SOU 2012:34
Nya påföljder
Summary
Our assignment
Our overall mandate was to review the Swedish system of criminal sanctions for both adult and young offenders. Within the framework of this review we were assigned to:
• analyse and propose how it would be possible to reduce the use of imprisonment (Sw. fängelse), principally short sentences, while maintaining the credibility of the system
• analyse and propose how to avoid small differences in penal value resulting in considerable differences in the choice of criminal sanction
• analyse and propose how the importance of the nature of criminality (Sw. brottslighetens art) can be defined and its meaning clearly delimited
• adopt a position on and propose the criteria that should apply to previous criminality and the importance that such criminality should be attributed when choosing criminal sanctions and determining penalties and also with reference to the forfeiture of the grant of conditional release
• analyse and propose how to choose an intervention that does not constitute imprisonment at an institution, the content and structure of such interventions and also how they should be followed up as well as how reactions in the event of relapse into crime and other misconduct should be structured; As regards the choice of intervention, an investigation should be conducted into, for example, improved opportunities to adapt interventions to
Memorandum
31 May 2012
Criminal Sanctions Inquiry
Ju 2009:11
2
the criminality and the extent to which the accused’s personal circumstances should be attributed importance
• analyse and propose how it would be possible to increase the use of day fines (Sw. dagsböter), how to calculate the amount of day fines, how the implementation of day fines can be rendered more effective and what the reaction should be to a default in payment; review the relationship between day fines and monetary fines and also investigate other issues concerning fines that may arise
• adopt a position on whether an offender who has attained the age of 18 but not the age of 21 should be treated as an adult offender when determining punishment and choosing criminal sanction or either of these respects and also analyse how young people should be considered when determining penalties in those cases where a penalty is to be reduced
• evaluate whether the purpose of the 2007 reform of the care of young persons (Sw. ungdomsvård) and youth service (Sw.
ungdomstjänst) sanctions has been achieved, focussing on the
courts’ choice of criminal sanction and the content of the sanctions
• conduct individual reviews of the sanctions of institutional care of young persons (Sw. sluten ungdomsvård), care of young persons and youth service as regards the status of the sanction, responsibility for management of the sanction, the choice of criminal sanction, its content and structure in general and also follow-up and reactions in the event of a relapse into crime or other misconduct
• investigate whether any new elements should be developed that may be particularly appropriate for young offenders
• make proposals to abolish or concerning greater restraint in the use of fines for offenders who have committed crimes prior to the age of 18
• review the rules governing the overlapping of crimes and changes to sanctions and therewith take particular account of the interest in simplifying the regulation and structuring it in a way that is more cohesive in principle.
One cross-cutting issue has been to consider whether to introduce a system for conditional imprisonment (Sw. villkorligt fängelse). In the event that no proposal is made for such a system, we have been assigned to propose how the system of criminal sanctions sought in our Terms of
3
Reference can be improved within the framework of the existing structure.
System of criminal sanctions for adult offenders
Problems and inadequacies relating to the system of criminal sanctions
During the course of our investigation work we identified a number of problems and inadequacies associated with the current system of criminal sanctions. These can be summarised as follows:
The system of criminal sanctions is complex and difficult to understand. Both the sanctions of a conditional sentence (Sw. villkorlig dom) and probation (Sw. skyddstillsyn) may be chosen as an alternative to imprisonment. The choice between them is not based primarily on the seriousness of the crime, but on prognostic criteria linked to the sentenced person as an individual and the risk of her or him relapsing into crime. This has resulted in difficulties in ranking sanctions according to level of intervention and anticipating the sanction that a particular crime will result in.
There are limited opportunities to gauge the punishments of a conditional sentence and probation. This means that these sanctions are not always perceived as proportionate in relation to the seriousness of the criminality. A crime with a low penal value may result in a sanction that is more severe than a crime with a high penal value. Furthermore, unjustified thresholds arise in the transition between a sanction that does not entail any deprivation of liberty and imprisonment. A minor difference in penal value may entail a significantly more severe sanction.
What the term of the sentence would have been if imprisonment had been chosen as a sanction is not specified when a conditional sentence or probation is imposed. For this reason, the person sentenced is not clear about the risks that he or she faces in the event of non-compliance with the sanction. The absence of a pre-assessed prison sentence also makes it difficult for the court setting aside a conditional sentence or probation to determine the term of the prison sentence that is to replace the sanction.
Increasing numbers of offences have started to be treated more stringently as a consequence of their nature. Legal practice in this respect provides no clear guidelines and principles, and may be perceived as inconsistent and arbitrary. Special treatment as a consequence of the nature of the criminality has also resulted in extensive use of short prison sentences and other severe sanctions.
The content of sanctions that do not entail a deprivation of liberty is sometimes unclear and insubstantial. It may therefore be questioned
4
whether they are always sufficiently severe for the crimes for which they are used.
Taken together this means that the system of criminal sanctions is not sufficiently clear and consistent and reduces opportunities for standards to be set through the choice of criminal sanction. Inadequacies may also mean loss of an opportunity to choose a criminal sanction that may be the most humane, typically the sanction that will reduce the risk of reoffending and that is the least costly.
General points of departures for a reform
In our opinion, a reform of the system of criminal sanctions for adult offenders should be based on the following points of departure:
• Criminalisation assumes sanctions that express the seriousness of the breach of the rules.
• Based on the requirement for humanity, sanctions may not be chosen that are more severe than are necessary to achieve the objectives of the penal system.
• There should be good preconditions for choosing a criminal sanction that does not entail a deprivation of liberty.
• Alternatives to imprisonment at an institution that do not entail the deprivation of liberty should have clear and predictable content, and it should be possible to pre-assess the determination of punishment and escalate such punishments in the event of a relapse.
• The choice of criminal sanction in each individual case should reduce the risk of reoffending as far as possible.
• The regulation of criminal sanctions must meet stringent requirements for legal certainty.
• The system of criminal sanctions must be flexible and provide scope for changes that are justified through criminal policy, without changes having to be made to the structure itself.
• As far as possible, there should not be any special treatment for any crimes owing to them belonging to a particular kind of offence.
• The ranking of different kinds of penal law intervention should be clearer and more realistic.
5
• The consequences for those who do not comply with the obligations ensuing from a sanction imposed should be clarified.
Conditional imprisonment should be introduced into the system of criminal sanctions
We have made the assessment that the general points of departure that we have established are best satisfied if conditional imprisonment is introduced into the system of criminal sanctions. The objections that may be raised against such a system are in our opinion not strong enough to outweigh the advantages. We therefore propose that conditional imprisonment be introduced into the system of criminal sanctions.
The development of a system of criminal sanctions including conditional imprisonment
The place of a conditional prison sentence in the system of criminal sanctions
Conditional sentences and probation will be replaced by conditional imprisonment. This proposal means that the system of criminal sanctions for adult offenders will comprise two sanctions – fines and imprisonment – where a decision may be made in certain conditions that the prison sentence is to be conditional.
The meaning of ‘conditional imprisonment’
A decision that a prison sentence should be conditional will mean that the sentenced person will not need to serve the sentence at a penal institution provided he or she satisfies certain conditions. These conditions will comprise the person sentenced first refraining from continued criminality for a probationary period and second fulfilling the supplementary sanction with which the conditional prison sentence is combined. According to the main rule, the probationary period will be two years. The supplementary sanctions – which are described in more detail below – could possibly comprise, for instance, an obligation for the person sentenced to pay day fines, perform community service (Sw.
samhällstjänst) or undergo care or treatment.
Preconditions for conditional imprisonment
There will be a presumption that a prison sentence of less than one year should be imposed conditionally.
It should also be possible to impose a prison sentence amounting to one year or more provided it can be combined with contract treatment that is sufficiently severe or where the enforcement of an unconditional prison sentence appears to be manifestly unreasonable considering the accused’s personal circumstances or other very weighty reasons.
6
Determination of punishment through choice of supplementary sanction
In our opinion, it is not enough for a conditional prison sentence to entail an obligation for the sentenced person to refrain from crime for a probationary period. For this reason, conditional imprisonment will be combined with a supplementary sanction.
The supplementary sanction should be chosen using the term of the prison sentence as a point of departure. This means that longer conditional prison sentences will be combined with more severe supplementary sanctions than shorter sentences, and that equally long conditional prison sentences will be combined with supplementary sanctions that appear to be basically as severe. An unconditional prison sentence must be imposed if there are no supplementary sanctions that are sufficiently severe.
As a point of departure, short conditional prison sentences –three months or less – should be combined with day fines.
To the extent that fines cannot be deemed to be a sufficiently severe supplementary sanction considering the term of the prison sentence or the accused’s previous criminality, the conditional prison sentence should, as a point of departure, be combined with community service.
Not all people are suitable for performing community service. If it is considered that community service would not be an appropriate sanction for the person sentenced, it should thus be possible for the supplementary sanction to comprise probation and supervision in accordance with a probation and supervision sanction (Sw. övervaknings-
och kontrollsanktion). This sanction should be basically as severe as the
number of hours of community service that would otherwise have been imposed.
At the current time, short prison sentences can be served through intensive supervision with electronic monitoring (‘electronic tags’). This possibility should be withdrawn. There should instead be an opportunity to combine a conditional prison sentence with a prohibition for the person sentenced to leave their home: house arrest (Sw. hemarrest). House arrest should only be used as a supplementary sanction if the accused has previously committed crimes in such a way or to such an extent that the prerequisites would not otherwise have prevailed to decide that the prison sentence should be conditional.
If the accused is in need of care or treatment for addictive substance abuse or for some other particular circumstance that may be assumed to have contributed to the criminality committed, or if there are programme activities related to the offence of substance abuse that are
7
considered appropriate for her or him to undergo, the conditional prison sentence may be combined with a care or influence sanction (Sw. vård-
eller påverkanssanktion) instead of day fines, community service,
probation and supervision sanctions or house arrest. The main content of such sanction will be set out in a statement of views issued by the Prison and Probation Service (PPS).
A care or influence sanction must be sufficiently severe. This means that the sanction must basically be as severe as the number of day fines, the number of hours of community service or the number of months of house arrest with which the conditional prison sentence would otherwise have been combined. If it is obvious that the initiatives proposed by PPS are not sufficiently severe, the court should be able to combine the sanction with day fines, community service or a probation and supervision sanction.
It should only be possible to use contract treatment (Sw. kontraktsvård) as a supplementary sanction if the term of the conditional prison sentence amounts to one year or more, or if the accused has previously committed crimes in such a way or to such an extent that there would not otherwise have been the prerequisites to decide that the prison sentence should be conditional. The content of the contract treatment should be severe enough to basically equate to an unconditional prison sentence in terms of level of intervention.
The significance of a relapse into crime
General information about relapse
One of the fundamental points of departure for our discussions has been that those who relapse into crime should be sentenced to a more severe sanction than a person with no previous criminal record.
However, a precondition for taking a more severe attitude to previous criminality should be that the matter involves a relapse that is relevant. We have made the assessment that a relapse that occurred during the probationary period for a conditional prison sentence previously imposed should always be attributed relevance when determining the sanction for the new criminality, unless fines would be a sufficient sanction. A relapse after the end of the probationary period for a conditional prison sentence previously imposed or after an unconditional prison sentence may also be deemed to be relevant. When assessing the relevance of relapse in such a case, regard should be taken – in basically the same way as it is today – to the length of the period that must elapse since the previous judgment, the similarity between the old and new criminality and the seriousness of the criminality.
8
It should be possible to impose conditional imprisonment several times
It should be possible to impose conditional imprisonment on someone several times. The fact that a crime constitutes a relevant relapse should thus not always impede the imposition of a new conditional prison sentence. In our opinion, the consequences of a system whereby conditional imprisonment can only be used once before an unconditional prison sentence is unavoidable would be unacceptable. There would be a significant increase in the number of inmates at institutions and this would disregard the principle of humanity that we considered should form the basis of a new system of criminal sanctions.
Relapse during the probationary period for a conditional prison sentence
If the person sentenced relapses into crime during the probationary period for a conditional prison sentence previously imposed, this would entail a breach of one of the conditions for the conditional prison sentence. This is something that must have repercussions. For this reason, a relapse during the probationary period for a conditional prison sentence should as such comprise one reason for deciding against imposing a conditional prison sentence for the new crime.
However, there should be power to impose conditional imprisonment on another occasion provided sufficient consideration of the relapse is taken through combining the conditional prison sentence with a supplementary sanction of a more severe kind than would otherwise come in question. This means, for instance, that a conditional prison sentence that would otherwise have been combined with day fines could be combined with community service or a probation and supervision sanction, or that a conditional prison sentence that would otherwise have been combined with community service could be combined with house arrest. It should also be possible for a care or influence sanction to be used as a supplementary sanction in the event of relapse, subject to the precondition that such a sanction is sufficiently severe considering both the term of the prison sentence and the previous criminality.
Relapse after the expiry of the probationary period for a conditional prison sentence
The reasons for imposing another conditional prison sentence are not as strong if the new crime is committed after the expiry of the probationary period for a conditional prison sentence previously imposed.
Even if the relapse is relevant, it should be possible to decide on a prison sentence being conditional in such a situation, if it is possible to take sufficient account of the previous criminality through the level of intervention of the supplementary sanction with which the conditional prison sentence is combined. The court can then either choose a more
9
severe kind of supplementary sanction or, for example, more day fines, more hours of community service or a more severe care or influence sanction than would otherwise have come into question.
Unconditional imprisonment where supplementary sanctions are not sufficiently severe
An unconditional prison sentence should be imposed as a point of departure if the choice of a supplementary sanction does not take sufficient account of the accused’s previous criminality.
However, it should be possible to decide on a conditional prison sentence if the enforcement of an unconditional prison sentence appears to be manifestly unreasonable considering the accused’s personal circumstances or other very weighty reasons.
The significance of relapse when determining punishments
When determining punishments it should be possible to consider relapses into crime on basically the same grounds as is currently the case, whereby a more severe fine or longer prison sentence is imposed than would otherwise have come into question. However, as regards imprisonment, this possibility should be restricted to only refer to unconditional prison sentences.
Forfeiture of conditional release granted
It should only be possible to decide on the forfeiture of a conditional release granted from an unconditional prison sentence previously imposed if the accused is sentenced to unconditional imprisonment for the new criminality. Our proposals do not otherwise involve any fundamental changes to the provisions governing forfeiture of a conditional release granted owing to relapse into crime.
Dealing with prison sentences previously imposed that have not been fully enforced when the person sentenced is sentenced for another offence
A distinction should be made between new and newly discovered criminality
If the party sentenced for another offence commits a crime before the sanction has been fully enforced, the court must take account of the previous sanction when determining the sanction for the new offence. The same thing applies if it transpires that the person sentenced has committed other criminality prior to the judgment and this criminality is adjudicated in a later judgment (‘newly-discovered criminality’). The legislation currently treats both of these situations in basically the same way. Regardless of whether the matter involves a new offence or a
10
newly-discovered offence, the court can make a choice between allowing the previous sanction to also encompass the additional criminality, imposing a special sanction for the additional criminality or removing the previous sanction and imposing a joint sanction for the criminality in both judgments.
In our opinion, a fundamental distinction should be made between new and newly discovered criminality. In contrast to a newly-discovered offence, a new crime is a relapse and should thus always result in a more severe sanction than if the accused had no previous criminal record.
The preconditions for deciding that a prison sentence previously imposed should encompass additional criminality
It should only be possible to decide that a prison sentence previously imposed (conditional or unconditional) should also encompass criminality adjudicated on in a subsequent judgment if this involves newly-discovered criminality. Furthermore, the newly-discovered criminality must be of no particular relevance compared with the criminality encompassed by the original judgment.
A special sanction for the criminality in the new judgment
The court should basically always impose a special sanction for the criminality if there is no question of allowing the prison sentence previously imposed to cover the additional criminality as well. This means that the sanction previously imposed remains in force and will be enforced in accordance with the provisions of the original judgment. It should only be possible to remove a sanction previously imposed in exceptional cases.
Decision that a conditional prison sentence previously imposed should be enforced at an institution
A relapse into crime during the probationary period for a conditional prison sentence should not automatically result in a prison sentence having to be enforced at a penal institution. Instead the relapse should in the first instance be taken into account by imposing a more severe sanction for the new criminality, either conditional imprisonment, including a more severe supplementary sanction, or – if this is insufficient – an unconditional prison sentence.
However, if the relapse cannot be deemed to have been sufficiently taken into account by imposing an unconditional prison sentence for the new criminality, the court should be able to decide that the conditional prison sentence should be enforced at an institution. In the event of such a decision, account should be taken of what the person sentenced has
11
already undergone as a consequence of the conditional prison sentence by performing all or parts of the supplementary sanction.
If a decision is made that a conditional prison sentence is to be enforced at an institution, the person sentenced will no longer be liable to perform the supplementary sanction with which the conditional prison sentence was combined. If no decision is made to enforce a conditional prison sentence at an institution, the obligation to perform the supplementary sanction remains in force, although a new sanction is imposed for the new criminality.
The content of sanctions supplementary to conditional imprisonment
PPS is responsible for enforcing conditional imprisonment
PPS will be responsible for enforcing conditional imprisonment. One of the main purposes of the work of PPS during enforcement should be to prevent a relapse into crime. Enforcement should be based on the principles of humane, meaningful and appropriate treatment of offenders.
PPS should be assigned to ensure the enforcement of the supplementary sanction with which the conditional prison sentence is combined.
To the extent that the sentenced person is in need of support and help through measures that may be assumed to reduce the risk of reoffending, this need should be met within the framework of the supplementary sanction with which the conditional prison sentence is combined.
Requirements for sobriety and freedom from drugs
As a general requirement during the enforcement of conditional imprisonment, the sentenced person may not be under the influence of alcohol or addictive substances when the supplementary sanction is being performed. It should be possible to test sobriety and freedom from drugs by taking samples.
Fines as a supplementary sanction
It may be possible to combine conditional imprisonment with a minimum of 50 and a maximum of 200 day fines.
Community service
It may be possible to combine conditional imprisonment with a minimum of 40 and a maximum of 240 hours of community service.
A precondition for community service is that the sanction is appropriate with regard to the accused as an individual and considering other
12
circumstances. This implies that it should be possible to assume in advance that the community service will be carried out. There is no requirement for the accused to consent to community service. However, a situation where the accused actively opposes such sanction may be a circumstance that means that community service is not considered to be an appropriate supplementary sanction.
As is the case today, community service will mainly comprise an obligation to perform unpaid work. However, it should be possible for a small proportion of the number of hours of community service imposed to comprise activities to prevent reoffending, such as an obligation to participate in programme activities or maintain contact with a probation officer. If so, this is something that should be decided by PPS in the course of enforcement.
PPS will be responsible for arranging a community service placement for the person sentenced. There will be a slight expansion of the area within which community service placements may be sought in relation to the current situation by making it possible to engage private employers to the extent that the activity being conducted is considered appropriate for community service and there are good opportunities to supervise the work.
The probation and supervision sanction
As stated above, a probation and supervision sanction will constitute an alternative to community service where this sanction is considered to be inappropriate. The probation and supervision sanction should last for a period that equates to the term of the conditional prison sentence, though at least three months and at most one year.
The fundamental content of a probation and supervision sanction will comprise a duty for the person sentenced to maintain close contact with a probation officer appointed by PPS. PPS should be able to replace all or parts of the duty to maintain contact with an obligation for the person sentenced to participate in programme activities related to crime or substance abuse.
If the term of the conditional prison sentence exceeds two months, the probation and supervision sanction will also include an obligation for the person sentenced to regularly report to PPS or another authority or person nominated by PPS.
When the term of the conditional prison sentence amounts to six months or more, the probation and supervision sanction will include a further reinforcing component. In the first instance the reinforcement component will comprise a prohibition for the person sentenced to leave their home for two normal non-working days (for her or him) per week
13
for the same number of weeks as the number of months for which the probation and supervision sanction lasts (‘weekend house arrest’).
If weekend house arrest is not considered suitable or it otherwise appears to be more appropriate, the reinforcement component should instead comprise a prohibition for the person sentenced to stay at a particular specified place during certain times or within a particular specified area, a prohibition for the person sentenced to leave a particular specified area during certain times, or an obligation for the person sentenced to stay at a particular specified place during certain times.
It should be possible to monitor compliance with the reinforcement component using electronic aids.
PPS will determine the issue of which reinforcing components form part of a probation and supervision sanction and how this is to be structured in each individual case. It should be possible to appeal against a decision made by PPS at an administrative court.
House arrest
In the same way as the current possibility of enforcing a short prison sentence through intensive supervision with electronic monitoring, house arrest will entail a prohibition on the person sentenced leaving their home. It should be possible to monitor the prohibition using electronic aids. House arrest will only be lifted during periods when the person sentenced is working or conducting alternative employment outside the home and for a small number of hours per week during which he or she is afforded an opportunity to deal with personal matters such as, for instance, shopping.
In order for house arrest not to be perceived as more severe than an unconditional prison sentence, it should last for a period corresponding to two thirds of the term of the conditional prison sentence, though at least 14 days and at most eight months.
A precondition for combining conditional imprisonment with house arrest is that the sanction is appropriate with regard to the accused as an individual and considering other circumstances. A situation where the accused actively opposes house arrest may be a circumstance that means that house arrest is not considered to be an appropriate supplementary sanction. Other such circumstances may be that the accused is not considered capable of handling the electronic equipment required to monitor the enforcement or that the offence is directed at a person with whom he or she shares a home.
14
Care or influence sanction
It should be possible for a care or influence sanction to completely or partially comprise an obligation for the person sentenced to participate in programme activities related to crime or substance abuse run by PPS. However, the sanction could also comprise other measures of a care or treatment oriented nature such as, for instance, substance abuse care or psychiatric treatment proposed by PPS following consultation with other public bodies.
It should also be possible for a care or influence sanction to include a duty for the person sentenced to maintain contact with a probation officer appointed by PPS.
One precondition for combining conditional imprisonment with a care or influence sanction should be that the accused is in need of and is suitable for undergoing the measures proposed by PPS.
Contract treatment
As is the case today, contract treatment should entail an obligation for the person sentenced to undergo treatment for addictive substance abuse or in respect of some other particular circumstance that has contributed to the offence having been committed and that requires care and treatment, in accordance with a plan drawn up for her or him.
A precondition for combining conditional imprisonment with contract treatment will still be that the accused declares that he or she is prepared to undergo care or treatment in accordance with the contract treatment plan drawn up.
Contract treatment should always constitute a more severe supplementary sanction than a care or influence sanction. The level of intervention should basically correspond to the level applicable to an unconditional prison sentence of a duration as imposed conditionally.
Inadequate enforcement of sanctions supplementary to conditional imprisonment
General information about inadequate enforcement
Part of the conditionality of a conditional prison sentence will be that the person sentenced must perform the supplementary sanction with which the sentence is combined. The enforcement of the conditional prison sentence will be inadequate if the person sentenced does not comply with the supplementary sanction. The reasons behind inadequate enforcement may be that the person sentenced opposes performing the supplementary sanction, that he or she is not capable of performing the sanction or that it is inappropriate for the sanction to be performed.
15
Failing to enforce a conditional prison sentence is unacceptable. Inadequate enforcement must therefore always have reactions. The reactions in the event of inadequate enforcement should be clear, consistent and predictable. They should be stepped up gradually.
Supervision of enforcement
It is up to PPS to formulate the enforcement of sanctions supplementary to conditional imprisonment to enable clear and effective supervision.
Layman probation officers and assistant supervisors appointed by PPS will be obliged to notify PPS if the person sentenced fails to fulfil her or his obligations under the supplementary sanctions. The same applies to external care providers who are responsible for care or treatment within the framework of a supplementary sanction.
Reactions in the event of inadequate enforcement
Inadequate enforcement will first be dealt with by PPS stressing the importance of the performance of the supplementary sanction through informal adverse comments or making adjustments that fall with the ambit of the sanction imposed. Such adjustments may, for instance, comprise replacing a small proportion of the community service work with programme activities or replacing a component of the care or influence sanction with another component that is more appropriate for the person sentenced.
If such informal measures are insufficient, PPS will be able to issue special orders concerning, for example, sobriety and freedom from drugs or contact with a probation officer, the purpose of which is to enforce the supplementary sanction. PPS should also be able to issue the person sentenced with a caution.
If a caution has already been issued or if it may be assumed that the person sentenced will not perform the supplementary sanction despite a caution being issued, the parole board will have the power to extend the probationary period for the conditional prison sentence to a maximum term of four years or replace the supplementary sanction with another sanction that is at least as severe as the original sanction. The sanction should preferably be replaced by a supplementary sanction with a corresponding level of intervention. If this is impossible, then it should be possible to choose a more severe supplementary sanction.
In the final instance, inadequate enforcement will result in a decision for the conditional prison sentence to be enforced at a penal institution. Such a decision will be made by a general court. Actions concerning enforcement at institutions will be brought by PPS.
16
Preventive detention (Sw. omhändertagande)
If measures are taken as a result of the inadequate enforcement of a sanction supplementary to conditional imprisonment, the parole board will be able to decide that the person sentenced should be committed to preventive care.
PPS should be granted the right to immediately commit the person sentenced to preventive care if he or she fails in respect of the enforcement of a house arrest or contract treatment and it is thus relevant to bring proceedings for the enforcement of the conditional prison sentence at an institution. This option ensures that house arrest or contract treatment that is disregarded may be immediately withdrawn and the person sentenced is deprived of their liberty.
Preventive detention will not be permitted to last for more than a week as a main rule.
Right of PPS to appeal against a decision made by the parole board
With a view to achieving more uniform practice and thereby increased predictability for matters relating to the inadequate enforcement of conditional imprisonment, PPS is entitled to appeal against a decision issued by the Prison and Probation Board in such matters. PPS should not have the status of a party before the parole board, but the right to appeal will instead stem directly from law.
Transfer to care under LVM
We propose that the transfer to care under the Care of Abusers (Special Provisions) Acts (1988:870 – LVM) will no longer constitute a sanction for an offence. To the extent that the person sentenced is in need of care or treatment for abuse, this need will instead be satisfied within the framework of the supplementary sanction with which a conditional prison sentence is combined.
Responsibility for the cost of care and treatment
We have made the assessment that the cost of such care and treatment, which may form part of a care or influence sanction but does not comprise such programme activity as conducted by the PPS under their own auspices, should be allocated according to the normalisation principle. This means that the primary responsibility for costs lies with the public authority or body that would have paid for the measure if it had not comprised part of the sanction for an offence.
As regards contract treatment, the current procedure is that PPS is responsible for the costs that arise prior to the point in time when
17
conditional release would have taken place if the sanction had been determined to be imprisonment. The normalisation principle applies to any costs that subsequently arise. PPS’s responsibility for contract treatment costs should be extended to encompass a period corresponding to the term of the conditional prison sentence, as the current need for a municipal cost guarantee may mean that contract treatment cannot be imposed. As today, any costs that subsequently arise will be allocated in accordance with the normalisation principle.
The nature of criminality
In our assessment, there is no need within the system of criminal sanctions, including the conditional imprisonment that we are proposing, to provide special treatment for any offence or any kind of offence as a consequence of the nature of the criminality. This means that the issue of whether a prison sentence should be imposed conditionally will be determined exclusively on the basis of the penal value of the offence and other circumstances of relevance to the determination of the punishment, the accused’s previous criminality and humanitarian aspects referable to the accused as an individual.
We assume that some of the circumstances that currently constitute grounds for special treatment when choosing a criminal sanction as a consequence of the nature of the criminality will begin to have a more significant influence on the penal value of the offence instead.
Fines
Amount of day fines
A day fine penalty should always be more severe than a monetary fine penalty. Day fine penalties should therefore always exceed what can currently be paid in monetary fines, i.e. SEK 4,000
Day fines should be set at SEK 4,000 and the number of day fines that ensue as a consequence of the criminality, at least 30 and at most 150, or 200 when fines are being used as a joint penalty for several offences. There will be a fixed amount for each day fine, from and including SEK 30 up to and including 1,000, according to what is considered reasonable with regard to the accused’s income, wealth, maintenance obligations and general financial circumstances. This will apply both when fines are imposed as an independent penalty and as a supplementary sanction to conditional imprisonment or care of young persons.
Enforcement of day fine penalties
In order to reduce the proportion of fines that are handed over for collection and in that way also increase the effectiveness of fine
18
enforcement, the possibility should be introduced for respite and a longer payment time limit for day fine penalties. In those cases where the fine debtor makes a written request within the time limit of 30 days applicable to payment, the National Police Board will permit an extended payment time limit of a further 90 days. The fine debtor will then be afforded an opportunity to pay the amount in three separate instalments over a period of three months or make the entire payment in one deposit.
We have made the assessment that the opportunity to convert unpaid fines into imprisonment should be increased for that group of offenders who consciously avoid payment. It is currently stated that fines can be converted if it becomes obvious that the party fined for default has failed to pay the fines or if there are otherwise special reasons for this conversion to be called for in the public interest. The requirement that it should be ‘obvious’ that the person fined has defaulted should be removed.
Fines as a sanction supplementary to conditional imprisonment
Fines imposed as a sanction supplementary to conditional imprisonment will in the first instance be enforced through recovery and collection under the provisions of the Fines Enforcement Act (1979:189). However, if it becomes clear during the probationary period for the conditional prison sentence that the preconditions for converting fines under the Fines Enforcement Act have been satisfied, the court should remove the fines on the action of the prosecutor and substitute them with another supplementary sanction or decide that the conditional prison sentence should be enforced at an institution.
Grounds of fairness
We have conducted an overall review of the provisions relating to grounds of fairness referred to in Chapter 29, Section 5 of the Swedish Penal Code. This section contains provisions entailing that when determining sanctions, the courts should consider a number of circumstances relating to the perpetrator’s personal circumstances or something that occurred after the offence that may justify a less severe criminal sanction.
On the whole we have found that the grounds of fairness are wellbalanced and sufficiently exhaustive. However, we propose the introduction of two new grounds for the mitigation of sentences. In the first instance, the current provision on the mitigation of sentences in respect of those who have voluntarily denounced themselves will be supplemented so that the court also takes a less severe view when the accused, through admission or in some other way, has cooperated in the investigation of their own offence. In the second instance, a new
19
provision will be introduced entailing that as grounds for the mitigation of a sentence account should be taken of whether a sentence determined according to the penal value of the offence would appear to be disproportionately severe considering other legal sanctions ensuing from the offence (‘cumulation of sanctions’). Although it is already an obligation of the courts to consider the cumulation of sanctions, it is prescribed explicitly by this provision.
We also propose the removal of the requirement for special reasons to go below the minimum penalty with reference to the grounds of fairness.
Levels of punishment in certain special cases and multiple criminality
Our assignment also included a review of the rules for determining punishments in the event of multiple criminality and also the levels of punishment for narcotics crime and other offences typically related to quantity. We are not submitting any proposals relating to levels of punishment. As regards multiple criminality we have made the assessment that the current system is reasonably well-balanced and that there is no reason to propose any major changes. As mentioned above, we are submitting proposals whereby a distinction should be made between new and newly-discovered criminality when legal proceedings are taken in respect of offences before a previous judgment has been fully enforced. According to this distinction, crimes committed after the earlier judgment has been fully enforced should also be deemed to be a relapse into crime and not assessed together with previously prosecuted offences according to the principles concerning the determination of punishments in the case of multiple criminality.
System of criminal sanctions for young offenders
Overall points of departure
We have had the following points of departure for our discussions.
• The system of criminal sanctions for young offenders functions quite well. However, there is a need for new elements.
• Social services should retain the main responsibility for young offenders. Cooperation with police, prosecutors and courts should be improved and made more uniform.
• Greater equality in treatment and conformity should be achieved when different cases of youth sanctions are enforced at different municipal authorities.
20
• When choosing a criminal sanction, there should not be any special treatment for young offenders owing to the nature of the offence.
Offenders under the age of 18 will be sentenced to a youth sanction
As a main rule, the sanction for anyone committing a crime before attaining the age of 18 will be determined as a youth sanction. Exceptional grounds are required to sentence anyone to the institutional care of young persons if they are under the age of 18 at the time of the criminal act.
If the accused has attained the age of 18 at the time of the sentence and it would be inappropriate to determine the sanction as a youth sanction considering the age of the accused, it should be possible to determine a sanction in accordance with the provisions applicable to adult offenders. Exceptional grounds are required in such cases for the imposition of an unconditional prison sentence.
Care of young persons and youth service
There is an ongoing and continuous need for both central and local cooperation between social services and stakeholders in the judicial system, i.e. the Swedish Prosecution Authority, police authorities and courts. In order to ensure that all of the authorities affected contribute to local cooperation in relation to routines and the processing of matters concerning young offenders, an obligation is prescribed in the Act with Special Provisions concerning Young Offenders (1964:167 – LUL) for public authorities to work to promote such cooperation.
Care of young persons
The current scope of application for the care of young persons (i.e. the requirement that there should be a specific need for care or other measures) will be retained. However, it should be clarified in the Social Services Act that, when a statement of opinion under Section 11 of LUL is required, it is the responsibility of the social welfare committee to ensure that an assessment is conducted of whether the young person has a special need of measures for the purpose of counteracting adverse developments. This may enable the National Board of Health and Welfare to strive for a more uniform interpretation of the term ‘specific need for care or other measures’ through regulations and/or general advice. Training and regional cooperation may also mean that the term is interpreted in a more uniform way at different municipal authorities.
If measures forming part of a young person’s contract or care plan have already been fully implemented at the time of the prosecution, this
21
should not constitute any impediment to imposing a 'care of young persons’ order. The court will then be able to order that the sanction is deemed to have been enforced.
The social services should always be aware of the suspected criminality and its seriousness when drawing up a statement of opinion and proposed measures. This may be achieved through better compliance with the rule concerning the presence of social services at police questionings and by the prosecutor informing the social services about suspected criminality.
The legislation should further clarify the responsibility of the court for ensuring that the young person’s contract and care plans meet the requirements for clarity and concretion.
The duty to act expeditiously prescribed under Section 4 of LUL should not constitute an impediment to affording social services sufficient time to draw up a young person’s contract and care plan within the prosecutor’s deadline for instituting proceedings. If social services need to be able to prepare proposed measures, the prosecutor should be allowed in conjunction with this the opportunity of exceeding the special prosecution deadline contained in Section 4 of LUL.
In order to satisfy the need to evaluate the methods and forms of sanction used in Sweden, a consideration should be made to assign the National Board of Health and Welfare – in collaboration with other stakeholders – to evaluate the effects that the various methods, programmes and sanctions applied to young offenders have in order to counter a relapse into crime.
Youth service
Explicit consent on the part of the accused should not be a precondition for imposing youth service as an independent sanction or as a sanction to reinforce the care of young persons. However, the fact that the young person actively opposes performing youth service should be considered when assessing appropriateness.
An assessment of whether youth service is an appropriate sanction should be made more uniform at different municipal authorities. The National Board of Health and Welfare should through regulations and/or general advice work to promote a more uniform interpretation of the term ‘appropriateness’. Training and regional cooperation may also lead to this term being interpreted in a more uniform way.
The enforcement period for youth service should be made more uniform. The enforcement of youth service should start no later than two months from when the judgment entered into final force, unless
22
there are special reasons not to do so. If there are no special reasons, youth service will be enforced for no longer than a period of six months. In addition, the enforcement period should as far as possible be adapted to the number of hours imposed. Special provisions concerning this are being incorporated into the Social Services Act.
It will be clarified in the Social Services Act that a small proportion of youth service should always comprise specially arranged activities. In this connection it should be explicitly stated that the specially arranged activities should include elements that serve as guidance, the aim of which is to deter the young person from relapsing into crime.
Fines and cautions
Under our Terms of Reference, we were directed to consider ways of abolishing or in any event reducing the use of day fines for offenders between the ages of 15 and 17.
We have concluded that the area of application for youth service or other youth sanctions should not be extended to such cases where youth service is currently considered to be too severe, i.e. such cases that currently result in a greatly mitigated day fine penalty. Instead we propose that if anyone has committed a crime prior to attaining the age of 18 and the penal value is such that there is no call for a sanction that is more severe than a low number of day fines, the court should be able to impose a caution (Sw. varningsstraff). When assessing whether a caution is sufficiently severe, special consideration should be taken of whether the young person has previously committed a crime. A caution will be one of the youth sanctions and it should be listed in the criminal records like other criminal sanctions.
If the criminality is such that it may be expected that the young person would have been sentenced to a caution if a prosecution had been instituted, it should be possible for the prosecutor to grant a waiver of prosecution.
Institutional care of young persons
As specified in our Terms of Reference, we have considered whether there is also a need for a longer deprivation of liberty in the case of institutional care of young persons in order to counter very serious criminality. However, we have concluded that there should be no increase in the maximum period for the institutional care of young persons (four years).
We have also considered whether there is a need for better opportunities for supervision and support in the early period following the cessation of the deprivation of liberty. A supplement to the Social Services Act will
23
clarify the responsibility of the Social Welfare Committee in terms of satisfying the special need for support and assistance that young people may have following the enforcement of the care of young persons.
A slightly extended opportunity to decide on preventive initiatives without the consent of the young person should be introduced (‘compulsory treatment without institutional placement’) under Section 22 of the Care of Young Persons (Special Provisions) Act. In cases where institutional care of a young person has been enforced, the requirement that the young person’s tendency to take risks of a recent nature is toned down as a precondition for compulsory treatment without institutional placement.
Need for new sanctions
There is currently no appropriate sanction in many cases where the young person cannot be sentenced to the care of young persons and youth service is not an appropriate sanction. In other cases, neither care of young persons nor youth service is sufficiently severe, but there are no exceptional grounds for a sanction entailing the deprivation of liberty. A sentence of probation is often imposed in such a case, which it must be said constitutes an inappropriate sanction. A high fine is imposed in other cases, which is another inappropriate sanction for a young person. We are proposing two new sanctions to cover these gaps in the system of criminal sanctions.
Duty of young person to maintain contact
We propose the introduction of a new youth sanction called duty of
young person to maintain contact [Sw. kontaktskyldighet för unga]. The
content of the sanction should as far as possible comprise the measures that may currently be included as part of the measure ‘specially qualified contact person’ [Sw. särskilt kvalificerad kontaktperson] under the social services legislation. The Social Welfare Committee in the young person’s home district will be the body responsible for the management of this sanction.
An order imposing a duty on the young person to maintain contact should be made in those cases where the seriousness of the offence and the young person’s previous criminality call for a sanction that is more severe than low fines or a caution, but where the preconditions for either care of young person or youth service do not prevail. An order imposing a duty for a young person to maintain contact need not be preceded by any assessment of needs or any assessment of whether the sanction is appropriate for the young person. Nor does the consent of the young person or custodian constitute a precondition.
24
A sentence for a young person to maintain contact will impose a duty on her or him to maintain contact with a specially appointed contact person for a period of between two and six months. The court will determine the length of the duty to maintain contact based on the penal value of the offence and other circumstances affecting the determination of punishment.
The content of the enforcement will comprise contact with the contact person as a point of departure. To the extent that it is deemed to be effective, this time can partly be used to participate in programme activities or other activities aimed at countering the risk of a relapse into crime.
It could be possible to use ‘duty of young person to maintain contact’ as a reinforcement sanction for the care of young persons, subject to the same preconditions as youth service.
Youth probation
We propose the introduction of a new youth sanction called youth
probation (Sw. ungdomsövervakning). This sanction will be applied in
those situations where neither care of young person, youth service nor duty of young person to maintain contact would be a sufficiently severe penal law reaction.
The choice of youth probation should not be preceded by any assessment of needs or any assessment of whether the sanction is appropriate for the young person. Nor does the consent of the young person or custodian constitute a precondition.
Youth probation should involve clear restrictions on the young person’s freedom of movement, without involving a stay at an institution, in order for it to be sufficiently severe. The content of the sanction should focus on treatment as far as possible, including intensive persuasive measures, the aim of which is to avert a budding career in crime and criminal ways of thinking.
The National Board of Institutional Care (SiS) will be the body responsible for the management of this sanction.
Youth probation will last for a period of at least six months and at most one year. The court should determine the length of the sanction based on the penal value of the offence and other circumstances affecting the determination of punishment.
When a person is sentenced to youth probation, an individually designed enforcement plan will be drawn up, based on an extensive and comprehensive survey and investigation of the young person’s situation.
25
It should be possible for the enforcement plan to govern issues relating to the young person’s housing, schooling, occupation and leisure time, treatment for substance abuse, other care and treatment or other corresponding measures aimed at ensuring that the young person will not reoffend and will otherwise develop in a favourable way.
In addition to this, the enforcement plan will include mandatory decisions for the young person to maintain contact with a specially appointed coordinator and also certain restrictions on movement. These restrictions on freedom of movement will comprise either leaving the home during the evenings at weekends and at night at weekends or other restrictions on movement that may be assumed to prevent reoffending, for example a prohibition on staying in certain places or within certain areas. It should be possible to monitor compliance with these restrictions on liberty by using, for example, electronic aids. It should be possible to phase out these restrictions on liberty if the young person complies with other parts of the enforcement plan.
The enforcement plan will also include decisions relating to freedom from drugs and drug control.
If the person sentenced does not attend meetings with the coordinator, it should be possible to collect her or him through the summary assistance of the police following a request by SiS. It should also be possible to enforce restrictions on liberty in certain cases with the assistance of the police.
New determination of criminal sanction after a previous youth sanction
If a person who is sentenced to care of young persons, youth service, duty of young person to maintain contact, youth probation or institutional care of young persons commits another crime prior to the sanction being fully enforced, the court should under certain conditions be able to decide that the previous sanction imposed should also relate to the other crime instead of determining a new sanction for additional criminality (‘judgment of absorption’). It will only be possible to make such a decision if the additional offence – when compared with the criminality covered by the previous judgment and considering the sanction for that offence – is of no particular relevance or there are otherwise special reasons for such a decision.
The court will also under certain conditions be able to remove the previous youth sanction imposed and impose a joint sanction for the aggregated criminality. In that case, the main rule is that it should only be possible to impose another youth sanction. It should only be possible to issue such a decision if there are special reasons to do so and if the judgment was issued prior to full enforcement of the previous sanction.
26
Offenders in the age group 18 to 20 years
Part of our Terms of Reference was to consider whether offenders in the age group 18 to 20 should be treated as adult offenders when determining punishments and choosing criminal sanctions or any of these respects.
We propose that special reasons should not constitute a precondition for sentencing offenders in the age group 18 to 20 to imprisonment, regardless of whether the prison sentence is conditional or unconditional.
The special youth sanctions ‘care of young person’, ‘youth service’ and ‘institutional care of young persons’ will be reserved for persons who have not attained the age of 18 at the time of the crime. The same will apply to the sanctions of ‘caution’, ‘duty of young person to maintain contact’ and ‘youth probation’. However, it should also be possible to sentence those who have committed a crime after having attained the age of 18 but before attaining the age of 21 to care of young persons if there are special reasons to do so.
If the penal value is such that the offence may result in imprisonment and the perpetrator is under the age of 21, her or his age will also continue to be taken into account when determining punishment. However, for offences where the penal value only justifies a fine, no special consideration will be taken of the age of the perpetrator in conjunction with the determination of punishment if he or she had attained the age of 18 at the time of the offence.
Financial consequences of our proposal
Our proposals will primarily have a rather substantial impact on PPS.
The proposals mean that there should be no special treatment for certain crimes or kinds of crime owing to them being of a particular nature. As a point of departure a prison sentence of less than one year should be imposed conditionally, unless the accused has previously committed crimes to such an extent that the imposition of a conditional prison sentence cannot come into question. One consequence of this should be quite a significant reduction in the number of unconditional prison sentences of less than one year.
Our proposals also mean that the content of sanctions which do not entail a deprivation of liberty for adult offenders (i.e. conditional imprisonment with various supplementary sanctions) will be clearer and in many cases more severe. There will thereby be a significant increase in the need for initiatives from the probationary services.
27
Our proposals also mean that a conditional prison sentence will always be enforced. If enforcement cannot be implemented by the person sentenced performing the supplementary sanction with which the conditional prison sentence is combined, the supplementary sanction must be replaced or – ultimately – the conditional prison sentence enforced at an institution.
Our proposals regarding sanctions for young offenders entail new and extended commitments for the social services and the National Board of Institutional Care. The number of young persons sentenced to the new sanctions – duty of young person to maintain contact and youth probation – may also be assumed to rather limited, several hundred a year.
The readjustment that the proposals entail for PPS will result in readjustment costs for the public authority. These costs may initially be assumed to mean that the public authority’s costs increase compared with today. However, in the long run we consider that the cost of PPS’s new commitments will be balanced by the reduction in the number of inmates at institutions.
It may be assumed that there could be a slight increase in the cost of enforcing youth sanctions, primarily as a consequence of the introduction of the youth probation sanction. The proposed changes as regards care of young persons and youth service together with the introduction of the sanction ‘duty of young person to maintain contact’ may be expected to contribute to the enforcement of the sanctions for young people becoming slightly more expensive than they are today.
In addition to PPS, our proposals may be expected to result in training and readjustment costs for other public authorities obliged to apply the new provisions such as, for instance, the general courts, the Swedish Prosecution Authority, SiS, the police authorities and the Enforcement Service. The proposals will also have repercussions on procedural law, which will be investigated in another context.
Implementing our proposed changes to fines would result in a significant increase in revenues for the State.
Overall we consider that our proposals will not increase public expenditure. However, it should be emphasised that the effects of our proposals are largely dependent on other changes taking place within the area of criminal policy.
Stockholm 2012
Nya påföljder
En kort presentation av Påföljdsutredningens förslag
SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.
Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se
Svara på remiss – hur och varför. Statsrådsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02)
– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss
Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice.
Tryckt av Elanders Sverige AB. Stockholm 2012
ISBN 978-91-38-23734-2 ISSN 0375-250X
3
Påföljdsutredningen
Utredningen tillsattes av regeringen år 2009. Utredare har varit hovrättspresidenten Fredrik Wersäll och sekreterare hovrättsassessorn Linda Palmenäs, rådmannen Lars Wallinder och hovrättsassessorn Karin Sandahl.
Utredningen har haft ett betydande antal experter från rättsväsendet och andra berörda myndigheter och organisationer. Samtliga experter har ställt sig bakom de förslag som lämnas.
Utredningen har också haft en parlamentarisk referensgrupp med företrädare för riksdagspartierna, där förslagen fortlöpande diskuterats.
Utredningen har haft omfattande externa kontakter, såväl i Sverige som i andra jämförbara länder.
Utredningens fullständiga förslag redovisas i betänkandet Nya påföljder, SOU 2012:34, som kan beställas via Fritzes kundtjänst, order.fritzes@nj.se. Det går också att ta del av betänkandet på regeringens hemsida www.regeringen.se.
4
Uppdraget
Vårt uppdrag har varit att göra en total översyn av påföljdssystemet för såväl vuxna som unga lagöverträdare. I uppgiften har däremot inte ingått att se över straffskalorna för enskilda brott.
Enligt våra direktiv ska vi överväga bl.a.
att minska antalet korta fängelsestraff och ersätta dem med andra trovärdiga påföljder
att skapa en tydligare reglering vid återfall i brott
att utveckla innehållet i de påföljder som används som alternativ till fängelse
att behandla olika brottstyper mer lika vid valet av påföljd
att utveckla nya påföljder för unga
att införa villkorligt fängelse
5
Vi föreslår
att villkorligt fängelse införs i påföljdssystemet
att påföljderna villkorlig dom och skyddstillsyn avskaffas
att fängelsestraff upp till ett år för tidigare ostraffade personer ska dömas ut villkorligt
att villkorligt fängelse alltid ska kombineras med en ytterligare sanktion – böter, samhällstjänst, övervakning, hemarrest eller olika former av vård – strängare ju mer allvarligt brottet är
att frivårdens insatser ska öka
att återfall i brott alltid ska följas av ett skärpt straff
att lika allvarliga fall ska leda till lika ingripande påföljder – olika brottstyper ska behandlas lika vid påföljdsvalet
att bötesstraffen ska höjas
att socialtjänstens huvudansvar för ungdomar som begår brott ska bibehållas och utvecklas
att nya påföljder – varningsstraff, kontaktskyldighet för unga och ungdomsövervakning – ska införas för unga lagöverträdare
6
Påföljdssystemets fel och brister
Påföljdssystemet är komplext och svåröverskådligt
I dag kan ett fängelsestraff ersättas av någon av påföljderna villkorlig dom eller skyddstillsyn. Dessa påföljder kan i sin tur förenas med en rad olika frivårdsinslag.
Valet av påföljd grundas inte huvudsakligen på hur allvarligt brottet är, utan på många gånger osäkra prognoser om det finns en risk för att den tilltalade ska återfalla i brott. Det leder till att det är svårt att rangordna de olika påföljderna efter hur ingripande de är och att förutse vilken påföljd ett brott kommer att leda till.
Straff döms inte alltid ut efter brottets allvar
Det finns begränsade möjligheter att anpassa innehållet i villkorlig dom och skyddstillsyn efter brottets allvar. Det innebär att straffet inte alltid upplevs som proportionellt i förhållande till brottet. Ett mindre allvarligt brott kan leda till en mer ingripande påföljd än ett mer allvarligt brott och lika allvarliga brott kan leda till olika ingripande påföljder.
Dessutom uppstår det en tröskel i övergången mellan villkorlig dom eller skyddstillsyn och fängelse. Ett brott som är obetydligt mer allvarligt än ett annat brott kan leda till en betydligt mer ingripande påföljd.
Alternativen till fängelse är otydliga
När villkorlig dom eller skyddstillsyn döms ut anges inte alltid hur långt straff som skulle ha dömts ut om fängelse hade valts som påföljd. Det framgår därför inte tydligt för den dömde hur allvarligt rätten ser på brottet och vad han
7
eller hon riskerar om påföljden inte sköts. Innehållet i påföljden är dessutom ibland tunt.
Lika allvarliga brott behandlas olika
Allt fler brott har kommit att behandlas strängare till följd av att de är av viss art, även om de anses vara lika allvarliga som andra brott.
Det finns inte några tydliga riktlinjer och principer för när ett brott ska anses vara av sådan art att det ska leda till en strängare påföljd. Det kan uppfattas som inkonsekvent och godtyckligt.
Särbehandlingen till följd av brottslighetens art har också lett till att korta fängelsestraff och andra ingripande påföljder används i stor utsträckning även för mindre allvarlig brottslighet.
Ungdomspåföljderna är inte heltäckande
De särskilda påföljderna för unga (15–17 år) fungerar relativt väl, men i vissa situationer saknas en lämplig eller tillräckligt ingripande påföljd.
8
Utgångspunkterna för våra förslag
Påföljdssystemet måste präglas av rättvisa, tydlighet och konsekvens.
Straff ska dömas ut efter brottets allvar.
Lika allvarliga fall ska behandlas lika.
Återfall i brott ska alltid innebära en mer ingripande påföljd.
Systemet ska vara humant och ta till vara de möjligheter som finns att verka brottsavhållande.
9
Påföljder för vuxna
Villkorligt fängelse införs i påföljdssystemet
Vi föreslår att villkorligt fängelse införs i påföljdssystemet.
Villkorligt fängelse ska ersätta villkorlig dom och skyddstillsyn.
Förslaget innebär att påföljdssystemet för vuxna lagöverträdare ska bestå av två påföljder, böter och fängelse, där det under vissa förutsättningar kan beslutas att fängelsestraffet ska vara villkorligt.
Innebörden av villkorligt fängelse
Villkorligt fängelse innebär att det döms ut ett fängelsestraff på viss tid men att den dömde inte behöver verkställa straffet i kriminalvårdsanstalt om han eller hon uppfyller vissa villkor.
Villkoren ska bestå i att den dömde under en prövotid på två år dels inte begår nya brott, dels fullgör den tilläggssanktion som det villkorliga fängelsestraffet förenas med.
Förutsättningar för villkorligt fängelse
Fängelsestraff som är kortare än ett år ska dömas ut villkorligt, om det inte är fråga om återfall i brott.
Även fängelsestraff som uppgår till ett år eller mer ska kunna dömas ut villkorligt, om de kan förenas med en ingripande kontraktsvård eller om ovillkorligt fängelse på grund av den tilltalades personliga förhållanden eller andra tungt vägande skäl framstår som uppenbart oskäligt.
10
Tilläggssanktion ska bestämmas efter brottets allvar
Det är inte tillräckligt att ett villkorligt fängelsestraff innebär skyldighet för den dömde att avhålla sig från brott under en prövotid. Villkorligt fängelse ska därför alltid förenas med en tilläggssanktion.
Valet av tilläggssanktion ska göras med utgångspunkt i fängelsestraffets längd. Det innebär att ett längre villkorligt fängelsestraff ska förenas med en mer ingripande tilläggssanktion än ett kortare straff och att lika långa villkorliga fängelsestraff ska förenas med tilläggssanktioner som är i huvudsak lika ingripande.
Om det inte finns någon tillräckligt ingripande tilläggssanktion att ta till, ska ett ovillkorligt fängelsestraff dömas ut.
11
Tilläggssanktioner
Böter
Kortare villkorliga fängelsestraff, upp till och med tre månader, ska som utgångspunkt förenas med dagsböter.
Som en allmän riktlinje bör gälla att ett straff på en månad förenas med 70 dagsböter och ett straff på tre månader med 120 dagsböter. Bötesbeloppen ska höjas, se nedan.
Samhällstjänst
För längre villkorliga fängelsestraff är böter normalt inte en tillräckligt ingripande tilläggssanktion. Straffet ska då som utgångspunkt förenas med samhällstjänst, bestående av oavlönat arbete och vissa påverkansprogram.
Som en allmän riktlinje bör gälla att ett straff på sex månader förenas med 140 timmars samhällstjänst. Motsvarande nivå för ett straff på tio månader bör vara 220 timmar samhällstjänst.
Övervaknings- och kontrollsanktion
Alla har inte förutsättningar att fullgöra samhällstjänst. Om samhällstjänst inte bedöms vara en lämplig sanktion för den tilltalade, ska tilläggssanktionen därför i stället kunna bestå av övervakning och kontroll enligt en övervaknings- och kontrollsanktion.
Övervaknings- och kontrollsanktionen ska vara i huvudsak lika ingripande som det antal timmar samhällstjänst som annars skulle ha dömts ut. Den ska i princip pågå lika länge som det utdömda villkorliga fängelsestraffet, dock minst tre månader.
Det huvudsakliga innehållet i sanktionen ska vara kontakt med en övervakare och vissa påverkansprogram. Vid längre straff, sex månader och mer, ska sanktionen också inkludera
12
vissa inskränkningar i rörelsefriheten, såsom förbud att lämna bostaden på helgerna eller förbud att besöka vissa platser.
Hemarrest
Korta fängelsestraff kan i dag verkställas i hemmet med elektronisk fotboja. Vi föreslår att den möjligheten tas bort och att det i stället ska finnas möjlighet att förena ett villkorligt fängelsestraff med hemarrest.
Hemarrest ska innebära ett förbud att lämna bostaden annat än för arbete eller annan godkänd sysselsättning eller vård, behandling eller programverksamhet på i förväg bestämda tider. Den ska vara förenad med alkohol- och drogförbud.
Hemarrest ska pågå under två tredjedelar av det utdömda fängelsestraffets längd och kunna övervakas elektroniskt.
Hemarrest ska användas som tilläggssanktion om den tilltalade tidigare har gjort sig skyldig till brott på sådant sätt att det annars inte hade funnits förutsättningar att besluta att fängelsestraffet ska vara villkorligt.
Vård- eller påverkanssanktion
Många brott har samband med alkohol- eller drogmissbruk eller andra personliga problem. Istället för dagsböter, samhällstjänst, övervaknings- och kontrollsanktion eller hemarrest ska ett villkorligt fängelsestraff därför kunna förenas med en vård- eller påverkanssanktion.
En förutsättning för att en vård- eller påverkanssanktion ska kunna dömas ut ska vara att den tilltalade har behov av vård eller behandling för t.ex. missbruk eller att det finns brotts- eller missbruksrelaterad programverksamhet som bedöms lämplig för honom eller henne.
Kriminalvården ska göra en bedömning av om det finns förutsättningar för en vård- eller påverkanssanktion och i så fall lämna förslag till en sådan sanktion.
13
En vård- eller påverkanssanktion ska vara i huvudsak lika ingripande som det antal dagsböter, det antal timmar samhällstjänst eller det antal månader hemarrest som det villkorliga fängelsestraffet annars skulle ha förenats med. Om det är uppenbart att de insatser som Kriminalvården har föreslagit inte är tillräckligt ingripande, ska rätten kunna kombinera sanktionen med dagsböter, samhällstjänst eller en övervaknings- och kontrollsanktion.
Kontraktsvård
Kontraktsvård innebär att den dömde förbinder sig att genomgå vård eller behandling som är i princip lika omfattande och ingripande som det ovillkorliga fängelsestraff som annars skulle ha dömts ut. Vården ska normalt genomföras på institution.
Kontraktsvård ska kunna användas som tilläggssanktion om det villkorliga fängelsestraffets längd uppgår till ett år eller mer, eller om den tilltalade tidigare har gjort sig skyldig till brott på sådant sätt att det annars inte hade funnits förutsättningar att besluta att fängelsestraffet ska vara villkorligt.
14
Slopad särbehandling på grund av brottets art
Enligt dagens regler kan brottets art vara ett skäl att döma till fängelse, trots att straffvärdet är relativt lågt och det inte heller är fråga om återfall i brott.
I praxis leder exempelvis grovt rattfylleri, mened, vissa misshandelsbrott, vissa sexualbrott, vissa skattebrott, narkotikabrott och jaktbrott ofta till fängelse, även om straffvärdet är endast någon eller några månader. Antalet s.k. artbrott har under senare år blivit allt fler.
Argumenten för särbehandling är olika, men avskräckning förefaller vara det övergripande syftet.
Enligt vår mening är denna särbehandling inkonsekvent och den saknar tydliga riktlinjer. Skälen för en särbehandling minskar också avsevärt i det system som vi föreslår, där brott på fängelsenivå alltid ska leda till ett fängelsestraff utmätt i tid med en tilläggssanktion utmätt i förhållande till brottets allvar.
Vi föreslår därför att brott med samma straffvärde ska behandlas lika vid påföljdsvalet. Det leder till att antalet korta fängelsestraff minskar till förmån för frivård med ett tydligt innehåll.
En del av de skäl som i dag används för att döma till en strängare påföljd för vissa brottstyper kan, i det system som vi föreslår, antas leda till att straffen för dessa brottstyper i stället blir något längre.
15
Betydelsen av återfall i brott
Allmänt om återfall
Trovärdigheten i påföljdssystemet kräver att den som återfaller i brott döms till en mer ingripande påföljd än den som är tidigare ostraffad. Samtidigt måste återfallsregleringen vara sådan att den inte kraftigt ökar antalet intagna i våra anstalter.
Om det nya brottet ligger på fängelsenivå och har begåtts under prövotiden för ett tidigare utdömt villkorligt fängelsestraff ska alltid en mer ingripande påföljd dömas ut än för den som är ostraffad.
Även om återfallet sker efter utgången av prövotiden för ett villkorligt fängelsestraff ska straffet kunna skärpas, beroende främst på hur lång tid som förflutit sedan den tidigare domen, likheten mellan den gamla och den nya brottsligheten och brottslighetens allvar.
Det behöver dock inte nödvändigtvis dömas ut ett ovillkorligt fängelsestraff vid återfall. Om straffet kan skärpas tillräckligt genom en strängare tilläggssanktion kan ett nytt villkorligt fängelsestraff dömas ut.
Om det inte finns möjlighet att döma ut en mer ingripande tilläggssanktion ska ovillkorligt fängelse dömas ut.
Återfall under prövotiden för ett villkorligt fängelsestraff
I första hand ska prövas om återfallet kan beaktas tillräckligt genom att ett nytt villkorligt fängelsestraff förenas med en tilläggssanktion av mer ingripande slag än vad som annars hade kommit i fråga.
Det innebär t.ex. att ett villkorligt fängelsestraff som annars skulle ha förenats med dagsböter får förenas med samhällstjänst eller en övervaknings- och kontrollsanktion eller att ett villkorligt fängelsestraff som annars skulle ha förenats med samhällstjänst får förenas med hemarrest.
16
Även en vård- eller påverkanssanktion ska kunna användas som tilläggssanktion vid återfall, under förutsättning att sanktionen är tillräckligt ingripande med hänsyn till både fängelsestraffets längd och den tidigare brottsligheten.
Återfall efter utgången av prövotiden för ett villkorligt fängelsestraff
Om det nya brottet är begånget efter det att prövotiden för ett tidigare utdömt villkorligt fängelsestraff har löpt ut, är skälen mot att på nytt döma till villkorligt fängelse inte lika starka.
Om det bedöms att en skärpning bör ske, ska det i sådan situation kunna beslutas att fängelsestraffet ska vara villkorligt, om rätten anser det tillräckligt att välja en tilläggssanktion av mer ingripande slag eller t.ex. fler dagsböter, fler timmar samhällstjänst eller en mer ingripande vård- eller påverkanssanktion än vad som annars hade kommit i fråga.
Återfallets betydelse för straffmätningen
Återfall i brott ska på samma sätt som i dag kunna beaktas genom att det döms ut ett kraftigare bötesstraff eller ett längre fängelsestraff än vad som annars hade blivit aktuellt. Denna möjlighet ska dock begränsas till att avse endast böter och ovillkorliga fängelsestraff.
För villkorliga fängelsestraff ska skärpningen vid återfall ske genom valet av tilläggssanktion eller genom att det i stället för villkorligt fängelse döms ut ett ovillkorligt fängelsestraff.
17
Beslut om att tidigare utdömda villkorliga fängelsestraff ska verkställas i anstalt
Ett villkor vid villkorligt fängelse är att den dömde inte återfaller i brott under prövotiden. Ett återfall i brott inom prövotiden för ett villkorligt fängelsestraff måste därför alltid leda till en reaktion. Reaktionen behöver dock inte alltid vara att det tidigare straffet måste verkställas i anstalt. I stället bör skärpningen på grund av återfallet i första hand ske genom att det döms ut en strängare påföljd för den nya brottsligheten, antingen villkorligt fängelse med en mer ingripande tilläggssanktion eller – om inte det är tillräckligt – ett ovillkorligt fängelsestraff. Självklart måste också den tidigare utdömda tilläggssanktionen fullgöras i ett sådant fall.
Om det inte anses tillräckligt att det döms ut ett ovillkorligt fängelsestraff för den nya brottsligheten, ska rätten besluta att det villkorliga fängelsestraffet ska verkställas i anstalt. Så kan vara fallet exempelvis vid snabba återfall eller om den dömde helt har struntat i att utföra tilläggssanktionen. I ett sådant beslut ska det göras en avräkning för vad den dömde har fullgjort av det villkorliga fängelsestraffet genom att genomföra hela eller delar av tilläggssanktionen.
18
Misskötsamhet
Allmänt om bristande verkställighet
Trovärdigheten av ett system med villkorligt fängelse bygger bl.a. på att utdömda straff också verkställs. Om den dömde inte fullgör tilläggssanktionen brister det i verkställighet av det villkorliga fängelsestraffet.
Bristande verkställighet måste alltid leda till en reaktion.
Reaktionerna vid bristande verkställighet ska vara tydliga, konsekventa och förutsebara. De ska trappas upp successivt.
Kontroll av verkställigheten
Kriminalvården ska utforma verkställigheten av tilläggssanktionerna till villkorligt fängelse så att de kan kontrolleras på ett tydligt och effektivt sätt.
De som Kriminalvården anlitar för kontroll av verkställigheten ska vara skyldiga att anmäla till Kriminalvården om den dömde inte fullgör sina skyldigheter enligt tilläggssanktionen.
Reaktioner vid bristande verkställighet
Kriminalvården ska tydligt klargöra för den dömde vad som händer om tilläggssanktionen inte fullgörs.
Kriminalvården ska kunna göra justeringar av den utdömda sanktionen om den inte fungerar. Sådana justeringar kan t.ex. bestå av att en mindre del av en samhällstjänst får utgöras av programverksamhet eller att ett inslag i en vård- eller påverkanssanktion byts ut mot ett annat, för den dömde lämpligare, inslag.
Om sådana åtgärder inte är tillräckliga, ska Kriminalvården kunna meddela särskilda föreskrifter om t.ex. nykterhet och drogfrihet eller kontakt med en övervakare som syftar till att tilläggssanktionen genomförs. Kriminalvården ska också kunna meddela den dömde en varning.
19
Om varning redan har meddelats eller om det kan antas att den dömde inte kommer att fullgöra tilläggssanktionen även om en varning meddelas, ska övervakningsnämnden ha möjlighet att förlänga prövotiden för det villkorliga fängelsestraffet till som längst fyra år eller att byta ut tilläggssanktionen mot en annan sanktion som är minst lika ingripande som den ursprungliga.
I sista hand ska bristande verkställighet leda till att domstol beslutar att det villkorliga fängelsestraffet ska verkställas i kriminalvårdsanstalt, dvs. som ovillkorligt fängelse.
Omhändertagande
Om åtgärder behöver vidtas på grund av bristande verkställighet av en tilläggssanktion ska den dömde kunna omhändertas.
Omhändertagande ska beslutas av en övervakningsnämnd. Kriminalvården ska dock ha rätt att omedelbart omhänderta den dömde, om han eller hon brister i verkställigheten av en hemarrest eller en kontraktsvård och det därmed blir aktuellt att föra talan om att det villkorliga fängelsestraffet ska verkställas i anstalt.
20
Böter
Dagsbotsbelopp
För att öka trovärdigheten av böter, både som självständigt straff och som tilläggssanktion till villkorligt fängelse, ska det säkerställas att ett dagsbotsstraff alltid överstiger vad som i dag kan utgå genom penningböter, dvs. 4 000 kr.
Dagsböter ska bestämmas till 4 000 kronor samt det antal dagsböter som följer med anledning av brottsligheten, minst 30 och högst 150, eller 200 när böter används som gemensamt straff för flera brott.
Varje dagsbot ska fastställas till ett visst belopp från och med 30 till och med 1 000 kronor, efter vad som bedöms som skäligt med hänsyn till den tilltalades inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt.
Lägsta dagsbotsstraff blir därför 4 900 kr.
Verkställigheten av dagsbotsstraff
För att minska den andel böter som lämnas över till indrivning och på så sätt även öka effektiviteten i verkställigheten av bötesstraff, ska det införas en möjlighet till uppskov och längre betalningsfrist för dagsbotsstraff.
Förvandling av obetalda böter till fängelse
I dag kan obetalda böter förvandlas till fängelse om det är uppenbart att den bötfällde av tredska har låtit bli att betala böterna eller om förvandling annars av särskilda skäl är påkallad från allmän synpunkt.
Vi föreslår att kravet på att det ska vara ”uppenbart” att den bötfällde har tredskats tas bort. Det innebär att den som medvetet vägrar att betala i större utsträckning än i dag ska få bötesstraffet förvandlat till fängelse.
21
Erkännande eller annan medverkan till utredningen kan ge lägre straff
Den bestämmelse som finns i dag om strafflindring för den som frivilligt angett sig, kompletteras så att rätten vid bestämmande av straffet också ska ta hänsyn till om den tilltalade genom att erkänna eller på annat sätt medverkat till utredningen av det egna brottet. Strafflindring kan ges framför allt vid allvarliga och svårutredda brott.
Hänsyn till andra reaktioner på brottet
Utöver straffet följer ofta andra rättsliga reaktioner på ett brott. Det kan vara fråga om t.ex. körkortsindragning, avsked, näringsförbud och förverkande. I dag tar domstolarna en viss hänsyn till sådana sanktioner när straffet bestäms. Nu införs en bestämmelse där det uttryckligen slås fast att det som grund för strafflindring ska beaktas om straffet blir oproportionerligt strängt med hänsyn till andra rättsliga sanktioner till följd av brottet.
22
Påföljder för unga lagöverträdare
Allmänna utgångspunkter
Ungdomar i åldern 15–17 år ska dömas till en påföljd som är anpassad efter deras ålder och mognad.
Huvudansvaret för verkställigheten ska ligga på socialtjänsten.
Socialtjänstens insatser för att ge underlag för påföljdsbestämningen och vid verkställigheten ska utvecklas och göras mer enhetliga.
Socialstyrelsens tillsyn och riktlinjer bör utvecklas.
Möjligheterna att följa upp en sluten ungdomsvård med ytterligare vård och behandling ska öka.
Dagens påföljder för unga – ungdomsvård, ungdomstjänst och sluten ungdomsvård – fungerar relativt väl. I vissa fall finns dock ingen lämplig eller tillräckligt ingripande ungdomspåföljd att ta till. Det finns därför behov av att införa nya påföljder för unga lagöverträdare.
För ungdomar i åldern 18–20 år ska påföljdsvalet i princip ske som för vuxna.
23
Nya påföljder för unga
Påföljden ungdomsvård förutsätter att den unge har ett särskilt behov av vård och i regel att han eller hon samtycker till den föreslagna vården. För påföljden ungdomstjänst förutsätts att den unge är lämplig och samtycker.
Förutsättningarna för dessa påföljder är sådana att det ibland inte finns någon lämplig eller tillräckligt ingripande ungdomspåföljd att ta till. Det finns därför behov av att komplettera påföljdssystemet med nya påföljder för unga.
Kontaktskyldighet för unga
Vi föreslår att det införs en ny ungdomspåföljd kallad kontaktskyldighet för unga. Innehållet i påföljden ska så långt möjligt fyllas med vad som i dag kan ingå i åtgärden särskilt kvalificerad kontaktperson enligt socialtjänstlagstiftningen.
Socialnämnden i den unges hemort ska vara huvudman för påföljden.
Kontaktskyldighet för unga ska väljas som påföljd om det på grund av den unges person inte finns förutsättningar för vare sig ungdomsvård eller ungdomstjänst. Den ska kunna dömas ut oberoende av den unges inställning till påföljden.
Den som döms till kontaktskyldighet för unga ska åläggas en skyldighet att hålla kontakt med en särskilt utsedd kontaktperson på en tid mellan två och sex månader. Domstolen ska bestämma kontaktskyldighetens längd utifrån brottslighetens allvar.
Innehållet i påföljden ska som utgångspunkt bestå av kontakt med kontaktpersonen. Kontaktpersonens uppgift ska vara både stödjande och kontrollerande. Deltagande i programverksamhet eller annan verksamhet som syftar till att motverka risken för återfall i brott ska också kunna ingå.
24
Ungdomsövervakning
Vi föreslår att det införs en ny ungdomspåföljd kallad ungdomsövervakning.
Påföljden ska tillämpas i de situationer där vare sig ungdomsvård, ungdomstjänst eller kontaktskyldighet för unga är en tillräckligt ingripande straffrättslig reaktion och alltså användas vid förhållandevis allvarliga brott.
Påföljden ska vara
behandlingsinriktad intensiv innefatta tydliga inskränkningar i den unges rörelsefrihet
Statens institutionsstyrelse ska vara huvudman för påföljden.
Ungdomsövervakning ska pågå under lägst sex månader och högst ett år, beroende på brottets allvar.
En verkställighetsplan ska upprättas. Den ska reglera frågor om den unges boende, skolgång, sysselsättning och fritid, missbruksbehandling, annan vård och behandling eller andra motsvarande åtgärder som syftar till att den unge ska avhålla sig från brott och annars utvecklas gynnsamt.
Den unge ska ha skyldighet att regelbundet träffa en särskilt utsedd koordinator.
I påföljden ska ingå antingen ett förbud att lämna bostaden under helgkvällar och helgnätter eller andra motsvarande inskränkningar i friheten, exempelvis förbud att vistas på vissa platser eller inom vissa områden. Frihetsinskränkningarna ska kunna kontrolleras bl.a. med hjälp av elektroniska hjälpmedel. De frihetsinskränkande inslagen ska kunna trappas ned om den unge följer övriga delar av verkställighetsplanen.
25
Verkställighetsplanen ska också innehålla beslut om drogfrihet och drogkontroll.
Om den unge inte kommer till möten med koordinatorn ska han eller hon kunna hämtas genom polishandräckning. Även de frihetsinskränkande inslagen ska i vissa fall kunna genomdrivas med hjälp av polis.
Varningsstraff
Dagsböter är inte någon effektiv påföljd för lagöverträdare i åldern 15–17 år.
Om någon begått ett brott innan han eller hon fyllt 18 år och brottet inte är allvarligare än att det skulle leda till ett lågt bötesstraff och den unge tidigare är ostraffad ska domstolen därför kunna döma till ett varningsstraff.
Den unge ska alltid vara personligen närvarande i domstolen när varningsstraffet meddelas.
26
Effekter av våra förslag
Minskad användning av korta fängelsestraff
Det förhållandet att alla brottstyper ska behandlas lika vid påföljdsvalet och att således särbehandlingen på grund av brottets art slopas kommer att leda till en minskning av antalet korta fängelsestraff i anstalt.
I dag döms årligen cirka 13 000 personer till fängelse. Av dessa får cirka 10 000 straff som är kortare än ett år. Omkring 3 000 verkställer sitt straff i hemmet med elektronisk fotboja.
Om våra förslag genomförs kan antalet fängelsedömda i anstalt förväntas minska. Hur stor minskningen blir beror dock på vilka andra kriminalpolitiska förändringar som sker.
Ökat ansvar för frivården
Frivårdens ansvar ökar genom förslagen. Innehållet i de påföljder som är alternativ till fängelse i anstalt kommer att bli tydligare och mer kraftfullt.
Kriminalvårdens arbete med att ta fram underlag för domstolarnas påföljdsbedömning kommer också att öka.
Tydligare reaktioner vid återfall och misskötsamhet
Reaktionerna vid återfall i brott och vid misskötsamhet under verkställighet av de påföljder som väljs som alternativ till fängelse i anstalt kommer att stramas upp. Det leder till att fler kommer att tas in i anstalt på grund av nya brott eller att tilläggssanktionen inte fullgörs.
27
Heltäckande påföljdssystem för unga
Genom de nya påföljderna kontaktskyldighet för unga och ungdomsövervakning kommer det att finnas ett heltäckande påföljdssystem för ungdomar i åldern 15–17 år.
Ekonomiska konsekvenser
Minskningen av antalet korta fängelsestraff som avtjänas i anstalt kommer på sikt att leda till minskade kostnader för Kriminalvården. Mot detta ska ställas ökade krav och ökat ansvar för frivården.
De nya ungdomspåföljderna kommer att leda till något ökade kostnader för kommuner och för Statens institutionsstyrelse.
Vi gör sammantaget bedömningen att våra förslag inte kommer att leda till ökade kostnader för det allmänna. Det kommer dock att krävas relativt betydande insatser för omställning och utbildning.
Genom införande av ett grundbelopp för dagsböter kommer dagsbotsbeloppen att höjas. Det kommer att leda till en intäktsökning för staten.
5
Innehåll
Band 1 – Sammanfattning, författningsförslag
och författningskommentar
Förkortningar ..................................................................... 11
Sammanfattning ................................................................ 15
Författningsförslag ............................................................. 43
1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken .............................. 43
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare .................. 100 3 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. ................................................... 105
4 Förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189) .............................................................................. 110 5 Förlag till förordning om ändring i bötesverkställighetsförordningen (1979:197) ...................... 112
6 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall ........................................................... 115 7 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga .............................. 116
8 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. ........................... 118
Innehåll SOU 2012:34
6
9 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll ..................... 119 10 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård ................................... 120
11 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister .................................................................. 122 12 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1999:1134) om belastningsregister ...................................... 126
13 Förslag till förordning om ändring i förordningen (1999:1135) om misstankeregister ........................................ 137 14 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453) ... 141
15 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården .......... 146 16 Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:682) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården ........................................................................ 148
17 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)..... 161 18 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ...................................................... 163
19 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken (2010:110) ............................................................................... 166 20 Förslag till lag om ändring i häkteslagen (2010:611) ........... 169
21 Förslag till lag (20xx:xxx) om villkorligt fängelse ................ 170 22 Förslag till lag (20xx:xxx) om verkställighet av ungdomsövervakning ............................................................. 180
1 Författningskommentar ............................................. 187
1.1 Något om den lagtekniska lösningen .................................... 187 1.2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken .......................... 191
Innehåll
7
1.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare .................. 330 1.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. ................................................... 334
1.5 Förlaget till lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189) .............................................................................. 338 1.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall ....................................................... 339
1.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga .............................. 340 1.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. ........................... 341
1.9 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll .................... 341 1.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård ................................... 342
1.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister ................................................................. 342 1.12 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453) .............................................................................. 344
1.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården .......... 358 1.14 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) .............................................................................. 358
1.15 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ...................................................... 359 1.16 Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringsbalken (2010:110) .............................................................................. 365
1.17 Förslaget till lag om ändring i häkteslagen (2010:611) ........ 368 1.18 Förslaget till lag (20xx:xx) om villkorligt fängelse .............. 368
Innehåll SOU 2012:34
8
1.19 Förslaget till lag (20xx:xxx) om verkställighet av ungdomsövervakning ............................................................. 422
2 Uppdraget och dess genomförande ............................. 455
2.1 Inledning ................................................................................. 455
2.2 Utredningens uppdrag ........................................................... 455 2.3 Uppdragets genomförande .................................................... 458
2.4 Avgränsningar ......................................................................... 459 2.4.1 Psykiskt störda lagöverträdare ................................... 459 2.4.2 Processrättsliga frågor m.m. ....................................... 460 2.5 Betänkandets disposition ....................................................... 461 2.5.1 Betänkandets första band ........................................... 461 2.5.2 Betänkandets andra band ............................................ 462 2.5.3 Betänkandets tredje band ........................................... 463 2.5.4 Betänkandets fjärde band ........................................... 463
Band 2 – Villkorligt fängelse
3 Påföljdssystemets framväxt 4 Gällande rätt
5 Ordningen i några andra europeiska länder 6 Påföljdssystemets problem och brister
7 Allmänna utgångspunkter för en reform 8 Villkorligt fängelse bör införas i påföljdssystemet
9 Uppbyggnaden av ett påföljdssystem med villkorligt fängelse 10 Beaktande av återfall i brott
11 Innehållet i tilläggssanktionerna till villkorligt fängelse 12 Hanteringen av bristande verkställighet av tilläggssanktionerna till villkorligt fängelse
Innehåll
9
13 Överlämnande till vård enligt LVM 14 Kostnadsansvaret för vård och behandling
15 Brottslighetens art
Band 3 – Böter, billighetsskäl m.m.
och ungdomspåföljder
16 Böter 17 Billighetsskäl
18 Straffnivåerna i vissa särskilda fall 19 Flerfaldig brottslighet
20 Gällande rätt 21 Ordningen i några andra europeiska länder
22 Brå:s utvärdering av 2007 års reform 23 Allmänna utgångspunkter för utredningens överväganden
24 Ungdomsvård och ungdomstjänst 25 Böter och varningsstraff
26 Sluten ungdomsvård 27 Kontaktskyldighet för unga och ungdomsövervakning
28 Ny påföljdsbestämning efter tidigare ungdomspåföljd 29 Lagöverträdare i åldersgruppen 18–20 år
Band 4 – Konsekvenser, övergångsbestämmelser
och bilagor
30 Konsekvenser
31 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Innehåll SOU 2012:34
10
Bilaga 1 Kommittédirektiv 2009:60 Bilaga 2 Fullständig lydelse av 1 och 25–38 kap.
brottsbalken enligt våra förslag
Bilaga 3 Ordningen i några andra europeiska länder Bilaga 4 Internationella instrument
Bilaga 5 Den svenska brottslighetens utveckling Bilaga 6 Vägen till fängelse
Bilaga 7 Programverksamhet i Kriminalvården Bilaga 8 Yttranden till domstol i ett system med villkorligt fängelse
Bilaga 9 Artbrottsstatistik Bilaga 10 Sammanställning av praxis gällande
brottslighetens art
Bilaga 11 Ungdomsbrottslighetens utveckling sedan mitten
av 1990-talet
Bilaga 12 Kvalificerad övervakning för ungdomar
Bilaga 13 Förteckning över kontakter
11
Förkortningar
a. anförd, anförda
a.a. anfört arbete
BrB brottsbalken
Brå Brottsförebyggande rådet
dir. direktiv
Ds promemoria i departementsserien
EU Europeiska unionen
f. och följande sida
ff. och flera följande sidor
FriF förordningen (1998:64) om verkställighet av frivårdspåföljder
HD Högsta domstolen
HovR hovrätten
Förkortningar SOU 2012:34
12
IndF
IÖV intensivövervakning med elektronisk kontroll (elektronisk fotboja)
IövL lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll
JT Juridisk Tidskrift
JuU Justitieutskottet
kap. kapitel
KvaL lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
KVFS Kriminalvårdens författningssamling
LPT lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
LSU lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård
LUL lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare
LVM lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
LVU lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
NJA Nytt juridiskt arkiv, avdelning I
NJA II Nytt juridiskt arkiv, avdelning II
Ot.prp. Odelstingsproposisjon (Norge)
prop. proposition
SOU 2012:34 Förkortningar
13
RF regeringsformen
RH Rättsfall från hovrätterna
RP Regeringens proposition (Finland)
RPS Rikspolisstyrelsen
RÅ riksåklagaren
RÅR riksåklagarens riktlinjer
rskr. riksdagens skrivelse
SiS Statens institutionsstyrelse
SFS Svensk författningssamling
SOFS Socialstyrelsens författningssamling
SOU Statens offentliga utredningar
SvJT Svensk Juristtidning
TR tingsrätten
15
Sammanfattning
Vårt uppdrag
Vår övergripande uppgift har varit att göra en översyn av påföljdssystemet för såväl vuxna som unga lagöverträdare. Inom ramen för denna översyn har vi bl.a. haft i uppdrag att
• analysera och föreslå hur användningen av fängelse, i första hand de korta straffen, kan minska samtidigt som trovärdigheten i systemet kan upprätthållas
• analysera och föreslå hur det kan undvikas att små skillnader i straffvärde leder till stora skillnader i påföljdsval
• analysera och föreslå hur betydelsen av brottslighetens art kan begränsas och dess innebörd klart avgränsas
• ta ställning till och föreslå vilka kriterier som ska gälla för tidigare brottslighet och vilken betydelse sådan brottslighet ska tillmätas vid påföljdsvalet och straffmätningen samt i fråga om förverkande av villkorligt medgiven frihet
• analysera och föreslå hur valet av ingripanden som inte utgör fängelse i anstalt ska ske, vilket innehåll och vilken utformning i övrigt ingripandena ska ha samt hur de ska följas upp och hur reaktionerna vid återfall i brott och annan misskötsamhet ska utformas – när det gäller valet av ingripande ska bl.a. undersökas bättre möjligheter att anpassa ingripandena efter brottsligheten och i vilken utsträckning den tilltalades personliga förhållanden ska tillmätas betydelse
• analysera och föreslå hur användningen av dagsböter kan öka, hur dagsbotens belopp ska beräknas, hur verkställigheten av dagsböter kan effektiviseras och hur reaktionen ska se ut vid utebliven betalning, se över förhållandet mellan dagsböter och penningböter samt utreda andra frågor om böter som kan uppkomma
Sammanfattning SOU 2012:34
16
• ta ställning till om lagöverträdare som har fyllt 18 men inte 21 år ska behandlas som vuxna lagöverträdare vid straffmätning och påföljdsval eller något av dessa avseenden samt analysera hur ungdom bör beaktas vid straffmätningen i de fall straffnedsättning ska ske
• utvärdera om syftet med 2007 års reform av påföljderna ungdomsvård och ungdomstjänst har uppnåtts, med inriktning på domstolarnas påföljdsval och innehållet i påföljderna
• se över var och en av påföljderna sluten ungdomsvård, ungdomsvård och ungdomstjänst såvitt avser påföljdens ställning, huvudmannaskapet för påföljden, valet av påföljden, dess innehåll och utformning i övrigt samt uppföljning och reaktion vid återfall i brott eller annan misskötsamhet
• utreda om det bör utvecklas nya inslag som kan vara särskilt lämpliga för unga lagöverträdare
• lämna förslag till en slopad eller mer begränsad användning av böter för lagöverträdare som har begått brott före 18 års ålder
• se över regleringen om sammanträffande av brott och förändring av påföljd och därvid särskilt beakta intresset av att regleringen förenklas och utformas på ett principiellt mer sammanhängande sätt.
En övergripande fråga har varit att överväga om det bör införas ett system med villkorligt fängelse. För det fall att ett sådant system inte föreslås har vi haft i uppdrag att föreslå hur den i direktiven eftersträvade utvecklingen av påföljdssystemet kan ske inom ramen för den befintliga strukturen.
Påföljdssystemet för vuxna lagöverträdare
Påföljdssystemets problem och brister
Under utredningsarbetet har vi identifierat ett antal problem och brister i nuvarande påföljdssystem. De kan sammanfattas enligt följande.
Påföljdssystemet är komplext och svåröverskådligt. Påföljderna villkorlig dom och skyddstillsyn kan båda väljas som alternativ till fängelse. Valet mellan dem grundas inte huvudsakligen på brottets
SOU 2012:34 Sammanfattning
17
allvar, utan på prognostiska kriterier kopplade till den dömdes person och risken för att han eller hon ska återfalla i brott. Det har lett till svårigheter att rangordna påföljderna i ingripandegrad och att förutse vilken påföljd ett visst brott kommer att leda till.
Det finns begränsade möjligheter att straffmäta villkorlig dom och skyddstillsyn. Det innebär att dessa påföljder inte alltid upplevs som proportionella i förhållande till brottslighetens allvar. Ett brott med lågt straffvärde kan föranleda en mer ingripande påföljd än ett brott med högre straffvärde. Dessutom uppstår det omotiverade trösklar i övergången mellan en icke frihetsberövande påföljd och fängelse. En liten skillnad i straffvärde kan innebära en betydligt mer ingripande påföljd.
När villkorlig dom eller skyddstillsyn döms ut anges inte hur långt straff som skulle ha dömts ut om fängelse hade valts som påföljd. Det framgår därför inte tydligt för den dömde vad han eller hon riskerar om påföljden inte sköts. Avsaknaden av ett utmätt fängelsestraff leder också till svårigheter för den domstol som undanröjer en villkorlig dom eller skyddstillsyn att avgöra hur långt fängelsestraff påföljden ska ersättas av.
Allt fler brott har kommit att behandlas strängare till följd av dess art. Rättstillämpningen saknar i denna del tydliga riktlinjer och principer och kan uppfattas som inkonsekvent och godtycklig. Särbehandlingen till följd av brottslighetens art har också lett till en stor användning av korta fängelsestraff och andra ingripande påföljder.
Innehållet i de icke frihetsberövande påföljderna är ibland otydligt och tunt. Det kan därför ifrågasättas om de alltid är tillräckligt ingripande för de brott de används för.
Sammantaget innebär detta att påföljdssystemet inte är tillräckligt tydligt och konsekvent och att möjligheterna till normbildande verkan genom påföljdsvalet minskar. Bristerna kan också innebära att det försitts möjligheter att välja den påföljd som kan vara den mest humana, den typiskt sett mest brottsavhållande och den minst kostnadskrävande.
Sammanfattning SOU 2012:34
18
Allmänna utgångspunkter för en reform
Enligt vår bedömning bör följande utgångspunkter ligga till grund för en reform av påföljdssystemet för vuxna lagöverträdare.
• Kriminalisering förutsätter påföljder som ger utryck för allvaret i regelöverträdelsen.
• Utifrån kravet på humanitet får samtidigt inte mer ingripande sanktioner väljas än vad som är nödvändigt för att uppnå målen med straffsystemet.
• Det bör finnas goda förutsättningar att välja en icke frihetsberövande påföljd.
• De icke frihetsberövande alternativen till fängelse i anstalt bör ha ett tydligt och förutsebart innehåll, kunna straffmätas och trappas upp vid återfall.
• Påföljdsvalet i det enskilda fallet bör i största möjliga mån vara brottsavhållande.
• Påföljdsregleringen måste svara mot högt ställda krav på rättssäkerhet.
• Påföljdssystemet måste vara flexibelt och ge utrymme för kriminalpolitiskt motiverade förändringar utan att själva strukturen behöver förändras.
• Så långt möjligt bör inga brott särbehandlas pga. att de tillhör en viss brottstyp.
• Rangordningen mellan olika slag av straffrättsliga ingripanden bör bli tydligare och mer realistisk.
• Konsekvenserna för den som inte följer de åligganden som en utdömd påföljd innebär bör bli tydligare.
Villkorligt fängelse bör införas i påföljdssystemet
Vi har gjort bedömningen att de allmänna utgångspunkter som vi har satt upp bäst tillgodoses om villkorligt fängelse införs i påföljdssystemet. De invändningar som kan resas mot ett sådant system är enligt vår bedömning inte så starka att de överväger fördelarna. Vi föreslår därför att villkorligt fängelse införs i påföljdssystemet.
SOU 2012:34 Sammanfattning
19
Uppbyggnaden av ett påföljdssystem med villkorligt fängelse
Det villkorliga fängelsestraffets plats i påföljdssystemet
Villkorlig dom och skyddstillsyn ska ersättas av villkorligt fängelse. Förslaget innebär att påföljdssystemet för vuxna lagöverträdare ska bestå av två påföljder, böter och fängelse, där det under vissa förutsättningar kan beslutas att fängelsestraffet ska vara villkorligt.
Innebörden av villkorligt fängelse
Ett beslut om att ett fängelsestraff ska vara villkorligt ska innebära att den dömde inte behöver verkställa straffet i kriminalvårdsanstalt om han eller hon uppfyller vissa villkor. Villkoren ska bestå i att den dömde under en prövotid dels avhåller sig från fortsatt brottslighet, dels fullgör den tilläggssanktion som det villkorliga fängelsestraffet förenas med. Prövotiden ska enligt huvudregeln vara två år. Tilläggssanktionerna – som beskrivs närmare nedan – ska t.ex. kunna utgöras av skyldighet för den dömde att betala dagsböter, fullgöra samhällstjänst eller underkasta sig vård eller behandling.
Förutsättningar för villkorligt fängelse
Det ska finnas en presumtion för att fängelsestraff som är kortare än ett år ska dömas ut villkorligt.
Även fängelsestraff som uppgår till ett år eller mer ska kunna dömas ut villkorligt, om de kan förenas med en tillräckligt ingripande kontraktsvård eller om verkställighet av ett ovillkorligt fängelsestraff på grund av den tilltalades personliga förhållanden eller andra tungt vägande skäl framstår som uppenbart oskäligt.
Straffmätning genom valet av tilläggssanktion
Enligt vår bedömning är det inte tillräckligt att ett villkorligt fängelsestraff innebär skyldighet för den dömde att avhålla sig från brott under en prövotid. Villkorligt fängelse ska därför förenas med en tilläggssanktion.
Valet av tilläggssanktion ska göras med utgångspunkt i fängelsestraffets längd. Det innebär att ett längre villkorligt fängelsestraff
Sammanfattning SOU 2012:34
20
ska förenas med en mer ingripande tilläggssanktion än ett kortare sådant straff och att lika långa villkorliga fängelsestraff ska förenas med tilläggssanktioner som framstår som i huvudsak lika ingripande. Om det inte finns någon tillräckligt ingripande tilläggssanktion att ta till, måste ett ovillkorligt fängelsestraff dömas ut.
Kortare villkorliga fängelsestraff – som mest upp till tre månader – ska som utgångspunkt förenas med dagsböter.
I den mån böter inte kan anses vara en tillräckligt ingripande tilläggssanktion med hänsyn till fängelsestraffets längd eller den tilltalades tidigare brottslighet ska det villkorliga fängelsestraffet som utgångspunkt förenas med samhällstjänst.
Alla personer har inte förutsättningar att fullgöra samhällstjänst. Om samhällstjänst inte bedöms vara en lämplig sanktion för den dömde, ska tilläggssanktionen därför i stället kunna bestå av övervakning och kontroll enligt en s.k. övervaknings- och kontrollsanktion. Den sanktionen ska vara i huvudsak lika ingripande som det antal timmar samhällstjänst som annars skulle ha dömts ut.
Korta fängelsestraff kan i dag verkställas genom intensivövervakning med elektronisk kontroll (s.k. elektronisk fotboja). Den möjligheten ska utmönstras. I stället ska det finnas möjlighet att förena ett villkorligt fängelsestraff med ett förbud för den dömde att lämna bostaden, s.k. hemarrest. Hemarrest ska endast kunna användas som tilläggssanktion om den tilltalade tidigare har gjort sig skyldig till brott på sådant sätt eller i sådan utsträckning att det annars inte hade funnits förutsättningar att besluta att fängelsestraffet ska vara villkorligt.
Om den tilltalade har behov av vård eller behandling för missbruk av beroendeframkallande medel eller för något annat särskilt förhållande som kan antas ha bidragit till den begångna brottsligheten, eller om det finns brotts- eller missbruksrelaterad programverksamhet som bedöms lämplig för honom eller henne att genomgå, får det villkorliga fängelsestraffet i stället för dagsböter, samhällstjänst, övervaknings- och kontrollsanktion eller hemarrest förenas med en s.k. vård- eller påverkanssanktion. Det huvudsakliga innehållet i sanktionen ska framgå av ett av Kriminalvården utfärdat yttrande.
En vård- eller påverkanssanktion måste vara tillräckligt ingripande. Det innebär att sanktionen ska vara i huvudsak lika ingripande som det antal dagsböter, det antal timmar samhällstjänst eller det antal månader hemarrest som det villkorliga fängelsestraffet annars skulle ha förenats med. Om det är uppenbart att de insatser
SOU 2012:34 Sammanfattning
21
som Kriminalvården har föreslagit inte är tillräckligt ingripande, ska rätten kunna kombinera sanktionen med dagsböter, samhällstjänst eller en övervaknings- och kontrollsanktion.
Kontraktsvård ska kunna användas som tilläggssanktion om det villkorliga fängelsestraffets längd uppgår till ett år eller mer, eller om den tilltalade tidigare har gjort sig skyldig till brott på sådant sätt eller i sådan utsträckning att det annars inte hade funnits förutsättningar att besluta att fängelsestraffet ska vara villkorligt. Innehållet i kontraktsvården ska vara så ingripande att den i huvudsak motsvarar ett ovillkorligt fängelsestraff i ingripandegrad.
Betydelsen av återfall i brott
Allmänt om återfall
En av de grundläggande utgångspunkterna för våra överväganden har varit att den som återfaller i brott ska dömas till en mer ingripande påföljd än den som är tidigare ostraffad.
En förutsättning för att tidigare brottslighet ska beaktas i skärpande riktning ska dock vara att det är fråga om ett relevant återfall. Vi har gjort bedömningen att återfall som sker under prövotiden för ett tidigare utdömt villkorligt fängelsestraff alltid ska tillmätas relevans vid påföljdsbestämningen för den nya brottsligheten, om inte påföljden kan stanna vid böter. Även återfall efter utgången av prövotiden för ett tidigare utdömt villkorligt fängelsestraff eller efter ett ovillkorligt fängelsestraff kan anses relevanta. Vid bedömningen av återfallets relevans i sådana fall ska – på i huvudsak samma sätt som i dag – beaktas hur lång tid som förflutit sedan den tidigare domen, likheten mellan den gamla och den nya brottsligheten samt brottslighetens allvar.
Det ska finnas möjlighet att döma till villkorligt fängelse flera gånger
Det ska finnas möjlighet att döma någon till villkorligt fängelse flera gånger. Det förhållandet att ett brott utgör ett relevant återfall ska alltså inte alltid hindra att ett nytt villkorligt fängelsestraff döms ut. Ett system som innebär att villkorligt fängelse endast kan användas en gång innan ett ovillkorligt fängelsestraff är oundvikligt skulle enligt vår bedömning leda till oacceptabla konsekvenser. Antalet intagna i anstalt skulle öka kraftigt och den humanitetsprincip
Sammanfattning SOU 2012:34
22
som vi har ansett bör ligga till grund för ett nytt påföljdssystem skulle åsidosättas.
Återfall under prövotiden för ett villkorligt fängelsestraff
Om den dömde återfaller i brott under prövotiden för ett tidigare utdömt villkorligt fängelsestraff åsidosätts ett av villkoren för det villkorliga fängelsestraffet. Detta är något som måste leda till konsekvenser. Återfall under prövotiden för ett villkorligt fängelsestraff ska därför i och för sig vara ett skäl mot att besluta att ett fängelsestraff för den nya brottsligheten ska vara villkorligt.
Det ska emellertid finnas möjlighet att döma till villkorligt fängelse på nytt, om återfallet kan beaktas tillräckligt genom att det villkorliga fängelsestraffet förenas med en tilläggssanktion av mer ingripande slag än vad som annars hade kommit i fråga. Det innebär t.ex. att ett villkorligt fängelsestraff som annars skulle ha förenats med dagsböter får förenas med samhällstjänst eller en övervaknings- och kontrollsanktion eller att ett villkorligt fängelsestraff som annars skulle ha förenats med samhällstjänst får förenas med hemarrest. Även en vård- eller påverkanssanktion ska kunna användas som tilläggssanktion vid återfall, under förutsättning att sanktionen är tillräckligt ingripande med hänsyn till både fängelsestraffets längd och den tidigare brottsligheten.
Återfall efter utgången av prövotiden för ett villkorligt fängelsestraff
Om det nya brottet är begånget efter det att prövotiden för ett tidigare utdömt villkorligt fängelsestraff har löpt ut, är skälen mot att på nytt döma till villkorligt fängelse inte lika starka.
Även om återfallet är relevant, ska det i sådan situation kunna beslutas att fängelsestraffet ska vara villkorligt, om den tidigare brottsligheten kan beaktas tillräckligt genom ingripandegraden i den tilläggssanktion som det villkorliga fängelsestraffet förenas med. Rätten kan då antingen välja en tilläggssanktion av mer ingripande slag eller t.ex. fler dagsböter, fler timmar samhällstjänst eller en mer ingripande vård- eller påverkanssanktion än vad som annars hade kommit i fråga.
SOU 2012:34 Sammanfattning
23
Ovillkorligt fängelse när det inte finns någon tillräckligt ingripande tilläggssanktion att ta till
Om den tilltalades tidigare brottslighet inte kan beaktas tillräckligt genom valet av tilläggssanktion, ska det som utgångspunkt dömas ut ett ovillkorligt fängelsestraff.
Det ska dock finnas möjlighet att besluta att fängelsestraffet ska vara villkorligt om verkställighet av ett ovillkorligt fängelsestraff framstår som uppenbart oskäligt på grund av den tilltalades personliga förhållanden eller andra tungt vägande skäl.
Återfallets betydelse för straffmätningen
Återfall i brott ska på i huvudsak samma grunder som i dag kunna beaktas vid straffmätningen, på så sätt att det döms ut ett kraftigare bötesstraff eller ett längre fängelsestraff än vad som annars hade blivit aktuellt. Såvitt avser fängelse ska den möjligheten dock begränsas till att avse endast ovillkorliga fängelsestraff.
Förverkande av villkorligt medgiven frihet
Det ska finnas möjlighet att besluta om förverkande av villkorligt medgiven frihet från ett tidigare utdömt ovillkorligt fängelsestraff endast om den tilltalade döms till ovillkorligt fängelse för den nya brottsligheten. I övrigt innebär inte våra förslag att regleringen om förverkande av villkorligt medgiven frihet på grund av återfall i brott ändras i något avgörande avseende.
Hanteringen av tidigare utdömda fängelsestraff som inte är helt verkställda när den dömde på nytt döms för brott
Det ska göras skillnad mellan ny och nyupptäckt brottslighet
Om den som dömts för brott på nytt gör sig skyldig till brott innan påföljden är helt verkställd, måste domstolen när den bestämmer påföljd för det nya brottet förhålla sig till den tidigare påföljden. Samma sak gäller om det visar sig att den dömde gjort sig skyldig till annan brottslighet före domen och den brottsligheten prövas i en senare dom (s.k. nyupptäckt brottslighet). I dag behandlas dessa
Sammanfattning SOU 2012:34
24
båda situationer i princip lika i lagstiftningen. Oavsett om det är fråga om ett nytt brott eller ett nyupptäckt brott kan rätten välja mellan att låta den tidigare påföljden omfatta även den tillkommande brottsligheten, att döma ut en särskild påföljd för den tillkommande brottsligheten eller att undanröja den tidigare påföljden och döma ut en gemensam påföljd för brottsligheten i båda domarna.
Det ska enligt vår bedömning göras en principiell skillnad mellan ny brottslighet och nyupptäckt brottslighet. Ett nytt brott är, till skillnad från ett nyupptäckt brott, ett återfall och ska därmed alltid leda till en mer ingripande påföljd än om den tilltalade är tidigare ostraffad.
Förutsättningarna för att besluta att ett tidigare utdömt fängelsestraff ska omfatta ytterligare brottslighet
Det ska finnas möjlighet att besluta att ett tidigare utdömt fängelsestraff (villkorligt eller ovillkorligt) ska omfatta även brottslighet som prövas i en senare dom endast om det är fråga om nyupptäckt brottslighet. Dessutom ska gälla att den nyupptäckta brottsligheten ska vara utan nämnvärd betydelse jämfört med den brottslighet som omfattas av den ursprungliga domen.
En särskild påföljd för brottsligheten i den nya domen
Om det inte blir aktuellt att låta det tidigare utdömda fängelsestraffet omfatta även den tillkommande brottsligheten, ska rätten i princip alltid döma ut en särskild påföljd för den brottsligheten. Det innebär att den tidigare utdömda påföljden står kvar och ska verkställas i enlighet med vad som bestämdes i den ursprungliga domen. Endast i undantagsfall ska det finnas möjlighet att undanröja en tidigare utdömd påföljd.
Beslut om att ett tidigare utdömt villkorligt fängelsestraff ska verkställas i anstalt
Återfall i brott under prövotiden för ett villkorligt fängelsestraff ska inte automatiskt leda till att fängelsestraffet måste verkställas i kriminalvårdsanstalt. I stället ska återfallet i första hand beaktas genom att det döms ut en strängare påföljd för den nya brottslig-
SOU 2012:34 Sammanfattning
25
heten, antingen villkorligt fängelse med en mer ingripande tilläggssanktion eller – om inte det är tillräckligt – ett ovillkorligt fängelsestraff.
Om återfallet inte kan anses tillräckligt beaktat genom att det döms ut ett ovillkorligt fängelsestraff för den nya brottsligheten, ska rätten dock kunna besluta att det villkorliga fängelsestraffet ska verkställas i anstalt. Vid ett sådant beslut ska det göras en avräkning för vad den dömde har undergått till följd av det villkorliga fängelsestraffet genom att fullgöra hela eller delar av tilläggssanktionen.
Om det beslutas att ett villkorligt fängelsestraff ska verkställas i anstalt, ska den dömde inte längre vara skyldig att fullgöra den tilläggssanktion som det villkorliga fängelsestraffet var förenad med. Om det inte beslutas att det villkorliga fängelsestraffet ska verkställas i anstalt, kvarstår skyldigheten att fullgöra tilläggssanktionen trots att det döms ut en ny påföljd för den nya brottsligheten.
Innehållet i tilläggssanktionerna till villkorligt fängelse
Kriminalvården ansvarar för verkställigheten av villkorligt fängelse
Kriminalvården ska ha ansvaret för verkställigheten av villkorligt fängelse. Ett huvudsyfte med Kriminalvårdens arbete under verkställigheten ska vara att verka för att återfall i brott förebyggs. Verkställigheten ska grundas på principerna om en human, meningsfull och ändamålsenlig kriminalvård.
Kriminalvårdens uppgift ska vara att se till att den tilläggssanktion som det villkorliga fängelsestraffet förenats med verkställs.
I den mån den dömde är i behov av stöd och hjälp genom åtgärder som kan antas vara brottsavhållande, ska detta behov tillgodoses inom ramen för den tilläggssanktion som det villkorliga fängelsestraffet förenas med.
Krav på nykterhet och drogfrihet
Som ett allmänt krav under verkställigheten av villkorligt fängelse ska gälla att den dömde inte får vara påverkad av alkohol eller andra beroendeframkallande medel när tilläggssanktionen fullgörs. Nykterheten och drogfriheten ska kunna kontrolleras genom provtagning.
Sammanfattning SOU 2012:34
26
Böter som tilläggssanktion
Villkorligt fängelse ska kunna förenas med lägst 50 och högst 200 dagsböter.
Samhällstjänst
Villkorligt fängelse ska kunna förenas med samhällstjänst i lägst 40 och högst 240 timmar.
En förutsättning för samhällstjänst ska vara att sanktionen är lämplig med hänsyn till den tilltalades person och övriga omständigheter. I detta ligger att det på förhand ska kunna antas att samhällstjänsten kommer att bli fullgjord. Det ska inte ställas något krav på att den tilltalade samtycker till samhällstjänst. Det förhållandet att den tilltalade aktivt motsätter sig sanktionen kan dock vara en omständighet som innebär att samhällstjänst inte bedöms vara en lämplig tilläggssanktion.
Samhällstjänst ska, liksom i dag, huvudsakligen bestå av skyldighet att utföra oavlönat arbete. En mindre del av det utdömda antalet timmar samhällstjänst ska dock kunna bestå av verksamhet med ett mer brottsavhållande syfte, såsom t.ex. skyldighet att delta i programverksamhet eller att hålla kontakt med en övervakare. Detta är något som i så fall ska beslutas av Kriminalvården under verkställigheten.
Kriminalvården ska ansvara för att en samhällstjänstplats ordnas för den dömde. Det område inom vilket samhällstjänstplatser kan sökas utvidgas något i förhållande till vad som gäller i dag, genom att det ges möjlighet att anlita privata arbetsgivare i den mån den verksamhet som bedrivs bedöms lämplig för samhällstjänst och det finns goda möjligheter till kontroll av arbetet.
Övervaknings- och kontrollsanktion
En övervaknings- och kontrollsanktion ska, som angetts ovan, utgöra alternativ till samhällstjänst när den sanktionen inte är lämplig. Övervaknings- och kontrollsanktionen ska pågå under en tid som motsvarar det villkorliga fängelsestraffets längd, dock minst tre månader och högst ett år.
Det grundläggande innehållet i övervaknings- och kontrollsanktionen ska vara en skyldighet för den dömde att hålla tät kontakt
SOU 2012:34 Sammanfattning
27
med en av Kriminalvården utsedd övervakare. Kriminalvården ska kunna ersätta hela eller delar av kontaktskyldigheten med skyldighet för den dömde att delta i brotts- eller missbruksrelaterad programverksamhet.
Om det villkorliga fängelsestraffets längd överstiger två månader, ska övervaknings- och kontrollsanktionen även innefatta skyldighet för den dömde att regelbundet anmäla sig hos Kriminalvården eller annan myndighet eller person som Kriminalvården anvisar.
När det villkorliga fängelsestraffets längd uppgår till sex månader eller mer, ska övervaknings- och kontrollsanktionen innefatta ytterligare förstärkande inslag. I första hand ska förstärkningsinslaget bestå av ett förbud för den dömde att lämna bostaden under två för honom eller henne arbetsfria dagar per vecka under lika många veckor som det antal månader som övervaknings- och kontrollsanktionen pågår (helghemarrest).
Om helghemarrest inte bedöms lämpligt eller om det annars framstår som mer ändamålsenligt, ska förstärkningsinslaget i stället kunna bestå av ett förbud för den dömde att under vissa tider vistas på en särskilt angiven plats eller inom ett särskilt angivet område, ett förbud för den dömde att under vissa tider lämna ett särskilt angivet område, eller en skyldighet för den dömde att under vissa tider vistas på en särskilt angiven plats.
Efterlevnaden av förstärkningsinslaget ska kunna kontrolleras med elektroniska hjälpmedel.
Frågan om vilket förstärkande inslag en övervaknings- och kontrollsanktion ska innefatta och hur det ska utformas i det enskilda fallet ska avgöras av Kriminalvården. Kriminalvårdens beslut ska kunna överklagas till förvaltningsdomstol.
Hemarrest
Hemarrest ska, på motsvarande sätt som den nuvarande möjligheten att verkställa ett kortare fängelsestraff genom intensivövervakning med elektronisk kontroll, innebära ett förbud för den dömde att lämna sin bostad. Förbudet ska kunna kontrolleras med elektroniska hjälpmedel. Hemarresten ska endast brytas under de tider då den dömde arbetar eller bedriver annan sysselsättning utanför hemmet och ett mindre antal timmar per vecka under vilka han eller hon ges möjlighet att uträtta personliga ärenden, som t.ex. inköp.
Sammanfattning SOU 2012:34
28
För att hemarrest inte ska uppfattas som mer ingripande än ett ovillkorligt fängelsestraff ska den pågå under en tid som motsvarar två tredjedelar av det villkorliga fängelsestraffets längd, dock minst 14 dagar och högst åtta månader.
En förutsättning för att förena villkorligt fängelse med hemarrest ska vara att sanktionen bedöms vara lämplig med hänsyn till den tilltalades person och övriga omständigheter. Det förhållandet att den tilltalade aktivt motsätter sig hemarrest kan vara en omständighet som innebär att hemarrest inte bedöms vara en lämplig tilläggssanktion. Andra sådana omständigheter kan vara att den tilltalade inte bedöms kunna sköta den elektroniska utrustning som krävs för att kontrollera verkställigheten eller att brottet riktats mot en person som han eller hon delar bostad med.
Vård- eller påverkanssanktion
En vård- eller påverkanssanktion ska helt eller delvis kunna bestå av skyldighet för den dömde att delta i brotts- eller missbruksrelaterad programverksamhet som Kriminalvården bedriver. Sanktionen ska emellertid också kunna bestå av andra åtgärder av vård- eller behandlingsinriktad karaktär, som t.ex. missbruksvårdande eller psykiatrisk behandling, som Kriminalvården efter samråd med andra samhällsorgan föreslår.
En vård- eller påverkanssanktion ska också kunna innefatta skyldighet för den dömde att hålla kontakt med en av Kriminalvården utsedd övervakare.
En förutsättning för att förena villkorligt fängelse med en vård- eller påverkanssanktion ska vara att den tilltalade är i behov av och har förutsättningar för att genomgå de åtgärder som Kriminalvården har föreslagit.
Kontraktsvård
Kontraktsvård ska, liksom i dag, innebära en skyldighet för den dömde att genomgå behandling för missbruk av beroendeframkallande medel eller något annat särskilt förhållande som har bidragit till att brottet har begåtts och som kräver vård och behandling enligt en för honom eller henne uppgjord plan.
SOU 2012:34 Sammanfattning
29
En förutsättning för att förena villkorligt fängelse med kontraktsvård ska alltjämt vara att den tilltalade förklarar sig beredd att genomgå vård och behandling enligt den upprättade kontraktsvårdsplanen.
Kontraktsvård ska alltid utgöra en mer ingripande tilläggssanktion än en vård- eller påverkanssanktion. Ingripandegraden ska i huvudsak motsvara den hos ett ovillkorligt fängelsestraff av den längd som dömts ut villkorligt.
Bristande verkställighet av tilläggssanktionerna till villkorligt fängelse
Allmänt om bristande verkställighet
En del av villkorligheten i det villkorliga fängelsestraffet ska vara att den dömde ska fullgöra den tilläggssanktion som straffet förenats med. Om den dömde inte fullgör tilläggssanktionen brister det i verkställighet av det villkorliga fängelsestraffet. Orsaken till den bristande verkställigheten kan vara att den dömde motsätter sig att fullgöra tilläggssanktionen, att han eller hon inte har förmåga att fullgöra sanktionen eller att det inte är lämpligt att sanktionen fullgörs.
Det kan inte accepteras att ett villkorligt fängelsestraff inte verkställs. Bristande verkställighet måste därför alltid leda till en reaktion. Reaktionerna vid bristande verkställighet ska vara tydliga, konsekventa och förutsebara. De ska trappas upp successivt.
Kontroll av verkställigheten
Det ankommer på Kriminalvården att utforma verkställigheten av tilläggssanktionerna till villkorligt fängelse så att de kan kontrolleras på ett tydligt och effektivt sätt.
Lekmannaövervakare och biträdande kontrollörer som Kriminalvården anlitar ska vara skyldiga att anmäla till Kriminalvården om den dömde åsidosätter sina skyldigheter enligt tilläggssanktionen. Samma sak ska gälla för externa vårdgivare som ansvarar för vård eller behandling inom ramen för en tilläggssanktion.
Sammanfattning SOU 2012:34
30
Reaktioner vid bristande verkställighet
Bristande verkställighet ska i första hand mötas genom att Kriminalvården genom informella påpekanden inskärper vikten av att tilläggssanktionen fullgörs eller vidtar justeringar som ryms inom ramen för den utdömda sanktionen. Sådana justeringar kan t.ex. bestå av att en mindre del av samhällstjänstarbete ersätts av programverksamhet eller att ett inslag i en vård- eller påverkanssanktion byts ut mot ett annat, för den dömde lämpligare, inslag.
Om det inte är tillräckligt med sådana informella åtgärder, ska Kriminalvården kunna meddela särskilda föreskrifter om t.ex. nykterhet och drogfrihet eller kontakt med en övervakare som syftar till att tilläggssanktionen verkställs. Kriminalvården ska också kunna meddela den dömde en varning.
Om varning redan har meddelats eller om det kan antas att den dömde inte kommer att fullgöra tilläggssanktionen även om en varning meddelas, ska övervakningsnämnden ha möjlighet att förlänga prövotiden för det villkorliga fängelsestraffet till som längst fyra år eller att byta ut tilläggssanktionen mot en annan sanktion som är minst lika ingripande som den ursprungliga. Byte ska i första hand ske till en tilläggssanktion av motsvarande ingripandegrad. Om det inte är möjligt ska en mer ingripande tilläggssanktion kunna väljas.
I sista hand ska bristande verkställighet leda till beslut om att det villkorliga fängelsestraffet ska verkställas i kriminalvårdsanstalt. Ett sådant beslut ska meddelas av allmän domstol. Talan om verkställighet i anstalt ska föras av Kriminalvården.
Omhändertagande
Om det uppkommer en fråga om att vidta åtgärder i anledning av bristande verkställighet av en tilläggssanktion till villkorligt fängelse ska övervakningsnämnd kunna besluta att den dömde ska omhändertas.
Kriminalvården ska ges rätt att omedelbart omhänderta den dömde, om han eller hon brister i verkställigheten av en hemarrest eller en kontraktsvård och det därmed blir aktuellt att föra talan om att det villkorliga fängelsestraffet ska verkställas i anstalt. Genom denna möjlighet säkerställs att en hemarrest eller en kontraktsvård som inte sköts omedelbart kan avbrytas och den dömde frihetsberövas.
SOU 2012:34 Sammanfattning
31
Ett omhändertagande ska enligt huvudregeln inte få pågå under längre tid än en vecka.
Rätt för Kriminalvården att överklaga övervakningsnämndens beslut
I syfte att åstadkomma en mer enhetlig praxis och därmed en ökad förutsebarhet i ärenden om bristande verkställighet av villkorligt fängelse ska Kriminalvården ha rätt att överklaga övervakningsnämndens beslut i sådana ärenden. Kriminalvården ska inte ha ställning som part vid övervakningsnämnden, utan rätten att överklaga ska i stället följa direkt av lag.
Överlämnande till vård enligt LVM
Vi föreslår att överlämnande till vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) inte längre ska utgöra en påföljd för brott. I den mån den dömde är i behov av vård eller behandling för missbruk ska detta behov i stället tillgodoses inom ramen för den tilläggssanktion som ett villkorligt fängelsestraff förenas med.
Kostnadsansvaret för vård och behandling
Vi har gjort bedömningen att kostnaderna för sådana vård- och behandlingsinslag som kan ingå i en vård- eller påverkanssanktion, men som inte utgörs av sådan programverksamhet som Kriminalvården bedriver i egen regi, ska fördelas enligt den s.k. normaliseringsprincipen. Det innebär att det är den myndighet eller det organ som skulle ha bekostat åtgärden om den inte hade utgjort del av en påföljd för brott som har det primära kostnadsansvaret.
När det gäller kontraktsvård är ordningen i dag den att Kriminalvården svarar för de kostnader som uppstår före den tidpunkt vid vilken villkorligt frigivning skulle ha skett om påföljden hade bestämts till fängelse. För kostnader som uppstår därefter gäller normaliseringsprincipen. Kriminalvårdens kostnadsansvar vid kontraktsvård ska utvidgas till att omfatta en tid som motsvarar det villkorliga fängelsestraffets längd, eftersom behovet av en kommunal kostnadsgaranti i dag kan medföra att kontraktsvård inte kan
Sammanfattning SOU 2012:34
32
dömas ut. Kostnader som uppkommer därefter ska som hittills fördelas enligt normaliseringsprincipen.
Brottslighetens art
Enligt vår bedömning finns det i det påföljdssystem med villkorligt fängelse som vi föreslår inte behov av att särbehandla något brott eller någon brottstyp till följd av brottslighetens art. Det innebär att frågan om ett fängelsestraff ska dömas ut villkorligt ska avgöras uteslutande på grundval av brottets straffvärde och andra omständigheter relevanta för straffmätningen, den tilltalades tidigare brottslighet samt humanitetsaspekter hänförliga till den tilltalades person.
Vi utgår ifrån att vissa av de omständigheter som i dag utgör grund för särbehandling vid påföljdsvalet till följd av brottslighetens art i stället kommer att påverka brottets straffvärde i skärpande riktning.
Böter
Dagsbotsbelopp
Ett dagsbotsstraff bör alltid vara mer ingripande än ett penningbotsstraff. Ett dagsbotsstraff bör därför alltid överstiga vad som i dag kan utgå genom penningböter, dvs. 4 000 kr.
Dagsböter ska bestämmas till 4 000 kronor samt det antal dagsböter som följer med anledning av brottsligheten, minst 30 och högst 150, eller 200 när böter används som gemensamt straff för flera brott. Varje dagsbot ska fastställas till ett visst belopp från och med 30 till och med 1 000 kronor, efter vad som bedöms som skäligt med hänsyn till den tilltalades inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt. Detta ska gälla både när böter döms ut som ett självständigt straff och som en tilläggssanktion till villkorligt fängelse eller ungdomsvård.
Verkställigheten av dagsbotsstraff
För att minska den andel böter som lämnas över till indrivning och på så sätt även öka effektiviteten i verkställigheten av bötesstraff, bör det införas en möjlighet till uppskov och längre betalningsfrist
SOU 2012:34 Sammanfattning
33
för dagsbotsstraff. I de fall bötesgäldenären gör en skriftlig begäran inom den frist på 30 dagar som gäller för betalning ska Rikspolisstyrelsen medge en förlängd betalningsfrist om ytterligare 90 dagar. Bötesgäldenären ska då ges möjlighet att betala beloppet i tre separata poster under tre månader eller hela beloppet genom en inbetalning.
Vi har gjort bedömningen att möjligheten att förvandla obetalda böter till fängelse för den grupp lagöverträdare som medvetet undandrar sig betalning bör öka. I dag anges att böter kan förvandlas om det är uppenbart att den bötfällde av tredska har underlåtit att betala böterna eller om förvandling annars av särskilda skäl är påkallad från allmän synpunkt. Kravet på att det ska vara ”uppenbart” att den bötfällde har tredskats ska tas bort.
Böter som tilläggssanktion till villkorligt fängelse
Böter som dömts ut som tilläggssanktion till villkorligt fängelse ska i första hand verkställas genom uppbörd och indrivning i enlighet med bestämmelserna i bötesverkställighetslagen (1979:189). Om det inom prövotiden för det villkorliga fängelsestraffet står klart att förutsättningarna för bötesförvandling enligt bötesverkställighetslagen är uppfyllda, ska dock rätten på talan av åklagare undanröja böterna och ersätta dem med en annan tilläggssanktion eller besluta att det villkorliga fängelsestraffet ska verkställas i anstalt.
Billighetsskäl
Vi har gjort en samlad översyn av bestämmelserna om billighetsskäl i 29 kap. 5 § BrB. Paragrafen innehåller bestämmelser som innebär att domstolen vid påföljdsbestämningen i lindrande riktning ska beakta ett antal omständigheter som har att göra med gärningsmannens personliga förhållanden eller något som har inträffat efter brottet.
Vi har funnit att billighetsskälen i huvudsak är väl avvägda och tillräckligt uttömmande. Vi föreslår dock att paragrafen tillförs två nya strafflindringsgrunder. För det första kompletteras nuvarande bestämmelse om strafflindring för den som frivilligt angett sig, så att rätten i lindrande riktning även ska beakta om den tilltalade genom att erkänna eller på annat sätt har medverkat till utredningen av det
Sammanfattning SOU 2012:34
34
egna brottet. För det andra införs en ny bestämmelse, som innebär att det som grund för strafflindring ska beaktas om ett straff utmätt efter brottets straffvärde skulle framstå som oproportionerligt strängt med hänsyn till andra rättsliga sanktioner till följd av brottet, s.k. sanktionskumulation. Domstolarna har redan tidigare haft att beakta sanktionskumulation, men det anges i och med detta uttryckligen.
Vi föreslår också att kravet på särskilda skäl för att gå under straffminimum med hänvisning till billighetsskäl ska slopas.
Straffnivåerna i vissa särskilda fall och flerfaldig brottslighet
I uppdraget har ingått att se över reglerna om straffmätning vid flerfaldig brottslighet samt straffnivåerna för narkotikabrott och andra mängdrelaterade brott. Vi lämnar inga förslag gällande straffnivåerna. Vad gäller flerfaldig brottslighet har vi gjort bedömningen att dagens ordning är rimligt väl avvägd och att det inte finns skäl att föreslå några större förändringar. Vi lämnar, som anges ovan, förslag som innebär att det ska göras en skillnad mellan ny och nyupptäckt brottslighet när brott lagförs innan en tidigare dom är helt verkställt. Brott som begåtts efter den tidigare domen men innan den är helt verkställd ska enligt denna åtskillnad alltid anses som återfall i brott och inte bedömas tillsammans med tidigare lagförda brott enligt principerna om straffmätning vid flerfaldig brottslighet.
Påföljdssystemet för unga lagöverträdare
Övergripande utgångspunkter
Vi har haft följande utgångspunkter för våra överväganden.
• Påföljdssystemet för unga lagöverträdare fungerar relativt väl.
Det finns dock behov av nya inslag.
• Socialtjänstens huvudansvar för unga lagöverträdare ska bibehållas.
Samverkan med polis, åklagare och domstolar ska utvecklas och göras mer enhetlig.
• Det bör uppnås en större likabehandling och likformighet vid verkställigheten av ungdomspåföljderna i olika kommuner.
SOU 2012:34 Sammanfattning
35
• Inte heller för unga lagöverträdare ska någon särbehandling vid påföljdsvalet ske på grund av brottets art.
Lagöverträdare under 18 år ska dömas till en ungdomspåföljd
Har någon begått brott innan han eller hon fyllt 18 år ska påföljden som huvudregel bestämmas till en ungdomspåföljd. Det ska krävas synnerliga skäl för att döma den som är under 18 år vid gärningstillfället till sluten ungdomsvård.
Om den tilltalade vid tidpunkten för domen har hunnit fylla 18 år och det skulle vara olämpligt att bestämma påföljden till en ungdomspåföljd med hänsyn till den tilltalades ålder, ska det finnas möjlighet att bestämma påföljd i enlighet med vad som gäller för vuxna lagöverträdare. Det ska då krävas synnerliga skäl för att döma ut ett ovillkorligt fängelsestraff.
Ungdomsvård och ungdomstjänst
Det finns ett fortsatt och kontinuerligt behov av såväl central som lokal samverkan mellan socialtjänsten och rättsväsendets aktörer, dvs. Åklagarmyndigheten, polismyndigheterna och domstolarna. För att säkerställa att samtliga berörda myndigheter medverkar i lokal samverkan om rutiner och handläggning av ärenden angående unga lagöverträdare, ska det i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL) föreskrivas en skyldighet för myndigheterna att verka för att sådan samverkan sker.
Ungdomsvård
Det nuvarande tillämpningsområdet för ungdomsvård, dvs. kravet på att det ska finnas ett särskilt behov av vård eller annan åtgärd, behålls. Det ska dock tydliggöras i socialtjänstlagen att det är socialnämndens ansvar att det görs en bedömning av om den unge har ett särskilt behov av åtgärder som syftar till att motverka en ogynnsam utveckling när det hämtas in ett yttrande enligt 11 § LUL. Detta kan möjliggöra för Socialstyrelsen att genom föreskrifter och/eller allmänna råd verka för en mer enhetlig tolkning av begreppet ”särskilt behov av vård eller annan åtgärd”. Utbildning och regional
Sammanfattning SOU 2012:34
36
samverkan kan också göra att begreppet tolkas mer enhetligt i olika kommuner.
Att de åtgärder som ingår i ett ungdomskontrakt eller en vårdplan redan har fullgjorts i sin helhet vid tidpunkten för lagföringen ska inte utgöra något hinder mot att döma till ungdomsvård. Rätten ska då kunna förordna att påföljden ska anses verkställd.
Socialtjänsten bör alltid ha kunskap om den misstänkta brottsligheten och dess allvar när yttrande och förslag till åtgärder utarbetas. Det kan uppnås genom att regeln om socialtjänstens närvaro vid polisförhör efterlevs bättre och genom att åklagaren informerar socialtjänsten om den misstänkta brottsligheten.
Domstolens ansvar för att ungdomskontrakten och vårdplanerna uppfyller kraven på tydlighet och konkretion ska tydliggöras ytterligare i lagstiftningen.
Skyndsamhetskravet i 4 § LUL ska inte utgöra hinder mot att ge socialtjänsten tillräckligt med tid för att upprätta ungdomskontrakt och vårdplan inom åklagarens frist för att väcka åtal. Om det behövs för att socialtjänsten ska kunna färdigställa förslag till åtgärder, ska åklagaren därtill ha möjlighet att överskrida den särskilda åtalsfristen i 4 § LUL.
För att tillgodose behovet av utvärdering av de metoder och påföljdsformer som används i Sverige bör det övervägas att ge Socialstyrelsen i uppdrag att – i samverkan med andra aktörer – göra en utvärdering av vilka effekter olika metoder, program och påföljder som tillämpas för unga lagöverträdare har för att motverka återfall i brott.
Ungdomstjänst
Ett uttryckligt samtycke från den tilltalade ska inte vara en förutsättning för att döma ut ungdomstjänst som självständig påföljd eller som förstärkningspåföljd till ungdomsvård. Det förhållandet att den unge aktivt motsätter sig att utföra ungdomstjänst ska dock vägas in i lämplighetsbedömningen.
Bedömningen av om ungdomstjänst är en lämplig påföljd ska göras mer enhetligt i olika kommuner. Socialstyrelsen bör genom föreskrifter och/eller allmänna råd verka för en mer enhetlig tolkning av lämplighetsbegreppet. Utbildning och regional samverkan kan också göra att begreppet tolkas mer enhetligt.
SOU 2012:34 Sammanfattning
37
Verkställighetstiden för ungdomstjänst bör göras mer enhetlig. Ungdomstjänst ska börja verkställas senast två månader från det att domen vunnit laga kraft, om inte särskilda skäl talar mot det. Om det inte finns särskilda skäl mot det ska ungdomstjänst som längst verkställas under en period av sex månader. Verkställighetstiden ska därutöver så långt möjligt anpassas till antalet utdömda timmar. Särskilda bestämmelser om det införs i socialtjänstlagen.
Det ska förtydligas i socialtjänstlagen att en mindre del av ungdomstjänsten alltid ska bestå av särskilt anordnad verksamhet. Det ska därtill anges uttryckligen att den särskilt anordnade verksamheten ska innehålla vägledande inslag som särskilt syftar till att avhålla den unge från att återfalla i brott.
Böter och varningsstraff
Enligt våra direktiv ska vi överväga vägar att slopa eller i vart fall minska användningen av dagsböter för lagöverträdare i åldersgruppen 15–17 år.
Vi har kommit fram till att tillämpningsområdet för ungdomstjänst eller andra ungdomspåföljder inte bör utvidgas till sådana fall där idag ungdomstjänst anses för ingripande, dvs. sådana fall som idag leder till ett mycket lindrigt dagsbotsstraff. I stället föreslår vi att om någon begått ett brott innan han eller hon fyllt 18 år och straffvärdet är sådant att det inte påkallas en mer ingripande påföljd än ett lågt antal dagsböter ska domstolen kunna döma till ett varningsstraff. Vid bedömningen av om varningsstraff är tillräckligt ingripande ska särskilt beaktas om den unge tidigare gjort sig skyldig till brott. Varningsstraff ska vara en av ungdomspåföljderna och den ska antecknas i belastningsregistret som andra påföljder.
Om brottsligheten är sådan att det kan förväntas att den unge skulle ha dömts till ett varningsstraff om åtal hade väckts, ska åklagaren kunna meddela åtalsunderlåtelse.
Sluten ungdomsvård
Vi har – såsom det anges i våra direktiv – övervägt om det finns behov av längre frihetsberövande vid sluten ungdomsvård för att möta även mycket allvarlig brottslighet. Vi har dock stannat vid att maximitiden för sluten ungdomsvård, fyra år, inte bör höjas.
Sammanfattning SOU 2012:34
38
Vi har också övervägt om det behövs bättre möjligheter till kontroll och stöd den första tiden efter att frihetsberövandet upphört. Socialnämndens ansvar för att tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som unga kan ha efter att ha verkställt sluten ungdomsvård ska tydliggöras genom ett tillägg i socialtjänstlagen.
En något utvidgad möjlighet att besluta om förebyggande insatser utan den unges samtycke, s.k. mellantvång enligt 22 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, ska införas. I de fall den unge verkställt sluten ungdomsvård tonas kravet på aktualitet ned gällande den unges riskbeteende som en förutsättning för mellantvång.
Behov av nya påföljder
I de fall den unge inte kan dömas till ungdomsvård och ungdomstjänst inte är en lämplig påföljd saknas i dag ofta en lämplig påföljd. I andra fall är vare sig ungdomsvård eller ungdomstjänst tillräckligt ingripande, utan att det föreligger synnerliga skäl för en frihetsberövande påföljd. Inte sällan döms det då till skyddstillsyn, vilket måste sägas vara en olämplig påföljd. I andra fall döms det till ett högt bötesstraff, vilket inte heller är någon lämplig påföljd för en ung person. För att täcka in dessa luckor i påföljdssystemet föreslår vi två nya påföljder.
Kontaktskyldighet för unga
Vi föreslår att det införs en ny ungdomspåföljd kallad kontaktsskyldighet för unga. Innehållet i påföljden ska så långt möjligt fyllas med vad som i dag kan ingå i åtgärden särskilt kvalificerad kontaktperson enligt socialtjänstlagstiftningen. Socialnämnden i den unges hemort ska vara huvudman för påföljden.
Kontaktskyldighet för unga ska väljas som påföljd i de fall brottets allvar och den unges tidigare brottslighet påkallar en mer ingripande påföljd än låga böter eller ett varningsstraff men det inte finns förutsättningar för vare sig ungdomsvård eller ungdomstjänst. Valet av kontaktskyldighet för unga inte föregås av någon behovsbedömning eller någon bedömning av om påföljden är lämplig för den unge. Inte heller ska den förutsätta den unges eller vårdnadshavarens samtycke.
SOU 2012:34 Sammanfattning
39
Den som döms till kontaktskyldighet för unga ska åläggas en skyldighet att hålla kontakt med en särskilt utsedd kontaktperson på en tid mellan två och sex månader. Domstolen ska bestämma kontaktskyldighetens längd utifrån brottslighetens straffvärde och övriga omständigheter som påverkar straffmätningen.
Innehållet i verkställigheten ska som utgångspunkt bestå av kontakt med kontaktpersonen. I den mån det anses verkningsfullt kan tiden delvis användas till deltagande i programverksamhet eller annan verksamhet som syftar till att motverka risken för återfall i brott.
Kontaktskyldighet för unga ska också kunna användas som förstärkningspåföljd till ungdomsvård under samma förutsättningar som ungdomstjänst.
Ungdomsövervakning
Vi föreslår att det införs en ny ungdomspåföljd kallad ungdomsövervakning. Påföljden ska tillämpas i de situationer där vare sig ungdomsvård, ungdomstjänst eller kontaktskyldighet för unga är en tillräckligt ingripande straffrättslig reaktion.
Valet av ungdomsövervakning ska inte föregås av någon behovsbedömning eller någon bedömning av om påföljden är lämplig för den unge. Inte heller ska den förutsätta den unges eller vårdnadshavarens samtycke.
För att ungdomsövervakning ska vara tillräckligt ingripande vid allvarlig brottslighet ska den innefatta tydliga inskränkningar i den unges rörelsefrihet, utan att det innebär institutionsvistelse. Påföljden ska så långt möjligt ha ett behandlingsinriktat innehåll med intensiva påverkansåtgärder som syftar till att bryta begynnande brottskarriärer och kriminella tankemönster.
Statens institutionsstyrelse (SiS) ska vara huvudman för påföljden. Ungdomsövervakning ska pågå under tid av lägst sex månader och högst ett år. Domstolen ska bestämma påföljdens längd utifrån brottslighetens straffvärde och övriga omständigheter som påverkar straffmätningen.
När någon dömts till ungdomsövervakning ska det göras en individuellt utformad verkställighetsplan, baserad på en omfattande och allsidig kartläggning och utredning av den unges förhållanden.
Verkställighetsplanen ska kunna reglera frågor om den unges boende, skolgång, sysselsättning och fritid, missbruksbehandling, annan vård och behandling eller andra motsvarande åtgärder som
Sammanfattning SOU 2012:34
40
syftar till att den unge ska avhålla sig från brott och annars utvecklas gynnsamt.
Verkställighetsplanen ska därtill innehålla tvingande beslut om skyldighet för den unge att hålla kontakt med en särskilt förordnad koordinator samt vissa rörelseinskränkningar. Inskränkningarna i rörelsefriheten ska bestå av antingen förbud att lämna bostaden under helgkvällar och helgnätter eller andra rörelseinskränkningar som kan antas verka brottsförebyggande, till exempel förbud att vistas på vissa platser eller inom vissa områden. Efterlevnaden av frihetsinskränkningarna ska kunna kontrolleras bl.a. med hjälp av elektroniska hjälpmedel. De frihetsinskränkande inslagen ska kunna trappas ned om den unge följer övriga delar av verkställighetsplanen.
Verkställighetsplanen ska också innehålla beslut om drogfrihet och drogkontroll.
Om den dömde inte kommer till sammanträffanden med koordinatorn ska han eller hon på begäran av SiS kunna hämtas genom polishandräckning. Även de frihetsinskränkande inslagen ska i vissa fall kunna genomdrivas med hjälp av polis.
Ny påföljdsbestämning efter tidigare ungdomspåföljd
Om den som dömts till ungdomsvård, ungdomstjänst, kontaktskyldighet för unga, ungdomsövervakning eller sluten ungdomsvård begår annat brott innan påföljden helt har verkställts, ska rätten i stället för att bestämma ny påföljd för den tillkommande brottsligheten under vissa förutsättningar kunna besluta att den tidigare utdömda påföljden ska avse också det andra brottet (s.k. konsumtionsdom). Ett sådant beslut ska kunna meddelas endast om det tillkommande brottet i jämförelse med den brottslighet som omfattas av den tidigare domen med hänsyn till påföljden är utan nämnvärd betydelse eller det annars finns särskilda skäl.
Rätten ska också under vissa förutsättningar kunna undanröja den tidigare utdömda ungdomspåföljden och döma till gemensam påföljd för den samlade brottsligheten. Som huvudregel ska då endast en ny ungdomspåföljd kunna dömas ut. Ett sådant beslut ska kunna meddelas endast om det finns särskilda skäl och om dom meddelas innan den tidigare påföljden helt har verkställts.
SOU 2012:34 Sammanfattning
41
Lagöverträdare i åldersgruppen 18–20 år
Vi har enligt direktiven haft att överväga om lagöverträdare i åldersgruppen 18–20 ska behandlas som vuxna lagöverträdare vid straffmätningen och påföljdsvalet eller i något av dessa avseenden.
Vi föreslår att det inte ska förutsättas särskilda skäl för att döma lagöverträdare i åldersgruppen 18–20 år till fängelse oavsett om fängelsestraffet är villkorligt eller ovillkorligt.
De särskilda ungdomspåföljderna ungdomsvård, ungdomstjänst och sluten ungdomsvård ska vara förbehållna personer som inte hade fyllt 18 år vid tidpunkten för brottet. Detsamma ska gälla påföljderna varningsstraff, kontaktskyldighet för unga och ungdomsövervakning. Den som har begått brott efter att ha fyllt 18 men inte 21 år ska dock kunna dömas till ungdomsvård om det finns särskilda skäl.
Om straffvärdet är sådant att fängelse kan följa på brottet och gärningsmannen är under 21 år ska hans eller hennes ungdom även fortsättningsvis beaktas vid straffmätningen. Vid brott vars straffvärde endast motiverar ett bötesstraff ska dock inte gärningsmannens ungdom beaktas särskilt vid straffmätningen, om han eller hon fyllt 18 år vid tidpunkten för brottet.
Ekonomiska konsekvenser av våra förslag
Våra förslag kommer att påverka framför allt Kriminalvården i relativt stor omfattning.
Förslagen innebär att det inte ska göras någon särbehandling av vissa brott eller brottstyper till följd av att de är av viss art. Som utgångspunkt ska gälla att fängelsestraff som understiger ett år ska dömas ut villkorligt, om inte den tilltalade tidigare har gjort sig skyldig till brott i sådan omfattning att ett villkorligt fängelsestraff är uteslutet. En följd av detta bör bli en förhållandevis kraftig minskning av antalet utdömda ovillkorliga fängelsestraff som understiger ett år.
Våra förslag innebär vidare att de icke frihetsberövande påföljderna för vuxna lagöverträdare, dvs. villkorligt fängelse med olika tilläggssanktioner, kommer att få ett tydligare och i många fall mer ingripande innehåll. Behovet av insatser från frivården kommer därmed att öka påtagligt.
Sammanfattning SOU 2012:34
42
Våra förslag innebär dessutom att ett villkorligt fängelsestraff alltid ska verkställas. Om verkställighet inte kan ske genom att den dömde fullgör den tilläggssanktion som det villkorliga fängelsestraffet förenats med, måste tilläggssanktionen bytas ut eller – i sista hand – det villkorliga fängelsestraffet verkställas i anstalt.
Våra förslag angående påföljder för unga lagöverträdare innebär nya och utvidgade åtaganden för socialtjänsten och Statens institutionsstyrelse. Antalet ungdomar som döms till de nya påföljderna kontaktskyldighet för unga och ungdomsövervakning kan dock antas bli förhållandevis begränsat, några hundra per år.
Den omställning som förslagen innebär för Kriminalvården kommer att leda till omställningskostnader för myndigheten. Initialt kan dessa kostnader antas medföra att myndigheten får ökade kostnader jämfört med i dag. På sikt gör vi dock bedömningen att kostnaden för Kriminalvårdens nya åtaganden uppvägs av minskningen av antalet intagna i anstalt.
Kostnaderna för verkställighet av ungdomspåföljder kan antas öka något, framför allt till följd av införandet av påföljden ungdomsövervakning. Även de föreslagna förändringarna när det gäller ungdomsvård och ungdomstjänst samt införandet av påföljden kontaktskyldighet för unga kan förväntas bidra till att verkställigheten av påföljderna för unga blir något dyrare än i dag.
Förutom för Kriminalvården kan våra förslag förväntas leda till utbildnings- och omställningskostnader för andra myndigheter som har att tillämpa de nya bestämmelserna, som t.ex. de allmänna domstolarna, Åklagarmyndigheten, SiS, polismyndigheterna och Kronofogdemyndigheten. Förslagen kommer också att få processrättsliga konsekvenser, vilka kommer att utredas i ett annat sammanhang.
Ett genomförande av våra förslag till förändringar av bötesstraffet skulle leda till en betydande intäktsökning för staten.
Vi gör bedömningen att våra förslag sammantaget inte kommer att öka det allmännas utgifter. Det bör dock betonas att effekterna av våra förslag i hög utsträckning är beroende av andra förändringar som sker inom kriminalpolitiken.
43
Författningsförslag
1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken
dels att 1 kap. 3–5 §§, 25 kap. 1–3 och 8 §§, 26 kap. 1, 5, 6 och 8 §§, 27 kap. 1–2 och 3–7 §§, 29 kap. 4, 5 och 7 §§, 30 kap. 1, 3 och 5 §§, 31 kap. 2 och 3 §§, 32 kap. 1–5 §§, 33 kap. 6 §, 34 kap. 1–8, 10 och 11 §§, 35 kap. 7–10 §§, 36 kap. 11 §, 37 kap. 10 och 11 §§ samt 38 kap. 1, 2 a–6, 8, 9, 12, 19 och 20 §§ ska ha följande lydelse,
dels att 27 kap. 2 a §, hela 28 kap., 30 kap. 4 och 6–11 §§, 34 kap. 18 §§, 35 kap. 11 §, 37 kap. 8 § samt 38 kap. 2 § ska upphöra att gälla,
dels att rubrikerna till 27, 30, 31, 32 och 34 kap. ska ha följande lydelse,
dels att det i 27 kap. ska införas tio nya paragrafer, 8–17 §§, att det i 29 kap. ska införas en ny paragraf, 1 a §, att det i 31 kap. ska införas tio nya paragrafer, 1 och 4–12 §§, att det i 32 kap. ska införas elva nya paragrafer, 6–16 §§, samt att det i 34 kap. ska införas två nya paragrafer, 9 och 12 §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
3 §
1
Med påföljd för brott förstås i denna balk straffen böter och fängelse samt villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård.
Med påföljd för brott förstås i denna balk straffen böter och fängelse samt de påföljder för unga lagöverträdare som anges i 32 kap.
1 Senaste lydelse SFS 1988:942.
Författningsförslag SOU 2012:34
44
4 §2
Om användningen av straffen gäller vad i bestämmelserna om de särskilda brotten är stadgat samt vad därutöver är särskilt föreskrivet. Övriga påföljder får, enligt vad därom är föreskrivet, tillämpas trots att de inte är nämnda i bestämmelserna om de särskilda brotten.
Om användningen av straffen gäller vad i bestämmelserna om de särskilda brotten är stadgat samt vad därutöver är särskilt föreskrivet. Särskilda påföljder för unga lagöverträdare får, enligt vad därom är föreskrivet, tillämpas trots att de inte är nämnda i bestämmelserna om de särskilda brotten.
5 §3
Fängelse är att anse som ett svårare straff än böter.
Om förhållandet mellan fängelse samt villkorlig dom och skyddstillsyn föreskrivs i 30 kap. 1 §.
Fängelse är att anse som ett svårare straff än böter. Detta gäller även om fängelsestraffet är villkorligt.
Ett fängelsestraff som inte är villkorligt är att anse som svårare än villkorligt fängelse.
25 kap.
1 §4
Böter skall dömas ut, enligt vad som är föreskrivet för brottet i fråga, i dagsböter, penningböter eller normerade böter. Är viss bötesform inte föreskriven för brottet, döms böter ut i dagsböter eller, om brottet bör föranleda lägre straff än trettio dagsböter, i penningböter.
Böter ska dömas ut, enligt vad som är föreskrivet för brottet i fråga, i penningböter, dagsböter eller normerade böter. Är viss bötesform inte föreskriven för brottet, döms böter ut i dagsböter eller, om brottet bör föranleda lägre straff än trettio dagsböter, i penningböter.
2 §5
Dagsböter skall bestämmas till ett antal av minst trettio och högst etthundrafemtio.
Penningböter ska bestämmas till lägst tvåhundra kronor och högst fyratusen kronor. Om ett
2 Senaste lydelse SFS 1988:942 3 Senaste lydelse SFS 1988:942. 4 Senaste lydelse SFS 1993:201. 5 Senaste lydelse SFS 2006:574.
SOU 2012:34 Författningsförslag
45
Varje dagsbot fastställs till ett visst belopp från och med femtio till och med ettusen kronor, efter vad som bedöms som skäligt med hänsyn till den tilltalades inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt. Om det finns särskilda skäl, får dagsbotens belopp jämkas.
Minsta bötesbelopp är sjuhundrafemtio kronor.
lägre högsta belopp är särskilt föreskrivet, gäller dock detta.
3 §6
Penningböter skall bestämmas till lägst tvåhundra kronor och högst fyratusen kronor. Om ett lägre högsta belopp är särskilt föreskrivet, gäller dock detta.
Dagsböter ska bestämmas till fyratusen kronor samt det antal dagsböter som följer av brottsligheten, minst trettio och högst etthundrafemtio.
Varje dagsbot fastställs till ett visst belopp från och med trettio till och med ettusen kronor, efter vad som bedöms som skäligt med hänsyn till den tilltalades inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt. Om det finns särskilda skäl, får dagsbotens belopp jämkas.
Minsta bötesbelopp är fyratusen kronor.
8 §7
Om uppbörd och indrivning av böter finns bestämmelser i bötesverkställighetslagen (1979:189).
Böter som inte betalas in får, om inte annat är föreskrivet, förvandlas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader enligt bestämmelserna i bötesverkställighetslagen.
Böter som inte betalas in får, om inte annat är föreskrivet, förvandlas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader enligt bestämmelserna i bötesverkställighetslagen. Det får inte be-
6 Senaste lydelse SFS 2006:574. 7 Senaste lydelse SFS 1991:240.
Författningsförslag SOU 2012:34
46
slutas att ett sådant fängelsestraff ska vara villkorligt.
Om verkställighet av böter som dömts ut i förening med ett villkorligt fängelsestraff finns särskilda bestämmelser i 27 kap. 11 §.
26 kap.
1 §8
Fängelse döms ut på viss tid eller på livstid enligt vad som är föreskrivet för brottet. Fängelse på viss tid får inte understiga fjorton dagar och inte överstiga tio år. Om fängelse på längre tid än tio år och på livstid är föreskrivet för brottet eller om det följer av 2 eller 3 §, får dock fängelse på viss tid bestämmas till högst arton år. När fängelse i förening med skyddstillsyn döms ut enligt 28 kap. 3 § gäller i fråga om tiden för fängelsestraffet vad som är föreskrivet i den paragrafen.
Fängelse döms ut på viss tid eller på livstid enligt vad som är föreskrivet för brottet. Fängelse på viss tid får inte understiga fjorton dagar och inte överstiga tio år. Om fängelse på längre tid än tio år och på livstid är föreskrivet för brottet eller om det följer av 2 eller 3 §, får dock fängelse på viss tid bestämmas till högst arton år.
Om fängelse som förvandlingsstraff för böter är särskilt föreskrivet.
5 §9
Den som dömts till fängelse skall för verkställighet av straffet tas in i kriminalvårdsanstalt om inte annat är särskilt föreskrivet.
Den som dömts till fängelse som inte är villkorligt ska för verkställighet av straffet tas in i kriminalvårdsanstalt.
6 §10
När två tredjedelar av ett tidsbestämt fängelsestraff, dock minst en månad, har avtjänats skall den dömde friges villkorligt, om inte
När två tredjedelar, dock minst en månad, av ett tidsbestämt fängelsestraff som inte är villkorligt har avtjänats ska den dömde
8 Senaste lydelse SFS 2009:396. 9 Senaste lydelse SFS 1998:604. 10 Senaste lydelse SFS 2006:431.
SOU 2012:34 Författningsförslag
47
annat följer av andra eller tredje stycket.
Om det finns synnerliga skäl mot villkorlig frigivning skall den skjutas upp enligt vad som framgår av 7 §. Vid bedömningen av om det finns synnerliga skäl mot villkorlig frigivning skall det särskilt beaktas om den dömde på ett allvarligt sätt har brutit mot de föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten.
Villkorlig frigivning får inte ske från fängelse som har dömts ut enligt 28 kap. 3 § eller från ett förvandlingsstraff för böter.
friges villkorligt, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.
Om det finns synnerliga skäl mot villkorlig frigivning ska den skjutas upp enligt vad som framgår av 7 §. Vid bedömningen av om det finns synnerliga skäl mot villkorlig frigivning ska det särskilt beaktas om den dömde på ett allvarligt sätt har brutit mot de föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten.
Villkorlig frigivning får inte ske från ett förvandlingsstraff för böter.
8 §11
Om flera fängelsestraff verkställs samtidigt, skall vid tillämpning av 6 § hänsyn tas till den sammanlagda fängelsetiden. Vad nu sagts gäller dock inte tid för fängelse som dömts ut enligt 28 kap. 3 § eller förvandlingsstraff för böter.
Såsom avtjänad tid räknas även tid varunder straffet skall anses verkställt enligt bestämmelserna i 33 kap. 6 och 7 §§ och lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.
Om flera fängelsestraff som inte är villkorliga verkställs samtidigt, ska vid tillämpning av 6 § hänsyn tas till den sammanlagda fängelsetiden. Detta gäller dock inte förvandlingsstraff för böter.
Som avtjänad tid räknas även tid under vilken straffet ska anses verkställt enligt bestämmelserna i 33 kap. 6 och 7 §§ och lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.
11 Senaste lydelse SFS 2000:175.
Författningsförslag SOU 2012:34
48
27 kap. Om villkorlig dom 27 kap. Om villkorligt fängelse
Innebörden av villkorligt fängelse
1 §12
Rätten får döma till villkorlig dom för ett brott för vilket påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter.
Rätten får besluta att ett fängelsestraff på viss tid ska vara villkorligt (villkorligt fängelse).
Villkorligt fängelse är förenat med en prövotid om två år. Om fängelsestraffet är längre än två år motsvarar prövotiden dock fängelsestraffets längd. Prövotiden räknas från den dag rättens avgörande såvitt avser påföljd vinner laga kraft mot den dömde, om inte annat följer av 7 § tredje stycket.
Villkorligt fängelse får, i enlighet med vad som föreskrivs i 31 kap., förenas med
- dagsböter (2 §), - samhällstjänst (3 §), - övervaknings- och kontrollsanktion (4 §),
- hemarrest (5 §), - vård- eller påverkanssanktion (6 §), eller
- kontraktsvård (7 §) I 31 kap. 8 § och 34 kap. 7 § finns bestämmelser om betydelsen av att den dömde gör sig skyldig till ny brottslighet före prövotidens utgång.
Den sanktion som det villkorliga fängelsestraffet förenas med ska fullgöras under prövotiden.
12 Senaste lydelse SFS 1988:942.
SOU 2012:34 Författningsförslag
49
Sanktioner som villkorligt fängelse får förenas med
2 §13
Villkorlig dom får förenas med dagsböter, högst tvåhundra, vare sig böter har föreskrivits för brottet eller inte.
Villkorligt fängelse får förenas med skyldighet att betala dagsböter. Antalet dagsböter ska bestämmas till lägst femtio och högst tvåhundra.
2 a § 14
Villkorlig dom får, om den tilltalade samtycker till det, förenas med en föreskrift om samhällstjänst. En sådan föreskrift skall avse skyldighet att utföra oavlönat arbete i lägst fyrtio och högst tvåhundrafyrtio timmar.
När rätten meddelar en föreskrift om samhällstjänst skall den i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha dömts ut, om fängelse i stället hade valts som påföljd.
En föreskrift om samhällstjänst får ändras eller upphävas på talan av åklagare, när det finns skäl för det.
3 §
Villkorligt fängelse får förenas med skyldighet att utföra oavlönat arbete eller delta i annan motsvarande verksamhet i lägst fyrtio och högst tvåhundrafyrtio timmar (samhällstjänst).
4 §
Villkorligt fängelse får förenas med övervakning och kontroll samt därmed förenad inskränkning av friheten (övervaknings- och kontrollsanktion). Övervaknings- och kontrollsanktionen ska pågå under en tid som motsvarar det villkorliga fängelsestraffets längd, dock minst tre månader och högst ett år.
13 Senaste lydelse SFS 1991:240. 14 Senaste lydelse SFS 1998:604.
Författningsförslag SOU 2012:34
50
5 §
Villkorligt fängelse får förenas med förbud att vistas utanför bostaden annat än på särskilt angivna tider och för bestämda ändamål (hemarrest). Hemarresten ska pågå under en tid som motsvarar två tredjedelar av det villkorliga fängelsestraffets längd, dock minst fjorton dagar och högst åtta månader.
6 §
Villkorligt fängelse får förenas med skyldighet att genomgå vård, behandling, brotts- eller missbruksrelaterad programverksamhet eller andra motsvarande åtgärder i enlighet med vad som framgår av ett av Kriminalvården avgivet yttrande (vård- eller påverkanssanktion).
7 §
Villkorligt fängelse får förenas med skyldighet att genomgå vård eller behandling för missbruk av beroendeframkallande medel eller något annat förhållande som kräver vård eller annan behandling och som har bidragit till att brottet har begåtts enligt en på förhand uppgjord plan som den dömde har förbundit sig att följa (kontraktsvård). Innehållet i kontraktsvården ska i huvudsak motsvara det utmätta fängelsestraffet i ingripandegrad.
Kontraktsvård får verkställas mot den dömde även om domen inte har vunnit laga kraft. Om
SOU 2012:34 Författningsförslag
51
domen överklagas får högre rätt besluta att vidare verkställighet inte får ske.
Om villkorligt fängelse förenas med kontraktsvård räknas prövotiden för det villkorliga fängelsestraffet från dagen för domen.
Om villkorligt fängelse förenas med kontraktsvård får rätten besluta att den dömde, om han eller hon är häktad i målet, i stället ska omhändertas till dess att han eller hon har överförts till det behandlingshem eller den vårdgivare som anges i behandlingsplanen. Omhändertagandet får inte pågå längre än en vecka.
3 §
Den som erhåller villkorlig dom skall vara underkastad en prövotid av två år.
Prövotiden räknas från den dag rättens avgörande i vad angår påföljd för brottet genom nöjdförklaring eller eljest vinner laga kraft mot den dömde.
4 § 15
Den dömde skall under prövotiden vara skötsam och efter förmåga försöka försörja sig.
Om den villkorliga domen har förenats med samhällstjänst skall den dömde fullgöra samhällstjänsten enligt en arbetsplan som upprättats av Kriminalvården.
15 Senaste lydelse SFS 2005:967.
Författningsförslag SOU 2012:34
52
5 § 16
Har den dömde förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada, skall han göra vad i hans förmåga står att fullgöra denna skyldighet. Rätten äger föreskriva att han under prövotiden skall söka fullgöra skadeståndsskyldigheten eller del därav på tid och sätt som angivas i domen.
Om skada på egendom har uppkommit genom brottet och det bedöms vara ägnat att främja den dömdes anpassning i samhället, får rätten föreskriva att denne på tid och sätt som anges i domen skall biträda den skadelidande med visst arbete, som syftar till att avhjälpa eller begränsa skadan eller som annars i belysning av brottets och skadans art framstår som lämpligt. Sådan föreskrift får meddelas endast med den skadelidandes samtycke.
Föreskrift som avses i första eller andra stycket får ändras eller upphävas efter ansökan av åklagare eller den dömde, när det finns skäl till det.
Åtgärder vid bristande verkställighet
6 § 17
Om den dömde inte iakttar vad som åligger honom enligt den villkorliga domen, får domstolen, under förutsättning att en åklagare före prövotidens utgång an-
8 §
Om den dömde inte fullgör en sanktion enligt 3–7 §§ som ett villkorligt fängelsestraff har förenats med, får Kriminalvården meddela honom eller henne en varning.
16 Senaste lydelse SFS 1987:761. 17 Senaste lydelse SFS 1998:604.
SOU 2012:34 Författningsförslag
53
hängiggör talan om det, efter omständigheterna
1. besluta att varning skall meddelas den dömde,
2. meddela föreskrift enligt 5 § eller ändra tidigare meddelad föreskrift,
3. undanröja den villkorliga domen och bestämma annan påföljd för brottet.
Åtgärd enligt första stycket 1 eller 2 får inte beslutas efter prövotidens utgång.
Undanröjs den villkorliga domen, skall vid påföljdens bestämmande skälig hänsyn tas till böter som dömts ut enligt 2 § och 34 kap. 5 § samt till vad den dömde undergått till följd av föreskrift om samhällstjänst. Härvid får dömas till fängelse på kortare tid än vad som är föreskrivet för brottet. Har uppgift som avses i 2 a § andra stycket lämnats i domen skall, om fängelse döms ut, detta beaktas när straffets längd bestäms.
9 §
Om den dömde redan har meddelats varning enligt 8 §, eller om det kan antas att han eller hon inte kommer att fullgöra sanktionen även om en varning meddelas, får i fall som avses i 8 § övervakningsnämnden efter omständigheterna
1. förlänga prövotiden, dock längst till fyra år,
2. undanröja sanktionen och förena det villkorliga fängelsestraffet med en annan sanktion
Författningsförslag SOU 2012:34
54
enligt 2–7 §§, eller
3. ändra innehållet i en sådan plan för kontraktsvård som anges i 7 § första stycket.
Vid beslut om åtgärd enligt första stycket 2 ska övervakningsnämnden i första hand ersätta sanktionen med en sanktion av motsvarande ingripandegrad som den som ursprungligen beslutats. Först om det inte är möjligt, får nämnden besluta om en mer ingripande sanktion. När den nya sanktionen bestäms ska i skälig utsträckning hänsyn tas till vad den dömde undergått till följd av den tidigare sanktionen.
Om övervakningsnämnden inte finner tillräckliga skäl för att besluta om åtgärd enligt första stycket 1 eller 2 får nämnden i stället besluta om varning enligt 8 §. Nämnden får även besluta om varning för att förstärka en åtgärd enligt första stycket 1 eller 2.
10 §
I fall som avses i 8 § får rätten på talan av Kriminalvården besluta att det villkorliga fängelsestraffet ska verkställas i kriminalvårdsanstalt om
1. åtgärder enligt 9 § inte kan vidtas, har vidtagits utan att ge avsedd verkan eller kan antas inte komma att ge avsedd verkan, eller
2. den dömde har åsidosatt sina åligganden i sådan utsträckning eller på ett sådant sätt att åtgärder enligt 9 § inte är tillräckliga.
Vid beslut enligt första stycket
SOU 2012:34 Författningsförslag
55
ska i skälig utsträckning hänsyn tas till vad den dömde undergått till följd av det villkorliga fängelsestraffet.
Om det inte finns tillräckliga skäl att besluta om verkställighet i kriminalvårdsanstalt, får rätten i stället besluta om åtgärder enligt 8 eller 9 §.
11 §
Om villkorligt fängelse förenats med dagsböter och förutsättningarna för bötesförvandling enligt 15 § bötesverkställighetslagen (1979:189) är uppfyllda, ska rätten på talan av åklagare undanröja de böter som inte har betalats och förena det villkorliga fängelsestraffet med en annan sanktion enligt 3–7 §§.
Om det kan antas att den dömde inte kommer att fullgöra någon av de sanktioner som anges i 3– 7 §§, får rätten i stället för vad som anges i första stycket besluta att det villkorliga fängelsestraffet ska verkställas i kriminalvårdsanstalt. I sådana fall ska i skälig utsträckning hänsyn tas till vad den dömde undergått till följd av det villkorliga fängelsestraffet.
12 §
Beslut enligt 8–11 §§ får inte meddelas efter prövotidens utgång.
13 §
Om det uppkommer en fråga om verkställighet i kriminalvårdsanstalt av ett villkorligt fängelse-
Författningsförslag SOU 2012:34
56
straff eller om att vidta en åtgärd enligt 8 § eller 9 § första stycket 1 eller 2, får övervakningsnämnden eller den domstol vid vilken talan förs enligt 10 eller 11 §, om omständigheterna föranleder det, besluta att den dömde på lämpligt sätt ska omhändertas i avvaktan på vidare förordnande. Ett sådant beslut ska omprövas så ofta det finns anledning.
Om det uppkommer en fråga om verkställighet i kriminalvårdsanstalt av ett villkorligt fängelsestraff som förenats med kontraktsvård eller hemarrest, får beslut om omhändertagande enligt första stycket meddelas av Kriminalvården. Kriminalvårdens beslut gäller omedelbart. Övervakningsnämnden ska senast den första arbetsdagen efter den dag då Kriminalvården meddelat sitt beslut pröva om beslutet ska bestå. Om inte nämnden fastställer Kriminalvårdens beslut upphör det att gälla.
Omhändertagande får inte pågå längre än en vecka. Om det finns synnerliga skäl, får dock beslutas att omhändertagandet ska förlängas i högst en vecka.
Om den dömde är omhändertagen när rätten meddelar beslut om att fängelsestraffet ska verkställas i kriminalvårdsanstalt, får rätten besluta att han eller hon ska vara omhändertagen till dess att beslutet om verkställighet i kriminalvårdsanstalt vinner laga kraft.
SOU 2012:34 Författningsförslag
57
Övriga bestämmelser
14 §
Närmare bestämmelser om verkställighet av de sanktioner som villkorligt fängelse kan förenas med finns i lagen (20xx:xx) om villkorligt fängelse.
7 §
Om undanröjande av villkorlig dom och om vissa andra åtgärder, när den dömde finnes hava begått annat brott stadgas i 34 kap.
15 §
I 34 kap. finns bestämmelser om åtgärder när den dömde har begått nytt brott före utgången av prövotiden för ett villkorligt fängelsestraff.
16 §
Villkorligt fängelse anses helt verkställt när det inte längre finns möjlighet att besluta att straffet ska verkställas i kriminalvårdsanstalt. För verkställighet av dagsböter som döms ut i förening med villkorligt fängelse gäller dock regleringen i bötesverkställighetslagen (1979:189) .
17 § Om det beslutas att ett villkorligt fängelsestraff ska verkställas i kriminalvårdsanstalt, gäller bestämmelserna i 26 kap. för
verkställigheten.
Vid tillämpning av 26 kap. ska den del av straffet som enligt domstolens beslut ska verkställas i anstalt anses motsvara fängelsestraffets längd.
Författningsförslag SOU 2012:34
58
29 kap.
1 a §
Vad som sägs i 1 § ska gälla även när domstolen dömer till ny påföljd för ett brott som är begånget före en tidigare dom (nyupptäckt brott). I ett sådant fall ska det när straffet bestäms beaktas att straffen tillsammans inte överstiger vad som skulle ha dömts ut för den samlade brottsligheten. Rätten får därvid döma till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet.
4 §18
Vid straffmätningen ska rätten, utöver brottets straffvärde, i skärpande riktning ta hänsyn till om den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott, om inte förhållandet beaktas genom påföljdsvalet eller i tillräcklig utsträckning genom förverkande av villkorligt medgiven frihet. Vid denna bedömning ska särskilt beaktas vilken omfattning den tidigare brottsligheten haft, vilken tid som förflutit mellan brotten samt om den tidigare och den nya brottsligheten är likartade eller brottsligheten i båda fallen är särskilt allvarlig.
Vid straffmätningen av böter och av fängelse som inte är villkorligt ska rätten, utöver brottets straffvärde, i skärpande riktning ta hänsyn till om den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott, om inte den tidigare brottsligheten kan beaktas
1. genom att det inte beslutas att fängelsestraffet ska vara villkorligt eller
2. i tillräcklig utsträckning genom att det beslutas att ett tidigare utdömt villkorligt fängelsestraff ska verkställas i kriminalvårdsanstalt eller genom att villkorligt medgiven frihet förklaras förverkad.
Vid bedömningen av den tidigare brottslighetens betydelse för straffmätningen ska de omständigheter som anges i 31 kap. 9 § första stycket särskilt beaktas.
18 Senaste lydelse SFS 2010:370.
SOU 2012:34 Författningsförslag
59
5 §19
Vid straffmätningen skall rätten utöver brottets straffvärde i skälig omfattning beakta
Vid straffmätningen ska rätten, utöver brottets straffvärde, som grund för strafflindring i skälig omfattning beakta
1. om den tilltalade till följd av brottet drabbats av allvarlig kroppsskada,
2. om den tilltalade efter förmåga sökt förebygga eller avhjälpa eller begränsa skadliga verkningar av brottet,
3. om den tilltalade frivilligt angett sig,
4. om den tilltalade förorsakas men genom att han på grund av brottet utvisas ur riket,
5. om den tilltalade till följd av brottet drabbats av eller om det finns grundad anledning anta att han kommer att drabbas av avskedande eller uppsägning från anställning eller av annat hinder eller synnerlig svårighet i yrkes- eller näringsutövning,
6. om den tilltalade till följd av hög ålder eller dålig hälsa skulle drabbas oskäligt hårt av ett straff utmätt efter brottets straffvärde,
7. om en i förhållande till brottets art ovanligt lång tid förflutit sedan brottet begicks eller
2. om den tilltalade till följd av hög ålder eller dålig hälsa skulle drabbas oskäligt hårt av ett straff utmätt efter brottets straffvärde,
3. om en i förhållande till brottets art ovanligt lång tid förflutit sedan brottet begicks eller rättegång annars inte genomförts inom skälig tid,
4. om den tilltalade efter förmåga försökt förebygga eller avhjälpa eller begränsa skadliga verkningar av brottet,
5. om den tilltalade frivilligt angett sig, eller genom att erkänna eller på annat sätt medverkat till utredningen av det egna brottet,
6. om den tilltalade förorsakas men till följd av att han eller hon på grund av brottet utvisas ur riket,
7. om den tilltalade förorsakas men till följd av att han eller hon på grund av brottet blir avskedad eller uppsagd från anställning eller om det kan antas att sådana följ-
19 Senaste lydelse SFS 1988:942.
Författningsförslag SOU 2012:34
60
8. om någon annan omständighet föreligger som påkallar att den tilltalade får ett lägre straff än brottets straffvärde motiverar.
Föreligger omständighet som avses i första stycket, får rätten, om särskilda skäl påkallar det, döma till lindrigare straff än som är föreskrivet för brottet.
der kommer att inträffa,
8. om ett straff utmätt efter brottets eller brottslighetens straffvärde skulle framstå som oproportionerligt strängt med hänsyn till andra rättsliga sanktioner till följd av brottet, eller
9. om någon annan omständighet påkallar att den tilltalade får ett lägre straff än brottets eller brottslighetens straffvärde motiverar.
Om det är påkallat med hänsyn till omständigheter som avses i första stycket, får rätten döma till lindrigare straff än som är föreskrivet för brottet.
7 §20
Har någon begått brott innan han eller hon fyllt tjugoett år, ska hans eller hennes ungdom beaktas särskilt vid straffmätningen. Rätten får då döma till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet.
Har någon begått brott innan han eller hon fyllt arton år, ska hans eller hennes ungdom beaktas särskilt vid straffmätningen. Rätten får då döma till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet. Detsamma gäller för den som begått brott efter att han eller hon fyllt arton år men innan han eller hon fyllt tjugoett år, om straffvärdet är sådant att fängelse kan följa på brottet eller brottsligheten.
För brott som någon har begått innan han eller hon fyllt tjugoett år får inte dömas till svårare straff än fängelse i tio år. Om fängelse på längre tid och på livstid är föreskrivet för brottet eller om det följer av 26 kap. 2 §, får dock dömas till fängelse i högst fjorton år.
20 Senaste lydelse SFS 2009:396.
SOU 2012:34 Författningsförslag
61
30 kap. Om val av påföljd 30 kap. Om bestämmande av påföljd
1 §21
Vid val av påföljd är fängelse att anse som en svårare påföljd än villkorlig dom och skyddstillsyn.
Bestämmelser om användningen av överlämnande till särskild vård finns i 31 och 32 kap.
Påföljd ska bestämmas till böter eller fängelse enligt vad som följer av 29 kap.
Rätten kan besluta att ett fängelsestraff ska vara villkorligt enligt bestämmelserna i 31 kap. (villkorligt fängelse).
3 §22
När någon döms för flera brott, skall rätten döma till gemensam påföljd för brotten, om inte något annat är föreskrivet.
Om det finns särskilda skäl får rätten för ett eller flera brott döma till böter och samtidigt döma till annan påföljd för brottsligheten i övrigt. Vidare får rätten döma till fängelse för ett eller flera brott samtidigt som den dömer till villkorlig dom eller skyddstillsyn för brottsligheten i övrigt.
När någon döms för flera brott, ska rätten döma till gemensam påföljd för brotten, om inte något annat är föreskrivet.
Om det finns särskilda skäl får rätten för ett eller flera brott döma till böter och samtidigt döma till annan påföljd för brottsligheten i övrigt.
När högre rätt dömer för brott som prövats i flera domar i lägre rätt, ska brottsligheten i varje sådan dom föranleda särskild påföljd.
5 §23
För brott som någon begått innan han eller hon fyllt arton år får rätten döma till fängelse endast om det finns synnerliga skäl. Att rätten därvid i första hand skall bestämma påföljden till sluten ungdomsvård i stället för fängelse framgår av 32 kap. 5 §.
För brott som någon begått
Har någon begått brott innan han eller hon fyllt arton år ska påföljden bestämmas enligt 32 kap. Även i sådana fall ska bestämmelserna i 3 § första och andra styckena samt 29 kap. tillämpas.
21 Senaste lydelse SFS 2006:891. 22 Senaste lydelse SFS 1988:942. 23 Senaste lydelse SFS 2006:891.
Författningsförslag SOU 2012:34
62
efter det att han eller hon fyllt arton men innan han eller hon fyllt tjugoett år får rätten döma till fängelse endast om det med hänsyn till gärningens straffvärde eller annars finns särskilda skäl för det.
31 kap. Om överlämnande till
särskild vård i vissa fall
31 kap. Om förutsättningar för
villkorligt fängelse
Betydelsen av fängelsestraffets längd
1 §
Rätten ska besluta att ett fängelsestraff på viss tid som understiger ett år ska vara villkorligt, om inte annat följer av 11 § eller hinder möter med hänsyn till tidigare brottslighet enligt 7–9 §§.
Rätten får besluta att ett fängelsestraff på viss tid som uppgår till ett år eller mer ska vara villkorligt om
1. det villkorliga fängelsestraffet kan förenas med kontraktsvård, eller
2. verkställighet av ett fängelsestraff i kriminalvårdsanstalt på grund av den tilltalades personliga förhållanden eller andra tungt vägande skäl framstår som uppenbart oskäligt.
SOU 2012:34 Författningsförslag
63
Valet av tilläggssanktion
2 §24
Kan den som har begått en brottslig gärning bli föremål för vård enligt lagen ( 1988:870 ) om vård av missbrukare i vissa fall får rätten överlämna åt socialnämnden eller, i fråga om den som redan är intagen i ett hem där sådan vård meddelas, åt den som förestår hemmet att föranstalta om behövlig vård. Innan rätten beslutar om överlämnande skall socialnämnden eller den som förestår hemmet höras.
Är för brottet stadgat strängare straff än fängelse i ett år, får överlämnande enligt första stycket ske endast om det föreligger särskilda skäl.
Villkorligt fängelse ska förenas med någon av de sanktioner som anges i 27 kap. 2–7 §§. Ingripandegraden i sanktionen ska bestämmas med hänsyn till fängelsestraffets längd och den tilltalades tidigare brottslighet.
3 § 25
Lider den som har begått ett brott, för vilket påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter, av en allvarlig psykisk störning, får rätten överlämna honom till rättspsykiatrisk vård, om det med hänsyn till hans psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt är påkallat att han är intagen på en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk vård, som är förenad med frihetsberövande och annat tvång.
Har brottet begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning, får rätten besluta att särskild utskrivningsprövning enligt
Villkorligt fängelse ska förenas med dagsböter, om det inte finns hinder med hänsyn till fängelsestraffets längd eller den tilltalades tidigare brottslighet.
Är inte dagsböter tillräckligt ingripande ska det villkorliga fängelsestraffet i stället förenas med samhällstjänst, om det är lämpligt med hänsyn till den tilltalades person och övriga omständigheter.
Om det inte finns förutsättningar att förena det villkorliga fängelsestraffet med samhällstjänst, ska det i stället förenas med en övervaknings- och kontroll-
24 Senaste lydelse SFS 2001:457. 25 Senaste lydelse SFS 1991:1138.
Författningsförslag SOU 2012:34
64
lagen ( 1991:1129 ) om rättspsykiatrisk vård skall äga rum vid vården, om det till följd av den psykiska störningen finns risk för att han återfaller i brottslighet, som är av allvarligt slag.
Om det med hänsyn till den tilltalades tidigare brottslighet eller av andra särskilda skäl är påkallat, får rätten i samband med överlämnande till rättspsykiatrisk vård döma till annan påföljd, dock inte fängelse eller överlämnande till annan särskild vård.
sanktion.
Är inte dagsböter eller samhällstjänst tillräckligt ingripande med hänsyn till den tilltalades tidigare brottslighet i förening med fängelsestraffets längd, ska det villkorliga fängelsestraffet förenas med hemarrest, om det är lämpligt med hänsyn till den tilltalades person och övriga omständigheter.
4 §
Om den tilltalade är i behov av och har förutsättningar för att genomgå vård eller behandling för missbruk av beroendeframkallande medel eller för något annat särskilt förhållande som kan antas ha bidragit till att brottet har begåtts, eller om han eller hon har behov av och förutsättningar för att genomgå brotts- eller missbruksrelaterad programverksamhet, får det villkorliga fängelsestraffet i stället för vad som föreskrivs i 3 § förenas med en vård eller påverkanssanktion.
Om det är uppenbart att innehållet i en vård- eller påverkanssanktion som Kriminalvården har föreslagit inte är tillräckligt ingripande med hänsyn till fängelsestraffets längd eller den tilltalades tidigare brottslighet, får det villkorliga fängelsestraffet utöver vård- eller påverkanssanktionen förenas med dagsböter, samhällstjänst eller
SOU 2012:34 Författningsförslag
65
en övervaknings- och kontrollsanktion.
5 §
Vid valet av eller bestämmandet av ingripandegraden i den sanktion som det villkorliga fängelsestraffet förenas med, ska rätten beakta om den tilltalade med anledning av misstanke om brott som prövats genom dom i målet har varit berövad friheten på sätt som enligt 33 kap. 6 § får tillgodoräknas som tid under vilken det villkorliga fängelsestraffet ska anses vara verkställt. Rätten får därvid bestämma att en övervaknings- och kontrollsanktion ska pågå under kortare tid än vad som motsvarar det villkorliga fängelsestraffets längd, dock minst tre månader, eller att hemarrest ska pågå under kortare tid än vad som motsvarar två tredjedelar av det villkorliga fängelsestraffets längd, dock minst fjorton dagar. Rätten kan också helt avstå från att förena det villkorliga fängelsestraffet med någon sanktion.
6 §
I 34 kap. 9 § finns bestämmelser om möjlighet att låta samma sanktion gälla för flera villkorliga fängelsestraff.
Författningsförslag SOU 2012:34
66
Beaktande av tidigare brottslighet
7 §
Vid bedömningen av om ett fängelsestraff ska vara villkorligt ska, utöver fängelsestraffets längd, beaktas om den tilltalade tidigare har gjort sig skyldig till brott som föranlett annan påföljd än böter.
8 §
Om brottet har begåtts efter ett tidigare utdömt villkorligt fängelsestraff men före prövotidens utgång, får rätten besluta att ett fängelsestraff ska vara villkorligt endast om den tidigare brottsligheten kan beaktas tillräckligt genom att det villkorliga fängelsestraffet förenas med en sanktion enligt 27 kap. 3–5 §§ som är av mer ingripande slag eller en sanktion enligt 27 kap. 6 eller 7 § som har ett mer ingripande innehåll än vad som annars hade kommit ifråga.
9 §
Vid bedömningen av betydelsen av tidigare brottslighet i andra fall än vad som anges i 8 § ska särskilt beaktas
1. tiden mellan det tidigare avgörandet och den nya brottsligheten,
2. huruvida den tidigare och den nya brottsligheten är likartad, och
3. om brottsligheten i båda fallen är allvarlig eller om den
SOU 2012:34 Författningsförslag
67
nya brottsligheten är mer allvarlig än den tidigare brottsligheten.
Även om den tilltalades tidigare brottslighet utgör skäl mot villkorligt fängelse, ska rätten i sådana fall besluta att fängelsestraffet ska vara villkorligt, om den tidigare brottsligheten kan beaktas tillräckligt genom valet av eller ingripandegraden i den sanktion enligt 27 kap. 2–7 §§ som det villkorliga fängelsestraffet förenas med. Rätten får därvid bestämma att en övervaknings- och kontrollsanktion ska pågå under längre tid än vad som motsvarar det villkorliga fängelsestraffets längd, dock inte mer än ett år. På samma sätt får rätten bestämma att hemarrest ska pågå under längre tid än vad som motsvarar två tredjedelar av det villkorliga fängelsestraffets längd, dock inte mer än åtta månader.
10 §
Som särskilt skäl för villkorligt fängelse i fall som avses i 8 och 9 §§ ska beaktas om det villkorliga fängelsestraffet kan förenas med kontraktsvård.
Hinder mot villkorligt fängelse
11 §
Om det inte finns förutsättningar att förena ett villkorligt fängelsestraff med en sanktion enligt 27 kap. 2–7 §§ som är tillräckligt ingripande med hänsyn
Författningsförslag SOU 2012:34
68
till det utmätta fängelsestraffets längd och den tilltalades tidigare brottslighet, får rätten inte besluta att fängelsestraffet ska vara villkorligt.
Beaktande av personliga förhållanden
12 §
Även om det finns hinder mot villkorligt fängelse på grund av tidigare brottslighet eller omständigheter som anges i 11 §, får rätten besluta att ett fängelsestraff ska vara villkorligt om verkställighet av ett fängelsestraff i kriminalvårdsanstalt på grund av den tilltalades personliga förhållanden eller andra tungt vägande skäl framstår som uppenbart oskäligt.
32 kap. Om överlämnande till
särskild vård för unga
32 kap. Om ungdomspåföljder
Allmänna förutsättningar för att döma till en ungdomspåföljd
1 §
Har någon begått brott innan han eller hon fyllt arton år ska påföljden, om inte annat sägs i detta kapitel, bestämmas till en ungdomspåföljd eller till böter.
Om den tilltalade vid tidpunkten för domen är över arton år och det skulle vara olämpligt att bestämma påföljden till en ungdomspåföljd, ska påföljden i stället bestämmas enligt vad som
SOU 2012:34 Författningsförslag
69
följer av 30 och 31 kap. Rätten får avstå från att besluta att ett fängelsestraff ska vara villkorligt endast om det finns synnerliga skäl.
Även den som begått brott efter att ha fyllt arton men inte tjugoett år får dömas till ungdomsvård om det finns särskilda skäl.
Varningsstraff
2 §
Rätten får döma till varningsstraff om det inte med hänsyn till brottslighetens straffvärde är påkallat med en mer ingripande påföljd än dagsböter.
Vid bedömningen av om varningsstraff är tillräckligt ingripande ska särskilt beaktas om den unge tidigare gjort sig skyldig till brott.
Ungdomsvård
1 § 26
Den som är under tjugoett år och som begått brott får dömas till ungdomsvård om han eller hon har ett särskilt behov av vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga och sådan vård eller åtgärd kan beredas den unge. Vården och åtgärderna skall syfta till att motverka att den unge utvecklas ogynnsamt.
Ungdomsvård får dömas ut
3 §
Rätten får döma till ungdomsvård om den unge har ett särskilt behov av vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga och sådan vård eller åtgärd kan beredas den unge. Vården och åtgärderna ska syfta till att motverka att den unge utvecklas ogynnsamt.
Ungdomsvård får dömas ut
26 Senaste lydelse SFS 2006:891.
Författningsförslag SOU 2012:34
70
endast om socialtjänstens planerade åtgärder, i förekommande fall i förening med ungdomstjänst eller böter, kan anses tillräckligt ingripande med hänsyn till brottslighetens straffvärde och art samt den unges tidigare brottslighet.
Skall åtgärderna vidtas med stöd av socialtjänstlagen , skall rätten meddela föreskrift om att den unge skall följa det ungdomskontrakt som upprättats av socialnämnden. Innehållet i kontraktet skall framgå av domen.
Skall åtgärderna vidtas med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, skall den vårdplan som upprättats av socialnämnden fogas till domen.
Om skada på egendom har uppkommit genom brottet och det bedöms vara ägnat att främja den unges anpassning i samhället, får rätten, i samband med att den dömer till ungdomsvård, föreskriva att den unge på tid och sätt som anges i domen skall biträda den skadelidande med visst arbete, som syftar till att avhjälpa eller begränsa skadan eller som annars i belysning av brottets och skadans art framstår som lämpligt. Sådan föreskrift får meddelas endast med den skadelidandes samtycke.
endast om socialtjänstens planerade åtgärder, i förekommande fall i förening med ungdomstjänst, kontaktskyldighet för unga eller böter, är tillräckligt ingripande med hänsyn till brottslighetens straffvärde och den unges tidigare brottslighet.
4 §
Ska åtgärder enligt 3 § vidtas med stöd av socialtjänstlagen , ska rätten meddela föreskrift om att
SOU 2012:34 Författningsförslag
71
den unge ska följa det ungdomskontrakt som upprättats av socialnämnden, om inte annat följer av sista stycket. Innehållet i kontraktet ska framgå av domen.
Ska åtgärderna vidtas med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, ska den vårdplan som upprättats av socialnämnden fogas till domen.
Ungdomsvård får dömas ut endast om arten, omfattningen och varaktigheten av åtgärderna i tillräcklig omfattning framgår av ungdomskontraktet eller vårdplanen.
Har de åtgärder som följer av ungdomskontraktet eller vårdplanen redan fullgjorts får rätten förordna att påföljden ska anses verkställd.
5 §
Om skada på egendom har uppkommit genom brottet och det bedöms vara ägnat att främja den unges anpassning i samhället, får rätten, i samband med att den dömer till ungdomsvård, föreskriva att den unge på tid och sätt som anges i domen ska biträda den skadelidande med visst arbete, som syftar till att avhjälpa eller begränsa skadan eller som annars i belysning av brottets och skadans art framstår som lämpligt. Sådan föreskrift får meddelas endast med den skadelidandes samtycke.
Författningsförslag SOU 2012:34
72
Ungdomstjänst
2 § 27
Den som är under tjugoett år och som begått brott får dömas till ungdomstjänst om den unge samtycker till det och påföljden är lämplig med hänsyn till hans eller hennes person och övriga omständigheter. Den som döms till ungdomstjänst skall åläggas att utföra oavlönat arbete och delta i annan särskilt anordnad verksamhet i lägst tjugo och högst etthundrafemtio timmar.
Den som är över arton år får dömas till ungdomstjänst endast om det finns särskilda skäl för det.
Rätten får döma till ungdomstjänst om påföljden kan anses tillräckligt ingripande med hänsyn till brottslighetens straffvärde och den unges tidigare brottslighet och det inte finns skäl för att döma till ungdomsvård. I valet mellan ungdomstjänst och böter skall ungdomstjänst väljas om den påföljden inte är alltför ingripande.
6 § Rätten får döma till ungdomstjänst om det inte finns skäl att döma till ungdomsvård och ungdomstjänst är lämplig med hänsyn till den unges person och övriga omständigheter. Den som döms till ungdomstjänst ska åläggas att utföra oavlönat arbete och delta i annan särskilt anordnad verksamhet i lägst tjugo och högst etthundrafemtio timmar.
Rätten får döma till ungdomstjänst om påföljden är tillräckligt ingripande med hänsyn till brottslighetens straffvärde och den unges tidigare brottslighet. I valet mellan ungdomstjänst och böter ska ungdomstjänst väljas om den påföljden inte är alltför ingripande.
Kontaktskyldighet för unga
7 §
Rätten får döma till kontaktskyldighet för unga lägst två och högst sex månader om det inte finns förutsättningar att döma till ungdomsvård eller ungdomstjänst.
Rätten får döma till kontakt-
27 Senaste lydelse SFS 2006:891.
SOU 2012:34 Författningsförslag
73
skyldighet för unga om påföljden är tillräckligt ingripande med hänsyn till brottslighetens straffvärde och den unges tidigare brottslighet. I valet mellan kontaktskyldighet för unga och böter ska kontaktskyldighet för unga väljas om den påföljden inte är alltför ingripande.
Bestämmelser om verkställighet finns i socialtjänstlagen (2001:453) .
Ungdomsvård med förstärkningspåföljd
3 § 28
Om det behövs med hänsyn till brottslighetens straffvärde eller art eller den unges tidigare brottslighet, får rätten förena ungdomsvård med
1. ungdomstjänst enligt 2 § första och andra styckena, eller
2. dagsböter, högst tvåhundra, oavsett om böter har föreskrivits för brottet eller inte.
I valet mellan ungdomstjänst och böter skall ungdomstjänst väljas om den påföljden inte är alltför ingripande.
8 §
Om det behövs med hänsyn till brottslighetens straffvärde eller den unges tidigare brottslighet, får rätten förena ungdomsvård med
1. ungdomstjänst,
2. kontaktskyldighet för unga eller
3. dagsböter, högst tvåhundra, oavsett om böter har föreskrivits för brottet eller inte.
I valet mellan ungdomstjänst och böter ska ungdomstjänst väljas om den påföljden inte är alltför ingripande. Om det inte finns förutsättningar enligt 6 § första stycket för ungdomstjänst ska i stället kontaktskyldighet för unga väljas.
28 Senaste lydelse SFS 2006:891.
Författningsförslag SOU 2012:34
74
Ungdomsövervakning
9 §
Rätten får döma till ungdomsövervakning lägst sex månader och högst ett år om vare sig ungdomsvård, ungdomstjänst eller kontaktskyldighet för unga är tillräckligt ingripande med hänsyn till brottslighetens straffvärde och den unges tidigare brottslighet.
Bestämmelser om verkställighet finns i lagen (20xx:xxx) om verkställighet av ungdomsövervakning.
Bristande verkställighet av ungdomsvård, ungdomstjänst, kontaktskyldighet för unga och ungdomsövervakning
4 §
29
Om den dömde i väsentlig grad underlåter att göra vad som åligger honom eller henne enligt en föreskrift vid ungdomsvård om att han eller hon skall följa ett ungdomskontrakt eller enligt en dom på ungdomstjänst, får rätten på talan av åklagare undanröja annan påföljd än böter som dömts ut för brottet och bestämma ny påföljd för detta. I stället för att undanröja påföljden får dock rätten meddela den dömde en varning, om det är en tillräcklig åtgärd.
10 §
Om den dömde i väsentlig grad underlåter att göra vad som åligger honom eller henne enligt en föreskrift vid ungdomsvård om att han eller hon ska följa ett ungdomskontrakt eller enligt en dom på ungdomstjänst, kontaktskyldighet för unga eller ungdomsövervakning får rätten på talan av åklagare undanröja annan påföljd än böter som dömts ut för brottet och bestämma ny påföljd för detta. I stället för att undanröja påföljden får dock rätten meddela den dömde en varning, om det är en tillräcklig åtgärd.
29 Senaste lydelse SFS 2006:891.
SOU 2012:34 Författningsförslag
75
Om, av annat skäl än som anges i första stycket, den planerade vården eller de planerade åtgärderna enligt ett ungdomskontrakt eller en vårdplan inte kommer till stånd eller vården eller åtgärderna kommit att i väsentlig grad avvika från vad som planerats i kontraktet eller vårdplanen, får rätten på talan av åklagare undanröja annan påföljd än böter som dömts ut för brottet och bestämma ny påföljd för detta. Detsamma gäller om, av annat skäl än som anges i första stycket, en dom på ungdomstjänst inte till väsentlig del kan fullgöras inom skälig tid.
Om rätten beslutar om undanröjande enligt första eller andra stycket skall den, när den nya påföljden bestäms, ta skälig hänsyn till vad den dömde har undergått till följd av den undanröjda påföljden och till böter som har dömts ut enligt 3 § första stycket 2.
Om, av annat skäl än som anges i första stycket, den planerade vården eller de planerade åtgärderna enligt ett ungdomskontrakt eller en vårdplan inte kommer till stånd eller vården eller åtgärderna kommit att i väsentlig grad avvika från vad som planerats i kontraktet eller vårdplanen, får rätten på talan av åklagare undanröja annan påföljd än böter som dömts ut för brottet och bestämma ny påföljd för detta. Detsamma gäller om, av annat skäl än som anges i första stycket, en dom på ungdomstjänst, kontaktskyldighet för unga eller ungdomsövervakning inte till väsentlig del kan fullgöras inom skälig tid.
Om mer än en påföljd undanröjs får rätten bestämma en gemensam påföljd för den samlade brottsligheten.
Om rätten beslutar om undanröjande enligt första eller andra stycket ska den, när den nya påföljden bestäms, ta skälig hänsyn till vad den dömde har undergått till följd av den undanröjda påföljden eller de undanröjda påföljderna och till böter som har dömts ut enligt 8 § första stycket 3.
Författningsförslag SOU 2012:34
76
Sluten ungdomsvård
5 § 30
Har någon begått brott innan han eller hon fyllt arton år och finner rätten med tillämpning av 30 kap. att påföljden bör bestämmas till fängelse, skall den i stället bestämma påföljden till sluten ungdomsvård under viss tid. Detta gäller dock inte om det, med hänsyn till den tilltalades ålder vid lagföringen eller annan omständighet, finns särskilda skäl däremot.
11 §
Rätten får döma till sluten ungdomsvård under viss tid om det finns synnerliga skäl med hänsyn till brottslighetens straffvärde eller den unges tidigare brottslighet. Om sluten ungdomsvård inte är tillräckligt ingripande med hänsyn till brottslighetens straffvärde får påföljden i stället bestämmas till fängelse enligt vad som följer av 30 och 31 kap.
Rätten får bestämma tiden för sluten ungdomsvård till lägst fjorton dagar och högst fyra år.
Bestämmelser om verkställighet finns i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård.
Ny påföljdsbestämning efter tidigare ungdomspåföljd
12 §
Har den som dömts till en ungdomspåföljd enligt 3–9 eller 11 § begått annat brott innan påföljden helt har verkställts, ska rätten bestämma ny påföljd för den tillkommande brottsligheten.
13 §
I den omfattning det följer av 14 eller 15 § får rätten i stället för att bestämma ny påföljd för den tillkommande brottsligheten
1. besluta att den tidigare utdömda påföljden ska avse också det andra brottet, eller
2. om den tidigare domen vun-
30 Senaste lydelse SFS 2006:891.
SOU 2012:34 Författningsförslag
77
nit laga kraft, undanröja den tidigare utdömda påföljden och döma till gemensam påföljd för den samlade brottsligheten.
14 §
Beslut enligt 13 § 1 får meddelas endast om det tillkommande brottet i jämförelse med den brottslighet som omfattas av den tidigare domen med hänsyn till påföljden är utan nämnvärd bety-
delse eller det annars finns särskilda skäl.
15 §
Beslut enligt 13 § 2 får meddelas endast om det finns särskilda skäl och om dom meddelas innan påföljden helt har verkställts.
Annan påföljd än en ungdomspåföljd får dömas ut endast om den tidigare påföljden var sluten ungdomsvård.
När påföljden för den samlade brottsligheten bestäms ska rätten i skälig utsträckning ta hänsyn till vad den dömde har undergått till följd av den tidigare domen.
Ändrade förhållanden m.m.
16 §
Har genom lagakraftvunnen dom beslutats, att ungdomspåföljd som dömts ut i tidigare mål ska avse ytterligare brott, och ändras den tidigare påföljden av högre rätt genom dom som vinner laga kraft, ska frågan om påföljd för
Författningsförslag SOU 2012:34
78
den tillkommande brottsligheten efter anmälan av åklagare på nytt prövas i domstol.
Vad som sägs i 34 kap. 11 § första stycket andra punkten och andra stycket om fängelse ska tillämpas på motsvarande sätt beträffande sluten ungdomsvård.
33 kap.
6 §31
Om någon döms till fängelse på viss tid eller till sluten ungdomsvård eller om rätten med tillämpning av 34 kap. 1 § 1 förordnar att sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och den dömde med anledning av misstanke om brott som prövats genom dom i målet har varit berövad friheten på sätt som enligt 19 a § första stycket lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. får tillgodoräknas som tid under vilken påföljden verkställts i anstalt eller vid ett särskilt ungdomshem, får rätten förordna att påföljden skall anses helt verkställd genom frihetsberövandet. En förutsättning för ett sådant förordnande är att den tid som den utdömda påföljden överstiger frihetsberövandet med är ringa.
Om rätten undanröjer en villkorlig dom eller en skyddstillsyn och i stället dömer till fängelse på viss tid eller till sluten ungdomsvård, gäller första stycket även i
Om någon döms till fängelse på viss tid som inte är villkorligt eller till sluten ungdomsvård eller om rätten med tillämpning av 34 kap. 2 § 1 eller 32 kap. 13 § 1 beslutar att sådan påföljd ska avse ytterligare brott, och den dömde med anledning av misstanke om brott som prövats genom dom i målet har varit berövad friheten på sätt som enligt 19 a § första stycket lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. får tillgodoräknas som tid under vilken påföljden verkställts i anstalt eller vid ett särskilt ungdomshem, får rätten besluta att påföljden ska anses helt verkställd genom frihetsberövandet. En förutsättning för ett sådant beslut är att den tid som den utdömda påföljden överstiger frihetsberövandet med är ringa.
31 Senaste lydelse SFS 2006:891.
SOU 2012:34 Författningsförslag
79
fråga om sådana frihetsberövanden som anges i 19 a § andra stycket lagen om beräkning av strafftid m.m.
Om någon döms till böter eller ungdomstjänst och med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, har varit berövad friheten på sätt som enligt första stycket får tillgodoräknas som verkställighet av påföljd, får rätten förordna att påföljden skall anses helt eller delvis verkställd genom frihetsberövandet.
Om någon döms till böter, ungdomstjänst, kontaktskyldighet för unga eller ungdomsövervakning och med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, har varit berövad friheten på sätt som enligt första stycket får tillgodoräknas som verkställighet av påföljd, får rätten besluta att påföljden ska anses helt eller delvis verkställd genom frihetsberövandet.
34 kap. Vissa bestämmelser om
sammanträffande av brott och förändring av påföljd
34 kap. Ny påföljdsbestämning
efter tidigare dom på fängelse
Allmänna bestämmelser
1 §32
Har den som för brott dömts till fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn eller sluten ungdomsvård begått annat brott före domen eller begår han nytt brott efter domen men innan påföljden till fullo verkställts eller annars upphört, får rätten, med iakttagande av vad för vissa fall är föreskrivet i 2–7 §§, efter omständigheterna
1. förordna att den tidigare utdömda påföljden skall avse också det andra brottet,
2. döma särskilt till påföljd för
Har den som dömts till fängelse begått annat brott före domen (nyupptäckt brott) eller begår den dömde nytt brott efter domen men innan påföljden helt har verkställts eller annars upphört (nytt brott), ska rätten bestämma ny påföljd för den tillkommande brottsligheten.
32 Senaste lydelse SFS 1998:604.
Författningsförslag SOU 2012:34
80
detta brott, eller
3. om den tidigare domen vunnit laga kraft, undanröja den utdömda påföljden och för brotten döma till påföljd av annan art.
Har en skyddstillsyn förenats med fängelse enligt 28 kap. 3 §, skall vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel den utdömda fängelsepåföljden anses som en del av skyddstillsynen.
2 §
Undergår den dömde fängelse på livstid, må allenast meddelas förordnande enligt 1 § 1.
Om det finns särskilda skäl får rätten i stället för att bestämma ny påföljd för den tillkommande brottsligheten
1. om det är fråga om nyupptäckt brottslighet, besluta att det tidigare utdömda fängelsestraffet ska avse också det nyupptäckta brottet, eller
2. om den tidigare domen har vunnit laga kraft, undanröja det utdömda fängelsestraffet och döma till gemensam påföljd för den samlade brottsligheten.
3 §
Är den tidigare ådömda påföljden fängelse på viss tid, må förordnande enligt 1 § 1 meddelas allenast om det är uppenbart, att det nya brottet i jämförelse med det förra är med hänsyn till påföljden utan nämnvärd betydelse, eller eljest synnerliga skäl äro därtill.
Dömes med tillämpning av 1 § 2 till straff för brott som begåtts innan den tidigare domen
Beslut enligt 2 § 1 får meddelas endast om det nyupptäckta brottet i jämförelse med den brottslighet som omfattas av den tidigare domen med hänsyn till påföljden är utan nämnvärd betydelse.
SOU 2012:34 Författningsförslag
81
börjat verkställas, skall i möjlig mån vid straffets bestämmande iakttagas, att straffen tillhopa icke överstiga vad som jämlikt 26 kap. 2 § kunnat ådömas för båda brotten, och må därvid dömas till lindrigare straff än för brottet är stadgat.
Undanröjande av fängelse enligt 1 § 3 må ske endast om dom meddelas innan straffet till fullo verkställts.
Den tidigare påföljden är fängelse på viss tid som inte är villkorligt
4 §
Beslut om undanröjande enligt 2 § 2 får endast meddelas om dom meddelas innan straffet helt har verkställts.
4 §33
Tillämpas 1 § 1 eller 2 i fråga om någon som villkorligt frigivits från fängelse, skall, om brottet begåtts under prövotiden, den villkorligt medgivna friheten eller en del av denna förklaras förverkad om inte särskilda skäl talar mot det.
Såsom särskilda skäl för att inte förverka eller för att förverka endast en del av villkorligt medgiven frihet kan rätten beakta
1. om den nya brottsligheten i förhållande till den tidigare är av lindrig beskaffenhet,
2. om lång tid har förflutit
5 §
Döms någon som villkorligt frigivits från fängelse till nytt fängelsestraff som inte är villkorligt, ska, om brottet har begåtts under prövotiden, den villkorligt medgivna friheten eller en del av denna förklaras förverkad om inte särskilda skäl talar mot det.
Som särskilda skäl för att inte förverka eller för att förverka endast en del av villkorligt medgiven frihet kan rätten beakta
1. om den nya brottsligheten i förhållande till den tidigare är av lindrig beskaffenhet,
2. om lång tid har förflutit
33 Senaste lydelse SFS 1998:604.
Författningsförslag SOU 2012:34
82
mellan brotten, eller
3. om ett förverkande annars skulle framstå som oskäligt.
mellan den tidigare domen och den nya brottsligheten, eller
3. om ett förverkande annars skulle framstå som oskäligt.
Beslutas inte förverkande enligt första stycket, får rätten besluta åtgärd som avses i 26 kap. 18 § eller förlänga prövotiden med högst ett år utöver den tid som följer av 26 kap. 10 §.
En åtgärd enligt tredje stycket får beslutas endast före prövotidens utgång. Förverkande får beslutas endast om fråga därom uppkommer i ett mål där den frigivne häktats eller fått del av åtal inom ett år från prövotidens utgång.
5 §
34
Är den tidigare påföljden villkorlig dom, får förordnande enligt 1 § 1 meddelas endast för brott som begåtts före prövotidens början.
Meddelas förordnande enligt 1 § 1, får rätten, om den nya brottslighetens straffvärde eller art påkallar det, även döma till dagsböter, högst tvåhundra, vare sig böter har föreskrivits för brottet eller inte.
Om det behövs för att rätten skall kunna tillämpa 1 § 1 i stället för att undanröja den villkorliga domen enligt 1 § 3 och döma till fängelse, får rätten, om det finns sådana särskilda skäl som anges i 30 kap. 7 § andra stycket, besluta att den villkorliga domen skall förenas med en föreskrift om samhällstjänst. Meddelas en sådan föreskrift skall rätten tillämpa 27 kap. 2 a § andra stycket.
Tillämpas 1 § 1 eller 2, får rätten besluta åtgärd enligt 27 kap.
34 Senaste lydelse SFS 1998:604.
SOU 2012:34 Författningsförslag
83
6 § 1 eller 2 eller förlänga prövotiden till tre år, dock endast om fråga därom uppkommer i mål där den dömde häktats eller fått del av åtal före prövotidens utgång.
Undanröjs en villkorlig dom med stöd av 1 § 3 skall rätten, när den bestämmer ny påföljd, ta skälig hänsyn till böter som har dömts ut enligt andra stycket eller 27 kap. 2 § samt till vad den dömde undergått till följd av föreskrift om samhällstjänst. Härvid får dömas till fängelse på kortare tid än vad som är föreskrivet för brottet. Har en uppgift som avses i 27 kap. 2 a § andra stycket lämnats skall, om fängelse döms ut, detta beaktas när straffets längd bestäms.
En villkorlig dom får undanröjas enligt 1 § 3 endast om fråga därom uppkommer i mål där den dömde häktats eller fått del av åtal inom ett år från prövotidens utgång.
Den tidigare påföljden är villkorligt fängelse
6 §35
Är den tidigare påföljden skyddstillsyn, får rätten vid tillämpning av 1 § 1, om den nya brottslighetens straffvärde eller art eller den tilltalades tidigare brottslighet kräver det, även döma till dagsböter, högst tvåhundra, oavsett om böter är föreskrivet för
Beslut om undanröjande enligt 2 § 2 får inte meddelas.
35 Senaste lydelse SFS 1998:604.
Författningsförslag SOU 2012:34
84
brottet eller inte.
Om det behövs för att rätten skall kunna tillämpa 1 § 1 i stället för att undanröja skyddstillsynen med stöd av 1 § 3 och döma till fängelse, får rätten, om det finns sådana särskilda skäl som anges i 30 kap. 9 § andra stycket 4, besluta att skyddstillsynen skall förenas med en föreskrift om samhällstjänst. Meddelas en sådan föreskrift skall rätten tillämpa 28 kap. 2 a § andra stycket.
Är fängelse föreskrivet för det nya brottet och kan, med hänsyn till omständigheter som i 30 kap. 11 § sägs, 1 § 1 inte tillämpas utan att sådant förordnande förenas med frihetsberövande, får rätten i stället för att döma till böter enligt första stycket döma till fängelse enligt 28 kap. 3 §.
Tillämpas 1 § 1 eller 2 får rätten besluta åtgärd som avses i 28 kap. 9 § eller förlänga prövotiden till högst fem år. Har den dömde åtagit sig att följa en sådan behandlingsplan som avses i 30 kap. 9 § andra stycket 3, tillämpas bestämmelserna i 28 kap. 6 a §.
Döms den tilltalade med tillämpning av 1 § 3 till fängelse, skall, när straffets längd bestäms, skälig hänsyn tas till vad han har undergått till följd av domen på skyddstillsyn och till vad han har avtjänat av fängelse som dömts ut enligt första stycket eller 28 kap. 3 § liksom till böter som dömts ut enligt första stycket eller 28 kap. 2 §. I fall som här avses får fängel-
SOU 2012:34 Författningsförslag
85
se dömas ut på kortare tid än vad som är föreskrivet för brottet. Har en uppgift som avses i 28 kap. 2 a § andra stycket eller 6 a § första stycket lämnats i domen skall, om fängelse döms ut, detta beaktas, när straffets längd bestäms.
Fängelse enligt tredje stycket får inte dömas ut och beslut om föreskrift enligt andra stycket, beslut enligt fjärde stycket eller beslut om undanröjande av skyddstillsyn får inte meddelas, i annat fall än när fråga därom uppkommer i mål vari den dömde häktats eller fått del av åtal före prövotidens utgång.
7 §36
Är den tidigare påföljden sluten ungdomsvård får förordnande enligt 1 § 1 meddelas endast om det är uppenbart, att det nya brottet i jämförelse med det förra är med hänsyn till påföljden utan nämnvärd betydelse, eller det annars finns särskilda skäl för det.
Döms med tillämpning av 1 § 2 till påföljd för brott som begåtts innan den tidigare domen börjat verkställas, skall vid påföljdens bestämmande iakttas att påföljderna tillsammans inte överstiger vad som skulle ha dömts ut för båda brotten. Rätten får därvid döma till lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet.
Döms den tilltalade med tillämpning av 1 § 3 till fängelse,
Om det döms ut ett fängelsestraff som inte är villkorligt för ett brott som har begåtts efter en tidigare dom till villkorligt fängelse men före prövotidens utgång och den tidigare brottsligheten inte kan anses tillräckligt beaktad genom att det döms ut ett fängelsestraff som inte är villkorligt för den nya brottsligheten, ska rätten besluta att det villkorliga fängelsestraffet ska verkställas i kriminalvårdsanstalt.
Beslut enligt första stycket får även meddelas om det med hänsyn till verkställigheten av det nya fängelsestraffet kan antas att den tilltalade inte inom föreskriven prövotid kommer att fullgöra en sanktion enligt 27 kap. 3–7 §§
36 Senaste lydelse SFS 1998:604.
Författningsförslag SOU 2012:34
86
skall, när straffets längd bestäms, skälig hänsyn tas till vad han har undergått till följd av domen på sluten ungdomsvård. Beslut om undanröjande av sluten ungdomsvård får ske endast om dom meddelas innan den fastställda verkställighetstiden har löpt ut.
som det villkorliga fängelsestraffet har förenats med.
Beslut enligt denna paragraf får meddelas endast om den tidigare domen har vunnit laga kraft.
8 §
37
Har den som dömts till ungdomstjänst begått annat brott innan påföljden börjat verkställas, skall rätten, om påföljden även för detta brott bestäms till ungdomstjänst, vid bestämmande av antalet timmar ungdomstjänst, så långt möjligt, iaktta att detta antal tillsammans med det antal timmar som tidigare dömts ut inte överstiger det antal timmar som skulle ha bestämts som gemensam påföljd för brotten.
Om 7 § kan tillämpas beträffande flera tidigare utdömda villkorliga fängelsestraff, får rätten besluta att annat än det sist utdöma straffet ska verkställas i kriminalvårdsanstalt endast om det är uppenbart att den tidigare brottsligheten annars inte beaktas tillräckligt eller om det finns särskilda skäl.
9 §
Om det döms ut ett nytt villkorligt fängelsestraff och det kan antas att den dömde inte inom föreskriven prövotid kommer att fullgöra en sanktion enligt 27 kap. 3–7 §§ som ett tidigare villkorligt fängelsestraff har förenats med, får rätten, om den tidigare domen har vunnit laga kraft, undanröja den tidigare beslutade sanktionen och besluta om en gemensam sanktion för båda straffen.
Beslut enligt första stycket får meddelas även om det pågår ett
37 Senaste lydelse SFS 2006:891.
SOU 2012:34 Författningsförslag
87
ärende om åtgärder enligt 27 kap. 9 eller 10 §.
Avräkning av tidigare verkställighet
10 §
Vid beslut om förändring av en tidigare utdömd påföljd enligt 2 § 2, 7 § eller 9 §, ska rätten i skälig utsträckning ta hänsyn till vad den dömde har undergått till följd av den tidigare domen.
Ändrade förhållanden m.m.
10 § 38
Har med tillämpning av 1 § 1 genom lagakraftvunnen dom förordnats, att fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn eller sluten ungdomsvård som dömts ut i tidigare mål skall avse ytterligare brott, och ändras den tidigare påföljden av högre rätt genom dom som vinner laga kraft, skall frågan om påföljd för sagda brott efter anmälan av åklagare på nytt prövas av domstol. Detsamma skall gälla, när påföljd bestämts med tillämpning av 3 § andra stycket eller 7 § andra stycket och den tidigare påföljden ändras.
Visar det sig, när en dom på fängelse på viss tid eller på sluten ungdomsvård skall verkställas, att den dömde begått brottet innan en påföljd som han dömts till för något annat brott börjat verk-
11 §
Har med tillämpning av 2 § 1 genom lagakraftvunnen dom beslutats, att fängelse som dömts ut i tidigare mål ska avse ytterligare brott, och ändras den tidigare påföljden av högre rätt genom dom som vinner laga kraft, ska frågan om påföljd för den tillkommande brottsligheten efter anmälan av åklagare på nytt prövas av domstol. Detsamma ska gälla, när påföljd bestämts med tillämpning av 29 kap. 1 a § och den tidigare påföljden ändras.
Visar det sig, när en dom på fängelse på viss tid som inte är villkorligt ska verkställas, att den dömde begått brottet före det att en påföljd som han eller hon dömts till för något annat brott
38 Senaste lydelse SFS 1998:604.
Författningsförslag SOU 2012:34
88
ställas, och framgår det inte av domarna att den andra påföljden har beaktats, skall, sedan domarna vunnit laga kraft, domstol efter anmälan av åklagare med tillämpning av 3 § andra stycket eller 7 § andra stycket bestämma vad den dömde skall undergå till följd av den dom som sist skall verkställas.
har dömts ut, och framgår det inte av den senare domen att den först utdömda påföljden har beaktats, ska, sedan domarna vunnit laga kraft, domstol efter anmälan av åklagare med tillämpning av 29 kap. 1 a § bestämma vad den dömde ska undergå till följd av den sist meddelade domen.
11 § 39
Förekommer till verkställighet på en gång dom på fängelse på livstid och dom på böter, förvandlingsstraff för böter, fängelse på viss tid, villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomstjänst eller sluten ungdomsvård, skall livstidsstraffet träda i stället för den andra påföljden.
Förekommer till verkställighet på en gång en dom på fängelse på viss tid i minst två år eller sluten ungdomsvård i minst två år och en dom på böter eller förvandlingsstraff för böter som har meddelats innan de förstnämnda påföljderna har börjat verkställas, skall fängelsestraffet eller utdömd sluten ungdomsvård träda i stället för den andra påföljden.
18 § 40
Uppkommer fråga om överlämnande eller utlämning till Sverige för verkställighet av dom, varigenom någon dömts till fängelse som gemensam påföljd
12 §
Uppkommer fråga om överlämnande eller utlämning till Sverige för verkställighet av dom, varigenom någon dömts till fängelse som gemensam påföljd
39 Senaste lydelse SFS 2006:891. 40 Senaste lydelse SFS 2003:1157.
SOU 2012:34 Författningsförslag
89
för två eller flera brott, och kan överlämnande eller utlämning enligt den främmande statens lagstiftning ej ske för alla brotten, skall domstol, efter anmälan av åklagare, undanröja den gemensamt ådömda påföljden och döma till påföljd för den brottslighet, för vilken överlämnande eller utlämning kan äga rum.
Vad som föreskrives i första stycket skall även gälla, då fråga uppkommer om att svensk brottmålsdom, som avser två eller flera brott, skall verkställas utomlands i enlighet med lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom eller lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet, och hinder mot verkställighet föreligger enligt den främmande statens lagstiftning såvitt avser något eller några av brotten.
för två eller flera brott, och kan överlämnande eller utlämning enligt den främmande statens lagstiftning inte ske för alla brotten, ska domstol, efter anmälan av åklagare, undanröja den gemensamt utdömda påföljden och döma till påföljd för den brottslighet, för vilken överlämnande eller utlämning kan äga rum.
Vad som föreskrivs i första stycket ska även gälla, då fråga uppkommer om att svensk brottmålsdom, som avser två eller flera brott, ska verkställas utomlands i enlighet med lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom eller lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet, och hinder mot verkställighet föreligger enligt den främmande statens lagstiftning såvitt avser något eller några av brotten.
35 kap.
7 §41
Ådömda böter bortfaller när fem år förflutit från det domen vann laga kraft. Detta gäller inte om vid utgången av den angivna tiden den dömde har delgivits en ansökan om böternas förvandling och denna ansökan inte har prövats slutligt. Föranleder ej ansökningen att böterna förvandlas, bortfaller de när rättens slutliga beslut i målet vinner laga
Utdömda böter bortfaller när fem år förflutit från det att domen vann laga kraft. Detta gäller inte om den dömde vid utgången av den angivna tiden har delgetts en ansökan om böternas förvandling och denna ansökan inte har prövats slutligt. Föranleder inte ansökningen att böterna förvandlas, bortfaller de när rättens slutliga beslut i målet
41 Senaste lydelse SFS 1983:351.
Författningsförslag SOU 2012:34
90
kraft. Om bortfallande av ålagt förvandlingsstraff föreskrivs särskilt.
Dör den dömde, bortfaller ådömda böter. Har under den dömdes livstid domen vunnit laga kraft och lös egendom tagits i mät eller satts i allmänt förvar, för betalning av böterna, skall dock böterna betalas av den egendomen.
Vad nu sagts om böter gäller även utdömt vite.
vinner laga kraft. Om bortfallande av ålagt förvandlingsstraff föreskrivs särskilt.
Dör den dömde, bortfaller utdömda böter. Har under den dömdes livstid domen vunnit laga kraft och lös egendom tagits i mät eller satts i allmänt förvar, för betalning av böterna, ska dock böterna betalas av den egendomen.
Vad nu sagts om böter gäller även sådana böter som avses i 27 kap. 2 § och utdömt vite.
8 §42
Ådömt fängelse bortfaller, om domen ej börjat verkställas innan tid som nedan sägs förflutit från det domen vann laga kraft:
1. fem år, om fängelse ej över ett år ådömts,
2. tio år, om fängelse på längre tid än ett år men icke över fyra år ådömts,
3. femton år, om fängelse på längre tid än fyra år men icke över åtta år ådömts,
4. tjugo år, om fängelse på viss tid över åtta år ådömts,
5. trettio år, om fängelse på livstid ådömts.
Utdömt fängelse som inte är villkorligt bortfaller, om domen inte börjat verkställas innan tid som nedan sägs förflutit från det domen vann laga kraft:
1. fem år, om fängelse inte över ett år har dömts ut,
2. tio år, om fängelse på längre tid än ett år men inte över fyra år har dömts ut,
3. femton år, om fängelse på längre tid än fyra år men inte över åtta år har dömts ut,
4. tjugo år, om fängelse på viss tid över åtta år har dömts ut,
5. trettio år, om fängelse på livstid har dömts ut.
9 §
Avbrytes verkställighet av fängelse som ådömts på viss tid, vad i 8 § sägs äga motsvarande tillämpning i fråga om den fort-
Avbryts verkställighet av fängelse som har dömts ut på viss tid och som inte är villkorligt ska, vad som sägs i 8 § tillämpas på
42 Senaste lydelse SFS 1971:964.
SOU 2012:34 Författningsförslag
91
satta verkställigheten; och skall därvid tiden beräknas med hänsyn till vad som återstår av det ådömda straffet. Tiden skall räknas från den dag avbrottet skedde eller, när villkorlig frigivning ägt rum men förklarats förverkad, från den dag beslutet därom vann laga kraft.
motsvarande sätt i fråga om den fortsatta verkställigheten. Därvid ska tiden beräknas med hänsyn till vad som återstår av det utdömda straffet. Tiden ska räknas från den dag avbrottet skedde eller, när villkorlig frigivning ägt rum men förklarats förverkad, från den dag beslutet därom vann laga kraft.
10 §43
Sluten ungdomsvård bortfaller, om domen inte börjat verkställas innan fem år förflutit från det att domen vann laga kraft.
Avbryts verkställigheten av dom på sluten ungdomsvård skall vad som sägs i första stycket tillämpas på motsvarande sätt i fråga om den fortsatta verkställigheten. Tiden skall räknas från dagen för avbrottet.
Ungdomsvård, ungdomstjänst, kontaktskyldighet för unga, ungdomsövervakning och sluten ungdomsvård bortfaller, om domen inte börjat verkställas innan fem år förflutit från det att domen vann laga kraft.
Avbryts verkställigheten av dom på sådan påföljd som sägs i första stycket ska vad som sägs i första stycket tillämpas på motsvarande sätt i fråga om den fortsatta verkställigheten. Tiden ska räknas från dagen för avbrottet.
36 kap.
11 §44
Vad i lag eller författning är föreskrivet om särskild rättsverkan av att någon dömes till straff skall gälla även då annan påföljd som omförmäles i 1 kap. 3 § ådömes.
Vid tillämpningen av första stycket skall villkorlig dom och skyddstillsyn samt, om ej i domen
Vad i lag eller författning är föreskrivet om särskild rättsverkan av att någon döms till straff ska gälla även då en påföljd enligt 32 kap. döms ut.
Vid tillämpningen av första stycket ska, om inte annat beslutas i domen, en påföljd enligt
43 Senaste lydelse SFS 1998:604. 44 Senaste lydelse SFS 1986:118.
Författningsförslag SOU 2012:34
92
annorlunda förordnas, överlämnande till särskild vård anses lika med fängelse. Därvid skall, om så förordnas, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård anses motsvara fängelse i minst sex månader.
32 kap. anses lika med fängelse.
Därvid ska, om så beslutas, en påföljd enligt 32 kap. anses motsvara fängelse i minst sex månader.
37 kap.
10 §45
Kriminalvårdens och övervakningsnämndens beslut som avses i 7, 8 och 11 §§ gäller omedelbart, om inte något annat förordnas.
Kriminalvårdens och övervakningsnämndens beslut som avses i 7 och 11 §§ gäller omedelbart, om inte något annat beslutas.
11 §46
Beslut av en övervakningsnämnd i frågor som avses i 26 kap. 11, 15, 18, 19 och 22 §§ samt 28 kap. 5 a § andra stycket, 7 och 11 §§ får överklagas till tingsrätten i den ort där övervakningsnämnden är belägen. Överklagandet ska ges in till övervakningsnämnden. Klagotiden räknas från den dag då den klagande fick del av beslutet. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden. Övervakningsnämnden ska dock inte vara part i domstolen.
Beslut enligt denna balk av en övervakningsnämnd i andra frågor än som avses i första stycket får inte överklagas.
Beslut av en övervakningsnämnd i frågor som avses i 26 kap. 11, 15, 18, 19 och 22 §§ samt 27 kap. 8, 9 och 13 §§ får överklagas till tingsrätten i den ort där övervakningsnämnden är belägen. Om beslutet rör frågor som avses i 27 kap. 8, 9 och 13 §§ får det överklagas av Kriminalvården. Överklagandet ska ges in till övervakningsnämnden. Klagotiden räknas från den dag då den klagande fick del av beslutet. Vid överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden. Övervakningsnämnden ska dock inte vara part i domstolen.
Beslut enligt denna balk av en övervakningsnämnd i andra frågor än som avses i första stycket får inte överklagas.
45 Senaste lydelse SFS 2011:422. 46 Senaste lydelse SFS 2010:612.
SOU 2012:34 Författningsförslag
93
38 kap.
1 §47
Den som har dömts till villkorlig dom får före överklagandetidens utgång lämna förklaring, att han är nöjd med domen när det gäller den utdömda påföljden. En sådan förklaring skall avse även böter, som ådömts med stöd av 27 kap. 2 §. Förklaringen avges i den ordning regeringen föreskriver.
En förklaring som lämnats i föreskriven ordning får inte tas tillbaka. Har den dömde överklagat domen, skall hans talan när det gäller påföljden för brottet anses återkallad genom förklaringen.
Angående nöjdförklaring i fråga om dom på fängelse och dom på sluten ungdomsvård är särskilt stadgat.
Den som har dömts till villkorligt fängelse får före överklagandetidens utgång lämna förklaring, att han eller hon är nöjd med domen när det gäller den utdömda påföljden. En sådan förklaring ska avse såväl det villkorliga fängelsestraffet i sig som de sanktioner enligt 27 kap. 2– 7 §§ som det har förenats med. Förklaringen avges i den ordning som anges i 1 kap. 4 § lagen (20xx:xxx) om villkorligt fängelse.
En förklaring som lämnats i föreskriven ordning får inte tas tillbaka. Har den dömde överklagat domen, ska hans eller hennes talan när det gäller påföljden för brottet anses återkallad genom förklaringen.
Angående nöjdförklaring i fråga om dom på fängelse som inte är villkorligt, dom på sluten ungdomsvård och dom på ungdomsövervakning är särskilt stadgat.
2 a §48
Har vid straffmätning eller val av påföljd enligt vad som framgår av domen särskilt beaktats huruvida den tilltalade till följd av brottet kan komma att drabbas av avskedande eller uppsägning från arbetsanställning och har det antagande som i detta hänseende legat till grund för
Har vid påföljdsbestämningen enligt vad som framgår av domen särskilt beaktats huruvida den tilltalade till följd av brottet kan komma att drabbas av avskedande eller uppsägning från arbetsanställning och har det antagande som i detta hänseende legat till grund för domen visat sig
47 Senaste lydelse SFS 1998:604. 48 Senaste lydelse SFS 1998:604
Författningsförslag SOU 2012:34
94
domen visat sig felaktigt, får den rätt som först dömt i målet efter ansökan av åklagaren eller den dömde undanröja den ådömda påföljden och döma till ny påföljd för brottet. Detta gäller dock endast om den tidigare ådömda påföljden inte har till fullo verkställts. Görs en sådan ansökan, får rätten förordna att den tidigare ådömda påföljden tills vidare inte får verkställas.
Är den tidigare påföljden villkorlig dom eller skyddstillsyn och bestäms den nya påföljden till fängelse, skall vid straffets bestämmande skälig hänsyn tas till vad den dömde undergått till följd av den villkorliga domen eller domen på skyddstillsyn. Härvid får dömas till fängelse på kortare tid än vad som är föreskrivet för brottet. Undanröjs fängelse eller sluten ungdomsvård och dömer rätten till ny påföljd av nu angivet slag, skall den tid under vilken den tidigare påföljden verkställts anses som verkställighet av den nya påföljden. Rätten skall i beslutet ange den redan verkställda tiden.
felaktigt, får den rätt som först dömt i målet efter ansökan av åklagaren eller den dömde undanröja den utdömda påföljden och döma till ny påföljd för brottet. Detta gäller dock endast om den tidigare utdömda påföljden inte har till fullo verkställts. Görs en sådan ansökan, får rätten besluta att den tidigare utdömda påföljden tills vidare inte får verkställas.
Är den tidigare påföljden villkorligt fängelse och bestäms den nya påföljden till fängelse som inte är villkorligt, ska vid straffets bestämmande skälig hänsyn tas till vad den dömde undergått till följd av det villkorliga fängelsestraffet. Härvid får dömas till fängelse på kortare tid än vad som är föreskrivet för brottet. Undanröjs ett fängelsestraff som inte är villkorligt eller sluten ungdomsvård och dömer rätten till ny påföljd av samma slag, ska den tid under vilken den tidigare påföljden verkställts anses som verkställighet av den nya påföljden. Rätten ska i beslutet ange den redan verkställda tiden.
3 §49
Fråga om åtgärd enligt 27 kap. 2 a § tredje stycket, 5 § tredje stycket eller 6 § tas upp av den rätt som först avgjort det mål där villkorlig dom meddelats. Fråga om åtgärd enligt 32 kap. 4 § tas
Fråga om åtgärd enligt 27 kap. 10 § tas upp av rätten i den ort där den övervakningsnämnd som har att pröva frågor enligt 27 kap. 9 § är belägen.
Fråga om åtgärd enligt 27 kap.
49 Senaste lydelse SFS 2006:891.
SOU 2012:34 Författningsförslag
95
upp av den rätt som först avgjort det mål där ungdomsvård eller ungdomstjänst dömts ut.
Talan enligt 28 kap. 8 § väcks vid den tingsrätt, inom vars område den övervakningsnämnd som har gjort framställning i ärendet är verksam, eller vid den rätt som först avgjort det mål där skyddstillsyn dömts ut.
Mål som avses i denna paragraf får också tas upp av en domstol, där brottmål mot den dömde är anhängigt eller av rätten i den ort, där den dömde mera varaktigt uppehåller sig, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt.
11 § tas upp av den rätt som först avgjort det mål där det villkorliga fängelsestraffet dömts ut.
Fråga om åtgärd enligt 32 kap. 10 § tas upp av den rätt som först avgjort det mål där ungdomsvård, ungdomstjänst, kontaktskyldighet för unga eller ungdomsövervakning dömts ut.
Mål som avses i denna paragraf får också tas upp av en domstol, där brottmål mot den dömde är anhängigt eller där mål om åtgärd mot den dömde enligt 32 kap. 10 § redan tagits upp, eller av rätten i den ort, där den dömde mera varaktigt uppehåller sig, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt.
4 §50
Anmälan jämlikt 34 kap. 10 § göres hos första domstol i något av målen.
Anmälan jämlikt 34 kap. 18 § göres hos den rätt som först dömt i målet.
Anmälan enligt 32 kap. 16 § eller 34 kap. 11 § görs hos första domstol i något av målen.
Anmälan enligt 34 kap. 12 § görs hos den rätt som först dömt i målet.
50 Senaste lydelse SFS 1981:211.
Författningsförslag SOU 2012:34
96
5 §51
Talan som avses i 27 kap. 6 § eller 28 kap. 8 § skall anses anhängiggjord, då ansökan om målets upptagande delgavs den dömde.
Talan som avses i 27 kap. 10 eller 11 § ska anses anhängiggjord, då ansökan om målets upptagande delgavs den dömde.
6 §52
Nämndemän skall delta när en tingsrätt avgör en fråga, som avses i 2 eller 2 a § eller i 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 §, 32 kap. 4 § eller 34 kap. 10 § andra stycket eller 18 §. Detsamma skall gälla i fråga om undanröjande av påföljd enligt 34 kap. 1 § 3, förverkande av villkorligt medgiven frihet eller annan åtgärd enligt 34 kap. 4 § samt åtgärd enligt 34 kap. 5 § tredje stycket eller 34 kap. 6 § andra stycket.
Vid avgörande av en fråga som avses i 27 kap. 2 a § tredje stycket eller 5 § tredje stycket eller 28 kap. 11 § första och andra styckena, är en tingsrätt domför med en lagfaren domare.
Nämndemän ska delta när en tingsrätt avgör en fråga, som avses i 2 eller 2 a § eller i 27 kap. 10 eller 11 §, 32 kap. 10 § eller 34 kap. 11 § andra stycket eller 12 §. Detsamma ska gälla i fråga om undanröjande av påföljd enligt 34 kap. 2 § 2 och förverkande av villkorligt medgiven frihet eller annan åtgärd enligt 34 kap. 5 § eller 34 kap. 7 § första eller andra stycket.
Vid avgörande av en fråga som avses i 27 kap. 13 § är en tingsrätt domför med en lagfaren domare.
8 §53
I mål om åtgärd enligt 2 eller 2 a § eller 27 kap. 2 a § tredje stycket, 5 § tredje stycket eller 6 §, 28 kap. 9 §, 32 kap. 4 § eller 34 kap. 10 § andra stycket skall tingsrätten ge den dömde tillfälle att yttra sig. Begär denne att bli hörd muntligen, skall han eller hon ges tillfälle till det. I mål om
I mål om åtgärd enligt 2 eller 2 a § eller 27 kap. 10 eller 11 §, 32 kap. 10 § eller 34 kap. 11 § andra stycket ska tingsrätten ge den dömde tillfälle att yttra sig. Begär den dömde att bli hörd muntligen, ska han eller hon ges tillfälle till det. I mål om åtgärd enligt 34 kap. 12 § ska den dömde
51 Senaste lydelse SFS 1981:211. 52 Senaste lydelse SFS 2006:891. 53 Senaste lydelse SFS 2006:891.
SOU 2012:34 Författningsförslag
97
åtgärd enligt 34 kap. 18 § skall den dömde ges tillfälle att yttra sig, om det är möjligt. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.
En åtgärd enligt 28 kap. 11 § första och andra styckena får beslutas utan att den dömde ges tillfälle att yttra sig.
ges tillfälle att yttra sig, om det är möjligt. Rättens avgörande av saken sker genom beslut.
En åtgärd enligt 27 kap. 13 § får beslutas utan att den dömde ges tillfälle att yttra sig.
9 §54
Rättens beslut om åtgärd enligt 27 kap. 2 a § tredje stycket eller 5 § tredje stycket, 28 kap. 11 § första och andra styckena eller 34 kap. 10 § andra stycket eller 18 § gäller omedelbart, om inte något annat förordnas. Detsamma gäller avgöranden enligt 27 kap. 6 §, 28 kap. 9 § eller 34 kap. 4, 5 eller 6 § angående föreskrifter, övervakning eller prövotid.
Rättens beslut om åtgärd enligt 27 kap. 10, 11 eller 13 § eller 34 kap. 11 § andra stycket eller 12 § gäller omedelbart, om inte något annat förordnas. Detsamma gäller avgöranden enligt 27 kap. 10 eller 11 § om prövotid eller byte av sanktion eller 34 kap. 5 § angående föreskrifter, övervakning eller prövotid.
12 §55
Polismyndigheten ska lämna domstolar, övervakningsnämnder och Kriminalvården handräckning för den dömdes inställelse i mål eller ärende enligt denna balk eller för hans eller hennes omhändertagande enligt 26 kap. 22 § eller 28 kap. 6 b § eller 11 §.
Polismyndigheten ska lämna domstolar, övervakningsnämnder och Kriminalvården handräckning för den dömdes inställelse i mål eller ärende enligt denna balk eller för hans eller hennes omhändertagande enligt 26 kap. 22 § eller 27 kap. 7 § fjärde stycket eller 13 §.
54 Senaste lydelse SFS 2006:891. 55 Senaste lydelse SFS 2010:612.
Författningsförslag SOU 2012:34
98
19 §56
Mål om uppskjuten villkorlig frigivning enligt 26 kap. 6 och 7 §§ skall handläggas skyndsamt av domstolen.
Mål om uppskjuten villkorlig frigivning enligt 26 kap. 6 och 7 §§ samt om åtgärder enligt 27 kap. 9 § första stycket 2 och 3, 10 § och 11 § ska handläggas skyndsamt av domstolen.
20 §57
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ersättning från staten för skador som har orsakats av den dömde vid sådant oavlönat arbete som avses i 27 kap. 2 a § första stycket, 28 kap. 2 a § första stycket samt 32 kap. 2 § eller 3 § första stycket 1.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om ersättning från staten för skador som har orsakats av den dömde vid sådant oavlönat arbete som avses i 27 kap. 3 § samt 32 kap. 6 § eller 8 § första stycket 1.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Bestämmelserna i 26 kap. 6 och 8 §§ i sina äldre lydelser ska tillämpas för påföljder som dömts ut före ikraftträdandet.
3. Den upphävda bestämmelsen i 27 kap. 2 a § och bestämmelserna i 3–7 §§ i sina äldre lydelser ska tillämpas beträffande påföljder som dömts ut före ikraftträdandet.
4. Bestämmelserna i 27 kap., 30 kap. 1 och 3 §§ samt 31 i sina nya lydelser ska tillämpas också på gärningar som begåtts före ikraftträdandet.
5. De upphävda bestämmelserna i 28 kap. 2 a, 4–6 och 7–11 §§ ska tillämpas beträffande påföljder som dömts ut före ikraftträdandet.
6. Bestämmelserna i 32 kap. i sina nya lydelser ska tillämpas också på gärningar som begåtts före ikraftträdandet.
56 Senaste lydelse SFS 2006:431. 57 Senaste lydelse SFS 2006:892.
SOU 2012:34 Författningsförslag
99
7. Bestämmelserna i 33 kap. 6 § samt 34 kap. 1–3, 5, 6, 10 och 11 §§ i sina äldre lydelser ska tillämpas beträffande påföljder som dömts ut före ikraftträdandet.
8. Den upphävda bestämmelsen i 37 kap. 8 § och bestämmelserna i 37 kap. 10–11 §§ i sina äldre lydelser ska tillämpas beträffande påföljder som dömts ut före ikraftträdandet.
9. Bestämmelserna i 38 kap. 2 a, 3–6, 8, 9, 12 och 20 §§ i sina äldre lydelser ska tillämpas beträffande påföljder som dömts ut före ikraftträdandet.
Författningsförslag SOU 2012:34
100
2 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1964:167 ) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1964:167) om unga lagöverträdare
dels att 4, 11, 17 och 30 b §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 39 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §58
En förundersökning mot den som inte har fyllt arton år och som gäller brott på vilket fängelse kan följa skall bedrivas med särskild skyndsamhet.
Förundersökningen skall avslutas och beslut i åtalsfrågan fattas så snart det kan ske och senast inom sex veckor från dagen för delgivning av brottsmisstanke enligt 23 kap. 18 § första stycket rättegångsbalken. Tidsfristen får överskridas endast om det är nödvändigt med hänsyn till
1. att den misstänkte skall delta i medling enligt lagen (2002:445) om medling med anledning av brott, eller
2. utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter.
En förundersökning mot den som inte har fyllt arton år och som gäller brott på vilket fängelse kan följa ska bedrivas med särskild skyndsamhet.
Förundersökningen ska avslutas och beslut i åtalsfrågan fattas så snart det kan ske och senast inom sex veckor från dagen för delgivning av brottsmisstanke enligt 23 kap. 18 § första stycket rättegångsbalken. Tidsfristen får överskridas endast om det är nödvändigt med hänsyn till
1. att den misstänkte ska delta i medling enligt lagen (2002:445) om medling med anledning av brott,
2. utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter eller
3. att socialnämnden behöver ytterligare tid för att färdigställa ett ungdomskontrakt eller en vård-
58 Senaste lydelse: SFS 2006:894.
SOU 2012:34 Författningsförslag
101
plan inför huvudförhandlingen.
11 §59
I fråga om den som misstänks för att ha begått brott innan han eller hon fyllt arton år ska åklagaren, innan beslut fattas i åtalsfrågan, inhämta yttrande från socialnämnden i den kommun som enligt socialtjänstlagen (2001:453) har ansvaret för den unge, om denne har erkänt gärningen eller det annars finns skälig misstanke att han eller hon har begått brottet och sådant yttrande inte inhämtats under förundersökningen. Yttrande behöver inte inhämtas om brottet är ringa, om det är uppenbart att det finns förutsättningar för åtalsunderlåtelse eller om det annars är obehövligt.
Om förundersökningen gäller brott på vilket fängelse kan följa, ska, om möjligt, undersökningsledaren begära ett sådant yttrande som avses i första stycket senast i samband med delgivning av brottsmisstanke enligt 23 kap. 18 § första stycket rättegångsbalken.
Ett yttrande ska innehålla en redogörelse för vilka åtgärder som nämnden tidigare har vidtagit i fråga om den unge samt en bedömning av om den unge har ett särskilt behov av åtgärder som syftar till att motverka att han eller hon utvecklas ogynnsamt. Vidare ska yttrandet innehålla en redovisning av de åtgärder som nämnden avser att vidta. Åtgärderna ska redovisas i ett ungdomskontrakt om de vidtas med stöd av socialtjänstlagen och i en vårdplan om de vidtas med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Arten, omfattningen och varaktigheten av åtgärderna ska framgå av kontraktet eller vårdplanen. Yttrandet ska, om undersökningsledaren eller, i de fall som avses i första stycket, åkla-
Ett yttrande ska innehålla en redogörelse för vilka åtgärder som nämnden tidigare har vidtagit i fråga om den unge samt en bedömning av om den unge har ett särskilt behov av åtgärder som syftar till att motverka att han eller hon utvecklas ogynnsamt. Vidare ska yttrandet innehålla en redovisning av de åtgärder som nämnden avser att vidta. Åtgärderna ska redovisas i ett ungdomskontrakt om de vidtas med stöd av socialtjänstlagen och i en vårdplan om de vidtas med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Arten, omfattningen och varaktigheten av åtgärderna ska framgå av kontraktet eller vårdplanen. Yttrandet ska, om undersökningsledaren eller, i de fall som avses i första stycket, åkla-
59 Senaste lydelse: SFS 2012:47.
Författningsförslag SOU 2012:34
102
garen begär det eller om nämnden finner det nödvändigt, även innehålla en redogörelse för den unges personliga utveckling och levnadsomständigheter i övrigt.
garen begär det eller om nämnden finner det nödvändigt, även innehålla en redogörelse för den unges personliga utveckling och levnadsomständigheter i övrigt.
I yttrandet ska anges om ungdomstjänst är en lämplig påföljd med hänsyn till den unges person eller övriga omständigheter.
Nämnden ska även utan samband med yttrande lämna den som har ansvaret för att inhämta yttrande de upplysningar som denne begär i fråga om den unge.
17 §60
Åtalsunderlåtelse får beslutas, om den unge blir föremål för sådan åtgärd som anges nedan och det med skäl kan antas att därigenom vidtas vad som är lämpligast för den unge:
1. vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen (2001:453),
2. vård eller annan åtgärd enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, eller
3. annan åtgärd som innebär att den unge får hjälp eller stöd. Åtalsunderlåtelse får också beslutas, om det är uppenbart att brottet har skett av okynne eller förhastande.
Vid bedömningen av om åtalsunderlåtelse skall meddelas skall åklagaren utöver vad som följer av första och andra styckena särskilt beakta den unges vilja att ersätta målsäganden för skada som uppkommit genom brottet, att avhjälpa eller begränsa skadan, att på annat sätt gottgöra måls-
Åtalsunderlåtelse får också beslutas, om det är uppenbart att brottet har skett av okynne eller förhastande eller om brottsligheten är sådan att det kan förväntas att den unge skulle ha dömts till varningsstraff enligt 32 kap. 2 § brottsbalken om åtal hade väckts.
Vid bedömningen av om åtalsunderlåtelse ska meddelas ska åklagaren utöver vad som följer av första och andra styckena särskilt beakta den unges vilja att ersätta målsäganden för skada som uppkommit genom brottet, att avhjälpa eller begränsa skadan, att på annat sätt gottgöra måls-
60 Senaste lydelse: SFS 2006:894.
SOU 2012:34 Författningsförslag
103
äganden eller att medverka till att medling kommer till stånd enligt lagen (2002:445) om medling med anledning av brott.
Åtalsunderlåtelse får inte beslutas, om något väsentligt allmänt eller enskilt intresse därigenom åsidosätts. Vid bedömningen av om något väsentligt allmänt intresse åsidosätts skall särskilt beaktas om den unge tidigare har gjort sig skyldig till brott.
äganden eller att medverka till att medling kommer till stånd enligt lagen (2002:445) om medling med anledning av brott.
Åtalsunderlåtelse får inte beslutas, om något väsentligt allmänt eller enskilt intresse därigenom åsidosätts. Vid bedömningen av om något väsentligt allmänt intresse åsidosätts ska särskilt beaktas om den unge tidigare har gjort sig skyldig till brott.
30 b §61
Om någon som dömts till ungdomsvård eller till ungdomstjänst i väsentlig grad underlåter att göra vad som åligger honom eller henne enligt en föreskrift vid ungdomsvård om att följa ett ungdomskontrakt eller enligt en dom på ungdomstjänst, får åklagaren i stället för att väcka talan enligt 32 kap. 4 § brottsbalken besluta att varning skall meddelas den unge, om detta bedöms vara en tillräcklig åtgärd.
Varning skall så snart det kan ske meddelas den unge vid ett personligt sammanträffande. Den unges vårdnadshavare eller annan som svarar för den unges vård och fostran samt annan som har en fostrande roll i förhållande till den unge skall kallas till sam-
Om någon som dömts till ungdomsvård, ungdomstjänst, kontaktskyldighet för unga eller ungdomsövervakning i väsentlig grad underlåter att göra vad som åligger honom eller henne enligt en föreskrift vid ungdomsvård om att följa ett ungdomskontrakt eller enligt en dom på ungdomstjänst, kontaktskyldighet för unga eller ungdomsövervakning får åklagaren i stället för att väcka talan enligt 32 kap. 10 § brottsbalken besluta att varning ska meddelas den unge, om detta bedöms vara en tillräcklig åtgärd.
Varning ska så snart det kan ske meddelas den unge vid ett personligt sammanträffande. Den unges vårdnadshavare eller annan som svarar för den unges vård och fostran samt annan som har en fostrande roll i förhållande till den unge ska kallas till sam-
61 Senaste lydelse: SFS 2006:894.
Författningsförslag SOU 2012:34
104
manträffandet, om det inte möter hinder eller annars finns särskilda skäl mot det. Även företrädare för socialtjänsten bör ges tillfälle att närvara. Kan ett personligt sammanträffande inte komma till stånd, skall den unge underrättas skriftligen om beslutet.
Vid sammanträffandet skall åklagaren särskilt förklara innebörden av beslutet och klargöra vad följderna kan bli vid fortsatt misskötsamhet.
manträffandet, om det inte möter hinder eller annars finns särskilda skäl mot det. Även företrädare för socialtjänsten bör ges tillfälle att närvara. Gäller frågan om varning ungdomsövervakning kan även företrädare för Statens institutionsstyrelse ges tillfälle att närvara. Kan ett personligt sammanträffande inte komma till stånd, ska den unge underrättas skriftligen om beslutet.
Vid sammanträffandet ska åklagaren särskilt förklara innebörden av beslutet och klargöra vad följderna kan bli vid fortsatt misskötsamhet.
Samverkan mellan myndigheter
39 §
Varje socialnämnd, tingsrätt, polismyndighet och åklagarkammare som handlägger ungdomsmål, ska verka för samverkan mellan de olika myndigheterna om handläggning av mål och ärenden om unga lagöverträdare samt tillse att företrädare för myndigheten medverkar vid sådan lokal samverkan.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
SOU 2012:34 Författningsförslag
105
3 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1974:202 ) om beräkning av strafftid m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:202) om beräkning av strafftid
dels att 1, 5, 9, 13, 19 och 19 a §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 19 c §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §62
Dom på fängelse skall befordras till verkställighet enligt denna lag. Lagen gäller även i fråga om hur tid för sådan verkställighet skall beräknas.
Vad i denna lag är föreskrivet om fängelse gäller även fängelse vilket ålagts som förvandlingsstraff för böter.
Dom på fängelse som inte är villkorligt ska befordras till verkställighet enligt denna lag. Lagen gäller även i fråga om hur tid för sådan verkställighet ska beräknas.
Vad i denna lag är föreskrivet om fängelse gäller endast fängelse som inte är villkorligt. Lagen gäller även fängelse vilket ålagts som förvandlingsstraff för böter.
5 §63
Bestämmelserna i 4 § äger motsvarande tillämpning i fråga om den som är omhändertagen enligt 28 kap. 11 § tredje stycket brottsbalken eller som undergår fängelse eller på annan grund är intagen i kriminalvårdsanstalt.
Bestämmelserna i 4 § äger motsvarande tillämpning i fråga om den som är omhändertagen enligt 27 kap. 13 § fjärde stycket brottsbalken eller som undergår fängelse eller på annan grund är intagen i kriminalvårdsanstalt.
9 §64
Är den som skall undergå fängelse häktad, omhändertagen enligt 28 kap. 11 § tredje stycket
Är den som ska undergå fängelse häktad, omhändertagen enligt 27 kap. 13 § fjärde stycket
62 Senaste lydelse SFS 1981:212. 63 Senaste lydelse SFS 1987:764. 64 Senaste lydelse SFS 1996:795.
Författningsförslag SOU 2012:34
106
brottsbalken eller intagen i kriminalvårdsanstalt för att undergå påföljd i annat mål när domen får verkställas, skall kriminalvårdsanstalten eller häktet där han är intagen omedelbart befordra domen till verkställighet. Om han är intagen på en sådan enhet som avses i 5 § lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning, är det i stället verksamhetschefen som skall göra det.
Förvaras den som är häktad i målet ej i kriminalvårdsanstalt, skall han för verkställighet förpassas till sådan anstalt.
Är den dömde häktad i annat mål när domen får verkställas och förvaras han ej i kriminalvårdsanstalt, får verkställigheten påbörjas där han förvaras.
brottsbalken eller intagen i kriminalvårdsanstalt för att undergå påföljd i annat mål när domen får verkställas, ska kriminalvårdsanstalten eller häktet där han eller hon är intagen omedelbart befordra domen till verkställighet. Om han eller hon är intagen på en sådan enhet som avses i 5 § lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning, är det i stället verksamhetschefen som ska göra det.
Förvaras den som är häktad i målet inte i kriminalvårdsanstalt, ska han eller hon för verkställighet förpassas till sådan anstalt.
Är den dömde häktad i annat mål när domen får verkställas och förvaras han eller hon inte i kriminalvårdsanstalt, får verkställigheten påbörjas där han eller hon förvaras.
13 §65
Visar den som har dömts till fängelse att en ansökan om att han av nåd skall befrias från straffet eller få detta utbytt mot böter, villkorlig dom, skyddstillsyn eller överlämnande till särskild vård har getts in till regeringen sist den dag då han enligt 10 § första stycket senast skulle ha inställt sig vid kriminalvårdsanstalt, skall verkställigheten anstå i avvaktan på regeringens beslut med anledning av ansökningen. Detta gäller dock
Visar den som har dömts till fängelse att en ansökan om att han eller hon av nåd ska befrias från straffet eller få detta utbytt mot böter eller villkorligt fängelse har getts in till regeringen sist den dag då han eller hon enligt 10 § första stycket senast skulle ha inställt sig vid kriminalvårdsanstalt, ska verkställigheten anstå i avvaktan på regeringens beslut med anledning av ansökningen. Detta gäller dock inte om den dömde är intagen i häkte eller
65 Senaste lydelse SFS 1986:653.
SOU 2012:34 Författningsförslag
107
inte om den dömde är intagen i häkte eller kriminalvårdsanstalt, om nåd tidigare har sökts i målet eller om det finns skälig anledning antaga att den dömde avviker.
kriminalvårdsanstalt, om nåd tidigare har sökts i målet eller om det finns skälig anledning att anta att den dömde avviker.
19 §66
Vid verkställighet av fängelse räknas strafftiden, när den dömde är häktad eller omhändertagen enligt 28 kap. 11 § tredje stycket brottsbalken eller på annan grund intagen i kriminalvårdsanstalt, från den dag då domen får verkställas och i annat fall från den dag då den dömde enligt 10 § tas in i häkte eller kriminalvårdsanstalt eller omhändertas av polismyndighet för förpassning.
Vid verkställighet av fängelse räknas strafftiden, när den dömde är häktad eller omhändertagen enligt 27 kap. 13 § fjärde stycket brottsbalken eller på annan grund intagen i kriminalvårdsanstalt, från den dag då domen får verkställas och i annat fall från den dag då den dömde enligt 10 § tas in i häkte eller kriminalvårdsanstalt eller omhändertas av polismyndighet för förpassning.
Den tid som en intagen vistas utanför anstalt enligt 10 kap. 3 § fängelselagen (2010:610) eller enligt 4 kap. 29 eller 31 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål ska räknas in i verkställighetstiden. Detsamma gäller den tid som en intagen vistas utanför anstalt med stöd av 9 kap. 1 §, 10 kap. 1, 2 eller 4 § eller 11 kap. 1 §fängelselagen, om inte särskilda skäl talar mot det.
Den tid som den dömde hållits i häkte i målet eller varit omhändertagen enligt 28 kap. 11 § tredje stycket brottsbalken efter det att slutlig dom eller beslut däri meddelades, ska räknas in i verkställighetstiden.
Den tid som den dömde hållits i häkte i målet eller varit omhändertagen enligt 27 kap. 13 § fjärde stycket brottsbalken efter det att slutlig dom eller beslut däri meddelades, ska räknas in i verkställighetstiden.
19 a §67
Om någon har dömts till fängelse på viss tid eller om domstol, med tillämpning av 34 kap.
Om någon har dömts till fängelse på viss tid eller om domstol, med tillämpning av 34 kap.
66 Senaste lydelse SFS 2010:617. 67 Senaste lydelse SFS 2000:176.
Författningsförslag SOU 2012:34
108
1 § 1 brottsbalken, har förordnat att sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och den dömde med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en sammanhängande tid av minst 24 timmar har varit berövad friheten som anhållen, häktad eller intagen på en enhet för rättspsykiatrisk undersökning med stöd av 10 § lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning, skall tiden för frihetsberövandet, till den del därunder inte samtidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under vilken den utdömda påföljden verkställts i anstalt.
Om rätten har undanröjt en villkorlig dom eller en skyddstillsyn och i stället dömt till fängelse på viss tid, skall första stycket tillämpas, i den mån tillgodoräknande inte skett enligt första stycket eller 33 kap. 6 § tredje stycket brottsbalken, även i fråga om
1. frihetsberövande som föregått den villkorliga domen eller domen på skyddstillsyn,
2. frihetsberövande som föregått dom genom vilken förordnats att den villkorliga domen eller skyddstillsynen skall avse även ytterligare brott samt
3. sådant omhändertagande som avses i 28 kap. 6 b § eller 11 § tredje stycket brottsbalken.
2 § 1 brottsbalken, har beslutat att sådan påföljd ska avse ytterligare brott, och den dömde med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en sammanhängande tid av minst 24 timmar har varit berövad friheten som anhållen, häktad eller intagen på en enhet för rättspsykiatrisk undersökning med stöd av 10 § lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning, ska tiden för frihetsberövandet, till den del därunder inte samtidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under vilken den utdömda påföljden verkställts i anstalt.
Om rätten har beslutat att ett villkorligt fängelsestraff ska verkställas i kriminalvårdsanstalt, ska första stycket tillämpas, i den mån tillgodoräknande inte skett enligt första stycket eller 33 kap. 6 § andra stycket brottsbalken, även i fråga om
1. frihetsberövande som föregått det villkorliga fängelsestraffet,
2. frihetsberövande som föregått dom genom vilken beslutats att det villkorliga fängelsestraffet ska avse även ytterligare brott samt
3. sådant omhändertagande som avses i 27 kap. 7 § fjärde stycket eller 13 § fjärde stycket brottsbalken.
SOU 2012:34 Författningsförslag
109
19 c §
Förekommer till verkställighet på en gång dom på fängelse på livstid och dom på böter, förvandlingsstraff för böter, fängelse på viss tid, ungdomsvård, ungdomstjänst, kontaktskyldighet för unga, ungdomsövervakning eller sluten ungdomsvård, ska livstidsstraffet träda i stället för den andra påföljden.
Förekommer till verkställighet på en gång en dom på fängelse som inte är villkorligt på viss tid i minst två år och en dom på böter eller förvandlingsstraff för böter som har meddelats innan den förstnämnda påföljden har börjat verkställas, ska fängelsestraffet träda i stället för den andra påföljden.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Bestämmelserna i 5, 9, 19 och 19 a §§ i sina äldre lydelser ska tillämpas beträffande påföljder som dömts ut före ikraftträdandet.
Författningsförslag SOU 2012:34
110
4 Förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)
Härigenom föreskrivs att 1, 3, 15 och 22 § bötesverkställighetslagen (1979:189) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §68
Bötesstraff verkställs genom uppbörd eller indrivning. Regeringen bestämmer, i vad mån uppbörd skall ske.
Böter verkställs genom uppbörd eller indrivning. Regeringen bestämmer, i vad mån uppbörd ska ske.
Lagens bestämmelser om böter gäller också vite. Bestämmelserna i 1–13 §§ gäller dessutom sådan särskild rättsverkan av brott som innefattar betalningsskyldighet. Vad som sägs i lagen om dom gäller även beslut.
3 §
Om verkställighet utomlands av här i landet ålagt bötesstraff finns särskilda bestämmelser.
Om verkställighet utomlands av här i landet ålagda böter finns särskilda bestämmelser.
15 §69
Böter som inte har kunnat drivas in, skall på talan av åklagare förvandlas till fängelse, om det är uppenbart att den bötfällde av tredska har underlåtit att betala böterna eller om förvandling annars av särskilda skäl är påkallad från allmän synpunkt.
Är den bötfällde, när förvandling skall ske, skyldig att betala även andra böter än sådana som avses i första stycket, skall också dessa böter förvandlas.
Böter som inte har kunnat drivas in, ska på talan av åklagare förvandlas till fängelse, om den bötfällde av tredska har underlåtit att betala böterna eller om förvandling annars av särskilda skäl är påkallad från allmän synpunkt.
Är den bötfällde, när förvandling ska ske, skyldig att betala även andra böter än sådana som avses i första stycket, ska också dessa böter förvandlas.
68 Senaste lydelse SFS 1983:352. 69 Senaste lydelse SFS 1993:902.
SOU 2012:34 Författningsförslag
111
Förvandlingsstraffet skall bestämmas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader.
Förvandlingsstraffet ska bestämmas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader.
Det får inte beslutas att förvandlingsstraffet ska vara villkorligt.
22 §70
Förvandling av böter får ej ske av
1. böter, som har ådömts för brott som enligt domen begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning,
2. vite som har utdömts för underlåtenhet att fullgöra dom eller beslut rörande saken i mål som har handlagts enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Förvandling får inte ske av
1. böter som döms ut i förening med villkorligt fängelse,
2. böter, som har dömts ut för brott som enligt domen begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning,
3. vite som har dömts ut för underlåtenhet att fullgöra dom eller beslut rörande saken i mål som har handlagts enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Om hinder i andra fall mot förvandling av böter eller viten finns särskilda bestämmelser.
1. Denna lag träder i kraft den 1juli 2015.
2. Bestämmelsen i 15 § ska tillämpas i sin äldre lydelse beträffande bötesstraff som dömts ut före ikraftträdandet.
70 Senaste lydelse SFS 1991:1140.
Författningsförslag SOU 2012:34
112
5 Förlag till förordning om ändring i bötesverkställighetsförordningen (1979:197)
Härigenom föreskrivs i fråga om bötesverkställighetsförordningen (1979:197)
dels att 17 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 5 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 a §
Den som ålagts böter ska medges en tid om minst trettio dagar att betala böterna, räknat från det att en dom vunnit laga kraft eller ett föreläggande godkänts, innan böterna lämnas för indrivning enligt 6 §.
Den som ålagts dagsböter ska efter ansökan medges en tid om ytterligare minst nittio dagar att betala böterna innan de lämnas för indrivning enligt 6 §. Skriftlig ansökan om ett sådant anstånd ska inkomma till Rikspolisstyrelsen innan den betalningsfrist som anges i första stycket har löpt ut. Den bötfällde ska då ges möjlighet att betala beloppet i tre separata poster eller hela beloppet inom nittio dagar.
17 §71
Om indrivning av böter har avbrutits utan att böterna har blivit fullt betalda och om det enligt Kronofogdemyndighetens
Om indrivning av böter har avbrutits utan att böterna har blivit fullt betalda och om det enligt Kronofogdemyndighetens
71 Senaste lydelse SFS 2006:1199.
SOU 2012:34 Författningsförslag
113
bedömning finns anledning att anta att böterna skall förvandlas, skall Kronofogdemyndigheten skyndsamt sända en redogörelse för förhållandet till åklagare som är behörig att föra talan om böternas förvandling. Redogörelsen skall innehålla upplysningar om den bötfällde och hans förmåga att betala böterna samt utdrag ur utsöknings- och indrivningsdatabasen. Redogörelsen upprättas enligt formulär som fastställs av Kronofogdemyndigheten efter samråd med Åklagarmyndigheten.
Om böterna betalas helt eller delvis, sedan handlingarna har sänts till åklagaren men innan rätten har meddelat slutligt beslut i målet, skall Kronofogdemyndigheten genast underrätta åklagaren.
Uppgift om att handlingarna har översänts till åklagaren och vilken dag detta har skett skall föras in i utsöknings- och indrivningsdatabasen. Utfärdar Kronofogdemyndigheten därefter nytt utdrag ur utsöknings- och indrivningsdatabasen, skall även uppgift om detta föras in i databasen. På grund av ett sådant utdrag får inte någon åtgärd vidtas för böternas förvandling utan att samtycke lämnas av den åklagare till vilken utdrag först sänts.
bedömning finns anledning att anta att böterna ska förvandlas eller att det ska vidtas åtgärder enligt 27 kap. 11 § brottsbalken, ska Kronofogdemyndigheten skyndsamt sända en redogörelse för förhållandet till åklagare som är behörig att föra talan om böternas förvandling eller om åtgärder enligt 27 kap. 11 § brottsbalken. Redogörelsen ska innehålla upplysningar om den bötfällde och hans eller hennes förmåga att betala böterna samt utdrag ur utsöknings- och indrivningsdatabasen. Redogörelsen upprättas enligt formulär som fastställs av Kronofogdemyndigheten efter samråd med Åklagarmyndigheten.
Om böterna betalas helt eller delvis, sedan handlingarna har sänts till åklagaren men innan rätten har meddelat slutligt beslut i målet, ska Kronofogdemyndigheten genast underrätta åklagaren.
Uppgift om att handlingarna har översänts till åklagaren och vilken dag detta har skett ska föras in i utsöknings- och indrivningsdatabasen. Utfärdar Kronofogdemyndigheten därefter nytt utdrag ur utsöknings- och indrivningsdatabasen, ska även uppgift om detta föras in i databasen. På grund av ett sådant utdrag får inte någon åtgärd vidtas för böternas förvandling utan att samtycke lämnas av den åklagare till vilken utdrag först sänts.
Författningsförslag SOU 2012:34
114
Bestämmelserna i denna paragraf tillämpas inte i fråga om en bötfälld, som inte har kunnat anträffas eller som vistas utomlands.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2015.
SOU 2012:34 Författningsförslag
115
6 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1988:870 ) om vård av missbrukare i vissa fall
Härigenom föreskrivs att 46 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall ska upphöra att gälla den 1 juli 2015.
Författningsförslag SOU 2012:34
116
7 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1990:52 ) med särskilda bestämmelser om vård av unga
Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22 §72
Om det kan antas att den som är under 20 år till följd av ett beteende som avses i 3 § kommer att behöva beredas vård enligt denna lag om beteendet fortsätter och det stöd eller den behandling som den unge behöver inte kan ges med samtycke av den unge själv, om han eller hon har fyllt 15 år, och av den unges vårdnadshavare, får socialnämnden besluta
1. att den unge skall hålla regelbunden kontakt med en särskilt kvalificerad kontaktperson som socialnämnden utsett, eller
2. att den unge skall delta i behandling i öppna former inom socialtjänsten.
När ett sådant beslut meddelas skall en särskild behandlingsplan finnas.
Bestämmelserna i 13 § första och tredje styckena samt 21 § första och tredje styckena gäller i tillämpliga delar också i fråga om beslut enligt första stycket. Prövning enligt 13 § tredje stycket av frågan om sådant beslut skall upphöra att gälla skall ske första gången inom sex månader från dagen för nämndens beslut.
1. att den unge ska hålla regelbunden kontakt med en särskilt kvalificerad kontaktperson som socialnämnden utsett, eller
2. att den unge ska delta i behandling i öppna former inom socialtjänsten.
När ett sådant beslut meddelas ska en särskild behandlingsplan finnas.
Bestämmelserna i 13 § första och tredje styckena samt 21 § första och tredje styckena gäller i tillämpliga delar också i fråga om beslut enligt första stycket. Prövning enligt 13 § tredje stycket av frågan om sådant beslut ska upphöra att gälla ska ske första gången inom sex månader från dagen för nämndens beslut.
Sådana insatser som avses i första stycket får också beslutas
72 Senaste lydelse: SFS 2006:896.
SOU 2012:34 Författningsförslag
117
om den som dömts till sluten ungdomsvård enligt 32 kap. 11 § brottsbalken vid verkställighetens slut bedöms vara i uppenbart behov av fortsatta insatser för att inte hemfalla till ett sådant beteende som avses i första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
Författningsförslag SOU 2012:34
118
8 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1991:2041 ) om särskild personutredning i brottmål, m.m.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål ska ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §73
När det i brottmål för att avgöra påföljdsfrågan eller annars behövs en särskild utredning om en misstänks personliga förhållanden eller om åtgärder som kan antas bidra till att han eller hon avhåller sig från fortsatt brottslighet, skall ett yttrande inhämtas från Kriminalvården.
När det i brottmål för att avgöra påföljdsfrågan eller annars behövs en särskild utredning om en misstänks personliga förhållanden, ska ett yttrande inhämtas från Kriminalvården.
Ett sådant yttrande behöver dock inte inhämtas, om den utredning som behövs ändå finns tillgänglig för rätten eller om den inhämtas på annat sätt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
73 Senaste lydelse: SFS 2005:980.
SOU 2012:34 Författningsförslag
119
9 Förslag till lag om upphävande av lagen ( 1994:451 ) om intensivövervakning med elektronisk kontroll
Härigenom föreskrivs att lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll ska upphöra att gälla den 1 juli 2015.
Den upphävda lagen ska tillämpas vid verkställighet av fängelsestraff som dömts ut före ikraftträdandet.
Författningsförslag SOU 2012:34
120
10 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1998:603 ) om verkställighet av sluten ungdomsvård
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård
dels att 10 a § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 10 b §, av följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 a §74
Om någon har dömts till sluten ungdomsvård eller om rätten, med tillämpning av 34 kap. 1 § 1brottsbalken, har förordnat att sådan påföljd ska avse ytterligare brott, ska, i fråga om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande som verkställighet av påföljden, 19 a och 19 b §§ lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. tillämpas på motsvarande sätt.
Om någon har dömts till sluten ungdomsvård eller om rätten, med tillämpning av 32 kap. 13 § 1 brottsbalken, har beslutat att sådan påföljd ska avse ytterligare brott, ska, i fråga om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande som verkställighet av påföljden, 19 a och 19 b §§ lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. tillämpas på motsvarande sätt.
10 b §
Förekommer till verkställighet på en gång en dom på sluten ungdomsvård i minst två år och en dom på böter eller förvandlingsstraff för böter som har meddelats innan den förstnämnda påföljden har börjat verkställas, ska utdömd sluten ungdomsvård träda i stället för den andra påföljden.
74 Enligt den lydelse som träder i kraft den dag regeringen bestämmer (SFS 2011:1172).
SOU 2012:34 Författningsförslag
121
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Bestämmelsen i 10 a § ska tillämpas i sin äldre lydelse beträffande domar som meddelats före ikraftträdandet.
Författningsförslag SOU 2012:34
122
11 Förslag till lag om ändring i lagen ( 1998:620 ) om belastningsregister
Härigenom föreskrivs att 3 och 17 §§ lagen (1998:620) om belastningsregister ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §75
Registret ska innehålla uppgifter om den som
1. genom dom, beslut, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot har ålagts påföljd för brott,
2. har ålagts förvandlingsstraff för böter,
3. med tillämpning av 30 kap. 6 § brottsbalken har förklarats fri från påföljd,
4. på grund av åklagares beslut enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken, 9 eller 17 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare eller 46 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall inte har åtalats för brott, eller
5. har meddelats kontaktförbud enligt lagen (1988:688) om kontaktförbud eller tillträdesförbud enligt lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang, dock inte tillträdesförbud enligt 9 a § i den sistnämnda lagen.
3. på grund av åklagares beslut enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller 9 eller 17 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare inte har åtalats för brott, eller
4. har meddelats kontaktförbud enligt lagen (1988:688) om kontaktförbud eller tillträdesförbud enligt lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang, dock inte tillträdesförbud enligt 9 a § i den sistnämnda lagen.
17 §76
Utöver vad som följer av 16 § ska uppgifter om
1. fängelse- eller förvandlings-
Utöver vad som följer av 16 § ska uppgifter om
1. fängelsestraff som inte är
75 Senaste lydelse SFS 2011:492. 76 Senaste lydelse SFS 2011:492.
SOU 2012:34 Författningsförslag
123
straff för böter gallras tio år efter frigivningen,
2. fängelsestraff som ska anses helt verkställt genom tidigare frihetsberövande eller från vilket någon genom beslut om nåd helt har befriats gallras tio år efter domen eller beslutet,
3. fängelsestraff som har fallit bort enligt 35 kap. 8 eller 9 § brottsbalken eller förvandlingsstraff för böter som har fallit bort enligt 18 eller 21 § bötesverkställighetslagen (1979:189) gallras fem år efter det att straffet föll bort,
4. skyddstillsyn eller villkorlig dom gallras
a) tio år efter domen eller beslutet, eller
b) fem år efter domen eller beslutet, om uppgiften avser en person som var under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten,
villkorligt eller förvandlingsstraff för böter gallras tio år efter frigivningen,
2. villkorligt fängelse gallras
a) tio år efter domen eller beslutet, eller
b) fem år efter domen eller beslutet, om uppgiften avser en person som var under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten,
3. fängelsestraff som ska anses helt verkställt genom tidigare frihetsberövande eller från vilket någon genom beslut om nåd helt har befriats gallras tio år efter domen eller beslutet,
4. fängelsestraff som har fallit bort enligt 35 kap. 8 eller 9 § brottsbalken eller förvandlingsstraff för böter som har fallit bort enligt 18 eller 21 § bötesverkställighetslagen (1979:189) gallras fem år efter det att straffet föll bort,
5. sluten ungdomsvård gallras tio år efter det att påföljden helt verkställts,
6. ungdomsvård eller överlämnande till vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall gallras
a) tio år efter domen eller beslutet, eller
b) fem år efter domen eller be-
6. ungdomsvård gallras
a) tio år efter domen eller beslutet, eller
b) fem år efter domen eller be-
Författningsförslag SOU 2012:34
124
slutet, om uppgiften avser en person som var under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten,
slutet, om uppgiften avser en person som var under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten,
7. överlämnande till rättspsykiatrisk vård gallras tio år efter utskrivningen,
8. ungdomstjänst gallras
a) tio år efter domen eller beslutet, eller
b) fem år efter domen eller beslutet, om uppgiften avser en person som var under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten,
8. varningsstraff, ungdomstjänst, kontaktskyldighet för unga och ungdomsövervakning gallras fem år efter domen eller beslutet,
9. böter gallras fem år efter domen, beslutet eller godkännandet av strafföreläggandet eller föreläggandet av ordningsbot,
10. att någon enligt 30 kap. 6 § brottsbalken har förklarats fri från påföljd gallras
a) tio år efter domen eller beslutet, eller
b) fem år efter domen eller beslutet, om uppgiften avser en person som var under 18 år vid tidpunkten för brottet eller brotten,
11. åklagares beslut att inte åtala för brott gallras
a) tio år efter beslutet, eller
b) tre år efter beslutet, om uppgiften avser en person som var under 18 år vid tidpunkten för brottet,
12. beslut om kontaktförbud gallras tio år efter beslutet, och
13. beslut om tillträdesförbud gallras fem år efter beslutet.
10. åklagares beslut att inte åtala för brott gallras
a) tio år efter beslutet, eller
b) tre år efter beslutet, om uppgiften avser en person som var under 18 år vid tidpunkten för brottet,
11. beslut om kontaktförbud gallras tio år efter beslutet, och
12. beslut om tillträdesförbud gallras fem år efter beslutet.
SOU 2012:34 Författningsförslag
125
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Bestämmelserna i 3 § ska tillämpas i sin äldre lydelse beträffande domar och beslut som meddelats före ikraftträdandet.
3. Bestämmelserna i 17 § ska tillämpas i sina äldre lydelser beträffande påföljder som dömts ut före ikraftträdandet.
Författningsförslag SOU 2012:34
126
12 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 1999:1134 ) om belastningsregister
Härigenom föreskrivs att 2–4, 9–13, 21, 31 och 40 §§ förordningen (1999:1134) om belastningsregister ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §77
Om förutsättningarna för registrering enligt 3 eller 4 § lagen (1998:620) om belastningsregister är uppfyllda, skall registret innehålla uppgifter om
Om förutsättningarna för registrering enligt 3 eller 4 § lagen (1998:620) om belastningsregister är uppfyllda, ska registret innehålla uppgifter om
1. namn, personnummer eller samordningsnummer och andra identitetsuppgifter,
2. domen, beslutet, strafföreläggandet eller föreläggandet av ordningsboten,
3. de brott som den registrerade har begått samt påföljden,
4. att ett brott har begåtts under påverkan av en sådan allvarlig psykisk störning som avses i 30 kap. 6 § brottsbalken ,
5. att en viss påföljd skall avse även annat brott, att den skall undanröjas eller att den skall ersätta en annan påföljd,
4. att en viss påföljd ska avse även annat brott, att den ska undanröjas eller att den ska ersätta en annan påföljd,
5. att ett villkorligt fängelsestraff ska verkställas i kriminalvårdsanstalt,
6. beslut om utvisning ur Sverige enligt 8 kap. 8 § utlänningslagen (2005:716),
7. förordnande om omedelbar verkställighet eller om ett sådant tillgodoräknande av frihetsberövande eller omhändertagande som avses i 33 kap.6 och 7 §§brottsbalken,
8. gjord personutredning,
77 Senaste lydelse SFS 2006:1125.
SOU 2012:34 Författningsförslag
127
9. dom eller beslut enligt 34 kap. 10 eller 18 § brottsbalken eller beslut enligt 19 § andra stycket bötesverkställighetslagen (1979:189),
9. dom eller beslut enligt 34 kap. 11 eller 12 §brottsbalken eller beslut enligt 19 § andra stycket bötesverkställighetslagen (1979:189),
10. lagakraftvunnet beslut varigenom fängelse på livstid omvandlats till ett tidsbestämt straff enligt lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid,
11. att en dom eller ett beslut i den del som rör den utdömda påföljden eller avser sådan särskild rättsverkan av brott som innefattar betalningsskyldighet har vunnit laga kraft eller i något av dessa avseenden har överklagats,
12. att regeringen av nåd har efterskänkt eller ändrat en påföljd som har förts in i belastningsregistret, samt
13. att resning har beviljats.
Uppgifter om den som dömts till fängelse
Uppgifter om den som dömts till fängelse som inte är villkorligt
3 §
I fråga om den som har dömts till fängelse eller ålagts förvandlingsstraff för böter skall belastningsregistret även innehålla uppgifter om
I fråga om den som har dömts till fängelse som inte är villkorligt eller ålagts förvandlingsstraff för böter ska belastningsregistret även innehålla uppgifter om
1. tidpunkten för verkställighetens början,
2. tidpunkten för frigivning,
3. prövotiden och den återstående strafftiden vid villkorlig frigivning,
4. beslut om helt eller delvis förverkande av villkorligt medgiven frihet,
5. beslut om övervakning vid villkorligt medgiven frihet,
6. beslut om förlängning av övervakningstid,
7. beslut om återupptagen övervakning, samt
8. tidpunkten för bortfallande av fängelse enligt 35 kap.8 och 9 §§brottsbalken eller förvandlingsstraff för böter enligt 18 och 21 §§bötesverkställighetslagen (1979:189).
Författningsförslag SOU 2012:34
128
Uppgifter om den som dömts till skyddstillsyn
Uppgifter om den som dömts till villkorligt fängelse
4 §
I fråga om den som har dömts till skyddstillsyn skall belastningsregistret även innehålla uppgifter om
1. beslut om förlängning av prövotid,
2. beslut om förlängning av övervakningstid,
3. beslut om återupptagen övervakning, samt
4. beslut om att övervakningen med anledning av en dom på skyddstillsyn skall anstå eller att vidare verkställighet inte får äga rum.
I fråga om den som har dömts till villkorligt fängelse ska belastningsregistret även innehålla uppgifter om
1. beslut om prövotid,
2. beslut om att en sanktion enligt 27 kap.2–7 §§brottsbalken ska undanröjas,
3. beslut om att det villkorliga fängelsestraffet ska förenas med en ny sanktion enligt 27 kap.2–7 §§brottsbalken, samt
4. beslut om att vidare verkställighet av kontraktsvård inte får ske.
9 §
Belastningsregistret skall också innehålla uppgifter om
1. beslut av en myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge om överflyttning till den staten av verkställighet av fängelse eller övervakning av den som villkorligt frigivits eller dömts till skyddstillsyn,
Belastningsregistret ska också innehålla uppgifter om
1. beslut av en myndighet i Danmark, Finland, Island eller Norge om överflyttning till den staten av verkställighet av fängelse eller övervakning av den som villkorligt frigivits eller dömts till villkorligt fängelse,
2. annat beslut av en myndighet i en annan stat om verkställighet av en påföljd som dömts ut här i landet,
3. beslut av en svensk domstol eller en myndighet enligt 5, 10, 14, 17 eller 21 § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m., samt
4. beslut av en svensk myndighet enligt 10 § lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet.
SOU 2012:34 Författningsförslag
129
10 §78
Uppgifter ur belastningsregistret ska lämnas ut om det begärs av
1. det statsråd som är föredragande i ärenden enligt lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll, i ärenden om utlämning för brott eller om nåd i brottmål eller andra ärenden enligt 12 kap. 9 § regeringsformen, i ärenden om upphävande av allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott enligt utlänningslagen (2005:716), i ärenden om överförande av straffverkställighet enligt lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom eller i ärenden om anställning som domare eller hyresråd, eller den statsrådet bemyndigar, för utredning i ett sådant ärende och i fråga om den som ärendet gäller,
2. chefen för Justitiedepartementet eller den han eller hon bemyndigar, om utdraget behövs för att fullgöra en skyldighet Sverige har enligt en överenskommelse med en främmande stat,
3. en åklagarmyndighet, i ärenden där en prövning ska göras, i fråga om den som prövningen gäller,
4. en polismyndighet i passärenden, tillståndsärenden och andra ärenden där en lämplighetsprövning ska göras, i fråga om den som prövningen gäller, samt i ärenden om anställning eller uppdrag vid myndigheten,
5. Tullverket i tillståndsärenden och andra ärenden där en lämplighetsprövning ska göras enligt kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, samt i andra tillståndsärenden och ärenden där en lämplighetsprövning ska göras i fråga om den som prövningen gäller,
6. en länsstyrelse, i fråga om den som ärendet gäller, om inte annat anges, i ärenden
a) där länsstyrelsen enligt lag eller förordning ska hämta in sådana uppgifter,
b) där länsstyrelsen ska göra en lämplighetsprövning,
c) där länsstyrelsen ska pröva frågor om förbud mot att ha djur eller om omhändertagande av djur,
d) om godkännande och tillsyn enligt förordningen (1989:149) om bevakningsföretag m.m.,
e) om godkännande av skyddsvakt enligt skyddsförordningen (2010:523),
78 Senaste lydelse SFS 2011:972.
Författningsförslag SOU 2012:34
130
f) om godkännande och tillsyn enligt förordningen (2011:155) om auktorisation av delgivningsföretag, och
g) om auktorisation enligt förordningen om auktorisation av delgivningsföretag, i fråga om personer som anges i 4 § första stycket 1 och 2 i den förordningen,
7. Transportstyrelsen, i fråga om den som myndigheten vid lämplighetsprövning enligt lagen (1998:493) om trafikskolor och förordningen (1998:978) om trafikskolor överväger att ge tillstånd eller godkänna samt i ärenden om körkortstillstånd, körkort, traktorkort, taxiförarlegitimation, tillstånd till yrkesmässig trafik, biluthyrning och transporttillstånd, i fråga om den som ärendet gäller,
8. en myndighet som har rätt att besluta om frihetsberövande åtgärd enligt lagarna om överlämnande eller utlämning för brott eller utlänningslagen, i ärenden som rör en sådan åtgärd,
9. Kriminalvården, i fråga om den som myndigheten avser att anställa eller anlita som
a) övervakare,
b) förtroendeman enligt lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. eller fängelseförordningen (2010:2010),
c) personutredare enligt lagen om särskild personutredning i brottmål, m.m.,
d) biträde enligt 6 § andra stycket lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll ellerfängelseförordningen, eller
e) kontrollör enligt 3 kap. 4 § förordningen (1998:642) om verkställighet av frivårdspåföljder,
10. Kriminalvården, när uppgiften behövs för prövning av en fråga enligt fängelselagen (2010:610), häkteslagen (2010:611), lagen om intensivövervakning med elektronisk kontroll eller lagen om särskild per-
9. Kriminalvården, i fråga om den som myndigheten avser att anställa eller anlita som
a) övervakare,
b) förtroendeman enligt lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. eller fängelseförordningen (2010:2010),
c) personutredare enligt lagen om särskild personutredning i brottmål, m.m.,
d) biträde enligt fängelseförordningen, eller
e) biträdande kontrollör enligt 1 kap. 11 § lagen (20xx:xxx) om villkorligt fängelse,
10. Kriminalvården, när uppgiften behövs för prövning av en fråga enligt fängelselagen (2010:610), häkteslagen (2010:611), lagen (20xx:xx) om villkorlig fängelse eller lagen om särskild personutredning i brott-
SOU 2012:34 Författningsförslag
131
sonutredning i brottmål, m.m.,
11. en övervakningsnämnd eller Kriminalvården, i ärenden om övervakning, i fråga om den som ärendet gäller,
mål, m.m.,
11. en övervakningsnämnd eller Kriminalvården, i ärenden om övervakning eller verkställighet av villkorligt fängelse, i fråga om den som ärendet gäller,
12. det statsråd som är föredragande i ärenden enligt lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap eller utlänningslagen i andra ärenden än som sägs i 1, eller den statsrådet bemyndigar, för utredning i ett sådant ärende, dels i fråga om den som ärendet gäller, dels för utredning enligt 5 kap. 3 a § första stycket 1 utlänningslagen i fråga om någon annan än den som ärendet gäller,
13. Försvarsmakten, i fråga om den som myndigheten avser att anställa för tjänstgöring i internationella militära insatser, 14. Migrationsverket, i ärenden enligt lagen om svenskt medborgarskap eller utlänningslagen, dels i fråga om den som ärendet gäller, dels för utredning enligt 5 kap. 3 a § första stycket 1 utlänningslagen, i fråga om någon annan än den som ärendet gäller, 15. Statens kriminaltekniska laboratorium, i ärenden om DNA- analys, i fråga om den som ärendet gäller, 16. en passmyndighet utom riket i passärenden, i fråga om den som ärendet gäller, 17. allmän domstol, i ärenden om omvandling enligt lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid, i fråga om den som ärendet gäller, 18. Domstolsverket, i fråga om den som verket avser att anställa som notarie, 19. Domarnämnden, i ärenden om anställning som domare eller hyresråd, 20. Kronofogdemyndigheten, i ärenden enligt 3 kap. lagen (2009:1427) om erkännande och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen och 3 kap. lagen (2011:423) om erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska unionen, i fråga om den som ärendet gäller, och 21. en migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen, i mål om upphävande av allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott enligt utlänningslagen, i fråga om den som ärendet gäller. Vad som sägs i första stycket 4 om en polismyndighet gäller även i fråga om Rikspolisstyrelsen. Uppgifter om annan än den som prövningen gäller enligt första stycket 12 eller 14 ska begränsas till uppgifter om påföljder för
Författningsförslag SOU 2012:34
132
brott enligt 3, 4 eller 6 kap. eller 16 kap. 10 a §brottsbalken eller uppgifter om kontaktförbud.
11 §79
Uppgifter ur belastningsregistret om brott som föranlett någon annan påföljd än penningböter ska lämnas ut om det begärs av
1. Justitiekanslern, i fråga om den som ansöker om ersättning enligt lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder,
2. Högskolans avskiljandenämnd, i fråga om den som nämnden vid prövning enligt högskolelagen (1992:1434) överväger att avskilja från utbildningen,
3. Arbetsförmedlingen, för utredning i ärenden om kallelse till ny tjänstgöring av vapenfri tjänst, i fråga om den som ärendet gäller,
4. Riksbanken, i fråga om den som banken avser att anställa som bevaknings- eller transportpersonal,
5. en statlig, kommunal eller landstingskommunal myndighet som beslutar om anställning av personal inom psykiatrisk sjukvård, vård av utvecklingsstörda, vård av barn och ungdom eller tvångsvård av missbrukare, i fråga om den som myndigheten avser att anställa eller anlita som uppdragstagare,
6. Lotteriinspektionen, i fråga om den som myndigheten
a) vid prövning enligt lotterilagen (1994:1000) överväger att ge tillstånd att få anordna roulettspel, tärningsspel och kortspel, eller
b) vid prövning enligt lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel överväger att ge tillstånd,
7. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap eller en kommun, i fråga om den som myndigheten eller kommunen enligt lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor vid lämplighetsprövning överväger att ge tillstånd eller godkänna som föreståndare,
8. en socialnämnd, i ärenden om adoption, vårdnad om barn, barns boende, umgänge med barn, medgivande att ta emot barn m.m. enligt 5 kap. 2 § och 6 kap.6–10 och 12–16 §§socialtjänstlagen (2001:453) samt åtgärder enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,
9. Transportstyrelsen, i fråga om den som myndigheten vid lämplighetsprövning
79 Senaste lydelse SFS 2011:972.
SOU 2012:34 Författningsförslag
133
a) enligt luftfartslagen (2010:500) och luftfartsförordningen (2010:770) överväger att ge certifikat eller tillstånd, eller
b) enligt 4 § lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg eller 3 kap.2–4, 6 och 8 §§järnvägslagen (2004:519) överväger att ge tillstånd,
11. en kommunal myndighet, i ärenden om serveringstillstånd enligt alkohollagen (2010:1622), i fråga om den som ärendet gäller,
12. Läkemedelsverket, i fråga om den som myndigheten överväger att ge tillstånd enligt 2 kap. 1 § lagen (2009:366) om handel med läkemedel, lagen (1992:860) om kontroll av narkotika eller förordningen (1968:70) med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler, 13. Kronofogdemyndigheten, för utredning i ärenden enligt skuldsaneringslagen (2006:548), i fråga om den som ärendet gäller, 14. Brottsoffermyndigheten, för utredning i ärenden enligt brottsskadelagen (1978:413), samt 15. en överförmyndare eller överförmyndarnämnd, i ärenden om förmynderskap, godmanskap eller förvaltarskap, i fråga om den som överförmyndaren eller nämnden avser att utse eller avser att föreslå att rätten utser till förmyndare, god man eller förvaltare. Sådana uppgifter som avses i 3 § 3–5 lagen (1998:620) om belastningsregister får inte lämnas till en myndighet som har rätt att få uppgifter enligt denna paragraf. En socialnämnd har dock rätt till uppgift om åklagares beslut om åtalsunderlåtelse samt om kontaktförbud.
Sådana uppgifter som avses i 3 § 3–4 lagen (1998:620) om belastningsregister får inte lämnas till en myndighet som har rätt att få uppgifter enligt denna paragraf. En socialnämnd har dock rätt till uppgift om åklagares beslut om åtalsunderlåtelse samt om kontaktförbud.
12 §80
Uppgifter ur belastningsregistret om brott mot 3, 4, 6, 8–11, 14 eller 15 kap. brottsbalken eller mot skattebrottslagen (1971:69) ska, om brotten föranlett annan påföljd än böter, lämnas ut om det begärs av
1. Fastighetsmäklarninspektionen, i fråga om den som myndigheten vid lämplighetsprövning enligt fastighetsmäklarlagen (2011:666) överväger att registrera som fastighetsmäklare, och
80 Enligt den lydelse som träder i kraft den 1 augusti 2012, SFS 2012:21.
Författningsförslag SOU 2012:34
134
2. Kammarkollegiet, i fråga om den som myndigheten vid prövning enligt förordningen (1985:613) om auktorisation av tolkar och översättare avser att auktorisera. Om påföljden även avser något annat brott än de som anges i första stycket, ska också uppgifter om det brottet lämnas ut. Sådana uppgifter som avses i 3 § 3–5 lagen (1998:620) om belastningsregister får inte lämnas till en myndighet som har rätt att få uppgifter enligt denna paragraf.
Sådana uppgifter som avses i 3 § 3–4 lagen (1998:620) om belastningsregister får inte lämnas till en myndighet som har rätt att få uppgifter enligt denna paragraf.
13 §81
Uppgifter ur belastningsregistret om brott mot 8, 9, 10, 11, 14 eller 15 kap. brottsbalken eller mot skattebrottslagen (1971:69) ska, om brotten föranlett någon annan påföljd än penningböter, lämnas ut om det begärs av
1. Finansinspektionen, för utredning i ärenden om
a) lämplighetsprövning av fysisk person som anmält verksamhet enligt lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet,
b) lämplighetsprövning av styrelseledamöter, styrelsesuppleanter, verkställande direktör och ställföreträdare till verkställande direktör i banker, börser, clearingorganisationer, fondbolag, försäkringsföretag, institut för elektroniska pengar, kreditmarknadsföretag, värdepappersbolag, juridiska personer som anmält verksamhet enligt lagen om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet och företag som avser att driva eller driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet, i fråga om den som ärendet gäller,
c) större ägare i bankaktiebolag, börser, clearingorganisationer, fondbolag, försäkringsaktiebolag, institut för elektroniska pengar, kreditmarknadsföretag, medlemsbanker, värdepappersbolag, juridiska personer som anmält verksamhet enligt lagen om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet och företag som avser att driva eller driver verksamhet enligt lagen om inlåningsverksamhet, i fråga om den som ärendet gäller,
2. chefen för Finansdepartementet eller den han eller hon bemyndigar för utredning i ärenden om sådan lämplighetsprövning
81 Senaste lydelse SFS 2011:251.
SOU 2012:34 Författningsförslag
135
som avses i 1 i fråga om den som ärendet gäller såvitt avser banker och försäkringsföretag, samt
3. Revisorsnämnden, i fråga om den som myndigheten vid lämplighetsprövning enligt revisorslagen (2001:883) överväger att godkänna eller auktorisera. I fråga om europabolag och europakooperativ tillämpas vad som sägs i första stycket 1 b om styrelseledamöter och styrelsesuppleanter på ledamöter och suppleanter i lednings-, förvaltnings- eller tillsynsorganet. Om den påföljd som dömts ut även avser något annat brott än de som anges i första stycket, ska också uppgifter om det brottet lämnas ut. Sådana uppgifter som avses i 3 § 3–5 lagen (1998:620) om belastningsregister får inte lämnas ut till en myndighet som har rätt att få uppgifter ur belastningsregistret enligt denna paragraf.
Sådana uppgifter som avses i 3 § 3–4 lagen (1998:620) om belastningsregister får inte lämnas ut till en myndighet som har rätt att få uppgifter ur belastningsregistret enligt denna paragraf.
21 §82
Uppgift om brott som föranlett någon annan påföljd än penningböter, skall lämnas ut om det begärs av
Uppgift om brott som föranlett någon annan påföljd än penningböter, ska lämnas ut om det begärs av
1. ett sådant larminstallationsföretag som avses i lagen (1983:1097) med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m., i fråga om den som företaget avser att anställa eller anlita som uppdragstagare för larminstallationer, samt
2. en enskild sammanslutning eller en person som beslutar om anställning av personal inom psykiatrisk sjukvård, vård av utvecklingsstörda eller vård av barn och ungdom, i fråga om den som den enskilde avser att anställa eller anlita som uppdragstagare.
Sådana uppgifter som avses i 3 § 3–5 lagen (1998:620) om belastningsregister skall dock inte lämnas ut.
Sådana uppgifter som avses i 3 § 3–4 lagen (1998:620) om belastningsregister ska dock inte lämnas ut.
82 Senaste lydelse SFS 2003:1183.
Författningsförslag SOU 2012:34
136
31 §83
En åklagarmyndighet skall, i fråga om den som skall registreras på grund av ett strafföreläggande enligt 3 § 1 eller ett beslut enligt 3 § 4 eller 5 lagen (1998:620) om belastningsregister, lämna sådana uppgifter till Rikspolisstyrelsen som anges i 2 § 2 och 3 samt 8 § denna förordning. En åklagarmyndighet skall också lämna sådana uppgifter till Rikspolisstyrelsen som krävs för gallring av registret enligt 16 § 5 och 6 lagen om belastningsregister.
En åklagarmyndighet ska, i fråga om den som ska registreras på grund av ett strafföreläggande enligt 3 § 1 eller ett beslut enligt 3 § 3 eller 4 lagen (1998:620) om belastningsregister, lämna sådana uppgifter till Rikspolisstyrelsen som anges i 2 § 2 och 3 samt 8 § denna förordning. En åklagarmyndighet ska också lämna sådana uppgifter till Rikspolisstyrelsen som krävs för gallring av registret enligt 16 § 5 och 6 lagen om belastningsregister.
40 §
Uppgifter ur belastningsregistret skall inhämtas innan någon
1. döms till fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn eller sluten ungdomsvård samt
2. överlämnas till rättspsykiatrisk vård eller, om fängelse är föreskrivet för brottet, till vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, eller
3. åläggs förvandlingsstraff.
Uppgifter ur belastningsregistret ska inhämtas innan någon döms till fängelse eller sluten ungdomsvård eller åläggs förvandlingsstraff för böter.
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Bestämmelserna ska tillämpas i sina äldre lydelser beträffande påföljder som dömts ut före ikraftträdandet.
83 Senaste lydelse SFS 2003:1183.
SOU 2012:34 Författningsförslag
137
13 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 1999:1135 ) om misstankeregister
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §84
Uppgift om misstanke om brott för vilket åtal har väckts, ska lämnas om det begärs av
1. Justitiekanslern, i fråga om den som ansöker om ersättning enligt lagen (1988:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder,
2. Kriminalvården, i fråga om den som myndigheten avser att anställa eller anlita som
a) övervakare,
b) förtroendeman enligt lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. eller fängelseförordningen (2010:2010),
c) personutredare enligt lagen om särskild personutredning i brottmål, m.m.,
d) biträde enligt 6 § andra stycket lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll eller33 § fängelseförordningen, eller
e) kontrollör enligt 3 kap. 4 § förordningen (1998:642) om verkställighet av frivårdspåföljder,
3. Kriminalvården, när uppgiften behövs för prövning av en fråga enligt fängelselagen
2. Kriminalvården, i fråga om den som myndigheten avser att anställa eller anlita som
a) övervakare,
b) förtroendeman enligt lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. eller fängelseförordningen (2010:2010),
c) personutredare enligt lagen om särskild personutredning i brottmål, m.m.,
d) biträde enligt 33 § fängelseförordningen, eller
e) biträdande kontrollör enligt 1 kap. 11 § lagen (20xx:xxx) om villkorligt fängelse,
3. Kriminalvården, när uppgiften behövs för prövning av en fråga enligt fängelselagen
84 Enligt den lydelse som träder i kraft den 1 augusti 2012, SFS 2012:22.
Författningsförslag SOU 2012:34
138
(2010:610), häkteslagen (2010:611), lagen om intensivövervakning med elektronisk kontroll eller lagen om särskild personutredning i brottmål, m.m.,
4. en övervakningsnämnd eller Kriminalvården, i ärenden om övervakning, i fråga om den som ärendet gäller,
(2010:610), häkteslagen (2010:611) eller lagen om särskild personutredning i brottmål, m.m., eller för att avgöra vid vilken tingsrätt talan om att ett villkorligt fängelsestraff ska verkställas i kriminalvårdsanstalt bör väckas,
4. en övervakningsnämnd eller Kriminalvården, i ärenden om övervakning eller om verkställighet av sanktioner som villkorligt fängelse förenats med, i fråga om den som ärendet gäller,
5. Riksbanken, i fråga om den som banken avser att anställa som bevaknings- eller transportpersonal,
6. en sådan statlig, kommunal eller landstingskommunal myndighet som beslutar om anställning av personal inom psykiatrisk sjukvård, vård av utvecklingsstörda, vård av barn och ungdom eller tvångsvård av missbrukare, i fråga om den som myndigheten avser att anställa eller anlita som uppdragstagare,
7. Lotteriinspektionen, i fråga om den som myndigheten
a) vid prövning enligt lotterilagen (1994:1000) överväger att ge tillstånd att få anordna roulettspel, tärningsspel och kortspel, eller
b) vid prövning enligt lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel överväger att ge tillstånd,
8. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap eller en kommun, i fråga om den som myndigheten eller kommunen enligt lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor vid lämplighetsprövning överväger att ge tillstånd eller godkänna som föreståndare,
9. en socialnämnd, i ärenden om adoption, vårdnad om barn, barns boende, umgänge med barn, medgivande att ta emot barn m.m. enligt 5 kap. 2 § och 6 kap.6–10 och 12–16 §§socialtjänstlagen (2001:453) samt åtgärder enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,
10. Transportstyrelsen, i fråga om den som myndigheten vid lämplighetsprövning
a) enligt luftfartslagen (2010:500) och luftfartsförordningen (2010:770) överväger att ge certifikat eller tillstånd, eller
SOU 2012:34 Författningsförslag
139
b) enligt 4 § lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg eller 3 kap.2–4, 6 och 8 §§järnvägslagen (2004:519) överväger att ge tillstånd,
11. Finansinspektionen, i fråga om den som myndigheten vid lämplighetsprövning av större ägare enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar, lagen (2004:46) om investeringsfonder, lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden överväger att ge tillstånd, 12. chefen för Finansdepartementet eller den han eller hon bemyndigar, för utredning i ärenden om sådan lämplighetsprövning som avses i 11 § i fråga om den som ärendet gäller i ärenden som rör banker och försäkringsföretag, 13. Fastighetsmäklarinspektionen, i fråga om den som myndigheten vid lämplighetsprövning enligt fastighetsmäklarlagen (2011:666) överväger att registrera som fastighetsmäklare, 14. Kammarkollegiet, i fråga om den som myndigheten vid prövning enligt förordningen (1985:613) om auktorisation av tolkar och översättare avser att auktorisera, 15. Revisorsnämnden, i fråga om den som myndigheten vid lämplighetsprövning enligt revisorslagen (2001:883) överväger att godkänna eller auktorisera, 16. Skatteverket, för prövning av uppdragshavare, skatteupplag och registrerade varumottagare enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi, skattebefriade förbrukare enligt lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt på energi samt lagerhållare enligt lagen om tobaksskatt, lagen om skatt på energi eller lagen (1984:409) om gödselmedel, 17. Totalförsvarets registreringsmyndighet och Försvarsmakten, i fråga om dels totalförsvarspliktiga som skrivs in eller är inskrivna för värnplikt enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, dels de som Försvarsmakten avser att anta eller som är antagna till militär utbildning inom myndigheten, 18. Försvarsmakten, i fråga om den som myndigheten avser att anställa för tjänstgöring i internationella militära insatser, 19. Läkemedelsverket, i fråga om den som myndigheten överväger att ge tillstånd enligt 2 kap. 1 § lagen (2009:366) om handel med läkemedel, lagen (1992:860) om kontroll av narkotika eller förordningen (1968:70) med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler,
Författningsförslag SOU 2012:34
140
20. Kronofogdemyndigheten, för utredning i ärenden enligt skuldsaneringslagen (1994:334), i fråga om den som ärendet gäller, och 21. Riksgäldskontoret, i fråga om den som myndigheten överväger att betala ut ersättning enligt lagen (1999:158) om investerarskydd.
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Bestämmelserna ska tillämpas i sina äldre lydelser beträffande uppgifter som behövs i fråga om påföljder som dömts ut före ikraftträdandet.
SOU 2012:34 Författningsförslag
141
14 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)
Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (2001:453)
dels att 5 kap. 1, 1 b och 1 c §§ samt 12 kap. 8 § ska ha följande lydelse,
dels att förutvarande 5 kap. 1 c § ska betecknas 1 d §,
dels att det i 11 kap. ska införas en ny paragraf, 1 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
1 §85
Socialnämnden skall - verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden,
- i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom,
- med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visat tecken till en ogynnsam utveckling,
- aktivt arbeta för att förebygga och motverka missbruk bland barn och ungdom av alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel eller beroendeframkallande medel samt dopningsmedel,
- i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och
Socialnämnden ska - verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden,
- i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom,
- med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visat tecken till en ogynnsam utveckling,
- aktivt arbeta för att förebygga och motverka missbruk bland barn och ungdom av alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel eller beroendeframkallande medel samt dopningsmedel,
- i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och
85 Senaste lydelse SFS 2007:1315.
Författningsförslag SOU 2012:34
142
stöd som de behöver och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet,
- i sin omsorg om barn och ungdom tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan ett mål eller ärende om vårdnad, boende, umgänge eller adoption har avgjorts,
- i sin omsorg om barn och ungdom tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan vård och fostran utanför det egna hemmet upphört.
stöd som de behöver och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet,
- i sin omsorg om barn och ungdom tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan ett mål eller ärende om vårdnad, boende, umgänge eller adoption har avgjorts,
- i sin omsorg om barn och ungdom tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan vård och fostran utanför det egna hemmet upphört,
- i sin omsorg om barn och ungdom tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan verkställighet av sluten ungdomsvård enligt lagen ( 1998:603 ) om verkställighet av sluten ungdomsvård upphört.
1 b §86
Kommunen skall sörja för att påföljden ungdomstjänst kan verkställas så snart det kan ske.
Kommunen ska sörja för att påföljden ungdomstjänst kan verkställas så snart det kan ske.
Verkställigheten ska påbörjas senast två månader efter det att domen vunnit laga kraft, om inte särskilda skäl talar mot det.
Om det inte finns särskilda skäl mot det ska ungdomstjänst verkställas under en period av som längst sex månader. Verkställighetstiden ska därutöver så långt möjligt anpassas till antalet utdömda timmar.
86 Senaste lydelse: SFS 2006:901.
SOU 2012:34 Författningsförslag
143
Socialnämnden skall bestämma det närmare innehållet i en utdömd ungdomstjänst och utse en handledare för den unge. Socialnämnden skall kontrollera att arbetsplanen följs.
Socialnämnden ska bestämma det närmare innehållet i en utdömd ungdomstjänst och utse en handledare för den unge. Socialnämnden ska kontrollera att arbetsplanen följs.
En mindre del av ungdomstjänsten ska utgöras av annan särskild anordnad verksamhet än oavlönat arbete.
Den särskilt anordnade verksamheten ska innehålla vägledande inslag som särskilt syftar till att avhålla den unge från att återfalla i brott.
1 c §
Kommunen ska sörja för att påföljden kontaktskyldighet för unga kan verkställas så snart det kan ske och senast en månad från det att domen vunnit laga kraft.
Verkställigheten inleds genom att socialnämnden förordnar en särskild kontaktperson för den unge.
Senast i samband med att verkställigheten inleds ska socialnämnden påbörja arbetet med att upprätta en verkställighetsplan. I verkställighetsplanen ska det närmare innehållet i en utdömd kontaktskyldighet för unga anges. Verkställigheten ska innehålla regelbundna sammanträffanden med kontaktpersonen och, om det bedöms lämpligt, annan särskilt anordnad verksamhet.
Sammanträffandena med kontaktpersonen och den särskilt anordnade verksamheten ska inne-
Författningsförslag SOU 2012:34
144
hålla vägledande inslag som särskilt syftar till att avhålla den unge från att återfalla i brott.
Kontaktskyldighet ska, från det att påföljden börjar verkställas, pågå under det antal månader som rätten har bestämt.
11 kap.
1 a §
När det har begärts in ett yttrande enligt 11 § lagen ( 1964:167 ) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare ska socialnämnden inleda en utredning enligt 1 §.
För att fullgöra skyldigheten att avge ett sådant yttrande som begärs enligt 11 § lagen ( 1964:167 ) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, ska socialnämnden göra en bedömning av om den unge har ett särskilt behov av vård eller andra åtgärder som syftar till att motverka att han eller hon utvecklas ogynnsamt. Socialnämnden ska även göra en bedömning av om ungdomstjänst är en lämplig påföljd med hänsyn till den unges person och övriga omständigheter.
12 kap.
8 §87
Har en domstol dömt någon till ungdomsvård eller till ungdomstjänst, skall socialnämnden underrätta åklagarmyndigheten, om det kan antas att det finns
Har en domstol dömt någon till ungdomsvård, ungdomstjänst eller till kontaktskyldighet för unga, ska socialnämnden underrätta åklagarmyndigheten, om
87 Senaste lydelse: SFS 2006:901.
SOU 2012:34 Författningsförslag
145
förutsättningar för åtgärd enligt 30 b § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare eller 32 kap. 4 § brottsbalken.
det kan antas att det finns förutsättningar för åtgärd enligt 30 b § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare eller 32 kap. 10 § brottsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
Författningsförslag SOU 2012:34
146
15 Förslag till lag om ändring i lagen ( 2001:617 ) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag gäller vid behandling av personuppgifter i kriminalvårdens verksamhet i fråga om personer
1. som är föremål för personutredning,
2. som är häktade,
3. som är dömda till fängelse,
4. som är dömda till skyddstillsyn,
5. som är dömda till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst,
6. som är ålagda fängelse som förvandlingsstraff för böter eller vite,
7. som på grund av utländsk dom skall verkställa en sådan påföljd som avses i 3–6 i Sverige,
8. som på annan grund är intagna i häkte eller kriminalvårdsanstalt, eller
9. som annars transporteras av kriminalvårdens transporttjänst.
4. som är ålagda fängelse som förvandlingsstraff för böter eller vite,
5. som på grund av utländsk dom ska verkställa en sådan påföljd som avses i 3–4 i Sverige,
6. som på annan grund är intagna i häkte eller kriminalvårdsanstalt, eller
7. som annars transporteras av kriminalvårdens transporttjänst.
Lagen gäller endast om behandlingen av personuppgifterna är helt eller delvis automatiserad eller om personuppgifter ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning efter särskilda kriterier.
SOU 2012:34 Författningsförslag
147
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Bestämmelsen ska tillämpas i sin äldre lydelse för uppgifter om personer som dömts till påföljd före ikraftträdandet.
Författningsförslag SOU 2012:34
148
16 Förslag till förordning om ändring i förordningen ( 2001:682 ) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården
Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2001:682) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården
dels att 3–4, 8, 15, 21, 22, 24, 25, 34–36 och 46 §§ ska ha följande lydelse,
dels att 26–29 §§ ska upphöra att gälla,
dels att rubriken till 15–20 §§ ska ha lydelsen Behandling av personuppgifter beträffande personer som är dömda till fängelse som inte är villkorligt och rubriken till 21–25 §§ ha lydelsen Behandling av personuppgifter om personer som är dömda till villkorligt fängelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §88
I fråga om personer som avses i 1 § första stycket 1–9 lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården får, i den utsträckning det är nödvändigt för det ändamål för vilket behandlingen utförs, följande personuppgifter behandlas:
I fråga om personer som avses i 1 § första stycket 1–7 lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården får, i den utsträckning det är nödvändigt för det ändamål för vilket behandlingen utförs, följande personuppgifter behandlas:
1. namn, personnummer eller annan identifieringsuppgift, fotografi, adress, telefonnummer, yrke och utbildning, kön, medborgarskap och språk,
2. kommun där den registrerade är folkbokförd och socialdistrikt,
3. namn, adress, telefonnummer, telefaxnummer och e-postadress som rör
a) ombud eller ställföreträdare för den registrerade,
b) arbetsgivare, utbildningsanstalt eller liknande och kontaktperson,
88 Senaste lydelse: SFS 2006:1126.
SOU 2012:34 Författningsförslag
149
c) statlig eller kommunal befattningshavare som i tjänsten tar befattning med den registrerade, och
d) tolk som anlitas av kriminalvården,
4. närståendes namn, adress och telefonnummer samt relation till den registrerade,
5. uppgifter om genomförd personutredning och rättspsykiatrisk undersökning, läkarintyg enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. samt utredning med ett utlåtande om risk för återfall i brottslighet enligt 10 § lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid,
6. uppgifter om domstols dom eller slutliga beslut som avser fängelse, skyddstillsyn, villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst eller förvandlingsstraff för böter eller vite, samt beslut i häktningsfråga,
6. uppgifter om domstols dom eller slutliga beslut som avser fängelse eller förvandlingsstraff för böter eller vite, samt beslut i häktningsfråga,
7. uppgifter om domstols avräkningsunderlag,
8. brott för vilket den registrerade är skäligen misstänkt,
9. uppgifter om ansökan om nåd samt regeringens beslut om nåd,
10. annat beslut av regeringen som avser den registrerade och som har betydelse för verkställigheten av påföljd,
11. uppgifter om ansökan och beslut enligt lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid,
12. uppgifter om dom, beslut eller föreläggande av allmän förvaltningsdomstol eller av myndighet inom eller utom kriminalvården som avser den registrerade och som har betydelse för verkställigheten av påföljd,
9. uppgifter om att talan har väckts om att ett villkorligt fängelsestraff ska verkställas i anstalt,
10. uppgifter om ansökan om nåd samt regeringens beslut om nåd,
11. annat beslut av regeringen som avser den registrerade och som har betydelse för verkställigheten av påföljd,
12. uppgifter om ansökan och beslut enligt lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid,
13. uppgifter om dom, beslut eller föreläggande av allmän förvaltningsdomstol eller av myndighet inom eller utom kriminalvården som avser den registrerade och som har betydelse för verkställigheten av påföljd,
Författningsförslag SOU 2012:34
150
13. uppgifter om överklagande av domstols dom eller beslut, regeringens beslut eller myndighets beslut,
14. tidpunkt för verkställighetens början, prövotid och övervakningstid,
15. tidpunkt för frigivning från kriminalvårdsanstalt samt återstående strafftid vid villkorlig frigivning,
16. uppgifter om verkställighet av samhällstjänst och intensivövervakning med elektronisk kontroll,
17. beslut av myndighet i
Sverige eller annan stat om verkställighet av påföljd som avser den registrerade,
18. uppgifter i övrigt angående verkställighet av påföljd,
19. tidpunkten för bortfallande av fängelse enligt 35 kap.8 och 9 §§brottsbalken eller förvandlingsstraff för böter eller vite enligt 18 och 21 §§bötesverkställighetslagen (1979:189), och
20. grunden för intagning i häkte eller kriminalvårdsanstalt i fall som avses i 1 § första stycket 8 lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården (2001:617) eller anledning till transport inom kriminalvårdens transporttjänst.
14. uppgifter om överklagande av domstols dom eller beslut, regeringens beslut eller myndighets beslut,
15. tidpunkt för verkställighetens början, prövotid och övervakningstid,
16. tidpunkt för frigivning från kriminalvårdsanstalt samt återstående strafftid vid villkorlig frigivning,
17. uppgifter om verkställighet av andra sanktioner än dagsböter som villkorligt fängelse förenats med,
18. beslut av myndighet i
Sverige eller annan stat om verkställighet av påföljd som avser den registrerade,
19. uppgifter i övrigt angående verkställighet av påföljd,
20. tidpunkten för bortfallande av fängelse enligt 35 kap.8 och 9 §§brottsbalken eller förvandlingsstraff för böter eller vite enligt 18 och 21 §§bötesverkställighetslagen (1979:189), och
21. grunden för intagning i häkte eller kriminalvårdsanstalt i fall som avses i 1 § första stycket 8 lagen om behandling av personuppgifter inom kriminalvården (2001:617) eller anledning till transport inom kriminalvårdens transporttjänst.
SOU 2012:34 Författningsförslag
151
4 §89
Vid behandling av personuppgifter enligt 3 § 5 och 6 samt 9–13 får, om det är oundgängligen nödvändigt, känsliga uppgifter behandlas.
Vid behandling av personuppgifter enligt 3 § 5 och 6 samt 10–14 får, om det är oundgängligen nödvändigt, känsliga uppgifter behandlas.
8 §90
Uppgifter som avses i 5–7 §§ skall gallras senast två år efter det att det mål i vilket personutredningen har begärts slutligt har avgjorts. Om den som personutredningen avser har dömts till fängelse, skyddstillsyn eller villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst, skall dock uppgifterna gallras senast tio år efter det att den senaste påföljden helt har verkställts.
Uppgifter som avses i 5–7 §§ ska gallras senast två år efter det att det mål i vilket personutredningen har begärts slutligt har avgjorts. Om den som personutredningen avser har dömts till fängelse, ska dock uppgifterna gallras senast tio år efter det att den senaste påföljden helt har verkställts.
15 §91
I fråga om personer som är dömda till fängelse får utöver vad som anges i 3 och 4 §§ följande personuppgifter behandlas:
1. sådana uppgifter som avses i 5 § 7 samt 9 § 1, 6–12, 15–21 och 24 och som när det gäller den som är häktad respektive misstänkt i stället ska avse den som är intagen i kriminalvårdsanstalt,
2. anknytning till annan intagen med anledning av att denne är dömd för delaktighet i samma brott som den dömde,
3. uppgifter om placering i avskildhet och undersökning enligt 6 kap. fängelselagen (2010:610) och om användande av fängsel och undersökning enligt 8 kap. 10 § samma lag,
4. uppgifter om placering på säkerhetsavdelning,
5. uppgift om att målsägande i enlighet med 35 § fängelseförordningen (2010:2010) ska underrättas,
6. uppgifter om permissioner och vistelser utanför anstalt enligt 9 kap. 1 §, 10 kap.1, 2 och 4 §§ samt 11 kap. 1 §fängelselagen,
89 Senaste lydelse: SFS 2006:1126. 90 Senaste lydelse: SFS 2005:10. 91 Senaste lydelse: SFS 2011:973.
Författningsförslag SOU 2012:34
152
7. uppgifter om sådan kontroll som avses i 8 kap. 6 § fängelselagen,
8. beslut om att den dömde ska inställa sig i anstalt eller påbörja intensivövervakning med elektronisk kontroll och beslut om uppskov med verkställighet samt begäran om förpassning genom polismyndighetens försorg,
8. beslut om att den dömde ska inställa sig i anstalt och beslut om uppskov med verkställighet samt begäran om förpassning genom polismyndighetens försorg,
9. övervakarens namn, adress och telefonnummer, 10. uppgift om att den dömde har ålagts näringsförbud, kontaktförbud eller tillträdesförbud,
11. uppgifter om beslut enligt 26 kap. 18 och 19 §§, 27 kap. 6 § 1 och 2 samt 28 kap. 7 § brottsbalken,
11. uppgifter om beslut enligt 26 kap.18 och 19 §§brottsbalken,
12. uppgifter som är nödvändiga för handläggningen av ett ärende som enligt lag eller förordning ska prövas av Kriminalvården.
I fråga om den som verkställer fängelsestraffet genom intensivövervakning med elektronisk kontroll tillämpas bestämmelserna i första stycket 1 när det gäller hänvisningen till 5 § 7 och första stycket 8–12.
21 §92
I fråga om personer som är dömda till skyddstillsyn får utöver vad som anges i 3 och 4 §§ följande personuppgifter behandlas:
1. sådana uppgifter som avses i 5 § 7 samt 15 § 10 och 11,
I fråga om personer som är dömda till villkorligt fängelse får utöver vad som anges i 3 och 4 §§ följande personuppgifter behandlas:
1. sådana uppgifter som avses i 5 § 7 samt 15 § 10,
2. uppgifter om sysselsättning,
3. övervakarens namn, adress och telefonnummer,
3. övervakares namn, adress och telefonnummer,
4. uppgifter om beslut enligt
92 Senaste lydelse SFS 2011:148.
SOU 2012:34 Författningsförslag
153
4. uppgifter som är nödvändiga för handläggningen av ett ärende som enligt lag eller förordning ska prövas av Kriminalvården.
27 kap. 8 och 9 §§ brottsbalken ,
5. uppgifter som är nödvändiga för handläggningen av ett ärende som enligt lag eller förordning ska prövas av Kriminalvården.
22 §93
Kriminalvården får i fråga om den som är dömd till skyddstillsyn utöver vad som anges i 3, 4 och 21 §§ behandla personuppgifter i en sådan journal som avses i 2 kap. 10 § och 3 kap. 5 § förordningen (1998:642) om verkställighet av frivårdspåföljder och 6 § andra stycket förordningen (2007:1172) med instruktion för Kriminalvården. En sådan journal får innehålla uppgifter om alla beslut som har fattats, viktiga händelser under verkställigheten och väsentliga uppgifter om vidtagna eller planerade åtgärder som gäller den dömde. Den får även innehålla uppgifter om omständigheter i övrigt som är av betydelse för verkställigheten.
Kriminalvården får i fråga om den som är dömd till villkorligt fängelse utöver vad som anges i 3, 4 och 21 §§ behandla personuppgifter i en sådan journal som avses i X kap. x § och X kap. x § förordningen (20xx:xxx) om villkorligt fängelse och 6 § andra stycket förordningen (2007:1172) med instruktion för Kriminalvården. En sådan journal får innehålla uppgifter om alla beslut som har fattats, viktiga händelser under verkställigheten och väsentliga uppgifter om vidtagna eller planerade åtgärder som gäller den dömde. Den får även innehålla uppgifter om omständigheter i övrigt som är av betydelse för verkställigheten.
24 §94
Uppgifter i en sådan journal som avses i 22 § skall gallras senast tio år efter det att den senaste påföljden avseende den registrerade helt har verkställts. I övrigt skall uppgifter om en person som är dömd till skyddstillsyn gallras senast två år efter
Uppgifter i en sådan journal som avses i 22 § ska gallras senast tio år efter det att den senaste påföljden avseende den registrerade helt har verkställts. I övrigt ska uppgifter om en person som är dömd till villkorligt fängelse gallras senast två
93 Senaste lydelse SFS 2011:148. 94 Senaste lydelse SFS 2005:10.
Författningsförslag SOU 2012:34
154
det att övervakningen har upphört.
år efter det att det villkorliga fängelsestraffet är verkställt.
25 §
Bestämmelserna i 21–24 §§ tillämpas även i fråga om en person som på grund av en utländsk dom skall undergå skyddstillsyn eller motsvarande påföljd i Sverige.
Bestämmelserna i 21–24 §§ tillämpas även i fråga om en person som på grund av en utländsk dom ska undergå villkorligt fängelse eller motsvarande påföljd i Sverige.
34 §95
För de ändamål som anges i 3 § första stycket 1 och 2 lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården skall Kriminalvården föra ett register (centrala kriminalvårdsregistret) över personer som
1. har dömts till fängelse, skyddstillsyn eller villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst,
För de ändamål som anges i 3 § första stycket 1 och 2 lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården ska Kriminalvården föra ett register (centrala kriminalvårdsregistret) över personer som
1. har dömts till fängelse,
2. har ålagts förvandlingsstraff för böter eller vite,
3. eller på grund av en utländsk brottmålsdom skall verkställa en sådan påföljd som avses i 1 och 2 i Sverige.
3. eller på grund av en utländsk brottmålsdom ska verkställa en sådan påföljd som avses i 1 och 2 i Sverige.
35 §96
Det centrala kriminalvårdsregistret får innehålla sådana uppgifter som avses i 3 § 1, 5–7, 9–11, 13–19, i 15 § 1 när det gäller hänvisningen till 9 § 16, i 15 § 6 och 9 och i 21 § 2.
Det centrala kriminalvårdsregistret får innehålla sådana uppgifter som avses i 3 § 1, 5–7, 9–12, 14–20, i 15 § 1 när det gäller hänvisningen till 9 § 16, i 15 § 6 och 9 och i 21 § 2.
95 Senaste lydelse SFS 2005:1025. 96 Senaste lydelse SFS 2011:148.
SOU 2012:34 Författningsförslag
155
36 §97
För registrering i centrala kriminalvårdsregistret ska nedan angivna myndigheter lämna uppgifter till Kriminalvården i följande fall.
Uppgift lämnas av
1. Rikspolisstyrelsen
Uppgift lämnas om
Dom eller slutligt beslut som avser fängelse, skyddstill-
syn, villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst eller
förvandlingsstraff för böter eller vite
Överklagande av dom eller slutligt beslut som det har lämnats uppgift om tidigare
Beslut under rättegången att vidare verkställighet inte får äga rum beträffande den som har dömts till skydds-
tillsyn
Att dom eller slutligt beslut som uppgift har lämnats om tidigare har vunnit laga kraft
Att påföljd i dom eller slutligt beslut som uppgift har lämnats om tidigare har ändrats till annan påföljd än fängelse,
skyddstillsyn eller villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst
Uppgift lämnas av
1. Rikspolisstyrelsen
Uppgift lämnas om
Dom eller slutligt beslut som avser fängelse eller förvandlingsstraff för böter eller vite
Överklagande av dom eller slutligt beslut som det har lämnats uppgift om tidigare
Beslut under rättegången att vidare verkställighet inte får äga rum beträffande den som har dömts till villkorligt
fängelse med kontraktsvård
Att dom eller slutligt beslut som uppgift har lämnats om tidigare har vunnit laga kraft
Att påföljd i dom eller slutligt beslut som uppgift har lämnats om tidigare har ändrats till annan påföljd än fängelse
97 Senaste lydelse SFS 2009:1556.
Författningsförslag SOU 2012:34
156
2. Regeringskansliet
3. Migrationsdomstol och Migrationsöverdomstolen
Att fängelse på livstid har omvandlats till fängelse enligt lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid
Beslut i nådeärenden
Av regeringen meddelat beslut om upphävande helt eller delvis enligt 8 kap. 14 § utlänningslagen (2005:716) eller inhibition enligt
12 kap. 11 och 12 §§
samma lag av ett beslut om utvisning
Av regeringen meddelat beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 8 kap. 10 § utlänningslagen
Av domstolen meddelat beslut om upphävande helt eller delvis enligt 8 kap. 14 § utlänningslagen eller inhibition enligt 12 kap. 11 § samma lag av ett beslut om utvisning
2. Regeringskansliet
3. Migrationsdomstol och Migrationsöverdomstolen
Att fängelse på livstid har omvandlats till fängelse enligt lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid
Beslut i nådeärenden
Av regeringen meddelat beslut om upphävande helt eller delvis enligt 8 kap. 14 § utlänningslagen (2005:716) eller inhibition enligt
12 kap. 11 och 12 §§
samma lag av ett beslut om utvisning
Av regeringen meddelat beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 8 kap. 10 § utlänningslagen
Av domstolen meddelat beslut om upphävande helt eller delvis enligt 8 kap. 14 § utlänningslagen eller inhibition enligt 12 kap. 11 § samma lag av ett beslut om utvisning
46 §98
Kriminalvården ska lämna underrättelse till nedan angivna myndigheter i följande fall.
Uppgift lämnas av
1. Totalförsvarets rekryteringsmyndighet
Uppgift lämnas om
Intagning i eller avgång från kriminalvårdsanstalt av svenska medborgare
Uppgift lämnas av
1. Totalförsvarets rekryteringsmyndighet
Uppgift lämnas om
Intagning i eller avgång från kriminalvårdsanstalt av svenska medborgare
98 Senaste lydelse SFS 2011:148.
SOU 2012:34 Författningsförslag
157
2. Försäkringskassan
som under kalenderåret fyller 18–47 år
Beslut om förlängning av verkställighetstid med minst en månad för intagen om vilken underrättelse har lämnats tidigare
Verkställighetens början vid verkställighet utanför anstalt i form av intensivövervakning med elektronisk kontroll och tidpunkt för verkställighetens slut för svenska medborgare som fyller 18–47 år
Tidpunkt för frihetsberövande på grund av häktning eller hävning av häktningsbeslut
Tidpunkten för intagning i eller avgång från kriminalvårdsanstalt eller tidpunkt
då verkställighet av fängelsestraff på annat sätt påbörjades samt beslutad
tidpunkt för avgång från kriminalvårdsanstalt
Tidpunkt för påbörjad eller avslutad vårdvistelse eller utökad frigång enligt fängelselagen (2010:610)
Tidpunkten för avvikelse från kriminal-
2. Försäkringskassan
som under kalenderåret fyller 18–47 år
Beslut om förlängning av verkställighetstid med minst en månad för intagen om vilken underrättelse har lämnats tidigare
Tidpunkt för frihetsberövande på grund av häktning eller hävning av häktningsbeslut
Tidpunkten för intagning i eller avgång från kriminalvårdsanstalt samt beslutad tidpunkt för avgång från kriminalvårdsanstalt
Tidpunkt för påbörjad eller avslutad vårdvistelse eller utökad frigång enligt fängelselagen (2010:610)
Tidpunkten för avvikelse från kriminal-
Författningsförslag SOU 2012:34
158
3. Polismyndighet
4. Rikspolisstyrelsen
vårdsanstalt eller från vistelse utanför anstalt i form av vårdvistelse eller utökad frigång enligt fängelselagen och tidpunkt för återupptagande av sådan verkställighet efter avvikelse
Tidpunkt för påbörjad eller avslutad vistelse på statens bekostnad i ett sådant familjehem eller hem för vård eller boende som avses i socialtjänstlagen (2001:453) till följd av dom på skydd-
stillsyn med särskild behandlingsplan
Permission eller avgång från kriminalvårdsanstalt, om underrättelsen kan antas vara av betydelse för polismyndighetens verksamhet
Intagning i eller avgång från kriminalvårdsanstalt eller förflyttning till annan anstalt
Verkställighetens början vid verkställighet utanför anstalt i form av intensivövervakning med elektronisk kontroll och tidpunkt för verkställighetens slut samt vistelse
utanför anstalt i form av vårdvistelse,
3. Polismyndighet
4. Rikspolisstyrelsen
vårdsanstalt eller från vistelse utanför anstalt i form av vårdvistelse eller utökad frigång enligt fängelselagen och tidpunkt för återupptagande av sådan verkställighet efter avvikelse
Tidpunkt för påbörjad eller avslutad vistelse på statens bekostnad i ett sådant familjehem eller hem för vård eller boende som avses i socialtjänstlagen (2001:453) till följd av dom på vill-
korligt fängelse med kontraktsvård
Permission eller avgång från kriminalvårdsanstalt, om underrättelsen kan antas vara av betydelse för polismyndighetens verksamhet
Intagning i eller avgång från kriminalvårdsanstalt eller förflyttning till annan anstalt
Vistelse utanför anstalt i form av vårdvistelse, vistelse i halvvägshus eller utökad frigång enligt fängelselagen
SOU 2012:34 Författningsförslag
159
5. Pensionsmyndigheten
vistelse i halvvägshus eller utökad frigång enligt fängelselagen
Verkställighetens början i kriminalvårdsanstalt när den sammanlagda tiden att avtjäna är fängelse i minst ett år
Permission eller avgång från kriminalvårdsanstalt, om underrättelsen kan antas vara av betydelse för Rikspolisstyrelsens verksamhet
Tidpunkt för frihetsberövande på grund av häktning eller hävning av häktningsbeslut
Tidpunkt för intagning i eller avgång från kriminalvårdsanstalt eller tidpunkt
då verkställighet av fängelsestraff på annat sätt påbörjades
samt beslutad tidpunkt för avgång från kriminalvårdsanstalt
Tidpunkt för påbörjad eller avslutad vårdvistelse eller utökad frigång enligt fängelselagen
Tidpunkt för avvikelse från kriminalvårdsanstalt eller
5. Pensionsmyndigheten
Verkställighetens början i kriminalvårdsanstalt när den sammanlagda tiden att avtjäna är fängelse i minst ett år
Permission eller avgång från kriminalvårdsanstalt, om underrättelsen kan antas vara av betydelse för Rikspolisstyrelsens verksamhet
Tidpunkt för frihetsberövande på grund av häktning eller hävning av häktningsbeslut
Tidpunkt för intagning i eller avgång från kriminalvårdsanstalt samt beslutad tidpunkt för avgång från kriminalvårdsanstalt
Tidpunkt för påbörjad eller avslutad vårdvistelse eller utökad frigång enligt fängelselagen
Tidpunkt för avvikelse från kriminalvårdsanstalt eller
Författningsförslag SOU 2012:34
160
från vistelse utanför anstalt i form av vårdvistelse eller utökad frigång enligt fängelselagen och tidpunkt för återupptagande av sådan verkställighet efter avvikelse
Tidpunkt för påbörjad eller avslutad vistelse på statens bekostnad i ett sådant familjehem eller hem för vård eller boende som avses i socialtjänstlagen (2001:453) till följd av dom på skydds-
tillsyn med särskild behandlingsplan.
Bestämmelser om skyldighet för Kriminalvården att i andra fall lämna uppgifter till Rikspolisstyrelsen finns i 30 § förordningen (1999:1134) om belastningsregister.
6. Åklagarmyndigheten
från vistelse utanför anstalt i form av vårdvistelse eller utökad frigång enligt fängelselagen och tidpunkt för återupptagande av sådan verkställighet efter avvikelse
Tidpunkt för påbörjad eller avslutad vistelse på statens bekostnad i ett sådant familjehem eller hem för vård eller boende som avses i socialtjänstlagen (2001:453) till följd av dom på villkorligt
fängelse med kontraktsvård.
Uppgift om att Kriminalvården har väckt talan om att ett villkorligt fängelsestraff ska verkställas i kriminalvårdsanstalt.
Bestämmelser om skyldighet för Kriminalvården att i andra fall lämna uppgifter till Rikspolisstyrelsen finns i 30 § förordningen (1999:1134) om belastningsregister.
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Bestämmelserna i 3, 4, 8, 15, 21, 22, 24, 25, 34–36 §§ ska tillämpas i sina äldre lydelser för uppgifter om personer som dömts till påföljd före ikraftträdandet.
SOU 2012:34 Författningsförslag
161
17 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 8 § och 12 kap. 9 §utlänningslagen (2005:716) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
8 §
En utlänning får utvisas ur Sverige, om han eller hon döms för ett brott som kan leda till fängelse. En utlänning får också utvisas, om en domstol undanröjer en villkorlig dom eller skyddstillsyn som utlänningen har dömts till och dömer till annan påföljd.
En utlänning får utvisas ur Sverige, om han eller hon döms för ett brott som kan leda till fängelse. En utlänning får också utvisas, om en domstol beslutar att ett villkorligt fängelsestraff som utlänningen har dömts till ska verkställas i anstalt.
En utlänning får dock utvisas endast om han eller hon döms till svårare påföljd än böter och
1. om gärningen är av sådant slag och övriga omständigheter är sådana att det kan antas att han eller hon kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet, eller
2. om brottet med hänsyn till den skada, fara eller kränkning som det har inneburit för enskilda eller allmänna intressen är så allvarligt att han eller hon inte bör få stanna kvar.
12 kap.
9 §
Ett beslut om att avvisa eller utvisa en utlänning får inte verkställas förrän utlänningen har avtjänat ett fängelsestraff som han eller hon har dömts till eller verkställigheten av fängelsestraffet har flyttats över till ett annat land.
Ett beslut om att avvisa eller utvisa en utlänning får inte verkställas förrän utlänningen har avtjänat ett fängelsestraff som inte är villkorligt som han eller hon har dömts till eller verkställigheten av fängelsestraffet har flyttats över till ett annat land.
Författningsförslag SOU 2012:34
162
Har allmänt åtal väckts mot utlänningen, får ett beslut om avvisning eller utvisning inte verkställas förrän åtalet har prövats slutligt eller åtalet har lagts ned.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Bestämmelsen i 8 kap. 8 § ska tillämpas i dess äldre lydelse beträffande påföljder som dömts ut före ikraftträdandet.
SOU 2012:34 Författningsförslag
163
18 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
dels att 26 kap. 7 § ska ha följande lydelse,
dels att det i 23 kap. ska införas en ny paragraf, 9 §, att det i 26 kap. ska införas två nya paragrafer, 9 a och 9 b §§, samt att det i 35 kap. ska införas en ny paragraf, 10 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Sekretessbrytande bestämmelser
23 kap.
9 §
Sekretess enligt 2 § första stycket, såvitt avser specialpedagogisk insats, eller 2 § andra stycket hindrar inte att uppgift om en enskild eller någon närstående till denne lämnas till Statens institutionsstyrelse, om uppgiften behövs för att upprätta en verkställighetsplan enligt lagen (20xx:xxx) om verkställighet av ungdomsövervakning och uppgiftslämnandet syftar till att åtgärder som är ägnade att förebygga att den dömde återfaller i brott eller annars utvecklas ogynnsamt kan vidtas.
Sådan sekretess som avses i första stycket hindrar heller inte att uppgift om en enskild eller någon närstående till denne lämnas till Statens institutionsstyrelse, om uppgiften gäller något som omfattas av en sådan verkställighetsplan som avses i första stycket.
Författningsförslag SOU 2012:34
164
26 kap.
7 §99
Sekretessen enligt 1 § gäller inte
1. beslut om omhändertagande av en enskild,
2. beslut om vård utan samtycke,
3. beslut om sluten ungdomsvård,
4. beslut i ärende om klagomål mot kommunal hälso- och sjukvård eller dess personal, eller
5. beslut i ärende enligt 8 kap. patientsäkerhetslagen (2010:659).
4. beslut i ärende om klagomål mot kommunal hälso- och sjukvård eller dess personal,
5. beslut i ärende enligt 8 kap. patientsäkerhetslagen (2010:659),
6. beslut om ungdomsövervakning, eller
7. beslut i verkställighetsplan som upprättas enligt lagen (20xx:xxx) om verkställighet av ungdomsövervakning.
Sekretessen enligt 1 och 4 §§ gäller inte beslut i fråga om omhändertagande eller återlämnande av personakt.
9 a §
Sekretess enligt 1 § hindrar inte att uppgift om en enskild eller någon närstående till denne lämnas från en myndighet inom socialtjänsten till Statens institutionsstyrelse, om uppgiften behövs för att upprätta en verkställighetsplan enligt lagen (20xx:xxx) om verkställighet av ungdomsövervakning och uppgiftslämnandet syftar till att åtgärder som är ägnade att förebygga att den dömde återfaller i brott eller annars utvecklas ogynnsamt kan vidtas.
Sådan sekretess som avses i första stycket hindrar inte heller att uppgift om en enskild eller någon närstående till denne läm-
99 Senaste lydelse SFS 2010:619.
SOU 2012:34 Författningsförslag
165
nas till Statens institutionsstyrelse, om uppgiften gäller något som omfattas av en sådan verkställighetsplan som avses i första stycket.
9 b §
Sekretess enligt 1 § hindrar inte att uppgift om den som verkställer ungdomsövervakning enligt lagen (20xx:xxx) om verkställighet av ungdomsövervakning lämnas av Statens institutionsstyrelse till enskild eller till någon annan myndighet, om det behövs för att genomföra verkställighetsplanen.
35 kap.
10 a §
Sekretess enligt 1 § första stycket 1 hindrar inte att uppgift om en enskild eller någon närstående till denne lämnas till Statens institutionsstyrelse, om uppgiften behövs för att upprätta en verkställighetsplan enligt lagen (20xx:xxx) om verkställighet av ungdomsövervakning och uppgiftslämnandet syftar till att åtgärder som är ägnade att förebygga att den dömde återfaller i brott eller annars utvecklas ogynnsamt kan vidtas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
Författningsförslag SOU 2012:34
166
19 Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken (2010:110)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 2 §, 102 kap. 20 § samt 106 kap.19, 27 och 31 §§socialförsäkringsbalken (2010:110) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
2 §100
Försäkrad för statligt personskadeskydd enligt 43 kap. är