kungl. Maj:ts proposition nr låö år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

271

sådan relaxation har uppställts olika villkor, betingade av de syften som

ligger bakom lagstiftningen i fråga. I promemorian tas därefter upp frågan

om det föreligger behov av särskild lagstiftning för att i framtiden möjlig­

göra relaxation vid avstyckning från samfälld mark vid sidan av JB:s

regler härom samt hur en sådan lagstiftning i så fall bör vara utformad.

I fråga om behovet av lagstiftning om inteckningsbefrielse vid sidan av

JB:s bestämmelser anförs i promemorian att 1907 års lagstiftning åsyf­

tade att i anslutning till indelningsverkets upphörande för bildande av

egna hem underlätta att de förutvarande knekttorpen med äganderätt

skulle kunna behållas som självständiga jordbrukslägenheter. Redan i sam­

band med tillkomsten av 1931 års lag framhölls att 1907 års lag i viss mån

var av tillfällig natur och till stor del kunde antagas ha redan vunnit den

tillämpning, som var avsedd (NJA II 1931 s. 437). I promemorian anförs

att det är uppenbart att det numera inte är motiverat att genom särskilda

regler om relaxation underlätta bibehållandet av ifrågavarande torp. 1907

års lag bör därför upphävas.

Beträffande 1931 års lag anförs i promemorian att den innehåller skilda

regler för det fall att det avstyckade området utgörs av mark som varit

samfälld för flera än tio fastigheter och det fall att fastigheterna är färre till

antalet. I det föra fallet krävs för lagens tillämplighet endast att området

överlåtits till annan. I övriga fall har uppställts vissa särskilda villkor för

lagens tillämpning. Överlåtelsen skall ha avsett att tillgodose bostads- eller

egnahemsändamål eller stärkande av befintligt mindre jordbruk eller ha

inneburit försäljning av utarrenderad jord till arrend.atorn. Lagstiftningen

har sålunda i denna del ett jord- och bostadspolitiskt syfte. Efter 1931 års

lag har emellertid tillkommit annan omfattande jord- och bostadspolitisk

lagstiftning. Av särskild betydelse på detta område är bestämmelserna om

statliga bostadslån samt ändringar i NJL varigenom arrendatorernas ställ­

ning stärkts. Något behov av särskild lagstiftning för att genom begränsning

och avlösning av gemensamt inteckningsansvar främja ifrågavarande intres­

sen torde inte föreligga. Det relativt komplicerade och omständliga förfaran­

de som anvisas i lagen torde f. ö. inte ha kommit till användning i någon

större utsträckning. Även 1931 års lag bör därför upphävas i denna del.

När det gäller fastigheter som avstyckats från mark, samfälld för flera

fastigheter, anförs i promemorian att 1931 års lag innehåller dels regler om

inteckningsansvarets begränsning och avlösning och dels regler om ansva­

rets upphörande efter kungörelse. Syftet med reglerna var att åstadkomma

en förenkling av relaxationsförfarandet i sådana fall då antalet stamfastig­

heter är stort och det därför är förenat med praktiska svårigheter att in­

förskaffa nödvändiga medgivanden. Relaxationsinstitutet i JB motsvarar

relaxation med förbehåll enligt IF och innebär således skärpta krav på

medgivanden från rättsägare, vars ställning påverkas av åtgärden. Från

denna synpunkt föreligger sålunda även i fortsättningen ett starkt behov a^

272

regler som tillhandahåller ett enklare relaxationsförfarande vid avstyck­ ning från samfälld mark. Härtill kommer att ifrågavarande avstyckningar ger upphov till andelsinteckningar. Det är med JB:s inställning till sådana inteckningar särskilt angeläget att speciella regler ges beträffande avstyck­ ningar från samfälld mark. En ytterligare anledning härtill är homogeni- tetskravet i JB. Detta krav innebär att det — efter utgången av viss över­ gångstid — föreligger hinder mot inteckning i avstyckning från samfälld mark innan denna befriats från ansvar för inteckningar i stamfastigheten.

Sammanfattningsvis anförs i promemorian beträffande behovet av sär­ skilda regler för inteckningsbefrielse i fråga om avstyckningar från sam­ fälld mark att det med hänsyn till inteckningsbestämmelserna i JB är nöd­ vändigt att JB kompletteras med särskild lagstiftning som ställer effektiva medel till förfogande för sådan inteckningsbefrielse.

Det påpekas i promemorian att med avstyckning från samfälld mark av­ ses i detta sammanhang endast avstyckningar som innebär att samfällighe- ten eller viss ägovidd av samfälligheten avskiljs. Sådana avstyckningar som innebär att fastighets andel i samfällighet avstyckas föranleder inte några komplikationer ur inteckningssynpunlct. I sådana fall är det fråga om en­ dast en stamfastighet och inteckningarna i denna kommer att besvära hela den nybildade fastigheten. Från inteckningssynpunkt skiljer sig dessa av­ styckningar inte från normalfallet att avstyckning avser viss ägovidd av fastighets enskilda mark.

I promemorian tas därefter upp frågan om lagstiftningens utformning. Det anförs att bestämmelserna i 1931 års lag om inteckningsansvarets be­ gränsning och avlösning i praktiken torde ha tillämpats i mycket ringa ut­ sträckning. Anledningen härtill är uppenbarligen det relativt komplicerade och tidsödande förfarande som är förenat med en sådan åtgärd samt, i frå­ ga om begränsning, det jämförelsevis obetydliga resultat som kan vinnas. En lösning av den nu aktuella frågan bör inriktas på att åstadkomma ett snabbt och enkelt förfarande som, såvitt möjligt, leder till total intecknings- hefrielse och som ändå tillgodoser rättssäkerhetsintresset.

Med dessa utgångspunkter övervägs i promemorian om bestämmelserna i 1931 års lag angående ansvarets upphörande efter kungörelse kan ligga till grund för en lagstiftning på området. Innebörden av dessa bestämmelser är att inteckningarna i fråga prekluderas om inte ansökan bestrids inom viss tid efter kungörandet. Den lagstiftning på förevarande område som skall komplettera inteckningsreglerna i JB bör fylla avsevärt högre an­ språk på effektivitet än som följer av denna konstruktion, där ansökan utgör en nödvändig förutsättning. Bestämmelserna i 1931 års lag skulle därför behöva kompletteras med särskilda anordningar i syfte att öka effek­ tiviteten. Det kunde i sådant hänseende övervägas att föreskriva skyldighet för inskrivningsmyndigheten att, sedan fastighet bildats genom avstyckning från samfälld mark, självmant ta upp frågan om inteckningsbefrielse och i

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

förekommande fall förordna härom, eventuellt efter en oskadlighetspröv-

ning.

En lösning efter nu antydda riktlinjer är enligt vad som anförs i prome­

morian förenad med vissa oundvikliga nackdelar. Man skulle sålunda få

räkna med förekomsten av andelsinteckningar under en viss tid efter fas­

tighetsbildningen. Vidare skulle en sådan lagstiftning — vare sig den ut­

formas som en ren preklusionslagstiftning eller förenas med en oskadlig-

hetsprövning — inte alltid kunna leda till inteckningsbefrielse. Med hänsyn

till förbudet mot andelsinteckningar i JB bör målet vara att avstyckning

från samfälld mark skall befrias från åtminstone sådana inteckningar i

stamfastigheterna som tillkommit efter JB:s ikraftträdande.

Mot bakgrund av den här angivna målsättningen undersöks i promemo­

rian närmare huruvida problemet kan lösas inom fastighetsbildningens ram.

Förbudet mot andelsinteckning sägs medföra att situationen vid avstyck­

ning från samfälld mark i viss mån är densamma som vid sammanläggning

av fastigheter. Enligt gällande rätt kan inteckningsförhållandena utgöra

hinder mot sammanläggning i vissa fall. Motsvarande bestämmelser har ta­

gits upp i FBL.

En lösning inom fastighetsbildningslagstiftningen skulle kunna utformas

på följande sätt. Reglerna om fastighetsdelnings betydelse för intecknings-

ansvarel modifieras i fråga om avstyckning från samfälld mark. En sådan

avstyckning bör inte ge upphov till gemensamt inteckningsansvar utan bör

i stället få samma verkan som relaxation enligt JB. Inteckningar i stam­

fastigheten skulle således inte besvära det avstyckade området. I fråga om

gemensamma inteckningar skulle avstyckningen inte rubba den fulla solida­

riteten mellan de fastigheter som efter åtgärdens genomförande alltjämt

skall svara gemensamt. En lösning efter dessa linjer kräver att man för av­

styckning från samfälld mark uppställer särskilda villkor. Dessa bör inne­

bära att sådan avstyckning, med hänsyn till dess ovan angivna inverkan på

inteckning, inte får ske med mindre berörda rättsägare medgivit åtgärden.

Är avstyckningen väsentligen utan betydelse för dessa rättsägare, bör deras

medgivande till åtgärden dock inte fordras.

I promemorian anförs vidare att en vid lantmäteriförrättning företagen

oskadlighetsprövning av angivet slag inte är någon nyhet. Sådan kan enligt

gällande rätt förekomma vid ägoutbyte, 8: 2 och 4 a lagen (1926: 326) om

delning av jord å landet, vid äganderättsutredning, 8 § andra stycket lagen

(1962: 270) om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fas­

tigheter i vissa fall, samt vid sammanföring, 4 § andra stycket lagen (1952:

152) om sammanföring av samfälld vägmark och av järnvägsmark med an­

gränsande fastighet m. m. En motsvarande anordning har även tagits upp i

lagen (1968: 578) om erkännande av privat jorddelning som fastighetsbild­

ning (jfr prop. 1968: 127 s. 48).

En oskadlighetsprövning vid avstyckning från samfälld mark låter sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

273

274

väl inordna i fastighetsbildningsförrättning enligt FBL. En motsvarande prövning kan enligt förslaget äga rum i samband med fastighetsreglering. Enligt 5: 18 kan vissa bestämmelser till skydd för enskilt intresse vid fas­ tighetsreglering åsidosättas med sakägarnas samtycke. De regler som sålun­ da får sättas åsido är vissa allmänna regleringsvillkor, vissa allmänna reg­ ler angående sättet för regleringens genomförande, vissa bestämmelser an­ gående de särskilda fastigheternas utformning samt vissa ersättnings­ bestämmelser. Med samtycke av berörda sakägare kan avsteg från dessa bestämmelser sålunda ske. Vissa inskränkningar gäller dock av hänsyn till sådana rättsägare som inte får föra talan vid förrättningen och alltså vid denna inte själva kan bevaka sin rätt. Inskränkningarna innebär att om reg­ leringen avser fastighet som svarar för fordran eller annan rättighet, får åtgärden inte genomföras med stöd av överenskommelse eller samtycke av ägaren, om inte innehavare av sådan fordran eller rättighet medger det. Be­ sväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivan­ den till åtgärden som i 22: 11 JB föreskrivits för relaxation. Är regleringen väsentligen utan betydelse för sådan rättsägare, fordras dock ej hans med­ givande till åtgärden.

I promemorian anförs att en lösning i huvudsaklig överensstämmelse med här angivna allmänna riktlinjer torde innebära tillräckliga garantier för att inteckningshavarnas intressen inte åsidosätts. Vidare skulle en sådan lösning medföra att andelsinteckning inte kommer att uppstå vid avstyck­ ning från samfälld mark efter lagstiftningens ikraftträdande, vilket förut­ sätts äga rum samtidigt med att JB sätts i kraft. Alla inteckningar som be­ viljats enligt JB kommer att beröras av bestämmelserna. En sådan ordning framstår som en naturlig konsekvens av principen i JB om förbud mot an­ delsinteckning. Detsamma bör gälla även inteckningar från tiden före ikraftträdandet förutsatt att avstyckningen ägt rum efter ikraftträdandet.

I promemorian behandlas därefter fastigheter som före lagstiftningens ikraftträdande bildats genom avstyckning från samfälld mark. Beträffande dessa bör eftersträvas att genom ett enkelt förfarande inom rimlig tid från ikraftträdandet åstadkomma inteckningsbefrielse i största möjliga utsträck­ ning. En sådan målsättning torde bäst tillgodoses genom någon form av pre- klusionslagstiftning. Det måste antas att det endast i enstaka undantagsfall är av väsentlig betydelse för innehavare av panträtt i stamfastigheten att kunna vidmakthålla en inteckning i avstyckning från samfälld mark. Det finns därför anledning räkna med att en preklusionslagstiftning kom­ mer att leda till att praktiskt taget alla avstyckningar från samfälld mark befrias från ansvar för inteckning i stamfastigheterna. En preklusionslag­ stiftning på detta område skulle inte heller innebära någon nyhet. Även 1931 års lag innefattar ett preklusionsförfarande när det gäller ansvar sbe­ frielse efter kungörelse. För att bättre tillgodose sitt syfte bör en lagstift­ ning som anknyter till JB:s ikraftträdande dock utformas något annorlun­

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

275

da än motsvarande regler i 1931 års lag. Enligt denna lag börjar preklu­

sionstiden löpa efter kungörelse som inskrivningsdomaren utfärdar efter

därom gjord ansökan. Nu ifrågavarande lagstiftning bör i stället utformas

så att preklusionstiden börjar löpa när lagstiftningen träder i kraft. Härige­

nom vinns den fördelen att alla inteckningar som inte anmäls kommer att

upphöra samtidigt. Verkan av att inteckning inte anmäls bör vara densam­

ma som om inteckningen relaxerats i avstyckningen.

Bestämmelserna i 1931 års lag innefattar ett visst mått av oskadlighets-

prövning. Kungörelse får sålunda inte utfärdas med mindre omständighe­

terna utgör grund för antagande att inteckningshavares säkerhet inte där­

igenom avsevärt minskas. Det anses i promemorian tveksamt vilken bety­

delse bestämmelsen har. Det anförs att inskrivningsdomaren i allmänhet

torde sakna underlag för en bedömning av åtgärdens betydelse för inteck-

ningshavarna. Skall en meningsfull oskadlighetsprövning kunna äga rum

fordras åtminstone kännedom'om avstyckningens värde. En effektiv oskad­

lighetsprövning skulle i hög grad komplicera förfarandet och ligger dess­

utom knappast inom inskrivningsmyndighetens kompetens. I promemorian

anförs att den nu aktuella lagstiftningen därför inte bör innehålla regler

om 'oskadlighetsprövning. I gengäld bör preklusionstiden vara avsevärt

längre än de sex månader som gäller enligt 1931 års lag. En frist om två år

från ikraftträdandet får anses nödvändig med hänsyn till inteckningshavar-

nas intressen.

I promemorian anförs 'vidare att bestämmelserna om ansvar sbefrielse i

1931 års lag är tillämpliga endast i fråga om avstyckning från mark som

är samfälld för flera än tio fastigheter. Anledningen härtill är uppenbar­

ligen att de olägenheter'som lagen avsett att undanröja ökar med antalet

stamfastigheter. Detsamma gäller i viss mån även den nu ifrågavarande lag­

stiftningen. Denna avser emellertid inte endast att underlätta relaxation i

fråga om avstyckningar från samfälld mark. Den 'har dessutom nära sam­

band med förbudet i JB mot andelsinteckning och bör därför vara tillämp­

lig beträffande alla avstyckningar från samfälld mark, oberoende av anta­

let stamfastigheter.

Vad som hittills anförts i promemorian har uteslutande avsett det fall att

avstyckning från samfälld mark besväras av fordringsinteckning. Det fram­

hålls i promemorian att förhållandena är något annorlunda'när det gäller

nyttjanderätt och servitut samt den i JB nytillkomna rättigheten samfällig-

hetsrätt. Upplåtelse av servitut i andel av fastighet har i ett par rättsfall

ansetts inte vara sakrättsligt gällande (jfr NJA 1957 s. 767 och NJA 1966

s. 368). I JB har tagits upp en bestämmelse i 7: 9 att upplåtelse av nyttjan­

derätt, servitut eller samfällighetsrätt i andel av fastighet eller i fastighets

andel i mark som är samfälld för flera fastigheter är ogiltig. Ansökan om

inskrivning av sådan upplåtelse skall avslås (23:2 punkt 2). I 7:26 reg­

leras verkan av fastighetsdelning för ifrågavarande rättigheter. Om fastighet

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

276

som besväras av sådan rättighet delas, gäller rättigheten i var och en av de nya fastigheterna. Är rättighetens utövning på grund av rättsförhållan­ dets natur eller bestämmelse i upplåtelsehandlingen begränsad till visst om­ råde, upphör rättigheten dock att besvära fastighet som inte omfattar någon del av området. Denna princip har redan införlivats med gällande rätt ge­ nom ändringar i NJL och lagen (1907: 36 s. 25) om servitut (ServL) (jfr 1:6 a NJL och 3 § ServL). Ändringarna har trätt i kraft den 1 juli 1968 och äger enligt övergångsbestämmelserna tillämpning även om nyttjanderätten eller servitutet upplåtits före ikraftträdandet eller fastigheten delas dess­ förinnan.

De återgivna bestämmelserna i JB innebär att rättigheter som är lokali­ serade till visst område på stamfastigheten inte kommer att beröra en av­ styckning från samfälld mark. I dessa fall, vilka torde vara de opraktiskt sett ojämförligt mest betydelsefulla, medför avstyckningen sålunda inte några komplikationer från inskrivningssynpunkt. Undantagsvis kan en rät­ tighet gälla i alla stamfastigheterna eller i hela den samfällda ägan. Så kan tänkas vara fallet om upplåtelsen genom likartade avtal kommer att omfat­ ta samtliga andelar (jfr SOU 1960:25 s. 286). Om rättigheten är lokalise­ rad till samfälligheten kommer' rättigheten att besvära hela den genom av­ styckning från samfälligheten bildade fastigheten. Gäller rättigheten där­ emot i hela stamfastigheten belastar den efter avstyckningen endast denna. Ej heller i dessa fall uppstår sålunda komplikationer från o inskrivningssyn­ punkt. Vad här sagts äger tillämpning inte bara på sådana rättigheter som tillkommit efter JB:s ikraftträdande utan även på nyttj anderätter och'ser- vitut från tiden dessförinnan. Ifrågavarande rättigheter anses därför i pro­ memorian kunna lämnas utanför den nu aktuella lagstiftningen.

På grund av det 'anförda förordas i promemorian beträffande avstyck­ ningar från samfälld mark, som skett efter lagstiftningens ikraftträdande, att befrielse från ansvar för fordringsinteckning kommer till stånd i sam­ band med fastighetsbildningen medan i fråga om 'sådana avstyckningar från tiden dessförinnan fordringsinteckning skall upphöra att gälla i av­ styckningen om den inte anmäls inom två år från lagstiftningens ikraft­ trädande.

Vad beträffar den 'lagtekniska utformningen av den här förordade lag­ stiftningen anläggs följande synpunkter i promemorian. Bestämmelsen om verkan för inteckning i stamfastigheterna vid avstyckning som avser samfälld mark har nära samband med bestämmelserna i 6: 15 JB'om inteck- nings giltighet vid sammanläggning. Övriga särskilda regler för avstyckning från samfälld mark utgör närmast en komplettering till bestämmelserna i 10:2 FBL. I'denna del har de i promemorian framlagda förslagen utfor­ mats som ändringar av angivna lagrum i JB, JP och FBL. Den i prome­ morian förordade preklusionslagstiftningen i fråga om avstyckningar från tiden före FBL:s ikraftträdande anses ha'en i viss mån tillfällig karaktär och det föreslås därför att den tas upp i en särskild lag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Kiingl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

277

Remissyttrandena. Vad som anförs i promemorian om behovet av särskilda

regler för inteckningsbefrielse i-fråga om avstyckningar från samfälld mark

har inte mött någon erinran under remissbehandlingen. Förslaget att upp­

häva 1907 års lag och 1931 års lag i de delar som denna har ett jord-'och

bostadspolitiskt syfte har inte heller mött några invändningar från remiss­

instansernas sida.

Det i i promemorian framförda förslaget om inteckningsbefrielse i sam­

band med fastighetsbildning har i allmänhet tillstyrkts eller godtagits un­

der remissbehandlingen. Till de remissinstanser som tillstyrker förslaget i

denna del hör lantmäteristyrelsen, Svenska Bankföreningen, Svenska spar­

banksföreningen, Sveriges Jordbrukskasseförbund, Föreningen mellan om­

budsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, Föreningen för tjäns­

temän inom Sveriges stadshypoteksorganisation, Sveriges advokatsomfund,

Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare samt Svenska Kom-

munal-Tekniska Föreningen. Lantmäteristyrelsen anför att styrelsen inte

har> sig bekant att det hittills någon gång förekommit att andel i fastighet

som avstyckats från samfälld mark indragits i exekutiv försäljning av fas­

tighet som har del i den samfällda marken. Det kan därför förutsättas att

det oftast inte kommer att möta några svårigheter att företa oskadlighets-

prövning eller att'inhämta medgivanden. I sådana fall då inteckningshavare

anser sig kunna lida skada genom en avstyckning torde frivilliga uppgörel­

ser ofta kunna träffas om åtgärder som kompenserar dessa för den minska­

de säkerheten. Olika möjligheter finns,-‘t. ex. amortering av inteckningslån

eventuellt i kombination med inteckningsåtgärd. Mest aktuellt torde här­

vid vara att begränsa inteckningsbelastningen i stamfastighet genom död-

ning och nyinteckning eller alternativt genom utbyte och dödning. I andra

fall bör omplacering av inteckningar kunna ske så att åtgärder för begräns­

ning av inteckningsbelastningen i stamfastigheten kombineras med nyin-

teckning i den 'avstyckade fastigheten eller i annan fastighet. De fall då

medgivanden inte kan erhållas torde komma att bli tämligen sällan före­

kommande. Angelägna fastighetsbildningsåtgärder torde vidare kunna ge­

nomföras på annat sätt än genom avstyckning. En möjlighet är'att genom­

föra fastighetsreglering så att den intecknade fastighetens andel i samfäl-

ligheten ersätts antingen av ett område som lämnas oberört av 'avstyck­

ningen eller av en penninglikvid. En annan möjlighet kan vara att genom

fastighetsreglering överföra det samfällda område som är i 'fråga till en

fastighet, från vilken avstyckning sedan kan ske. Vid avstyckning för

sammanläggning med annan fastighet kan i stället för avstyckning mark­

överföring ske direkt 'till denna fastighet. Bankinspektionen anför att de

främst till inteckningshavarnas skydd föreslagna reglerna i många fall tor­

de vara tillräckliga. Andel i samfällighet kan emellertid stundom vara svår

att tillförlitligen värdera och möjligheten av olika uppfattningar huruvida

viss avstyckning är väsentligen utan betydelse för inteckningshavarna kan

278

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

därför inte uteslutas. På grund härav vill bankinspektionen ifrågasätta om det inte är motiverat att införa regler om att dessa rättsägare skall kallas — genom t. ex. någon lämplig form av kungörelsedelgivning — till förrätt­ ning 'för avstyckning från samfällighet och ha möjlighet att föra talan mot sådan förrättning. Regler härom skulle enligt inspektionens uppfatt­ ning bidra till att praxis inte till inteckningshavarnas förfång blev alltför liberal när det gällde att bedöma huruvida avstyckning från samfällighet är 'väsentligen utan betydelse. Liknande synpunkter framförs av Svenska

Bankföreningen som anser det kanske förtjäna övervägas att föreskriva, att panträttshavare i stamfastigheten skall beredas tillfälle att yttra sig i av- styckningsärendet, om det kan ske utan omgång eller kostnad av någon be­ tydelse. Sveriges Jordbrukskasseförbund och Föreningen mellan ombuds­ männen hos Sveriges landshgpoteksinstitution understryker att det från in­ teckningshavarnas synpunkt är ett starkt framträdande'intresse att oskad- lighetsprövning sker ytterst restriktivt och endast om det inte föreligger ringaste tveksamhet om att den begärda avstyckningen ej länder inteck- ningshavare till någon skada. Föreningen för tjänstemän inom Sveriges stadshypoteksorganisation anför att risken är stor att oskadlighetsprövning- arna kommer att ske slentrianmässigt. Inteckningsliavare kommer sanno­ likt att höras endast i rena undantagsfall. Det innebär att förrättningsmän- nen lätt kan komina alt förbise de fall där rättsägares medgivande bör in­ hämtas. Det finns från föreningens verksamhetsområde exempel på att be­ lånade inteckningar på avsevärda belopp blivit värdelösa sedan förrättnings- man utan hörande av rättsägarna förklarat förrättning vara utan väsentlig betydelse för inteckningshavarnas rätt. Sådana misstag synes i första hand bero på dålig insikt hos förrättningsmän ifråga om fastighetskreditgivning och fastighetsrätt. En förutsättning för att den föreslagna oskadlighets- prövningen skall godtas anser föreningen vara att tillämpningen sker res­ triktivt och att utförliga anvisningar utfärdas. Bestämmelser bör även fin­ nas om att förrättningsmannen skall underrätta inteckningsliavare eller åt­ minstone innehavsanmäld sådan om att förrättning ägt rum i de fall då be­ rörda rättsägare inte hörts. Vidare bör enligt föreningens mening gälla ett strikt statligt ansvar för skadestånd på grund av felaktigheter begångna av förrättningsmän vid fastighetsbildningsförrättning. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare anför att den föreslagna lösningen blir effektiv men att bestämmelserna -— om medgivande:erfordras och inte kan erhållas — leder till att avstyckning inte kan komma till stånd hur angelä­ gen åtgärden i det särskilda fallet än kan vara från'allmän eller enskild synpunkt. Uppenbarligen är detta en allvarlig konsekvens av förslaget. Vis­ serligen föreligger redan nu absolut hinder mot fastighetsbildning genom sammanläggning, om inteckningsfrågan inte kan ordnas. Möjligheten att nå en lösning i sådana fall är emellertid mera vidsträckt genom att inteck- ningsansvaret i sista hand kan regleras genom förmånsordning. 'För nu av­

279

sedda avstyckningar är en sådan lösning inte möjlig. En tänkbar utväg är

att — med anknytning till vad nu gäller -— föreskriva1 ett avlösningsförfa-

rande rörande det inteckningsansvar som faller på det avstyckade områ­

det. Enligt Sveriges lantmätareförenings mening är det riktigt att förrätt-

ningsmannen'gör oskadlighetsprövning eller inhämtar medgivande från in-

teckningshavare. Det vore emellertid synnerligen olämpligt om avstyckning

från samfälld mark, t. ex. gemensam ägovidd för två fastigheter, inte skulle

få ske i det fall avstyckningen har betydelse för inteckningshavare och

dessa 'ej lämnar medgivande. Föreningen föreslår därför i första hand att

inteckningsansvaret efter beslut av förrättningsmannen skall kunna förde­

las mellan fastighetsdelarna vid förrättningen (jfr 8: 17 i lagberedningens

jordabalksförslag) och i andra hand att inteckningsansvar skall kunna av­

lösas genom inbetalning till ■ myndighet enligt samma regler som föreslagits

i 5: 16FBL.

Förslaget om inteckningsbefrielse i samband med fastighetsbildningen

avstyrks av hovrätten för Nedre Norrland. Enligt hovrättens mening inger

det betänkligheter att det av hänsyn till'inteckningshavares rätt kan visa

sig ogörligt att genomföra en från allmän synpunkt önskvärd fastighetsbild­

ning. I en sådan situation synes böra finnas möjligheter för fastighetsägare

som önskar fullfölj a ' f astighetsbildningsåtgärden att få avstyckningens in­

teckningsansvar avlyftat. Hovrätten föreställer sig att ett reformerat förfa­

rande enligt det första avsnittet i 1931 års lag här skulle kunna erbjuda en

lämplig lösning. Även i ett annat avseende har hovrätten invändning mot

de föreslagna bestämmelserna. Förfarandet sådant det utformats i förslaget

innebär inga förenklingar. Det skiljer !sig från jordabalksförslagets regle­

ring av relaxationsförfarandet endast genom att handläggningen och pröv­

ningen ankommer på fastighetsbildningsmyndigheten i stället för på in­

skrivningsdomaren. Detta är enligt hovrättens mening en allvarlig'olägen­

het. Det torde vara en allmän erfarenhet inom inskrivningsväsendet att till—

lämpningen av relaxationsbestämmelserna kan vara förenad med betydande

svårigheter och komplikationer i de fall där det gemensamt intecknade

fastighetsbeståndet omfattar ett stort antal fastigheter med sinsemellan olik­

artade inteckningsförhållanden. Det kan vidare ifrågasättas om det'är lämp­

ligt att en sådan prövning, som hitintills ansetts vara en judiciell angelä­

genhet, fullgörs av fastighetsbildningsmyndighet. Det finns så mycket stör­

re anledning'att hysa tvivel om lämpligheten av den föreslagna ordningen

som fastighetsbildningsåtgärd enligt FBL inte blir föremål för någon fast-

ställelseprövning. Skall ett relaxationsförfarande genomföras torde en lämp­

ligare och mer betryggande ordning vinnas om det överlämnades till in­

skrivningsmyndigheten ' att pröva om hinder med hänsyn till intecknings-

förhållandena möter mot avstyckningen och, om så är fallet, vidta åtgärder

för hindrets undanröjande. Förfarandet skulle sålunda gestaltas i huvudsak­

lig överensstämmelse med det system som i FBL utformats med'avseende

på sammanläggning av fastigheter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1970

280

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Förslaget att genom en särskild preklusionslagstiftning lösa frågan om

inteckningsbefrielse beträffande avstyckningar från samfälld mark från ti­

den 'före lagstiftningens ikraftträdande har tillstyrkts eller godtagits av

hovrätten för Nedre Norrland, länsstyrelsen i Kopparbergs län, lantmäteri-

styrelsen, bankinspektionen, inskrivningskommittén, Svenska Bankför­

eningen, Svenska sparbanksföreningen, Föreningen Sveriges häradshöv­

dingar och stadsdomare samt Svenska Kommunal-Tekniska Föreningen.

Lantmäteristgrelsen anser att den föreslagna preklusionslagen på ett enkelt

sätt kommer att medföra utgallring av en mängd betydelselösa inteckning­

ar och få en rationaliserande effekt för inskrivningsväsendet och även i

andra sammanhang, t. ex. vid fastighetsbildning. Preklusion av intecknings-

ansvar förekommer redan enligt 1931 års lag. Den preklusion som nu fö­

reslås kommer att föregås av en betydligt bättre publicitet, nämligen i form

av en generellt gällande författning, och även av en längre preklusionsfrist.

Enligt styrelsens mening tillgodoser förslaget de berättigade krav som kan

ställas från rättssäkerhetssynpunkt. Svenska Bankföreningen anför att de

föreslagna preklusionsreglerna knappast torde komma att vålla några nämn­

värda olägenheter för bankernas del. Föreningen Sveriges häradshövdingar

och stadsdomare anser att den föreslagna preklusionslagstiftningen med­

för betydande risker för rättsförluster, särskilt när det gäller andra in-

teckningshavare än banker och andra kreditinstitutioner. Det kan inte utan

vidare antas att enskilda borgenärer ägnar en sådan uppmärksamhet åt

frågan att inte en del av deras realsäkerhet går förlorad 'genom lagstift­

ningen. Till viss del torde denna risk kunna motverkas genom upplysnings­

verksamhet men helt torde risken för rättsförlust inte kunna elimineras.

Frågan är då om inte staten i sista hand borde svara för denna risk. För­

eningen anser dock den föreslagna lagstiftningen 'mycket angelägen och

vill därför inte motsätta sig förslaget under förutsättning att effektiv upp­

lysningsverksamhet kommer till stånd.

Några remissinstanser har avstyrkt eller ställt sig tveksamma till den fö­

reslagna preklusionslagstiftningen beträffande äldre avstyckningar från

samfälld mark. Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges lands-

hypoteksinstitution, i vars yttrande Sveriges Jordbrukskasseförbund in­

stämmer, anför att förslaget för landshypoteksföreningarna skulle innebära

att varje förening fick göra eu fullständig inventering av samtliga belå-

ningsobjekt för att utröna i vilka fall belånade inteckningar gällde i av­

styckningar från samfälld mark till någon hos föreningen belånad fastighet.

En sådan inteckningsinventering torde knappast kunna ske på annat sätt

än att långivarna får anskaffa jordregisterutdrag för samtliga belånade re­

gisterfastigheter och på grundval av dessa utdrag genomgå samtliga låne-

akter och därefter undersöka värdena på de samfällighetsavstyckningar,

vari belånade inteckningar ej relaxerats, för att kunna ta ställning till de

fall där anmälan bör göras före preklusionstidens utgång. Sådana utedning-

281

ar skulle medföra betydande kostnader och arbete och med tanke på att

landshypoteksföreningarna har cirka 45 000 objekt belånade — varje objekt

ofta bestående av ett flertal registerfastigheter — måste föreningen bestämt

motsätta sig ett : sålunda utformat preklusionsförfarande. För att relativt

snabbt kunna åstadkomma inteckningsbefrielse för så många samfällig-

hetsavstyckningar som möjligt måste alltså andra vägar sökas. Föreningen

ifrågasätter om inte inskrivningsavdelningarna kunde genomgå fastighets-

böckerna och upprätta förteckningar över avstyckningar från samfälld

mark som alltjämt besväras av inteckningar i stamfastigheterna. Det borde

vidare vara tänkbart att därefter tillämpa ett kungörelseförfarande : som i

princip ansluter sig till 1931 års lag. Det undandrar sig föreningens bedö­

mande huruvida den genomgång av fastighetsböckerna som här förutsatts

möjligen kan 1 sammankopplas med en eventuell förberedelse för inskriv-

ningsväsendets övergång till datamaskinmässig registrering av fastighets-

böckernas uppgifter. Liknande synpunkter framförs av Föreningen för

tjänstemän inom Sveriges stadshgpoteksorganisation som är tveksam om

förslaget i denna del fått en lämplig utformning. Man kan enligt förening­

ens mening inte bortse från risken för rättsförluster i enstaka fall. Som för­

slaget avfattats finns det anledning räkna med att praktiskt taget alla av­

styckningar från samfälld mark utan åtskillnad — även sådana där antalet

stamfastigheter är färre än tio — kommer att befrias från ansvar för in­

teckning i stamfastigheterna beroende bl. a. på att det i praktiken ställer

sig omöjligt för kreditgivare att inom den föreslagna korta preklusionsti-

den kunna utreda inteckningsförhållandena. Med anledning härav anser

föreningen att preklusionstiden bör förlängas avsevärt utöver föreslagna

två år. Helst skulle emellertid föreningen se att preklusionsförfarandet kun­

de förenas med en effektiv oskadlighetsprövning företagen genom inskriv­

ningsdomarens försorg i varje enskilt fall. Även Sveriges advokatsamfund

anser att rättssäkerhetsintresset inte tillgodosetts i förslaget. Enligt samfun­

det är det uppenbart att den föreslagna lagstiftningen innebär ett väsent­

ligen förenklat förfarande men detta har skett på bekostnad av rättssäker­

hetsintresset. Samfundet föreslår därför att den föreslagna lagstiftningen

kompletteras med bestämmelser att kungörande i det enskilda fallet skall

ske i de allmänna tidningarna och i tidning inom orten, att preklusions­

tiden därefter börjar löpa samt att berörda fastighetsägare och kända in-

teckningshavare i samband med kungörandet erhåller meddelande från in­

skrivningsdomaren.

I ett par remissyttranden behandlas frågan om den föreslagna preklu-

sionslagstiftningen bör omfatta även nyttjanderätter och servitut. Sålunda

anför lantmäteristyrelsen att olokaliserad nyttjanderätt, t. ex. jordbruksar­

rende, kan vara upplåten i fastighet med andel i samfällighet under sådana

villkor att rättigheten belastar även fastighetens andel i samfälligheten,

exempelvis på det sättet att arrendatorn får utöva fastighetsägarens jakt-

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

282

eller fiskerätt på samfällighet^!. Motsvarande förhållanden torde kunna fö­

religga även i fråga om servitut. Enligt styrelsens uppfattning bör preklu-

sionslagen omfatta sådana rättigheter. Någon större mängd rättigheter i

samfälld mark lär inte föreligga men den rationaliserande effekten av en

reglering som ger klarhet angående förekomsten av dessa rättigheter synes

vara avsevärd. Inskrivningskommittén betecknar den föreslagna preklu-

sionslagstiftningen — genom att den begränsats till att avse bara penning­

inteckningar — som en otillräcklig dellösning, i synnerhet som de i stam­

fastigheterna intecknade nyttj anderätterna och servituten bara undantags­

vis kan förmodas beröra avstyckningar från samfälld mark. De skäl som

anförts för en preklusionslagstiftning beträffande penninginteckningar gäl­

ler enligt kommitténs mening i minst lika hög grad inteckningar för nytt­

janderätt och servitut. Kommittén förordar därför att frågan om en preklu­

sionslagstiftning för sådana inteckningar upptas till förnyat övervägande.

Departementschefen. I promemorian föreslås att frågan om intecknings-

befrielse i fastighet som bildats genom avstyckning från samfälld mark för

framtiden löses inom fastighetsbildningslagstiftningens ram. Förslaget in­

nebär att den samfällda marken befrias från ansvar för'inteckningar i stam-

fastigheterna sedan avstyckning skett. Inteckningshavarnas intresse skyd­

das enligt förslaget genom bestämmelser i FBL att avstyckningen får kom­

ma till stånd endast om inteckningshavarna lämnat sitt medgivande eller

avstyckningen är väsentligen utan betydelse för inteckningshavarna.

Den föreslagna ordningen godtas i allmänhet i remissyttrandena. Vissa

erinringar framförs emellertid under remissbehandlingen mot den närmare

utformningen av förslaget. Sålunda framhåller några remissinstanser att

den föreslagna ordningen kan komma att medföra att i och för sig önsk­

värd fastighetsbildning kan hindras på grund av vägrat medgivande från

inteckningshavarna. Vissa erinringar förs även fram beträffande den före­

slagna oskadlighetsprövningen och formerna för denna prövning.

I promemorian anges att lagstiftningen bör syfta till att för framtiden

helt befria avstyckningar från samfälld mark från ansvar för inteckningar

i stamfastigheterna. Det är även enligt min mening angeläget att en sådan

ordning kan åstadkommas. Härigenom förebyggs att ett komplicerat gemen­

samt inteckningsansvar uppstår. En sådan lösning står också bäst i över­

ensstämmelse med förbudet mot andelsinteckningar i JB. Jag delar också

den i promemorian framförda uppfattningen att en lösning med denna ut­

gångspunkt bör sökas inom fastighetsbildningens ram. Till grund för lag­

stiftningen bör sålunda ligga den i promemorian föreslagna ordningen att

en avstyckning från samfälld mark i fråga om ansvaret för inteckning i

stamfastigheterna får samma verkan som en relaxation enligt JB i den sam­

fällda marken samt att avstyckning från samfälld mark, med hänsyn till

dess angivna inverkan på inteckning, inte får ske om inteckningshavarnas

intresse träds för nära.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

283

I regel torde en avstyckning från samfälld mark inte medföra sådan vär­

deminskning för stamfastigheten att inteckningshavarnas säkerhet därige­

nom rubbas. Om åtgärden medför försämring av någon betydelse för inteck-

ningshavarna, torde uppgörelse i allmänhet komma att träffas som kompen­

serar inteckningshavarna för den minskade säkerheten. Risken att i och

för sig önskvärd fastighetsbildning skulle kunna hindras på grund av den

föreslagna ordningen är därför enligt min mening obetydlig. Jag vill emel­

lertid inte motsätta mig det under remissbehandlingen framförda önskemå­

let att reglerna ges en sådan utformning att avstyckning kan genomföras

även i de undantagsfall då inteckningshavare vägrar sitt medgivande till

avstyckningen. Jag föreslår därför att avstyckning får ske även i sådana

fall, om sökanden betalar in ett belopp som enligt fastighetsbildningsmyn-

dighetens värdering motsvarar den intecknade andelens värde. Beloppet får

sedan fördelas mellan de borgenärer som har panträtt i denna andel. Enligt

departementsförslaget får sålunda — i de fall då stamfastighet svarar för

inteckning — avstyckning ske endast om ett belopp motsvarande den in­

tecknade andelens värde nedsätts eller inteckningshavarna medger att av­

styckning får ske. Inhämtande av medgivande skall kunna underlåtas efter

oskadlighetsprövning.

I några remissyttranden har betonats vikten av att oskadlighetsprövning-

en sker restriktivt. Det har även framförts önskemål om att intecknings­

havarna skulle som sakägare kallas till förrättningen eller i vart fall under­

rättas.

Beträffande innebörden av oskadlighetsrekvisitet får jag hänvisa till vad

jag anfört i denna fråga i remissen till lagrådet av FBL (s. 444 och 445 i re­

missprotokollet). Jag vill i detta sammanhang ytterligare tillägga att oskad-

lighetsprövningen liksom många andra förrättningsavgöranden enligt FBL

ställer höga krav på insikt i fastighetsrättsliga frågor. I remissen till lagrådet

av FBL har jag framhållit att en förbättrad utbildning hos förrättningsmän-

nen i juridiska ämnen är en förutsättning för att den nya lagen skall kunna

tillämpas på avsett sätt. För de redan yrkesverksamma lantmätarna har f. ö.

redan anordnats viss kursverksamhet genom lantmäteristyrelsens försorg.

Förrätlningsmännen bör sålunda enligt min mening kunna anförtros upp­

giften att i samband med fastighetsbildningsförrättningen bevaka att inteck­

ningshavarnas och andra rättsägares intressen tillgodoses.

Enligt FBL har inteckningshavarna inte ställning av sakägare vid förrätt­

ning och hålls inte heller i övrigt underrättade om förrättningen. Det finns

enligt min mening inte anledning att inta en annan ståndpunkt när det

gäller avstyckning från samfälld mark. Med hänsyn till det stora antal in­

teckningshavare som i regel berörs av en sådan förrättning skulle det vara

förenat med avsevärda kostnader och praktiska svårigheter att anordna ett

effektivt förfarande för att underrätta inteckningshavarna om förrättning­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

en.

284

När det gäller avstyckningar från samfälld mark som tillkommit före den nya lagstiftningens ikraftträdande har i promemorian föreslagits ett preklu- sionsförfarande. Förslaget innebär att sådana avstyckningar befrias från ansvar för inteckning i stamfastighet om inte inteckningen anmälts hos in­ skrivningsdomaren inom två år från lagstiftningens ikraftträdande. Den föreslagna preklusionslagstiftningen tillstyrks eller godtas av flertalet re­ missinstanser men några remissinstanser ställer sig avvisande till förslaget i denna del. Som skäl för denna ståndpunkt åberopas rättssäkerhetsskäl.

Enligt min mening har den i promemorian föreslagna preklusionslagstift­ ningen stora fördelar, främst därigenom att praktiskt taget alla andelsin- teckningar kan antas komma att upphöra samtidigt viss tid efter lagstift­ ningens ikraftträdande. En sådan ordning är önskvärd redan på grund av JB:s förbud mot andelsinteckningar och medför dessutom den fördelen att komplicerade relaxationsärenden kan undvikas. Även på exekutionsstadiet undviks många komplikationer. Det ligger i sakens natur att en sådan pre- klusionslagstiftning medför vissa risker för rättsförluster. Inom ramen för en sådan lagstiftning finns sålunda inte utrymme för en effektiv oskadlig- lietsprövning och inte heller kan fullständiga garantier lämnas för att samt­ liga innehavare av inteckningar i stamfastigheterna får kännedom om att inteckningar skall anmälas till inskrivningsdomaren för att gälla i avstyck­ ning från samfälld mark. Dessa risker för rättsförluster kan emellertid mot­ verkas på olika sätt.

De invändningar som kan göras mot den föreslagna preklusionslagstift­ ningen är i viss mån beroende på om inteckningshavaren är en enskild person eller om inteckning innehas av bank eller annat kreditinstitut som yrkesmässigt tillhandahåller krediter. För den förstnämnda kategorin in- teckningshavare ligger den största risken för rättsförluster däri att preklu­ sionslagstiftningen inte är känd eller av någon annan anledning förbises. För den sistnämnda kategorin är risken för direkta rättsförluster mindre och olägenheterna består i stället i att dessa inteckningshavare tvingas ut­ föra ett relativt omfattande utredningsarbete för att kunna bedöma i vilken utsträckning inteckningar bör anmälas.

Vad först beträffar de enskilda borgenärerna innefattar enligt min me­ ning den i promemorian föreslagna ordningen inte större risker från rätts­ säkerhetssynpunkt än den preklusionslagstiftning som upptagits i 1931 års lag. Det är tvärtom troligt att enskilda borgenärer håller sig bättre under­ rättade om generella preklusionsfrister i lag än sådana som löper från kun­ görelse. Genom särskilda åtgärder för information under preklusionsfristen kan riskerna för rättsförluster för denna kategori inteckningshavare ytter­ ligare minskas.

När det gäller banker och andra kreditinstitutioner medför lagstiftningen utan tvekan under en viss tid ett inte obetydligt utredningsarbete. Den före­ slagna lagstiftningen medför emellertid även vissa arbetsbesparingar för den­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

285

na kategori inteckningshavare eftersom kungörelse om inteckningsbefrielse

inte för framtiden behöver bevakas. Enligt min mening bör en temporär olä­

genhet för kreditinstituten inte få hindra att äldre rättsförhållanden anpas­

sas till principerna i den nya lagstiftningen på fastighetsrättens område.

I syfte att begränsa olägenheterna finns det enligt min mening anledning

att ta upp den under remissbehandlingen väckta tanken att samordna ut­

redningsarbetet med den genomgång av fastighetsböckerna som kommer

att ske vid en eventuell övergång till ADB inom inskrivningsväsendet. I

sitt betänkande ”ADB inom inskrivningsväsendet” (SOU 1969:9) har in-

skrivningskommittén föreslagit att ett ADB-system införs för inskrivnings­

väsendet. Förslaget innebär bl. a. att alla inskrivningsdata lagras i en för hela

landet gemensam fastighetsdatabank. Fastighetsböcker skall enligt förslaget

inte längre föras, utan varje inskrivningsmyndighet skall stå i direkt för­

bindelse med fastighetsdatabanken genom teleansluten terminalutrustning.

Före övergången till det nya systemet måste fastighetsboksinnehållet föras

över till det föreslagna inskrivningsregistret. Kommittén beräknar att detta

arbete skall vara i huvudsak genomfört i mitten av 1970-talet. Inskrivnings-

kommitténs förslag har varit föremål för remissbehandling. Remisstiden

har nyligen gått ut men jag är inte beredd att f. n. ta definitiv ståndpunkt

till förslaget. Det finns emellertid enligt min mening mycket starka skäl

för en övergång till ADB på inskrivningsväsendets område. Om en sådan

reform genomförs, synes överföringen av fastigheter som bildats genom av­

styckning från samfälld mark böra anstå till dess nu ifrågavarande preklu-

sionsfrist gått ut. I samband med överföringen bör vid varje inskrivnings-

myndighet kunna upprättas en förteckning över sådana fastigheter. En cen­

tral förteckning för hela landet torde också utan svårighet kunna åstad­

kommas. En sådan anordning skulle i hög grad underlätta det utrednings­

arbete som kan föranledas av den nu föreslagna preklusionslagstiftningen.

På grund av vad som sålunda anförts är enligt min mening en preklu-

sionslagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits

i promemorian en ändamålsenlig lösning av frågan om inteckningsbefrielse

för äldre avstyckningar från samfälld mark. Även från rättssäkerhetssyn­

punkt anser jag att den föreslagna ordningen är godtagbar. I syfte att under­

lätta det utredningsarbete som kan komma att föranledas av den föreslagna

lagstiftningen föreslår jag emellertid att preklusionsfristen sätts till fem år

i stället för två år som föreslagits i promemorian. En förlängning av pre­

klusionsfristen öppnar även större möjligheter att samordna utrednings­

arbetet med en eventuell övergång till ADB inom inskrivningsväsendet.

Som framhållits i promemorian är det enligt gällande rätt endast i säll­

synta undantagsfall som en nyttjanderätt eller ett servitut kan gälla i sam­

fälld mark. Dessa fall föranleder sålunda inte några problem vid övergång­

en till den nya lagstiftningen och det finns sålunda inte anledning från

den synpunkten att låta preklusionslagstiftningen omfatta sådana rättig­

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

286

heter. I ett par remissyttranden har anförts att vissa rationaliseringsvinster skulle kunna göras för inskrivningsväsendet och lantmäteriet om preklu- sionslagstiftningen gjordes tillämplig även på ifrågavarande rättigheter. Jag anser inte att tillräckliga skäl föreligger att genomföra en sådan ut­ vidgning av lagstiftningen. I enlighet med vad som föreslagits i promemo­ rian omfattar därför inte departementsförslagets preklusionsbestämmelser nyttjanderätt eller servitut.

I enlighet med vad jag nu har anfört har i departementsförslaget tagits upp vissa ändringar i JP och FBL samt förslag till lag om befrielse från inteckningsansvar i fastighet som bildats av samfälld mark. Behövliga ändringar i JB har tagits upp i det förslag till ändringar i och tillägg till JB som remitterats till lagrådet tidigare denna dag (jfr 6: 15 och 22: 11 JB).

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Ändringarna iförslaget till lag om införande av nya jordabalken

Promemorian. Enligt 20 § JP skall 6 kap. JB i princip äga tillämpning på inteckning för fordran som beviljats eller sökts före balkens ikraftträ­ dande. Den nu föreslagna regeln i 6: 15 andra stycket JB om verkan för in­ teckning av att avstyckning sker från samfälld mark innebär en nyhet i förhållande till gällande rätt och skall inte ha verkan beträffande avstyck­ ning som tillkommit före FBL:s ikraftträdande. En särskild bestämmelse härom föreslås som ändring i JP. Ändringen består i att till 29 § läggs ett tredje stycke av innehåll att bestämmelsen i 6: 15 andra stycket JB inte äger tillämpning i fråga om avstyckning som skett före FBL:s ikraftträ­ dande. Beträffande avstyckningar från tiden före FBL:s ikraftträdande kom­ mer i stället att gälla särskilda preklusionsregler.

Bestämmelserna i 1931 års lag avser utom inteckning för fordran även in­ teckning för rätt till avkomst eller annan förmån. Yad som anges om in­ teckning gäller även i fråga om fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån, för vilken stamfastigheten häftar jämlikt 11 kap. 2 § äldre jorda­ balken. I JB saknas motsvarighet till institutet avkomsträtt. Även den sär­ skilda förmånsrätten ill kap. 2 § äldre jordabalken för ogulden köpeskil­ ling har uteslutits i JB. Den här föreslagna bestämmelsen avser därför en­ dast fordringsinteckning. De äldre instituten rätt till avkomst eller annan förmån samt förmånsrätt för ogulden köpeskilling kommer dock att fort­ leva under en viss övergångstid (5 och 8 §§ JP). Beträffande ointecknade sådana rättigheter bör den nu föreslagna regeln i 6:15 andra stycket JB ges motsvarande tillämpning vid avstyckning, som äger rum efter FBL:s ikraftträdande. En sådan ordning kommer att gälla till följd av de föreslag­ na ändringarna av 5 och 8 §§ JP.

287

Remissyttrandena. Hovrätten för Nedre Norrland anför att en avstyck­

ning får anses ha ägt rum enligt gällande fastighetsbildningslag och jord­

delningslag då förrättningen fastställts och enligt FBL då avstyckningen in­

förts i fastighetsregistret. Dessa tidpunkter kan dock inte gärna vara avgö­

rande för tillämpligheten av de föreslagna reglerna om avstycknings verkan

i 6: 15 andra stycket JB samt i 5 § tredje stycket och 8 § tredje stycket

JP. Har avstyckningsförrättning påbörjats innan FBL trätt i kraft, i vilket

fall någon hindersprövning med avseende på inteckningsförhållandena gi­

vetvis inte skett, kan rimligen den i nyssnämnda lagrum angivna verkan

av avstyckning inte inträda även om förrättningen avslutas och sålunda får

anses ha ägt rum först efter FBL:s ikraftträdande. Övergångsbestämmelser­

na till den föreslagna lagstiftningen torde således inte böra anknyta till

tidpunkten då avstyckningen ägt rum. Avgörande synes i stället böra vara

om förrättningen handlagts enligt FBL eller ej. Hovrätten förordar att 5 §

tredje stycket, 8 § tredje stycket och 29 § tredje stycket JP erhåller jäm­

kad lydelse i enlighet med det anförda. Vidare ifrågasätter hovrätten om

inte tredje stycket i 29 § borde brytas ut till en särskild paragraf. Den däri

upptagna regeln torde inte ha sådant samband med övriga bestämmelser

i detta lagrum att den bör redovisas i samma paragraf.

Departementschefen. Vad hovrätten anför angående den närmare utform­

ningen av ifrågavarande bestämmelser bör beaktas. I departementsförsla-

get har därför ifrågavarande verkan av avstyckning angivits inträda en­

dast om avstyckning skett enligt FBL. Ifrågavarande bestämmelser har tagits

upp i 5 § tredje stycket, 8 § tredje stycket och i eu ny paragraf, 29 a §, i JP.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Ändringarna i förslaget till fastighetsbildningslag

Promemorian. I 10: 2 FBL har tagits upp bestämmelser som medger av­

styckning av samfällighet eller viss ägovidd av samfällighet. Genom sådan

avstyckning kan område avskiljas,för att utgöra fastighet för sig eller ingå

i sammanläggning. Vid avstyckningen skall som stamfastighet anses varje

fastighet som äger del i samfälligheten. Genom den nu ifrågavarande änd­

ringen kompletteras bestämmelsen med ett andra stycke. Beträffande av­

styckning av samfällighet eller viss ägovidd av samfällighet uppställs där­

vid ett principiellt krav på medgivande till avstyckningen av berörda rätts­

ägare. Det är likgiltigt om avstyckningen skall utgöra fastighet för sig eller

ingå i sammanläggning. Undantag från kravet på medgivande har stadgats

om avstyckningen är väsentligen utan betydelse för sådan rättsägare.

Frågan vilka medgivanden som skall lämnas för att avstyckningen skall

få genomföras måste bedömas mot bakgrunden av den föreslagna regeln i

6: 15 andra stycket JB. Situationen är i princip densamma som när fastig­

288

het minskar i värde i samband med fastighetsreglering. Bestämmelsen har

därför utformats efter förebild av 5: 18 andra stycket FBL.

Som tidigare anförts är avstyckning från samfälld mark avsedd att få di­

rekt verkan endast för fordringsinteckningar men däremot inte för annan

rättighet. Det i andra stycket första punkten upptagna kravet på medgi­

vande från rättsägare i stamfastigheten avser därför endast borgenär som

har panträtt i någon av stamfastigheterna. I andra punkten har givits en

särskild regel för det fall att stamfastighet besväras av gemensam inteck­

ning. Bestämmelsens utformning, som överensstämmer med motsvarande

regel i 5: 18 andra stycket går tillbaka till de i 6: 14 JB upptagna bestäm­

melserna angående inteckningshavares möjlighet att avstå från sin rätt till

betalning vid fördelning av medel genom myndighets försorg. Reglerna in­

nebär att, om rättsägare före fördelningen avstått från sin rätt till betalning,

fördelningen inte inverkar på inteckningen. I fråga om gemensam inteckning

gäller detta emellertid bara om samtycke till avståendet lämnats av såväl

ägare till övriga av inteckningen besvärade fastigheter som innehavare av

panträtt eller annan rättighet som är inskriven, om rättigheten gäller i en

eller flera av fastigheterna med lika rätt som eller sämre rätt än inteck­

ningen. Reglerna om sakägarmedgivanden stämmer överens med vad som

enligt 22: 11 JB föreskrivits för relaxation.

Kravet på medgivande från rättighetshavare i vissa fall vid gemensam

inteckning gäller endast inskrivna rättigheter. Fastighet kan inte anses

svara eller häfta för rättighet som upplåtits genom vanligt avtal och inte

åtnjuter sakrättsligt skydd genom inskrivning (jfr SOU 1963: 68 s. 391 och

lagrådsremissen av förslaget till ny fastighetsbildningslag s. 445).

I tredje punkten har bestämmelsen om oskadlighetsprövning tagits upp.

Bestämmelsen överensstämmer med motsvarande i 5: 18 andra stycket FBL.

I anslutning till sistnämnda bestämmelse anförde departementschefen med

anledning av ett remissyttrande följande (s. 445 i remissen). Systemet är

inte avsett att fungera på det sättet att man har att välja mellan antingen

medgivanden från samtliga rättighetshavare eller oskadlighetsprövning be­

träffande samtliga rättighetshavare. Ett blandat förfarande måste vara möj­

ligt och synes i hög grad lämpligt. I praktiken torde förfarandet i allmänhet

bli det, att fastighetsbildningsmyndigheten företar oskadlighetsprövning i

fråga om så många rättigheter som möjligt och anskaffar medgivanden bara

i fråga om de rättigheter, för vilka regleringen inte prövas vara utan väsent­

lig betydelse.

Det anförda bör äga tillämpning även vid den oskadlighetsprövning som

skall äga rum vid avstyckning från samfälld mark.

Som tidigare anförts innebär FBL att fastställelseprövningen avskaffas

och att fastighetsbildningsåtgärder kommer att få full rättsverkan först i och

med registreringen. En avstyckning anses således inte genomförd förrän den

nybildade fastigheten antecknats i fastighetsregistret. Detta innebär — på

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Kungl. Maj. ts proposition nr 1A5 år 1970

289

motsvarande sätt som vid sammanläggning -— att sådana ändringar rörande

inskrivningsförhållandena som påverkar avstyckningens tillåtlighet han in­

träda så länge registrering inte skett. Oskadlighetsprövningen måste emel­

lertid hänföra sig till förrättningen och kan inte avse inteckningar som till­

kommit efter förrättningens avslutande. I sammanläggningsärenden är mot­

svarande problem avsett att lösas genom en bestämmelse om att inskriv-

ningsförbud skall gälla från sammaniäggningsbeslutet till dess fastighets­

bildningen registrerats.

Motsvarande problem uppstår vid den oskadlighetsprövning som enligt

5: 18 andra stycket FBL i vissa fall skall äga rum i samband med fastighets­

reglering. Departementschefen anförde härom att anledning inte finns att

införa sådana föreskrifter som hindrar lagfarts- och inteckningsåtgärder

beträffande fastigheter sedan medgivande till minskning lämnats. Med hän­

syn till att en avsevärd tid ibland kan förflyta från det att medgivandet

lämnas tills registrering sker, kan det emellertid vara önskvärt med någon

form av publicitet beträffande medgivandet. Såväl den som avser att för­

värva fastigheten som den som skall ha inteckning i denna har ett påtagligt

intresse av att få kännedom om att vissa ändringar förestår beträffande

fastighetens graderingsvärde. En sådan publicitet kan lämnas genom att

anteckning om medgivandet till minskningen av graderingsvärdet antecknas

i fastighetsboken eller fastighetsregistret. De föreskrifter som kan bli nöd­

vändiga synes kunna meddelas av Kungl. Maj :t i samband med följ dlagstift­

ningen.

De återgivna uttalandena äger enligt promemorian motsvarande tillämp­

lighet även i fråga om den oskadlighetsprövning som skall äga rum i sam­

band med avstyckning från samfälld mark. Ifrågavarande samordningspro­

blem bör således lösas i följdlagstiftningen till FBL.

När område avstyckas från samfälld mark för sammanläggning behöver

tydligen i sammanläggningsärendet hänsyn inte tas till inteckningar i stam­

fastigheterna. En uttrycklig bestämmelse härom har i förslaget till ändring

i FBL tagits upp i 12: 5 andra stycket.

Reglerna om den verkan som avstyckning från samfällighet får för in­

teckning i stamfastighet är avsedda att övergångsvis tillämpas även i fråga

om inteckning för rätt till avkomst samt förmånsrätt för ogulden köpeskil­

ling. En sådan anordning kräver särskilda övergångsbestämmelser till be­

stämmelsen i 10: 2 andra stycket FBL. Frågan härom får tas upp under ar­

betet med promulgationslag till den nya fastighetsbildningslagen.

Remissyttrandena. Hovrätten för Nedre Norrland anför att enligt 6:15

andra stycket JB svarar avstyckning från samfälld mark inte för inteckning

i stamfastighet. Denna verkan av avstyckningen skall enligt förslaget inträda

antingen det avstyckade området skall utgöra fastighet för sig eller ingå i

sammanläggning. Det föreslagna tillägget i 12: 5 synes med hänsyn till det

anförda vara överflödigt och torde kunna utgå.

10

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 145

290

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

Departementschefen. Som jag tidigare anfört bör avstyckning inte kunna hindras av den anledningen att inteckningshavare vägrar att lämna medgi­ vande till avstyckningen. I sådana fall bör avstyckningen kunna genomfö­ ras, om ett belopp motsvarande den intecknade fastighetens andel i den för avstyckning avsedda samfällda marken inbetalas för fördelning mellan in- teckningshavarna. Bestämmelserna i 10: 2 andra stycket i departementsför- slaget har utformats i enlighet härmed. Sålunda anges i första punkten som förutsättning för avstyckning av samfälld mark i sådana fall där fastighet, som har del i marken, svarar för inteckning att det belopp som enligt fastig- hetsbildningsmyndighetens värdering motsvarar fastighetens andel i den samfällda marken skall inbetalas till myndighet som Kungl. Maj :t bestäm­ mer. I andra och tredje punkterna har tagits upp undantag från skyldigheten att göra inbetalning om medgivande till avstyckning utan sådan inbetalning lämnas av inteckningshavarna. I fjärde punkten slutligen återfinns bestäm­ melsen om oskadlighetsprövning. Som framgår av det anförda avser inbetal- ningsskyldigheten endast värdet av den intecknade fastighetens andel i den till avstyckning avsedda marken. Om sålunda inteckningshavarna i vissa fastigheter har medgivit avstyckning eller sådant medgivande efter oskadlig­ hetsprövning har befunnits överflödigt i fråga om inteckningshavarna i vis­ sa fastigheter, behövs givetvis inte inbetalning för dessa fastigheters andelar även om inbetalning fordras beträffande annan fastighet, som har del i sam- fälligheten. I praktiken torde inbetalning enligt dessa bestämmelser inte komma att ske annat än i sällsynta undantagsfall.

Om fastighet, som har del i samfälligheten, svarar för gemensam inteck­ ning bör efter förebild av 5: 16 FBL fordras de medgivanden till avstyckning­ en som i 22: 11 JB föreskrivits för relaxation. Den åsyftade föreskriften i JB innehåller att för relaxation i viss fastighet krävs medgivande av ägaren av denna fastighet samt ägare av övriga av inteckningen besvärade fastigheter och innehavare av panträtt eller annan rättighet, som är inskriven, om rät­ tigheten gäller i en eller flera av fastigheterna med lika rätt som eller sämre rätt än inteckningen. I sitt yttrande över FBL har lagrådet förordat att ford- ringshavarnas möjlighet att avstå från nedsättning i den angivna situationen inte görs beroende av medgivande från innehavare av sådana begränsade sak­ rätter som inte berättigar till betalning och föreslagit att hänvisningen till 22: 11 JB får avse fastighetsägare och innehavare av fordran men inte rätts­ ägare i övrigt. Jag har beaktat vad lagrådet anfört härom vid utformningen av 6: 12 och 14 JB i det tidigare denna dag till lagrådet remitterade förslaget till ändringar i och tillägg till JB. Vad lagrådet anfört bör beaktas även i nu förevarande sammanhang. Medgivande bör sålunda inte krävas från inneha­ vare av annan rättighet än panträtt. Inte heller anser jag det motiverat att fastighetsägares medgivande inhämtas, när det gäller avstyckning från sam­ fälld mark. I departementsförslaget har 10: 2 andra stycket tredje punkten utformats i överensstämmelse härmed.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

291

Beträffande bestämmelsen om oskadlighetsprövning får jag hänvisa till

vad jag anfört tidigare och till vad som anförs i promemorian om att oskad­

lighetsprövning kan ske beträffande vissa borgenärer medan beträffande

andra medgivanden kan visa sig nödvändigt.

Som ett tredje stycke i 10:2 har i departementsförslaget tagits upp en

hänvisning till reglerna i 5: 16 andra stycket om fördelning av inbetalda

medel.

I detta sammanhang bör något beröras frågan hur förrättningen rent

praktiskt skall genomföras. Nedsättning utgör ett villkor för fastighetsbild­

ningens tillåtlighet och bör inte behandlas isolerad utan i samband med

övriga frågor om fastighetsbildningens tillåtlighet. Fastighetsbildningsmyn-

digheten bör meddela beslut om nedsättning först när myndigheten utrett

att hinder av annat slag mot fastighetsbildningen inte möter. Beslut om

fastighetsbildningens tillåtlighet får ej meddelas, förrän besked om nedsätt-

ningen mottagits.

I promemorian har förordats att i samband med följ dlagstiftningen till

FBL bestämmelser ges om anteckning i fastighetsbok angående avstyckning

från samfälld mark i syfte att redan före fastighetsbildningen ge publici­

tet åt ifrågavarande förrättningar, vilka kan få verkningar för intecknings-

havare. Jag kan i denna fråga ansluta mig till vad som anförts i prome­

morian. Förslag med detta innehåll är under utarbetande i samband med

den följ dlagstiftning till FBL som f. n. bereds i departementet.

Reglerna om den verkan som avstyckning från samfälld mark får för in­

teckning i fastighet, som har del i marken, har föreslagits få motsvarande

tillämpning övergångsvis även i fråga om förmånsrätt för ogulden köpeskil­

ling samt inteckning för rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits

att utgå ur stamfastigheten (jfr 54 § IF och 8 § JP). I promemorian har den­

na fråga ansetts böra lösas i de kommande övergångsbestämmelserna till

FBL. Som jag tidigare anfört har förslag till lag om införande av FBL nume­

ra remitterats till lagrådet. I 11 § i förslaget har intagits en allmän regel som

innebär att bestämmelserna i FBL om inskriven rättighet äger motsvarande

tillämpning på fordran eller annan rättighet enligt 5 § JP samt att vad som

enligt FBL gäller för det fall att fastighet svarar för fordran skall tillämpas

även när fastighet besväras av rätt till avkomst. Genom dessa regler har frå­

gan sålunda fått den lösning som förutsatts i promemorian.

De i promemorian föreslagna ändringarna i 12:5 FBL innebär att när

område avstyckas från samfälld mark för sammanläggning hänsyn inte be­

höver tas till inteckning i den samfällda marken. Enligt min mening behövs

en uttrycklig bestämmelse härom. Departementsförslaget har i detta hän­

seende utformats i enlighet med promemorieförslaget.

292

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Förslaget till lag om befrielse från inteckningsansvar i fastighet som

bildats av samfälld mark

1

§

Promemorian. Enligt 1 § första stycket är vissa fastigheter efter preklu-

sionstidens utgång befriade från ansvar för fordringsinteckning i stamfas­

tigheterna, om inte inteckningen förnyas efter anmälan. De fastigheter, där

sådan verkan inträder, är sådana som bildats av samfälld mark genom av­

söndring eller genom avstyckning enligt jorddelningslagen, lagen (1917: 269)

om fastighetsbildning i stad eller lagen (1930: 99) om delning av fastighet

vid ändring i rikets indelning samt områden som av mark, samfälld för flera

fastigheter, utlagts till tomt eller tomtdel och jämlikt 1 kap. 3 § lagen om

fastighetsbildning i stad är att anse som avstyckat (jfr 37 § 3 och 5 mom.

IF). Av praktiska skäl bör något undantag inte göras för fastigheter som

alltjämt är i samma ägares hand som den samfällda marken.

Verkan av underlåtenhet att anmäla inteckning har angivits vara att ifrå­

gavarande fastigheter efter preklusionstidens utgång inte vidare svarar för

inteckningen. Ordalydelsen ansluter sålunda till 6: 15 andra stycket JB.

Även bestämmelsen i preklusionslagen har den innebörden att inteckningen

kvarstår med oförändrat belopp i stamfastigheten och att det solidariska

ansvaret mellan gemensamt intecknade fastigheter inte rubbas.

Enligt andra stycket inträder motsvarande verkan även beträffande fas­

tigheter som bildats genom att ett från samfälld mark avskilt område sam­

manlagts med annan fastighet eller fastighetsdel och där inteckningar i om­

rådet kommit att gälla i hela den nybildade fastigheten. Verkan av underlå­

ten anmälan blir i sådana fall att ifrågavarande inteckningar upphör att

gälla i hela den nybildade fastigheten.

Departementschefen. I enlighet med vad jag anfört tidigare har preklu-

sionstiden satts till fem år. Preklusion inträder sålunda efter sista inskriv­

ningsdagen år 1976. I övrigt har denna paragraf utformats i saklig överens­

stämmelse med förslaget i promemorian.

Har en fastighet bildats genom avsöndring och har avsöndringen seder­

mera efter sammanläggning kommit att ingå i annan fastighet är paragrafens

första stycke tillämpligt. Andra stycket tar endast sikte på det fallet att sam­

manläggningen sker i samband med avstyckning.

2

§

Promemorian. Anmälan kan göras av — förutom borgenär som har pant­

rätt i fastigheten — annan vars rätt berörs. Härmed avses i första hand

ägare av primäransvarig fastighet, vari inteckningen skall stå kvar. Rätten

att göra anmälan är i sådana fall motiverad av fastighetsägarens eventuella

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

293

intresse av ägarhypotek. I övrigt kan innehavare av panträtt eller inskri­

ven rättighet i fastighet, vari inteckningen skall stå kvar, ha ett intresse

av att inteckning inte upphör i avstyckning från samfälld mark. En förut­

sättning är att panträtten eller rättigheten i fråga gäller med lika rätt som

eller sämre rätt än inteckningen. I denna del kan hänvisas till vad som an­

förts i anslutning till kravet på medgivande vid avstyckning från samfälld

mark.

Kravet på formell behörighet att göra anmälan bör inte sättas högt. En­

dast om det finns särskild anledning anta att sökanden inte är borgenär

med panträtt och att saken inte heller rör hans rätt bör närmare utredning

göras.

Anmälan skall göras senast på sista inskrivningsdagen år 1973. Lagstift­

ningen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1972. Preklusionstiden

kommer sålunda att uppgå till i det närmaste två år.

När anmälan skall göras bör sådana uppgifter lämnas att inteckningen i

fråga kan identifieras. Enklast kan detta ske om inteckningsliandlingen fö­

retes. Något ovillkorligt krav härpå synes dock inte böra föreskrivas. Det

bör vara tillräckligt att för identifieringen behövliga uppgifter lämnas om

inteckningen.

Anmälan av inteckning bör antecknas i fastighetsboken. En särskild be­

stämmelse härom har tagits upp i 2 § andra stycket. Ärendet skall hand­

läggas hos inskrivningsmyndigheten enligt de allmänna bestämmelserna om

inskrivning i 19 kap. JB.

Remissyttrandena. Hovrätten för Nedre Norrland anför att det torde vara

angeläget att inteckningsbefrielse kommer till stånd i största möjliga ut­

sträckning och att därför kretsen av de intressenter som får göra anmälan

inte utsträcks utöver vad som betingas av rättssäkerhetens krav. Av denna

anledning förtjänar övervägas att i lagtexten precisera vilka sakägare som

skall ha rätt att göra anmälan. Avsaknaden av en sådan bestämmelse kan

medföra viss risk för att lagens syfte äventyras. Genom en uppräkning skul­

le dessutom förebyggas osäkerhet i rättstillämpningen. Bestämmelsen kan

lämpligen avfattas efter mönster av 22: 11 JB.

Departementschefen. Kretsen av intressenter som får göra anmälan är i

promemorieförslaget vidsträckt och kan enligt min mening begränsas. På

motsvarande sätt som föreslås gälla i fråga om medgivande till avstyckning

enligt 10: 2 FBL bör anmälan kunna göras av borgenär som på grund av in­

teckningen i fråga har panträtt i fastigheten samt innehavare av panträtt

med lika eller sämre rätt i fastighet, där inteckningen skall kvarstå sedan

den upphört i den samfällda marken. Däremot bör inte fastighetsägare eller

innehavare av inskriven rättighet i fastighet där inteckningen skall kvarstå

ha rätt att göra anmälan.

294

I departementsförslaget har första stycket andra punkten utformats i en­

lighet med vad jag anfört nu. I övrigt har bestämmelserna i denna para­

graf utformats i överensstämmelse med vad som föreslagits i promemorian.

3

§

Promemorian. 1931 års lag omfattar förutom penninginteckning även in­

teckning för rätt till avkomst eller annan förmån. Vidare avser lagen även

förmånsrätt för ogulden köpeskilling. Förevarande lagstiftning kommer att

avse uteslutande rättigheter som tillkommit före JB:s ikraftträdande. Det

är vid sådant förhållande tydligt att lagstiftningen bör omfatta inte bara

penninginteckning utan även inteckning för avkomsträtt samt förmåns­

rätt för ogulden köpeskilling i den mån dessa rättigheter enligt JP får göras

gällande efter balkens ikraftträdande. I enlighet härmed har lagens tillämp­

ningsområde i 3 § utsträckts till att avse även ifrågavarande rättigheter.

Departementschefen. Bestämmelserna i denna paragraf har i departe­

mentsförslaget utformats i saklig överensstämmelse med vad som föresla­

gits i promemorian.

Övergångsbestämmelserna

Promemorian. Den föreslagna lagstiftningen skall givetvis träda i kraft

samtidigt som JB och FBL. Arbetet med dessa lagar bedrivs med sikte på att

de skall kunna träda i kraft den 1 januari 1972. Samtidigt kan 1907 och

1931 års lagar upphävas.

Remissyttrandena. Inskrivning skommittén anför att gravationsfrihet kan

inträda enligt 1907 och 1931 års lagar när något mer än sex månader för­

flutit från det att ansökan avseende viss åtgärd ingetts till inskrivnings­

domaren och kungjorts. Om ansökan sker så sent före lagarnas upphävande

att sexmånadersfristen inte hinner utlöpa dessförinnan förefaller det rim­

ligt att förfarandet får avslutas enligt föreskrifterna i dessa lagar. Däri­

genom kan fastighetsägaren komma att befrias från inteckningsansvar mer

än ett år före den tidpunkt då den allmänna preklusionen inträder.

Departementschefen. Som föreslagits i promemorian bör den nya lagen

träda i kraft den 1 januari 1972. Samtidigt bör 1907 och 1931 års lagar upp­

hävas. Som inskrivningskommittén anfört kan det finnas visst behov av att

låta vissa äldre bestämmelser gälla under en övergångstid. Med den för­

längning av anmälningsfristen som jag föreslår finns särskild anledning att

beakta denna fråga. En lämplig lösning synes vara att låta bestämmelserna

i 1931 års lag om kungörelsedödning gälla under hela anmälningsfristen.

Om anmälan enligt 17 § 1931 års lag i visst fall görs under denna frist, får

anmälan anses ha skett även enligt 1 § denna lag. Departementsförslaget har

utformats i enlighet härmed.

Kungl. Maj:ts proposition nr 445 år 1970

Kungl. May.ts proposition nr 745 år 1970

295

5. Förslaget till lag om

rätt till elektrisk kraft

Allmänna synpunkter

Gällande rätt. Lagen (1920: 474) med vissa bestämmelser om registrering

av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m.

(1920 års lag) innehåller bestämmelser om registrering av elektrisk anlägg­

ning (2—13 §§), avtal om rätt till elektrisk kraft (14—23 §§) samt tvångs­

förvaltning av elektrisk anläggning (24—35 §§).

Reglerna om registrering av elektrisk anläggning innehåller i huvudsak

följande. Finns på fastighet elektrisk station, som tillhör ägaren av fastig­

heten, kan ledning som är förbunden med stationen och ägs av honom, re­

gistreras på stationen, som därigenom blir s. k. huvudstation. Inte bara

ledningar kan registreras på huvudstationen utan också andra stationer,

s. k. imderstationer, jämte ledningar som går ut från dem, förutsatt att

understationen och ledningarna har samma ägare som huvudstationen och

är förbundna med denna. Verkan av registreringen blir att ledning eller

understation anses tillhöra huvudstationsfastigheten (2 §, jfr 2 § andra

och tredje styckena lagen (1966: 453) om vad som är fast egendom). Även

rätten för huvudstationens ägare att ha ledning framdragen eller understa­

tion förlagd på annans mark anses bli tillbehör till huvudstationsfastig­

heten (3 §). Registrering gäller utan tidsbegränsning men får under vissa

förutsättningar helt eller delvis upphävas (6 §). Registreringsmyndighet är

kommerskollegium, som även för det s. k. elektriska fastighetsregistret (7 §).

Har avtal om rätt till elektrisk kraft upprättats skriftligen, är avtalet vid

frivillig överlåtelse av den fastighet från vilken upplåtelsen skett utan sär­

skilt förbehåll gällande mot den nye ägaren. Muntligt avtal gäller mot ny

ägare bara om det förbehållits (15 § första stycket). Vid försäljning på exe­

kutiv auktion gäller rättigheten — även om den grundas på skriftligt avtal

— mot köparen bara om den till följd av inskrivning har förmånsrätt fram­

för exekutionsfordringen (52 § och 58 § 3 mom. andra stycket IF samt 113 §

UL) eller försäljningen sker med förbehåll om rättighetens bestånd (15 §

andra stycket). Förutsättning för att erhålla inskrivning till säkerhet för

rättigheter är enligt IF, förutom att upplåtelsen skett genom skriftlig hand­

ling, att fastighetsägaren lämnat skriftligt och styrkt medgivande till att in­

skrivning sker (58 § 1 mom. första och andra styckena IF). Beträffande det

fallet att rätt till elektrisk kraft upplåtits till flera anges att vid exekutiv

auktion den upplåtelse äger företräde som skett först. Om flera upplåtelser

gjorts samma dag, har de lika rätt (15 § fjärde stycket). Är en eller flera

296

av rättigheterna inskrivna, har den rättighet företräde för vilken inskriv­

ning först söktes. Skulle flera inskrivningar vara sökta samma dag, har den

rättighet som först blivit upplåten företräde, dock att rättigheterna, om de

upplåtits samma dag, har lika rätt (58 § 3 mom. första stycket IF). Särskil­

da skadeståndsregler anknyter till de angivna bestämmelserna om det sak­

rättsliga skyddet (16 och 19 §§). I övrigt finns bestämmelser om verkan av

ändringsavtal i förhållande till ny ägare av fastigheten (17 §), ny ägares rätt

att uppbära för kraften utgående avgift (18 §), ny ägares skyldighet att full­

göra fastighetsägarens förpliktelser och rättighetshavares rätt till skade­

stånd av tidigare ägare, om nye ägaren skulle brista i fullgörandet av avta­

let (19 §), frihet från leveransskyldighet vid fall av force majeure (20 §),

rätt för den som fått rätt till elektrisk kraft åt sig upplåten att överlåta rät­

tigheten till annan (21 §) samt rätt för fastighetsägaren att avbryta tillhan­

dahållande av kraft, om rätttighetshavaren försätts i konkurs (22 och

23 §§).

Bestämmelser om tvångsförvaltning av elektrisk anläggning finns i 24—

35 §§. Om distributör underlåter att fullgöra honom åliggande skyldighet

att tillhandahålla kraft, kan överexekutor förelägga honom vid vite att

fullgöra skyldigheten. Kan underlåtenheten medföra betydande skada eller

olägenhet och kan det antas att fullgörandet inte kan omedelbart fram­

tvingas genom vitesföreläggande, får överexekutor på ansökan förordna om

tvångsförvaltning av anläggningen.

1920 års lag innehåller slutligen bestämmelser som innebär att tomträtt

och vattenfallsrätt är likställda med fastighet (36 §). Vidare föreskrivs att

de särskilda bestämmelserna i 15 § första stycket om rättighetens bestånd

vid överlåtelse av fastigheten samt bestämmelserna om tvångsförvaltning

är tvingande.

Lagberedningens förslag till ny jordabalk och remissyttrandena över det.

Lagberedningen anförde att upplåtelse av rätt till elektrisk kraft från stark-

strömsanläggning enligt gällande rätt utgör en sakrätt i fastigheten. Ett

syfte med 1920 års lag var just att tillförsäkra abonnenter av elektrisk kraft

en mera tryggad rättsställning i förhållande till såväl kraftleverantören som

konkurrerande avnämare av kraften. Regleringen av institutet rätt till elek­

trisk kraft i lagberedningens förslag till ny jordabalk anknyter i huvudsak

till institutets utformning i 1920 års lag och därtill hörande bestämmelser i

IF. Rätt till elektrisk kraft tillhör enligt förslaget den kategori som kal­

las särskild rättighet, och sin allmänna sakrättsliga ställning får därför

rättigheten genom de i 11 kap. i förslaget meddelade gemensamma regler­

na samt genom inskrivningsreglerna. Genom dessa bestämmelser regleras

rättighetens läge vid övergång av äganderätten till den fastighet den be­

lastar och rättighetens förhållande till andra rättigheter. Beträffande rät­

ten till elektrisk kraft föreslås dock i 11 kap. en särskild regel att skrift­

Kungi. Maj:ts proposition nr 1^5 år 1970

297

ligt avtal, varigenom sådan upplåtelse skett, skall gälla mot nye ägaren

efter överlåtelse oberoende av förbehåll (8 § andra stycket). Reglerna i

11 kap. överensstämmer även i övrigt nära med motsvarande bestämmelser

i 1920 års lag. Möjligheten att erhålla inskrivning är dock inte beroende av

särskilt medgivande utan står alltid öppen, om upplåtelsen skett genom

skriftlig handling.

När det gäller de särskilda bestämmelserna i 21 kap. om rätt till elektrisk

kraft innebär lagberedningens förslag vissa avvikelser i förhållande till 1920

års lag. Sålunda kan enligt förslaget rätt till elektrisk kraft upplåtas i bygg­

nad, som inte hör till fastighet, eller i gruvegendom, vartill den elektriska

stationen hör (1 § andra stycket). Upplåtelse av rätt till elektrisk kraft

skall ske skriftligen (1 § tredje stycket). Upplåtelse kan under vissa förut­

sättningar ske till förmån för fastighet och vissa andra jämförbara subjekt.

De närmare bestämmelserna härom hänvisar till servitutskapitlet (2 §). För

andra upplåtelser av rätt till elektrisk kraft än sådana som skett till för­

mån för fastighet eller jämförbart subjekt gäller samma tidsbegränsning

som för nyttjanderätt (3 §).

I övrigt innehåller lagberedningens förslag närmare bestämmelser an­

gående upplåtelsehandlingens innehåll (4 §), innebörden av den belastning

som skapas genom en upplåtelse av rätt till elektrisk kraft (5 §), verkan

av delning av fastighet, i vilken upplåtits rätt till elektrisk kraft (6 §),

befrielse från skyldigheten att tillhandahålla kraft vid force majeure (7 §),

verkan av rättighetshavarens konkurs (8 och 9 §§), giltigheten av

ändringsavtal vid exekutiv försäljning (10 §) samt bestämmelser om att

reglerna om rätt till elektrisk kraft har motsvarande tillämpning om inne­

havare av anläggning vill tillhandahålla vissa andra nyttigheter från denna

(11

§).

Med anledning av att vissa bestämmelser om rätt till elektrisk kraft in­

förs i balken föreslår beredningen att motsvarande regler i 1920 års lag

upphävs.

Under remissbehandlingen av lagberedningens förslag framhålls att för­

hållandena på kraftförsörjningens område ändrats avsevärt sedan 1920 års

lag kom till. Lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om

elektriska anläggningar, innehåller i sin gällande lydelse sålunda bestäm­

melser om koncession för bl. a. yrkesmässig distribution av elektrisk ström.

Koncessionshavare är som regel skyldig att tillhandahålla ström för nor­

malt förbrukningsändamål åt var och en inom koncessionsområdet som har

behov därav. Denna offentligrättsliga distributionsplikt har medfört att sak­

rättsbestämmelserna i 1920 års lag förlorat åtskilligt i betydelse. Kommers-

kollegium ifrågasätter om rättsinstitutet nu fyller någon påtaglig funktion.

El-lagutredningen anser däremot att en lagstiftning motsvarande innehål­

let i 1920 års lag alltjämt bär en funktion att fylla. Beträffande de närmare

bestämmelserna i lagberedningens förslag uttalar bl. a. Svenska Bank-

lOf

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

298

föreningen och Svenska vattenkraftföreningen sin tillfredsställelse över att enligt förslaget rätten till elektrisk kraft kan knytas till en fastighet. Bank­ föreningen finner det dock tveksamt, i vilken mån tillförsäkrandet av en så­ dan rätt åt viss fastighet kan komma att öka fastighetens värde som kredit- underlag, eftersom panthavare, liksom vid servitut, enligt förslaget kommer att sakna skydd mot att rättigheten upphör genom avtal mellan leveransfas­ tighetens och mottagarfastighetens ägare.

Det remitterade jordabalksförslaget. I det den 11 februari 1966 remit­ terade jordabalksför slaget har anförts att slutligt ställningstagande till frå­ gan om behovet av sakrättsliga bestämmelser om rätt till elektrisk kraft inte kan ske utan närmare utredning. Reglerna synes dock inte längre ha något större berättigande när det gäller upplåtelser till småförbrukare utan institutet synes kunna få betydelse endast i vissa fall, när det gäller avtals­ förhållanden mellan större industriföretag och liknande. Även om institutet skulle anses ha ett visst berättigande i sådana fall är användningsområdet så speciellt att institutet inte försvarar sin plats som huvudavsnitt i ett sär­ skilt kapitel i jordabalken. JB innehåller därför inte någon motsvarighet till de av lagberedningen föreslagna bestämmelserna om rätt till elektrisk kraft.

Eldistributionsutredningens förslag och remissyttrandena över det. Den tidigare inom kommerskollegium bedrivna el-lagsutredningen hade i upp­ drag att verkställa utredning rörande organisationen m. m. av de statliga åtgärderna för rationalisering av elkraftdistributionen samt framlägga de förslag till åtgärder som utredningen kunde föranleda. Uppdraget bär se­ dermera fullföljts av eldistributionsutredningen, som år 1968 avgivit betän­ kandet ”Eldistributionens rationalisering” (SOU 1968: 39).

När det gäller 1920 års lag har utredningen anfört att lagens bestämmel­ ser om registrering av elektrisk anläggning är behäftade med påtagliga brister. De förhållanden som antecknas vid registreringen kan efter hand ändras utan att förändringarna anmäls till registreringsmyndigheten. Upp­ gifterna i registret överensstämmer därför ofta inte med de verkliga för­ hållandena. Bestämmelser saknas för bedömande av frågan om den fort­ satta giltigheten av en registrering i fall då anläggningen förändrats. An­ teckning om registrering kvarstår i registret ända tills upphävande begärs. Bifall till sådan begäran förutsätter medgivande av vissa inteckningsha- vare. Hävande av registrering kan därför bli både omständligt och kost­ samt och ibland t. o. in. omöjligt. Enligt utredningens mening bör undersö­ kas om det skulle vara möjligt att utan större olägenhet slopa denna lag­ stiftning. Om registrering av elektrisk anläggning inte skett, skall frågan om fastighetstillbehör bedömas enligt lagen om vad som är fast egendom. Ledningar inom en fastighets gränser är enligt denna lag tillbehör till fas­ tigheten (2 § första stycket) och omfattas av inteckningar i denna. Detsam­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

299

ma gäller fast inredning i övrigt och vissa andra tillbehör (3 och 4 §§)•

Däremot är elektrisk starkströmsledning som sträcker sig utanför fastig­

hetens gränser inte tillbehör till denna (2 § andra stycket). Som regel kan

en ägare av elektrisk anläggning få företagsinteckning i verksamheten. De

förutsättningar som gäller härför — att verksamheten bedrivs yrkesmäs­

sigt och att näringsidkaren är boltföringsskyldig — föreligger så gott

som alltid. En ägare av elektrisk anläggning som inte är registrerad kan

sålunda utnyttja denna som kreditunderlag beträffande de delar av anlägg­

ningen som utgör fast egendom genom fastighetsinteckning och beträffande

elektriska stationer och ledningar på annans mark genom företagsinteck­

ning.

Utredningen anför att ett upphävande av registreringsbestämmelserna i

1920 års lag i fortsättningen skulle hindra ägare av elektrisk anläggning,

som är belägen delvis på annans mark, från att belåna hela anläggningen

mot säkerhet av fastighetsinteckning. Enligt utredningens mening är denna

nackdel inte så stor att den kan tillmätas avgörande betydelse vid bedöm­

ningen av frågan huruvida bestämmelserna kan slopas eller ej. Mot bak­

grund av de påtagliga brister som är förknippade med registreringssyste­

met — och då främst den ovisshet som råder beträffande rättsverkningar­

na i skilda hänseenden -— ter sig systemet i dag som mindre tillfreds­

ställande från kreditgivningssynpunkt. Enligt utredningens åsikt erbjuder

företagsinteckningsinstitutet så många fördelar att den som vill försträcka

ägare av elektrisk anläggning kapital mot säkerhet i anläggningen bör kun­

na godta att säkerheten till en del får utgöras av företagsinteckning. Ut­

redningen menar sålunda, att ett upphävande av registreringsbestämmel­

serna i verkligheten inte skulle försvåra för ägare av elektrisk anläggning

att utverka kredit. På grund av det anförda förordar utredningen att be­

stämmelserna om registrering i 1920 års lag upphävs. De bör dock fort­

farande gälla beträffande registreringar som gjorts innan upphävandet

trätt i kraft. Ett bifall till utredningens förslag torde förutsätta en jämk­

ning av ordalagen i 2 § sista stycket lagen om vad som är fast egendom.

I fråga om de särskilda bestämmelserna i 1920 års lag och IF angående

avtal om rätt till elektrisk kraft anför utredningen att möjligheter att ge­

nom inteckning säkerställa vanlig abonnents rätt till avtalad elkraft ut­

nyttjats i ringa omfattning. Däremot har inteckningsmöjligheten utnyttjats

i annat sammanhang. Sålunda har ofta — när vattenkraftexploatör önskat

tillgodogöra sig annans vattenkraft och frivillig uppgörelse härom träffats

— upplåtaren av strömfallet i ersättning för upplåtelsen tillerkänts rätt

till elektrisk kraft och såsom säkerhet härför kunnat inteckna rätten. I des­

sa fall avstår parterna från den prövning som kan ske vid vattendomsto­

len enligt 9 kap. vattenlagen (1918: 523) (VL).

Såvitt kan utrönas har de bestämmelser som reglerar förhållandena när

avtalad kraftleverans ej kan fullgöras på grund av s. k. force majeure och

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

300

som medger distributören rätt att avbryta en leverans under vissa villkor för

det fall att abonnent blir försatt i konkurs inte tillämpats i nämnvärd ut­

sträckning. Detta sammanhänger uppenbarligen med att rättsförhållandet

mellan distributör och abonnent vanligen regleras i detalj genom avtal, som

upptar bl. a. bestämmelser i dessa hänseenden.

Utredningen erinrar om att ifrågavarande bestämmelser tillkom innan

1902 års ellag upptog föreskrifter om distributionsplikt och prisreglering.

En genomgång av bestämmelserna i 1920 års lag visar enligt utredningens

mening att de i dag utan nämnvärd olägenhet kan undvaras, helst som de

under årens lopp torde ha tillämpats i endast ringa utsträckning. Bestämmel­

sen i 14 § saknar självständig betydelse och kan därför upphävas utan att

ändring sker i sak. De rättsförhållanden som behandlas i 15—21 §§

synes till övervägande delen vara av det slag att de kan antingen regle­

ras genom avtal mellan parterna eller återföras på allmänna rättsgrund­

satser. Särskilda lagbestämmelser synes onödiga, om de inte behövs till

skydd för enskild vilken såsom detalj abonnent är beroende av tillgång till

elektrisk kraft på skäliga villkor. Han är nämligen ofta den svagare parten

i avtalsförhållandet. Vad gäller större elleveranser kan förutsättas att par­

terna vanligen är jämbördiga. Det skydd som sålunda krävs är emellertid

enligt utredningens mening tillräckligt tillgodosett genom bestämmelser

som utredningen förordar om distributionsplikt och prisreglering.

De frågor som behandlas i 22 och 23 §§ regleras oftast avtalsvägen och

kan även beaktas i samband med prövning av frågor om distributionsplikt.

På grund av det anförda finner utredningen att de särskilda bestämmel­

serna i 1920 års lag angående avtal om rätt till elektrisk kraft kan upp­

hävas.

Även bestämmelserna om tvångsförvaltning — vilka för övrigt aldrig till-

lämpats — saknar enligt utredningens mening numera betydelse och bör

slopas.

Sammanfattningsvis föreslår utredningen sålunda att 1920 års lag upp­

hävs. Bestämmelserna om registrering av elektriska anläggningar föreslås

dock alltjämt gälla såvitt avser äldre registreringar.

Under remissbehandlingen av utredningens förslag har förslaget om upp­

hävande av 1920 års lag lämnats utan erinran av i det närmaste alla re­

missmyndigheter. Svenska Bankföreningen har dock yrkat att 21 § angåen­

de överlåtelse av rätt till elektrisk kraft bibehålls. I yttrandet förutsätter

föreningen att möjligheten att inteckna kraftupplåtelse bibehålls.

Framställning av Svenska Bankföreningen. I skrivelse till justitiedepar­

tementet den 19 februari 1969 har Svenska Bankföreningen anhållit att för­

slag läggs fram om rätt till inskrivning av rätt till elektrisk kraft och att

detta rättsinstitut bibehålls i oförändrad form. I skrivelsen anför bankför­

eningen följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-5 år 1970