Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om statliga insatser på litteratur- och folkbiblioteksområdet. Propositionen bygger i huvudsak på de förslag som har lagts fram av 1982 års bokutredning i betänkandet (SOU 1984: 30) LÄS MERA! och av folkbiblioteksutredningen i betänkandet (SOU l984:23) Folkbibliotek i Sverige.

I propositionen föreslås inte några grundläggande förändringar i statens förhållande till bokbranschen eller de kommunala folkbiblioteken. Den näringsrättsliga regleringen för bokbranschens del bör sålunda inte ändras. Likaså avvisas en lagstiftning på folkbiblioteksområdet.

Förslagen i propositionen innebär en väsentlig förstärkning av statens ekonomiska insatser. I första hand den mindre bokhandeln bör få ett ökat stöd. Bidrag lämnas till åtgärder som syftar till en bred spridning av kvalitetslitteratur. Särskilda medel bör utgå under en tid av tre år för utgivning av klassisk litteratur för skolans behov. Vidare bör staten åta sig ett visst ekonomiskt ansvar för utgivningen av ett stort uppslagsverk.

"Åtgärderna för bokdistributionen förutsätter ett nytt fackbokhandelsav- tal mellan förläggare och bokhandlare. Detta har nyligen träffats.

På folkbiblioteksområdet avser förändringarna en starkare satsning på biblioteksverksamheten i resurssvaga kommuner, arbetsplatsbibliotek och inköp av talböcker. I syfte att utjämna biblioteksstandarden mellan kom- munerna bör den regionala verksamheten få ett ökat stöd.

Statens kulturråds uppgifter på litteratur- och biblioteksområdet bör få en ändrad inriktning med ett större ansvar för bidragsfördelningen.

Kostnaderna för förslagen i propositionen innebär att de statliga insat- serna på området ökar med 12,7 milj. kr. för budgetåret 1985/86.

] Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 141

• Sida 2
•  Original

Prop. 1984/85: 141

IJ

Förslag till

Lag om ändring i lagen (l976:1046) om överlämnande av förvalt- ningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde

Härigenom föreskrivs att i lagen (I97o: |046) om överlämnande av för- valtningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsomräde skall införas en ny paragraf. 2 a ä'. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 a &

Bokbransehens jinansieringsin- slita!" aktiebolag prövar jrågor om kreditstöd ()("ll sortimentsstöd saint utbildnings- och rådgii'ningsstöd till bokhandeln.

Den som hos Bokbmnsehens jin- ansieringsinstilut aktiebolag har tagit befattning med något ärende som avses i första stycket får inte obehörigen röja vad han (Iäl'l'lll hur erfarit om enskilds ajj'l'irs- eller driftsji'irhållana'en.

Denna lag träderi kraft den [juli 1985.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1984/85: 141 3 Utdrag UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1985-02-28

Närvarande: statsministern Palme, ordförande. och statsråden Lundkvist. Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, Boström, Bodström, Gö- ransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg. Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Göransson

Proposition om litteratur och folkbibliotek

] Inledning

Med stöd av regeringens bemyndiganden den 22 december 1981 och den 1 april 1982 tillkallade dåvarande chefen för utbildningsdepartementet en kommitté (U 1982: 02)' med uppdrag att utreda frågor rörande bokdistribu- tionen. Kommittén antog namnet 1982 års bokutredning. Kommittén över- lämnade i maj 1984 sitt slutbetänkande (SOU 1984: 30) LÄS MERA! En sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I .

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokol- let som bilaga 2.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 13 december 1979 tillkallade dåvarande chefen för utbildningsdepartementet en kommitté (U 1979: 17")2 med uppdrag att utreda frågor rörande folkbibliotekens verksamhet. Kom- mittén antog namnet folkbiblioteksutredningen 1980 (Fb 80). Utredningen överlämnade i april 1984 sitt betänkande (SOU 1984: 23) Folkbibliotek i Sverige. En sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet som bilaga 3.

' Kommittén bestod vid avlämnandet av betänkandet av generaldirektören Gunnar Petri. ordförande. departementsrådet Mikael Ankers, direktören Anders Clason. hovrättsrådet Jan Gehlin, bokhandlaren Bengt Lineruth, generaldirektören Bo Mar- tinsson, direktören Per A. Sjögren och f. d. riksdagsledamoten Gudrun Sundström. 2 Kommittén bestod vid avlämnandet av betänkandet av statssekreteraren Gunnar Svensson. ordförande, f.d. riksdagsledamoten Anna Eliasson, riksdagsledamoten Elisabeth Fleetwood. f. d. kommunalrådet Barbro Jansson, folkhögskolläraren Kent Johansson. folkhögskolläraren Kjell Mickelsson, kanslichefen Jan Ristarp, f. d. statsrådet Birgit Rodhe och riksdagsledmoten Iréne Vestlund.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1984/85: 141 4

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokol- let som bilaga 4.

I anslagsframställningar för budgetåret 1985/86. i betänkanden från and- ra kommittéer än de redan nämnda och i särskilda skrivelser till regeringen har andra förslag på litteratur- och folkbiblioteksomrädet förts fram. Jag avser att även behandla dessa.

För överblickens och sammanhangcts skull behandlar jag i det följande också frågor i vilka det ankommer på regeringen eller berörda myndigheter att besluta.

2. Boken, bokbranschen och folkbiblioteken

Boken

Boken har i vårt samhälle en självklar plats. lngen ifrågasätter dess betydelse för den enskilde eller kulturlivet.

Boken står härvid som symbol för det tryckta eller skrivna ordet över huvud taget. Dess unika ställning återspeglar också människans behov av att uttrycka och gestalta tankar och åsikter och framföra dem i litterära texter och böcker.

I litteraturen möter den enskilde andras insikter och en samlad livserfa- renhet. Böckernas skiftande, ofta motsägelsefulla röster speglar det sam- hälle som omger oss. De böcker vi själva väljer att bli bekanta med ger oss intressen, en personlig identitet och en hemvist. Ett lands gemensamma litteratur har därför en avgörande betydelse för den nationella identiteten. Samtidigt kan böcker ge erfarenheter från andra tider och länder.

Trots sin unika ställning anses boken ibland vara hotad. Den tekniska utvecklingen erbjuder, kan det tyckas, överlägsna alternativ för förmedling av kunskap och upplevelse. Den rörliga bilden förefaller tränga undan det tryckta ordet. datamedier ersätta boken.

Boken har också fått konkurrens genom det kraftigt ökade utbudet av fritidssysselsättningar. Det har hävdats att ändrade konsumtionsvanor skulle vara den djupare orsaken till en långsiktig kris för boken.

Ett ytterligare hot mot den kvalitativt värdefulla boken ligger i utveck- lingen av bokproduktionen och bokmarknaden. Högt drivna krav på kom- mersiell lönsamhet lockar till massproduktion av en internationellt stan- dardiserad utgivning. Den säregna. krävande, inte så kända boken får svårare att hävda sig.

Den ibland förutspådda krisen för boken har emellertid inte inträffat. Trots ändrade fritidsvanor och en kraftigt ökad mediekonsumtion i övrigt har den tid den enskilde i genomsnitt ägnar åt bokläsning legat på samma nivå ända sedan 1950-talet.

Sett i ett internationellt perspektiv har Sverige en mycket rik och mång-

• Sida 5
•  Original

Prop. 1984/85: 141 5

sidig bokutgivning. Bokförsäljningcn har sedan år 1970 ökat med omkring 50 % räknat i fast konsumentvärde. Bokdistributionen har under den tiden fått en ändrad struktur. Förlagen har kraftigt expanderat sin direktförsälj- ning. framför allt genom bokklubbarna. Bokhandelns marknadsandel har därför minskat under perioden med en viss återhämtning under de senaste åren. Stora geografiska skillnader finns. Bokhandelsnätet utanför de större tätorterna är glest. medan storstäderna och univcrsitctsortcrna svarar för hälften av bokhandelsförsäljningen av böcker.

Sverige har ett folkbiblioteksväsen med lång tradition och av hög stan- dard. Folkbibliotcket är den största offentliga satsningen på litteraturområ- det och den i särklass mest spridda kulturinstitutioncn. Den kommunala biblioteksverksamheten har expanderat kraftigt under de senaste decen- nierna. Sedan år 1970 har resurserna totalt i landet ökat med över 50% mätt i fasta priser. Biblioteken har fått ökade kultur- och informationsupp- gifter och byggt ut sin uppsökande verksamhet. Den regionala ojämlikhe- ten i biblioteksstandard har minskat.

Boken har således hävdat sin ställning mycket väl. Utvecklingen under de senaste årtiondena har varit gynnsam.

Det finns emellertid också brister som kan hota en fortsatt gynnsam utveckling.

Omkring två miljoner svenskar läser aldrig eller ytterst sällan en bok. I senare års debatt har skolans beredskap att hos den uppväxande generatio- nen väcka intresse för litteratur och läsning ifrågasatts.

Bokutgivningen visar inga tecken på stagnation. Det växande utbudet av nya böcker gör det emellertid svårare att sprida ett brett sortiment i olika delar av landet. Bokklubbarna och de stora lågprisbutikerna säljer mycket stora upplagor av förhållandevis få titlar. Priskonkurrensen på de mest efterfrågade böckerna försvårar spridningen och lagerhållningen av kultu- rellt värdefull. men mindre efterfrågad. litteratur. Därmed minskar allmän- hetens tillgång till dessa böcker samtidigt som den mindre bokhandeln försvagas.

Folkbiblioteken har börjat känna av den ekonomiska åtstramningen. Framför allt har anslagen för inköp av böcker och andra medier minskat under senare år. I många kommuner diskuteras besparingar i verksamhe- ten.

Dessa utvecklingstendenser hör till utgångspunkterna för de kulturpoli- tiska åtgärder som behandlas i denna proposition. Mina överväganden och förslag presenteras under avsnitt 4 Förslagen till riksdagen.

I det följande ges en faktaöversikt över bokbranschen och folkbiblio- teksväsendet. Vidare ges definitioner av några i propositionen förekom- mande bransch- och bibliotekstermer.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1984/85: 141 6

Bokbransclzen

De två dominerande parterna på den kommersiella bokmarknaden är bokförläggarna och bokhandlarna. Förlagen svarar för bokutgivning och så mycket som hälften av den totala försäljningen av allmänlitteratur. Bok- handeln svarar tillsammans med varuhus och annan detaljhandel för den övriga hälften.

Den totala försäljningen av allmänlitteratur torde i dag ligga på närmare 2 miljarder kr. per år. Någon samlad statistik finns inte. Branschstatistiken avser enbart merparten av Svenska bokförläggareföreningens medlemsför- lag. I följande tabell redovisas den beräkning som ingåri statens pris- och kartellnämnds (SPK) studie Handeln med böcker (SPK: s utredningsserie 1983: 14).

Försälining av allmänlitteratur till konsumentpriser exkl. moms år 1981. fördelad på olika försäljningskanaler.

Försäljningskanal milj. kr. % Fackbokhandel 608 37 Ovrig bokhandel 35 2 Varuhus 91 6 Ovrig detaljhandel 90 5 Totalt detaljhandel 824 50 Bokklubbar 483 29 Hem-. postorder- och telefonförsäljning 210 13 Ovrig direktförsäljning (storkonsumenter.

institutioner m.fl.) 55 3 Bibliotekstjänst 76 5 Totalt direktförsäljning 824 50 Totalförsälining ] 648 100

Svenska bokförläggareföreningens (SBF) medlemsförlag uppgick vid utgången av år 1983 till 130. Med få undantag är det små förlag som står utanför föreningen. Därutöver finns det ett stort antal utgivare av enstaka böcker utan regelbunden yrkesmässig verksamhet i branschen.

Bok-. pappers- och kontorsvaruförbundet (Bopako) är bokhandelns branschorganisation. Antalet fackbokhandlar i landet uppgick enligt bok- utredningen vid årsskiftet 1982/83 till 253. Gruppen övrig bokhandel i vidare mening anses omfatta närmare 270 butiker. Drar man en gräns vid bokhandlar med en omsättning av allmänlitteratur över 50000 kr. rör det sig om ca 170 butiker. I detta antal ingår ca 80 servicebokhandlar som inte samtidigt är fackbokhandlar samt ca 90 s.k. specialbokhandlar.

De två stora varuhuskedjorna hade år 1981 sammanlagt 308 varuhus med regelbunden bokförsäljning. inkl. 18 fackbokhandlar.

År 1984 fanns det enligt bokutredningen fackbokhandel i 152 av landets 284 kommuner. I 74 av de 132 kommuner utan fackbokhandel fanns annan bokhandel med en omsättning av böcker om minst 50000 kr. 58 kommuner saknade således helt bokhandel i denna bemärkelse.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1984/85: 141 7

120 fackbokhandlar av de totalt 253 var den enda bokhandeln i kom- munen. Totalt var 187 bokhandlar ensamma i sin kommun.

Folkbiblioteken

Folkbibliotek finns i samtliga kommuner i landet. Sammanlagt förfogar de kommunala biblioteken över ca 1800 bibliotekslokaler. huvudbibliotek eller filialer. Därtill kommer ca 125 bokbussar som finns framför allt i glesbygdskommunerna.

Till folkbiblioteksnätet hör också sjukhusbiblioteken och bibliotek vid landstingens skolor. vilka har landstingen som huvudmän. och förbands- biblioteken med staten som huvudman. Skolbiblioteken i både grundsko- lan och gymnasieskolan har i de flesta kommuner nära knutits till och i många fall helt integrerats med folkbiblioteket.

[ varje län fungerar ett folkbibliotek som länsbibliotek. vars regionala verksamhet finansieras av resp.landsting. Staten ger bidrag till denna verksamhet. Länsbiblioteken kompletterar den lokala biblioteksverksam- heten i länet med medier samt med rådgivning och konferenser för bibliote- kens personal.

Till länsbiblioteken i Malmö. Stockholm och Umeå har knutits lånecen- traler. som finansieras av statsbidrag. De lokala kommunbiblioteken. läns- biblioteken och lånecentralerna bildar tillsammans den s.k. fjärrlåneked- jan som innebär att böcker och andra medier som kommunen saknar förmedlas i första band från länsbiblioteket eller lånecentralen.

Vid Iånecentralerna bedrivs sedan budgetåret 1981/82 också 5. k. depå- verksamhet. som innebär att lokalt övertaliga exemplar av gångbara och efterfrågade böcker kan lämnas till depåbiblioteken och omfördelas till andra bibliotek.

Folkbibliotekens totala driftskostnader uppgick år 1983 till ca 1400 milj. kr. varav ca 220 milj. kr. eller ca 16 % var avsedda för medieinköp. Efter att hela efterkrigstiden stadigt ha ökat har medieanslagen under de senaste åren stagnerat.

Den totala utlåningen från de lokala bibliotekssystemen var år 1983 drygt 79 miljoner enheter. i huvudsak böcker. men även inräknat ca 2.5 miljoner AV-medier såsom talböcker. fonogram och videogram. Den ge- nomsnittliga utlåningen per capita i hela befolkningen var ca 10 lån per år.

Definitioner

Abonnemang. Åtagande av förlag och fackbokhandel enligt fackbokhan- delsavtalet att sända ut resp. ta emot ett exemplar av minst 50 % av anslutet förlags nyhetsutgivning.

Abonnemangsmbatr. Rabatt om 33% av förlagsnettopriset på abonne- mangsexemplar. Staten ersätter f.n. 23 procentandelar av rabatten för de böcker i abonnemanget som erhållit statligt utgivningsstöd.

Allmänlitteramr. Litteratur utom läroböcker för grundskolan eller gym- nasieskolan.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1984/85: 141 8

Arkersättning. Bidragsform i utgivningsstödet. där bidragsbeloppet be- räknas enligt en schablonkostnad per tryckark (16 trycksidor).

Bihliutekssystem. Kommunal biblioteksorganisation med vanligtvis hu- vudbibliotek. filialbibliotek och i många fall bokbuss(ar').

Brutmprisförbud. Förbud enligt 135 konkurrenslagen(1982z729) för t.ex. förlag att binda återförsäljare till ett lägsta tillåtna pris. Benämns även fastprisförbud eller friprissystem.

BUMS . Bibliotekstjänsts utlånings- och mediekontrollsystem. Datorba- serat bibliotekssystem för katalogfunktioner och registrering av utlån.

BURK. Bibliotekstjänsts universella system för registrering och katalo- gisering. BU MS—systemets centrala databas.

Fackbok-handel. Bokhandel ansluten till fackbokhandelsavtalet. (Inget samband med begreppet facklitteratur.)

Fackbaklmndelsavtalet. Överenskommelse rörande fackbokhandel i Sverige träffad år 1980 mellan Svenska bokförläggareföreningen och Bok-. pappers- och kontorsvaruförbundet i syfte att garantera ett tillräckligt antal bokhandlar med brett sortiment av allmänlitteratur. Ett nytt fackbokhan- delsavtal gällande fr. o. m den ljuli 1985 träffades i februari 1985.

Facklitteratur. Böcker som enligt SAB-klassifikationen hänför sig till andra ämnesområden än "H — skönlitteratur".

Förlagsnetmpris (f-pris). Bokpris vid försäljning från förlag till återför- säljare utan hänsyn till rabatter.

SAB—klassifikation. Sveriges allmänna biblioteksförenings system för klassifikation och katalogisering som vanligen används vid de svenska folkbiblioteken.

Sambindningen. Bibliotekstjänsts försäljningsservice för medier till folkbiblioteken. Innefattar beställningskataloger med kortrecensioner. bokbinderiservice och leverans av katalogkort m. m.

Servicebokhandel. Bokhandel ansluten till Seeligs system för nyhetsser- vice. Kan också vara fackbokhandel. Begreppet används dock allmänt för bokhandlar utanför fackbokhandelsgruppen. Används i det följande för att beteckna sådan servicebokhandel som inte är fackbokhandel.

Skönlitteratur. Böcker som enligt SAB:s klassifikation hänförs till äm- nesområdet ”H — skönlitteratur".

Specialbokhandel. Bokhandel med särskild inriktning på litteratur inom vissa ämnen eller på vissa språk. Kan samtidigt vara servicebokhandel.

3. Utredningsförslagen

1982 års bokutredning

En utgångspunkt för bokutredningens förslag är 1974 års kulturpolitiska mål. De skall också ses som grundval för en politik för litteratur och läsning. En annan utgångspunkt är förvissningen om att boken har ett unikt värde som kulturmedium.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1984/85: 141 9

Utredningens uppdrag har primärt rön marknudxvillkoren för bokbran- schen och de statliga insatserna för utgivning och spridning av kvalitetslit- teratur.

Enligt det system som rådde på bokmarknaden före år 1970 fastställde förlagen bokens pris. Detta pris fick inte ändras i senare försäljningsled. Priskonkurrens inom detaljhandeln avseende böcker uteslöts därmed.

Utredningen har noga övervägt om en återgång till ett system med fasta bokpriser skulle vara till fördel för spridningen av och tillgången på kvali- tetslitteratur. Utredningen konstaterar att förutsättningar för en frivillig överenskommelse inom bokbranschen om ett system med fasta priser saknas. Det skulle också krävas dispens från bruttopn'sförbudet enligt konkurrenslagen(1982: 729). Ett fastprissystem skulle därför behöva infö- ras genom lagstiftning. Bokutredningen kommer dock till slutsatsen att ett återinförande av fasta bokpriser inte skulle få avsedda kulturpolitiska effekter. Utredningen är därför inte beredd att för bokbranschens del föreslå någon ändring i den näringsrättsliga regleringen.

Enligt utredningen tillgodoses de syften som ett system med fasta bok- priser skulle främja bättre av ett utökat kulturpolitiskt ansvar från bok- branschens sida samt ett statligt engagemang i en aktiv politik för litteratur och läsning.

I sitt förslag sätter utredningen läsningen i centrum för en framgångsrik litteraturpolitik. Utredningen lämnar konkreta förslag om att förankra läsningen och upplevelsen av litteratur hos barn och ungdom: förstärkning- ar beträffande litteraturens ställning i grundskolan och ett fördjupat samar- bete mellan skola och folkbibliotek. Enligt utredningen skulle de omfat- tande resurser som samhället satsar på skolan och folkbiblioteken redan ge utrymme för en nödvändig kontinuerlig satsning på ett samlat program för läsfrämjande åtgärder på många plan och i många former.

Det statliga utgivningsstödet har väsentligt bidragit till bredd och mång- fald i bokutgivningen och underlättat för nya förlag att etablera sig. Stödets utformning anses i stort sett ändamålsenlig. Utredningen lämnar inga and- ra förslag än att stödet begränsas för de titlar som säljs i stora upplagor.

För allmänhetens tillgång till litteratur. framför allt de böcker som inte kan ges ut i stora serier. kan bokhandeln inte ersättas av någon annan försäljningskanal. Det är därför ett samhällsintresse att upprätthålla ett välsorterat bokhandelsnät över landet.

Fackhokhandelsavtalet mellan förläggare och bokhandlare innebär en klar viljeinriktning från branschens sida att värna om den välsorterade fackbokhandeln. Utredningen redovisar att branschen inför ett nytt avtal är beredd att åta sig ett särskilt och utökat ansvar för distributionen av de böcker som erhållit statligt utgivningsstöd.

För att värna om ett bibehållet välsorterat bokhandelsnät är emellertid inte fackbokhandelsavtalet tillräckligt. Ett avtal bygger dessutom på förut- sättningen att staten åtar sig ett aktivt program för att stödja och främja

• Sida 10
•  Original

Prop. 1984/85: 141 10

bokhandeln. Utredningen lägger i detta sammanhang fram förslag om fortsatt investeringsstöd för bibehållande och nyetablering av bokhandel. ett nytt sortimentsstöd för mindre bokhandlar utanför fackbokhandels- gruppen. stöd för utbildning och rådgivning samt ett temporärt stöd för att främja datorutvecklingen i bokhandeln.

Utredningens förslag förutsätts i allt väsentligt finansierats inom befint- liga anslagsramar.

F alkbiblioteksutredningen

Utredningen utgår från den vedertagna ansvarsfördelningen på folkbib- lioteksområdet. Folkbiblioteksverksamhe'ten är en kommunal verksamhet. Stat och landsting finansierar gemensamt regionala kompletterande och rådgivande insatser. Staten påverkar de allmänna förutsättningarna för verksamheten på kultur-. utbildnings- och informationsområdena. Staten finansierar lånecentralerna och ger vissa punktbidrag till folkbibliotekens verksamhet. Syftet med de statliga bidragen är att stimulera folkbiblioteks- verksamheten. inte att reglera den.

Utredningen beskriver utifrån kommunernas gemensamma erfarenheter och ambitioner en grundläggande helhetssyn på mål och handlingslinjer för folkbibliotekens arbete i framtiden. Utredningen anser att en sådan gemen- sam syn på mål. uppgifter och arbetsformer utifrån den enskilda kommu- nens lokala förutsättningar och behov är att föredra framför en enhetlig reglering genom lagstiftning.

l utredningens uppdrag har ingått att göra en analys av folkbibliotekens situation i dag.

Utredningen beskriver vilken roll olika medier spelar för fullgörandet av folkbibliotekens kultur- och informationsuppgifter. Samtidigt som bibliote- ken är öppna för alla typer av medier intar boken en särställning som avspeglar sig i bibliotekens omfattande arbete för litteraturen. Utredningen behandlar de krav som utvecklingen inom informationsteknologin ställer på biblioteken och de initiativ som erfordras för att möta dess konsekven- ser.

Bibliotekens möjligheter att vara öppna för alla grupper i samhället behandlas utförligt i en genomgång av olika former av samverkan med andra lokala institutioner och organisationer. Även bibliotekets organisa- tion och arbetsformer har enligt utredningen betydelse för kvalitet och effektivitet i verksamheten.

En viktig uppgift för utredningen har varit att undersöka effekterna av de statliga stödinsatserna och att förutsättningslöst diskutera deras framtida utformning.

Utredningen finner att de nuvarande punktbidragen till lokala bibliotek endast till en viss del har bidragit till den standardutjämning i biblioteks- verksamheten mellan olika kommuner som har varit huvudsyftet med bidragen. Av större betydelse är enligt utredningens bedömning de regio-

• Sida 11
•  Original

Prop. 1984/85: 141 l 1

nala insatserna som länsbibliotekcn med statlig delfinansiering har byggt upp. Tyngdpunkten i den regionala verksamheten ligger på kompletteran- de medieförsörjning. rådgivning och information inkl.fortbildning samt Specialtjänster inom vissa delområden.

En ytterligare satsning på regionala biblioteksfunktioner är enligt utred- ningen ett effektivt sätt att stimulera och stödja folkbiblioteksverksamhet i små och resurssvaga kommuner. Därför föreslår utredningen att staten successivt under en treårsperiod ökar stödet till länsbibliotek. under nästa budgetår med 35 nya grundbelopp till totalt 185 grundbelopp. motsvarande totalt 11,7 milj. kr. Det ökade stödet gör det möjligt att förstärka länens resurser för bl.a.datorbaserad informationsverksamhet samt rådgivning och fortbildning. Ett särskilt tidsbegränsat stimulansbidrag föreslås för uppbyggnad av regionala talboksbestånd.

Det ökade regionala stödet skall enligt utredningens förslag finansieras genom en omfördelning av de medel som hittills har anvisats till lokala punktbidrag. Stödet till lokal biblioteksverksamhet bör koncentreras till allmänna utvecklingsbidrag till de resurssvagaste kommunerna. Utred- ningen anser dessutom att det bidrag som utgår till inköp av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk i fortsättningen kan inriktas på i huvudsak centrala och regionala behov och därför uppgå till ett mindre belopp.

Utredningen föreslår vidare särskilda medel för folkbibliotekens metod- utveckling. bl.a. med ny teknik och nya arbetsformer.

Av betydelse för en effektiv folkbiblioteksverksamhet är enligt utred— ningen samspelet med centrala instanser. i första hand statens kulturråd och kommunförbunden. men även andra statliga myndigheter och centrala organ.

Utredningen beskriver de centrala statliga uppgifter som är av betydel- se för den kommunala biblioteksverksamheten. Utredningen anser att kulturrådets uppgifter bör anpassas till den föreslagna inriktningen av de statliga stödinsatserna med tyngdpunkterna på regionalisering och verk- samhetsutveckling. För en effektivare samordning av de statliga myndig- heternas insatser på biblioteksområdet föreslår utredningen inrättandet av ett statligt biblioteksråd.

Utredningen har haft uppgiften att särskilt analysera det centrala servi- ceorganets Bibliotekstjänst AB roll för folkbiblioteken. Utredningen före- slår att staten efter förhandling övertar ansvaret för företagets katalogdata- bas. Detta skulle underlätta en samordning med den statliga databasen LIBRIS och möjliggöra en renodling av företagets servicefunktioner.

Utredningen lämnar också synpunkter bl.a. på statliga biblioteksupp- gifter inom särskilda verksamhetsområden. den statliga produktionen av statistik på området samt den statliga utbildningen av bibliotekarier.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1984/85: 141 12

4 Förslagen till riksdagen '

4.1. Övergripande frågor 4.1.1 Statens roll

Genom riksdagens beslut är l974 i anledning av propositionen l974: 28 om den statliga kulturpolitiken fastställdes kulturpolitiska mål (KrU l974: l5. rskr 248). De riktlinjer för åtgärder på kulturområdet som därmed antogs avser den statliga kulturpolitiken.

En politik för litteratur och läsning liksom bibliotekspolitiken berör verksamheter som i huvudsak ligger utanför den statliga sektorn. Littera- turen skapas av självständigt verksamma "upphovsmän. Den ges ut. mark- nadsförs och säljs på kommersiella villkor genom företrädesvis enskild företagsamhet. Det kommunala folkbiblioteksväsendet är samhällets störs- ta insats på litteraturens område. Uppgiften att tillhandahålla böcker och främja läsning ingår i folkbibliotekens vidare roll som lokal kulturinstitu- tion.

l l974 års kulturpolitiska beslut fastställdes också ansvarsfördelningen på kulturområdet mellan stat, landsting och kommun. Det konstaterades att uppgifterna på kulturområdet endast i unga omfattning reglerats genom särskilda lagar. Staten skulle inrikta sina insatser på att stimulera kultur- verksamheten i landet och inte på att reglera den. Staten förutsattes ta ett allmänt ansvar för frågor av gemensamt intresse för de organ som verkar inom kulturområdet.

I propositionen angavs vidare riktlinjer för de statliga kulturpolitiska åtgärderna. Dessa skulle ses som ett instrument för att skapa ett samhälle som präglas av jämlikhet och som ger människor möjligheter till ett rikare liv.

Litteratur- och folkbiblioteksområdena behandlades utifrån dessa rikt- linjer utförligt i den andra kulturpropositionen (prop. l975120). Då infördes det statliga litteraturstödet och statsbidragen till folkbiblioteken gavs den utformning de i allt väsentligt har i dag. En försöksperiod med statligt stöd till bokhandeln började år 1977 och särskilda bidrag till regional biblioteks- verksamhet infördes år l979.

De statliga bidragen till bokbranschen och folkbiblioteksverksamheten är marginella ijämförelse med de totala kostnaderna för verksamheten. De uppgår till omkring 3 % av vardera den totala försäljningen av allmänlit- teratur och kommunernas totala driftskostnader för folkbiblioteksverk- samheten. Likväl är de statliga stödinsatserna betydelsefulla för förverkli- gandet av de kulturpolitiska ambitionerna.

Jag vill något belysa de olika statliga insatserna och deras betydelse för dem som verkar på bok- och folkbiblioteksområdena.

Författarnas och översättarnas villkor bestäms av den ersättning de får från sina bokförlag. En stor betydelse har också den ersättning som upp- hovsmännen får för biblioteksutlåningen. Denna ersättning finansieras av

• Sida 13
•  Original

Prop. 1984/85: 141 13 staten och fördelas av styrelsen för Sveriges författarfond i vilken en majoritet av ledamöterna företräder författarna. Fonden fördelar viss del av medlen efter en kulturpolitisk profil. Yngre författare och översättare. liksom upphovsmän till s.k. smal litteratur, dvs.svårsåld men värdefull litteratur. gynnas.

Staten påverkar upphovsmännens villkor också genom de skatteregler som gäller för deras inkomster. Regeringen har nyligen överlämnat ett förslag till riksdagen i denna fråga (prop. 1984/85: 93).

Utgivningen bedrivs nästan helt i privat regi. Statliga institutioner är dock betydande köpare av litteratur. Ännu större betydelse har de kommu- . nala inköpen till skolan och folkbiblioteken.

Staten ger sedan är 1975 ett direkt ekonomiskt stöd till bokutgivning i syfte att garantera en mera mångsidig och kvalificerad utgivning än vad som skulle bli fallet på rent kommersiella villkor. Indirekt främjar stödet förekomsten av små och medelstora bokförlag. Statliga kreditgarantier kan beviljas för att stödja mindre förlag och möjliggöra etablering av nya förlag.

Även den kortttnersiclla bokdistributionen ligger nästan uteslutande på privata företag. Inköp från stat och kommun är också här av betydelse.

Utvecklingen har sedan år l970 präglats starkt av bokklubbarnas expan- sion. medan bokhandeln förlorat marknadsandelar. Bokklubbarna har un- der denna tid femdubblat sin försäljning. Under de senaste åren har dock bokhandeln åter ökat sin andel något.

Statligt stöd till bokhandeln infördes år l977. i första hand i form av statliga krediter till mindre bokhandlars behov av investeringar. Staten har ansett det viktigt att stärka bokhandeln på mindre och medelstora orter där kundunderlaget är litet och lönsamheten ofta låg. Ambitionen är att så långt möjligt bevara det nuvarande bokhandelsnätet.

Staten stöder sedan år l98l fackbokhandlars inköp av ett brett sortiment av kvalitetslitteratur. Detta stöd förutsätter vissa kulturpolitiska åtaganden som förläggare och bokhandlare förbinder sig till i det s.k. fackbokhan- delsavtalet.

Sammanfattningsvis innebär det statliga stödet till bokbranschen ökade möjligheter i första hand för mindre förlag. för mindre bokhandlar utanför de stora tätorterna och för den värdefulla litteraturen med liten försäljning. Gemensamt för stöden är syftet att tillförsäkra allmänheten ett rikt och varierat utbud av goda böcker.

Nästan all biblioteksx-erksamhet bedrivs i offentlig regi. Staten svarar för finansieringen av de vetenskapliga biblioteken, medan kommunerna har ansvar för skol- och folkbibliotek. De kommunala biblioteken är starkt beroende av ett samspel med bibliotek och institutioner under annat hu- vudmannaskap och av de insatser som stat och landsting gör på biblioteks- området. Genom lånesamarbetet inom hela det svenska biblioteksväsendct kan den enskilde oavsett var han bor få tillgång till de samlade medie- och

• Sida 14
•  Original

Prop. 1984/85: 141 14

kunskapsresurserna. Därigenom skapas en ökad jämlikhet i tillgången till biblioteksservice. Av betydelse för hela bibliotekssektorn är den övervä- gande statligt finansierade bibliografiska verksamheten och det utveck- lingsarbete som sker inom informationsförsötjningen. Staten ansvarar ock- så för den gemensamma utbildningen av bibliotekarier.

För de frågor som behandlas i denna proposition är de kommunala biblioteken av intresse och då i synnerhetfolkbiblioteken.

Staten hade fram till år 1965 ett större ekonomiskt ansvar för folkbiblio- teken genom ett system med generella statsbidrag. Dessa bidrag fogades in i de statliga skatteutjämningsbidragen. De är avsedda att ge kommunerna likvärdiga förutsättningar att fullgöra sina uppgifter. Bidragen har också inneburit en påtaglig utjämning av standarden kommunerna emellan. Den- na standardutjämning har även kommit folkbiblioteken till del. Vid sidan av skattcutjämningsbidragen infördes särskilda punktbidrag till folkbiblio- tek för att ytterligare utjämna standarden mellan olika kommuner. stödja biblioteksservice till särskilda grupper samt stimulera experiment och ut- veckling av nya verksamhetsformer.

Staten stöder även länsbibliotekens regionala verksamhet som i huvud- sak finansieras av landstingen. Länsbiblioteken och de statligt finansierade lånecentralerna är viktiga länkar i fjärrlånesamarbetet. Staten stöder också regional information. rådgivning och fortbildning.

Statens kulturråds insatser vad gäller bidragsfördelning, information, rådgivning och utveckling är exempel på centrala statliga insatser till stöd för de kommunala biblioteken.

Att främja intresset för litteratur och läsning är en naturlig gemensam uppgift för författarna. bokbranschen och biblioteken. Även tidningar och tidskrifter samt radio och TV är betydelsefulla förmedlare av bokinforma- tion och läsupplevelser. En viktig roll spelar naturligtvis också folkbild- ningsorganisationer.

Staten har tagit på sig ett ansvar för en mångsidig läsfrämjande verksam- het. Det viktigaste fältet för statliga insatser är skolan. Staten kan påverka skolans arbete genom läroplaner och lärarutbildning. l årets budgetpropo- sition harjag ingående behandlat vilka krav som kan ställas på skolan vad gäller ett systematiskt arbete med litteratur och läsning i undervisningen. Skolan har förutsättningar att uppfylla dessa krav. För att ytterligare stimulera intresset och ansträngningarna att levandegöra litteraturen och andra kulturyttringar i skolans arbete harjag föreslagit särskilda medel för ett mångsidigt utvecklingsarbete på lokal nivå. Den särskilda kampanj- verksamheten kring kultur i skolan kommer att följas och samordnas av en särskild ledningsgrupp somjag enligt vad jag förutskickade i budgetpropo- sitionen kommer att föreslå regeringen att tillsätta.

Ett fortlöpande ansvar att följa och samordna den statligt finansierade läsfrämjande verksamheten har statens kulturråd. Exempel på varaktiga läsfrämjande insatser som finansieras av staten är de som bedrivs inom

• Sida 15
•  Original

Prop. 1984/85: 141 15

verksamheten En bok för alla och Stiftelsen Svenska barnboksinstitutct.

Staten har åtagit sig ett ansvar för eftersunu gruppers litteratmföru'irj— ning. Statligt stöd utgår för utgivning av lättlästa böcker för grupper med outvecklad läsförståelse. Staten svarar för den allt övervägande delen av talboksutgivningen. Punktskriftsböcker framställs nästan uteslutande i statlig regi. Statligt stöd ges till produktion av böcker för döva. dvs. videogram på teckenspråk. Litteratur på invandrar- och minoritetsspråk ges ut och sprids med statligt stöd.

De statliga insatserna kompletterar och stimulerar bokbranschens och folkbibliotekens verksamhet utifrån en allmän kulturpolitisk helhetssyn. Detta förutsätter att stödinsatserna anpassas till en föränderlig kommersi- ell marknad och en lokalt utformad biblioteksverksamhet. Detta kräver att de statliga stödinsatserna är flexibla och snabbt kan anpassas till nya situationer och behov.

De nuvarande slödformernu på litteratur- och folkbiblioteksområdet har varit i funktion i snart tio års tid. När stödåtgärderna infördes hade beho- ven inom de olika områdena analyserats i ett omfattande utredningsarbete. Ätgärdernas lämpliga inriktning. omfattning och utformning behandlades ingående under beredningen i regering och riksdag. Därefter har stödpro- grammet genomförts efter mycket detaljerade regler och anvisningar från regeringens och riksdagens sida. Förvaltningsanvaret lades i huvudsak på kulturrådet. i fråga om stödet till bokhandeln även på Bokbranschens finansieringsinstitut AB (BFl). Frågor rörande översyner av den pågående verksamheten och överväganden om eventuella förändringar har uppdra- gits åt särskilda utredare eller statliga kommittéer. Ett flertal utrednings- förslag på området har överlämnats under de gångna tio åren. Dessa har i regel lett till endast mindre justeringar i de aktuella stödformerna.

Jag kommer i det följande att föreslå en något ändrad ansvarsfördelning vad gäller den närmare utformningen av de statliga stödåtgärderna på litteratur- och folkbiblioteksområdena. Den omfattande detaljstyrningen av stödregler och stödbelopp genom beslut av regering och riksdag är enligt min mening inte längre befogad. I stället bör statens kulturråd och BFl kunna ta ett större ansvar för en flexibel anpassning av stödinsatserna till de aktuella behoven på resp. område. En sådan löpande anpassning bör självfallet ske inom ramen för grunderna för stödåtgärderna. Det bör även i fortsättningen vara förbehållet regeringen och riksdagen att besluta om mer principiella förändringar av stödinsatsernas inriktning.

Jag kommer i det följande (avsnitten 4.2.2, 4.3.6 och 4.6.l) att närmare utveckla mina intentioner i detta avseende.

4.1.2 Fasta eller fria priser År 1965 beslöt dåvarande näringsfrihetsrädet att upphäva bokbransch- ens dispens från bruttoprisförbudet. Till följd av detta beslut infördes år l970 fria priser för böcker.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1984/85: 141 16

Utvecklingen på bokmarknaden har som helhet varit mycket gynnsam sedan 1970-talets början. Bokförsäljningen ökade totalt under dennna tid med omkring 50 % mätt i fast konsumentvärde.

! den debatt som föregick avskaffandet av de fasta priserna uppmärk- sammades framför allt problem som väntades uppstå på utgivningssidan; kritikerna menade att den svårsålda och kvalificerade litteraturen och de små förlagen skulle få problem att hävda sig när fria priser infördes.

Sådana problem har inte märkts. Utgivning av s.k.smal litteratur har varit tillfredsställande. En viktig förklaring till detta är det statliga utgiv- ningsstöd som infördes år 1975. Detta stöd gjorde det också möjligt för mindre förlag att konkurrera med de större. Statliga kreditgarantier har ytterligare förstärkt de mindre förlagens konkurrensmöjligheter.

Problemen kom i stället att uppstå på bokdistributionens område.

För bokhandeln har de fria bokpriserna medfört" en ovan konkurrenssi— tuation med en snabbt växande direktförsäljning från förlagen. framför allt genom bokklubbarna som expanderade kraftigt mot slutet av 1970—talet. Därtill har en polarisering skett inom bokhandelsbranschen mellan stora företag i storstäderna och butikskedjor å ena sidan och små fristående bokhandlar på mindre och medelstora orter å andra sidan. Det statliga stöd till bokhandeln som infördes år l977. i första hand kreditstödet, har visser- ligen bidragit till att rädda kvar nedläggningshotadc mindre bokhandlar. men medelsutrymmet har endast möjliggjort punktinsatser.

Den mindre bokhandelns utsatta ekonomiska läge. dess svårigheter att föra ut och lagerhålla den förhållandevis rika utgivningen samt en därmed försämrad tillgång till aktuell kvalitetslitteratur i stora delar av landet kom sedan början av 1980-talet alltmer i fokus för den litteraturpolitiska debat- ten.

] debatten höjdes röster för att återinföra ett system med fasta bokpriser, ofta med hänvisning till Frankrike där en lag om fasta bokpriser infördes i augusti 1981.

Mot bl. a. denna bakgrund tillkallades bokutredningen med huvudsaklig uppgift att förutsättningslöst belysa utvecklingen inom bokdistributionen samt analysera dess orsaker. Kommittén skulle enligt direktiven (Dir. 1981: 76) ägna uppmärksamhet åt vilka effekter som gällande konkurrens- rättslig lagstiftning och dess tillämpning — framför allt i fråga om brutto- prisförbudet — kan ha haft för utvecklingen av den nuvarande strukturen inom bokdistributionen.

Bokutredningen presenterar en ingående analys av framför allt bokhan- delns utveckling sedan fastprissystemet avskaffades.

Utredningen har anlitat statens pris- och kartellnämnd (SPK) för att klarlägga de strukturella förändringarna i bokdistributionen sedan år 1970. SPK hari sin undersökning (SPK:s utredningsserie 1983: H) Handeln med böcker bl. a. inriktat sig på att studera de effekter som bruttoprisförbudet kan ha haft för fackbokhandeln samt möjligheterna att marknadsföra kultu-

• Sida 17
•  Original

Prop. 1984/85: 141 17

rellt värdefull litteratur. SPK bedömer utvecklingen som övervägande positiv för den stora allmänheten med hänvisning till dels efterfrågeökning- en i stort, dels allmänhetens ökade möjlighet att köpa litteratur av god kvalitet till låga priser. Detta skall ställas mot de från andra håll redovisade problemen med fackbokhandelns försämrade lönsamhet och den smala litteraturens svårighet att hävda sig på marknaden. SPK konstaterar vidare att det mot bakgrund av utvecklingen sedan år 1970 inte finns några skäl som talar för att det skulle vara positivt för bokmarknaden eller konsumen- terna att återinföra konkurrensbegränsande åtgärder i form av exempelvis fasta priser eller bruttopriser på böcker.

Bokutredningen pekar för egen del på att friprissystemet i detaljhandels- ledet visserligen medverkat till att konsumenterna gynnas genom att de olika försäljningskanalerna kan priskonkurrera med varandra. Detta har emellertid enligt utredningen — såsom det förutsågs i debatten år 1965 — lett till att vissa kanaler. t.ex. varuhus och lågprisbokhandlar. koncen- trerat sig på lättsålda titlar. Fackbokhandeln har därigenom förlorat en del av det ekonomiska underlag som kunde motivera lagerhållning av ett brett sortiment. inklusive de smala titlarna. När priset blir ett. framträdande konkurrensmedel dras konsumenten genom prisaktiviteter och massex- ponering till ett fåtal titlar. De smalare titlarna kommer vid en prisjämfö- relse i en oförmånlig situation samtidigt som fackbokhandeln förväntas ta ansvar för försäljning av hela det utgivna sortimentet.

Utredningen nämner ytterligare två faktorer som har bidragit till en försvagning av fackbokhandelsnätet. För det första har det skapats bok- handelskedjor och mångfilialföretag som en anpassning till bl.a. priskon- kurrensen från bokklubbarnas sida. Därigenom har prisklyftorna ökat än mer då de nya storkunderna kunnat åtnjuta mängdrabatter. För det andra har de kommunala bokinköpen till skola och bibliotek till stor del kommit att ske genom upphandling resp. genom samköpsorganisationer direkt hos förlagen. Den lokala bokhandeln har på detta sätt berövats några av sina viktiga och säkra kunder.

Bokutredningen framhåller i sin bedömning det kulturpolitiska intresset av att det finns en fungerande bokhandel med ett rikt kvalitetsutbud på många platser i landet samt att den smala kvalitetslitteraturen når ut till sina läsare. I SPK: s analys står däremot den totala bokförsäljningen och den breda allmänhetens möjlighet att köpa böcker till låga priser i förgrun- den.

Trots dessa skilda infallsvinklar vid bedömningen av utvecklingen och nuläget på bokmarknaden drar bokutredningen och SPK samma slutsats i fråga om ett eventuellt införande av fasta bokpriser. Utredningens huvud— argument mot ett system med fasta priser är att ett sådant inte skulle få avsedda kulturpolitiska effekter.

Utredningen anser att fasta priser skulle medföra en allmänt högre prisnivå för böcker. vilket skulle leda till en total försäljningsrninskning. 2 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr [4]

• Sida 18
•  Original

Prop. 1984/85: 141 18

Det är enligt utredningen vidare inte givet att ökade bokhandelsmarginaler på mer efterfrågad litteratur skulle förbättra den smala litteraturens ställ- ning. avsevärt ändra lagerhållningen eller garantera en bättre lönsamhet för de mindre enheterna. Utvecklingen mot en ökad lageromsättningshas- tighet samt större och färre försäljningsställen är också ungefär densamma i länder med fasta bokpriser. Till detta kommer att en reglering mot branschens önskemål enligt utredningen skulle skapa svära tillämpnings- problem och bli lätt att kringgå.

Mot denna bakgrund är utredningen inte beredd att föreslå någon änd- ring i den näringsrättsliga regleringen av bokbranschen.

De syften som en kulturpolitiskt motiverad återgång till fasta bokpriser skulle främja. tillgodoses enligt utredningens uppfattning i väsentlig ut- sträckning av ett utvecklat fackbokhandelsavtal och genom statligt engage- mang i ett program för stöd till bokhandeln.

En majoritet av remissinstanserna, däribland marknadsdomstolcn. nä- ringsfrihetsombudsmannen. statens pris- och kartellnämnd. Svenska bok- förläggareföreningen. Bok-, pappers- och kontorsvaruförbundet samt näg- ra kommuner. ansluter sig till utredningens uppfattning att fasta bokpriser inte bör införas. Kulturrådet. Landsorganisationen. Sveriges författarför- bund. Sveriges servicebokhandlareförbund och Arbetarnas bildningsför- bund uttalar sig i princip för ett fastprissystem. Kulturrådet anser emeller- tid att branschens negativa inställning till fasta priser i praktiken har avgjort frågan även om fasta priser vore att föredra. Förl'attarförbundet vill inte binda sig för en konkret utformning av ett system med fasta priser.

] remissopinionen återspeglas samma skilda värderingsgrunder i fråga om bokmarknadens utveckling som skiljer bokutredningens och SPKzs analyser. Utredningens bedömningar kritiseras å ena sidan av näringsfri- hetsomhudsmannen som alltför negativa med tanke på bokens ökade till- gänglighet genom t.ex. bokklubbar. Å andra sidan finner de instanser som inte vill ansluta sig till utredningens slutsatser att utvecklingen medfört allvarligare negativa konsekvenser än vad utredningen hävdar. Några in- stanser, däribland Tjänstemännens ccntralorganisation. Landsorganisa- tionen och Arbetarnas bildningsförbund. föreslår att frågan om fastpris blir föremål för ytterligare utredning.

För egen del ansluterjag mig till bokutredningens och flertalet remissin- stansers uppfattning att den näringsrättsliga lagstiftningen inte bör ändras för bokbranschens del. Jag konstaterar vidare att de båda dominerande branschorganisationerna. Svenska bokförläggareföreningen och Bok-. pappers- och kontorsvaruförbundet. avvisar olika former av konkurrens- begränsning. Jag utgår således från att det från branschens sida f.n. inte föreligger något intresse att söka dispens från bruttoprisförbudet enligt konkurrenslagen(1982: 729).

Mitt ställningstagande i denna fråga grundas på den bedömningen att i och för sig eftersträvade kulturpolitiska syften svårligen kan uppnås ge-

• Sida 19
•  Original

Prop. 1984/85: 141 19

nom ett system med fasta bokpriser. Återinförandet av fasta bokpriser skulle i vart fall inte kunna återställa den branschstruktur som rådde före år 1970. Snarare skulle bruttopriser för böcker kunna medföra oönskade effekter som står i strid med litteraturpolitiska och konsumentpolitiska strävanden.

Brister finns dock. Dessa hänför sig i första hand till dels bokhandelns bristande lönsamhet i de små enheterna. framför allt på små och medel- stora orter, dels den smala kvalitetslitteraturens, särskilt något äldre verks, svaga ställning på marknaden.

Några instanser förordar med hänvisning till detta en förnyad prövning av bruttoprisfrågan och att detta skall ske efter en grundligare analys än den som bokutredningen företagit.

För egen del finner jag det berättigat att förknippa vissa av de nämnda bristerna med det rådande friprissystemet. Enligt min mening kan emeller- tid frågan om fasta eller fria priser inte i första hand avgöras på principiella grunder genom ytterligare analyser och utredningar. Jag anser att det är fråga om en politisk bedömning om branschen kan anses ta ett tillräckligt kulturpolitiskt ansvar vid tillämpningen av ett system med fria priser. Skulle de nämnda bristerna vad gäller kvalitetslitteraturens spridning över landet bli väsentligt allvarligare bör statsmakterna enligt min mening kun- na ta upp de litteraturpolitiska styrmedlen, inkl. frågan om fasta priser. till ny prövning.

Jag anser för egen del att bristerna i bokdistributionen i dagsläget kan avhjälpas mer verkningsfullt genom ett kulturpolitiskt ansvar från bran- schens sida samt genom statliga stödinsatser till den del av bokhandeln som har problem.

Under beredningen av mina förslag har jag varit i kontakt med de båda parterna på den kommersiella bokmarknaden, företrädare för förläggare och bokhandlare. Båda parter har förklarat sig beredda till ekonomiska åtaganden i syfte att bidra till en mer kulturpolitiskt inriktad bokdistribu- tion. Båda har vid dessa tillfällen liksom i sina ställningstaganden i sam- band med bokutredningens förslag hävdat att dessa åtaganden förutsätter ett visst ökat ekonomiskt åtagande också från statens sida. Framför allt med hänsyn till de mindre enheterna bland förlag och bokhandlar anser de också att statliga stödinsatser är nödvändiga för att bibehålla nuvarande struktur i branschen.

Jag kommer i det följande att föreslå en relativt sett mycket kraftig ökning av de statliga insatserna på bokdistributionens område. De före- slagna åtgärderna är ägnade att förbättra förutsättningarna för främst den mindre bokhandeln samt att öka efterfrågan och tillgängligheten av kvali- tetslitteratur. Mina förslag i det avseendet förutsätter de nya åtaganden som branschen i dagarna har kommit överens om i ett nytt fackbokhan- delsavtal. Jag återkommer i det följande ( avsnitt 4.3 ) till avtalets innebörd och den närmare utformningen av de från min sida föreslagna stödåtgär- derna.

• Sida 20
•  Original

Prop. 1984/85: 141 20

De gemensamma ansträngningar som staten och bokbranschen nu bör göra kan enligt min mening bidra till att motverka de brister som det nuvarande systemet nted fri priskonkurrens medför samtidigt som förde- larna med det också fortsättningsvis utnyttjas.

Regeringen bör bereda riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om den näringsrättsliga lagstiftningen för bokbranschens del.

4. I .3 Bibliotek.slug

Frågan om en lagstiftning på folkbiblioteksområdet har diskuterats un- der i stort sett hela 1900-talet. Riksdagens ställningstaganden i lagfrågan kan sammanfattas i statsutskottets uttalande år l965. samma år som de generella statsbidragen till kommunala bibliotek avlöstes av skatteutjäm- ningsbidragen. Utskottet yttrade att biblioteksväsendet kunde anses vara så starkt förankrat i den kommunala verksamheten att det fanns anledning räkna med att kommunerna uppfyllde sina skyldigheter på detta område utan att obligatorielagstiftning tillgreps.

Lilrcra!urulredningun (U 1969.'49) bedömde i sitt betänkande (SOU l974z5) Boken att man hade anledning att anta att det engagemang som kommunerna visat i fråga om biblioteksverksamheten skulle komma att fortsätta utan några statliga påtryckningar. Å andra sidan ansåg utredning- en det angeläget att statsmakterna fastställde vad som var folkbiblioteks- verksamhetens mål och vem som bar ansvaret för verksamhetens utform- ning på olika nivåer. Vid preciseringen av syftet med biblioteksverksamhe- ten skulle vidare kunna fastslås att fria boklän och samverkan biblioteken emellan var grundläggande drag. Slutligen uttalade utredningen att det fanns anledning att på nytt aktualisera frågan om bibliotekslagstiftning om den ojämna biblioteksstandarden kommunerna emellan skulle bli beståen- de för någon längre tid eller utvecklingen inom biblioteksområdet ta en annan inriktning — om kommunerna t. ex. mot all förmodan och statsmak- ternas intentioner skulle avgiftsbelägga viss biblioteksservice.

Litteraturutredningens förslag låg till grund för den andra kulan-proposi- tionen (prop. I975:20). Dåvarande chefen för utbildningsdepartementet anslöt sig där (5. 208) till utredningens överväganden när det gällde beho- vet av en normerande lagstiftning. Han framhöll härutöver att vissa av de argument som i den allmänna diskussionen anförts för en bibliotekslag- stiftning skulle kunna tas till intäkt för detaljerade bestämmelser också för verksamheten inom andra delar av kulturområdet. Ett sådant synsätt vore oförenligt med de riktlinjer för den statliga kulturpolitiken som statsmak- terna hade lagt fast året dessförinnan (prop. l974: 28. KrU 15. rskr 248). Riksdagen anslöt sig till dessa överväganden (KrU 1975: 12. rskr 201).

I nyss nämnda 1974 års kulturpolitiska proposition hade däremot förts ett ingående resonemang om behovet av en för stat. landsting och kom- muner samlad målsättning för insatserna på kulturområdet. l propositio- nen bedömdes att de mål som fastställdes för den statliga kulturpolitiken

• Sida 21
•  Original

Prop. 1984/85: 141 Zl

självfallet skulle få stor betydelse också för kommuner och landsting genom att de gav uttryck för de ramar inom vilka kulturpolitiken i samhäl- let bör bedrivas.

Riksdagen har under den gångna tioårsperioden ett flertal gånger avvisat motionsvis framförda krav på bibliotekslagstiftning. Därvid uttalades bl.a. att det självfallet är angeläget att man i de olika kommunerna kan erbjuda invånarna en god biblioteksservice men att ansvaret för detta primärt måste ligga hos kommunerna själva.

Folkhibliort'ksmredningen konstaterar att den allmänna utvecklingen av ansvarsfördelningen mellan stat och kommun inte talar för en biblioteks- lag. Sedan flera år. och med särskild intensitet under den allra senaste tiden. pågår ett målmedvetet arbete för att delegera beslutanderätt till kommunerna och minska den statliga regleringen, Kommunsammanlägg- ningar och skatteutjämningssystem har lett till större samt ekonomiskt starkare och mer jämbördiga kommuner. En bibliotekslag. vars huvudsak- liga syfte skulle vara att garantera en standardutjämning av biblioteksverk- samheten mellan kommunerna. skulle dock enligt utredningen förutsätta statsbidrag i en omfattning som i nuläget och under överskådlig tid inte går att få till stånd.

Utredningen är däremot angelägen att framhålla att det är viktigt att få till stånd en helhetssyn på folkbibliotekens verksamhet. En sådan kan åstadkommas om de förslag till mål och riktlinjer utredningen lägger fram vinner bred anslutning.

Remissopinion('n är splittrad i fråga om en lagstiftning på folkbiblioteks- området. Det är emellertid endast ett fåtal instanser som direkt förespråkar en lagstiftning med syftet att genom detaljerade normer för verksamheten tvinga fram en standardutjämning kommunerna emellan. Däremot bekla- gas i ett antal yttranden att utredningen inte djupare analyserat förutsätt- ningarna för en bibliotekslag.

Ett stort antal remissinstanser. däribland ett tiotal primärkommuner och många organisationer. hävdar behovet av en bibliotekslagstiftning med ett betydligt mer begränsat innehåll än vad som hittills förutsatts i diskussio- nen om en bibliotekslag. Bland statliga instanser gör sig kulturrådet till språkrör för denna uppfattning. Enligt rådet ökar möjligheterna att uppnå gemensamma mål och riktlinjer om en'kortfattad lag införs med innebör- den att det skall finnas ett folkbibliotek i varje kommun. att det skall finnas fackutbildad bibliotekanepersonal i varje kommunalt bibliotekssystem samt att folkbibliotekens förmedling av böcker (inkl. talböcker), tidningar. tidskrifter och annat tryckt material skall vara avgiftsfri för låntagaren. Genomgående anges av förspråkarna för en begränsad lagstiftning syftet med en lag vara att för framtiden säkerställa principen om avgiftsfri biblio- teksservice. Däremot instämmer andra. dän'bland Svenska kommunför- bundet. i principen om en generell avgiftsfrihet. men understryker att frågan ytterst beslutas av de förtroendevalda i kommunerna. Även stats-

• Sida 22
•  Original

Prop. 1984/85: 141 22

kontoret. landstingsförbundet samt några kommuner och landsting vänder sig mot att lagstiftning används på biblioteksområdet

För egen del vill jag anföra följande. Kommunernas vilja att leva upp till sitt ansvar för folkbibliotekens verksamhet kan avläsas av den utveckling som skett de senaste decennierna. Bara under 1970-talet har kommunernas anslag till biblioteksverksamheten ökat med över 50% räknat i fast pen- ningvärde. En reell expansion har fortsatt även in på l980-talet. Det är först under de allra senaste åren som den ekonomiska ätstramningen har gjort sig gällande även på biblioteksområdet. men det finns uppenbart en allmän strävan att skydda biblioteksanslagen från mera drastiska nedskär- ningar.

Under tiden sedan l970-talets början har också standardskillnaderna mellan olika kommunala bibliotek minskat. De mindre kommunernas bib- lioteksanslag har vuxit snabbare än de största kommunernas. Samtidigt är folkbiblioteksverksamheten det område inom kommunernas kultursektor där de kommunala ojämnheterna är minst. Betydligt större skillnader finns för anslagen till teater. musik. dans och utställningsverksamhet.

De argument som anförs för en bibliotekslagstiftning som en metod att tillförsäkra den enskilda medborgaren rätt och möjlighet till en likvärdig biblioteksservice var hon än bor har redan i 1975 års andra kulturproposi- tion bemötts mcd hänvisning till att de skulle kunna tas till intäkt för detaljerade bestämmelser också för den verksamhet som kommunerna svarar för inom andra kulturområden. Ett sådant synsätt skulle emellertid åsidosätta kommunernas självstyrelse och försvåra den anpassning till lokala initiativ och önskemål som det kanske är mer angeläget att tillgodo- se på kulturområdet än på många andra områden.

Huvudargumentet mot en bibliotekslagstiftning med detaljerade normer för verksamheten har under det gångna decenniet varit att den kan motver- ka sitt syfte genom att miniminormer lätt kan utvecklas till maximinormer. På samma grunder anser jag att en lagstadgad avgiftsfrihct skulle kunna uppfattas som den enda självklara gemensamma målsättningen för folkbib- lioteksväsendet som helhet och därmed försvaga värdet av andra målfor- muleringar som kanske är lika väsentliga men som inte lika lätt kan formuleras som lagbestämmelse.

Den opinion för en bibliotekslag som nu har kommit till uttryck bland remissinstanserna och i den allmänna debatten syftar i huvudsak till att genom lagbestämmelse även i framtiden skydda den kommunala biblio- tekssektorn från avgiftsbeläggning. ] denna speciella fråga vill jag anföra följande.

Ingen kommun har i dagens läge infört en allmän låneavgift på bokutlå- ning och de medier som för vissa grupper ersätter böcker. trots att detta är fullt lagligt. Enligt min bedömning ligger två skäl bakom dessa ställningsta- ganden i kommunerna.

För det första anses folkbiblioteket bland de kommunalt ansvariga ha en

• Sida 23
•  Original

Prop. 1984/85: 141 23

särställning som kulturinstitution. Den fria tillgången till information anses vara ett av samhällets viktigaste medel för att främja fri åsiktsbildning och en demokratisk samhällsutveckling. Arbetet för att bredda intresset för böcker och läsning blir inte bara en viktig kulturuppgift utan också ett centralt inslag i den demokratiska processen. Folkbiblioteket anses också genom sin folkbildningsttppgift och sin nyckelroll som informationscentral ha en särställning jämfört med andra institutioner på kultur- och fritidsom- rådet. Mot denna bakgrund finns det en djupt rotad ideologisk tanke bakom ambitionen att folkbiblioteksverksamheten skall vara avgiftsfri.

] kommuner där detta ideologiskt färgade argument inte har bärkraft har ett annat. mera praktiskt skäl varit avgörande för ställningstagandet i avgiftsfrågan. Om avgifter skall införas måste nivån vara sådan att kostna- derna för att administrera avgiftssystemet täcks och ett verkligt tillskott av medel till finansieringen av den kommunala kulturverksamheten uppstår. Detta förutsätter en sådan nivå. att man av kulturpolitiska skäl omedelbart ser behov av att skydda vissa grupper mot effekterna av avgifterna. Detta kan gälla de unga och de äldre låntagarna samt grupper med låga inkoms- ter. Den administrativa ordningen kompliceras därigenom ytterligare och kan leda till att avgifterna läggs på en ännu högre nivå.

Överväganden av denna art har lett till att ingen kommun hittills har infört avgifter. Kommunerna har därvid enligt min mening gjort en rimlig och rationell bedömning. Jag ser inga skäl att i lag förbjuda avgifter. Jag förutsätter att bokutlåningen även i framtiden skall vara kostnadsfri för låntagaren.

Regeringen bör bereda riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om lagstiftning på folkbiblioteksområdet.

4.1.4 Postmxornu och hukdixrrihulinnen

Före den ljuni l98l fanns ett särskilt s. k. trycksaksporto. vilket innebar att distributionen av trycksaker rabatterades. De höga administrativa kost- naderna för denna taxesättning och trycksaksförsändelsernas dåliga lön- samhet ledde dock till att posten övergick till en taxcsättning efter beford- ringsstandard i stället för efter innehåll.

För att något minska de negativa effekterna för kulturlivet av trycksaks- portots avskaffande infördes ett system med s.k. frankoetiketter. Detta innebar bl. a. att bokförlag. bokhandlar. utgivare av kulturtidskrifter m.fl. kunde använda i förväg inköpta särskilda etiketter som gav rabatt på vissa brevförsändelser.

Trots denna åtgärd har utvecklingen av portokostnaderna under senare år varit kännbar för särskilt de små företagen och utgivarna på området. För de i bok- och tidskriftssammanhang särskilt aktuella viktklasserna har nämligen portokostnadcrna ökat mångdubbelt i jämförelse med kostna- derna för att skicka ett normalbrev om 20 gram. Detta hänger samman med att allt större vikt numera fästs vid principen om kostnadsbaserad prissätt-

• Sida 24
•  Original

Prop. 1984/85: 141 74

ning i postens verksamhet och att postens hantering av försändelser i tyngre viktklasser är jämförelsevis resurskrävande.

Den nämnda kostnadsutvecklingen föranledde bokutredningen att före- slå att förhandlingar skulle inledas med postverket om en generell porto- nedsättning för brevbefordran av böcker.

En särskild arbetsgrupp med företrädare för kommunikations- och ut- bildningsdepartementen samt postverket och statens kulturråd har under en tid arbetat med att söka finna lösningar på de problem som portoavgif— terna medför för bokförlag. bokhandlar och kulturtidskriftsutgivarc.

I anslutning till att regeringen beslöt om portohöjningar fr.o.m. decem- ber 1984 beslöt också postverket om en något lägre portohöjning för frankoetiketter som avser ekonomibrev. Dessa kommer till användning för främst bokförsändelser.

Arbetsgruppen har dock konstaterat att det finns skäl att ytterligare studera hur kostnaderna för distributionen via posten av böcker och tid- skrifter kan nedbringas för de avsändarkategorier som det av kulturpoli- tiska skäl är särskilt angeläget att värna om. nämligen de små bokförlagen och bokhandlarna samt kulturtidskriftsutgivarna. Ett arbete har därför inletts med sikte på åtgärder enligt två linjer.

Den ena tar sin utgångspunkt i att de subventioner som ges i form av portonedsättningar skall göras mer effektiva genom att i större utsträck- ning riktas och anpassas till den grupp av mottagarkategoricr som är av särskilt kulturpolitiskt intresse. dvs.i första hand de som jag nyss har nämnt. Postverket har förklarat sig villigt att delta i ett sådant arbete.

Den andra har sitt ursprung i kontakter som posten har haft med enstaka förlag. Posten anser sig därvid kunna konstatera att en stor del av den distribution som sker av böcker är mindre rationell. Genom samordnings- och effektiviseringsåtgärder kan den förbättras för många förlag. bokhand- lar och kulturtidskriftsutgivare. Posten avser därför att ta kontakt med enskilda företag och utgivare för att söka finna förenklingar i deras distri- bution. Samtidigt skulle man kunna ge portorådgivning och diskutera olika marknadsföringsåtgärder.

Biblioteken har också kostnader för distribution av böcker och tidskrif- ter. Sedan hösten l984 samarbetar posten med Bibliotekstjänst AB i en försöksverksamhet rörande distributionen av fjärrlån — vid sidan av den reguljära lånekedjan — mellan elva bibliotek i landet. Om försöksverksam- heten faller väl ut kan samarbetet komma att utvidgas till fler kommuner.

Ett fortsatt arbete enligt dessa båda huvudlinjer bör. enligt min mening. kunna leda till att de som är känsligast för portokostnaderna. nämligen de små förlagen och bokhandlarna samt kulturtidskriftsutgivarna. på sikt skall kunna få en mindre kostnadskrävande distribution.

Jag avser att senare föreslå regeringen att uppdra åt statens kulturråd att i samarbete med postverket. och med deltagande av företrädare för berör- da branscher. fortsätta det arbete som den nämnda arbetsgruppen har

• Sida 25
•  Original

Prop. 1984/85: 141 25

inlett. Resultatet därav samt eventuella förslag som kräver ställningstagan- de av statsmakterna bör redovisas för regeringen så snart som möjligt.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för kommunikationsdeparte- mentet.

4.2. Det statliga stödet till bokutgivning och bokförlag

I det följande kommerjag först att behandla det statliga utgivningsstödet som helhet och statens kulturråds uppgifter i samband med detta. Därefter tar jag upp förslag till nya statliga insatser på litteraturomrädet. nämligen dels stöd till utgivning av klassiker för skolans behov. dels ett stort svenskt uppslagsverk. Slutligen behandlas det statliga stödet till litteratur på in- vandrar- och minoritetsspråk. lättlästa böcker och En bok för alla samt de statliga kreditgarantierna till bokförlag.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1984/85: 141 26

4 .2.I Grunderna för utgivningsstödet

Min bedömning: Det statliga utgivningsstödet bör bibehållas oförändrat vad gäller grunderna för stödet. Detta innebär att

1. de nuvarande stödkategorierna och deras utformning som för- hands- resp. efterhandsstöd även fortsättningsvis bör tillämpas.

2. stödet även fortsättningsvis bör knytas till högsta tillåtna förlags- nettopriser.

3. en begränsning av stödet till titlar med högst en viss försåld upplaga inte bör införas.

Bokutredningens förslag: Överensstämmer med min bedömning utom vad gäller punkten 3. där utredningen föreslår spärrtrösklar vid en försåld upplaga av 8000 resp. 10000 exemplar för att effektivisera stödet.

Remissinstanserna: Samtliga instanser som berör utgivningsstödet förutsät- ter att det bibehålls på minst nuvarande anslagsnivå. Förslaget om en begränsning av stödet för böcker med hög försåld upplaga får ett blandat mottagande. De som tillstyrker pekar i några fall på risken för oönskade effekter för bokutgivningen som helhet. vilket också är det huvudsakliga skälet för avstyrkande instanser. Stödets villkor vad gäller högsta tillåtna priser kommenteras av få. varav endast Svenska bokförläggareföreningen yrkar på att bestämmelsen avskaffas.

Bakgrund till min bedömning : I det följande kommerjag att ge en översikt över dels regeringens och riksdagens tidigare beslut om större ändringari litteraturstödet. dels de utredningsförslag som har legat till grund för dessa beslut. Vidare ges en beskrivning av stödets nuvarande utformning.

Den statliga litteraturpolitiken grundlades i sin nuvarande utformning genom det omfattande arbete som 1968 års litteraturutredning bedrev och som red0visades i utredningens slutbetänkande (SOU 1974: 5) Boken. Ett regeringsförslag i anledning av utredningens resultat lades fram är 1975 i den andra kulturpropositionen ( prop. 1975: 20 ). Propositionens förslag om ett statligt stöd till litteratur behandlades ingående av riksdagen (KrU 1975: 12. rskr 201). Till följd härav infördes bl. a. det statliga utgivningsstö- det fr. o. m. budgetåret 1975/76. .

Ett statligt stöd motiverades med de besvärande luckor i bokutgivningen som 1968 års litteraturutrednings undersökningar hade påvisat. Utgiv- ningsstödet konstruerades genomgående som ett selektivt stöd för enskilda boktitlar inom olika litterattrrkategorier. Stödet för den svenska skönlitte- raturen gavs därvid en sådan omfattning att det kom att gälla huvudparten av utkommande ny svensk skönlitteratur.

För utgivning av ny svensk skönlitteratur för vuxna och skönlitteratur

• Sida 27
•  Original

Prop. 1984/85: 141 27

för vuxna i översättning infördes ett efterhandsstöd. dvs. frågan om stöd prövas först efter det att boken är utgiven. Stödbeloppen beräknas efter det antal tryckark som ingår i boken.

Stöd till klassisk litteratur för vuxna och viss facklitteratur i svensk översättning utgick som produktionsstöd på förhand. För klassisk littera- tur infördes dessutom ett lagerstöd. Stöd till barn- och ungdomslitteratur gavs delvis också som förhandsstöd. i huvudsak dock i form av stödköp av 1000 exemplar per titel. Stödköpsupplagan fördelades till barn- och ung- domsorganisationer för läsfrämjande verksamhet.

Därefter har stödet endast vid ett tillfälle. år 1978. genomgått en större förändring. I propositionen 1977/78: 99 om statligt litteraturstöd m. rn. före- slogs i första hand kompletteringar och förstärkningar inom ramen för i stort sett samma regler som hade gällt tidigare. En utbyggnad och anpass- ning till reglerna för efterhandsstöd föreslogs sålunda för facklitteratur samt barn- och ungdomslitteratur. Dessutom föreslogs ett särskilt projekt- stöd för särskilt kostnadskrävande utgivning. Riksdagen beslöt i enlighet med nämnda förslag (KrU 1977/78: 22. rskr 274).

Under den tioårsperiod utgivningsstödet har funnits har vid ett flertal tillfällen särskilda utredare resp.en kommitté tillkallats med uppgift att göra översyner av grundarna och medelsnivån för stödet. År 1977 tillkal- lades stadsbibliotekarien Bengt Holmström som särskild utredare. Hans förslag (Ds U 1977: 14) Statligt litteraturstöd bildade underlag för regering- ens och riksdagens nyssnämnda beslut år 1978. År 1980 tillkallades gene- raldirektören Gunnar Petri som särskild utredare. Han presenterade sina förslag i fråga om utgivningsstödet i betänkandet (Ds U 1981:5) Stöd till bokutgivning och bokförlag. Förslagen gav inte anledning till beslut om ändringar i utgivningsstödet. Däremot höjdes anslagsnivån för stödet (prop. 1981/82: 100 bil. 12. KrU 30. rskr 360). Slutligen tillkallades år 1982 en kommitté. 1982 års bokutredning. med uppgift att bl.a.göra en förut- sättningslös översyn av utgivningsstödet.

Genom riksdagens nämnda beslut är 1978 fick stödet i stort sett sin nuvarande utformning. reglerad i förordningen ( 1978:490 ) om statligt lit- teraturstöd. Det innebär i korthet följande.

Till ny svensk skönlitteratur för vuxna. översatt skönlitteratur för vuxna och facklitteratur för vuxna samt barn- och ungdomslitteratur utgår efter- handsstöd. Förhandsstöd utgår till klassisk litteratur för vuxna och till särskilt kostnadskrävande utgivning inom de Iitteraturkategorier som nor- malt kan få enbart efterhandsstöd. Tecknade serier för barn och ungdom samt litteratur på invandrar- och minoritetsspråk stöds enligt särskilda regler.

Bidragsfördelningen och antalet titlar som erhållit statligt utgivningsstöd inom de olika kategorierna under den tid stödet haft sin nuvarande utform- ning framgår av följande tabell.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1984/85: 141 28

Det statliga utgivningsstödet 1978/79—1984/85

Medelsåtgäng (tkr.) och antal stödda titlar

78/79 79/80 80/81 81/82 82/83 Ny svensk skönlittera- 4 242 4496 4139 4013 4 720 tur för vuxna (351 titlar) (325) (224) (231) (228) Skönlitteratur för 1546 2 153 2 926 2 138 2867 vuxna i svensk (109) (131) (132) ( 94) (113) översättning Facklitteratur 1 897 4057 3 852 3 328 3 698 för vuxna (139) (247) (174) (133) (143) Barn- och ungdoms- 1558 1725 2 326 2031 2224 litteratur (133) (129) (153) (133) (135) Särskilt kostnads- 1015 1 191 1 145 1 115 1201 krävande utgivning ( 33) ( 31) ( 18) ( 17) ( 19) (projektstöd) Klassisk litteratur 1 333 1 592 1 264 1667 2033

( 79) ( 79) ( 48) ( 63) ( 76) Barn- och ungdoms- — —- 384 407 499 serier ( 17) ( 17) ( 14) Litteratur på invand- 446 569 563 594 718 rar- och minoritets- ( 22) ( 23) ( 22) ( 45) ( 48)

språk4

' 1nk1.stödadministration : Tillkommer ca 500 000 kr. lagerstöd "1 inklusive lagerstöd

83/84

5 723 (273)

2916 (118)

3720 (145)

2381 (147)

1 420 ( 24)

18343 ( 67)

482 ( 15)

868 (58)

84/85 (anvisatt'

3 000

4 046

2 260'

" Beloppen omfattar stöd till produktions- och distributionskostnader för enskilda titlar samt allmänna

förlagskostnader

Enligt kulturrådets årliga tillämpningsbestämmelser (senast Statens kul- turråds författningssamling 1984: 39—49) gäller för de olika litteraturkate- gorierna bl. a. följande.

Stödordningarna för ny svensk skönlitteratur för vuxna och översatt skt'inlitteratur för vuxna omfattar romaner. noveller. dikter. dramatik. aforismer. essäer. biografier med skönlitterär anknytning samt debatt- och rapportböcker med skönlitterär prägel. Upplagan skall vara minst 750 exemplar för dikter. dramatik. aforismer och essäer. och minst 1500 exem- plar för övriga genrer.

Avgörande för stöd inom stödordningen för översatt skönlitteratur är originalverkets litterära kvalitet och kvaliteten på översättningen. Vid urvalet av titlar eftersträvas mångsidighet beträffande originalspråk. Litte- ratur från olika invandrargruppers ursprungsländer uppmärksammas.

Stödet till_f'ucklittemturför vuxna omfattar såväl svensk som till svenska översatt facklitteratur. Minimiupplagan är 1500 exemplar. Vid fördelning- en av stöd beaktas tillgången till och behovet av litteratur inom de olika fackområdena. Särskild uppmärksamhet ägnas områden med begränsat publikunderlag. Verkets förväntade livslängd beaktas. Stöd utgår inte till

• Sida 29
•  Original

Prop. 1984/85: 141 29

läromedel. studiematerial eller vetenskapliga verk med specialistinrikt- ning. inte heller till utgåvor av uppslagskaraktär. hobbyböcker. årsböcker. utställningskataloger eller enklare handböcker.

Stöd utgår till barn- och ungdomslitteratur" i svenskt original och i översättning till svenska, både skönlitteratur och facklitteratur. 1 första hand uppmärksammas svensk originalutgivning och översatt litteratur från länder med invandrargrupper i Sverige. För översättningar eftersträvas en god spridning mellan olika språkområden. Stöd kan också utgå till svensk barn- och ungdomslitteratur i översättning till invandrar- och minoritets- språk där bristen på barn- och ungdomslitteratur är särskilt påtaglig.

Stödordningen för särskilt kostnadskriivande utgivning omfattar utgiv- ning som inte ryms i de tidigare nämnda stödordningarna. t.ex. bildverk, samlade verk och återutgåvor. För kostnadskrävande utgivning av klassi- ker. barn- och ungdomsserier och litteratur på invandrar- och minoritets- språk hänvisas till resp. stödordning. Projektstöd kan också utgå för böcker med stor stil.

Från projektstödet undantas i princip samma kategorier som från facklit- teraturstödet. [ undantagsfall kan stöd beviljas för kulturpolitiskt värdefull utgivning som formellt faller under kategorin uppslagsverk. Ordböcker. större uppslagsverk och lexikon som inte har ett betydande allmänkultu- rellt intresse eller som ges ut för studieändamål är helt undantagna från stödet.

Stödet till klassiker omfattar samtliga kategorier inom litteraturstödet utom barn- och ungdomsserier och litteratur på invandrar- och minoritets- språk. Med klassisk litteratur jämställs allmänt erkänd l900-talslitteratur om minst 20 år förflutit sedan verket gavs ut för första gången. Vid urvalet av titlar beaktas om verket i dag är tillgängligt på den svenska bokmarkna- den. För utländsk litteratur beaktas behovet av nyöversättning och den nya översättningens kvalitet. Minimiupplagan är 1000 exemplar för lyrik och 2000 exemplar för övriga genrer.

För lagerhållning av klassiker kan särskilt lagerstöd utgå. Stödet beviljas för ett år i taget och får avse lägst 100 och högst 2000 exemplar av samma boktitel.

Huvudsyftet med stödet till barn- och ungdomsserier är att stimulera utgivningen av nya svenska kvalitetsserier. men också att möjliggöra ut- givning av kvalitetsserier från andra språkområden. i första hand de nor- diska länderna. Stöd utgår dels som projektstöd (förhandsstöd). dels som efterhandsstöd. Projektstödet avser särskilt kostnadskrävande serieut- givning. Det kan ges för seriealbum och serieböcker. men också för ensta- ka serier eller flera serier i serietidningar. Efterhandsstödet syftar i första hand till att stimulera utgivningen av svenska och utländska kvalitetsse- rier. Det kan endast utgå för seriealbum och serieböcker. Minimiupplagan för seriestödet är 3 000 exemplar.

Stödordningen för litteratur på invandrm- och minoritetsspråk omfattar

• Sida 30
•  Original

Prop. 1984/85: 141 30

dels projektbidrag för produktions- och distributionskostnader samt all- männa förlagskostnader, dels särskilt produktionsstöd till sådana kostna- der som beror på att utgivningen sker på annat språk än svenska. Stödet omfattar skön- och facklitteratur, både originalverk och översättningar, för barn och vuxna.

Projektbidrag kan utgå till svenskt förlag som huvudsakligen ger ut litteratur på invandrar- och minoritetsspråk, för att trygga den fortsatta verksamheten och förbättra distributionsmöjligheterna. Med förlag jäm- ställs organisation eller enskild person som fortlöpande ägnar sig åt bokut- givning. l undantagsfall kan bidrag utgå till utgivare av enstaka titlar.

Det särskilda produktionsstödet kan endast utgå till sådant svenskt förlag som inte kan erhålla projektbidrag. Utgivningen skall ske i samver- kan med organisation eller företrädare för berörd språkgrupp. Stödet avses täcka kostnader som beror på att utgivningen sker på annat språk än svenska. t. ex. tryckning med annat alfabet. korrekturläsning, översättning m.m.

Utgivningsstödet är konstruerat så att det skall ge en viss prisåterhål- lande effekt. Stödbeloppet utgör ersättning för en viss del av verkets tekniska produktionskostnader. För fullt stöd krävs som motprestation av förlag eller utgivare att förlagsnettopriset. dvs. förlagets pris till återförsäl- jare. inte överstiger det för året angivna. Överskrids detta pris fastställs en lägre arkersättning eller ingen ersättning alls. Ett särskilt stödbelopp ut- över arkersättningen kan utgå för vissa merkostnader för t.ex. svårtill- gängligt språkområde, bearbetning eller kvalificerat bildmaterial.

Skälen för min bedömning

l. Bokutgivningen i Sverige ligger, internationellt sett. på en hög nivå. räknat i antalet titlar per capita. Med tanke på det svenska språkområdets ringa omfattning finns en betydande bredd och mångfald. Under den gångna tioårsperioden har utgivningen av allmänlitteratur ökat kraftigt. Även om förlagsstrukturen i Sverige i stort är densamma som för 15 år sedan, dvs. ett fåtal förlag svarar för huvudparten av utgivningen, ges en stor andel av den kvalificerade skönlitteraturen ut av små förlag med en utpräglad kvalitetsinriktning. Det är framför allt inom områden som lyrik, svenska debutantverk och utländsk skönlitteratur utanför det engelska språkområdet som de mindre förlagen har vidgat den svenska bokutgiv- ningen. Små förlag svarar i stor utsträckning även för svensk och översatt klassikerutgivning. Trots de senaste årens kärva ekonomiska läge har således möjligheterna att ge ut böcker kunnat vidgas och spridningen av utgivningsbcsluten till många olika förlag av varierande storlek har därmed kunnat bibehållas.

Det statliga utgivningsstödet har onekligen bidragit till denna positiva utveckling. Stödets syfte är att. trots att det svenska språkområdet är litet, tillförsäkra den enskilde medborgaren en bred och kvalitativt värdefull

• Sida 31
•  Original

Prop. 1984/85: 141 31

bokutgivning som ger möjlighet till ökad kunskap och kulturell upplevelse.

l982 års bokutredning och en i stort sett enhällig remissopinion anser att de förväntningar som riksdag och regering i denna del ställde vid refor- mens tillkomst i stort sett har infriats. Stödet har. på gott och ont. blivit en integrerad del i den svenska bokmarknaden så till vida att den kulturpoli- tiskt angelägna. breda utgivningen av kvalitetslitteratur med otillräckliga marknadsförutsättningar inte skulle kunna upprätthållas utan ett stöd av ungefär nuvarande omfattning.

Jag anser därför att utgivningsstödet även fortsättningsvis bör finnas och utgå enligt i stort sett samma principer som hittills.

Jag vill betona att utgivningsstödets strategiska roll för en kulturpolitiskt önskvärd bokutgivning inte strider mot min principiella syn på bok- branschens ansvar för en förlagsverksamhet på i huvudsak kommersiella villkor.

Den lönsamma delen av bokutgivningen har enligt min bedömning i mycket liten utsträckning påverkats av det statliga stödet. Däremot har stödet gjort det möjligt för små förlag att hålla en mer renodlad kvalitets- profrl. Titlar som går med vinst. ofta enbart tack vare stödet. får subventio- nera den utgivning som trots stöd går med förlust. Även stora förlag ger ut många böcker som inte beräknas ge vinst. Med hjälp av stödet kan dock förlusten hållas inom acceptabla gränser. Utgivningsstödet kan således i stor utsträckning bredda de kommersiella marginalerna för den kulturellt intressanta utgivningen.

Det är vidare allmänt vitsordat att stödets utformning är väl anpassad till behoven. Stödet täcker i stort sett alla kategorier av allmänlitteratur med undantag av enklare handböcker. uppslagsverk etc. Stödets selektiva ka- raktär medför självfallet att kvalitetskrav ställs i samtliga kategorier. Jag återkommer till frågan om nödvändiga avvägningar mellan olika kategorier i det följande ( avsnitt 4.2.2 ).

Systemet med förhands- resp. efterhandsstöd för de olika litteraturkate- gorierna har också visat sig ändamålsenligt. Utifrån den principiella stånd- punkten att staten i så liten utsträckning som möjligt bör styra utgivnings- besluten är ett stöd i efterhand alltid att föredra och tillämpas också för det stora flertalet stödbeslut. Särskilt riskfylld utgivning Skulle emellertid ofta inte komma till stånd om inte stöd i förväg kunde påräknas. Detta gälleri huvudsak klassiker, särskilt kostnadskrävande utgivning av bildverk e.d. samt originalutgivning av svenska tecknade serier. Jag finner inte Skäl att föreslå några ändringar i dessa avseenden. Vad gäller stödet till litteratur på invandrar- och minoritetsspråk återkommer jag med min bedömning i det följande ( avsnitt 4.2.5 ).

Jag vill i detta sammanhang nämna att jag i det följande kommer att föreslå särskilda. tidsbegränsade stödåtgärder på litteraturområdet. nämli- gen statligt stöd för utgivning av dels en särskild klassikerserie för skolans behov. dels ett stort svenskt uppslagsverk.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1984/85: 141 32

2. Bokutredningen föreslår att utgivningsstödet även fortsättningsvis bör vara förknippat med kravet på ett högsta tillåtetförlagsnettopris. Utred- ningen anser att en allmänt prissänkande verkan visserligen inte kan åstad- kommas den vägen. men finner likväl systemet betydelsefullt för att säkra något så när rimliga marknadsförutsättningar för framför allt den smalare kvalitetslitteraturen. Stödbeloppet utgör sålunda en kompensation för att boken åsätts ett reducerat marknadspris i stället för ett kostnadsrelaterat pris. Det senare skulle enligt utredningen innebära väsentligt högre priser för den kulturellt värdefulla utgivningen. Bokförläggareföreningen anser däremot att regleringen av högstpriser inte stimulerar efterfrågan och därför kan undvaras.

För egen del ansluter jag mig till bokutredningens uppfattning om pris- regleringens betydelse framför allt för den kulturellt värdefulla utgivningen med förhållandevis sämre avsättningsrnöjligheter. Jag finner det heller inte vara en nackdel att en utgivare måste välja mellan att antingen söka stöd och tillämpa ett lägre pris eller att sätta ett högre pris och avstå från statligt stöd. Vad gäller förutsättningarna för kulturrådets beslut om högstpriserna återkommer jag i det följande.

3. Bokutredningen föreslår att utgivningsstödet fårfarmen av ettförsälj— ningsrelaterat garantistöd. Enligt utredningen bör halva stödbeloppet återbetalas när försäljningen har passerat 8000 men ännu inte nått 10000 exemplar. Efter 10000 sålda exemplar bör hela stödbeloppet återbetalas. Förslaget har mött blandade reaktioner hos remissinstanserna. Bland dem som i princip godtar en begränsning av stödet pekar några, bl.a. näringsfrihetsombudsmannen. på riskerna för oönskade effekter med ett sådant system. Av samma skäl avstyrks förslaget av bl. a. statens pris- och kartellnämnd och kulturrådet. Huvudinvändningarna är att en titel med stor försäljning inte nödvändigtvis ger vinst, att enstaka vinsttitlar kan vara nödvändiga för att balansera förlagets övriga. ofta förlustbringande. utgiv- ning samt att systemet skulle kunna hämma förlagens vilja att satsa på nya upplagor. För egen del finnerjag att syftet med förslaget i och för sig är tilltalande. Stödmedel borde helst inte användas för titlar som redan utan stöd är lönsamma, utan i stället inriktas på angelägen. men olönsam utgivning. Jag anser dock att invändningarna är tungt vägande. Enligt min mening är det svårt att hitta generella kriterier för de fall där stödbehov inte föreligger. En titel med god vinst kan i det ena förlaget ge ett ökat överskott, i det andra förlaget bara en minskad förlust. Förlagsekonomin bygger så gott som alltid på en kalkyl för den samlade utgivningen under året där titlar med goda försäljningsmöjligheter medvetet blandas med kulturellt viktiga, men svårsålda titlar. Jag finner det mot den bakgrunden inte lämpligt att införa en generell spärr i utgivningsstödet som skulle försvåra för de mindre förlagen att ge ut ekonomiskt inte bärkraftig kvalitetslitteratur. Den ringa nettoeffekten av en sådan begränsning för stödanslaget står enligt

• Sida 33
•  Original

Prop. 1984/85: 141 33

min mening inte heller i proportion till de risker och administrativa kompli- kationer som förslaget skulle medföra. För att komma åt de möjligen stötande, enstaka fall där ekonomiskt starka förlag får stöd för bästsäl- jande titlar. skulle det krävas en behovsprövad spärr somjag emellertid av principiella och praktiska skäl inte kan godta.

4.2.2. M_vndighetsuppgtfter inom litteraturområdet

Mitt förslag: Statens kulturråd bör få ett större ansvar inom den statliga litteraturpolitiken. Detta innebär att rådet. inom ramen för grunderna för utgivningsstödet och övriga av riksdag och regering uttalade rikt- linjer, bör besluta om fördelningen av anslagsmedlen på de olika littera- turkategorierna och övriga ändamål under anslagsposten Utgivnings- stöd. För en ändamålsenlig bidragsfördelning bör rådet fortlöpande följa utvecklingen på bokmarknaden, i synnerhet vad gäller utgivningen av allmänlitteratur och villkoren för förlagsverksamhet, samt för rege- ringen redovisa erfarenheter och eventuella förslag till förändringar av de statliga insatserna.

Bokutredningens förslag: Myndighetsuppgifterna för statens kulturråd be- handlas inte särskilt, utom vad gäller ansvaret för bidragsfördelningen i mitt förslag. Utredningen förordar dels att nuvarande ordning med av regering och riksdag anvisade riktbelopp för kategorierna inom utgivnings- stödet bör kvarstå. dels, i överensstämmelse med mitt förslag, att kostna- derna för stödadministrationen även fortsättningsvis bör belasta litteratur- stödsanslaget, men där redovisas särskilt.

Remissinstanserna: Hithörande frågor behandlas ytterst sparsamt i remiss- yttrandena. Kulturrådet och statskontoret tillstyrker att administrations- kostnaderna för utgivningsstödet redovisas särskilt.

Bakgrund till mitt förslag: Regeringens och riksdagens beslut om medels- tilldelning på litteraturområdet har hittills präglats av en hög grad av detaljstyrning. Detta gäller särskilt utgivningsstödet där regeringen i sina förslag till riksdagen angett riktbelopp för varje särskild stödkategori. I regleringsbrev avseende anslaget Litteraturstöd har regeringen närmare preciserat dessa belopp, i huvudsak med hänsyn till de årliga prisstegring- arna.

Statens kulturråd har under tidigare år vid ett flertal tillfällen hemställt om vissa smärre omfördelningar av medel mellan de olika stödkatego- rierna. Framställningarna har i så gott som samtliga fall bifallits. Sedan budgetåret 1981/82 har kulturrådet haft möjlighet att utan regeringens särskilda tillstånd omfördela ett belopp av högst 500000 kr. mellan flertalet utgiftsposter inom stödet. Beloppet har för innevarande budgetår höjts till 1 milj. kr. '

• Sida 34
•  Original

Prop. 1984/85: 141 34

Bidragsfiiirdelningen inom utgivningsstödet sker efter ansökan från för- lag resp. utgivare för varje enskild titel. Statens kulturråds nämnd för litteratur och bibliotek (LB-nämnden) beslutar om stöd efter förslag från de f.n. sju arbetsgrupper om fyra till sju ledamöter som svarar för de olika litteraturkategorierna. Klassikerstödet fördelas f.n. av arbetsgrupperna för resp. ny svensk skönlitteratur, översatt skönlitteratur. facklitteratur samt barn- och ungdomslitteratur. Samma arbetsgrupper bereder också ansökningar om projektstöd till särskilt kostnadskrävande utgivning innan de går vidare till den särskilda arbetsgruppen för projektstöd. Denna har också till uppgift att se till att stödvärda titlar inte på grund av svårigheter med gränsdragningen mellan litteraturkategorier berövas möjligheten att få stöd. Enligt vad kulturrådet har meddelat i sitt remissyttrande avser rådet att fr.o.m. budgetåret 1985/86 inrätta en särskild arbetsgrupp för fördel- ning av klassikerstödet sedan en spridd handläggning visat sig ha funktio- nella svagheter.

Kulturrådets beslut kan enligt bestämmelse i författning inte överklagas. Rådet kan emellertid, efter ny ansökan eller på eget initiativ. ta upp en titel till ny prövning.

Kulturrådet anmälde i sin anslagsframställning för budgetåret 1983/84 att vissa administrationskostnader i samband med beredningen av stödet se- dan en tid tillbaka bestridits av medel från stödanslaget. Detta gäller kostnader för arvoden. resor och traktamenten till ledamöter i arbetsgrup- perna samt för arvodeskostnader till lektörer. [ budgetpropositionen l983 (bil. 10 s. 177") uttalade jag attjag fann en sådan användning av sakanslaget otillfredsställande. men föreslog med hänsyn till bokutredningens då på- gående arbete att rådet övergångsvis skulle få tillämpa redovisad praxis. Bokutredningen har nu föreslagit att nämnda administrationskostnader även fortsättningsvis skall belasta anslaget Litteraturstöd. men att de skall redovisas särskilt.

Skälen för mitt förslag: Utvecklingen av förlagsverksamheten i Sverige under den gångna tioårsperioden har. som jag framhållit i tidigare avsnitt. i huvudsak varit gynnsam. Möjligheterna att ge ut kulturellt värdefull littera- tur också med en förhållandevis begränsad efterfrågan på den kommer- siella bokmarknaden har kunnat vidmakthållas och t. o. m. i vissa avseen- den förbättras. Det statliga utgivningsstödet har därvid haft en allmänt erkänd betydelse. Stödets utformning och omfattning har under denna tid varit anmärkningsvärt konstant. Detta trots att stödet vid flera tillfällen varit föremål för en omsorgsfull och förutsättningslös granskning. Varken de principiella grunderna för stödet eller handläggningen av bidragsfördel- ningen har utsatts för någon betydande eller entydig kritik. även om olika aspekter av stödverksamheten nästan ständigt diskuteras i den allmänna debatten. Detta visar att utgivningsstödet vad gäller behov och effektivitet numera kan anses vara väl etablerat.

• Sida 35
•  Original

Prop. 1984/85: 14] 35

Statens litteraturpolitiska agerande är alltid beroende av de allmänna villkoren för bl.a. förlagsverksamheten. En aktuell kunskap om utveck- lingen inom bokbranschen i allmänhet och speciellt vad gäller utgivning och spridning av kvalitetslitteratur är därför en viktig förutsättning för att de statliga insatserna skall kunna motsvara de uppställda målen.

Jag anser att en sådan kunskap i första hand bör finnas inom kulturrådet. Detta är i och för sig inget nytt. Kulturrådet har redan utifrån sitt sektors- ansvar inom den statliga kulturpolitiken till uppgift att följa utvecklingen också på litteraturområdet. Denna uppgift har emellertid hittills inte alltid krävts av rådet. Detta är enligt min mening otillfredsställande med tanke på intentionerna bakom inrättandet av statens kulturråd.

För egen del förordar jag att kulturrådet i större utsträckning än hittills åläggs ett särskilt ansvar för att fortlöpande följa utvecklingen på bokmark- naden. i synnerhet vad gäller utgivningen av allmänlitteratur Och villkoren för förlagsverksamhet. Därigenom bör rådet kunna skaffa sig den erfaren- het som krävs för en fortlöpande anpassning av de statliga stödåtgärderna till en bokbransch i ständig förändring.

De förändringar från år till år som det här är fråga om rör enligt min bedömning i första hand balansen i utgivningen mellan olika genrer av litteratur. Sådana förskjutningar mellan åren i utgivningsprofilen kräver erfarenhetsmässigt förhållandevis snabba omdispositioner av anslagsme- del mellan olika stödkategorier för att i en förändrad marknadssituation på bästa sätt motsvara syftet med de statliga insatserna.

Enligt min mening försvåras en önskad flexibilitet i det avseendet av den inom stödet hittills tillämpade höga graden av detaljstyrning för använd- ningen av tillgängliga medel från regeringens och riksdagens sida. Jag anser att en sådan medelsstyrning var nödvändig under stödets etable- ringsskede med tanke på att någon erfarenhet av statligt stöd till kommersi- ell förlagsverksamhet inte fanns. På grundval av den kunskap och de etablerade branschkontakter som nu finns hos kulturrådet finner jag det emellertid inte längre motiverat med en sådan fortsatt detaljstyrning.

Jag föreslår således att kulturrådet i fortsättningen inom ramen för grunderna för utgivningsstödet och övriga av regering och riksdag uttalade riktlinjer bör besluta om fördelningen av anslagsmedlen på såväl de olika litteraturkategorierna som övriga ändamål under anslagsposten Utgiv- ningsstöd. Jag återkommer till de anslagstekniska konsekvenserna av mitt förslag under avsnittet 6 Anslagsberäkningar för budgetåret 1985/86.

De föreslagna större befogenheterna för kulturrådet vad gäller medels- användningen bör enligt min mening också innefatta en större möjlighet för rådet att tillgodose eventuellt uppkommande nya stödbehov inom littera- turområdet under förutsättning att detta kan ske genom en omprioritering av redan befintliga resurser under anslaget. Om ett nytt ändamål utifrån en sådan avvägning bedöms vara värt statligt stöd. samtidigt som det anses föreligga formella hinder att inrymma ändamålet under stödet, utgår jag

• Sida 36
•  Original

Prop. 1984/85: 141 36

från att rådet underställer frågan regeringens prövning. [ en sådan fram- ställning bör särskilt redovisas hur de nya åtagandena skall finansieras inom befintlig anslagsram.

Kulturrådet bör i sin årliga anslagsframställning redovisa stödverksam- hetens utfall under det senast avslutade budgetåret. Härvid bör under året beslutade förändringar i bidragsfördelningen på olika litteraturkategorier resp. övriga ändamål under anslagsposten redovisas.

Jag kommer i det följande (avsnitt 4.3) att föreslå att Bokbranschens finansieringsinstitut AB (BF!) bl. a. får uppgiften att särskilt följa utveck- lingen inom den kommersiella bokdistributionen som helhet och med sär- skilt avseende på bokhandeln. Detta innebär en viss begränsning av kultur- rådets direkta ansvarsområde. Det bör emellertid ingå i kulturrådets upp- gift att i sin bedömning av bokmarknaden ur ett kulturpolitiskt perspektiv även inbegripa frågor om bokdistribution. ] dessa frågor behöver kulturrå- det samverka med BFI.

Vissa kostnaderför administration av utgivningsstödet har hittills belas- tat anslaget Litteraturstöd. Jag anmälde i l983 års budgetproposition in- vändningar mot ett sådant förfarande. Bokutredningen finner emellertid fördelar i en sådan praxis under förutsättning att kostnaderna redovisas separat. Jag kan ansluta mig till denna uppfattning. Jag återkommer till denna fråga under avsnittet Anslagsberäkningar för budgetåret [985/86.

4.2.3. Klassikermgivning

Mitt förslag: Staten bör ta initiativ till att en utgivning av en klassiker- serie kommer till stånd. Utgivningen bör genom urval av titlar. upplaga och pris vara anpassad till skolans behov. Jag föreslår härför ett särskilt statligt stöd av 4 milj. kr. per år under en treårsperiod.

Folkbiblioteksutredningens förslag: lnriktas inte särskilt på klassisk littera- tur. men avser liksom mitt förslag bl.a. skolans behov av böcker. Ett engångsstöd om 11 milj. kr. fördelat på två är föreslås för kommunernas inköp av litteratur till skolan och folkbibliotek för läsfrämjande verksam- het bland barn och ungdom.

Remissinstanserna: Flertalet tillstyrker utredningens förslag med i stort sett den föreslagna utformningen. Några instanser föreslår ett permanent stöd, andra föredrar en mer selektiv utformning med inriktning på kommuner med särskilda behov. Flera instanser föreslår att målgruppen vidgas. 1 ett antal yttranden krävs motprestationer som bidragsvillkor. Bidraget av- styrks av ett fåtal instanser, däribland kulturrådet och statskontoret. Såväl skol- som folkbibliotek saknar enligt kulturrådets bedömning de bokbestånd som krävs för det lässtimulerande arbete och den litteraturun- dervisning som läroplanen talar om. Mot denna bakgrund föreslår kulturrå-

• Sida 37
•  Original

Prop. 1984/85:14] 37

det att staten tar initiativ till utgivning av en klassikerserie med särskild inriktning på skolans behov. Förslaget redovisas närmare i det följande.

Bokutredningens förslag: Stiftelsen Litteraturfrämjandet bör inom ramen för En bok för alla tar initiativ till en lättillgänglig och representativ serie av svenska och utländska klassiker.

Remissinstanserna: Förslaget stöds av samtliga instanser som berör frågan. Flera av dessa. däribland några kommuner. TCO. LO och Litteraturfräm- jandet. anser att särskilda medel bör anvisas för en sådan utgivning. Kulturrådet och ABF föreslår att de av folkbiblioteksutredningen föreslag- na engångsmedlen för kommunernas inköp av harn- och ungdomslitteratur i stället används för klassikerutgivning inom En bok för alla.

Bakgrund till mitt förslag: Kulturrådet presenterar som jag tidigare har nämnt ett relativt detaljerat förslag till uppläggning av en klassikerutgiv- ning. Syftet är att etablera en representativ serie av svensk och utländsk barn- och vuxenlitteratur från olika epoker. i första hand inriktad på skolans behov. Rådet föreslår att utgivning och distribution av serien handhas av Stiftelsen Litteraturfrämjandet. Urvalet av titlar förutsätts ske genom ett redaktionsråd under medverkan av skolöverstyrelsen (SÖ) och Svenska barnboksinstitutct. Rådet redovisar en kalkyl för en utgivning avi första hand 36 titlar ttnder en treårsperiod i en upplaga om 60000 exemplar per titel. varav 40000 exemplar är avsedda för skolinköp. Vid ett konsu- mentpris om IS kr. i bokhandeln och ett ytterligare subventionerat pris för skolan under IO kr. beräknas ett stödbehov av ca ll milj. kr. under treårsperioden. Skolornas inköpskostnad för hela serien skulle uppgå till totalt 13 milj. kr. och möjliggöra en anskaffning av totalt 1.44 milj. volymer eller ca 1.6 volym per grundskoleelev.

Med anledning av kulturrådets förslag har fiera bokförlag. däribland MånPockct inom Månadens Bok. bokförlaget Natur och Kultur samt bok- förlaget Atlantis. framfört synpunkter och lagt fram egna förslag till en utgivning av klassiker med särskild hänsyn till skolans behov. De nämnda förlagen uttalar också sitt intresse att för egen del medverka i en sådan utgivning. Vid de överläggningar som jag har haft med representanter för bokförlagen har synpunkter lämnats på denna fråga.

Skälen för mitt förslag: l årets budgetproposition (bil. IO s. 17 ff) redogjor- de jag för regeringens förslag om ökade insatser för kultur i skolan. Jag lade särskild vikt vid en förstärkning av svenskämnet och litteraturens betydelse i undervisningen både i grundskolan och gymnasieskolan. Jag konstaterade i det sammanhanget att detta arbete kräver att skolan har tillgång till ett brett och varierat utbud av litteratur.

Såväl folkbiblioteksutredningen som bokutredningen pekar på allvarliga

• Sida 38
•  Original

Prop. 1984/85: 141 38

brister i framför allt skolbibliotekens bokbestånd. Även om ett mycket angeläget. ökat samarbete mellan skolan och folkbiblioteket medför att kommunens samlade medieresurser bättre utnyttjas för skolans behov. bör skolan för sin litteraturundervisning vara utrustad med ett eget. tillräckligt brett urval av litteratur. Behovet av ett mångsidigt och välskött bokbe- stånd i skolbibliotek. men också i grupp- och klassuppsättningar, är uppen- bart. Detta gäller såväl svenska som utländska verk. skönlitteratur som facklitteratur. klassiker som dagsaktuella författare. Bristerna i det av- seendet är omvittnade av flertalet remissinstanser och välbelagda i olika undersökningar.

En bred remissopinion hävdar att det därvid är av särskild vikt att skolan kan erbjuda eleverna ett representativt urval av den klassiska svenska och utländska litteraturen.

Vid de överläggningar jag har haft med förlagsbranschen har represen- tanter från denna hävdat att tillgången till klassiker som kan användas i undervisningen redan är betydande. Inte minst klassikerstödet inom det statliga litteraturstödet har bidragit till en ökad utgivning. Det särskilda årliga bidraget till lagerhållning av klassiker har också ökat tillgängligheten av denna litteratur under en längre tid än vad som normalt är fallet för andra böcker. Det finns också förlag som särskilt inriktar en del av sin årliga utgivning pä serier av klassisk litteratur. Från bokbranschens sida har därför behovet av en särskild utgivning av klassisk litteratur vid sidan av den som erbjuds på den reguljära marknaden ifrågasatts.

Erfarenheten visar dock att skolan endast i mycket begränsad omfatt- ning har kunnat utnyttja klassikerutbudet. Som främsta skäl härför anförs att dessa böcker är alltför dyra för att klass- eller gruppuppsättningar skall kunna rymmas inom de medel som står till den enskilda skolans förfogande för detta. Svårigheter att överblicka utbudet och att hantera inköp m. m. på ett praktiskt sätt har också åberopats.

I de kontakter som jag haft med företrädare för branschen har bl.a. från förlagshåll uttryckts ett intresse för att öka ansträngningarna för att för- bättra situationen. En bättre kontakt mellan skolan och branschen skulle göra det lättare att tillgodose skolans behov av information och rationella inköp. Det är min förhoppning att förbättrade kontakter mellan förlag och skola på ett påtagligt sätt kan förbättra möjligheten till bokförsörjning inom skolan.

Jag anser det dock nödvändigt att också förbättra situationen med direk- ta statliga insatser och då i första hand för att främja tillgången på prisbil- liga klassiker. De senaste årens läroplansarbete och timplanebeslut i fråga om svenskämnet och inriktningen av den statliga skol- och kulturpolitiken på ett förstärkt kulturansvar i skolans arbete motiverar enligt min mening att staten — trots att ansvaret för läromedel i första hand vilar på den enskilda kommunen — också tar ett särskilt initiativ till en bättre klassiker- försörjning i skolan.

• Sida 39
•  Original

Prop. 1984/85: 141 39

Som jag förutskickade i årets budgetproposition ansluter jag mig till kulturrådets förslag om ett tidsbegränsat statligt stöd till en klassikerserie för i första hand skolans behov. Jag föreslår sålunda att ett belopp av 4 milj. kr. per år under en treårsperiod anvisas för detta ändamål.

Böckerna bör ges ut i sådana upplagor och till ett sådant pris att serien kan köpas in av samtliga kommuneri många exemplar. t.ex. i grupp- och klassuppsättningar. Därmed uppfyller en sådan utgivning också de inten- tioner som ligger bakom foIkbiblioteksutredningens förslag om ett ekono- miskt engångsstöd till kommunerna för inköp av barn- och ungdomslittera- tur.

Utgångspunkten för utgivningen för skolan bör vara att hela det tillgäng- liga utbudet av klassisk litteratur skall ligga till grund för urvalet. Detta underlättas om samtliga intresserade förlag kan medverka i serien.

Olika organisatoriska lösningar för en sådan utgivning är tänkbara. Som jag tidigare har anfört har ett antal förslag presenterats. Enligt min mening krävs ytterligare överväganden i fråga om den närmare utformningen av verksamheten. Det bör även finnas rådrum för överläggningar med de olika intresserade parterna i syfte att nå en effektiv samverkan både vad gäller produktion. marknadsföring och distribution. Jag avser därför att inom kort föreslå regeringen att uppdra åt kulturrådet att närmare pröva olika alternativ. Det ankommer på regeringen att efter förslag från rådet besluta om villkoren för det statliga stödet till klassikerutgivning.

Mot bakgrund av vad jag har anfört anser jag att följande riktlinjer bör gälla för denna klassikerutgivning.

Urvalet (n' lil/ur bör göras med tanke på skolans behov. Den huvudsakli- ga målgruppen bör vara eleverna i grundskolans högstadium och gymna- sieskolan. All klassisk skönlitteratur — svensk och utländsk — bör kunna komma i fråga. Med klassiker bör även i detta sammanhang likställas sådan allmänt erkänd skönlitteratur från [OOO-talet som gavs ut för minst 20 år sedan. l undantagsfall bör ännu yngre litteratur kunna komma ifråga. Urvalsförfarandet bör närmare övervägas. Det är enligt min mening önsk- värt att personer som har kännedom om skolans behov och efterfrågan får medverka vid urvalet. Böckerna bör ges ut i stora upplagor till ett pris av högst ca l5 kr. och om möjligt utgöra en sammanhållen serie med ett enhetligt utförande eller åtminstone en gemensam presentationsform ge- nom logotype e. d.

Mm'knzulsföring och distribution av klassikerserien till skolan bör av praktiska och kostnadsmässiga skäl ske sammanhållet. Enligt min mening har Stiftelsen Litteraturfrämjandet goda förutsättningar för denna uppgift. Genom verksamheten med En bok för alla har stiftelsen redan ett funge- rande kontaktnät med skolan. Andra modeller, t.ex. i närmare anslutning till befintliga strukturer i branschen. bör emellertid också kunna prövas. Visst marknadsförings- och informationsarbete kan enligt min mening med fördel skötas av skolmyndigheterna. Det är därvid naturligt att fortbild- ningsaktiviteter inom skolan anknyter till utgivningen.

• Sida 40
•  Original

Prop. 1984/85: 141 40

Förlagen bör vara oförhindrade att vid sidan av skolupplagorna mark- nadsföra de utgivna böckerna på den allmänna bokmarknaden i valfritt utförande och med lämplig prissättning. Det är givetvis önskvärt att en klassikerserie med ett lågt pris också kan erbjudas den bokköpande all- mänheten.

Det finns ett stort behov av böcker med lågt pris i det läsfrämjande arbete som bedrivs inom studiaji'irbundan och på arbetsplatser. Litteratur— kampanjer av skilda slag har framgångsrikt genomförts. bl.a. med hjälp av böcker utgivna inom En bok för alla. För arbetet i dessa sammanhang behövs ett varierat utbud av kvalitetslitteratur till låga priser. Jag finner det önskvärt att de böcker som ges ut inom den föreslagna klassikerserien också kan spridas genom dessa kanaler.

4.2.4 Utgivning av ett stort uppslagsverk

Mitt förslag: Staten bör kunna ta på sig ett visst ekonomiskt ansvar för utgivningen av ett stort svenskt uppslagsverk. Regeringen bör bemyn- digas att efter anbudsförhandlingar besluta om ett ekonomiskt bidrag av engångskaraktär.

Bokutredningens förslag: Utredningen redogör för det initiativ som kultur- rådet tagit i syfte att få till stånd utgivningen av en svensk nationalencyklo- pedi. Enligt utredningen förutsätts härför någon fom av ekonomiskt stöd. Frågan om ett nytt stort uppslagsverk bör ges hög prioritet. Kulturrådet bör ges i uppdrag att i fall erforderliga medel erhålls fortsätta arbetet med att möjliggöra utgivningen.

Remissinstanserna: Flertalet instanser som berör frågan instämmer i utred- ningens positiva syn på utgivningen av uppslagsverket och flera betonar behovet av statligt stöd. Universitets- och högskoleämbetet och statskon- toret har invändningar mot en finansiering via statliga myndigheter. Enligt näringsfrihetsombudsmannen och branschorganisationer bör frågan om statligt stöd avgöras snabbt för att förlagens arbete med andra uppslags- verk inte skall hämmas. '

I fråga om möjligheten att få dispens från bruttoprisförbudet, vilket utredningen finner rimligt. påpekar marknadsdomstolen att frågan kan prövas först sedan ett konkret förslag föreligger. Näringsfrihctsombuds- mannen anser att ett statligt engagemang i utgivningen gör en dispens sannolik.

Bakgrund till mitt förslag: Under de senaste 30 åren har det i Sverige inte getts ut något stort uppslagsverk. I anledning av propositionen l975: 20 om den statliga kulturpolitiken 2 uttalade riksdagen (KrU l975: l2. rskr 201) att frågan om en statssubventionerad encyklopediutgivning var ytterligt

• Sida 41
•  Original

Prop. 1984/85: 141 41

viktig och betydelsefull och gav sitt stöd till att ett utredningsarbete inled- des. Är I977 tillkallades sålunda uppslagsverkskommittén (U l977109l. Dess betänkande (SOU 1980: 26) Mot bättre vetande jämte remissyttran- den och i ärendet inkomna skrivelser överlämnades till 1982 ars bokutred- ning för att beaktas i utredningsarbetet.

l direktiven (Dir. 1981 : 76) till bokutredningen anförde dåvarande chefen för utbildningsdepartementet att det på grund av det statsfinansiella läget inte var realistiskt att staten tog ett väsentligt ekonomiskt ansvar för en sådan utgivning. Det ankom således helt på förlagsbranschen att avgöra om man själv kunde ta på sig det ekonomiska ansvaret för ett sådant projekt. Däremot kunde det finnas skäl för staten att underlätta utgivning- en av ett uppslagsverk. framför allt vad gäller villkoren för en långsiktig marknadsföring.

Kulturrådet inledde år 1983 kontakter med olika avnämargrupper och även med förlagsbranschen för att undersöka möjligheten att få till stånd en utgivning. Bokutredningens behandling av frågan ansluter i allt väsent- ligt till en promemoria som kulturrådet upprättat och som delvis bygger på uppslagsverkskommitténs förslag.

Såväl uppslagsverkskommittén som kulturrådet fastslår att behovet av ett stort uppslagsverk inom utbildningen på alla nivåer. i informationsarbe- tet genom t. ex. bibliotek och massmedier samt för allmänheten är väldo- kumenterat.

Kulturrådet formulerar i sin promemoria några grundläggande krav av- seende verkets omfång. utformning och kvalitet. Som en rimlig ambitions- nivå anges IOO miljoner typrum. vilket kan jämföras med 125 miljoner för den senast utkomna Svensk Uppslagsbok och 40 miljoner för det f.n. största verket på den svenska marknaden. Detta motsvarar ca [2000 sidor eller 18 band om 675 sidor.

Utgivningen beräknas totalt omsätta mellan 350 och 400 milj. kr. För- lagskostnaderna för produktion. distribution. marknadsföring och räntor beräknas till 160—180 milj. kr.. varav 50 milj. kr. utgör kostnader för den redaktionella framställningen.

Skälen för mitt förslag: Regering och riksdag har vid ett flertal tillfällen uttalat att det är angeläget att ett stort svenskt uppslagsverk kan ges ut. Därvid har anförts utbildningspolitiska. informationspolitiska och kultur- politiska skäl. Jag delar min företrädares uppfattning att utgivningen av en encyklopedi är en angelägenhet för förlagsbranschen.

Kulturrådet har under den senaste tiden närmare undersökt de ekono- miska förutsättningarna för utgivningen av en nationalencyklopedi. Ut- gångspunkten har därvid varit att förlagsbranschen själv svarar för utgiv- ningen. Efter överläggningar med branschen och andra intressenter har kulturrådet funnit en större beredskap från branschen att finansiera projek- tet än vad som tidigare har kommit fram. Härigenom har enligt rådets

• Sida 42
•  Original

Prop. 1984/85: 141 4:

bedömning anspråken på ett Statligt stöd som villkor för att en utgivning skall kunna komma till stånd minskat väsentligt.

Kulturrådet har i skrivelse den l5 februari 1985 hemställt att regeringen ger till känna att ett statligt ekonomiskt stöd för utgivning av en ny svensk nationalencyklopedi kan påräknas. Rådet pekar på möjligheterna att erhål- la bidrag från annat håll.

För egen del finner jag det glädjande att utgivningen av ett nytt stort uppslagsverk nu ser ut att kunna förverkligas. Kulturrådets arbete med projektet har enligt min mening visat att det på förlagssidan finns en vilja att ta på sig ett ansvar för utgivningen. Samtidigt som möjligheterna att sprida verket i en förhållandevis stor upplaga nu bedöms vara gynnsamma- re än för ett antal år sedan. har intresset för ett uppslagsverk hos myndig- heter. institutioner. näringslivet och allmänheten blivit mera framträdan- de.

Mot bakgrund av den stora kultur-. utbildnings— och forskningspolitiska betydelse som utgivningen av ett stort svenskt uppslagsverk har. bör staten kunna ta på sig ett visst ekonomiskt ansvar. Jag räknar med ett engångsbelopp som bör kunna finansieras genom omprioritering av redan anvisade medel på medieområdet. Regeringen bör bemyndigas att besluta om ett Sådant stöd. För riksdagens information bör senast i l986 års budgetproposition anges dels vilket belopp som regeringen har anvisat. dels med vilka medel från anslag under littera G. Massmedier m.m. som beloppet har finansierats.

Regeringen uppdrog genom beslut den 2I februari l985 åt kulturrådet att med vissa förutsättningar inleda anbudsförhandlingar.

I fråga om en dispens från bruttoprisförbudet enligt konkurrenslagen (19821729). anför marknadsdomstolen i sitt remissyttrande att en sådan dispens kan prövas först när ett konkret projekt föreligger. Näringsfrihets- ombudsmannen uttalar i sitt yttrande att ett statligt engagemang i utgiv- ningen av ett stort uppslagsverk ger uttryck för ett sådant kulturpolitiskt intresse att en dispens sannolikt skulle beviljas. Med hänsyn till att en eventuell dispensansökan prövas av domstol. är det inte befogat med ett ställningstagande från regeringens och riksdagens sida.

4.2.5. Stöd till utgivning av litteratur på t'm'andrar- och minoritetsspråk

Min bedömning: Stöd till litteratur på invandrar- och minoritetsspråk bör som hittills kunna utgå dels som förhandsstöd till enskilda titlar enligt arkersättningsprincipen. dels som stöd till allmänna förlagskost- nader.

lnvandrarpolitiska kom-mittens förslag: Överensstämmer med min bedöm— ning vad gäller ett titelstöd i form av arkersättning. Kommittén avvisar däremot ett allmänt driftsbidrag till förlagsverksamhet samt föreslår en ökning av anslagsmedlen med 200000 kr.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1984/85: 141 43

Remissinstanserna: Endast några få instanser har kommenterat kommit- téns förslag. Göteborgs kommun understryker behovet av ökad utgivning av barn- och ungdomslitteratur på invandrar- och minoritetsspråk. Styrel— sen för Sveriges författarfond anser att stödet inte bör urholkas.

Kulturrådet upprepar sitt tidigare framlagda förslag om dels ett titelstöd. dels ett allmänt förlagsstöd knutet till villkoret att förlaget tidigare erhållit titelstöd. Rådet föreslår vidare att vissa åtgärder för marknadsföring m.m. bekostas av anslagsmedel.

Bakgrund till min bedömning: En särskild stödordning för litteratur på invandrar- och minoritetsspråk inom det statliga utgivningsstödet inrätta- des genom riksdagens beslut år 1977 (prop. 1976/77: 100 bil. 12. KrU 35, rskr 213). Stödet kan utgå som projektbidrag till utgivning av enskilda titlar. allmänna förlagskostnader och distributionskostnader. De första åren gick en stor del av medlen till uppbyggnad av några invandrarförlag. De senaste åren har de allmänna bidragen till förlagsverksamhet minskats och huvuddelen av anslaget i stället fördelats på enskilda boktitlar. Pro- duktionsbidragen avser att täcka huvuddelen av böckernas sättnings- och tryckningskostnader och fördelas innan böckerna ges ut.

Beslut om stöd fattas av kulturrådets nämnd för litteratur och bibliotek efter förslag från en arbetsgrupp i vilken fiera invandrare ingår. Avgörande för om en bok får stöd eller inte är dess litterära kvalitet. Vid fördelningen prioriteras dels barnlitteratur. dels litteratur för invandrare på vars språk litteraturutgivning av politiska eller andra skäl försvåras i ursprungslandet. Stödet är också öppet för inhemska minoriteter. t.ex. samerna och den finskspråkiga befolkningen i Tornedalen.

De senaste åren har de sökta beloppen sammanlagt varit ca fem gånger större än de disponibla medlen. Under budgetåret 1983/84 fick 60 böcker på 12 olika språk produktionsbidrag om totalt 745 000 kr.. varav 8 böcker på fem olika språk var barn- och ungdomsböcker. Till allmänna förlags- kostnader betalades ut 115000 kr. och till distributionskostnader 29 000 kr. För innevarande budgetår har anvisats 950000 kr.

Genom en ändring (1981z444) i förordningen (1978:490) om statligt lit- teraturstöd infördes en möjlighet att lämna stöd till svensk barn- och ungdomslitteratur i översättning till invandrarspråk inom den stödordning som gäller stöd till barn- och ungdomslitteratur. Under budgetåret 1983/84 fick 19 böcker på fem olika språk sådana bidrag om totalt 250000 kr.

Kulturrådet föreslog i sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83 att stödet till invandrar- och minoritetslitteratur skulle anpassas till det svens- ka utgivningsstödet genom att bidrag skulle beviljas endast efter arkersätt- ningsprincipen. Stödbeloppen och övriga villkor skulle dock även fram- deles utformas med hänsyn till de speciella villkor som gäller för denna utgivning. I 1982 års budgetproposition (prop. 1981/82: 100 bil. 12. s. 192) uttalade dåvarande chefen för utbildningsdepartementet att han inte var

• Sida 44
•  Original

Prop. 1984/85: 141 44

beredd att tillstyrka en omläggning av stödet till ett renodlat titelstöd. Stödet borde även i fortsättningen delvis kunna utgå till allmänna förlags- kostnader. Riksdagcn (KrU 1981/82:30. rskr 360) hade inga erinringar häremot.

Kulturrådet återkom i skrivelse den l8 juni l982 med ett modifierat förslag om stödets utformning. Vid sidan av ett förhandsstöd till enskilda titlar enligt arkersättningsprincipen skulle stöd till allmänna förlagskost- nader kunna utgå under förutsättning att resp. förlag tidigare under samma budgetår erhållit produktionsstöd till minst tre titlar. Genom beslut den 9 juni 1983 överlämnade regeringen nämnda skrivelse till invandrarpolitiska kommittén (IPOK. A l980: 04) att beaktas i enlighet med vad som anförts i budgetpropositionen l983 (bil. l0. s. l78) och i kommitténs tilläggsdirektiv (Dir. 1983239).

IPOK överlämnade ijuni l984 sitt slutbetänkande (SOU l984z58) ln- vandrar- och minoritetspolitiken. I betänkandet föreslås bl.a.att utgiv- ningsstödet till invandrar- och minoritetslitteratur vidgas och ökas med ett belopp av 200 000 kr. Vad gäller stödets konstruktion ansluter sig IPOK i huvudsak till kulturrådets förslag. men anser att ett allmänt driftsbidrag inte skall utgå. IPOK har inget att erinra mot att det hittillsvarande distri- butionsstödet läggs in i titelstödet.

[ sitt remissyttrande över IPOKzs slutbetänkande upprepar kulturrådet sitt nyssnämnda förslag från år 1982 med bl.a. ett bibehållet allmänt förlagsstöd relaterat till tidigare erhållet titelstöd. Rådet tillstyrker lPOKzs förslag om en anslagsökning med 200000 kr. samt fogar till yttrandet förslag till nya bestämmelser för stödordningen.

Skälen för min bedömning: Sedan statligt stöd till utgivning av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk infördes år 1977 har arbetsvillkoren för upphovsmän och utgivare av sådan litteratur avsevärt förbättrats. Upp- hovsmän med utländskt medborgarskap. som har sin egentliga vistelseort i Sverige. har sedan år l978 också rätt till individuell författarpenning. Redan innan denna ändring genomfördes kunde invandrarförfattare erhålla stipendier och andra bidrag ur författarfonden.

Antalet titlar som erhållit statligt utgivningsstöd har ökat från 28 budget- året l977/78 till 60 budgetåret 1983/84. Det stora antalet ansökningar om stöd visar att det bland invandrare och minoritetsgrupper förekommer en livlig litterär verksamhet. Samtidigt har den litteratur som ges ut på grund av en begränsad efterfrågan och mindre utvecklade distributionskanaler svårare att hävda sig på den kommersiella bokmarknaden.

Jag ansluter mig därför till [POKzs förslag att ett särskilt statligt stöd även i fortsättningen bör utgå till utgivning av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk. Enligt min mening bör stödet också i sin bidragstekniska utformning anpassas till de speciella svårigheter som denna förlagsverk- samhet arbetar under. Jag kan tillstyrka att stödet ges en starkare inrikt-

• Sida 45
•  Original

Prop. 1984/85: 141 4 'I!

ning på produktionsstöd till enskilda titlar. vilket IPOK föreslår och kultur— rådet redan under några år har tillämpat. Därigenom har antalet titlar som erhåller stöd kunnat ökas väsentligt.

lPOK föreslår att något stöd för allmänna förlagskostnader inte skall utgå vid sidan av titelstödet. Jag finner det emellertid även fortsättningsvis motiverat med en positiv särbehandling av invandrarförlag på denna punkt. Dessa förlag har nämligen ofta en mer begränsad utgivning än förlag med huvudsakligen svensk utgivning. Böcker på invandrarspråk möter dessutom en större konkurrens än svenska böcker om tillgängliga medel inom utgivningsstödet. Förutsättningarna för att bedriva utgivningsverk- samhet är således sämre och mera osäkra än vad som gäller för övrig förlagsverksamhet. Det är därför enligt min mening lämpligt med en friare bidragsform inom stödet som gör det möjligt att stödja ett invandrarförlag. t.ex. i en tillfällig likviditetskris eller inför en större investering.

Kulturrådet föreslår att ett sådant driftsstöd förbinds med villkoret att resp. förlag tidigare under samma budgetår har erhållit produktionsstöd för minst tre titlar. För egen del ärjag medveten om behovet av vissa kriterier för ett allmänt driftsstöd till förlagsverksamhet. Det bör dock ankomma på rådet att besluta om vilka villkor som skall gälla för stödet. Med en sådan ordning blir det möjligt för rådet att reglera förlagsstödet i enlighet med sitt eget förslag samtidigt som undantag kan göras om det är befogat.

Jag vill i detta sammanhang också nämna att de statliga kreditgarantier som kan lämnas för att stödja mindre förlag och för att göra det möjligt att etablera nya förlag. även kan beviljas förlag med huvudsaklig utgivning av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk. De hittills beviljade garantier- na har emellertid enbart i ytterst få fall gällt invandrarförlag. Detta kan bero på bristande bankkontakter eller svårigheter att bedöma den långsik- tiga lönsamheten i sådan förlagsverksamhet. vilket är en förutsättning för att en kreditgaranti skall kunna beviljas. Även detta är enligt min mening skäl för ett allmänt förlagsstöd inom ramen för utgivningsstödet.

Kulturrådet föreslår att en mindre del av anslagsmedlen får användas av rådet för att förbättra informationen om böcker på invandrar- och minori- tetsspråk samt bidra till marknadsföring och distribution på liknande sätt som framgångsrikt prövats för kulturtidskrifter. För egen del finnerjag det värdefullt med rådets initiativ till en samordning av sådana åtgärder som kan hjälpa invandrarförlagen att nå sina läsare.

Såväl IPOK som kulturrådet och fiera andra remissinstanser föreslår en ökning av anslagsmedlen för stödet till utgivning av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk. Jag kommer att behandla anslagsfrågor i avsnittet Anslagsberäkningar för budgetåret 1985/86. Jag vill emellertid redan i detta sammanhang nämna att jag inte avser att föreslå några medelsökningar speciellt avsedda för dessa ändamål inom utgivningsstödet. ] stället bör det ankomma på kulturrådet att inom det totala medelsutrymmet göra de avvägningar som erfordras för fördelningen mellan litteraturkategorier och övriga ändamål inom stödet.

Jag har i dessa frågor samrått med statsrådet Anita Gradin.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1984/85: 141 46 4.2.6 Stöd till lättlästa böcker

Min bedömning: Arbetet med utgivning av lättlästa böcker (LL-böcker) bör fortsätta och förstärkas. framför allt vad gäller spridningen av de böcker som ges ut.

Bokutredningens förslag: Verksamheten bör bedrivas i samma omfattning som hittills till dess att distributionen får en mer effektiv utformning.

Remissinstanserna: Behovet av LL-böcker intygas av samtliga instanser som berör frågan. Många betonar att för få titlar ges ut och att det saknas bredd i utgivningen. både vad gäller val av ämnesområden och i fråga om anpassning till olika mottagargrupper. Flera instanser uttalar sig för en förstärkt satsning på en effektiv spridning av böckerna.

Bakgrund till min bedömning: Skolöverstyrelsens (SÖ) verksamhet med utgivning av lättlästa böcker började år 1968. Efter handikapputredningcns förslag (SOU 1976: 20) Kultur åt alla beslöts i samband med propositionen 1976/77: 87 om insatser för handikappades kulturella verksamhet att stödet till utgivningen skulle höjas (KrU 1976/77: 44. rskr 325). Hittills har ca 160 LL-böcker getts ut. Den årliga utgivningen ligger vid ca 15 titlar. Inneva- rande år har anvisats ett belopp av drygt 1,5 milj. kr. för verksamheten.

SÖ: s arbete bedrivs av en arbetsgrupp, LL-gruppen, där företrädare för författare, bildkonstnärer. förlagsbranschen. biblioteken och pedagogisk expertis ingår. LL-gruppens arbete kan liksom stödinsatserna indelas i tre led: utveckling. utgivning och distribution med information.

Ett förhållandevis stort arbete läggs ner för utveckling av en varierad utgivning anpassad till avsedd mottagargrupp. Numera koncentreras utgiv- ningen till böcker för vuxna med särskilt stora och inte tillgodosedda läsbehov, framför allt psykiskt utvecklingsstörda läsare. Gruppen efter- strävar att i böckerna nå en enhet av ord och bild genom att engagera författare och bildkonstnärer i ett samarbete vid framtagningen av original- manuskript. Det finns emellertid också behov av bearbetningar, framför allt av klassisk skönlitteratur. Den starka betoningen av den konstnärliga bilden medför en förhållandevis hög utvecklings- och utgivningskostnad för böckerna.

Utgivningen sker i samarbete med fiera olika förlag. Efter hand har ett mer systematiskt samarbete med vissa förlag utvecklats. Flera förlag har också börjat ge ut egna serier med lättläst litteratur för t.ex. läsovana ungdomar i grund- och gymnasieskolan. Huvudparten av stödmedlen an- vänds som produktionsstöd till utgivande förlag. Beloppen varierar mellan 18000 kr. och 140000 kr. och ligger i genomsnitt på omkring 60 000 kr. per titel.

LL-böckerna trycks i upplagor om mellan 2000 och 5 000 exemplar. För

• Sida 47
•  Original

Prop. 1984/85: 141 47

distributionen är folkbiblioteken den i särklass viktigaste kanalen. 1 ge- nomsnitt köper biblioteken 1400 exemplar per titel. medan det i bokhan- deln inte säljs mer än ett par hundra exemplar. Under den senaste tiden har spridningen av böckerna i institutioner och organisationer ökat i betydelse. SÖ har tagit initiativ till en rekrytering och utbildning av bokombud bland institutionspersonal inom vårdsektorn. Även Studieförbunden medverkari detta arbete.

Skälen för min bedömning: Utgivningen av lättläst litteratur. särskilt ska- pad eller bearbetad för att passa människor med läshandikapp. är av stor betydelse för att nå kulturellt eftersatta grupper med litteratur. Även om böckerna är anpassade till företrädesvis psykiskt utvecklingsstörda. ord- blinda och barndomsdöva läsare. har de visat sig vara till hjälp för en mycket större grupp av människor med begränsad läsförståelse. Enligt min mening har arbetsgruppens satsning på en konstnärlig utveckling av LL-böckerna varit befogad och framgångsrik. framför allt när det gäller att nå läsare som har särskilt stora behov av anpassad litteratur. Det nära samarbete som har skapats mellan upphovsmännen och grupper av läsare inom t. ex. omsorgsinstitutioner vid själva utvecklingen av böckerna har också lett till att LL-böckerna har fått en självklar plats i många omsorgs- verksamheter. En ytterligare utveckling av denna spridningskanal kan enligt min mening åstadkommas genom den rekrytering och utbildning av ombud som SÖ nyligen har påbörjat.

LL-bokens betydelse för en kulturell stimulans av läshandikappade och andra grupper med begränsad läsförståelse har intygats av en betydande och enhällig remissopinion. Det är enligt min mening viktigt att denna utgivning upprätthålls och förstärks. Jag föreslår därför att det årliga statliga stödet till utgivning av lättläst litteratur höjs med ett belopp av 400000 kr.

Bokutredningen och en del remissinstanser. däribland kulturrådet. fin- ner distributionen av LL-böckerna otillfredsställande. Även SÖ framhåller att förlagens marknadsföring av böckerna är otillräcklig och redovisar vissa planerade åtgärder för en förbättrad information om och lagerhåll— ning av böckerna. Jag anser att det fonsatta utvecklingsarbetet bör inriktas på att väsentligt förbättra marknadsföringen och distributionen av böcker- na i bokbranschens egna kanaler. Enligt min mening är det också nödvän- digt med en bättre information och en effektivare spridning av böckerna för att skapa en tillräcklig bas för den fortsatta utvecklingen av verksamhe- ten.

Det ökade statsbidraget bör enligt min mening delvis kunna användas för att finansiera t.ex. gemensamma marknadsföringsåtgärder. Samtidigt bör övervägas vilka krav på marknadsmässiga distributionsvillkor som kan ställas på de medverkande förlagen. Det produktionsbidrag som utgår är i och för sig motiverat av en särskilt kostnadskrävande framställning. Det

• Sida 48
•  Original

Prop. 1984/85: 141 48

innebär dock för förlagen en avsevärt mindre risk jämfört med annan utgivning av titlar med små upplagor. Eftersom överväganden av detta slag inte kan gälla generellt utan enbart med avseende på varje enskild titel. bör frågorna om distribution och lagerhållning ägnas särskild uppmärksamhet vid fördelningen av stödet. Sö: 5 arbetsgrupp bör kunna utarbeta riktlinjer för förlagens åtaganden i samband med att produktionsstöd beviljas.

lnom LL-utgivningen förekommer stora skillnader i graden av anpass- ning till olika mottagarkategorier. Kraven på läsbarhet av en bok skiljer sig också avsevärt beroende på om läsaren är psykiskt utvecklingsstörd eller "bara" läsovan. Bokförlagen har också i viss mån försökt tillgodose beho— ven hos den senare kategorin genom utgivning av t. ex. lättlästa ungdoms- böcker utan särskilt stöd. Det kan enligt min mening finnas skäl att över- väga om det statliga stödet till lättlästa böcker i större utsträckning kan inriktas på sådan litteratur som behövs för grupper med särskilt stora läshinder. De försök som arbetsgruppen har genomfört med mindre pro- jektbidrag för böcker till läsare med något bättre läsförmåga är ett steg i den riktningen. Jag anser det väsentligt att förlagsbranschen själv tar ett eget ansvar för en rik utgivning av litteratur med god läsbarhet. Därigenom kan utrymmet för stöd till böcker för de mest eftersatta grupperna ökas.

SÖ bör som hittills disponera anslagsmedlen. svara för handhavandet av stödet samt inge anslagsframställningar till regeringen.

4.2.7. En bakför alla

Mitt förslag: Verksamheten En bok för alla bör under nästa budgetår bedrivas i enlighet med gällande tvåårsavtal mellan staten och Stiftelsen Litteraturfrämjandet. Regeringen bör nu bemyndigas att för tiden efter det nuvarande avtalets utgång i avtal med Litteraturfrämjandet ikläda staten ekonomiska förpliktelser rörande utgivningen av En bok för alla.

Bokutredningens förslag: Verksamheten uppfyller i stort sett riksdagens intentioner, men bör få en ännu starkare läsfrämjande inriktning. Prisnivån för böckerna bör ses över. Det bör vidare övervägas om medelsramen medger utgivning av en lättillgänglig och representativ klassikerserie.

Remissinstanserna: Ett stort antal instanser delar utredningens positiva syn på verksamheten. Härvid framhålls utgivningens betydelse för andra för- lags lågprisutgivning samt för ett kontinuerligt läsfrämjande arbete bland barn och ungdom. Några instanser uttalar sig för utredningens förslag om en förstärkt inriktning på lässvaga grupper. Flera betonar vikten av ett fortsatt lågt pris och en bibehållen nivå på statsbidraget. Enstaka yttranden är kritiska mot den höga subventionsgraden, som sägs försvåra en sprid- ning av annan bokutgivning i handeln och skolan.

En inriktning av verksamheten på klassikerutgivning stöds av samtliga

• Sida 49
•  Original

Prop. 1984/85: 141 49

instanser som berör frågan. Några av dessa anser emellertid att detta kräver särskilda medel.

Bakgrund till mitt förslag: Verksamheten med En bok för alla avseende vuxenböcker startade som försöksverksamhet budgetåret l976/77 (prop. l975/76: 135, KrU 35. rskr 355). Efter en utvärdering av de första årens verksamhet beslöt riksdagen år 1980 om en permanentning (prop. 1979/80: 100 bil. 12, KrU 26, rskr 249).

Utgivningen av barn- och ungdomsböcker inom En bok för alla började år 1979 till följd av riksdagens beslut (mot. l978/79: 2298, KrU 30. rskr 336) i anledning av regeringens proposition 1978/79: 143 om barn och kultur.

Verksamheten bedrivs av en särskild förlagsenhet inom Stiftelsen Lit- teraturfrämjandet och regleras genom avtal mellan staten och stiftelsen. Före år l984 träffades skilda avtal med varierande giltighetstid för vuxen- böcker resp. barn- och ungdomsböcker. Nu gällande tvåårsavtal träffades den 14 juni 1984 avseende båda utgivningskategon'erna.

Enligt avtalet skall Litteraturfrämjandet ge ut och sprida kvalitetslittera- tur i stora upplagor till en omfattning av lägst 15 och högst 20 titlar per år inom vardera kategorin vuxenlitteratur och barn- och ungdomslitteratur. Utgivningen skall främst avse tidigare utgiven svensk och till svenska översatt barn- och ungdomslitteratur samt skönlitteratur för vuxna. Priset och upplagan skall vara jämförbara med vad som är normalt vid s.k. massmarknadsutgivning av populärpocket.

Litteraturfrämjandet skall vidare enligt avtalet i sin lutgivning och mark- nadsföring sträva efter att nå läsare som är ovana vid kvalitetslitteratur. De utgivna böckerna skall därför — förutom via bokmarknadens reguljära försäljningskanaler såsom bokhandel. Pressens samdistributions AB:s återförsäljare och varuhus — så långt möjligt spridas via bokombud och folkrörelser. Därvid skall Litteraturfrämjandet aktivt bedriva läsfrämjande verksamhet inom skolan, Studieförbunden och andra organisationer.

Utgivningen har under i stort sett hela verksamhetstiden konstant legat vid 20 titlar per år på resp. vuxen- och barn/ungdomssidan. År 1984 låg upplagorna mellan 27000 och 35000 exemplar per titel. Över 70% av försäljningen sker via bokombud eller organisationer. alltså utanför den reguljära bokmarknaden. Häri ingår försäljningen till totalt 17000 prenu- meranter på hela utgivningen eller någondera kategorin barn-, ungdoms- eller vuxenböcker. Cirkapriset ligger f.n. på 10 kr.

Skälen för mitt förslag-. I l984 års budgetproposition (prop. 1983/84: 100 bil. 10) förordade jag att Litteraturfrämjandet skulle pröva möjligheten att inom en i princip oförändrad inriktning av verksamheten förstärka de läsfrämjande insatserna. Jag anförde vidare att resurserna härför borde kunna fn'göras dels genom att antalet utgivna titlar minskades något, dels genom att stiftelsen vidtog inkomstförstärkande och kostnadssänkande 4 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 141

• Sida 50
•  Original

Prop. 1984/85: 141 50

åtgärder i övrigt. Riksdagen hade inget att erinra mot det anförda (KrU 1983/84:2l. rskr 354).

Regeringen uppdrog enligt vad som förutskickades i nämnda proposition genom beslut den 24 maj l984 åt kulturrådet att svara för det förberedel- searbete som behövs inför det avtal om verksamheten En bok för alla som regeringen avser att träffa med Litteraturfrämjandet för tiden fr.o.m. den ljuli 1986. Kulturrådet har redovisat uppdraget i anslutning till sitt remiss- yttrande över bok- och folkbiblioteksutredningarnas förslag.

Rådets förslag innebär dels en utvidgning av Litteraturfrämjandets för— lagsverksamhet med den utgivning av en klassikerserie somjag behandlat i det föregående ( avsnitt 4.2.3 ). dels rekommendationer av organisatorisk Och redovisningsteknisk natur för utformningen av ett nytt avtal.

Litteraturfrämjandet framhåller i sitt remissyttrande betydelsen av En bok för alla för det läsfrämjande arbetet i skolan. på arbetsplatserna och i folkrörelserna. Stiftelsen pekar på den framgångsrika satsningen på ett nät av kontaktpersoner i dessa miljöer för att sprida böckerna till och väcka läsintresse hos traditionellt läsovana grupper. Den nuvarande ambitionsni- Vån bör enligt stiftelsen vidmakthållas med ökade resurser. bibehållet lågt pris på böckerna och ett oförändrat antal titlar per år.

För egen del finnerjag det glädjande att En bok för alla numera i så hög grad sprids via arbets- och föreningslivet. Därigenom får många människor som traditionellt inte har kontakt med böcker impulser att köpa och läsa kvalitetslitteratur. En bok för alla har blivit ett allmänt respekterat komple- ment till den reguljära bokmarknaden.

Introduktionen av En bok för alla som massmarknadsutgivning av kvali- tetslitteratur sammanföll med en period i bokbranschen som präglades av att utgivningen av kvalitetspocketböcker nästan helt hade upphört. Detta inträffade efter en tid av överproduktion. med en minskad försäljning och stigande priser som följd. Efter hand som En bok för alla etablerades återupptog flera förlag en utgivning av kvalitetspocket. En bok för alla kan enligt min mening således sägas ha haft en gynnsam påverkan på bran- schen som helhet och även indirekt medverkat till en ökad tillgång på god litteratur för allmänheten.

Det är enligt min mening också ostridigt att En bok för alla haft stor del i framväxten av en bred läsfrämjande verksamhet i folkrörelseorganisa- tioner. i skolan och på arbetsplatser. Särskilt framgångsrikt har detta arbete varit bland barn och ungdom. där ett lågt pris självfallet har en förhållandevis större betydelse än för vuxna köpare. Försäljningen i sam- band med läsfrämjande insatser utanför den reguljära bokmarknaden har ökat påtagligt under senare år och ligger nu på över 70% av den försålda totalupplagan.

Dessa iakttagelser har enligt min mening betydelse för bedömningen av vilken inriktning verksamheten bör ha i framtiden. Bokmarknaden har förändrats under den tid En bok för alla har getts ut. Det finns numera ett

• Sida 51
•  Original

Prop. 1984/85: 141 Sl

rikt och varierat utbud av högklassig litteratur till förhållandevis låga priser. Att ge ut En bok för alla som lågprisalternativ till den dyrare originalutgivningen på den allmänna bokmarknaden är därför f. n. inte lika angeläget som var fallet när verksamheten startade. Däremot har det avsevärt lägre priset på En bok för alla alltjämt en avgörande betydelse för möjligheten att effektivt sprida böcker i det läsfrämjande arbetet bland barn och ungdom.

Vad gäller vuxenböcker avspeglar sig förändringarna på marknaden i försäljningsprolilen. Allt fler böcker säljs i samband med läsfrämjande aktiviteter. medan bokhandelsförsäljningen stagnerar.

Jag finner detta nära samband mellan bokdistribution och lässtimuleran- de insatser vara utmärkande för verksamheten. Behovet av böcker med lågt pris för ett brett läsfrämjande arbete i folkrörelserna. på arbetsplatser och i skolan motiverar enligt min mening att en statligt finanserad utgiv- ning av barn/ungdoms- och vuxenlitteratur vidmakthålls så länge inte bokbranschen kan erbjuda dessa målgrupper en till kvalitet och pris jäm- förbar utgivning.

Jag har i det föregående ( avsnitt 4.2.3 ) föreslagit ett statligt stöd till en utgivning av klassisk litteratur för skolans behov. Denna utgivning kan bli en värdefull tillgång också för det läsfrämjande arbete som Litteraturfräm- jandet bedriver i skolan men också i organisations- och arbetslivet. Förde- len med en sådan lösning skulle bli att Litteraturfrämjandet utnyttjar av förlagsbranschen utgivna böcker i stora upplagor i sin egen läsfrämjande verksamhet. Detta skulle kunna bidra till att ytterligare förstärka det läsfrämjande inslaget i En bok för alla.

Ett nytt avtal för tiden fr. o m. den I juli 1986 bör träffas i god tid före denna tidpunkt så att Litteraturfrämjandet kan anpassa sin utgivnings- och personalplanering till eventuellt ändrade förutsättningar. l fråga om vuxen- böcker beslöt riksdagen år 1980 om en utgivning i permanenta former (prop. l979/80: 100 bil. l2. KrU 26. rskr 249). För varje avtal om verksam- heten med barn- och ungdomsböcker har hittills riksdagens bemyndigande särskilt inhämtats. Jag finner denna skillnad inte längre motiverad. Rege- ringen bör därför bemyndigas att i fortsättningen i avtal rörande hela verksamheten ikläda staten ekonomiska förpliktelser i enlighet med vad jag har anfört och inom ramen för de riktlinjer för verksamheten som riksdagen tidigare antagit.

4.2.8. Statliga kreditgarantier till bokförlag

Mitt förslag: De statliga kreditgarantierna till bokförlag bör bibehållas med i stort sett oförändrade grunder för stödet. Garantiutrymmet bör dock fortsättningsvis anges genom en s.k. engagemangsram, dvs. en flerårig totalram. i stället för som hittills genom en årlig garantiram. lndustriverket bör få fatta beslut också om garantiåtaganden som över- stiger 0.5 milj. kr.

• Sida 52
•  Original

Prop. 1984/85: 141 52

Bokutredningens förslag: Utredningen upprepar |980 års bokbranschutred- nings förslag som innebär att

— garantilån kan få tre års amorteringsfrihet.

— garantier för IOO %- av lånebehovet och för belopp överstigande ().5 milj. kr. kan beviljas av den myndighet som handhar garantierna i stället för enbart av regeringen.

-— en särskild förlagsgarantinämnd med en administrativ knytning till presstödsnämndens kansli inrättas för en sammanhållen prövning av ga- rantiärendena.

Remissinstanserna: 1980 års bokbranschutrednings förslag tillstyrktes då av kulturrådet. branschorganisationerna och Sveriges författarförbund. De få instanser som nu berör frågan är tveksamma eller negativa till inrättan- det av en förlagsgarantinämnd. nämligen kulturrådet. presstödsnämnden. statens industriverk och riksrevisionsverket. Kulturrådet tillstyrker försla- gen om ändrade villkor i övrigt. lndustriverket ifrågasätter stödbehovet.

Bakgrund till mitt förslag: Statliga kreditgarantier till bokförlag infördes år 1975 (prop. 1975: 20, KrU 12. rskr 20l) och behölls oförändrade efter 1978 års reform av litteraturstödet (prop. l977/78199. KrU 22. rskr 274). Kredit- garantier kan beviljas enligt förordningen (1978: 490) om statligt litteratur- stöd.

Kreditgaranti kan lämnas för att stödja mindre förlag och för att göra det möjligt att etablera nya förlag. Vid beviljandet av kreditgaranti skall beak- tas dels behovet av att främja tillkomsten av olika förlagstyper och etable- ring av regionala förlag. dels behovet av att underlätta bokutgivning på eget förlag och att förbättra de språkliga minoriteternas villkor i förlags- hänseende.

För garantigivning förutsätts att lån beviljas på den allmänna kredit- marknaden. men att bankmässig säkerhet saknas. Garantin skall dock inte befria förlag från eget risktagande eller göra verksamhetens fortbestånd beroende av statligt stöd. Den får sålunda endast lämnas till förlag som bedöms kunna förränta och amortera lån. Den rent företagsmässiga be- dömningen bör tillmätas en avgörande betydelse vid beviljande av kredit- garantier.

Lånegarantin får avse högst 75% av lånebehovet. Om särskilda skäl föreligger får garantin efter beslut av regeringen avse hela lånebehovet. Regeringen beslutar även i fråga om garantiåtagande som medför att staten för en och samma låntagare ikläder sig ansvar för belopp över 0.5 milj. kr. 1 övrigt beslutar statens industriverk som även meddelar villkor och före- skrifter samt vidtar de åtgärder som behövs för att verkställa besluten. lndustriverket skall i ärenden om kreditgaranti samråda med kulturrådet.

Sedan stödformen infördes år 1975 beviljades t.o.m. utgången av bud- getåret 1983/84 sammanlagt 43 kreditgarantier för lånebelopp om totalt

• Sida 53
•  Original

Prop. 1984/85: 14] 53

[0.5 milj. kr. Under samma tid avslogs ol ansökningar och infriades garan- tier för lånchelopp som totalt uppgick till 2.2 milj. kr.

Skälen för mitt förslag: l982 års bokutredning har vid sin prövning av de statliga kreditgarantierna inte funnit anledning att ifrågasätta I980 års bokbranschutrednings (U 1980: 07) analys eller frångå de förslag som den- na utredning framfört i betänkandet (Ds U l981:5) Stöd till bokutgivning och bokförlag. Som motiv för förslagen angavs där att förändringarna skulle underlätta de mindre förlagens långsiktiga kapitalförsörjning samt skapa förutsättningar för en korrekt sammanvägning av kulturpolitiska och ekonomiska bedömningsgrundcr vid prövningen av garantiärenden.

Vad gäller handläggningen av stödet pekar utredningarna på det förhål- landet att först kulturrådet på remiss från industriverket tillstyrker eller avstyrker en ansökan enbart på kulturpolitiska grunder. varefter industri- verket. i fall att kulturrådet tillstyrkt ansökan. fortsätter sin prövning och slutligt avgör ärendet på företagsekonomiska grunder. Utredningarna fm- ner att denna ordning försvårar en helhetsbedömning av ansökningarna.

För egen del anserjag att verksamheten med kreditgarantier till bokför- lag fungerat väl. Det statliga stödet har enligt min mening i många fall bidragit till nyetableringar och en positiv utveckling av mindre förlag. Enligt vad l980 års bokbranschutredning har redovisat har antalet nystar- tade förlag under den undersökta tiden varit ovanligt stort.

De svårigheter som redovisas av utredningarna anser jag i viss mån ofrånkomliga när kulturpolitiska och ekonomiska faktorer skall vägas in i ett beslut om stöd. Enligt vad jag har redovisat bör en antagen långsiktig lönsamhet för ett förlag vara ett villkor för att en garanti skall beviljas. Därför bör också kulturrådets samrådsyttrande ta hänsyn till det sökande förlagets ekonomiska ställning. liksom industriverket bör pröva förlagets ekonomiska förutsättningar mot stödets kulturpolitiska syfte. En enhetlig bedömningsgrund i dessa ärenden kan enligt min mening således uppnås inom ramen för nuvarande handläggningsordning.

] årets finansplan (prop. l984/85: IOO bil. l s. 52 &) redogörs för en förändrad uppläggning av stora delar av den statliga kreditgarantiverksam- heten från nuvarande årliga ramar till s.k. engagemangsramar. Ett sådant system bör fortsättningsvis också gälla garantierna till bokförlag. Jag före- slår en engagemangsram av 6 milj. kr. i enlighet med vad som där uttalas bör. i de fall beviljade garantier infrias. ramen minskas med motsvarande belopp.

lndustriverket beslutar f.n. om garantiåtaganden upp till 0,5 milj. kr. för en och samma låntagare. Bokutredningen föreslår att den garantigivande myndigheten bör ges tillfälle att inom givna ramar samlat prioritera ansök- ningar om kreditgaranti och därför ansvara för beviljande av garantier oberoende av beloppets storlek. Jag ansluter mig till denna uppfattning.

Fråga om garantiåtagande för mer än 75 % av lånebehovet bör även fortsättningsvis underställas regeringen.

• Sida 54
•  Original

Prop. 1984/85: 141 54

4.3. Det statliga stödet till bokdistribution och bokhandel

Sammanfattning av mina förslag: Mina förslag till statliga stödinsatser i distributionsledet för böcker har i huvudsak två syften, nämligen att dels öka tillgängligheten av kvalitetslitteratur i bokhandeln. dels vidmakthålla och om möjligt förstärka ett vittförgrenat bokhandelsnät.

Jag föreslår en förstärkning av distributionsstödet till fackbokhandeln och ett nytt sortimentsstöd till servicebokhandlar. Båda dessa stödformer underlättar för bokhandlar att hålla ett brett sortiment av den aktuella utgivningen. Ett nytt stöd till branschens gemensamma bokkatalog är avsett att medverka till en ökad efterfrågan på litteratur och till ett ökat läsintresse framför allt bland barn och ungdom.

För att stärka bokhandelns lönsamhet och säkra mindre bokhandlars fortlevnad. framför allt på mindre och medelstora orter. föreslårjag att det nuvarande kreditstödet permanentas i en något utvidgad form. Vidare föreslår jag ett stöd till utbildning och konsulthjälp för bokhandlare och anställda i bokhandelsföretag. Det nämnda sortimentsstödet föreslås få en sådan utformning att det kan bidra till en ökad lönsamhet också för de mindre företagen.

De olika stödinsatser som jag föreslår bör ses som delar i ett samordnat bokhandelsstöd. Stödeffekterna och utvecklingen i branschen i övrigt bör följas noga för att de statliga insatsernas effektivitet skall kunna utvärde- ras. Därför föreslår jag att Bokbranschens finansieringsinstitut AB ges det huvudsakliga ansvaret för de statliga stödåtgärderna.

4.3 .] Distributionssröd tillfht'kbokhandeln

Mitt förslag: Ett statlig distributionsstöd bör även i fortsättningen vara knutet till branschåtaganden i det s.k. fackbokhandelsavtalet. där förla- gen och fackbokhandlarna förbinder sig till en bred spridning av kvali- tetslitteratur. För att göra det möjligt för branschen att väsentligt för- stärka sina åtaganden vad gäller utsändning och lagerhållning av titlar med utgivningsstöd. bör den statliga ersättningen för förlagsrabatten på dessa titlar höjas från nuvarande 23 till 30 procentenheter.

Bokutredningens förslag: Vid tidpunkten för utredningens slutbetänkande hade regelrätta förhandlingar mellan parterna om ett förändrat fackbok- handelsavtal ännu inte påbörjats. Utredningen har därför begränsat sig till att dels i allmänna termer ange angelägna förändringspunkter i ett nytt avtal. dels redogöra för enstaka av branschrepresentanter diskussionsvis framlagda förslag till nya åtaganden. Den nu föreslagna förstärkningen av distributionsstödet ligger i linje med utredningens intentioner.

• Sida 55
•  Original

Prop. 1984/85: 141 55

Remissinstanserna: Flera remissinstanser ställer sig allmänt positiva till förslaget om ett utvidgat fackbokhandelsavtal. Några lämnar synpunkter på praktiska och tekniska detaljer att beaktas vid utformningen av abonne- mangsåtaganden. Kulturrådet betonar att ett ställningstagande i stödfrågan kan ske endast under förutsättning att parterna har bundit sig för ett reviderat fackbokhandelsavtal.

Bakgrund till mitt förslag: Det nuvarande fackbokhandelsavtalet mellan Svenska bokförläggareföreningen (SBF) och Bok-. pappers- och kontors- varuförbundet (Bopako) har varit i kraft sedan år l98l. Jämfört med tidigare avtal innebär det nu gällande en avsevärt förstärkt rabatt. 33 % av förlagsnettopriset på det första exemplaret av de titlar som enligt förlagens beslut ingår i abonnemanget till fackbokhandeln. Minst hälften av ett förlags utgivning av allmänlitteratur måste ingå i abonnemanget. men det står förlaget fritt att utöka abonnemanget till 10057?) av utgivningen. Fack- bokhandeln åtar sig att dels ta emot abonnemangsexemplaren, dels hålla en sortimentsbrcdd av minst ca 4000 aktuella titlar allmänlitteratur och dels bedriva en aktiv försäljning av de titlar som ges ut av samtliga till fackbokhandelsavtalet anslutna förlag.

Avtalet som ingicks med biträde av en av staten utsedd särskild utredare träffades under förutsättning av en statlig ersättning för en del av abonne- mangsrabatten. Ett förslag med den innebörden lades fram av [980 års bokbranschutredning. Utredaren föreslog ett statligt stöd motsvarande 23 procentenheter av förlagens abonnemangsrabatt för titlar som erhållit stat- ligt utgivningsstöd. Genom riksdagens beslut (prop. l980/8]: I00 bil. 12. KrU 26. rskr 299) infördes fr.o.m. budgetåret l98l/82 ett distributionsstöd i enlighet med utredarens förslag.

Stödet har nu funnits i drygt tre år. Medelsförbrukningen understeg under de första två åren kraftigt den i förväg beräknade anslagsnivån av l.6 milj. kr. per år. Föregående och innevarande budgetårs belastning av anslaget pekar dock på att stödet nu utnyttjas i en från början avsedd omfattning.

1982 års bokutredning har utvärderat hur stödet hittills har fungerat. Den tidigare nämnda undersökningen som på uppdrag av utredningen utfördes av SPK visar att andelen litteraturstödda titlar i abonnemang till samtliga fackbokhandlar har ökat sedan det nya fackbokhandelsavtalet trädde i kraft samtidigt som abonnemangsandelen av samtliga nya titlar sjunkit och budgetåret l98l/82 uppgick till 56% eller ca l500 titlar. Möjligheten att minska abonnemangets omfattning i och med det nya avtalet har av förla- gen således utnyttjats på så sätt att det i första hand är den mer svårsålda kvalitetslitteraturen som skickas ut i abonnemang. medan man tycks för- lita sig på att den övriga utgivningen köps in även utanför abonnemanget.

Utredningen drar av undersökningen slutsatsen att det är en fördel med en inte alltför hög abonnemangsnivå som gör det möjligt för hela fackbok-

• Sida 56
•  Original

Prop. 1984/85: 141 56

handelsgruppen att ha samma villkor. Abonnemanget innehåller till stor del smalare kvalitetslitteratur som det finns mest skäl att främja med ett statligt distributionsstöd.

Utredningen pekar emellertid också på förhållandet att många titlar relativt snabbt går i retur. Detta gäller i högre grad i fackbokhandlar med låg omsättning och i särskilt hög grad abonnemangstitlar.

Utifrån dessa iakttagelser förordar utredningen en förstärkning av fack- bokhandelsavtalet med avseende på Iagerhållningstiden för abonnemangs- exemplaren i fackbokhandeln. Enligt utredningen skulle det vara önskvärt att böckerna låg kvar i bokhandeln minst ett år. Detta skulle emellertid medföra en ytterligare sänkt lageromsättningshastighet och därmed mins- kad lönsamhet för bokhandeln. Utredningen finner det därför motiverat med en högre förlagsrabatt samtidigt som staten föreslås även i fortsätt- ningen stå för en rabattandel på titlar med utgivningsstöd.

Skälen för mitt förslag: Genom det nuvarande fackbokhandelsavtalets abonnemangssystem har bokförlagen och fackbokhandeln åtagit sig en kulturpolitiskt betydelsefull uppgift. Även om abonnemanget som sådant bygger på en affärsmässig bedömning av fackbokhandelns sortiments- bredd som viktigaste konkurrensmedel gentemot bokklubbar och andra försäljningskanaler för böcker. har abonnemangets nuvarande utformning en kulturpolitisk profil som inte i sin helhet kan motiveras på rent kommer- siella grunder. Det är emellertid svårt att dra några entydiga gränser mellan vad som är kommersiellt intressant och vad som är "enbart" kulturpoli- tiskt motiverat. Kategorier av kvalitetslitteratur som har små utsikter att bli sålda under exponeringstiden i butiken kan ändå ha bidragit till att ge fackbokhandeln en profil av välsorterad mötesplats med aktuell litteratur och därmed inbjuda till ytterligare kundbesök ijust den bokhandeln. Sam- tidigt sätter en låg lageromsättningshastighet och höga returer gränser för vad som är ekonomiskt försvarbart för det enskilda företaget.

Det statliga distributionsstödet kan sägas erkänna branschens kulturpo- litiska åtagande samtidigt som det stimulerar branschen till att upprätthålla ett starkt inslag av kvalitetslitteratur i abonnemangsutskicken. Stödets anknytning till det statliga utgivningsstödet medför också att statens bety- dande insatser för en bred och kvalitativ utgivning av litteratur ges en uppföljning och förstärkning i distributionsledet. Även om distributions- stödet av praktiska skäl betalas till bokförlagen och förbilligar fackbokhan- delns bokinköp, syftar stödet i första hand till att allmänheten skall ha tillgång till ett brett urval av ny kvalitetslitteratur i samtliga fackbokhand- lar i landet. Staten har ett naturligt intresse av att de böcker som har getts ut med statligt stöd också när sina läsare i olika delar av landet.

Bokutredningen har pekat på vissa svagheter inom det nuvarande abon- nemangssystemet, i första hand att en förhållandevis hög andel böcker efter kort tid i bokhandeln går i retur till förlagen. En bok som sänds i retur

• Sida 57
•  Original

Prop. 1984/85:141 57

innebär att den har belastat verksamheten med kostnader för produktion, marknadsföring. distribution och hantering utan att ha lett till en försälj- ningsintäkt. l fortsättningen är boken endast tillgänglig för beställningsköp bortsett från ett eventuellt senare realisationstillfälle.

Utredningens önskemål om ett ökat branschåtagande för att åstadkom- ma en längre lagerhållningstid för abonnemangsböcker har under remiss- behandlingen fått ett positivt bemötande. Båda parter. SBF och Bopako. har markerat sin vilja att bidra .till att de böcker som åtnjuter stöd från samhällets sida i ännu högre grad än tidigare får möjlighet att hävda sig i bokhandeln. Båda organisationerna har också meddelat att förhandlingar mellan parterna inletts i detta syfte.

Utbildningsdepartementet har under den gångna hösten och vintern haft underhandskontakter med båda parter för diskussioner om statliga ambi— tioner och stödmöjlighete'r.

Förhandlingarna är nu avslutade. Parterna har den 21 februari l985 träffat överenskommelse rörande fackbokhandel i Sverige, ett nytt fack- bokhandelsavtal.

Avtalet innebär att abonnemangsrabatten för de titlar som erhåller utgiv- ningsstöd höjs från nuvarande 33 % till 50% av förlagsnettopriset. Abonne- mangsexemplar av dessa titlar får returneras tidigast andra året efter utgivningsåret.

En förutsättning för avtalets genomförande i denna del är emellertid att staten bidrar till den högre abonnemangsrabatten genom ett förhöjt distri- butionsstöd. SBF och Bopako har därför i en gemensam skrivelse anhållit om en sådan höjning.

I nämnda kontakter med branschen har framkommit att staten förutsätts bidra med en ersättning motsvarande minst 30 procentandelar av förlagens rabatt om 50% av förlagsnettopriset på de abonnemangsböcker som erhål- lit statligt utgivningsstöd. Detta kräver riksdagens godkännande.

Avtalet innebär vidare att fackbokhandeln åtar sig att i abonnemangen från förlag som är anslutna till avtalet ta emot alla titlar som klassificeras som svensk eller utländsk skönlitteratur för barn eller vuxna. Härutöver skall fackbokhandeln ta emot minst 50% av resp. förlags övriga utgivning.

För egen del finner jag det glädjande att bokbranschens parter nu har kommit överens om en förstärkning av fackbokhandelsavtalet i enlighet med bokutredningens intentioner. Förbättringarna ligger i första hand på de titlar som berörs av det statliga utgivningsstödet. I fortsättningen kom- mer samtliga dessa titlar att ingå i abonnemangsutskicken och åtnjuta en förlängd lagerhållningstid. Abonnemangsexemplar av titlar vilka erhållit utgivningsstöd får ej av fackbokhandeln returneras förrän tidigast ett år efter det ordinarie returtillfället. vilket normalt är månadsskiftet mars/april närmast efter det att boken getts ut. Jämfört med nuläget ökar således denna litteraturs aktiva försäljningstid i bokhandeln med ett år.

Enligt avtalet motsvaras detta ökade åtagande från bokhandelns sida av

• Sida 58
•  Original

Prop. 1984/85: 141 58

en kraftigt höjd förlagsrabatt på litteraturstödda titlar. Detta kan dock ske endast under förutsättning att staten medverkar i finansieringen genom en ökad procentuell ersättning av förlagsrabatten för de titlar som erhållit statligt utgivningsstöd.

Jag anser det i och för sig vara rimligt att bokbranschen åtar sig ett ansvar för spridning av kvalitetslitteratur utöver vad som kan motiveras av strikt kommersiella skäl. Ett sådant kulturpolitiskt krav kan ställas som motprestation för de ekonomiska insatser staten redan gör framför allt för att stödja en bred bokutgivning.

Med hänsyn till det angelägna syftet att öka bokhandelns lagerhållnings- tid för en stor del av kvalitetslitteraturen samt åtagandena i övrigt i bran- schens nya överenskommelse anser jag det befogat med en ökad statlig insats enligt vad jag nämnt i det föregående. nämligen att staten ersätter 30 procentandelar av abonnemangsrabatten på 50% av förlagsnettopriset till fackbokhandeln vad avser sådana titlar som erhållit statligt utgivningsstöd.

Det nya fackbokhandelsavtalets bestämmelse att samtliga titlar med statligt utgivningsstöd skall ingå i abonnemanget och bli berättigade till distributionsstöd — om det utgivande förlaget är anslutet till avtalet — medför att fler titlar än hittills kommer att uppbära statligt stöd. Jag återkommer till konsekvenserna härav under avsnitt 6 Anslagsberäkningar för budgetåret l985/86.

Branschens överenskommelse innebär att det nya fackbokhandelsavta- let träder i kraft den 1 juli 1985. Avtalet tillämpas då under förutsättning att regering och riksdag beslutar om ett ökat statligt distributionsstöd i enlig- het med branschens förslag. Förhöjd rabattersättning bör således enligt mitt förslag betalas ut för första gången för titlar som kommer att ha erhållit utgivningsstöd under budgetåret 1985/86.

4 ..?.2 Sorlimentsstöd till serricebokhandlar

Mitt förslag: Även bokhandlar utanför fackbokhandelsgruppen. i första hand servicebokhandlar. bör kunna få statligt stöd för inköp av ett brett urval av aktuell allmänlitteratur. ett s.k. sortimentsstöd. Stödet bör konstrueras som ett graderat årligt schablonbidrag vid inköp av minst det nyhetssortiment vars omfattning bestäms utifrån värdet av resp. bokhandels årsinköp av allmänlitteratur. Stödet bör handhas av Bok- branschens fmansieringsinstitut AB (BFl).

Bokutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Utredningens förslag skiljer sig från mitt i två avseenden. Utredningen föreslår att stödet till den mindre bokhandeln utgår selektivt. dvs.efter prövning genom BFl. till företrädesvis bokhandlar på mindre och medel- stora orter och med hänsyn tagen till kundunderlag och konkurrensaspek- ter. Utredningen föreslår vidare att det till stödet knyts en konsultinsats för

• Sida 59
•  Original

l'rop. 1984/85: 141 59

den aktuella gruppen av mindre bokhandlar. Utredningen räknar med att ca 80 bokhandlar skall kunna omfattas av stödordningen och erhålla en fast rabatt på ett visst antal titlar per år.

Remissinstanserna: Förslaget om ett särskilt stöd till den mindre bokhan- deln stöds av många instanser. Utformningen som sortimentsstöd tillstyrks av branschorganisationerna med undantag av-Svenska bokförläggareför- eningen som föredrar ett direkt driftsstöd. Kulturrådet vill ställa större kvalitetskrav på i stödet ingående titlar. Ett par instanser avstyrker ett sortimentsstöd med hänvisning till risken för oönskade effekter på exem- pelvis fackbokhandeln.

Bakgrund till mitt förslag: En analys av bokhandelsstrukturen visar att fackbokhandeln är starkt koncentrerad till större orter. Många orter saknar helt bokhandel och av de ca 170 bokhandlarna utanför fackbokhandels- gruppen är många ensamma på sin ort.

Den mindre bokhandeln har en ekonomiskt utsatt situation. främst på grund av för låg omsättning och bristande kundunderlag. Enligt Bokhan- delsenkäten l983 är små bokhandlar i regel mindre lönsamma än stora. Lönsamheten är särskilt svag i företag med en bokomsättning under 1 milj. kr.. i praktiken den övre gränsen för servicebokhandlars bokförsälj- ning. Endast 20 % av dessa är företagsekonomiskt bärkraftiga om de belastas med ett marknadsmässigt löneuttag för ägaren.

Sveriges servicebokhandlareförbund och bokhandelns övriga bransch- organ har vid ett flertal tillfällen anhållit om ett statligt stöd till servicebok- handlar liknande det som för fackbokhandeln utgörs av det statliga distri- butionsstödet. Närmare bestämt har två stödformer angetts som lämpliga för den mindre bokhandeln. Ett löpande stöd skulle utformas så att bok- handeln fick ett för företaget anpassat abonnemang utan kostnad eller med en betydande rabatt. Därigenom skulle bokhandelns fortlevnadschanser ökas och abonnemangstitlarna få en bättre spridning. Den andra stödfor- men skulle vara temporär. En nedläggningshotad bokhandel skulle kunna få rådgivning och ett ekonomiskt engångsstöd. Det befintliga statliga kre- ditstödet är nämligen endast tillgängligt för vissa angivna investeringsända- mål.

Bokutredningen har i sitt förslag tagit fasta på tanken om ett löpande behovsprövat driftsstöd kopplat till ett enhetligt abonnemang för hela gruppen service- och specialbokhandlar. Utredningen föreslår att det stat- liga stödet riktas till flertalet servicebokhandlar och ett mindre antal spe- cialbokhandlar och att stödet betalas ut som en fast rabatt för abonne- mangsböckerna. En behovsprövning skulle grundas på ortens storlek samt en bedömning av kundunderlag och konkurrensförhållanden.

Skälen för mitt förslag: För allmänhetens tillgång till aktuell kvalitetslittera- tur är förekomsten av en bokhandel på orten av stor betydelse. Fackbok-

• Sida 60
•  Original

Prop. 1984/85: 141 60

handlar finns emellertid bara i drygt hälften av landets kommuner. företrä- desvis i de större orterna. Även alternativa försäljningskanaler såsom varuhus. bokklubbar och annan direktförsäljning från förlagen har sina tyngdpunkter i tätortsområdena. [ stora delar av landet är således den mindre bokhandeln det enda stället där bokköparen kan möta marknadens utbud av kvalitetslitteratur i ett bredare urval. Även om bokhandeln utan- för fackbokhandelsgruppen endast svarar för ett par procent av den totala bokförsäljningen är ett vittförgrenat bokhandelsnät av avgörande betydel- se för litteraturförsöijningen i olika delar av landet. Som framgår av bokutredningens analys är den ekonomiska situationen för många av de mindre bokhandlarna bekymmersam. Den låga försäljningsvolymen på böcker medger inte en tillräckligt bred och prismässigt attraktiv marknads- föring av kvalitetslitteratur för att kunna möta konkurrensen från ofta väl spridda försäljningsställen för massmarknadslitteratur. Kontinuerligt bris- tande lönsamhet vad gäller bokförsäljningen kan heller inte i längden bäras upp av andra varugrupper och blir därmed ett hot mot företagets existens.

Det är enligt min mening av stort kulturpolitiskt värde om även de mindre bokhandlarna kan erbjuda ett förhållandevis brett urval av god och aktuell litteratur. Därigenom blir denna litteratur bättre spridd till eller över huvud taget synlig för stora delar av befolkningen. Ett bredare bokut- bud kan också bidra till en ökad konkurrenskraft för bokhandeln. Jag finner det därför motiverat med ett statligt stöd särskilt riktat till de bokhandlar som inte har rimliga förutsättningar att biträda fackbokhan- delsavtalet. l likhet med bokutredningen förordar jag en stödform som direkt anknyter till sortimentsbredden i bokhandeln. Det bör med ett statligt stöd sålunda bli billigare att hålla ett visst urval ur den aktuella utgivningen. " Bokutredningens förslag innebär att en statlig rabatt skulle ges på in- köpspriset av ett fast antal titlar, förslagsvis ca 800. Det kan enligt min mening vara svårt att ange ett visst antal titlar som lämpligt för alla bokhandlar i fråga. Även inom gruppen servicebokhandlar finns företag med mycket olika förutsättningar vad gäller omsättning. kundunderlag, kostnadsbild och därmed lönsamhet. För en del av de minsta bokhandlarna skulle ett så stort sortiment snarare leda till en ytterligare försämrad lönsamhet trots det statliga stödet. Bokutredningens grundtanke med stö- det är att tillförsäkra servicebokhandeln ett löpande driftsstöd för att förbättra lönsamheten och därmed förutsättningen för en god sortiments— bredd. Jag finner ett stöd till den sortimentsbredd som är anpassad till företagets möjlighet att sälja böckerna bäst ägnat att förverkliga utredning- ens målsättning.

Som ett lämpligt mått på bokhandelns marknadsmässiga styrka bör inköpsvärdet av den allmänlitteratur som köptes året före stödåret kunna användas för en indelning i olika storleksgrupper. De riktvärden som fastställs kan från tid till annan behöva anpassas till prisutvecklingen. Jag

• Sida 61
•  Original

Prop. l984/85: 141 m

räknar med att sammanlagt ca l25 bokhandlar skall kunna omfattas av stödet och få bidrag för ett nyhetssortiment om 400—800 titlar.

Bokutredningen föreslår att urvalet lll' lil/ar till stödsortiment överlåts åt branschen att besluta om i anslutning till det urvalsförfarande som redan nu tillämpas för servicebokhandelns abonnemang av den s.k. nyhetsservi- cen inom grossistföretaget Seelig & Co. Utredningen föreslår dock att det till den beslutande gruppen av bokhandlare knyts en person med särskild kunskap om den kvalificerade bokutgivningen och det statliga litteraturstö- det. Grundkravet vid urvalet av böcker bör enligt utredningen vara att listan innehåller god och samtidigt efterfrågad litteratur. Statens kulturråd anser att det bör ställas större kulturpolitiska krav på ett statligt subven- tionerat sortiment till servicebokhandeln. Rådet föreslår, inom en jämfört med bokutredningens förslag väsentligt minskad medelsram för stödet. en statlig rabatt till högst 700 titlar. varav högst 200 titlar efter fritt val och i övrigt titlar som erhållit statligt utgivningsstöd. Därmed skulle stödet när- ma sig den kulturpolitiska profil som utmärker fackbokhandelns distribu— tionsstöd där staten subventionerar förlagsrabatten enbart för litteratur- stödda titlar.

I fråga om bokurvalet för sortimentsstödet ansluter jag mig i huvudsak till bokutredningens förslag. Det bör sålunda vara en uppgift för bran- schens organ att välja de titlar som skall ingå i servicebokhandelns nyhets- abonnemang. Redan nu är abonnemanget uppbyggt av olika moduler med titlar grupperade efter bedömd efterfrågan och med möjlighet för bokhan- deln att välja olika alternativ vad gäller antalet exemplar per titel. Enligt vad jag har inhämtat föreligger inga hinder att ytterligare anpassa abonne- mangssystemet till den av mig föreslagna stödformen med olika alternativ för sortimentsbredden.

Vad gäller innehållet i urvalet kan jag inte ansluta mig till kulturrådets förslag om en obligatorisk kvot med litteraturstödda titlar för att erhålla fullt sortimentsstöd. För det första föreligger praktiska svårigheter att vid tidpunkten för urvalet till nyhetsservicen bedöma vilka titlar som senare kan komma att erhålla utgivningsstöd. För det andra skiljer sig distribu- tionsstödet i väsentliga avseenden från det nu föreslagna stödet till service- bokhandeln. Distributionsstödet syftar till att främja spridningen av kvali- tetslitteratur inom ramen för ett mycket bredare abonnemangsåtagande inom fackbokhandeln. Med denna målsättning är det rimligt att staten begränsar sin insats till en subventionering av den litteraturstödda utgiv- ningen. För servicebokhandeln är det primära behovet att hålla ett sorti- ment av tillräckligt efterfrågad kvalitetslitteratur för att lönsamhet över huvud taget skall kunna säkras. Eftersom utgivningsstödet beviljas helt oberoende av en titels marknadsförutsättningar är det inte lämpligt att erhållet utgivningsstöd utgör ett villkor för en titel att ingå i sortimentsstö- det. I praktiken kommer ett stort antal titlar med utgivningsstöd att ingå i serviceabonnemanget utan att särskilda föreskrifter utfärdas. Det är vä-

• Sida 62
•  Original

Prop. 1984/85: 141 62

sentligt att staten får möjlighet att följa huruvida de kulturpolitiska ambi- tionerna med stödet förverkligas. Jag återkommeri det följande till frågan om hur stödets ändamålsenlighet. bl.a. med avseende på kvalitetsaspek- ten. fortlöpande bör prövas.

En del remissinstanser. bl. a. statens pris- och kartellnämnd och Svens- ka bokförläggareföreningen. är tveksamma till ett sortimentsstöd med hänsyn till stödets effekter, nämligen bl. a. risken för att mindre fackbok— handelsföretag kan finna stödformen mer attraktiv än ett abonnemang enligt fackbokhandelsavtalet. Jag finner denna invändning väl värd att beakta. En sådan risk kan emellertid avsevärt minskas med den utform- ning av stödet som jag i det föregående har förordat. nämligen att statligt stöd utgår enbart till en sådan sortimentsbredd som är anpassad till resp. företags bärkraft. Antalet titlar som kan ingå i ett stödsortiment bör följakt- ligen i genomsnitt bli lägre än vad bokutredningen har nämnt som exempel. nämligen 800 titlar. Enligt min mening bör antalet titlar i stödsortimentet bara för de större servicebokhandlarna uppgå till en sådan storleksordning. Risken för en överströmning från fackbokhandlar torde också vara över- driven med tanke på de förhållandevis blygsamma stödbelopp som det är fråga om i sortimentsstödet. Jag återkommer senare till denna fråga.

Samtidigt bör påpekas att det finns servicebokhandlar som redan nu har en omsättning i fråga om böcker som överstiger vad de svagaste fackbok- handlarna kan uppvisa. Det finns ett 90-tal fackbokhandlar som under budgetåret 1983/84 köpte böcker för mindre än 0.5 milj. kr. En överström- ning åt det ena eller andra hållet kan med en sådan överlappning inte helt uteslutas. En realistisk bedömning av en och annan fackbokhandel kan mycket väl leda till slutsatsen att en övergång till servicebokhandel är den enda vägen till en långsiktig fortlevnad av företaget. Det bör alltid vara en fråga för det enskilda företaget att välja sin profil utifrån sina egna förut- sättningar.

Vad gäller konstruktionen av de statliga bidragen förordarjag schablon- bidrag till vaije bokhandel som omfattas av stödet. Bidraget bör som jagi det föregående föreslagit graderas efter olika sortimentsklasser. Av prak- tiska skäl bör utbetalningen av statsbidraget kunna samordnas med debi- teringsrutinerna för nyhetsabonnemanget hos Seelig &. Co. Mitt förord för ett schabloniserat bidragssystem innebär att jag inte ansluter mig till bok- utredningens tanke om en fast rabatt på förlagsnettopriset för den enskilda titeln i abonnemanget. Med den föreslagna stödformen med fasta sorti- mentsklasser är storleken på stödsortimentet för den enskilda bokhandeln inför stödbeslutet given. Det finns således i sortimentsstödet inget behov av en särbehandling av den enskilda stödtiteln.

Ett stöd med en fast procentuell rabatt skulle dessutom kräva en an- slagskonstruktion som möjliggör en automatisk anpassning av anslagsbe- loppet till förändringar i dels stödets omfattning. dels förlagsnettopriserna. Jag är emellertid inte beredd att tillstyrka en anslagsmodell med en sådan

• Sida 63
•  Original

Prop. 1984/85: 141 63

inbyggd automatik. Bidragsbeloppen bör beräknas så att de i stort motsva- rar abonnemangsrabatten för fackbokhandeln. Som medelsram för stödet föreslår jag ett belopp av 1 milj. kr. per år. Jag återkommer härtill under avsnitt 6 Anslagsberäkningar för budgetåret l985/86.

Jag ansluter mig till bokutredningens förslag att sortimentsstödet bör handläggas av BF] som hittills har svarat för administrationen av försöks- verksamheten med det statliga kreditstödet till bokhandeln. Den av mig föreslagna generella stödformen för sortimentsstödet medför inte nägOn urvalsprocedur i fråga om vilka bokhandlar som skall ingå i stödet. Företa- gets inköpssumma för den årliga utgivningen av allmänlitteratur är det enda kriteriet för att bli berättigad till stödet. Däremot bör en avvägning ske i fråga om såväl en lämplig indelning av servicebokhandlarna i olika inköpsklasser som vilken sortimentsbredd som minst skall krävas för varje inköpsklass och som skall bli vägledande för beräkning av bidragsbelop- pen. För dessa bedömningar krävs enligt min mening en ingående bransch- kännedom samt en god insyn i de företagsekonomiska villkoren för de olika typerna av servicebokhandel. Jag anser att BFl redan har goda förutsättningar för att göra de slags bedömningar som här är fråga om. Med tanke på det förhållandevis stora antal företag som kommer att omfattas av stödet finner jag det emellertid nödvändigt att BFl:s kansliresurser för- stärks för denna uppgift. Jag återkommer i ett senare avsnitt till frågan om BFlzs roll i det statliga utvecklingsprogrammet för bokhandeln som helhet. Jag kommer i det sammanhanget att behandla BFl: s myndighetsuppgifter. statens inflytande i bolaget samt vissa organisatoriska och praktiska frågor i samband med ett vidgat ansvarsområde.

Det bör ankomma på regeringen att utfärda de föreskrifter och träffa det avtal med BF] som erfordras för det föreslagna stödet.

4.3.3. Kreditstöd till bokhandel

Mitt förslag: Försöksverksamheten med kreditstöd till bokhandeln bör permanentas med i huvudsak oförändade villkor. Lånemöjligheten bör dock utvidgas till att avse också övertagande av hyresrätt till affärslo- kal. Statliga kreditgarantier till bokhandel bör kunna avvecklas som stödform.

Bokutredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag vad gäller så- väl permanentning som utvidgning av låneverksamheten. Utredningen fö- reslår därutöver en komplettering av kreditstödet med särskilda avskriv- ningslån för investeringar i samband med datorisering i bokhandeln. Kre- ditgarantierna behandlas inte särskilt i utredningens förslag.

Remissinstanserna: Mot förslaget om permanentning av kreditstödet reses inte några invändningar från någon instans. En utvidgning till att gälla även

• Sida 64
•  Original

Prop. 1984/85: [4] 64

övertagande av hyreskontrakt avvisas endast av konsumentverket. Några instanser betonar vikten av ett stöd till nyetablering av bokhandlar i nya företagsformer.

Förslaget om ett statligt stöd till datorisering i bokhandeln har mött blandade reaktioner. Branschens instanser tillstyrker i regel. men har vissa förbehåll, medan framför allt de statliga instanserna avstyrker förslaget.

Bakgrund till mitt förslag: Försöksverksamheten med kreditstöd till bok- handeln tillkom år 1977 i syfte att lösa den krissituation som framför allt fackbokhandlar på mindre och medelstora orter befann sig i. Om särskilda skäl förelåg kunde stödet redan från början ges även till nyetablering av fackbokhandel samt under vissa villkor till fortsatt drift av annan bokhan- del.

Stödet regleras i förordningen (1977: 395) om försöksverksamhet med statligt kreditstöd till bokhandel. Stödet kan ges som investeringslån. avskrivningslån eller kreditgaranti för ny-, till- eller ombyggnad av affärs- lokal, för inredning eller lagerinvestering.

Stödet utvärderades av 1980 års bokbranschutredning (U 1980: 07) som i betänkandet (Ds U 1980: 11) Samverkan i bokbranschen redovisade i allt väsentligt avsedda effekter av stödet med reservationen att en försöksperi- od av tre år inte medgav en bedömning av stödets långsiktiga verkningar. Genom riksdagens beslut (KrU 1980/81: 29, rskr 299) i anledning av l981 års budgetproposition (bil. 12) förlängdes försöksverksamheten samt ut- vidgades stödmöjligheten under vissa villkor till nyetablering av antikva- riat. annan bokhandel än fackbokhandel, till fackbokhandel i storstadsför- orter samt till bokkaféer, allt enligt 1980 års bokbranschutrednings förslag.

1982 års bokutredning anser efter en ny utvärdering att stödet i väsentlig grad har bidragit till att motverka nedläggning av bokhandlar. Av de drygt 601än som beviljats mellan åren l977 och 1982 har flera gällt akut nedlägg- ningshotade företag eller överlåtelser vid generationsskifte som inte hade varit möjliga utan kreditstödet. Utredningen föreslår därför en permanent- ning av stödet med i stort sett samma regler som hittills. Utredningen föreslår dock att statliga lån också skall kunna beviljas för övertagande av hyresrätt till en butikslokal.

Bokutredningen föreslår att kreditstödet kompletteras med särskilda investeringsbidrag i form av avskrivningslån för bokhandelns datorisering. Utredningen redovisar den pågående utvecklingen av ADB-baserade funk- tioner i bokhandeln vad avser kataloginformation, lagerstyrning och order- hantering. Det föreslagna stödet skulle ges till flertalet mindre och medel- stora företag ur fack- och servicebokhandlargruppen efter en prövning genom BFI av resp.företags behov av stöd och förutsättningar för en datorisering. Med stödet skulle finansieras anskaffning av dels en terminal för katalogfunktionen hos ca 250 bokhandlar, dels en mer avancerad dator- utrustning för lagerstyrning och orderhantering hos ca 200 av dessa bok- handlar.

• Sida 65
•  Original

Prop. 1984/85: 141 65

Utredningen föreslår för datorstödet ett statsbidrag av l,5 milj. kr. per år under fyra år. För kreditstödet totalt föreslås ett belopp av 3,5 milj. kr. per år.

Skälen för mitt förslag: Det statliga kreditstödet har visat sig vara en effektiv hjälp för en mindre bokhandel. fackbokhandel eller servicebok- handel. i försök att bryta en negativ utveckling genom olika investeringar. byte av affärslokal, modernisering av butik eller lageruppbyggnad. ] många fall har sådana investeringar lett till en förbättrad omsättning av böcker och även lagt grunden för en långsiktig lönsamhet på åtminstone accepta- bel nivå.

En särskild betydelse har kreditstödet haft för ägarbyten i bokhandels- företag som i småföretag av denna typ förhållandevis ofta är förknippade med generationsskifte. Den nya ägaren har kunnat få statliga lån för övertagande av lager, butiksinredning o. i. och har därmed kunnat klara förvärvet med en rimlig insats av eget kapital utan att belasta rörelsens drift med alltför höga räntekostnader under startåren. För äldre innehavare har ibland kreditstödet varit den enda möjligheten att finna en intresserad köpare.

Det statliga kreditstödet har fungerat under snart åtta år och bedrivs fortfarande som försöksverksamhet. Enligt min mening är erfarenheterna av stödet så goda att det nu finns skäl att avsluta försöksverksamheten och etablera stödet som en permanent stödåtgärd för bokhandlar av småföre- tagstyp på framför allt mindre och medelstora orter. Även i fortsättningen bör stödet noga följas vad gäller behov och effekter. Det bör likaså från tid till annan prövas om utformningen av villkor och föreskrifter för stödet alltjämt är ändamålsenliga.

] anslutning till det statliga kreditstödet bedriver BFl egen utlåning. Under tiden för försöksverksamheten med det statliga stödet har BFl beviljat egna krediter på ca 3,5 milj. kr.. varav ca 0,5 milj. kr. under budgetåret l983/84. Av det totala lånebeloppet kvarstod knappt 2 milj. kr. som utestående fordringar vid det senaste budgetårsskiftet. Jag anser det vara väsentligt att denna lånemöjlighet finns vid sidan av det statliga kreditstödet. Genom en jämfört med de statliga reglerna friare bedömning av ändamål och villkor för lånen kan BFl komplettera det statliga stödet i sådana enskilda fall där ett statligt lån inte utan vidare skulle kunna motiveras. Jag utgår från att BFI:s låneverksamhet även fortsättningsvis bedrivs i ungefär samma omfattning som hittills.

Enligt bokutredningen bör behovet av kreditstöd för nyetablering av en bokhandel särskilt uppmärksammas. Bland remissinstanserna förordar några en mer offensiv satsning i syfte att åstadkomma nyetableringar av bokhandlar. eventuellt genom stiftelser där olika lokala intressenter skulle kunna ingå. Enligt min mening finns det skäl för en utveckling av statliga stödinsatser mot etableringar av bokförsäljningsställen som är integrerade 5 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr I4I

• Sida 66
•  Original

Prop. 1984/85: 141 bo

i annan kommersiell eller ideell verksamhet. En sådan användning av kreditstödet är redan nu möjlig och har förekommit i några fall. Jag är emellertid inte beredd att föreslå särskilda medel för en mer systematisk kampanjverksamhet med syfte att skapa nya bokhandlar. Ett sådant initia- tiv bör enligt min mening i första hand komma från de lokala intressenter sorti är villiga att bedriva verksamheten.

Bokutredningen föreslår att det statliga stödet utvidgas på en punkt, nämligen vad gäller möjligheten att få ett statligt län för övertagande av hyresrätten till en butikslokal. Som bakgrund anför bokutredningen att det på orter där det råder brist på affärslokaler i attraktiva lägen är vanligt att innehavare av hyresrätt till affärslokal kräver en ekonomisk ersättning för att överlåta hyresrätten. Ofta är all handel på orten koncentrerad till en viss del av centrum. Kan bokhandeln inte etablera sig inom detta område leder det ofta till en försäljningsmässig stagnation. i sämsta fall till en försäljningsminskning. För bokhandeln kan det vara alltför betungande att på den vanliga kreditmarknaden låna tipp medel för att köpa hyresrätten till en affärslokal med attraktivt läge.

Bland remissinstanserna har endast konsumentverket invändningar mot en sådan utvidgning av stödet. Verket. som har egen erfarenhet av det statliga stödet till kommersiell service inom glesbygdsstödet. ser en viss risk för att ett för ändamålet tillgängligt statligt stöd i sig kan medföra prisökningar för hyreskontrakt. Dessutom kan ett sådant stöd till bokhan— deln leda till en snedvridning av konkurrensen mellan detaljhandelsföretag i olika branscher. Konsumentverket avstyrker därför den föreslagna änd- ringen i stödet.

För egen del anser jag konsumentverkets invändning rent principiellt berättigad. I det här aktuella fallet torde emellertid prisnivån inte nämnvärt påverkas av förekomsten av ett statligt lånestöd. Många av de detaljister som normalt konkurrerar om butikslokalerna i mindre och medelstora orters affärscentra representerar starka butikskedjor i branscher som per butik omsätter det mångdubbla av vad en bokhandel kan räkna med. Kedjetillhörigheten gör dessutom att marknadsmässiga lånemöjligheter lättare kan utnyttjas. Därtill kommer att en bokhandel har ett särskilt behov av att ha ett attraktivt affärsläge av den anledningen att boken inte säljer sig själv på samma sätt som t. ex. livsmedel och andra dagligvaror. Jag anser det därför och mot bakgrund av det behov som påvisats i detta fall motiverat att statligt kreditstöd kan beviljas även för övertagande av hyresrätt till butikslokal. Jag vill dock understryka att kraven på en om- sorgsfull prövning av omständigheterna i varje enskilt ärende är särskilt stora i ärenden av detta slag.

Bokutredningen föreslår också att stödet kompletteras med avskriv- ningslån till flertalet mindre och medelstora bokhandlar för investeringari datorutrusning för kataloginformation. lagerstyrning och orderhantering. Utredningen redovisar det nyss utvecklade reorder- och informationssy-

• Sida 67
•  Original

Prop. 1984/85: 141 67

stem (BORIS) som drivs av Seelig & Co som särskilt lämpat för bokhan- delns behov. Det statliga stödet skulle a'vse anskaffning av utrustning för samtliga eller vissa av de nämnda funktionerna till en kostnad av mellan 10000 och 25 000 kr. per butik.

För egen del anser jag det naturligt att bokhandelns behov av bokinfor- mation. lagerkontroll och orderöverföring tillgodoses med databaserade system där branschgemensamma resurser kan utnyttjas på ett effektivt sätt. Det är också en fördel att ett sådant system samordnas med bokbran— schens system för den fysiska distributionen av det stora flertalet böcker till bokhandeln. Jag är emellertid i likhet med en betydande remissopinion inte beredd att tillstyrka ett statligt stöd till denna typ av investering. Ett närmast heltäckande program för branschens datorutrustning på butiks- nivå bör enligt min mening inte genom ett statligt stöd låsas till en enda leverantör och en bestämd typ av utrustning. Den snabba utvecklingen på området mikrodatorer kan efter förhållandevis kort tid ställa krav på andra utrustningar och helt andra programlösningar. Därigenom skulle staten direkt kunna dras in i branschens tekniska och organisatoriska systemut- vecklingsarbete och på ett icke önskvärt sätt styra kommande lösningar på dessa områden.

Enligt förslaget skulle en statlig instans besluta om vilka bokhandlar som skall komma i fråga för datoriseringsstöd. Därvid skulle prövas dels om bokhandeln själv skulle kunna bära kostnaden för investeringen. dels om bokhandeln över huvud taget har ett behov av sådan utrustning. Jag anser att staten med en sådan ordning skulle ta på sig ett ansvar för de olika företagens profil, vilket enligt min mening bör förbli en fråga för den enskilde bokhandeln. Urvalsproeeduren skulle också medföra konkurrens- rättsliga svårigheter när flera bokhandlar finns på samma ort eller inom samma kundområde.

Jag finner dessutom de investeringsbelopp som krävs för den enskilda bokhandeln vara av en sådan storlek att kostnaden utan större svårighet bör kunna bäras av det enskilda företaget. Detta i synnerhet som de av mig i övrigt här föreslagna åtgärderna bör kunna leda till såväl kostnadsminsk- ningar som en viss efterfrågestimulans för flertalet av de bokhandlar det här är fråga om.

Kreditstöd till bokhandeln bör enligt min mening även fortsättningsvis utgå som investedngslån och avskrivningslån efter i stort sett samma regler som hittills. Under försöksverksamheten har därutöver funnits möj- ligheter att erhålla statliga kreditgarantier för lån på den allmänna kredit- marknaden. Sådana garantier har under hela försökstiden inte beviljats i fler än två fall och då för förhållandevis blygsamma lånebelopp. Enligt vad jag har erfarit har nyligen det sista utestående lånebeloppet amorterats och garantin därmed upphört. Med hänsyn till att kreditstödets övriga låne— former nu föreslås permanentas förordar jag att statliga kreditgarantier till bokhandel avvecklas som stödform i och med försöksverksamhetens ut-

• Sida 68
•  Original

Prop. 1984/85: 141 ett

gäng. Enligt vad jag har inhämtat har BF] inga erinringar mot detta förslag. BFI har också meddelat att institutet inte avser bevilja ytterligare garantier under återstoden av innevarande budgetår.

Det statliga kreditstödet till bokhandeln bör enligt min mening även fortsättningsvis handhas av BFI. Jag återkommer till organisatoriska m.fl. hithörande frågor även vad gäller kreditstödet i avsnitt 4.3.6 . l fråga om medelsutrymmet för stödet återkommerjag under Anslagsberäkningar för budgetåret l985/86.

4.3.4. Stöd till bok"/(formation

Mitt förslag: Statsbidrag bör under vissa villkor kunna användas föratt tillfälligt förstärka bokbranschens gemensamma information om och marknadsföring av ett brett urval av förlagens samlade utgivning av god allmänlitteratur. I det syftet föreslår jag att staten under en viss tid medverkar vid finansieringen av en bred spridning av årliga bokkata- loger riktade till barn och ungdom.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser har uppmärksammat att bok- branschen sänkt ambitionen att ge ut för allmänheten lättillgängliga bokka- taloger. Bl.a. Svenska bokförläggareföreningen och Bok-. pappers- och kontorsvaruförbundet redovisar branschens skäl till en ändrad katalogut- givning och föreslår att statsbidrag ges för produktion och/eller distribution av en årlig bokkatalog. Statens kulturråd anser att ansvaret för en katalog ligger i första hand hos branschen. men att statsbidrag kan övervägas om katalogen får en läsfrämjande inriktning. Studieförbundet Vuxenskolan föreslår att kulturrådet ges i uppdrag att framställa och massprida en årlig katalog.

Bakgrund till mitt förslag: För allmänhetens information om det årliga utbudet av allmänlitteratur har förlagen tidigare gemensamt tillhandahållit kataloger för dels vuxenböcker. dels barn- och ungdomsböcker.

Katalogerna har getts ut av Bokbranschens marknadsinstitut AB och i huvudsak finansierats av förlagen via avgifter för införd bokinformation. Katalogerna har sedan ställts till bokhandelns förfogande till ett starkt subventionerat pris per exemplar. De har även distribuerats till skolor och bibliotek.

Inför innevarande års katalogutgivning ansåg förlagen kostnaderna för de hittills producerade katalogtyperna vara alltför höga i förhållande till deras användning i bokhandelns marknadsföring. Enligt förlagen kunde en så hög katalogkostnad inte motiveras på affärsmässiga grunder. Som en bidragande orsak till det minskade intresset för gemensamma kataloger angavs också att de stora bokhandelskedjorna hade börjat producera egna

• Sida 69
•  Original

Prop. 1984/85: 141 69

periodiska urvalskataloger med ett smalare titelsortiment anpassat till resp. kedjas gemensamma bokinköp till sina butiker. Några av de stora förlagen har också fttnnit det vara mer effektivt att ge ut särskilt informa- tionsmaterial om enbart den egna tttgivningen.

Som en följd av det minskade intresset hos förlagen har 1984 års höstka- talog fått formen av ett kataloghäfte omfattande ca l700 titlar vuxen- samt barn- och ungdomslitteratur. Katalogen är mer sparsamt illustrerad och innehåller mindre redaktionell text än de tidigare katalogerna. Upplagan uppges vara en I miljon exemplar. En realisationskatalog kommer ut som tidigare år.

Skälen för mitt förslag: I likhet med kulturrådet anserjag att utgivningen av bokkataloger bör vara ett naturligt led i branschens marknadsföring av utgivna böcker. Ansvaret för finansiering. produktion och distribution av katalogpublikationer bör därför ligga hos branschen själv. Som en följd av att skilda särintressen hos främst vissa stora förlag och bokhandelskedjor blivit starkare har förutsättningarna för en gemensam marknadsföring av den samlade utgivningen försvagats, De kvarvarande katalogpublikatio- nerna ger i första hand en viss basinformation för redan medvetna boklä- sare och bokköpare. De lämpar sig däremot mindre för att intressera tillfälliga kunder eller vinna nya läsare av kvalitetslitteratur.

En sådan utveckling är särskilt otillfredsställande med tanke på det starkare intresse för litteratur och läsning som håller på att växa fram i skola och kulturliv. Jag har själv i föregående och innevarande års budget- propositioner föreslagit en rad åtgärder som syftar till samma mål. nämli- gen att stärka svenskämnets och litteraturens ställning i skolan. Det är mot denna bakgrund särskilt önskvärt att bokbranschen inte ställer sig vid sidan av dessa strävanden utan möter intresset för litteratur och läsning och tttnyttjar det för att uppfostra en ny generation bokläsare.

Jag anser att ett sådant ansvarstagande från bokbranschens sida bör komma till uttryck i bl.a. en samverkan med syfte att presentera den samlade bokutgivningen för allmänheten i en form som inbjuder till läsning och ökat litteraturintresse. Statens strävan att kraftfullt främja spridningen av den goda boken sammanfaller enligt min mening med den långsiktiga fördel som detta måste innebära för branschens samtliga parter.

De speciella svårigheter som f.n. föreligger inom branschen motiverar enligt min mening att staten med ett särskilt stöd bidrar till att en bättre katalogpublikation åter kan komma till stånd. Jag förutsätter då att bran- schen som tidigare ger ut och sprider i sina reguljära försäljningskanaler lättillgängliga kataloger. skilda för barn- och ungdomsböcker å ena och vuxenböcker å andra sidan.

Det statliga stödet bör vara tidsbegränsat och särskilt inriktat på att stimulera till kulturpolitiskt angelägna effekter. Efter en kortare period med särskilt stöd bör finansieringen åter helt kunna övertas av branschen.

• Sida 70
•  Original

Prop. 1984/85: 141 70

Jag föreslår sålunda att ett statsbidrag av 1 milj. kr. per år beviljas under högst tre år för stöd till en bred distribution av bokkataloger till barn och ungdom.

Statsbidraget bör i huvudsak användas för att bekosta en ytterligare spridning av katalogerna till exempelvis hushåll med barn. skolor. biblio- tek och barn- och ungdomsorganisationer.

Bidragsmedlen bör disponeras av BFI och användas i enlighet med de riktlinjer som jag har förordat. Det bör ankomma på BFI att besluta om den närmare utformningen av katalogen och villkoren för dess distribution. BFI bör vidare följa och för regeringen redovisa hur katalogen används såväl inom branschen som i den läsfrämjande verksamheten i övrigt.

4.3.5. Stöd till utbildning och rådgivning i bokhandeln

Mitt förslag: Statligt stöd bör kunna ges till bokhandeln för utbildning och ekonomisk rådgivning. Mottagare av stödet bör vara den enskilda bokhandeln. Stödet bör vara behovsprövat och i första hand riktas till små och medelstora företag.

Bokutredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag vad gäller än- damål och målgrupp för stödet. Utredningen förutsätter emellertid att stödet som tidigare ges till de organ som tillhandahåller utbildning och konsultation.

Remissinstanserna: Förslaget om statligt stöd till utbildning och rådgivning i bokhandeln avstyrks uttryckligen endast av kulturrådet. Berörda instan- ser inom bokbranschen välkomnar med eftertryck ett sådant stöd och lämnar olika synpunkter på utformning och mottagargrupper.

Bakgrund till mitt förslag: För utbildningsinsatser och rådgivning inom bokhandeln infördes fr.o.m. budgetåret l977/78 ett särskilt statligt stöd med till en början ett belopp av 100000 kr. per år. Under en treårsperiod fr.o.m. budgetåret 1981/82 höjdes stödet till 300000 kr. En förutsättning för stödet var att branschen och kursdeltagarna tillsammans bidrog till finansieringen med ett minst lika stort belopp.

Kurserna riktade sig dels till företagsledare. dvs. bokhandlare, förestån- dare och blivande bokhandlare, dels till annan bokhandelspersonal. Ut- bildningsprogrammet innehöll huvudsakligen endagskurser förlagda till oli- ka orter. Vanliga kursmoment avsåg exempelvis bokhandelsekonomi. re- dovisning, butiksplanering. marknadsföring och allmän branschkunskap. Utöver schemalagt kursprogram finansierade det statliga stödet också konsultinsatser från branschorgan till enstaka bokhandlare. Dessa tjänster utnyttjades ofta i samband med att bokhandeln i fråga ansökte om eller beviljades statligt kreditstöd.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1984/85: 141 71

Stödet handlades av Bokbranschens finansieringsinstitut AB (BFI) som under de första åren genomförde utbildningen i egen regi. Fr.o.m. år 1980 överfördes utbildnings- och konsttltverksamheten till Bok-. pappers- och kontorsvaruförbundet (Bopako) som år 1983 bildade ett helägt dotterföre- tag. Bokbranschens konsult AB. för bl.a. nämnda utbildnings- och kon- sttltuppgifter.

Det statliga tttbildningsstödet till bokhandeln betalades på detta sätt ut för sista gången föregående budgetår. Innevarande budgetår finansieras kttrs- och konsultvcrksamheten helt av branschen.

Högskolan i Borås har genom instittttionen bibliotekshögskolan sedan år [978 genomfört fyra It)-poängskurser för bokhandelsmcdhjälpare. Kttrscr- nas syfte är att ge fördjttpadc kunskaper i driften av en bokhandel med tyngdpunkten lagd på företagsekonomiska frågor. Kursen finansieras av högskolan.

Skälen för mitt förslag: I bttdgetpropositionen [983 (bil. 10) anförde jag att det statliga utbildningsstödet under en treårsperiod hade höjts för att göra det möjligt att intensifiera utbildningen av i första hand innehavare av mindre och medelstora bokhandlar och att utbildningen efter utgången av budgetåret 1983/84 borde kunna finansieras helt av branschen. Riksdagen (KrU l982/83: 30. rskr 358) hade inga erinringar häremot.

Bokutredningen gör emellertid den bedömningen att en utbildnings— och konsultvcrksamhet på en önskvärd nivå fordrar ett ytterligare tillskott av medel också vid ett effektivt utnyttjande av branschens resurser. som t. ex. medel från olika branschfonder. Bokhandelns olika branschorganisa- tioner samt flera andra remissinstanser framhåller betydelsen av ett åter- upptaget statligt utbildningsstöd för en ökad kompetens hos bokhandlare och bokhandelns personal.

För egen del anserjag att en viss särskilt branschanpass'ad utbildnings- och konsultvcrksamhet naturligt hör hemma i de uppgifter som en bransch- organisation bör åta sig. I många branscher är det också vanligt att olika leverantörer eller leverantörsorganisationer erbjuder ett. ofta produkt- orientcrat. utbildningsprogram för personal i återförsäljningsledet. Även utanför branschen finns ett rikhaltigt utbud av utbildningsarrangemang som skulle kunna utnyttjas för bokhandelns behov.

Mot denna bakgrund är jag alltjämt tveksam till att statliga medel an- vänds för uppbyggnaden och driften av en utbildnings- och konsultvcrk- samhet hos ett branschorgan. Staten bör inte heller dela ansvaret för dylika basfunktioncr som nära hör samman med en organisations intresseprofil och interna utvecklingsarbete.

Jag är dock medveten om att det inom bokhandeln. framför allt i små och medelstora företag. finns ett stort behov av elementär yrkesutbildning och fortbildning. Den ökade konkurrensen inom branschen ställer nya krav på planering av inköp och lagerhållning. på kalkylering och effektiv redovis-

• Sida 72
•  Original

Prop. 1984/85: 141 73

ning. på modern marknadsföring och butiksplanering och inte minst på en gedigen och aktuell litteraturkunskap. Utbildningsbehoven torde vara sär- skilt stora hos enmansföretagare och bokhandlar med ett fåtal anställda där möjligheten att rekrytera personal med specialiserad kompetens i regel är obefintlig. För dessa mindre och många medelstora bokhandlar är emeller- tid kostnaderna för att låta någon delta i utbildning betungande. både vad gäller marknadsmässiga direkta kostnader och indirekta kostnader för bortfall av arbetstid o.d. De utgör i praktiken ett hinder för att utbildning och konsulttjänster efterfrågas.

Det kan enligt min mening därför vara motiverat med ett statligt utbild- ningsstöd speciellt riktat till den mindre och medelstora bokhandelns per- sonal. Jag anser dock att ett nytt statsbidrag bör utgå från den enskilda bokhandelns behov av utbildning och konsulthjälp. Mottagare för stödet bör därför vara den enskilda bokhandeln som efter ansökan kan beviljas bidrag för dels köp av konsulttjänster. dels företagsledarens eller persona- lens deltagande i utbildning.

Stödet bör handhas av BFI. Institutet bör vid fördelningen av bidraget ta hänsyn till dels den enskilda bokhandelns utbildnings- resp. konsultations- behov, dels det enskilda företagets behov av ekonomiskt stöd för utbild- nings- och konsultkostnader. BFI bör kunna tillhandahålla information om tillgängliga kurs- och konsultaltcrnativ. Bidragsgivningen bör dock i regel inte låsas till en viss konsult eller anordnare av utbildning om flera alterna- tiv finns att tillgå. Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag till bidragsbcstämmclser. men vill redan i detta sammanhang näm- na att beslut om bidrag för utbildning och konsulthjälp inte bör kunna överklagas.

4.3.6 Myndighetsuppgiflcr m. m. inom bokhandelssröder

Mitt förslag: Bokbranschens finansieringsinstitut AB (BFI) bör svara för fördelning m.m. av merparten av det statliga stödet till bokhandeln. Denna rätt för BFI innebär myndighetsutövning och kräver som sådan stöd i lag. BF] bör även följa utvecklingen i bokhandelsbranschen liksom effekterna av de statliga stödinsatserna. Statens kulturråd bör även fortsättningsvis svara för fördelningen av distributionsstödet.

Bokutredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag vad gäller BFI:s uppgift att handlägga det statliga stödet.

Remissinstanserna: Förslaget berörs endast av ett fåtal instanser, som betonar fördelen av en samordnad handläggning. Svenska bokhandels- medhjälpareföreningen önskar ett större inflytande för bokhandeln i det avseendet.

• Sida 73
•  Original

Prop. 1984/85: 141 73

Skälen för mitt förslag: Jag har i det föregående lagt fram förslag till ett omfattande stödprogram för utvecklingen i bokhandeln. nämligen

-— ctt förstärkt distributionsstöd till fackbokhandeln.

— ett nytt sortimentsstöd till servicebokhandlar, — ett något utvidgat kreditstöd till bokhandeln. —- ett nytt stöd för spridning av bokinformation samt —— ett förnyat stöd till utbildning och konsulthjälp inom bokhandeln.

Utgångspunkten för alla föreslagna stödformer bör enligt min mening vara att möta bokmarknadens kulturpolitiska och konsumentpolitiska bris- ter med särskilt anpassade statliga insatser. Bokbranschen bör självfallet även i fortsättningen ha det huvudsakliga ansvaret för en kommersiell spridning och marknadsföring av litteratur.

Dessa principiella utgångspunkter för bokhandelsstödet bör enligt min mening också vara styrande för handläggningen på myndighetsnivå. Stöd- handläggning omfattar ett flertal moment såsom precisering av stödvillkor. allmänna upplysningar om stödet. bidragsfördelning. redovisning och kon- troll. uppföljning och konsekvensanalys. Samtliga dessa moment fordrar en nära kontakt med de enskilda företag och de grupper av bokhandlar som berörs av stödverksamheten samt därutöver en ingående kännedom om bokbranschen som helhet.

BFI har sedan år |977 handhaft försöksverksamheten med kreditstöd till bokhandeln och svarade tidigare budgetår även för stödet till utbildningsin- satser. Jag anser att institutet är ett lämpligt organ också för uppgiften att handha ett permanentat kreditstöd samt de nya nu föreslagna stödfor- merna för bokhandeln, nämligen sortimentsstödet. stödet till spridning av bokinformation och stödet till utbildning och konsulttjänster. Det är enligt min mening en fördel om handläggningen av det statliga stödet till bokhan- deln så långt möjligt kan samlas till ett och samma organ.

BFl ägs helt av Svenska bokförläggareföreningen (SBF). men har i sin styrelse representanter för Bok-. pappers- och kontorsvaruförbundet (Bo- pako). Enligt nu gällande avtal mellan staten och BFI skall SBF och Bopako ha lika inflytande i beslut om det statliga stödet till bokhandeln. Enligt bolagsordningen utses ordföranden i styrelsen av regeringen. liksom en revisor och en suppleant för revisorn. Det stadgas vidare att bolagsord- ningen inte får ändras utan regeringens tillstånd. Nämnda bestämmelser tillkom med anledning av bolagets ansvar för försöksverksamheten med det statliga kreditstödet. Bolagets åtaganden i övrigt i samband med detta stöd har närmare preciserats i ett avtal mellan staten och BFI.

BFI:s ställning och lcdningsorganisation medför att bolaget är väl för- ankrat i branschen samtidigt som det genom ordförande och revisorer medger inflytande och insyn för staten. Detta utgör enligt min mening tillräckliga garantier för att de statliga stödinsatserna för bokhandeln ge- nomförs i enlighet med de här förordade intentionerna.

Jag har vid min presentation av förslagen till de olika stödformerna

• Sida 74
•  Original

Prop. 1984/85: 141 74

närmare behandlat behovet av ytterligare preciseringar av stödreglerna och avvägningar vid bidragsfördelningen. Det är enligt min mening också viktigt att BFI noga följer effekterna av varje stödinsats.

Därutöver bör BFI få ett ansvar att följa utvecklingen inom den kom- mersiella bokdistributionen som helhet och särskilt med avseende på ut- vecklingen inom bokhandeln. Därvid bör särskilt uppmärksammas de kul- turpolitiska och konsumentpolitiska effekter som olika förändringar på bokmarknaden får.

BFI bör redovisa såväl sina erfarenheter av de statliga stödinsatserna som mer övergripande bedömningar i samband med den årliga anslags- framställningen. I det sammanhanget bör BFI också kunna aktualisera eventuella förslag tilljusteringar i de nu föreslagna stödformerna. Jag anser att BFI också bör få möjlighet att inom en angiven ram omfördela anvisade medel mellan olika ändamål. Jag återkommer härtill under Anslagsberäk- ningar för budgetåret 1985/86.

Från BFI:s ansvar för ett samordnat bokhandelsstöd bör endast hante- ringen av distributionsstödet till fackbokhandeln undantas. Denna bidrags- fördelning bör. av praktiska skäl. även i fortsättningen göras av kulturrå- det. Distributionsstödct ansluter nämligen i sin konstruktion nära till det statliga utgivningsstödet. Bidragsmottagare är närmast bokförlagen som får ersättning för en del av den rabatt de tidigare lämnat fackbokhandeln. Distributionsstödet kräver kontroller om sökande förlag är anslutna till fackbokhandelsavtalet och om sökt ersättning avser en boktitel som erhål- lit utgivningsstöd och ingått i abonnemanget.

Kulturrådets aktuella kännedom om beviljat utgivningsstöd och redan etablerade rutiner för bidragsutbetalning till förlagen talar således för att rådet även fortsättningsvis svarar för handläggningen av distributionsstö- det.

Mina förslag om BFI:s ansvar för ett samordnat bokhandelsstöd innebär i flera fall sådana förvaltningsuppgifter som innebär myndighetsutövning och som enligt regeringsformen skall meddelas i lag. BFI:s nuvarande uppgifter inom försöksverksamheten med statligt kreditstöd har stöd i lagen (l977z485) om tillfälligt överlämnande av förvaltningsuppgift inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Med hänsyn till mitt för- slag om ett mer varaktigt bokhandelsstöd har därför inom utbildningsde- partementet upprättats ett förslag till ändring i lagen (l976: 1046) om över- lämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verk- samhetsområde. Förslaget bör fogas till protokollet. Med hänsyn till frå- gans enkla beskaffenhet anserjag att lagrådet inte behöver höras i ärendet.

BFI:s åtaganden i samband med bokhandelsstödet bör enligt min mening närmare preciseras i ett avtal mellan staten och bolaget. Det ankommer på regeringen att träffa ett sådant avtal.

BFI:s kostnader för administration av det statliga kreditstödet har delvis finansierats av medel som har anvisats under anslaget Lån för investering-

• Sida 75
•  Original

Prop. 1984/85: 141 75

ar i bokhandel, delvis av medel från BFI. Somjag tidigare har nämnt är det enligt min mening rimligt att staten med hänsyn till de föreslagna nya uppgifterna anvisar särskilda medel för BFI:s handläggningskostnader. Jag återkommer till denna fråga under avsnitt 6 Anslagsberäkningar för bud- getåret l985/86.

4.4. Gemensamma frågor för folkbiblioteksverksamheten

Samarbetet över biblioteksgränserna är en viktig förutsättning för att alla människor skall ha tillgång till det samlade biblioteksväsendets re- surser. För att åstadkomma detta krävs en samordning av statliga och kommunala insatser. Jag ämnar i det följande uppehålla mig vid några frågor som jag anser vara av gemensamt intresse för stat och kommun i arbetet med att bredda och förbättra biblioteksservicen. Ett effektivt sam- arbete förutsätter en gemensam syn på folkbibliotekets uppgifter och ar— betssätt. Jag inleder därför med synpunkter på folkbiblioteksverksamhe- tens mål.

Statliga bidrag och andra stimulansinsatser kan enligt min uppfattning stärka folkbibliotekens samverkan med myndigheter. förvaltningar. orga- nisationer och föreningsliv i övrigt. Jag kommer i det följande att beröra några sammanhang där detta synes särskilt angeläget.

Användningen av ny informationsteknologi i bibliotekssammanhang är en annan fråga av betydelse för både statliga och kommunala organ. Insatserna på detta område bör lämpligen samordnas.

Vidare finns det flera gemensamma beröringspunkter för statliga och kommunala bibliotek när det gäller registrering och katalogisering av mc- dier. Jag kommer därför att ta upp frågan om Bibliotekstjänst AB som är de kommunala bibliotekens centrala organ i dessa avseenden.

Staten har bl. a. genom riksarkivet och landsarkiven ett ansvar för att bevara och tillhandahålla arkivalier som är av intresse bl. a. för släkt- och hembygdsforskning. Genom att tillhandahålla mikrofilmade arkivalier har folkbiblioteken i betydande grad avlastat arkivväsendet och möjliggjort en breddning av amatörforskningen. Den starka efterfrågan på bibliotekens tjänster har dock skapat vissa problem. Dessa bör emellertid kunna lösas genom de åtgärderjag förordar i det följande.

4.4.1. Målförfolkbihliolekens verksamhet

Folkbiblioteksverksamheten är en kommunal verksamhet. Hur folkbib- liotekets resurser skall utnyttjas är en fråga som de ansvariga företroende- valda i varje kommun har att ta ställning till. Alla kommunala bibliotek ställs dock inför likartade problem. Erfarenheterna är i hög grad gemen- samma och de kulturpolitiska ambitionerna för folkbiblioteken följer knap- past kommungränserna. Inget folkbibliotek kan för övrigt fungera effektivt utan ett nära samarbete inom hela biblioteksväsendet i landet. över kom-

• Sida 76
•  Original

Prop. 1984/85: 141 76

mun- och huvudmannaskapsgränser. Det dagliga folkbiblioteksarbetet be- drivs i ett samspel olika kommuner emellan och mellan statliga och kom- munala organ. För att samarbetet skall kunna bedrivas effektivt behövs det en gemensam syn på folkbibliotekets uppgifter och arbetssätt.

De kommunala biblioteken är samhällets största satsning för att främja litteratur och läsning. de har en avgörande betydelse för den enskildes möjlighet till kulturell upplevelse och tillgång till allsidig information. I dagens mediesamhälle pockar nya medier på uppmärksamhet. Den nya tekniken har stor genomslagskraft. I det läget behövs det ett målmedvetet arbete för att intressera människor för böcker och läsning. Detta arbete får större slagkraft om det inriktas mot gemensamma mål.

Många nya krav och förväntningar ställs på folkbiblioteket. Utöver rollen i det lokala kulturlivet och folkbildningen har biblioteket en uppgift för informalionsförsörjning. utbildning och forskning. Prioriteringar måste göras både i det dagliga arbetet och när långsiktiga planer görs upp. Dessa underlättas om det finns en väl förankrad målsättning att utgå från.

Folkbiblioteksutredningen har lagt fram omfattande och detaljerade för- slag om hur folkbibliotekens arbete bör bedrivas i framtiden. Flertalet av dessa förslag kräver inte några ställningstaganden från regeringens och riksdagens sida. De är avsedda att ligga till grund för bibliotekspolitiska beslut i kommunerna eller tjäna som riktmärken för den praktiska verk- samheten på tjänstemannanivå. Syftet är att skapa en samstämmighet som främjar ett fruktbart samarbete och en gemensam utveckling av folkbiblio- teksresurserna i landet.

Folkbibliotekens verksamhet utformas till sist av de förtroendevalda i varje enskild kommun. Det äri kommunen som den konkreta bibliotekspo- litiken förverkligas, anpassad till lokala behov och ambitioner. Gemensam- ma målsättningar behöver inte tas till intäkt för en schematisk likriktning.

Folkbiblioteksutredningen har sökt åstadkomma en helhetssyn på folk- bibliotekens verksamhet. Utredningens uppfattningar har sammanfattats i följande allmänna mål.

Folkbiblioteket är vår viktigaste lokala kulturinstitution och det skall spela en aktiv roll som initiativtagare och samarbetspart i det lokala kultur- livet. Det skall ha ett allsidigt mediebestånd. stå öppet för alla och erbjuda sina tjänster utan kostnad för den enskilde.

Folkbiblioteket skall stimulera människor att söka kunskap och kultur- upplevelscr och arbeta målmedvetet för att nå ut med verksamheten till allt fler. Det skall bidra till en ökad medvetenhet och till ett engagemang i den demokratiska processen. Folkbiblioteket skall visa respekt för den enskil- des önskemål och behov men alltid främja god kvalitet vid val av medier och aktiviteter.

Kring dessa förslag till mål för folkbibliotekens verksamhet finns det en bred uppslutning i remissopinionen. Folkbiblioteksutredningen har konkretiserat dessa allmänt angivna mål i

• Sida 77
•  Original

Prop. 1984/85: 141 77

fyra handlingslinjer avsedda att ge vägledning för det aktuella folkbiblio— teksarbetet.

— Folkbiblioteket skall föra en kamp för boken och läsandet. — Folkbiblioteket skall arbeta för en fri och jämlik tillgång till informa-

tion.

— Folkbiblioteket skall bygga ut den uppsökande verksamheten och

knyta till sig förmedlare.

— Folkbiblioteket skall särskilt uppmärksamma barns behov av böcker

och läsning. De av utredningen föreslagna handlingslinjerna har föranlett många kommentarer från remissinstansernas sida. Få har haft invändningar mot de strävanden som handlingslinjerna är uttryck för. Kommentarerna inne- håller i stället tillägg och modifieringar. Bl.a. påpekas att invandrarnas behov är alltför litet uppmärksammade och att insatserna för ungdoms- grupperna har förbisetts. Från några håll framhåller man att utredningens starka betoning av de värden som förknippas med böcker innebär en undervärdering av de andra medier som folkbiblioteken arbetar med och som snabbt ökar i betydelse.

lnvändningar av detta slag är mer en fråga om nyanseringar än om kritik. När folkbiblioteksutredningen talar om vikten av en uppsökande verksam- het som när nya grupper innefattas naturligtvis invandrargrupperna och ungdomar som sällan söker upp biblioteket. När utredningen mycket starkt framhåller värdet av bibliotekens informationsverksamhet sker det- ta med insikt om vad nya medier kan komma att betyda inom detta verksamhetsfält.

Enligt min mening kan de av folkbiblioteksutredningen föreslagna målen och handlingslinjerna stimulera diskussionen om prioritering och utveck- ling i kommunerna. De kan självfallet inte bli styrande för den kommunala verksamheten. De bör dock tas som utgångspunkt då de enskilda kommu- nerna självständigt gör sina prioriteringar och de bör även ligga till grund för de statliga insatserna på folkbiblioteksområdet.

4.4.2. Samverkan

Folkbibliotekens framgångsrika arbete när det gäller att utöka och bred- da verksamheten till nya grupper av nyttjare kan enligt min mening bl.a. ses som ett resultat av ökad samverkan med annan kommunal verksamhet samt med organisationer och föreningsliv.

Folkbiblioteksutredningen har i delstudier och i sitt slutbetänkande äg- nat stor uppmärksamhet åt samverkansfrågorna.

Jag delar i stora drag de slutsatser utredningen drar. För att uppnå de mål som är vägledande för folkbiblioteken — med betoning på fortsatta ansträngningar att bredda verksamheten till nya grupper — bör en ökad samverkan ingå som ett naturligt led i folkbibliotekens arbete. Samverkan innebär dels att verksamheten breddas till att omfatta nya grupper. dels att

• Sida 78
•  Original

Prop. 1984/85: 141 78

tillgängliga resurser utnyttjas på bättre sätt. Jag anser att det i första hand är en kommunal uppgift att göra de nödvändiga avvägningarna när det gäller olika samverkansformer. Jag vill dock nämna några sammanhang där en statlig insats. inom bl. a. ramen för ett ökat bidrag till länsbibliote- ken, kan medverka till en fortsatt utveckling i önskad riktning.

Inomfolkbibliotekens barnverksamhet finns ett väl fungerande samarbe- te med kommunala förskolor och fritidshem i en majoritet av landets kommuner. På många håll har en naturlig rollfördelning utvecklats mellan folkbibliotekets och barnomsorgens personal för att utnyttja bibliotekets resurser i det pedagogiska arbetet. Däremot är biblioteksverksamheten inte lika etablerad i kommunernas fritidsverksamhetför barn och ungdo- mar, inte heller folkbibliotekets samarbete med lokala ungdomsorganisa- tioner. Statliga bidrag till regional biblioteksverksamhet och till verksam- hetsutveckling bör kunna medverka till en utveckling inom detta område.

Även inom skolan kan ett ökande samarbete med det lokala biblioteket noteras. Folkbibliotekets möjligheter att erbjuda litteratur och andra me- dier samt hjälp att utnyttja dessa kunskapskällor uppmärksammas i allt fler skolor. I linje med intentionerna i Läroplanen för grundskolan (Lgr 80) bör skolan vara utrustad med ett eget. tillräckligt brett urval av litteratur. Samtidigt kan skolan i ökad utsträckning behöva samarbeta med folkbib- lioteket.

Enligt min mening finns det skäl att med bl.a. hjälp av statliga stödin- satser stimulera en fortsatt positiv utveckling. Jag har därför lämnat förslag till utgivning av en särskild klassikerserie för skolans behov ( avsnitt 4.2.3 ). Jag vill i detta sammanhang erinra om det förslag till bidrag till utvecklings- arbete med kultur i skolan som regeringen i årets budgetproposition har förelagt riksdagen ( prop. 1984/85: 100 bil. 10. s. l58). Stödet avser bl.a. sådana projekt som har formen av samarbete mellan skolor och myndighe- ter. kulturinstitutioner eller organisationer.

Enligt statistiska centralbyråns redovisning har folkbiblioteken under senare är väsentligt byggt ut sin verksamhet inom olika vårdinstimtioner. Längst har utvecklingen hunnit när det gäller uppbyggnaden av sjukhus- bibliotck. Inom omsorgsinstitutionerna tycks dock utvecklingen gå något långsammare. Även boken kommerverksamheten, dvs. folkbibliotekens hemservice till äldre, sjuka och handikappade, tycks volymmässigt ut- vecklas i en förhållandevis långsam takt. En förklaring härtill är att verk- samheten är resurskrävande.

I en framtid då vården i allt högre grad kommer att ske integrerat i den ordinarie bostadsmiljön bör folkbiblioteken utveckla samarbetsmetoder och verksamhetsformer som möjliggör service även till de grupper som inte kan utnyttja bibliotekslokalerna. Det finns därför skäl att staten stimu- lerar en biblioteksutveckling med sådan inriktning och jag kommer därför att föreslå att det statliga ekonomiska biblioteksstödet bl.a. inriktas på detta område ( avsnitt 4.5.2 och 4.5.8 ).

• Sida 79
•  Original

Prop. 1984/85: 141 79

ArheIsplursbiblialek är ett annat exempel på samverkan mellan folkbib- liotek. fackliga organisationer och företag. De visar hur folkbiblioteken kan nå nya grupper av nyttjare genom ett organiserat samarbete med övriga bildningssträvanden. Jag avser därför att föreslå att ett särskilt statligt stöd inrättas för att stimulera igångsättning av ytterligare arbets— platsbibliotek ( avsnitt 4.5.5 ).

Smdieorgunisationerna kan spela en aktiv roll i uppbyggnad och skötsel av framgångsrika arbetsplatsbibliotek. Även i förbundens studiecirkel- verksamhet och allmänkulturella programverksamhet förefaller en aktiv samverkan naturlig. Under senare år har även ett närmande skett. Folk- biIdningsorganisationerna tar i ökad grad initiativ för att stärka kontak— terna med biblioteken, vilka i sin tur har börjat vidta åtgärder för att studieförbundens biblioteksbehov bättre skall kunna tillgodoses.

Folkbiblioteksutredningens särskilda studier av förutsättningarna för en ökad samverkan mellan folkbildningens organisationer och de kommunala biblioteken visar att studieförbunden har mycket att vinna på ett nära samarbete. inte minst ekonomiskt. De visar även att en av flera åtgärder för att bana vägen för ett ökat samarbete är att stimulera kontakterna på länsnivå.

Jag delar denna uppfattning, som även uttrycks av remissinstanserna, och kommer därför att föreslå att ett förstärkt statligt bidrag till länsbiblio- teken bl. a. inriktas på ökade insatser i detta avseende.

4.4.3. Inforumtimrsteknoloyin ochjbl/(biblioteken

Folkbiblioteksutredningen anser att folkbiblioteken vid sidan av en kul- turuppgift har en lika väsentlig informationsuppgift. Dess innebörd är att folkbiblioteken har att som neutral samhällelig institution förmedla upplys- ningar och tankar inom alla områden till alla människor och ge tillgång till alla typer av informationskällor.

Jag delar detta synsätt. Då ny teknik tas i anspråk för informationsför- sörjningen och fakta och forskningsrön i ökad utsträckning lagras och förmedlas i elektronisk form är det en väsentlig folkbiblioteksuppgift att också ge låntagarna service med hjälp av den teknik som står till buds och som är ändamålsenlig. Ny teknik bör enligt min mening ses som ett komplement i folkbibliotekens arbete med tryckta medier i syfte att så effektivt som möjligt erbjuda ett brett och allsidigt faktamaterial.

F. n. görs stora ansträngningar inom skolan, studieorganisationerna och i arbetslivet att brett föra ut kunskaper om och erfarenheter av informa- tionsteknologisk tillämpning. Ett viktigt syfte i dessa sammanhang är att ge bättre förutsättningar för opinionsbildning kring frågor som rör teknikens användning och konsekvenser. Enligt min mening kan även folkbibliote- ken göra en väsentlig insats i detta sammanhang genom att erbjuda tillfäl- len att lära känna den nya tekniken. Folkbiblioteket når grupper som inte i andra sammanhang kommer i kontakt med ny teknik.

• Sida 80
•  Original

Prop. 1984/85: 141 80

Folkbiblioteksutredningen konstaterar att folkbiblioteken i allmänhet visar öppenhet och intresse för informationsteknologins möjligheter. Flera bibliotek har genom terminalanskaffning tillgång till svenska och utländska databaser. Pågående försöksverksamhet börjar ge en erfarenhetsgrund att bygga vidare på. Utredningen anser att det inom samhällsinformationen bör finnas särskild anledning att överväga de möjligheter till effektivisering som informationsteknologin kan erbjuda. Liknande synpunkter har fram- förts av den av regeringen tillsatta informationsdelegationen i betänkandet (SOU 1984: 68) Samordnad samhällsinformation.

Folkbiblioteksutredningen har uppmärksammat några områden där den anser att en statlig medverkan är motiverad. Utredningen föreslår att försök och metodutveckling koncentreras till ett större bibliotek genom statligt initiativ. Vidare föreslås att staten medverkar till en kontinuerlig recensionsverksamhet av de databaser som är "av primärt intresse för folkbiblioteken.

Jag delar i stort utredningens uppfattning och återkommer senare till detta i samband med mina förslag till statligt delfinansierad verksamhetsut- veckling inom folkbibliotekssektorn ( avsnitt 4.5.8 ).

Folkbiblioteksutredningen har även tagit upp frågan om den enskildes framtida möjligheter att utan kostnad få information om myndigheters och organisationers verksamhet och beslut.

Även i ett samhälle som i stor utsträckning tar informationsteknologin i sin tjänst måste det finnas förutsättningar för individen att ta till vara sin rätt till information och insyn i offentlig verksamhet. Därför har regeringen genom tilläggsdirektiv (Dir l984:48) uppdragit åt data- och offentlighcts- kommittén (Ju l984:06) att pröva om utvecklingen motiverar särskilda åtgärder från statens sida för att garantera medborgarnas tillgång till infor- mation. Kommittén skall även överväga om regler för myndigheternas avgiftssättning av informationstjänster behöver utformas så att den enskil- de medborgarens informationssökning inte försvåras jämfört med vad som gäller för resursstarka institutioner och företag.

Vidare finner jag det angeläget att de myndigheter och organ som på olika sätt medverkar till informationsförsörjningen inom biblioteksväsen- det ägnar särskild uppmärksamhet åt dessa frågor. Därvid bör även beak- tas de ställningstaganden riksdagen gör med anledning av den proposition om datapolitik, som regeringen har för avsikt att lägga fram under våren. Detta är en av de frågor som motiverar en närmare samverkan mellan institutioner som har centralt ansvar på biblioteksområdet vilketjag senare skall återkomma till ( avsnitt 4.6.2 ).

4.4.4. Bibliotekstjänst AB

Sveriges allmänna biblioteksförening (SAB) startade Bibliotekstjänst (Btj) är l95l i syfte att erbjuda folk- och skolbibliotek hjälp genom central katalogisering. urval, inbindning och utrustning av böcker, framställning

• Sida 81
•  Original

Prop. 1984/85: 141 81

av bibliotekstekniska hjälpmedel etc. År 1960 ombildades företaget till aktiebolag som till 5/6 ägs av SAB och till l/o av Svenska kommunförbun— det. Staten är representerad i företagets styrelse. I takt med att företaget har expanderat har tryckeriverksamhet och produktion av inredning. bib- lioteksutrustning m.m. överförts till två helägda dotterbolag. Hela koncer- nen, som totalt har ca 340 anställda, omsätter f.n. ca 300 milj. kr.. varav 230 milj. kr. inom moderbolaget.

Btj är huvudsakligen skapat för att underlätta en rationell verksamhet vid kommunernas folk- och skolbibliotek. Alla folkbibliotek utnyttjar före- tagets tjänster för urval. inköp. katalogisering och utrustning av böcker och andra medier. Omkring 80% av folkbibliotekens samlade inköp sker genom Btj.

Btj har utvecklat ett datorbaserat utlånings- och medieregistreringssy- stem (BUMS) som är i bruk i varierande omfattning i ett sextiotal kom- muner. En del av systemet utgörs av en katalogdatabas (BURK) som f.n. omfattar drygt 870000 titlar avseende böcker. periodiska tidskrifter. AV- medier etc. Den årliga tilIVäxten är omkring 70000 titlar som består dels av förvärv till folkbiblioteken av svenska och utländska titlar. dels retroaktiv uppdatering av titlar från bibliotek som efter hand ansluter sig till syste- met. lnnehållet i BURK är sökbart dels online. dels genom mikroliche.

Btj har i skrivelse till regeringen begärt ett särskilt statligt bidrag för det bibliografiska arbete av nationell betydelse som företaget anser sig utföra. Därvid åsyftas i huvudsak katalogisering av invandrarlitteratur samt index- ering av svenska tidnings- och tidskriftsartiklar.

Folkbiblioteksutredningen hade i uppdrag att belysa Btjzs roll för folk- biblioteken och företagets ansvarsförhållanden i relation till andra kommu- nala och statliga organ. Utredningen har avlämnat ett tämligen omfattande material om Btjzs roll och verksamhet.

Utredningen har även diskuterat ett ökat ansvarstagande från statens sida. Detta har utredningen funnit motiverat med hänvisning till att det finns ett visst allmänintresse för katalogisering av invandrarlitteratur. Vi- dare konstaterar utredningen att indexeringen av svenska tidnings- och tidskriftsaniklar är av nationell betydelse.

Utredningen föreslår därför att staten påtar sig ett visst ekonomiskt medansvar för Btjcs katalogiseringsarbete. Detta skulle kunna ske. enligt utredningen, genom att kungl. biblioteket (KB) övertar huvudmannaska- pet för BURK efter förhandling mellan parterna. Därigenom skulle förut- sättningarna öka för en bättre samordning mellan BURK och LIBRIS, som är det statliga biblioteksväsendets bibliografiska databas, samtidigt som staten övertar ansvaret för de nationalbibliografiska elementen i Btjzs verksamhet. En sådan förändring förknippar utredningen med en föränd- ring av Btjcs ägareförhållanden och för fram tanken på att Kommunförbun- det tar ett större ägaransvar. Detta skulle leda till en klarare ansvarsfördel-

• Sida 82
•  Original

Prop. 1984/85: 141 82

ning mellan staten. kommunerna och SAB samtidigt som förutsättningarna att stärka Btjzs finansiella bas skulle öka.

Under är 1984 har Kommunförbundet genomfört en studie av BUMS- systemet, redovisad i rapporten BUMS—systemet, Nuläge och utvecklings— linjer. I denna utvärdering konstateras bl. a. att ett fritt informationsutbyte bör åstadkommas mellan BU MS och LIBRIS.

Svenska kommunförbundet. SAB och Btj anser i sina remissyttranden över folkbiblioteksutredningen att man bör avvakta resultaten av den utredning om SAB:s framtida organisation och om Btjzs eventuella behov av kapitaltillskott som en arbetsgrupp inom föreningen inom kort kommer att presentera. Eventuella förslag kommeratt behandlas på SAB:s årsmöte senare under våren. Därmed har något ställningstagande till de förslag folkbiblioteksutredningen för fram inte kunnat göras av företagets ägare.

Jag konstaterar därför att förutsättningar saknas för ett statligt initiativ till en eventuell förhandling om en förändring av huvudmannaskapet för BURK.

I detta sammanhang vill jag dock något beröra frågan om gemensam katalogisering inom det svenska biblioteksväsendet. Folkbiblioteksutred- ningens och Kommunförbundets utvärdering av BUMS jämte flertalet av remissinstanserna framhåller alla vikten av att ytterligare ansträngningar görs för att öka det bibliografiska samarbetet mellan i första hand BUMS och LIBRIS. Efter vadjag har inhämtat har KB och Btj gjort en gemensam förstudie av vilka insatser som kan göras för ett närmare samarbete. Av denna framgår att en mer genomgripande integration av systemen inte är möjlig beroende på att de är utvecklade i olika datormiljöer. Inom ramen för gällande begränsningar har man dock funnit att vissa rationaliseringsef- fekter kan uppnås genom i första hand utbyte av bibliografiska poster och vissa gemensamma regler för exempelvis auktoritetskontroll och ämnes- sökning.

Även inom den kommersiella handeln med böcker samt i not- och fonogrambranscherna förekommer omfattande registrering och behov av bibliografisk information.

Statskontoret förordar i sitt remissyttrande att en förutsättningslös stu- die görs av möjligheterna att samordna och organisera resurser för regist- rering och katalogisering av litteratur och andra medier så att dubbelarbete kan undvikas. Statskontoret framhåller att bibliografiskt arbete av natio- nellt intresse utförs på en mängd andra håll vid sidan av KB och Btj såsom vid talboks- och punktskriftsbiblioteket. riksdagsbiblioteket. statens psy- kologisk-pedagogiska bibliotek. arkivet för ljud och bild. läromedelsförla- gen m.fl. En gemensam basregistrering efter bl.a. engelska och ameri- kanska förebilder och erfarenheter skulle kunna medföra bättre samord- ning och större snabbhet. Intressenterna skulle sedan var för sig kunna komplettera baskatalogiseringen med information efter egna behov. Den föreslagna översynen bör innefatta en genomlysning av möjligheterna att

• Sida 83
•  Original

Prop. 1984/85: 141 ' 83

utnyttja datortekniken för biblioteksbruk i ett l990-talsperspektiv och med hänsyn tagen till ekonomiska förutsättningar för verksamheten.

För egen de] anser jag att mycket talar för en ökad samordning av registrerings- och katalogiseringsarbetet för alla typer av medier med hän- syn till att bibliografiskt arbete kan bedömas bli mycket kostnadskrävande i framtiden. Jag avser därför att senare föreslå regeringen att uppdra åt statskontoret att komplettera sitt förslag för att det skall kunna ligga till grund för regeringens ställningstagande till lämpliga utredningsuppgifter.

Jag har i denna fråga samrått med cheferna för utbildnings- och för civildepartementen.

4.4.5. Mikrofilmat materialför s/äkl- och hembygdsforskning

För ett par decennier sedan började folkbiblioteken rikta sig till en ny och växande skara av släkt- och hembygdsforskare. För att underlätta deras verksamhet köpte folkbiblioteken kopior av mikrofilm av kyrkobok- föringsmaterial samt läsapparater och ställde detta till allmänhetens förfo- gande. Möjligheten att släkt- och hembygdsforska med hjälp av mikre.';lm på bibliotek blev särskilt värdefull för dem som var bosatta på långt avstånd från de landsarkiv, där originalmaten'alet för äldre tid förvaras. Denna typ av forskning underlättades också för den enskilde genom möj- ligheten att låna in filmrullar från andra bibliotek.

Sedan folkbiblioteken började med denna verksamhet har intresset för släkt- och hembygdsforskning vuxit mycket snabbt. Som en följd därav har anspråken på bibliotekens tjänster, bl.a. med fjärrlån av film. tilltagit i oanad grad. Det har lett till köbildning, höga portokostnader och stora personalinsatser.

Sedan några år överförs den ursprungliga mikrofilmen till mikrofiche. Detta har skett under ledning av en arbetsgrupp under riksarkivet och i den takt som särskilda statliga anslag har medgett. På senare år har Svensk arkivinformation i Ramsele (SVAR) skött registrering, kopiering och dis- tribution av mikrofiche. Denna verksamhet sker från och med den I juli 1984 under riksarkivets huvudmannaskap.

Folkbiblioteksutredningen bedömer att SVAR i en framtid kan erbjuda släkt- och hembygdsforskare en betydligt bättre service genom att tillhan- dahålla mikrofichekopior samt kataloger och register av god kvalitet. Ut- redningen ser även en möjlighet att avlasta biblioteken, framför allt läns- biblioteken. den personalkrävande hanteringen av mikrofilmer. Enligt ut- redningen bör folkbiblioteken tillhandahålla mikrofiche för den egna kom- munen, register och läsapparater samt ge släkt- och hembygdsforskare vägledning. Forskaren skall enligt förslaget själv bekosta de mikrofiche som innehåller arkivmaterial utanför kommungränsen.

De remissinstanser som tagit upp frågan instämmer i utredningens be- dömning av värdet av att SVAR ges möjlighet att utveckla en mikrofiche- service till släkt- och hembygdsforskare. Däremot ser man förslaget att

• Sida 84
•  Original

Prop. 1984/85: [41 ' 84

forskaren skall betala sina egna fiehekopior som en form av avgiftsbelägg- ning av biblioteksverksamhet och har därför svårt att acceptera förslaget i denna del. Riksarkivet anser att det finns en risk att utredningens förslag leder till ett alltför stort tryck på landsarkiven vilket bl. a. kan leda till stor förslitning av originalhandlingar.

För egen del villjag instämma i folkbiblioteksutredningens och remissin- stansernas bedömning av värdet av bibliotekens service till släkt- och övrig ariiatörforskning. Verksamheten är ett glädjande exempel på folkbibliote- kens möjligheter att ge alla människor i landet en kvalificerad hjälp att få tillgång till faktamaterial. Den visar också hur biblioteket på ett effektivt sätt kan samarbeta med föreningar. studieorganisationer och institutioner utanför kommungränserna.

I likhet med utredningen anser jag också att det är angeläget att vidta åtgärder som dels tar till vara de positiva effekterna av verksamheten vid SVAR. dels minskar belastningen på i första hand länsbibliotekens fjärr- lånetjänster. Det vore dock olyckligt om ett genomförande av utredningens förslag skulle leda till att enskilda släkt- och hembygdsforskare tvingas betala avsevärda belopp för att kunna bedriva sin forskning. Vissa beräk- ningar av Genealogiska föreningen som jag har tagit del av tyder på det.

Några av remissinstanserna. bl.a. Genealogiska föreningen. har antytt ett alternativ som innebär att lånecentralerna i Stockholm. Malmö och Umeå skulle kunna svara för fjärrutlåning av mikrofilmat material. Ett annat alternativ är att SVAR ges till uppgift att försörja alla landets folkbib- liotek med fjärrlån av detta slag. Efter vad jag har inhämtat har SVAR gjort vissa överväganden beträffande detta alternativ. En sådan modell finner jag i princip tilltalande eftersom den dels avlastar länsbiblioteken m.fl. ett omfattande fjärrlånearbete, dels ger forskarna en bättre service med ett bättre material och förmodligen kortare väntetider.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört avserjag senare återkomma till regeringen för att föreslå lämpliga utredningsåtgärder när det gäller frågan om folkbibliotekens service till släkt- och hembygdsforskare.

4.5. Det statliga stödet till folkbiblioteksverksamhet

4.5.1. Stödets inriktning istort

Nuvarande skatteutjämningssystem mellan kommunerna innebär att sta- ten garanterar kommunerna en viss skattekraft. Kommuner som har ett svagt inkomstunderlag och höga kostnader beroende på ogynnsamma för- utsättningar ges därigenom möjlighet att fullgöra sina uppgifter på ett jämfört med andra kommuner likvärdigt sätt.

Även på folkbiblioteksområdet fyller skatteutjämningsbidraget en vä- sentlig funktion för att öka förutsättningarna för standardutjämning. Det har dock funnits skäl att genom specialdestinerade bidrag komplettera

• Sida 85
•  Original

Prop. 1984/85: 141 85.

skatteutjämningsbidraget och ytterligare stimulera biblioteksutvecklingen i vissa avseenden.

F.n. är det statliga stödet nära 30 milj. kr, med ungefär lika fördelning av bidrag till lokal och regional verksamhet. Folkbiblioteksstödet syftar till — att bidra till att utjämna standardskillnaderna kommunerna emellan

genom att främja utvecklingen i kommuner med låg biblioteksstandard. — att bidra till att tillgodose särskilda gruppers behov av folkbiblioteksser-

vice samt — att stimulera experiment och utveckling av nya former av biblioteks- verksamhet. Enligt min mening finns det starka skäl som talar för att bibehålla ett statligt stöd med detta syfte. Stödet bör dock få en ändrad utformning.

Folkbiblioteksutredningens redovisning och analys visar att det fortfa- rande finns ett trettiotal kommuner vars folkbiblioteksserviee väsentligt understiger den genomsnittliga standarden i landet. En statlig ekonomisk stimulans är här behövlig.

Självklart kan aldrig alla kommuner erbjuda samma standard i det lokala bibliotekssystemct. Samarbetet mellan biblioteken skapar däremot förut- sättningar för enjämlik service. Det är därför angeläget att staten medver- kar till att stärka möjligheterna för alla kommuner att få tillgång till de samlade medie- och kunskapsrcsurscrna.

Jag anser att ett statligt stöd till de regionala biblioteksfunktionerna är ett effektivt medel att tillgodose de syften jag finner angelägna. Mina förslag till ändringar av nu gällande stödordning har därför en inriktning mot att stärka länsbiblioteken i deras olika funktioner för att stimulera och komplettera biblioteksverksamheten i svaga kommuner. De förstärkningar jag föreslår avser att öka länsbibliotekens och låneeentralernas roll i för- hållande till kommunerna vad gäller kompletterande medie- och informa- tionsförsörjning samt rådgivning. utveckling och fortbildning.

Jag anser även att folkbiblioteksstödet bör ges en sådan inriktning att det ytterligare stimulerar ett målmedvetet arbete vad gäller utveckling av bibliotekens verksamhetsformer och arbetsmetoder.

Jag förordar att en omfördelning från kommunala punktbidrag till ökade bidrag till länsbiblioteken successivt sker under en treårsperiod.

När det gäller arbetsplatsbibliotek finner jag det särskilt angeläget att staten ökar sitt ekonomiska stöd. Med ett särskilt bidrag om 3 milj. kr. per är avsett för att stimulera kommuner. fackliga organisationer och företag att starta arbetsplatsbibliotek finns goda förutsättningar för att stärka denna form av biblioteksverksamhet.

Jag övergår nu till att precisera och närmare motivera mina förslag.

• Sida 86
•  Original

Prop. 1984/85: 141 86

4.5.2. Stöd till regional biblioteksverksamhet

Mitt förslag: Jag förordar att länsbiblioteken ges möjligheter att ta ett större ansvar för sina huvuduppgifter. nämligen att för kommunernas räkning tillhandahålla — kompletterande medicförsörjning. — rådgivning. information och fortbildning samt — specialtjänster. För att möjliggöra en utökad regional biblioteksverksamhet bör bi— draget till länsbiblioteken fr.o.m. nästa budgetår utökas med 35 grund- belopp.

Folkhibliotcksutredn'mgens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Rcmissinstansernas åsikter om en utökad regional bib- lioteksverksamhet går i olika riktningar. Många kommuner. statens kultur- råd, Sveriges allmänna biblioteksförening, Sveriges författarförbund. Landstingsförbundet och ett antal studieförbund ger utredningsförslaget sitt fulla stöd. Andra kommuner samt t.ex. LO och ABF är avvisande. Svenska kommunförbundet är tveksamt till förslaget och ser en risk i att lokala prioriteringar får stå tillbaka för att regionala mål skall uppnås. Förbundet anser att nuvarande fördelning av bidraget på det hela taget är väl avstämd.

Bakgrund till mitt förslag: Länsbiblioteken har av praktiska skäl inordnats under värdkommunens huvudmannaskap. Varje länsbibliotek får i dag mellan fem och sju grundbelopp. Utöver de statliga grundbeloppen finansi- eras verksamheten av landstingskommunerna som i genomsnitt svarar för ca 70 procent av länsbibliotekens medelsbehov.

Som allmänna villkor för statsbidrag gäller i fråga om länsbibliotek att det tillhandahåller bibliotek och enskilda litteratur och jämförligt material som inte finns hos folkbibliotek inom länet och som inte är av den art att det bör inköpas av sådant bibliotek, medverkar i boklåneverksamhet även utom länet och i åtgärder för invandrarnas och de språkliga minoriteternas litteraturförsötjning samt på begäran biträder andra folkbibliotek och skol- bibliotek med råd i fråga om biblioteksverksamheten.

Grundfunktionen för länsbiblioteket är att som första länk i tjärrlåneked- jan bistå kommunerna med medier och information som kommunen själv inte har tillgång till. Många länsbibliotek ger även på andra sätt stöd i det dagliga biblioteksarbetet genom att ge ut litteraturlistor och annan informa- tion samt genom att ordna kurser. konferenser och studiedagar. På senare tid har länsbiblioteken även utökat sin service genom att i stor utsträckning

• Sida 87
•  Original

Prop. 1984/85: 141 87

tillhandahålla möjligheter att söka i databaser.

På senare tid har konsulenter anställts för det regionala arbetet för att i första hand bistå mindre kommuner. [ samtliga län finns konsulenter för barnverksamhet. Dessutom förekommer konsulenter för social verksam- het.

Länsbiblioteken håller även lokalsamlingar som innehåller material som rör länets historia. natur och kultur.

Skälen för mitt förslag: Folkbiblioteksutredningen konstaterar att länsbib- lioteken på ett effektivt sätt kompletterar den lokala verksamheten och att de har haft stor betydelse för den snabba utvecklingen av det svenska folkbiblioteksväsendet under efterkrigstiden. En majoritet av remissin- stanserna delar denna uppfattning. Detsamma gäller länsbibliotekens bety- delse för de små och svaga biblioteken.

l syfte att förbättra länsbibliotekens möjligheter att åta sig ökade upp- gifter gentemot de lokala biblioteken förordar jag ett ökat statligt stöd. Därmed bör det vara möjligt att bygga ut de regionala insatserna enligt följande huvudlinjer.

Ett sätt att minska standardskillnaderna mellan bibliotek i olika kom- muner är att stärka länsbibliotekets möjligheter att ge kvalificerad hjälp till kommunerna när det gäller information och referenstjänst. För att denna kvalitetsförbättring skall komma kommunerna till del är det nödvändigt att samtidigt se till att löpande kommunikation mellan länsbiblioteket och kommunbiblioteken fungerar smidigt och tillförlitligt. Länsbiblioteken bör kunna höja sin kompetens så att de kan tillhandahålla service i form av sökningar i databaser. Fortfarande ställer databassökning stora krav på kunskaper och erfarenheter varför det för de närmaste åren finns anledning att tro att sådana möjligheter inte kan erbjudas av alla lokala bibliotek.

Länsbiblioteken har också en viktig uppgift att fylla då det gäller infor- mation och vidareförmedling av erfarenheter från biblioteksverksamhe- tens olika områden. De senare årens kurs- och konferensvcrksamhet i länsbibliotekens regi har varit framgångsrik. Länsbiblioteken bör kunna få ökade möjligheter att sprida information och bedriva fortbildning genom konferenser och kurser.

En betydande del av länsbibliotekens framgångar under de senaste åren kan hänföras till den rådgivning och stimulans de har kunnat ge. Främst har detta gällt barnbiblioteksverksamheten. Länsbiblioteken bör kunna få bättre möjligheter att utöka sin rådgivningsverksamhet till fler områden och därigenom till större del avlasta kulturrådet sådana uppgifter. Folkbib- lioteksutredningens analyser visar att detta närmast skulle kunna gälla områden som rör samarbete mellan skola och folkbibliotek. samverkan mellan folkbibliotek och studieförbund samt övrig folkbildningsverksam- het och lokalt arbetande opinionsgrupper. Vidare bör länsbiblioteken få

• Sida 88
•  Original

Prop. 1984/85: 141 88

möjligheter att bistå kommunerna när det gäller att skapa former för biblioteksservice till äldre och handikappade. Denna service är tämligen outvecklad i många kommuner. Samtidigt genomgår äldreomsorg och vård och omvårdnad av sjuka och handikappade f.n. genomgripande föränd- ringar. Dessa ställer nya krav på folkbiblioteken samtidigt som de ger ytterligare möjligheter till samverkan mellan folkbiblioteket och vård- och omvårdnadsansvariga organ.

Enligt min mening är det angeläget att särskilt uppmärksamma de möjlig- heter till samverkan som finns på regional nivå mellan länsbibliotek. läns- skolnämnd. länsbildningsförbund. Kommunförbundets länsavdelning samt studieförbundens regionala organ. En stor del av framgången hos kulturrå- dets nyligen avslutade s. k. Dalaprojekt kan enligt slutrapporten från rådet hänföras till en sådan samverkan. Jag anser att det är angeläget att ta till vara dessa positiva erfarenheter.

Enligt min mening behöver många av de i bibliotekshänseende sämst ställda kommunerna en grundlig genomgång av hur behovet av biblioteks- service tillgodoses samt en långsiktig plan för verksamheten. Det kan vara svårt för flera av dessa kommuner att utan bistånd få utrymme för detta slag av planeringsinsatser. Jag anser att länsbibliotekets personal härvidlag kan ge väsentlig hjälp utan att för den skull påtvinga kommunen åtaganden för framtiden. Länsbibliotekets insats blir av konsultkaraktär. vilket möj- liggör ett effektivare utnyttjande av statsbidraget till lokal biblioteksut- veckling. Samtidigt får länsbiblioteket en kunskap om biblioteksförsörj- ningen i hela länet och kan på ett effektivt sätt planera för bästa använd- ning av de regionala. kompletterande insatserna.

Jag övergår nu till att något beröra frågan om kontorspersonalens utbild- ning.

F.n. finns ingen grundutbildning för folkbibliotekens kontorspersonal. På flera håll i landet har länsbibliotek och Kommunförbundets länsavdel- ning anordnat viss fortbildning. Försöksverksamhet med komvux-kurser pågår på ett par orter. Möjligheterna att anordna utbildning vidgas ytterli- gare genom riksdagens beslut att uppdragsutbildning får bedrivas inom komvux ( prop. 1984/85: 37 . UbU 8. rskr 97).

För egen del finnerjag det inte ändamålsenligt att skapa en riksrekryte- rande utbildning för folkbibliotekens kontorspersonal. eftersom en stor del av målgruppen saknar möjlighet att bo på annan ort under utbildningsti- den. Däremot bör det finnas förutsättningar att komvux och länsbibliote- ken i samverkan ordnar utbildning på olika platser i landet. Denna uppfatt- ning delas av berörda remissinstanser. Med beaktande av bl.a. dessa synpunkter avser jag senare föreslå regeringen att ge SÖ i uppdrag att föreslå former och innehåll för en sådan utbildning.

För att möjliggöra de ökade insatser från länsbibliotekets sida som jag finner angelägna föreslår jag att länsbibliotekets resurser förstärks genom att staten successivt ökar sitt anslag under en treårsperiod. Detta kan ske

• Sida 89
•  Original

Prop. 1984/85: 141 89

inom ramen för det totala bidraget till folkbiblioteken genom att nuvarande punktbidrag till lokal biblioteksverksamhet efter hand avvecklas i takt med att perioderna för redan beslutade bidrag löper ut. För budgetåret l985/86 föreslår jag att 35 nya grundbelopp fördelas till länsbiblioteken.

Det bör även i fortsättningen ankomma på kulturrådet att fördela grund- beloppen till länsbiblioteken. Det kan vara rimligt att alla länsbibliotek redan första året kan påräkna viss förstärkning samtidigt som utrymme bör beredas för ytterligare bidragsförstärkning i några fall. Nuvarande maximi- gräns för antalet grundbelopp per län bör därför inte längre tillämpas. För kommande år kan det däremot finnas skäl att överväga en mer differentie- rad fördelning som tar hänsyn till de skilda behov som kan finnas i olika län. Exempel på bibliotek med särskilda behov är länsbiblioteket i Umeå. som är i behov av medfinansiering av en bibliotekskonsulent för det samiska språkområdet. samt länsbiblioteket i Stockholm. som är i behov av medfinansiering av den rådgivningsfunktion beträffande litteratur för invandrare och språkliga minoritetsgrupper som jag kommer att föreslå i det följande ( avsnitt 4.5.6 ).

4.5.3. Lånecentraler och depåbibliotek

Min bedömning: Formerna för lånecentrals- och depåbiblioteksverk- samheten samt övriga villkor för verksamheten bör efter förhandling

regleras mellan staten och de tre kommuner som är huvudmän för verksamheten. Riksdagen bör beredas tillfälle att ta del av min uppfatt- ning i denna fråga.

Folkbiblioteksutredningens förslag: Eftersom staten finansierar lånecentra— lerna och depåbiblioteken är det rimligt att staten ger riktlinjer för hur dessa resurser bör utnyttjas.

Remissinstanserna: De fiesta ansluter sig till utredningens förslag. Några, däribland Malmö och Stockholms kommuner. anser att värdkommunernas åtaganden för lånecentrals- och depåverksamheten bör regleras i avtal för att garantera kostnadstäckande statsbidrag. Flera instanser förordar en registrering av depåbibliotekens mediebestånd i Bibliotekstjänst AB:s da- tabas. vilket även kulturrådet föreslår.

Bakgrund till min bedömning: Huvudmän för verksamheten vid lånecen- tralerna och depåbiblioteken är Malmö. Stockholms och Umeå kom- muner. Värdkommunerna håller lokaler och personal för verksamheten samt ställer hela sitt mediebestånd till förfogande för fjärrlån till andra folkbibliotek i landet. Staten ersätter kommunerna med ett i förväg fast- ställt statsbidrag för de kostnader verksamheten medför. I viss utsträck- ning har de statliga medlen också använts för kompletterande medieinköp.

• Sida 90
•  Original

Prop. 1984/85: 141 90

i regel referensverk och sådan litteratur som inte finns på länsbiblioteken och som dessa inte själva har behov av att köpa in. För inköp av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk får lånecentralerna statliga bidrag i särskild ordning.

Statsbidrag riktade till lånecentralerna i Malmö. Stockholms och Umeå kommuner infördes trnder 1960-talet med till en början förhållandevis blygsamma belopp. Under femårsperioden l974/75— 1979/80 höjdes bidra- get kraftigt från 0.5 milj. kr. till 2 milj. kr. eller i genomsnitt över 30% per år i löpande priser. I samband med regeringens och riksdagens behandling (prop. l978/791l00 bil. 12. KrU 24. rskr 234) av kulturrådets översyn (Kulturrådets rapport 1978: 1) Regionala biblioteksuppgifter fastställdes närmare lånecentralernas uppgifter. Under den därpå följande femårsperi— oden 1980/81—1984/85 ökade statsbidraget till lånecentralsverksamheten med ca IO % per år i löpande priser. Statsbidrag till depåverksamhet infördes budgetåret l98l/82 genom en överföring av medel från anslaget Bidrag till folkbibliotek. Under de tre följande budgetåren fram t.o.m. innevarande budgetår har detta bidrag ökat med totalt 60% i löpande priser och uppgår nu till drygt 1.5 milj. kr. Statsbidragsmedlen till lånecentralerna och depåbiblioteken fördelas av kulturrådet till de tre värdkommunerna.

Skälen för min bedömning: Verksamheten vid lånecentralerna och depå- biblioteken skall enligt riksdagens beslut bekostas med statliga medel. Det bör därför enligt min mening också ankomma på staten att ange dimensio- neringen och inriktningen av verksamheten. Som framgår av min redogö- relse för statsbidragets utveckling har de genomsnittliga årliga bidragsök— ningarna under den gångna tioårsperioden mer än väl motsvarat kostnads- utvecklingen. Det har därför varit möjligt att kraftigt bygga ut verksamhe- ten. I nuvarande statsfinansiella läge är en fortsatt utbyggnad emellertid inte möjlig.

Tillkomsten av depåbiblioteken motiverades i första hand som en ratio- naliseringsätgärd för folkbiblioteksväsendet som helhet. De beräknade rationaliseringsvinsterna för de kommunala folkbiblioteken överstiger sammanlagt kostnaderna med mångdubbla belopp. Staten svarar för verk- samhetens kostnad upp till den ambitionsnivä som motsvaras av den tilldelade medelsramen.

Denna ram har under de tre är verksamheten har funnits successivt vidgats med totalt ca 60% i löpande priser. Enligt min mening bör en utgångspunkt för den fortsatta planeringen av verksamheten vara att stats- bidraget ligger fast på ungefär nuvarande nivå. Skulle det visa sig att avsevärda kommunala rationaliseringsvinster kan göras först vid en ytterli- gare utbyggnad av depåverksamheten bör enligt min mening en kommunal delfinansiering övervägas.

Staten har kostnadsansvar för lånecentrals- och depåverksamheten. Samtidigt har berörda kommuner anmält intresse av att resp. kommuns

• Sida 91
•  Original

Prop. 1984/85: 141 9!

åtagande i verksamheten preciseras. Enligt min mening bör därför staten ta upp förhandlingar med var och en av de tre kommunerna om verksamhe— tens inriktning och planering. Jag avser därför att senare föreslå regeringen att ge statens förhandlingsnämnd ett sådant förhandlingsuppdrag.

Regeringen bör bereda riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om lånecentraler och depåbibliotek.

4.5.4. Stöd till lokal utveckling

Mitt förslag: Nuvarande punktbidrag till lokal biblioteksverksamhet upphör och ersätts med ett lokalt utvecklingsbidrag avsett för de kom- muner vars folkbiblioteksverksamhet i fråga om kvalitet och omfattning väsentligt understiger den genomsnittliga i landet. Som villkor för bi- drag bör gälla att kommunen för egen del är beredd till långsiktig satsning för att stärka folkbiblioteksverksamhetcn. Bidrag till en kom- mun bör som längst kunna utgå under fem år till ett sammanlagt belopp av högst 2 milj. kr.

Folkbiblioteksutredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag vad gäller principer och omfattning med undantag av att utredningen föreslår att även punktbidraget till biblioteksverksamhet på arbetsplatser skall inbegripas i ett nytt utvecklingsbidrag. Till denna fråga återkommer jag under avsnitt 4.5.5 .

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker princi- perna för ett lokalt folkbiblioteksstöd enligt utredningen förslag. Några kommuner. statens kulturråd och Landstingsförbundet anser dock att ni- vån på stödet inte är tillräcklig.

Bakgrund till mitt förslag: Nuvarande stöd till lokal biblioteksverksamhet infördes budgetåret 1975/76. Bidraget har till syfte att främja utvecklingen i kommuner med låg biblioteksstandard (allmän upprustning). Stödet skulle även medverka till att tillgodose särskilda gruppers behov av biblioteksser- vice (biblioteksverksamhet på arbetsplatser, bokbuss och barnverksam- het) samt stimulera till experiment och utveckling av nya verksamhets- former (verksamhetsutvecklande projekt). Kulturrådet fördelar bidraget.

Folkbiblioteksutredningen har i samråd med kulturrådet gjort en utvär- dering av nuvarande stöd. Utvärderingen visar att bidrag till allmän upp- rustning i huvudsak har utgått till kommuner med liten befolkning och förhållandevis outvecklad biblioteksverksamhet. dock inte de allra sämst ställda kommunerna. Den långsiktiga effekten av upprustningsbidraget tycks dock vara begränsad.

Av de ca 120 kommuner som i dag har bokbuss har 60 fått statliga bidrag för inköp av bokbussen. Bidraget har sedan budgetåret 1975/76 täckt

• Sida 92
•  Original

Prop. 1984/85: 141 92

investeringsbcloppet medan kommunen har åtagit sig att svara för driften. Under de senaste åren har antalet kommuner som sökt bokbussbidrag kraftigt minskat. främst beroende på att många kommuner inte anser sig ha möjlighet att ta på sig de ökade driftskostnader som en bokbuss medför. De kommuner som fått bidrag är inte i första hand glesbygdskommuner. Bidrag har många gånger tillfallit större kommuner som har haft möjlighet att klara driftskostnaderna. Folkbiblioteksutredningen konstaterar att bok- busstödet har haft positiv effekt men att det trots existerande bidragsmöj- lighet återstår många kommuner som är i behov av bokbuss.

Barnhihliutekst-v'rksamherm har genomgått en stark utveckling under det senaste decenniet. delvis till följd av statliga bidrag. Länsbiblioteken har anställt konsulenter. allmänt upprustningsbidrag har till stor del utnytt- jats för att förstärka folkbibliotekens barnboksbestånd och kulturrådet har fördelat särskilda projektbidrag. årligen ca 2 milj. kr.

Kulturrådet fördelar varje är ca 1 milj. kr. till Övrig prqiek(verksam/mr vid folkbiblioteken. Litteraturinköp till bokbussar har varit ett domineran- de ändamål. Därutöver har bidragen bl.a. avsett biblioteksservice till handikappade och äldre. marknadsföringsåtgärder. samarbete med studie- förbund och andra organisationer samt utveckling av datorbaserad infor- mationsverksamhet.

Sammanfattningsvis har bidraget till lokal biblioteksverksamhet endast i begränsad utsträckning medverkat till att utjämna standardskillnader kom- munerna emellan. Detta har främst sin orsak i att utformningen av bidraget och villkoren för att erhålla bidrag inte har givit tillräckligt utrymme för de i bibliotekshänseende sämst ställda kommunerna att söka och få bidrag. ] högre grad har stödet medverkat till att förstärka biblioteksservicen till särskilda grupper. I viss utsträckning har statsbidraget stimulerat experi- mentverksamhet och utveckling av nya verksamhetsformer. Uppföljning- en av och erfarenhetsförmedlingen från dessa projekt har dock varit be- gränsad. Mängden av bidragsändamål och ansökningar har inneburit en avsevärd arbetsbörda för såväl kommunerna som kulturrådet.

Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare har anfört har standardskillna- derna kommunerna emellan minskat under de senaste åren. Detta beror i första hand på en målmedveten satsning i många av de kommuner som tidigare hade outvecklade bibliotekssystem.

Fortfarande finns dock ett antal kommuner vars bibliotekssystem har stora brister. Folkbiblioteksutredningen konstaterar att ett trettiotal kom- muner ligger avsevärt under den genomsnittliga servicenivån för landets kommuner. Det är i allmänhet små kommuner som har låg tätortsgrad och som hittills endast marginellt har tillgodogjort sig de statliga bidragsmöj- ligheterna på biblioteksområdet.

För egen del konstaterar jag att nuvarande modell för bidrag till lokal biblioteksverksamhet inte fungerar tillfredsställande. Bidraget har endast

• Sida 93
•  Original

Prop. 1984/85: 141 93

medverkat till punktvisa insatser i de kommuner som är i störst behov av stimulans och hjälp. Mot denna bakgrund är det naturligt att stödet får en annan inriktning och att det kombineras med utökade bidrag till den regionala biblioteksverksamheten som jag tidigare har föreslagit.

Den typ av lokalt utvecklingsbidrag som jag förordar är ämnad att stimulera och hjälpa de kommuner som har den sämsta biblioteksverksam- heten. Jag räknar med att väsentliga effekter kan uppnås genom att bidra- get för enskild kommun kan utgöra en avsevärd ekonomisk förstärkning och utgå under en relativt lång period.

Utformningen av det lokala utvecklingsbidraget enligt mitt förslag skall ses i relation till den utökning och inriktning av bidraget till regional biblioteksverksamhet som jag föreslår. Länsbiblioteken får därigenom ut- ökade möjligheter att biträda kommunerna i den nödvändiga analysen och planeringen av det kommunala bibliotekssystemet. De kommuner med svaga bibliotek som hittills inte på ett ändamålsenligt sätt har kunnat tillgodogöra sig statsbidrag ges nya möjligheter att. om de så önskar. i samråd med länsbiblioteket göra en långsiktig biblioteksplan och söka statsbidrag hos kulturrådet för ett ändamålsenligt sammansatt stödpro- gram. Länsbiblioteket kommer även att ha möjlighet att aktivt biträda en kommun som erhållit utvecklingsbidrag i genomförandet av programmet. På denna punkt har det funnits brister i nuvarande stödordning.

Det bör ankomma på kulturrådet att inom ramen för regeringens förord- ning utfärda bestämmelser för ett lokalt utvecklingsbidrag.

4.5.5. Arbt'Isplulsbiblimek

Mitt förslag: Det statliga stödet till kommunerna för igångsättning av arbetsplatsbibliotek bör förstärkas.

Folkbiblioteksutredningens förslag: Utredningen föreslår att bidraget till kommunerna för biblioteksverksamhet på arbetsplatserna uppgår i ett allmänt lokalt utvecklingsbidrag.

Remissinstanserna: Åtskilliga remissinstanser har i allmänt positiva ordalag yttrat sig över arbetsplatsbibliotek. De flesta framhåller arbetsplatsbiblio- tekens viktiga roll i folkbibliotekens uppsökande verksamhet.

Flera kommuner och exempelvis LO och ABF har invändningar mot utredningens uppfattning att initiativet till att starta ett arbetsplatsbibliotek alltid skall komma från den lokala fackklubben. Kommun och företag bör även kunna ta detta initiativ enligt deras uppfattning.

Endast några få remissinstanser har uttryckligen kommenterat utrett- ningens förslag till förändring av statsbidraget i den del som gäller arbets- platsbibliotek. Svenska kommunförbundet och Sandvikens kommuns kul- turnämnd vill behålla nuvarande bidragssystem till kommunerna. Statens

• Sida 94
•  Original

Prop. 1984/85: 141 94

kulturråd föreslår att staten årligen anslår 3 milj. kr. under en femårsperiod för att stödja kommuners etablering av arbetsplatsbibliotek. Medlen skall bl. a. kunna användas till bokinköp enligt kulturrådets förslag.

Bakgrund till mitt förslag: Under mitten av 1970-talet inleddes en expansiv utveckling av biblioteksverksamhet på arbetsplatser. Enligt statistiska centralbyråns statistik finns det i dag i 110 kommuner ca 400 arbetsplatser med någon form av folkbiblioteksverksamhet. Omfattningen av verksam- heten varierar från en enkel boksnurra till en särskilt inredd lokal som närmast kan liknas vid en mindre biblioteksftlial.

Arbetsplatsbibliotekens verksamhet och betydelse har studerats i olika sammanhang såväl i enskilda kommuner som mer samlat. Statens kultur- råd har gjort en utvärdering som redovisats i Arbetsplatsbibliotek i Sverige (Rapport från kulturrådet 1982: I). Det gemensamma mönstret tycks vara att verksamheten fungerar bäst då den lokala fackklubben genom bokom- bud och på annat sätt är aktivt engagerad i verksamheten. Läsintresset stimuleras och även läsovana uppmuntras att låna böcker.

Folkbiblioteksutredningen lägger stor vikt vid arbetsplatsbibliotekens roll i den uppsökande verksamheten och betonar att de har en särart och inte skall ses som en metod att locka nya besökare till andra bibliotekslo- kaler. Utredningen framhåller att facket. kommunen och arbetsgivaren har ett gemensamt ansvar för arbetsplatsbiblioteken. Den lokala fackklubben bör vara initiativtagare och svara för utlåning samt tillsammans med folk- bibliotekets personal välja böcker ur kommunens mediebestånd. Arbets- platsens bokombud bör utbildas genom studieförbundens och folkbibliote- kets försorg. Arbetsgivarcn bör tillhandahålla lokaler och inredning.

Även bokutredningen understryker arbetsplatsbibliotekens betydelse för att öka läsintresset och möjligheterna att skapa närhet till böckerna.

De fackliga organisationerna, främst LO och TCO, har under de senaste åren lagt ökad vikt vid arbetsplatsbiblioteken. Intresset är också stort hos folkrörelserna. Sveriges författarförbund har engagerat sig genom att väc— ka opinion för en fortsatt utbyggnad.

Efter ett flerårigt utvecklingsprojekt har kulturrådet under våren 1984 lagt fram ett handlingsprogram för kulturverksamhet på arbetsplatserna kallat Verktyg för förändring (Rapport från kulturrådet 1984: i). Förslaget har remissbehandlats och tillsammans med remissinstansernas synpunkter redovisats i budgetpropositionen l985 (prop. l984/85: l00 bil. IO. s. 654 ff). l handlingsprogrammet förordas en fortsatt satsning på arbetsplatsbiblio- tek.

Sedan budgetåret 1975/76 har ett statligt punktbidrag stått till kommu- nernas förfogande och fördelats av kulturrådet. Bidragen har utgått under treårsperioder. Som villkor har rådet ställt att kommunen skall ha bundit sig för en permanent verksamhet, att samplanering med de fackliga organi- sationerna skall ha ägt rum samt att kommunen bör ha ett i övrigt välutrus— tat bibliotekssystem.

• Sida 95
•  Original

Prop. 1984/85: 141 95

Vid stanen var den årliga bidragssumman ca 2 milj. kr. men har därefter successivt minskat på grund av en drastisk minskning i antalet ansökning- ar. Folkbiblioteksutredningen förklarar det avtagande intresset för att söka bidrag med att kommunerna i dag är obenägna att åta sig ny verksamhet utöver driften av det fasta bibliotekssystemet.

Skälen för mitt förslag: Regeringen har i 1985 års budgetproposition lagt fram ett aktionsprogram för att med olika statliga insatser stödja och stimulera en utvecklingsprocess som stärker kulturaktiviteterna på arbets- platserna. Förslagen berör olika områden varav arbetsplatsbibliotek är ett.

I detta sammanhang redovisades att riksdagen antagit de förslag som regeringen lagt fram i propositionen om förnyelsefonder. m.m. (prop. l984/85: 86. FiU 9, rskr 108). Förnyelsefonder får användas för att finansi- era utbildning av anställda hos berörda företag samt för forsknings- och utvecklingsarbete. Häri borde kunna inrymmas också viss biblioteksverk— samhet som har samband med utbildningsinsatser.

Enligt min mening är ett riktat stöd till kommunerna för fortsatt utbygg- nad av arbetsplatsbibliotek angeläget. Bidraget bör vara av storleksord- ningen 3 milj. kr. och efter ansökan fördelas av kulturrådet till kommuner som är beredda att etablera nya arbetsplatsbibliotek. Stödet bör vara av engångskaraktär och stimulera kommunerna att tillsammans med fackliga organisationer. företag. lokala studieförbund etc. informera om och plane- ra igångsättande av arbetsplatsbibliotek. Jag är angelägen att framhålla att bidraget inte bör ha karaktären av driftsbidrag. Däremot bör det fritt kunna disponeras av kommunen för att exempelvis delfinansiera lokala organisa- tioners och andra parters medverkan i ett planerings- och etablerings- skede. Ett statsbidrag av detta slagjämte de möjligheter som bör finnas att utnyttja förnyelsefonderna bör enligt min mening väsentligt stimulera ut- vecklingen av arbetsplatsbibliotek. Kulturrådets beslut bör inte kunna överklagas. Det bör ankomma på regeringen att meddela närmare före- skrifter för hur bidraget skall kunna användas.

4.5.6. Stöd till inköp av littera/ur på inrandrur- och miltal-[10135];råk

Min bedömning: Statligt stöd bör även fortsättningsvis utgå till lokala folkbibliotek. länsbibliotek och låneeentraler för inköp av litteratur för invandrare och språkliga minoriteter. Viss förstärkning av statens stöd till rådgivning beträffande biblio- teksverksamhet till invandrare bör samtidigt ske.

Folkbiblioteksutredningens förslag: Överensstämmer med min bedömning vad gäller bidrag till litteraturinköp.

Remissinstanserna: Många remissinstanser betonar vikten av att folkbiblio- teken ger särskild service till invandrarna. De anser också att ett statligt

• Sida 96
•  Original

Prop. 1984/85: 141 %

stöd behövs. Flera remissinstanser anser att invandrare och handikappade på ett olyckligt sätt ställs mot varandra i utredningens förslag och kan inte acceptera att bidraget till invandrarlitteratur skärs ner samtidigt som ett nytt stöd till talböcker föreslås. ABF och Studieförbundet Vuxenskolan tillstyrker utredningens förslag.

Statens kulturråd framhåller behovet av en heltidstjänst vid rådet med huvudinriktning på invandrarnas biblioteksservice. Häri instämmer många kommuner.

Bakgrund till min bedömning: Statsbidraget till kommunerna för inköp av invandrarlitteratur har i sin nuvarande utformning funnits sedan år 1975. Budgctåret 1975/76 uppgick bidraget till 1,7 milj. kr. och har sedan dess successivt höjts och uppgår för innevarande budgetår till 4,6 milj. kr. Omkring 1/3 av bidragen har av kulturrådet fördelats till lokala bibliotek, ca 1/3 till länsbibliotek. ca 20 % till lånecentraler och drygt 10% till Bibliotekstjänst AB för centrala inköp och katalogisering. Drygt hundrata- let kommuner har fått bidrag, varav en majoritet har fått stöd mer än en gång. Bidragsbeloppen har ofta varit förhållandevis små. Kulturrådet har i princip krävt att kommunen skall göra inköp av egna medel för motsvaran- de belopp.

Under början av l970-talet var folkbibliotekens service till invandrare tämligen svagt utvecklad. Statsbidraget infördes för att stimulera kommu- nerna att satsa på invandrarverksamhet och att medverka till att bygga upp ett litteraturbestånd i relation till resp. invandrargrupps storlek.

Sedan statsbidraget infördes har en påtaglig förstärkning av biblioteks- verksamhet för invandrare ägt rum konstaterar folkbiblioteksutredningcn. Kulturrådet. invandrarverket m.fl. remissinstanser instämmer i detta. 1 kommuner med stor invandring har invandrarbibliotekatier anställts och några länsbibliotek har inrättat särskilda konsulenttjänster för rådgivning i invandrarfrågor. I takt med att folkbiblioteken har funnit former för in- vandrarverksamheten och upparbetat kontaktytor gentemot invandrarnas organisationer har kommunerna tagit ett ökat ansvar för invandrarnas biblioteksservice.

Vissa brister kvarstår dock enligt folkbiblioteksutredningens bedöm- ning. Länsbibliotekens och lånecentralernas litteraturbestånd är fortfaran- de otillräckligt, i vissa kommuner finns brister beträffande tillgången till barnböcker och facklitteratur och bestånden är i några fall alltför begränsa- de när det gäller litteratur på flerspråkiga länders minoritetsspråk. Kultur- rådet instämmer i dessa bedömningar.

För central rådgivning och konferensverksamhet samt för handläggning av bidragsansökningar har kulturrådet avsatt medel motsvarande kostna- derna för en fjärdedels tjänst, vilket av flera remissinstanser bedöms vara otillräckligt.

• Sida 97
•  Original

Prop. 1984/85: 141 97

Skälen för min bedömning: Enligt min bedömning har folkbiblioteken en stor betydelse för förverkligandet av de av riksdagen år 1975 antagna målen för invandrar— och minoritetspolitiken. Bibliotekens tillgänglighet som träffpunkt för olika grupper och möjligheter att tillhandahålla tidning— ar. böckcr och andra medier har på många håll i landet bildat en betydelse- full grundval för åtgärder i enlighet med riksdagens intentioner. Det stat- liga stödet till biblioteken för litteraturinköp har även haft god stimulans- effekt. Den av regeringen tillsatta invandrarpolitiska kommittén (A 1980:O4) som ijuni 1984 avgav sitt slutbetänkande (SOU 1984: 58) Invand- rar- och minoritetspolitiken har inte anfört någon invändning mot folkbib- lioteksutredningens förslag till nedskärning av stödet till bibliotekens in- köp av invandrarlitteratur.

Avsevärda förbättringar har således uppnåtts i många kommuner när det gäller biblioteksservice till invandrare. Kommunerna har ökat sitt kulturel- la ansvarstagande för invandrargrupperna och funnit former för sin service till dessa grupper. Samtidigt delar jag folkbiblioteksutredningens och kul- turrådets uppfattning att vissa brister kvarstår i bibliotekens litteraturför— sörjning. Störst tycks behoven vara för de regionala mediebestånden samt i vissa kommuner med många och/eller svårförsörjda språkgrupper. Under senare år har invandringen präglats av ökande tillskott av flyktingar från geografiskt och kulturellt avlägsna länder. från vilka det är svårt och kostnadskrävande att få litteratur.

Med hänvisning till det nyssnämnda förordar jag att ett statligt stöd för bibliotekens inköp av litteratur bibehålls. För att tillgodose litteraturbehov för grupper från språkområden där särskilda problem föreligger när det gäller urval. inköp och katalogisering bedömer jag det som rimligt att en huvuddel av stödet fördelas till lånecentraler och länsbibliotek som har särskilda förutsättningar att på ett effektivt sätt fullgöra sådana uppgifter. Vidare bedömer jag att behovet av ekonomisk stimulans till kommunerna f. n. inte är lika uttalat som vid tidpunkten för bidragets inrättande, varför jag förordar en minskning av det totala stödbeloppet. Skulle det visa sig att nya mer omfattande behov av stöd till den lokala verksamheten på nytt uppkommer vill jag nämna att kulturrådet enligt mitt förslag äger rätt till viss omfördelning mellan bidragsändamålen. Jag återkommer till detta i det följande i avsnittet Anslagsberäkningar för budgetåret 1985/86.

Folkbiblioteksutredningen har inte särskilt behandlat frågan om en cen- tralt placerad konsulenttjänst för invandrares biblioteksservice. Utred- ningen har däremot lagt allmänna synpunkter på kulturrådets rådgivande funktion och därvid föreslagit att en större del av denna verksamhet överförs på länsbibliotek och lånecentraler. I princip instämmer jag i utredningens uppfattning vilket jag även återkommer till i avsnitt 4.6.1 . På sikt bör även rådgivningen beträffande verksamheten för invandrare och språkliga minoriteter vara en uppgift för bibliotekens regionala organ. Här finns nödvändig expertkunskap beträffande invandrarnas litteratur och 7 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr [41

• Sida 98
•  Original

Prop. 1984/85: 141 98

övriga kulturella villkor samt i många fall kontakter med motsvarande experter i t. ex. de övriga nordiska länderna.

Det kan dock. enligt min mening. finnas skäl som talar för att kulturrådet under det närmaste året utarbetar former för regional konsulentverksam- het i länecentralcrnas regi. Därvid bör rådet i samråd med kommunförbun- den göra en översyn av ansvarsförhållandena för bibliotekens litteraturför- sörjning till språkliga minoritetsgrttpper mellan lokal. regional och central nivå. Syftet bör vara att finna rationella former för inköp och användning av litteratur inom små språkområden. En sådan översyn bör kunna finansi- eras inom ramen för den förstärkning av bidraget till regional biblioteks- verksamhet som jag tidigare har föreslagit ( avsnitt 4.5.2 ).

4.5.7 Stöd till inköp av talböcker

Mitt förslag: Särskildt] statsbidrag av engångskaraktär bör kunna utgå till länsbibliotek för inköp av talböcker enligt en plan för talboksför— sörjning inom resp.län. Bidragen bör fördelas av talboks- och punkt- skriftsbiblioteket (TPB).

Folkbiblioteksutredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Förslaget stöds av flertalet instanser som berör frågan. bl. a. TPB som förutsätter att biblioteket ges särskilda resurser för handha- vandet av stödet. Några instanser lämnar synpunkter på stödvillkoren. Ett fåtal instanser avstyrker bidragsformen till förmån för ett ökat statligt produktionsstöd för talböcker.

Bakgrund till mitt förslag: Med stöd i riksdagens beslut år 1977 i anledning av proposition l976/77: 87 om insatser för handikappades kulturella verk- samhet (KrU l976/77: 44. rskr 325) bedrevs mellan åren 1977 och l982 ett omfattande utvecklings- och utredningsarbete i fråga om talboksförsöij- ningen i landet för framför allt synskadade men även andra grupper av läshandikappade. Till följd härav inrättades år [980 den statliga myndighe- ten talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB). TPB skall i samverkan med andra bibliotek i landet arbeta för att synskadade och andra läshandikap- pade får tillgång till litteratur. Det åligger biblioteket särskilt att framställa och låna ut talböcker och punktskriftsböcker och att inom sitt verksam- hetsområde lämna information och råd till folkbibliotek och andra. TPB skall också tillhandahålla punktskriftsböcker för försäljning.

De statliga ekonomiska åtagandena för den centrala talboks- och punktskriftsverksamheten har under den senaste tioårsperioden ökat kraf- tigt, från knappt 7 milj. kr. budgetåret l976/77 till totalt ca 28,5 milj. kr. innevarande budgetår. Detta har möjliggjort både en ökning av talboksut-

• Sida 99
•  Original

Prop. 1984/85: 141 99

givningen och en breddning av den statliga talboks- och punktskriftsverk- samheten i övrigt.

En grundläggande princip för de statliga insatserna på detta område har varit att staten i första hand svarar för talboksutgivning och funktionen som lånecentral för fjärrlån och depositioner. medan de kommunala folk— biblioteken i så stor utsträckning som möjligt svarar för kontakten med låntagarna. Länsbiblioteken kompletterar med sina bestånd den kommu- nala talboksutlåningen. Staten har verkat för en successiv decentralisering av talboksutlåningen. Till denna princip har de båda kommunförbunden anslutit sig.

Folkbibliotekens talboksbestånd är ojämnt fördelade mellan olika län och mellan olika kommuner inom samma län. Totalt har den kommunala talboksverksamheten dock expanderat kraftigt. Antalet talböcker i kom- munala bibliotek har ökat från ca 80000 exemplar är 1977 till ca 285 000 exemplar är 1983. Av 1983 års bestånd fanns ca 200000 eller ca 70% vid länsbiblioteken. Av knappt l,2 milj. talbokslån svarade länsbiblioteken för ca 60 %.

Talbokskommittén (U 1979: 02) tillsattes för att bl. a. utreda formerna för en decentraliserad talboksförsörjning. Kommittén överlämnade i februari 1982 sitt slutbetänkande (SOU l982z7) Talböcker — utgivning och sprid- ning. Regeringens ställningstaganden med anledning av förslagen redovi- sades i 1983 års budgetproposition (bil. 10) och lämnades utan erinran av riksdagen (KrU 1982/83:30, rskr 358). I likhet med talbokskommitte'n anförde jag i propositionen (s. 198) att ett stöd till utveckling av folkbiblio- tekens talboksverksamhet var önskvärt. men att frågan om ett nytt statsbi- drag borde övervägas ytterligare av folkbiblioteksutredningen.

Skälen för mitt förslag: Den snabba utvecklingen av en decentraliserad talboksverksamhet under senare år kan i första hand tillskrivas det samför- stånd som i fråga om ansvarsfördelningen råder mellan de olika parterna — såväl stat. landsting och kommuner som handikapporganisationerna och övriga på talboksområdet verksamma organ. Den ökade statliga satsningen på en bred talboksutgivning har från kommuners och landstings sida i stor utsträckning följts upp med ökade talboksinköp och en förstärkning av personalresurserna för utlåningsverksamheten.

Standarden på de lokala och regionala talboksbestånden är emellertid fortfarande mycket ojämn. Samtidigt har bibliotekens uppsökande verk- samhet medfört att intresset för att låna talböcker hos nya grupper av talboksberättigade låntagare ökat. Det är enligt min mening angeläget att den ökande efterfrågan kan mötas av en genomtänkt plan för talboksservi- cen både på lokal och regional nivå. För låntagarna är det betydelsefullt att kunna få service vid det lokala biblioteket men samtidigt ha tillgång till ett bredare utbud av litteratur. I likhet med talbokskommittén och folkbiblio- teksutredningen finner jag det rimligt att ansvaret för talboksinköpen för-

• Sida 100
•  Original

Prop. 1984/85: 14] l00

delas mellan de kommunala biblioteken och länsbiblioteket. där länsbiblio- teket åtar sig att bygga upp ett regionalt talboksbestånd. anpassat till de speciella förhållandena i varje län.

Jag föreslår att staten genom ett särskilt stöd stimulerar uppbyggnaden av sådana gemensamma talboksbestånd i länen. i enlighet med folkbiblio- teksutredningens förslag. En förstärkning av de länsvisa talboksbestånden kan på ett effektivt sätt stärka framför allt mindre kommuners möjligheter att erbjuda talboksberättigade låntagare ett brett urval av litteratur. Syftet med stödet är att i första hand bidra till en jämnare nivå på talboksverk- samheten mellan olika lätt. Bidragen bör kunna beviljas en gång till de länsbibliotek som kan redovisa en för länet gemensam plan för talboksför- sörjningen. Planen bör bl. a. beskriva den nuvarande verksamheten i länet samt redovisa såväl aktuella prognoser för efterfrågan som den beslutade eller planerade resurstilldelningen i fråga om såväl personal som talboksin- köp. Bidragsmedlen bör användas för inköp av talböcker till ett för länet gemensamt bestånd som främst genom depositioner. men även i form av fjärrlån, kan ställas till de enskilda kommunernas förfogande. Bidraget bör ha nått avsedd effekt efter fem år och bör därefter kunna avvecklas.

Statsbidragen bör fördelas av TPB. TPB:s beslut bör inte kunna överkla- gas.

4.5.8. Stöd till t'erksumhersun'et'kling

Mitt förslag: Ett statligt bidrag bör fördelas av kulturrådet till i första hand kommuner för verksamhetsutveckling.

Folkbiblioteksutredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Instämmer med utredningens förslag. Delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning (DFI) anser att det be- lopp som utredningen föreslagit är för litet. Kulturrådet och statskontoret påpekar att utvecklingsarbetet bör samordnas med verksamheten vid hög- skolorna i Borås och Linköping.

Bakgrund till mitt förslag: Litteraturutredningen inledde en period av om- fattande utvecklingsarbete och experimentverksamhet i svenskt folkbiblio- teksväsen. Nya former av uppsökande arbete samt engagemang för nya medier prövades vid olika bibliotek runt om i landet. Under senare år kan man dock notera en avmattning i utvecklingsarbetet, vilket till stor del sammanhänger med ett krympt expansionsutrymme för folkbiblioteken på grund av kommunernas ansträngda ekonomi. Det har blivit naturligt för folkbiblioteken att i första hand slå vakt om vad som uppnåtts. De delrap- porter som folkbiblioteksutredningen har utarbetat om den framtida ut- vecklingen på några av bibliotekens verksamhetsområden har väckt en

• Sida 101
•  Original

Prop. 1984/85: 141 IOl

livlig debatt och uppenbarligen tillgodosett ett behov av vägledning och nyorientering.

Staten kan f.n. i viss utsträckning stödja utvecklingsprojekt. Inom ra- men för bidrag till lokal biblioteksverksamhet har kulturrådet helt eller delvis finansierat viss experimentverksamhet. Kulturrådet har emellertid inte grundat sina bidragsbeslut på ett långsiktigt program för verksamhets- utveckling utan stödet har utgått efter prövning från fall till fall. Inte heller har rådet på ett systematiskt sätt löpande fört ut erfarenheterna från olika utvecklingsprojekt. Under senare tid har dock vissa sammanfattande rap- porter publicerats.

Skälen för mitt förslag: För att ytterligare bredda folkbiblioteksverksamhe- ten till nya grupper av nyttjare och för att anpassa biblioteksservicen till fongående strukturförändringar i samhället är det av stor betydelse att biblioteken ständigt prövar nya verksamhetsformer. Även i tider då folk- biblioteken inte kan påräkna årliga resursökningar är det väsentligt att experiment och utveckling inte avstannar.

Ansvaret för utvecklingsarbetet inom folkbibliotekssektorn liksom för själva driften av biblioteken åvilar kommunerna. Med hänsyn till frågans angelägenhetsgrad finns det emellertid skäl som talar för att staten gör särskilda ansträngningar att stödja och stimulera metodutveckling samt att förmedla sådana erfarenheter. Därför bör kulturrådet ges möjlighet att fördela projektbidrag till kommuner som är beredda att medverka i utveck- lingsarbete av nu angivet slag. Det totala bidraget bör vara av storleksord- ningen l.5 milj. kr. och i första hand utgå för kommunal medverkan i enlighet med en av kulturrådet utarbetad plan. Jag förutsätter att rådet i frågor som rör annan myndighets verksamhetsområde samråder med den- na.

Det bör enligt min mening ankomma på kulturrådet att underrätta rege- ringen om förslag till inriktning av utvecklingsarbetet. I detta sammanhang vill jag nämna att det finns två områden som jag bedömer vara särskilt angelägna i samband med ett intensifierat utvecklingsarbete. Jag avser dels former för det läsfrämjande och uppsökande arbetet. dels metoder för att ta till vara den nya informationsteknologin på folkbiblioteksområdet.

Enligt min mening är det viktigt att nuvarande erfarenheter av läsfräm- jande verksamhet görs tillgängliga för folkbibliotek. skolor m.fl. organ som engagerar sig i detta arbete. I dessa sammanhang är det angeläget att förnya och stärka formerna för folkbibliotekens samverkan med studieor- ganisationerna samt med myndigheter och organisationer inom vård- och omsorgsområdet. Även vad gäller biblioteksservice för invandrare finns behov av att vidareutveckla verksamhetsformerna.

Som jag har anfört i det föregående ( avsnitt 4.4.3 ) finns det inom det informationsteknologiska området en mängd angelägna frågor för folkbib- liotekens del som måste penetreras under den närmaste framtiden. Jag

• Sida 102
•  Original

Prop. 1984/85:141 l02

avser exempelvis behovet av en kontinuerlig och tillförlitlig bedömning av innehåll. kvalitet och användbarhet av den ständigt växande mängden av databaser som kan vara av betydelse för folkbibliotekens verksamhet. Denna uppgift anserjag naturligt faller inom DFlzs ansvarsområde.

Folkbiblioteksutredningcn har fört fram tanken på inrättande av ett experimentbibliotek för försök med ny teknik i syfte att stärka folkbibliote- kens informationsfunktion. Remissinstanserna har mottagit förslaget posi- tivt. även om olika synpunkter har förts fram beträffande organisation och lokalisering. Jag anser att kulturrådet i samverkan med DFI och inom ramen för ett utvecklingsprogram närmare bör överväga ändamål och uppläggning av den tänkta försöksverksamheten. Därvid bör rådet beakta behovet av teknikstöd i såväl informationssökning som i kommunikationen mellan olika biblioteksenhcter i syfte att projektet i möjligaste mån skall ge generellt tillämpliga erfarenheter. Exempelvis kan försöket knytas till ett länsbibliotek och inkludera nya former för kommunikation mellan detta och kommunbiblioteken i länet. Vid planering och genomförande av dessa försök bör kulturrådet och berörda myndigheter beakta riksdagens ställ- ningstagandc till den av regeringen aviserade propositionen om datapoliti- ken.

Jag återkommer till frågan om en samverkan mellan olika statliga myn- digheter mcd biblioteksuppgiftcr i det följande ( avsnitt 4.6.2 ).

4.6. Statliga uppgifter inom folkbiblioteksområdet

Jag har i det föregående framhållit att statliga bidrag samt stimulans- och stödåtgärder från olika myndigheters sida har stor betydelse för de kom- munala biblioteken. Jag skall i det följande sammanfatta min syn på hur kulturrådet m.fl. myndigheter bör inrikta sin verksamhet för att på ett effektivt sätt stärka folkbibliotcksverksamhetcn.

4.6.1. Statens kulturråd

Många statliga myndigheters verksamhet berör folkbiblioteken på ett eller annat sätt. Statens kulturråd har härvidlag en större uppgift än andra myndigheter. Rådet fördelar statliga bidrag. svarar för information och konferenser samt rådgivning, initierar viss utvecklingsverksamhet samt genomför utredningar inom olika områden av folkbibliotekens verksam- het.

Folkbiblioteksutredningen diskuterar hur de statliga centrala folkbiblio- teksuppgifterna bör utformas i framtiden. Beträffande kulturrådet anser utredningen att huvuduppgifterna bör vara att utöva bidragsgivning och rådgivning. följa och beskriva folkbiblioteksverksamhetens utveckling samt svara för information och konferenser. Rådet bör enligt utredningen även initiera metodutveckling. Jag ansluter mig till utredningens bedöm- ning.

• Sida 103
•  Original

Prop. 1984/85: 141 103

Som framgått av mina förslag till statsbidragsgivning till folkbiblioteks- verksamheten bör kulturrådet förda/u huvuddelen ut' dessa hit/rug. En viktig uppgift för rådet bör vara att följa användningen av och effektivite- ten i det statliga stödet.

Kulturrådets roll i folkbiblioteksverksamheten bör utformas så att de statliga insatserna på området så effektivt som möjligt kan stödja och komplettera kommunernas biblioteksverksamhet. Rådet kan därvidlag göra viktiga insatser genom att medverka till en t't'rksunilwtsutverk/ing på folkbiblioteksområdet som kan hjälpa kommunerna att höja sin beredskap för att möta krav på förändringar av biblioteksservicen.

Erfarenheter och resultat av försök och utvecklingsprojekt bör föras ut genom infor/nutionsinsutsvr av skilda slag. Jag anser. i likhet med folkbib- lioteksutredningen. att rådet bör prioritera informationsverksamhet av mer generell betydelse för kommunerna på bekostnad av rådgivning till enskil- da kommuner. Flera av de remissinstanser som har tagit upp denna fråga har invändningar mot utredningens förslag. Enligt min mening bör en decentraliserad rådgivning sättas i samband med den förstärkning av läns- bibliotekets resurser som jag tidigare har föreslagit. Därmed ökar länsbib- liotekets kompetens och även förutsättningar att bättre möta kommuner- nas behov av rådgivning.

För att kulturrådet på ett ändamålsenligt sätt skall kunna fördela statliga bidrag. bedöma effektiviteten i det statliga stödet. stödja utvecklingsarbete och bistå med information krävs tillgång till faktaunderlag som ger en god bild av bibliotekens situation. Enligt min mening bör kulturrådet kontinu- erligtfölin och redovisa uIt't't'klingstcndenscr i folkbiblioteksvcrksamhe- ten samt ha god framförhållning när det gäller att fånga upp förändringar i verksamhetens förutsättningar.

Folkbiblioteksutredningen har föreslagit att detta skall ske genom årliga biblioteksrapporter från kulturrådet. Flera remissinstanser har haft in- vändningar mot förslaget och ansett att en sådan rapportering kan bli alltför byråkratisk och resurskrävande. Andra. exempelvis Svenska kom- munförbundet. menar att det inte finns något behov av årliga bedömningar från kulturrådets sida.

För egen del anserjag. att det finns ett otvetydigt behov av kunskaper från fältet som gör det möjligt att regelbundet utvärdera de statliga insat- serna. Därutöver bör det vara av värde för kommunernas biblioteksplane- ring att kulturrådet kan tillföra fakta om situationen i folkbibliotekssektorn och på ett överskådligt sätt delge dessa åt kommunerna för att underlätta de kommunala ställningstagandena. Det bör ankomma på kulturrådet att efter samråd med Kommunförbundet utforma rapporteringen på ett ända- målsenligt sätt med rimlig avvägning av resursinsatserna.

Jag vill i detta sammanhang något beröra frågan om offentlig statistik inom folkbiblioteksområdet. Jämfört med andra samhällsområden är kul- turstatistiken tämligen outvecklad. Den av regeringen tillsatta statistik-

• Sida 104
•  Original

Prop. 1984/85: 141 104 utredningen har i betänkandet (SOU l983z74) Framtida statlig statistik påpekat detta. Utredningen lägger bl. a. förslag om förbättrad statistik om massmedier samt om kultur- och fritidsvanor.

En betydande del av kulturstatistiken utgörs av SCB:s årliga rapporte- ring av folkbibliotekens verksamhet. Därutöver publicerar SCB med flera års mellanrum rapporter om fritidsvanor inom ramen för projektet Under- sökningar om levnadsförhållanden. Betydligt oftare publicerar Sveriges radios avdelning för publik- och programforskning data om våra medie- vanor. bl a.i den s.k. Kulturbarometern. Statistik från olika källor har även sammanfattats av SCB och kulturrådet i publikationen Kulturstatistik 1960-1979.

Kulturrådet. SCB och Kommunförbundet har på senare år haft över- läggningar om på vilket sätt statistiken kan breddas till att omfatta hela kulturområdet. Folkbiblioteksutredningen föreslår vissa förändringar och kompletteringar av SCB:s statistik. Uppgiften om mediebestånd bör utgå ur den årliga redovisningen men kan ingå i fördjupade undersökningar. Någon form av besöksstatistik bör i stället komplettera den årsvisa redo- visningen. Vidare bör årsstatistikens produktionstid förkortas åtskilligt.

Därutöver bör kompletterande undersökningar ge fakta om den uppsö- kande verksamheten. Utredningen betonar även behovet av kunskap om biblioteksvanor. vilket i första hand kan tillgodoses inom ramen för under- sökningarna om levnadsförhållanden.

Utredningen förordar vidare att kulturrådet. SCB och Kommunförbun- det bistår kommunerna med att utveckla och erbjuda olika statistiska och sociologiska metoder för lokala undersökningar som ett led i kommuner- nas biblioteksplanering. Länsbiblioteken bör även enligt utredningen kun- na medverka i dessa sammanhang.

De remissinstanser som tar upp statistikfrågorna tillstyrker utredningens förslag i dess huvuddelar. SCB anser dock att förslaget innebär ökade kostnader för verket och förutsätter uppdragsfmansiering. SCB och För- fattarfonden har vidare invändningar mot att mediebeståndsstatistiken slo- pas.

För egen del kan jag i stora drag instämma i de synpunkter folkbiblio- teksutredningen har fört fram. Samtidigt anser jag att det är angeläget att biblioteksstatistiken sätts in i sitt sammanhang. dvs. ses som en del av den statistiska informationen om hela kultursektorn. Jag finner det därför angeläget att SCB efter samråd med kulturrådet tar upp förnyade överlägg- ningar med kommunförbunden i avsikt att utarbeta ett förslag om ett program för utvecklingen av kulturstatistiken inom ramen för tilldelade resurser till kultursektorn. För riksdagens information vill jag nämna att jag senare ämnar föreslå regeringen att SCB ges ett sådant uppdrag.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för civildepartementet.

• Sida 105
•  Original

Prop. 1984/85: 141 105

4.6.2. Samverkan mellan statliga myndigheter

Genom folkbiblioteksverksamhetens bredd och genom att folkbibliote- ken är den mest spridda organinsationen för kultur— och informationsverk- samhet är det naturligt att många myndigheter har stora förväntningar på samarbete med biblioteken. Flera myndigheter påverkar också förutsätt- ningarna för folkbibliotekens arbete. Så är exempelvis KB:s nationalbiblio- grafiska arbete och de hjälpmedel som framställs i anslutning till detta ett ovärderligt stöd för folkbiblioteken. DFI har ett övergripande ansvar för informationsförsörjningen för forskning. utvecklingsarbete och liknande verksamhet. DFl:s ansvar avser olika kategorier informationsanvändare, däribland organisationer. massmedier och enskilda. Folkbiblioteken är därför en viktig resurs för DFlzs arbete. DFlzs verksamhet har hittills mest varit inriktad på forskningsbibliotek och informationscentraler. Vissa pro- jekt rörande hjälpmedelsutveckling har dock bedrivits i samverkan med folkbibliotekssektorn, t. ex. utarbetande av gemensamma katalogregler och en översyn av klassilikationssystemet. Initiativ har även tagits från DFl: 5 sida för att få till stånd en ökad samverkan mellan forskningsbiblio- tekens och folkbibliotekens bibliografiska databaser.

För fjärrlånearbetet och övrig samverkan inom det svenska biblioteks— väsendet är myndigheter under universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) av stor betydelse för folkbiblioteken. Dessutom är UHÄ huvudman för bibliotckarieutbildningen som är förlagd till högskolan i Borås.

SÖ. TPB, socialstyrelsen. statens invandrarverk och åtskilliga andra myndigheter har alla på olika sätt folkbiblioteket som samarbetspart. En särställning intar kriminalvårdsverket och militära förband som enligt gäl- lande bestämmelser har ett direkt ansvar för biblioteksförsörjningen till berörda grupper.

Folkbiblioteksutredningen har mot denna bakgrund funnit att samver- kan på central nivå mellan statliga myndigheter behöver effektiviseras och föreslår därför att ett statligt biblioteksråd utses av regeringen. ] rådet bör statens kulturråd, KB. DFl. UHÄ. SÖ samt högskolan i Borås vara repre- senterade. Enligt förslaget bör rådet vara ett samrådsorgan för policy- och ansvarsfrågor. samordning av utvecklingsarbete och liknande frågor av gemensamt intresse för hela biblioteksväsendet. Utredningen föreslår även att rådets kanslifunktion bör inrymmas i kulturrådets organisation.

Remissinstanserna instämmer över lag i utredningens uppfattning om att en bättre central samverkan behövs. Flera år dock tveksamma till förslaget att inrätta ett biblioteksråd efter utredningens modell. Av de direkt berörda myndigheterna är kulturrådet. KB och högskolan i Borås positiva. om än med vissa förbehåll. medan övriga avstyrker.

Enligt min mening finns det anledning att stärka samarbetet mellan de berörda statliga myndigheterna. Utredningens förslag till en formaliserad samverkan genom ett särskilt biblioteksråd rymmer vissa oklarheter. som några av de berörda remissinstanserna har påpekat. Förslaget torde även

• Sida 106
•  Original

Prop. 1984/85: 14] 106

medföra vissa kostnadsökningar till följd av administration m. m. inom kulturrådet. Därför är jag inte beredd att föreslå att ett statligt biblioteks- råd inrättas.

Jag är dock angelägen om att berörda myndigheter gör särskilda insatser för att samordna sin verksamhet inom bibliotekssektorn. Som exempel på frågor där en samverkan är angelägen villjag nämna informationsteknolo- gins tillämpning och frågan om gemensam katalogisering. samordning av det läsfrämjande arbetet inom skolan och inom vård- och omsorgsverk- samheten samt verksamhetsutveckling i övrigt på biblioteksområdet.

Det ankommer på DFl och kulturrådet att vidta åtgärder för att få till stånd en aktivare myndighetssamverkan i biblioteksfrågor. Jag förutsätter att dessa myndigheter senare delger regeringen sina vidtagna och planera- de åtgärder med anledning härav.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

4.6.3 Biblioteksservice inom särskilda områden Biblioteksverksamhet på kriminalvårdsanstalter År 1984 fanns inom kriminalvården 19 riksanstaltcr med l876 platser. varav huvuddelen slutna. Vidare fanns 55 lokalanstalter med 1078 slutna och I 184 öppna platser samt 24 häkten med 1 295 platser. Fritidsverksamheten inom kriminalvården inbegriper biblioteksverk- samheten och regleras övergripande i 14 5 lagen (1974: 203) om kriminal- vård i anstalt. Närmare föreskrifter för bibliotcksverksamheten ges i kri- minalvårdsstyrelsens Föreskrifter och anvisningar m. m. för kriminal- vårdsverket (FAK 1980: 11). Enligt dessa skall de intagna ges möjlighet till meningsfull fritid under anstaltstiden och stimuleras att använda bibliotek efter frigivningen. Alla intagna i anstalt och häkte skall få biblioteksser- vice.

Biblioteksverksamheten i anstalter och häkten sköts av folkbiblioteken mot ersättning och enligt avtal. som träffas mellan kriminalvårdsstyrelsen (KVS) och kommunerna. Fr.o.m.budgetåret 1983/84 utgår ingen ersätt- ning för den biblioteksservice som bedrivs vid öppna riks- och lokalan- stalter.

KVS erhåller medel för bibliotcksverksamheten under andra huvudti- teln. förslagsanslaget E 2. Kriminalvårdsanstalterna. anslagspost 4 Vård- kostnader. För innevarande budgetår har anvisats ett belopp om 2803 000 kr.. vilket innebär en ökning med 0.8 milj. kr. från föregående budgetår.

KVS uppger att 22 av 45 aktuella kommuner under innevarande budget- år erhåller full kostnadstäckning för sina tjänster. De övriga får täckning för endast ca en tredjedel av de verkliga kostnaderna.

Folkbiblioteksutredningen framhåller biblioteksverksamhetens stora be- tydelse för de intagna på anstalter och häkten. Såväl för fritidsläsning och förströelse som för olika former av studier är tillgång till biblioteksservice angeläget. Många intagna blir under fängelsevistelsen för första gången medvetna om folkbibliotekets möjligheter.

• Sida 107
•  Original

Prop. 1984/85: 141 107

Utredningen konstaterar att biblioteksverksamheten vid anstalter och häkten är en statlig uppgift. Staten anger genom KVS ambitionsnivån för verksamheten och köper bibliotekstjänster av kommunerna. Utredningen kan inte acceptera obalansen mellan den ambitionsnivå som styrelsen fastlagt genom FAK 1980: ll och den ersättning som utgår till kommuner- na. Skälet till att kommunerna hittills inte sänkt sina insatser till en nivå som motsvarar ersättningens storlek torde vara hänsyn till de intagnas behov av biblioteksservice.

Utredningen föreslår att staten skall ersätta kommunerna fullt ut för deras insatser i häkten och på kriminalvårdsanstalter i form av schablonbe- lopp. vilka bör fastställas vid förhandlingar mellan staten och Kommunför- bundet. Kommuner. där verksamheten i förhållande till kommunstorleken är omfattande. bör dessutom få ersättning utöver schablonen.

Av remissinstanserna har det fåtal som berört frågan i huvudsak till- styrkt utredningens förslag.

Även KVS instämmer i utredningens förslag att kommunerna skall er- hålla full kostnadstäckning för sin biblioteksservice. Däremot ifrågasätter styrelsen om ersättningen bör utgå i form av schablonbidrag. Verksamhe- tens utformning varierar vid olika institutioner. varför det förmodligen skulle bli aktuellt med ersättning utöver schablonen i flertalet fall.

Intagna i häkten och på anstalter kan betraktas som socialt handikappa- de och tillhör de eftersatta grupper som den statliga kulturpolitiken skall ta särskild hänsyn till. De som vistas på slutna anstalter och i häkten kan inte själva ta sig till folkbibliotek och andra kulturella institutioner. Det är därför enligt min uppfattning synnerligen angeläget att dessa människor ges tillgång till den service. som folkbiblioteken kan förmedla. Verksamhe- ten vid häktena är särskilt viktig. eftersom de häktade är mer isolerade än andra intagna och läsning ofta är den enda sysselsättning som står till buds. Detta återspeglas i en hög genomsnittlig utlåning per häktesplats. Vidare bör beaktas de behov av mer kostnadskrävande biblioteksservice som intagna och häktade med andra modersmål än svenska kan ha.

Biblioteksverksamheten inom kriminalvården är en statlig angelägenhet. Kriminalvårdens resurser medger dock f.n. inte att mer än omkring hälften av de kommuner som ger biblioteksservice till anstalter och häkten kan få full ersättning härför. I likhet med utredningen och KVS anser jag att staten successivt bör kunna ersätta även de övriga kommunerna fullt ut för deras folkbiblioteksinsatser i häkten och på slutna anstalter.

Biblioteksservicen varierar mellan olika kommuner. En ordning som innebär att ersättning betalas till kommunerna i form av schablonbidrag framstår därför som mindre lämplig. Jag förordar i stället att KVS utarbe- tar en administrativt mer ändamålsenlig lösning.

Jag har i denna fråga samrått med chefen förjustitiedepartementet.

• Sida 108
•  Original

Prop. 1984/85: 141 108

Biblioteksverksamheten på militäruförhand

Under budgetåret l983/84 genomgick ca 45000 värnpliktiga militär grundutbildning och ca 90000 repetitionsutbildning. Drygt 40000 personer är därtill anställda inom försvaret.

Den militära biblioteksorganisationen regleras enligt överbefälhavarens (ÖB) kungörelse (FFS 1983145. saknr. 920) om personalvården inom för- svarsmakten. bil. 5. som föreskriver att värnpliktiga och anställda kost- nadsfritt skall ges tillgång till böcker och andra medier för studier och underhållande läsning. Förbandsbiblioteken skall förmedla litteratur i an- slutning till kurser och föreläsningar samt för enskilda studier.

Verksamheten bekostas av förbanden. På en del håll har biblioteksverk- samheten genom avtal och mot ersättning övertagits av de kommunala biblioteken. Driftskostnaderna varierar mellan förbanden liksom kvalite- ten på servicen.

Fölkbiblioteksutredningen anser att förbandsbiblioteken spelar en viktig roll för att ge värnpliktiga och deltagare i repetitionsutbildning en menings- full fritid och för det studiearbete många bedriver jämsides med den militära utbildningen.

Utredningen konstaterar att samarbetet med folkbiblioteken är tämligen obetydligt bortsett från förmedling av enstaka lån och bokdepositioner. Av en enkät som gjordes år 1983 framgår att endast tolv förbandsbibliotek av totalt ca 70 har ett skriftligt avtal med det lokala folkbiblioteket om hjälp med skötsel av verksamheten mot ekonomisk ersättning.

Utredningen anser att samarbetet mellan försvarsstaben och kulturrådet bör intensifieras. Rådet bör i större utsträckning än hittills kunna ge råd och information. Likaså förordar utredningen förstärkt samarbete på re- gional och lokal nivå. dvs.med läns- och folkbibliotek. Vidare bör för- bandsbibliotekarierna få möjlighet att delta i fortbildning.

Utredningen är medveten om att varje förband självt beslutar om omfatt- ning och inriktning av bibliotcksverksamheten men anser likväl att ÖB bör fastställa riktlinjer för vilka resurser som bör avsättas för biblioteksverk- samheten.

Slutligen föreslår utredningen att försvarsstaben varje år skall begära in redovisningar över biblioteksverksamheten vid förbanden för att centralt kunna följa utvecklingen.

Ett fåtal remissinstanser har synpunkter på utredningens förslag och tillstyrker dem. ÖB har emellertid invändningar mot en del av förslagen.

ÖB anser att ansvaret för biblioteksservicen till de värnpliktiga bör övertas av kommunbiblioteken. länsbiblioteken och kulturrådet. ! avvak- tan på dels vissa undersökningar om de värnpliktigas kulturella situation i sin helhet. dels ekonomiska överväganden. anser dock ÖB att förbands- biblioteksverksamheten bör bedrivas enligt nuvarande principer.

ÖB instämmer i utredningens förslag att samarbetet mellan förbandsbib- liotek å ena sidan och kommun- och länsbibliotek å andra sidan bör kunna

• Sida 109
•  Original

Prop. 1984/85:141 109

förbättras. Förbandsbiblioteken bör också betraktas som arbetsplatsbib- liotek och erhålla samma stöd som dessa kan komma att få.

De personella resurserna för bibliotcksverksamheten hOs ÖB är starkt begränsade och beräknas ej kunna utökas. I stället har ÖB för avsikt att utveckla samarbetet med kulturrådet och utnyttja den sakkunskap som rådet förfogar över.

ÖB anser inte att någon ytterligare central detaljstyrning av förbandsbib- lioteksverksamheten är nödvändig och avvisar därmed utredningens för- slag att ÖB bör fastställa riktlinjer för vilka resurser som bör avsättas för god biblioteksverksamhet på förbanden.

Slutligen påpekar ÖB att förbanden årligen överlämnar statistik till SCB och kan därför inte tillstyrka utredningens förslag att redovisningar över biblioteksverksamheten årligen skall lämnas till försvarsstaben.

l likhet med folkbiblioteksutredningen anser jag att biblioteksverksam— heten inom försvaret är av betydelse både i utbildnings- och förströelse- syfte. Det är odiskutabelt att behov av böcker och andra medier finns också här. även om intresset för verksamheten varierar kraftigt mellan olika platser och enskilda individer.

Speciella omständigheter råder under begränsad tid för de värnpliktiga med förläggning på främmande ort och i viss avskildhet från det civila samhället. Enligt min mening utgör de värnpliktiga en grupp med särskilda behov när det gäller bildning, utbildning och förströelse. Med hänsyn till bl.a.det lednings- och budgeteringssystem som tillämpas inom försvars- makten anser jag dock. i likhet med ÖB. att gällande föreskrifter för närvarande är väl ägnade att tillgodose dessa behov.

Jag delar utredningens uppfattning att det är angeläget att förbandsbib- lioteken förstärker samarbetet centralt. regionalt och lokalt med kulturrå- det. länsbiblioteken och de lokala folkbiblioteken. Förbandsbibliotekarier- na bör t. ex. med fördel kunna delta i länsbibliotekens fortbildning. Det bör ankomma på ÖB att besluta om formerna för redovisningar som kan erfordras för att följa verksamheten.

Jag har i dessa frågor samrått med chefen för försvarsdepartementet.

Högskolesmderandes biblioteksservice

Vid högskolereformens genomförande i slutet av 1970-talet befarade många att folkbiblioteken skulle belastas hårt genom de studerandes krav på förvärv av kurslitteratur. fjärrlån. litteratursökning m.m. Inom folkbib- lioteksutredningen studerades därför denna fråga särskilt av en arbets- grupp. vars slutsatser redovisades i rapporten (DsU l983: ll) Folkbibliote- kens service till högskolestuderande.

Arbetsgruppen redogjorde bl. a. för en undersökning av folkbibliotekens fjärrlån. som DFI har genomfört i samarbete med utredningen. Av denna framgår att belastningen på folkbiblioteken i fråga om fjärrlån är betydligt mindre än man tidigare trott: 6% av fjärrlånen avser högskolestudier och

• Sida 110
•  Original

Prop. 1984/852141 110

3% avser forskning. Vidare konstaterade arbetsgruppen att fjärrlånen är fler i absoluta tal i kommuner med upp till 30000 invånare än i övriga kommuner. Men även här är belastningen begränsad.

Mot denna bakgrund drar kommittén slutsatsen att förhållandet när det gäller servicen till högskolestuderande i flertalet kommuner är tillfredsstäl- lande. Detta. menar kommittén. har sin orsak bl.a.i förstärkningar av högskolebiblioteken och en förbättrad samverkan mellan folkbibliotek och högskolebibliotek.

Utredningen finner det inte nödvändigt att föreslå någon generell regle- ring av ansvarsfördelningen mellan stat och kommun utan konstaterar att det står varje kommun fritt att avtalsreglera förhållandena. Slutligen fram- håller utredningen betydelsen av att högskolorna även framgent ges till- räckliga resurser.

Av remissinstanserna ansluter sig bl. a. UHÄ till utredningens uppfatt- ning och menar att varje kommun har möjlighet att aktualisera avtalsregle- ring. UHÄ påpekar vidare att ämbetet alltsedan högskolereformen genom— fördes i sina anslagsframställningar prioriterat biblioteken. UHÄ under- stryker vikten av att högskolebiblioteken tillförs ökade resurser för bokin- köp m. m.

Av det fåtal remissinstanser som berör denna fråga anser några att folkbibliotekens service till högskolestuderande alltjämt tar en orimligt stor andel av folkbibliotekens resurser i anspråk. Sveriges allmänna biblio- teksförening kräver att frågan utreds ytterligare.

I likhet med utredningen konstaterar jag att det finns kommuner, där servicen till högskolestuderande alltjämt innebär ett problem. För dessa finns möjligheten att sluta lokala avtal mellan kommunen och resp. hög- skoleenhet. Förhållandet tycks emellertid i flertalet kommuner vara till- fredsställande. Jag ansluter mig därför till utredningens uppfattning att inte förorda någon generell avtalsreglering mellan stat och kommun i detta avseende.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

4.6.4. Bibliotekarieutbildningen

Bibliotekarieutbildningen i Sverige bedrivs som en allmän utbildnings- linje inom högskolan. Den inrättades efter beslut av riksdagen den 1 juli l977. Linjen tillhör sektorn för utbildning för kultur- och informationsyr- ken. Linjen. som endast finns vid högskolan i Borås, omfattar 80 poäng och sträcker sig över fyra terminer.

Den allmänna utbildningsplanen för bibliotekarielinjen har fastställts av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) och gäller från den ljuli 1981, medan den lokala planen och de olika kursplanerna fastställts av linje- nämnden för kultur- och informationsyrken vid högskolan i Borås.

Utbildningen skall förbereda för yrkesverksamhet inom alla typer av bibliotek och inom angränsande områden av kultur- och informationssek-

• Sida 111
•  Original

Prop. 1984/85: 141 lll '

torn. Utbildningen är under de första två terminerna gemensam för alla studerande. Under den tredje och fjärde terminen ges två alternativa inriktningar. nämligen kultur-information och information-dokumentation. Utbildningen har således att tillgodose en mängd olika krav. Den skall under det första studieåret försöka skapa en gemensam grund för folk/skol- och forsknings/företagsbibliotekarier.

Enligt folkbiblioteksutredningens bedömning finns det begränsade möj- ligheter att tillgodose de vitt skilda krav på yrkeskunskaper som olika avnämare ställer. Därför menar utredningen att den sammanhållna utbild- ningen bör ifrågasättas och diskuteras. Dessutom bör innehållet i utbild- ningen ses över. Det bör i högre grad präglas av att folkbiblioteket har en folkbildande roll. Skönlitteratur och barnlitteratur bör t.ex. få större ut- rymme i undervisningen. De studerande bör också få bättre insikter i kommunal förvaltning och lokalt kulturarbete. Vidare anser utredningen att avnämarintressena är alltför dåligt tillgodosedda när det gäller att ge inriktning åt undervisningen. Avnämarnas inflytande i linjenämnden bör ökas.

Remissopinionen är splittrad när det gäller frågan om utbildningen skall specialiseras för olika typer av bibliotek. Utredningens förslag tillstyrks av bl.a. Kommunförbundet och några kommuner. Högskolan i Borås, UHÄ. KB samt några större kommuner anser däremot att utbildningens första två terminer även i fortsättningen skall hållas samman, eftersom de olika bibliotekstyperna alltmer närmar sig varandra. Innehållet i den nuvarande utbildningen kommenteras av några remissinstanser, främst av sådana som vill föra in nya moment i undervisningen.

Utredningens önskemål att öka avnämarnas inflytande i linjenämnden bemöts bl.a. av högskolan i Borås. Högskolan vill påminna om att det enligt högskoleförordningen är yrkeslivet i stort. inte enbart arbetsgivarna och definitivt inte enbart den offentliga sektorns arbetsgivare som skall företrädas i en linjenämnd. För den mera allmänna samhällsrepresenta- tionen frnns allmänföreträdarna i högskolestyrelsen. Bibliotekarieutbild- ningen är inte så unik att en särskild organisation bör övervägas för den. menar högskolan.

Reglerna för antagning till bibliotekarieutbildningen medger i dag tillträ- de för elever med ytterst varierande utbildningsbakgrund. Detta påverkar givetvis utbildningens inriktning och resultat. En utredning med förslag till ändrade antagningsregler för bibliotekarieutbildningen har gjorts av en särskild utredare inom Institutionen bibliotekshögskolan på uppdrag av högskolestyrelsen i Borås. Beslut om förslag till ändrade regler väntas under våren 1985. varefter förslaget kommer att överlämnas till UI—IÄ för ställningstagande.

Bibliotekarieutbildningen har sedan starten fortlöpande förändrats. Se- nast skedde detta den ] juli l981. Erfarenheterna av den nya utbildningsor- ganisationen är således begränsade. Enligt intentionerna i högskolerefor-

• Sida 112
•  Original

Prop. 1984/85: 141 112

men kan och bör en successiv förnyelse av utbildningen genomföras också beträffande bibliotekarieutbildningen. Som exempel kan nämnas att rege- ringen i årets budgctproposition (prop. l984/85: IOO bil. 10. s. 326) föreslår att en 40-poängsvariant av bibliotekarielinjen anordnas för studerande med doktorsexamen (motsvarande) fr.o.m. budgetåret l985/86. Med hänsyn härtill och mot bakgrund av att remissopinionen är delad i utbildningsfrå- gorna anser jag inte att det finns skäl att ta omedelbara initiativ till föränd- ringar av bibliotekarieutbildningen. Jag har däremot för avsikt att föreslå regeringen att ge UHÄ i uppdrag att i samband med anslagsframställningen för regeringen redovisa vilka åtgärder högskolemyndigheterna är beredda att vidta med anledning av vad som framkommit i utredningsarbetet och vid remissbehandlingen.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

5. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställerjag att regeringen dels föreslår riksdagen att 1. anta förslaget till lag om ändring i lagen (1976: 1046") om överläm-

nande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde ( avsnitt 4.3.6 ). . godkänna den ändring jag har förordat i fråga om handhavandet av utgivningsstödet ( avsnitt 4.2.2 ), . godkänna de principer för statligt stöd till utgivning av klassisk litteratur som jag har förordat ( avsnitt 4.2.3 ).

4. bemyndiga regeringen att besluta om statligt stöd med medel ur anslag under littera G. Massmedier m.m. till utgivning av ett stort svenskt uppslagsverk i enlighet med de principer jag har förordat ( avsnitt 4.2.4 ),

5. bemyndiga regeringen att i ett avtal med Stiftelsen Litteratur- främjandet om utgivningen av En bok för alla ikläda staten eko— nomiska förpliktelser i enlighet med vad jag har anfört ( avsnitt 4.2.7 ).

6. godkänna att statsgaranti för lån till nyetablering av förlag m.m. får beviljas inom en engagemangsram av 6000 000 kr. (avsnitt 4.2.8),

7. godkänna den ändring jag har förordat i fråga om handhavandet av kreditgarantier till förlag ( avsnitt 4.2.8 ).

8. godkänna vad jag har förordat om ändrade grunder för statligt distributionsstöd till fackbokhandel ( avsnitt 4.3.1 ).

9. godkänna de principer för ett statligt sortimentsstöd till service- bokhandel, som inte är fackbokhandel, som jag har förordat ( avsnitt 4.3.2 ). IQ r,)

• Sida 113
•  Original

Prop. 1984/85: 141 113

10. godkänna vad jag har förordat om grunderna för ett permanent statligt kreditstöd till bokhandel ( avsnitt 4.3.3 ). 11. godkänna vad jag förordat om statligt stöd till bokinformation ( avsnitt 4.3.4 ).

12. godkänna de principer för statligt stöd till bokhandeln för utbild- ning och rådgivning som jag har förordat ( avsnitt 4.3.5 ), 13. godkänna vad jag förordat om utökat statligt stöd till regional biblioteksverksamhet ( avsnitt 4.5.2 ),

14. godkänna vad jag har förordat om ändring i grunderna för statligt stöd till lokal biblioteksverksamhet ( avsnitt 4.5.4 ), 15. godkänna de principer för statligt stöd till etablering av arbets- platsbibliotek som jag har förordat ( avsnitt 4.5.5 ), 16. godkänna de principer för statligt stöd till länsbiblioteks inköp av talböcker som jag har förordat ( avsnitt 4.5.7 ), 17. godkänna de principer för statligt stöd till verksamhetsutveckling vid folkbibliotek som jag har förordat ( avsnitt 4.5.8 ).

dels bereda riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

18. den näringsrättsliga lagstiftningen för bokbranschens del ( avsnitt 4.1.2 ), 19. lagstiftning på folkbiblioteksområdet ( avsnitt 4.1.3 ), 20. lånecentraler och depåbibliotek ( avsnitt 4.5.3 ). I fråga om anslagsberäkningarna för budgetåret l985/86 återkommer jag i det följande.

6. Anslagsberäkningar för budgetåret 1985/86

1 1985 års budgetproposition (prop. 1984/85:100 bil. 10) upptogs för budgetåret l985/86 i avvaktan på förevarande särskilda proposition ett preliminärt beräknat belopp till Litteraturstöd samt övriga ändamål inom litteratur- och folkbiblioteksområdet. Slutliga förslag till medelsanvisning- ar kan nu föreläggas riksdagen.

I budgetpropositionen (bil. 5) föreslog vidare utrikesministern efter sam- råd med mig att ansvaret för stöd till svensk litteratur i utlandet i fortsätt- ningen helt skall läggas på Svenska institutet. Detta ändamål har hittills tillgodosetts under anslaget Litteraturstöd. anslagsposten Stöd till presen- tation av svensk litteratur i utlandet. Vid min medelsberäkning under detta anslag har jag tagit hänsyn till utrikesministerns förslag att medel för ändamålet i fortsättningen bör anvisas under anslaget till Svenska institutet under tredje huvudtiteln.

8 Riksdagen 1984/85. ] sam/. Nr 14!

• Sida 114
•  Original

Prop. 1984/85: 141 114

Litteratur och bibliotek

G 14. Talboks- och punktskriftsbiblioteket: Produktionskostnader

Enligt vad jag har anfört under avsnittet 4.5.7 bör talboks- och punkt- skriftsbiblioteket få möjligheter att under vissa villkor lämna statsbidrag till länsbibliotek för inköp av talböcker. Förevarande anslag bör därför förstärkas med 2 milj. kr. utöver vad som har föreslagits i årets budgetpro- position.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Talboks- och punktskriftsbibliotekel: ProduÅlimrskustnuder för budgetåret 1985/86. utöver vad regeringen har föreslagit i prop. 1984/85: 100 bil. 10. anvisa ytterligare 2000 000 kr.

G 15. Litteraturstöd

1983/84 Utgift 29404 296 Reservation 7095 365 l984/85 Anslag 30 310 000 l985/86 Förslag 34671 000

Från anslaget utgår stöd till utgivning av litteratur enligt förordningen (19781490) om statligt litteraturstöd (ändrad 1981:444). De olika kategori- erna inom utgivningsstödet och de övriga ändamål som får stöd under anslaget framgår av följande sammanställning.

l984/85 Beräknad ändring 1985/&() Statens kul- Före- turråd. skol- dragandcn överstyrelsen

l. Utgivningsstöd (22 136 000)1 (+2 327 000)2 +4 784 000

a) Ny svensk skönlitteratur

för vuxna 6100000 + 427000 b) Skönlitteratur för vuxna

i svensk översättning 3000 000 + 210000 c) Klassiker 2260000 + 158000 d) Facklitteratur för vuxna 4046 000 + 283 000 e) Bam- och ungdoms-

litteratur 2 575 000 + 180000 () Barn- och ungdomsserier. 500000 + 535 000 g) Projektstöd till särskilt

kostnadskrävande utgiv- ning 1 325 000 + 93 000 b) Litteratur på invandrar-

och minoritetsspråk 950000 + 267000 i) Utgivning av August

Strindbergs samlade verk 900000 + 63 000 j) Svenska Vitterhetssam-

fundet] 55 000 + 3 000

k) Stöd till författarverk- städer 225000 + 96000

• Sida 115
•  Original

Prop. 1984/85: 141 115

1984/85 Beräknad ändring 1985/86 Statens kul- Före- turråd. skol— draganden

överstyrelsen

]) Studie av bokbranschen) 200000 + 12000 m) Arvoden m. m. för för- delning av utgivnings- stödet (770 00014 (+ 75 0001'1 2. Utgivning av lättläst litteratur I 577 000 + 542 0005 + 447 000

3. Stiftelsen Litteraturfräm- jandet för utgivning av En bok för alla samt läsfräm- jande åtgärder för barn och

ungdom 5 560000 + 389 000 + 167000

4. Sigtunastiftelsens klipparkiv 50000 + 23000 -— 50 000" 5. Stiftelsen Svenska barnboks- institutet 970000 + 458000 — 970 0006

6. Samfundet De nio 17000 + 11 000 — 17 000

30 310 000 +3750 0001- 7 +436100t)

' Statens kulturråd får under budgetåret l984/85 omfördela medel till ett belopp av sammanlagt högst 1 milj. kr.. varav högst 100000 kr. får omfördelas från posterna a—g till Stöd till presentation av svensk litteratur i utlandet. Resterande medel får omfördelas mellan posterna a— g. * Därutöver begär statens kulturråd 7 759 000 kr. för Presentationsstöd för litteratur- stödda titlar. 3 Budgetåret l984/85 uppfört som särskild anslagspost. " S'Beloppet är fördelat på övriga delposter under anslagsposten. SStatens kulturråd begär + 110000 kr. 6 Medel för ändamålet för budgetåret l985/86 föreslås anvisas under anslaget G 20. Bidrag till folkbibliotek. 7 Därutöver begär statens kulturråd 375000 kr. för Stöd till presentation av svensk litteratur i utlandet samt ett engångsbelopp av 11 milj kr. fördelat på tre år för utgivning av en klassikerserie för skolan.

Statens kulturråd, Skolöverstyrelsen m. fl.

[. Kulturrådet föreslår för utgivningsstödet och verksamheten En bok för alla en prisomräkning med 7% med hänsyn till kostnadsutveck- lingen inom den grafiska industrin. För övriga ändamål under anslaget föreslås en prisomräkning med 6%. Skolöverstyrelsen föreslår en prisom- räkning med 9 % för utgivningen av lättlästa böcker. ( +2 140000 kr.)

2. Kulturrådet föreslår i likhet med bokutredningen att ar v 0 d e s - 0 c h re sekostn ad er för utgivningsstödets arbetsgrupper och särskilda lek- törer redovisas som en särskild post under anslagsposten. F . n. bestrids dylika kostnader med medel som anvisats för de olika stödkategorierna. Rådet beräknar medelsbehovet för ändamålet under nästa budgetår till 845 000 kr.

3. Kulturrådet föreslår för u t gi v nin g 5 s t ö d e t utöver prisomräkning en medelsökning med 500000 kr. för barn- och ungdomsserier, 7750 000 kr. för ett nytt presentationsstöd för litteraturstödda titlar vid folkbibliote- ken. 200000 kr. för litteratur på invandrar- och minoritetsspråk samt 80000

• Sida 116
•  Original

Prop. 1984/85: 141 110

kr. för ett nytt stöd till verksamheten inom föreningen Liv i Sverige under posten Stöd till författarverkstäder. (+8530000 kr.)

4. Invandrarpoliliska kommittén (IPOK, A 1980: 04) överlämnade ijuni 1984 sitt slutbetänkande (SOU 1984158) lnvandrar- och minoritetspoliti- ken. I betänkandet föreslås bl.a.att utgivningsstödet till litteratur på in- vandrar- och minoritetsspråk vidgas och ökas med 200000 kr. Kulturrådet tillstyrker den förslagna medelsökningen.

5. Skolöverstyrelsen föreslår att utgivningen av lättlästa böcker ökar med fem titlar till ca 20 titlar per är (400000 kr.).

6. Kulturrådet föreslår att ett belopp av 375000 kr. anvisas för stöd- köp av s vc n s k a v erk för spridning i utlandet. Rådet hänvisar till sitt tidigare i skrivelse den 16 december 1982 lämnade förslag till ändring av det stöd till presentation av svensk litteratur i utlandet för vilket ändamål medel för innevarande budgetår anvisas under förevarande anslag.

7. Stilielsen Litteramm'äInja/idel föreslår en ökning av medlen till utgiv- ning och marknadsföring av E n bok för alla med 1647 000 kr. Kultur- rådet förordar i fråga om den ordinarie verksamheten En bok för alla inte någon ökning utöver prisomräkning. Rådet föreslår emellertid att ett en- gångsbelopp av 11 milj.kr. fördelat på tre år anvisas för utgivning av en särskild klassikerserie för skolans behov inom ramen för verksamheten En bok för alla.

8. Samfimder De nio begär en ökning av statsbidraget med 33 000 kr. för att återställa bidragets ursprungliga penningvärde. Kulturrådet föreslår en ökning med 10000 kr. utöver prisomräkning (+ 10000 kr.).

F öredragandens överväganden

Jag har i det föregående ( avsnitt 4.2.3 ) föreslagit att statligt stöd bör kunna utgå till utgivning av en klassikerserie för skolan. Ett belopp av 4 milj. kr. för detta ändamål bör anvisas för nästa budgetår under förevaran- de anslag. Denna ökning har möjliggjorts genom omprioritering inom ut- bildningsdepartementets verksamhetsområde. Medlen har beräknats un— der anslagsposten Utgivningsstöd.

Enligt vad jag har anfört i det föregående bör regeringen efter förslag från kulturrådet besluta om villkoren för det statliga stödet till klassikerut- givning.(7)

Jag har i det föregående ( avsnitt 4.2 ) i flera sammanhang anfört att det bör ankomma på kulturrådet att pröva nya medelsbehov under utgivnings- stödet inom ramen för de totalt under anslagsposten anvisade medlen. Rådet bör få besluta om att använda anslagsmedel för marknadsföring m.m. av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk. (3. 4)

Kostnader i samband med bidragsfördelningen för arvoden och resor avseende arbetsgrupper och lektörer bör enligt vad jag förordat i detta fall

• Sida 117
•  Original

Prop. 1984/85: 141 117

kunna belasta förevarande anslag. Enligt min mening bör det ankomma på regeringen att efter förslag från kulturrådet ange ett årligt högstsatt belopp för detta ändamål.(2)

För riksdagens information vill jag upplysa om att det förhållandevis stora beloppet reserverade medel under anslaget till största delen hänför sig till förhandsstöd inom utgivningsstödet. dvs. medel som redan har beviljats för planerad utgivning. men som delvis inte betalas ut förrän resp. bok getts ut.

Verksamheten med lättlästa böc ke r bör enligt vad jag anfört i det föregående ( avsnitt 4.2.6 ) kunna intensifieras. framför allt vad gäller mark- nadsföring och distribution. SÖ har redovisat en framgångsrik satsning på särskilda bokombud inom vård- och omvårdnadssektorn. Jag anser detta vara ett lämpligt sätt att nå de människor som har mest behov av lättläst litteratur. Jag föreslår att ytterligare 400000 kr.. utöver kompensation för prisutvecklingen. anvisas för ändamålet. Därmed bör det också vara möj- ligt att något öka det antal titlar som årligen ges ut.(5)

Ett flertal av de ändamål som t.o.m. innevarande budgetår finns upp- förda som särskilda anslagsposter under förevarande anslag bör fortsätt- ningsvis föras upp på annat sätt. Anslagsposterna Studie av bokbranschen och Svenska Vitterhetssamfundet bör fr.o.m. nästa budgetår ingå i an— slagsposten Utgivningsstöd. Anslagsposterna Sigtunastiftelsens klipparkiv och Stiftelsen Svenska barnboksinstitutet bör föras över till anslaget Bi- drag till folkbibliotek.

1 enlighet med vad utrikesministern efter samråd med mig har redovisat i årets budgetproposition (bil. 5) bör ett belopp av 100000 kr. för verksam- heten med presentation av svensk litteratur i utlandet föras över till ansla- get Dl. Svenska institutet under tredje huvudtiteln. Jag har tagit hänsyn till detta vid min medelsberäkning. __

Sedan år 1947 har ett särskilt bidrag utgått till Samfundet De nio som kompensation för ökade kostnader i samband med en ändring i beskatt- ningen av enskilda stiftelser. Med hänsyn till den långa tid som bidraget nu har funnits finner jag den ursprungliga motiveringen inte längre befogad. Jag föreslår därför att bidraget upphör fr. o. m. nästa budgetår.

Med hänvisning i övrigt till sammanställningen hemställer jag att rege- ringen föreslår riksdagen

att till Litteraturstöd för budgetåret l985/86 anvisa ett reservations- anslag av 34 671 000 kr.

• Sida 118
•  Original

Prop. 1984/85: 141 118

G 16. Kreditgarantier till förlag

1983/84 Utgift 151307' 1984/85 Anslag 1000' 1985/86 Förslag 1000

' Anslaget Kreditgarantier till förlag och bokhandel.

Statliga kreditgarantier för lån till b 0 k fö rl a g utgår enligt förordningen ( 1978:490 ) om statligt litteraturstöd (ändrad 19811444). För innevarande budgetår får garantier beviljas intill ett belopp av 2 milj. kr.

Statliga kreditgarantier för lån till b 0 k han d el utgår enligt förordning- en (1977: 395) om försöksverksamhet med statligt kreditstöd till bokhandel (ändrad senast 1983: 777). För innevarande budgetår får garantier beviljas intill ett belopp av 1,5 milj. kr.

Statens industriverk

Under budgetåret 1983/84 beslöt statens industriverk om infriande av kreditgarantier till förlag om sammanlagt 151 307 kr. Tre förlag beviljades nya garantier för ett lånebelopp om totalt 45.0 000 kr. Åtta ansökningar om garanti avslogs under budgetåret.

För budgetåret l985/86 föreslår verket inte några förändringar.

Bokbranschens finansieringsinstitut AB

Institutet anför att det sista utestående lånebeloppet med statlig garanti nu amorterats och garantin därmed upphört.

Föredragandens överväganden

Enligt mitt förslag i det föregående ( avsnitt 4.3.3 ) bör statliga kreditga- rantier till bo k ha n del avvecklas som stödform fr. o. m. nästa budgetår. Då några garantier inte har sökts under de senaste åren och någon tidigare beviljad garanti f.n. inte kvarstår, torde ändringen sakna reell betydelse för bokhandelsbranschen.

Jag har i det föregående ( avsnitt 4.2.8 ) också förordat att utrymmet för garantier till bokförlag fortsättningsvis bör anges genom en total enga- gemangsram i stället för genom årliga ramar. Med hänsyn tagen till såväl den hittillsvarande omfattningen av garantigivningen till bokförlag som till beslutade infrianden finner jag en engagemangsram om 6 milj. kr. ända- målsenlig. Som jag redan i det föregående har nämnt bör framtida garanti- förluster medföra att den totala garantiramen minskas med motsvarande belopp.

För information vill jag nämna att den avgift om 1 % av den utestående kapitalskulden som erläggs för statens kostnader i samband med garanti-

• Sida 119
•  Original

Prop. 1984/85: 141 119

verksamheten i fortsättningen kommer att tas ut budgetårsvis i förskott. Mitt förslag i det föregående innebär också att industriverket fortsätt- ningsvis beslutar även i fråga om garantilån överstigande ett belopp av 0.5 milj. kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Kredilgaranlier lill bokfr'irlag för budgetåret l985/86 anvisa ett förslagsanslag av 1000 kr.

G 17. Stöd till fackbokhandel rn. m.

1983/84 Utgift 3594800' l984/85 Anslag 2000000l l985/86 Förslag 2300000

' Anslaget Bokhandelsstöd.

Från anslaget utgår statligt distributionsstöd till bokhandel enligt be- stämmelser i förordningen (19811445) om statligt stöd till distribution av böcker.

Från anslaget utgår dessutom t.o.m. innevarande budgetår statligt stöd till det kompletteringslager och reordersystem som grossistföretaget AB Seelig & CO driver. Användningen av stödet regleras genom ett avtal mellan staten och företaget.

l984/85 Beräknad ändring l985/86 Statens Före- kulturråd draganden l. Distributionsstöd 1200000 +300000 +l 100000 2. Stöd till kompletteringslager 800000 — — 800000 2000 000 +300 000 + 300 000

1982 års bokutredning

Bokutredningen föreslår inte någon förändring av distributions- stödet.

Statens kulturråd

Kulturrådet har under budgetåret 1983/84 betalat ut 1324 000 kr. i distributionsstöd till totalt 524 boktitlar som erhållit statligt utgiv- ningsstöd och spritts i abonnemang till fackbokhandeln. Vid ett oförändrat antal stödberättigade titlar räknar rådet innevarande budgetår med en stödsumma på drygt 1,4 milj. kr. till följd av dels ökade bokpriser. dels ett större antal abonnemangstitlar med utgivningsstöd än vad som antogs när

• Sida 120
•  Original

Prop. 1984/85: 141 120

anslagsbeloppet beräknades. Rådet påpekar att stödet ursprungligen var budgeterat till 1,6 milj. kr. och att medelsåtgången efter en introduktions- fas nu närmar sig detta belopp. För budgetåret 1985/86 föreslår rådet därför att medlen under anslagsposten ökas till 1.5 milj. kr. (+ 300000 kr.).

Föredragandens överväganden

Jag utgår vid min anslagsberäkning från den bedömning som kulturrådet gör om stödets utnyttjande och om ökade stödbelopp på grund av höjda bokpriser. Innevarande års anslagsnivå om 1.2 milj. kr. bör således höjas med 300000 kr.

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående ( avsnitt 4.3.1 ) om ett ökat statligt åtagande i samband med ett nytt fackbokhandelsavtal bör ytterligare ett belopp av 800000 kr. beräknas för stödet. Denna höjning hänför sig till övervägande del till en ökad statlig rabattersättning. från 23 till 30 procentenheter av den rabatt om 50% som förlagen lämnar för böcker som erhållit statligt litteraturstöd. Fackbokhandelsavtalets bestäm- melse om abonnemangets sammansättning medför också att fler litteratur- stödda titlar än hittills kommer att ingå i abonnemanget och därmed bli berättigade till det statliga fackbokhandelsstödet.

Eftersom det av mig föreslagna distributionsstödet till fackbokhandel utgår som en fast rabattersättning bestäms belastningen på anslaget av det totala antal stödberättigade titlar som förs fram i stödansökningar samt av det aktuella förlagsnettopriset. Det är därmed svårt att i förväg exakt ange anslagsbehovet. Medlen bör därför anvisas under ett förslagsanslag.

Stödet till kompletteringslagret hos grossistföretaget AB Seelig & Co för rabatter till bokhandel betalades — i enlighet med vad som förutskickades i 1984 års budgetproposition (bil. 10. s. 428 0 — innevarande budgetår ut för sista gången. Jag har därför beräknat en minskning av anslaget med 800000 kr.

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd tillfackbokhande'l m.m. för budgetåret l985/86 anvisa ett förslagsanslag av 2 300000 kr.

• Sida 121
•  Original

Prop. 1984/85: 14] 121

G 18. Stöd till bokhandel

l985/86 Nytt anslag (förslag) 2775 000

l984/85 Beräknad ändring l985/86 Statens Före- kulturråd. draganden BF] !. Sortimentsstöd — + 800000 +| 000000 2. Stöd till spridning av bokinformation —— — + | 000000 3. Stöd till utbildning och konsultation — + 300000 + 300 000 4. Bokbranschens finansie- ringsinstitut AB (120000l' — + 475 000 — +l l00 000 +2 775 0002

' Beloppet ingår i de medel som för innevarande budgetår anvisats under anslaget Lån för investeringar i bokhandel. 2 Av beloppet får BFl omfördela högst 200000 kr. mellan anslagsposterna. Till anslagsposten 4 får dock inga medel omfördelas.

1982 års bokutredning

]. Bokutredningen föreslår att ett belopp av 1.5 milj. kr. per år anvisas under en försöksperiod om fem år för ett sortimentsstöd till den mindre bokhandeln. Stödet skall möjliggöra en statlig rabatt till ett urval bokhandlar utanför fackbokhandelsgruppen och avse ett fast antal titlar ur den årliga utgivningen. En del av anslagsbeloppet föreslås användas för rådgivning i samband med stöd till den aktuella gruppen mindre bokhand- lar. Utredningen föreslår att stödet handhas av Bokbranschens finansie- ringsinstitut AB. I

2. Utredningen föreslår vidare att ett belopp av 300 000 kr. per år anvisas för utbildning och rådgivning.

Statens kulturråd

l. Kulturrådet föreslår en jämfört med bokutredningens förslag ändrad utformning av ett sort i me n t 8 stöd till servicebokhandeln. Enligt rådet bör i antalet rabatterade titlar ingå en lägsta andel titlar som erhållit utgivningsstöd. Förslaget att inom stödmedlen tillgodose behovet av råd- givning till servicebokhandeln avstyrks. Rådet föreslår att ett belopp av 800000 kr. anvisas under en förslagsvis betecknad post (+800000 kr.).

2. Kulturrådet avstyrker utredningens förslag om ett särskilt statligt stöd till utbildningsinsatserinom bokhandeln.

• Sida 122
•  Original

Prop. 1984/85: 141 1 I”») ru

Bokbranschens finansieringsinstitut AB

BF] anhåller om bidrag för utbildning och konsultverksamhet i bokhan- deln i enlighet med bokutredningens förslag (+ 300000 kr.).

Föredragandens överväganden

För de nya stödinsatserna till bokdistribution och bokhandel som jag i det föregående ( avsnitt 4.3 ) har föreslagit bör ett nytt reservationsanslag benämnt Stöd till bokhandel föras upp i statsbudgeten för nästa budgetår.

För 5 o rt i m e n ts s ( 6 d e t till servicebokhandlar bör enligt vad jag an- fört i det föregående ( avsnitt 4.3.2 ) anvisas ett belopp av 1 milj. kr. Enligt min mening är det möjligt att inom sortimentsstödet tillämpa en högstsatt medelsram. Genom att inköpssumman för allmänlitteratur under året före stödåret ligger till grund för bidragfördelningen kan antalet stödberättigade bokhandlar fastställas förhållandevis tidigt under budgetåret. Bidragsbe- loppen kan då anpassas till det totala medelsutrymmet.

Stödet till spridning av b 0 k i n fo r m at io n är i den föreslagna utform- ningen (avsnitt 4.3.4) av tillfällig karaktär och bör efter förhållandevis kort tid kunna omprövas. För nästa budgetår har jag beräknat ett belopp av 1 milj. kr. för spridning av en aktuell bokkatalog till i första hand barn och ungdom. '

För utbildning och rådgivning i bokhandeln bör enligt mitt för- slag ( avsnitt 4.3.5 ) statligt stöd kunna utgå. Stödet bör enligt den föreslag- na utformningen beviljas bokhandlar för utbildning av företagsledaren eller de anställda eller för konsulttjänster. För detta ändamål bör ett belopp av 300000 kr. anvisas.

Bokbranschens finansieringsinstitut aktiebolags (BFI) kostnader för administration av den statliga stödverksamheten har hittills finansi- erats av medel under anslaget Lån för investeringar i bokhandel. De medel som har stått till förfogande har emellertid inte täckt kostnaderna för stödadministrationen varför bolaget i allt större utsträckning har fått bidra till dessa kostnader.

För egen del vill jag hänvisa till den samordning av de statliga stödinsat- serna till bokhandeln som enligt mitt förslag ( avsnitt 4.3.6 ) bör vara en uppgift för BFI. Det är därför naturligt att BFI:s kostnader för förvaltning- en av de olika stödåtgärderna anvisas under förevarande anslag och redo- visas under en särskild anslagspost. Som följd härav bör ett belopp av 275 000 kr. föras över från låneanslaget. där medel i denna storleksordning f.n. får användas för administrationskostnader. Med hänsyn till de ökade arbetsuppgifter för BF] som jag har förordat och den under senare år minskade kostnadstäckningen föreslårjag att detta belopp ökas med ytter- ligare 200000 kr. (+475 000 kr.)

Jag har i det föregående betonat vikten av att BFI följer utvecklingen i

• Sida 123
•  Original

Prop. 1984/85: 141 123

bokhandelsbranschen och fortlöpande anpassar de statliga stödinsatserna till de aktuella behoven inom ramen för de av statsmakterna angivna riktlinjerna för stödinsatserna. Enligt min mening bör därför BFI få en möjlighet att även göra smärre omfördelningar av de av mig förordade stödbeloppen för de olika ändamålen. Jag förordar sålunda att BFl får omfördela ett belopp av totalt 200000 kr. mellan ändamålen under ansla- get. Medlen för BFl:s administration bör dock inte få överskridas. Det bör ankomma på BFI att i sin anslagsframställning för regeringen redovisa de omfördelningar som beslutats under året. Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Stöd till bokhandel för budgetåret 1985/86 anvisa ett reserva- tionsanslag av 2775 000 kr.

G 19. Lån för investeringar i bokhandel

1983/84 Utgift 1 459 800 Reservation 2 085 200 1984/85 Anslag 2200000 1985/86 Förslag 1 925 000

Från anslaget utgår statligt stöd enligt förordningen (1977: 395) om för- söksverksamhet med statligt kreditstöd till bokhandel (ändrad senast 1984z468).

1982 års bokutredning

Bokutredningen föreslår att kreditstödet till bokhandeln permanentas och att möjligheten att bevilja lån utvidgas till finansiering av övertagande av hyresrätt. Utredningen föreslår vidare ett anslagsbelopp av 3.5 milj. kr. . varav 1,5 milj. kr. per år under fyra år som investeringsstöd för datorise- ring i bokhandeln.

Bokbranschens finansieringsinstitut AB

BFI anhåller i sin anslagsframställning om statligt kreditstöd på oföränd- rat 2.2 milj. kr. för budgetåret l985/86.

Föredragandens överväganden

Enligt mitt förslag i det föregående ( avsnitt 4.3.3 ) permanentas det statliga kreditstödet till bokhandeln fr.o.m. nästa budgetår. Stödet under förevarande anslag bör kunna utgå som hittills som investeringslån eller avskrivningslån. Mitt förslag innebär också att statliga lån kan beviljas för övertagande av hyresrätt till en butikslokal.

• Sida 124
•  Original

Prop. 1984/85: 141 124

Jag har i det föregående under anslaget Stöd till bokhandel föreslagit att medel för BFI:s kostnader för administration av de statliga stödinsatserna anvisas under en särskild anslagspost under nämnda anslag. Medlen bör även avse kostnader för handhavandet av kreditstödet. Sådana kostnader har hittills finansierats av stödmedcl från förevarande anslag. Ett belopp av 275000 kr. bör därför föras över till anslaget Stöd till bokhandel för detta ändamål.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Lån för investeringar i bokhandel för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 1925 000 kr.

G 20. Bidrag till folkbibliotek

1983/84 Utgift 26 832 531 Reservation 151 172 1984/85 Anslag 17 108 000 1985/86 Förslag 17610000

Från anslaget utgår bidrag till folkbiblioteksverksamhet enligt förord- ningen ( 1975:467 ) om statsbidrag till folkbibliotek (ändrad senast 19792273).

Övriga ändamål under anslaget framgår av sammanställningen.

1984/85 Beräknad ändring 1985/86 Statens Före- kulturråd draganden 1. Lokal biblioteksverksamhet 11732 000 —2063 000 —3032000 2. Inköp av litteratur på invandrar- och minori- tetsspråk 4 607 000 + 276 000 — 2 607 000 3. Arbetsplatsbibliotek — + 3 000 000 + 3 000 000 4. Verksamhetsutveckling ' +1945 000 +] 500000 5. Stiftelsen Svenska barnboksinstitutet (970000)' (+ 458000) +1535000 6. Vissa gemensamma ända- mål i folkbibliotekens verksamhet 769 0002 + 46 000 + 106 0001 17 108 000 +3 204 000 + 502 0004

1 Innevarande budgetår anvisat under anslaget Litteraturstöd. : 1 beloppet ingår medel som innevarande budgetår anvisats under anslagsposterna Tornedalens bibliotek. Bokbuss i norra gränsområdet samt Biblioteksverksamhet bland svenskari utlandet. '] 1 beloppet ingår 50000 kr. som innevarande budgetår anvisats till Sigtunastiftel- sens klipparkiv under anslaget Litteraturstöd. * Kulturrådet får omfördela högst 1 milj. kr. mellan anslagsposterna 1—4.

• Sida 125
•  Original

Prop. 1984/85: 141 | I») '.II

Folkbiblioteksutredningen

1. Utredningen föreslår att de nuvarande statsbidragen till olika ändamål inom lokal biblioteksverksamhet successivt avvecklas och er- sätts av ett allmänt 10 k a lt utv ec kl i ngbid rag, i första hand till mind- rc kommuner med en uttalad vilja att satsa på folkbibliotek uttryckt i en utvecklingsplan. Utredningen föreslår ett årligt statsbidrag om 4 milj. kr. för detta ändamål. För budgetåret 1985/86 föreslår utredningen emellertid att ett belopp av totalt 8,6 milj. kr. anvisas under anslagsposten för att de beslut om fleråriga bidrag, som fattats enligt nuvarande bestämmelser. skall kunna fullföljas. Förslaget innebär en minskning av anslagsmedlen med ca 3 milj. kr. Det medelsutrymme som härigenom skapas bör föras över till anslaget Bidrag till regional biblioteksverksamhet för att användas för att öka stödet till länsbiblioteken.

2. Utredningen föreslår att statsbidraget till in k ö p a v litte ra t u r p å invandrar— och minoritetsspråk minskas till ett årligt belopp av 2 milj.kr.. bl.a.för att skapa medelsutrymme för ett nytt statsbidrag till länsbiblioteken för inköp av talböcker.

3. Utredningen föreslår för vissa gemensamma ändamål inom folkbibliotekens verksamhet ett anslagsbelopp av 2,5 milj. kr., en ökning med ca 1,7 milj. kr.. för dels kulturrådets eget arbete med metodut— v e e kl in g på folkbiblioteksområdet, dels statsbidrag till folkbibliotekens försöksverksamheter av metodutvecklingskaraktär.

Statens kulturråd

l. Kulturrådet föreslår för budgetåret l985/86 för lo k al b ib l i o t e k 5 - verksamhet och lokalt utvecklingsbidrag ett belopp av totalt 9669 000 kr. 4,5 milj. kr. avser bidrag enligt nuvarande ordning och 5 169 000 kr. det av folkbiblioteksutredningen föreslagna nya bidraget om- räknat till 1985 års priser. Även kulturrådet förordar en överföring av medel från denna anslagspost till länsbiblioteksstödet. (—2063 000 kr.)

Föredragandens överväganden

1. Jag har i det föregående ( avsnitt 4.5.4 ) föreslagit att de nuvarande statsbidragen till lokal biblioteksverksamhet upphör och ersätts av bidrag till lokal utveckling avsedda för de kommuner vars folkbiblioteks- verksamhet i fråga om kvalitet och omfattning ligger väsentligt under den genomsnittliga standarden i landet. För det nya ändamålet har jag beräknat ett belopp av 4,5 milj. kr. Jag har vidare i det föregående ( avsnitt 4.5.1 och 4.5.2 ) föreslagit en omfördelning av medel, som f.n. anvisas för lokal biblioteksverksamhet, till ökade bidrag till länsbibliotekens regionala verk-

• Sida 127
•  Original

Prop. 1984/85: 141 127

samhet. Mitt förslag om en medelsminskning under anslagsposten 1 möjlig— göri huvudsak nämnda omfördelning. Därutöver föreslårjag förstärkning— ar även för andra ändamål under förevarande anslag. De statsbidrag som f.n. utgår under anslagsposten 1 kan i vissa fall beviljas med ett visst årligt belopp under en treårsperiod. Anslagsmedlen är därför under de två näst— följande budgetåren delvis intecknade för sådana utbetalningar. Jag har vid min anslagsberäkning tagit hänsyn härtill. Om kulturrådets åtaganden inte uppgår till det belopp som beräknas härför. bör kvarstående medel under nästa budgetår kunna användas för ytterligare bidrag till lokal utveckling.

2. Bidraget till lånecentralers. länsbiblioteks och lokala biblioteks inköp av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk bör för nästa budgetår föras upp med 2 milj. kr. Jag har i det föregående ( avsnitt 4.5.6 ) redogjort för de avvägningar som enligt min mening bör göras vid fördel- ningen av dessa bidrag.

3. Enligt mitt förslag i det föregående ( avsnitt 4.5.8 ) bör statligt stöd kunna utgå för verksamhetsutveckling. För detta ändamål harjag beräknat ett belopp av 1,5 milj. kr.

4. För kommunernas verksamhet med att etablera biblioteksverksamhet på arbets plats e r bör enligt mitt förslag i det föregående ( avsnitt 4.5.5 ) ett belopp av 3 milj. kr. anvisas för nästa budgetår.

5. Under anslagsposten Vissa gemensamma ändamål i folk- bibliotekens verksamhet utgår f. n. bidrag till Tornedalens biblio- tek, Bokbuss i norra gränsområdet samt Biblioteksverksamhet bland svenskar i utlandet. Fr. o. m. nästa budgetår bör under anslagsposten även beräknas de medel för Sigtunastiftelsens klipparkiv som hittills anvisats under anslaget Litteraturstöd. Jag ansluter mig till kulturrådets uppfattning vad gäller linanisieringen av Sigtunastiftelsens klipparkiv och bibliotekets fjärrlåneverksamhet. Jag finner att stiftelsens biblioteksverk- samhet i första hand är en fråga för kommunen att ta ansvar för. Med hänsyn till klipparkivets betydelse för forskare och kulturarbetare även utanför kommunen anser jag det befogat med ett något ökat statligt bidrag. För riksdagens information vill jag nämna att jag avser att senare föreslå regeringen att det bör ankomma på kulturrådet att besluta om bidragsbe- loppets storlek inom ramen för under anslagsposten anvisade medel. Det bör likaså enligt min mening vara en uppgift för kulturrådet att fonsättningsvis pröva anslagsbehoven för de övriga under anslagsposten upptagna ändamålen.

6. Medel till stiftelsen Svenska barnboksinstitutet har hittills anvisats under anslaget Litteraturstöd. Fr.o.m. nästa budgetår bör med- len i stället föras upp under förevarande anslag. Enligt min mening bör institutet under nästa budgetår få möjlighet att flytta till mer ändamålsenli- ga lokaler. Jag har för detta ändamål beräknat en medelsökning av 506 000 kr.. varav 180000 kr. utgör ett engångsbelopp för flyttnings- och inred- ningskostnader. Totalt bör bidraget till institutet för nästa budgetår uppgå till 1535 000 kr.

• Sida 128
•  Original

Prop. l984/85: 141 128

7. De statliga bidragen till folkbiblioteken syftar till att främja kommu- nernas utvecklingsverksamhet på biblioteksområdet i skilda avseenden. ] mina förslag till utformning av stöden har jag tagit hänsyn till de behov som i nuläget förefaller vara mest angelägna. Det är emellertid svårt att förutse det exakta medelsbehovet under de olika föreslagna stödformerna. Jag avser därför att senare föreslå regeringen att kulturrådet bör få möjlighet att vid behov omfördela ett belopp av 1 milj. kr. mellan anslagsposterna 1-—4. Därmed kan stödmedlen fortlöpande anpassas till behoven såsom de kommer till uttryck i kommunernas ansökningar. Med hänvisning till det anförda och i övrigt till sammanställningen hemställerjag att regeringen föreslår riksdagen att till Bidrag till folkbibliotek för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 17610000 kr.

G 2]. Bidrag till regional biblioteksverksamhet

1983/84 Utgift 13 007 075 l984/85 Anslag 13 337 000 l985/86 Förslag l6 392 000

Bidrag till regional biblioteksverksamhet utgår enligt förordningen (1975: 467) om statsbidrag till folkbibliotek (ändrad senast 1979: 273).

Underlaget för statsbidrag till kostnader för länsbiblioteken utgör 150 grundbelopp. Grundbeloppets storlek fastställs årligen av regeringen. ln- nevarande budgetår uppgår beloppet preliminärt till 115300 kr. För verk- samheten vid varje länsbibliotek beräknas lägst fem och högst sju grundbe- lopp. Statsbidrag utgår med 55 % av grundbeloppen.

Statsbidragen till lånecentralerna fördelas av statens kulturråd.

l984/85 Beräknad ändring 1985/86 Statens Före- kulturråd draganden 1. Länsbibliotek 9513000 +2924000 +2 219000 2. Lånecentraler med depåfunktion vid Malmö. Stockholms och Umeå stadsbibliotek 4 524 000 + 471000 + 136000 14 037 000 +3 395 000 +2 355 000 Anslag enligt stats- budgeten 13377 000 +4055 000 +3015000

Folkbiblioteksutredningen

]. Utredningen föreslår en ökad statlig satsning på den landstingskom- munalt finansierade regionala verksamheten vid lä n 5 b i b 1 io t e k e n. An-

• Sida 129
•  Original

Prop. 1984/85: 141 129

talet grundbelopp bör under en treårsperiod ökas med totalt 105 grundbe- lopp. 35 grundbelopp föreslås för budgetåret l985/86 till en merkostnad av drygt 2 milj. kr.

2. Utredningen föreslår ett oförändrat anslagsbelopp för verksamheten vid lånecentralerna.

Statens kulturråd

1. Kulturrådet föreslår för budgetåret 1985/86 i likhet med utredningen en ökning av antalet grundbelopp till län sbi blioteke n med 35 grund- belopp. Kulturrådet beräknar det ökade medelsbehovet härför till 2353 000 kr. Därtill kommer ett belopp av 571000 kr. i kompensation för pris- och löneökningar. (+ 2924 000 kr.)

2. Kulturrådet begär för verksamheten vid lå n e c e n t ra ! e r n a en me- delsökning av 200000 kr. för den årsavgift som tas ut vid en anslutning av depåbiblioteken till Bibliotekstjänsts datoriserade bibliotekssystem BUMS. Därutöver begär rådet ett belopp av 271000 kr. i kompensation för pris- och löneökningar. (+471000 kr.)

Föredragandens överväganden

1. Mitt förslag i det föregående ( avsnitt 4.5.2 ) innebär att det statliga stödet till regional biblioteksverksamhet kraftigt förstärks under en treårs- period. Detta föreslås ske genom en omfördelning av medel från anslaget Bidrag till folkbibliotek. För nästa budgetår bör sålunda stödet till länsbib- lioteken ökas med ett belopp av 2 219000 kr. motsvarande statsbidraget för 35 grundbelopp. Statsbidrag utgår med 55% av grundbelopp om f.n. ] 15 300 kr.

2. För verksamheten som lånecentral med depåfunktion vid Malmö. Stockholms och Umeå stadsbibliotek har jag räknat med en viss kompen- sation för kostnadsutvecklingen. Enligt vad jag har förordat i det föregåen- de bör verksamheten i fortsättningen regleras efter förhandlingar mellan staten och de tre berörda kommunerna.

Med hänvisning till det anförda och till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till regional biblioteksverksamhet för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 16392 000 kr.

7. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om.

9 Riksdagen l984/85. ! saml. Nr 14!

• Sida 130
•  Original

Prop. 1984/85: 141 130

Bilaga /

Sammanfattning av bokutredningens betänkande (SOU 1984:30) LAS MERA!

1. Bokutredningens uppdrag och arbete

I detta avsnitt återges utredningsuppdraget såsom det formulerats i bokutredningens direktiv. Utredningsarbetet sammanfattas i vad avser publicerade rapporter och undersökningar. kontakter. studieresor och konferenser. samt avgivna yttranden och inkomna skrivelser som beaktats i utredningsarbetet.

8. Bokens tillgänglighet

En årligen uppdaterad och heltäckande statistik rörande bokhandelns struktur finns inte att tillgå inom bokbranschen. För att kunna ge en bild av dagens situation har bokutredningen inhämtat uppgifter från statens pris- och kartellnämnds (SPK) undersökning Handeln med böcker (SPK US 198314) och de utredningar som tidigare giorts av SPK. Utredningen har vidare tagit del av statistik och andra uppgifter från AB Seelig & Co. Bokbranschens konsult AB (Bokab) och Svenska bokförläggareförening- en. I vissa fall bygger redovisningen på utredningens egen insamling av data.

Bokutredningen redovisar i detta kapitel ett aktuellt material rörande bokhandeln i Sverige. bl.a. antalet bokhandlar. omsättning. ägarkategorier och geografisk spridning.

Förlagens direktförsäljning av allmänlitteratur år l98l var enligt SPK:s undersökning lika stor som detaljhandeIsförsäljningen. Bokklubbarna sva- rade för 58% av direktförsäljningen. Hem-. postorder- och telefonförsälj- ningen utgjorde 26% varav drygt hälften avsåg försäljning av s. k. avbetal- ningsverk. Räknat i fasta priser har bokklubbsförsäljningen femdubblats

• Sida 134
•  Original

Prop. 1984/85: l41 l34

sedan år l970. Den ökade totala försäljningen av allmänlitteratur sedan samma år kan huvudsakligen hänföras till bokklubbsförsäljningen.

Utredningen redovisar uppgifter om sortimentsbreddcn i olika försälj- ningskanaler. Kvalitetslitteraturens spridning och tillgänglighet belyses med uppgifter från SPKzs undersökning samt bokutredningens egna rap- porter (Ds U 1983: 15) Litteraturförmedling i tre Dalakommuncr och (Ds U l983: 16) Bokklubbar och hokvanor.

Det svenska biblioteksväsendet är väl utbyggt för att göra boken till- gänglig för medborgarna. För att göra bilden av bokens tillgänglighet mer fullständig redovisar bokutredningen aktuell statistik rörande folkbibliote- kens och skolbibliotckens verksamhet.

9. Bokutredningens förslag

9.1. Läsning och läsfrämjande

Bokutredningens uppdrag har primärt rört de statliga insatserna för stöd till utgivning och spridning av kvalitetslitteratur samt de allmänna vill- koren för bokbranschen. Den grundläggande utgångspunkten för en fram- gångsrik litteraturpolitik är emellertid att läsningen i vid mening sätts i centrum. Helt avgörande härvidlag är de insatser som kan göras för att förankra läsningen och upplevelsen av litteratur hos den uppväxande gene- rationen.

Bokutredningen förespråkar för sin del en ökad satsning på barn och ungdomar. såsom det mest framkomliga sättet att skapa en positiv attityd till böcker och läsning och överbrygga socio-ekonomiska hinder och klass- ' skillnader. En målmedveten satsning på barnens läsning kommer att leda till att den stora gruppen vuxna icke-läsare successivt krymper. Det är samtidigt viktigt att utnyttja de möjligheter som ges för att stimulera läsintresset bland vuxna. Utredningen har valt att i detta sammanhang främst behandla två områden. läsning och litteratur i grundskolan och den fortsatta utvecklingen av arbetsplatsbibliotek.

De kulturpolitiska uppgifter som skolan fått med den nya läroplanen är i hög grad inriktade på en humanistisk förnyelse av skolan. I läroplanen har litteratur och läsning fått en framskjuten plats. I svenskundervisningen skall skönlitteraturen särskilt uppmärksammas. Litteraturläsningen skall syfta till att skapa ett bestående bok- och läsintresse.

Litteraturläsningen i grundskolan är ett tacksamt arbetsfält. Alla barn finns i skolan. oberoende av sociala och personliga förhållanden. De lässti- mulerande åtgärderna har visat sig ge särskilt goda resultat på mellansta- diet. Om barnen får uppleva att det är meningsfullt att läsa utvecklas förmågan att läsa påtagligt på mellanstadiet.

• Sida 135
•  Original

Prop. 1984/85: 14] US

Den läspedagogiska verksamheten i skolan finns grundligt dokumente- rad och resultatcn är glädjande. Man har enligt bokutredningens uppfatt- ning nu kommit till en punkt då det gäller att ta steget från en lång och positiv försöksperiod till en mer kontinuerlig och fördjupad verksamhet.

I många kommuner finns i dag en samverkan mellan skolan och folkbib- lioteket som syftar till att förstärka skolbibliotekets pedagogiska funktion. Ett nära samarbete mellan läraren. bibliotekarien och eleverna ger goda resultat.

Det är mot bakgrund av de samstämmigt positiva erfarenheterna från det läsfrämjande arbetet i skolan som bokutredningen lägger fram sina förslag. Förutsättningarna för en framgångsrik satsning på läsning finns i skolan. Utredningen har efter samråd med expertis inom bl. a. skolöverstyrelsen (SÖ) kommit fram till följande riktlinjer för den läspedagogiska verksamhe- ten.

Klasslärarenfsvenskläraren har det primära ansvaret för att litteraturläs- ningen utvecklas och omfattar alla elever. Verksamheten förutsätter vi- dare fungerande bibliotek. skolbibliotek och/eller folkbibliotek. Lokalmäs- sigt kan den läspedagogiska verksamheten försiggä i det egna klassrum- met. i skolbiblioteket eller i folkbibliotekets lokaler. Det centrala är sam- spelet elever-lärare-bibliotekarie.

lnformationssamhällets snabba framväxt ställer höga krav på en fort- bildning som syftar till att öka skolornas möjligheter att utveckla en hu— manistisk kultur. där språk och litteratur är hörnstenar. Fortbildningen bör knytas till det lokala utvecklingsarbetet. Detta arbete bör gälla alla stadier men kan till en början ha sin tyngdpunkt på grundskolans mellanstadium.

Fortbildningen av lärare i svenska är ett prioriterat område. Den bör genomföras som högskolekurser i grundläggande språkliga färdigheter med särskild tonvikt på litteratur och litteraturpcdagogik.

En ökad satsning på läsning i det lokala utvecklingsarbetet förutsätter ett fördjupat samarbete mellan skola och bibliotek. Folkbibliotekens uppsö- kande verksamhet kan därvid ha många former. Bokprat i klasserna har hittills varit en stor tillgång för både lärare och elever. Bokpraten skall ses som ett led i undervisningen och läggas upp i samarbete med lärarna. En del av folkbibliotekens bokprat bör kunna riktas direkt till lärarna som har behov av information om nya äldre böcker för att kunna lägga upp tema- studier och fortlöpande kunna presentera böcker för eleverna. Det gäller bl.a. att utveckla användningen av skönlitteratur och faktaböcker i sam- hällsorienterande studier.

Samarbetet skola-bibliotek i anslutning till lokalt utvecklingsarbete kan vidare avse gemensamma studiedagar för skolans personal och biblioteks- personal. lokalt planerade konferenser i anslutning till inköp av läromedel — såväl skönlitteratur som faktaböcker. fortbildning för lärare med spe- cialfunktioner. genomförande av författarbesök i skolan. fortlöpande över- syn av barns och ungdomars tillgång till böcker. förberedande lokalt bud-

• Sida 136
•  Original

Prop. 1984/85: 141 136

getsamarbete skolförvaltning-kulturförvaltning och studiecirklar för för- äldrar och lärare kring barnlitteratur.

För att man i skolan skall kunna utveckla arbetet med litteratur så att det blir till kunskaper och glädje för alla elever. från vilken grupp i samhället de än kommer. behövs stöd av forskning och utvecklingsarbete.

Forskningsbehovet gäller främst litteraturpcdagogik i grundskolan. Det saknas nästan helt teoretiska grundvalar för ett nödvändigt utvecklingsar- bete på låg- och mellanstadiet. Främst behövs forskning som kan ge kunskaper om hur skönlitteraturen kan användas i olika kunskapssamman- hang. hur barn förstår texter av olika slag, vilka tankemodeller de utnyttjar i tolkningen av texter och hur deras förmåga att tolka texter kan utvecklas.

Statsbidragssystemet för grundskolan innebär stora möjligheter för kom- muner och enskilda skolor att själva bestämma över hur statsbidraget skall användas för olika insatser. Det står t. ex. kommunen fritt att använda statliga medel för att anställa en fackutbildad bibliotekarie för läspedago- giskt arbete vid en skola eller inom ett rektorsområde. Kommunen kan dessutom för egen del ge en lärare nedsatt undervisningsskyldighet för det pedagogiska skolbiblioteksarbetet.

Med den starka ställning som litteraturundervisningen enligt läroplanen skall ha i grundskolan måste den också få erforderliga resurser inom ramen för skolanslagen. Den nödvändiga förstärkning av insatserna som bokut- redningen förespråkar bör vara möjlig att åstadkomma i första hand genom omfördelning inom de anslag kommunen förfogar över. Bokutredningen vill särskilt peka på de möjligheter som följande anslag erbjuder.

För fortbildning av lärare i litteratur och litteraturpcdagogik kan medel utgå från anslagsposten Bidrag till lokal skolutveckling under anslaget Bidrag till driften av grundskolor m.m. Fortbildning kan anordnas bl. a. i form av högskolekurser och bekostas i såfall av medel för Personalutbild- ning för skolväsendets behov under anslaget Utbildning för undervisnings- yrken.

Inom ramen för den icke-undervisningsbundna delen av förstärkningsre- sursen har kommunen stor handlingsfrihet. Anslagen ger utrymme för ersättning från skolan till folkbibliotek för den verksamhet man kommer överens om mellan skolstyrelse och kulturnämnd. Det kan röra sig om t. ex. bokprat med utlåning och bibliotekariemedverkan i skolans temada- gar. Resurser för lokal skolutveckling kan användas för studiedagar. sta- die- eller ämneskonferenser. vidareutbildning för skolbibliotekarier. förfat- tarbesök m.m.

Det är också möjligt för skolstyrelsen att anvisa kommunala medel för upprustning av skolbibliotekets mediebestånd och för personalmedverkan från folkbiblioteket. För litteraturläsningen i skolan kan det ligga nära till hands att bekosta ett visst antal timmar barn- och ungdomsbibliotekarie för varje rektorsområde.

• Sida 137
•  Original

Prop. 1984/85: 141 137

Litteraturfrämjandets utgivning i serien En bok för alla — barn och ungdomar. har visat sig särskilt lämpad för skolan. Det har från lärarhåll framhållits att serien gett skolorna en unik ekonomisk möjlighet att köpa in ett större antal kvalitetsböcker för klassuppsättningar. temastudier etc.

Bokutredningen vill i detta sammanhang även hänvisa till folkbiblioteks- utredningens förslag om ett engångsstöd till kommuner för inköp av littera- tur för läsfrämjande arbete bland barn och ungdom.

Inrättandet av arbetsplatsbibliotek har varit en av de mest uppmärksam- made insatserna för att främja läsning bland vuxna under senare år. Sedan år 1975 har sådana bibliotek byggts upp med hjälp av statsbidrag och drygt 400 arbetsplatser i 110 kommuner har numera biblioteksverksamhet.

Erfarenheterna ger en entydig bild av arbetsplatsbibliotekens betydelse för läsandet. Dessa bibliotek har en större andel låntagare bland de anställ- da än vad kommunbiblioteken har bland den vuxna befolkningen. Man påverkar inte bara bok- och läsvanorna hos dem som redan är bokläsare. Även tidigare icke-läsare nås av verksamheten. Det visar resultat från bl. a. Gävleborgsprojektets försök med arbetsplatsbibliotek.

Bokutredningen anser att en fortsatt utbyggnad av arbetsplatsbibliotek är en betydelsefull insats för att främja läsintresset bland vuxna. Utbygg- naden bör svara mot önskemål från de anställda. De nödvändiga resur- serna blir naturligtvis beroende av verksamhetens omfattning.

Det är enligt bokutredningens uppfattning av stor betydelse att bokläs- ningen uppmärksammas även i andra medier. Med den vikt utredningen fäster vid boken som kulturmedium ter det sig naturligt att hävda att andra massmedier och då framför allt radio och TV bör ägna ett ökat utrymme åt böcker och litteratur.

Bokutredningen har från Sveriges Riksradio och Sveriges Television fått uppgifter om litteraturprogram i radio och TV. Även om situationen vad gäller litteraturprogram i radio och TV i viss mån förbättrats kan den nuvarande omfattningen knappast anses vara skälig med tanke på littera- turens viktiga-roll i samhället. Radions och televisionens kulturansvar finns inskrivet i avtalen mellan staten och resp. företag. Enligt bokutred- ningens uppfattning borde avtalen med staten kunna vara en utgångspunkt för fortsatta överväganden om ökade läsfrämjande insatser. Utredningen föreslår att regeringen tar initiativ i denna riktning inför den kommande avtalsperioden.

9.2 lngrepp på bokmarknaden

Bakom de krav som i det senaste årets debatt framförts om ett återinfö- rande av fasta bokhandelspriser har uppenbarligen legat samma syn- punkter som de som motiverade den tidigare dispensen från bruttoprisför- budet. Avsikten torde vara att gynna bokhandeln och därmed den bokkö- pande och bokläsande allmänhetens möjlighet att på så många platser som möjligt få tillgång till bokutgivningen i hela dess bredd.

• Sida 138
•  Original

Prop. l984/85: M] 138

De ingrepp i marknaden som i första hand skulle kunna tillgripas är att gå tillbaka till den ordning som rådde före år 1970. Effekterna av ett sådant ingrepp går att bedöma i stora drag eftersom erfarenheter finns. ] boktit- redningens rapport LÄS! konstateras att det knappast är rimligt att över- väga en fullständig övergång till det gamla systemet. Det skulle bl. a. kräva en total genomgång och prövning av befintliga försäljningsställen och försäljningsvägar. inrättande av organ för etableringsprövning m.m. Vad som främst diskuterats är därför någon form av fastprissystem som skulle kunna genomföras utan andra marknadsingrcpp.

Bokutredningen har efter en ingående analys kommit till slutsatsen att återinförandet av ett system med fasta bokpriser inte skulle få avsedda kulturpolitiska effekter. Ett sådant ingrepp i den fria konkurrensen på bokmarknaden skulle inte stärka bokhandeln och därmed förbättra allmän— hetens möjligheter att få tillgång till den goda litteraturen. Utredningen är således inte beredd att föreslå någon ändring i den näringsrättsliga regle— ringen av bokbranschen.

De syften som en kulturpolitiskt motiverad återgång till fasta bokpriser skulle främja. tillgodoses enligt utredningens uppfattning i väsentlig ut- sträckning av ett utvecklat fackbokhandelsavtal och genom statligt engage- mang i ett program för stöd till bokhandeln.

För det fall man under den fortsatta beredningen av frågan skulle komma till motsatt ståndpunkt redovisar utredningen även vilka formella och praktiska möjligheter som finns att införa fasta bokpriser.

9.3. Ett utvecklingsprogram för bokhandeln

Genom anslutning till fackbokhandelsavtalet har ett antal bokförlag och bokhandlar åtagit sig att distribuera resp. ta emot ett abonnemang av en viss omfattning. Bokutredningen vill kraftigt understryka fackbokhandels- avtalets betydelse. Bokbranschens parter har genom avtalet gjort åtagan- den som bidrar till att nya böcker når ut till bokhandeln i betydande utsträckning. Detta faktum har också motiverat ett statligt distributions- stöd. som är knutet till avtalets abonnemangssystem och avser den littera- turstödda utgivningen.

Från förlagssidan har man förklarat sig beredd att förstärka fackbokhan— delsavtalet och dess kulturpolitiska profil. Förlagen åtar sig att till varje fackbokhandel utan debitering distribuera ett exemplar av varje titel som givits ut med statligt litteraturstöd. Därmed bortfaller också returrätten på dessa exemplar. För fackbokhandelns del kvarstår åtagandet att ta emot förlagens abonnemang. lnom bokbranschen föreligger således ett åtagande om ett särskilt och utökat ansvar för distributionen av den litteraturstödda utgivningen.

Enligt bokutredningens uppfattning är ett utvidgat fackbokhandelsavtal ett väsentligt inslag i strävan att gynna försäljning och distribution genom

• Sida 139
•  Original

Prop. 1984/85: 141 139

bokhandeln av ett brett utbud kvalitetslitteratur. Avtalet innebär också en klar viljeinriktning från bokbranschens sida att värna om den välsorterade fackbokhandeln.

En analys av bokhandelsstrukturen visar att fackbokhandeln är starkt koncentrerad till större orter. Många orter saknar helt bokhandel och av de ca 170 bokhandlarna inom gruppen övrig bokhandel är många ensamma på sin ort. En nedläggning i ett sådant fall innebär en ytterligare utarmning av den kulturella servicen på orten.

Den mindre bokhandeln hari många avseenden en utsatt situation. lnom gruppen övrig bokhandel har en kraftig minskning skett av försäljningsan- delen till skolor och bibliotek. 1 de enskilda fallen kan bokhandelns situa- tion ha påverkats av särskilda händelser. t. ex. nedläggning av viktig industri på orten.

Betydelsen av att kunna behålla och stärka de bokhandlar som finns kvar i landet kan inte nog understrykas. Bokutredningen har kommit till slutsatsen att det krävs ett statligt stöd i någon form för att många av de kommuner som ännu har kvar sin bokhandel skall få behålla den.

Det bör betonas att det bokhandelsstöd som utredningen föreslår inte i första hand skall ses som ett stöd till den enskilda bokhandeln utan som ett kulturpolitiskt och konsumentpolitiskt motiverat stöd för att värna om tillgängligheten av god litteratur. Varje bokhandelsnedläggning innebär en påtaglig försvagning av bokens tillgänglighet. Denna blir särskilt kännbar för bokköparen/bokläsaren i kommuner med liten befolkning.

Bokutredningen föreslår mot denna bakgrund en ny stödform för mindre bokhandlar utanför fackbokhandelsgruppen. Stödet bör utformas som ett sortimentsstöd i kombination med en konsultinsats för berörda bokhand- lar. Utredningen föreslår att 1.5 milj. kr. årligen anslås för ändamålet under en försöksperiod av fem år. Bokbranschens finansieringsinstitut AB (BFl) bör efter ansökan från den enskilda bokhandeln besluta om stöd skall utgå. BFl bör vidare kunna överenskomma med lämpligt organ om administra— tion av sortimentsstödet och konsultinsatsen.

För BFI:s prövning bör bestämmelser utfärdas som anknyter till vad som i dag gäller för kreditstödet till bokhandeln. Bokutredningen tar i betänkandet upp frågor om t. ex. bcfolkningsunderlag och konkurrens på orten. Stödet är i första hand avsett för bokhandlar på mindre eller medel- stora orter.

Sortimentsstödet bör konstrueras så att bokhandeln årligen erhåller ett antal titlar allmänlitteratur med hög rabatt på förlagspriset tf—priset). Inom den föreslagna medelsramen skulle exempelvis ett 80-tal bokhandlar kunna få ca 800 titlar med 33 % rabatt på f-priset. Dessa titlar skulle kunna väljas ut av en grupp bokhandlar på liknande sätt som man i dag väljer ut de böcker som skall ingå i Seeligs nyhetsservice. Grundkravet vid urvalet av böcker bör vara att listan skall innehålla god och samtidigt efterfrågad litteratur.

• Sida 140
•  Original

Prop. I984/85: 141 140

En del av den föreslagna medelsramen bör anslås för kvalificerad rådgiv- ning för den aktuella gruppen av mindre bokhandlar. Denna konsultinsats bör lämpligen knytas till samma bokhandelsorgan som får i uppdrag att administrera sortimentsstödet. Bokutredningen räknar med att ca 80 bok- handlar skall kunna omfattas av stödordningen.

Bokutredningen har i olika sammanhang framhållit att det är viktigt att skapa en möjlighet för människor som bor i glesbygd eller eljest på orter som saknar bokförsäljning att skaffa de böcker man önskar läsa. Ett kulturpolitiskt motiverat distributionsstöd för böcker i form av generella och varaktiga portorabatter skulle enligt utredningen vara till stor nytta för bokspridningen. inte bara till glesbygdsområdena utan även i övrigt.

Utredningen föreslår att förhandlingar upptas med postverket om att brevbefordran av böcker beviljas en generell portonedsättning för såväl normalbrev som ekonomibrev. För att få avsedd effekt bör ett rabatterat bokporto avsevärt understiga de allmänna portosatserna. I fråga om tek- nisk lösning kan den temporära ordning som prövats utgöra en förebild.

Uppbyggnaden av Seeligs kompletteringslager (K-lager) har haft stor betydelse för en samordnad distribution av ett brett boksoniment.

I dag utgår statsbidrag som medger viss rabatt. s. k. K-lagerbonus. vid fackbokhandelns köp från K-lagret. Hanteringen av K-lagret har nu tipp- nått en sådan stabilitet att det inte längre är nödvändigt att behålla ett statsbidrag i nuvarande form.

Under en försöksperiod som inleddes den ljuli 1977 har det varit möjligt för bokhandelsägare att få statligt kreditstöd. Sådant stöd utgår i form av avskrivningslån. investeringslån och kreditgaranti.

Bokutredningen anser att kreditstödet i väsentlig grad har bidragit till att motverka nedläggning av bokhandlar i Sverige. Sedan år 1977 har ett drygt 60-tal krediter beviljats. I flera fall var risken för nedläggning överhängan- de. Ett antal överlåtelser av bokhandlar har skett som inte hade varit ekonomiskt möjliga att genomföra utan kreditstödet.

Det statliga kreditstödet bör enligt bokutredningens uppfattning perma- nentas. De kriterier som i dag gäller för att komma i fråga för kreditstöd bör också kunna vara en lämplig ram för fortsatta stödinsatser. Stöd bör även kunna utgå för att finansiera övertagandet av hyresrätten till en affärslokal.

Behovet av stöd till nyetablering av bokhandel bör särskilt uppmärksam- mas. Bokutredningen vill peka på den betydelse en nyetablering av bok- handlar kan få — tillsammans med kraftfulla insatser för att hejda utslag— ningen av befintliga bokhandlar — för att stärka tillgängligheten av ett brett urval av allmänlitteratur inom hela landet. Nuvarande bokhandelsstöd och de förstärkningar som bokutredningen föreslår bör kunna bidra till en sådan utveckling.

Utredningen räknar med ett sammanlagt medelsbehov av 2 milj. kr. under anslaget Lån till investeringar i bokhandel. Därtill kommer utred-

• Sida 141
•  Original

Prop. 1984/85: 141 141

ningens förslag om ett kompletterande investeringsbidrag för anskaffning av datorutrustning.

Bokutredningen anser att bokhandelns datorisering har viktiga kulturpo- litiska aspekter. Med hjälp av mikrodatorer kan bokhandelns lagerhållning styras bättre mot efterfrågad litteratur utan att en ökad investering i lagret gör verksamheten olönsam.

Datorisering med terminal i butik för kataloginformation och beställning skulle kunna förbättra bokhandelns information till allmänheten om till- gänglig litteratur.

Bokutredningen föreslår mot denna bakgrund att statliga investeringsbi- drag utgår för bokhandelns datorisering. Det gäller främst stöd för anskaff- ning av terminal för katalogfunktion och/"eller dator för lagerstyrning och order. Stödet skall ses som ett komplement till det statliga kreditstödet. Det är inte bundet till någon viss teknisk lösning. Stöd bör utgå i form av avskrivningslån och handhas av BFI.

Den nya stödformen är främst aVsedd för små och medelstora bokhand- lar. Bokutredningen anser att ca 300 bokhandlar kan komma i fråga för datorisering inom de närmaste åren. Av dessa bör omkring 250 kunna få kreditstöd för att utrustas för katalogfunktionen. och omkring 200 även få stöd för en mer avancerad datorutrustning för bl. a. lagerstyrning. Utred- ningen beräknar bidragsbehovet till sammanlagt 6 milj. kr. och föreslår att statsbidrag utgår med 1.5 milj. kr. per år under fyra är.

Bokutredningen anser det vara synnerligen angeläget att utbildningen inom bokhandeln kan bedrivas även i fortsättningen och att den får utveck- las i takt med de nya krav som ställs. Detta gäller såväl den kvalificerade företagsledarutbildningen som kurser för bokhandelsmedhjälpare. Vid pla- neringen bör särskild hänsyn tas till utbildningsbehov i samband med bokhandelns datorisering.

Behovet av ekonomisk rådgivning till bokhandeln har också starkt vits- ordats av såväl Bok-. pappers- och kontorsvaruförbundet (Bopako) som BFI. Bokutredningen vill understryka vikten av att en kvalificerad rådgiv- ning ses som en integrerad del av det samlade bokhandelsstödet.

Det finns en enig uppfattning inom bokbranschen om att effektivt utnytt- ja de resurser för utbildningsverksamhet som finns i olika branschfonder. För en fortsatt verksamhet i utvecklade former. som även innefattar kvali- ficerad konsultvcrksamhet. krävs ett ytterligare tillskott av medel. Bokut- redningen föreslår att statsbidrag skall utgå med 300000 kr. per år. vilket också kan ge utrymme för en diskuterad påbyggnadsutbildning på högsko- lenivå.

Bokutredningen har angett hur insatserna för bokhandeln skulle kunna utvecklas i en rad avseenden. Det ligger enligt utredningen nära till hands att samordna de föreslagna nya insatserna med hanteringen av nuvarande kreditstöd till bokhandeln. Frågor om det statliga kreditstödet prövas av BFI enligt ett avtal med staten. BFI bör även kunna svara för handläggning

• Sida 142
•  Original

Prop. 1984/85: 141 142

av frågor rörande stödordningen för mindre bokhandlar. investeringsstö- det för datorutveckling samt utbildnings- och rädgivningsverksamhet.

9.4. Ulgivningsstöd

Bokutredningen understryker vikten av att utgivningsstödets nuvarande omfattning inte görs till föremål för någon inskränkning. Utredningen anser stödets värdesäkring vara betydelsefull. inte minst i fråga om antalet titlar. En nedskärning av antalet stödtitlar kommer oundvikligen att med- föra inte bara effekter på förlagssidan. utan också en risk för att stödverk- samheten som sådan får drag av censurerande urval.

Utredningen gör vissa överväganden beträffande möjligheterna att ef- fektivisera utgivningsstödet genom att återta stödet från sådan försåld upplaga som lämnar ett betydande överskott. Man undviker därigenom att försämra förlagens riskvillighet eller att minska utgivningen av kvalitetslit- teratur.

Högsta försålda upplaga för fullt utgivningsstöd föreslås stanna vid 8000 exemplar. Utredningen föreslår en avtrappning till halvt stödbelopp inom en upplagegräns på 10000 exemplar. Begränsningen avser endast det förs- ta årets försäljning. Nuvarande minimigränser för tryckt upplaga föreslås oföri'tndrade. Förändringen av reglerna eller utgivningsstödet påverkar inte stödets omfattning i kronor eller antalet titlar.

Vid det statliga utgivningsstödets tillkomst ansågs att en sänkning av bokpriserna var en förutsättning för statligt engagemang. dvs. att förlagen såsom motprestation för erhållande av stöd skulle förpliktigas att hålla ett av statens fastställt lågt bokpris. Utredningen har kommit till slutsatsen att det fortfarande finns goda skäl att behålla det nuvarande systemet med fasta förlagsnettopriser bundna till bokens utförande. Ett övergivande av detta system skulle dels medföra att en av stödets kalkylgrunder försvann. dels ta bort den trots allt prishämmande verkan som det nuvarande syste- met har för sådan kvalitetslitteratur som har låg priskänslighet.

Med beaktande av att nationalutgävan av August Strindbergs samlade verk sannolikt utgör det största sammanhängande textkritiska utgivnings- projektet i världen finner bokutredningen det rimligt att inledande problem förorsakat svårigheter. Utredningen förordar att arbetet med att ge ut August Strindbergs samlade verk får fortsätta enligt nuvarande riktlinjer.

En utbyggnad av nätet av författarverkstäder/bokmaskiner genomförs f.n. Bokutredningen anser utvecklingen från kulturpolitisk synpunkt syn- nerligen intressant. Med nuvarande relativt begränsade medelsinsatser sker här en lovvärd utveckling vad gäller möjligheterna att tillfredsställa medborgarnas uttrycksbehov och samtidigt säkerställa en för demokratin nödvändig tryckfrihet.

Bokutredningen föreslår att stödet till författarverkstäder utgår i oför- ändrad omfattning även i fortsättningen.

• Sida 143
•  Original

Prop. l984/85: H] 143

Bokutredningen finner att Litteraturfrämjandets hittillsvarande verk- samhet med En bok för alla i stort sett uppfyller riksdagens intentioner. Utredningen finner det samtidigt angeläget att framhålla att inriktningen på lässvaga och läsomedvetna grupper förstärks. Verksamheten med En bok för alla har sitt främsta berättigande om det av regering och riksdag förutsatta läsfrämjande syftet får styra utgivningen. Detta innebär att stif- telsen måste inrikta sig på ett långvarigt. tålmodigt och resurskrävande arbete för att nå fram till de "kulturella glesbygder" som finns på många håll. inte minst i landcts storstadsområden.

Det urval av boktitlar som genom En bok för allas verksamhet tillförts den svenska bokmarknaden är såväl litterärt värdefulla som väl utvalda med tanke på verksamhetens läsfrämjande inriktning. Detta gäller både vuxenutgivningcn och utgivningen för barn och ungdom.

Utredningen har vidare i sina överväganden kommit till den uppfattning- en att En bok för alla inom ramen för det titelantal. som anslagsanvänd- ningen medger. borde ta ett visst ansvar för klassikerutgivningen. såväl svenska som utländska klassiker.

Bokutredningen anser att den förhållandevis kostnadskrävande utgiv- ningen av lättläst litteratur (LL-böcker) bör motsvaras av ett mot kostna- derna svarande utnyttjande. Kvar står de problem som rör distributionen. där varken förlag. bokhandel eller organisationer ännu infriat ställda för- hoppningar. Dessa problem måste lösas. Utredningen föreslår att verk- samheten drivs i samma omfattning som hittills till dess att distributionen får en mer effektiv utformning.

Utredningen behandlar också i detta avsnitt böcker med stor stil. svensk litteratur i utlandet samt utgivning av populärvetenskaplig litteratur.

9.5. Ett nytt uppslagsverk

Enligt bokutredningens mening motiveras tillkomsten av ett nytt svenskt uppslagsverk såväl av allmänkulturella skäl som av ett väl dokumenterat behov inom utbildningssektorn. Frågan om ett nytt tillräckligt omfattande svenskt uppslagsverk utgör därmed en fråga vars lösning bör ges hög prioritet.

KUR har tagit ett initiativ för att åstadkomma den nödvändiga ekono- miska grundvalen. Om rådet lyckas genomföra sina planer finner utred- ningen det naturligt att rådet också ges i uppdrag att fortsätta arbetet med att möjliggöra utgivningen av ett svenskt uppslagsverk.

Bokutredningen finner det rimligt med dispens från bruttoprisförbudet vid försäljning av en så speciell utgivning som det här är fråga om. En dispensansökan bör också sannolikt kunna beviljas. Frågan bör dock prö- vas först sedan nämnda planer tagit mer konkret form.

• Sida 144
•  Original

Prop. l984/85:141 144

9.6. Kreditgarantier till bokförlag

Bokbranschutredningens förslag och remissyttrandena vad gäller stat- liga kreditgarantier till bokförlag har överlämnats till 1982 års bokutredning för att beaktas i det fortsatta arbetet. Bokutredningen har vid sin prövning av de statliga kreditgarantierna inte funnit anledning att ifrågasätta bok— branschutredningcns analys och frångå de förslag som denna utredning framfört i frågan. Utredningen föreslår att det av bokbranschutredningen lagda förslaget genomförs.

9.7. Finskspråkig litteratur i Sverige

De finska invandrarna har små möjligheter att följa bokutgivningen på finska i svenska bokhandlar och folkbibliotek.

Bokutredningen anser att kunskaperna om tillgången till finsk litteratur är otillräckliga både när det gäller bokhandeln och andra försäljningskana- ler samt biblioteken. Behovet av en heltäckande kartläggning är stort. En sådan skulle kunna utgöra underlag för förbättringar både inom bokhandel och folkbibliotek.

Utredningen föreslår att KUR får i uppdrag att undersöka sverigefinnar- nas tillgång till böcker på det egna modersmålet. Kartläggningen skulle kunna omfatta delstudier av (1) tillgången till böcker och tidskrifter på finska genom bokhandeln. varuhus och andra försäljningsställen. (2) de svenska folkbibliotekens bestånd av böcker och tidskrifter på finska samt (3) i vilken utsträckning sverigefinnarna är medlemmar i finska bokklubbar och prenumererar på finska tidskrifter.

Bokutredningen föreslår också att det uppdras åt KUR att särskilt stude- ra frägan om statligt lagerstöd till bokhandlar som säljer och lagerhåller finsk kvalitetslitteratur.

9.8. Litteraturstödet och folkbibliotekens inköp

Frågan om att länka samman det statliga utgivningsstödet och folkbiblio- tekens inköp har tagits upp i olika sammanhang. Våren 1982 anvisade riksdagen 10 milj. kr. för ett temporärt stöd till folkbibliotekens inköp av böcker som har givits ut med statligt litteraturstöd. Medlen fick i första hand användas till inköp av litteraturstödda titlar som inte tidigare köpts in. KUR kommer under hösten l984 med en utvärdering av hur folkbiblio- teken har kunnat utnyttja bidraget.

Bokutredningen understryker för sin del att den litteraturstödda utgiv- ningen i hög grad är ett kvalitetsurval. Det bör därför ha sitt särskilda intresse för biblioteken att hålla sig informerade om litteraturstödet och bilda sig en uppfattning om hur stort utrymme dessa titlar skall få vid inköpen. Utredningen föreslår att KUR får i uppdrag att i samråd med

• Sida 145
•  Original

Prop. 1984/85: 141 145

länsbiblioteken pröva nya former för att uppmärksamma den litteratur— stödda utgivningen i samband med folkbibliotekens inköp.

Utredningen är däremot inte beredd att föreslå införande av en stödord— ning som formellt binder samman det statliga litteraturstödet med folkbib— liotekens inköp. Det finns ändå all anledning att peka på att biblioteksför— säljningens omfattning många gånger är helt avgörande för spridningen av de litterärt värdefulla böcker som ges ut med statligt utgivningsstöd.

9.9. Kommunala bokinköp från lokal bokhandel

Upphandlingen av skol- och biblioteksböcker är i stor utstäckning cent— raliserad. Många kommuner väljer att köpa läroböcker direkt från förlag eller från en större bokhandel utanför kommunen. Den lokala bokförsälj— ningen till folkbiblioteken har minskat avsevärt genom att Bibliotekstjänst AB (Btj) sedan år 1972 samordnar uppköp och bindning av biblioteks- böcker.

Bokutredningen redogör mot denna bakgrund för reglerna om kommu- nal upphandling och understryker angelägenheten av att kommunala myn- digheter särskilt beaktar möjligheterna till inköp från den lokala bokhan- deln. Detta gäller såväl skolans inköp av läroböcker som folkbibliotekens kompletteringsinköp av främst allmänlitteratur. Det kommunala upphand- lingsreglementet ger visserligen inte utrymme för att beakta sådana läng- siktiga kommunalekonomiska konsekvenser som kan följa av t.ex. en butiksnedläggning. Men kommunerna har möjlighet att i begränsad ut- sträckning justera bestämmelserna med sikte på nedläggningshotade och från varuförsäljningssynpunkt strategiskt belägna butiker. Detta resone- mang bör även kunna gälla bokhandeln.

Kommunen har också inom ramen för sin kompetens ett visst utrymme för att stödja enskilda butiker. Nyttan och värdet av att kommunen och dess invånare får behålla en välsorterad bokhandel. bör därför kunna vägas in i bedömningarna när kommunen gör bokinköp till bl. a. skolan och folkbiblioteket.

10. Genomförande och kostnader

Bokutredningens förslag rörande en statlig politik för litteratur och läs- ning spänner över ett mycket stort område. Utredningen förespråkar en ökad satsning på läsfrämjande insatser bland barn och ungdomar. Utred- ningen tar vidare ställning mot konkurrensbegränsande ingrepp på bok- marknaden. Ett utvecklingsprogram för bokhandeln läggs fram och utgiv- ningsstöd föreslås utgå i oförändrad omfattning.

Bokutredningens förslag rörande bokhandel och bokutgivning berör ne- danstående anslag och anslagsposter inom litteraturområdet. Under dessa 10 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 141

• Sida 146
•  Original

Prop. 1984/85: 141 Mb

anslag anvisades sammanlagt 34 407 000 kr. för budgetåret l982/83. vilket är den ram bokutredningen haft att arbeta inom. Utredningens förslag för budgetåret l985/86. i 1984 års prisnivå. stannar vid 368l | 000 kr.

Anslag Hål/83 l985/86 Forslag Litteraturstöd 39 50h000 303 |0000 BokhandeISslöd (1 700000) (3 000 000) l. Distributionsstöd lb00000 I 200 000 2. Stöd till kompletteringslager 800000 — Ny post. Sortimentsstöd rn. m. — | 500000' 3. Utbildningsinsatser 300000 300000 Kreditgarantier till förlag och bokhandel [000 | 000 Län för investeringar i bokhandel 2 200 000 35tl000tF Summa 34407000 368" 000

: Försök under fem år. ' Varav | 500000 kr. engangsbelopp under fyra är.

] bokutredningens förslag rörande läsning och läsfrämjande har det läsfrämjande arbetet för barn och ungdomar i grundskolan fått en framträ- dande plats. Litteraturundervisningen igrundskolan föreslås därvid i förs- ta hand få erforderliga resurser inom ramen för skolanslagen.

• Sida 147
•  Original

Prop. 1984/85: 141 147

Bilugu 2

Sammanställning av remissyttranden öyer bokutred- ningens betänkande (SOU 1984: 30) LAS MERA!

Remissinstanser

Efter remiss har yttranden avgetts av postverket, marknadsdomstolen. näringsfrihctsombudsmannen (NO). statens pris- och kartellnämnd (SPK). konsumentverket. statens kulturråd (KUR), presstödsnämnden (PSN), tal- boks- och punktskriftsbiblioteket (TPB). skolöverstyrelsen (SÖ), statens institut för läromedelsinformation (SIL). universitets- och högskoleämbe- tct (UHÄ). högskolan i Borås. kungl.biblioteket (KB), forskningsråds- nämnden (FRN), delegationen för vetenskaplig och teknisk informations- försörjning (DFI). statens invandrarverk (SlV). statens industriverk (SlND). statskontoret. riksrevisionsverket (RRV). statistiska centralbyrån (SCB). Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet. Eskilstuna. Gällivare. Göteborgs. Hagfors, Landskrona, Lessebo. Luleå. Malmö, Norrköpings. Skinnskattebergs, Stockholms, Svedala, Södertälje, Täby, Vallentuna, Vilhelmina Och Örnsköldsviks kommuner, Sveriges Radio AB (SR). Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO). Sveriges författarförbund (SFF). Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS). Svenska bokförläggareföreningen (SBF). Bok-. pappers- och kontorsvaruförbundet (Bopako), Sveriges servicebokhandlareförbund (SSBF). Svenska bokhandelsmedhjälpareföreningen (BMF). Sveriges all- männa biblioteksförening (SAB). Arbetarnas bildningsförbund (ABF). Medborgarskolan. Studieförbundet Vuxenskolan (SV), Tjänstemännens bildningsverksamhct (TBV). Stiftelsen Litteraturfrämjandet, Biblioteks- tjänst AB (Btj), Bokbranschens konsult AB (BOKAB). Riksförbundet finska föreningari Sverige (RFFF) och Handikappförbundens centralkom- mitté (HCK).

Därutöver har skrivelser kommit in från styrelsen för Sveriges författar- fond. statens ungdomsråd (SUR), universitetet i Linköping. kulturnämn- derna i Upplands-Bro och Vellinge kommuner, Västerbottens läns lands- tingskommuns utbildnings- och kulturnämnd. Författarcentrum Riks. För- fattarförlaget. Stiftelsen Svenska barnboksinstitutet (SBI), Seriefrämjan- det, Synskadades riksförbund (SRF). Riksförbundet för sexuellt likaberät- tigande (RFSL) m.fl.

Sammanställningen börjar med ett avsnitt som innehåller allmänna syn- punkter på betänkandet. Därefter följer redovisningen betänkandets kapi- telindelning och numrering.

• Sida 148
•  Original

Prop. 1984/85: 141 (48

Sammanfattningsvis drar utredningen följande slutsatser angående ef- fekterna av nuvarande statsbidragsssystem.

Av de lokala folkbiblioteksbidragen är det i första hand det allmänna upprustningsbidraget som verkar utjämnande. Bidragsreglerna innebär dock att kommuner med de allra svagaste bibliotekssystemen inte är berättigade till bidrag. Kulturrådet kräver viss basnivå på verksamheten när det gäller personal och lokaler vilket utestänger ett tjugotal kommuner från bidragsmöjligheten.

Bokbussbidraget kan sägas i viss mån verka utjämnande. Dock ute- stängs mindre kommuner i ännu högre grad från denna bidragsform efter- som bidrag bara ges till investeringskostnaden. Dessutom medför kulturrå- dets normer för driften av bokbuss en kostnadsnivå som många kommuner tvekar inför. Övriga former av lokala folkbiblioteksbidrag kan knappast sägas verka utjämnande på biblioteksstandarden.

Däremot har det regionala bidraget till länsbibliotek och lånecentraler en standardutjämnande effekt. Själva grundtanken med den regionala verk- samheten är att bistå kommuner med sådan kompletterande service som de själva inte klarar av inom ramen för sitt primärkommunala biblioteksan- svar.

De nuvarande lokala bidragen kan sägas ha sin tonvikt på att nå nya grupper med biblioteksservice. Stödet till barnverksamhet och stora delar av det allmänna upprustningsbidraget är riktat till barn och ungdom. Buss- bidraget gäller främst glesbygdsboende och stödet till arbetsplatsbibliotek och invandrarlitteratur har sina givna målgrupper. Bidrag till övrig verk- samhet har även i viss mån stimulerat verksamhet bland särskilda målgrup- per. Så har fallet även varit med bidragen till länsbiblioteken.

Till de bidrag som i någon mån har medverkat till utveckling av nya verksamhetsformer kan i första hand räknas stödet till barnverksamhet och övrig verksamhet samt bidragen till länsbibliotek. Uppföljning och systematisk vidareförmedling av vunna erfarenheter har dock många gånger saknats.

Nuvarande statliga stödformer bidrar således endast i begränsad omfatt- ning till en standardutjämning mellan kommunerna. Däremot har statsbi- dragen mer allmänt medverkat till att stimulera folkbiblioteksverksamhe- ten. Medvetandet om möjligheten att få statligt bidrag har säkerligen inneburit att många kommuner har utvecklat verksamheten på ett sätt som annars inte skulle skett. Inte sällan har dock denna effekt uppnåtts i kommuner som redan haft en väl utvecklad biblioteksverksamhet och som därför av egen kraft skulle ha kunnat göra motsvarande satsning.

• Sida 215
•  Original

Prop. 1984/85:14] ZIS

Folkbiblioteksutredningens förslag

Utifrån dessa bedömningar av uppnådda effekter av nuvarande bidrags- system drar utredningen slutsatsen att en förändring är angelägen så att bidragets standardutjämnandc roll förstärks. Ett flexibelt stöd till enskilda kommuner med svaga folkbibliotek i kombination med förstärkta möjlighe— ter för lånsbiblioteken att stödja kommunernas utvccklingsinitiativ anser utredningen ger bättre förutsättningar för att uppnå snabba resultat. Det lokala bidraget bör inte vara bttndet till viss typ av verksamhet utan möjligt att disponera för det slags insatser som bäst gagnar utvecklingen i ifrågava- rande kommun.

Till grund för bidragsbeslutct bör det finnas en lokalt fastställd utveck- lingsplan. som har utarbetats i samråd med länsbiblioteket. Bidrag till en och samma kommun bör kunna ges under en femårsperiod med ett sam- manlagt högsta belopp på 2 milj. kr. per kommun.

Kärnpunkten i folkbiblioteksutredningens statsbidragsförslag är i varje enskilt fall väl tilltagna flexibla kommunbidrag i kombination med en slagkraftig regional biblioteksfunktion. Därför föreslår utredningen att länsbibliotekens bidrag förstärks. Ytterligare medel till länsbiblioteken möjliggör en förstärkt kompletterande service beträffande medieförsörj— ning och kvalificerad informationsservice. bättre möjligheter till rådgiv— ning och utbildning inom olika verksamhetsområden samt större möjlighe- ter att ge mindre kommuner stöd vid planering och utveckling.

Vidare anser folkbiblioteksutredningen att ett statligt stöd bör utgå för att stimulera en metodutveckling av folkbiblioteksvcrksamheten. Kultur- rådet bör ha möjlighet att fördela medel till kommuner för detta. Rådet bör göra en långsiktig plan för utvecklingsarbetet.

Enligt utredningens mening är det fortfarande angeläget att statliga bi- drag kan fördelas till kommuner. länsbibliotek och lånecentraler för inköp av litteratur på invandrar- och minoritetsspråk. Nivån på detta bidrag kan dock sänkas. Detta skapar utrymme för ett statligt stöd till länsbiblioteken för inköp av talböcker. Utredningen förordar den distributionsmodell som föreslagits av talbokskommittc'n. dvs. att länsbiblioteken köper talböcker med visst statligt stöd och att kommunerna genom depositioner o.d. utnyttjar dessa regionalt uppbyggda bestånd.

Folkbibliotcksutredningens direktiv ger inte utrymme för förslag till utökning av statsbidragen till folkhiblioteksverksamhet. Ovan redovisade förslag innebär att utredningen föreslår att befintliga medel omdisponeras enligt följande (milj. kr.)

Lokalt utvecklingsbidrag 4_(, lnvandrarlitteratur ?. Talböcker 2 Gemensamma ändamål. metodutveckling 2.5 Länsbibliotek l4.9 Lånecentralcr 4.5 Tom/I 3 .5

• Sida 216
•  Original

Prop. 1984/85:141 216

Skulle möjligheter till ytterligare omprioriteringar finnas inom anslaget till kultur- och utbildningssektorn till förmån för folkbibliotcksvcrksamhe- ten. anser utredningen det angeläget att förstärka de lokala utvecklingsbi- dragen till kommuner med låg biblioteksstandard. Därmed påskyndas den utjämning av folkbiblioteksstandarden kommunerna emellan som utred- ningen har angivit som huvudsyfte med ett statsbidragssystem till folkbib- lioteksverksamheten.

Slutligen bedömer utredningen att kommunerna har ett starkt behov av ett tillskott av barn- och ungdomslitteratur för att ge ytterligare stimulans i arbetet med att föra ut litteraturen till barn— och ungdomsgrupperna. Ut- redningen vill därför föreslå ett engångsstöd till kommunerna för upprust- ning av mediebestånden på detta område. Varje kommun bör ha rätt att efter ansökan erhålla ett bidrag som beräknas utifrån antalet barn i kom- munen i åldern 7— 12 år. Bidraget utformas så att mindre kommuner erhåller ett större belopp per barn än större kommuner.

Bidraget kan sökas en gång under en tvåårsperiod. Staten avsätter 7 milj. kr. för detta ändamål under första året och 4 milj. kr. under det andra. Som villkor gäller att kommunens skolstyrelse och kulturnämnd (eller motsvarande styrelse för folkbibliotek) inkommer med en gemensam ansö- kan till skolöverstyrelsen. som administrerar bidraget. Av ansökan skall framgå att bidraget skall användas till inköp av litteratur som skall används i ett läsfrämjande arbete bland barn och ungdom.

Reformen bör finansieras genom omprioriteringar av det statliga stödet till kultur- och utbildningssektorn.

12. Utbildning

Folkbiblioteksutredningen berör i korthet vissa utbildningsfrågor i det avslutande kapitlet. Utbildning av bibliotekarier sker vid högskolan i Bor- ås sedan början av 1970-talet. De två första terminerna. av sammanlagt fyra. är gemensamma för olika bibliotekarieinriktningar. Därefter sker en uppdelning på två linjer. folk/skolbibliotekarier och forsknings/företags- bibliotekarier. Avnämarna har tidigare riktat kritik mot utbildningen. efter- som den inte i tillräckligt hög grad har tillgodosett de olika kraven på specialistkompetens som kan ställas för tjänstgöring i skilda biblioteksmil- jöer. Folkbiblioteksutredningen förordar att den nya utbildningen noga prövas med tanke på denna kritik och att möjligheten övervägs att redan från första terminen införa två separata utbildningslinjer. Folkbiblioteksut- redningens förslag och synpunkter på bibliotekens verksamhet bör även sätta sin prägel på diskussionen om behovet av att förändra utbildningen. Utvärderingen bör ske inom ramen för nuvarande organisation. Det är angeläget att avnämarna ges ett tillfredsställande inflytande vid eventuellt beslut om en framtida förändring.

• Sida 217
•  Original

Prop. 1984/85: 141 217

Folkbiblioteksutredningen framhåller bristen på grundutbildning för folkbibliotekets kontorspersonal. Utredningen förordar att sådan utbild- ning anordnas på ett antal platser i landet. Eventuellt kan den kommunala vuxenutbildningen (Komvux) i samarbete med lämpliga större folkbiblio- tek svara för denna utbildning. vars omfattning bör vara ca 8— 10 veckor. Skolöverstyrelsen bör få regeringens uppdrag att i samråd med Svenska kommunförbundet utarbeta förslag till kanslistutbildning av folkbiblioteks- personal.

• Sida 218
•  Original

Prop. 1984/85: 141 218