Prop. 1970:145

('med förslag till lag om införande av nya jordabalken, m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

1

Nr 145

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

införande av nya jordabalken , m. m.; given Stock­ holms slott den 29 juni 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riks­ dagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om införande av nya jordabalken, 2) lag om förvärv i vissa fall av del av fastighet, 3) lag om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bildats av samfälld mark,

4) lag om arrendenämnder och hyresnämnder, 5) lag om ändring i giftermålsbalken, 6) lag om ändring i föräldrabalken, 7) lag om ändring i ärvdabalken, 8) lag om ändring i rättegångsbalken, 9) lag om ändring i förordningen (1862: 10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer,

10) lag om ändring i lagen (1886: 7) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift,

11) lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt, 12) lag om ändring i lagen (1915: 218) om avtal och andra rättshand­ lingar på förmögenhetsrättens område,

13) lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rät­ ten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag,

14) lag om ändring i lagen (1917: 189) om expropriation, 15) lag om ändring i vattenlagen (1918:523), 16) lag om ändring i lagen (1924:322) om vård av omyndigs värde­ handlingar,

17) lag om ändring i lagen (1927: 79) om inteckningshavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal,

18) lag om ändring i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen hand­ ling,

19) lag om ändring i gruvlagen (1938: 314), 20) lag om ändring i lagen (1946:805) med särskilda bestämmelser angående vittne vid vissa rättshandlingar,

1

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr

145

3

grund av det förbud mot inteckning i andel av fastighet, som föreslås gälla enligt 22 kap. 2 § andra stycket jordabalken. Vidare framläggs förslag till en särskild lag, i vilken arrende- och hyresnämndernas verksamhet regleras. Lagen knyter nära an till den nuvarande lagen om hyresnämnder och er­ sätter denna.

Flertalet förslag som läggs fram i propositionen avser ändringar i gällande författningar. Åtskilliga av dessa ändringar hänger samman med att pant­ rätten i fast egendom getts en ny juridisk konstruktion i jordabalken. Också i övrigt är de föreslagna ändringarna väsentligen av rent lagteknisk natur.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

5

lagen (1920: 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft in. m.,

lagen (1932: 170) med särskilda bestämmelser om handläggning av in- skrivningsärenden,

lagen (1932: 230) med särskilda bestämmelser om äldre ägogränser, lagen (1934: 255) angående anteckning om innehav av fordringshandling på grund varav inteckning beviljats i fast egendom m. m.,

lagen (1943:884) om arrendators förköpsrätt, lagen (1946: 147) med särskilda bestämmelser om arrende av viss kom­ munal jord,

lagen (1952: 95) om ogiltighet av sämjedelning av jord inom vissa de­ lar av Kopparbergs län,

lagen (1953:422) om inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt, lagen (1962: 166) angående förbud mot sämjedelning av fast egendom, lagen (1966:453) om vad som är fast egendom, vad som i annan författning strider mot nya balken eller denna lag.

3 §

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i nya balken eller i denna lag, skall i stället den nya bestämmelsen tillämpas.

Bestämmelse i lag eller annan författning om inteckning för nyttjande­ rätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft skall gälla inskrivning av sådan rätt enligt nya balken.

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

Bestämmelser angående vissa äldre rättsinstitut

4 §

Sådan lösningsrätt avseende ofri tomt i stad, som följer av 4 kap. 6 § äldre jordabalken jämförd med förordningen (1875: 42 s. 9) angående upp­ hörande av hembudsskyldighet, skall fortfarande tillkomma markens äga­ re. I fråga om anteckning i fastighetsboken angående talan om utövande av lösningsrätten äger 19 kap. 20 § första och andra styckena nya balken motsvarande tillämpning.

5 §

Häftar fast egendom, som överlåtits före nya balkens ikraftträdande, för fordran på ogulden köpeskilling med rätt till företräde enligt 11 kap. 2 § äldre jordabalken eller för rättighet varmed följer samma rätt i förhållan­ de till köparens borgenärer på grund av förordningen (1875:42 s. 12) an­ gående inteckning i fast egendom, är innehavaren av fordringen eller rättig­ heten efter ikraftträdandet bibehållen vid sin företrädesrätt. Har inteckning ej sökts före ikraftträdandet, gäller företrädesrätten dock endast om inteck­ ning eller inskrivning enligt nya balken sökes inom den i 11 kap. 2 § äldre jordabalken angivna tiden efter det att lagfart beviljats på grund av överlå­ telsen och sist före utgången av år 1981.

För att företrädesrätt som anges i första stycket skall ha blivit bevarad genom ansökan om inteckning eller inskrivning fordras, att företrädesrät­ ten anmärkts i beslutet om inteckning eller inskrivning. Har inteckning

7

11

§

I fråga om arrende- eller hyresavtal beträffande sådan fideikommiss­ fastighet som ej är att anse såsom huvudgård till fideikommiss äger 1 kap. 9 § lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom fortfarande tillämpning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

ofri lomt i stad, vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget 1'iskeri, om besittningsrätten består efter nya balkens ikraftträdande.

12

§

I fråga om vattenfallsrätt som upplåtits enligt lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom skall äldre bestämmelser fortfarande gälla. Nya balkens bestämmelser om tomträtt äger dock motsvarande tillämpning i den mån de enligt denna lag skall gälla beträffande tomträtt som upplåtits före ikraftträdandet, med det undantaget att hänvisningarna i 52 § denna lag til! 13 kap. 21 och 25 §§ nya balken icke skall avse vattenfallsrätt.

13 §

Det förbud mot upplåtelse av ofri tomt i stad, som finns i 5 § lagen (1907: 36 s. 22) om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om nyttjanderätt till fast egendom, skall fortfarande gälla.

14 §

Vad som i lagen (1920: 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m. föreskrivits angående verkan av registrering av ledning och understation samt angående upphävande av sådan registrering gäller till utgången av år 1976.

Har borgenär vid nya balkens ikraftträdande panträtt i fastighet med huvudslation på vilken ledning eller understation registrerats och inträf­ far den med panträtten förenade fordringens förfallodag efter utgången av år 1976, får borgenären säga upp fordringen till betalning inom sex må­ nader, om säkerhetens värde väsentligt nedgår till följd av att verkan av registreringen upphör och gäldenären ej efter anfordran ställer ytterli­ gare säkerhet varmed borgenären skäligen kan nöjas. Uppsägningen får icke ske förrän sex månader förflutit från det gäldenären anmodats ställa ytterligare säkerhet och ej heller före utgången av år 1974.

Övergångsbestämmelser angående 1 kap. nya jordabalken

15 §

Fråga om giltigheten av sämjedelning som skett före nya balkens ikraft­ trädande skall fortfarande bedömas enligt äldre bestämmelse.

16 §

Beträffande gräns som före nya balkens ikraftträdande tillkommit i annan ordning än vid lantmäteriförrättning eller sådan förrättning enligt 6 kap. lagen (1917: 269) om fastighetsbildning i stad som fastställts efter utgången av år 1932 äger 1 kap. 3 § första och andra punkterna nya balken icke till- lämpning, när tvist om gränsen uppkommer inom tio år före balkens ikraft­

10

inom samma tid eller, såvitt angår fördelning av annan anledning än utmät­ ning eller konkurs, om medlen nedsatts inom den angivna tiden.

Första stycket gäller även i fall då efter nya balkens ikraftträdande in­ teckningen utsträckts eller inteckningshandlingen utbytts mot två eller flera nya pantbrev.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

27 §

Grundas panträtt i fastighet på förhållande som anges i 24 § eller 25 § första stycket, har fastighetsägaren även i annat fall än då 26 § är tillämplig rätt att påfordra, att vid fördelning av medel mellan rättsägare i fastigheten betalning till borgenären begränsas i enlighet med äldre bestämmelser.

28 §

Medför 6 kap. 3 § nya balken, i fall då panträtt i fastighet grundas på för­ hållande som anges i 24 § eller 25 § första stycket denna lag och fordring­ ens förfallodag inträffar efter utgången av år 1976, att inteckningssäkerhe- tens värde nedgår väsentligt och ställer gäldenären ej efter anfordran ytter­ ligare säkerhet varmed borgenären skäligen kan nöjas, får borgenären säga upp fordringen till betalning inom sex månader. Uppsägning på grund av vad som sagts nu får icke ske förrän sex månader förflutit från det gäldenä­ ren anmodats ställa ytterligare säkerhet och ej heller före utgången av år 1974 eller senare än att tiden för betalningsskyldighetens fullgörande infal­ ler före utgången av år 1976.

29 §

Bestämmelserna i denna lag utgör ej hinder för borgenär att göra gällande personligt betalningsansvar på grund av inteckningshandling. Bestämmel­ serna i 28 och 29 §§ samt 34 § tredje stycket förordningen (1875: 42 s. 12) angående inteckning i fast egendom äger fortfarande tillämpning.

30 §

Bestämmelsen i 6 kap 8 § andra stycket nya balken om verkan av att av­ tal om fastighetsförvärv häves av överlåtaren äger ej tillämpning när nå­ gon enligt 11 kap. 4 § äldre jordabalken återtager jord som han bytt bort mot annan jord.

31 §

Har i fråga om gemensam inteckning, som beviljats före nya balkens ikraftträdande eller med stöd av 61 § första eller andra stycket denna lag, i inteckningshandlingen visst värde blivit utsatt på varje intecknad fastig­ het, gäller detta värde vid tillämpning av 6 kap. 10 § första stycket nya balken.

I fråga om avstyckning som verkställts före nya balkens ikraftträdande äger 6 kap. 11 § andra stycket nya balken tillämpning endast om den av­ styckade fastighetens ansvar för inteckningen vid tillämpning av äldre be­ stämmelser varit att bedöma enligt 37 § 5 mom. förordningen (1875:42 s. 12) angående inteckning i fast egendom. Har delning skett genom jordav- söndring och har den avsöndrade fastighetens ansvar för inteckningen en­ ligt äldre bestämmelser varit att bedöma enligt 37 § 3 mom. samma förord­ ning, äger 6 kap. 11 § andra stycket nya balken motsvarande tillämpning.

Den verkan i fråga om fastighets ansvar för gemensam inteckning som

kan ha inträtt till följd av 33 eller 34 § nyssnämnda förordning skall fort­ farande bestå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

11

32 §

Har fastighet sålts på exekutiv auktion före nya balkens ikraftträdande eller har myndighet av annan anledning dessförinnan fördelat medel mellan rättsägare i fastighet, äger äldre bestämmelser tillämpning beträffande åt­ gärdens verkan på fastighetens ansvar för inteckning, även om auktionen eller fördelningen ej vunnit laga kraft vid ikraftträdandet.

Avser inteckning andel i fastighet och säljes fastigheten på exekutiv auktion efter nya balkens ikraftträdande, är inteckningen utan verkan i an­ delen sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts.

33 §

Bestämmelsen i 6 kap. 16 § andra stycket nya balken äger tillämpning endast om avstyckningen skett enligt fastighetsbildningslagen ( ). Om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som enligt äldre bestäm­ melser bildats av samfälld mark finns särskilda bestämmelser.

Övergångsbestämmelser angående 7—15 kap. nya jordabalken

34 §

I fråga om nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft som upp­ låtits före nya balkens ikraftträdande äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning, om ej annat är föreskrivet i denna lag.

35 §

Har genom avtal som träffats före nya balkens ikraftträdande rätt till andel i samfällt strömfall upplåtits såsom nyttjanderätt eller servitut och är vid ikraftträdandet andelens ägare bunden av upplåtelsen på den grund att han själv är upplåtare eller att han förvärvat andelen med förbehåll om rättighetens bestånd, har avtalet rättsverkan enligt sitt innehåll utan hinder av att upplåtelsen avser andel i samfälld egendom. Detsamma gäl­ ler, om rättigheten vid ikraftträdandet är intecknad eller ansökan om in­ teckning av rättigheten då är beroende på prövning.

36 §

Vad 7 kap. 14 § nya balken innehåller om verkan av att vid överlåtelse av fastighet nye ägaren ägt eller bort äga kännedom om upplåtelse av rät­ tighet i fastigheten skall, när överlåtelsen ägt rum efter balkens ikraftträ­ dande, tillämpas även i fråga om upplåtelse av nyttjanderätt eller servitut som skett dessförinnan.

37 §

Bestämmelserna i 7 kap. 25 § nya balken äger tillämpning även i fråga om nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft som upplåtits före balkens ikraftträdande. Återtager någon enligt 11 kap. 4 § äldre jordabalken jord som han bytt bort mot annan jord, gäller dock i fråga om beståndet av intecknad eller inskriven sådan rättighet vad som sagts i nämnda lagrum.

13

Förlänges arrendeavtal till följd av första stycket eller 40 eller 41 §, äger därefter 7—9 kap. nya balken i sin helhet tillämpning på avtalet.

43 §

Äger 9 kap. 15—22 §§ nya balken tillämpning i fråga om arrendeförhål­ lande som tagit sin början före balkens ikraftträdande, skall avräkning enligt 9 kap. 23 § nya balken äga rum, om jordägaren eller arrendatorn begär det inom två månader från det att förstnämnda bestämmelser blev tillämpliga.

Kungi. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

44 §

I fråga om avtal om jordbruksarrende, som före utgången av år 1981 ingås beträffande sådan brukningsdel som avses i 2 kap. 49 § lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, äger 2 kap. 63 och 64 §§ samt, såvitt angår förbehåll stridande mot någon av dessa båda paragrafer, 2 kap. 65 § andra stycket och 68 § första och andra styckena nämnda lag fortfarande tillämpning.

45 §

Bestämmelserna i 10 kap. 5 och 6 §§ nya balken äger tillämpning även på arrendeavtal som träffats före balkens ikraftträdande, om 2 kap. 75— 80 §§ lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom gäller för av­ talet. Har arrendeavtalet uppsagts före ikraftträdandet, äger äldre bestäm­ melser dock alltjämt tillämpning.

Förlänges arrendeavtal till följd av första stycket, äger därefter 7, 8 och 10 kap. nya balken i sin helhet tillämpning på avtalet.

46 §

Arrendetvist, vari talan väckts före nya balkens ikraftträdande, behand­ las enligt äldre bestämmelser.

Ärende, som enligt äldre bestämmelser skall handläggas av arrendenämnd eller som enligt 2 kap. 82 § lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom skall handläggas av rätten, prövas av arrendenämnd som avses i 8 kap. 29 § nya balken, om ärendet anhängiggöres efter balkens ikraftträ­ dande. Arrendenämnds beslut i sådant ärende får ej klandras.

Syn som påbörjats före nya balkens ikraftträdande handlägges enligt äldre bestämmelser.

47 §

Bestämmelserna i 12 kap. 8 § nya balken äger tillämpning även på hy­ resavtal som träffats före balkens ikraftträdande, om ej avtalet uppsagts dessförinnan.

Bestämmelserna i 12 kap. 31 § nya balken tillämpas när hyresgäst för­ satts i konkurs på grund av ansökan som gjorts efter balkens ikraftträdande.

48 §

Är hyresavtal som ingåtts före nya balkens ikraftträdande träffat för obestämd tid eller med förbehåll om rätt för såväl hyresvärden som hyres­ gästen att uppsäga avtalet och sker ej, sedan balken trätt i kraft, uppsäg­ ning till den tidpunkt då på grund av sådan uppsägning avtalet tidigast kun-

nät frånträdas, äger 7 och 12 kap. nya balken tillämpning på avtalet från nämnda tidpunkt. 14

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

49 §

Om hyresavtal efter nya balkens ikraftträdande förlänges enligt 3 kap.45—53 §§ lagen (1907:36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, äger därefter 7 och 12 kap. nya balken tillämpning på avtalet.

Från och med den 1 januari 1974 skall 12 kap. nya balken tillämpas på hyresavtal, som slutits före balkens ikraftträdande och som alljämt gäller nämnda dag.

50 §

Hyrestvist, vari talan väckts före nya balkens ikraftträdande, behandlas enligt äldre bestämmelser.

51 §

Om särskilda skäl föreligger, kan länsstyrelsen medge undantag från 12 kap. 15 § andra stycket första punkten nya balken i fråga om lägenhet, vilken innehaves på grund av sådan upplåtelse av andelsrätt som avses i punkt 2 övergångsbestämmelserna till lagen (1968: 702) om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt, m. m.

52 §

I fråga om rättighet i eller till förmån för tomträtt, som upplåtits före nya balkens ikraftträdande, gäller 13 kap. 7 § nya balken med iakttagande i tillämpliga delar av bestämmelserna i denna lag. Även i övrigt gäller 13 kap. 7 § nya balken på angivet sätt, om 4 kap. lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom i dess lydelse enligt lagen (1953:415) an­ gående ändring i nämnda lag är tillämpligt på tomträtten.

Bestämmelserna i 13 kap. 26 § nya balken äger tillämpning även beträf­ fande tomträtt, som upplåtits före balkens ikraftträdande. Detsamma gäller bestämmelserna i 13 kap. 21 och 25 §§ nya balken, såvitt angår tomträtt på vilken 4 kap. lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom i dess förut angivna lydelse är tillämpligt.

53 §

Bestämmelserna i 4 § andra stycket samt 5—8 §§ lagen (1907: 36 s. 25) om servitut äger tillämpning endast i fall då mål om begränsning, förflytt­ ning, förändring eller upphörande av servitut är anhängigt hos domstol vid nya balkens ikraftträdande.

54 §

Förordnande om tvångsförvaltning av elektrisk anläggning enligt 24— 35 §§ lagen (1920:474) med vissa bestämmelser om registrering av elek­ triska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m. får ej meddelas efter nya balkens ikraftträdande. Har sådant förordnande meddelats före ikraftträdandet, äger nämnda bestämmelser alltjämt tillämpning.

Övergångsbestämmelser angående 16—18 kap. nya jordabalken

55 §

Bestämmelserna i 16 kap. nya balken äger tillämpning även om lagfart på fast egendom, sedan denna kommit ur rätte ägarens hand, beviljats före balkens ikraftträdande. Tid före ikraftträdandet får dock därvid ej inräknas i hävdetiden. Äldre bestämmelser får åberopas, om frihet från rätte ägarens talan därigenom vinnes tidigare.

Om lagfart avslutats före den 1 januari 1876 men den som erhållit lag­ farten ej vid nya balkens ikraftträdande blivit införd i fastighetsboken så­ som ägare, får vid tillämpning av nya balken i hävdetiden ej inräknas tid innan sådan införing skett.

Bestämmelsen i 4 § förordningen (1881: 17 s. 1) om tjuguårig hävd äger alltjämt tillämpning i fråga om inteckning som tillkommit före nya balkens ikraftträdande.

56 §

Bestämmelserna i 17 kap. nya balken om företräde på grund av inskriv­ ning äger, med iakttagande av vad som föreskrives i 5 § denna lag om företräde för innehavare av fordran enligt 11 kap. 2 § äldre jordabalken eller av rättighet varmed följer samma rätt i förhållande till ny ägares bor­ genärer, tillämpning även om inskrivningen sökts före nya balkens ikraft­ trädande.

Har överlåtelse av fast egendom skett före nya balkens ikraftträdande, medför ansökan om lagfart på grund av överlåtelsen, oavsett om den göres före eller efter ikraftträdandet, företräde enligt äldre bestämmelser i förhål­ lande till tidigare upplåtelse av nyttjanderätt eller servitut.

57 §

Bestämmelserna i 18 kap. 1—-7 §§ nya balken om godtrosförvärv på grund av inskrivning äger tillämpning endast i fråga om förvärv som sker efter balkens ikraftträdande. Lagfart som avslutats före den 1 januari 1876 får åberopas för godtrosförvärv endast om den för vilken lagfarten meddelats var införd i fastighetsboken såsom ägare vid tiden för överlå­ telsen eller upplåtelsen eller, såvitt angår upplåtelse av panträtt, senare blivit införd såsom ägare.

Bestämmelserna i 18 kap. 8—10 §§ nya balken om betydelsen av inskriv­ ning i vissa fall äger tillämpning även om de förhållanden som avses i be­ stämmelserna inträtt före balkens ikraftträdande.

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

15

Övergångsbestämmelser angående 19—23 kap. nya jordabalken

58 §

Nya balkens bestämmelser om handläggning av inskrivningsärende skall, då fråga är om rättsförhållande som tillkommit före balkens ikraftträdan­ de, tillämpas med iakttagande av vad som enligt denna lag gäller om till- lämpning av äldre bestämmelser på rättsförhållandet.

59 §

Bestämmelserna i 19 kap. 19 § första stycket nya balken äger icke till- lämpning i fråga om fel eller försummelse som hänför sig till inskrivnings-

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

17

2) Förslag

till

Lag

om förvärv i vissa fall av del av fastighet

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Har vid skifte av bolags, förenings eller liknande sammanslutnings till­ gångar fastighet delats så, att två eller flera fått skilda andelar utan att villkor om utbrytning uppställts i den över skiftet upprättade handlingen, innehar andelsägarna fastigheten under samäganderätt.

Om i annat fall än i första stycket anges skiftet innebär att del av fastig­ het kommer i särskild ägares hand, är skiftet ogiltigt i den delen.

2

§

Bestämmelserna i 1 § äger motsvarande tillämpning i fråga om tillskott till bolag eller förening.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Har skifte eller tillskott, som innebär att del av fastighet kommit i sär­ skild ägares hand, skett före ikraftträdandet, äger i fråga om giltigheten härav äldre bestämmelser fortfarande tillämpning.

3) Förslag

till

Lag

om upphörande av inteckningsansvar i fastighet som bildats

av samfälld mark

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Fastighet, som bildats av samfälld mark genom avsöndring eller genom avstyckning enligt 19 kap. lagen (1926: 326) om delning av jord å landet, enligt 1 kap. 3 § eller 5 kap. lagen (1917: 269) om fastighetsbildning i stad eller enligt lagen (1930:99) om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m., svarar icke efter sista inskrivningsdagen år 1976 för in­ teckning i stamfastighet för fordran, om ej inteckningen förnyas efter an­

18

mälan i den ordning som anges i 2 §. Vad som sagts nu gäller dock endast om marken före avsöndringen eller avstyckningen hörde till fastigheter med i övrigt skilda ägor.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på fastighet som bildats genom att område från samfälld mark sammanlagts med fastighet eller fas­ tighetsdel.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

2 §

Anmälan som avses i 1 § göres hos inskrivningsmyndigheten senast på sista inskrivningsdagen år 1976. Anmälan göres av borgenär som har pant­ rätt på grund av inteckningen eller av fastighetsägare eller fordringshavare, vilkas medgivande enligt 22 kap. 11 § jordabalken fordras för relaxation. Därvid skall lämnas nppgift om den inteckning som anmälan avser.

När anmälan skett skall anteckning härom göras i fastighetsboken.

3 §

Bestämmelserna i denna lag om inteckning för fordran äger motsvaran­ de tillämpning på företrädesrätt enligt 5 § lagen ( ) om införande av nya jordabalken för fordran eller för rätt till avkomst eller annan förmån samt på inteckning för rätt av sist angivet slag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Genom lagen upphäves lagen (1907: 83 s. 1) angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befrian­ de i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten samt lagen (1931: 158) om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet. Bestämmelserna i sistnämnda lag om in- teckningsansvarets upphörande efter kungörelse skall dock gälla till ut­ gången av år 1976. Har anmälan enligt 17 § samma lag gjorts efter utgång­ en av år 1971, skall anmälan anses ha skett även enligt 1 § denna lag.

4) Förslag

till

Lag

om arrendenämnder och hyresnämnder

Härigenom förordnas som följer.

Arrendenämnds uppgifter och sammansättning m. m.

1 §

Arrendenämnd som avses i 8 kap. 29 § jordabalken har till uppgift att

1. medla i arrendetvist,

2. pröva tvist om förlängning av arrendeavtal vid jordbruksarrende, bo­ stadsarrende eller fiskearrende eller om villkor för sådan förlängning samt

19

tvist i fråga som avses i 9 kap. 14 § jordabalken eller vars prövning enligt 9 kap. 18 eller 21 § samma balk ankommer på arrendenämnd,

3. pröva fråga om godkännande av förbehåll eller annat avtalsvillkor som avses i 9 kap. 2, 3, 7 eller 17 §, 10 kap. 2—4 eller 7 § eller 11 kap. 2 § jorda­ balken eller 3—6 § lagen (1957:390) om fiskearrenden,

4. vara skiljenämnd i arrendetvist. Ärende upptages av den arrendenämnd inom vars område fastigheten är belägen.

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

2

§

Arrendenämnd består av lagfaren ordförande och två andra ledamöter, om ej annat följer av andra stycket. Av de senare ledamöterna skall den ene såsom ägare av jordbruksfastighet eller på liknande sätt ha förvärvat er­ farenhet av arrendeförhållanden och den andre vara j ordbruksarrendator eller, när ärende rör bostadsarrende, bostadsarrendator.

Vid företagande av förberedande åtgärd och prövning av fråga om av­ visning av ansökan eller avskrivning av ärende kan arrendenämnden bestå av ordföranden ensam. Vad som sagts nu gäller även vid medling när så­ dan lämpligen kan ske utan övriga ledamöters närvaro samt, om parterna samtycker till det eller saken är uppenbar, vid prövning av fråga som ej avgöres genom skiljedom.

Ledamot skall vara myndig svensk medborgare och får ej ha fyllt sjut­ tio år.

För ledamot i arrendenämnd skall finnas en eller flera ersättare. Be­ stämmelserna om ledamot gäller även ersättare.

3 §

För varje arrendenämnd förordnar Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, ordförande och lämpligt antal andra ledamöter.

Till tjänstgöring i nämnden kallar ordföranden med iakttagande av Aad som föreskrivits i 2 § första stycket de ledamöter som han med hän­ syn till ärendets beskaffenhet och övriga förhållanden finner lämpligast.

Hyresnämnds uppgifter och sammansättning m. in.

4 §

Hyresnämnd som avses i 12 kap. 68 § jordabalken har till uppgift att

1. medla i hyrestvist,

2. pröva tvist om överlåtelse av hyresrätt enligt 12 kap. 34—36 §§, upp­ låtelse av lägenhet i andra hand enligt 12 kap. 40 §, förlängning av hyres­ avtal eller villkor för sådan förlängning enligt 12 kap. 49 §, förstagångshyra enligt 12 kap. 55 § eller uppskov med avflyttning enligt 12 kap. 59 §, allt jordabalken,

3. pröva fråga om godkännande av överenskommelse som avses i 12 kap. 45 eller 56 § jordabalken,

4. vara skiljenämnd i hyrestvist,

5. pröva fråga enligt lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostads­ fastighet.

Ärende upptages av den hyresnämnd inom vars område fastigheten är be­ lägen.

20

Hyresnämnd består av lagfaren ordförande och två andra ledamöter, om ej annat följer av andra stycket. Av de senare ledamtöerna skall den ene vara väl förtrogen med förvaltning av hyresfastighet och den andre vara väl förtrogen med bostadshyresgästers förhållanden eller, när ärende rör annan lägenhet än bostadslägenhet, med näringsidkande hyresgästers för­ hållanden.

Bestämmelserna i 2 § andra—fjärde styckena äger motsvarande tillämp­ ning i fråga om hyresnämnd.

Konungen kan förordna att i hyresnämnd skall finnas flera avdel­ ningar.

Bestämmelserna om hyresnämnd gäller i tillämpliga delar även avdel­ ning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

5 §

6

§

För varje hyresnämnd förordnar Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, ordförande och lämpligt antal andra ledamöter.

Innan annan ledamot än ordförande förordnas, skall sådan riksorganisa­ tion av fastighetsägare, hyresgäster eller näringsidkare som med hänsyn till medlemsantal, verksamhet och övriga omständigheter kan anses väl företrä­ da den intressegrupp som det är fråga om beredas tillfälle att avge förslag.

Till tjänstgöring i nämnden kallar ordföranden med iakttagande av vad som föreskrivits i 5 § första stycket de ledamöter som han med hänsyn till ärendets beskaffenhet och övriga förhållanden finner lämpligast.

Ärende angående arrende- eller hyrestvist

7 §

Arrende- eller hyrestvist får för ändamål som avses i 1 § första stycket 1 eller 2 eller 4 § första stycket 1 eller 2 av part hänskjutas till nämnd, om tvisten ej är anhängig vid domstol eller hos överexekutor eller skilje­ män.

I tvist, som är anhängig vid domstol, kan domstolen förordna att tvisten före målets avgörande skall i sin helhet eller i viss del hänskjutas till nämnd för medling.

8

§

Tvist som avses i 1 § första stycket 1 eller 2 eller 4 § första stycket 1 eller 2 hänskjutes av part till nämnd genom ansökan som skall vara skriftlig samt innehålla uppgift om parternas namn och hemvist, den berörda fas­ tighetens belägenhet och tvistens beskaffenhet.

Uppfyller ansökan ej vad som föreskrives i första stycket, skall nämn­ den förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommes ej föreläggandet, får ansökningen avvisas.

Återkallas ansökan, avskrives ärendet.

9 §

När tvist hänskjutits till nämnd, skall nämnden kalla parterna att in­ ställa sig inför nämnden.

21

Underlåter sökanden att på kallelse infinna sig inför nämnd, avskrives ärendet. Kommer ej motparten tillstädes, får nämnden förelägga honom vid vite att inställa sig inför nämnden. Kommer parten likväl ej tillstä­ des och är det icke antagligt att förlikning kan komma till stånd, avskri­ ves ärendet. Rör ärendet tvist som avses i 1 § första stycket 2 eller 4 § första stycket 2, avgöres dock ärendet utan hinder av partens utevaro.

Uteblir båda parterna i tvist som domstol hänskjutit till nämnden, av­ skrives ärendet. Uteblir endast den ena parten, äger första stycket andra och tredje punkterna motsvarande tillämpning.

Första och andra styckena äger ej tillämpning, om det finns anledning antaga att part har laga förfall för sin utevaro.

11

§

Rör ärende som avskrivits enligt 10 § första stycket första punkten tvist som avses i 9 kap. 10 §, 10 kap. 6 § eller 12 kap. 49 eller 55 § jordabalken eller 5 § lagen (1957:390) om fiskearrenden, skall nämnden återupptaga ärendet på ansökan av sökanden. Ansökan göres skriftligen inom en vecka från den dag då beslutet om avskrivning delgavs sökanden.

Uteblir sökanden ånyo, får ärendet icke återupptagas på nytt.

12

§

Nämnd skall klarlägga tvistefrågorna och, även om medling icke på­ kallats, söka förlika parterna.

Kan parterna ej förlikas efter förslag av någondera parten, skall nämn­ den framlägga förslag till förlikning, om det ej är uppenbart att förutsätt­ ningar för förlikning saknas.

Förlikning skall avfattas skriftligen och undertecknas av parterna. Träffas ej förlikning, avgöres tvisten av nämnden, om tvisten rör fråga som avses i 1 § första stycket 2 eller 4 § första stycket 2. I annat fall av­ skrives ärendet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

10

§

Ärende angående godkännande av förbehåll m. m.

13 §

Fråga som avses i 1 § första stycket 3 eller 4 § första stycket 3 prövas efter ansökan som skall vara skriftlig och som bör innehålla de skäl som åberopas till stöd för ansökningen.

Sökanden och annan som ärendet angår skall, om det är behövligt, kallas att inställa sig inför nämnd. Nämnden får förelägga part vid vite att kom­ ma tillstädes. Utevaro från sammanträde utgör ej hinder för ärendets pröv­ ning.

Skiljemannaförfarande

14 §

Har parterna avtalat att tvist skall avgöras av skiljemän utan förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen och har, vid arrendetvist, arrendenämnden eller, vid hyrestvist, hyresnämnden utsetts till skiljenämnd,

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

23

19 §

Lämnar part ej frivilligt tillfälle till besiktning eller till granskning av kontrakt eller annan handling som rör arrende- eller hyresförhållandet och är av betydelse för ärendet, får nämnden förelägga honom vite. Vad som sagts nu gäller ej, om nämnden är skiljenämnd.

20

§

Den som efter förordnande av nämnd besiktigat fastighet eller verkställt annan utredning tillerkännes av nämnden skälig ersättning av allmänna medel.

Har någon, som nämnd inkallat och som ej är part, inställt sig för att höras i ärendet, har han rätt till ersättning av allmänna medel enligt be­ stämmelser som Konungen meddelar.

21

§

I nämnds beslut skall anges de skäl på vilka beslutet grundas, i den mån det är behövligt.

Om part kan klandra beslutet eller besvära sig över det eller göra an­ sökan om återupptagande, anges i beslutet vad parten därvid har att iakt­ taga.

Håller nämnden förhandling i ärendet och kan på grund av ärendets beskaffenhet eller annan särskild omständighet beslut ej meddelas sam­ ma dag som förhandlingen avslutas, meddelas beslutet inom två veckor därefter, om ej synnerligt hinder möter.

Beslut tillställes part genom nämndens försorg, om beslutet ej meddelas vid förhandling i partens närvaro.

22

§

Om rätt för part att klandra beslut av nämnd i arrende- eller hyrestvist finns bestämmelser i 8 kap. 31 § och 12 kap. 70 §jordabalken samt 16 § lagen (1957:390) om fiskearrenden.

Mot beslut, varigenom nämnd avvisat ansökan som avses i 8, 11, 13 eller 14 §, avskrivit ärende enligt 8 eller 10 § eller utlåtit sig om ersättning en­ ligt 20 §, får talan föras genom besvär. Detta gäller dock ej beslut om av­ skrivning, när ärendet kan återupptagas. Mot annat beslut av nämnd i arren­ de eller hyrestvist får talan föras endast i samband med sådan klandertalan som avses i första stycket.

Besvärshandlingen skall inges till fastighetsdomstol som avses i 8 kap. 32 § och 12 kap. 71 §jordabalken samt 17 § lagen (1957:390) om fiske­ arrenden inom en vecka från det att klaganden fick del av beslutet. I öv­ rigt äger 52 kap.2, 3 och 5—12 §§rättegångsbalken motsvarande tillämp­ ning. Bestämmelse som avser hovrätt gäller därvid i stället fastighetsdom­ stolen. Mot fastighetsdomstolens beslut får talan ej föras.

Undanröjes nämnds beslut om avskrivning eller avvisning, återupptages ärendet av nämnden.

23 §

Om fullföljd av talan mot hyresnämnds beslut i ärende angående tvångs­ förvaltning finns bestämmelser i lagen (1970: 246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

25

5) Förslag

till

Lag

om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas i fråga om giftermålsbalken,

dels att 5 kap. 14 §, 6 kap. 4 § och 13 kap. 2 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i balken skall införas en ny paragraf, 13 kap. 13 a §, av nedan an­ givna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 KAP. 14 År ena maken för bortovaro eller sjukdom ur stånd att själv ombesörja sina angelägenheter; har han ej nämnt fullmäktig, och är ej heller förmyndare eller god man för ho­ nom förordnad, äge andra maken fö­ reträda honom, när angelägenhet yp­ par sig, som ej utan olägenhet kan uppskjutas, uppbära avkastningen av hans egendom och annan hans inkomst samt, om det för anskaf­ fande av medel till familjens un­ derhåll oundgängligen tarvas, pant­ sätta eller avyttra honom tillhö­ rig egendom. Fast egendom må ej i något fall intecknas eller avyttras, med mindre rätten, efter inhämtan­ de av yttrande från hans närmaste fränder, som vistas i riket, medgiver det.

Vad nu--------------- —-------------------

§•

Är ena maken för bortovaro eller sjukdom ur stånd att själv ombesörja sina angelägenheter; har han ej nämnt fullmäktig, och är ej heller förmyndare eller god man för ho­ nom förordnad, äge andra maken fö­ reträda honom, när angelägenhet yp­ par sig, som ej utan olägenhet kan uppskjutas, uppbära avkastningen av hans egendom och annan hans inkomst samt, om det för anskaf­ fande av medel till familjens un­ derhåll oundgängligen tarvas, pant­ sätta eller avyttra honom tillhö­ rig egendom. Ej må i något fall fast egendom avyttras eller intecknas el­ ler i sådan egendom upplåten rättig­ het inskrivas, med mindre rätten, efter inhämtande av yttrande från hans närmaste fränder, som vistas i riket, medgiver det. ------- leva åtskilda.

6 KAP.

4 §.

Make må ej avhända sig eller med Make må ej avhända sig eller låta inteckning för gäld belasta fast egen- inteckna fast egendom, vari andra dom, vari andra maken har giftorätt, maken har giftorätt, utan att denne utan att denne skriftligen med två skriftligen med två vittnen samtyc- vittnen samtycker därtill. Är andra ker därtill. Är andra maken omyn-

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

27

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

bär, att del av fastighet kommer i särskild ägares hand, är den ogiltig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fråga om inteckning som beviljats före ikraftträdandet äger 6 kap. 4 § andra stycket i dess äldre lydelse alltjämt tillämpning.

Har bodelning, som innebär att del av fastighet kommit i särskild ägares hand, skett före ikraftträdandet, äger i fråga om giltigheten härav äldre be­ stämmelser fortfarande tillämpning.

Är makars förmögenhetsförhållanden att bedöma enligt äldre giftermåls- balken, äger 13 kap. 13 a § motsvarande tillämpning.

6) Förslag

till

Lag

om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 13 kap. 7 §, 15 kap.4, 8, 14, 15 och 16 §§ samt 16 kap. 7 §föräldrabalken skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

13 KAP. 7 För den omyndiges egendom skall förmyndaren, såframt rätten prövar skäl därtill vara för handen, lämna inteckning eller annan säkerhet till visst av rätten bestämt belopp. Säkerheten skall, på sätt rätten bestämmer, förvaras och förvaltas av överförmyndaren eller i annan lämp­ lig ordning.

§•

För den omyndiges egendom skall förmyndaren, såframt rätten prövar skäl därtill vara för handen, lämna pant eller annan säkerhet till visst av rätten bestämt belopp. Säkerheten skall, på sätt rätten bestämmer, för­ varas och förvaltas av överförmynda­ ren eller i annan lämplig ordning.

15 KAP. 4 Den omyndiges penningmedel sko­ la göras räntebärande, och äge för­ myndaren för sådant ändamål inkö­ pa obligationer eller förvärva ford­ ran, som inskrives eller inskrivits i statsskuldboken, eller utlåna medlen

Den omyndiges penningmedel sko­ la göras räntebärande, och äge för­ myndaren för sådant ändamål in­ köpa obligationer eller förvärva ford­ ran, som inskrives eller inskri­ vits i statsskuldboken, eller ut-

29

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

i fråga om sådant statligt lån som i fråga om sådant statligt lån som upptages för att bereda omyndig upptages för att bereda omyndig hjälp till utbildning eller bosättning hjälp till utbildning eller bosättning. eller i fråga om lån mot säkerhet av inteckning i omyndigs fasta egendom eller tomträtt, såframt lånet uppta­ ges inom tre månader från det in­ teckningen meddelades och vid lå­ nets upptagande eftergift av förmyn­ daren ej göres i fråga om de villkor som äro angivna i det intecknade skuldebrevet.

Förmyndaren äge------- --------- — — äro därtill. Ej må —------- --------------- — anses tillbörligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

15

Förmyndaren må ej utan överför­ myndarens samtycke sluta avtal, varigenom å den omyndiges fasta egendom lägges servitut, eller upplå­ ta rätt till avkomst av egendomen eller rätt att annorledes än för egen­ domens behov avverka skog, ej hel­ ler annan nyttjanderätt, med mindre den avser viss tid, ej överstigande fem år.

Före besluts--------------------------------

Vad i denna paragraf är stadgat skall ej äga tillämpning i fråga om förening, som träffas vid laga skifte, ägostyckning eller avstyckning.

16

Vill förmyndaren överlåta eller med inteckning för gäld belasta den omyndiges fasta egendom eller tomt­ rätt, tage han till överlåtelsen eller inteckningen rättens tillstånd. Ej må sådant tillstånd givas, med mindre viktiga skäl äro därtill.

Det åligger------------—------------- yt Tillstånd, varom---------------------------

§•

Förmyndaren må ej utan överför­ myndarens samtycke upplåta nytt­ janderätt, servitut eller rätt till elek­ trisk kraft i den omyndiges fasta egendom eller tomträtt. Utan sådant samtycke äger förmyndaren dock upplåta rätt att för egendomens be­ hov avverka skog eller upplåta an­ nan nyttjanderätt, om den avser viss tid, längst fem år. yttra sig.

Bestämmelserna i första stycket om servitut äga ej tillämpning i frå­ ga om servitut som bildas vid fastighetsbildningsförrättning.

Vill förmyndaren överlåta eller låta inteckna den omyndiges fasta egendom eller tomträtt, tage han till överlåtelsen eller inteckningen rät­ tens tillstånd. Ej må sådant till­ stånd givas, med mindre viktiga skäl äro därtill.

;ra sig. rättens beslut.

16 KAP.

7 §■

I förteckning över omyndigs egen- I förteckning över omyndigs egen­ dom så ock i årsräkning och sluträk- dom så ock i årsräkning och sluträk­ ning skola tillgångar och skulder ning skola tillgångar och skulder fullständigt angivas med uppgift å de fullständigt angivas med uppgift å

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

ning eller eljest besvärad av pant­ rätt eller annan rättighet, äger tes- tamentstagaren icke i anledning där­ av nj uta ersättning.

(Nuvarande lydelse)

nan rättighet, äger testamentstaga- ren icke i anledning därav njuta er­ sättning.

(Föreslagen lydelse)

12 KAP. 7 Egendom som omfattas av nytt- janderätten må ej tagas i mät för ägarens gäld, med mindre den på grund av inteckning eller eljest sär­ skilt häftar därför eller fråga är om gäld, för vilken ägaren svarar enligt 21 kap.

§•

Egendom som omfattas av nytt- janderätten må ej tagas i mät för ägarens gäld, med mindre den på grund av panträtt eller eljest sär­ skilt häftar därför eller fråga är om gäld, för vilken ägaren svarar enligt 21 kap.

12

§.

Förvärv genom förordnande i tes­ tamente, som innebär att visst om­ råde av fastighet som legat kommer i särskild ägares hand, är giltigt en­ dast om fastighetsbildning sker i överensstämmelse med förordnandet genom förrättning, som är sökt se­ nast sex månader efter det testa­ mentet vunnit laga kraft och legatet utgivits samt, om förrättningen ej är avslutad vid utgången av nämn­ da tid, skall verkställas på grundval av förordnandet.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fall då legatet avser andel i fastighet med villkor att an­ delen skall utbrytas genom fastig­ hetsbildning eller fastighets andel i mark som är samfälld för flera fas­ tigheter.

13 §.

Den som genom förordnande i tes­ tamente såsom legat erhållit andel i fastighet, vilken i sin helhet ingår i dödsboet efter testator, utan villkor att andelen skall utbrytas genom fastighetsbildning innehar fastighe­ ten under samäganderätt med den eller de andra delägarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr i45 år 1970

33

8) Förslag

till

Lag

om ändring

i

rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 10 kap. 10 och 17 §§ samt 14 kap. 5 § rättegångs­ balken skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 KAP. 10 Tvist om äganderätt eller nyttjan­ derätt till fast egendom, om rätt till servitut eller annan särskild rätt till egendomen eller om besittning av egendomen skall upptagas av rätten i den ort, där fastigheten är. Lag samma vare, om tvisten rör skyldig­ het för ägare eller innehavare av egendomen att fullgöra något, som åligger honom i denna egenskap, el­ ler, då nyttjanderätt eller annan särskild rätt till egendomen upplå­ tits, fråga är om arrende, hävd, byggnads underhåll, nybyggnad el­ ler annat dylikt. Vad som sägs i den­ na paragraf gäller dock ej hyrestvist.

Ligger fastigheten —-------huvudde

§.x

Tvist om äganderätt eller nyttjan­ derätt till fast egendom, om rätt till servitut eller annan särskild rätt till egendomen eller om besittning av egendomen skall upptagas av rätten i den ort, där fastigheten är. Lag samma vare, om tvisten rör skyldig­ het för ägare eller innehavare av egendomen att fullgöra något, som åligger honom i denna egenskap, el­ ler, då nyttjanderätt eller annan särskild rätt till egendomen upplå­ tits, fråga är om vederlag för upplå­ telsen, byggnads underhåll eller an­ nat dylikt. Vad som sägs i denna pa­ ragraf gäller dock ej arrende- eller hyrestvist. en ligger.

Ej vare■

17 §.2 annan domstol;

4. hyrestvist eller tvist, som av­ ses i 9 eller 10 § eller eljest enligt lag skall upptagas av domstol, som där sägs, om tvisten väckes vid an­ nan domstol;

5. äktenskapsmål;------------------- av domstol Ej heller — —--------------- ----------- 13 §. Yrkande om------------------- samma fordran.

4. tvist, som avses i 9 eller 10 § eller eljest enligt lag skall upptagas av domstol, som där sägs, om tvis­ ten väckes vid annan domstol;

1 Senaste lydelse 1968: 348. 2 Senaste lydelse 1969: 244.

2

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

35

Är borgenärs fordran intecknad i fast egendom eller i tomträtt eller i vattenfallsrätt eller i fartyg eller luft­ fartyg, eller har han lös egendom så­ som pant eller eljest under panträtt i handom; njute han ur den egendom, som sålunda häftar, betalning, ändå att han ej, efter kallelse å okända borgenärer, sin fordran angiver. Om rätt till kvittning för genfordran vare ock lag som i 7 § sägs ändå att den fordran ej blivit efter sådan kallelse angiven.

(Nuvarande lydelse)

Är borgenärs fordran intecknad i fartyg eller luftfartyg, eller har han lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom; njute han ur den egendom, som sålunda häftar, betalning, ändå att han ej, efter kal­ lelse å okända borgenärer, sin ford­ ran angiver. Om rätt till kvittning för genfordran vare ock lag som i 7 § sägs ändå att den fordran ej blivit efter sådan kallelse angiven.

(Föreslagen lydelse)

14 §.:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Vid tillämpning av 3 § skall vattenfallsrätt anses likställd med tomträtt.

10) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1886: 7) angående ansvarighet för skada i följd av

järnvägs drift

Härigenom förordnas, att 9 § lagen (1886: 7) angaende ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

9

Järnvägs ägare, som åt annan överlåter nyttj anderätten till sin järnväg, vare för skada, som däref­ ter i följd av järnvägens drift timar, ansvarig lika som järnvägens inne­ havare, dock ej med annan sin egen­ dom, än järnvägen och vad därtill hör enligt 1 § av förordningen angå­ ende lagfart, inteckning och utmät­ ning av järnväg med mera den 15 ok­ tober 1880; och må ägaren söka sitt åter av järnvägens innehavare.

(Föreslagen lydelse)

§•

Järnvägs ägare, som åt annan överlåter nyttj anderätten till sin järnväg, vare för skada, som däref­ ter i följd av järnvägens drift timar, ansvarig lika som järnvägens inne­ havare, dock ej med annan sin egen­ dom, än järnvägen i hela dess sträck­ ning med därtill hörande mark och byggnader samt de ägaren tillhöri­ ga, för järnvägens drift anskaffade lokomotiv, vagnar, inventarier och förråd som användas för trafik på järnvägen eller annan i förbindelse med denna stående bana; och må ägaren söka sitt åter av järnvägens innehavare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

1 Senaste lydelse 1955: 232.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

11) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen ( 1904:48 s. 1 ) om samäganderätt

Härigenom förordnas, att 4 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

4

Den, som enligt 3 § blivit utsedd till god man, åligger att godset till delägarnes samfällda bästa förvalta. Vill han godset bortlega, äge makt därtill, dock ej för längre tid än för­ ordnandet avser eller, där fråga är om fast egendom, till den fardag, som infaller näst efter det sagda tid gått till ända.

Behållen avkastning — —-------

(Föreslagen lydelse)

§■

Den, som enligt 3 § blivit utsedd till god man, åligger att godset till delägarnes samfällda bästa förvalta. Vill han godset bortlega, äge makt därtill, dock ej för längre tid än för­ ordnandet avser. Där fråga är om fast egendom, äge han bortlega egen­ domen till den fardag, som infaller näst efter det sagda tid gått till ända, eller, om viss minsta tid för upplå­ telsen är bestämd enligt lag, för så­ dan tid. - ägarne fördelad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

37

12) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1915: 218) om avtal och andra rättshandlingar

på förmögenhetsrättens område

Härigenom förordnas, att 27 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

27 §.

I fråga — — —---------------------återkalla fullmakten.

Angående formen för fullmakt att Fullmakt att sluta avtal om köp, sälja,' förbyta eller förpanta fast byte eller gåva av fast egendom skall egendom gälle vad i 10 kap. 1 § jordabalken stadgas. Har sådan full­ makt blivit, efter ty i 16 och 17 §§ sägs, återkallad eller för kraftlös förklarad, vare fullmakten utan ver­ kan.

vara skriftlig. Har sådan fullmakt blivit, efter ty i 16 och 17 §§ sägs, återkallad eller för kraftlös förkla­ rad, vare fullmakten utan verkan.

Genom vad

fullmaktsgivarens nytta.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Kungl. Maj:ts proposition nr 745 år 1970

39

dabalken, äger länsstyrelsen på an­ sökan medgiva skäligt anstånd med egendomens avyttrande, om sannoli­ ka skäl visas att i annat fall förlust skulle uppkomma för inroparen.

Avyttras ej

(Nuvarande lydelse)

Anteckning om-----------I fråga-— —---------------

(Föreslagen lydelse)

länsstyrelsen på ansökan medgiva skäligt anstånd med egendomens av­ yttrande, om sannolika skäl visas att i annat fall förlust skulle uppkom­ ma för inroparen. Konungens prövning.

-------------- avyttringsskyldigheten upphört. ansökningen prövats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fråga om fordran eller rättighet, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § lagen ( ) om införande av nya jordabalken, äger äldre bestämmelser alltjämt tillämpning.

14) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen ( 1917:189 ) om expropriation

Härigenom förordnas, att 2, 7, 23, 24, 35, 42, 48—50, 57—59 och 61 §§ la­ gen (1917: 189) om expropriation skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) 2

(.Föreslagen lydelse)

2

§•

Ägare av------ ---------------------till densamma. Har expropriationsrätt -Avstås på----------- — — Angående motsvarande tillämp­ ning, då tomträtt eller vattenfallsrätt exproprieras, av bestämmelserna om expropriation av fastighet är sär­ skilt stadgat.

inskränkning därav.

avstå rättigheten.

Angående motsvarande tillämp­ ning, då tomträtt exproprieras, av be­ stämmelserna om expropriation av fastighet är särskilt stadgat.

7 §.*

För fastighet, — — --------------- skada ersättas. Är den exproprierande på grund av åtagande eller av annan anledning pliktig vidtaga åtgärd till förebyg­ gande eller förminskande av skada eller intrång, varde expropriationser- sättningen därefter jämkad. Innebär sådant åtagande utfästelse av servi-

1 Senaste lydelse 1949: 663.

Är den exproprierande på grund av åtagande eller av annan anledning pliktig vidtaga åtgärd till förebyg­ gande eller förminskande av skada eller intrång, varde expropriationser- sättningen därefter jämkad. Innebär sådant åtagande utfästelse av servi-

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

tut till förmån för fastighetsdel,

som

ej exproprieras, och sker ej expro- priationen för kronans räkning, må, om fastighetsdelens ägare det yrkar, hänsyn icke tagas till utfästelsen, utan att den gjorts i sådan form, att inteckning för servitutet kan medde­ las.

(Nuvarande lydelse)

tut till förmån för fastighetsdel, som ej exproprieras, och sker ej expro- priationen för kronans räkning, må, om fastighetsdelens ägare det yrkar, hänsyn icke tagas till utfästelsen, utan att den gjorts i sådan form, att inskrivning för servitutet kan med­ delas.

(Föreslagen lydelse)

23 §.i

Då stämning--------------------------- inom orten. Domstolen skall tillika, om målet Domstolen skall tillika, om målet ej angår allenast upphävande av särskild rätt, som ej är intecknad i fastigheten, göra anmälan därom till inskrivningsdomaren, vilken skall tillse att målet å nästa inskrivnings­ dag antecknas i fastighets- eller inteckningsboken.

ej angår allenast upphävande av särskild rätt, som ej är inskriven i fastigheten, göra anmälan därom till inskrivningsmyndigheten för anteck­ ning i fastighetsboken.

24 §.i

Vad i denna lag stadgas om sak- Vad i denna lag stadgas om sak­ ägare gälle ej innehavare av fordran, ägare gälle ej borgenär som har för vilken inteckning i fastigheten panträtt i fastigheten, är sökt eller beviljad eller fastighe­ ten häftar jämlikt 11 kap. 2 § jorda­ balken.

35

Är jordområde eller annat, som tages i anspråk genom expropria­ tion, samfällt för flera än tio fastig­ heter med skilda ägare, och utgöra omständigheterna grund för anta­ gande, att genom expropriationen säkerheten icke avsevärt minskas för innehavare av fordringar, för vilka en eller flera av fastigheterna på grund av sökt eller beviljad in­ teckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häfta, förordne domsto­ len på begäran av den exproprieran­ de eller av ägare till någon av fas­ tigheterna, att betalning ur expro- priationsersättningen icke må till­ läggas innehavare av fordran', för vilken någon av fastigheterna sålun­ da häftar, med mindre denne eller annan sådan rättsägare i den fas-

1 Senaste lydelse 1949: 663.

81

Är jordområde eller annat, som tages i anspråk genom expropria­ tion, samfällt för flera än tio fastig­ heter med skilda ägare, och utgöra omständigheterna, i fråga om fas­ tighet som besväras av sökt eller be­ viljad inteckning, grund för anta­ gande att genom expropriationen sä­ kerheten icke avsevärt minskas för borgenär som har panträtt i fastig­ heten, förordne domstolen på begä­ ran av den exproprierande eller av ägare till någon av fastigheterna, att betalning ur expropriationsersätt- ningen icke må tilläggas borgenären med mindre denne eller annan bor­ genär som har panträtt i fastigheten framställt anspråk därpå i den ord­ ning i 57 § femte stycket sägs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

41

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tighet framställt anspråk därpå i den ordning i 57 § femte stycket sägs.

42 i

Så snart — -—• —- — ----------- - — —•

Har fastighet övergått till den ex­ proprierande enligt 40 §, skall ex- propriationsdomstolen, så snart la- gakraftägande dom angående expro- priationsersättningen föreligger, un­ derrätta inskrivningsdomaren om det belopp till vilket löseskillingen för fastigheten slutligt bestämts.

48

Expropriationsersättning skall nedsättas hos Konungens befall- ningshavande. Där fråga ej är om förskott som avses i 36 eller 39 §, skall nedsättningen äga rum inom tre månader eller, om fastigheten tagits i besittning av den exproprie­ rande, inom en månad från det dom eller beslut, varom fråga är, vann laga kraft. Avser expropriationen upplåtelse av särskild rätt, som med­ för allenast ringa men, och prövas den, om fastigheten besväras av sökt eller beviljad inteckning för fordran eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken kan häfta för ogulden köpeskilling, uppenbarligen icke rubba fordringsägarens säkerhet, äge domstolen medgiva, att nedsätt­ ning ej behöver äga rum. Har så­ dant medgivande lämnats, göre den exproprierande, i stället för att ned­ sätta ersättningen, anmälan hos Konungens befallningshavande och styrke därvid, att expropriationser- sättningen guldits. Vad i denna lag

1 Senaste lydelse 1966: 258.

2f

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1

V

för expropriationen.

Har beträffande inskriven rättig­ het i målet gjorts utfästelse som av­ ses i 30 §, skall domstolen, så snart domen vunnit laga kraft, göra anmä­ lan om utfästelsen till inskrivnings­ myndigheten för anteckning i fastighetsboken.

Har fastighet övergått till den ex­ proprierande enligt 40 §, skall expro- priationsdomstolen, så snart laga- kraftägande dom angående expro- priationsersättningen föreligger, un­ derrätta inskrivningsmyndigheten om det belopp till vilket löseskilling­ en för fastigheten slutligt bestämts.

§.‘

Expropriationsersättning skall nedsättas hos Konungens befall­ ningshavande. Där fråga ej är om förskott som avses i 36 eller 39 §, skall nedsättningen äga rum inom tre månader eller, om fastigheten ta­ gits i besittning av den exproprie­ rande, inom en månad från det dom eller beslut, varom fråga är, vann laga kraft. Avser expropriationen upplåtelse av särskild rätt, som medför allenast ringa men, och prö­ vas den uppenbarligen icke rubba säkerheten för borgenär, som har panträtt i fastigheten, äge domstolen medgiva, att nedsättning ej behö­ ver äga rum. Har sådant medgivande lämnats, göre den exproprierande, i stället för att nedsätta ersättningen, anmälan hos Konungens befallnings­ havande och styrke därvid, att ex- propriationsersättningen guldits. Vad i denna lag är stadgat om nedsättan­ de av expropriationsersättning skall i tillämpliga delar gälla anmälan som nu sagts.

samt. Nr 145

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

43

om löseskilling för fasligheten samt, om expropriationen avser endast en del av fastigheten, beträffande er­ sättning för skada och intrång å den återstående delen, så ock angående ersättning för upplåtelse av särskild rätt till sådan fastighet, stadgande- na om fördelning hos överexekutor av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom hava motsvarande tillämpning, såvitt ej nedan annor­ lunda stadgas. Är fastigheten för­ utom av fordran besvärad av annan särskild rätt, som förminskar fastig­ hetens värde och åtnjuter sämre rätt än fordringen, erhålle fordringsäga­ ren, i den mån det tarvas för fulla gäldandet av hans fordran, betal­ ning såsom om fastigheten icke vore av nämnda rätt besvärad, och varde ersättningen för rättigheten i mot­ svarande mån förminskad. Har er­ sättning, som i första punkten avses, av domstolen bestämts till högre be­ lopp än fastighetsägaren yrkat, och uppstår efter gäldande av de ford­ ringar, som skola utgå ur ersätt­ ningen, överskott, som ej faller inom nämnda belopp, må fastighetsägaren ej uppbära överskottet, utan varde detta återställt till den exproprie­ rande.

Sammanträde för------- - —------- -Har förordnande------------------------Där förordnande —--------- —--------Framställer innehavare---------------Ersättning, som — —----------- - —

58

Då expropriation, vilken ej avsett allenast upphävande av särskild rätt som ej är intecknad i fastigheten, blivit fullbordad, åligger det Konung­ ens befallningshavande att därom ofördröj ligen göra anmälan hos in­ skrivningsdomaren; och skall an­ teckning om att fastighet exproprie­ rats eller om särskild rätt, som ge-

(Nuvarande lydelse)

1 Senaste lydelse 1966: 258.

för skada och intrång å den åter­ stående delen, så ock angående er­ sättning för upplåtelse av särskild rätt till sådan fastighet, stadgandena om fördelning hos överexekutor av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom hava motsvarande till- lämpning, såvitt ej nedan annorlun­ da stadgas. Är fastigheten förutom av inteckning besvärad av särskild rätt, som förminskar fastighetens värde och åtnjuter sämre rätt än inteck­ ningen, erhålle borgenär som har panträtt på grundval av inteckning­ en, i den mån det tarvas för fulla gäldandet av hans fordran, betalning såsom om fastigheten icke vore av nämnda rätt besvärad, och varde er­ sättningen för rättigheten i motsva­ rande mån förminskad. Har ersätt­ ning, som i första punkten avses, av domstolen bestämts till högre belopp än fastighetsägaren yrkat, och upp­ står efter gäldande av de fordringar, som skola utgå ur ersättningen, över­ skott, som ej faller inom nämnda belopp, må fastighetsägaren ej upp­ bära överskottet, utan varde detta återställt till den exproprierande.

(Föreslagen lydelse)

kungörelse stadgas, inom kommunen, och kungörelse.

------- sådant bevis. skall förfaras.

§-x

Då expropriation, vilken ej avsett allenast upphävande av särskild rätt som ej är inskriven i fastigheten, bli­ vit fullbordad, åligger det Konung­ ens befallningshavande att därom ofördröj ligen göra anmälan hos in­ skrivningsmyndigheten; och skall anteckning om att fastighet expro­ prierats eller om särskild rätt, som

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

nom expropriationen förvärvats, å nästa inskrivningsdag göras i fastig­ hets- eller inteckningsboken.

Utfaller, då en del av intecknad fastighet eller en eller flera av ge­ mensamt intecknade fastigheter ex­ proprieras eller ock då särskild rätt till intecknad fastighet genom expro­ priation förvärvas, vid fördelning av ersättning likvid å intecknings hu­ vudstol, åligger ock Konungens be- fallningshavande att därom, sedan fördelningen blivit godkänd och vun­ nit laga kraft, ofördröj ligen göra an­ mälan enligt vad nyss sagts och tilli­ ka insända fördelningslängden. Gäl­ ler fördelningen förskott och har fas­ tigheten ej enligt 40 § övergått till den exproprierande, äger vad sålun­ da föreskrivits tillämpning även när i annat fall likvid utfaller på inteck­ nings huvudstol.

Exproprieras del---------------- — —

(Nuvarande lydelse)

genom expropriationen förvärvats, göras i fastighetsboken.

Utfaller, då en del av intecknad fastighet eller en eller flera av ge­ mensamt intecknade fastigheter ex­ proprieras eller ock då särskild rätt till intecknad fastighet genom ex­ propriation förvärvas, vid fördelning av ersättning betalning på pantbrevs belopp, åligger ock Konungens be- fallningshavande att därom, sedan fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft, ofördröjligen göra anmälan enligt vad nyss sagts och tillika insända fördelningslängden. Gäller fördelningen förskott och har fastigheten ej enligt 40 § övergått till den exproprierande, äger vad sålun­ da föreskrivits tillämpning även när i annat fall betalning utfaller på pantbrevets belopp.

för fastighetsregistret.

(Föreslagen lydelse)

59 §.:

Hava parterna träffat överenskom­ melse rörande expropriationsersätt- ningen för fastighet eller för upplå­ telse av särskild rätt till fastighet, och visas att fastigheten ej besväras av sökt eller beviljad inteckning för fordran och ej heller kan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand häfta för ogulden köpeskilling, eller att den avtalade ersättningen förslår till full betalning av de fordringar, som vid fördelning av ersättningen skola därur utgå, eller att överens­ kommelsen godkänts av de fordrings­ ägare, som ej skulle erhålla full be­ talning, varde överenskommelsen fastställd av domstolen.

Vill den------------------Överenskommelse om Fastställelse må-------Där domstolen------- -

Hava parterna träffat överenskom­ melse rörande expropriationsersätt- ningen för fastighet eller för upplå­ telse av särskild rätt till fastighet, och visas att fastigheten ej besväras av beviljad eller sökt inteckning, el­ ler att den avtalade ersättningen för­ slår till full betalning av de ford­ ringar, som vid fördelning av ersätt­ ningen skola därur utgå, eller att överenskommelsen godkänts av de fordringsägare, som ej skulle erhålla full betalning, varde överenskom­ melsen fastställd av domstolen.

meddela fastställelse.

------ ----- — — av domstolen. — ------- 34 § stadgas. - — — enligt 35 §.

61 §.2

Vill den exproprierande, sedan han Vill den exproprierande, sedan han ingivit ansökan om stämning, åter- ingivit ansökan om stämning, åter-

1 Senaste lydelse 1949: 663. 2 Senaste lydelse 1966: 258.

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

kalla expropriationsanspråket, göre han anmälan därom till domstol, hos vilken målet är anhängigt, och in- give därvid, om tillstånd till expro­ priation erhållits, bevis att han full­ gjort vad i 62 § andra stycket sägs, eller vare rättigheten till återkallel­ se försutten, över anmälan om åter­ kallelse skall motparten höras. Vad i 23 § stadgas om anmälan till in­ skrivningsdomaren och anteckning av expropriationsmål äge, sedan domstolen skilt målet från sig, mot­ svarande tillämpning beträffande återkallelse.

Återkallelse må-----------------Ej må-----------------------------

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

kalla expropriationsanspråket, göre han anmälan därom till domstol, hos vilken målet är anhängigt, och in- give därvid, om tillstånd till expro­ priation erhållits, bevis att han full­ gjort vad i 62 § andra stycket sägs, eller vare rättigheten till återkallel­ se försutten. Över anmälan om åter­ kallelse skall motparten höras. Vad i 23 § stadgas om anmälan till in­ skrivningsmyndigheten och anteck­ ning av expropriationsmål äge, se­ dan domstolen skilt målet från sig, motsvarande tillämpning beträffan­ de återkallelse,

synnerligt men. — i besittning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § la­ gen ( ) om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre bestämmelser alltj ämt tillämpning.

15) Förslag

till

Lag

om ändring i vattenlagen (1918: 523)

Härigenom förordnas, att 1 kap. 3 §, 4 kap. 6 § 2 mom. samt 9 kap. 9, 52, 54, 69 och 71—73 §§ vattenlagen (1918: 523) skall ha nedan angivna ly­ delse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 KAP.

3 §•

Ägare av — —--------------------------------- — i 2 kap.

Om rätt för annan att åtnjuta strandägares rätt enligt första styc­ ket finnas bestämmelser i 1 kap. 6 § jordabalken .

46

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 KAP.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

6

2 mom. Anspråk å----------- —-----Ersättning för värdeminskning å fast egendom skall bestämmas sär­ skilt för varje fastighet. I fråga om sättet för erläggande av sådan er­ sättning, densammas fördelning mel­ lan rättsägare i den fasta egendom, varom fråga är, samt egendomens befriande från ansvarighet för in­ tecknad fordran gälle vad i lag fin­ nes eller kan varda stadgat för det fall, att till följd av byggande i vat­ ten ersättning skall utgå för skada å fast egendom.

§•

—--------------- utan skäl.

Ersättning för värdeminskning å fast egendom skall bestämmas sär­ skilt för varje fastighet. I fråga om sättet för erläggade av sådan er­ sättning, densammas fördelning mel­ lan rättsägare i den fasta egendom, varom fråga är, samt egendomens befriande från ansvarighet för in­ teckning gälle vad i lag finnes eller kan varda stadgat för det fall, att till följd av byggande i vatten er­ sättning skall utgå för skada å fast egendom.

9 KAP.

9 §.

Ändå att fastighet, för vilken till följd av företag enligt denna lag vat­ tenkraft går förlorad, tillhör sam­ me ägare som den fastighet, för vars räkning företaget utföres, skall er­ sättning för den förlorade vatten­ kraften gäldas, såframt förstnämnda fastighet är besvärad av inteckning för fordran eller kan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand häf­ ta för ogulden köpeskilling samt fordringsägaren ej lämnat medgivan­ de till företaget. Vad nu sagts gälle dock ej, där förlusten av vatten­ kraft prövas vara väsentligen utan betydelse för fordringsägarens sä­ kerhet.

I fråga---------------------------------------

Ändå att fastighet, för vilken till följd av företag enligt denna lag vat­ tenkraft går förlorad, tillhör samme ägare som den fastighet, för vars räk­ ning företaget utföres, skall ersätt­ ning för den förlorade vattenkraften gäldas, såframt borgenär, som har panträtt i den förstnämnda fastig­ heten, ej lämnat medgivande till fö­ retaget. Vad nu sagts gälle dock ej, där förlusten av vattenkraft prövas vara väsentligen utan betydelse för borgenärens säkerhet.

motsvarande tillämpning.

52 §.

Är fast egendom, som skall lösas med penningar, besvärad av nytt­ janderätt eller rätt till servitut eller till avkomst eller annan förmån el­ ler till elektrisk kraft, skall ersätt­ ningen till egendomens ägare och den gottgörelse, som må tillkomma

1 Senaste lydelse 1968: 692.

Är fast egendom, som skall lösas med penningar, besvärad av nyttjan­ derätt, rätt till servitut eller rätt till elektrisk kraft, skall ersättningen till egendomens ägare och den gottgörel­ se, som må tillkomma rättighetens innehavare, var för sig bestämmas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

47

rättighetens innehavare, var för sig bestämmas. Medför rättighet, som nyss nämnts, förminskning av den fasta egendomens värde, skall till grund för den ägaren tillkommande ersättningen läggas det värde egen­ domen med därå vilande besvär äger; dock att den förhöjning över värdet, som jämlikt 48 § må ifrågakomma, skall bestämmas med hänsyn till det värde egendomen utan sådant besvär skulle äga. Erfordras för tillämpning av reglerna i 69 § andra stycket, att utöver vad nu sagts särskild värde­ ring sker av den fasta egendomen med eller utan viss rättighet besvä­ rande densamma, varde sådan i sam­ band med ersättningens fastställande verkställd.

(Nuvarande lydelse)

Medför rättighet, som nyss nämnts, förminskning av den fasta egendo­ mens värde, skall till grund för den ägaren tillkommande ersättningen läggas det värde egendomen med därå vilande besvär äger; dock att den förhöjning över värdet, som jäm­ likt 48 § må ifrågakomma, skall be­ stämmas med hänsyn till det värde egendomen utan sådant besvär skul­ le äga. Erfordras för tillämpning av reglerna i 69 § andra stycket, att ut­ över vad nu sagts särskild värdering sker av den fasta egendomen med eller utan viss rättighet besvärande densamma, varde sådan i samband med ersättningens fastställande verkställd.

(Föreslagen lydelse)

54 §.

Ersättning för fast------------------- — Ersättning för vattenkraft samt för skada och intrång å fast egendom i andra fall än i första stycket avses skall, där ersättningen bestämts att utgå på en gång, jämväl nedsättas hos Konungens befallningshavande, såframt jämlikt stadgandena i 59 el­ ler 60 § uppsägning skall ske eller den fastighet, till vilken vattenkraf­ ten hör eller som skadas, är besvä­ rad av inteckning för fordran eller kan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand häfta för ogulden kö­ peskilling; och varde i fall, som nu sagts, jämväl ersättning, som må hava bestämts till innehavare av sär­ skild rätt till fastigheten, nedsatt. Skall ej uppsägning ske, och prövas förlusten av vattenkraft eller skadan eller intrånget vara väsentligen utan betydelse för fordringsägarens sä­ kerhet, erfordras dock ej nedsätt­ ning.

I samband----------------------------- —

----- lag samma.

Ersättning för vattenkraft samt för skada och intrång å fast egen­ dom i andra fall än i första stycket avses skall, där ersättningen be­ stämts att utgå på en gång, jämväl nedsättas hos Konungens befall­ ningshavande, såframt jämlikt stad­ gandena i 59 eller 60 § uppsägning skall ske eller den fastighet, till vil­ ken vattenkraften hör eller som ska­ das, svarar för beviljad eller sökt in­ teckning; och varde i fall, som nu sagts, jämväl ersättning, som må hava bestämts till innehavare av sär­ skild rätt till fastigheten, nedsatt. Skall ej uppsägning ske, och prövas förlusten av vattenkraft eller ska­ dan eller intrånget vara väsentligen utan betydelse för borgenär, som har panträtt i fastigheten, erfordras dock ej nedsättning.

■ skall ske.

1 Senaste lydelse 1919: 425.

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1970

71

Är fast egendom, som enligt den­ na lag löses med penningar, inteck­ nad, åligge Konungens befallnings- havande att, sedan den genom laga- kraftvunnet utslag bestämda er­ sättningen blivit nedsatt samt egen­ domen avträdd, därom ofördröj ligen göra anmälan å landet hos domaren och i stad hos rätten. Har egendo­ men avträtts, innan ersättningen bli­ vit slutligt fastställd, och varder er­ sättningen ej bestämd till högre be­ lopp än det enligt stadgandet i 58 § redan nedsatta, skall anmälan, som nu sagts, göras så snart lagakraft- ägande utslag i målet till Konung­ ens befallningshavande ingivits.

(Nuvarande lydelse)

Utfaller, då en del av intecknad fastighet eller en eller flera av ge­ mensamt intecknade fastigheter bli­ vit avträdda, vid fördelning av er­ ersättningen likvid å intecknings hu­ vudstol, åligge ock Konungens be­ fallningshavande att därom, sedan fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft, ofördröj ligen göra anmälan efter ty nyss sagts och till­ lika insända fördelningslängden. Lag samma vare, där vid fördelning av ersättning, som bestämts jämlikt 9 § eller som blivit på grund av stadgan­ det i 54 § andra stycket nedsatt, likvid utfallit å huvudstol av inteck­ nad gäld.

Utan hinder därav, att fördelning av ersättning ägt rum och blivit god­ känd eller vunnit laga kraft, äge inteckningshavare, vars fordran icke blivit till fullo betäckt, den rätt, varom i 73 § förmäles.

§•

Besväras fast egendom, som en­ ligt denna lag löses med penningar, av inteckning eller inskriven rättig­ het, åligge Konungens befallningsha­ vande att, sedan den genom laga- kraftvunnet utslag bestämda ersätt­ ningen blivit nedsatt samt egendomen avträdd, därom ofördröj ligen göra anmälan hos inskrivningsmyndighe­ ten för anteckning i fastighetsboken.

Har egendomen avträtts, innan er­ sättningen blivit slutligt fastställd, och varder ersättningen ej bestämd till högre belopp än det enligt stad­ gandet i 58 § redan nedsatta, skall anmälan, som nu sagts, göras så snart lagakraftägande utslag i målet till Konungens befallningshavande ingivits.

Utfaller, då egendomen avträtts innan ersättningen blivit slutligen fastställd eller då en del av inteck­ nad fastighet eller en eller flera av gemensamt intecknade fastigheter blivit avträdda, vid fördelning av er­ sättning betalning på pantbrevs be­ lopp, åligge ock Konungens befall­ ningshavande att därom, sedan för­ delningen blivit godkänd eller vun­ nit laga kraft, ofördröj ligen göra an­ mälan efter ty nyss sagts och tillika insända fördelningslängden. Lag samma vare, därvid fördelning av ersättning, som bestämts jämlikt 9 § eller som blivit på grund av stadgan­ det i 54 § andra stycket nedsatt, be­ talning utfallit på pantbrevs belopp.

Utan hinder därav, att fördelning av ersättning ägt rum och blivit god­ känd eller vunnit laga kraft, äge borgenär, som har panträtt och vars fordran icke blivit till fullo betäckt, den rätt, varom i 73 § förmäles.

(Föreslagen lydelse)

72 §.

Har för samfällt strömfall, som Har för samfällt strömfall, som löses jämlikt 2 kap. 7 §, ersättning- löses jämlikt 2 kap. 7 §, ersättning­ en, såvitt angår andel i fallet, till- en, såvitt angår andel i fallet, tillhö- hörig annan än den lösande, be- rig annan än den lösande, bestämts

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

51

16) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1924: 322) om vård av omyndigs värdehandlingar

Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1924: 322) om vård av omyndigs värdehandlingar skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §d

I fråga —------ - — — — aktiernas utbekommande, 6) att å intecknat skuldebrev eller annat fordringsbevis uppbära betal­ ning av förfallna räntor och kapital­ belopp, då betalning frivilligt erläg­ ges, så ock, där uppgift om gäldenä- rens adress kan av banken utan vä­ sentlig omgång eller tidsutdräkt in­ hämtas eller eljest på förfrågan med­ delas av förmyndaren, hos gäldenä- ren vid utebliven betalning verkställa enskilt krav och efter framställning av förmyndaren jämväl uppsägning,

7) att, när å inteckningshandling belöper betalning vid fördelning av köpeskillingen efter exekutiv auk­ tion eller av löseskilling eller annan ersättning med avseende å den in­ tecknade egendomen, på framställ­ ning av förmyndaren förete hand­ lingen och uppbära betalningen,

8) att, då---------------------------------It) att ombesörja anteckning om innehav av inteckningshandling och, när överförmyndaren medgivit in- teckningshandlings uttagande för annan åtgärd av inskrivningsdoma­ ren, förete handlingen hos domaren,

12) att, när------- —------------------Beträffande utländska —-----------

6) att å skuldebrev eller annat fordringsbevis uppbära betalning av förfallna räntor och kapitalbelopp, då betalning frivilligt erlägges, så ock, där uppgift om gäldenärens ad­ ress kan av banken utan väsentlig omgång eller tidsutdräkt inhämtas eller eljest på förfrågan meddelas av förmyndaren, hos gäldenären vid utebliven betalning verkställa en­ skilt krav och efter framställning av förmyndaren jämväl uppsäg­ ning,

7) att, när å pantbrev eller annan inteckningshandling belöper betal­ ning vid fördelning av köpeskilling­ en efter exekutiv auktion eller av löseskilling eller annan ersättning med avseende å den intecknade egen­ domen, på framställning av förmyn­ daren förete handlingen och upp­ bära betalningen, fordrans vidmakthållande,

11) att ombesörja anteckning om innehav av pantbrev eller annan in­ teckningshandling och, när överför­ myndaren medgivit intecknings- handlings uttagande för annan åt­ gärd av inskrivningsmyndigheten, förete handlingen hos myndigheten, underrätta förmyndaren.

- — handlingarnas förvaring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

1 Senaste lydelse 1940: 451.

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

gad att lyfta beloppet, eller har lyf- tat belopp återburits, skall beloppet nedsättas hos Konungens befallningshavande för utbetalning till den eller dem, som därtill äga rätt; och skall tillika uppgift lämnas om in­ teckning shav are, vars namn och adress blivit hos försäkringsgivaren anmälda.

Sådan inteckningshavare skall ock av försäkringsgivaren särskilt underrättas om nedsättningen. Un­ derrättelse skall anses meddelad, då den i rekommenderat brev avsänts under den uppgivna adressen.

2

Har ersättningsbelopp blivit ned­ satt hos Konungens befallningshavande, utsatte denne så snart ske kan sammanträde för förhandling om rättsägares anspråk och belop­ pets fördelning. Fråga ,om inteckningshavares rätt till betalning var­ de av Konungens befallningshavande prövad, med mindre inteckningshavaren givit till känna, att han ej önskar betalning.

Kallelse till sammanträdet skall genom Konungens befallningshavandes försorg minst fjorton dagar förut med posten sändas till fastig­ hetsägaren och kända innehavare av fordran, som i denna lag avses, så ock införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten. I övrigt skall i avseende å fördelningen vad i utsökning slag en stadgas om för­ delning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom äga mot­ svarande tillämpning.

(Nuvarande lydelse)

berättigad att lyfta beloppet, eller har lyftat belopp återburits, skall beloppet nedsättas hos länsstyrelsen för utbetalning till den eller dem, som därtill äga rätt; och skall tillika uppgift lämnas om borgenärer, vars namn och adress blivit hos försäk­ ringsgivaren anmälda.

Sådan borgenär skall ock av för­ säkringsgivaren särskilt underrättas om nedsättningen. Underrättelse skall anses meddelad, då den i re­ kommenderat brev avsänts under den uppgivna adressen.

§4

Har ersättningsbelopp blivit ned­ satt hos länsstyrelsen, utsätte denna så snart ske kan sammanträde för förhandling om rättsägares anspråk och beloppets fördelning.

(Föreslagen lydelse)

Kallelse till sammanträdet skall genom länsstyrelsens försorg minst fjorton dagar förut med posten sän­ das till fastighetsägaren och kända borgenärer, som i denna lag avses, så ock införas i allmänna tidningar­ na och tidning inom orten. I övrigt skall i avseende å fördelningen be­ stämmelserna om fördelning av kö­ peskilling för exekutivt försåld fast egendom äga motsvarande tillämp­ ning.

4 § i

Är, då skada inträffar, försäk- Är, då skada inträffar, försäk­ ringsgivaren ansvarig i förhållande ringsgivaren ansvarig i förhållande till inteckningshavaren men ej gent till borgenär, som har panträtt i fas-emot den fasta egendomens ägare, tigheten, men ej gent emot den fasta inträde han, i den mån betalning ut- egendomens ägare, inträde försäk-

1 Senaste lydelse 1967: 265.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

fallit å inteckningens huvudstol, i inteckningshavarens rätt.

För det belopp, varmed betalning sålunda utfallit, jämte ränta skall på grund av handling, som Konung­ ens befallningshavande har att ut­ färda, inteckning meddelas försäk­ ringsgivaren att gälla med förmåns­ rätt näst efter intecknat belopp, som ej vid fördelningen utgått. Sådan handling skall innehålla, att belopp som där avses förfaller till betal­ ning sex månader efter uppsägning.

5

Har inteckning jämlikt denna lag blivit helt eller delvis utan verkan, åligger det Konungens befallnings­ havande att därom, sedan fördel­ ningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft, ofördröj ligen göra anmä­ lan, å landet hos domaren och i stad hos rätten samt tillika insända för- delningslängden; och skall, sedan sådan anmälan inkommit, anteck­ ning om förhållandet införas i inteckningsprotokollet, å landet å näs­ ta rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.

Skall inteckning meddelas på grund av handling, som avses i 4 §, har Konungens befallningshavande att i sammanhang med anmälan, som här förut i denna paragraf är sagd, insända handlingen med begä­ ran om inteckning.

(Nuvarande lydelse)

ringsgivaren i den män betalning ut­ fallit på pantbrevets belopp, i borge­ närens fordringsrätt.

För det belopp, varmed betalning sålunda utfallit, skall på ansökan av länsstyrelsen inteckning meddelas att gälla med företrädesrätt näst ef­ ter intecknat belopp på vilket betal­ ning ej utfallit. Det pantbrev som ut­ färdas på grundval av inteckningen skall överlämnas till försäkringsgi­ varen såsom pant för dennes ford­ ran.

(Föreslagen lydelse)

§•

Utfaller vid fördelning av medel betalning på pantbrevs belopp, ålig­ ger det länsstyrelsen att därom, se­ dan fördelningen blivit godkänd el­ ler vunnit laga kraft, ofördröj ligen göra anmälan hos inskrivningsmyn­ digheten för anteckning i fastighetsboken samt tillika insända fördel- ningslängden.

Ansökan enligt 4 § andra stycket skall göras i sammanhang med an­ mälan som avses i första stycket den­ na paragraf.

6

Utan hinder därav att, sedan ska­ da timat å försäkrad fast egendom, skadans belopp blivit efter förhand­ ling mellan försäkringstagaren och försäkringsgivaren fastställt, vare innehavare av inteckning i egendo­ men, där han ej medgivit ersätt­ ningsbeloppets utbetalande, berätti­ gad att hos försäkringsgivaren påyr-

1 Senaste lydelse 1967: 265.

§-x

Utan hinder därav att, sedan ska­ da timat å försäkrad fast egendom, skadans belopp blivit efter förhand­ ling mellan försäkringstagaren och försäkringsgivaren fastställt, vare borgenär, som har panträtt i egen­ domen, där han ej medgivit ersätt­ ningsbeloppets utbetalande, berätti­ gad att hos försäkringsgivaren påyr­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

55

ka, att skadans belopp skall, såvitt hans rätt angår, fastställas i den ordning försäkringsavtalet stadgar. Sådant yrkande skall framställas in­ om en månad efter det skadan tima- de eller, därest anmälan om inteckningshavarens namn och adress gjorts hos försäkringsgivaren, inom fjorton dagar efter det inteckningshavaren underrättats om skadebe- loppets fastställande. Underrättelse skall anses meddelad, då den blivit till inteclmingshavaren avsänd i re­ kommenderat brev under den upp­ givna adressen.

Framställes yrkande som i denna paragraf avses av flera inteckningshavare, ankomme på dem att ge­ mensamt utse ett ombud att föra ta­ lan i saken; sämjas de ej, skall om­ budet utses av Konungens befallningshavande.

(Nuvarande lydelse)

ka, att skadans belopp skall, såvitt hans rätt angår, fastställas i den ordning försäkringsavtalet stadgar. Sådant yrkande skall framställas in­ om en månad efter det skadan tima- de eller, därest anmälan om borge­ närens namn och adress gjorts hos försäkringsgivaren, inom fjorton dagar efter det borgenären under­ rättats om skadebeloppets faststäl­ lande. Underrättelse skall anses meddelad, då den blivit till borgenä­ ren avsänd i rekommenderat brev under den uppgivna adressen.

Framställes yrkande som i denna paragraf avses av flera borgenärer, ankomme på dem att gemensamt ut­ se ett ombud att föra talan i saken; sämjas de ej, skall ombudet utses av länsstyrelsen.

(Föreslagen lydelse)

Vad i denna lag stadgas om inteckningshavare gälle ock den, som för ogulden köpeskilling äger ford­ ran med förmånsrätt, som avses ill kap. 2 § jordabalken .

Har någon för fordran inteckning i tomträtt eller vattenfallsrätt, och är brandförsäkring tagen å byggnad eller annat som utgör tillbehör till tomträtten eller vattenfallsrätten, skall i fråga om inteckningshavarens rätt på grund av försäkringen vad i denna lag stadgas äga motsva­ rande tillämpning.

Har borgenär panträtt i tomträtt och är brandförsäkring tagen å byggnad eller annat som utgör till­ behör till tomträtten, skall i fråga om borgenärens rätt på grund av försäkringen vad i denna lag stad­ gas äga motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Bestämmelserna i denna lag om borgenär som har panträtt i fastighet äger motsvarande tillämpning på borgenär som åtnjuter företrädesrätt för sin fordran på grund av 5 § lagen ( ) om införande av nya jordabalken.

Bestämmelsen i 7 § om tomträtt äger motsvarande tillämpning på vat­ tenfallsrätt.

1 Senaste lydelse 1967: 265.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

57

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

rätten i den ort, där vederbörande inskrivningsdomare är.

Ansökan om dödande av konossement------- - — godsets bestämmelseort. Äro enligt------------—-----------------

4

Sökanden åligger att, så vitt ske kan, om ansökningen underrätta en var vilken såsom gäldenär, löftes­ män eller eljest är på grund av handlingen förpliktad. Avser ansök­ ningen handling på grund varav in­ teckning är meddelad, skall den in­ tecknade egendomens ägare, ändå att han ej är personligen ansvarig för inteckningen, så ock den som se­ nast, i den ordning särskilt är stad­ gat, blivit antecknad såsom inneha­ vare av handlingen, där så ske kan, underrättas om ansökningen.

— av dem.

§•*

Sökanden åligger att, så vitt ske kan, om ansökningen underrätta en var vilken såsom gäldenär, löftes­ män eller eljest är på grund av handlingen förpliktad. Avser ansök­ ningen pantbrev eller intecknad fordringshandling, skall den inteck­ nade egendomens ägare, så ock den som senast, i den ordning särskilt är stadgat, blivit antecknad såsom innehavare av handlingen, där så ske kan, underrättas om ansökningen.

8

§.:

Innan fullföljd-----------------------------Finner rätten,------- —• -----------------Beträffande intecknad handling skall beslutet tillika innehålla erin­ ran, att det ej innebär dödande av inteckningen.

9 §•

Varder handlingen dödad, må den omständigheten att den ej kan före­ tes icke utgöra hinder för sökanden att göra gällande den rätt, som på handlingen kunnat grundas; och har den, som är förpliktad att full­ göra vad i handlingen blivit utfäst eller vars egendom på grund av in­ teckning eller eljest häftar för ut­ fästelsen, att utfärda ny handling, som mot den dödade svarar.

Ny handling, som utfärdats i stäl­ let för dödad inteckningshandling, gälle ej såsom inteckningshandling förrän anteckning skett jämlikt 10 § andra stycket.

I fråga — -—---- --------------------------

1 Senaste lydelse 1934: 260. 2 Senaste lydelse 1946:105.

hos gäldenären. rätten dödad.

Beträffande pantbrev och inteck­ nad fordringshandling skall beslutet tillika innehålla erinran, att det ej innebär dödande av inteckningen.

Varder handlingen dödad, må den omständigheten att den ej kan före­ tes icke utgöra hinder för sökanden att göra gällande den rätt, som på handlingen kunnat grundas; och har den, som är förpliktad att full­ göra vad i handlingen blivit utfäst, eller, i fråga om intecknad ford­ ringshandling, den intecknade egen­ domens ägare att utfärda ny hand­ ling, som mot den dödade svarar.

Ny handling, som enligt första stycket utfärdats i stället för dödad inteckningshandling, gälle ej såsom inteckningshandling förrän anteck­ ning skett jämlikt 10 § tredje styc­ ket. särskilt stadgat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

59

tenfallsrätt, hos den rätt, under vil­ ken fastigheten lyder, och eljest hos rätten i den ort, där vederbörade inskrivningsdomare är. Sedan an­ sökningen, där så ske kan, på sätt om stämning i tvistemål är stadgat delgivits den senast antecknade in­ nehavaren av handlingen, utfärde rätten offentlig stämning, som skall kungöras på sätt i 6 § sägs samt in­ nehålla beskrivning av handlingen ävensom tillkännagivande att, om någon innehar handlingen eller har kännedom om att den finnes i be­ håll, han bör därom, vid äventyr att inteckningen eljest dödas, hos rät­ ten göra anmälan sist å dag som för ärendets fullföljande utsättes. Så­ dan dag må ej sättas tidigare än sex månader efter kungörelsens infö­ rande i allmänna tidningarna.

(Nuvarande lydelse)

Fullföljes ej----------------------—- — Finner rätten, vid prövning av an­ sökningen, någon omständighet ej hava förekommit som utgör skälig anledning att låta inteckningen fort­ farande gälla, förordne rätten att in­ teckningen må, på därom hos veder­ börande inskrivningsdomare gjord ansökan, dödas utan handlingens företeende.

Rätten skall underrätta inskriv­ ningsdomaren om ansökan som i första stycket sägs, och har denne att så snart ske kan å inskrivnings­ dag göra anteckning därom i fastig- hetsboken eller annan inskrivnings­ bok varom fråga är. Vad nu sagts om ansökningen skall ock gälla rät­ tens slutliga utslag i ärendet; dock må, då ansökningen avslagits, an­ teckning ej verkställas förrän utsla­ get vunnit laga kraft.

hos rätten i den ort, där vederbö­ rande inskrivningsmyndighet är.

Kan det antagas att pantbrev till­ kommit på sådant sätt eller kommit ur ägarens hand under sådana om­ ständigheter som utesluter giltig pantsättning, må ansökan göras utan hinder av att nyss angivna tid ej för­ flutit. Sedan ansökningen, där så ske kan, på sätt om stämning i tviste­ mål är stadgat delgivits den senast antecknade innehavaren av handling­ en, utfärde rätten offentlig stäm­ ning, som skall kungöras på sätt i 6 § sägs samt innehålla beskrivning av handlingen ävensom tillkännagi­ vande att, om någon innehar hand­ lingen eller har kännedom om att den finnes i behåll, han bör därom, vid äventyr att inteckningen eljest dödas, hos rätten göra anmälan sist å dag som för ärendets fullföljande utsättes. Sådan dag må ej sättas tidi­ gare än sex månader efter kungörel­ sens införande i allmänna tidning­ arna. den förfallen.

Finner rätten, vid prövning av an­ sökningen, någon omständighet ej hava förekommit som utgör skälig anledning att låta inteckningen fort­ farande gälla, förordne rätten att in­ teckningen må, på därom hos ve­ derbörande inskrivningsmyndighet gjord ansökan, dödas utan hand­ lingens företeende.

Rätten skall underrätta inskriv­ ningsmyndigheten om ansökan som i första stycket sägs för anteckning i fastighetsboken eller annan in­ skrivningsbok varom fråga är. Vad nu sagts om ansökningen skall ock gälla rättens slutliga utslag i ären­ det; dock må, då ansökningen avsla­ gits, anteckning ej verkställas förr­ än utslaget vunnit laga kraft.

(Föreslagen lydelse)

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

61

ock bergmästaren därom framställer begäran, utan dröjsmål uppgiva en­ var som med avseende å området har nyttjanderätt, återköpsrätt, rätt till elektrisk kraft eller till avkomst eller annan förmån eller rätt till servitut. Underlåter jordägaren detta och lider sådan rättsägare skada i följd därav att han icke blivit kallad till förrätt­ ningen, vare jordägaren pliktig att, där han visas hava ägt kännedom om att rättsägaren berördes av förrätt­ ningen, ersätta skadan. Erinran här­ om varde införd i kungörelsen om förrättningen.

(Nuvarande lydelse)

ock bergmästaren därom framställer begäran, utan dröjsmål uppgiva en­ var som med avseende å området har nyttjanderätt, rätt till elektrisk kraft eller rätt till servitut. Underlåter jordägaren detta och lider sådan rättsägare skada i följd därav att han icke blivit kallad till förrättningen, vare jordägaren pliktig att, där han visas hava ägt kännedom om att rätts­ ägaren berördes av förrättningen, er­ sätta skadan. Erinran härom varde införd i kungörelsen om förrätt­ ningen.

(Föreslagen lydelse)

36 §.i

Mark inom----------- —------------som förorsakas. Skall en — -——---------------- -— därför givas. År nyttjanderätt till mark, varför lösen skall givas eller som lider ska­ da eller intrång, av ägaren åt annan upplåten, eller är marken besvärad av rätt till avkomst eller annan för­ mån eller till servitut eller till elekt­ risk kraft, och går till följd av ut- målsläggningen sådan särskild rätt förlorad eller lider den intrång, skall ersättning jämväl därför givas.

Då till------- — —--------------- förhv

Är nyttjanderätt till mark, varför lösen skall givas eller som lider ska­ da eller intrång av ägaren åt annan upplåten, eller är marken besvärad av rätt till servitut eller till elekt­ risk kraft, och går till följd av ut- målsläggningen sådan särskild rätt förlorad eller lider den intrång, skall ersättning jämväl därför givas.

ersättas.

42

Vid utmålsförrättningen fastställd lösen och annan ersättning, jämte sex procent ränta därå från dagen för förrättningens avslutande skola inom nittio dagar från samma tid, oavsett mot förrättningen förd talan, erläg­ gas till den ersättningsberättigade. Är den mark för vilken, enligt vad i 36 § första eller andra stycket sägs, lösen eller annan ersättning skall gi­ vas, besvärad av sökt eller beviljad inteckning för fordran eller kan mar­ ken jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand häfta för ogulden kö­ peskilling, skola dock såväl nämnda för markens ägare avsedda ersätt-

1 Senaste lydelse 1968: 699. 2 Senaste lydelse 1952: 148.

k2

Vid utmålsförrättningen fastställd lösen och annan ersättning jämte sex procent ränta därå från dagen för förrättningens avslutande skola inom nittio dagar från samma tid, oavsett mot förrättningen förd talan, erläg­ gas till den ersättningsberättigade. Är den mark för vilken, enligt vad i 36 § första eller andra stycket sägs, lösen eller annan ersättning skall gi­ vas, besvärad av beviljad eller sökt inteckning, skola dock såväl nämn­ da för markens ägare avsedda ersätt - belopp som ock de ersättningsbe­ lopp, som må hava avsetts för in­ nehavare av särskild rättighet till

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

annan sådan rättsägare senast å åt­ tonde dagen före sammanträdet skriftligen framställt anspråk därpå hos Konungens befallningshavande; underlåtenhet att väcka dylikt an­ språk må dock ej läggas någon till last såsom försummelse i bevakande av honom eller annan tillkommande rättighet. Framställes ej anspråk som nu sagts, och påyrkar ej heller någon av delägarna i marken senast vid sammanträdet fördelning av de nedsatta medlen, skola dessa tillhan­ dahållas delägarna för samfälld räk­ ning. Göra ej dessa inom tio år från sammanträdet anspråk på de nedsat­ ta medlen, må dessa lyftas av gruv- innehavaren, såframt denne för så­ dant ändamål anmäler sig hos Konungens befallningshavande un­ der elfte året efter sammanträdet. Sker ej sådan anmälan, tillfälle be­ loppet kronan. Förordnande som i detta stycke sägs skali intagas i kal­ lelse och kungörelse.

De med

(Nuvarande lydelse)

före sammanträdet skriftligen fram­ ställt anspråk därpå hos Konungens befallningshavande; underlåtenhet att väcka dylikt anspråk må dock ej läggas någon till last såsom för­ summelse i bevakande av honom eller annan tillkommande rättighet. Framställes ej anspråk som nu sagts, och påyrkar ej heller någon av del­ ägarna i marken senast vid samman­ trädet fördelning av de nedsatta med­ len, skola dessa tillhandahållas del­ ägarna för samfälld räkning. Göra ej dessa inom tio år från sammanträdet anspråk på de nedsatta medlen, må dessa lyftas av gruvinnehavaren, så­ framt denne för sådant ändamål an­ mäler sig hos Konungens befallnings­ havande under elfte året efter sam­ manträdet. Sker ej sådan anmälan, tillfälle beloppet kronan. Förordnan­ de som i detta stycke sägs skall inta­ gas i kallelse och kungörelse.

(Föreslagen lydelse)

av gruvinnehavaren.

44

Utfaller vid fördelning som i 43 § andra stycket sägs likvid å inteck­ nings huvudstol, åligger det Konung­ ens befallningshavande att därom, sedan fördelningen blivit godkänd el­ ler vunnit laga kraft, ofördröjligen göra anmälan hos inskrivningsdoma­ ren samt därvid tillika insända för- delningslängden.

§•

Utfaller vid fördelning som i 43 § andra stycket sägs betalning på pant­ brevs belopp, åligger det Konungens befallningshavande att därom, sedan fördelningen blivit godkänd eller vunnit laga kraft, ofördröjligen göra anmälan hos inskrivningsmyndighe­ ten för anteckning i fastighetsboken samt därvid tillika insända fördel- ningslängden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § lä­ ge11 ( ) om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre bestämmelser alltjämt tillämpning.

67

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11

§•

Införlivning av----------------------------------ej utmätts; 6) att marken icke besväras av 6) att marken icke besväras av åt er köpsrätt eller av någon vare sig någon vare sig beviljad eller sökt sökt eller beviljad inteckning för inteckning; samt fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån samt ej heller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häftar för fordran eller sådan rätt; samt

7) att marken----------------------- —------- avsedda syftet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fråga om fordran, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § lagen ( ) om införande av nya jordabalken, och rätt till avkomst eller annan lörmån som upplåtits före denna lags ikraftträdande äger äldre be­ stämmelser alltjämt tillämpning.

24) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1957: 390) om fiskearrenden

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1957:390) om fiskearrenden

dels att 15 § skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 16 § skall betecknas 15 §,

dels att 1, 3—14 §§ och den nya 15 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 16—18 §§, av nedan an­ givna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

¹ §

I fråga om avtal, varigenom någon mot vederlag upplåter fiskerätt åt annan, skall, utöver vad som följer av 1 kap. lagen om nyttjanderätt till fast egendom (nyttjanderättslagen), gälla vad nedan i denna lag sägs, där­ est upplåtelsens ändamål är yrkes­ fiske eller ock annat fiske av väsent­ lig betydelse för arrendatorns för­ sörjning.

Har rätt — --------------------- ----------

(Föreslagen lydelse)

I fråga om avtal, varigenom någon mot vederlag upplåter fiskerätt åt annan, skall, utöver vad som beträf­ fande nyttjanderätt i allmänhet föl­ jer av 7 kap. jordabalken, gälla vad nedan i denna lag sägs, därest upp­ låtelsens ändamål är yrkesfiske eller ock annat fiske av väsentlig betydel­ se för arrendatorns försörjning.

— ej tillämpning.

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

(Nuvarande lydelse)

3

Upplåtelse av fiske skall ske för viss tid, ej understigande fem år, el­ ler för arrendatorns livstid. Upplå­ telse av fiske, som ingår i fiskevårds- område, må dock ske för återstoden av den tid, för vilken fiskevårdsom- rådet bildats. Därest upplåtelsen an­ går huvudgård till fideikommiss, bo­ ställe eller annan fastighet, varöver upplåtaren icke äger förfoga utöver sin egen besittningstid, må upplåtel­ sen ske för sådan tid. Är tiden icke så bestämd som nu sagts, skall avta­ let anses ingånget för en tid av fem år.

1 fråga om fideikommissfastighet, som ej är att anse såsom huvudgård, skall vad i 1 kap. 9 § nyttjanderättslagen sägs äga motsvarande tillämp­ ning.

Förbehåll som strider mot bestäm­ melse i denna lag är utan verkan mot arrendatorn eller den som har rätt att träda i hans ställe, om ej an­ nat anges.

I de fall då enligt vad därom är föreskrivet arrendenämndens god­ kännande fordras för giltighet av förbehåll som nyss nämnts eller an­ nat avtalsvillkor, får godkännande sökas endast om detta angivits i av­ talet. Avslår nämnden framställning om godkännande, förfaller avtalet, om ej annat överenskommits.

§•*

Upplåtelse av fiske skall ske för viss tid, ej understigande fem år, el­ ler för arrendatorns livstid. Upplå­ telse av fiske, som ingår i fiskevårds- område, må dock ske för återstoden av den tid, för vilken fiskevårdsom- rådet bildats. Därest upplåtelsen an­ går fastighet, varöver upplåtaren ic­ ke äger förfoga utöver sin egen be­ sittningstid, må upplåtelsen ske för sådan tid. Är tiden icke så bestämd som nu sagts, skall avtalet anses in­ gånget för en tid av fem år. Har av­ tal träffats för kortare tid, gäller det dock för den överenskomna tiden, om arrendenämnden godkänt avtalet i denna del.

Har fiskearrende upplåtits på längre tid ån den i 7 kap. 5 § första stycket jordabalken föreskrivna längsta tiden för nytt fonder ätts be­ stånd, äger fjärde stycket nämnda paragraf motsvarande tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

4 §.

Vid utgången av arrende som gäl- Vid arrende för viss tid skall uppler för viss tid äger arrendatorn, om sägning alltid ske för att avtalet ej annat följer av andra eller tredje skall upphöra att gälla vid arrende­ stycket, rätt till nytt arrende för en tidens utgång. Uppsägningen skall tid av fem år. Sådan optionsrätt till- ske senast ett år före arrendetidens kommer ånyo arrendatorn vid ut- utgång. gången av vart femte år. Om avtalet ej uppsäges inom rätt

1 Senaste lydelse 1960:132.

Kungl. Maj:ts proposition nr lbo år 1970

69

Vill ej arrendatorn tillgodonjuta nytt arrende, skall han giva fastig­ hetens ägare det tillkänna senast ett år före arrendetidens utgång på sätt i 2 kap. 38 § ny ttj and er ätt slag en stadgas om uppsägning av jordbruks­ arrende. Sker ej sådant tillkännagi­ vande inom föreskriven tid, skall arrendatorn anses hava åtagit sig nytt arrende för en tid av fem år.

Bestämmelserna i 2 kap. 53, 67 och 69 §§ nyttjanderättslagen om brytande av optionsrätt och vad där­ med har samband skola äga motsva­ rande tillämpning med avseende å fiskearrende.

(Nuvarande lydelse)

5

Vad i 2 kap. 5b—56 §§ nyttjande­ rättslagen är stadgat om ändrade ar­ rendevillkor eller fortsatt tillämp­ ning av äldre villkor skall äga mot­ svarande tillämpning med avseende å fiskearrende.

tid, anses det förlängt på fem år.

Förbehåll som strider mot första eller andra stycket gäller mot arrendatorn, om det godkänts av arrende­ nämnden. Förbehåll om längre tid för förlängning av avtalet än som an­ ges i andra stycket gäller utan så­ dant godkännande.

I fråga om tiden för upphörande av arrendeavtal vid frånträde av av­ talet på grund av förverkande eller av annan orsak och sättet för upp­ sägning äga 8 kap. b § första och andra styckena samt 8 § jordabal­ ken motsvarande tillämpning. Hän­ visningen i 8 kap. b § första stycket jordabalken till 25 § samma kapitel skall därvid tillämpas på 13 § andra stycket denna lag.

§•

Om fastighetens ägare uppsagt ar­ rendeavtalet eller om arrendatorn uppsagt avtalet enligt b § och i upp­ sägningen begärt förlängning av av­ talet på ändrade villkor, har arren­ datorn rätt till förlängning av avta­ let, utom när

1. arrenderätten är förverkad utan att likväl fastighetens ägare uppsagt avtalet att upphöra på grund härav,

2. arrendatorn i annat fall åsido­ satt sina förpliktelser i sådan mån att arrendeavtalet skäligen icke bör förlängas,

3. fastighetens ägare gör sannolikt, att han själv, hans make eller avkomling eller hans adoptivbarn eller dess avkomling skall bruka fisket,

b. fastighetens ägare i annat fall har befogad anledning att upplösa arrendeförhållandet.

I fråga om förlängning av arrende­ avtal äga 9 kap. 8 § andra stycket och 9 — 13 §§ jordabalken motsvaran­ de tillämpning.

Första och andra styckena gälla ej, om arrendeavtalet icke träffats för viss tid eller om arrendeförhål-

(.Föreslagen lydelse)

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

71

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9 §.

Utan medgivande-------------------------— — — del därav.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på rättighetens övergång genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv.

¹⁰ §.

Dör arrendatorn före arrendetidens utgång, är dödsboet berättigat att i sitt ställe sätta annan, med vilken ägaren skäligen kan nöjas, eller att inom sex månader uppsäga avtalet.

Vid livstidsarrende äger arrendatorns hustru, om äktenskapet var in­ gånget innan avtalet slöts, efter man­ nens död tillgodonjuta arrendet så länge hon förbliver änka. Går hon i nytt gifte, må fastighetens ägare upp­ säga avtalet.

Dör arrendatorn före arrendeti­ dens utgång, är dödsboet berättigat att i sitt ställe sätta annan, med vil­ ken ägaren skäligen kan nöjas, eller att inom sex månader uppsäga av­ talet. Vad som sagts nu gäller ej, om annat avtalats.

Är arrendet upplåtet för arrendatorns livstid, har vid dennes död hans make rätt att inträda som arrendator under sin livstid, om äkten­ skapet ingåtts innan avtalet träffa­ des. Ingår den efterlevande maken nytt äktenskap, får fastighetsägaren dock uppsäga avtalet. När avtalet upphör att gälla på grund av arrendatorns eller den efterlevande ma­ kens död, skall fisket avträdas på den fardag som inträffar närmast ef­ ter sex månader från dödsfallet.

11

§•

Sker överlåtelse —------------------------De bestämmelser som för övrigt i 2 kap. 29—32 §§ samt 33 § första och tredje styckena nyttjanderättslagen meddelats med avseende å överlåtelse av arrenderad fastighet, utmätning, konkurs och återköp skola äga mot­ svarande tillämpning vid fiskear­ rende.

nye ägaren.

De bestämmelser som i 8 kap. 15— 17 §§jordabalken meddelats med av­ seende å utmätning och konkurs skola äga motsvarande tillämpning vid fiskearrende.

12

§.

Arrenderätten skall--------------------

3. om han olovligen överlåter eller upplåter fisket eller del därav;

4. om han å fastigheten för eller tillåter andra att föra sådant leverne som väcker allmän förargelse eller

— av fisket;

3. om han olovligen överlåter fis­ ket eller eljest sätter annan i sitt ställe eller upplåter fisket eller del därav; eller

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

73

16 §.

Om arrendenämndens samman­ sättning, granskning av arrendeavtal och besvär över nämndens beslut skall gälla vad i 2 kap. 4-9 a, 66 och 68 §§ nyttjanderättslagen är stad­ gat.

(Nuvarande lydelse)

15 §.

Om arrendenämnd finnas bestäm­ melser i 8 kap. jordabalken och i la­ gen ( ) om arrendenämn­ der och hyresnämnder.

(Föreslagen lydelse)

16 §.

Om part ej godtager arrende­ nämnds beslut i fråga om förläng­ ning av arrendeavtal eller faststäl­ lande av villkoren för sådan förläng­ ning, får parten klandra beslutet ge­ nom att väcka talan mot den andra parten inom två månader från det parten erhöll del av beslutet. Kland­ ras icke beslutet inom denna tid, är parts rätt till talan förlorad.

Arrendenämnds beslut i ärende enligt 3—6 § får ej klandras.

17 §.

Tvist om fiskearrende som ej an­ kommer på arrendenämnds prövning skall, om icke Konungen bestämmer annat, upptagas av den fastighets­ domstol inom vars område fastighe­ ten är belägen. Även klandertalan som avses i 16 § upptages av samma domstol.

Tvist som efter klander mot arren­ denämnds beslut är anhängig vid domstol får återförvisas till nämn­ den.

18 §.

Talan får ej föras mot fastighets­ domstols dom i fråga om fastställan­ de av arrendevillkor i fall som avses i 5 § och ej heller mot hovrätts dom i fråga om förlängning av arrende­ avtal eller fastställande av arrende­ villkor i fall som nyss angivits.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

2. I fråga om fiskearrende som upplåtits före de nya bestämmelsernas ikraftträdande äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning, om ej annat är föreskrivet nedan.

3f

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

avseende därå hava nyttjanderätt, återköpsrätt, rätt till elektrisk kraft eller till (inkomst eller annan för­ mån eller rätt till servitut; dock må, där mark är samfälld för flera fas­ tigheter med skilda ägare och för samfälligheten finnes känd styrelse eller annan som är satt att förvalta densamma, uppgifterna i stället avse ledamöterna i styrelsen eller förval­ taren.

Vid ansökningen Kostnaderna för I övrigt-----------

38 §.i

1 mom. Mark inom--------------- — -Skall en-------------------------------------Är nyttjanderätt till mark, för vil­ ken lösen skall utgå eller som lider skada eller intrång, av ägaren åt annan upplåten, eller är marken be­ svärad av rätt till ankomst eller an­ nan förmån eller till servitut eller till elektrisk kraft, och går till följd av anvisandet av mark sådan sär­ skild rätt förlorad eller lider den intrång, skall ersättning jämväl utgå därför.

Förorsakas annan------------— —

(Nuvarande lydelse)

med avseende därå hava nyttjande­ rätt, rätt till elektrisk kraft eller rätt till servitut; dock må, där mark är samfälld för flera fastigheter med skilda ägare och för samfälligheten finnes känd styrelse eller annan som är satt att förvalta densamma, upp­ gifterna i stället avse ledamöterna i styrelsen eller förvaltaren.

(Föreslagen lydelse)

26 § 3 mom. 1) sägs.

dessa kostnader.

om utmålsförrättning.

som förorsakas, därför givas.

Är nyttjanderätt till mark, för vil­ ken lösen skall utgå eller som lider skada eller intrång, av ägaren åt annan upplåten, eller är marken be­ svärad av rätt till servitut eller till elektrisk kraft, och går till följd av anvisandet av mark sådan särskild rätt förlorad eller lider den intrång, skall ersättning jämväl utgå därför.

förlust ersättas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fråga om rätt till avkomst eller annan förmån som upplåtits före ikraft­ trädandet äger äldre bestämmelser alltjämt tillämpning.

Senaste lydelse 1968: 70C

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

fall förlust skulle uppkomma för in­ roparen. Avyttras ej egendomen in­ om föreskriven tid, skall länsstyrel­ sen på framställning av lantbruks­ nämnden förordna att egendomen skall säljas på offentlig auktion en­ ligt bestämmelserna i 13 §.

Anteckning om------------—---------I fråga-------------------- — — 6—8

(Nuvarande lydelse)

uppkomma för inroparen. Avyttras ej egendomen inom föreskriven tid, skall länsstyrelsen på framställning av lantbruksnämnden förordna att egendomen skall säljas på offentlig auktion enligt bestämmelserna i 13 §.

avyttringsskyldigheten upphört.

§§•

(Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fråga om fordran eller rättighet, för vilken företrädesrätt åtnjutes på grund av 5 § lagen ( ) om införande av nya jordabalken, äger äldre bestämmelser alltjämt tillämpning.

27) Förslag

till

Lag

om ändring i förköpslagen (1967: 868)

Härigenom förordnas, att 3, 7, 9, 12 och 15 §§förköpslagen (1967: 868) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §•

Förköpsrätt får--------------- -— — —

2. staten är säljare och försäljning­ en icke sker enligt lagen den 4 janu­ ari 1927 (nr 1) angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt för upplåtelse av sådan jord under tomträtt,

3. staten eller — Första stycket 1 de tillämpning om försäljningen av ser del av fastighet. Frågan huru­ vida förköpsrätt får utövas skall där­ vid bedömas som om köpet avsett den odelade fastigheten. Sökes lag­ fart innan förköpsrätt utövas, be- dömes frågan i stället med hänsyn till delen, om denna är utbruten, el­ ler, när försäljningen avser område

än 200 000 kronor,

2. staten är säljare,

äger motsvaran-

äger motsvaran-

genorn gåva.

Första stycket 1 de tillämpning om försäljningen av­ ser del av fastighet. Frågan huru­ vida förköpsrätt får utövas skall där­ vid bedömas som om köpet avsett den odelade fastigheten. Sökes lag­ fart innan förköpsrätt utövas, be- dömes frågan i stället med hänsyn till delen, om denna är utbruten, el­ ler, när försäljningen avser område

81

Kungl. Maj:ts proposition nr lbö år 1970

tages ej heller till inskrivning be­ träffande vilken sökts dödning eller relaxation i fastighet som ingår i sammanläggningen, såvida hinder mot åtgärden icke föreligger om fas­ tighetsbildningen genomföres.

(Nuvarande lydelse)

Medgivande enligt

(Föreslagen lydelse)

tages ej heller till sådan inteckning som avses i 10 kap. 2 § andra styc­ ket eller till inskrivning beträffande vilken ansökan gjorts om dödning eller relaxation i fastighet som ingår i sammanläggningen, såvida hinder mot åtgärden icke föreligger om fas­ tighetsbildningen genomföres,

företrädesordning tillämpas.

30) Förslag

till

Lag

om upphävande av lagen (1968: 579) med vissa bestämmelser om

förvärv av område av fastighet

Härigenom förordnas, att lagen (1968: 579) med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet skall upphöra att gälla vid utgången av år 1971.

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1970

Utdrag av protokollet över justitieårenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 29 november 1968.

N ärvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^ange, K^ling, J^ohansson, A^spling, P^alme, L^undkvist, G^ustafsson, G^eijer, O^dhnoff, W^igkman, M^oberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anmäler efter gemen­ sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om lag om införande av den nya jordabalken, m. m. och anför.

Inledning

Frågan om en ny jordabalk anmäldes i statsrådet den 11 februari 1966. Därvid förelåg ett fullt utarbetat förslag till 16 av de 23 kapitel som balken avses innehålla. Kungl. Maj :t beslöt att lagrådets yttrande skulle inhämtas över lagförslaget i denna del. Den 20 januari 1967 beslöt Kungl. Maj :t att lagrådets yttrande skulle inhämtas över ytterligare två kapitel i balken, näm­ ligen 14 kap. om servitut och 15 kap. om samfällighetsrätt. Granskningen i lagrådet av de till detta sålunda hänskjutna delarna av jordabalken pågår f. n.

De återstående kapitlen i jordabalken, 8—12 kap., avser arrende och hyra. Beträffande arrende torde arrendelagsutredningen senare detta år komma att lägga fram förslag till ny arrendelagstiftning. Sedan remissbehandling ägt rum kommer lagrådets yttrande att inhämtas över förslaget. Därjämte kommer förslag om hyreslagstiftningens inpassande i nya jordabalken att remitteras till lagrådet. Därmed skulle förslag till den nya jordabalken i sin helhet vara hänskjutet till lagrådet.

Av lagstiftningen på jordabalksområdet återstår därefter bestämmelser om införande av den nya jordabalken samt annan behövlig följ dlagstift­ ning. Förslag i dessa hänseenden ingick i lagberedningens förslag till ny jordabalk (SOU 1960: 24—26). Även jordabalksutredningens betänkande

(SOU 1963: 55) innefattade lagförslag om införande av den nya jordabal­ ken. Däremot framlade utredningen med visst undantag inte något eget förslag till annan följ dlagstiftning. Såväl beredningens som utredningens förslag har remissbehandlats (se remissprotokollet den 11 februari 1966 s. 9 och 12). Förslagen till lag om införande av den nya jordabalken torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bilaga 1 resp. bilaga 2.

83

Följ dlagstiftningen till jordabalken spänner över mycket vidsträckta de­ lar av författningsområdet och berör i betydande utsträckning annan lag­ stiftning som också f. n. är föremål för reformering. Detta gäller särskilt lagstiftningen på utsökningsrättens och fastighetsbildningsväsendets områ­ den. Det är nödvändigt att utarbetandet av följ dlagstiftningen till jordabal­ ken i möjligaste mån samordnas med verksamheten på dessa andra områ­ den. Inom justitiedepartementet har arbetet därför bedrivits med sikte på att dels lägga fram ett förslag som innefattar en lag om införande av den nya jordabalken (promulgationslagen) samt sådan annan följdlagstiftning som ligger utanför utsökningsrättens och fastighetsbildningsväsendets områden, dels vid utarbetandet av lagförslagen på nämnda områden beakta behovet av följdändringar med anledning av den nya jordabalken. Det har dess­ utom ansetts ändamålsenligt att till särskild behandling bryta ut viss följd- lagstiftning, som inte rör de nämnda rättsområdena. Det sagda gäller främst förordningen den 15 oktober 1880 (nr 36), innefattande särskilda föreskrif­ ter ang. lagfart, inteckning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om för­ valtning av järnväg under konkurs, lagen den 22 juni 1920 (nr 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft, lagen den 8 april 1927 (nr 79) om inteclcningshavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal, lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande av förkommen handling, la­ gen den 18 oktober 1907 (nr 83) angående ryttare-, soldat- och båtsmans- torps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten, lagen den 29 maj 1931 (nr 158) om avstyckat eller avsöndrat områdes be­ friande från ansvar för inteckning i stamfastighet, förköpslagen den 8 de­ cember 1967 (nr 868) och jordförvärvslagen den 14 maj 1965 (nr 290). Dessutom krävs viss följ dlagstiftning i anslutning till 8—12 kap. jorda­ balken.

Inom justitiedepartementet har upprättats förslag till promulgationslag och åtskilliga andra lagar med följdändringar till den nya jordabalken. För­ slagen, som utgår från att den nya jordabalken skall träda i kraft den 1 ja­ nuari 1972, torde få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende som bi­ laga 3.

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

1) Förslaget till lag om införande av den nya jordabalken

Lagberedningen. Vissa promulgationslagar innehåller en uttrycklig prin­ cipförklaring i fråga om den nya lagstiftningens tillämplighet på äldre rätts­ förhållanden (jfr 1 § andra stycket promulgationslagen till lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom (NJL) och 5 § promulgationslagen till vattenlagen (VL). I lagberedningens förslag till promulgationslag av år 1909 finns inte någon motsvarande deklaration. Uppenbarligen utgåi

84

emellertid också sistnämnda lagförslag från en principiell grundsats, nämli­ gen att de nya reglerna normalt äger giltighet endast beträffande sådana för­ hållanden som uppkommit efter reglernas ikraftträdande.

Grundsatsen att äldre rättsförhållanden i allmänhet regleras av äldre lag avser egentligen den materiella regleringen. På det processuella området är en annan regel allmänt omfattad. Enligt denna skall ett processuellt förfa­ rande, även om det rör äldre förhållanden, följa de nya reglerna, såvida det utspelas sedan dessa trätt i kraft. Ifrågavarande processuella övergångs- norin får beträffande jordabalkslagstiftningen sin betydelse vad angår be­ stämmelserna om inskrivningsförfarandet. Att 1909 års promulgationslag- förslag accepterat berörda grundsats framgår av att lagförslaget föreskriver, att inskrivningsförfarande, som inletts under äldre rätts bestånd men avgörs först efter de nya reglernas ikraftträdande, skall följa sistnämnda regler (19 §).

De övergångsprinciper som lagts till grund för 1909 års förslag till pro- mulgationslag torde i stort sett förtjäna anslutning i detta förslag. Beträf­ fande de materiella reglerna synes det emellertid påkallat att i övergångs- hänseende göra åtskillnad mellan sådana regler som avser rättsförhållanden av mera statisk karaktär och övriga bestämmelser. Till den förra kategorien hänförs här innehållet i 1—3 kap. nya jordabalken. Där upptagna bestäm­ melser om begreppet fastighet och fastighets gränser, om tillbehör till fas­ tighet samt om rättsförhållanden mellan grannar är i själva verket av den art, att de uppenbarligen skall äga generell giltighet och alltså tillämpas även på äldre rättsförhållanden. Också i de nu angivna kapitlen i balken finns dock regler, som inte lämpligen bör få retroaktiv verkan, åtminstone inte utan vidare. I det väsentliga bör emellertid beträffande hithörande regler principen vara, att de skall äga retroaktiv verkan. Principen har kommit till uttryck i 14 § promulgationslagen.

I fråga om den materiella regleringen i övrigt, dvs. närmast den i 4—26 kap. inrymda, torde däremot grundsatsen om nya reglers begränsning till att gälla enbart nya rättsförhållanden böra inskrivas i promulgationslagen såsom den i allmänhet giltiga normen. En övergångsregel av denna inne­ börd har därför intagits i lagen, se 19 §. Givetvis är åtskilliga undantag från ifrågavarande grundsats motiverade. Den närmare regleringen av dessa kommer att bilda huvudparten av innehållet i promulgationslagen.

Vad slutligen angår de väsentligen formellt inriktade inskrivningsregler- na i 27—33 kap. nya jordabalken har den berörda processuellträttsligt ve­ dertagna övergångsprincipen de facto accepterats. Visserligen sägs i 52 § promulgationslagen att inskrivningsförfarande skall följa de äldre reglerna, om det inletts före den nya jordabalkens ikraftträdande. Men de undantag som uppställs härvidlag kommer att innebära, att även förfarande som in­ letts före de nya reglernas ikraftträdande skall, i den mån det utspelas där­

Kungl. Maj:ts proposition nr lbö år 1970

efter, beträffande själva den yttre proceduren väsentligen följa den nya ord­ ningen.

Härmed bär också den redaktionella indelningen av promulgationslagen till stor del blivit antydd. Utöver de nu omnämnda avsnitt som direkt hän­ för sig till 1—3, 4—26 resp. 27—33 kap. i den nya jordabalken inbegriper promulgationslagen vissa inledande bestämmelser under rubriken »Allmän­ na bestämmelser». Här möter grundbestämmelsen om tidpunkten för den nya balkens ikraftträdande (1 §), uppräkningen av de författningar som upphävs genom den nya balken (2 §) samt vidare vissa andra bestämmel­ ser av mera allmän syftning (3 §). I detta inledande avsnitt har emellertid också tagits upp ett antal mera speciella föreskrifter, nämligen sådana som sammanhänger med att åtskilliga f. n. förekommande rättsinstitut bringas att upphöra i och med balkens ikraftträdande. Detta förhållande föranleder vissa avvecklingsregler. Bland reglerna av detta slag återfinns exempelvis sådana som rör legala lösningsrätter av äldre ursprung, den särskilda för­ månsställning, som tillkommit fordran på ogulden köpeskilling och vissa andra därmed likställda rättigheter, samt urminnes hävd. Främst bland hit­ hörande regler har upptagits de som ansluter sig till regler i äldre jordabalken (JB), och den inbördes ordningen har bestämts av motsvarande ordnings­ följd hos ifrågavarande regler. Sålunda möter i detta hänseende först över­ gångsbestämmelserna rörande lösningsrätterna (4—7 §§), varpå följer be­ stämmelser om ogulden köpeskillings förmånsrätt (8 §), om urminnes hävd (9 §) och om jordabalkens fortsatta tillämpning på stadgad åborätt eller an­ nan av kronan upplåten nyttjanderätt som ej omfattats av NJL (10 §). Där­ efter har tagits upp övergångsregler, vilka anknyter till annan upphävd lag­ stiftning än äldre jordabalken. Ordningen har därvid bestämts av tidsföljden mellan de författningar till vilka reglerna hänför sig. Här återfinns till en början en bestämmelse som delvis bevarar den likställighet med fast egen­ dom, vilken genom 5 § lagen angående vad till fast egendom är att hänföra förlänats vissa äldre begränsade sakrätter (11 §). Därefter följer regler om vad som alltjämt skall behålla giltighet av innehållet i promulgationslagen till NJL (12 §) samt slutligen en övergångsföreskrift anknytande till upp­ hävandet av lagarna den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båts- manstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastig­ heten samt den 29 mars 1931 om avstyckat eller avsöndrat områdes befrian­ de från ansvar för inteckning i stamfastighet (13 §).

Jordabalksutredningen. Utredningen har inte haft anledning att rubba den redaktionella indelningen av övergångsreglerna. Alltjämt är sålunda dispositionen den, att ett antal allmänna bestämmelser inleder och att där­ efter följer speciella övergångsbestämmelser med avseende på särskilda av­ snitt i balken. Nämnda speciella övergångsbestämmelser anknyter — i sak­ lig överensstämmelse med uppställningen i beredningens motsvarande för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

85

87

ras gällande samt att sålunda i avseende på vederbörande fastigheter varken skall fordras erläggande av erkänsla vid framdeles skeende försäljningar eller utkrävas ännu inte erlagd erkänsla för försäljningar, som redan ägt rum.

Beträffande avsnittet med allmänna bestämmelser har emellertid i utred­ ningsförslaget även tillkommit några regler. En av dessa rör avkomsträtt enligt 54 § förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egen­ dom (IF) och en annan rör vattenfallsrätt enligt NJL (8 resp. 11 §). Det är här fråga om att ge äldre upplåtelser av de båda rättighetstyperna möj­ lighet att leva vidare också efter nya balkens ikraftträdande. Genom utred­ ningens åtgärd att ur jordabalksförslaget utmönstra dels ränterätt och fö- doråd, vilka institut enligt beredningen skulle utgöra moderniserade mot­ svarigheter till avkomsträtten, och dels vattenfallsrätt förhindras ju nya så­ dana rättighetsupplåtelser. I en tredje i utredningsförslaget tillkommen be­ stämmelse förklaras, att i fråga om arrende- och hyresavtal beträffande så­ dan fideikommissfastighet, som inte är att anse såsom huvudgård till fidei­ kommiss, skall fortfarande 1 kap. 9 § NJL gälla (10 §). Samtidigt som be­ redningens motsvarighet till detta lagrum i NJL (11: 17 i beredningens jor- dabalksförslag) fått utgå i utredningens jordabalksförslag, har det näm­ ligen ansetts motiverat med ett övergångsarrangemang (jfr 32 § i utred­ ningens promulgationslagförslag).

Det avsnitt, som innehåller särskilda övergångsbestämmelser med av seende å 1—3 kap. nya balken, avviker inte från beredningens version vad beträffar antalet paragrafer. Dock har ifrågavarande bestämmelser, som ju bl. a. berör reglerna om fastighetstillbehör, i vissa hänseenden måst ges en annan utformning än tidigare.

Nästföljande avsnitt, det som upptar särskilda övergångsbestämmelser med avseende på resterande kapitel i första avdelningen av nya balken, upp­ visar både beträffande det materiella innehållet och den yttre formen stora avvikelser från beredningsförslaget. Detta beror framför allt på den änd­ rade inställningen till institutet gemensam panträtt och vad därmed äger samband. Sålunda har beredningsförslagets bestämmelser i 30—32 §§, vilkas uppgift var att åstadkomma en avveckling, 30 § av inteckningar i andel av fastighet samt 31 och 32 §§ av gemensamma inteckningar, inte fått någon motsvarighet i utredningsförslaget. Inte heller har bestämmelserna i bered­ ningsförslagets 33—36 §§ överflyttats till utredningsförslaget. Ifrågavaran­ de bestämmelser rörde äldre avkomsträtter och hade i huvudsak till ända­ mål att avveckla avkomsträtter, som medförde rätt till betalning ur fastig­ het. En sådan avveckling var nödvändig, om beredningen skulle nå sitt syfte att i princip avskaffa ekonomisk ansvarsgemenslcap fastigheter emellan. Fyra paragrafer i beredningsförslaget, nämligen 48—51 §§, hade samband med beredningens substitut för de gemensamma inteckningarna, alltså registrerad bruksenhet. Också dessa paragrafer har fallit bort i utredningsförslaget. Yi-

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

89

I beredningens förslag följer härefter en paragraf (19 §), som innehåller den grundläggande övergångsbestämmelsen med avseende på återstoden av balkens materiella del eller 4—28 kap. i beredningens förslag. För detta regel­ komplex ställer beredningen upp principen om att äldre lag skall gälla i fråga om rättsförhållanden som tillkommit före den nya balkens ikraftträ­ dande. Huvudparten av innehållet i promulgationslagen i övrigt utgörs av undantag från denna princip. Jordabalksutredningens förslag följer samma disposition (jfr 18 § i utredningens förslag).

I departementsförslaget har i sistnämnda avsnitt valts en något annan dis­ position än i beredningens och utredningens förslag. Någon allmän princip för samtliga materiella regler från och med 4 kap. har inte tagits upp, utan principen om att äldre lag skall gälla i fråga om rättsförhållanden från ti­ den före nya balken har slagits fast endast för 4 kap. samt 7—15 kap. Be­ stämmelserna i 5 kap. har genom 19 § i princip gjorts tillämpliga även på äldre förhållanden. I 20 § har 6 kap. likaledes getts i princip tillbakaver- kande kraft. I fråga om 16—18 kap. har särskilda övergångsbestämmelser meddelats i 38—40 §§ för vart och ett av instituten hävd, företräde på grund av inskrivning och godtrosförvärv utan att någon allmän princip uppställts. De processuella reglerna i 19—23 kap. skall enligt 41 § i princip gälla även äldre förhållanden.

Lagberedningens förslag till promulgationslag innehåller 55 paragrafer och j ordabalksutredningens förslag 44 paragrafer. I departementsförslaget uppgår antalet paragrafer till 47. I fråga om de allmänna bestämmelserna motsvaras 1—4 §§ i beredningens och utredningens förslag av 1—4 §§ i de­ partementsförslaget. Som framgår av redogörelsen för utredningens förslag har utredningen inte tagit upp någon motsvarighet till 5—7 §§ i beredningens förslag. Ifrågavarande bestämmelser i beredningens förslag, av vilka 5—6 §§ rör viderboendes och nabos lösningsrätt samt 7 § vissa Danviks hospital och Lunds domkyrka tillförsäkrade avgiftsrätter, bär inte heller någon mot­ svarighet i departementsförslaget. Jag kan i fråga om viderboendes och na­ bos lösningsrätt hänvisa till framställningen i anslutning till 4 § promulga­ tionslagen. Beträffande bestämmelserna i 7 § i beredningens förslag bär ifrågavarande avgiftsrätter, som utredningen anfört, avvecklats sedan bered­ ningens förslag lades fram.

Bestämmelserna i 8—10 §§ i beredningens förslag motsvaras i departe­ mentsförslaget — liksom i utredningens förslag — av 5—7 §§ medan 11 och 12 §§ i beredningens förslag har sin motsvarighet i 9 och 12 §§ i både utred­ ningens förslag och i departementsförslaget. 13 § i beredningens förslag har samband med beredningens inställning till institutet gemensam panträtt och saknar motsvarighet i departementsförslaget liksom i utredningens för­ slag. I departementsförslaget har — i enlighet med vad utredningen före­ slagit — tagits upp vissa allmänna bestämmelser som saknar motsvarighet i beredningens förslag. Det gäller 8, 10 och 11 §§ i både utredningens förslag

91

rubrik. Den första av dessa paragrafer, 17 §, innehåller princip stadgandet att bestämmelserna i 4 kap. inte äger tillämpning på förvärv som skett före bal- kens ikraftträdande. Stadgandet har således sin motsvarighet i 19 § i bered­ ningens förslag (jfr 18 § i utredningsförslaget). Beredningens förslag inne­ håller i övrigt fem paragrafer som utgör övergångsbestämmelser till 4 kap., nämligen 20—24 §§ (jfr 19—22 §§ i utredningens förslag). Av dessa saknar 20—23 §§ (19-—21 §§ i utredningens förslag) motsvarighet i departements- förslaget. 20 § i beredningens förslag (19 § i utredningens förslag) innehåller vissa regler för det fall att överlåtelse av område skett i överensstämmelse med fastställd tomtindelning eller stadsplan. Det till lagrådet den 19 april 1968 remitterade förslaget till fastighetsbildningslag, vilken lagstiftning är avsedd att träda i kraft samtidigt med den nya jordabalken, innebär att den fastighetsbildande verkan som tomtindelning och stadsplan f. n. har kom­ mer att falla bort och att fastighetsbildningen även inom sådana planom­ råden kommer att äga rum genom förrättningar. Särskilda övergångsbe­

stämmelser för ifrågavarande fall behövs alltså inte i detta sammanhang.

De av lagberedningen i 21-—24 §§ föreslagna bestämmelserna behandlar frågan om äldre sämj elotters civilrättsliga ställning efter nya balkens ikraft­ trädande. Av dessa syftade 21—23 §§ (jfr 20—21 §§ i utredningens förslag) till att åstadkomma en provisorisk legalisering av äldre sämjelotter. I denna fråga är förutsättningarna för lagstiftningsarbetet numera avsevärt föränd­ rade genom legaliseringslagen den 29 november 1968 (nr 578). Bestämmel­ serna i 21—23 §§ i beredningens förslag har därför kunnat utmönstras ur promulgationslagen. Beträffande 24 § i beredningens förslag (jfr 22 § i ut­ redningsförslaget) saknas i och med nämnda lagstiftning behov av motsva­ rande regler. I stället har i 18 § i departementsförslaget tagits upp en sär­ skild övergångsbestämmelse föranledd av lagen samma dag (nr 579) med vissa bestämmelser om förvärv av område av fastighet, som föreslås träda i kraft samtidigt med legaliseringslagen.

I departementsförslaget har därefter i 19 § under särskild rubrik tagits upp en övergångsbestämmelse till 5 kap. vilken har sin motsvarighet i 25 § i beredningens förslag (jfr 23 § i utredningsförslaget).

Övergångsbestämmelserna till 6 kap. i det remitterade jordabalksförslaget bär i departementsförslaget tagits upp under särskild rubrik och utgör 20 —30 §§. De motsvarar 26—32 §§ i beredningens och 24—28 §§ i utredning­ ens förslag. Bestämmelserna företer givetvis många olikheter med hänsyn till dels den avvikande utformningen av panträtten, dels den olika disposi­ tionen i departementsförslaget i förhållande till beredningens och utred­ ningens förslag.

I departementsförslaget har härefter under gemensam rubrik i 31—37 §§ tagits upp särskilda övergångsbestämmelser med avseende på 7—15 kap. Be­ stämmelserna inleds med ett gemensamt principstadgande (31 §) att reglerna i 7—15 kap. inte är tillämpliga i fråga om rättighet som upplåtits före nya

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^5 år 1970

92

balkens ikraftträdande. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 19 § bered­ ningens förslag (jfr 18 § i utredningens förslag). I beredningens förslag har ifrågavarande bestämmelser i övrigt sin motsvarighet i 33—44 §§ (jfr 29—

36 §§ i utredningsförslaget).

Som 33—36 §§ har i lagberedningens förslag tagits upp vissa övergångs­ bestämmelser rörande äldre avkomsträtter. Som anförts i framställningen över jordabalksutredningens förslag har dessa bestämmelser, med hänsyn till den ändrade inställningen till ifrågavarande institut, inte fått någon motsvarighet i utredningsförslaget. Departementsförslaget intar i detta hän­ seende samma ståndpunkt som utredningens förslag.

I beredningens förslag innehåller 37 § övergångsbestämmelser till nya balkens regler om arrende (jfr 29 och 32 §§ i utredningens förslag). I depar­ tementsförslaget har frågan om övergångsbestämmelser till arrende- och hyreskapitlen fått uppskjutas i avvaktan på att förslag om arrende och hyra läggs fram. 34—36 §§ i departementsförslaget har reserverats för detta än­ damål.

41—44 §§ i beredningens förslag har inte någon motsvarighet i departe- mentsförsiaget. Av dessa behandlar 41 § äldre vattenfallsrätter. Denna be­ stämmelse hade utmönstrats även i utredningens förslag. I 42 § (jfr 34 § ut­ redningens förslag) har beredningen tagit upp vissa övergångsbestämmelser i anslutning till reglerna i jordabalksförslaget om servitutets ställning inom vissa planområden. Sistnämnda bestämmelser saknar motsvarighet i det re­ mitterade jordabalksförslaget. övergångsbestämmelser i ämnet är följakt­ ligen inte aktuella. Stadgandet i 43 § i beredningens förslag till promulga- tionslag innehåller övergångsbestämmelser till de i beredningens jordabalks- förslag upptagna reglerna om servituts upphörande, avlösning och förflytt­ ning. Någon motsvarighet till dessa regler har inte tagits upp i det remitte­ rade förslaget. Jag återkommer till denna fråga i anslutning till 32 §.

I 44 § bär lagberedningen tagit upp vissa bestämmelser som avser sådant före nya balkens ikraftträdande ingånget avtal varigenom delägare i sam­ fällt strömfall medgivit annan att tillgodogöra sig delägarens andel i ström­ fallet. Sådana avtal, vilka i allmänhet har formen av servitut och i flera fall intecknats som servitut, är inte sakrättsligt skyddade enligt gällande rätt. De av beredningen föreslagna övergångsbestämmelserna syftar till att hänföra ifrågavarande upplåtelser till den av beredningen föreslagna rätten till andel i samfällt strömfall. Sistnämnda institut har inte tagits upp i det remitte­ rade jordabalksförslaget. Frågan om att för framtiden tillgodose kravet på sakrättsligt skydd åt förvärv av andel i samfällt strömfall bär ansetts kun­ na lösas inom fastighetsbildningslagstiftningens ram. I remissen till lagrådet av förslag till ny jordabalk ifrågasatte jag att spörsmålet om en legalisering av äldre upplåtelser borde behandlas i samband med förslaget till promul- gationslag (jfr s. 32—33 i remissprotokollet). Frågan om särskilda möjlig­ heter bör tillskapas för legalisering av ifrågavarande äldre upplåtelser och

Knngl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

93

vilka former en sådan lagstiftning i så fall bör få bereds fortfarande inom justitiedepartementet. Jag avser att återkomma till frågan i senare sam­ manhang.

Lagberedningen har i 45—47 §§ tagit upp övergångsbestämmelserna till de kapitel i jordabalksförslaget som behandlar hävd, företräde på grund av inskrivning samt godtrosförvärv (jfr 37—39 §§ i utredningsförslaget). I de­ partementsförslaget har ifrågavarande övergångsbestämmelser sin motsva­ righet i 38—40 §§, vilka paragrafer sammanförts under rubriken särskilda bestämmelser med avseende på 16—18 kap. nya jordabalken.

De närmast följande fyra paragraferna i lagberedningens förslag, 48—- 51 §§, har samband med beredningens substitut för de gemensamma inteck­ ningarna, alltså registrerad bruksenhet. Dessa paragrafer, som bortfallit även i jordabalksutredningens förslag, har givetvis inte någon motsvarighet i departementsförslaget.

I lagberedningens förslag rör tre paragrafer förfarandet i inskrivnings- ärende, nämligen 52—54 §§. Utredningsförslaget upptog under denna rubrik fyra paragrafer, 40—43 §§. I departementsförslaget har under rubriken sär­ skilda övergångsbestämmelser med avseende på 19—23 kap. tagits upp sex paragrafer, 41—46 §§. 52—53 §§ i beredningens förslag motsvaras av 40—■

41 §§ i utredningsförslaget och 41—42 §§ i departementsförslaget. Bestäm­ melsen i 54 § i beredningens förslag (43 § i utredningens förslag) har inte någon motsvarighet i departementsförslaget. Stadgandet har samband med det särskilda förfarande för legalisering av sämjedelningar som beredningen och utredningen föreslagit. Som tidigare nämnts har dessa regler kunnat undvaras i departementsförslaget.

I 43—44 §§ i departementsförslaget ges vissa bestämmelser som saknar motsvarighet i beredningens och utredningens förslag. Det är här fråga om övergångsbestämmelser med avseende på vissa regler i 19—21 kap. om rätt till ersättning av staten i vissa fall, om anteckning i fastighetsbok eller tomträttsbok med anledning av vissa tvister samt om tiden inom vilken lagfart och inskrivning av upplåtelse eller överlåtelse av tomträtt skall sökas.

Bestämmelserna i 45—46 §§ i departementsförslaget hänger samman med panträttens utformning. I 45 §, som har en motsvarighet i 42 § i utredning­ ens förslag, behandlas frågan hur ansökningar om inteckningar, vilka upp­ rättas enligt bestämmelserna i IF, skall behandlas om de ges in efter nya balkens ikraftträdande. I 46 § ges övergångsbestämmelser till reglerna i 22 kap. att föremålet för inteckning måste bestämmas på sådant sätt att homo­ gen inteckningsbelastning uppnås.

Lagberedningens förslag till promulgationslag avslutas med en bestäm­ melse i 55 § som ger Kungl. Maj :t befogenhet att meddela ytterligare över­ gångsbestämmelser (jfr 44 § i utredningsförslaget). Motsvarande bestäm­ melse har tagits upp som 47 § i departementsförslaget och utgör dess slut­ bestämmelse.

95

Förordningen den 1 maj 1810 angående förbud att, vid köp eller skifte av fastighet, förbehålla sig att egendomen framdeles återvinna kan sägas ut­ göra ett till formen osjälvständigt tillägg till 1 kap. 2 § JB och skulle där­ med kunna anses upphävd redan i och med JB:s upphävande, men bered- ningen anser att ett uttryckligt omnämnande av förordningen undanröjer varje tvekan i detta hänseende. Beredningen påpekar också att innehållet i förordningen inte är helt förenligt med de i 4: 4 i den nya balken föreslag­ na bestämmelserna angående villkor för köp. Något formligt upphävan­ de av förordningen den 6 februari 1849 angående skyldighet att låta in- teckna vid köp eller skifte av fast egendom gjort förbehåll att få densamma återlösa föreslås däremot inte. Genom denna förordning ålades den som ville göra gällande förbehåll enligt 1810 års förordning att låta inteckna förbe­ hållet före 1850 års slut och sedan förnya inteckningen i laga ordning. Be­ redningen anför att förnyelseskyldigheten torde ha fallit bort genom lagen den 15 juni 1934 angående upphävande av gällande bestämmelser om för­ nyelse av inteckning och att därför 1849 års förordning numera redan spelat ut sin roll.

I och med upphävandet av bestämmelserna om gåva i förordningen den 21 december 1857 angående vad i testamente givas må, så ock om gåva av fast egendom upphör förordningens återstående giltighet.

Beredningen tar därefter i sina motiv upp till behandling de legala lösnings­ rätterna enligt JB. Ursprungligen fanns där i främsta rummet den betydel­ sefulla bördsrätten enligt 5 kap., vidare den lösningsrätt som enligt 4 kap. 5 § skulle tillkomma staten till skattejord och innehavare av frälseränta till den räntepliktiga fastigheten, ytterligare viderboendes och nabos lösnings­ rätt enligt 7 kap. samt slutligen markägares (vanligen stad) rätt att jämlikt 4 kap. 6 § lösa till sig byggnad å ofri tomt för att därigenom bringa den en­ skildes besittningsrätt till tomten att upphöra. Av dessa kvarstår numera endast viderboendes och nabos lösningsrätt samt lösningsrätten till ofri tomt. Till följd av JB:s upphävande skulle också dessa lösningsrätter av äldre natur komma att helt försvinna. Beredningen föreslår emellertid på skäl som närmare berörs vid 4 § (4 § i departementsförslaget) att lösnings­ rätten till ofri tomt skall bibehållas. I fråga om ännu existerande lösnings­ rätter finns kompletterande bestämmelser bl. a. i förordningen den 16 juni 1875 angående upphörande av hembudsskyldighet. Beredningen konstaterar att dess förslag om bibehållande av lösningsrätten till ofri tomt för med sig att också nämnda förordning far fortsatt betydelse, nämligen i vad den in­ skränkt innebörden av 4 kap. 6 § JB till att avse enbart en lösningsrätt och inte också — som ursprungligen följde av lagrummet — en hembudsskyl­ dighet för köparen av tomten. Däremot föreslår beredningen i fråga om den tid inom vilken anspråk på inlösen skall göras att inte förordningen utan

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1970

mentsförslaget), konstaterar att frälseräntorna numera kan betraktas som helt avvecklade.

96

vissa regler i beredningens kapitel om förköpsrätt (5 kap.) skall tillämpas. Ytterligare ett par förordningar innehåller kompletterande lösningsrättsbe- stämmelser, men beredningen konstaterar, att de vilar helt på JB:s regler om viderboendes och nabos lösningsrätt och därför kommer att förfalla av sig själva utan att behöva omnämnas i promulgationslagen. De som åsyftas är dels förordningen den 21 december 1857 angående upphävande av börds- rätten i stad samt ändring i stadgandena om viderboendes och nabos lös­ ningsrätt, dels förordningen den 29 juli 1812 om ändring i 7 kap. jordabal­ ken, angående nabos rätt till lösen av försålt hus eller tomt i staden.

Vissa särskilda lösningsrätter, som tillkom kyrkorna eller församlingar­ na, omtalas i 16 § resolutionen på prästerskapets besvär den 10 mars 1719, i 6 § av prästerskapets privilegier den 16 oktober 1723 och i 7 § av resolu­ tionen på prästerskapets besvär den 23 december 1747. Beredningen om­ nämner den i 1909 års jordabalksförslag berörda frågan om lösningsrätter­ na är av privilegierad natur och ett formellt upphävande av dem därför be­ svärlig. Beredningen finner dock att en direkt upphävandeförklaring är obe­ hövlig, eftersom lösningsrätterna sedan länge torde ha förlorat all prak­ tisk betydelse.

I fråga om några författningar hänvisar beredningen till särskilda över­ gångsbestämmelser i sitt förslag, beträffande 1881 års förordning om tjugu­ årig hävd till 45 § (38 § i departementsförslaget), när det gäller NJL till 12 § (12 § i departementsförlaget) och i fråga om lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser om äldre ägogränser till 15 § (15 § departements­ förslaget).

Till följd av att beredningens förslag till panträttsbestämmelser avser att hindra ett gemensamt inteckningsansvar föreslås att lagarna den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamfastigheten samt den 29 maj 1931 om avstyc­ kat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stam­ fastighet upphävs. Lagarna tilläggs dock betydelse under en övergångstid.

Slutligen tar beredningen upp frågan om det behövs regler som uttryck­ ligen anger, att upphävandet av lagstiftning till vilken getts övergångsbe­ stämmelser inte skall innebära att också övergångsbestämmelserna upphävs. Härom anför beredningen följande.

Beredningen anser det ligga i sakens natur, att bestämmelser, som verkli­ gen ha till uppgift att överbrygga övergången mellan äldre lag och ny lag — vare sig dylika övergångsbestämmelser hänföra sig till ett nytt lagverk eller till ändringar i en tidigare utfärdad lag — icke skola få sin giltighet annul- lerad därför att den lagstiftning, till vilken de ansluta sig, i sinom tid upp­ hävs. Här åsyftade bestämmelser av egentlig övergångskaraktär kunna sä­ gas ha tillagts en engångsfunktion som de under alla förhållanden måste ha att fullfölja. Att lagstiftaren skulle i efterhand ingripa rubbande härvidlag bör icke gärna ifrågasättas. Vad nu anförts har emellertid icke avseende på sådana i vissa promulgationslagar inrymda stadganden, som egentligen ej

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

97

äro av övergångsbestämmelses beskaffenhet utan strängt taget ha en icke tidsbegränsad uppgift att fylla; i fråga om stadganden av sist angivna slag krävs uppenbarligen särskilt uttalande för det fall att de avses skola erhålla fortsatt tillämpning.

Beredningen finner det alltså inte påkallat att ge särskilda regler rörande övergångsbestämmelserna till tidigare lagstiftning.

Jordabalksutredningen. I utredningens förteckning över lagar som före­ slås upphävda har inte tagits med lagen den 18 oktober 1907 angående ryt­ tare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteck­ ningar i stamfastigheten och lagen den 29 maj 1931 om avstyckat eller av- söndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet. Med den ändrade inställning till de gemensamma panträtterna i utredningens förslag har anledningen att slopa dessa lagar fallit bort.

Departementschefen. I förhållande till jordabalksutredningens förslag har uppräkningen av de upphävda författningarna blivit något justerad i de- partementsförslaget. Lagen den 20 juni 1924 (nr 384) om återköpsrätt har således redan upphävts med utgången av år 1968. Lagen den 22 juni 1920 (nr 474) med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anlägg­ ningar samt om rätt till elektrisk kraft m. m. torde böra behandlas i annat sammanhang och har därför inte medtagits. Detsamma gäller lagen den 22 december 1943 (nr 884) om arrendators förköpsrätt. Förordningen den 16 juni 1875 (nr 42 s. 9) angående upphörande av hembudsskyldighet är också utesluten från uppräkningen. Härom hänvisas till 4 §. Lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra har sedan utredningens förslag framlades ersatts av lagen den 29 juli 1966 om vad som är fast egen­ dom, vilken nu i stället formellt skall upphävas i samband med att dess be­ stämmelser infogats som 2 kap. i balken. Lagarna den 18 oktober 1907 an­ gående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande från inteckningsansvar samt den 29 maj 1931 om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet kommer, som tidigare nämnts, att tas upp i ett senare sammanhang.

Jag ansluter mig i övrigt i sak till vad lagberedningen i förevarande hän­ seende föreslagit. Paragrafen har utformats i överensstämmelse härmed.

3 §•

Paragrafen motsvarar 3 § i lagberedningens och jordabalksutredningens förslag.

Lagberedningen. På många ställen i lag eller författning i övrigt finns hän­ visningar till bestämmelser som ersätts av regler i den nya balken. Framför allt gäller detta hänvisningar till äldre bestämmelser angående inskrivnings-

4

Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 145

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

100

ännu bestående besittningsrätt till byggnad på ofri tomt fortfarande bör vara likställd med fast egendom. Som följd av att denna sakrättstyp bibe­ hålls anser beredningen att också den till ofri tomt anknutna lösningsrät­ ten för markägaren bör bevaras. En bestämmelse av denna innebörd tar beredningen upp i 4 § tillsammans med en erinran om den modifikation i fråga om hembudsskyldigheten som är en följd av förordningen från år 1875 angående upphörande av hembudsskyldighet, vilken förordning bered­ ningen redan berört i motiven till 2 §. Vidare föreskrivs i paragrafen en skyl­ dighet för rätten att göra anmälan till inskrivningsdomaren när talan om utövande av lösningsrätten väckts, så att anteckning kan ske i grundbok enligt 33: 3 i beredningens förslag.

När det gäller tiden för utövande av lösningsrätten skiljer beredningen på fall när den överlåtelse som grundar lösningsrätt ägt rum efter nya bal- kens ikraftträdande och fall när överlåtelsen ägt rum dessförinnan. Bara i det senare fallet skall 1875 års förordning tillämpas. Har överlåtelsen skett efter det att balken trätt i kraft, föreslår beredningen att bestämmel­ serna i 5: 14 i dess förslag skall gälla. Detta innebär att någon tidsgräns inte gäller för väckande av talan om lösningsrätt, om inte köpare eller säl­ jare anmäler köpet för den lösningsberättigade.

Jordabalksutredningen. Utredningen konstaterar att lagberedningen sy­ nes ha varit väl medveten om att lösningsrätten för viderboende och nabo numera inte har någon praktisk betydelse. Utredningen ansluter sig till kammarkollegiets remissyttrande över beredningens förslag, enligt vilket yttrande man i övergångssammanhanget inte på något sätt behöver ta hän­ syn till dessa lösningsrätter. Övergångsbestämmelserna rörande dem har därför uteslutits i utredningens förslag.

Även i fråga om den föreslagna regleringen av lösningsrätten till byggnad på ofri tomt framförs kritiska synpunkter. Utredningen återger ett yttrande av kammarkollegiet, som närmast riktar sig mot att lösningsrätten efter balkens ikraftträdande i princip inte skulle vara tidsbegränsad. Kollegiet hade framhållit att det vore stötande om den som inköpte en tomt utan att dess egenskap av ofri vore känd och därför saknade anledning att an­ mäla förvärvet för den lösningsberättigade skulle lång tid efteråt kunna ställas inför krav på tomtens inlösen. Utredningen påpekar att en yttersta tidsgräns möter i balkens regler om hävd till fast egendom — av godtroen­ de förvärvare kan hävd åberopas efter tio år — men finner till sist skäl för att frångå beredningens förslag och vidhålla den nuvarande ordningen enligt 1875 års förordning.

Departementschefen. Av de äldre legala lösningsrätterna i JB återstår som jag tidigare nämnt bara viderboendes och nabos lösningsrätt samt lös­ ningsrätten till byggnad på ofri tomt. Såväl beredningen som utredningen föreslår att viderboendes och nabos lösningrätt skall upphöra att gälla.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1970

101

Beredningen har emellertid inte ansett sig kunna helt bortse från möjlig­ heten av att denna lösningsrätt undantagsvis skulle kunna vara vid liv och har därför övergångsvis velat bereda den skydd. I den mån lösningsrätten kan hänföras till överlåtelse som ägt rum före balkens ikraftträdande skall den enligt beredningens förslag fortfarande få göras gällande. Utredningen däremot anser sig kunna helt bortse från denna lösningsrätt även i över- gångsregleringen och hämtar stöd för denna uppfattning i kammarkollegiets yttrande över beredningens förslag. Jag är överens med utredningen om att viderboendes och nabos lösningsrätt, som inte längre har någon praktisk betydelse, inte behöver beaktas ens övergångsvis. När balken träder i kraft, kommer denna lösningsrätt alltså att helt försvinna.

Annorlunda förhåller det sig med lösningsrätten till byggnad på ofri tomt. Fortfarande existerar den gamla, med fast egendom likställda besitt­ ningsrätten till ofri tomt, och såtillvida är en lösningsrätt för markägaren önskvärd som den åsyftar att förena marken och besittningsrätten i sam­ me ägares hand. Som jag närmare vill utveckla vid 9 § medför nämligen besittningsrätten till ofri tomt en del problem och det är i och för sig önsk­ värt om dessa rättigheter kan avvecklas. Tills vidare kommer dock besitt­ ningsrätten att leva kvar och därmed även lösningsrätten för markägaren.

I fråga om tiden för utövande av lösningsrätten föreskrivs beträffande lösningsrätt i stad i förordningen från år 1875 angående upphörande av hembudsskyldighet, att den som vill utöva sin lösningsrätt skall instäm­ ma talan därom inom sex månader sedan lagfart beviljades på det fång som föranlett lösningsanspråket. Beredningen föreslår att 1875 års för­ ordning fortfarande skall gälla, men bara när den överlåtelse som grun­ dar lösningsrätt ägt rum före balkens ikraftträdande. Har överlåtelsen skett senare, föreslås en reglering som innebär att ingen tidsfrist gäl­ ler för utövande av lösningsrätten, utom för det fall att fånget anmäls till den lösningsberättigade. För det fallet innebär beredningens förslag att talan skall väckas inom en månad från anmälan. Utredningen har ■— även här i anslutning till kammarkollegiets yttrande -— frångått beredningsför- slaget i fråga om tiden för lösningsrättens utövande när överlåtelsen skett efter balkens ikraftträdande. Utredningen återgår i sitt förslag till gällan­ de ordning, dvs. 1875 års förordning blir generellt tillämplig. Även i denna punkt vill jag i sak ansluta mig till utredningsförslaget. Jag föreslår — med avvikelse i formellt hänseende från förslagen -— att 1875 års förordning bibehålls samt att bestämmelserna i 19:20 första och andra styckena för­ slaget till ny jordabalk om anteckningsskyldighet skall äga motsvarande tillämpning i fråga om talan om lösningsrätt.

⁵ §•

Paragrafen motsvarar 8 § i lagberedningens och 5 § i jordabalksutred- ningens förslag.

102

Inledning. Enligt 11 kap. 2 § JB liar fordran på ogulden köpeskilling viss företrädesställning. Denna innebär, att under viss tid efter lagfar­ ten — närmare bestämt under tre månader om den försålda egendomen ligger i stad och om den ligger på landet under tiden intill det ting som infaller näst efter sex månader efter lagfarten — egendomen är belastad med en tyst förmånsrätt, vilken medför rätt till betalning ur egendomen »framför andra köparens borgenärer». Dock är förmånsrätten beroende av att inteckning söks före utgången av angivna tidrymder. Sker detta, övergår förmånsrätten på inteckningen. Trots ordalydelsen i lagstadgandet gäller förmånsrätten inte bara i förhållande till »andra köparens borge­ närer» utan även mot den till vilken köparen överlåter egendomen liksom mot den till vilken köparen upplåtit nyttjanderätt eller annan därmed lik­ ställd rättighet. Den tysta förmånsrätten för ogulden köpeskilling har sin motsvarighet i fråga om annan rättighet som förbehållits vid egendomens överlåtelse eller eljest skall äga bestånd mot den nye ägaren. Bestämmel­ serna härom är meddelade beträffande nyttjanderätt i 48 och 49 §§ IF samt i fråga om andra rättigheter dels i vissa till dessa författningsrum hänvisan­ de paragrafer i IF (54 § och 56 § 1 mom.), dels i 58 § 2 mom., samt 58 a § 1 och 2 mom. IF. Överlåter ägare, som är bunden av sådan rättighet, egen­ domen till annan, består rättigheten även mot den nye ägaren, fastän den eljest ej skulle vara gällande mot honom, under förutsättning att inskriv­ ning för rättigheten söks inom de i 11 kap. 2 § JB angivna tidrymderna, räknat från det den ägare som är bunden av rättigheten erhållit lagfart på sitt fång. Särskild rättighet, som sålunda är gällande mot ny ägare, åt­ njuter i förhållande till dennes borgenärer samma företräde som tillkom­ mer fordran på ogulden köpeskilling.

Lagberedningen. Beredningen anser att de förmånsrätter som nyss redo­ visats inte bör medges i en ny j ordabalkslagstiftning. Bestämmelser motsva­ rande dem ill kap. 2 § JB och därtill anknytande föreskrifter i IF har följ­ aktligen inte tagits upp i beredningens förslag till ny jordabalk.

Eftersom institutet ogulden köpeskillings förmånsrätt sålunda inte er­ hållit någon ekvivalent motsvarighet i den nya jordabalken, torde en över­ gångsbestämmelse som, där egendom överlåtits före nya balkens ikraftträ­ dande, bevarar vederbörande vid den förmånsrätt som skulle ha förelegat i kraft av äldre lag inte kunna undvaras. En sådan övergångsbestämmelse har införts i 8 § första stycket i beredningens förslag.

Såsom beredningen närmare utvecklat i motiven till 24 kap. i sitt förslag (under rubriken »Förhållandet till äldre lagstiftning») framträder det otill­

fredsställande med nuvarande regler om ogulden köpeskilling inte minst däri, att förmånsrätten enligt praxis övergår på den inteckning som på ve­ derbörligt sätt sökts inom den ill kap. 2 § JB angivna tidrymden, även om inteckningens förmånskaraktär ej antecknats i inteckningsbeslutet. Med be­ redningens ståndpunkt att förmånsrätt, som före nya balkens ikraftträdande

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

103

tillkommit rättighetshavare enligt 11 kap. 2 § JB, bör bevaras uppkommer spörsmålet huruvida ej därvid bör knytas det förbehållet, såvitt angår ford- ringsinteckning, att inteckningshavarens påstående om den speciella för- månsrättsställningen skall inom viss tidsfrist efter nya balkens ikraftträ­ dande antecknas i fastighetsboken. Iakttogs ej detta skulle förmånsrätten inte gälla. Beredningen har dock ansett, att en sådan preklusionsföljd skulle i alltför hög grad äventyra köpeskillingsborgenärens redan vunna rättighe­ ter. Med hänsyn härtill har beredningen inte velat förorda en dylik lösning. Däremot har beredningen inte ansett hinder möta mot ett anteckningskrav av angivet slag såvitt angår sådan inteckning för ogulden köpeskilling som på grund av äldre överlåtelse beviljas först efter nya balkens ikraftträdande.

I 8 § andra stycket i förslaget har beredningen tagit upp en regel, enligt vilken vad i första stycket samma paragraf är stadgat angående fortbestån­ det av rätt enligt 11 kap. 2 § JB inte skall gälla fordran, varför inteckning söks först sedan tio år förflutit från nya balkens ikraftträdande. Denna pre- klusionsregel har beredningen behandlat ingående i motiven till 24 kap.

Jordabalksutredningen. Utredningen anför att åtskilliga remissinstanser uttalat missnöje med att lagberedningen inte ansett sig böra föreslå någon regel enligt vilken det för bibehållande av förmånsrätten enligt 11 kap. 2 § JB skulle krävas att anteckning om inteckningens särskilda karaktär gjor­ des i grundboken, om detta inte skett redan vid inteckningens tillkomst (se SOU 1963:55 s. 187). De betänkligheter ur fastighetskreditgivningens syn­ vinkel som remissinstanserna framfört är enligt utredningens mening så välgrundade att frågan bör tas upp till ny prövning.

Utredningen utgår från att de »anonyma» köpeskillingsinteckningarna som regel är av ålderdomligt ursprung. Vidare torde kunna antas att inteck­ ningarna i allmänhet blivit inlösta i sitt ursprungliga fordringsförhållande. Om inteckningarna f. n. används som säkerhet, torde det -sålunda vara fråga om helt vanliga skuldförbindelser. Det är tveksamt, om inteckningarna allt­ jämt är bibehållna vid den förmånsrätt som tillkommer ogulden köpeskil- lingsinteckning. Oavsett detta föreligger dock knappast anledning att i detta sammanhang ta hänsyn till berörda ålderdomliga förhållanden. De aktuella kreditgivarna torde ju i praktiken inte annat än undantagsvis ha räknat med den speciella förmånsrättsställningen. Utredningen föreslår därför att panthavaren åläggs att senast ett år efter balkens ikraftträdande hos in­ skrivningsdomaren ansöka om införande i grundbok av anmärkning om den särskilda förmånsrätten, vid äventyr att denna annars går förlorad.

Remissyttrandena. Utredningens förslag lämnas utan erinran. Bankin­ spektionen och Svea hovrätt föreslår dock en kompletterande bestämmelse av innebörd att den som drabbas av förlust kan få ersättning av det all­ männa.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1970

104

Departementschefen. Den särskilda förmånsrättsställning som tillkommer fordran på ogulden köpeskilling och vissa andra rättigheter föreslås inte få någon motsvarighet i den nya jordabalken. Man kan dock inte undvara en regel som övergångsvis bevarar den förmånsrätt som skulle ha förelegat med stöd av äldre lag. En bestämmelse härom tas upp i första punkten. Som en andra punkt tas upp en regel av innehåll att rättsinnehavaren för att vara bibehållen vid sin företrädesrätt skall söka inteckning eller inskrivning inom den tid som anges i 11 kap. 2 § JB, om sådan åtgärd ej redan skett. I tredje punkten anges att företrädesrätten för att vara gällande skall anmärkas i beslutet om inteckning eller inskrivning.

Ett särskilt problem föreligger med hänsyn till att äldre s. k. »anonyma» köpeskillingsinteckningar anses ha särskild förmånsrätt, trots att förhål­ landet inte anmärkts i beslutet om inteckning. Jordabalksutredningen före­ slår med stöd av en stark remissopinion att rättighetshavaren i dessa fall skall vara skyldig att inom ett år efter balkens ikraftträdande ansöka om att anteckning om den särskilda förmånsrätten görs i fastighetsboken, vid äventyr att förmånsrätten annars går förlorad. Jag biträder förslaget och anser inte motiverat att, som ett par remissinstanser förordat, införa någon regel om rätt till ersättning för den som gör förlust på grund av preklu- sionsregeln.

Lagberedningen och jordabalksutredningen har föreslagit en särskild preldusionsregel som innebär att förmånsrätten enligt 11 kap. 2 § JB går förlorad, om inteckning söks mer än tio år efter den nya balkens ikraftträ­ dande. Regeln, som torde ha mycket liten praktisk betydelse, har i depar- tementsförslaget utvidgats till att avse även rättighet för vilken inskrivning söks först efter angivna tid.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1A5 år 1970

6

§•

Paragrafen motsvarar 9 § i lagberedningens och 6 § i jordabalksutred- ningens förslag.

Lagberedningen. Regler om urminnes hävd finns i 12 kap. 4 § och 15 kap. JB. Som framgår av lagrummen kan urminnes hävd åberopas för att styrka inte bara existensen av äganderätt utan också beståndet av rättighet. Av för­ arbetena till 1734 års lag har ansetts framgå att bara servitutsliknande rät­ tigheter åsyftats, inte andra begränsade sakrätter. Av 12 kap. 4 § JB skulle vidare enligt beredningens mening kunna utläsas att urminnes hävd kan åberopas också i fråga om rätt till fiske.

Beredningen hänvisar till sina motiv till kapitlet om hävd i balken (23 kap. i beredningens förslag, 16 kap. i det remitterade förslaget), vari bered­ ningen närmare utvecklat skälen för att bestämmelser om urminnes hävd inte bör tas upp i en ny jordabalk. Den rätt som någon enligt äldre lag re­ dan äger på grund av urminnes hävd får dock inte rubbas. Beredningen tar

Kungl. Maj:ts proposition, nr 145 år 1970

105

därför upp en särskild övergångsbestämmelse som slår fast detta förhål­ lande.

Föreligger urminnes hävd redan före balkens ikraftträdande bör det vara av betydelse för den som kan göra hävden gällande att snarast låta ta upp bevisning därom till framtida säkerhet. Beredningen konstaterar att möjlig­ het till sådan bevisupptagning finns jämlikt 41 kap. RB. Utvägen att i förtid säkerställa bevisning om urminnes hävd anvisades också i 1909 års förslag. För att upptagen bevisning inte skall bli bortglömd lämnar beredningen ge­ nom särskilda regler en möjlighet att få anteckning om bevisupptagningen gjord i grundbok. Reglerna har inte på sätt som skedde i 1909 års förslag begränsats till att avse urminnes hävd till servitut och vittnesbevisning här­ om upptagen inom tio år efter det balken trätt i kraft. Föreskriften har i stället fått allmän syftning på förtida bevisning angående urminnes hävd.

Departementschefen. I nya balken har i enlighet med beredningens förslag inte tagits upp någon motsvarighet till institutet urminnes hävd, vilket alltså inte kommer att fortleva efter balkens ikraftträdande. I likhet med bered­ ningen finner jag det vara klart, att man dock fortfarande bör bevara den rätt någon enligt äldre lag redan äger på grund av urminnes hävd. Bered­ ningens övergångsbestämmelse som avser att slå fast detta förhållande har därför tagits upp i departementsförslaget i sak oförändrad.