om ändring i brottsbalken, m.m. (bötesstraffen)
Regeringens proposition
1980/81:38
om ändring i brottsbalken, m. m. (bötesstraffen); beslutad den 23 oktober 1980,
Regeringen föreslär riksdagen att antapa de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN
HÄKAN WINBERG
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att de minimi- och maximibelopp för böter som anges I brottsbalken justeras med hänsyn till penningvärdets förändring.
I Riksdagen 198081. 1 suml. Nr 38
ra
1 Förslag till Lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs att 16 kap. 16 § och 25 kap. 1-3 och 5 §§ brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 kap.
168!
Den som för oljud på allmän plats Den som för oljud på allmän plats eller eljest offentligen beter sig på eller annars offentligen beter sig på sätt som är ägnat att väcka förargelse eft sätt som är ägnat att väcka förarhos allmänheten, dömes för för ar- gelse hos allmänheten, döms för gelseväckande beteende förargelsoväckande betetill böter, högst femhundra kronor. ende till böter. högst ettusen krto-
nor.
25 kap.
Böter ådömas i dagsböter. Böter ådöms i dagsböter.
Är för böter utsatt visst högsta Är för böter utsatt et visst högsta
belopp ej över femhundra kronor belopp som inte överstiger ettusen eller skola böter bestämmas efter kronor eller skall böter bestämmas särskild beräkningsgrund (norme- efter särskild beräkningsgrund (norrade böter), ådömas de dock ome- merade böter), ådöms de dock omedelbart i penningar. delbart i pengar.
Dagsböter ådömas till ett antal av Dagsböter ådöms till ett antal av minst en och högst etthundratjugo. minst en och högst etthundratjugo.
Dagsbot fastställes i penningar till Varje dagsbot fastställs i pengar till belopp från och med två till och med ett belopp från och med tio till och femhundra kronor, efter vad som med eftusen kronor, efter vad som prövas skäligt med hänsyn till den bedöms som skäligt med hänsvn till tilltalades inkomst, förmögenhet, den tilltalades inkomst, förmögenförsörjningsskyldighet och cekono- het, försörjningsskyldighet och eko-
miska förhållanden i övrigt. Är brot- nomiska förhållanden i övrigt. Är
tet ringa, må dagsbotens belopp brottet ringa, får dagsbotens belopp därefter jämkas. jämkas med hänsyn härtill.
I Scnaste lydelse 1976:510 (jfr 1976:905).
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
Minsta bötespåföljd är tio kronor. Minsta bötespaåföljd är fenitio kroom ej annat är stadgat. nor. om ej annat är stadgat.
Böter såsom gemensamt straff för Böter såsom gemensamt straff för flera brott ådömas 1 dagsböter. om flera brott ådöms 1 dagsböter. om sådana äro stadgade för något av sädana är stadgade för något av brotten. brotten.
Såsom gemensamt straff må dags- Såsom gemensamt straff får dagsböter ådömas till ett antal av ett- böter ådömas till ett antal av ctthundraåttio och böter omedelbart i hundraåttio och böter omedelbart i penningar till ett belopp av ettusen pengar till ett belopp av tvåtusen kronor. kronor.
Är för något av brotten stadgat Är för något av brotten stadgat eft visst lägsta bötesstraff. må det straf- visst lägsta bötesstraff. får det straffet ej underskridas. fet ej underskridas.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. I fräga om böter. för vilka det i en bestämmelse som har trätt i kraft före den I januari 1965 har utsatts ett högsta belopp som överstiger femhundra kronor, har dock 25 kap. 1 § brottsbalken i dess äldre lydelse fortfarande tillämpning.
I" Riksdagen 198081. I saml. Nr 38
2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1964:168) om förvandling av böter
Härigenom föreskrivs att 9 och 15 §§ lagen (1964:168) om förvandling av böter! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
Böter må ej förvandlas med mind- Böter må ej förvandlas med mindre de överstiga tio dagsböter eller re de överstiga tio dagsböter eller etthundra kronor omedelbart i pen- tvåhundra kronor omedelbart i penningar. När flera bötesstraff sam- ningar. När flera bötesstrutff sammanträffa, skall vad sålunda stadgas manträffa, skall vad sålunda stadgas gälla de sammanlagda straffen. Ingå gälla de sammanlagda straffen. Ingå bland dem både dagsböter och böter bland dem både dagsböter och böter omedelbart i penningar, tillämpas omedelbart i penningar, tillämpas 15 § tredje stycket. 15 § tredje stycket.
Utan hinder av vad nu är sagt skall förvandling äga rum, såframt omständigheterna föranleda antagande att den bötfällde av tredska eller uppenbar vårdslöshet underlåtit betala böterna eller att förvandling erfordras för hans tillrättaförande.
Vid böters förvandling till fängelse svara en till och med fem dagsböter mot tio dagars fängelse, varje följande dagsbot till och med tjugo mot en dags fängelse, varje följande påbörjat antal av två dagsböter till och med nittio möt en dags fängelse samt varje därefter påbörjat antal av tre dagsböter mot en dags fängelse, dock med iakttagande att förvandlingsstraffet ej må sättas över nittio dagar.
Om böterna delvis erlagts, skall förvandlingen ske efter antalet obetalda dagsböter. Därvid skall dagsbot som endast delvis ertapts anses som obetald. |
Vid förvandling av böter. som Vid förvandling av böter. som äådömts omedelbart i penningar. ådömts omedelbart i penningar, skall varje påbörjat belopp av tio skall varje påbörjat belopp av tjugo kronor anses lika med en dagsbot. kronor anses lika med en dagsbot.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. De nya bestämmelserna tillämpas även vid förvandling av böter som har ådömts eller annars ålagts före ikraftträdandet.
I Senaste Ivdelse av lagens rubrik 1979:191. 2 Senaste lydelse 1976:516.
3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete . rörande verkställighet av brottmålsdom
Härigenom föreskrivs att 128 lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmälsdom skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
Har frihetsberövande påföljd ådömts genom den utländska domen, får rätten ej bestämma strängare påföljd än i denna dom. Detta gäller även om den ådömda påföljden är lindrigare än den lindrigaste påföljd som enligt svensk lag kan följa på brottet eller brotten.
Utgör den ådömda påföljden Utgör den ådömda påföljden böter, bestämmer rätten, med till- böter, bestämmer rätten, med tlllämpning av den växelkurs som gäl- lämpning av den växelkurs som gäller vid tiden för beslutet, ett bötesbe- ler vid tiden för beslutet. ett bötesbelopp som i svenska kronor motsvarar lopp som i svenska kronor motsvarar beloppet av de ädömda böterna. Äri beloppet av de ådömda böterna. Äri svensk lag för motsvarande brott svensk lag för motsvarande brott stadgat böter omedelbart i pengar, stadgat böter omedelbart i pengar. får dock icke bestämmas högre får dock icke bestämmas högre bötesbelopp än femhundra eller, om bötesbelopp än ertusen eler. om påföljden avser flera brott, ettusen påföljden avser flera brott, tvåtusen kronor. Är i svensk lag ej stadgat kronor. Är i svensk lag ej stadgat svårare straff än dagsböter, får ej svårare straff än dagsböter, får ej bestämmas högre bötesbelopp än bestämmas högre böteshelopp än sSextotusen, eller, om påföljden etthundratjugotusen, eller, om påavser flera brott. mttiotusen kro- följden avser flera brott, evhundranOr, åttiotusen kronor.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän
Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän skall ha nedan angivna lydelse,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ä!
2 pA
Disciplinstraff ålägges, utom för Disciplinstraff åläggs, utom för brott mot bestämmelse vari sådant brott mot bestämmelse vari sådant straff är utsatt, i stället för böter, när straff är utsatt, i stället för böter, när fråga är om brott av krigsman enligt fråga är om brott av krigsman enligt 20-22 kap. brottsbalken eller om 20-22 kap. brottsbalken eller om annat av krigsman förövat brott av annat av krigsman förövat brott av sådan beskaffenhet att straff för sådan beskaffenhet: att straff för brottet kan åläggas i disciplinmål. brottet kan åläggas i disciplinmål. Böter får dock ådömas i stället för Böter får dock ådömas i stället för disciplinstraff, om böter är en lämp- disciplinstraff. om böter är en lämpligare påföljd än disciplinstraff med ligare påföljd än disciplinstraff med hänsyn till den brottsliges tjänstgö- hänsyn till den brottsliges tjänstgöringsförhållanden och brottets art. I ringsförhållanden och brottets art. I fråga om brott som avses i 21 kap. fråga om brott som avses i 21 kap. 168 brottsbalken ådömes böterna 16§ brottsbalken ådöms böterna omedelbart i pengar, högst fem- omedelbart i pengar, högst ettusen hundra ktonor. kronor.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
I Scnaste lydelse 1976:517 (jfr 1976:912).
5 Förslag till Lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967)
Härigenom föreskrivs att 36 och 37 §§ värnpliktslagen (1941:967)' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
36 §
Värnpliktig, som utan laga förfall Värnpliktig. som utan laga förfall uteblir från inskrivningsförrättning, uteblir från inskrivningsförrättning, till vilken han kallats, eller som till vilken han kallats, eller som underlåter att fullgöra skyldighet att underlåter att fullgöra skyldighet att anmäla laga förfall eniigt 1885. anmäla laga förfall enligt 18 8, döms dömes till böter, högst femhundra till böter. högst ettusen kronor. kronor.
37 §
Värnpliktig, som utan laga förfall Värnpliktig, som utan laga förfall underlåter att fullgöra skyldighet underlåter att fullgöra skyldighet enligt 34 eller 35 8, dömes till böter, enligt 34 eller 35 §. döms till böter. högst femhundra kronor. högst ettusen kronor.
Lämnar han vid fullgörande av Lämnar han vid fullgörande av sådan skyldighet uppsätligen eller av sädan skyldighet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift. grov oaktsamhet oriktig. uppgift. dömes till böter eller fängelse i högst döms till böter eller fängelse i högst sex månader. sex månader.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Ht Lagen omtryckt 1969:378.
6 Förslag till Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
285!
Ar varusmuggling som avses 1 1§ Ar varusmuggling som avses i I $ första stycket med hänsyn till god- — första stycket med hänsyn till godsets värde och övriga omständighe- — sets värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, ter vid brottet att anse som ringa. dömes till böter, högst femhundra döms till böter, högst ettusen krokronor. nor.
Denna lag träder I kraft den dag regeringen bestämmer.
I Senaste lydelse 1973:672 (jfr 1973:1016).
Y
7 Förslag till Lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst
Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1966:413) om vapenfri tjänst skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
Vapentfri tjänstepliktig, som utan Vapenfri tjänstepliktig. som utan laga förfall underlåter att fullgöra laga förfall underlåter att fullgöra skyldighet enligt 9 §. dömes tull böter skyldighet enligt 9 §. döms till böter högst femhundra kronor. högst ettusen kronor.
Lämnar han vid fullgörande av Lämnar han vid fullgörande av sådan skyldighet uppsätligen eller av sådan skyldighet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift. grov oaktsamhet oriktig uppgift. dömes ull böter eller fängelse i högst döms till böter eller fängelse i högst sex månader. sex månader.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
8 Förslag till
Lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)
Härigenom föreskrivs att 34 § trafikskadelagen (1975:1410) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
34 ä!
Förare av moped skall under färd här i landet medföra bevis om att mopeden är trafikförsäkrad och på anmodan visa upp detta för trafikinspektör, bilinspektör eller polisman.
Den som bryter mot första stycket Den som bryter mot första stycket dömes till böter, högst femhundra döms ull böter. högst enusen kronor. kronor. Han är dock fri från ansvar, Han är dock fri från ansvar, om han om han senast tredje vardagen efter senast tredje vardagen efter förseelförseelsen styrker hos polismyndig- sen styrker hos polismyndighet att het att han hade bevis om trafikför- han hade bevis om trafikförsäkring säkring vid tiden för förseelsen samt vid tiden för förseelsen samt omstänomständigheterna ger vid handen att digheterna ger vid handen att förseförseelsen har berott på tillfälligt elsen har berott på ullfälliet förbiseförbiseende. ende.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
I Senaste lydelse 1977:949.
Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1980-10-23
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Friggebo, Mogård, Dahlgren. Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri
Föredragande: statsrådet Winberg
Proposition om ändring i brottsbalken, m. m. (bötesstraffen)
I Inledning
I brottsbalken (BrB) finns de allmänna bestämmelserna om böter, däribland regler om minimi- och maximibelopp för dagsböter och penningböter. De föreskrifter som sålunda anger inom vilka beloppsmässiga ramar de olika bötesstraffen får utdömas är oförändrade sedan brottsbalken trädde i kraft den I januari 1965. Jag avser att nu — mot bakgrund av penningvärdets förändring — ta upp frågan om en höjning av de aktuella penningbeloppen.
2 Allmänna synpunkter på bötesstraffet
Bötesstraffet och andra ekonomiska sanktioner har under senare är varit föremål för ett växande intresse inom kriminalpolitiken från flera olika synpunkter. |
En huvudlinje i reformarbetet har varit att förenkla förfarandet vid åläggande och uppbörd av ekonomiska sanktioner. Under senare hälften av 1960-talet genomfördes några reformer med detta syfte. Institutet ordningsbot infördes och möjligheterna att använda strafföreläggande ökades (prop. 1966:100. 1L.U 1966:33, rskr 1966:272 och prop. 1968:82, 1LU 1968:37, rskr 1968:274). Utrymmet för strafföreläggande har därefter vidgats ytterligare (prop. 1975/76:148, JuU 1976/77:11. tskr 1976/77:90).
Önskemålet att förenkla ärendehanteringen har till en del även legat till grund för strävandena att på vissa områden ersätta bötesstraffen med administrativa straffavgifter. Exempel på avgifter av detta slag som har tillkommit under senare år är skattetillägg, överlastavgift. felparkeringsavgift samt byggnadsavgift och tilläggsavgift vid olovligt byggande. Genom att
övergå tull administrativa sanktioner på de områden där så har bedömts lämpligt har man också velat på en gång begränsa det kriminaliserade området och göra de ekonomiska sanktionerna mer effektiva.
Ett par frågor som rör bötesstraffet har f.n. särskild aktualitet. I sitt av riksdagen godkända betänkande JuU 1977/78:25 med anledning av prop. 1976/77:104 har sålunda justitieutskottet uttalat att förvandlingsstraftet i sin nuvarande utformning bör avskaffas. Innan så kan ske bör det dock enligt utskottet utredas vidare hur bortfallet av förvandlingsstraffets fördelar kan kompenseras med straffrättsliga regler som riktar sig mot personer vilka genom olika illojala transaktioner gör sig svåråtkomliga för exekution. Den utredning som riksdagen således har hemställt om har numera verkställts av viteskommittén (Ju 1979:01). som nyligen avgav betänkandet (SOU 1980:7) Kompensation för förvandlingsstraftet. Betänkandet remissbehandlas f. n. Här bör också nämnas att frågan om ekonomiska sanktioner mot juridiska personer f.n. övervägs inom justitiedepartementet på grundval av betänkandet (Ds Ju 1978:5) Företagsböter och departementspromemorian (Ds Ju 1979:10) Företagsböter — Förslag till lagtexter.
Att bötesstraffet har varit föremål för uppmärksamhet i den kriminalpolitiska debatten torde emellertid främst få ses mot bakgrund av att bl. a. den kriminologiska forskningen har gett oss ökad insikt om att frihetsberövande påföljder inte är ägnade att främja de dömdas anpassning i samhället utan tvärtom ofta är förenade med direkta skadeverkningar. Det har därför blivit en alltmera angelägen uppgift att finna alternativ till frihetsstraffen. Att böter. som redan f. n. är den ojämförligt vanligaste brottspåföljden, här spelar en viktig roll torde vara ställt utom tvivel. Jag kan bl. a. hänvisa till nordiska straffrättskommitténs betänkande (NU 1975:5) Bötesstraffet och till den av kriminalpolitiska arbetsgruppen inom brottsförebyggande rådet överlämnade rapporten (1977:7) Nytt straffsystem (s. 327 ff).
En uppenbar förutsättning för att det nuvarande tillämpningsområdet för böter skall kunna bevaras och om möjligt utvidgas på frihetsstraffens bekostnad är att bötesstraffet vid behov kan göras till en tillräckligt kännbar påföljd. Som jag nämnde inledningsvis är bestämmelserna om minimi- och maximibelopp för böter oförändrade sedan år 1965. Tiden är enligt min mening nu mogen för att ta upp frågan om ändringar i dessa bestämmel- Ser.
3 Gällande föreskrifter om böter i korthet
De grundläggande bestämmelserna om böter finns som jag förut har nämnt i brottsbalken, främst 25 kap. Bestämmelserna innebär i huvudsak följunde.
Böter ådöms som huvudregel i dagsböter. Men om det i en straffskala har satts ut ett maximibelopp som inte överstiger 500 kr skall böterna ådömas omedelbart i pengar (penningböter). En särskild form av penningböter är
normerade böter, dvs. böter som bestäms efter en särskild beräkningsgrund. Normerade böter förekommer numera bara i någon enstaka författning.
Dagsböter ådöms till ett antal av minst en och högst 120. Som gemensamt straff för flera brott får upp till 180 dagsböter ådömas. I brottsbalken finns inga regler om hur antalet dagsböter skall bestämmas. Enligt motiven skall antalet bestämmas huvudsakligen efter brottets beskaffenhet. men även omständigheter som hänför sig till den tilltalade själv kan beaktas, t. ex. tidigare brottslighet.
Varje dagsbots storlek fastställs i pengar till ett belopp från och med två till och med 500 kr. Beloppet bestäms med hänsyn till den tilltalades ekonomiska förhållanden, t.ex. inkomst. förmögenhet och försörjningsskyldighet. Dagsbotens belopp kan jämkas, om brottet är ringa.
Riksåklagaren har i ett cirkulär den 23 maj 1973 (C 76) till landets åklagare meddelat detaljerade anvisningar om hur dagsbotsbelopp beräknas vid strafförelägganden. I stort sett torde dessa anvisningar stämma överens med domstolarnas praxis. I detta sammanhang förtjänar nämnas att vissa frågor som rör den praktiska tillämpningen när det gäller att fastställa dagsbotsbeloppets storlek f.n. övervägs inom justitiedepartementet (se JuU 1979/ 80:27).
Både beträffande dagsböter och penningböter gäller att minsta bötespåföljden är tio kr, om inte annat är föreskrivet. Maximibeloppet för penningsböter är som har nämnts i princip 500 kr. För penningböter som gemensamt straff för flera brott är gränsen dock satt till 1000 kr. För normerade böter gäller inte någon maximigräns.
När någon skall dömas för flera brott, skall i regel en gemensam påföljd ådömas. Böter får tillämpas som gemensamt straff, om böter kan följa på vart och ett av brotten. Straffet åläggs i dagsböter, om inte i samtliga tillämpliga straffskalor har föreskrivits penningböter. I sistnämnda fall åläggs det omedelbart i pengar. Är ett lägsta bötesstraff föreskrivet för något av brotten, får det straffet inte underskridas. Undantagna från reglerna om böter som gemensamt straff är normerade böter och böter som inte får förvandlas till fängelse. Dessa böter åläggs särskilt vid sidan av andra böter.
Om inte annat är föreskrivet, tillfaller böter staten. Föreskrifter enligt vilka böter helt eller delvis skall tillfalla annan förekommer på vissa speciella lagstiftningsområden, t. ex. enligt lagen (1938:274) om rätt till jakt.
Beträffande uppbörd och indrivning av böter finns i brottsbalken en hänvisning till bötesverkställighetslagen (1979:189). Vidare finns där en allmän bestämmelse om att böter som inte betalas skall förvandlas till fängelse i lägst tio och högst 90 dagar, om inte annat är föreskrivet. I brottsbalken hänvisas till den närmare regleringen i lagen (1964:168) om förvandling av böter.
Under vissa förutsättningar fär bötesstraff tillämpas även om böter inte
ingår I straffskalan för det aktuella brottet. Om det är påkallat för den tilltalades tillrättaförande eller av hänsyn till allmän laglydnad får böter ådömas tillsummans med villkorlig dom, skyddstillsyn eller överlämnande till vård enligt barnavårdslagen. Betalningsskyldigheten åläggs då i dagsböter till ett antal av högst 120. Avsikten är att antalet dagsböter 1 dessa fall skall bestämmas så att den samlade reaktionen blir lämpbegt avvägd. Vad gäller verkställigheten behandlas bötesstraffet som skilt från den andra påföljden, vilket innebär att straffet består även om den andra påföljden undanröjs.
Även I vissa andra fall kan ett bötesstraff tillämpas som påföljd trots att böter inte ingår i straftskalan för det brott som är aktue!lt. Ett lindrigare stratf än straffskalan innefattar kan sålunda ådömas för gärningar som har begätts innan gärningsmannen har fyllt 21 är. Den som har begått brott under inflytande av psykisk sjukdom eller annan själslig abnormitet kan också dömas till ett lindrigare straff än vad som är föreskrivet i straffskalan, om särskilda skäl föreligger. I undantagsfall kan även andra gärningsmän än som nu har nämnts ädömas böter trots att straffskalan inte innehåller detta straff.
Preskriptionstiden för böter är fem år, räknad från det att domen vann laga kraft. Hänsyn tas alltså inte till bötesstraffets stränghet. Preskriptionen avbryts genom att den dömde delges ansökan om att böterna skall förvandlas till fängelse.
Böter är som nämnts den ojämförligt vanligaste påföljden för brott. Enligt den officiella statistiken för år 1978 ålades under året drygt 337 000 bötesstraff. medan antalet utdömda påföljder av annat slag var ca 32 000.
Böter kan åläggas på tre olika sätt. genom dom, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot (ordningsföreläggande). År 1978 ålades böter i 43 714 fall av domstol. medan böter i 110 330 fall ålades genom strafförelägganden och i 183355 fall genom ordningsförelägganden.
Strafförelägganden utfärdas av åklagare och tillämpas både beträffande brott för vilka endast böter — dock ej normerade böter — ingår i stratfskaltan och beträffande brott som är belagda med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Högre dagsbotsantal än 60 får inte tas upp i ett stratföreläggande. Också andra begränsningar finns uppställda.
Tillämpningsområdet för ordningsbot är begränsat till förseelser som är belagda med penningböter, dock inte normerade böter. Ordningsbot föreläggs i regel av en polisman, Riksåklagaren har bemyndigats att i samråd med rikspolisstyrelsen välja ut vilka förseelser som skall beivras genom ordningsföreläggande. För varje förseelse bestämmer riksåklagaren det belopp som skall tas upp som ordningsbot. Nivån på beloppen har efter tillkomsten av det första beslutet blivit föremål för en mera allmän översyn vid ett tillfälle. efter samråd med bl.a. företrädare för domstols- och polisväsendet. Efter denna översyn meddelades de nu gällande föreskrifterna i ämnet (SFS 1977:112. ändrade senast 1[980:738). Flertalet av de gärningar som tas upp i beslutet utgör trafikförseelser.
4 Frågan om höjning av minimi- och maximibeloppen för böter
Brottsbalken medförde inte några mera genomeripande ändringar i bötessystemet. Huvuddragen i den tidigare gällande regleringen — främst bestämmelserna i 2 kap. 851 I864 års strafflag och i den s.k. särskilda böteslagen (1931:328) - överfördes till balken utan ändringar i sak. Endast vissa belopp justerades med hänvisning till penningvärdets förändring (prop. 1962:100 del Cs. 223 ff). Sålunda ändrades minimum för dagsbotens belopp från en till två kr och maximum från 300 till 500 kr. Vidare höjdes maximibeloppet för penningböter från 300 till 500 kr. Maximum för penningböter som gemensamt straff höjdes från 500 ull 1000 kr. Slutligen höjdes det allmänna bötesminimum från fem till tiv kr.
Enligt min mening bör lämpligen de belopp som sålunda justerades vid brottsbalkens tillkomst nu ändras på nytt. Penningvärdet har ju undergått betydande förändringar sedan brottsbalken trädde i kraft. Ett uttryck för detta är att basbeloppet enligt I kap. 6§ lagen (1962:381) om allmän försäkring har mer än tredubblats sedan år 1965. En justering av beloppen är därför som jag redan har antytt påkallad med hänsyn till intresset av att vidmakthålla bötesstraffets praktiska användbarhet och att om möjligt även utvidga dess tillämpningsområde. En sådan justering torde också få en allmän återverkan på praxis, i synnerhet när det gäller penningböter.
Det skulle kunna övervägas att indexreglera de aktuella beloppen. t. ex. genom att låta dem bli bestämda tull kvotdelar av basbeloppet. En sådan lösning synes dock böra undvikas av bl.a. praktiska skäl. Jag förordar i stället att beloppen även denna gång höjs i absoluta tal. Det synes därvid inte nödvändigt att eftersträva en exakt anpassning till penningvärdesförändringarna sedan år 1965.
Straffmaximum för penningböter, som f.n. är 500 kr. bör enligt min mening lämpligen höjas till I 000 kr. Maximistraffet för penningböter som gemensamt straff är nu I 000 kr och bör höjas till 2 000 kr. Även beloppen för lägsta och högsta dagsbot bör höjas. Jag föreslår att minimibeloppet höjs från två till tio kr. och maximibeloppet från 500 till I 000 kr. Dessa höjningar är inte avsedda att rubba de principer som f.n. Heger till grund för bestämmandet av dagsbotsbeloppen och kommer inte att få betydelse för andra fall än då ett särskilt lågt eller särskilt högt dagsbotsbelopp skall bestämmas.
Slutligen bör det allmänna minimtbeloppet för böter höjas. Enligt min mening saknas det anledning att numera adöma ett lägre bötesstraft än 50 kr. Regeln om minsta bötespåföljd bör ändras 1 enlighet härmed.
Den enda straftbestämmelse i brottsbalken som berörs av de nu föreslagna ändringarna är 16 kap. 16 5. där förargelseväckande beteende är straffbelagt med böter, högst 500 kr. Maximibeloppet bör här höjas till I 000 kr.
Enligt 9 § lagen (1964:168) om förvandling av böter får penningböter förvandlas till fängelse endast om de överstiger 100 kr. Förvandling får dock
ske, om det finns anledning anta att den bötfällde av tredska eller uppenbar vårdslöshet har underlåtit att betala böterna eller att förvandling fordras för hans tillrättaförande. Vidare gäller enligt 158 tredje stycket att varje påbörjat belopp av tio kr skall anses motsvara en dagsbot vid förvandling av penningböter.
Höjningarna av minimi- och maximibeloppen för böter kan som jag förut har konstaterat förutses få en allmän återverkan på praxis när det gäller särskilt penningböternas nivå. Om inga ändringar görs i de nyss redovisade förvandlingsbestämmelserna skulle därmed längre straff än förut uppkomma vid förvandling av penningböter, en konsekvens som synes omotiverad. Nivän på flertalet av de penningböter som regleras genom föreskrifter av riksåklagaren torde f.ö. redan nu vara högre än vad som förutsattes vid förvandlingsbestämmelsernas tillkomst. Som framgår av vad jag förut har anfört är avsikten att frågan om att avskaffa förvandlingsstraffet i dess nuvarande form skall tas upp inom kort, men det kan f. n. inte med säkerhet bedömas när en sädan reform kan komma att träda i kraft. Jag förordar därför att en anpassning av förvandlingsbestämmelserna görs till de nva reglerna om minimi- och maximibelopp för böter. Bestämmelsen i 9 § lagen om förvandling av böter bör därvid ändras på det sättet att lägsta förvandlingsbara belopp i fråga om penningböter höjs från 100 till 200 kr. Omräkningsregeln i 15 § tredje stycket bör ändras så att ett belopp av 20 kri stället för tio kr. får svara mot en dagsbot. Det kan visserligen inte uteslutas att dessa ändringar - som f.ö. hade en motsvarighet vid brottsbalkens tillkomst — i en del fall leder till att förvandlingsstraffen blir något kortare än nu. Detta är dock ingen avgörande nackdel. |
Höjningen av maximum för penningböter i brottsbalken bör leda till att även straffskalorna avseende penningböter inom specialstraffrätten -- vilka nu så gott som genomgående har 500 kr som högsta belopp — regelmässigt justeras till att omfatta högst I 000 kronors böter. Med hänsyn till mängden av sådana författningar kan det inte komma 1 fråga att göra alla dessa ändringar nu. Frågan får beaktas i samband med att ändringar av andra skäl görs I de aktuella författningarna.
Redan i detta sammanhang bör dock ändringar göras i fråga om sådana förseelser som är belagda med penningböter och som har särskilt stör frekvens. Det gäller här förseelser som beivras genom ordnmngsföreläggande och som således är upptagna i riksåklagarens nuvarande föreskrifter i ämnet. Som jag har angett förut rör det sig till övervägande del om trafiktörseelser. Dessa är upptagna i författningar som har beslutats av regeringen. och ändringarna förutsätter alltså inte beslut av riksdagen. Jag har inhämtat att chefen för kommunikationsdepartementet avser att anmäla frågan om ändringar i de aktuella författningarna, om riksdagen godtar föreliggande förslag.
De övriga förseelser som f. n. beivras genom ordningsföreläggande finns upptagna i värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, trafikskadelagen (1975:1410) och lagen (1978:475) om avgift för innehav av televisionsmottagare. Jag har erfarit att frågan om ändring av påföljdskonstruktionen i den sist nämnda lagen f. n. övervägs inom utbildningsdepartementet på grundval av betänkandet (Ds U 1980:7) Avgiftsfinansiering av radio/tv samt att chefen för utbildningsdepartementet avser att senare under detta budgetår anmäla frågan. Jag finner det därför inte lämpligt att nu föreslå en ändring i lagen om avgift för innehav av televisionsmottagare. Övriga lagar bör emellertid ändras i detta sammanhang. Med hänsyn till att frågan om behörighet för tulltjänstemän att utfärda ordningsförelägganden för brott som avses i 2 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling f. n. övervägs inom regeringskansliet med anledning av en skrivelse från generaltullstyrelsen, bör ändring göras även i det lagrummet. Härutöver bör följdändringar göras i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom och i lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän.
5 Ikraftträdande
Ikraftträdandet av de här föreslagna lagändringarna måste föregås av ett förhållandevis omfattande administrativt arbete. Riksåklagaren, som jag har samrått med under beredningen av detta lagstiftningsärende, har sålunda framhållit att en viss tid efter ett riksdagsbeslut erfordras för den översyn av hans föreskrifter om ordningsbot för vissa brott som påkallas av bl. a. höjningen av bötesminimum. Vidare måste nya blanketter och anvisningar fastställas samt information inom bl. a. polisväsendet om de nya reglerna förberedas. Med hänsyn bl. a. till kostnaderna för nytryck av blanketter (ca 800 000 kr för cn årsupplaga) är det också angeläget att ikraftträdandet såvitt möjligt får sammanfalla i tiden med ett eventuellt införande av frankeringsskyldighet vid betalning av böter, en fråga som är föremål för översyn (se prop. 1980/81:20 bil. 5 s. 22-23). Det går inte f. n. att med säkerhet förutse hur lång tid det arbete som avses nu kommer att ta i anspråk. Mest ändamålsenligt är därför att det överlämnas åt regeringen att bestämma tidpunkten för ikraftträdandet.
6 Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till
1. lag om ändring i brottsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1964:168) om förvandling av böter,
3. lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande
verkställighet av brottmålsdom,
IS
4. lag om ändring i lagen (1973:18) om diseiplinstraft för krigsmän. 5. lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967). 6.1; 2 om ändring i lagen (1960:415) om straft för varusmugeling, 7. lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, : 8. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410).
De vid 5 och 7 angivna förslagen har upprättats I samråd med chefen för försvarsdepartementet och förslaget vid 6 i samråd med chefen för handelsdepartementet.
Med hänsyn till den formella karaktären av de föreslagna lagändringarna får lagrådets hörande i ärendet anses sakna betydelse.
7 Specialmotivering 7.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken ( vergångshestämmelsen
Att höjningen av maximi- och minimibeloppen inte får tillämpning på gärningar som har begåtts före ikraftträdandet följer av 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken. Någon uttrycklig övergångsbestämmelse härom behövs alltså inte vare sig i fråga om ändringen i brottsbalken eller beträffande de ändringar som nu föreslås i vissa specialförfattningar. När gemensamt straff i form av penningböter skall bestämmas för brott som har begåtts före och efter ikraftträdandet. torde de principer som har kommit till uttrvck i nyssnämnda lagrum leda till att 25 kap. 5§ andra stycket i dess nya lydelse kan tillämpas endast om mer än ett av brotten har begåtts efter ikraftträdandet (jfr prop. 1964:10 s. 106).
En det specialstrafträttsliga författningsbestämmelser som har tillkommit före brottsbalken innehåller bötesmaxima som överstiger 500 men inte I 000 kr. Ett exempel erbjuder 78 kungörelsen (1925:465) med särskilda bestämmelser om utförsel från riket av spritdrycker och vin. Vid tillämpningen av sådana bestämmelser skall enligt 25 kap. I $ BrB i dess gällande lydelse bötesstraffet åläggas i dagsböter. Av praktiska skäl bör denna ordning behållas till dess att de aktuella bestämmelserna ändras (jfr prop. 1964:10 5. 101). På grund härav har angetts att 25 kap. I $ BrB i dess äldre Ivdelse fortfarande skall tillämpas i här avsedda fall.
7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:168) om förvandling av böter Övergängsbestämmelsen
Bl. a. för att komplikationer skall undvikas i fall då förvandling samtidigt skall ske av böter som har ålagts före och efter ikraftträdandet bör de nya reglerna tillämpas även vid förvandling av äldre böter. Detta har uttryckligen angetts i övergånasbestämmelsen.
8 Hemställan Jag hemstiller att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen till 1. lag om ändring i brottsbalken. 2. lag om ändring i lagen (1964:168) om förvandling av böter. [SS . Jag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande
verkställighet av brottmälsdom. po Jag om ändring i lagen (1973:18) om disciplinstratf för krigsmän.
. lag om ändring i värnpliktstagen (1941:967). PAN . lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, SH . lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, S. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410).
9 Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
GOTAB 67351 Stockholm 1980