Prop. 1981/82:163

om ändring i atomansvarighetslagen (1968:45)

Prop. 1981/82: 163

Regeringens proposition 1981/82: 163

om ändring i atomansvarighetslagen(1968: 45");

beslutad den I] mars 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

CARL AXEL PETRI

Propositionens huvudsakliga innehåll

Ansvarigheten för skador som uppkommer i samband med driften av kärnkraftsanläggningar (atomanläggningar) regleras i atomansvarighctsla- gen (1968: 45). Denna lag bygger på två internationella konventioner. l960 års Pariskonvention och [963 års tilläggskonvention till Pariskonven- tionen. Konventionerna har nyligen reviderats genom två ändringsproto- koll.

I propositionen föreslås att Sverige tillträder ändringsprotokollcn och läggs fram förslag till vissa ändringar i atomansvarighetslagen som behövs för att Sverige skall kunna tillträda protokollen. Propositionen innehåller också förslag till vissa ytterligare lagändringar. Sålunda förordas en höj- ning av ansvarigheten för atomanläggningsinnehavaren från 50 milj. kr. till 500 milj. kr. per olycka och en höjning av den ersättning av statsmedel som utgår enligt tilläggskonvcntionen från ca 775 milj. kr. till ca l.9 miljarder kr. per olycka. Slutligen läggs fram förslag till regler om statsansvar utöver vad som gäller enligt konventionerna. Det föreslås att gränsen för detta statsansvar fastställs så att det sammanlagda belopp som står till förfogan- de för dem som lider skada i sainband med driften av en atomanläggning uppgår till tre miljarder kr. per olycka.

! Riksdagen [981/82. I saml. Nr [63

Prop. 1981/82: "163

7 Förslag till Lag om ändring i atomansvarighetslagen(1968z45')

Härigenom förordnas i fråga om atomansvarighetslagen (l968: 45)' dels att 41 5 skall upphöra att gälla, dels att i 3. 4. 10. 19. 2l . 22. 25.27. 36 och 39 åå ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen".

dels att 1. 2.9. lZ, 17. 30—35 och 37 åå skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 3! a &. av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse

[ denna lag förstås med atombränsle: klyvbart material, bestående av uran eller plutonium i form av metall eller i legering eller i kemisk förening, och annat klyv- bart material som Konungen anger:

radioaktiv produkt: annat ra- dioaktivt material än atombränsle samt radioaktivt avfall. om materi- alet eller avfallet bildats vid fram- ställning eller användning av atom- bränsle eller blivit radioaktivt ge- nom bcstrålning i samband med så- dan framställning eller användning:

atomsubxtanx: dels atombränsle med undantag av naturligt uran och utarmat uran. dels radioaktiv pro- dukt med undantag av radioiso- toper. som användes för eller gjorts färdiga att användas för industriellt. kommersiellt, jordbrukstekniskt. medicinskt eller vetenskapligt än- damål;

atomreaktor: anordning som in- nehåller atombränsle under sådana förhållanden att klyvning av atom- kärnor i en självunderhållande ked- jereaktion kan uppkomma i anord- ningen utan tillskott av neutroner från annan källa;

atomanläggning: atomreaktor med undantag av atomreaktor som infogats i fartyg eller annat trans- portmedel och där användes eller är

' Senaste lydelse av 3 & 1974: 249.

Föreslagen lydelse

l 5

i denna lag förstås med atombränsle: klyvbart material. bestående av uran eller plutonium i form av metall eller i legering eller i kemisk förening. och annat-klyv- bart material som regeringen anger;

radioaktiv produkt: annat ra- dioaktivt material än atombränsle samt radioaktivt avfall. om materi- alet eller avfallet bildats vid fram- ställning eller användning av atom- bränsle eller blivit radioaktivt ge- nom bestrålning i samband med så- dan framställning eller användning:

atomsubstans: dels atombränsle med undantag av naturligt uran och utarmat uran. dels radioaktiv pro- dukt med undantag av radioiso- toper. som användes för eller gjorts färdiga att användas för industriellt. kommersiellt. jordbrukstekniskt. medicinskt eller vetenskapligt än- damål ellerjör undervisningsiinda- mål:

atomreaktor: anordning som in- nehåller atombränsle under sådana förhållanden att klyvning av atom— kärnor i en självunderhållande ked- jereaktion kan uppkomma i anord- ningen utan tillskott av neutroner från annan källa:

atomanläggning: atomreaktor med undantag av atomreaktor som infogats i fartyg eller annat trans- portmedel och där användes eller är

Prop. '1981/82: l63 Nuvarande lydelse

avsedd att användas som kraft- källa; fabrik för framställning eller behandling av atomsubstans: fabrik för separation av isotoper i atom- bränsle: fabrik för bearbetning av bestrålat atombränsle: anläggning för förvaring av atomsubstans. om anläggningen ej är avsedd endast för tillfällig uppläggning under transport av substansen; annan an- läggning. som Konungen bestäm— mer. i vilken finnes atombränslc el- ler radioaktiv produkt; anliz'ggningsylat: för varje atom- anläggning den konventionsstat inom vars område anläggningen lig- ger eller. om anläggningen icke lig- ger inom någon stats område. den konventionsstat som driver eller har godkänt anläggningen: innehavare av atomanläggning: i fråga om anläggning i Sverige den som med tillstånd enligt atomener— gilagen den [juni 1956 (nr 306) eller i övrigt driver eller innehar anlägg— ningen och i fråga om anläggning utom riket den som enligt lagen i anläggningsstaten är att anse som anläggningens innehavare: jatomskmla: dels skada som orsa- kas av radioaktiva egenskaper hos atombränsle eller radioaktiv pro- dukt eller av radioaktiva egenska- per i förening med giftiga. explosiva eller andra farliga egenskaper hos bränslet eller produkten. dels skada som orsakas av joniserande strål- ning från annan strålningskälla i en atomanläggning än atombränsle el- ler radioaktiv produkt: atomolyeka: sådan händelse eller serie händelser med samma ur- sprung som orsakar atomskada: Pariskonventionen: den i Paris den 29 juli 1960 avslutade konven- tionen om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse enligt deti Paris den 28januari 1964 avslutade tilläggsprotokollet:

'_'—J

!

F öres/(igen lydelse

avsedd att användas som kraft- källa: fabrik för framställning eller behandling av atomsubstans: fabrik för separation av isotoper i atom- bränsle: fabrik för bearbetning av bestråiat atombränsle: anläggning för förvaring av atomsubstans. om anläggningen ej är avsedd endast för tillfällig uppläggning under transport av substansen: annan an- läggning. som regeringen bestäm- mer. i vilken finnes atombränsle el- ler radioaktiv produkt: anläggningsstat: för varje atom- anläggning den konventionsstat inom vars område anläggningen lig- ger eller, om anläggningen icke'lig- ger inom någon stats område. den konventionsstat som driver eller har godkänt anläggningen: innehavare av atomanläggning: i fråga om anläggning i Sverige den - som med tillstånd enligt atomener-

gilagen (I956:3()6) eller i övrigt driver eller innehar anläggningen och i fråga om anläggning utom ri- ket den som enligt lagen i anlägg- ningsstaten är att anse som anlägg- ningens innehavare:

atornskada: dels skada som orsa- kas av radioaktiva egenskaper hos atombränsle eller radioaktiv pro- dukt eller av radioaktiva egenska- per i förening med giftiga. explosiva eller andra farliga egenskaper hos bränslet eller produkten. dels skada som orsakas av joniserande strål- ning från annan strålningskälla i en atomanläggning än atombränsle el- ler radioaktiv produkt: .

ammo/yrka: sådan händelse eller serie händelser med samma ur- sprung som orsakar atomskada:

Pariskonventionen: den i Paris den 29 juli 1960 avslutade konven- tionen om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse enligt det i Paris den 28januari 1964 avslutade tilläggsprotokollet eller nämnda konvention i dess lydelse enligt detta protokoll och det i Pa-

Prop. 1981/82: 163

.N'uvaramle lydelse

tilläggsktmventionen: den i Brys- sel den 31 januari 1963 avslutade och genom det i Paris den 28janua- ri 1964 avslutade tilläggsprotokol- let reviderade tilläggskonventionen till Pariskonventionen:

konventirmsstat: stat som tillträtt Pariskonventionen.

Ktmungen kan förordna. att från lagens tillämpning skall undantagas atomanläggning. atombränsle eller radioaktiv produkt. om den risk som är förbunden med anläggning- en. bränslet eller produkten är ringa.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan bet/"lill fande uIomanliiggningar i Sverige förordna. att två eller_/leru anlägg- ningar som är i samma innelutvares lumd och ligger i varandras ome- delbara när/tet skall vid tillämp— ningen av denna lag behandlas som en anläggning.

Har atomskada i annat fall än som avses i 5—8 äg" orsakats av atomsubstans. vilken kom från atomanläggning i Sverige eller i an- nan konventionsstat eller vilken före atomolyckan varit under trans-

l"('ireslagen lydelse

ris den — — — [982 a'ndringsprott)kollet;

tillt'iggskonventionen: den i Brys- sel den 31 januari 1963 avslutade tilläggskonventionen till Pariskon— ventionen i den lydelse som nämnda tilläggskonvention harfätt genom det i Paris den 28 januari l964 avslutade tilläggsprotokollet och del. likaledes i Paris. den — — — 1982 avslutade iimlringsproto- kollet:

konventitmsstat: stat som tillträtt Pariskonventionen.

Regeringen kan förordna. att f'ån lagens tillämpning skall undan- tagas atomanläggning. atombränsle eller radioaktiv produkt. om den risk som är förbunden med anlägg- ningen. bränslet eller produkten är ringa.

tri-'slutade

&

Ligger två eller flera atoman- läggningar som har samma inne/za- vare i närheten uv varandra. skall den av anläggningar/ut som hur uppf't'irtsjärst och den eller de som befinner sig inom en radie av [000 meter från den _lå'irst uppförda an- läggningen vid tillämpningen av denna lag tillsammans behandlas som en atomanläggning. Om i ett sådant fall ett unlägmting som. utan att vara aromanläggning. in- nehåller rtu'liot'tktivt material ligger inom nämnda radie. skall den an- läggningen och alwnan/äggning- arna tillsammans betraktas som en anläggning. om de har samma in- nehavare. Vad som nu har sagts gäller bara beträffande anlägg— ningar i .S'verige.

9.5

Har atomskada i annat fall än som avses i 5—8 så orsakats av atomsubstans. vilken kom från atomanläggning i Sverige eller i an- nan konventionsstat eller vilken före atomolyckan varit under trans-

Prop. [981/82: 163 Nuvarande lydelse

port som avses i 7 &. åvilar ansva- righeten för skadan den anlägg- ningsinnehavare som vid tiden för olyckan hade substansen i sin be- sittning eller. om substansen då icke vari någon anläggningsinneha— vares besittning. den anläggningsin- nehavare som senast haft substan- sen i sin besittning. Om atomsub- stansen före olyckan varit under transport och icke efter transporten varit i någon anläggningsinneha- vares besittning. åvilar dock an- svarigheten den anläggningsinneha- vare som när transporten upphörde var ansvarig enligt 6 eller 7 få för atomskada i följd av atomolyeka under transporten.

]

Innehavare av atomanläggning svarar ej enligt denna lag för skada på anläggningen eller på egendom som vid tiden för atomolyekan fanns inom (utlägg/tingens område och användes eller var avsedd att användas i förbindelse med denna.

,)

'JI

Föreslagen lydelse

port som avses i m. åvilar ansva- righeten för skadan den anlägg- ningsinnchavare som vid tiden för olyckan hade substansen i sin be- sittning. Var substansen då icke i någon anläggningsinnehavares be- sittning. ävilar ansvarigheten den anläggaingsinnehavare som senast haft substansen i sin besittning. Har en anlägg/tingsinnehavare ge- nom skriftligt avtal ("återtagit an- .s'varigheten för sådan atomskada. åvilar ansvarig/teten honom. Om atomsubstansen före olyckan varit under transport och icke efter transporten varit i någon anlägg- ningsinnehavares besittning. åvilar ansvarigheten den anläggningsinne- havare som när transporten upp- hörde var ansvarig enligt 6 eller 7 så för atomskada i följd av atomolyeka under transporten.

.S

Innehavare av atomanläggning svarar ej enligt denna lag för

I. skada på atomanläggningen eller på annan attmzanläggning i dess omedelbara närhet. däri inbe- gripet annan atomanläggning un- der uppförande,

2. skada på egendom som vid ti— den för atomolyckan fanns inom anläggningsomrädet och användes eller var avsedd att användas i för- bindelse med en atomanläggning inom anträdet. '

Är innehavare av atomanläggning i annan konventionsstat ansvarig i anledning av atomolyeka som inträffat under transport av atomsubstans. avgöres enligt anläggningsstatens lag. om ersättning skall utgå för skada på

transportmedlet.

Angående ansvarigth för skada som avses i första eller andra stycket enligt andra skadeståndsreglcr än som innefattas i denna lag meddelas bestämmelseri 14 å andra stycket.

17%?

För innehavare av atomanlägg- ning i Sverige är ansvarigheten en- ligt denna lag begränsad till femtio miljoner kronor för varje atom- olyeka. Konungen eller myndighet

För innehavare av atomanlägg- ning i Sverige är ansvarigheten en- ligt denna lag begränsad till 500 mil- joner kronor för varje atomolyeka. Såvitt gäller anläggning enbart för

Prop. 1981/82: 163

Nuvarande lydelse

som Konungen bestämmer kan. med hänsyn till anläggningens stor- lek eller art. omfattningen av trans- port eller anm'tn omständighet. fastställa ett lägre belopp. dock ej under tjugofem miljoner kronor. För innehavare av atomanläggning utom riket bestämmes ansvarig- hetsbeloppet enligt anläggningssta- tens lag. I fråga om atomolyeka som inträffar under transport av atomsubstans avser anläggningsin- nchavarens ansvarighet enligt den- na lag för andra skador än skada på transportmedlet icke i något fall lägre sammanlagt belopp än tjugo- fem miljoner kronor.

Ersättning i anledning av döds- fall eller personskada är för varje dödad eller skadad person begrän- sad till en miljon krattor.

De belopp som anges i första och andra styckena innefattar icke rän- ta eller ersättning för rättegångs- kostnad. '

Föreslagen lydelse

framställning, behandling eller jör- varing av obestrålat uran är att- svarigheten dock begränsad till [00 miljoner kronor för varje olycka. Detsamma gäller ifråga om atom- olyckor som uppkommer under transport av sådant uran. För innc- havare av atomanläggning utom ri- ket bestämmes ansvarighetsbelop- pet enligt anläggningsstatens lag. I fråga om atomolyeka som inträffar under transport av atomsubstans avser anläggningsinnehavarens an- svarighet enligt denna lag för andra skador än skada på transportmedlet ' icke i något fall lägre sammanlagt belopp än 100 miljoner kronor.

De belopp som anges i första stycket innefattar icke ränta eller ersättning för rättegångskostnad.

30å

Ersättning av statsmedel enligt 29 å bestämmes enligt de grunder som anges i ll å första stycket, 12 och B åå samt l7 å andra och tred- je styckena.

Ersättning av statsmedel enligt 29 å bestämmes enligt de grunder som anges i ll å första stycket. l2 och l3 åå samt 17 åandra stycket.

Bestämmelserna i 15 å första stycket första punkten och tredje stycket om rätt till återkrav mot innehavare av atomanläggning äger motsvarande tillämpning beträffande rätt att av staten kräva äter vad som utgivits i anledning av atomskada för vilken ersättning av statsmedel utgår enligt 29 å.

3lå

Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utges i följd av en atomolyeka. dels enligt 5— 21 åå samt 29 och 30 åå av inneha- vare av atomanläggning och staten. dels enligt sådant avtal som avses i artikel 15 i tilläggskonventionen, är begränsat till ett belopp motsvaran- de etthundratjugo miljoner i det eu- ropeiska monetära avtalet den 5 augusti 1955 avsedda betalnings- enheter sådana dessa enligt artikel

Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utges i följd av en atomolyeka. dels enligt 5— 21 åå samt 29 och 30 åå av inneha- vare av atomanläggning och staten, dels enligt sådant avtal som avses i artikel 15 i tilläggskonvcntionen, är begränsat till ett belopp motsvaran- de 301) miljoner särskilda drag- ningsrätter. l beloppet inräknas icke ränta eller ersättning för rätte- gångskostnad.

Prop. 1981182: 163

Nuvarande lydelse

24 i avtalet var bestämda den 29juli 1960, I beloppet inräknas icke ränta eller ersättning för rättegångskost— nad.

Om det belopp som med tillämp— ning av första stycket står till förfo- gande för gottgörelse av statsmcdel enligt 29 och 30 åå icke förslår till ersättning för skadorna. nedsättes ersättningarna och därpå belöpande ränta med samma kvotdel. Bestäm- melsen i [9 å andra stycket äger motsvarande tillämpning.

3l

_li't'rsta

F öres/agan lydelse

Med uttrycket "särskilda drag- ningsrätter" avses de av Interna- tionella valutafonden använda sär- skilda drag/tingsrc'itterna. [förs ta- lan ont ersättning. ska/l omräkning från särskilda drag/tingsrätter till svenskt mynt göras efter kursen den dag då atomolyckan inträ/l

fade. om ej _för en viss olycka en attnan dag fastställs genom över- enskommelse mellan de stater sotn tillträtt tilläggsktmventionen. Vid omräkning till svenskt mynt skall kronans värde beräknas [ enlighet med den beräknittgstnetod sont ln- ternationella valutafonden sagda dag tillätnpar för sitt verksamhet och sitta transaktioner.

Om det belopp som med tillämp— ning av första oclt andra styckena står till förfogande för gottgörelse av statsmcdel enligt 29 och 30 åå icke förslår till ersättning för ska- dorna. nedsättes ersättningarna och därpå belöpande ränta med samma kvotdel. Bestämtnelseni l9 åandra stycket äger motsvarande tillämp- ning.

aå

Åvilar ansvarig/tet för en atom- skada innehavare av atomanlägg- ning lu'ir i riket ochförslår det sant- manlagda beloppet av de ersätt- ningar sotn skall utges enligt [75 stycket och 18 .å jörsta stycket santt av statsmedel ett/igt 29—3l'å'å' eller annars enligt till— läggskonventionen icke till fit/I er- sättning för uppkommen skada. utges ytterligare ersättning av statsmedelji'ir skada som ltar upp- kommit

a) här i riket,

b) i Danmark. Norge.

Finland eller

Prop. 1981/82:163 8

Nuvarande lydelse F öreslagen lydelse

c) annars ombord på ett fartyg eller ett lufifitrtyg som är regi- strerat i Sverige. Danmark. Fitt- land eller Norge. eller

d) på annat ställe. om skadan ltar tillf'ogats svensk medborgare eller st'enskjut'idisk person.

Ersättning enligt första stycket utgår också för skada i annan stat som ltar tillträtt tillitg_t_tskont'en- tionen i santnta män sotn ersättning i denna stat skulle utgå för atom- skada sotn uppkommer i Sverige.

Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utges i följd av en atontolycka. dels enligt 5—2! ## oclt 29—31 åå av inneha- vare av atomanläggning och sta- ten. dels enligt sådant avtal som avses i artikel 15 i tilläggskonvett- tionen. dels av staten enligt första oclt andra styckena. är begränsat till tre miljarder kronor. [ beloppet inräknas icke ränta eller ersättning för rättegängskost/tad .

Ifråga om ersättning cnligtjörs- ta och andra styckena ltar 305 motsvarande tilläntptting.

Om det belopp som med tillämp- ning av tredje stycket står till för/o- gande för gottgt'irelse av stats/ne- del icke förslår till ersättning för skadtztrna. nedsätts ersättningarna och därpå belöpande ränta med samma kvotdel. Bestämmelsen i 19 å' andra stycket äger motsvaran- de tillämpning.

32 å

Har atomskada. som uppkommit i Sverige i följd av atomolyeka för vars skadeverkningar innehavare av atomanläggning i Sverige är ansvarig. yp- pats först efter det att anläggningsinnehavarens ansvarighet upphört enligt 21 å andra stycket eller motsvarande bestämmelse i annan konventions- stats lag men inom trettio år från dagen för olyckan. utges ersättning av staten. Också för skada som yppats innan ansvarigheten sålunda upphört utges ersättning av staten. om den skadelidande visserligen underlåtit att inom föreskriven tid väcka talan eller företagit annan preskriptionsavbry— tande åtgärd men haft godtagbar ursäkt för sin underlåtenhet.

Har skadestånd nedsatts enligt Har skadestånd nedsätts enligt 19 å första stycket och. i förekom- 19 å första stycket och. i förekom- mande fall. 31 å andra stycket eller mande fall. 31 å tredje stycket och

Prop. 1981/82:163

Nuvarande lydelse

enligt motsvarande bestämmelser i annan konventionsstats lag. ned- sättes ersättningen av statsmcdel enligt denna paragrafi samma mån. Ersättningsskyldighcten bestäm- mes i övrigt som om anläggningens innehavare svarat för skadan. An- språk på ersättning skall vid även- tyr av talans förlust anmälas inom tid som anges i 21 ;" första stycket hos myndighet som Konungen be- stämmer.

Konungen kan förordna. att er- sättning enligt denna paragraf skall utgå även för skada som uppkom- mit utom Sverige.

9

Föreslagen lydelse

3/ a sf fetnte stycket eller enligt motsvarande bestämmelser i annan konventionsstats lag. nedsättes er- sättningen av statsmcdel enligt den- na paragraf i samma mån. Ersätt- ningsskyldighctcn bestämmes i öv- rigt som om anläggningens inneha- vare svarat för skadan. Anspräk på ersättning skall vid äventyr av ta- lans förlust anmälas inom tid som anges i 21 .5 första stycket hos myn- dighet som regeringen bestämmer.

Regeringen kan förordna. att er- sättning enligt denna paragraf skall utgå även för skada som uppkom- mit utom Sverige.

33.5

Om det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 17 så första stycket eller 18 & första stycket eller motsvaran— de bestämmelse i annan konven- tionsstats lag icke förslår till full er- sättning för här i riket uppkommen skada och ersättning av statsmedel ej utgår enligt 29 9' eller i övrigt en- ligt tilläggskonventionen. beredes gottgörelse av statsmcdel enligt grunder som fastställes av Konung- en och riksdagen. Sådan gottgörel- se lämnas i här avsedda fall även i tillägg till ersättning som utges en- ligt 32 & för här i riket uppkommen skada. om sådan ersättning ned- sätts enligt 32 å andra stycket förs- ta punkten. Gottgörelse som nu nämnts lämnas för här i riket upp- kommen skada även i fall då på grund av förordnande enligt 195 andra stycket ersättning från an- läggningsinnehavaren tills vidare utgår endast med viss kvotdel och ersättning av statsmea'el ej utgår enligt tilläggskonventionen.

Om det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 17 & första stycket eller 18 & första stycket eller motsvaran- de bestämmelse i annan konven- tionsstats lag och ersättning av statsmcdel som utges enligt 29— 3] 5.6 eller i övrigt enligt tilläggs- konventionen samt enligt 31 a # icke förslår till full ersättning för uppkommen skada. beredes gott- görelse av statsmcdel enligt grun- der som fastställes i särskild lag. Sådan gottgörelse lämnas i här av- sedda fall även i tillägg till ersätt- ning som utges enligt 32 å för här i riket uppkommen skada. om sådan ersättning nedsatts enligt 32 & and- ra stycket första punkten. Gottgö- relse som nu nämnts lämnas även i fall då på grund av förordnande en- ligt 19 5 andra stycket. 31 Q' tredie stycket andra punkten eller 3/ a ; femte stycket andra punkten ersätt- ning tills vidare utgår endast med viss kvotdel.

34.5

Ersättning enligt 28. 29 eller 33 & utgår ej i anledning av atomolyeka som avses i 11 & andra stycket.

Ersättning enligt 28. 29. 31 a eller 33 & utgår ej i anledning av atom- olyeka som avses i 11 & andra stycket.

Prop. 1981/82: 163

Nuvarande lydelse

10

Föreslagen lydelse

35 5 Belopp som utgivits enligt 28 .5 får staten kräva åter endast av atoman- läggningens innehavare. dennes försäkringsgivare och den mot vilken an- läggningens innehavare har återkravsrätt enligt 20 .5.

För belopp som utgivits enligt 29 eller 33 & med anledning av att för- ordnande meddelats enligt 19 .5 andra stycket inträder staten i den rätt till ersättning av anläggningsin- nehavaren som kan tillkomma den skadelidande. 1 övrigt kan belopp. som staten utgivit enligt 29—31 55 eller som eljest utgivits enligt till- läggskonventionens bestämmelser i anledning av atomolyeka. för vars skadeverkningar innehavare av atomanläggning i Sverige är ansva- rig enligt annan konventionsstats lag. eller som staten utgivit enligt 33 5, krävas åter endast från fysisk person som orsakat skadan uppsåt- ligen. Motsvarande gäller i fråga om ersättning som staten utgivit en- ligt 32 .5.

För belopp som utgivits enligt 29. 31 a eller 33 .5 med anledning av att förordnande meddelats enligt 19.5 andra stycket inträder staten i den rätt till ersättning av anläggningsin- nehavaren som kan tillkomma den skadelidande. 1 övrigt kan belopp, som staten utgivit enligt 29—31 och 31 a .55 eller som eljest utgivits en- ligt tilläggskonventionens bestäm- melser i anledning av atomolyeka. för vars skadeverkningar innehava- re av atomanläggning i Sverige är ansvarig enligt annan konventions- stats lag. eller som staten utgivit enligt 33 å, krävas åter endast från fysisk person som orsakat skadan uppsåtligen. Motsvarande gäller i fråga om ersättning som staten utgi- vit enligt 32 .5.

375

Talan i mål. som enligt 36.5 får upptagas i Sverige. och talan mot staten enligt 28. 29. 32 eller 335 väckes vid rätten i den ort där atomolyekan inträffade. Är två el- ler flera domstolar behöriga. väckes talan vid någon av dem.

Finnes ej behörig domstol enligt första stycket. väckes talan vid Stockholms rådhusrt'itt.

Talan i mål. som enligt 36.5 får upptagas i Sverige. och talan mot staten enligt 28, 29. 31 a. 32 eller 33 5 väckes vid rätten i den ort där atomolyekan inträffade. Är två el- ler flera domstolar behöriga. väc- kes talan vid någon av dem.

Finnes ej behörig domstol enligt första stycket. väckes talan vid Stockholms tingsrätt.

Denna lag träder i kraft såvitt avser 1. 12 och 31 åå den dag regeringen bestämmer och i övrigt den ljanuari 1983.

Prop. 1981/82: 163 ][

Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-1 1-26

Närvarande: Statsministern Fälldin. och statsråden Ullsten. Wikström. Friggebo. Dahlgren. Åsling. Söder. Johansson. Wirtén, Andersson, Boo,- Petn', Gustafsson. Elmstedt. Tillander. Ahrland

Föredragande: statsrådet Petri

Lagrådsremiss om ändringar i atomansvarighetslagen (1968: 45)

1. Inledning

Internationella bestämmelser om ansvarighet för skador som har orsa- kats av atomolyckor finns i en år 1960 i Paris avslutad konvention om skadeståndsansvar på atomenergins område (i det följande benämnd "Pa- riskonventionen"). Sverige är anslutet till denna konvention i dess lydelse enligt ett i Paris år'1964 avslutat tilläggsprotokoll.

Enligt Pariskonventionen är innehavaren av en atomanläggning ansvarig för skador som uppkommer i samband med driften av anläggningen. Enligt konventionen skall anläggningsinnehavarens ansvarighet vara begränsad till visst belopp för varje olycka.

År 1963 avslutades i Bryssel en konvention om supplerande statsansvar (i det följande benämnd "tilläggskonventionen"). Ävcn denna konvention har år 1964 reviderats genom ett tilläggsprotokoll. Sverige är anslutet till tilläggskonventionen i dess lydelse enligt 1964 års protokoll. 'filläggskon- ventionen syftar till en civilrättslig reglering av frågan om ersättning av statsmcdel vid stora olyckor. Enligt tilläggskonventionen utgår supple- rande ersättning av statsmcdel i den mån ansvarighetsbeloppet enligt Pa- riskonventionen inte förslår'till full ersättning åt de skadelidande.

Bestämmelser om atomansvarighet finns för svensk del i atomansvarig- hetslagen (1968: 45). Denna bygger på Pariskonventionen och tilläggskon- ventionen. Atomanläggningsinnehavarens ansvarighet har i lagen fast- ställts till 50 milj. kr. per olycka. Den sammanlagda ersättning som utgår enligt atomansvarighetslagen är i enlighet med tilläggskonventionens be- stämmelser begränsad till 120 milj. s.k. europeiska betalningsenhetcr (_ca 775 milj. kr.) per olycka.

Pariskonventionen och tilläggskonventionen har nyligen reviderats inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Därvid

Prop. 1981/82: 163 |?

har utarbetats två ändringsprotokoll. ett till vardera av dessa konven- tioner. i det följande benämnda "1981 års protokoll". Enighet råder om protokollens sakliga innehåll. OECD:s råd har emellertid ännu inte antagit protokollen. Konventionen är nämligen avfattad på sex språk (engelska. franska. italienska. holländska, tyska och spanska). och oenighet råder mellan vissa konventionsstater i frågan om vilka av dessa språk som skall äga vitsord vid tolkningstvister. Det är troligt att en uppgörelse kan träffas i denna fråga inom kort.

Genom protokollet till tilläggskonventionen höjs den ersättning som utgår av statsmcdel från 120 milj. europeiska betalningsenheter till 300 milj. särskilda dragningsrätter (ca 1.9 miljarder kr.) per olycka. Vidare genomförs den ändringen i de två konventionerna att samtliga belopp som i de nu gällande texterna uttrycks i europeiska betalningsenheter i stället anges i särskilda dragningsrätter. Såvitt gäller Pariskonventionen innebär ändringsprotokollet dessutom vissa ändringar i syfte att anpassa konven— tionen till de praktiska behov som utvecklingen på kärnenergiområdet har gett upphov till.

Ändringsprotokollen i de engelska och franska versionerna jämte inom justitiedepartementet utarbetade översättningar till svenska bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1 resp. 2.

Inom justitiedepartementet har utarbetats en promemoria (Ds Ju 198115) Ändringar i atomansvarighetslagstiftningen. I denna promemoria föreslås att Sverige tillträder 1981 års ändringsprotokoll till Pariskonventionen och tilläggskonventionen. Samtidigt läggsfrarn förslag till vissa ändringar i atomansvarighetslagen som föranleds av ett svenskt tillträde till protokol- len. Vidare föreslås en höjning av atomanläggningsinnehavarens ansvarig- het från 50 till 500 milj-. kr. per olycka. Slutligen föreslås i promemorian att i atomansvarighetslagen införs ett statsansvar utöver vad som gäller enligt tilläggskonventionen. Det föreslås att gränsen för detta statsansvar fast- ställs så att det sammanlagda belopp som står till förfogande för dem som lider skada i samband med driften av en atomanläggning uppgår till tre miljarder kr. per olycka. Det i promemorian framlagda lagförslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av hovrätten för Västra Sverige. statens kärnkraftinspektion. statens strålskyddsinstitut. statens vattenfallsverk. försäkringsinspektionen. atomlagstiftningskom- mittén (_1 1979105). länsstyrelsen i Uppsala län. länsstyrelsen i Kalmar län. länsstyrelsen i Malmöhus län. länsstyrelsen i Hallands län. Aktiebolaget ASEA-ATOM. Oskarshamnsverkets Kraftgrupp AB. Studsvik Energitek- nik AB. Svensk Kärnbränsleförsörjning AB. Svenska atomförsäkrings- poolen. Svenska försäkringsbolagens riksförbund. Folksam. Sjöassuradö- rernas förening. Sveriges advokatsamfund och Sydkraft AB. Dessutom har yttrande avgetts av Lantbrukarnas riksförbund (LRF).

Länsstyrelsen i Uppsala län har bifogat yttranden av Östhammars kom-

Prop. 1981/82: 163 13 mun och Lantbrukarnas länsförbund i Uppsala. Länsstyrelsen i Kalmar län har bifogat yttrande av Oskarshamns kommun och länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden av Kävlinge kommun och Skånes handelskam- mare.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4. _

Även lagstiftningen i Danmark. Norge och Finland bygger på Pariskon- ventionen och tilläggskonventionen. Mellan de nordiska länderna råder på detta område en praktiskt taget fullständig rättslikhet. Nordiska överlägg- ningar har hållits i Stockholm den 28 oktober 1980. Därvid har uppnåtts enighet om att Danmark. Norge och Finland också skall tillträda ändrings- protokollen samt om innehållet i den lagstiftning som föranleds av tillträdet till protokollen.

2. Gällande ordning

2.1. Det internationella konventionsarbetet

Under senare hälften av 1950-talet bedrevs inom organisationen för ekonomiskt samarbete (OEEC) — numera organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) — arbete på att åstadkomma en väst- europeisk konvention angående skadeståndsansvar på atomenergiområ- det. Detta samarbete ledde till att Pariskonventionen öppnades för under- tecknande den 29juli 1960. Denna konvention syftar endast till en regional reglering av atomansvarighetsfrågorna. Det stod emellertid tidigt klart att det förelåg behov av en världsomfattande konvention i ämnet. 1 slutet av 1950-talet påbörjades därför inom det internationella atomenergiorganet (IAEA) arbetet på en sådan konvention. Detta arbete ledde till att en världsomfattande konvention om ansvarighet för atomskada avslutades i Wien den 21 maj 1963 (i det följande benämnd "Wienkonventionen"). Pariskonventionen i dess ursprungliga lydelse och Wienkonventionen överensstämmer beträffande de grundläggande principerna och i allt vä- sentligt beträffande utformningen av de enskilda bestämmelserna. På vissa punkter förelåg dock ursprungligen skillnader. För att så långt som möjligt bringa PariskonVentionen i överensstämmelse med Wienkonventionen an- togs den 28 januari 1964 ett tilläggsprotokoll till Pariskonventionen. Med Pariskonventionen avses i fortsättningen konventionen i dess lydelse enligt 1964 års tilläggsprotokoll.

Den 31 januari 1963 avslutades som tidigare har nämnts i Bryssel en konvention om supplerande statsansvar. som är ett komplement till Paris- konventionen (konventionen den 31 januari 1963 utgörande tillägg till Pariskonventionen den 29juli 1960 om skadeståndsansvar på atomenergins område). Även denna konvention. den s. k. tilläggskonventionen. har revi-

Prop. 1981/82: 163 14

derats genom ett tilläggsprotokoll den 28 januari 1964. Med "tilläggskon- ventionen" avses i det följande den reviderade konventionen.

Pariskonventionen trädde i kraft den 1 april 1968. Den har ratificerats av 14 stater. nämligen Belgien. Danmark. Finland. Frankrike. Förbundsrepu- bliken Tyskland. Grekland. Italien. Nederländerna. Norge. Portugal. Spa- nien. Storbritannien. Sverige och Turkiet. Tilläggskonventionen. som trädde i kraft den 4 december 1974. har tillträtts av tio stater. Danmark. Finland. Frankrike. Förbundsrepubliken Tyskland. Italien. Norge. Neder- länderna. Spanien. Storbritannien och Sverige.

Wienkonventionen trädde i kraft den 12 november 1977. Konventionen har tillträtts av tio stater. Argentina. Bolivia. Egypten. Filippinerna. Jugo- slavien. Kamerun. Kuba. Niger. Peru samt Trinidad och Tobago. Något svenskt tillträde till Wienkonventionen är inte aktuellt. Det synes inte troligt att någon annan västeuropeisk stat tillträder konventionen inom överskådlig tid. .

Pariskonventionen och tilläggskonventionen i de engelska och franska versionerna samt översättningar till svenska finns intagna i prop. 1968: 25 med förslag till atomansvarighetslag m.m. Wienkonventionen i de engels- ka och franska versionerna samt översättning till svenska finns intagen i en inomjustitiedepartementet år 1966 utarbetad promemoria (SOU 1966: 29) Atomansvarighet 111.

På initiativ av de nordiska länderna inleddes år 1976 inom OECD:s atomenergiorgan (NEA) arbetet på en revision av Pariskonventionen och tilläggskonventionen. Revisionen inriktades framför allt på två frågor. nämligen en höjning av de ansvarighetsbelopp som föreskrivs i konven- tionerna och ett utbyte av den betalningsenhet i vilken dessa belopp är uttryckta. den s. k. europeiska betalningsenheten. Till följd av den infla- tion som hade ägt rum sedan konventionerna avslutades i början av 1960- talet hade nämligen konventionernas ansvarighetsbelopp minskat i värde. och det ansågs därför angeläget att höja dessa belopp. Utbytet av betal- ningsenhet föranleddes av att utvecklingen inom det internationella valuta- systemet hade medfört svårigheter att omräkna den europeiska betalnings- enheten som är baserad på guldvärdet till nationell valuta.

2.2 Huvuddragen av Pariskonventionen och tilläggskonventionen

2.2.) Paris/tonventionen

1 Pariskonventionen regleras ansvarigheten för skador som uppkommer genom drift av landbaserade atomz'inläggningar.' Konventionen bygger på fyra grundläggande principer: ]) ansvarigheten skall åvila innehavaren av en atomanläggning oberoende av vållande. dvs. på objektiv grund; 2) ' IPariskonventionen och tilläggskonventionen används ordet "nukleär". 1 fortsätt- ningen används i stället dct i svensk lagstiftning förekommande sammansättningsle- det "atom-'".

Prop. 1981/82: 163 ts

ansvarigheten skall begränsats till visst belopp för varje skadcorsakande händelse; 3) ansvarigheten skall vara täckt av försäkring eller annan eko- nomisk garanti: 4) ansvarigheten kanaliseras till vederbörande anlägg- ningsinnehavare. dvs. i princip skall ingen annan än denne kunna åläggas ersättningsskyldighet.

Pariskonventionen är inte tillämplig på atomolyekor som inträffar eller skador som uppkommer i en stat vilken inte har tillträtt konventionen. om inte annat har föreskrivits i lagen i den konventionsstat där den ansvarige innehavarens anläggning ligger. i det-följande benämnd "anläggningssta- ten" (art. 2). Av bestämmelsen följer att konventionen utan vidare gäller beträffande atomolyekor som inträffar i en konventionsstat eller på eller över det fria havet och därvid är tillämplig på skador som uppkommer i en konventionsstat eller på eller över det fria havet.

Innehavaren av en atomanläggning svarar enligt Pariskonventionen obe- roende av vållande för person- eller egendomsskador orsakade I) av en atomolyeka vid vilken har medverkat atombränsle eller radioaktiva pro- dukter som fanns i hans anläggning. 2) av atomsubstanser som — utan att vara under transport — kom från anläggningen (art. 3.a). Frän anläggnings- innehavarcns ansvarighet undantas skador på s.k. "on-site-property". dvs. skador på själva anläggningen och på egendom som fanns inom dess område och användes eller var avsedd att användas i förbindelse med anläggningen (art. 3.a.ii. 1 ). Innehavaren är inte ansvarig för skador orsa- kade av en atomolycka som ären direkt följd av krigshandlingar eller vissa därmed jämställda handlingar. Han är inte heller ansvarig för skador orsa- kade av en atomolyeka som är en direkt följd av en allvarlig naturkatastrof av osedvanlig art. om inte annat föreskrivs i anläggningsstatens lag (art. 9).

Innehavarens ansvarighet omfattar också skador i följd av atomolyekor som inträffar under transport av atomsubstans till eller från anläggningen - (art. 4.a. och b.). Bestämmelserna om innehavares ansvarighet under transport innebär i huvudsak följande. Vid transport mellan atomanlägg- ningar i konventionsstaterna är den avsändande anläggningsinnehavarcn ansvarig till dess ansvarigheten enligt skriftligt avtal mellan avsändare och mottagare övergår på den sistnämnde. Finns inte sådant avtal. övergår ansvarigheten på mottagaren när denne övertar atomsubstansen. Sker transporten till en mottagare i icke-konventionsstat. upphör avsändarens ansvarighet när atomsubstansen lossas från det transportmedel med vilket substansen har anlänt till den staten. Vid transport till en atomanläggning i konventionsstat från en avsändare i icke-konventionsstat blir mottagaren ansvarig från det att atomsubstansen lastas på det transportmedel med vilket den sänds från den främmande staten. I sistnämnda fall blir dock mottagaren ansvarig endast om transporten har skett med hans skriftliga samtycke.

Transportansvarighetsreglerna gäller också beträffande olyckor som in- träffar under tillfällig uppläggning av atomsubstanser i anslutning till trans-

Prop. 1981/82: 163 16

porten. Detta gäller även när uppläggningen sker i en atomanläggning. Dennas innehavare blir då inte ansvarig för en atomolyeka som inträffar i anläggningen och orsakas uteslutande av den upplagda atomsubstansen (art. 5.b.).

Vid transportolyckor är anläggningsinnehavaren inte ansvarig för skada på transportmedlet (art. 3.a.ii.2). om inte annat föreskrivs i anläggningssta- tens lag (art. 7.c).

Frågan om verkan av medvållande på den skadelidandes sida avgörs enligt lagen i den stat vars domstolar enligt konventionen är behöriga att handlägga crsi'tttningsanspräk enligt denna (art. llzjfr art. l4.b).

Enligt Pariskonventionen skall anläggningsinnehavarens ansvarighet vara begränsad (art. 7.a. och b). Ansvarighetsbeloppet skall utgöra 15 milj. betalningsenheter (ca 100 milj. kr.) för varje olycka. En konventionsstat kan dock under vissa förutsättningar genom nationell lag fastställa ett högre eller lägre belopp. dock lägst 5 milj. betalningsenheter (ca 30 milj. kr.). Ett ansvarighetsbelopp som har fastställts med stöd av konventionen omfattar inte ränta eller rättegångskostnad lart. 7.g).

Ansvarigheten för atomskada kanaliseras till vederbörande anläggnings- innehavare. Anspräk pä ersättning för atomskada får sålunda i princip inte riktas mot någon annan än anläggningsinnehavaren eller dennes försäk- ringsgivare (art. 6.a). Undantag från Pariskonventionens kanaliserings- reglcr görs dock för anspråk som grundas på sådan internationell konven- tion pä transportomtädet som var i kraft eller öppen för undertecknande. ratifikation eller anslutning den dag då Pariskonventionen avslutades. dvs. den 29juli 1961) (art. 6.b).

Innehavaren av en atomanläggning är enligt konventionen i princip inte ansvarig för skador på grund av atomolyekor enligt andra bestämmelser än detn som finns i konventionen tart. 6.c.ii).

Pariskonventionen innehåller vidare regler om ansvarigth för skador som inte omfattas av konventionens ansvarighetsregler. dvs. skador på s. k. on-site-propcrty och på transportmedlet vid transportolyckor samt skador i följd av krigshandlingar eller naturkatastrofer (art. 6.c.l). Dessa regler innebär att konventionens kanaliseringsbestämmelser inte hindrar. att ersättningsanspräk för sådana skador riktas mot en fysisk person som har orsakat skadan uppsåtligen.

Anläggningsinnehavaren har regressrätt endast mot f_vsiska personer som har orsakat skadan uppsåtligen och mot dem som genom avtal ut- tryckligen har åtagit sig att svara för skadan (art. 6.1).

Konventionen innehåller särskilda preskriptionsbestämmelser. Anläggningsinnehavarcn är skyldig att täcka sin ansvarighet enligt kon- ventionen med försz'ikring eller annan ekonomisk garanti. Anläggningssta- ten bestämmer de närmare villkoren för sådan försäkring eller garanti (art. l().a).

I den män annat inte följer av särskilda bestämmelser i konventionen

Prop. 1981/82: 163 17

skall frågan om skadeståndets art. form och omfattning avgöras enligt nationell lag. lex fori (art. 11).

Konventionen innehåller tvingande jusrisdiktionsbestämmelser tart. 13.a, b och c) och regler om verkställighet av domar (art. 13.d). En dom på ersättning som har meddelats av behörig domstol i en konventionsstat skall verkställas i övriga konventionsstater. under förutsättning att domen kan verkställas i förstnämnda stat och att de formella förutsättningarna för verkställighet i den stat där verkställighet begärs har blivit uppfyllda. Ny saklig prövning får inte äga rttm.

Konventionen och nationell lagstiftning som bygger på den skall tilläm- pas utan diskriminering med hänsyn till nationalitet. hemvist eller uppe- hållsort tart. 14.a och c).

Varje konventionsstat får vidta de åtgärder som den finner nödvändiga för att bygga ut konventionens ersättningssystem. Oberoende av i vilken form sådana åtgärder vidtas får de genomföras under villkor som avviker från konventionens bestämmelser. om och i den mån allmänna medel tas i anspråk för ersättning utöver det belopp om 5 milj. betalningsenheter som anges i art. 7 (art. 15).

För ändring i Pariskonventionen krävs överenskommelse mellan samtli- ga konventionsstater. En ändring träder i kraft när den har ratificerats av två tredjedelar av konventionsstaterna (art. 20).

En närmare redogörelse för konventionens innehäll finns i prop. 1968: 25. s. 29 ff.

2.2.2 Tilläggskortventionen Tilläggskonventionen syftar till en civilrättslig reglering av frågan om supplerande ersättning av statsmcdel vid katastrofolyckor. Den är supple- mentär i förhållande till Pariskonventionen. Bestämmelserna i Pariskon- ventionen gäller alltså även beträffande ersättningar som utgår enligt till- läggskonventionen med endast de avvikelser som följer av uttryckliga bestämmelser i denna. Tilläggskonventionens konstruktion innebär att skadorna i första hand ersätts av vederbörande anläggningsinnehavare enligt Pariskonventionens regler och att supplerande ersättning av stats- mcdel utgår bara i den mån ansvarighetsbeloppet enligt Pariskonventionen inte förslår till full ersättning. 'I'illäggskonventionen gäller bara beträffande atomolyekor för vars ska- deverkningar innehavare av atomanläggning i stat som har tillträtt tilläggs- konventionen ("i det följande benämnd ”'Brysselstat") är ansvarig enligt Pariskonventionen (art. 2.3). En ytterligare förutsättning är att anläggning- en utnyttjas för fredliga ändamål och vid tiden för olyckan fanns upptagen på en förteckning som förs av Belgiens regering enligt vissa regler i kon- ventionen. _

Konventionen är tillämplig endast beträffande 1) skador som uppkom- mer i Brysselstat. 2) skador som uppkommer ombord på fartyg eller 2 Riksdagen / 981/82. ] saml. Nr I(>3

Prop. 1981/82: 163 18

luftfartyg registrerat i Brysselstat under det att fartyget eller luftfartyget befinner sig på eller över det fria havet. 3) skador som i övrigt uppkommer på eller över det fria havet och drabbar medborgare i Brysselstat. varvid ' dock skada på fartyg eller luftfartyg ersätts" bara om fartyget eller luftfarty- get är registrerat i Brysselstat (art. 2.a.ii). '

Ersättning enligt Pariskonventionen och tilläggskonventionen utgår med sammanlagt högst l20 milj. betalningsenheter (ca 775 milj. kr.) vid varje olycka. Detta maximibelopp indelas i tre "steg" ("art. 3.a och b). Första steget utgörs av anläggningsinnehavarens civilrättsliga ansvarighet, som skall vara täckt av försäkring eller annan ekonomisk garanti. Andra steget utgörs av ersättningsbelopp mellan övre gränsen för första steget och 70 milj. betalningsenheter (ca 450 milj. kr.). Ersättningar—na inom detta steg utgår av statsmcdel och betalas av anläggningsstaten. Tredje steget utgörs av ersättningsbelopp mellan 70 och l20 milj. betalningsenheter. Även ersättningar inom detta steg betalas av statsmedel.

Erforderliga medel för ersättningar inom tredje steget skall ställas till förfogande gemensamt av samtliga stater som har tillträtt tilläggskonven- tionen enligt särskilda fördelningsregler. Dessa fördelningsregler (art. lla) innebär. att var och en av konventionsstaterna lämnar bidrag till 50 % av ersättningarna inom tredje steget på grundval av förhållandet mellan å ena sidan vederbörande stats bruttonationalprodukt enligt den statistik som publicerades av ()ECD under nästföregående är och å andra sidan brutto- nationalprodukten i samtliga konventionsstater. För återstående 50% av ersättningarna beräknas konventionsstaternas bidrag på grundval av för- hållandet mellan å ena sidan den termiska effekten hos de atomreaktorer som ligger inom vederbörande stats område och omfattas av konventionen och å andra sidan den termiska effekten hos samtliga sådana reaktorer i konventionsstaterna. '

I de enskilda staterna kan ersättningssystemet genomföras (mtl/igen så att ansvarighetsbeloppet enligt Pariskonventionen sätts till l20 milj. be- talningsenheter. varvid den ekonomiska säkerheten enligt Pariskonven- tionen delvis kommer att utgöras av statsmcdel inom andra och tredje stegen. eller så att ansvarighetsbeloppet sätts till ett lägre belopp — som dock inte får understiga beloppet av första steget — varvid vederbörande stat har att tillse att ersättningarna inom andra och tredje stegen ställs till förfogande i annan form än som säkerhet för anläggningsinnehavarens civilrättsliga ansvarighet (art. 3.c).

Anläggningsinnehavaren är inte skyldig att utge ersättning inom andra eller tredje steget i vidare män än statsmedel faktiskt ställts till förfogande. Han bär således inte" själv något ekonomiskt ansvar för dessa ersättningar (art. 3.d).

De skadelidande har i princip rätt till full ersättning. Vad som är att anse som full ersättning bestäms enligt lagen i den stat där rättegången förs (lex fori). Konventionsstaterna får genom en nationell lagstiftning fastställa kriterier "för ersättningarnas rättvisa fördelning i fall då skadorna totalt

Prop. 1981/82: 163 19

överstigereller kan beräknas överstiga 120 milj. betalningsenheter. Härvid får dock inte göras någon diskriminering som grundas på nationalitet, hemvist eller uppehållsort. Inte heller får olika kriterier tillämpas alltefter- som ersättningarna skall utgå inom första. andra eller tredje steget (an. 8).

En konventionsstat har i princip rätt att reglera de frågor som i Pariskon- ventionen har överlämnats åt nationell lag (art. 14). Med den konstruktion som tilläggskonventionen har kan en stats beslut i sådana frågor få följder för andra staters skyldighet att bidra till kostnaderna för en olycka enligt tilläggskonventionen. I detta hänseende gäller därför vissa begränsningar. Dessa avser dels rätten att utvidga Pariskonventionens geografiska till- _ lämpningsområdc. dels rätten att vid en transportolycka inräkna skador på transportmedlet under anläggningsinnehavarens ansvarighet. dals rätten att utsträcka tillämpningsomrädet till olyckor som har orsakats av krigs- handlingar eller liknande handlingar cllcr av allvarliga naturkatastrofer. Beslut av en konventionsstat i något av dessa tre hänseenden blir inte bindande för övriga konventionsstater i fråga om deras skyldighet att betala resp. bidra till ersättningar inom andra och tredje stegen, om de inte har lämnat sitt samtycke till detta ("art. l4.b).

En konventionsstat kan inte heller i övrigt genom ensidiga åtgärder ådra andra konventionsstater ökade ekonomiska förpliktelser enligt tilläggskon- ventionen (art. l4.cl.

Förfarandet för att tillhandahålla ersättningar inom andra och tredje stegen regleras av lex fori (art. 9.a). Den skadelidande skall emellertid inte behöva föra ersättningstalan enligt skilda procedurregler allteftersom er- sättning skall utgå inom första. andra eller tredje steget (art. 9.b).

En konventionsstat är inte skyldig att tillhandahålla ersättning inom andra och tredje stegen. så länge ersättning alltjämt kan utgå inom första steget (art. 9.c).

Endast den konventionsstat vars domstolar äger jurisdiktion enligt Pa- riskonventionen (jurisdiktionsstaten) kan påkalla att övriga konventions- stater tillhandahåller ersättningar av statsmcdel inom tredje steget (art. lO.b). De skadelidande kan således inte rikta anspråk direkt mot konven- tionsstaterna. _

Ändring av konventionen förutsätter enhälligt beslut av samtliga kon- ventionsstater. För att en ändring skall träda i kraft krävs att samtliga konventionsstater har ratificerat den (art. 21).

En närmare redogörelse för konventionens innehåll finns i prop. l968:25. s. 37 ff.

2.3. Gällande svensk rätt

Ansvarighetcn för skador som orsakas av atomolyekor regleras i atom- ansvarighetslagen (l968:45).' Som tidigare har nämnts grundar sig denna

' 3, 14 och 15 äs” har ändrats samt [4 a & tillagts genom lag ( 1974: 249) om ändringi atomansvarighetslagen( l968: 45).

Prop. 1981/82: 163 20

lag på Pariskonventionen och tilläggskonventionen. Atomansvarighetsla- gen överensstämmer därföri fråga om sitt sakliga innehåll i huvudsak med konventionerna. Den följande redogörelsen för gällande svensk rätt be- gränsas därför till de punkter på vilka konventionerna gcr konventionssta- terna valfrihet eller på vilka konventionsreglering saknas.

Atomansvarighetslagen inleds med definitioner av vissa begrepp-(l & första stycket). Delinitionerna av "atombränsle". "radioaktiv produkt". "atomsubstans”. "atomanläggning". "innehavare av atomanläggning" och "atomolyeka" har motsvarighet i_ Pariskonventionen (art. i). Den svenska lagen innehåller dessutom vissa definitioner som saknar motsva- righet i konventioncn. nämligen av begreppen "atomreaktor". "anlägg- ningsstat". "atomskada" och "konventionsstat".

Med konventionsstat avses i atomansvarighetslagen en stat som har tillträtt Pariskonventionen. En stat behöver alltså inte ha tillträtt både Pariskonventionen och tilläggskonventionen för att omfattas av begreppet konventionsstat.

Den yttersta gränsen för atomansvarighetslagens tillämpningsområde anges i 3 &. Atomansvarighetslagen är inte tillämplig på atomskador i följd av atomolyekor som har inträffat i annan stat än konventionsstat. Vissa bestämmelser ( 14 & tredje stycket och 14 a &) är dock tillämpliga på atom- olyckor som inträffar i icke-konventionsstat.

Lagen gäller sålunda alltid i fråga om atomskador som uppkommer i konventionsstat ("eller på eller över det fria havet) och som orsakas av en atomolyeka som inträffar i konventionsstat (eller på eller över det fria havet). I fråga om sådana olyckor som lagen är tillämplig på. dvs. atom- olyckor i konventionsstat eller på eller över det fria havet. gäller i övrigt olika bestämmelser beroende på om atomanläggningen är belägen i Sverige eller i utlandet. ] fråga om ansvarighet för innehavare av atomanläggning i Sverige är lagen tillämplig på atomskada som har uppkommit i annan stat än konventionsstat endast om atomolyekan har-inträffat i Sverige, I frågan om ansvarighet för innehavare av atomanläggning i utlandet gäller beträf- fande ansvarighetens utsträckning i rummet vad som föreskrivs-i anlägg- ningsstatens lag.

Regleringen i atomansvarighetslagen innebär att konventionens tillämp- ningsområde i viss mån har utsträckts att omfatta atomskador som upp- kommer i icke konvcntionsstat. Beträffande stat som inte är konventions- stat ges regeringen i lagen rätt att förordna att ersättning för atomskada som uppkommer i den staten inte skall utgå i Sverige i vidare män än ersättning i samma stat skulle utgå för atomskada som uppkommer här. Sådant förordnande får dock inte tillämpas i den mån tillämpningen skulle vara oförenlig med Sveriges förpliktelser enligt internationellt fördrag.

Atomanläggningsinnehavarens ansvarighet för atomskada regleras i 5—2l åå atomansvarighetslagen .

l överensstämmelse med Pariskonventionens art. 3 och 9 fastslås i ll &

Prop. 1981/82: 163 2l

principen om objektivt ansvar för anläggningsinnehavaren. Ersättning ut— går sålunda enligt atomansvarighetslagen även om atomanläggningens in- nehavare inte är vållande till skadan. Innehavare av atomanläggningar i Sven'ge är dock inte ansvariga enligt atomansvarighetslagen i anledning av atomolyekor som är en direkt följd av krigshandling eller liknande handling under väpnad konflikt. inbördeskrig eller uppror eller som har orsakats av en allvarlig naturkatastrof av osedvanlig art. För innehavaren av en atom- anläggning i annan konventionsstat föreligger i sådant fall ansvarighet endast om anläggningsstatens lag föreskriver det.

1 12 & undantas viss egendom från atomansvarighetslagens tillämpnings- områdc. Paragrafen grundas på art. 3.a.ii.l och 2 samt art. 7.c.

Innehavaren svarar sålunda inte enligt atomansvarighetslagen för skada på själva atomanläggningen eller på egendom som vid tiden för atomolye- kan fanns inom anläggningens område och användes eller var avsedd att användas i förbindelse med denna. s.k. on-site-property (12 & första stycket).

Enligt Pariskonventionen omfattar anläggningsinnehavarens ansvarighet vid transportolyckor inte skada på transportmedlet. om inte annat har föreskrivits i anläggningsstatens lag (art. 3.a.ii.2). Sverige har utnyttjat möjligheten att låta anläggningsinnehavarens ansvarighet omfatta även skada på transportmedlet. Den svenska regleringen på denna punkt är dock tillämplig endast på svensk atomanläggningsinnehavare. Är inneha- vare av atomanläggning i annan konventionsstat ansvarig i anledning av atomolyeka som har inträffat under transport av en atomsubstans. avgörs enligt anläggningsstatens lag om ersättning skall utgå för skada på trans- portmedlet (lZ & andra stycket).

i 135 ges vissa regler om grunderna för skadeståndens beräkning. Para- grafen överensstämmer med art. 'I] i Pariskonventionen. Om inte annat föreskrivs i atomansvarighetslagen . bestäms ersättning som utgår enligt lagen med tillämpning av allmänna skadeståndsregler. Jämkning av skade- stånd i anledning av medvållande på den skadelidandes sida får äga rum endast om medverkan till skadan har skett uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet. Pariskonventionen innehåller inte någon bestämmelse i sist- nämnda avseende utan frågan är lämnad till reglering genom nationell lag.

[ 14.5 finns regler om s.k. kanalisation av ansvarigheten till anläggnings- innehavaren, dvs. upphävande av skadeståndsansvar enligt andra regler än atomansvarighctslagens. Paragrafen överensstämmer med art. 6. b och e i Pariskonventionen.

Kanalisationsprincipen skall tillämpas även beträffande atomskador för vilka anläggningsinnehavaren på grund av bestämmelserna i ll eller IZå eller motsvarande bestämmelser i'annan konventionsstats lag inte är an- svarig. dvs. skada på själva atomanläggningen och s. k. on-site-property samt sådan skada på transportmedel som'inträffat under transport av atomsubstans i de fall då atomanläggningsinnehavaren inte är ansvarig för sådan skada.

Prop. 1981/82: 163 ' 'n

Ansvarigheten för atomskada skall enligt Pariskonventionen begränsas till visst belopp för varje skadeorsakande händelse (art. 7). För innehavare av atomanläggning i Sverige är ansvarigheten enligt atomansvarighetslagen begränsad till 50 milj. kr. för varje atomolyeka. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan. med hänsyn till anläggningens storlek eller art. omfattningen av transport eller annan omständighet. fastställa ett lägre belopp. dock inte under 25 milj. kr. För innehavare av atomanläggning i utlandet bestäms ansvarighetsbeloppet enligt anläggningsstatens lag. ] frå- ga om atomolyekor som inträffar under transport av atomsubstanser avser anläggningsinnehavarens ansvarighet enligt atomansvarighetslagen för andra skador än skada på transportmedlet inte i något fall ett lägre sam- manlagt belopp än 25 milj. kr. Ersättning i anledning av dödsfall eller personskada är begränsad till 1 milj. kr. för varje dödad eller skadad person. De belopp som har nämnts nu innefattar inte ränta eller ersättning för rättegångskostnader (l7 å). ,

Om det ansvarighetsbelopp som gäller för vederbörande anläggningsin- nehavare inte förslår för att alla skadelidande skall få full ersättning." nedsätts deras ersättningar och därpå belöp'ande ränta proportionellt. Om det efter en inträffad olycka kan befaras att sådan nedsättning fordras. får regeringen eller myndighet som_ regeringen bestämmer förordna att ersätt- ning tills vidare skall utgå endast med viss kvotdel (l9 å). _

Anläggningsinnehavares regressrätt. dvs. rätt att av annan kräva åter vad han har utgett enligt atomansvarighetslagen eller motsvarande lagstift- ning i annan konventionsstat. är starkt begränsad. Regressrätt föreligger sålunda bara mot fysisk person som har orsakat skadan uppsåtligen och mot den som genom skriftligt avtal med anläggningsinnehavaren uttryckli- gen har åtagit sig att svara för skadan (20.6).

[ Zl & finns särskilda preskriptionsbestämmelser. Ersättningsanspråk mot innehavare av atomanläggning eller mot den som har meddelat försäk- ring för hans ansvarighet preskriberas. om inte vederbörande anmäler sitt anspråk hos innehavaren inom tre år _från den dag då han fick eller med iakttagande av skälig aktsamhet hade bort få kännedom om att han lidit skada som medför rätt till ersättning enligt atomansvarighetslagen och om den för skadan ansvarige. '

Talan om ersättning skall väckas mot innehavaren eller dennes försäk- ringsgivare inom tio år från den dag då atomolyekan inträffade. Har skadan orsakats av en atomsubstans som har tillgripits olovligen. förlorats eller övergivits utan att åter ha tillvaratagits. får talan dock inte väckas efter det att tjugo år har förflutit från dagen för tillgreppet. förlusten eller övergivan- det.

Bestämmelser om obligatorisk ansvarsförsäkring finns i 22—27 ååå. Innehavaren av en atomanläggning i Sverige skall sålunda ta och vid- makthålla försäkring för att täcka sin ansvarighet för atomskada enligt atomansvarighetslagen eller motsvarande lagstiftning i annan konventions-

Prop. 1981/82: 163 ' _ 23

stat. Försäkringen skall täcka ansvarigheten intill det ansvarighetsbelopp som gäller för vederbörande anläggningsinnehavare. Försäkringen skall godkännas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer (22å första stycket).

Skyldigheten att ha" försäkring enligt atomansvarighetslagen är straff- sanktionerad (40 å).

Försäkringen får tas så att försäkringsbeloppet täcker ansvarigheten för varje atomolyeka som inträllar. Försäkringsbeloppet skall då motsvara minst det ansvarighetsbelopp som gäller för anläggningens innehavare. Försäkringen kan emellertid i stället tecknas så att den vid varje tidpunkt gäller för anläggningen med avtalat försäkringsbelopp efter avdrag för ersättning som försäkringsgivaren har att utge på grund av försäkringen. Försäkringsbeloppet skall i detta fall motsvara minst 12092.- av ansvarig- hetsbeloppet. 1 det senare fallet åligger det anläggningsinnehzwaren att så snart en olycka har inträffat som kan antas medföra nedskrivning av försäkringsbeloppet ta tilläggsförsäkring som åter bringar försäkringen tipp till minst [20% av ansvarighetsbeloppet. ] försäkringsbeloppet inräknas inte ränta eller ersättning för rättegångskostnader (22å andra stycket och 23 å).

Ansvarighet för skada under transport får täckas av särskild försäkring (22å tredje stycket).

Den skadelidande har rätt att få ut ersättning direkt av försäkringsgi- varen (24 å).

l 25å finns vissa bestämmelser som begränsar försäkringsgivarens rätt att säga upp försäkringsavtalet. Vidare gäller att försäkringsgivaren i prin- cip inte får till befrielse från ansvarighet mot den skadelidande åberopa omständighet som beror av annan än denne.

Försäkringsplikt gäller inte för staten. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan befria innehavaren av en atomanläggning från försäkringsplikten. om denne ställer betryggande säkerhet för sina förplik- telser enligt atomansvarighetslagen och motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat samt visar att han på tillfredsställande sätt har sörjt för reglering av uppkommande skador. ] sådant fall har vad som föreskrivs om försäkring motsvarande tillämpning i fråga om dylik säkerhet (27 å).

I 28—35 åå finns bestämmelser om ersättning av-statsmedel för atom- skada. .

Enligt 28å har svenska staten subsidiärt ansvar för den ersättningsskyl- dighet som åvilar innehavare av svensk atomanläggning. Om sålunda nå- gon. som 'enligt atomansvarighetslagen eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat är berättigad till ersättning av innehavaren av en atomanläggning i Sverige. visar att han inte har kunnat få ut ersättningen av anläggningsinnehavarens försäkringsgivare. utges ersättningen av sta- ten. Sådan ersättning utgår inte med högre belopp än som svarar mot det ansvarighetsbelopp som gäller för anläggningsinnehavaren.

Prop. 1981/82: 163 _ 34

Atomansvarighetslt'tgen innehåller också bestämmelser om ersättning av statsmcdel vid vissa katastrofolyckor (29—31 åå). Dessa bestämmelser grundas på tilläggskonventionen. Det sammanlagda beloppet av de ersätt- ningar som skall utges till följd av en atomolyeka är sålunda begränsat till motvärdet av- 120 milj. betalning.;enheter (ca 775 milj. kr.).

Vid en atomolyeka kan genom radioaktiv strålning uppkomma skador som visar sig först lång tid efter olyckan. s. k. sena skador. Bestämmelser om ersättning av statsmcdel för sena skador ges i 32 å. Denna paragraf är tillämplig på atomskador som har uppkommit i Sverige i följd av en atomolyeka för vars skadeverkningar innehavaren av en atomanläggning i Sverige är ansvarig. Ersättning av statsmedel utgår för skador som har yppats först efter det att anläggningsimtehavarens ansvarighet har preskri- berats. dvs. efter det att preskriptionstiden på tio eller i vissa fall tjttgo år har gått ut. men inom trettio år från dagen för olyckan. Beträffande ersättningsskyldigheten för sena skador gäller samma korttidspreskription på tre år som för atomskador i allmänhet.

Skulle begränsningen av anläggningsinnehavarens ansvarighet leda till att de skadelidande inte får full ersättning för skador som har ttppkommit i Sverige och utgår inte ersättning av svenska statsmcdel eller i övrigt enligt tilli-iggskonventionen. betalas ersättning av statsmedel enligt grunder som fastställs av regeringen och riksdagen (33 å).

Ersättning av statsmedel utgår inte i anledning av atomolyekor till följd av krigshandlingar eller allvarliga natttrkatastrofer av osedvanlig art (34 å).

Har staten utgett ersättning inom ramen för anläggningsinnehavarens ansvarighetsbelopp. får staten kräva ersättning åter av anli'tggningsinneha- varen. dennes försäkringsgivare och den mot vilken anläggningens inneha- vare har regressrätt. Statens rätt att återkräva ersättning som eljest har utgetts av statsmcdel är starkt begränsad. ] huvudsak föreligger regressrätt endast mot fysisk person som har orsakat skadan uppsåtligt (35 å). '

Svensk domstols behörighet regleras i 36 och 37 åå. 'l'alan mot innehava- ren av en atomanläggning eller dennes försäkringsgivare fär väckas i Sveri- ge. om atomolyekan helt eller delvis har inträffat i Sverige eller atoman- läggningen är belägen här och atomolyekan i sin helhet har inträffat tttom konventionsstaternas område eller om platsen för olyckan inte kan be— stämmas med säkerhet. Om det är nödvändigt för att efterkomma vissa bestämmelser i Pariskonventit'men (art. l3.c.ii). får regeringen förordna om inskränkning av den behörighet som tillkommer svensk domstol enligt vad som nu har sagts (36.5).

Talan mot anläggningsinnehavaren eller dennes försäkringsgivare eller mot staten skall väckas vid rätten i den ort där atomolyekan inträffade. Är två eller flera domstolar behöriga. väcks talan vid någon av dem. Finns inte behörig domstol enligt vad nu har sagts. skall talan väckas vid Stock- holms tingsrätt (37å).

[ 38å ges vissa bestämmelser om verkställighet av dom i mål om ersätt-

Prop. 1981/82: 163

IJ 'Jl

ning för atomskada. Har sådan dom meddelats i annan konventionsstat och är domstolarna i den staten enligt Pariskonventionen behöriga att pröva den tvist som domen gäller. skall den på ansökan verkställas i Sverige utan att ny prövning sker av den sak som har avgjorts genom domen. En förutsättning härför är dock att domen har vunnit laga kraft och kan verkställas i den stat där den meddelades. Skyldighet att verkställa utländsk dom föreligger dock inte. om det ansvarighetsbelopp som gäller för atomanläggningens innehavare därigenom skulle överskridas.

Bestämmelser om transportcertiftkat vid transport av atomsubstans finns i 39å. Skyldighet att utfärda särskilt certifikat gäller. när en atomsub- stans sänds från atomanläggning i Sverige till mottagare utom riket eller till atomanläggning i Sverige från avsändare tttom riket och anläggningens innehavare är ansvarig för uppkommande skada. Anläggningsinnehavaren skall då till fraktföraren lämna ett certifikat med visst innehåll. Certifikatet skall vara försett med intyg av myndighet som regeringen bestämmer att anläggningsinnehavarcn är innehavare av en atomanläggning i Pariskon- ventionens mening.

3 1981 års ändringsprotokoll till Pariskonventionen och tilläggs- konventionen

3.1 Ändringsprotokollet till Pariskonventionen _. _

Artikel I

Genom protokollet görs vissa ändringar i definitionerna av begreppen "atomolyeka". "atomanläggning" och "radioaktiva produkter eller av- fallsämnen".

Enligt Pariskonventionen förstås med atomolyeka varje skadeorsakande händelse eller serie av händelser med samma ursprung. om denna händelse eller serie av händelser eller någon därav orsakad skada härrör från eller är ett resultat av de radioaktiva egenskaperna eller en kombination av de radioaktiva egenskaperna med giftiga. explosiva eller andra farliga egen- skaper hos atombränsle eller radioaktiva produkter eller avfallsämnen. ' Denna definition medför att anläggningsinnehavarens ansvarighet inte om- fattar skador orsakade av joniserande strålning som har utgått från annan strålningskälla inom en atomanläggning än atombränsle eller radioaktiva produkter eller avfallsämnen (jfr art. 3. a). Enligt art. 3. c får emellertid en konventionsstat genom lagstiftning föreskriva att ansvarigheten för inne- havare av atomanläggning inom den staten skall omfatta också skada som härrör från eller utgör resultatet av joniserande strålning från annan strål- ningskälla inom anläggningen än atombränsle eller radioaktiva produkter eller avfallsämnen._ De flesta konventionsstaterna har utnyttjat denna möj- lighet att utvidga anläggningsinnehavarens ansvarighet. Detta är bl. a. fal- let i fråga om de nordiska länderna. Definitionen av "atomskada" i atom-

Prop. 1981/82:163 26

ansvarighetslagen omfattar sålunda även skador som orsakas av jonise— rande strålning från annan strålningskälla i en atomanläggning än atom- bränsle eller radioaktiva produkter. .

Ändringsprotokollet gör det obligatoriskt för konventionsstaterna att låta anläggningsinnehavarens ansvarighet omfatta också skador som här- rör från eller är ett resultat av joniserande strålning från annan strålnings- källa inom anläggningen än atombränsle eller radioaktiva produkter eller avfallsämnen. Detta har skett genom en ändring av definitionen av atom- olyeka (art. l.a.i) och genom en ändring av att. _3.a. Ändringen i art. 1. a innebär att orden ”eller härrör från eller är ett resultat av joniserande strålning. vilken utgått från annan strålningskälla inom atomanläggning” har tillfogats. Ändringen i art. 3.a innebär att den senare delen av bestäm- melsen har anpassats till den nya definitionen av atomolyeka. Som en följd av dessa ändringar har art. 3. c upphävts.

Det förekommer i praktiken att två eller flera atomanläggningar med samma innehavare ligger i varandras närhet. Wienkonventionen ger i så- dant fall konventionsstaterna möjlighet att förklara att dessa anläggningar skall kunna behandlas som en enda anläggning (art. l.l.j in fine). Denna reglering saknar motsvarighet i Pariskonventionen. Under förarbetet till Pariskonventionen rådde det dock enighet om att anläggningsstaten skulle kunna bestämma att två eller flera anläggningar inom dess område som innehas av en och samma person och som ligger i varandras närhet skall behandlas som en enda anläggning (jfr ptinkt 49 femte stycket i konven- tionsmotiven. vilka finns återgivna i en av NEA utgiven tryckt upplaga av Pariskonventionen). De nordiska ländernahar utnyttjat denna möjlighet. Enligt 2å atomansvarighetslagen får regeringen eller myndighet som rege- ringen bestämmer beträffande atomanläggningar i Sverige förordna. att två eller flera anläggningar som är i samma innehavares hand och ligger i varandras omedelbara närhet skall behandlas som en anläggning vid till- lämpningen av lagen.

Genom ändringsprotokollet skrivs anläggningsstatens rätt i detta avse- ende in i själva konventionstexten. Detta sker genom ett tillägg till defini- tionen av atomanläggning (art. l.a.ii) av innebörd att konventionsstat får besluta att två eller flera atomanläggningar med samma innehavare som är belägna inom samma område skall. jämte annan anläggning inom detta område i vilken radioaktivt material finns. anses som en atomanläggning. Det är att märka att statens rätt i detta avseende enligt protokollet går längre än motsvarande föreskrift i Wienkonventionen. En konventionsstat får enligt protokollet låta ett sådant beslut omfatta inte bara atomanlägg- niitgar i konventionens mening utan också andra anläggningar i vilka det finns radioaktivt material.

Begreppet "radioaktiva produkter eller avfallsämnen" omfattar enligt Pariskonventionen radioaktiva material som har bildats eller gjorts ra- dioaktiva genom bestrålning i samband med framställning eller användning

Prop. [981/82: 163 27

av atombränsle. Från detta begrepp undantas dock atombränsle samt radioisotoper utanför atomanläggning vilka används eller är avsedda att användas för industriellt. kommersiellt.jordbrukstekniskt eller vetenskap- ligt ändamål. Denna definition har förorsakat vissa tillämpningssvärig- heter. Bl.a. har anmärkts att den teknik som används i konventionen i detta avseende medför att definitionen av atomanläggning till viss del blir en cirkeldefinition. Genom protokollet införs nu den preciseringen att radioisotoper utanför en atomanläggning undantas från ifrågavarande be- grepp endast om de har gjorts färdiga att användas för något av de ändamål som anges i konventionstexten ("have reached the final stage ol' fabrica- tion so as to be usable for”). Vidare har uppräkningen i konventionstexten utvidgats till att omfatta också undervisningsändamål.

Artikel 3

Atomanläggningsinnehavarens ansvarighet omfattar inte skador på s.k. on-site-propertygldvs. skador på själva atomanläggningen eller på egendom som finns inom dess område och används eller är avsedd att användas i förbindelse med anläggningen (art. 3.a.ii.l:jfr lZä första stycket atoman- svarighetslagen). Genom protokollet utvidgas undantaget för on-sitc-pro- perty till att omfatta också skador på annan atomanläggning. däri inbegri- pet atomanläggning under uppförande. som är belägen inom samma områ- de som den skadevållande atomanläggningen. Detta gäller även om de två anläggningarna har olika innehavare. Avsikten med denna ändring är att förhindra att innehavarens försäkring används för att betala skador på annan atomanläggning i närheten. ' i .

Enligt Pariskonventionen omfattar anläggningsinnehavarens ansvarighet vid transportolyckor inte skador på transportmedlet (art. 3.a.ii.2). om inte annat har föreskrivits i anläggningsstatens lag (art. 7.c). De flesta konven- tionsstaterna har utnyttjat möjligheten att låta anläggningsinnehavarens ansvarighet omfatta även skador på transportmedlet. Detta är bl. a. fallet i de nordiska länderna. Genom ändringsprotokollet har undantaget för ska- dor på transportmedlet i art. 3.a.ii.2 upphävts. Härigenom kommer an- läggningsinnehavarens ansvarighet vid transportolyckor att obligatoriskt. omfatta skador på transportmedlet.

En ändring i senare delen av art. 3.a och frågan om upphävande av art. 3.c har berörts i anslutning till art. l.a.i.

Ani/(014 _ Art. 4.c innehåller föreskrifter om s. k. transportcertifikat. Vid transport av atomsubsta'nser är den ansvarige anläggningsinnehavaren skyldig att tillhandahålla transportören ett certifikat med visst innehåll, som är utställt av försäkringsgivaren eller den som har ställt annan ekonomisk garanti. När konventionsbestämmelscn utformades. torde man ha haft uteslutande de internationella transporterna för ögonen. Bestämmelsen fick emellertid

Prop. 1981/82: 163 ' 28

en sådan lydelse. att den formellt omfattar också transporter som i sin helhet äger rum inom en och samma stat. Särskilt i länder med "en omfat— tande atomenergiverksamhet förekommer interna transporter i mycket stor omfattning. Att behöva utställa och tillhandahålla certifikat för varje sådan transport innebär självfallet en betydande omgång för anläggningsin- nehavare och försäkringsgivare. Under förarbetet till ändringsprotokollet ansågs det inte tjäna något praktiskt bestydelsefullt ändamål att strikt upprätthålla kravet på certifikat för rent nationella transporter. Genom ändringsprotokollet ges konventionsstaterna rätt att göra undantag från anläggningsinnehavarens skyldighet att tillhandahålla certifikat såvitt gäl- ler transporter som äger rum helt och hållet inom vederbörande stats eget område. De nordiska ländernas lagstiftning innehåller "redan en sådan begränsning av anläggningsinnehavarcns skyldighet (39ä atomansvarig- hetslagen).

Artikel 5

l art. 5.c behandlas det fall att atombränsle eller radioaktiva produkter eller avfallsämnen (dvs. atomsubstanser) som har medverkat vid en atom- olyeka har funnits i flera än en atomanläggning men inte finns i sådan anläggning vid den tidpunkt då skadan orsakas. Ansvarigheten åvilar då ingen annan än innehavaren av den anläggning i vilken atomsubstansen senast fanns före nämnda tidpunkt. Om att')msubstansen efter att ha förts från denna anläggning har tagits i förvar av annan anläggningsinnchavare. åvilar ansvarigheten dock denne. ' _

Vid transport av atomsubstanser mellan attmtanläggningar övergår som tidigare har nämnts ansvarigheten från den avsändande till den mottagande anläggningsinnehavaren'vid den tidpunkt som anges i skriftligt avtal mellan dessa eller, om sådant avtal inte finns. när mottagaren övertar ämnena. Möjligheten att låta ansvarigheten övergå genom skriftligt avtal infördes i konventionen genom I964 års ändringsprotokoll. Någon motsvarande änd- ring gjordes inte i art. 5.c. Genom 1981 års protokoll görs en sådan ändring i sistnämnda artikel. I fråga om atombränsle eller radioaktiva produkter eller avfallsämnen. som inte finns i en atomanläggning vid den tidpunkt då skadan orsakas. åvilar ansvarigheten innehavaren av den anläggning i vilken atomsubstansen senast fanns före nämnda tidpunkt. Har annan anläggningsinnehavare tagit atomsubstansen i förvar eller åtagit sig ansva- righet enligt uttryckliga villkor i skriftligt avtal. åvilar enligt protokollet ansvarigheten denne anläggningsinnehavare.

Artikel ()

Innehavaren av en atomanläggning är enligt konventionen inte ansvarig för skador orsakade av atomolyekor enligt andra bestämmelser än konven- tionens. Enligt art. 6.c.ii görs dock ett undantag för det fall att en konven- tionsstat inte har utnyttjat möjligheten att'avvika från konventionens hu-

Prop. 1981/82:163 29

vudregel genom att vid transportolyckor låta skador på transportmedlet ingå i innehavarens ansvarighet. Som tidigare har nämnts skall enligt 1981 års protokoll skador på transportmedlet obligatoriskt omfattas av anlägg- ningsinnehavarens ansvarighet. Undantaget i art. 6.c.ii har därför tipp- hävts.

Artikel 7

Ansvarighetsbeloppen i konventionen är uttryckta i den betalningsenhet som avses i det europeiska monetära avtalet den 5 augusti l955. Denna betalningsenhet består av 0.888671 g lint guld.

Begränsning av ansvarighet finns även i andra konventioner. framför allt på det transporträttsliga området. Ansvarigheten är i allmänhet maximerad till vissa belopp som. i vart fall tidigare. var baserade på guldvärdet och uttryckta i fiktiva värdeenheter med visst guldinnehåll. Genom att använda sådana fiktiva värdeenheter i stället för en nationell valuta ville man undvika att det överenskomna begränsningssystemet rubbades av förskjut- ningar i växelkurserna.

Tidigare förelåg inte några svårigheter att räkna ut motvärdet i nationellt mynt av värdeenheter som är baserade på guld. De senaste årens utveck- ling inom det internationella valutasystemet har emellertid förändrat situa- tionen och i rättstillämpningen har det uppstått tveksamhet beträffande sättet för omräkning till nationellt mynt. Sedan man inom Internationella valutafonden hade. beslutat att formellt överge guldet såsom bas för kurs- systemct. förstärktes denna tveksamhet ytterligare. Detta har lett till att man inom skilda internationella organisationer har reviderat de konven- tioner som innehåller bestämmelser om fiktiva värdeenheter baserade på guld. Detta har varit fallet med ett stort antal konventioner inom transport- rätten. I dessa konventioner har man gått över till en av Internationella valutafonden använd beräkningsenhet. benämnd särskild dragningsrätt (SDR).

Värdef'örhållandet mellan SDR och nationella valutor bestäms enligt en metod som är baserad på en "korg" ("standard basket") i vilken numera de viktigaste fem världshandelsvalutorna ingår. Var och en av valutorna har tilldelats ett reduktionstal som bestämmer valutans relativa betydelse i korgen. Rcduktionstalen har bestämts med hänsyn till de olika valutornas andel i världshandeln och deras betydelse för det internationella valutasy- stemet. Denna metod för värdering använder Internationella valutafonden för sin verksamhet och sina transaktioner.

Enligt 1981 års protokoll till Pariskonventionen ersätts de belopp som i konventionen uttrycks i betalningsenheter med belopp uttryckta i särskilda dragningsrätter. Någon ändring av begränsningsbcloppens faktiska storlek har inte åsyftats. Ändringen innebär sålunda endast att en ny beräknings- enhet införs. Omräkningcn från betalningsenheter till särskilda dragnings- rättcr skedde på följande sätt.

Prop. 1981/82: 163 ' ' 30

När de särskilda dragningsrätterna infördes år 1969 definierades en särskild dragningsrätt som motsvarande 0.888671 g lint guld. dvs. samma värde som den europeiska betalningsenheten. Detta guldvärdc av en sär- skild dragningsrätt användes vid omräkningen. En särskild dragningsrätt ansågs därför motsvara en betalningsenhet enligt det europeiska monetära avtalet. Det innebar att de belopp i konventionen som tidigare uttrycktes i europeiska betalningsenheter ersattes med samma belopp uttryckta i sär- skilda dragningsrätter. Motsvarande metod har använts vid omräkning av begränsningsbclopp i andra internationella konventioner.

De problem som uppkommer vid omräkningen av betalningsenheter till nationell valuta och som har berörts i det föregående kommer givetvis att kvarstå till dess att ändringsprotokollcn till Pariskonventionen och tilläggs- konventionen har trätt i kraft. För att undvika dessa svårigheter är avsik- ten att OECD:s råd skall anta en rekommendation angående sättet för omräkning under tiden fram till dess att protokollen träder i kraft. Under den tiden skall omräkning till nationell valuta av betalningsenheter ske-på följande sätt: De belopp i Pariskonventionen och tilläggskonventionen som uttrycks i betalningsenheter skall omräknas till särskilda dragningsrätter såsom denna enhet definieras av Internationella valutafonden. varvid en betalningsenhet skall jämställas med en särskild dragningsrätt. De belopp som då erhålls uttryckta i särskilda dragningsrätter skall omräknas till nationell valuta enligt den beräkningsmetod som tillämpas av Internatio-

' nella valutafonden för dess verksamhet och transaktioner. En särskild dragningsrätt motsvarade den 16 september 1981 6 kr. 45 öre.

'En närmare redogörelse för den utveckling på valutamarknaden som har lett till att man i ett flertal konventioner har lämnat systemet med att uttrycka ansvarighetsbelopp i guldenheter och för den teoretiska bakgrun- den till omräkningen finns i proposition 1977/78z70 om värdet av vissa beräkningsenheter i guld.' '

Som tidigare har nämnts skall ansvarighetsbeloppct för anläggningsinne- havaren i princip utgöra 15 milj. betalningsenheter resp. 15 milj. särskilda dragningsrätter för varje olycka.2 En konventionsstat får dock i nationell lag fastställa ett högre eller lägre belopp. dock lägst fem milj. betalningsen— heter. Vid avvikelse från beloppet 15 milj. skall hänsyn tas till möjligheten för anläggningsinnehavaren att erhålla försäkring eller annan ekonomisk garanti för sin ansvarighet.

Anledningen till att konventionsstaterna gavs rätt att av försäkringsmäs- siga skäl fastställa lägre ansvarighetsbelopp än 15 milj. betalningsenheter var att den europeiska försäkringsmarknaden år 1960 när Pariskonven-

'.lfr även förordning ( 1978: 140) om motvärdet av vissa guldfrancs uttryckt i Interna- tionella valutafondens särskilda dragningsrätter. ZFrån åtskilliga staters sida framfördes under revisionsarbetet önskemål om en höjning av ansvarighetsbeloppen i Pariskonventionen. Det visade sig dock inte möjligt att uppnå enighet om en sådan höjning.

Prop. 1981/82: 163 31

tionen avslutades inte hade generell kapacitet att äta sig ansvarighetsbe- lopp motsvarande 15 milj. betalningsenheter. Genom protokollet införs viss möjlighet att av andra skäl än försäkringsmässiga fastställa lägre ansvarighetsbelopp än 15 milj. särskilda dragningsrätter. Enligt den nya lydelsen får lägre belopp fastställas. om det är sannolikt att de skador som kan uppkomma vid en olycka i en viss anläggning eller till följd av en viss transport blir av ringa omfattning. En stat får alltså fastställa lägre ansva- righetsbelopp med hänsyn till karaktären hos en viss atomanläggning eller vissa atomsubstanser och till de sannolika följderna av en olycka som härrör från anläggningen eller substanserna (art. 7.b.ii). Inte helleri detta fall får ansvarighetsbeloppet understiga fem milj. särskilda dragningsrät- ter. Det förtjänar nämnas att de nordiska atomansvarighetslagarna redan ger en sådan möjlighet..

Avsikten är att OECD:s råd i anslutning till sistnämnda ändring skall anta en rekommendation som gäller de fall där en stat har utnyttjat möjlig— heten att med stöd av art. 7.b.ii för vissa anläggningar eller transporter fastställa lägre ansvarighetsbelopp än det som har fastställts för anlägg- ningsinnehavare i allmänhet. En sådan stat skall enligt rekommendationen vidta åtgärder i syfte att göra allmänna medel tillgängliga för betalning av krav på ersättning som överstiger det sålunda fastställda lägre beloppet tipp till det ansvarighetsbelopp som gäller för anläggningsinnehavare i allmänhet. Denna rekommendation får i allt väsentligt betydelse endast för stater som har tillträtt Pariskonventionen men inte tilläggskonventionen.

Enligt art. 7.c får en konventionsstat. med avvikelse från konventionens huvudregel i art. 3.a.ii.2. föreskriva att vid transportolyckor skador på transportmedlet skall omfattas av anläggningsinnehavarens ansvarighet. Detta får dock inte leda till att anläggningsinnehavarens skyldighet att utge ersättning för andra skador kommer att avse belopp lägre än fem milj. betalningsenheter. Med anledning av att enligt ändringsprotokollet skador på transportmedlet obligatoriskt omfattas av anläggningsinnehavarens an- svarighet har den förra delen av art. 7.c upphävts. Den senare delen. nämligen föreskriften att ett visst minsta belopp alltid skall stå till förfogan- de för ersättning för andra skador än skada på transportmedlet. har där- emot bibehållits efter viss redaktionell omarbetning. Detta belopp anges oförändrat till fem milj. särskilda dragningsrätter. Vidare har införts en uttrycklig föreskrift om att en konventionsstat har rätt att föreskriva att ett högre belopp än fem milj. särskilda dragningsrätter skall reserveras för andra skador än skada på transportmedlet.

Artikel8

Art. 8 innehåller preskriptionsbestämmelser. Genom 1964 års tilläggs- protokoll ändrades denna artikel i sak på ett flertal punkter. Dessutom ändrades ordningsföljden mellan bestämmelserna i artikeln. I art. 8.d före- skrivs att rätt till ersättning under vissa förhållanden inte preskriberas även

Prop. 1981/82: 163 32

om den normala preskriptionstiden har gått ut. I art. 8.d anges att bestäm- melsen är tillämplig på frist som avses i art. 8.a. dvs. den tioåriga preskrip- tionsfrist som är konventionens huvudregel. Någon hänvisning till art. 8.b och c. som innehåller regler om en subsidiär tjugoårsfrist i vissa fall resp. korttidspreskription. görs däremot inte. Detta beror uppenbarligen på ett förbiseende i samband med 1964 års revision. I art. 8.d görs genom 1981 års protokoll den ändringen att hänvisningen till art. 8.a ändras att omfatta även art. 8.b och 8.c.

Artikel [5

Art. 15.b innehåller ett belopp som är angivet i europeiska betalningsen- heter. Detta belopp ersätts genom protokollct med samma belopp uttryckt i särskilda dragningsrätter.

Slut/Justd"mine/ser

Protokollet innehåller sedvanliga slutbestämmelser. Av innehållet i des- sa skall endast nämnas att protokollet skall ratificeras eller bekräftas samt att protokollet (enligt konventionens art. 20) träder i kraft när det har ratificerats eller bekräftats av två tredjedelar av konventionsstaterna.

3.2. Ändringsprotokollet till tilläggskonventionen

Artikel 2

I art. 2.b görs genom protokollet en redaktionell ändring. som innebär att hänvisningen till bestämmelserna under a.ii preciseras till att avse a.ii.3.

Artikel 3

Enligt 1981 års ändringsprotokoll uttrycks de belopp som anges i till- läggskonventionen i Internationella valtrtafondens särskilda dragningsrät- ter i stället för i de tidigare använda europeiska betalningsenheter—na. Beträffande detta utbyte hänvisas till vad som sägs om motsvarande utbyte i Pariskonventionen (avsnitt 3.1).

I art. lg ersätts definitionen av den hittills använda betalningsenheten med en definition av begreppet "särskild dragningsrätt". Därmed avses den särskilda d_ragningsrätten såsom denna definieras av Internationella valutafonden. De belopp som anges i tilläggskonventionen skall omräknas till en konventionsstats nationella valuta på grundval av denna valutas värde den dag då olyckan inträffade. om inte för viss olycka annan dag för omräkning fastställs genom överenskommelse mellan konventionssta- terna. Värdet av en konventionsstats nationella valuta uttryckt i särskilda dragningsrätter skall räknas ut enligt den beräkningsmetod som ifrågava- rande dag tillämpas av Internationella valtrtafonden för dess verksamhet och transaktioner-.

Prop. 1981/82; 163 ' 33

Som tidigare har nämnts kommer de problem som uppkommer vid omräkningen av europeiska betalningsenheter till nationell valuta att kvar- stå till dess att ändringsprotokollen till Pariskonventionen och tilläggskon- ventionen har trätt i kraft. Beträffande den rekommendation som torde komma att antas av OECD:s råd hänvisas till vad som har anförts i anslutning till ändringen i Pariskonventionens art. 7 (avsnitt 3.1).

Artiklarna 4 och 8

I art. 4.ä och b samt art. 8 har betalningsenheterna ersatts av särskilda dragningsrätter samt beloppet 120 milj. (maximibeloppet för ersättningar enligt tilläggskonventionen) höjts till 300 milj. särskilda dragningsrätter.

Artikel [0

I art. 10.a har betalningsenheterna ersatts av särskilda dragningsrätter samt beloppet 70 milj, (övre gränsen för ersättningar enligt "andra steget") höjts till 175 milj. särskilda dragningsrätter.

Artikel 14

Enligt Pariskonventionens huvudregel omfattar anläggningsinnehava- rens ansvarighet vid transportolyckor inte skador på transportmedlet. Konventionsstaterna ges dock rätt att inräkna skador på transportmedlet under anläggningsinnehavarens ansvarighet (art. 7.c). En konventionsstats beslut att utvidga ansvarigheten i detta och vissa andra hänseenden blir emellertid inte bindande för övriga konventionsstater i fråga om deras skyldighet att betala resp. bidra till ersättningar inom andra och tredje stegen enligt tilläggskonventionen. om de inte har lämnat sitt samtycke till detta (art. 14.b),

Genom 1981 års ändringsprotokoll till Pariskonventionen kommer som tidigare flera gånger har påpekats skador på transportmedlet obligatoriskt att omfattas av anläggningsinnehavarens ansvarighet. l art. 14.b i tilläggs- konventionen har därför gjorts den ändringen att hänvisningen till Paris- konventionens art, 7.c har utgått.

Bilianget till kg)./_i-t'g'ntionmt

Tilläggskonventionen är tillämplig bara om den ifrågavarande atoman— läggningen används för fredliga ändamål och vid tiden för olyckan fanns upptagen "på en förteckning som förs av Belgiens regering enligt vissa regler. I ett bihang till konventionen har konventionsstaterna avgett en förklaring beträffande ersättning för skador orsakade av sådana atom- olyckor som inte omfattas av tilläggskonventioncns bestämmelser på grund av att den skadevållande atomanläggningen inte finns upptagen på denna förteckning. Förklaringen innebär bl. a. att konventionsstaterna ga- ranterar att ersättning kommer att utgå med upp till 120 milj. betalningsen- heter också i fråga om sådana anläggningar. I bihanget har genom änd- 3 Riksdagen 1981/82. ] sam/. Nr 163

Prop. 1981/82: 163 34

ringsprotokollet betalningsenheterna ersatts av särskilda dragningsrätter samt beloppet 120 milj. höjts till 300 milj. särskilda dragningsrätter.

Slutbastt'immelser

Protokollet innehåller sedvanliga slutbestämmelser. Av innehållet i des- sa skall endast nämnas. att protokollet skall ratificeras eller bekräftas samt att protokollet (enligt konventionens art. Zl) träder i kraft när det har ratificerats eller bekräftats av samtliga konventionsstater. _

Hänvisningar till S3-2

4. Sammanfattning av departementspromemorian

Atomansvarighetslagens ersättningssystem bygger på Pariskonven- tionen och tilläggskonventionen. Enligt detta system ansvarar den skade- vållande anläggningens innehavare upp till ett visst belopp per olycka. Därutöver utgår ersättning av statsmcdel med viss begränsning.

Ersättningssystemet enligt de två konventionerna innebäri korthet föl- jande. Systemet är indelat i tre steg. "Ersättning utgår i första band från anläggningsinnehavarens ansvarighetsbelopp. dvs. nörmalt ur dennes för- säkring. Skulle ansvarighetsbeloppet inte räcka för att ge alla skadelidande full ersättning betalas ersättning av den stat där den skadevållande anlägg- ningen ligger upp till ett sammanlagt belopp på 70 milj. betalningsenheter. (ca 450 milj. kr.). Skulle inte heller detta belopp räcka. utgår ersättning enligt tredje steget upp till sammanlagt 120 milj. betalningsenheter (ca 775 milj. kr.). Ersättningar inom detta steg betalas av statsmcdel. som skall ställas till förfogande gemensamt 'av samtliga stater som har tillträtt till- läggskonventionen. Staterna svarar för utbetalda belopp enligt vissa för- delningsrcgler som grundas på varje stats bruttonationalprodukt och den sammanlagda effekten hos vederbörande stats atomanläggningar.

Pariskonventionen och tilläggskonventionen har nyligen reviderats ge- nom två ändringsprotokoll. Den viktigaste ändringen innebär att beloppen enligt andra och tredje Stegen i tilläggskonventionen höjs avsevärt. Grän- sen för andra steget höjs sålunda från 70 milj. betalningsenheter till 175 milj. särskilda dragningsrätter (ca 1,1 miljarder kr.). Tredje stegets maxi- mibelopp höjs från 120 milj. betalningsenheter till 300 milj. särskilda drag- ningsrätter (ca 1.9 miljarder kr.). Övriga förändringar är huvudsakligen av formell natur eller eljest av mindre betydelse.

I promemorian föreslås att Sverige tillträder ändringsprotokollen. För att så skall kunna ske fordras att atomansvarighetslagens bestämmelser bringas i överensstämmelse med konventionerna i deras lydelse enligt de nya protokollen. [ promemorian läggs fram förslag till sådana ändringar. I enlighet med ändringarna i tilläggskonventionen föreslås sålunda en höj-

Prop. 1981/82: 163 35

ning av den ersättning av statsmcdel som skall utgå enligt denna konven- tion från ca 775 milj. kr. till ca 1.9 miljarder kr. per olycka.| Promemorian innehåller också en del andraförslag. I fråga om anlägg- ningsinnehavarens ansvarighet förordas en höjning av ansvarighetsbelop- pet från nuvarande 50 milj. kr. till 500 milj. kr. per olycka. I syfte att förbättra rätten till ersättning för den som lider skada i samband med drift av en atomanläggning föreslås att i atomansvarighetslagen införs statsan- svar utöver vad som gäller enligt konventionerna. 1 promemorian förordas att detta statsansvar fastställs så att det sammanlagda belopp som står till förfogande för dem som lider skada i samband med driften av en atoman- läggning uppgår till tre miljarder kr. per olycka. 1 promemorian berörs också frågan om ersättning utöver atomansvarighetslagens bestämmelser efter särskilt riksdagsbeslut samt behovet av lagändringar för att anpassa atomansvarighetslagen till den nya regeringsformen.

5. Frågan om Sveriges tillträde till 1981 års ändringsprotokoll

F (Tiredragundwr

Departementspromemorians förslag att Sverige snarast tillträder 1981 års ändringsprotokoll till Pariskonventionen och tilläggskonventionen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Ingen remissin- stans har uttalat sig mot ett svenskt tillträde till ändringsprotokollen.

Som framgår av vad som tidigare har sagts innebär ändringsprotokollen en förbättring av de skadelidandes möjligheter att få ersättning vid en eventuell olycka.

1981 års revision av tilläggskonventionen innebär sålunda att det maxi- mibelopp som enligt konventionen står till förfogande vid stora olyckor höjs väsentligt. Från ett belopp som motsvarar ungefär 775 milj. kr. höjs sålunda ersättningsmaximum till ett belopp som motsvarar ca 1.9 miljarder kr. (300 milj. särskilda dragningsrätter). Denna höjning motsvarar den genomsnittliga inflation som sedan är 1963 har ägt rum i de stater som har tillträtt tilläggskonventionen. Inflationen i Sverige har under denna tid varit något lägre än detta genomsnitt.

Också ändringarna i Pariskonventionen innebär en förstärkning av de skadelidandes ställning. Génom protokollet till Pariskonventionen ändras nämligen innebörden av begreppet on-site-property, dvs. den egendom

' När promemorian utarbetades. motsvarade en särskild dragningsrätt ca 5 kr. 50 öre. Sedan" dess har den särskilda dragningsrättens värde i förhållande till den svenska kronan ökat avsevärt beroende påatt kursen på dollar har stigit kraftigt och att kronan devalverades den 14 september 1981. De belopp som anges i svenska kronori promemorian och som grundas på belopp uttryckta i särskilda dragningsrät— ter hari remissenjusterats med hänsyn till denna kursutveckling.

Prop. 1981/82: 163 36

som inte omfattas av anläggningsinnehavarens ansvarighet. Ändringen innebär en utvidgning av detta begrepp till att omfatta andra atomanlägg- ningar i närheten av denskadevållande anläggningen. Detta medför en förstärkning av skyddet för tredje man. eftersom de ersättningsbelopp som står till förfogande enligt Pariskonventionen och tilläggskonventionen inte får användas för att betala ersättning för skada på on-site-property.

Övriga ändringar i Pariskonventionen är av mindre betydelse. På vissa punkter innebär ändringarna att valmöjligheter som konventionen hittills har gett staterna avskaffas. De lösningar som därvid blir obligatoriska överensstämmer med den reglering som redan finns i den nordiska lagstift- ningen.

Den förstärkning av de skadelidande-s ställning som ändringsprotokollen innebär måste för svenskt vidkommande hälsas med tillfredsställelse. Sär- skilt mot bakgrund av den penningvärdeförsämring som har ägt rum i tilläggskonventionens stater sedan 1960-talets början framstår den besluta- de höjningen av maximibeloppet enligt tilläggskonventionen som i hög grad påkallad. För egen del anser jag det angeläget att Sverige genom ratifikation av protokollen bidrar till att ändringarna i konventionerna träder i kraft så snart som möjligt.

Jag hade gärna sett att ändringarna gått längre i ett avseende. nämligen då det gäller de belopp som enligt Pariskonventionen gäller för anlägg- ningsinnehavarens ansvarighet. Från bl. a. de nordiska ländernas sida före- slogs också under revisionsarbetet att dessa ansvarighetsbelopp _skulle höjas i samma mån som höjningarna av maximibeloppet enligt tilläggskon- ventionen. Från vissa länders sida restes emellertid starkt motstånd mot detta förslag. Det visade sig därför inte möjligt att uppnå enighet om en sådan ändring. För att undvika att revisionsarbetet skulle dra ut på tiden och därigenom försena en höjning av det maximibelopp som står till förfogande för de skadelidande enligt tilläggskonventionen avstod man från de nordiska ländernas sida från att vidare driva denna fråga. Det ansågs nämligen att det väsentligaste var att snarast möjligt få till stånd en höjning av maximibeloppct enligt tredje steget i tilläggskonventionen.

Att önskemålet om höjning av de belopp som gäller för anläggningsinne- havarens ansvarighet inte kunde tillgodoses under revisionsarbetet kan emellertid enligt min mening inte utgöra något skäl för Sverige att avstå från att tillträda ändringsprotokollen. Det bör i detta sammanhang betonas att de ansvarighetsbelopp som anges i Pariskonventionen är minimibelopp och att konventionsstaterna står fria att i nationell lagstiftning fastställa högre belopp än dem som anges i konventionen.

I promemorian påpekas att ett svenskt tillträde till ändringsprotokollet till tilläggskonventionen medför en ökning av svenska statens ersättnings- skyldighet vid mycket stora olyckor. Vid en olycka-med så-stor omfattning att de sammanlagda ersättningsbeloppen uppgår till maximibeloppet enligt

Prop. 1981/82: 163 37

tredje steget skulle anläggningsinnehavarens ansvarighet enligt atoman- svarighetslagen i dess nuvarande lydelse vara begränsad till 50 milj. kr. Anläggningsstaten skulle vara skyldig att betala ersättning enligt andra steget med ca 400 milj. kr. Ersättningar enligt tredje steget skulle utgå med sammanlagt ca 325 milj. kr. Av detta belopp skulle Sverige svara för ca 6.5 %, ca 21 milj. kr. I det följande (avsnitt 6.1) föreslås att anläggningsin- nehavarens ansvarighet höjs till-500 milj. kr. Om denna ändring och en höjning av statsansvaret enligt tilläggskonventionen genomförs. skulle Sverige som anläggningsstat betala ersättning enligt andra steget med ca 600 milj. kr. Ersättning av statsmedel enligt tredje steget skulle utgå med sammanlagt ca 800 milj. kr. Av detta belopp skulle Sverige få betala ca 52 milj. kr. För en så stor olycka som nu har nämnts skulle alltså den svenska statens ekonomiska åtagande höjas från ca 420 milj. kr. till ca 650 milj. kr.. om den skadevållande anläggningen liggeri Sverige. och från ca 21 milj. kr. till ca 52 milj. kr., om olyckan orsakas av en atomanläggning i annan . konventionsstat. Med hänsyn till det angelägna i att de som kan lida skada vid en atomolyeka bereds fullgod ersättning bör emellertid ökningen av statens ansvarighet inte medföra att Sverige avstår från att tillträda-proto- kollen.

Jag föreslår därför att Sverige snarast tillträder de två ändringsprotokol- len. Detta kan givetvis inte ske förrän de har antagits av OECD:s råd. 'Sverige bör verka för att andra stater tillträder ändringsprotokollen så att de kommer att träda i kraft så snart som möjligt.

Hänvisningar till S5

6. Allmän motivering till den föreslagna lagstiftningen

6.1. Höjningen av anläggningsinnehavarens ansvarighet

Gällande ordning

Enligt Pariskonventionen skall anläggningsinnehavarens ansvarighet vara begränsad till visst belopp för varje olycka. Ansvarighetsbeloppet skall utgöra 15 milj. betalningsenheter (ca 100 milj. svenska kr.). En konventionsstat får dock med beaktande av möjligheten till försäkrings—- täckning genom nationell lag fastställa ett högre eller lägre belopp. dock lägst fem milj. betalningsenheter (ca 30 milj. svenska kr.).

Enligt atomansvarighetslagen (17 &) är ansvarigheten för innehavare av atomanläggningar i Sverige begränsad till 50 milj. kr. för varje atomolyeka. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan. med hänsyn till anläggningens storlek eller art. omfattningen av transport eller annan omständighet. fastställa ett lägre belopp. dock inte under 25 milj. kr. Ansvarigheten skall vara täckt av försäkring eller annan ekonomisk säker—

Prop. 1981/82: 163 38

het. Staten är befriad från försäkringsplikt.' För innehavare av atoman- läggningar i utlandet bestäms ansvarighetsbeloppet enligt anläggningssta- tens lag. '

Prwnemorian

l promemorian påpekas att de belopp som anges i Pariskonventionen inte höjs genom ändringsprotokollet och att det därför inte är nödvändigt att ändra ansvarighetsbeloppen i atomansvarighetslagen i samband med tillträdet till protokollet. Atomansvarighetslagens ansvarighetsbelopp har emellertid varit oförändrade sedan slutet av 1960-talet. Det finns därför enligt promemorian anledning att nu ta upp frågan om en höjning av begränsningen för anläggningsinnehavarens civilrättsliga ansvarighet.

När det gäller frågan om höjning av innehavarens ansvarighet berörs i promemorian först grunden för att rätt till ansvarsbegränsning bör förelig- ga. Därvid anförs följande. Genom den särskilda lagstiftningen om ansva- righet för atomskada har anläggningsinnehavarna ålagts ett skadeståndsan- svar som är mycket strängare än vad som gäller enligt allmän skadestånds- rätt. En anläggningsinnehavare har sålunda ett i princip objektivt ansvar. dvs. ersättning utgår även om fel eller försummelse inte kan läggas an- läggningsinnehavaren eller hans anställda till last. Undantag från detta ansvar föreligger endast beträffande olyckor som är en direkt följd av krigshandlingar eller vissa därmed jämställda handlingar eller som har orsakats av en allvarlig naturkatastrof av osedvanlig art. Det har ansetts rimligt att i gengäld ge anläggningsinnehavaren rätt till ansvarsbegräns- ning. Därför byggcr också Pariskonventionen på principen att anläggnings- innehavarens ansvarighet skall vara begränsad till visst belopp. Det torde sålunda inte vara förenligt med Pariskonventionen att ålägga anläggnings- innehavaren obegränsad ansvarighet.

Det finns emellertid även ett annat skäl som talar för att ansvarigheten bör vara begränsad. Anläggningsinnehavaren har givetvis behov av att täcka sitt objektiva ansvar med försäkring. och det är tveksamt om en ansvarighet som går utöver möjligheten att ta försäkring i praktiken har något större värde för de skadelidande. Det är inte möjligt att få en ansvarsförsäkring för obegränsad ansvarighet. Varje ansvarsförsäkring in- nehåller därför en begränsning av försäkringsgivarens åtagande till visst belopp. Detta gäller inte endast i fråga om försäkring för ansvarighet för. atomskador utan också annan ansvarsförsäkring. Som exempel på ett- annat område där den skadeståndsskyldiges objektiva ansvar är begränsat

' Av de svenska kärnkraftverken är endast reaktorerna i Ringhals helt statsägda och därför befriade från försäkringsskyldighet. För övriga reaktorer (dvs. dem iOskars- hamn. Barsebäck och Forsmark) tecknas försäkring. [ Studsvik finns en försöks- reaktor som omfattas av statsgaranti. I Finnslätt utanför Västerås finns en anlägg- ning som består av bränslefabrik och bränslelager. För denna anläggning. som är en atomanläggning i atomansvarighetslagens mening. tecknas försäkring.

Prop. 1981/82: 163 39

kan nämnas en fartygsägares ansvarighet för skada som örsakas av oljeut- släpp från fartyget. Även på detta rättsområde fastställdes ansvarighetsbe- loppet med utgångspunkt i försäkringsmarknadens kapacitet.

Mot bakgrund av vad sålunda har anförts föreslås i promemorian att anläggningsinnehavarens civilrättsliga ansvarighet även i fortsättningen skall vara begränsad till ett visst belopp för varje atomolyeka. I fråga om ansvarighetsbeloppcts storlek anförs följande. .

Det nuvarande beloppet för anläggningsinnehavarens ansvarighet fast- ställdes vid atomansvarighetslagens tillkomst år l968. Begränsningen till- kom delvis med hänsyn till att den kapitalkrävande kärnkraftsindustrin i början inte borde belastas med så höga försäkringskostnadcr att dess utveckling hämmades (prop. l968:25 s. 50 f). Ett annat viktigt skäl var emellertid att atomförsäkringsmarknadens kapacitet i mitten av l960-talet knappast tillät högre försäkringsbelopp. _

Sedan atomansvarighetslagen tillkom.-har emellertid frågan om ansva- righetsbeloppets storlek kommit i ett delvis annat läge genom tilläggskon- ventionens ikraftträdande år 1974. 'l'illäggskonventionens ersättningssy- stem innebär att de skadelidande tillförsäkras ersättning med ett samman- lagt belopp per atomolyeka som f. n. är ca 775 milj. kr. och som när 1981 års ändringsprotokoll har trätt i kraft kommer att uppgå till ca l.9 miljarder kr. När innehavaren av en svensk atomanläggning är ansvarig för skador till följd av en atomolyeka. kommer genom tilläggskonventionens ersätt- ningssystem ett avsevärt belopp att stå till förfogande för att ersätta skador som har tillskyndats svenska medborgare eller eljest svenska intressen och detta oberoende av anläggningsinnehavarens ansvarighetsbelopp. Det- samma gäller skada som har uppkommit för medborgare i annan stat som har tillträtt tilläggskonventionen eller som har drabbat intressen som har anknytning till sådan stat. Hänsynen till de skadelidandes intressen talar sålunda inte längre med samma styrka för att anläggaingsinnehavaren bör åläggas en hög ansvarighet. _

Det är dock enligt promemorian inte möjligt att helt bortse från de fall då tilläggskonventionen inte är tillämplig. dvs. framför allt vid skador till följd av vissa olyckor under transport av atomsubstanser. Vid en_ olycka under transport av atomsubstanser som inträffar på eller över det fria havet kan det sålunda finnas skadelidande som på grund av sin nationalitet eller sitt hemvist inte är berättigade till ersättning enligt tilläggskonventionen.

l promemorian anförs också att ansvarigheten för atomskador i första hand bör bäras av kärnkraftsindustrin. Någon anledning att behålla ett lågt ansvarighetsbelopp i syfte att avlasta kärnkraftsindustrins kostnader kan enligt promemorian inte längre anses föreligga. Försäkringsmarknadens kapacitet är vidare numera betydligt högre än l968. .

På grund av det anförda förordas i promemorian att beloppet för den högsta ansvarighet som kan åläggas anläggningsinnehavaren nu höjs avse— värt.

Prop. 1981/82:163 40

När det gäller frågan om vilket belopp som skall utgöra gränsen för anläggningsinnehavarens ansvarighet anförs i promemorian följande.

Av väsentlig betydelse för denna fråga är givetvis möjligheten för an- läggningsinnehzwaren att täcka ansvarigheten genom försäkring. Försäk- ring för atomskada meddelas i Sverige av svenska atomförsäkr'ingspoolen för de svenska försäkringsbolag som åtar sig ansvarighet för dylika skador. De försäkringar som tecknas av svenska atomförsäkringspoolen återför- säkras i väsentlig omfattning i de atomförsäkringspooler som finns i övriga länder i Västeuropa samt i USA och Japan. '

Den försäkring som det gäller i förevarande lagstiftningsärende är för- säkring av ansvarigheten för skada på tredje man. Genom atomförsäk— ringspoolen meddelas också försäkring för skada på själva atom- anläggningen (sakförsäkring). Kapaciteten för sådan försäkring torde f. n. vara ca 2.0 miljarder kr. per kärnkraftverk (dvs. för samtliga reaktorer på samma plats). Det bör tilläggas att kostnaden för nybyggnad av en reaktor i dag torde ligga på 5—7 miljarder kr. i dagens prisnivå. Av hänsyn till dem som har meddelat lån för uppförande av ett kärnkraftverk är det givetvis av utomordentlig betydelse att kärnkraftsanläggningens värde åtminstone till väsentlig del täcks av sakförsäkring. Det är vidare viktigt att kärnkraftsfö- retagen ges möjlighet att ta upp nya lån med anläggningarna som säkerhet. Sådana län kan behövas t.ex. förfinansiering av åtgärder för förbättrad säkerhet och för förvaring av använt kärnbränsle. En höjning av ansvarig- hetsbeloppet från 50 milj. kr. till 200 milj. kr. torde kunna ske utan att detta nämnvärt påverkar kapaciteten för försäkring av skada på själva atoman- läggningen. En höjning av ansvarighetsbeloppet från 50 till 500 milj. kr. skulle troligen innebära en minskning av kapaciteten för sakskada med 250—300 milj. kr.' En sådan minskning av kapaciteten när det gäller sakskada torde i praktiken inte påverka de nuvarande långivarnas säkerhet och inte heller i nämnvärd mån möjligheterna att ta upp nya län.

Frågan om anläggningsinnehavarens ansvarighet kan emellertid inte be- dömas enbart med utgångspunkt i försäkringsmarknadens nuvarande ka- pacitet. Den internationella försäkringsmarknadens kapacitet kan nämli- gen komrna att variera i framtiden. bl.a. beroende på skadeutfallet. Det kan därför vara av intresse att studera hur frågan har lösts i övriga konven- tionsstater.

De ”esta av de stater som tillträtt Pariskonventionen har i vart fall tidigare haft ansvarighetsbelopp i storleksordningen 50 milj. kr. De övriga nordiska länderna har ansvarighetsbelopp av samma storleksordning som Sverige. Finland 42 milj. finska mark, Danmark 75 milj. danska kronor och Norge 70 milj. norska kronor. Frankrike tillämpar ett ansvarighetsbelopp

' Det bör i detta sammanhang anmärkas att ett ansvarighctsbelopp på 500 milj. kr. i praktiken leder till att försäkring mäste tecknas för 600 milj. kr. Försäkring kan nämligen inte tecknas per anläggning. Enligt 23% atomansvarighetslagen måste försäkringen dä tecknas så att den motsvarar minst 1209"?- av '.tnsvarighetsbeloppet.

Prop. 1981/82:163 41

på 50 milj. francs (ca 50 milj. kr.) per olycka. Under de senaste åren har dock i åtskilliga länder genomförts höjningar. "och i vissa länder torde höjningar komma att genomföras under de närmaste åren. ] Belgien har ansvarighetsbeloppet nyligen höjts från 500 milj. francs (ca 70 milj. kr.) till en miljard francs (ca 140 milj. kr.). Förslag föreligger om ytterligare höj- ning till tre miljarder francs (ca 570 milj. kr.). I Storbritannien är ansvarig- heten begränsad till 5 milj. pund (ca 50 milj. kr.) men en höjning till 12.5 milj. pund diskuteras f.n. Nederländerna har ett ansvarighetsbelopp på 100 milj. gulden (ca 2l5 milj. kr.). i Danmark och Finland övervägs en höjning av gällande ansvarighetsbelopp. Det är däremot osäkert om-nägon höjning kommer att ske i Norge.

En särställning intar Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz. 1 För- bundsrepubliken Tyskland är anläggningsinnehavarens ansvarighet be- gränsad till i miljard DM (ca 2,3 miljarder kr.). Av detta belopp skall 500 milj. DM vara täckt av försäkring. F.n. täcks skador upp till 200-milj. DM genom den tyska atomförsäkringspoolen och därutöver skador på sam- manlagt 300 milj. DM av en försäkring meddelad av en sammanslutning av tyska kärnkraftsproducenter. Återstående 500 milj. DM täcks av statsga- ranti. F.n. diskuteras en avsevärd höjning av dessa belopp. [ Schweiz. som inte tillträtt Pariskonventionen och tilläggskonventionen. har ansva- righeten hitintills varit 200 milj. schweizerfrancs (ca 500 milj. kr.), vilket belopp skall vara täckt av försäkring eller annan ekonomisk säkerhet. l det schweiziska parlamentet behandlas f. n. ett lagförslag enligt vilket inne- havarens ansvarighet skulle vara obegränsad. Ansvarigheten skulle enligt förslaget upp till 200 milj. francs täckas av försäkring och därutöver upp till - ' sammanlagt 1 miljard francs ("ca 2.5 miljarder kr.) av statsgaranti.

Som jämförelse kan nämnas att i USA de skadelidandes rätt till ersätt- ning för en atomolyeka är begränsad till 560 milj. dollar (numera ca 3.1 miljarder kr.) per olycka. Därav täcks f.n. ca 160 milj dollar (numera ca 900 milj. kr.) av försäkring. 355 milj. dollar av en av kärnkraftsindustrin upprättad fond och återstående 45 milj. dollar av statsmcdel.

Som framgår av redogörelsen varierar de belopp för vilka försäkrings-' täckning krävs kraftigt mellan konventionsstaterna. Det högsta belopp för vilket försäkring på den vanliga försäkringsmarknaden krävs i Europa är ca 500 milj. kr. (Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz). Den tillgäng- liga försäkringskapaciteten torde vara ungefär densamma i alla konven- tionsstater. Man kan därför utgå ifrån att ett försäkringsbelopp som svarar mot en ansvarighet om ca 500 milj. kr. också för svensk del kommer att stå till förfogande för att täcka innehavarens ansvarighet utan att det får oacceptabelt stora verkningar pä kapaciteten för sakskadeförsäkring. Det synes som tidigare har framhållits inte vara meningsfullt att ha ett högre ansvarighetsbelopp änldet belopp som skall täckas av försäkring.

En höjning av ansvarighetsbeloppet från 50 till 500 milj. kr. kommer givetvis att påverka förSäkringspremierna. Det är svårt att ange hur stor

Prop. 1981/82: 163 42

inverkan en sådan höjning får på premienivån innan svenska atomförsäk- ringspoolen har förmedlat en sådan försäkring, eftersom kostnaden för försäkring till stor del är avhängig av storleken av premierna för återför- säkring i utlandet. En höjning av premierna i storleksordningen 400—500% förefaller dock trolig. [ absoluta tal är emellertid en sådan höjning så pass begränsad att de höjda premiekostnaderna enligt promemorian inte i prak- tiken skulle påverka priset på den energi som levereras från kärnkraftver- ken.

Med hänvisning till det anförda föreslås i promemorian att ansvarighets- beloppet för innehavarna av atomanläggningar i Sverige bestäms till 500 milj. kr. per olycka och att detta belopp skall täckas av försäkring eller annan ekonomisk säkerhet. Det bör understrykas att detta belopp inte får användas för att ersätta skador på själva atomanläggningen. eftersom dessa skador inte omfattas av ansvarigheten. Risken för sådana skador får täckas genom särskild sakförsäkring.

Atomansvarighetslagcn medger att efter särskild prövning ett lägre an- svarighetsbelopp fastställs för viss atomanläggning eller viss transport av atomsubstans. När atomansvarighetslagen tillkom ansågs det att ett ansva- righetsbelopp på 50 milj. kr. med däremot svarande försäkring i vissa fall var onödigt högt tilltaget. Detta ansågs särskilt vara fallet. beträffande- ansvarighet under transport (prop. 1968:25 s. 501. Det lägre ansvarighets- beloppet är f.n. 25 milj. kr. Det är emellertid att märka att såvitt gäller atomolyekor som inträffar under transport av atomsubstanser ansvarighe- ten för andra skador än skador på transportmedlet _inte i något fall avser lägre sammanlagt belopp än 25 milj. kr. Detta innebär att en eventuell nedsättning av skadestånden i första hand går ut över den som är berätti- gad till ersättning för skada på transportmedlet.

Det föreligger enligt promemorian alltjämt skäl att i atomansvarighetsla- gen öppna en möjlighet att i vissa fall sätta ned ansvarighetsbeloppet under vad som eljest gäller. Det finns sålunda ett intresse av att kunna anpassa ansvarighetsbeloppet och därmed försäkringskostnaderna till en rimlig nivå. när det gäller transporter som anses medföra obetydliga olycksrisker. Behovet av ett nedsatt ansvarighetsbelopp blir avsevärt större. om försla- get att höja det normala ansvarighetsbeloppettill 500 milj. kr. genomförs. Såvitt gäller verksamhet i Sverige synes "det enligt promemorian finnas skäl- att ha ett lägre ansvarighetsbelopp endast såvitt gäller transporter av obestrålat uran.

På grund härav föreslås i promemorian att ett lägre ansvarighetsbelopp skall gälla för transporter av obestrålat uran. Även detta lägre belopp bör emellertid höjas. Det föreslås att det lägre ansvarighetsbeloppet höjs från 25 milj. kr. till 100 milj. kr.

Enligt atomansvarighetslagen (17.5 andra stycket) gäller en särskild be- gränsning av personskadeersättningar. Ersättning i anledning av dödsfall eller personskada är begränsad till en milj. kr. för varje dödad eller skadad -

Prop. 1981/82: 163 43

person. Begränsningen infördes efter mönster av trafikförsäkringslagstift-I ningen av försäkringsmässiga skäl. Det torde numera inte finnas anledning att ha en särskild begränsning av ersättningen vid personskada. Någon sådan begränsning finns inte längre i trafrkförsäkringslagstiftningen. På grund härav föreslås i promemorian att den särskilda begränsningen i atomansvarighetslagen av ersättning i anledning av dödsfall eller person- skada upphävs.

Föredragande/z

1 promemorian föreslås att anläggningsinnehavarens ansvarighetsbelopp höjs från nuvarande 50 milj. kr. till 500 milj..kr. per olycka och att detta belopp skall täckas av försäkring eller annan ekonomisk säkerhet. Förslaf get tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

En remissinstans. Lantbrukarnas riksförbund (LRF). anser dock att de föreslagna höjningarna är otillräckliga. LRF reagerar mot att ansvarsbe- gränsningen sätts till 500 milj. kr.. när försäkringskapaciteten för sakför- säkring är två miljarder kr. LRF anser att anläggningsinnehavarens ansva- righet bör vara obegränsad. Förbundet hänvisar till att ansvarighetsbelop- pet i några andra länder är högre och påpekar att ansvarigheten i vissa av -. dessa länder är delvis täckt av statsgaranti. Enligt förbundet bör det ansvarighetsbelopp som staten åtar sig betraktas som en försäkring för vilken normala försäkringspremier tas ut. .

LRF:s remissyttrande synes bygga på tanken att kostnaderna för atom- skador fullt ut bör bäras av kärnkraftsindustrin. Som framgår av prome-. morian torde det dock inte vara förenligt med Pariskonventionen att ålägga anläggningsinnehavarna obegränsad ansvarighet. En sådan ordning skulle därför bara kunna uppnås till priset av att Sverige säger upp Pariskonven- tionen och tilläggskonventionen. Det kan enligt min mening knappast komma i fråga att Sverige nu ställer sig utanför, det ersättningssystem som sedan lång tid gäller i större delen av Västeuropa.

Att den sammanlagda först'ikringskapaciteten på kärnkraftsområdet vä- sentligt överstiger 500 milj. kr. innebär inte att denna kapacitet utan vidare kan tas i anspråk för att täcka ett högre ansvarighetsbelopp. Som påpekas i promemorian är det viktigt att en kärnkraftsanläggnings värde åtminstone till väsentlig del täcks av sakförsäkring. Annars skulle de som har medde— lat lån mot inteckningssäkerhet för uppförande av kärnkraftsanläggningen kunna gå miste om sin säkerhet. Möjligheterna för kärnkraftsföretagen-att ta upp nya lån för angelägna åtgärder skulle också äventyras.

Jag anser det vidare tveksamt om en obegränsad ansvarighet för inneha— _ varen i praktiken har något större värde för de skadelidande, eftersom det inte är möjligt att få en ansvarsförsäkring som täcker en sådan ansvarighet. Att konstruera statens skadeståndsåtagande såsom en försäkring torde medföra betydande tekniska problem". Jag kan också instämma i de övriga skäl för att bibehålla ansvarsbegränsningen som redovisas i promemorian.-

Prop. 1981/82: 163 44

Jag delar därför den uppfattning som har framförts i promemorian att anläggningsinnehavarens civilrättsliga ansvarighet även i fortsättningen bör vara begränsad till ett visst belopp för varje atomolycka.

Av de skäl som har anförts i promemorian anser-jag att beloppet för den ' högsta ansvarighet som kan åläggas anläggningsinnehavaren bör höjas avsevärt.

När det gäller frågan om ansvarighetsbeloppets storlek vill jag anföra följande. 1 promemorian har väsentlig betydelse tillagts möjligheten för anläggningsinnehavaren att täcka ansvarigheten genom försäkring. Jag delar uppfattningen att denna omständighet bör tillmätas stor betydelse. Sedan promemorian utarbetades har kapaciteten för försäkring på kärn- kraftsområdet ökat något. För år 1982 torde den totala kapaciteten för ansvarighetsförsäkring och sakförsäkring vara ca 2.5 miljarder kr. per kärnkraftverk (dvs. för samtliga reaktorer på samma'plats). Samtidigt är emellertid kostnaderna för nybyggnad av en reaktor ca 7 miljarder kr. i dagens prisnivå. De siffror som redovisas i promemorian beträffande minskningen av kapaciteten för sakskada som en" följd av förslaget och beträffande den troliga premiehöjningen torde alltjämt ha giltighet. Jag instämmer i den uppfattning som uttalas i promemorian att en minskning av kapaciteten för sakförsäkring med 250—300 milj. kr. inte i praktiken torde påverka de nuvarande långivarnas säkerhet och inte heller i nämn- värd män möjligheten att ta upp nya län. Det har inte heller framkommit något som ger anledning att frångå bedömningen. att förslaget till höjning av innehavarens ansvarighet skulle leda till premieökningari storleksord- ningen 400—500675 och att en sådan ökning "av premiekostnaderna inte i praktiken skulle påverka priset på den energi som levereras från kärnkraft- verk.

På grund härav föreslår jag i överensstämmelse med promemorian att ansvarighetsbeloppet för innehavarna av atomanläggningar i Sverige be- stäms till 500 milj. kr. per olycka och att detta belopp skall täckas av försäkring eller annan ekonomisk säkerhet. '

Sydkraft förordar i sitt remissyttrande att den föreslagna höjningen av ansvarighetsbeloppet genomförs stegvis i takt med att försäkringskapacite- ten ökar. Som skäl härför anför Sydkraft att den kraftiga höjning av ansvarighetsbeloppet som föreslås i promemorian allvarligt skulle påverka försäkringskapaciteten från belåningssynpunkt. Även den föreslagna ut- vidgningen av begreppet on-site-property talar enligt Sydkraft för att höj- ningen bör genomföras stegvis. Denna utvidgning kommer nämligen enligt Sydkraft att medföra ett ökat behov av försäkringsskydd med därav ökade försäkringskostnader. Sydkraft anför vidare att de höjda ansvarighetsbe- loppen för transportförsäkringar också kommer att medföra ökade försäk- ringskostnader.

Av vad jag har anfört i det föregående framgår att jag för min del inte anser att den föreslagna höjningen av ansvarighetsbeloppet får någon

Prop. 1981/82: 163 45

avgörande inverkan på belåningsmöjligheterna. Jag anser inte heller att de ökade försäkringskostnaderna är särskilt allvarliga. På grund härav finner jag inte någon anledning föreslå att höjningen skall genomföras stegvis.

Enligt atomansvarighetslagen får efter särskild prövning ett lägre an- svarighetsbelopp fastställas för vissa atomanläggningar eller vissa trans- porter av atomsubstans. Detta ansvarighetsbelopp kan f.n. bestämmas till lägst 25 milj. kr.

Enligt promemorian finns det alltjämt skäl att i atomansvarighetslagen öppna en möjlighet att i vissa fall sätta ned ansvarighetsbeloppet under vad som annars gäller. Det finns sålunda enligt promemorian ett intresse av _att kunna anpassa ansvarighetsbeloppet och därmed försäkringskostnaderna — till en rimlig nivå, när det gäller transporter som anses medföra obetydliga olycksrisker. Såvitt gäller verksamhet-i Sverige synes det enligt prome— morian finnas skäl att ha ett lägre ansvarighetsbelopp endast såvitt gäller transporter av obestrålat uran. l promemorian föreslås att det lägre ansva— righetsbeloppet för dylika transponer skall vara 100 milj. kr.

ASEA-ATOM påpekar i sitt remissyttrande att förslaget i denna del innebär att bolagets bränslefabrik i Finnslätt utanför Västerås inte kommer att omfattas av möjligheten till ett lägre ansvarighetsbelopp. Det nuvaran- de ansvarighetsbeloppet på 25 milj. kr. skulle sålunda höjas till 500 milj. kr. En sådan höjning kan enligt ASEA—ATOM komma att leda till en minsk- ning av sakförsäkringsbeloppet för denna anläggning på motsvarande sätt som för kärnkraftverk. ASEA—ATOM framhåller att verksamheten i fabri- ken enligt gällande tillstånd avser endast obestrålat uran. Enligt ASEA- A'l'OM synes rent tekniska skäl tala för att de omständigheter som har ansetts motivera ett lägre ansvarighetsbelopp för transport av obestrålat uran är giltiga även för verksamheten i Finnslättsanläggningen. ASEA- ATOM föreslår därför att ansvarigheten för atomolyekor i bränslefabriker som bearbetar endast obestrålat uran begränsas till [00 milj. kr.

Med anledning av vad ASEA-ATOM har anfört vill jag först framhålla att det är riktigt att verksamheten vid Finnslättsanläggningen enligt gällan- de tillstånd avser endast obestrålat uran. ] anläggningen förvaras och bearbetas visserligen betydande mängder sådant material. bl.a. i form av uranhexafluorid. Detta ämne kan t. ex. vid en brand övergå i gasform och kan då under mycket ogynnsamma omständigheter tänkas medföra omfat- tande skador. Sannolikheten för att så skall ske måste dock bedömas som tämligen obetydlig. Uranhexafluorid kondenserar vid normal lufttempera- tur och risken för omfattande spridning i luften är därför liten. Med hänsyn härtill anser jag att ansvarigheten för innehavare av atomanläggningar enbart för framställning, behandling eller förvaring av obestrålat uran bör- begränsas till 100 milj. kr. för varje olyeka.

Svensk kärnbränsleförsörjning AB (SKBF) anför att den hantering av radioaktiva ämnen som kommer att äga rum i det planerade centrallagret för mellanlagring av använt kärnbränsle (CLAB) från nukleär synpunkt

Prop. 1981/82: 163 . 46

väsentligt skiljer sig från förhållandena i en atomreaktor. Detsamma gäller enligt SKBF i fråga om använt kärnbränsle som är under transport till eller från CLAB och i fråga om hanteringen av låg- och medelaktivt avfall. SKBF uttalar att de grundläggande förutsättningarna för spridning av radioaktivitet vid en olycka i samband med sådan hantering eller transport är helt annorlunda än då det gäller en atomreaktor. Vid transporter måste man dessutom beakta att det är fråga om mycket begränsade kvantiteter. Från risk- och skadesynpunkt föreligger därför enligt SKBF väsentligt olika förhållanden vid de olika formerna av hantering av atomsubstanser som förekommer inom kärnkraftsindustrin. SKBF framhåller att lagförsla- get inte tar hänsyn till detta genom någon motsvarande differentiering i fråga om ansvarighetsbeloppet.

Vad gäller den verksamhet som skall äga rum vid CLAB vill jag påpeka att den kommer att avse förvaring av" utbränt kärnbränsle i mycket stora mängder. Jag anser det knappast ktrnna komma i fråga att för förvaringen i detta centrallager fastställa ett lägre ansvarighetsbelopp än det som gäller för kärnkraftverken. Vad angår transporterna till och från CLAB delarjag SKBF:s uppfattning att läget är ett annat från risksynpunkt. För transpor- ter av använt kärnbränsle gäller stränga säkerhetsbestämmelser och san- nolikheten för att en atomolyeka skall inträffa i samband med sådana transporter är jämförelsevis liten. Om en olycka trots allt skulle inträffa. . kan emellertid skadorna under olyckliga omständigheter bli av betydande omfattning. Jag är därför inte beredd att förorda ett lägre ansvarighetsbe- lopp också för transporter av använt kärnbränsle. Jag vill tillägga att premierna för försäkringar av sådana transporter är förhållandevis låga. Den merkostnad som det nya ansvarighetsbeloppet kommer att föra med sig för de försäkringsskyldiga blir därför inte särskilt betungande. Även förvaring och hantering av låg- och medelaktivt avfall medför väsentligt mindre risker än verksamheten i ett kärnkraftverk. Jag anser det emellertid inte påkallat att i lagen införa ett särskilt ansvarighetsbelopp enbart för sådan förvaring och hantering.

Som har anförts i promemorian finns det däremot skäl att ha ett lägre ansvarighetsbelopp än 500 milj. kr. såvitt gäller transporter av obestrålat trran. Det lägre ansvarighetsbeloppet för dylika transporter bör fastställas till det belopp som föreslås i promemorian. 100 milj. kr.

När det gäller ansvarighetsbeloppen framhåller några remissinstanser att dessa belopp bör justeras i takt med penningvärdesförändringen med kor- tare tidsintervaller än vad som hittills har varit fallet. Det skulle enligt en remissinstans kunna ske antingen genom beslut om lagändring från tid till annan eller genom införandet av ett system med automatisk omräkning. Jag instämmer i att frågan om höjning av ansvarighetsbeloppen i framtiden bör övervägas oftare än vad som'hittills har varit fallet. Jag är emellertid inte beredd att i atomansvarighetslagen införa ett system för automatisk höjning av ansvarighetsbelopp. t.ex. i form av uppräkning enligt något index.

Prop. 1981/82: 163 47

Enligt atomansvarighetslagen skall anläggningsinnehavarens ansvarig- het vara täckt av försäkring eller annan ekonomisk säkerhet. Staten är _- dock befriad från försäkringsplikt. Av de svenska kärnkraftverken är en- dast reaktorerrra i Ringhals helt statsägda och därför befriade från försäk- ringsskyldighet. l Studsvik finns en försöksreaktor som omfattas av en statsgaranti. För övriga reaktorer (dvs. dem i Oskarshamn. Barsebäck och Forsmark) tecknas försäkring liksom för ASEA-A'l'OM:s anläggning i Finnslätt som består av bränslefabrik och bränslelager.

Sydkraft ifrågasätter i sitt remissyttrande om det finns anledning att ha ' olika bestämmelser beträffande försäkringsskyldigheten beroende på vem som är ägare. Även Lantbrukarnas riksförbund anser att försäkringsav— lgiftcr bör tas ut för anläggningar som ägs av staten. .

Med anledning av dessa remissyttranden vill jag påpeka att det är en allmän princip att staten. inbegripet de statliga affärsverken, inte tecknar försäkring för sin verksamhet. Jag är därför inte beredd att föreslå någon ändring som innebär att försäkringsskyldighet enligt atomansvarighetsla- gen skall åvila även staten. Det bör emellertid påpekas att när ett kärn- kraftverk ägs av ett bolag som är statsägt eller i vilket staten är delägare. skyldighet att teckna försäkring eller ställa säkerhet föreligger i vanlig ordning. Detta är t. ex. fallet beträffande kärnkraftverket i Forsmark. som ägs av ett aktiebolag i vilket statens vattenfallsverk är delägare.

Enligt atomansvarighetslagen (l7å andra stycket) gäller en särskild begränsning av personskadeersättningar. Den ersättning som kan utgå vid dödsfall eller personskada är sålunda begränsad till 1 milj. kr. för varje dödad eller skadad person. [ promemorian föreslås att denna särskilda begränsning upphävs. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Jag ansluter mig till detta förslag. Jag förordar därför att denna begränsning upphävs.

Hänvisningar till S6-1

  • Prop. 1981/82:163: Avsnitt 5, 6.5, 8

6.2. Statsansvaret enligt tilläggskonventionen

Förea'ragunden

l atomansvarighetslagens ersättningssystem ingår som nämnts ett stats- ansvar. Om Sverige tillträder 1981 års ändringsprotokoll medför det att den övre gräns för statsansvaret som nu gäller enligt 3l & atomansvarig- hetslagen. 120 milj. betalningsenheter. måste höjas till 300 milj. särskilda dragningsrätter (ca 1.9 miljarder kr.).

Höjningen av övre gränsen för andra steget enligt tilläggskonventionen (från 70 milj. betalningsenheter till 175 milj. särskilda dragningsrätter) påverkar inte den svenska lagstiftningen. Denna höjning får nämligen" betydelse endast för det inbördes förhållandet mellan konventionsstaterna. Såvitt gäller skada orsakad av anläggning i en främmande stat som har tillträtt tilläggskonventionen innebär höjningen att Sveriges skyldighet att- bidra till ersättningarna med statsmcdel inträder först när det sammanlagda

Prop. 1981/82: 163 48

beloppet av skadorna överstiger 175 milj. särskilda dragningsrätter mot f. n. 70 milj. betalningsenheter. I fråga om skada orsakad av atomanlägg- ning i Svcrige medför höjningen att de övriga konventionsstaterna är skyldiga att bidra till ersättningar endast i den mån de sammanlagda ersättningsbeloppen överstiger 175 milj. särskilda dragningsrätter.

6.3 Fråga om införande av statsansvar utöver tilläggskonventionens maxi- mibelopp

Prom enmrian

Det förhöjda beloppet för statsansvaret enligt 1981 års ändringsprotokoll innebär givetvis en avsevärd förbättring av de skadelidandes skydd. Det är emellertid inte uteslutet att en atomolyeka kan få så stora skadeverkningar att de sammanlagda skadestånden överstiger 300 milj. särskilda dragnings- rätter (ca 1.9 miljarder kr. ). Det är vidare att märka att ändringsprotokollet till tilläggskonventionen träder i kraft först när det har ratificerats av samtliga de stater som för närvarande har tillträtt konventionen. dvs. när dessa stater har avgett förklaringar att de önskar vara bundna av protokol- let. Detta kan'uppenbarligen dröja åtskilliga är. Det förtjänar nämnas att tilläggskonventionen avslutades redan år 1963 men trädde i kraft först år 1974. I promemorian tas därför trpp frågan om i den svenska lagstiftningen bör införas ett statsansvar utöver maximibeloppet enligt tilläggskonven- tionen. _

Ett sådant ”fjärde steg" finns i vissa länders lagstiftning. l Nederlän- derna svarar staten för ersättningar upp till 1 miljard gulden (ca 2.5 mil- jarder kr.). 1' Förbundsrepubliken Tyskland uppgår statsansvaret till 1 miljard DM (ca 2.3 miljarder kr.). I dessa belopp ingår de ersättningar som omfattas av anläggningsinnchavarens ansvarighetsbelopp och de ersätt- ningsbelopp som utgår enligt tilläggskonventionen. I det schweiziska par- lamentet behandlas f. n. ett lagförslag enligt vilket staten skulle garantera ersättningar upp till sammanlagt 1 miljard schweizerfrancs (ca 2.5 mil- jarder kr.). .

Man torde kunna utgå från att staten under alla förhållanden kommer att få tillskjuta medel. om en atomolyeka skulle få så stora skadeverkningar att de sammanlagda ersättnir'rgsbeloppen överstiger maximibeloppet enligt tilläggskonventionen. Det synes därför enligt promemorian lämpligt att svenska staten. i likhet med vad som är fallet i vissa andra länder. åtar sig civilrättslig ansvarighet utöver vad som krävs enligt tilläggskonventionen. ] promemorian föreslås att gränsen för statsansvaret sätts till tre miljarder kr.. däri inbegripet de ersättningar som utgår enligt första. andra och tredje stegen. Detta extra statsansvar bör enligt promemorian gälla endast skador för vilka innehavare av svenska atomanläggningar är ansvariga.

En ytterligare fråga som behandlas i promemorian är huruvida detta - extra statsansvar skall begränsas till vissa olyckor eller vissa skadelidande.

Prop. 1981/82: 163 _ 49

En lösning kunde enligt promemorian vara att begränsa rätten till ersätt- ning utöver det belopp. som utgör maximibeloppct enligt tilläggskonven- tionen. till skador som uppkommer i Sverige. Såvitt gäller skador orsakade av svenska atomanläggningar skulle dock.-en sådan lösning strida mot 1974 års nordiska miljöskyddskonvention.som har införlivats med svensk rätt genom lagen (1974: 268) med anledning av miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark. Finland. Norge och Sverige. Enligt miljöskyddskonventionen skall den som lider skada till följd av miljöfarlig verksamhet i annat nordiskt land ha _rätt att föra talan om ersättning vid domstol i det land där verksamheten bedrivs. Hans rätt till ersättning får därvid inte bedömas efter mindre förmånliga ersättningsregler än om ska- dan hade inträffat i verksamhetslandet. _

För det fall att ett statsansvar i fråga om skador för vilka innehavaren av en svensk atomanläggning är ansvarig införs utöver vad som gäller enligt tilläggskonventionen måste sålunda detta ansvar på samma villkor täcka skador i Danmark, Finland. Norge och Sverige. Däremot är det möjligt att utesluta skador i annan konventionsstat än nordisk stat från denna rätt till ersättning. Det är tveksamt om en sådan geografisk begränsning skulle ha någon praktisk betydelse. Såvitt gäller skador utanför de nordiska län- derna synes det dock enligt promemorian rimligt att låta detta extra stats- ansvar gälla endast under förutsättning av ömsesidighet. dvs. endast be- träffande skador i en stat som i sin lagstiftning har ett extra statsansvar och då bara i den mån denna stat låter detta statsansvar omfatta skador i Sverige. . _

För att tillgodose skyddet för svenska intressen bör enligt promemorian det extra statsansvaret. utöver skador av det slag. som har berörts i det föregående, omfatta skador på eller över det fria havet ombord på svenskt fartyg eller luftfartyg samt skador på eller över det fria havet som i annat fall har tillfogats svensk medborgare eller svensk juridisk person. Med hänsyn till grunderna för den nordiska miljöskyddskonventioncn bör far- tyg och luftfartyg som är registrerat i Danmark, Finland eller Norge jäm- ställas med svenskt fartyg resp. svenskt luftfartyg såvitt gäller det extra statsansvaret.

F ärmlmgunden

1 promemorian föreslås att svenska staten åtar sig ansvarighet utöver vad som krävs enligt tilläggskonventionen och att gränsen för statsan- svaret sätts till tre miljarder kr._per olycka. däri inbegripet de ersättningar som utgår enligt första. andra och tredje stegen i tilläggskonventionen. Enligt promemorian bör detta statsansvar gälla endast skador för vilka ' innehavare av svenska atomanläggningar är ansvariga.. Vidare föreslås i promemorian att detta extra statsansvar ges en viss geografisk begräns- 'ning. Enligt promemorian bör det sålunda omfatta skador i Danmark. Finland. Norge och Sverige för vilka en svensk atomanläggningsinneha-

4 Riksdagen 1981/82. ! sum/. Nr [63

Prop. 1981/82:163 50

vare är ansvarig. Det bör vidare omfatta skador på eller över det fria havet ombord på svenskt fartyg eller luftfartyg samt skador på eller över det fria havet som i annat fall har tillfogats svensk medborgare eller svenskjuridisk person. Fartyg och luftfartyg som är registrerat i Danmark. Finland eller Norge bör enligt promemorian jämställas med svenskt fartyg resp. luftfar- tyg när det gäller det extra statsansvaret. Såvitt gäller skador utanför de nordiska länderna föreslås detta extra statsansvar gälla endast under förut- sättning av ömsesidighet.

Promemorians förslag om införande av ett extra statsansvar tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Ävenjag anser det lämpligt att införa ett sådant extra statsansvar för att ytterligare förbättra de skade- lidandes skydd vid stora olyckor. Jag anser den föreslagna gränsen. tre miljarder kr.. väl avvägd. Vidare anserjag att det extra statsansvaret skall gälla endast olyckor för vilka en svensk anläggningsinnehavare är ansvarig och att detta statsansvar bör ges den geografiska begränsning som föreslås i promemorian.

Hänvisningar till S6-2

  • Prop. 1981/82:163: Avsnitt 6.5, 8

6.4. Ersättning efter särskilt riksdagsbeslut

(iii/lande ordning

Tilläggskonventionens tillämpningsområde är snävare än Pariskonven- tionens. Utanför tilläggskonventionens tillämpningsområde faller framför allt olyckor för vars skadeverkningar ansvarigheten åvilar innehavare av atomanläggning i stat som har tillträtt Pariskonventionen men inte tilläggs— konventionen. Vid vissa transportolyckor föreligger också skillnader mel— lan konvcntionernas tillämpningsområde. [ dylika fall är de skadelidandes ersättningsrätt begränsad till det ansvarighetsbelopp som gäller för anlägg- ningsinnehavarcn.

På grund härav infördes i atomansvarighetslagen en särskild bestämmel- se om supplerande ersättning av statsmedel i fall då ersättning inte utgår enligt tilläggskonventionen (33 å). För skador i Sverige bereds i sådana fall gottgörelse enligt grunder som fastställs av regeringen och riksdagen.

PH'HIIPNIOI'flUl

I promemorian anförs att tillämpningsområdcna för de två konventio- nerna såvitt gäller skador i Sverige numera sammanfaller i allt väsentligt sedan ett flertal stater har tillträtt tilläggskonventionen. Samtliga de stater i Nordvästeuropa som har tillträtt Pariskonventionen är numera också an- slutna till tilläggskonventionen (Danmark. Finland. Norge. Förbundsrepu- bliken Tyskland, Nederländerna och Storbritannien). Bestämmelsen i 335 atomansvarighetslagen har därigenom enligt promemorian förlorat större delen av sitt tillämpningsområde. '

[ promemorian uttalas att det mot bakgrund härav synes föga menings- fullt att behålla ifrågavarande bestämmelse i dess nuvarande lydelse. Det

Prop. 1981/82: 163 51

kan däremot enligt promomorian finnas skäl att ersätta nuvarande 33 5 med en allmän bestämmelse om supplerande gottgörelse av statsmedel. Denna bestämmelse synes böra avse alla de fall i vilka de begränsningsbelopp som gäller enligt atomansvarighetslagen inte förslår till full ersättning. I sådana fall skulle enligt den nya bestämmelsen gottgörelse utgå av statsmcdel enligt grunder som riksdagen fastställer.

] promemorian påpekas att en sådan bestämmelse visserligen kommer att ha begränsad rättslig betydelse. Även utan stöd av en dylik bestämmel— se har riksdagen givetvis alltid möjlighet att vid atomolyekor — liksom vid olyckor av annat slag. t.ex. ras och översvämningar — besluta att ställa medel till förfogande för gottgörelse till de skadelidande. Bestämmelsen skulle emellertid innebära att riksdagen i de fall som här avses har att anslå medel för att bereda de skadelidande gottgörelse även vid olyckor vilkas skadeverkningar är så omfattande att tilläggskonventionens maximibelopp och det "fjärde stegets statsansvar" inte förslår till full ersättning. Någon viss ersättningsnivå garanteras dock inte.

F öredraganden

] promemorian föreslås att nuvarande 335 atomansvarighetslagen er- sätts med en allmän bestämmelse om supplerande ersättning av statsme- del. Förslaget har lämnats utan erinran under remissbehandlingen.

Jag biträder förslaget i denna del. Den nya bestämmelsen bör alltså avse alla de fall i vilka de begränsningsbelopp som gäller enligt atomansvarig- hetslagen inte förslår till full ersättning. Gottgörelse böri sådana fall utgå av statsmcdel enligt grunder som fastställs av riksdagen i särskild lag.

Hänvisningar till S6-4

  • Prop. 1981/82:163: Avsnitt 8

6.5. Lagteknisk anpassning till ändringsprotokollen och regeringsformen

Promemorian

För att Sverige skall kunna tillträda 1981 års ändringsprotokoll till Paris- konventionen och tilläggskonventionen fordras sådana ändringar i atom- ansvarighetslagen att svensk rätt överensstämmer med konventionerna i deras lydelse enligt dessa protokoll. 1981 års ändringsprotokoll innebär emellertid endast en begränsad revision av konventionerna.

[ fråga om Pariskonventionen görs genom 1981 års protokoll vissa änd— ringar som innebär att den valfrihet som konventionsstaterna enligt kon- ventionens nuvarande lydelse har på vissa punkter slopats. Sålunda gör ändringsprotokollet det obligatoriskt för konventionsstaterna att låta atom— anläggningsinnehavarens ansvarighet omfatta också skada som härrör från eller utgör resultatet av joniserande strålning från annan strålningskälla inom anläggningen än atombränsle eller radioaktiv produkt. Vidare kom- mer genom ändringsprotokollet anläggningsinnehavarens ansvarighet vid transportolyckor att obligatoriskt omfatta skada på transportmedlet. Dessa ändringar överensstämmer med den reglering som redan finns i atoman-

Prop. 1981/82: 163 . 53

svarighetslagen (definitionen av begreppet "atomskada" i 1 få resp. 12.6 c eontrario). På dessa punkter krävs därför inte lagändring.

Ändringsprotokollet ger en konventionsstat rätt att beträffande anlägg- ningar i dcn egna staten besluta att två eller flera atomanläggningar med samma innehavare som är belägna inom samma område skall anses som en atomanläggning. Såvitt gäller atomanläggningar i Sverige ges regeringen i 225 atomansvarighetslagen redan rätt att meddela sådant beslut. Ändrings- protokollet går emellertid längre i detta avseende. eftersom enligt proto- kollet konventionsstat får låta sådant beslut omfatta inte bara atomanlägg- ningar i konventionens mening utan även annan anläggning inom samma område i vilken radioaktivt material finns. Enligt promemorian synes det lämpligt att :; bringas i saklig överensstämmelse med protokollcts regle- ring.

I sin nuvarande lydelse är Zs' en fullmaktsbestämmelse för regeringen. Enligt promemorian är en dylik fullmaktsbestämmelse inte förenlig med 1974 års regeringsform. 1 promemorian föreslås därför att- paragrafen utfor- mas så att den blir förenlig med regeringsformen. Sålunda föreslås att paragrafen ges den innebörden att två eller flera atomanläggningar som har samma innehavare och ligger inom visst högstaavstånd från varandra skall anses som en enda atomanläggning.

Som tidigare har nämnts (avsnitt 3.1) utvidgas genom 1981 års protokoll begreppet on-site-property. "Detta föranleder en ändring i 125 atomansva- righetslagen. _

De frågor som rör ansvarighetsbeloppen i Pariskonventionen och maxi- mibeloppet för statsansvaret enligt tilläggskonventionen har behandlats i det föregående ( avsnitt 6.1 och 6.2 ).

Övriga ändringar i Pariskonventionen och tilläggskonventionen är av formell natur eller eljest av mindre betydelse. De föranleder inte lagänd— ring. bortsett från en mindrejustering av definitionen av begreppet "atom- substans" i ] .ö och en ändring i 95.

Föredl'ugauden

Förslagen i promemorian om anpassning till tilläggsprotokollen och re- geringsformen tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Såvitt gäller den föreslagna anpassningen av 2.5 till regeringsformen har dock två remissinstanser ansett att den föreslagna regleringen är sämre än nu gällande ordning.

Jag anser för egen del att. promemorians förslag till anpassning bör genomföras. I fråga om kritiken mot förslaget till ändring av 25 hänvisas ' till vad som anförs i specialmotiveringen till denna-paragraf.

Prop. 1981/82: 163 53 7 Upprättat lagförslag

] enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag om ändring i atomansvarighetslagen(1968: 45). Förslaget bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga)".

Hänvisningar till S6-5

8. Specialmotivering

1 5

Denna paragraf innehåller definitioner av vissa begrepp som används i lagen. Genom lagförslaget ändras definitionerna av begreppen "atomsub- . stans". "Pariskonventionen" och "tilläggskonventionen'I.

Med "atomsubstans" avses enligt paragrafen i-dess nuvarande lydelse dels atombränsle med undantag av naturligt uran och utarmat uran. dels radioaktiv produkt med undantag av vissa radioisotoper. "Radioaktiv produkt" definieras i paragrafen som annat radioaktivt material än atom- bränsle samt radioaktivt avfall. om materialet eller avfallet har bildats vid framställning eller användning av atombränsle eller- blivit radioaktivt ge- nom bestrålning i samband med sådan framställning eller användning. De radioisotoper som undantas från begreppet atomsubstans är radioisotoper som används för eller har gjorts färdiga att användas för industriellt. kommersiellt.jordbrukstekniskt. medicinskt eller vetenskapligt ändamål. .

Lagtexten grundas på Pariskonventionens art. l.a.iv och v. Genom 1981 års protokoll utvidgas undantaget för vissa radioisotoper till att omfatta också isotoper som är avsedda för undervisningsändamål.

Det bör påpekas att undantaget för vissa radioisotoper i konventionstex- ten är utformad på ett sätt som avviker från den svenska lagtexten. Undan- taget görs i konventionen i definitionen av begreppet "radioaktiva pro- dukter eller avfallsämnen" och anges där omfatta sådana radioisotoper ' utanför en atomanläggning som används eller är avsedda att användas för sådant ändamål som nyss har nämnts. I det svenska lagstiftningsärendet ansågs att denna teknik medförde att definitionen av "atomanläggning"— till viss del blir en cirkeldefinition. På grund härav togs.i atomansvarighetsla- gen undantaget i stället upp i definitionen av begreppet ”atomsubstans". Något behov av att uttryckligen begränsa undantaget till att gälla isotoper som befinner sig utanför en atomanläggning föreligger inte med denna teknik. eftersom begreppet atomsubstans i lagen — liksom i konventionen — används endast i fråga om atomolyekor som inträffar utanför atoman- läggningar. I enlighet med vad som nu har sagts har det av ändringsproto- kollet föranledda tillägget beträffande isotoper för undervisningsändamål. införts i den svenska lagens definition av begreppet "atomsubstans".

Under förarbetet till konventionen rådde enighet om att undantaget för vissa radioisotoper avser endast isotoper som har nått ett sådant stadium i

Prop. 1981/82: 163 54

framställningsprocessen att de omedelbart kan användas för något av de angivna ändamålen. Detta överensstämmer med lydelsen av motsvarande bestämmelse i Wienkonventionen (art. 1.1.g). Den svenska lagtexten utfor- mades i enlighet härmed. Det har emellertid visat sig att Pariskonventio- nens text har gett upphov till vissa tillämpningssvårigheter. I anledning härav har texten genom ändringsprotokollet getts den avfattningen att undantaget för radioisotoper omfattar isotoper utanför atomanläggning vilka har gjorts färdiga att användas för något av de ändamål som här avses. Detta har dock inte föranlett ändring av den svenska lagtexten.

Med "Pariskonventionen" avses enligt förevarande paragrafi dess nu- varande lydelse 1960- års konvention om skadeståndsansvar på atomener- gins område i dess lydelse enligt 1964 års tilläggsprotokoll. I denna defini- tion har gjorts den ändringen att med Pariskonventionen avses konven- tionen i dess lydelse enligt 1964 års tilläggsprotokoll eller i dess lydelse enligt detta protokoll och 1981 års ändringsprotokoll.

Denna formulering har föranletts av att Pariskonventionen för Sveriges del kan ha olika lydelse i förhållande till olika konventionsstater. Anled- ningen till detta är att 1981 års ändringsprotokoll träder i kraft när det har tillträtts av två tredjedelar av konventionsstaterna. Till följd härav kan Sverige under en övergångstid vara bundet av konventionen i dess lydelse enligt 1981 års ändringsprotokoll i förhållande till majoriteten av konven- tionsstaterna men alltjämt vara bundet av konventionen i dess lydelse enligt 1964 års tilläggsprotokoll i förhållande till vissa konventionsstater.

Med "tilläggskonventionen”' avses enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse 1963 års konvention sådan den har reviderats genom 1964 ars tilläggsprotokoll. Enligt lagförslaget avses med tilläggskonventionen 1963 års konvention i dess lydelse enligt 1964 års tilläggsprotokoll och 1981 års ändringsprotokoll. Detta beror på att Sverige kan vara bundet endast av en lydelse av tilläggskonventionen. 1981 års ändringsprotokoll träder nämli- gen inte i kraft förrän det har tillträtts av samtliga konventionsstater. Sedan protokollet har trätt i kraft, är Sverige därför i förhållande till samtliga konventionsstater bundet av konventionen'i dess lydelse enligt . 1964 års tilläggsprotokoll och 1981 års ändringsprotokoll.

Som tidigare har nämnts görs i konventionen genom ändringsprotokollet en ändring i definitionen av begreppet "atomolyeka”. Denna ändring föranleds av att konventionen genom ändringsprotokollet gör det obligato- riskt för konventionsstaterna att låta anläggningsinnehavarens ansvarighet omfatta också skador som härrör från eller är ett resultat av joniserande strålning från annan strålningskälla inom anläggningen än atombränsle eller radioaktiv produkt. Sådana skador omfattas av anläggningsinneha- varens ansvarighet redan enligt den svenska lagen i dess nuvarande ly- delse. Denna bestämmelse i ändringsprotokollet föranleder därför inte någon ändring av den svenska lagtexten.

Studsvik Energiteknik AB har föreslagit att nomenklaturen i atoman-

Prop. 1981/82: 163

'.II '.II

svarighetslagen ses över och harmoniseras samt i möjligaste mån ansluts till vedertaget tekniskt-vetenskapligt språkbruk. Det har dock inte ansetts behövligt att i detta lagstiftningsärende se över nomenklaturen i lagen. Det bör tilläggas att lagens nomenklatur nära följer den nomenklatur som används i Pariskonventionen.

2.5

Förevarande paragraf innehåller en bestämmelse om att två eller flera" atomanläggningar i vissa fall skall kunna behandlas som en enda anlägg- ning vid lagens tillämpning. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan sålunda beträffande atomanläggningar i Sverige förordna. att två eller flera anläggningar som är i samma innehavares hand och ligger i varandras omedelbara närhet skall behandlas som en anläggning vid tillämpningen av atomansvarighetslagen . Denna bestämmelse saknar mot- svarighet i Pariskonventionen i dess nuvarande lydelse. Wienkonven- tionen innehåller däremot en sådan bestämmelse (art. I.l.j in fine). Under förarbetet till Pariskonventionen rådde dock enighet om att anläggnings- staten skulle kunna meddela sådant förordnande.

Förordnanden enligt paragrafen har meddelats i fråga om reaktorområ- dena i Oskarshamn. Barsebäck och Forsmark. Något förordnande har däremot inte meddelats beträffande reaktorområdet i Ringhals. där reak- torerna ägs av staten.

Genom ändringsprotokollet har konventionsstaternas rätt i detta avseen- de skrivits in i Pariskonventionen. Detta har skett genom ett tillägg till art. l.a.ii. Tillägget har emellertid en något vidare omfattning än den svenska lagtexten och motsvarande föreskrift i Wienkonventionen. Konventions- stat får enligt protokollet ,låta sitt beslut omfatta inte bara atomanlägg- ningar i konventionens mening utan också annan anläggning inom samma område i vilken det finns radioaktivt material. Paragrafens tillämpningsom- råde har därför utvidgats så att den överensstämmer med ändringsproto- kollet.

Förevarande paragraf är i sin nuvarande lydelse en fullmaktsbestäm- melse för regeringen att i vissa fall besluta att två eller Iiera atomanlägg- ningar som liggeri varandras omedelbara närhet skall anses som en anlägg- ning. Enligt promemorian torde ett sådant beslut inte vara förenligt med 1974 års regeringsform. De regler som det här är fråga om måste nämligen enligt promemorian ha form av lag. eftersom de är av civilrättslig karaktär. I promemorian föreslås att paragrafen i samband med den ändring som föranleds av protokollet utformas så att den blir förenlig med den nya regeringsformen. Det synes enligt promemorian lämpligt att bestämmelsen ges den innebörden att två eller flera atomanläggningar som har samma innehavare och ligger inom visst högsta avstånd från varandra skall anses som en enda atomanläggning.

Studsvik Energiteknik AB har anfört att den nu gällande utformningen

Prop. 1981/82:163 ' 56

av förevarande paragrafär mer ändamålsenlig än den som föreslås i prome- morian. Enligt bolaget läggs i förslaget till ny lydelse i onödan för stor vikt vid det godtyckligt valda. precisa avståndet 1000 m. samt den ordnings- följd i vilken tre eller flera anläggningar hos samme ägare kan ha kommit att uppföras.

Det är givetvis riktigt att promemorians förslag innebär en mindre flexi- bel lösning än vad som f.n. gäller. Som anförs i promemorian är den nu gällande regleringen dock inte förenlig med den nya regeringsformen. Det tordc'inte vara möjligt att finna någon lösning som uppfyller kravet på grundlagsenlighet och som samtidigt ger samma flexibilitet som den nuva- rande regleringen. Paragrafen har därför utformats i enlighet med prome- morians förslag.

Studsvik Energiteknik AB har vidare föreslagit att uttrycket "radioak- tivt material" i andra meningen byts mot "atomsubstans". En sådan ändring skulle emellertid inte vara förenlig med Pariskonventionens art. l.a.ii i dess lydelse enligt ändringsprotokollet. Promemorians förslag till lagtext har därför inte ändrats på denna punkt.

Ligger två eller fiera atomanläggningar som har samma innehavare i närheten av varandra. skall enligt förslaget den av anläggningarna som har uppförts först och den eller de som befinner sig inom 'en radie av 1000 meter från den första anläggningen vid tillämpningen av atomansvarighets- lagen behandlas som en enda atomanläggning. Om det i ett sådant fall ligger en annan anläggning som innehåller radioaktivt material inom nämnda radie. skall den anläggningen och atomanläggningarna tillsam- mans betraktas som en enda anläggning. om de har samma innehavare. Avstånden bör räknas från mittpunkten i resp. anläggning. Då det gäller en reaktoranläggning. bör reaktorkärlets mitt räknas som mittpunkt. I fråga om annan anläggning bör avståndet räknas från anläggningens geometriska mittpunkt.

Förslaget innebär i praktiken att vart och ett av de fyra reaktorområden som finns i Sverige. dvs. de i Oskarshamn. Barsebäck. Forsmark och Ringhals. kommer att utgöra en anläggning i atomansvarighetslagens me- ning. Bortsett från reaktorområdet i Ringhals innebär detta inte någon ändringi sak.

Länsstyrelsen i Kalmar län har påpekat att förslaget innebär att det planerade centrallagret för använt kärnbränsle (CLAB) och kärnkraftver- ket i Oskarshamn kommer att utgöra två skilda atomanläggningar i lagens mening. trots att avståndet mellan lagret och en av reaktorerna i Oskars- hamnsverket understiger 1 km. Påpekandet är riktigt under förutsättning att CLAB och kärnkraftverket har olika innehavare. vilket troligen kom- mer att bli fallet.

Prop. 1981/82: 163 57

9.5

I denna paragraf. som motsvarar art. 3.a in fine och art. 5.c i Pariskon- ventionen. regleras ansvarigheten vid atomolyekor orsakade av atomsub- stanser som utan att vara under transport befinner sig utanför en'atoman- läggning.

Ansvarigheten åvilar i dylika fall den anläggningsinnehavare som vid tiden för olyckan hade den atomsubstans som orsakade atomskadan i sin besittning. Var atomsubstansen då inte i någon anläggningsinnehavares besittning. är den anläggningsinnehavare ansvarig som senast haft substan- sen i sin besittning (första meningen i paragrafens nu gällande lydelse).

Vid transport av atomsubstans övergår som tidigare har nämnts ansva- righeten från den avsändande till den mottagande anläggningsinnehavaren vid den tidpunkt som anges i skriftligt avtal mellan dessa eller. om sådant skriftligt avtal inte finns. när mottagaren övertar substansen. Möjligheten att i samband med transport låta ansvarigheten övergå genom skriftligt avtal infördes i konventionen genom 1964 års tilläggsprotokoll. Någon motsvarande ändring gjordes inte i ar't. 5.c. Detta torde ha berott på ett förbiseende. Genom 1981 års protokoll görs en sådan ändring i sistnämnda artikel.

1 förevarande paragraf har som en ny mening tagits in en bestämmelse i överensstämmelse med nämnda ändring" i konventionen. Har en anlägg- ningsinnehavare genom skriftligt avtal övertagit ansvarigheten för sådan atomskada som avses i paragrafen. åvilar sålunda ansvarigheten denne. Samtidigt har nuvarande första meningen av språkliga skäl delats upp i två meningar.

1 paragrafens sista mening (nuvarande andra meningen: fjärde meningen enligt lagförslaget) har inte gjorts någon ändring.

12 5

I denna paragraf undantas viss egendom från anläggningsinnehavarens ansvarighet. Paragrafen grundas på art. 3.a.ii. 1 och 2 samt art. 7.c. Innehavaren av en atomanläggning svarar sålunda inte enligt atomansva- righetslagen för skada på atomanläggningen eller på egendom som vid tiden för atomolyekan fanns inom anläggningens område och användes eller var avsedd att användas i förbindelse med denna, s.k. on-site-pro- perty.

Genom ändringsprotokollet utvidgas undantaget från atomanläggnings— innehavarens ansvarighet för on-site-property till att omfatta också skada på annan atomanläggning, däri inbegripet atomanläggning under uppföran- de, som är belägen inom samma område ("site") som den skadevållande atomanläggningen. Syftet med denna ändring är att förhindra att atoman- läggningsinnehavarens ansvarsförsäkring används för att betala skada på annan atomanläggning i närheten.

Prop. 1981/82:163 58

Förevarande paragrafs första stycke har ändrats i överensstämmelse med protokollet. Enligt lagförslaget (punkt 1) svarar innehavaren av en atomanläggning inte enligt atomansvarighetslagen för skada på atoman- läggningen eller på annan atomanläggning inom samma område. Begreppet "annan atomanläggning" omfattar enligt uttrycklig föreskrift även annan atomanläggning under uppförande. Undantaget från innehavarens ansva- righet för skada på annan atomanläggning gäller även om de två anlägg- ningarna har olika innehavare.

Enligt paragrafens nuvarande lydelse undantas från anläggningsinneha- varens ansvarighet egendom som vid tidpunkten för atomolyekan fanns inom den skadevållande atomanläggningens område och användes eller var avsedd att användas i förbindelse med denna. Som en följd av utvidg- ningen av begreppet on-site-property har. liksom i protokollet. undantaget från anläggningsinnehavarens ansvarighet utsträckts att omfatta också egendom som vid nämnda tidpunkt fanns inom samma område som den skadevållande atomanläggningen och användes eller var avsedd att använ- das i förbindelse med annan sådan anläggning inom detta område (punkt 2). Begreppet "atomanläggning" omfattar i förevarande punkt även en atomanläggning under uppförande.

Under konventionsarbetet ansågs det inte möjligt att närmare avgränsa begreppet "inom samma område" ("on the same site"). De gränsdrag- ningsproblem som kan uppkomma torde få lösas i rättstillämpningen. Ledning kan därvid ofta erhållas i de geografiska avgränsningar som görs i de tillståndsbeslut som ligger till grund för-anläggningens drift.

Det är att märka att till följd av att skada på on-site-property undantas från anläggningsinnehavarens ansvarighet. ersättning av statsmcdel enligt tilläggskonventionens system inte utgår för skada på sådan egendom.

[ förevarande paragrafs andra stycke regleras skada på transportmedel i anledning av atomolyeka som har inträffat under transport av atomsub- stans. Enligt Pariskonventionen i dess nuvarande lydelse omfattar an- läggningsinnehavarens ansvarighet vid transportolyckor inte skada på transportmedlet. om inte annat föreskrivs i anläggningsstatens lag. Sverige har. liksom de llesta övriga konventionsstaterna. utnyttjat möjligheten att låta anläggningsinnehavarens ansvarighet omfatta även skador på trans- portmedlet i dylika fall. Den svenska regleringen på denna punkt är dock endast tillämplig på svenska atomanläggningsinnehavare. Är innehavaren av en atomanläggning i annan konventionsstat ansvarig i anledning av atomolyeka som har inträffat under transport av atomsubstans. avgörs enligt anläggningsstatens lag om ersättning skall utgå för skador på trans- portmedlet.

Genom ändringsprotokollet har undantaget för skador på transportme— del i art. 3.a.ii.2 upphävts. Härigenom kommer anläggningsinnehavarens ansvarighet vid transportolyckor obligatoriskt att omfatta skada på trans- portmedlet. Som tidigare har nämnts träder emellertid ändringsprotokollet

Prop. 1981/82:163 59

i kraft när det har tillträtts av två tredjedelar av konventionsstaterna. Under en övergångstid. som troligen kommer att omfatta många år. kom- mer Sverige därför att vara bundet av konventionen i dess äldre lydelse i förhållande till vissa konventionsstater. Till följd härav har någon ändring inte gjorts i andra stycket.

Tredje stycket har inte ändrats.

l7ä

Paragrafen grundar sig på art. 7 och l l i Pariskonventionen och innehål- ler bestämmelser om begränsning av anläggningsinnchavarens ansvarig- het. '

Enligt paragrafens första stycke i dess nuvarande lydelse är ansvarighe- ten för innehavare av atomanläggning i Sverige enligt atomansvarighetsla- gen begränsad till 50 milj. kr. för varje atomolyeka. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan. med hänsyn till anläggningens storlek eller art. omfattningen av transport eller annan omständighet. fastställa ett lägre belopp. dock inte under 25 milj. kr. För innehavare av atomanläggningar i utlandet bestäms ansvarighetsbeloppet enligt anlägg- ningsstatens lag. I fråga om atomolyekor som inträffar under transport av atomsubstanser avser anläggningsinnehavarens ansvarighet enligt atoman- svarighetslagen för andra skador än skador på transportmedlet inte i något fall ett lägre sammanlagt belopp än 25 milj. kr.

Av skäl som har anförts i det föregående ( avsnitt 6.1 ) innebär lagförsla- get att anläggningsinnehavarens ansvarighet enligt huvudregeln höjs från 50 till 500 milj. kr. per atomolyeka.

Det nyssnämnda bemyndigandet i första stycket innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i enskilda fall kan fastställa ett lägre belopp. Ett sådant bemyndigande torde inte vara förenligt med 1974 års regeringsform. eftersom reglerna i detta fall måste ha formen av lag. Paragrafen bör i samband med höjningen av ansvarighetsbeloppen bringas i överensstämmelse med den nya regeringsformen. Som tidigare har nämnts (avsnitt 6.1) torde det finnas skäl att ha ett lägre ansvarighets- belopp i fråga om anläggningar för enbart framställning. behandling eller förvaring av obestrålat uran och såvitt gäller transporter av sådant uran. Bestämmelsen har därför i förslaget getts den avfattningen att ansvarighe- ten såvitt gäller sådana anläggningar och transporter är begränsad till 100 milj. kr. per olycka. _

Den särskilda bestämmelsen beträffande olyckor som inträffar under transport av atomsubstans har ändrats. så att anläggningsinnehavarens ansvarighet för andra skador än skador på transportmedlet inte får under- stiga 100 milj. kr. (första stycket sista meningen).

I fråga om den särskilda bestämmelsen för transportolyckor bör framhål- las att den innebär att en eventuellt nödvändig nedsättning av skadestån- den i första hand går ut över den som är berättigad till ersättning för skada

Prop. 1981/82: 163 60

på transportmedlet. Beträffande den praktiska tillämpningen av denna reduktionsregel hänvisas till prop. 1968: 25 s. 127.

Förevarande paragrafs andra stycke i dess nuvarande lydelse innehåller en särskild bestämmelse om begränsning av ersättning för personskada. Ersättning i anledning av dödsfall eller personskada är begränsad till en milj. kr. för varje dödad eller skadad person. Av skäl som har anförts i det föregående (avsnitt 6.1) har denna särskilda bcgränsningsregel slopats. Den föreslagna lagändringen innebär sålunda att någon särskild begräns- ning av ersättning i anledning av dödsfall eller personskada inte kommer att gälla. Sådana skador blir liksom andra skador endast underkastade den allmänna begränsningen av anläggningsinnehavarens ansvarighet i föreva- rande paragraf samt begränsningen av statsansvaret enligt 31 och 31 a 55.

1 sin nuvarande lydelse innehåller förevarande paragrafi tredje stycket en föreskrift om att de belopp som anges i första och andra styckena inte innefattar ränta eller ersättning för råttegångskostnader. Denna bestäm- melse grundas på art. 7.g i Pariskonventionen. I detta stycke. som kommer att utgöra andra stycket i paragrafen i dess nya lydelse. har hänvisningen till det upphävda andra stycket utgått.

30 5

I denna paragraf har den nuvarande hänvisningen till 17 åt andra och tredje styckena ändrats att avse endast andra stycket. Enligt förslaget upphävs nämligen nuvarande 17 å andra stycket. Vad som nu utgör 17 å tredje stycket blir enligt förslaget paragrafens andra stycke.

31 5

Denna paragraf grundar sig på art. 3 och 15 i tilläggskonventionen och innehåller bestämmelser om maximibelopp-för den ersättning som sam- manlagt kan utgå med anledning av en atomolyeka. Sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utgå av statsmedel enligt tilläggskonventionen är begränsat. Enligt konventionens art. 3 i dess nuvarande lydelse skall det sammanlagda beloppet av ersättningar inom första. andra och tredje stegen inte överstiga 120 milj. betalningsenheter vid varje atomolyeka. l överens- stämmelse härmed föreskrivs i förevarande paragraf i dess nuvarande lydelse att det sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utges i följd av en atomolyeka är begränsat till ett belopp som svarar mot 120 milj. betalningsenheter. I detta belopp inräknas inte ränta eller ersättning för rättegångskostnader.

Tilläggskonventionen medger att en stat som har tillträtt den konven- tionen avtalar med en stat som inte har tillträtt konventionen om ersättning av statsmcdel för atomskador som inte omfattas av tilläggskonventionen. Ett sådant avtal kan föranleda en viss modifikation av regeln om begräns- ning av ersättningarna till 120 milj. betalningsenheter. Under vissa förut- sättningar får nämligen enligt art. 15.b i tilläggskonventionen ersättningar-

" Prop. 1981/82:163 61

na enligt avtalet tas i beräkning vid bedömningen av om maximibeloppet 120 milj. betalningsenheter överskrids och skadeersättningarna på grund härav skall reduceras. En föreskrift härom finns intagen i paragrafen. Beträffande de problem som uppkommer vid fördelningen av ersättnings- beloppen när sådant avtal skall beaktas hänvisas till prop. 1968: 25 s. 161 f.

Sverige har inte ingått något sådant avtal. Av skäl som har anförts i det föregående ( avsnitt 6.2 ) görs i paragrafen den ändringen att maximibeloppet av de ersättningar som skall utges till följd av en och samma atomolyeka höjs från 120 milj. betalningsenheter till 300 milj. särskilda dragningsrätter.

Till paragrafen har i lagförslaget fogats ett nytt andra stycke som inne- håller en definition av begreppet ”"särskilda dragningsrätter". Därmed avses de av internationella valutafonden använda särskilda dragningsrät- terna (första meningen). l fråga om den närmare innebörden av detta begrepp hänvisas till vad som anförs i avsnitt 3.1 i anslutning till art. 7.

[ ändringsprotokollet till tilläggskonventionen (art. 3.g) regleras hur särskilda dragningsrätter skall omräknas till nationell valuta. De belopp som anges i tilläggskonventionen skall enligt huvudregeln omräknas till en konventionsstats nationella valuta på grundval av denna valutas värde den dag då olyckan inträffade. Under förarbetet till ändringsprotokollet ansågs emellertid att det i särskilda fall kunde leda till obilliga resultat för de skadelidande att till utgångspunkt för omräkningen ta valutakursen på dagen för olyckan. På grund härav ges konventionsstaterna rätt att för viss olycka genom överenskommelse fastställa annan dag för omräkning. Vär- det av en konventionsstats nationella valuta uttryckt i särskilda dragnings- rätter skall räknas ut enligt den beräkningsmetod som ifrågavarande dag tillämpas av Internationella valutafonden för dess verksamhet och transak- tioner.

l överensstämmelse med art. 3.g regleras i andra stycket andra mening- en förfarandet vid omräkning. Förs talan om ersättning. skall omräkning från särskilda dragningsrätter till svenska kronor ske efter kursen den dag då atomolyekan inträffade. om inte för viss olycka annan dag fastställs genom överenskommelse mellan de stater som har tillträtt tilläggskonven- tionen. Vid omräkning till svensk valuta skall kronans värde beräknas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella valutafonden nämnda dag tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

En annat än överslagsmässig omräkning enligt förevarande lagrum blir i praktiken aktuell endast om en olycka är av så stor omfattning att de sammanlagda skadeståndsbeloppen kan antas närma sig 300 milj. särskilda dragningsrätter.

Det kan givetvis också bli nödvändigt att räkna om det belopp som utgör övre gränsen för andra steget, 175 milj. särskilda dragningsrätter. till svenska kronor för att fastställa om och i vilken omfattning övriga konven- tionsstater är skyldiga att ställa medel till förfogande för att betala ersätt-

Prop. 1981/82: 163 62

ningar inom tredje steget. Denna omräkning regleras dock inte av föreva— rande lagrum utan skall ske direkt med stöd av art. 3.g i tilläggskonven- tionen.

Paragrafens andra stycke i dess nuvarande lydelse innehåller särskilda bestämmelser för det fall att det belopp som står till förfogande för gottgö- relse av statsmcdel enligt 29 och 30 åå inte förslår till ersättning av ska- dorna. Dessa bestämmelser. som kommer att utgöra tredje stycket i para- grafen i dess nya lydelse. har inte ändrats.

3laå

[ denna paragraf. som inte har någon motsvarighet i gällande lag. ges bestämmelser om ytterligare statsansvar för det fall att anläggningsinneha- varens ansvarighetsbelopp och i förekommande fall vad som utgår enligt tilläggskonventionen inte är tillräckligt för att ge full ersättning till de skadelidande.

Enligt paragrafens första stycke avser rätten till ersättning atomskador som innehavaren av en atomanläggning i Sverige är ansvarig för. Vidare begränsas ersättningsrätten till skador som har uppkommit i Sverige. Dan- mark. Finland eller Norge. Med sådana skador jämställs skador som har uppkommit på ett fartyg eller ett luftfartyg som är registrerat i Sverige. Danmark. Finland eller Norge. Har skador uppkommit på ett annat ställe än som nu har nämnts. utges ersättning bara om skadorna har tillfogats en svensk medborgare eller en svensk juridisk person. I fråga om skälen till denna avgränsning hänvisas till avsnitt 6.3 .

Det bör påpekas att första stycket kan leda till att ersättning i vissa fall utgår för skador som inte täcks av tilläggskonventionen. eftersom tillämp- ningsområdet för den nya 31 a & i vissa speciella fall kan bli vidsträcktare än ersättningsrätten enligt tilläggskonventionen.

Ersättning av statsmedel inom tilläggskonventionens ram utgår inte bara när anläggningsinnehavarens ansvarighetsbelopp är otillräckligt för att ge full ersättning. Enligt tilläggskonventionen kan nämligen ersättning av statsmedel också utgå då en preliminär nedsättning har skett av det skade- stånd som anläggningsinnehavaren skall utge. Det har inte ansetts föreligga skäl att ge rätt till sådan ersättning också inom ramen för det ytterligare statsansvaret. när en preliminär nedsättning har beslutats av skadestånd som skall utgå enligt 29 5.

Det extra statsansvaret är alltså i princip begränsat till skador som har uppkommit i Sverige. Danmark. Finland och Norge eller som eljest drab- bar svenska intressen. Under förutsättning av ömsesidighet omfattar emel- lertid detta statsansvar även skador i annan stat. Ersättning utgår sålunda för skador i annan stat som har tillträtt tilläggskonventionen. i samma mån som ersättning i den staten skulle utgå för atomskador som uppkommer i Sverige (andra stycket). Av uttrycket "i samma mån" framgår. att ersätt- ning för skador som uppkommer i en sådan stat som nu har nämnts utgår

Prop. 1981/82: 163 63

utöver tilläggskonventionens ansvarighetsbelopp endast upp till det belopp inom vilket skador i Sverige får delta i fördelningen av ersättningen av statsmcdel enligt den statens lagstiftning.

Det extra statsansvaret enligt förevarande paragraf omfattar endast ska- dor för vilka en atomanläggningsinnehavare är ansvarig." Detta ansvar omfattar sålunda inte skador för vilka anläggningsinnehavarens ansvarig- het är preskriberad enligt 21 å. Statens ansvar för s. k. sena skador regleras i 32 &. Statsansvaret enligt förevarande paragraf gäller inte heller skador orsakade av sådana atomolyekor för vilka ansvarighet inte föreligger för anläggningsinnehavaren. nämligen olyckor till följd av krigshandlingar el- ler vissa därmed jämställda handlingar och olyckor till följd av en allvarlig naturkatastrof av osedvanlig art.

Det är att märka att den allmänna avgränsningen av atomansvarighetsla- gens tillämpningsområde i 3 & gäller även i fråga om förevarande paragraf. Det extra statsansvaret omfattar sålunda inte atomskador i följd av en atomolyeka som har inträffat i en stat som inte har tillträtt Pariskonven- tionen.

I förevarande paragrafs tredje stycke begränsas de sammanlagda ersätt- ningsbeloppen till tre miljarder kr. för varje atomolyeka. [ detta belopp ingår dels vad som utges av atomanläggningens innehavare (eller av staten) inom ramen för anläggningsinnehavarens ansvarighetsbelopp. dels vad som utgår enligt tilläggskonventionens ersättningssystem. Vidare ingår de ersättningsbelopp som lämnas enligt sådant avtal som avses i art. 15 i tilläggskonventionen. Beträffande sådana avtal hänvisas till vad som an- förs i anslutning till 31 &. I beloppet inräknas inte ränta och inte heller ersättning för rättegångskostnader.

[ 30 & finns en hänvisning till vissa tidigare paragrafer som skall tilläm- pas på ersättning som utgår av statsmcdel enligt 29 å. dvs. enligt tilläggs- konventionens ersättningssystem. Sådan ersättning skall bestämmas enligt de grunder som anges i ll & första stycket (bestämmelsen om objektivt ansvar). 12 & (undantag från ansvarigheten för skador på on-site-property och transportmedel). 13 & (hänvisning till skadeståndslagens regler om bestämmande av ersättning samt om jämkning av skadestånd) samt 17 å andra stycket' (bestämmelsen om att ränta och rättegångskostnader faller utanför ansvarsbegränsningen). Vidare föreskrivs att bestämmelserna i 15 5 första stycket första meningen och tredje stycket om rätt till återkrav mot innehavaren av en atomanläggning skall ha motsvarande tillämpning beträffande rätt att av staten återkräva vad som har utgetts i anledning av atomskada för vilken ersättning av statsmcdel utgår enligt 29 5.

Samma regler bör gälla i fråga om ersättning av statsmedel enligt före—

' Nuvarande 17 & tredje stycket som enligt förslaget skall utgöra paragrafens andra stycke. '

Prop. 1981/82: 163 64

varande paragraf. En föreskrift om detta har tagits in i paragrafen som ett fjärde stycke.

Paragrafcns femte stycke innehåller bestämmelser om nedsättning av ersättningarna för det fall att inte heller beloppet tre miljarder kr. skulle räcka till för att ge alla skadelidande full ersättning. 1 överensstämmelse med vad som gäller i övriga fall av nedsättning enligt atomansvarighetsla- gen sker en proportionell nedsättning av ersättningsbeloppen (första me- ningen). Vidare ges genom en hänvisning till 19 å andra stycket möjlighet att företa en preliminär nedsättning innan man med bestämdhet kan avgöra om beloppet tre miljarder kr. förslår (andra meningen").

32 å

Denna paragraf innehåller bestämmelser om ersättning för s.k. sena skador. dvs. för skador som visar sig först efter det att anläggningsinneha- varens ansvarighet har preskriberats. _

Enligt förevarande paragrafs första stycke utgår ersättning för sena skador i följd av en atomolyeka för vars skadeverkningar innehavaren av en svensk atomanläggning är ansvarig. Rätten till ersättning omfattar ska- dor som har visat sig efter det att preskription har inträtt men inom trettio år från dagen för atomolyekan.

I vissa fall kan ersättning utgå också för skador som har visat sig före preskriptionstidens utgång. nämligen om den skadelidande visserligen har underlåtit att inom föreskriven tid väcka talan eller företa annan åtgärd för att avbryta preskriptionen men haft godtagbar ursäkt för sin underlåtenhet. Dessa bestämmelser har inte ändrats. _

[ paragrafens andra stycke behandlas det fall att skatleersättning har nedsätts till följd av bestämmelserna om begränsning av anläggningsinne- havarens ansvarighet (19 & första stycket) och om'begränsning av statsan- svaret (31 å andra stycket") eller motsvarande bestämmelser i annan kon- ventionsstats lag. Har skadestånd nedsatts enligt dessa bestämmelser. nedsätts ersättning av statsmcdel för sena skador enligt förevarande para- grafi samma mån. I denna bestämmelse har tillfogats nedsättning enligt den nya 31 a & femte stycket. dvs. nedsättning till följd av begränsningen av det extra statsansvaret till 3 miljarder kr. per olycka. Vidare har hänvis- ningen till 31 å andra stycketjusterats. Övriga bestämmelser i förevarande stycke har inte ändrats.

33 &

Paragrafen innehåller i sin nuvarande lydelse bestämmelser om supple- rande ersättning av statsmcdel enligt särskilt riksdagsbeslut i fall då ersätt— ning inte utgår enligt tilläggskonventionens regler. Lagrummet är tillämp- ligt för det fall att ersättning inte utgår av statsmedcl enligt 29 a'. dvs. enligt

' Tredje stycket enligt förslaget.

Prop. 1981/82: 163 65

de bestämmelser i atomansvarighetslagen som grundas på tilläggskonven- tionen. eller i övrigt enligt tilläggskonventionen. Skulle i sådant fall be— gränsningen a_v anläggningsinnehavarens ansvarighet leda till att de skade- lidande inte får full ersättning för skador som har uppkommit i Sverige. bereds gottgörelse av statsmcdel enligt grunder som fastställs av regering- en och riksdagen. Detsamma gäller för det fall att ersättning för sena skador som uppkommit i Sverige har satts ned.

Det extra statsansvar s_Om har införts genom 31 a & föranleder en änd- ring i förevarande paragraf. Vidare har den uttryckliga begränsningen av paragrafens tillämpningsområdc till skador i Sverige utgått. I fråga om de överväganden som ligger till grtrnd för paragrafens utformning hänvisas till avsnitt 6.4 .

"Med anledning av den fördelning av behörighet som enligt 1974 års regeringsform gäller mellan regering och riksdag föreskrivs slutligen i den nya lydelsen a_v paragrafen att gottgörelse av statsmedel utges enligt grun- der som fastställs av riksdagen ensam genom en särskild lag.

Paragrafen i den föreslagna lydelsen är tillämplig för det fall att det ansvarighetsbelopp som gäller för anläggningsinnehavaren enligt 17 & förs- ta stycket eller 18 .5 första stycket eller motsvarande bestämmelse i annan konventionsstats lag och ersättning av statsmedel som utges enligt 29— 31 5,5 eller i övrigt enligt tilläggskonventionen samt enligt 31 a åinte förslår till full ersättning för uppkommen skada. [ sådant fall bereds gottgörelse av statsmcdel enligt grunder som fastställs i särskild lag. Lagrummet är till- lämpligt även för det fall att ersättningsbeloppen har preliminärt satts ned enligt 19 å andra stycket. 31 & tredje stycket andra meningen eller 31 a % femte stycket andra meningen. Liksom enligt den nuvarande lydelsen kan ersättning med stöd av paragrafen utgå också i det fall att ersättning för sena skador som uppkommit i Sverige har satts ned.

Gottgörelse enligt förevarande paragraf utgår sålunda enligt grunder som fastställs av riksdagen i särskild lag. 1 en sådan lag kan riksdagen givetvis avgränsa rätten till ersättning och i övrigt föreskriva under vilka villkor ersättning skall utgå. Bestämmelsen utgör självfallet inte något hinder emot att riksdagen fattar beslut om särskild ersättning i enskilda fall. om detta skulle vara påkallat av omständigheterna.

Det är att märka att förevarande paragraf inte är begränsad till det fall att skador har orsakats av en atomolyeka för vilken innehavaren av en atom- anläggning i Sverige är ansvarig. Förevarande paragraf är tillämplig även om domstol i annan konventionsstat är behörig att handlägga ersättnings- anspråk mot anläggningsinnehavaren och således den statens lag är till- lämplig i fråga om dennes ersättningsskyldighet. Ett fall då paragrafen skulle kunna bli tillämplig är om innehavaren av en atomanläggning i en stat som har tillträtt Pariskonventionen men inte tilläggskonventionen är ansvarig för sådan olycka i samband med transport som äger rtim på internationellt vatten men i sådan närhet av svenskt område att olyckan 5 Riksdagen 1981/82. 1 sam/. Nr [63

Prop. 1981/82: 163 66

har orsakat skada i Sverige. 1 sådant fall kan gottgörelse utgå enligt _ förevarande paragraf. om det ansvarighetsbelopp som gäller för anlägg- ningsinnehavaren inte förslår till full ersättning för skadorna.

34.5

Genom denna paragraf undantas i dess nu gällande lydelse vissa atom- olyekor från tillämpningsomrädet för bestämmelserna i 28 & om subsidiär statsgaranti och från bestämmelserna i 29 och 33 åå om supplerande stats- ansvar vid katastrofolyckor. Undantaget omfattar sådana olyckor som avses i 11 å andra stycket. dvs. olyckor till följd av krigshandlingar eller därmed jämställda handlingar och olyckor i följd av allvarlig naturkatastrof av osedvanlig art. I fråga om skälen till detta undantag hänvisas till prop. 1968z25. s. 168. Den i förslaget tillagda 31 a & om extra statsansvar vid mycket stora olyckor har fogats till de bestämmelser för vilka undantag görs när det gäller olyckor i följd av krigshandlingar eller allvarlig naturka- tastrof av osedvanlig art.

35.5

Paragrafen. som delvis grundar sig på art. 5 och 10 e i tilläggskonven- tionen. innehåller regler om regressrätt för staten i fråga om ersättning som har utgetts av statsmcdel.

] paragrafens första stycke regleras det fall att staten enligt 28 & har utgett ersättning inom ramen för anläggningsinnehavarens ansvarighetsbe- lopp. I sådant fall får staten kräva ersättningen åter av anläggningsinneha- varen. dennes försåkringsgivare och den mot Vilken anläggningens inneha- vare har regressrätt. Denna bestämmelse har inte ändrats.

Övriga regressfrågor behandlas i paragrafens andra stycke. 1 första meningen regleras det fall att beslut har meddelats enligt 19 å andra stycket om preliminär nedsättning av ersättningsbeloppen innan man med be- stämdhet kan avgöra om anläggningsinnehavarens ansvarighetsbelopp förslår till att ge alla skadelidande full ersättning. Enligt lagrummet i dess nuvarande lydelse gäller att staten inträder i den rätt till ersättning av anläggningsinnehavaren som kan tillkomma den skadelidande. om ersätt- ning av statsmcdel i sådant fall har utgetts enligt 29 eller 33 ä. I denna bestämmelse har endast gjorts den ändringen att den har utvidgats till att omfatta ersättning av statsmcdel enligt den nya 31 a ä. Andra meningen i dess nuvarande lydelse behandlar övriga fall då ersättning har utgetts av statsmcdel enligt 29—31 515 eller eljest enligt tilläggskonventionens bestäm- melser i anledning av en atomolyeka. för vars skadeverkningar en inneha- vare av atomanläggning i Sverige är ansvarig enligt annan konventionsstats lag. eller som svenska staten har utgett enligt 33 ä. I sådant fall får ersätt- ningen krävas åter endast från fysisk person som har orsakat skadan uppsåtligen. I denna bestämmelse har gjorts den ändringen att ersättning som utges enligt 31 a äjämställs med ersättning enligt 29—31 ss. ] tredje

Prop. 1981/82: 163 67

meningen. som behandlar statens regressrätt om ersättning av statsmedel har utgetts för s. k. sena skador. görs inte någon ändring.

375

Paragrafen innehåller interna forumregler. Frågan huruvida svensk dom- stol över huvud taget är behörig att pröva mål om ersättning för atomskada regleras i 36 t.

1 paragrafens första stycke behandlas frågan om rätt domstol när det gäller talan i mål mot anläggningsinnehavaren eller dennes försäkringsgi— ' vare som får tas upp i Sverige och talan mot staten om ersättning av statsmcdel. Beträffande förstnämnda slag av mål görs inte någon ändring. Beträffande talan mot staten omfattar paragrafen i dess nuvarande lydelse talan enligt 28. 29. 32 eller 33 5. I fråga om talan mot staten har forum- regeln utvidgats att omfatta även talan om ersättning av statsmcdel enligt den nya 31 a 52.

I samtliga fall som avses i förevarande paragrafs första stycke väcks talan vid rätten i den ort där atomolyekan inträffade. Om två eller flera domstolar är behöriga. väcks talan vid någon av dem. 1 paragrafens andra stycke föreskrivs att om behörig domstol inte finns enligt första stycket. talan väcks vid Stockholms rådhusrätt. 1 lagrummet har ordet "rådhus- rätt” ersatts med "tingsrätt".

lkral'tträdandebestämmelser

De föreslagna lagändringarna innebär en förbättring av de skadelidandes skydd. Det är angeläget att de träderi kraft snarast möjligt. De bör därför i största möjliga utsträckning sättas i kraft utan att ändringsprotokollens ikraftträdande. avvaktas. Detta gäller särskilt det extra statsansvaret enligt nya 31 a 5.

Atomförsäkringspoolen. Forsmarks kraftgrupp AB och Oskarshamns- verkets kraftgrupp AB har ansett att de föreslagna lagändringarna bör träda i kraft vid ett årsskifte. Som skäl härför anförs att höjningen av ansvarsförsäkringsbeloppcn kommer att påverka sakförsäkringarna för atomanläggningarna och att båda försäkringarna därför måste omförhand- las. Det framhålls att både ansvarsförsäkringarna och sakförsäkringarna tecknas per kalenderår samt att det med hänsyn till återförsäkringarna är svårt att genomföra ändringar under löpande försäkringsår.

Enligt min uppfattning är det inte möjligt att ta ställning till tidpunkten för ikraftträdandet av de föreslagna lagändringarna förrän ändringsproto- kollen till konventionerna har antagits av OECD:s råd. När ställning skall tas i denna fråga är givetvis de synpunkter som nyssnämnda remissinstan- ser har framfört tungt vägande.

Vissa av de föreslagna ändringarna är på sådant sätt knutna till konven- tionsregleringen att det inte är folkrättsligt möjligt att sätta ändringarna i kraft förrän 1981 års ändringsprotokoll till konventionerna har trätt i kraft.

Prop. 1981/82: 163 68

Detta gäller sålunda ändringarna i 1 & av definitionerna av begreppen "atomsubstans". *Pariskonventionen" och "'tiIläggskonventionen". och ändringen i 12 s som avser utvidgningen av begreppet on-sitc-property. Dessa ändringar kan därför inte sättas i kraft förrän ändringsprotokollet till Pariskonventionen resp. ändringsprotokollet till tilläggskonventionen träder i kraft för Sveriges del. 'filläggskonventionens ersättningssystem kommer givetvis inte att kunna tillämpas med de höjda ersättningsbelop- pen förrän ändringsprotokollet till den konventionen träder i kraft. Den nya lydelsen av 31 & bör därför inte sättas i kraft förrän sistnämnda protokoll träder i kraft. Det bör med hänsyn härtill ankomma på regeringen att fastställa vilken dag ändringarna i nämnda paragrafer skall träda i kraft.

Ändringen av :s torde däremot kunna sättas i kraft utan att man avvaktar ämlringsprotokollets ikraftträdande. eftersom paragrafen i sin nuvarande lydelse inte grundas på någon konventionsbestämmelse.

Ändringen i 9é rörande ansvarigheten vid vissa olyckor orsakade av atomsubstans som befinner sig utanför en '.ttomanläggning är visserligen knuten till konvcntionsregleringen. Som har nämnts i anslutning till 95 torde det ha berott på ett förbiseende att man inte genom 1964 års tilläggs- protokoll införde möjligheten att låta ansvarigheten övergå genom skriftligt avtal även i de fall som avses i 9 &. NEA:s styrelse antog år 1967 en rekommendation av innebörd att övertagande av ansvarighet genom skrift- ligt avtal i dylika fall skulle anses uppfylla villkoren för ansvarighetens övergång i art. 5. e. Mot bakgrund härav får 1981 års protokoll på denna punkt ses som ett förtydligandeav vad som redan anses gälla. Det kan . därför inte föreligga något hinder mot att låta ändringen i 9 & träda i kraft utan att avvakta protokollcts ikraftträdande. '

1 detta sammanhang bör påpekas att 12 å andra stycket och 14 s andra stycket andra meningen bör upphävas när samtliga konventionsstater har tillträtt 1981 års protokoll till Pariskonventionen. Dessa bestämmelser utformades med hänsyn till att vissa konventionsstater. med stöd av kon— ventionen i dess ursprungliga lydelse. i motsats till Sverige gjorde undan- tag från atomanläggningsinnehavarens ansvarighet för skada på transport- medel i samband med transportolyckor. Enligt 1981 års protokoll är ett sådant undantag från ansvarigheten inte tillåtet.

Hänvisningar till S8

  • Prop. 2000/01:43: Avsnitt 10

9. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslaget till lag om ändring i atomansvarighetslagen .t 1968: 45).

10. Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1981/82: 163 _ ' 69

Ändringsprotokoll till konventionen den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atomenergins område' I dess lydelse enligt tilläggsprotokoll den 28 januari 1964 -

Prop. 1981/82:163

Protocole portant modification de la Con- vention du 29 juillet 1.960 sur la Responsa- bilité Civile dans le Domaine de l'Energie Nueléaire, amendée par le Protocole Ad- ditionncl du 28 janvier 1964

LES GOUVERNEMENTS de la Républi- que fédérale d'Allemagnc. de la République d'Autriche. du Royaume de Belgique. du Royaume de Danemark. du Royaume de l'E- spagne. de la République de Finlande. de la République Francaise. de la République Hel- lénique. de la République Italienne. du Grand-Duché de Luxembourg. du Royaume de Norvege. du Royaume des Pays-Bas. de la ' République Portugaise. du Royaume-Uni de Grande-Bretagne et d'lrlande du Nord. du Royaume de Suede. de la Confederation Suisse et de la République Turque'. CONSlDERANT qu'il est souhaitable de moditier la Convention sur la Responsabilité Civile dans le Domaine de l"Energie Nu- cléaire. conclue a Paris le 29juillet 1960 dans le cadre de |”Organisation Européenne de Cooperation Economique. dcvenue l'Organi- sation de Cooperation et de Développement Economiques. amendée par le Protocole Ad- ditionnel signe in Paris le 28 janvier 1964: SONT CONVENUS de ce qui suit:

1 La Convention sur Ia Responsabilité Civile dans le Domaine de l'Energie Nucléaire du 29 juillet 1960. tellc qu'elle a été amendée par le Protocole Additionncl du 28 janvier 1964. est modiftée comme suit:

A. Le dcuxieme paragraphs du préambule , est rcmplacé par le texte suivant: CONSlDERAN'l' que l'Agence de l"OCDE pour l'Energie Nucleaire. crée dans le cadre de l'Organisation de Cooperation et de Déve- loppement Economiques tappelée ci-apres fu Organisation »). est chargée de promou- voir l'élaboration et l'harmonisation des lé-

70

Protocol to Amend the Convention on Third Party Liability in the Field of Nu- clear Energy of 29th July 1960, as Amended by the Additional Protocol of 28th January 1964

THE GOVERNMENTS of the Federal Re- public of Germany. the Republic of Austria, the Kingdom of Belgium. the Kingdom of Denmark, the Kingdom of Spain. the Repub- lic of Finland. the French Republic. the Hcl- lenic Republic. the ltalian Republic. the Grand Duchy of Luxembourg. the Kingdom of Norway. the Kingdom of the Netherlands, the Portuguese Republic, the United King- dom of Great Britain and Northern Ireland. the Kingdom of Sweden. the Swiss Confeder- ation and the Turkish Republic:

CONSlDERlNG that it is desirable to amend the Convention on 'l'hird Party Liab— ility in the Field of Nuclear Energy. conclud- ed at Paris on 29th July 1960 within the framework of the Organisation for European Economic Co-opcration. now the Organisa- tion for Economic Co-operation- and Dev- elopment. as amended by the Additional Pro- tocol signed at Paris on 28th January 1964: HAVE AGREED as follows:

1 The Convention on Third Party Liability in the Field of Nuclear Energy of 29th July 1960. as amended by the Additional Protocol of 28th January 1964. shall be amended as follows:

A. The second paragraph of the Preamble shall be replaced by the following text: CONSlDERlNG that the OECD Nuclear Energy Agency. established within the framework of the Organisation for Economic Co-operation and Development (hereinaftcr referred to as the ”Organisation"). is charged with encouraging the elaboration and

Prop. 1981/82:163

(Öi'cl'xr'irtning)

Ändringsprotokoll till konventionen den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse enligt tilläggsprotokoll den 28 januari 1964

REGERINGARNA i Förbundsrepubliken 'l'yskland. Republiken Österrike. Konungari- ket Belgien. Konungariket Danmark. Konungariket Spanien. Republiken Finland. Franska republiken. Republiken Grekland. Italienska republiken. Storhertigdömet Lux- emburg. Konungariket Norge. Konungariket Nederländerna. Portugisiska republiken. Del Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland. Konungariket Sverige. Schwei- ziska edsförbtindet och Turkiska republiken:

VILKA ANSE att det är önskvärt att änd- ra konventionen om skadeståndsansvar på atomenergins område. avslutad i Paris den 29 juli 1.960 inom organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete. numera organisatio- ncn för ekonomiskt samarbete och utveck- ling. i dess lydelse enligt tillz'iggsprotokollet undertecknat i Paris den 28 januari l964:

HA ÖVERENSKOMMIT om följande:

I Konventionen den 29 juli 1960 om skade- ståndsansvar på atomenergins område. i dess lydelse enligt tilläggsprotokollet den 28janu- ari 1964. skall ändras som följer:

A. Andra stycket i preambeln ersättes av följande text:

VILKA BEAKTA att OECD:s atomener- giorgan. som upprättats inom organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (nedan kallad '"organisationen"'). har till tipp- gift att främja utarbetande och samordning av lagstiftningen rörande atomenergi i medlems-

71

Prop. 1981/82: 163

gislations interessant l'énergie nucléaire dans les pays participants. en ce qui concerne no- tammcnt le régime de la responsibilite civile et de l'assurance des risques atomiques:

B. Le dernier paragraphe du préambule est remplacé parle texte suivant:

CONVAINCUS de la nécessité d'unifier les reglcs fondamentales applicables dans les différents pays a la rcsponsabilité découlant de ces dommages, tout en laissant a ccs pays la possibilite' de prendre. sur le plan national. les mesures complémentaires qu'ils estimc- raient nécessaires :

C. Le paragraphe ((i) de l'article l est rem- placé par le texte suivant : a) Au sens de la présente Convention:

i) ((Un accident nucléaire » signilie tout fait ou succession de faits de meme originc ayant causé de dommages, des lors que ce fait ou ces faits ou certains des dommages cause's proviennent ou resultent soit des propriéte's radioactives. ou a la fois des propriétés radioactives et des propriétés toxiques. explosives ou autres propriétés dangereuses des combustibles nucléaires ou produits ou de'chets radioactifs. soit de rayonnements ionisants c'mis par une autre source quelconque de rayonnements se trouvant dans une installation nucléaire.

ii) ((Installation nucléaire » signilie les réacteurs a l'exception de ccux qui font partie d'un moyen de transport: les usines de preparation ou de fabrication de sub- stances nucléaires: les usines de separa- tion des isotopcs de combustibles nu- cleaires: les usines de traitement de com- bustibles nucléaires irradiés: les installa- tions de stockage de substances nucléaires a llexclusion du stockagc de ces sub- stances en cours de transport. ainsi que toute autre installation dans laquelle des combustibles nucléaires ou des produits ou des déehets radioactifs sont détcnus et qui scrait désignée par le Comité de Direction de l'Energie Nucle'aire de l'Organisation (appelé ei-apres le aComité de Direc— tion »): toute Partie Contractante peut dé- cider que seront conside'récs comme une installation nucléaire unique. plusieurs in- stallations nucléaires ayant le meme ex-

72

harmonization of legislation relating to nu- clear energy in participating cotlntries. in par- ticular with regard to third party liability and insurance against atomic risks:

B. The last paragraph of the Preamble shall be replaced by the following text:

CONVINCED of the need for unifying the basic rules applying in the various countries to the liability incurrcd for such damage. whilst leaving these countries free to take. on a national basis. any additional m-'asures which they decm appropriate:

C. Paragraph (ul of Article l shall be re- placed by the following text: u) For the purposes ofthis Convention:

(i) "A nuclear incident” means any oc- currence or succession ofoccurrences hav- ing the same origin which causes damage. provided that such occurrence or succes- sion of occurrences, or any of the damage caused. arises out of or results either from the radioactive properties. or a combina- tion of radioactive properties with toxic. explosive. or other hazardous properties of nuclear fuel or radioactive products or waste or with any ol'them. or from ionizing radiations emitted by any other source of radiation inside a nuclear installation.

(ii) "Nuclear installation” means reac- tors other than those comprised in any means of transport: factories for the manu- facture or processing of nuclear sub— stances: l'actories for the separation of iso- topes of nuclear fuel: factories for the re- processing ofirradiated nuclear fuel: facili- ties for the storage of nuclear substances other than storage incidental to the car- riage of such substances: and su'ch other installations in which there are nuclear fuel or radioactive products or waste as the Steering Committee for Nuclear Energy of the Organisation (hereinafter referred to as the "Steering Committee") shall from time to time determine: any Contracting Party may determine that two or more nuclear installations of one operator which are lo- cated on the same site shall. together with -any other premises on that site where ra- dioactive material is held. be treated as a

Prop. 1981/82:163

länderna. särskilt beträffande skadeståndsan- svar och försäkring mot atomrisker:

B. Sista stycket i preambeln ersättes av föl— jande text:

VILKA ÄRO övertygadelom nödvändig- heten att samordna de grundläggande be— stämmelserna i de olika ländernas lagstiftning avseende skyldigheten att ersätta sådana ska- dor. samtidigt som dessa länder lämnas frihet att på det nationella planet vidtaga de ytterli- gare åtgärder som anses nödvändiga;

C. Artikel 1 (a) ersättes av följande text:

(a) I denna konvention förstås med (i) "En nukleär olycka" varje skadeor- sakande händelse eller serie av händelser med samma ursprung. om denna händelse" eller serie av händelser eller någon därav orsakad skada antingen härrör från eller" är ett resultat av de radioaktiva egenskaperna eller en kombination av de radioaktiva egenskaperna med giftiga. explosiva eller andra farliga egenskaper hos nukleärt bränsle eller radioaktiva produkter eller avfallsämnen. eller härrör från eller är ett resultat av joniserande strålning. vilken ut— gått från annan strålningskälla inom atom- anläggning.

(ii) "Nukleär anläggning" reaktorer med undantag av sådana som ingå i ett transportmedel; fabriker för tillverkning el- ler behandling av nukleära substanser; fa- briker för separation av isotoper i nukleärt bränsle: fabriker för bearbetning av besträ- lat nukleärt bränsle: anläggningar för för- varing av nukleära substanser med undan- tag av tillfällig förvaring under transport: samt andra anläggningar i vilka nukleärt bränsle eller radioaktiva produkter eller avfallsämnen förvaras. under förutsättning att organisationens styrelse för atomenergi (nedan kallad ”sty/relsen") beslutar härom; fördragsslutande part får besluta att två el- ler flera nukleära anläggningar med samma innehavare som är belägna inom samma område skaleämtc annan anläggning inom detta område i vilken radioaktivt material finnes. anses som en nukleär anläggning.

73

Prop. 1981/82:163

ploitant et se trouvant sur le méme site. ainsi que toute autre installation sur ce site ou sont détenues des matieres. radioac- tives.

iii) ((Combustibles nucléaires» signitie les matieres fissiles comprenant l'uranium sous forme de métal. d'alliage ou de com- posé chimique (y compris l'uranium na- turel). le plutonium sous forme de metal. d'alliage ou de composé chimique ct toute autre matiere lissile qui serait désignée par le Comité de Direction.

iv) ((Produits ou dechcts radioactil's » signilie les matieres radioactives produites ou rendues radioactives par exposition aux radiations resultant des operations de pro- duction ou d'utilisation de combustibles nucléaires. a l'exclusion. d'une part. des combustibles nucléaires et. d'autre part. lorsqu'ils se trouvent en dehors d'une in- stallation nucléaire. des radioisotopes par- venus au dernier stade de fabrication qui sont susceptibles d'étre utilisés ä des lins industrielles. commerciales. agricoles. mé- dicales. scientifiques ou d'cnseignement.

v) a Substances nucléaires » signifie les combustibles nucléaires (a l'exclusion de l'uranium naturel et de l'uranium appauvri) et les produits ou de'chets radioactifs.

vi.) ((Exploitant» d'une installation nu- cléaire signifie la personne désignée ou re- connuc par l'autorité publique compétente comme l'exploitant de cette installation nu- cléaire.

D. Le paragraphe ta) de l'article 3 est rem- place' par le texte suivant :

u) L'exploitant d'une installation nu- cléairc est responsable conformément a la présente Convention:

i) de tout dommage aux personnes : et

ii) de tout dommage aux biens. ä l'cxclu- sion

I. de l'installation nucléaire elle- méme et des autres installations nu- cléaires. méme en cours de construction. qui se trouvent sur le site ou est implan— tée cette installation:

2. des biens qui se trouvent sur ce méme site et qui sont ou doivent étre utilisés en rapport avec l'unc ou l'autre de ces installations.

74

single nuclear installation.

(iii) "Nuclear fuel" means fissionahle material in the form of uranium metal. al- loy. or chemical compound (including na- tural uranium). plutonium metal. alloy. or chemical compound. and such other lis- sionable material as the Steering Commit- tee shall from time to time determine.

(iv) ”Radioactive products or waste" means any radioactive material produced in or made radioactive by exposure to the radiation incidental to the process of pro- ducing or utilizing nuclear fuel. but does not include (l) nuclear fuel. or (2) radioiso- topes outside a nuclear installation which have reached the final stage ol' fabrication so as to be usable for any industrial. com- mercial. agricultural. medical. scientific or educational purpose.

(r) ”Nuclear substances" means nu- clear fucl (other than natural uranium and other than depleted uranium) and radioac- tive products or waste.

(vi) "Operator" in relation to a nuclear installation means the person designated or recognised by the competent public au- thority as the operator of that installation.

D. Paragraph (u) of Article 3 shall be re- placed by the following text:

(a) The operator of a nuclear installation shall be liable. in accordance with this Con- vention. for:

(i) damage to or loss of life ol' any per- son: and ' (ii) damage to or loss of any property other than I. the nuclear installation itself and any other nuclear installation. including a nuclear installation under construc- tion. on the site where that installation is located: and 2. any property on that same site which is used or to be used in connection with any such installation.

Prop. 1981/82:163

(iii) "Nukleärt bränsle" klyvbart mate- rial innehållande uran i form av metall. le- gering eller kemisk förening (därunder in- begripet naturligt uran), plutonium i form av metall. legering eller kemisk förening samt annat klyvbart material som styrelsen från tid till annan bestämmer.

(iv) "Radioaktiva produkter eller avfallsämnen" radioaktiva material som bildats eller gjorts radioaktiva genom be- strålningi samband med framställning eller användning av nukleärt bränsle. med un- dantag av (1) nukleärt bränsle och (2) ra- dioisotoper utanför nukleär anläggning vilka gjorts färdiga att användas för indu- striellt, kommersiellt, jordbrukstekniskt. medicinskt eller vetenskapligt ändamål el- ler för undervisningsändamäl.

(v) "Nukleära substanser" nukleärt bränsle (med undantag av naturligt eller utarmat uran) samt radioaktiva produkter eller avfallsämnen.

(vi) "Innehavare av nukleär anlägg- ning" den person som av behörig myndig- het förklarats vara eller erkännes såsom anläggningsinnehavare.-

D. Artikel 3 (a) ersättes av följande text:

((I) Innehavaren av en nukleär anläggning skall vara ansvarig enligt denna konvention för

i) skada på person och

ii) skada på eller förlust av egendom med undantag av ,

I) den nukleära anläggningen och an- nan nuk'leär anläggning. däri inbegripet nukleär anläggning under uppförande. som är belägen inom samma område som ifrågavarande atomanläggning och

3) sådan egendom inom detta område som användes eller är avsedd att använ- das i förbindelse med sådan anläggning.

Prop. 1981/82: 163

s”il est établi que ce dommage (appelé ci- apres le adommage ») est causé par un acci- dent nucléaire surventt dans cette installa- tion. ou mettant en _ieu des substances nu- cléaires provenant de cette installation. sous réserve des disposition de l'article 4.

E. Le paragraphe (t') de l'article 3 est abrogé.

F. Le paragraphe (e) de l'article 4 est rem- placé par le texte suivant:

c) L'exploitant responsable conformé- ment a la présente Convention doit remettre au transporteur un certificat délivré par ou pour le compte de l'assureur ou de toute autre personne ayant accordé une garantic financiere conformément a l'article l0. Tou- tefois. unc Partie Contractante peut écarter cette obligation pour les transports se dérou- lant exclusivement ä l'intérieur de son terri- toire. Le certificat doit énoncer le. nom et l'adresse de cet exploitant ainsi que le mon- tant. le type et la durée de la garantie. Les faits énoncés dans le certificat ne peuvent étre contestés par Ia personne par laquellc ou pour le compte de laquellc il a été délivré. Le certilieat doit également designer les sub- stances nucléaires ct l'itinéraire couverts par la garantie et co'mporter une déclaration de l'autorite' publique compétente que la per- sonne visée est un exploitant au sens de la présente Convention.

G. Le paragraph ((") de l'article 5 est rem- placé par le texte suivant :

(') Si les combustibles nucléaires. produits ou déchets radioactifs mis en jeu dans un accident nucléaire ont été détenus dans plu- sieurs installations nucléaires et ne sont pas détenus dans une installation nucléaire au moment ou le dommage cst causé, aucun ex- ploitant autre que l'exploitant de la derniere installation nucléaire dans laquellc ils ont été détenus avant que le dommage ait été causé. ou que l'exploitant qui lcs a pris en charge ultérieurement ou en a assumé la responsabi- lité aux termes d'un contrat écrit. n'est re- sponsable du dommage.

76

upon proof that such damage or loss (hcrein- al'ter referred to as ”damage") was caused by a nuclear incident in such installation or in- volving nuclear substances coming from such installation. except as otherwise provided for in Article 4.

E. Paragraph (c) of Article 3 shall be re- pealed.

F. Paragraph (e) of Article 4 shall be re- placed by the following text:

((") The operator liablc in accordance with this Convention shall provide the carrier with a certificate issued by or on behalf of the insurer or other financial guarantor furnish— ing the security required pursuant to Article IO. However. a Contracting Party may ex- clude this obligation in relation to carriage which takes place wholly within its own terri- tory. The certificate shall state the name and address ofthat operator and the amount. type and duration of the security, and these state- ments may not be disputed by the person by whom or on whose behalf the certificate was issued. The certificate shall also indicate the nuclear substances and the carriage in re- spect of which the security applies and shall include & statement by the competent public authority that the person named is an opera- tor within the meaning of this Convention.

G. Paragraph (c) of Article 5 shall be re- placed by the following text:

(0) If the nuclear fuel or radioactive pro- ducts or waste involved in a nuclear incident have been in more than one nuclear installa- tion and are not in a nuclear installation at the time damage is caused. no operator other than the operator of the last nuclear installa- tion in which they were before the damage was caused or an operator who has subse- quently taken them in charge. or has assumed liability therefor pursuant to the express terms of a contract in writing shall be liable for the damage.

Prop. 1981/82:163

allt Under förutsättning att sådan skada eller förlust (nedan kallad "skada" eller "ska- dan") visas ha orsakats av en nukleär olycka i denna nukleära anläggning eller av en nu- kleär olycka. vid vilken medverkat nukleära substanser som kommo från denna nukleära anläggning. med förbehåll dock för vad som föreskrives i artikel 4.

E. Artikel 3 (c) upphäves.

F. Artikel 4 (c) ersättes av följande text:

(t') Den anläggningsinnehavare som är an- svarig enligt denna konvention skall tillhan- dahålla transportören ett certifikat. utställt av försäkringsgivaren eller den som ställt annan ekonomisk garanti enligt artikel 10 eller på dennes vägnar. Fördragsslutande part får emellertid göra undantag från denna förplik- telse såvitt gäller transport som äger rum helt och hållet inom sitt eget område. Certifikatet skall innehålla uppgift om anläggningsinneha- varens namn och adress samt säkerhetens belopp. art och varaktighet: dessa uppgifter få ej motbevisas av den som utställt certifika- tet eller dcn på vilkens vägnar det utställts. Certifikatet skall också ange det nukleära ma- terial som försäkringen eller garantin avser samt innehålla förklaring av behörig myndig- het i anläggningsstaten att den person vilken angivits som anläggningsinnehavare är inne- havare av nukleär anläggning i konventio- nens mening.

G. Artikel 5 (c) ersättes av följande text:

(t') Om nukleärt bränsle eller radioaktiva produkter eller avl'allsämnen. som medverkat vid en nukleär olycka. funnits i flera än en nukleär anläggning men icke finnas i en sådan anläggning vid den tidpunkt då skadan orsa- kas. ävilar ansvarigheten ingen annan än in- nehavaren av den anläggning i vilken ämnena senast funnos före sagda tidpunkt eller. om ämnena efter att ha förts från denna anlägg- ning tagits i förvar av eller ansvarigheten en- ligt uttryckliga villkor i ett skriftligt avtal övertagits av annan anläggningsinnehavare. den sistnämnde.

77

' Prop. 1981/82: 163

H. Le paragraphe (c) de l'article 6 est rem- place' par le texte suivant:

(') i) Aucune disposition de la présente Convention n'affccte la responsabilité:

!. de toute personne physique qui. par un acte ou unc omission procédant de l'in- tention de causer un dommage. a cause” un dommage résultant d'un accident nucléaire dont l'exploitant. conformément ä Particle 3 (a) (ii) (l.) et (2) ou ä l'article 9. n'est pas responsable en vertu de la présente Con- vention:

2. de la personne dament autorisee a ex- ploiter un réacteur faisant partie d'un moyen de transport pour un dommage causé par un accident nucléaire. lorsqu'un exploitant n'est pas responsable de ce dommage en vertu de l'article 4 (a) iii) ou (b) (iii).

ii) L'exploitant ne peut etre rendu respon- sable. en dehors de la présente Convention. d"un dommage causé par un accident nu- cle'airc.

[. Le paragraphe (I)) de l'article 7 est rem- placé par le texte suivant:

h) Le montant maximum de la responsabi— lité de l'exploitant pour les dommages causes par un accident nucléaire est fixe' ä l5.00().000 de droits de tirage spéciaux tels qu'ils sont definis par le Fonds Monetaire International et utilisés par lui pour ses propres operations et transactions (appele's ci-apres (( droits de tirage spéciaux »). Cepen- dant.

i) un autre montant plus ou moins eleve'

' peut etre fixé par la legislation d'une Partie

Contractante. compte tenu de la possibilite' pour l'exploitant d"obtenir l'assurance ou une autre garantie financiere requise a l'ar- ticle IO:

ii) une Partie Contractante peut d'autre part tixcr. eu e'gard a la nature de l'installa- tion nucléaire ou des substances nucléaires en cause et aux consequences pre'visibles d'un accident les mettant en jeu. un mon- tant moins éleve'. sans toutefois que les montants ainsi fixes puissent étre inférieurs ä 5.000.000 de droits de tirage spe'ciaux. Les montants pre'vus au présent paragraph peuvent etrc convertis en monnaie nationale en chiffres ronds.

78

H. Paragraph (0) of Article 6 shall be re- placed by the following text:

(el (i) Nothing in this Convention shall af- fect the liability:

]. of any individual for damage caused by a nuclear incident for which the opera- tor. by virtue of Article 3 (a) (ii) ("l ) and ('2) or Article 9. is not liable under this Con- vention and which results from an act or omission ofthat individual done with intcnt to cause damage:

2. of a person duly authorized to operate a reactor comprised in a means of transport for damage caused by a nuclear incident when an operator is not liable for such damage pursuant to Article 4 (a) (iii) or (b) (iii).

(ii) The operator shall incur no liability outside this Convention for damage-caused by a nuclear incident.

l. Paragraph (17) of Article 7 shall be replaced by the following text:

(I)) The maximum liability of the operator in respect of damage caused by a nuclear incident shall be l5.()(.l0.00() Special Drawing Rights as defined by the International Mone- tary Fund and used by it for its own opera— tions and transactions (hercinafter referred to as "Special Drawing Rights"). However.

(i) any Contracting Party. taking into ac- count the possibilities for the operator of obtaining thc insurance or other financial security required pursuant to Article lt). may establish by legislation a greater or lesser amount:

(ii) any Contracting Party. having regard to the nature of the nuclear installation or the nuclear substances involved and to the likely consequences of an incident originat- ing thercfrom. may establish a lower amount. provided that in no event shall any amounts so established be less than 5.(l()(l.00() Special Drawing Rights. 'l'he sums mentioned above may be converted into national currency in round figures.

Prop. 1981/82:163 H. Artikel 6 (c) ersättes av följande text:

((") (i) Ingen bestämmelse i denna konven- tion skall inverka på ansvarigheten

I. för fysisk person beträffande sådan skada orsakad av en nukleär olycka för vilken anläggningsinnehavaren på grund av artikel 3 (a) (ii) (I) och (2) eller artikel 9 icke är ansvarig enligt denna konvention och vilken framkallats genom uppsåtligt handlande eller uppsåtlig underlåtenhet av en sådan person;

2. för en person. som vederbörligen be- myndigats att driva en reaktor ingående i ett transportmedel beträffande sådan skada genom en nukleär olycka för vilken an- läggningsinnehavaren icke är ansvarig cn- ligt artikel 4 (a) (iii) eller (bl (iii).

(ii) Innehavaren av en nukleär anläggning är icke ansvarig enligt andra bestämmelser än dein som innefattas i denna konvention för skada orsakad av en nukleär olycka.

I. Artikel 7 (b) ersättes av följande text:

(h) Maximibeloppet för anläggningsinne- havarens ansvarighet i anledning av skador orsakade av en nukleär olycka utgör 15 mil- joner särskilda dragningsrätter såsom dessa definieras av Internationella valutafonden och användes för dess verksamhet och trans- aktioner (i det följande benämnda "särskilda dragningsrätter"). Fördragsslutande part får emellertid -

(i) under hänsynstagande till möjlighe- ten för anläggningsinnehavaren att erhålla försäkring eller annan ekonomisk garanti enligt artikel IO i sin lagstiftning föreskriva ett högre eller lägre belopp;

(ii) med hänsyn till karaktären hos den nukleära anläggningen eller de nukleära substanserna och till de sannolika följderna av en olycka som härrör från anläggningen eller substanserna. föreskriva ett lägre be- lopp. varvid dock sådant belopp icke i något fall får understiga 5 miljoner särskilda dragningsrät- ter. Nu angivna belopp få konverteras till nationell valuta i runda tal.

7.9

Prop. 1981/82:163

J. Le paragraphe (C) de l'article 7 est rem- placé par le texte suivant :

(') La reparation des dommages eause's au moyen de transport sur lequel les substances nucléaires en cause se trouvent au moment de l'accident nucléaire ne peut avoir pour effet de re'duire la responsabilité de l'exploi- tant pour les autres dommages ä un montant inférieur soit ä 5.000.t)00 de droits de tirage spéciaux. soit au montant plus e'levé fixé par la legislation d'une Partie Contractante.

K. Le paragraphe (d) de l'article 8 est rem- place' par le texte suivant:

d) Dans les eas prévus a l'article 13 (c) (ii). il n”y a pas de déchéance de l'action en repa- ration si. dans les délais prévus aux para- graphes (a). (b) et (t') du présent article.

[) une action a été intentée. avant que le Tribunal vise' ä l'article l7 n'ait pris une decision. devant l'un des tribunaux entre lesquels ledit Tribunal peut choisir; si le Tribunal désigne comme tribunal compé- tent. un autre tribunal que celui devant le- quel l'action a deja été intentée. il peut lixer un délai dans lequel l'action doit etre intentée devant le tribunal competent ainsi designé;

ii) une demande a été introduite aupres d'une Partie Contractante intéressée en vue de la désignation du tribunal compe- tent par le Tribunal conformément a l'arti- cle 13 ((*) (ii). a condition qu'une action soit intentée apres cette désignation dans le dé— lai qui serait fixé par ledit Tribunal.

L. Le paragraphe (b) de l'article 15 est rem- placé par le texte suivant :

b) Pour la part des dommages dont la rc'pa- ration proviendrait d'une intervention finan- ciere mettant en jeu des fonds publics et qui exeéderait le montant minimum de 5.00().000 de droits de tirage spéciaux prévu å l'article 7. l'application de ces mesures. quelle que soit leur forme. pourrait étre soumise ä des conditions particulieres dérogeant aux dispo- sitions de la présente Convention.

80

J. Paragraph (c) of Article 7 shall be replaced by the following text:

((") Compcnsation for damage caused to the means of transport on which the nuclear substances involved were at the time of the nuclear incident shall not have the effect of reducing the liability of the operator in re- spect of other damage to an amount less than either 5.000.000 Special Drawing Rights. or any higher amount established by the legisla- tion of a Contracting Party.

K. Paragraph (d) of Article 8 shall be re- placed by thc following text:

(d) Where the provisions of Article l3 ((") (ii) are applicable. the right of compensation shall not. however. bc extinguished if. within the time provided for in paragraphs (a). (b). and (('l of this Article.

(i) prior to the determination by the Tri- bunal referred to in Article 17. än action has been brought before any of the courts from which the Tribunal can choose: if the Tribunal determines that the competent court is a court other than that before which such action has already been brought. it may fix a date by which such action has to be brought before the compe- tent court so determined: or '

(if) a request has been made to a Con- tracting Party concerned to initiate a deter- mination by the Tribunal of the competent court pursuant to Article B (C) (ii) and an action is brought subsequent to such deter- mination within such time as may be fixed by the Tribunal.

L. Paragraph (b) of Article l5 shall be re— placed by the following text:

(b) ln so far as compensation for damage involves public funds and is in excess of the 5.000.000 Special Drawing Rights referred to in Article 7. any such measure in whatever form may be applied under conditions which may derogatc from the provisions of this Convention.

Prop. 1981/82: 163 J. Artikel 7 (c) ersättes av följande text:

(a) Ersättning för skada på det transport- medel på vilket ifrågavarande nukleära sub- stanser befunno sig vid tidpunkten för den nukleära olyckan får icke i något fall leda till att anläggningsinnehavarens skyldighet att utge ersättning för andra skador kommer att avse lägre belopp än 5 miljoner särskilda dragningsrätter eller det högre belopp som föreskrives i fördragsslutande parts lagstift- ning.

K. Artikel 8 (d) ersättes av följande text:

(a') Ifall som avses i artikel 13 (c) (ii) förlo- ras icke talerätten om. inom den frist som anges under (a). (b) och (e) i denna artikel.

(i) innan beslut meddelats av den inter- nationella domstol varom stadgas i artikel 17 talan väckts vid en av de domstolar bland vilka den internationella domstolen äger välja: utser den internationella dom- stolen som behörig domstol annan domstol än den vid vilken talan redan väckts. äger den internationella domstolen bestämma en frist inom vilken talan skall väckas vid den domstol som sålunda angivits som bc- hörig: eller

(ii) hemställan gjorts hos någon för- dragsslutande part att den skall begära hos den internationella domstolen att behörig domstol utses enligt artikel 13 (c) (ii) samt. sedan den internationella domstolen med- delat sitt beslut. talan väckts inom tid som bestämts av sistnämnda domstol.

L. Artikel 15 (b) ersättes av följande text:

(b) I den mån allmänna medel tagas i an- språk för ersättningar utöver det belopp om 5 miljoner särskilda dragningsrätter som anges i artikel 7. få åtgärder i sådant hänseende. oberoende av vilken form de erhålla. genom- föras under villkor som avvika från vad som föreskrives i denna konvention.

81

Prop. 1981/82: 163

11

a) Entre les Parties au prc'sent Protocole. les dispositions dudit Protocole font partie inte'grante de la Convention du 29juillet 1960 sur la Rcsponsabilité Civile dans le Domaine de l'Energie Nticleaire telle qu'elle a été amendee par le Protocole Additionncl du 28 janvier 1964 (appclée ci—apres Ia ((Conven- tion ») qui sera de'nommée a Convention du 29 juillet 1960 sur la Responsabilité Civile dans le Domaine de l'Energie Nucleaire amendee par le Protocole Additionnel du 28 janvier 1964 et par le Protocole du — — — 1981. »

b) Le présente Protocole sera ratifié ou confirmé. Les instruments de ratilication dti present Protocol seront déposés aupres du Secretaire Général de l'Organisation de Co- operation et de Développement Economi- ques: le cas éeheant. la confirmation du pré- scnt Protocole lui sera notifiee.

c) Les Signataires du pre'sent Protocole qui ont deja ratifié la Convention. s'engagent ä ratifier ou ä confirmer aussitöt que possible le présent Protocole. Les autres Signataires du présent Protocole s'engagent ä le ratifier ou ä le confirmer en meme temps qu'ils rati- ficront la Convention.

d) Le present Protocole sera ouvert ä l'ad- hesion conformément aux dispositions de l'article 21 de la Convention. Aucune adhe- sion ä la Convention ne sera reeue si elle n'est accompagnée d'une adhesion au pre— sent Protocole.

e) Le present Protocole entrera en vigueur conformément aux dispositions de l'article 20 dela Convention.

f) Le Secrétaire General de l'Organisation de Cooperation et de Développement Econo- miques donnera c0mmunication ä tous les Signataires. ainsi qu'aux Gouvernements ad- hérents. de la réception des instruments de ratification et d'adhe'sion ainsi qtie de la noti- fication des confirmations.

EN FOI DE QUOI les Plénipotentiaires soussignés. dument habilités. ont apposé lcurs signatures ati bas du present Protocole.

FAIT 51 Paris. le — — — 1981. en francais. _en allemand. en anglais. en espagnol. en itali- en et en néerlandais. les six textes faisant

82

11

(u)The provisions of this Protocol shall. as between the Parties thereto. form än integral part of the Convention on Third Party Liab- ility in the Field of Nuclear Energy of 29th July 1960. as amended by the Additional Pro- tocol of 281h January "1964 (hcreinafter rc- fcrred to as the "Convention"). which shall be known as the "Convention on Third Party Liability in the Field of Nuclear Energy of 29th July 1960. as amended by the Additional Protocol of 28th January 1964 and by the Protocol of — — — 1981".

(bl This Protocol shall be ratified or con- Iirmed. Instruments of ratification of this Protocol shall be deposited with the Secre- tary-General of the Organisation for Econo- mic Co-operation and Development. Where there is a confirmation of this Protocol. it shall be notified to him.

(t') The Signatories of this Protocol who have already ratificd the Convention under- take to ratify or to confirm this Protocol as soon as possible. 'l'he other Signatories of this Protocol undertake to ratify it or to con- firm it'at the same time as they ratify the Convention.

(d) This Protocol shall be open for acces- sion in accordance with the provisions of Ar- ticle 21 of the Convention. Accessions to the Convention will be' accepted only if they are accompanied by accession to this Protocol.

(9) This Protocol shall come into force in accordance with the provisions of Article 20 of the Convention.

f) The Secretary-General of the Organisa- tion for Economic (To-operation and Dev- elopment shall give notice to all Signatories and acccding Governments of the receipt of any instrument of ratilication or accession and ofthe receipt of any confirmation.

IN WITNESS WHEREOF. the under- signed Plcnipotentiaries. duly empowered. have signed this Protocol.

DONE at Paris. this — — — 1981 in the English. Dutch. French. German. Italian and Spanish languages. the six texts being equally

Prop. 1981/82:163

II

(a) I förhållandet mellan de stater som ha tillträtt detta protokoll utgöra bestämmelser- na i protokollet en integrerande del av kon- ventionen den 29juli 1960 om skadeståndsan- svar på atomenergins område i dess lydelse enligt tilläggsprotokollet den 28 januari 1964 (i det följande benämnd konventionen). och konventionen skall betecknas "konventionen den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atOmenergins område i dess lydelse enligt till- läggsprotokollet den 28 januari 1964 och pro- tokollet den — — — 1981".

(h) Detta protokoll skall ratificeras eller bekräftas. Instrument avseende ratifikation. av protokollet skall deponeras hos general- sekreteraren i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling. Såvitt gäller be- kräftelse av protokollet skall underrättelse om bekräftelsen lämnas till denne.

((*) De stater som underteckna detta proto- koll och som redan ha ratificerat konven- tiOnen förbinda sig att ratificera eller bekräfta detta protokoll så snart som möjligt. Övriga stater som underteckna detta protokoll för- binda sig att ratificera eller bekräfta det sam- tidigt som de ratificera konventionen.

(d) Detta protokoll är öppet för anslutning enligt artikel 21 i konventionen. Anslutning till konventionen godtages endast om den sker i förbindelse med anslutning till detta protokoll.

(6) Detta protokoll träder i kraft enligt arti- kel 20 i konventionen.

(I) Generalsekreteraren i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling skall underrätta alla signatärmakter och an— slutna regeringar om mottagandet av varje ratifikations- eller anslutningsinstrument och Om mottagandet av varje underrättelse avse- ende bekräftelse.

TILL BEKRÄFTELSE VARPÄ under- tecknade befullmäktigade och vederbörligen bemyndigade ombud ha undertecknat detta protokoll.

SOM SKEDDE i Paris den — — — 1981 på engelska. franska. holländska. italienska. spanska och tyska språken. med lika vitsord

83

Prop. 1981/82: 163 '

également foi. en un seul exemplaire qui sera déposé aupres du Secrétaire General de l'Or- ganisation de Cooperation et de Développe- ment Economiques qui en communiquera une copie certifiée conforme a tous les Signa- taires et aux Gotivcrnements adhérents.

84

authoritative. in a single copy which shall be deposited with the Secretary-General of the Organisation for Economic Co-operation and Development by whom certified copies will be communicated to all Signatories and ac- ceding Governments.

Prop. 1981/82:163

för texterna på vart och ett av språken. i ett exemplar. som skall deponeras hos Organisa— tionens för ekonomiskt samarbete och ut- veckling gencralsekreterare. vilken skall till- ställa alla signatärmakter och anslutna rege- ringar bestyrkta avskrifter därav.

85.

Prop. 1981/82:163 87

Ändringsprotokoll till konventionen den 31 januari 1963 utgörande tillägg till Pariskonventionen 'den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atomener- gins område i dess lydelse enligt tilläggsprotokoll den 29 januari 1964

Prop. 1981/821163

Protocole portant modification de la Con- vention du 31 janvier 1963 complémen- taire a la Convention de Paris du 29 juillet 1960 sur la responsabilité Civile dans le Domaine de l'Energie Nucléaire, amendée par Ie Protocole Additionnel du 28 janvier 1964

LES GOUVERNEMENTS de la Républi- que fédéi'ale d'Allemagne. de la République d'Autriche. du Royaume de Belgique. du Royaume de Danemark. du Royaume de l'Espagne. de la République de Finlande. de la République Francaise. de la République Italicnne.ldu Grand-Duché de Luxembourg. du Royaume de Norvege. du Royaume des Pays-Bas. du Royaume de Grande-Bretagne et d'Irlande du Nord. du Royaume de Suede et de la Confederation Suisse.

CONSlDERANT que certaines disposi- tions dela Convention du 29juillet 1960 sur la responsabilité civile dans le domaine de l'énergie nueléaire. amendée par le .Protocole Additionncl du 28janvier 1964. om été modi- fiées par le Protocole eonclu 51 Paris. le — — —- dont ils sont Signataires.

CONSlDERANT qu'il est souhaitable de modifier également la Convention du 31 jan- vier 1963 complémentaire a la Convention de Paris du 29juillet 1960. amendée par le Proto- cole Additionncl du 28janvier 1964.

SONT CONVEN US de ce qui suit:

I La Convention dti 31 janvier 1963 complé- mentaire a la Convention de Paris du 29 juil- let 1960 sur la responsabilitc' civile dans le domaine de l'e'nergic nucléaire. telle qu'elle a été amendée par le Protocole Additionncl du 28janvier 1964. est modifiéc comme suit:

A. Le detixieme paragraphe du préambule est i'emplacé parle texte suivant: PARTIES ii la Convention du 29 juillet

88

Protocol to Amend the ConventIOn of 3lst January 1963 Supplementary to the Paris Convention of 29th Juli 1960 on Third Party Liability in the Field of Nuclear En- ergy, as Amended by the Additional Pro- tocol of 28th Januari 1964

THE GOVERNMENTS ofthe Federal Re- public of Germany. the Republic of Austria. the Kingdom of Belgium. the Kingdom of Denmark. the Kingdom of Spain. the Repub- lic of Finland. the French Republic. the Ita- lian Republic. the Grand Duchy of Luxem- bourg. the Kingdom of Norway. the King- dom ofthe Netherlands. the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland. the Kingdom of Sweden and the Swiss Confede- ration.

CONSIDERING that certain provisions of the Convention of 29th July 1960 on Third Party Liability in the Field of Nuclear En- ergy. as amended by the Additional Protocol of 28th January 1964 have been amended by the Protocol concluded at Paris on — — — and of which they are Signatories.

CONSlDERlNG that it is dcsirable to amend also the Convention of 3lst January 1963 Supplementary to the Paris Convention of 29th July 1960. as amended by the Addi- tional Protocol of 28th January 1964.

HAVE AGREED as follows:

I The Convention of Slst January 1963 Supplementary to the Paris Convention of 29th July 1960 on Third Party Liability in the Field of Nuclear Energy. as amended by the Additional Protocol of 28th January 1964 shall be amended as follows:

A. The second paragraph of the Preamble shall be replaced by the following text: .BEING PARTIES to the Convention of

Prop. 1981/82: 163

(Översättning)

Ändringsprotokoll till konventionen den 31 januari 1963 utgörande tillägg till Pa- riskonventionen den 29 juli 1960 om ska- deståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse enligt tilläggsprotokoll den 28 januari 1964

REGERINGARNA i Förbundsrepubliken Tyskland. Republiken Österrike. Konungari- ket Belgien. Konungariket Danmark. Konungariket Spanien. Republiken Finland. Franskau republiken. Italienska republiken. Storhertigdömet Luxemburg. Konungariket Norge. Konungariket Nederländerna. Det Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland. Konungariket Sverige och SchWeiziska edsförbundet: '

VILKA BEAKTA att vissa bestämmelser i konventionen den 29 juli l960 om skade- ståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse enligt tilläggsprotokollet den 28 janu- ari l964. ha ändrats genom protokoll avslutat iParis den —— — — som de ha undertecknat.

VILKA ANSE att det är önskvärt att änd- ra också konventionen den 31 januari 1963. utgörande tillägg till Pariskonventionen den 29juli 1960 i dess lydelse enligt tilläggsproto- kollet den 28 januari 1964.

HA ÖVERENS KOMMIT om följande:

I Konventionen den 31 januari 1963 utgöran- de tillägg till Pariskonventionen den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse enligt tilläggsprotokol- let den 28 januari 1964 skall ändras enligt följande:

A. Andra stycket i preambeln ersättes av föl- jande text: _- VILKA ARO ANSLUTNA till konven-

89

Prop. 1981/82: 163

l960 sur la responsabilité civile dans le do- maine de l'éncrgie nucléaire. conclue dans le cadre de l'Organisation Européenne de Coo- pération Economique dcvenue l'Organisation de Cooperation et de Développement Econo- miques et tellc qu'elle a été moditiée par le Protocole Additionncl conclu a Paris. le 28 janvier 1964 et par le Protocole conclu a Pa- ris. le — -— — (ci-apres dénommée aConven- tion de Paris »):

B. Le paragraphe b) de l'article 2 est rem- placé par le texte suivant:

b) Tout Signatairc ou Gouvernement ad- hérent a la Convention peut. au moment de la signature de la présente Convention ou de son adhesion a ccllc-ci ou au moment du de- pot de son instrument de ratitication. dé- clarer qu'il assimile a ses propres ressortis- sants. aux fins de l'application du paragraphe a) ii) 3) Ci-dessus. les personnes physiques qui ont leur residence habituelle sur son terri- toirc au sens de sa legislation. ou certaines- catégories d'entre elles.

C. L'articlc 3 est remplacé par le texte sui- vant:

Article 3

a) Dans les conditions tixées par la pré- sente Convention. les Parties Contractantes s'engagent a ce que la reparation des dom- mages visés a l'article 2 soit efl'ectuée a con- currencc d'un montant de 300 millions de droits de tirage spéciaux par accident.

b) Cettc réparation est effectuée:

i) a concurrence d'un montant au moins égal a 5 millions de droits de tirage spe”— ciaux. lixe' a cet effet en vertu de la legisla- tion de la Partie Contractante sur le terri- toire de laquelle est située l'installation nu- cléaire de l'exploitant responsable. au moyen de fonds provenant d'une assu- rance ou d'une autre garantie tinanciére :

ii) entre ce montant et l75 millions de droits de tirage spéciaux. au moyen de fonds publics a allouer par la Partie Con- tractante sur le territoire de laquellc est située l'installation nucléaire de l'exploi- tant responsable :

iii) entre l75 et 300 millions de droits de tirage spéciaux. au moyen de fonds publics å allouer par les Parties Contractantes se-

90

29th July l960 on Third Party Liability in the Field of Nuclear Energy. concluded within the framework ol' the Organisation for Euro- pean Economic Co-operation. now the Orga- nisation for Economic Co-opcration and De- velopment. and as amended by the Addi- tional Protocol concluded at Paris. on 28th January 1964 and by the Protocol concluded at Paris on — — — (hcreinafter referred to as the "Paris Convention"):

B. Paragraph b) ol' Article 2 shall be replaced by the following text:

b) Any Signatory or acceding Government may. at the time ol' signature ol' or accession to this Convention or on the deposit of its instrument of ratilication. declare that. for the purposes of the application ol' paragraph a) ii) 3) of this Article. individuals or certain categories thereol'. considered Linder its law as having their habitual residence in its terri- tory. are assimilated to its own nationals.

C. Article 3 shall be replaced by the follow- ing text:

Article 3

a) Under the conditions established by this Convention. the Contracting Parties un- dertake that compensation in respect ol' the damage referred to in Article 2 shall be pro- vided up to the amount of 300 million Special Drawing Rights per incident.

h) Such compensation shall be provided:

i) up to an amount of at least 5 million Special Drawing Rights. out of funds pro- vided by insurance or other linancial secu- rity. such amount to be established by the

legislation of the Contracting Party in whose territory the nuclear installation ol' the operator liablc is situated:

ii) between this amount and 175 million Special Drawing Rights. out ol' public funds to be made available by the Con- tracting Party in whose territory the nu- clear installation of the operator liablc is situated:

iii) between l75 million and 300 million Special Drawing Rights. out of public funds to be made available by the Con-

Prop. 1981/82: 163

tionen den 29juli l960 om skadeståndsansvar på atomenergins område. avslutad inom or- ganisationen för europeiskt ekonomiskt sam- arbete. numcra organisationen för ekono- miskt samarbete och utveckling. i dess ly- delse cnligt det i Paris den 28 januari 1964 avslutade tilläggsprotokollet och det i Paris den — — — avslutade protokollet (i "det föl- jande benämnd "Pariskonventionen"):

B. Artikel 2 (b) ersättes av följande text:

(b) Stat som undertecknar eller ansluter sig till denna konvention äger vid tiden för undertecknandet eller anslutningen till kon- ventionen eller vid deponerandet av sitt rati— fikationsinstrument avge förklaring. att vid tillämpning av bestämmelserna under (a) (ii) 3 i denna artikel fysiska personer eller vissa kategorier av sådana personer. vilka enligt den statens lagstiftning anses vara stadigva- rande bosatta inom den statens område. sko- lajämställas med statens egna medborgare.

C. Artikel 3 ersättes av följande text:

Artikel 3

(a) Under de villkor som föreskrivas i den- na konvention förbinda sig konventionssta- terna tillse att ersättning för sådan skada som aVses i artikel 2 skall utgå med ett belopp av högst 300 miljoner särskilda dragningsrätter för varje olycka.

(b) Sådan ersättning skall tillhandahållas:

(i) intill ett belopp av lägst 5 miljoner särskilda dragningsrätter genom medel som utgå ur försäkringellcr annan ekono- misk säkerhet: beloppet skall bestämmas enligt lagen i den konventionsstat inom vars område den ansvarige anläggningsin- nehavarens nukleära anläggning är belä- gen:

iii) mellan detta belopp och ett belopp av 175 miljoner särskilda dragningsrätter av allmänna medel. vilka skola tillhanda— hållas av den konventionsstat inom vars område den nukleära anläggningen är belä- gen:

(iii) mellan l75 miljoner och 300 mil- joner särskilda dragningsrätter av allmänna medel. vilka skola tillhandahållas av kon-

9l

Prop. 1981/82: 163

lon la clé de répartition prévue ä l'article |2. (') A cet effet. chaque Partie Contractante doit:

i) soit frxer. conformément ä l'article 7 de la Convention de Paris. le montant maximum de la responsabilité de l'exploi- tant a 300 millions de droits de tirage spé- ciaux et disposer que cette responsabilité est couverte par l'cnsemble des fonds visés au paragraphe b) ci-dessus:

ii) soit lixer le montant de la responsabi- lité de l'exploitant ä un niveau au moins égal a celui qui est fixé conformément au paragraphe b) i) ci-dessus et disposer qu'au dela de ce montant et jusqu'ä 300 millions de droits de tirage spéciaux. les l'onds publics visés au paragraphe b) ii) et iii) ci-dessus sont alloués ä un titre differ- ent de celui d'une couverture de la respon- sabilité de l'exploitant: toutefois. elle ne doit pas porter atteinte aux regles de fond et de procedure fixées par la présente Con- vention.

d) Les cre'ances découlant de l'obligation pour l'exploitant de réparer des dommages ou de payer des intérets et dépcns au moyen des fonds aloués conformément aux para- graphes b) ii). iii) et !) du present article ne sont exigibles a son égard qu'au fur et ä me- surc de l'allocation affective de ces fonds.

e) Les Parties Contractantes s'engagent ä ne pas faire usage dans l'exécution de la pré- sente Convention de la faculté prévue a l'arti- cle l5 b) de la Convention de Paris d'édicter des conditions particulieres:

i) pour la reparation des dommages ef- fectuée au moyen des fonds visés au para- graphe b) i) ci-dessus:

ii) en dehors de celles de la présente Convention. pour la reparation des dom- mages effectuée au moyen des fonds pu- blics vises au paragraphe b) ii) et iii). ci- dessus. ]) Les intéréts et dépcns visés ä l'article 7 g) de la Convention de Paris sont payables au dela des montants indiqués au paragraphe b) ci-dessus. Dans la mesure ou ils sont al- loués au titre d'une réparation payable sur les fonds vises :

92

tracting Parties according to the formula for contributions specified in Article |2. (:) For this purpose. each Contracting Party shall either:

i) establish the maximum liability of the operator. pursuant to Article 7 of the Paris Convention. at 300 million Special Draw- ing Rights. and provide that such liability shall be covered by all the funds referred to in paragraph b) of this Article:

ii) establish the maximum liability ot'the operator at an amount at least equal to that established pursuant to paragraph b) i) of this Article and provide that. in excess of such amount and up to 300 million Special Drawing Rights. the public funds referred to in paragraph b) ii) and iii) ol'this Article shall be made available by some mcans other than as cover for the liability of the operator. provided that the rules of sub- stance and procedure laid down in this Convention are not thereby affected.

d) The obligation of the operator to pay compensation. interest or costs out of public funds made available pursuant to paragraphs b) ii) and iii). and f) of this Article shall only be enforceable against the operator as and when such funds are in fact made available.

e) The Contracting Parties. in carrying out this Convention. undertake not to make use ot' the right provided for in Article l5 b) ofthe Paris Convention to apply special conditions:

[) in respect of compensation for dam- age provided out of the funds referred to in paragraph b) i) of this Article:

ii) other than those laid down in this Convention in respect ol' compensation for damage provided out of the public funds referred to in paragraph b) ii) and iii) ofthis Article. ]) The interest and costs referred to in Ar- ticle 7 g) of the Paris Convention are payable in addition to the amounts referred to in para- graph b) of this Article and shall be borne in so far as they are awarded in respect of com- pensation payable out ofthe funds referred to rn: '

Prop. 1981/82: 163

ventionsstaterna enligt de för—delnings- grunder som närmare anges i artikel 12. (c) För nu angivna ändamål skall var och en av konventionsstaterna antingen

(i) bestämma anläggningsinnehavarens ansvarighetsbelopp enligt artikel 7 i Paris- konventionen till 300 miljoner särskilda dragningsrätter samt föreskriva att hans ansvarighet skall vara täckt av samtliga de medel som omnämnas under (b) i denna artikel; eller

(ii) bestämma anläggningsinnehavarens ansvarighet till ett belopp som motsvarar lägst det belopp vilket. fastställts enligt (b) (i) i denna artikel samt föreskriva. att över detta belopp och intill 300 miljoner särskilda dragningsrätter de statsmcdel som omnämnas under (b) (ii) och (iii) i den- na artikel skola tillhandahållas i annan form än sem täckning av anläggningsinne- havarens ansvarighet. dock att de materiel- la reglerna och procedurreglerna i denna konvention icke därigenom bli åsidosätta.

(d) Anläggningsinnehavarens skyldighet att betala skadestånd. ränta eller rättegångs- kostnader med statsmcdel tillhandahållna en- ligt bestämmelserna under (b) (ii) och (iii) samt (i) i denna artikel kan göras gällande mot anläggningsinnehavaren endast om och när dylika medel faktiskt ställts till förfogan- de.

(e) Konventionsstaterna förbinda sig att vid genomförande av denna konvention icke utnyttja den rätt som enligt artikel l5 (b) i Pariskonventionen tillkommer dem att tilläm- pa särskilda villkor

(i) i fråga om skadeersättning som utgår av de medel som omförmälas under (b) ti) i denna artikel: .

(ii) beträffande skadeersättning som ut- går av statsmedel enligt bestämmelserna under (b) (ii) och (iii) i denna artikel. om icke villkoren föreskrivits i denna konven- tion. (j) Sådan ränta och rättegångskostnad som avses i artikel 7 (g) i Pariskonventionen skall erläggas i tillägg till de under (b) i denna arti- kel nämnda beloppen och skall utges. till den del de äro hänförliga till ersättning som utgår av medel som omförmälas

93

Prop. 1981/82:163

i) au paragraphe b) i) ci-dessus. ils sont a la charge de l'exploitant responsable :

ii) au paragraphe b) ii) ci-dessus. ils sont a la charge de la Partie Contractante sur le territoire de laquelle cst située l'installation nucléairc de cet exploitant '.

iii) au paragraphe b) iii) ci-dessus. ils sont a la charge de l'ensemblc des Parties Contractantes.

g) Au sens de la présente Convention. adroit de tirage special » signifie le droit de tirage spécial tel qu'il est délini par le Fonds Monétaire International. Les montants men- tionnés dans la présente Convention sont convertis dans la monnaie nationale d'une Partie Contractante suivant la valeur de cette monnaie a la date dc l'accident a moins qu'une autre date ne soit fixe'e d'un commun accord pour un accident donnc'. par lcs Par- ties Contractantes. La valeur en droits de tirage spéciaux. de la monnaie nationale d'une Partie Contractante est calculée selon la méthode d'évaluation appliquée a la date en question par le Fonds Monétaire Interna- tional p'our ses propres operations et transac- trons.

D. L'articlc 4 est remplacé par lc texte sui- vant:

Article 4

a) Si un accident nucléairc entraine un dommage qui impliquc la responsabilité de plusieurs exploitants. le cumul des responsa- bilités prévu ä l'article 5 d) de la Convention de Paris nc joue. dans la mesure ot'r des fonds publics vises å l'article 3 b) ii) et iii) doivent etre alloués. qu'a concurrence d'un montant de 300 millions de droits dc tirage spéciaux.

b) Le montant global des fonds publics al- loue's en vertu de l'article 3 b) ii) et iii) ne peut dépasscr. dans ce cas. la différence entre 300 millions dc droits dc tirage spéciaux et lc total des montants déterminés pour ces exploi- tants. conformément a l'article 3 b) i) ou. dans le cas d'un exploitant dont l'installation nucléairc est située sur le territoire d'un Etat non Contractant a la présente Convention. conformément ä l'article 7 de la Convention de Paris. Si plusieurs Parties Contractantes sont tenues d'allouer des fonds publics. con- formément ä l'article 3 b) ii). la charge dc cette allocation est répartie entre ellcs au

94

i) paragraph b) i) of this Article. by the operator liable:

ii) paragraph b) ii) ofthis Article. by the Contracting Party in whose territory the nuclear installation ot' that operator is sit- uated:

iii) paragraph b) iii) of this Article. by the Contracting Parties together.

g) For the purpose ol' this Convention. "Special Drawing Right" means the Special Drawing Rights as it is defined by the Inter— national Monetary Fund. The amounts mcn- tioned in this Convention shall be converted into the national currency of a Contracting Party in accordance with the value ol' that currency at the date of the incident. unless another date is fixed for a given incident by agreement between the Contracting Parties. The equivalent in Special Drawing Rights of the national currency of a Contracting Party shall be calculated in accordance with the method of valuation applied at the date in question by the International Monetary Fund for its own operations and transactions.

D. Article 4 shall be replaced by the follow- ing text:

Article 4

a) lf a nuclear incident causes damage which gives rise to liability of more than onc operator. the aggregate liability provided for in Article 5 d') of the Paris Convention shall not. to the extent that public funds have to be made available pursuant to Article 3 b) ii) and iii). exceed 300 million Special Drawing Rights.

h) 'l'he total amount of the public funds made available pursuant to Article 3 b) ii) and iii) shall not. in such event. exceed the differ- ence between 300 million Special Drawing Rights and the sum of the amounts estab- lished with respect to such operators pur- suant to Article 3 b) i) or. in the case of an operator whose nuclear installation is situat- ed in the territory of a State which is not a Party to this Convention. the amount estab- lished pursuant to Article 7 of the Paris Con- vention. If more than one Contracting Party is required to make available public funds pursuant to Article 3 b) ii). such funds shall

Prop. 1981/82:163

(i) under (b) (i) i denna artikel av an- läggningsinnehavaren;

(ii) under (b) (ii) i denna artikel av den konventionsstat inom vars område den an- SVilfige anläggningsinnehavarens nukleära anläggning är belägen:

(iii) under (b) (iii) i denna artikel av kon- ventionsstaterna gemensamt.

(JJ) Vid tillämpning av denna konvention avses med "särskild dragningsrätt" den sär- skilda dragningsrätten såsom denna definie- ras av Internationella valutafonden. De be- lopp som anges i denna konvention skall om- räknas till det inhemska myntslaget i konven- tionsstat på grundval av detta myntslags vär- de den dag då olyckan inträffade. om icke för viSS olycka annan dag fastställes genom över- enskommelse mellan konventionsstaterna. Värdet av en konventionsstats nationella myntslag uttryckt i särskilda dragningsrätter skall räknas ut enligt den beräkningsmetod som ifrågavarande dag tillämpas av Interna— tionella valutafonden för dess verksamhet och transaktioner.

D. Artikel 4 ersättes av följande text:

Ani/(014

(a) Om en nukleär olycka orsakar skada som medför ansvarighet för flera än en an- läggningsinnehavare. skall den totala ansva- righet varom föreskrifter meddelats i artikel 5 (d) i Pariskonventionen. till den del stats- medel skola tillhandahållas enligt artikel 3 (b) (ii) och (iii). ej överstiga 300 miljoner särskil- da dragningsrätter.

(I)) Det sammanlagda beloppet av de stats— medel som skola tillhandahållas enligt artikel 3 (b) (ii) och (iii) skall i sådant fall icke över- stiga skillnaden mellan 300 miljoner särskilda dragningsrätter och summan av de belopp som fastställts för anläggningsinnehavarna enligt artikel 3 (b) (i) eller. i fråga om anlägg- ningsinnehavare vilkens nukleära anläggning är belägen i stat som ej tillträtt denna konven- tion. dc belopp som bestämts enligt artikel 7 i Pariskonventionen. Om flera än en konven- tionsstat ha att tillhandahålla statsmcdel en- ligt artikel 3 (b) (ii). skola dylika medel till- handahållas av dem i proportion till antalet

Prop. l981/82: 163

prorata du nombre des installations nu- cléaires situées sur le territoire de chacune d'elles qui sont implique'es dans l'accident nucléairc et dont les exploitants sont respon- sables.

E. L'article 8 est remplacé par le texte sui- vant:

Article 8 Toute personne bénéficiant des disposi- tions de la présente Convention a droit a la reparation intégrale du dommage subi. con- formément aux dispositions prévues par le droit national. Toutefois. chaque Partie Con— tractante peut fixer des criteres de répartition équitables pour le cas ou le montant des dom- mages dépasse ou risque de dépasser: i) 300 millions de droits de tirage spé- ciaux. ou ii) la somme plus élevée qui résulterait d'un cumul de responsabilités en vertu de l'article 5 (1) de la Convention de Paris.

sans qu'il en résulte. quelle que soit l'origine des fonds. et sous réserve des dispositions de l'article 2. de discrimination en f'onction de la nationalité. du domicile ou de la residence de la personne ayant subi le dommage.

F. Le paragraphe a) de l'article lt) est rem- placé par le texte suivant:

u) La Partie Contractante dont les tribu- naux sont eompe'tents est tenue d'informer les autres Parties Contractantes de la surve- nance et des circonstances d'un accident nu- cléaire des qu'il apparait que les dommages cause's par cet accident dépassent ou risquent de dépasser le montant de 175 millions de droits de tirage spéciaux. Les Parties Con— tractantes prennent sans délai toutes disposi- tions necessaires pour régler les modalités de leurs rapports ä ce sujet.

G. Le paragraphe b) de l'article l4 est rem- placé par le texte suivant:

b) Toutefois les dispositions prises par une Partie Contractante conformément aux arti- cles 2 et 9 de la Convention de Paris ne sont

96

be made available by them in proportion to the number ofnuclcar installations situated in their respective territorics. which are in— volved in the nuclear incident and of which the operators are liable.

E. Article 8 shall be replaced by the follow- ing text:

Artic/0 8 Any person who is entitled to benefit from the provisions of this Convention shall have the right to full compensation in accordance with national law for damage suffered. pro- vided that. where the amount of damage ex- ceeds or is likely to exceed:

i) 300 million Special Drawing Rights: or

ii) ifthere is aggregate liability under Ar- ticle 5 d) of the Paris Convention and a higher sum results therefrom. such higher sum. any Contracting Party may establish equita- ble criteria for apportionmcnt. Such criteria shall be applied whatever the origin of the funds and. subject to the provisions of Article 2, without discrimination based on the na- tionality. domicile or residence of the person suffering the damage.

F. Paragraph (a) of Article IO shall be re— placed by the following text: -

(1) The Contracting Party whose courts have jurisdiction shall be required to inl'orm the other Contracting Parties of a nuclear incident and its circumstances as soon as it appears that the damage caused by such inci- dent exceeds. or is likely to exceed. 175 mil- lion Special Drawing Rights. The Contracting Parties shall without delay make all the necessary arrangements to settle the proce- dure for their relations in this coneetion.

G. Paragraph (b) of Article 14 shall be re— placed by the following text: I)) Any such provisions made by a Contract- ing Party pursuant to Articles 2 and 9 of the Paris Convention as a result of which the

Prop. 1981/82:163

nukleära anläggningar inom deras respektive områden vilka beröras av den nukleära olyc- kan och vilkas innehavare äro ansvarig:-t.

E. Artikel 8 ersättes av följande text:

Ani/tells)

Var och en som åtnjuter förmåner enligt bestämmelserna i denna konvention äger rätt till full ersättning för den lidna skadan enligt nationell lagstiftning. 1 fall. då skadans be- lopp överstiger eller sannolikt kommer att överstiga

(i) 300 miljoner särskilda dragningsrät- ter. eller

(ii) det högre belopp som skall gälla i följd av att ansvarigheten skall kumuleras enligt artikel 5 (d) i Pariskonventionen.

äger dock varje konventionsstat bestämma grunder för ersättningbeloppens rättvisa för- delning. Sådana grunder skola tillämpas oav- sett av vilka medel ersättning skall utges samt. med iakttagande av bestämmelserna i artikel 2. utan att åtskillnad göres mellan de skadelidande av hänsyn till deras nationali— tet. hemvist eller stadigvarande bosättning.

F. Artikel lO (a) ersättes av följande text:

(u) Den konventionsstat vars domstolar äga jurisdiktion skall underrätta de övriga konventionsstaterna om att en nukleär olyc- ka inträffat och om omständigheterna kring olyckan. så snart det uppenbaras att de ska- dor olyckan orsakat överstiga eller sannolikt komma att överstiga 175 miljoner särskilda dragningsrätter. Konventionsstaterna skola utan dröjsmål träffa alla nödvändiga anstalter för bestämmande av hur deras inbördes för- hållanden skola ordnas i samband med olyc- kan.

G. Artikel l4 (b) ersättes av följande text:

(17) Av en konventionsstat enligt artiklarna 2 eller 9 i Pariskonventionen utfärdad be- stämmelse. vilken medför att sådana statsmc- 7 Riksdagen [OKI/82. I saml. Nr 163

Prop. 1981/82:163

opposables a une autre Partie Contractante pour l'allocation des fonds publics visés ä l'article 3 b) ii) et iii) que si elles ont reeu son consentement.

H. L'annexe est remplacée par le texte sui- - vant:

ANNEXE a la Convention de 31 janvier 1963 complé-

mentaire a la Convention de Paris du 29 juillet 1960 sur la responsabilité civile dans le do- maine de I'énergie nucléairc, amendée par le Protocole Additionncl du 28 janvier 1964 et

par le Protocole du — — —

LES GOUVERNEMENTS DES PAR- TIES CONTRACTANI'ES declarent que la reparation des dommages causés par un acci- dent nucléaire qui n'est pas couvert par la Convention complémentaire du seul fait que l'installation nucléairc concernée. en raison de son utilisation. n'est pas incluse dans la liste visée a l'article 2 de la Convention com- plémentaire. (y compris le cas ou cette instal- lation. non incluse dans la liste. est consi- dérée par un ou plusieurs. mais non par tous les Gouvernements comme non couverte par la Convention de Paris):

— est effectuée sans aucune discrimination entre les ressortissants des Parties Con— tractantes å la Convention complémen- taire:

— n'est pas limitee par un plafond qui serait inférieur a 300 millions de droits dc tirage spéciaux. En outre. ces Governements s'efforceront. si elles ne le sont deja. de rendre les regles de dédommagement des victimes de tels acci- dents aussi voisines que possible de celles prévues pour les accidents nucléaires sur- venus en relation avec les installations nu- cléaires eouvertes par la Convention comple- mentaire.

[1 (a) Entre les Parties au present Protocole. les dispositions dudit Protocole font partie inte'grante de la Convention du 3] janvier [963 complémentaire a la Convention de Pa- ris du 29 juillet l960 sur la responsabilité ci- vile dans le domaine de l'éncrgie nucle'aire.

98

public funds referred to in Article 3 (b) (ii) and (iii) arc required to be made available may not be invoked against any other Con- tracting Party unless it has consented there- (0.

H. 'l'he Annex shall be replaced by the fol- lowing text: ' ANNEX to the Convention of $lst January 1963 Sup- plementary to the Paris Convention of 29th July 1960 on Third Party Liability in the Field of Nuclear Energy. as amended by the Addi- tional Protocol of 28th January 1964 and by the Protocol of — — —

THE GOVERNMENTS OF THE CON- 'l' RAC. l' ING PARTIES declare that compen- sation for damage causcd by a nuclear inci- dent not covered by the Supplementary Con- vention solely by reason of the fact that the relevant nuclear installation. on account of its utilization. is not on the list referred to in Article 2 of the Supplementary Convention. (including the case where such installation is considered by one or more but not all of the Governments to be outside the Paris Conven- tion):

— shall be provided without discrimination among the nationals of the Contracting Parties to the Supplementary Convention: and — shall not be limited to less than 300 million Special Drawing Rights.

In addition. if they have not already done so. they shall endeavour to make the rules for compensation of persons suffering damage caused by such incidents as similar as possi- ble to those established in respect of nuclear incidents occurring in connection with nu- clear installations covered by the Supplemen- tary Convention.

II ((i) The provisions of this Protocol shall. as between the Parties thereto. form an inte- gral part of the Convention of 3lst January l963 Supplementary to the Paris Convention of 29th July 1960 on Third Party Liability in the Field of Nuclear Energy. as amended by

Prop. 1981/82:163

del som avses i artikel 3 (b) tii) och liii') skola tillhandahållas. får icke åberopas mot någon annan konventionsstat. om_denna icke har givit sitt samtycke därtill.

H. Bihanget ersättes av följande text:

Bihang

till tilläggskonventionen den 31 januari 1963 till Pariskonventionen den 29 juli 1960 om ska- deståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse enligt tilläggsprotokollet den 28januari 1964 och protokollet den — —— —.

KONVENTIONSSTATERNAS REGE- RINGAR förklara. att ersättning för skada orsakad av en nukleär olycka. vilken icke omfattas av tilläggskonventionen uteslutande av det skälet att den ifrågavarande nukleära anläggningen på grund av ändamålet med dess nyttjande icke är upptagen på den lista som avses i tilläggskonventionen artikel 2 (in- begripet det fall att en sådan anläggning av en eller flera men icke av alla regeringarna anses falla utanför tillämpningsområdet för Paris- konventionen)

— skall tillhandahållas utan åtskillnad mellan medborgare i stater anslutna till tilläggs- konventionen: och

— icke skall begränsas till lägre belopp än 300 miljoner särskilda dragningsrätter.

Härutöver skola de. om de icke redan ha gjort detta. sträva efter att göra reglerna om ersättning till personer. som lida skada orsa- kad av sådana olyckor. så långt möjligt likar- tade med dem som fastställts beträffande nukleära olyckor. vilka inträffa i förbindelse med nukleära anläggningar omfattade av till- läggskonventionen.

Il (a) I förhållandet mellan de stater som ha tillträtt detta protokoll utgöra bestämmelser- na i protokollet en integrerande del av kon- ventionen den 3I januari 1963 utgörande till- lägg till Pariskonventionen den 29 juli l960 om skadeståndsansvar på atomenergins om-

Prop. 1981/82:163

telle qu'elle a été amendée par le Protocole Additionncl du 28 janvier l964 (appelée ci- apres la .. Convention »). qui sera de'nommee (. Convention du 3l janvier l963 complément- aire a la Convention de Paris du 29 juillet l960 amendée par le Protocole Additionncl du 28 janvier l964 et par le Protocole du — —

__»,

(h) Le present Protocole sera ratifie' ou confirme. Les instruments de ratification du present Protocole seront déposés aupres du Gouvernement Belge: lc cas e'chéant. la con- firmation du present Protocole lui sera noti- fiée.

(t') Les Signataires du préscnt Protocole qui ont deja ratilie la Convention s'cngagent a ratifier ou a confirmer aussitöt que possible le present Protocole. Les autres Signataires du present Protocole s'engagent a le ratifier ou ä le confirmer en méme temps qu'ils rati— fieront la Convention.

(zl) Le présent Protocole sera ouvert ä l'adhesion conformément aux dispositions de l'article 22 de la Convention. Aucune adhe- sion a la Convention ne sera reeue si elle n'est accompagnee d'une adhesion au pré- sent Protocole.

(e) Le présent Protocole entrera en vi— gueur conformément aux dispositions de l'ar— ticle 21 de la Convention.

(f) Le Gouvernement Belge donnera com- munication a tous les Signataires ainsi qu'aux Gouvernements atlhérents de la reception des instruments de ratilication et d'adhe'sion ainsi que de la notification des conf'irmations.

EN FOI DE QUOI les Plénipotentiaires soussignés. dt'iment habilités. ont appose' Ieurs signatures au bas du present Protocole.

FAIT ä Paris. le —— —— en francais. en allemand. en anglais. en espagnol. en italien et en ne'erlandais. les six textes faisant égale- ment foi. en un seul exemplaire qui sera dé- posé aupres du Gouvernement Belge qui en communiquera une copie certifie'e conforme a tous les Signataires et aux Gouvernements adhérents.

| 00

the Additional Protocol of 281h January l964 (hcreinafter referred to as the "Conven- tion"). which shall be knoWn as the "Con— vention of 3lst January l963 Supplementary to the Paris Convention of 29th July l96tl. as amended by the Additional Protocol of 28th January l964 and by the Protocol of — — —"

(b)_'l'his Protocol shall be ratilied or con- firmed. Instruments of ratilication of this Protocol shall be deposited with the Belgian Government. Where there is a confirmation of this Protocol it shall be notil'ied to the Belgian Government.

tr) The Signatories of this Protocol who have already ratilied the Convention under- take to ratify or to confirm this Protocol as soon as possible. The other Signatories of this Protocol undertake to ratify it or to con— firm it at the same time as they ratify the Convention.

td) This Protocol shall be open for acces- sion in accordance with the provisions of Ar- ticle 22 of the Convention. Accessions to the Convention will be accepted only if they are accompanied by accession to this Protocol.

(e) This Protocol shall come into force in accordance. with the provisions of Article 21 of the Convention,

(fl 'l'he Belgian Government shall give no- tice to all Signatories and acceding Govern- ments of the receipt of any instrument of ratilication or accession and of the receipt of any confirmation.

IN WITNESS WHEREOF. the under- signed 'Plenipotentiaries. duly empowered. have signed this Protocol.

DONE at Paris this —— — — in the English. Dutch. French. German. Italian and Spanish languages. the six texts being equally authori- tative. in a single copy which shall be depo- sited with the Belgian Government by whom certified copies will be communicated to all Signatories and acceding Governments.

Prop. 1981/82: 163

råde i dess lydelse enligt tilläggsprotokollet den 28 januari 1964 (i det följande benämnd konventionen"). och konventionen skall be- tecknas "Konventioncn den 3! januari l963 utgörande tillägg till Pariskonventionen den 29 juli 1960 om skadeståndsansvar pä atom- energins område i dcss lydelse enligt tilläggs- protokollet den 28januari l964 och protokol- let den — — —"

(11) Detta protokoll skall ratificeras eller bekräftas. Instrument avseende ratifikation av protokollet skall deponeras hos den bel- giska regeringen. Såvitt gäller bekräftelse av protokollet skall underrättelse om bekräftel- sen lämnas till den belgiska regeringen.

(6) De stater som underteckna detta proto- koll och som redan ha ratificerat konven- tionen förbinda sig att ratificera eller bekräfta detta protokoll så snart som möjligt. Övriga stater som underteckna detta protokoll för- binda sig att ratificera eller bekräfta det sam- tidigt som de ratificera konventionen.

(d) Detta protokoll är öppet för anslutning enligt artikel 22 i konventionen. Anslutning till konventionen godtages endast om den sker i förbindelse med anslutning till detta protokoll.

(9) Detta protokoll träderi kraft enligt arti- kel 2l i konventionen.

(f) Den belgiska regeringen skall under- rätta alla signatärmakter och anslutna rege-l ringar om mottagandet av varje ratifikations- eller anslutningsinstrument och om motta- gandet av varje underrättelse avseende be- kräftelse. .

TILL BEKRÄFTELSE VARPÄ under- tecknade befullmäktigade och vederbörligen- bemyndigade ombud ha undertecknat detta protokoll.

SOM SKEDDE i Paris den — — — på eng- elska. franska. holländska. italienska. spanska och tyska språken. med lika vitsord för texterna på vart och ett av språken. i ett exemplar. som skall deponeras hos den bel- giska regeringen. vilken skall tillställa alla öv- riga signatärmakter och anslutna regeringar bestyrkta avskrifter därav.

l0l

Prop. 1981/82: 163 [02

Det i promemorian framlagda lagförslaget

Förslag till Lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968: 45)

Härigenom förordnas i fråga om atomansvarighetslagen tl968: 45)'

dels att 41 5 skall upphöra att gälla.

dels att I. 2. 9. 12. 17. 30—35 och 37 åå skall ha följande lydelse.

dels att i lagen skall införas en ny paragraf. betecknad 31 a få.

dels att ordet "Konungen" skall bytas ut mot ""regeringen"” i 3. 4. 10. 19. 21. 22. 25. 27. 36 och 39 åå.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

! 5

I denna lag förstås med atombränsle: klyvbart material. bestående av uran eller plutonium i form av metall eller i legering eller i kemisk förening. och annat klyv- bart material som Konungen anger:

radioaktiv produkt: annat ra- dioaktivt material än atombränsle samt radioaktivt avfall. om materi- alet eller avfallet bildats vid fram- ställning eller användning av atom- bränsle eller blivit radioaktivt ge- nom bestrålning i samband med så- dan framställning eller användning;

atamsnbstans: dels atombränsle med undantag av naturligt uran och utarmat uran. dels radioaktiv pro- dukt med undantag av radioiso- toper. som användes för eller gjorts färdiga att användas för industriellt. kommersiellt. jordbrukstekniskt. medicinskt eller vetenskapligt än- damål:

atomreaktor: anordning som in- nehåller atombränsle under sådana förhållanden att klyvning av atom- kärnor i en självunderhållande ked- jereaktion kan uppkomma i anord-

' Senaste lydelse av 3 5 l974: 249 l4 & l9741249 l4 a & l9741249 15.5 l974:249.

I denna lag förstås med atombränsle: klyvbart material. bestående av uran eller plutonium i form av metall eller i legering eller i kemisk förening. och annat klyv- bart material som regeringen anger:

radioaktiv produkt: annat ra- dioaktivt material än atombränsle samt radioaktivt avfall. om materi- alet eller avfallet bildats vid fram- ställning eller användning av atom- bränsle eller blivit radioaktivt ge- nom bestrålning i samband med så- dan framställning eller användning:

atomsubstans: dels atombränsle med undantag av naturligt uran och utarmat uran, dels radioaktiv pro- dukt med undantag av radioiso- toper. som användes för eller gjorts färdiga att användas för industriellt. kommersiellt. jordbrukstekniskt. medicinskt eller vetenskapligt än- damål ellerjb'r nndervisningsiinda- mål:

atomreaktor: anordning som in- nehåller atombränsle under sådana förhållanden att klyvning av atom- kärnor i en självunderhållande ked- jereaktion kan uppkomma i anord-

Prop. l98l/82: 163

Nuvarande lydelse

ningen utan tillskott av neutroner från annan källa: atomanläggning: atomreaktor med undantag av atomreaktor som infogats i fartyg eller annat trans- portmedel och där användes eller är avsedd att användas som kraft— källa: fabrik för framställning eller behandling av atomsubstans; fabrik för separation av isotoper i atom- bränsle: fabrik för bearbetning av bestrålat atombränsle; anläggning för förvaring av atomsubstans. om anläggningen ej är avsedd endast för tillfällig uppläggning under transport av substansen; annan an- läggning. som Konungen bestäm- mer, i vilken finnes atombränsle el- ler radioaktiv produkt: anläggm'ngssrat: för varje atom- anläggning den konventionsstat inom vars område anläggningen lig- ger eller. om anläggningen icke lig- ger inom någon stats område. den konventionsstat som driver eller har godkänt anläggningen: innehavare av atomanläggning: i fråga om anläggning i Sverige den som med tillstånd enligt atomener- gilagen den [juni 1956 (nr 306) eller i övrigt driver eller innehar anlägg- ningen och i fråga om anläggning utom riket den som enligt lagen i anläggningsstaten är att anse som anläggningens innehavare: atomskada: dels skada som orsa- kas av radioaktiva egenskaper hos atombränsle eller radioaktiv pro- dukt eller av radioaktiva egenska- per i förening med giftiga. explosiva eller andra farliga egenskaper hos bränslet eller produkten, dels skada som orsakas av joniserande strål- ning från annan strålningskälla i en atomanläggning än atombränsle el- ler radioaktiv produkt: amnmlycka: sådan händelse eller serie händelser med samma ur- sprung som orsakar atomskada: Pariskonventionen: den i Paris den 29 juli 1960 avslutade konven-

l03

Föreslagen lydelse

ningen utan tillskott av neutroner från annan källa:

atomanläggning: atomreaktor med undantag av atomreaktor som infogats i fartyg eller annat trans- portmedel och där användes eller är avsedd att användas som kraft-_ källa: fabrik för framställning eller behandling av atomsubstans: fabrik för separation av isotoper i atom- bränsle: fabrik för bearbetning av bestrålat atombränsle: anläggning för förvaring av atomsubstans. om anläggningen ej är avsedd endast för tillfällig uppläggning under transport av substansen: annan an— läggning. som regeringen bestäm- mer, i vilken linnes atombränsle el- ler radioaktiv produkt:

anläggningsstat: för varje atom- anläggning den konventionsstat inom vars område anläggningen lig- ger eller, om anläggningen icke lig- ger inom någon stats område. den konventionsstat som driver eller har godkänt anläggningen:

innehavare av atomanläggning: i fråga om anläggning i Sverige den som med tillstånd enligt atomener- gilagen (I956:3()6) eller i övrigt driver eller innehar anläggningen och i fråga om anläggning utom ri- ket den som enligt lagen i anlägg- ningsstaten är att anse som anlägg- ningens innehavare;

atomskada: dels skada som orsa- kas av radioaktiva egenskaper hos atombränsle eller radioaktiv pro- dukt eller av radioaktiva egenska- per i förening med giftiga, explosiva eller andra farliga egenskaper hos bränslet eller produkten. dels skada som orsakas av joniserande strål- ning från annan strålningskälla i en atomanläggning än atombränsle el- ler radioaktiv produkt:

atomolyeka: sådan händelse eller serie händelser med samma ur- sprung som orsakar atomskada:

Pariskanventionen: den i Paris den 29 juli 1960 avslutade konven-

Prop. 1981/82: 163

Nuvarande lydelse

tionen om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse enligt deti Paris den 28januari 1964 avslutade tilläggsprotokollet:

tilläggskonventionen: den i Brys- sel den 3I januari 1963 avslutade och genom det iParis den 28janua- ri 1964 avslutade tilläggsprotokol- let reviderade tilläggskonventionen till Pariskonventionen:

konventionsstat: stat som tillträtt Pariskonventionen.

Konungen kan förordna. att från lagens tillämpning skall undantagas atomanläggning. atombränsle eller radioaktiv produkt. om den risk som är förbunden med anläggning- en. bränslet eller produkten är ringa.

2å

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer katt beträf- fande atomanläggningar [ Sverige förordna, att två ellerflera anlägg- ningar som är i samma innehavares hand och ligger i varandras ome- delbara närhet skall vid tillämp- ningen av denna lag behandlas som en anläggning.

9å

Har atomskada i annat fall än som avses i 5—8 åå orsakats av

| 04

Föreslagen lydelse

tionen om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse enligt det i Paris den 28januari 1964 avslutade tilläggsprotokollet eller nämnda konvention [ dess lydelse enligt detta protokoll och det iPa- ris den 1981 avslutade ändringsprotokollet: tilläggskonventionen: den i Brys- sel den 3] januari 1963 avslutade tilläggskonventionen till Pariskon- ventionen i den lydelse som nämnda tilläggskonvention harj'ritt genom det i Paris den 28 januari 1964 avslutade til/('iggsprotokollet Ot'll det. likaledes i Paris. den 1981 avslutade änd- ringsprotokollet:

konventionsstat: stat som tillträtt Pariskonventionen.

Regeringen kan förordna. att från lagens tillämpning skall undan- tagas atomanläggning. atombränsle eller radioaktiv produkt. om den risk som är förbunden med anlägg- ningen. bränslet eller produkten är ringa.

Ligger två eller flera atoman— läggningar som har samma inneha- vare i närheten av varandra. skall den av anläggningarna som har uppförts först och den eller de som befinner sig inom en radie av 1000 meterfrån den första anläggningen vid tillämpningen av denna lag be- handlas som en atomanläggning. Om det i ett sådant jall ligger en annan anläggning som innehåller radioaktivt material inom nämnda radie. skall den anläggningen och atomanläggningarna tillsammans betraktas som en anläggning. om de har samma innehavare. Vad som nu har sagts gäller bara be- träffande anläggningar i Sverige.

Har atomskada i annat fall än som avses i 5—8 åå orsakats av

Prop. 1981/82:163 Nuvarande lydelse

atomsubstans. vilken kom från atomanläggning i Sverige eller i an- nan konventionsstat eller vilken före atomolyekan varit under trans- port som avses i 7 %. åvilar ansva- righeten för skadan den anlägg- ningsinnehavare som vid tiden för olyckan hade substansen i sin be- - sittning eller, om substansen då icke vari någon anläggningsinneha- vares besittning. den anläggningsin— nehavare som senast haft substan- sen i sin besittning. Om atomsub- stansen före olyckan varit under transport och icke efter transporten varit i någon anläggningsinneha- vares besittning, åvilar dock an- svarigheten den anläggningsinneha- vare som när transporten upphörde var ansvarig enligt 6 eller 7 5 för atomskada i följd av atomolyeka under transporten. '

[05 Föreslagen lydelse

atomsubstans. vilken kom från atomanläggning i Sverige eller i an- nan konventionsstat eller vilken före atomolyekan varit under trans- port som avses i 735. åvilar ansva- righeten för skadan den anlägg- ningsinnehavare som vid tiden för olyckan hade substansen i sin be- sittning. Var substansen då icke i någon anläggningsinnehavares be- sittning. ävilar ansvarigheten den anläggningsinnehavare som senast haft substansen i sin besittning. Har en anläggningsinnelzavare ge- nom skriftligt avtal övertagit an- svarig/teten för sådan atomskada. åvilar ansvarigheten denne. ()m atomsubstansen före olyckan varit under transport och icke efter transporten varit i någon anlägg- ningsinnehavares besittning. åvilar ansvarigheten den anläggningsinne- havare som när transporten upp- hörde var ansvarig enligt 6 eller 7 & för atomskada i följd av atomolyeka under transporten.

12.5

Innehavare av atomanläggning svarar ej enligt denna lag för skada på anläggningen eller på egendom som vid tiden för atomolyekan fanns inom anläggningens område - och användes eller var avsedd att användas i förbindelse med denna.

Innehavare av atomanläggning svarar ej enligt denna lag för

I. skada på atomanläggningen eller på annan atomanläggning inom samma område, däri inbegri- pet (maan atomanläggning under uppförande.

2. skada på egendom som vid ti— den för atomolyckan fanns inom detta område och användes eller

. var avsedd att användas i förbindel-

se med en sådan anläggning inom området.

Är innehavare av atomanläggning i annan konventionsstat ansvarig i anledning av atomolyeka som inträffat under transport av atomsubstans. avgöres enligt anläggningsstatens lag. om ersättning skall utgå för skada på

transportmedlet.

Angående ansvarighet för skada som avses i första eller andra stycket enligt andra skadeståndsregler än som innefattas i denna lag meddelas bestämmelser i 14 5 andra stycket.

Prop. 1981/82: 163

Nuvarande lydelse

106

Föreslagen lydelse

[7.5

För innehavare av atomanlägg- ning i Sverige är ansvarigheten en- ligt denna lag begränsad till femtio miljoner kronor för varje atom- olyeka. Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan, med hänsyn till anläggningens stor- lek eller art. omfattningen av trans- port eller annan omständig/tet. _)?tstställa ett lägre belopp. dock ej under tjugofem miljoner kronor. För innehavare av atomanläggning utom riket bestämmes ansvarig- hetsbeloppet enligt anläggningssta- tens Iag. ] fråga om atomolyeka som inträffar under transport av atomsubstans avser anläggningsin- nehavarens ansvarighet enligt den- na lag för andra skador än skada på transportmedlet icke i något fall lägre sammanlagt belopp än tjugo- fem miljoner kronor.

Ersättning i anledning av döds- fall eller personskada är för varje dödad eller skadad person begrän- sad till en miljon kronor.

De belopp som anges i första och andra styckena innefattar icke rän- ta eller ersättning för rättegångs- kostnad.

För innehavare av atomanlägg- ning i Sverige är ansvarigheten en- ligt denna lag begränsad till 500 mil- joner kronor för varje atomolyeka. Såvitt gäller en atomolyeka som uppkommer under transport av obesträlat uran är ansvarigheten dock begränsad till lOO miljoner kronor. För innehavare av atoman- läggning utom riket bestämmes an- svarighetsbeloppet enligt anlägg— ningsstatens lag. I fråga om atom- olyeka som inträffar under trans- port av atomsubstans avser anlägg- ningsinnehavarens ansvarighet en- ligt denna lag för andra skador än skada på transportmedlet icke i nå- got fall lägre sammanlagt belopp än 100 miljoner kronor.

De belopp som anges i första stycket innefattar icke ränta eller ersättning för rättegångskostnad.

305

Ersättning av statsmcdel enligt 29å bestämmes enligt de grunder som anges i 11 5 första stycket. l2 och B ss samt 17 å andra och tred- je styckena.

Ersättning av statsmcdel enligt 29å bestämmes enligt de grunder som anges i ll ?; första stycket. 12 och B ss samt 17 & andra stycket.

Bestämmelserna i 15 & första stycket första punkten och tredje stycket om rätt till återkrav mot innehavare av atomanläggning äger motsvarande tillämpning beträffande rätt att av staten kräva åter vad som utgivits i anledning av atomskada för vilken ersättning av statsmcdel utgår enligt 29 5.

315

Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utges i följd av en atomolyeka, dels enligt 5— 2l ss samt 29 och 30 så av inneha- vare av atomanläggning och staten. dels enligt sådant avtal som avses i

Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utges i följd av en atomolyeka, dels enligt 5— 2I åå samt 29 och 30 så av inneha- vare av atomanläggning och staten. dels enligt sådant avtal som avses i

Prop. 1981/82: 163

Nuvarande lydelse

artikel [5 i tilläggskonventionen. är begränsat till ett belopp motsvaran- de etthundratjugo miljoner i det eu- ropeiska monetära avtalet den 5 augusti l955 avsedda betalnings- enheter sådana dessa enligt artikel 24 i avtalet var bestämda den 29 juli 1960. I beloppet inräknas icke ränta eller ersättning för rättegångskost- nad.

I 07 Föreslagen lydelse

artikel IS i tilläggskonventionen. är begränsat till ett belopp motsvaran- de 300 miljoner särskilda drag- ningsrätter. l beloppet inräknas icke ränta eller ersättning för rätte- gångskostnad.

Med uttrycket "särskilda drag- ningsrc'itter” avses de av Interna- tionella valutafonden använda sär- skilda dragningsrätterna. Förs ta- lan om ersättning. skall omräkning från särskilda dragningsrätter till svenskt mynt göras efter kursen den dag då atomolyekan inträfl fude, om ej för viss olycka en annan dag fastställs genom överenskom- melse mellan de stater som tillträtt tilläggskonventionen. Vid omräk- ning till svenskt mynt skall kronans värde beräknas i enlighet med den beräkningsmetod som Internatio- nella valutafonden sagda dag till— lämpar för sin verksamhet och sitta transaktioner.

Om det belopp som med tillämpning av första stycket står till förfogande för gottgörelse av statsmcdel enligt 29 och 30 åå icke förslår till ersättning för skadorna. nedsättes ersättningarna och därpå belöpande ränta med samma kvotdel. Bestämmelsen i l9å andra stycket äger motsvarande

tillämpning.

31215

första

Åvilar ansvarighet för en atom- skada innehavare av atomanlägg- ning här i riket och jörslär det sam- manlagda beloppet av de ersätt- ningar som skall utges enligt 17 9' stycket och 18 ä' första stycket samt av statstnedel enligt 29—3155 eller annars enligt till— läggskonventionen icke till full er— sättning jör uppkommen skada, utges ytterligare ersättning av statsmedelfi'ir skada som har upp— kommit

a) här i riket, bli Danmark, Norge,

Finland eller

Prop. 1981/82:163 108

Nuvarande lydelse Ft'ireslagen lydelse

c) annars ombord på ett fartyg eller ett luftfartyg som är regi- strerat i Sverige. Danmark. Fin— land eller Norge, eller

d) på annat ställe. om skadan har tillfogats svensk medborgare eller si-ienskjm'idisk person.

Ersättning enligt första stycket utgör också för skada i annan stat som ltar tillträtt tilläggskonven- _ tionen i samma mån som ersättning i denna stat skulle utgå för atom- skada som uppkommer i Sverige.

Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utges i följd av en atomolyeka. dels enligt 5—2/ 5.5” och 29—31 5.5 av inneha- vare av atomanläggning och sta- ten. dels enligt sådant avtal som avses i artikel 15 i tilläggskonven- tionen. dels av staten enligtförsta och andra styckena. är begränsat till tre miljarder krattor. I beloppet inräknas icke ränta eller ersättning för rättegängskostnad .

ifråga om ersättning enligtj'örs- ta stycket har 305 motsvarande tillämpning.

Om det belopp som med tillämp- ning av tredje stycket står tillförlit- gande för gottgörelse av statsme- del icke förslår till ersättning för skadorna. nedsätts erst'ittningarna och därpå belöpande ränta med samma kvotdel. Bestämntelsen i [9 5 andra stycket äger motsvaranf de tillämpning. '

32 5

Har atomskada, som uppkommit i Sverige i följd av atomolyeka för vars skadeverkningar innehavare av atomanläggning i Sverige är ansvarig. yp- pats först efter det att anläggningsinnehavarens ansvarighet upphört enligt 21 å andra stycket eller motsvarande bestämmelse i annan konventions- stats lag men inom trettio år från dagen för olyckan, utges ersättning av staten. Också för skada som yppats innan ansvarigheten sålunda upphört utges ersättning av staten. om den skadelidande visserligen underlåtit att inom föreskriven tid väcka talan eller företaga annan preskriptionsavbry- tande åtgärd men haft godtagbar ursäkt för sin underlåtenhet.

Har skadestånd nedsatts enligt Har skadestånd nedsatts enligt 19 & första stycket och. i förekom- 19 .5 första stycket och. i förekom- mande fall. 31 åandra stycket eller mande fall. 31 & tredje stycket och

Prop. 1981/82: 163

Nuvarande lydelse

enligt motsvarande bestämmelser i annan konventionsstats lag, ned- sättes ersättningen av statsmcdel enligt denna paragrafi samma mån. Ersättningsskyldighctcn bestäm- mes i övrigt som om anläggningens innehavare svarat för skadan. An- språk på ersättning skall vid även- tyr av talans förlust anmälas inom tid som anges i 21 5 första stycket hos myndighet som Konungen be- stämmer.

Konungen kan förordna. att er- sättning enligt denna paragraf skall utgå även för skada som uppkom- mit utom Sverige.

109 Föreslagen lydelse

3] a .é' femte stycket eller enligt motsvarande bestämmelser i annan konventionsstats lag. nedsättes er- sättningen av statsmcdel enligt den- na paragrafi samma mån. Ersätt- ningsskyldigheten bestämmes i öv- rigt som om anläggningens inneha- vare svarat för skadan. Anspråk på ersättning skall vid äventyr av ta- lans förlust anmälas inom tid som anges i 21 & första stycket hos myn- dighet som regeringen bestämmer.

Regeringen kan förordna. att er- sättning enligt denna paragraf skall utgå även för skada som uppkom— mit utom Sverige.

335

Om det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 17 5 första stycket eller 18 & första stycket eller motsvaran- de bestämmelse i annan konven- tionsstats lag icke förslår till full er- sättning för här i riket uppkommen skada och ersättning av statsmedel ej utgår enligt 29 5 eller i övrigt en- ligt tilläggskonventionen. beredes gottgörelse av statsmedel enligt grunder som fastställes av Konung- en och riksdagen. Sådan gottgörel- se lämnas i här avsedda fall även i tillägg till ersätttning som utges en— ligt 32 & för häri riket uppkommen skada. om sådan ersättning ned- satts enligt 32 å andra stycket förs— ta punkten. Gottgörclse som nu nämnts lämnas för här i riket upp- kommen skada även i fall då på grund av förordnande enligt 19s' andra stycket ersättning från an— läggningsinnehavaren tills vidare utgår endast med viss kvotdel och ersättning av statsmcdel ej utgår enligt tilläggskonventionen.

Om det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 17 & första stycket eller 18 & första stycket eller motsvaran- de bestämmelse i annan konven- tionsstats lag och ersättning av statsmedel som utges enligt 29— 3] 5.5 eller i övrigt enligt tilläggs- konventionen samt enligt 3/ a # icke förslår till full ersättning för uppkommen skada. beredes gott- görelse av statsmcdel enligt grun- der som fastställes av riksdagen. Sådan gottgörelse lämnas i här av- sedda fall även i tillägg till ersätt— ning som utges enligt 32 ti för häri riket uppkommen skada, om sådan ersättning nedsätts enligt 32 5 and— ra stycket första punkten. Gottgö- relse som nu nämnts lämnas även i fall då pågrund av förordnande en- ligt 19 5 andra stycket. 3! 5 tredje stycket andra punkten eller 31 a .é' femte stycket andra punkten ersätt- ning tills vidare utgår endast med viss kvotdel.

34.5

Ersättning enligt 28, 29 eller 33 ä ' utgår ej i anledning av atomolycka sotn avses i 11 å andra stycket."

Ersättning enligt 28. 29. 3! (1 eller 33å utgår ej i anledning av atom- olyeka som avses i 11,5 andra stycket.

Prop. "1981/82: 163

Nuvarande lydelse

. 35 Belopp som utgivits enligt 28 5 får

110

F öresla gen lydelse

& staten kräva åter endast av atoman-

Iäggningens innehavare, dennes försäkringsgivare och den mot vilken an- läggningens innehavare har äterkravsrätt enligt 20 &.

För belopp som utgivits enligt 29 eller 33 & med anledning av att för- ordnande meddelats enligt 19 å andra stycket inträder staten i den rätt till ersättning av anläggningsin- nehavaren som kan tillkomma den skadelidande. [ övrigt kan belopp. som staten utgivit enligt 29—31 åå eller som eljest utgivits enligt till- läggskonventionens bestämmelser i anledning av atomolyeka. för vars skadeverkningar innehavare av atomanläggning i Sverige är ansva- rig enligt annan konventionsstats lag. eller som staten utgivit enligt- 33 å. krävas åter endast från fysisk person som orsakat skadan uppsåt- ligen. Motsvarande gäller i fråga om ersättning som staten utgivit en- ligt 32 så.

För belopp som utgivits enligt 29. 31 (1 eller 33 få med anledning av att förordnande meddelats enligt l9ä andra stycket inträder staten i den rätt till ersättning av anläggningsin- nehavaren som kan tillkomma den skadelidande. 1 övrigt kan belopp. som staten utgivit enligt 29—31 och 3! (! åå eller som eljest utgivits en- ligt tilläggskonventionens bestäm- melser i anledning av atomolyeka. för vars skadeverkningar innehava- re av atomanläggning i Sverige är ansvarig enligt annan konventions- stats lag, eller som staten utgivit enligt 33 &, krävas åter endast från fysisk person som orsakat skadan uppsåtligen. Motsvarande gäller i fråga om ersättning som staten utgi- vit enligt 32 5.

375

Talan i mål. som enligt 36 &? får upptagas i Sverige. och talan mot staten enligt 28. 29. 32 eller 33.5 väckes vid rätten i den ort där atomolyekan inträffade. Är två el- ler flera domstolar behöriga. väckes talan vid någon av dem.

Finnes ej behörig domstol enligt första stycket. väckes talan vid Stockholms rådhusrätt.

Denna lag träder i kraft den

Talan i mål, som enligt 36 så" får upptagas i Sverige. och talan mot staten enligt 28. 29. 3! a. 32 eller 33 & väckes vid rätten i den ort där atomolyekan inträffade. Är två el- ler flera domstolar behöriga. väckes talan vid någon av dem.

Finnes ej behörig domstol enligt första stycket. väckes talan vid Stockholms tingsrätt.

. utom ändringarna i 1. 12 och

31 åå som träderi kraft den dag regeringen bestämmer.

Prop. 1981/82:163 111

Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till förslagen i departements- promemorian.

Hm'rätten för Västra Sverige. statens kärnkraftsinspektion. statens strälskwddsinstitut. statens vattenfallsverk. försäkringsinspektionen och Folksam tillstyrker förslagen i promemorian eller lämnar dem utan erinran.

Atomlagstiftningskommitten har inte något att erinra mot de framlagda förslagen. Kommittén understryker särskilt värdet av de höjda ansvarig- hetsbelopp som föreslås.

' Länsstyrelsen i Uppsala län. efter hörande av Östhammars kommun och Lantbrukarnas länsförbund i Uppsala'. har inte något att erinra mot försla- gen i promemorian. Östhammars kommun har inte heller något att erinra mot de föreslagna lagändringarna.

Lantbrukarnas riksförbund (LRF) anför:

LRF är starkt kritisk till de ersättningsregler som gäller vid atom- olyekor. Enligt förbundets uppfattning är bestämmelserna utformade så att anläggningsinnehavaren gynnas på tredje mans bekostnad. Då revidering- arna av konventionerna kan ses som etappmål mot ytterligare förbättringar har LRF inget att invända mot att Sverige tillträder ändringsprotokollen men vill samtidigt betona nödvändigheten av att ytterligare förbättringar genomförs snarastf

Enligt LRFs uppfattning innebär det gällande systemet en kraftig sub- ventionering av atomanläggningarna på statsmaktens och på tredje mans bekostnad. Genom att staten övertagit en stor del av ansvarigheten vid olyckor avlastas anläggningsinnehavaren från de normala försäkringskost- nader som borde åvila verksamheten. I de fall skadornas omfattning dess— utom överstiger de fastställda ansvarighetsbeloppen görs begränsning i ersättningen till de skadelidande, vilket också innebär att anläggningarna t. ex. kärnkraftverken ges en otillåtlig prioriterad ställning gentemot kring- boende och andra som kan komma till skada vid en olycka. Enligt LRFs uppfattning är det bra att begränsningen 1 miljon per dödsfall eller personskada avskaffas. men förbundet vill framhålla att p.g.a. begränsningen av det totala ersättningsbeloppet som kan utgå i praktiken ändå motsvarande eller ännu hårdare begränsning uppstår med de föreslagna reglerna. Risken för att en olycka skall inträffa går att beräkna statistiskt. [ de fall risken för olycka anses vara mycket liten bör detta således ge utslag i låga försäkringspremier. Mot den bakgrunden anser LRF det inte befogat att tillämpa nedsättning av ansvarighetsbelop-

' Länsförbundets yttrande är likalydande med LRFzs yttrande.

Prop. 1981/82:163 112

pen eftersom belastning i form av försäkringspremier p.g.a. den låga sannolikheten för olycka ändå bör anses överkomlig.

Förbundet reagerar mot resonemanget att ansvarsdelen av försäkrings- skäl bör begränsas till 500 miljoner kronor medan man samtidigt förordar en sakförsäkring för själva atomanläggningen på 2 miljarder kronor. På detta område anses alltstå försäkringskapaciteten vara tillräcklig för ett betydligt högre belopp än på ansvarighetssidan.

LRF vill vidare hänvisa till att anläggningsinnehavarens ansvarighet i vissa andra länder är betydligt högre. t. ex. i Förbundsrepubliken Tyskland 2,3 miljarder kronor. diskussion pågår om höjning av beloppet. ] Schweiz diskuteras ett lagförslag enligt vilket innehavarens ansvarighet skulle vara obegränsad. [ USA är ansvarigheten begränsad till 2.3 miljarder kronor per olycka. ] flera fall är en del av ansvarigheten dessutom upptäckt med statsgaranti. Enligt LRFs uppfattning är ett sådant system att föredra framför det som "gäller i Sverige. 1 den mån försäkringskapacitcten är otillräcklig bör det ansvarighetsbelopp som staten åtar sig betraktas som en statsgaranti eller som en försäkring för vilken normala försäkringszw- gifter tas ut. Detta bör gälla även för anläggningar som ägs av staten. Enligt nuvarande regler är staten inte försäkringspliktig. Fördelen med att nor- mala försäkringspremier belastar verksamheten är att verksamheten blir mera konkurrensneutral gentemot andra verksamheter. Enligt förbundets uppfattning bör därför 17 55 utformas så att anläggningsinnehavarens ansva- righet är obegränsad. Konsekvensz'indringar måste då göras i andra para- grafer som t.ex. reglerar nedsättning av ersättning för skador i de fall skadornas värde överstiger det totala ersättningsbeloppet.

Förbundet ifrågasätter vidare de preskriptionsrcglcr som gäller för ska- dor. På grund av de speciella förlopp som strålningsskador kan få och där effekterna kanske visar sig först på mycket lång sikt ifrågasätter förbundet de föreslagna preskriptionsreglcrna. särskilt som dessa är utformade till att omfatta även det ansvar som staten åtagit sig.

Kravet på ökad ansvarighet från anläggningsinnchavarens sida hör ock- så åtföljas av ökad regressrätt för staten. dvs. möjlighet att från anlägg- ningsinnehavaren eller dennes försäkringsgivare återkräva tillagd ersätt- ning vid skadefall.

Lantbrukarnas Iänsförbund i Uppsala har tidigare i skrivelser krävt bättre beredskap vid Forsmarks kärnkraftverk och krävt att t.ex. mark- ägare och djurinnehavare hålls skadeslösa för de kostnader som en atom- ' olycka kan medföra. Enligt förbundets uppfattning är en'god beredskap och väl genomtänkta och övade aktionsprogram viktiga inslag i strävan att hålla kostnaderna vid en eventuell olycka nere.

Länsstyrelsen i Kalmar län anför efter hörande av Oskarshamns kommun: Länsstyrelsen delar uppfattningen att möjligheterna till ersättning åt dem som lider skada vid en eventuell kärnkraftolycka bör förbättras.

Prop. 1981/82:163 113

Redan den penningvärdesförsämring. som ägt rum sedan de nuvarande maximibeloppen fastställdes. motiverar höjning av beloppen. Länsstyrel- sen finner det också angeläget att lagstiftningen på området ändras så att Sverige kan tillträda de reviderade konventionerna.

Av promemorian framgår att den tillgängliga försäkringskapaciteten för svensk del torde klara försäkringsbelopp som svarar mot en ansvarighet om ca 500 miljoner kr. Länsstyrelsen vill därför inte yrka på att anläggningsinnehavares ansvarighetsbelopp höjs mera än vad som föreslås i promemorian.

Med anledning av uttalandet på sidan 69 i promemorian att vart och ett av de fyra reaktorområdena i Sverige kommer att utgöra en anläggning i atomansvarighetslagens mening vill länsstyrelsen fästa uppmärksamheten på att centrallagret för använt bränsle (CLAB) anläggs inom 1 km avstånd från reaktorn 0 l i Oskarshamnsverket. Då centrallagret och kärnkraftver- ket har skilda ägare/innehavare medför det enligt den föreslagna lagänd- ringen att det blir två anläggningar i atomansvarighetslagens mening.

Länsstyrelsen har i övrigt inte någon erinran mot de framförda förslagen och tillstyrker föreslagna ändringar av atomansvarighetslagen .

Oskarhamns kommun :

Kommunstyrelsen anser det vara angeläget att rätten till ersättning för skadelidande tredje man i samband med drift av atomanläggning har till- fredsställande innehåll och omfattning. Nuvarande ansvarighetsbelopp har varit oförändrade sedan slutet av 1960-talet. De förändringar av penning- värdet som förekommit sedan dess visar klart på behov av antingen om- räkning av ansvarighetsbeloppen med kortare tidsintervaller än vad som hittills varit fallet eller införande av ett systen med möjlighet till fortlö- pande omräkningar i takt med penningvärdeförändringarna. Kommunsty- relsen hemställer att regler för lösandet av nämnda problem övervägs i samband med nu aktuella ändringar i atomansvarighetslagstiftningen.

Kommunstyrelsen förutsätter att i begreppet atomanläggning i 1 & atom- ansvarighetslagen ingår centrallagret för använt kärnbränsle och alla lager för radioaktiva produkter som finns vid kärnkraftverken samt hantering av sådana produkter. Mot föreslagna nya ersättningsbelopp för de olika ste- gen i ansvarighetssystemet och dess uppbyggnad har kommunstyrelsen intet att erinra. Förslaget att staten påtar sig ett civilrättsligt ansvar utöver vad som krävs enligt föreliggande tilläggskonvention tillstyrkes. Kommun- styrelsen har heller intet att erinra mot att gränsen för statsansvaret sätts till tre miljarder kronor för skador för vilka innehavare av svenska atoman- läggningar är ansvariga.

Länsstyrelsen f Malmöhus län tillstyrker förslagen i promemorian. Den anmärker att det torde i praktiken vara omöjligt att begära att anläggnings- innehavaren skall ha ett obegränsat ansvar. bl. a. på grund av försäkrings- marknadens kapacitet.

Prop. 1981/82: 163 114

Kävlinge kommun, som inte har något att erinra mot förslagen i prome- morian. anser att frågan om det ansvarighetsbelopp som gäller för anlägg- ningsinnehavaren bör prövas på nytt i framtiden.

Liinssryralsen i Hallands län har inte något att erinra mot att Sverige tillträder ändringsprotokollet till tilläggskonventionen. Länsstyrelsen no- terar dock att utvidgningarna av begreppet on-site-property. vilket i första hand gynnar en eventuellt skadeståndsberättigad. får anses värdefull. Länsstyrelsen anser det vara av stor vikt att allmänhetens ersättningsmöj- ligheter ytterligare kan förbättras i händelse av atomolyekor. m. m. Läns- styrelsen anför vidare:

På de skäl som redovisas i promemorian torde det därvid inte längre vara befogat att inte låta anläggningsinnehavaren bära en betydligt större andel av det ekonomiska ansvaret vid en eventuell olyeka. Det bedöms sålunda vara skäligt att höja avgiften i 17% lagen enligt förslaget. Jämväl införandet av ett statsansvar enligt 31 aä lagen synes välgrundat. Det kan dock ifrågasättas om inte det angivna beloppet bör göras flexibelt med hänsyn till eventuella förändringar av nuvarande penningvärde. Oaktat staten under alla förhållanden torde få tillskjuta medel. om de i lagen föreskrivna maximibeloppen inte skulle förslå. kan en sådan reglering vara av visst värde.

Härutöver vill länsstyrelsen även ifrågasätta om inte förklaringen av "särskilda dragningsrätter" i 31.5 andra stycket lagen rent lagtekniskt i stället bör inordnas under l å. som innehåller definitioner av vissa begrepp som används i lagen. Det förhållandet att 31 & ej avses träda i kraft. förrän ändringsprotokollet till tilläggskonventionen träder i kraft torde ej utgöra hinder däremot.

Aktiebolaget ASEA—A TOM

Anläggningsinnehavarens ansvarighet enligt 175 uppgår f.n. till 50 mil- joner kronor för varje atomolyeka, med möjlighet för regeringen att i vissa fall fastställa ett lägre ansvarsbelopp. lägst 25 miljoner kronor. Enligt 22 och 23 åå får försäkringen tas sa att denna vid varje tidpunkt gäller för anläggningen med ett belopp motsvarande minst 120 % av ansvarsbelop- pet. I enlighet härmed har bolaget hos Svenska Atomförsäkringspoolen tecknat ansvarsförsäkring för bolagets bränslefabrik på Finnslättsområdet i Västerås med försäkringsbeloppet 30 miljoner kronor. Vidare har försäk- ringsavtal tecknats avseende bolagets ansvar för atomskada till följd av atomolyeka under transport av atomsubstans med försäkringsbeloppet 30 respektive 60 miljoner beroende på transportens innehåll.

I promemorian föreslås en höjning av anläggningsinnehavarens ansva- righet från 50 till 500 miljoner kronor. Enligt vad bolaget erfarit kommer Svenska Atomförsäkringspoolen att kunna tillgodose motsvarande krav på. höjning av ansvarsförsäkringsbeloppen. dvs. till 600 miljoner kronor.

Prop. 1981/82:163 115

Emellertid kommer detta. som även anges i promemorian. att påverka försäkringsbeloppen för korresponderande sakförsäkringar.

Nuvarande möjligheter att i vissa fall fastställa ett lägre ansvarsbelopp har. utan att skål härför angivits i departementspromemorian begränsats till endast atomolyeka som uppkommer Linder transport av obestrålat uran. För detta fall har föreslagits ansvarsbeloppet 100 "miljoner kronor mot f.n. 25 miljoner kronor. Finnslättsfabriken kommer däremot enligt förslaget inte längre att omfattas av möjligheten av ett lägre ansvarsbelopp. Det ' nuvarande ansvarsbeloppet 25. miljoner kronor kommer därigenom att höjas till 500 miljoner kronor. För anläggningen gäller f.n. ett sakförsäk- ringsbelopp om l200 miljoner kronor. vilket inte är tillräckligt för att täcka anläggningens fulla värde. En höjning av ansvarsbeloppet enligt förslaget kan komma att leda till en minskning av sakförsäkringsbeloppet för Finn- slättsfabriken på motsvarande sätt som för kärnkraftverken.

Eftersom verksamheten i Finnslättsfabriken enligt gällande tillstånd en- dast avser obestrålat uran synes rent tekniska skäl tala för att de motiv. som ansetts giltiga för att fastställa ett lägre ansvarsbelopp för transport av obestrålat uran. även skulle vara giltiga för verksamheten i Finnslättsfabri- ken. Bolaget föreslår därför att 1755 i atomansvarighetslagen utformas så att ansvarigheten för atomolyeka i bränslefabriker. som endast bearbetar obestrålat uran. begränsas till 100 miljoner kronor.

Forsmarks kraftgrupp aktiebolag (FKA):

FKA har hos Svenska Atomförsäkringspoolen tecknat dels ansvarsför- säkring avseende atomanläggningen Forsmark block ] och 2. dels sakför- säkring. Ansvarförsäkringen gäller med ett försäkringsbelopp om 60 milj. kronor. Såvitt avser sakförsäkringen är beloppet begränsat till - för år 1981 — 2100 miljoner kronor trots att anläggningarna har ett väsentligt högre värde. Anledningen till det otillräckliga saklörsäkringsbeloppet är den begränsade — totala — försäkringskapacitet som står till buds på den svenska och den internationella försäkringsmarknaden. Frågan om höjning av det ansvarbelopp. för vilket anläggningsinnehavaren svarar måste där- för ses i belysning jämväl av den kapacitet som finns på sakförsäkrings- sidan.

Det nuvarande beloppet för anläggningsinnehavarens ansvarighet fast- ställdes vid atomansvarighetslagens tillkomst år 1968 och har sedan dess stått oförändrat. En höjning av beloppet synes därför motiverad, varvid kapaciteten på sakförsäkringssidan dock måste uppmärksammas.'Här bör vidare l'örsäkringsfrågornas samband med finansierings- och säkerhets- aspekter uppmärksammas, då det för anläggningsinnehavaren. för att kun- , na möjliggöra upptagande av län. kan vara av största vikt att kärnkraftan- läggningens värde åtminstone till väsentlig del täcks av sakförsäkring. Den i promemorian föreslagna höjningen från 50 till 500 milj. kronor synes - sedd från bl. a. denna synpunkt — ligga på gränsen för vad som kan anses

Prop. 1981/82: _163 116

tillrådligt. Hur en föreslagen höjning kommer att påverka kapaciteten för sakförsäkringarna är givetvis omöjligt att nu fastslå men i promemorian har angivits att en sänkning av kapaciteten med 250—300 milj. kronor förefaller trolig. Sammanfattningsvis skulle FKA vilja hävda att en något mindre höjning av anläggningsinnehavarens ansvarighet hade varit önskvärd men att den föreslagna höjningen med största tveksamhet ändock må kunna accepteras. Här må också kunna tilläggas att en viss "inflationsvinst” möjligen kan tänkas uppstå, därest det dröjer med lagens ikraftträdande.

Beträffande sistnämnda fråga — ikraftträdande för de föreslagna änd- ringarna — bör beaktas att sak— och ansvarsförsäkringar tecknas per kalen— derår. Då såsom ovan angivits en höjning av ansvarsbeloppet kommer att inverka även på sakförsäkringsbeloppen måste säväl ansvars- som sakför- säkringar omförhandlas. Det synes därför vara rationellt att de nya reg- lerna träder i kraft vid ett årsskifte. förslagsvis 1983-01—01.

Oskarshamnsrerkers Krajlgrupp Aktiebolag (OKG):

OKG har hos Svenska Atomförsäkringspoolen tecknat dels ansvarsför- säkring avseende atomanläggningen Oskarshanmsverket block [ och 2. dels sakförsäkring. Ansvarsförsäkringen gäller med ett försäkringsbelopp om 60 milj. kronor. Såvitt avser sakförsäkringen är beloppet begränsat till — för år 1981 — 2 100 milj. kronor trots att anläggningarna har ett väsentligt högre värde. Anledningen till det otillräckliga sakförsäkringsbeloppet är den begränsade — totala — försäkringskapacitet som står till buds på den svenska och den internationella försäkringsmarknaden. Frågan om höjning av det ansvarsbelopp. för vilket anläggningsinnehavaren svarar. måste därför ses i belysningjämväl av den kapacitet som finns på sakförsäkrings- sidan.

Det nuvarande beloppet för anläggningsinnehavarens ansvarighet fast- ställdes vid atomans'varighetslagens tillkomst år 1968 och har sedan dess stått oförändrat. En höjning av beloppet synes därför motiverad. varvid kapaciteten på sakförsäkringssidan dock måste uppmärksammas. Här bör vidare försäkringsfrågornas samband med finansierings- och säkerhets- aspekter uppmärksammas. då det för anläggningsinnehavaren. för att kun- na möjliggöra upptagande av län. kan vara av största vikt att kärnkraftan- läggningens värde åtminstone till väsentlig del täcks av sakförsäkring. Den i promemorian föreslagna höjningen från 50 till 500 milj. kronor synes sedd från bl.a. denna synpunkt — ligga på gränsen för vad som kan anses tillrådligt. Hur en föreslagen höjning kommer att påverka kapaciteten för sakförsäkringarna är givetvis omöjligt att nu fastslå men i promemorian har angivits att en sänkning av kapaciteten med 250—300 milj. kronor förefaller trolig. Sammanfattningsvis skulle OKG vilja hävda att en något mindre höjning av anläggningsinnehavarens ansvarighet hade varit önskvärd men att den föreslagna höjningen med största tveksamhet ändock må kunna

Prop. 1981/82: 163 117

accepteras. Här må också kunna" tilläggas att en viss "inflationsvinst" möjligen kan tänkas uppstå. därest det dröjer med lagens ikraftträdande.

Beträffande sistnämnda fråga — ikraftträdande för de föreslagna änd- ringarna — bör beaktas att sak— och ansvarsförsäkringar tecknas per kalen- derår. Då såsom ovan angivits en höjning av ansvarsbeloppet kommer att inverka även på sakförsäkringsbeloppen måste såväl ansvars- som sakför- säkringar omförhandlas. Det synes därför vara rationellt att de nya regler- na träderi kraft vid ett årsskifte. förslagsvis 1983-01-01.

Studsvik energiteknik AB:

STUDSVIK finner i huvudsak inget att invända mot de föreslagna ändringarna i och tilläggen till lagen. Betydelsen av att i dessa ansvarig-' hetsfrågor nå största möjliga internationella harmonisering stod klar redan vid lagens tillkomst och har sedan dess blivit ytterligare betonad.

Bolaget vill här dock ta tillfället i akt att framhålla betydelsen av en klar och enhetlig nomenklatur i dessa sammanhang. Lagens l & innehåller deli- nitioner av ett antal begrepp, vilka är av central betydelse i den följande lagtexten och för lagens tillämpning. I vissa fall ges begreppen benämning- ar som är specifika för denna lag. i andra fall är benämningarna synonyma med sådana som har vedertagen tekniskt-vetenskaplig betydelse. [ ytterli- gare något fall — t. ex. beträffande "radioaktivt material" — finns lagfästa definitioner i andra lagar.

STUDSVlK vill rekommendera att i samband med översynen av lag- stiftningen på atomenergiområdet nomenklaturen överses och harmoni- seras samt i möjlig mån anslutes till vedertaget tekniskt-vetenskapligt språkbruk. Härigenom skulle många anledningar till missförstånd och tolk- ningssvårigheter undanröjas. Som exempel på oklarheter av detta slag vill bolaget anföra andra satsen i förslagets 25. Här talas om annan anläggning som innehåller radioaktivt materia! STUDSVIK finner att det för lagen specifika begreppet atomsubstans bättre skulle passa syftet. Tolkar man "radioaktivt material" i fysikalisk mening blir satsen närmast meningslös. tolkar men orden enligt strålskyddslagen leder den till otaliga gränsdragningsproblem.

Bolaget finner för övrigt den tidigare formuleringen av första satsen i 2.5 mer ändamålsenlig än förslagets. Det senare lägger onödigtvis alltför stor vikt vid det godtyckligt valda. precisa avståndet 1000 m samt den ord-- ningsföljd i vilken tre eller flera anläggningar hos samma ägare kan ha kommit att uppföras.

Svensk kiirnbränsleföru')"rjning AB (8 KBF ):

På uppdrag av sina delägare. som omfattar den svenska kärnkraftindus- trin. svarar SKBF för projektering och uppförande av ett centrallager för mellanlagring av använt kärnbränsle (CLAB). som är beläget i omedelbar anslutning till Oskarshamnsverkets Kraftgrupp AB:s anläggning för kärn-

Prop. 1981/82:163 118

kraftproduktion i Simpevarp. CLAB i färdigt skick. som omfattas av begreppet atomanläggning i atomansvarighetslagcn. kommer att ägas och drivas av SKBF. och SKBF kommer således att intaga ställning av inneha- vare av atomanläggning enligt lagen. SKBF kommer vidare att ombesörja transporten av använt bränsle destinerat för upparbetning i Frankrike samt transporterna till CLAB. Under projektering i SKBF:s regi är vidare en anläggning för förvaring av låg- och medelaktivt avfall (reaktoravfall).

] anslutning till förslaget i angiven del vill SKBF endast framhålla. att den hantering av radioaktiva ämnen i form av använt kärnbränsle som äger rum i och under transport till och från CLAB respektive som sker med låg- och medelaktivt avfall från nukleär synpunkt väsentligt skiljer sig från förhållandena i en atomreaktor. De grundläggande förutsättningarna för spridning av radioaktivitet vid någon form av olycka är väsensskilda och vid transporter är därjämte att beakta de mycket begränsade kvantiteter som förekommer per transport.

Från risk» och skadesynpunkt föreligger således väsentligt olika förhål- landen vid de olika former av hantering av atomsubstans som förekommer inom kärnkraftindustrin. vartill nu föreliggande förslag icke tar hänsyn genom någon motsvarande differentiering i fråga om ansvarighetsbeloppet.

S renska atomförxiikringspooien :

Anläggningsinnehavarens ansvarighet enligt 17.5 uppgår f. n. till 50 milj. kronor för varje atomolyeka. med möjlighet för regeringen-att i vissa fall fastställa ett lägre ansvarsbelopp. lägst 25 milj. kronor. Annan anlägg- ningsinnehavare än staten är skyldig att teckna försäkring för sitt ansvar. Enligt 22 och 2355 får försäkringen tas så att denna vid varje tidpunkt gäller för anläggningen med ett belopp motsvarande minst [20% av an- svarsbeloppet. I enlighet härmed har poolen meddelat ansvarsförsäkring för de svenska atomanläggingarna Barsebäck. Forsmark och Oskarshamn med försäkringsbeloppet 60 milj. kronor samt AB Asea-Atoms bränslefa— brik i Finnslätt med försäkringsbeloppet 30 milj. kronor. Vidare har poolen ingått förSäkringsavtal med Asea-Atom avseende bolagets ansvar för atomskada till följd av atomolyeka under transport av atomsubstans med försäkringsbeloppet 30 resp 60 milj. kronor beroende på transportens innehåll.

För ovannämnda anläggningar liksom för Asea-Atoms transporter har poolen vidare meddelat försäkring mot skada på själva anläggningarna resp. det transporterade bränslet (sakförsäkring). För de tre kärnkraftver- ken är sakförsäkringsbeloppet begränsat till f.n. 2100 milj. kronor oaktat anläggningarna har ett högre värde. Anläggningarna är återförsäkrade ge- nom ett 20-tal utländska atomförsäkringspooler. Anledningen till det otill- räckliga sakförsäkringsbeloppet är den begränsade försäkringskapacitet som står till buds på den svenska och den internationella försäkringsmark- naden. Kapaciteten ökar dock är för år. och för nästkommande år räknar

Prop. 1981/82: 163 119

poolen med att uppnå en kapacitet av ca 2500 milj. kronor per kärnkraft- verk.

En och samma skadehändelse kan naturligtvis ge upphov till skada såväl på tredje man som på själva anläggingen. Vid bedömning av den kapacitet som resp. atomförsäkringspool kan ställa till förfogande för en anläggning räknar man därför i regel med ett gemensamt belopp för ansvars- och sakförsäkringarna. Detta leder till att ju större kapacitet som fordras för ansvarsförsäkringen, desto mindre kapacitet står till förfogande för sakför- säkringen och vice versa.

I promemorian föreslås en höjning av anläggningsinnehavarens ansva- righet från 50 till 500 milj. kronor. Poolen räknar med att kunna tillgodose motsvarande krav på höjning av ansvarsförsäkringsbeloppen. dvs. till 600 milj. kronor. Emellertid kommer detta. av skäl som ovan anförts. att påverka försäkringsbeloppen för sakförsäkringarna. Exakt hur stor denna påverkan kan komma att bli är omöjligt att förutse. men i promemorian antagen minskning med 250—300 milj. kronor förefaller vara en rimlig bedömning.

Möjligheten att i vissa fall fastställa ett lägre ansvarsbelopp har i försla- get begränsats till atomolyeka som uppkommer under transport av obe- strålat uran. För detta fall har föreslagits ansvarsbeloppet 100 milj. kronor mot f.n. 25 milj. kronor. Finnslättsanläggningen kommer enligt förslaget inte längre att omfattas av möjligheten av ett lägre ansvarsbelopp. Det nuvarande ansvarsbeloppet 25 milj. kronor kommer därigenom att höjas till 500 milj. kronor. För anläggningen gäller f.n. ett sakförsäkringsbelopp om 1200 milj. kronor. En höjning av ansvarsbeloppet enligt förslaget kan komma att påverka sakförsäkringsbeloppet för anläggningen. .

Den egendom som f.n. enligt 125 är undantagen från atomansvarighets- lagens ersättningsreglcr. s.k. on-site-property. utvidgas genom förslaget till att omfatta även annan atomanläggning inom samma område, oberoen- de av ägare. däri inbegripet sådan anläggning under uppförande. Poolen vill peka på det ökade behov av sakförsäkringsskydd mot atomskada. som därigenom kan uppkomma för berörda anläggningar. Detta behov torde få tillgodoses genom särskild sakförsäkring inom ramen för vad som är möj— ligt med hänsyn till kapacitetsbegränsningen.

I frågan om tidpunkt för de nya reglernas ikraftträdande vill poolen framhålla följande.

Sak- och ansvarsförsäkringarna för Barsebäck. Forsmark och Oskars- hamn tecknas per kalenderår och förnyas således den 1 januari varje år. Som ovan framhållits kommer den föreslagna höjningen av ansvarsförsäk- ringsbeloppen att påverka även sakförsäkringarna för samma anläggning- ar. Säväl ansvars- som sakförsäkringarna måste således omförhandlas vad gäller bl.a. försäkringsbeloppen från den tidpunkt de nya reglerna träder ikraft. Med hänsyn till återförsäkringarna är det förenat med svårigheter att genomföra detta under ett löpande försäkringsår. Poolen vill därför

Prop. 1981/82: 163 120

framhålla som önskvärt att de nya reglerna träder i kraft vid ett årsskifte. vilket med hänsyn till tidplanen för lagstiftningsarbetet borde kunna inne- bära ctt ikraftträdande den 1 januari 1983.

S venska försäkringsbolags riksförbund och S iöassw'adörernas förening instämmer i vad som har anförts i Svenska atomförsäkringspoolens yttran- de.

Sveriges adt'okatsamftmd anser att lagförslaget är väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning. Samfundet anför vidare:

Samfundet har ingen erinran mot att anläggningsinnehavarens civilrätts— liga ansvarighet även i fortsättningen begränsas till ett visst belopp för varje atomolyeka. Redan med hänsyn till den penningvärdesförsämring som skett sedan slutet på 1960-talet är det rimligt. att de 1968 senast fastställda beloppsgränserna uppräknas. 'l'illäggskonventioncns ikraftträ- dande år 1974 samt 1981 års ändringsprotokoll gör en höjning av beloppen ' ofrånkomlig.

Samfundet har ingen erinran mot förslaget om höjning i 175 av nämnda ansvarighetsbelopp för anläggningsinnehavaren frän 5.0 miljoner kronor till 500 miljoner kronor per atomolyeka. vilket i fall av transport av obestrålat uran skall kunna nedsättas till lägst 100 miljoner kronor (förut lägst 25 miljoner kronor).

I samband med sitt 1966 avgivna remissyttrande erinrade samfundet om sitt tidigare ställningstagande (se TSA 1962 sid. 618) till förmån för en fördubbling av det till 500000 kronor bestämda ansvarighetsbeloppet vid dödsfall eller personskada. Samfundet. som med viss tvekan godtog att beloppsgränsen även efter 1966 låg kvar på 500000 kronor. ser med till- fredsställelse att den särskilda begränsningen till ett visst belopp vid döds- fall eller personskada nu föreslås upphävd.

Med hänsyn till 1981 års ändringsprotokoll föreslås den i 3ls' angivna övre gränsen för statsansvaret enligt tilläggskonventionen höjd från 120 miljoner betalningsenhetener till 300 miljoner särskilda dragningsrätter (motsvarande c:a 1.7 miljarder kronor). Samfundet delar den uppfattning som kommer till uttrycki promemorian att svenska staten bör ikläda sig ett extra ansvar för svenska atomanläggningar utöver tilläggskonventionens nämnda maximibelopp och att övre gränsen för det extra statsansvaret i enlighet med 31 aå lämpligen bör sättas till tre miljarder kronor (vari ingår ersättningen enligt första. andra och tredje stegen).

Slutligen önskar samfundet uttala sin tillfredsställelse över utvidgningen och preciseringen av begreppet "on-site-property” (1245). varigenom ska- delidande tredje man tillförsäkras ökat skydd i anläggningsinnehavarens ansvarsförsäkring.

S _vdkraft: Sydkraft anser det angeläget att ersättningsbeloppen i 1968 års atoman- svarighetslag snarast anpassas till det penningvärde som råderi dag.

Prop. 1981/82:163 121

Anläggningsinnehavarnas ansvarighet är i dag begränsad till 50 miljoner kronor per olycka. Det föreslås nu att denna ansvarighet höjes till 500 miljoner kronor. dvs. att en försäkring på 600 miljoner kronor i realiteten måste tecknas. En höjning i denna storleksordning måste. som även påpe- kas i promemorian. påverka kapaciteten för försäkring av skada på själva anläggningen. Beloppet 250—300 miljoner kronor har nämnts och med tanke på att världskapaciteten för sakförsäkringen i dag uppgår till 2.1 miljarder kronor per kärnkraftverk. är påverkan av försäkringskapaciteten allvarlig ur belåningssynpunkt. Vidare må påpekas att anläggningsinneha- varens ansvar enligt lagförslaget. bortsett från statens nypåtagna ansvar enligt "fjärde steget". procentuellt ökas med 100002jämfört med ca 150 för staten och ca 260 för konventionsstaterna. Sydkraft förordar att den föreslagna höjningen av anläggningsinnehavarens ansvar genomföres steg- vis i takt med att försäkringskapaciteten ökar. Härför talar även den föreslagna utvidgningen av on-site-property-begreppet. Den föreslagna ut- vidgningen härav kommer att medföra ett ökat behov av försäkringsskydd med ty ökade försäkringskostnader. Vidare kommer de höjda ansvarsbe- loppen för transportförsäkringar att medföra ökade försäkringskostnader.

Enligt atomansvarighetslagen är staten som anläggningsinnehavare be- friad från att teckna i nämnda lag föreskrivna försäkringar. Sydkraft vill ifrågasätta om det längre. vad gäller landets kärnkraftverk. finns anledning att i atomansvarighetslagen uppställa olika bestämmelser beträffande för- säkringsskyldigheten beroende på ägare.

Prop. 1981/82: 163

Det remitterade förslaget

Förslag till

lydelse.

Lag om ändring i atomansvarighetslagen(1968: 45)

Härigenom förordnas i fråga om atomansvarighetslagen(1968: 45)'

dels att 41 5 skall upphöra att gälla.

dels att i 3. 4. 10. 19, 21. 22. 25. 27. 36 och 39 55 ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regeringen".

dels att 1.2. 9. 12. 17. 30—35 och 37 åå skall ha följande lydelse. dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 31 a &. av nedan angivna

Nuvarande lydelse

I denna lag förstås med atombränsle: klyvbart material. bestående av uran eller plutonium i form av metall eller i legering eller i kemisk förening. och annat klyv- bart material som Konungen anger:

radioaktiv produkt: annat ra- dioaktivt material än atombränsle samt radioaktivt avfall. om materi- alet eller avfallet bildats vid fram- ställning ellcr användning av atom- bränsle eller blivit radioaktivt ge- nom bestrålning i samband med så- dan framställning eller användning:

atomsubstans: dels atombränsle med undantag av naturligt uran och utarmat uran, dels radioaktiv pro- dukt med undantag av radioiso- toper. som användes för eller gjorts färdiga att användas för industriellt. kommersiellt. jordbrukstekniskt. medicinskt eller vetenskapligt än- damål:

atomreaktor: anordning som in- nehåller atombränsle under sådana förhållanden att klyvning av atom- kärnor i en självunderhållande ked- jereaktion kan uppkomma i anord- ningen utan tillskott av neutroner från annan källa:

' Senaste lydelse av 3 5 1974: 249.

Föreslagen lydelse

[ denna lag förstås med atombränsle: klyvbart material. bestående av uran eller plutonium i form av metall eller i legering eller i kemisk förening, och annat klyv- bart matcrial som regeringen anger;

radioaktiv produkt: annat ra- dioaktivt material än atombränsle samt radioaktivt avfall. om materi- alet eller avfallet bildats vid fram- ställning eller användning av atom- bränsle eller blivit radioaktivt ge- nom bestrålning i samband med så- dan framställning eller användning:

atomsuhstmzs: dels atombränsle med undantag av naturligt uran och utarmat uran, dels radioaktiv pro- dukt med undantag av radioiso- toper. som användes för eller gjorts färdiga att användas för industriellt. kommersiellt. jordbrukstekniskt. medicinskt eller vetenskapligt än- damål eller för undervisningsända- mål:

atomreaktor: anordning som in- nehåller atombränsle under sådana förhållanden att klyvning av atom- kärnor i en självunderhållande ked- jereaktion kan uppkomma i anord- ningen utan tillskott av neutroner från annan källa:

Prop. 1981/82: 163

Nuvarande lydelse

atomanläggning: atomreaktor med undantag av atomreaktor som infogats i fartyg eller annat trans— portmedel och där användes eller är avsedd att användas som kraft- källa: fabrik för framställning eller behandling av atomsubstans: fabrik för separation av isotoper i atom-

bränsle; fabrik för bearbetning av '

besträlat atombränsle; anläggning för förvaring av atomsubstans. om anläggningen ej är avsedd endast för tillfällig uppläggning under transport av substansen: annan an- läggning. som Konungen bestäm- mer. i vilken fmnes atombränsle el- ler radioaktiv produkt: anläggningsstat: för _varje atom- anläggning den konventionsstat inom vars område anläggningen lig- ger eller. om anläggningen icke lig- ger inom någon stats område. den konventionsstat som driver eller har godkänt anläggningen: innehavare av atmnanläggning: i fråga om anläggning i Sverige den som med tillstånd enligt atomener- gilagen den [juni [956 (nr306) eller i övrigt driver eller innehar anlägg- ningen och i fråga om anläggning utom riket den som enligt lagen i anläggningsstaten är att anse som anläggningens innehavare; atomskada: dels skada som orsa- kas av radioaktiva egenskaper hos atombränsle eller radioaktiv pro- dukt eller av radioaktiva egenska- per i förening med giftiga. explosiva eller andra farliga egenskaper hos bränslet eller produkten. dels skada som orsakas av joniserande strål- ning från annan strålningskälla i en atomanläggning än atombränsle el- ler radioaktiv produkt: atomolyeka: sådan händelse eller serie händelser med samma ur- sprung som orsakar atomskada: Paris-konventionen: den i Paris den 29 juli l960 avslutade konven- tionen om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse

Föreslagen lydelse

atomanläggning: atomreaktor med undantag av atomreaktor som infogats i fartyg eller annat trans- portmedel och där användes eller är avsedd att användas som kraft- källa; fabrik för framställning eller behandling av atomsubstans: fabrik för separation av isotoper i atom- bränsle: fabrik för bearbetning av bestrålat atombränsle: anläggning för förvaring av atomsubstans. om anläggningen ej är avsedd endast för tillfällig uppläggning under transport av substansen: annan an- läggning. som regeringen bestäm- mer. i vilken fmnes atombränsle el- ler radioaktiv produkt:

anläggningsstat: för varje atom- anläggning den konventionsstat inom vars område anläggningen lig- ger eller. om anläggningen icke lig- ger inom någon stats område." den konventionsstat som driver eller har godkänt anläggningen:

innehavare av atomanläggning: i fråga om anläggning i Sverige den som med tillstånd enligt atomener- gilagen (I956:3()6) eller i övrigt driver eller innehar anläggningen och i fråga om anläggning utom ri- ket den som enligt lagen i anlägg- ningsstaten är att anse som anlägg- ningens innehavare:

atomskada: dels skada som orsa- kas av radioaktiva egenskaper hos atombränsle eller radioaktiv pro- dukt eller av radioaktiva egenska- per i förening med giftiga. explosiva eller andra farliga egenskaper hos bränslet eller produkten. dels skada som orsakas av joniserande strål- ning från annan strålningskälla i en atomanläggning än atombränsle el- ler radioaktiv produkt;

atonzolvcka: sådan händelse eller serie händelser med samma ur- sprung som orsakar atomskada;

Paris/tonventionen: den i Paris den 29 juli 1960 avslutade konven- tionen om skadeståndsansvar på atomenergins område i dess lydelse

Prop. 1981/82:163 Nuvarande lydelse

enligt det i Paris den 28januari l964 avslutade tilläggsprotokollet:

tilläggskonventionen: den i Brys- sel den 3] januari 1963 avslutade och genom det i Paris den 28janua- ri 1964 avslutade tilläggsprotokol- lel reviderade tilläggskonventionen till Pariskonventionen:

kont-'entitmsstat: stat som tillträtt Pariskonventionen.

Konungen kan förordna. att från lagens tillämpning skall undantagas atomanläggning. atombränsle eller radioaktiv produkt. om den risk som är förbunden med anläggning- en. bränslet eller produkten är ringa.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan beträf- fande atomanläggningar i Sverige förordna. att två ellerflera anlägg- ningar som är i samma innehavares hand och ligger i varandras ome- delbara närlzel skall vid tillämp- ningen av denna lag behandlas som en (utläggning.

124 Föreslagen lydelse

enligt det i Paris den 28januari l964 avslutade tilläggsprotokollet eller nämnda konvention i dess lydelse enligt detta prolokoll och det iPa- ris den 1981 avslutade ändringsprotokollet: tilläggskonventionen.' den i Brys- sel den 3l januari 1963 avslutade tilläggskonventionen till Pariskon- ventionen i den lydelse som nämnda tilläggskonvention ltarjätt genom det i Paris den 28 januari 1964 avslutade tilläggsprotokollet och det. likaledes i Paris. den 1981 avslutade änd- rings/trotokollet.'

konventiwzsstat: stat som tillträtt Pariskonventionen.

Regeringen kan förordna. att från lagens tillämpning skall undan- tagas atomanläggning. atombränsle eller radioaktiv produkt. om den risk som är förbunden med anlägg- ningen. bränslet eller produkten är ringa.

Ligger två eller flera atoman- läggningar sont ltar samma inneha- vare i närheten av varandra. skall den av anläggningarna som har uppförts först och den eller de som befinner sig inom en radie av [000 meterfrån denjifirsta anläggningen vid tillämpningen av denna lag till- sammans behandlas som en atom- anläggning. Om ietl sädanlj'all en annan anläggning som innehåller radioaktivt nu'lterial ligger inom nämnda radie. skall den anlägg- ningen och atomanläggningarna tillsammans betraktas som en an- läggning. om de har samma inne- havare. Vad som nu har sagts gäl- ler bara beträllande anläggningari Sverige .

9.5

Har atomskada i annat fall än som avses- i 5—8 åå orsakats av atomsubstans. vilken kom från

Har atomskada i annat fall än som avses i 5—8 åå orsakats av atomsubstans. vilken kom från

Prop. 1981/82: 163

Nuvarande lydelse

atomanläggning i Sverige eller i an- . nan konventionsstat eller vilken före atomolyekan varit under trans- port som avses i 7 &. åvilar ansva- righeten för skadan den anlägg- ningsinnehavare som vid tiden för olyckan hade substansen i sin be- sittning eller. om substansen då icke vari någon anläggningsinneha- vares besittning. den anläggningsin- nehavare som senast haft substan- sen i sin besittning. Om atomsub- stansen före olyckan varit under transport och icke efter transporten varit i någon anläggningsinneha— vares besittning. åvilar dock an- svarigheten den anläggningsinneha- vare som när transporten upphörde var ansvarig enligt 6 eller 7 5 för atomskada i följd av atomolyeka under transporten.

Föreslagen lydelse

atomanläggning i Sverige eller i an— nan konventionsstat eller vilken före atomolyekan varit under trans— port som avses i "75. åvilar ansva- righeten för skadan den anlägg- ningsinnehavare som vid tiden för olyckan hade substansen i sin be- sittning. l-"ar substansen dd icke i någon anläggningsinnehavares be- sittning. åvilar ansvariglzeten den anläggningsinnehavare som senast haft substansen i sin besittning. Har en anläggningsinnehavare ge- nom skriftligt avtal övertagit an- svarig/teten för sådan atomskada. ävilar ansvarig/teten denne. Om atomsubstansen före olyckan varit under transport och icke efter transporten varit i någon anläggf ningsinnehavares besittning. åvilar ansvarigheten den anläggningsinne- havare som när transporten upp- hörde var ansvarig enligt 6 eller 7 & för atomskada i följd av atomolyeka under transporten.

12.5

Innehavare av atomanläggning svarar ej enligt denna lag för skada på anläggningen eller på egendom som vid tiden för atomolyekan fanns inom anläggningens område och användes eller var avsedd att användas i förbindelse med denna._

Innehavare av atomanläggning svarar ej enligt denna lag för

I. skada på atomanläggningen eller på (innan atomanläggning inom samma område. däri inbegri- pet anmm atomanläggning under uppförande .

2. skada på egendom som vid ti- den för atomolyekan fanns inom detta område och användes eller var avsedd att användas i förbindel- se med en sådan anläggning inom omräd et .

Är innehavare av atomanläggning i annan konventionsstat ansvarig i anledning av atomolyeka som inträffat under transport av atomsubstans. avgöres enligt anläggningsstatens lag. om ersättning skall utgå för skada på

transportmedlet.

Angående ansvarighet för skada som avses i första eller andra stycket enligt andra skadeståndsregler än som innefattas i denna lag meddelas bestämmelseri l4 & andra stycket.

l75

För innehavare av atomanlägg- ning i Sverige är ansvarigheten en-

För innehavare av atomanlägg- ning i Sverige är ansvarigheten en-

Prop. 1981/82: 163

Nuvarande lydelse.

ligt denna lag begränsad till femtio miljoner kronor för varje atom- olyeka. Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan. med hänsyn till anläggningens stor- lek eller art. omfattningen av trans- port eller annan omstälulighet, fastställa ett lägre belopp. dock ej under tjugofem miljoner kronor. För innehavare av atomanläggning utom . riket bestämmes ansvarig- hetsbeloppet enligt anläggningssta- tens lag. I fråga om atomolyeka som inträffar under transport av atomsubstans avser anläggningsin- nehavarens ansvarighet enligt den- na lag för andra skador än skada på transportmedlet icke i något fall lägre sammanlagt belopp än tjugo- fem miljoner kronor.

Ersättning i anledning av döds- fall eller personskada är för varje dödad eller skadad person begrän- sad till en miljon krattor.

De belopp som anges i första och andra styckena innefattar icke rän- ta eller ersättning för rättegångs- kostnad.

l26 Föreslagen lydelse

ligt denna lag begränsad till 500 mil- joner kronor för varje atomolyeka. Såvitt gäller anläggning enbart för framställning, behandling ellerför- varing av obestrålat uran är att- svarig/teten dot-k begränstut' till 100 miljoner kronor _l'ör varje olyeka. Detsamma gäller ifråga om atom- olyekor som uppkommer under transport av sådant uran. För inne- havare av atomanläggning utom ri- ket bestämmes ansvarighetsbelop- pet enligt anläggningsstatens lag. I fråga om atomolyeka som inträffar under transport av atomsubstans avser anläggningsinnehavarens an- svarighet enligt denna lag för andra skador än skada på transportmedlet icke i något fall lägre sammanlagt belopp än 100 miljoner kronor.

De belopp som anges i första stycket innefattar icke ränta eller ersättning för rättegångskostnad.

30.5

Ersättning av statsmcdel enligt 29.5 bestämmes enligt de grunder som anges i ll & första stycket. l2 och l3 5.5 samt l7 å. andra och tred- je styckena.

Ersättning av statsmcdel enligt 29.5 bestämmes enligt de grunder som anges i ll .5 första stycket. 12 och B åå samt 17 å andra stycket.

Bestämmelserna i 15 & första stycket första punkten och tredje stycket om rätt till återkrav mot innehavare av atomanläggning äger motsvarande tillämpning beträffande rätt att av staten kräva åter vad som utgivits i anledning av atomskada för vilken ersättning av statsmedel utgår enligt 29 &.

31.5

Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utges i följd av en atomolyeka. dels enligt 5— 2I så samt 29 och 30 åå av inneha— vare av atomanläggning och staten. dels enligt sådant avtal som avses i artikel IS i tilläggskonventionen, är begränsat till ett belopp motsvaran- de etthundratjugo miljoner i det eu-

Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utges i följd av en atomolyeka. dels enligt 5— 21 åå samt 29 och 30 55 av inneha- vare av atomanläggning och staten. dels enligt sådant avtal som avses i artikel 15 i tilläggskonventionen, är begränsat till ett belopp motsvaran- de 300 miljoner särskilda drag-

Prop. 1981/82: 163 Nuvarande lydelse

ropeiska monetära avtalet den 5 augusti I 955 avsedda betalnings- enheter sådana dessa enligt artikel 24 i avtalet var bestämda den 29 juli I 960. [ beloppet inräknas icke ränta eller ersättning för rättegångskost- nad.

l27 Föreslagen lydelse

ningsrätter. [ beloppet inräknas icke ränta eller ersättning för rätte- gångskostnad.

Med uttrycket "särskilda drag- ningsrätter" avses de av Interna- tionella i-valuta/onden använda sär- skilda dragningsrätterna. Förs ta- lan om ersättning, skall omräkning från särskilda dragningsrätter till svenskt mynt göras efter kursen den dag då atomolyekan inträfl fade. om ej för en viss olycka en annan dag fastställs genom över- enskommelse mellan de stater som" tillträtt tilläggskonventionen. Vid (mträkning till svenskt mynt skall krom'ms värde beräknas i enlighet nted den beräkningsmetod som In- ternationella valutafonden sagda dag tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

Om det belopp som med tillämpning av första stycket står till förfogande för gottgörelse av statsmcdel enligt 29 och 30 åå icke förslår till ersättning för skadorna. nedsättes ersättningarna och därpå belöpande ränta med samma kvotdel. Bestämmelsen i l9å andra stycket äger motsvarande

tillämpning.

3laå

Åvilar ansvarighet för en atom- skada innehavare av atomanlägg- ning här i riket ochförslår det sant— manlagda beloppet av de ersätt- ningar som skall utges enligt [755 första stycket och 18 å första stycket samt av statsmcdel enligt 29—31 5555 eller annars enligt till- läggskonventionen icke till full er- sättning för uppkomnten skada. utges ytterligare ersättning av statsmedel för skada sorti har upp- kommit

a) häririket. bl i "Danmark. Norge.

c") annars ombord på ett fartyg eller ett luftfartyg som är regi-

Finland eller

Prop. 1981/82: 163

Nuvarande lydelse

l28 Föreslagen lydelse

strerat i Sverige. Dannu'lrk. Fin- land eller Norgc. eller

(i) på annat ställe. om skadan har tillfogats svensk medborgare eller svensk juridisk person.

Ersättning enligt första stycket' utgör också för skada i annan stat som har tillträtt tilläggskonven- tionen i samma män som ersättning i denna stat skulle utgå för atom- skada som uppkommer i Sverige.

Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som skall utges i följd av en atomolyeka. dels enligt 5—2/ åå och 29—3/ åå av inneha- vare av atomanläggning och sta- ten. dels enligt sådant avtal som avses i artikel [5 i tilläggskcmven- tionen. dels av staten enligt första och andra styckena. är begränsat till tre miljarder kronor. I beloppet inräknas icke ränta eller ersättning för rättegångskostnad.

Ifråga om ersättning enligtfi'irs- ta och andra styckena har 30å motsvarande tillämpning. .

Om det belopp som med tillämp- ning av tredje stycket står till förlo- gande för gottgörelse av statsmc— del icke förslår till ersättning för skadorna, nedsätts ersättningarna och därpå belöpande ränta med samma kvotdel. Bestämmelsen [ 19 å andra stycket äger motsvaran- de tillämpning.

32å

Har atomskada. som uppkommit i Sverige i följd av atomolyeka för vars skadeverkningar innehavare av atomanläggning i Sverige är ansvarig. yp- pats först efter det att anläggningsinnehavarcns ansvarighet upphört enligt 2l å andra stycket eller motsvarande bestämmelse i annan konventions- stats lag men inom trettio år från dagen för olyckan. utges ersättning av staten. Också för skada som yppats innan ansvarigheten sålunda upphört utges ersättning av staten, om den skadelidande visserligen underlåtit att inom föreskriven tid väcka talan eller företaga annan preskriptionsavbry- tande åtgärd men haft godtagbar ursäkt för sin underlåtenhet.

Har skadestånd nedsatts enligt l9 å första stycket och. i förekom- mande fall. 3l å andra stycket eller enligt motsvarande bestämmelser i annan konventionsstats lag. ned-

Har skadestånd nedsatts enligt l9 å första stycket och. i förekom— mande fall. 31 å tredje stycket och 31 a å" femte stycket eller enligt motsvarande bestämmelser i annan

Prop. 1981/82:163

Nuvarande lydelse

sättcs ersättningen av statsmedel enligt denna paragrafi samma mån. Ersättningsskyldigheten bestäm- mes i övrigt som om anläggningens innehavare svarat för skadan. An- spräk på ersättning skall vid även- tyr av talans förlust anmälas inom tid som anges i Zl 9" första stycket hos myndighet som Konungen be— stämmer.

Konungen kan förordna. att er- sättning enligt denna paragraf skall utgå även för skada som uppkom- mit utom Sverige.

l29 Föreslagen lydelse"

konventionsstats lag. nedsättes er- sättningen av statsmcdel enligt den- na paragraf i samma män. Ersätt— ningsskyldighcten bestämmes i öv- rigt som om anläggningens inneha- vare svarat för skadan. Anspråk på ersättning skall vid äventyr av ta- lans förlust anmälas inom tid som anges i 21 & första stycket hos myn- dighet som regeringen bestämmer.

Regeringen kan förordna. att er- sättning enligt denna paragraf skall utgå även för skada som uppkom- mit utom Sverige.

33%

Om det ansvarighetsbelopp som gäller enligt [7 så första stycket eller 18 5 första stycket eller motsvaran- de bestämmelse i annan konven- tionsstats lag icke förslår till full er— sättning för här i riket uppkommen skada och ersättning av statstnedel ej utgår enligt 29 5 eller i övrigt ett- ligt tilläggskonventionen. beredes gottgörelse av statsmcdel enligt grunder som fastställes av Konung- en och riksdagen. Sådan gottgörel- se lämnas i här avsedda fall även i tillägg till ersättning som utges en- ligt 32 & för här i riket uppkommen skada. om sådan ersättning ned- satts enligt 32 å andra stycket förs- ta punkten. Gottgörelse som nu nämnts lämnas för här i riket upp- kommen skada även i fall då på grund av förordnande enligt l9å andra stycket ersättning från att- läggningsinnehavaren tills vidare utgår endast med viss kvotdel och ersättning av statsmedel ej utgår enligt tilläggskonventionen.

Om det ansvarighetsbelopp som gäller enligt 17 5 första stycket eller l8 & första stycket eller motsvaran- de bestämmelse i annan konven- tionsstats lag och ersättning av statsmedel som utges enligt 29— 31 .é's' eller i övrigt ett/igt tilläggs- konventionen satnt enligt 3] a # icke förslår till full ersättning för uppkommen skada. beredes gott- görelse av statsmcdel enligt grun- der som fastställes i särskild lag. Sådan gottgörelse lämnas i här av- sedda fall även i tillägg till ersätt- ning som utges enligt 32 å för här i riket uppkommen skada. om sådan ersättning nedsatts enligt 32 % and- ra stycket första punkten. Gottgö- relse som nu nämnts lämnas även i fall då på grund av förordnande en- ligt l9 å andra stycket. 3] .t' tredje stycket andra punkten eller 3! a 35 femte stycket andra punkten ersätt- ning tills vidare utgär endast med viss kvotdel.

34.5

Ersättning enligt 28. 29 eller 33 & utgår ej i anledning av atomolyeka som avses i l l å andra stycket.

Ersättning enligt 28. 29. 31 a eller 33 ll utgär ej i anledning av atom- olyeka som avses i 115 andra stycket.

Prop. 1981/82: 163

Nuvarande lydelse

130

föreslagen lydelse

35 ? Belopp som utgivits enligt 28 & får staten kräva åter endast av atoman- Iäggningens innehavare. dennes försäkringsgivare och den mot vilken an- läggningens innehavare har återkravsrätt enligt 20 &.

För belopp som utgivits enligt 29 eller 33 & med anledning av att för- ordnande meddelats enligt l9 å andra stycket inträder staten i den rätt till ersättning av anläggningsin- nehavaren som kan tillkomma den skadelidande. I övrigt kan belopp. som staten utgivit enligt 29—31 så eller som eljest utgivits enligt till- läggskonventionens bestämmelser i anledning av atomolyeka. för vars skadeverkningar innehavare av atomanläggning i Sverige är ansva- rig enligt annan konventionsstats lag. eller som staten utgivit enligt 33 &. krävas äter endast från fysisk person som orsakat skadan uppsåt- ligen. Motsvarande gäller i fråga om ersättning som staten utgivit en- ligt 32 &.

För belopp som utgivits enligt 29. 31 (1 eller 33 & med anledning av att förordnande meddelats enligt 19 å andra stycket inträder staten i den rätt till ersättning av anläggningsin- nehavaren som kan tillkomma den skadelidande. ] övrigt kan belopp. som staten utgivit enligt 29—31 och 3] a så eller som eljest utgivits en- ligt tilläggskonventionens bestäm- melser i anledning av atomolycka, för vars skadeverkningar innehava- re av atomanläggning i Sverige är ansvarig enligt annan konventions- stats lag, eller som staten utgivit enligt 33 &, krävas äter endast från fysisk person som orsakat skadan

uppsåtligen. Motsvarande gäller i

fråga om ersättning som staten utgi- vit enligt 32 år.

37%

Talan i mål. som enligt 36.5 får upptagas i Sverige. och talan mot staten enligt 28. 29. 32 eller 33 & väckes vid rätten i den ort där atomolyekan inträffade. Är två el- ler flera domstolar behöriga. väc- kcs talan vid någon av dem.

Finnes ej behörig domstol enligt första stycket. väckes talan vid Stockholms rådhusrätt.

Talan i mål. som enligt 36 % får upptagas i Sverige. och talan mot staten enligt 28. 29. 31 a. 32 eller 33 s väckes vid rätten i den ort där atomolyekan inträffade. Är två el- ler [lera domstolar behöriga. väc- kes talan vid någon av dem.

Finnes ej behörig domstol enligt första stycket. väckes talan vid Stockholms tingsrätt.

Denna lag träder i kraft såvitt avser l. l2 och 31 åt den dag regeringen

bestämmer och i övrigt den — — .

Prop. 1981/82: 163 131

Utdrag

LAGRÄDET PROTOKOLL vid sammanträde 1981- 12-30

Närvarande: f.d. justitierådet Petrén. regeringsrådet Delin. justitierådet Bengtsson.

Enligt lagrådet den 22 december 1981 tillhandakommet utdrag av proto- koll vid regeringssammanträde den 26 november 1981 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen förjustitiedepartementet Petri beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i atomansvarig- hetslagen (1968: 45).

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Måns Ja- cobsson.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

2 5

Som anförs i remissprotokollet bör den nu gällande fullmaktsbestämmel- sen i 2 %. vari saklig ändring är påkallad. ges en utformning som är förenlig med den nya regeringsformen.

Bestämmelsen i paragrafens första mening är visserligen klar till innehål- let men kan vid sin tillämpning i vissa situationer leda till ganska överras- kande och till synes godtyckliga resultat. t. ex. om intill en senare uppförd anläggning ännu en anläggning förläggs omedelbart utanför 1 OOO-metersra- dien eller om den först uppförda anläggningen nedläggs eller övergår till annan ägare. Emellertid är regeln tydligen väl anpassad till de nuvarande faktiska förhållandena. och det synes svårt att åstadkomma en bestämmel- se som är helt tillfredsställande i varje situation. Första meningen får därför godtas. Vad andra meningen angår, torde dess innebörd bättre framgå om uttrycket "en annan anläggning som innehåller” utbyts mot "en anläggning som utan att vara atomanläggning innehåller — — —" etc.

12 å .

Första stycket punkt 1 i paragrafens föreslagna lydelse föreskriver att från ansvaret skall undantas annan atomanläggning "inom samma områ- de". Vad som avses härmed är oklart. Som framgår av specialmotivering- en är inte avsikten att anläggningsområdet här skall bestämmas med sam- ma metod som enligt 2 5. För att förebygga missförstånd synes man lämpligen böra utbyta orden "inom samma område" mot "i dess omedel- bara närhet'". 1 så fall bör punkt 2 i stället få följande avfattning: "2. skada på egendom som vid tiden för atomolyekan fanns inom anläggningsområ- det och användes eller var avsedd att användas i förbindelse med en atomanläggning inom området.”

Prop. 1981/82:163 132

31 5

Enligt paragrafens tredje stycke. som inte fått ändrad lydelse enligt förslaget. hänvisas till första stycket när det gäller det belopp som skall stå till förfogande för gottgörelse av statsmedel enligt 29 och 30 ååå. Emellertid kan också det nya andra stycket anses ha betydelse för beräkningen av detta belopp, i varje fall om genom överenskommelse det bestäms att omräkning skall ske efter kursen annan dag än den då atomolyekan inträf— fade. [ tredje stycket bör därför orden ”första stycket" utbytas mot "första och andra styckena".

Prop. 1981/82: 163 133

Utdrag

JU STITlEDEPARTEMEN'lET _ PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1982-03-1 1

Närvarande: statsministern "Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Wikström. Friggebo, Dahlgren. Åsling, Söder. Johansson. Wirtén. An- dersson. Boo, Petri. Eliasson, Gustafsson, Elmstedt. Tillander. Ahrland. Molin

Föredragande: statsrådet Petri

Proposition om ändring i atomansvarighetslagen(1968: 45)

Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande1 över förslag till lag om änd- ring i atomansvarighetslagen(1968: 45).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför. Lagrådet har i princip godtagit det remitterade förslaget men har föror- dat vissa ändringar. Mot dessa har jag ingen erinran. De ändringar som lagrådet har föreslagit i 2. 12 och 31 ss bör enligt min uppfattning godtas. [ anledning av vad lagrådet har anfört i fråga om metoden för att bestämma begreppet anläggningsområde i 12 & vill jag erinra om vad som uttalas i remissprotokollet om att ledning ofta kan erhållas i de geografiska avgräns- ningar som görs i de tillståndsbeslut som ligger till grund för anläggningens drift. Den av lagrådet föreslagna ändringen av lagtexten medför inte någon ändring i detta hänseende. 1 övrigt föranleder lagrådets yttrande inte något uttalande från min sida.

Vissa smärre redaktionellajusteringar har gjorts i 2 och 9 ååå.

OECD:s beslut hör avvaktas

Den svenska lagstiftningen rörande atomansvarighet bygger som har nämnts i remissprotokollet på två internationella konventioner. 1960 års Pariskonvention och 1963 ars tilläggskonvention. De nu föreslagna lagänd- ringarna föranleds bl.a. av att dessa konventioner nyligen har reviderats (se de vid remissprotokollet såsom bilagorna 1 och 2 fogade ändringsproto- kollen). l remissprotokollet anfördes att enighet rådde mellan konventions- staterna rörande ändringsprotokollcns sakliga innehåll men att OECD:s råd ännu inte hade antagit protokollen. Detta berodde på att oenighet

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 26 november 1981.

Prop. 1981/82:163 134

rådde mellan vissa konventionsstater i fråga om vilka språk som skall äga vitsord vid tolkningstvister. Konventionerna har nämligen upprättats på sex språk: engelska. franska. italienska. holländska. tyska och spanska. Trots upprepade försök att få till stånd en kompromisslösning kvarstår emellertid motsättningarna i denna fråga. Förhandlingar pågår dock med sikte på att försöka lösa tvistefrågan under våren 1982. För att ändringarna i den svenska lagstiftningen inte onödigt skall fördröjas bör proposition avges till riksdagen redan nu. Jag räknar emellertid med att riksdagen inte avslutar utskottsbehandlingen och tar ställning till propositionen förrän OECD:s räd har antagit ändringsprotokollen.

Ikraftträdande

[ remissprotokollet anfördes att det inte var möjligt att ta ställning till tidpunkten för ikraftträdandet av den nya lagstiftningen förrän ändrings- protokollen har antagits av OECD:s råd och att vid ställningstagandet hänsyn skulle tas till vissa remissinstansers önskemål om att bestämmel- serna av försäkringstckniska skäl sätts i kraft vid ett årsskifte. ] den situation som nu föreligger föreslås mot bakgrund av uttalandet i remiss- protokollet att lagstiftningen sätts i kraft den 1 januari 1983 i de delar som inte är knutna till konventionsregleringen på sådant sätt att det inte är folkrättsligt möjligt att sätta ändringarna i kraft innan protokollen blivit bindande för Sverige.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen att dels anta det av lagrådet granskade lagförslaget med vidtagna änd- ringar. cle/s godkänna 1. ändringsprotokollet till konventionen den 29 juli 1960 om skade- ståndsansvar på atomenergins område. och . ändringsprotokollet till konventionen den 31 januari 1963 utgö- rande tillägg till Pariskonventionen den 29 juli 1960 om skade- ståndsansvar på atomenergins område. Ärendet bör behandlas först sedan de nämnda ändringsprotokollen har antagits av OECD:s råd.

I»)

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan— den har lagt fram.

Prop. 1981/82:163