Prop. 1982/83:130

om åtgärder för tekoindustrin, m.m.

Prop. 1982/83.: 130

Regeringens proposition 1982/83: 130

om åtgärder för tekoindustrin, m.m.;

beslutad den 3 mars 1983.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för den åtgärd eller det ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar OLOF PALME THAGE G PETERSON

2 Föredragandens överväganden

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om industripolitiska åtgärder m.m. för tekoindustrin. '

4 Anslagsfrågor för budgetåret 1983/84

Jag övergår nu till att ta upp vissa anslagsfrågor för budgetåret 1983/84. I budgetpropositionen 1983 har jag. i avvaktan på särskild proposition i ämnet. föreslagit att anslagen B 8. Branschfrämjande åtgärder för tekoin- dustrin och B 11. Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgaran- tier för textil- och konfektionsindustrierna tas upp med oförändrade be- lopp. Jag avser nu att redovisa förslag till medelstilldelning under bl.a. dessa anslag med utgångspunkt i vad jag har anfört i det föregående.

B 8. Branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin Nytt anslag (förslag 56189000)

För branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin under innevarande budgetår har 38 milj. kr. beräknats under anslaget Branschfrämjande åtgär- der. Medlcn för insatserna för tekoindustrin bör fr.o.m. budgetåret 1983/84 föras upp på ett nytt anslag.- benämnt Branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin. Medel som har avsatts för tekoindustrin under anslaget Branschfrämjande åtgärder och som inte har utnyttjats under innevarande budgetår bör föras över till detta nya anslag.

Jag har nyss föreslagit ökade branschfrämjande åtgärder för tekoindu- strin och därvid beräknat 60,5 milj. kr. för detta ändamål under budgetåret 1983/84. För administrations- och genomförandekostnader vid SIND för åtgärderna för tekoindustrin har 4 311 000 kr. räknats in vid beräkningen av anslaget B ]. Statens industriverk: Förvaltningskostnader. som jag nyligen har lagt fram förslag om (prop. 1982/83:113 s. 65). Dessa medel skall således inte tas upp här. Jag förordar att för Branschfrämjande åtgärder för ' tekoindustrin anvisas 56 189 000 kr. för budgetåret 1983/84.

De ökade industripolitiska åtgärder för tekoindustrin som jag föreslår innebär att ytterligare medel kommer att behövas för administrations- och genomförandekostnader vid SIND. Jag avser att senare återkomma till

• Sida 18
•  Original

Prop. 1982/83: 130 18

regeringen med förslag av innebörd att sådana kostnader får täckas från detta anslag. . Med hänvisning till vad jag har anfört i fråga om_ branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 56 189000 kr.

B 11. Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier för tex- til- och konfektionsindustrierna

1981/82 Utgift 4507 901 1982/83 Anslag 3 500 000 1983/84 Förslag ] 500 000

Med hänvisning till vad jag nyss har anfön om verksamheten med särskilda strukturgarantier för tekoindustrin under budgetåret 1983/84 hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

]. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1983/84 ikläda staten förpliktelse i form av särskilda strukturgarantier för textil- och konfektionsindustrierna. som inberäknat tidigare utställda garan- tier innebär åtaganden om högst 259 500000 kr..

2. till Kostnader för räntebefrielse vid särskilda strukturgarantier för textil- och konfekrionsindustriema för budgetåret 1983/84 un- der tolfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1 500000 kr.

B 24. Län till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin

1981/82 Utgift 12 290 070 Reservation 26 482 929 1982/83 Anslag — ' 1983/83 Förslag 20 000 000

Med hänvisning till vad jag nyss har anfört i fråga om lån till rationalise- ringsinvesteringar inom konfektionsindustrin hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen

att till Lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindu- strin för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 20 000 000 kr.

• Sida 19
•  Original

Prop. 1982/83: 130 19

Utdrag UTRIKESDEPARTEMENTET PROTOKOLL Handelsavdelningen vid rcgeringssammanträde 1.983-03-03

F öredragande: statsrådet Hellström

Anmälan till proposition om åtgärder för tekoindustrin, m.m.

Chefen för industridepartementet har i sitt anförande presenterat rege- ringens förslag om åtgärder för tekoindustrin. m.m. Jag kommer i det följande att behandla dels frågan om handelspolitiska åtgärder. dels den om kontroll av importbegränsningar.

Handelspolitiska åtgärder

Multifrberavtalet (MFA) ersatte år 1974 GATT:s bomullstextilavtal som internationellt regelverk för handeln med tekoprodukter. Det anger under vilka omständigheter och på vilket sätt importrestriktioner får införas och utgör därmed en ram för bilaterala begränsningsarrangemang.

lmultifrberavtalet finns en s.k. nordisk klausul. Den innebär att särskild hänsyn skall tas till länder med små marknader. en exceptionellt hög importnivå och en motsvarande låg inhemsk produktion. i syfte att undvi- ka skada på dessa länders nödvändiga minimiproduktion (minimum viable production. MVP) av textilier.

Det ursprungliga multifrberavtalet löpte ut med utgången av år 1977 och har därefter förlängts i två omgångar. senast i december år 1981. då man inom GATT:s textilkommitté enades om en förlängning (MFA 111) för perioden den ljanuari 1982 — den 31 juli 1986. De nordiska länderna hari MFA lII uppnått en viss förstärkning av MVP-klausulen. Varje avvikelse från det egentliga MFA:s regler kräver emellertid cxportlandets medgivan- de.

Sverige anslöt sig i augusti 1982 till MFA 111 och avgav i samband därmed en reservation med innebörden att svenska regeringen förväntade sig att Sveriges ställning som MVP-land skulle beaktas i kommande bilate- rala avtal och att anslutningen till MFA lll således förutsatte att tillfreds- ställande bilaterala avtal kan träffas.

Som ett alternativ till Sveriges nuvarande begränsningssystcm med bilar- terala avtal under MFA har från skilda håll föreslagits ett globalkontingent- system med stöd av artikel XIX i GATT-avtalet. Kommerskollegium frck med anledning härav våren 1982 i uppdrag att fördjupa redan företagna

• Sida 20
•  Original

Prop. 1982/83: 130 20

studier om globala begränsningsarrangemang på tekoområdet. särskilt med avseende på skyddseffekterna och de handelspolitiska konsekvenserna.

Kollegiet framhåller i sin utredning. som blev klar i november 1982. att ett globalkontingentsystem omfattande samtliga länder utom F.C. EFTA och Spanien inte skulle leda till någon volymmässig nedskärning i förhål- lande till nuvarande importnivå. Detta beror på att kontingenternas storlek inte kan fastställas godtyckligt utan måste baseras på en representativ referensperiod enligt internationellt vedertagna regler. På grund av ska- dekriterierna i artikel XlX skulle det också bli svårt att motivera en så bred varumässig omfattning som den nuvarande. Däremot skulle ett tak sättas för framtida importökning av de varor som täcks av systemet. Kollegiet pekar på risken att det geografiskt utökade skyddet inte skulle få någon större effekt på den svenska tekoindustrin utan i stället leda till en omför- delning mellan exportländerna. Enligt kollegiet skulle importen från EG. EFTA och Spanien kunna öka samtidigt som inom globalsystemct en ökande andel av importen skulle kunna gå till de mest konkurrenskraftiga länderna på de mindre utvecklade och mindre effektiva exportländernas bekostnad. Slutligen skulle ett globalkontingentsystcm medföra uppenbara risker för motåtgärder och krav på kompensation från de drabbade länder- nas sida.

Kommerskollegium konstaterar sammanfattningsvis att ett globalsystem skulle kunna motiveras endast om ett sådant leder till bättre skydd åt svensk tekoindustri än nuvarande system under MFA. Under rådande omständigheter synes emellertid enligt kollegiet den förbättrade skyddsef- fekten av ett globalsystem vara högst osäker. samtidigt som en övergång till ett sådant system skulle innebära att Sverige riskerade att få betala ett handelspolitiskt pris som inte står i rimlig proportion till det eventuellt förbättrade skyddet. Kollegiet upprepar därför sin tidigare framförda upp- fattning att ett globalkontingentsystem inte bör införas. .

Som framgått av det nyss nämnda skulle svensk tekoindustri i nuvaran- de läge inte få ett bättre skydd genom ett globalsystcm. Sverige har. om än med reservation. anslutit sig till MFA och bör därför enligt min mening i första hand pröva möjligheterna att inom dess ram begränsa lågprisimpor- ten genom omförhandling av gällande bilaterala avtal allteftersom dessa löper ut. Enligt min uppfattning skulle det vara en fördel för svensk tekoindustri att veta vad som gäller för importen av begränsningsvaror under en längre period. Förutsättningarna att sluta avtal med längre löptid än hittills kommer därför att undersökas. För att inte begränsa handlings- friheten kommer emellertid uppsägningsklausuler att begäras i sådana nya. långsiktiga avtal.

Som ett motiv för att lämna det bilaterala begränsningssystemet har anförts att detta tillåter stora importökningar från länder utanför systemet innan åtgärder vidtas från svensk sida. För att i framtiden undvika sådana situationer anser jag det angeläget att en skärpt övervakning kommer till

• Sida 21
•  Original

Prop. 1982/83: 130 21

stånd. Kommerskollegium har i importlicenssystemet ett effektivt medel för bevakning av importutvecklingen och kan på ett tidigt stadium upp- märksamma departementet på ökningar av importen från länder med vilka Sverige inte har slutit begränsningsavtal.

Jag vill dock understryka att en förutsättning för att stå kvar i MFA är att det samlade resultatet av inledda och kommande förhandlingar bedöms som tillfredsställande. Skulle detta inte bli fallet kan ett fortsatt svenskt deltagande i MFA behöva tas under omprövning. vilket skulle innebära att vi måste överväga ett annat skyddssystem. i första hand globalkontin- genter. En sådan prövning måste givetvis ske i ljuset av vilket skydd ett alternativt system skulle ge svensk tekoindustri jämfört med bilaterala avtal.

Kontroll av importbegränsningar

Det har från olika håll krävts en förstärkt kontroll av tekoimporten. Man har därvid särskilt vänt sig mot det s.k. hemtagningssystcmet. Detta inne- bär att flertalet importörer får ta hem varorna efter en anmälan vid gränsor- ten och sedan använda dem i sin rörelse utan föregående förtullning. om tillämpliga särskilda importvillkor är uppfyllda. Det har framhållits att hemtagningssystcmet medför stora risker för att gällande importreglering- ar kringgås. l regeringens proposition 1981/82: 148 om åtgärder för tekoin- dustrin m.m. finns intagen en närmare beskrivningav hemtagningssyste- met och därmed sammanhängande kontrollproblem. Emellertid har på senare tid särskilda insatser gjorts för att effektivisera kontrollen i syfte att motverka försök att kringgå gällande importregleringar.

Såväl kommerskollegium som generaltullstyrelscn har prioriterat kon- trollfrågorna högt. Kollegiet har sålunda ägnat granskningen av de upp- gifter om varors ursprung som lämnas i licensansökningar stor uppmärk- samhet och styrelsen har på olika sätt skärpt kontrollen av varuinförscln. framför allt genom intensifierad godskontroll och granskning av affärskor- respondens och andra handlingar hos importörerna. Även andra åtgärder har vidtagits. Bland dessa kan särskilt nämnas inrättandet av en samord- ningsgrupp för tekokontrollen inom generaltullstyrelsen. Gruppen skall bl.a. tillgodose de särskilda informations-. samarbets- och samordningsbe- hov som finns på detta kontrollområde. Dessa behov hänger bl.a. samman med att den brottsliga verksamhet som utmynnar i kringgående av regle- ringarna ofta inleds i utlandet. Gruppen samarbetar med myndigheter i och utom Sverige och med organisationer som representerar företag och an- ställda för att utveckla och effektivisera kontrollarbetet. En uppgift för gruppen är att söka spåra förändringar i varuströmmar m.m. som kan antyda var det finns speciella "riskområden". Kollegiet hari samma syfte intensifierat uppföljningen av importlicensstatistiken.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen har i skrivelse till regering- en redovisat de åtgärder som myndigheterna har vidtagit och kan vidta för

• Sida 22
•  Original

Prop. 1982/83: 130 22

att minska möjligheterna att kringgå importbegränsningarna. Kollegiet har för sin del genomfört en rad åtgärder när det gäller att effektivisera och strama upp licensprocedur'en samt öka kontrollen på tekoområdet. Bland dessa kan nämnas striktare licensdirektiv för att förhindra missbruk av importlicenser. liksom ökade direktkontakter med organ och myndigheter i cxportlandet för att påtala avvikelser mellan exportdokument och faktisk import. Generaltullstyrelsen å sin sida har tagit initiativ till en diskussion i EFTA rörande förenklad form av kontroll avvaras ursprung. vilken skulle kunna öka antalet kontroller utan att nämnvärt påverka arbetsinsatserna. Överväganden pågår om hur användandet av datorer och överförande av uppgifter mellan de båda myndigheterna skall kunna förstärka kontrollen. Det bör i detta sammanhang erinras om den nyligen genomförda komplet- teringen av 54 aåå tullagen (SFS 1982:1009. prop. 1981/82:227. SkU 4. rskr 10) som ger rätt till överföring från tullverket till kommerskollegium av uppgifter som rör import eller export av varor.

Generaltullstyrelsen och kommerskollegium har härutöver i sin skrivel- se föreslagit vissa ytterligare åtgärder som bedöms viktiga när det gäller efterlevnaden av importbegränsningarna på tekoområdet. Myndigheternas förslag tar i första hand sikte på det s.k. förfogandeförbudet inom ramen för hemtagningssystemet. Licensbelagda varor som tas hem ligger under s.k. förfogandeförbud enligt lagen (l973:98()) om transport. förvaring och förstöring av införselreglerade varor. m.m. Förfogandeförbudet innebär att varan skall förvaras i oförändrat skick till dess tullmyndighet meddelat att hinder för vidare förfogande över den inte föreligger eller — enligt kommerskollegiets föreskrifter (KFS 1981:6) om importlicenssystemet — till dess att importlicens erhållits. Det har vid stickprovskontroller som tullmyndighet har utfört emellertid visat sig att förfogandeförbudet över- träds i mycket stor omfattning. Nyligen gjorda undersökningar av ett begränsat antal importtransaktioner tyder på att överträdelserna uppgår till inemot 40 9? av de fall då licens saknas vid hemtagningstillfällct. Det har gjorts gällande att överträdelserna i stor utsträckning är att beteckna som ordningsförseelser. eftersom det i de flesta fall visat sig att förutsättningar funnits för att få licens. Även vid en sådan bedömning av överträdelscrna anser myndigheterna de rådande förhållandena vara helt otillfreds'ställan- de. Åsidosättandet av förfogandeförbudet medför stora olägenheter för kontrollmyndigheterna. samtidigt som respekten för regleringarna urhol- kas. Kontroll av att en vara överensstämmer med en sedermera beviljad importlicens kan inte göras. något som ju är syftet med förfogandeförbu- det. I vissa andra fall har det visat sig att kvoten är förbrukad när licensan- sökan behandlas. Genom att varorna skingras försvåras förundersökningar angående ifrågasatt varusmuggling. Möjligheterna till beslag och varuför- verkande i vissa smugglingsfall minskas eller omöjliggörs dessutom. Slutli- gen innebär överträdelserna av förfogandeförbudet att vissa importörer tillskansar sig en orättmätig konkurrensfördel i förhållande till dem som I

• Sida 23
•  Original

Prop. 1982/83: 130 _ 23

följer gällande bestämmelser. Generaltullstyrelsen och kommerskollegium anser därför att en uppstramning av hemtagningssystemet är nödvändig. när det gäller licensbelagda tekovaror. Myndigheterna anser att en sådan uppstramning bör kunna ske med en måttlig ökning av samhällets kontroll- resurser. under det att ett fullständigt slopande av hemtagningssystemet — något som föreslagits i olika sammanhang — inte skulle ge tillräckliga fördelar från kontrollsynpunkt för att motivera det kraftiga ingrepp i varu- trafiken och det resurskrävande merarbete för myndigheterna som detta skulle förorsaka.

Enligt myndigheternas förslag bör en uppstramning av hemtagningssys- temet ges formen av ett åläggande för hemtagaren att för sändningar som innehåller tekovaror på hemtagningsanmälan — utöver den redan nu erfor- derliga uppgiften om i vad mån varusändningen är underkastad bcstämmel- . ser om importlicenser eller ej — i förekommande fall lämna uppgift om importlicensnummer och var licensen förvaras. Detta skulle gälla samtliga licenser på tekoområdet. således även s.k. övervakningslicenser. Författ- ningsmässiga förutsättningar av innehåll att importören inte får förfoga över sändningar som innehåller licensbelagda tekovaror förrän uppgifterna har lämnats bör enligt myndigheternas mening skapas. Om uppgifterna inte lämnas måste anmälan till hemtagning avvisas och sändningen tills vidare förvaras (eventuellt efter transitering) på tullupplag. tullager eller i frihamn eller återutföras .

För egen del vill jag efter samråd med chefen för finansdepartementet anföra följande.

Hcmtagningssystemet har påtagliga fördelar för såväl myndigheter som importörer. Det är ett arbetsbesparande. smidigt och resurssnålt system. Den kritik som har riktats mot det har i första hand tagit sikte på de risker som linns för att importregleringarna kringgås.

Generaltullstyrelsen och kommerskollegium har visat att det finns grund för en sådan kritik. Jag ansluter mig därför till myndigheternas uppfattning att en reform av hemtagningssystemet är nödvändig men i likhet med myndigheterna vill jag inte föreslå ett fullständigt slopande av systemet. Jag förordar dock att man prövar den av myndigheterna föreslagna upp- stramningen av systemet. Härigenom kan man skapa förutsättningar för en kontroll av att förfogandeförbudet i fråga om licensbelagda varor verkligen iakttas.

Företrädare för importhandeln har. för mig framhållit att en uppstram- ning av hemtagningssystemet av det slag jag nu förordar kommer att innebära olägenheter för vissa importörer. Jag finner dock att anpassning- en av de administrativa rutinerna inte går längre än vad som ofrånkomligen krävs för att gällande regleringar skall fungera på det sätt som har avsetts.

När det gäller sådana tekovaror. som är underkastade begränsning eller övervakning som administreras från svensk sida. har importören möjlighet att till kollegiet inkomma med en komplett licensansökan i så god tid att'

• Sida 24
•  Original

Prop. 1982/83: 130 24

importlicens i normalfallet kan föreligga vid tidpunkten för anmälan till hemtagning, Då det gäller varor som är begränsade i cxportlandet kan däremot en komplett ansökan inges först sedan erforderligt exportdoku- ment erhållits från leverantörslandet. Då dessa dokument ofta utfärdas i samband med att leveransen äger rum kan licensansökan i många fall inte ges in förrän i nära anslutning till att varorna anländer till Sverige. Efter- som den normala behandlingstidcn för licensansökningar uppgår till mellan sex och tio arbetsdagar blir följden att sådana leveranser kommer att få läggas på tullupplag enbart på grund av de administrativa rutiner som sammanhänger med exportregleringarna.

Genom att anpassa dokumenthanteringen till de nya förhållandena bör importörerna i flertalet fall kunna komma till rätta med olägenheterna. Den författningsreglering som kan behövas för reformen bör därför inte sättas i kraft förrän den 1 januari 1984. I en del fall torde man dock få räkna med att hemtagning inte kan ske direkt utan att varorna först måste läggas på tullupplag i avvaktan på att licens utfärdas. Detta kan t.ex. vara fallet när varorna ankommer med flyg eller när samlastade leveranser till flera im- portörer eller från flera exportörer innehåller licensbelagda varor. Den sistnämnda leveransmetoden synes öka i omfattning. vilket enligt min mening från kontrollsynpunkt bör särskilt uppmärksammas.

Det är angeläget. att tullverkets och kommerskollegiets handläggning blir snabb och smidig så att den reguljära handeln inte störs mer än nödvändigt av den nya ordningen. Detta kräver viss förstärkning av myn- digheternas resurser.

Jag anser det också vara angeläget att godskontrollcn förstärks utöver vad som erfordras för att genomföra själva uppstramningen av systemet. De avtal om begränsning av importen som regeringen förhandlar fram med vissa länder får inte äventyras genom bristande resurser på kontrollsidan.

Chefen för finansdepartementet kommer senare i dag att ta upp frågan om resursbehov och resursförstärkningar för tullverket.

När det gäller kommerskollegiet behövs en resursförstärkning för att inte det föreslagna systemet skall få negativa effekter för behandlingsti- derna för licensärenden. Detta gäller i synnerhet för exportbegränsnings- varorna. Jag föreslår därför en resursförstärkning motsvarande en licens- handläggare. Ytterligare resurser. motsvarande en tjänst. borde också ' tillföras kollegicts licenssektion för att ökade kontrollåtgärder skall kunna genomföras Denna resursförstärkning erfordras för att kollegiet skall kun- na fullgöra de utökade arbetsuppgifter som förordas för förbättrad teko- kontroll. Då en sådan förstärkning inte ryms inom tillgänglig resursram föreslår jag ett medelstillskott motsvarande 272 000 kr. för helt år.

Jag vill nämna ytterligare några åtgärder som är ägnade att effektivisera kontrollen.

Generaltullstyrelsen har tidigare föreslagit att sanktionssystcmet när det gäller överträdelser av näringspolitiska importbegränsningar kompletteras

• Sida 25
•  Original

Prop. 1982/83: 130 i 25

med en avgift motsvarande 20 % av importvärdet som skall tas ut i administrativ ordning. Chefen för tinansdeparte'mentet kommer senare i dag att ta upp denna fråga.

Det slag av samarbetsavtal på tullområdet som Sverige har med de nordiska länderna och Västtyskland har visat sig utgöra ett värdefullt stöd i genomförandet av tekokontrollen. Kommerskollegium och generaltullstyr- elsen har mot den bakgrunden föreslagit att ytterligare sådana avtal kom- mer till stånd. Jag kan redan nu anmäla att kontakt har tagits med Frankri- ke och jag överväger även andra initiativ.

Jag har nyligen vid samtal med EG-kommissionen gett uttryck för vårt intresse att fördjupa samarbetet med EG på tekokontrollområdet. Detta möttes med en positiv reaktion. Frågan kommer att följas upp genom kontakter på expertplanet.

Några författningsföreskrifter med s.k. allmänna ursprungsregler finns f.n. inte. Detta har i flerasammanhang upplevts som en brist. särskilt när det gäller tillämpningen av bestämmelserna om importreglering av teko- varor. Inom regeringskansliet pågår ett arbete med att utarbeta sådana regler.Jag räknar med att senare i år kunna lägga fram förslag till en förordning om varas ursprung i vissa fall.

Avslutningsvis vill jag erinra om att lagen (19821736) om ursprungs- märkning av kläder träderi kraft den [juli 1983 (prop. 1981/82:148. NU 59. rskr 402). De bestämmelser om tlrsprungsmärkning som regeringen utfär- dat i anslutning härtill (SFS 1982:910) innebär bl.a. att kläder skall vara märkta när de saluhålls till förbrukare inom landet. I enlighet med vad riksdagen uttalat vid behandlingen av nyssnämnda proposition har en arbetsgrupp inom regeringskansliet fått i uppdrag att undersöka förutsätt- ningarna att senare komplettera systemet med krav på tlrsprungsmärkning vid införsel till landet (s.k. gränsmodell).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Kom/ners/tollrgium för budgetåret 1983/84 under tredje hu- vudtiteln anvisa ett i förhållande till prop. 1982/83:100 bil. 5 punkt E 1. med 272 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 30 539 000 kr.

• Sida 26
•  Original

• Sida 27
•  Original

Prop. 1982/83: 130 27

Utdrag FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983—03-03

Föredragande: statsrådet Thunborg

Anmälan till proposition om åtgärder för tekoindustrin. m.m.

1 Inledning

Beklädnadsområdet är ett av de områden där det är särskilt viktigt att kunna upprätthålla en försörjning i en krissituation. Med hänsyn härtill och mot bakgrund av den successiva minskningen av tekoindustrins produk- tionskapacitet har riksdagen vid olika tillfällen under de senaste tio åren beslutat om mål och åtgärder för försörjningsberedskapen på tekoområdet.

Besluten har avsett bl.a. grunderna för beräkningar av det kristida behovet av tekovaror eller vad som brukar kallas planeringsnormerna. Riksdagen har också tagit ställning till den produktionskapacitet som bör upprätthållas av försörjningsberedskapsskäl. [ prop. l98l/82: 148 om åtgär- der för tekoindustrin förordade dåvarande chefen för handelsdepartemen- tet att planeringsnormerna skulle ses över. Riksdagen hade ingen erinran mot detta. (NU 1981/82:50. rskr 402).

Översynen har utförts av en arbetsgrupp inom den interdepartementala tekoarbetsgruppen'). Underlag för arbetet har lämnats av överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF). Arbetsgruppen har redovisat sitt arbete i en promemoria. Promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som underbilaga 3:l. '

2 Föredragandens överväganden

2.1 Nu gällande planeringsnormer

De viktigaste planeringsnormerna avser följande

— Försörjningmrhållig/zet eller den tid för vilken en försörjningsbered- skap skall upprätthållas

]) Den interdepartementala tekoarbetsgruppen bildades år 1976 för sam- ordning av den verksamhet med anknytning till tekoområdet som bedrivs inom olika departement.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1982/83: 130 28

— Friirxt'ir/ningsslumlard med vilket avses den minimistandard som skall ktlnna upprätthållas i en kris

— Kristida utrikeshandel eller krisimport och. i viss utsträckning. kris— export

— Kommersiell lagring _

Enligt ett riksdagsbeslut hösten 1977 (prop. 1977/78:42. FöU 5. rskr 81) skall_li'irsörinfrigvzlt/zål/ig/mten uppgå till ca tre år.

Mot bakgrund av att beklädnadsvaror oftast kan betraktas som varaktiga konsumentvaror har man i beredskapsplaneringcn för personer i åldrarna 15—70 år valt att uttryckafifirsörjningxstamlarden i fråga om de flesta slag av kläder som ett visst minimiinnehuv som skall kunna'upprätthållas i en krissituation. Riksdagen tog i det tidigare nämnda riksdagsbeslutet hösten 1977 ställning till sammansättningen av detta minimiinnehav. den s.k. krisgarderohen. Den ser ut påföljande sätt:

Plagg Män Kvinnor

Ytterplagg 2 2 löverroekar. kappor. jackor)

Plugg över midjan 4 ' 3 (kostymer. kavajer och tröjor resp. dräkter.

tröjor och jumprar) Plagg under midjan 4 6 (kostymer. udda långbyxor. resp. dräkter. kjolar. klänningar. långbyxor)

För de plagg som inte ingår i krisgarderoben har i planeringen standar- den uttryckts som ett flöde motsvarande tillförsel/tilldelning/inköp. Vissa av dessa klädesplagg är nämligen av förbrukningskaraktär varför en inne- havsstandard inte bedömts som lämplig. En flödesstandard har även valts i fråga om skydds- och överdragskläder samt för barns-och äldre personers behov av beklädnadsartiklar.

Vissa tekovaror används för tekniska ändamål. Det kristida behovet av sådana varor har bedömts med utgångspunkt från antaganden om bl.a. kristida produktionsnivå i industribranscher som livsmedel och massa/pap- per. Krisbehovct av teknisk textil är betydande och avser till största delen produkter som inte framställs inom landet. Ett visst behov av tekovaror finns även inom försvarsmakten och sjukvården. I förhållande till det totala behovet av tekovaror är dock dessa behov av mindre betydelse.

Krisimporten förutsätts enligt prop. 1978/79: 145 om åtgärder för tekoin- dustrin uppgå till 25 % av den genomsnittliga importen åren 1974- 1976. För krisexporten räknar man i planeringen med en kvantitet motsvarande 20 %- av exporten under samma tidsperiod.

Vid behovsberäkningarna har 50 % av de kommersiella 121ng betraktats som en tillgång.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1982/83: 130 29

Av de planeringsnormer som jag här har redogjort för har riksdagen uttryckligen tagit ställning till krisgarderobens sammansättning och de antaganden som skall användas vid bedömningen av den kristida importen. dvs. de normer som kan sägas ha den största betydelsen vid bedömningen av den inhemska produktion som erfordras i en krissituation. Övriga planeringsnormer har antingen anmälts i propositioner eller bestämts av ÖEF inom ramen för dess beredskapsplanering.

Riksdagen har våren 1981 fattat beslut om det behov av produktionska- pacitet som kan beräknas med ledning av givna planeringsnormer. Enligt beslutet skall ett upprätthållande av den produktionskapacitet i fråga om olika tekovaror som enligt gällande planeringsnormer erfordras av försörj- ningsberedskapsskäl betraktas som ett riktmärke för den fortsatta försörj- ningsberedskapspolitiken (prop. 1980/81:100 bil. 14. NU 47. rskr 1279).

2.2 Produktionskapacitet i en kris. Beredskapsläget.

ÖEF lämnar i mars och september varje år rapporter om den produktion som under en treårig kris bedöms vara möjlig med den befintliga tekoin- dustrin. Avgörande för resultaten av dessa bedömningar är i vilken mån en ökning av skiftgången kan tänkas ske i en krissituation. I de kapacitetsbe- domningar som gjordes av ÖEF i början av 1970-talet antogs att övergång till treskiftsdrift skulle vara möjlig i flertalet delbranscher under ett tredje krisår. Dessa antaganden har sedan dess nedjusterats. senast i ÖEFzs rapport den 15 september 1982. Med ett par undantag bedömer ÖEF nu att endast en ökning till tvåskiftsdrift är möjlig. Anledningen är enligt ÖEF främst svårigheten att utbilda det ökade behovet av kvalificerad arbets- kraft.

Sammanställningar avseende behov av och möjlig produktion av teko- varor i en kris uttrycker bert-'tiskupsläger på området. I följande tabell redovisas beredskapsläget med utgångspunkt från tekoindustrins nuvaran- de produktionskapacitet enligt ÖEF:s rapport den 14 februari 1983 och enligt nu gällande planeringsnormer för behovsberäkningar. Alternativ 1 grundas på den skiftgångsökning som hittills bedömts möjlig. medan alter- nativ 2 avser ÖEFzs nya mer pessimistiska bedömning. Beredskapslägct uttrycks i tabellen som möjlig produktion i procent av behov av produk- tion.

Varuomräde ' Alt 1 Alt 2 Tung konfektion 100 79 Lätt konfektion 92 78 Strumpor. strumpbyxor 80 70 Egentlig väv 152 123 Trikåväv (svenskt garn) 159 152 Kam— och kardgarn 103 61 Bomullsgam 112 93

• Sida 30
•  Original

Prop. 1982/83: 130 30

Av tabellen framgår att enligt ÖEF:s nya bedömning skulle beredskaps- läget vara helt tillfredsställande endast i fråga om väv.

Under begränsade perioder bör det emellertid enligt ÖEF:s uppfattning vara möjligt att öka produktionen inom de flesta dclbranscher genom att öka arbetstiden. Bristen i produktionskapacitet för ullgarn skulle därige- nom delvis kunna uppvägas. För att helt uppväga bristen skulle man enligt ÖEF behöva öka arbetstiden för framställning av ullgarn till i genomsnitt ca 60 timmar per vecka och skift under en treårig kris.

Jag vill här framhålla att ÖEF:s behovsberäkningar baseras på uppgifter om människors innehav av kläder enligt en undersökning från år 1976. I samband med sin översyn av planeringsnormerna lät arbetsgruppen genom statistiska centralbyrån genomföra en ny undersökning våren 1982. Resul- tatet av denna undersökning, som tyder på vissa mindre förändringar av klädinnehavet. har legat till grund för arbetsgruppens beräkningar.

2.3 Ställningstagande beträffande planeringsnormerna

Till grund för sina överväganden rörande planeringsnormerna har ar- betsgruppen låtit utföra ett antal beräkningar med olika antaganden om försörjningsstandard och kristida utrikeshandel.

Arbetsgruppens slutsatser är i sammanfattning följande. — En jämförelse mellan planeringsnormerna för de olika oundgängliga försörjningsområdena (livsmedel. beklädnad. värme samt hälso- och sjuk- vård) visar dels att normerna inte är enhetliga. dels att det inte synes självklart att det finns en överambition på beklädnadsomrädet. En särskild studie rörande dessa frågor är önskvärd. '

— En väsentlig sänkning av försörjnirrgsstandurden i fråga om kläder ingående i krisgarderoben kan medföra problem med att genomföra en ransonering med generell tilldelning.

— Riksdagen bör ta ställning till frågan om försörjningsstandarden på beklädnadsområdet i en mer ullmänform än tidigare.

— Jämfört med den fredstida totala utrikeshandeln är den f.n. antagna krisimporten inte stor. Å andra sidan kan hävdas att krisimporten förut- sätts tillgodose en betydande del av denjämfört med normala förhållanden kraftigt nedskurna kristida tillförseln av tekovaror.

— En grundsyn bör utarbetas om möjligheterna till kristida import på alla de oundgängliga försörjningsområdena. Statsmakterna bör ta ställning till en sådan grundsyn och inte till antaganden rörande enskilda försörj- ningsomräden.

Arbetsgruppen har i sin promemoria framhållit att det föreligger en viss brist på enhetlighet i de förutsättningar som bestämmer omfattning och inriktning av de konkreta beredskapsåtgärderna på de oundgängliga för- sörjningsområdena livsmedel. beklädnad. värme samt hälso- och "sjukvård. En sådan oenhctlighet i planeringsnormerna är enligt min mening naturlig

• Sida 31
•  Original

Prop. 1982/83:130 31

när det gäller försörjningsstandarden. Däremot är det angeläget att det finns en för dessa försörjningsområden gemensam grundsyn i fråga om försörjningsuthålligheten och den kristida utrikeshandelns omfattning.

Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag hur en sådan grundsyn skall utarbetas. Jag vill dock ange några utgångspunkter som i avvaktan härpå skall gälla för den fortsatta planeringen av försörjningsbe- redskapen på tekoområdet.

Jag har i det föregående redogjort för den försörjningsstandard som enligt riksdagens beslut skall kunna upprätthållas på tekoområdet i en krissituation. Riksdagens ställningstagande avser primärt endast en del av det totala behovet av tekovaror. nämligen den del som motsvaras av krisgarderoben. Genomsnittligt sett har befolkningen en stor mängd kläder i sina hem. Den beräkningsmetod som används vid bedömning av krisbehovet av sådana kläder som ingår i krisgarderoben innebär att hänsyn tas till denna tillgång och att tilldelning skall ges till den del av befolkningen i åldern 15— 70 år vars innehav av kläder sjunkit under miniminivån. Detta innebär från ransoneringssynpunkt sett att en helt selektiv tilldelning skulle vara ge- nomförbar. Eftersom detta i praktiken inte torde vara möjligt gäller som restriktion i planeringen att högst 25 % av befolkningen i åldern 15—70 år skall erhålla selektiv tilldelning av resp. varugrupp. Särskilda ransone- ringstekniska tillägg görs då så erfordras för att tillgodose denna restrik- tion. dvs. att åstadkomma en generell tilldelning. Detta inträffar då normen enligt krisgarderoben är hög i förhållande till normalinnehavet och många människor således behöver tilldelning. Om normen däremot är relativt sett ”låg” klarar sig nästan alla människor med de plagg de äger. Det beräkna- de selektiva behovet blir då mycket lågt och den generella tilldelningen noll.

Den f.n. gällande krisgarderoben innebär att en generell tilldelning med ett plagg blir aktuell för plagg över midjan och. ifråga om män. ett plagg under midjan. När det gäller ytterplagg och för kvinnor plagg under midjan är tillgången på kläder i hemmen så god att det med gällande krisgarderob inte blir fråga om någon generell tilldelning.

Jag vill betona att alla människor måste räkna med en väsentlig sänkning av den personliga standarden på många områden i en krissituation. Detta gäller inte minst i fråga om beklädnadsvaror där det blir nödvändigt både att slita kläderna längre och att så småningom klara sig med ett mindre antal plagg. Det stora innehavet av kläder vid början av en kris innebär emellertid att den faktiska" standarden endast successivt sjunker till en låg nivå.

Som framgått av det föregående uttrycks försörjningsstandarden för krisgarderobsplagg som ett innehav. När det gäller dessa kläder går det emellertid inte att helt bortse från tillförsel/rs storlek eller annorlunda uttryckt inköpsmöjlighcterna. Här aktualiseras frågan om avvägning mel- lan olika gruppers behov. Den i planeringen förutsatta tillförseln av här

• Sida 32
•  Original

Prop. 1982/83: 130 32

aktuella plagg till barn i åldern 4—l4 år och till äldre. vilken framgår av arbetsgruppens promemoria. kan således förefalla hög jämfört med den tilldelning som enligt vad jag nyss nämnde skulle bli aktuell för personeri åldern 15—70 år ("krisgarderobskatcgorin”'). Även när det gäller vissa andra slag av kläder som t.ex. skydds- och överdragskläder förefaller tilldelningen vara relativt högt beräknad.

Enligt min mening bör en viss sänkning av den f.n. förutsatta försörj- ningsstandarden vara möjlig. Mot bakgrund av vad jag här anfört kan i det sammanhanget vissa omprioriteringar aktualiseras i den tänkta tilldelning- en av kläder till olika grupper inom civilbefolkningen. En utgångspunkt bör vara att en ransonering med en viss minsta generell tilldelning av lämpligt indelade grupper av kläder skall kunna genomföras. Det får ankomma på den för beredskapsplaneringcn på området ansvariga myndigheten ÖEF att med ledning av de allmänna riktlinjer jag här har redovisat precisera vilken försörjningsstandard som bör gälla på tekoområdet.

Jag vill här aktualisera den av arbetsgruppen i promemorian väckta frågan om formen för riksdagens ställningstagande till försörjningsstandar- den. Enligt min uppfattning innebär riksdagens beslut om krisgarderoben en alltför detaljerad styrning av beredskapsplaneringen. Dessutom avser krisgarderoben endast en del av civilbefolkningens bchov. Jag anser därför att statsmakternas ställningstagande på detta område bör formuleras på ett mer övergripande sätt och avser återkomma till regeringen i frågan när ÖEF har lämnat förslag beträffande försörjningsstandarden på tekoområ- det.

Översynen av planeringsnormerna bör avse bl.a. vilka antaganden som kan göras om den kristida utrikeshandelns omfattning. Somjag har nämnt i det föregående skall krisimporten enligt riksdagsbeslut år 1979 beräknas uppgå till 25% av importen åren l974— 1976. Med hänsyn till att importens struktur fortlöpande förändras förordar jag att ÖEF successivt bör kunna ändra basåret för beräkningarna så att anpassning kan ske till aktuellt produktsortiment. Någon ändring av antaganden om krisimportens omfatt- ning bör dock t.v. inte ske.

Jag har tidigare kort redogjort för ÖEF:s rapporter i september 1982 och februari 1983 om tekoindustrins produktionskapacital under en treårig kri's. Av naturliga skäl måste de bedömningar det här är fråga om vara av mycket osäker natur. Särskilt svårt är att uppskatta vilken ökning av industrins skiftgång som är möjlig i. kristid. Denna fråga sammanhänger bl.a. med möjligheterna att i en sådan situation rekrytera och utbilda" personal. Under den senaste lO-årsperioden har ÖEF:s antaganden i detta avseende förändrats i pessimistisk riktning. vilket medfört att en allt större "levande" tekoindustri erfordras av försörjningsberedskapsskäl.

Med hänsyn till frågans avgörande betydelse för bedömningen av bered- skapsläget avserjag återkomma med förslag till regeringen om att särskilda resurser avsätts till ÖEF för att genomföra en studie omfattande en kart—

• Sida 33
•  Original

_Prop. 1982/83: 130 33

läggning av-de hinder som föreligger för ökning av skiftgången i en krissi- tuation. Förslag bör lämnas om hur dessa hinder i möjlig utsträckning bör kunna undanröjas genom åtgärder inom ramen för beredskapsplaneringcn. Studien bör-främst avse den grundtextila industrin inkl. trikåindustrin och skall. mot bakgrund av de erfarenheter som erhålls under arbetets gång. läggas till grund för de löpande bedömningar som görs av den produktion av tekovaror som är möjlig under en treårig kris. Härutöver bör inom ramen för studien utarbetas metoder som gör det möjligt för ÖEF att lättare följa produktionsskapacitetens utveckling inom tekoindustrin.

2.4 Åtgärder för försörjningsberedskapen på tekoområdet

Genom beslut av riksdagen våren 1982 (prop; 1981/82:102 bil. 3. FöU l8. rskr 374) ersattes den 1 juli 1982 den tidigare omfattande floran av försörj- ningsberedskapspolitiska stödåtgärder med en låne- och en garantiform. benämnda bered-skapslån resp. beredskapsgaranti. Närmare bestämmelser har meddelats-av regeringen i förordningen (l982:517) om beredskapslån och bcredskapsgaranti. '

_Systemet med beredskapslån innebär att ÖEF i princip inte längre ' stödjer företag utan köper bereds/capstjänster som t.ex. upprätthållande av produktionskapacitet. utvecklande av substitut etc. I samband med att beredskapslån lämnas för upprätthållande av produktionskapacitet kräver ÖEF regelmässigt att företaget i fråga genomför åtgärder som kan medföra att på sikt ytterligare lån inte behöver lämnas. Eftersom Sådana åtaganden utgör villkor för att lån Skall erhållas kan beredskapslånen hänföras till kategorin offensiva åtgärder.

Beredskapslån är normalt ränte- och amorteringsfria och kan gälla för en period på l—lS år. Lånen skrivs normalt av med lika årliga belopp om låntagande företag uppfyller sina åtaganden. .

Eftersom beredskapslån kan innebära utbetalningar under flera år har riksdagen beviljat en särskild bemyndiganderam. Denna uppgår för inn'e- varande budgetår till 200 milj. kr. vilket belopp även innefattar beredskaps- lån som lämnas inom andra program än beklädnad. Ytterligare 200 milj. kr. har i budgetpropositionen begärts för budgetåret l983/84. I stället för beredskapslån eller i kombination med beredskaplån kan bcredskapsga- ranli lämnas. Villkoren för garantin överensstämmer i stort med vad som gäller för andra statliga garantier. För beredskapsgarantier finns en ram på 125 milj. kr. ' '

Jag har i det föregående redogjort för beredskapsläget med de förutsätt- ningar som f.n. gäller för bedömning av det kristida behovet av tekovaror och tekoindustrins produktionskapacitet. Jag har vidare föreslagit att vissa studier bör genomföras vilka kan komma att påverka dessa bedömningar. Med hänsyn härtill villjag inte nu redovisa några preciserade sltitsatser om beredskapssläget. Det står emellertid klart att det inom vissa sektorer finns 3 Riksdagen [982/83. ] saml. Nr 130

• Sida 34
•  Original

Prop. 1982/83:130 ' 34

risk för att en tillfredsställande försörjning inte kan tryggas såvida inte särskilda åtgärder vidtas.

När det gäller inriktningen av beredskapsåtgärderna på tekoområdet vill _jag erinra om uttalandena av 1978 års försvarskommitté och i prop. 1981/82:148 om åtgärder för tekoindustrin m.m. Enligt dessa uttalanden är det särskilt angeläget att behovet av produktionskapacitet tryggas på det grundtextila området samt vad som erfordras för sjukvårdens och försvars- maktens särskilda behov.

Mot bakgrund av vad jag här har anfört förordar jag att regeringen hos riksdagen hemställer att utöver de medel som föreslagits i årets budgetpro- position ytterligare 16 milj. kr. anvisas för beredskapslån inom program- met Beklädnad m.m. samt att bemyndiganderamen utökas med 120 milj. kr. utöver vad som tagit upp i årets budgetproposition, dvs. totalt 320 milj. kr.

2.5 Försörjningsberedskapen på läderskoområdet

Riksdagen beslöt våren 1977 om planeringsnormer för försörjningsbe- redskapen på läderskoområdet (prop. 1976/77:85. FöU 11. rskr 238). För försörjningsuthålligheten/krislängden beslöts om samma tidsperiod som i det föregående redovisats för tekoområdet. dvs. en kris om totalt tre år. I fråga om försörjningsstandarden innebar riksdagsbeslutet att en krisgar- derob om ett par grövre skor skall kunna upprätthållas. Vidare uttalade riksdagen att en årlig produktion av ca 2 milj. par läderskor bör säkerstäl- las. Strävan borde dock vara att upprätthålla en produktion på 2.5 milj. par per år. Föredragande statsrådet framhöll därvid att i vilken utsträckning en produktion om 2.5 milj. par skall kunna upprätthållas i stor utsträckning beror bl.a. på de statsfinansiella kostnader detta kan medföra.

Genom beslut av riksdagen våren 1981 (prop. 1980/81:100 bil. 14. NU 47. rskr 1279) skall ett upprätthållande av en årlig läderskoproduktion om 2— 2,5 milj. par utgöra ett riktmärke för den fortsatta försörjningsberedskaps- politiken på läderskoområdet.

För försörjningsstandarden på läderskoområdet gäller följande.

— Barn får ett par grövre skor varje år. — Vuxna får ett par totalt under treårsperioden. — Vuxna som har mycket lågt innehav får ytterligare ett par (beräkning på basis att ett lägsta innehav = krisgarderoben skall säkerställas).

På tekoområdet är det av ÖEF redovisade produktionsbehovet av olika produkter väsentligen härlett från planeringsnormerna. Som jag har nämnt i det föregående har emellertid vissa tillägg gjorts av ransoneringstekniska skäl. När det gäller skor är kopplingen mellan planeringsnormer och krav på produktionskapacitet mer indirekt. I prop. 1976/77:85 om åtgärder för försörjningsberedskapen på skoområdet gjordes således inget uttalande om krisimportens nivå.

• Sida 35
•  Original

Prop. 1982/83: 130 35

Föredragande statsrådets förordande att en årlig produktion om ca 2milj. par borde säkerställas. innebar dock indirekt att en krisimport förutsattes om ca 25 % av den fredstida normalimporten.

Om hänsyn tas till befolkningens nuvarande innehav av skor enligt genomförda enkäter. erfordras för nu gällande normer för krisgarderoben samt en krisimport motsvarande 25% av 1974—1976 års import. en årlig produktion om ca 1.8 milj. par. Produktionen år 1982 kan beräknas ha uppgått till ca 2.0 milj. par.

Enligt min uppfattning är det inom beklädnadssektorn särskilt viktigt att trygga en kristida försörjning av skor. Jag vill därför framhålla att någon väsentlig sänkning av försörjningsstandarden på detta område inte bör komma i fråga. I likhet med vadjag förordat ifråga om tekovaror anser jag emellertid att statsmakternas ställningstagande på detta område bör formu- leras på ett mer övergripande sätt. I avvaktan på den översyn av plane- ringsnormerna för de oundgängliga försörjningsområdena. som jag har förordat i det föregående. vill jag emellertid inte föreslå någon ändring av det nu gällande produktionsmålet.

Den studie avseende den kristida produktionskapaciteten på tekoområ- det som jag tidigare har föreslagit. bör även omfatta skosektorn.

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de allmänna riktlinjer för försörjningsberedskapen på teko- och läderskoområdena somjag har förordat.

4 Anslagsfrågor för budgetåret 1983/84 FJÄRDE HUVUDTITELN H. Ekonomiskt försvar

H.3 Beredskapslagring och industriella åtgärder.

Regeringen har i prop. 1982/83:100 bil. 6 (s. 229) under denna rubrik föreslagit riksdagen bl.a. att bemyndiga regeringen att under budgetåret 1983/84 medge avtal om nya beredskapslån "som medför utbetalningar under flera år inom en kostnadsram av 200 milj. kr. samt att för budgetåret 1983/84 anvisa ett reservationsanslag av 285,08 milj. kr.

• Sida 36
•  Original

Prop. 1982/83: 130 36

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående hemställerjag att . regeringen föreslår riksdagen att 1. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1983/84 inom en kost-

nadsram av 120000000 kr. — utöver i prop. 1982/83:100 bil. 6 föreslagna 200000000 kr. —— medge avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar under senare budgetår.

- 2. till Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret - 1983/84 utöver i prop. 1982/83:100 bil. 6 föreslaget reservations- anslag anvisa ytterligare 16000 000 kr. -

• Sida 37
•  Original

Prop. 1982/83:130 37 Underbilaga 3:I

Översyn av planeringsnormerna för försörjnings- beredskapen på teko-området

Promemoria utarbetad av en arbetsgrupp inom den interdepartementala tekoarbetsgruppen

1 Bakgrund

1978 årsförsvars/rommirté uttalade i sitt slutbetänkande (Ds Fö 1981 : 14) Totalförsvaret 1982/87 bl.a. följande.

Inom beklädnadsprogrammet bör beredskapsåtgärderna enligt kommit- téns mening inriktas så att nödvändiga behov i en krissituation i huvudsak kan tillgodoses genom inhemsk produktion.

För försörjningsberedskapen på beklädnadsområdet har statsmakterna vidare angett detaljerade anvisningar avseende bl.a. importantaganden och normer för den s.k. krisgarderoben. Vid sina överväganden har kommittén funnit att dessa normer. ställda i relation till de övriga överlevnadsbeho— ven. ger uttryck för en högre ambition än inom andra motsvarande för- sörjningsområden. Försvarskommittén anser att balans bör råda i fråga om ambitionerna för primärbehoven och föreslår därför att planeringsnor— merna för beklädnadsprogrammet bör ses över.

Kommittén anser det vara särskilt angeläget att behovet av produktions- kapacitet tryggas beträffande viskosfrber. bomullsgarn. kam- och kard- garn. väv. läderskor samt vad som erfordras för sjukvårdens och försvars- makternas särskilda behov. För att prioriterad verksamhet skall kunna upprätthållas i erforderlig omfattning anser försvarskommittén också att vissa medel måste avdelas för försörjningsberedskapsstöd till dessa och vissa andra delbranscher.

I prop. 1981/82: 148 om åtgärder för tekoindustrin m.m. förordade han-' delsministern att en översyn skulle ske av planeringsnormerna.. I—Ian utta- lade därvid bl.a. följande.

Vid översynen och de avvägningar som därvid aktualiseras i förhållande till ambitionerna på andra försörjningsområden. bör beaktas vad jag tidi- gare i dag har uttalat om behovet av att försörjningsförmågan i första hand skall säkerställas på försörjningsområden som är centrala för individens överlevnad och samhällets funktion. Beklädnad utgör ett sådant område. Med hänsyn härtill bör målet för försörjningsuthålligheten inte sänkas. Däremot är det rimligt att överväga förändringar av andra normer främst normen avseende den försörjningsstandard som bör kunna upprätthållas i . en krissituation.

Jag avser låta genomföra en översyn av planeringsnormerna. varvid i första hand försörjningsstandarden kommer att ses över. Resultatet av

• Sida 38
•  Original

Prop. 1982/83: 130 . 38

översynen bör föreligga i sådan tid att hänsyn härtill kan tas i 1983 års budgetproposition.

Riksdagen hade ingen erinran mot dessa uttalanden (NU 1981/82:50. rskr 402).

Arbetet med översynen av planeringsnormerna har utförts av en arbets- grupp inom den interdepartementala tekoarbetsgruppen. Underlag för ar- betet har lämnats från beklädnadsbyrån inom överstyrelsen för ekono- miskt försvar (ÖEF). Datorkörningar av en beräkningsmodell för bekläd- nadsområdet har utförts av ÖEF:s OA-grupp.

2 Nu gällande mål/planeringsnormer för försörjningsberedskapen på tekoområdet

Riksdagen har vid olika tillfällen under de senaste tio åren beslutat om förutsättningar som skall gälla vid bedömning av behovet av beklädnads- varor i en krissituation. Dessa förutsättningar har ibland benämnts mål. ibland planeringsförutsättningar. Som ett gemensamt begrepp kommer i det följande att användas termen planeringsnormer.

De planeringsnormer som behandlas är — Försörjningsuthållighet dvs. den tid för vilken en försörjningsbered- skap skall upprätthållas. Bestämmande är här vilka slag av krisscenarios man räknar med.

— Försörjningsstandard med vilket avses den minimistandard som skall kunna upprätthållas under en kris.

— Omfattningen av den kristida utrikeshandeln

— Möjligheterna till minskning av de kommersiella lagren. Riksdagen har även tagit särskild ställning till det med ledning av plane- ringsnormerna framräknade behovet av produktionskapacitet. Enligt bc- slut av riksdagen skall ett upprätthållande av den produktionskapacitet i fråga om olika tekovaror som enligt gällande planeringsnormer erfordras av försörjningsberedskapsskäl betraktas som ett riktmärke för den fortsat- ta försörjningsberedskapspolitiken (prop. 1980/81:100 bil. 14. NU 47. rskr 1279).

2.1 Försörjningsuthållighet

Det första beslutet om mer omfattande åtgärder för försörjningsbered- skapen på beklädnadsområdet togs av riksdagen år 1972 (prop. 1972:127. FöU 25. rskr 325). Preliminär ställning togs då. bl.a. till den försörjnings- uthållighet som bör eftersträvas. Föredragande departementschefcn utta- lade således

• Sida 39
•  Original

Prop. 1982/83:130 - "39

".att man tills vidare bör räkna med att försörjningen med beklädnads- varor skall kunna upprätthållas under en så lång avspärrningstid att en inte obetydlig produktion inom landet är nödvändig för en tillfredsställande beredskap" (prop. 1972:127 5. 39).

ÖEF. som på myndighetsnivå ansvarar för handläggningen av ärenden rörande försörjningsberedskapen på bl.a. beklädnadsområdet. utgick i sin planering fr.o.m. år 1973 från förutsättningen om en treårig avspärrning.

Riksdagen tog hösten 1977 mer preciserad ställning till planeringsnor- merna på tekoområdet. I fråga om försörjningsuthålligheten uttalades

"att denna t.v. skall bestämmas med utgångspunkt i en avspärrningssi- tuation på ca ett år följd av en efterkristid av ungefär den längd som har studerats i försöken med långsiktsplanering inom det ekonomiska försva- ret" (prop. 1977/78:42 s. 49).

Uttalandet innebär en försörjningsuthållighet om ca tre år. Den tänkta krissituationen är en partiell avspärrning med krig i vår omvärld. Sverige omfattas inte av några krigshandlingar.

Ibland brukar man i försörjningsberedskapssammanhang skilja mellan begreppen försörjningsuthållighet och krislängd. Det brukar därvid hävdas att för de viktigaste försörjningsområdena kan ingen bestämd gräns sättas för försörjningsuthålligheten utan denna skall i princip vara oändlig. Be- greppet krislängd skulle reserveras för den tidsperiod som läggs till grund för den praktiska planeringen och dimensioneringen av de konkreta bered- skapsåtgärderna. Begreppet krislängd kommer att användas i det följande.

2.2 Civilbefolkningens försörjningsstandard

Beklädnadsvaror är varaktiga konsumentvaror som inte förbrukas ome- delbart vid användandet. Detta innebär en skillnad mot t.ex. livsmedels- och energiområdena, där standarden kan relateras till förbrukning och i praktiken t.o.m. till inköp/försäljning.

Mot denna bakgrund har strävan varit att så långt möjligt uttrycka försörjningsstandarden på beklädnadsområdet i termer av ett individuellt minimiinnehav av olika beklädnadsvaror vilket inte bör underskridas i en krissituation. Riksdagen beslöt i det tidigare nämnda riksdagsbeslutet hös- ten 1977 om sammansättningen av detta individuella minimiinnehav. den s.k. krisgarderoben.

Krisgarderoben omfattar i princip alla slag av kläder utom lättare plagg som skjortor. blusar, underkläder, strumpor, mössor etc. för persnneri åldern I5—70 år. Tunna kläder utan värmande egenskaper ingår inte.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1982/83: 130 40

Krisgarderobens sammansättning. Personer i åldern l5—70 år

Plagg . Män Kvinnor Ytterplagg 2 2 (övcrrockar. kappor.

jackor)

Plagg över midjan 4 3

(kostymer. kavajer och tröjor resp. dräkter. tröjor och jumprar)

Plugg under midjan 4 6 (kostymer, udda långbyxor. resp. dräkter. kjolar. klänningar. långbyxor) '

Det bör betonas att krisgarderoben innebär en innehavsstandard mot- svarande ett minimum som skall kunna upprätthållas. ll en krissituation avses därför. i den utsträckning detta är möjligt. tilldelning i första hand Ske till personer vars innehav underskridit detta minimum. . I fråga om plagg som inte ingår i krisgarderoben — lättare plagg som skjortor, blusar, underkläder. strumpor. mössor etc. — dvs. dels kläder med begränsad hållbarhet. dels diverse ”'småplagg" — har det inte be- dömts meningsfullt att uttrycka standarden som ett innehav. I stället har valts att formulera den i termer av tillhörsel/tilldelning, dvs. som ett flöde motsvarande inköp/försäljning.

Även för sådana yrkeskläder som skydds- oi-h överdragskläder uttrycks försörjningsstandard i form av tillförsel/tilldelning.

Burns behov av kläder bestäms mer av att deras kläder blir urvuxna än av att de slits ut. Det är därför naturligt att standarden uttrycks som tillförsel. För att ange äldre personers krisbehov av kläder har det i planeringen också bedömts lämpligt att använda alternativet med en tillför- selstandard. . '

För de plagg- och personalkategorier som här rcdogiorts för gäller i planeringen följande antaganden om tillförsel/tilldelning i en krissituation.

Beräknat tillförselbehov kläder exkl. plagg ingående i krisgarderoben

Tillförsel Lättare plagg för personer i åldern 15—60 % av normal konsumtion ' 15—70 år = plagg som ej ingår i kris- - garderoben (skjortor. underkläder. mössor strumpor etc.) Skydds- och överdragskläder 90 % av normal konsumtion

Plagg för barn (personer yngre än l5 år) 50— [00% av normal konsumtion Plagg för personer äldre än 70 år Under en treårig kris tilldelning av ett yttcrplagg. två plagg över midjan och två (för kvinnor tre) plagg under midjan.

I fråga om hemtextilier har räknats med ettjämfört med normala förhål- landen starkt nedskuret tillförselbehov.

• Sida 41
•  Original

Prop. 1982/83: 130 41

2.3 Försörjningsstandard/tillförselbehov i övrigt

En väsentlig del av den fredstida textilförbrukningen utgörs av s.k. teknisk textil. Det rör sig här om varor som utgör insatsvaror i andra industribrarischer än tekoindustrin eller som slutligt används i skilda tek- niska sammanhang. I beredskapsplaneringen har det kristida behovet av teknisk textil beräknats med utgångspunkt i bedömningar bl.a. av i vilken utsträckning olika industribranschers verksamhet skall fortgå i kristid.

Försvarsmakten har anmält vissa behov som skall tillgodoses i en krissi- tuation. I fråga om sjukt-'årdens behov räknas med en jämfört med normala förhållanden något nedskuren förbrukning.

2.4 Kristida utrikeshandel

l planeringen förutsätts krisimport och krisexport minska kraftigt i inled- ningen av en kris och nå en mycket låg nivå i slutet av år 1. Under de två därpå följande efterkrisåren sker en successiv återgång till i stort normala förhållanden.

Enligt uttalande i prop. 1978/79:145 skall krisimporten förutsättas uppgå till 25% av den genomsnittliga importen åren l974—l976. l planeringen räknas vidare med en krisexpart som motsvarar 20% av exporten under samma period. .

Det bör observeras att den del av utrikeshandeln som över huvud taget "uppmärksammas" i planeringen är den som är av intresse i en krissitua- tion. dvs. i huvudsak kläder. teknisk textil samt väv. garn och fiber. Stora varugrupper som t.ex. hemtextil beaktas nästan inte alls. Eftersom kläder och andra "beredskapsintressanta" produkter utgör en större andel av fredsimporten än av fredsexporten innebär detta att en relativt större andel av den totala tekoimportens l0 miljarder kr. utgör bas för beräkningarna än den totala tekoexportens 3 miljarder kr.

I fråga om de varuslag som således är av intresse måste i beredskaps- planeringen göras vissa korrigeringar. En viss del av den normala fredstida utrikeshandeln med kläder och andra för försörjningen väsentliga teko- varor avser nämligen ett sortiment som har endast obetydligt värde i en krissituation. Det rör sig bl.a. om modebetonade varor utan värmande egenskaper. Handel med sådana varor kan också förväntas minska väsent- ligt i en skärpt internationell situation. Mot denna bakgrund har i plane- ringen giorts en ”'sortimentsmässig korrigering" av den normala fredstida importen och exporten. Korrigeringen innebär att i beräkningarna i genom- snitt omkring 35% av importen och 20% av exporten har skurits bort. ldcn nuvarande planeringen tas alltså egentligen endast hänsyn till (0.25.0.65) ca 16% av importen resp. (0.2.0.8) l6% av exporten av de ”'beredskapsin- tressanta" produkterna . Som nämnts ovan beaktas i allt väsentligt inte övrig utrikeshandel på tekoområdet.

• Sida 42
•  Original

Prop. 1982/83: 130 42

2.5 Minskning av kommersiella lagren

Inom tekoindustrin. partihandeln och detaljhandeln finns lager av så- dana tekovaror som är av intresse för försörjningen i en krissituation. Man kan emellertid inte betrakta dessa lager i sin helhet som en försörjnings- mässig tillgång. För att verksamheten inom industrin och handeln skall kunna fortgå krävs nämligen vissa minimilager. l planeringen har man schablonmässigt räknat med 50% av de fredstida kommersiella lagren som en tillgång.

2.6 Nuvarande beredskapsläge

lnom ÖEF utvecklades under mitten av l970-talet en datormodell i vilken bl.a. tillförsel- och produktionsbehov av tekovaror kan beräknas.

Modellen tar hänsyn till befintliga garderobstillgångar hos civilbefolk- ningen och andra tillgångar som nettokrisimport och minskning av de kommersiella lagren. Med ledning härav beräknas behovet av inhemsk produktion under en treårig kris.

I rapporter om beredskapsläget på tekoområdet som ÖEF lämnar till regeringen två gånger om året jämförs det beräknade produktionsbehovet med vad svensk tekoindustri skulle kunna framställa under samma tid förutsatt en viss ökning av skiftgången. Enligt de senaste rapporterna i september 1982 och februari 1983 har bcredskapsläget väsentligt försäm- rats. Anledningen är främst att ÖEF nu är mer pessimistisk till möjligheter- na att öka skiftgången i en krissituation.

I följande tabell redovisas beredskapsläget enligt ÖEF:s rapport i febru- ari 1983 som möjlig produktion i procent av behov av produktion.

Möjlig produktion/behov av produktion under en treårig kris (%) Alt. 1 grundas på den skiftgångsökning som hittills bedömts möjlig. Alt. 2 grundas på en ny. mer pessimistisk bedömning av OEF.

Varuområde Alt ! Alt 2 Tung konfektionl 100 79 Lätt konfektion: 92 78 Strumpor. strumpbyxor 80 ' 70 Egentlig väv 152 . [23 Trikåväv (svenskt garn) l59 l52 Kam- och kardgarn l03 6l Bomullsgam ! [2 93

' Plagg ingående i krisgarderoben. barns och-äldre personers behov av plagg mot- svarande krisgarderoben. skydds- och överdragskläder samt försvarsmaktens be- hov av värmande plagg. 2 Främst Skjortor. blusar och underkläder

Varuområdet fiber ingår inte i ÖEF:s rapporter. Svenska Rayon AB:s produktionskapacitet i fråga om rayonfrber täcker emellertid krisbehovet

• Sida 43
•  Original

Prop. 1982/83: 130 _ 43

för inblandning i bomulls-. ull- och syntetgarn. enligt nu gällande plane- ' ringsnormer.

Tabellen visar. att enligt ÖEF:s nya bedömning är kapacitetsläget helt tillfredsställande endast i fråga om väv. Skillnaden mellan behov av pro- duktion och möjlig produktion är särskilt stor när det gäller kam- och kardgarn.

Under begränsade perioder bör det enligt ÖEF:s uppfattning vara möj- ligt att öka produktionen inom'de flesta delbranscher genom att öka arbets— tiden. Bristen i produktionskapacitet för kam- och kardgarn skulle därige- nom kunna delvis uppvägas. För att helt uppväga bristen skulle man behöva öka arbetstiden till i genomsnitt ca 60 timmar per vecka och skift under en treårig kris.

3 Planeringsnormer för de primära försörjningsområdena

Enligt 1977 och 1982 års totalförsvarsbeslut skall en prioritering ske av oundgängliga behov inom försörjningsområdena livsmedel. beklädnad. värme, hälso- och sjukvård (de s.k primära överlevnadsområdena) samt härför erforderliga stödfunktioner.

Som ovan nämnts uttalade l978 års försvarskommitté att planeringsnor- merna på bcklädnadsområdet är ambitiösare än på övriga primära försörj- ningsområden.

För att få klarhet i graden och arten av denna överambition har arbets- gruppen giort en sammanställning av gällande planeringsnormer på samtli- ga primära försörjningsområdcn. Det har därvid visat sig att för vissa försörjningsområden saknas en av statsmakterna beslutad inriktning eller är denna i vissa avseenden endast mycket allmänt formulerad.

Strävan har därför varit att klarlägga vilka antaganden som i praktiken används vid dimensionering av konkreta beredskapsåtgärder-som bered- skapslagring och köp av beredskapstjänster från företag (t.ex. avseende upprätthållande av försörjningsberedskapsviktig produktionskapacitet).

De planeringsnormer som redovisas i det följande har således olika "status" i den meningen att de är bestämda på olika nivåer i beslutshierar- kin.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1982/83: 130

Planeringsnormer för de prioriterade försörjningsområdena

Försörjningsområde Försörjningsstandard

44

Krislängd

Kristida utrikeshandel

Successiv minskning till 0 under krisens 6 första månader

Import 25% av normal- importen (visst sortiment) åren 1974—1976. Export 20% av normalexporten (visst sortiment) samma år

Livsmedel Kriskost motsvarande "Lång försörjningsförmäga" 2 900 kcal per person (efter ett omställningsskede och dag (=fredskon- på 3 år) strmtion men med annan sammansättning) Beklädnad Krisgarderob m.m. 3 år se pp. 2.2 och 2.3 Värme l lokaler där männi- En kombination av olika skor vistas 180 på fall dagen och löo på — Avspärrning på ca 1 år 2 natten l * Angreppsfasen i ett [ krigsfall

—- Fredskris av ospecificerad längd (IEA-åtagande om lagring för 90-dagars förbrukning av olja)

"Varje människa skall ges den värd som tillståndet kräver så långt möjligheterna medger"

Hälso- och sjuk- vård

lngen egentlig precisering av det övergripande målet. dock beslut om beredskapslagring av läkemedel motsvarande l2 mån total avspärrning samt prioritering av behoven i ett krigsfall.

S% av normal fredsimport stort sett ingen export stort sett ()

Inga särskilda antaganden

lnga särskilda antaganden (se dock kolumnen Krislängd)

Anm. I det ekonomiska försvarets programplan [983/84— 1987188 anmäls vissa ut— gångspunkter som använts för planeringen i andra fall än de då regeringen redan angett utgångspunkter för planeringen. Bl.a. förutsätts beredskapslagring ske om de kommersiella lagren under en omställningsperiod inte kan tillgodose de oundgäng— liga behoven. l—"ör det första krisåret beräknas importen till ca 20% av den fredstida. medan importen för efterföljande år antas utebli. Inga antaganden görs om krisex- port. Statsmakterna har inte tagit ställning till detta förslag.

Sammanställningen föranleder enligt arbetsgruppen två slutsatser. För det första är planeringsnormerna på de prioriterade försörjningsom- rådena inte enhetliga.

För det andra synes det inte självklart att det för planeringsnormerna sammantaget skulle föreligga en överambition på beklädnadsområdet. Man bör emellertid hålla i minnet att krisgarderoben innebär en minimi- standard för innehav. Det Istora flertalet människor har vid inledningen av en kris ett innehav som klart överstiger detta minimum. Man startar således med en fredsstandard som under loppet av en kris successivt i takt med förslitningen övergår till en miniminivå som därefter i princip skall tryggas. På andra områden — som livsmedel och värme — där försörjnings- standarden uttrycks som (svarar mot) ett flöde. blir det däremot fråga om att mer eller mindre direkt övergå till en reducerad nivå.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1982/83: 130 45 4 Behovsberäkningar

Som nämnts i det föregående har ÖEF sedan mitten av l970-talet på beklädnadsområdet utnyttjat en datormodell för att med utgångspunkt från givna planeringsnormer beräkna behovet av tillförsel- och prodtlktionsbe- hov samt beredskapslagring.

Modellen kan sägas ha två delar. I den ena delen beräknas cii'ilbq/olkningens tillförselbehov av sådana beklädnadsvarw som ingår i krisgarderoben. Utgångspunkten är härvid — Antal plagg i krisgarderoben — Faktiskt innehav enligt genomförda s.k. garderobsinventcringar — Antaganden om livslängden/hållbarheten hos kläder".

På uppdrag av arbetsgruppen genomförde SCB våren 1982 i enkätform en garderobsinventering i l000 hushåll. Genomsnittligt var innehavet föl- jande för krisgarderobsplaggen.

Plagg (benämning i enkät) Genomsnittligt innehav för personer i åldern l5—70 år Män Kvinnor

— Värmande eller vindtäta ytter— 4 4

plagg ("ytterplagg")

— Kavajer. dräktöverdelar och grövre tröjor ("plagg över midjan") 5 5

- Långbyxor. klänningar och kjolar 6 10 ("plagg under midjan”)

I underbilaga 3:l:l redovisas vissa närmare uppgifter om garderobs- inventeringens resultat. .

När det gäller kläders "livslängd"/hållbarhet har ÖEF gjort bedömning- ar med utgångspunkt från dels en enkät genomförd år 1976. i vilken frågor ställdes bl.a. om bedömd livslängd hos kläder. dels särskilda beräkningar med ledning av tillförselstatistik och uppgifter om innehav enligt enkäten.

Förenklat uttryckt tillgår behovsberäkningarna så att tilldelning först tänkes ske till den del av befolkningen som enligt garderobsinventcringen har ett innehav som är mindre än krisgarderoben. Allteftersom tiden går sliter andra delar av befolkningen successivt ner sitt innehav till krisgar- derobens nivå. Dessa grupper förutsätts då erhålla tilldelning.

Självfallet är det inte möjligt att konstruera ett så selektivt ransmrerings- system som modellen förutsätter. I praktiken kan ett inslag av generell tilldelning inte undvikas. I behovsberäkningarna har ÖEF därför förutsatt att högst 25% av befolkningen skall erhålla selektiv tilldelning av viss varugrupp. Därför görs i vissa fall ransoneringstekniskt motiverade tillägg.

Även om en ransonering har förberetts innan en kris har inträffat är det inte möjligt att omedelbart låta den träda itillämpning. Skälet är att reglerings- och ransoneringsmyndigheter samt handeln behöver viss förbe-

• Sida 46
•  Original

Prop. 1982/83:130 46

redelse- och anpassningstid. "F.n. förutsätts att en ransonering kan påbör- jas 3—6 månader efter beslut och att förbrukningen/inköpen under denna period uppgår till 50—75% av det normala. Denna åtstramning av konsum- tionen åstadkoms genom vissa regleringar i handelsledet som snabbt kan sättas i tillämpning.

[ beräkningsmodellens andra del beräknas med utgångspunkt från ett givet tillförselbehov för civilbefolkning. försvarsmakt, teknisk textil etc. den produktionskapacite! och beredskapslagring som behövs sedan hän- syn tagits till tillgångar som nettoimport och minskning av de kommersiella lagren.

Datormodellens beräkning sker i produktstrukturer för flera föräd- lingsled (plagg. väv. garn) och för ett stort antal olika varuslag (ca 400).

5 Variation av planeringsnormer

Som har nämnts i det föregående uttalade föredragande statsrådet i prop. l981/82:l48 om åtgärder för tekoindustrin m.m. att målet för för- sörjningsuthålligheten (krislängden) på beklädnadsområdet inte skulle sän- kas.

I den variation av planeringsnormerna som arbetsgruppen låtit utföra ingår därför ingen ändring av krislängden. Inte heller har gjorts någon justering av gällande antaganden om möjlig minskning av de kommersiella lagren. Skälet är att rimliga ändringar av dessa antaganden (50% minskning förutsätts f.n.) skulle ha endast obetydlig inverkan på bcräkningsrcsulta- tet.

Beräkningar har utförts på basis av tre alternativ för försörjningsstan- dard och tre alternativ för kristida utrikeshandel. Av de nio kombinationer av normer som således erhålls svarar en mot nuvarande planeringsnormer medan åtta utgör sänkningar av ambitionsnivån. '

Följande antaganden har använts för försörjningsstandard och kristida utrikeshandel.

Försörjningsstandard

Krisgardemben (personer i åldrarna [5—70 år)

Alt l Alt 2 Alt 3 (nuvarande norm) _ Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvmnor Ytterplagg 2 2 1.5' 1.51 l l Plagg över 4 3 3 2 2 2 midjan ' Plagg under 4 6 3 4 2 3 midjan

' Halva plagg svarar mot viss försörjningsmässig ambitionsnivå som givetvis inte utgör något konkret ransoneringsalternativ.

• Sida 47
•  Original

Prop. 1982/83: 130 47

Civilbefolkningens övrigt: behov

Inom ÖEF:s beklädnadsbyrå har för andra kläder än de som ingår i krisgarderoben bedömts vilket behov som i stort kan sägas "svara mot" de två nedskärningsalternativen för krisgarderobsplaggen. Det rör sig här om skydds-och överdragskläder samt vissa underkläder och barnplagg. Jäm— fört med alternativ ! uppgår nedskärningarna i alternativ 2 till ca 10% och i alternativ 3 till ca 25%.

Övriga behov

Övriga behov av tekovaror är bestämda utanför beklädnadsprogrammet och omfattas därför inte av översynen. Dessa behov har därför inte vari— erats. '

Kristida utrikeshandel

I planeringen förutsätts f.n. en krisimport och krisexport som motsvarar 25 resp. 20% av genomsnittet för åren 1974—1976. Sedan dessa år har utrikeshandeln ökat. Samtidigt har produktsortimentct förändrats.

Det har från ÖEF framhållits att hänsyn bör tastill den successiva förändringen i produktsortimentet. Inom ÖEF vill man därför i bered- skapsplaneringcn numera utgå från l979 års utrikeshandelssortiment.

Arbetsgruppen delar ÖEF:s uppfattning att en viss successiv anpassning till förändringen av strukturen hos den normala fredsmässiga utrikeshan- deln är motiverad. Med 1979 års utrikeshandel som bas ger en korrigering av de ovan nämnda procentandelarna för krisimport och krisexport från 25 resp. 20% till 20 resp. 15% ingen förändring av den kristida utrikeshan- delns omfattning.

Beräkningar har utförts för följande tre alternativ

Krisimport och krisexport (% av 1979 års kvantiteter)

Alt ] Alt 2 Alt 3 ("nuvarande norm)

Krisimport 20 % 30 % 40 G? Krisexport l5 % 20 % 30 '.??-

Som nämnts i det föregående uttrycker procenttalen inte relationen mellan kristida utrikeshandel och total fredsutrikeshandel. De avser i stället ett "smalare" och mer krisanpassat produktsortiment.

Övrigt

Som nämnts ovan måste man i början av en kris. innan ett ransonerings- system har trätt i kraft. räkna med en period med enbart generell tilldel- ning.

• Sida 48
•  Original

Prop. 1982/83:130 48

'I hittillsvarande planering har ÖEF förutsatt att denna period är 6 månader och att förbrukningen då uppgår till 75% av dcn'normala. ÖEF bedömer emellertid att det med det nya ransoneringssystem. som f.n. utarbetas inom verket. kan bli möjligt att nedbringa tiden till ca tre måna- der o'ch att genom regleringar i handelsledet begränsa tillförseln under denna tid till 50% av den normala.

I de beräkningar som arbetsgruppen låtit utföra har förutsatts att ett nytt ransoneringssystem har utvecklats.

6 Resultat

I följande diagram redovisas utfallet av de datorkörningar som genom- förts med utgångspunkt från ovan beskrivna alternativ för försörjnings- standard och krisimport (krisexport). För åskådlighetens skull sker redo- visningen av de nio alternativen i form av kurvor.

Varje enskild kurva utvisar sambandet mellan krisimport och behov av produktion under en treårig kris förutsatt en given försörjningsstandard. Var och en av kurvorna svarar mot ett av de tre alternativen för försörj— ningsstandard. Hänsyn har tagits till resultatet av den år I982 genomförda undersökningen av befolkningens innehav av kläder.

I diagrammen har lagts in ÖEFzs bedömning av möjlig produktion under en treårig kris enligt rapporten i februari 1983. Alternativ ] utgår från tidigare antaganden om möjlig ökning av skiftgången och alternativ 2 från ÖEF:s nya mer pessimistiska bedömning. Uppgifterna är för vardera fallet uttryckt som ett intervall.

• Sida 49
•  Original

Prop. 1982/83:130' '- ' ' 49

Behov av produktion för olika nedskärningsalt. samt möjlig produktion enligt ÖEF (3 års kris)

Tung konfektion' Behov av prod. (milj. plagg) ,) 60 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ Möjlig produktion 50 alt. 1 ' _ __ Möjlig produktion alt. 2 40 —— — — — — Försörjningsstandard alt. 1 30 Försörjningsstandard alt. 2 Försörjningsstandard alt. 3

Krisimport N 10% 20 % 30 % 40 % 50 % "av 1979)

' Plagg ingående i krisgarderoben. barns' och äldre personers behov av plagg mot- svarande krisgarderoben, skydds- och överdragskläder samt försvarsmaktens be- hov av värmande plagg.

'4 Riksdagen 1982/83. 1 mm!. Nr 130

• Sida 50
•  Original

Prop. 1982/83: 130 ' ' ' 50

Lätt konfektionl

Behov av prod.

(milj. plagg)

100

_ __ _ _ _ Möjlig produktion l alt. 1

_ _ _ Möjlig produktion _ _ _ alt. 2 Försörjningsstandard alt. 1

50 Försörjningsstandard alt. 2 Försörjningsstandard alt. 3 10

_ Krisimport 10 % 20 % 3'0 % 40 ' 50 ** (%”1979)

' Främst skjortor. blusar och underkläder.

• Sida 51
•  Original

Prop. 1982/83: 130 - 5l

Strumpor, strumpbyxor

Behov av prod. (milj. ' st.) 200 _ ___ ___ __ __ -——-— —— —— Möjlig produktion . alt. 1 __ —— __ _— — ' " "_ '" _ Möjlig produktion alt. 2

¹⁵⁰ & XFör-sörjningsstandard alt. 1 Fö'rsörjningsstandard alt. 2

”30 Försörjningsstandard alt. 3

Krisimport 10 x 20 % 30 t 40 % 50 % (% av 1979)

• Sida 52
•  Original

Prop. 1982/83:130 52

Egentlig väv Behov av prod. (milj.m2) 200 __ __ __ ___- ___. __ __ __ __ ___ Möjlig produktion _ _ __ .— _ _ ___—lam 150 _. __.._. __ __ ___ ___. __ __ Möjlig produktion "——- ——*— -——— -*' '——— '———— '"r ————' alt. 2 100

. y Försörjningsstandard alt. 1 X Försörjningsstandard alt. 2

Försörjningsstandard al t . 3

Krisimport 10 % 20 % 30 1 40 , 50 : (1av1979) Trikåväv (svenskt garn) Behov av |”de 21 (""h'ml' —--— —— —— —— —— _ — ——— -— Möjligproduktion ;:._.'._—_—_—: :" _————_——_—_—_ —:_:”___ alt.1 100 - —— _ —— —— __ _ __.__ * Möjligproduktion

' alt. 2

50 XFörsörjningsstandar-d alt. 1 Försörjningsstandard alt. 2

Försörjningsstandard al t . 3

Krisimport (% av 1979)

10% 20% 30% 40% 50%

• Sida 53
•  Original

Prop. 1982/83:130 53

Kam- och kardgarn

Behov av prod. (ton)

40 000 _.— —-— _; _ _— — —— — -'— — —— —- Möjlig produktion

________..___.alt.1

Försörjnings- standard al t. 1

30 000 Försörjnings- standard alt. 2 Försörjnings- x_— _S'caad_arult-_3 ...å—x — Möjlig produktion ___—___ _____ lalt.2'- 20 000

10 000

5 000 Krisimport

(% av 1979)

10% 20% 30 %; 40% 50%

Bomullsgarn

Behov av prod . (ton)

40 000 _ _ __ __ _ _'—- —— _ Möjlig produktion alt. 1 30000_________ __ _. _ _ ——— Möjlig produktion _ _ _ __ . _ _ alt. 2 20 000 Försörjningsstandard alt. 1 Försörjningsstandard alt. 2 Försörjningsstandard alt. 3 10 000

5 000 Krisimport

(%av1979)

10% '20% 30% 40% 50%

• Sida 54
•  Original

Prop. 1982/83: 130 54

7 Arbetsgruppens överväganden

7.1 Beredskapsläget under förutsättning av att planeringsnormerna ändras

De resultat som redovisas i avsnitt 6 föranleder följande allmänna kom- mentarer vad gäller förhållandet mellan behov av produktion och möjlig produktion (beredskapsläget).Möjlig produktion avser ÖEF:s nya mer pes- . simistiska bedömning.

Varuomrade Beredskapsläge Nu gällande plane- ringsnormer Reviderade planeringsnormer Kläder —- Tung Underkapacitet Tillräcklig kapacitet. konfektion Det bör framhållas att begreppet tung konfektion inrymmer delområden där brist kan föreligga. Om produktions- apparatens flexibilitet inte är tillräcklig får behoven tillgodoses genom ”nästbästa" alternativ. — Lätt Beroende på antagen försörjnings- konfektion standard krävs en krisimport som uppgår till 30—40 ”c- av den normala importen för att behoven skall klaras. — Strumpor. " Tillräcklig kapacitet. strumpbyxor Vär — Egentlig väv Överkapacitet Överkapacitet — Trikäväv Överkapacitet Överkapacitet Garn — Kam- och Underkapacitet Behoven tillgodoses endast vid kardgarn kardgarnkapacitetsantaganden om lägsta

försörjningsstandard och största krisrmport.

— Bomullsgarn Tillräcklig kapacitet Sammanfattningsvis skulle med de mer restriktiva planeringsnormer som arbetsgruppen har prövat. beredskapsläget vara tillfredsställande för väv och tung konfektion. Situationen är mer problematisk för lätt konfek- tion, samt kam- och kardgarn.

7.2 Försörjningsstandard

När det gäller möjligheten att sänka försörjningsstandarden bör erinras om att för den väsentliga del av behovet som avser plagg i krisgarderoben är standarden uttryckt som ett minimiinnehav. Även om det m.h.t. dessa kläders karaktär är ganska självklart att standarden bör uttryckas på detta sätt. är det ändå inte möjligt att helt bortse från det förhållandet att de'

• Sida 55
•  Original

Prop. 1982/83: 130 55

flesta människor i standardbegreppet (också för denna typ av plagg) lägger in möjligheten att med vissa tidsmellanrum införskaffa nya plagg.

I följande tabell redovisas tillförselbehovet (1000-tal plagg) av kläder hörande till ".tung konfektion". dvs. krisgarderobsplagg både för den grupp för vilken försörjningsstandarden uttrycks som minimiinnehav (IS— 70 år) och övriga behovskategorier.

Försörjnings- Försvars- Överdrags— Tre första Personer i åldern standard makten kläder månaderna 0—3 4— H 15—70 All I 500 10 500 3 800 4 800 22 500 IS 800 (= nuvarande norm) Alt 2 500 9 200 3 800 4 600 20 800 5 800 Alt 3 500 7 900 3 800 4 400 19 200 3 200

Det framgår av tabellen att minskningen av krisgarderoben har mycket stor effekt på tillförselbehovet för den personkategori som berörs härav, dvs. personer i åldern 15—70 år. Således medger alternativ t (= nuvarande planeringsnormer) en tilldelning som motsvarar i genomsnitt ca 2.8 plagg under nästan tre års kris (här bortses från tillförseln under de inledande tre månaderna). I alternativen 2 och 3 sjunker denna siffra till ca 1 resp. ca 0,5 plagg. Alternativ 3 innebär att endast människor med ett på något vis dokumenterat behov kan få tilldelning. ] detta alternativ och troligen också ialternativ 2 skulle det således inte bli frågan om någon generell tilldelning.

Fördelningen av tillförseln av tung konfektion som den redovisas i tabellen ovan avspeglar en avvägning mellan olika befolkningsgruppers behov som självfallet kan diskuteras. Således innebär alternativ 1 en betydande "tillförselmässig" prioritering av barn och ungdom (samt äldre personer) men. vilket är viktigt att framhålla, inte en motsvarande priorite- ring av den egentliga försörjningsstandarden (med den definition av denna som används). I nedskärningsalternativen 2 och 3 accentueras skillnaden i beräknad tillförsel per capita mellan personer i åldern 15—70 är å ena sidan och övriga personkategorier a den andra. Det kan vara tveksamt om så stora skillnader är acceptabla.

Framställningen har hittills behandlat försörjningsstandarden i fråga om vad som benämns tung konfektion. I detta sammanhang motsvarar begrep- pet tung konfektion huvuddelen av klädsortimentet. dvs. alla kläder utom skjortor. blusar. underkläder och strumpor etc. För dessa senare grupper. här benämnda lätt konfektion resp. strumpor/strumpbyxor innebär de två nedskärningsalternativen en försörjningsstandard som för flertalet plagg är ca 10 resp. ca 25% lägre än i alternativ 1. För dessa slag av kläder uppkommer inte sådana ransoneringstekniska problem som för plagg ingå- ende i krisgarderoben.

Äldre än 70

4 600

4 000

3400 '

S:a

62 500

48 700 42 400

• Sida 56
•  Original

Prop. 1982/83:130 ' - 56

7.3 Krisimport (kristida utrikeshandel)

|

Mot bakgrund av de förutsättningar som har redovisats i det föregående innebär antaganden om en större kn'stida utrikeshandel beräkningsmässigt att behovet av inhemsk produktionskapacitet för att tillgodose det beräk- nade tillförselbehovet minskar. Skälet är att nettokrisimporten alltid förut- sätts vara positiv och kvantitativt sett ökar för ökande kristida utrikeshan- del. För enkelhetens skull används i det följande enbart termen krisimport för den tillgång som den kristida utrikeshandeln utgör i beräkningarna.

De förutsättningar som i beredskapsplaneringcn görs om krisimport inverkar på de konkreta beredskapsåtgärdernas omfattning. Det kommer alltid att råda osäkerhet om dessa antaganden kan förverkligas i ett kris- läge. Man rör sig därför här med en risk som innebär att den ambition som man satt upp för försörjningen på tekoområdet kanske inte kan realiseras i en krissituation.

Redan de antaganden sOm i nuvarande planering gäller för krisimporten innebär att denna täcker ca 45% av det totala tillförselbehovet av bekläd- nadsvaror uttryckt i garnvikt. Krisimporten i de olika förädlingsleden garn, väv och kläder har härvid omräknats till garnvikt och summerats (se underbilaga 3: 122).

De av arbetsgruppen undersökta alternativen innebärjämfört med nuva- rande planeringsnormer sänkt försörjningsstandard och större krisimport. Den andel av krisbehoven som skulle tillgodoses genom krisimport blir därför i dessa fall större än 45%.

7.4 Sammanfattande slutsatser

Arbetsgruppens översyn av planeringsnormerna för försörjningsbered- skapen på beklädnadsområdet har avsett civilbefolkningens försörjnings- standard i en krissituation och omfattningen av den kristida importen.

De minskningsalternativ som har prövats i fråga om försörjningsstan- darden har främst gällt krisgarderoben. Det redan med 'nu gällande plane- ringsnormer låga tillförselbehovet av dessa plagg sjunker i de två redovi- sade minskningsalternativen till så låga nivåer att någon generell tilldelning knappast blir möjlig. Tilldelning skulle i stället få bli selektiv. vilket tek- niskt medför svåra problem. Om man m.a.o. accepterar en låg innehavs- standard för den vuxna befolkningen i slutet av en kris är de befintliga garderobstillgångarna så stora att den generella tilldelningen till denna grupp personer under tre års tid inskränks till en obetydlighet eller till noll.

Här aktualiseras också avvägningsfrågor gentemot övriga prioriterade försörjningsområden. Som nämnts ovan har arbetsgruppen vid jämförelse mellan dessa försörjningsområden inte kunnat dra några slutsatser om över- eller underambition vad gäller nuvarande planeringsnormer på be- klädnadsområdet. En särskild studie rörande dessa frågor skulle enligt arbetsgruppen vara önskvärd. Syftet med en sådan studie skulle kunna vara att pröva om det är möjligt att uttrycka planeringsnormerna för de

• Sida 57
•  Original

Prop. 1982/83: 130 57

olika prioriterade försörjningsområdena mer likformigt än vad som nu gäller.

Arbetsgruppen vill avslutningsvis ta upp den principiella frågan om formen för statsmakternas beslut om planeringsnormer.

Hittills har riksdagen tagit detaljerad ställning till den kristida försörj- ningsstandarden för en del av civilbefolkningen och därvid enbart för vissa plagg som i och för sig är de ”viktigaste" (krisgarderobsplaggen). Den ansvariga myndigheten, ÖEF. bör enligt arbetsgruppen få möjlighet att göra vissajusteringar i fråga om den försörjningsstandard som bör gälla för olika befolkningsgrupper allt eftersom erfarenheter erhålls under plane- ringen. Det bör enligt arbetsgruppens uppfattning vara tillfyllest att riksda- gen mer allmänt än hittills tar ställning till vilken ambition som bör gälla för försörjningsstandarden på beklädnadsområdet i en kris men ändock mer preciserat än vad som hittills gjorts på andra områden.

Antaganden om krisimportens omfattning handlar i stor utsträckning om vilka risker man är beredd att ta vid dimensioneringen av beredskapsåtgär— derna. Enligt arbetsgruppens mening bör det råda överensstämmelse mel- lan de antaganden som görs i detta avseende för de olika prioriterade försörjningsområdena. Överensstämmelse behöver inte innebära att ned- skärningen i förhållande till fredsimporten blir densamma i procent. Det väsentliga är att det finns en övergripande grundsyn i denna fråga som kan appliceras på planeringen inom de olika försörjningsområdena.

Arbetsgruppen anser att det är den gemensamma grundsynen och inte antaganden för enskilda försörjningsområden som statsmakterna bör ta ställning till.

Mot bakgrund härav förordar arbetsgruppen, att en grundsyn i fråga om krisimporten utarbetas.

5 Riksdagen 1982/83. ] saml. Nr 130

• Sida 58
•  Original

Prop. 1982/83: 130 58

Underbilaga 3:I.'1

Vissa uppgifter om den vuxna befolkningens (15—70 år) innehav av kläder enligt statistiska centralbyråns garderobsenkät våren 1982

Plagg i krisgarderoben Vara Andel av befolkningen med visst innehav (%) Män Kvinnor 0 1 2 3 4 5 >5 0 1 2 3 4 5 >5 Ytterplagg 0.2 4.8 18.7 25.7 (—50.6—+ 0.0 4.4 13.9 24.3 4—57.4—> Plaggövermidjan 1,5 2.1 5.7 7.9 13.4 15.3 54.4 3.4 3.7 10.8 13.9 18.2 ———50.0_> Plagg undermidjan 08 0.6 1.2 8.2 13.3 21.8 54.3 0.2 ().8 0.0 1.1 4.6 4.6 89.0 Vissa övriga kläder Vara Andel av befolkningen med visst innehav (%) Män Kvinnor 1 2 3 4 5—10 >10 l 2 3 4 5 5—10>10 Skjortor.blusar 27 1.7 3,2 3.8 37.9 41.8 1.8 1.1 3,3 8.2 10.5 32.2 42.9 Tröjor.jumprar 2.1 11.8 12.6 13,7 46.9 12.8 1.2 73 6.4 7.8 17.8 31,0 28.5 Underkläderförvinterbruk 7.5 18.5 15.2 18.8 31.2 8,9 16.5 23.0 16.4 12.2 13.0 13.9 5.0 Ovrigaunderkläder 08 0.8 1.9 4.5 36.7 65.3 0.6 1.2 1.1 1.8 5.0 14.7 75.6 Strumpor. sockor 08 0.0 0.0 1.2 4.2 93.8 4.8 4.7 10.8 10.6 10.1 62,1 —

• Sida 59
•  Original

Prop. 1982/83: 130 59 Underbilaga 3.7 :2

Tekovaror under en treårig kris. Tillförselbehov. krisimport och minskning av kommersiella lager enligt nu gällande planerings- normer uttryckta i ton garn

] följande tabell är samtliga behov och tillgångar i olika förädlingsled då det gäller kard-. kam- och bomullsgarn omräknade till garn i ett enhetligt s.k. krisgarnnummer (enhetlig finlek), anpassat till den svenska spinnings- industrins produktionsmöjligheter. Angivna kvantiteter uttrycker däremot inte vikten för de enskilda behovs- och tillförsclkategorierna. (T. ex. kan behovet av arbetskläder inte jämföras med behovet av. hemtextil.)

Hänsyn har inte tagits till varor som förbrukas redan i tiberform (vadd. non woven etc.).

Kardgam Kamgarn Bomullsgarn Ändlöst Ändlöst Övrigt konstgjort konstgjort tekniskt beklädnad tekniskt

TlLLFÖRSELBEHOV Civilbefolkningen

— 0—14år 11100 6100 7700 2000 — 1.5 — 70 år 33 300 7 100 20 400 6 900 — Aldre än 70 år 5 100 1 100 3 300 1000

Arbetskläder 7 000 Hemtextil 200 1 800 Sjukvården 4 800 100 Försvarsmakten 900 1 400 600 Teknisk textil ] 200 1900 5 900 18 300 Krisexport 2 800 400 1 300 800

Summa 54 600 '14 700 49 600 10 800 5 900 18 900

Summa beklädnad 129700 och viss teknisk textil

TILLGÅNGAR

Krisimport 20 700 1 1 700 20 200 6 600 1 900 2 300 Minskning av kommersiella lager 2 500 2 300 4 400 1 000

Summa 23 200 14000 24 600 7 600 1 900 2 300

_____,______ Summa 69400 varav

krisimport 59 200

Krisimport/tillförselbehov (beklädnad och viss teknisk textil) 59 200

129 700

—>=46%

• Sida 60
•  Original

• Sida 61
•  Original

Prop. 1982/83:130 61

Föredragande: statsrådet Feldt

Anmälan till proposition om åtgärder för tekoindustrin, m.m.

Chefen för industridepartementet har i sitt anförande presenterat rege- ringens förslag om åtgärder för tekoindustrin. m.m. och utrikeshandels- ministern har tagit upp frågan om åtgärder för att förbättra kontrollen av tekoimporten och föreslagit bl.a. en uppstramning av det s.k. hemtagnings- systemet för licensbelagda tekovaror. I anslutning därtill tar jag nu upp behovet av resursförstärkningar för tullverket samt frågan om en administ- rativ straffavgift vid överträdelser av importregleringarna på tekoområdet.

Årligen kommer ca 165 000 sändningar med tekovaror in i landet. Av dessa är ca 125 000 föremål "för s.k. hemtagning, som innebär att importö- rerna får ta hem varorna efter en anmälan. Det är av väsentlig betydelse att de nya uppgifter om importlicensnummer och om var licensen förvaras som skall lämnas i hemtagningsanmälan vid import av tekovaror ägnas tillräcklig uppmärksamhet och stickprov görs för att kontrollera om de lämnade uppgifterna är korrekta. När uppgifter saknas eller är oriktiga måste varorna transiteras eller läggas upp på tullupplag. vilket kräver ökade arbetsinsatser och ökad godsexpediering. Även den godskontroll som görs genom öppning av kollin och besiktning av tekovarorna måste ökas bl.a. för att det skall kunna fastställas om lämnade uppgifter är riktiga. När tulldeklarationen sedan granskas måste det kontrolleras att de uppgifter som har lämnats i hemtagningsanmälan för godset i fråga är riktiga.

Tullverkets ökade arbetsuppgifter faller på såväl bevakningstjänstemän som på kontorspersonal och handläggare (tulltaxeringsutbildadc tjänste- män). De ökade arbetsuppgifterna för den sistnämnda personalkategon'n måste — med hänsyn till den långa utbildningstiden för tulltaxeringstjänste- män — tills vidare täckas genom ytterligare prioritering. När det gäller bevakningstjänstemän och kontorspersonal är det däremot nödvändigt att på förhållandevis kort tid åstadkomma en personalförstärkning. General- tullstyrelsen har räknat med att 15 bevaknings-l kontorstjänstemän erford— ras för att ge stöd åt de föreslagna skärpta reglerna när det gäller import av tekovaror. Jag delar styrelsens uppfattning på denna punkt.

Prop. 1982/83: 130 62

Jag har dock erfarit att generaltullstyrelsen vid utformandet av sitt förslag om en personalförstärkning har utgått från den allmänna kontroll- nivå som i dag finns när det gäller godskontrollen. Med hänsyn till den betydelse som jag tillmäter kontrollen av att licenssystemet efterlevs pä tekoområdet — särskilt mot bakgrund av utvecklingen under senare tid — finnerjag det emellertid angeläget att godskontrollen ytterligare förstärks utöver de åtgärder som blir nödvändiga till följd av de ändrade bestämmel- serna.

Jag förordar att tullverket tillförs ett medelstillskott om 3milj. kr. för budgetåret 1983/84 för importkontrollen av tekovaror.

Överträdelser av införselförbud är straffbclagda enligt varusmugglings- lagen ( 1960: 418) om gärningen har skett med uppsåt eller av grov oaktsam- het. Om åtal kommcr till stånd och den misstänkte fälls för gärningen torde påföljden i regel bli dagsböter.

Generaltullstyrelsen har tidigare föreslagit en komplettering av sank- tionssystemet. Förslaget innebär bl.a. att en avgift motsvarande 20 pro- cent av importvärdet skall tas ut i administrativ ordning vid överträdelser av importregleringar. Vid remissbehandlingen biträdde kommerskollegiet förslaget och var inte främmande för att avgiften i vissa fall eller på vissa områden. t.ex. tekoområdet. skulle sättas högre än styrelsen föreslagit. En sådan särskild sanktion ansågs som ett allt mer nödvändigt komplement till straffbcstämmelserna 'i varusmugglingslagen. Detta förhållande skulle kvarstå även efter en ändring av reglerna om hemtagning. Förslaget borde enligt myndigheterna genomföras snarast möjligt.

Generaltullstyrelscns förslag om en ny sanktionsavgift övervägs f.n. inom regeringskansliet. Jag är därför inte beredd att i detta sammanhang föreslå att en sådan avgift införs.

Med hänvisning till vad jag nu har anfön hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Tullverket: Förralmingskostnader för budgetåret 1983/84 un- der sjunde huvudtiteln anvisa ett i förhållande till prop. 1982/83:100 bil. 9 punkt D 3 med 3000000 kr. förhöjt förslagsan- slag av 663 379000 kr.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1982/83: 130 63

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-03-03

Föredragande: statsrådet Leijon

Anmälan till proposition om åtgärder för tekoindustrin, m.m.

] Sysselsättningsutvecklingen inom tekoindustrin

Under åren 1977 och 1978 minskade både sysselsättningen och produk- tionsvolymen kraftigt inom tekoindustrin. Antalet årsanställda minskade under dessa år med 10000 personer och produktionsvolymen sjönk med 25 %. Under år 1981 uppgick antalet anställda till 31600 personer. Minsk- ningen i sysselsättningen fortsatte även under år 1982 med ca 8%. Syssel- sättningen inom branschen uppgår nu till ca 29000 årsanställda. Enligt statens industriverks (SIND) bedömning kommer antalet årsanställda att fortsätta minska under år 1983 med ca 3%. Beträffande produktionsut- vecklingen gör SIND bedömningen att det kommer att ske en viss mindre återhämtning under år 1983 inom textil- och trikåindustrin och att nedgång— en inom konfektionsindustrin blir mindre än de föregående åren.

Arbetslösheten bland beklädnadsarbetarnas kassamedlemmar har under hela året 1982 legat på en hög nivå. 1 procent räknat har arbetslösheten pendlat mellan 5.0 och 7.3 % Det totala antalet arbetslösa kassamedlem- mari samtliga industrikassor har under motsvarande period pendlat mellan 3.2 och 4.5 % Den arbetslöshet som har uppmätts under hösten 1982 är den högsta under den senaste femårsperioden. Detta gäller både bekläd- nadskassan och den totala arbetslösheten inom industrikassorna.

Enligt konjunkturinstitutets konjunkturbarometer i december 1982 var sysselsättningen inom tekoindustrin i stort sett oförändrad under det fjärde kvartalet. Utvecklingen av antalet anställda under första kvartalet 1983 väntas bli negativ. lnom samtliga branscher förväntar man sig att antalet anställda skall minska.

2 Tillfälligt sysselsättningsbidrag för tekoindustrin

Det tillfälliga sysselsättningsbidraget inom textil- och konfektionsindu- strin — det s.k. äldrestödet — infördes år 1977.

• Sida 64
•  Original

Prop. 1982/83: 130 64

l prop. 1976/77: 105 (AU 30, rskr 306) föreslog den dåvarande arbets- marknadsministcrn att ett tillfälligt sysselsättningsbidrag för tekoindustrin skulle införas. Bidraget skulle inriktas på att hålla tillbaka utslagningen av hela företag. eller delar av företag. med hög andel äldre arbetskraft. Syftet uttrycktes som att i dåvarande konjunkturläge hålla tillbaka den ökning i driftinskränkningarna som annars skulle vara oundviklig. Avsikten var inte att på sikt försöka förhindra de nödvändiga strukturella omställningarna.

Äldrestödet utgår f.n. med 28 kr. per timme för arbetstagare som har fyllt 50 år men inte 65 år och som sysselsätts i tillverkningsarbete. Det sammanlagda bidraget får dock inte överstiga 15 % av det bidragsunderlag som beräknas på företagets totala lönekostnader för anställda som syssel- sätts med tillverkningsarbete.

Äldrestödet har medfört en viss stabilisering av tekoindustrin. Takten i sysselsättningsminskningen avtog under år 1979 och utvecklingen av pro- duktionsvolymen blev gynnsammare. Som jag tidigare visat är dock ut- vecklingen inom branschen fortfarande negativ. samtidigt som en förbätt- ring av den allmänna sysselsättningssituationen inte kan förväntas förrän under våren 1984. Min uppfattning är att äldrestödet f.n. spelar en viktig roll för tekoindustrin och att branschen mot bakgrund härav i god tid bör få besked om förändringar i stödnivån.

Utvecklingen av tekoindustrin till en långsiktigt konkurrenskraftig bransch kan dock. enligt min mening. inte ske utan att avsevärda struktu- rella förändringar kommer till stånd. Chefen för industridepartementet har tidigare i dag redovisat förslag om kraftigt ökade åtgärder för att effektivi- sera och stärka branschen. Mot bakgrund av den i höstas genomförda devalveringen som obestridligt ger branschen fördelar samt de kraftigt ökade offensiva åtgärderna föreslårjag att en nedtrappning av äldrestödet inleds den 1 januari 1984. Detta innebär att äldrestödet bör utgå på samma villkor som gäller för innevarande budgetår under hösten 1983.

Jag angav i budgetpropositionen (prop. 1982/83: 100. bil. 12) att äldrestö- det dä beräknades uppgå till 290 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Enligt senare gjorda beräkningar stannar den totala bidragsnivån på ca 280 milj. kr. Mot den bakgrunden beräknarjag utfallet för äldrestödet för innevaran- de budgetår till 277 milj. kr. Jag har då tagit hänsyn till att Svenska Rayon inte längre erhåller äldrestöd.

Som jag tidigare nämnt förordar jag att nedtrappningen av äldrestödet inleds den [januari 1984. Bidragsbeloppets maximala storlek bör då mins— kas från att utgöra 15% av företagets totala lönekOstna'der för anställda som sysselsätts med tillverkningsarbete till 10%. Nedtrappningen bör sedan fortsätta på motsvarande sätt så att ifrågavarande procenttal mins- kas till S% budgetåret 1984/85 och 7% budgetåret 1985/86. Förslaget innebär att det sammanlagda bidragsbcloppet beräknas minska till 247 milj. kr. budgetåret 1983/84. 192 milj. kr. budgetåret 1984/85. och till 166 milj. kr. budgetåret 1985/86. '

• Sida 65
•  Original

Prop. 1982/83: 130 65

Vid-en sådan relativt snabb neddragning av äldrestödet som jag här har förordat är det enligt min mening angeläget att regeringen följer utveckling- en inom branschen. Utöver de ökade industripolitiska åtgärderna som chefen för industridepartementet tidigare i dag har redogjort för är också självfallet arbetsmarknadsmyndigheterna beredda att. inom ramen för sina resurser. sätta in de åtgärder som krävs för att underlätta de problem som kan uppstå vid nedtrappningen av äldrestödet. Den övervägande delen av de anställda i tekoindustrin är kvinnor. Det är angeläget att sådana åtgär- der kan sättas in som kan underlätta för dessa att erhålla nya arbeten. Den särskilda utbildning som jag nu kommer att föreslå är en sådan åtgärd som bör kunna underlätta omställningen.

3 Utbildning inom tekoindustrin

Från både branschorganisationema inom tekoindustrin och de fackliga organisationerna har framförts önskemål om en utbildning direkt anpassad för tekobranschens behov. Ålderssammansättningen inom branschen är sådan att avgångarna genom pensionering är större än inom industrin i genomsnitt. Dessutom är branschen till viss del högt specialiserad vilket vid nyanställning ofta innebär krav på utbildning på nya moment och/eller maskiner.

Mot den bakgrunden har jag senare för avsikt att föreslå regeringen att arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) ges i uppdrag att planera en särskild ut- bildning inom arbetsmarknadsutbildningens ram för tekoindustrin. Jag kommer i mitt förslag i stort sett att utgå från de regler och rutiner som gäller för bristyrkesutbildning. Det finns två motiv för bristyrkesutbild- ning. nämligen dels att förse arbetsmarknaden med yrkesutbildad arbets- kraft som behövs inom särskilda bristområden. dels att göra det möjligt för personer som har arbete att förbättra sin ställning på arbetsmarknaden. ] bristyrkesutbildning har även den som inte är eller löper risk att bli arbets- lös rätt att delta. Detta innebär att den som har stadigvarande arbete kan beviljas bristyrkesutbildning. Mitt förslag avser dock endast personer som nyanställs inom tekoindustrin och som alltså skall erbjudas att genomgå utbildning enligt ovan angivna regler. Vidare innebär mitt förslag att för att genomgå utbildningen skall personen fast anställas hos det aktuella företa- get. Under sådan utbildning som anordnas på det aktuella företaget utgår utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368) till delta- garna. Enligt de regler som gäller för bristyrkesutbildning skall en läroplan finnas som upprättas av skolöverstyrelsen. Min avsikt är vidare att föreslå regeringen att AMS får i uppdrag att tillsammans med berörda centrala parter se över behovet av nya ramläroplaner för sådan utbildning som jag skisserat ovan. Läroplanerna bör därefter kunna modifieras lokalt. Till dess att ramläroplaner tagits fram får kursstyrelserna besluta om proviso- riska läroplaner.

• Sida 66
•  Original

Prop. 1982/83: 130 66

Det är svårt att ange exakt vilken omfattning den föreslagna utbildningen kommer att få. Nettorekryteringen inom tekoindustrin uppgår till ca 2000 personer/år i genomsnitt. Min bedömning är att den föreslagna utbildning- en under nästa budgetår kan utnyttjas vid ca en femtedel av dessa rekryte- ringar. Jag beräknar alltså att 350 personer kan genomgå utbildningen budgetåret 1983/84. Kostnaden för detta beräknarjag till 10 milj. kr. . varav 7 milj. kr. i kurskostnader och 3 milj. kr. i utbildningsbidrag.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1.

k)

godkänna vad jag har anfört om nedtrappningen av det tillfälliga sysselsättningsbidraget för äldre arbetskraft inom textil- och kon- fektionsindustrin

. till Arbetsmarknadsutbildning under tionde huvudtiteln för bud-

getåret 1983/84 utöver i prop. 1982/83: 100 bil. 12 upptagna medel anvisa ytterligare 7000 000 kr. . till Bidrag till arbetslöshetsersätming och utbildningsbidrag un-

der tionde huvudtiteln för budgetåret 1983/84 utöver i prop. 1982/83: 100 bil. 12 upptagna medel. anvisa ytterligare 3000000 kr.

. till Tillfälligt sysselsättaingsbidrag för textil- och korufektionsin-

dustrierna under tionde huvudtiteln för budgetåret 1983/84 anvisa ett reservationsanslag av 247 000000 kr.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1982/83: 130 67