Prop. 1980/81:38

om ändring i brottsbalken, m.m. (bötesstraffen)

Prop. Regeringens proposition

1980/81:38

om ändring i brottsbalken , m. m. ( bötesstraffen);

beslutad den 23 oktober 1980,

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regcringsprotokoll. På regeringens vägnar

Tl-IORBJÖRN FÄLLDIN HÅKAN WINBERG

2 Allmänna synpunkter på bötesstraffet

Bötesstraffet och andra ekonomiska sanktioner har under senare är varit föremål för ett växande intresse inom kriminalpolitiken frän flera olika synpunkter.

En huvudlinje i reformarbetet har varit att förenkla förfarandet vid åläggande och uppbörd av ekonomiska sanktioner. Under senare hälften av 1960-talet genomfördes nägra reformer med detta syfte. Institutet ordnings- bot-infördes och möjligheterna att använda strafföreläggande ökades (prop. 1966:1()().11.U 1966133. rskr 1966:272 och prop. l968:82. 1.LU1968z37. rskr 1968274). Utrymmet för strafföreläggande har därefter vidgats ytterligare (prop. 1975/76:148. JuU 1976/77:11. rskr 1976/77z90).

Önskemälet att förenkla ärendehanteringen har till en del även'legat till grund för strävandena att på vissa omräden ersätta bötesstraffen med administrativa straffavgiftcr. Exempel på avgifter av detta slag som har tillkommit under senare år är skattetillägg. överlastavgift. felparkeringsav- gift samt byggnadsavgift och tilläggsavgift vid olovligt byggande. Genom att

• Sida 12
•  Original

Prop. 1980/81 :38 12

övergå till administrativa sanktioner på de områden där så har bedömts lämpligt har man ocksä velat på en gäng begränsa det krimimtliserade området och göra de ekonomiska sanktionerna mer effektiva.

Ett par frågor som rör bötesstraffet har f. n. särskild aktualitet. I sitt av riksdagen godkända betänkande .luU 1977/78125 med anledning av prop. 1976/771104 har sålunda justitieutskottet uttalat att förvandlingsstraffet i sin nuvarande utformning bör avskaffas. lnnan så kan ske bör det dock enligt utskottet utredas vidare hur bortfallet av förvandlingsstraffets fördelar kan kompenseras med straffrättsliga regler som riktar sig mot personer vilka genom olika illojala transaktioner gör sig svåråtkomliga för exekution. Den utredning som riksdagen således har hemställt om har numera verkställts av viteskommittén ("Ju 1979zfll ). som nyligen avgav betänkandet (SOU 198117) Kompensation för förvandlingsstraffet. Betänkandet remissbehant'llas f. n. Här bör också nämnas att frågan om ekonomiska sanktioner mot juridiska personer f. n. övervägs inom justitiedepartementet på grundval av betän- kandet (Ds ju 19785) lit.")retagsböter och departetnentspromenwrian (Ds _lu 1979110) Företagsböter — Förslag till lagtexter.

Att bötesstraffet har varit föremål för uppmärksamhet i den kriminalpo- litiska debatten torde emellertid främst få ses mot bakgrund av att bl. a. den kriminologiska ftn'skningen har gett oss (”ökad insikt om att frihetsberövande päföljder inte är ägnade att främja (le dömdas anpassning i samhället utan tvärtom ofta är förenade med direkta skadeverkningar. Det har därför blivit en alltmera angelägen uppgift att filma alternativ till frihetsstraffen. Att böter. som redan f. n. är den ojämförligt vanligaste brottspåföljden. här spelar en viktig roll torde vara ställt utom tvivel. Jag kan bl. a. hänvisa till nordiska straffrättskommittens beti'inkande (INU 1975z5) Bötesstraffet och till den av kritnimtlpolitiska arbetsgruppen inom brottsförebyggande rådet överlämnade rapporten (1977z7) Nytt straffsystem ('s. 327 ff).

En uppenbar förutsättning för att det nuvarande tillämpningsomrädet för böter skall kunna bevaras och om möjligt utvidgas på frihetsstraffcns bekostnad är att bötcsstraffet vid behov kan göras till en tillräckligt kännbar påföljd. Som jag nämnde inledningsvis är bestämmelserna om minimi- och maximibelopp för böter oförändrade sedan är 1965. Tiden är enligt min mening nu mogen för att ta upp frågan om ändringar i dessa bestämmel—

561”.

3 Gällande föreskrifter om böter i korthet

_ De grundläggande bestämmelserna om böter finns som jag förut har nämnt i brottsbalken. främst 25 kap. Bestämmelserna innebär i huvudsak följande.

Böter ådöms som huvudregel i dagsböter. Men om det i en straffskala har satts ut ett maximibelopp som inte ("överstiger 51.11) kr skall bt'jterna ådömas omedelbart i pengar (penningböter). En särskild form av penningbt'jter är

• Sida 13
•  Original

Prop. 1980/81 :38 13

normerade böter. dvs. böter som bestäms efter en särskild beräkningsgrund. Normerade böter förekommer numera bara i någon enstaka författning.

Dagsböter ådöms till ett antal av minst en och högst 120. Som gemensamt straff för flera brott får upp till 180 dagsböter ådömas. ] brottsbalken finns inga regler om hur antalet dagsböter skall bestämmas. Enligt motiven skall antalet bestämmas huvudsakligen efter brottets beskaffenhet. men även omständigheter som hänför sig till den tilltalade själv kan beaktas. t. ex. tidigare brottslighet.

Varje dagsbots storlek fastställs i pengar till ett belopp från och med två till och med 500 kr. Beloppet bestäms med hänsyn till den tilltalades ekonomiska förhållanden. t. ex. inkomst. förmögenhet och försörjningsskyldighet. Dagsbotens belopp kan jämkas, om brottet är ringa.

Riksåklagaren har i ett cirkulär den 23 maj 1973 (C 76) till landets åklagare meddelat detaljerade anvisningar om hur dagsbotsbelopp beräknas vid strafförelägganden. I stort sett torde dessa anvisningar stämma överens med domstolarnas praxis. I detta sammanhang förtjänar nämnas att vissa frågor som rör den praktiska tillämpningen när det gäller att fastställa dagsbotsbe- loppets storlek f. n. övervägs inom justitiedepartementet (se JuU 1979/ 80:27).

Både beträffande dagsböter och pcnningböter gäller att minsta bötespå- följden är tio kr, om inte annat är föreskrivet. Maximibeloppct för penningsböter är som har nämnts i princip 500 kr. För pcnningböter som gemensamt straff för flera brott är gränsen dock satt till 1000 kr. För normerade böter gäller inte någon maximigräns.

När någon skall dömas för flera brott, skall i regel en gemensam påföljd ådömas. Böter får tillämpas som gemensamt straff, om böter kan följa på vart och ett av brotten. Straffet åläggs i dagsböter. om inte i samtliga tillämpliga straffskalor har föreskrivits penningböter. [ sistnämnda fall åläggs det omedelbart i pengar. Är ett lägsta bötesstraff föreskrivet för något av brotten. får det straffet inte underskridas. Undantagna från reglerna om böter som gemensamt straff är normerade böter och böter som inte får förvandlas till fängelse. Dessa böter åläggs särskilt vid sidan av andra böter.

Om inte annat är föreskrivet. tillfaller böter staten. Föreskrifter enligt vilka böter helt eller delvis skall tillfalla annan förekommer på vissa speciella lagstiftningsområden. t. ex. enligt lagen (19381274) om rätt till jakt.

Beträffande uppbörd och indrivning av böter finns i brottsbalken en hänvisning till bötesverkställighetslagen (1979:189). Vidare finns där en allmän bestämmelse om att böter som inte betalas skall förvandlas till fängelse i lägst tio och högst 90 dagar. om inte annat är föreskrivet. l brottsbalken hänvisas till den närmare regleringen i lagen (1964:168) om förvandling av böter.

Under vissa förutsättningar fär bötesstraff tillämpas även om böter inte

• Sida 14
•  Original

Prop. 1980/81 :38 14

ingår i straffskalan för det aktuella brottet. Om det är påkallat för den tilltalades tillrättaförande eller av hänsyn till allmän laglydnad får böter ådömas tillsammans med villkorlig dom. skyddstillsyn eller överlämnande till vård enligt barmtvårdslagen. Betalningsskyldigheten åläggs då i dagsböter till ett antal av högst 120. Avsikten är att antalet dagsböter i dessa fall skall bestämmas så att den samlade reaktionen blir lämpligt avvägd. Vad gäller verkställigheten behandlas bötesstraffet som skilt från den andra påföljden. vilket innebär att straffet består även om den andra pzitföljden undanröjs.

Även i vissa andra fall kan ett bötesstraff tillämpas som påföljd trots att böter inte ingår i straffskalan för det brott som är aktuellt. Flt lindrigare straff än straffskalan innefattar kan sålunda ådömas för gärningar som har begåtts innan gärningsmannen har fyllt 21 år. Den som har begått brott under inflytande av psykisk sjukdom eller annan själslig abnormitet kan också dömas till ett lindrigare straff än vad som är föreskrivet i straffskalan. om särskilda skäl föreligger. 1 undantagsfall kan även andra gärningsmän än som nu har nämnts ådömas böter trots att straffskalan inte innehåller detta straff.

Preskriptionstiden för böter är fem år. räknad frän det att domen vann laga kraft. Hänsyn tas alltså inte till bötesstraffets stränghet. Preskriptionen avbryts genom att den dömde delges ansökan om att böterna skall fi'ärvandlas till fängelse.

Böter är som nämnts den ojå'imförligt vanligaste påföljden för brott. Enligt den Officiella statistiken för år 1978 ålades under året drygt 337111") bötesstraff. medan antalet utdömda påftiiljder av annat slag var ea 32001).

Böter kan åläggas på tre olika sätt. genom dom. strafft'åreläggt-tnde eller föreläggande av ordningsbot (ordningsföreläggande). År 1978 ålades böter i 43 714 fall av domstol. medan böter i 110331) fall ålades genom strafföre— lägganden och i 183 355 fall genom ordningsft'fn'elägganden.

Strafförelägganden utfi-irdas av åklagare och tillämpas både beträffande brott för vilka endast böter — dock ej normerade böter — ingår i straffskalan och beträffande brott som är belagda med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Högre dz'tgsbotsantal än ötl får inte tas tipp i ett strafföreläggande. Också andra begränsningar finns uppställda.

Tillämpningsområdet för (_)rdningsbot är begränsat till förseelser som är belagda med penningböter. dock inte normerade böter. ()rdningsbot föreläggs i regel av en polisman. Riksåklagaren har bemyndigats att i samråd med rikspolisstyrelsen välja ut vilka förseelser som skall beivras genom ordningsföreläggt-tnde. För varje förseelse bestämmer riksåklagaren det belopp som skall tas upp som ordningsbot. Nivån på beloppen har efter tillkomsten av det första beslutet blivit föremål för en mera allmän översyn vid ett tillfälle. efter samråd med bl. a. fiftreträdare för domstols- och polisx-"äsent'let. Efter denna översyn meddelades de nu gällande ft'jreskrifter- na i ämnet ("SFS 1977zl 12. ändrade senast [()811z733). [flertalet av de

gärningar som tas upp i beslutet utgör trafikförseelser.

• Sida 15
•  Original

Prop. HSO/81:38 15

4 Frågan om höjning av minimi- och maximibeloppen för böter

Brottsbalken medförde inte några mera genomgripande ändringar i bifitessystemet. lltn'uddragen i den tidigare gällande regleringen — främst bestämmelserna i 2 kap. Hä i tsm års strafflag och i den s. k. särskilda böteslagen (1931:328) — ("tverfördes till balken titan ändringar i sak. Endast vissa belopp justerades med hänvisning till penningvärdcts förändring ("prop. 1962:1tl(l del C s. 223 ff). Sålunda ändrades minimum för dagsbotens belopp från en till två kr och maximum från 3tltl till Stlt) kr. Vidare höjdes maximibeloppet för penningböter från 300 till Stltl kr. Maximum för penningböter som gemensamt straff höjdes från Söt) till 1 0110 kr. Slutligen höjdes det allmänna bötesminimutn från fem till tio kr.

Enligt min mening bör lämpligen de belopp som sålunda justerades vid brottsbalkens tillkomst nu ändras på nytt. Penningvärdet har ju undergått betydande förändringar sedan brottsbalken trädde i kraft. Ett uttryck för detta är att basbeloppet enligt 1 kap. ös" lagen (1962:381) om allmän försäkring har tner än tredubblats sedan år 1965. En justering av beloppen är därför sotn jag redan har antytt påkallad med hänsyn till intresset av att vidmakthålla bt"'ttesstraffets praktiska användbarhet och att om möjligt även utvidga dess tilläntpningsmnråde. En sådan justering torde också få en allmän återverkan på praxis. i synnerhet när det gäller penningböter.

Det skulle kunna ("övervägas att indexreglera de aktuella beloppen. [. ex. genom att låta dem bli bestämda till kvotdelar av basbelt'tppet. En sådan lösning synes dock böra undvikas av bl. a. praktiska skäl. Jag ft'ftrordar i stället att beloppen även denna gång höjs i absoluta tal. Det synes därvid inte nödvändigt att eftersträva en exakt anpassning till penningvärdesförändring- arna sedan år 1965.

Straffmaximum för penningböter. som f. n. är Stltl kr. bör enligt min mening lämpligen höjas till ] tltltl kr. Maximistraffet för penningböter som gemensamt straff är nu 1 ()()t') kroeh bör höjastill 2 tltltl kr. Även beloppen för lägsta och högsta dagsbot bör höjas. Jag föreslår att minimibeloppet höjs från två till tio kr. och maximibeloppet från 5tltl till 1 tltlt) kr. Dessa höjningar är inte avsedda att rubba de principer som f. n. ligger till grund för bestämmandet av dagsbotsbeloppen och kommer inte att få betydelse för andra fall än då ett särskilt lågt eller särskilt högt dagsbotsbelopp skall bestämmas.

Slutligen bör det allmänna minimibeloppet för böter höjas. F.nligt min mening saknas det anledning att numera ådöma ett lägre bt'ttesstrat'f än Stl kr. Regeln om minsta bötespz .ljd bör ändras i enlighet härmed.

Den enda straffbestämmelse i brottsbalken som berörs av de nu föreslagna ändringarna är 16 kap. 16 & där förargelseväckande beteende är straffbelagt med böter. högst 500 kr. Maximibeloppet bör här höjas till 1 tttlt) kr.

Enligt 95 lagen (Hö—1168") om ft'irvandling av böter får penningböter fört-'andlas till fängelse endast om .de överstiger ltlt) kr. Förvandling får dock

• Sida 16
•  Original

Prop. 1980/81z38 tö

ske. om det finns anledning anta att den bötfällde av tredska eller uppenbar vårdslöshet har underlåtit att betala böterna eller att förvandling fordras för hans tillrättaft'irande. Vidare gäller enligt 15 & tredje stycket att varje påbörjat belopp av tio kr skall anses motsvara en dagsbot vid förvandling av penningböter.

llöjningarna av minimi- och maximibeloppen för böter kan som jag förut har konstaterat förutses få en allmän återverkan på praxis när det gäller särskilt penningböternas nivå. Om inga ändringar görs i de nyss redovisade ft'fu'vandlingsbestämmelserna skulle därmed längre straff än förut uppkomma vid förvandling av penningbt'jter. en konsekvens som synes omotiverad. Nivån på llertalet av de penningböter sotn regleras genom föreskrifter av riksåklagaren torde f. ö. redan nu vara högre än vad som förutsattes vid förvandlingsbestämmelsernas tillkomst. Som framgår av vad jag förut har anfört är avsikten att frågan om att avskaffa förvandlingsstraffet i dess nuvarande fortn skall tas upp inom kort. men det kan f. n. inte med säkerhet bedömas när en sådan reform kan komma att träda i kraft. Jag förordar därför att en anpassning av förvandlingsbestämmelserna görs till de nya reglerna om minimi— och maximibelopp för böter. Bestämmelsen i 9 & lagen om förvandling av böter bör därvid ändras på det sättet att lägsta förvandlingsbara belopp i fråga om penningböter höjs från ltltl till 200 kr. Omräkningsregeln i 15 & tredje stycket bör ändras så att ett belopp av 211 kr i stället för tio kr. får svara mot en dagsbot. Det katt visserligen inte uteslutas att dessa ändringar — som f. ö. hade en motsvarighet vid lu'ottsbalkens tillkomst — i en del fall leder till att förvandlingsstraffen blir något kortare än nu. Detta är dock ingen avgörande nackdel. .

llöjningen av maximum för penningböter i brottsbalken bör leda till att även straffskalorna avseende penningböter inom specialstraffri'ttten -- vilka nu så gott som genomgående har 500 kr som högsta belopp — regelmässigt justeras till att omfatta högst ] (löt) kronors böter. Med hänsyn till mängden av sådana författningar kan det inte komtna i fråga att göra alla dessa ändringar nu. Frågan får beaktas i samband med att ändringar av andra skäl görs i de aktuella författningarna.

Redan i detta sammanhang bör dock ändringar göras i fråga om sådana förseelser som är belagda med penningböter och som har särskilt stor frekvens. Det gäller här förseelser sotn beivras genom ordningstöreläggande och som således är upptagna i riksåklagarens nuvarande föreskrifter i ämnet. Som jag har angett förut rör det sig till övervägande del om trafikft'fuseelser. Dessa är upptagna i författningar som har beslutats av regeringen. och ändringarna ft'ftrutsätter alltså inte beslut av riksdagen. Jag har inhämtat att chefen för kommunikationsdepartementet avser att anmäla frågan om ändringar i de aktuella författningarna, om riksdagen godtar fij'ireliggande

förslag.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1980/8 1:38 17

De övriga förseelser som f. n. beivras genom ordningsförcläggandc finns upptagna i värnpliktslagen (l94lz967). lagen (1966z413) om vapenfri tjänst. trafikskadelagen(1975zl410) och lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisionsmottagare. Jag har erfarit att frågan om ändring av påföljdskon- struktionen i den sist nämnda lagen f. n. övervägs inom utbildningsdeparte- mentet på grundval av betänkandet (Ds U 198017) Avgiftsfinansiering av radio/tv samt att chefen för utbildningsdepartementet avser att senare under detta budgetår anmäla frågan. Jag finner det därför inte lämpligt att nu föreslå en ändring i lagen om avgift för innehav av televisionsmottagare. Övriga lagar bör emellertid ändras i detta sammanhang. Med hänsyn till att frågan om behörighet för tulltjänstcmän att utfärda ordningsförelägganden för brott som avses i "2 % lagen (1960:4'18) om straff för varusmuggling f. n. övervägs inom regeringskansliet med anledning av en skrivelse från generaltullstyrelscn, bör ändring göras även i det lagrummet. llärutöver bör följdz'indringar görasi lagen (1972:260) om internationelltsamarbete rörande verkställighet av brottmålsdom och i lagen (1973218) om disciplinstraff för krigsmän.

5 Ikraftträdande

Ikraftträdandct av de här föreslagna lagändringarna måste föregås av ett förhållandevis omfattande administrativt arbete. Riksåklagaren. som jag har samrått med under beredningen av detta lagstiftningsärende. har sålunda framhållit att en viss tid efter ett riksdagsbeslut erfordras för den översyn av hans föreskrifter om ordningsbot för vissa brott som påkallas av bl.a. höjningen av bötesminimum. Vidare måste nya blanketter och anvisningar fastställas samt information inom bl. a. polisväsendet om 'de nya reglerna förberedas. Med hänsyn bl. a. till kostnaderna för nytryck av blanketter (ca 800 000 kr för en ärsupplaga) är det också angeläget att ikraftträdandet såvitt möjligt får sammanfalla i tiden med ett eventuellt införande av frankerings- skyldighet vid bctalning av böter, en fråga som är föremål för översyn (se prop. 1980/81120 bil. 5 s. 22—23). Det går inte f. n. att med säkerhet förutse hur lång tid det arbete som avses nu kommer att ta i anspråk. Mest ändamålsenligt är därför att det överlämnas åt regeringen att bestämma tidpunkten för ikraftträdandet.

6 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justiticdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken ,

2. lag om ändring i lagen (l964:168) om förvandling av böter,

3. lag om ändring i lagen ( 1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.

• Sida 18
•  Original

Prop. 1980/81 :38 ts

4. lag om ändring i lagen ("197318”) om disciplinstraff för krigsmän. 5. lag om ändring i värnpliktslagen (19-11 :$)o7).

6. lag om ändring i lagen (Holtz—118) om straff för varusmuggling. 7. lag om ändring i lagen (19t'ioz-ll3) om vapenfri tjänst. '

8. lag om ändring i trafikskadelagen(197511—110).

De vid 5 och 7 angivna förslagen har upprättats i samråd med chefen för försvarsdepartementet och förslaget vid 6 i samråd metl chefen för handclsdepartementet.

Med hänsyn till den formella karaktären av de föreslagna lagändringarna får lagrådets hörande i ärendet anses sakna betydelse.

7 Specialmotivering 7.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken Öt't'rgåltgshavliimmelsen

Att höjningen av maximi- och minimibeloppen inte får tillämpning på gärningar sotn har begåtts före ikraftträdandet följer av 5 s' andra stycket lagen ( 1964: 163) om inft'årande av brottsbalken. Någon uttrycklig övergångs— bestämmelse härom behövs alltså inte vare sig i fråga om ändringen i brottsbalken eller beträffande de ändringar som nu föreslås i vissa specialförfattningar. När gemensamt straff i form av penningböter skall bestämmas för brott som har begåtts före och efter ikraftträdandet. torde de principer som har kommit till uttryck i nyssnämnda lagrum leda till att 25 kap. 5ä andra stycket i dess nya lydelse kan tillämpas endast om mer än ett av brotten har begåtts efter ikraftträdandet (jfr prop. 196—1zltl s. 1116).

lin del specialstraffrättsliga författningsbestämmelser som har tillkommit före brottsbalken innehåller bötesmaxima som överstiger 500 men inte ] (lttt) kr. Ett exempel erbjuder 7 & kungörelsen (19251465) med särskilda bestämmelser om utförsel från riket av spritdrycker och vin. Vid tillämp- ningen av sådana bestämmelser skall enligt 25 kap. 1 ;" Bil:! i dess gällande lydelse bt'Stesstraffet åläggas i dagsböter. Av praktiska skäl bör denna ordning behållas till dess att de aktuella bestämmelserna ändras (jfr prop. 1964:1(1 s ltll ). På grttnd härav har angetts att 25 kap. 1 s' BrB i dess äldrc lydelse fortfzn'ande skall tillämpas i här avsedda fall.

8 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen till

1. lag om ändring i ln—ottsbalken.

2. lag om ändring i lagen (l96—1:168) om förvant'lling av böter.

3. lag om ändring i lagen ( 19721260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom. +'- Iag om ändring i lagen (1973: 18) om disciplinstraff för krigsmän. . lag om ändring i värnpliktslagen (19411967'). lag om ändring i lagen ('l96(1:=118) om straff för varusmuggling. Xl ? 'Jl . lag om ändring i lagen (l966:413) om vapenfri tjänst. 8. lag om ändring i trafikskadelagen(1975:14111).

9 Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposititm föreslå riksdagen att antaga de förslag som ftj'n'edragan- den har lagt fram.

• Sida 20
•  Original

GOTAB 67351 Stockholm 1980