om redovisning av mervärdeskatt, m. m.
Prop. 1978/79: 141
Regeringens proposition
1978/79: 141
om redovisning av mervärdeskatt, m. m.;
beslutad den 8 mars 1979.
Regeringen föreslär riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.
På regeringens vägnar OLA ULLSTEN
INGEMAR MUNDEBO
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt och lagen (1978: 69) om försäljningsskatt på motorfordon. Änd-
ringarna innebär bl. a. följande.
Uthyrning av fastighet eller lokaler för användning i verksamhet som
medför skattskyldighet skall, om fastighetsägaren vill det, kunna med-
föra skattskyldighet. Ingående skatt som hänför sig till förvärv m. m. av sådan fastighet eller lokal blir avdragsgill och skyldighet föreligger att redovisa skatt på hyrorna. Motsvarande föreslås gälla vid upplåtelse av rörleselokaler med bostadsrätt. Förslaget undanröjer den skillnad i
mervärdeskattehänseende som föreligger mellan den som driver verksamhet i egna lokaler och den som driver verksamhet i hyrda lokaler.
Den som är skattskyldig skall, om han förvärvar vara från någon som inte är skattskyldig, få tillgodoföra sig avdrag för ingående mervärdeskatt med belopp som skulle ha utgjort mervärdeskatt om säljaren hade varit skattskyldig. Härigenom kommer endast det mervärde som skapas hos den skattskyldige att beskattas. Den dubbelbeskattning som nu kan uppkomma vid omsättning av begagnade varor undanröjs därmed. Reglerna skall omfatta även de nu skattefria begagnade personbilarna och begagnade motorcyklarna. Åtgärden kompletteras på detta område
med förslag om viss sänkning av den s. k. bilaccisen på personbilar och
motorcyklar. Genom ett särskilt s. k. lagerskatteavdrag undanröjs en
dubbelbeskattningseffekt på fordon som finns i lager vid ikraftträdan-
det.
Ränta skall inte längre räknas in i beskattningsvärdet vid kredittrans-
aktioner.
1 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 141
Deklaration som enligt nu gällande bestämmelser skall lämnas den 5 augusti får enligt förslaget lämnas den 20 augusti. Deklaration som av-
ser helt kalenderår eller andra halvåret för den som redovisar skatt två
gånger per år får lämnas den 5 april året därpå i stället för den 5 februari.
De nu avsedda ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1979.
Vidare föreslås ändringar som berör avdragsrätten bl. a. i koncerner
och när det gäller hyra av personbil, beskattningsvärdets bestämmande
när det gäller viss kopiering och anstånd. Även dessa ändringar föreslås
träda i kraft den 1 juli 1979.
I propositionen föreslås även ändringar som avser skattskyldighetens inträde m. m. Skattskyldighet skall inträda när vara levereras eller tjänst tillhandahålls. De vid den tidpunkten gällande bestämmelserna om skat-
teplikt, skattesats m. m. avgör om och med vilket belopp mervärdeskatt
skall redovisas.
Redovisning av mervärdeskatt, som nu kan ske enligt kontantmetoden eller faktureringsmetoden, skall enligt förslaget i princip ske när affärshändelse bokförs, dvs. enligt faktureringsmetoden. Avbetalningshandeln
föreslås dock få redovisa skatt i takt med avbetalningarna. Vidare får länsstyrelsen möjlighet att, om synnerliga skäl föreligger, medge att redovisning av skatt även fortsättningsvis skall ske enligt kontantmetoden. En bibehållen kontantmetod skall kunna få användas av skattskyldiga för vilka övergång till redovisning enligt faktureringsmetoden skulle leda till kraftiga likviditetspåfrestningar. Skattskyldiga som har rätt
att tillämpa förenklad bokföring enligt den s. k. pärmmetoden föreslås
få rätt att under löpande år tillämpa kontantmetoden för sin redovis-
ning av mervärdeskatt. Fordringar och skulder skall dock för dessa före-
tag medräknas vid beskattningsårets utgång.
Skattskyldiga med en årsomsättning om högst 100 000 kr. föreslås få redovisa skatt endast en gång per år och skattskyldiga med en årsomsättning mellan 100 000 kr. och 200 000 kr. två gånger per år. Försla-
get innebär att ca 350 000 deklarationer per år faller bort.
Förskott och a conto-betalningar föreslås bli beskattade när de tas emot utom när det gäller byggnads- eller anläggningsarbeten.
Tjänster som tas ut ur verksamhet för den skattskyldiges eller annans räkning föreslås bli beskattade. Den nuvarande beskattningen av byggnader i vissa fall ersätts med
beskattning av tjänst på fast egendom. Är det fråga om yrkesmässig
byggnadsverksamhet i egen regi kommer beskattningen att avse uttag av tiänst.
Bestämmelserna om bl. a. tidpunkten för skattskyldighetens och re-
dovisningsskyldighetens inträde skall enligt förslaget träda i kraft den
1 januari 1981.
1¶Förslag till
Lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1968: 430) om mervärdeskatt!
dels att 9 och 31 §§ samt anvisningarna till 9 8 skall upphöra att gälla,
dels att 2—4, 6, 8, 10, 14—19, 22, 24, 25, 27, 32—36, 38—40, 46,
49, 51, 55 och 73 §§, punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 2 § samt anvisningarna till 5, 8, 10, 11, 14, 15, 17 och 19 88 skall ha nedan angivna lydelse,
dels att rubriken närmast före 65 § skall lyda ”Tystnadsplikt m. m.”,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 5 a och 5 b 88, och nya anvisningar, anvisningar till 4, 5 a och 22 388. av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §§
Skattskyldig är den som inom landet i yrkesmässig verksamhet omsätter 1) skattepliktig vara, byggnad 1) skattepliktig vara eller tjänst, eller tjänst, 2) vara som anges i 8 § 1-5, tjänst som anges i 10 § första stycket och avser vara som nu nämnts eller tjänst som anges i 11 & 1, 3, 4 eller 5 i vad sistnämnda punkt avser annonsering eller annan reklam för utländsk uppdragsgivares räkning eller tjänst som anges i 11 8 10. Skattskyldig är vidare den som i yrkesmässig verksamhet omsätter sådan vara eller tjänst som anges i första stycket genom utförsel (export). Regeringen kan efter ansökan förordna om skattskyldighet tills vidare för omsättning av annan tjänst än sådan som anges i 10 § första stycket eller 11 &. Länsstyrelsen kan efter ansökan av fastighetsägare besluta att denne
tills vidare skall vara skattskyldig för uthyrning helt eller delvis av
sådan byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet enligt denna lag för användning i verksamhet som medför skattskyldig-
het. Vad nu har sagts tillämpas
även i fråga om upplåtelse av bo-
stadsrätt.
.Y Lagen omtryckt 1969: 237. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 885 anvisningarna till 9 8 1970: 183. 2 Senaste lydelse 1976: 928.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse När särskilda skäl föreligger, kan länsstyrelsen besluta att den som påbörjat verksamhet tills vidare skal! vara skattskyldig redan innan
skattskyldighet enligt första eller andra stycket föreligger.
Om skatt vid införsel föreskrives i 58 och 59 88. (Se vidare anvisningarna.)
3 NM Delägare i enkelt bolag, s. k. gruvbolag eller partrederi är skattskyldig i förhållande till sin andel i bolaget eller rederiet. Efter ansökan av samt-
liga delägare kan länsstyrelsen besluta att den av delägarna som dessa
föreslår tills vidare skall anses som skattskyldig för bolagets eller rede-
riets hela skattepliktiga verksamhet. I fråga om kommanditbolag och annat handelsbolag är bolaget skatt-
skyldigt. Har skattskyldig avlidit är dödsboet skattskyldigt. Har skattskyldig försatts i konkurs är konkursboet skattskyldigt. Den som övertager skattskyldigs verksamhet eller del av sådan verk-
samhet är skattskyldig för affärs-
händelser som inträffar efter övertagandet, i den mån skattskyldighet ej inträtt för den tidigare ägaren.
4§
Skattskyldighet inträder när ve- Skattskyldighet inträder när vara
derlag inflyter kontant eller i form levereras, tjänst tillhandahålls eller av varor eller på annat sätt kom- = uttag sker. Erhålls dessförinnan vemer den skattskyldige till godo och — derlaz helt eller delvis för benär uttag sker. ställd vara eller tjänst inträder skattskyldighet för vederlaget när det inflyter kontant eller på annat sätt kommer den skattskyldige till godo. Vid upplåtelse av avverkningsrätt till skog inträder skattskyldighet, i de fall som avses i punkt I fjortonde stycket av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen (1928: 370), när betalning tas emot. Länsstyrelsen kan efter ansökan
besluta att skattskyldig vid redo-
visning för mervärdeskatt skall inräkna uppkomna fordringar i omsättningen. (Se vidare anvisningarna.)
5u§ Redovisningsskyldighet inträder när affärshändelse, genom vilken skattskyldighet har inträtt, enligt
3 Senaste lydelse 1973: 928.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse god redovisningssed bokförs eller borde ha bokförts, om ej annat följer av andra—fjärde styckena eller av 5 b §. Är den skattskyldige ej bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976: 125) eller ej skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen — (1951: 793) inträder dock redovisningsskyldighet när skattskyldighet inträder enligt 4 §.
Vid kreditförsäljning med förbehåll om återtaganderätt får redovisningsskyldigheten anstå till dess betalning inflyter från köparen. Om fordringen diskonteras eller överlåts utan samband med överlåtelse av verksamheten eller del därav inträder dock redovisningsskyldighet vid diskonteringen eller överlåtelsen. I fråga om annat tillhandahållande mot kredit kan länsstyrelsen, när principerna för den skattskyldiges bokföring föranleder det, medge att redovisningsskyldigheten inträder först vid beskattningsårets utgång, dock senast när betalning inflyter eller fordringen diskonteras eller överlåts.
Länsstyrelsen får, när synnerliga skäl föreligger, medge att vad som sägs i andra stycket om redovisningsskyldighetens inträde vid kreditförsäljning med förbehåll om återtaganderätt skall tillämpas tills vidare av viss skattskyldig även i annat fall.
Försätts skattskyldig i konkurs inträder redovisningsskyldighet för konkursgäldenären för alla affärshändelser för vilka skattskyldighet men ej redovisningsskyldighet har inträtt före konkursutbrottet. Den som övertar skattskyldigs verksamhet eller del därav är redovisningsskyldig för affärshändelse som inträffar efter övertagandet, i den mån redovisningsskyldighet ej har
inträtt för den tidigare ägaren.
(Se vidare anvisningarna.) 5h§ '
Vid uttag av tjänst som sträcker sig över mer än en redovisnings-
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse period skall, om ej annut framgår av andra eller tredje stycket, till varje redovisningsperiod hänföras den del av tjänsten som har utförts under perioden. Utför den som bedriver vrkesmässig byggnadsverksamhet tjänst som till större delen avser ny-, tilleller ombyggnad av fastighet i egen regi inträder redovisningsskyldighet för skatt som hänför sig till uttag av tjänst senast två månader efter det att den fastighet eller del därav som uttaget avser har kun-
nat tas i bruk. Har den som utför byggnadseller anläggningsentreprenad uppburit betalning i förskott eller
a conto inträder redovisningsskyldighet för skatt som belöper
på sådan betalning senast två månader efter slutbesiktning eller där-
med jämförlig åtgärd, om ej annat följer av 5 a § fjärde stycket. Motsvarande gäller i fråga om betalning i förskott eller a conto för vad som enligt denna lag räknas som leverans av vara och som tillhandahålls enligt avtal som avser byggnads- eller anläggningsentreprenad.
6 8 Redovisningsskyldighet förelig- Redovisningsskyldighet förelig-
ger icke för kalenderår under vil- ger om den skattepliktiga om-
ket den skattepliktiga omsättning- sättningen för = beskattningsåret
en ej överstigit 10 000 kronor el- överstiger 10 000 kronor. När särler, i fråga om kalenderår under skilda skäl föreligger kan dock vilket skattepliktig verksamhet på- länsstyrelsen medge att skattskyl-
börjats eller upphört, ett häremot dig skall vara redovisningsskyl-
svarande belopp för den tid verk- dig även i annat fall. samheten bedrivits. För verksamhet som upphört under samma kalenderår som den påbörjats eller
nästföljande kalenderår föreligger
icke redovisningsskyldighet om den skattepliktiga omsättningen ej överstiger 10 000 kronor under den tid verksamheten bedrivits.
När särskilda skäl föreligger Sedan redovisningsskyldighet kan länsstyrelsen medge att skatt- har inträtt kvarstår den till dess
skyldig tills vidare skall vara länsstyrelsen beslutar att den skall 4 Senaste lydelse 1973: 928.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse redovisningsskyldig, trots att den upphöra. Har redovisningsskylskattepliktiga omsättningen är av digheten inträtt på grund av att - den mindre omfattning som sägs i omsättningen har överstigit 10 000 första stycket. Sådant medgivande kronor för beskattningsår, skall sågäller tills vidare, dock minst till dant beslut meddelas när det kan utgången av kalenderåret närmast antas att den skattepliktiga omsättefter det då redovisningsskyldighet ningen varaktigt kommer att uppinträtt. gå till högst 10 000 kronor.
(Se vidare anvisningarna.)
88 Från skatteplikt undantages 1) skepp för yrkesmässig sjöfart, fartyg för yrkesmässigt fiske eller för bogsering, bärgning eller livräddning, luftfartyg för yrkesmässig per-
son- eller godsbefordran samt del, tillbehör och utrustning till sådant fartyg eller luftfartyg, när varan säljes eller uthyres till den som äger fartyget eller luftfartyget eller den som varaktigt nyttjar detta enligt
avtal med ägaren eller när varan införes till landet för ägarens eller
nyttjanderättshavarens räkning,
2) krigsmateriel som är underkastad utförselförbud och del till sådan
krigsmateriel, när varan säljes till staten för militärt bruk eller för detta ändamål införes till landet för statens räkning,
3) läkemedel som utlämnas enligt recept eller säljes till sjukhus eller
införes till landet i anslutning till sådan utlämning eller försäljning,
4) elektrisk kraft, värme samt gas och annat bränsle för uppvärm-
ning eller energialstring, dock icke ved, torv, T-sprit eller annan fotogen än flygfotogen och fotogen för drift av snabbgående dieselmotor,
5) allmän nyhetstidning,
6) periodiskt medlemsblad eller periodisk personaltidning, när varan tillhandahålles utan vederlag eller till utgivaren, medlem eller anställd
eller införes till landet under motsvarande förutsättningar, annan periodisk publikation som väsentligen framstår som organ för sammanslut-
ning med huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt, miljövårdande, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att företräda handikappade eller arbetshindrade medlemmar samt utländsk periodisk publikation av annat slag när prenumeration på
sådan publikation förmedlas mellan prenumerant och utländsk utgivare eller när sådan publikation inkommer direkt till prenumerant,
8) konstverk, som är hänförligt till tulltaxenummer 99.01-99.03 och som äges av upphovsmannen eller dennes dödsbo,
9) vatten från vattenverk,
10) varulager, inventarium och annan tillgång som tillhör verksamhet,
när överlåtelse sker i samband med överlåtelse av verksamheten eller
del därav, fusion eller liknande förfarande,
11) begagnad personbil och be-
gagnad motorcykel, när sådant
fordon omsättes inom landet,
12) tullfri trycksak och fram- 12) trycksak som är tullfri enkallad eller enbart exponerad mik- ligt tulltaxan —(1977:975) och rofilm, när varan införes till lan- framkallad eller enbart exponerad
det som gåva eller annars utan ve- mikrofilm, när varan införes till
> Senaste lydelse 1974: 888 ifr 1975: 923.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse derlag, samt rusdryck, tobaksvara, landet som gåva eller annars utan cigarrettpapper och cigarretthyl- vederlag, samt spritdryck, vin, sa vid införsel till landet i den ord- starköl, tobaksvara, cigarrettpapning som avses i 12 § 4 mom. h) per och cigarretthylsa vid införsel rusdrycksförsäljningsförordningen till landet i den ordning som av-
(1954: 5217) eller 1 8 andra styc- ses i 18 § 4 lagen (1977: 293) om
ket förordningen (1961: 394) om handel med drycker eller i 1 8 tobaksskatt, andra stycket lagen (1961: 394) om tobaksskatt, 13) frimärke, dock icke vid omsättning eller införsel i särskild för
butiksförsäljning avsedd förpackning,
14) dentalteknisk produkt, när den tillhandahålles tandläkare, dentaltekniker eller den för vilken produkten är avsedd.
(Se vidare anvisningarna.)
10 85
Tjänst är skattepliktig, om ej annat följer av 11 8, när tjänsten avser 1) skattepliktig vara och innefattar tillverkning på beställning, uthyr-
ning, servering, formgivning, förmedling, lagring, montering, reparation,
kontroll, analys, underhåll, ändring, rengöring eller omhändertagande
och förstöring,
2) mark och innefattar undersökning, planering, jordbearbetning,
jordförbättring, schaktning, sprängning, borrning, dränering, utfyllning eller ytbeläggning,
3) växande skog, odling eller annan växtlighet och innefattar röjning,
sådd, plantering, uppskattning, märkning, gödsling, beskärning, gallring, skörd, avverkning eller växtskydd, 4) byggnad, annan anläggning som utgör fastighet enligt denna lag,
stängsel eler dylikt och innefattar uppförande, anläggande, rivning, re-
paration, ändring eller underhåll,
S) projektering, ritning, konstruktion eller därmed jämförlig tjänst beträffande mark, byggnad eller annan anläggning som utgör fastighet
enligt denna lag,
6) transport som ej utgör personbefordran eller förmedling av sådan
transport, 7) rumsuthyrning i hotellrörelse eller liknande verksamhet,
8) automatisk databehandling, 9) reklam eller annonsering, 10) upplåtelse av rättighet som avses i 7 § fjärde stycket. Skatteplikt föreligger också, i den mån regeringen förordnar därom,
"för tjänst som omfattas av förordnande enligt 2 § tredje stycket.
Har länsstyrelsen enligt 2 § fjär-
de stycket beslutat om skattskyldighet för uthyrning eller upplåtelse som där avses är tjänsten
skattepliktig.
(Se vidare anvisningarna.)
8 Senaste lydelse 1974: 885.
Nuvurande lydelse Föreslagen Ivdelse
14 är
Beskattningsvärdet utgör Beskattningsvärdet utgör 1) vid omsättning av byggnad 1) vid omsättning av monte-
eller monteringsfärdigt hus samt ringsfärdigt hus samt vid servering,
vid servering eller rumsuthyrning rumsuthyrning eller sådan uthyr-
60 procent av vederlaget inräknat ning eller upplåtelse som avses i
skatt och, vid uttag, 60 procent av 10 § tredje stycket 60 procent av saluvärdet inräknat skatt, vederlaget och, vid uttag, 60 procent av saluvärdet,
2) vid omsättning av byggnads- 2) vid omsättning av byggnadseller anläggningsentreprenad eller eller anläggningsentreprenad eller annan tjänst som avser fastighet annan tjänst som avser fastighet
60 procent av vederlaget inräknat 60 procent av vederlaget och, vid
skatt, om ej annat följer av andra uttag, 60 procent av saluvärdet, stycket, om ej annat följer av andra stycket, 3) vid annan omsättning veder- 3) vid annan omsättning vederlaget inräknat skatt och, vid uttag, laget och, vid uttag, saluvärdet, saluvärdet inräknat skatt. om ej annat följer av tredje stycket. Beskattningsvärdet utgör 20 pro- Vid omsättning av tjänst som cent av vederlaget vid omsättning avses i 10 § första stycket 5 utgör
av tjänst som avses i 10 § 5 och beskattningsvärdet 20 procent av
för tjänst som avser vederlaget och, vid uttag, 20 procent av saluvärdet. Motsvarande gäller vid omsättning av tjänst som avser 1) yttre ledning för vatten, avlopp, fjärrvärme, gas, olja, elektricitet, teleförbindelse, ånga eller liknande,
2) väg, gata, bro, parkeringsplats,
3) spåranläggning, flygfält, hamn, kanal eller annan farled,
4) mark för idrottsplan, skolgård, lekplats eller liknande anläggning.
Vid omsättning av kopior av
ritningar eller motsvarande hand-
lingar, vilka upprättats genom tjänst enligt 10 § första stycket 5 i samband med planerat eller pågående byggnadsarbete utgör beskattningsvärdet 20 procent av vederlaget och, vid uttag, 20 procent
av saluvärdet.
(Se vidare anvisningarna.)
15 8e
Vederlag hänföres till den redo- Redovisning av skatt för viss visningsperiod då vederlaget erhål- redovisningsperiod skall omfatta lits. Har beslut enligt 4 § andra affärshändelser genom vilka redo-
7 Senaste lydelse 1974: 885. 8 Senaste lydelse 1970: 166.
Nuvarande Ilvdelse Föreslagen lydelse
stycket meddelats, hänföres till re- visningsskyldighet har inträtt endovisningsperiod kontant vederlag igt 5 a §. som erhålles under perioden och fordran som uppkommer under perioden.
Värde av uttag hänföres till den
redovisningsperiod då uttaget sker.
Uttag av byggnad eller del av byggnad hänföres till den period då den i huvudsak tages i bruk.
Uppkommer förlust på fordran, Uppkommer förlust på fordran, för vilken den skattskyldige redo- för vilken utgående skatt har redovisat utgående skatt, får ett mot visats, får ett mot denna skatt sva-
denna skatt svarande belopp av- rande belopp avdragas i redovis-
dragas i redovisningen för den pe- ningen för den period då förlusten riod då förlusten uppkommer. In- uppkommer. Inflyter därefter be-
flyter därefter betalning för sådan talning för sådan fordran skall be-
fordran skall beloppet åter upp- loppet åter upptagas i redovistagas i redovisningen. ningen.
Lämnas återbäring, bonus eller annan rabatt, som icke utgör s. k. vill-
korlig rabatt, i efterhand och avser förmånen skattepliktig omsättning,
för vilken utgående skatt redovisats, får belopp motsvarande den del av
den tidigare redovisade skatten som belöpt på den utgivna förmånen av-
dragas i den ordning som gäller för den skattskyldiges redovisning av
utgående skatt. Utges förmånen till skattskyldig skall avdraget grundas på kreditnota eller motsvarande handling. Av handlingen skall framgå minskningen av både vederlag och skatt.
Handling som avses i fjärde Handling som avses i tredje
stycket skall ligga till grund även stycket skall ligga till grund även
för avdrag för annan kundkredi- för avdrag för annan kundkreditering som avser skattepliktig om- tering som avser skattepliktig omsättning. sättning.
Uthyr eller upplåter den som är
skattskyldig enligt 2 § fjärde styc-
ket, inom tre år från utgången av
det kalenderår under vilket beslut
om skattskyldighet har meddelats,
fastigheten eller del därav till nå-
gon som ej bedriver verksamhet som medför skattskyldighet enligt
denna lag, skall beloppet av åt-
njutna avdrag för ingående skatt för ifrågavarande fastighet eller
del därav återföras. Sker sådan ut-
hyrning eller upplåtelse sedan tre men ej sex år har förflutit från utgången av det kalenderår under
vilket beslut om skattskyldighet
har meddelats skall återföring gö-.
ras med hälften av det belopp som
nu sagts.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lvdelse
Vad som sägs i femte stycket
tillämpas även när fastighetsäga-
ren tar uthyrd eller upplåten fas-
tighet eller del därav i anspråk för
användning i verksamhet som ej
medför skattskyldighet samt när
uthyrd eller upplåten fastighet
säljs.
Återföring skall ske i deklara-
tionen för den redovisningsperiod
under vilken den skattepliktiga ut-
hyrningen eller upplåtelsen har
upphört eller fastigheten har sålts.
(Se vidare anvisningarna.)
16 8 Skattskyldig skall, om ej annat Skattskyldig skall, om ej annat följer av andra stycket, utfärda följer av andra stycket, utfärda
faktura eller därmed jämförlig faktura eller därmed jämförlig
handling för varje omsättning för handling för varje omsättning för vilken skatt utgår. Av handlingen vilken skatt utgår. Av handlingen skall framgå vederlaget, skattens skall framgå vederlaget, skattens
belopp och övrigt som har bety- belopp och övrigt som har bety-
delse för skattskyldighet och av- delse för skattskyldighet och av-
dragsrätt enligt 17 8. Bestämmel- dragsrätt enligt 17 8. serna i detta stycke gäller även den som enligt 6 § första stycket är undantagen från redovisningsskyldighet.
Första stycket gäller icke för detaljhandel eller därmed jämförlig
verksamhet och ej heller omsättning, för vilken avräkning mellan kö-
pare och säljare sker enligt avräkningsnota som upprättas av köparen.
På frankeringsmärke eller liknande kvitto behöver skattens belopp icke anges.
Faktura skall, om köparen be-
gär det, utfärdas vid försäljning
till skattskyldig köpare av fastig-
het, som utgör lagertillgång i bygg-
nadsverksamhet och däri har till-
förts skattepliktig tjänst utan att
därefter ha tagits i bruk av sälja-
ren. Av fakturan skall framgå ut-
gående skatt som säljaren redovi-
sat eller har att redovisa för gjor-
da uttag av skattepliktiga tjänster
för fastigheten.
Säljer den som är skattskyldig
enligt 2 § fjärde stycket fastighet
skall han, om köparen begär det,
utfärda intyg om storleken av den
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
ingående skatt som han enligt 15 §
femte stycket återfört på grund av
fastighetsförsäljningen.
(Se vidare anvisningarna.)
17 8”
Skattskyldig får med de begräns- Skattskyldig som är redovisningar som anges i 18 § vid redo- ningsskyldig får med de begräns-
visning av skatt avdraga ingående ningar som anges i 18 § vid redo-
skatt som hänför sig till förvärv visning av skatt avdraga ingående
eller införsel för verksamhet som skatt som hänför sig till förvärv
medför skattskyldighet. Avdrag eller införsel för verksamhet som
får göras även för ingående skatt medför skattskyldighet. Avdrag
som hänför sig till framställning får göras även för ingående skatt för utgivares räkning av tryckt som hänför sig till framställning
upplaga av sådan publikation som för utgivares räkning av tryckt är undantagen från skatteplikt en- upplaga av sådan publikation som ligt 8 I 6. Rätt till avdrag före- är undantagen från skatteplikt en-
ligger för den redovisningsperiod ligt 8 & 6. Rätt till avdrag föredå betalning erlagts. Har medgi- ligger för den redovisningsperiod vande enligt 4 § andra stycket då förvärvet eller införseln enligt lämnats föreligger avdragsrätt för god redovisningssed har bokförts period då betalning erlagts eller eller borde ha bokförts, om ej anskuld dessförinnan uppkommit. nat följer av andra stycket. Har
medgivande enligt 5 a § andra
stycket erhållits får avdrag göras
först vid beskattningsårets utgång
eller när betalning dessförinnan
har erlagts. Avdrag för ingående
skatt som hänför sig till förskotts-
eller a conto-likvid får göras un-
der den redovisningsperiod då be-
talning har erlagts eller, i fråga
om byggnads- eller anläggnings-
entreprenad, när faktura med
uppgift om skattens belopp har
mottagits. Har skattskyldig för-
satts i konkurs inträder avdrags-
rätt senast vid konkursutbrottet i
fråga om ingående skatt, som hän-
för sig till förvärv, införsel eller
förskotts- eller a conto-likvid före
konkursutbrottet.
Vid kreditköp med förbehåll om
återtaganderätt får avdrag för in-
gående skatt göras endast för skatt som belöper på vad som har betalats under redovisningsperioden. Motsvarande gäller när medgivanr-
de enligt 5 a § tredje stycket läm-
nats och vid förvärv av avverk-
9 Senaste lydelse 1973: 928.
Nuvarande Iydelse Föreslagen Ivdelse
ningsrätt till skog. Har skattskyldig
övertagit annan skattskyldigs verk-
samhet eller del därav äger han
rätt till avdrag för ingående skatt
som hänför sig till den tidigare
ägarens förvärv för verksamheten,
i den mån denne skulle haft rätt
till avdrag om skatten hade beta-
lats av honom.
Bedrives verksamhet, som med- Delägare i samfällighet för vatför skattskyldighet, i fastighet som tenreglering, väghållning eller likhelt eller delvis äges direkt av den nande ändamål får avdraga ingåskattskyldige eller av ett av honom ende skatt som hänför sig till samhelägt fastighetsförvaltande före- fällighetens förvärv med vad som tag eller av den som direkt eller belöper på hans andel i samfälligindirekt helt äger det företag som heten. Vad som nu har sagts gäller bedriver verksamheten, får den endast i den mån i samfälligheten skattskyldige avdraga ingående deltagande fastighet används i skatt som belöper på förvärv för verksamhet som medför skattskylfastigheten som han själv eller det dighet. fastighetsförvaltande företaget gör med så stor del av skatten som faller på fastighetens användning för den verksamhet som medför
skattskyldighet. Motsvarande gäl-
ler delägare i samfällighet för vattenreglering, väghållning eller liknande ändumål.
Skuattskyldig som bedriver han- Tillhandahåller koncernföretag del med bilar eller motorcyklar som avses i 43 § 3 mom. kommufår avdraga ingående skatt på för- nalskattelagen (1928: 370) annat värv och införsel för verksamheten företag inom samma koncern med undantag dock för ingående tjänst som icke är skattepliktig får skatt på vara till eller tjänst på det andra företaget göra avdrag för sådan begagnad personbil eller be- den skatt som belöper på det förstgagnud motoreykel som utgör om- nämnda företagets förvärv eller insättningsvara i verksamheten. försel för tillhandahållande av
tjänsten, i den mån avdragsrätt
hade förelegat om förvärvet eller
införseln hade gjorts av det skatt-
skyldiga företaget.
Förvärvar skattskyldig mot ve-
derlag skattepliktig vara från den
som ej är skattskyldig för omsätt-
ning av varan skall som ingående
mervärdeskatt för den skattskyl-
dige anses det belopp som skulle
ha utgjort utgående mervärdeskat!
för säljaren om denne hade varit
skattskyldig för omsättningen. Vad
nu har sagts gäller även den som
är skattskyldig för förmedling som
Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse
avses i punkt 3 första stycket av anvisningarna till 2 §. Skattskyldig, som i annun verksamhet än serveringsrörelse tillhanduhåller kost åt personal, äger rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till andra förvärv för detta tillhandahållande än sådana som uvser livsmedel eller andra förbrukningsvaror, i den mån ej annut följer av andra styvceket av anvisningarna. Överstiger den ingående skatten Redovisar — skattskyldig — olika för viss redovisningsperiod den ut- verksamheter var för sig får över-
gående skatten för samma period, skjutande ingående skatt i en verk-
får det överskjutande beloppet av- samhet kvittas mot utgående skatt dragas i redovisningen för när- 1 annan verksamhet. mast följande redovisningsperiod eller perioder. Redovisar skatt-
skyldig olika verksamheter var för sig får överskjutande ingående
skatt i en verksamhet kvittas mot utgående skatt i annan verksamhet.
Om återbetalning av överskju- Om återbetalning av överskjutande ingående skatt som ej kun- tande ingående skatt som ej kun-
nat avdragas eller kvittas föreskri- nat kvittas föreskrivs i 49 8. ves 1498. (Se vidare anvisningarna.)
18 g1n
Skattskyldig som är undantagen från redovisningsskyldighet enligt 6 § första stycket har icke rätt att avdraga ingående skatt.
Avdragsrätt föreligger icke för ingående skatt som belöper på
1) stadigvarande bostad, 1) stadigvarande bostad, 2) byggnad som förvärvas för unnat ändamål än för stadigvarande bruk i skattepliktig verksumhet,
3) anskaffning av personbil el- 2) anskaffning av personbil eller motorcykel från säljare som ler motorcykel för annan verksam-
innehaft fordonet för yrkesmässig het än sådan som avser yrkesmäsuthyrning och annan anskaffning sig återförsäljning eller uthyrning. av sådunt fordon för ändamål som ej avser yrkesmässig återförsäljning celler uthyrning. Avdragsrätt föreligger endast för högst 50 procent av ingående skatt som belöper på hyra av personbil 19 Senaste lydelse 1974: 885.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
eller motorcykel för annat ända-
mål än yrkesmässig återuthyrning.
Medför verksamhet skattskyldig- Medför verksamhet endast delhet i endast ringa omfattning, har vis skattskyldighet, får ingående
den skattskyldige rätt att avdraga skatt vilken hänför sig till förvärv
dels ingående skatt som hänför sig eller införsel som till mer än 95 till förvärv eller införsel som helt procent avser den del av verksamavser den del av verksamheten heten som medför skattskyldighet som medför skattskyldighet, dels avdragas utan uppdelning efter skälig andel av ingående skatt som skälig grund. Föreligger skattskylbelöper på mera kostnadskrävunde dighet för mer än 95 procent av anskaffningar som huvudsakligen omsättningen, får ingående skatt avser den verksamhet som medför som ej överstiger I 000 kronor för skattskyldighet. I fråga om verk- visst förvärv eller viss införsel avsamhet som Ii endast ringa omfatt- dragas utan uppdelning efter skäning icke medför skattskyldighet lig grund.
får avdrag göras för ingående skatt
utan uppdelning av denna efter skälig grund.
Regeringen kan förordna om undantag från avdragsrätt för ingående
skalt som belöper på utförsel för vilken skatt skall erläggas enligt för-
ordnande som avses i I 8.
19 &
Skattskyldig som icke är un- Den som är redovisningsskyldig dantagen från redovisningsskyldig- skall anmäla sig för registrering het enligt 6 § första stycket skall hos länsstyrelsen i det län, där anmäla sig för registrering hos den verksamhet drivs som anmälänsstyrelsen i det län, där den lan avser. verksamhet drives som anmälan avser.
Anmälan för registrering göres på blankett enligt fastställt formulär.
Driver någon flera verksamheter lämnas anmälan för varje särskild verk-
samhet.
Anmälan göres senast två veckor innan verksamhet som medför skattskyldighet börjar eller övertages. Vid ändring i förhållande som upptagits i anmälningshandling skall länsstyrelsen underrättas inom två veckor.
Om verkställd registrering utfärdar länsstyrelsen särskilt bevis som
sändes till den skattskyldige. För att avgöra om skattskyldighet föreligger kan länsstyrelsen infordra uppgift från näringsidkare som icke anmält sig för registrering.
(Se vidare anvisningarna.)
22 sn
Skattskyldig som icke är undan- Den som är redovisningsskyldig tagen från redovisningsskyldighet skall utan anmaning lämna uppenligt 6 § första stycket skall utan gift (deklaration) för mervärde-
!1 Senaste lydelse 1974: 885.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse anmaning lämna uppgift (deklara- skatt för varje verksamhet för viltion) för mervärdeskatt för varje ken särskild repistrering skall ske verksamhet för vilken särskild re- enligt 19 §. Deklaration lämnas
gistrering skall ske enligt 19 §. för varje redovisningsperiod så
Deklaration lämnas för varje re- länge redovisningsskyldighet före-
dovisningsperiod = under — vilken ligger. Redovisningsperiod omfat-
verksamheten bhedrives. Redovis- tar två kalendermånader, Redovis-
ningsperiod omfattar två kalender- ningsperioder är januari och femånader. Redovisningsperioder är bruari, mars och april, maj och januart och februari, mars och juni, juli och augusti, september
april, maj och juni, juli och au- och oktober samt november och gusti, september och oktober samt december. november och december.
Kan det antagas att ingående Kan det anras att ingående skatt
skatt för viss skattskyldig regel- för viss skattskyldig regelmässigt
mässigt kommer att överstiga ut- kommer att överstiga utgående gående skatt med minst 1 000 kro- skatt med minst I 000 kronor varje nor varje månad kan länsstyrelsen månad kan länsstyrelsen besluta att besluta att redovisningsperiod tills redovisningsperiod tills vidare skall
vidare skall vara en kalendermå- vara en kalendermånad. När sär-
nad. När särskilda skäl föreligger skilda skäl föreligger kan länsstykan länsstyrelsen för viss skattskyl- relsen för viss skattskyldig besluta dig besluta att redovisningsperio- att redovisningsperiod tills vidare derna tills vidare skall vara perio- skall vara halvt eller helt beskattderna januari—april, maj—au- ningsår. gusti och september—december eller att redovisningsperiod tills vidare skall utgöra halvt eller helt kalenderår.
Deklaration skall lämnas till Deklaration skall lämnas till
länsstyrelsen i det län, där den länsstyrelsen i det län, där den skattskyldige registrerats, senast skattskyldige registrerats, senast den 5 i andra månaden efter ut- den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperiod gangen av den redovisningsperiod som deklarationen avser. Sker in- som deklarationen avser, om ej
betalning av skatt enligt 42 § and- annat följer av anvisningarna. Sker
ra stycket i behörig ordning, an- inbetalning av skatt enligt 42 8 ses deklarationen ha lämnats till andra stycket i behörig ordning, länsstyrelsen den dag inbetalnings- anses deklarationen ha lämnats till kort eller försändelse som inne- länsstyrelsen den dag inbetalnings-
håller gireringshandling kommit in kort eller försändelse som innetill postanstalt. Om synnerliga skäl håller gireringshandling kommit in
föreligger kan regeringen eller till postanstalt. Om synnerliga skäl
myndighet som regeringen bestäm- föreligger kan regeringen eller mer medge att skattskyldig eller myndighet som regeringen bestämgrupp av skattskyldiga får lämna mer medge att skattskyldig eller
deklaration senare än som nu grupp av skattskyldiga får lämna nämnts. deklaration senare än som nu
nämnts.
Deklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på blan-
kett enligt fastställt formulär.
Prop. 1978/79: 141
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Efter anmaning skall deklaration lämnas även av den som icke enligt första stycket är deklarationsskyldig.
Bestämmelserna i 47 8 taxe- Bestämmelserna i 47 8 taxe-
ringslagen den 23 november 1956 ringslagen (7956: 623) gäller i till-
(nr 623) gäller i tillämpliga delar lämpliga delar i fråga om deklara-
i fråga om deklaration för mer- tion för mervärdeskatt.
värdeskatt.
(Se vidare anvisningarna.)
24 8!” Deklarationsskyldig skall i skälig omfattning genom räkenskaper, an-
teckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för fullgörande av deklarationsskyldigheten, för kontroll av deklaration och för fastställelse av skatt.
Underlaget skall bevaras under Underlaget skall bevaras under
sju år efter utgången av det kalen- sju år efter utgången av det kalen-
derår som underlaget avser. derår under vilket beskattningsåret
gått till ända.
Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper gäller särskilda be-
stämmelser.
25 F13
Den som granskar deklaration eller annan handling som avser mer-
värdeskatt får taga del även av självdeklaration eller annan handling som upprättats till iedning för inkomsttaxeringen.
Bestämmelserna i 50 8 taxe- Bestämmelserna i 50 8 taxe-
ringslagen (1956: 623) äger mot- ringslagen (1956: 623) äger motsvarande tillämpning i fråga om svarande tillämpning i fråga om
rätt att taga del av deklaration rätt att taga del av deklaration eller annan handling som avser eller annan handling som avser mervärdeskatt. Deklarationen skall mervärdeskatt. Deklarationen skall
förvaras hos länsstyrelsen till ut- förvaras hos länsstyrelsen under
gången av sjunde året efter ut- sju år efter utgången av det kalengången av det kalenderår under derår under vilket beskattningsåret vilket redovisningsperioden gått gått till ända, då deklarationerna,
till ända, då deklarationerna, om om icke regeringen föreskriver anicke regeringen föreskriver annat, nat, skall förstöras. Vad nu sagts
skall förstöras. Vad nu sagts gäller gäller även beträffande andra upp-
även beträffande andra uppgifter gifter som avlämnats till ledning som avlämnats till ledning för för fastställelse av skatt samt av
fastställelse av skatt samt av myn- myndighet vid skattekontroll upp-
dighet vid skattekontroll upprätta- rättade handlingar.
de handlingar.
12 Senaste lydelse 1974: 885. 13 Senaste lydelse 1974: 885. 2 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 141
Nuvarande lydelse Föreslugen lydelse
27 gu
Efter anmaning skall närings- Efter anmaning skall närings-
idkare lämna uppgift om skatte- idkare lämna uppgift om skatte-
pliktig vara, byggnad eller tjänst pliktig vara eller tjänst som han som han förvärvat av, sålt till eller förvärvat av, sålt till eller tillhan-
tillhandahållit annan näringsidka- dahållit annan näringsidkare. Be-
re. Bestämmelserna i 39 8 4 mom. stämmelserna i 39 § 4 mom. taxetaxeringslagen om befrielse från ringslagen (1956: 623) om befrielse uppgiftsskyldighet gäller i: tillämp- från uppgiftsskyldighet gäller i tillliga delar. lämpliga delar.
Bestämmelserna i 46 § taxeringslagen gäller i tillämpliga delar i fråga om kontroll av mervärdeskatt.
32 8 Har den skattskyldige lämnat Har den skattskyldige lämnat
deklaration anses skatten fastställd deklaration enligt 22 § anses skat-
i enlighet med deklarationen ge- ten fastställd i enlighet med dek-
nom preliminärt beslut. larationen. Har deklaration icke
lämnats anses skatten fastställd till
noll kronor.
Skatt anses fastställd enligt
första stycket utan att beslut med-
delas.
33 8
Nytt preliminärt beslut om fast- Föranleder framkomna omstänställelse av skatt meddelas när digheter omprövning av fastställd framkomna omständigheter föran- skatt meddelar länsstyrelsen preleder ändring av tidigare prelimi- liminärt beslut om fastställelse av närt beslut. skatten. Av beslutet skall framgå
att den skattskyldige kan erhålla
slutligt beslut enligt 36 §.
34 gi5
I annat fall än som avses i 32 § Efter utgången av den tid inom skull preliminärt beslut tillställas vilken deklaration för den sista den skattskyldige. Beslutet skall redovisningsperioden under beinnehålla uppgift om den skatt skattningsåret skall lämnas enligt som skall betalas, avräknas eller 22 § får sådan ändring av faståterbetalas och skälen för beslutet. ställd skatt som berör mer än en Av beslutet skall vidare framgå att redovisningsperiod under beskatt-
skattskyldig kan erhålla slutligt ningsåret hänföras till den sista
beslut om fastställelse av skatt. redovisningsperioden under be-
skattningsåret.
Vad som sägs i första stycket
gäller ej om slutligt beslut har
meddelats för någon redovisnings-
period under beskattningsåret. 14 Senaste lydelse 1974: 773 (övergångsbest.). 15 Senaste lydelse 1971: 400.
Nuvurande lydelse Föreslagen Iydelse
SL
358 Fråga om preliminärt beslut Fråga om preliminärt beslut får
får icke väckas efter den 30 no- icke väckas efter den 30 november
vember tredje året efter utgången tredje året efter utgången av det av det kalenderår under vilket re- kalenderår under vilket beskatt-
dovisningsperioden gått till ända. ningsåret gått ull ända.
Preliminärt beslut får icke med- Har slutligt beslut meddelats får delas senare än tre år efter ut- fråga om preliminärt beslut icke gången av kalenderår som anges i prövas. första stycket.
36 §
Slutligt beslut om fastställelse Slutligt beslut om fastställelse av av skatt skall meddelas, om den skatt skall meddelas, om den skatt-
skattskyldige begär sådant beslut skyldige begär sådant beslut inom
inom två månader från den dag tre år från utgången av det kadå han fått del av preliminärt be- lenderår under vilket beskatt-
slut. Föreligger särskilda skäl får ningsåret gått till ända. Hur pre-
slutligt beslut meddelas även om liminärt beslut meddelats skall den skattskyldige ej begärt det. dock slutligt beslut meddelas, om
den skattskyldige begär sådant be-
slut inom två månader från den
dag då han fått del av det prelimi-
nära beslutet. Föreligger särskilda
skäl får slutligt beslut meddelas
även om den skattskyldige ej be-
gärt det.
Slutligt beslut skall innehålla Har slutligt beslut meddelats får uppgift om den skatt som skall fråga om nytt sådant beslut icke betalas, avräknas eller återbeta- prövas. las.
Hur slutligt beslut enligt första stycket varken begärts eller meddelats och har tre år förflutit efter utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden gått till ända, anses skatten fastställd
genom slutligt beslut i enlighet
med senaste meddelade preliminära beslut eller, om preliminärt beslut icke meddelats, i enlighet
med deklaration. Motsvarande
gäller när varken deklaration lämnats eller preliminärt beslut med-
delats, varvid skatten anses fast-
ställd till noll kronor. Slutligt be-
16 Senaste lydelse 1973: 928. 17 Senaste lydelse 1974: 885.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse slut enligt detta stycke anses dock icke föreligga tidigare än två månader efter det utt den skauttskyldige fått del av nytt preliminärt beslut.
Is
Har skattskyldig i deklaration Har skattskyldig i deklaration
eller på annat sätt lämnat oriktig eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för fastställelse uppgift till ledning för fastställelse av skatt eller underlåtit att lämna av skatt eller underlåtit att lämna deklaration eller infordrad upp- deklaration eller infordrad upp-
gift samt har detta föranlett att gift samt har detta föranlett att skatt icke fastställts eller fastställts skatt fastställts till för lågt belopp
till för lågt belopp eller medfört att eller medfört att skatt återbetalats
skatt återbetalats med för högt be- med för högt belopp, sker efterlopp, sker efterbeskattning. Det- beskattning. Detsamma gäller när
samma gäller när skattskyldig har skattskyldig har lämnat oriktig lämnat oriktig uppgift i mål om uppgift i mål om skatt.
skatt.
Efterbeskattning får icke ske om det belopp som den skattskyldige skulle ha att erlägga är att anse som ringa eller det med hänsyn till omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt att efterbeskattning sker.
Kan uppgift som den skattskyldige lämnat icke läggas till grund för en tillförlitlig beräkning får efterbeskattning ske efter skälig grund.
Bi stämmelserna i 34 § gäller i
tillämpliga delar vid efterbeskatt-
ning.
39 8
Beslut om efterbeskattning skall innehålla uppgift om den skatt som skall betalas.
Utan hinder av bestämmelserna Utan hinder av bestämmelserna 1 55—57 88 äger länsstyrelsen i 55-57 §§ äger länsstyrelsen
från skatt som skall betalas enligt från skatt som skall betalas enligt
första stycket för viss redovis- beslut om efterbeskattning för viss ningsperiod avräkna skatt som den redovisningsperiod avräkna skatt
skattskyldige kan återfå för annan som den skattskyldige kan återfå redovisningsperiod under samma för annan redovisningsperiod unkalenderår. Som förutsättning här- der samma beskattningsår. för gäller att det belopp som den
skattskyldige kan återfå understiger det belopp som han skall betala och att allmänna ombudet tillstyrkt att avräkning får ske.
18 Senaste lydelse 1978: 197. 19 Senaste lydelse 1973: 928.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
40 8 20
Efterbeskattning får ske först Efterbeskattning får ske först sedan slutligt beslut om faststäl- sedan slutligt beslut om fastställellelse meddelats eller sådant be- se av skatt meddelats eller när slut föreligger enligt 36 § tredje fråga om preliminärt beslut icke stycket och endast om fråga om längre enligt 35 § får väckas. Efterefterbeskattning prövats senast un- beskattning får icke ske med der sjätte året efter utgången av mindre fråga därom prövats sedet kalenderår under vilket redo- nast under sjätte året efter utvisningsperioden gått till ända. Ef- gången av det kalenderår under terbeskattning på grund av oriktig vilket beskattningsåret gått till änuppgift i mål om skatt får dock da. Efterbeskattning på grund av ske inom ett år efter utgången av oriktig uppgift i mål om skatt den månad då dom eller slutligt får dock ske inom ett år efter beslut i målet vunnit laga kraft. utgången av den månad då dom
eller slutligt beslut i målet vunnit
laga kraft.
Har den skattskyldige avlidit, påföres efterbeskattning hans dödsbo. Sådan efterbeskattning får ske endast om fråga därom prövats senast under andra året efter utgången av det kalenderår under vilket bouppteckning efter den skattskyldige lämnats in för registrering.
Har skattskyldig åtalats för skattebrott som avser mervärdeskatt för honom får, aven efter utgången av den i första eller andra stycket angivna tiden, efterbeskattning ske för det år som brottet avser. Detsamma gäller, om efterbeskattning medför att den skattskyldige enligt 12 8 skattebrottslagen (1971: 69) är fri från ansvar för sådant brott. Efterbeskattning som har sagts nu får dock ske endast om fråga därom prövats före utgången av kalenderåret efter det under vilket åtalet väcktes eller åtgärd som avses i 12 8 skattebrottslagen vidtogs. Har den skattskyldige avlidit, skall fråga om efterbeskattning av dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet. Efterbeskattning som har åsatts efter åtal mot den skattskyldige skall undanröjas av länsstyrelsen, om åtalet ej bifalls till någon del. Detta gäller dock ej, om åtalet ogillas med stöd av 12 8 skattebrottslagen.
Tredje stycket skall tillämpas också i fall då den som har företrätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser mervärdeskatt för den Juridiske personen eller är fri från ansvar för sådant brott på grund av 12 8 skattebrottslagen.
46 821
Har besvär anförts över slutligt Har besvär anförts över slutligt beslut om fastställelse av skatt el- beslut om fastställelse av skatt eller beslut om efterbeskattning el- ler beslut om efterbeskattning eller beslut av länsrätt eller kam- ler beslut av länsrätt eller kammarrätt, kan den skattskyldige av marrätt, kan den skattskyldige av länsstyrelsen få anstånd med betal- länsstyrelsen få anstånd med betalning av skatt. Bestämmelserna i ning av skatt. Bestämmelserna i 49 § 1 mom. uppbördslagen (1953: 49 8 1, 2 och 3 mom. uppbördsla-
20 Senaste lydelse 1978: 197. 21 Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1978/79: 86 föreslagna lydelsen.
Kartong: S. 21. 46 & Står: länsskatterätt Rättat till: länsrätt. Ändrat innehåll i
not 21.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 272) om anstånd vid besvär över gen (1953: 272) om anstånd vid beslut rörande taxering äger mot- besvär över beslut rörande taxe-
svarande tillämpning. ring äger motsvarande tillämp-
ning.
Har avräkning enligt 39 § andra stycket icke skett enbart på den grunden att belopp som den skattskyldige kan återfå överstiger vad han har att betala, får länsstyrelsen, om besvär anförts enligt 55 §, medge anstånd med betalningen.
49 gär
Överstiger ingående avdragsgill Överstiger ingående avdragsgill skatt enligt deklaration den utgå- skatt enligt deklaration den utgående skatten smed minst I 000 kro- ende skatten, återbetalar länssty-
nor, återbetalar länsstyrelsen det relsen det överskjutande beloppet
överskjutande beloppet. i den mån kvittning icke skett en-
ligt 17 § sjunde stycket.
Understiger skillnaden mellan ingående skatt och utgående skatt 1000 kronor, återbetalar länsstyrelsen skillnadsbeloppet när det icke kan avdragas eller kvittas enligt 17 § fjärde stycket. Föreligger särskilda skäl, kan länsstyrelsen även i annat fall besluta om återbetalning av belopp under 1 000 kronor.
Skattskyldig som är undantagen från redovisningsskyldighet enligt 6 § första stycket har icke rätt till återbetalning av ingående skatt.
Överstiger skatt som skattskyl- Överstiger skatt som skattskyl-
dig betalat för viss redovisnings- dig betalat för viss redovisningsperiod skatten enligt beslut om period skatt som fastställts eller
fastställelse, återbetalar länsstyrel- anses fastställd, återbetalar läns-
sen det överskjutande beloppet. styrelsen det överskjutande belop-
pet.
Den som i annat fall får nedsättning i eller befrielse från skatt som
avkrävts honom, återfår av länsstyrelsen vad han betalat för mycket.
Vid återbetalning av överskju- Vid återbetalning av överskjutande ingående skatt som den tande ingående skatt som den skattskyldige är berättigad att åter- skattskyldige är berättigad att återfå enligt första eller andra stycket få enligt första stycket får endast får endast restförd mervärdeskatt restförd mervärdeskatt och därå och därå belöpande restavgift av- belöpande restavgift avräknas. räknas.
2? Senaste lydelse 1974: 771 (övergångsbest.).
Nuvurande lydelse Föreslagen lydelse
Fordran på överskjutande ingående skatt får ej särskilt överlåtas eller
utmätas.
I övrigt gäller uppbördslagens I övrigt gäller uppbördslagens
bestämmelser om restitution av (1953: 272) bestämmelser om resti-
skatt i tillämpliga delar beträffan- tution av skatt i tillämpliga delar de återbetalning av mervärdeskatt. beträffande återbetalning av mer-
värdeskatt.
des
Talan mot meddelat slutligt be- Talan mot meddelat slutligt be-
slut eller mot beslut att icke med- slut eller mot beslut att icke med-
dela slutligt beslut eller mot beslut dela preliminärt eller slutligt beom efterbeskattning, skattskyldig- slut eller mot beslut om efterbehet, redovisningsskyldighet eller skattning, skattskyldighet, redovisrestavgift förs hos Jänsrätten ge- ningsskyldighet eller restavgift förs nom besvär. hos länsrätten genom besvär.
Mot beslut om skatterevision Mot preliminärt beslut eller mot
eller mot länsstyrelses beslut i frå- beslut om skatterevision eller mot ga om registrering eller föreläg- länsstyrelses beslut i fråga om regande av vite får talan ej föras. gistrering eller föreläggande av
vite får talan ej föras.
Talan mot länsstyrelses beslut i övrigt enligt denna lag föres hos riksskatteverket genom besvär. Mot riksskatteverkets beslut får talan ej
föras.
55 g24
Skattskyldig får anföra besvär i särskild ordning om
1) skatt fastställts i strid med bestämmelserna om vem som är skatt-
skyldig eller om vad som är skattepliktigt,
2) skatt fastställts mer än en gång för samma omsättning,
3) beskattningen blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,
4) någon till följd av underlåtenhet att lämna deklaration eller infordrad uppgift, felaktighet i deklaration eller annan uppgift som han lämnat eller i uppgift eller handling som legat till grund för sådan deklaration eller uppgift fått skatten för viss redovisningsperiod fastställd till belopp som väsentligt avviker från vad som rätteligen bort fastställas för perioden,
5) någon i annat fall kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda att skatten fastställts till belopp som väsentligt avviker från
vad som fastställts.
Besvär enligt första stycket 4 och 5 får upptagas till prövning endast om besvären kan grundas på omständighet eller bevis, varom kännedom saknats när skatten fastställts, och det framstår som ursäktligt att den som söker rättelse icke i annan ordning åberopat omständigheterna eller beviset för att få rättelse.
23 Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1978/79: 86 föreslagna lydelsen. 24 Senaste lydelse 1971: 400. Kartong: S. 23, 51 § Står: länsskatterätten Rättat till: länsrätten. Ändrat inne-
håll i not 23.
Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse
Besvär som avses i första stycket Besvär som avses I första stycket får anföras senast under sjätte året får anföras senast under sjätte året
efter utgången av det kalenderår efter utgången av det kalenderår
under vilket redovisningsperioden under vilket beskattningsåret gått gått till ända. till ända.
Allmänt ombud får enligt första och tredje styckena anföra besvär till den skattskyldiges förmån och i fall som avses i första stycket 3 även till den skattskyldiges nackdel.
Bestämmelserna i 34 § gäller i
tillämpliga delar vid prövning av
besvär i särskild ordning.
73 8
Utgående mervärdeskatt räknas icke som intäkt och ingående sädan skatt icke som kostnad vid inkomsttaxeringen.
Har mervärdeskatt likväl medräknats vid inkomstredovisningen anses skatten i den mån den betalats till staten som sådan speciell skatt, för vilken avdrag får åtnjutas vid inkomsttaxeringen enligt kommunalskattelagen. Till följd härav utgör återbetalad, avkortad eller avskriven mervärdeskatt, för vilken avdrag medgivits vid inkomsttaxeringen, skattepliktig intäkt vid inkomsttaxeringen. För skattskyldig som icke är redovisningsskyldig utgör dock utgående mervärdeskatt intäkt och ingående sådan skatt kostnad vid inkomstredovisningen enligt kommunalskattelagen.
Har återföring av mervärde-
skatt gjorts enligt 15 § femte eller
sjätte stycket räknas det återförda
beloppet, i den mån det har beta-
lats till staten, som driftkostnad
vid beräkning av inkomst av fas-
tighet eller rörelse enligt kommu-
nalskattelagen.
Anvisningar
till 2 §
1.2" Verksamhet anses som yr- 1. Verksamhet anses som yrkes-
kesmässig när inkomsten därav ut- mässig när inkomsten därav utgör gör skattepliktig intäkt av jord- skattepliktig intäkt av jordbruks-
bruksfastighet, av annan fastighet fastighet, av annan fastighet eller
eller av rörelse enligt kommunal- av rörelse enligt kommunalskatte-
skattelagen (1928: 370). Som yr- lagen (1928: 370). Som yrkesmäskesmässig verksamhet räknas även sig verksamhet räknas även rea-
realisation av levande och döda lisation av levande och döda in-
inventarier i jordbruksfastighet. ventarier I jordbruksfastighet, även
även om intäkten därav icke är om intäkten därav icke är skatteskattepliktig enligt - kommunal- pliktig enligt kommunalskattelaskattelagen. Som yrkesmässig räk- gen. Som yrkesmässig räknas även
nas även annan verksamhet i vil- omsättning av vara från fastighet ken varor eller tjänster omsättes som avses i 24 § 2 eller 3 mom.
under rörelseliknande former. kommunalskattelagen och uthyr-
25 Senaste lydelse 1978: 920.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ning enligt 2 § fjärde stycket av sådan fastighet samt annan verksamhet i vilken varor eller tjänster omsätts under rörelseliknande
former.
Den som yrkesmässigt omsätter tjänst som avses i IO $& första stycket 2 eller 4 anses bedriva yrkesmässig byggnadsverksamhet. Sådan verksamhet omfattar även tjänst som den skattskyldige ut-
för eller låter utföra på fastighet
som för honom utgör lagertillgång I förvärvskällan rörelse enligt kommunalskattelagen. Som lagertillgång i byggnadsverksamhet skall dock enligt denna lag ej räknas fastighet som avses i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen och som av den skattskyldige stadigvarande brukas som bostad eller för fritidsändamål.
Försäljning av inventarier, ma- Försäljning av inventarier, material, avfallsprodukter eller Iik- terial, avfallsprodukter eller liknande varor i verksamhet som nande varor i verksamhet som icke medför skattskyldighet anses icke medför skattskyldighet anses
som yrkesmässig endast om den ej som yrkesmässig. Som yrkesmässker under butiksmässigu former. sig anses dock försäkringsföretags Utan hinder härav anses alltid omsättning av vara som Övertagits
som yrkesmässig försäkringsföre- i samband med skadereglering och
tags omsättning av vara som Över- finansieringsföretags omsättning av tagits i samband med skaderegle- vara som enligt köpeavtal återtaring, finansieringsföretags omsätt- gits av företaget. Som yrkesmässig ning av vara som enligt köpeavtal anses alltid omsättning av vara som återtagits av företaget samt om- vid förvärvet eller införseln har sättning av fartyg eller luftfartyg varit undantagen från skatteplikt som utgör anläggningstillgång och enligt 8 § 1. Tillhandahållande av varit undantaget från skatteplikt kost åt personal anses som yrkesvid förvärvet eller införseln. mässig verksamhet endast när det sker i serveringsrörelse. Skattskyldigs försäljning av personbil eller motorcykel anses som yrkesmässig endast om rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till den skuattskyldiges förvärv av fordonet har förelegat.
Utgivning av program eller katalog för verksamhet som ej medför
skattskyldighet anses icke som yrkesmässig. Utländsk företagare anses bedriva yrkesmässig verksamhet här i
landet även när han omsätter varor som han lagt i lager eller förvärvat
Nuvurande Ivdelse Föreslagen lydelse
inom eller infört till landet för leverans efter montering, installation
eller annan tjänst eller inom landet tillhandahåller byggnadsentreprenad
eller annan tjänst.
Föreligger skattskyldighet för utländsk företagare, som icke är bosatt eller icke stadigvarande vistas här i landet eller, om fråga är om juridisk person, icke har fast driftställe här i landet, skall företagaren företrädas av en av länsstyrelsen godkänd representant. Sådan represen-
tant skall enligt fullmakt av den utländske företagaren som ombud för
företagaren svara för redovisningen av skatt för den verksamhet som skattskyldigheten omfattar och i övrigt företräda den utländske företagaren i frågor som gäller skatt enligt denna lag. Länsstyrelsen kan
kräva, att säkerhet skall ställas för skattens betalning. Underlag för
kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos representanten.
Verksamhet som staten eller kommun bedriver för att uteslutande tillgodose eget behov räknas som yrkesmässig endast när den drives i bolagsform eller liknande. Detta gäller även vid ekonomiskt samgående mellan staten och kommun eller mellan kommuner för verksamhet som
avser visst gemensamt ändamål. Med kommun förstås även landstings-
kommun.
Bedriver staten, kommun eller kommuner var för sig eller gemensamt verksamhet som icke uteslutande tillgodoser egna behov, räknas verksamheten, när den ej drives i bolagsform eller liknande, som yrkes-
mässig till den del den avser annat än egna behov. Som yrkesmässig verksamhet anses alltid statens järnvägars befordran av varor, post-
verkets befordran av varor i diligensrörelsen samt postverkets befordran av postpaket och gruppkorsband. Som yrkesmässig verksamhet anses vidare alltid kommuns omsättning av vara som avses i 8 & 4, transport i samband med renhållning eller omhändertagande och förstör: 3 av vara.
Om särskilda skäl föreligger Om särskilda skäl föreligger kan kan regeringen förordna att stat- regeringen förordna att statlig lig verksamhet, som avser eget be- verksamhet, som avser eget behov hov och som ej enligt andra eller och som ej enligt sjunde eller tredje stycket är att anse som yr- åttonde stycket är att anse som kesmässig, tills vidare skall anses yrkesmässig, tills vidare skall an-
utgöra yrkesmässig verksamhet. ses utgöra yrkesmässig verksamhet.
Verksamhet som medlem i sameby utför enligt rennäringslagen (1971:
437) för samebyns räkning anses ej som yrkesmässig.
2.20 Med omsättning av vara, 2. Med omsättning förstås enbyggnad eller tjänst förstås enligt ligt denna lag att vara levereras i
denna lag att vara eller byggnad samband med försäljning, att
säljes och att tjänst utföres eller tjänst utförs eller förmedlas (till-
förmedlas = (tillhandahålles) mot handahålls) mot vederlag, att be-
vederlag. Med försäljning likställes talning uppbärs i förskott eller a
byte. conto för beställd vara eller tjänst
samt att vara eller tjänst uttas.
Med försäljning eller tillhandahål-
lande likställs byte. Med uttag för-
stås att
24 Senaste lydelse 1978: 73.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
a) vara tas i anspråk av den
skattskyldige eller överlåts utan vederlag eller mot vederlag som understiger det allmänna suluvärdet, när rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till den skattskyldiges förvärv av varan har förelegat,
hb) vara överförs från verksamhetsgren som medför skattskyldighet till verksamhetsgren som ej medför skattskyldighet,
c) skepp, fartyg eller luftfartyg eller del, tillbehör eller utrustning därtill, som vid förvärvet eller införseln har undantagits från skatteplikt enligt 8 § I, tas i anspråk för ändamål som ej berättigar till sådant undantag,
d) tjänst, som även på annat sätt yrkesmässigt omsätts i verksamhet, utförs eller tillhandahålls av den skattskyldige för egen eller
annans räkning utan vederlag eller
mot vederlag som understiger det allmänna saluvärdet, om ej annat följer av andra stycket,
e) tjänst i yrkesmässig byggnadsverksamhet av annan än den skattskyldige tillförs fastighet som innehas eller nyttjas av den skattskyldige för annat ändamål än stadigvarande bruk i byggnadsverksumheten,
f) vara, som utgör omsättningstillgång i skattskyldigs verksamhet, utnyttjas av den skattskyldige eller annan för privat bruk, när värdet av det privata utnyttjandet är mer än ringa. Med omsättning förstås vidare Omsättning enligt första stycket uttag av vara ur verksamhet för d) anses ej föreligga, om tjänst annat ändamål än för försäljning, som uttas avser nyttjande av förnär rätt till avdrag för ingående hyrt fordon och rätt till avdrag för skatt föreligger enligt 17 §. Som ingående skatt som belöper på hyomsättning anses i enlighet härmed ran inte alls eller endast delvis föuttag av vara för den skattskyldi- religger enligt 18 § andra stycket. ges eller hans anställdas personliga Utför skattskyldig själv tjänst för bruk. Utför den som bedriver egen räkning anses omsättning enbyggnuadsrörelse reparations-, un- ligt första stycket d) föreligga enderhålls- eller förbättringsarbete på dast om han i samband med tjäns-'
Nuvurande Ivdelse Föreslagen Ivdelse egen fastighet, som icke användes ten tar ut vara av mer än ringu
i rörel, na och ej heller utgör lager- värde.
tillgång i denna, anses uttag av byggnadsmaterial och annat material för arbetet som omsättning. Omvsättning föreligger även när den som bedriver handel med begagnade personbilar eller begagnude motoreyklar i förening med verkstadsrörelse uttager vara ur verkstadsrörelsen för utt tillföras begagnad personbil eller begagnad motoreykel som utgör omsättningsvara i handeln med begagnade sådana fordon.
Uttag av byggnad unses som omsättning när uttaget sker ur byggnadsrörelse. Andra = stycket äger därvid motsvarande tillämpning. Byggnad anses som uttagen även om den behålles av den som driver byggnadsrörelsen utan att användas för stadigvarande bruk i denna.
Som omsättning anses icke uttag Som omsättning anses ej uttag
av maskin eller annan skatteplik- av vara, som utgör omsättnings-
tig vara med undantag av skatte- tillgång, för användning i verk-
pliktig personbil eller motorcykel samhet som medför skattskyldigfrån lager av omsättningsvaror för het. användning som anläggningstillgång eller material i den skattskyldiges skattepliktiga verksamhet.
Som omsättning anses icke heller skadevållandes avhjälpande av skada. Ersättning som erhålles för annat omhändertagande än sådant som avses i 11 8 3 anses icke som omsättning för mottagaren.
Med personbil förstås enligt denna lag även lastbil med skåpkarosseri
och buss, om fordonets totalvikt är högst 3 000 kilogram.
till 4 §
Med leverans av vara förstås att
varan avlämnas till köparen eller
avsänds till köparen mot postför-
skatt eller efterkrav.
till 5 8
Med verksamhet förstås för- Med verksamhet förstås för-
värvskälla enligt kommunalskatte- värvskälla enligt kommunalskattelagen. lagen (1928: 370).
Med ingående skatt avses även
Nuvarande lIlvdelse Föreslagen lydelse
skatt som enligt 16 § fjärde eller femte stycket har upptagits i faktura eller intyg.
ull 5a §
Beskattningsår enligt denna lag utgörs uv beskattningsåret enligt kommunalskattelagen (1928: 370). Om den verksamhet redovisningen avser inte medför skattskyldighet enligt den lagen, utgörs beskattningsåret av kalenderåret. Förs i verksamheten räkenskaper som avslutas med årsbokslut, får dock räkenskapsåret utgöra beskattningsår om det sammanfaller med räkenskapsår som är tillåtet enligt bokföringslagen (1976: 125).
till 8 §27
Som yrkesmässig sjöfart anses även transport med skepp av eget
gods. Undantaget för skepp gäller icke sådan farkost, för vilken förflytt-
ningen är av underordnad betydelse i förhållande till huvuduppgiften.
Flodspruta, pontonkran, flytdocka och annan till tulltaxenummer 89.03 hänförlig farkost än bärgningsfartyg utgör skattepliktig vara. Undantaget för fartyg för yrkesmässigt fiske gäller alla fartyg, som
säljes eller införes för att användas vid sådant fiske, oavsett om fartyget
är särskilt anordnat för detta ändamål. Undantaget för fartyg för livräddning, gäller endast sådant fartyg
som ställes till förfogande för Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne. Undantaget för gas och annat bränsle gäller icke vara, som med
hänsyn till försäljningsform, kvantitet eller förpackning har karaktär
av butiksvara.
Undantaget för allmän nyhetstidning gäller sådan publikation av
dagspresskaraktär som normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka. Undantaget för periodisk publi- Undantaget för periodisk publikation under 6 gäller svenskt och kation under 6 gäller svenskt och
utländskt alster av angivet slag, utländskt alster av angivet slag, som enligt utgivningsplan utkom- som enligt utgivningsplan utkom-
mer med normalt minst fyra num- mer med normalt minst fyra num-
mer om året. Till sammanslutning mer om året. Till sammanslutning
med huvudsakligt syfte att verka med huvudsakligt syfte att verka
för idrottsligt ändamål hänföres för idrottsligt ändamål hänföres
endast sammanslutning som är an- endast sammanslutning som är an-
sluten till Sveriges riksidrottsför- sluten till Sveriges riksidrottsför-
bund eller Svenska korporations- bund eller Svenska korporationsidrottsförbundet eller är represen- idrottsförbundet eller är represen- 27 Senaste lydelse 1974: 888 jfr 1975: 923.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
terad inom Sveriges olympiska terad inom Sveriges olympiska kommitté. Som försvarsfrämjande kommitté. Som försvarsfrämjande
sammanslutning räknas endast sammanslutning räknas endast
sammanslutning som anges i I 8 sammanslutning som anges i 1 § punkt I kungörelsen den 11 de- kungörelsen (1970: 301) om fricember 1953 (ar 737) angående villig försvarsverksamhet eller som frivillig. försvarsverksamhet eller har till uppgift att stödja hemvärsom har til! uppgift att stödja hem- nets verksamhet. värnets verksumhet.
Fordon under 11 anses som begugnat endast om det tidigare för annat ändamål än yrkesmässig återförsäljning sålts eller uttagits inom landet eller införts till landet. Har ny personbil eller ny motorcykel anskaffats för yrkesmässig uthyrning anses fordonet icke som hegagnat när det säljes eller utta- £es av uthyraren.
till 10 8
Tjänst under I är icke skatte- Skatteplikt föreligger icke för
pliktig om den avser annan sådan lagring av vara åt annan än skattvara som är undantagen från skat- skyldig eller för tvätt av utrustteplikt enligt 8 § än begagnad per- ning till icke skattepliktigt fartyg
sonbil eller begagnad motorcykel. eller luftfartyg. Tjänst under I Skatteplikt föreligger ej heller för som avser sådan krigsmateriel, lagring av vara åt annan än skatt- som anges i 8 § under 2 och som skyldig eller för tvätt av utrust- äges av staten, är skattefri. ning till icke skattepliktigt fartyg eller luftfartyg. Tjänst som avser sädan krigsmateriel, som anges i 8 § under 2 och som äges av staten, är skattefri.
Med tillverkning på beställning avses förfärdigande av vara av material som huvudsakligen tillhandahålles av beställaren.
Som skattepliktig uthyrning anses icke tillhandahållande av mätare, apparat eller dylikt vid abonnemang på gas, vatten, värme, elektrisk
kraft, teletjänst eller liknande. Med servering förstås tillhandahållandet av mat, dryck eller annan serveringsvara för förtäring på stället inom därför iordningställd lokal
eller plats.
Förmedling under 1 är skattepliktig endast när den sker av den som är handelsagent enligt lagen (1914: 45) om kommission, handelsagentur och handelsresande.
Som skattepliktig anses icke rengöring av möbler och annan lös egen-
dom i samband med rengöring av bostäder och andra lokaler.
Med omhändertagande och förstöring avses även omhändertagande av sopor och avfall.
25 Senaste lydelse 1973: 928.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Till skattepliktig tjänst under 5 hänföres även tjänst som avser inredning av byggnad eller anläggning.
Tjänst som innebär bärgning räknas som transporttjänst.
Med annonsering avses ackvisition och utformning av annons samt införande av annons, dvs. upplåtelse av annonsutrymme i tidning eller annan publikation eller is. k. ljustidning.
till 118"
Med resgodsbefordran avses även transport av personbil eller motorcykel med fartyg i inrikes trafik, när transporten utföres i samband med befordran av fordonets förare med samma transportmedel.
Undantaget under 3 för transporter till eller från utlandet gäller direkta sådana transporter. Sker särskild transport av export- eller importgods helt inom tandet, föreligger skattepliktig transporttjänst.
Med transport i samband med renhållning förstås även bortforsling av sopor, avfall eller liknande från fastighet enligt avtal som icke endast gäller tillfälligt transportuppdrag.
Undantaget under 3 för tjänst för utländsk uppdragsgivares räkning gäller endast när tjänsten har avseende på verksamhet som uppdragsgivaren bedriver och som skulle ha medfört skattskyldighet till mervärdeskatt, om den bedrivits här i landet.
Undantaget under 9 gäller cj
när fråga är om djursjukvård.
till 14 gån
I beskattningsvärdet ingår i fö- | vederlaget eller saluvärdet inrekommande fall även annan stat- räknas mervärdeskatt och annan lig skatt eller avgift än mervärde- statlig skatt eller avgift. skatt.
Med vederlag avses vid omsätt- Med vederlag avses vid omsättning mot kontant betalning den ning mot kontant betalning den erhållna likviden minskad med ra- erhållna likviden minskad med rabatt som direkt avgår från likvi- batt som direkt avgår från likviden och vid annan omsättning det den och vid annan omsättning det pris som överenskommits vid av- pris som överenskommits vid avtalets ingående enligt då utfärdad talets ingående enligt utfärdad faktura eller annan handling. I faktura eller annan handling. 1 vederlaget skall inräknas avbetal- vederlaget skall inräknas avbetalningstillägg, — finansieringstillägg, ningstillägg och vurje annat prisränta Och annat pristillägg som tillägg som skall erläggas av köpa-
skall erläggas av köparen enligt ren enligt avtalet mom ränta.
avtalet. Utställes i samband med avtalet växel eller annat skuldebrev för betalningen, utgöres det avilade priset av belopp enligt sädan handling med tillägg av kontant likvid som därutöver erlagts. Detta gäller även om lägre pris anges i faktura eller liknande handling. 29 Senaste lydelse 1973: 928. 30 Senaste lydelse 1974: 885.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vid beräkning av beskattningsvärde eller skattepliktig omsättning får avdrag icke göras för s. k. villkorlig rabatt som utgår vid betalning inom viss tid. Ej heller fär avdrag göras för diskonto vid diskontering av kundväxel. Vid omsättning som innebär att ny eller renoverad bilmotor lämnas till bestämt pris mot att en renoveringsbar bilmotor av samma slag tages i byte utan särskild värdering, skall i beskattningsvärdet icke inräknas nägot värde för den inbytta motorn. Vad nu sagts gäller även vid annan jämförlig omsättning. Varas saluvärde bestämmes enligt ortens pris enligt samma grunder som föreskrives i kommunalskattelagen. Vid sådan försäljning av vara i förening med varans inmontering i fastighet som ej utgör byggnads- eller anläggningsentreprenad och cj ingår såsom ett led i sådan entreprenad, exempelvis försäljning i förcning med inmontering av enbart spis eller kylskåp, utgöres beskattningsvärdet av hela vedertaget. Uttages särskild ersättning för inmonteringen, bestämmes beskattningsvärdet för denna del av vederlaget enligt vad som gäller för tjänst som avser fastighet. Vid skattepliktig omsättning av inventarium eller annan tillgång som
ullhör verksamhet utgöres beskattningsvärdet alltid av vederlaget eller
saluvärdet eller, i fråga om monteringsfärdigt hus, 60 procent av vederlaget eller saluvärdet.
Utgår gemensamt vederlag för Utgår gemensamt vederlag vid såväl skattepliktig som icke skatte- omsättning av varor eller tjänster,
pliktig omsättning bestämmes be- = för vilka olika regler för heskattskattningsvärdet genom uppdel- = ningsvärdets bestämmande gäller ning av vederlaget efter skälig = eller av vilka en del icke är skattegrund. pliktiga, bestäms beskattningsvärdet genom uppdelning av vederlaget efter skälig grund. Motsvarande gäller suluvärde vid uttag. Vid omsättning av byggnad an- Vid uttag av tjänst som avser ses särskild ersättning för tjänst — fastighet anses saluvärdet motsvasom avses i 10 § 5 som vederlag ra summan av nedlagda kostnader för sådan tjänst. jämte ränta på eget kapital och värdet av den skuttskyldiges eget arbete. Vid försäljning av byggnad och mark bestämmes det på byggna-
den belöpaunde vederlaget till skill-
naden mellan hela = vederlaget
minskat med särskild ersättning
för tjänst som uvses i 10 § 5 och saluvärdet av marken vid försäljningstilljället. Ingår i saluvärdet av marken värde som enligt anvisningarna till 9 § skall anses som omsättning av skattepliktig tjänst, bestämmes beskattningsvärdet härför enligt 14 § andra stycket. Motsvarande gäller vid annan omsätt-
Nuvurande Ivdelse Föreslagen lvdelse
ning av byggnad eller mark som
utgör lagertillgång i byggnadsrö-
relse. Uttages del av byggnad bestämmes = beskattningsvärdet = till skälig del av beräknat saluvärde för hela byggnaden. Vad nu sagts gäller även ifråga om sådant värde som avses i anvisningarna till 9 §, när mark uttages för att delvis användas för annat ändamål än för stadigvarande bruk i byggnadsrörelsen. Med monteringsfärdigt hus förstås hus avsett för stadigvarande bruk, som för uppförande på fast grund levereras antingen i form av färdigställda byggnadselement, innefattande fullständig sats av bjälklags-,
vägg- och takkonstruktioner. även med tillhörande beklädnads- och
isoleringsmaterial, samt byggnadssnickerier, eller på motsvarande sätt
färdigmonterat.
till 15 33
Kreditnota som avses i fjärde Kreditnota som avses i tredje och femte styckena och som med- och fjärde styckena och som med-
för rätt till minskning av utgående för rätt till minskning av utgående
skatt för säljaren, medför motsva- skatt för säljaren, medför motsvarande minskning av ingående skatt rande minskning av ingående skatt för köparen. för köparen eller, om denne har överlåtit verksamheten, för den
som tar emot förmånen.
till 17-822 Avdrag för ingående skatt skall styrkas av skattedebitering på inköps-
faktura, avräkningsnota eller motsvarande handling om icke säljaren enligt 16 §& tredje stycket är undantagen från skyldighet att på sådan handling ange skattens belopp. Bestämmelserna i 17 § andra stycket gäller oberoende av till vilken förvärvskälla enligt kommunalskattelagen (1928: 370) den fastighetsförvaltande verksamheten är att hänföra.
Aväragsrätten för ingående skatt Avdragsrätten för ingående skatt på driftkostnader för personbil el- på driftkostnader för personbil el-
ler motorcykel som utgör inventa- ler motorcykel som utgör inventarium i skattskyldigs verksamhet rium i skattskyldigs verksamhet omfattar alla sådana kostnader eller som förhvrs för bruk i sådan oavsett om fordonet helt eller en- verksamhet omfattar alla sådana dast delvis användes i verksamhe- kostnader oavsett om fordonet helt ten. Avser ingående skatt i annat eller endast delvis används i verk-
31 Senaste lydelse 1970: 166. 32 Senaste lydelse 1973: 928. 3 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 141
"Prop. 1978/79:141 34
Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse fall endast delvis sådant förvärv samheten. Avser ingående skatt i som omfattas av avdragsrätten el- annat fall endast delvis sådant förler endast delvis verksamhet som värv som omfattas av avdragsrätomfattas av skyldighet att erlägga ten eller endast detvis verksamhet mervärdeskartt, skall beloppet av som medför skattskyldighet el-
den avdragsgilla ingående skatten ler verksamhet som endast delvis
bestämmas genom uppdelning ef- medför skauskyldighet, skall be-
ter skälig grund när annat ej föl- loppet av den avdragsgilla ingäen-
jer av 18 § tredje stycket. de skatten bestämmas genom upp-
delning efter skälig grund när an-
NS nat cj följer av 18 § tredje stycket. Kan det styrkas att vid leverans av vara till skattskyldig här i landet skatt erlagts för utländsk ej skattskyldig leverantörs räkning vid varans
införsel, föreligger avdragsrätt för köparen med belopp motsvarande den av tullmyndigheten uttagna skatten, om avdragsrätt förelegat om
köparen själv erlagt skatten. Avdragsrätten för ingående skatt på jordbruksarrende omfattar hela skatten, även om i arrendet ingår värdet av bostad.
Finansieringsföretag äger rätt till avdrag för ingående skatt som hän-
för sig till värdet av vara som enligt köpeavtal återtagits av företaget. Skattskyldigs avdragsrätt omfattar även ingående skatt som hänför sig
till avhjälpande av skada som han vållat i sin verksamhet.
Förvärv eller införsel för verksamhet föreligger även när skattskyldigs kostnad härför bestrides av skadevållande eller försäkringsgivare. Har fastighetsägare inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket utförts ny-, till- eller ombyggnad av fastighet medgivits skattskyldighet för uthyrning eller upplåtelse av fastigheten eller del därav enligt 2 § fjärde stycket får han vid redovisningen uv skatt avdraga ingående skatt som hänför sig till byggnadsarbetena till den del de avser lokaler, som upplåts för verksamhet som medför skattskyldighet enligt denna lag.
till 19-857
Skattskyldig anses driva verksamhet i det län, där verksamhetens
styrelse har sitt säte eller, om säte för verksamheten ej bestämts eller styrelse ej finnes, där verksamheten drives från fast driftställe eller, om sådant driftställe ej finnes, där den skattskyldige är bosatt.
Utländsk företagare, som enligt Utländsk företagare, som enligt
punkt 1 femte stycket av anvis- punkt 1 sjärte stycket av anvisningarna till 2 § skall företrädas ningarna till 2 § skall företrädas
av representant, anses driva verk- av representant, anses driva verksamhet i det län, där representan- samhet i det län, där representan-
3: Senaste lydelse 1973: 928.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tens verksamhet anses bedriven en- tens verksamhet anses bedriven enligt första stycket. ligt första stycket.
till 22 §
Om skattskyldig regelmässigt
upprättar kortperiodiska bokslut
kan länsstyrelsen medge att redo-
visningsperiod om en eller två må-
nader får förkortas eller förlängas
med ett mindre antal dagar. Dekla-
ration skall dock även i sådant fall
lämnas inom den för perioden fö-
reskrivna ordinarie tiden.
Deklaration som avser redovis-
ningsperioden juli-—december eller
helt kalenderår får lämnas senast
den 5 april året därpå.
Deklaration för redovisningspe-
riod som går till ända den 30 juni
får lämnas senast den 20 augusti.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979 såvitt avser 2, 8, 10, 14, 16,
18 och 73 §§, punkt 1 av anvisningarna till 2 § samt anvisningarna till 5, 8, 10, 11, 14, 17, 19 och 22 88 och i övrigt den I januari 1981. I samband med ikraftträdandet skall följande iakttas.
1. Om ej annat följer av 2—16 gäller de äldre bestämmetserna fortfarande i fråga om förhållande som hänför sig till tiden före ikraftträdandet och i fråga om tillhandahållande före ikraftträdandet.
2. Har skriftligt avtal om leverans av vara elter byggnad eller tillhandahållande av tjänst träffats före den 1 januari 1981 gäller de äldre bestämmelserna i fråga om tidpunkten för inträde av skattskyldighet, redovisningsskyldighet och rätt till avdrag för ingående skatt.
3. De äldre bestämmelserna i 18 § andra stycket 2 tillämpas till utgången av år 1980.
4. De nya bestämmelserna i 2 3 första stycket, i 14 § om uttag av tjänst, i 16 X fjärde stycket, i punkt I andra stycket av anvisningarna till 2. $, i punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 2 § om kost åt personal, i anvisningarna till 5 § om skatt som har upptagits i faktura enligt 16 § fjärde stycket samt i första stycket av anvisningarna till 22 8
tillämpas först efter utgången av år 1980.
5. De äldre bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 2 8 om
uttag av vara ur verkstadsrörelse och i 17 § tredje stycket tillämpas ej efter utgången av juni månad 1979. 6. De nya bestämmelserna i anvisningarna till 14 8 om att ränta ej
skall inräknas i beskattningsvärdet tillämpas i fråga om ränta som er-
läggs efter utgången av juni månad 1979 och avser leverans efter denna tidpunkt. 7. De nya bestämmelserna i åttonde stycket av anvisningarna till 17 8 gäller endast om slutbesiktning eller motsvarande åtgärd har vidtagits efter utgången av februari månad 1979.
8. De äldre bestämmelserna gäller fortfarande vid omsättning av byggnad, som vid utgången av år 1980 utgör lagertillgång i byggnadsrörelse, samt värde enligt anvisningarna till 9 8 som har tillförts mark som
vid denna tidpunkt utgör lagertillgång i sådan rörelse. Motsvarande
gäller för vad som därefter tillförs sådan byggnad eller mark som ett led i färdigställande av vid utgången av år 1980 pågående arbeten.
9. De nya bestämmelserna i 15 8 femte—sjunde styckena, i 17 8
fjärde och femte styckena och i 46 § första stycket tillämpas från in-
gången av juli månad 1979.
10. Skattskyldig som efter utgången av år 1980 skall lämna redovisning enligt 22 8 för helt beskattningsår får, om beskattningsåret ej sam-
manfaller med kalenderår, tämna en deklaration för tiden från ingången av år 1981 till ingången av närmast följande beskattningsår.
HH. De nya bestämmelserna i 24, 25, 34, 38 och 55 88 tillämpas i fråga om beskattningsår som börjar efter utgången av år 1980. De äldre bestämmelserna i 24 och 25 88 tillämpas i fråga om underlag eller deklaration som avser tid dessförinnan. De äldre bestämmelserna i 38 8
första stycket tillämpas i fråga om efterbeskattning för redovisningsperiod före ingången av år 1981.
12. De nya bestämmelserna i 33, 35, 36, 40 och 51 §8 tillämpas på
beslut som meddelas efter ikraftträdandet.
13. De nya bestämmelserna i anvisningarna till 5 a 8 tillämpas även
före ikraftträdandet vid beräkning av tid enligt 35, 36, 39, 40 eller 55 8.
14. Skattskyldig som bedriver yrkesmässig återförsäljning av person-
bilar eller motorcyklar får, beträffande sådant fordon som vid ingången
av juli månad 1979 finns i lager och som har varit undantaget från skatteplikt enligt 8 8 11 vid förvärvet, tillgodoföra sig avdrag för ingående skatt med belopp som skulle ha utgjort ingående skatt om förvärvet skett den 1 juli 1979 eller senare. Motsvarande gäller personbil eller motorcykel, som vid ikraftträdandet utgör anläggningstillgång i verksamheten och som enligt den äldre bestämmelsen i 8 8 11 skulle ha varit undantagen från skatteplikt vid omsättning före ikraftträdandet. Avdraget skall i detta fall beräknas med ledning av fordonets värde vid utgången
av närmast föregående beskattningsår eller, om fordonet då inte ägdes
av den skattskyldige, anskaffningskostnaden. Har skatt redovisats för uttag för fordon som avses i denna punkt eller har avdragsrätt ej förelegat för ingående skatt, som hänför sig till förvärv för sådana fordon
omfattar avdragsrätten enligt denna punkt även redovisad utgående skatt eller ej avdragsgill ingående skatt som nu har sagts. Avdrag får göras vid redovisningen av skatt för den första redovisningsperiod som går till ända efter ikraftträdandet. Belopp för vilket avdrag har medgetts skall återföras till beskattning vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt för det beskattnings-
år, under vilket avdraget har medgetts.
Har avdrag enligt denna punkt medgetts för visst fordon skall mer-
värd»skatt alltid redovisas vid omsättning av fordonet.
15. Skattskyldig får vid redovisning av skatt för den första redovis-
ningsperioden efter utgången av år 1980 redovisa utgående skatt som belöper på gjorda tillhandahållanden före den 1 januari 1981 och samtidigt göra avdrag för ingående skatt som hänför sig till förvärv eller införsel före sistnämnda tidpunkt, under förutsättning att redovisningsskyldighet eller avdragsrätt ej har inträtt dessförinnan. 16. Länsstyrelsen får i fråga om redovisningsperioder som infaller un-
der år 1981 eller 1982 för viss skattskyldig medge anstånd med redovisning av skatt längst till utgången av andra månaden efter redovisningsperiodens slut. Sådant anstånd får medges skattskyldig för vilken de nya bestämmelserna i 5 a 8 första stycket innebär väsentlig likviditetspåfrestning. I fråga om länsstyrelsens beslut i sådan fråga gäller bestämmelserna i 51 § tredje stycket.
2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1978: 69) om försäljningsskatt på motorfordon
Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1978: 69) om försäljningsskatt på motorfordon skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
88 Skatten utgår för personbil, buss Skatten utgår för personbil, buss och lastbil med 2 kronor och 30 och lastbil med I krona och 90 öre per kilogram tjänstevikt. Över- öre per kilogram tjänstevikt. Överstiger tjänstevikten 1 600 kilogram, stiger tjänstevikten 1 600 kilogram, utgår ytterligare skatt med 290 utgår ytterligare skatt med 250 kronor för varje fullt femtiotal kronor för varje fullt femtiotal kilogram varmed = tjänstevikten kilogram varmed = tjänstevikten överstiger 1 600 kilogram. Skatten överstiger 1 600 kilogram. Skatten beräknas till helt tiotal kronor så beräknas till helt tiotal kronor så att överskjutande krontal bort- att Överskjutande krontal bortfaller. faller.
Skatten utgår för motorcykel Skatten utgår för motorcykel med 420 kronor om tjänstevikten med 350 kronor om tjänstevikten ej överstiger 75 kilogram, med ej överstiger 75 kilogram, med 550 kronor om tjänstevikten är 460 kronor om tjänstevikten är högre men ej överstiger 160 kilo- högre men ej överstiger 160 kilogram, med 840 kronor om tjänste- gram, med 700 kronor om tjänstevikten är högre än 160 kilogram vikten är högre än 160 kilogram men ej överstiger 210 kilogram, men ej överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med I 400 kro- samt i annat fall med 7 200 kronor. nor.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.
Utdrag BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1979-03-08
Närvarande: statsministern Ullsten, ordförande, och statsråden Sven Romanus, Mundebo, Wikström, Wirtén, Huss, Rodhe, Wahlberg, Hansson, Enlund, Lindahl, Winther, Cars, Gabriel Romanus, Tham
Föredragande: statsrådet Mundebo
Proposition om redovisning av mervärdeskatt, m. m.
1 Inledning
I prop. 1978/79: 33 föreslogs vissa ändringar i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt i huvudsak grundade på det delbetänkande (Ds B 1977: 6) Översyn av mervärdeskatten Del III Redovisningsskyldighet m. m. som mervärdeskatteutredningen (Fi 1971: 05) avlämnat i augusti 1977.
Med anledning av propositionen anförde skatteutskottet (SKU 1978/ 79: 14) bl. a. följande.
Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i mervärdeskatteutredningens arbete och i propositionen att strävandena bör vara att skapa konkurrensneutralitet och rättvisa vid beskattningen. Som ett led i dessa strävanden får ses förslaget om övergång till ett mera enhetligt redovisningssystem. De invändningar som framförts mot denna åtgärd har gällt dels övergången som sådan, dels och med särskild tyngd de övergångsproblem som skulle uppkomma för åtskilliga företag i samband med övergången från kontantmetoden till faktureringsmetoden. Ett övergivande av kontantprincipen innebär också bestående problem för de företag som tillämpar en lång kreditgivning, Den i propositionen föreslagna förlängningen av kredittiden med ca 25 dagar under två år har av näringslivets företrädare därvid bedömts som en otillräcklig åtgärd och de olika förslag till andra övergångsåtgärder som i sammanhanget framförts till utskottet har utskottet funnit svårt att närmare utvärdera.
Såvitt utskottet kan finna har såväl utredningen som departementschefen underskattat räckvidden av de övergångsproblem som här angivits. Utan att ta ställning till frågan om redovisningssystemen anser utskottet därför att frågan om de här redovisade problemen måste få en godtagbar lösning innan systemfrågan kan tas upp till diskussion. Under sådana förutsättningar finner utskottet det lämpligare att mervärdeskattefrågorna efter förnyade överväganden behandlas i hela sitt sammanhang i en
ny och omarbetad proposition än att man nu bryter ut de delar ur propositionen som inte är kontroversiella och skjuter upp enbart de frågor
om vilka tveksamhet kan råda. En sådan gemensam behandling av förslaget ger också regeringen bättre förutsättningar att förankra sitt kom-
mande förslag hos näringslivet, som därvid lättare bör kunna väga fördelarna mot nackdelarna.
Enligt utskottets mening bör vid den förnyade prövningen av frågan om redovisningssystem för mervärdeskatten övervägas möjligheterna att skapa en enhetlig redovisning genom en successiv omläggning, som reducerar de problem som utskottet ovan behandlat.
Utskottet, som även framförde vissa synpunkter på andra delar av propositionen, avstyrkte bifall till förslagen om ändring i lagen om mervärdeskatt och lagen om försäljningsskatt på motorfordon. Riksdagen
biföll utskottets hemställan (rskr 1978/79: 112). Jag avser nu att åter ta upp frågan om ändringar i lagen om mervärdeskatt, ML.
En närmare redogörelse för mervärdeskatteutredningens förslag, remissyttranden häröver samt gällande bestämmelser har lämnats i prop.
1978/79: 33 sidorna 39—113. Jag får hänvisa till denna redogörelse. I
den mån jag i det följande föreslår lösningar som avviker från vad som föreslogs i prop. 1978/79: 33 kommer jag att särskilt ange detta. I övrigt överensstämmer de förslag som jag nu tar upp med dem som in-
gick i den nämnda propositionen. I några fall har jag funnit skäl att
ytterligare motivera förslagen och förtydliga deras innebörd.
2¶Föredragandens överväganden Mervärdeskatten intar en särställning bland de indirekta skatterna.
Den är den enda indirekta skatt som har generell räckvidd och den ger statsverket avsevärda intäkter, ca 30 miljarder kr. budgetåret 1978/79. Mervärdeskatten hanteras praktiskt av omkring 390 000 skattskyldiga och belastar samtliga konsumenters privata budget. Dessa omständig-
heter gör att stora krav måste ställas på beskattningsreglernas utformning. De skall så långt möjligt skapa förutsättningar för konkurrens- och
konsumtionsneutralitet. Vidare bör de ge möjlighet till effektiv kontroll och inte försvåra en tillförlitlig bokföring och redovisning. |
Mervärdeskatteutredningens arbete har visat att beskattningsreglerna
har en utformning som i mycket stor utsträckning uppfyller de angivna
kraven. Trots detta finns det, som utredningen också har visat, möjlighet att uppnå förbättringar av beskattningssystemet. Utredningen har inte haft i uppdrag att lämna förslag som syftar till någon förändring av
skatteintäkterna. I stället har strävan varit att uppnå ökad neutralitet i beskattningen och förenklingar för de skattskyldiga och beskattnings-
myndigheterna.
2.1 Skattskyldighetens inträde
Som en huvudregel gäller nu enligt 4 § första stycket att skattskyldighet inträder när vederlag inflyter kontant eller i form av varor eller på annat sätt kommer den skattskyldige till godo (kontantmetoden). Enligt andra stycket av samma paragraf kan länsstyrelsen efter ansökan besluta att skattskyldig vid redovisning av mervärdeskatt skall räkna in uppkomna fordringar i omsättningen (faktureringsmetoden). Rätten till avdrag för ingående mervärdeskatt uppkommer, beroende på tilllämpad redovisningsmetod, antingen när betalning erläggs eller när skuld dessförinnan uppkommer. Mervärdeskatt redovisas för bestämda redovisningsperioder genom att deklaration lämnas. I deklarationen skall, om kontantmetoden tilllämpas, tas upp skatt på vederlag som har mottagits eller utgetts eller, om faktureringsmetoden tillämpas, på vederlag som har mottagits eller utgetts för kontantaffärer samt på fordringar och skulder som har uppkommit under perioden. Utredningen har pekat på att förekomsten av två redovisningsmetoder har haft vissa nackdelar i samband med skattesatsförändringar. Vid kreditaffärer kan det sammanlagda mervärdeskattebeloppet för identiska transaktioner bli olika beroende på säljarens redovisningsmetod. Skattskyldig säljare som tillämpar kontantmetoden är skyldig att redovisa skatt efter den nya skattesatsen på den del av utestående fordringar som betalas efter skattesatsändringen. Vid skattesatshöjningen den 1 juni 1977 beslöts, i syfte att eliminera sådana effekter, att äldre bestämmelser skulle tillämpas för alla varor som hade levererats före höjningen och för förskott eller motsvarande som hade uppburits före höjningen, oberoende av säljarens redovisningsmetod. Utredningen har föreslagit att denna lösning görs permanent. Detta innebär bl. a. att de regler om skatteplikt, skattesats m. m. som gäller vid leveranstidpunkten blir avgörande för om skatt skall utgå och med vilket belopp. Utredningen har föreslagit att frågan om tidpunkten för skattskyldighetens inträde regleras särskilt i 4 8. Remissinstanserna har genomgående godtagit förslaget eller lämnat det utan erinran. Jag delar utredningens uppfattning på denna punkt. Den lösning som utredningen har föreslagit ger ett för konsumenterna rättvisare beskattningsresultat samtidigt som det generellt sett ger enklare rutiner för de skattskyldiga. I likhet med utredningen anser jag att med leverans av vara bör avses att vara civilrättsligt har avlämnats till köparen. Jag delar även utredningens uppfattning att man av praktiska skäl bör i mervärdeskat-
tehänseende betrakta avsändandet av en vara till köparen som leverans även om varan inte därigenom har avlämnats till köparen. Detta bör dock begränsas till de fall varan avsänds mot efterkrav eller postförskott. Regler härom har intagits i nya anvisningar till 4 8.
Vissa remissinstanser har tagit upp frågan om skattskyldighetens inträde i det fall ersättning för avverkningsrätt till skog uppbärs under mer än ett år. Jag biträder remissinstansernas uppfattning att skattskyldigheten i dessa fall skall inträda när betalning tas emot, dvs. enligt kontantmetoden. På motsvarande sätt bör köparens avdragsrätt inträda när betalning erläggs.
En särskild fråga, som har behandlats av utredningen, är hur betalning som görs innan en vara eller tjänst har tillhandahållits skall behandlas. Utredningen har föreslagit att skattskyldighet för sådan betalning skall inträda när betalningen tas emot eller när faktura med krav på betalning ställs ut, under förutsättning att det är fråga om beställd vara eller tjänst.
Några remissinstanser har uttalat att leveransen alltid skall utlösa skattskyldighet oavsett om betalning sker helt eller delvis före leverans. Andra remissinstanser har förordat att endast faktisk betalning före leverans skall utlösa skattskyldighet.
För egen del kan jag ansluta mig till utredningens uppfattning att det är principiellt riktigt att betalning i förskott eller a conto bör utlösa skattskyldighet för den som tar emot betalningen. Utredningens förslag på denna punkt bör alltså genomföras. Jag anser däremot att utredningens förslag om att beskattningen skall ske redan när faktura med krav på betalning i förskott eller a conto utfärdas inger betänkligheter från kontrollsynpunkt. Risk föreligger för att mindre nogräknade skattskyldiga utfärdar skenfakturor med skattskyldig mottagare. Jag föreslår därför att skattskyldigheten skall inträda först när betalning i förskott eller a conto tas emot. Jag återkommer i det följande till behandlingen av förskottslikviderna i skatteredovisningen.
De föreslagna bestämmelserna kan leda till vissa konsekvenser, som jag vill beröra i korthet. Bestämmelserna om skattskyldighet, skatteplikt eller skattesats kan i framtiden komma att ändras sedan betalning har uppburits men innan tillhandahållande har skett. Leveranstidpunktens bestämmelser kommer inte att gälla fullt ut i dessa fall. Om skattesatsen höjs eller om skatteplikt införs för en tidigare skattefri vara eller tjänst kommer den lägre skatten resp. ingen skatt att utgå på vad som har betalats före tillhandahållandet. På motsvarande sätt kommer de föreslagna bestämmelserna att leda till hårdare beskattning än om skattskyldighet helt skulle inträda vid tillhandahållandet i det fall skattesatsen sänks eller skatteplikt för viss vara eller tjänst slopas.
Dessa konsekvenser kan enligt min mening inte anses som olämpliga. Den som beställer en vara eller en tjänst måste självfallet vara beredd
att betala även den skatt som belöper på varan eller tjänsten vid avtalstidpunkten. Han måste också räkna med att drabbas av eller dra nytta av eventuella förändringar av beskattningen mellan avtalsdagen och leveransdagen. I dessa fall kan visserligen den totala skatten för viss vara eller tjänst som tillhandahålls vid viss tidpunkt bli olika beroende på om betalning har skett i förskott eller ej. Inte heller detta anser jag dock vara någon avgörande nackdel. I 4 8 bör anges att skattskyldighet inträder när vara levereras, tjänst tillhandahålls eller uttag sker. Vidare bör anges att skattskyldighet för förskotts- eller a conto-betalningar inträder när betalningen tas emot. I punkt 2 av anvisningarna till 2 § bör tas in en bestämmelse som innebär att mottagandet av betalning i förskott eller a conto anses som omsättning.
2.2 Redovisningsskyldighetens inträde, m. m. Enligt nu gällande bestämmelser sammanfaller tidpunkten för skattskyldighetens inträde med tidpunkten för redovisningsskyldighetens inträde. Tidpunkten bestäms i princip av den metod för redovisning av mervärdeskatt som den skattskyldige tillämpar. Omkring 90 92 av de skattskyldiga tillämpar kontantmetoden. Övriga skattskyldiga tillämpar efter beslut av beskattningsmyndigheten i varje enskilt fall den s. k. faktureringsmetoden. Utredningen har framhållit att förekomsten av två olika redovisningsmetoder ger upphov till vissa nackdelar. Tillämpar skattskyldig säljare eller skattskyldig köpare olika redovisningsmetoder inträder redovisningsskyldighet och avdragsrätt för kredittransaktioner vid olika tidpunkter. Detta ger en temporär negativ eller positiv effekt för de skattskyldiga och motsatt effekt för statsverket. Utredningen anser av detta och tidigare anförda skäl att i princip endast en redovisningsmetod bör tillämpas. Utredningen har funnit att faktureringsmetoden är att föredra framför kontantmetoden som enda redovisningsmetod. Till stöd för denna uppfattning har utredningen åberopat bl. a. att faktureringsmetoden i motsats till kontantmetoden kan ge en direkt anknytning mellan bokföringen och redovisningen av mervärdeskatt och att faktureringsmetoden är överlägsen kontantmetoden vid överlåtelse av verksamhet. Utredningen har därför föreslagit att tillämpningen av faktureringsmetoden skall göras obligatorisk. Faktureringsmetoden kan dock enligt utredningen inte tillämpas i renodlad form av samtliga skattskyldiga. Enligt bokföringslagen (1976: 125), BFL, och jordbruksbokföringslagen (1951: 793) föreligger numera bokföringsskyldighet för praktiskt taget all näringsverksamhet. Vid bokföringen skall i princip fordringar och skulder noteras i bokföringen när de uppkommer. Av hänsyn till de '
mindre företagens svårigheter att fullgöra denna skyldighet har godtagits att bokföringsskyldig, som har endast ett mindre antal fakturor eller andra handlingar som dessutom ej avser avsevärda belopp, får dröja med bokföringen av dessa till dess betalning sker. Denna redovisning kallas den renodlade pärmmetoden. 1 vissa fall krävs vid tillämpning av pärmmetoden att särskild förteckning upprättas över in- och utgående fakturor och att dessa förteckningar, när så erfordras, också huvudbokförs.
Utredningen har föreslagit att skattskyldig som tillämpar den renodlade pärmmetoden skall få redovisa mervärdeskatt under löpande år på grundval av betalningarna, dvs. enligt kontantmetoden, och att faktureringsmetoden skall tillämpas först vid redovisningen för årets sista redovisningsperiod. Vidare har utredningen föreslagit att skattskyldiga med en årsomsättning om högst 200 000 kr., som enligt bokföringsnämndens anvisningar generellt får tillämpa den renodlade pärmmetoden, skall få redovisa mervärdeskatt endast en gång per år och vid en tidpunkt då bokföringen för året är avslutad, Redovisningen skall då göras enligt faktureringsmetoden.
Övriga skattskyldiga skall enligt utredningen tillämpa faktureringsmetoden även vid redovisning under löpande år.
Utredningen har i fråga om förskotts- och a contolikvider föreslagit att redovisningsskyldighet skall inträda redan då likviden tas emot eller då faktura med krav på förskottslikvid bokförs.
I fråga om avbetalningsköp har utredningen föreslagit en avvikelse från faktureringsmetoden i syfte att förhindra missbruk och motverka att skatteförluster uppstår för statsverket. Redovisningsskyldighet bör enligt utredningen inträda när betalning uppbärs eller när rätt till betalning dessförinnan uppkommer.
Förslaget om ändrade redovisningsregler leder enligt utredningen till ökad likviditetspåfrestning i det fall en skattskyldig, som nu tillämpar kontantmetoden lämnar mer omfattande kredit än han själv utnyttjar. Detsamma gäller i det fall en skattskyldig, som tillämpar faktureringsmetoden, uppbär betalning helt eller delvis före avslutad leverans.
I det förstnämnda fallet har utredningen tänkt sig att möjligheten till anstånd enligt 22 § med att lämna deklaration skall under en övergångstid kunna användas i det fall en skattskyldig, som nu tillämpar kontantmetoden, regelmässigt arbetar med mycket betydande långfristiga varufordringar och i förhållande härtill små långfristiga leverantörsskulder.
Remissinstanserna har, med något undantag, godtagit att faktureringsmetoden skall ersätta kontantmetoden som huvudregel för redovisning av mervärdeskatt. Däremot har åtskilliga remissinstanser påkallat olika avsteg från en renodlad faktureringsmetod. Från något håll har uttalats att faktureringsmetoden ställer alltför stora krav på särskilt de små företagen med deras begränsade möjligheter att sköta en mer avancerad
bokföring än den som kontantmetoden kräver. Några remissinstanser har förordat att även de som får tillämpa pärmmetoden med förteckning vid sin bokföring får rätt att redovisa fordringar och skulder endast i den sista deklarationen för året. Flera remissinstanser har framhållit att den föreslagna faktureringsmetoden bör tillåta preliminär redovisning av skatt under löpande år så att skattetillägg inte skall utgå vid fel som har uppkommit i ej avslutade räkenskaper. Några remissinstanser har påtalat de likviditetsförsämringar som utredningens förslag skulle Jeda till. Sveriges grossistförbund har för att motverka dessa olägenheter förordat att kontantmetoden bör få tillämpas efter länsstyrelsens tillstånd av företag med omfattande kreditgivning. Svenska postorderföreningen framhåller att utredningens förslag skulle leda till en likviditetsförsämring för postorderföretagen och menar att företagens kreditförsäljning bör likställas med avbetalningshandeln. I postorderbranschen förekommer en omfattande kreditgivning som inte faller under lagen om avbetalningsköp. Postorderföretag med kreditgivning tillämpar nu kontantmetoden och självfinansierar i hög grad kreditgivningen. Utredningens förslag om redovisningsskyldighetens inträde vid betalning före leverans kommer enligt de remissinstanser som företräder intressen inom bostads- eller byggnadsbranschen att leda till högre byggnadskostnader och därmed till högre hyror t. ex. i bostadshus. Vidare har framhållits att ej skattskyldiga beställare, t. ex. kommuner, kommer att få vidkännas en kraftig likviditetspåfrestning, särskilt under övergångsåret. Utredningens förslag om att skattskyldiga med en årsomsättning om högst 200 000 kr. skall få tillämpa helårsredovisning har kritiserats av några remissinstanser. Dessa har uttalat bl. a. att det skulle vara fråga om ej motiverade skattekrediter med uppenbara förlustrisker för statsverket. Andra remissinstanser har funnit att årsredovisning oberoende av årsomsättningens storlek bör medges alla skattskyldiga som använder den renodlade pärmmetoden. För egen del vill jag anföra följande. Frågan om principerna för redovisning av mervärdeskatt är av stort intresse både för de skattskyldiga och för beskattningsmyndigheterna. Något förenklat kan sägas att valet enligt nu gällande regler står mellan att redovisa skatt när betalning tas emot för en skattepliktig prestation och när fordran på sådan betalning uppkommer. Det bör dock framhållas att valet av metod har betydelse endast när det gäller betalningar före eller efter leverans. Tillhandahållanden mot kontant betalning behandlas lika vid båda metoderna. Utredningen och remissinstanserna har behandlat frågan om redovis-
: 45
ningsmetod från två utgångspunkter, nämligen de skattskyldigas möjligheter att korrekt lämna er redovisning enligt den ena eller andra metoden och metodernas inverkan på de skattskyldigas och i vissa fall deras kunders likviditet. Även enligt min uppfattning är dessa två bedömningsgrunder mycket väsentliga. Därutöver vill jag framhålla följande. De skattskyldiga har ett starkt intresse av att redovisningen av mervärdeskatt kräver så litet merarbete som möjligt utöver vad som följer av kraven på bokföring och deras eget intresse av överblick över verksamhetens ekonomiska ställning m. m. De skattskyldiga bör också kunna kräva att redovisningsmetoden inte ger upphov till störningar av konsumtions- eller konkurrensneutraliteten. Statens krav på redovisningsmetoden sammanfaller till stor del med de skattskyldigas krav. Så t. ex. har en metod som ger litet merarbete för de skattskyldiga stora förutsättningar att ge korrekta redovisningar av skatt samtidigt som den underlättar skattekontrollen. Från dessa utgångspunkter är det enligt min uppfattning självklart att en metod för redovisning av mervärdeskatt bör så nära som möjligt knyta an till de skattskyldigas affärsbokföring. Dessutom bör redovisningen ske i nära anslutning till tidpunkten för skattskyldighetens inträde vilken enligt vad jag har förordat i det föregående bör utgöras av leveranstidpunkten eller motsvarande. Den grundläggande principen för affärsbokföringen, både när det gäller rörelseidkare och jordbrukare, är att affärshändelser skall bokföras när de inträffar. Detta innebär att fordringar och skulder skall bokföras när faktura har utfärdats eller mottagits eller sådan handling bort föreligga enligt god affärssed. För vissa bokföringsskyldiga har dock avsteg gjorts från denna princip och en enklare, mindre fullständig bokföring har kunnat godtas. Skattskyldig som tillämpar fullständig bokföring med löpande notering av fordringar och skulder kan mycket enkelt redovisa mervärdeskatt enligt faktureringsmetoden. För sådan skattskyldig kräver däremot kontantmetoden en mer komplicerad bokföring samtidigt som den försvårar för den skattskyldige att själv kontrollera att skatteredovisningen är riktig. Vidare minskar möjligheterna till en effektiv kontroll från beskattningsmyndigheterna och en avstämning mellan mervärdeskattedeklaration och inkomstskattedekiaration försvåras. Från redovisningsteknisk synpunkt är därför faktureringsmetoden överlägsen kontantmetoden i dessa fall. Skattskyldiga med relativt okomplicerade affärshändelser av måttlig omfattning kan enligt BFL få tillämpa en något förenklad bokföring. In- och utgående fakturor sätts in i pärmar och bokförs först när betalning sker. Vid räkenskapsårets utgång skall dock alltid då obetalda fakturor bokföras. I vissa fall kan denna s. k. pärmmetod behöva kompletteras med en förteckning över fakturorna. I sådana fall sker redovis-
ningen enligt bokföringsmässiga grunder.
För den som tillämpar den renodlade pärmmetoden, dvs. utan fakturaförteckning, kommer affärsbokföringen att bygga på kontantprincipen under löpande år. I enlighet med vad jag tidigare har anfört bör redovisningen av mervärdeskatt så långt det är möjligt följa affärsbokföringen. Redovisningsskyldigheten enligt ML bör därför, i enlighet med utredningens förslag, inträda vid betalningstillfället, dvs. i anslutning till när bokföringsskyldigheten uppkommer. En sådan lösning innebär minsta möjliga merarbete för de skattskyldiga och ger god möjlighet till kontroll av skatteredovisningen hos de skattskyldiga under löpande beskattningsår.
Skattskyldiga som tillämpar pärmmetoden med förteckning över fordringar och skulder har, vid rätt skött bokföring, ett underlag i denna för redovisning av mervärdeskatt enligt faktureringsmetoden. Enligt utredningens förslag skall de därför tillämpa denna metod för sin redovisning av mervärdeskatt under löpande beskattningsår. För att den förteckning som upprättas skall kunna tjäna som underlag för redovisning av mervärdeskatt krävs dock att de ingående fakturorna, leverantörsfakturorna, har konterats, vilket bl. a. innebär att den skattskyldige har bedömt i vilken utsträckning den ingående mervärdeskatten är avdragsgill för honom. En sådan bedömning behöver visserligen inte göras i flertalet fall, nämligen där mervärdeskatten i sin helhet är avdragsgill. Sådana bedömningar måste dock göras förhållandevis ofta av skattskyldiga vars verksamhet endast delvis medför skattskyldighet. Jag anser därför i motsats till utredningen att även skattskyldiga, som tillämpar pärmmetoden med fakturaförteckning i sin bokföring, bör kunna få tillämpa kontantmässig redovisning av mervärdeskatt under löpande beskattningsår.
Utredningen har föreslagit att skattskyldiga med en årsomsättning om högst 200 000 kr. skall få redovisa mervärdeskatt endast en gång om året. Jag delar utredningens uppfattning att det är av väsentlig praktisk betydelse att möjligheten utvidgas att använda längre redovisningsperioder än två månader. I förhållande till vad som föreslogs i prop. 1978/79: 33 föreslår jag dock den ändringen att möjligheten till redovisning för helt år bör stå öppen för skattskyldiga med en årsomsättning om högst 100 000 kr. Skattskyldiga med årsomsättning mellan 100 000 kr. och 200 000 kr. bör få redovisa skatt två gånger per år. Ytterligare 80 000 skattskyldiga kommer därvid att få tillämpa helårsredovisning och ytterligare ungefär 65 000 skattskyldiga halvårsredovisning. De angivna omsättningsgränserna bör betraktas som riktmärken. Ingenting hindrar enligt min mening att gränsvärdena i den praktiska tillämpningen bestäms så, att de motsvarar visst antal basbelopp enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.
I förhållande till vad som nu gäller kan antalet deklarationer beräknas minska med ca 350 000 per år. Även vid denna modifiering av ut-
redningens förslag uppnås således betydande lättnader i bestyret med skatten för såväl de skattskyldiga som beskattningsmyndigheterna. Härtill bidrar också att de skattskyldiga som föreslås få tillämpa halvårsredovisning av mervärdeskatt regelmässigt torde ha rätt att tillämpa pärmmetoden i sin bokföring och därmed i praktiken får redovisa skatt enligt kontantmetoden för det första halvåret.
Jag har alltså funnit att redovisningstekniska skäl talar för att skatt-
skyldiga med fullständig bokföring, dvs. de som inte tillämpar någon
form av pärmmetod, fullt ut skall tillämpa faktureringsmetoden vid sin redovisning av mervärdeskatt, att skattskyldiga med mer begränsad bokföring får tillämpa kontantmetoden vid skatteredovisning under löpande beskattningsår och att skattskyldiga med låg årsomsättning får redovisa mervärdeskatt endast en gång eller två gånger per år.
En fråga som återstår att behandla i detta sammanhang är den hur redovisningen av mervärdeskatt skall ske vid beskattningsårets utgång
av skattskyldiga som tillämpar kontantmetoden under löpande år eiler
helårsredovisning. Dessa skattskyldiga skall vid årets utgång i sin bok-
föring ta upp alla då föreliggande fakturor som ännu inte har betalats.
I självdeklarationen skall de redovisa även utgående skulder och fordringar som hänför sig till verksamheten. Det krävs alltså inte någon
ytterligare arbetsinsats för dem att redovisa också mervärdeskatten på utestående fordringar och skulder i den sista deklarationen till mer-
värdeskatt för beskattningsåret eller i årsdeklarationen. En sådan redovisning skulle dessutom i någon mån underlätta en skrivbordsgranskning
av mervärdeskattedeklarationen. Mot denna tanke talar att de skattskyldiga skulle vara tvungna att under det närmast följande beskattnings-
året, då kontantmetoden på nytt skall tillämpas för de nya transaktio-
nerna, hålla isär betalningar som inflyter eller görs för fakturor som hänför sig till ett föregående beskattningsår och sådana som hänför sig
till det löpande beskattningsåret.
Jag är väl medveten om att ett stort antal skattskyldiga har rätt att tillämpa den renodlade pärmmetoden eller pärmmetoden kompletterad
med förteckningar över obetalda fakturor. BFL medger dock inte att en
skattskyldig dröjer med bokföringen av fakturor till dess betalning sker,
när antalet fakturor är betydande. I sådana fall skall den bokföringsskyldige huvudbokföra förteckningarna när det behövs, t.ex. för en skatteredovisning. Det kan därför enligt min mening inte vara förenat med några större svårigheter för en skattskyldig att i den löpande kontantbokföringen antingen bokföra skatt som hänför sig till faktura från tidigare år på särskilt konto eller att med hjälp av en enkel blankett hålla isär skatt som hänför sig till föregående års fakturor. Det kan
antas att behovet av särbehandling kommer att vara störst under den
första redovisningsperioden på det nya året. I detta sammanhang vill jag också framhålla att avbetalningsköpen enligt vad jag föreslår i det föl-'
jande skall redovisas enligt rent kontantmässiga principer. Detsamma gäller förskott och a conto-betalningar, till vilka jag också återkommer.
Om en övergång sker till en i princip obligatorisk redovisning av mervärdeskatt enligt faktureringsmetoden bör, som jag nyss har anfört, den som tillämpar pärmmetod i sin bokföring få redovisa skatt enligt kontantmetoden under löpande beskattningsår. Detta kräver att länsstyrelserna får kännedom om vilken bokföringsmetod en skattskyldig tillämpar. De skattskyldiga bör därför anmäla tillämpad metod till länsstyrelsen som sedan bör ta ställning till hur redovisningen av mervärdeskatt skall ske. Länsstyrelsen bör i lagtexten få rätt att medge att skatt på kreditförsäljningar får redovisas när betalning tas emot, dock senast vid beskattningsårets utgång. En bestämmelse härom har intagits i 5 a 8 andra stycket i författningsförslaget.
För att ytterligare förenkla skatteredovisningen för de minsta företagen anser jag att praktiska skäl talar för att skattskyldiga med årsomsättning om högst 100 000 kr. skall få redovisa mervärdeskatt för helt kalenderår senast den 5 april året efter kalenderåret. Detsamma bör gälla i fråga om den andra delen av kalenderåret för skattskyldiga som skall redovisa två gånger per år. Vid den tidpunkten bör räkenskaperna vanligen ha avslutats och självdeklarationen upprättats, vilket bör väsentligt underlätta redovisningen av mervärdeskatt.
I detta sammanhang vill jag erinra om att bestämmelserna om skattetillägg numera har ändrats (prop. 1977/78: 136, SkU 1977/78: 50, rskr 1977/78: 263, SFS 1978: 197). Enligt 64 f § andra stycket får skattetillägg helt efterges om det avser oriktig uppgift som beror på felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende i ej avslutad bokföring och om det framstår som uppenbart obilligt att påföra tillägget.
Utredningens förslag innebär att inte bara skattskyldighet utan även redovisningsskyldighet skall inträda omedelbart när betalning sker i förskott eller a conto. Jag har tidigare anfört att jag biträder utredningens förslag på denna punkt när det gäller skattskyldighetens inträde. Däremot avvisade jag utredningens förslag om att skattskyldighet skulle inträda redan när faktura med krav på betalning i förskott eller a conto utfärdas. Självfallet skall inte heller redovisningsskyldighet inträda i dessa fall.
Betalningar före leverans förekommer regelmässigt vid större byggnads- och anläggningsentreprenader, stora maskinleveranser och vissa beställningsarbeten som avser dyrare varor, t.ex. större fritidsbåtar. Vid tillämpningen av den nuvarande faktureringsmetoden anses skattskyldigheten för entreprenadarbeten som avser fastighet inträda först när den skattskyldige efter slutbesiktning preciserar sin fordran i utställd slutfaktura. Detta förhållande har vållat tillämpningssvårigheter och har också i vissa fall lett till avsevärda skatteförluster för det allmänna. Tillämpningssvårigheterna har främst bestått i att vid större arbeten avskilja vad som avlämnats till beställaren och som bör kräva
slutbesiktning och avskattning från vad som får anstå till den slutliga ekonomiska uppgörelsen. .
Beskattningstekniken är inte helt neutral vid en jämförelse mellan de stora total- och generalentreprenaderna och en långt driven delad upphandling eller sådan egenregiverksamhet som inte medför skattskyldighet. Om upphandlingen görs som total- eller generalentreprenad behöver beställaren betala mervärdeskatt först efter slutfaktureringen. Denna kan enligt normalavtal anstå i åtta månader efter slutbesiktningen. Vid delad upphandling får beställaren i princip betala mervärdeskatt vartefter de olika delentreprenaderna färdigställs och stutbesiktigas. Vid sådan egenregiverksamhet som ej medför skattskyldighet uppkommer skattebelastningen fortlöpande vid förvärv av byggnadsmaterial m. m.
Förlustriskerna för det allmänna har sin grund i tillämpad redovisningsteknik. Entreprenören lyfter regelmässigt betalning a conto under tiden arbetet pågår. Fleråriga arbeten kan förekomma. Redovisningsmässigt bokförs dessa betalningar som skuld till beställaren. Fordran för vilken skattskyldighet inträder uppkommer först i och med slutfaktureringen. Vid en inträffad konkurs före slutfaktureringen åvilar skattskyldigheten konkursboet när detta preciserar fordringen på beställaren.
Eftersom gäldenären har lyft betalning i stort sett för vad han utfört får boet sällan någon fordran som överstiger vad beställaren förskottsvis har utgett till gäldenären. Konkursboet har därför åsamkats en massagäld som avser mervärdeskatt. Ofta saknas dock tillgångar till betalning av denna skuld. Regeringen har genom särskilda beslut medgett nedsättning av mervärdeskatten i dessa fall så att den i princip motsvarar vad staten skulle ha fått in om redovisningsskyldighet hade inträtt omedelbart för förskott och a conto-likvider under förutsättning att skatten inte hade betalats men bevakats i konkursen.
De risker och nackdelar som jag nu har berört i fråga om de stora entreprenadarbetena föreligger i fråga om alla beställningsarbeten med långa upparbetningstider och för vilka betalningen till större delen erläggs före slutleverans eller motsvarande. Dessa omständigheter talar i och för sig för att betalningar före leverans bör utlösa inte bara skattskyldighet utan även redovisningsskyldighet.
Från redovisningsteknisk synpunkt kan omedelbar beskattning av förskottsbetalningar och motsvarande i någon mån leda till ökade svårigheter för skattskyldiga, som har att tillämpa reduceringsreglerna. Detta är fallet för företagen inom byggnads- och anläggningsbranschen. Dessa får i samband med att förskott eller a conto-betalning avkrävs beställaren beräkna mervärdeskatt på beloppet. Innan en omfattande entreprenad är slutförd kan den exakta fördelningen på de två reduceringsreglerna inte göras. Liknande svårigheter föreligger i den mån entreprenaden även omfattar prestationer på vilka reduceringsreglerna inte är tillämpliga.
4 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 141
Vidare har det gjorts gällande att den föreslagna beskattningen av förskott och a conto-betalningar skulle kunna missbrukas i konkurrenssyfte vid anbudsgivningen. Denna sker regelmässigt i priser exkl. mervärdeskatt. Om anbud skulle avges inkl. mervärdeskatt kunde någon skattskyldig frestas att övervärdera de lågbeskattade delarna av entreprenaden och därigenom förmå en ej skattskyldig beställare att anta ett anbud som är högre än konkurrenternas, exkl. skatt, men som framstår som förmånligare efter tillägg för skatt. Enligt min uppfattning är farhågorna för en besvärlig tillämpning eller för missbruk överdrivna. Jag är dock medveten om att vissa svårigheter kommer att föreligga, vilket bör inverka på totalbedömningen av förskottsbeskattningen. En samlad bedömning av de redovisningstekniska och andra synpunkter på redovisningsmetoden som jag nu har anfört visar att en övergång till faktureringsmetoden är önskvärd och möjlig att genomföra med vissa inskränkningar och jämkningar. Det slutliga ställningstagandet till dessa frågor måste dock innefatta en bedömning också av effekterna på de skattskyldigas och deras kunders likviditet. Företag som redan nu tillämpar faktureringsmetoden berörs i princip inte av att denna metod blir obligatorisk. Övergången från kontantmetod till faktureringsmetod innebär inte heller någon skillnad i likviditetshänseende när det gäller tillhandahållanden mot kontant betalning eller sådana tillhandahållanden på kredit som finansieras genom t. ex. diskontering av växlar eller kontrakt eller genom överlåtelse av varufordringar. I dessa fall anses redan enligt nu gällande kontantmetod redovisningsskyldigheten inträda när betalningen tas emot. Slutligen påverkas inte heller en skattskyldigs likviditet när betalning sker under den redovisningsperiod då faktura har ställts ut eller mottagits. Likviditetsförändringar kan därmed tänkas inträda i huvudsak för skattskyldiga som f. n. tillämpar kontantmetoden och som medger förhållandevis lång kredit utan att finansiera krediten på nyss nämnt sätt. Skattskyldig som övergår till redovisning enligt faktureringsmetoden får åtnjuta avdrag för ingående skatt som hänför sig till kreditinköp tidigare än som nu är fallet. Detta innebär självfallet en förbättring i | likviditetshänseende. Det nuvarande redovisningssystemet är inte neutralt i kostnadshänseende. En skattskyldig säljare som tillämpar kontantmetoden skall betala mervärdeskatt på sin skattepliktiga omsättning först när han tar emot betalning från köparen eller i vissa fall från finansieringsinstitut. Tillämpar köparen faktureringsmetoden inträder rätt till avdrag för ingående mervärdeskatt för honom när hans skuld till säljaren uppkommer. Statsverket betalar alltså tillbaka mervärdeskatt till köparen innan motsvarande skatt har betalats in till länsstyrelsen av säljaren.
Även den omvända situationen till statsverkets' fördel förekommer. Jag
anser att mervärdeskatten bör ha en utformning som i möjlig mån undanröjer sådana effekter. I de fall dessa föreligger vid transaktioner
mellan företag i intressegemenskap kan visserligen sägas att en tillräck-
lig åtgärd skulle vara att föreskriva samma redovisningsmetod för före-
tagen. En sådan föreskrift skulle dock knappast vara tillräcklig. Samma effekt kan nämligen uppkomma även om företagen inte är i intresse-
gemenskap eftersom dessa f.n. har frihet att själva disponera över hur
effekterna skall fördelas mellan dem. Den enligt min mening bästa metoden att komma tillrätta med detta principiella problem är att samtliga
företag ges samma redovisningsmetod.
Jag har tidigare uttalat att faktureringsmetoden är att föredra framför kontantmetoden när det gäller de redovisningstekniska aspekterna
på beskattningen. Övergång till denna redovisningsmetod medför som
jag redan har berört likviditetspåfrestningar för vissa skattskyldiga. För
skattskyldiga som av redovisningstekniska skäl kan medges rätt att re-
dovisa mervärdeskatt enligt kontantmetoden under löpande beskattnings-
år eller som kan få redovisa skatt en gång om året kommer dessa likviditetspåfrestningar att inskränka sig till vad som följer av att skatt skall redovisas på fordringarna vid årets utgång. För övriga skattskyldiga kan däremot effekterna på företagens likviditet och kapitalanskaffnings-
kostnader bli större. Även om faktureringsmetoden av redovisningstekniska, kontrolltekniska och principiella skäl bör göras obligatorisk för
i princip alla skattskyldiga anser jag inte att dessa likviditetseffekter m. m. kan negligeras. Utredningen har föreslagit att länsstyrelsen efter
särskild prövning skall kunna medge anstånd i upp till 20 dagar utöver
nu gällande 35 dagar med betalning av mervärdeskatt när fråga är om
skattskyldig med mycket betydande långfristiga varufordringar och i förhållande härtill små långfristiga leverantörskulder. Under riksdagsbehandlingen av prop. 1978/79:33 och vid kontakter med närmast berörda branschorganisationer har kommit fram att den av utredningen föreslagna förlängningen av betalningsfristen, som dessutom föreslogs
något förlängd i propositionen, inte anses tillräcklig för att eliminera
likviditetspåfrestningarna för vissa företag genom övergången till faktureringsmetoden. Därvid har framhållits såväl engångseffekten vid själva övergången som bestående likviditetseffekter.
Dessa invändningar förtjänar enligt min mening att beaktas. Särskilda
åtgärder bör därför vidtas. Jag har övervägt att, i syfte att eliminera en-
gångseffekten vid övergången, låta skattskyldiga, vilkas leverantörskul-
der understiger kundfordringarna vid övergången till faktureringsmetoden, få rätt att dela upp betalningen av skillnaden mellan den utgående och den ingående skatten på skulderna och fordringarna på redovisningsperioderna under några år. Med hänsyn till att bl. a. kreditvillkor och
kreditvolym varierar kraftigt mellan olika företag föreligger dock påtag-
liga svårigheter att utforma uppdelningen på ett rättvist sätt.
Jag har mot denna bakgrund kommit till den slutsatsen att kontantmetoden bör få tillämpas i vissa fall även efter övergång till en i princip obligatorisk redovisning enligt faktureringsmetoden. Det är dock enligt min mening väsentligt bl. a. från kontroll- och neutralitetssynpunkt att användningen av kontantmetoden begränsas kraftigt. Den mer långsiktiga målsättningen bör vara att samtliga skattskyldiga bör tillämpa faktureringsmetoden.
Det avgörande för om kontantmetoden skall få tillämpas även fortsättningsvis bör vara hur övergången till faktureringsmetoden skulle påverka en skattskyldigs likviditet. En negativ effekt på likviditeten uppstår när utgående skatt på kreditförsäljningar skall redovisas redan när en fordran bokförs och inte när betalning tas emot. Denna effekt minskar genom att rätt till avdrag för ingående skatt på kreditförvärv inträder redan när skuld bokförs och inte när betalning sker.
Den genomsnittliga kredittid som lämnas kunderna kan beräknas genom att den totala utgående skatten under ett år divideras med skatten på utestående kundfordringar vid årets utgång varefter antalet dagar under året divideras med den framräknade faktorn. På motsvarande sätt kan beräknas den genomsnittliga kredittid som utnyttjas från leverantörerna genom att den totala ingående skatten under ett år divideras med skatten på utestående leverantörskulder vid årets utgång och sätts i relation till dagantalet. Om skatten på utestående fordringar eller utestående skulder vid årets utgång avviker från vad som regelmässigt brukar gälla vid årsslut eller under året bör i stället de regelmässigt gällande förhållandena beaktas.
Genom att dra den utnyttjade kredittiden från den lämnade erhålls visserligen en genomsnittlig skillnad i kredittid. Härigenom får man dock ingen riktigt rättvisande bild av vad övergången till faktureringsmetoden skulle innebära för en skattskyldig. Den utgående skatten är ju normalt större än den ingående. Om de genomsnittliga kredittiderna är ungefär lika långa uppvägs inte effekten av att den utgående skatten får betalas tidigare än f.n. helt av effekten av att avdrag för ingående skatt får åtnjutas tidigare. Mervärdet bör därför beaktas. Detta bör enligt min mening lämpligen ske på det sättet att den utnyttjade kredittiden multipliceras med förhållandet mellan hela den ingående skatten under ett år och hela den utgående skatten under samma år. Skillnaden mellan den lämnade och den utnyttjade kredittiden, beräknad på nu angivet sätt, kan kallas nettokredittid.
Om nettokredittiden är positiv, dvs. den lämnade krediten är större än den utnyttjade, kan den skattskyldige beräknas få försämrad likviditet genom övergången till redovisning enligt faktureringsmetoden. Kontantmetoden bör dock få tillämpas endast när det är särskilt befogat. Jag anser därför att redovisning enligt kontantmetoden bör komma i fråga först om nettokredittiden uppgår till minst 15 dagar.
För skattskyldiga som får tillämpa kontantmetoden även fortsättnings-
vis uppkommer ingen likviditetspåfrestning vid övergången och inte hel-'
ler någon bestående likviditetseffekt. De likviditetspåfrestningar som
en 53
uppkommer för skattskyldiga vilkas nettokredittid är kortare än 15 dagar kan inte sägas vara avsevärda. Det kan ändå finnas skäl att under en övergångstid medge en förlängning av redovisningstiden. Jag återkommer till detta i avsnittet om ikraftträdandebestämmelserna.
Genom att en möjlighet öppnas tul tortsatt tillämpning av kontantmetoden blir frågan om obligatorisk tillämpning av en och samma redovisningsmetod i koncernförhållanden och andra fall av intressegemenskap mellan företag aktuell. Det är enligt min uppfattning olämpligt att två företag, t.ex. inom en koncern, vid transaktioner sinsemellan kan uppnå mycket långa skattekrediter genom att välja olika redovisningsmetoder. En förutsättning för att ett företag skall få rätt att tillämpa kontantmetoden bör därför vara att det i endast måttlig omfattning säljer skattepliktiga varor eller utför skattepliktiga tjänster åt annat företag i samma koncern. Motsvarande bör gälla i andra fall av intressegemenskap mellan företag, t. ex. i den formen att flera skattskyldiga gemensamt äger, direkt eller indirekt, ett företag från vilket de köper varor eller tjänster.
Vid beräkning av nettokredittid enligt vad jag nyss har uttalat bör kredit som skattskyldig ger till någon med vilken han har intressegemenskap inte medräknas. Motsvarande bör gälla för sådana avbetalningsfordringar för vilka redovisningsskyldighet inträder först när betalning erhålls från köparen.
En skattskyldig som redovisar skatt enligt faktureringsmetoden kan med nuvarande bestämmelser inte förhindras att gå över till kontantmetoden om han vill göra det. För att motverka att sådan övergång görs I syfte att skapa förutsättningar för tillämpning av kontantmetoden efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna bör kontantmetoden vara utesluten om den skattskyldige någon gång efter utgången av år 1978 haft att tillämpa faktureringsmetoden vid sin skatteredovisning.
Företag som startar sin verksamhet efter ikraftträdandet bör i princip alltid redovisa mervärdeskatt enligt faktureringsmetoden. Kan den skattskyldige visa att de företag med vilka han konkurrerar och som har likvärdiga förhållanden i fråga om krediter m. m. får tillämpa kontantmetoden bör han dock kunna få göra detsamma.
I det fall kontantmetoden får tillämpas bör detta gälla såväl utgående som ingående skatt.
När skattskyldig, som tillämpar faktureringsmetoden, förvärvar skattepliktig vara eller tjänst från skattskyldig som tillämpar kontantmetoden borde, i enlighet med vad jag tidigare har anfört, avdrag för ingående skatt medges i takt med betalningarna. Detta är dock praktiskt olämpligt och avdragsrätten bör i dessa fall på samma sätt som nu gäller inträda på det sätt som följer av köparens redovisningsmetod.
De förhållanden för vilka jag nu har redogjort medför att kontantmetoden bör få tillämpas endast efter prövning i varje enskilt fall. Denna prövning bör göras av länsstyrelse. Ett medgivande om fortsatt redovisning enligt kontantmetoden bör meddelas att gälla tills vidare. Läns-
styrelsen bör ompröva ett lämnat medgivande om förutsättningarna för detta ändras, t. ex. i form av ändrade kredittider. Mot länsstyrelsens beslut bör talan få föras hos riksskatteverket (RSV). Verkets beslut bör dock inte kunna överklagas. För att länsstyrelsen skall kunna göra erforderlig utredning bör ansökan vara länsstyrelsen till handa i god tid före ingången av år 1981. Länsstyrelsens beslut bör också föreligga i så god tid före ikraftträdandet av de nya reglerna att den skattskyldige kan förbereda sig för den redovisningsmetod som han skall tillämpa. Jag har i det föregående redovisat min uppfattning i fråga om redovisningsmetoderna i stort. Några frågor på detta område återstår dock att behandla. Utredningens förslag om att betalning helt eller delvis före tillhandahållande av beställd vara eller tjänst skall utlösa redovisningsskyldighet innebär att dessa betalningar till skillnad mot vad som nu gäller skall täcka även uppdragstagarens utgående skatt. Min principiella uppfattning är att beskattningen av skatteobjekt med långa upparbetningstider f.n. inte är tillfredsställande. Regelmässigt betalas dessa objekt genom förskott eller a conto-likvider och en sklutbetalning. Genom den avdragsrätt som i mervärdeskattesystemet tillkommer uppdragstagaren är objektet i realiteten inte belastat med mervärdeskatt förrän det anses ha ”levererats” i skatterättslig mening. Detta kan, som jag tidigare har framhållit, i fråga om t. ex. byggnadsentreprenader i vissa fall dröja ett eller flera år. Det kan också när det gäller arbeten på fast egendom noteras att vad som tillförs fastigheten av uppdragstagaren civilrättsligt blir uppdragsgivarens egendom utan rätt för den förstnämnde att förfoga däröver. Det kan därför med fog hävdas att byggnads- eller anläggningsentreprenad tillhandahålls fortlöpande i den takt arbete utförs på fastigheten. Mot dessa synpunkter får ställas att en tidigarelagd beskattning i samband med övergången till faktureringsmetoden ställer ökade krav på kapitalmarknaden. De projekt som pågår vid övergången skall avskattas samtidigt som förskott, vilka hänför sig till nya projekt, beskattas. Vidare leder den tidigarelagda beskattningen till ökade kapitalanskaffningskostnader för beställaren. Jag anser att övervägande skäl talar för att utredningens förslag om beskattning av förskott i princip bör genomföras. På ett område gör sig dock särskilda skäl gällande. De ökade kostnaderna för kapitalanskaffning kommer att leda till högre kostnader för bostadsproduktionen och för investeringar i byggnader och andra anläggningar. De bostadsförvaltande företagen och kommunerna kommer därför att få bära en ökad kostnad i dessa delar. Med hänsyn till nu rådande förhållanden på bostadsmarknaden och till kommunernas ekonomiska situation är jag inte beredd att f.n. genomföra utredningens förslag om att redovisningsskyldighet skall inträda när förskott eller a conto-betalning som hänför sig till byggnads- eller anläggningsentreprenad uppbärs. I princip bör skatteredovisningen i likhet med vad som nu tillämpas anstå
till dess entreprenaden är avslutad och entreprenörens fordran preciseras i utställd slutfaktura. Sådan faktura synes i de flesta fall utfärdas eller kunna utfärdas inom två månader efter slutbesiktningen. För att i någon mån anpassa beskattningen till vad som i övrigt föreslås gälla och dessutom motverka att den fördröjs i onödan bör dock förskott eller a conto-likvider alltid beskattas inom nämnda tid, således även om slutfaktura inte har utfärdats. Redovisningen av skatt på förskott m. m. kommer alltså att ingå i deklarationen för den redovisningsperiod under vilken tvåmånaderstiden går till ända. Av praktiska skäl bör samma regel gälla beträffande redovisning av skatt som hänför sig till utrustning eller inredning av byggnad, under förutsättning att byggnadsentreprenaden omfattar även sådana prestationer.
Min nu redovisade uppfattning i fråga om tidpunkten för redovisningen av skatt som hänför sig till förskott och delbetalningar av byggnads- och anläggningsentreprenader gör det nödvändigt att ta upp även frågan om beskattningen av stora projekt, som kan färdigställas i självständiga delar, vilka beställaren kan ta i anspråk successivt. Utredningen har framhållit att det enligt nuvarande bestämmelser i viss mån är oklart när skattskyldigheten skall inträda för sådana delbara entreprenader. Jag anser att denna fråga bör lösas på det sättet att redovisningsskyldighet skall inträda när en färdigställd del kan tas i bruk av beställaren efter slutbesiktning eller motsvarande åtgärd. Skyldigheten att redovisa skatt bör omfatta den del av uppburna förskott eller a contobetalningar som kan anses belöpa på den färdigställda delen. Den slutliga skatteredovisningen får anstå till slutfaktureringen.
I princip bör samma redovisningsteknik kunna tillämpas när den som bedriver byggnadsverksamhet i egen regi utför ny-, till- eller ombyggnad av fastighet. Jag återkommer i det följande till beskattningen av denna verksamhetsform och vill här endast framhålja att mitt förslag syftar till att redovisningsskyldigheten även för sådan byggnadsverksamhet skall inträda senast två månader efter det att fastigheten efter slutförda arbeten kunnat tas i bruk för avsett ändamål. Vad som enligt mitt förslag skall gälla i fråga om entreprenader som avlämnas i delar bör också tillämpas när skattskyldig i egen regi utför stora projekt som han färdigställer och tar i bruk allteftersom utförda delar av projektet färdigställs.
Utredningen och remissinstanserna har tagit upp vissa andra frågor, som rör redovisningsskyldighetens inträde.
Jag delar utredningens uppfattning att avbetalningsköpen kräver särbehandling. Om säljare återtar avbetalningsgods från skattskyldig köpare enligt lagen (1978: 599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl. är köparen skyldig att i sin mervärdeskatteredovisning till länsstyrelsen återföra redan avdragen ingående mervärdeskatt som hänför sig till avbetalningsköpet. Någon möjlighet att fullgöra denna återbetalningsskyldighet torde mera sällan föreligga. Jag anser därför att utred-
ringens förslag om successiv beskattning och avdragsrätt i dessa fall bör genomföras. I likhet med vad vissa remissinstanser har anfört förordar jag dock att den avgörande tidpunkten bör vara den faktiska betalningen och inte förfallodagen för betalningen.
Vid kreditköp mellan näringsidkare och konsument enligt konsumentkreditlagen (1977: 981) är förhållandena inte desamma som vid avbetalningsköp mellan näringsidkare. Köparen saknar rätt till avdrag för ingående mervärdeskatt. Någon särskild förlustrisk för statsverket torde därför knappast föreligga. Jag anser ändå att praktiska skäl talar för att kreditköp med återtaganderätt enligt konsumentkreditlagen i princip bör behandlas på samma sätt som avbetalningsköp mellan näringsidkare. Det förekommer nämligen i viss utsträckning att samma företag tillhandahåller kredit åt såväl konsumenter som näringsidkare och att det vid försäljningstillfället inte är klart till vilken kategori köparen kan hänföras. Det kan vidare föreligga svårigheter att redan när ett avtal om kreditköp ingås avgöra om återtaganderätt över huvud kan göras gällande. De föreslagna särbestämmelserna om redovisning av skatt vid avbetalningsköp bör därför tillämpas endast i sådana fall där återtaganderätt klart kan åberopas. I den mån en skattskyldig har annan kreditförsäljning får avgöras om denna kan berättiga till fortsatt redovisning av skatt enligt kontantmetoden i enlighet med vad jag tidigare har anfört eller till anstånd med att lämna deklaration. I lagtexten bör uttrycket kreditförsäljning med förbehåll om återtaganderätt användas.
Jag har i det föregående behandlat frågan om redovisningsskyldighetens inträde. Regler härom bör, som utredningen har föreslagit, tas in i en ny paragraf, nämligen 5 a §. I samma paragraf bör också regleras de undantag från en obligatorisk faktureringsmetod som jag i det föregående förordat.
Bestämmelserna om avdragsrätten i 17 § bör också ändras så att de stämmer överens med bestämmelserna om redovisningsskyldighetens inträde.
Någon särskild reglering av rätten att föra talan mot länsstyrelsens beslut enligt 5 a 8 andra eller tredje stycket behövs inte. Besvärsrätten regleras i 51 § tredje stycket i vilket också anges att talan inte får föras mot riksskatteverkets beslut.
Mina förslag i det föregående innebär att faktureringsmetoden inte genomförs fullt ut. Vissa skattskyldiga kommer att få redovisa skatt enligt kontantmetoden och andra enligt kontantmässiga grunder under löpande beskattningsår. Detta gör det nödvändigt att särskilt överväga när redovisningsskyldigheten skall inträda vid överlåtelse av verksamhet eller del därav eller vid fusion eller liknande förfarande och vid konkurs.
En överlåtelse av verksamhet innebär att räkenskaperna måste avslutas. Fordringar och skulder skall därför bokföras och konteras i vederbörlig ordning. Härav följer enligt 5 a § första stycket att redovisningsskyldighet inträder för överlåtaren för den redovisningsperiod då
Ho 57
överlåtelsen sker. Det kan dock förekomma att överlåtaren har avbetalningsfordringar för vilka redovisningsskyldigheten enligt 5 a 8 andra stycket inte skall inträda förrän betalning sker. Vanligen torde vid överlåtelse av rörelse den nye innehavaren också överta inkasseringen av övertagna avbetalningsfordringar. Det är därför naturligt att redovisningsskyldigheten för skatt som belöper på sådana avbetalningsfordringar som övertas i samband med övertagandet av den verksamhet i vilken fordringen uppkommit bör åvila den nye innehavaren av verksamheten. Motsvarande bör gälla i fråga om avdragsrätten enligt 17 § andra stycket för skatt som avser övertagna avbetalningsskulder.
Om skattskyldig har försatts i konkurs bör redovisningsskyldighet och avdragsrätt inträda vid konkursutbrottet för då obetalda kundfordringar och leverantörskulder. Detta innebär att statsverkets fordran på skatt kommer att kunna bevakas i konkursen som en vanlig skattefordran. I den mån betalning för kundfordringar inflyter till konkursboet kommer boet inte att behöva redovisa skatt härför. Konkursboet kommer inte heller att få göra avdrag för ingående skatt som belöper på leverantörsskulder som boet helt eller delvis betalar. Denna uteblivna avdragsrätt kan dock kompenseras av att redovisningsskyldighetens inträde för konkursgäldenären i vissa fall kan leda till en återbetalning av skatt till konkursboet, nämligen i de fall obetalda leverantörskulder uppgår till högre belopp än utestående kundfordringar. Detta belopp kan användas för utdelning i konkursen. Även konkursfallen regleras i 5 a och 17 88.
Vid överlåtelse av verksamhet kan den nye innehavaren överta inte bara fordringar och skulder utan även rätt till bonus och andra liknande efterhandsrabatter liksom motsvarande skyldigheter. Redovisningsskyldighet för övertagna fordringar har såsom framgår av vad jag tidigare sagt inträtt för överlåtaren vid överlåtelsen. Bestämmelserna i 15 8 tredje stycket om rätt till avdrag för skatt som hänför sig till uppkomna kundförluster bör utsträckas till att omfatta även den som övertar fordringar i samband med övertagande av verksamhet. Någon ändring av bestämmelserna i 15 § fjärde stycket om rätt till avdrag för skatt som hänför sig till utgiven bonus m. m. synes inte nödvändig eftersom redan nuvarande ordalydelse ger övertagaren denna rätt. Anvisningarna till 15 8 bör däremot kompletteras så att köparen eller den som efter en överlåtelse mottar bonus m. m. blir skyldig att minska sin ingående skatt med den skatt som hänför sig till vad som mottagits.
Utredningen har föreslagit att vissa bestämmelser om uttag av tjänst skall tas in i 15 8. Jag anser att motsvarande bestämmelser i stället bör placeras i 5 b 8.
Flera remissinstanser har avstyrkt utredningens förslag om att skattskyldig skall automatiskt få anstånd med redovisning av mervärdeskatt för helt år när anstånd har medgetts med att lämna självdeklaration.
Man har i stället pekat på möjligheten att ge anstånd efter prövning i varje enskilt fall. Jag är f. n. inte beredd att godta utredningens förslag på denna punkt.
Utredningen har vidare föreslagit att redovisningsskyldighet skall
föreligga när den skattepliktiga omsättningen för beskattningsår uppgår
till minst 10 000 kr., oavsett beskattningsårets längd. Redovisningsskyl-
dighet skall föreligga så länge länsstyrelsen inte beslutar annat. Vidare föreslås att begreppet beskattningsår definieras i anvisningarna till 5 a § som beskattningsår enligt kommunalskattelagen (1928:370), KL. eller, om verksamheten inte medför skattskyldighet enligt KL, kalenderår eller 1 vissa fall räkenskapsår. Begreppet beskattningsår föreslås bli infört i 22, 24, 25, 34—36, 39, 40 och 55 §§ samtidigt som vissa närmast redaktionella ändringar bör göras i 16 § första stycket, 18 § första stycket, 19 §,
22 § första stycket och 49 §. Förslagen har med något undantag godtagits eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Även jag godtar förslagen och föreslår att de
genomförs.
2.3 Redovisningsperioderna, m. m.
Utredningen har föreslagit att de nuvarande redovisningsperioderna om 4 eller 6 kalendermånader slopas. Därmed skulle redovisningsperiod kunna omfatta en kalendermånad, två kalendermånader eller helt be-
skattningsår. Vidare har utredningen föreslagit att länsstyrelsen skall
kunna medge jämkning av redovisningsperiods längd med ett mindre antal dagar för att möjliggöra en anpassning av redovisningsperioderna till kortperiodiska bokslut.
Som jag tidigare har anfört förordar jag att helårsredovisning bör medges skattskyldiga med en årsomsättning om ca 100 000 kr. Skattskyldiga, vars årsomsättning är högre men högst ca 200 000 kr. bör,
som framhållits, få redovisa skatt halvårsvis. Årsomsättningen bör i detta sammanhang utgöras av omsättningen exkl. mervärdeskatt. Jag vill också framhålla att en anpassning av redovisningsperiods längd till kort-
periodiska bokslut i praktiken i så gott som alla fall torde kräva en för-
längning eHer förkortning med högst fem dagar. Någon anledning att
medpge större avsteg från den ordinarie periodlängden torde därför knap-
past finnas.
I enlighet med förslagen bör ändringar göras i 22 § och anvisningar införas till 22 8. Jag delar utredningens uppfattning att återbetalning av överskjutande
ingående skatt alltid skall göras, således även om skattebeloppet under-
stiger 1 000 kr. Detta kräver ändring av 49 8.
2.4 Uttag av vara och tjänst
Den helt övervägande delen av konsumtionsbeskattningen enligt ML
avser det yrkesmässiga tillhandahållandet av skattepliktiga varor, byggnader eller tjänster. Som en viktig komplettering härtill beskattas även uttag av varor eller byggnader för den skattskyldiges, anställdas eller annans personliga bruk. Om man bortser från förhållandena på fastighetsområdet, till vilka jag återkommer senare, beskattas inte uttag av tjänst.
Utredningen har framhållit att en sakligt sett motiverad beskattning av uttag f. n. inte sker i vissa fall. Vid överföring av skattepliktig vara från en verksamhetsgren, som medför skattskyldighet, till annan verksamhetsgren, som inte medför skattskyldighet, föreligger enligt utredningen troligen ingen beskattningsgrund. Ett fartyg eller luftfartyg, som kunnat förvärvas skattefritt, beskattas inte om det förs över till verksamhetsgren, i vilken skattefrihet vid förvärv av sådana fartyg inte gäller. I punkt 2 av anvisningarna till 2 § bör, menar utredningen, införas bestämmelser om beskattning i nu nämnda fall. Utredningen har också föreslagit ett tillägg till punkt 1 av nämnda anvisningar av innebörd att även omsättning av delar m. m. till skattefria fartyg eller luftfartyg i princip alltid skall anses som yrkesmässig.
Vidare har utredningen föreslagit att beskattning bör ske även när tjänst tillhandahålls utan vederlag eller till underpris. Omsättningen bör dock träffa endast tjänster som den skattskyldige även annars omsätter i sin verksamhet. Någon beskattning bör inte ske när en tjänsteprestation utförs för en verksamhetsgren, som inte medför skattskyldighet.
I likhet med flertalet remissinstanser anser jag att överföring av en vara från en verksamhetsgren till en annan bör beskattas när varan i realiteten är skattefri i den första verksamhetsgrenen men skulle ha varit belastad med mervärdeskatt om den direkt hade anskaffats för den andra verksamhetsgrenen. Jag anser även att förslaget beträffande delar m. m. till skattefria fartyg eller luftfartyg bör genomföras.
I enlighet med vad som har framhållits av ett par remissinstanser bör skyldigheten att redovisa mervärdeskatt vid uttag av vara föreligga när rätt till avdrag för ingående skatt har förelegat vid förvärvet av varan. Den nuvarande bestämmelsen i punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 2 § bör ändras i enlighet härmed.
Några remissinstanser har efterlyst en definition av begreppet verksamhetsgren. I ML måste göras skillnad mellan sådan del av en näringsidkares verksamhet som medför skattskyldighet enligt MEL och andra delar av verksamheten. Dessa delar kan i övrigt framstå som en enhetlig verksamhet. Som exempel kan nämnas transportföretag som utför transporter av både passagerare och gods. Som en verksamhetsgren bör i dessa och andra fall avses den del av verksamheten som medför skattskyldighet enligt ML och som en annan verksamhetsgren övriga delar av verksamheten. Någon författningsmässig reglering härav torde inte vara nödvändig.
Remissinstanserna har i allmänhet anslutit sig till förslaget om beskattning av uttag av tjänst eller lämnat det utan erinran.
Enligt nu gällande bestämmelser blir en inte oväsentlig del av de skattepliktiga tjänsterna i praktiken obeskattade till den del de tillhandahålls utan vederlag och för lågt beskattade när de tillhandahålls till underpris. Detta förhållande är enligt min mening inte tillfredställande. Jag anser därför i likhet med utredningen och flertalet remissinstanser att en beskattning bör ske av tjänster som tas ut ur verksamhet eller som tillhandahålls till underpris.
Jag anser att den teknik för beskattningen som utredningen har föreslagit är lämplig. Däremot anser jag i likhet med några remissinstanser att beskattningen delvis bör utformas på ett annat sätt än utredningen har föreslagit. Som en grundläggande regel bör visserligen gälla att beskattningen skall omfatta uttag av sådan tjänst som den skattskyldige annars yrkesmässigt omsätter i verksamheten. Därutöver bör dock beskattning ske av privat utnyttjande av vara som utgör omsättningstillgång i skattskyldigs verksamhet. Som exempel kan nämnas att någon som handlar med fritidsbåtar utnyttjar en båt ur lagret för privat bruk.
En förutsättning för att privat utnyttjande av omsättningstillgång skall beskattas bör vara att värdet av utnyttjandet inte är ringa. Som ringa bör enligt min mening kunna anses ett värde om högst några hundratal kr. Den närmare bestämningen härav får ankomma på rättstillämpningen. Jag utgår från att beskattning i praktiken kommer att bli aktuell endast när den utnyttjade tillgången har ett relativt stort värde.
Vidare bör en begränsning göras av beskattningen av uttag av tjänst. I det fall den skattskyldige själv utför en tjänst för egen räkning bör beskattning ske endast om tjänsten utförs i samband med uttag av vara ur verksamheten. Härigenom uppnås framför allt att någon påtaglig ökning av antalet beskattningstillfällen inte sker eftersom uttaget av varan enligt gällande bestämmelser skall beskattas. Enligt min mening bör uttrycket ”själv utför en tjänst” innebära att den skattskyldige fysiskt skall utföra en tjänsteprestation, vilket innebär att uthyrning av vara skall följa huvudregeln om beskattning av uttag av tjänst.
Bestämmelser om uttag av tjänst bör tas in i punkt 2 första stycket av anvisningarna till 2 §.
Jag anser inte att det i praktiken bör vara förenat med särskilda svårigheter att avgöra om fråga är om tjänst som annars tillhandahålls yrkesmässigt eller har förvärvats av den skattskyldige endast för att tillhandahållas t. ex. anställd utan vederlag. Det är enligt min mening inte befogat med en begränsning av beskattningen av uttag av tjänst till fall där mottagaren av tjänsten har ekonomiskt intresse eller inflytande i den skattskyldiges verksamhet. En sådan bestämmelse skulle onödigtvis komplicera tillämpningen. Jag är därför inte beredd att tillmötesgå de önskemål om ändringar av utredningens förslag på dessa punkter som fram-
förts vid remissbehandlingen. Jag delar den av utredningen uttryckta uppfattningen att förvärv av vara eller tjänst endast för tillhandahållande åt t. ex. anställd inte berättigar till avdrag för ingående skatt. Mot denna bakgrund anser jag inte att någon särskild reglering av denna situation behövs.
Mitt ställningstagande till frågan om uttagsbeskattning av tjänst innebär bl. a. en principiellt ändrad syn på tillhandahållande av kost åt personal i verksamhet som medför skattskyldighet. Sådant tillhandahållande anses utgöra skattepliktig omsättning oavsett om den anställde erlägger ersättning eller ej. Beskattningsvärdet anses i princip utgöra det värde som enligt källskattetabellerna skall gälla för fri eller subventionerad kost. Personalservering i verksamhet som i övrigt inte medför skattskyldighet betraktas inte som yrkesmässig.
Tillhandahållande av kost åt personal har visserligen ett inslag av personalvård. I allt väsentligt är det dock inte fråga om annat än tillhandahållande för privatkonsumtion. Denna skall självfallet — när det inte är fråga om s. k. trivselförmåner av mindre värde — beskattas även när den tillhandahålls av arbetsgivaren. Jag anser i likhet med utredningen att serveringsverksamheten skall räknas som yrkesmässig när arbetsgivarens utåtriktade verksamhet avser servering. 1 övriga fall däremot bör personalserveringen inte medföra skattskyldighet och därmed inte berättiga den skattskyldige till avdrag för skatt som belöper på förvärv för serveringsverksamheten.
I åtskilliga fall används dock lokaler och inventarier inte endast för personalserveringen. Utredningen har föreslagit att avdrag medges för skatt som inte avser inköpta matvaror. Jag anser dock att avdrag inte bör medges för några förbrukningsvaror för serveringsverksamheten. Därmed skulle en arbetsgivare få avdrag för ingående skatt som hänför sig till inventarier i serveringen i den mån avdragsrätt över huvud föreligger. Jag föreslår att bestämmelser av detta innehåll tas in i 17 8.
Någon remissinstans har efterlyst en samordning mellan den nu aktuella uttagsbeskattningen och inkomstbeskattningen. En sådan samordning, som behövs främst när det gäller att likställa den sammanlagda beskattningseffekten för enskild företagare och anställd, bör enligt min mening eftersträvas. Detta är dock möjligt enligt gällande bestämmelser om uttagsbeskattning i ML och KL. Det bör därför ankomma på RSV att genom anvisningar åstadkomma sådan samordning.
Jag vill också ta upp några frågor om bestämmelsernas utformning.
Någon remissinstans har efterlyst en definition av begreppet allmänna saluvärdet. Med hänsyn till att det har använts under mycket lång tid inte endast i fråga om mervärdeskatten utan också när det gäller inkomstbeskattningen anser jag att tillräcklig ledning vid tolkningen av begreppet bör kunna hämtas från den nuvarande tillämpningen. Någon definition i ML bör därför inte vara nödvändig.
I punkt 2 första stycket f) av anvisningarna till 2 8 har utredningen föreslagit en bestämmelse av innebörd att uttag skall anses föreligga till
den del vederlaget för vara eller tjänst understiger det allmänna salu-
värdet. Jag anser att bestämmelsen i stället bör utformas så att uttag
alltid skall anses föreligga när vara eller tjänst tillhandahålls utan veder-
lag eller mot vederlag som understiger det allmänna saluvärdet. Detta bör komma till uttryck i punkt 2 första stycket a) och d) av anvisningarna till 2 8. Av 14 § första stycket 3 framgår att beskattningsvärdet vid uttag utgör saluvärdet inräknat skatt. I punkt 2 första stycket a) av an-
visningarna till 2 8 används begreppet ”tas i anspråk av den skattskyldige”. I förtydligande syfte bör betonas att begreppet ”tas i anspråk” innebär att den skattskyldige tar ut varan antingen för att själv förbruka
den eller för att ge bort den till någon annan. Varan kan självfallet vara antingen en omsättnings- eller en anläggningstillgång.
Den av utredningen i 15 § första stycket föreslagna bestämmelsen om beskattning av tjänst som sträcker sig över mer än en redovisningsperiod
bör av systematiska skäl flyttas till 5 b §.
2.5 Uttag av byggnad och tjänst på fastighet, m. m.
Enligt gällande bestämmelser föreligger skattskyldighet för den som i yrkesmässig verksamhet utför byggnads- eller anläggningsentreprenad
eller som i sådan verksamhet tillhandahåller annan skattepliktig tjänst
som avser fastighet. Härutöver är den skattskyldig som omsätter skattepliktig byggnad, dvs. byggnad som utgör lagertillgång i byggnadsrörelse. Omsättning av byggnad anses föreligga när byggnaden säljs eller dessförinnan tas i bruk för annat ändamål än stadigvarande bruk i byggnadsrörelse.
Vid bestämmandet av beskattningsvärde för tjänst som avser fastighet
eller vid omsättning av skattepliktig byggnad tillämpas de i 14 8 intagna reduceringsreglerna.
Utredningen konstaterar, att en betydande del av den byggnads- och
anläggningsverksamhet som bedrivs inom landet inte medför skattskyldighet. Detta gäller bl. a. den av staten och kommunerna för eget behov
bedrivna egenregiverksamheten på fastighetsområdet. Inte heller före-
ligger skattskyldighet för arbeten som de för sin utåtriktade verksamhet
skattskyldiga byggnadsföretagen utför på egna förvaltningsfastigheter eller på sådana fastigheter som förvärvas i bebyggt skick för att efter
ombyggnad och upprustning säljas eller bebållas för egen förvaltning. Dessa arbeten träffas dock av skatt genom att avdragsrätt inte föreligger för ingående skatt som belöper på förvärv för den skattefria verksamheten. Reduceringsreglerna är avsedda att rent beloppsmässigt ge sam-
ma effekt som den avskurna avdragsrätten i den skattefria egenregiverksamheten.
Utredningen har funnit att den begränsning i fråga om skattskyldig- -
het för stora delar av den egenregiverksamhet som faktiskt bedrivs på fastighetsområdet skapat tillämpningssvårigheter. Gällande regler är inte heller neutrala vid jämförelse mellan egenregi- och entreprenadverksam-
het. Utredningen föreslår med hänsyn härtill att skattskyldighet införs
för byggnads- och anläggningsverksamhet som bedrivs i egen regi.
Förslaget går ut på att den som utför tjänst som anges i 10 3 första stycket 2 eller 4 på egen fastighet som enligt KL utgör lagertillgång i förvärvskällan rörelse skall anses -bedriva yrkesmässig byggnadsverksam-
het enligt ML. Till sådan verksamhet skall enligt förslaget även hän-
föras skattepliktig. tjänst som utförs av den skattskyldige eller för hans
räkning på fastighet som innehas eller nyttjas av honom. Vid en sådan
i princip generell skattskyldighet för egenregiarbeten bortfaller behovet
av nuvarande skattskyldighet för omsättning av byggnad.
Skattskyldighet skall enligt förslaget inträda när tjänst tas ut ur bygg-
nadsverksamheten. Redovisningsskyldighet skall inträda för skatt som
hänför sig till vad som har utförts under redovisningsperioden. Från denna huvudregel görs dock det undantaget att redovisningsskyldighet
för sådant uttag av tjänst som är att hänföra till uppförande i egen regi av småhus för avsalu skall föreligga under den redovisningsperiod då köparen tillträder fastigheten.
Förslagen har med några undantag tillstyrkts eller lämnats utan erin-
ran av remissinstanserna.
Vad angår den föreslagna definitionen av vad som skall förstås med yrkesmässig byggnadsverksamhet har någon remissinstans ansett att sådan verksamhet skall föreligga inte bara när den skattskyldige utför skattepliktig tjänst på egen rörelsefastighet utan även när han genom
ren upphandling av tjänster låter bebygga sådan fastighet för försäljning. Några remissinstanser har å andra sidan funnit att utredningens
förslag kan föra för långt. Som yrkesmässig byggnadsverksamhet skulle
nämligen komma att betraktas även sådana underhålls- och reparations-
arbeten som exempelvis banker eller försäkringsbolag utför med egna anställda på fastigheter som utgör omsättningstillgångar i bank- eller försäkringsrörelse.
Svenska byggnadsentreprenörföreningen avstyrker förslaget i denna del med motivering att nu gällande bestämmelser om avskuren avdrags-
rätt för verksamhet som ej medför skattskyldighet är enklare att tillämpa
än de föreslagna reglerna.
För egen del vill jag i denna fråga uttala följande. Utredningen har
visat att nu gällande bestämmelser skapat tillämpningssvårigheter i fråga om egenregiverksamhet på fastighetsområdet och att skattens utformning dessutom brister i neutralitet mellan de olika verksamhetsformer som förekommer. Utredningens förslag innebär lösningar som väsentligen
undanröjer dessa problem. Det hade varit av värde om ett ställnings-
tagande nu kunde omfatta i princip all egenregiverksamhet, således
även den verksamhet som bedrivs inom den offentliga sektorn. I denna del har dock utredningen inte slutfört sitt arbete. Frågan behandlas av utredningen i nära samarbete med bl.a. Svenska kommunförbundet med sikte på att förslag som tillgodoser konkurrensneutralitet i beskattningen skall kunna presenteras i vad utredningen betecknar som sitt slutbetänkande. Jag finner emellertid att övervägande skäl talar för att den föreslagna utvidgningen i fråga om egenregiarbeten utanför den offentliga sektorn genomförs. Det kan enligt min mening inte anföras några bärande skäl mot att den som redan är skattskyldig för utåtriktad byggnads- eller anläggningsverksamhet blir skattskyldig även för vad han med anlitande av företagets personal, maskiner m. m. utför på egna fastigheter, särskilt som man därmed också når bättre neutralitet i beskattningen. Förslaget överensstämmer också i princip med det av mig tidigare förordade utredningsförslaget om generell skattskyldighet för uttag av tjänst. Det är vanligt att större företag med betydande entreprenadverksamhet också innehar förvaltningsfastigheter eller ombyggnadsfastigheter som är avsedda för försäljning. Fastigheterna utgör enligt KL lagertillgång i förvärvskällan rörelse men de är inte skattepliktiga enligt ML. De arbeten som i egen regi utförs på dem medför inte skattskyldighet enligt gällande bestämmelser. Anlitas annan entreprenör för sådant arbete föreligger skattskyldighet för denne. Jag delar utredningens uppfattning att byggnadsentreprenör med egen fastighetsförvaltning bör vara skattskyldig inte bara för egenregiarbetena utan även för sådana arbeten som upphandlas för att tillföras det egna byggnadsprojektet. Jag anser i likhet med utredningen det vara av värde att sådan verksamhet som omfattas av nu behandlade förslag definieras i ML. Den föreslagna beteckningen yrkesmässig byggnadsverksamhet finner jag också lämplig. Med anledning av att vissa remissinstanser har ansett att begreppet yrkesmässig byggnadsverksamhet, sådant det definierats av utredningen, är väl långt gående, vill jag anföra följande. Den som inte bedriver annan egenregiverksamhet än arbete på egen villafastighet eller eget fritidshus kan inte rimligen anses bedriva byggnadsverksamhet i egen regi, även om fastigheterna enligt KL räknas som lagertillgång. Endast om arbete utförs av sådant slag, som tillhandahålls i utåtriktad verksamhet, kan skattskyldighet uppkomma och då enligt de förordade reglerna om uttag av tjänst. Jag anser vidare att upphandlade arbeten för nu avsedda fastigheter med fördel kan hållas utanför skattskyldigheten och detta även i de fall den skattskyldige bedriver yrkesmässig byggnadsverksamhet i egen regi på andra fastigheter. Upphandlade arbeten blir därmed beskattade genom avskuren avdragsrätt. Sammanfattningsvis anser jag sålunda att en första förutsättning för att yrkesmässig byggnadsverksamhet skall anses föreligga är att den skattskyldige i utåtriktad verksamhet yrkesmässigt tillhandahåller tjänst
enligt 10 § första stycket 2 eller 4. Vidare bör i verksamheten ingå fastig-
het som enligt KL utgör lagertillgång i rörelse, dock med bortseende
från sådan fastighet som avses i 24 8 2 mom. KL (schablontaxerad eneller tvåfamiljsfastighet) och som av den skattskyldige stadigvarande nyttjas som bostad eller för fritidsändamål. Yrkesmässig byggnadsverksamhet skall anses föreligga även när den som bedriver sådan verksam-
het låter annan utföra tjänst på fastighet som ingår i verksamheten.
Utredningen föreslår att beskattningsvärdet i fråga om uttag av tjänst
skall beräknas med ledning av det allmänna saluvärdet. För att underlätta tillämpningen föreslås dessutom, att detta värde i fråga om bygg-
nads- och anläggningsarbeten skall motsvara summan av nedlagda kostnader jämte ränta på eget kapital och värdet av den skattskyldiges eget arbete.
Några remissinstanser har riktat anmärkningar mot de av utredningen föreslagna bestämmelserna om hur det allmänna saluvärdet vid uttag
av tjänst bör beräknas. RSV och några länsstyrelser anser att i beräk-
ningsunderlaget bör ingå även vinst på utförda arbeten. RSV menar att någon form av schablon bör kunna tillgripas för vinstberäkning vid uttag
av byggnad. Svenska byggnadsentreprenörföreningen anser att såväl den skattskyldige som länsstyrelsen bör beredas möjlighet att utreda annat
värde än nedlagda kostnader. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag
pekar på den bristande neutralitet som föreligger vid jämförelse mellan entreprenad- och egenregibyggande och anser att räntor under produktionstiden inte skall inräknas i beskattningsunderlag. Flera remissinstanser anser att tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna kan vålla vissa svårigheter eftersom uttagna tjänster hänför sig till prestationer för vilka olika reduceringsregler kan vara tillämpliga. Man förutsätter dock att RSV bör kunna meddela anvisningar i ämnet.
För egen del anser jag i likhet med utredningen att det vid beskatt-
ningstillfället kan vara svårt att finna ett efter gängse kriterier beräknat allmänt saluvärde. Man måste beakta de särskilda förhållanden under
vilka egenregiverksamheten på fastighetsområdet bedrivs. Ofta är det fråga om arbeten på stora unika projekt med långa upparbetningstider. Uppförda byggnader och andra anläggningar kan vara avsedda för mångårig egen förvaltning. Att då söka finna ett tänkt allmänt saluvärde kan inte vara meningsfullt.
Jag vill också erinra om att den föreslagna uttagsbeskattningen tekniskt sett kommer att avse uttagna tjänsteprestationer. Det är således inte det värde en utförd anläggning kan anses ha i ägarens hand som
skall bestämmas utan vad en fastighetsägare skulle få betala för att få motsvarande arbeten utförda under likartade förhållanden. Sådan ersättning skall i princip täcka byggnadsföretagets nedlagda kostnader jämte vinst. Byggnadsverksamhet av någon omfattning bedrivs vanligen i aktie-
bolagsform. Generellt gäller att vinsten i sådan entreprenadverksamhet 5 Riksdagen 1978/79. I saml. Nr 141
uttryckt i procent av omsättningen är låg. Tillgänglig statistik för de senare åren visar vinster på en eller annan procent. I åtskilliga fall ger också entreprenaderna förlust. De vinster eller förluster det här kan vara fråga om rör sig om så små marginella belopp att man bör kunna bortse från dem vid skatteberäkningen av egenregiarbeten på fastighet.
Vid remissbehandlingen har också anmärkts att förslaget om att produktionsräntorna skall inräknas i beskattningsunderlaget vid egenregiproduktion kommer att resultera i för hög beskattning av denna i förhållande till entreprenadverksamheten. Jag återkommer i det följande till frågan om en successiv uttagsbeskattning av tjänst på fastighet. Räntor som avser finansieringen av sådana delar av ett pågående arbete för vilka skattskyldighet har inträtt under en redovisningsperiod skall givetvis inte ingå i beskattningsunderlaget för därefter uttagna tjänster. Förslaget är därför ägnat att skapa större likformighet än vad som nu gäller i beskattningen av egenregiverksamhet och sådan entreprenadverksamhet som regelmässigt finansieras genom a conto-likvider från beställaren. Jag förordar därför att förslaget i denna del genomförs.
Vidare ansluter jag mig till utredningens förslag att anvisningarna till 14 8 bör innehålla uttryckliga bestämmelser om att de vid omsättning av tjänst gällande reduceringsreglerna skall gälla på samma sätt för egenregiverksamhet och för utåtriktad entreprenadverksamhet.
Utredningsförslaget innebär att skattskyldigheten och redovisningsskyldigheten skall omfatta vad som har utförts under resp. redovisningsperiod. Jag har förståelse för de skäl som har föranlett utredningen att lämna detta förslag. Jag anser dock av andra skäl att det inte bör genomföras. Egenregiverksamheten på fastighetsområdet bör i beskattningshänseende så långt möjligt behandlas på samma sätt som entreprenadverksamheten. Enligt gällande bestämmelser inträder skattskyldighet och redovisningsskyldighet vid egenregiverksamhet när uppförd byggnad tas i anspråk för annat än stadigvarande bruk i byggnadsrörelsen eller dessförinnan säljs. Detta innebär att redovisningsskyldighet inte inträder förrän nybyggnadsarbetena har avslutats. Med hänvisning till vad jag tidigare har anfört om tidpunkten för redovisningsskyldighetens inträde när det gäller förskott eller a conto-betalningar i entreprenadverksamhet anser jag att redovisningsskyldigheten för skatt som avser uttag av tjänst ur byggnadsverksamhet som till större delen avser ny-, till- eller ombyggnad bör anstå till dess fastigheten kan tas i bruk för avsett ändamål.
Beskattningsunderlaget skall enligt vad jag har förordat bestämmas med ledning av de nedlagda kostnaderna. Redovisningsskyldigheten bör därför inträda först två månader efter det att fastigheten har kunnat tas i bruk. Skatt skall alltså redovisas i deklarationen för den redovisningsperiod under vilken tvåmånaderstiden går till ända. Härigenom lämnas den skattskyldige tillfälle att få fram ett tillförlitligt underlag för skatteberäkningen. På det sättet uppnås också i sak överensstämmelse med
entreprenadverksamheten i fråga om tidpunkten för redovisningen av
den utgående skatten.
Även när det gäller större egenregiprojekt som färdigställs i delar, vilka successivt kan tas i bruk för avsett ändamål, anser jag att redovisningsskyldigheten skall inträda för de tjänster som har uttagits för färdigställd del. Detta innebär en anpassning till vad jag tidigare har föreslagit om redovisningsskyldighet för uppburna förskott och a contolikvider vid entreprenadarbeten som färdigställts i etapper. Vad gäller mindre omfattande underhållsarbeten och liknande bör liksom vid fort-
löpande arbeten åt beställare skattskyldigheten inträda successivt för
vad som har utförts under perioden.
I fråga om stora egenregiprojekt med lång upparbetningstid kan vissa
svårigheter uppkomma vid en avskattning etappvis. I likhet med vad som
gäller i fråga om skatteredovisningen vid entreprenadverksamhet måste
den löpande beskattningen under produktionstiden kunna grundas på för-
handskalkyl med efterföljande justering efter färdigställandet. Jag kan inte heller se några hinder mot att en skattskyldig som har en tillräck-
ligt långt gående projektorienterad kostnadsbokföring skulle kunna läg-
ga den löpande bokföringen till grund för skatteredovisningen och att de
indirekta kostnaderna räknas in i underlaget för den sista redovisningen av projektet. Det bör även vara möjligt att redovisa skatten på de indi-
rekta kostnaderna årsvis i samband med bokslut. Det är angeläget att
RSV meddelar anvisningar av sådant innehåll att skatteredovisningen så långt möjligt underlättas. De indirekta kostnaderna är också små i jämförelse med de direkta, varför man från uppbördssynpunkt bör kunna avstå från kravet på en fullständig successiv avskattning. Någon de-
taljreglering i lag om principerna för den successiva avskattningen anser
jag inte vara nödvändig.
Slutligen vill jag ta upp en detaljfråga om faktureringsskyldigheten vid försäljning av i egen regi uppförda eller ombyggda byggnader och andra anläggningar som utgör fastighet. Eftersom de av säljaren utförda arbetena på fastighet redan har uttagsbeskattats före försäljningen medför denna inte någon ny skattskyldighet. Jag delar utredningens uppfatt-
ning att köpare som avser att använda fastigheten i verksamhet som med-
för skattskyldighet skall få behandla den av säljaren redovisade skatten
på utförda arbeten som ingående skatt. Jag förordar att bestämmelser härom tas in i anvisningarna till 5 §. Vidare bör utredningens förslag om skyldighet för säljaren att på köparens begäran utfärda faktura med uppgift om redovisad skatt genomföras. Detta bör ske genom ett tillägg till
16 8.
2.6¶Uthyrning av fastighet, m. m.
Uthyrning av fastighet medför enligt gällande bestämmelser inte skattskyldighet. Skatt som utgår vid uppförande, reparation, underhåll
m. m. av hyresfastighet blir en faktisk kostnad hos fastighetsägaren. Detta innebär att rörelseidkare som bedriver mervärdeskattepliktig verksamhet i förhyrda fastigheter eller lokaler inte har någon avdragsrätt för den mervärdeskatt som ingår i lokalkostnaden och därmed i hyran. Häri föreligger en skillnad i jämförelse med skattskyldig som bedriver verksamheten i egna lokaler. Den mervärdeskatt som sådan skattskyldig påförs för uppförande m. m. av lokaler för verksamheten utgör avdragsgill ingående skatt. Denna bristande neutralitet i beskattningen mellan skattskyldiga som bedriver verksamhet i egna eller förhyrda lokaler har uppmärksammats tidigare och riksdagsuttalanden i frågan har föranlett utredningen att på nytt ta upp frågan.
Utredningens uppfattning är att de rådande skillnaderna i beskattningen bör undanröjas. Efter en genomgång av olika tänkbara lösningar föreslår utredningen att frivillig skattskyldighet för uthyrning av rörelsefastigheter och rörelselokaler införs. Fastighetsägaren får då rätt till avdrag för ingående skatt på sådana lokaler som hyrs ut till den som är skattskyldig enligt ML. Fastighetsägaren blir också skyldig att redovisa skatt för uppburna hyror. Denna skatt blir i sin tur avdragsgill ingående skatt hos den skattskyldige hyresgästen. Härigenom undanröjs de kumulativa skatteeffekterna. För att förhindra rena skentransaktioner och för att inte medge omotiverade avdrag föreslår utredningen att åtnjutet avdrag för ingående skatt skall återföras till beskattning i fråga om byggnad eller lokal som inom tre år från uthyrningens påbörjan tas i anspråk för ändamål som inte längre medför skattskyldighet enligt ML. Motsvarande föreslås gälla i de fall fastigheten inom samma tidsperiod övergår till ny ägare. Vidare föreslås att återföringsskyldigheten begränsas till sådana förvärv för vilka anskaffningskostnaden överstiger 10 000 kr. Utredningen föreslår också att fastighetsägare, som först hyr ut lokaler till ej skattskyldiga och därefter, inom treårsperioden, till skattskyldig hyresgäst förklaras retroaktivt skattskyldig med rätt till avdrag för den ingående skatt som belöper på de lokaler som omfattas av den ändrade uthyrningen. Beskattningen föreslås ske enligt 60-procentsregeln. Nu gällande särbestämmelser beträffande koncernägda fastigheter föreslås samtidigt slopade.
Utredningens grundtankar om att de mervärdeskatteeffekter som drabbar skattskyldig som driver verksamhet i förhyrda lokaler bör undanröjas har biträtts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. Flertalet remissinstanser har också tillstyrkt den av utredningen föreslagna lösningen. Några remissinstanser, främst länsstyrelser, avstyrker dock förslaget, som man befarar leder till ett avsevärt ökat antal skattskyldiga och till kontroll- och fördelningsproblem i de fall viss fastighet används för såväl skattepliktig som ej skattepliktig verksamhet. Vidare befaras problem i samband med att viss lokal övergår från skattskyldig hyresgäst till ej skattskyldig hyresgäst. Den föreslagna tidsfristen
har av några remissinstanser också bedömts som alltför kort. Här har
föreslagits 5 eller 6 år. Några remissinstanser har också föreslagit en återföring avtrappningsvis.
För egen del får jag anföra följande. Remissinstanserna har understrukit behovet av ändrade regler på detta område. De invändningar som riktats mot förslaget har gällt den tekniska lösningen och därav uppkommande kontroll- och fördelningsproblem. Jag anser i likhet med
utredningen och remissinstanserna att de kumulativa skatteeffekterna
bör undanröjas. Detta bör ske på det sätt utredningen har föreslagit. De problem som kan komma att uppstå torde inte bli större än att de
med hjälp av anvisningar från RSV bör kunna bemästras. Nämnas bör
att Danmark redan har infört motsvarande regelsystem och att EG:s sjätte direktiv för en harmonisering av medlemsländernas mervärdeskattelagstiftning också förordar denna lösning. Det föreslagna systemet bör dock göras tillämpligt även på rörelselokaler som innehas med bo-
stadsrätt. Jag vill också framhålla att den frivilliga skattskyldigheten
för fastighetsägare omfattar endast de fastigheter eller lokaler som den skattskyldige själv väljer.
I det föregående har jag föreslagit att förskott m. m. inte skall beskattas när de uppbärs utan först senare. Med hänsyn härtill bör det av utredningen föreslagna tillägget till 2 § femte stycket om frivilligt inträde i förväg inte göras.
I likhet med vissa remissinstanser har jag funnit att den av utredningen föreslagna treårsregeln är alltför kort. Genom att förlänga tidsfristen till 6 år, vilket har föreslagits av några remissinstanser, torde
också en del av de förväntade problemen bortfalla. En sexårsregel kan
dock leda till alltför stora tröskeleffekter. Jag förordar därför att ut-
redningens förslag kompletteras på så sätt att endast hälften av de av-
drag som har åtnjutits skall återföras till beskattning om användningen
ändras efter tre år men inom sex år.
Möjligheten till retroaktivt inträde bör i likhet med vad utredningen
föreslagit stå öppen i tre år. Mervärdeskatten bör vidare beräknas på
hyran exkl. kostnader för el, värme etc. Den av utredningen föreslagna
beloppsgränsen vid retroaktivt inträde torde få mycket liten betydelse.
Då författningsförslaget dessutom har kritiserats för att vara oklart förordar jag att denna del av förslaget utgår. Avsikten med utredningens förslag har varit att underlätta tillämpningen och att undvika vidlyftiga utredningar för att varje liten post skall kunna återföras. Jag utgår dock från att RSV genom lämpligt utformade anvisningar kan åstadkomma ett förfarande som underlättar tillämpningen för alla parter.
I anledning av vad som har kommit fram vid remissbehandlingen vill jag också framhålla följande.
Avsikten med de föreslagna bestämmelserna är att undanröja ku-
mulativa skatteeffekter. Kravet på återföring av åtnjutna avdrag skall
motverka missbruk. De tidsfrister om tre och sex år som jag har förordat bör för varje fastighet eller lokal gälla från den dag då fastighetsägaren har medgetts inträde som skattskyldig enligt ML för den fastigheten eller lokalen. Den skattskyldige bör inte ha möjlighet att frivilligt gå ur systemet men är skyldig att göra det till den det fastigheten hyrs ut till annan än skattskyldig. Detta följer enligt min mening i flertalet fall av den föreslagna lydelsen av 6 § andra stycket.
Överlåter skattskyldig fastighetsägare sin fastighet till annan som avser att bli skattskyldig har denne, om anvisad möjlighet härtill utnyttjas, rätt att göra avdrag för den skatt som säljaren skall återbetala.
Det kan självfallet inträffa att byggnad skadas eller förstörs, t.ex. genom brand. Enligt gällande bestämmelser har skattskyldig rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till skadans avhjälpande, oavsett om den skadevållande eller försäkringsgivare ersätter skadan. Under förutsättning att byggnaden efter reparation eller återuppförande används för uthyrning till skattskyldiga hyresgäster bör någon återföring av avdragen ingående mervärdeskatt inte göras och ny tidsfrist inte beräknas, I den mån byggnaden efter skadans avhjälpande övergår från skattskyldig till ej skattskyldig hyresgäst bör däremot återföring göras. En tillämpning i enlighet med vad jag nu har förordat är enligt min uppfattning förenlig med den föreslagna författningstexten och kräver därför ingen särskild reglering.
Om en lokal, som har varit uthyrd till skattskyldig hyresgäst, inte på nytt blir uthyrd kan ifrågasättas om inte åtnjutna avdrag borde återbetalas. Med hänsyn till att det i de allra flesta fall torde vara fråga om fastigheter eller lokaler som är avsedda särskilt för viss form av verksamhet bör man av praktiska skäl inte kräva någon återbetalning enbart av detta skäl. Frågan om återbetalning får i stället prövas när fastigheten eller lokalen på nytt hyrs ut.
Vad gäller inkomsttaxeringen borde — i de fall då skatt återförs — det återförda beloppet från strikt teoretisk synpunkt tillföras avskrivningsunderlaget för byggnaden. En sådan lösning ger dock upphov till åtskilliga tekniska komplikationer. Jag föreslår därför att det återförda beloppet vid beräkning av inkomst av fastighet eller rörelse enligt KL skall behandlas som driftkostnad. En förutsättning härför bör dock vara att det återförda beloppet betalats till staten. Bestämmelser i dessa hänseenden har tagits in i 73 8.
Med de justeringar som föranleds av vad jag nu har anfört biträder jag utredningens förslag till teknisk lösning. Ändringar bör således göras i 2, 10, 14, 15, 17 och 73 §§ samt anvisningarna till 2 och 17 §8.
2.7 Begagnade varor, m. m.
Varor som omsätts i yrkesmässig handel är i princip belagda med mervärdeskatt. Det enda undantaget av någon betydelse från denna be-
skattning gäller begagnade personbilar och begagnade motorcyklar.
Beskattningsbestämmelserna innebär att hela försäljningspriset be-
skattas varje gång en skattepliktig vara omsätts yrkesmässigt. Varor som
omsätts många gånger, vilket ofta gäller t. ex. båtar, husvagnar, antikviteter och konst, beskattas därför flera gånger om.
Vid försäljning av varor genom den yrkesmässiga handeln utgår alltså alltid mervärdeskatt. Skatt utgår däremot inte vid transaktioner mellan privatpersoner och inte heller när privatperson säljer egendom på auktion. Därmed sker det en betydande skattefri omsättning av begagnade
varor och skattereglerna kan också ha bidragit till att denna handel ökar. Detta är till nackdel för den yrkesmässiga handeln. Det kan också
vara till nackdel för konsumenterna, även om det direkta inköpspriset blir lägre. Yrkeshandlaren kan ofta erbjuda en bättre köptrygghet, bätt-
re kreditmöjligheter och ett bredare urval av varor.
De effekter mervärdeskatten har på den yrkesmässiga handeln med begagnade varor har man försökt undgå på olika sätt. Ett sätt har varit att handlaren formellt inte köper eller byter in begagnade varor från konsumenter utan åtar sig att förmedla försäljning för kundens räkning och i dennes namn. I de fall det är kapitalkrävande varor, t. ex. båtar
eller husvagnar, har man också försökt ordna kreditfrågan på olika sätt.
Den andra huvudsakliga metod man har använt är att man håller hela
eller delar av försäljningen av begagnade varor helt utanför bokföring
och skatteredovisning.
Riksdagen har uppmärksammat frågan i olika sammanhang, bl. a. 1974. Skatteutskottet (SKU 1974: 62) uttalade då att det uppenbarligen
inte var tillfredsställande att de nuvarande reglerna medförde att en stor del av försäljningen av begagnade varor till allmänheten skedde vid
sidan av redovisning och bokföring. Utskottet förutsatte att mervärde-
skatteutredningen skulle komma med en lösning på problemet.
Utredningen har nu lämnat ett förslag som berör försäljningen av alla
slags begagnade varor. Förslaget innebär att den som yrkesmässigt hand-
lar med varor får göra avdrag motsvarande en beräknad skatt enligt
gällande skattesats, f. n. 17.1 4 av inköpspriset, för varor som han köper eller byter in från någon som inte är skattskyldig. Handlarens in-
köpskostnad minskar alltså med 17,1 96. Vid efterföljande försäljning
skall mervärdeskatt tas ut på hela försäljningspriset. Resultatet av detta system blir en beskattning av det mervärde som uppstår hos handlaren,
dvs. skillnaden mellan hans inköps- och försäljningspris.
Förslaget innebär att skattereglerna i sig inte motiverar konsumenter och handlare att fortsätta med agentförsäljningar och liknande. Vidare minskas skillnaderna mellan rena privatförsäljningar och auktionsför-
säljningar å ena sidan och den yrkesmässiga handelns försäljningar å
andra sidan.
Den föreslagna lösningen bör därför vara till fördel för konsumen-
terna och för den yrkesmässiga handeln med begagnade varor. Det visar sig också att förslaget tillstyrkts av i stort sett samtliga remissinstanser. Förslaget ligger också i linje med vad riksdagen tidigare uttalat
och med vad som tillämpas i flera andra länders mervärdeskattesystem.
Jag finner därför att övervägande skäl talar för att förslaget genomförs. Jag anser att praktiska skäl talar för att förslaget inte begränsas till varor av vissa slag. Behandlingen av de begagnade bilarna och de begagnade motorcyklarna återkommer jag till i det följande. Jag vill i detta sammanhang påpeka att förslaget avser inte endast varor, som i fysisk mening är begagnade. Det omfattar samtliga varor som skattskyldig förvärvar från ej skattskyldig säljare för återförsälj-
ning. Härigenom undanröjs vissa dubbelbeskattningseffekter som f.n.
uppkommer vid försäljning genom återförsäljare av program och kataloger för en verksamhet som inte medför skattskyldighet. Den i prop. 1978/79: 33 föreslagna begränsningen av avdragsrätten till varor som skall återförsäljas har mött vissa invändningar. Härvid har åberopats att risken för misstag ökar och att rättsförluster skulle kun-
na uppkomma. Med hänsyn härtill förordar jag att avdragsrätten ut-
sträcks till att gälla alla skattepliktiga varor som skattskyldig förvärvar. "Utredningens förslag omfattar endast skattskyldigs förvärv av varor.
Enligt punkt 3 första stycket av anvisningarna till 2 § föreligger skatt-
skyldighet även för den som i egenskap av ombud i eget namn förmed-
lar bl. a. vara och uppbär likviden för varan exempelvis som kommissionär vid försäljning i kommission, I sådana fall bör enligt min mening
avdragsrätt tillkomma kommissionären på samma sätt som om han hade
förvärvat varan. Detta bör komma till uttryck i 17 §. I nuvarande andra stycket av punkt I av anvisningarna till 2 8 anges
att försäljning av inventarier, material m. m. i verksamhet som inte medför skattskyldighet anses som yrkesmässig endast om den sker i butiksmässiga former. Enligt vad jag har förordat i det föregående skall den som yrkesmässigt säljer begagnade varor få göra avdrag för beräknad
skatt som belöper på förvärven för verksamheten. I konsekvens med detta förslag borde motsvarande avdragsrätt tillkomma den som säljer
inventarier m. m. i verksamhet som annars inte medför skattskyldighet.
Det torde dock i åtskilliga fall vara svårt att vid försäljningstillfället utreda beloppet av den ingående skatten. Jag anser därför att försäljning av utrangerade varor eller annan överskottsmaterial i verksamhet som inte medför skattskyldighet skall anses som ej yrkesmässig. Jag är medveten om att den yrkesmässiga handeln med begagnade varor i viss utsträckning sker i konkurrens med försäljning på auktioner. Jag är dock inte beredd att nu föreslå någon ändring av de bestämmelser
som gäller auktioner. Jag avser att i annat sammanhang föreslå rege-
ringen att låta mervärdeskatteutredningen undersöka förhållandet med beaktande av vad jag nu har föreslagit om handeln med begagnade varor.
Omsättning av begagnade bilar och begagnade motorcyklar är som tidigare har nämnts undantagen från mervärdeskatt. Dessa fordon be-
skattas endast en gång och det är när de säljs som nya. Utredningen har emellertid föreslagit att de begagnade fordonen skall behandlas på sam-
ma sätt som begagnade varor i övrigt. Endast det mervärde som tillskapas i verksamheten skall beskattas. Förslaget har rönt starka invändningar från bilhandelns branschorga-
nisationer och bilägarnas intressegrupper. Kritiken gäller dock inte den
föreslagna beskattningstekniken som sådan. Branschorganisationerna befarar att förslaget skulle leda till en som man uttrycker det ”utglidning” av handeln med begagnade bilar till oregistrerade och svårkontrollerade verksamheter som undandrar sig skyldigheten att redovisa såväl mer-
värdeskatt som källskatt, sociala avgifter och egen inkomstskatt. Först
om samhället genom annan lagstiftning beslutar om registrering i sär-
skild ordning av bilhandeln är man beredd att godta lagförslaget i denna del. Bilägarnas intressegrupper befarar att förslaget leder till en
kraftig ökning av bilpriserna. I annat sammanhang har berörda organisationer och intressegrupper samfällt hävdat att bilismen i det nuvarande ekonomiska läget inte kan tåla ytterligare pålagor. Utredningen framhåller, att vidtagna kontrollaktioner klart har visat
att nuvarande bestämmelser i ML beträffande bilhandeln skapat avse-
värda kontrollproblem och förorsakat snedvridande konkurrenseffekter.
Det förekommer bl. a. att skattefriheten för begagnade personbilar utnyttjas för att minska skatteuttaget på nya bilar.
Gällande regler skapar enligt utredningen även andra skevheter i be-
skattningen. Enligt 17 § tredje stycket får skattskyldig som driver handel med personbilar och motorcyklar dra av ingående skatt som belöper på förvärv och införsel för verksamheten med undantag endast för ingående skatt på vara till eller tjänst på sådan begagnad personbil eller begagnad motorcykel som utgör omsättningsvara i verksamheten. Detta innebär att reparationer av begagnade omsättningsfordon som bilhandlare utför i egen verkstadsrörelse beskattas endast genom avskuren avdragsrätt för ingående skatt på ianspråktaget material, medan den bilhandlare som låter utföra samma arbeten genom att anlita skattskyldig
reparatör måste erlägga skatt fullt ut för hela den utgivna ersättningen.
Den beskattade ersättning som reparatören uppbär innehåller förutom kostnadstäckning för ianspråktaget material även täckning för löner, in-
direkta kostnader och vinst. Sådana olikformigheter i beskattningen bör
enligt utredningen undanröjas.
Även om gällande undantag från skatteplikt vid omsättning av begag-
nade bilar bibehålls berörs handeln med begagnade bilar av föreslagna
ändringar av ML. Utredningen har sålunda föreslagit att uttag av tjänst som eljest yrkesmässigt omsätts i verksamhet som medför skattskyldighet,
6
till skillnad mot vad som nu gäller, skall Iikställas med omsättning och också beskattas. Detta innebär att skattskyldig som bedriver handel
med begagnade bilar i förening med verkstadsrörelse skall beskattas fullt
ut för det värde som han tillför sitt lager av begagnade bilar genom skattepliktig tjänst. Förslaget har på den punkten inte rönt några invändningar från berörda branschorganisationer.
Materiellt sctt skiljer sig ett bibehället undantag från skatteplikt vid omsättning inom landet av begagnade personbilar och begagnade motorcyklar från den av utredningen föreslagna skatteplikten i kombination med rätt till avdrag, för s. k. fiktiv skatt vid förvärv av omsättningsfordon endast därigenom att den uppkomna renodlade handelsvinsten i det
förra fallet inte beskattas. Uttagsbeskattningen av bilföretagens egna reparationstjänster på lagerbilarna innebär givetvis en skärpning för de
företag som regelmässigt utför betydande reparationstjänster i egen regi.
Detta torde dock vara den enda till buds stående möjligheten att med bibehållet undantag från skatteplikt vid omsättning av begagnade fordon
upprätthålla en tillräcklig neutralitet inom bilhandeln. Det torde emel-
lertid vara uppenbart att ett bibehållet undantag från skatteplikt vid försäljning kommer att kräva mycket stora kontrollinsatser samtidigt som den ställer betydligt ökade krav på redovisningen hos berörda skatt-
skyldiga. Det måste också beaktas att redan konstaterade kontrollsvå-
righeter vad gäller inbytestransaktioner kommer att kvarstå.
Prissättningen vid inbytestransaktioner kan ofta leda till skiljaktiga
meningar mellan skattskyldig och beskattningsmyndighet med därav följande långdragna processer. Det är något för mervärdeskatteprincipen
helt främmande att rena värderingsfrågor skall ha ett avgörande inflytande på beskattningen. Det ställer krav på en orimligt stor kontrolloch administrationsapparat för att åstadkomma cen någorlunda korrekt
beskattning. Hela bilhandeln skulle komma att kräva en omfattande kontrollinsats.
Varje inbytestransaktion och varje uttag av reparationstjänst skulle kräva uppmärksamhet. Med det stora antal transaktioner det här gäller
och som också berör ett stort antal företagare måste en sådan ordning inge betänkligheter. Man kan inte utesluta att de felaktigheter som kan
uppkomma hos de redan registrerade företagen skulle kunna ge upphov till större konkurrenssnedvridningar än vad som kan uppkomma genom
försäljningar på den ”svarta” marknaden. En generell skattskyldighet för den yrkesmässiga bilhandeln med rätt till avdrag för fiktiv skatt vid förvärv av begagnade fordon för yrkesmässig återförsäljning undanröjer alla särskilda kontrollproblem som
nuvarande undantag från skatteplikt har skapat och kommer att skapa.
Samtidigt skulle härigenom skapas fullständig neutralitet mellan de olika verksamhetsformerna inom bilhandeln. Skatteredovisningen hos
företagen skulle också förenklas högst väsentligt. Någon uttagsbeskattning
av tjänst blir aldrig aktuell och prissättningen vid inbytestransaktioner blir från skattesynpunkt ointressant och utan betydelse för skatteutfailet.
En generell beskattning av bilhandeln bör kunna frigöra betvdande
kontrollresurser för uppspårning och effektiv beskattning av den ”svarta” bilhandeln. Detta är angeläget. Sådana kontrollinsatser får effekt inte bara vad gäller mervärdeskatteredovisningen utan också ifråga om redo-
visningen av innehållna källskatter för anställda, arbetsgivaravgifter och det skattskyldiga företagets egen inkomstskatt. Dessa skatter och avgif-
ter kan många gånger uppgå till betydligt större belopp än mervärde-
skatten. Det kan inte heller vara rimligt att samhället skall avstå från i och för sig principiellt riktiga beskattningsåtgärder beträffande betydande verksamhetsområden bara därför att de kan rymma företagare
som inte frivilligt fullgör sina skyldigheter. Förutsättningarna för att komma till rätta med den ”svarta” bilhandeln
är nu helt andra än tidigare. En väsentlig skillnad är tillkomsten av det centrala bilregistret och den årliga kontrollbesiktningen. Det bör inte
vara möjligt för en oregistrerad bilhandlare att förvärva något större antal bilar för återförsäljning utan att beskattningsmyndigheterna uppmärksammar förhållandet. Redan nu lämnas information till dessa myndigheter om gjorda bilregistreringar. Den utbyggnad av taxeringen som
nu sker i första instans bör också skapa garantier för att någon ”svarthandel” av sådan omfattning att den kan anses utgöra ett konkurrenshot av avsevärd betydelse för den reguljära handeln inte skall vara möjlig i fortsättningen. Det ligger givetvis ett starkt samhällsintresse i att till-
räckliga kontrollresurser sätts in för att komma til! rätta med rådande
missförhållande. Som tidigare har framhållits finns här ett gemensamt intresse hos de myndigheter som har ansvar för inkomsttaxering, sociala avgifter och mervärdeskatt. Det kan inte vara rationellt att mervärdeskatten konstrueras med särskilda undantag från skatteplikt som skapar kontroll- och redovisningsproblem av stor räckvidd beträffande skatteredovisningar för omsättningar som årligen uppgår till mångmiljardbelopp och berör många skattskyldiga.
Undantag för begagnade personbilar tillkom år 1960 på den allmänna varuskattens tid och bibehölls vid övergången till mervärdeskatt. Det förutsattes att åtgärden inte skulle medföra något inkomstbortfall för
staten. Detta löstes på det sättet att den s. k. bilaccisen samtidigt höjdes
för att kompensera det inkomstbortfall som undantaget från varuskatt
beräknades medföra vid då gällande skattesats 4 Z-. Höjningen av bil-
accisen innebar att skattesatsen på personbilar höjdes från 0:90 till 1: 10 kr. per kg och att tillägget för de tyngre fordonen höjdes från 120
till 145 kr. för varje fullt 50-tal kg över 1 600 kg. Höjningen motsvarade en uppräkning av bilaccisen med ca 2 26 av priset för ny bil eller med drygt 20 Z av då gällande skattesatser för personbilar. Accisen på motorcyklar ändrades inte vid det tillfället men har senare höjts i motsvarande mån.
Efter den nu nämnda åtgärden har bilaccisen för säväl personbilar
som motorcyklar höjts generellt. Enligt nuvarande skattesatser, som gällt sedan februari 1973, utgör skatten för personbilar 2: 30 kr. per kg och tilläggsavgiften 290 kr. för varje fullt 5O-tal kg över 1 600 kg. Skatten utgår för motorcykel med 420 kr. om tjänstevikten ej överstiger 75 kg, med 550 kr. om tjänstevikten är högre men ej överstiger
160 kg, med 840 kr. om tjänstevikten är mellan 160 och 210 kg och med
1400 kr. i annat fall. Under samma period har den generella konsum-
tionsskatten höjts från 4 till 17,1 90 eller i pålägg från 4. 2 till
20.63 7.
Med hänsyn till de förtjänster som utredningsförslaget har i olika hänseenden bör det enligt min mening genomföras. Det bör dock ske inom
ramen för en totalt sett oförändrad beskattning av fordonsförsäljningarna. Detta kan åstadkommas genom en sänkning av bilaccisen för per-
sonbilarna, vilka omfattades av skattehöjningen år 1960. I förhållande
tull prop. 1978/79: 33 bör även motorcyklarna omfattas av sänkningen. Någon exakt beräkning av de mervärdeskatteintäkter som utrednings-
förslaget skulle tillföra staten kan knappast göras. Enligt min mening skulle en lämpligt avvägd åtgärd vara att sänka grundavgiften för per-
sonbilarna från nuvarande 2: 30 till 1: 90 kr. per kg och tilläggsavgiften
från 290 kr. till 250 kr. Skattebeloppen för motorcyklarna bör bestäm-
mas till 350 kr., 460 kr., 700 kr. resp. 1 200 kr. En sådan åtgärd mot-
svarar ett skattebortfall för bilaccisens del om drygt 100 milj. kr. räknat
på uppbörden av bilaccis för budgetåret 1978/79.
Jag förordar att ett slopande av undantaget från mervärdeskatt för begagnade personbilar och begagnade motorcyklar med rätt till avdrag för s.k. fiktiv skatt kombineras med en samtidig sänkning av bilaccisen i enlighet med vad jag nu har anfört.
För att undvika en dubbelbeskattningseffekt bör avdragsrätt medges
för bilhandelns förvärv av demonstrationsbilar och tjänstebilar. Dessa
bilar beskattas när de senare säljs. Den föreslagna lydelsen av 18 8 första stycket 2 täcker även detta fall och innebär att yrkesmässig återförsäljare har avdragsrätt för samtliga fordon som anskaffas för den skattepliktiga verksamheten. Vidare bör för att undvika dubbelbeskattning bestämmelser införas
som innebär att försäljning av personbilar eller motorcyklar inte anses som yrkesmässig omsättning när säljaren saknat avdragsrätt vid förvärvet av fordonet.
Bestämmelser om rätt till avdrag för s.k. fiktiv skatt bör tas in i
17 8. Bestämmelserna har mot bakgrund av vad jag tidigare förordat ändrats något i förhållande till förslaget i prop. 1978/79: 33. Bestämmelserna om bilar och motorcyklar i 8 & 11 och 17 § tredje stycket samt i punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 2 8, sjunde stycket av an-
visningarna till 8 8 och första stycket första ledet av anvisningarna till
10 § bör utgå. Bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 2 § om
att omsättning inte skall anses föreligga om vara. som utgör omsätt-
ningstillgång, uttas för användning i verksamhet som medför skattskyl-
dighet bör även fortsättningsvis bibehållas. Härigenom beskattas 1. ex.
inte bilhandlaren när han överför en bil från lagret av omsättningstillgångar till användning som demonstrationsbil eller tjänstebil. Utöver
ändringarna i ML krävs också en ändring av bestämmelserna om skattc-
satser i 8 § första stycket lagen (1978: 69) om försäljningsskatt på mo-
torfordon.
2.8¶Avdragsrätt i vissa fall
2.8.1 Koncernförvärv
Den som är skattskyldig och redovisningsskyldig enligt ML har rätt till avdrag för all ingående skatt som belastar den skattepliktiga verksamheten. Genom att avdragsrätten är generell uppstår normalt inga ku-
mulativa skatteeffekter. Sådana effekter kan emellertid uppkomma när
en eller flera intressenter går samman om exempelvis ett forskningsbolag. Detsamma gäller när ett koncernföretag förlägger exempelvis admi-
nistrationstjänsterna i ett särskilt bolag. De kumulativa effekterna upp-
står därför att skatteplikt inte föreligger för bl. a. dessa tjänster. Utredningen har pekat på möjligheterna att eliminera de kumulativa effekter-
na i sådana fall genom en utvidgning av det skattepliktiga tjänsteområdet. Utredningen har dock ännu inte varit beredd att ta ställning till en sådan lösning. - Med utgångspunkt i de nu gällande bestämmelserna som ger rörelsedrivande moder- eller dotterföretag inom en koncern rätt till avdrag för ingående skatt som har påförts fastighetsförvaltande bolag inom koncernen diskuterar utredningen möjligheterna till att på motsvarande sätt
skapa avdragsrätt även för andra gemensamma funktioner inom koncernbildningar. Utredningen har funnit det rimligt att koncerner bör tillerkännas oinskränkt avdragsrätt för alla förvärv som i sak avser en verksamhet som medför skattskyldighet, dvs. förvärv, som skulle ha omfattats av avdragsrätten om de hade gjorts av det koncernbolag som är redovisningsskyldigt enligt ML. Förslaget har vid remissbehandlingen fått ett positivt mottagande. Jag biträder förslaget.
Några remissinstanser har förordat att förslaget utvidgas till att omfatta även andra associationsformer med motsvarande intressegemenskap. Även utredningen har berört frågan men inte låtit förslaget om-
fatta annat än koncerner. Jag förutsätter att utredningen i sitt fortsatta arbete närmare överväger vilka möjligheter som finns att undanröja de
kumulativa skatteeffekterna även i andra associationsformer och jag är
därför inte nu beredd att gå längre än vad utredningen har föreslagit.
I enlighet med det anförda föreslår jag således att i 17 8 tas in bestämmelser om att koncernföretag enligt 43 § 3 mom. KL som för verk-
samhet som medför skattskyldighet enligt ML mottar ej skattepliktig tjänst av annat företag i samma koncern, vid sin redovisning av skatt får som ingående skatt räkna skatt som belöper på det andra bolagets förvärv eller införsel för tillhandahållande av tjänsten. Avdragsrätt föreligger dock endast för det som hade grundat avdragsrätt om det hade köpts av det skattskyldiga företaget. I likhet med vad som gäller enligt de allmänna reglerna skall avdragsrätten styrkas av skattedebitering på inköpsfaktura, avräkningsnota eller motsvarande handling. I de fall in-
ternfakturering av tjänsterna inte förekommer bör i stället för faktura eller liknande handling kunna godtas handling som visar hur stor del av den ingående skatten som hänför sig till det skattskyldiga koncernföretaget. Självfallet skall den ingående skatt som avdras hos det skatt-
skyldiga bolaget inte heller betraktas som kostnad hos det ej skattskyl-
diga bolaget. Det får emellertid ankomma på RSV att utfärda kom-
pletterande anvisningar på denna punkt som tillgodoser säväl praktiska som kontrollmässiga aspekter.
2.8.2 Hyra av personbil m. m.
För att schablonmässigt beskatta privat nyttjande av personbil som utgör anläggningstillgång i skattskyldigs verksamhet föreligger ingen avdragsrätt för ingående skatt på anskaffning av personbil. Däremot
föreligger full avdragsrätt för all ingående skatt på driftkostnaderna. Någon sådan schablonregel finns inte i de fall skattskyldig hyr bil. An-
vänds bilen av den skattskyldige eller hans anställda även för privat
bruk skall enligt ett av RSV gjort uttalande skatten delas upp efter
skälig grund. Den del som belöper på privat användning är inte avdragsgill.
Denna ordning är enligt utredningen materiellt riktig men svårigheter föreligger att på ett otvistigt sätt göra en korrekt uppdelning. Med hänsyn till den stora omfattning som leasingverksamheten har fått inger detta förhållande enligt utredningen betänkligheter. Av såväl administrativa som kontrolltekniska skäl förordar utredningen därför att den skattskyldiges avdragsrätt bestäms enligt en klar och entydig schablon.
Under åberopande av en av leasingutredningen (K 1972: 06) gjord kalkyl anser mervärdeskatteutredningen att 60 26 av leasingavgiften bör
kunna anses motsvara anskaffningskostnaderna för personbil vid lik-
värdig användning. Utredningen föreslår därför att avdragsrätt skall föreligga generellt för 40 20 av ingående skatt på hyra av personbil eller motorcykel som förhyrs för annat ändamål än yrkesmässig åter-
uthyrning.
Förslaget har i allmänhet biträtts eller lämnats utan erinran av re-
missinstanserna. Motorbranschens organisationer har dock avstyrkt förslaget och ytterligare några instanser har förordat att procenttalet höjs
eller att schablonen bör kunna genombrytas och avdrag erhållas efter de verkliga förhållandena.
Det principiellt riktiga är enligt min mening att det i mervärdeskattehänseende inte skall föreligga någon skillnad mellan köp och hyra av personbil eller motorcykel. Även med beaktande av kravet på konkurrensneutralitet bör dock visst avkall på en absolut exakthet kunna göras om man härigenom får ett enklare och smidigare system. Jag delar mot denna bakgrund utredningens uppfattning om fördelarna med att införa en schablonregel som begränsar avdragsrätten även i hyresfallen. I samband med riksdagsbehandlingen av den tidigare propositionen framfördes viss kritik mot schablonregelns omfattning. Med anledning härav har nya överväganden gjorts. Utgångspunkten har nu liksom tidigare varit att
åstadkomma en i pricip lika stor mervärdeskattebelastning hos den som köper ett fordon som hos den som hyr ett fordon. För att åstadkomma
detta bör avdrag inte medges för hela mervärdeskatten på hyresbeloppet.
Hur stor reduktionen av avdraget skall vara beror självfallet på vilket
anskaffningspris och vilken ränta som beräkningarna grundas på. Vid fullserviceleasing torde en reduktion av avdraget med 50 ce ge en skälig kvarvarande mervärdeskattebelastning. De ytterligare beräkningar som gjorts visar dessutom att skillnaden i avdragshänscende mellan fullserviceleasing och finansiell leasing, dvs. där reparationer och underhåll
bekostas av den som hyr fordonet, bör vara mindre än 10 procentenheter.
Mot bakgrund härav har jag funnit det mest ändamålsenligt att endast en schablonregel tillämpas för all leasing av fordon och att denna be-
stäms så att högst 50 4c av mervärdeskatten på leasingavgiften blir av-
dragsgill ingående skatt hos den skattskyldige hyresmannen.
Den föreslagna spärregeln torde i flertalet fall vara väl ägnad att på ett schablonmässigt sätt bestämma rätten till avdrag för ingående skatt
som hänför sig till hyra av personbil för bruk i verksamhet som medför
skattskyldighet. Om däremot ett företag ”leasar” bilar enbart 1 syfte att
tillhandahålla dem för ägarens eller anställdas privata bruk föreligger givetvis ingen avdragsrätt alls. Någon spärregel är därför inte aktuell för
dessa fall. Å andra sidan anser jag att om ett företag hyr in personbilar
för bruk i verksamheten eller för användning som tjänstebil av anställda bör det schablonmässiga avdraget i sin helhet kunna godtas om fordonet i mer än ringa omfattning används för tjänstebruk. Avsikten med schablonen är att undanröja fördelningsproblem och kontrollsvårigheter.
Bestämmelser av nu förordat slag bör tas in i 18 § i anslutning till
de bestämmelser som förbjuder avdrag för anskaffning av personbil
eller motorcykel.
2.8.3 Partiell skattskyldighet
Utredningens förslag om ytterligare förenklingar av bestämmelserna som reglerar rätten till avdrag vid blandad verksamhet har inte mött
några egentliga invändningar vid remissbehandlingen. Förslagen innebär
förenklingar för både skattskyldiga och beskattningsmyndigheter och
jag förordar därför att de genomförs. Ändringarna bör som utredningen har föreslagit göras i 18 § och anvisningarna till 17 8.
2.9 Beskattningsvärdets bestämmande
De nuvarande bestämmelserna om att ränta skall inräknas i beskatt-
ningsvärdet har som utredningen framhållit vållat tillämpningssvårigheter. Utredningens förslag om att räntan skall hållas utanför beskatt-
ningsvärdet har allmänt biträtts av remissinstanserna. Detsamma gäller förslaget om att 20-procentsregeln görs tillämplig på omsättning av vissa
fotografiska kopior. Jag finner också att utredningens förslag är väl-
grundade och förordar att ändringar i enlighet med förslagen görs i 14 §
och anvisningarna till 14 8.
2.10 Fastställelse av skatt, m. m.
Nuvarande bestämmelser om fastställelse av mervärdeskatt synes allmänt betraktas som ett smidigt och praktiskt led i beskattningsförfarandet. Utredningen pekar dock på vissa förhållanden som ytterligare kan förbättras. Hit hör bl. a. den ovillkorliga skyldigheten att alltid hänföra upptäckta felaktigheter i redovisningen till rätt redovisningsperiod. Vidare har utredningen framhållit att termen preliminärt bestut vållat missförstånd och att vissa tidsfrister lett till att skattskyldig bl. a. för-
suttit besvärsmöjligheterna.
Utredningen konstaterar att det även i fortsättningen är ofrånkomligt att skatten fortlöpande fastställs för varje redovisningsperiod och att varje redovisningsperiod i princip är okränkbar. Fel kan dock lätt uppkomma i en löpande periodisk skatteredovisning som för flertalet skattskyldiga omfattar en stor mängd transaktioner. Det kan också enligt utredningen vara fråga om fel som upptäcks först i samband med siffergranskning, revision eller bokslut. Utredningen har vid sin bedömning
också funnit att det inte föreligger något behov av sådan periodspecifikation i de fall då åtgärd vidtas i fråga om räkenskapsår som redan gått till ända. Åtgärder bör i sådana fall kunna göras för helt år utan
uppdelning på de olika redovisningsperioderna. För en sådan ändring
talar även det samband som finns mellan mervärdeskatten och den år-
liga inkomsttaxeringen. Mervärdeskatten kan påverkas av en vid inkomsttaxeringen initierad åtgärd och tvärtom.
Av nämnda skäl förordar utredningen att i ML införs möjlighet för
skattskyldig att efter räkenskapsårets utgång inkomma med en rättelsedeklaration som omspänner hela året. Denna rättelsedeklaration bör utgöras av en ny deklaration för den sista redovisningsperioden under räkenskapsåret. Genom att fråga är om deklaration gäller automatiskt bestämmelserna om betalningsskyldighet, skattetillägg, restavgift m. m.
Vidare föreslås att länsstyrelsen i fråga om åtgärd som berör redan av-
slutat räkenskapsår skall kunna vidta åtgärden utan periodisering.
Några remissinstanser, som befarar att möjligheten skall missbrukas och beskattningen medvetet uppskjutas, förordar att sådan rättelse skall få göras endast av beskattningsmyndigheten. Det övervägande antalet remissinstanser har dock inte framfört några invändningar mot utredningens förslag.
Enligt min uppfattning bör utredningens förslag leda till förenklingar för både skattskyldiga och berörda myndigheter. Mot bakgrund härav tillstyrker jag förslaget med viss inskränkning. Möjligheten att rätta skatt för visst år genom en ny deklaration för den sjätte perioden under året bör stå öppen endast om rättelsen avser mer än en period. Är det fråga om fel som kan hänföras till en bestämd period bör ny deklaration lämnas för den perioden. Vidare bör sådan rättelse ej heller kunna göras om slutligt beslut har meddelats för någon av redovisningsperioderna under det aktuella beskattningsåret. Med hänsyn härtill bör bestämmelserna i 39 § andra stycket kvarstå i princip oförändrade.
I likhet med utredningen vill jag betona att den föreslagna lösningen inte får ges den innebörden att skattskyldig tillåts att uppskjuta rättelse av upptäckta fel i den löpande skatteredovisningen till en rättelsedeklaration i anslutning till bokslutet.
Utredningen har vidare för att undanröja vissa missuppfattningar föreslagit att begreppen preliminärt beslut och slutligt beslut ändras till fastställelsebeslut och särskilt beslut om fastställelse av skatt. Vidare föreslås att 32 8 utformas så att skatten anses fastställd i enlighet med lämnad deklaration eller, om deklaration ej lämnas, till noll kronor. Enligt utredningen skall skatten automatiskt anses fastställd också i det fall när skattskyldig lämnar ny deklaration. Härutöver skall länsstyrelsen kunna meddela fastställelsebeslut med ändring av tidigare fastställd skatt när nya omständigheter har kommit fram. Utredningen föreslår dessutom viss förlängning av de nu gällande tidsfristerna.
Förslagen i denna del har i allmänhet lämnats utan erinran. Några remissinstanser anser dock att en ändring av begreppen preliminärt och slutligt beslut inte innebär någon förbättring. I stället befaras en ökning av antalet felaktiga besvär. Några remissinstanser avstyrker också förslaget om övergång till automatiskt fastställd skatt. Enligt dessa skulle förslaget endast leda till en marginell arbetsbesparing hos länsstyrelserna eftersom deklarationen i många fall inte åtföljs av någon betalning. Även om betalning sker skall dock restavgift i många fall dessutom påföras.
Vid riksdagsbehandlingen av den tidigare propositionen uttalade skatteutskottet bl. a. att man i avvaktan på resultatet av pågående överväganden rörande övrig konsumtionsbeskattning borde behålla begreppen preliminärt och slutligt beslut inom mervärdebeskattningen. Reglerna om beslutsförfarandet borde enligt utskottet lämpligen vara så till vida en-
hetliga att man använder samma beslutsbegrepp inom mervärdebeskatt-
ningen och övrig konsumtionsbeskattning. Mot bakgrund härav förordar jag att begreppen preliminärt och slutligt beslut tills vidare bibehålls. Förslaget om att fastställd skatt skall ändras automatiskt i vissa fall när deklaration lämnas till länsstyrelsen bör inte heller genomföras. Det är
i dessa fall av värde att länsstyrelsen genom ett beslut bekräftar mot-
tagandet av deklarationen samtidigt som ev. avgifter också påförs. Utredningens förslag till 33 § täcker, med en mindre redaktionell ändring,
även detta fall. Den av utredningen föreslagna bestämmelsen i 32 §
andra stycket är därför onödig. Vidare bör de nuvarande bestämmelserna i 39 8 gälla även i fortsättningen med hänsyn till att jag har
förordat att rättelse för helt år skall göras endast när rättelsen avser mer än en redovisningsperiod. Jag anser dock att de särskilda förutsättningarna för avräkning av skatt kan slopas. Även bestämmelsen i 46 8 andra stycket bör utgå. Vidare bör preliminärt beslut kunna meddelas även om beslutet inte innebär ändring av tidigare fastställd skatt. Övriga av utredningen föreslagna ändringar bör genomföras.
Vad jag nu har förordat kräver att 31 § upphävs och att 32-36, 38, 40 och 55 §8 ändras.
2.11¶Anstånd med betalning av skatt, m. m.
Utredningen pekar på att avsaknaden i ML av anståndsmöjlighet i
fall som avses i 49 § 2 mom. uppbördslagen allmänt har uppfattats som otillfredsställande. I likhet med vad utredningen om företagens uppgiftsplikt tidigare har föreslagit i betänkandet (SOU 1973: 33) Ränta och
restavgift på skatt m. m, föreslår utredningen att sådan anståndsmöjlig-
het införs också i ML. De villkor som enligt uppbördslagen är förbund-
na med anståndet föreslås också gälla mervärdeskatt. Förslaget biträds
allmänt av remissinstanserna. Några förordar dock att frågan om ränta skjuts upp med hänsyn till att uppbördslagens räntebestämmelser är ut-
formade på ett taxerings- och uppbördsförfarande som avsevärt skiljer sig från motsvarande förfarande enligt ML.
Enligt min uppfattning bör möjligheterna till anstånd med betalning
av skatt utökas på det sätt utredningen har föreslagit. Jag anser dock att ränta t. v. inte skall utgå vid anstånd enligt 49 § uppbördslagen. Restavgift utgår enligt 47 & ML. Detta bör vara tillräckligt hinder mot att anståndsbestämmetlserna utnyttjas obehörigt, särskilt som anstånd krä-
ver beslut av länsstyrelsen i varje enskilt fall. Frågan om ränta i dessa fall bör övervägas i samband med den översyn av restavgift m. m. på mervärdeskatteområdet som tidigare har aviserats i bl. a. prop. 1974:
159. I detta sammanhang vill jag ta upp en annan fråga som rör redovis-
ningen av mervärdeskatt. Deklaration skall lämnas senast den 5 i andra månaden efter utgången av redovisningsperioden. Detta innebär i fråga
om redovisningsperioden maj—juni att deklarationen skall lämnas och
skatten betalas senast den 5 augusti. För många företag föreligger svå-
righeter att fullgöra deklarationsskyldigheten i tid, vilket kan bero på den egna personalens semester eller på svårigheter hos anlitade redovisningsföretag att under semestertid hjälpa till med underlag för deklarationen. Jag anser att dessa svårigheter, som kan antas ha förstorats genom tillkomsten av den nya semesterlagen, bör beaktas på det sättet att den redovisning som skall avges senast den 5 augusti får anstå till
den 20 augusti. Det finns enligt min mening inte anledning att tillgripa
motsvarande åtgärd när det gäller andra redovisningstider. Det nu berörda anståndet bör regleras i anvisningarna till 22 8.
2.12¶Viss skattepliktsfråga
Enligt 11 8 9 föreligger inte skatteplikt för kontroll eller analys av prov som har tagits som ett led i läkarundersökning eller sjukvård. Avsikten med denna bestämmelse har varit att likställa verksamhet som bedrivs av fristående laboratorier med sjukhus och läkare som utför
kontroll eller analys i egen regi.
I den praktiska tillämpningen har även kontroll eller analys av prov som har tagits som ett led i djursjukvård ansetts undantagen från skatte-
plikt.
Aktiebolaget Svensk Laboratorietjänst har framhållit att den angivna
tillämpningen innebär en kostnadsfördyring för den yrkesmässiga uppfödningen och handeln med djur. Denna fördyring bör undanröjas ge-
nom att skatteplikt införs för de nämnda tjänsterna när de avser djur.
För egen del kan jag ansluta mig till den uppfattning som bolaget
har gett uttryck för. Skatteplikt bör föreligga för avsedda tjänster. Detta
bör komma till uttryck i anvisningarna till 11 8.
2.13¶Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Utredningen har föreslagit att dess förslag skall träda i kraft vid två olika tidpunkter. Dessutom bör ikraftträdandet förenas med särskilda
övergångsbestämmelser på flera punkter.
De materiella ändringarna bör i huvudsak träda i kraft så snart som möjligt. Detta gäller enligt utredningen bestämmelserna om rätt till av-
drag för fiktiv skatt vid förvärv av vara från den som inte är skattskyldig enligt ML. Det gäller också förslaget att ränta inte längre skall inräknas i beskattningsvärdet och förslaget om frivillig skattskyldighet
för uthyrning av rörelsefastighet.
De nya bestämmelserna om tidpunkten för inträde av skattskyldighet,
redovisningsskyldighet och avdragsrätt liksom bestämmelserna om uttag
av vara, tjänst på fastighet och annan tjänst bör enligt utredningen träda 1 kraft tidigast sex månader efter det att riksdagens beslut föreligger. Så lång tid anses nödvändig för att bereda länsstyrelserna och skattskyldiga
tid för anpassning till de nya bestämmelserna.
Jag delar i princip utredningens uppfattning i denna del. De materiella
ändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1979. Återstående bestämmelser bör träda i kraft först den 1 januari 1981. Härigenom får både
skattskyldiga och myndigheter god tid på sig att förbereda övergången
till en enda redovisningsmetod m. m. Jag vill erinra om att redovisning enligt faktureringsmetoden av den som bokför med tillämpning av pärmmetoden första gången kommer att få ske i början av år 1982. Bestämmelserna i 2, 8, 10, 14, 16, 18 och 73 §§, punkt 1 av anvisningarna till 2 § samt anvisningarna till 5, 8, 10, 11, 14, 17, 19 och 22 §§
bör träda i kraft den 1 juli 1979 och övriga bestämmelser den 1 janua-
ri 1981. Av de bestämmelser som träder i kraft den 1 juli 1979 bör vissa
tillämpas först från en senare tidpunkt. Bestämmelserna om byggnad i
2§ första stycket 1 och 18 § andra stycket 2 bör i likhet med övriga be-
stämmelser om byggnad gälla till dess övergång sker till de nya bestäm-
melserna om uttag av tjänst på fastighet, dvs. i princip till utgången av
år 1980.
Vidare bör de nya bestämmelserna i 14 8 om uttag av tjänst tillämpas först efter utgången av år 1980. Detsamma gäller bestämmelserna i
16 § fjärde stycket, i punkt 1 av anvisningarna till 2 8 i vad de avser tjänst på egen fastighet eller kost åt personal, i anvisningarna till 5 8 i
vad de avser ingående skatt som har upptagits i faktura samt i anvisningarna till 22 8 i vad de avser kortperiodiska bokslut.
Den 1 januari 1981 bör bestämmelserna om bl. a. redovisningsskyldighetens inträde träda i kraft. Detta innebär att skattskyldiga som berörs av förslaget har drygt ett och ett halvt år på sig att förbereda övergången till det nya systemet. De fordringar och skulder som föreligger den I januari 1981 bör få redovisas enligt äldre bestämmelser i syfte att minska
eventuella likviditetsproblem. För dem som så vill bör dock möjlighet
finnas att i den första redovisningen efter den 1 januari 1981 redovisa utgående skatt på de fordringar och dra av ingående skatt på de skulder
som förelåg den 1 januari 1981.
Av de bestämmelser i övrigt som träder i kraft den 1 januari 1981 bör de i punkt 2 av anvisningarna till 2 8 som avser uttag av vara ur verkstadsrörelse och de i 17 § tredje stycket om bilhandelns avdrags-
rätt inte tillämpas efter utgången av juni månad 1979. Detta hänger
samman med att övriga ändringar som avser begagnade fordon m. m.
bör träda i kraft den 1 juli 1979.
Bestämmelserna i 15 § femte—sjunde styckena om skyldighet i vissa
fall att återföra skatt som har dragits av för uthyrd fastighet bör till--
lämpas redan från ingången av juli månad 1979. Detsamma bör gälla bestämmelserna i 17 § fjärde och femte styckena om koncernförvärv
och rätt till avdrag för s.k. fiktiv skatt samt bestämmelserna i 46 8 om anstånd.
De nya bestämmelserna om beskattningsvärdets bestämmande när det gäller ränta bör tillämpas på ränta som erläggs efter utgången av juni månad 1979 och avser leverans efter denna tidpunkt.
I en särskild punkt i övergängsbestämmelserna bör anges att de äldre bestämmelserna fortfarande gäller i fråga om förhållande som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Härigenom kommer de äldre bestämmelserna i 6 § om redovisningsskyldigheten att även i fortsättningen anknytas till den skattepliktiga omsättningen under kalenderåret 1980 och tidigare kalenderår. De äldre bestämmelserna i 27 § första stycket och i
49 § kommer att gälla även efter utgången av år 1980 när det gäller år
1980 eller tidigare.
De nya bestämmelserna om fastställelse av skatt m. m. bör i princip tillämpas på beslut som meddelas den 1 januari 1981 eller senare.
I de nya bestämmelserna används på flera ställen uttrycket beskattningsår. Detta är definierat i anvisningarna till 5 a §. I huvudsak är beskattningsåret detsamma som beskattningsåret enligt KL. Visserligen
har detta begrepp tidigare saknat betydelse vid tillämpningen av ML.
Det är dock av praktiska skäl lämpligt att beskattningsåret kan ligga till
grund för beräkning av tid i olika avseenden även när det gäller tid före ikraftträdandet. Därvid får undersökas vilken tid som skulle ha utgjort
beskattningsår om de nya bestämmelserna hade gällt redan då. I över-
gångsbestämmelserna bör anges att de nya bestämmelserna i anvisningarna till 5 a § skall tillämpas redan före ikraftträdandet när det gäller att beräkna tid enligt 35, 36, 39, 40 eller 55 8.
I likhet med vad som föreskrevs i samband med höjningen av mer-
värdeskatten den 1 juni 1977 bör äldre bestämmelser generellt fortfarande gälla i fråga om tillhandahållande som har skett före ikraftträ-
dandet.
Särskilda övergångsbestämmelser krävs också på vissa punkter. Utredningen har föreslagit att den som yrkesmässigt handlar med begagnade personbilar eller begagnade motorcyklar skall få göra avdrag med
17,1 70 av anskaffningsvärdet för samtliga sådana fordon som finns i
lager vid ikraftträdandet. Avdraget skall enligt utredningen få göras i
den första redovisningen som avser tid efter ikraftträdandet.
Vid ikraftträdandet av de nya bestämmelserna kommer bilhandelns samtliga begagnade fordon att bli skattepliktiga varor. Detta gäller såväl
omsättningsbilar som inventariebilar. Jag har därför funnit att övervä-
gande skäl talar för att lagerskatteavdrag bör medges för samtliga be-
gagnade bilar inkl. tjänstebilar och demonstrationsbilar som ägs av den
skåttskyldige vid ingången av juli månad 1979. Avdraget bör då det
gäller omsättningstillgångar beräknas på fordonets anskaffningspris och då det gäller inventariebilar i första hand på fordonets värde vid utgången av närmast föregående beskattningsår och i andra hand, om fordonet då inte ägdes av den skattskyldige, på anskaffningskostnaden. Övervägande skäl talar för att avdraget bör få göras vid redovisningen av skatt för den första redovisningsperiod som går till ända efter ikraftträdandet. I förtydligande syfte bör dessutom här föreskrivas att åtnjutet lagerskattcavdrag skall återföras till beskattning vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt för det beskattningsår, under vilket avdraget har medgetts. Bestämmelser härom har intagits i punkt 14.
Utan uttrycklig lagreglering har RSV rätt att föreskriva att Jagerskatteavdraget skall grundas på en vid ikraftträdandet särskild gjord lagerinventering. RSV kan också föreskriva att inventeringen skall dokumenteras på en av verket fastställd blankett. Lagerskatteavdrag skall enligt övergångsbestämmelserna dessutom medges för rekonditioneringskostnader. Även i detta fall har RSV möjlighet att föreskriva hur avdraget skall medges i de fall en exakt beräkning inte är möjlig att göra.
Förslaget om att länsstyrelsen skall kunna medge att visst företag även i fortsättningen skall få redovisa mervärdeskatt enligt kontantmetoden innebär att en möjlighet öppnas att undvika den likviditetspåfrestning som övergången till faktureringsmetoden skulle kunna medföra. Det kan dock finnas andra företag som är skyldiga att gå över till redovisning enligt faktureringsmetoden och där likviditetspåfrestningen vid övergången inte är av den storleksordningen att en fortsatt redovisning enligt kontantmetoden kan medges. För sådana företag bör länsstyrelsen övergångsvis under högst två år kunna medge att de negativa effekterna av övergången mildras eller undanröjs genom en förlängning av tiden för redovisning av skatt. Anstånd bör kunna medges till utgången av andra månaden efter redovisningsperiodens slut. Övergångstiden förlängs härigenom till ca tre och ett halvt år.
Även när det gäller byggnads- och anläggningsentreprenader samt egenregiarbeten har utredningen föreslagit särskilda övergångsbestämmelser. Dessa tar i första hand sikte på den beskattning av förskott eller a conto-likvider som utredningen också har föreslagit. Även om jag inte har godtagit detta beskattningsförslag bör den av utredningen förordade principen för beskattningen av byggnadsarbeten godtas. Har skriftligt avtal om försäljning av byggnad eller tillhandahållande av tjänst träffats före den 1 januari 1981 bör äldre bestämmelser om redovisningsskyldighetens inträde m. m. gälla. Skattskyldig som vill tillämpa de nya bestämmelserna på pågående arbeten bör dock ges möjlighet till det.
För att undvika komplikationer och för att uppnå likformighet med beskattningen av entreprenader bör äldre bestämmelser om skattskyldighet m. m. för omsättning av byggnad och mark gälla för alla egenregi-
arbeten som pågår den 1 januari 1981. Slutligen vill jag ta upp en särskild fråga som gäller uthyrning av fastighet för rörelseändamål. Utredningen har föreslagit att den avdrags-
rätt som är förbunden med den frivilliga skattskyldigheten för sådan
uthyrning skall omfatta sådana förvärv för den uthyrda fastigheten som
har gjorts efter det att bestämmelserna har trätt i kraft. Jag anser att
bestämmelsen vinner i tydlighet om den i stället anknyter till tidpunkten för slutbesiktning eller motsvarande åtgärd. För att undvika störningar
i produktionen och administrationen bör den avgörande tidpunkten bestämmas till den 1 mars 1979.
3 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att rege-
ringen föreslår riksdagen
att antaga inom budgetdepartementet upprättade förslag till
1. lag om ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt,
2. lag om ändring i lagen (1978: 69) om försäljningsskatt på motor-
fordon.
4 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.