om rätten till avdrag för mervärdeskatt i vissa fall, m.m.
Regeringens proposition
1981/82: 214
om rätten till avdrag för mervärdeskatt i vissa fall, m. m. beslutad den 22 april 1982.
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
ROLF WIRTÉN
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås begränsningar i rätten till avdrag för s.k. fiktiv mervärdeskatt. Avdrag för sådan skatt skall inte få göras vid förvärv av vissa varor av guld, silver eller platina. Vidare föreslås att avdrag för fiktiv mervärdeskatt skall återföras när begagnade varor av vissa slag exporteras.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1982.
1 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 214
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt
Härigenom föreskrivs att 15 och 18§§, punkt 1 av anvisningarna till 2 8
samt anvisningarna till 16 och 17 §§ lagen (1968: 430) om mervärdeskatt! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
15 8
Redovisning av skatt för viss redovisningsperiod skall omfatta affärshändelser genom vilka redovisningsskyldighet har inträtt enligt 5 a §.
Uppkommer förlust på fordran, för vilken utgående skatt har redovisats,
får ett mot denna skatt svarande belopp avdragas i redovisningen för den period då förlusten uppkommer. Inflyter därefter betalning för sådan fordran skall beloppet åter upptagas i redovisningen.
Lämnas återbäring, bonus eller annan rabatt, som icke utgör s.k. villkorlig rabatt, i efterhand och avser förmånen skattepliktig omsättning, för vilken utgående skatt redovisats, får belopp motsvarande den del av den tidigare redovisade skatten som belöpt på den utgivna förmånen avdragas i den ordning som gäller för den skattskyldiges redovisning av utgående
skatt. Utges förmånen till skattskyldig skall avdraget grundas på kredit-
nota eller motsvarande handling. Av handlingen skall framgå minskningen
av både vederlag och skatt.
Handling som avses i tredje stycket skall ligga till grund även för avdrag för annan kundkreditering som avser skattepliktig omsättning.
Uthyr eller upplåter den som är skattskyldig enligt 2§ fjärde stycket,
inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket beslut om skattskyldighet har meddelats, fastigheten eller del därav till någon som ej
bedriver verksamhet som medför skattskyldighet enligt denna lag, skall
beloppet av åtnjutna avdrag för ingående skatt för ifrågavarande fastighet
eller del därav återföras. Sker sådan uthyrning eller upplåtelse sedan tre
men ej sex år har förflutit från utgången av det kalenderår under vilket
beslut om skattskyldighet har meddelats skall återföring göras med hälften
av det belopp som nu sagts. Vad som sägs i femte stycket tillämpas även när fastighetsägaren tar uthyrd eller upplåten fastighet eller del därav i anspråk för användning i
verksamhet som ej medför skattskyldighet samt när uthyrd eller upplåten fastighet säljs.
Återföring skall ske i deklarationen för den redovisningsperiod under
vilken den skattepliktiga uthyrningen eller upplåtelsen har upphört eller
fastigheten har sålts. Exporteras en vara, skall den in-
gående mervärdeskatt som hänför
sig till förvärvet av varan återföras,
om den skattskyldige inte visar att
varan har innehafts endast av
skattskyldiga och varan är att hän-
föra till något av följande slag,
nämligen ! Lagen omtryckt 1979: 304. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 885.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1) andra varor än sådana som
avses i 18§ och som helt eller till
väsentlig del består av guld, silver eller platina,
2) naturpärlor, naturliga och syntetiska ädelstenar,
3) varor, som helt eller till vä-
sentlig del består av koppur, mäs-
sing, tenn, brons eller nysilver,
4) vapen med undantag av sådana skjutvapen som omfattas av vapenlagen (1973:1176).
5) alster av bildkonst,
6) konstalster av glas, porslin eller annan keramik,
7) möbler, 8) fartyg eller luftfartyg.
terföring enligt åttonde stycket skall ske i deklarationen för den redovisningsperiod — under — vilken varan har exporterats.
(Se vidare anvisningarna.)
18 § Avdragsrätt föreligger icke för ingående skatt som belöper på 1) stadigvarande bostad, 2) anskaffning av personbil eller motorcykel för annan verksamhet än sådan som avser yrkesmässig återförsäljning eller uthyrning. Avdragsrätt föreligger ej för ingående skatt som belöper på hyra av personbil eller motorcykel för annat ändamål än yrkesmässig återuthyrning i det fall fordonet endast i ringa omfattning används i verksamhet som
medför skattskyldighet.
Medför verksamhet endast delvis skattskyldighet, får ingående skatt
vilken hänför sig till förvärv eller införsel som till mer än 95 procent avser den del av verksamheten sora medför skattskyldighet avdragas utan uppdelning efter skälig grund. Föreligger skattskyldighet för mer än 95 procent
av omsättningen, får ingående skatt som ej överstiger 1000 kronor för visst förvärv eller viss införsel avdragas utan uppdelning efter skälig grund.
Avdragsrätt föreligger inte för in-
gående skatt enligt 17§ femte
stycket vid förvärv av en vara som helt eller till väsentlig del består av guld, silver eller platina, om varans inköpspris understiger 175 procent av metallvärdet på inköpsdagen av det guld, silver eller platina som
ingår i varan. Detsamma gäller i
fråga om skrot, avfall eller annan liknande vara, som innehåller guld, silver eller platina.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen tydelse
Regeringen kan förordna om undantag från avdragsrätt för ingående skatt som belöper på utförsel för vilken skatt skall erläggas enligt förordnande som avses i I $.
Anvisningar
till 2 §
1. Verksamhet anses som yrkes- 1. Verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör mässig när inkomsten därav utgör
skattepliktig intäkt av jordbruksfas- skattepliktig intäkt av jordbruksfas-
tighet, av annan fastighet eller av tighet, av annan fastighet eller av rörelse enligt kommunalskattelagen rörelse enligt kommunalskattelagen
(1928: 370). Som yrkesmässig verk- (1928:370). Som yrkesmässig räk-
samhet räknas även realisation av nas även omsättning av vara från levande och döda inventarier i jord- fastighet som avses i 248 2 eller 3 bruksfastighet, även om intäkten mom. kommunalskattelagen, utdärav icke är skattepliktig enligt hyrning enligt 2§ fjärde stycket av kommunalskattelagen. Som yrkes- sådan fastighet och avyvttring av mässig räknas även omsättning av skogsprodukter i fall som avses i vara från fastighet som avses i 248 punkt 4 tredje stycket av anvisning- 2 eller 3 mom. kommunalskattela- arna till 35§ nämnda lag samt angen och uthyrning enligt 2§ fjärde nan verksamhet i vilken varor eller stycket av sådan fastighet samt an- tjänster omsätts under rörelselik-. nan verksamhet i vilken varor eller nande former. tjänster omsätts under rörelselik-
nande former.
Den som yrkesmässigt omsätter tjänst som avses i 108 första stycket 2 eller 4 anses bedriva yrkesmässig byggnadsverksamhet. Sådan verksamhet
omfattar även tjänst som den skattskyldige utför eller låter utföra på
fastighet som för honom utgör lagertillgång i förvärvskällan rörelse enligt kommunalskattelagen. Som lagertillgång i byggnadsverksamhet skall dock enligt denna lag ej räknas fastighet som avses i 24§ 2 mom. kommunalskat-
telagen och som av den skattskyldige stadigvarande brukas som bostad eller för fritidsändamål.
Försäljning av inventarier, material, avfallsprodukter eller liknande varor i verksamhet som icke medför skattskyldighet anses ej som yrkes-
mässig. Som yrkesmässig anses dock försäkringsföretags omsättning av
vara som övertagits i samband med skadereglering och finansieringsföretags omsättning av vara som enligt köpeavtal återtagits av företaget. Som
yrkesmässig anses alltid omsättning av vara som vid förvärvet eller införseln har varit undantagen från skatteplikt enligt 8§ 1. Tillhandahållande av
kost åt personal anses som yrkesmässig verksamhet endast när det sker i
serveringsrörelse. Skattskyldigs försäljning av personbil eller motorcykel
anses som yrkesmässig. endast om rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till den skattskyldiges förvärv av av fordonet har förelegat.
Utgivning av program eller katalog för verksamhet som ej medför skattskyldighet anses icke som yrkesmässig.
Utländsk företagare anses bedriva yrkesmässig verksamhet här i landet även när han omsätter varor som han lagt i lager eller förvärvat inom eller
infört till landet för leverans efter montering, installation eller annan tjänst
eller inom landet tillhandahåller byggnadsentreprenad eller annan tjänst.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Föreligger skattskyldighet för utländsk företagare, som icke är bosatt
eller icke stadigvarande vistas här i landet eller, om fråga är om juridisk person, icke har fast driftställe här i landet, skall företagaren företrädas av
en av länsstyrelsen godkänd representant. Sådan representant skall enligt fullmakt av den utländske företagaren som ombud för företagaren svara för redovisningen av skatt för den verksamhet som skattskyldigheten omfattar och i övrigt företräda den utländske företagaren i frågor som gäller skatt enligt denna lag. Länsstyrelsen kan kräva, att säkerhet skall ställas för skattens betalning. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos representanten.
Verksamhet som staten eller kommun bedriver för att uteslutande tillgodose eget behov räknas som yrkesmässig endast när den drives i bolags-
form eller liknande. Detta gäller även vid ekonomiskt samgående mellan
staten och kommun eller mellan kommuner för verksamhet som avser visst.
gemensamt ändamål. Med kommun förstås även landstingskommun.
Bedriver staten, kommun eller kommuner var för sig eller gemensamt verksamhet som icke uteslutande tillgodoser egna behov, räknas verksamheten, när den ej drives i bolagsform eller liknande, som yrkesmässig till den del den avser annat än egna behov. Som yrkesmässig verksamhet anses alltid statens järnvägars befordran av varor, postverkets befordran av varor i diligensrörelsen samt postverkets befordran av postpaket och gruppkorsband. Som yrkesmässig verksamhet anses vidare alltid kommuns omsättning av vara som avses i 8§ 4, transport i samband med renhållning eller omhändertagande och förstöring av vara.
Om särskilda skäl föreligger kan regeringen förordna att statlig verksamhet, som avser eget behov och som ej enligt sjunde eller åttonde stycket är att anse som yrkesmässig, tills vidare skall anses utgöra yrkesmässig verksamhet.
Verksamhet som medlem i sameby utför enligt rennäringslagen (1971: 437) för samebyns räkning anses ej som yrkesmässig.
till 16 8?
Faktura eller motsvarande hand- Faktura, avräkningsnota eller
ling skall utöver beskattningsvärde motsvarande handling skall utöver
och skattebelopp innehålla uppgift beskattningsvärde och skattebe-
om utställarens och mottagarens lopp innehålla uppgift om utställanamn och adress eller annan för rens och mottagarens namn och adidentifieringen godtagbar angivelse, ress eller annan för identifieringen
transaktionens art samt platsen för godtagbar angivelse, transaktio-
varans mottagande. Den som är re- nens art samt platsen för varans . dovisningsskyldig skall dessutom mottagande. I en sådan handling ange sitt registreringsnummer. skall också anges registrerings-
numret för den som är redovis-
ningsskyldig för omsättningen.
Länsstyrelsen får, när det finns sär-
skilda skäl, medge att uppgift om
registreringsnumret utelämnas i en
avräkningsnota som upprättas av
köparen. Vid förvärv som avses i
178 femte stycket skall handlingen ? Senaste lydelse 1981: 1276.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
innehålla uppgift om säljarens per-
sonnummer eller organisations-
nummer eller, om sådant nummer
saknas, en likvärdig uppgift.
till 17 8?
Avdrag för ingående skatt skall Avdrag för ingående skatt skall styrkas av skattedebitering på in- styrkas av skattedebitering på inköpsfaktura, avräkningsnota eller köpsfaktura, avräkningsnota eller
motsvarande handling. Detta gäller motsvarande handling. Detta gäller
dock inte om säljaren enligt 16§ dock inte om säljaren enligt 16§ tredje stycket är undantagen från tredje stycket är undantagen från skyldighet att på sådan handling skyldighet att på sådan handling
ange skattens belopp och inte heller ange skattens belopp och inte heller
vid inköp från detaljhandeln, om vid inköp från detaljhandeln, om
vederlaget understiger 200 kronor. vederlaget understiger 200 kronor.
Rätt till avdrag för ingående skatt
som anges i 17§ femte stycket före-
ligger endast om köpehandlingen
innehåller sådan uppgift som avses
i anvisningarna till 16§ sista me-
ningen.
Avdragsrätten för ingående skatt på driftkostnader för personbil eller
motorcykel som utgör inventarium i skattskyldigs verksamhet eller som förhyrs för bruk i sådan verksamhet omfattar alla sådana kostnader oavsett
om fordonet helt eller endast delvis används i verksamheten. Används personbil eller motorcykel, som har förhyrts för annat ändamål än yrkes-
mässig återuthyrning, i mer än ringa omfattning i verksamhet som medför skattskyldighet föreligger avdragsrätt för 50 procent av den ingående skatt som belöper på hyran. Avser ingående skatt i annat fall endast delvis sådant förvärv som omfattas av avdragsrätten eller endast delvis verksam-
het som medför skattskyldighet eller verksamhet som endast delvis medför
skattskyldighet, skall beloppet av den avdragsgilla ingående skatten bestämmas genom uppdelning efter skälig grund när annat ej följer av 18§ tredje stycket.
Kan det styrkas att vid leverans av vara tiil skattskyldig här i landet skatt erlagts för utländsk ej skattskyldig leverantörs räkning vid varans införsel,
föreligger avdragsrätt för köparen med belopp motsvarande den av tull-
myndigheten uttagna skatten, om avdragsrätt förelegat om köparen själv erlagt skatten.
Avdragsrätten för ingående skatt på jordbruksarrende omfattar hela skatten, även om i arrendet ingår värdet av bostad.
Finansieringsföretag äger rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till värdet av vara som enligt köpeavtal återtagits av företaget.
Skattskyldigs avdragsrätt omfattar även ingående skatt som hänför sig till avhjälpande av skada som han vållat i sin verksamhet.
Förvärv eller införsel för verksamhet föreligger även när skattskyldigs kostnad härför bestrides av skadevållande eller försäkringsgivare.
3 Senaste lydelse 1981: 1276.
Har fastighetsägare inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket utförts ny-, till- eller ombyggnad av fastighet medgivits skattskyldig-
het för uthyrning eller upplåtelse av fastigheten eller del därav enligt 2§
fjärde stycket får han vid redovisningen av skatt avdraga ingående skatt som hänför sig till byggnadsarbetena till den del de avser lokaler, som upplåts för verksamhet som medför skattskyldighet enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982.
Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1982-04-22
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Wirtén, An-
dersson, Boo, Eliasson, Gustafsson, Eilmstedt, Tillander, Ahrland, Molin
Föredragande: statsrådet Wirtén
Proposition om rätten till avdrag för mervärdeskatt i vissa fall, m. m.
1¶Inledning
Genom beslut den 27 maj 1981 uppdrog regeringen åt mervärdeskatteutredningen! (Fi 1971:05) att pröva frågan om avdrag för fiktiv mervärdeskatt (Dir 1981: 34).
Mervärdeskatteutredningen har i februari 1982 avlämnat delbetänkandet
(Ds B 1982:2) Översyn av mervärdeskatten Del VI Rätten till avdrag för
fiktiv mervärdeskatt.
Betänkandet, som också innehåller en redogörelse för frågans tidigare behandling och gällande ordning, bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 2.
2¶Föredragandens överväganden
Rätten till avdrag för s.k. fiktiv mervärdeskatt infördes den 1 juli 1979.
Bestämmelserna innebär i korthet att den som är skattskyldig till mervärdeskatt får göra avdrag för en beräknad ingående mervärdeskatt när han köper en skattepliktig vara från någon som inte är skattskyldig för försälj-
ningen av varan.
Bakgrunden till införandet av dessa nya regler var följande. I den yrkes-
mässiga handeln med skattepliktiga varor skall mervärdeskatt redovisas på
!' Utredningsman har varit f. d. departementsrådet Hans R. Fridolin.
hela vederlaget för de försålda varorna. Detta gäller oavsett om varorna är nya eller begagnade och oavsett om de har förvärvats från t. ex. en privat-
person, som inte är skattskyldig för försäljningen, eller från en skattskyldig säljare.
Vid försäljning av skattepliktiga varor direkt mellan två ej skattskyldiga
personer, t. ex. två privatpersoner, utgår ingen mervärdeskatt. Detsamma gäller i allt väsentligt vid auktionsförsäljning. I andra fall av förmedling,
t.ex. genom agent, utgår mervärdeskatt på förmedlingsprovisionen. Resul-
tatet av dessa regler blev, före den 1 juli 1979, att den reguljära handeln
konkurrerade på sämre villkor med dels privata försäljningar och auktions-
försäljningar, dels den irreguljära, mindre seriösa handeln. I många fall konstruerade man på ett mer eller mindre hållbart sätt vanliga inbytes- och försäljningstransaktioner som förmedlingsaffärer.
De nu angivna förhållandena ledde till stora tillämpningsproblem och
försvårade avsevärt kontrollarbetet. Situationen var lika allvarlig när det gällde de begagnade personbilarna och de begagnade motorcyklarna. Dessa var visserligen undantagna från skatteplikt men dessa undantag var förenade med besvärliga särbestämmelser om reparationer, uttag av varor ur verkstadsrörelse m.m. Vidare kan man säga att de äldre bestämmelserna inte alls tog hänsyn till att en vara som ägdes av någon som inte var
skattskyldig till mervärdeskatt, t.ex. en privatperson, vanligen hade beskattats vid dennes förvärv av varan. När en sådan vara på nytt kom ut i
handeln innebar beskattningen av hela vederlaget att även det tidigare beskattade restvärdet kom att beskattas på nytt.
Önskemål om ändringar av dessa bestämmelser framfördes både av
näringslivet och skattemyndigheterna. Riksdagen hade vid ett flertal tillfäl-
len uppe frågan om en ändring av regelsystemet och frågan togs också upp
av mervärdeskatteutredningen. I sitt tredje delbetänkande föreslog utred-
ningen mot bakgrund av rådande missförhållanden att en generell rätt
skulle införas till avdrag för en beräknad mervärdeskatt vid förvärv av
varor från någon som inte var skattskyldig för försäljningen. I kombination
med en generell beskattning av hela vederlaget för den efterföljande försäljningen skulle denna avdragsrätt leda till att endast det mervärde som skapades hos den yrkesmässige säljaren skulle beskattas. Ett alternativt system, som diskuterades av utredningen, innebar att endast den faktiska skillnaden mellan inköpspriset och försäljningspriset skulle beskattas. De
problem som då kunde uppstå, främst svårigheterna för handeln att ha alla inköpspriser aktuella ända fram till en försäljning, bedömdes dock som
alltför stora.
I prop. 1978/79: 141 föreslog regeringen nya regler i huvudsaklig över-
ensstämmelse med utredningens förslag. Riksdagen godtog förslaget. De
nya bestämmelserna, som trädde i kraft den 1 juli 1979, innebär att den som yrkesmässigt handlar med varor får göra ett avdrag för ingående skatt
även vid inköp av varor från någon som inte är skattskyldig till mervärde-
Prop. 1981/82: 214 . Bl
skatt. Avdraget skall beräknas så att det beloppsmässigt blir identiskt lika
med det belopp som skulle ha varit ingående mervärdeskatt om inköpet
hade skett från en annan mervärdeskattskyldig. Eftersom avdraget inte
motsvaras av en debiterad mervärdeskatt utan beräknas som en del av inköpspriset har avdraget benämnts som avdrag för fiktiv mervärdeskatt. Den numera generella rätten till avdrag för ingående skatt innebär att varan
då den finns i yrkeshandlarens lager inte är belastad med mervärdeskatt.
Detta gäller numera oberoende av om varan är ny eller begagnad.
Mervärdeskatteutredningen har fått regeringens uppdrag att utvärdera de nya reglerna. Utredningen har med hjälp av en enkät till länsstyrelserna
försökt att bedöma erfarenheterna av dessa regler. Flertalet länsstyrelser har, enligt svaren till utredningen, efter nästan två års tillämpning inte stött
på några allvarligare tillämpningsproblem. Vissa feltolkningar och med-
vetna falsarier har emellertid upptäckts men flera tidigare förekommande
tillämpningsproblem har försvunnit.
Utredningen konstaterar att fördelarna med specialregler för handeln med begagnade varor klart överväger nackdelarna. Utredningen finner
också det helt otänkbart att återgå till den tidigare ordningen, dvs. med ett
personbilsundantag och en renodlad omsättningsskatt vid omsättning av begagnade varor. Den genomgång och utvärdering av regelsystemet som mervärdeskatteutredningen har gjort visar emellertid att den generella avdragsrätten vid vissa transaktioner leder till ett materiellt felaktigt resultat.
Syftet med bestämmelserna var att begagnade varor som på nytt omsätts i den yrkesmässiga handeln enbart skall belastas med mervärdeskatt på det i denna handel skapade mervärdet. De nu gällande reglerna har också lett
till detta resultat vid omsättningar inom landet. Avdraget har beräknats på
varans inköpspris och mervärdeskatt har vid försäljningen lagts på hela vederlaget. 1 realiteten har mervärdeskatt utgått endast på skillnaden mellan inköps- och försäljningspriset, dvs. handlarens mervärde. Vid transaktioner inom landet har det inte spelat någon roll om den omsatta varan varit av brukskaraktär eller av investeringskaraktär. För sistnämnda varor, dvs. varor som ofta stiger i värde under innehavstiden, har avdraget bestämts av det aktuella inköpspriset. Detta pris har för vissa varor, t. ex. guld, varit
högre än det pris som betalades vid det första köpet av varan. Det med-
givna avdraget för en beräknad ingående skatt har därför blivit högre än
den mervärdeskatt som tidigare erlagts för varan. Detta har dock korrige-
rats vid transaktioner inom landet eftersom också den utgående skatten vid en efterföljande försäljning varit i motsvarande mån högre. Även i dessa fall är det alltså det hos handlaren tillskapade mervärdet som har beskattats.
När det gäller investeringsvaror som förvärvas av en skattskyldig och som därefter exporteras uppstår dock ett materiellt felaktigt resultat. Det
avdrag som medgetts vid förvärvet av varan inkluderar som framgått av
det tidigare skatt på den värdeökning som har uppkommit under den tid som varan har innehafts av någon som inte är skattskyldig. Någon korri-
gering av detta för höga avdrag och någon skatt på mervärdet i handeln redovisas inte eftersom det är en exportförsäljning. Denna felaktighet är emellertid koncentrerad till en mycket liten grupp varor som efter inköp
säljs på export.
Mot bakgrund härav har utredningen föreslagit att reglerna ändras så att nämnda felaktighet för exporttransaktioner undanröjs. Utredningen har föreslagit att avdraget för fiktiv mervärdeskatt skall återföras till beskattning om varan säljs på export. Denna åtgärd bör enligt utredningen begrän-
sas till vissa i ML särskilt angivna varor. Utredningen har valt att ur 2 § förordningen (1981: 403) om handel med begagnade varor välja de varor för
vilka återföring skall ske, nämligen naturpärlor, ädelstenar, föremål av koppar, mässing, tenn, brons eller nysilver, vissa vapen, alster av bildkonst samt konstalster av glas, porslin och annan keramik. Denna uppräkning har kompletterats med möbler. Beträffande guld och andra ädelme-
tallvaror har utredningen funnit att återföringsmetoden inte helt kan tillämpas eftersom den vara som exporteras ibland inte ens är identifierbar. Det
inköpta guldet kan före exporten ha smälts ner. Vidare har en del oegent-
ligheter förekommit inom denna handel. Utredningen föreslår att rätten till
avdrag för fiktiv skatt delvis slopas när det gäller ädelmetallvaror. Av-
dragsrätten föreslås finnas kvar för bearbetade varor som uppenbarligen är avsedda att återsäljas. Detta uppnås genom att endast de guld-, silver- eller platinaföremål där värdet understiger 175976 av varans metallvärde ställs utanför rätten till avdrag. För övriga föremål av guld, silver eller platina föreslås att avdragsrätten behålls och kompletteras med den tidigare beskrivna återföringsregeln vid exportförsäljningar.
För egen del får jag anföra följande. Flertalet remissinstanser instämmer i utredningens bedömning att det nuvarande regelsystemet har lett till stora förbättringar för den yrkesmässiga handeln med begagnade varor. Åtskilliga tidigare problem med byten, förmedlingsaffärer m. m. har helt försvunnit genom införandet av den generella avdragsrätten. Utredningen liksom
samtliga remissinstanser har också betonat nödvändigheten av att avdrags-
rätten för fiktiv skatt finns kvar i någon omfattning. Ett fåtal remissinstanser har förordat en längre gående inskränkning av avdragsrätten. RSV har förordat att — förutom guld m. m. — även vissa andra varor helt undantas
från den generella avdragsrätten. Några länsstyrelser har föreslagit att
avdrag skall medges endast för ett fåtal varor som särskilt anges i ML och länsstyrelsen i Malmöhus län förordar att utredningens förslag kompletteras med bestämmelser som innebär att avdrag medges först vid försäljningen.
I likhet med flertalet remissinstanser har jag funnit att utredningens förslag är väl avvägt. Genom att slopa avdragsrätten för fiktiv skatt för
bl.a. de guldvaror som köps enbart på grund av metallvärdet försvinner
inte bara den materiellt sett obefogade vinsten vid export utan också
grunden för de falsarier med skatten som uppmärksammats på senare tid.
En utökning av den varugrupp som skall stå utanför rätten till avdrag för fiktiv mervärdeskatt skulle dock, befarar jag, kunna leda till en mängd tillämpningsproblem och en återgång i fråga om dessa varor till de stora
problem som fanns före den 1 juli 1979. Avvikelserna från den generella avdragsrätten bör därför vara ytterst få. När det gäller återföringsskyldigheten har utredningen också valt att begränsa tillämpningen av en sådan
regel till ett fåtal varor. Antalet skattskyldiga som handlar med begagnade varor är relativt litet. Eftersom särbestämmelserna dessutom endast gäller
vid försäljning på export kommer de att tillämpas i ganska få fall. Det är
dessutom av stort värde att de varor som skall särbehandlas i allt väsentligt också omfattas av anteckningsskyldighet m. m. med stöd av annan lagstift-
ning. För de särbehandlade varorna innebär förslaget, sett från den skatt-
skyldiges utgångspunkt, att inköpspriset kan bestämmas till ett i praktiken lika stort belopp oavsett om varorna sedan säljs inom eller utom landet. För exporten gäller visserligen att storleken av det belopp som skall
återföras inte exakt motsvarar den skatt som skulle tas ut på försäljnings-
värdet, om varan såldes inom landet. Endast i det senare fallet utgår skatt på det inom handeln skapade mervärdet. Denna skillnad bör dock enligt
min mening inte tillmätas någon avgörande betydelse.
Jag förordar att utredningens förslag i allt väsentligt genomförs.
Vid remissbehandlingen har emellertid påpekats att återföringsreglerna också borde gälla vid export av dyrare fritidsbåtar. Jag delar denna uppfattning. För att undvika tillämpningsproblem bör bestämmelsen ges en generell omfattning. Reglerna bör gälla också för flygplan.
Utredningens avgränsning av avdragsförbudet till guld, silver och pla-
tina med ett visst högsta pris jämfört med metalivärdet har tillstyrkts av i stort sett samtliga remissinstanser. Varje avsteg från generella regler leder till vissa tillämpningsproblem. De svårigheter som avdragsförbudet kan
innebära torde dock inte bli alltför stora eftersom varuområdet är mycket
litet. Till detta bidrar också värdegränsen, som enligt förslaget dras vid
175 20 av metallvärdet. Gränsfallen torde inte bli särskilt många. Metallvär-
det på guld bör kunna anknytas till det dagspris som tillämpas av Guldcen-
tralen. Värdet på silver eller platina bör kunna anknytas till dagsnoteringarna på någon representativ börs, t.ex. i London. Det bör ankomma på
RSV att vid behov lämna anvisningar om dessa värderingsprinciper. I
förtydligande syfte förordar jag att 18 § justeras något i förhållande till utredningens förslag. Vidare bör såsom någon remissinstans framhållit det i 18 § föreslagna kravet att skrotet m. m. skall vara förvärvat för utvinning
av ädelmetaller utgå. En regel med ett sådant krav skulle kunna användas för att kringgå lagstiftningen.
Några remissinstanser har framfört önskemål om närmare preciseringar
av de varuområden som skall omfattas av återföringsskyldigheten vid
export. För egen del anser jag att RSV genom anvisningar bör kunna göra
de preciseringar av varuområdet som kan visa sig bli nödvändiga.
Återföringen av skatt skall enligt utredningens förslag ske när begagnade varor av visst slag exporteras. I anvisningarna till 15 § har utredningen definierat begreppet begagnade varor som sådana varor som kan antas ha innehafts av någon som inte är skattskyldig. Vid remissbehandlingen har
kritik riktats mot denna definition. Man har pekat på svårigheterna att göra
ett sådant antagande. För att undgå skyldigheten att återföra skatt vid
export skulle exportören få styrka att varan inte har innehafts av någon som inte är eller varit skattskyldig. Jag anser det vara berättigat att i dessa
fall ställa upp stränga krav, som skall vara uppfyllda för att den som exporterar en begagnad vara skall undgå att återföra den fiktiva mervärdeskatten. Bestämmelsen bör dock utformas så att exportören för att undgå återföring vid export skall visa att varan endast har innehafts av
skattskyldiga. Den bör tas in i 15 §. Med denna utformning saknas behov
av att definiera begreppet begagnade varor.
I det fall en vara har köpts tillsammans med andra varor utan uppdelning
av priset på de olika varorna får den ingående skatt som skall återföras
beräknas efter skälig grund.
För att ytterligare förbättra kontrollmöjligheterna bör som framhållits av några remissinstanser en skyldighet införas att förse de dokument som
grundar rätten till avdrag för fiktiv skatt med uppgift om säljarens person-
nummer eller organisationsnummer. När det gäller en säljare som saknar
sådant nummer bör en motsvarande uppgift lämnas, t. ex. passnummer för
en utländsk medborgare. I anvisningarna till 17 § bör vidare föreskrivas att
avdragsrätten för fiktiv skatt helt bortfaller om denna uppgift inte finns på
dokumentet.
Utredningen har i betänkandet också föreslagit att ersättning för avyttrad skog som beskattas inom inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet i likhet med vad som gäller inom inkomstslaget jordbruksfastighet blir skat-
tepliktig enligt ML. Förslaget har inte mött några invändningar vid remissbehandlingen och jag förordar att det genomförs genom ett tillägg till punkt I av anvisningarna till 28. En numera inaktuell bestämmelse i punkt 1 av anvisningarna till 2 § om realisation av levande och döda inventarier i jordbruksfastighet bör slopas.
Fr.o.m. den 1 juli 1982 åligger det den som ställer ut en faktura eller motsvarande att där ange sitt registreringshummer för mervärdesskatt.
Under hand har påpekats att det i vissa fall kan vara besvärligt att ange
denna uppgift. Det gäller då köparen tillverkar samtliga de dokument som behövs för beställning, orderbekräftelse, följesedel, leveransbekräftelse och faktura. Den som är skattskyldig för försäljningen upprättar i dessa fall . inget dokument. I dessa och liknande situationer torde det inte vara meningsfullt att kräva att registreringsnumret för mervärdeskatt också anges. Länsstyrelsen bör därför medges rätt att när särskilda skäl föreligger befria
från skyldigheten att ange registreringsnummer. Bestämmelsen bör tas in i
anvisningarna till 16 §.
Jag räknar med att de föreslagna åtgärderna kommer att leda till obetydligt ökade statsinkomster.
Det är angeläget att den nuvarande möjligheten till avdrag för fiktiv skatt i vissa fall vid export av varor slopas så fort som möjligt. Jag förordar därför att bestämmelserna sätts i kraft den 1 juli 1982.
Någon möjlighet att höra lagrådet finns inte om bestämmelserna skall träda i kraft den 1 juli 1982. Det skulle enligt min mening vara mycket olämpligt att låta de nuvarande bestämmelserna gälla under ytterligare en
längre tid. Jag anser därför att en lagrådsgranskning bör kunna underlåtas.
3 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta inom budgetdepartementet upprättat förslag till
lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt.
Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte. Med hänsyn härtill
bör regeringen vidare föreslå riksdagen att fastställa motionstiden till tio
dagar.
4 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.
år
BUDGET-
DEPARTEMENTET
ÖVERSYN. AV MERVÄRDESKATTEN
DEL VI
Rätten till avdrag för fiktiv mervärdeskatt
Betänkande avgivet av
mervärdeskatteutredningen
Ds B 1982:2
2 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 214
Till
Statsrådet och chefen för budgetdepartementet
Mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05)! fick genom
beslut av regeringen den 27 maj 1981 i uppdrag att
pröva frågan om rätten till avdrag för s.k. fiktiv
mervärdeskatt (Dir 1981:34).
I enlighet med uttalanden i direktiven har utred-
ningen tagit upp avdragsfrågan med förtur och utred-
ningens överväganden och förslag i frågan redovisas i härmed överlämnade delbetänkande, utredningens sjätte.
Stockholm i februari 1982
Hans R. Fridolin
/Göran Olofsson
1, utredningen ingår som utredningsman f.d. departementsrådet Hans Fridolin, som experter direktören Sven Crabo, professorn Dag Helmers, departementsrådet Leif Lindstam, byråchefen Lennart Mellbin, taxeringsdirektören Bo Norrman (sedan den 1 mars 1978) och biträdande skattedirektören Rune Yregård
(sedan den 2 januari 1980) samt som sekreterare
avdelningsdirektören Göran Olofsson och som biträdande sekreterare departementssekreteraren Gunnar Skarell.
RÄTTEN TILL AVDRAG FÖR FIKTIV MERVÄRDESKATT
1 INLEDNING
Genom beslut den 27 maj 1981 uppdrog regeringen åt
mervärdeskatteutredningen att särskilt pröva frågan
om avdrag för fiktiv mervärdeskatt (Dir 1981:34).
Av beslutet framgår att dessa tilläggsdirektiv närmast var betingade av att skatteutskottet i sitt be-
tänkande 1980/81:50 över propositionen 1980/81:139
med förslag om viss skattefrihet för inkomster från
bär- och svampplockning även hade kommit in på avdragsrätten för fiktiv mervärdeskatt och förordat att utredningen fick i uppdrag att med förtur pröva
frågan. Utskottet uttalade härom bl.a. följande:
En fråga som tagits upp vid utskottsbehandlingen av propositionen gäller rätten till avdrag för fiktiv mervärdeskatt. Av den riksdagsdebatt som ägde rum
under våren 1980 med aniedning av då framförda
motionsyrkanden om skattefrihet för inkomster av bärplockning framgår att frågan om beskattning av
sådana inkomster aktualiserats genom RSV:s anvis-
ningar om rätten till avdrag för s.k. fiktiv mervär-
de skatt, en avdåragsrätt som gäller fr.o.m. den 1 juli 1979. Tidigare torde inkomster av bärplock-
ning o.d. endast undantagsvis ha redovisats som in-
komst. För att en uppköpare av bär och svamp skall kunna utnyttja nämnda avdragsrätt krävs enligt anvisningarna bl.a. att säljaren kan identifieras. Genom avdragsrätten har skapats en kontrollmöjlighet som enligt uppgift väsentligt minskat intresset för bl.a. bärplockning. Frågan om rätten till avdrag
för fiktiv mervärdeskatt behandlas inte i propositionen. Utskottet kan dock inte underlåta att påpeka att denna aväragsrätt medför att bärplockare m.fl. får möjlighet att tillgodogöra sig inte bara
den nu föreslagna skattefriheten för inkomsterna
utan i princip också den mervärdeskatt som kan be-
räknas ligga i plockarens ersättning. Hur mervärde-
skatten fördelas mellan plockare och uppköpare blir beroende av orissättningen. Med hänsyn till att
vissa länsstyrelser - enligt vad utskottet erfarit -
i samband med kontrollen av bäruppköparnas deklarationer funnit att rätten till avdrag för fiktiv mer-
värdeskatt erbjuder kontrollmöjligheter som tidigare
inte stått till buds vill utskottet i detta samman-
hang inte tillmäta dåen berörda avdragsrätten någon avgörande betydelse. Utskottet har emellertid uppmärksammat att reglerna om denna avdragsrätt medfört betydande problem på andära områden och mot denna bakgrund förordar utskottet att regeringen uppdrar åt mervärdeskatteutredningen att med förtur pröva frågan om avdrag för fiktiv mervärdeskatt. I sådant sammanhang bör självfallet också den här behandlade avdragsfrågan beträffande inkomster av bär- och svampplockning tas upp till prövning.
Avdragsrätten för fiktiv mervärdeskatt har under den senaste tiden tilldragit sig stor uppmärksamhet i massmedia i samband med uppdagande av oegentligheter vid exporttransaktioner med guld. Detta har ytterligare bidragit till att vi har tagit upp frågan för skyndsam särbehandling. Resultatet härav redovisas i det följande. Vid behandlingen av frågan har vi haft tillgång till material som brottsförebyggande rådet införskaffat och ställt till vårt förfogande. Vidare har vi inhämtat uppgifter från länsstyrelsernas mervärdeskatteenheter om erfarenheterna från tiliämpningen av denna särskilda avdragsrätt som gällt sedan den 1 juli 1979. Kontakter har dessutom förekommit med företrädare för guldsmedsbranschen och antikhandeln samt med Guldcentralen och producenter av ädelmetaller.
Prop. 1981/82: 214 NN NN
2 FRÅGANS TIDIGARE BEHANDLING
Frågan om avdrag för vad som här benämns fiktiv
skatt gäller i princip hur skattepliktiga varor som blir föremål för ny yrkesmässig omsättning i begagnat skick skall behandlas i ett mervärdeskattesystem. Rätt till avdrag för sådan mervärdeskatt infördes med verkan fr.o.m. den 1 juli 1979 genom ett tillägg i 17 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt (ML) av följande lydelse (17 § femte stycket).
Förvärvar skattskyldig mot vederlag skattepliktig vara från den som ej är skattskyldig för omsättning av varan skall som ingående mervärdeskatt för den skattskyldige anses det belopp som skall ha utgjort utgående mervärdeskatt för säljaren om denne hade varit skattskyldig för omsättningen. Vad nu har sagts gäller även den som är skattskyldig för förmedling som avses i punkt 3 första stycket av anvisningarna till 2 8.
Dessa bestämmelser har i huvudsak utformats efter förslag som vi lade fram i vårt tredje delbetänkande Översyn av mervärdeskatten, Del III, Redovisningsskyldighet m.m. (Ds B 1977:3). Frågan behandlades där i ett särskilt kapitel med rubriken Begagnade | varor. Ett utdrag ur detta kapitel bifogas som bilaga 1.
Av vår där lämnade redogörelse framgår att frågan om beskattningen av begagnade varor uppmärksammades redan under den allmänna varuskattens tid och att den även behandlades i förarbetena till mervärdeskatten, både av allmänna skatteberedningen i dess betänkande Nytt skattesystem (SOU 1964:25) och av den s.k. översynsutredningen i dess betänkande Ds Fi 1967:10. Vi kom in på frågan redan i vårt första delbetänkande av år 1973.
Den tidigare förhärskande inställningen till frågan kan i korthet sägas -ha varit; att det förhållandet att en vara kunde komma att beskattas mer än en gång inte kunde motivera att begagnade varor undantogs från beskattning. Som skäl härför anfördes bl.a. att det vid varje beskattningstillfälle var fråga om ny yrkesmässig omsättning, som dessutom ofta föregicks av reparation eller annan förbättring av varan.
Redan under den allmänna varuskattens tid hade emellertid av särskilda marknadsmässiga skäl ett undantag gjorts för handeln med begagnade personbilar. Allmänna skatteberedningen ansåg att denna inskränkning i beskattningen borde undanröjas vid övergång till mervärdeskatt. Översynsutredningen var av samma uppfattning men föreslog av olika skäl en till mervärdet vid varje ny omsättning begränsad beskattning av de begagnade personbilarna. Detta förslag biträddes dock inte utan mervärdeskatten infördes med undantag för handeln med begagnade personbilar men med en i övrigt full beskattning av begagnade skattepliktiga varor. Undantaget utvidgades senare till att även omfatta begagnade motorcyklar.
I vårt år 1973 lämnade första delbetänkande knöt vi an till översynsutredningens synpunkter och lade fram ett förslag som innebar ett slopande av skattefriheten för begagnade personbilar utan att därigenom det materiella resultatet skulle förändras i mera väsentlig grad. Detta skulle uppnås genom att bilhandeln medgavs rätt till avdrag som svarade mot en beräknad skatt enligt gällande skattesats på anskafifningsvärdet (inbytesvärdet) av begagnad personbil som för återförsäljning förvärvades från inte skattskyldig säljare. Förslaget innebar med andra ord en rätt
till avdrag för fiktiv skatt i fråga om handeln med begagnade personbilar. Motivet för detta förslag var att man på detta sätt skulle kunna komma till rätta med skatte- och kontrolltekniska problem som undantagsbestämmelserna visat sig medföra. Förslaget biträddes dock inte i den proposition som på grundval av vårt betänkande förelades riksdagen (prop. 1973:167). I sitt däröver lämnade betänkande framhöll emellertid skatteutskottet (SkU 1973:62) att det inte kunde anses tillfredsställande att de problem som påtalats vad gällde bilhandeln kvarstod olösta. |
Skatteutskottet återkom till beskattningen av de begagnade varorna i betänkandet SkU 1974:62. Utskottet konstaterade att det uppenbarligen inte kunde vara tillfredsställande att reglerna medförde att en stor del av försäljningen av begagnade varor till allmänheten skedde vid sidan om redovisning
och bokföring. Utskottet framhöll att 2G-länderna
genomgående tillämpade det system med avdragsrätt för inbytesvärdet som vi föreslog i fråga om personbilarna och fann det önskvärt att vi i utredningen studerade erfarenheterna från EG och återkom i frågan.
Med anledning av motionsyrkande om skattefrihet även för begagnade båtar behandlade skatteutskottet i sitt betänkande SkU 1975/76:4 ånyo mervärdeskatten på begagnade varor. Utskottet anförde att problem förelåg främst i fråga om sådana begagnade konsumtionskapitalvaror som bilar, husvagnar, båtar, cyklar, barnvagnar samt tv- och radioapparater men också beträffande konst, antikviteter och böcker.
När vi på nytt i vårt tredje delbetänkande tog upp frågan om beskattningen av begagnade varor kunde vi peka på att här förelåg betydande problem i tillämpningshänseende men också att allvarliga invändningar riktades mot beskattningen i materiellt hänseende. Problemen var väsentligen hänförliga till handeln med begagnade varor som även i begagnat skick repreoo senterade betydande värden, dvs. i första hand vissa kapitalvaror. Från branschhåll hävdades att beskattningen av begagnade husvagnar och fritidsbåtar medförde samma ogynnsamma verkningar för handeln som på sin tid hade föranlett undantaget för begagnade motorfordon. Man framhöll, att skattskyldiga återförsäljare av inbytesvaror inte kunde betala samma pris för varan som en inte skattskyldig köpare. Ägaren av varan kunde därför ofta få ut ett högre pris om han själv kunde finna en slutlig köpare av varan. Dessa förhållanden hade lett till att yrkesmässiga återförsäljare i stället för att ta en begagnad vara som dellikvid vid försäljning av en ny åtog sig att förmedla en försäljning av den begagnade varan i ägarens namn. Därmed begränsades skattskyldigheten till den uppburna förmedlingsprovisionen. Det hade också visat sig att förmedlaren ofta medverkade i finansieringen genom att diskontera upprättade kontrakt.
Skattekontrollen gav vidare belägg för att man hade tagit alltför lätt på formerna för förmedlingsuppdrag. Vad som betecknades som kundvaror inlämnade för försäljning var i realiteten lagervaror i en yrkesmässig handel med begagnade varor. Erfarenheterna från granskningar inom bilbranschen visade att undantaget för begagnade motorfordon hade skapat kontroll- och redovisningsproblem och dessutom inte önskvärda konkurrenseffekter. Undantaget utnyttjades i
prissättningen vid inbytestransaktioner på ett inte godtagbart sätt. Sådant agerande försvårade och betungade skattekontrollen i hög grad.
Vi kunde också peka på att rena inbytestransaktioner avseende anläggningstillgångar i och för rörelser som inte omfattades av skattskyldighet enligt ML försvårades, Härutöver framhöll vi att skattefriheten för auktionsförsäljningar måste anses vara till nackdel för den yrkesmässiga konst- och antikvitetshandeln och även för handeln med mynt och sedlar.
Mot bakgrund av nu antydda förhållanden fann vi Öövervägande skäl tala för att det redan tidigare diskuterade systemet med rätt till avdrag för fiktiv skatt infördes och vi föreslog att det skulle gälla generellt vid förvärv av varor för yrkesmässig återförsäljning från någon inte skattskyldig säljare, dvs. utan någon begränsning till vissa varuslag eller enligt någon värdegräns. Detta system borde gälla även för handeln med begagnade motorfordon och vi föreslog därför också att undantaget för sådana motorfordon skulle slopas.
I prop. 1978/79:141 lade regeringen fram förslag om att rätt till avdrag för fiktiv skatt skulle införas. För att undanröja påtalade risker för misstag och rättsförluster föreslogs i propositionen att avdragsrätten skulle omfatta inte endast varor för återförsäljning enligt vårt förslag utan även varor för användning i den skattskyldiges rörelse. Förslaget innebar således en generell avdragsrätt för alla förvärv av skattepliktiga varor under den givna förutsättningen att avdragsrätt hade förelegat om varan hade förvärvats i beskattat skick. Förslaget antogs av riksdagen och bestämmelser av inledningsvis återgiven lydelse infördes med verkan fr.o.m. den 1 juli 1979 (SFS 1979:304).
Prop. 1981/82: 214 [Ne |
3 TILLÄMPNINGEN AV GÄLLANDE BESTÄMMELSER, M.M.
I anledning av tilläggsdirektiven med uppdraget att se Över bestämmelserna om avdragsrätten för fiktiv skatt tillskrev vi som tidigare nämnts samtliga länsstyrelser med en begäran om redogörelse för erfarenheterna från den praktiska tillämpningen av de nya avdragsreglerna. Samtidigt efterhörde vi länsstyrelsernas uppfattning huruvida de nya förordningarna om handel med skrot (SFS 1981:402) och handel med begagnade varor (SFS 1981:403) kunde förväntas bidra till en förbättrad skattekontroll vad gällde primärt beskattningen av begagnade varor. . 21 av landets 24 länsstyrelser har inkommit med svar. Länsstyrelsen i Stockholms län hade till sitt svar fogat en PM som tidigare överlämntas till Brottsförebyggande rådet och som ingick i det material som rådet överlämnat till oss.
Av de inkomna svaren framgår följande.
Flera länsstyrelser betonar att erfarenheterna från tillämpningen av de nya avdragsreglerna är begränsade och därmed otillräckliga för en utvärdering. Tillgängliga resurser har inte medgett några särskilda granskningsaktioner vad gäller handeln med begagnade varor under den tid som gått sedan bestämmelserna infördes.
En allmän uppfattning synes dock vara att det i sak eller från kontrollsynpunkt inte finns anledning att invända mot systemet vad gäller omsättning av sådana kapitalvaror som allmänt tas i inbyte i den yrkesmässiga handeln, dvs. sådana objekt som bilar, husvagnar och båtar. Vad gäller andra begagnade varor
framhåller flera länsstyrelser att de inköpskvitton och andra allegat varå den skattskyldige grundat sitt avdrag varit så ofullständiga att det varit förenat med stora svårigheter att kunna identifiera den private säljaren.
Några länsstyrelser uppger att bestämmelserna i vissa fall har feltolkats. Sålunda har förekommit att skattskyldig som övertagit en rörelse tillgodofört sig avdrag för fiktiv skatt, trots att de vid övertagandet förvärvade varorna varit undantagna från skatteplikt enligt 8 § 10 ML. Några fall har förekommit där skattskyldig som startat yrkesmässig verksamhet i enskild firma yrkat avdrag för fiktiv skatt för privat egendom som överförts på rörelsen. Problem har även uppkommit när fåmansbolag yrkat avdrag för förvärv av varor från bolagets ägare eller dem
närstående personer.
Det har emellertid också redovisats fall där det på grund av yrkade avdrag kunnat konstateras att en förment privat säljare bedrivit försäljning i sådan omfattning att yrkesmässig verksamhet befunnits föreligga. Genom att därmed skattskyldighet enligt ML förelegat har skatt att betala kunnat fastställas till inte oväsentligt belopp.
Några länsstyrelser har särskilt framhållit att rätten till avdrag för fiktiv skatt gett upphov till negativa deklarationer och utbetalning av överskjutande skatt. Detta har främst gällt förvärv från orivatpersoner av varor av ädelmetall som därefter exporterats skattefritt. Svårigheter har här förelegat att få fram både den private säljarens identitet och en godtagbar dokumentation om att export verkligen har skett.
Länsstyrelsen i Stockholms län har kunnat konstatera fall av medvetet och kvalificerat missbruk av avdragsrätten på vissa områden. Svårbemästrade kontrollproblem har uppkommit företrädesvis inom delar av handeln med samlarobjekt och ädelmetallvaror på export. Enligt länsstyrelsens uppfattning kan den kraftiga expansionen av denna handel mer eller mindre ha sin förklaring i tillkomsten av rätten till avdrag för fiktiv skatt och möjligheterna att härigenom erhålla återbetalningar från statsverket. Inom dessa branscher förekommer också företag vars omsättning så gott som helt redovisats som export av varor som köpts eller uppgetts vara inköpta från privatpersoner.
I den vid svaret fogade promemorian, som tidigare tillställts Brottsförebyggande rådet lämnas följande exempel på vad som i fråga om tillämpningen av reglerna om avdragsrätt för fiktiv skatt framkommit i mervärdeskatteenhetens kontrollverksamhet.
Guld Enheten har undersökt hur kontroll av att det är fråga om seriös verksamhet skall ske då återbetalning av överskjutande ingående skatt skall göras till "guldhandlare". Med nuvarande förhållande är en sådan kontroll omöjlig. Om enheten kräver in underlaget för det fiktiva avdraget, får man in ett stort antal inköpsnotor där säljarens namn och personnr finns angivna. Någon möjlighet för enheten att kontrollera om dessa personer sålt legalt förvärvat guld, eller om det varit fråga om försäljning av stöldgods, finns inte. För att kontrollera angiven exporttransaktion kan enheten begära in exporttillstånd. Detta utfärdas av kommerskollegium, som endast har att ta ställning till om - av handelspolitiska och försäljningsmässiga skäl - utförsel får ske. Kommerskollegium har ingen skyldighet att hos polisen kontrollera om den som söker exporttillstånd har tillstånd att handla med guld. Exportlicensen, där kvantitet och värde är angivet, skall stämplas av tullen, men någon fysisk kontroll av godset görs inte. Ytterligare kontroll av att det är guld som förts ut kan ske genom att enheten
begär in affineringsnota (intyg på guldhalt) och bevis för att likviden hemtagits. Inte heller detta är tillräckligt som bevis för att exporten förelegat, enär avdragsrätten för fiktiv skatt inträder då inköpet gjorts. Enheten kar inte kräva att inköp och export görs under samma period. Eftersom guldpriserna varierar förekommer dessutom att guldet förs in på ett guldkonto hos affineriet i avvaktan på lämplig tidpunkt för försäljning. Från inköpsallegaten finns ingen möjlighet att räkna fram vikten för guldet för kontroll av exporterad kvantitet. Då möjlighet sålunda saknas att kontrollera om allt inköpt guld, som uppgivits har exporterats, verkligen exporterats kan det inte uteslutas att försäljning sker inom landet utan att moms redovisas härför. |
I ett fall har ett bolag vars huvudsakliga verksamhet enligt bolagsordningen är handel med fastigheter och fastighetsförvaltning låtit registrera sig till mervärdeskatt för inköp och export av guldskrot. Bolaget har bedrivit sådan verksamhet från februari 1980 och erhöll exportlicens, varefter första exporten gjordes i oktober samma år. Inkomna deklarationer utvisade skatt att återfå för tiden februari till november med ca 146 000 kronor, som återbetalades efter kontroll av inköpsallegat. Då deklaration för december kom in fick länsstyrelsen via kontakt med polisen veta att delägaren och hans medhjälpare var anhållna för häleri och att man beslagtagit 11 kg guldskrot på Arlanda.
Vid besök uppgav den ansvarige personen i bolaget att guldhanteringen ligger helt utanför den ordinarie verksamheten och att det är med den fiktiva momsen som man finansierar guldhanteringen. Någon annan vinst skulle inte föreligga. Bolaget har inte tillstånd av polisen att få handla med guld, men erhöll exportlicens av kommerskollegium för att få utföra guldskrot vid i vart fall 2 tillfällen för 1,2 resp. 16,7 milj. kronor. Vid underhandskontakt med polisen har framkommit att det är mycket svårt att identifiera det beslagtagna godset. Trots att man genom erkännande av inbrottstjuvar vet att bolaget köpt stöldgods för åtskilliga tusentals kronor är. det osäkert om den ansvarige kan dömas för häleri. Däremot har bolagsägaren meddelat att han p.g.a. orisras på guld under tiden partiet var beslagtaget, kommer att resa skadeståndskrav mot staten på 100 000 kr.
Antikviteter
Vid en stickprovskontroll av redovisningen från några antikhandlare har framkommit att dessa ökat sin export avsevärt efter 1 juli 1979. I ett fall där enheten för en 2-månadersperiod återbetalat 70 000 kronor i överskjutande ingående skatt har i efterhand konsta-
terats att inköp för 60 000 kronor, varav fiktiv skatt avdragits med 11 400 kronor, varit stöldgods. Den skattskyldige, som tidigare var känd som hälare, har åberopat godtroförvärv och länsstyrelsen har ingen möjlighet att återkräva den utbetalda momsen, trots att polisen tagit godset i beslag.
I ett annat fall har ett aktiebolag köpt böcker för ca 400 000 kronor från en "stiftelse", som enligt uppgift hade erhållit böckerna som gåva och som sålde dem till bolaget. Detta yrkade avdrag för fiktiv skatt med ca 76 000 kronor. Vid kontroll framkom att någon stiftelse inte existerade, utan att bolagsägaren på detta sätt arrangerat en försäljning av sin boksamling till sitt bolag. Någon försäljning av böckerna i bolaget hade inte kommit till stånå.
Konst
Etablerade konsthandlare i Sverige har tidigare förmedlat konst till utländska köpare mot provision. Sedan den fiktiva momsens införande har dessa konsthandlare i ökad utsträckning övergått till att köpa konstverken av de svenska ägarna för att sedan sälja på export till sina utländska uppdragsmän, oftast etablerade auktionsfirmor såsom Sothebys och Cristiés. En konsthandlare har för perioderna juli-aug. 1979 t.o.m. sent.-okt 1980 erhållit 1 960 000 kronor i återbetalning. Tidigare har denne nästan alltid betalat in skatt. Vid ett tillfälle har en tavla värd 1 miljon köpts, varav fiktiv skatt utgjorde 171 000 kronor. Vid ett annat tillfälle har 2 st. oljemålningar värda 7,1 miljon köpts, varav fiktiv skatt utgjorde 1 349 000 kronor.
Dessa tavlor har sedan sålts till etablissement "D.C." c/o David Carrit LTD, London. -
Enheten har f.n. inga bevis för att missbruk föreligger beträffande konsthandeln. Men samma risker som åberopats i fråga om guld och antikviteter föreligger givetvis även vad gäller konst.
Mynt
En i Stockholm mantalsskriven person - löntagare sålde hösten 1979 sin myntsamling för 1 miljon kronor till en mynthandlare i Malmö. Denne sålde omedelbart samlingen på export för samma pris som inköpspriset. Vinsten utgjordes av den fiktiva momsen. Löntagaren
som hade en inkomst av tjänst understigande 30 tkr., uppgav i sin inkomstdeklaration att han sålt en myntsamling som han förvärvat successivt under 60-talet. Enligt 35 § 4 mom. kommunalskattelagen föreligger inte någon skattepliktig realisationsvinst efter 5 års innehav av lös egendom av typ mynt o. likn.
Då några inkomstdeklarationer ej finns bevarade för älåre år än 6 taxeringsår kan någon kontroll av om ekonomiska förutsättningar funnits för den nämnde löntagarens inköp av mynt, konst, guld etc. ej göras. I praktiken saknas också kontrollmöjligheter när varorna väl exporterats från landet. Värdet på varorna kan ej kontrolleras inte heller kan kontrolleras om någon reell export skett. Nämnda omständigheter gör att riskerna för angrepp på mervärdeskattesystemet, i avsikt att obehörigt utfå överskjutande ingående skatt, ökat sedan rätten till avåärag för fiktiv skatt infördes.
Efter det länsstyrelsernas svar lämnades har det framkommit ytterligare fall där avdragsrätten utnyttjats på ett otillbörligt sätt. Bl.a. pågår f.n. rättslig prövning av ett fall som gäller export av guld i stor omfattning.
Vi frågade länsstyrelserna även om den betydelse som den nya lagstiftningen för handeln med begagnade varor kunde förväntas få för skattekontrollen. Av de lämnade svaren på denna fråga framgår att de nya bestämmelserna har varit i kraft under en alltför kort tid för att några erfarenhetsmässiga uttalanden skulle kunna göras. Uppfattningen synes dock vara att den nya lagstiftningen kan bli av positiv betydelse även för
skattekontrollen.
4 UTREDNINGENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG
4.1 — Allmänt
Mervärdeskatten är i princip utformad med sikte på att leda till en beskattning av den inhemska konsumtionen som är neutral i både konsumtions- och konkurrenshänseende.
I detta neutralitetskrav ligger t.ex. att skatten som sådan inte skall påverka allmänhetens konsumtionsval eller ha inverkan på näringslivets struktur eller organisationsformer.
För att mervärdeskatten skall fungera på detta sätt krävs, att beskattningsområdet är generellt, att skattskyldigheten omfattar samtliga led i produktionsoch distributionskedjan och att beskattningen i varje led begränsas till den där skapade värdetillväxten (mervärdet). Dessutom krävs att "privatimporten" blir föremål för en ekvivalent beskattning och att exporten kan ske utan någon kvarstående skattebelastning samt att skatten i övrigt inte utformas med särbestämmelser som innebär avsteg från neutralitetskravet.
I systemet uppnås den till mervärdet i varje led begränsade beskattningen genom ett avräkningsförfarande vid skattens redovisning till staten. Det går ut på att den skattskyldige därvid får dra av den skatt som belöper på förvärv för den skattepliktiga verksamheten (ingående skatt) från skatten som belöper på den egna omsättningen (utgående skatt). Överstiger den ingående skatten den utgående återbetalas skillnadsbeloppet till den skattskyldige.
3 Riksdagen 19811/82.1 saml. Nr 214
Avdragsrätten är generell i den meningen att den omfattar förvärv av såväl omsättnings- som anläggningstillgångar samt varor och tjänster av omkostnadskaraktär. Genom att avdragsrätten även gäller förvärv som senare leder till export undviks i princip helt kumulativa skatteeffekter. Systemet erbjuder de skattskyldiga i varje led en prissättning utan någon kvarstående skattebelastning. Sluteffekten blir att den utgående skatten på den sista omsättningen till den slutliga konsumenten överensstämmer med det belopp som tillsammans redovisas till staten av de skattskyldiga i de olika leden i produktions- och distributionskedjan. Avdragsrätten ger därmed mervärdeskatten karaktär av en till den inhemska konsumtionen begränsad beskattning som inte belastar exporten. Härför krävs dock att även i vart fall privatimporten beskattas och detta är en av anledningarna till att mervärdeskattesystemet är utformat med en skatteuppbörd i fråga om all införsel av skattepliktiga varor i samma ordning som gäller för tull.
Vid sidan om vadå som gäller för importbeskattningen är skattskyldigheten för mervärdeskatt begränsad till verksamheter som yrkesmässigt omsätter skattepliktiga objekt (varor och tjänster) inom landet eller genom export. Skattskyldighet föreligger dessutom för sådan verksamhet i vilken omsätts objekt som omfattas av s.k. kvalificerat undantag från skatteplikt. Privat och annan icke yrkesmässig omsättning medför ej skattskyldighet. Vissa i och för sig yrkesmässiga verksamheter eller omsättningar av skattepliktiga objekt har dessutom av särskilda skäl och gerom särskilda bestämmelser undantagits från skattskyldighet.
Vid omsättningar mellan skattskyldiga ger avdragsrätten för ingående skatt automatiskt den åsyftade skatteeffekten enligt den för mervärdeskatten grundläggande principen om en till mervärdet i varje beskattningsled begränsad beskattning. Detta gäller även i fråga om varor som importeras för vidareförsäljning här i landet eller för användning i verksamhet som medför skattskyldighet enligt ML. Avdragsrätten i förening med skattefriheten ger också den avsedda totala skattefriheten för vår export.
Denna automatik bryts när t.ex. en vara som förvärvats med skatt för privat bruk säljs av den private ägaren och därefter på nytt blir föremål för yrkesmässig omsättning i begagnat skick. Den private säljaren står utanför mervärdeskattesystemet och hans försäljning medför vare sig skyldighet att ta ut skatt eller någon rätt till avdrag för ingående skatt. Köparen, som bedriver yrkesmässig verksamhet, får genom vidareförsäljningen en skattepliktig omsättning för vilken skatt skall redovisas enligt erhållet vederlag. Genom avdragsrätten för fiktiv skatt begränsas beskattningen även i detta fall till mervärdet vid den nya omsättningen av varan i begagnat skick. Därmed undanröjs den kumulativa skatteeffekt som påtalades i kritiken mot den tidigare gällande ordningén för beskattningen av begagnade varor.
Som tidigare nämnts är avdragsrätten för fiktiv skatt i princip generell. Den gäller inte endast för återförsäljning förvärvade varor (omsättningsvaror) som vårt förslag avsåg utan även varor för användning i den skattskyldiges verksamhet, t.ex. investeringsvaror. Den generella avdragsrätten innebär dessutom att avdragsrätt föreligger även för andra varor än
sådana som är eller kan anses som begagnade. Exem-
pel härpå är den av skatteutskottet uppmärksammade
rätten till avdrag för uppköp av bär och svamp.
Till en helt dominerande del gäller rätten till av-
drag för fiktiv skatt vad man med övergripande be-
grepp brukar beteckna som begagnade varor. Vi tar
därför först upp frågan om avdragsrätten i vad avser
dessa varor och därefter i ett särskilt avsnitt av-
åragsrätten för andra varor.
4,2 Handeln med begagnade varor m.m.
Begreppet begagnade varor är i nu förevarande sam-
manhang knappast entydigt. Vi vill för vår del göra
åtskillnad mellan en varugrupp som vi här betecknar
som bruksvaror och en annan som kan betecknas som
investerings- eller kapitalplaceringsobjekt.
Bruksvarorna är sådana som förvärvas av bl.a. privatper-
soner för förbrukning eller egen användning. Vissa av
dessa bruksvaror kan betecknas som kapitalvaror med lång
användningstid. Typiskt för dessa varor är att de minskar
i värde genom förslitning eller av därmed jämförliga skäl,
exempelvis personbilar, fritidsbåtar, husvagnar o.d. Det
är vanligt att sådan begagnad kapitalvara lämnas som
dellikvid vid köp av en ny. Den kan också utan någon
ersättningsanskaffning avyttras till betydande restvärden.
Man kan numera regelmässigt förutsätta att detta restvärde redan är beskattat genom den fullbeskattning av varan som skedde när den omsattes första gången för privat användning.
En återförsäljning inom den yrkesmässiga handeln av
en tidigare beskattad vara innebar enligt de äldre bestämmelserna en ny beskattning av det tidigare beskattade restvärdet. Det var den effekten som kunde undvikas genom en skattefri privathandel som ofta skedde genom medverkan av yrkesmässiga förmedlare. I sådant fall inskränktes beskattningen till
att gälla den provision förmedlaren uppbar.
Som nyss nämnts kan man numera som normalt utgå från
att en begagnad bruksvara som på nytt blir föremål
för yrkesmässig omsättning har beskattats tidigare som ny och enligt det värde varan då hade. Den nu gällande ordningen med avdragsrätt för fiktiv skatt innebär att statens beskattningsanspråk vid den nya skattepliktiga omsättningen inskränks till att gälla det mervärde som varan tillförts hos den yrkesmässige återförsäljaren. Gäller det en begagnad bruksvara som skattskyldig förvärvar inte för återförsäljning utan för bruk i den skattepliktiga verksamheten inskränks beskattningen genom avdragsrätten till att gälla den värdeminskning som varan har undergått hos den icke skattskyldige säljaren.
Statens beskattningsanspråk inskränks därmed i detta fall till vad som svarar mot den sistnämndes
brukande eller konsumtion av varan här i landet.
På samma sätt begränsas beskattningen när bruks-
varan förvärvas för återförsäljning genom export
och varan kan därmed exporteras skattefritt.
Vad gäller den andra varugruppen, som vi betecknat som investerings- eller kapitalplaceringsobjekt,
är förhållandena andra. De varor som vi vill hän-
föra till denna kategori är i första hand konst,
antikviteter, smycken samt samlarobjekt av skilda slag. I flertalet fall undergår dessa varor i privat ägo ingen värdeminskning genom förslitning eller på annat därmed jämförligt sätt. Det förhåller sig tvärtom ofta så att de i stället ökar i värde. Sådana privata investeringsvaror har ofta under lång tid varit i privat ägo. I de flesta fall torde varorna aldrig tidigare omsatts i verksamheter som medfört skattskyldighet till mervärdeskatt.
Enligt de äldre bestämmelserna åtnjöt en yrkesmässig återförsäljare av sådana investeringsvaror ingen rätt till avdrag för fiktiv skatt men skyldighet förelåg att redovisa utgående skatt för det värde varan representerade vid återförsäljningen. Större delen av detta värde hade i dessa fall skapats utanför den yrkesmässiga verksamheten. Den återförsäljaren tillförsäkrade rätten till avdrag för fiktiv skatt betyder att beskattningen inskränks till att gälla det hos återförsäljaren skapade mervärdet.
Vad slutligen angår de av oss som kapitalplaceringsobjekt betecknade varorna gör det förhållandet att de är omedelbart realiserbara att de närmast är att jämställa med aktier, obligationer eller andra värdepapper. De kan förvärvas för långsiktiga värdesäkrade innehav eller i kortsiktigt spekulationssyfte med förhoppningar om snabb värdeökning. I första hand gäller detta guld och silver i form av tackor vilka varor dessutom är föremål för dagliga internationellt gällande börsnoteringar. I samma syfte kan också diamanter och andra ädla stenar förvärvas.
Personer som förvärvar de här avsedda placeringsobjekten kan som regel inte anses driva handel med skattepliktiga varor. Trots att ett betydande antal köp och försäljningar kan ske torde vinst- eller förlust på verksamheten beskattas enligt realisationsvinstreglerna. Verksamheten är därför inte att anse som yrkesmässig i ML:s mening och föranleder därför inte skattskyldighet till mervärdeskatt.
Även den yrkesmässiga handeln med ädelmetaller och ädla stenar äger rätt till avdrag för fiktiv skatt vid förvärv av sina varor från ej skattskyldiga med skyldighet att redovisa skatt vid försäljning inom landet. Huruvida förvärvet sker i beskattat eller obeskattat skick saknar betydelse. Effekten blir även i dessa fall att endast de värden som här avsedda placeringsobjekt tillförs i den yrkesmässiga handeln beskattas. Hos dessa personer uppkommande vinster och förluster påverkar inte den skatt som utgår vid omsättningen hos de yrkesmässiga återförsäljarna.
Enligt vår uppfattning visar redogörelsen hittills att avdrag för fiktiv skatt får anses stå i överensstämmelse med en beskattning enligt mervärdeskatteprincipen. I vart fall får detta anses gälla så länge det rör sig om transaktioner helt inom landet. Länsstyrelsernas svar på vår förfrågan visar inte heller att avdragsrätten i fråga om dessa transaktioner vållat några större problem. Vår uppfattning är att avdragsrätten så långt varit till fördel.
Den utglidning som tidigare skedde till en ofta obskyr förmedlingsverksamhet har i stort upphört. Tidigare mervärdeskattespecifika kontrollproblem har undanröjts. I särskild grad gäller detta handeln
med begagnade bilar och andra kapitalvaror. Samma fördelar har dock uppnåtts för samtliga företag som förvärvar varor från ej skattskyldiga personer för yrkesmässig återförsäljning inom landet.
Kontrollbilden för alla dessa företag är i orincip den att företagen har en i sin helhet skattepliktig omsättning med en generell rätt till avdrag för samtliga förvärv av skattepliktiga varor. De fr.o.m. den 1 januari 1981 gällande bestämmelserna om redovisningsskyldighet innebär att företagen för helt beskattningsår har att redovisa utgående mervärdeskatt på den enligt avslutade räkenskaper redovisade omsättningen. Rent köntrolltekniskt kan man påstå att den skatt berörda företag har att kortperiodiskt inbetala för helt beskattningsår motsvarar en skatt på den i företaget redovisade bruttovinsten med justering för lagerförändringar, köp och försäljningar av inventarier och med rätt till avdrag för ingående skatt som belöper på förvärv av omkostnadsnatur.
För i stort sett samtliga föreligger det därför numera en gemensam beskattningsram för inkomst- och mervärdeskatt. Samma intäkter med avdrag för kostnaderna för förvärv av omsättningsvaror skall tas till beskattning för båda skatteslagen. Handeln med begagnade varor sker till större delen hos småföretag. Det är därför enliat vår uppfattning av.särskilt värde om för dessa företag en med inkomstskatten gemensam beskattningsram kan upprätthållas för mervärdeskatten. Försöksverksamhet kommer att genomföras inom RSV:s s.k. MOMS-org.projekt med maskinella sammanställningar för helt beskattningsår av de kortperiodiska mervärdeskatteredovisningarna för överslagsmässiga avstämningar mot inkomstredovisningen i vederbörandes inkomstdeklaration.
En på detta sätt uppbyggd skattekontroll med ett gemensamt ansvar för såväl mervärdeskatte- som inkomsttaxeringsorganen att redovisningarna är så långt möjligt korrekta måste ha ett särskilt värde.
Lika positiv kan dock bedömningen inte bli när
objekt för vilket avdrag för fiktiv skatt åtnjutits
blir föremål för skattefri exportförsäljning. Vi
har dock inte funnit att det i princip finns något att invända mot avdragsrätt när det är fråga om export av sådan vara som vi här har betecknat som bruksföremål. Normalt blir det här som tidigare
framhållits fråga om en bestående beskattning som
svarar mot värdet av varans brukande här i landet.
Annorlunda ställer det sig emellertid när det
blir fråga om export av vad vi betecknar som in-
vesterings- eller kapitalplaceringsobjekt efter
det avdrag för fiktiv skatt åtnjutits. Den korri-
gering av avdraget för fiktiv skatt som faktiskt sker genom fullbeskattning av varan vid återförsäljning inom landet med en kvarstående beskattning av det mervärde varan tillförts hos den
yrkesmässige återförsäljaren uteblir vid en omsätt-
ning av varan genom export. Enligt vår uppfattning ger de nu gällande bestämmelserna härvidlag
ett felaktigt resultat. Orsaken härtill är att av-
drag för fiktiv skatt tillerkänns exportören med
belopp som beräknas på anskaffningskostnadenr för exportvaran. Detta gäller oavsett om varans värde
skapats i ett tidigare skattskyldigt led eller ej.
I princip kan avdragsrätt anses vara motiverad en-
dast i den mån anskaffningskostnaden svarar mot
ett tidigare beskattat restvärde. är det däremot
fråga om förvärv av en vara som tidigare aldrig belagts med mervärdeskatt eller beskattats enligt
lägre värde än exportörens anskaffningspris med-
för rätten till avdrag för fiktiv skatt i realiteten en negativ beskattning. Enligt vår uppfattning bör denna möjlighet till omotiverade avdrag förhindras särskilt som denna möjlighet uppenbarligen har utnyttjats under den tid som bestämmelserna var i
kraft. |
Vi vill också framhålla att de skatteläckage som skett i viss exporthandel fått en omfattning som beror på extraordinära förhållanden.
Som exempel härpå vill vi något beröra vad som förekommit inom guldhandeln. Guldpriset steg mycket kraftigt under 70-talet. Från ett relativt fast pris på ca 6 000 kr/kg steg det fram till år 1979 till ca 40 000 kr/kg. Under hösten 1979 och våren 1980, ävs. efter det bestämmelserna om rätt till avdrag för fiktiv skatt trätt i kraft, steg priset snabbt ytterligare till rekordnoteringen 112 000 kr/kg den 21 januari 1980. Priset sjönk sedan under våren 1980 för att nå en sedan dess tämligen stabil nivå kring 70 000 kr/kg.
Motsvarande extraordinära förhållanden har rått även inom silverhandeln. Silvret noterades hösten 1979 till drygt 1 000 kr/kg för att därefter stiga till ca 6 000 kr/kg under våren 1980. Därefter sjönk oriset snabbt igen till ett alltjämt gällande pris på drygt 2 000 kr/kg.
I detta sammanhang bör också nämnas att tidigare gällande nedsmältningsförbud för svenska kurserande silvermynt har slopats.
Nu anförda förhållanden gjorde att uppköpen av privat silver och guld under hösten 1979 och våren
1930 fick en oberoende av bestämmelserna om uppköparnas rätt till avdrag för fiktiv skatt onormal omfattning. Uppenbart är dock att exporthandeln vad gäller guld och silver premierats på ett ej avsett sätt av dessa bestämmelser. Bestämmelserna har också i ett par uppmärksammade fall frestat till rena falsarier med falska avdrag för fiktiv skatt till betydande belopp. Det är också främst dessa förhållanden som ställer krav på åtgärder i fråga om rätten till avdrag för fiktiv skatt. I följande avsnitt redovisas olika tänkbara lösningar och våra ställningstaganden.
4.3 Tänkbara lösningar
Enligt vår uppfattning kan de missförhållanden som bestämmelserna om rätt till avdrag för fiktiv skatt gett upphov till i allt väsentligt betraktas som ett exportproblem. Det är omfattningen och betydelsen av vad detta problem egentligen gäller som enligt vår mening bör bestämma vilka korrigeringsåt-
gärder som behöver vidtagas. I det följande disku-
teras olika tänkbara lösningar för att komma till rätta med problemen för mervärdeskattens del.
4.3.1 Rätten till avdrag för fiktiv skatt slopas
Enligt vår uppfattning kan problemet anaripas utifrån två vitt skild utgångspunkter.
Den ena är att angripa problemen inom ramen för de principer som nuvarande avdragsrätt för fiktiv skatt bygger på, nämligen en begränsning av statens skatteanspråk till det i yrkesmässig verksamhet tillskapade skattepliktiga mervärdet.
Den andra skulle vara att ge beskattningen av förvärv av skattepliktiga varor för Konsumtion största möjliga bredd. Varje skatteoliktig omsätt-
ning inom landet av en skattepliktig vara skulle då träffas av en definitiv skatt. Den orivat skatte-
fria handeln mellan ej skattskyldiga personer måste
i ett sådant system ges så litet utrymme att sådan privathandel framstår som en i det närmaste betydel-
selös <xonkurrensfaktor för den yrkesmässiga och
skattskyldiga handeln.
Vid detta synsätt på mervärdeskatten torde det vara
nödvändigt att på nytt ta upp det av oss tidigare
framlagda men avvisade förslaget om en generell
skattskyldighet för auktionsförrättare,. En annan och kanske än viktigare åtgärd måste vara att skär-
pa beskattningsanspråket mot sådana företagare. som
yrkesmässigt medverkar vid försäljningar av skatte- "pliktiga varor mellan privatosersoner. Som vi framhållit tidigare under hänvisning till vad vi anfört i vårt delbetänkande III kan en förmedlare medverka
mycket aktivt vid sådana affärer och under förhål-
landen som föga skiljer sig från försäljning i eget
namn. Förmedlarens skattskyldighet är enligt gällande
regler begränsad till den uppburna provisionen
trots att kundvaran kan utbjudas till försäljning i
förmedlarens försäljningslokaler i vilka han även själv omsätter egna varor av samma slag. Förmedlaren kan upprätta kontrakt och avtal för uppdragsgivarens räkning och också för hans räkning uppbära
försäljningslikvid och även diskontera upprättade
avbetalningskontrakt. Uppenbart är att en sådan förmedlingsverksamhet utgjorde ett reellt hot mot den
serlösa handeln främst med kapitalvaror innan han-
deln tillerkändes rätt till avdrag för fiktiv skatt.
Skulle denna avdragsrätt slopas måste man enligt
vår uppfattning samtidigt vidga beskattningsanspråket
gentemot den yrkesmässiga förmedlingsverksamheten.
vill man skapa neutralitet mellan handeln och förmedlingsverksamheten borde den sistnämnda åläggas skyldighet att redovisa skatt på hela det vederlag den ej skattskyldige säljaren uppbär vid sin försäljning av varan. En sådan ordning kräver ett omfattande regelsystem och skulle dessutom vålla vad vi befarar svårbemästrade kontrollproblem.
Man måste vidare väga de fördelar och nackdelar som nu gällande bestämmelser innebär i förhållande till de äldre. Vi anser för vår del att de nya bestämmelserna i allt väsentligt undanröjt de komplikationer som följde enligt den äldre ordningen med konkurrenssnedvridande utglidning av handeln till en ofta obskyr förmedlingsverksamhet. Det kan antas att de äldre bestämmelserna i ML fick handeln att söka sig vägar som inte nåddes av beskattning vare sig till inkomst- eller mervärdeskatt. Undantaget från skatteplikt för begagnade personbilar skapade ett mervärdeskattespecifikt kontrollproblem soveiellt i fråga om inbytestranskationerna.
Enligt vår uppfattning kan därför ett återinförande av undantaget från skatteplikt för begagnade personbilar och motorcyklar inte komma i fråga. Kontrolltekniskt innebär den nya ordningen sådana fördelar framför den äldre att nu gällande regler måste bibehållas för bilhandeln.
Även handeln med sådana kapitalvaror som fritidsbåtar, husvagnar och liknande arbetar under principiellt samma villkor som bilhandeln. De nu gällande beskattningsreglerna har i allt väsentligt undanröjt de problem dessa branscher tidigare hade att brottas med.
En generellt slonpad rätt till avdrag för fiktiv skatt är därför enligt vår uppfattning inte påkallad.
Vid remissbehandlingen av vårt delbetänkande III, där förslaget om införande av rätt till avdrag för fiktiv skatt fördes fram, förordade någon remissinstans att endast inbyteshandeln skulle ges en särskild behandling. I de fall den yrkesmässige återförsäljaren vid försäljning av viss kapitalvara som dellikvid godtog ett inbyte av en begagnad vara av samma slag skulle beskattningen inskränkas till att gälla mellanavgiften, dvs. skillnaden mellan priset på den försålda kapitalvaran och inbytesvaran. En sådan ordning skulle endast kunna tillämpas för handeln med sådana kapitalvaror i vilken inbyten förekommer.
RSV förordade i sitt yttrande att rätten till avdrag för fiktiv skatt skulle begränsas till att gälla handeln med personbilar, motorcyklar, husvagnar, fritidsbåtar och musikinstrument.
Vi anser att båda dessa alternativ i och för sig undanröjer problemen för de branscher inom vilka den föreslagna ordningen skulle få tillämpas. Redovisnings- och kontrollproblemen skulle dock återuppstå med full styrka beträffande den stora grupp företag som driver handel med andra begagnade varor. Vi avvisar därför den nu diskuterade lösningen om ett slopande av avdragsrätten för fiktiv skatt. Detta innebär också att vi i det följande diskuterar åtgärder som i princip bygger ovå en till det skattepliktiga mervärdet begränsad beskattning.
4.3.2 Beskattningsvärdet bestäms till skillnaden
mellan försäljnings- och anskaffningspris
(nettometoden)
I vissa utländska system tillämpas en ordning enligt vilken beskattningen inskränks till att gälla skillnaden mellan det vederlag en skattskyldig återförsäljare uppbär vid försäljningen av en begagnad vara och det pris han själv erlagt för varan. Denna beskattningsteknik tillämpas i Danmark för handeln med begagnade personbilar. Tekniken skulle kunna betecknås som en nettometod enligt vilken formellt sett något avdrag för ingående skatt aldrig medges men att varans inköpspris avräknas från vederlaget vid bestämmandet av beskattningsvärdet vid försäljnings-
tillfället. Den nu tillämpade tekniken med rätt
till avdrag för fiktiv skatt vid anskaffning av varan men med skyldighet att redovisa utgående skatt för hela vederlaget vid försäljningen skulle då kunna betecknas som en bruttometod.
Nettometoden, konsekvent tillämpad vid all yrkesmässig handel med begagnade varor, skulle i fråga om inhemska transaktioner ge samma effekt som den medgivna rätten till avdrag för fiktiv skatt. Skiljaktigheter uppkommer dock vid återförsäljning på export. Nettometoden ger en ren nolleffekt eftersom exportförsäljningen kan ske skattefritt men utan någon rätt till avdrag för ingående skatt. Bruttometoden däremot tillåter även den en skattefri exportförsäljning men med rätt till avdrag för fiktiv skatt.
Det skattebortfall som bruttometoden gett upphov till uppkommer inte i en beskattningsteknik enligt nettometoden. Denna har dock ett begränsat till-
lämpningsområde. Den kan användas endast för om-
sättningsvaror i den yrkesmässiga handeln. Däremot
kan den inte applic2aras på anskaffningar av inventa-
rier eller andra varor för bruk i skattskyldigs verk-
samhet eftersom det inte finns något försäljningspris
från vilket anskaffningskostnaden kan avräknas.
Av redovisningsmässiga och kontrolltekniska skäl skulle en nettometod knappast kunna tillämpas inom
stora åelar av den yrkesmässiga handeln med begagna-
de varor. Som exempel kan nämnas antikvariaten,
mynthandeln och handeln med "kuriosa". Försäljning-
en i dessa företag sker så gott som undantagslöst över disk och utan någon faktureringsskyldighet.
Det skulle stöta på betydande svårigheter för den
skattskyldige att under sådana förhållanden fullgö-
ra skatteredovisningen på ett korrekt sätt bl.a. med hänsyn till kravet att kunna visa inköpspriset för varje såld vara. En skattekontroll skulle
i det närmaste omöjliggöras.
Nettometoden skulle därför, så vitt vi kan finna,
få begränsas till att gälla endast vissa varor
med därtill ett visst lägsta pris. Om kontroll-
proolemen skall kunna begränsas måste det bli
fråga om lätt identifierbara varor med relativt
höga värden. Redan att bestämma en värdegräns ska-
par som vi visat i vårt delbetänkande III svårbemästrade tröskelproblem. Stora delar av den yrkes-
mässiga handeln skulle dessutom inte kunna tilllämpa eller tillåtas tillämpa tekniken.
För den handel som avser kapitalvaror innebär en nettometod att den skattskyldige måste binda ett större eget kapital i varulagret. Den nu gällande
omedelbara avdragsrätten för fiktiv skatt innebär
en vid nuvarande skattesats 17,7 % lägre anskaffningskostnad för omsättningsvaror än vad nettometoden kräver. En övergång till nettometoden skulle därför för företag med stora varulager som kanske i vart fall säsongmässigt kan ha låg omsättningshastighet innebära en betydande likviditetspåfrestning.
Med hänsyn till de invändningar i såväl materiella som skattetekniska hänseenden som enligt det anförda kan riktas mot denna lösning anser vi att den bör avvisas.
4.3.3 Rätten till avdrag för fiktiv skatt avskärs
för vara som förvärvas för försäljning på
export
Som vi tidigare framhållit är nu rådande missförhållanden vid tillämpningen av bestämmelserna om rätt till avdrag för fiktiv skatt i allt väsentligt knutna till yrkesmässiga försäljningar på export. |
Till att börja med finns det anledning framhålla, att endast en mycket liten del av handeln med begagnade varor avser eller utmynnar i försäljning på: export. Flertalet företag som handlar med begagnade varor som förvärvas med rätt till avdrag för fiktiv skatt har ingen exportförsäljning. I den mån sådan förekommer torde det oftas gälla enstaka transaktioner medan omsättningen 1 övrigt avser inländsk omsättning. Det läckage som finns i nu gällande system kan antas ha uppkommit hos ett begränsat antal skattskyldiga inom speciella branscher.
4 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 214
Vi kan heller inte finna att problemet skulle gälla
rent generellt för all omförsäljning av varor på ex-
port. Sådana kapitalvaror som kan förutsättas ha
beskattats vid förstagångsförsäljningen har ett i
princip beskattat restvärde när de i begagnat skick för yrkesmässig återförsäljning förvärvas från någon som inte är skattskyldig. Av samma skäl som exportförsäljning av nytillverkade varor kan ske skattefritt med oinskränkt rätt till avdrag för
ingåerde skatt hos skattskyldiga tillverknings-
företag eller återförsäljare är det befogat att också här avsedda varor kan exporteras helt skattefritt, dvs. med rätt för exportören att tillgodo-
göra sig avdrag för fiktiv skatt.
Det oberättigade skattebortfallet gäller vid exportförsäljning av sådana varor vilka aldrig tidigare har beskattats. Det gäller också när en vara som
beskattats vid en tidigare förstagångsförsälj-
ning undergått värdestegring under den tid varan
innehafts av någon inte skattskyldig, t.ex. varit
i privat ägo.
I allt väsentligt borde ett avskärande av rätten
till avdrag för fiktiv skatt vid förvärv för om-
sättning genom export enbart av detta slag av varor vara tillräckligt för att förhindra ett omotiverat skattebortfall.
I praktiken synes dock en sådan regel inte vara
tillämplig. Återförsäljarna torde regelmässigt
inte redan vid anskaffningstillfället kunna avgöra
om en omsättningsvara förvärvas för att därefter
exporteras. En enligt vår mening praktiskt till-
lämplig lösning skulle i stället vara att bibehål-
la den generella avdragsrätten men komplettera den
med en skyldighet att återföra utnyttjad avdragsrätt när faktisk export skett. Eftersom endast en bråkdel av de varor som den yrkesmässiga handeln förvärvar med rätt till avdrag för fiktiv skatt säljs på export bör man med en på detta tekniska sätt avskuren avdragsrätt nå ett riktigt resultat med ett bibehållande av skattefriheten för omsättning på export.
Det förekommer dock att yrkesmässiga uppköpare som förvärvar varor med rätt till avdrag för fiktiv skatt säljer varan vidare till skattskyldiga exportföretag. Detta har förekommit i betydande omfattning inom handeln mea ädelmetallvaror inkl. guld- och silverskrot, men också i handeln med konst och antikviteter. Skattesvinnet uppkommer i dessa fall inte hos exportföretaget utan hos den yrkesmässige uppköparen. Det avdrag som exportören gör avser en faktisk skatt för vilken uppköparen är redovisningsskyldig.
Det skulle därför kunna vara motiverat att ålägga återförsäljare som förvärvat vara med rätt till avdrag för fiktiv skatt skyldighet att återföra avdraget om varan säljs till annan yrkesmässig återförsäljare. En sådan ordning skulle dock innebära avsevärda komplikationer. Som exempel kan anföras när antikhandlare förvärvar lösöret i ett dödsbo. I lösöret ingår ofta föremål med vilka företaget normalt inte driver handel. Sådana säljs därför ofta till annan återförsäljare. Uppköparen skulle
då enligt den tänkta ordningen återföra avdrag för
ingående fiktiv skatt som hänför sig till de avyttrade föremålen. Detta förutsätter då en individuell prissättning av de föremål som ingår i det förvärvade lösöret. Detta skulle skapa ett särskilt
kontrollproblem av betydande omfattning. Skattekontrollen måste dessutom inriktas på att avdragen skatt skall återföras inte endast vid en försäljning på export utan även i alla de fall varan säljs till skattskyldig köpare.
Komplikationer skulle dessutom uppkomma exempelvis i det fall en guldsmed förvärvar föremål av ädelmetall som sedan smälts ned för återanvändning som råvara i den egna tillverkningen. Säljs den tillverkade varan till ej skattskyldig köpare skulle rent principiellt ingen återföringsskyldighet föreligga. Om varan däremot säljs på export eller till annan återförsäljare skulle i princip föreligga en skyldighet för guldsmeden att återföra den ingående fiktiva skatt som belöper på i varan ingående metallskrot. Uppenbart är att en sådan ordning inte kan tillämpas i praktiken.
Enligt vår uppfattning bör man i stället försöka finna en lösning enligt vilka korrigeringar för omotiverade avdrag för fiktiv skatt skall göras enbart vid försäljning på export. Om dessutom korrigeringsåtgärderna kan begränsas till vissa särskilda i lagen angivna varor skulle de mervärdeskattespecifika justeringarna behöva göras endast hos ett fåtal skattskyldiga. Med de stora vinster man kan nå genom att koncentrera korrigeringsåtgärderna till ett begränsat antal skatteredovisningar anser vi det försvarbart med relativt långtgående detaljregleringar vad gäller denna exporthandel, om man för handeln i stort kan behålla alla de redovisningstekniska och kontrollmässiga fördelar den nu tilllämpade tekniken innebär.
Handeln med begagnade varor av det slag vi här avser har sedan länge ägnats särskild uppmärksamhet av andra skäl än de som dikterats av skattekontrollen. Ett uttryck härför är lagen (1981:2) om handel med skrot och begagnade varor samt förordningarna (1981: 402) om handel med skrot och (1981:403) om handel med begagnade varor. Dessa författningar trädde i kraft den 1 juli 1981.
Gemensamt för dessa författningar är att de syftar till att förebygga avsättning av stulet eller eljest olovligen åtkommet gods och att underlätta polisens efterspaning av sådant gods.
Enligt 2 § förordningen (1981:403) om handel med begagnade varor är bestämmelserna tillämpliga på
OA . mopeder, cyklar, utombordsmotorer och motorsågar, 2. symaskiner,
kameror samt objektiv till kameror, projektorer,
ur och kikare, 4. skrivmaskiner och räknemaskiner, 3. radio- och televisionsapparater, bandspelare,
skivspelare, musikanläggningar och musikinstru-
ment, 6. pälsverk, 7. naturpärlor, naturliga och syntetiska ädelstenar
samt föremål som helt eller till väsentlig del består av guld, silver eller platina,
8. föremål som helt eller till väsentlig del består
av koppar, mässing, tenn, brons eller nysilver, 9. vapen med undantag av sådana skjutvapen som om-
fattas av vapenslagen (1973:1176), 10. alster av bildkonst, 11. konstalster av glas, porslin och annan keramik.
Med handel avses enligt förordningen även auktions-
försäljning och annan liknande försäljning. Vidare
gäller att en obrukad vara anses som begagnad om
den utbjuds icke yrkesmässigt till den som bedriver
handel enligt förordningen.
Förordningen om handeln med begagnade varor innehåller bl.a. följande bestämmelser om vad den son bedriver handel med sådana varor har att iakttaga.
Den som driver handel med varor som här angetts skall vara registrerad enligt förordningen. An-
mälan om registrering skall göras hos opolismyndig-.
heten i varje ort där fast försäljningsställe finns.
Om fast försäljningsställe saknas skall anmälan göras hos polismyndigheten i den ort där handeln
huvudsakligen skall bedrivas.
Anmälan för registrering skall förutom bl.a. full-
ständiga personuppgifter om handlaren också innehål-
la uppgift om vilka slag av begagnade varor som
handeln omfattar. Polismyndigheten skall utfärda be-
vis om registreringen samt föra register över handlare. Tillsynen över efterlevnaden av förordningen
och de föreskrifter som har meddelats med stöd av
förordningen utövas av polismyndigheten.
Handlare får ta emot varor endast av den som är känd
för handlaren eller som på ett tillförlitligt sätt
styrker sin identitet.
När begagnade varor tas emot skall anteckningar göras
på särskilda i kronologisk ordning numrerade inköps-
notor. Anteckningarna skall avse
1. datum när varorna togs emot
2. varornas art och beskaffenhet samt antal, stor-
lek, mängd eller vikt
3. varornas fabrikat och tillverkningsnummer eller
andra särskilda kännemärken
4. det överenskomna priset, för varorna
5. namn och postadress avseende den som har över-
lämnat varorna samt, om denna inte är känd för
handlaren även personnummer och identitetshand-
lingens art.
Begagnade varor som har tagits emot får inte lämnas ut eller bearbetas förrän tidigast efter en månad från den dag då varorna togs emot.
Mottagna varor skall förses med beteckningar som
hänvisar till motsvarande inköpsnotor. Beteck-
ningarna får inte avlägsnas förrän varorna får lämnas ut eller bearbetas.
De särskilda noteringarna om mottagna varor får
efterges i fråga om varor som anges i p. 8 och 9
om varornas sammanlagda värde uppenbarligen under-
stiger 100 kr. Motsvarande gäller i fråga om varor
i punkt 10 och 11 om varornas sammanlagda värde uppen-
barligen understiger 500 kr.
De i 2 § förordningen under punkterna 7-11 upptagna varorna synes i allt väsentligt omfatta de varuslag
för vilka rätten till avdrag för fiktiv skatt med-
fört problem och dessutom lett till omotiverade avdrag. Vi anser att det i första hand är detta varu-
område som behöver undantas från rätten till avdrag
för fiktiv skatt när en yrkesmässig omsättning på
export följer på förvärvet. I princip borde ett undantag härutöver kompletteras så att det ges en generell tillämpning på antikviteter. Detta skulle dock medföra betydande och enligt vår mening onödiga praktiska problem. Vi anser det därför vara tillräckligt om särbehandlingen utsträcks till att omfatta även möbler utöver de i nämnda punkter angivna varuslagen. Därmed torde bestämmelserna i praktiken bli tillämpliga endast på föremål med relativt högt värde och samtidigt begränsade till identifierbara objekt som är intressanta för en internationell marknad.
Av de återgivna bestämmelserna för handeln med begagnade varor framgår att en omfattande uppgiftsskyldighet införts för denna handel. Även om erfarenheterna från denna lagstiftning ännu är begränsade synes det klart att inte minst uppgiftsskyldigheten bör bli till gagn för både redovisningen och kontrollen av mervärdeskatt. Vi anser också att det härigenom skapats förutsättningar för att tillämpa ett system som ålägger skattskyldig, som exporterar vara av ovan angivet slag, att i förekommande fall återföra det avdrag för fiktiv skatt som han tillgodogjort sig i samband med förvärvet av den exporterade varan. Man kan utgå från att underlaget för en sådan återföringsskyldighet finns att tillgå för både en korrekt mervärdeskatteredovisning och för skattekontrollen.
Som vi framhållit tidigare kan emellertid ett exportföretag ha förvärvat varan från skattskyldig uppköpare som själv vid sin redovisning av skatt tillgodofört sig avdrag för fiktiv skatt.
Det synes inte möjligt att i dessa fall föreskriva att exportören skall återföra avdrag för fiktiv skatt som gjorts i tidigare led. Det finns därför enligt vår mening ingen annan praktisk lösning än att införa skyldighet för den som yrkesmässigt exporterar sådan begagnad vara som här avses att återföra ett av honom åtnjutet avdrag för ingående skatt vid förvärvet av den exporterade varan. Den skyldigheten måste vara generell och gälla oavsett om den ingående skatten är faktisk eller fiktiv.
. Denna lösning är inte invändningsfri. Det mervärde som en vara tillförts i ett tidigare uppköparled kommer att träffas av en definitiv skatt trots att varan senare försäljs på export. Det kan dock förutsättas att uppköparens handelsvinst uttryckt i procent av vederlager som regel är förhållandevis låg och att den extra skattebelastningen därför inte kan vara särskilt betydande. Vi anser därför, att det förhållandevis snäva avsteg som måste göras från en strikt mervärdeskattemässig princip bör i förevarande fall kunna accepteras.
Nackdelarna får ses i förhållande till de betydande fördelar för främst handeln som en i övrigt bibehållen avdragsrätt för fiktiv skatt erbjuder.
Ett särskilt problem gäller emellertid för handeln med guld och andra ädelmetallvaror. De varor som förvärvas från ej skattskyldiga personer är ofta avsedda för nedsmältning och framställning av finmetall. Det pris uppköparna erlägger vid förvärv av sådana varor bestäms av. varans metallvärde enligt ak-
tuell prisnotering på den internationella marknaden, t.ex. Londonbörsen. Det är i dessa fall fråga om
förvärv av metallskrot för en senare användning som
material i affinerings- eller tillverkningsverksam-
het. Metallskrotet i dessa verksamheter kan härröra
dels från tidigare privata föremål av ädelmetall,
dels från industriella sopor och avfall. Affinerings-
företagen förvärvar ofta sitt skrot från yrkesmässiga
uppköpare. Vissa uppköpare exporterar även metallskrot för affinering utomlands.
Alla dessa förhållanden sammantagna gör att den av
oss i det föregående diskuterade tekniken med en ge-
nerell rätt till avdrag för fiktiv skatt vid för-
värv av skattepliktig vara men med en återförings-
skyldighet av den ingående skatten i de fall varan
omsätts på export knappast kan tillämpas på handeln med skrot av ädelmetall. Det är i många fall inte
möjligt att utröna i vilken omfattning skrot för
vilket fiktiv skatt avdragits ingår i framställd
finmetall eller i en tillverkad vara av ädelmetall.
En grundförutsättning för en beskattningsteknik som
bygger på en rätt till avdrag för skatt som belöper
på förvärv av en vara men med skyldighet att åter-
föra avdraget i de fall varan omsätts på export är
att det rör sig om identifierbara varor. Den grundförutsättningen föreligger inte för stora delar av
handeln med ädelmetaller eller varor av sådana me-
taller.
Inte minst med hänsyn till vad som förekommit inom
handeln med ädelmetall under den tid bestämmelserna
om rätt till avdrag för fiktiv skatt varit i kraft
synes det vara nödvändigt att undanta denna handel
från den generella rätten till avdrag för fiktiv
skatt.
Däremot saknas det enligt vår uppfattning anledning till att göra några avsteg från rätten till avdrag för fiktiv skatt i de fall då fråga är om förvärv av varor som uppenbarligen är avsedda för återförsäljning i befintligt skick eller efter enbart reparation e.d. Sådana varor betingar regelmässigt priser som vida överstiger varans metallvärde. Som exempel kan nämnas en antik silverkanna eller ett värdefullt mynt av silver.
Enligt vår uppfattning bör man komma till rätta med problemen i fråga om handeln med ädelmetallskrot genom att införa bestämmelser om förbud för avdrag för fiktiv skatt vid förvärv av föremål av guld, silver eller platina om varans värde understiger 175 % av varans ädelmetallvärde enligt lägsta notering inköpsdagen på internationell varubörs. En sådan bestämmelser bör efiektivt kunna spärra rätten till avdrag för inköp av ädelmetallvaror för nedsmältning eller för försäljning som skrot på export. Vi vill i detta sammanhang framhålla att ädelmetaller åsätts dagliga internationellt gällande noteringar. Dessa är givetvis helt oberoende av huruvida svenska branschföretag har rätt till avdrag för fiktiv skatt vid inköp från ej skattskyldiga personer. Det är normalt i stället så att någon motsvarande avdåragsrätt inte föreligger för företag i länder med mervärdeskatt. Det är i konkurrens med den handeln som de svenska företagen arbetar. En avskuren rätt till avdrag för fiktiv skatt bör därför enligt vår uppfattning knappast inge några betänkligheter. Det faktiska förhållandet är att nu gällande bestämmelser gett svenska branschföretag omotiverade fördelar med ett likaledes omotiverat skattebortfall som följd.
Vi anser att en ändring av bestämmelserna om avdrag för fiktiv skatt enligt nu behandlade riktlinjer bör i allt väsentligt undanröja de problem som nu föreligger. Denna lösning bör också effektivt förhindra omotiverade skattebortfall vid försäljning av begagnade varor på export. Vi har därför stannat för att förorda denna lösning och vårt författningsförslag i avsnitt 6 har utformats i enligthet härmed.
Utöver de ändringar i ML som ett genomförande av den av oss förordade lösningen kräver vill vi framhålla vikten av att kontrollaspekterna beaktas.
Enligt vår uppfattning ligger det ett särskilt värde i att förordningen om handel med begagnade varor ställer särskilda krav på återförsäljarna i fråga om dokumentation och anteckningsskyldighet om gjorda förvärv av sådana begagnade varor för vilka återföringsskyldighet av den ingående skatten skall föreligga när varan senare sålts på export. Av synnerlig vikt är att återförsäljarna enligt nämnda förordning har att föra och bevara sådana anteckningar att de personer från vilka förvärven gjorts vid en efterföljande Kontroll skall kunna identifieras. Därmed bör förutsättningar föreligga inte enbart för en riktig skatteredovisning utan också för en effektiv kontroll.
Vi anser dessutom att det av kontrollskäl är motiverat att den som driver handel med begagnade varor av här avsett slag skall vid redovisningen av skatt i öppna yrkanden ange hur mycket av den ingående skatten som är fiktiv. Detta bör kunna ske genom att den skattskyldige åläggs att oå särskild rad i deklarationsblanketten eller på annat lämpligt sätt ange avdragen fiktiv skatt för redovisningsperioden.
5 RÄTT TILL AVDRAG FÖR FIKTIV SKATT VID INKÖP AV
BÄR OCH SVAMP, M.M.
Rätten till avdrag för fiktiv skatt är inte begrän-
sad till sådana begagnade varor som tidigare varit
"föremål för yrkesmässig omsättning eller import och
då beskattats. Avdragsrätten är i princip generell
och omfattar även varor som förvärvas utan att de
tidigare omsatts yrkesmässigt. Till denna kategori varor kan bl.a. hänföras bär och svamp, som för-
värvas från någon som ej är skattskyldig, t.ex.
privat plockare.
Riksdagsbehandlingen av prop. 1980/81:139 innebar
att med verkan fr.o.m. 1982 års taxering har från
skatteplikt enligt KL undantagits intäkter av för-
säljning av vilt växande bär och svampar som den skattskyldige själv plockat till den del intäkter-
na under ett beskattningsår inte överstiger 5 000
kr., såvida intäkterna inte kan hänföras till rörel-
se som den skattskyldige driver (19 § KL). I sitt
yttrande med bifall till detta förslag uttalade skatteutskottet (SkU 1980/81:50), att plockarna får möjlighet att tillgodogöra sig inte bara friheten från inkomstskatt utan i princip också den
mervärdeskatt som kan beräknas ligga i den skatte-
fira inkomsten. Utskottet förutsatte att detta för-
hållande skulle uppmärksammas vid den i betänkandet begärda omprövningen av rätten till avdrag för fiktiv mervärdeskatt.
Bär och svampar utgör skattepliktiga varor i mervärdeskattehänseende. Skattskyldichet enligt ML föreligger därmed för den som yrkesmässigt omsätter dessa varor. Detta gäller i princip även för den
som plockar och säljer vilt växande bär och svam-
par. Den införda friheten från inkomstskatt för
intäkter av bär- och svampplockning upp till 3 0090 kr. per år innebär att verksamhet av vilken intäkten inte överstiger nämnda belopp inte är att anse
som yrkesmässig i ML:s mening. Är årsintäkten större får en bedömning ske om verksamheten är att
hänföra till rörelse enligt KL och, om så bedöms vara fallet, föreligger även skattskyldighet enligt ML för omsättningen över 3 000 kr. I den mån yrkesmässighet inte föreligger, kan uppköparna tillgodogöra sig avdrag för fiktiv ingående skatt. Detta betyder, som utskottet också pekat på, att staten intill ett belopp av 5 000 kr. per år avstår från såväl inkomstskatt som mervärdeskatt och dessutom medger uppköparna avdrag för en ingående mervärdeskatt som inte behöver redovisas till staten.
Denna situation är dock inte unik vad gäller mervärdeskatten. Den är utfomad med en generell skattskyldighet för den som yrkesmässigt omsätter skattepliktiga objekt. Härtill kommer emellertid att skyldighet att redovisa mervärdeskatt till staten är i princip begränsad till verksamheter med en skattepliktig årsomsättning över 10 000 kr. Detta innebär att staten - av praktiska skäl - har avstått från skatten på mervärdet på omsättningen hos dessa : små företag. I den mån sådant företag levererar skattepliktiga varor till skattskyldig som omfattas av redovisningsskyldighet har köparen rätt till avdrag för ingående skatt trots att säljaren ej behöver redovisa någon skatt Då sin omsättning.
Vidare Kan framhållas, att omsättning av vara från fastighet som avses i 24 5 3 eller 4 mom. KL är att anse som yrkesmässig enligt punkt 1 första stycket av anvisningarna till 2 § ML. Försäljning av exempelvis odlade bär från en sådan fastighet medför därför ecekatteskvldighet men med redovisningsskyl-
dighet först när den skatteoliktiga årsomsättningen
överstiger 10 000 kr. Uppköpares inköp av odlade bär omfattas av avdragsrätten även i sådana fall
där säljarens omsättning understiger det nämnda
gränsvärdet. Intäkten av odlarens bärförsäljning
tas inte heller till beskattning vid inkomsttaxe-
ringen. Beskattningesituationen är således densamma i fråga om den som plockar och säljer vilda bär och svampar och sådana ägare av schablontaxe-
rade småhusfastigheter som säljer egna produkter
från fastigheten.
Av det anförda framgår att det av skatteutskottet
uppmärksammade förhållandet har en vidare betydel-
se. Vi anser därför inte att en ensidig inskränk-
ning av rätten till avdrag för fiktiv skatt vid
uppköp av vilda bär och svampar framstår som sär-
skilt motiverad, med beaktande av den inskränk-
ning som gäller i fråga om redovisningsskyldigheten. Denna har tillkommit av praktiska skäl och det finns anledning att erinra om att av oss, vårt
femte delbetänkande, framfört förslag om en höjning av gränsvärdet till 15 000 kr. Allmänt avvisa-
des vid remissbehandlingen och inte heller föran-
lett åtgärd. Det kan dock finnas anledning för oss
att återkomma till frågan i samband med det upp-
drag vi har fått att närmare överväga en övergång
till en ordning för mervärdeskatten med en samordning av begreppen skattskyldighet och redovisningsskyldiahet.
I detta sammanhang vill vi emellertid ta upp en
annan fråga som har aktualiserats genom att nya regler fr.o.m. 1981 års taxering gäller i fråga om
viss skogsbeskattning. Enligt i punkten 4 tredje
stycket av anvisningarna till 35 § KL gäller numera bl.a. att 60 3 av ersättningen för avyvttrade
skogsprodukter får behandlas. som engångsersättning på grund av "allframtida upplåtelse". Den skattskyldige säljaren får själv avgöra till vilket inkomstslag intäkten skall hänföras och genom att välja realisationsvinstbeskattning kan säljaren undgå att försäljningen mervärdebeskattas.
Denna effekt av de nya bestämmelserna är enligt vår mening inte motiverad. Vi anser att avyttring av skogsprodukter alltid skall räknas som yrkesmässig i mervärdeskattehänseende. Vi föreslår därför sådan ändring i punkten 1 av anvisningarna till 2 SML att avyttring av skogsprodukter alltid och till hela vederlaget anses som yrkesmässig även i fall som avses i punkten 4 tredje stycket av anvisningarna till 35 § KL.
6 SAMMANFATTNING OCH FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
Våra förslag går ut på att rätten till avdrag för
fiktiv skatt slopas i fråga om vara som innehåller guld, silver eller platina, när varan kan förvän-
tas vara avsedd att användas som material för ut-
vinning av älelmetall eller för tillverkning av
en ny vara. Sådant förvärv skall anses föreligga
när vederlaget för förvärvet understiger 175 3
av varans metallvärde. Den avskurna avdragsrätten kommer i första hand att gälla vid förvärv av
föremål som helt eller till väsentlig del består
av guld, silver eller platina. Varuområdet om-
fattar dock inte endast sådana föremål utan även
skrot, sopor och avfall som innehåller ädelmetall, t.ex. avfall från sjukhus och dentallaboratorier. De av oss föreslagna bestämmelserna har utformats
så, att avdragsrätt inte heller föreligger vid
förvärv av dylika avfallsprodukter. Bestämmelser
härom har i vårt författningsförslag tagits in
i 18 § ML.
Vi föreslår vidare att avdragsrätten för ingående
skatt i princip slopas vid förvärv av begagnade
möbler och andra varor som anges i punkterna 7 - 11 i 2 8§ förordningen (1981:403) om handeln med
begagnade varor i de fall varan omsätts genom ex-
port. Av redOovisningstekniska skäl föreslås att
avdragsförbudet konstrueras som en skyldighet för
den skattskyldige att vid en försäljning på ex-
port återföra ett åtnjutet avdrag för ingående
skatt. Med en sådan ordning blir hos expor tören
rätten till avdrag för ingående skatt som belöper
på förvärv av omsättningsvaror generell men med en
återföringsskyldighet vid en följande exportförsäljning av här avsedda slag av varor. Bestämmelser om återföringsskyldigheten har tagits in i ett nytt
åttonde stycke till 15 §. Återföringen skall göras
S Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 214
i deklaration för den redovisningsperiod under vilken exportförsäljningen skett. Bestämmelser härom har tagits in i ett nytt nionde
stycke av 15 8.
Vi har i lagförslaget använt uttrycket "begagnad" om de här avsedda exportvarorna. Vanligen är det fråga om vara som tidigare varit i privat ägo. Det kan dock många gånger gälla varor som innehafts för bruk i verksamheter som medför skattskyldighet. Förvärv av en sådan vara skall självfallet ge exportören rätt till avdrada för ingående skatt.
Vi föreslår därför att i anvisningarna till 15 §ö tas in bestämmelser enligt vilka endast sådana varor som har förvärvats från ej skattskyldig säljare eller som kan antas före förvärvet ha innehafts av en sådan säljare skall anses som begagnade.
Med sådana bestämmelser är det i sak oväsentligt om fråga är om i fysisk mening använda eller obrukade varor.
Vårt förslag i avsnitt 5 beträffande engångsersättningar för avyttrade skogsprodukter föranleder som tidigare anförts ändring i punkten I första stvcket anvisningarna till 2 § ML. I samma stycke anges nu att realisation av levande och döda inventarier i jordbruksfastighet anses som yrkesmässig även om intäkten därav inte är skatteoliktig enligt KL. Detta stadgande är numera onödigt och vi föreslår att det tas bort.
Prop. 1981/82: 214 . : 67
Förslag till Lag om ändring i lagen (1968:430). om mervärdeskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1968:430) om mervärdeskatt! att 135 och 18 35, punkt 1 av anvisningarna till 2 § samt anvisningarna till 15 § skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse föreslagen lydelse
15 8?
Redovisning av skatt för viss redovisningsperiod skall omfatta affärshändelser genom vilka redovisningsskyldighet har inträtt enliat 5 a 3. :
Uppkommer förlust på fordran, för vilken utgående skatt har redovisats, får ett mot denna skatt svarande belopp avdragas i redovisningen för den period då förlusten uppkommer. Inflyter därefter betalning för sådan fordran skall beloppet åter upptagas i redovisningen.
Lämnas återbäring, bonus eller annan rabatt, som icke utgör s.k. villkorlig rabatt, i efterhand och avser förmånen skattepliktig omsättning, för vilken utgående skatt redovisats, får belopo motsvarande den del av den tidigare redovisade skatten som belöpt på den utgivna förmånen avdragas i den ordning som gäller för den skattskyldiges redovisning av utgående skatt. Utges förmånen till skattskyldig skall avåäraget grundas på kreditnota eller motsvarande handling. Av handlingen skall framgå minskningen av både vederlag och skatt.
Handling som avses i tredje stycket skall ligga till grund även för avdrag för annan kundkrediterina som avser skattepliktig omsättning.
Uthyr eller upplåter den som är skattskyldig enligt 2 § fjärde stycket, inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket beslut om skattskyldighet har meddelats, fasticheten eller äel därav till någon som ej bedriver verksamhet som medför skattskvldighet enligt denna lag, skall beloppet av åtnjutna avdrag för ingående skatt för ifrågavarande fastighet
I bagen omtryckt 1979:304.
Senaste lydelse 1979:304.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
eller del därav återföras. Sker sådan uthyrning eller upplåtelse sedan tre men ej sex år har förflutit från utgången av det kalenderår under vilket beslut om skattskyldighet har meddelats skall återföring göras med hälften av det belopp som nu sagts.
Vad som sägs i femte stycket tillämpas även när fastighetsägaren tar uthyrd eller upplåten fastighet eller del därav i anspråk för användning i verksamhet som ej medför skattskyldighet samt när uthyrd eller upplåten fastighet säljs.
Återföring skall ske i deklarationen för den redovisningsperiod under vilken den skattepliktiga uthyrningen eller upplåtelsen har uvphört eller fastigheten har sålts.
Exporteras en begagnad vara,
skall den ingående mervärde-
skatten som hänför sig till
förvärvet av varan återföras,
om exporten avser begagnad va-
ra som är att hänföra till
något av följande slag, näm-
ligen
1) annan vara än sådan som
avses i 18 § och som helt eller
till väsentlig del består av guld,
silver eller platina,
2) naturpärlor, naturliga ock
syntetiska ädelstenar,
3) varor, som helt eller till vä-
sentlig del består av. koppar, mäs-
sing, tenn, brons eller nysilver,
4) vapen med undantag av så-
dana skjutvapen som omfattas
av vapenlacen (1973:1176),
5) alster av bildkonst,
6) konstalster av glas, Dpors-
lin eller annan keramik, eller
7) möbler.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Återföring enligt åttonde
stycket skall ske i deklara-
tion för den redovisnings-
period under vilken varan har
exporterats.
(Se vidare anvisningarna.)
18 5?
Avdäåragsrätt föreligger icke för ingående skatt som belöper på
1) stadigvarande bostad,
2) anskaffning av personbil eller motorcykel för annan verksamhet än sådan som avser yrkesmässig återförsäljning eller uthyrning.
Avdragsrätt föreligger ej för ingående skatt som belöper på hyra av personbil eller motorcykel för annat ändamål än yrkesmässig återuthyrning i det fall fordonet endast i ringa omfattning används i verksamhet som medför skattskyldighet.
Medför verksamhet endast delvis skattskyldighet, får ingående skatt vilken hänför sig till förvärv eller införsel som till mer än 95 procent avser den del av verksamheten som medför skattskyldighet avdragas utan uppdelning efter skälig grund. Föreligger skattskyldighet för mer än 95 procent av omsättningen, får ingående skatt som ej överstiger 1 000 kronor för visst förvärv eller viss införsel avdragas utan uppdelning efter skälig grunå.
Avdragsrätt föreligger inte
för ingående skatt enligt 17 3
femte stycket för förvärv av
vara som helt eller till vä-
sentlig del består av guld,
silver eller platina om varans
Igenaste lydelse 1979:304.
6 Riksdagen 1981/82.1 saml. Nr 214
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
inköpspris understiger 175 pro-
cent av varans metallvärde på
inköpsdagen. Motsvarande gäl-
ler i fråga om skrot, avfall
eller annan liknande vara,
som innehåller guld, silver
eller platina och som förvär-
vas för utvinning av sådan metall. Regeringen kan förordna om undantag från avdragsrätt för in-
gående skatt som belöper på utförsel för vilken skatt skall erläggas enligt förordnande som avses i 1 8.
Anvisningar
till 2 8
1.2 Verksamhet anses som 1. Verksamhet anses som yrkesmässig när inkomsten yrkesmässig när inkomsten därav utgör skattepliktig "därav utgör skattepliktig intäkt av joråbruksfastig- intäkt av jordbruksfastighet, av annan fastighet het, av annan fastighet eller av rörelse enligt eller av rörelse enligt kommunalskattelagen (1928: kommunalskattelagen (1928: 370). Som yrkesmässig 370). Som vrkesmässig räkverksamhet räknas även nas även omsättning av vara realisation av levande och från fastighet som avses i döda inventarier i jordbruks- 24 8 2 eller 3 mom. kommunalfastighet, även om intäk- skattelagen, uthyrning enligt ten därav icke är skatte- 2 § fjärde stycket av sådan
pliktig enligt xommunal- fastighet och avyttring av
skattelagen. Som yrkesmäs- skogsprodukter i fall som avsig räknas även omsättning ses i punkt 4 tredje stycket av vara från fastighet som av anvisningarna till 35 § avses i 24 § 2 eller 3 mom. nämnda lag samt annan verkkommunalskattelagen och samhet i vilken varor eller
ågenaste lydelse 1979:304.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
uthyrning enligt 2 § fjärde tjänster omsätts under rö-
stycket av sådan fastighet relseliknande former.
samt annan verksamhet i vilken varor eller tjänster omsätts under rörelseliknande former.
Den som yrkesmässigt omsätter tjänst som avses i 10 § första stycket 2 eller 4 anses bedriva vrkesmässig byggnadsverksamhet. Sådan verksamhet omfattar även tjänst som den skattskyldige utför eller låter utföra på fastighet som för honom utgör lagertillgång i förvärvskällan rörelse enligt kommunalskattelagen.
Som lagertillgång i byggnadsverksamhet skall dock enligt denna
lag ej räknas fastighet som avses i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen och som av den skattskyldige stadigvarande brukas som bo-
stad eller för fritidsändamål. Försäljning av inventarier, material, avfallsprodukter eller
liknande varor i verksamhet som icke medför skattskyldighet
anses ej som yrkesmässig. Som yrkesmässig anses dock försäk-
ringsföretags omsättning av vara som övertagits i samband med skadereglering och finansieringsföretags omsättning av vara som enligt köpeavtal återtagits av företaget. Som yrkesmässig anses alltid omsättning av vara som vid förvärvet eller införseln har varit undantagen från skatteplikt enligt 8 § 1. Tillhandahållande av kost åt personal anses som yrkesmässig verksamhet endast när det sker i serveringsrörelse. Skattskyldigs för-
säljning av personbil eller motorcykel anses som yrkesmässig,
endast om rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig
till den skattskyldiges förvärv av fordonet har förelegat.
Utgivning av program eller katalog för verksamhet som ej med-
för skattskyldighet anses icke som yrkesmässig.
Utländsk företagare anses bedriva yrkesmässig verksamhet här i landet även när han omsätter varor som han lagt i lager el-
ler förvärvat inom eller infört till landet för leverans efter
montering, installation eller annan tjänst eller inom landet tillhandahåller byggnadsentreprenad eller annan tjänst.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Föreligger skattskyldighet för utländsk företagare, som icke
är bosatt eller icke stadigvarande vistas här i landet eller, om fråga är om juridisk person, icke har fast driftställe här
i landet. skall företagaren företrädas av en av länsstyrelsen
godkänd representant. Sådan representant skall enligt fullmakt av den utländske företagaren som ombud för företagaren svara för redovisningen av skatt för den verksamhet som skattskyldigheten omfattar och i övrigt företräda den utländske företagaren i frågor som gäller skatt enligt denna lag. Länsstyrelsen kan kräva, att säkerhet skall ställas för skattens betalning. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos representanten.
Verksamhet som staten eller kommun bedriver för att uteslu-
tande tillgodose eget behov räknas som yrkesmässig endast när den drives i bolagsform eller liknande. Detta gäller även vid ekonomiskt samgående mellan staten och kommun eller mellan kommuner för verksamhet som avser visst gemensamt ändamål. Med
kommun förstås även landstingskommun.
Bedriver staten, kommun eller kommuner var för sig eller gemensamt verksamhet som icke uteslutande tillgodoser egna behov,
räknas verksamheten, när den ej drives i bolagsform eller lik-
nande, som yrkesmässig till den del den avser annat än egna behov. Som yrkesmässig verksamhet anses alltid statens järnvä-
gars befordran av varor, postverkets befordran av varor i dili-
gensrörelsen samt postverkets befordran av postpaket och grupp-
korsband. Som yrkesmässig verksamhet anses vidare alltid kom-
muns omsättning av vara som avses i 8 & 4, transport i samband med renhållning eller omhändertagande och förstöring av vara.
Om särskilda skäl föreligger kan regeringen förordna att
statlig verksamhet, som avser eget behov och som ej enligt
sjunde eller åttonde stycket är att anse som yrkesmässig, tills
vidare skall anses utgöra yrkesmässig verksamhet.
Verksamhet som medlem i sameby utför enligt rennäringslagen
(1971:437) för samebyns räkning anses ej som yrkesmässig.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
till 15 5?
Kreditnota som avses i tredje och fjärde styckena och som medför rätt till minskning av utgående skatt för säljaren, medför motsvarande minskning av ingående skatt för köparen eller, om denne har överlåtit verksamheten, för den som tar emot förmånen.
Som begagnade varor enligt
åttonde stycket anses varor som har förvärvats från en ej skattskyldig säljare eller som kan antas före förvärvet ha innehafts av en sådan säljare.
Denna lag träder i kraft den
senaste lydelse 1979:304.
Frop. 1981/82: 214 74
Bilaga 1
Utdrag ur kapitel 6 Begagnade varor i utredningens betänkande Del III Redovisningsskyldighet m.m. (Ds B 1977:6).
OY 1 fe 1- HH fö: pe [0] 3 Ua Mä [Ov < is] ja HH MM 3 [en iD Sestämmelser
is fö
Tillämoningen av ML i fråga om det nu aktuella bSeskattnings- - ee Oo området har behardlats i ett flertal anvisningar och förhandstesked. Er kortfattad redogörelse härom Lämnas -: get följande.
I anvisningar ASN Il 1970:1,1 uttalas bl.a. att ny dersonbil, som säljare anvärder i verksamheten, t.ex. s ä itions-, direktions-, service- eller uthyrningsbil, skall anses som uttager ur försäljningsverksamheten, när bilen införs i bilregistret. Skatt skall därvid utgå på fordonets saluvärde. Sådan bil utom uthyrningsbil är därefter att anse som begagnad. RSN har även behandlai det fallei att säljare före leverans av ny personbil förser der med extra utrustning eller
tillbehör mot särskilt vederlag. Är det fråga om utbyte av
delar med samma funktion men i annat utförande bör enligt RSN 5 ndast en omsättning anses föreligga. I anrdra fall får ivå
ansaktioner anses föreligga, en avseende fordonet o annan avseerde de tillförda delarna. Den ska de senare varorna 5Slir därvid avdragse e om rätt till avdrag gående skatt. Enli gäller motsvarande i eoåga om begagnade nversonbilar och motor-
RSV (nämnden för rättsärender) her vidare i lagakraftvunnet förnandsbesked uttalat att ett företags f 2 Till anställda för bruk i tjänsten var att anse som yrkesnässig, Försäljningen, som årligen skulle omfatta 20 å 30 bilar, ansågs dock vara en form av tillhandahållande ev tjärstebil. Fordonen var därför ati anse som anskaffade av företaget för annat ändam än yrkesmässig återförsäljnirg eller uthyrning och därmed å förelåg inte rätt till avärag för ingående skatt på företagets förvärv av fordonen, I ett anrat förbkandsbesked Mar ASV:s rättsnämnd uttalar att 12 >
tredje stycket gäller i fråga om avdärag för ingående skatt på driftskostnader för personbil, när fordonet används i verksamhet som endast delvis medför skattskyldighet. Nämnda förfatiningsrum innebär att skattskyldig vars'skattskyldighet omfattar endast en mindre del av verksamheten har avdragsrätt endast för skatt Då förvärv som helt avsér den skattcepliktiga delen av verksamheten.
Det förhållandet att begagnade varor beskattas endast vid yrkesmässig omsättning och inte vid privata försäljningar har gett upphov till Transaktioner i syfrte att utnyttja en yrkesmässigt verksam mellarhand bå sätt som inte medför ät skattskyldighet. Förhållandet har uppmärksammats vid s.k. inbytestransaktioner av bilar, husvagnar, fritidsbåtar och båtmotorer, Stt sådant tillvägagångssätt har behandlats av RSV:s rättsnämnd i ett förhandsbesked angående förmedling mot provision av begagnade fritidsbåtar mellan i huvudsak privatpersoner. Följande förhardsbesked meddelades.
Nämnden finner, att sökanden i den av honom tilltärkta förmedlingsverksamheten kommer att åta sig uppdrag att för olika privatpersoners räkning verka för försäljning av båtar tillhöriga dessa personer, såväl genom att uppta köpeanbud
(order) till respektive uppdragsgivare (huvudman) som gerom
att i huvudmannens namn sluta försäljningsavtal. Vanligtvis kommer en och samma huvudmen att ge endast ett uppdrag och då beträffande endast en båt, Nämnden finner vidare, ati förmedlingsverksamhetenr kommer att bedrivas från särskild Itförsäljningsanläggning", att sökanden xommer att erhålla provision endast från huvudmarnen samti att verksamheten kommer att vara yrkesmässig. Vid nu angivna förhållanden finner nämnden, att vid utövandet av den tilltänkta förmedlingsverksamheten -- oberoende av enligt vilket av de i anrsökninger angivna alternat' ven orovision utgår - sökanden
blir att anse som handelsagent enligt 355 § lagen (1914:435)
om kommission, handelsagentur och handelsresande, På grund av det anförda förklarar nämnden att, om sökanden bedriver förmedlingsverksamhet under de av nämnden ovan angivna förutsättningarna, de av sökanden utförda tjänsterna som avser förmedling är skattepliktiga enligt 10 3 första
stycket 1) och femte stycket av anvisningarna till 10 § förordningen (1968:430) om mervärdeskatt. Nämnden förklarar
vidare att det skattepliktiga vederlaget utgörs av de av sökanden uvopburna orovisionerna,
Regeringsrätten gjorde ingen ändring i förhandsbeskedet, som överklagats av både sökanden och ombudet
(Regn 17.5.1975).
I ett arnat förhandsbesked har RSV:s rättsnämrd behandlat förnedling av båtar för privatpersoners räkning i samband med att dessa köpte annan båt av förmedlaren, Denne uppträdde inte i eget namna men uppbar likvid för båtägarens räkning. Det förmedlande företaget frågade om dess skattskyldighet utvidgades till att omfatta mer än förmedlingsprovisionen, om företaget . a) enligt fullmakt från båtägaren upprättar och tecknar köpekontrakt mega Xxöparen oc
b) enligt avtal med båtägaren behåller den i hans namn kvitte-
rade likviden eller del därav och gottskriver honom motsvaran-
och köparen upprättat avbetalilningskontrakt som dellikvid för det nya Köpet.
I förhandebeskedet uttalades att skattskyldighet förelåg för uu [4 K D 5 fl Mm 3 H, ör ör omsättning av skattepliktig tjänst avseende 1 f Yamedling, varvid Oo det skattepliktiga vederlaget utgjordes av aventuell till sökanden utgående provision. Detta gällde även om sökander Svertog köneskilling på sätt som angetts jo e under 5) och 0) i ansökringen.
på åtgärder som vidtas
år på hela oriset på en
för yrkesmässig om-
g å tom ai nsvar för att varan är i utlovat ö sig till den egentlige säljaren fel eller brist i varan.
skall när också beröras
nsaktiorer, Som redovisats i annat sammanhang gäl att byte likställs med försäljning och att som vederlag anses såväl kontant likvid som betalning i form av varor eller
Det räder därför ingen tvekan om att, när
äljer en vara och som ersättning härför tar
OT an annan vara, det föreligger en omsättnirg hos båda
27 Prop. 1981/82: 214
partersa. Om vara sä se mo: betalning delvis inr natura, t.ex. då en begagnad personbil lämnas i byte vid köp av ny bil, utgörs beskattnings svärdet av den sålda varans fulla värde.
Är en vara behäftad med fel eller brist och får köparen felet rättat genom reparation eller lämnas ny vara i stället för den felaktiga kan det i inietdera fallet bli fråga om rågon ry omsättning, JHävs köpet på grurd av fel aller 5 set får säljaren minska der skatt som åan redovisat för fö
ningen med vad som belöper på belopp som könvaren
ärdad aredicnota. Frågan om ML:s sillämoning
rar prövats ati förnande-
knrninrgen härom uppgavs i auvudsak följande.
Sökandebolaget driver detaishandel med guldsmedsvaror och överväger att påsörja försäljning av diamantringar i en särskild, på ancra håll prövad ordring. Denna innebär atv” man söker intressera kunderna för "Kedjeköp", varmed åscyf vas först ett förvärv av er ring med sten, sedan i dess ställe en ring mec större sten osv. En eller flera gårger återlämna er kunden alltså till säljaren er tidigare köpt ring vid köp av en ny. därvid vill man undvika, att den ring som köparen slu ligen behåller och så att säga har svarat ihop till lir bvelastac ned större mervärdeskatt är om de föregående ieden i Transakttonssölgden inte hade förekommit. Detta skulle bli fallet, om de återlämnade rirgarna betraktades som bytesvaluta i mervärdeskattenänseende. Bolaget önskar genom förnardsbezked upplysnirg om vilken eller följande Sverenskonmelser med köparen zom medför att bolaget ÄTT vid åt tertagande av förut såld r
I skatt med skatten Då dess föregå
A) Under Tönga Snopet köp.
) Köparen äger Getta kön, om
han izom 7an 1 köper en arner.
Ad 22 vr
ring till OD) Köparen Eg give rymå/ byta cen
i ri il KH is och därvid
ger skad k gottskrivas
ASV:s rättsnämnrd meddelade den 24 faeoruari 1976 sked av följande iydelse.
Så vitt sökar angivna situationen och under er nardläganingen Zlämnede upplysnin under vilken avtalet skall gälla skall nämnden att iransaktionen
7 Riksdagen 19811/82. 1 saml. Nr 214
med ringens återlämnanrde ti ök ebolaget och med ut-
ryttjande av den i avtalet ställda tiden av eti år oavsett frågans sivilrät Lie s = jämlikt grunderna
r mervärdeskattelager måst ns innebära en från den
rsta försäljningen skild omsätt g, avseende återföräljning av ringen från den tidig könvaren till sökandebolaget.
Detsamma gäller om ringen återlämnas tidigare ä Ne efter leveransen, dock att om återlämnandet ske r i redan inom en tid av omkring en månad efter leveranse eller senare men då beroende på anmärkning om fel i de levererade rin ! ämn kan vara ait bedöma som ningen.
Nämnden finner samtidigt ait om den tid inom vilken köparen enligt avtalet äger rätt återlämra ringen begränsas till betydligt kortare tid, högst omkring en månad, ett återlämnande av ringen utan samband med inköv av ny ring, san zomma att bedömas innebära en återgårg av den tidigare försäljningen med rätt för sökandebolaget till neds ättnin ng vid kommande skatteredovisning av den Ttgående mervärdeskatten.
N Beträffande de i nunkterna B) och C ) i ansökan angivna situartTionerna och under ovan angivna rörutsä itSningar om avtal
dens längd mm ner nämnden att däri angivna 2ransaktioner - sämväl här oavsett frågans civilrättsliga sida jämlikt grunderna för mervärdeskattelagen är att beirakta i enlighet med sitt ur skattesynpunkt verkliga innehåll som byten avseende Ååterförsäljning till sökandebolaget av tidigare såld ring och sökandebolagets försäljning av ny ring, därvid sökandebolaget tillkommande vederlag för den ringen utgöres av dels vad som kommer sö ökandebolaget Ya godo i kontant likvid eller motsvarande dels den inbytta ringens värde erligt det vid återköret avtalade priset.
även i fallen Bj och C) kan er kortare avtalad tid för återlämnande av sådan ring e Igen kort tid för faktiskt återlämnarde medföra ling i liknet med vad som ovan
z= under p
få grund av det anförda ar mndCenr till besvarande av i arsökan framställd att kandebolaget icke äger
rätt att vid återtagande av Zörsålde ringar Jå sätt i an-
sökan ocna av bolaget Ovan angivits, vid sina skatteredovieningar minska den utgående mervärdeskatten med skatten Då de föregående försäl-ningarna av ringarna, såvida inte frånsett avtaiens innehåll återlärmnandert av ringarna i enlighet medi vad ovar som återgång av tidigare för-
i dom
en -
C.4 > Bestämmelser i utländska mervärdeskattesysten
De kontinentala mervärdeskatterna är utformade med en generell skatteplikt för nya och begagnade varor, men med reg - [0] 3 som i viss utsträckning begränsar skatten vid ny omeättning av Segagnade varor. > Nederländerna zäller vid bytestransaktTicner som avser samma slags vara att skatt utgår på skillnaden mellan der nya och den inbytta varans värde, dvs. poå den ytterligare likvid som köparen har ati betala. För att detta skall gälla krävs dock, att inbytesvaran avräknas till dess verkliga värde, I Belgien gäller, att [| skattskyldig som i för återförsäljning regelbundet köper begagnade va ror från
a LU icke skattskyldiga kan medges C endast vå skillnaden mellan inköps- och försäljningsoriset. s
rmån gäller dock inte i fråga om motorfordon, fartyg, luftfartyg, konstverk, antikviteter eller samlarobjekt såsom frimärken och mynt. Även den franska mervärdeskatten innehåller bestämmelser av denna innebörd. Detsamma gäller nervärdeskatten i Storbritannien, men här gäller en till skillraden meilan inköps- och försäljningspriset begränsad beskattning för bilar, konstverk, antikviteter, vetenskaovpliga samlingar, rusvagnar, notorcyklar och båtar.
I z3G:s sj mervärde Sill en konst, antikvi därför alltjämt rätt att tillämpa gällande Ssestämmelser så-
(0)
$
id all
varor
De oroslem som uppkommit gäller när varor, son förvärvats
för sluilig korsumtion och då beskattats, åter blir föremål
i T
ny vara, fär
i degagnai
å 3
tar skattepliktig vara i inty
för varar som en inte skaitskyl-
återförsäljaren. Åter-
ati få kostnadstäckning för denna skatt Celala endast varans alimänna saluvärde minskat nad skattens i belopp. Kunden kan därför ofta få ut ett aögre oris om han
yrkesmässige Aterförsäljaren uppträder ofta inte iärngre som Xöpare av ey esvaror. fan erbjuder sig i stället att förmedla en försäljning i kurdens namn. Eens skattskyldighet inskränks då 11 att omfatia endast den upcvournadZörmedlings provistonen. Mycket ofta medverkar förmedlaren i firansie-
ingen Då så sätt att han diskorter Mm» bg c Kol NI rättade <ontrakt.
>
ällance att återförsäljarra i åtskilliga
i ör lätt på formerna för ati rent fö r uppdrag. 7ad zom betecknas som kundvaror inlä 3 5 f [00] Hy OÖ HH Bb 3 I
lj
handei med begagnade varor. Visza revisi för avi så har varit fallet. De s seri3sa hardelr uppfattats som mycket b också konstatera ait uppenbara zontrollsvårigsteter föreligger I vå detta område, Yiterligare undantag från skaitteolikt för vissa särskilt konkurrenskänsliga begagnade zanitalvaror
kulle därför inte enligt vår uppfattning lösa problemen. Erfarenheterna ifrån vissa arenskningsaktioner som vidtagits inom bilhandeln visar ati undantaget från skatteplikt på
s procolem och andra ej önskvärda korkurrenseffekter. En kund som önskar lämna en be bil är närmast initress som skillnadsbelosop ne tytesbilen, Säljaren å på båda bilarna sätts så
Det har i många som inte kunnat godtas
a
förnållanden uteslutet sa kapitalvaror, i
Frop. 1981/82: 214 82
undantag för begagnade motorfordon bör slopas och ersättas med an beskattnirg
Vi har i det föregående berört handeln med begagnade kapitalvaror som förvärvas för privat bruk, Xotsv ar tioner kan uppkomma även vid avyttri
ans ok verxsamhet som visserligen är yrkesmässig men som in medför skattekyldi I e
tionsförsäljningarna där privat sgendom s e-
fritt. Der som ombesörjer auktionen är nämligen inte skatt-
k katt
T J
m redan säller, ivar står därför frågan hur mar Hå annat
fo]
vaniig men 3 utan tvärtom rent <apitalr
Även om man med visst fo
av varor mellan pri vart tToe sa särskilda kapitalvaror är det att göra en rättvis avgränsning av detia område
Yi anser därför att man måste finna en lösning som är gererell i den meningen att den skall avse yrkesmässig harder med alla slags begagnade varor. Vad man därefter kan ifrågasätta är om man också måste beakta hanceln med varor med måttliga priser där mervärdeskatten knappast kan ha nå avgörande betydelse för kundens
"ra Kj PM våra överväganden har vi inte nisk I lösning än den som vi presenterade e i vårt första del-
etänkande i fråga om handeln mec beg nade motoröordon och e a söm numera allmänt tillämpas i utländs ka nervärdeskattesys tem. Lösningen innebär att den yrkesmässige åtebtförsäljaren ÅS mecges en i princip generell avdragsrätt 1 sin sk a visning för en eräknad ingående skatt oå inköp från ej t skattskyldiga personer av skattepliktiga varor fö
-
mässig omsättning. Denna s.k. fiktiva avdragsrätt
30M svarar mot gällande
fd fever nd
lämrvad på incytesvarans pris 21ler värde.
ning av varan skall skatt utgå i vanlig
T Oc t beskattas olir det mervärde s [0] försäljaren och som ter sig uttryck i skilln
-
v iningsoriset och inbytesvärdet, i oci
an kunna tvänka sig att
till 20,53 4 högre oris
i form av den då inträdda avdragsrätten med 17,1 «+ på det
anrvisnai
Zn omläggning av beskaitningenr av begagnade varor enligt nu angivna riktlirjer san leda till visst skattebortrall. Detta Zan dock inte bli annat än av begränsad cmfatinin
r
siga nandein utan det skydd som ol.a. Kkonsumeniköplagen, raxlamationsnärnden och garantiåtagander ger en köpare som vänder sig till den reguljära handeln. ztt 2ventuellt begränsat inkomstbortfall måste också vägas mot de oraktiska fördelar som vi anser avt vårt förslag erbjuder.
arbeta oå lika villko varor. Vi har svårt act se zunna förelig
förvärv som anskaffning av
ventarier, roi stämmelserna 2 slår därför at nu i ML och som speciell och motorcyklar 72
som velöper
för ändamål
ning uthyrning
satag av sådana fordon arse som y Den som förvärvat Dbersonbil motorcykel för i skatt vid förvärvet kan Sker försäljningen till försäljning av bilar får fiktiv skatt enligt vårt förslag. Den som driver handel med begagnade bilar Slir oinskränkt skattskyldig för sin verksamhet med obeskuren aväragsrätt för alla förvärv för
rksambeten, Drivs verksarheten i förening med verkstadsrörelse skall rågon uttagsbeskattning följaktligen inte
Bilaga 2
Sammanställning av remissyttrandena över mervärde-
skatteutredningens betänkande (Ds B 1982: 2) Översyn av mervärdeskatten Del VI Rätten till avdrag för fiktiv skatt
Remissinstanser
Remissyttranden har inkommit från kammarrätten i Göteborg, general-
tullstyrelsen, riksskatteverket (RSV), kommerskollegium, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Gävleborgs och Norrbottens län, Kooperativa förbundet (KF), Lantbru-
karnas riksförbund (LRF), Svensk industriförening, Företagareförbundet SER, Sveriges industriförbund, Sveriges Juvelerare- och Guldsmedsförbund, Sveriges konst och antikhandlareförening, Sveriges Mynthandlares förening samt Guldfynd AB. SHIO-Familjeföretagen och Sveriges köpmannaförbund har inkommit med ett gemensamt yttrande. LRF har som eget remissyttrande åberopat ett utlåtande av Lantbrukarnas skattedelegation. Kommerskollegium har bifogat yttranden av handelskamrarna i
Stockholm och Malmö.
Remissyttrandena
1¶Fiktiv mervärdeskatt
1.1 Allmänna synpunkter
Remissinstanserna är överlag överens med utredningen om det nödvän-
diga i att bibehålla en avdragsrätt för fiktiv skatt i någon omfattning. Flera
remissinstanser pekar på att systemet i stort fungerat bra och på de
positiva effekter som avdragsrätten haft på vissa branscher där tidigare
problem med s.k. förmedlingsaffärer helt försvunnit. Förbättringarna gäller också byteshandeln och inte minst bilhandeln. En början till konkurrensneutralitet har också skapats mellan den reguljära handeln och auktionsverksamheten.
Enighet har också rått bland remissinstanserna om det nödvändiga och berättigade i att de nuvarande bestämmelserna om rätt till avdrag för fiktiv
mervärdeskatt ändras. Flertalet remissinstanser är överens med utredning-
en om att de nuvarande bestämmelserna ger ett materiellt oriktigt resultat i
vissa fall och att bestämmelserna i viss mån medverkat till rent bedrägliga beteenden.
1.2 Remissinstanser som i huvudsak godtar förslagen
Utredningens förslag om avdragsförbud för vissa ädelmetaller och att åtnjutet avdrag vid förvärv av vissa varor skall återföras när varan expor-
teras har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av kammarrätten i Göteborg,
kommerskollegium, länsstyrelserna i Blekinge, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, KF, LRF, Svensk industriförening, Sveriges industriförbund, Företagareförbundet SFR, SHIO-Familjeföretagen, Sveriges köp-
mannaförbund, Sveriges konst och antikhandlareförening samt Sveriges Mynthandlares förening. |
Sveriges Juvelerare- och Guldsmedsförbund liksom Guldfynd AB tror
att en mer restriktiv tilldelning av exportlicenser skulle leda till att oegentligheterna skulle undvikas. Avdragsrätten bör bibehållas även för ädelme-
tall men kombineras med återföringsskyldighet vid export.
Generaltullstyrelsen har framhållit att oegentligheter i samband med avdraget för fiktiv skatt kommer att minska genom de föreslagna författningsändringarna till den del de har samband med exporttransaktioner. Vidare har styrelsen framhållit att utredningens förslag kan indirekt
påverka tullverkets kontrollverksamhet eftersom incitamentet till vissa
former av smuggling bortfaller om förslaget genomförs.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har framhållit att vissa dyrare
båtar också blir föremål för export. Bestämmelsen om återföring bör
eventuellt göras generell eftersom också andra varor än de av utredningen upptagna och båtar kan vara aktuella.
Länsstyrelsen i Malmöhus län förordar för att motverka falsarier att förslaget modifieras på så sätt att avdraget inte medges förrän vid försäljningen (nettometoden). De av utredningen påtalade problemen med en nettometod torde, enligt länsstyrelsen, mildras genom användandet av en schablon.
Sveriges Mynthandlares förening som i princip tillstyrkt förslagen har dock framhållit önskvärdheten av att mynt i likhet med vad som redan gäller för frimärken undantas från skatteplikten.
1.3 Remissinstanser som förordar ytterligare inskränkningar
Flera av de i föregående avsnitt nämnda remissinstanserna har pekat på fördelarna med utredningens förslag där säråtgärder enbart riktas mot ett litet antal transaktioner och där avdragsrätten, bortsett från vissa ädelme-
taller, är generell.
RSV och några länsstyrelser har dock, som framgår av det följande, avstyrkt utredningens förslag och föreslagit inskränkningar i den generella avdragsrätten.
RSV menar att de erfarenheter som hittills vunnits gäller en tämligen kort tid och att det förefaller sannolikt att andra typer av transaktioner kan
uppdagas för vilka det inte heller är önskvärt med avdragsrätt för fiktiv skatt. RSV anser att avdrag inte heller skall medges för det av utredningen vid export särbehandlade varuområdet. Som skäl härför åberopar RSV också svårigheter att definiera samma varuområde. RSV uppger sig vara införstått med att handeln med dessa varor kommer att gå över från
sedvanlig butikshandel till förmedlingsverksamhet. Detta förhållande anser sig RSV kunna acceptera.
Under hänvisning till kontroll- och tillämpningsproblem samt risker för
missbruk förordar länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs och Gävle-
borgs län att avdragsrätt endast skall föreligga för ett fåtal varor. Länsstyrelsen i Stockholms län förordar att avdragsrätten begränsas till vissa varor som är av annan karaktär än investerings- och kapitalplaceringsobjekt. De varor som avses är hänförliga till punkt 1—6 i 2§ förordningen om handel
med begagnade varor samt fordon, vissa fartyg, hushållskapitalvaror och
vissa möbler. Enligt länsstyrelsen uppnås härigenom ett materiellt riktigt resultat för den allt övervägande handeln med begagnade varor av annat slag än av investerings- eller kapitalplaceringskaraktär. Länsstyrelsen i Kronobergs län förordar i syfte att undvika nya och omfattande tillämpningssvårigheter och för att inte binda stora kontrollresurser att avdragsrätten skall föreligga endast för varugrupper där inbyten är vanliga, såsom
motorfordon. husvagnar, fritidsbåtar och musikinstrument och vissa inventarier. En avdragsrätt för motorfordon, husvagnar, båtar, båtmotorer, mopeder, snöscooters samt bär och svamp är enligt länsstyrelsen i Gävle-
borgs län helt tillräcklig. De nackdelar som en skärpt beskattning får, får vägas mot de olägenheter som gällande regler medför i form av oäkta
prissättning, falska kvitton, manipulationer vid överföring av privat egendom till fåmansbolag m. m.
1.4 Detaljsynpunkter
Det av utredningen förordade gränsvärdet 175 46 har ifrågasatts av Sveri-
ges mynthandlares förening. Föreningen menar att gränsen i stället bör
sättas vid 11076 för att skilja smältobjekten från samlarobjekten.
Kammarrätten i Göteborg föreslår att ML kompletteras med bestäm-
melser om hur metallvärdet skall beräknas. Eventuellt borde dagspriset på
guld knytas till Guldcentralens priser vid försäljning till guldsmeder. Läns-
styrelsen i Kronobergs län har framhållit att anknytningen av avdragsrät-
ten till 175 76 av metallvärdet medför tolkningsproblem och svårigheter för de skattskyldiga att omedelbart avgöra om avdragsrätt föreligger eller ej.
Detta gäller också vid inköp av blandat skrot eller t.ex. en myntsamling.
Liknande synpunkter har anförts av RSV och länsstyrelsen i Stockholms län. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har föreslagit att länsstyrelsen ges rätt att schablonmässigt eller efter skälig grund bestämma återfö-
ringens storlek. Även Sveriges mynthandlares förening pekar på svårighe-
terna vid blandade köp och förordar en schablon.
Generaltullstyrelsen liksom RSV har framhållit att vissa av de i förordningen om handeln med begagnade varor intagna varugrupperna behöver närmare preciseras då de användas i ML. Vidare bör enligt RSV även hårdmetaller ingå bland de icke avdragsberättigade varorna. Sveriges industriförbund har framhållit att uttrycket "helt eller till väsentlig del” är alltför oklart. Begränsningen i 18§ ML om guldskrot m. m. som förvärvas för utvinning av metallen är enligt LRF inte nödvändig och bör därför utgå.
Utredningens definition av begagnade varor har kritiserats. Några länsstyrelser liksom RSV och Sveriges industriförbund pekar på svårigheterna för de skattskyldiga att avgöra om varan kan antas ha innehafts av en inte skattskyldig. Generaltullstyrelsen och Sveriges mynthandlares förening - pekar på att definitionen av begagnade varor leder till att verklig skatt som hänför sig till införsel också i vissa situationer skall återföras vid återutförsel av varan.
För att minska risken för falsarier med skatten föreslår länsstyrelserna i Kronobergs och Blekinge län att avdrag för fiktiv skatt inte skall få göras förrän varan har betalats till säljaren, dvs. att kontantmetoden skall tillämpas.
Länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge, Gävleborgs och Norrbottens län betonar vikten av att uppgift om all fiktiv skatt anges på särskild rad i deklarationen. RSV förordar att uppgiften i stället lämnas på särskild blankett.
Anvisningarna till 16 § bör, enligt länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge och Norrbottens län, kompletteras så att skyldighet skall föreligga för köparen att ange säljarens personnummer på den handling som verifierar inköp av varor och som ger rätt till avdrag för fiktiv skatt.
2 Avyttring av skogsprodukter
Utredningens förslag om att avyttring av skogsprodukter i fall som avses i punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 35§ kommunalskattelagen också skall behandlas som yrkesmässig omsättning har inte mött några invändningar.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982