Prop. 1981/82:148

om åtgärder för tekoindustrin, m.m.

Prop. 1981/82: 148

Regeringens proposition 1981/82: 148

om åtgärder för tekoindustrin, m.m.;

beslutad den 24 februari 1982.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de åtgärder och det ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN BJÖRN MOLIN

Sammanfattning av ursprungsmärkningsutredningens betänkande

Utredningen har enligt sina direktiv haft två huvuduppgifter - att utarbeta förslag till ursprungsmärkning av kläder och att redovisa de skäl som talar för och emot en sådan märkning. Härutöver har utredningen haft att överväga om det finns skäl att införa bestämmelser om märkning av typen Swedish design. Swedish style m.m.

Frågan om införande av ursprungsmärkning av kläder har under senare år diskuterats både inom och utom landet. Illera läder har lagstiftning om sådan märkning införts. 1 Sverige har frågan om ursprungsmärkning under senare år aktualiserats vid flera tillfällen. bl.a. genom riksdagsmotioner och framställningar från olika intresseorganisationer. Försök har gjorts att på frivillig väg få till stånd en mer allmän märkning än den som för närvarande förekommer. Eftersom någon överenskommelse om märkning inte har kunnat träffas har riksdagen år 1979 begärt förslag till lagstiftning.

Utredningen har för sin del funnit att konsumentpolitiska och allmänt tekopolitiska skäl talar för en obligatorisk ursprungsmärkning. En sådan kan vara till hjälp för konsumenterna vid bedömningen av plaggens egenskaper eftersom kvaliteten kan variera beroende på vilket land kläderna kommer från. Vidare finns det bl.a. vissa prisjämförelser som konsumenterna kan göra om kläderna är ursprungsmärkta. En ursprungsmärkning kan också vara ägnad att motverka att konsumenterna. genom den varierande märkning (av typen Swedish design m.m.) som nu förekommer. får en felaktig uppfattning om klädernas ursprung.

1 tekopolitiskt hänseende erinrar utredningen om att som ett riktmärke för den svenSka tekopolitiken gäller att 1978 års produktionsvolym bör upprätthållas. Det är uppenbart att en sådan målsättning lättare skulle kunna uppnås om den får ett aktivt stöd från konsumenternas sida. Mot den bakgrunden är det enligt utredningens mening motiverat att genom en ursprungsmärkning underlätta för konsumenterna att. om de så önskar. välja svensktillverkade kläder.

För att belysa det intresse som konsumenterna i allmänhet kan ha av en ursprungsmärkning har utredningen låtit utföra en enkätundersökning. Undersökningen ger en indikation om att ett visst inte obetydligt intresse för ursprungsmärkning av kläder redan nu föreligger hos konsumenterna.

En lagstiftning om ursprungsmärkning kan enligt utredningens mening utformas på ett sådant sätt att tillsynen och kontrollen över lagstiftningen inte kräver några större resurser från samhällets sida. Vidare torde kostnaderna för att märka kläderna bli marginella. Det påpekas att kläder enligt av konsumentVerket utfärdade riktlinjer senast den 1 juli 1982 skall vara försedda med information om skötsel. storlek och material.

Utredningen har vid sina ("överväganden beaktat Sveriges förpliktelser på

Prop. 1981/82:148 51)

den internationella handelns område. Bestämmelser om ursprungsmärkning är inte förbjudna vare sig i (iA'f'T eller EFTA—konveutionen eller i frihandelszwtalet med EG. ] GATT och EFTA har man dock gett uttryck för en tydlig strävan att begränsa sådana bestämmelser. Trots den återhållsam- het i fråga om ursprungsmärkning som kommer till uttryck i internationella överenskommelser är utredningen av den uppfattningen att en lämpligt utformad lagstiftning om ursprungsmärkning av kläder kan försvaras från handelspolitisk synpunkt. Lagstiftningen kan utformas så att den inte medför nämndvärda olägenheter för det svenska varuutbytet med utlandet. Den kan vidare inte betraktas som ett avsteg från den handelspolitik som Sverige traditionellt följt. Inte heller kan den medföra att vi i fortsättningen blir förhindrade att kritisera andra länders ursprungsmärkningsbeståmmelser som visar sig ha element av handelshindrande karaktär.

Mot den nu redovisade bakgrunden föreslär utredningen att en lagstiftning införs om ursprungsmärkning av kläder.

Kravet på ursprungsmärkning bör omfatta kläder av textilmaterial. läder och pälsskinn. Däremot behöver inte kläder som är gjorda av exempelvis gummi eller plast märkas. Enligt utredningens mening bör klädernas geografiska ursprung bestämmas enligt de i Sverige redan nu tillämpade s.k. allmänna ursprungsreglerna. Dessa överensstämmer med internationell praxis och innebär att som ursprungsland skall anses det land där kläderna har tillverkats. dvs. i princip det land där kläderna har sytts eller på annat sätt fogats samman. Varifrån materialet-till kläderna kommer saknar däremot betydelse i sammanhanget.

Uppgiften om tillverkningsland skall vara tydlig och otvetydig. Den skall vidare vara fast anbringad på kläderna. Vissa slag av kläder. bl.a. strumpor. bör dock få märkas exempelvis på så sätt att uppgiften om tillverkningsland anges på en vidhängande etikett eller på förpackningen.

Kravet på märkning avser såväl kläder tillverkade inom landet som importerade kläder. Kläderna skall vara märkta senast när de yrkesmässigt saluhålls till de slutliga förbrukarna. oavsett om dessa förbrukare är enskilda konsumenter. företag eller andra. Beträffande kläder som har tillverkats inom landet bör ansvaret för märkningen vila på tillverkaren och beträffande importerade kläder på den som först saluhäller kläderna. För att lagstift- ningen skall bli tillräckligt effektiv bör vidare gälla att kläder som inte är försedda med föreskriven märkning eller som är ft'irsedda med en märkning som är uppenbart oriktig inte får saluhållas till förbrukarna. Den som bryter mot märkningsbestämmelserna skall enligt förslaget kunna dömas till böter.

Lagstiftningen hari huvudsak utformats som en bemyndigandclag med de närmare bestämmelserna om märkningen i en särskild förordning. Tillsynen läggs på kommerskollegium som också skall utarbeta närmare föreskrifter om märkningen.

Enligt utredningens mening behövs inga särskilda bestämmelser rörande

• Sida 51
•  Original

Prop. 1981/82:148 51

märkning av typen Swedish design om lagstiftning om ursprungsmärkning införs.

Utredningen föreslår. med beaktande av det förberedelsearbete som kan visa sig nödvändigt. att lagstiftningen om ursprungsmärkning av kläder träder i kraft den 1 januari 1984. Kravet på märkning bör dock inte avse kläder som före ikraftträdandet har tillverkats inom landet eller införts till landet. Några nz'imnvärda övergångsproblem torde inte uppkomma.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1981/82:148

'Jl I J

Bilaga 1.2

Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet (Ds H l981zl) Ursprungsmärkning av kläder

Efter remiss har yttranden över betänkandet avlämnats av hovrätten för Nedre Norrland. kammarrätten i Jönköping. försvarets materielverk (FMV). postverket. televerket. statens järnvägar (SJ). riksrevisionsverket (RRV). kommerskollegium (KK). generaltullstyrelsen. marknadsdomsto- len (MD). näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och kartell- nämnd (SPK). konsumentverket (KOV). överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF). arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). statens industriverk (SIND). länsstyrelsen i Älvsborgs län. Beklädnadsarbetarnas förbund. Kooperativa förbundet (KF). Landsorganisationen i Sverige (LO). Lands- tingsförbundet. Näringslivets delegation för marknadsrätt (NMD). SHIO/ Familjcföretagen. Svenska Tekoindustriföreningen. Svenska Handelskam- marförbundet, Svenska postorderföreningen. Sveriges arbetsledareförbund (SALF). Sveriges exportråd (SE). Sveriges Grossistförbund. Sveriges handelsagenters förbund. Sveriges Industriförbund (SI). Sveriges köpman- naförbund. Textilrådet/Konfektionsindustriföreningen och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Genom KK har också Skånes handelskammare och Stockholms handels— kammare yttrat sig. Genom LO har Ilandelsanställdas förbund yttrat sig och genom Sveriges Grossistförbund har Sveriges Pälsleverantörers Förening yttrat sig. Centralorganisationen SACO/SR. Svenska arbetsgivareförening- en och Svenska kommunförbundet har genom skrivelse meddelat att de avstår från att yttra sig.

Idet följande åberopas yttrandena i huvudsakligen oavkortat skick under olika avsnitt.

1 Allmänna synpunkter Hovrätten för nedre Norrland:

Hovrätten ställer sig tveksam till om behovet av en lagreglering av ursprungsmärkning av kläder är av sådan storlek att en lagstiftning på området bör komma till stånd. De konsument- och tekopolitiska skälen som framhållits i utredningen torde enligt hovrättens uppfattning vara tillgodo- sedda genom den i dag gällande praxis som råder för märkning av klädesplagg och genom konsumentens egen initiativförmåga vid inköp av kläder.

• Sida 53
•  Original

Prop. 1981/82:148

'Jl '.»

Först-'arers materielverk:

Bestämmelser för ursprungsmärkning. som i första hand har till syfte att ge viss emotionell förtur för svensk vara och därmed stöd för svensk TEKO, bör vid sin utformning förorsaka så små hanterings- och kostnadsmässiga avvikelser från nuvarande systems (ingen märkning) som möjligt. Detta i synnerhet som märkningskravet icke syns förankrat hos köparen. som till sist står för kostnaderna. Detta syfte torde kunna vinnas med formulering som endast angav kravet på att i Sverige tillverkade kläder skulle märkas. Därmed skulle all övrig beklädnad automatiskt bli klassad som av utländskt ursprung och bedömas som sådan. Denna formulering torde kunna lättare accepteras av andra handelsavtalspartner än nu föreslagna.

Kommerskollegium :

De av utredningen redovisade konsument- och tekopolitiska motiven för en lagstiftning om obligatorisk ursprungsmärkning kan enligt kollegiets mening knappast anses väga särskilt tungt. I den mån ett genomförande av förslagen skulle ha några effekter på den inhemska handelns villkor torde de snarast få anses som negativa. — — — handelspolitiska överväganden — — — talar i allt väsentligt mot ett införande av en lagstiftning på området. Kollegiet får samtidigt konstatera att några större svårigheter att handelspolitiskt försvara ett system för ursprungsmärkning inte torde föreligga. Problemet är inte främst åtgärden i sig utan det faktum att den kan tolkas som ett avsteg från hittillsvarande svenska politik.

Mot denna bakgrund finner kollegiet att ett system med obligatorisk ursprungsmärkning av kläder inte bör införas.

Marknadsdomstolen:

Marknadsdomstolen finner —— — att de av utredningen anförda huvudar- gumenten för en lagstiftning om obligatorisk ursprungsmärkning av kläder inte har sådan styrka att de kan motivera den av utredningen föreslagna lagstiftningen. Redan på denna grund bör förslaget avvisas. Härtill kommer att det finns skäl att resa invändningar mot utredningens uppfattning att några nackdelar av betydelse inte är förknippade med en lagstiftning av ifrågavarande slag.

Näringslivets delegation för marknadsrätt:

— — — Av sakens handläggning i regeringskansliet kan utan större svårighet utläsas att man där icke utan viss vånda sett sig nödsakad att effektuera riksdagens beställning. En motsvarande vånda återspeglas i utredningens betänkande: den någorlunda uppmärksamme läsaren konstaterar att utred- ningen inte själv är särskilt övertygad om tyngden av de argument som anförs till stöd för en lagstadgad obligatorisk ursprungsmärkning av kläder.

— — — Av olika skäl — som NDM saknar anledning att närmare gå in på här— har man inom riksdagen sökt efter möjligheter att rättfärdiga ingripanden mot importen av textil- och konfektionsprodukter utan att behöva motivera dem med önskemålen att skydda den svenska tekoindustrin mot en ytterligare åderlåtning. Sett i ett internationellt perspektiv är det inte

• Sida 54
•  Original

Prop. 1981/82:148 54

överraskande att man på detta sätt sökt undgå de uppenbara komplikationer som någon form av mera direkta handelshinder skulle föra med sig med hänsyn till Sveriges internationella åtaganden och intressen på det handels- politiska området. Utvägen har. inte heller överraskande i ljuset av internationella erfarenheter. synts vara att motivera de importförsvårande åtgärderna med konsumentpolitiska argument.

Sveriges Industriförbund:

Mot bakgrund särskilt av — — — tekopolitiska skäl — — — finner sig förbundet ——— kunna acceptera förslaget om en obligatorisk ursprungsmärkning av kläder. Vi har därvid beaktat att med den utformning förslaget fått bör det knappast kunna få några nämnvärda handelspolitiska verkningar. Vi utgår vidare från att några mera betydande kontrollinsatser från samhällets sida inte blir nödvändiga samt att utredarens uppgift är riktig, att endast marginella kostnader för själva märkningen uppkommer.

Ytterligare ett förbehåll måste emellertid göras. Att en ursprungsmärk- ning av kläder kan godtas beror på de speciella omständigheter som gäller just inom beklädnadsbranschen. Dessa skäl kan inte utan vidare anföras som motiv för en obligatorisk märkning inom andra sektorer. De svenska myndigheterna måste även i fortsättningen verka internationellt för att obligatorisk ursprungsmärkning införes ytterst sparsamt och endast när särskilda skäl föreligger. Man måste på svensk sida ha klart för sig att om våra viktigaste avnämarländer införde generella krav på ursprungsmärkning för flertalet varor. kunde detta få besvärliga konsekvenser för vissa delar av svensk export. Skulle andra länder utnyttja en ursprungsmärkning till att framkalla ett köpmotstånd mot utländska varor kan svenska företag tvingas flytta sin tillverkning till dessa länder.

Sveriges köpmannaförbund:

En grundläggande förutsättning för all reglering skall vara att ett verkligt behov härav föreligger. Något sådant behov har utredningen enligt vår mening inte kunnat styrka. varför vi avstyrker förslag till lagstiftning om ursprungsmärkning av kläder.

Textilrådet/Konfektionsindustriföreningen :

Enligt vår mening förekommer i icke obetydlig omfattning kringgåenden av de svenska importregleringarna på tekoområdet. Samma erfarenhet har man i många andra av de stora importländerna på tekoområdet. Några säkra bedömningar angående omfattningen av dessa kringgåenden kan dock inte göras. Från EG:s sida har dock i något sammanhang gjorts gällande att försöken till kringgående skulle svara mot uppemot ca 20 % av EG:s kvoter på tekoområdet. Vi hävdar inte att man enbart genom införande av ursprungsmärkningsbestämmelser helt skulle kunna komma till rätta med kringgåendena av de nuvarande importregleringarna på tekoområdet. För detta krävs även andra åtgärder såsom en kraftigt ökad kontroll av tekoimporten från tullmyndigheternas sida liksom en vidgad internationell samverkan vad gäller importkontrollen av tekovaror. l kampen mot det betydande kringgående av importregleringarna på tekoområdet som f.n.

• Sida 55
•  Original

'Jl 'JI

Prop. 1981/82:148

sker är dock enligt vår mening ursprungsmärkningsbestämmclser baserade på en gränsmodell ett mycket viktigt element.

Svenska Tekoin(IllS/rUFireliirtg'eri:

Svenska Tekoindustriföreningen anser ——— att ursprungsmärkning av tekovaror bör införas. Skälen härför är dels att konsumenten skall ha rätt att. om han så vill. välja att köpa en svensk vara dels för att minska risken för avsiktligt kringgående av de begränsningsavtal som gäller för vissa s.k. lågprisländer genom fiffel med ursprungshandlingar. ———

Sveriges handelsagenten förbund:

En synpunkt som ej framkommit är den att en geografisk ursprungsmärk- ning allvarligt skulle försvåra försäljning av tekoprodukter från ”nya" tekoproducerande länder. Vilken konsument skulle våga köpa en skjorta från ett afrikanskt land? Införande av geografisk ursprungsmärkning skulle vara ett u-landsfientligt beslut.

Sammanfattningsvis är det vår uppfattning att frågan om geografisk ursprungsmärkning saknar betydelse och att regeringen därför bör avstå från att införa en lagstiftning på ytterligare ett område när det inte finns några vägande skäl därför.

Svenska postorderföreningen:

Efter genomgång av betänkandet kan vi konstatera att frågan om märkning av kläder. med information om en varas geografiska ursprung. synes stå långt ned på konsumentens önskelista. Vi vill därför understryka att, om information till konsumenten skall vara effektiv. måste rimligtvis begränsningar göras. Vid en sådan prioritering ifrågasätter vi om tillräckliga skäl föreligger för en lagstiftning om ursprungsmärkning.

Postorderföretagen vill — —— understryka att ursprungsmärkning inte bör komma ifråga när det gäller uppgifter i postorderkataloger och liknande tryckmaterial och tillstyrker i denna del utredningens förslag.

Svenska Handelskammarförbundet:

Svenska Handelskammarförbundet är av den uppfattningen att vare sig konsumentpolitiska skäl eller tekopolitiska skäl motiverar bestämmelser om obligatorisk ursprungsmärkning. Ej heller sammantagna utgör de konsu- mentpolitiska och tekopolitiska skälen anledning införa sådana bestämmel- ser.

Utan att närmare ha analyserat de praktiska konsekvenserna för berörda företag vill Handelskammarförbundet — — — framhålla att utredningsförslaget kan förutses innebära olägenheter för företrädesvis små och medelstora företag som handlar med mindre kollektioner.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1981/82:148 56

Sveriges Grossistförbund:

Vi avstyrker ——— att tvingande bestämmelser om geografisk ursprungs- märkning införs. Varken konsumenterna eller branschen — tillverkare. importörer eller detaljhandeln — har något att vinna på att så sker. utan resultatet blir negativt för alla parter och dessutom riskeras att förtroendet för Sveriges hittills liberala handelspolitiska linje undergrävs.

Vi konstaterar— — — att önskan att möjliggöra för konsumenterna att stödja riktmärket för den svenska tekopolitiken — vilket är huvudpunkten i utredningens förslag — mycket väl kan uppnås genom frivillig märkning av svensktillverkade kläder.

Sveriges Arbetsledareförbund:

SALF har sedan lång tid tillbaka förordat ett system med ursprungsmärk- ning av kläder vilket visar var tillverkning faktiskt skett. ———

Sveriges Arbetsledareförbund har inte ändrat sin principiella ståndpunkt. Tvärtom har förbundets åsikter i frågan ytterligare stärkts genom den förödande utvecklingen för svensk tekoindustri. Både konsumentpolitiska och tekopolitiska skäl talar för att en lag om ursprungsmärkning införs. Om konsumenten skall kunna göra ett rationellt val mellan olika produkter måste ursprungsland finnas angivet på plagget. Förbundet menar nämligen att många konsumenter i dag även väger in tillverkningsland i sina köpval tillsammans med pris, utseende. kvalitet m.m.

Ursprungsmärkningen kommer att gynna svensk konfektionsindustri. Därmed borde branschen få något bättre förutsättningar att kunna leva upp till det försörjningspolitiska målet om 1978 års produktionsnivå. För att detta mål skall kunna uppnås krävs emellertid ytterligare omfattande åtgärder.

2 Motiv för och emot ursprungsmärkning 2.1 Konsumentpolitiska skäl Kammarrätten i Jönköping:

1 vad avser de konsumentpolitiska skälen skulle enligt utredningen en ursprungsmärkning kunna underlätta konsumenternas kvalitetsbedömning- ar och deras möjligheter att göra prisjämförelser. Den effekt en lagstiftning skulle få i dessa hänseenden bedömer kammarrätten som ringa. —-——

Riksrevisionsverket:

När det gäller konsumentintresset menar utredningen i huvudsak att ursprungsmärkningen allmänt ökar konsumentens information och därmed förutsättningarna för ett rationellt beslutsfattande. RRV kan dela denna principiella uppfattning. Vissa former av marknadsföring med hjälp av internationellt inarbetade varumärken kan t.ex. behöva balanseras av ett dylikt informationsstöd till konsumenterna. Den enkät utredningen låtit genomföra ger å andra sidan enligt RRV:s mening ingen säker kunskap om konsumenternas intresse av en obligatorisk ursprungsmärkning.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1981/82:148 57

Kommerskollegium:

Vad först gäller den enkätundersökning bland ett antal konsumenter som utredningen låtit företa finner kollegiet att resultaten inte visar att något uttalat konsumentintresse för en märkning skulle föreligga. ——— Kollegiet kan svårligen tolka undersökningsrcsultaten på annat sätt än att det f.n. hos konsumenterna föreligger ett ringa intresse för en ursprungsmärkning av - kläder. Det är svårt att se att detta ringa intresse till någon betydande del skulle bero på att konsumenterna — på grund av att det i dag inte förekommer någon allmän ursprungsmärkning — inte har- någon klar uppfattning om märkningens innebörd.

[ enkäten har tillverkningsland och motsvarande begrepp använts. De tillfrågade torde härigenom i många fall ha bibringats uppfattningen att tillverkningen i sin helhet åsyftats. Den av utredningen föreslagna märk- ningsmodellen utgår däremot från det land där sömnaden utförs. Övriga tillverkningsmoment. fiberframställning. spinning, vävning m.m. som ofta utförs i annat land. påverkar inte märkningen. Om dessa förutsättningar klart redovisats i enkäten är det troligt att ett ännu lägre intresse för en märkning framkommit. Detta kan anses bekräftat av vad utredningen själv redovisar. nämligen att vissa köpare kan tänkas fästa avgörande vikt vid var plagget fått det största värdetillskottet. andra vid varifrån materialet kommer och ytterligare andra vid var sömnaden ägt rum.

Utredningen berör också spörsmålet om ursprungsmärkningen skulle kunna vara ett hjälpmedel för konsumenterna när det gäller att utröna kvalitet. slitstyrka etc. Därvid redovisar utredningen att det i alla länder tillverkas bra och dåliga kläder. att det kan finnas skillnad ifråga om bl.a. stil. tradition, yrkesskicklighet och kostnadsläge. att olika prisrelationer före- kommer länder emellan men att priset inte är något avgörande kriterium för kvalitet eller moderiktighet. att kläder av speciellt utseende och utförande av tradition tillverkas i visst land men också att snarlika kläder av samma typ tillverkasi andra länder. Det säger sig självt att konsumenten under sådana komplicerade omständigheter knappast kan ha någon vägledning av uppgift om var sömnaden utförts.

Vad så gäller skälet att en ursprungsmärkning skulle kunna bidra till att få bort eller minska skadeverkningarna av vissa slag av vilseledande märkning kan kollegiet dela bedömningen att detta i viss utsträckning skulle kunna bli fallet. Uppenbarligen har ingreppen enligt marknadsföringslagen(MFL) på detta område inte varit ett tillräckligt medel.

Skånes handelskammare:

Enligt utredningens förslag skall kläderna anses ha ursprung i det land där de har hopsytts. Tygets ursprung samt i vilket land design och tillskärning av tyget skett kommer ej att ha någon inverkan på ursprunget. En kvalitetsbe- dömning enligt nu nämnda förutsättningar måste enligt llandelskammarens mening anses grundad på mycket osäkra och ingalunda med någon visshet relevanta faktorer. Tvärtom kan en ursprungsmärkning ibland t.o.m. verka vilseledande i detta avseende. En undersökning verkställd av statistiska centralbyrån på uppdrag av utredningen visar dessutom att konsumenternas intresse för ursprungsmärkning av kläder är begränsat. Handelskammaren anser alltså att en obligatorisk ursprungsmärkning ej är befogad av konsumentpolitiska skäl.

• Sida 58
•  Original

Prop. 1981/82:148 Ss'

Stockholms handelskammare:

Den undersökning som utredningen låtit genomföra är alltför begränsad för att ge en klar bild över konsumentintresset. Undersökningen indikerar emellertid att klädernas tillverkningsland är av ringa intresse för konsument- erna. Däremot synes kvalitet vara av största vikt för konsumenterna.

Enligt llandelskammarens uppfattning skulle uppgift om kläders tillverk- ningsland vara direkt vilseledande för bedömning av kvaliteten, eftersom denna i hög grad torde vara beroende av tillverkningsmaterialet.

Ursprungsmärkning av kläder är enligt Handelskammarens mening inte befogat eller ens lämpligt från konsumentpolitisk synpunkt.

Marknads domstolen :

Det är måhända inte helt utan intresse för konsumenter i allmänhet att vid köp av kläder få uppgift om klädesplaggs geografiska ursprung. Emellertid kan det knappast råda något tvivel om att intresset för information om exempelvis kvalitet. storlek och skötsel är långt större. Sådan information har också utan tvekan större reell betydelse från konsumentsynpunkt än vad en ursprungsuppgift i sig har. Den enkätundersökning som utredningen låtit göra om konsumenters inställning härvidlag visar" även att uppgift om det geografiska ursprunget tillmäts en högst begränsad betydelse.

Det är möjligt att en ursprungsuppgift kan ha visst värde vid bedömningen av kläder i olika hänseenden. Exempelvis är det tänkbart att en sådan uppgift kan ge information om att ett plagg är av viss kvalitet. Någon garanti för att så är fallet finns dock inte, vilket utredningen också framhåller. Det kan också inträffa att en ursprungsuppgift blir missvisande när kvaliteten hos ett klädesplagg med ett visst geografiskt ursprung inte överensstämmer med konsumenters allmänna föreställningar härom. — — —l avsnitt 10.2 Allmänna överväganden (_s. 107) anför utredningen att en uppgift om ursprungslandet kan "vara till hjälp vid bedömningen av plaggens egenskaper eftersom kvaliteten både på materialet och tillverkningen kan variera beroende på vilket land som plaggen kommer från". Detta uttalande är emellertid något förvånande med tanke på hur utredningen definierar begreppet ursprungs- land.

Enligt marknadsdomstolens mening kan en ursprungsuppgift av föresla- gen art inte ha annat än en marginell betydelse för konsumenters möjligheter att bedöma ett klädesplagg i olika avseenden. Vad utredningen anför om att en sådan uppgift många gånger är av värde vid bedömningar av nu angivet slag övertygar inte. Eftersom dessutom en uppgift om ursprungsland i sig måste bedömas vara av underordnad betydelse från konsumentsynpunkt jämfört med information om andra egenskaper kan marknadsdomstolen inte instämma i utredningens slutsats att konsumentpolitiska skäl talar för en lagstiftning om ursprungsmärkning.

Konsumentverket:

Konsumentverket finner inte att kommittén i betänkandet redovisat konsumentpolitiskt bärande skäl för att införa en lagstiftning om ursprungs- märkning av kläder. Verket vill i detta sammanhang erinra om det arbete som verket genomfört och som resulterat i riktlinjer för information om

• Sida 59
•  Original

Prop. 1981/82:148 59

skötsel. storlek och material på kläder och andra textilier (Riktlinjer för textilier och beklädnadsskinn m.m. KOVFS 1979zB). Innehållet i riktlin- jerna motsvarar väl de primära konsumentbehoven vad gäller information om textilvaror. vilket också utredningens egna undersökningsresultat visar.

Beklädnadsarbetarnas förhand:

Förbundet vill starkare än utredningen gjort understryka skälen för en ursprungsmärkning. Förbundet anser att det är viktigt för konsumenterna att kunna avgöra var en vara är tillverkad. Förr användes ett varumärke som garanti för en kvalitet tillverkad och sydd på samma sätt i en fabrik. I dag är ett varumärke en försäljningsbeteckning för en vara som kan vara tillverkad var som helst i världen. Den konsument som vill köpa ytterligare plagg av samma vara och varumärke måste då ha någon möjlighet att bli uppmärk- sammad på att denna vara kan fungera annorlunda genom att den är tillverkad på en annan fabrik. Det kan inte heller vara rimligt att en konsument skall tvingas att betala samma pris för en likadan vara antingen den är tillverkad i Finland eller i Sydkorea. I så fall har ju hela konsumentnyttan med lågprisimporten fallit bort.

Kooperativa förbundet:

Sammanfattningsvis anser KF att en ursprungsmärkning av kläder kan ge en viss vägledning för konsumenten i köpsituationen samtidigt som den förhindrar missledande märkning. Den skall således ses som en del i konsumentinformationen. —— —

Näringsliv-'em delegation för rnarknadsrätt:

Utredningen uttalar i avsnitt 10 , "Överväganden och förslag". att "utredningen har således funnit att en ursprungsmärkning på olika sätt kan vara av betydelse för konsumenterna vid köp av kläder". Detta konstate- randc torde i och för sig vara riktigt. Men enligt NDM:s uppfattning är ett sådant konstaterande otillräckligt från konsumentpolitisk synpunkt. Analy- sen måste här fördjupas under ärendets fortsatta handläggning i departe— mentet.

En sådan analys synes lämpligen kunna ske med utgångspunkt från den av konsumentutredningen på sin tid lanserade distinktionen konsumentanspråk och konsumentbehov. Med behov avsågs då normativa behov. dvs. konsumentkrav som hade den styrka och tyngd att det var påkallat att säkerställa dem genom samhälleliga ingripanden i en eller annan form. Med anspråk menades vad varje individ för sig subjektivt kunde tycka vara betydelsefullt. Av det material som utredningen redovisat framgår att det inte rimligen kan göras gällande att svenskt geografiskt ursprung utgör någon garanti för bättre produkter i något konsumentpolitiskt relevant avseende jämfört med utländskt ursprung. Det lär alltså inte kunna på allvar göras gällande att ett system med obligatorisk ursprungsmärkning tillförsäkrar konsumenterna ett medel att välja objektivt sett bättre produkter till ett givet pris. Däremot synes det framtagna materialet indikera att en del konsument- er fäster avseende vid det geografiska ursprunget av skäl som är perifera från

• Sida 60
•  Original

Prop. 1981/82:148 ()()

konsumentpolitisk synpunkt. t.ex. politiska preferenser eller känslor av solidaritet med svensk tekoindustri och dess anställda. Det är här fråga om anspråk från konsumenter vilka. närmare besett. inte framförs i deras roll som konsumenter utan i deras roll som (politiskt engagerade) medborgare. NDM vill med detta inte på något sätt förringa det samhälleliga värdet av sådana åsikter och synpunkter. Däremot hävdar NDM med skärpa att det är mycket betänkligt att under konsumentpolitisk täckmantel söka tillgodose andra intressen än sådana som verkligen är konsumentpolitiska.

— — — Enligt NDM:s uppfattning hade utredningen bort grundligt penetrera möjlighetermt— och begränsningarna — när det gäller att med stöd av 3 & MFL pålägga näringsidkare skyldighet att. genom märkning eller på annat sätt. upplysa om produkters geografiska ursprung. En sådan genomgång skulle ha klargjort för utredningen. och för läsare av utredningens betänkande som saknar mera ingående kännedom om 3 * MFL. att denna bestämmelse inrymmer goda möjligheter för KO och marknadsdomstolen att påbjuda geografisk ursprungsmärkning i sådana fall då en sådan rimligen kan anses motiverat] av ett verkligt konsumentintresse.

Slutsatsen av detta konstaterande är att utredningens argumentering att en lagstiftning om ursprungsmärkning av kläder skulle -'ara påkallad för att tillgodose konsumenternas intressen av relevant produktionformation inte är sakligt motiverad. Avsaknaden av en grundlig analys av 3 s' MFL framstår som en mycket allvarlig brist i betänkandet. En komplettering av utrednings- materialet på denna punkt under ärendets fortsatta behandling är absolut nödvz'indig.

SH [ ().-"Huniljej/i'ire/(lngn :

Fördyrande regleringar för företagen medför alltid högre priser. Konsu- mentcn är den som i slutlcdet får betala. Det är fullt möjligt att den stora majoriteten av konsumentkollektivet inte vill vara med och betala långt gående regleringar sotn är aktuella för bara en liten mimuitct konsument- er.

Vad gäller just konsumentaspekterna vill vi hänvisa till experten Lars & 'aesterbergs särskilda yttrande. varav framgår att en uppgift om ursprungs- land tillmäts mycket liten vikt av konsumenterna och inte kan motivera kostnaderna eller omft'irdelningcn av resurser från väsentligare konsument- skyddsarbete.

.ltifrån vår principiella syn ——-— vill vi bestämt hävda att det ur konsumentsynpunkt inte behövs någon lag om ursprungsmärkning av kläder.

• Sida 61
•  Original

Prop. 1981/82:148 (,]

Svenska Handr'lskmnmarförbundet:

Eftersom ursprungsland enligt utredniugsförslaget skulle vara det land där sömnadsarbetet utförs. torde uppgiften om ursprungsland på kläder kunna få en vilseledande effekt vid bedömning av kvalitet som från ktmsumentsyn— punkt även innefattar design. tillskärning och tygets kvalitet. En kvalitets- bedömning på basis av tillverkningsland måste enligt l-landelskammarför- bundets uppfattning anses grundad på mycket osi'ikra och ingalunda med . någon visshet relevanta faktorer.

Den undersökning som utredningen låtit gentmift'ira visar endast att konsumentintresset för ursprungsmi'irkning av kläder är mycket ringa och har inte bestyrkt det i olika sammanhang påstådda intresset från konsumenternas sida. Detta ointresse kan enligt förbundets bestämda mening inte motivera en tvingande lagstiftning om ursprungsmärkning.

Svenska Handelskammartörbundet anser således att det inte finns några konsumentpolitiska skäl som talar för den föreslagna lagstiftningen.

.S'veriges Päls/m'eranlörcrs Förening:

Den svenska pälstillverkningen står på en hög nivå och åtnjuter ett gott anseende för yrkesskieklighct men har på grund av det höga kostnadsläget haft betydande svårigheter att möta den utländska konkurrensen. llårtill kommer att de utländska produkterna i många fall icke är anpassade till den svenska marknadens krav. något som ofta fordrar betydande fackkunskap för att kunna bedöma. Ett uttryck härför är bl.a. att så 'äl konsumentverket som allmänna reklamationsnämnden under senare år haft anledning pröva ärenden berörande reklamationer mot pälsverk av utländskt ursprung i avsevärt större omfattning än vad som gällt för svensktillverkade varor.

Medlemmarna i Sveriges Pälsleverantörers Förening. som utgörs av fabrikanter. grossister och beredare. anser därför att ur främst konsument- politisk synpunkt ursprungsmärkning kan -'ara en kompletterande informa- tion för att ge köparen anledning att noggrannare överväga sitt inköp vid valet mellan en svensk produkt och annan.

Sveriges In(qulrij'örbtmd:

— — — Att en tredjedel av konsumenterna tycker att det vore värdefullt att få en upplysning om klädernas ursprung. är ——— inte ett tillräckligt skäl att införa tvingande lagstiftning om ursprungsmärkning. Lagstiftning skall tillgripas endast om ett övergripande samhällsintresse föreligger. som inte kan tillgodoses på annat sätt.

Utredaren synes vilja göra gällande att kännedom om ursprungslandet skulle underlätta bedömningen av sådana egenskaper som kvalitet. slitstyrka etc. vid valet mellan varor. som för konsumenten framstår som i stort sett likvärdiga.

Man får emellertid inte inge konsumenterna den föreställningen att uppgift om geografiskt ursprung skulle innebära en upplysning om en varas kvalitet eller andra egenskaper. Utredaren framhåller själv att det i alla länder tillverkas både bra och dåliga varor. Med den definition av ursprung

• Sida 62
•  Original

Prop. 1981/82:148 63

som utredningen valt. ger för övrigt ursprungsmärkniugen i regel endast upplysning om det land. i vilket plagget sytts ihop. Däremot säger den ingenting om varifrån materialet kommit och givetvis ingenting alls om dettas egenskaper.

På sin höjd kan en uppgift om ursprungsland ge en viss information om kläderna. som sammanhänger med stil. tradition och mode i tillverknings- landet och som får vägas ihop med alla andra upplysningar om varans kvalitet. passform. moderiktighet. pris etc. Utredaren tillägger. att ursprungsmärkningen också säger något om yrkesskickligheten hos dem som tillverkat plagget. Detta är ett högst tvivelaktigt påstående. Det torde inte kunna påvisas att det. generellt sett. föreligger några skillnader i yrkesskick- ligheten inom beklädnadsindustrin i exempelvis Sverige. Italien. Mexico. Hongkong och Indien. Däremot kan yrkesskickligheten variera betydligt mellan olika företag inom samma land.

Skulle konsumenterna börja uppfatta en ursprungsmi'irkning som en kvalitetsgaranti har märkningen blivit missledande.

I själva verket definieras i betänkandet endast två fall då en ursprungs- märkning ger konsumenterna en någorlunda relevant upplysning. Det ena är då en vara med samma varumärke tillverkas i olika länder. Det andra är då kläder med ett speciellt utseende och utförande av tradition tillverkas i ett visst land (exempelvis lslandströja) och snarlika kläder av samma typ tillverkas i andra länder men kanske med ett något enklare utft'irande eller enklare kvalitet. l bägge fallen kan en uppgift om ursprunget vara till hjälp för konsumenterna framför allt när de skall avgöra vilket pris de vill betala.

Utredaren säger emellertid med en mera svepande formulering att det finns prisjämförelser som konsumenterna kan göra om kläderna är märkta med uppgift om ursprungsland — konsumenterna kan t.ex. bedöma prisrelationer mellan liknande kläder i olika länder. Detta påstående är emellertid inte riktigt. Priset i detaljhandelsledet påverkas av en mängd andra faktorer än det generella kostnadsläget i tillverkningslandet. vilket senare i regel är det enda sotn konsumenten vet något om.

Enligt lndustriförbundets mening har således inte några konsumentpoli- tiska skäl av sådan styrka förebragts att det motiverar en lagstiftning om obligatorisk ursprungsmärkning.

Sveriges köpnamnaförbund:

Som skäl till ursprungsmärkning har angivits att denna skall vara till ledning för köpare vid klädinköp. Denna vägledning har stora brister då garnet. tyget. hopfogning och efterbehandling av det färdigställda plagget kan ha skett i annat land än i tillverkningslandet.

Kvaliteten på plagget. oavsett ursprungsland. kan vara helt olika beroende på vilken tillverkare som anlitats för färdigställande av plagget. Beställarcns krav på plagget har ofta bestämts genom avtal mellan beställaren och tillverkaren och skiftar starkt från fall till fall. Detta är också en förklaring till varför vi icke tillmäter geografisk ursprungsmärkning någon större betydelse för konsumenten vid klädinköp.

• Sida 63
•  Original

Prop. 1981/82:148 ' - m

Tutti/nidel/Konfektionxinduslrljört'ningen.'

Ett annat viktigt konsumentskäl för införande av obligatorisk ursprungs- tnärkning bottnar i detaljhandelsledets utveckling och aktuella situation. Utvecklingen har gått mot ökat självval för konsumentenf'köparen och mindre säljpersonal för en personlig betjäning och information. På klädområdet är dessutom sortimenten stora och utbudet snabbt växlande. Naturligt nog ställs handeln inför stora utbildningskrav som det kan vara problematiskt att tillmötesgå. bl.a. med tanke på den stora andelen deltidsanställda i butikerna. Detaljhandelns personal har i dag svårt att i full utsträckning svara upp mot konsumenternas informationsbehw eller -krav. Än mindre rustad i denna utveckling står givetvis konsumenten. som i köpsammanhanget icke har någon stark ställning när det gäller att skaffa sig en mångsidig information om en vara. Det gälleri hög grad frågan om varans ursprung. En korrekt och konsekvent märkning av kläder med all för konsumenten önskvärd information har mot den bakgrunden blivit allt viktigare.

2.2 Tekopolitiska skäl Kammarrätten i Jönköping:

——— I vad ——— avser de tekopolitiska skälen finner kammarrätten det angeläget att upprätthållandet av en viss produktionsvolym underlättas. Ursprungsmärkning kan visserligen ha en viss betydelse i detta hänseende men denna betydelse bör nog ej överskattas. Betydligt viktigare torde vara att den svenska tekoindustrin kan tillfredsställa konsumenternas krav på kvalitet och prisnivå samt att konsumenterna genom lämplig marknadsföring och reklam görs medvetna om angelägenheten av att "handla svenskt".

Riksrevisions verk ct:

——— Under senare år har det statliga stödet till tekoindustrin årligen uppgått till ca 5th milj. kr. Samtidigt har det ändå visat sig svårt att upprätthålla 1978 års produktionsvolym. Enligt RRV:s uppfattning ter det sig mot denna bakgrund inte särskilt välgrundat att fästa stora förhoppningar vid att en obligatorisk ursprungsmärkning märkbart kommer att förbättra den svenska tekoindustrins läge. ———

Kommersan/vgium.'

— — — Skulle det föreligga ett intresse hos konsumenterna att köpa svenska produkter är det också svårt att förstå att de svenska tillverkarna inte i större utsträckning redan utnyttjat detta intresse i sin marknadsföring. Företagen är ju på intet sätt hindrade att redan idag ange ett plaggs svenska ursprung.

Vad beträffar de tekopolitiska skälen kan befaras att en ursprungsmärk- ning i vissa fall skulle kunna direkt motverka köp av svenska produkter. Åtminstone torde detta kunna bli fallet i fråga om vissa mode— och märkesvaror. exempelvis jeans. '

• Sida 64
•  Original

Prop. 1981/82:148 - 6-4

Skånes ltande/skum)nare:

Bland tekopolitiska skäl framhåller utredningen att svenska konsumenter kan tänkas vilja stödja svensk tekoindustri genom att köpa svensktillverkade kläder. Om så är fallet borde det ligga närmast till hands att svenska tillverkare på eget initiativ ursprungsmärker sitta kläder. en tnodell som utredningen inte närmare diskuterat. ———

Stockholms hundels/tummare:

De tekopolitiska skälen är enligt utredningen att ursprungsmärkning skulle underlätta för konsumenterna att solidarisera sig med svensk tekoindustri och bidra till att målsättningen att 1978 års produktionsvolym bör upprätthållas kan uppnås.

Tillverkningslandet bedöms av de detaljistföretag i branschen som Handelskammaren kontaktat vara av marginell betydelse och då endast när konsumentens val står mellan till moderiktighet. kvalitet och pris likvärdiga plagg.

Det förefaller i utredningens överväganden finnas en övertro på värdet av begreppet svensktillverkat från marknadsföringssynpunkt. En stor del av importen kommer från tillverkare med minst lika gott anseende från kvalitetssynpunkt som svenska producenter. Vissa esportländers anseende kan dessutom förutses öka inom en snar framtid.

Ej heller realistiska tekopolitiska skäl talar enligt Stockholms Handels- kammares uppfattning för ursprungsmärkning. Handelskammaren anser, att den marginella positiva effekt för svensk tekoproduktion som eventuellt skulle bli resultatet. fullt ut kan åstadkommas genom att svenska tillverkare på eget initiativ märker sina produkter med uppgift om i vilket land tillverkning av slutprodukt och eventuellt också material har skett.

M arknadsdmnstnlen :

Vad beträffar utredningens ståndpunkt att allmänt tekopolitiska skäl talar för en lagstiftning om ursprungsmärkning är det tydligt att målet att upprätthålla l978 års produktionsvolym inom tekobranschen bättre kan nås genom ett aktivt stöd från konsumenternas sida. Marknadsdomstolen ifrågasätter emellertid om (len föreslagna lagstiftningen kan fylla någon funktion i det sammanhanget. En förutsättning härför är uppenbarligen att en uppgift om ursprungsland kan påverka konsumtionsvalet. Konsumenters köpbeteende torde clock huvudsakligen styras av andra faktorer. främst pris och kvalitet. varför det förhållandet att ett klädesplagg har ett visst geografiskt ursprung knappast kan antas ha nämnvärd självständig betydel- se. Utredningens bedömning av den betydelse som en lagstiftning om ursprungsmärkning har från tekopolitisk synpunkt synes huvudsakligen vara grundad på obestyrkta antaganden och förhoppningar om ett visst beteende från konsumenternas sida. Det är mot denna bakgrund inte möjligt att här finna ett bärkraftigt motiv för en sådan lagstifting.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1981/82:148 65

Näringsfrihcrm/nhudsmannen :

— — — Även från renodlat svensk tekopolitisk synpunkt skulle —— — värdet av en obligatorisk ursprungsmärkning kunna i hög grad ifrågasättas. I sammanhanget har det sitt intresse att notera att företrädare för K()V på grundval av undersökningar nyligen om olika typer av märkning uttalat att ingenting säger att svenska varor generellt är bättre än utländska. Skötsel- märkning däremot. som av konsumenterna överlag anses som mycket viktig. borde vara lättare att ge för de svenska tillverkarna än för de utländska och skulle av de svenska tillverkarna i större utsträckning kunna användas som ett konkurrensmedel. Om svenska tillverkare dessutom anser det vara ett verksamt konkurrensmedel att upplysa om varans "svenskhet". torde de göra detta frivilligt. En sådan praxis leder till att konsumenterna så småningom automatiskt betraktar omärkta plagg som utländska. Det faktiska ursprunget bör butiken kunna upplysa om för dem som kan vara intresserade därav. För övrigt tyder uppgifterna i utredningen (bl.a. sid. 48) på att svensktillverkade plagg redan nu i stor utsträckning är märkta. medan detta är ovanligare för importerade.

Utredningen har alltså lagt fram material som enligt NO:s mening visar att 'arken ett renodlat konsumentintresse eller ett intresse från svensk sida att slå vakt om inhemsk tekotillverkning rimligen bör kunna åberopas som skäl för en obligatorisk geografisk ursprungsmärkning av kläder. Några andra skäl har inte angetts av utredningen.Redan dessa omständigheter gör att en obligatorisk urpsrungsmärkning av kläder inte bör komma ifråga.

K onsumentverkar:

Information om ursprungsland kan dock för vissa konsumentgrupper ses som en fördel. t.ex. för de konsumenter som vill undvika köp av kläder från visst land liksom för dem som föredrar att köpa svensktillverkad konfektion. På sikt skulle därför en ursprungsmärkning kunna ha en positiv effekt på svensk konfektionsindustri. ett antagande som ansluter till de tekopolitiska skäl som utredningen framlägger för ursprungsmärkning av textilier. Enligt konsumentverkets mening måste de tekopolitiska skälen för lagstiftningen vara helt avgörande.

(_)rerstyrelsen för ekonomiskt försvar:

('_')verstyrelsen anser att en bestämmelse om obligatorisk ursprungsmärk- ning av kläder skulle möjliggöra en bättre kontroll av efterlevnaden av gällande importregleringar. Eftersom den nuvarande krissituationen inom tekoindustrin delvis är en följd av den ökade importkonkurrensen. i första hand via "andra" land. skulle en förbättrad kontroll vara till fördel för svensk tekoindustri. Den förbättrade kontrollen skulle således ligga i linje med statsmakternas strävanden att genom bibehållande av en inhemsk produk- tion förbättra möjligheterna att uppnå en tillfredsstz'illande försörjning av bekläclnadsvaror i kristid.

Näringslivets delegation för tnarknadsrätt:

Sist och slutligen måste naturligtvis den frågan ställas om en lagstiftning om obligatorisk ursprungsmärkning av alla kläder som saluförs på marknaden

• Sida 66
•  Original

Prop. 1981/82:148 oh

överhuvud är ett ändamålsenligt medel för att stötta svensk tekoindustri. NDM — inorn vars huvudmannakrets också en mycket betydande marknads- f('.'ringsexpertis finns representerad — finner det beklagligt att de bakomlig- gande riksdagsdiskussionerna medfört att utredningsarbetct kommit att ensidigt inriktas på defensiva rättsliga åtgärder (styrmedel). Sådana kan på sin höjd få en marginell verkan — och det kan dessutom befaras att de korn mer att få en verkan delvis motsatt den man vill söka uppnå. .

Enligt NDM:s mening är den enda hållbara strategin för svensk tekoindustri att bygga upp och hos konsumenterna förankra en preferens för svenska tekoprodukter. Detta kräver emellertid offensiva åtgärder. att svensk tekoindustri aktivt profilerar sig hos konsumenterna. ———

På sikt måste enligt NDM:s mening svensk tekoindustri sträva efter att i högre grad än f.n. profilera sina produkter. dvs. satsa på kreativitet i konstruktion och formgivning. NDM konstaterar att de icke så få svenska företag som inriktat sig på ett offensivt rnarknadsuppträdande väl hävdat sig på såväl hemmamarknaden som på exportmarknat'ler. Ett betydande problem är emellertid att det skydd som den svenska rättsordningen erbjuder det innovativt inriktade tekoföretagets nyskapade produkter är synneligen bristfälligt. Mönsterlagen fungerar dåligt eller inte alls för tekoprodukternas vidkommande —— något som dessvärre i icke ringa utsträckning beror på den svenska tekoindustrins. som det nu visar sig. kortsynta agerande i samband med lagens tillblivelse. Ett omtänkande år dock här på gång i branschen. NDM vill starkt understryka vikten av att statsmakterna utan dröjsmål och med prioritet vidtar åtgärder i syfte att skapa ett effektivt skydd för svensk tekoformgivning.

Svenska IIandelskammarförbundet:

De tekopolitiska skälen är enligt utredningen att ursprungsmärkning skulle underlätta för de konsumenter som kan tänkas vilja stödja svensk tekoindustri genom att köpa svensktillverkade kläder.

Det förefaller i utredningens överväganden finnas en övertro på värdet av begreppet svensktillverkat från marknadsföringssynpunkt. Tillverkningslan- det bedöms av de detaljistföretag i konfektionsbranschen som förbundet kontaktat vara av marginell betydelse vid konsumentens val av kläder och då endast i de fall val'står mellan till tnoderiktighet. kvalitet och pris likvärdiga plagg. Större delen av importen kommer från tillverkare med minst lika gott kvalitetsanseende som svenska producenter. Det torde dessutom i själva verket finnas stora konsumentgrupper som i fråga om vissa plagg föredrar utländska fabrikat. Detta gäller i synnerhet på de mest expansiva produkt- och marknadssegmenten. såsom jeans. som svarar för merparten av den totala svenska byxmarknaden. och sport- och fritidskläder. Här finns också exempel på hur svenska tillverkare till synes medvetet tonat ner svenskheten genom att ge kläderna märkesnamn som klingar utländskt. Handelskammar- förbundet befarar sålunda att en obligatorisk ursprungsmärkning kan innebära stora hinder för de svenska tillverkarna som inriktat sig på segment med tillverkningspotential och goda framtidsutsikter.

Ej heller realistiska tekopolitiska skäl talar således enligt Handelskam- marförbundets mening för obligatorisk ursprungsmärkning. De tekopolitis- ka skäl som utredningen anför kan fullt ut tillgodoses genom att svenska tillverkare på eget initiativ märker sitta produkter med uppgift om i vilket land tillverkning av klädeslagg och eventuellt också material har skett. Iden

• Sida 67
•  Original

Prop. 1981/82:148 67

mått svensk kvalitet skulle vara överlägsen utländsk bör det ligga ide svenska tillverkarnas intresse att framhålla detta och inte en uppgift för lagstiftnings- makten.

Svt'nska handelsagenters förbund:

Tilltron till att konsurneterna skulle köpa svensktillverkade tekoproduk- ter. om de får tydlig information om att plagg är av svenskt ursprung. motsäges eftertryckligt av de "köp svenskt"-kampanjer. som genomförts under senare år. De flesta braschbedömare anser att dessa har varit misslyckade och ej givit några effekter.

Utredningens förslag synes bygga på två myter som saknar förankring i verkligheten. nämligen dels att kläder tillverkade i Sverige å priori är av högre kvalitet och mer välsydda än vad som tillverkas i andra länder och dels att ett lands produktion är entydig vad gäller olika kvalitetsfunktioner som välsyddhet. mode. passform och hållbarhet.

Det fordras inte några mer omfattande studier av utbudet i detaljhandeln för att konstatera att importen till Sverige omfattar huvudsakligen varor av kvaliteter. som mer än väl klarar varje jämförelse med svensk produktion. men som ofta är mer pris -'ärd.

Sveriges e.t'portråd:

Den effekt man av tekopolitiska skäl förefaller vilja uppnå torde lika effektivt kunna åstadkommas genom att en frivillig överenskmnmelse träffas om ursprungsmärkning av svensk konfektion. Med en viss informationsinsats bör konsumenterna kunna medvetandegöras om att bara plagg med sådan ursprungsmärkning är av svensk tillverkning. Dessa sistnämnda åtgärder kan givetvis vidtas utan att Sveriges frihandelsvänliga handelspolitik kommer i vanrvkte.

Sveriges Grossisrförbund:

Den svenska tekopolitiken och stödet till konfektionsindustrin har hela tiden inriktats på stöd till producenterna utan hänsyn till marknadens krav. En omprövning av tekopolitiken behövs enligt vår mening. Det stöd som överhuvud taget bedöms erforderligt måste i första hand ges till företag som anpassar sig till marknadens krav. — —— Förslaget om geografisk ursprungs- märkning är på intet sätt hänförligt till marknadens och därmed konsument- kollektivets krav. Det emanerar tvärtom från tillverkarnas organisationer och textilanställdas fackliga organisationer och det gehör frågan om geografisk urpsrungsmärkning hittills fått i politiska instanser är ett utslag av den Jäsande protektionism sotn även gjort sig gällande i andra samman- hang.

Kravet på geografisk ursprungsmärkning grundar sig på förutsättningen att det generellt sett finns kvalitetsft'fndclar med svenska kläder. Så är dock inte fallet. ()m ursprungsmärkning införs kommer även konsumenterna att få detta klart för sig. något som gör att industrins och beklädnadsarbetarnas intresse ter sig svårförståeligt.

• Sida 68
•  Original

Prop. 1981/82zl48 bS

Då andelen svenska varor på tnarknaden är liten kan ett annat resultat av geografisk ursprungsmärkning bli att konsumenterna får intrycket att det inte alls eller i mycket liten utsträckning finns svenska varor att få tag i överhuvud taget. För vissa varutyper är så också i realiteten fallet. Detta faktum kan innebära att konfektionsindustrin förlorar sin nuvarande på många områden positiva image bland konsumentermt. Industrin och beklädnadsarbetarnas objektiva intresse av ursprungsmärkning ter sig även -från denna utgångspunkt svårförståeligt.

Ifråga om vissa modevaror och märkesvaror kan man dessutom befara att geografisk ursprungsmärkning motverkar köp av i Sverige sydda kläder. Även denna aspekt gör att kraven på geografisk ursprungsmz'irkning är svåra att förstå. då de missgynnar de delar av den svenska konfektionsindustrin som i sin marknadsföring anknyter till internationella förhållanden och teman. bl.a. genom engelska produktnamn.

Svenska konfektionsindustriföretag som lyckats överleva har ofta förlagt sömnaden till andra länder. medan design. tillskärning och marknadsföring legat i Sverige. Sådna företag får med det nu framlagda förslaget svårare att hävda sin ställning på marknaden genom att utländskt ursprung måste anges när konfektioneringen skett utomlands. Att det finns en risk att de anställda vid dessa företag kan drabbas. är givet.

Sveriges Industrtfc'irbund:

Mot bakgrund av det svåra läge i vilket svensk konfektionsindustri befinner sig. finner Industriförbundet det förståeligt att industrin och dess organisationer. inklusive de anställdas organisationer. önskar göra allt som är möjligt för att förmå konsumenterna att köpa svenska kläder i större omfattning än nu är fallet. En första åtgärd för att göra det möjligt för konsumenterna att träffa ett sådant tal är naturligtvis att märka kläderna med en uppgift om varifrån de kommer.

Av den anledningen vill Industriförbundet inte motsätta sig införandet av ett tnärkningstvång under förutsi'ittning att det inte leder till betydande kostnader eller en betungande byråkrati för industrin och handeln eller för det allmänna och att det inte strider mot Sveriges handelspolitiska förpliktelser.

Man kan här fråga sig om inte syftet att göra det lättare för konsumenten att välja svenskt. skulle ha nåtts enklare genom. en märkning av enbart svenska kläder. En sådan märkning skulle ha kunnat införas på frivillighetens väg och en lagstiftning om tvångsmärkning undvikas.

2. 3. Handelspolitiska skäl Kommerskollegium:

]. Är bestämmelser om geografisk ursprungsmärkning formellt förenliga med Sveriges lmndelspolitiska åtaganden”? 2. Är det lämpligt att införa sådana bestämmelser med hänsyn till de rekommendationer som utfärdats i handelspolitiska fora. Sveriges hittillsvarande agerande och framtida intresse av att agera i frågan m.m.? 3. Om ursprungsmärkningskrav införs — hur bör det då utformas för att dess inverkan på handeln och därmed sammanhäng-

• Sida 69
•  Original

Prop. 1981/82:148 (»?)

ande retaliationsrisker skall kunna minimeras? Vilka handelspolitiska implikationer kan ändå förutses?

Vad gäller den första frågan kan konstateras att varken (FÅTT—reglerna. EFTA-konventionen ellcr Sveriges frihandelsavtal med EG direkt förbjuder ursprungsmärkningskrav. I såväl GATT som EPTA har man emellertid uttryckt stor tveksamhet till lämpligheten och nyttan av att tillämpa ursprungsmärkningskrav. dvs. de aspekter som berörs i fråga nr 2.

Kollegiet har inte funnit att det material rörande konsumentintresset som redovisas i betänkandet ger stöd för uppfattningen att det skulle ligga något mera betydande konsumentintresse bakom förslaget till obligatorisk ursprungsmärkning. Samma slutsats har f.ö. också EG:s sociala och ekonomiska kommitté kommit fram till. Det enligt utredningen tungt vägande s.k. tekopolitiska motivet är tvivelaktigt från handelspolitiska utgångspunkter eftersom det antyder en protektionistisk avsikt med åtgär- den.

Vad avser frågan huruvida ett införande av ursprungsmärkningskrav skulle påverka Sveriges möjligheter att i framtiden angripa andra länder som tillämpar eller avser införa krav på ursprungsmärkning ansluter sig kollegiet i och för sig till utredningens slutsats att den föreslagna lagstiftningen inte lägger några formella hinder i vägen när det gäher att kritisera andra länders ursprungsmärkningsbestämmelser i den mån de visar sig ha element av handelshindrande karaktär. Viktigare förefaller dock vara att kunna motverka att sådana system överhuvud taget införs (spridningsriskcn). Enligt kollegiets mening tordc dessa möjligheter i praktiken beskäras väsentligt om man i Sverige inför ett system som man inte presenterat skäliga motiv för. Man kan inte heller bortse från risken att Sveriges möjligheter när det gäller att — i linje med Sveriges traditicmella policy — i internationella sammanhang verka i riktning mot en spridningav olika sofistikerade åtgärder med lntndclspolitiska sidoeffekter åtminstone delvis skulle minska genom den föreslagna lagstiftningen. Benägenhcten att införa. bibehålla eller utvidga bestämmelser om ursprungsmärkning i andra länder kan snarast komma att öka om också Sverige inför sådana bestämmelser.

Beträffande tredje frågan i inledningen till detta avsnitt. nämligen hur ett ursprungsmärkningssystem bör vara utformat för att minimera riskerna för motåtgärder eller kritik från våra handelspartners anser kollegiet att den av utredningen föreslagna modellen torde uppfylla de krav som rimligtvis kan ställas. Riskerna för konkreta motåtgärder mot det föreslagna systemet torde knappast vara överhängande. Det kommer dock. även om det utformas så att dess handelshindrandc effekter nedbringas till ett mimimum. med stor sannolikhet att. om det införs. utsättas för kritik från andra länder främst inom GA'l'T och EFl'A. eftersom de i sig kan uppfattas som ett avsteg från Sveriges tidigare förda politik på detta område.

• Sida 70
•  Original

Prop. 1981/82:148 - 70

Stockholms handelskalmnare:

Stockholms handelskammare anser att ursprungsmärkning är att betrakta som ett tekniskt handelshinder. Lagstiftningen såsom den är föreslagen går visserligen att försvara. Den är dock inte i linje med en frihandelspolitik. I sammanhanget bör påpekas att EG:s ekonomiska och sociala kommitté och EG-parlamentet avvisat förslag till rådsdirektiv liknande de bestämmelser som föreslagits av förevarande utredning. EG-kommissioncn anser enligt den svenska delegationen i Bryssel att krav på ursprungsmärkning i princip har likvärdig effekt med en importrestriktion.

Vissa av EG:s medlemsländer har unilateralt infört föreskrifter om ursprungsmärkning. Hänsyn bör dock tagas till de länder som inte har tvingande ursprungsmärkning av kläder, däribland flera av de länder där svensk tekoindustri avsätter sina produkter.

Marknadsdomstolen:

Utredningen anför——— att några beaktansvärda handelspolitiska verk- ningar inte behöver uppstå genom att en lagstiftning om ursprungsmärkning införs. Det förhåller sig dock så att man inom såväl GATT som EFTA gett uttryck för en tydlig strävan att begränsa bestämmelser om ursprungsmärk- ning och att stor tveksamhet visats i EFTA mot ursprungsmärkning som ett legitimt instrument för konsumentupplysning. Med tanke på Sveriges frihandelsavtal med EG är det vidare av betydelse att enligt EG- kommissionens uppfattning ett krav på ursprungsmärkning i princip har en likvärdig effekt med en importrcstriktion och att kommissionen anser att det inte finns något generellt konsumentintresse som tillgodoses genom krav på ursprungsmärkning. Härtill kommer att Sverige i ett flertal internationella sammanhang aktivt kritiserat olika slags bestämmelser om ursprungsmärk- ning i andra länder. Att införa liknande regler i Sverige ter sig då inkonsekvent och svårt att försvara.

Näringsfrihelsomlandsmannen :

Ett bifall till förslaget torde strida mot Sveriges internationella åtaganden med avseende på s.k. icke tariffära handelshinder. Sverige har i handelspo- litiska överenskommelser utfäst sig att inte införa s.k. tekniska handelshin- der. dvs. bland annat regler om varornas märkning. Undantag gäller bl.a. regler som är nödvändiga för att skydda liv eller hälsa. Reglerna skall i vart fall vara nödvändiga för att uppnå uppställda syften och får inte användas till en förtäckt begränsning av internationell handel. Ett genomförande av förslaget får dock anses medföra sådant förtäckt handelshinder som Sverige åtagit sig att undvika. Att vissa andra länder trots uttalade starka betänkligheter från EFTA. GATT och EG tillämpar obligatorisk ursprungs- märkning av kläder kan inte vara en rimlig ursäkt för Sverige att beträda

• Sida 71
•  Original

Prop. 1981/82:148 71

samma väg. Sverige med sitt stora exportberoende bör undvika allt som kan främja tendenser till en ny protektionism i världshandeln. Påtaglig risk finns för att en lagstiftning om ursprungsmärkning av kläder kan "smitta av sig" på andra branscher om svenska tillverkare tror sig på detta sätt kunna få fördelar i förhållande till utländsk konkurrens.

Statens industriverk:

— — —som utredningen klargör föreligger ej heller förbud vare sig i GATT eller EFTA-konventionen eller inom frihandelsavtalet med EG.

Av de undersökningar och sammanfattningar utredningen gjort framgår att inom en hel del länder krafter verkar för bl.a. tydligare ursprungsmärk- ning av plaggen. Detta i förening med lämpliga välutformade lagar och regler synes vara helt genomförbara ur handelspolitisk synpunkt. Verket har senast i utredningarna TEKO 8l FM 1981 : 12 och [3 framhållit nödvändigheten av att se över olika industripolitiska insatser och att anpassa de svenska reglerna till de olika länder som exporterar till Sverige.

Beklädnadsarbetamas förbund:

Beklädnadsarbetarnas förbund instämmer också i konstateranden som utredningens handelspolitiska experter gjort. att en ursprungsmärkning utformad på det sätt som föreslås i utredningen. inte kommer att utgöra något handelspolitiskt hinder. Förbundet vill även understryka att tio av de 17 länder som tillfrågats har eller stod i begrepp att införa någon form av ursprungsmärkning.

Kooperativa förbundet:

En viktig förutsättning för KF:s ställningstagande till förslaget om obligatorisk ursprungsmärkning av kläder är — — — att den inte får innebära ett avsteg från en liberal handelspolitik. Enligt KF:s bedömning medför ej heller lagförslaget några olägenheter för det svenska varuutbytet med utlandet.

Landsorganisationen i Sverige:

LO kan ——— instämma i utredningens slutsats att ett system av. den föreslagna modellen knappast kan betraktas som ett avsteg från traditionell svensk handelspolitik och inte heller innebär att Sverige i fortsättningen blir förhindrat att kritisera andra länders ursprungsmärkningsbestämmelser i fall de tillämpas på ett sätt som medför handelshindrande effekter.

Näringslivets delegation för marknadsrätt:

NDM anser sig. bl.a. mot bakgrund av vad som kan läsas mellan raderna i betänkandets avsnitt 10 . kunna förutskicka att ett förverkligande av

• Sida 72
•  Original

Prop. 1981/82:148 72

utredningens förslag kommer att medföra betydligt större problem på det internationella planet än vad riksdgen hade klart för sig när den avlät sin beställning till regeringen. NDM vill livligt tillstyrka att regeringen under ärendets fortsatta beredning i handelsdepartementet under hand tar kontakter med närmast berörda internationella organ i syfte att i vart fall undvika för landet skadliga handelspolitiska konflikter.

SHIO/Familjeföremgen:

Avgörandet för vår organisations syn på det remitterade förslaget är vår principiella syn på frihandeln och konsumentpolitiken. I vårt nyligen reviderade näringspolitiska program poängteras bl.a. att Sveriges ekono- miska utveckling och välstånd kunnat uppnås tack vare en omfattande internationell handel. Få länder är så beroende av sin utrikeshandel som Sverige. Värnandet om frihandel och avståndstagandet mot allehanda protektionistiska inslag är hörnstenari handelspolitiken. De fria marknads- krafterna måste få verka såväl inom som över de svenska gränserna.

Svenska handelskammarförbunder:

I motsats till utredningen anser Handelskammarförbundet att lagstiftning- en såsom den är föreslagen innebär ett avsteg från den hittillsvarande svenska hållningen i handelspolitiska sammanhang. genom att obligatorisk ursprungsmärkning av kläder måste betraktas som ett tekniskt handelshin- der. Då den fria handeln enligt förbundets uppfattning är en nödvändig förutsättning för ekonomisk utveckling vänder sig förbundet starkt mot införandet av sådana hinder. I sammanhanget får erinras om att EG:s ekonomiska och sociala kommitté och EG-parlamentet avvisat förslag till rådsdirektiv liknande de bestämmelser som nu har föreslagits av utredning- en. EG-kommissionen anser cnligt den svenska delegationen i Bryssel att krav på ursprungsmärkning i princip har likvärdig effekt med en importres- triktion.

Handelskammarförbundet anser således att förslaget såsom det utformats inte står i direkt strid med ingångna internationella avtal men skulle göra det omöjligt för Sverige att påtala liknande företeelser på tekoområdet i andra länder och försvåra våra möjligheter att med trovärdighet reagera mot dylika åtgärder avseende andra varuområden på för Sveriges export viktiga marknader.

Sveriges Exportråd:

Utredningen redovisar de uttalanden och överenskommelser som gjorts bl.a. i EFTA och GA'IT. Trots att utredningens förslag i alla avseenden strider mot vad som tidigare. inte minst på initiativ från svensk sida.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1981/82:148 73

överenskommits och sagts i dessa internationella organ framhåller man att en svensk lag om obligatorisk ursprungsmärkning inte skulle strida mot vad som sålunda överenskommits. Motiveringen för ett sådant synsätt är utomordent- ligt svag. Enligt vår uppfattning strider den föreslagna lagstiftningen klart mot vad som tidigare överenskommits både i EFTA och GATT. Risken för, att trovärdigheten i det traditionellt frihandelsvänligt"! svenska agerandet ' internationellt sett utraderas är uppenbar om de föreslagna åtgärderna genomförs.

I utredningen framhålls vidare att en svensk lagstiftning rörande obliga- torisk ursprungsmärkning av kläder inte skulle påverka möjligheterna att från svensk sida angripa andra länders motsvarande lagstiftning. Ett sådant påstående saknar enligt vår uppfattning varje x-jerkliglietsförankring. Andra länders myndigheter torde inte dela utredningens slutsatser i denna fråga.

Det är i sammanhanget viktigt att ha i åtanke den negativa effekt som ett svenskt icke frihandelsvänligt agerande omedelbart får utomlands. Vi vill här fästa uppmärksamheten på de stora negativa verkningar för svensk export som blev följden av de importrestriktioner för skor. som infördes för några år sedan. Därtill skadades allvarligtdet goda rykte som Sverige traditionellt haft som frihandelns banérförare. Det är angeläget att man inte nu återigen skadar Sveriges anseende genom att vidta en så påtagligt onödig åtgärd som ett införande av krav på ursprungsmärkning av kläder utgör.

Sveriges Industriförbund:

Vad beträffar de handelspolitiska konsekvenserna av utredningens förslag må först påpekas. att införandet av ett märkningstvång för importerade varor självfallet innebär ett avsteg från de principer Sverige hittills tillämpat. Om obligatorisk ursprungsmärkning införs i Sverige blir det naturligtvis svårare för oss att påtala liknande företeelser i andra länder.

Industriförbundet instämmer emellertid i det resonemang i övrigt. som betänkandet för på denna punkt. Bestämmelser om ursprungsmärkning är inte förbjudna i internationella avtal. GATDS regler innebär närmast att ett märkningstvång inte får utformas så att onödiga hinder mot handeln uppstår.

Under dessa omständigheter torde några större handelspolitiska invänd- ningar mot förslaget knappast vara att befara från andra länder. därest saken sköts rätt från svensk sida. En förutsättning härför torde dock vara att den svenska regeringen i lämplig form rådgör med EFTA och EG-kommissionen i god tid innan ett slutgiltigt förslag i form av en proposition läggs på riksdagens bord.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1981/82:148 74

Textilrådell Konfektionsindttstrlföreningen :

GATT-bestämmelserna — det övergripande internationella regelverket på det handelspolitiska området — tillåter under vissa förutsättningar införande av bestämmelser om ursprungsmärkning. Detta gäller bl.a. i sådana fall och för sådana varor där ursprungsmärkning bedöms som nödvändig för att skydda konsumenter mot bedrägliga och missledande beteckningar på varor. Enligt vår uppfattning är detta villkor uppfyllt såvitt gäller de föreslagna svenska ursprungsmärkningsbestämmelserna avseende kläder.

— — »När det sedan gäller den praktiska utformningen av bestämmelserna (dvs. frågan om märkningstextens utformning och anbringande. ursprungs- regler etc.) är det vår upfattning att bestämmelserna — oavsett om de baseras på en internmodell eller en gränsmodell — rimligen inte kan uppfattas som handelshindrande. — — —

2.4 ”Swedish design”-problemet Kammarrätten i Jönköping:

— — »Däremot skulle nu förekommande märkning av typen Swedish design kunna motverkas. Remediet mot sådan märkning synes emellertid i första hand vara lagstiftning. som är direkt inriktad på vilseledande reklam eller otillbörlig marknadsföring. — — —

K omnzerskollegium .'

Enligt kollegiets mening bör övervägas att införa förbud mot användande av "Swedish design" och liknande i andra fall än då detär fråga om svenskt ursprung enligt allmänna ursprungsregler eller då ursprungslandet enligt dessa regler klart anges. Kollegiet finner inte anledning att här ingå på den lagtekniska utformningen. Om förbudet införes får tekobranschen bättre möjligheter att genom märkning med svensk tillverkning och dylikt tillvarata ett intresse hos konsumenterna för svensk teko. Märkningen bör därvid vara frivillig. bl.a. emedan märkning med svensk tillverkning för vissa plaggtyper inte är entydigt positiv ur avsättningssynpunkt.

Kollegiet förordar att här skisserade alternativ prövas innan ställning tages till frågan om obligatorisk ursprungsmärkning.

Om vilseledande märkning av typen "Swedish design" anses vara ett så stort problem att särskilda åtgärder häremot behövs kan självfallet lagstiftas enbart mot denna företeelse. Anknytning till regler om ursprungsmärkning

erfordras ej.

• Sida 75
•  Original

Prop. l98l/82:148 75

Närings fri/1 etsotnbu (ismannen :

Risken att konsumenterna skulle bli vilseledda av uttryck som Swedish design etc. torde kunna tillfredsställande motverkas med nuvarande lagstiftning om otillbörlig marknadsföring. Vid tillkomsten av 1970 års marknadsföringslag uttalade föredragande departementschef att önskemålet att motverka vilseledande geografiska ursprungsbeteckningar väl tillgodo- sågs med nämnda lag. Inom KOV finns också en omfattande praxis på området.

Statens pris- och kartellnämnd:

— — —I den mån kriterierna för ingripande inte med lagens nuvarande utformning skulle anses tillräckliga för att utmönstra beteckningar av typen "Swedish design" på importerade kläder. torde ett förtydligande tillägg i MFL kunna göras. så att ingripande blir möjligt.

En sådan eventuellt behövlig smärre jämkning i MFL synes vara att föredra. eftersom man då skulle slippa införa ett helt nytt regelkomplex med långt mer omfattande praktiska konsekvenser för berörda företag men i stort sett utan andra effekter i fråga om det yttersta syftet. Med denna uppläggning skulle man tillgodose både den svenska tekoindustrins behov att skydda sig mot sådana konkurrensmetoder som tar sig. uttryck i vilseledande beteck- ningar på importerade kläder och konsumenternas intresse av att veta om ett visst plagg är tillverkat i Sverige eller inte.

Statens industriverk:

Märkning av typ Swedish design m.m. kommer enligt utredningen vid ursprungsmärkning sannolikt att försvinna. Även om sådan märkning i viss utsträckning enligt verkets mening kan förväntas kvarstå även efter att bestämmelsen om ursprungsmärkning införts kan sådan märkning. i den mån den är vilseledande. stävjas genom nuvarande marknadsföringslag. Därmed skulle ytterligare bestämmelser härom ej behöva utfärdas.

Beklädnadsarbetarnas förbund:

Genom att klart ange ursprungslandet på ett piagg kan missbruket att framtona importerade plagg som svenska stävjas. Detta kan aldrig åstad— kommas genom lagstiftning om exempelvis förbud att använda uttrycket Swedish design. Uppslagsrikedomen att framtona importvaror som svenska är alltför stor för att alla varianter skall kunna fångas in i någon lagstiftning. llär hjälper bara att ursprungsland alltid klart skall anges på varan. I utredningen framhålls att marknadsföringslagen inte på något sätt räckt till för att lösa problemet med vilseledande ursprung.

• Sida 76
•  Original

Prop. 1981/82:148 7o

Sveriges in(litstrzförlmnd:

Utredaren har vidare. som skäl för en lagstiftning om ursprungsmärkning. hänvisat till den märkning av kläder som ofta genomförs av tillverkaren eller försäljaren i säljfrämjande syfte och som ibland kan leda till missförstånd om varans geografiska ursprung (märkning av typ-"Swedish Design" o.d.). Utredaren framhåller att dylika missförstånd kan undvikas om kläderna är märkta med uppgift om tillverkningsland. .

Detta är naturligtvis riktigt. I betänkandet erinras emellertid om att oriktiga och vilseledande teckningar kan beivras — har beivrats — på grundval av 1971 ars lag om otillbörlig marknadsföring. Industriförbundet anser det för sin del viktigt att man förhindrar att märkning utformas på ett sätt som är ägnat att vilseleda. Trots direktiven diskuterar emellertid inte betänkandet. huruvida detta kan ske inom ramen för 1971 års lag "eller på annat lämpligt sätt. Utredaren utgår ifrån att obligatorisk ursprungsmärkning skall införas och har inte tagit upp några alternativ till behandling.

Tet'tilråzlett' K onfek tionsindtLttrijörenin gen .'

Det ur konsumenternas synpunkt kanske viktigaste skälet för .att bestämmelser om ursprungsmärkning införs. är enligt vår mening (len omedvetet eller medvetet vilseledande märkning. som felaktigt ger sken av att en vara tillverkats i Sverige elleri visst annat land. Det kan många gånger vara frestande att ge varan en svensk framtoning. Att en vara kan uppfattas som tillverkad i Sverige har uppenbarligen ett särskilt marknadsvärde. Exempel på sådan vilseledande märkning är enligt vår mening "Swedish design" och "Swedish style". Andra sådana exempel är varumärken. där tillhörande text kan ge intryck av att varan tillverkats i ett land. medan det faktiska tillverkningslandet är ett annat. I detta sammanhang vill vi framhålla att det enligt vår mening är helt orealistiskt att tro — så som Textilgrossisl- ternas riksförbunds representant i utredningen gör i sitt särskilda yttrande till utredningen (punkt 6) — att vilseledande märkning av ovan berört slag i praktiken skall kunna lösas inom ramen för marknadsföringslagen. Därtill är såväl konsumentverkets resurser som marknadsföringslagen som sådan alltför otillräckliga.

Sveriges arbetsledardörbund:

———Många länder har redan ett system med ursprungsmärkning i kraft. Därför torde några handelshinder inte komma i fråga från några andra länder vid ett ensidigt svenskt införande om ursprungsmärkning. Förbundet finner det därför angeläget att ursprungsmärkningen äntligen kommer till stånd. I åtskilliga fall har vi träffat på medlemmar soni vid köp av varor med beteckningen Swedish design. Swedish style osv. trott att dessa varor varit tillverkade i Sverige. I framtiden kommer en sådan skenverksamhet inte att

• Sida 77
•  Original

Prop. 1981/82:148 77

kunna leda till försäljning. Detta hälsar förbundet med stor-tillfredsställel:

SC.

Näringslivets delegation för rnarknac/sriin:

———NDM vill nämna att de tre KO-avgörandena från 1972 och 1973 som refereras i betänkandet (s. 99 n — 101) inom NDM bedömdes som minst sagt tveksamma enligt gällande rätt redan då de träffades. Enligt NDM:s mening skulle sannolikt marknadsdomstolen ha bedömt texterna i fråga som vilseledande om domstolen fått tillfälle att pröva dem. I vart fall synes det i ljuset av IMU-undersökningen år 1978 (jfr. s. 91) alldeles uppenbart att" marknadsdomstolen vid en prövningi nuläget skulle fördöma texterna som försåtliga eller vilseledande och därmed stridande mot 2 * MFL.

NDM finner således att någon lagstiftning om geografiska ursprungsangi— velser inte behövs för att komma till rätta med försåtliga formuleringar av typen "Swedish Design". vare sig-dessa förekommer vid märkning eller i annan marknadsföring.

2.5 Övrigt Svenska poslorderjörmiingmz:

Postorderföretagen måste bygga sin verksamhet på att successivt kunna göra inköp av de varor som anges i postorderkatalogen allt efter den efterfrågan som visar-sig under den aktuella försåljningssäsongcn. En mycket stor del av försäljningen bygger således på att postorderföretagen kan göra löpande kompletteringsköp. Dessa köp måste företagen vara fria att placera hos den fabrikant som är lämpligast ur kvalitets-'. pris- och leveranssynf punkt. '

Vi anser det helt utesltttet att postorderföretagen i sina postorderkataloger skall kunna ange ursprungsmärkning utan att märkningen successivt blir oriktig och vilseledande. Dessutom skulle ursprungsmärkning i postorder- katalogen medföra en icke önskvärd låsning till viss leverantör med åtföljande konkurrensbegränsning. Denna kan leda-till avsevärda prishöj- ningar vid kompletteringsköp för vilka postorderföretaget inte kan erhålla kompensation. eftersom priset är fastställt i postorderkatalogen.

Som påpekats i betänkandet föreligger möjligheter för den som-gör inköp från postorderföretag att returnera en vara om han så skulle önska. Med hänsyn härtill kan det inte föreligga något allmänt intresse att ursprungs- märkning även sker i postorderkatalog.

• Sida 78
•  Original

Prop. 1981/82:148 78

3 Märkningssystemets utformning

3.1 Internmodell/gränsmodell Riksrevisionsverket:

Om statsmakterna inför ett system med obligatorisk ursprungsmärkning av kläder är. enligt RRV:s uppfattning. den av utredningen föreslagna utformningen av systemet, internmodellen. att föredra framför den s.k. gränsmodellen. Ingendera modellen förefaller kunna ge full säkerhet mot oriktig märkning eller mot kringgåenden av existerande importkvoter och begränsningsavtal. I det läget torde den administrativt minst komplicerade modellen vara att föredra.

Konnncrskollegium .'

— — —Utredningen förordar internmodellen. Kollegiet har samma uppfatt- ning. Ett tungt vägande skäl vid kollegiets bedömning är att märkningskravet vid en internmodell med största sannolikhet av våra handelspartners skulle komma att anses lättare att tolerera. Risken för handelspolitiska konsekven- ser av ett införande av obligatorisk ursprungsmärkning reduceras därmed. Vidare möjliggör internmodellen en smidigare tillämpning för de berörda näringsidkarna.

Gen eralrullsryrelsen :

4——Vad gäller utformningen av en ——— lagstiftning vill ——— styrelsen särskilt understryka att den modell för genomförandet av en obligatorisk ursprungsmärkning av kläder som utredningen föreslagit. den s.k. intern- modellen. är det enda tänkbara alternativet. Den alternativa lösning enligt den s.k. gränsmodcllen som en av de sakkunniga. direktören Stig Thorsson. förordat finner styrelsen klart olämplig av bl.a. följande skäl. En fysisk kontroll av att en vara är märkt vid importtillfällct kan. med de resurser tullverket för närvarande förfogar över. göras endast i mycket begränsad utsträckning. Möjligheterna att med hjälp av handelsdokument kontrollera om en vara är ursprungsmärkt är av naturliga skäl närmast obefintliga.

Även för importföretagens del skulle ett genomförande av gränsmodellen medföra stora praktiska svårigheter. Som exempel kan nämnas dels olägenheterna för importören att besiktiga varorna före förtullningen om denne för undvikande av lagbrott vill undersöka att dessa är vederbörligen märkta. dels svårigheterna att. i händelse av att varorna befinns omärkta. märka dessa innan förtullning kan ske.

• Sida 79
•  Original

Prop. l981/82zl48 79

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar:

Överstyrelsen anser ——— . liksom den sakkunnige Stig Thorsson. att en gränsmodell skulle ge större garantier för en riktig märkning och därmed en bättre efterlevnad av gällande importregleringar än den av utredningen föreslagna märkningskontrollen vid saluhållandet till slutlig förbrukare.

Statens industri verk :

Kravet på märkning föreslås avse såväl kläder som tillverkas inom landet som importerade. Utredningens förslag att bestämmelserna skall baseras på en "internmodell" i stället för en "gränsmodell'" finner emellertid verket varken tillräcklig eller ändamålsenlig.

De länder som idag har ursprungsmärkning har nästan alla gränsmodellen. Sveriges import från Finland utgör ca hälften av Finlands klädesproduktion. Sveriges export till Norge är ungefär hälften av Sveriges export av konfektion. Eftersom båda dessa länder har gränsmodellen synes en skandinavisk gemensamhet i detta avseende vara eftersträvansvärt. Andra väsentliga fördelar med gränsmodcllen är att en kontroll av att föreskrifterna efterlevs underlättas och att arbetet med ursprungsmärkningen kan ske rationellt. Importörerna av konfektion består i väsentlig utsträckning av större handelsföretag och av svenska tillverkare som kompletterar sin egen produktion med importvaror. För dessa större företag med god uppföljning av sin handel borde en uppmärkning enligt gränsmodellen vara fördelaktig.

Beklädnadsarbetamas förbund:

Beklädnadsarbetarnas förbund anser att det enklaste borde ha varit att märkningen vore gjord när varan passerar gränsen. Tyvärr har det dock i utredningen av tullstyrelsen klarlagts, att tullens möjligheter att kontrollera den tekoimport som kommer in till Sverige är i det närmaste obefintliga.

Kooperativa förbundet:

———Den kritik som förekommit i internationella sammanhang mot ursprungsmärkningen har ofta baserats på de fall där gränskontroll tillämpats. En kontroll av märkningen vid gränsen har varit besvärande för importen. Det system som nu föreslås för Sverige innebär att varan skall vara märkt vid saluhållandet till konsument och medför således ingen speciell hantering eller kontroll av importvarorna jämfört med svenskproducerade kläder. GATTzs och EFTAzs syn på ursprungsmärkning bör emellertid beaktas. varför det är angeläget att liknande bestämmelser ej införes i Sverige för andra varuområden än nu aktuella.

• Sida 80
•  Original

Prop. 1981/82:148 stl

Landsorganisationen i Sverige:

———l_.() finner också internmodellen som den mest tilltalande. Denna bedömning grtmdar sig på internmodellens fördelar utfrån handelspolitiska utgångspunkter. lnternmodellen medför inte några egentliga olägenheter för importen och torde därmed kunna ge underlag för berättigade handelspoli- tiska invändningar från andra länder.

SH[O.-"Familjefc'iretagen:

Skulle regeringen. trots de. allvarliga invändningar som vi och närstående organisationer riktat mot utredningsförslaget. ändock vilja initiera en proposition. borde förslaget göras något annorlunda. Märkningen av varorna bör lämpligen ske hos tillverkaren. vare sig tillverkningen sker i Sverige eller i utlandet. Detta förfaringssätt. "'grz'insmodellen". har också förorclats av TextilrådetiKonfektionsindustriföreningen.

Svenska Tekoin(lustriföreningen:

———vid valet mellan gränsmodcllen eller detaljistmodellen är gränsmo- dellen att föredraga. Värdet av att även detaljisten har primärt ansvar för att de varor han erhållit för avsalu efter lagens ikraftträdande var korrekt ursprungsmärkta är dock betydande. Föreningen föreslår därför. att ett system med ursprungsmärkning införes som dels medför att ursprungsmärk- ning av tekovaror blir ett införselvillkor vid tullbehandlingen med ttlllverket som tillsynsmyndighet. dels att den som yrkesmässigt har tekovaror till avsalu för slutförbrukaren har skyldighet att tillse att varorna är ursprungs- märkta med konsumentverket som tillsynsmyndighet. —— —

Svenska hanzlelskammarförbmulet:

Förbundet vill ——— framhålla. att eventuella bestämmelser om att importerade kläder skulle vara märkta redan vid importtillfället är ännu mer betänkligt ur handelspolitisk synvinkel än det alternativ som utredningen stannat för. Ett gränskontrollsystem torde dessutom medföra ökade administrativa insatser såväl för myndigheter och näringslivet som för konsumenterna.

Sveriges Imlustriförlmn(1:

Utredningen anser att starka skäl talar mot ett system som innebär att importerade kläder skall vara märkta redan vid införseltillfället. Industriför- bundet instämmer i detta och vill för sin del bestämt avstyrka en sådan modell.

Utredningen föreslår således för sin del att kläderna skall vara märkta senast när de yrkesmässigt saluhålles till de slutliga förbrukarna. dvs. i

• Sida 81
•  Original

Prop. 1981/82:148 81

allmänhet de enskilda konsumenterna. Detta innebär bl.a. att märkningen inte nödvändigtvis behöver vara utförd i bakomliggande distributionsled, exempelvis när en tillverkare säljer till en återförsäljare. Ansvaret för att kläderna blir märkta läggs emellertid, beträffande kläder som framställts inom landet, på tillverkarna och. ifråga om importerade varor, på importörerna. Denna ordning förefaller under omständigheterna rimlig. En förutsättning för att systemet skall kunna accepteras är emellertid att tillämpningen och kontrollen genomförs på ett praktiskt och smidigt sätt. att onödiga trakasserier av enskilda butiksinnehavare undviks och att tillämp- ningen inte kräver en väsentlig ökning av de offentliga resurserna och byråkratin.

Sveriges köpmannaförbund:

Om ett märkningstvång skall införas vill förbundet förorda att ansvaret härför förläggs till det slutliga säljledet. dvs. vanligen detaljhandeln (av utredningen benämnt internmodellen). Om så inte sker riskerar detaljhan- delsföretag med direktimport av mindre partier att inte få någon ursprungs- märkning verkställd på grund av att det köpta partiet inte är tillräckligt stort för att säljaren av kostnadsskäl skall påtaga sig märkningen. Detta skulle kunna resultera i att den mindre. detaljhandelns val av utländska leverantörer skulle starkt begränsas till förmån för de större köparna. Det är vidare att märka att import av kläder som skall vara märkta redan vid införseltillfället i praktiken inte är genomförbart enligt de tullbestämmelser som reglerar det s.k. hemtagningssystemet.

Textilrådet/ K on fektionsindustrtföreningen :

Direktör Thorsson har i sitt — — — yttrande hävdat att svenska ursprungs- märkningsbestämmelser baserade på en gränsmodell inte skulle vara svårare att försvara handelspolitiskt än ursprungsmärkningsbestämmelser baserade på en internmodell. Direktör Thorsson hari sitt yttrande vidare framhållit att han i utredningen inte övertygats om de av tullverkets representant i utredningen påstådda svårigheterna att förena en gränsmodell med den nuvarande svenska tullproeeduren.

Textilrådet/Konfektionsindustriföreningen ansluter sig helt till de syn- punkter och den argumentation som framförts av direktör Thorsson i ovan nämnda avseenden.

De fördelar vi från textilrådet/Konfektionsindustriföreningens sida ser i en gränsmodell är. utan inbördes ordning. följande:

1) Leder till en bättre efterlevnad av importregleringarna på tekoområdet. och kan bättre samverka med övriga ansträngningar att kontrollera och motverka kringgåenden av reglerna; 2) Kan förväntas underlätta en internationell samverkan vad gäller importkontrollen av tekovaror; 3) Ger

• Sida 82
•  Original

Prop. 1981/82:148 33

en större "allmänpreventiv" effekt: 4) Ger enhetliga regler oberoende av inköps- och distributionssystem (t.ex. vid postorderförsäljning och offentlig upphandling); 5) Medför en viss harmonisering av ursprungsmärkningsbel stämmelserna i tre av de nordiskaländerna (Sverige. Finland och Norge): 6) Ger en något ökad kontrollmöjlighct från det allmännas sida av att åsatt ursprungsmärkning är riktig: 7) Synes kunna ge ett något snabbare ikraftträdande och torde medföra mindre problem för tillsynsmyndigheten under "övergångstiden".

3.2 Ursprungsbegreppet Kom/izemkollegium:

—— —Utredningen har — — — på vissa närmare angivna grunder föreslagit att man väljer de allmänna ursprungsreglerna.

Kollegiet ställer sig helt bakom det av utredningen framförda förslaget. Enligt kollegiets mening finns i detta sammanhang i realiteten inget egentligt alternativ till de allmänna ursprungsreglerna. Det avgörande skälet härför är att det enligt kollegiets mening inte är möjligt. allra minst internationellt. att ha ett annat ursprungsregelsystem för ursprungsmärkning av kläder i Sverige än det som här tillämpas för importreglerings- och handelsstatistiska ändamål (dvs. de allmänna ursprungsreglerna).

M arknadsdomstolen :

———Utredningen föreslår att som ett klädesplaggs ursprungsland skall anses det land där plagget sytts ihop eller på annat sätt fogats samman till ett färdigt plagg. Vid bestämmandet av ursprungsland är det således utan betydelse vilket geografiskt ursprung materialet har och var tillskärning skett. Material och tillskärning är emellertid faktorer av betydelse för konsumenternas möjligheter att exempelvis bedöma ett klädesplagg i kvalitetshänsecnde. En på nu angivet sätt bestämd uppgift om ursprungsland kan också av denna anledning bli missvisande. ———

Närin gsfrih Mmmbudsmannen :

Utredningen anser att klädernas geografiska ursprung skall bestämmas enligt de i Sverige redan nu tillämpade s.k. allmänna ursprungsreglerna. Detta innebär att som ursprungsland skall anses i princip det land där kläderna har sytts eller fogats samman. _Varifrån materialet till kläderna kommer saknar däremot enligt utredningen betydelse i sammanhanget (s. 11 och 119). _" _

I sin argumentation under allmänna överväganden för att införa en ursprungsmärkning anför'emellertid utredningen att "i valet mellan plagg av samma slag som för konsumenterna framstår som i stort sett likvärdiga kan

• Sida 83
•  Original

Prop. 1981/82:148 83

en uppgift om ursprungslandet vara till hjälp vid bedömningen av plaggens egenskaper eftersom kvaliteten både på materialet och tillverkningen kan variera. beroende på vilket land som plaggen kommer ifrån." Utredningen har alltså ansett att variationer mellan olika länder ifråga om kvaliteten på materialet motiverar införande av ursprungsmärkning men vid utformningen av märkningen dragit slutsatsen att det saknar betydelse i sammanhanget varifrån materialet kommer.

NO måste mot denna bakgrund konstatera att argumentationen inte fyller rimliga krav på konsekvens.

Sveriges köpmannaförbtmd:

Om — trots förbundets bestämda avstyrkan — en reglering av geografisk ursprungsmärkning införs är vi av samma mening som utredningen. nämligen att klädernas geografiska ursprung skall bestämmas enligt de i Sverige redan nu tillämpade s.k. allmänna ursprungsreglerna. Dessa överensstämmer med internationell praxis och innebär att som ursprungsland skall anses det land där kläderna sytts eller på annat sätt fogats samman. Eftersom benämningen "ursprungsmärkning" är svår att definiera måste man tillämpa denna förenklade definition.

Sveriges arbetslet/arejörbum]:

SALF anser att det riktiga hade varit att beteckna det land som ursprungsland i vilket det högsta förädlingsvärdet skapats. Då detta synes vara mycket svårt att fastställa kan SALF gå på utredningens linje. ———

3.3 Företag/myndigheter Kommerskollegium:

Vad gäller märkningens omfattning anser utredningen att alla kläder skall vara märkta oavsett om köparna är enskilda konsumenter. företag eller offentliga institutioner. Vidare föreslås att kravet på märkning skall omfatta alla artiklar som i allmänhet faller in under begreppet kläder av textilmate- rial. läder. pälsskinn eller konstgjord päls.

Om en obligatorisk ursprungsmärkning motiveras med k(.>nsumentintres- set kan det synas tillräckligt att upplysningen riktas till de konsumenter som köper kläder för enskilt bruk. Däremot kan det förefalla omotiverat att kräva märkning när köparen är en större institution exempelvis när försvaret köper- uniformer eller landstingen sjukhuskläder. Å andra sidan vill kollegiet inte förneka att tillämpningen av systemet kanske kan bli enklare om kravet på sådan märkning får gälla för alla kläder oavsett vem som är köpare. I sådana fall som här nämnts där märkningen är uppenbart obehövlig bör dock tillsynsmyndigheten få en möjlighet att medge undantag.

• Sida 84
•  Original

Prop. 1981/82:148 8-4

Postverket

Utredningens förslag att lagstifta om ursprungsmärkning av kläder skulle för postverkets del inte innebära några avgörande fördelar eftersom anbudsgivarna redan i dag i anbudet anmodas uppge dels materialets ursprung. dels var plagget tillverkas. Vid eventuella oklarheter tas kontakt med vederbörande anbudsgivare.

Beklädnadsarhetarnas förbund:

Likaså skall de kläder som upphandlas av kommuner. landsting och stat vara ursprungsmärkta. De anställda som skall bära av staten inhandlade arbetskläder skall t.ex. ha samma chans att veta var dessa är tillverkade som om de köpts i en butik. Detsamma gäller givetvis kläder som upphandlas av industrin. '

Landsorganisationen i Sverige:

LO delar också utredningens uppfattning att märkningskravet bör gälla oavsett om köparna är enskilda konsumenter, företag. offentliga institutio- ner eller andra.

3.4 Praktisk utformning Kommerskollegium:

Utredningen har utgått från att märkningen skall lämna uppgift om det land där kläderna tillverkats. dvs. där sömnaden utförts. Det synes tveksamt om denna uppgift regelmässigt är den för konsumenten relevanta. Av enkätundersökningen framgår att faktorer som kvalitet. slitstyrka och lättskötthet värderas mycket högt av konsumenterna vid val av kläder. Detta kan tyda på att uppgift om det land där garnet. väven eller liknande har tillverkats i flera fall skulle ha väl så stort intresse för konsumenterna som den föreslagna. [ vissa fall skulle den föreslagna uppgiften t.o.m. kunna verka vilseledande.

Vad så gäller märkningens utförande framgår av förslaget till förordning att "uppgiften om ursprung skall vara fast anbringad på kläderna". Det är något svårt att se motivet härför. Bestämmelsens innebörd är dessutom inte alldeles klar. Om ursprungsmärkning motiveras av konsumentskäl måste det väsentliga vara att uppgiften om ursprungsland klart framgår vid köptillfäl- let. Däremot är det svårt att se vilka skäl som motiverar att uppgiften skall finnas kvar på kläderna även framgent. En tydlig uppgift på förpackningen borde i de flesta fall vara fullt tillräcklig. På kläder som säljs utan förpackning borde inte möta något hinder att ange uppgiften exempelvis på en vidhängande etikett. Skulle en förordning utfärdas med den av utredningen

• Sida 85
•  Original

Prop. 1981/82:148 85

föreslagna ordalydelsen på denna punkt anser kollegiet det nödvändigt att i en proposition till bemyndigandelag klart anges vad som avses med fast anbringning. Det bör klarläggas om därmed avses att uppgiften är påsydd eller om det är tillräckligt med exempelvis en självhäftande etikett som ofta i och för sig lätt kan avlägsnas. Härvid bör eftersträvas en sådan ordning som är allmänt internationellt tillämpad.

Även vad gäller ursprungsuppgiftens utformning kan riktas invändningar mot förslaget. Således torde flera internationellt vedertagna förkortningar (t.ex. BRD. UK) vara obekanta för stora konsumentgrupper. Sådana förkortningar kan knappast tillåtas i märkningen. Självfallet måste dock undantag göras för förkortningar av typen USA och DDR. Sådana frågor torde kunna närmare regleras i tillsyndsmyndighetens verkställighetsföre- skrifter. För att uppgiften skall bli entydig bör endast orden "gjord i" eller "tillverkad i" eller motsvarande följda av namnet på resp. land tillåtas. Således bör uttryck som "svensk tillverkning" o.d. ej få förekomma. I en eventuell proposition bör uttrycklig ställning tas till användningen av länderbeteckningar som Tyskland och Korea.

Vad beträffar de slag av kläder som skall omfattas av märkningsbestäm- melserna tillstyrker kollegiet att förteckningen utformas på sätt som föreslagits och att undantag ej görs i denna, exempelvis för kläder av viss utformning eller visst material. Däremot bör tillsynsmyndigheten om så erfordras kunna göra undantag av detta slag.

Beklädnadsarbetarnas förbund:

Beklädnadsarbetarnas förbund anser att ursprungsmärkningen inte bör omfatta bara kläder. Även textilier och skor måste inbegripas.

Kooperativa förbundet:

KF finner det angeläget att. i den allmänna konsumentinformationen om ' ursprungsmärkning. det klart anges att ursprungsmärkning ej är en form av kvalitetsangivelse. Teknisk. funktionell eller estetisk kvalitet är baserad på vilka specifikationer en vara tillverkas efter och ej i vilket land den är tillverkad.

Svenska Tekoindustriföreningen:

—— — —För att märkningen skulle vara av värde förutsätts härvid att tullverket blir primär kontrollmyndighet. Det svenska hemtagningssystemet begränsar härvid. enligt generaltullstyrelsens och kommerskollegiums uppfattning. starkt tullverkets möjligheter att kontrollera om en vara är märkt — och korrekt märkt — genom att endast stickprovsvisa kontroller kan företagas.

a——Det finns ——— enligt föreningens mening anledning att föreslå en

• Sida 86
•  Original

Prop. 1981/82:148 se

förstärkning av tullens resurser. Åtminstone bör en särskild undersöknings- grupp som får till uppgift att enbart kontrollera tekoimportcn tillsättas. En sådan grupp kunde bestå av 3-4 personer vars främsta arbetsuppgifter skulle vara att följa upp tips på oegentligheter, ta egna initiativ till särskilda stickprovskontroller och efter hand bygga upp kunskap om tekoimportens struktur. Enbart det samlade greppet skulle sannolikt ha en mycket preventiv effekt mot överträdelser.

—— —Konsumentverket kommer inom kort att utöva tillsyn över skötselrådsmärkningen. Dä ursprungsmärkning är anbringad i plaggen på i princip samma sätt vore det rationellt att kontrollera båda märkningarna samtidigt. Vid konstaterad överträdelse av importerad vara anmäls detta till tullverket som har att väcka åtal eller t.ex. vidta inskränkning i förfogande— rätt över den ifrågavarande importörens hemtagning enligt föreningens förslag ovan. I det fall detaljisten eller dennes leverantör inte kan ange importör eller tillverkare eller då fråga är om brister i svensk tillverkares märkning har konsumentverket att överlämna frågan om åtal mot denne till allmän åklagare. Ytterligare ett skäl för att konsumentverket borde utöva denna tillsyn är att allmänheten vid oegentligheter i detaljistledet har konsumentombudsmannen som naturligt kontaktorgan. Av skäl som före- ningen inledningsvis anfört torde allmänhetens intresse av dessa frågor öka de närmaste åren och därmed också dess intresse av att vilja hjälpa konsumentverket att påtala brister i ursprungsmärkningen.

Sveriges handelsagenten förbund:

Skulle trots invändningar mot förslaget. en lagstiftning ändå komma till stånd. ber vi då att följande önskemål beaktas:

—att under en övergångstid märkning får ske genom att plaggen får märkas med löst anbringade märkanordningar. exempelvis hängande etikett.

—att ursprungslandets benämning skall få anges på engelska.

Svenska postorderföreningen:

Från postorderföretagens sida anser vi det ytterst angeläget att lagförslaget ändras på så sätt att märkningen även kan ske på förpackning eller på vidhängande etikett. Detta är desto mer angeläget som utredningen själv konstaterar. att om en detaljist beställt märkta kläder men erhåller omärkta framstår det som allt för betungande att i efterhand märka kläderna. I dessa fall måste ursprungsmärkning få ske på förpackning eller vidhängande etikett.

• Sida 87
•  Original

Prop. 1981/82:148 87

4. Tillsyn m.m.

4.1 T illsynsmyndighetens resurser och kostnader

Kommerskollegium :

Kollegiet finner det inte möjligt atti förväg bedöma behovet av resurser för att handha tillsynen. Det förefaller dock rimligt. att till en början tillföra organisationen två tjänster varefter erfarenheterna får visa om ytterligare resurser behövs. Däremot anser kollegiet det uteslutet att resurser skulle tillskapas genom reducering av annan verksamhet inom kollegiet. Det finns från handelspolitisk synpunkt inget arbetsområde inom kollegiet som bör eftersättas för den nu föreslagna uppgiften. På övriga arbetsområden inom kollegiet finns ej möjlighet att genom omfördelning av resurser skapa utrymme. Utredningen anför konsumentintresset som det huvudsakliga skälet för införande av lagstiftning om ursprungsmärkning. I konsekvens med detta måste resurserna självfallet i första hand tas från konsument- skyddsområdet. — — —

Det är svårt att i dag ha någon bestämd uppfattning om hur tillsynsmyn- dighetens kontroll av efterlevnaden skulle komma att bedrivas och vilka problem som skulle uppkomma. Det kan dock redan nu förutses att svårigheter skulle uppstå i de fall det hävdas att en vara är oriktigt märkt. Möjligheterna att kontrollera om en märkning är oriktig kommer att bli utomordentligt små inom ramen för de resurser som utredningen före- slår.

Som exempel på storleksordningen av de svårigheter. den tid och den resursåtgång som fastställande av importvarors riktiga ursprung kan vara förenade med. är en jämförelse med de fi.")rfrågningar som generaltullstyrel- sen riktar till utländska tullmyndigheter inom ramen för de europeiska frihandelsarrangemangen relevant. Fastän det här rör sig om ett sedan länge väl etablerat samarbete tullmyndigheterna emellan. trots att det finns fastställda ursprungsregler och trots att samarbetspartnerna är geografiskt närbelägna medför dessa frågeställningar utredningar som vanligtvis kräver avsevärda resurser och lång tid innan de ger något resultat. Med de resurser som utredningen föreslår skulle endast ett fåtal utredningar av motsvarande slag hinna göras på ursprungsmärkningens område. I realiteten torde kontrollen få inskränkas till en granskning av bokföring och andra handlingar hos tillverkare. grossister och detaljhandlare.

M ark nadsrlomstolen :

—— — Det är i och för sig möjligt att en lagstiftning om ursprungsmärkning kan införas utan större kostnader. Utredningen förefaller dock vara väl optimistisk i detta avseende. och det kan enligt marknadsdomstolens mening

• Sida 88
•  Original

Prop. 1981/82:148 88

ifrågasättas om den inte underskattat de kostnader som är förenade med en sådan lagstiftning. Härtill kommer att det i rådande statsfinansiella läge inte torde vara möjligt att införa en resurskrävande lagstiftning utan att motsvarande nedskärning görs på annat håll. Enligt utredningens uppfatt- ning bör en avvägning göras i första hand mot pågående verksamhet inom bl.a. konsumentskyddsområdet.

Det är dock inte rimligt att den föreslagna lagstiftningen om ursprungs- märkning genomförs på bekostnad av det konsumentskyddsarbete som i dag bedrivs och som generellt sett torde vara väsentligt värdefullare från konsumentsynpunkt.

Konsumentverket:

Om en lag införs av tekopolitiska skäl. delar konsumentverket utredning- ens uppfattning att kommerskollegium bör utarbeta föreskrifter om märk- ningen och utöva tillsynen över att lagstiftningen efterlevs. Konsumentver- ket har inte resurser för ett tillsynsarbete i anslutning till lagen. Uppgifter om kläders ursprung kommer att kunna vidareföras till kollegiet endast som sekundära iakttagelser i samband med den marknadsbevakning som verket ändå bedriver.

Sveriges Grossmförbund:

De två tjänstemän på kommerskollegium som föreslagits handha kontrol- len av efterlevnaden av märkningsföreskrifterna kommer möjligen att kunna notera vilka kläder som är märkta eller inte och konstatera vilka svenska tillverkare som inte märkt sina kläder. Däremot är det orealistiskt att förutsätta att dessa två tjänstemän skall kunna utreda om importvaror är felmärkta och. om så konstaterats. vilken märkning som de skall ha. Det gäller exempelvis märkning som "Made in Germany". "Made in Korea" och "Made in China". där det för övrigt kommer att bli svårt att få till stånd märkning enligt utredningens modell i exportlandet. då man kan förutsätta att företagen i dessa sex länder önskar märka på just här angivet sätt.

I de fall kläder från ett land är märkta med ursprung i ett annat land (exempelvis kläder märkta med "Made in Mexico”. konfektionerade i något annat latinamerikanskt land) kommer det dels att bli svårt att fastställa om så verkligen är fallet. dels i det närmaste omöjligt att fastställa det riktiga ursprungslandet. åtminstone inom den föreslagna resursramen. Vi vill i sammanhanget påpeka att det enligt tillgänglig officiell statistik från statistiska centralbyrån är i storleksordningen 350 milj. plagg som omfattas av den föreslagna märkningsskyldigheten per år. Behovet av kontrollresur- ser är alltså i högsta grad underskattat av utredningen. Om en kontroll skall kunna utföras krävs betydligt fler tjänster än de föreslagna två. vilket i sin tur av uppenbara kostnadsskäl är orealistiskt. särskilt vid en jämförelse mellan det för konsumenterna väsentliga riktlinjeuppföljningsarbete som sker inom

• Sida 89
•  Original

Prop. 1981/82:148 89

konsumentverket beträffande skötselmärkning etc. och kontroll av geogra- fisk ursprungsmärkning.

Sveriges Industriförbund:

Industriförbundet har intet att invända mot att kommerskollegium blir tillsynsmyndighet eller mot de föreslagna principerna beträffande varuom- fattningen. bestämningen av ursprung och märkningens utförande.

Förslaget till förordning synes inte ge kommerskollegium befogenheter att annat än i enskilda fall medge undantag från bestämmelserna om vilka varor som omfattas av märkningstvånget. Generella undantag skall således avgöras av regeringen. Vi vill för vår del ifrågasätta huruvida icke kollegium bör få rätt att bevilja undantag från märkningstvånget för vissa varor såväl i enskilda fall som generellt.

4.2 Konsumentens kostnader Hovrätten för Nedre Norrland:

— — — I detta sammanhang bör också anmärkas att det inte helt kan bortses från att ett reglerat märkningssystem borde komma att innebära viss ökning av produktionskostnaden för aktuella klädesprodukter. Detta kommer att medföra en motsvarande höjning av det pris konsumenten har att erlägga för nämnda varor.

Kommerskollegium :

Vad först gäller kostnaderna för systemet torde utredningens bedömning att kostnaderna för själva märkningen blir marginella vara riktig. särskilt om märkningen kan utföras i anslutning till tillverkningen och/eller annan märkning. De totala kostnaderna bör emellertid inte negligeras då det rör sig om ett betydande antal miljoner plagg per år på den svenska marknaden. Det bör inte heller bortses från att i enskilda fall kan kännbara kostnader av administrativ natur uppkomma. exempelvis vid den hantering som måste till om en importör tillställs ett omärkt varuparti eller vid ifrågasatt åsidosät- tande av märkningsskyldigheten. Vidare torde det vara ofrånkomligt att man orsakas besvär inom handeln.

Näringsfrihetsombudsmannen:

Ytterligare ett förhållande som talar mot obligatorisk ursprungsmärkning är att den medför kostnader både för företagen och det allmänna. vilka på ett eller annat sätt kan drabba konsumenterna. Det sägs visserligen i utredning- en att kostnaderna är marginella. Icke desto mindre är det i vart fall från principiell synpunkt otillfredsställande atti ett läge då kostnadsaspckterna i vårt land trätt allt mera i förgrunden införa en ordning som medför

• Sida 90
•  Original

Prop. 1981/82:148 90

kostnadsökningar överhuvud taget. när denna ordning från olika tänkbara utgångspunkter framstår som onödig och olämplig.

Statens pris- och kartell/tärnad:

Om den förutsatta förskjutningen i köpmönstret skulle innebära att importvarornas marknadsandel minskar med exempelvis fem procentenhe- ter och den inhemska andelen ökar i motsvarande mån skulle — allt annat oförändrat — konsumenternas utgifter för kläder och textilier totalt öka i storleksordningen 2 %. Skulle överflyttningen av marknadsandelar uppgå till exempelvis tio procentenheter. skulle utgiftsökningen totalt sett bli 4 %. Genomslaget på den allmänna prisnivån i konsumentledet motsvarar i det förra fallet 0.12 % och i det senare fallet 0.24 %.

Det är som nämnts en öppen fråga. om genomförandet av en obligatorisk ursprungsmärkning verkligen leder till det ändrade köpbeteende som förutsattsi räkncexemplen ovan. Om effekten uteblir eller endast blir liten. kan det befogade i lagstiftningen ifrågasättas från den utgångspunkten att onödiga nya bestämmelser bör undvikas.

Konsumentverket:

Att införa särskilda krav på ursprungsmärkning får inte medföra att andra och från konsumentsynpunkt viktiga tekofrågor blir eftersatta. Verket vill i anknytning till vad som anförts av experten Waesterberg understryka att det från konsumentsynpunkt inte kan godtas att tillämpningen av en lag om ursprungsmärkning av kläder finansieras genom att resurser överförs från andra konsumentpolitiskt angelägna områden.

Sveriges Grossistförlmnd:

På grund av —— — felmärkningsproblematiken samt att varor kan komma till landet omärkta. aktualiseras kostnaderna för att märka eller märka om varor i Sverige. Kostnaden per plagg uppgår utom etikett till mellan l—5 kr.. där priset ] kr. hänför sig till varor som inte är paketerade. t.ex. enkla trosor. och priset 5 kr. hänför sig till skjortor som behöver tas upp ur en förpackning. vikas och paketeras igen. Dessa uppgifter har vi inhämtat från svenska lönsömnadsföretag. För prisbilliga varor är denna extra kostnad väsentlig ' och den väntas leda till att sådana varor inte tillförs marknaden i nuvarande omfattning genom den reguljära handelns försorg på grund av de uppkom- mande märknings- och hanteringskostnaderna i samband med ommärkning. I detta fall blir de förslagna bestämmelserna handelshindrande.

Ytterst kommer naturligtvis konsumenterna att drabbas av dessa såväl direkta kostnader för märkning och hantering som indirekta kostnaderi form av ett minskat urval av prisbilliga varor.

• Sida 91
•  Original

Prop. 1981/82:148 91

Tartilrådet/ K ()nfektionsi)zdus'mförenin gen:

——— Vi vill i sammanhanget f.ö. också peka på att de beräknade kostnaderna för en ursprungsmärkning är mycket små. enligt vår egen erfarenhet kanske högst ca 10 öre per plagg. Vidare må påpekas att ursprungsmärkning i princip alltid görs redan i samband med tillverkningen. något som innebär att några komplikationer i praktiken inte skulle behöva uppstå vid en gränsmodell. Slutligen må det viktiga påpekandet göras. att bestämmelser om ursprungsmärkning av kläder i Sverige av de utländska exportörerna rimligen endast kommer att betraktas som en marginell belastning. Detta dels därför att många andra avsättningsmarknader redan ställer krav på ursprungsmärkning. dels därför att Sverige från och med den 1 juli 1982 kommer att ställa krav på att hit importerade (i likhet med här i landet tillverkade) kläder skall vara försedda med information om tvättråd och andra skötselråd samt om materialsammansättning m.m. (se sid. 102 i betänkandet). Det är rimligt att tro att ursprungsmärkningen kommer att bli påförd samma etikett o.d. som nämnda skötselmärkning m.m.

5 Den lagtekniska utformningen

Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot utformningen av lagförslaget.

6 Ikraftträdande

De flesta remissinstanser har inte yttrat sig över utredningens förslag i denna del. Vissa remissinstanser (länsstyrelsen i Älvsborgs län. TCO m.fl.) har med hänvisning till bl.a. tekoindustrins svåra läge förordat ett ikraftträdande redan den 1 januari 1983. Sveriges Industriförbund. Sveriges handelsagentcrs förbund m.fl. har föreslagit att lagen sätts i kraft först den 1 januari 1985.

• Sida 92
•  Original

PrOp. 1981/82:148 92 .

Bilaga 1.1?

Förslag till Lag om ursprungsmärkning av kläder

Härigenom föreskrivs följande.

l & Regeringen får medela föreskrifter om att kläder. när dessa saluhålls yrkesmässigt. skall vara märkta med uppgift om i vilket land kläderna har tillverkats.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om märkningen och om undantag från märkningsskyl- digheten.

2 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att lämna upplysningar. handlingar. varuprov och liknande som behövs för tillsynen över efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som meddelas med stöd av lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

• Sida 93
•  Original

Prop. 1981/82:148 93

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-02-24

Föredragande: statsrådet Eliasson

Anmälan till proposition om åtgärder för tekoindustrin, m. m.

] Sysselsättningen inom tekoindustrin

Arbetsmarknadsstyrclsen (AMS) har i septemer 1981. i enlighet med regeringens uppdrag i juli 1979. överlämnat en rapport till regeringen som ett underlag för den långsiktiga planeringen av de statliga åtgärderna på tekoområdet. Rapporten beskriver bl. a. utvecklingen av sysselsättningen inom tekoindustrin. antalet lediga platser. antalet arbetssökande. inkomna varsel om uppsägningar samt beviljat tillfälligt sysselsättningsbidrag för äldre arbetskraft inom tekoindustrin — det 5. k. äldrestödet.

Av rapporten framgår att sysselsättningen inom tekoindustrin är mycket ojämnt fördelad över landets kommuner. I Marks kommun i Älvsborgs län är ca 78 % av de industrisysselsatta anställda inom tekoindustrin. Andra . älvsborgskommuner med stort beroende av tekoindustrin är Borås och Ulricehamn. l Vingåkers kommun i Södermanland är motsvarande siffra ca 73 %.

Enligt AMS har takten i sysselsättningsnedgången fortsatt att variera avsevärt mellan delbranscherna inom tekoindustrin. Sysselsättningsncd- gången fortsätter att vara kraftigare inom konfektionsindustrin än inom textilindustrin. Enligt industriverkets uppskattning minskade sysselsättning- en inom konfektionsindustrin med 4 % under året 1980 medan minskningen inom textilindustrin uppgick till 1.3 %. För 1981 väntas den nedgången fördubblas inom de båda delbranscherna. Minskningstakten är kraftigare för arbetare än för tjänstemän. Denna skillnad mellan sysselsättningsutveckling för arbetare och tjänstemän har dock varit klart större inom tillverknings- industrin totalt än inom tekoindustrin.

Antalet lediga platser inom tekoindustrin ökade kraftigt under åren 1979-1980. Därefter har dock branschens efterfrågan på arbetskraft återigen

• Sida 94
•  Original

Prop. 1981/82:148 94

minskat till att under första halvåret 1981 ligga på en mycket låg nivå.

Under år 1979 ökade också personalomsättningen inom tekoindustrin. Denna utveckling höll i sig även under år 1980. Under år 1981 minskade dock rörligheten kraftigt. vilket tyder på att den tidigare rörlighetsökningen sammanhängde med det förbättrade konjunkturläget.

Av samtliga anställda inom tekoindustrin år 1980 var 65 % kvinnor. Denna siffra skall jämföras med att endast 27 % av samtliga sysselsatta inom tillverkningsindustrin totalt var kvinnor. Av det totala antalet arbetssökande inom textil- och sömnadsarbcte är ca 85 % kvinnor. Motsvarande andel inom tillverkningsarbete totalt är ca 20 %. En mycket stor del av de arbetssökande söker enbart arbete lokalt. Andelen äldre arbetssökande är större inom textil- och sömnadsarbeten än inom tillverkningsarbete totalt. För den yngsta åldersgruppen gäller att andelen sökande till tekoindustrin är mindre än andelen yngre sökande till tillverkningsindustrin totalt.

När det gäller åldersfördclningen är relativt sett något färre unga anställda 'i tekoindustrin än i tillverkningsindustrin totalt samtidigt som det finns avsevärt fler över 55 år i tekoindustrin än i tillverkningsindustrin totalt. Medelåldern inom tekoindustrin var år 1980 41 år. Inom tillverkningsindu- strin totalt var medelåldern vid samma tidpunkt 39 år.

Antalet varsel inom tekoindustrin ökade igen under våren 1981 efter att ha legat på en förhållandevis låg nivå åren 1978 och 1979. Under första halvåret 1981 svarade tekoindustrin (inkl. lädervaruindustrin) för 9 % av samtliga varsel om uppsägningar inom industrin. vilket är klart mer än tekoindustrins andel av hela industrisysselsättningen. l Älvsborgs län svarade tekoindustrin ensam för över 40 %: av samtliga personer som berördes av varsel om uppsägning.

Antalet arbetslösa kassamedlemmar sjönk markant under budgetåret 1979/1980. År 1980 uppgick arbetslösheten i Beklädnadsarbetarförbundets arbetslöshetskassa till 3.5 %. Då hade kassan 38 800 medlemmar. Antalet medlemmar har dock fortsatt att minska. Vid halvårsskiftet år 1981 uppgick antalet medlemmar till 36 800 och arbetslösheten till 4.4 %. Samtidigt uppgick arbetslösheten bland medlemmarna i industrikassorna till 2,3 %.

AMS har också redovisat äldrestödets omfattning under de senaste budgetåren. Under budgetåret 1980/81 beviljades äldrestöd till 800 företag med tillsammans 41 000 anställda. Antalet företag som erhåller äldrestöd har ökat från budgetåret 1979/80 till budgetåret 1980/81. Länsarbetsnämndernas (")kade möjligheter att ge dispens till företag som varslats om driftsinskränk- ningar är en bidragande orsak. Många företag kan betraktas som gränsfall i näringsgrenshänseende vilket kan ha inneburit att de tidigare inte sökt bidraget. Även andelen företag med annan branschtillhörighet men med en avdelning inom företaget som bedriver tckoproduktion är också relativt hög bland de nytillkomna stödföretagen.

Hälften av bidragsföretagen erhöll bidrag motsvarande 15 % av de totala lönekostnaderna. Skillnaderna var dock stora mellan företag av olika

• Sida 95
•  Original

Prop. 1981/82:148 %

storlek. Tre fjärdedelar av småföretagen med mindre än 10 anställda nådde 15 %-taket medan motsvarande andel för företag med över 100 anställda endast var en fjärdedel. Lönesubventionsgraden har sjunkit från ca 11 % budgetåret 1979/80 till ca 10 % budgetåret 1980/81.

2 Tillfälligt sysselsättningsbidrag för tekoindustrin m. m.

Riksdagen beslutade våren 1981 om ändrade bestämmelser för tillfälligt sysselsättningsbidrag för äldre arbetskraft inom tekoindustrin — det 5. k. äldrestödet (prop. 1980/81:100. bil. 15. AU 1980/81:21. rskr 1980/81:404). Förändringarna innebar i huvudsak dels att bidraget per timme höjdes från 25 kr. till 28 kr.. dels att bidraget skulle utgå för anställda upp till 65 års. ålder och för normal veckoarbetstid samt dels att bidragets maximala nivå skulle _ beräknas på företagets lönekostnader för produktionsarbete. Syftet med förändringarna var att återställa konkurrensneutraliteten i förhållande till företag som har en för branschen normal andel äldre anställda och som i viss mån rubbats av de. senaste årens lönehöjningar. Det är ännu för tidigt att uttala sig om i vilken mån syftet har uppnåtts men preliminära bedömningar tyder på att förändringarna har medfört en ökad jämnhet i stödtilldelning- en.

En utgångspunkt för förändringarna i bidragskonstruktionen var att äldrestödet för innevarande budgetår skulle ligga kvar på en i stort oförändrad kostnadsnivå — dvs. ca 320 milj. kr. Riksdagen uttalade samtidigt (AU 1980/81:21) att regeringen bör vara oförhindrad att göra erforderliga justeringar i bidragskonstruktionen för'att säkerställa äldrestödets totala omfattning. Jag har nu kunnat konstatera att äldrestödet för innevarande budgetår inte torde uppgå till de beräknade 320 milj. kr. De enskilda företagen har dock planerat sin verksamhet efter den nu kända stödnivån i enlighet med de regler som gäller för bidraget. En tillfällig förändring av bidragskonstruktionen för äldrestödet för att nå ett totalt utfall på 320 milj. kr. skulle innebära att stödförctagen i genomsnitt erhåller ett tillskott till äldrestödet med ca 7 %. Detta motsvarar knappt 0.7 9-1.- av produktionslö- nesumman. Ett sådant tillskott torde alltså inte ha planerats in i företagens verksamhet och kommer därför mer att få effekter på företagens finansiella situation och mindre påverka sysselsättningen. Jag återkommer i det följande till hur de medel som inte åtgår för det tillfälliga sysselsättningsbi- draget under budgetåret 1981/82 och som jag har beräknat till 20 milj. kr. i stället bör utnyttjas.

]. 1981 års budgetproposition förordade jag att avvecklingen av det tillfälligt införda äldrestödet skulle ske successivt och med hänsyn tagen till bl. a. det allmänna sysselsättningsläget. Som riktmärke för företagens planering angav jag dock en nivå på stödet till högst "12 % budgetåret 1982/83 och 9 % budgetåret 1983/84. Som jag senare i 1982 års budgetproposition anförde anser jag inte. mot bakgrund av den redovisning av tekoindustrin

• Sida 96
•  Original

Prop. 1981/82:148 %

som jag inledningsvis har gjort och att den nuvarande lågkonjunkturen blir mer långvarig än vad tidigare bedömningar tytt på. att avvecklingen av äldrestödet bör påbörjas under nästa budgetår. Jag förordade därför att det tillfälliga sysselsättningsbidraget även under budgetåret 1982./83 skall utgå med 15 % av produktionslönesumman. För att — trots ett avsevärt budgetunderskott — kunna bibehålla denna nivå på äldrestödet förordade jag vidare en förändring i bidragskonstruktionen som innebar att den lägsta åldersgränsen för att bidrag får lämnas höjs från 50 år till 51 år. Denna förändring motsvarar en besparing på 21.5 milj. kr. och ingår i regeringens besparingsprogram för budgetåret 1982/83. Detta skall ses i relation till att en nu påbörjad avveckling av äldrestödet enligt de av mig tidigare förordade — och sedermera av riksdagen beslutade — riktlinjerna skulle innebära att äldrestödet för budgetåret 1982/83 reducerades med drygt 60 milj. kr.

Avvecklingen av äldrestödet måste. som jag också tidigare har framhållit. ske mot bakgrund av det allmänna sysselsättningsläget. Enligt de nu aktuella konjunkturbedömningarna torde en nedtrappning av det tillfälliga sysselsätt- ningsstödet kunna inledas under 1983/84. Även den takt som avvecklingen av äldrestödet skall ske i bör avgöras mot bakgrund av det allmänna sysselsättningsläget. En sådan nedtrappning bör dock. vid sidan om industripolitiska insatser för tekobranschen. mötas med särskilda insatser för att stärka sysselsättningen i de mest utsatta kommunerna i enlighet med vad jag nu avser att föreslå. Förslagen om särskilda insatser gäller fr.o.m. budgetåret 1982/83 trots att avvecklingen av äldrestödet inte bedöms kunna inledas förrän budgetåret 1983/84. Jag anser dock att det är av stor vikt att sådana insatser kan göras så fort som möjligt för att medverka till en mer varierad arbetsmarknad.

Enligt min mening bör alltså inte bidragskonstruktionen för innevarande budgetår förändras för att ge ett totalt utfall på 320 milj. kr. Jag förordar i stället. efter samråd med cheferna för handels- och industridepartementen. att 15 milj. kr. används för att stärka sysselsättningen i de kommuner som är mest beroende av tekoindustrin genom att stödja olika projekt som stimulerar sysselsättningen. Chefen för industridepartementet kommer senare i dag bl. a. att föreslå att de branschfrämjande åtgärderna förstärks med 5 milj. kr.

Som jag anförde inledningsvis är de kommuner som är mest beroende av tekoindustrin i huvudsak belägna i Älvsborgs län. Medlen bör därför användas för kommunerna i Sjuhäradsbygden dvs. Borås. Mark. Ulrice- hamn . Tranemo och Svenljunga. Ansökan om att få ta dessa särskilda medel i anspråk bör ställas till länsarbetsnämnden som efter samråd med länsstyrel- sen och med eget yttrande överlämnar ansökningen till regeringen för slutligt avgörande. De objekt som föreslås bör bedömas mot bakgrund av länsmyndigheternas långsiktiga planering för regionens utveckling. Sådana projekt som stimulerar sysselsättningen på lång sikt bör alltså prioriteras. Möjlighet att erhålla bidrag till sådan projektverksamhet bör gälla t. o. m.

• Sida 97
•  Original

Prop. 1981/82:148 97

utgången av budgetåret 1984/85. För detta ändamål bör ett nytt anslag inrättas under tolfte huvudtiteln. Medel från detta anslag bör dock kunna kombineras med andra statsbidrag. t. ex. beredskapsarbete. Sammanlagt bör dock inte det totala statsbidraget överstiga 75 % av kostnaderna för projektet. Det bör ankomma på regeringen att ge närmare riktlinjer för statsbidragens storlek samt i övrigt utfärda de närmare föreskrifter som behövs.

Som jag tidigare anfört beräknar jag att äldrestödet för innevarande budgetår kommer att uppgå till ca 300 milj. kr. Jag avser föreslå regeringen att senare återkomma till riksdagen med en närmare redovisning av det faktiska utfallet. Om det skulle visa sig att utfallet understiger nämnda belopp har jag för avsikt att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen med förslag att även den eventuella mellanskillnaden bör användas för den ovan beskrivna projektverksamheten.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har anfört om tillfälligt sysselsättningsbidrag för äldre arbetskraft inom tekoindustrin.

2. godkänna de av mig föreslagna riktlinjerna för särskilt stöd till sysselsättningsskapande åtgärder i tekokommunerna.

3. till Särskilda sysselsättningsskapande åtgärderi Iekokommuner- na för budgetåret 1982/83 under tolfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 15 000000 kr.

• Sida 98
•  Original

Prop. 1981/82:148 og

Utdrag

lNDUS'l'Rl DFPARTEMEN'I'ET PROTOKOLL vid rcgeringssammanträde 1982-( 12-24

Föredragande: statsrådet Åsling

Anmälan till proposition om åtgärder för tekoindustrin, m. m.

De industripolitiska åtgärderna för tekoindustrin inleddes budgetåret 1970/71 som tidsbegränsade program. Åtgärderna har vid flera tillfällen förlängts och förstärkts. F. n. består insatserna av s. k. branschfrämjande åtgärder. vilka innefattar exportfrämjande åtgärder. utbildningsstöd. bidrag till konsultundersökningar i omställningsfrämjande syfte och stöd till kollektiva marknadsföringsåtgårder på hemmamarknaden. av statliga låne- garantier — s. k. särskilda strukturgarantier med viss möjlighet till räntebe- frielse — och av lån till.rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindu- strin. Åtgärderna administreras av statens industriverk (SIND).

Våren 1979 beslutade riksdagen förlänga de industripolitiska åtgärderna för tekoindustrin undertre årt. o. m. budgetåret 1981/82 ( prop. 1978/79:145 bil. 3. NU 1978/79:48. rskr 1978/79:390).

För budgetåret 1981/82 har - under anslaget Branschfrämjande åtgärder— beräknats 40 milj. kr. för åtgärder för tekoindustrin. Vidare har 10 milj. kr. anvisats för rationaliseringslån till konfektionsindustrin (prop. 1980/81:100 bil. 17. NU 1980/81:52. rskr 1980/81:391).

SlND hari sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83 och i sin rapport (SlND PM 1981 : 12) TEKO 81 . vilken utarbetats på regeringens uppdrag som underlag för planeringen inom tekoområdet. föreslagit förstärkta industri- politiska insatser. Bl. a. förordar SlND att det nuvarande äldrestödet till tekoindustrin succesivt avskaffas och att insatserna mer konsekvent inriktas på att bevara och utveckla de mest livskraftiga delarna av tekoindustrin. Kraftfulla satsningar behöver göras på produktutveckling. teknisk förnyelse och marknadsföring. För att möjliggöra en planering föreslår SlND att åtgärderna fastställs för en ny treårsperiod. SlND har vidare i skrivelse till regeringen den 3 november 1981 hemställt om tilläggsanslag för budgetåret 1981/82 med sammanlagt 25 milj. kr. för de industripolitiska åtgärderna för tekoindustrin.

Även tekodelegationen. som i sin skrivelse den 8 oktober 1981 bl. a. hänvisar till tidigare framförda förslag. förordar en ökad inriktning på en

• Sida 99
•  Original

Prop. 1981/82:148 ot)

effektivisering och rationalisering av tekoindustrin för att på sikt möjliggöra en minskning av driftstödet. I förslagen ingår en väsentligt ökad satsning på branschprogrammet vid statens industriverk. Delegationen föreslår att anslagen till vissa tekoåtgärder vid SIND höjs med 25 milj. kr. under innevarande budgetår.

Som chefen för handelsdepartementet tidigare denna dag erinrat om godkände riksdagen våren 1981 att de statliga åtgärderna för tekoindustrin inriktas mot en ökad andel effektivitetsfrämjande och marknadsstödjande insatser. Detta borde åstadkommas genom att äldrestödet på sikt minskar och att inslaget av industripolitiskt stöd och det investeringsstöd som administreras av överstyrelsen för ekonomiskt försvar relativt sett ökar ( prop. 1980/81:101 ) bil. 14. NU 1980/81:47. rskr 1980/81:279).

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet har tidigare redovisat att det 5. k. äldrestödet beräknas komma att utgå med 300 milj. kr. under budgetåret 1981/82. vilket är 20 milj. kr. mindre än enligt tidigare beräkningar. Enligt hans förslag bör 15 milj. kr. i stället användas för att stärka sysselsättningen i de till följd av tekoindustrins tillbakagång mest utsatta kommunerna. Efter samråd med cheferna för handels- och arbets- marknadsdepartementen tar jag nu upp de förstärkningar av de industripo- litiska åtgärderna för tekoindustrin som bör göras för att öka de effektivi- tetshöjande och marknadsstödjande insatsernas andel av stödet till tekoin- dustrin.

Den successiva tillbakagången på hemmamarknaden har för många tekoföretag varit en drivkraft att målmedvetet anstränga sig för att öka sin export. Statsmakterna har sedan länge stimulerat dessa ansträngningar genom de särskilda exportfrämjande åtgärderna vid statens industriverk. Det har också lyckats för branschen att hävda sig bättre på exportmarkna- derna än på hemmamarknaden. En förstärkning av de industripolitiska åtgärderna bör användas till bl. a. insatser för att'stimulera till ökad export på tekoområdet.

Möjlighet att inom branschprogrammets ram kunna stödja kollektiva marknadsföringsåtgärder såsom mässor. utställningar. försäljningskampan- jer rn. m. med inriktning på hemmamarknaden i syfte att stärka avsättnings- möjligheterna för svenska tekoprodukter infördes hösten 1977 ( prop. 1977/78:25 bil. 11, NU 1977/78:32. rskr 1977/781108).

Ibudgetpropositionen 1982 har jag redovisat (prop. 1981/82: 100 bil. 17 s. 37—38) de huvudsakliga resultaten av den rapport (SlND PM 1981:20) Distributionsutredning. som SlND presenterade i december 1981. 1 utred- ningen kartläggs distributionsvägarna för tekovaror på hemmamarknaden och belyses de svenska tekoföretagens möjligheter att bättre nå ut på den svenska marknaden. En slutsats är att. med hänsyn till att faekhandeln är de svenska producenternas naturliga avnämare. samarbetet mellan fackhandeln och tekoindustrin bör stärkas. Som jag anfört i budgetpropositionen är det viktigt att fortsatt stöd ges till marknadsföringen av svenska tekoprodukter

• Sida 100
•  Original

Prop. 1981/82:148 100

på hemmamarknaden och att därvid de möjligheter för den svenska tekoindustrin som SIND:s distributionsutredning pekat på utnyttjas.

Med hänvisning till vad jag har anfört om behovet att stödja tekoföreta-. gens marknadsföring på såväl exportmarknader som hemmamarknaden förordar jag att ytterligare 5 milj. kr. anvisas på tilläggsbudget för branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin under innevarande budget- år.

[ branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin ingår även utbildningsåt- gärder. Riktlinjer för dessa beslutades ursprungligen är 1970 ( prop. 1970:41 . SU 1970:60 och 62. rskr 1970: 164 och 166). Som finansieringsprincip angavs att de företagsbundna kostnaderna för utbildningsprogrammets genomfö- rande. dvs. i första hand löner till i utbildningen deltagande personal. skulle bäras av företagen medan statligt stöd skulle kunna utgå för såväl de med utbildningsarrangemangen direkt förenade kostnaderna som i viss utsträck- ning till deltagarnas kostnader för resor och uppehälle. Riktlinjerna ändrades år 1977 ( prop. 1976/77:100 bil. 17 s. 67) så att statliga bidrag till kursdeltagares resor och uppehälle slopades. Under hand har från SIND:s sida framförts att en möjlighet för verket att ta ut deltagaravgifter vid utbildning skulle kunna öka utbildningsprogrammets effektivitet genom en härdare prioritering och bättre värdering av utbildningen från företagens sida. Jag förordar att riktlinjerna för utbildningsåtgärderna ändras i enlighet med det framförda förslaget. Ändringen bör avse utbildningsåtgärder för såväl tekoindustrin som andra branscher inom ramen för branschfrämjande åtgärder. .

Tekodelegationen har i rapporten Skinn- och läderkonfektionsindustrins framtid. vilken lämnades i december 1980. föreslagit bl. a. att garveriindu- - strin tas in i SIND:s bransehprogramvcrksamhet. Jag är emellertid inte beredd att förorda en sådan utvidgning av verksamheten med branschpro- gram. . ' Lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin kan läm— nas för sådan produktionsutrustning som påtagligt höjer effektiviteten inom . arbetsintensiv produktion av i första hand plagg men även av andra konfektionerade tekoprodukter. För att stimulera till effektivitetshöjande förändringar vad gäller sådan produktion förordar jag att ytterligare 10 milj. kr. anvisas på tilläggsbudget för innevarande budgetår för denna verksam- ' het.

Jag vill i detta sammanhang något beröra frågan om arbetskooperativa eller andra former av löntagarägda företag. Inom tekoindustrinfinns flera exempel på väl fungerande. löntagarägda företag. Jag vill erinra-om att riksdagen våren 1981 beslöt utvidga och förlänga försöksverksamheten med stöd till löntagarägda företag ( prop. 1980/81:130 . NU 1980/81:64. rskr 1980/"81:425). Vidare har kooperationsutredningen i sitt huvudbetänkande ( SOU 1981:60 ) Kooperationen i samhället föreslagit förbättrade villkor för det kooperativa företagandet. Jag har i budgetpropositionen anmält min

• Sida 101
•  Original

Prop. 1981/82:148 101

avsikt att föreslå regeringen att på grundval av bl. a. detta utret'lningsförslag förelägga riksdagen en proposition i frågan. Vad gäller tekoföretag vill jag peka på att de industripolitiska stödåtgärderna med inriktning på tekoindu- strin har en utformning som gör dem lämpade att stödja bildandet av löntagarägda företag.

Jag kommer senare. i samband med att jag behandlar regionalpolitiken. att föreslå att det utanför stödområdet införs ett investeringsbidrag för stöd till investeringar i industriell och viss annan verksamhet för att medverka till lösningen av inomregionala obalansproblem och strukturprobleni. Enligt min mening bör denna stödmöjlighet bl. a. kunna få betydelse vid en framtida nedtrappning av äldrestödet för tekoindustrin i kommuner med stor andel tekoindustri i Älvsborgs län. Det ankommer dock på länsstyrelsen i resp. län att besluta ominvesteringsbidrag.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna den ändring i riktlinjerna för branschfrämjande åtgärder som jag har förordat.

• Sida 102
•  Original

Prop. 1981/82:148 102

Anslagsfrågor för budgetåret 1981/82

FJORTONDE llUVUDTlTELN

B. Industri m. m.

B 7. Branschfrämjande åtgärder

På statsbudgeten för budgetåret 1981/82 har under denna rubrik anvisats ett resen'ationsanslag av 56 385 000 kr. Med hänvisning till vad jag nyss anfört i fråga om branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Branschfriimjande åtgärder på tilläggsbudget 111 till stats- budgeten för budgetåret 1981/82 anvisa ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.

B 19. Lån till rationaliseringsinvesteringar inom konfektions- industrin

På statsbudgeten för budgetåret 1981/82 har under denna rubrik anvisats ett reservationsanslag av 10 milj. kr.

Med hänvisning till vad jag nyss anfört i fråga om lån till rationaliserings- investeringar inom konfektionsindustrin hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Lån till rarionaliseringsinvesteringar inom konfektionsindu- strin på tilläggsbudget 111 till statsbudgeten för budgetåret 1981/82 anvisa ett reservationsanslag av 10 000000 kr.

• Sida 103
•  Original

Prop. 1981/82:148

Innehåll Propositionen ............................................... Propositionens huvudsakliga innehåll .......................... Utdrag protokoll vid regeringssammanträde .................... Bilaga 1 HANDELSDEPARTEMENTET ..................... 1 Inledning ........................ . ....................... 2 Föredragandens överväganden ............................ 2.1 Genomförda utredningsuppdrag ..................... 2.1.1 ÖEF ...................................... 2.1.2 AMS ..................................... 2.1.3 SIND ..................................... 2.1.4 Tekodelegationen .......................... 2.2 Branschutvecklingen ............................... 2.3 Inriktning av tekopolitiken ......................... 2.3.1 Allmänt om statliga åtgärder för särskilda branscher ................................. 7.3.7 Industripolitiskt mål för tekopolitiken .. ...... 2.3.3 Försörjningsberedskapspolitiskt mål/riktmärke för tekopolitiken ........................... 2.3.4 Övriga mål/riktmärken för tekopolitiken ...... 2.4 Inriktning av stödåtgärder inom landet ............... 2.4.1 Stödprofil och stödformer ................... 2.4.2 Tekostödets omfattning ..................... 2.5 Ursprungsmärkning av kläder ....................... 2.5.1 Inledning .................................. 2.5.2 Överväganden och förslag ................... 2.5. 2 .1 Allmän bakgrund ................. 2.522 Huvuddragen i det föreslagna märk- ningssystemet ..................... 2.5.2.3 Den närmare utformningen av märk- ningssystemet ..................... 2.5.2.4 Ikraftträdande — och övergångsbcstäm- melser ............................ 2.5.2.5 Finansiering ....................... 2.5.3 Upprättatlagförslag ........................ 2.6 Handelspollt1ska atgärder .......................... 2.6.1 Inledning .................................. 2.6.2 Multifiberavtalct ........................... 2.6.3 Bilaterala överenskommelser ................ 2.7 Kontroll av importbegränsningar .................... 2.7.1 Inledning ...... ........................... 2.7.2 Hemtagningssystemet för tekovaror .......... 2.7.3 Åtgärder för ökad kontroll ..................

103.

GNOJÄJAJÄ'NwNv—e—

14 16 18 18 19 21) 20

7”)

4.1.

'7'7

u"—

• Sida 104
•  Original

Prop. 1981/82:148 1114

2.8 Vissa delbranschfrågor ............................. 40 2.8.1 Tekodelegationens förslag angående skinn- och

läderindustrins framtida dimension ........... 40

2.8.2 Avtal med bomullspinningsföretag ............ 41 2.8.3 övrigt .................................... 43 2.9 Den statliga samråds- och samordningsorganisationen . . 43

2.10 Läderskoindustrin .- ................................ 44

2101 Vissa uppgifter om branschen ................ 44 2.102 Statliga åtgärder för läderskoindustrin ........ 45

2.11 Gummistövelindustrin .............................. 47

3 Hemställan ............................................. 47 Bilaga 1.1 Sammanfattning av ursprungsmärkningsutredningens

betänkande ...................................... 49

Bilaga 1.2 Sammanställning av remissyttranden ................. 52 Bilaga 1.3 Förslag till lag om ursprungsmärkning av kläder ....... 92 Bilaga 2 ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET ........... 93 Bilaga 3 INDUSTRIDEPARTEMENTET ..................... 98

GOTAB 70642 Stockholm 1982