Prop. 1981/82:77

om formerna för den kyrkliga lagstiftningen m.m.

Prop. l98]/82:77

Regeringens proposition 1981/82: 77

om formerna för den kyrkliga lagstiftningen m. m.;

beslutad den 18 mars 1982

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLI.)IN KARL BOO

1 Inledning

För svenska kyrkans verksamhet gäller ett omfattande system av offentligrättsliga regler. En del av reglerna är av grundlags natur och återfinns i övergängsbestämmelserna till regeringsformen.Andra är av kyrkolags natur. Med kyrkolag förstas allmänt uttryckt sadan lag som omfattar grundläggande bestämmelser om kyrkans väsen, egendom. orga- nisation och verksamhet. För kyrkolagstiftningen gäller särskild form. I regelsystemet för svenska kyrkan ingår även bestämmelser i vanlig lag. som har beslutats av riksdagen, och bestämmelser som regeringen har utfärdat inom ramen för sin normgivningskompetens.

Reglerna om kyrkolagstiftning finns i punkt 9 övergängsbestämmelserna till regeringsformen. Dessa regler innebär att kyrkolag stiftas. ändras eller upphävs av regeringen gemensamt med riksdagen och med samtycke av allmänt kyrkomöte. Reglerna avviker därigenom frän de regler som gäller i fråga om annan lagstiftning. Enligt 1 kap. 4 & andra stycket regeringsformen är det nämligen riksdagen som stiftar lag.

1 punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen finns förutom reglerna om kyrkolagstiftning flera andra stadganden om svenska kyrkan. Bl. a. finns där bestämmelser om kyrkomötet. prästerliga befattningar och utnämningar. de kyrkliga kommunerna. konungens trosbekännelse och prästeståndets privilegier.

De utredningar som fi'irberedde grundlagsreformen ansåg att reglerna om kyrkolagstiftning borde behållas i avvaktan pa ett ställningstagamle till frågan om förhållandet mellan stat och kyrka och föreslog att reglerna togs in i regeringsfm'mcns övcrgangsbestämmelser. Enligt det till riksdagen avläm- nade förslaget (prop. 1973z9tl) förordades att de gällande reglerna om kyrkolagstiftning behölls t. v. och att de skulle ha sin plats i övergängsbe-

• Sida 7
•  Original

Prop. 1981/82z77 7

stämmelserna till den nya regeringsformen. Denna lösning vann riksdagens bifall (KU 197326. rskr 19731265).

Förhällandet mellan staten och svenska kyrkan har utretts i olika etapper sedan mitten av 1950-talet. Den senaste utredningsctappen tog sin början är 1975 genom de ("överläggningar i stat—kyrka-fragan som dä inleddes mellan företrädare för staten och svenska kyrkan. Deltagarna i överläggningarna avlämnade gemensamt sitt förslag (SOU 1978: 1) i januari 1978. Efter remissbelntndling av stat—kyrka-förslaget beslöt regeringen att inhämta kyrkomötets yttrande över förslaget och remissyttrandem't (skr 1.979: 1 ). 1979 ärs allmänna kyrkomöte uttalade sig emellertid för ett bevarat samband mellan staten och kyrkan (SäU 1979: 1. prot. .1979121). kskr 1979120). Mötet förordade samtidigt inomkyrkliga reformer och tillsatte en utredningsnämnd för att utarbeta och lägga fram l't'fn'slag om kyrkans organisation pa stifts- och riksplan. .

Mot denna bakgrund beslöt regeringen att tillkalla en kommitté (Kn 19791116) med uppdrag att utreda fragor om kyrkomötets ställning. befogen- heter och sammansättning tn. m. Kommitten'. som antog namnet .1979 ärs kyrkomöteskommitte'. avlämnade i början av 1981 betänkandet (SOU 1981114) Reformerat kyrkomöte. kyrklig lagstiftning m. m. En sammanfatt- ning av kommitténs överväganden och förslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga! och de författningsförslag som läggs fram i betänkandet som bilaga 2.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser och en sammanställning av deras yttranden i de delar som gäller detta ärende bör fogas till protokollet i ärendet som bilaga 3.

2 Allmän motivering

2.1 Reformen som helhet 3.1.1 Bakgrunden

Beslut om att inrätta ett allmänt kyrkomöte fattades av 1862—1863 års riksdag. Grundläggande föreskrifter om kyrkomi'itet finns numera i punkt 9 övergangsbestämmelscrna till regeringsformen och i kyrkomötesförordning- en (1949zl74. ändrad senast 1971:(1(_ll). ,

Kyrktnni'itct består av 96 ledamöter. varav 39 är prästerliga ombud och 57 är lekmannaombud. Ärkebiskopen är ordförande i kyrkomötet. De präster- liga ombuden består av de 13 biskoparna. som är självskrivna ledamöter. samt 26 valda ombud för stiften. Dessa utses genom direkta val av de olika

' Riksdagsledamotcn Hilding Johansson. ordförande. chcfskonsulten Llrban Gibson. utredningssekrcteraren Margareta Grape-Lantz. häradsdonutren Gunnar A. Johans- son. riksdagsledamoten (iunnel .lonäng och Iörbuntlssekrets.-raren (_"arl—Eric Lund- gren.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1981/82:77 8

stiftens präster. Lekmannaombuden väljs genom indirekta val av särskilda elektorer. Dessa utses i sin tur av kyrkofullmäktige. kyrkostämma eller särskilda av dessa organ valda delegerade. Den som är behörig att utöva prästerlig tjänst får inte vara lekmannaombud. Som ett allmänt kompetens- krav för ombud vid kyrkomöte gäller att ombudet mäste tillhöra svenska kyrkan.

På kallelse av regeringen sammanträder kyrkomötet vart femte år. Regeringen kan dock sammankalla mötet oftare. Kyrkomötet får inte utan särskilt medgivande av regeringen sammanträda under längre tid än 35 dagar. Ärendena bereds i olika utskott som tillsätts av kyrkomötet. Tillsammans med riksdagen och regeringen deltar kyrkomötet i stiftande av kyrkolag. När det gäller den kyrkliga förvaltningen har kyrkomötet inga beslutsfunktit'mer. Mötet kan endast som ett opinionsorgan ge sin mening i kyrkliga fragor till känna för regeringen. Kyrkomötet har dock den självständiga funktionen att det utser ledamöter i de fyra centrala kyrkliga styrelserna. svenska kyrkans centralräd för evangelisation och församlings- arbete. svenska kyrkans missionsstyrelse. styrelsen för svenska kyrkan i utlandet samt svenska kyrkans diakoninämnd. Kyrkomötet granskar också de centrala kyrkliga styrelsernas verksamhctsberättelscr.

Från kyrkans sida har sedan länge framförts önskemål om olika organisatoriska reformer. Redan år 1964 lade en arbetsgrupp inom kyrkan, den s. k. kyrkoorganisationskommittén. fram en skiss till sådana reformer. Med anledning av väckta motioner antog sedermera 1968 års allmänna" kyrkomöte ctt kyrkligt reformprogram. Det grundade sig på ett förslag från en inom kyrkan är 1964 tillsatt studiegrupp för kyrkoorganisatoriska frägor och innefattade en samnutnfattning av önskemål om organisatoriska reformer som ansågs väsentliga. oavsett hur relationerna till staten för framtiden skulle utformas.

Efter initiativ av flera kyrkliga institutioner tillsatte ärkebiskopen är 1973 en inomkyrklig arbetsgrupp med uppgift att arbeta fram förslag till reformer beträffande kyrkans organisation och arbetsformer. framför allt den kyrkliga organisationen på riks- och stiftsplanen. Arbetet fullföljdes inom ramen för de överläggningar mellan staten och svenska kyrkan som inleddes är 1975. De kyrkliga företrädarna i överläggningarna lade är 1978 fram en organisa- tionsskiss ( SOU 1978:2 ). som bl. a. innehåller förslag om ett reformerat kyrkomöte och en central kyrkostyrelse. 1978 års förslag om ändrade rclatit'mcrmellan staten och svenska kyrkan (SOU 1978: 1 ) förelades 1979 års allmänna kyrkomöte (skr 197911), som emellertid ansåg sig inte kunna godta förslaget. Mötet förordade i stället inomkyrkliga reformer och tillsatte en utredningsnämnd för att utarbeta och lägga fram förslag om kyrkans organisation pä stifts- och riksplan. Utredningsnämnden lade under hösten 1979 fram ett preliminärt betänkande om kyrkans framtida organisation. Nämnden har remissbehandlat betänkandet och avser att till 1982 års allmänna kyrkomöte lägga fram ett slutbetänkande i saken.

• Sida 9
•  Original

l'rop. 1981/82:77 9

Sedan jag nu har redogjort för kyrkomt'nets nuvarande organisation och arbetsuppgifter samt de önskemål om och förslag till reformer som under senare tid har förts fram på detta område. övergår jag till frågan om lagstiftningen på det kyrkliga området.

Den nuvarande ordningen för kyrkolags stiftande tillkom i samband med representationsrcformcn år 1860. Med kyrkolag förstås allmänt uttryckt sådan lag som omfattar grundläggande bestämmelser'om kyrkans väsen. egendom. organisaticm och verksamhet. Kyrkolag stiftas. ändras eller upphävs av regeringen gemensamt med riksdagen och med samtycke av allmänt kyrkomöte. Vid grundlagsrelkn'men år 1974 fördes reglerna om kyrkolagstiftningen över från 1809 års regeringsform till punkt 9 övergångsbeståmmelserna till regeringsformen. ! denna punkt finns också flera andra frän 18119 års regeringsform överft'fn't'la stadganden om svenska kyrkan. Sålunda finns bestämmelser om kyrkomt'itet. bekännelsekrzw för innehavare av vissa ämbeten och tjänster. prästerliga belattningar och utnämningar. de kyrkliga kommunerna. konungens trosbekännelsc och prästeståndets privilegier.

De utredningar — författningsutredningen och grundlagberedningen — som förberedde grundlagsreformen ansåg att reglerna om kyrkolagstiftning borde behållas i avvaktan på ett ställningstagande i stat—kyrka-fragan. som då var under utredning. och föreslog att reglerna togs in i regeringsformens övergångsbestämmelser. Författningsutredningen anförde i denna fråga (SOU .1963117 s. 487 f.) bl. a. att de föreslagna övergångsbestämmelscrna angående kyrkolag och kyrkolagstiftning torde kunna utgå sedan ställning hade tagits i frågan om förhållandet mellan stat och kyrka. Enligt utredningen borde den föreslagna regeringsformen kompletteras med bestämmelser om kyrkt')lagstiftning. om de nuvarande banden mellan stat och kyrka i allt väsentligt behålls. Grundsatsen att riksdagen ensam stiftar lag borde då enligt utredningens mening avse även kyrkolag. Utredningen ansåg det uteslutet att ta bort regeringens medbestämtmtnde i fråga om kyrkolag och samtidigt låta kravet på kyrkomötets samtycke stå kvar. Vad som däremot kunde anses naturligt var enligt utredningens mening. att kyrko- mötet avger yttrande över förslag till kyrkolag. Om kyrkan skiljs från staten. blev enligt utredningen den reglering i lag av kyrkans fi'n'ln'tllamlen. som kan anses nödvändig. inte längre av offentligrättslig karaktär. Övergängsbestäm- melserna om kyrkolag och kyrkolagstiftning borde då utgå. Grundlagbered- ningen anslöt sig i denna del till författningsutredningens förslag (SOU 1972:15 s. 229).

1—"öredragamlc departementschefen uttalade i propositionen (prop. l973:9() s. 473) med förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning m. m. att frågan om hur reglerna om svenska kyrkan skulle samordnas med regelsystemet i övrigt i den nya regeringsformen krävde ytterligare övervä- ganden. Han ft'jrordadc att de gällande reglerna behölls t. v. Som grundlag-

• Sida 10
•  Original

Prop. 1981/82:77 lt)

beredningen hade föreslagit borde dessa regler ha sin plats i övergangsbc- stämmelserna till den nya regeringsformen. 1-"örslagct vann riksdagens bifall (KU 197326. rskr 19732265).

Reglerna om kyrkolagstiftning avviker sålunda från de regler som gäller i fråga om annan lagstiftning. Enligt 1 kap. 4 få andra stycket regeringsformen är det nämligen riksdagen som stiftar lag. Detta stadgande är ett utfiödc av den för vårt statsskick grundläggande och i samma paragraf inskrivna principen att riksdagen är folkets främsta företrt'idare. Vid flera tillfällen har motioner väckts i riksdagen om upphävande av kyrkomötets lagstiftnings- befogenhet. Motionerna har avslagits av riksdagen under hänvisning till pågående utredningsarbete om förhållamlet mellan staten och svenska kyrkan.

Frågan om förhållandet mellan staten och kyrkan har utretts i olika etapper sedan mitten av 1950—talet. Den senaste utredningsetappen tog sin början är 1975 genom de överläggningar i stat—kyrka-frågan som då inleddes mellan f(jn'eträdare för staten och svenska kyrkan. Deltagarna i överlägg- ningarna avlämnade gemensamt sitt förslag i januari 1978. Efter remissbe- handling av stat—kyrka-förslaget beslöt regeringen att inhämta kyrkomötets yttrande över förslaget och remissyttrandcim (skr 1979zl). Kyrkomötet sanumtnträdde i början av är 1979. Med röstetalcn 54 mot 42 uttalade sig mötet för ett bevarat samband mellan staten och kyrkan (SäU 1979: 1. prot. 1979120. kskr 1979z2ll). Som jag tidigare har nämnt förordade mötet samtidigt inomkyrkliga reformer och tillsatte en utredningsnämnd för att utarbeta och lägga fram förslag om kyrkans organisation på stifts— och riksplan.

Det var mot denna bakgrund som regeringen är 1979 beslöt att tillkalla en kommitté. 1979 års kyrkomititeskommitte. med uppdrag att utreda frågor om kyrkomötets ställning. befogenheter och samtmmsättning m. m. 1 direktiven (Dir. 1979:1112) till kommitten uttalade min företrz'idare bl. a. att det fanns skäl att pröva i vad mån det behövs särskilda grundlagsregler om svenska kyrkan. Han framhöll vidare att det inte vartillfredsställande att man langtid efter grundlagsreformcn har övergångsbestämmelscr som i fråga om lagstiftningsmakten innebär att de nya principerna inte slår igenom fullt ut. F.nligt direktiven skulle kommittén i första hand undersöka om inte reglerna om kyrkolagstiftning i punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsfor- men kunde upphävas. l direktiven uttalades vidare att de principiella ställningstagandeim i stat—kyrka—frågan inte bör fi'ärcgripas. även om det finns behov av förändringar. Enligt direktiven skulle kommitten också överväga frågan om kyrkomötets sanunansättning och arbetsftn'mer och därvid ta de! av förslagen från 1979 års kyrkt'nnötes utredningsnämnd. Därvid skulle kommitten undersöka i vad man dessa förslag kunde genomföras utan att man befäste statskyrkosystemet eller försvårade en

framtida kyrkoreform.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1981/82:77 11

Z.].Z [979 års kyrkonn'ilavkmnmitn?

1 sitt betänkande föreslår kyrkomötcskommitten att den nya regeringsfm— mens principer om lagstiftning genomfiiirs fullt ut och att riksdagen sålunda i framtiden ensam stiftar kyrkolag. Kommittén framhåller emellertid att ett direkt överft'irande av lagstiftningsmaktcn utan att andra åtgärder vidtas kan rubba det nuvarande förln'tllandet mellan staten och kyrkan genom att kyrkan utan tvekan skulle inta en mindre sji'ilvständig ställning än i dag. För att upprätthålla den i dag rådande balansen mellan staten och kyrkan föreslår kommitten att tillämpningsområdet för begreppet kyrkolag begränsas och att i stället vissa av de områden som i dag karakteriseras som kyrkolag förs över till kyrkomötets självständiga bestämmandcrätt.

Enligt kommitten kräver de föreslagna nya arbetsuppgifterna en ft'iränd— ring av det nuvarande kyrkomötet så att detta får en bredare och en mer demokratisk uppbyggnad. Kommitte'n föreslår därför att kyrkomötet skall bestå av 251 ledamöter samt att den nuvarande kategoriklyvningen mellan lekmän och prästerliga ombud försvinner. Kommittén föreslår vidare att 'al till kyrkomötet skall förrättas vart tredje år med början Linder december månad samma år som val av kyrkofullmäktige har ägt rum. Enligt förslaget skall kyrkomf'net sammanträda en gång varje treårsperiod. Urtima kyrko- möte skall dessutom kunna inkallas. Det nya kyrkomötet föreslås inte få någon självskriven (.irdförande. Kommittén föreslår att både ordförande och vice ordförande väljs av kyrkomötet vid dess första sammanträde.

För att garantera det kyrkliga läroämbetets inflytande vid behandlingen av lärt.)frågor när de särskilt valda prästerliga ledamöterna och biskoparnas själv-'skrivenhet avskaffas föreslår kommitten att en nämnd för beredning av lärofrågor inrättas. Kommittén föreslår vidare att kyrkomötet ges möjlighet att för tid då det inte sammanträder välja ett representantskap. Enligt förslaget skall kyrkomötet vidare kunna välja en centralstyrelse för beredning av kyrkomötets och representantskapets ärenden och för verk- ställighet av dess beslut.

Kommitten föreslår att bestämmelserna i punkt 9 övergångsbestämmel- serna till regeringsformen om kyrkomäet och om kyrkolagstiftning upphävs. Dessutom föreslår kommitten att bestämmelserna i samma punkt om bckännelsekravet för innehavare av vissa ämbeten och tjänster upphävs. utom såvitt de avser föredragande statsråd i kyrktjuärenden. Kommittén föreslår vidare att bestämmelserna i punkt 9 om utnämning av ärkebiskop och biskop och om tillsättning av prästerliga tjänster i församlingarmt upphävs. F.nligt förslaget skall också bestämmelserm't om statschefens tro i punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen liksom bestämmel- serna i 4 & successicmstn'dningcn om prinsars och prinsessors tro upphävas. Slutligen föreslår kommitten att bestämmelserna i punkt 9 om det forna prästeståndets privilegier upphävs. Däremot föreslår kommitten ingen

• Sida 12
•  Original

Prop. 1981182:77 12

ändring beträffande bestämmelsen i samma punkt om de kyrkliga kommu- nernas konstitutionella ställning.

Kommittén föreslår en särskild lag om svenska kyrkan. Lagen föreslås innehålla bl. a. vissa av de bestämmelser som nu finns intagna i punkt 9 övergångsbestämrnclserna till regeringsformen . Lagförslaget innehåller vissa grundläggande föreskrifter om svenska kyrkans bekännelse och dess organisationsstruktur. Det innehåller också kompetensreglcr för innehav av kyrkliga befattningar. Enligt förslaget skall i lagen vidare tas in grundläg— gande föreskrifter om det reformerade kyrkomötet och dess bcslutsområde samt föreskrifter om val till kyrkomötet. kyrkomötets sammanträden rn. m.

Kommittén föreslår att reformen som helhet genomförs den 1 januari 1983.

2. 1.3 Rcmixsinsmnsermr

Närmare ett fyrtiotal remissinstanser uttalar sig om den föreslagna reformen som helhet. Flertalet är övervägande kritiska. Huvudparten av de kritiska instanserna har anknytning till svenska kyrkan. Av de 15 remissin- stanser som i huvudsak är positiva till förslaget uttalar en del mer eller mindre långtgående förbehåll i fråga om förslagets olika delar. Bland de i huvudsak positiva remissinstanserna märks flera länsstyrelser. ett par domkapitel och stiftsråd samt Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund.

Av de positiva instanserna ansluter sig en del till de av kommittén framlagda förslagen titan närmare kommentarer. Andra motiverar sina ställningstaganden. Sålunda uttalar kamrmtrrätten i Göteborg att förslaget är väl genomarbetat samt att det bör kunna ligga till grund för den ändrade lagstiftning angående kyrkan som nu eftersträvas. oavsett hur den princi- piella frågan om l't'fn'hållandet mellan staten och svenska kyrkan kan komma att lösas. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser att förslaget i fråga om den kyrkliga organisationen på riksplanet innebär påtagliga ("('rrdelar. oavsett om man ser fram mot en ordning med bevarat samband mellan stat och kyrka eller mot en väsentligt ändrad relation mellan dem. Även i övrigt innehåller enligt länsstyrelsen betänkandet förslag som i stort synes kunna godtas. Länsstyrelsen i Hallands län finner att förslaget i stort kan läggas till grund för lagstiftning. Länsstyrelsen ifrågasätter" emellertid det lämpliga i att i så stor omfattning som föreslås ingripa med lagstiftningsåtgärder i nu bestående förhållanden. innan man har tagit slutlig ställning i principfrågan stat—kyrka. Domkapitlet i Uppsala anser att det framlagda förslaget har såväl positiva inslag som sådana som kräver fortsatta överväganden. Enligt drinnkapitlet är det synnerligen värdefullt att denna övergripande utredning har kommit till stånd och att härigenom en viktig bas har getts för reformer. som länge har varit aktuella och som har kommit att upplevas som alltmer angelägna.

• Sida 13
•  Original

Prop. [%li/82:77 13

Domkapitlet i Skara framhåller att förslagen är en konsekvens av 1979 års kyrkomötes beslut om bevarat samband mellan kyrka och stat. Enligt domkapitlet har det framlagda förslaget många förtjänster. särskilt när det gäller att få fram ett väl fungerande kyrkomöte med dess verkställande organ. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund anser att förslaget kan utgöra underlag för en partiell kyrkoreform.

De negativa remissinstanserna kritiserar förslaget från olika utgångspunk— ter. Sålunda anser t. ex. regeringsrätten att förslaget är behäftat med konstitutionella och lagtekniska brister. Med hänsyn härtill avstyrker regeringsrätten att förslaget. utan en genomgripande omarbetning. läggs till grund för lagstiftning. Justitiekanslern (JK) anser att förslaget i väsentliga delar är otjänligt att läggas till grund för de lagstiftningsåtgärder som åsyftas. Enligt JK kan förslaget. på grund av de bristfälligheter och oklarheter som det är behäftat med främst när det gäller kyrkans rättsliga karaktär i framtiden. inte heller tjäna som principskiss och bedömas med utgångspunkt från detta.

Några remissinstanser motiverar sina kritiska ställningstagandcn med att man enligt deras mening bör avvakta en lösning av stat—kyrka-frågan. En sådan inställning redovisas av Svea hovrätt. juridiska fakultetsnämnden vid universitetet i Stockholm. domkapitlet i Lund. svenska kyrkans missionssty- relse. stiftsrådet i Strängnäs och Sveriges kristna ungdtnnsråd.

En del remissinstanser kritiserar förslaget med utgångspunkt från att de anser att det i strid med direktiven föregriper ett ställningstagande i stat—kyrka-fri'igan. Kritik av detta slag förs fram av regeringsrätten. teologiska fakultetsnämnden vid universitetet i Lund. domkapitlet i Lund och svenska kyrkans diakoninämnd.

Ytterligare några kritiska instanser. bl. a. domkapitlet i Strängnäs. svenska kyrkans missionsstyrelse och Biskopsmötet. anser att förslaget innebär att statskyrkosystemet förstärks. varför det enligt deras mening inte kill] (ICCCPICTUS.

2. 1.4 föredragande)rs ("ivcrrr'igumlcn

Sedan länge har det pågått ett mycket omfattande utredningsarbete beträffande förhållandet mellan staten och svenska kyrkan. 1958 års expertutredning kyrka --stat avlöstes ar 19t'18ay den parlamentariskt samman- satta bcredningen om stat och kyrka. En tredje utret'lningsetapp påbörjades år 1975 genom de överläggningar som då inleddes mellan företrädare för staten och svenska kyrkan. Det förslag som deltagarna i stat—kyrka— överläggningarna lade fram avvisades av 1979 års allmänna kyrkomöte.

Det långvariga utredningsarbetet om förhållandet mellan staten och kyrkan har inneburit att angelägna reformer på det kyrkliga området inte har kunnat genomföras. Rådande förhållanden i fråga om svenska kyrkan har i avvaktan på ett slutligt ställningstagande i stat—kyrka-frågan fått bestå. Detta

• Sida 14
•  Original

Prop. 1981/82:77 14

är enligt min mening inte tillfredsställande. Det kan inte i längden vara i samhällets elleri kyrkans intresse att den rikskyrkliga verksamheten bedrivs i former som inte uppfattas som fullt ändamålsenliga eller fullt ut tillgodoser demokratiska principer.

Utredningsarbetet i stat—kyrka-frågan har varit inriktat på att nå en samlande lösning av hela komplexet stat——kyrka. Det har emellertid visat sig att en sådan lösning inte har varit möjlig att uppnå. Det är därför enligt min mening ni'idvändigt att man utan att föregripa den principiella frågan om f(jn'hållandet mellan staten och svenska kyrkan inriktar sig på att ta upp sådana frågor rörande vilka ett reformbehov gör sig särskilt starkt gällande.

Under senare tid har i olika sammanhang aktualiserats frågan om kyrkomötets medverkan vid stiftande av kyrkolag. Från kyrkligt håll har också framförts önskemål om reformer i fråga om kyrkomötets befogenheter och sammansättning. Det är angelägna frågor som enligt min mening bör få en lösning. Jag anser att det är önskvärt att såväl den kyrkliga lagstiftningen som kyrkrnnötets sammansättning anpassas till de förändringar som har skett inom samhället i övrigt. Det är således enligt min mening angeläget att få till stånd en ordning som möjliggör att den nya regeringsformens principer om normgivning kan genomföras även på det kyrkliga området. Denna fråga hör nära samman med kyrkomötets befogenheter och demokratiska förankring. Det är därför naturligt att i det sammanhanget ta upp också frågan om kyrkomötets sammansättning och arbetsformer.

Kommittén har lagt fram förslag i båda dessa frågor. Enligt kommitténs förslag skall hela reformen träda i kraft samtidigt. Besluten måste emellertid fattas på olika sätt och vid skilda tidpunkter. Sålunda kräver förslag om kyrkomöteis samrmmsättning och arbetsformer beslut i den för kyrkolag stadgade ordningen. medan beslut om nya former för kyrkolagstiftning kräver beslut i den för grundlag stadgade ordningen.

Ett allmänt kyrkomöte är inkallat till den 1.5 april 1982. Jag avser atti annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag som bör föreläggas detta kyrkomöte. En viktig del kommer att bli ett förslag till lag om svenska .. kyrkan. Som kommer att framgå av vad jag anför i det följande är ett sådant lagförslag en självklar komplettering till de ändringar i regeringsformen som jag nu kommer att föreslå. Förslaget till lag som svenska kyrkan liksom andra lagförslag med anledning av reformen avser jag att lägga fram i så god tid att de även kan beaktas vid riksdagens behandling av grundlagsärendet.

En reform beträffande kyrkolagstiftningcn kräver. som jag nyss har sagt. grundlagsändringar. För att dessa skall kunna träda i kraft under nästkom- mande. valperiod krävs bl. a. att riksdagen fattar ett första beslut under innevarande riksmöte. Enligt 8 kap. 15å regeringsformen skall minst tio månader .förflyta mellan den tidpunkt då ett grundlagsärende första gången anmäls i riksdagens kammare och valet, såvida inte konstitutionsutskottet genom-beslut. som fattas senast vid ärendets beredning och varom minst fem

• Sida 15
•  Original

'Jl

Prop. 198l/82z77 l

sjättedelar av ledamöterna förenar sig. medger undantag härifrån. Den nyss angivna tiomånadersgränsen är för detta ärende passerad om man ser till det ordinarie riksdagsvalet i september 1982. En förutsättning för att riksdagen skall kunna fatta ett andra beslut i detta grundlagsärende under 1982/83 års riksmöte är därför att konstitutionsutskottet fattar beslut om undantag från den tidsfrist som föreskrivs i 8 kap. 15å regeringsformen.

Jag vill nu. efter samråd med chefen för justitiedepartementet. som inom regeringen svarar för lagstiftningsärenden som rör grundlagarna. ta upp frågan om formerna för den kyrkliga lagstiftningen och övriga till detta ärende hörande spörsmål som kräver ändrade regler i grundlagen.

Kommitténs sammanfattning av sina överväganden och förslag

1979 års kyrkomöteskommitté har haft i uppdrag att pröva om inte reglerna om kyrkolagstiftning i punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen kan upphävas. Därvid har det även ålegat kommittén att pröva om övriga i samma punkt intagna övergångsbestämmelser rörande kyrkan kan upphävas eller överföras till annan lagstiftning. Vidare har kommittén haft i uppdrag att överväga frågan om kyrkomötets sammansätt- ning och arbetsformer och vid detta arbete undersöka möjligheterna att genomföra 1979 ars kyrkomötes utredningsnämnds förslag beträffande kyrkomötet. Det har ålegat kommittén att finna förslag som inte föregriper senare principiella ställningstaganden i stat—kyrka-frågan och som inte innebär ett befästande av statskyrkosystemet eller som kan komma att försvåra en framtida kyrkoreform. Av kommitténs ledamöter är Gunnar A Johansson och Gunnel Jonäng för ett bevarat samband mellan staten och kyrkan medan kommitténs övriga ledamöter nämligen Hilding Johansson. Carl-Eric Lundgren. Margareta Grape-Lantz och Urban Gibson önskar en från staten fri kyrka. Med utgångspunkt från vad som angetts i direktiven om att inte föregripa senare ställningstaganden i stat—kyrka-frågan har emeller- tid kommitténs ledamöter trots skillnaden i åsikt om de framtida relationerna mellan staten och kyrkan kunnat enas om att lämna följande förslag. Detta utgör ett principförslag utan att innehålla förslag i detaljfrågor. Sådana bör enligt kommitten lämpligen utarbetas först sedan nu föreliggande princip- förslag remissbehandlats och torde. sedan väl beslut om principerna fattats. inte kräva särskilt djupgående utredningsinsatser.

Uppdelning av normgivning mellan riksdagen och kyrkomötet

Enligt den princip som antagits genom införande av den nya regeringsfor— men har stiftande av lag överförts till riksdagen ensam. Riksdagen har i princip getts frihet att ingripa med lagstiftning på varje område. Den s. k. folksuveränitetsprincipen innebär att de viktigaste politiska besluten skall fattas av riksdagen i dess egenskap att vara det statsorgan. som bäst uttrycker folkopinionen. '

Undantag härifrån utgör dock kyrkolag som genom stadgande i regerings- formens övcrgångsbestämmelser stiftas av regering gemensamt med riksdag och med samtycke av kyrkomötet.

Enligt kommitténs mening talar emellertid övervägande skäl för att riksdagen ensam bör överta all lagstiftningsmakt och sålunda i framtiden ensam även stifta kyrkolag. Ett direkt överförande utan att andra åtgärder vidtas kan emellertid rubba nuvarande förhållande mellan staten och kvrkan.

• Sida 50
•  Original

Prop. l98l/82:77 so

Skulle så ske kommer kyrkan utan tvekan att inta en mindre självständig ställning än i dag och sålunda knytas fastare till staten. Ett sätt att uppnå den i dag rådande balansen mellan staten och kyrkan är att tillämpningsområdet för begreppet kyrkolag begränsas och att i stället vissa av de områden sotn i dag karakteriseras som kyrkolag överförs till kyrkomötets självständiga bestämmanderätt. Som en naturlig följd härav bör även de delar av det område. som faller under regeringens normgivningskompetens. kunna överföras till kyrkans självbcstämmanderätt.

Då det gäller att bestämma området för kyrkomötets självbestämmande- rätt finner kommittén det naturligt att dit föra sådana områden. beträffande vilka något statligt intresse inte alls eller endast i ringa mån föreligger men beträffande vilka det finns ett starkt kyrkligt intresse av självbestämmande- rätt. Hit hör t. ex. kyrkans lära om vilken det statliga intresset bör kunna inskränkas till att i lag bestämma att bekännelsen är den evangelisk- lutherska. Närmare bestämmelserföreslåsanförtros kyrkan själv. Vad angär ett antal andra frågor är det emellertid naturligt att beståmmanderi'itten tillkommer staten genom i första hand riksdagen. Hit hör sådana allmängil- tiga frågor såsom religionsfrihetslagen. gränserna för kyrkomötets kompe- tens m. m.

Även om det beträffande flertalet och de mest betydelsefulla områdena inte föreligger någon svårighet att dra tipp gränserna mellan kyrklig och statlig bestämnwnderätt pekar kommitten på att det dock finns ämnen. rörande vilka starka önskemål om självbestämmanderätt kan föreligga från såväl statens som kyrkans sida. Beträffande dessa finner kommitten att den principen måste gälla, att förutsättningen för ett överlämtmnde till kyrkans självbestämmanderätt bör föreligga endast i de fall kyrkans och statens intresse sammanfaller såvitt angår regleringens innehållsmässiga utform- ning. Skullc det däremot föreligga en konflikt mellan statlig och kyrklig uppfattning kan frågan inte undandras statens bestämmanderätt. Vidare måste (len principen gälla. att kyrkan inte kan utfärda generella föreskrifter. som sedan skall tillämpas av staten genom t. ex. regering eller ämbets- verk.

Kommittén förutsättcr dock att svenska kyrkan vid sådana frågors prövning får lämna sina synpunkter. eftersom det måste ligga i statens intresse att vid utövande av bcstämmanderätten inhämta kyrkans inställning till aktuella frågor. som på något sätt berör denna. Med hänsyn till det sagda föreslår kommitten att regeringsformens ("ix-'crgångsbestämmelser rörande kyrkolagstiftning upphävs och att riksdagen sålunda i framtiden ensam stiftar all lag. I en ny särskild lag om svenska kyrkan föreslås bestämmelser om kyrkomötets självbestämmanderätt. Denna fi.")resli'ts omfatta lärofri'igor. kyrkliga ritualer och böcker och frågor beträffande rikskollekter. Vidare föreslås kyrkan genom i första hand kyrkomötet fortsättningsvis själv helt få hand om de angelägenheter som rör den verksamhet som i dag bedrivs av eentralrådet för evangelisation och församlingsarbete. missitmsstyrelsen.

• Sida 51
•  Original

Prop. NSI/82:77 51

styrelsen för svenska kyrkan i utlandet och diakoninämnden. Därvid bör det också ankontma på svenska kyrkan att själv bestämma hur och genom vilken organisation dessa verksamheter i framtiden skall handhas.

Vad angår den inte statligt reglerade verksamheten som kyrkan redan i dag bedriver är det kommitténs förhoppning att denna också kommer att samordnas under kyrkomötet. Såsom statlig kommitté har denna dock ansett sig förhindrad att kunna lägga några direkta förslag om de områden där svenska kyrkan redan i dag är självbestämmande.

Organisation på riksplanet

De nya arbetsuppgifterna kräver en förändring av nuvarande kyrkomöte och att detta får en bredare och mera demokratisk uppbyggnad än det nuvarande. Det föreslås därför att kyrkomötet skall bestå av 251 ledamöter. Kommittén föreslår vidare att dessa ("ivergångsvis utses genom indirekta val baserade på församlingarnas fullmäktige eller i de fall då det i stället förekommer kyrkOstämmor av församlingarnas kyrkoråd. Möjligheten att ersätta indirekta val med direkta bör ytterligare utredas. Val till kyrkomöte skall förrättas vart tredje år och med början under december månad samma år som val till kyrkofullmäktige har ägt rum.

Nuvarande kategoriklyvning mellan lekmän och prästerliga ledamöter föreslås försvinna. Valbar är varje myndig person som är medlem av svenska kyrkan.

Ledamoten Gunnar A Johansson har dock reserverat sig häremot och vill för sin del föreslå att kyrkomötet skall bestå av 238 fritt valda ledamöter och landets 13 biskopar.

Kyrkomötet skall sammanträda en gång varje treårsperiod. Urtima kyrkomöte kan dessutom inkallas. I kyrkomötets självbestämmandcrätt ligger att detta själv bör besluta om bl. a. arbetsformer. Den av kommittén föreslagna lagen om svenska kyrkan innehåller därför bara regler av mera grundläggande karaktär. Kommittén skisserar emellertid exempel på hur kyrkomötets sammanträden tidsmässigt kan ordnas. '

Någon självskriven ordförande föreslås inte det nya kyrkomötet få. Både ordförande och vice ordförande bör väljas av kyrkomötet vid dess första sammanträde.

För att garantera prästämbetets inflytande på lärofrågor. då nu de självskrivnz't prästledamöterna avskaffas. föreslås att en nämnd för beredning av lärofrågor inrättas. Denna föreslås bestå av landets 13 biskopar. Kyrkomötet ges rätt att komplettera nämnden med ytterligare sju av kyrkrnnötet valda ledamöter. Beslut i ärenden rörande lärofrågor måste alltid föregås av yttrande från nämnden. Ledamoten Gunnar A Johansson menar dock - såsom en naturlig följd av sitt förslag om kyrkomötets samnmnsättning — att läronämnden är onödig och att dessa frågor helt bör beredas inom kyrkomötet.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1981/82:77

'Jl r.:

Kommittén föreslår vidare att det skall finnas möjlighet för en minoritet av kyrkomötesledamöterna att få till stånd en bordläggning av ett ärende rörande lärofrågor till dess nästa nyvalda kyrkomöte sammanträder.

Rätt att närvara vid kyrkomötessammanträden föreligger bl. a. för statsråd som ansvarar för kyrkliga ärenden och ledamöterna i nämnden för lärofrågor. Dessa har yttranderätt men inte någon beslutanderätt.

Möjlighet ges kyrkomötet vidare att för tid då kyrkomötet inte samman- träder välja ett representantskap. Detta bör bestå av minst 41 ledamöter. Vidare kan kyrkomötet välja en centralstyrelse för beredning av kyrkomö- tets och representantskapets ärenden och för verkställighet av dess beslut. Denna styrelse bör bestå av minst elva ledamöter. En eventuell styrelses ordförande och vice ordförande skall alltid väljas särskilt av kyrkomötet. Är ärkebiskopen inte ledamot av styrelsen skall denne eller en av honom utsedd representant närvara vid styrelsens sammanträden.

Som redan tidigare något berörts ligger i kyrkomötets självbestämmande— rätt att kyrkomötet själv utöver att fastställa närmare föreskrifter för kyrkomötets arbetssätt även skall bestämma reglerna för representantska- pets och centralstyrelsens verksamhet.

Kommittén visar genom ett exempel hur den lagreglerade verksamheten kan läggas upp så att den kostnadsmässigt endast obetydligt överstiger de nuvarande kyrkomöteskostnaderna. Kostnaden för den lagreglerade verk- samheten föreslås i första hand ersättas genom årliga statsbidrag.

Prästerskapets privilegier

Kommittén konstaterar att det råder stor tveksamhet rörande vilka och i vilken mån övergångsbestämmelsernas stadgande om det forna prästestån- dets privilegier alltjämt äger giltighet. Oavsett hur det därmed förhåller sig menar kommittén att dessa stadgandens praktiska betydelse i dag är av ringa värde för svenska kyrkan. Med hänsyn härtill och då ett upprätthållande av särskilda privilegiebestämmelser måste anses otidsenligt och odemokratiskt föreslås att stadgandet upphävs.

Statschefens tro

Kommittén konstaterar att statschefen genom den nya regeringsformen mist sina tidigare funktioneri regeringen. Bestämmelsen om statschefens tro —i de delar denna innebär ett angivande av statsreligionen och en beskrivning av förhållandet mellan stat och kyrka — torde därför nu sakna reellt innehåll och huvudsakligen ha ett symbolvärde grundat på tradition. Kommittén finner på grund härav och inte minst med hänsyn till religionsfrihetsaspekten det naturligt att övergångsbestämmelsens stadgande om statschefens tro liksom 4 & successionsordningens bestämmelser av prinsars och prinsessors tro upphäves. Till en följd härav föreslås att den grundläggande definitionen

• Sida 53
•  Original

Prop. l98 l/82:77

'Jl '.'-I

av svenska kyrkans lära ges i den tidigare nämnda lagen om svenska kyrkan.

Bekännelsekravet för innehavare av vissa ämbeten och tjänster

[ regeringsformens övergångsbestämmelser stadgas att ingen annan än den som bekänner kyrkans lära får utnämnas till prästerlig befattning. Vidare stadgas att regeringen utnämner till ärkebiskop och biskop en av de tre som föreslagits i den ordning som lagen om biskopsval föreskriver. Beträffande utnämning av prästerliga tjänster i församlingarna hänvisas till bestämmelser i bl. a. lagen om prästval.

Kommittén finner inte några direkta skäl för att dessa grundläggande bestämmelser måste ges grundlagsform. Med hänsyn härtill föreslås att bestämmelserna överförs till den nya lagen om svenska kyrkan.

Övergångsbestämmelserna innehåller stadganden om lärarnas i kristen- dom och teologisk vetenskap trosåskådning. Kommittén föreslår att dessa upphävs och pekar därvid på att ämnet kristendom i skolundervisningen har ersatts av religionskunskap och att de teologiska fakulteterna har avkonfes- sionaliserats.

I ("övergångsbestämmelserna stadgas också att befattningshavare som inte tillhör svenska kyrkan inte får delta i avgörande och mål som angår kyrkans religionsvärd eller religionsundervisning. utövning av prästämbetet. beford- ring eller ämbetsansvar inom kyrkan. Kommittén anser att konfessionella behörighetsvillkor som regel bör undvikas. Med hänsyn härtill. och då bestämmelsens praktiska funktion kan diskuteras och särskilt då ärenden. där de kyrkliga intressena är övervägande. överförs till kyrkans självbe- stämmanderätt. menar kommittén att bestämmelsen bör kunna upphävas.

Övergångsbestämmelsens stadgande om att föredragande statsråd i kyrkoärenden skall tillhöra svenska kyrkan finner dock kommitten bör kvarstå i avvaktan på ett ställningstagande i frågan om de framtida relationerna mellan staten och kyrkan.

De kyrkliga kommunernas konstitutionella ställning

I regeringsformens övergångsbestämmelser ges de kyrkliga församlingar— na samma ställning som de borgerliga kommunerna. De har sålunda grundlagsfäst självbestämmanderätt. beskattningsrätt m. m.

lnom kommittén finns delade meningar om församlingarna i framtiden skall ha denna kotnmunkaraktär eller inte. Kommittén har emellertid funnit att ett beslut om församlingz'trnas kommunstatus har så stor betydelse för f("ärhällandet mellan staten och kyrkan att detta bör fattas i samband med det principiella ställningstagandet i stat—kyrka-frågan. Kommittén anser det därför omöjligt att nu föra bort denna övergångsbestämmelse från regerings- formen eller föra in den i någon av regeringsformens kapitel. Bestämmelsen

• Sida 54
•  Original

'Jl .r_.

Prop. l981/82:77

bör därför offiiråndrad stå kvar i regeringsformens övcrgångsbestämmel-

SCF.

Tiden för förslagens genomförande

De föreslagna ändringarna förutsätter grundlagsändringar. För att försla- gen skall kunna träda i kraft den I januari 1983 måste proposition lämnas till riksdagen före mitten av november l981. Även om de föreslagna grundlags- ändringarna inte formellt kräver något kyrkomötets beslut är ändringarna av sådan betydelse för svenska kyrkan att det får anses vara otänkbart att inte höra kyrkt'nnötet innan förslaget slutgiltigt antas. Detta kräver sålunda att kyrkomöte inkallas någon gång under 1982 och då före förslagets slutgiltiga behandling av den år 1982 nyvalda riksdagen.

• Sida 55
•  Original

Prop. l98l/82z77

'J | '_Il

Bilaga .?

Kommitténs författningsfi'irslag

] Förslag till Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrives att punkt 9 övergångsbestämmelsen till regerings- formen skall ha nedan angivna lydelse.

;N'uvaramle lyric/.vc

9. Ombud för svenska kyrkan . sammanträder till allmänt kyrkt'imt'i- te enligt vad som ä r särskilt föreskri- vet. Till prästerlig befattning inom svenska kyrkan får ej annan utnäm- nas än den som bekänner kyrkans lära. Medför annan befattning skyl- dighet att undervisa i kristendom eller teologisk vetenskap. skall tagas den hänsyn till de sökandes troså- skådning som därav kan påkallas. Befattningshavare. som ej tillhör svenska kyrkan. får icke deltaga i avgörande av mål eller ärende. som angår kyrkans religionsvård eller religionsundervisning. utövning av prästämbetet. befordring eller äm- betsansvar inom kyrkan. När sådant ärende avgöres av regeringen. skall dock hinder sotn nu sagts icke gälla för annan än föredraganden. Till ärkebiskop eller biskop ut— nämner regeringen en av de tre som har föreslagits i den ordning som kyrkolag föreskriver. Om tillsätt- ning av prästerliga tjänster i försam- lingarna och den rätt som därvid tillkommer regeringen och försam- lingarna föreskrives i kyrkolag.

Utan hinder av vad denna rege- ringsform föreskriver om att lag

Föreslagen lydelse

9. När regeringen avgör ärende vom angårs'renxka kyrkans" religions"- vård eller religionsuitrlervisning. ur- öt'ning av präxtlimbetet. befordring eller t'inzlwtsansrar inom kyrkan. skall fc'iredragandwz tillhöra svenska kyrkan. Vad i denna regeringsform före- skrives om primärkommuner skall med undantag av 1 kap två första stycket andra punkten. äga motsva- rande tillämpning i fråga om kyrkli- ga kommuner.

• Sida 56
•  Original

Prop. l981/82z77 56 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stiftas. ändras eller upphäves av riksdagen skall i fråga om kyrkolag gälla. att sådan lag stiftas. ändras eller upphäves av regeringen gemen- samt med riksdagen: dock att därvid erfordras samtycke jämväl av all- mänt kyrkomöte. llar av riksdagen antaget förslag angående kyrkolag ej utfärdats som lag före närmast föl- jande lagtima riksmötes början. är förslaget förfallet.

Vad i denna regeringsform före- skrives om primärkommuner skall. med undantag av 1 kap. 6.5 första stycket andra punkten, äga motsva- rande tillämpning i fräga om kyrkli- ga kommuner.

Genom denna regeringsform gö- res ej ändring i vad som hittills har gällt enligt 2 & i den äldre regerings— formen.

Det forna prästeständcts privilegi- er. förmäner. rättigheter och frihe- ter skall fortfz'trande gälla. om de ej har ägt oskiljaktigt sammanhang med den ståndet förut tillkommande representationsrätten och således upphört med denna. Ändring eller upphävande av dessa privilegier. förmäner. rättigheter och friheter får ej ske på annat sätt än genom regeringens och riksdagens samman— stämmande beslut oeh med bifall av allmänt kyrkomöte.

Ändringen i regeringsformen träder i kraft vid ingången av året efter det är under vilket riksdagen antager den slutligt.

• Sida 57
•  Original

Prop. NSI/82:77 57

2 Förslag till Lag om ändring i successionsordningen

Härigenom föreskrives i fräga om successionsordningen att 4 35 skall upphöra att gälla.

:

Denna lag träder i kraft vid ingangen a -' året efter det är under vilket

riksdagen antager den slutligt.

• Sida 58
•  Original

l'rop. NSI/82:77 53

3 Förslag till Lag om upphävande av det forna prästeståndets privilegier Härigenom föreskrives att det forna prästesti'tndets privilegier. förmäner. rättigheter och friheter. i den mån de fortfarande äger bestånd. skall upphöra att gälla vid utgången av år 1982.

• Sida 59
•  Original

Prop. NSI/82:77 59

4 Förslag till Lag om svenska kyrkan

l s

Svenska kyrkan är ett evangeliskt-lutherskt trossamfund.

2 s*

Genom sitta församlingar upprätthäller svenska kyrkan en pa demokratisk grund uppbyggd riksomfattande verksamhet och bereder därigenom alla möjlighet att deltaga i kyrkans gudstjänster och religiösa verksamheter i

övrigt.

3 s Svenska kyrkans församlingar och stift ansvarar på sätt särskilt i lag stadgas för kyrkans verksamhet lokalt och regionalt.

4 s Till prästerlig befattning inom svenska kyrkan får ej annan utnämnas än den som bekänner kyrkans lära.

Till ärkebiskop och biskop utnämner regeringen en av de tre sotn har föreslagits i den ordning som lag om biskopsval stadgar. Om tillsättningen av prästerliga tjänster i församlingar föreskrivs i lag.

5 &

För hamlhavande av svenska kyrkans angelägenheter som rör lärofrägt'n'. kyrkliga ritualer och böcker. upptagande av rikskollektcr. central verksam- het för evangelisation. mission och r.":ävrigt utlandsarbete samt diakoni utgör kyrkomötet där ej annat särskilt stadgas beslutande organ.

() &

Val till kyrktnnöte förrättas vart tredje är. Varje val gäller för tiden från det att det nyvalda kyrkomötet har samlats till dess det närmast därefter valda kyrktnnötet samlas.

Denna tid är kyrkomötets valperiod.

7 :$ För val till kyrkt'nni'itet är riket indelat i valkretsar. Varje stift utgör en valkrets.

8 &

Mandaten i kyrkomötet utgöres av 251 valkretsmandat vilka fördelas mellan valkretsarna pä grundval av en beräkning av förhi'tllatnlet mellan antalet röstberättigade kyrkomedlemmar i varje valkrets och antalet röstberättigade kyrkmnedlemmar i hela riket.

Varje valkrets skall tilldelas minst två mandat.

• Sida 60
•  Original

Prop. l98|/82:77 60

9 :$ För varje mandat som en valkrets har erhållit utses en kyrkomötesledamot samt suppleant för denne.

105 lx'yrkomötesledamöterna och suppleanterna för dessa väljes av elektorer. som före utgången av december månad det är då allmänna val till kyrkofullmäktige har ägt rum utses på sätt i 11 s sägs.

11 s 1 mom. l—"ör val.:tv elektorer indelas varje valkrets i distrikt. Distriktet utgöres av pastoraten. Icke territoriell församling bildar distrikt för sig.

2 mom.

I varje distrikt utses tvä elektorer om antalet kyrkomedlemmar i distriktet ej överstiger 2 (100 och ytterligare en elektor om medlemsantalet ej överstiger -lt)t)t). För varje påbörjat Multi-tal kyrkomedlemmar utöver Llfltlt.) utses ytterligare en elektor.

3 mom. Består distrikt av en församling väljes elektorerna av kyrkofullmäktige eller då sädan ej finns av kyrkorådet.

4 mom.

1 distrikt som består av två eller tiera församlingar väljes elektorerna av särskilda delegerade vilka utsetts församlingsvis av kyrkofullmz'iktige eller där sadan ej finns av församlings kyrkoråd.

Antalet delegerade utgör för församling med högst 500 kyrkomedlemmar 5 med mer än 500 men högst 1 ()()(l kyrkomedlemmar 7 med mer än 1 (_ltlfl men högst 2 (W) kyrkrnnedlemmar 9 med mer än 2 01.10 men högst 3 500 kyrkomedlcmmar ]] med mer än 3 500 men högst 5 501.) kyrkomet'llemmar 13 med tner än 5 501) men högst 8001") kyrkomcdlemmar 15 med mer än 8 (ltlt'l men högst 11 tltlt) kyrkomedlemtmtr 17 med mer än 11 Utlt] men högst 14 Söt) kyrkomedlemmar 19 med mer än 14 500. 31

[ilektorsval genom delegerade skall ske inför ordförande i kyrkofullmäk- tige eller där sädana ej finns ordft'iranden i kyrkt'Jrädet i den till medlems- antalet största av de i distriktet ingående församlingarna.

) mom. lngär församling i kyrklig samfällighet. som avser alla i lagen om

församlingsstyrelse åsyftade kyrkliga angelägenheter och ej otnfattar två

• Sida 61
•  Original

Prop. l981/82:77 61

eller flera pastorat skall vad som tidigare stadgats om församling i stället gälla samfz'illigheter.

l'2ä

Endast den som tillhör svenska kyrkan och är myndig kan vara kyrkomötesledamot eller suppleant för sådan. Valbar till elektor eller delegerad är den som tillhör svenska kyrkan och år myndig samt är kyrkobokförd inom valkretsen.

13 5

För val av kyrkomötesledamöter och suppleanter för dessa skall elekto- rerna inom varje valkrets senast före januari månads utgång året näst efter det allmänna val till kyrkofullmäktige har ägt rtnn komma samman inför en av domkapitlet ft'irordnad valförrättarc.

Domkapitlet bestämmer om tid och plats samt övriga närmare föreskrifter. som kan erfordras.

14 5

Val av kyrkomötesledamt'iter och suppleanter för dessa samt val av elektoreroch delegerade skall vara proportionellt om det begäres av minst så många väljande som motsvarar det tal. vilket erhålles om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser ökat med 1. Därvid skall gälla vad om proportionellt valsätt är stadgat beträffande val inom kyrkofullmäk- tige.

Sker ej val av suppleanter proportionellt skall även bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skall inkallas till kyrkomötet.

15 5

Om någon väljes till kyrkomötesledamot för två eller flera valkretsar ankommer det på denne att bestämma för vilken valkrets denne vill anses vald samt skyndsamt göra anmälan härom till vederbtfnande domkapitel.

ms Val till kyrkomötet får överklagas hos valprövningsnämnden genom besvär inom sju dagar efter det att valet avslutats.

17 % Kyrkomöte sammanträder vart tredje år den första tisdagen i mars månad året efter det år då allmänna val till kyrkofullmi'tktige har ägt rum.

18 å

Kyrkomötet samlas till urtima sammanträde om regeringen förordnar därom .

Kyrkomötets ordförande är skyldig att utlysa urtima samtmtnträde om svenska kyrkans centralstyrelse. representantskapet eller minst femtioen av kyrkomötets ledamöter begär det.

Sammantri'tdet inledes då inom fyra veckor från det att begäran framställdes.

• Sida 62
•  Original

Prop. NSI/82:77 (12

19 s”

Kyrkomötet utser inom sig för varje valperiod ordft'irande samt en förste och en andre vice ordförande.

lnnan val har ägt rum ledes kyrkomötets sammanträde av den av de närvarande ledamöterna som längst tid har varit ledamot av kyrkomötet. Om två eller flera har tillhört kyrkomötet lika länge har den äldste av dem företräde.

los Val inom kyrkomötet beredes av en inom kyrkomötet utsedd valbered-

ning.

2-1 %* För beredning av ärenden kan kyrkomötet inom sig välja utskott. Utskott väljer inom sig ordförande. Utskott sammanträder första gången på kallelse av kyrkomötets ordförande. därefter på kallelse av utskottets ordförande.

lnnan ordförande har valts föres ordet av den av de närvarande ledamöterna som längst tid har varit ledamot av kyrkomötet. Om två eller

flera har tillhört kyrkomötet lika länge har den äldste av dem företräde.

ans

Varje kyrkomötets ledamot äger i alla frågor en röst. Utom i fall sotn avses i 23 s gäller som kyrkomötets beslut den mening varom mer än hälften av de röstande förenar sig om. Omröstning göres öppet utom i fall av val. Uppkommer lika röstetal vid omröstning avgöres utgången genom lott- ning.

33 s Då fråga är om beslut i ärende rörande lärofrågor skall yttrande först ha inhämtats från nämnden för beredning av svenska kyrkans lärofrågor. Om framlagt förslag ej förkastas av kyrktnnötet skall förslaget på begäran av tio ledamöter" vila till nästa nyvalda kyrktjnnt'fne sammanträder såvida ej minst fem sjättedelar av de röstande förenar sig om att anta förslaget.

24 5 Val inom kyrkomi'ätet skall. därest omröstning begäres. ske med slutna sedlar. Vidare skall gälla vad som i ms stadgas om proportionella val.

25%;

Statsråd som ansvarar för kyrkliga ärenden. ledamöterna i svenska kyrkans centralstyrelse samt ledamöterna i nämnden för beredning av svenska kyrkans lärofrågor äger närvara och deltaga i kyrkomötets överläggningar men i besluten endast om de är valda till ledamöter.

26 få För lumdhavandc av de kyrkomötets angelägenheter som ej rör beslut i lärofrt'tgor kan kyrkomötet inom sig välja representantskap.

• Sida 63
•  Original

Prop. [OSI/82:77 (1.1

27 & Representantskapet bestar av minst fyrtioen ledamöter. För ledamöterna skall finnas lika mänga ersättare.

28 å

Representantskapet väljer inom sig ordförande och vice ort'lförande. lnnan ordft'fwrande har valts föres ordet av den av de närvarande ledamöterna som längst tid har varit ledamot av kyrkomötet. Om tvä eller flera har tillhört kyrkomötet lika länge har den äldste av dem företräde.

29 .:"

För beredning av kyrkomötets och representantskapets ärenden samt verkställighet av dess beslut kan kyrkomötet välja en centralstyrelse. Denna bestar av minst elva ledamöter som väljs av kyrkomötet för en tid av tre är.

Styrelsens ordft'irande och vice ordförande väljes särskilt av kyrkomötet. För styrelsen väljes lika mänga suppleanter som ordinarie ledamöter. Suppleanterna inträder sorti ledamöter i styrelsen efter de grunder som kyrkomötet beslutar.

30 &

Styrelsen sammanträder pä kallelse av ordföranden. Denne är skyldig att sammankalla styrelsen om minst tre av dess ledamöter begär detta.

Styrelsen är bcslutsför när minst hälften av dess ledamöter är ni'irvaran— de.

31 s' Är ärkebiskopen ej ledamot av styrelsen skall ärkebiskopen eller av denne utsedd ersättare närvara vid styrelsens sammanträden.

32 & Kyrkomt'itet fastställer närmare föreskrifter för kyrkomötets arbetssätt ävensom för representantskapets och centralstyrelsens verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari NkB.

(ienom lagen upphävs

l . Kyrkomötesförordningen ( 1949: 174).

2. K. K. (l*)5tl:4()) angäende Lunds stifts indelning i valkretsar för val av lekmannaomlmd vid allmänt kyrkomi'äte samt angäende det antal sädana lekmannaombud. som skall väljas inom varje valkrets i riket.

3. K. K. lnstr. (1951505) för allmänt kyrktmtötes utredningsnämnd.

• Sida 64
•  Original

Prop. NSI/82:77 64

5 Förslag till Lag om nämnden för beredning av svenska kyrkans lärofrågor

l—lärigent'un föreskrives följande.

l & Nämnden för beredning av svenska kyrkans lärofrägor har till uppgift att avge yttrande i frägor rörande svenska kyrkans lära.

2 & Nämnden bestär av biskoparna i samtliga stift samt högst sju ledamöter. som för en tid av tre är väljes av varje nyvalt kyrkomöte.

3.5

Nämnden väljer inom sig ordförande. vice ordförande och sekreterare.

4 & Nämnden sammanträder pä kallelse av ordföranden och om sådan ej utsetts pä kallelse av ärkebiskopen.

Denna lag träder i kraft den I januari I9R3.

• Sida 65
•  Original

Prop. l98l/82z77 65

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU 1981:14) Reformerat kyrkomöte, kyrklig lag- stiftning m. m.1

] Inkomna yttranden

Efter remiss har yttranden avgctts av riksrnarskalksämbetet. regeringsrät- ten. justitiekanslern (JK), Svea hovrätt. kammarrätten i Göteborg. kammar- kollegiet. universitets- och högskoleämbetet. länsstyrelserna i Stockholms. Uppsala. Södermanlands. Östergötlands. Jönköpings. Kronobergs. Ble- kinge. Kristianstads. Malmöhus. Hallands. Göteborgs och Bohus. Örebro. Västmanlands. Kopparbergs. Västernorrlands och Västerbottens län. samt- liga domkapitel oeh stiftsnämnder. Svenska kyrkans missionsstyrelse. Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete. Styrelsen för svenska kyrkan i utlandet. Svenska kyrkans diakoninämnd. Biskopsmötet. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Riks- kommittén för stiftstingen. Riksförbundet kyrkans ungdom. stiftsråden i Uppsala. Linköping. Skara. Strängnäs. Västerås. Växjö. Karlstad. Härnö- sand. Luleä. Visby och Stockholm. Sveriges frikyrkoräd. Sveriges kyrkliga kvinnoråd. Sveriges kristna ungdomsråd. Svenska kyrkans personalförbund och Kyrkomusikernas riksförbund.

Svenska kt'nnmunförbundet och Landstingsförbundet har förklarat att de avstår från att yttra sig över betänkandet. Även ärkebiskopen har förklarat att han avstår från att yttra sig under hänvisning till att han deltar i Biskopsmötets yttrande.

Universitets- och ht'igskoleämbetet har utan eget ställningstagande över- lämnat yttrandcn från juridiska fakultetsnämnden vid universitetet i Stockholm samt de teologiska och juridiska fakultetsnämnderna vid univer- siteten i Uppsala och Lund. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsför- bund har till sitt yttrande fogar en sammanställning av yttranden från förbundets 15 förbundsavdelningar och Malmö kyrkliga samfällighet. Några andra remissinstanser har bifogat yttranden som har kommit in till dem.

Riksmarskalksämbetet har i enlighet med remissbeslutet endast yttrat sig över förslaget om statschefens tro.

Utan föregående remiss har nio yttranden avgetts över förslaget. Sådana yttranden har avgetts av sex församlingar samt Svenska kyrkans utbildnings- nämnd. Sveriges evangeliska student- och gymnasiströrelse samt Förbundet för kristen enhet.

' [ sammanställningen redovisas inte yttranden över kommitténs förslag om kyrkomötets arbetsuppgifter. kyrkomötets sammansättning och arbetsformer samt en kyrklig centralstyrelse.

• Sida 66
•  Original

Prop. 198 l/82z77 66

2 Uttalanden om förslaget som helhet

Flertalet remissinstanser uttalar sig inte om förslaget som helhet. utan yttrar sig endast över förslagets olika delar. Av de instanser som ger uttryck för sin uppfattning om förslaget i dess helhet är flertalet kritiska.

2.1 Positiva uttalanden

[ huvudsak positiva trttalandcn kommer från kammarrätten i Göteborg. länsstyrelserna i Uppsala. Södermanlands. Östergötlands. Jönköpings. Kris- tianstads. Malmö/tas, Hallands. Örebro, Vt'isttnanlands och Västerbottens län. domkapitlen i Uppsala och Skara. Svenska kyrkans försa/tilings- och pastoratsförlmnd samt stiftsråa'en i Västerås och Stockholm.

Av de positiva instanserna ansluter sig en del till de av kommittén framlagda förslagen utan närmare kommentarer. Sålunda förklarar länssty- relsernai Uppsala. Söderman/ands. Östergötlands och Kristianstads län att de utifrån sina synpunkter inte har något att erinra mot förslagen. Länsstyrel- serna i Örebro och Västernorrlands lätt ansluter sig till förslagen. medan länsstyrelsen i Västerbottens län inte har något att invända mot f("irslagcn.

Andra remissinstanser som uttalar sig positivt om förslaget i dess helhet motiverar närmare sina ställningstaganden. En del av dem _gör mer eller mindre långtgående förbehåll i fråga om vissa av förslagets olika delar.

Kammarrätten i Göteborg ger uttryck för uppfattningen att kommittén har avlämnat ett väl genomarbetat förslag. som — oavsett hur den principiella frågan om förhållandet mellan staten och svenska kyrkan senare kan komma att lösas — bör kunna ligga till grund för den ändrade lagstiftning z'rngäende kyrkan som nu eftersträvas.

Länsstvrelsen i Jönköpings lätt anför att betänkandet i fråga om den kyrkliga organisationen pä riksplanet innehåller förslag som i väsentliga avseenden uppfyller vad länsstyrelsen efterlyste i sitt yttrande över betän- kandet (SOU 1968111) Svenska kyrkan och staten. Såvitt länsstyrelsen kan finna innebär förslaget i dessa delar påtagliga fördelar oavsett om man ser fram mot en ordning med bevarat samband mellan stat och kyrka eller mot en väsentligt ändrad relation mellan dem. Länsstyrelsen framhåller att betän- kandet även i övrigt innehåller förslag. vilka i stort synes kunna godtas. Länsstyrelswt i Malmöhus lätt förklarar att styrelsen. med undantag av vissa frågor rörande valen. inte har något att erinra mot kommitténs i huvudsak enhälliga förslag. Länsstyrelsen i Hallands län finner att förslaget i stort sett kan läggas till grund för lagstiftning. Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid det lämpliga i att i så stor omfattning som föreslås ingripa med lagstiftningsät- gärder i nu bestående förhållanden innan man har tagit slutlig ställning i principfrågan stat—kyrka. Enligt länsstyrelsen kan åtgärderna — alltefter synsätt — komma att betraktas antingen som ett första steg mot en åtskillnad mellan stat och kyrka eller som ett försök att tillskapa en modern statskyrka.

• Sida 67
•  Original

Prop. l981/82:77 67

Denna nackdel uppvägs inte av de fördelar — främst av principiellt statsrättslig karaktär— som står att vinna. Däremot kan |agstiftningsåtgärder motiveras med att det är lämpligt att man under en försöksperiod kan vinna erfarenhet av bl. a. hur ett reformerat kyrkomöte och en central kyrkoled- ning fungerar. Länsstyrelsen i Västmanlands län framhåller att det är svårt att bedöma om kommitténs nu framlagda förslag kan bidra till att föra stat—kyrka-frågan vidare. Oavsett detta anser länsstyrelsen att förslagen i flera avseenden innebär förbättringar och möjliggör en anpassning till förändringar som har skett inom samhället i övrigt. Länsstyrelsen instämmer därför i kommitténs förslag.

Domkapitleti Uppsala anser att det framlagda förslaget har såväl positiva inslag som sådana som fordrar fortsatta överväganden. Enligt domkapitlet är det synnerligen värdefullt att denna ("övergripande utredning har kommit till stånd och att härigenom en viktig bas har givits för reformer. som länge varit aktuella och som kommit att upplevas som alltmer angelägna. Samtidigt har domkapitlet i sitt yttrande velat peka på punkter i förslaget såsom den föreslagna fördelningen av normgivningen mellan staten och kyrkan. där det —bl. a. för undvikande av oklarheter och tt.)lkningssvårigheter— skulle kunna ges lösningar. vilka blir ett fortsatt uttryck för det rådande förtroendefulla samspelet mellan stat och kyrka. Domkapitlet i Skara framhåller att förslagen i betänkandet är en konsekvens av 1979 års kyrkomötes beslut om bevarat samband mellan kyrka och stat. Enligt domkapitlet har det framlagda förslaget många förtjänster. särskilt när det gäller att få fram ett väl fungerande kyrkomöte med dess verkställande organ. en svenska kyrkans centralstyrelse. Trots att förslaget innebär. att kyrkan i vad avser lagstift- ningen knyts närmare till staten. anser domkapitlet. att många av utredning- ens synpunkter. efter lagteknisk överarbetning. är väl ägnade att ligga till grund för en kyrkoreform. som är väsentlig både för staten och kyrkan.

Svenska kyrkans jörsam/ings- och pastoratsförbtmd uttalar att förbundet finner att kommitténs förslag kan utgöra underlag för en partiell kyrkore- form. Förbundet tillstyrker att en reform genomförs som i huvudsak följer förslaget. Stiftsrådet i Västerås uttalar att det ansluter sig till grunddragen i kommitténs förslag. Stiftsrådet framför emellertid synpunkter på flera av förslagets olika delar. Stiftsrådet i Stockholm tillstyrker principförslaget men har samtidigt erinringar i fråga om flera olika delar av förslaget.

2.2 Kritiska uttalanden

Av de remissinstanser som uttalar sig om förslaget i dess helhet är de flesta övervägande kritiska. även om några av dem kan acceptera någon eller några av förslagets olika delar.

Kritiska uttalanden kommer från regeringsrätten. JK, Svea hovrätt. juridiska fakttltetsnämntlerna vid universiteten i Stockholm och Uppsala. teologiska fakultetsnämnden vid universitetet i Lund. domkapitlen i Sträng-

• Sida 68
•  Original

Prop. l98]/82:77 68

näs, Västerås, Lund. Göteborg och Visby. sttftsnämnden i Visby, Svenska kyrkans missionsstyrelse, Svenska kyrkans centra/räd för evangelisation och församlingsarbete, Svenska kyrkans diakoninämnd. Biskopsmötet, stiftsrä- den i Uppsala. Strängnäs, Karlstad och Visby, Sveriges kristna ungdomsråd. Svenska kyrkans persona/förbund samt Sveriges evangeliska student- och gymnasiströrelse.

Regeringsrätten anför att kommitténs förslag rättsligt sett innebär en väsentlig ändring i kyrkans ställning. Enligt regeringsrätten föregriper förslaget på många punkter de principiella ställningstagandena i stat—kyrka- frågan. Regeringsrätten framhåller att man svävar i ovisshet om svenska kyrkan enligt förslaget avses skola bli ett samfund av i grunden privaträttslig karaktär eller en statlig förvaltningsmyndighet. Oklarheten härom försvårar en bedömning av förslagets förenlighet med regeringsformen. Enligt regeringsrätten är det oklart vad förslaget kommer att innebära för församlingarnas ställning. särskilt deras förhållande till det nya kyrkomötet och den kyrkliga centralstyrelsen. Regeringsrätten anser vidare att det framlagda förslaget till lag om svenska kyrkan är. såvitt angår de mest centrala bestämmelserna. oklart. Bestämmelserna ger därmed osäkerhet om de befogenheter som tillkommer skilda centrala. regionala och lokala instanser. Med hänsyn till de konstitutionella och lagtekniska bristerna i förslaget avstyrker regeringsrätten att 1979 års kyrkomöteskommitte's förslag utan en genomgripande omarbetning läggs till grund för lagstiftning. JK anser att förslaget i väsentliga delar är otjänligt att läggas till grund för de lagstiftningsåtgärder som åsyftas. Enligt JK kan. på grund av de bristfällig- heter och oklarheter som förslaget är behäftat med främst när det gäller kyrkans rättsliga karaktär i framtiden. förslaget inte heller tjäna som principskiss och bedömas med utgångspunkt från detta. Svea hovrätt avstyrker kommitténs förslag i avvaktan på en lösning av kyrka—stat- frågan.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet ifrågasätter om olägenheterna med den nuvarande ordningen är av den art. att de motiverar ett ingrepp i det nuvarande grundlagsförankrade systemet. Enligt fakultets- nämndens mening talar övervägande skäl för att nu avstå från reformer på detta område. vilka endast kan bli av preliminär art. De argument som motiverade att man vid 1974 års författningsreform valde att genom övergångsbestämmelser till regeringsformen låta gällande ordning bestå i avvaktan på ställningstagandet i stat—kyrka-frågan synes alltjämt relevanta. framhåller nämnden. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet uttalat att den finner sig böra avstyrka merparten av förslagen beträffande punkt 9 i regeringsformens övergångsbestämmelser och 4 & suceessionsför- ordningen. Fakultetsnämnden ställer sig mera positiv. ehuru något tveksam. till den ifrågasatta revisionen av kyrkomötesinstitutet. Teologiska fakultets- nämnden vid universitetet i Lund konstaterar att utredningen har haft starkt begränsade befogenheter vad gäller förslagens räckvidd. eftersom det i

• Sida 69
•  Original

Prop. l98l/82z77 69

direktiven förutsättes att de principiella ställningstagandena i stat—kyrka- frågan inte skall föregripas. Det har gällt att finna åtgärder som varken befäster statskyrkosystemet eller försvårar en framtida kyrkoreform. Trots detta innehåller enligt fakultetsnätnnden utredningen vittgående förslag. som visserligen förefaller enkla att genomföra men med hänsyn till de givna direktiven. liksom också av andra skäl. kan starkt ifrågasättas.

Domkapitlet i Strängnt'is anser att förslaget innebär ett befästande och en utbyggnad av statskyrkosystemet. som inte låter sig förenas med de intentioner som kommit till uttryck i direktiven. För kyrkan vore en sådan utveckling olycklig och framstår som oacceptabel. Den ärinte heller förenlig med en modern uppfattning om förhållandet mellan statsmakt och kyrka sådan den exempelvis kommer till uttryck i den internatitmella utvecklingen. Kommittén har enligt domkapitlet på ett klargörande sätt påvisat följderna av att det nuvarande sambandet med stat och kyrka bevaras. om nu gällande regeringsform får full giltighet också beträffande kyrkan. Domkapitleti Lund vill med skärpa ifrågasätta det riktiga i att genomföra så omvälvande förändringar som förslaget innebär innan stat—kyrka-frågan har fått sin slutliga lösning. Domkapitlet i Göteborg hävdar att kyrkomöteskommitténs utredning utgör en del av kyrka—stat-problemet. Enligt domkapitlet kan de föreslagna lösningarna inte genomföras utan att kyrka—stat-frågan föregrips i avsevärd mån. Vid sådant förhållande avstyrker domkapitlet utredningens förslag i dess helhet. Domkapitlet. sttftsm'imnden och stiftsrädet i Visby avstyrker i ett gemensamt yttrande att betänkandet läggs till grund för lagstiftning.

Svenska kyrkans missionsstyrelse anser att relationerna mellan svenska staten och de etablerade religionsgemenskaperna bör baseras på genomar- betade och klara principer. som kan gälla för samtliga sådana religionsge- menskaper i landet och som kan hävdas internationellt samt kan underlätta och befordra internationella relationer. Varje form av lagstiftning som utskiljer ett eller flera religionssamfund. positivt eller negativt. bör enligt missionsstyrelsen undvikas. Missionsstyrelsen framhåller att i avvaktan på ett ömsesidigt accepterat särskiljande av ansvar och kompetensområdet mellan den svenska kyrkan och den svenska staten bör utöver de övergångsbestämmelser som gäller inga ytterligare övergångsbestämmelser tillskapas. särskilt inte sådana som accentuerar ett historiskt betingat statskyrkosystem. Svenska kyrkans centralrädjör evangelisation och försam- lingsarbete anser att förslaget som helhet inte kan läggas till grund för en reformering av kyrkomötet och den kyrkliga lagstiftningen. Centralrådet avstyrker därför förslaget. Centralrådet förklarar dock att det står positivt till fortsatt reformarbete under förutsättning att tillräcklig hänsyn tas till kyrkan som trossamfund. så att åtminstone kyrkans nuvarande självständighet kan bevaras och helst utökas. att kyrkomötets medverkan vid kyrkolagstiftning kvarstår samt att i ett blivande kyrkomötes organisation en bestämd samverkan mellan folklig självstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning

• Sida 70
•  Original

Prop. 1981/82z77 70

bevaras. Svenska kyrkans diakoninämnd förklarar att även om nämnden i vissa smärre frågor kan ansluta sig till kommitténs ställningstaganden måste huvudkritiken bli att betänkandet genom sina förslag på ett olyckligt sätt föregriper kommande principbeslut om relationen kyrka—stat. Enligt nämn- den betyder framförallt avlägsmmdet av kyrkomötets medverkan vid stiftandet av lagar. som berör svenska kyrkan som trossamfund. en klar förändring i det nuvarande inbördes förhållandet mellan staten och svenska kyrkan. Biskopsmötet har funnit betydande svagheter i det framlagda förslaget. Detta innebär nämligen enligt Biskopsmötet i grova drag. att kyrkan får vad den i praktiken i stort sett redan har. medan den måste offra sin medverkan i lagstiftningen rörande kyrkan. en befogenhet som hittills varit ett klart uttryck för kyrkans frihet och givit henne en möjlighet till ett självständigt agerande gentemot staten. Biskopsmötet framhåller att det därför inte kan komma i fråga att godkänna förslaget som det nu är utformat. Förslaget har emellertid även positiva sidor och i reviderat skick bör det enligt Biskopsmötet kunna utgöra ett fundament för en både för samhälle och kyrka viktig kyrkoreform. I stort sett samma synpunkter framförs av domkapitlet i Västerås. Stiftsrådet i Uppsala framhåller att kommittén i enlighet med sina direktiv inte föreslår några förändringar på den för hela relationen stat—kyrka avgörande punkten. nämligen församlingarnas ställ- ning som offentligrättsliga kommuner. Den centrala bestämmelsen i punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen föreslås alltså kvarstå oför- ändrad. Stiftsrådet finner det under sådana förhållanden tveksamt om det är meningsfullt att upphäva andra delar av dessa bestämmelser som å ena sidan är mindre väsentliga. men som å andra sidan måste ersättas med ganska omfattande regleringar av ny typ. När resultatet av de föreslagna dclföränd- ringarna därtill blir en allvarlig rubbning av den rådande balansen i förhållandet mellan stat och kyrka. finner stiftsrådet sig nödsakat att avstyrka att de framlagda förslagen genomförs i föreliggande form. Stiftsrådet i Strängnäs menar att kommitténs förslag i sina huvuddelar inte kan ligga till grund för förändringar av kyrkans organisation. Enligt stiftsrådet måste principbeslut om de framtida relationerna mellan kyrkan och staten först antas. Stiftsrådeti Karlstad anser att resultatet av förslagen blir en statskyrka. som vi inte tidigare har haft i Sverige. Stiftsrådet framhåller att kyrkans ställning som trossamfund måste betyda. att frågor sådana som de om kyrkans organisation. domkapitlets arbetssätt och bestämmande av med- lemskap i kyrkan inte så lätt låter sig överföras till riksdagens suveräna beslutanderätt. Det är därför stiftsrådets mening. att betänkandet i flera avseenden behöver ytterligare bearbetas.

Sveriges kristna ungdomsråd konstaterar att kyrkom(fileskommitténs betänkande som helhet är föga övertygande. Förbundet förklarar att betänkandet stärker förbundet i ställningstagandet för en demokratiskt uppbyggd och från staten helt fristående kyrka. Enligt förbundet tycks det vara en svårframkomlig väg att nå detta mål genom successiva delreformer av

• Sida 71
•  Original

Prop. 1981/82:77 71

föreliggande slag. Ungdomsrådet anser att staten därför åter bör aktualisera själva grundfri'tgan om förhållandet mellan staten och kyrkan och söka åstadkomma en helhetslösning. Svenska kyrkans personal/örbund anser att kyrkomöteskommitténs förslag inte kan läggas till grund för kyrkliga reformer. Sveriges evangeliska student- och gymnasistrt'irelse anser att

kommitténs förslag inte katt genomföras.

3 Kyrkomötets deltagande i normgivning 3.1 Förfarandet vid lagstiftning om svenska kyrkan

Flertaletremissinstanser uppehåller sig i sina yttranden vid förslaget om att kyrkomötets medverkan vid kyrkolagstiftningen skall avskaffas och att riksdagen i framtiden ensam skall stifta kyrkolag.

Remissinstansernas inställning till förslaget i denna del är splittrad. Av de 55 instanser som har yttrat sig i denna del är 15 i huvudsak positiva till förslaget. medan 40 är negativa. Av de positiva instanserna anger nio förbehåll för sina positiva ställningstaganden. Nästan alla dessa instanser anser att kyrkomötet bör få en lagfäst eller t.o.m. en grundlagsfäst _vttranderätt i kyrkolagsfrågor.

3.1.1 lnstanser som utan förbehåll stöder förslaget

En i princip positiv inställning till förslaget om kyrklig lagstiftning redovisas av kammarrätten [ Göteborg, länsstyrelserna i Stockholms. Jönköpings. Kronobergs och Blekinge län samt av Sveriges frikyrkoråd.

Kammarrätten i Göteborg tillstyrker kommitténs förslag att upphäva övergångsbestämmelserna i fråga om kyrkolag och att riksdagen sålunda i framtiden ensam även skall stifta kyrkolag. Kammarrätten anser i likhet med kommittén att begreppet kyrkolag därvid bör begränsas till att avse kyrkliga frågor av mera allmän räckvidd. Åtskilliga mera detaljbetonade bestämmel- ser om kyrkans lära och inre verksamhet. som nu har karaktär av kyrkolag. bör enligt kammarrätten i stället hänföras till kyrkans självbestämmanderätt. Länsstyrelsen i Stockholms län anser. att det nu framlagda utredningsförsla- get får ses som en konsekvens av 1979 års kyrkomötes ställningstagande i stat—kyrka-fri'igan. men också som en konsekvens av den nya regeringsfor- men. Denna f("ireskriver att all offentlig makt utgår från folket. att den offentliga makten utövas under lagarna och att riksdagen stiftar lag. Det är då enligt länsstyrelsen rimligt att samma principer skall gälla för s. k. kyrkolag. länsstyrelsen framhåller att utredningsförslaget från dessa redovisade utgångspunkter ter sig som väl motiverat. även om det — i vart fall på kort sikt — snarare är ägnat att förstärka än försvaga svenska kyrkans ställning som statskyrka. Länsstyrelsen vill starkt understryka vikten av att ett genomfö-

rande av det nu framlagda förslaget inte får tas till intäkt för att skjuta upp

• Sida 72
•  Original

Prop. l981/82:77 72

stat—kyrka-frågan under avsevärd tid framåt. Tvärtom bör enligt länsstyrel- sen ställningstagandena med anledning av föreliggande utredning ytterligare aktivera arbetet för en slutlig lösning av frägan. Med detta förbchäll har länsstyrelsen inget att erinra mot utredningens förslag i denna del. Länsstyrelsen iJönköpings län framhåller att det utifrån allmänna utgångs- punkter bör vara en vägledande princip att riksdagen ensam handhar all lagstiftningsmakt och således vid nuvarande lösning av stat—kyrka-frägan stiftar även kyrkolag. Denna princip hör frängäs endast om tunga skäl talar däremot. Länsstyrelsen konstaterar att förslaget torde fä uppfattas så att behörigheten att fatta beslut i frågan om relationen mellan staten och kyrkan tillkommer riksdagen ensam iden ordning som gäller tillkomsten av lag. På grund av relationsfrägans art och tyngd i ett kompliceratsamband mellan stat och kyrka är det emellertid av stor vikt att kyrkan fär ett starkt inflytande pä frågans behandling. Enligt länsstyrelsen bör eventuella förändringar härut- innan förutsätta beslut av riksdagen efter hörande av ett reformerat kyrkomöte. Länsstyrelsen kan i övrigt inte finna annat än att förslaget innehåller en i huvudsak godtagbar ordning. som i nuvarande relation mellan staten och kyrkan kan godtas såvitt avser allmänt samhälleliga intressen. Enligt länsstyrelsen får det ankomma på de kyrkliga organen att avgöra huruvida ordningen för kyrkans del kan accepteras. Länsstyrelsen i Kronobergs län tillstyrker förslaget om kyrklig lagstiftning. Länsstyrelsen konstaterar att den nuvarande ordningen för att stifta kyrkolag helt avviker från regeringsformens lagstiftningsprocedur. Enligt länsstyrelsen är det rent principiellt inte tillfredsställande att ha en specialreglering för en del av den statliga lagstiftningsmakten. Den föreslagna uppdelningen pa statlig och kyrklig normgivningskompetens innebär enligt länsstyrelsens uppfattning en önskvärd lösning av denna fråga. Länsstyrelsen i Blekinge län ställer sig positiv till kommitténs principförslag om att — i avvaktan på de principiella ställningstagandena i stat—kyrka-frägan — upphäva regeringsformens över- gångsbestämmelser om kyrkolagstiftning och att dela upp normgivningen på detta område mellan riksdagen och kyrkomötet.

Sveriges frikyrkoråd anser att det ur svenska kyrkans synpunkt som ett kristet trossamfund och ur ekumenisk synpunkt skulle vara av betydande värde om svenska kyrkan erhöll ett självständigt och från partistrukturen fritt kyrkomöte med egen kyrkostyrelse. ! konsekvens härmed finner rädct det inte befogat att staten — enligt utredningens förslag — skall ha en sädan relation till kyrkan att staten skall besluta om svenska kyrkans grundläggan- de bekännelse. Utifrän frikyrklig grunduppfattning delar rådet utredningens ståndpunkt. att riksdagen ensam och utan undantag skall stifta all lag. Rådet uppfattar därför utredningens förslag i detta hänseende väl förankrat i de demokratiska principer, som utgör grunden för vår lagstiftning.

• Sida 73
•  Original

Prop. l98I/82:77 73

3.1.2 [nstanser som stöder förslaget men att rer olika örbehåll . . ls

De flesta instanser som är i huvudsak positiva till förslaget om kyrklig lagstiftning knyter förbehåll till sina ställningstaganden. De anser att kyrkomötet bör ges en lagfäst eller en grundlagsfäst yttranderätt vid stiftande av kyrkolag. En sådan inställning redovisas av kammarkollegiet. länsstyrelsen i Göteborgs och Bolins [än. domkapitlen i Lf'ppsala och Skara. stiftsm'imn(ler- na i .Skara och Vt'isteräs. Svenska kyrkans jörsamlings- och pastoratsft'irbnnrl samt stiftsråden i Skara och Stockholm.

Kamtnarkollcgiet anser att kyrkan far en väsentligt försämrad ställning med konsekvenser för totalbedölnningen av relationen kyrka—stat om kyrkomötets medbestämmanderätt vid kyrkolagstiftning upphävs. Kollegiet framhäller emellertid att medbestämmanderätten i lagstiftningsfrägor för en intresserepresentation som kyrkomötet ntnnera mäste anses oförenlig med demokratiska och parlamentariska principer. Kollegiet tillstyrker därför kommitténs förslag att reglerna om: kyrkolagstiftning i punkt 0 övergångs- bestämmelserna till regeringsformen upphävs. Kollegiet finner emellertid att det bör ("övervägas att kyrkomötet som en kompensation för förlusten av medbestämmanderätten vid kyrkolagstiftningen fär — utöver den av kom- mittén föreslagna. innehällsmässigt mycket begränsade s_ii'ilvbestämmande- rätten _ en lagfäst rätt att avge yttrande i kyrkolagsfrägor eller. om kyrkolagsbegreppet inte behälls. i frägor av större vikt för kyrkan. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län delar kommitténs uppfattning att tiden nu kan anses mogen att avskaffa de särregler som gäller för stiftande av. kyrkolag. Länsstyrelsen anser emellertid att det i den tilltänkta lagen om svenska kyrkan klart skall anges i vilka lagstiftningsfrägor och andra frägor som kyrkomötet skall höras. Enligt länsstyrelsen är det inte tillfyllest att endast i lagens förarbeten ange att kyrkans synpunkter skall inhämtas.

Domkapitleti Uppsala framhäller att staten även i fortsättningen torde ha ett starkt intresse att före ett beslut inhämta kyrkans synpunkter i en aktuell fräga. På denna punkt. som enligt domkapitlet mäste vara utomordentligt central och vital för svenska kyrkan med dess i lag angivna ställning som trossamfund. anser dock domkapitlet att garantier bör ges för att kyrkans intressen i detta hänseende kan tillvaratas. Domkapitlet nämner i det sammanhanget som exempel att kyrkrnnötet ges yttranderätt innan beslut fattasi kyrkolagsärenden. Enligt domkapitlet i Skara uppväger de frägor som föreslås lagda under kyrkomötets självbestämmanderätt ingalunda det inflytande som kyrkomötet f. n. har genom sin medverkan vid stiftande av kyrkolag. Domkapitlet menar att det redan i direktiven ligger en olöslig uppgift. nämligen att hade behälla fi'irhz'tllandet stat—kyrka oföränt'lrat och upphäva kyrkomötets medverkan vid stiftande. av kyrkolag. Enligt domka— pitlet torde det frän ktmstitutionell synpunkt fä anses otillfredsställande att grundlagsrcformens princip att riksdagen ensam stiftar lag inte har slagit igenom fullt ut. Enligt domkapitlet torde det finnas ett brett förankrat

• Sida 74
•  Original

Prop. [OSI/82:77 74

önskemål att grundlagen på den väsentliga punkten om lagstiftning blir konsekvent genomförd. Domkapitlet framhåller att det i utredningen är klart dokumenterat att kyrkans synpunkter skall väga tungt. då statsmakten skall fatta beslut i frågor rörande svenska kyrkan. Domkapitlet föreslår för sin del att kommitténs tankegång förs vidare så att i regeringsformen förs in en bestämmelse av den innebörden att — innan ett f(fn'slag till kyrkolag eller annan lag av betydelse för svenska kyrkan föreläggs riksdagen — kyrkomötets yttrande skall ha inhämtats. Liknande synpunkter framförs även av stiftsnämmlen [ Skara. Stiftsm'imna'en i l-"'iisterås anser att det i lag. helst i grundlag. bör fastställas att kyrkomötet skall höras innan riksdagen fattar beslut" i kyrkolagsärenden. för det fall kyrkomötets medbestämmande vid kyrkolagstiftning upphör.

Svenska kyrkans l/i'irsanzlings— och pastoratsj'tfirbuna'. som i sin tur har remitterat förslaget till förbundets avdelningar. konstaterar att förslaget i denna del har fatt ett mycket splittrat mottagande. Ses förbundsavdelningar är övervägande negativa tnedan nio är övervägande positiva. Bland de positiva är det dock flera som har invänt'lningar av olika slag. Förbundet accepterar för sin del huvudprincipen att riksdagen bör överta all lagstift- ningsmakt och i framtiden ensam stifta kyrkolag. Enligt förbundet är den nuvarande kyrkolagsordningen en gammal kvarleva från ståndsriksdagen. som uppmanar till lagstiftning om en mängd kyrkliga ärenden som ingalunda skulle behöva regleras i lagform. Förbundet framhåller att en naturlig följd av kyrkomöteskommittens förslag att avskaffa kyrkomötets delaktighet i kyrkolagstiftningen vore en radikal omstöpning av kyrkolagsbegrcppet och ett ('_')verförande till en icke lagreglerad sektor av en mängd kyrkliga ärenden. Enligt förbundets mening bör enbart det förhållandet att riksdagen ensam skall stifta lag inte hindra att bestämmelser om kyrkan och andra trossamfund i vissa fall kan behöva få karaktären av grundlag eller att bestämmelser om kyrka och samfund tillerkänns särskilt skydd. Förbundet anser att den föreslagna lagen om svenska kyrkan bör ges ett särskilt skydd och erinrar i det sammanhanget om det särskilda skydd som bestämmelserna om riksdagens arbetssätt åtnjuter. Förbundet anser vidare att det i lag bör föreskrivas att kyrkomötet skall yttra sig i kyrkolagsärenden. I fråga om bestämmelser om medlemskap i svenska kyrkan anser förbundet det självklart att dessa inte kan undantas riksdagens normgivningsmakt. Med hänsyn till reglernas stora betydelse för svenska kyrkans organisation och religiösa egenart borde emellertid enligt förbundet både en särskild konstitutionell dignitet och ett fortsatt kyrkligt inflytande vara förenat med dem. Stiftsrådet i Stockholm säger sig dela uppfattningen att lagstiftning skall ankomma pa riksdagen ensam. Eftersom kyrkomötets medbeståmmandcrätt beträffande kyrkolag tidigare har inskrivits i övergångsbestämmelscr bör enligt stiftsradet ett hörande av kyrkan också få stöd i lagstiftning antingen i övergångsbestämmelser eller i den föreslagna lagen om svenska kyrkan. F.nligt stiftsrådet bör historiska perspektiv här utgöra ett tungt vägande skäl.

• Sida 75
•  Original

'Jl

Prop. l98ll82:77 7

3.1.3 lnstanser som är negativa till förslaget

Flertalet remissinstanser som har yttrat sig i frågan om förfarandet vid lagstiftning om svenska kyrkan är kritiska mot förslaget. Kritiska i denna del är regeringsrt'itten. ] K. Svea hovrätt. juridiska fakultetsnämnderna vid universiteten i Stockholm. Uppsala och Lund. teologiska fakttltetsnämnden vid universitetet i Lund. domkapitlen [ Lund. Linköping. Strängnäs. Västerås. Växjö. Lund. Göteborg. Karlstad. Härnösand. Luleå. Visby och Stockholm. stifts/täntndernai Linköping. Växjö. Lund. Göteborg, Härnösand och Visby. Svenska kyrkans missionsstyrelse. Svenska kyrkans centralråd för evangeli- sation och ft'irsamlingsarbete. Styrelsen försvenska kyrkan i utlandet. Svenska kyrkans t't'iakonitu'imnd. Biskopsmötet. Rikskommitten för stiftstingen. sn'fts- räden i Uppsala. Strängnäs. l-'ä.rjö. Karlstad. Härnösand. Luleå och Visby. Svenska kyrkans pemonalft'irbund samt Sveriges evangeliska student- och gymttasiströrelse.

Flera instanser som är kritiska mot förslaget motiverar sitt ställningsta- gande bl. a. med att man bör a v s t å frå n r e fo r m e r på detta område till dess slutlig ställning har tagits till sta t— k y rk a - f r ä g a n. Bland dessa instanser återfinns några som också är kritiska mot förslaget. då det enligt deras mening innebär att kyrkan knyts fastare till staten.

JK framhåller att det vid tillkomsten av den nuvarande regeringsformen inte föreslogs att tidigare grundlagsregler som avsåg svenska kyrkan skulle upphävas eller föras över till annan lagstiftning. Det ansågs att dessa regler alltjämt skulle ha grundlagskaraktär och de överfördes i stort sett oföränd- rade till den nya grundlagen. En annan ordning ansågs föregripa de aktuella planerna på kyrkans skiljande från staten och innebära ett ställningstagande i stat—kyrka-frågan. Redan mot bakgrund härav framstår det enligt JK som ytterst tveksamt att man överhuvudtaget har ansett sig böra ta upp frågan om en översyn avgrundlagsreglerna innan stat kyrka-frågan har förts vidare mot en lösning. JK framhåller att kommittéförslaget dessutom innebär att grundIagsbestämmelserna i det närmsta upphävs och att kyrkans ställning i fortsättningen skall regleras i vanlig lag. Enligt .lK sänks härigenom kyrkans status i förhållande till staten. eftersom reglerna får lägre valör. Detta betyder enligt .les mening redan i sig ett föregripandc av stat—kyrka-frågan. .lK pekar vidare på att förslaget innebär en uppdelning av den nuvarande gemensamma normgivningsmakten på det sättet att riksdagen ensam i stor utsträckning skall stifta kyrkolag. Den uppdelning av normgivningsmakten som föreslås och som innebär att staten tar över alla lagstiftningsfrågor där staten och kyrkan inte har sammanfallant'le intressen rör enligt .lK självfallet det principiella förhållandet mellan staten och kyrkan. Kyrkans inflytande över den egentliga och för kyrkan betydelsefulla kyrkolagstiftningen tas jtt bort. .lK anser att statens auktoritet över kyrkan härigenom befästs och utvidgas. .lK framhallcr vidare att i förslaget inte närmare redovisas reformbehm'ets närmare styrka eller hur behovet av en reformering av de

• Sida 76
•  Original

Prop. I981/82:77 76

nuvarande grundlagsreglerna har framträtt. Detta är enligt JK en fundamen- tal brist och leder till att ytterligare utredning är nödvändig. JK framhåller att detta gäller framför allt frågan om hur normgivningsmakten betri'tffande kyrkolagstiftningen i fortsättningen skall delas upp och regleras. Avsakna- den av en analys av behovet av grundlagsregler kan enligt JK kanske delvis förklara att kommittén har förbisett att kommittéförslaget inte kan genomföras utan nya regler i regeringsformen. Svea hovrätt konstaterar att statsmakterna ännu inte har fattat beslut i frågan om de framtida relationerna mellan kyrkan och staten. Enligt hovrätten synes det angeläget att ett avgörande i denna betydelsefulla sak snart träffas. Intill dess så har skett bör man enligt hovrätten inte genom lagstiftning ens i perifera delar av ämnest'nnrådet föregripa en slutlig lösning. llovrätten framhåller att den ordning som regeringsformen föreskriver för stiftande av kyrkolag visserli- gen inte helt ("iverensstämmer med vad som eljest numera gäller för beslut om ny lag. Att under en fortsatt övergångstid låta den gamla ordningen för stiftande av kyrkolag bestå kan möjligen framstå som en skönhetsfläck. men innebär knappast några praktiska olägenheter. l-lovrätten avstyrker kom- mitténs förslag.

Juridiska [akultetsnämnden vid universitetet i Stockholm ifrågasätter om de påtalade olägenheterna av nuvarande ordning är av den art att de motiverar ingrepp i det nuvarande grttndIagsförankrade systemet. Enligt fakultets- nämndens mening talar ("ivervägande skäl för att nu avstå från reformer på detta område. vilka endast kan bli av preliminär art. De argument som motiverade att man vid 1974 års författningsreform valde att genom övergångsbestämmelser till regeringsformen låta gällande ordning bestå i avvaktan på ställningstagande-t i stat—kyrka—frågan synes alltjämt relevanta. fram h åller fakultetsnämnden. '1'eologiskaj'akultetstu'imtulcn vid unit-'erv'itetet i Lund avstyrker förslaget och framhåller att kompetensavgränsningen gentemot riksdagen är oklart fm'mulerad samt helt otillräckligt belyst. Enligt nämnden innebär förslaget en djupt ingripande relationsförändring. som skulle förvandla svenska kyrkan till en statskyrka i cminent mening. Den enda möjliga I('_')sningen i denna del är enligt nämnden att. i avvaktan på kommande beslut i kyrka—stat-frågan. bevara en undantagsbestämmelse i regeringsformen enligt vilken kyrkrmtötct alltjämt skall medverka i kyrko- lagstiftningen.

Domkapitlet i Lund framhåller att förslaget innebär att de nuvarande relatitmermt mellan stat och kyrka avsevärt förändras. Domkapitlet konsta- terar att kyrkans formella mt'ijlighet att påverka den lagstiftning som styr en stor del av den kyrkliga verksamheten helt försvinner. Domkapitlet vill med skärpa ifrågasätta det riktiga i att genomföra så omvälvande f(tiränt'lringar innan stat kyrka-frågan har fått sin slutliga lösning. Domkapitlet i Göteborg framhåller att kyrkan genom det framlagda förslaget binds härdare vid staten genom att kyrkomiiitets rätt att delta i stiftande av kyrkolag försvinner och kyrkomötets befogenheter även i övrigt kraftigt beskärs. Drunkapitlet ställer

• Sida 77
•  Original

Prop. NSI/82:77 77

sig helt avvisande till ett förslag som på detta sätt föregriper stat—kyrka- frågans lösning. Enligt domkapitlets mening ges det endast två möjligheter för kyrkolagstiftningen efter 1974 års regeringsform. Antingen måste undantagsbestämmelserna om kyt'kotnt'itet få gälla. eller också får en ändring genomföras i relationerna mellan kyrkan och staten enligt de principer som präglade det förslag som förelades 1979 års kyrkomöte. [)(antl/Jff/Uf i Karlstad uttalar att såvitt domkapitlet kan finna innebär förslaget en skärpning av statskyrkosystemet och en maktförskjutning till förmån för staten. Domkapitlet anför att det genom religionfrihetslagcn har slagits fast att svenska kyrkan är ett trossamfund. Denna karaktär hos kyrkan har dess 'ärre. kommit att fördunklas i betänkandet. anser domkapitlet. Snarare är det idén om enhetssamhället med identitet mellan stat och kyrka som präglar åtskilligt av kommitténs resonemang. Enligt domkapitlets mening låter sig emellertid inte principen att all offentlig makt utgår från folket utan vidare appliceras på den normgivning. som rör ett trossamfunds verksamhet och organisation. Den nu gällande ordningen på kyrkolagsområdet är enligt domkapitlets mening i mångt och mycket att föredra framför den i betänkandet föreslagna. Enligt domkapitlet bör det allvarligt övervägas om inte den nuvarande ordningen för stiftande av kyrkolag bör bestå i avvaktan på stat—kyrka-frågans slutgiltiga lösning. Domkapitlet i Ilt'irnösand. som har anivit ett yttrande gemensamt med stiftsm't'mnden i Härnösand. menar att förslaget innebär både att kyrkans ställning försvagas och att den knyts fastare till staten. Dotnkapitlet framhåller att författningsutredningen och grundlagsberedningen ansåg att reglerna om kyrkolagstiftning borde bibe- hållas i avvaktan pä ett ställningstagande i stat—kyrka-frågan. Domkapitlet anser inte att det just nu finns någon anledning att gå ifrån denna uppfattning eller att det skulle vara någon olägenhet att ha kvar institutet kyrkolagstift- ning. Domkapitlet förordar alltså att någon ändring i detta avseende inte görs i punkt 9 övcrgångsbestämmelserna till regeringsformen. Enligt dmnkapit/tet [Luleå innebär förslaget dels att svenska kyrkans karaktär av statskyrka i hög grad befästs. dels att kyrkan i realiteten frånhänds möjligheten att medverka när beslut om relationsförändringar kan komma att fattas. Enligt domkapit- lets uppfattning bör den lagstiftning av övergångskaraktär som för närva- rande finns intagen i regeringsformen angående kyrkolag och kyrkomöte behållas oförändrad. för att samtidiga beslut både beträffande kyrkans relationer till staten och en blivande ny kyrkoform skall kunna fattas. För det fall principen om att lag skall stiftas av riksdagen ensam inom en nära framtid ändå slutligt skall regleras och fastställas är det domkapitlets bestämda uppfattning att den av kommittén föreslagna lagen om svenska kyrkan skall ges kyrkolags ställning och alltså vara stiftad under medverkan av kyrkomö- tet. När relationsfrågan slutgiltigt har avgjorts kan enligt domkapitlet även kyrkomötets lagstiftande funktion avskaffas. Till stöd för denna uppfattning anför domkapitlet bl. a. att det för en kyrka såsom ett på nya testamentet grundat trossamfund torde vara unikt att det grundläggande regelsystemet

• Sida 78
•  Original

Prop. NSI/82:77 78

för kyrkans verksamhet beslutas av andra instanser helt utan medverkan från kyrkan själv. För det fall principen om att lag skall stiftas av riksdagen ensam ändå slutligt skall regleras och fastställas anser domkapitlet det önskvärt att det i lagen om svenska kyrkan tas med en bestämmelse att kyrkomötet skall höras i fråga om kyrklig lagstiftning. Liknande synpunkter redovisas även av stiftsrådet i Luleå. Domkapitlet i Stockholm framhåller att det inte torde kunna bestridas att det framlagda förslaget innebär ett markant befästande av statskyrkosystemet. Enligt domkapitlet torde det inte heller kunna bestridas att man genom förslaget har föregripit en framtida kyrkoreform. Domkapitlet menar att kommittén inte tillräckligt har beaktat att svenska kyrkan enligt 1951 års religionsfrihetslag är att betrakta som ett trossamfund med en gentemot staten i bestämda avseenden självständig ställning. Att medlemskapsbestämmelser skulle avgöras av riksdagen kan enligt domka- pitlet inte vara förenligt med trossamfundsbegreppet. Likaså måste lärofrå- gor få anses höra till kyrkans inre angelägenheter. Domkapitlet anser att den enklaste lösningen av de problem som här föreligger är att tills vidare — i avvaktan på en varaktig lösning av relationen mellan staten och kyrkan — behålla kyrkomt'jtets befogenheter vid kyrkolagstiftning.

Svenska kyrkans missinnsstyrt'lsa anser att så länge nuvarande speciella samband mellan svenska kyrkan och staten består. bör kyrkomötets kompetens i kyrkolagsfrågor också behållas. Styrelsen för svenska kyrkan i utlandet konstaterar att kommittén inte anser sig vilja föreslå förändringar på det kyrkokommunala området. Enligt styrelsen bör det därför också vara möjligt att låta nuvarande ordning. som innebär kyrkomötets aktiva och bcslutsmässiga medverkan i kyrkolagstiftningen bestå. även om man vidtar organisatoriska förändringar vad avser såväl kyrkomötet som kyrkolagstift- ningen. Eftersom förslaget när det gäller normgivningens fördelning mellan riksdagen och kyrkomötet kan sägas delvis förbereda. delvis föregripa ett senare ställningstagande i stat—kyrka-frägan finner styrelsen övervägande skål tala för att man med bevarande av nuvarande ordning avstår från reformer på kyrkolagstiftningens område och att övergångsbestämmclscrna i regeringsformen får stå kvar i avvaktan på ett ställningstagande i stat—kyrka- frågan. För det fall kyrkolagstiftningen skall anförtros riksdagen ensam måste enligt styrelsens mening dels tillåmpningsområdet för stiftande av kyrkolag starkt begränsas och endast beröra ramlagstiftning. dels kyrkomö- tet erhålla grundlagsfi'ist yttranderätt. såsom fi:"rrfattningsutredningen före- slog.

Stilisråt/ct i .S'trt't'ngniis kan inte godta överllyttningen till riksdagen av beslutsfunktionen i för kyrkan viktiga kyrkolagfrågor. Genom att överföra lagstiftningsmakten till riksdagen också när det gäller för kyrkan väsentliga omräden. skapar man enligt stiftsrådet en kraftigare bindning mellan stat och kyrka. Stiftsrådet framhåller att riksdagen i praktiken blir det organ som fattar beslut för svenska kyrkan. när staten genom sina olika organ övertar fulla beslutsfunktioner i väsentliga frågor. Enligt stiftsrådet måste detta

• Sida 79
•  Original

Prop. NSI/82:77 79

innebära väsentliga svårigheter att i framtiden stå fri att välja mellan olika alternativ i relationsfrågan. Stiftsrådet menar dock att förslaget klart markerar det alternativ som ett fortsatt samband med staten för med sig. Stiftsrådet anser emellertid att ett beslut i huvudfrågan är angeläget innan frågor om förändringar i dessa avseenden avgörs. Ett fortsatt samband med staten kan enligt stiftsrådet inte innebära oförändrade villkor för kyrkan. Stiftsrådet framhåller att det är rimligt att man efter beslut i principfrågan i så fall företar fi'irändringar i den riktning som kommittén har fi'ireslagit när det gäller normgivningen.

Stiftsråa'cti ll'äxjö anser att ('_')vergångsbestämmelsern a angående kyrkolag- stiftning skall bestå till dess att ett definitivt principbeslut har fattats i frågan om förhållandet stat—kyrka. Om detta är en omöjlighet anser stiftsrådet att kyrkrnntfitets hörande i grundlagsfrågor skall grundlagsfästas. .S'ti/"tsrtitlcl i Lit/ati anser att svenska kyrkans bundenhet vid och beroende av statsmakten i hög grad förstärks om förslaget genomförs. Stiftsrådet framhåller att kyrkan i realiteten frånhänds möjligheten att medverka när beslut om relationsänd- ringar kan kotorna att fattas. om begreppet kyrkolag och därmed samman- hängande lagstil'tningsprocedur avskaffas. Enligt stil'tsradets uppfattning bör den lagstiftning om kyrkolag och kyrkomöte av övergi'mgskaraktär som f. n. finns intagen i regeringsformen behållas oförändrad. för att samtidiga beslut om kyrkans relationer till staten. kyrkolagstiftning och en blivande ny kyrkoform skall kunna fattas.

Några instanser kan inte acceptera förslaget med hänvisning främst till att det enligt deras mening innebär att 5 t a t — k y r k a- r e l a t i o n e n än dra s eller att statens inflytande ökar.

cheringxriitten anser att förhållandet stat—kyrka i grunden förändras om kyrkrnnötets grundlagsfästa deltagande i lagstiftningen upphör. Den nuva- rande statsrättsliga särställning som tillkommer kyrkan bl. a. som medstif- tare av kyrkolag upphävs. Regeringsrätten framhåller att rättsläget blir ett väsentligt annat. även om man. såsom kommitten gör. skulle räkna med att staten kommer att tillmäta kyrkans önskemål stor betydelse. Kyrkan blir sålunda helt beroende av riksdagen och den våljaropinion som vid varje tidpunkt bestämmer riksdagens sammansättning. Enligt regeringsrätten innebär kommitténs förslag att upphäva kyrkcnnötets grundlagsfästa lagstift- ningsbclogcnhct rättsligt sett att statens inflytande över svenska kyrkan befästs och utvidgas.

Domkapitlet [ Linköping avvisar förslaget om att regeringsformens regler om kyrkomötets medverkan vid stiftand'. av kyrkolag skall upphöra. ()m förslaget genomförs leder det enligt domkapitlet till att kyrkan på ytterst väsentliga områden förlorar sin självständighet och förs närmare staten. Domkapitlet framhåller att de kyrkliga kommunerna enligt förslaget skall behålla grundlagsskyddet. [ analogi härmed kunde även kyrkomötets medverkan vid stiftande av kyrkolag behållas. Enligt domkapitlet är det i förra fallet en fråga om att betona församlingarmrs självständighet. i det

• Sida 80
•  Original

Prop. NSI/82:77 80

senare rikskyrkans. Domkapitlet i Strängnäs avstyrker förslaget och uttalar att det innebär ett befästande och en utbyggnad av statskyrkosystemet som inte låter sig förenas med de intentioner som kommit till uttryck i direktiven. Domkapitlet framhåller att det i och för sig är rimligt att övergångsbestäm- melserna. och därvid i första hand de som gäller kyrkolagstiftning. förr eller senare upphävs. Detta har också uttryckligen förutsatts vid deras tillkomst. Enligt domkapitlet kan kyrkan i längden inte kräva av staten att man avstår från att fullt ut genomföra de moderna principerna rörande lagstiftnings- makten. Domkapitlet konstaterar att enligt förslaget vissa övergångsbestäm- melser fortfarande skall gälla. Då man tydligen är beredd att på dessa punkter pruta av på konsekvensen. kan det enligt domkapitlet med skäl fragas. varför man inte också skulle kunna tänka sig ett undantag. när det gäller kyrkomötets medverkan vid kyrkolagstiftning.

Domkapitlet i Växjö framhåller att det kommer att innebära en väsentlig förändring av förhållandet mellan stat och kyrka om förslaget genrnnförs. Av den anledningen menar sig domkapitlet inte kunna acceptera det framlagda förslaget, utan anser att föreskriften om kyrkomötets delaktighet i kyrko- lagstiftningen alltjämt skall k 'arstå i övergångsbestämmelserna. Om kyrko- lagsfrågorna i enlighet med kommitténs förslag skulle överfi'iras till riksdagen ensam. skulle detta medföra att dylika ärenden i fortsättningen också skulle komma att avgöras av personer. som inte tillhörde svenska kyrkan. Till detta skulle enligt domkapitlet kunna anföras. att kyrkolagsfrågori tidigare svensk kyrkorättslig tradition också legat under riksdagen. Även om prästeständcts yttrande tillmättes särskild vikt. kunde de tre övriga stånden överrösta prästerskapet. Beslut i kyrkolagsfrågor fattades därför av samtliga stånd. av hela den svenska riksdagen. Skillnaden var enligt domkapitlet emellertid vid den tidpunkten. att man utgick ifrån att samtliga ledamöter tillhörde kyrkan och var solidariska med dess verksamhet och målsättning. Domkapitlet framhåller att det var inför tanken på att representationsreformen inte skulle kunna tillgodose dessa krav. som ett kyrkomöte kom till stånd. [ dag kan man inte utesluta en utveckling. där kyrkolagsfrågor i sista hand kommer att avgöras av en riksdag. där en betydande del står utanför svenska kyrkan och är ointresserad av dess verksamhet. Om kyrkomötets delaktighet i kyrko- lagstiftningen skulle upphävas. menar domkapitlet att beslut i kyrkolags- ärenden endast bör fattas av sådana ledamöter som är medlemmar av kyrkan. Domkapitlet konstaterar att kommittén utgår från. om kyrkolags- frågor helt överförs till riksdagen. att svenska kyrkan vid sådana frågors prövning får lämna sina synpunkter. Domkapitlet bedömer detta uttalande som vagt och konturlöst. Redan författningsutredningen. som av principiella skäl ville hänföra all lagstiftning till riksdagen. upplevde ett sådant steg som så allvarligt. att man gav uttryck åt tanken att kyrkomötet borde äga en grundlagsfäst yttranderätt. Domkapitlet menar på samma sätt. att. om riksdagen ensam skall ta ställning i kyrkolagsfrågor. så bör i grundlagen inskrivas. att det skall vara obligatoriskt att höra kyrkomötet i sådana frågor.

• Sida 81
•  Original

Prop. 1981/82z77 81

Dmnka/ritlet. stij'tsnt'itnndm och stiftsrådet i lr'ishy ( stiftsorganen) framhåller i ett gemensamt yttrande att det ligger en stark garanti för svenska kyrkans relativa frihet i den nuvarande ordningen för stiftande av kyrkolag. Enligt stiftsorganen innebär fi.”)rslaget en total omvälvning av den svenska kyrko- författningen samt att svenska kyrkans statskyrkokaraktäri avgörande grad förstärks. I stället för en samverkan på någorlunda lika villkor mellan den i princip sekulariserade staten och en — i vissa hänseenden — till staten nära knuten kyrka. föreslår kommitten en uppdelning av det nuvarande området för kyrkolagstiftning enligt principen att alla ärenden där "det statliga intresset" är betydande skall avgöras av riksdagen ensam. medan ärenden "där något statligt intresse inte alls eller endast i ringa mån föreligger" överlämnas åt kyrkomötet. Stiftsorganen avstyrker den föreslagna konstruk- tionen. Skullc den genomföras kommer enligt stiftsorganen svenska kyrkan i framtiden att göra skäl för benämningen "statskyrka". Enligt stiftsorganen borde det därtill av kommittén klart ha sagts ifrån att varje relationsföränd- ring som beslutas efter att förslagen genomförts. sker helt på statens villkor. Den logiska slutsatsen borde enligt stiftsorganen vara att om den nuvarande ordningen för kyrkolagstiftning ej kan behållas under en avsevärd framtid. bör förnyade försök inledas att lösa stat—kyrka—förhållandet med sikte på ett förändrat samband.

Stiftsnämnden i Linköping framhåller att den finner det oundgängligen nödvändigt att vid lagstiftning av vad som idag betecknas som kyrkolag även i framtiden kyrkans medverkan kan bibehållas. Detta bör enligt stiftsnämn- dens mening ske genom att kyrkomötet erhåller en vetorätt vid sådan lagstiftning. Stiftsnämnden [ Göteborg framför som sin mening att en stor del av de frågor som har behandlats i tidigare kyrka—stat-utredningar undandras kyrkans ställningstagande. . om betänkandets regler om ett reformerat kyrkomöte och ändrad kyrklig lagstiftning skulle genomföras. Domkapitlet framhåller att utvecklingen historiskt sett har varit den att kyrkan har fått ta mer och mer ansvar för sin verksamhet. Mot bakgrund härav ter sig kyrkomötets ställning enligt förslaget något underlig. Enligt stiftsnämnden förvandlas kyrkomötet mer till en remissinstans och viktiga frågor undandras kyrkomötets bedömning. Vidare kommer enligt stiftsnämnden de kyrkliga kommunernas inflytande över den egendom som historiskt har tillförts lokalkyrkor. pastorat och församlingar att kraftigt minska genom den nya ordningen. Stiftsnämnden finner — såvitt dess verksamhet berörs — att det föreliggande förslaget f. n. inte är tjänligt som underlag för lagstiftning i ämnet.

Svenska kyrkans centra/råd för evangelisation och fönsamlingsarbete förklarar sig inte på något sätt kunna dela kommitténs mening att förlusten av medbestämmanderätten i kyrkolagstiftningsfrågor likvärdigt kompenseras av att den formella bcslutsrätten i liturgiska frågor förs över till kyrkan själv. När det gäller de liturgiska frågorna har enligt centralrådet kyrkan redan i nuvarande läge ett fullt tillfredsställande medinflytande. Situationen skulle

• Sida 82
•  Original

Prop. 1981/82:77 ' 82

därför inte på något märkbart sätt förändras genom att även den formella bcslutsrätten förs till kyrkomötet. Enligt centralrådet kan detta på intet sätt jämföras med eller kompensera det allvarliga ingrepp i kyrkans kompetens- område som en förlust av medbestämmandcrätten i kyrkolagstiftningsfrågor innebär. Centralrådet anser att svenska kyrkans status på en principiellt avgörande punkt skulle förändras genom ett sådant ingrepp. Kyrkans traditionellt nationalkyrkliga karaktär skulle enligt centralrådet bytas ut mot en rent statskyrklig. Centralrådet framhåller att det synes uppenbart att ett genomförande av detta förslag skulle innebära ett markant föregripandc av ställningstagandet i stat—kyrka-frågan genom att på ett helt annat sätt än förut binda kyrkan vid statsmakten. Enligt centralrådet måste detta också i sin tur försvåra senare relatitmsändringar dels genom att relationsändringens riktning mot en ren statskyrklighet redan vore angiven. dels genom att kyrkan inte längre genom en legalt reglerad medbestämmanderätt kunde delta i beslut om sin egen framtida utformning. Det synes enligt centralrådet ofrånkomligt att ett genomförande av utredningens förslag i detta avseende skulle innebära ett befästande av statskyrkosystemet och försvåra en framtida reform. Centralrådet kan alltså inte acceptera kommitténs förslag på denna punkt. Svenska kyrkans diakoninänznd uttalar att förslaget innebär att kyrkan på avgörande punkter blir allt närmare bunden till staten. Diakoninämnden vill på det bestämdaste motsätta sig en sådan ordning. Förslaget om en konsekvent tillämpning av den nya regeringsformens bestämmelser vad gäller riksdagen som ensam lagstiftare får enligt diakoni- nämnden till följd att kyrkan måste ställa vissa existensiella krav. Bl. a. måste krävas att de grundläggande bestämmelserna i lagen om svenska kyrkan skall kunna ändras eller upphävas endast i grundlags ordning.

Biskopsmötet konstaterar att vissa övergångsbestämmelser om kyrkan fortfarande skall gälla enligt förslaget. Då man tydligen är beredd att på dessa punkter pruta av på konsekvensen. kan det enligt Biskopsmötet med skäl frågas. varför man inte också skulle kunna tänka sig ett undantag när det gäller kyrkomötets medverkan vid kyrkolagstiftning. Biskopsmötet anser. att regeringsformens övergångsbestämmelse om kyrkomötets medverkan i kyrkolagstiftningen bör bestå. Biskopsmötet hänvisar till den finska kyrkan där kyrkolagsordningen anges vara den grundläggande relationen mellan stat och kyrka. Biskopsmötet framhåller att förslaget. som det nu ligger. medför en relationsändring mot ett större statligt beroende. Biskopsmötet är inte berett att förorda denna nya färdriktning. Biskopsmötet anför vidare att för det fall kyrkolagsfrågor anförtros åt riksdagen ensam. kommer det att innebära. att kyrkliga ärenden avgöres också av sådana ledamöter i riksdagen. som inte tillhör svenska kyrkan. Det är inte en självklar demokratisk rättighet att besluta i inre angelägenhet i ett trossamfund. som man själv inte tillhör. Ur kyrklig synpunkt är det enligt Biskopsmötet en vinst om det föreskrivs. att beslut i kyrkoärenden fattas endast av sådana riksdagsledamöter som är medlemmar av kyrkan. Biskopsmötet framhåller

• Sida 83
•  Original

Prop. NSI/82:77 83

att det därför bör prövas huruvida en sådan föreskrift är lagtekniskt möjlig i Sverige. | Finlands riksdag gäller denna ordning. För det fall kyrkomötet i framtiden inte skulle få medverka vid kyrkolz'lgstiftning är det enligt Biskopsmötet i hÖgSta grad rimligt att det i grundlag fastställs att kyrkolagsärenden före beslut tillställs kyrkomötet för yttrande. Liknande synpunkter framförs av domkapitlet i Västerås. som dock inte uttryckligen motsätter sig förslaget om att upphäva regeringsformens övergångsbestäm- melser om kyrkolagstiftning. Rikskomnzittén för stijtstingt'n anser att ett genomförande av förslaget skulle innebära ett föregripande av ställningsta- gandet i stat—kyrka-frågan. eftersom kyrkan härigenom skulle bli mera bunden vid statsmakten än för närvarande. Detta skulle enligt rikskommit- ten komma att försvara framtida relationsändringar. Rikskommitten anser att kyrkan måste hävda sin rätt att även i fortsättningen ha ett avgörande inflytande på beslut i frågor. som kyrkan bedömer som grundläggande. Rikskommitten konstaterar att utredningen föreslår att de kyrkliga kom- munerna skall få behålla grundlagsskyt'ldet. Enligt rikskommitten bör motsvarande gälla på riksplanet. Rikskommittén anser således att kyrkomö- tets medverkan vid stiftande av kyrkolag bör behållas.

Stilisrådet i Uppsala framhåller att avskaffandet av obligatoriskt samtycke från kyrkomötet vid stiftande av lagar som reglerar kyrkans struktur och liv och därmed berör själva dess karaktär av kristen kyrka innebär en väsentlig ökning av det statliga intlytandet över kyrkan. Stiftsrådet avstyrker att förslaget genomförs. Stiftsrådet i I-It'irnösand förklarar att förslaget inte kan biträdas. Stiftsrådet anser sig kunna konstatera att kyrkans bestämmanderätt enligt förslaget blir mycket inskränkt medan däremot riksdagens bestäm- manderätt skulle komma att omfatta större delen av de för kyrkan viktiga och avgörande frågorna. Stiftsrådet kan inte finna annat än att den nuvarande balansen avsevärt Skulle skjutas från kyrkan till staten. något som strider mot de förutsättningar som kommittén själv har angivit. Svenska kyrkans persnr:(tlj9'irhnn(1 framhåller att den princip som kommitten anser skall gälla och den därav följande gränsdragningen innebär att kyrkan knyts hårdare till staten. Enligt förbundet kan förslaget försvåra en framtida kyrkoreform. Förbundet anser att nuvarande ordning är bättre ägnad att tjäna som utgångspunkt för reformer. Sveriges evangeliska student— och gymnasiströ— relse (Sl-ISG) anser att förslaget innebär en dramatisk förskjutning av styrkeförhållandena mellan staten och kyrkan. i det att kyrkan binds mycket hårdare till staten. Enligt SESG är det inte möjligt att på kyrkan tillämpa regeringsformens stadganden om att all makt utgår från folket. utan att kyrkan kvävs som kyrka. SESG anser att kommitténs förslag inte kan genomföras. Om man önskar behålla den nuvarande relationen mellan stat och kyrka. tvingas man också enligt SESG att permanenta regeringsformens s. k. övergångsbestämmelser. Om däremot regeringsformen skall gälla fullt ut finns enligt SESG endast två alternativ: antingen kommer — som i f("ireliggande förslag — statens inflytande i kyrkan att öka till den grad att

• Sida 84
•  Original

Prop. l98l/82z77 ' 8—1

kyrkan kvävs. eller så får man ta konsekvenserna av statens och kyrkans olika grundvalar och skilja dem från varandra. Kommitténs förslag understryker indirekt den av SESG redan tidigare framförda meningen. att det senare alternativet är det enda rimliga.

Några remissinstanser granskar. förslaget med utgångspunkt från om det går att förena med regeringsformens bestämmelser.

Regeringsrätten framhåller att kyrkans statsrättsliga särställning bygger på grundlagsbestämmelserna om kyrkan. Om dessa upphävs måste kyrkan i stället inordnas i de rättsliga kategorier som gäller enligt regeringsformen. Regeringsrätten påpekar att kommittén inte har uttalat sig om vilken ställning som enligt dess mening svenska kyrkan skall intaga framgent. Närmast står valet mellan att kyrkan blir något slag av statlig myndighet enligt l l kap. 6 s regeringsformen med vissa speeialuppgifter. eller att den blir att anse som en sådan sammanslutning av privaträttslig natur som åsyftas i 8 kap. 2 5 andra stycket 3 regeringsformen. Regeringsrätten framhåller att klarhet måste vinnas på denna punkt. då ställningstagandet härvidlag blir bestämmande för hur normgivningen för kyrkan skall ske i det läge som uppstår då grundlagsreglerna om kyrkan försvinner. Utgår man från att kyrkan avses skola bli ett enskilt trossamfund. blir enligt regeringsrätten konsekvensen av en dylik konstruktion att. på de punkter där staten ej ingriper med sin normgivningsmakt. kyrkan äger själv bestämma om sina angelägenheter på samma sätt som varje annan enskild sammanslutning. Regeringsrätten framhåller att staten enligt förslaget emellertid ingriper beträffande formerna för hur kyrkan skall bestämma i egna angelägenheter. Riksdagen skall sålunda enligt förslaget stifta lag om kyrkans interna beslutsformer. [ främsta rummet skall det på visst sätt valda kyrkomötet besluta för kyrkans räkning. Denna befogenhet är dock begränsad till att gälla ämnen som räknas upp i 5 s förslaget till lag om svenska kyrkan. Om kommitténs förslag skall förstås så att kyrkan skall vara ett offentligrättsligt trossamfund. torde enligt regeringsrätten reglerna i 11 kap. ös regerings- formen bli att tillämpa och kyrkan blir då närmast en statlig myndighet under regeringen. om än av speciellt slag. Regeringsrätten framhåller att regering- ens förordningsmakt enligt 8 kap. 13 5 första stycket p. 2 regeringsformen då kommer att omfatta alla de punkter där ej kyrkomötet enligt reglerna i den föreslagna lagen om svenska kyrkan gjorts till beslutsinstans. Regeringen får med andra ord en långtgående förordningsmakt i kyrkliga ämnen. Enligt regeringsrätten måste man också hålla i minnet att 8 kap. l4 %$ regeringsfor- men ger riksdagen rätt att. när den så önskar. själv lagstifta på områden som egentligen tillhör regeringens kompetens. Regeringsrätten anser att oklar- heten på den nu berörda centrala punkten i det föreliggande förslaget måste undanröjas. JK framhåller att ett upphävande av de nuvarande grundlags- reglerna om kyrkans medverkan vid kyrkolagstiftning innebär automatiskt att kyrkolagstiftningen i sin helhet faller in under riksdagens grundlagsstad- gade kompetens att ensam stifta lagar. Enligt JK hjälper det inte att man.

• Sida 85
•  Original

Prop. 198 I/82z77 85

såsom kommittén har gjort i 5 s' i förslaget till lag om svenska kyrkan. ivanlig lag tar upp särskilda regler om kyrkans normgivningskompetens. Grundlags- reglerna i 8 kap. regeringsformen tar över dessa regler om det inte finns uttryckliga undantag i regeringsformen för en kyrklig normgivningsmakt. På motsvarande sätt tar enligt JK grundlagsstadgandena om regeringens normgivningsmakt i 8 kap. 13 % regeringsformen över stadganden i vanlig lag sotn tillerkänner kyrkan normgivningskompetens. Även i detta hänseende krävs således uttryckliga undantag i regeringsformen. framhäller JK. Det gäller bl. a. i fråga om regeringens s. k. restkompetens.

Juridiska j'akttltetsm'imnden vid universitetet i Stockholm konstaterar att reglerna i punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen om kyrkomötets och regeringens medverkan vid kyrkolagstiftning enligt försla- get skall upphävas utan att ersättas av nya grundlagsbestämmelser. Den föreslagna ordningen synes enligt fakultetsnämnden konstitutionellt oaccep- tabel. l-"akultetsnz'imnt'len konstaterar att direktiven förutsätter att banden mellan stat och kyrka tills vidare skall bestå med följd att den aktuella normgivningen fortfarande skall vara av offentligrättslig art. Nämnden framhåller att kommitténs förslag innebär att riksdagens lagstiftningsmakt på kyrkans område kommer att hänga i luften. De tämligen disparata typer av föreskrifter. som ryms under begreppet kyrkolag sådant det enligt förslaget skall förstås. kan enligt nämnden svårligen hänföras till något av de existerande stadgandena i 8 kap. regeringsformen. Slopas övergångsbestäm- melserna om kyrkolagstiftning måste regeringsformen kompletteras med nya bestämmelser i detta ämne. framhäller fakultetsnt'imnden. Dessa borde logiskt placeras i 8 kap.. men i avvaktan på ett slutligt ställningstagande i stat—kyrka-frägan — som ju kan innebära. att kyrkan skiljes från staten och bestämmelserna därmed blir överflödiga — förefaller det enligt nämnden lämpligare att ta in dem i övergångsbestämmelserna. l'iakultetsnämnden anser att det förhållandet. att den föreslagna lagen om svenska kyrkan föreslås bli antagen enligt nuvarande regler om kyrkolagstiftning och att ändringar av lag enligt den formella lagkraftens princip endast får ske genom lag. minskar inte det principiella behovet av konstitutionellt stöd för framtida kyrkolagstiftning. Juridiska faktt/tetsnämnden vid universitetet i Lund påpe- kar att genom punkt () övergångsbestämmelserna till regeringsformen har reglerna i 1809 års regeringsform om sättet för stiftande av kyrkolag tills vidare behållits i avvaktan på en lösning av frågan om relationerna mellan staten och kyrkan. Fakultetsnämnden påpekar att de överväganden som ligger till grund för övergångsbestämtnelsen finns redovisade i förfz'tttnings- tttredningens betänkande "Sveriges statsskick" del 2 (SOU l9o3zl7) s. 487 f. Enligt författningsutredningen borde övergängsbestämmelsen utgå. när ställning hade tagits i frågan om förhållandet mellan stat och kyrka. Om därvid de nuvarande banden mellan stat och kyrka i allt väsentligt bibehålles. bör regeringsformen ktnnpletteras med bestämmelser om kyrkolagstiftning. Skiljes kyrkan från staten. behövs däremot inga grundlagsbestämmelser om

• Sida 86
•  Original

Prop. NSI/82:77 86

kyrkolagstiftning. Fakultetsnämnden framhåller att till dessa överväganden anslöt sig sedermera grundlagsberetlningen (SOU 1972115 s. 229) liksom departementschefen i propositionen om ny regeringsform (prop. l973190 s. 473). Fakultetsnämnden konstaterar att det har ålegat kyrkomt'iteskommit- ten att finna förslag som inte föregriper senare principiella ställningstagan- den i stat-kyrka-frågan. Kommitténs förslag innebär ingen upplösning av de nuvarande banden mellan stat och kyrka. Härav följer enligt nämnden att normgivningen på det kyrkliga området fortfarande är att betrakta som offentligrättslig. Denna normgivning mäste sålunda ha grundlagstöd. Fakul- tetsnämnden anser i enlighet med författningsutredningens uttalande att regeringsformen bör kompletteras med bestämmelser om kyrkolagstiftning. Fakultetsnämnden konstaterar att den föreslagna lagen om svenska kyrkan visserligen kommer. om kommitténs tidsschema skall följas. att beslutas enligt den gamla ordningen dvs. genom samstämmiga beslut av riksdagen. kyrkomötet och regeringen. Och i fortsättningen kommer riksdagens lagstiftningsmakt på det kyrkliga området i stor utsträckning att säkras genom principen att lag ej får ändras eller upphävas annat än genom lag (RF 8:17). Icke desto mindre är det enligt fakultetsnämnden av vikt att omfattningen av riksdagens lagstiftningsmakt på det kyrkliga området blir fastslagen i grundlag. Kyrkolagstiftningen är av mycket skiftande innebörd och kan enligt fakultetsnämnden knappast pressas in under något av de nuvarande stadgandena i 8 kap. regeringsformen. Vad som skulle behövas är enligt fakultetsnämnden ett stadgande av samma typ som 8 kap. 5 s' ' regeringsformen. vari riksdagens normgivningsmakt inom kommunallag- stiftningens område bestäms. Domkapitlet i Växjö påpekar att regeringsfor- men måste kompletteras med föreskrifter om kyrkolagstiftning.

3.2 Fördelningen av normgivning mellan staten och kyrkan

Åtskilliga remissinstanser uttalar sig om den föreslagna fördelningen mellan statens och kyrkans normgivning. Remissutfallet är även i denna del blandat. Av de instanser som har yttrat sig är nio i huvudsak positiva. Flertalet av dessa anger emellertid olika förbehåll. De flesta instanser som har yttrat sig över förslaget i denna del är kritiska. Sålunda ger 25 instanser uttryck för en negativ inställning till förslaget.

3.2.1 Instanser som utan förbehåll stöder _lörslaget

En allmänt positiv inställning redovisas av lr'inssrvrelserna i Jönköpings. Göteborgs och Bohus samt Västmanlands lätt. '

Lättsstyrelsen iJönkt'ipings län ger i stort det omdömet att förslaget synes ge kyrkan ett betydande mått av självständighet i för kyrkan betydelsefulla frågor. Länsstyrelsen framhåller att i de frågcn' som kommer att föras till statens exklusiva beslutanderätt blir det angeläget att kyrkan får komma till

• Sida 87
•  Original

Prop. l98l/82z77 87

tals på sätt sorti anges i betänkandet oelt att staten tar skälig hänsyn till vad som sägs från kyrkligt håll. [_änsstyrclscn i Göteborgs och Bohus län tillstyrker den föreslagna uppdelningen i fråga om riksdagctts och kyrkomö— tets normgivning. Liinsstvrclscn i Väst/nanlands län instämmeri kommitténs förslag. Länsstyrelsen anser att det är angeläget att kyrkomötets kompetens— område och arbetsuppgifter klarläggs genom en särskild lag om svenska kyrkan. Därigenom klarläggs också kyrkonti'ttcts offentligrättsliga karaktär.

framhåller länsstyrelsen.

3.2.2. lnstanscr som stöderförslaget mcn anger olika förbehåll

Några remissinstanser knyter förbehåll till sina positiva ställningstaganden eller uttrycker annan tveksamhet till förslaget. Dessa instanser är kammar- ' kollagict. domkapitlen (' Uppsala. Skara och Vas/eras. Svenska kyrkans _l'örsamlings- oclt pastaratsförlmnd santt stiftsrådet i Stockholm.

Kammarkollegiet framhåller att kommitténs förslag beträffande det legala området för kyrkomötets självbestämmanderätt kan fratnstå som betydelse- fullt frän principiell synpunkt. Enligt kollegiet betyder förslaget mindre reellt. Kyrkomötets rekommendationer till riksdag eller regering i frågor av religiös art ltar nästan undantagslöst haft utslagsgivande betydelse. Kollegiet påpekar att enligt förslaget bör kyrkan själv få bestämma bl. a. om kyrkliga högtids- oelt helgdagar utöver de i almanackan upptagna s. k. röda dagarna. om prästmöte. om bikt och om biskopsvisitation. Såvitt kollegiet förstår ryms chtämmelscrna härom inte i de angelägenheter som enligt 5 å lagförslaget skall ingå i kyrkomötets ensamma bestämmanderätt. Kollegiet framhåller vidare att det måste möta svårigheter att dra en bestämd gräns mellan de angelägenheter som skall beslutas av kyrkomötet och sådana som skall regleras av riksdag eller regering.

Domkapitlet i Uppsala anför att det under lång tid har varit ett starkt ("önskemål att svenska kyrkan själv genom egna organ skall få besluta i interna kyrkliga angelägenheter. Domkapitlet finner det positivt att ett seriöst försök att tillmötesgå dessa krav nu presenteras. Domkapitlet finner det självklart att till området hänförs föreskrifter om gudstjänstfirattdc. dop. konfirma—

tion. nattvard. jordfästning. invignings-. vignings- och installationsakter satttt närmare reglering av frågor rörande kyrkans lära och böcker santt rikskollektcr. Vad angår övriga för kyrkan vitala frågor har två principer varit vägledande för kommitténs ställningstagande. nämligen dels att förutsättningen för ett ('n-'erlä'imnande till kyrkans självbestämmande bör föreligga endast i de fall kyrkans och statens intresse sammanfaller såvitt angår regleringens innehäll. dels att kyrkan inte katt utfärda generella föreskrifter. som sedan skall tillämpas av staten. Domkapitlet ser mycket allvarligt pa den först uttalade principen. som i en framtid vid en eventuell annan attityd ätt den hittills rådande från statsmaktens sida kan få till följd att den frihet kyrkan tillerkänns som kompensatiott för avståendet av sin

• Sida 88
•  Original

Prop. l98|l82z77 88

medverkan vid stiftande av kyrkolag utan vidare kan inskränkas. Kommittén har enligt domkapitlet lagt ner ett ambitiöst arbete på att analysera vilken effekt en strikt tillämpning av dessa båda principer får på fördelningen mellan statens och kyrkans normgivning inom olika områden. Domkapitlet kan dock inte i alla stycken. exempelvis beträffande frågan om medlemskapi kyrkan. den kyrkliga egendomsförvaltningen och kyrkans ekonomiska ställning acceptera de redovisade utredrtingsresultaten och inte heller motiveringen för desamma. Hela frågan bör enligt domkapitlets bestämda mening grundligt penetreras mot bakgrund av att kyrkan måste ges ett i förhållande till förslaget ökat självbestämmande för att den nu rådande balansen mellan staten och kyrkan skall anses bevarad. Domkapitlet vill därför föreslå att frågan om fördelning mellan statens och kyrkans normgivning och därmed avgränsningen av kyrkomötets befogenheter blir föremål för ytterligare utredning — och då mindre med hänsyn till grundläggande principer än till praktiska lösningar. Domkapitlet i Skara anser att de frågor som föreslås lagda under kyrkomötets sjå-ilvbestämman- derätt ingalunda uppväger detinflytande som kyrkomötetf. n. har genom sin medverkan vid stiftande av kyrkolag. Domkapitlet förklarar att det i och för sig inte har något att erinra mot att till kyrkans självbestämmanderätt överförs de frågor som ltar angetts i betänkandet. Dontkapitlet framhåller att någon bestämmelse om konfirmation inte finns i kyrkolag. varför någon överföring av befogenheter inte kan ske. Domkapitlet konstaterar att till kyrkans egen normgivning föreslås blir överförda föreskrifter om bl. a. biskops- och prästvigning. Innebörden härav kan enligt domkapitlet anses något oklar. Det kan ifrågasättas om självbestämmanderätten endast avses omfatta de bestämmelser som återfinns i 22 kap. l686 års kyrkolag "Om sätt att ordinera präster" angående plats för vigningsakten. ordningen för denna och prästbrevsutfätdande eller även föreskrifterna i 19 kap. "Om prediko- ämbetet" med däri angivna villkor för att vigas till präst (inträde i prästämbetet). De villkor kyrkan i framtiden eventuellt själv får ställa för rätten att inträda i ätnbetet kan enligt domkapitlet komnta att avvika från de kvalifikatit'ntsbestt'imntelser för tjättstetillsättnittg. som enligt förslaget helt skall förbehållas staten. På grund av de unika föreskrifterna i 19 kap. 6 ä— en form av anställningsgarattti som biskop ikläder sig som följd av prästvigning- en— katt reglerna konttna i konflikt med varandra så länge 6 & anses gälla. Ett klarläggande av förslagets omfattning i denna del torde vara motiverat. anser domkapitlet. Domkapitlet framhåller att det mot bakgrund av kyrkomötets enligt lagförslaget och motiven tänkta kontpetensområde bör övervägas. i vad mått domkapitlen som statliga myndigheter genom generella eller individuella kyrkomötesbeslut kan direkt eller indirekt åläggas ttya arbets- uppgifter. Sådant åläggandc katt ju f. tt. under vissa förutst'ittningar endast ske på grund av riksdags. regerings eller annan statlig myndighets bcslttt. Domkapitlet !" Västerås anför att man genomgående kan säga att den föreslagna ärettdefördelningen tillgodoser frantför allt statens intressen.

• Sida 89
•  Original

Prop. 198 I/82z77 89

Därnted underkänns den utveckling som har ägt rttrn ttnder ett drygt IfM-årigt kyrkolagsarbete. Domkapitlet förklarar sig inte vara berett att förorda dertna rtya färdriktning. Domkapitlet anser att ärendefördelningen mellan kyrkomöte och riksdag bör ses över santt att de grundläggande lagbestäntmelserna om kyrkan bör ges en tttera bestående karaktär. En möjlighet vore enligt domkapitlet att låta framtida ändringar i lagert om svenska kyrkan beslutas i satttnta ordning som riksdagsordningen.

Svenska kyrkans_försanzli/tgs- och [nt.s'loratsförlnmtl anser att reformen katt genomföras ttrtdcr förutsättning att den tttt rådande balansen mellan staten och kyrkan bevaras. Enligt förbundet kräver detta att två särskilda förutsz'ittningar iakttas. Den etta är att kyrkolagsontrådet verkligen förändras genom reformert. Förbundet frattthåller att ttågon egentlig fördelning av den framtida rtormgivningsmakten inte torde vara avsedd och kyrkomötets kompetens inte i egentlig mening avse ett självbestämmattde i paritet med riksdagens lagstiftrtirtg. Enligt förbttndet krävs det därför. när fördelningen mellan statens och kyrkans beståtttntanderätt görs. att konstitutionellt bindande regler slår fast att kyrkolagsontrådet därmed ltar förändrats och att riksdagen inte utan vidare katt i lag besluta om det som har ("överlämnats till kyrkomötet. Den andra l'örtttst'ittningen är att fördelningen mellan statlig och kyrklig beslutanderätt sker med utgångspunkt från de intressen som ltävdas i dag och den praxis som föreligger. l-"örbundet franthåller att den ärendeka- talog som kommittén har presenterat är av grundläggande betydelse för hela reformen. Förbundet accepterar fördelningen rtted vissa undatttag och anför:

Religionsfrihetslagens bestämmelser om medlemskap i svenska kyrkan (6—11 ss) äri dag av kyrkolags karaktär. Självklart kan dessa inte undantas från riksdagens normgivttingsmakt. Med hänsyn till reglernas stora betydelse för kyrkans organisation och — inte minst religiösa egenart borde emellertid både en särskild lx'OllSllfllthHCIl dignitet oelt ett fortsatt kyrkligt inllytande vara förenat med dem.

Om bestämmelserna om prästmöte överförs till området för kyrkans självbestärnmanderätt. vilket förburtdsstyrelsen bejakar. bör en ny regel om utseende av prästerlig ledamot i dontkapitel irtföras i lagen om domkapi- tel.

Enligt förbundsstyrelsetts rttertirtg bör det komnta i fråga att överföra såväl bestämmelserna om behörighet till inträde i prästämbetet som reglerna om förfarandet vid tillsättande av prästerliga tjänster till kyrkans egen beslutan— derätt. Beträffande de senare reglerna anser förbundsstvrelsen att fi.")rtttsätt- ningar firttts för att genom avtal så småningom ävagabringa likartade anställttittgsförhållanden för praktiskt taget samtliga kyrkarts ca 25 ()(.ltl anställda. Någon särskild reglering genom statliga fört'u'dningar skulle därefter inte vara erforderlig.

Beträffande kyrkotnusikerförordrtirtgen har förbttnt'lsstyrclsen redan till i framställning till regeringen begärt en översyn. syftande till fi'ärot'tlningcns avskaffande.

Förbundsstyrelsen delaruppfattningen att det statliga intresset beträffan- de de frågor som f. n. regleras i kyrkliga förvaltnirtgslagen och lagen om

• Sida 90
•  Original

Prop. NSI/82:77 90

kyrkliga kostnader är sådant att den fortsatta normgivningen måste ligga på riksdagen. FörbundsstyreIsen anser emellertid också att vissa fifträndringar. syftande till bl. a. ökat kyrkligt irtflytattde. är önskvärt beträffande båda dessa lagar.

Sli/"tsrädet iStm"k/mltn artsluter sig i stort till den föreslagna fördelningen av uppgifter tnellan staten och kyrkan. Stiftsrådet anser emellertid att det i det fortsatta arbetet bör övervägas om inte ytterligare lagstiftrtirtg bör kutttta ersättas av avtal eller regleras genom kyrkans egen rtorntgivttittg. Stiftsrådet tttettar att kyrkan själv bör kuttna attta bestämmelser om prästval och kyrkomusiker. '

3.2.3 lnstanser SOI?! är negativa till förslaget

Flertalet av de instanser som har yttrat sig i frågan om fördelningen mellan statens och kyrkans normgivning är kritiska mot förslaget. Kritiska yttranden kommer sålunda från Svea hovrätt. juridiska j'aku/tetsnämnden vid universi- tetet i Uppsala, teologiska fakultetsnäntnden vid universitetet i Lund. domkapitlen [ Strt'ingnäs. Växjö. Lund, Göteborg. Karlstad. Härnösand och Luleå. sttjtsnämnderna i Uppsala. Linköping. lf't'isteräs. ("iötebarg och Härnösand, Svenska kyrkans centra/räd för evangelisation och församlings- arbete. Styrelsen för svenska kyrkan i utlandet. Svenska kyrkans diakoni- nämnd. Bisknpmzötet. Riksförbundet kyrkans ungdmn. snftsräden i Sträng- näs. Växjö och Härnösand. Sveriges kristna ungdmnsräd sarttt Svenska kyrkans personalförbund.

Svea hovrätt kortstaterar att kommittén föreslår att det hittillsvarande ontrådet för kyrklig lagstiftning delas upp i ett område där beslutanderätten läggs hos riksdagen ensam och ett annat där kyrkomötet ensantt beslutar. Eftersom lagstiftttittgsotnrådct är omfattande och komplicerat medför en sådan uppdelning. ltur den ätt görs, att grättsdragrtingsproblent uppstår. De frågor som kommittén vill ltänföra till kyrkomötets beslutanderätt är väl enligt hovrätten i allntänhct sådana där staten vanligtvis inte ltar några itttressen att bevaka. Men även frågor som till syrtes framstår som rettt kyrkliga kan beröra principiella problem sotn jämställdhet. föreningsrätt och vissa ri'ittvisefrägor. llovrätten framltäller att senare års erfarenheter visar att tttatt inte katt utesluta att opinionen ittont kyrkan även i sådana spörsmål kan gå andra vägar än den opinion i landet sotn företräds av riksdagen. Så länge kyrkan har kvar karaktären av statskyrka. torde det därför enligt hovrätten finnas ringa utryrnntc för en kyrkans egen författttittgstttyrtdigltet utövad av kyrkomötet. Om det anses att kyrkomötet skall ges egen författningsmyn- dighet är det under alla (')rttstärtdiglteter nödvändigt att området för denna befogenhet bestäms nted större precision ätt som skett i 5 s i förslaget till lag om svenska kyrkan. artser hovrätten. Juridiska faktt/tetsm'intnden vid universitetet i (Ep/mala avstyrker förslaget. Nämnden framhåller bl. a. att det med utgångspunkt från det f("trhällandet att svenska kyrkan f. n. ltar status av

• Sida 91
•  Original

l'rop. NSI/82:77 ()]

statskyrka kttappast förefaller görligt och i varje fall mindre fruktbart att söka företa avvägningett rttellatt förmenta statliga och kyrkliga intressen vid fi:"trdelnirtgen av norntgivningert. Enligt ttämndett ttppstär betydartde och sv:"rrbemästrade gri'rnsdragnirtgsproblcrtt. Vidare låter sig dylika operationer enligt nämnden näppeligen gertorttföras utan ett direkt eller åtrttirtstorte indirekt hi'tnsynstagande till den principfråga som enligt direktiven i santrnanhattgct inte får tangeras. Teologiska fakultetsnäntnden vid universi— leta! i Lund kritiserar förslaget och anser att den ökade självbesti'uttmanderätt som enligt förslaget skulle tillförsäkras kyrkan blir illusorisk. I fråga om det kompetettsornråde som kommitten vill tillägga staten katt det enligt nämnden fittnas statliga intressctt. men det är lika uppenbart att de direkt eller indirekt djupt ingriper i kyrkans centrala vcrksartthet. Som exempel anger ttätttttdett den statliga lagstiftningen om rttedlentskap i kyrkan. vilken förutsätts vara bestämmande för de villkor kyrkan katt väntas ange för delaktighet i kyrkans sakramettt. Vidare pekar nämnden på att k 'alifikationsbestämmelserna för utnämning till prästerlig tjänst är en fråga sont direkt berör de grundläggande funktionerna inortt kyrkan. Ett genomgång av kyrkomötets tilltänkta befogenheter visar enligt nämnden att det nästan uteslutande rör sig om sådana frågor där regering och riksdag redan enligt nuvarande praxis endast expedierar de beslut som kyrkornt'ttet har kommit fram till.

Domkapitlet i Slrängm'is framhåller att de ärenden som enligt förslaget skall föras över till kyrkomötets självständiga beståttttttartderätt i allt väsentligt gäller frågor beträffande vilka kyrkan redan tttt i praktiken har ett bestämmande inflytande. Även om gränsett rttellatt statsrttaktcrrtas och kyrkotttötets kompetens skulle kunna dras på ett något attrtat sätt än kommittén ltar gjort. förefaller det ändå enligt domkapitlet oundvikligt att vitala otnrådett av kyrkans inre angelägenheter läggs ttttder statlig beslutan- derätt. Dontkapitlet anser att det befästande och den utbyggnad av statskyrkosystcntet som detta innebär inte låter sig förenas nted de intentioner som har kommit till uttryck i direktiven. Domkapitlet i Växjö anser att förslagen till ärendeft'ftrdelning kännetecknas av vaghet och osäkerhet. Som förslaget nu ser ut innebär det enligt domkapitlet att kyrkan får vad den redan har. rttcdan statens befogenheter ökar väsentligt. Domkapitlet anför att det är helt klart. att staten måste ha ett inflytartde när det gäller frågor med ekonomiska konsekvenser (li'tnefrågor. regleringsfrå- gor m. fl. ). Enligt domkapitlet är det emellertid lika självklart. att det finns frågor av detta slag där kyrkan måste få komttta till tals och även få sitta synpunkter beaktade. Dotnkapitlet fratttltåller att det i den föreslagna lagen om svenska kyrkan föreskrivs. att svenska kyrkan skall upprätthålla "en på demokratisk gruttd uppbyggd riksorttfattande verksamhet" samt att alla skall beredas "möjlighet att delta i kyrkarts gudstjänster och religiösa verksartt- lteter i övrigt". Dontkapitlct anför att rikstäckande verksamhet kräver bestämda ekonomiska fi:"trutsättningar. När det gäller att ange graden och gränserna för densamma. mäste kyrkan cttligt dorttkapitlet få komma till tals

• Sida 92
•  Original

Prop. 198 l/82:77 92

och även få sitta synpunkter beaktade. I annat fall blir det enligt domkapitlet meningsliftst att tala om en samverkan mellan stat och kyrka. lsatnmanhanget bör också beaktas och utredas domkapitlerts och stiftsrtämnderttas ställning som lokala statliga myndigheter i relation till kyrkans f("ftrcslagna centrala organ. anser domkapitlet. En begränsning av resurser kan exempelvis hindra kyrkligt initierad verksamhet. Ett annat område där kommittén enligt domkapitlets mening ltar föreslagit en orimlig ärettdefördelrtirtg. gäller ntedlemskapeti kyrkatt. Domkapitlet katt inte acceptera kornntittens ft'ftrslag att riksdagen ensam skall besluta om ändring. tillägg eller upphi'ivande av medlentsl—atpsreglet'na. Domkapitlet framhåller att kyrkotillht'n'igheten inte katt betraktas som en tttedborgerlig rättigltet. utatt kyrkan tttåste själv ha mt'frjlighet att frt'tmföra sitt syn. l-lcla detttta fråga tnåste enligt domkapitlet bli ft'ftremäl för ft'trnyade överväganden. Dmnkapi/let i Lund framhåller att en reform av så genomgripande slag sotn kommitten föreslår måste bygga på ett ömsesidigtförtroende. Enligt domkapitlets uppfattning är det för kyrkatt helt oacceptabelt att det statliga intresset så får överhanden som förslaget innebär. Det vägledande vid gränsdragningen får alltså inte vara om frågan traditionellt har reglerats genom kyrkolag eller om staten har intresse av frågan. Gränsdragningen rttåste enligt domkapitlet. rtted beaktande att kyrkan är ett trossamfund. ske så att frågor där kyrkan ltar det största intresset överläts åt kyrkomötets självbestättttnattde tttedan frågor där statens intresse överväger läntrtas till regerirtgett. Enligt domkapitlets uppfattning är reglerna om medlemskap i kyrkan av så grundläggande karaktär för kyrkan att kyrkans intresse måste få tar överhanden. Möjligen kan religionsfriltetslagett innehålla ett mycket allntärtt hållen regel om medlemskap i svenska kyrkan. (_)ckså reglerna om behörighet till prästäm- betet satttt prästvalslagen och lagert om biskopsval bör kunna överlämnas till kyrkomötets självbestämmande. de senare dock under förutsättning att det åt kyrkan även överlämnas rätten att utnämna till prästerlig tjänst. Också i övrigt bör tillämpttittgsfrågor som f. n. regleras i förordningar utfärdade av regeringen kunrta överlämnas till kyrkans självbestäntntande. Dontkapit/eti Göteborg anser att utrednittgett föreslår ett klart markerad f("örändring av relationen stat-kyrka. Den ömsesidighet sotn tidigare ltar gällt i lagstiftning- en ersätts enligt domkapitlet av ett förmyndarsystem. Riksdagen utövar bestämtttanderätten i så viktiga frågor" som religitutsfrihetslagen. gränsertta för kyrkomt'jtets kompetens. grunderna för den kyrkliga organisationen. försarttlingsstyrelselagen etc. santt i ("övrigt då en kontlikt föreligger mellan statlig och kyrklig uppfattning. Domkapitlet anser t. ex. att religionsfrihets— lagen till betydande del rör vid frågor som direkt ltar ttted kyrkans lära att göra. bl.a. därför att den reglerar villkorert för medlemskap i kyrkan. Dontkapitlet ställer sig helt avvisande till förslaget sotn enligt dess mening föregriper" stat-kytka—frz'igatts lösning. Domkapitlet [ Karlstad konstaterar att staten enligt kommitteförslaget skall bestämma så snart det föreligger en konflikt mellan statlig och kyrklig uppfattning om reglerirtgens sakliga

• Sida 93
•  Original

Prop. NSI/82:77 93

innehåll. Domkapitlet kan inte tillstyrka att denna tankegång upphöjs till lCClilnde princip för ttormgivningens fördelning. Enligt domkapitlet bör arbetet i stället inriktas på praktiska lösningar med bred förankrirtg. Domkapitlet anser att varje trossamfund tttåste få bestämma vilka som får tillhöra samfundet men frarnltåller samtidigt att det synes ofrårtkontligt att riksdagen fastställer vissa ramar för medlemskapet. Enligt domkapitlet bör den närmare korttpetensfördelnirtgen bli föremål för ytterligare i'tvervägan- den.

När det gäller kyrkans organisation på stiftsplanet anser domkapitlet att kyrkan inte helt katt avhända sig medbestämmanderättett beträffande domkapitlert. Ett minimikrav är att kyrkomötet får tillfälle att yttra sig över frågor om dess kompetens. Enligt domkapitlet bör vidare förutsättaingarna för präStvigning ligga under kyrkomötets kompetensområde och behörig- ltetsvillkoren för prästerliga tjänster i största möjliga utsträckrtittg få bestämmas av kyrkontötet. Domkapitlet i Härnösand. sotn ltar avgivit ett yttrande gemensamt nted stiftsnämnden i I—Iärnzit'sand. menar att man med skäl kan ifrågasätta om inte en ändrad fördelning mellan statens och kyrkans normgivning bör anstå till dess ntan tar principiell ställning i frågan om relationerna mellan staten och kyrkan. Domkapitlet konstaterar att kyrkan hittills genom kyrkomötet har deltagit i flertalet beslut. medan det nu föreslås att kyrkomötet får besluta irtortt ett mycket begränsat område och att riksdagen beslutar i de stora och avgi'trande frågorna. Detta måste enligt domkapitlet från kyrkans sida betecknas som helt oacceptabelt. Domkapitlet i Luleå. som avstyrker förslaget. förklarar att om förslaget ändå genomförs katt domkapitlet inte biträda förslaget om att bestämmelser om medlemskap i svenska kyrkan skall avgöras tttatt medverkan av ett för kyrkan represen- tativt organ. När det gäller kyrkans tjänster och de bestämmelser som avses reglera dessa. föreft-tller det domkapitlet som om frågor rörande behörighet för inträde i prästärttbetet. bestänttttelser för prästcxamen och prästvalslagert samtliga är av sådant internt kyrkligt intresse. att de helt och hållet bör handhas inom ramen för kyrkomöte och kyrklig centralstyrelse.

Stiftsrn'imm'len i Uppsala konstaterar att den av kommittén föreslagna ändrade kompetettsfördelttittgen mellan staten och kyrkan irtnebär att normgivningen beträffande den kyrkliga egendomen i fortsättningen enbart kommer att åvila riksdagen. Enligt nämnden är egendomsförvaltningen etttellertid en fortsatt angelägen fråga även för kyrkan. Nämnden framhåller att om man i görligaste mån vill bibehålla den rådande balansen ntellan parterna är det av vikt att statens norrngivrting begränsas till att avse grundläggande bestämmelser sont reglerar främst principerna för förmögen— hetsförvaltningen och de ekonontiska rttcllanhavandena tnellart staten och kyrkan. medan de kyrkliga organen på tilläntpningsorttrådet ges väsentligt ökade befogenheter till självständigt och effektivt agerande irtortt rarnert för de givna allrttättna riktlinjerna. Stiftsnänrndcn i Linköping anser att förvaltningen av den kyrkliga jorden vid en korttpetensuppdelning i stället

• Sida 94
•  Original

Prop. NSI/82:77 94

bör tillkomma kyrkomötet. [ varje fall bör. enligt nämnden. kyrkomötet i någon form ge sitt bifall till varje av riksdagen föreslagen ändring av reglerna för förvaltning av den kyrkliga jorden. .S'lij'lsm'imndt'n i ll't'istcnis anser att i'irendeft'fn'delningen måste genomarbetas mera. Enligt"stiftsnz'imnden bör därvid beaktas att kyrkan är ett trossamfund. Stiftsnämnden framhåller att staten i lag har förklarat svenska kyrkan vara ett trossamfund med det mått av respekt och självständighet från statens sida som detta innebär. Samtidigt är det enligt stiftsnämnden viktigt att beakta demokratin i kyrkan. Alla som har rösträtt har rätt till inllytande och delaktighet i beslut. Av betydelse för justering av ärendel't'jrdelningen bör enligt stiftsnänmden vidare en föränd— ring av kyrkolagsomrädet bli. Stiftsnämnden anger som ett konkret exempel på vad som behöver ändras i ärendefi'irdelningen reglerna om kyrkotillhö- righet. F.nligt stiftsnämnden kan reglerna inte bestämmas titan ett fortsatt kyrkligt inflytande. med hänsyn till den betydelse som reglerna kan få för kyrkans organisation och egenart. Stiftsnämnden framhäller vidare att den lagstiftning som reglerar den kyrkliga jorden berör för kyrkan vitala ekonomiska intressen. varför kyrkan måste garanteras inflytande på denna lagstiftning. Stiftsnämnden anser att frågan om förvaltningen och handha- vandet av den fasta kyrkliga egendomen bör utredas i hela sin vidd. För att detta skall kunna ske utan att det slutliga ställningstagandet föregrips. bör enligt stiftsnämnden nuvarande ordning och reglering bestå fram till dess. Enligt stiftsnämnden kan en möjlig lösning vara att det i lag endast meddelas vissa grundläggande bestämmelser. medan det överlämnas åt kyrkomötet att besluta om sådana tillämpningsl'rågor. som f. n. finns i förordningen om förvaltning av kyrklig jord. Också i övrigt bör enligt stiftsnämnden tillämpningsfragor. soln f. n. regleras i förordningar utfärdade av regeringen. kunna ("werli'imnas till kyrkans självbestämmande. Sriftsnämnden i Göteborg anför att lydelsen av ss förslaget till lag om svenska kyrkan under inga omständigheter bör ges sådant innehåll att en inskränkning därigenom görs av kyrkomötets beslutanderätt beträffande den kyrkliga jorden och dess hamlhavande.

Svenska kyrkans ("('Illrtlfl'ådför Mange/isation och jo"rsamIingsarbele säger sig inte kunna godta den princip utredningen har angett när det gäller att dra upp gränserna mellan kyrklig och statlig bestämmanderätt. Enligt central- rådet måste gränserna för kyrkans självbcstämmandcrätt dras utifran sakliga och noggranna överväganden om de enskilda frågornas natur och hemorts- rätt och kan inte i första hand göras beroende av att kyrkans ställningsta- gande sammanfaller med statens. Under andra förutsättningar blir enligt centralrådet allt tal om någon kyrkans självbestämmanderätt helt illusoriskt. Centralrådet säger sig inte kunna finna att den i utredningen angivna principen på något sätt medverkar till att upprätthålla den nuvarande balansen mellan kyrkan och staten. även om kommitten försäkrar att kyrkan inte behöver vara förhindrad att få sina synpunkter beaktade vid en sådan frågas pri'ävning. Svenska kyrkans diakoninämnd konstaterar att kommittén

• Sida 95
•  Original

Prop. Håål/82:77 95

har utformat sitt förslag så att staten förbehåller sig rätten att besluta i praktiskt taget varje grundläggande fråga. ytterst även sådan som gäller kyrkans bekännelse. Diakoninämnden konstaterar vidare att kyrkomötet anförtros frågor om ändringar. tillägg eller tolkningar av bekännelsen titan att samtidigt kunna utfärda lagligt bindande bestämmelser om dessa ting. Enligt diakoninämndcn måste det betraktas som en avgörande försämring i svenska kyrkans rättsläge om kyrkomötets nuvarande medverkan i kyrko— lagsfrågor upphör. Om förslaget genomförs krävs att frågan om behörighets- krav till prästämbetet hänfi'irs till området för kyrkans självbestämmande. Biskopsmt'itut är kritiskt mot förslaget och anser att det medför en relationsändring mot större statligt beroende. Enligt Biskopsmt'itct kan man genomgående säga att den föreslagna ärendefört'lelningen mellan riksdag och kyrkomöte tillgodoser framför allt statens intressen. Biskopsmötet framhål— ler vidare att kyrkotillhörigheten och de bestämmelser som reglerar denna utgör en viktig grundval för den kyrkliga demokratin. Om grundvalen ändras. ändras därmed förutsättningarna för den kyrkliga demokratin. Det är enligt Biskt')psmötet inte rimligt att detta bör bestämmas av riksdagen. Bisk(_)psmötet uttalar att det även torde strida mot svenska kyrkans religionsfrihet som trossamfund. om dess medlemskapsbestämmelscr fast- ställdes enbart av en riksdag. där ett avsevärt antal ledamöter inte tillhör svenska kyrkan. Biskopsmötet förklarar sig därför inte kunna biträda förslaget om att föra bestämmelserna om medlemskapet till riksdagens normgivningsomräde. Kyrkotillhörighetsfrågan i dess helhet bör enligt Biskopsmötet bli föremål för bedömning av kommande kyrkomöten. Liknande synpunkter förs fram även av domkapitlet i Västerås. Riksj't'irhun- det kyrkans ungdom anser att de åtgärder som utredningen föreslår i syfte att behålla balansen mellan statlig och kyrklig bestämnnmderätt — för att i enlighet med direktiven inte föregripa de principiella ställningstagandena i stat-kyrka-fri'tgan — inte svarar mot detta syfte. Förbundet hänvisar till den enligt förbundets mening oklara kompctensfördelning mellan riksdag och kyrkomöte som kommer till uttryck i 5 s den föreslagna lagen om svenska kyrkan. Förbundet framhåller att samtidigt som riksdagen övertar bestäm— nntnderätten beträffamfe flera för kyrkan angelägna frågor. fastställs ingen motsvarande exklusiv bestämmanderätt för kyrkomötet. Den nyss nämnda paragrafen garanterar enligt förbundet staten bestämmandcrätt i alla frågor där en konflikt mellan statlig och kyrklig uppfattning kan föreligga. Stiftsrådet i .S'lrt'ingnt'is säger sig inte kunna finna annat än att för kyrkan synnerligen väsentliga områden genom fi'n'slaget skulle ligga utanför kyrkans S_liilvbesti'imtmmderätt eller möjligheter till påverkan. Bestämmelser angå- ende medlemskap i kyrkan och frågan om dopets ställning skulle bl. a. ligga utanför kyrkans bestämmandeområde. Utanför detta område skulle även ligga frågor om kompetens för innehav av kyrkliga ämbeten m.m. En konsekvens av förslaget är enligt stiftsrådet att delar av kyrkans läromyn- dighet skulle överföras till statliga organ. vilket inte kan vara acceptabelt för

• Sida 96
•  Original

Prop. l98l/82z77 %

kyrkan. Stiftsrådet framhåller att i tillskapandet av lagbestämmelser för kyrkans vidkommt'tnt'le utan tvekan ingår även en tolkning av kyrkans lära. vilket det inte är rimligt att frånhända kyrkan. .S'tiftsrådeli l-"a'xjö konstaterar att kommittén i fråga om ärendefördelningen inte har lyckats leva upp till sina egna uttalade intentioner. Som förslaget nu ser ut innebär det enligt stiftsrådet att kyrkans inflytande blir knappt status quo. medan statens befogenheter utökas väsentligt. Stiftsrådet menar vidare att kt'nnmitte'n har f("')t'eslagit en helt orimlig ärendef'i'irdelning vad gäller medlemskapet i kyrkan. Enligt stiftsrådet bör den föreslagna i'irendefördelningen mellan riksdag och kyrkomöte ordentligt ses över och hänsyn därvid tas till svenska kyrkans karaktär av trossamfund. Stiftsrådet i Härnösand ktmstaterar att kyrkans självbeståmmanderätt enligt förslaget blir mycket inskränkt. medan däremot riksdagens beståmtnanderätt skulle komma att omfatta större (felen av de frågor som är viktiga och avgörande för kyrkan. Stiftsrådet säger sig inte kunna biträda förslz-tget. Svenska kyrkans persona/förl)ttna' anser att kommitténs förslag bör avvisas. Detta framgår enligt ft'ärbundet bl. a. vid en närmare genomgång av några områden som faller inom den nuvarande kyrkolagstiftningen. men som kommittén för över till riksdagens beslutande eller uttrycker sig oklart om. Förbundet framhåller att det i tillskapandet av bestämmelser för kyrkan även ingår tolkning och tillämpning av kyrkans lära och tro. vilket det inte är rimligt att frånta kyrkan. Som exempel på områden som inte kan undandras kyrkomötets bestämmanderätt nämner förbundet reglerna om medlemskap i kyrkan. bestämmelser om präst- och biskopsäm- bete liksom tillsättning av prästerliga tjänster. regler om ändamål. använd- ning och förvaltning av kyrkornas inventarier och kyrkans egendom.

Några få remissinstanser tar särskilt upp frågan om förslaget att överföra normgivningsmakt till kyrktnnötet går att förena med t 0 g e ring s fo r — mens bestämmelser.

Regeringsrättwt framhåller att det vill synas som om kommittén sätter likhetstecken mellan "kyrkans självbestämmandcrätt" och "kyrkomötets självständiga bestämmanderätt". å ena. samt kyrkans "normgivningsmakt" å andra sidan. lin sådan satnmanblandning av skilda begrepp gör det enligt regeringsrätten svårt att förstå innebörden av kommitténs förslag. Rege- ringsrätten framhåller att med normgivning avses eljest regelmässigt endast stiftande av sådana lagar och andra föreskrifter som åsyftas i regeringsfor- men. särskilt i dess 8 kapitel. Att utfärda normer av denna beskaffenhet kan enligt regeringsrätten inte falla inorn området för det självbestämmande som tillkommer ett enskilt trossamfund. En förutsättning för att kyrkan ges normgivningsmakt är att kyrkan blir ett offentligrättsligt samfund. Rege- ringsrätten konstaterar att kommittén vidare synes mena att det skulle ankomma på kyrkan att själv meddela tillämpningsföreskrifter till lagen om svenska kyrkan. Hur detta är grundlagsenligt möjligt är enligt regeringsrät- ten oklart. Är kyrkan en privaträttslig sammanslutning (enskilt trossam- fund). kan den i samma utsträckning som andra sådana sammanslutningar

• Sida 97
•  Original

Prop. l98l/82:77 97

själv bestämma rörande sina angelägenheter. Däremot går det enligt regeringsrätten inte att på kyrkan som enskilt rättssubjekt överflytta den kompetens att utfärda föreskrifter om verkställighet av lag. som enligt 8 kap. 13 & regeringsformen tillkommer regeringen. Härför fordras en grundlags- ändring. framhåller regeringsrätten. JK framhåller att en normgivningsmakt för kyrkan måste ha grundlagsstöd. Den kan inte tas upp i vanlig lag annat än om riksdagen med sin exklusiva rätt att stifta lag ges rätt i grundlag att delegera normgivningskompetensen. Detta förfarande innebär emellertid enligtJK att man i princip lägger lagstiftningsmakten i riksdagens hand också när det gäller all kyrklig lagstiftning och att den kyrkliga kompetensen blir beroende av riksdagens gottfinnande. Kyrkan får enligt JK i sådant fall en underordnad ställning i förhållande till staten. JK framhäller vidare att nya regler om fördelningen av normgivningsmakten även torde kräva övergångs- bestämmelseri fråga om gällande kyrkolagar. Dessa har stiftats gemensamt av regering och riksdag med kyrkomötets samtycke. Frågan om hur de i fortsättningen skall upphävas eller ändras måste enligt JK lösas. JK framhåller att slutsatsen blir att ett upphävande av de nuvarande reglerna i punkt 9 övcrgångsbestämmelserna till regeringsformen om lagstiftningskom- petensen mäste ersättas med nya och mer omfattande grundlagsregler. om kyrkan på vissa omräden ensam skall ges normgivningskompetens.

Juridiska fakullwsnämnden vid universitetet i Stockholm framhäller att kommittén har förbisett. att det krävs grundlagsstöd för sådan delegation av normgivningsmakt till kyrkomötet som föreslås ske genom den förslagna lagen om svenska kyrkan. Ett genomförande av kommitténs förslag i denna del f("irutsätter enligt fakultetsm'imnden. att delegationsbestämmelserna i 8 kap. regeringsformen kompletteras med ett stadgande om rätt för kyrkomö- tet att efter bemyndigande i lag utfärda föreskrifter i vissa ämnen. Med hänsyn till Oklarheten om utgången av stat-kyrka—frägan kan det enligt fakultetsnämnden eventuellt vara lämpligare att sådana bestämmelser tas ini regeringsformens övergångsbestämmelser. Juridiska j'akullelsniimmlen vid universiten)! i Lund konstaterar att en viss normgivning anförtros åt kyrkomötet i den föreslagna lagen om svenska kyrkan. Fakultetsnämnden framhåller att detta är en delegation av normgivningsmakt. vilket kräver grundlagsstöd. Nämnden hänvisar till uttalanden i prop. 1973190 s. 209. Något sådant grundlagsstöd finns inte för närvarande vare sig i själva regeringsformen eller i dess övergångsbestämmelser. Regeringsformen mäste därför enligt fakultetsnämnden kompletteras med en föreskrift om delegation av normgivningsmakt på det kyrkliga omrädet.

Domkapitlet i Växjö framhåller att den av kommittén föreslagna delega- tionen av normgivningsmakt ät kyrkomötet bör grundlagsfästas. Stiftsnämn- den i Västerås anser att det nuvarande kyrkomötet bör reformeras i demokratisk riktning samt att det bör få ett eget vittomfattande kompetens- omräde. Stiftsnämnden vill emellertid peka på att kyrkomötets liksom den föreslagna centralstyrelsens förhållande till de legala stiftsorganen, domka—

• Sida 98
•  Original

Prop. l98l/82z77 98

pitel och stiftsnämnder. bör klaras ut närmare. Stiftsnämnden framhåller att det rcft')rmerade kyrkomötet inom sitt kompetensområde kommer att fatta beslut med konsekvens för de legala stiftsorganen. För att så skall kunna ske bör enligt stiftsnämnden helst en föreskrift till stöd för en sådan ordning föras in i regeringsformen. Förslaget bör enligt stiftsnämndens mening ses över med hänsyn härtill.

4 Prästerskapets privilegier

Kommitténs förslag att bestämmelserna om prästerskapets privilegier upphävs får ett blandat mottagande av de remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga. Endast ett fåtal instanser godtar förslaget som kommittén har utformat det. Flertalet godtar förslaget endast under vissa mer eller mindre långtgående förbehäll.

Kam/narknllegier. länsstyrelserna i Stockholms. Jönköpings och Krono- bergs län. domkapitlen i Karlstad och Härnösand. stiftsnämnden i Karlstad. Riksfi'irlnmdet kyrkans ungdmn. .S'venska kyrkans jörsamlings- och pastorats- förbund samt stiftsrådet i Stockholm tillstyrker eller motsätter sig inte kommitténs förslag i denna del.

kammarkollegiet erinrar om att kollegiet i tidigare sammanhang har hävdat den uppfattningen att samtliga privilegier för prästerskapet har förfallit med undantag för frihet för präst att delta i kyrkvaktarcs avlöning och rätt för präst till fria gravplatser och fri klockringning i samband med begravning. Kollegiet anser liksom kommitten att ett upprätthållande av särskilda privilegiebestämmelser måste anses vara otidsenligt och föga demokratiskt. Kollegiet tillstyrker därför förslaget. Länsstyrelsen iJönkÖ- pings län kan inte finna annat än att priviIegiestadgandenas praktiska betydelse i dag är av ringa värde för svenska kyrkan. Länsstyrelsen delar därför kommitténs uppfattning att privilegierna bör avskaffas. Domkapitleti Karlstad motsätter sig inte att privilegierna upphävs. Enligt domkapitlet torde dessa i stort sett sakna betydelse för prästerna själva. Endast rätten till fria gravplatser har enligt domkapitlet något egentligt intresse. men domkapitlet anser att betydelsen därav är ringa. Domkapitlet i Härnösand framhåller att den viktigaste privilegiefrågan gäller frågan om svenska kyrkans rätt till den kyrkliga egendomen. Eftersom den kyrkliga egendomen får anses ha det skydd som rimligen kan begäras. vill domkapitlet inte motsätta sig att dessa privilegier upphör. Enligt domkapitlet kan också övriga privilegier upphöra eftersom de har ringa betydelse. Saftmu'imnden i Karlstad ansluter sig i huvudsak till kommitténs uppfattning. att den kyrkliga egendomen åtnjuter ett tillfredsställande skydd genom lagar och rättsgrund- satser. som gäller för stiftelser och genom ändamålsbestämmelser. Nämnden har övervägt om skyddet skulle kunna förstärkas genom införande av någon lagbestämmelse om att den kyrkliga egendomen för framtiden skall behållas för sitt ändamal. Enligt nämnden förefaller dock en sådan bestämmelse sotn

• Sida 99
•  Original

Prop. [981/82z77 99

föga meningsfull. Gällande lagstiftning om kyrkligjord torde nämligen enligt nämnden vila på grundsatsen att jorden skall behållas för sitt ändamål. Stiftsnämnden motsätter sig därför inte att de prästerliga privilegierna avskaffas även såvitt de kan beröra den kyrkliga jorden. om privilegierna av vissa skäl anses otidsenliga. Nämnden framhåller samtidigt att frågan om kyrkans rätt till jorden är av så vital betydelse att den bör behandlas med synnerlig omsorg.

Flera remissinstanser anser att förslaget kan genomföras endast under förutsättning att garantier skapas för att skydda kyrkans egendom. En sådan inställning redovisar domkapitlen i Linköping. Skara. Strängnäs. Västerås och Lund. stiftsnämnderna i Linköping. Skara. Strängnäs. Lund och Luleå. Svenska Kyrkans centra/räd för ('t-'angelisatinn och försa/nlingst'lrbctc. Biskopsmötet. stiftsräden i Strängnäs. Linköping, l-"'ä.vji')'. Karlstad och Härnösand samt Svenska kyrkans parsonalförbtmd.

Domkapitlet i Skara framhåller att privilegierna endast i obetydlig omfattning kan sägas utgöra förmåner för prästerskapet. Privilegierna ålägger också skyldigheter. Domkapitlet förutsätter att ett eventuellt avskaffande av pris-=ilegieskyddet i denna del varken nu eller framledes förändrar kyrkans dispositionsrätt till egendomen. I övrigt har domkapitlet inte något att erinra mot privilegiernas avskaffande. Samma synpunkter framförs av sttflsnr'immlwt i Skara. Domkapitlet i Strängnäs anför att privilegierna representerar en otidsenlig lagstiftningsform. men att de inte kan avskaffas innan de har ersatts av en lagstiftning som erbjuder motsvarande skydd eller att man på annat sätt tillgodosett behovet av garantier för att egendomen förblir kyrkans. Domkapitlc'ti Lund framhåller att privilegierna i egentlig mening inte är bestämmelser till förmån för prästerskapet. Reellt är privilegierna en "förmån för den svenska kyrkan i dess helhet" (kyrkolagsutskottet 1932). Deras främsta betydelse är att ge ett särskilt skydd för den egendom som med kyrklig äganderätt eller disposi- tionsrätt skall tjäna kyrkan och hennes angelägenheter. Stadgandet om kyrkomötets samtycke i en fråga som rör privilegierna avser att bereda förstärkt skydd åt dessa. Privilegierna. som är av högre valör än vanlig lag. och bestämmelsen om kyrkomötets samtycke. kan enligt domkapitlet inte upphävas utan att kyrkan i annan form erhåller ett motsvarande skydd för den egendom det gäller.

Stiftsm'imnden i Linköping hänvisar till uttalanden av kommittén om att privilegiebrevets artiklar 3 och 4. som stadgar skydd för församlingspräster- nas. biskoparnas och klockarnas forna lönetillgångar. alltjämt är giltiga. Upphävs giltigheten av dessa artiklar mister kyrkan en lagfäst garanti för besittningsrätten till den kyrkliga jorden. Om så sker. bör enligt stiftsnämn- den en garanti av samma innehåll lämnas kyrkan i annan form. Liknande synpunkter framförs av stt'jisnämndcn i Lund. Stiftsnämnden i Strängnäs framhåller att nämnden i ett annat sammanhang har bejakat ett tidigare utredningsförslag om stiftelsebildning rörande den kyrkliga egendomen.

• Sida 100
•  Original

Prop. 198 l/SZ:77 100

Stiftsnämnden föreslår att det övervägs att genomföra huvudprinciperna i det förslaget. Härigenom skulle kyrkan få garanti för att egendomen bibehölls för sitt ändamål. Några administrativa eller juridiska svårigheter" torde enligt nämnden inte föreligga eftersom såväl kyrkokommuner som domkapitel förvaltar stil'telseegendom i form av de medeltida kyrkor. vilka i den juridiska doktrinen alltid har ansetts utgöra stiftelser. Med en sådan ordning för (len kyrkliga egendomen kan enligt stiftsnämndens mening prästerska- pets privilegier upphävas. Även Svenska kyrkans centra/råd för mange/isa- tion och försa;nlingsarbcte anser att rättsskyddet för kyrkans egendom kan säkras genom en stiftelsekonstruktion. Stiftsnämndm i Luleå hävdar med bestämdhet att privilegierna måste ersättas av annan lag. tillkommen i kyrkolags form för att undvika att det rättsliga skyddet för den kyrkliga jorden skulle falla. Biskopsmc'itat framhåller att privilegiefrågorna och spörsmålen om kyrkans egendom måste ses tillsammans. Om privilegierna skall upphävas. måste enligt Biskopsmötets uppfattning den kyrkliga äganderätten till den specialreglerade egendomen garanteras i annan rättslig form. Domkapitlet i Västerås framför samma uppfattning.

Stiftsrädat i Strängnäs framhåller att problemen kring prästerskapets privilegier är komplicerade och svåra. De utgör i egentlig mening inte någon privilegielagstiftning till förmån för prästerskapet. utan är i stället ett rättsskydd för kyrkans egendom. Stiftsrådet menar att i den mån nägra av de privilegier som avsåg prästerskapet fortfarande skulle gälla. kan dessa upphävas. Mer komplicerade är de frågor som gäller kyrkans egendom och hennes dispositionsrätt och äganderätt till denna. Stiftsrådet anser att det vid upphävandet av privilegielagstil'tningen är nödvändigt att i annan form skapa ett garanterat skydd för kyrkans egendom. Vid tillskapandet av sådana regler är det väsentligt att kyrkans organ får medverka. Stiftsrådet hänvisar till att de förslag som lades fram av de kyrkliga företrädarna i stat—kyrka—överlägg- ningarna i utredningen Kyrkans framtida organisation (SOU 1978:2) innehöll förslag om stiftelsebildning för den specialreglerade egendomen av fem olika typer. Stiftsrådet menar att dessa väl skulle kunna brukas vid ett upphävande av privilegierna och ge den kyrkliga egendomen ett rättsligt skydd. Saftsrådcti Växjö ser frågan om prästerskapets privilegieri samband med stiftstingsorganisationen. Stiftsrådet anser att privilegierna inte får fi'irändras så att det får menliga konsekvenser för det fria stiftsarbetct. .S'aftsrädeti Härnösand ansluter sig till kommitténs förslag att privilegierna kan upphävas. under fi'irutsättning att privilegiernas innehåll beträffande den kyrkliga egendomen inte upphör att gälla.

Enligt juridiska fakultetsnämndcn vid Uppsala unit-'ersitet har kommitten inte presenterat någon tillfredsställande utgångspunkt för en revision av prästerskapets privilegier. Nämnden anför bl. a. att det visserligen "må vara ställt utom tvivel att dessa stadgandens praktiska betydelse i dag är av ringa värde för svenska kyrkan". Nämnden ställer frågan hur förhållandet därvidlag kan komma att gestalta sig för morgondagens kyrka. Nämnden

• Sida 101
•  Original

Prop. 198 I/82z77 101

ifrågasätter huruvida inte partiella rex-'isionsprojekt bör vila i avvaktan på det av författningsutredningen åsyftade utredningsarbetet, som lämpligen bör avse inte bara spörsmälet om kyrkans framtida status utan även inriktas på att nä större klarhet rörande privilegiernas materiella innehäll. Å andra sidan finner nämnden frågan om prästerskapets privilegier knappast vara av sådan dignitet. att anledning finns att direkt motsätta sig kommitténs förslag om upphävande av ifrägavarande stadganden. [ så fall bör enligt nämnden beslut därom fattas i den ordning som gäller för kyrkolagstiftning. Med hänsyn till ovissheten om vilka privilegier som alltjämt är giltiga bör beslutet om upphävande av dessa i enlighet med kommitténs förslag ges den allmänna utformningen. att satntliga i 1723 års privilegieurkund ingäende bestämmel- ser upphävs. Si'anska kyrkans personal/örbund anser att privilegierna och bestämmelsen om krav på kyrkomötets samtycke om en fräga rör privile- gierna inte kan upphävas utan att kyrkan i annan form får ett motsvarande skydd för främst den egendom det gäller. Allmänna lagbestämmelser och rättsgrundsatser. som kan ändras titan kyrkans samtycke. är enligt förbundet inte en tillräcklig garanti för den egendom det gäller.

JK. domkapitlet i t..-'ppsala. stiftsnämnden i l-"äxjö samt sti/'tsrtiden i Uppsala och Västerås anser att frägan om prästerskapets privilegier behöver ut r e da s närmare.

JK framhäller att frågan om ett upphävande av bestämmelserna om pri'isterskapets privilegier behöver belysas mera ingående än vad kommitten har ansett vara nödvändigt. En sädan belysning skulle enligt JK ha varit naturlig mot bakgrund av att man i samband med 1974 års grundlagsreform ansåg sig böra behälla grundlagsreglerna om prästerskapets privilegier medan ständsprivilegierna i övrigt upphävdes. Vid grundlagsreformen hänvisades till oklarheten i vilken utsträckning prästerskapets privilegier alltjämt gällde och hade någon betydelse. De grundlagsfästa rättigheter som eventuellt kan föreligga i detta hänseende kan enligt JK:s mening inte avfärdas på det lättvindiga sätt som utredningen har gjorts. Enligt domkapitlet i Uppsala mäste. före ett upphävande av prästerskapets privilegier. frägan först underkastas en noggrann utredning. En sådan utredning bör innefatta en utvärdering av vilka konsekvenser ett upphävande medför. _S'tijisnt'imnden i Växjö anser att prästerskapets privilegier bör utredas och omföras i regler om skydd för kyrkans egendom och organisa- tion. Sti/tsrädet i Uppsala konstaterar att det inte. som den ålderdomliga benämningen kan ge sken av. handlar om några företrädesrättigheter för prästerna som personer utan om för den kyrkliga ekonomin betydelsefulla prästlönetillgängar. Begreppets exakta innebörd är dock oklar. Stiftsrådet finner att inga atgärder bör vidtas utan att större klarhet har vunnits om innebörden i begreppet prästerskapets privilegier. Enligt sttftsrädeti Västerås bör det tillsättas en utredning för att utarbeta förslag om en reglering av den kyrkliga egendomen i olika typer av stiftelser i enlighet med de grundprin- ciper i egendomsfrägan som framfördes i l?)78 års stat—kyrka-betänkande.

• Sida 102
•  Original

Prop. NSI/82:77 102

Stiftsrädct anser att nuvarande ordning pä egendomsomrädet bör gälla och de lagar som reglerar detta bör bestä till dess ställning har tagits till ett sädant förslag. Domkapitlet i Växjö anser att frägan hänger så nära samman med stat—kyrka—problematiken att den bör avgöras i direkt samband med denna. Tills vidare bör därför inga beslut fattas om prästerskapets privilegium. Svenska kyrkans diakoninämnd framhåller att det skydd för kyrklig egendom. som privilegierna utgör. mäste kvarstä och inte kunna ändras utan bifall av kyrkotnötet.

5 Bekännelsekravet för innehavare av ämbeten och tjänster

Kommitténs förslagi denna del får ett i huvudsak positivt bemötande av de remissinstanser som yttrar sig särskilt i frågan. Nägra instanser har dock en från kommittén avvikande uppfattning i nägra delfrägor. Endast en instans avstyrker förslagen i sin helhet.

Regeringsrätten. juridiskafakultetsnämnden vid Uppsala mtlversitet. läns- styrelserna i Stockholms. Jönköpings. Kronobergs och Kopparbergs län, domkapitlen i Skara. Strängnäs. Lund och Visby. stiftsnämnden i Visby. Svenska kyrkans centralrt'idfr'ir evangelisation och församIingsarbete. Svenska kyrkans jörsantlings- och [.H'ISIOHIISfÖrl)(Intl. Riksförbundet kyrkans ungdom. stiftsräden i Uppsala och Visby. Sveriges kyrkliga kvinnoräd samt Svenska kyrkans personalfc'irbund är i huvudsak positiva.

Regeringsrätten. JK. kamnurrrätten i Göteborg samt länsst)'n'/serna [ Stockholms, Kronobergs och Blekinge län uppehåller sig särskilt vid frägan om f("iredragande statsräds medlemskap i svenska kyrkan.

Regeringsrc'itten framhäller bl. a. att det inte finns anledning att ställa olika krav på regeringens medlemmar i religiöst hänseende om regeringen uppfattas som kyrkostyrelse. Grundlagsregeln om föredragande statsråds bekännelse bör därför utgä. Enligt JK kan kyrkans inflytande över regeringsärendena knappast vara beroende av ett enda enskilt statsräds tro. Nägon anledning att ha en grundlagsfäst bestämmelse i just detta hänseende finns därför inte. Kammarrätten i Göteborg betvivlar starkt att föredragande statsradets medlemskap i svenska kyrkan har någon reell betydelse för kyrkoärendenas handläggning och avgörande i regeringen och ifrågasätter därför om inte även detta behörighetsvillkor kan slopas. I.änsst_vrelsen i Stockholms län anser att jävsregeln bör upphävas också för föredragande statsråd. Länsstyrelsen i Kronobergs län är tveksam om de av kommittén åberopade skälen för att behalla kravet att föredragande statsråd i kyrkoärenden skall tillhöra svenska kyrkan är tillräckligt bärande. Om den föreslagna kompetensuppdelningen mellan statsmakt och kyrka genomförs torde enligt länsstyrelsen flertalet regeringsärendcn bli av sädan art att ett kt'mfessionskrav för föredragande statsråd inte framstar som vare sig nödvändigt eller meningsfullt. Länsstyrelsen vill emellertid inte uttryckligen motsätta sig att konfessionskravet bibchälls. Om det anses erforderligt med

• Sida 103
•  Original

Prop. [OSI/82:77 [()3

ett behörighetsvillkor för föredragande statsråd. bör det enligt länsstyrelsen i Blekinge län vara till fyllest att det tas in i den föreslagna lagen om svenska kyrkan.

Domkapitlet i Skara har i och för sig ingen erinran mot kommitténs tanke att de s. k. ji'ivsbestämmelserna för deltagande i själva avgörandet av vissa ärenden tas bort. tnedan kravet på föredragande statsråds medlemskap i kyrkan i princip kvarstår. Domkapitlet har dock invändningar mot den lagtekniska lösningen. Beteckningen "sadant ärende" i nuvarande punkt 9 andra stycket sista meningen ('.')vcrgångsbestämmelserna till regeringsfi'nmen kan visserligen enligt domkapitlet syfta på vilken som helst ärendetyp som nämns i fi'iregäende mening (besltttsdcItagamlcjävet). men avscr faktiskt endast vissa av dessa ärendegrupper. eftersom t. ex. ämbctsansvarsfrågor inte alls handläggs av regeringen. Domkapitlet anser därför att ett oförändrat överförande av ärendegrupperna inte blir korrekt. varför paragrafen bör omarbetas.

Några instanser berör bckännelsekravet för stiftssekreterare. Enligt domkapitlet i Lund intar stiftssekreteraren en sådan ställning i domkapitlet att han måste 'ara medlem i svenska kyrkan. En bestämmelse härom kan enligt domkapitlet lämpligen införas i lagen om domkapitel. [ likhet med kommitten finner domkapitlet. stiftsnämnden och stiftsrädeti Visby (stiftsor- ganen) att en i lag intagen bestämmelse om krav för prästerlig befattnings- havare att bekänna svenska kyrkans lära inte torde skapa nagon konflikt med religionsfriheten. De avstyrker dock utredningens förslag att avskaffa jävsregeln för vissa befattningshavare vid handläggningen av ärenden och mål rörande kyrkan med hänsyn till svenska kyrkans karaktär av trossam- fund. Den av kommittén anförda motiveringen att ärenden av övervägande kyrkligt intresse föreslås bli överförda till kyrkans självbestämmanderätt saknar enligt stiftsorganen i detta sammanhang större intresse. De flesta avgörandena sotn det här gäller torde ske vid domkapitlen. Stiftsorganen anser att den som innehar stiftssekreterartjänst eller förordnas att uppehålla sådan tjänst skall vara medlem av svenska kyrkan.

Det maste. enligt Sveriges kyrkliga kvinnoräd. vara ett krav att prästerliga befattningshavare bekänner sig till svenska kyrkans lära och att detta lagfästs som hittills. Samma bör gälla lärares i kristendom och teologisk vetenskap trosåskådning. Riksförbundet kyrkans ungdom anser att kraven för prästerlig bcfattningsluivare att tillhöra svenska kyrkan över huvud taget inte bör regleras i lag.

Domkapitlet i Göteborg avstyrker förslagen i sin helhet. Domkapitlet framhåller att konsekvensen av det framlagda förslaget blir att den avgörande lagstiftningsmakten över kyrkan ligger i samhällets organ. medan det samtidigt föreskrivs att endast en enda ämbetsinnelnware är bunden till kyrkans tro. nämligen det föredragande statsrådet. Bakgrunden till sådana förslag är enligt domkapitlet en bristande förståelse för vad bekännelsen betyder för kyrkan. Utredningen kan t.o.m. hävda "att det viktigaste

• Sida 104
•  Original

Prop. NSI/82:77 104

skyddet för svenska kyrkan ligger i det demokratiska styrelseskieket". Det som gör kyrkan till kyrka är enligt domkapitlet hennes förening med Kristus-. hennes bundenhet till Kristus. Denna förening skyddas av bekännelsen. Det är därför bekännelsen har fått sin plats säväl i kyrkolagens första kapitel. som i regeringsfortnens bestämmelse om statschefens tro. framhäller domkapit- let. Det demokratiska styrelseskicket utgör enligt domkapitlet därför ett skydd för kyrkan endast under f("irutsättningen att beslutsfattare respekterar kyrkans tro och bekännelse. Domkapitlet framhäller att det blir en väsentlig skillnad om bestämmelsen om bckännelsekravet som nu står i grundlagen. förs över till en särskild lag om svenska kyrkan. llärmed företar man enligt domkapitlet en reell ändring av relationerna mellan samhället och kyr- kan.

6 De kyrkliga kommunernas konstitutionella ställning

Förslaget i denna del har fått ett positivt mottagande av remissinstanser- na.

Juridiska fakultetsnt'imnden vid Uppsala universitet. länsstyrelsen iJönkö- pings län. domkapitlen i Lund och Visby. stiftsnämnden [ Visby. Svenska kyrkans centralråtljör emugelisation och församlingsarbete. Svenska kyrkans församlings- oclz pastoratsj'r'irbund. stiftsrådet: i Uppsala. Västerås. Härnö- sana" och Visby samt Sveriges kyrkliga kvinnoråd tillstyrker uttryckligen förslaget om att bestämmelsen om de kyrkliga kommunernas konstitutionel- ' la ställning bör stå kvar i övergängsbestämmelserna till regeringsformen.

Domkapitlet, stiftsnämnden och stiftsrådet i Visby (stiftsorganen) konsta- terar att frågan om kyrkokommunernas — i första hand församlingarnas — framtida konstitutionella ställning avhandlas i utredningen på sammanlagt fyra sidor. Enligt stiftsorganen är frågan dock av en mycket stor betydelse vid en samlad bedömning av förslagen. Stiftsorganen framhäller att församling- en är svenska kyrkans grundläggande enhet. Det är genom samverkan inom församlingen. mellan präster. kyrkoråd. andra personalkategorier och lekmannamedarbetare som kyrkan bedriver sin viktigaste verksamhet i egenskap av trossamfund i det svenska samhället. Kyrkokommunerna är enligt stiftsorganen svenska kyrkans ekonomiska ryggrad. De konstaterar att utredningen har funnit att det visserligen är lagtekniskt möjligt att överföra stadgandet om de kyrkliga kommunerna frän regeringsformen till annan lagstiftning. men att församlingarna dä förlorar sin nuvarande starka konstitutionella ställning som kommuner. Ett sådant beslut har enligt utredningens uppfattning så stor betydelse för förhållandet mellan staten och svenska kyrkan att det bör fattas först i anslutning till ett framtida ställningstagande till relationerna dem emellan. Stiftsorganen instämmer helt i utredningens bedömning i denna fråga. Utredningen har dock enligt stiftsorganen inte dragit konsekvenserna av kyrkokommunernas tills vidare grundlagsfästa ställning. Här genombryts principen om att undvika särregler

• Sida 105
•  Original

Prop. l98l/82z77 105

i grundlagen om kyrkan pä en för bägge parter mycket central punkt.

Regeringrrt'itten berör frägan om församlingarnas rättsliga ställning. De i 2 och 3 5.5 förslaget till lag om svenska kyrkan omnämnda församlingarna torde enligt regeringsrätten fä uppfattas som lokala samtnanslutningar av det i l & samma lagförslag nämnda trossatnfundets medlemmar. Parallellt härmed skall lagen om församlingsstyrelse gälla. enligt vilken de församling- ar som denna lag reglerar är kommuner. Regeringsrätten framhäller att församlingarna enligt gällande rätt normeras av den komtnunalrättsliga lagstiftningen. Det synes regeringsrätten oklart vilken församlingartms rättsställning blir. om de i lag. dvs. i lagen om svenska kyrkan. ocksä tilläggs uppgiften som Iokalavdelningar för ett trossamfund. Bl. a. ifrågasätter regeringsrätten vilken betydelse ett sädant lagstadgande får för omfattningen av försz'tmlingarnas kommunala kompetens och därmed beskattningsrätten. Av vikt är den rätt enligt ] kap. 7s regeringsformen att ta ut skatt av kommunmedlemmarna. som förslaget till punkt 9 övergängsbestämmelser- na ger kyrklig kommun även framgent. Församlingarna fär sälunda. även om de har karaktär av lokalavdelningar av ett enskilt trossamfund. utöva en sädan samhällsfunktion som rätt att beskatta. Regeringsrätten fratnhäller att församlingarnas beskattningsrätt i nuvarande form hänger samman med kyrkans statsrättsligt grundade ställning som samhällsinstitution. (')m kyrkan förlorar denna ställning. blir det enligt regeringsrätten svårt att motivera f("irekomsten av kyrkliga kommuner med bl. a. beskattningsrätt. Vidare observerar regeringsrätten regeln i 11 kap. 6 s tredje stycket regeringsfor- men. 1 den män församlingarna agerar som lokalavdelningar av ett enskilt trossamfund kan de tilläggas förvaltningsuppgifter som innefattar myndig- hetsutövning endast genom lag. Som komtnun behöver däremot församling- arna inte sädant stöd för sina aktiviteter. Med anledning av kommitténs uttalande att t. ex. församlingarnas beskattningsrätt skulle kttnna föras över till församlingsstyrclselagen uttalarJK att försatnlingarnas beskattningsrätt torde förutsätta stöd i grundlag. Vidare pekar JK pa att reglerna i 1—3 så i kommitténs förslag till lag om svenska kyrkan rent faktiskt torde innebära förändringar i församlingarnas nuvarande kommunala status. Hur den skulle förändras är emellertid enligt .lK synnerligen oklart och mäste utredas. Det gäller bl. a. församlingarnas egenskap av kommunala organ och myndighe- ter.

Riksförbundet kyrkans ungt/om menar att församlingarnas ställning sotn kommuner bör upphöra.

7 Statschefens tro

Av de remissinstanser som har yttrat sig över fi.")rslaget om statschefens tro är ett fätal positiva. medan flertalet intar en negativ hallning till försla- get.

• Sida 106
•  Original

Prop. l98 ll82:77 toa

I.(llISS/_i'l't'lS'L'l'lltI i Stockholms. Jönköpings. Krtntobergs och Kopparbergs län. domkapitlet i .S'trängtn'is. sti/'tsräden i Strt'ingnäs och Stockho/ln samt Riksförbundet kyrkans ungdom tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran.

Länsstyrelsetz i Stockholms län anser det naturligt att upphäva bestämmel- sen om statschefens tro säväl med hänsyn till den ställning sotn statschefen numera har sotn till religionsfrihetsaspekten. Länsstyrelsen i Iv'ronobergs lätt framhi'tller att kotntnittén har redovisat starka skäl för att slopa kravet pä att statschefen skall omfatta kyrkans lära. Länsstyrelsen kan inte finna att förslaget skulle föregripa ett beslut i stat-kyrka-frägan. Länsstyrelsen tillstyrker därför förslaget att slopa bestämmelsen om statschefens tro liksom förslaget att upphäva 4 :$ successionsordningen. Domkapitlet i Strängnäs har inga erinringar mot fi.")rslaget om statschefens tro. Domkapitlet fratnhäller emellertid att det är angeläget att den definition av svenska kyrkans bekännelse som ingär i bestämmelserna om statschefens tro förs över till annan lagstiftning sä länge sambandet mellan stat och kyrka bestär. Formuleringen i den föreslagna lagen om svenska kyrkan att svenska kyrkan skall vara ett evangeliskt-lutherskt trossamfund är alltför vag enligt domkapitlets mening. Domkapitlet anser att svenska kyrkans identitet endast kan uttryckas genom en preciserad bestämning av dess bekännelse- grund. Sri/tsrådet i Strängnäs föreslår att en närmare bestämning om kyrkans bekännelse tas med i lagen om svenska kyrkan och att de i lagen föreslagna vaga fornutleringarna om kyrkan som evengelisk-luthersk utgär.

' Riksnutrskalksätnbetet. regeringsrättctt. jttridiska fakultetsnämnden vid universitet i Uppsala. domkapitlen i Uppsala. Linköping. i-"t't'steräs. Växjö. Göteborg. Karlstad. Härnösand och Luleå. stifts/tätnntlcn i Växjt')". Svenska kyrkans centra/räd för evangelisation och församlingsarbete. Biskopsmötet. Svenska kyrkans fömtmlings- och pastoratsft'irbtuul samt stiftsräden i Uppsala. Linköping. i-"'ästertis_ l-"'t't_r_/'ö och Luleå är i huvudsak negativa till förslaget.

Riksmarskalksätnbetet anser att statschefen skall tillhöra svenska kyrkan. Som en följd härav bör enligt ämbetet även övriga successionsbcrättigadc medlemmar av det kungliga huset tillhöra detta trossamfund. Bestämmelser med denna innebörd bör tas in i grundlag. Näot stadgande som anger på vilket organ det ankommer att se till att kravet pä statschefens tro uppfylls synes däremot enligt ämbetets mening inte erforderligt. Riksmarskalksäm- betet anför vidare:

| propositionen 1973100 (sid. 173-174") med förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning m. m. uttalade föredragande (lepartemcntschefen bl. a. att statschefen i sin egenskap av samlande representant och symbol för landet som helhet fullgör en betydelsefull funktion sotn ställer stora krav pä hans person. Vidare framhöll departetnentschefen att statschefens hela agerande inför offentligheten mäste präglas av hans roll att företräda nationen i dess helhet. Enligt ämbetets mening kommer uppgiften att

• Sida 107
•  Original

Prop. !()8 ll82:77 ltt7

framträda som nationens symbol att avsevärt försväras om statschefen inte själv är medlem av det trossamfund sotn den helt övervägande delen av det svenska folket tillhör. nämligen den svenska kyrkan. Mänga skulle finna det stötande om rikets högste företrädare tillhörde en religiös minoritet eller inget trossamfund alls. Som symbol för hela nationen mäste statschefen givetvis dock hysa förstäelsc säväl för andra trossamfund. än det han själv tillhör. som för att människor väljer att inte tillhöra nägot trossamfund alls. Medlemskapet i svenska kyrkan innebär för övrigt inte konfessionell bundenhet för den enskilda. Den kristna traditionen i Sverige är trots sekulariseringen fortfarande stark pä mänga häll. Särskilt komtner detta till uttryck vid de avgörande händelserna i människans liv. säsom födelse. äktenskap och död. Konungen och hans familj är även i dessa hänseenden betydelsefulla symboler för nationen. Dop. bröllop och begravningar i den kungliga familjen röncr stort intresse hos allmänheten. Riksmarskalksäm— betet har svart att tro att svenska folket skulle ha förståelse för att dessa akter genomfördes utan den svenska kyrkans medverkan.

De unika krav som ställs på statschefen får därför kommitténs hänvisning till religionsfrihetsaspekten att just i detta sammanhang framstä som mindre relevant. Symbolvärdet. grundat på tradition och hänsynstagande till folktneningen. är här det väsentliga.

Riksmarskalksämbetets uppfattning att statschefen bör tillhöra svenska kyrkan utgör ingalunda ett ställningstagamle i stat-kyrka-frägan. [ debatten i detta ämne har som ett för parter med skilda inställningar gemensamt önskemäl uttalats att karaktären av öppen folkkyrka skall kunna bibehållas. även om nuvz'trz'tnde samband mellan staten och kyrkan upphör. Att statschefen tillhör denna folkkyrka innebär därför inte enligt ämbetets mening ett befästande av statskyrkosystemet. Inte heller kommitten anser för övrigt att en förändring av bestämmelserna om statschefens tro utgör ett ställningstagande i stat-kyrka-fti'tgan (sid. 139).

Att en regel i detta ämne finns kvar i regeringsformen har enligt regerittgsrt'itten sin historiska förklaring i den ställning som monarken ursprungligen intog i en evangelisk-luthersk statskyrka som kyrkans främste (summus episcopus). Det har varit naturligt att knyta beskrivningen av kyrkans lära till monarken. Stadgandet om statschefens tro har enligt regeringsrätten den betydelsen att därmed (len grundlt'iggande definitionen av svenska kyrkans lära har grundlags karaktär. Spörstnälet huruvida beskrivningen av svenska kyrkans lära skall vara grundlagsfäst eller ej får ses som en nyckelfräga dä det gäller statens och kyrkans inbördes relationer. En förändring pä denna punkt utgör enligt regeringsrätten otvivelaktigt ett beslut sotn fi'iregriper de principiella ställningstagandena i stat-kyrka-frägan. Juridisk/t fakultetsni't'ntnden vid Uppsala universitet avstyrker förslagen i denna del. Nämnden anför bl. a. att det med den symbolfunktion. som regeringsfrn'men tillägger statschefen. finns starka statsrättsliga motiv för l't'jreskrifter rörande statschefens tro. sä länge statskyrkosystemet bestär.

Enligt domkapitlet i I.-"ppsala bör statschefen. sotn en konsekvens av nuvarande relationer mellan kyrka och stat. vara medlem av svenska kyrkan och säledes bekänna sig till den evangeliska läran. Stadgandet i 4.5

successionsordningen bör därft'ir enligt domkapitlet kvarstä. Bestämmelsen

• Sida 108
•  Original

Prop. [%!/82:77 108

om statschefens tro bör inte. enligt domkapitlet i I.,inkt'iping. utgå så länge som de nära relationerna mellan staten och kyrkan bestar. Domkapitlet framhäller att monarken har en symbolisk funktion även för svenska kyrkan. [)(nnkapillcti lf'iixtcras anser att frägan om statschefens tro bör bli föremål för en närmare utredning. Domkapitlet anser inte kommitténs argumentering för att slopa bestämmelsen övertygande. ] organisatoriskt avseende hör frugan enligt dmnkapitlet samman med frågorna om lim-"fifirsamlingen och hovkonsistoriet. Samma synpunkter framförs av stiftsrådet i Västerås. Dmnkapitlct i Växjö anser att det med den symbolfunktion som regerings- formen tillägger statschefen finns starka motiv för bestämmelser rörande dennes tro. sä länge nuvarande relation mellan stat och kyrka bestar. Domkapitlet understryker att statschefens tro inte är någon privat angelä- genhet för denne. Bestämmelserna vilar pä intressen och hänsyn av offentlig natur. Domkapitlet kan vidare knappast tänka sig en hovförsamling om statschefen inte tillhör svenska kyrkan. Domkapitlet anser därför att inga beslut tills vidare skall fattas om statschefens tro.

Dmnkapitlet i (_iötclwrg framhäller att bestämmelsen om statschefens tro har en grundläggande betydelse. Den gäller kyrkans bekännelse. Det är denna paragraf som anger vilken religion och tro värt samhälle har varit bundet vid. En ändring av denna bestämmelse innebär enligt domkapitlet ett ingrepp i relationen mellan stat och kyrka. Utredningens förslag att låta bestämmelsen utgä röjer enligt domkapitlet den inkonsekvens som känne- tecknar betänkandet. På samma gång som man nu överför den avgörande lagstiftningsmakten över kyrkan till riksdagen. markerar man med en grundlagsändring att vart samhälle inte längre har den kristna tron säsom sin religion. Om samhället i sin pluralism och sekularisering i själva grundlagen markerar att det inte erkänner den kristna tron som statsreligion. skall samhället enligt domkapitlet självfallet inte heller inneha den lagstiftande makten i de för kyrkans verksamhet avgörande frägorna. En utveckling som medför att staten binder kyrkan med sina övergripande sekulariserade värderingar mäste kyrkan enligt domkapitlets mening starkt motsätta sig. linligt domkapitlet i Karlstad mäste i denna fräga mot varandra vägas ä ena sidan religionsfriheten och a andra sidan det s_vmlmlvärde. som ligger i att statschefen tillhör kyrkan. Med den relation mellan kyrka och stat som kommitten tänker sig. finner domkapitlet att det inte finns nagon anledning att ändra de nuvarande bestämmelserna i detta hänseende. Även om bestämmelserna enbart skulle ha ett pä tradition grundat symbolvärde. säsom kommitten anser. bör detta värde alltjämt tas till vara. Dwnkapitleti Härnösand kan inte tillstyrka att 4 & successionsordningen upphävs. Oavsett kungens befogenheter framstär han utät som den som representerar Sverige. framhäller domkapitlet. Frägan oin statschefens tro kan inte vara mer aktuell än att den enligt dcnnkapitlets synsätt kan behandlas i samband med ett principiellt ställningstagamle i stat—kyrka-fragan. F.nligt stiftsnämnden i l-"t'ivjö synes frägan om statschefens tro ha en större betydelse än utredningen

• Sida 109
•  Original

109

anfört. Stiftsnämnden framhaller att statschefen fortfarande till mycket stor del är landets ansikte utät. Det förefaller stiftsnämnden som om i mänga fall mycket underliga situationer skulle uppstå. om statschefen företrädde en annan tro än den evangelisk-lutherska.

Bisk(.>psmötct anser att kommitténs argumentering inte tar tillräcklig hänsyn till förslagets grundläggande krmsekvenser. Att upphäva 2 g" i 1809 ärs regeringsform berör kyrkans bekännelse och relationen stat och kyrka. Det är enligt Biskopsmötet inkonsekvent att föreslå att paragrafen upphävs och samtidigt överlåta ät staten att stifta kyrkolag. Det är därför enligt Biskopsmötet inte en oväsentlig detalj att upphäva bestämmelsen om statschefens tro. Svenska kyrkans förs'atnlings— och pastorala/örlntnd anser att kommittén kraftigt har överbetonat religionsl'rihetsaspekten i en fräga som har både historisk och teologisk kontur. Sä länge det nuvarande sambandet mellan stat och kyrka bestär är det enligt förbundet önskvärt att statschefen omfattar svenska kyrkans tro. Oavsett inställningen i sak är förbundet emellertid inte helt övertygat om att frägan måste lösas genom grundlagsreglering. Onekligen ävilar en mängd plikter statschefen titan att fördenskull vara lagreglerade. framhäller förbundet. Stiftsrådati Uppsala sti/'t anser att ett upphävande av bestämmelsen om statschefens tro skulle innebära att de principiella ställningstagandena i stat—kyrka-frägan före—

grips.

• Sida 110
•  Original

l'rop. 1981/82z77

Innehåll Regeringens proposition ...................................... Propositionens huvudsakliga innehåll .......................... Förslag till lag om ändring i regeringsformen ................... Förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen ............ Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 1982 . 1 Inledning ............................................... 2 Allmän motivering ...................................... 2.1 Reformen som helhet .............................. 2.1.1 Bakgrunden ............................... 2.1.2 1979 års kyrkomöteskommitte' ............... 2.1.3 Remissinstanserna .......................... 2.1.4 Föredragandens ('.')verväganden ............... 2.2 Normgivningen på det kyrkliga omrädet .............. 2.2.1 Utgängspunkter ............................ 2.2.2 Förfarandet vid lagstiftning på det kyrkliga omrä— det ....... ' ................................ 2.2.3 Fördelningen av normgivning mellan staten och kyrkan .................................... 2.3 Prästerskapets privilegier ........................... 2.4 Bekännelsekravet för innehavare av ämbeten och tjän— ster .............................................. 2.5. De kyrkliga kommunernas konstitutionella ställning . . . 2.6 Statschefens tro ................................... 3 Upprättade lagförslag .................................... 4 Specialmotivering ....................................... 4.1 Förslaget till lag om ändring i regeringsformen ........ 4.2 Förslaget till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen . 5 Hemsti'illan ............................................. 6 Beslut ................................................. Bilaga ] Kommitténs sammanfattning av sina överväganden och förslag ..................................................... Bilaga 2 Kommitténs författningsförslag ........................ Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU 1981:14) Reformerat kyrkomöte. kyrklig lagstiftning m. m.

110

36 38 39 41 41 41 47 48 48