Prop. 1982/83:172

med förslag till lag om bekämpande av salmonella hos djur

Prop. 1982/83: 172

Regeringens proposition 1982/83: 172

med förslag till lag om bekämpande av salmonella hos djur;

beslutad den 7 april 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar lNGVAR CARLSSON SVANTE LUNDKVIST

Lantbruksstyrelsens skrivelse med framställning om ny salmonellalag

1 Allmänt

Vid tidpunkten för tillkomsten av Kungl. Maj:ts förordning ( 1961:309 ) om bekämpande av salmonellainfektion hos djur m.m. hade animaliepro- duktionen en helt annan struktur än den har i dag. De animalieproduce- rande besättningarna har sedan 1961 kraftigt minskat i antal samtidigt som bcsättningsstorleken ökat. Denna utveckling har medfört att kostnaderna per besättning för bekämpande av salmonella även har ökat.

Den främsta orsaken till att salmonella hos djur bekämpas, bortsett från vissa typer av salmonellainfektion hos småkalvar där det kan vara ett stort djurhälsoproblem. är att man vill förhindra överföring av salmonella via livsmedel till människa. På senare år har den human'medicinska synen på salmonellans smittfarlighet förändrats. .

Den förändrade synen på salmonella liksom strukturutvecklingen inom animalieproduktionen och de därmed ökade kostnaderna för salmonellabe- kämpandet ledde till att chefen för jördbruksdepartementet i december 1979 tillsatte en arbetsgrupp med uppgift att se över principerna för bekäm- pande av salmonella hos djur. Arbetsgruppen framlade sitt betänkande (Ds Jo 1980: 5) i augusti 1980. Enligt arbetsgruppens förslag bör målsättningen . för salmonellabekämpningen vara ”att genom förebyggande åtgärder för- hindra att salmonellainfektion etablerar sig i djurbesättningar samt att genom kontroller i olika led uppmärksamt följa utvecklingen och på basis härav selektivt anpassa bekämpningsåtgärderna för att förhindra att smitta överförs till människa". De selektiva bekämpningsåtgärderna innebär bl. a. att man f.n. har en differentierad syn på olika salmonellatypers smittfarlighet för människan.

Med bibehållen salmonellaförekomst och med tillämpning av ett selek- tivt bekämpande beräknade arbetsgruppen att kostnaderna för statsverket skulle minska med 5 milj. kr. per år. I statsverkspropositionen"1980/81: 100 anslöt sig departenientschefen till de riktlinjer för bekämpandet som ar- betsgruppen framlagt.

Den fortsatta framställningen kommer att koncentreras till slaktkyck- lingproduktionen och därmed sammanhängande salmonellaproblem. För övriga husdjursslag har i princip inga förändringar hänt sedan tidigare.

2 Salmonella hos slaktkyckling

2.1 Kort historik och bakgrund

Slaktkycklingproduktionen ökade markant under 60- talet från ca 3 mil- jonertill 21—22 miljoner vid 60- talets slut. F. n. uppgår produktionen till ca 40 miljoner kycklingar. Den snabbt ökande slaktkycklingproduktionen tillsammans med nagra svårartade utbrott av Salmonella thompson på människa, som kunde härledas från slaktkyckling, bidrog till att dåvarande veterinärstyrelsen beslöt inrätta en frivillig salmonellakontroll i fjäderfäbe- sättningar. Tack vare kontrollen har en rationell salmonellabekämpning därefter kunnat bedrivas.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1982/83: 172 14

Antalet kycklingar på vilka salmonella påvisats har sedan kontrollen startade uppgått till ca 350 000 per år samtidigt som antalet smittade besätt- ningar sjunkit från ca 40 till knappt hälften fram till 1979. Drygt 2% av produktionen var konstaterat smittad i början av 70—talet men i slutet var siffran under 1%. Kontrollen bedöms ha verksamt bidragit till.denna positiva utveckling. I början av 1979 ökade emellertid frekvensen salmo- nellainfekterade kycklingar. Orsaken härtill misstänks främst bero på kon- taminerat foder. Av ännu ej helt klarlagda orsaker förvärrades salmonella- läget under 1981/82. Genom olika insatser räknar man nu med att läget snart skall normaliseras. Antalet fall har också klart sjunkit de senaste månaderna.

2.2 Bekämpningsmetoder och kostnader

De förändrade principerna för bekämpning som föreslogs av den ovan nämnda arbetsgruppen har av lantbruksstyrelsen mer regelmässigt börjat tillämpas inom fjäderfäproduktionen från l:a halvåret 1981. Detta har bl. a. inneburit att till skillnad från tidigare. då salmonellasmittade flockar utan undantag avlivades och undantogs från konsumtion. att i dag 60-—65% av de vid något provtagningstillfälle konstaterat salmonellainfekterade kycklingarna kunnat tillvaratas för konsumtion. Samtidigt har uppnåtts en kostnadsminskning på ca 40%. Detta är ett resultat av ett selektivt hante- rande utifrån salmonellatyp och frekvens i kombination med särskild be- handling i samband med slakt. Under ett ”normalår”. dvs. då ca 20 grupper smittats, skulle kostnaderna för bekämpningen enligt nuvarande principer uppgå till ca 1.5 mkr. Hade de tidigare bekämpningsreglerna tillämpats skulle kostnaden härför uppgått till ca 2.5 mkr. Kostnaden för bekämpningen, 1.5 mkr., utgör således den "premie” samhället betalar för att salmonella via slaktkyckling ej i ökad omfattning skall spridas till människor.

Näringen planerar i samråd med lantbruksstyrelsen och statens livsme- delsverk att tillskapa möjligheter för att kunna tillvarata salmonellainfek— terade kycklingar och genom sterilbehandling producera en ur livsmedels- hygienisk synpunkt invändningsfri vara. Därutöver förväntas att ett mer generellt utnyttjande av en under det senaste året provad tarmbakteriekul- tur, förbättrad rengöringsteknik och foderbehandling kommer att resultera i ytterligare reducering av kostnaderna för salmonellabekämpning och ett förbättrat salmonellaläge.

2.3 Salmonellakontrollen

Genom tillkomsten av veterinärstyrelsens kungörelse (VF 1970: 57) om frivillig salmonellakontroll av ljäderfäbesättningar (senaste lydelse LSFS 1978: 14) skapades. som ovan anförts, möjligheter för staten att kunna kontrollera salmonellautvecklingcn och göra ingripanden innan salmonel- lainfekterade kycklingar kommit ut till konsumenterna. Uppfödarna såg även kontrollen som en slags försäkring. dels genom att kontrollen minska- de risken att de levererade en salmonellainfekterad kyckling. dels att staten täckte större delen av de kostnader ett salmonellautbrott kunde medföra. Genom att i kontrollen även uppställdes krav på uppfödningsan- läggningens utformning kom den genomsnittliga standarden på anslutna anläggningar att öka. Kontrollen innebär i huvudsak följande.

Kycklinguppfödarna ansöker frivilligt om anslutning till kontrollen. var-

• Sida 15
•  Original

Prop. 1982/83: 172 15

efter uppfödningsanläggningen besiktigas av en särskilt förordnad kontroll— veterinär och uppfödarna underkastas vissa krav när det gäller djurhante- ring, hygienprogram, provtagningsrutiner m.m. Vidare sätts som villkor att föregående produktionsled skall vara anslutet till kontrollen dvs. avels- gårdar och kläcken'. I händelse av att kycklingarna måste kasseras ersätter lantbruksstyrelsen normalt 90% av djurens värde samt 100% av driftsav- brotts- och extra rengöringskostnader. För resterande 10% av djurvärdet har uppfödarna tecknat särskild försäkring. Ej anslutna besättningar er— håller endast 60% av djurvärdet. men för övrigt är ersättningsnivån lika. I vissa fall sker sanitetsslakt varvid denna kan komma att betraktas som en form av avlivning. ] så fall erhåller slakteriet i vissa fall ersättning för extra kostnader. . _ . __ _

Från att det har varit i det närmaste 100% anslutning till kontrollen har under de senaste åren ungefär 6% av produktionen ställt sig utanför och det är stor risk för att denna utveckling fortsätter.

De viktigaste orsakerna härtill är: - att slakteristrukturen har förändrats bl. a. genom att några mindre slakten'er har etablerat sig inom ett för knappt marknadsutrymme. Intres— set ökar härigenom att uppnå konkurrensfördelar genom att undandra sig det besvär och merkostnader som ett deltagande i kontrollen innebär,

- att för vid slakterier med ej anslutna uppfödare risken är liten att salmonella upptäcks. Detta beror på att salmonellakontrollen bl. a. innefat- tar bakteriologisk kontroll två gånger under uppfödningstiden, vilket icke anslutna besättningar undandrar sig.

- att ej anslutna uppfödare utan risk för upptäckt får möjlighet att ha överbeläggning i stallarna (djurskyddskraven överträds) och därigenom öka omsättningen.

3 Övervägande och förslag

Det förhållande att en uppfödare kan ställa sig utanför kontrollen upp- levs som en konkurrensorättvisa inom större delen av branschen. Viss oro föreligger också för att man på detta sätt äventyrar produktens anseende till förfång för hela näringen. Eftersom djur från icke anslutna besättningar varken i släkten eller under uppfödningen kontrolleras med avseende på salmonella kommer dessa djur att utgöra en större riskfaktor för att sal- monella sprids till människa. Genom att ej deltagai kontrollen finns möjlig- heter att producera slaktkyckling till något lägre kostnad och då på bekost- nad av djurens välfärd i stallarna liksom dess hygieniska kvalitet som livsmedel. Man har från branschens sida hävdat att om inte åtgärder vidtas omgående för att göra det mer kännbart att stå utanför denna kommer man mer allmänt att lämna kontrollen. Lantbruksstyrelsen och livsmedelsver- ket ser aIIVarligt på detta och risken bedöms som överhängande att så verkligen kan bli fallet om den bakteriologiska kontrollen ej görs obligato- risk. Därutöver menar branschen att en obligatorisk kontroll är nödvändig om man gemensamt skall kunna gå ett steg vidare och bygga upp ett tillvaratagande av den kyckling som kasseras i dag genom att utveckla en sterilprodukt. Detta kommer att kunna innebära kostnadsminskningar för staten och näringen för salmonellabekämpningen.

Upphör kontrollen förloras med all sannolikhet ett gott salmonellaläge som svårligen kan återskapas. Samtidigt tar man ett stort steg tillbaka mot osundare liVsmedel.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1982/83: 172 , 16

Mot bakgrund av vad som ovan anförts vill lantbruksstyrelsen föreslå att obligatorisk undersökning med avseende på salmonella genomförs i alla slaktqäderfäbesättningar. För efterlevnaden av en sådan bestämmelse krävs att lantbruksstyrelsen får möjlighet att sätta ut vite för djurägare som ej följer provtagningsbestämmelserna.

Till följd härav har lantbruksstyrelsen gjort en översyn över gällande lagstiftning och utarbetat ett förslag till lag om bekämpning av salmonella hos djur. Förslaget utgör en ramlag för bekämpandet av salmonella. Styre!- sen har även för avsikt att under våren -83 presentera ett förslag till förordning.

Lagförslaget innehåller, utöver ovan nämnda krav på salmonellakontroll i slakttjäderfäbesättningar, inga sakliga ändringar av nuvarande bekämp- ning. En språklig och redaktionell översyn av den nuvarande förordningen har dock skett.

4 Hemställan

Lantbruksstyrelsen överlämnar härmed förslag till ny lag om bekämp- ning av salmonella hos djur.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1982/83: 172 17

Lantbruksstyrelsens förslag till Lag om bekämpning av salmonella hos djur

Härigenom föreskrivs följande.

.1 5 För att bekämpa och hindra spridning av salmonellainfektion hos husdjur och andra djur som hålls i fångenskap får lantbruksstyrelsen beslu- ta om

]. slakt eller annan avlivning av djur eller oskadliggörande av ägg.

2. isolering av djur eller andra begränsningar i hanteringen av djur eller varor som kan vara infekterade.

3. smittrening av lokal eller föremål som kan vara infekterade,

4. annan nödvändig åtgärd i fråga om enskilds egendom.

25 Om någon får vidkännas kostnad eller förlust på grund av beslut enligt 1.5. kan ersättning lämnas av statsmedel enligt föreskrifter som meddelas av regeringen.

3 5 Den som yrkesmässigt driver verksamhet för uppfödning av fjäderfä till slakt skall låta utföra och bekosta undersökning av djuren i fråga om salmonella enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Den som yrkesmässigt driver verksamhet för kläckning av ägg är skyldig att föra anteckningar och lämna uppgifter om verksamheten enligt före- skrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen be- stämmer.

4 5 Den som innehar djur eller ägg som kan vara smittade av salmonella, är skyldig att tåla det intrång och underkasta sig de åtgärder samt lämna det biträde som föranleds av beslut enligt 1 &.

Lantbruksstyrelsen får meddela föreläggande som uppenbart behövs för att skyldighet som har föreskrivits med stöd av 35 skall fullgöras. I beslut om föreläggande får lantbruksstyrelsen sätta ut vite.

Underlåter någon att fullgöra vad som åligger honom enligt beslut som avses i 15 eller enligt föreläggande. kan lantbruksstyrelsen förordna om rättelse på hans bekostnad.

5 & Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

]. bryter mot beslut enligt ] ä,

2. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 3 5 andra stycket eller lämnar oriktig uppgift om något förhållande av betydelse. om gärning- en ej är belagd med straff i brottsbalken.

Innefattar brott som avses i första stycket ] olovlig transport av djur eller varor, skall sådan egendom förklaras förverkad. om det inte är uppen- bart obilligt. I stället för egendom kan dess värde förklaras förverkat.

6 5 Lantbruksstyrelsens beslut i särskilt fall får överklagas hos kammar— rätten genom besvär.

Andra beslut av lantbruksstyrelsen får överklagas hos regeringen genom besvär.

Beslut som avses i första stycket gäller med omedelbar verkan. om inte annat förordnas.

• Sida 18
•  Original

Prop. 1982/83: 172 18

Förordningen ( 1961:309 ) om bekämpande av salmonel- lainfektion hos djur m. m. i dess nuvarande lydelse

15 Denna förordning avser salmonellainfektion hos husdjur och hos andra djur som hållas i fångenskap.

2 & Finnes anledning misstänka att infektion som avses i ]. & förekommer, äger lantbruksstyrelsen förordna veterinär eller annan lämplig person att enligt styrelsens anvisningar verkställa den undersökning och utöva den tillsyn som omständigheterna påkalla.

3 & Påträffar veterinär infektion som avses i l 5 eller finner han grundad anledning misstänka att sådan infektion förekommer. skall han meddela djurets innehavare de föreskrifter och anvisningar som finns påkallade för att hämma infektionen och hindra smittspridning till människor eller djur. Veterinären må därvid i mån av behov meddela förbud att föra djur och produkter till och från stället.

Meddelade föreskrifter och förbud skola omedelbart upphävas när ej längre finnes grundad anledning misstänka att infektion förekommer.

4 5 Är däggdjur att anse som kronisk bärare av infektion som avses i l .5, äger lantbruksstyrelsen förordna att djuret skall avlivas. Påkallas eljest för hämmande av sådan infektion att däggdjur avlivas, må Kungl. Maj:t för- ordna därom. I den mån för enahanda ändamål erfordras att djur av annat slag avlivas eller att ägg, som inlagts för kläckning, oskadliggöras äger lantbruksstyrelsen förordna därom.

5 & Förekommer inom besättning infektion som avses i l & eller finnes grundad anledning misstänka att så är fallet, må till besättningen hörande nötkreatur, får, get, svin eller häst icke utan lantbruksstyrelsens efter samråd med statens livsmedelsverk givna medgivande slaktas till männi- skoföda annorledes än på sätt i 125 1 mom. lagen (1959: 99) om köttbesikt- ning m.m. är stadgat beträffande nödslakt. Innan sådant djur föres till slakteriinrättning. skall besättningens innehavare i så god tid som möjligt förvarna besiktningsveterinären.

6 5 Det åligger den som driver yrkesmässig verksamhet för kläckning av ägg (kläckeri) att föra löpande anteckningar utvisande från vilkas besätt- ningar ägg mottagas för kläckning och till vilka de kläckta djuren utlämnas. Anteckningarna skola vid anfordran insändas till. lantbruksstyrelsen eller hållas tillgängliga för veterinär som av styrelsen förordnats att granska dem.

Simfågelägg må mottagas i kläckeri endast om de härröra från besättning som inom en månad dessförinnan undersökts beträffande förekomst av salmonellainfektion utan att sådan påträffats.

Apparat som användes vid kläckning av simfågelägg må ej utan lant- bruksstyrelsens medgivande samtidigt eller sedermera nyttjas för ägg från hönsfåglar.

7 & Innehavare av djur, fodermedel, eller annat. som kan vara behäftat med smitta. är skyldig att hålla detta tillgängligt för sådan undersökning

• Sida 19
•  Original

Prop. 1982/83: 172 19

eller tillsyn som avses i 25 och att därvid lämna erforderligt biträde ävensom att i övrigt ställa sig till noggrann efterrättelse vad för bekäm- pande av infektion som avses i 1 & i vederbörlig ordning föreskrives.

Underlåter någon att skyndsamt fullgöra föreskriven åtgärd. må den- samma genom länsstyrelsens försorg verkställas på den försumliges be- kostnad.

8 & Ersättning av allmänna medel för kostnad eller förlust, som föranletts av stadgande i denna förordning eller enligt densamma meddelade bestäm- melser. utgår i den omfattning Kungl. Maj: t föreskriver.

Anspråk på ersättning skall vid talans förlust framställas hos lantbruks- styrelsen inom sex månader från den dag anspråket uppkom: Kungl. Maj:t likväl obetaget att härifrån medgiva undantag då så finnes påkallat.

. 95 De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna förordning. meddelas av Kungl. Maj: t eller, efter Kungl. Maj: ts bemyndi- gande, av lantbruksstyrelsen.

10 & Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 5—75 dömes till böter.

Finnes någon skyldig till brott mot 5—7 5. får domstolen förordna att rätt till ersättning som avses i 8 5 helt eller delvis skall vara förverkad.

Innefattar brott som avses i första stycket olovlig förflyttning av djur eller produkt, får sådant gods förklaras förverkat. om det ej är uppenbart obilligt. I stället för godset kan dess värde förklaras förverkat.

Avskrift av dom i mål om ansvar för brott mot denna förordning skall sändas till lantbruksstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1982/83: 172 ' 20

Sammanställning av remissyttrandena

Sveriges larttbruksuniwrsitet: - - -.

I flera länder, bl. a. USA, anses salmonellaförekomst hos fjäderfä. fram- för allt slaktkyckling, vara den viktigaste orsaken till salmonellainfektioner hos människa. Även i Sverige finns flera exempel på salmonellautbrott där infektionen kunnat härledas till slaktkycklingar. Sådana utbrott har dock i vårt land varit relativt fåtaliga. Till detta har vår erkänt höga allmänna livsmedelshygieniska standard bidragit. En viktig och kanske den viktigas- te anledningen är emellertid att antalet salmonellasmittade slaktfjäderfäbe- sättningar varit relativt få och att myndigheterna vidtagit effektiva åtgärder för att sanera dessa besättningar innan de tillåtits att leverera djur till slakt. Detta har framför allt möjliggjorts genom den av lantbruksstyrelsen be- drivna frivilliga s.k. salmonellakontrollen. Som framhållits i lantbrukssty- relsens skrivelse kommer djur från besättningar som ej är anslutna till kontrollen att utgöra en större riskfaktor för att salmonella sprids till människa eftersom djur från dessa besättningar inte kontrolleras med avseende på salmonellasmitta varken under uppfödningen eller vid slak- ten. .

Lantbruksuniversitetet vill därför i likhet med lantbruksstyrelsen fram- hålla det angelägna i att obligatorisk undersökning med avseende på sal- monella genomförs i alla slaktfjäderfäbesättningar. ] lantbruksstyrelsens skrivelse framhålles att olika salmonellaarter bör behandlas olika med hänsyn till deras förmodade olika patogenitet för människa. Lantbruksuni- versitetet delar inte helt denna uppfattning, vilket närmare redovisats i universitetets remissvar 1.980-10—10 ang. utredningen "Salmonella hos djur". men detta påverkar emellertid inte universitetets inställning till lagförslaget. Tvärtom anser lantbruksuniversitetet att förslaget ger ”den myndighet som regeringen bestämmer". dvs. i praktiken lantbruksstyrel- sen och statens livsmedelsverk möjligheter att om så anses påkallat för- ordna om stränga bekämpningsåtgärder också mot salmonellainfektioner som i dag anses ofarliga för människa.

Sveriges lantbruksuniversitet tillstyrker det framlagda förslaget till Lag om bekämpning av salmonella hos djur.

Statens veterinärmedicinska anstalt: Salmonella måste betecknas som en betydelsefull livsmedelsburen infektion. Djur utgör en väsentlig smitt- källa för infektioner hos människa. Det är därför av stor betydelse att ansträngningar görs för att förhindra salmonellainfektion hos och från de animalieproducerande djuren. Detta har hitintills varit möjligt i Sverige som i en internationelljämförelse har ett mycket gott smittläge vad beträf- far salmonella. Det är emellertid väsentligt att detta kan bibehållas. Struk- turen på dagens djurhållning och livsmedelshantcring medför att exempel- vis salmonellainfektioner snabbt kan spridas i vårt land. Minskas effekten av de åtgärder som nu används mot salmonellainfektioner kan läget därför snabbt försämras och därefter svårligen återställas utan betydande insat- ser. SVA har också med oro noterat den risk för ett ökat bortfall av djur från den frivilliga salmonellakontrollen för fjäderfä som på senare tid blivit allt mer uppenbar.

SVA hälsar därför med tillfredsställelse den av lantbruksstyrelsen före- slagna nya salmonellalagen. Riktlinjerna för denna och motiveringen till dessa delas av SVA. Den föreslagna lagstiftningen är helt i överensstäm-

• Sida 21
•  Original

Prop. 1982/83: 172 ' » 21

melse med de riktlinjer efter vilka bl.a. SVA arbetat i frågan. Lagen bör 'kunna medföra förutsättningar för ett bättre omhändertagande av salmo- nellainfekterat fjäderfä både från risk- och ekonomisk synpunkt.

Statens lit-'smedelsverk: Som framgår av lantbruksstyrelsens framställ- ning har den humanmedieinska synen på salmonellans smittfarlighet för- ändrats under de senaste åren. De selektiva åtgärder som vidtagits i nära samarbete mellan de närmast berörda myndigheterna, lantbruksstyrelsen och livsmedelsverket, har inneburit att ett betydande antal salmonellain- fekterade slaktkycklingar kunnat tas tillvara för konsumtion.

Vid de fortsatta diskussioner som förts mellan de två myndigheterna och företrädare för branschen har framkommit dels att möjligheter bör tillska- pas att i ökad omfattning omhänderta smittade slaktkycklingar, dels att en obligatorisk kontroll i uppfödningsledet är angelägen. Livsmedelsverket vill således stryka under de synpunkter och motiveringar som förts fram i lantbruksstyrelsens skrivelse.

Livsmedelsverket delar också den uppfattningen att en effektiv salmo- nellabekämpning endast kan bedrivas, om anslutningen till kontrollsyste- met blir fullständig. Mot den bakgrunden är det nödvändigt att lagstiftning- en kommer att omfatta alla som bedriver yrkesmässig uppfödning av fjäderfä till slakt.

Lagstiftningsförslaget tar uteslutande sikte på att ge ett författningsmäs- sigt- underlag för den föreslagna obligatoriska kontrollen. I övrigt innebär förslaget inga sakliga ändringar i nuvarande bestämmelser. Livsmedelsver- ket anser inte heller att de rambestämmelser som nu reglerar verksamhe- ten i samband med bekämpning av salmonellainfektion hos djur behöver ändras i vidare mån än .vad som föreslagits i lantbruksstyrelsens framställ- ning.

Statens bakteriologiska Iaborarorimn: F.n. förekommer i vårt land inte särskilt många insjuknanden i salmonella hos människa orsakade av fjä- derfä. Det är angeläget att frekvensen även fortsättningsvis hålls låg. Skulle kycklinguppfödare mera allmänt lämna den nuvarande. frivilliga kontrollen av de skäl som lantbruksstyrelsen anför, finns det risk för att den gynnsamma situationen snabbt kan försämras. SBL instämmer i lant- bruksstyrelsens åsikt att det kan bli svårt att återskapa ett bra läge. Risken för att vi går tillbaka mot osundare livsmedel syns också vara uppenbar. För våra exportmöjligheter skulle det vidare vara olyckigt med en försäm- ring, särskilt i en tid då de internationella kvalitetskraven (bl. a. inom EG) höjs.

Mot bakgrund av det framförda tillstyrker SBL förslaget att obligatorisk undersökning med avseende på salmonella införs för alla slaktfjäderfäbe- sättningar. Beträffande förslaget till ramlag har SBL från sina utgångs- punkter ingen erinran.

Kammarrätten i Sundsvall: Den föreslagna lagen är utformad som en ramlag, som senare kommer att kompletteras med materiella bestämmel- ser i form av en förordning. Den föreslagna konstruktionen framstår som ändamålsenlig med hänsyn till det område som lagstiftningen avser.

I framställningen anges (s.4n). att lagförslaget inte innehåller några sakliga ändringar i förhållande till vad som nu gäller utöver kravet på salmonellakontroll i slaktfjäderfäbesättningar. Kammarrätten. som inte har att ta ställning till vilka åtgärder som kan anses sakligt befogade såvitt avser kontroll och bekämpning av salmonella, har ingenting att anföra i anledning av denna ändring.

Såvitt kammarrätten kan bedöma innehåller lagförslaget emellertid yt-

• Sida 22
•  Original

Prop. 1982/83: 172 22

terligare några ändringar eller utvidgningar av nu gällande bestämmelser. Förslagets l å4 ger sålunda lantbruksstyrelsen bemyndigande att besluta om "annan nödvändig åtgärd i fråga om enskilds egendom”. Någon sådan allmän rätt till ingripande återfinns inte i gällande lagstiftning. Det föreslag- na stadgandet kommenteras inte i framställningen från lantbruksstyrelsen, varför det är svårt att bilda sig en uppfattning om vilka åtgärder som kan tänkas bli aktuella. Kammarrätten ställer sig tveksam till lämpligheten av en så allmänt utformad bestämmelse och ifrågsätter om den är förenlig med gällande krav på rättssäkerhet för den enskilde. Utformningen framstår som än mer olämplig mot bakgrund av att i 6å tredje stycket föreslås att lantbruksstyrelsens beslut om åtgärder skall gälla omedelbart om inte annat förordnas. Den i 2,5 upptagna regeln om att ersättning av statsmedel kan utgå i vissa fall föranleder inte kammarrätten till annan uppfattning.

Kammarrätten vill vidare ifrågasätta nödvändigheten av att i 45 första stycket föreskriva skyldighet för innehavare av djur eller ägg som kan vara smittade av salmonella. att tåla det intrång och underkasta sig de åtgärder som föranleds av beslut enligt 1 &. Då lantbruksstyrelsen i 1 & bemyndigats att fatta vissa beslut torde det vara självklart att ifrågavarande ägare har att tåla de beslutade åtgärderna. För det fall att det anses erforderligt att bibehålla stadgandet bör det observeras, att det enligt förslaget endast riktar sig till innehavare av djur eller ägg som kan vara smittat. Det korresponderar sålunda inte mot bestämmelsen i l 5, enligt vilken åtgärder kan vidtas även mot innehavare av djur och ägg som ej är smittade.

Med hänsyn till den föreslagna lagens konstruktion och i avsaknad av vetskap om innehållet i de kommande materiella bestämmelserna finner kammarrätten det svårt att bedöma om de föreslagna straffbestämmelserna överensstämmer med de nu gällande. Frågan berörs inte av lantbrukssty- relsen i framställningen till departementet. I 5 s 2 har emellertid föreslagits att den som ”lämnar oriktig uppgift om något förhållande av betydelse" skall dömas till böter om gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken. Detta straffstadgande synes vara en nyhet i förslaget. Den citerade bestäm- melsen är oklar såtillvida att det inte framgår om den tar sikte på förhållan- de som avses i 3 5— i likhet med punktens första led — eller om den avser "förhållande” överhuvudtaget. Oavsett hur det förhåller sig härmed är det enligt kammarrättens mening en olämplig bestämmelse som medför en sanktionerad sanningsplikt som går utöver vad som gäller på andra områ- den. Kammarrätten föreslår därför att bestämmelsen utgår.

Lantbrukarnas riksförbund: För några år sedan var i det närmaste 100 procent av slaktkycklingsproducenterna anslutna till den frivilliga salmo- nellakontrollen. Tyvärr har under de senaste åren ungefär sex procent av produktionen ställt sig utanför. Det är en olycklig utveckling då det är en klar tendens att den okontrollerade produktionen ökar. LRF godtar därför att lag om bekämpning av salmonella hos djur föreslås innehålla en bestäm- melse om obligatorisk kontroll med avseende på salmonella på slaktfjä- derfä. Men LRF har erinringar mot vissa formuleringar i lagförslaget.

LRF anser det positivt med kontroll i slaktfjäderfäbesättningar avseende salmonella. Likaså är det-positivt med utredningar som försöker få fram ' orsakerna till ett eventuellt utbrott. När det gäller "annan nödvändig åtgärd i frågan om enskilds egendom" anser däremot LRF att lantbruks-

styrelsen före ett beslut bör ta kontakt med näringens organ.

Det är viktigt att salmonellabekämpningen i en besättning ger en positiv effekt, men samtidigt måste bekämpningen ske med så få störningar som möjligt för den drabbade producenten. Det är därför angeläget att man tar

• Sida 23
•  Original

Prop. 1982/83: 172 23

fram en kostnads/båtnadsanalys för den drabbade besättningen innan be- kämpningsprogrammet startas.

låpkt 4. LRF anser att punkten är för auktoritärt skriven, då den kan tolkas så att lantbruksstyrelsen kan konfiskera en salmonellasmittad egen- dom med omedelbar verkan.

LRF anser i första hand att punkt 4 bör strykas ur lagförslagets paragraf 1. De åtgärder som behöver sättas in vid bekämpning av salmonella täcks in av punkterna 1. 2 och 3.

I andra hand bör punkt 4 skrivas om så att lantbruksstyrelsen före ett beslut om annan nödvändig åtgärd i fråga om enskilds egendom ska ta kontakt med näringens organ.

5 &. LRF anser att punkt 2 i nämnda paragraf bör skrivas om så att böter kan dömas ut av den som bryter mot hela paragraf 3 och inte bara andra stycket i nämnda paragraf.

LRF är medvetet om att den effektivaste och snabbaste påtryckningen mot besättningar som inte deltar i salmonellakontrollen finns i paragraf 4 andra stycket. Men för att markera det allvar och den tyngd myndigheter- na fäster vid denna kontroll så bör paragraf 5 andra stycket kompletteras.

6 &. LRF anser att första och andra stycket i paragraf 6 är alltför oklart skriven och inte kan förstås av en lekman. Även om formuleringarna är vedertagna i lagtexter så är det en fördel om även en ickejuridiskt utbildad person kan förstå dem. Det bör inte vara alltför svårt att skriva ut vad som menas med ”beslut i särskilt fall" och ”andra beslut”.

Sveriges veterinärförbuna' har inte några erinringar mot lantbruksstyrel- sens förslag.

Föreningen Fågelköttpraducenterna ställer sig helt bakom handläggar- nas åsikter beträffande bakgrund och motivering för förslaget till ny sal- monellalag. Föreningen anser det därför synnerligen angeläget att allt slaktfjäderfä undersöks med avseende på salmonellainfektion. Vi ställer oss bakom förslaget men vill dock ge följande synpunkter gällande slaktfjä- derfä.

Enligt 5 1 punkt 4 får Lantbruksstyrelsen besluta om — annan nödvändig åtgärd i fråga om enskilds egendom — för att bekämpa och hindra spridning av salmonellainfektion. Som förslaget är skrivet betyder detta såsom vi ser det, att Lantbruksstyrelsen äger rätt att besluta om vilka åtgärder som helst i fråga om enskilds egendom för att förhindra spridning av salmo- nella. Låt oss anta att beslutet blir att uppfödningsstallet skall rivas — brännas eller annan för den enskilde övergripande åtgärd. Enligt 56 första stycket kan beslutet överklagas genom besvär hos kammarrätten. Enligt samma paragraf sista stycket framgår dock att beslutet gäller med omedel- bar verkan. dvs. att stallet skall rivas eller brännas och därmed försvåras den enskildes besvärsmöjligheter. Detta tror vi ej varit handläggarnas avsikt och anser därmed att denna punkt är alltför auktoritärt skriven. Vi anser inte att man enbart kan fokusera salmonellarisken, utan hänsyn måste även tas till andra faktorer som t. ex. ekonomi och framför allt den enskilde. För att detta skall kunna ske föreslår vi, liksom näringen tidigare gjort, att ett opartiskt råd, där representanter för den enskilde, näringen och övrig expertis ingår, skall ha tillfälle att yttra sig innan myndigheten fattar beslut enligt denna punkt.

1 55 punkt 2 anges vem som kan dömas till böter, i detta fall den som driver verksamhet för kläckning av ägg. Huvudskälet till att denna lag ändras är ju att all produktion av slaktfjäderfä skall undersökas avseende salmonella. Därför anser vi att även den som underlåter att göra detta skall kunna dömas till böter, st. punkt 2 första stycket skall gälla hela 53.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1982/83: 172 24

Förslag till Lag om bekämpande av salmonella hos djur

Härigenom föreskrivs följande. 1 & För att bekämpa och hindra spridning av salmonellainfektion hos husdjur och hos andra djur som hålls i fångenskap får lantbruksstyrelsen besluta om

1. slakt eller annan avlivning av djur eller oskadliggörande av ägg,

2. isolering av djur eller andra begränsningar i hanteringen av djur eller varor som kan vara infekterade,

3. smittrening av lokaler eller föremål som kan vara infekterade.

4. andra åtgärder, såsom i fråga. om transport av djur eller varor. som är nödvändiga från bekämpningssynpunkt.

Ett beslut enligt första stycket skall upphävas, så snart det blivit klarlagt att förutsättningarna för beslutet inte längre föreligger.

2 & Den som yrkesmässigt driver verksamhet för uppfödning av fjäderfä till slakt skall låta utföra och bekosta undersökning av djuren i fråga om salmonella enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Den som yrkesmässigt driver verksamhet för kläckning av ägg är skyldig att föra anteckningar och lämna uppgifter om verksamheten enligt före- skrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen be- stämmer.

3 & Tillsynen över efterlevnaden av beslut enligt l & utövas av den veteri- när som lantbruksstyrelsen bestämmer.

Veterinären har rätt att för tillsynen fåtillträde till områden. lokaler och andra utrymmen.

Den som innehar djur eller varor eller något annat som berörs av ett beslut enligt l 5 är skyldig att lämna det biträde som behövs för tillsynen.

4 & Lantbruksstyrelsen får meddela föreläggande som uppenbart behövs för efterlevnaden av denna lag. I beslut om föreläggande får lantbrukssty- relsen sätta ut vite.

Underlåter någon att fullgöra vad som åligger honom enligt denna lag eller enligt föreläggande får lantbruksstyrelsen förordna om rättelse på hans bekostnad.

Polismyndighetema skall lämna den handräckning som behövs för att denna lag skall efterlevas. '

5 & Lantbruksstyrelsen får besluta att befogenhet som ankommer på styrelsen enligt l &. 3 5 första stycket och 4 & första och andra styckena helt eller delvis skall ankomma på lantbruksnämnden.

6 5 Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot beslut enligt 1 ä,

2. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt föreskrift som meddelats med stöd av 25 eller enligt föreskrift som meddelats med stöd av 25 andra stycket lämnar en uppgift som är oriktig om något förhållande ' av betydelse, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken.

• Sida 25
•  Original

Prop. 1982/83: 172 25

Den som har överträtt ett vitesföreläggande enligt 4.5 döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet.

Innefattar brott som avses i första stycket ] olovlig transport av djur eller varor. skall sådan egendom förklaras förverkad, om det inte är uppen- bart obilligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

7 & Lantbruksnämndens beslut får överklagas hos lantbruksstyrelsen ge- nom besvär.

Lantbruksstyrelsens beslut får överklagas hos kammarrätten genom be- svär.

Beslut enligt första och andra styckena gåller med omedelbar verkan, om inte annat förordnas.

Denna lag träder i kraft den I januari 1984, då förordningen ( I96l: 309) om bekämpande av salmonellainfektion hos djur m.m. skall upphöra att gälla.

Bestämmelserna i denna lag skall tillämpas även i fråga om beslut som har meddelats med stöd av den upphävda förordningen.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag tillämpas i stället den nya föreskriften.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1982/83: 172 26

Utdrag LAGRÅDET' PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-03-29

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Delin, justitierå- det Bengtsson. '

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1983 har rege- ringen på hemställan av statsrådet och chefen förjordbruksdepartementet Lundkvist beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om bekämpande av salmonellainfektion hos djur.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Per Olding. Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

l 5

Bestämmelsen i punkt 4 har formulerats med avsikten att de aktuella åtgärderna i rättssäkerhetens intresse skall i viss mån preciseras. Detta syfte torde tillgodoses ännu bättre. om — i viss överensstämmelse med motiven — punkten avfattas så: "4. andra åtgärder som är nödvändiga från bekämpningssynpunkt, såsom i fråga om transport av djur eller varor, provtagning eller vaccination.”

6 5

Syftet med bestämmelsen i punkt 2 torde komma till bättre uttryck om den uppdelas på två punkter och får följande lydelse:

”2. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt föreskrift som meddelats med stöd av 2 5,

3. vid fullgörande av uppgiftsskyldighet enligt 25 andra stycket lämnar oriktig uppgift rörande något förhållande av betydelse. om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken."

7 5

Avsikten med paragrafen. såvitt avser besvär över lantbruksstyrelsens beslut, lär vara att reglera besvär över beslut i särskilda fall, medan generella beslut enligt 25 — vilka kan komma att delegeras till lantbruks- styrelsen -— skulle överklagas till regeringen i enlighet med 185 verksstad- gan. För att missförstånd om innebörden av besvärsregeln i andra stycket skall undvikas torde i detta stycke efter ordet "beslut" böra tilläggas ”i särskilt fall".

• Sida 27
•  Original

Prop. 1982/83: 172 27

Det remitterade förslaget innehåller, i motsats till nu gällande författ- ningar (1961: 309 och 310), inga bestämmelser om ersättning till djurägare eller annan för förluster av olika slag i anledning av myndighetsingripan- den. Enligt remissprotokollet kan någon sådan principiell ersättningsskyl- dighet för staten på skadeståndsrättslig eller annan grund inte anses fast- slagen; vidare förutskickas att enligt blivande ersättningsbestämmelser. som avses bli intagna i en förordning, staten skall få bära en mindre andel av kostnaden för salmonellabekämpningen än för närvarande.

Regler om ersättning för myndighetsingripanden på grund av smittfara och liknande förekommer för närvarande i ett flertal författningar. Tidigare fanns det — trots åtskilliga skillnader i detaljregleringen - skäl att tala om en allmän grundsats, att den som drabbades av förluster av sådan anled- ning inte alls eller endast i begränsad utsträckning hade ett rättsligt grundat anspråk mot staten. Enligt epizootilagstiftningen av 1935. som gällde fram till 1980, förelåg sålunda en inskränkt ersättningsrätt i vissa hänseenden. Kungörelsen (1956: 296) om ersättning av statsmedel i vissa fall vid ingri- panden i hälsovårdens intresse innebär att ersättning av statsmedel "må utgå" i vissa angivna avseenden, varvid ersättningsberäkningen grundas på skälighetsöverväganden. På liknande sätt sägs i bisjukdomslagen(1974: 211) att kostnad eller förlust som föranletts av beslut enligt lagstift- ningen i fråga "kan utgå" av statsmedel. (Jfr även lagen 1956: 293 om ersättning åt smittbärare, 105 andra stycket smittskyddslagen(1968: 231. och 85 växtskyddslagen1972: 318). Ersättningsreglerna i nu gällande lag- stiftning om bekämpande av salmonellainfektion hos djur har anslutit sig till dessa ersättningsrättsliga huvudlinjer. — Genom epizootilagen(1980: 369) kan lagstiftaren emellertid sägas ha intagit en annan princip- ståndpunkt än tidigare: kostnader och förluster som har sin grund i myn- dighetsbeslut har ansetts böra bli ersatta fullt ut av staten ( se 105 och prop. 1979/80:61 s. 11, 48 ff. 54).

Av det sagda framgår, att den ståndpunkt remissen intar i ersättningsfrå- gan stämmer med regleringen i åtskillig annan lagstiftning. Regeln i 2 kap. 185 regeringsformen om ersättning vid expropriation och liknande ingrepp lär inte vara-tillämplig i dessa fall (se t.ex. SOU l975:75 s. 430). Med hänsyn till de likheter som onekligen förligger mellan ingripanden enligt epizootilagen och enligt den nu föreslagna lagstiftningen kan det å andra sidan synas otillfredsställande, att ersättningsreglerna i de båda fallen i sådan grad skulle avvika från varandra. Det är möjligt att särskilda övervä- ganden har gjort sig gällande för epizootilagens del, bl. a. att det här kan bli fråga om mycket omfattande ingripanden på grund av oväntade, ibland katastrofartade sjukdomsutbrott, medan salmonellarisken är något som de aktuella företagarna i viss mån måste räkna med. Också det förevarande lagförslaget kan dock läggas till grund för myndighetsbeslut med betydan- de ekonomisk räckvidd, och det kunde — med det betraktelsesätt varpå epizootilagen bygger — möjligen övervägas att även här tillerkänna den

• Sida 28
•  Original

Prop. 1982/83: 172 28

skadelidande en viss laglig rätt till ersättning i stället för att enbart ge möjlighet för myndigheterna att låta gottgörelse utgå i enskilda fall.

Frågan om ersättning vid beslut enligt den föreslagna lagen framstår sålunda Som i viss mån tveksam. I annan lagstiftning har som nämnts även regler om billighetsersättning tagits in i själva lagen. Även om lagrådet inte finner skäl motsätta sigvad som föreslås i denna del torde det emellertid vara påkallat att den avsedda översynen av gällande ersättningsbestäm- mel'ser utsträcks till att omfatta reglerna om gottgörelse även vid andra myndighetsingripanden i hälsovårdens intresse och liknande fall (jfr JO: s ämbetsmannaberättelse 1973 s. 511 och prop. 1979/80:61 s. 48). Det nu gällande systemet av bestämmelser framstår som så splittrat och svår- överskådligt att en mera enhetlig reglering synes önskvärd.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1982/83;172 29

Utdrag JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-04-07

Närvarande: statsrådet ]. Carlsson, ordförande. och statsråden Lundkvist. Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson. Boström. Bodström, Gö- ransson, Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Thunborg

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Proposition med förslag till lag om bekämpande av salmonella hos djur

Anmälan av lggrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande över förslag till lag om be.- kämpande av salmonella hos djur.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande ' och anför. Jag har inte något att erinra mot att 1, 6 och 755 förtydligas på sätt lagrådet föreslår. Därutöver bör vissa redaktionella ändringar göras i det remitterade förslaget.

Lagrådet tar vidarg upp frågan om gottgörelse vid myndighetsingripan- den i hälsovårdens intressen och liknande fall. Lagrådet anför att den ståndpunkt remissen intar i ersättningsfrågan stämmer med regleringen i åtskillig annan lagstiftning på området men strider mot ersättningsreglerna i epizootilagen(1980: 369). enligt vilka kostnader och förluster som har sin grund i myndighetsbeslut ersätts fullt ut av staten. Med hänsyn till de likheter som föreligger mellan ingripanden enligt epizootilagen och den nu föreslagna lagen kunde det enligt lagrådet möjligen övervägas att även enligt lagförslaget tillerkänna den skadelidande en viss laglig rätt till ersätt- ning. . För egen del vill jag erinra om att det finns stora skillnader mellan de epizootiska sjukdomarna och salmonellainfektioner bland djur, vilka moti- verar att frågan om ersättning behandlas på olika sätt. De djursjukdomar som regleras i epizootilagen förekommer normalt inte i vårt land. Ett utbrott av sådana sjukdomar kommer oväntat och ibland katastrofartat och

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 24 mars 1983.

• Sida 30
•  Original

Prop. 1982/83: 172 _ ' so

föranleder mycket omfattande och kostsamma ingripanden. Salmonella- smitta finns däremot alltid i landet. Djurägarna måste därför räkna med möjligheten av ett salmonellaangrepp som en beaktansvärd risk i närings- utövningen. En djurägare kan även genom egna åtgärder i viss utsträck- ning förebygga att djurbesättningen angrips av salmonella och därigenom minska kostnaden för salmonellabekämpningen. Det finns därför inte skäl att tillerkänna djurägare som drabbas av förluster med anledning av ingri- panden enligt den föreslagna lagen om bekämpande av salmonellainfektion hos djur en laglig rätt till ersättning av staten.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att antaga det av lagrådet granskade förslaget till lag om bekäm- pande av salmonella hos djur. Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredra- ganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983