om ändringar i taxeringsförfarandet m.m.
Regeringens proposition
1983/84: 58 '
om ändringar i taxeringsförfarandet m. m.;
beslutad den 10 november 1983.
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har upptagits i
bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag. :
På regeringens vägnar
OLOF PALME
KJELL-OLOF FELDT
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås några ändringar i taxeringsförfarandet. För det
första föreslås att den beloppsgräns, som gäller för taxeringsnämndsordförandens rätt att besluta ensam, höjs från 500 kr. till 2500 kr. För det
andra föreslås att den skattskyldige i vissa fall skall kunna underrättas om
en avvikelse från självdeklarationen genom en upplysning på skattsedeln.
I propositionen föreslås vidare att de räntesatser som bestäms enligt
uppbördslagen skall anknytas till det av riksbanken fastställda diskontot.
När ränta avser tillkommande skatt eller skatt för vilken betalningsanstånd
har meddelats skall räntesatsen höjas med tre procentenheter. Till sist
föreslås några kompletteringar i uppbördslagens bestämmelser om över-
föring av skatt till fftämmande stat.
De nya reglerna föreslås träda ikraft den I januari 1984.
I Riksdagen 198384. 1 sum. Nr 58
1¶Förslag till Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)
Härigenom föreskrivs att 638, 698 I och 4 mom. samt 7338 taxeringsla-
gen (1956: 623)! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse
63 5”
Taxeringsnämnd är beslutför med ordföranden och minst två eller. i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun, minst tre andra
ledamöter. Dock skall den omständigheten att ledamot har att avträda vid
behandling av visst ärende icke utgöra hinder mot att beslut fattas rörande
detta ärende.
Om det ej är påkallat av särskild anledning att ärendet prövas av fullsut-
ten nämnd, är taxeringsnämnd beslutför med ordförunden ensam vid
1) beslut som ej innefattar prövning av ärendet i sak,
2) beslut om taxering utan avvikelse från självdeklaration etler annan av
den skattskyldige till ledning för egen taxering lämnad uppgift, 3) beslut om taxering med avvi- 3) beslut om taxering med avvi-
kelse från självdeklaration eller an- kelse från självdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning nan av den skattskyldige till ledning
för egen taxering lämnad uppgift, för egen taxering lämnad uppgift, om avvikelsen uppgår till högst 500 om avvikelsen uppgår till högst
kronor taxerad inkomst, 2500 kronor taxerad inkomst.
4) beslut om rättelse av tidigare beslut. som tull följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehäller uppenbar oriktighet.
5) beslut i ärende i vilket saken är uppenbar samt
6) avgivande av yttrande I besvärsmäl eller i annat mål eller ärende.
69 5
I mom.” Har självdeklaration icke blivit följd vid taxeringen, skall deklarationen förses med uppgift om avvikelsen och skälen därför. Tillika skall till den skattskyldige sändas underrättelse om I vilka hänseenden deklara-
tionen har frångåtts samt om skälen härför och om möjligheten till ompröv-
ning enligt 3 mom. Vad nu har sagts skall också gälla beträffande avvikelse från annan av skattskyldig vill ledning för egen taxering lämnad upprilt
eller upplysning.
Underrättelse enligt första
stycket far underlåtas, om avvikel-
sen leder till lägre taxering och
urundas på förhållanden som
anges i högst två av följande punk-
ter:
I. uppenbar felräkning eller up-
penburt felaktig överföring av be-
lopp i självdeklarvationen: Pbagen omtryckt 1971: 399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773. "= Senaste lydelse 1979: 145. "Senaste lydelse 1978: 316.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
2. uppenbur felaktighet i fråga
om beräkning av intäkt av annan fastighet enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), beräkning av avdrag enligt 45 § första
stycket kommunalskattelagen eller
beräkning av garantibelopp enligt 47 § kommunalskattelugen;
3. uppenbar felaktighet i fråga
om avdrag enligt 25 § 3 mom. and-
ra stycket kommunalskattelagen:
4. uppenbar felaktighet i fråga
om avdrag enligt 33 § 2 mom. kommunalskattelagen;
5. uppenbar felaktighet i fråga om avdrag enligt 39 §3 mom. kom-
munalskattelagen.
Bestämmelsen i andra stycket skall inte tillämpas, om särskilda skäl talar för att den skattskyldige underrättas enligt första stycket.
Tillämpas bestämmelsen i andra stycket skall den skattskyldige i stället underrättas om avvikelsen genom anmärkning på skattsedeln
för slutlig skatt enligt de närmare
föreskrifter som meddelas uv rege-
ringen eller den myndighet som re-
geringen bestämmer.
Har taxering för inkomst eller förmögenhet åsatts skattskyldig, som icke
avgivit deklaration, skall underrättelse om taxeringen sändas till den skattskyldige, dock att sådan underrättelse icke är erforderlig, då den som i fastighetslängden för året näst före taxeringsäret upptagits såsom ägare till
fastighet åsättes allenast taxering till kommunal inkomstskatt för garantibelopp för fastigheten. 4 mom. Underrättelse som 4 mom. Annan underrättelse enavses i denna paragraf skall sändas ligt denna paragraf än som avses i I
till den skattskyldige i vanligt brev. mom. tredje stvcket skall sändas till Försändelsen får i särskilda fall re- den skattskyldige i vanligt brev.
kommenderas eller delgivas den Försändelsen får i särskilda fall reskattskyldige. kommenderas eller delgivas den skattskyldige.
+ Senaste lydelse 1978: 316.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
73 8
Talan mot taxeringsnämnds bestut föres genom besvär hos länsrätten.
Är förvärvskälla i fråga om beskattningsort att hänföra till skilda län, skall dock den mellankommunala skatterätten pröva besvär rörande taxering av den skattskyldige och hans hemmavarande barn. som icke fyllt 18 år. Om den skattskyldige varit gift vid ingängen av beskattningsåret och under detta år levt tillsammans med maken, skall den mellankommunala skatterätten pröva besvär jämväl rörande makens taxering.
Den mellankommunala skatterätten prövar likaledes besvär rörande fråga, I vilket län skattskyldig skall taxeras.
Besvär rörande taxering av aktie- Besvär rörande taxering av aktie-
bolag, som tillsammans med annat bolag, som tillsammans med annät sådant bolag utgör koncernbolag sådant bolag utgör koncernbolag
enligt 221 § lagen (1944:705) om enligt / kap. 2 § aktiebolagslagen aktiebolag, prövas av den mellan- (1975:1385), prövas av den mellankommunala skatterätten, om bola- komunala skatterätten, om bolagen gen avlämnat eller skolat avlämna avlämnat eller skulle ha avlämnat
självdeklaration inom skilda län. självdeklaration inom skilda län.
Denna lag träder i kraft den I januari 1984.
"Senaste lydelse 1979: 175.
2 Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)
Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953: 272)!
dels att anvisningarna ull 69 8 skall upphöra att gälla,
dels att 32 och 44a §§ samt 69 § I och 2 mom. skall ha nedan angivna lydelse.
dels att rubriken närmast före 68 § skall lyda ”Restitution av skatt, m.m.”.
dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 69a §, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ixdelse Föreslagen Iydelse
32 §r På tillkommande skatt skall På tillkommande skatt skall
skattskyldig erlägga ränta (respit- skattskyldig herala ränta (respitränta). Räntebelopp som under- ränta). Räntebelopp som understiger femtio kronor påföres ej. stiger femtio kronor påförs inte.
Ränta utgår för visst kalenderår ef- Ränta utgår för visst kalenderår ef-
ter den högre av de räntesatser. ter den räntesats som vid den årliga
som vid den årliga debiteringen det debiteringen det året gäller vid beåret gäller vid beräkning av ö-skat- räkning av öÖ-skatteränta med till-
teränta. Vid beräkning av ränta för lägg av tre procentenheter. Vid betid som infaller efter utgången av räkning av ränta för tid som infaller
det år då skatten debiteras tilläm- efter utgången av det år då skatten
pas dock den räntesats som gäller debiteras tillämpas dock den ränteför debiteringsåret. sats som gäller för debiteringsåret.
Vid beräkning av respitränta gäller,
att i den tillkommande skatten icke inräknas skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen och ej heller kvarskatteavgift. respitränta
och anståndsränta:
att ränta utgår från och med den 1 april året näst efter taxeringsåret, dock att ränta på ö-skatteränta, restitutionsränta och skatt, som återbetalts enligt 68 § 2 mom. och ingår i tillkommande skatt, skall utgå trån utgången av den månad, då beloppet utbetalts:
alt ränta utgår till och med den att ränta utgår till och med den månad, då skatten förfaller till be- månad, då skatten förfaller till be-
talning eller, om skatten skall erläg- talning eller. om skatten skall betagas under två upphördsterminer. las under två uppbördsmånader, till och med den månad under vil- till och med den första uppbörds-
ken den första uppbördsterminen månaden, dock ej i något fall för infaller, dock ej i något fall för längre tid än två är, samt
längre tid än två år: samt
att ränta utgår i helt krontal. varvid öretal bortfaller. Andras debitering av tillkommande skatt sker ny beräkning av ränta.
Lagen omtryckt 1972: 75. Senaste lydelse av anvisningarna till 698 1974: 853 lagens rubrik 1974: 771.
> Senaste lydelse 1978: 201.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
Bestämmelserna i denna lag om Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt äga motsvaran- tillkommande skatt skall tillämpas de tillämpning beträffande respit- på respitränta. ränta.
44a 8
Utför en arbetstagare, som har hemvist här i riket, arbete i en ffträmmande stat med vilken Sverige har ingått överenskommelse för undvikande av att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller utför en arbetstaga-
o re. som har hemvist i en sådan stat, arbete här i riket, får den lokala skattemyndigheten enligt de närmare föreskrifter som meddelas av rege-
ringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att skatteavdrag enligt denna lag får underlåtas, om avdrag för preliminär skatt på grund av
arbetet görs i den främmande staten.
Meddelar den lokala skattemvyndigheten ett beslut enligt första
stycket. får länsstyrelsen enligt de
närmare föreskrifter som meddelas
av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att
preliminär skatt, som på grund av arbetet har innehållits dessförinnan enligt denna lag, skall överföras till den främmande staten för att gottskrivas arbetstagaren där. Ett beslut om en sådan överföring av innehållen preliminär skatt, får länsstyrelsen enligt de närmare fö-
reskrifter som meddelas i nyss an-
given ordning också fatta sedan det slutligt har bestämts att arbetstagarens inkomst av arbetet skall beskattas i den främmande staten.
69 §
I mom.” Därest den preliminära I mom. Om preliminär skatt,
skatt. som enligt 27 § 2 mom. skall som har inbetalats eller som, utan
gottskrivas skattskyldig vid debite- att så har skett, skall gottskrivas ring av slutlig skatt, i vad den er- skattskyldig på grund av att arbetslagts överstiger den slutliga skat- givaren gjort skatteavdrag, över-
ten, äger den skattskyldige erhålla stiger den slutliga skatten skall ränränta (ö-skatteränta) på det över- ta (ö-skatteränta) beräknas på det
skjutande beloppet. Vid räntebe- överskjutande beloppet. Vid ränteräkningen gälla bestämmelserna i beräkningen gäller bestämmelserna
27 § 3 mom. andra och tredje styc- i 278 3 mom. andra och tredje
kena i tillämpliga delar. styckena i tillämpliga delar.
> Senaste lydelse 1981: 1317.
+ Senaste lydelse 1974: 853.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Ränta utgår för en beräknad tid Ränta utgår för en beräknad tid av tolv månader, dock att ränta på av tolv månader. Har preliminär
preliminär skatt enligt 27. $ 2 mom. skatt, som avses I 27 § 2 mom. 3, 3). som erlagts efter den 18 januari betalats efter den 18 januari året
året näst efter inkomståret men se- efter inkomståret men senast den
nast den 30 april samma år. utgår 30 april samma år, skall dock ränta för en tid av sex månader. Räntebe- på sådan skatt utgå för en tid av
loppen ma tillhopa icke överstiga sex månader. Räntebeloppen får
100000 kronor. Öretal som upp- sammanlagt inte överstiga 100000
kommer vid ränteberäkningen bort- kronor. Öretal som uppkommer vid
faller. Regeringen eller den myn- ränteberäkningen bortfaller.
dighet regeringen bestämmer fast-
ställer i december året före taxeringsåret de räntesatser som skola gälla vid den årliga dehiteringen
det följande året.
Ränta beräknas enligt den ränte-
sats som motsvarar det av riksban-
ken fastställda diskonto som gäller
vid utgången av december året före
taxeringsåret.
Bestämmelserna i denna lag om . . Bestämmelserna I denna flag om ullkommande skatt äga moötsvaran- tillkommande skatt skall tillämpas de tillämpning beträffande ö-skat- på Ö-skalteränta. teränta.
2 mom.” På skatt. kvarskatteav- 2 mom. På skatt, kvarskatteavgift. respitränta och anståndsränta. gift. respitränta och anståndsränta,
som återbetalas enligt 68. $ 2 mom., som återbetalas enligt 68 § 2 mom...
och vid utbetalning av skatt eller och vid utbetalning av skatt eller ränta. som har innehållits med stöd ränta. som har innehållits med stöd av 68 & 4 mom. andra stycket. utgär av 68 § 4 mom. andra stycket. utgår ränta (restitutionsränta). Vid ränte- ränta (restitutionsränta). Vid ränteberäkningen gäller i tillämpliga de- beräkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna 1 328 första lar bestämmelserna i 32 § första stycket. stycket. Ränta skall dock beräknas
utan tillägg av där angivna pro-
centenheter.
Vid beräkning av restitutionsränta gäller i övrigt.
att ränta utgår på belopp, som senast under taxeringsåret har betalts som
preliminär skatt, från utgången av taxeringsåret och på annat belopp från utgången av den månad. då det har betalts: att, om skatt har betalts före den uppbördsmånad, då skatten har förfallit
till betalning. skatten anses som betald under nämnda uppbördsmånad:
att. om skatten har betalts i flera poster och restitutionen avser endast viss def av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket betalda beloppet avräknas mot det eller de belopp som sist har betalts:
att ränta utgår till och med den månad. då beloppet återbetalas: samt att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.
" Senaste lydelse 1979: 489.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Har beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet
hade beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige skyldig att åter-
betala vad han sålunda har uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall också tillämpas på restitutionsränta. Om restitutionsränta i särskilt fall Om restitutionsränta i särskilda
föreskrivs i 75 a§ fjärde stycket. fall föreskrivs i 69a§ tredje stycket
och 75 a§ fjärde stycket.
69a8
Medadelar den lokala skattemyndigheten ett beslut enligt 44 a §. får länsstyrelsen enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att preliminär skatt, som på grund av arbe-
tet har innehållits dessförinnan en-
ligt denna lag, skall överföras till
den främmande staten för att gottskrivas arbetstagaren där.
Har viss inkomst eller förmögenhet beskattats såväl här i riket som i en stat med vilken Sverige har in-
gått avtal för undvikande av dub-
belbeskattning, får för beskattningsåret inbetald skatt överföras till den främmande staten för att gottskrivas den skattskyldige där, i den mån den svenska skatten sätts ned genom avräkning av den utländska skatt som belöper på in-
komsten eller förmögenheten eller
genom att inkomsten eller förmögenheten undantas från beskatt-
ning. En sådan överföring får dock göras bara till den del som den in-
betalda skatten inte behövs för betalning av svensk skatt för beskatt-
ningsåret. På skatt som överförs enligt and-
ra stycket skall restitutionsränta
utgå till den skattskyldige. I fråga
om ränteberäkningen gäller i tilllämpliga delar bestämmelserna i 69§ 2 mom.
Fordran på skatt som skall över-
föras får inte överlåtas.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
Beslut om överföring enligt and-
ra stycket meddelas av regeringen
eller den myndighet som regering-
en bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om
1. ö-skatteränta som beräknas enligt den årliga debiteringen år 1984 eller tidigare,
2. respitränta. anståndsränta och restitutionsränta som belöper på tid före ikraftträdandet.
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom föreskrivs att 528 I mom. och 6138 lagen (1941:416) om
arvsskatt och gävoskatt! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iydelse
28 I mom.” Skatt enligt denna lag skall. i den mån ej jämlikt 55 § anstånd medgivits. erläggas inom sex veckor efter det att beslut om skattens fastställande meddelats eller den enligt 64 § I mom. förordnade granskningsmyndigheten erhållit meddelande om att skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts av denna myndighet.
Har skatt icke fastställts inom Har skatt icke fastställts inom åtta månader efter det bouppteck- atta månader efter det bouppteck-
ning eller deklaration. oavsett om ning etter deklaration. oavsett om
anstånd beviljats. senast skolat anstånd beviljats. senast skolat vara ingiven, skall ränta utgå från vara ingiven, skall ränta utgå från och med närmast efterföljande mäå- och med närmast efterföljande må-
nad till och med den mänad då skat- nad till och med den månad då skat-
ten fastställts av beskattningsmyn- ten fastställts av beskattningsmyndighet. Skall jämlikt 54 § skatten dighet. Skall jämlikt 54 § skatten
förskjutas av dödsboet, påföres vid förskjutas av dödsboet, päföres vid
skattens fastställande ränta utan skattens fastställande ränta utan
uppdelning på de särskilda skatt- uppdelning på de särskilda skatt-
skyldiga. Ränta utgår under visst skyldiga. Ränta utgår under visst kalenderår efter den högre av de kalenderår efter den räntesats som räntesatser som gäller vid beräk- motsvarar det av riksbanken fastning av ränta för det året enligt ställda diskonto som gäller vid ut- 6908 1 mom. uppbördslagen sången av december det föregden- (1952:272). Räntebelopp som un- de året med tillägg av tre procentderstiger femtio kronor påföres ej. enheter. Räntebelopp som under-
Öretal som uppkommer vid ränte-
beräkningen bortfaller. Öretal som uppkommer vid ränte-
beräkningen bortfaller.
Skatten jämte ränta, där sådan påförts. skall. då underrätt är beskatt-
ningsmyndighet, betalas till länsstyrelsen i det län, dit underrätten hör. och eljest till den länsstyrelse. som är beskattningmyndighet.
Ändras beslut i fråga om skatt sker ny beräkning av ränta. Räntebelopp under fem kronor skall varken återbetalas eller utkrävas. Bestämmelserna i denna lag om skatt skola i tillämpliga delar gälla även ränta.
! Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 857. > Senaste lydelse 1975: 133.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Iydelse
61 a 8
Ränta enligt 61 § första stycket utgår från och med månaden efter den,
då skattebeloppet efter meddelat beslut om skattens fastställande blivit
inbetalat, till och med den månad då beloppet utbetalas.
Ränta utgår även på ränta enligt Ränta utgår även på ränta enligt
52 och 52 a §§ samt 55 § 2 mom... 52 och 52 a §§ samt 55 § 2 mom...
som återbetalas. I fråga om räntan som återbetalas. I fråga om räntan, gälla i övrigt bestämmelserna i 52 § vilken skall beräknas av länsstyrel- I mom... dock att räntan beräknas sen. gäller i övrigt bestämmelserna
av länsstyrelsen. 1528 I mom. Räntan skall dock utgå efter räntesats som motsvarar
det i 52 SI mom. angivna diskon-
tot.
Denna lag träder i kraft den I januari 1984. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränta som belöper på tid före ikraftträdandet.
> Senaste lydelse 1974: 857.
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt
Härigenom föreskrivs att 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Iydélse Föreslagen Iydelse
360 8
3 mom.” Sjöman eller redare som 3 mom. Sjöman eller redare som
har rätt att återfå för mycket erlagd har rätt att återfå för mycket erlagd skatt skall erhålla ränta (restitu- skatt skall erhålla ränta (restitutionsränta på beloppet. Ränta ut- tionsränta) på beloppet. Ränta utgår under visst kalenderår efter den går under visst kalenderår efter den
högre av de räntesatser som gäller räntesats som motsvarar det av vid beräkning av ränta för det året riksbanken fastställda — diskonto enligt 69. $ I mom. uppbördslagen som gäller vid utgången av decem- (1953:272). Räntebelopp som un- ber det föregående året. Räntebederstiger femtio kronor utbetalas lopp som understiger femtio kronor ej. utbetalas ej.
Vid beräkning av ränta skall iakttagas.
att ränta för skatt. avseende visst beskattningsår. utgår från och med den I mars nästföljande år. om skatten erlagts före denna tidpunkt, och i annat fall från och med månaden efter den då skatten erlagts.
att ränta utgår till och med den månad, då beslut om återbetalning
meddelas, samt
att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.
Har beslut som föranlett ränta ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen. är sjöman eller redare skyldig återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna om revisionskrav äga därvid motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft den I januari 1984. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränta som belöper på tid före ikraftträdandet.
! Lagen omtryckt 1970: 933.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 777. ” Senaste lydelse 1974: 862.
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981: 691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 24 a, 25 och 26 §§ lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse
24a8
Överstiger erlagd preliminär avgift den slutliga avgiften för utgiftsåret. skall riksförsäkringsverket ombesörja att den överskjutande avgiften jämte ränta återbetalas till arbetsgivaren, om summan därav, i förekommande tall efter avdrag för kvarstående avgift, uppgår till minst tjugofem kronor. Vid beräkningen av räntan äger 24 § tredje och fjärde styckena motsvarande tillämpning. Ränta skall ej utgå om räntebeloppet understiger femtio kronor. |
Ränta utgår för är enligt den hög- Ränta utgår för år enligt den rän-
re av de procentsatser, som i de- tlesats som motsvarar det av rikscember månad under utgilftsåret banken fastställda diskonto som fastställts enligt 69 § I mom. andra gäller vid utgången av december
stycket uppbördslagen (1953:272). under utgiftsåret.
Räntan beräknas för en tid av fjorton månader. På ej debiterad preliminär avgift, som erlagts efter den 18 december under utgiftsåret men senast
den 30 april påföljande år, utgår dock räntan för en beräknad tid av åtta månader.
258 Tillkommande avgift erlägges i tid och ordning, som enligt 19 § tredje
stycket gäller för betalning av preliminär avgift, och fördelas till betalning
vid två inbetalningstillfällen. Avgift om högst femhundra kronor skall dock erläggas vid ett inbetalningstllfälle. Tillkommande avgift under tjugofem kronor uttages icke.
På tillkommande avgift skall ar- På tillkommande avgift skall ar-
betsgivare erlägga respitränta. Så- betsgivare erlägga respitränta. Sådan ränta skall dock ej påföras om dan ränta skall dock ej påföras om
den understiger femtio kronor. den understiger femtio kronor. Ränta utgår för varje kalenderår ef- Ränta utgår för varje kalenderär efter den räntesats, som för det året ter den räntesats, som för det året gäller enligt 24 a § andra stycket. gäller enligt 24 a §& andra stycket
För tidrymd under året efter det då med tillägg av tre procemtenheter.
avgilten päföres utgår dock räntan För tidrymd under äret efter det dä
efter den räntesats som gäller vid avgiften påföres utgår dock räntan
ränteberäkning det år då debite- efter den räntesats som gäller vid
ringen sker. ränteberäkning det år då debite- -
ringen sker.
I Lagen omtryckt 1974: 938.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1981: 696.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
Ränta utgår från och med den I mars andra året efter utgiftsåret till och
med den månad, då den tillkommande avgiften skall erläggas eller, om avgiften skall erläggas vid flera inbetalningsullfällen, till och med den
månad, under vilken det första inbetalningstillfället infaller, dock ej i något fall för längre tid än två är. Ränta avseende belopp som tidigare äterbeta-
lats till arbetsgivaren skall dock utgå från utgängen av den mänad, då
beloppet återbetalats.
26 §
Om det finns synnerliga skäl får riksförsäkringsverket medge anstånd helt eller delvis med erläggande av påfört avgiftsbelopp som uppbärs av verket och förfaller till betalning efter det att ansökan om anständ har
gjorts. Anständstiden får bestämmas till längst två månader efter utgången
av den månad. då beloppet skulle ha erlagts. Söker en arbetsgivare rättelse av avgiltspäföring enligt 36§ eller anför han besvär över beslut av riksför-
säkringsverket enligt 38 §, får anstånd meddelas även på ansökan som har ingetts efter det att beloppet har förfallit till betalning. Sådant anstånd får beviljas intill dess två månader har förflutit från dagen för riksförsäkrings-
verkets, kammarrättens eller regeringsrättens avgörande i saken.
Sedan anständ har meddelats, får det avgiftsbelopp som omfattas av anständet inte drivas in under tiden för anständet, cj heller får restavgift tas ut för beloppet.
Är en arbetsgivare berättigad att få ut för mycket erlagd arbetsgivarav-
gift, får denna tas i anspråk för att betala sådan arbetsgivaravgift som omfattas av anständet.
Har anståndstiden gått till ända utan att hela avgiftsbeloppet har betalats, skall arbetsgivaren betala restavgift på den del av beloppet som då var obetald.
Den som har fått anstånd i avvak- Den som har fått anstånd i avvak-
tan på kammarrättens eller rege- tan på kammarrättens eller regeringsrättens beslut skall betala an- ringsrättens beslut skall betala an-
ståndsränta för sådan del av av- ståndsränta för sädan del av av-
giftsbeloppet som genom beslutet giftsbeloppet som genom beslutet
har fastställts till betalning. Ränta har fastställts till betalning. Ränta
som understiger femtio kronor skall som understiger femtio kronor skall
dock ej påföras. Ränta utgår för dock cj påföras. Ränta utgär för
varje kalenderar efter den räntesats varje kalenderär efter den räntesats som för det året gäller enligt 24a§ som för det året gäller enligt 24a§8 andra stycket. andra stycket med tillägg av tre
procentenheter.
Anständsränta utgår från och med månaden efter den, då avgiften skulle ha erlagts om anstånd icke hade medgivits, till och med den månad, då
anständstiden gätt till ända.
Denna lag träder i kraft den I januari 1984. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande I fråga om
I. ränta enligt 24a§ som beräknas enligt den ärliga avgiftsdebiteringen
är 1984 eller tidigare, 2, respitränta, anståndsränta och restitutionsränta som belöper på tid
före ikraftträdandet. ” Senaste lydelse 1982: 122.
6 Förslag till
Lag om ändring i tullagen (1973: 670)
Härigenom föreskrivs att 20a och 2288 tullagen (1973:670) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Ivdelse Föreslagen lydelse
20 a 8!
Ränta enligt 208 utgår för visst Ränta enligt 208 utgår för visst
kalenderår efter den högre av de kalenderär efter den räntesats som räntesatser som gäller vid beräk- motsvarar det av riksbanken fastning av ränta för det året enligt 698 ställda diskonto som gäller vid ut-
I mom. andra stycket uppbördsla- gången av december det föregåen-
gen (1953:272). För tid som infaller de året med tillägg av tre procent-
efter utgången av det är då införsel- enheter. För tid som infaller efter
avgiften slutligt fastställes tillämpas utgången av det är då intörselavgifdock den räntesats som gäller för ten slutligt fastställes tillämpas
det året. Räntebelopp som under-. dock den räntesats som gäller för stiger femtio kronor påföres ej. det året. Räntebelopp som under-
stiger femtio kronor påföres ej.
Vid beräkning av ränta enligt 20§ första eller andra stycket gäller at
ränta utgår
från utgängen av den andra månaden efter den då varan angavs till förtullning, dock att ränta på avgift, som motsvarar tidigare äterbetalat
avgiltsbelopp, utgår från utgången av den månad då beloppet återbetalades, till och med den månad då beloppet skall erläggas. Ränta enligt andra stycket utgår ej för längre tid än två år utom i fall som avses I 208 första stycket 3.
Ränta enligt 205 fjärde stycket utgår för den tid fördröjningen omfattar.
Har beslut, som föranlett ränta, ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall ny beräkning av ränta göras och för mycket påförd ränta återbetalas. Ränta utgår ej på räntebelopp som tullskyldig älägges betala enligt 208 utöver tidigare erlagd ränta. :
Bestämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgilt äger motsvarande tillämpning beträffande ränta enligt denna paragraf.
27 Är 0
Har tullskyldig inbetalat tull eller annan införselavgilt med högre belopp än han rätteligen har att erlägga. återbetalas överskjutande belopp. Motsvarande gäller när han inbetalat tull eller annan införselavgift trots att avgilt ej skall utgå. Har med stöd av 58 tullförordningen (1973:979) meddelats förordnande att tull inte skall utgå för vara av visst slag återbetalas inbetalat tullbelopp. Belopp. som den tullskyldige kan dra av enligt lagen (1968: 430) om mervärdeskatt, återbetalas dock ej.
På belopp som återbetalas utgär På belopp som återbetalas utgår ränta. Ränta utgår även på ränta ränta. Ränta utgår även på ränta
! Senaste lydelse 1979:979, 2 Senaste lydelse 1980: 450.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
enligt 208 som äterbetalas, Vid rän- enligt 208 som återbetalas. Vid ränteberäkningen tillämpas bestäm- teberäkningen tillämpas bestäm-
melserna i 20a§ första stycket. melserna 1 20a§8 första stycket.
Ränta utgår från utgängen av den Räntan skall dock beräknas utan
månad under vilken beloppet er- tillägg av där angivna procentenhe-
lagts till och med den månad då be- ter. Ränta utgår från utgången av loppet utbetalats. den månad under vilken beloppet erlagts till och med den månad då
beloppet utbetalats.
Har beslut, som föranlett ränta enligt andra stycket, ändrats på sädant sätt att ränta icke skulle ha utgätt eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall den tullskyldige återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgift gäller därvid i tillämpliga delar.
Vid återbetalning till den tullskyldige får avdrag göras för till betalning förfallen tull eller avgift som den tullskyldige har att erlägga till tullverket.
Denna lag träder i kraft den I januari 1984, Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränta som belöper på tid före ikraftträdandet.
Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1983-10-13
Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist,
Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Andersson, Rainer,
Boström, Bodström, Göransson. R. Carlsson, Holmberg, Thunborg
Föredragande: statsrådet Feldt
Lagrådsremiss om ändringar i taxeringsförfarandet m. m.
1¶Inledning
Enligt regeringens bemyndigande den 13 maj 1982 har chefen för dåvarande budgetdepartementet tillkallat cn kommitté! (B 1982:03) med uppdrag att se över bl.a. det grundläggande taxeringsförfarandet i första instans och skatteprocessen. Kommittén har antagit namnet skatteförenk- .
lingskommittén. Som ett led i översynsarbetet har kommittén lagt fram ett '
par förslag i betänkandet (Ds Fi 1983: 16) Vissa ändringar i taxeringsförfa- : randet. |
Kommitténs förslag gäller dels bestämmelserna om taxeringsnämndens
beslutsförhet med ordföranden ensam, dels bestämmelserna om taxerings-
nämndens underrättelseskyldighet. Förslaget angående ordförandens beslutanderätt gäller den beloppsgräns på 500 kr. över vilken en avvikelse
inte får gå för att ordföranden skall kunna meddela beslutet ensam. Försla-
get angående nämndens underrättelseskyldighet syftar till ett förenklat förfarande i vissa fall. Kommitténs betänkande har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna samt kommitténs förslag till lagändringar bör fogas till protokollet i detta ärende som biluga I resp. bilaga 2. För remissinstansernas ställningstaganden kommer jag att redogöra i an-
slutning till min behandling av de olika frågorna.
Jag föreslår vidare ett förtydligande av taxeringslagens bestämmelser
om besvär till mellankommunala skatterätten av vissa koncernbolag. Jag tar också upp ett par frågor på uppbördsområdet. Det gäller för det första frågan vilka räntesatser som bör gälla när staten återbetalar skatt till
! Generaldirektören Gösta Ekman, ordförande, länsrådet Sven Gunnarsson, f.d. riksdagsledamoten Wilhelm Gustafsson, riksdagsledamöterna Anna Lindh, Tage Sundkvist. Karl-Erik Svartberg och Knut Wachtmeister, lagmannen Bertil Wennergren samt riksdagsledamoten Hans-Olov Westberg. 2 Riksdugen 1983184.1 suml. Nr 58.
den enskilde resp. när den enskilde betalar skatt efter den ordinarie betal-
ningstidpunkten. För det andra behandlar jag frågan om överföring av
skatt till främmande stat i enlighet med internationella överenskommelser i
ämnet.
2¶Vissa frågor angående taxeringsförfarandet
2.1 Enmansbeslut i taxeringsnämnd Nuvarande ordning
Som huvudregel för taxeringsnämndens beslutförhet gäller enligt 63 § taxeringslagen (1956:623), TL, att beslut fär fattas om ordföranden och
minst två andra ledamöter är närvarande. Öm taxeringsnämndens distrikt omfattar mer än en kommun fordras dock att minst tre andra ledamöter är närvarande. Från detta krav på fullsutten nämnd görs vissa undantag. Beslut får nämligen under vissa förutsättningar meddelas av ordföran-
den ensam. Så får först och främst ske när beslutet inte innefattar en prövning av ärendet i sak. För att ordföranden ensam skall få meddela ett beslut som innebär sakprövning förutsätts att det är fråga om något av särskilt angivna fall.
Ordföranden är sålunda ensam beslutför i såk om beslutet om taxering inte innebär avvikelse från självdeklarationen eller annan uppgift som den
skattskyldige lämnat till ledning för sin taxering, om beslutet medför av vikelse som uppgår till högst 500 kr. taxerad inkomst, om beslutet innebär
rättelse av ett tidigare beslut som till följd av skrivfel, räknetel eler annat
sådant förbiscende innehåller uppenbar oriktighet eller om beslutet avser ärende i vilket saken är uppenbar. Ordförandens behörighet att ensam
meddela beslut i dessa fall är dock inte oinskränkt. Som allmän förutsättning gäller nämligen att beslut av ordföranden ensam får meddelas bara om det inte av särskild anledning är påkallat att ärendet prövas av fullsutten
nämnd. Skäl för sådan prövning kan exempelvis vara att frågan är komplicerad eller av principiell natur.
Nuvarande bestämmelser om taxeringsnämndens beslutförhet med ordföranden ensam infördes år 1979 genom den s.k. RS-reformen. Den itråga-
varande beloppsgränsen på 500 kr. valdes efter förebild av motsvarande
föreskrift beträffande dåvarande skatterätterna. Bestämmelser om ensamdomares behörighet i länsrätt, som ersatte de tidigare skatterätterna, finns 1 18 § lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Beloppsgrän-
sen i denna lag höjdes till 2500 kr. den I juli 1982.
Kommitténs förslag
Det är enligt kommitténs mening viktigt att de förtroendevalda ledamö-
ternas arbete inriktas på de beslut i främst bedömningstrågor där lekman-
nainflytandet kan ha väsentlig betydelse. Kommittén anser det därför värdefullt om taxeringsnämnden inte behöver belastas med beslut i ärenden av rutinmässig karaktär. Ärenden som bara leder till avvikelser på
förhållandevis låga belopp är till mycket stor del av sådan karaktär och bör kunna avgöras av ordföranden ensam.
Som bakgrund för sina överväganden lämnar kommittén vissa statistikuppgifter. Enligt dessa, som avser 1981 års taxering, ändrades den statliga taxeringen för fysiska personer med belopp upp till 2.000 kr. i 1 094000 fall.
Avvikelserna på belopp över 2000 kr. gällde 443 000 fall. Enligt kommitténs bedömning var en stor del av avvikelserna rättelse av sådana tekniska
och formella fel att saken varit uppenbar och beslut kunnat meddelas av
ordföranden ensam. Kommittén föreslår mot denna bakgrund att nuvarande beloppsgräns på
500 kr. höjs till 2500 kr. i överensstämmelse med den uppjustering som
redan tidigare gjorts i fråga om ensamdomares behörighet i länsrätt. Kom-
mittén tillägger att ärenden i taxeringsnämnden som gäller mindre än 2 500 kr. sannolikt oftare är mer rutinmässiga och okomplicerade än mål rörande
motsvarande belopp i länsrätten. Kommittén framhåller också att ett
ärende även i fortsättningen skall prövas av fullsutten nämnd om avvikelsen rör en komplicerad eller principiell fråga eller om det är påkallat av annan särskild anledning.
Remissyttrandena
Kommitténs förslag om en höjning av beloppsgränsen tillstyrks av remissinstanserna. Tre instanser förordar att beloppsgränsen bestäms till 5000 kr.
Överväganden och förslag
När nuvarande regler om taxeringsnämndsordförandens beslutanderätt infördes innebar de något helt nytt i taxeringsförfarandet i första instans. Det föll sig därför naturligt att välja en beloppsgräns i överensstämmelse
med vad som då gällde i fråga om enmansmål i högre instans. Reglerna har enligt vad jag erfarit fungerat på ett tillfredsställande sätt och det är enligt
min mening lämpligt att också nu följa beloppsgränsen för enmansmålen i
länsrätt. Jag föreslår att 63 § andra stycket 3 TL ändras i överensstäm-
melse med detta. De nya bestämmelserna bör tillämpas första gången vid
1984 års taxering.
2.2 Taxeringsnämndens underrättelseskyldighet
Nuvarande ordning
Om taxeringsnämnden beslutar att frångå den skattskyldiges självde-
klaration eller annan uppgift eller upplysning som den skattskyldige lämnat till ledning för sin taxering, skall deklarationen enligt 69 § I mom. Ti
förses med uppgift om avvikelsen och skälen för denna. I sådant fall skall också en underrättelse sändas till den skattskyldige. Denna skall innehälla uppgift om i vilka hänseenden deklarationen har frångåtts och skälen för taxeringsnämndens beslut. I underrättelsen skall också finnas en upplysning om möjligheten att få beslutet omprövat av taxeringsnämnden. Skyldighet att skicka underrättelse om nämndens beslut föreligger också då taxering för inkomst eller förmögenhet åsatts en skattskyldig som inte
lämnat någon deklaration.
En underrättelse till den skattskyldige skall enligt 6985 4 mom. TL
sändas i vanligt brev. I särskilda fall får dock försändelsen rekommenderas
eller delges den skattskyldige. Vidare gäller enligt 31 § taxeringskungörelsen (1957:513) att underrättelsen skall vara underskriven av taxeringsnämndens ordförande eller föredragande i nämnden och att den skall expedieras snarast efter det att nämnden fattat sitt beslut om taxeringen och senast i samband med att deklarationen eller annan uppgift överlämnas för registrering.
Kommitténs förslag
Kommitténs förslag i förevarande del grundas på en önskan att så långt möjligt avlasta taxeringsfunktionärerna arbetsuppgifter. som bedöms vara mer betungande än som är motiverat med hänsyn ull den betydelse sorn arbetsinsatserna kan beräknas ha för de skattskyldiga. Tanken är att taxe-
ringsfunktionärerna skall få ökade möjligheter till fördjupad kontroll i olika
former. Vad kommittén nu tar upp är möjligheten att i vissa fall informera om en gjord avvikelse utan att som f.n. tillställa den skattskyldige en särskild underrättelse.
Enligt kommitténs mening bör underrättelse om formella fel och vissa materiella avvikelser kunna lämnas på annut sätt än ecnom ett särskilt skriftligt meddelande. Närmast till hands ligger enligt kommitténs bedöm-
ning att på ett eller annat sätt underrätta den skattskyldige om avvikelsen i
samband med att han tillställs skattsedeln på slutlig skatt.
En reform av detta slag bör enligt kommitténs mening avvägas med särskild hänsyn dels tll den skattskyldiges intresse av att kunna få ett taxeringsbeslut omprövat av taxeringsnämnden, dels ull möjligheterna att rätta misstag vid taxeringen I administrativ ordning enligt 72 a § TEL. Med detta följer, anser kommittén, att en reform bara bör omfatta frågor som den skattskyldige inte alls eller endast i undantagsfall har anledning att begära omprövning av. Detta leder i sin tur enligt kommitténs mening till att reformen bör avse bara rent formella fel såsom felräkning. felöverföring och skrivfel samt i övrigt rättelse till den skattskyldiges fördel av intäkt. förmån eller avdrag som till beloppet eller beloppsintervall är fastlagt i skattelagstuftningen. Med hänsyn till att en felaktigt vidtagen ändring bör kunna rättas till utan att den skattskyldige behöver anföra besvär finner kommitten att reformen också bör hållas inom rumen för sådana företeelser son går alt rätta enligt bestämmelserna 1 72 a § TLL.
Den lösning som kommittén med hänsyn tll här angivna synpunkter anser sig böra föresla innebär att det nuvarande underrättelseförfarandet
inte skall behöva tillämpas när det är fråga om rättelser av felaktigheter av
det slag som anges i punkterna 1-5 och 7172 a § TEL. Som framgår av det
följande skall den skattskyldige i stället informeras om avvikelsen via
skattsedeln på slutlig skatt. Sävitt gäller punkt f — dvs. rättelse av uppenbar felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i deklaration — sätts dock den gränsen. att underrättelse i nuvarande ordning fär underlå-
tas bara om avvikelse görs med högst 5000 kr. taxerad inkomst. Avser
avvikelsen felaktighet enligt någon av punkterna 2—5 eller 7 får underrättelse underlätas endast om rättelsen leder till lägre taxering eller till lägre skatt för den skattskyldige. De avvikelser det i dessa fall enligt kommitténs redovisning i praktiken är fråga om är felaktighet beträffande underlag för
skogsvärdsavett eller angående fastighets taxeringsvärde, felaktighet i
fråga om beräkning av intäkt av villafastighet. procentavdrag eller garantibelopp. felaktighet I fråga om avdrag som medges utan särskild utredning (sparavdrag. extra avdrag under annan fastighet och 100/1 000-kronorsavdragen under tjänst) och felaktighet i fråga om förutsättningarna för skattereduktion. För att underrättelse i nuvarande ordning skall få underlåtas krävs I samtliga fall dessutom att det inte av särskilda skäl är påkallat att den skattskyldige underrättas. Kommittén påpekar att ett särskilt skäl
att lämna underrättelse bl. a. föreligger då formella avvikelser görs i både
höjande och sänkande riktning och det kan befaras att nettoändringen kan
framstå som svårbegriplig för den skattskyldige.
Som redan nämnts skall den skattskyldige i de redovisade fallen ges information om avvikelserna via skattsedeln. Detta skall tillgå på så sätt att skattsedeln förses med en kryssmarkering som anger att avvikelse gjorts och att den skattskyldige med ledning av upplysningstexten i broschyren Kontrollera din skatt” kan utläsa vilka typer av avvikelser som anges med kryssmarkeringen. Denna broschyr utsänds tillsammans med skattsedeln. Information om den nya ordningen skall vidare ges i ”Daes att deklarera” och RSV:s deklarationsupplysningar.
Kommittén har slutligen sökt bedöma effekten av sitt förslag. Undersök-
ningar beträffande 1979 och 1981 års taxeringar har enligt kommittén visat att avvikelser görs I ca 1.8 miljoner deklarationer och att avvikelserna berör mer än 3,25 miljoner avvikelsepunkter. Vid taxeringen är 1981 avsåg 741000 av dessa formella brister såsom felräkning, felöverföring och liknande. I många fall utgjorde vidare tillrättaläggandet av sådana brister den enda rättelseätgärden. Enligt kommitténs bedömning skulle den föreslagna ordningen medföra att antalet underrättelser om avvikelser reducerades med mellan 300000 och 400 000. Detta skulle medföra en tidsvinst i granskningsorganisationen motsvarande ca 35 årsarbetskrafter.
Remissyttrandena
Kommitténs förslag har blivit föremål för starkt delade meningar hos
remissinstanserna. Alla vitsordar dock att det är angeläget att söka åstadkomma förenklingar i taxeringsnämndens arbete genom olika slags reformer. Flera instanser befarar emellertid att kommittén underskattat det merarbete som de lokala skattemyndigheterna kan få genom de skattskyldigas förfrågningar om kryssmarkeringarnas innebörd. Vinsterna genom reformen befaras därför bli marginella. Många remissinstanser tillstyrker dock att den föreslagna ordningen införs. 1 flera fall kompletteras denna
tillstyrkan med ett önskemål om att reformen följs upp så att de verkliga
effekterna blir klarlagda.
För att så långt möjligt minska riskerna för att reformen får till följd att underrättelseskyldigheten i praktiken flyttas från taxeringsnämnderna till de lokala skattemyndigheterna föreslår flera remissinstanser modifieringar
av olika slag.
RSV föreslår sålunda att skattsedeln skall förses med en kodsiffra för det slags felaktighet som avvikelsen avser. Genom att kodsiffrornas innebörd förklaras på skattsedeln eller i broschyren ”Kontrollera din skatt” kan den
skattskyldige själv ta reda på vilken typ eller vilka typer av felaktigheter
som taxeringsnämnden rättat. Ett liknande förslag redovisar också TCO.
Länsstyrelsen i Värmlands län föreslår att den av kommittén föreslagna
metoden skall få användas endast när det är fråga om en avvikelsetyp. Länsrätten i Malmöhus län, som också ställer sig tveksam till kommitténs
förslag. förordar att nuvarande underrättelseförfarande rationaliseras ge-
nom förenklade blanketter.
Åtskilliga remissinstanser överväger särskilt kommitténs förslag i den del som det gäller avvikelse till den skattskyldiges nackdel. RSV anser
sålunda att den föreslagna beloppsgränsen på 5000 kr. taxerad inkomst är för hög. Den bör enligt RSV:s mening sättas ned till 2500 kr. Kammarrät-
ten i Göteborg och länsrätten i Malmöhus län framhåller att regeln om att
den skattskyldige på ett klart sätt skall underrättas om innehållet i ett
beslut vilar på en viktig förvaltningsrättslig princip. Båda myndigheterna
finner det mot denna bakgrund särskilt betänksamt att slopa underrättelser
vid rättelser av felräkningar och felöverföringar till den skattskyldiges nackdel. Denna del av kommittens förslag avstyrker de därför.
Överväganden och förslag
Jag ser det i likhet med remissinstanserna som angeläget att man så långt
möjligt begränsar och underlättar taxeringsfunktionärernas mer rutinmäs-
siga arbetsuppgifter. De får på så sätt mer tid för det egentliga gransknings-
arbetet. Detta är viktigt särskilt med tanke på de insatser som behövs i
fråga om de svårkontrollerade deklarationerna.
En förutsättning för en förenkling av underrättelseförfarandet måste vara, att den skattskyldige får en med hänsyn till avvikelsebeslutets karak-
Prop. 1983/84: 58 ba w
tär tillfredsställande information. Det bör naturligtvis också vara klart att reformen verkligen kommer att medföra en rationalisering för skattecadministrationen. Man kan enligt min mening hysa viss tveksamhet inför den lösning som kommittén förordar. Det finns enligt min mening anledning att räkna med att de skattskyldiga ofta kommer att finna meddelandet svårbegripligt. Som bl.a. RSV framhållit övervältras därmed ett arbete på de lokala skattemyndigheterna med att tå fram deklarationerna och besvara frågor, Jag anser att en reform mäste sökas inom snävare linjer. Jag ser för
egen del valet stå mellan två huvudalternativ.
Enligt det ena bygger man på kommitténs förslag om en kryssmarkering
på skattsedeln men läter denna markering avse bara en eller högst två av
de olika avvikelsetyperna. Det är naturligt att i så fall välja de avvikelsetyper som är mest frekventa och att beskriva dessa direkt på skattsedeln.
Det andra huvudalternativet innebär att varje avvikelsetyp förses med
en kodsitfra vilkens innebörd beskrivs på skattsedeln eller i broschyren
"Kontrollera din skatt”. Enligt detta alternativ förutsätts vidare att det förenklade underrättelseförfarandet får användas bara om avvikelsen avser en eller högst två avvikelsetyper och alltså kan beskrivas genom att högst två kodsilfror anges på skattsedeln.
Det första alternativet har den fördelen att det är mycket lättillämpat för taxeringsfunktionärerna. Det är dock så snävt att det kan ifrågasättas om det ger de förenklingseffekter som bör uppkomma för att reformen skall vara verkligt meningsfull.
Det andra alternativet ger ett vidare användningsfält. Det synes ocksä vara tillräckligt lättillimpat för att taxeringsfunktionärerna utan större svårighet skall kunna välja och ange rätt kodsiffra på deklarationen för vidare markering på skattsedeln. Jag föreslår därför att detta andra alternativ väljs.
Den av mig föreslagna ordningen bör i enlighet med kommitténs förslag bara få tillämpas när avvikelsen gäller uppenbara felaktigheter av det slag som avses i 72a§ 1—S5 eller 7 TL. Den gruppering av felaktigheterna som TE har är emellertid i vissa delar inte lämplig att användas när innebörden av en avvikelse skall beskrivas för den skattskyldige. 1 några av TL:s grupper ingår vidare felaktigheter av sådant slag att det knappast är aktuellt eller lämpligt att ha med dem i ett förenklat underrättelseförfarande. För att förfarandet skall bli enkelt och rationellt krävs att de felaktigheter som skall få omfattas av förfarandet begränsas och grupperas med särskild hänsyn till den skattskyldiges möjligheter att förstå vari avvikelsen ligger. En från dessa synpunkter tillfredsställande lösning får man enligt min mening genom att behålla de två grupperna i 72a§ I och 3 och dela upp de
övriga felaktigheter som bör omfattas av förfarandet på tre särskilda punk-
ter. Den ena av dessa bör avse felaktighet i fråga om det extra avdraget under inkomst av annan fastighet (25§ 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen (1928:370). KL), den andra felaktighet i fråga om schablonav-
dragen under inkomst av tjänst (33 § 2 mom. KL) och den tredje felaktighet i fråga om det s.k. sparavdraget (398 3 mom. KL).
Jag föreslår i enlighet med vad jag nu sagt att det förenklade underrättel-
seförfarandet skall få tillämpas när en avvikelse gäller uppenbar felaktighet som kan hänföras till högst två av de här redovisade grupperna. Det återstår emellertid att ta ställning till ytterligare ett par frågor.
Några remissinstanser som i princip ställer sig positiva till kommitténs förslag anser att ett förenklat underrättelseförfarande inte bör användas när avvikelsen är till den skattskyldiges nackdel och alltså regelmässigt innebär en höjning av skatten. Jag anser också för egen del att det finns skäl att i varje fall t.v. behålla nuvarande underrättelseförfarande när en avvikelse medför att den skattskyldiges taxering höjs. Ett förenklat underrättelseförfarande bör sålunda bara få användas om avvikelsen leder till lägre taxering. Om en avvikelse avser två av angivna punkter kan det naturligtvis ibland vara fråga om ändring i både höjande och sänkande riktning men som totalt medför att taxeringen blir lägre. I sådant fall torde det ofta föreligga skäl att underrätta den skattskyldige om avvikelsen i vanlig ordning. Frågan om möjligheten att i viss utsträckning tillämpa förfarandet också när avvikelsen är till den skattskyldiges nackdel får bedömas sedan man fått erfarenhet av det nya förfarandet.
Enligt kommitténs förslag får ett förenklat underrättelseförfarande vid avvikelse på grund av uppenbar felräkning eller felöverföring i deklarationen bara användas om rättelsen avser högst 5000 kr. taxerad inkomst. Enligt min mening bör avvikelse till den skattskyldiges förmån också i sådana fall få ske utan hänsyn till någon beloppsgräns på samma sätt som — i överensstämmelse med kommitténs förslag — bör gälla i fråga om de övriga avvikelsetyperna.
Jag föreslår sålunda sammanfattningsvis att en skattskyldig skall kunna
underrättas om avvikelse från deklarationen genom högst två kodsiffror på
skattsedeln och hänvisning till en kodförteckning på skattsedeln celler i broschyren ”Kontrottera din skatt”, om avvikelsen är att hänföra till högst 1vå av de förut redovisade avvikelsetyperna och innebär ändring till den skattskyldiges förmån. En grundförutsättning är dock att inte särskilda skäl i det enskilda fallet talar för att den skattskyldige underrättas genom
ett särskilt skriftligt meddelande. Som någon remissinstans påpekat bör
också en föreskrift om det förenklade underrättelseförfarandet tas in i 69 § I mom. TEL. Detta medför lagtekniskt även den fördelen att en skattskyldig, som av misstag inte fått kodbeteckningen utsatt på skattsedeln, kommer i åtnjutande av en förlängd besvärstid enligt 99 & TL på samma sätt som en skattskyldig som inte fått föreskriven underrättelse under taxe-
ringsåret.
Prop. 1983/84: 58 to 'n
3¶Rätt besvärsinstans för koncernbolag
Mellankommunala skatterätten har i en skrivelse den 11 maj 1983 till justitiedepartementet tagit upp frågan om rätt besvärsinstans för vissa koncernbolag. Skrivelsen har överlämnats vill finansdepartementet.
Frågan gäller bestämmelserna i 73 § TEL om besvär över taxeringsnämnds beslut. Paragrafens fjärde stycke innehåller en regel om att besvär rörande taxering av aktiebolag som tillsammans med annat sådant bolag utgör koncernbolag skall prövas av den mellankommunala skatterätten. om bolagen lämnat eller skulle ha fämnat självdeklaration inom skilda län. I bestämmelsen görs en hänvisning tull koncernbolagsbestämmelserna i 221 § lagen (1944: 705) om aktiebolag. Denna lag har numera upphävts och ersatts av aktiebolagslagen (1975: 1385), I sistnämnda lag finns bestämmelser om koncernbolag i I kap. 2 §: 13 § lagen (1975: 1386) om införande av 1975 års aktiebolagslag stadgas att om det i lag eller annan författning
förekommer hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i
den nya aktiebolagslagen skall den nya bestämmelsen tillämpas. Stadgandet innebär att forumbestämmelsen i 73 § fjärde stycket TE gäller koncernbolag enligt 1975 års aktiebolagslag. Mellankommunala skatterätten påpe-
kar att detta förhållande inte alltid observeras av de skattskyldiga och av
myndigheter, vilket är olyckligt, eftersom bestämmelserna 1 de angivna lagrummen inte är helt identiska. Den viktigaste skillnaden torde vara alt det numera erfordras röstmajoritet och inte som tidigare kapttalmajoritet i ett bolag för att det skall anses som dotterbolag. Enligt mellankommunala skatterättens mening bör lagrummet ändras så att hänvisningen görs direkt till I kap. 2 § aktiebolagslagen.
Jag delar mellankommunala skatterättens uppfattning att det i 73 § fjärde stycket TI. bör anges att fråga är om koncernbolag enligt I kap. 28 aktiebolagslagen. Jag förordar säledes att ändring vidtas i detta hänseende.
4 Räntorna
4.1 Nuvarande ordning
Räntor enligt uppbördslagen
När en skattskyldig har rätt att få tillbaka inbetald skatt eler är skyldig
att betala skatt som påförs sedan debiteringen av slutlig skatt avslutats skall enligt uppbördslagen (1953: 272). UBL. ränta beräknas. Ränta beräknas också i vissa fall när skattskyldig får anstånd med inbetalningen av skatt.
De räntor som beräknas vid återbetalning är av två slag. ö-skatteränta och restitutionsränta. Ö-skatteränta utgår enligt 69 § I mom. UBIL vid återbetalning av överskjutande preliminär skatt och påförs vid debitering-
Prop. 1983/84: 58 : 26
en av den slutliga skatten. Restitutionsränta utgär när en skattskyldig annars har rätt att få tillbaka skatt. Sådana återbetalningar föranleds i stort sett av taxeringsnedsättningar eller rättelser av debiteringen.
Den tid för vilken ö-skatteränta beräknas kan vara tolv eller sex månader. Ränta för en beräknad tid av tolv månader utgår på preliminär skatt som betalats senast den IR januari året efter inkomståret. Den kortare räntetiden gäller när skatten betalts etter den 18 januari men senast den 30 april året efter inkomstäret. Vidare gäller den spärregeln att räntebeloppen
tillsammans inte får överstiga [00000 kr.
Räntesatserna för ö-skatteränta fastställs av RSV i december året före det år under vilket räntan påförs t samband med debiteringen av den slutliga skatten. Därvid gäller enligt anvisningarna till 69 § UBL att räntesatserna skall bestämmas mel utgångspunkt i den högsta allmänt förekommande årsränta som vid fastställelsen tillämpas vid inlåning i bank. Om en på detta sätt beräknad räntesats inte utgörs av het eller halv procentenhet, skall räntesatsen jäninas till närmast högre sådan procentenhet. I enlighet med föredragandens uttalande i prop. 1974:159. som godkändes av riksdagen (SKU 57, rskr 360) har RSV fastställt räntesatserna med utgångspunkt i den årsränta som bankerna tillämpat vid inläning på tolv månaders räkning.
Restitutionsränta utgår enligt den räntesats för tolv mänaders ö-skatteränta som tillämpats eller skall tillämpas det är för vilket restitutionsränta skall beräknas. Räntan beräknas i princip från det att skatten inbetalats av den skattskyldige t.o.m. månaden för återbetalningen.
Den ränta som en skattskyldig skall betala när han påförs skatt sedan debiteringen av den slutliga skatten avslutats (tillkommande skatv, benämns i 32 § UBL respitränta. Också denna ränta utgår enligt den räntesats för tolv månaders ö-skatteränta som tillämpats eller skall tillämpas det är för vilket respitränta skall beräknas. Om respitränta skall beräknas för tid efter det år dä den tillkommande skatten debiteras skall dock den räntesats tillämpas som gäller för debiteringsåret. Räntan beräknas —
bortsett från några undantag — fr.o.m. den I april året efter taxeringsåret
t.o.m. den mänad då den tillkommande skatten förfaller till betalning.
Respitränta får dock inte beräknas för längre tid än två år. Att räntan
beräknas fr.o.m. den I april har sin förklaring i att den skattskyldige vid debiteringen av den tillkommande skatten också påförs den kvarskatteavgift som skulle utgått om skatten beaktats vid debiteringen av den slutliga skatten. Kvarskatteavgiften har ansetts så avvägd att den täcker statsverkets ränteförluster t.o.m. 31 mars äret efter taxeringsäret.
Anständsränta utgår enligt 49 § 4 mom. UBL bl.a. när en skattskyldig som anfört besvär över taxeringen får betalningsanstånd av länsstyrelsen på grund av att det skulle medföra betydande skadeverkningar för den skattskyldige eller annars framstå som obilligt att framtvinga en betalning innan taxeringsfrågan avgjorts. Sådan ränta utgår också när den skattskyl-
dige får anstånd med betalningen av kvarstående eller tillkommande skutt
som påförts på grund av att 3 § lagen 11980:865) mot skatteflykt har
tillämpats. Räntan beräknas från utgången av den manad då skatten skulle ha betalats om anstånd inte medgetts t.o.m. den månad då anståndstiden gått till ända.
Anständsränta utgår i likhet med restitutionsränta och respitränta enligt
den räntesats för tolv månaders ö-skatteränta som tillämpats eller skall tillämpas det år för vilket anständsränta skall beräknas.
Räntor enligt vissa andra förtattningar
Räntesatsen för tolv månaders ö-skatteränta skall också tillämpas entiet bestämmelser i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. AGE. tullagen 11973: 670) och lagen (1958: 295) om sjömansskatt. SjL..
Denna räntesats för ö-skatteränta skall sålunda enligt AGL bl. a. tillämpas på den ränta som utgår när skatt inte fastställts inom åtta månader etter det att bouppteckning eller deklaration senast skulle ha varit ingiven. Detsamma gäller ränta som utgår på tillkommande skattebelopp. på skatt som betalas genom skuldebrev eler skuldförbindelse. på skatt för vilken
betalningsanstånd meddelats eler på skatt som återbetalas. De här redovi-
sade räntebestämme!serna finns i 52 § I och 2 mom... 52a §. 55 §2 mom.
och 61a & AGL.
Enligt tullagen gäller räntesatsen för tolv månaders ö-skatteränta dels då ränta skall beräknas på tull eller annan införselavgift som tullskyldig skall betala ytterligare på grund av exempelvis omtulltaxering eller beslut av kammarrätt eller regeringsrätten. dels då tullskyldig har rätt att få tillbaka inbetalad tull eller införselavgift (20a och 22 §§).
I fråga om sjömansskatt skall räntesatsen för tolv månaders ö-skatteränta tillämpas vid återbetalning av skatt (36 § 3 mom. SjL).
Räntebestämmelserna i lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. AVGL. ingår i ett system för upphörd av arbetsgivaravgifter som är utformat efter mönster av UBL:s system. I överensstämmelse härmed har också reglerna för beräkning av ränta stor överensstämmelse med vad som gäller enligt UBL.
Räntan på överskjutande avgift utgär enligt 24a §& AVGL alltid efter räntesatsen för tolv månaders ö-skatteränta. En reglering av räntan med hänsyn till räntetiden görs på så sätt att ränta på avgift. som betalats senast den I8& december under utgiftsåret, beräknas för en tid av 14 månader medan ränta på ej debiterad preliminär avgift. som betalats efter den 18 december men senast den 30 april det följande året, utgår för en beräknad
tid av ätta månader. AVGL:s bestämmelser om räntesats för restitutionsränta (31 §), respit-
ränta (25 §) och anståndsränta (26 §) överensstämmer med vad som gäller i fråga om sådana räntor enligt UBL.
4.2 Överväganden och förslag
UBL:s nuvarande räntebestämmetser har gällt sedan år 1975 och är utformade i enlighet med de synpunkter som redovisades av utredningen om företagens uppgiftsplikt i betänkandet (SOU 1973: 33) Ränta och restavgift på skatt m.m. Ett väsentligt inslag är räntornas anknytning till det allmänna ränteläget och deras beräkning i övrigt med hänsyn ull kreditsynpunkter. Som har framgatt av min tidigare redogörelse har anknytningen vill det allmänna ränteläget ästadkommits genom att räntesatserna för ö-skatteränta årligen skall fastställas av RSV med utgångspunkt i den högsta allmänt förekommande ärsränta som vid fastställelsen gäller vid infaning It bank. Den högre av desså fastställda räntesatser blir sedan
tillämplig också på de andra räntorna.
Sedan bestämmelserna infördes har kreditinstitutens inlånings- och utläningsverksamhet successivt förändrats. Detta har inte minst gällt förmerna för bankernas inlåning och det är inte längre heh lätt att avgöra vilken räntesats som kan anses vara den högsta allmänt förekommande vid inlåning I bank. Det är därför angeläget att nu finna en annan form för
räntornas anknytning till det allmänna ränteläget. Det finns enligt min mening skäl att i framtiden avväga räntesatserna också med hänsyn till den skillnad som på den allmänna kreditmarknaden görs mellan inlänings- och
utlåningsräntorna.
Bankernas inlåningsräntor har hittills visat god följsamhet till riksban-
kens diskonto. Räntorna vid insättning på tolv månaders räkning hos bank har vidare legat i paritet med diskontot. Som exempel kan nämnas att bäde
diskontot och tolvmåänadersräntan var [19571 december 1981. I december följunde är var diskontot 1052 och tolvmånadersräntan 10.254.
Enligt min mening bör det diskonto som gäller vid utgången av december månad det år då räntesatserna f.n. fastställs kunna gälla vid uträkning av
sädan ö-skatteränta som utgår för tolv månader. Därmed följer att sådan
del av ö-skatteräntan som skall beräknas för en tid av sex månader bör motsvara en ränta efter halva diskontot. Någon särskild räntesats behövs dock inte för denna ränteuträkning. Den kan också göras med tillämpning av diskontot och den tid för vilken räntan utgår. Jag föreslår att UBL:s bestämmelser i 69 & I mom. ändras I enlighet med vad jag har sagt nu. Det
bör framhållas att mitt förslag medför att någon fastställelse av räntesatser inte kommer att bli behövlig i fortsättningen.
Enligt den utformning som nu gällande räntebestämmelser i övrigt har blir diskontot genom den föreslagna ändringen av 69 § I mom. räntesats också vid beräkning av restitutionsränta, respitränta och anståndsränta
enligt UBIL och AVGL. Så blir också fallet i fråga om de räntor enligt
AGL. tullagen och SjL för vilka jag har redogjort tidigare.
Detta resultat framstår som helt följdriktigt när det gäller räntor som utgår vid återbetalning av skatt eller avgift. En räntesats som i princip motsvarar diskontot framstår däremot som för låg I fråga om räntor som
utgår när betalningsanständ beviljats eller betalningen annars har blivit uppskjuten. I dessa fall bör enligt min mening en högre räntesats gälla. Fråga är då närmast med hur många procentenheter det för ö-skatteräntan tillämpliga diskontot bör uppräknas.
Den av mig föreslagna ordningen bygger liksom nuvarande räntesystem på en anknytning till det allmänna ränteläget som bl. a. speglas I kreditinsti-
tutens in- och utläningsräntor. Skillnaden mellan dessa synes i och för sig
kunna motivera en höjning med fyra-fem procentenheter.
Man bör emellertid enligt min mening inte grunda en höjning av räntesat-
sen enbart på rena kreditsynpunkter. Hänsyn bör också tas till att den
kredit som den skattskyldige fått genom att betalningen blivit senarelagd inte sällan har uppkommit oavsiktligt. Jag föreslår därför att förhöjningen bestäms till tre procentenheter för respitränta, anståndsränta och de övriga räntor som utgår när betalningen senareläggs. Räntebestämmelserna i UBI.. AGL. tuliagen, SjL och AVGL föreslås ändrade i enlighet härmed. I samband därmed bör också några ändringar av redaktionell natur göras i bestämmelserna.
Jag föreslår att de nya räntereglerna skall gälla fr. 0. m. år 1984. Äldre bestämmelser bör dock fortfarande ullämpas på respitränta, anständsränta och restitutionsränta som belöper på tid före den I januari 1984. Detsamma bör gälla också i fråga om ö-skatteränta och ränta enligt 24 a § AVGE, som
avser den årliga debiteringen år 1984 eller tidigare är.
Jap vill ull sist säga några ord om mitt förslags statsfinansiella etfekt.
Nuvarande regler om avrundning av räntesatserna för ö-skatteräntan kan i vissa lägen medföra att den beräknas efter räntesatser som överstiger gällande diskonto med en halv procentenhet. Detta inträffade vid fastställelsen av räntesatserna i december 1982. Som jag nämnt förut var diskontot då 1056 och bankernas inlåningsränta 10.252. Genom den föreskrivna förhöjningen ull närmast högre halva procentenhet blev räntesatserna för ö-skatteräntan 10,54 resp. 5,56 och alltså en halv procentenhet större än om diskontot varit direkt ullämpligt. Genom räntebestämmelsernas utformning kom denna skillnad också att gälla de övriga räntor som är anknutna till räntesats för ö-skatteräntor. Enligt beräkningar som gjorts av RSY:s uppbördssektion kun de ytterligare ränteintäkter som staten skulle ha fått om räntesatserna i stället vari direkt kopplade till diskontot uppskattas till 60 milj. kr. Detta belopp skulle naturligtvis varit större om den uv mig föreslagna regeln för bestämmande av räntesatsen för respitränta och anstandsränta också gällt. De ytterligare ränteintäkter som stutsverket ärligen kommer att få genom ändringen av räntesatserna för dessa räntor ligger i storleksordningen 25—30 milj. kr.
5¶Överföring av skatt till främmande stat
5.1 Inledning
De svenska reglerna om hur man skall förhindra att en och samma inkomst eller förmögenhet blir beskattad både i Sverige och i ett annat land har under senare är kompletterats på uppbördsområdet. Avsikten med dessa bestämmelser är först och främst att göra det möjligt att underlåta skatleavdrag på viss inkomst när skatteavdrag på inkomsten görs i det andra landet. Vidare skall bestämmelserna göra det möjligt alt föra över skatt. som har betalats i ett land, tll ett annat land, om skatten borde ha betalats i det andra landet. De nu angivna bestämmelserna om uppbörd och överföring av skatt I dubbelbeskattningssituationer finns dels i den interna svenska lagstiftningen, dels i överenskommelser som Sverige träf-
fat med de nordiska staterna.
Lagstiftningen tillkom är 1981 (prop. 1981/82:73, SKU 21, rskr 121, SFS 1981: 1317). Det har numera visat sig all det finns ett behov av att utvidga möjligheterna till överföring av skutt.
Förslag om en sådan utvidgning av överföringsmöjligheterna lades fråm i en lagrådsremiss som beslutades den 19 maj 1983. Förslaget innebar i princip att de i UBE angivna förutsättningarna för överförmg skulle slopas och - genom en hänvisning till träffade överenskommelser om uppbörd — ersättas av villkoren i dessa överenskommelser.
Lagrådet förordade i ett yttrande den 27 maj 1983 att lagregleringen gavs ett mer preciserat innehåll, varigenom riksdagen fick möjlighet att ta ställning till huvuddragen i denna.
Jag godtar vad lagrådet sälunda har förordat och lägger i det följunde fram ett förslag till reglering av en speciell fraga som rör överföring av skall.
5,2 Nuvarande ordning
Bestämmelserna om uppbörd och överföring av skatt med anledning av internationella överenskommelser finns i 44 a & UBL. Bestämmelserna innebär som jag nyss har antytt att de svenska skattemyndigheterna under vissa förutsättningar kan besluta dels att skatteavdrag för preliminär skatt inte skall göras i Sverige (44 a § första stycket). dels att preliminär skatt som betalats här i landet skall föras över till ett annat land (44 a § andra stycket).
Beslut om att skatteavdrag för preliminär skatt inte skall ske fattas av den lokala skattemyndigheten. Beslutet kan gälla antingen en arbetstagare med hemvist i Sverige som utför arbete i den andra staten eller en arbetstagure med hemvist i denna stat som utför arbete här i riket. Som villkor gäller att skatteavdrag på grund av arbetet görs i den andra staten.
Beslut om överföring av preliminär skatt fattas av länsstyrelsen. Man
skiljer I paragrafen på två fall. I det ena fallet är det en förutsättning att den
lokala skattemyndigheten meddelat beslut om att skatteavdrag får underlätas. Länsstyrelsen får då besluta att preliminär skatt som på grund av arbetet innehållits dessförinnan här i riket skall överföras till den andra stalen för all gottskrivas arbetstagaren där.
I det andra fallet gäller som förutsättning att det slutligt har bestämts att arbetstagarens inkomst av arbetet skall beskuttas i den främmande staten.
Länsstyrelsen får då besluta om överföring av innehkållen preliminär skatt. De här återgivna bestämmelserna infördes år 1981 i samband med att förhandlingar pågick om en nordisk överenskommelse om uppbörd av
skatt. En sådan överenskommelse har numera träffats i anslutning till det nordiska handräckningsavtalet och gäller för Sveriges del i enlighet med vad regeringen har föreskrivit I förordningen (1982:909) om avtal mellan Sverige, Danmark, Finland. Island och Norge om handräckning i skatteärenden.
Uppbördsöverenskommelsen ingicks mot bakgrund av att vissa problem uppkommit vid beskattningen av icke-norska företag och deras anställda. som I samband med prospekteringen och utvinningen av Nordsjö-oljan hade uppdrag i Norge inom byggnads- och entreprenadområdet. Säväl företagen som de anställda wsatltes nämligen för skatte- och avgiftskrav från både hemviststaten och Norge på grund av svårigheter att tolka och tillämpa vissa bestämmelser i dubbelbeskattningsavtalen.
Utgångspunkten för uppbördsöverenskommelsen har varit att preliminär skatt för inkomst av arbete i en nordisk stat skall betalas endast i en stat. även om skattemyndigheterna i arbetsstaten resp. företagets och de anställdas hemviststat har olika uppfattningar om beskattningsrätten enligt gällande dubbelbeskatiningsavtal. I överensstämmelse härmed ges i överenskommelsen regler för bestämmandet av i vilken stat den preliminära skatten skall betalas. De nämnda bestämmelserna i 44 a § första stycket UBL är utformade med beaktande av dessa regler I överenskommelsen.
Uppbördsöverenskommelsen innehäller också regler om överföring av skatt. Där föreskrivs att i en stat uttagen preliminär skatt på inkomst av arbete skall överföras till den andra staten för att där avräknas mot skatt på inkomsten, om det har fastställts att inkomsten skall beskattas i den senare staten.
I anslutning till artikel 201 handräckningsavtalet har träffats ytterligare en överenskommelse om överföring av skatt mellan de nordiska staterna. Denna överenskommelse innehåller generella regler om överföring. Det anges I punkt 5 av överenskommelsen att i en stat preliminärt eller slutligt
betald skatt på viss inkomst eller förmögenhet kan överföras till annan stat
för att där avräknas mot skatt på inkomsten eller förmögenheten.
3.3 Överväganden och förslag
Som jag har nämnt infördes bestämmelserna i 44 a 5 UBL innan någon uppbördsöverenskommelse hade träffats med de övriga nordiska staterna. Bestämmelserna utformades med hänsyn till vad som då kunde bedömas motsvara ett praktiskt behov inom ramen för en kommande överenskommelse. UBL:s bestämmelser om överföring av skat är emellertid på vissa punkter inskränkande i förhällunde ull säväl uppbördsöverenskommelsen som punkt 5 i överenskommelsen enligt artikel 20. Enligt UBL medges inte överföring av skatt i den utsträckning som förutses I överenskommelserna och som för svensk del numera har visat sig vara önskvärd. I det följäande begränsar jag emellertid mina förslag till att avse en speciell situation, där det har visat sig särskilt angeläget att kunna föra över skatt. Frågan om en ytterligare anpassning av reglerna till överenskommeilserna får övervägas i elt annat sammanhang.
Det är bara preliminär skatt som har innehällits på grund av arbetet i
fråga som enligt 44 a § får föras över till annat land. Överföring får alltså
inte ske av inbetald preliminär B-skatt eller kvarstående eller tillkommande skatt. Detta kan medföra vissa problem. Som exempel kan tas ett fall där en arbetstagare med hemvist i Sverige utför arbete i Norge. I detta exempel görs inte något skatteavdrag utan skatt på inkomsten erläggs i Sverige i form av preliminär B-skatt. Om det senare blir klarlagt att Norge har beskattningsrätt till inkomsten, blir det för svensk del aktuellt att i enlighet med det svensk-norska dubbelbeskauttningsavtalets bestämmelser undvika den dubbla beskattningen. Deua skall tillgå så utt svensk inkomstskatt på vanligt sätt beräknas på arbetstagarens sammanlagda inkomster,
således också på inkomsten från Norge, varefter den svenska skatten
genom avräkning skall sättas ned med ett belopp motsvarande högst den norska skatten på inkomsten från Norge. Det är emellertid enligt dubbelbeskattningsavtalet bara sådan skatt som har erlagts i Norge som fär avräknas. Det innebär att den skattskyldige maste betala skatt även ji Norge för att få avräkning i Sverige. Motsvarande regelsystem för undanröjande av dubbelbeskattning genom avräkning gäller enligt övriga svenska dubbelbeskattningsavtal.
Bestämmelserna medför salunda I det angivna fallet att dubbelbeskattningen inte kan upphävas om inte skatten först betalas i det andra landet. Fråga kan dock lösas genom en överenskommelse mellan de myndigheter som enligt dubbelbeskattningsavtalet är behöriga att handlägga ärenden angående avtalets tillämpning. För svensk del avgörs sådana ärenden av riksskatteverket eller regeringen vad gäller avtalen med de nordiska länderna. Den svenska behöriga myndigheten kan därvid. under förutsättning utt dubbelbeskattningen undanröjs, t.ex. medge avräkning för utländsk skatt utan att denna är erlagd.
För att förfarandet med avräkning av utländsk skatt i ett fall som det
nyss beskrivna skall bli så enkelt och rationellt som möjligt, bör behörig myndighet enligt dubbelbeskattningsavtal få besluta om överföring i sam-
band med avräkning. Överföring bör få ske av inbetald skatt oberoende av
i vilken form skatten uttagits — som preliminär, kvarstående eller tillkommande skatt.
I vissa situationer undanröjs dubbelbeskattning genom s.k. exempt, vilket innebär att inkomsten eller förmögenheten undantas från svensk beskattning. Även i sådana fall bör överföring kunna ske i samband med skattenedsättningen.
Av praktiska skäl bör det belopp som får överföras i samband med nedsättningen av den svenska skatten inte bestämmas till vad den skatt-
skyldige kan beräknas ha betalat som skatt för ifrågavarande inkomst eller
förmögenhet. Förutsättning för överföring bör vara att det genom nedsättningen av den svenska skatten uppkommer ett överskott av inbetald skatt, som inte behövs för betalning av svensk skatt för beskattningsaret. Har hela den skatt som i Sverige har fastställts för beskattningsäret betalats, kommer därmed överföring att kunna göras med ett belopp som motsvarar den nedsättning som medges av svensk skatt genom avräkningen för den utländska skatten eller genom undantagandet av inkomsten eller förmögenheten från beskattning. Om den fastställda svenska skatten inte är helt betald mäste den svenska myndigheten beakta att möjligheten till överföring minskas i motsvarande mån.
Förfarandet med överföring innebär inte någon tillämpning av UBL:s bestämmelser om restitution. Överföringen skall ses som ett särskilt uppbördsteknisk institut uteslutande för att möjliggöra en reglering enligt avtal med främmande stat. Fordran på ett belopp som skall överföras bör sålunda inte kunna tas I anspråk genom avräkning enligt UBL:s bestämmelser (68 §) eller genom utmätning. Den skattskyldige bör inte heller
kunna förhindra en överföring genom att överlåta fordran på ett belopp som skall överföras. Det framstår dock som skäligt att den skattskyldige
tillgodoräknas ränta på ett överfört belopp enligt bestämmelserna om restitutionsränta.
Jag föreslär att bestämmelserna om överföring av skatt utformas enligt
de principer som jag har redovisat här.
Till sist vill jag nämna att bestämmelserna i UBL om betrielse från skatteavdrag och om skatteöverföring får tillämpas endast i förhållande till staler som har en intern reglering av motsvarande innebörd och som med Sverige hur ingätt överenskommelse i resp. ämne. Det bör ankomma på regeringen eller riksskatteverket att ge föreskrifter om hur bestämmelserna närmare skall ullämpas.
3 Riksdagen 1983!84. I saml. Nr 58
5.4 Författningsregleringen
Bestämmelserna om befrielse från skatteavdrag bör också i fortsättningen ha sin plats i 44 a &. De bestämmelser som reglerar överföring av skatt bör däremot enligt min mening placeras I en ny paragraf, 69 a §, sist I
UBL:s avsnitt ”Restitution av skatt”. För att markera att avsnittet genom
tillägget av 69 a § inte bara gäller restitution bör denna rubrik ändras till ”Restitution av skatt. m.m.”
Beträffande den föreslagna 69 a § bör följunde nämnas.
Bestämmelsen i första stycket motsvarar nuvarande 44 a 8 andra stycket första meningen och medger alltså överföring av skatt som innehällits genom skatteuvdrag innan den lokala skattemyndigheten beslutat att skatteavdrag inte skall göras.
Bestämmelserna om överföring I andra stycket till 69 a § gäller inbetald skatt oberoende av om den betalats som preliminär. kvarstående eller tillkommande skatt. Ett villkor för att överföring skall få ske utan hinder av alt skatten inte innehållits på grund av ett visst arbete är dock, att viss inkomst eller förmögenhet beskattats både i Sverige och i den stat till vilken skatten skall överföras och med vilken Sverige ingått ett dubbelbeskattningsavtal. För överföring förutsätts vidare att den i Sverige för beskattningsäret inbetalda skatten sätts ned genom avräkning av utländsk skatt eller undantagande från beskattning i enlighet med dubbelbeskattningsavtalets bestämmelser. Eftersom en överföring bör få ske bara i den mån avräkningen eHer undantagandet medför ett överskott sedan den svenska skatten betalats. föreskrivs slutligen att överföring fär ske bara till den del som den betalda skatten inte behövs för att täcka svensk skatt för beskattningsäåret.
Som sagts förut bör en fordran på belopp som skall överföras inte kunna överlåtas, utmätas eller tas I anspråk enligt UBI:s bestämmelser om avräkning. UBLE:s bestämmelser om avräkning har en sådan utformning att de inte behöver undantas genom någon uttrycklig bestämmelse i 69 a 8. Eftersom ett förbud mot överlåtelse enligt 5 kap. 5 § första stycket utsök-
ningsbalken även innebär ett förbud mot utmätning är det tillräckligt att
bara tå in en bestämmelse om förbud mot överlåtelse. Denna bestämmelse har tagits in i ett tredje stycke.
I eu fjärde stycke ges till sist föreskritter om vilken myndighet som fär fatta beslut om överföring i samband med nedsättning av svensk skatt. Ett sådant beslut skall meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen har förordnat att handlägga dubbelbeskattningsärenden eller ärenden om handräckning.
Bestämmelsen om utt ränta skall beräknas på ett överfört belopp har tagits in 169 a 82 mom.
nn
6¶Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag har anfört har inom finansdepartementet upprättats förslag till 1. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623).
tt lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),
'É . Jag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. RB lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt. AA . lag om ändring I lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.
6. lag om ändring i tullagen (1973: 670).
Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som hilaga 3.! Det i punkt 5 upptagna förslaget har upprättats i samräd med chefen för socialdepartementet.
7 Hemställan
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.
8 Beslut
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
I bilagan har uteslutits förslagen under 4—6. Förslagen är likalydande med dem som är fogade till propositionen.
Bilaga I
Remissinstanserna
Efter remiss har vttranden över skatteförenklingskommitténs delbetän-
kande avgetus av riksskatteverket (RSV). kammarrätten i Göteborg, läns-
rätten i Malmö. länsstyrelserna i Stockholms. Blekinge. Värmlands och Norrbottens län. de lokala skattemyndigheterna i Enköpings, Norrkö-
pings. Göteborgs och Örnsköldsviks fögderi. domstolsverket, riksrevi-
sionsverket, Centralorganisationen SACO/ASR. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Föreningen Sveriges fögderitjänstemän. Föreningen
Sveriges skattechefer och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.
Några remissinstanser har till sina egna yttranden fogat yttranden från ett antal lokala skattemyndigheter.
Bilaga 2
Skatteförenklingskommitténs lagförslag
Förslag till Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)
Härigenom [föreskrivs att 63 8 och 69 § I mom. taxeringslagen (1956:623) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse 63 8 Taxeringsnämnd är beslutför med ordföranden och minst två eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun, minst tre andra ledamöter. Dock skall den omständigheten att ledamot har att avträda vid behandling av visst ärende icke utgöra hinder mot att beslut fattas rörande detta ärende.
Om det ej är påkallat av särskild anledning att ärendet prövas av fullsut-
ten nämnd, är taxeringsnämnd beslutför med ordföranden ensam vid
1) beslut som ej innefattar prövning av ärendet i sak.
2) beslut om taxering utan avvikelse från självdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning för egen taxering lämnad uppgift,
3) beslut om taxering med avvi- 3) beslut om taxering med avvikelse från självdeklaration eller an- kelse från självdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning nan av den skattskyldige till ledning för egen taxering lämnad uppgift. för egen taxering lämnad uppgift.
om avvikelsen uppgår till högst 500 om avvikelsen uppgår till högst
kronor taxerad inkomst. 2500 kronor taxerad inkomst,
4) beslut om rättelse av tidigara beslut. som till följd av skrivfel. räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet.,
5) beslut i ärende i vilket saken är uppenbar samt
6) avgivande av yttrande i besvärsmål eller i annat mål eller ärende.
69 8& I mom. Har självdeklaration icke blivit följd vid taxeringen, skall deklarationen förses med uppgift om avvikelsen och skälen därför. Tillika skall till den skattskyldige sändas underrättelse om i vilka hänseenden deklarationen har frångätts samt om skälen härför och om möjligheten till omprövning enligt 3 mom. Vad nu har sagts skall också gälla beträffande avvikelse från annan av skattskyldig till ledning för egen taxering lämnad uppgift eller upplysning.
Om det icke är påkallat av sär-
skilda skäl, att den skattskyldige
får underrättelse enligt första
stycket. behövs sådan underrättel-
se inte. om avvikelsen avser endast
! Senaste lydelse 1979: 145. " Senaste lydelse 1978: 316.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1) uppenbar felräkning eller up-
penbart felaktig överföring av be-
lopp i deklarationen och felaktighe-
ten eller felaktigheterna leder till
avvikelse med högst 5000 kronor
taxerad inkomst,
2) uppenbar felaktighet av så-
dant slag som avses i punkterna 2—
5 eller 7 i 72 a § andra stycket och
som leder till lägre taxering eller till
lägre skatt.
Har taxering för inkomst eller förmögenhet åsatts skattskyldig, som icke avgivit deklaration, skall underrättelse om taxeringen sändas till den skatt-
skyldige. dock att sådan underrättelse icke är erforderlig. då den som i fastighetslängden för året näst före taxeringsåret upptagits såsom ägare till
fastighet åsättes allenast taxering till kommunal inkomstskatt för garanti-
belopp för fastigheten.
Bilaga 3
De remitterade lagförslagen
I Förslag till
Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)
Härigenom föreskrivs att 63 §, 69 § I mom. samt 73 § taxeringslagen (1956: 623)! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande I[ydelse Föreslagen lydelse
63 §”
Taxeringsnämnd är beslutför med ordföranden och minst två eller, i
taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun, minst tre andra ledamöter. Dock' skall den omständigheten att ledamot har att avträda vid behandling av visst ärende icke utgöra hinder mot att beslut fattas rörande detta ärende.
Om det ej är påkallat av särskild anledning att ärendet prövas av fullsutten nämnd, är taxeringsnämnd beslutför med ordföranden ensam vid
1) beslut som ej innefattar prövning av ärendet i sak,
2) beslut om taxering utan avvikelse från självdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning för egen taxering lämnad uppgift,
3) beslut om taxering med avvi- 3) beslut om taxering med avvi-
kelse från självdeklaration eller an- kelse från självdeklaration eller annan av den skattskyldige till ledning nan av den skattskyldige till ledning för egen taxering lämnad uppgift. för egen taxering lämnad uppgift, om avvikelsen uppgår till högst 500 om avvikelsen uppgår till högst kronor taxerad inkomst. 2500 kronor taxerad inkomst,
4) beslut om rättelse av tidigare beslut, som till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet,
5) beslut i ärende i vilket saken är uppenbar samt 6) avgivande av yttrande i besvärsmål eller i annat mål eller ärende.
69 §
I mom.” Har självdeklaration icke blivit följd vid taxeringen, skall
skall till den skattskyldige sändas underrättelse om i vilka hänseenden
deklarationen har frångåtts samt om skälen härför och om möjligheten till
omprövning enligt 3 mom. Vad nu har sagts skall också gälla beträffande avvikelse från annan av skattskyldig till ledning för egen taxering lämnad uppgift eller upplysning.
Underrättelse — enligt — första
stycket får underlåtas, om avvikel-
sen leder till lägre taxering och gäl-
ler högst två av följande punkter:
I Lagen omtryckt 1971: 399.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773. > Senaste lydelse 1979: 145. + Senaste lydelse 1978: 316.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
I uppenbar telräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i självdeklarationen;
2. uppenbar felaktighet i fråga om beräkning av intäkt av annan fastighet enligt 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), beräkning av avdrag enligt 45 § första stveket kommunalskattelagen eller heräkning av garantibelopp enligt 47 § komnumalskattelagen:
3. uppenbar felaktighet i fråga om avdrag enligt 25. $ 3 mom. andfå stycket kommunalskattelagen:;
4. uppenbar felaktighet i fråga om avdrag enligt 33. $ 2 mom. kommunalskattelagen:
5, uppenbar felaktighet i fråga om avdrag enligt 39 § 3 mom. kommunalskattelagen.
Bestämmelsen it andra stycket skall inte tillämpas, om särskilda skäl talar för att den skattskyldige underrättas enligt första stycket. Tillämpas bestämmelsen i andra stycket skall den skattskyldige tillställas underrättelse enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Har taxering för inkomst eller förmögenhet åsatts skattskyldig, som icke avgivit deklaration, skall underrättelse om taxeringen sändas till den skattskyldige, dock att sådan underrättelse icke är erforderlig. dä den som i fastighetslängden för året näst före taxeringsäret upptagits såsom ägare till fastighet äsättes allenast taxering till kommunal inkomstskatt för garantibelopp för fastigheten.
73 §"
Talan mot taxeringsnämnds beslut föres genom besvär hos länsrätten. Är förvärvskälla i fråga om beskattningsort att hänföra till skilda län, skall dock den mellankommunala skatterätten pröva besvär rörande taxering av den skattskyldige och hans hemmavarande barn, som icke fyllt I8 är. Om den skattskyldige varit gift vid ingången av beskattningsäret och under detta är levt tillsammans med maken, skall den mellankommunala skatterätten pröva besvär jämväl rörande makens taxering. Den mellankommunala skatterätten prövar likaledes besvär rörande fragu, I vilket län skattskyldig skall taxeras.
"Senaste lydelse 1979: 175.
Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse
Besvär rörande taxering av aktiec- Besvär rörande taxering av aktie-
bolag. som tillsammans med annat bolag, som tillsammans med annat sådant bolag utgör koncernbolag sådant bolag utgör koncernbolag enligt 221 § lagen (1944:705) om enligt I kap. 2 § aktiebolagslagen aktiebolag, prövas av den mellan- (1975:1385), prövas av den mellankommunala skatterätten, om bola- kommunala skatterätten, om bolagen
gen avlämnat eller skolat avlämna avlämnat eller skulle ha avlämnat självdeklaration inom skilda län. självdeklaration inom skilda län.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.
4 Riksdagen 1983/84. I saml. Nr 58.
2 Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)
Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953: 272)!
dels att anvisningarna till 69§ skall upphöra alt gälla: dels att 32 och 44a8§ samt 69§ I och 2 mom. skall ha nedan angivna
lydelse,
dels att rubriken närmast före 688 skall lyda ”Restitution av skatt. m.m.”,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 69a§, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse
32 §
På tillkommande skatt skall På tillkommande skatt skall
skattskyldig erlägga ränta (respit- skattskyldig berala ränta (respitränta). Räntebelopp som under- ränta). Räntebelopp som understiger femtio kronor päåföres ej. stiger femtio kronor påförs inte. Ränta utgår för visst kalenderår ef- Ränta utgär för visst kulenderår etter den högre av de räntesatser. ter den räntesats som vid den ärliga som vid den ärliga debiteringen det debiteringen det äret gäller vid be-
året gäller vid beräkning av ö-skat- räkning av ö-skatteränta med till-
teränta. Vid beräkning av ränta för lägg av tre procentenheter. Vid betid som infaller efter utgången av räkning av ränta för tid som infaller
det år då skatten debiteras tilläm- efter utgången av det är dä skatten
pas dock den räntesats som gäller debiteras Ullämpas dock den ränteför debiteringsåret. sats som gäller för debiteringsåret.
Vid beräkning av respitränta gäller,
att i den tillkommande skatten icke inräknas skattetillägg eHer förseningsavgift enligt taxeringslagen och ej heller kvarskatteavgilft. respitränta
och anståndsränta; att ränta utgår från och med den I april året näst efter taxeringsåret.
dock att ränta på ö-skatteränta, restitutionsränta och skatt. som äterbetalts enligt 68 § 2 mom. och ingår i tillkommande skatt. skall utgå från utgången
av den månad, då beloppet utbetalts: att ränta utgår till och med den att ränta utgår till och med den månad, då skatten förfaller till be- månad, då skatten förfaller till be-
talning eller, om skatten skall erläg- talning eller, om skatten skall betagas under två uppbördsterminer, las under tå uppbördsmånader,
till och med den mänad under vil- till och med den första uppbörds-
ken den första uppbördsterminen månaden. dock ej i något fall för infaller, dock ej 1 nägot fall för längre tid än två är, samt
längre tid än två är: samt
Pbagen omtryckt 1972: 75.
Senaste lydelse av
anvisningarna till 698 -1974:853
lagens rubrik 1974: 771. "Senaste lydelse 1978: 201.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
alt ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.
Andras debitering av tillkommande skatt sker ny beräkning av ränta.
Bestämmelserna i denna lag om Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt äga motsvarän- tillkommande skatt skall tillämpas de tillämpning beträffande respit- på respitränta. ränta.
” 44a §
Utför en arbetstagare, som har hemvist här i riket, arbete i en främman-
de stat med vilken Sverige har ingått överenskommelse för undvikande av
att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller utför en arbetstaga-
re, som har hemvist i en sådan stat, arbete här i riket, får den lokala
skattemyndigheten enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att skatteavdrag enligt denna lag får underlåtas, om avdrag för preliminär skatt på grund av
arbetet görs i den främmande staten.
Meddelar den lokala skattemyndigheten ett beslut enligt första stycket, får länsstyrelsen enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att
preliminär skatt, som på grund av arbetet har innehållits dessförinnan enligt denna lag, skall överföras till
den främmande staten för att gottskrivas arbetstagaren där. Ett
beslut om en sådan överföring av innehållen preliminär skatt, får
länsstyrelsen enligt de närmare föreskrifter som meddelas i nyss angiven ordning också fatta sedan det slutligt har bestämts att arbetstagarens inkomst av arbetet skall beskattas i den främmande staten.
69 8 I mom." Därest den preliminära I mom. Om inbetalad preliminär
skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall skatt eller preliminär skatt, som
gotltskrivas skattskyldig vid debite- skall gottskrivas skattskyldig på
ring av slutlig skatt, i vad den er- grund uv att arbetsgivaren gjort
lagts överstiger den slutliga skat- skatteavdrag, överstiger den slut-
ten, äger den skattskyldige erhålla liga skatten, skall ränta (ö-skatte-
ränta (ö-skatteränta) på det över- ränta) beräknas på det överskju-
skjutande beloppet. Vid räntebe- tande beloppet. Vid ränteberäkräkningen gälla bestämmelserna i ningen gäller bestämmelserna i 27 8
27 8 3 mom. andra och tredje styc- 3 mom. andra och tredje styckena i
kena i tillämpliga delar. tillämpliga delar.
> Senaste lydelse 1981: 1317. + Senaste lydelse 1974: 853.
Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse
Ränta utgär för en beräknad tid Ränta utgår för en beräknad tid
av tolv månader, dock att ränta på av tolv månader. Har preliminär
preliminär skatt enligt 27 § 2 mom. skatt, som avses I 278 2 mom. 3
3), som erlagts efter den 18 januari betalats efter den 18 januari året
året näst efter inkomståret men se- efter inkomståret men senast den
nast den 30 april samma år. utgår 30 april samma år, skall dock ränta för en tid av sex månader. Räntebe- på sådan skatt utgå för en tid av loppen må tillkopa icke överstiga sex månader. Räntebeloppen får
100000 kronor. Öretal som upp- sammanlagt inte överstiga 100000
kommer vid ränteberäkningen bort- kronor. Öretal som uppkommer vid
faller. Regeringen eller den myn- ränteberäkningen bortfaller. dighet regeringen bestämmer fastställer i december året före taxeringsåret de räntesatser som skola gälla vid den årliga debiteringen
det följande året.
Ränta beräknas enligt den ränte-
sats som motsvarar det av riksban-
ken fastställda diskonto som gäller
vid utgången av december året före
tuxeringsåret.
Bestämmelserna i denna lag om Bestämmelserna i denna lag om
tillkommande skatt äga motsvaran- ullkommande skatt skall tillämpas
de tillämpning beträffande ö-skat- på Ö-skatteränta. teränta.
2 mom.” På skatt, kvarskatteav- 2 mom. På skatt. kvarskatteav- 2lft, respitränta och anståndsränta, gilt, respitränta och anständsränta.
som äterbetalas enligt 68 § 2 mom.. som aterbetalas enligt 68 & 2 mom.. och vid utbetalning av skatt eHer och vid utbetalning av skatt eller ränta, som har innehållits med stöd ränta. som har innehällits med stöd av 68 § 4 mom. andra stycket, utgär av 68 § 4 mom. andra stycket. utgär ränta (restitutionsränta). Vid ränte- ränta (restitutionsränta). Sådan
beräkningen gäller I ullämpliga de- ränta utgår också på skatt som
lar bestämmelserna i 3285 första överförs enligt 69 a §. Vid räntebestycket. räkningen gäller i ullämpliga delar
bestämmelserna I 32. $ första styc-
ket. Räma skall dock beräknas
utan tillägg av där angivna pro-
cemenheter.
Vid beräkning av restitutionsränta gäller i övrigt.
att ränta utgår på belopp, som senast under taxeringsäret har betalts som preliminär skatt, från utgången av taxeringsåret och på annat belopp från utgången av den månad. då det har betalts:
att, om skatt har betalts före den uppbörusmånad. då skatten har förfallit
till betalning, skatten anses som betald under nämnda uppbördsmånad:
att. om skatten har betalts i flera poster och restitutionen avser endast
viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket betalda beloppet avräknas mot det eller de belopp som sist har betalts:
” Senaste lydelse 1979: 489.
.
Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse
att ränta utgår till och med den månad. då beloppet återbetalas: samt att ränta utgär i helt krontal, varvid öretal bortfaller. Har beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp. om ändringsbeslutet hade beaktats vid ränteberäkningen. är den skattskyldige skyldig att återbetala vad han sålunda har uppburit för mycket. Bestämmelserna I denna
lag om tillkommande skatt skall också tillämpas på restitutionsränta. Om restitutionsränta i särskilt fall föreskrivs i 75 a § fjärde stycket.
h9a8
Meddelar den lokala skattenixndigheten ett beslut angående skatteavdrag enligt 44 a §, får länsstyrelsen enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen el-ler myndighet som regeringen bestämmer besluta att preliminär skatt, som på grund av arbetet har innehållits dessförinnan enligt denna lag, skall överföras till den främmande staten för att gottskrivas arbetstagaren där.
Hur viss inkomst eller förmögenhet beskattats såväl här i riket som ien stat med vilken Sverige har ingått avtal för undvikande av dubbelheskattning, får för beskattningsåäret inbetald skatt överföras till den främmande staten för att golttskrivas den skattskyldige där, i den mån den svenska skatten sätts ned genom avräkning av den utländska skatt som belöper på inkomsten eller förmögenheten eller genom att inkomsten eller förmögenheten undantas från beskattning. En sådan överföring får dock göras bara till den del som den inbetalda skatten inte behövs för betalning av svensk skatt för beskattningsåret.
Fordran på skatt som skall överföras får inte överlåtas.
Beslut om överföring enligt andra stycket meddelas av regeringen eller den myndighet som regering-
en har förordnat att handlägga
ärenden angående tillämpningen av dubbelsbeskattningsavtal eller
avtal om handräckning i skatte-
ärenden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om 1. ö-skatteränta som beräknas enligt den årliga debiteringen år 1984
eller tidigare,
2. restitutionsränta, respitränta och anståndsränta som belöper på tid
före ikraftträdandet.
3¶Förslag till Lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom föreskrivs att 52 & I mom. och 61 a § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen Iydelse
52§
I mon” Skatt enligt denna lag skall, i den mån ej jämlikt 55 § anstånd
medgivits, erläggas inom sex veckor efter det att beslut om skattens fastställande meddelats etler den enligt 64 § I mom. förordnade gransk-
ningsmyndigheten erhållit meddelande om att skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts av denna myndighet.
Har skatt icke fastställts inom Har skatt icke fastställts inom
åtta månader efter det bouppteck- åtta månader efter det bouppteck-.
ning eller deklaration, oavsett om ning eller deklaration, oavsett om
anstånd beviljats, senast skolat anstånd beviljats, senast skolat vara ingiven. skall ränta utgå från vara ingiven, skall ränta utgå från
och med närmast efterföljande må- och med närmast efterföljande må-
nad till och med den månad då skat- nad till och med den månad då skatten fastställts av beskattningsmyn- ten fastställts av beskattningsmyndighet. Skall jämlikt 54 § skatten dighet. Skall jämlikt 54 8 skatten förskjutas av dödsboet. påföres vid förskjutas av dödsboet. påföres vid
skattens fastställande ränta utan skattens fastställande ränta utan
uppdelning på de särskilda skatt- uppdelning på de särskilda skattskyldiga. Ränta utgår under visst skyldiga. Ränta utgår under visst
kalenderår efter den högre av de kalenderår efter den räntesats som räntesatser som gäller vid beräk- motsvarar det av riksbanken fastning av ränta för det året enligt ställda diskonto som gäller vid ut- 698 I mom. uppbördslagen gången av december det föregåen-
(1953:272). Räntebelopp som un- de året med tillägg av tre procent-
derstiger femtio kronor påföres ej. enheter. Räntebelopp som under- Öretal som uppkommer vid ränte- stiger femtio kronor påföres ej. beräkningen bortfaller. Öretal som uppkommer vid ränte-
beräkningen bortfaller.
Skatten jämte ränta, där sådan påförts, skall, då underrätt är beskattningsmyndighet. betalas till länsstyrelsen i det län, dit underrätten hör, och eljest till den länsstyrelse. som är beskattningmyndighet.
Ändras beslut i fråga om skatt sker ny beräkning av ränta. Räntebelopp under fem kronor skall varken återbetalas eller utkrävas. Bestämmelserna i denna lag om skatt skola i tillämpliga delar gälla även ränta.
61 a 8
Ränta enligt 61 § första stycket utgår från och med månaden efter den,
då skattebeloppet efter meddelat beslut om skattens fastställande blivit
inbetalat, till och med den månad då beloppet utbetalas.
! Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 857. ? Senaste lydelse 1975: 133. > Senaste lydelse 1974: 857.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Ränta utgår även på ränta enligt Ränta utgår även på ränta enligt
52 och 52 a §§ samt 55 § 2 mom.. 52 och 52 a §§ samt 55 § 2 mom., som återbetalas. I fråga om räntan som återbetalas. I fråga om räntan gälla i övrigt bestämmelserna i 52 § gäller i övrigt bestämmelserna i
I mom., dock art räntan beräknas 52 § I mom. Räntan skall dock beav länsstyrelsen. räknas av länsstyrelsen och utgå ef-
ter räntesats som motsvarar det i
52 § I mom. angivna diskontot.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränta som belöper på tid före ikraftträdandet.
Utdrag LAGRÅDET PROTOKOLL
vid sammanträde
1983-11-04
Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson. regeringsrådet Mueller, justitierådet Jermsten.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 13 oktober 1983 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för finansdepartementet Feldt beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623).
bo lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272),
'» . lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
> lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt.
5. lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.
6. lag om ändring i tullagen (1973: 670).
Förslagen har inför lagrådet föredragits av avdelningsdirektören P.-G. Linde och kammarrättsfiskalen N. Dexe.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Lagen om ändring i taxeringslagen
69§
De föreslagna bestämmelserna it I mom. andra stycket om undantag från föreskriften att den skattskyldige skall underrättas om avvikelse från deklarationen kompletteras i tredje stycket med en regel att i sådana fall - underrättelse i stället skall ske enligt särskilt meddelade föreskrifter. Skillnaden mellan de båda slagen av underrättelser kommer fram bättre om regeln i tredje stycket uttryckligen anger att sådan underrättelse skall ske genom anmärkning på skattsedeln. Lagrådet förordar att den åsyftade bestämmelsen i tredje stycket ges förslagsvis följande lydelse: ”Tillämpas bestämmelsen i andra stycket skall den skattskyldige i stället underrättas om avvikelsen genom anmärkning på skattsedeln för slutlig skatt enligt de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.”
Ändringarna i I mom. torde nödvändiggöra viss jämkning av innehållet i 4 mom. Lagrådet föreslår att detta moment ges följande utformning: ”Annan underrättelse enligt denna paragraf än som avses I I mom. tredje stycket skall sändas — — — den skattskyldige.”
Lagen om ändring i uppbördslagen
[6982 mom. har föreslagits en regel att restitutionsränta skall utgå även på skatt. som överförs enligt den nya 69a§. Lagrådet ifrågasätter om inte innebörden av regeln kommer fråm bättre om den införs i sistnämnda paragraf och där får bilda ett särskilt stycke. förslagsvis det tredje. I så fall kunde stycket utformas exempelvis sålunda: ”På skatt som överförs enligt andra stycket skall restitutionsränta utgå till den skattskyldige. I fråga om ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 698 2 mom.”
Godtas detta bör sista stycket i 698 2 mom. kompletteras med en hänvisning även ull 69a§.
Beträffande sista stycket i 69a§ vill lagrädet framhålla att såsom stycket
är utformat får regeringen och den där avsedda myndigheten — i realiteten riksskatteverket — lika behörighet att meddela beslut i överföringsärenden vid sidan av varandra. Formuleringen synes bl.a. hindra att regeringen förbehåller sig rätt att avgöra vissa typer av dessa ärenden. Lagrådet ifrågasätter om inte stycket bör ges det innehåll som annars är brukligt i delegationssammanhang eller säledes att beslut skall meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Rörande övergångsbestämmelserna vill lagrädet anmärka endast att av formuleringen torde följa att restitutionsränta på skatt som överförs enligt 6925 I förekommande fall kan utgå även om räntan belöper på tid före
ikraftträdandet.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Utdrag FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLI.
vid regeringssammanträde
1983-11-10
Närvarande: statsministern Palme, ordförande. och statsråden I. Carlsson. Feldt. Sigurdsen, Gustafsson, Leijon. Hjelm-Wallén. Peterson. Andersson. Rainer. Boström. Bodström, Göransson. Gradin. Dahl. R. Carlsson.
Holmberg, Hellström. Thunborg
Föredragande: statsrådet Feldt
Proposition om ändringar i taxeringsförfarandet m. m.
1¶Anmälan av lagrådsyttrande
Föredraganden anmäler lagrådets yttrande! över förslag till I. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623). 2. lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272). 3. lag om ändring i lagen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt. 4. lag om ändring i tagen (1958: 295) om sjömansskatt.
5. lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,
6. lag om ändring i tullagen (1973: 670).
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.
Lagrådet har förordat vissa jämkningar av närmast redaktionell natur. Dessa avser 698 I mom. tredje stycket och 69§ 4 mom. taxeringslagen (TL) samt 69§ 2 mom. och 69a§ uppbördslagen (UBL). Jag föreslår att ändring vidtas i enlighet med vad lagrådet har förordat. Enligt min mening bör några rent redaktionella jämkningar göras också beträffande de föreslagna bestämmelserna i 698 I mom. första stycket TEL, 698 I mom. UBL samt 61 a§ lagen om arvsskatt och gåvoskatt.
2 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.
! Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 13 oktober 1983.
Prop. 1983/84: 58 "An to 3 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.
Innehållsförteckning
PrOpOSItiON€N ooseeereeerrrererrr rer rrer rer rer rr rr rss r rer reses 1 Propositionens huvudsakliga innehåll sosssosssssssrsss ses sr esse I | BT: (61) GV 2
3. Förslag till lag om ändring 1 lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt sossosseserserereererrererere rer rer er rer ere esse rs 10
4. Förslag till lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt... 12 5. Förslag till lag om ändring i lagen (1959: 552) om uppbörd av vissa
6. Förslag till lag om ändring i tullagen (1973:670) =.ssosossssss ses 15 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 13 oktober 1983 17 I Inledning sosoooerreeersssererrereererere rr rer rss sees se rss 17
2¶Vissa frågor angående taxeringsförfarandet s.sssosssssssss sr ss 8
2.1 Enmansbeslut I taxeringsnämnd ooocsocsosserrrsererere or ret 18
2.2 Taxeringsnämndens underrättelseskyldighet -..ss.o.00.. 0... 19 3 Rätt besvärsinstans för koncernbolag rer e rer ere rr ar sr ss sa sea 25 4 RÄNMOINA dosoooseereereeserresaser ere rer reses rer sees rens 25
4.1 Nuvarande Ordfing ooososserereererrrrrsersrer rr rss ere sana 25
5 Överföring av skatt till fftämmande stat o..ssssossssssssss ss osa 30
9 1 FEST TTT 30
5.2 Nuvarande Ordning ooooooosmresererererer rr reser rr rr rss 30
5.3¶Överväganden och förslag. = .ossoooerrsssssrrsssrrrr rr ere 32
5.4 FörfattningsregleringeN sosooossrereresrreersererer ers res na 34
6¶Upprättade lagförsläg oossosssssererreerrrerre rr rer sr rss sees 35
7 Hemställåf ooosoososserrreseererrereer erste rss se rss rs sera ess 35 8 Beslut sooooereeererererrererrerrrere rer rer res r rasar esk resa 35
Bilaga I RemissiNnstansefrfd cosossssrereerererrsaserrer esse sr sets 36 Bilaga 2 Skatteförenklingskommitténs lagförslag s.ssossssssre rss 37 Bilaga 3 De remitterade lagförslägen oosssssseseeerrsr sr error ess r rs 39 Utdrag av lugrädets protokoll den 4 november 1983 -.ssso0s. 000 ss. 49 Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 10 november 1983 — 51
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983