med förslag till följdlagstiftning till den nya konkurrenslagen, m.m.
Regeringens proposition
1981/82: 195
med förslag till följdlagstiftning till den nya konkurrenslagen, m. m.;
beslutad den 25 mars 1982.
Regeringen föreslår riksdagen att antaga de lagförslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
BJÖRN MOLIN
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs bl. a. fram förslag till följdändringar med anledning av regeringens förslag till ny konkurrenslag (prop. 1981/82: 165).
Ändringarna avser bl.a. lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m. och lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden. Förutom annat föreslås möjlighet för marknadsdomstolen att meddela s. k. mellandom i konkurrensärenden. Vidare skall enligt förslaget möjligheten vidgas att med stöd av uppgiftsskyldighetslagen skaffa in uppgifter rörande konkurrensbegränsningar med verkningar på utländska marknader.
De föreslagna lagändringarna avses träda i kraft den 1 januari 1983, dvs. samtidigt som den nya konkurrenslagen.
Vidare anmäls vissa resursfrågor, bl.a. om anslag till näringstrihetsombudsmannen för budgetåret 1982/83.
I Riksdagen 19811/82. I saml. Nr 195
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970: 417) om marknadsdomstol m. m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:417) om marknadsdomstol
m. m.!
dels att 12 § skall upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 12 och 16 §§ skall utgå,
dels att i I & orden "lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av
konkurrensbegränsning inom näringslivet” skall bytas ut mot ”konkur-
renslagen (1982: 000)”,
dels att 3, 4.9, 13—15, 19 och 20 §§ samt rubriken närmast före 13 § skall
ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny bestämmelse, 15 a §, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lIvdetse Föreslagen Iydelse
3 §
Marknadsdomstolen består av Marknadsdomstolen består av ordförande och vice ordförande ordförande och vice ordförande samt åtta andra ledamöter, av vilka samt fio andra ledamöter, av vilka
två är särskilda ledamöter, en för Ara är särskilda ledamöter, tre för
ärenden om konkurrensbegräns- ärenden om konkurrensbegräns-
ning och en för ärenden om mark- ning och en för ärenden om mark-
nadsföring och ärenden om oskäli- nadsföring och ärenden om oskäli-
ga avtalsvillkor. ga avtalsvillkor.
4§ Ordföranden och vice ordföran- Ordföranden, vice ordföranden
den skall vara lagkunniga och erfar- och en av de särskilda ledamöterna na i domarvärv. Ledamoten för för ärenden om konkurrensbeärenden om konkurrensbegräns- gränsning skall vara lagkunniga
ning skall ha särskild insikt i nä- och erfarna i domarvärv. De två övringslivets förhållanden och leda- riga ledamöterna för sådana ärenmoten för ärenden om marknadsfö- den skall ha särskild insikt i nä-
ring och oskäliga avtalsvillkor sär- ringslivets förhållanden. Ledamoskild insikt i konsumentfrågor. Ord- ten för ärenden om marknadsföring föranden, vice ordföranden och de och oskäliga avtalsvillkor skall ha särskilda ledamöterna får ej utses särskild insikt i konsumentfrågor.
bland personer som kan anses före- Ordföranden, vice ordföranden och
träda företagarintressen eller kon- de särskilda ledamöterna får ej sument- och löntagarintressen. utses bland personer som kan anses
företräda företagarintressen eller
konsument- och löntagarintressen.
För vice ordföranden och var och en av de särskilda ledamöterna finns en eller flera ersättare. Bestämmelserna om vice ordförande och särskild
ledamot gäller även ersättare.
! Lagen omtryckt 1976: 37.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1972: 732.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
9 § Marknadsdomstolen är beslutför, när ordföranden och fyra andra ledamöter är närvarande. I beslut skall lika antal ledamöter som företräder företagarintressen samt konsument-'och löntagarintressen deltaga.
Av de särskilda ledamöterna del- Av de särskilda ledamöterna del-
tager vid handläggning av ärende tager vid handläggning av ärende
om konkurrensbegränsning endast om konkurrensbegränsning endast
den som utsetts för sådana ärenden de som utsetts för sådana ärenden och vid handläggning av ärende om och vid handläggning av ärende om
marknadsföring eller oskäliga av- marknadsföring eller oskäliga av-
talsvillkor endast den som utsetts talsvillkor endast den som utsetts för sådana ärenden: "för sådana ärenden.
Om förhandling som avses i4 el-
ler 5 § konkurrenslagen (1982:000)
"finns särskilda föreskrifter i 14 §.
Ordföranden kan ensam på domstolens vägnar företaga förberedande
åtgärd och pröva fråga om avskrivning av ärende.
Förfarandet i ärenden om mark- " Förfarandet nadsföring och oskätiga avtalsvillkor
13:$
Ansökan om förbud eller åläg- Ansökan som avses i 17 § kon-'
gande enligt 2-4 § marknadsfö- kurrenslagen (1982:000) görs skriftringslagen (1975: 1418) eller 1 § la- ligen. Detsamma gäller "ansökan gen (1971:112) om förbud mot om förbud eller åläggande enligt oskätliga avtalsvillkor göres skriftli- 2—4 § marknadsföringslagen (1975: gen. Av ansökningen skall framgå 1418) eller I $ lagen (1971: 112) om
de skäl på vilka ansökningen grun- "förbud mot oskäliga avtalsvillkor.
das och den utredning sökanden Av ansökningen skall framgå de åberopar. | skäl på vilka ansökningen grundas
och den utredning sökanden åbero-
par. :
14 8
Sökanden och hans motpart skall Sökanden och hans motpart skall beredas tillfälle att vid sammanträ- beredas tillfälle att vid sammanträde inför marknadsdomstolen lägga de inför marknadsdomstolen lägga fram sina synpunkter och före- fram sina synpunkter och förebringa den utredning de vill åbero- bringa den utredning de vill åbero-
pa. Till sådant sammanträde skall pa. Till sådant sammanträde skall
konsumentombudsmannen kallas, ombudsmannen för frågor av den även om han ej är sökande. art som ärendet rör kallas, även om
han ej är sökande.
Före sammanträde kan muntlig eller skriftlig förberedelse äga rum i den utsträckning domstolen bestämmer.
Förhandling som avses i 4 eller
5§ konkurrenslagen —(1982:000)
skall äga rum vid sammanträde
med parterna inför domstolen eller il Riksdagen 1981182.1 saml. Nr 195
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
dess ordförunde. Domstolen eller ordföranden får även överlägga enskilt med part. Förhandlingen skall dock alltid avslutas vid sammanträde med parterna inför domstolen.
15: $
Ärende får avgöras utan sam- Ärende får avgöras och beslut
manträde enligt 14 § första stycket, med anledning av särskild prövning
om tillfredsställande utredning fö- enligt 15 a § meddelas utan samreligger och part ej begär samman- manträde enligt 14 § första stycket, träde. Ansökan som uppenbart cj om tillfredsställande utredning fö-
förtjänar avseende får avslås utan religger och part inte begär sam-
sådant sammanträde. manträde. Ansökan som uppenbart
ej förtjänar avseende får avslås
utan sådant sammanträde.
Fråga om förbud eller åläggande Fråga om förbud, åläggande el-
enligt 13 § marknadsföringslagen ler tillstånd enligt 18 § konkurrens-
(1975: 1418) eller 5 § lagen (1971: lagen (1982:000), förbud enligt 21 §
112) om förbud mot oskäliga avtals- samma lag eller förbud eller ålägvillkor kan prövas utan sammanträ- gande enligt 13 § marknadsförings-
de enligt 14 § första stycket. Så- lagen (1975:1418) eller 5 § lagen dant förbud eller åläggande får (1971: 112) om förbud mot oskäliga
dock ej meddelas utan att den som avtalsvillkor kan prövas utan sam-
förbudet eller åläggandet avser fått manträde enligt 14 § första stycket. tillfälle att yttra sig i frågan, såvida det icke finns anledning antaga att
han avvikit eller eljest håller sig undan. Förhud eller åläggande. som avses i andra stycket, eller återkallelse av tillstånd, som avses där, Jär inte beslutas utan att den som förbudet. åläggandet eller återkallelsen avser fått tillfälle att vittra sig i frågan, såvida det inte finns anledning anta, att han avvikit eller
eljest häller sig undan.
IS a$
I ärende som avser prövning en-
ligt 2 § konkurrenslugen (1982:000)
kan marknadsdomstolen ta upp till särskild prövning frågan huruvida näringsidkare föranleder skadlig verkan av en konkurrensbegränsning.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19. $
I marknadsdomstolens beslut I marknadsdomstolens beslut
varigenom ärende avgöres anges de varigenom ärende eller sådan fråga skäl på vilka beslutet grundas. Be- som avses i I5 a § avgörs anges de slutet sändes till parterna samma skäl på vilka beslutet grundas. Be-
dag som det meddelas. slutet sänds till parterna samma dag
som det meddelas.
20 §
Skall inlaga, kallelse, föreläggande, beslut eller annan handling tillställas part eller annan, sker det genom delgivning. .
Delgivning av beslut av mark- Delgivning av beslut av marknadsdomstolen, vilket innefattar nadsdomstolen, vilket innefattar vitesföreläggande = enligt lagen vitesföreläggande enligt konkur-
(1953:603) om motverkande i vissa renslagen (1982:000), marknadsföfall av konkurrensbegränsning ringslagen (1975:1418) eller lagen inom — näringslivet, marknadsfö- (1971: 112) om förbud mot oskäliga
ringslagen (1975: 1418) eller lagen avtalsvillkor, får inte ske enligt 12 §
(1971: 112) om förbud mot oskäliga delgivningslagen (1970:428), med
avtalsvillkor. får ej ske enligt 12 § mindre anledning förekommer att
delgivningslagen (1970:428), med den sökte avvikit eller eljest håller mindre anledning förekommer att sig undan. |
den sökte avvikit eller eljest håller
sig undan.
Denna lag träder i kraft den I januari 1983.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande
pris- och konkurrensförhållanden
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden . dels att t 1,3, 5 och 8 §§ ordet ”företagare” skall bytas ut mot ”näringsidkare”", :
dels att 2 § skall ha nedan angivna lydelse.
dels att i lagen skall införas en ny bestämmelse, 12 §, av nedan angivna lydelse. -
Nuvarande lydelse a Föreslagen lydelse
28 . Med företagare förstås i denna En sammanslutning av närings-
lag envar som yrkesmässigt idkare likställs i denna lag med när
tillverkar, köper eller säljer viss — ringsidkare. förnödenhet,
driver rörelse för utförande av viss tjänst åt annan, .
utövar försäkringsrörelse eller
rörelse, avseende in- eller utlåning
av penningar eller handel med ineller utländskt mynt eller med värdepapper,
överlåter eller upplåter förmö-
genhetsrättighet av immateriell art,
upplåter nyttjanderätt till viss förnödenhet eller
utövar sådan hotell- eller pensionatsrörelse, för vilken fordras
myndighets tillstånd.
Mcd företagare likställes sammanslutning av företagare.
128 Om det påkallas av hänsyn till en
internationell överenskommelse el-
ler eljest särskilda skäl föreligger,
kan regeringen, efter framställning
av näringsfriketsombudsmannen,
besluta att vad som sägs i denna
lag skall i visst fall helt eller delvis tillämpas med avseende på förhål-
landen utom landet.
Denna lag träder i kraft den I januari 1983.
! Förutvarande 12 § upphävd genom 1980: 178.
3 Förslag till
Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385)
Härigenom föreskrivs att 14 kap. 3 § aktiebolagslagen (1975: 1385) skall
ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 kap.
3§
När avtal om fusion godkänts av bolagsstämman skall det anmälas av
bolaget för registrering. Om det ej skett inom fyra månader från bolagsstämmans beslut eller om registreringsmyndigheten genom lagakraft-
ägande beslut avskrivit sådan anmälan eller vägrat registrering av avtalet,
är frågan om fusion förfallen.
Hinder mot registrering av avtal Hinder mot registrering av avtal
om fusion enligt 2 § möter, om ej om fusion enligt 2 § möter
yttrande företes från auktoriserad 1. om fusionen förbjudits enligt eller godkänd revisor av vilket konkurrenslagen (1982:000) eller
framgår att aktiekapitalet i det om näringsfrihetsombudsmaunnen
övertagande bolaget icke överstiger inte beslutat lämna fusionen utan de överlåtande bolagens samman- åtgärd enligt 20§ första stycket
lagda verkliga värde för det överta- konkurrenslagen eller |
gande bolaget. 2. om ej yttrande företes från
auktoriserad eller godkänd revisor
av vilket framgår att aktiekapitalet i
det övertagande bolaget inte över-
stiger de överlåtande bolagens sam-
manlagda verkliga värde för det
övertagande bolaget.
Denna lag träder i kraft den I januari 1983.
12 Riksdagen 1981182.1 saml. Nr 195
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar
Härigenom föreskrivs att 96 § 2 mom. lagen (1951: 308) om ckonomiska föreningar skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iyvdelse
96 8 |
2 mom.
Sådant beslut om godkännande av fusionsavtal som avses i I mom. vare ej giltigt, med mindre samtliga röstberättigade förenat sig därom eller
beslutet fattats å två på varandra följande föreningsstämmor och å den
stämma som sist hålles biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Är
för giltighet av beslutet något ytterligare villkor bestämt i stadgarna, lände det till efterrättelse.
Medlem i den överlåtande föreningen. som ej samtyckt till fusionen, må
uppsäga sig till utträde ur föreningen inom tid och på villkor som i 68 §
andra stycket föreskrives.
Inom fyra månader från det beslutet om godkännande av fusionsavtal
fattades eller, om klandertalan därå väckts, från det denna talan genom
lagakraftägande dom ogillades skall beslutet av den överlåtande förening-
ens styrelse anmälas för registrering. Två avskrifter av protokoll som förts i ärendet, innehållande fullständigt angivande av fusionsavtalet. skola fo-
gas vid anmälningen. Har beslutet fattats av fullmäktige, skall registreringsanmälan innehålla försäkran av styrelsen att underrättelse varom i
62 § sista stycket sägs ägt rum. Har anmälan ej gjorts inom föreskriven tid.
vare frågan om fusion förfallen.
Hinder mot registrering möter,
om fusionen förbjudits enligt kon-
kurrenslagen (1982:000) eller om
näringsfrihetsombudsmannen inte
beslutat lämna fusionen utan åt-
gärd enligt 20 § första stycket kon-
kurrenslagen. Registreringsanmä-
lan skall innehålla de uppgifter som
behövs för prövning av denna frå-
gu.
Denna lag träder i kraft den I januari 1983.
5 Förslag till
Lag om ändring i CECA-lagen (1972: 762)
Härigenom föreskrivs att i 10 & CECA-lagen (1972:762) orden "28 lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet” skall bytas ut mot ”'13 § konkurrenslagen (1982: 000)".
Denna iag träder i kraft den I januari 1983.
Utdrag
HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1982-03-18
Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande, och statsråden Wikström,
Friggebo, Åsling. Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo, Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt, Tillander, Ahrland, Molin
Föredragande: statsrådet Molin
Lagrådsremiss med förstag till följdlagstiftning till den nya konkurrenslagen,
m.m.
1¶Inledning
Begränsningar av konkurrensen mellan företagen kan ha skadliga ekonomiska verkningar i form av prishöjningar och minskad effektivitet m. m.
För att undanröja sådana verkningar finns f.n. ett särskilt regelsystem, lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet. Lagen är inriktad på vissa förfaranden som företag
vidtar samt på andra konkurrenshinder inom näringslivet. Enligt lagen gäller straffbelagda förbud mot s. k. bruttoprissättning och mot anbudskarteller. Beträffande övriga slag av konkurrensbegränsningar gäller att marknadsdomstolen (MD) genom förhandling med enskilda företag skall söka undanröja skadlig verkan av konkurrensbegränsning. Endast i ett speciellt
fall har domstolen tillgång till tvångsmedel mot sådana begränsningar, om
förhandlingen inte skulle leda till avsett resultat.
Regeringen har tidigare denna dag beslutat att genom proposition (1981/
82: 165) föreslå riksdagen att antaga det förslag till konkurrenslag som lagts
fram i remiss till lagrådet den 22 december 1981. Huvudpunkterna i lagför-
slaget är följande.
De straffbelagda förbuden effektiviseras och straffen skärps. MD får möjlighet att vid vite förbjuda olika former av skadliga konkurrensbegrän-
sande förfaranden men kan också genom förhandling söka förhindra skadlig verkan. Ett system för kontroll av företagsförvärv (fusionskontroll) införs. Förslaget innebär att sådana förvärv skall kunna förbjudas när de ger förvärvaren en dominerande ställning på marknaden eller förstärker förvärvarens redan dominerande ställning. Förutsättningen är då bl. a. att marknadsdominansen ger skadlig verkan. Förhandling i MD mot ett sådant
förvärv kan leda till att MD förbjuder det. Om regeringen fastställer beslutet blir det gällande mot förvärvaren.
Den nya konkurrenslagen innebär vidare att det nuvarande systemet görs effektivare, bl.a. genom en möjlighet för MD att meddela interimis-
tiska beslut om förbud. Till skillnad mot vad som gäller f.n. kommer lagen att omfatta också fast egendom. De nya reglerna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1983.
Då jag den 22 december 1981 föredrog lagrådsremissen med förslag till
konkurrenslag anmälde jag flera frägor av bl. a. följdlagstiftningskaraktär
som borde tas upp särskilt i regeringen. Jag återkommer nu till dessa.
De särskilda följdfrågorna avser till en början ändringar i vissa lagar som
har anknytning till konkurrenslagstiftningen. nämligen lagen (1970:417)
om marknadsdomstol m. m.. lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rö-
rande pris- och konkurrensförhållanden samt CECA-lagen (1972: 762). Vidare berörs aktiebolagslagen (1975:1385) och lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar.
Jag vill i detta sammanhang också anmäla frågan om resurser m. m. för näringsfrihetsombudsmannaämbetet.
Till grund för de nu föreslagna ändringarna ligger lagförslag som har lämnats av konkurrensutredningen i dess betänkande (SOU 1978:9) Ny konkurrensbegränsningslag samt remissyttrandena däröver. Jag hänvisar härvidlag till innehållet i remissprotokollet av den 22 december 1981 med
förslag till konkurrenslag.
2¶Föredragandens överväganden
2.1 Följdlagstiftningen 2.1.1 Lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.
Då jag den 22 december 1981 anmälde förslaget till lagrådsremiss rörande konkurrenslagen tog jag bl.a. upp frågan om MD:s sammansättning.
Bakgrunden var domstolens roll i förslaget till ett system för kontroll av
företagsförvärv.
Detta system innebär i korthet följande. .
MD får som en ny arbetsuppgift att pröva skadlighetsfrågan beträffande ett företagsförvärv som ger förvärvaren en dominerande ställning på marknaden eller som förstärker denna ställning. Åtgärder som domstolen vid denna prövning har att överväga om skadlig verkan föreligger kan bestå i att förhandlingsvägen söka få till stånd en ordning för att förhindra denna
verkan. Om saken är av särskild vikt från allmän synpunkt, får förhand-
lingen syfta till ett avstående från företagsförvärvet. Har en förhandling
om avstående från företagsförvärvet avslutats utan att den skadliga verkan har kunnat förhindras, kan som nyss berördes domstolen under viss förut-
sättning förbjuda förvärvet eller meddela visst åläggande. Domstolen skall
i ett sådant fall underställa sitt beslut regeringens prövning. För att gälla skall beslutet fastställas av regeringen.
Domstolens nya arbetsuppgilt ger. som jag uttalade vid min föredragning
av lagrådsremissen med förslag till konkurrenslag, anledning att överväga
dess sammansättning. För de nuvarande reglerna hänvisar jag i första hand till remissprotokollet (avsnitt 3.7.1.1). Jag erinrar om att domstolen består
av ordförande och vice ordförande, som skall vara lagkunniga och erfarna i
domarvärv, samt åtta andra ledamöter. Av de senare är två s.k. särskilda ledamöter, varav den ene deltar i ärenden om konkurrensbegränsning och skall ha särskild insikt i näringslivets förhållanden. Den andre, som är ledamot för ärenden om marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor, skall ha särskild insikt i konsumentfrågor. Ordföranden, vice ordföranden och de särskilda ledamöterna får inte utses bland personer som kan anses företräda företagarintressen eller konsument- och löntagarintressen. Av de
Övriga sex ledamöterna utses tre bland företrädare för företagarintressen
och tre bland företrädare för konsument- och löntagarintressen. För ledamot utses en eller flera ersättare. — MD är beslutför när ordföranden och
fyra andra ledamöter är närvarande. I beslut skall lika antal ledamöter som
företräder företagarintressen samt konsument- och löntagarintressen delta. Som MD:s beslut gäller den mening om vilken de flesta ledamöterna förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.
Vid min föredragning den 22 december 1981 uttalade jag följande: Den
nämnda nya arbetsuppgiften kan komma att omfatta ingående prövning av
rättsligt och ekonomiskt svårutredda och svåröverskådliga frågor. Det
gäller här att avväga för- och nackdelar med ett ingripande mot ett företagsförvärv samt alternativ till förbud mot själva förvärvet. Samtidigt kan det ganska ofta krävas en hög grad av snabbhet i handläggningen för att inte den nödvändiga strukturomvandlingen skall hejdas eller försvåras och för att parterna så snart som möjligt skall få besked om förvärvet kan genomföras. Jag erinrar om att det kan komma att gälla stora och betydel-
sefulla företagsförvärv med en mängd intressenter som berörs av frågan
om förvärvet kommer till stånd eller inte. — Den arbetsmässiga belastning-
en på domstolen kan alltså bli mycket stor i ett enskilt ärende. Mot
bakgrund av det anförda är det enligt min bedömning ofrånkomligt att det tekniska inslaget i domstolen måste förstärkas genom att antalet särskilda ledamöter utökas. Lämpligen sker detta genom att ytterligare två sådana ledamöter för konkurrensfrågor tillförs domstolen. För den ene av dessa
bör gälla samma behörighetskrav som för vice ordföranden. medan den
andre blir att jämställa med den hittillsvarande särskilde ledamoten för
konkurrensbegränsningsärenden. Därigenom kan företagsförvärvspröv-
ningen tillföras den ytterligare rättsliga och ekonomiska sakkunskap som är nödvändig.
Vidare uttalade jag följande: Jag har övervägt om utökningen med två
särskilda ledamöter kan begränsas till sådana konkurrensärenden i vilka företagsförvärv kommer under prövning. Av flera skäl är dei dock inte en
lämplig ordning. Bl.a. kan i ett sådant ärende komma under bedömning
skilda former av konkurrensbegränsande beteenden vid sidan av dominans
till följd av ett företagsförvärv. Vidare kan andra alternativ än ingripanden
mot själva företagsförvärvet aktualiseras i ett visst ärende, exempelvis
åtgärder mot förvärvarens diskriminerande beteende. Ibland kan frågan
om åtgärder mot ett sådant förvärv komma upp på ett senare stadium av ett
ärendes handläggning. Om man skall kunna undvika riskerna för en splitt-
rad praxis och omtagning av processen bör i fråga om konkurrensärenden den förstärkta ordningen med tre särskilda ledamöter gälla som ordinarie
sammansättningsregel. Särskilda domförhetsföreskrifter avgör sedan hur många ledamöter som måste vara närvarande i det enskilda fallet.
Jag föreslår mot denna bakgrund att 3 § lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. (MDL) ändras i enlighet med vad jag nu har anfört om en utökning av antalet särskilda ledamöter för konkurrensfrågor. Detta föranleder följdändringar i 4 och 9 §§ samma lag.
Jag tog den 22 december 1981 upp också en annan fråga som kräver ändring i MDL. Därvid uttalade jag följande: Institutet mellandorn (fr
17 kap. 5 § rättegångsbalken) är inte berört såvitt gäller den lagstiftning
som reglerar MD:s verksamhet. I princip bedöms dock rättegångsbalkens regler vara analogt tillämpliga utan att domstolen kan anses bunden vid dessa eller ha praktisk möjlighet att i alla lägen ge rättegångsbalken en
motsvarande tillämpning. Konkurrensutredningen bedömer det vara värdefullt att MD ges uttrycklig rätt att besluta särskilt i frågan huruvida en
näringsidkare föranleder skadlig verkan av viss konkurrensbegränsning. Vidare uttalar utredningen följande: ”Ofta torde det nämligen förhålla sig
så att det är endast den rättsliga ovissheten i frågan huruvida skadlig
verkan föreligger som avhåller en näringsidkare från att frivilligt göra en för NO godtagbar ändring i visst beteende. Klarläggs det väl att skadlig verkan finns enligt MD:s bedömning, blir i sådana fall frågan om sanktion
kanske inaktuell. Erfarenheterna av det nuvarande systemet talar starkt för att situationen ofta kan bli av denna art. I 15a § lagförslaget avseende MDL föreskrivs mot denna bakgrund att MD i ett ärende enligt 2 kap. I 8
KBL kan. om part begär det. ta upp till särskild prövning frågan huruvida näringsidkare föranleder skadlig verkan av konkurrensbegränsning”.
Jag ställde mig därvid i det väsentliga positiv till utredningens förslag
men uttalade att de ändringar i MDL som den nya konkurrenslagen föranleder borde anmälas särskilt för regeringen. Vidare anförde jag bl. a. att om MD i mellandomen skulle konstatera att skadlig verkan föreligger. därmed öppnas möjlighet för NO och näringsidkaren att förhandla fram ett undan-
röjande av denna verkan utan att man behöver gå över till en förhandling i MD eller till metoden med vitessanktionerade förbud. Ett mellandomsin-
stitut på konkurrensområdet blir därmed ett av uttrycken för att överlägg-
ningar mellan näringsfrihetsombudsmannen (NO) och företagen kommer
att utgöra den primära formen för samhällsingripande mot konkurrensbe-
gränsningar som NO bedömer ha skadlig verkan.
Vid remissbehandlingen av konkurrensutredningens förslag om en bestämmelse rörande s.k. mellandom gjorde NO ett uttalande av bl.a. föl-
jande innehåll: NO säger sig dela utredningens uppfattning att det i många
fall torde vara tillräckligt att MD tar ställning i skadlighetsfrågan för att
rättelse skall komma till stånd. Erfarenheterna i flera tidigare ärenden
pekar tydligt i denna riktning. I vissa ärenden kan situationen vara mycket
komplicerad samtidigt som parternas ståndpunkter skiljer sig avsevärt.
Genom ett ställningstagande i skadlighetsfrågan av MD skapas förutsättningar för förhandlingsuppgörelse. Processekonomiska skäl talar också för
den föreslagna ordningen. Det finns dock viss risk för att vinsterna i detta avseende kan omintetgöras genom att NO:s motpart får möjlighet att
förlänga processen. Motparten kan exempelvis begära mellandom men när
sådan har meddelats underlåta att vidta rättelse, varvid förtarandet får
fortsätta med en mer omfattande prövning av MD. Härigenom kommer den effektivisering av processen som meilandomsinstitut syftar till inte att
uppnås. För att motverka detta föreslår NO att mellandom får meddelas endast om parterna är ense därom. Mot denna bakgrund förordar jag att det i MDL förs in en ny paragraf, . '
15 a §, som reglerar den nu aktuella frågan. Regeln bör ges den avfattning-
en att MD i ärende som avser prövning enligt 2 § konkurrenslagen kan ta upp till särskild prövning frågan huruvida näringsidkare föranleder skadlig verkan av en konkurrensbegränsning. Jag anser det inte lämpligt att som förutsättning för mellandom ställa upp ett krav på att part har begärt sådan
dom eller att parterna är ense därom. Givetvis bör dock domstolen upp-
märksamma parternas inställning i frågan om mellandom och förfara efter vad som är lämpligt vid en avvägning av de i det enskilda ärendet beaktansvärda omständigheterna.
I övrigt kan särskilt nämnas den nuvarande regeln i [5 § MDL. Av denna
följer att frågor om interimistiska beslut med stöd av 13 § marknadsfö-
ringslagen (1975:1418) eller 5 § lagen (1971:112) om förbud mot oskäliga
avtalsvillkor kan prövas utan sammanträde enligt 14 § första stycket MDL. Dock får sådant interimistiskt förbud eller åläggande, som det därvid gäller. inte meddelas utan att den som förbudet eller åläggandet
avser har fått tillfälle att yttra sig i frågan, såvida det inte finns anledning
anta att han avvikit eller eliest håller sig undan.
I den nya konkurrenslag, som regeringen tidigare denna dag har beslutat
föreslå riksdagen att anta. finns i 18 § regler om interimistiska beslut i allmänhet. Där anges att om särskilda skäl föranleder det MD kan för tiden
till dess slutligt beslut föreligger besluta i fråga om förbud eler åläggande enligt 3 § eller om tillständ enligt 16 8 samma lag. Med stöd av bestämmelsen kan domstolen interimistiskt meddela förbud mot ett visst konkurrens-
Prop. 1981/82: 195 . IS
begränsande förfarande eller på motsvarande sätt utfärda säljäläggande, rättelseåläggande eller prisäläggande. Ett beslut av denna art kan vidare gälla tillstånd enligt 16 § konkurrenslagen till ett förfarande som är kriminaliserat i 13 eller 14 § nämnda lag.
Också beträffande förbud, åläggande eller tillständ enligt 18 § konkur-
renslagen bör gälla att frågan skall kunna prövas utan sammanträde enligt
14 § första stycket MDL. Detsamma gäller fråga om förbud enligt 21 8 samma lag. Därvid gäller det den situationen att MD — när synnerliga skäl
föreligger — förbjuder en näringsidkare att fullfölja ett företagsförvärv intill
dess ärendet har slutligt avgjorts. I 15 § MDL bör alltså göras ändringar som svarar mot detta.
Beträffande beslut om förbud eller åläggande enligt 18 § konkurrenslagen eller förbud enligt 21 § samma lag samt beslut enligt 18 § lagen såvitt
rör en interimistisk återkallelse av ett tidigare slutligt meddelat tillstånd
enligt 16 § bör gälla samma inskränkning som nu följer av 15 8 andra stycket andra meningen MDL. Huvudregeln blir därmed att domstolen innan interimistiskt förbud eller åläggande meddelas skall ge den som förbudet eller åläggandet avser tillfälle att yttra sig i frågan. Detsamma bör
gälla i fråga om beslut som innebär återkallelse av tillstånd enligt 18 §
konkurrenslagen. Liksom f.n. gäller enligt MDL beträffande otillbörlig marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor bör dock undantag göras för det "fall att vederbörande kan antas ha avvikit eller eljest hålla sig undan.
Utöver det sist nämnda avsteget från den uppställda huvudregeln om kommunicering med part kan särskilt diskuteras situationen att fråga uppkommer om att MD skall enligt 21 § konkurrenslagen förbjuda en närings-
idkare att fullfölja ett företagsförvärv innan ärendet har stutligt avgjorts.
Vid min föredragning den 22 december 1981 av förslaget till lagrådsremiss:
rörande konkurrenslagen redogjorde jag ingående för de förutsättningar
som materiellt bör gälla för att ett sådant beslut skall få meddelas. Jag '
hänvisar härvidlag till i första hand den i nämnda remiss lämnade special-
motiveringen till 21 § konkurrenslagen. Därvid uttalade jag att ett interimistiskt beslut av denna art normalt bör meddelas först efter hörande av parterna. Jag tillade dock att, om detta av tidsskäl skulle vara ogörligt, beslutet snarast måste delges vederbörande som därvid skall beredas tillfälle att yttra sig i fråga om beslutets bestånd.
På denna punkt vill jag nämna att jag vid ytterligare övervägande funnit '
att en särskild regel i 15§ MDL om befogenhet för MD att meddela beslut” enligt 21 § konkurrenslagen utan hörande av vederbörande knappast skulle fylla ett praktiskt behov annat än i sällsynta undantagsfall. Därför bör en
sådan regel i MDL kunna undvaras.
Den nya konkurrenslagen föranleder vissa andra ändringar i MDL. Jag
förordar bl. a. att i 14 § förs in särskilda föreskrifter rörande förhandling
enligt 4 eller 5 § konkurrenslagen mot skadlig verkan av en konkurrensbe-
gränsning. Föreskrifterna motsvarar i stort 20 § lagen (1953: 603) om mot-
Prop. 1981/82: 195 . 16
verkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet. En nu
gällande regel att sammanträde inför MD:s ordförande — i stället för inför
domstolen — skall äga rum om så prövas lämpligt och ärendet ej är av synnerlig vikt har dock slopats. Att detta beaktas där så är påkallat utgör närmast en självklarhet. Det kan för andra situattoner vara ett hinder för en ändamålsenlig handläggning att en begränsning av denna art gäller. Jag erinrar om att förhandling mot skadlig verkan alltid måste avslutas inför
domstolen, som alltså samlad kommer att svara för den slutliga bedöm-
ningen. |
Utöver det anförda bör göras en del ändringar i MDL av främst redaktionell art, föranledda av att vissa procedurfrågor som hittills behandlats inom konkurrenslagstiftningens ram nu bör regleras i MDL. Dessa ändringar torde inte behöva särskilt kommenteras.
Bestämmelserna bör utformas på sätt som framgår av det bilagda försla-
get till lag om ändring i lagen (1970: 417) om marknadsdomstol m. m.
2.1.2 Lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkur-
rensförhållanden |
Enligt uppgiftsskyldighetslagen (UL) är företagare skyldiga att lämna de
uppgifter, som erfordras för att främja allmän kännedom om pris- och
konkurrensförhållanden inom näringslivet. Om det erfordras för kontroll eller fullständigande av uppgift är också annan skyldig att lämna uppgifter.
Vidare åligger det företagare att efter anmaning lämna uppgift om konkur-
rensbegränsning som berör hans verksamhetsområde och som har avseen-
de på pris-, produktions-, omsättnings- och transportförhållanden samt i
övrigt om förhållanden av beskaffenhet att inverka på prisbildningen.
Uppgiftsskyldigheten innebär inte skyldighet att röja yrkeshemlighet av
teknisk natur. Företagare kan ocksä äläggas att tillhandahålla konkurrensbegränsande avtal. handelsböcker. korrespondens och andra handlingar. Den som är uppgiftsskyldig kan även kallas att inställa sig inför vederbörande myndighet. .
Skyldigheten att lämna uppgifter kan vitessanktioneras. Om någon upp-
såtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa underlåter att inom förelagd
tid lämna uppgift eller lämnar felaktig uppgift kan han dömas till böter eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst ett år eller till böter.
Över de konkurrensbegränsande överenskommelser som vederbörande
myndighet fått uppgift om eller eljest erhållit kännedom om skall enligt en
bestämmelse i lagen föras ett kartellregister.
I en särskild kungörelse (1956: 519) har regeringen lämnat statens prisoch kartellnämnd (SPK) befogenhet att inhämta uppgift enligt UL samt att
föra kartellregistret. Motsvarande befogenheter har lämnats bank- och försäkringsinspektionerna på deras respektive verksamhetsområden.
I sekretesslagen (1980: 100) finns regler om sekretess i fråga om de myndigheter som skall handha tillämpningen av UL.
Syftet med kartellregistret är dels att kartlägga förekomsten av konkurrensbegränsande avtal, dels att dra allmänhetens och tänkbara konkurren-
ters uppmärksamhet till dessa företeelser och deras eventuella skadlighet.
Detta möjliggörs genom att registren är offentliga. Offentligheten syftar ytterst till att förhindra missbruk och att förmå parterna att upphöra med
överenskommelser som är skadliga. Vid min föredragning den 22 december 1981 redovisade jag konkurrens-
utredningens förslag till en ändring i UL. Utredningen pekar på att den föreslagit att en ny konkurrensbegränsningslag (KBL) skall omfatta också
näringsverksamhet som avser fast egendom m.m. och att NO skall ges möjlighet att själv fordra in uppgifter som behövs i ärende enligt lagen. Reglerna om detta gäller också i fråga om fast egendom. Utredningens
avsikt är dock att NO alltjämt skall kunna begära att SPK inhämtar uppgifter när det gäller bl. a. mer omfattande undersökningar. Därvid har SPK som rättslig grund för att kräva in uppgifter de regler som finns i UL.
Skyldighet att lämna uppgifter föreligger enligt UL för företagare. Därmed
förstås enligt 2 § samma lag: envar som yrkesmässigt tillverkar, säljer eller köper viss förnödenhet, driver rörelse för utförande av viss tjänst åt annan, utövar försäkringsrörelse eller rörelse avseende in- eller utlåning av penningar eller handel med in- eller utländskt mynt eller med värdepapper, överlåter eller upplåter förmögenhetsrättighet av immateriell art, upplåter nyttjanderätt till viss förnödenhet eller utövar sådan hotell- eller pensionatsrörelse. för vilken fordras myndighets tillstånd. Enligt bestämmelsen likställs med företagare sammanslutning av företagare. Denna bestämmelse är likalydande med 26 § KBL. De i båda bestämmelserna använda uttrycket förnödenhet omfattar inte fast egendom m.m.
När nu tillämpningsområdet för den nya KBL vidgas till att avse också fast egendom är det påkallat att uppgiftsskyldighetslagen ändras på mot-
svarande sätt, uttalar utredningen och fortsätter: Annars skulle den situationen inträda att SPK i vissa fall saknade rättslig möjlighet att kräva in sådana uppgifter som NO behöver i ett konkurrensbegränsningsärende och som NO själv har laglig möjlighet att fordra in. En ändring i uppgiftsskyldighetslagen kan på denna punkt ske i den formen att begreppet näringsidkare i lagen ersätter termen företagare. Därvid blir legaldefinitionen av företagarbegreppet obehövlig.
Som jag uttalade vid föredragningen den 22 december 1981 delar jag
utredningens uppfattning att det vidgade tillämpningsområdet för den nya konkurrenslagen gör det påkallat med den föreslagna ändringen i UL. Därför förordar jag ändringar i UL i linje med vad utredningen föreslår.
För utformningen hänvisar jag till mitt lagförslag. Den lydelse jag föreslår
av 2 § ansluter till 29 § första meningen konkurrenslagen. Andra meningen i samma lagrum täcker i sak vad som anges i 8 § tredje stycket UL. Jag finner det inte behövligt att även i formen jämka sistnämnda föreskrift till överensstämmelse med 29 § andra meningen konkurrenslagen.
Vid min anmälan av lagrådsremissen med förslag till konkurrenslag tog
jag upp en annan fråga som rör UL. Jag uttalade därvid bl.a. följande: Enligt UL är företagare skyldiga att lämna de uppgifter som behövs för att
främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhällanden inom nä-
ringslivet. Av 3 § följer att skyldighet att lämna uppgift avser bl.a. en närmare angiven konkurrensbegränsning som berör vederbörandes verksamhet och har avseende på pris-, produktions-, omsättnings- eller trans-
portförhållanden. Före en ändring som vidtogs år 1972 fanns i 3 § den begränsningen att det skulle gälla förhållanden ”i riket”. I prop.
(1972: 135) angående avtal med den europeiska ekonomiska gemenskapen,
m.m. togs (s. 55 f) upp frågan om denna begränsning. Föredragande departementschefen redogjorde bl. a. för innehållet i de regler om konkurrensbegränsningar som är intagna i artikel 23 i vårt avtal med EEC,
förutom annat en förpliktelse att ingripa mot svenska företags konkurrens-
begränsningar. — Föredraganden förutsatte, att svenska företagare skulle
komma att medverka till att uppgörelse kan träffas i fall där otillåten konkurrensbegränsning ifrågasätts. Därvid pekade han dock på begräns-
ningen i UL i fråga om förhållanden ”i riket” och anförde att denna
formulering kunde medföra svårigheter vid utredning av fall i samband med EEC-avtalet. Föredraganden förordade att lagen skulle ändras så att även förhållanden utom Sverige kan utredas med stöd av lagen. Denna ändrades sedermera så att begränsningen ”i riket” togs bort. — Det kan
diskuteras huruvida UL efter den nyss berörda ändringen medger exempelvis att uppgifter inhämtas från svenska företag rörande verksamhet som
bedöms kunna ha verkningar utanför Sverige men inte inom det område som täcks av frihandelsavtalen med EEC och CECA. Enligt I & UL avser
ju lagen uppgifter sor behövs för att främja allmän kännedom om pris- och
konkurrensförhållanden ”inom näringslivet”. Det kan ligga nära till hands att tolka saken så att sistnämnda uttryck avser det svenska näringslivet, när annat inte uttryckligen har uttalats. .
Vidare tillade jag den 22 december 1981 följande: Mot bakgrund av vad
jag har anfört tidigare om värdet av ett internationellt samarbete finner jag det vara angeläget att förtydliga regelsystemet i UL. Jag anser att det bör klarläggas att lagen ger stöd i vissa lägen för att inhämta uppgifter rörande internationella karteller eller sådana andra konkurrensbegränsningar som kan ha verkningar utomlands, oavsett om det rör sig om EG-området eller
ej. Med ett sådant klarläggande kommer Sverige att positivt kunna med-
verka till de internationella ansträngningarna på detta område. Samtidigt
ges härigenom de konkurrensvårdande myndigheterna ett effektivare arbetsinstrument. — För att nå de avsedda resultaten bör en regel om
uppgiftsinhämtande i dessa fall inte begränsas till vad som följer av våra konventionsåtaganden. Också då det i övrigt är till gagn för det internationella samarbetet på detta område bör UL kunna användas. Jag tänker då särskilt på samarbetet över gränserna mellan skilda länders konkurrens-
myndigheter. — På sätt som f.n. gäller enligt KBL beträffande utlandsver-
kan bör det ankomma på regeringen att besluta om tillämpningen av de regler jag anser bör införas i UL. I likhet med övrig följdlagstiftning till den nya konkurrenslagen bör den nu aktuella ändringen anmälas särskilt för regeringen.
Jag föreslår således nu att denna ordning införs genom ändringar i UL. I
en särskild paragraf i UL bör intas en föreskrift av innebörd att — om det
påkallas av hänsyn till en internationell överenskommelse eller eljest sär-
skilda skäl föreligger — regeringen kan efter framställning av NO besluta
att vad som sägs i UL skall i visst fall helt eller delvis tillämpas med
avseende på förhållanden utom landet.
Med cn sådan ändring blir det efter beslut av regeringen beträffande ett enskilt ärende möjligt för bl.a. SPK att begära uppgift av ctt företag
rörande exempelvis ett kartellsamarbete som kan ha effekter på utländska
marknader. I uttrycket ”särskilda skäl” ligger att det ibland kan vara påkallat att biträda annat land utan att vi har åtagit oss detta inom ramen för en internationell överenskommelse. Jag hänvisar härvidlag till vad jag
har uttalat i det föregående. Självklart kan bl.a. frågan om ömsesidighet när det gäller ett sådant biträde komma att tillmätas betydelse.
Den ändrade lydelse av UL som jag förordar framgår av mitt lagförslag
på denna punkt.
2.1.3 Aktiebolagslagen (1975:1385)
Enligt 5 § andra stycket konkurrenstagen skall vid förvärvsprövning till "företagsförvärv hänföras bl.a. fusion. Av 14 kap. 3 § första stycket aktiebolagslagen (1975: 1385, ABL) följer
att avtal om fusion, när det har godkänts av bolagsstämma, skall anmälas
av bolaget för registrering. Om det inte har skett inom fyra månader från
bolagsstämmans beslut eller om = registreringsmyndigheten genom lagakraftägande beslut har avskrivit sådan anmälan eller vägrat registrering av avtalet, är frågan om fusion förfallen.
Av andra stycket samma bestämmelse framgår att hinder mot registre- ring av avtal om fusion enligt 14 kap. 2 § möter, om inte yttrande företes från auktoriserad eller godkänd revisor av vilket framgår att aktiekapitalet i det övertagande bolaget inte överstiger de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget.
Registreringsmyndighet för aktiebolag är enligt 18 kap. I $ ABL patent-
och registreringsverket. I 4 § samma kapitel regleras närmare vad som skall iakttagas vid registreringsförfarandet.
Förbjuds med stöd av konkurrenslagen viss planerad fusion bör gälla att
hinder för registrering skall inträda. Jag föreslår ett tillägg i 14 kap. 3 §
andra stycket ABL av innebörd att hinder möter mot registrering, om fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen eller om NO inte har beslutat lämna fusionen utan åtgärd enligt 20 § första stycket konkurrenslagen.
Det skall ankomma på sökanden att lämna de uppgifter som behövs för ifrågavarande prövning. Förslag om författningsändring för att tillgodose
detta kommer jag att anmäla särskilt för regeringen. Sökanden får alltså styrka att ett förbud inte har meddelats respektive att NO har meddelat
sådant beslut som nyss nämnts.
Har avtal om fusion träffats före ikraftträdandet av den föreslagna kon-
kurrenslagen möter givetvis inte hinder mot registrering.
2.1.4 Lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar
Av 96 § 2 mom. lagen om ekonomiska föreningar följer bl.a. att inom
fyra månader frän det beslut om godkännande av fusionsavtal har fattats
beslutet skall av den överlåtande föreningens styrelse anmälas för registre-
ring. Har anmälan inte gjorts inom föreskriven tid, är frågan om fusion förfallen. Registreringsmyndighet för ekonomiska föreningar är enligt 4 § lagen om ekonomiska föreningar länsstyrelsen i det län där föreningens styrelse
enligt stadgarna har sitt säte. I 100 § samma lag regleras närmare vad som skall iakttas vid registreringsförfarandet.
Hikhet med vad som har föreslagits i fråga om fusion enligt 14 kap. ABL
bör också på förevarande område hinder möta mot registrering om viss
fusion mellan ekonomiska föreningar har förbjudits enligt konkurrenslagen
eller om NO inte har beslutat att lämna fusionen utan åtgärd enligt 20 § första stycket konkurrenslagen. Det föreslås att en bestämmelse om detta
tas upp I ett nytt, fjärde stycke till 96 § 2 mom. lagen om ckonomiska föreningar. Däri anges vidare att registreringsanmälan skall innehålla de uppgifter som behövs för prövning av denna fråga.
I fråga om fusionsavtal som träffats före ikraftträdandet av den föreslag-
na konkurrenslagen hänvisar jag till det tidigare (2.1.3) anförda.
2.1.5 CECA-lagen (1972:762)
En redaktionell jämkning bör göras i denna lag som innehåller prisbestämmelser för järn- och stålmarknaden. Detta berörde jag vid min anmälan av lagrådsremissen med förslag till konkurrenslag.
2.2¶Resursfrågor m. m.
Jag vill i detta sammanhang ta upp frågan om NO:s resurser och vidare
vissa registerfrågor. |
Konkurrensutredningen anför bl. a. att dess förslag om företagsförvärvsprövning får betydande organisatoriska konsekvenser och att även de nya uppgifterna i övrigt medför ökade resursbehov hos NO. Ett konkret förslag om resursförstärkning för NO lämnar utredningen endast beträffande
prövningen av företagsförvärv. För denna föreslås fyra nya tjänster. Där-
utöver föreslås en överföring och förstärkning av den personal hos statens
Prop. 1981/82: 195 . 21
pris- och kartellnämnd (SPK) som sköter fusionsregistret. NO skulle på detta sätt få tre tjänster till. Slutligen föreslår utredningen att ett sekretariat
inrättas i regeringskansliet för att handlägga förvärvsärenden. Förslaget skall ses mot bakgrund av att utredningen avsett att en väsentlig del av
förvärvsprövningen skulle ske inom regeringskansliet.
Utredningen anför vidare att också dess förslag i övrigt i flera avseenden
leder till ökade uppgifter för NO. Man anger härvid dels att lagen utvidgas till att omfatta fast egendom, dels att bruttoprisförbudet skall avse även
oaktsamhetsbrott och dels att anbudskarteliförbudet görs mer omfattande.
Möjligheten för NO att utfärda förbuds- och leveransförelägganden samt
övervakningen av efterlevnaden av dessa förelägganden och av MD:s
beslut blir nya och viktiga arbetsuppgifter för NO. Denne föreslås också få möjlighet att, utan hänvändelse till SPK. direkt anmoda näringsidkare att
lämna vissa uppgifter m. m. Dessa förslag anser utredningen kunna medföra ökade resursbehov hos NO i framtiden. Bedömningen av detta borde enligt utredningen ske dels i samband med beredningen av lagstiftnings-
ärendet, dels sedan lagstiftningen varit i kraft någon tid. Utredningen
förutsatte att behovet närmare studeras vid en organisatorisk översyn av
NO under beredningen av lagförslaget. |
Endast ett mindre antal remissinstanser har i sina yttranden över konkurrensutredningens förslag berört organisations- och resursfrågor.
NO anför i sitt yttrande att utredningens bedömning av resursbehovet
för förvärvsprövningen är realistisk och att den personal som beräknats för
förvärvsregistret bör vara tillfyllest. I sitt remissyttrande beräknar NO vidare resursbehovet på grund av förslagen utöver förvärvsprövningen till
sju tjänster. Denna förstärkning jämte den av utredningen föreslagna per-
sonalen — vilken främst skulle syssla med ärendehantering —- bedöms
medföra behov av två tjänster för administrativa uppgifter. NO framhåller
att en effektiv och verkningsfull tillämpning av det föreslagna regelsystemet för samhällets verksamhet mot skadliga konkurrensbegränsningar i väsentlig grad är beroende av de resurser som står till förfogande.
Maurknadsdomstolen (MD) anför att den föreslagna lagen med all sannolikhet kommer att medföra en avsevärd ökning av antalet ärenden hos MD. Det finns därför enligt MD anledning att under beredningen uppmärksamma behovet av ökade resurser hos domstolen.
SPK har inget att erinra mot att företagsförvärvsregistret förs över till
NO. De resurser som härigenom friställs skulle enligt utredningens förslag i första hand utnyttjas för utredningsarbete i samband med den föreslagna förvärvsprövningen. SPK delar vidare utredningens uppfattning att, när
NO får vidgade möjligheter att inhämta uppgifter från företag, kommer hos
SPK i första hand att begäras större utredningar. SPK avser att senare återkomma om eventuellt behov av resurstillskott med anledning av utredningens förslag.
Riksrevisionsverket (RRV) anser det vara angeläget att NO:s beroende
av SPK:s utredningsverksamhet minskar. Utredningens förslag att NO
skall få vidgade befogenheter att inhämta uppgifter från företagen innebär en minskning av detta beroende. Frågan är emellertid, anför RRV. om det utan en viss omfördelning av resurser mellan de båda myndigheterna kan
förväntas att beroendet kommer att minska i någon mer betydande grad.
RRV anser därför att frågan om ytterligare överföring av resurser från SPK
till NO bör prövas närmare under den fortsatta beredningen av ärendet.
Statskontoret anser att en ny konkurrenslag kommer att ställa nya krav
på NO. Samtidigt är det möjligt att en ny utformning av lagen kan frigöra
resurser hos NO. Enligt statskontorets mening kan den nya konkurrenslagen motivera en översyn av NO-ämbetets organisation, som i huvudsak varit oförändrad sedan slutet av 1960-talet. |
Utöver vad som här angivits har resurs- och organisationsfrågorna be-
handlats i mycket ringa utsträckning av remissinstanserna. Lantbrukarnas
riksförbund (LRF) anför dock att det förtjänar att understrykas att NO:s möjligheter till ingripanden i högre grad får anses vara en resursfråga än en fråga om otillräcklig lagstiftning.
För egen det vill jag anföra följande. Det förslag till konkurrenslag, som regeringen har beslutat om tidigare i dag, innebär att NO tillförs nya och
viktiga uppgifter och även i övrigt får vidgade möjligheter att ingripa mot
konkurrensbegränsningar. Jag har i remissprotokollet av den 22 december 1981 även framhållit flera väsentliga särskilda uppgifter som bör lämnas NO. Därvid gäller det bl. a. att NO skall uppmärksamma koncentrationsutvecklingen i näringslivet, ägna uppmärksamhet åt de marknadsdominerande företagen, övervaka olika former av etableringskontroll, auktorisation och tillståndstvång samt utvidga och intensifiera informationsspridningen. Sammantaget innebär detta att NO:s arbetsuppgifter avsevärt utökas. En effektiv och verkningsfull ullämpning av det föreslagna regelsystemet och fullgörandet av de särskilda uppgifterna förutsätter att NO:s resurser förstärks. Härigenom markeras också statsmakternas ökade satsning på konkurrenslinjen. I sammanhanget bör även beaktas att NO:s
personalstyrka varit oförändrad sedan år 1967. Sedan den tiden har antalet
ärenden hos NO mer än fördubblats, .
En vierligare fråga som jag vill ta upp i detta sammanhang gäller
företagsförvärvsregistret. Detta förs idag av SPK. Utredningen har föreslagit att registret skulle föras över till NO. Någon erinran har inte rests
mot detta under remissbehandlingen. Jag har emellertid efter kontakter med de båda myndigheterna funnit att en annan ordning är mer lämplig.' Jag förordar således att registret alltjämt förs av SPK, varvid nämndens
erfarenhet på området liksom vissa samordningsfördelar med nämndens
verksamhet i övrigt tas tillvara. NO får emellertid ett särskilt behov av underlag för företagsförvärvsprövningen. Jag förordar därför att
uppgiftsinhämtandet fördelas mellan myndigheterna så att SPK normalt är
den myndighet som infordrar uppgifter rörande sådana förvärv men att i de fall NO vill ha underlag för att bedöma om ett visst förvärv eventuellt bör prövas NO svarar för inhämtandet av uppgifter. Dessa får sedan i vederbörlig ordning överlämnas till SPK för att införas i registret, när så är påkallat. De närmare formerna för nämnda samarbete får utformas i samråd mellan myndigheterna.
I anslutning härtill vill jag beröra en annan registerfråga. SPK för ett s.k. marknadsregister som innehåller uppgifter om olika företags produktions-
och marknadsandelar uppdelat på skilda varuområden. Aktuella uppgifter
om marknadsandelar är av central betydelse i samband med prövning av företagsförvärv. Marknadsregistret har under senare år inte kunnat hållas aktuellt. Jag finner det angeläget att en uppdatering av registret nu görs. I resursbesparande syfte bör till en början arbetet koncentreras till de vikti- : gaste branscherna. För detta ändamål beräknar jag ett medelsbehov på högst 500000 kr. för budgetåret 1982/83: Av detta belopp är högst 300 000 kr. en engångskostnad.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag vid min anmälan av lagrådsremissen med förslag till konkurrenslag pekade (3.7.2:4) på marknadsdomstolens centrala roll beträffande förvärvskontrollen och att detta
givetvis påverkar dess resursbehov. Jag avser att särskilt återkomma till regeringen i denna fråga.
Med den utformning av förvärvsprövningen som mitt förslag har torde behov inte föreligga av särskilda beredningsresurser inom regeringskansliet.
Mot bakgrund av vad jag här har anfört beräknar jag att NO behöver tillföras 10 nya tjänster. Därav bör en tjänst vara på hög nivå. Innehavaren av denna bör vid förvärvsprövningen ha en samordnande funktion hos myndigheten samt även ha ansvar för vissa andra frågor av övergripande karaktär såsom planering och internationellt samarbete. Utöver denna . tjänst bör sju handläggartjänster och två biträdestjänster inrättas. Kostnaden för dessa nya tjänster och övriga resurser beräknar jag uppgå till 2 milj.
kr. per helår. För budgetåret 1982/83 bedömer jag behovet till I,2 milj. kr.
Jag har därvid räknat med att de nya tjänsterna kommer att successivt
besättas under budgetåret. Därmed skapas också utrymme för vissa åtgär-
der som fordras för att förbereda lagens tillämpning. Härutöver tillkommer
pris- och löneomräkning med 165 000 kr. av nuvarande anslag.
Beräknad förändring
till 1982/83
1981/82
| Personal | . | |
| Handläggande personal. | 16 | + 8 |
| Övrig personal | 5 21 | +2 + 10 |
Anslag
| Förvaltningskostnader | 3336 000 | + 1205 000 |
| (därav lönekostnader) | 3 202 000 | + 1100 000 |
| Lokalkostnader | 404 000 3740 000 | + 160000 + 1365 000 |
Det är min avsikt att de resursförstärkningar som jag nu har föreslagit skall kunna finansieras genom en omdisponering av resurser inom pris-
och konkurrensområdena. Jag vill erinra om att SPK årligen sedan flera år tillbaka har medgetts att överskrida sitt anslag för extra personal för
prisreglerande åtgärder. För budgetåret 1980/81 uppgick enligt SPK kostnaderna för detta till ca 4,6 milj. kr. En del av dessa medel, motsvarande
den av mig föreslagna resursförstärkningen, bör nu överföras till NO.
Vidare bör en del av medlen omdisponeras till SPK:s marknadsregister.
3¶Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom handelsdepartementet upprättats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m.. |
2. lag om ändring i lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande pris-
och konkurrensförhållanden,
3. lag om ändring t aktiebolagslagen (1975: 1385), 4, lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar, S. lag om ändring i CECA-lagen (1972: 762).
De under 3 och 4 angivna förslagen har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet.
Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som Bilaga!.
4 Hemställan
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.
5 Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
! Bilagan har uteslutits här. Frånsett en redaktionell ändring i 9 § lagen om marknadsdomstol m. m. är lagförslagen likalydande med dem som är fogade vid propositionen. |
«An
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid sammanträde
1982-03-22
Närvarande: f.d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Delin, justitierådet
Bengtsson. :
Enligt tiagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssam-
manträde den 18 mars 1982 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för handelsdepartementet Molin beslutat inhämta lagrådets yttran-
de över förslag till : . 1. lag om ändring i lagen (1970: 417) om marknadsdomstol m. m.. 2. lag om ändring i lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande prisoch konkurrensförhållanden,
3. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385), 4. lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar. 5. lag om ändring i CECA-lagen (1972: 762).
Förslagen har inför lagrådet föredragits av t.f. departementsrådet Staf-
fan Sandström.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Förslagen lämnas utan erinran.
: Utdrag
HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
. 1982-03-25
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Wikström,
Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, Andersson, Boo,
Petri, Eliasson, Gustafsson, Elmstedt. Ahrland, Molin
Föredragande: statsrådet Molin
Proposition med förslag till följdlagstiftning till den nya konkurrenslagen,
m.m.
1¶Anmälan av lagrådsyttrande
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande! över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1970: 417) om marknadsdomstol m. m.,
2. lag om ändring i lagen (1956: 245) om uppgiftsskyldighet rörande prisoch konkurrensförhållanden,
3. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385), 4. lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar. 5. lag om ändring i CECA-lagen (1972: 762).
Föredraganden anför. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. En
redaktionell ändring bör göras i fråga om 9 § lagen om marknadsdomstol m.m. Jag erinrar om att chefen för ekonomidepartementcet tidigare denna dag föreslagit (prop. 1981/82: 180) vissa ändringar i samma lag.
2¶Anslagsberäkningar m. m. för budgetåret 1982/83
Föredraganden tar härefter upp frågan om näringsfrihetsombudsman-
nens (NO) resurser m. m. och erinrar om sitt anförande i regeringsprotokollet av den 18 mars 1982 i denna del samt anför. | Av vad jag då uttalade följer att NO bör tillföras tio tjänster och att
resursbehovet för budgetåret 1982/83 uppgår till 5 105 000 kr.
Regeringen bör nu förelägga riksdagen förslag om denna medelsanvis-
ning.
! Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 18 mars 1982.
3 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
dels att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagen
ändring,
dels att till Näringsfrihetsombudsmannen för budgetåret 1982/83
under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 5 105 000 kr.
Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.
4 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982