Prop. 1981/82:89

om kommunal högskoleutbildning m.m.

Prop. 1981/82: 89

Regeringens proposition 1981/82: 89

om kommunal högskoleutbildning m. m.;

beslutad den 22 december l98l

Regeringen föreläggcr riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag ur regeringsprotokoll för de åtgärder och ändamål som framgår av föredra- gandens hemställan.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

JAN-ERIK WIKSTRÖM

2. I.] Allmänna utgångspunkter

Huvudmannaskapskommittén anför i sitt betänkande (SOU 1981 : 9) att mycket starka skäl talar för att samtliga vårdutbildningar inom högskolan som har berörts av kommitténs uppdrag så långt som möjligt bör samord- nas innehållsmässigt och organisatoriskt. Kommittén har prövat två hu- vudalternativ. Det ena huvudalternativet avser en i princip helt statlig högskola och alltså ett överförande av de idag kommunala vårdutbildning- arna till staten. Det andra huvudalternativet avser en bibehållen kommunal högskoleutbildning för de utbildningar inom vårdsektorn som i dag är kommunala.

Som jag nyss har nämnt konstaterar kommittén att båda alternativen. var för sig. är fullt genomförbara. För vart och ett av alternativen bör dock. enligt kommittén. en rad åtgärder vidtas för att den idag kommunala högskoleutbildningen skall kunna utvecklas mot de mål som högskolere- formen anvisat. Vissa av dessa åtgärder bör vidtas oavsett vilket huvud- mannaskap som gäller för utbildningen. Förändringar är således nödvän- diga rörande bl.a. den centrala ledningsorganisationen. information om och antagning av studerande till högskoleutbildning. lärartjänsternas kon- struktion samt utbildningens forskningsanknytning.

Kommittén har förordat att de i dag kommunala laboratorieassistentut- bildningarna och de enskilda sjuksköterskeskolorna överförs till antingen landstingskommunalt eller statligt huvudmannaskap beroende på vilket huvudalternativ som genomförs. Vidare har kommittén funnit skäl tala för att de statliga sjukgymnastutbildningarna i Stockholm och Lund vid ett i övrigt bibehållet landstingskommunalt huvudmannaskap för vårdutbild- ning bör överföras till berörda landstingskommunala huvudmän. Till följd av dessa ställningstaganden koncentrerar kommittén sin prövning till de två nämnda huvudalternativen.

För en bibehållen landstingskommunal högskoleutbildning talar enligt kommittén i första hand att en väl etablerad och fungerande utbildningsor- ganisation redan finns inom landstingskommunerna. Med några få undan- tag anordnas nu berörda vårdutbildningar inom kommunal högskola av landstingskommuncr. Dessa har i allmänhet byggt upp omfattande system och organisationer för drift och planering av sina resp. verksamheter.

Även om kommittén inte haft att närmare studera de olika utbildningar- nas innehåll och kvalitet konstaterar utredningen att den kritik som i vissa sammanhang har riktats mot vårdutbildningen för bristande framförhåll- ning vad gäller kvalitet och dimensionering inte i första hand är beroende av huvudmannaskapet för utbildningen utan är frukten av bl. a. tradition. gällande regler för statsbidrag, det delade ledningsansvaret på central nivå

• Sida 8
•  Original

Prop. 1981/82: 89 8

etc. Kommittén påpekar att ett genomförande av kommitténs förslag vad gäller främst centralt myndighetsansvar. antagningsfrägor. lärartjänstcrnas konstruktion samt forskningsanknytning innebär att flera av de faktorer som hindrar en positiv utveckling av den i dag kommunala högskoleutbild- ningen försvinner. Dessutom konstaterar den att en utveckling synes ha kommit i gång inom flera landstingskommuner som talar för att några av de problem som hittills har varit förknippade med vårdutbildningen är på väg att lösas. Hit hör bl.a. utvecklandet av mer långsiktiga planer för utbild- ningen och en intensifterad samverkan och samplanering av vård och utbildning.

De skäl som i första hand har anförts mot att förändra huvudmannaska- pet — kopplingen till gymnasieskolan'och till landstingskommunernas hälso- och sjukvård blir. enligt kommittén. med den pågående utveckling- en allt mindre relevant. För ilera av målen för högskolan saknar. enligt kommitténs uppfattning. huvudmannaskapet för utbildningen väsentlig be- tydelse. Vissa andra mål däremot. menar kommittén. såsom t.ex. en utveckling av forskningsanknytningen främjas på sikt bäst av ett förändrat huvudmannaskap. Detsamma gäller de studerandes och anställdas möjlig-' heter till inflytande i beslutsprocessen. Härtill kommer att möjligheterna ' till en samordnad och enhetlig högskoleplanering ökar om huvudmanna- skapet är enhetligt för hela högskolan. De praktiska problem och den eventuella ekonomiska belastning som. under ett övergångsskede. är för- enade med en förändring av huvudmannaskapet för viss del av vårdutbild- ningarna kan. enligt kommitténs uppfattning. inte tas till intäkt för ett bibehållet kommunalt huvudmannaskap utan kompenseras fullt ut av de långsiktiga vinsterna. Mot denna bakgrund har kommittén således funnit skäl att föreslå att huvudmannaskapet för vårdutbildningarna inom kom- munal högskoleutbildning bör föras över till staten. Kommittén är dock inte enig i sin uppfattning i huvudfrågan. Mot förslaget har avlämnats en reservation samt två särskilda yttranden från fyra till kommittén knutna experter.

Ett genomförande av kommitténs förslag innebär att i princip samtliga nu befintliga högskoleutbildningar kommer att ha statligt huvudmanna- skap. Enligt kommitténs uppfattning bör också eventuella nya utbildningar som inrättas ha staten som huvudman och all högskoleutbildning således bedrivas med ett enhetligt statligt huvudmannaskap.

För egen del anser jag att kommittén på ett förtjänstfullt sätt har belyst olika problem liksom konsekvenserna av alternativa lösningar i huvud- mannaskapsfrågan.

Kommittén har t. ex. visat att frågan om kommunalt eller statligt huvud- mannaskap för utbildningen inte i sig spelar någon avgörande roll för möjligheterna att vidareutveckla och förbättra högskoleutbildningen enligt grunderna för ht'igskolereformen. Denna fråga var enligt direktiven för kommitténs arbete av grundläggande betydelse för hur huvudmannaskapet bör lösas.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1981/82: 89 9

Därmed blir alternativens ekonomiska konsekvenser av avgörande bety- delse. Den totala kostnadsöverföringen har kommittén beräknat till drygt 300 milj.kr. Kommitténs majoritet hävdar att en huvudmannaskapsför- ändring är samhällsekonomiskt neutral. Enligt min bedömning är det ofrånkomligt att en huvudmannaskapsförändring ger upphov även till sam- hällsekonomiska merkostnader. Som jag har nämnt anmodades remissin- stanscrna därför att särskilt koncentrera sig på kommitténs olika förslag till förbättringar inom det nuvarande systemets ram.

Flertalet remissinstanser har med anledning härav avstått från att yttra sig över huvudförslaget. UHÄ påpekar att ämbetet i flera tidigare samman- hang har förordat ett statligt huvudmannaskap. UHÄ konstaterar emeller— tid att det f.n. inte finns realistiska förutsättningar för att förverkliga ett enhetligt huvudmannaskap och ansluter sig till dem som hävdar att ett förstatligande till kostnader av den storlek som torde bli aktuell inte är värt priset. Ett förstatligande kan enligt UHÅzs mening inte heller från utbild- ningsverksamhetens synpunkt prioriteras lika högt som bl. a. ett genomfö- rande av lärartjänstutredningens förslag om en ny lärartjänstorganisation för den kommunala högskoleutbildningen eller ökade resurser för forsk- ningsanknytning av de berörda utbildningarna. TCO. SACO/SR. SFS och SSEF uttalar sig för ett statligt huvudmannaskap. Även Svenska kommun- förbundet tar i princip ställning för ett statligt huvudmannnaskap.

Som jag tidigare har nämnt beslöt riksdagen år 1977 att frågan om ett enhetligt huvudmannaskap för högskolan skulle prövas. Den ekonomiska situationen har väsentligt förändrats sedan dess. Enligt min mening är det därför av statsfinansiella skäl omöjligt att genomföra kommitténs förslag om att överföra de kommunala högskoleutbildningarna till staten. Kom- mittén har dessutom visat, som jag nyss har nämnt, att frågan om huvud- mannaskapet för utbildningen inte spelar någon avgörande roll för möjlig- heterna att vidareutveckla här aktuella utbildningar.

Mot bakgrund av vad jag har anfört anser jag det inte vara aktuellt att ändra det kommunala huvudmannaskapet för de berörda utbildningama. Detta innebär självfallet inte, enligt min mening. att ett reformarbete i andra former beträffande dessa utbildningar måste anstå. Av yttrandet från Landstingsförbundets företrädare i kommittén framgår att också huvud- männen är beredda att medverka till en fortsatt utveckling av utbildningar- na i enlighet med principerna för högskolereformen.

Kommittén har även framhållit att en viktig förutsättning för en positiv utveckling av de idag kommunala högskoleutbildningarna är frågan om lärartjänsternas organisation. Lärartjänstutredningen ( LÄTU) har föresla- git vid ett alternativ med bibehållet kommunalt huvudmannaskap att tjäns- terna bör vara kommunalt reglerade. vilket redan ntl är fallet beträffande huvudparten av tjänster för lärare och skolledare inom vårdsektorn av den kommunala högskolan.

Jag kommer i det följande att lägga fram förslag beträffande vissa huvud-

• Sida 10
•  Original

Prop. 1981/82: 89 10

mannaskapsfrågor, tjänster för lärare och skolledare. ett nytt statsbidrags- system för kommunal högskoleutbildning. vissa frågor om den kommunala högskolans organisation och arbetsformer samt en successiv övergång till den nya studieorganisationen för vissa vårdutbildningar i högskolan.

2.1.2 De enskilda .sjztksköterskeskolarnas ställning

Enligt högskolelagen är staten samt. efter medgivande av regeringen eller myndighet som regeringen utser. kommun och landstingskommun huvudman för högskolan. Sålunda kan utbildning inom högskolan formellt sett inte ha enskild huvudman. F.n. finns emellertid ett antal utbildningar på högskolenivå som har enskilt huvudmannaskap och för vilka det även utgår statsbidrag ur anslagen för högskoleutbildning. För vissa enskilda huvudmän gäller dessutom att de driver utbildning som är jämförbar med statlig eller kommunal högskoleutbildning. Hit hör bl. a. den grundutbild- ning av sjuksköterskor som bedrivs av de tre enskilda sjuksköterskesko- lorna — Sophiahemmets, Röda korsets och Ersta diakonisällskaps sjuk- sköterskeskolor i Stockholm.

De nämnda tre sjuksköterskeskolorna har en lång utbildningstradition. De svarar f. n för 48% av den totala antagningskapaciteten på sjuksköter- skelinjen i Stockholms län. Enligt kommittén har samtliga de tre enskilda skolorna ett större antal sökande per antagningsplats än riksgenomsnittet.

Skolornas ställning som enskilda har vid skilda tillfällen behandlats sedan 1960—talet av såväl regering som riksdag. Huvudmannaskapskom- mittén har redogjort härför. I samband med förberedelserna för prop. 1968: 66 om vidareutbildning av sjuksköterskor hölls år 1968 överläggning- ar mellan företrädare för staten. de båda kommunförbunden samt Stock- holms stad och Göteborgs stad. Överläggningarna resulterade bl.a. i att statsbidrag för grundutbildning av sjuksköterskor vid de nyssnämnda sko- lorna skulle utgå enligt samma grunder som för motsvarande kommunala utbildning. Bidraget skulle betalas direkt till Stockholms läns landstings- kommun. som även skulle svara för driftunderskottet. vid resp. skola. Det förutsattes vidare att skolorna skulle överföras till landstingskommunal huvudman så snart förutsättningar härför förelåg. Dessa regler för finansi- ering av skolornas verksamhet gäller fortfarande. Såsom kommittén även har erinrat om har regering och riksdag i samband med beslut om statsbi- drag föreskrivit att högskoleförordningen (1977: 263) skall tillämpas på motsvarande sätt som för övrig sjuksköterskeutbildning.

Utbildningen vid de tre sjuksköterskeskolorna följer de av SÖ och UHÄ fastställda utbildningsplanerna för sjuksköterskelinjen. Detta krävs bl.a. för att de som utexamineras från dessa skolor skall kunna få legitimation av socialstyrelsen.

Kommittén konstaterar att möjligheterna att vidareutveckla och förbätt- ra utbildningen enligt riktlinjerna för de riksdagsbeslut som rör kommunal högskoleutbildning och på sikt även enligt grunderna för högskolereformen

• Sida 11
•  Original

Prop. 1981/82: 89 11

ökar vid ett enhetligt huvudmannaskap för vårdutbildningarna. Efter sina överväganden har kommittén stannat för att föreslå att huvudmannaskapet för Ersta. Röda korsets och Sophiahemmets sjuksköterskeskolor överförs t'll Stockholms läns landstingskommun i ett alternativ med fortsatt kom- munal högskoleutbildning. Kommittén var dock inte enig. Två ledamöter reserverade sig mot förslaget.

Flertalet remissinstanser. däribland socialstyrelsen. SÖ. RRV. SACO/ SR samt de tre berörda enskilda sjuksköterskeskolorna avstyrker utred- ningens förslag och förordar att skolorna får behålla sin ställning som enskilda. UHÄ anser att frågan om huvudmannaskapet är av underordnad betydelse så länge det finns garantier för att utbildningen vid skolorna planeringsmässigt samordnas med sjuksköterskeutbildningen i övrigt. En- dast LO och Landstingsförbundet har tillstyrkt kommitténs förslag. Landstingsförbundets styrelse är dock inte enig i sin uppfattning.

För egen del fårjag anföra följande. Av remissinstansernas yttranden fäster jag särskild vikt vid de berörda skolornas egna synpunkter. Styrelserna för såväl Ersta diakonisällskap, Röda korsets sjuksköterskeskola som Sophiahemmet motsätter sig be- stämt en förändring av huvudmannaskapet. Styrelserna menar att ingen- ting kommer att vinnas vid en kommunalisering. varken i utbildningens kvalitet eller i ekonomiskt hänseende.

Med hänsyn till den starka remissopinionen mot en kommunalisering är jag inte beredd att biträda kommitténs förslag. Jag har härvid även noterat att Stockholms läns landstingskommun, somju har det ekonomiska ansva- ret för utbildningen. ännu inte har tagit ställning till en kommunalisering.

Jag förutsätter att utbildningen vid de tre enskilda skolorna även fort- sättningsvis samordnas med övrig motsvarande utbildning inom Stock- holms läns landstingskommun vad gäller planering av utbildningens inne- håll, dimensionering. praktikplatsbehov m.m. Vidare bör studerande allt- jämt antas på samma sätt som till sjuksköterskeutbildningen i övrigt.

F.n. bedrivs endast grundutbildning för sjuksköterskor vid stiftelsesko- lorna. Enligt min uppfattning bör även påbyggnadslinjer kunna anordnas där. Till Röda korsets sjuksköterskeskola har landstinget redan idag förlagt viss vidareutbildning av sjuksköterskor. Ett sådant samarbete bör kunna utvecklas vidare av utbildningshuvudmännen.

Den kommunala högskoleutbildningen står under tillsyn av SÖ. Jag kommer i det följande att föreslå att det totala tillsynsansvaret för kommu- nal högskoleutbildning inom vårdsektorn förutom vad gäller vissa tjän- steorganisatoriska frågor skall åvila UHÄ. Som en följd härav bör även den sjuksköterskeutbildning som bedrivs vid de tre här berörda skolorna ställas under UHÄ:s tillsyn.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1981/82: 89 l:

Z.! .3 Kommunal lalmrutorieassisrclzfulhihlning

Laboratorieassistentlinjen finns på 14 orter. Linjen är uppdelad på fem grenar. På alla orter utom tre drivs utbildningen i landstingskommunal regi eller motsvarande. 1 Uppsala. Linköping och Ltmd är utbildningen där- emot inordnad i den kommunala skolorganisationen.

Kommittén redovisar i utredningen synpunkter från företrädare för la— boratorieassistentutbildningen i Uppsala. Linköping och Lund. inte någon av de berörda skolstyrelserna har motsatt sig att utbildningen förs över till ett landstingskommunalt huvudmannaskap. Vidare konstateras att det är administrativt betungande för berörda kommuner att driva denna enda högskoleutbildning. som till stora delar har ett annat regelsystem än övrig kommunal utbildning.

Enligt kommitténs mening talar övervägande skäl för att de nu kommu- nala laboratorieassistentubildningarna förs över till landstingskommunalt huvudmannaskap i ett alternativ med fortsatt kommunalt huvudmanna— skap för delar av högskoleutbildningen.

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker kommitténs förslag. Landstingsförbundet har i sitt remissyttrande framhållit att förbundet är berett att medverka till att underlätta en sådan förändring av huvudmanna- skapet för laboratorieassistentlinjen. UHÄ framhåller att tidpunkten för genomförandet måste anpassas till lokal- och lärarförhållandena på de olika orterna.

Jag anser för egen del att kommittén har redovisat övertygande skäl 'till ett förändrat huvudmannaskap för den laboratorieassistentutbildning som nu har kommunalt sådant. Jag har nyss förordat ett fortsatt landstingskom- munalt huvudmannaskap för den vårdutbildning inom högskolan som nu anordnas av landstingskommunerna. Utbildning till laboratorieassistent kommer därigenom att på övriga orter även i fortsättningen att anordnas av landstingskommunerna. Med hänsyn härtill förordar-jag att den utbildning till laboratorieassistent i Uppsala. Linköping och Lund som nu anordnas av kommuner förs över till resp. landstingskommun. Det ankommer på berörda huvudmän att träffa avtal i denna fråga. Om mina förslag i det följande beträffande tjänsten genomförs. ankommer det även på dessa huvudmän att med företrädare för personalorganisationerna träffa avtal om kommunalt reglerade tjänster för lärare och skolledare inom berörda utbildningar. Jag utgår emellertid från att överföringen bör kunna påbörjas samtidigt som den nya studieorganisationen för vårdutbildningen införs. Jag förutsätter också att det förändrade huvudmannaskapet inte skall medföra någon kostnadsökning för staten.

2. I .4 Statlig sju/(gymm'rs'tutbila'ning Sjukgymnastlinjen bedrivs i såväl statlig som landstingskommunal regi. Vard 77 fick i uppdrag att pröva frågan om enhetligt huvudmannaskap för Sjukgymnastlinjen. I betänkandet (SOU 1978250) Ny vårdutbildning

• Sida 13
•  Original

Prop. 1981/82: 89 13

presenterades olika lösningar av huvudmannaskapet. ! avvaktan på resul- taten av arbetet inom den då aviserade utredningen rörande huvudmanna- skapsfrågan för bl.a. samtliga kommunala vårdutbildningar inom högsko- lan fann Vård 77 ingen anledning att föreslå några förändringar av huvud- mannaskapet för Sjukgymnastlinjen. Varken regeringen eller riksdagen hade någon erinran mot denna ståndpunkt.

Riksdagen har fattat ett principbeslut om att inom ramen för en ny rehabiliteringslinje samordna sjukgymnast- och arbetsterapeututbild- ningarna ( prop. 1978/79: 197 . UbU l979/80:7. rskr 1979/80: 100). Kommit- tén hänvisar till detta beslut och till regeringens uttalanden i samband med uppdrag till UHÄ år 1979 rörande utbyggnad av sjukgyntnastutbildningen om att denna. i avvaktan på ställningstaganden till förslagen från huvud— mannaskapskommittén. bör ske i landstingskommunal regi. Kommittén har bl. a. mot denna bakgrund funnit skäl att behandla frågan om sjukgym- nastutbildning i det alternativ som avser en bibehållen kommunal högsko- leutbildning inom vårdsektorn.

Sjukgymnastutbildningen omfattar 100 poäng och innehåller såväl bete- endevetenskapliga som medicinska ämnen. De mest omfattande är sjuk- gymnastik och rörelseterapins klinik/fysikalisk medicin. I samband med högskolereformen tillfördes utbildningen ett nytt ämne. omvårdnadskun- skap. Vidare skapades bl. a. studieorganisatoriska förutsättningar för sam- ordning med arbetsterapeutlinjen. Utöver behovet av samverkan med arbetsterapeututbildningen betonas ibland betydelsen av kontakt med lä- karutbildningen. Kommittén konstaterar dock att någon organisatorisk samverkan med läkarlinjen inte finns. Däremot förekommer att de båda utbildningarna utbyter lärare och utnyttjar samma institutionella resurser.

Enligt huvudmannaskapskommitténs uppfattning bör i första hand en organisatorisk samordning med övriga korta vårdutbildningar på resp. ort eftersträvas. Starka skäl talar. enligt kommittén. för att vårdutbildningarna får en innehållsmässig och organisatorisk samordning och därmed ett enhetligt huvudmannaskap. Kommittén föreslår därför att sjukgymnastut- bildningen vid karolinska institutet och universitetet i Lund förs över till Stockholms läns landstingskommun resp. Malmöhus läns landstingskom- mun vid ett alternativ med bibehållen kommunal högskoleutbildning.

Majoriteten av remissinstanserna avstyrker kommitténs förslag om kommunalisering av sjukgymnastutbildningen i Stockholm och Lund. En- dast LO har tillstyrkt förslaget. Några remissinstanser framhåller att ytter- ligare utredning krävs för att man skall kunna ta ställning i frågan. UHÄ har i skrivelse den 28 september 1981 redovisat sitt uppdrag om studieor- ganisation m.m. för rehabiliteringslinjen. Däri förordar UHÄ i princip ett landstingskommunalt huvudmannaskap för rehabiliteringslinjen. Mcd hän- syn till de särskilda förhållandena i Stockholm och Lund förordar emeller— tid UHÄ att det statliga huvudmannaskapet för Sjukgymnastutbildningen på dessa orter bevaras så att rehabiliteringslinjen får delat huvudmanna-

• Sida 14
•  Original

Prop. 1981/82: 89 |4

skap under en femårig försöksverksamhet. Härvid förutsätter UHÄ att linjens båda varianter hålls samman av en gemensam linjenämnd på resp. ort.

För egen del fårjag anföra följande. Principiella skäl talar för kommitténs förslag om en organisatorisk sam- ordning av sjukgymnastutbildningen med den kommunala vårdutbildning- en på resp. ort. Arbetsterapeuter och sjukgymnaster arbetar tillsammans med andra yrkesgrupper med rehabilitering av patienter. Jag har tidigare betonat behovet av en samordning mellan de båda utbildningarna. Detta behov utgjorde t. ex. grunden till mina förslag om en rehabiliteringslinje.

En viktig fråga är hur val av huvudmannaskap för utbildningar påverkar möjligheterna att få tillgång till medicinsk sakkunskap i undervisningen. Kommittén har konstaterat att oavsett huvudmannaskap är det på samtliga orter sörjt för en samordning av de medicinska inslagen i utbildningen och en anknytning av utbildningen till medicinsk utbildning och forskning. För undervisningen svarar till stor del läkare med speeialistkompetens. Om- fattningen av den läkarledda undervisningen regleras inte i utbildnings- planerna. men har i praktiken kommit att bestämmas av gängse utbild- ningstradition. Utredningen har visat att utbildningen fungerar väl och på ett likartat sätt på samtliga utbildningsorter oberoende av huvudmanna— skap. Inte heller Vård 77 fann, som jag har nämnt. någon grund för att uttala förord för stat eller kommun som lämpligaste huvudman.

Karolinska institutet och universitetet i Lund förordar ett fortsatt statligt huvudmannaskap på resp. ort. Från båda utbildningsanordnarna har ut- tryckts en vilja att t. ex. genom avtal underlätta den erforderliga samord- ningen med i första hand arbetsterapeututbildningen.

För egen del instämmer jag i Landstingsförbundets uppfattning att frå- gan om huvudmannaskapet för den statliga sjukgymnastutbildningen när- mast är av ekonomisk och praktisk natur. Jag har mot denna bakgrund tagit stor hänsyn till remissinstansernas bedömningar i frågan. Med tanke på de särskilda förhållanden som råder beträffande sjukgymnastutbild- ningen i Stockholm och Lund förordarjag därför att rehabiliteringslinjen på dessa orter får ett delat huvudmannaskap. Detta medför bl.a. att tjänsterna som lärare och skolledare inom sjukgymnastutbildningen i Stockholm och Lund alltjämt kommer att vara statliga.

Enligt min uppfattning är det emellertid viktigt att en samordning mellan arbetsterapeut— och sjukgymnastutbildningarna eftersträvas för att kunna uppfylla målen för en sammanhållen rehabiliteringslinje. Kommittén pekar på. att sjukgymnastutbildningen på dessa orter riskerar att bli isolerad från arbetsterapeututbildningen och övrig kommunal högskoleutbildning. En- ligt min mening bör en successivt uppbyggd samverkan mellan huvudmän- nen undanröja dessa farhågor. Jag förutsätter att karolinska institutet och universitetet i Lund kommer att arbeta för att rehabiliteringslinjen kommer att utformas och utvecklas på motsvarande sätt i Stockholm och Lund som på övriga orter.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1981/82: 89 15

Sammanfattning av lärartjänstutredningens (LÄTU) för- slag i fråga om tjänsteorganisation för den kommunala högskolan

LÄTU redogör inledningsvis för de nuvarande tjänstgörings- och an- ställningsförhållandena för lärarna inom den kommunala högskolan. som hittills har saknat en tjänsteorganisation för lärare.

De som tjänstgör som lärare är dels lärare med statligt reglerade anställ- ningar i gymnasieskolan, dels lärare med kommunalt reglerade tjänster. huvudsakligen inom sjuksköterskeutbildningen. I stor utsträckning före- kommer att samma lärare tjänstgör i vårdutbildning både inom gymnasie- skolan och inom kommunal högskoleutbildning.

Till kostnaderna för de statligt reglerade tjänsterna utgår statsbidrag till utbildningshuvudmännen till lönerna för lärartjänster som inrättas inom de ramar som fastställs av staten.

För-sjukskötcrskeutbildningen regleras däremot tjänsterna kommunalt och statsbidrag utgår i form av ett schablonbidrag utan koppling till tjäns- terna.

LÄTU föreslår att man för all högskoleutbildning som bedrivs med kommunalt huvudmannaskap inom sektorn för utbildning för vårdyrken inrättar tjänster som lärare inom kommunal högskoleutbildning. Integra- tion av teoretiska och klinisk/praktiska moment i utbildningen är av funda- mental betydelse i all vårdyrkesutbildning. Detta bör avspeglas i tjänsteor- ganisationen genom att lärartjänsterna inrättas på underlag från såväl den teoretiska som den klinisk/praktiska delen av utbildningen. Vidare bör det åligga såväl utbildningshuvudmännen som den enskilde läraren att utforma tjänstgöringen så att sambandet mellan de båda grenarna av verksamheten blir kontinuerlig. .

LÄTU föreslår vidare att lärartjänsterna skall vara knutna till utbild- ningsorganisationen och inte till vårdorganisationen.

Utredningen föreslår att det för tjänsterna fastställs regler för behörighet och befordringsgrunder. Högskoleförordningen bör med stöd i högskolela- . gen tillföras föreskrifter om behörighet och befordringsgrunder för tjänst som lärare i kommunal högskoleutbildning. Dessa regler bör ges samma principella och författningstekniska utformning som motsvarande regler för lärartjänsterna inom den statliga högskolen. Bestämmelserna bör såle- des vara av ramkaraktär, och inte innehålla detaljerade regler om t.ex. ämneskombinationer och poängtal.

Utredningen har i en bilaga till betänkandet utformat förslag till bestäm- melser om bl. a. behörighet till tjänst som lärare i kommunal högskoleut- bildning.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1981/82: 89 41

Vidare föreslår LÄTU att tjänster som lärare med särskild inriktning på forskning och utvecklingsarbete inrättas.

Utredningen föreslår att tjänsterna som lärare i kommunal högskoleut- bildning skall tillsättas efter förslag av en tjänsteförslagsberedning.

Besvär skall kunna anföras över beslut om tillsättning av lärartjänst hos UHÄ.

Vidare föreslår LÄTU att nuvarande tjänster som rektor och studierek- tor bibehålls oförändrade och att även tjänster som rektor och studierektor skall kunna inrättas för enbart kommunal högskoleutbildning. Däremot anser kommittén att tjänsterna som huvudlärare, institutionsföreståndare och 1:e lärare bör avskaffas.

LÄTU anser att samarbete i fråga om lärarresurser mellan högskoleut- bildning och gymnasieskola skall ske i form av uppdragsundervisning.

Under förutsättning av oförändrat kommunalt huvudmannaskap föreslår LÄTU att lärar- och skolledartjänsterna för kommunal högskoleutbildning skall vara kommunalt reglerade och att nu inrättade, statligt reglerade tjänster, t.v. inte överförs till det kommunala avtalsområdet.

LÄTU föreslår att ett enhetsreglerat statsbidrag för kommunal högsko- leutbildning införs och att detta bidrag khytes till årsstudieplats, utbild- ningslinje och läsår. I fråga om lärartjänsten med inriktning på forskning och utvecklingsarbete förordar LÄTU att ett särskilt statsbidrag i inled- ningsskedet skall utgå till utbildningshuvudmännen.

• Sida 42
•  Original

Prop. 1981/82: 89 . 42

Remisssammanställning. över lärartjänstutredningens förslag om tjänsteorganisation för kommunal högskoleut- bildning

1 Bakgrund

Genom högskolereformen fördes vissa utbildningar med kommunal hu- vudman till högskolan. F. n. finns två slag av kommunal högskoleutbild- ning, dels utbildning som administrativt och i viss utsträckning är samord- nad med gymnasieskolan, dels fristående utbildning som sjuksköterskeut- bildningen. Tyngdpunkten i den kommunala högskoleutbildningen ligger inom sektorn för vårdyrkesutbildning. , .

På grundval av prop. 1978/79: 197 om vårdutbildning inom högskolan har riksdagen beslutat om riktlinjerför en ny studieorganisation inom detta - område. Nuvarande tio allmänna utbildningslinjer skall fr.o.m. den 1 juli 1982 bedrivas inom fem allmänna utbildningslinjer. .

Tjänsteorganisationen är delvis integreradmed gymnasieskolans. Det finns lärare inom högskoleutbildningen som är anställda i gymnasieskolan och för dem gäller samma bestämmelser som för övriga gymnasielärare i fråga om tjänstgöringsskyldighet m.m. Inom en och samma tjänst kan dock förekomma tjänstgöring i både gymnasieskolan och den kommunala högskolan. Dessa lärartjänster är statligt reglerade och ca 100 procent statsbidrag utgår till lönerna för de tjänster som inrättas inom de ramar som fastställs av staten. Tjänsterna för sjuksköterskeutbildningen är där- emot kommunalt reglerade. Statsbidrag utgår i form av ett schablonbidrag utan anknytning till lärartjänsterna.

2 Allmänna överväganden

En reformerad tjänsteorganisation bör enligt LÄTU tillgodose behovet av ett samordnat resursutnyttjande mellan olika högskoleutbildningar. oavsett huvudmannaskap. Tjänsteorganisationen bör vidare kunna fungera inom ramen för ett system med en långt driven decentralisering av ansva- ret för resursanvändningen i utbildningen. LÄTU menar att den flexibilitet och mångsidiga användbarhet som måste känneteckna läraren i högskolan inte kan uppnås med nuvarande koppling till tjänsteorganisationen i gym- nasieskolan.

Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet (LF), socialstyrelsen, universitets- och högskoleämbetet ( UHÄ), skolöverstyrelsen (SÖ). Tjäns- temännens Centralorganisation (TCO), Centralorganisationen (SACO! SR), huvudmannaskapskammittén, statskontoret och statens arbetsgivar- verk ( SAV) har yttrat sig över utredningens förslag till tjänsteorganisation för den kommunala högskolan.

• Sida 43
•  Original

PrOp. 1981/82: 89 43

De inom parantes angivna förkortningarna kommer att användas i den fortsatta framställningen.

LÄTU:s förslag tillstyrks i huvudsak av remissinstanserna. som i sina ) ttranden åberopar utgångspunkterna för högskolereformen 1977 och re- formen om en ny vårdutbildning i högskolan 1979.

Enligt LF:s uppfattning skulle ett genomförande av högskolereformen på vårdutbildningsområdet hösten 1982 allvarligt äventyras om inte stats- makterna nu är beredda att bl. a. på det tjänsteorganisatoriska området ta konsekvenserna av sina beslut. Riksdagens beslut om en förnyelse av vårdutbildningarna förutsätter. enligt förbundet. att motsvarande beslut också fattas när det gäller tjänsteorganisation och former för statsbidrag. Om inte de båda reformerna samordnas och genomförs i princip vid samma tidpunkt kommer betydande praktiska svårigheter att uppstå vilka — i värsta fall — kan fördröja eller förhindra en utifrån vårdpolitiska utgångs- punkter nödvändig reformering av utbildningarna. LF påpekar vidare nöd- vändigheten av att snabbt få besked i fråga om det framtida huvudmanna- skapet för de idag kommunala vårdutbildningarna i högskolan. Förbundets ställningstaganden och överväganden gäller endast vid ett fortsatt lands- tingskommunalt huvudmannaskap för utbildningen.

UHÄ ser med tillfredsställelse på LÄTU:s förslag till förändratl tjänste- organisation för flertalet lärare inom denna del av högskolan. Enligt UHÄ:s mening skapar förslagen de nödvändiga förutsättningarna som på sikt behövs för att åstadkomma några av de önskvärda förändringarna. UHÄ markerar dock att de organisatoriska förslagen mäste kompletteras med andra åtgärder, t. ex. fort- och vidareutbildningsinsatser för lärarna. Samtliga regionstyrelser tillstyrker i princip LÄTU:s förslag för denna del av högskolan. Man menar att förslagen ger goda möjligheter till att utveck- la berörda högskoleutbildningar.

Även SÖ anser att behovet av beslut om förändring inom denna del av högskolan är nödvändig. Den kommunala högskolans tjänste- och arbets- organisation är splittrad därför att utbildningar med olika tradition sam- manförts i denna skolform. Vissa tjänster är t. ex. konstruerade med ut- gångspunkt i kurs- och timplaner som inte längre tillämpas. Vidare. anför SÖ, har provisorier måsttillgripas för att sanktionera att tjänster kon- strueras för verksamhetens bästa— för såväl teoretisk som praktisk/klinisk undervisning. Av de till SÖ inkomna yttrandena framgår att landstings- kommunernas utbildningsnämnder i huvudsak är positivt inställda till ut- redningens förslag och de överväganden som ligger bakom dem. SÖ kriti- serar dock utredningen för att "den kommunala högskolan behandlas högst kortfattat. trots att den omfattar 1/3 av all högskoleutbildning och är ett relativt nytt tillskott till en äldre och väl etablerad högskoleorganisa- tion". Såväl socialstyrelsen som SÖ påpekar att bristen på utbildade lärare är ett stort problem för vårdyrkesutbildningarna. För de lärare som finns är det angeläget att dels förstärka anknytningen till vetenskaplig verksamhet. dels erbjuda dem utbildning på olika nivåer. menar socialstyrelsen. SÖ delar utredningens uppfattning om behov av åtgärder för forskningsan-

• Sida 44
•  Original

Prop. 1981/82: 89 44

knytning och tillägger att det är angeläget att en diskussion snarast kom- mer till stånd om behovet av en egen disciplin som bas för forskning inom omvårdnadsområdet. SÖ utesluter dock inte att forskning av här berörda yrkesgrupper även kan ske inom redan etablerade discipliner. Aspekten att de begränsade personella resurserna måste tillvaratas väl är i högsta grad betydelsefull. Enligt Sö: 5 mening har den inte alltid varit tillräckligt håg- kommen när utredningen sedan ger sina förslag.

De skilda systemen för lärartjänster försvårar ett närmare samarbete mellan sjuksköterskeutbildningen och den övriga kommunala högskoleut- bildningen. anför Ituvudmannaskapskommittén. Kommittén anför. i likhet med UHÄ. SÖ och LF , att behovet av ett sådant samarbete kommer att öka i och med riksdagens beslut om en ny studieorganisation för de medellånga vårdutbildningarna. Kommittén understryker angelägenheten i att lärartjänstkonstruktionen anpassas till de nya högskolemålen. bl.a. forskningsanknytningen. Lärarna i de kommunala högskoleutbildningarna saknar oftast forskarutbildning och egen erfarenhet av forsknings- och utvecklingsarbete. Här skiljer sig de kommunala utbildningarna från flerta- let statliga. Detta beror inte i första hand på huvudmannaskapsförhållan- dena. menar kommittén. utan på att utbildningarna utvecklats i anslutning till gymnasiala skolformer med annan art och tradition. Även SÖ menar att många av de aktuella problemen i utredningen måste lösas, oberoende av vilket beslut som kommer att fattas i huvudmannaskapsfrågan.

Varken statskontoret eller Svenska kommunförbundet har något att erinra mot förslagen till förändringar i arbets- och tjänsteorganisation för den kommunala högskoleutbildningen.

SACO/SR och TCO uttalar sig för ett enhetligt statligt huvudmannaskap för hela högskolan. SACO/SR menar att utredningen ensidigt utgått från ett bibehållande av nuvarande huvudmannaskap och inte belyst konsekven- serna av ett överförande av de här aktuella utbildningarna till ett statligt huvudmannaskap. Enligt SACO/SR bör de allmänna ramarna för den statliga högskolans arbets- och tjänsteorganisation kunna tillämpas och genomföras samtidigt som för övriga delar av högskolan.

TCO menar att många problem som utredningen tar upp skulle lösas automatiskt om huvudmannaskapet vore enhetligt statligt. Forskning och forskningsanknytning för denna sektor skulle därigenom även komma i ett helt annat läge.

3 Grunddrag i tjänsteorganisationen för kommunal högskoleutbild- ning

LÄTUzs förslag innebär bl. a. att särskilda tjänster som lärare för kom— munal högskoleutbildning inom sektorn för vårdyrken inrättas. Tjänsterna skall enligt förslaget normalt inrättas för tjänstgöring i såväl teoretisk som

• Sida 45
•  Original

Prop. 1981/82: 89 45

klinisk/praktisk utbildning och vara knutna till utbildningsorganisationen. Behörighets- och befordringsgrunder föreslås bli reglerade i högskoleför- ordningen.

Samtliga remissinstanser som yttrat sig om den kommunala högskolan tillstyrker i princip utredningens principiella utgångspunkter beträffande tjänsteorganisationen.

SAC O/SR och TCO anser dock inte att lärar— och skolledartjänsterna skall vara kommunalt reglerade. SAC O/SR konstaterar i sitt yttrande att vissa av de nuvarande tjänsterna i den kommunala högskolan ej belysts av utredningen, nämligen tjänster i s.k. allmänna ämnen t. ex. adjunktstjänst i fysik. kemi samt biologi. De kriterier som anges för anknytning till stu- dieorganisationen är ej i samtliga fall tillämpliga på lärartjänster i dessa ämnen anför organisationen. Även SÖ uppmärksammar svårigheten att inordna dessa tjänster i den tjänsteorganisation som skiSseras för övriga lärare. Det måste därför ingå i det fortsatta utredningsarbetet att undersö- ka hur dessa skall kunna inordnas inom den kommunala högskolans tjäns- teorganisation.

Huvudmannaskapskommittén anser att förslagen kommer att bidra till en utveckling som främjar såväl den kommunala högskolan som utbild- ningen inom gymnasieskolan. SAV påpekar att vissa övergångsanord- ningar torde behöva utformas beträffande de statligt reglerade tjänsterna, när en överföring till kommunal reglering sker.

LF markerar sin principiella inställning att den nya tjänsteorganisationen inte får förverkligas till priset av för huvudmännen avsevärt ökade kostna- der.

Även SÖ anser att en enhetlig tjänsteorganisation kan främja utveckling- en av den kommunala högskolan. Förslaget att lärartjänsterna skall vara knutna till utbildningsorganisationen innebär en förbättring för de utbild- ningar som idag har 5. k. inbyggd utbildning. SÖ menar dock att förslaget ytterligare kommer att accentuera bristen på behöriga vårdlärare och där- för kommer att medföra behov av ökad utbildningskapacitet av vårdlärare för att täcka behovet inom både högskolan och gymnasieskolan.

Utredningen slår fast att det skall finnas reella möjligheter till växling mellan teori och praktik liksom flexibilitet i tidsintervaller m. m. för den enskilde läraren. Detta bör enligt LÄTU vara en fråga för den lokala verksamhetsplaneringen. Såväl SÖ som UHÄ delar denna uppfattning. UHÄ tvekar dock inför det resonemang utredningen för om linjenämnder- nas roll. Som UHÄ ser det är det till stor del ett personalplaneringsprob- lem som normalt löses inom skolorganisationen. Många av de problem som är förknippade med personalplanering skulle enligt ämbetets uppfatt- ning lösas om ett organ motsvarande institutionsstyrelserna vid de statliga högskoleenheterna fanns inom den kommunala högskoleutbildningen. UHÄ finner starka skäl föreligga för att denna fråga övervägs närmare. SÖ påpekar att tjänstekonstruktionen måste kunna ge skolorna lokal frihet att

• Sida 46
•  Original

Prop. 1981/82: 89 46

välja arbetssätt för den praktiska ubildningen efter lokala förhållanden. utbildningens art och elevgruppernas storlek. Vissa normer torde dock behöva utarbetas centralt och genom både förordningar och avtal. menar SÖ.

Socialstyrelsen betonar särskilt det nära sambandet mellan teori och praktik där praktiken utgör en viktig del av utbildningen.

4 Tjänst som lärare med tjänstgöring företrädesvis inom viss ut- bildningslinje

LÄTU förordar att innehavaren av en tjänst skall ha (1) en allmän kompetens som möjliggör verksamhet inom flera utbildningslinjer. (2) kompetens med direkt anknytning till den yrkesfunktion en linje avses leda fram till samt (3) en särskild inriktning på sin kompetens vilken skall avse de specifika ämneskunskaper som krävs för ett visst område. Lärartjäns- terna ska vara konstruerade så att de stimulerar den enskilde till vidare utbildning. Syftet är att vårdlärarna ges möjlighet att överta den undervis- ning som traditionellt meddelas av läkare i framför allt prekliniska ämnen.

Remissinstanserna ansluter sig i princip till utredningens förslag. TCO anser dock att utredningens resonemang i dessa avseenden är så allmänt att i praktiken torde en så bred kompetens endast undantagsvis kunna krävas vid en tjänstetillsättning. Utredningens kompetenskriterier får inte heller innebära att den kommunala högskolan föredrar att anställa lektorer för exempelvis naturvetenskapliga ämnen. Det är också viktigt, menar organisationen, att nuvarande lärare får vidareutbildning så att lärarbehovet kan tillgodoses på bästa sätt.

SÖ påpekar att några avsteg från kompetenskraven i verkligheten måste göras på grund av lärarbn'sten. Vidareutbildning för innehavare av tjänst som lärare för att vidga kompetensen är en fråga som enligt SÖ:s mening borde ha diskuterats, i synnerhet inom de vårdområden som karaktäriseras av särskilt stor brist på utbildad personal t.ex. i arbetsterapi och sjukgym- nastik.

Socialstyrelsen anser att rehabiliteringsinnehållet i samtliga vårdyrkes- utbildningar bör höjas och förstärkas organisatoriskt t. ex. genom att ar-- betsterapeut- och sjukgymnastiklärare undervisar i parallella utbildnings- linjer i detta ämne och även på gymnasienivå. Vidare, menar styrelsen, bör forskningsanslagen delas efter angelägenhetsgrad och inte efter kvantita- tiva grunder.

Huvudmannaskapskonunitténs uppfattning är att den föreslagna tjän— steorganisationen tillgodoser såväl behovet av ett samordnat resursutnytt- jande mellan olika högskoleutbildningar oavsett huvudmannaskap som behovet av lärarnas forskningsanknytning. Det sistnämnda syftet tillgo- doses genom att t. ex. deltagande i teoretiska och yrkespraktiska kurser.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1981/82: 89 47

medverkan i forskning kan betraktas som fort- och vidareutbildning inom ramen för lärartjänster. Villkoren för lärarnas forskningsanknytning blir härigenom lika i de båda huvudmannaskapsalternativen, påpekar kommit- tén.

5 Lärartjänst med särskild inriktning på forsknings- ochutveck- lingsarbete

LÄTU föreslår att tjänster som lärare med särskild inriktning på forsk- ning och utvecklingsarbete inrättas främst för att ge organisatorisk stabili- tet åt forskningsanknytningen.

En allmän uppfattning bland remissinstanserna är att såväl utbildningen som hälso- och sjukvårdens kvalitet och resursutnyttjande måste höjas och förbättras. Man är även överens om att en expansion av forskningsinsatser inom hälso- och sjukvårdsforskningen är att vänta av personer med grund- utbildning inom de berörda vårdutbildningarna. Meningarna är dock de- lade hur denna forskningsanknytning skall organiseras i ett uppbyggnads- skede.

Flertalet remissinstanser tillstyrker i princip att lärartjänster med sär- skild inriktning mot forsknings- och utvecklingsarbete inrättas och att tjänsterna knyts till utbildningsorganisationen. Bland dessa märks huvud- mannaskapskommittén. LF, TCO, UHÄ och SÖ. SACO/SR ansluter sig till utredningens motiv för tjänster men är f. n. inte beredd att ta ställning till om dessa bör införas vid ett statligt huvudmannaskap. Frågan bör belysas i ett kompletterande utredningsarbete, menar organisationen. SACO/SR är dock av den åsikten att innehavaren aV' den av LÄTU föreslagna FoU-tjänsten bör ha avlagt doktorsexamen eller ha motsvaran- de vetenskaplig kompetens.

Enligt SÖ:s mening är det viktigt att konkreta åtgärder kommer till stånd inom den kommunala högskolan, som ger forsknings- och utvecklingsarbe- tet en fast förankring inom utbildningsorganisationen. De föreslagna tjäns- terna bör kunna tjäna som en bas för det forsknings- och utvecklingsarbete . inom vårdområdet, som nu börjar utvecklas. Denna uppfattning delas av UHÄ. LF och socialstyrelsen. SÖ menar vidare att det är angeläget att diskussion om och arbete med innehållet i en framväxande-omvårdnads- disciplin medför att forskning i det praktiska vårdarbetet kan fortsätta och intensifieras. FoU-arbetet bör så-långt möjligt ges en sådan inriktning att det kan nyttiggöras inom gymnasieskolan. Flera av styrelserna för de landstings/communala vårdutbildningarna påpekar att vissa svårigheter med rekryteringen till tjänsterna kan förutses, liksom med att balansera tjänsternas innehåll mellan vård- och utbildningsorganisationerna. Denna uppfattning delas av LF och socialstyrelsen.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1981/82: 89 48

Den föreslagna tjänsten måste enligt LF :s uppfattning också utformas så att den kan utgöra en tillgång för det klinikanslutna tltvecklingsarbetet. Den nya lärartjänsten kommer, enligt förbundet. att ge kvinnorna ökade möjligheter att flytta fram sina positioner vad gäller forsknings- och ut- vecklingsarbete. Detta kan bidra till att skapa ökade förutsättningar för en jämställdhet mellan män och kvinnor inom både högskolans och vårdens områden, menar LF. _

Socialstyrelsen däremot markerar att den föreslagna tjänsten framför allt bör ansvara för vårdpedagogisk forskning och anser det orealistiskt att innehavaren av en sådan tjänst även skall vara ansvarig för utvecklingsar- bete inom det praktiska omvårdnadsarbetet. För forskning inom det prak- tiska omvårdnadsarbetet och dess administration och organisation bör finnas särskilt inrättade tjänster som är knutna till sjukvårdsorganisa- tionen. Även TCO är av denna uppfattning.

Sjukvårdshuvudmännen har hittills alltför ensidigt förutsatt att läkare skall svara för det praktiska vårdarbetets utveckling, anser TCO. Medel för forsknings- och utvecklingsarbete måste, enligt organisationen. till- föras den kommunala högskolan i form av fasta resurser. Därmed finns underlag för inrättande av lektorstjänster. TCO påpekar att förfarandet vid tillsättning av lektorstjänster med inriktning på forskning/utveckling blir i princip detsamma som när den statliga högskolan tillsätter lektorstjänster inrättade på forskningsmedel.

MFR ser det som en självklarhet att hälso- och sjukvårdsforskning inkl. omvårdnadsforskning i ett uppbyggnadsskede skall vara knuten till institu- tioner/kliniker med forskningserfarenhet och forskningsresurser. Härige- nom skapas möjligheter för adekvat handledning genom tillgången till handledare från olika discipliner och olika fakultetsområden. MFR kriti- serar även LÄTU för att ha satt kompetenskraven för tjänsterna på för låg nivå. MF R anser därför att utredningens förslag inte bör genomföras.

6 Timlärares medverkan i utbildningen

Utredningens förslag att fastare knyta timlärarna till utbildningen för att möjliggöra deltagande i verksamhet utöver ren undervisning har endast berörts av ett fåtal remissintanser.

SÖ och LF påpekar i sina yttranden att förslaget tillhör dem där behov av ytterligare granskning finns. Malmöhus läns landsting har dock uttalat sig positivt om den föreslagna konstruktionen med speciallärare.

Även SAC O/SR anser att utgångspunkten skall vara att inrätta lärartjän- ster inom utbildningen och att timlärares medverkan minimeras.

• Sida 49
•  Original

Prop. 1981/82: 89 49

7 Läkare som lärare i kortare vårdyrkesutbildningar

Utredningen föreslår också att en i läkartjänsterna inbyggd undervis- ningsskyldighet bör gälla all högskoleutbildning för vårdyrken och alla sjukhus där sådan utbildning bedrivs. Vidare föreslås att läkares medver- kan inom de medellånga vårdutbildningarna reduceras och begränsas till sådana moment som andra lärare inte behärskar på ett för utbildningen tillfredsställande sätt.

Huvad/nannaskapskmnmittén, LF, UHÄ. socialstyrelsen och SÖ ser positivt på utredningens förslag.

LF framhåller att det inte längre är rimligt att de utbildningsinsatser som även fortsättningsvis kräver läkarmedverkan skall ske på frivillig grund. Förbundet utgår från att avtal om inbyggd undervisningsskyldighet för läkarna kan träffas med berörd personalorganisation. I 'ett centralt avtal bör särskilt regleras på vilket sätt sådan undervisning skall värderas i förhållande till vårdarbete menar förbundet.

Bristen på pedagogisk utbildning hos läkarna skapar ofta svårigheter i dagens skola vid utnyttjande av deras fackkunskaper anser socialstyrel- sen. Läkarledd teoretisk undervisning bör därför reserveras för de moment som oundgängligen kräver läkarens samlade teoretiska och kliniska kun- nande. Socialstyrelsen föreslår att man bör vidareutveckla och organisera möjligheterna för vårdlärarna att höja sin kompetens att undervisa genom att t. ex. genomgå lämpliga avsnitt av delkurser inom den statliga högsko- lan såsom läkarnas utbildning i pediatrik. medicin osv. Vårdläraren kan därmed överta flera avsnitt i vårdutbildningen. Dessa tankegångar delas av flertalet remissinstanser.

Såväl SACO/SR som Svenska läkaresällskapet menar dock att den snabba medicinska utvecklingen och behovet av lärare med vetenskaplig bakgrund medför att läkares medverkan i undervisningen inom de här berörda utbildningarna är "nödvändig. Där undervisningsvolymen är till- räcklig bör särskilda läkarlärartjänster inrättas. Ett system med särskilda läkarlärare för vårdyrkesutbildningar skulle. enligt de båda remissinstan- ' serna, bl.a. främja kontinuiteten i undervisningen. Om lärarna inom sek- torn för vårdyrken i ökad utsträckning skall kunna överta den s.k. läkarun- dervisningen är förbättrade möjligheter till vidareutbildning en förutsätt- ning. menar SACO/SR. '

8 Tillsättning av lärartjänster

LÄTU föreslår att de allmänna behörighetskrav som föreslagits för lärare i statlig högskoleutbildning bör tillämpas även för lärare i kommunal högskoleutbildning och att särskilda föreskrifter om befordringsgrunder utformas. Vidare föreslås att tjänster som lärare i kommunal högskoleut-

4 Riksdagen 1981/82. [ saml. Nr 89

• Sida 50
•  Original

Prop. 1981/82: 89 50

bildning skall tillsättas efter förslag av en tjänsteförslagsberedning samt att besvär över beslut om tillsättning av lärartjänst skall kunna anföras hos UHÄ.

Remissinstanserna ansluter sig i huvudsak till LÄTU:s förslag — med undantag av de delar som aver införande av tjänsteförslagsberedning och ' besvär över beslut om tjänstetillsättningar hos UHÄ.

SÖ och flertalet styrelser för kommunal högskoleutbildning anser att förslaget om tjänsteförslagsberedning inte bör genomföras därför att syste- met blir för tungrott och inte kan förbättra urvalet. Även Svenska kom- munförbundet. LF och UHÄ motsätter sig allmänt inrättandet av s.k. tjänsteförslagsberedningar.

LF framhåller att det bör ankomma på tillsättningsmyndigheten (styrel- sen för utbildningen) att själv avgöra på vilket sätt ett tillsättningsärende skall beredas. Däremot accepterar förbundet de behörighets- och beford- ringsgrunder som utredningen föreslår. LF betonar emellertid nödvändig- heten av att bestämmelserna ges ramkaraktär och att möjlighet till befrielse från behörighetsvillkor garanteras. Samma uppfattning har också SÖ med underremissinstanser.

Svenska kommunförbundet menar att befintligt kommunalt berednings- organ bör förstärkas med vetenskaplig kompetens när förslag till innehava- re av tjänst som lärare i kommunal högskoleutbildning skall avges till styrelsen.

UHÄ kan för sin del tillstyrka inrättande av en särskild tjänsteförslags- beredning endast i fråga om den föreslagna FoU-tjänsten.

LÄTU förutsätter att den praktisk/pedagogiska utbildningen fortlöpande anpassas till högskoleutbildningens behov.

SÖ finner det oklart vad utredningen avser med detta och menar att den pedagogiska utbildningen skallvara lika för alla lärare. oavsett om man kommer att undervisa i gymnasieskola eller högskola. SÖ anser det dock värdefullt att få ett system för behörighet inom hela den kommunala högskolan. där skillnaderna nu är stora mellan den del av lärarna som har tjänster inrättade vid gymnasieskolan och övriga lärare. Det är riktigt. tycker SÖ. att reglerna för tjänstetillsättningar utformas så likt den statliga högskolans som möjligt och att det är berättigat med statligt inflytande på urvalet i den omfattning som föreslås. Den statliga regleringen av lärartill- sättningen möter dock motstånd från flertalet landstingskommunala sty- relser för vårdutbildning även om man erkänner värdet av anpassningen till den statliga högskolan.

SACO/SR noterari sitt yttrande att de önskemål organisationen haft när det gäller tillsättningen av lärartjänster inom denna del av högskolan delvis kan tillgodoses om ett förstatligande av den idag kommunala högskolan genomförs. '

TCO tillstyrker förslaget om tillsättningsordning och en tillsättningsbe- redning motsvarande tjänsteförslagsnämnder i den statliga högskolan.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1981/82: 89 51

LÄTU:s förslag om UHÄ som besvärsinstans beträffande besvär över beslut om tillsättning av kommunalt reglerade lärartjänster avvisas av LF. Även Svenska kommunförbundet är tveksam till en sådan ordning.

UHÄ tillstyrker förslaget och påpekar att ett genomförande kräver änd- ring av kommunallagen .

9 Ledningsfunktioner för utbildningen

I likhet med vad som föreslagits i fråga om lärartjänster anser LÄTU att även tjänster som rektor och studierektor skall kunna inrättas enbart för kommunal högskoleutbildning.

Inte någon remissinstans uttalar sig mot detta förslag. En separation av utbildningsformerna beträffande skolledningen skulle säkert skapa bättre förutsättningar för en utveckling av de medellånga vårdutbildningarna i enlighet med målsättningarna för högskolan och fritt från gymnasieskolan. anser havudmannaskapskommittétz. Kommittén finner skäl tala för en sådan separation även vid bibehållen kommunal högskoleutbildning. [ de fall underlag saknas för en separat skolledning inom en kommunal högsko- leutbildning bör det. vilket också LÄTU föreslår, finnas möjligheter till samordning med gymnasieskola. menar kommittén. En sådan samordning bör då i första hand avse arbetsuppgifter som inte är av pedagogisk natur och således endast kunna-avse rektorstjänsten. Huvudmannaskapskom- mittén framhåller dock att en övre gräns bör sättas för hur omfattande den kommunala högskoleutbildningen får vara för att en sådan samordning skall få ske.

Några av styrelserna för kommunal vårdyrkesutbildnint,7 avstyrker LÄTU:s förslag att avskaffa tjänster som l:e lärare med bibehållande av funktionen genom att arbetsuppgifterna fullgörs av lärare inom ramen för ett särskilt uppdrag. SÖ har för sin del ingen erinran mot förslagen. LF och TCO stöder denna uppfattning. TCO förutsätter dock att möjligheten att förordna lärare på uppdrag som studierektor i den statliga högskolan får en motsvarighet i den kommunala högskolan.

10 Sambandet med gymnasieskolan resp. den statliga högskolan

LÄTU föreslår att samarbete i fråga om lärarresurserna mellan högsko- leutbildning och gymnasieskola skall ske i form av uppdragsundervisning. Härmed menar utredningen bl.a. att underlag för tjänst inom kommunal högskoleutbildning skall definieras i ekonomiska termer och inte skall knytas till undervisningsskyldigheten som för lärarna i gymnasieskolan.

Flertalet remissinstanser anser att utredningens förslag kommer att främja utvecklingen av såväl den kommunala högskolan som gymnasiesko— lan.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1981/82: 895 I”»)

Såväl SÖ som LF framhåller dock att frågan om sambandet mellan vårdutbildning i högskolan och gymnasieskolan måste ägnas stor uppmärk- samhet i det fortsatta arbetet. SÖ påpekar att det för mindre orter kan bli svårt — t.o.m. omöjligt — att realisera utredningens förslag om att under— lag för lärar- och skolledartjänster för kommunal högskoleutbildning skall hämtas inom sådan utbildning. Både SÖ och LF anser dock att utredning- ens förslag till uppdragsredovisning tillräckligt kommer att garantera det nödvändiga sambandet mellan de båda utbildningsformerna. SÖ anser att någon form av central reglering av i vad mån arbetsgivaren skall få ålägga en anställd uppdragstjänstgöring blir nödvändig vid ett genomförande av LÄTU:s förslag.

TCO:s uppfattning är att den huvudman, som bidrar med minst hälften av underlaget för en tjänst, skall inrätta och tillsätta tjänsten samt ha arbetsgivaransvaret. SAC O/SR däremot avvisar förslaget om uppdragsun- dervisning. Förslaget är dåligt underbyggt och dess konsekvenser är inte tillräckligt belysta, anser organisationen. SACO/SR förordar istället fort- satt användning av fyllnadstjänstgöring.

Några remissinstanser berör frågan om s.k. vertikal handledning. LF sätter denna i centrum-och är överhuvudtaget inte berett att acceptera förslag som avsevärt skulle försvåra möjligheterna att genomföra sådan handlening. SACO/SR däremot är av motsatt uppfattning. Undervisningen i gymnasieskola och högskola bedrivs enligt två olika lagar med olika målsättning. Att bedriva undervisning på ett vetenskapligt sätt är högsko- lans målsättning. Att göra det för en elevkategori och att undervisa enligt skollagen för en annan elevkategori. innebär en stor belastning för lärarna. SACO/SR anser därför att den s.k. vertikala handledningen bör avveck- las.

ll Arbetsorganisation för den kommunala högskolan

Nästan alla remissinstanser stöder LÄTU: s förslag att de principiella ställningstagandena i kapitel 6 rörande arbetsorganisation för den statliga högskolan skall äga motsvarande tillämpning inom den kommunala hög- skoleutbildningen. Bland dessa märks t. ex. Imvudmannaskapskummmen, LF. TCO, SÖ. UHÄ, och socialstyrelsen. l yttranden från "vissa utbild- ningsnämnder anförs att organisationen i stort sett stämmer överens med den som redan tillämpas.

En stark remissopinion delar LÄTU: s uppfattning att 'den reglering av enbart undervisningsskyldigheten som f. n. gäller för de statligt reglerade tjänsterna inte är ändamålsenlig för den kommunala högskolan.

En sådan reglering styr i några fall lärarnas arbetsinsatser på ett sådant sätt att många för verksamhetens kvalitet viktiga arbetsuppgifter kommer i skymundan, menar bl. a.-'LF. Mot den bakgrunden förklarar förbundet sig

• Sida 53
•  Original

Prop. 1981/82: 89 53

berett att verka för en ny reglering av arbetstiden för samtliga lärare inom den kommunala högskolan som i princip överensstämmer med vad som idag redan gäller för de kommunalt reglerade tjänsterna i den nuvarande organisationen. Enligt LF:s uppfattning kommer en sådan ny reglering att medverka till att likställa arbetsinsatser av olika slag och främja långsiktig planering och utveckling av utbildningsverksamheten.

För att förslagen skall kunna genomföras utan att medföra en kostnads- ökning i form av ökad administration och ökat antal tjänster krävs. enligt SÖ. bl. a. att den pågående utvecklingen mot mer högskolemässiga under- visningsformer. mer flexibelt arbetssätt och väl fungerande samarbete med arbetstagarorganisationerna inte stoppas.

LÄTU föreslår att skolledningen åläggs att upprätta en bemanningsplan för verksamheten.

LF instämmer i syftet med en sådan plan men ställer sig tveksam till om ett direkt åliggande på denna punkt bör regleras genom centrala föreskrif- ter. Det måste, enligt förbundet, vara en uppgift för den enskilda högsko- lestyrelsen att själv bestämma på vilket sätt den önskar planlägga och utveckla verksamheten.

12 Statsbidrag för kommunal högskoleutbildning

LÄTU:s analys av nuvarande statsbidragssystem visar på svårigheter att samordnat utnyttja befintliga statliga resurser. Från framför allt företrä- dare för den kommunala högskoleutbildningen riktas kritik mot det nuva- rande systemet med statligt reglerade tjänster och statsbidraget till lärar- löner. Främst avser kritiken den begränsade lokala planeringsfrihet som systemet medför. Flera remissinstanser påpekar att det inte är rimligt att statsbidragets utformning skall motverka en utveckling mot ökad lokal frihet där läraren kan utnyttjas på det mer flexibla sätt som krävs inom högskolans ram och som ingått som en av förutsättningarna i högskolere- formen.

Samtliga remissinstanser som berört frågan om statsbidrag tillstyrker utredningens förslag om att ett enhetsrelaterat statsbidrag för kommunal högskoleutbildning införs och att det knyts till årsstudieplats. utbildnings- linje och läsår.

Ett genomförande av ett sådant bidragssystem underlättas om lärar— och skolledartjänsterna. i enlighet med utredningens förslag. blir kommunalt reglerade menar UHÄ. SÖ, LF och huvudmannaskapskommittén. ! ett system med kommtrnalt reglerade tjänster är det inte ens tekniskt möjligt att bibehålla ett statsbidragssystem som är relaterat till lärarlönekostnader. påpekar SÖ. SÖ ställer sig dock tveksam till LÄTU:s förslag att nu inrättade statligt reglerade tjänster tills vidare inte överförs till det kommu- nala avtalsområdet. Både SÖ och flera utbildningsnämnder ifrågasätter 5 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 89

• Sida 54
•  Original

Prop. 1981/82: 89 54

om det är lämpligt och praktiskt att låta lärare med statligt reglerad anställ- ning kvarstå i sådan men på väsentliga arbetsorganisatoriska punkter göra om det regelsystem som nu gäller för anställningen.

lhuvudmannaskapskommitténs betänkande Enhetligt huvudmannaskap för högskolan (SOU l981:9). som avlämnades ijanuari 1981. beskrivs de närmare detaljerna i ett enhetsrelaterat statsbidragssystem för en bibehål- len kommunal högskoleutbildning. Förutom kommittén själv hänvisar LF till dessa förslag. Enligt LF:s uppfattning bör ett arbete omgående påbörjas som syftar till ett förändrat system för statsbidrag i huvudsaklig överens- stämmelse med utredningens förslag. Både LF och Svenska kommmzf'ör- bandet understryker bestämt att ett nytt statsbidragssystem inte får över- föra kostnader från stat till kommun.

LÄTU:s förslag om ett särskilt statsbidrag för lärartjänster med inrikt- ning på forskning och utvecklingsarbete tillstyrks av LF. Staten måste. anför förbundet. självfallet betala ett bidrag för innehavarens medverkan i utbildning och forskning. Frågan om forskningsanknytning av de aktuella utbildningarna kräver att staten tar det ekonomiska ansvar som motsvarar lagstiftarnas ambitioner på denna punkt, framhåller LF. LF utgår från att bidragets volym och utformning bestäms först efter överläggningar med förbundet.

13 Vissa övriga frågor

13.1 Ämnesteoretisk forskningsmetodisk fortbildning

Eftersom den ämnesmässiga fortbildningen är angelägen för lärare av alla slag oavsett undervisningsnivå. föreslår SÖ. att sådan fortbildning förläggs till högskolor med adekvat forskningskapacitet. Den föreslås vi- dare vara öppen för alla lärare oavsett undervisningsnivå. Att behovet av ämnesteoretisk och forskningsmetodisk fortbildning av lärarna inom den kommunala högskolan bör prioriteras framhålls av flera remissinstanser. Bl.a. socialstyrelsen påpekar att lärarna intar en nyckelställning när det gäller att låta nya forskningsrön få ett snabbt genomslag både inom utbild- ningen och den praktiska vården. Vårdlärarutbildningen bör därför knytas till vetenskaplig verksamhet. Socialstyrelsen anser vidare. att forsknings- anknutna kurser som f. n. pågår är särskilt betydelsefulla därför att de ger möjlighet till vidareutbildning åt personer som är direkt verksamma i vården. Detta är sannolikt ett av de mest betydelsefulla sätt varpå den nya högskolan snabbt kan stimulera utvecklingen inom omvårdnadsarbetet. framhåller styrelsen.

TCO anser att det är viktigt att UHÄ ges ett övergripande ansvar för fort- och vidareutbildning även för den kommunala högskolan.

• Sida 55
•  Original

Prop. 1981/82: 89 55

13.2 Yrkesfortbildning

LÄTU:s förslag att lärarna skall kunna ges yrkesfortbildning inom ra- men för lärartjänsten tas emot positivt av remissinstanserna.

TCO noterar med tillfredsställelse att fortbildning i yrkeslivet föreslås likställas med teoretisk fortbildning. Huvudmannaskapskommittén ser det som väsentligt att lärarna i de medellånga vårdutbildningarna har praktisk sjukvårdserfarenhet och kan hålla en nära kontakt med utvecklingen i vårdarbetet. Liknande synpunkter har framförts av flera andra remissin- stanser.

14 Avslutande synpunkter

SÖ anser att ett genomförande av LÄTU:s förslag beträffande den kommunala högskolan skulle bidra till att målen för högskolans reforme- ring närmas. Denna uppfattning får stöd i flertalet remissyttranden an- gående den kommunala högskolan. Många framhåller att flera av statsmak- terna redan fattade beslut om reformer förutsätter även en reformerad lärartjänstorganisation inom den kommunala högskolan.

Någon enig uppfattning om tidpunkten för ett genomförande av LÄTU:s förslag kan dock inte skönjas. Många remissinstanser menar att de olika reformer som berör denna del av högskolan bör samordnas den I juli 1982 medan t.ex. SÖ anser att dennå:-.:tidpunkt inte är lämplig på grund av den ökade belastning som genomförandet av den s. k. Vård 77-reformen inne- bär.

I den mån samtliga förslag inte kan tillgodoses mot bakgrund av det statsfinansiella läget vill SÖ prioritera dels en rörlig forskningsresurs. dels förslaget om särskilda lärartjänster för forsknings- och utvecklingsarbete vid den kommunala högskolan.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1981/82: 89 56

Sammanfattning av betänkandet om enhetligt huvud- mannaskap för högskolan

Uppdraget och dess omfattning m. m.

Huvudmannaskapskommitténs huvuduppgift är enligt direktiven att läg- ga fram förslag om hur huvudmannaskapsfrågan bör lösas. Med huvud- mannaskapsfrågan avses frågan om primärkommunala och landstingskom- munala högskoleutbildningar bör föras över till statligt huvudmannaskap. Av grundläggande betydelse är därvid enligt direktiven hur huvudmanna- skapsförhållandena påverkar möjligheterna att på kort och lång sikt vidare- utveckla och förbättra högskoleutbildningen enligt grunderna för högskole- reformen. Även forskningens betingelser bör beaktas inte minst med hän- syn till kravet på forskningsanknytning av all grundläggande högskoleut- bildning. En annan viktig fråga om direktiven pekar på är hur huvudman- naskpet beträffande högskoleutbildningen påverkar fullgörandet av andra samhällsuppgifter som på olika sätt berörs av den kommunala högskoleut- bildningen, t.ex. skolundervisning och hälso- och sjukvård.

Huvuddelen av de utbildningar som inom högskolan har kommunalt huvudmannaskap återfinns inom vårdsektorn. Härutöver är ADB-linjen i princip den enda utbildning som omfattas om kommittéuppdraget. ] fråga om övriga i dag kommunala linjer i högskolan utanför vårdyrkessektorn. har beslut fattas av utbildning med statligt huvudmannaskap eller i ett fall anordnas inom folkhögskolan. Huvudmannaskapskommittén har i juni [980 i ett särskild delbetänkande Förändrat huvudmannaskap för ADB- linjen (Ds U 1980: 6) föreslagit att AD-linjen bör överföras från primärkom- rnunalt till statligt huvudmannaskap fr.o.m. den l juli 1982. Ett genomfö- rande av detta förslag innebär således att återstående kommunala högsko- leutbildnignari sin helhet återfinns inom vårdsektorn. Dessa utbildningar har med några få undantag i dag landstingskommunalt huvudmannaskap. Undantagen utgörs av att laboratorieassistentutbildning f.n. på tre orter i landet bedrivs i primärkommunal regi.

l kommitténs direktiv talas endast om ett överförande av utbildningar från kommunalt till statligt huvudmannaskap. Kommittén har emellertid även funnit skäl att här behandla de i dag statliga sjukgymnastutbildningar- nas i Stockholm och Lund ställning. Vidare har kommittén diskuterat huvudmannaskapet för de tre i dag enskilda sjuksköterskeskolorna i Stock- holm bl.a. mot bakgrund av den likartade ställning som dessa skolor har jämfört med andra sjuksköterskeskolor beträffande utbildningens upplägg- ning. planering och innehåll. Däremot har kommittén inte funnit skäl att behandla frågan om socialpedagogutbildningens huvudmannaskap mot bakgrund av att SÖ och UHÄ genom regeringsbeslut fått särskilt uppdrag

Prop. 1981/82: 89 57

att inkomma med förslag rörande denna utbildnings ställning, uppläggning och huvudmannaskap.

Utredningsuppdraget och det här aktuella betänkandet omfattar därmed, efter kommitténs delbetänkande angående ADB-linjen, en prövning av huvudmannaskapet för samtliga nu primär- och landstingskommunala hög- skoleutbildningar inom vårdsektorn. de statliga sjukgymnastutbild- ningarna i Lund och Stockholm samt utbildningarna vid vissa sjuksköters- keskolor med enskild huvudman.

Betänkandets uppläggning och innehåll

Enligt direktiven bör kommittén belysa olika alternativ i huvudmanna- skapsfrågan. Flera skäl talar enligt kommittén för att samtliga vårdutbild- ningar som berörs av uppdraget så långt möjligt ges en innehållsmässig och organisatorisk samordning. Det är därföri huvudsak två alternativ som är aktuella och som har prövats av kommittén. Det ena huvudalternativet är en organisatorisk samordning av all högskoleutbildning dvs. ett enhetligt statligt huvudmannaskap. Det andra huvudalternativet avser ett lands- tingskommunalt huvudmannaskap för de högskoleutbildningar inom vård- sektorn som i dag är kommunala men en i övrigt i princip helstatlig högskola.

Som grund för kommitténs överväganden och förslag lämnas i betänkan- det en beskrivning av den nuvarande kommunala högskolan inom vårdsek- torn. Vidare förs en diskussion kring vissa aktuella förändringar och ut- vecklingslinjer som har betydelse för bedömning av frågan om huvudman- naskapet. Bland dessa märks i första hand riksdagens beslut i december 1979 om en förändrad studieorganisation m.m. för vissa vårdutbildningar inom högskolan.

Den kommunala högskoleutbildningen diskuteras och analyseras utifrån olika problemområden. Hit hör frågan om ledning och planering. forsk- ningsanknytning, samband med gymnasieskolan och annan kommunal verksamhet, frågan om praktikplatser samt kostnads- och statsbidragsfrå- gor. I anslutning till resp. problemområde redovisas Vissa behov av åtgär- der för en positiv utveckling av utbildningen i enlighet med målen i högsko- lereformen. Vidare behandlas här för resp. problemområde konsekvenser- na av ett antingen bibehållet eller förändrat huvudmannaskap.

l betänkandet redovisas de utbildningar som faller inom uppdraget, men ej har landstingskommunalt huvudmannaskap. Hit hör således de primär- kommunala laboratorieassistentutbildningarna, de statliga sjukgymnastut- bildningarna och de enskilda sjuksköterskeskolorna. Kommittén tar ställ- ning till dessa utbildningars huvudmannaskap.

Till följd av dessa ställningstaganden koncentreras den därefter följande prövningen till de två nämnda huvudalternativen. Kommitténs allmänna

• Sida 58
•  Original

Prop. 1981/82: 89 58

överväganden och ställningstagande till dessa redovisas liksom kommit- téns syn på hur och när föreslagna förändringar bör genomföras.

Överväganden och förslag

Kommittén förordar att huvudmannaskapet för de i dag primärkommu- nala laboratorieassistentutbildningarna och de enskilda sjuksköterskesko- lorna överförs till antingen landstingskommunalt eller statligt huvudman- naskap beroende på huvudalternativ. Vid en i övrigt bibehållen landstings- kommunal högskoleutbildning inom vårdsektorn talar vidare skäl för att de i dag statliga sjukgymnastutbildningarna i Stockholm och Lund överförs till berörda kommunala huvudmän.

Båda huvudalternativen är enligt kommitténs uppfattning. var för sig. fullt genomförbara. Även om kommittén inte haft att närmare studera de olika Utbildningarnas innehåll och kvalitet kan konstateras att den kritik som i vissa sammanhang riktats mot vårdutbildningen för bristande fram- förhållning vad gäller kvalitet och dimensionering inte .i första hand "är beroende av huvudmannaskapet för utbildningen. Andra faktorer såsom den historiska traditionen. gällande regler för statsbidrag och lärartjänst-' konstruktion. det delade ledningsansvaret påcentral nivå etc. spelar också stor roll. Oavsett huvudmannaskapet för utbildningen är det angeläget att de organisatoriska och andra förhållanden som missgynnat en utveckling av de kommunala högskoleutbildningarna i enlighet med högskolerefor- mens intentioner så långt möjligt undanröjs. Kommitténs arbete syftar också till att så långt möjligt skapa likvärdiga förhållanden mellan de i dag statliga och kommunala högskoleutbildningarna.

Kommittén föreslår därför bl.a. att oavsett huvudmannaskap bör det centrala myndighetsansvaret för de medellånga vårdutbildningarna över- föras från SÖ till UHÄ och att dessa utbildningar så långt möjligt inordnas i det planeringssystem och de administrativa rutiner som gäller för den övriga högskolan. Vidare anser kommittén att ett nytt, för samtliga medel- långa vårdutbildningar gemensamt. antagningssystem bör byggas upp. Det förutsätts att goda samordningsmöjligheter skapas mellan antagningen till dessa utbildningar och antagningen till övriga högskoleutbildningar. vilket bäst tillgodoses med ett för samtliga utbildningslinjer gemensamt system.

Huvudmannaskapet för de i dag kommunala högskoleutbildningarna har debatterats alltsedan U 68 år 1973 presenterade sitt betänkande Högsko- . lan. Utgångspunkten har i allmänhet varit en önskan att organisatoriskt samordna all högskoleutbildning och ge denna ett enhetligt statligt huvud- mannaskap. De invändningar eller tveksamheter som framförts häremot. och som förhindrat en förändring. har i första hand bctingats av den kommunala högskoleutbildningens — och då främst vårdutbildningens — nära samband med annan kommunal verksamhet såsom gymnasieskolan

• Sida 59
•  Original

Prop. 1981/82: 89 59

och hälso- och sjukvården och dess planering. Kommitténs genomgång av olika problemområden tyder på att dessa samband. frånsett den kliniska praktiken. inte är särskilt starka. Till detta kommer att sambandet med gymnasieskolan på sikt. oavsett huvudmannaskapsförhålIandena bl. a. ge- nom de fattade besluten angående ny studieorganisation för högskolan. kommer att reduceras ytterligare. Behovet av en närmare koppling av utbildnings— och sjukvårdsplanering gäller i första hand en regional och central samplanering och i mindre utsträckning en koppling på landstings- kommunal nivå. Ett förändrat huvudmannaskap skulle således. enligt kommitténs uppfattning, inte innebära att landstingens möjligheter att fullgöra sina uppgifter inom skolundervisning och hälso- och sjukvård försämras.

För ett bibehållet kommunalt huvudmannaskap talar i första hand att en väl etablerad och fungerande utbildningsorganisation redan finns inom landstingen. Ett genomförande av kommitténs ovan redovisade förslag beträffande central ledningsorganisation m.m. liksom av lärartjänstutred- ningens förslag till lärartjänstkonstruktion innebär att några av de faktorer som hindrar en positiv utveckling av den i dag kommunala högskoleutbild- ningen försvinner. Kommittén uttalar sig också för att ett nytt enhetsrela-' terat statsbidragssystem införs vid ett bibehållande av en kommunal hög- skoleutbildning. En utveckling synes dessutom ha kommit i gång inom flera landsting som talar för att några av de problem som hittills varit förknippade med vårdutbildningen. såväl ur kvantitativ som kvalitativ synpunkt. är på väg att lösas. Hit hör bl.a. utvecklandet av mer långsiktiga planer för utbildningen och en intensifierad samverkan och samplanering av vård och utbildning. Även en något utökad regional samverkan har påbörjats. För ett kommunalt huvudmannaskap för de här aktuella högsko- leutbildningarna talar vidare sambandet med gymnasieskolans vårdutbild- ningar och det gemensamma resursutnyttjandet t.ex. vad gäller lokaler och utrustning. Vidare kan det kommunala huvudmannaskapet bidra till främjandet av återkommande utbildning. Även om betydelsen av de an- förda resurssambandet minskar genom bl.a. den nya studieorganisationen och vid ett genomförande av redovisade förslag beträffande lärartjänster finns det åtminstone övergångsvis en integration mellan gymnasieskolan och högskolans vårdutbildningar. Det behov av samarbete mellan de båda utbildningsformerna på skolenhetsnivå som betingas av de gemensamma lokalerna och den gemensamma utrustningen måste vid ett förstatligande lösas genom samarbetsavtal och överenskommelser.

Motiven för ett förstatligande av de medellånga vårdutbildningarna har bl.a. varit önskemålen om en mer enhetlig planering och ledning och en samordning av dessa utbildningar med övriga högskoleutbildningar. Beho- vet av en sådan samordning framför allt med läkarutbildningen har mot bakgrund av pågående utveckling vad gäller arbetsfördelning m.m. inom hälso- och sjukvården också accentuerats. En del av dessa frågor kan lösas

• Sida 60
•  Original

Prop. 1981/82: 89 60

utan en förändring av huvudmannaskapet bl.a. genom att det centrala ledningsansvaret för all högskoleutbildning överförs till en och samma myndighet. Däremot förutsätter en reell samordning på lokal nivå sanno- likt ett enhetligt statligt huvudmannaskap.

För flera av målen i högskolereformen saknar huvudmannaskapet för utbildningen väsentlig betydelse. Vissa andra mål såsom t. ex. en utveck- ling av Utbildningarnas arbetsformer och forskningsanknytningen främjas dock bäst av ett förändrat huvudmannaskap. Flera, i första hand organisa- toriska, skäl talar. enligt kommittén. för att kontakter mellan grundläggan- de högskoleutbildning och forskning och forskarutbildning bäst främjas inom ramen för en statlig högskola.

En strävan att skapa identiska förhållanden för den kommunala och statliga högskoleutbildningen förhindras av de villkor som gäller för den kommunala demokratin. Härigenom kan t. ex. inte inflytandet i beslutspro- cessen för de anställda och studerande garanteras på samma sätt som i den statliga högskolan. Härtill kommer de skillnader i beslutskompetens och förutsättningar i övrigt som finns mellan kommunala och statliga linje- nämnder. Vidare kräver den kommunala demokratin att resp. landsting självt fattar beslut i frågor om t.ex. lokalisering och dimensionering samt val av linjer inom ramen för de maximital som anges av riksdagen via UHÄ och regionstyrelsen.

På många håll i landet är de befintliga statliga högskolorna relativt små. Ett införlivande av de kommunala högskoleutbildningarna i den statliga högskoleorganisationen skulle på flera orter skapa relativt stora högskolor med ett brett utbud av utbildningar och valmöjligheter. Ett förstatligande av vårdutbildningarna kan därför innebära en vitalisering och stabilisering även av de befintliga statliga högskolorna utanför universitetsorterna.

Huvudmannaskapskommittén föreslår därför att huvudmannaskapet för de medellånga vårdutbildningarna överförs till staten. Ett genomförande av kommitténs förslag i denna del. liksom av kommitténs tidigare redovi- sade förslag beträffande huvudmannaskapet för ADB-linjen. innebär att i princip samtliga nu befintliga högskoleutbildningar kommer att ha statligt huvudmannaskap. Enligt kommitténs uppfattning bör också eventuella nya utbildningar som tillförs högskoleorganistationen ha staten som hu- vudman och all högskoleutbildning bör således bedrivas med ett enhetligt statligt huvudmannaskap.

Genomförande

Vid ett förstatligande av de medellånga vårdutbildningarna kommer dessa att inordnas i det för den statliga högskolan gällande lednings- och planeringssystemet. Hur de berörda utbildningarna skall inlemmas i den

• Sida 61
•  Original

Prop. 1981/82: 89 ' ' 61

statliga högskoleorganisationen lokalt beträffande såväl linjenämnder som institutioner avgörs av reSp. högskoleenhet. .

Kommittén utgår emellertid från att de olika Utbildningarnas lokalisering och dimensionering är givna och att utbildningarna åtminstone tills vidare kommer att bedrivas i de lokaler de har i dag. Staten förutsätts därvid hyra de lokaler som disponeras av utbildningarna vid övertagandet. Det behov av samarbete mellan de båda utbildningsformerna gymnasieskola och hög- skola. som betingas av att dessa bedrivs i gemensamma lokaler och med hjälp av gemensam utrustning, får lösas genom samarbetsavtal och över- enskommelser. Detsamma gäller beträffande de praktikplatser som krävs för utbildningen.

Kommitténs förslag till förändrat huvudmannaskap för de medellånga vårdutbildningarna innebär samhällsekonomiskt sett inte ökade kostnader. Däremot medför ett genomförande av förslaget en kostnadsöverföring från kommunerna till staten. Detta gäller dels de 210 milj. kr. som huvudmän- nen redovisar i nettokostnader för utbildningen, dels kostnader för praktik- platser och administration av dessa samt vissa lokalkostnader. Kommittén har översiktligt beräknat den totala kostnadsöverföringen till drygt 300 milj. kr. per år i 1979 års kostnads- och löneläge.

Ett överförande av tillsynsansvaret från SÖ till UHÄ bör kunna ske 1982-07—01, dvs. samordnat med införandet av den nya studieorganisa- tionen för ifrågavarande utbildningar. Enligt kommitténs mening bör ett principbeslut i huvudmannaskapsfrågan fattas så snart som möjligt. Ett överförande av huvudmannaskapet och övriga föreslagna åtgärder bör genomföras utan dröjsmål. Mot bakgrund av bl. a. de relativt omfattande förhandlingar som krävs efter beslutet föreslår kommittén att de medel- långa vårdutbildningarna erhåller statligt huvudmannaskap fr.o.m. 1984- 07-01.

• Sida 62
•  Original

Prop. 1981/82: 89 62

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU 1981: 9) Enhetligt huvudmannaskap för högskolan

Huvudmannaskapskommitténs (HK) betänkande Enhetligt huvudman- naskap för högskolan — Förstatligande av de medellånga vårdutbildningar- na (SOU l981z9) har remissbehandlats. Yttranden har avgivits av social- styrelsen. statskontoret. riksrevisionsverket (RRV). statens arbetsgivar- verk (SAV'), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) efter hörande av samtliga högskolemyndigheter. skolöverstyrelsen (SÖ) efter hörande av samtliga länsskolnämnder, Svenska kommunförbundet. Landstingsför- bundet (LF). Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisa- tionen SACO/SR. Landsorganisationen i Sverige (LO). Styrelsen för Röda Korsets sjuksköterskeskola. styrelsen för Sophiahemmets sjuksköterske- skola. styrelsen för Ersta Diakonisällskaps sjuksköterskeskola. Sveriges förenade studentkårer (SFS) och av Sveriges sjuksköterskeelevers för- bund (SSEF).

De inom parentes angivna vedertagna förkortningarna av vissa myndig- heters och organisationers namn kommer att användas i den fortsatta framställningen.

1 Allmänna synpunkter

HK:s förslag rör frågan om de primärkommunala och landstingskommu- nala högskoleutbildningarna bör föras över till statligt huvudmannaskap. Av grundläggande betydelse har härvid varit hur huvudmannaskapsförhål- landena påverkar möjligheterna att på kort och lång sikt vidareutveckla och förbättra högskoleutbildningen enligt grunderna för högskolerefor- men. Även forskningens betingelser har beaktats inte minst med hänsyn till kravet på forskningsanknytning av all grundläggande högskoleutbild- ning. Kommittén har även behandlat den idag statliga sjukgymnastutbild- ningen samt enskilt bedrivna sjuksköterskeutbildningen.

Två huvudalternativ i huvudmannaskapsfrågan har prövats av HK, nämligen ett enhetligt landstingskommunalt resp. ett enhetligt statligt hu- vudmannaskap för de berörda vårdutbildningarna. HK förordar att huvud- mannaskapet för de idag primärkommunala laboratorieassistentutbild- ningarna och de enskilda sjuksköterskeskolorna överförs till antingen landstingskommunalt huvudmannaskap eller statligt huvudmannaskap be— roende på huvudalternativ. Likaså bör. enligt kommittén. den statliga sjukgymnastutbildningen överföras till berörda kommunala huvudmän vid en i övrigt bibehållen landstingskommunal högskoleutbildning inom vård- sektorn.

Prop. 1981/82: 89 63

Båda huvudalternativen är. enligt kommitténs uppfattning. var för sig fullt genomförbara. [ den slutliga avvägningen föreslår emellertid kommit- tén att huvudmannaskapet för de medellånga vårdutbildningarna fr.o.m. l984-07-0l överförs till staten. Enligt kommitténs uppfattning bör också eventuella nya utbildningar som tillförs högskoleorganisationen ha staten som huvudman och all högskoleutbildning bör således bedrivas med ett enhetligt statligt huvudmannaskap. Kommittén har beräknat den totala kostnadsöverföringen till drygt 300 milj. kr. per år i 1979 års kostnads- och löneläge.

Oavsett huvudmannaskapet för utbildningen är det. enligt kommittén. angeläget att de organisatoriska och andra förhållanden som missgynnat en utveckling av de kommunala högskoleutbildningarna så långt möjligt un- danröjs. Till de områden där förändringar är nödvändiga. menar HK, hör bl. a. den centrala ledningsorganisationen. frågan om information om och antagning till högskolan. lärartjänsternas konstruktion och frågan om forskningsanknytning.

I en till remisshandlingen bifogad promemoria har utbildningsdeparte- mentet angett att en förändring av det kommunala huvudmannaskapet för de berörda vårdutbildningarna av framför allt statsfinansiella skäl inte är aktuell för närvarande.

Flertalet remissinstanser har därför avstått från yttranden på huvudför- slaget och koncentrerat sina yttranden på kommitténs olika förslag till förbättringar inom det nuvarande systemets ram. Några remissinstanser har ändå avgivit synpunkter på huvudmannaskapsfrågan.

UHÄ påpekar att ämbetet i flera tidigare sammanhang förordat ett statligt huvudmannaskap för högskolan och att denna grundinställning kvarstår. Även TCO. SFS. SACO/SR. och SSEF tar ställning för ett statligt huvudmannaskap. Svenska kommunförbundet uttalar sig i princip för ett statligt huvudmannaskap (Styrelsen för Svenska kommunförbundet ärinte enig i sin uppfattning i denna fråga.)

UHÄ konstaterar emellertid att det f.n. inte finns realistiska förutsätt-. ningar för att förverkliga ett enhetligt huvudmannaskap och ansluter sig till dem som hävdar att ett förstatligande till kostnader av den storlek som torde bli aktuell inte är värt priset. Ett förstatligande kan inte heller enligt UHÄ:s mening från utbildningsverksamhetens synpunkt prioriteras lika högt som bl. a. ett genomförande av lärartjänstutredningens förslag om en ny lärartjänstorganisation för den kommunala högskoleutbildningen eller ökade resurser för forskningsanknytning av de berörda utbildningarna.

Enligt socialstyrelsens uppfattning bör strävan vara att på längre sikt åstadkomma ett enhetligt statligt huvudmannaskap för all högskoleutbild- ning. l avvaktan hårpå anser styrelsen att åtgärder av såväl organisatorisk som innehållsmässig karaktär skall vidtas i syfte att förbättra vårdsektorns högskoleutbildningar.

SAV påpekar att om kommunal högskoleutbildning skall anordnas även

• Sida 64
•  Original

Prop. 1981/82: 89 64

fortsättningsvis bör kommunalt reglerade skolledar- och lärartjänster inrät- tas i enlighet med läranjänstutredningens förslag.

2 Några problemområden och behov av förändringar

2.1 Lednings- och planeringsfrågor m. m.

2.1.1 Centralt myndighetsansvar m. m.

Enligt HK:s mening bör det centrala ansvaret för de medellånga vårdut- bildningarna åvila endast en myndighet. I ett alternativ med ett fortsatt landstingskommunalt huvudmannaskap för de medellånga vårdutbildning- arna föreslår kommittén att det centrala myndighetsansvaret läggs på UHÄ.

Samtliga remissmstanser som berört denna fråga (SÖ, UHÄ, SACO/SR. RRV. LF . Svenska kommunförbundet. LO. SA V. socialstyrelsen, styrel- sen för Sophiahemmets sjuksköterskeskr)l(t, styrelsen för Ersta Diakoni- sällskap. SFS och TCO) tillstyrker kommitténs förslag och menar att de medellånga vårdutbildningarna då på ett naturligt sätt kan inordnas i det planeringssystem och de administrativa rutiner som gäller för övriga hög- skolan.

Besparingar och organisatoriska konsekvenser till följd av den av kom- mittén föreslagna förändringen bör. enligt RRV, beaktas i dell pågående översynen av SÖ.

LF anser att en förändring av det centrala myndighetsansvaret måste leda till en förändrad sammansättning av UHÄ:s verksstyrelse. Enligt förbundets uppfattning måste landstingen och berörda kommuner bli re- presenterade i UHÄzs styrelse och ges ett inflytande över UHÄzs verk- samhet som svarar mot den kommunala högskolans betydelse och omfatt- ning. LF påpekar även att planeringsordningen för utbildningarna inom den kommunala högskolan bör ses över och förnyas.

Socialstyrelsen understryker det starka samband som råder mellan å ena sidan utbildning — utbildningsplan. kursplan och måluppfyllelse — och å den andra kompetens att tillgodose kvalitets- och säkerhetskrav i vården. I egenskap av central myndighet med ansvar för den verksamhet vårdyrkes- utbildningen siktar till måste, påpekar styrelsen. den på ett avgörande sätt kunna påverka dessa yrkesutbildningars innehåll och dimensionering.

Flertalet myndigheter och organisationer påpekar att utbildningsplane- ringen måste arbeta i nära samband med vårdplaneringen.

2.1.2 Antagningsfrågor

De ändringar avseende behörighet och urval som riksdagen beslutat beträffande de medellånga vårdutbildningarna kräver att ett helt nytt an- tagningssystem byggs upp. Kommittén föreslår att ett gemensamt antag-

• Sida 65
•  Original

Prop. 1981/82: 89 65

ningssystem skapas för samtliga medellånga vårdutbildningar och att de uppgifter som kommer att åvila den centrala myndighetsnivån även beträf- fande antagningsfrågor skall fullgöras av UHÄ. Härmed skapas goda sam- ordningsmöjligheter mellan antagningen till dessa utbildningar och antag- ningen till övriga högskoleutbildningar menar HK.

Kommitténs förslag har mötts genomgående positivt och tillstyrks av samtliga remissinstanser som yttrat sig i denna fråga.

Socialstyrelsen betonar i anslutning härtill vikten av att det finns möjlig- heter att på ett flexibelt sätt kunna komplettera tidigare genomförd utbild- ning till en annan yrkeskompetens inom vårdområdet. Styrelsen menar att det är angeläget att det finns reella möjligheter att genomgå endast vissa delar av en utbildningslinje som komplement till tidigare genomförd utbild- ning.

Statskontoret konstaterar dock att ett gemensamt antagningssystem kommer att kräva omfattande förberedelser under förhållandevis lång tid. Nuvarande regler för behörighet och urval medför att ett antagningssystem för behandling och ansökningar om tillträde till högskoleutbildning blir komplicerat och — för den enskilde — svåröverskådligt. Med hänsyn till den utveckling som skett och den tid som förflutit sedan skolreformerna genomfördes bör därför enligt statskontoret dessa frågor göras till föremål för översyn och omprövning när det gäller användarkraven på ett ADB- baserat system för urval och" antagning av sökande till högskolan.

SÖ påpekar att ett nytt antagningssystem inte får medföra en ökad byråkratisering och ökad handläggningstid.

2.1.3 Linjenämnds- och inflytandefrågor vid bibehållet kommunalt huvud- mannaskap

Lösningar avseende medinflytande inom en bibehållen kommunal hög- skoleutbildning måste anpassas till den kommunala demokratins förutsätt- ningar menar HK. Utredningen om den kommunala demokratin har funnit att systemet med närvarorätt gör att företagsdemokratin kan förverkligas utan negativ inverkan på kommunala demokratin och att närvarorätten kan vara ett värdefullt komplement till andra former av företagsdemokrati. Kommittén menar att även om en konstruktion med närvarorätt för den kommunala högskolan inte skulle leda lika långt som inom den statliga så bör det tillsammans med de möjligheter som redan idag finns genom linjenämndsverksamheten ge de studerande och anställda inte bara tillfälle till insyn och information utan också bättre möjligheter att påverka utbild- ningens utformning och den egna situationen.

Flera remissinstanser är kritiska mot att kommittén lägger få förslag till förändringar vad gäller inflytande för studerande och anställda. SACO/SR menar att ett fortsatt utredningsarbete är angeläget i syfte att skapa mer likvärdiga förhållanden inom landstingskommunal och statlig högskola. Även UHÄ betonar vikten av likvärdiga förhållanden mellan statlig och

• Sida 66
•  Original

Prop. 1981/82: 89 66

kommunal högskola. Som ett första steg bör. enligt SACO/SR. lärare som arbetar i linjenämnd, beredningsgrupp e.dyl. i större utsträckning än nu kompenseras genom nedsättning i undervisningsskyldigheten.

UHÄ menar att det är angeläget att ge linjenämnderna reella möjligheter att bedriva ekonomisk planering kopplad till verksamhetsplaneringen och således stärka deras ställning i budgetsammanhang. Ämbetet förordar vidare möjligheterna att för den kommunala högskoleutbildningen inrätta organ motsvarande institutionsstyrelserna vid de statliga högskoleenhe- terna. Förslag om att inrätta organ motsvarande institutionsstyrelser tas även upp av LF. LF påpekar att frågan om de studerandes, lärarnas och den övriga personalens inflytande är av stor betydelse och måste ses i ett brett och samlat perspektiv. Den modell för ledning av verksamheten som tillämpas vid de statliga arbetsenheterna borde efter vissajusteringar kun- na vara möjlig att tillämpa på skolenhetsnivå inom den kommunala hög- skoleutbildningen. Förbundet erinrar i detta sammanhang om den fram- ställning som utbildnings- och kulturnämnden i Östergötlands läns lands- ting ingivit till regeringen om försöksverksamhet med institutionsstyrelse.

SFS anser att eftersom beslutanderätt för de studerande inom det kom- munala högskoleområdet är oförenligt med den kommunala demokratiska principen så är ett statligt huvudmannaskap att föredra. Denn'a åsikt stöds även av SSEF .

Kommitténs förslag att avskaffa den beStämmelse i högskoleförord- ningen som gör det möjligt att inte inrätta linjenämnd inom den kommunala högskoleutbildningen stöds av SACO/SR och LF.

TCO är kritisk mot HK: s bedömning av en positiv utveckling av linje- nämndsverksamheten i den kommunala högskolan och hänvisar till TCO- rapporten ”Erfarenheter av arbetslivsreprcsentationen i högskolan" och citerar: ' '

"Bland yrkeslivsrepresentanterna inom den kommunala högskolan är man genomgående mer negativ beträffande arbetsformerna inom linje- ' nämnden än på den statliga sidan. Ständigt återkommer man till att beslu- ten fattas utanför linjenämnden och att man inte har något eget budgetan- svar. Avsaknaden av budgetansvar tycks på många håll vara så total att man inte ens diskuterar utbildningsfrågorna i kostnadstermer. Man har som regel inte heller någon budget för linjenämndens egen verksamhet. De kommunala linjenämndernas svaga ställning kan till viss del förklaras med att kommunalförfattningarna inte medger beslutsdelegering till icke poli- tiskt sammansatta organ. Samtidigt måste de syssla "med en mängd detalj- frågor som inom den statliga högskolan handläggs på institutionsnivå." '

Styrelsen för Ersta Diakonisällskap anför att man inom en mindre enhet med bibehållet enskilt huvudmannaskap på ett naturligt sätt kan tillvarata den positiva sidan av de anställdas och studerandes inflytande.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1981/82: 89 67

2.2 F orskningsanknytning

Kommittén föreslår vid ett bibehållet kommunalt huvudmannaskap för en önskvärd utveckling avseende forskningsanknytning av de medellånga vårdutbildningarna bl. a.:

— förstärkning av biblioteksservicen

— lärarna i grundutbildningen ges forskarutbildning eller inslag av veten- skaplig utbildning

—möjligheter att inom tjänsten forska och hålla kontakt med forsknings- och utvecklingsarbete

— utveckling av omvårdnadsforskning

— inrätta lärartjänster främst avsedda för forskning och forskarutbildning — forskningsorganisationen knyts till universiteten resp. karolinska institu— tet

—för omvårdnadsforskning inrättas forskartjänsterna i direkt anslutning till grundutbildningen. Remissinstanserna anser allmänt att det är viktigt att de medellånga vårdutbildningarna ges samma möjligheter till forskningsanknytning som de statliga högskoleutbildningarna. SFS, SSEF. SACO/SR. TCO och Svenska kommunförbundet menar att detta bäst tillgodoses med ett över- förande av utbildningarna till ett statligt huvudmannaskap.

Socialstyrelsen understryker för sin del starkt angelägenheten av att förutsättningarna för en forskningsanknuten utbildning för de medellånga vårdutbildningarna förbättras oberoende av huvudmannaskapet bl. a. när det gäller insatser inom lärarutbildning och -fortbildning samt förstärkt biblioteksservice. Denna uppfattning stöds av fiera remissinstanser bl.a. SACO/SR. UHÄ och styrelsen för Sophiahemmets sjuksköterskeskola. UHÄ. SAC O/SR, LF och styrelsen för Sophiahemmets sjuksköterskeskola påpekar att de av lärartjänstutredningen föreslagna FoU-tjänsterna för den kommunala vårdutbildningen spelar en viktig roll i sammanhanget.

De kommunala högskoleutbildningarna saknar idag vissa viktiga förut- sättningar för forskningsanknytning framhålles av flertalet remissinstan- ser. Förutom att de saknar den inom den övriga högskolan så betydelse— fulla forskartraditionen har de dels ej några fasta resurser för forsknings- och utvecklingsarbete, dels har lärarna i regel ej heller någon forskarut- bildning påpekar SÖ.

SACO/SR framhåller att forskningsresurser bör finnas för alla ämnen i högskolan. LO däremot menar att en förstärkning av insatserna när det gäller forskningsanknytningen av här berörda utbildningar bör kunna ske . utan att de landstingskommunala högskolorna får fasta forskningsresurser men med en ökning av den praktiska samverkan mellan de statliga och kommunala högskolemyndigheterna. Även UHÄ. SAC O/SR. LF och soci- alstyrelsen påpekar att ett samarbete med den statliga högskolan bör utvecklas så att ett tvärvetenskapligt synsätt befrämjas inom vårdutbild-

• Sida 68
•  Original

Prop. 1981/82: 89 68

ningen. LF anser att den kommunala högskolan härvid måste få ett ökat inflytande över statens resuser för forskning och forskarutbildning genom t.ex. utökad representation i berörda fakulteter och fakultetsnämnder. UHÄ föreslår att företrädare för den statliga högskoleutbildningen och forskningen bereds plats i linjenämnderna inom den kommunala delen av högskolan.

TC O och SACO/SR betonar särskilt att behovet av att volymen forskar- utbildning och forskning inom vårdämnena ökar och prioriteras vid fördel- ning av medel.

LF menar att stat och kommun delar det ekonomiska ansvaret vid en ' utveckling av Vårdutbildningarna.

2.3 Samband med gymnasieskolan

Kommitténs överväganden och förslag rörande sambandet med gymna- sieskolan har endast kommenterats av några remissinstanser.

Såväl UHÄ som LO betonar vikten av att den kommunala högskoleut- bildningenfår utvecklas så långt som möjligt på sina egna villkor och utan onödiga bindningar till regelsystemet för gymnasieskolan.

SACO/SR anser att den vertikala handledningen bör avvecklas. TCO tillstyrker att det blir Skild ledning för vårdutbildningarna på gymnasie- resp. högskolenivå.

2.4 Praktikplatsfrågan

Enligt kommitténs uppfattning bör inte huvudmannaskapet i sig ha nå- gon större betydelse för möjligheterna att anskaffa praktikplatser. Av större betydelse är enligt HK förändringar av utbildnings- och kursplaner som möjliggör att alternativa praktikplatser kan utnyttjas liksom att prak- tiktillfällen i ökad utsträckning kan förläggas till de delar av dygnet, veckor och året som f. n. i ringa utsträckning utnyttjas. Vidare bör former skapas i samtliga regioner för samordning av utbud och efterfrågan på praktik- platser.

HK:s förslag om att regionstyrelserna skall handha samordningen av praktikplatsutnyttjandet tillstyrks av TC O och socialstyrelsen. SACO/SR är däremot av motsatt uppfattning. Organisationen menar att detta vore att formalisera samordningen. Socialstyrelsen tillstyrker även kommitténs förslag om tillvaratagande av praktiktillfällen under hela dygnet. Det är även angeläget med en noggrann planering av befintliga praktikplatser inom primärvården framhåller styrelsen.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1981/82: 89 69

2.5 Samband mellan utbildnings- och sjukvårdsplanering

De remissinstanser som berört frågan om utbildningsplanering och sjuk- vårdshuvudmännens personalplanering delar kommitténs förslag om ett ökat regionalt samarbete. TCO betonar särskilt behovet av ett ökat samar- bete mellan sjukvårdsregioner och högskoleregioner.

LF anser att planeringsordningen för utbildningarna inom den kommu- nala högskolan bör ses över och förnyas. Inom förbundet har nyligen påbörjats ett arbete för att tillsammans med berörda intressenter försöka dra upp riktlinjerna för en sådan ny planeringsordning.

UHÄ påpekar att det f.n. pågår en försöksverksamhet med regionala planeringsramar för sjuksköterskeutbildningen. Enligt ämbetets uppfatt- ning bör man framöver kunna tillämpa försöksverksamhetens planerings- ordning också för de övriga berörda vårdutbildningarna.

Socialstyrelsen understryker angelägenheten av att utbildningsplane— ringen på ett bättre sätt än hittills tar sin utgångspunkt i vårdplaneringen. Styrelsenframhåller Också dess egen roll i såväl den kvalitativa som kvanti- tativa utbildningsplaneringen.

En förstärkt samverkan inom och mellan landstingen vore att föredra menar SACO/SR.

2.6 Kostnads- och statsbidragsfrågor

I likhet med vad lärartjänstutredningen har föreslagit finner HK det angeläget att ett enhetsrelaterat statsbidrag införs för kommunal högskole- utbildning. Kommittén föreslår ett statsbidrag i form av ett schablonbidrag per studerande, utbildningslinje och termin. Bidraget bör beräknas på antalet studerande per exempelvis den I oktober resp. den 1 mars; HK anser vidare att bidraget bör följa kostnadsutvecklingen.

1 ett alternativ med bibehållet kommunalt huvudmannaskap tillstyrker samtliga remissinstanser-som yttrat sig i frågan att ett enhetsrelaterat schablonbidrag införs beräknat per studerande och utbildningslinje. Om bidraget skall utgå per terminsstudieplats eller årsstudieplats råder det dock delade meningar. Kommitténs förslag att bidraget skall utgå per terminsstudieplats tillstyrks av RRV, SÖ. SFS. styrelsen för Sophiahem- mets sjuksköterskeskola, SAC O/SR och LF.

UHÄ däremot menar att en beräkning per årsstudieplats skulle underlät- ta jämförbarheten mellan den statliga och den kommunala delen av hög- skolan. Ämbetet anser att de skäl kommittén anför för sitt förslag väger lätt i förhållande till de vinster som kan uppnås med en enhetlig ordning för hela skolan. Även LO förordar att bidraget bör utgå per årsstudieplats.

RRVavstyrker bestämt att statsbidraget indexregleras. Som skäl härför - anför RRV dels det statsfinansiella läget, dels ock och framför allt det faktum att en indexreglering försvårar en fortlöpande prövning av statsbi—

• Sida 70
•  Original

Prop. 1981/82: 89 70

dragets storlek. RRV menar vidare att det även finns en risk för att de produktivitets- och effektivitetsvinster som normalt görs i utbildningen inte beaktas och påverkar statsbidraget i ett indexreglerat system. Kam- munstyrelsen i Göteborg anser att statsbidragets värdebeständighet bör kopplas till konsumentprisindex.

inte någon remissinstans har någon invändning mot kommitténs förslag att statsbidraget skall administreras av högskolemyndighet.

LF påpekar att ett nytt system för statsbidrag får under inga omständig- heter innebära en kostnadsövervältring från stat till landsting och berörda kommuner. Under en övergångsperiod föreslår förbundet att en utjäm- ningspost ställs till UHÄ:s förfogande i syfte att mildra vissa uppenbara omfördelningseffekter. LF utgår vidare ifrån att bidragets volym och när- mare utformning fastställs först efter överläggningar mellan företrädare för regeringen och huvudmännen.

3 Utbildning under annat huvudmannaskap än landsting

3.1 Primärkommunal laboratorieassistentutbildning

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker kommitténs förslag att — vid alternativ med bibehållen kommunal högskola — den nu primärkom- munala laboratorieassistentlinjen mcd påbyggnadsutbildning i Uppsala. Linköping och Lund överförs till den landstingskommunala utbildningsor- ganisationen på resp. ort. Bland dessa kan nämnas socialstyrelsen, SÖ. LO, UHÄ och RRV. Inordnandet bör enligt kommittén ske senast vid den tidpunkt då övriga delar av kommitténs förslag genomförs.

Endast SACO/SR avstyrker förslaget. Mot bakgrund av sin principiella uppfattning i huvudmannaskapsfrågan bör de kommunala laboratorieassi- stentutbildningarna förstatligas anser organisationen.

Svenska kommunjörbrmdet. SÖ och LF betonar dock att förutsättning- arna för ett överförande är beroende av överenskommelser mellan berörda huvudmän. LF påpekar att förbundet är berett att medverka till att under- lätta ett sådant övertagande av laboratorieassistentutbildningen. UHÄ framhåller att tidpunkten för genomförandet måste anpassas till lokal- och lärarförhållanden på de olika orterna. RRV utgår från att den offentliga sektorns kostnader inte förändras genom överförandet.

3.2 Statlig sjukgymnastutbildning

HK anser att vid en i övrigt bibehållen kommunal högskola talar skäl för att de idag statliga sjukgymnastutbildningarna i Stockholm och Lund över- förs till berörda kommunala huvudmän.

En majoritet av remissinstanserna anför att de inte delar kommitténs uppfattning i denna fråga. SFS, SACO/SR, TCO. RR V och socialstvrelsen

• Sida 71
•  Original

Prop. 1981/82: 89 71

avstyrker att de statliga sjukgymnastutbildningarna i Stockholm och Lund överförs till landstingskommunalt huvudmannaskap. Endast LO tillstyrker förslaget.

Enligt UHÄ:s mening finns det skäl att ta ställning i huvudmannaskaps- frågan först i samband med att ställning tas till studieorganisationen inom detta område och vill återkomma till denna fråga i samband med att regeringens uppdrag till UHÄ rörande studieorganisation m.m. för rehabi- literingslinjen kommer att redovisas. Även SÖ vill avvakta ett ställningsta- gande i denna fråga. SÖ framhåller att ytterligare utredning krävs. LF anser att om de båda berörda landstingen och staten gemensamt anser att en förändring av huvudmannaskapet bör komma till stånd så föreligger inga principiella invändningar mot en kommunalisering på denna punkt och menar att frågan snarast är av ekonomisk och praktisk natur.

3.3 Enskild sjuksköterskeutbildning

HK föreslår att utbildningen vid Ersta Diakonianstalts, Röda Korsets och Sophiahemmets sjuksköterskeskolor överförs till Stockholms läns landstings utbildningsorganisation i ett alternativ med bibehållen lands— tingskommunal högskola.

Av de remissinstanser som berört frågan om de enskilda sjuksköterske- skolornas ställning är det endast LO som utan reservationer tillstyrker kommitténs förslag om en kommunalisering. Mot LF :s uppfattning att starka och principiella skäl talar för att berörd utbildning övertas av Stock- holms läns landsting har åtta reservationer avgivits. TCO utgår i sitt yttrande från ett förstatligande av såväl kommunal som enskilt bedriven vårdutbildning.

Socialstyrelsen. SÖ, UHÄ. RR V. SACO/SR samt de tre berörda enskil- da sjuksköterskeskolorna avstyrkeri nuläget kommitténs förslag. '

Socialstyrelsen anser att Ersta Diakonisällskaps. Röda Korsets och Sophiahemmets sjuksköterskeskolor bör få fortsätta under enskilt huvud- mannaskap till dess att frågan om ett statligt huvudmannaskap på nytt tas upp till generell prövning.

SÖ vill uppskjuta sitt ställningstagande i avvaktan på en eventuell mins- kad dimensionering av sjuksköterskeutbildningen i Stockholm. UHÄ till- mäter för sin del huvudmannaskapsfrågan för de berörda utbildningarna underordnad betydelse så länge garantier skapas för att utbildning i plane- ringshänseende är samordnade med övrig motsvarande utbildning i Stock- holm.

Styrelserna för såväl Ersta Diakonisällskap som för Röda Korset och Sophiahemmet motsätter sig bestämt en förändring av huvudmannaska- pet. Styrelserna hänvisar bl.a. till sin utbildningshistoriska tradition när det gäller sjuksköterskeutbildning och sina utbildningsprofrler som ger värdefulla bidrag till vårdutbildningen och alternativ i utbildningsutbudet.

• Sida 72
•  Original

Prop. 1981/82: 89 73

Styrelserna framhåller att de enskilda skolorna alla har sin bakgrund i den hamanitära och idealistiska livssyn. som genomsyrade företrädarna för sjukvården i vårt land redan på 1800—talet. Vidare anförs: "traditionen därifrån hålls fortfarande levande och ger en profil i utbildningsutbudet. Vid samtliga de tre enskilda skolorna har det setts som angeläget att ge de studerande en fördjupad kunskap om livsåskådningens betydelse för per- sonligheten i sjukdomskris. en kunskap som skall ge vägledning för sjuk- vårdspersonalens beteende vid möte med människor med skiftande livs- åskådningar ävensom förståelse för den enskilda medmänniskans behov." Styrelserna menar vidare att ingenting kommer att vinnas vid en kommu- nalisering, varken i utbildningens kvalitet eller i ekonomiskt hänseende. Styrelsen för Sophiahemmets sjuksköterskeskola framhåller i sitt yttran- de flera faktorer — bl. a. lokaler och donationsbestämmelser — som försvå- rar ett överförande av utbildningen till landstinget. Styrelsen för Röda Korsets sjuksköterskeskola påpekar bl.a. att skolans huvudman bidrar med medel så att lärare och studerande vid skolan fortlöpande får företa studier vid utländska sjukvårdsinstitutioner. Detta ger enligt styrelsen erfarenhetsmässigt en vidgad blick för den egna verksamheten.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1981/82: 89 73