SOU 1997:141
Boken i tiden
1997:141 3
Till statsrådet och chefen för Kulturdepartementet
Genom beslut den 17 oktober 1996 bemyndigade regeringen chefen för Kulturdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att kartlägga situationen för boken och kulturtidskriften och att pröva hur ändamålsenliga de nuvarande statliga insatserna på området är samt lämna förslag till framtida statliga insatser.
Utredningen har antagit namnet Boken och kulturtidskriften Med stöd av regeringens bemyndigande förordnade statsrådet Marita Ulvskog verkställande direktören Anna-Greta Leijon att vara särskild utredare fr.o.m. den 9 december 1996.
Som experter förordnades den 15 januari 1997 Kristina Ahlinder, direktör, Svenska Förläggareföreningen, Joneta Belfrage, bibliotekarie, Sveriges Allmänna Biblioteksförening, John Erik Forslund, förbundsdirektör, Sveriges Författarförbund, Birgit Gunnarsson, departementssekreterare, Kulturdepartementet, Anna-Sofia Quensel, journalist, Föreningen för Sveriges Kulturtidskrifter, Thomas Rönström, direktör, Svenska Bokhandlareföreningen samt Barbro Thomas, avdelningsdirektör, Kulturrådet.
Till huvudsekreterare förordnades fr.o.m. den 15 januari 1997 Marianne von Baumgarten Lindberg. Tjänstgöringen avsåg 75 % av heltidstjänstgöring. Till biträdande sekreterare förordnades fr.o.m. den 5 februari 1997 departementssekreteraren Nina Ulvelius. Inger Wadman Kaaling förordnades fr.o.m. den 17 februari 1997 att biträda utredningen. Monica Berglund och Anneli Giorgi har varit utredningens assistenter.
4 1997:141
Boken och kulturtidskriften överlämnar härmed sitt slutbetänkande Boken i tiden. Vårt uppdrag är därmed avslutat.
Stockholm i oktober 1997
Anna-Greta Leijon
Marianne von Baumgarten Lindberg Nina Ulvelius
Inger Wadman Kaaling
Innehåll
Sammanfattning.......................................................................................11
Författningsförslag ..................................................................................17
Utredningens arbete ................................................................................19
1 Kulturperspektiv ............................................................................21
1.1 Är det viktigt med litteratur?.................................................22 1.2 Boken och tidskriften i samhällsdebatten .............................24 1.3 Det svenska språket...............................................................25 1.4 Boken i ett framtidsperspektiv ..............................................26
2 Boken och läsarna...........................................................................29
2.1 Bakgrund ...............................................................................29 2.2 Mediakonsumtion..................................................................31 2.3 Barns och ungdomars läsning ...............................................38 2.4 Vuxna läsare..........................................................................43 2.4.1 Poesi eller fakta
− vad läser vi?................................47
2.4.2 Låna, köpa, få ...........................................................48
2.5 Sammanfattning.....................................................................50
3 Författarna......................................................................................51
3.1 Sveriges Författarförbund (SFF) ...........................................51 3.2 Författarnas inkomster ..........................................................51 3.3 Sveriges författarfond............................................................53 3.4 Författarcentrum....................................................................55
6
Innehåll
4 Den svenska modellen
− en historisk återblick............................57
4.1 Den svenska avvecklingen av fastprissystemet.....................57 4.1.1 Övergången till fria priser ........................................57 4.1.2 Staten och bokmarknaden.........................................60 4.1.3 Bokbranschen efter 1970..........................................61
5 Förlag och utgivning ......................................................................67
5.1 Den svenska förlagsstrukturen ..............................................67 5.2 Stora förlag............................................................................68 5.3 Medelstora och mindre förlag ...............................................79 5.4 Förlagens utgivning...............................................................84 5.5 Fakturerad försäljning ...........................................................91 5.6 Den statistik som redovisas i dag ..........................................92 5.7 Den svenska bokmarknaden..................................................93 5.8 Läromedelsförsäljningen.......................................................95
6 Handeln med böcker ......................................................................97
6.1 Bokhandeln............................................................................97 6.1.1 Inledning...................................................................97 6.1.2 Detaljhandelsmarknaden - hur ser den ut? ...............98 6.1.3 Bokhandelns lönsamhet och omsättning ................102 6.1.4 Geografisk spridning ..............................................103 6.1.5 Faktorer som styr bokinköpen ................................104 6.1.6 Sortimentsbredd......................................................105 6.1.7 Utbildning för bokhandeln .....................................107 6.2 Varuhus och annan detaljhandel .........................................108 6.3 Antikvariat...........................................................................108 6.4 Bokklubbarna ......................................................................111 6.4.1 Kort historik ...........................................................111 6.4.2 Bokklubbarnas ekonomi och struktur.....................118 6.4.3 Bokklubbssiffror.....................................................119 6.5 Internet ................................................................................119 6.5.1 Internetbokhandel ...................................................119 6.5.2 Print-on-demand .....................................................122 6.5.3 EDI .........................................................................122
Innehåll 7
6.6 Grossister och distributionsföretag .....................................123 6.6.1 AB Seelig & Co......................................................123 6.6.2 Förlagssystem .........................................................124 6.6.3 Förlagens egna distributionsföretag .......................125 6.7 Kommunernas inköp av böcker...........................................127 6.8 Bokpriser .............................................................................130 6.9 Portot ...................................................................................131
7 Biblioteken.....................................................................................133
7.1 Bibliotekslagen....................................................................133 7.2 Folkbiblioteken....................................................................134 7.3 Skolbiblioteken....................................................................138 7.4 Forskningsbiblioteken .........................................................140 7.5 Utbildning............................................................................142 7.6 Spridning av de litteraturstödda titlarna vid biblioteken.....143 7.7 Sveriges Allmänna Biblioteksförening (SAB)....................148 7.8 Bibliotekstjänst AB (BTJ)...................................................149 7.9 UNESCO:s Folkbiblioteksmanifest ....................................152 7.10 Några iakttagelser................................................................153
8 Statligt stöd i dag ..........................................................................155
8.1 Utgivningsstöd ....................................................................156 8.1.1 Bakgrund ................................................................156 8.1.2 Nuvarande utgivningsstöd ......................................157 8.1.3 Spridningen av de litteraturstödda titlarna .............169 8.2 Stöd till bokhandeln ............................................................173 8.2.1 Bakgrund ................................................................173 8.2.2 Bokbranschens Finansieringsinstitut AB (BFI) .....174 8.2.3 Stödformerna ..........................................................176 8.3 En bok för alla .....................................................................179 8.3.1 Bakgrund ................................................................179 8.3.2 Verksamhet och finansiering..................................179 8.3.3 Kritik och utvärderingar .........................................180 8.4 Stöd till folk- och skolbibliotek...........................................181 8.4.1 Bakgrund ................................................................181 8.4.2 Inköpsstöd till biblioteken ......................................182 8.4.3 Bidrag till läsfrämjande verksamhet för barn och unga ........................................................................183
9 Internationell utblick ...................................................................185
8
Innehåll
9.1 Norge...................................................................................185 9.2 Danmark ..............................................................................187 9.3 Finland.................................................................................190 9.4 EU........................................................................................193 9.4.1 Kulturpolitiken i Romfördraget..............................193 9.4.2 Kulturprogram ........................................................201
10 Litteraturen i förskolan och skolan ............................................205
10.1 Förskolan.............................................................................205 10.1.1 Bakgrund ................................................................205 10.1.2 Barnomsorg och skolakommittén...........................205 10.1.3 Regelverk................................................................206 10.1.4 Mål
− språk och litteratur .......................................207
10.2 Skolan..................................................................................209 10.2.1 Centrala direktiv för skolan ....................................209 10.2.2 Litteraturen i grundskolan ......................................209 10.2.3 Mål i litteraturämnet ...............................................210 10.3 Litteraturen i gymnasiet ......................................................211 10.3.1 Svenska för gymnasiet............................................211 10.4 Kultur i skolan/Lärandemiljö ..............................................212 10.5 Avslutande kommentar........................................................213
11 Kulturtidskrifterna ......................................................................215
11.1 Inledning..............................................................................215 11.2 Det statliga tidskriftsstödet..................................................219 11.3 Tidskriftsverkstäderna.........................................................222 11.4 Tidskriftsutgivningen i Sverige...........................................226 11.5 Tidskriftsläsning..................................................................228 11.6 Intresseföreningar inom tidskriftsområdet ..........................231 11.7 Tidskrifternas referensdatabaser .........................................233 11.8 Portofrågan ..........................................................................235 11.9 Distribution och lösnummerförsäljning ..............................238 11.10 Upphovsrätt .........................................................................245 11.11 Minskade biblioteksprenumerationer
− ökad kopiering......248
11.12 Tidskrifter på bibliotek........................................................251
Innehåll 9
12 Överväganden och förslag ...........................................................257
12.1 Överväganden......................................................................257 12.2 Införandet av en kulturpolitisk paragraf..............................266 12.3 Förslag angående litteraturstödet ........................................277 12.3.1 Distribution till biblioteken ....................................277 12.3.2 Distribution till bokhandeln ...................................279 12.3.3 Stöd till katalog och läsfrämjande ..........................281 12.3.4 Upplagespärr ..........................................................282 12.3.5 Litteratur på invandrar- och minoritetsspråk..........284 12.3.6 Öppen stödordning för litterär verksamhet ............286 12.4 Stöd till bokhandeln ............................................................288 12.5 Läsfrämjande insatser..........................................................291 12.5.1 Barnbokskatalog .....................................................291 12.5.2 Läsfrämjande för barn ............................................293 12.6 Kulturtidskrifterna...............................................................296 12.6.1 Omfördelning av tidskriftsstödet............................296 12.6.2 Stöd till kulturtidskriftskatalog...............................298 12.6.3 Försöksverksamhet vid bibliotek............................300 12.6.4 Kulturtidskrifter på kassett .....................................301 12.7 Förbättrad statistik på litteratur- och tidskriftsområdet ......302
Bilagor
Bilaga 1 Kommittédirektiven ............................................................309 Bilaga 2 Media och berättande
− av Peter Gärdenfors......................315
Bilaga 3 Internet och den litterära processen
− av Johan Svedjedal .337
Bilaga 4 Distribution av böcker genom detaljhandeln 1996
− av Leif Olsson .....................................................................353
Bilaga 5 Lönsamhetsanalys - bokhandel
− av Leif Olsson................385
Bilaga 6 Den svenska bokmarknaden 1996
− en översikt av
Leif Olsson ..........................................................................391
Bilaga 7 Analys litteraturstödda titlar
− av Leif Olsson....................403
Bilaga 8 Bibliotekslag (1996:1596)...................................................421 Bilaga 9 Förordning (1996:1608) om statsbidrag till folkbibliotek ........................................................................................423 Bilaga 10 Förordning (1993:449) om statligt litteraturstöd ................427 Bilaga 11 Avtal mellan staten och En bok för alla AB........................433 Bilaga 12 Förordning (1985:525) om statligt stöd till bokhandeln .....437
10
Innehåll
Bilaga 13 Förordning (1993:567) om statligt stöd till kulturtidskrifter .................................................................................445 Bilaga 14 Statens kulturråds stöd och avslag till kulturtidskrifter budgetåret 1997 ...................................................................449 Bilaga 15 Enkätresultat kulturtidskrifter .............................................459
SOU 1997:141 11
Sammanfattning
Bokmarknaden har genomgått radikala förändringar under de senaste tjugofem åren. Förlagsstrukturen i dag karakteriseras av stora koncerner och ett antal mindre förlag, ofta med specialiserad utgivning. Flera av de medelstora förlagen har antingen gått upp i större koncerner eller försvunnit. Under utredningstiden har två stora samgåenden ägt rum, ett inom Bonniersfären genom sammanslagningen av Albert Bonniers Förlag och Bokförlaget Bonnier Alba och en genom KF Medias uppköp av Norstedts Förlag. KF Media, som äger Rabénförlagen, får nu genom samgåendet med Norstedts också del i Månadens Bok och Böckernas Klubb, förutom Barnens Bokklubb och bokklubben Clio. KF Media blir en betydande aktör på förlags- och bokklubbssidan liksom inom detaljhandeln, genom Akademibokhandelsgruppen.
Också bokhandeln har förändrats under senare år. Det övervägande antalet bokhandlar ingår i olika bokhandelskedjor, såsom Bokia och Julbocken.
Den modernisering och rationalisering som ägt rum på bokmarknaden har hittills skett inom ramen för den traditionella marknaden med författare, förläggare, tryckare, bokhandlar och bokklubb. Med datatekniken öppnar sig nya möjligheter. Den elektroniska boken har gjort sitt intåg på marknaden och multimedia kommer säkerligen att spela en betydande roll när det gäller läromedel och produkter riktade till barn.
Print-on-demand-tekniken
− som redan i dag används inom univer-
siteten
− innebär att såväl förlag som bokhandlar kommer att kunna tillhandahålla böcker som finns lagrade på diskett, i dataminne eller på Internet. Uppkopplingen till Internet innebär att böcker kommer att vara tillgängliga på ett helt nytt sätt. En person kan sitta vid sin dator i Sveg och där läsa om och beställa böcker från hela världen. I dag är utbudet på nätet över 3 miljoner titlar.
Utvecklingen är snabb och ingen kan säga vad den kommer att betyda för bokmarknaden.
Boken lever inte i en isolerad värld. Samhället har förändrats och media styr våra vanor i ökande grad. Det gäller även litteraturen. Vi nås av information om litteraturen inte bara genom besök i bokhandeln
12
Sammanfattning
eller på bibliotek utan också genom tidskrifter, tidningar, radio och TV. Informationen tenderar att koncentreras kring ett fåtal författare och boktitlar.
Samhället har förändrats också i en annan mening. Det som den franske sociologen Robert Escarpit betecknade som ”de två kretsloppen”
− det kulturella och det populära
− verka upplösas. Mycket tyder på att det inom en snar framtid endast kommer att finnas ett kretslopp, det populära. I dag hittar vi kvalitetspocketen på Centralstationen, flygplatsen och i kiosken och den populära bästsäljaren i bokhandeln och på biblioteket. I Sverige har försäljningsökningen av pocketböcker varit stor också vad gäller kvalitetspocket inom skön- och facklitteratur. Den s.k. kiosklitteraturen har däremot minskat i betydelse.
Underhållningslitteraturen dominerar stort oavsett läsargrupp. Läsarundersökningar visar att hög- och lågutbildade i stor utsträckning har samma smak och läsval. Hos de högutbildade finns inte en mer utbredd läsning eller smak för kvalitetsböcker än bland läsare i övriga utbildningsgrupper.
Den nya tekniken kan innebära ett hot mot den lokala bokhandeln och dess lönsamhet men den kan också öppna nya möjligheter och konkurrensfördelar. Priskonkurrensen med Internet kan få effekter både för bokhandeln och bokklubbarna. För de mindre förlagen är den tilltagande koncentrationen genom koncernbildningar ett hot. De större koncernerna bygger upp egna försäljningskanaler, vilket medför att de mindre får svårigheter att komma med i de stora bokklubbarna. Bokhandelskedjorna får förmånligare villkor från de stora förlagen vilket gör dem mindre benägna att välja böcker från små förlag. Ett fungerande mellanled är därför av stor betydelse för både de mindre bokhandlarna och de mindre förlagen. Saknas en sådan knutpunkt ökar risken för att kvalitetslitteraturen inte sprids. Det framtida ägandet av distributionsföretaget Seelig är under diskussion.
Det statliga produktionsstödet har möjliggjort utgivning av kvalitetslitteratur och många mindre förlag hittar i dag sina ”nischer” som gör att de kan överleva i skuggan av de stora. Min konklusion är att de mindre förlagen och de mindre bokhandlarna behöver fortsatt och utökat stöd från statsmakternas sida. Distributionen av kvalitetslitteraturen måste stärkas. Den nya tekniken och Internet kan teoretiskt öka tillgängligheten, men mötet mellan boken och läsaren måste också äga rum fysiskt
− i bokhandeln och på biblioteket.
Boken lever i hård konkurrens med andra media. Vi ägnar en betydligt mindre del av fritiden åt att läsa än åt att titta på TV och lyssna på radio. Läsarundersökningar visar glädjande nog att andelen dagliga läsare i den vuxna befolkningen ökat under den senaste tioårsperioden.
Sammanfattning 13
Oroande är dock att läsandet har minskat bland barn och ungdom. Läsinlärning börjar tidigt, långt innan barnen börjar skolan. Barn behöver tidig stimulans för att utveckla ett rikt språk. Jag föreslår därför insatser för
läsfrämjande riktade till de små barnen.
Jag anser det motiverat att staten stöder distribution likaväl som produktion av kvalitetslitteratur. De litteraturstödda titlarna bör rimligen finnas tillgängliga på biblioteken. Jag föreslår därför ett
distribu
tionsstöd för dessa titlar. Förslaget innebär att länsbiblioteken erhåller
ett visst antal exemplar av varje litteraturstödd titel.
Bokhandeln är den viktigaste försäljningskanalen för kvalitetslitteratur. Jag anser att den mindre bokhandeln behöver ytterligare stöd och föreslår därför höjningar av såväl
kreditstöd som sortimentsstöd
samt ett
förstärkt teknikstöd.
Bokbranschen och den svenska staten har var och en på sitt sätt försökt parera den utveckling som blivit en följd av den fria prissättningen på böcker. Förlagen har i sin verksamhet integrerat distributionsledet genom att starta bokklubbar. Bokhandeln har svarat med att bilda kedjor för att få bättre villkor för sina bokinköp från förlagen
Man kan publicera, beställa, sälja, köpa och läsa litteratur via nätet. Fler författare, förlag och tidskrifter publicerar verk direkt på Internet
.
De stora förlagen har titelinformation på nätet. Det har uppstått en priskonkurrens mellan Internethandel och vanlig bokhandel. Det är svårt att säga vad detta kan leda till. Den korta utredningstiden har inte medgett en djupare analys av konsekvenserna av den växande användningen av Internet.
Litteraturstödet har med all säkerhet bidragit till att bredden i utgiv-
ningen av kvalitetslitteratur kunnat upprätthållas. Även de mindre förlagen har tack vare stödet kunnat ge ut kvalificerad litteratur. Däremot har såväl distribution som marknadsföring av litteraturstödda titlar varit helt och hållet beroende av förlagens, bibliotekens, bokklubbarnas och bokhandelns insatser. Att staten stöder produktion men inte distribution av kvalitetslitteratur anser jag vara både inkonsekvent och oförenligt med principer för god hushållning. Kompletterande stöd för distribution och information är nödvändiga.
Vår undersökning om spridningen av de litteraturstödda titlarna visar att ca 10 % av dem trycks i upplagor över 10 000. Samtidigt ökar ansökningarna inom de olika stödordningarna så att många kvalitetsböcker inte får stöd på grund av knappa ekonomiska resurser. Det bör vara möjligt att inom ramen för utgivningsstödet frigöra medel genom införandet av en
upplagespärr.
För
litteratur på invandrar och minoritetsspråk utgår för närva-
rande ett allmänt förlagsstöd. Enligt min uppfattning är det viktigt att i fråga om kvalitet jämställa litteratur på invandrar- och minoritetsspråk
14
Sammanfattning
med den litteratur som kommer ut på svenska. Jag lägger därför förslag till förändringar i stödordningen.
Det är enligt min uppfattning av största vikt att kunskapen om bokoch tidskriftsmarknaden fördjupas och att
effekten av statens insatser
utvärderas. Jag har vid genomgången funnit att det finns brister i sta-
tistiken som gör det svårt att få en korrekt uppfattning om den rådande situationen. Jag lämnar därför förslag om hur kunskapen om bokmarknaden skall kunna förbättras.
Kulturtidskrifterna är viktiga i den demokratiska processen som forum för debatt och analys då massmediernas information tenderar att bli alltmer fragmentarisk. Tidskriften kan ge röst åt olika intressen, åsiktsinriktningar och grupper i samhället när ägarkoncentrationen ökar i andra medier. Samtidigt som den nya tekniken gett bättre möjligheter att starta och ge ut kulturtidskrifter har deras överlevnadsmöjligheter försämrats. Jag lämnar förslag till förändringar i det statliga stödet till
kulturtidskrifter och för att förbättra informationen om kulturtid-
skrifter.
Posten har under de senaste åren kraftigt höjt
portot och nya höj-
ningar väntas i januari 1998. Portohöjningarna har framför allt drabbat kulturtidskrifter, mindre förlag, mindre bokklubbar, bokhandlarna och antikvariaten, eftersom de inte har samma möjligheter att nå upp till de volymer som krävs för egna avtal med Posten.
Frågan om portokostnaderna är viktig ur kulturpolitisk synvinkel och kräver därför en grundlig analys som det tyvärr inte varit möjligt för min utredning att genomföra.
Enligt direktiven ingår inte i utredarens uppdrag att pröva frågor om
mervärdesskatt.
Jag menar dock att i ett hänseende måste frågan om mervärdesskatt beaktas och det gäller införselmoms på böcker vid privatköp, bl.a. via Internet. För bokmarknaden i Sverige innebär den ökande Internetförsäljningen från utlandet ett hot. Upprätthållandet av nationella skattesatser som väsentligt avviker från omvärlden kan innebära en ökad Internetförsäljning. Det finns risk för att bokhandeln kommer att fungera som en utställningsplats för utländska böcker och att kunder köper via Internet från utlandet. Den stora oklarhet som i dag råder beträffande mervärdesskatt och import av böcker och om de konsekvenser detta kan få för tillgängligheten gör att jag hemställer att regeringen utreder frågan.
Den ena författarens verk är inte utbytbart mot den andras. Boken är på en gång handelsvara och litterärt verk och har stor kulturpolitisk betydelse. Det bör enligt min mening beredas utrymme för att
inom
konkurrenslagstiftningen ta hänsyn till bokens särart och ge möjlighet
till branschöverenskommelser, t.ex. när det gäller prissättning på
Sammanfattning 15
böcker och ”karenstid”. Jag föreslår att avtal mellan företag som tillgodoser
viktiga kulturella ändamål, och som främjar tillkomst,
distribution och försäljning av tryckta skrifter, undantas från vissa av konkurrenslagens bestämmelser.
SOU 1997:141 17
Författningsförslag
Förslag till
Lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)
Härigenom föreskrivs att 6 § konkurrenslagen skall ha följande lydelse samt att i samma lag skall införas en ny 18 d § av nedanstående lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 §
Om något annat inte följer av beslut enligt 8 eller 15 § eller av 13 §, 17 eller 18 c §, är avtal mellan företag förbjudna om de har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den svenska marknaden på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat.
Om något annat inte följer av beslut enligt 8 eller 15 § eller av 13 §, 17, 18 c
eller 18 d §, är
avtal mellan företag förbjudna om de har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den svenska marknaden på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant resultat.
Detta gäller särskilt sådana avtal som innebär att
Detta gäller särskilt sådana avtal som innebär att
1. inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs,
1. inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs,
18
Författningsförslag
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2. produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras,
2. produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras,
3. marknader eller inköpskällor delas upp,
3. marknader eller inköpskällor delas upp,
4. olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartner får en konkurrensnackdel, eller
4. olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartner får en konkurrensnackdel, eller
5. det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.
5. det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.
8 d §
Förbudet i 6 § gäller inte för sådana avtal mellan företag som tillgodoser viktiga kulturella ändamål och som främjar till komst, distribution och försälj ning av böcker. Sådana avtal anges i verkställighetsföreskrifter av regeringen.
SOU 1997:141 19
Utredningens arbete
I arbetet med kartläggningen av bokmarknaden och kulturtidskriftsmarknaden har utredningens sekretariat och i förekommande fall även utredaren haft en mängd kontakter med branschföreträdare. Det gäller såväl enskilda representanter för förlag, bokhandel, bibliotek och distributörer som tjänstemän på Statens kulturråd, En bok för alla, Svenska Barnboksinstitutet, Bokbranschens Finansieringsinstitut (BFI), Kungliga biblioteket, Svenska Kommunförbundet, liksom branschorganisationerna. Utredaren har också varit i kontakt med de små förlagens branschorganisation, NOFF.
Utredningen har sammanträtt med expertgruppen vid 12 tillfällen under 1997: den 22 januari, 7 februari, 7 mars, 14 maj, 19 juni, 6 augusti, 15 augusti, 3 september, 15 september, 29 september, 3 oktober samt den 13 oktober.
Utredningen har hållit två seminarier i egen regi och ett i samarbete med Kulturrådet.
Den 17 april hölls ett heldagsseminarium om fasta bokpriser, där författare, bokhandlare, förläggare, representanter från Konkurrensverket, från Norge, Danmark och Finland samt Europeiska Förläggarefederationen deltog.
Den 26 maj anordnades på Nobelbiblioteket i samarbete med Kulturrådet ett seminarium om kulturtidskrifterna. Författare, bibliotekarier och tidskriftsmedarbetare deltog och diskuterade bl.a. problem och möjligheter beträffande upphovsrätt, kopiering mm.
Den 29 maj höll utredningen ett heldagsseminarium om läsfrämjande arbete med författare, bibliotekarier och förlagsrepresentanter, liksom representanter från Svenska Barnboksinstitutet, Läs- och skrivkommittén, En bok för alla, radio och TV samt Kulturrådet. Flera forskare, både inom media och barnlitteratur deltog.
Utredningen har mottagit en skrivelse från Bokbranschens Finansieringsinstitut (BFI), där BFI redogör för behovet av en förstärkning av stödet till bokhandeln. En skrivelse har även ställts till såväl utredningen som till Utredningen om den konstnärliga arbetsmarknaden från Författarcentrum, som tar upp frågan om att erhålla verksamhetsbidrag.
20
Utredningens arbete
Utredningssekretariatet har haft kontakter Barnomsorg- och skolakommittén, BOSK (U 1996:04), Läs och skriv-kommittén (U 1996:03), Kultur i Skolan, Rådet för mångfald inom massmedierna (Ku 1995:01) och IT-kommissionen (K 1995:01).
För att få en större kunskap om bokmarknaden har utredningen låtit genomföra flera olika studier:
Lönsamhetsanalys
− bokhandel (bilaga 5) är en analys av bokhandelns omsättning och lönsamhet. Den svenska bokmarknaden 1996 (bilaga 6), redovisar resultatet av utredningens enkätundersökning om de förlag som ej är medlemmar av Svenska Förläggareföreningen. Studien Distribution av böcker genom detaljhandeln (bilaga 4) är en genomgång av försäljningen av böcker genom såväl bokhandel som andra försäljningsställen. Analys litte raturstödda titlar (bilaga 7), är en redovisning av utredningens enkätundersökning till förlag som erhållit litteraturstöd. Spridningen av de litteraturstödda titlarna genom olika försäljningskanaler har undersökts. Bokhandelskonsulten Leif Olsson har utfört studierna om Bokhandelns lönsamhet, Den svenska bokmarknaden och Distribution av böcker genom detaljhandeln.
Kulturtidskrifternas specifika problemområden har särskilt analyserats. Redaktör Barbro Blomberg har sammanställt detta avsnitt. En enkätundersökning i syfte att kartlägga kulturtidskrifterna har genomförts i samarbete med Föreningen för Sveriges Kulturtidskrifter. Utredningsresultatet redovisas i kapitel 11.
I bilagorna
Media och berättande (bilaga 2) och Internet och den
litterära processen (bilaga 3) redovisas några olika framtidsbilder där
bokens förändrade roll i informationssamhället belyses ur olika synvinklar. ”Media och berättande” har skrivits av professor Peter Gärdenfors och ”Internet och den litterära processen” har skrivits av professor Johan Svedjedal.
SOU 1997:141 21
1 Kulturperspektiv
Där hänger på boklådsfönstret en tunnklädd liten bok. Det är ett urtaget hjärta som dinglar där på sin krok.
August Strindberg
”Är inte i själva verket boken, och då kanske särskilt den traditionella skönlitteraturen, som konstform på väg att konkurreras ut av modernare media, som kan överta dess roll som central källa för information och upplevelse?--- Att boken i en framtid kommer att utsättas för ökad konkurrens i den meningen att nya media tillkommer är självklart.” Denna oro för boken framskymtar i Litteraturutredningens huvudbetänkande Boken från 1974. Utredningens slutsats blir ändå att: ”en allmän samhällsutveckling med förbättrade levnadsvillkor, stigande utbildning och ökad information via övriga media inte heller fortsättningsvis kommer att hota bokens ställning utan snarare stärka den.”1
Som förutspåddes för över 20 år sedan har boken, trots mediaexplosionen, försvarat sin ställning relativt väl. Under 1990-talet har dock bokläsningen minskat bland yngre. Det finns också stora skillnader mellan olika individers inställning till böcker och bokläsning. Utbildningsnivån i landet har höjts och fler läser böcker nu än för 20 år sedan. Den genomsnittliga lästiden har däremot minskat, framför allt bland barn och unga. Allt färre barn läser själva eller har någon som läser för sig. Det gäller framför allt bland barn till lågutbildade föräldrar. Den tillgängliga statistiken över bokläsning är dock långt ifrån heltäckande och i vissa fall motstridig.
Klart är att boken får betydligt mindre del av vår tid än TV och radio. Men vi lever i en skriftkultur där allt från rim och ramsor till grundlagen utgörs av texter. Böcker, tidningar och tidskrifter är en del av vår vardag.
Hur ska då dessa hävda sig i konkurrensen om människors tid och intresse? Hur får t.ex. den lågmälda boken en röst som hörs i larmet
1 Källa: Boken, SOU 1974.
22
Kulturperspektiv
från TV, dataspel och MTV och gör våra barn och ungdomar till framtidens ivriga läsare?
1.1 Är det viktigt med litteratur?
Flitigt läsa gör dig klok, därför läs varenda bok.
Falstaff, fakir
Politiker, bibliotekarier, lärare och kulturutövare av skilda slag uttrycker ofta en kärlek till det tryckta ordet och en tilltro till bokens överlägsenhet gentemot andra medier, som bärare av såväl kulturvärden som information, som källa till njutning och som instrument för språkinlärningen.
En av bibliotekspionjärerna i vårt land, Maria Larsen som var föreståndarinna för Dicksonska folkbiblioteket mellan åren 1905
− 1934, summerade 1922 bibliotekets uppgifter på ett sätt som står sig än i dag.
”
Biblioteket står öppet för barnen, som i oändliga skaror strömma dit
och öppnar för dem sagans underbara värld, det står till tjänst för de studerande, som vilja ha stoff för en kria eller ett föredrag, folkbildare, föreläsare ha där sin materialgård. Genom sina väl försedda skönlitterära avdelningar med såväl äldre som yngre litteratur lämnar det förströelse åt såväl äldre som yngre. Man kan fördjupa sig i vårt lands rika litteratur, som fått ålderns patina över sig, man kan se vad dagens diktare har att säga. Man kan, då man trött kommer från dagens arbete, gå in och få en tidskrift eller man tager hem en rolig bok efter sitt kynne.”
Tidskriften fyller en särskilt viktig funktion inom skol- och biblioteksområdena. Utifrån sin periodiska bevakning inom de flesta ämnesområden fungerar den som en ovärderlig kunskapskälla inte minst genom att täcka det stora behovet av samtidsorientering. Tidskriften har i allmänhet mer utrymme än dagspressen för utförliga presentationer och kritisk analys.
Av regeringens budgetproposition framgår att man också från statsmakternas sida vill betona hur viktig litteraturen är. Den 1 januari 1997 infördes en bibliotekslag som tydligt slår fast att det i alla kommuner skall finnas ett bibliotek som avgiftsfritt lånar ut böcker till medborgarna. Folkbiblioteken har en lång tradition av läsfrämjande arbete, inte minst bland barn. På biblioteken finns en stor del av kvalitetslitteraturen och många kulturtidskrifter tillgängliga. Under 1990-talet
Kulturperspektiv 23
har dock biblioteksväsendet drabbats av nedskärningar, både i fråga om mediainköp och personal.
Statsmakternas insikt om bibliotekens betydelse har resulterat i att det från år 1997 satsas 25 miljoner kronor på böcker till folk- och skolbibliotek, samt ges 5 miljoner i engångsanslag till läsfrämjande insatser. En mängd projekt, på såväl nationell som lokal nivå, har startats.
Litteraturens stora roll för barn och ungdom betonas i kursplanen för svenskämnet:
Skönlitteraturen öppnar nya världar och förmedlar upplevelser av
spänning, humor, tragik och glädje. Skönlitteraturen hjälper eleverna att förstå världen och sig själva. Litteraturläsning är också viktig för att utveckla den egna språkbehandlingen och språkriktigheten.
Skönlitteraturen ger kunskaper om barns, kvinnors och mäns livsvillkor under olika tider och i olika länder. Litteraturen ger också perspektiv på det nära och vardagliga. Det är viktigt att eleverna från det första skolåret till det sista får möta litteraturen i myter, sagor och sägner, i dikter, pjäser och prosaberättelser, i såväl barn- och ungdomslitteratur som vuxenlitteratur. Arbetet kring litteraturen genom samtal, skrivande eller dramatisering hjälper eleverna att få svar på de stora livsfrågorna. Skönlitteraturen bär en del av vårt kulturella arv och förmedlar kunskaper och värderingar. Litteratur fungerar som ett kitt i en kulturgemenskap och skolan har ett ansvar att lyfta fram den aspekten.”2
Trots skolans höga ambitionsnivå finns ett stort antal elever som får betyget ”icke godkänd” efter årskurs 9. Många av dem har läs- och skrivsvårigheter. Dessa ungdomars problem var ofta mer eller mindre uttalade redan när de började i skolan. På nio år har inte skolan hunnit reparera bristerna i deras kunskaper. Problemen har uppmärksammats alltför sent. Om de barn vars föräldrar av olika anledningar inte kan, vill eller orkar ge inspiration till läsande ska kompenseras, måste åtgärder till tidigt, när barnen är riktigt små.
I förskolan, som når så gott som alla barn, bör det också finnas böcker tillgängliga. I några kommuner finns försöksverksamhet med samarbete mellan bibliotek och barnavårdscentral. En del daghem bygger systematiskt upp barnbibliotek och lägger stor vikt vid läsning även för de minsta. Betydelsen av denna tidiga kontakt med böcker kan inte nog understrykas.
2 Källa: Kursplan i svenska för grundskolan.
24
Kulturperspektiv
1.2 Boken och tidskriften i samhällsdebatten
Litteraturens uppgift i samhället har debatterats i mer än tvåtusen år. Vid olika tillfällen har påbjudits litterära doktriner och avvikelser har förbjudits. Litteraturen har emellertid ständigt sprängt sina ramar, erövrat nytt stoff och skapat nya former ofta mot ”maktens” vilja. Litteraturen, liksom övriga konstarter, är beroende av samhällsklimatet. Litteraturen hämtar inspiration och näring från verkligheten men kan samtidigt påverka utvecklingen. Bokens och kulturtidskriftens betydelse, både som kunskapskälla och väckarklocka kan inte överskattas.
Skönlitteraturen förmedlar tankar, känslor och idéer. Barn- och ungdomslitteraturen blir en första inkörsport till fördjupning och inlärning av språket, medan facklitteraturen blir en källa till kunskap och debatt.
Förståelse för det samhälle vi lever i, för såväl historiska sammanhang som för nuet, är också en förutsättning för vår medverkan i den demokratiska processen. Kunskap motverkar maktlöshet. Litteraturen är en rik källa att ösa ur då vi söker våra rötter.
Läsupplevelser som berör oss starkt ger oss förmåga till medkänsla. Det finns otaliga exempel på hur litteraturen förmedlat inlevelse. Anne Franks dagbok har t.ex. avslöjat förföljelsens terror för generationer ungdomar. Detta djupt personliga vittnesmål har inte bara gett en stark läsupplevelse utan också ökad insikt om ett fasansfullt historiskt skeende.
Litteraturen har också spelat en stor roll i den politiska omvandlingsprocessen genom att kasta ljus över rådande förhållanden och hålla mänsklighetens drömmar och erfarenheter vid liv. Som Heinrich Böll uttryckte det vid sin Nobelföreläsning, har litteraturen kunnat tjäna som ”ett bra gömställe: inte för dynamit utan för idéer med fördröjd sprängkraft i samhället”. Boken fångar tidsandan och ger oss möjlighet att reflektera. Som förmedlare av tankar, resonemang och politiska eller filosofiska idéer är den oöverträffad.
Tidskriften som medium är nära besläktad med boken. Tidskriften kombinerar bokens översikt och inträngande analys med pressens aktualitet och periodiska bevakning.
Utöver detta fungerar kulturtidskriften som ett viktigt forum för såväl nya som etablerade författare, illustratörer, journalister, fotografer och grafiska formgivare. Det är i kulturtidskriften som många av dessa ges möjlighet att debutera, utveckla sin förmåga och fördjupa sig inom ett ämne på egna villkor.
Kulturperspektiv 25
1.3 Det svenska språket
Boken förmedlar
språket. Nationalspråkens villkor ändras i en tid av
globalisering.
I en artikel i tidskriften Språkvård framhåller Ulf Teleman och Margareta Westman att vi talar för litet om det svenska språket i den svenska kulturdebatten och kulturpolitiken och att det krävs ett språkpolitiskt perspektiv.3
Svenskan är vårt oomstridda huvudspråk som används, inte bara av infödda svenskar, utan också i kommunikationen mellan olika invandrargrupper och mellan invandrare och infödda. Språkgemenskapen har en lång historia och har bidragit till vår identitet. Skriftspråket är standardiserat med ordböcker och grammatik. Det finns också en väldokumenterad språkhistoria.
Läskunnigheten är i internationell jämförelse hög i Sverige. Det finns en omfattande och levande skönlitteratur på svenska, med dikter, noveller, romaner och dramatik. Skrivandet utövas även av andra än yrkesförfattare. Författarverkstäder och skrivarstugor växer upp.
Teleman och Westman menar att språksituationen kännetecknas av att vi lever i olika sfärer, en privatsfär som rör hemlivet och det vardagliga arbetslivet och en samhällssfär som för det mesta förmedlas genom massmedierna, radio, TV och tidningar. För det tredje nås vi av impulser och information från världen utanför − den globala sfären
− som också förmedlas av massmedierna. Vi kommer i kontakt med ett vardagsspråk eller närspråk hemma, på arbetsplatsen, i vårt umgänge och på fritiden. I samhällssfären använder vi ett standardspråk för samtal om utbildning, sjukvård, teknik, offentliga angelägenheter, om kulturliv och näringsliv. Inom den globala sfären är engelskan dominerande och rör områden som medicin, teknik, vetenskap, internationell politik, populärkultur och kommersiell verksamhet.
Teleman och Westman pekar på att svenskan förlorar mark i förhållande till engelskan, i takt med europeiseringen och globaliseringen. Artikelförfattarna väcker också frågan om vad som sker om vissa discipliner helt övergår till att bli engelskspråkiga. ”Vad betyder det för sjukvården om den skiljs från den medicinska vetenskapen av en språklig järnridå?”
Ett scenario där samhällsdebatten i ökad utsträckning förs på ett främmande språk innebär att många medborgare inte kan delta.
Att värna om det svenska språket är viktigt också ur ett kulturperspektiv. Kulturer hålls ofta ihop av ett gemensamt språk som bär upp det
3 Språkvård 2/97, Ulf Teleman, Margareta Westman.
26
Kulturperspektiv
offentliga samtalet. Likriktning hotar i spåren av ökad kommersialisering inom film, TV och video m.m.
Jag har valt att redovisa ovanstående resonemang därför att det tydliggör sambandet mellan språket, demokratin och det tryckta ordet. Med det scenario som Ulf Teleman och Margareta Westman skisserar blir boken, tidskrifterna och tidningarna nödvändiga som bärare av det gemensamma kulturarvet och en förutsättning för vår demokrati.
1.4 Boken i ett framtidsperspektiv
Det stora felet med de nya böckerna är att de hindrar oss att läsa de gamla.
J. Joubert
Möjligheten att lagra information i yttre medier har, med teknikens hjälp, accelererat under det senaste århundradet, skriver Peter Gärdenfors i sin uppsats Media och berättande (se bilaga 2). Det tryckta ordet, i form av böcker, tidskrifter och tidningar, har blivit var mans egendom. Med fotografiet fick vi ett effektivt sätt att bevara synintryck. Filmen firar 100-årsjubileum. Under det senaste decenniet har de elektroniska medierna använts i allt större utsträckning för lagring av olika typer av information.
De allra första yttre lagringsformerna är bilder. De äldsta bevarade är grottmålningar som är ca 40 000 år gamla. Skriftspråket uppstod för ungefär 5 000 år sedan. Men först med Gutenbergs uppfinning av tryckpressen på 1400-talet blev lagrad information mer allmänt tillgänglig. I människosläktets historia är denna tidsperiod inte mer än ett andetag. Följande tabell ger en grov uppskattning av de olika sätten att lagra kunskap utanför våra egna huvuden.4
4 Källa: P. Gärdenfors, Media och berättande, 1997.
Kulturperspektiv 27
Mediernas ålder
5
Mimande, dans 1 500 000 år Talat språk 300 000 år Bilder 40 000 år Skrift 5 000 år Tryckta böcker 500 år Fotografi 150 år Inspelat ljud 100 år Tecknad serie 100 år Film 100 år Datorer 50 år TV 50 år Multimedia 10 år
Kommer boken att överleva? Kommer framtidens barn att ens behöva lära sig att läsa? Kanske räcker det att kunna hantera kunskapsmaskiner? Alldeles säkert kommer dock den skrivna texten att finnas kvar, även om den allt oftare kommer att kompletteras med andra medier, framhåller Gärdenfors. Den främsta anledningen är att text i många sammanhang är en kompakt och
effektiv kod. Vi läser snabbare
än vi lyssnar.
Förmågan att tolka är i hög grad beroende av vilka mönster vi är beredda att se och höra. Vi kan
lära oss att se nya mönster och på detta
sätt förfina vår tolkningsförmåga. Detta är inget man får gratis, utan kräver stor möda, goda exempel och god handledning. Informationssamhället gör det lätt att få tag i fakta
− om man vet var man skall leta
− och vi behöver därför inte hålla alla detaljer i minnet, menar Gärdenfors.
Läsning tvingar oss att använda fantasin, vi bygger upp en bild av det vi läser. Den mänskliga hjärnan är inte en videobandspelare som passivt kopierar den information som matas in. Hjärnan är aktiv, söker mönster på olika nivåer, filtrerar bort det som är irrelevant och
skapar
på så sätt sin egen information. Vi kan inte ta till oss något utan att tolka det.
5 De första tidsuppskattningarna är mycket grova.
28
Kulturperspektiv
Bokläsandet är den nyttigaste av alla kulturyttringar. Andra och nyare media som film och television kan vara bra, men de måste hämta sin näring från böckerna. Detta skall man inte glömma, utan fortsätta att stödja boken och allt som har med böcker att göra.
Harry Martinson (tal vid Karlshamns Stadsbiblioteks hundraårsjubileum den 14 januari 1963)
En utgångspunkt för denna utredning är att boken och kulturtidskriften har betydelse för de av riksdagen år 1996 antagna kulturpolitiska målen. Dessa är:
1. att värna yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alla att
använda den,
2. att verka för att alla får möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till
kulturupplevelser samt till eget skapande,
3. att främja kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet och
därigenom motverka kommersialismens negativa verkningar,
4. att ge kulturen förutsättningar att vara en dynamisk, utmanande och
obunden kraft i samhället,
5. att bevara och bruka kulturarvet,
6. att främja bildningssträvanden och
7. att främja internationellt kulturutbyte och möten mellan olika kultu-
rer inom landet.
Boken och kulturtidskriften har en mycket viktig roll i arbetet med att uppfylla de kulturpolitiska målen, inte minst dem som berör demokratifrågor. En av motiveringarna till tidskriftsstödet är bl.a. tidskriftens stora betydelse för den allmänna debatten i kulturella, sociala och politiska frågor och därmed för den demokratiska processen i landet. Det statliga utgivningsstödet för böcker har till syfte att
främja
kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet och därigenom motverka kommersialismens negativa verkningar, medan bibliotekens
och skolornas läsfrämjande insatser handlar om
att värna yttrande
friheten och skapa reella förutsättningar för alla att använda den och att främja bildningssträvanden. Ur demokratisk synvinkel är boken och
kulturtidskriften idealiska som medel
att verka för att alla får möjlighet
till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser, och litteraturen
utgör också en del av det kulturarv vi skall
bevara och bruka.
SOU 1997:141 29
2 Boken och läsarna
2.1 Bakgrund
Det sägs ofta att svenskarna är ett läsande folk. Vi läser skönlitteratur, dagstidningar, tidskrifter, skolböcker, instruktioner och facklitteratur, kataloger, reklam m.m.. Vi läser också när vi använder andra medier än de rent litterära
− till exempel då vi tittar på textade TV-program och när vi sitter framför datorn och ”chattar” på nätet. Till och med på våra mjölkpaket trycks texter om de mest skiftande ämnen. Vi omges av det skrivna ordet under hela vår vakna tid.
Hela 59 % av svenskarna mellan 9
− 79 år läste böcker varje vecka
1996. 40 % läste varje dag.1 Bokläsningen kom på fjärde plats när det gäller hur stor del av befolkningen som använde olika massmedier under en genomsnittlig dag. Som en jämförelse såg 84 % på TV, 81 % hörde på radio, 71 % läste en morgontidning och 13 % använde en persondator.2
1 I undersökningen ingick läsning av läxböcker, men däremot inte användning av
lexikon, kokböcker eller högläsning för barn.
2 Källa: Mediebarometern 1996.
30
Boken och läsarna
Diagram 2:1. Andel av befolkningen mellan 9
− 79 år som använde
olika massmedier en genomsnittlig dag 1996 (%)
Television
Morgontidning
CD/grammofonskiva
Special-/facktidskrift
Text-TV
Video
Bio
          
Television
Morgontidning
CD/grammofonskiva
Special-/facktidskrift
Text-TV
Video
Bio
Statistiken när det gäller läsvanor är förhållandevis omfattande. Statens kulturråd ger ut
Kulturbarometern i detalj: Tema litteratur och
bibliotek som i siffror visar befolkningens litteratur- och biblioteks-
vanor. Data samlas in genom telefonintervjuer med slumpmässigt utvalda personer. Den senast publicerade undersökningen gjordes 1994/95 och omfattade 2 000 personer. En liknande undersökning gjordes år 1988/89.
Nordicom (Nordiskt Informationscenter för Medie- och Kommunikationsforskning) publicerar
Mediebarometern, som är en årlig räck-
viddsundersökning som avser att belysa hur stor andel av den svenska befolkningen som en genomsnittlig dag under respektive år tagit del av olika medier. Nordicom har knutit ett vetenskapligt råd till undersökningen Mediebarometern. Kulturdepartementet har anslagit medel motsvarande 30 % av kostnaden för Mediebarometern.
Mediebarometerns statistik från 1995 har analyserats och kommenterats av medieforskaren Yngve Lindung i rapporten
Tidningen och
boken i det nya medielandskapet, utgiven i Nordicoms serie Medie-
notiser. Där presenteras utförliga analyser av aktuell mediestatistik och rapporter om medieutvecklingen ur olika perspektiv.
Barnbarometern 95/96: 3
− 8-åringars kultur- och medievanor av
Leni Filipson är en rapport som publiceras av Mediamätning i Skandinavien (MMS AB), med ekonomiskt stöd från Statens kulturråd. MMS
Boken och läsarna 31
AB genomför marknads- och publikundersökningar inom medieområdet. I projektet Småbarnens Kultur- och Mediebarometer har man följt 3
− 8-åringars massmedie- och kulturanvändning sedan 1984 i en serie på fem mätningar där den näst senaste rapporten utgavs 1992.
På uppdrag av Svenska Förläggareföreningen och Svenska Bokhandlareföreningen utförde
SIFO i april 1997 en intervjuundersökning
med syfte att kartlägga allmänhetens kunskaper och uppfattningar om den årliga stora bokrean samt allmänhetens bokläsningsvanor. Resultaten publicerades i rapporten ”Kartläggning av konsumenternas åsikter och kunskaper om den stora bokrean”.
2.2 Mediakonsumtion
Totalt använde svenskar i åldern 9
− 79 år olika medier i 350 minuter, eller nästan 6 timmar under en genomsnittlig dag 1996, enligt Mediebarometern. Av denna tid användes 37 % till att lyssna på radio och 28 % till att se på TV. Bokläsning kom på tredje plats med 7 % av medietiden, följt av CD/grammofonskiva och morgontidning på 6 %.3
3 Mediebarometern 1996.
32
Boken och läsarna
Diagram 2:2. Mediedagen. Procentuell andel av den bruttotid som befolkningen 9
− 79 år ägnar åt massmedier fördelad på olika medier
R a d io
T e le v isio n
B ö c k e r
M o rg o n tid n in g
CD / g ra mmo fo n sk iv a
V e c k o -/ må n a d stid n in g
K a sse ttb a n d
V id e o
S p e c ia l-/ fa c k tid sk rift
K v ä llstid n in g
P e rso n d a to r
T e xt-T V
0 5 10 15 20 25 30 35 40
R a d io
T e le v isio n
B ö c k e r
M o rg o n tid n in g
CD / g ra mmo fo n sk iv a
V e c k o -/ må n a d stid n in g
K a sse ttb a n d
V id e o
S p e c ia l-/ fa c k tid sk rift
K v ä llstid n in g
P e rso n d a to r
T e xt-T V
Källa Mediebarometern 1996.
Undersökningen tog dock inte hänsyn till hur aktiv läsaren/lyssnaren/tittaren var eller om man tog del av flera medier samtidigt. Om t.ex. radion stod på när man läste morgontidningen, räknades både radiolyssnandet och tidningsläsningen. En annan förklaring till TV:ns och radions stora dominans ges av medieforskaren Yngve Lindung i
Tidningen och boken i det nya medielandskapet.
Lindung delar in massmedierna i tre grupper: litterära, auditiva och visuella. De två sistnämnda medierna ”kräver mindre uppmärksamhet och engagemang än läsningen. De är mer lättkonsumerade. Läsmediet måste vi däremot koncentrerat hålla igång av egen kraft samtidigt som läsning förutsätter en mödosamt uppövad och underhållen förmåga för att den ska vara nöjsam och effektiv.” Lindung menar att det i befolkningen finns många i alla åldersgrupper som inte är bra på att
Boken och läsarna 33
läsa eller har lässvårigheter (utan motsvarighet i ’tittar- eller lyssnarsvårigheter’). Denna del av befolkningen läser därför inte några längre stunder och ger sig inte i kast med långa texter som t.ex. i böcker. Detta gäller särskilt texter som på det ena eller andra sättet kräver kvalificerad läsförmåga, enligt Lindung.4
Boklästid
I genomsnitt läser vi 22 minuter dagligen, enligt Mediebarometern. Denna tid varierar dock starkt mellan olika grupper. Det finns ett tydligt samband mellan utbildning och bokläsning. Lågutbildade5 läser böcker genomsnittligt kortast tid per dag, 15 minuter, medan mellanutbildade läser 23 minuter och högutbildade 28 minuter under en genomsnittlig dag. Förhållandet är det omvända när det gäller TVtittande och radiolyssnande. Lågutbildade ser på TV 116 minuter och hör på radio 162 minuter, mellanutbildade ser på TV 95 minuter och hör på radio 153 minuter, medan högutbildade ser 73 minuter på TV och hör på radio 100 minuter under en genomsnittlig dag.
4 Lindung
Tidningen och boken i det nya medielandskapet, statistik från
Mediebarometern, analyser och kommentarer från medieforskare.5 Till lågutbildade räknas personer med förgymnasial utbildning; grundskola, folkskola m.m. Mellanutbildade kallas de med gymnasieutbildning medan personer med högskoleutbildning definieras som högutbildade.
Tabell 2:1. Befolkningens medietid
− minuter per dag 1996
Totalt
Kön
Ålder Utbildning
Män Kvinnor 9-14 15-24 25-44 45-64 65-79 låg mellan hög
Radio
131 124 149
34 101 148 147
153 162 153 100
Kassettband
10 10 10
9 17 11 7
7
8 11
9
CD/grammofonskiva
21 21 20
19 56 26 10
3 11 30 22
Television
97 100 95
94 89 86 95
136 116 95 73
Text-TV
3
4
1
2
3
3 2
2
2
3
3
Video
12 12 11
25 24 10 7
5
8 13
9
Persondator
8 11
5
7 11
8 8
1
3
8 13
Morgontidning
21 22 21
4 13 17 25
38 23 20 27
Kvällstidning
7
8
6
3
6
7 9
8
8 10
6
Vecko-/månadstidning
10
7 14
9
8
6 10
24 14
8
8
Special-/facktidskrift
8 10
7
2
7
8 12
7
7
8 14
Böcker
22 17 26
27 40 18 19
19 15 23 28
Totalt
350 346 365
235 375 348 351
403 377 382 312
Boken och läsarna 35
Kvinnors och mäns bokläsning skiljer sig också åt, liksom yngres och äldres läsvanor. Kvinnor läser mer än män och yngre personer av båda könen läser mer än äldre. Män i åldern 9
− 79 år läser böcker 17 minuter per genomsnittlig dag medan kvinnorna läser 26 minuter. Åldersgruppen 15
− 24 läser mest, 40 minuter per genomsnittlig dag,
följd av 9
− 14-åringar med 27 minuters lästid per genomsnittlig dag.
Övriga tre åldersgrupper, dvs. 25
− 44 år, 45
− 64 år och 65
− 79 år, läser
18
− 19 minuter per dag i genomsnitt, enligt Mediebarometern.
Diagram 2:3. Bokläsning minuter per dag
Källa: Mediebarometern 1996.
Undersökningen visar att de som läser mer än genomsnittet är kvinnor, personer i åldersgruppen 9
− 24 år, högutbildade, tjänstemän,
akademiker och studerande.
Totalt
Kvinnor
15-24 år
45-64 år
låg utbildn
hög utbildn.
        
Totalt
Kvinnor
15-24 år
45-64 år
låg utbildn
hög utbildn.
36
Boken och läsarna
Läsinriktning
Underhållningslitteraturen dominerar stort, oavsett vilken läsargrupp som undersöks. Hos de högutbildade finns inte en mer utbredd läsning av eller smak för kvalitetsböcker jämfört med läsare i övriga utbildningsgrupper. De låg- och högutbildade läsarna har samma profilvärden. Skiljelinjen i smak och läsval går alltså inte
mellan olika so-
ciala skikt utan skär
genom populationen av läsare i samtliga grupper.
6
Kulturbarometern definierar skillnaden mellan underhållningslitteratur och kvalitetslitteratur på följande sätt: ”Kvalitetslitteratur inkluderar dels s.k. klassiker, dels böcker av stort litterärt värde, dvs. böcker av författare som biograferats eller nämnts i normgivande litteraturhandböcker och sådana som uppmärksammats eller fått sådan dagspresskritik att deras verk ansetts böra föras till denna kategori. Underhållningslitteratur är den litteratur som inte hör till kvalitetslitteraturen enligt ovanstående definition.” 7
Kulturbarometerns undersökning visar att drygt hälften av de tillfrågade kunde uppge namnet på en favoritförfattare. Omkring en tredjedel nämnde då en kvalitetsförfattare. 54 % av de tillfrågade hade en favoritförfattare vid undersökningstillfället 1994/95 jämfört med 47 % år 1988/89. 27 % (25 % 1988/89) nämnde en kvalitetsförfattare som sin favorit. 24 % av de tillfrågade nämnde en underhållningsförfattare som sin favorit, jämfört med 25 % 1988/89. De intervjuade föredrog i något större utsträckning svenska författare framför anglosaxiska. 32 % (25 % 1988/89) nämnde en svensk författare som sin favorit, medan 20 % angav en anglosaxisk författare, en minskning med 1 % sedan 1988/89. Mycket få författare från andra språkområden angavs.
6 Lindung
Tidningen och boken i det nya medielandskapet, statistik från
Mediebarometern, analyser och kommentarer av medieforskare.7 Definition ur Kulturbarometern i detalj: Tema litteratur och bibliotek, PUB informerar 1990:IV. PUB och Statens kulturråd.
Boken och läsarna 37
Tabell 2:2. Andel svenskar 9
− 79 år som uppgivit en favoritförfattare
(%)
Andel som uppgett
1988/89
1994/95
Favoritförfattare
47
54
”Kvalitetsförfattare”
25
27
Underhållningsförfattare
25
24
Svensk författare
25
32
Anglosaxisk författare
21
20
Källa: Kulturbarometern i detalj: Tema litteratur och bibliotek 1997:1.
Dagens favoritförfattare enligt Kulturbarometern är följande:
Tabell 2:3. Mest omnämnda favoritförfattare i rangordning
− svenska
och utländska
(Minst 10 har uppgett samma författare)
Svenska författare Utländska författare
1. Jan Guillou
1. Sidney Sheldon
2. Marianne Fredriksson
2. Stephen King
3. Astrid Lindgren
3. Agatha Christie
4. Vilhelm Moberg
4. Danielle Steele
5. Per Anders Fogelström
5. Alistair MacLean
6. Selma Lagerlöf
6. J.R.R. Tolkien
7. August Strindberg
7. Jean M. Auel
8. Moa Martinsson
8. Ernest Hemingway
9. Ivar Lo-Johansson 10. Bernard Nord 11. Kerstin Ekman 12. Sven-Edvin Salje 13. Lars Widding 14. Anders Jacobsson/Sören Olsson
Källa: Kulturbarometern i detalj: Tema litteratur och bibliotek 1997:1
.
I motsvarande undersökning år 1988/89 var de främsta favoritförfattarna Vilhelm Moberg, Astrid Lindgren, Sidney Sheldon och Stephen King. De dominerade helt och fick ungefär lika många röster. Av övriga författare nämndes Per Anders Fogelström och Lars Widding.
38
Boken och läsarna
Författare av spänningslitteratur fick flest röster, medan de som skrev moderna underhållningsromaner med kärlek och romantik bara fick en fjärdedel så många röster.
2.3 Barns och ungdomars läsning
Barn i åldern 3
− 8 år
Barn i åldern 3
− 8 år ägnar 174 minuter per dag åt medier, dvs. nästan 3 timmar, enligt Barnbarometern. Av denna tid tar TV:n ojämförligt störst del, 91 minuter. Video kommer på andra plats med 18 minuter och böcker på tredje plats med 17 minuter.8
Diagram 2:4. Andel barn 3 − 8 år som ”läser” böcker varje dag
Källa: Barnbarometern 95/96.
8 Källa:Barnbarometern 95/96.
         
    
Boken och läsarna 39
Diagram 2:5. Lästid i minuter barn 3
− 8 år 1984 och 1995/96
Källa: Barnbarometern 95/96.
Småbarnen 3
− 8 år var, tillsammans med skolbarnen 9
− 14 år de flitigaste biblioteksbesökarna, enligt Barnbarometern. Hela 93 % av barnen hade varit på bibliotek under senaste året, 89 % det senaste halvåret och 67 % under senaste månaden.9 När det gäller biblioteks besöken är siffrorna relativt stabila jämfört med tidigare undersökningar. 73 % av barnen hade 1995/96 daglig kontakt med böcker, dvs. de läste själva, bläddrade i en bok eller lyssnade på någon som läste för dem. Andelen barn som hade daglig kontakt med böcker har dock minskat under en tioårsperiod. År 1984 hade 85 % av barnen i åldern 3
− 8 år daglig kontakt med böcker.10
9 Källa: Barnbarometern 95/96.10 Källa: Barnbarometern 95/96.
       
pojkar flickor låg utb medelutb högutb storstad mellanort mindre ort
1984
1995/96
40
Boken och läsarna
Barnbarometern visar att
föräldrarnas utbildningsnivå är en
betydelsefull faktor när det gäller barnens kontakt med böcker
. Bland
barn till högutbildade hade 86 % daglig kontakt med böcker 1995/96 (88 % år 1984), för barn till mellanutbildade var siffran 71 % (83 % år 1984), och bland barn till lågutbildade hade endast 59 % daglig kontakt med böcker (80 % år 1984). Sett över en tioårsperiod är utvecklingen förhållandevis stabil utom för gruppen barn till lågutbildade föräldrar. För denna grupp barn har andelen som har daglig kontakt med böcker minskat med drygt 20 procentenheter.11
När det gäller lästiden för hela gruppen barn i åldern 3
− 8 år uppgick den till 17 minuter i genomsnitt per dag år 1995/96. Detta är en sänkning med 15 minuter jämfört med år 1984. När det gäller lästiden i för hållande till föräldrarnas utbildningsnivå fanns ingen skillnad mellan grupperna. Högutbildades barn ”läste” i 17 minuter (35 min. år 1984), mellanutbildades barn 18 minuter (30 min. år 1984) och lågutbildades barn 16 minuter per dag (28 min. år 1984).12
Undersökningen 1995/96 visar att högutbildades barn i åldern 3 − 8 år hade kontakt med böcker dagligen i nästan lika hög grad som år 1984, men att lästiden hade
halverats! För gruppen barn till mellan-
utbildade föräldrar märks en kraftig minskning, både när det gäller daglig kontakt med böcker och själva lästiden. Detta gäller i ännu högre grad för gruppen barn till lågutbildade föräldrar. I denna grupp hade såväl andelen barn med daglig kontakt med böcker som lästiden minskat kraftigt.
Enligt medieforskaren Yngve Lindung var nedgången i småbarnens läsande påtaglig redan i början av 1990-talet: Läsandet har successivt och påtagligt minskat både vad gäller andelen nyttjare och lästid under de senaste 25 åren. I första hand gäller nedgången barn till lågutbildade föräldrar. Lindung menar att nedgången är mer påtaglig på mindre orter och något mer bland barn med tillgång till satellit-TV än bland andra barn. Störst andel ‘läsare’ och lästid finns bland barn till högutbildade föräldrar. Föräldrarnas utbildning har betydelse för småbarns kontakter med böcker vilket, enligt Lindung, dock inte nödvändigtvis behöver betyda att barn till lågutbildade läser mindre i skolåldern.13
Sammanfattningsvis kan noteras att tre fjärdedelar av barnen i åldern 3 − 8 år dagligen har kontakt med böcker. Föräldrarnas utbildningsnivå har här stor betydelse. Undersökningen visar att flickor är mer intresserade av böcker än pojkar och att barn i storstadsregionerna ‘läser’ något mer än barn på andra orter. Bland barn som inte har
11 Källa: Barnbarometern 95/96.12 Källa: Barnbarometern 95/96.13 Källa: Lindung Tidningen och boken i det nya medielandskapet.
Boken och läsarna 41
tillgång till satellit-tv är
andelen läsare större men lästiden något
kortare än bland jämnåriga som kan se satellit-TV-kanalerna. 71 % av barnen tittar eller läser i böcker själva en genomsnittlig dag medan andelen barn som man läser högt för är 60 %. Flickor ‘läser’ själva i något större utsträckning än pojkar medan pojkarna något oftare har någon som läser för dem.
Bokläsandet bland de yngsta minskade kontinuerligt under 1980talet och i början på 1990-talet. I dag synes nedgången stannat av och dagens siffror över andelen barn mellan 3
− 8 år med daglig kontakt med böcker ligger i nivå med siffrorna år 1992. Lästiden har däremot fortsatt att minska under 1990-talet i de flesta grupper. Bland barn till lågutbildade föräldrar har det skett en minskning både av andelen läsare och av lästidens längd medan andelen läsare bland barn till högutbildade föräldrar ökat medan lästiden minskat drastiskt.14
Barn och ungdomar i åldern 9 − 14 år
Barn och ungdomar mellan 9
− 14 år ägnade 235 minuter, dvs. nästan 4 timmar, åt massmedier en genomsnittlig dag år 1996. 94 minuter, eller 40 %, av den tiden såg de på TV, 33 minuter (14 %) hörde de på radio. 27 minuter (11 %) tittade de på video och i lika hög grad läste de böcker.
Även
andelen av 9
− 14 åringarna som läst en bok den senaste veckan har minskat under 1990-talet, enligt Kulturbarometern. Från 85 % år 1988/89 till 77 % år 1994/95. Andelen 9
− 14-åringar som inte alls läst det senaste året har under samma tid ökat från 1 % till 4 %.15
14 Källa: Barnbarometern.15 Källa: Kulturbarometern i detalj: Tema litteratur och bibliotek 1997:1.
42
Boken och läsarna
Diagram 2:6. Massmediekonsumtion 1996 barn och unga 9
− 14 år
1996 % av 235 minuter
Undersökningen visar att andelen barn
som läser varje dag minskar.
År 1995 var andelen 74 % och 1996 var den 69 %. Den genomsnittliga lästiden har minskat från 51 minuter per dag 1995 till 41 minuter 1996.16
Vid en granskning av vad barnen i denna åldersgrupp läst per år finner man att det i första hand är barn- och ungdomsböcker, (86 %), i andra hand skolböcker, (68 %) och i tredje hand skönlitteratur för vuxna (67 %) och seriealbum (66 %).17
16 Källa: Mediebarometern 1996.17 Källa: Kulturbarometern i detalj: Tema litteratur och bibliotek 1997:1.
T e l e v i s i o n
R a d i o
B ö c k e r
V i d e o
C D /s k iv o r
K a s s e t tb a n d
V e c k o -/ m å n a d s t id s k r if t
P e r s o n d a t o r
S p e c i a l- /f a c k t id s k r if t
K v ä l l s ti d n i n g
T e x t T V
               
T e l e v i s i o n
R a d i o
B ö c k e r
V i d e o
C D /s k iv o r
K a s s e t tb a n d
V e c k o -/ m å n a d s t id s k r if t
P e r s o n d a t o r
S p e c i a l- /f a c k t id s k r if t
K v ä l l s ti d n i n g
T e x t T V
Boken och läsarna 43
Skolbarn i åldern 9
− 14 år läser ofta böcker på biblioteket. De undersökningar som gjorts visar att även om barnen minskat sina bibliotekslån så är det ändå nästan fyra av fem som lånar böcker på biblioteket, en klart större andel än i någon annan åldersgrupp.18
Ungdomar i åldern 15 − 24 år
Ungdomar i åldern 15
− 24 år ägnade 375 minuter, eller över 6 timmar, åt mediekonsumtion en genomsnittlig dag år 1996. Radiolyssnande stod för 26 % (98 min.), TV-tittande för 24 % (90 min.), CD/grammofonskiva för 14 % (53 min.) och bokläsning för 11 % (40 min.). Ungdomar i åldern 15
− 24 var den åldersgrupp som läste mest.19
Läsningen har emellertid minskat sedan 1995 även i denna grupp. Detta gäller både andelen som läser varje dag och den genomsnittliga lästiden. År 1996 läste 53 % varje dag och deras genomsnittliga lästid var 74 minuter. År 1995 läste 56 % varje dag och den genomsnittliga lästiden var 89 minuter.20
Även sett i ett längre perspektiv har läsningen minskat. År 1988/89 läste 61 % böcker en genomsnittlig vecka, jämfört med 54 % 1994/95. De i denna åldersgrupp som inte alls läste böcker var 10 % 1988/89 jämfört med 12 % 1994/95.
2.4 Vuxna läsare
Enligt Kulturbarometern återfinns den största andelen mycket litteraturintresserade bland pensionärer. Intresset för litteratur har ökat särskilt i denna grupp. En genomsnittlig vecka 1988/89 hade 35 % av pensionärerna läst i en bok, medan siffran för 1994/95 var 42 %. De pensionärer som inte alls läste minskade från 46 % år 1988/89 till 29 % år 1994/95.21
Vuxna kvinnors intresse för litteratur är betydligt större än männens. En knapp tredjedel (28 %) av männen uppger att de har mycket stort eller måttligt intresse. Motsvarande siffra för kvinnor är 46 %. Andelen män som har ganska litet eller mycket litet intresse ligger också i storleksordningen en tredjedel (37 %). Andelen kvinnor med litet intresse för böcker är en femtedel (20 %).
18 Källa: Kulturbarometern i detalj: Tema litteratur och bibliotek 1997:1.19 Källa: Mediebarometern 1996.20 Källa: Mediebarometern 1996.21 Källa: Kulturbarometern i detalj: Tema litteratur och bibliotek 1997:1.
44
Boken och läsarna
Det finns ett
samband mellan litteraturintresse, läsvanor och
utbildning. Skillnaden mellan hög- och lågutbildade framträder särskilt
markant om fokus ställs in på andelen som
inte läser böcker. Det finns
en betydligt större andel ickeläsare bland lågutbildade än bland högutbildade. Detta gäller oavsett kön, men skillnaden är särskilt stor bland äldre män.22 47 % av männen över 45 år med enbart grundskola hade inte läst någon bok under de senaste 12 månaderna år 1994/95. Motsvarande grupp kvinnor var 31 %. Andelen män över 45 år med högskoleutbildning som inte läst någon bok var 2 % och 0 % för kvinnor i motsvarande grupp.
Enligt Kulturbarometern är intresset för litteratur i första hand beroende av utbildning och i andra hand av kön. Detta konstaterades i samband med de läsundersökningar som gjordes år 1990. Även iakttagelsen att det bland pensionärer fanns många ointresserade gjordes. Högutbildade och kvinnor var de mest läsintresserade.23 I Kulturbarometern 1997 drar man samma slutsatser: ”Typexempel på flitiga bokläsare är flickor på mellanstadiet, högskolestuderande samt välutbildade kvinnor. Typexemplet på en person som inte alls läser böcker är en lågutbildad, manlig pensionär bosatt på landsbygden”.24
Tabell 2:4. Litteraturintresset år 1988/89 och 1994/95 hos samtliga åldersgrupper och mellan män och kvinnor år 1994/95
Läsintresset
1988/89 Samtliga %
1994/95 Samtliga %
1994/95 Kvinnor %
1994/95 Män %
Mycket eller ganska stort intresse 33 37 46 28 Måttligt 30 34 34 35 Mycket eller ganska litet intresse 37 28 20 37
Källa: Kulturbarometern i detalj: Tema litteratur och bibliotek 1997:1.
Enligt Mediebarometern har
andelen dagliga bokläsare under 45 år
minskat mellan 1995 och 1996. I gruppen 25 − 44 år gick t.ex. andelen dagliga läsare ner från 41 % till 33 %. Sett över en tioårsperiod har
22 Källa: Kulturbarometern i detalj: Tema litteratur och bibliotek 1997:1.23 Källa: Kulturbarometern i detalj: Tema litteratur och bibliotek 1997:1.24 Källa: Kulturbarometern i detalj: Tema litteratur och bibliotek 1997:1.
Boken och läsarna 45
andelen bokläsande ökat i åldrarna över 45 år och hållit sig i stort sett konstant i gruppen 25
− 44 år.
Tabell 2:5. Andelen dagliga läsare i olika åldersgrupper 1986, 1995 och 1996.
År
25-44 år
%
45-64 år
%
65-79år
%
1986
32%
27%
21%
1995
41%
35%
32%
1996
33%
35%
32%
Källa: Mediebarometern 1996. Nordicom.
När det gäller
läsningen under en genomsnittlig vecka 1996 var det,
enligt Mediebarometern 59 % av befolkningen mellan 9
− 79 år som läst
i en bok, vilket innebär en minskning från 64 % året före.
De undersökningar som Kulturbarometern genomfört visar att fler läste böcker år 1994/95 än vid undersökningstillfället 1988/89. 54 % hade läst i en bok den senaste veckan, jämfört med 49 % år 1988/89. Andelen som inte läst någon bok det senaste året har minskat. Från 26 % 1988/89 till 17 %. 1994/95.
För befolkningen som helhet har antalet icke-läsare minskat sedan 1970-talet. De vana läsarnas antal var länge relativt konstant, men har ökat kraftigt under 1990-talet.
46
Boken och läsarna
Tabell 2:6. Andel vuxna 16-7425 år som under en 12-månadersperiod varje vecka läst respektive inte alls läst böcker. Sammanställning av olika undersökningar.
1976 SCB %
1982/83 SCB %
1990/91 SCB %
1994/95 SIFO %
1996 Gallup* %
1997 SIFO %
Andel som läser varje vecka
39 40 39 50 56 49
Andel som inte läser alls
23 18 19 19
−
15
Andel av män som läser varje vecka
36 35 31 43 49 43
Andel män som inte läser alls
25 22 24 25
−
18
Andel kvinnor som läser varje vecka
41 46 46 57 62 55
Andel kvinnor som inte läser alls
22 15 13 14
−
13
Bearbetning: Svenska Bokhandlareföreningen.
m¥¤©¥¢¡²¯¥´¥²® QYYVN
De höga siffrorna från Mediebarometern år 1996 förklaras av att även läsning av skolböcker ingår i undersökningen. Samtliga undersökningar visar att mäns och kvinnors läsvanor skiljer sig åt. Andelen män som inte alls läser böcker har länge varit förhållandevis hög. De läsvana männens andel minskade med 15 % från år 1976 till år 1991. Nu förefaller trenden ha vänt. Antalet kvinnor som läser böcker varje vecka har stadigt ökat samtidigt som icke-läsarna bland kvinnorna nära nog halverats sedan mitten av 1970-talet.
Lästiden har hållit sig relativt stabil de senaste tio åren
− omkring 1 timme per genomsnittlig dag. År 1996 var lästiden i genomsnitt 56 minuter per dag bland bokläsarna, en minskning från 64 minuter 1995. Det är värt att notera att över en tioårsperiod minskade antalet minuter man läste i åldersgruppen 25
− 44 år. Den genomsnittliga lästiden för denna åldersgrupp uppgick år 1986 till 71 minuter och år 1996 till 54 minuter.
25 I SIFO 1994/95 och Gallup 1996 avses 16
−
79 år.
Boken och läsarna 47
Tabell 2:7. Lästid bland bokläsare 9
− 79 år en genomsnittlig dag 1986
−
1996 (minuter)
År
Totalt
Män Kvinnor 25-44 år
1986
68
68
69
71
1988
65
63
67
68
1990
59
57
62
59
1992
53
48
57
54
1994
63
61
65
61
1995
64
59
68
60
1996
56
52
59
54
Källa: Mediebarometern 1996. Nordicom.
2.4.1 Poesi eller fakta
− vad läser vi?
Skönlitteratur
Underhållningsromaner dominerar när man frågar efter senast lästa bok. Spänning är mer populärt än romantik. Författarna är oftast svenska eller anglosaxiska. 1994/95 hade 37 % en underhållningsroman som senast lästa bok. 13 % hade senast läst en bok av en s.k. kvalitetsförfattare. Motsvarande siffror för 1988/89 var 31 % och 12 %. De typiska läsarna av kvalitetslitteratur är gymnasiestuderande eller högskolestuderande (med en viss överrepresentation av kvinnor) samt välutbildade kvinnor över medelåldern bosatta i storstad. Typiska läsare av underhållningslitteratur är kvinnor i åldern 15
− 45 år, deltidsarbetande, studerande eller icke förvärvsarbetande, ofta med hemmavarande barn.26
Kulturbarometerns undersökning visar att poesiläsningen ökat kraftigt sedan 1988/89. 19 % av svenskarna mellan 9 − 79 år hade läst en poesibok under de senaste 12 månaderna 1994/95, jämfört med 10 % 1988/89. Läsningen hade ökat i alla grupper sedan 1988/89. Bland skolbarn 9
− 14 år var det 15 % som läst poesi under den senaste 12månadersperioden 1994/95, jämfört med 5 % år 1988/89. De som i första hand läste poesi var dock högutbildade. Av dem hade 34 % läst poesi 1994/95, jämfört med endast 15 % år 1988/89. För mellanutbildade var siffran 18 % (12 % 1988/89) och för lågutbildade 9 % år (7 % 1988/89). Kvinnor är överrepresenterade som poesiläsare. 25 %
26 Kulturbarometern i detalj: Tema litteratur och bibliotek 1997:1.
48
Boken och läsarna
av kvinnorna hade läst poesi 1994/95 jämfört med 13 % 1988/89. För män var siffran 12 % 1994/95, en ökning från 7 % under samma tid.27
Fackböcker
Jämfört med år 1988/89 har antalet fackbokläsare ökat markant och i dag är andelen läsare av facklitteratur lika stor som andelen läsare av skönlitteratur. År 1988/89 hade 54 % av befolkningen läst någon fackbok under det senaste året jämfört med 70 % år 1994/95. De flesta som över huvud taget läser böcker läser både skön- och facklitteratur. Gruppen kvinnliga studerande, ungdomar och välutbildade kvinnor är särskilt framträdande bland dem som kombinerar skönlitteratur och facklitteratur. Bokläsare som enbart läser skönlitteratur är överrepresenterade bland lågutbildade kvinnliga pensionärer medan typexemplet på ensidiga läsare av fackböcker utöver läxböcker är pojkar i 10 − 12-årsåldern.28
När det gäller läsning av barn- och ungdomsböcker har den ökat totalt sett. Av hela befolkningen var det 23 % som läste barn- och ungdomsböcker år 1988/89. Denna andel var 31 % år 1994/95.29
2.4.2 Låna, köpa, få ...
Det är lika vanligt att man lånar som att man köper de böcker man läser. De flesta bokläsarna, eller 62 %, som 1994/95 under de senaste 12 månaderna hade läst en bok hade lånat den. Lika många, 62 %, hade köpt den själva. 57 % läste en bok som redan fanns hemma och 46 % hade fått boken i gåva. För sex år sedan var det något vanligare att man lånade boken.
27Kulturbarometern i detalj: Tema litteratur och bibliotek 1997:1.28Kulturbarometern i detalj: Tema litteratur och bibliotek 1997:1.29 Kulturbarometern i detalj: Tema litteratur och bibliotek 1997:1.
Boken och läsarna 49
Tabell 2:8. Tillgång till böcker 1988/89 och 1994/95. Andel av befolkningen (%) som under det senaste året läst bok som lånats, köpts, erhållits som gåva eller redan funnits hemma
(Summerar ej till 100)
Införskaffande
1988/89
%
1994/95
%
Lånats
55
62
Köpts
51
62
Erhållits som gåva
37
46
Redan funnits i hemmet
41
57
Källa: Kulturbarometern i detalj: Tema litteratur och bibliotek 1997:1.
SIFO-undersökningen 1997 kompletterar Kulturbarometern 1994/95 och bekräftar bilden att bokläsarna både lånar och köper sina böcker. Enligt SIFO:s undersökning lånar 57 % av de tillfrågade på bibliotek, medan 36 % lånar från vänner och bekanta. Mer än 72 % av befolkningen i åldern 15
− 24 år är bibliotekskunder.
Läsarna köper i första hand sina böcker i bokhandeln: i samband med den stora bokrean (42 %), till extrapris under året (30 %) eller till ordinarie pris (23 %). Man handlar också i varuhusen: till extrapriser under året (27 %), i samband med bokrean (24 %) eller till ordinarie pris (12 %). Enligt SIFO:s undersökning köper 27 % av bokläsarna (dubbelt så många kvinnor som män) böcker genom bokklubbar. 11 % skaffar sina böcker i antikvariaten.30
Skolbarn i åldern 9 − 14 år var de flitigaste biblioteksbesökarna 1994/95. Mest köpstarka var personer i åldern 25
− 44 år, som lika ofta köpte som lånade böcker. Denna åldersgrupp lånade för övrigt böcker av släkt och vänner i större utsträckning än resten av befolkningen. I åldersgruppen 45
− 64 år fanns fler bokköpare än boklånare. Här återfanns också de flesta bokklubbsköparna. Däremot lånade de mindre på biblioteket. Pensionärer 65
− 79 år läste mindre än andra och både köpte och lånade böcker i mindre utsträckning än andra. De som läste valde ofta en bok som redan fanns hemma. De lånade i något högre grad än de köpte böcker, enligt Kulturbarometern.
Av dem som köpte en bok de senaste 12 månaderna hade 45 % (33 % 1988/89) köpt den i bokhandel, 29 % (23 % 1988/89) per post (bokklubb), 26 % (18 % 1988/89) på varuhus, 7 % (5 % 1988/89) i
30 Källa: SIFO.
50
Boken och läsarna
kiosk, 10 % (4 % 1988/89) på auktion/antikvariat och 2 % genom bokombud.
En knapp tredjedel fick böcker per postorder, dvs. via bokklubbar eller direktförsäljning från förlag, tidningar o.dyl. Försäljningen genom denna försäljningskanal har ökat, vilket även gäller inköp från varuhus och på antikvariat.
2.5 Sammanfattning
Som framgår av ovanstående siffror finns stora skillnader mellan olika människors inställning till böcker och bokläsning. Utbildningsnivån i landet har höjts och fler människor läser böcker men lästiden har ändå minskat, framför allt bland barn och unga. Den tillgängliga statistiken om bokläsning är dock långt ifrån heltäckande och i vissa fall motstridig. Klart är att boken tar betydligt mindre del av vår fritid än TV och radio.
SOU 1997:141 51
3 Författarna
Det är svårt att beräkna antalet yrkesmässigt verksamma författare i Sverige. Många har även andra sysselsättningar. Det blir också allt vanligare att författare både av ekonomiska och konstnärliga skäl arbetar inom flera genrer och medier.
3.1 Sveriges Författarförbund (SFF)
Sveriges Författarförbund är facklig huvudorganisation för de yrkesmässigt verksamma författarna och översättarna inom det allmänlitterära området, dvs. skön-, fack-, och barn- och ungdomslitteratur. 1997 har SFF cirka 2 400 medlemmar, en ökning från 2 100 år 1993. Medlemmarna kan ansluta sig till fyra olika sektioner:
− Fackförfattarsektionen Minerva
− Sektionen för barn- och ungdomslitteratur
− Skönlitterära sektionen
− Översättarsektionen
De flesta yrkesmässigt verksamma skönlitterära, barn- och ungdomslitterära författarna, liksom översättarna, är medlemmar i SFF. Organisationsgraden är inte lika hög bland fackförfattarna, men har ökat under senare år.
3.2 Författarnas inkomster
År 1993 genomförde Författarförbundet en enkätundersökning över medlemmarnas inkomster m.m. För de ca 700 medlemmar som var heltidsförfattare, dvs. som ägnade minst 75 % av sin arbetstid åt litterär verksamhet, var medianinkomsten totalt, dvs. av all slags yrkesverksamhet, 116 000 kronor per år, jämfört med 176 000 för heltidsarbetande totalt sett. För den heltidsarbetande
skönlitterära författaren
var medianinkomsten endast 84 500 kronor.1
1 Författarnas inkomster 1993.
52
Författarna
Undersökningen visade att 55 % av SFF:s medlemmar bodde i Stockholms län. 35 % av medlemmarna betecknade sig som skönlitterära författare, 23 % som fackförfattare, 17 % som översättare, 16 % som litterära mångsysslare och 9 % som barn- och ungdomsförfattare. Bland skönlitterära och facklitterära författare dominerade männen, medan en majoritet av översättarna och barn- och ungdomsförfattarna var kvinnor.
En av undersökningens viktigaste slutsatser var att ju större del av arbetstiden som ägnades åt litterär verksamhet, desto lägre var författarens totala inkomst. Givetvis ökade inkomsterna av
litterär verksamhet
i dessa fall, men denna ökning uppvägde inte tillnärmelsevis minskningen av inkomster från
annan yrkesverksamhet. De författa-
re/översättare som hade andra inkomstkällor än från litterär verksamhet hade högre medianlön än dem som var författare/översättare på heltid.
Undersökningen visade, enligt Författarförbundet, att ett antal barnoch ungdomsförfattare hade höga royaltyinkomster, dvs. deras böcker hade sålts i stora upplagor. Många facklitterära författare visade sig ha relativt goda inkomster från icke-litterär verksamhet. Översättarna fick största delen av sin totala inkomst från litterär verksamhet. Enkäten styrkte antagandet att skönlitterära författare hade svårt att leva på sitt författarskap.
Skatterättsligt är författarna inom det allmänlitterära området att betrakta som egna företagare. De är inte anställda och arbetar inte
−
med undantag för vissa fackförfattare
− på uppdrag av förlag. Författarens ersättning vid bokförsäljning utgår i form av royalty, vilket innebär att ersättningen är relaterad till antalet sålda exemplar. För samtliga medlemmar utgjorde bokroyalties den viktigaste inkomstkällan med 22 %. Översättarhonorar svarade för ca 15 %, liksom biblioteksersättning. Ersättning för medverkan i tidningar och tidskrifter utgjorde 14 % och olika slags framträdanden och skattepliktiga stipendier svarade för 9 respektive 8 %. Radio- och TV-ersättning svarade för 5 %, antologiersättningar för 1 % och övriga litterära inkomster för 10 %.
Författarna 53
Tabell 3:1. Författarnas inkomstkällor 1993
Inkomstkälla
%
Bokroyalties
22
Översättarhonorar
15
Biblioteksersättning
15
Ersättning för medv. tidningar o tidskrifter
14
Framträdanden
9
Stipendier
8
Radio och TV-ersättning
5
Antologiersättning
1
Övriga litterära inkomster
10
Summa
100
En klar majoritet, 62 % av författarna, uppgav att bokhandeln var deras huvudsakliga försäljningskanal. Endast 3 % uppgav bokklubbarna, medan 14 % menade att dessa båda var lika viktiga. Ca 20 %
−
framför allt fackförfattarna
− menade att deras böcker huvudsakligen såldes genom andra kanaler än bokhandel och bokklubbar.
24 % av författarna ansåg 1993 att deras utgivningsmöjligheter hade försämrats de senaste åren. 16 % ansåg att de tvärtom hade förbättrats. Enligt majoriteten var utgivningsmöjligheterna oförändrade. 32 % uppgav att deras bokförsäljning minskat de senaste åren. 18 % uppgav att den ökat. Hälften bedömde att deras bokförsäljning varit oförändrad.
3.3 Sveriges författarfond
Sveriges författarfond, grundad 1954, har till uppgift att förmedla den s.k. biblioteksersättningen. Denna ersättning är en statlig kollektiv ersättning till upphovsmän, som utgivit ett litterärt verk på svenska eller som bor i Sverige, och till översättare som översatt litterärt verk till svenska, för folk- och skolbibliotekens nyttjande av deras verk. Fondens verksamhet regleras av förordningen (SFS 1962:652) om Sveriges författarfond (omtryckt SFS 1979:394, ändrad senast SFS 1996:1599).
De medel som överförs från statsbudgeten till fonden bestäms dels av omfattningen av bibliotekens utlåning och referensbestånd och dels av vissa belopp för biblioteksersättningen. 1997 uppgår ersättningens grundbelopp för hemlån av svenskt originalverk till 96 öre. Beloppet för referensexemplar av svenskt originalverk är 384 öre, medan det för
54
Författarna
hemlån respektive referensexemplar av verk i svensk översättning uppgår till 48 respektive 192 öre.
1997 disponerar fonden ca 102 miljoner kronor.
Tabell 3:2. Sveriges författarfond -beräknad fördelning av 1997 års anslag
Fördelning kr Fördelning Antal pers.
Femåriga arbetsstipendier
6 330 000
83
Författar/översättarpenning 36 200 000
5 000
Garanterad författarpenning 24 300 000
235
Pensioner
5 350 000
150
Ettåriga arbetsstipendier
7 125 000
230
Tvååriga arbetsstipendier
3 575 000
55
Resestipendier
2 000 000
110
Tillfälliga bidrag
600 000
70
Bidrag till organisationer representerade i styrelsen
6 173 000
−
Administration
7 133 000
−
Övrigt
3 787 000
−
Summa 102 573 000
Källa: Sveriges författarfond 1997-08-27.
Av fondens medel utbetalas en statistiskt beräknad individuell ersättning, s.k. författarpenning, till upphovsmän till litterära originalverk, som skrivit verket på svenska eller som stadigvarande bor i Sverige. Författarpenningens grundbelopp är under 1997 58 öre per lån och 232 öre per referensexemplar.
Individuell ersättning betalas också till översättare av litterära verk till svenska
− översättarpenning. Översättarpenningens grundbelopp är hälften av författarpenningens
− 29 öre per lån och 116 öre per referensexemplar 1997. Beräkningen av ersättning som tillkommer varje upphovsman sker genom Författarfondens årliga stickprovsundersökningar.
Vid ersättningar som överstiger 58 000 kronor (1997 års nivå) sker en stegvis avtrappning.
Fondens styrelse kan besluta om att författarpenning till viss upphovsman skall utgå med högre belopp än det statistiskt beräknade. Detta kallas garanterad författarpenning och utgår för närvarande med
Författarna 55
117 500 kronor. Den kan utgå till den som på ett övertygande sätt dokumenterat sin verksamhet och som huvudsakligen är verksam som litterär upphovsman.
Fondens s.k. fria del, dvs. de medel som återstår då författar- och översättarpenningarna fördelats, används till pensioner, stipendier, understöd och till andra ändamål som är gemensamma för författare, översättare och bokillustratörer. Fondens administrationskostnader betalas också ur fondens fria del.
Inom ramen för Författarfondens verksamhet har utvecklats ett trygghetssystem för de litterära yrkesutövarna. I systemet ingår långtidsåtaganden av tre slag:
− femåriga arbetsstipendier, avsedda främst för att ge yngre författare, översättare och bokillustratörer en grundtrygghet under ”utbildningsåren”.
− författar- och översättarpenningar, (även garanterad författarpenning) som ger etablerade litterära yrkesutövare en skälig inkomst av biblioteksersättningen.
− pensioner, som ger de ej längre yrkesverksamma samt efterlevande till litterära yrkesutövare en ekonomisk grundtrygghet.
Som komplement till detta trygghetssystem, som inkl. den statistiska, individuella ersättningen tar omkring 70 % av fondens medel i anspråk, delar fonden ut ett- och tvååriga arbetsstipendier, resestipendier, tillfälliga bidrag m.m.
Styrelsen för Sveriges författarfond består av 14 ledamöter och lika många suppleanter. Ordföranden och tre andra ledamöter utses av regeringen. Åtta ledamöter utses av Sveriges Författarförbund, medan Föreningen Svenska Tecknare och Svenska Fotografernas Förbund utser vardera en ledamot.
3.4 Författarcentrum
Författarcentrum är en ideell organisation för yrkesverksamma författare. Den skapades 1967 och har till uppgift att vara kontaktorgan för, sprida kunskap om och intresse för de svenska författarna och den svenska litteraturen ofta genom samarbete med skola, bibliotek och andra institutioner.
Författarcentrum drivs i dag i regionaliserad form. Författarcentrum Riks har en samordnande funktion för fyra regionala avdelningar: Öst, Väst, Syd och Norr. I Stockholm finns en författarförmedling medan övriga tre regioner samarbetar med kulturarbetsförmedlingarna i Göteborg, Malmö, Umeå och Luleå. Statligt bidrag till verksamheten utgår
56
Författarna
för närvarande med 1 874 000 kronor varav 529 000 kronor avser författarförmedlingen i Stockholm. Anslaget täcker grundorganisationen. Det läsfrämjande arbetet projektfinansieras.
Författarcentrum har stor betydelse för författarnas läsfrämjande arbete, framhålls i en skrivelse från Författarcentrum Riks till utredningen.2 Man menar att åtstramningarna på kulturområdet påverkat förutsättningarna för den omfattande verksamheten negativt. Man vill öka sina insatser för läsfrämjande genom författarbesök i skolor, på bibliotek, på lärardagar, på föreläsningsföreningar m.m.
Samtidigt anser man att resurstilldelningen i form av projektbidrag försvårar arbetet. Man föreslår att man i tillägg till dagens statliga stöd till organisationen får ett verksamhetsbidrag om minst fem miljoner kronor per år. Man menar att detta skulle ge Författarcentrum möjlighet att planera långsiktigt, ge fler författare möjligheter till extrainkomster, behålla och överföra kompetens samt genomföra en rad nyskapande och läsfrämjande projekt.
2 Författarcentrum Riks skrivelse till Boken och kulturtidskriften, 1997-09-05.
SOU 1997:141 57
4 Den svenska modellen
− en
historisk återblick
4.1 Den svenska avvecklingen av fastprissystemet
4.1.1 Övergången till fria priser
Sverige har fria priser på böcker sedan 1970. Då avskaffades den tidigare dispensen från bruttoprisförbudet av konkurrensmyndigheterna med hänvisning till att systemet var konkurrensbegränsande.
Bruttoprisförbudet infördes i Sverige år 1953 genom lagen om motverkande av konkurrensbegränsning inom näringslivet. Lagen byggde på tanken att fri konkurrens och fri näringsutövning har övervägande positiva verkningar genom att bidra till effektivitet inom näringslivet. Dåvarande Näringsfrihetsrådet gav emellertid dispens från lagen, vilket möjliggjorde att de fasta bokpriserna kunde behållas i ytterligare 17 år. Bokbranschen var en av de få branscher som, i flera omgångar, sökte och fick dispens från bruttoprisförbudet. Det breda sortimentet ansågs ha ett kulturellt egenvärde. Det framhölls att fasta priser var nödvändiga för att garantera utgivningen av den olönsamma men kulturellt värdefulla litteraturen.
Bruttoprissystemet var förknippat med ett system där bokhandeln sålde förlagens böcker i kommission. Samtidigt hade bokhandeln ensamrätt till all försäljning av böcker över en viss prisgräns. Svenska Bokförläggareföreningen hade kontroll över etableringen av bokhandlar.
År 1965 vägrade dåvarande
Näringsfrihetsrådet att bevilja fortsatt
dispens. Branschen fick en femårig övergångsperiod fram till den 1 april 1970. Näringsfrihetsrådet framhöll i sitt beslut att en övergång till fria bokpriser skulle leda till sänkta priser och till en mer dynamisk utveckling med kraftigare rationalisering inom branschen. Ett fortsatt
58
Den svenska modellen
− en historisk återblick SOU 1997:141
bundet system skulle hämma utvecklingen av nya spridningsformer för böcker, enligt rådet.
Bokbranschens parter framhöll i sin argumentation ett friprissys-
tems negativa effekter på branschstrukturen och sortimentsbredden. Ett stort antal mindre och medelstora bokhandlar skulle, hävdade man, utsättas för en ödesdiger konkurrens och antalet boklådor skulle minska. Fria bokpriser skulle även leda till ökad koncentration till ett mindre antal stora och ekonomiskt starka förlag och till ökade svårigheter för de mindre förlagen. Vidare framhölls att en fri prissättning skulle gynna utgivningen av bästsäljare på bekostnad av den kulturellt mest värdefulla litteraturen. Förlagen skulle minska sin lagerhållning och istället koncentrera sig på lättsålda böcker. Bokhandelns sortiment skulle minska och servicen skulle bli sämre.
En viktig roll för beslutet att ej medge fortsatt dispens för fastprisförbudet, spelade också en av Statens pris- och kartellnämnd utförd undersökning om konsumentvärdet av svensk litteratur med upplagor under 3 000 exemplar. Då denna utgivning visade sig svara för endast 2 % av den totala försäljningen ansåg Näringsfrihetsrådet att kulturargumentet fått minskad betydelse. Vidare förekom ett missnöje från kommuner över att man inte kunde köpa böcker till skolan och biblioteken direkt från förlagen. Företrädare för branschen menade å sin sida att denna uppenbarligen hårt trängda utgivning skulle få det ännu svårare i ett friprissystem.
Genom införandet av fria priser avskaffades med omedelbar verkan bokhandelns ensamrätt att sälja böcker och Svenska Bokförläggareföreningens etableringskontroll. Kommissionssystemet ersattes med frivilliga branschavtal med abonnemangssystem mellan Bokförläggareföreningen och Bokhandlareföreningen (det s.k. Fackbokhandelsavtalet). Modellen var från början att varje anslutet förlag till varje ansluten bokhandel skulle skicka ett exemplar av varje ny titel i abonnemang. Bokhandeln var skyldig att ta emot och lagerhålla varje abonnemangsexemplar och fick för detta en särskilt hög rabatt. För varje därutöver beställt exemplar gällde normal rabatt. Bruttopriserna ersattes av cirkapriser. De sattes till en början av förlagen, men bokhandlarna och andra återförsäljare hade uttrycklig rätt att avvika från dem.
Vid mitten av 1970-talet övergick bokbranschen under tryck från konkurrensmyndigheterna till nettoprissättning. Förlagen skulle därmed endast sätta ett förlagsnettopris (F-pris) på sina böcker. På detta pris fick bokhandlare och andra återförsäljare själva beräkna sina marginaler utifrån sin egen kostnadsstruktur och prispolitik.
Cirkapriserna levde dock kvar genom särskilda omräkningstabeller mellan förlagsnettopris och konsumentpris som upprättades av bokhandeln genom distributionsföretaget AB Seelig & Co. Dessa priser skulle
Den svenska modellen en historisk återblick 59
endast användas i reklam och konsumentinformation såsom annonser och kataloger. Det skulle uttryckligen framgå att de endast var cirkapriser, från vilka återförsäljarna fick avvika. Cirkapriserna fick inte tryckas på böckerna.
Sedan år 1970 har Näringsfrihetsombudsmannen (NO) och andra konkurrensmyndigheter haft ett flertal mål och ärenden som handlat om friprissystemets funktion. Flera av dem har gällt underlåtenhet att ange att de angivna priserna fick underskridas. Flera fall har rört förhållandet mellan bokhandel och bokklubbar. Vid en förhandlingsuppgörelse mellan NO och representanter för förlagen och bokhandeln år 1982 noterades att den grundläggande principen om pris efter prestation borde vara vägledande för utformningen av försäljningsvillkoren till olika köparkategorier. Parterna enades därvid om att sträva efter att prisskillnaden mellan de s.k. huvudböckernas cirkapris i bokhandeln och medlemspris i bokklubb maximalt skulle uppgå till 25 % räknat på cirkapriset.
År 1993 infördes i Sverige en ny, strängare konkurrenslag. Den innehåller två generella förbud som är hämtade från Romfördragets artiklar 85 och 86, nämligen mot konkurrensbegränsande samarbete och mot missbruk av dominerande ställning. Där finns det inte längre såsom i den förra svenska konkurrenslagen någon formell möjlighet för beslutsfattarna att ta hänsyn till kulturvärden eller till ett allmänintresse. Istället finns bl.a. ett system med s.k. gruppundantag. Ett exempel på ett sådant gruppundantag är samarbetet mellan ICAhandlarna. Lagen har även medfört att bokbranschens rätt att ge ut kataloger över årets böcker med prisangivelser i högre grad än tidigare har ifrågasatts av konkurrensskäl.
Fackbokhandelsavtalet har ändrats och reformerats i olika omgångar. År 1991 beslöt dock Sveriges största bokkoncern Bonniers att begära utträde. Därmed inleddes en process som mynnade ut i att avtalet upphörde den 1 april 1992. Den svenska bokmarknaden saknar sedan dess centrala samhandelsregler mellan branschens parter.
I det nya läget utarbetade de olika förlagsgrupperna egna försäljningsvillkor för bokhandeln. Tre huvudlinjer kan urskiljas. Bonnierförlagen, ett 10-tal förlag med ca 35 % av bokhandelsförsäljningen, erbjuder bokhandeln ett fritt exemplar av nya böcker och marknadsföringsbidrag vid nyhets- och kampanjorder. Osålda böcker får returneras om bokhandlaren från början köpt ett visst antal exemplar av titeln.
Tre större förlagsgrupper, Liber, Rabénförlagen och Natur och Kultur, med ca 30 % av bokhandelsmarknaden, har liknande villkor. Skillnaden gäller returrätten. Bokhandlaren får bara returnera en titel i tre exemplar eller fler, men behöver inte köpa ett visst antal exemplar för att få returrätt.
60
Den svenska modellen
− en historisk återblick SOU 1997:141
Ett 30-tal små och medelstora bokförlag, som representerar 10
−
15 % av marknaden, levererar sina böcker till fast nettopris utan generell returrätt. Bokhandeln får 50
− 75 % rabatt på det första exemplaret
av en ny titel.
Nämnda villkor gäller främst relationen mellan ca 220 bokhandlar och ett 50-tal bokförlag. Därutöver har ca 120 mindre bokhandlar en fullt utbyggd inköpsservice genom grossisten Seelig. Dessa bokhandlar tar emot 400 till 1 000 nya titlar om året och får ett mindre statsbidrag för detta åtagande.1
4.1.2 Staten och bokmarknaden
Bland annat mot bakgrund av beslutet om att införa fria bokpriser tillsatte den svenska regeringen år 1968 en offentlig utredning med uppgift att undersöka bokens situation och vid behov föreslå statliga stödåtgärder. Utredningens förslag 1974 blev inledningen till en intensiv process som mynnade ut i ett riksdagsbeslut år 1975 om ett statligt
utgivningsstöd allmänt även kallat litteraturstödet. Stödet har sedan
dess reformerats och justerats i olika omgångar. I dag beviljar staten stöd till utgivningen med ca 30 miljoner kronor. Stöd utgår till förlagen för enskilda titlar. En utförlig beskrivning av litteraturstödet ges i avsnitt 8.
Kreditstödet till bokhandeln infördes år 1977. En statlig utredning
hade konstaterat att det förelåg en stor risk för en bred utslagning av bokhandlar på grund av att det saknades riskvilligt kapital till nödvändiga investeringar. Kreditstödet ges i första hand till bokhandlar som är ensamma på sin ort. Det kan också ges för investeringar i samband med flyttning eller för upprustning av befintliga lokaler. Anslaget för kreditstöd uppgår år 1997 till 2,4 miljoner kronor.
År 1981 infördes ett distributionsstöd till fackbokhandeln. Det var kopplat till fackbokhandelsavtalet och innebar att staten för de litteraturstödda titlarna betalade en del av den särskilda rabatt som enligt avtalet gavs på abonnemangsexemplaret, dvs. det exemplar som automatiskt skickades ut till samtliga fackbokhandlar.
1982 års bokutredning fick i uppdrag att förutsättningslöst belysa utvecklingen inom bokdistributionen och titta på effekterna av bruttoprisförbudet. Utredningen, som inte ansåg att ett återinförande av fasta bokpriser skulle få avsedda kulturpolitiska effekter, förespråkade ett utvidgat fackbokhandelsavtal i kombination med ett statligt bokhandelsstöd. De stödformer som beslutades 1985 innefattar bl.a. fortsatt
1 Källa: Svenska bokhandlarföreningen.
Den svenska modellen en historisk återblick 61
investeringsstöd för bibehållande och nyetablering av bokhandel, samt ett nytt
sortimentsstöd för mindre bokhandlar utanför fackbokhandels-
gruppen.
Genom ett initiativ från branschen kunde anslaget för distributionsstödet läggas över på utvidgat sortimentsstöd när fackbokhandelsavtalet upphörde år 1992. Sortimentsstödet kombinerades samtidigt med ett
katalogdatorstöd till den mindre bokhandeln. Sortiments- och katalog-
datorstödet ligger i dag på 4,2 miljoner kronor. Därmed finns i Sverige ett etablerat stöd till den mindre bokhandeln (företrädesvis på mindre orter), medan stora och medelstora bokhandlar i större och medelstora orter inte uppbär någon form av statligt stöd.
De statliga stödinsatserna för bokdistributionen har i huvudsak två mål, dels att öka tillgängligheten av kvalitetslitteratur i bokhandeln, dels att behålla och om möjligt förstärka ett vittförgrenat bokhandelsnät (se även avsnitt 8.2).
4.1.3 Bokbranschen efter 1970
För att få en uppfattning om branschens utveckling efter fastprissystemets avveckling är det av intresse att granska bokutgivning, antal bokhandlar och förlagstrukturer. En annan indikator är utvecklingen av priset på böcker. Det saknas dock för närvarande ett bokprisindex som möjliggör analys av prisutvecklingen.
I Kungliga Bibliotekets statistik (Svensk Bokförteckning) registrerades år 1996 sammanlagt ca 13 500
utgivna publikationer i Sverige
varav ca 11 000 är böcker över 48 sidor. Antalet titlar inom den s.k. allmänlitteraturen som distribueras genom bokhandeln och andra allmänna distributionskanaler kan uppskattas till ca 5 000.2 År 1970 var samma siffra 8 481 publikationer varav böcker utgjorde 6 383. År 1975 utgavs 9 925 publikationer och 7 359 böcker.3
Enligt den förlagsstatistik som årligen tas fram av Svenska Förläggareföreningen gav föreningens medlemsföretag 1974/75 ut 1 881 nya titlar. År 1996 uppgick antalet nya titlar till 3 586. Antalet tryckta volymer av nya titlar ökade under samma period från 19 till 23 miljoner och antalet sålda exemplar från 12,0 till 14,2 miljoner. Den totala försäljningen var oförändrad under 20-årsperioden och uppgick till 33 − 35 miljoner exemplar om året.
2 I begreppet allmänlitteratur ingår både skön- och facklitteratur, för såväl vuxna som barn och ungdom. Däremot ingår inte läroböcker.3 Från år 1984 har även sådant material som tidigare redovisats i Svensk Bokkatalog medtagits. Siffrorna är därför inte helt jämförbara.
62
Den svenska modellen
− en historisk återblick SOU 1997:141
Den totala marknaden av allmänlitteratur har mellan 1974/75 och 1996 ökat med 25 % (i fasta priser). Omsättningen av allmänlitteratur i konsumentvärde uppgår till 3 289 miljoner kronor enligt Förläggareföreningens uppskattningar för år 1996. Omsättningen 1974/75 uppgick till 2 631 miljoner kronor.
Under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet tillkom på den svenska bokmarknaden ett stort antal små och medelstora förlag. Kännetecknande för många av dessa förlag är kvalificerad utgivning. Enligt många bedömare var detta en indirekt effekt av det statliga utgivningsstödet. Förutsättningar att driva en ambitiös utgivning i liten skala förbättrades.
I dag finns det omkring 400 bokhandlar i Sverige.4 Dessa kan delas i olika grupper med hänsyn till sin köprelation till bokförlagen: 200
− 220 bokhandlar som köper direkt från förlagen (motsvarar närmast f.d. fackbokhandlar), ca 110 som i huvudsak gör sina inköp från grossisten Seelig och deltar i Seeligs nyhetsservice (servicebokhandlar) samt ytterligare ett 50-tal bokhandlar som håller viss omsättning och beställningsservice. Härtill kommer ett antal specialbokhandlar, bl.a. läromedelsspecialister med inriktning på högskolor och universitet samt bokhandlar som specialiserat sig på t.ex. konstböcker, religiös litteratur eller new age.
År 1969 fanns 500 bokhandlar. Av dem var 313 s.k. A-kommissionärer eller fackbokhandlar. År 1982 hade antalet minskat till 425, varav 254 var fackbokhandlar. En effekt av friprissystemet blev att bokhandeln förlorade större delen av försäljningen till bibliotek och skolor. Detta hade för många bokhandlar, framför allt på små orter, varit en stomme i verksamheten som dessutom bidragit till att jämna ut säsongsvariationer. Sedan dess har bokhandeln återvunnit en del mark, åtminstone på bibliotekssidan. Omkring en fjärdedel av bibliotekens inköp av böcker görs i dag via bokhandeln. Under samma tid har bokhandelns marknadsandel minskat från drygt 50 % till knappt 40 %.
Den senaste 25-årsperioden har inneburit en stark utveckling för bokklubbarna som slog igenom på den svenska bokmarknaden kring år 1970. Sedan år 1973 har deras marknadsandel ökat kraftigt. I dag har bokklubbarna en marknadsandel på drygt 20 %. Större delen av denna expansion skedde dock redan under 1970-talet. Därefter har utvecklingen varit långsammare och under de senaste åren har andelen av försäljningen som går via bokklubb t.o.m. minskat något. Bokklubbssektorn domineras av de större förlagen, i första hand Bonniers, som äger de stora allmänlitterära klubbarna med stor räckvidd. Under
4 I den undersökning av den svenska bokhandelsmarknaden som presenteras i kapitel 6 uppskattas antalet s.k. allmänbokhandlar till 331 stycken.
Den svenska modellen en historisk återblick 63
senare år har också små förlag startat bokklubbar. Det rör sig då om små klubbar med specialiserat sortiment, s.k. nischklubbar.
Under de första åren efter det att friprissystemet hade införts var priskonkurrensen ganska måttlig. Det rörde sig om vissa varuhus som satte lockpriser på enstaka uppslagsverk, vilket kunde leda till priskrig på vissa produkter. Efterhand började fler varuhus och andra lågpriskanaler att priskonkurrera med de mest lättsålda titlarna. Denna konkurrens kunde vara särskilt intensiv i samband med bokhandelns årliga bokrealisation i februari. Men även välsorterade bokhandlar började använda priset som konkurrensmedel. Akademibokhandeln gav t.ex. under en period 20 % rabatt på cirkapriset för hela sortimentet. Efterhand tvingades alltfler bokhandlar ge sig in i konkurrensen med lågpriskanalerna, åtminstone på den mer lättsålda delen av sortimentet. Detta medförde ett minskat överskott för bokhandeln jämfört med det överskott som erhölls från den ”efterfrågade” litteraturen under systemet med fasta priser.
Utfallet av friprissystemet
Enligt den bedömning Statens kulturråd gör5 har de speciella marknadsförutsättningar som råder på den svenska bokmarknaden i form av fria priser till synes inte haft någon påvisbar effekt på bokutgivningens omfattning, inriktning och försäljning, medan däremot situationen för olika distributionskanaler tydligt har påverkats. Farhågorna för en uttunnad och utslätad bokutgivning har enligt Kulturrådet inte besannats. Därvid kan det statliga utgivningsstödet ha spelat en viss roll. Detta stöd har, enligt olika parters bedömningar, betytt mycket för utgivningen av god litteratur. Det har samtidigt underlättat för små kvalitetsförlag att verka och överleva på marknaden.
Det har inte varit möjligt för utredningen att undersöka eller mäta effekten av att fackbokhandelsavtalet upphörde 1992. I en kommentar till Kulturdepartementet i maj 1993 pekade Kulturrådet på att markanta tendenser var en tilltagande kedjebildning inom bokhandeln och en förlagskoncentration där fem stora förlagsgrupper dominerade marknaden och svarade för ca 75 % av utgivningen. Dessa förlag hade tillgång till egna distributionsföretag och egna bokklubbar, vilket enligt Kulturrådet innebar en långtgående kontroll över distributionskedjan samt över en viktig del av den slutliga försäljningen. Kulturrådet pekade på att genom det avtalslösa tillståndet hade dessa förlag fått ett starkare
5 Källa: PM av Leif Sundkvist, ”Övergången från fasta till fria bokpriser i Sverige”, Statens kulturråd.
64
Den svenska modellen
− en historisk återblick SOU 1997:141
inflytande över bokhandelns inköp. Denna tendens förstärktes av förekomsten av stora bokhandelskedjor med centrala inköp. I detta läge hade ett antal små och medelstora förlag fått ökande ekonomiska problem, menade Kulturrådet.
Kulturrådet framhåller att det är svårare att värdera branschens försäljning och prisnivå från friprissynpunkt. De förväntade dynamiska effekterna borde åtminstone i teorin ha lett till en starkare försäljningsexpansion i antalet exemplar. Försäljningsstatistikens siffror tyder på väsentligt ökade priser för de sålda exemplaren. Hänsyn måste dock också tas till försäljningens sammansättning, påpekar Kulturrådet. Det är svårt att hålla priserna nere i en situation där antalet titlar ökar och upplagornas storlek minskar. Till detta kan fogas att förlag enligt branschkännare blivit alltmer beroende i sin ekonomi av ett litet antal storsäljande titlar. Det föreligger heller ingen aktuell utredning av bokens produktionskostnader.
Som ovan redovisats skedde en tydlig minskning av antalet bokhandlar under friprissystemets första period, medan antalet därefter har hållits relativt konstant. Det är svårt att bedöma vilket utbud och sortiment dagens bokhandel har. Utredningen har inte haft möjligheter att undersöka sortimentsbredden. Det är också svårt att säga hur situationen skulle ha varit utan de olika stödåtgärder som har satts in under perioden. Enligt Kulturrådets bedömning har kreditstödet med all sannolikhet bidragit till att bokhandlar på små orter kunnat överleva och till och med utvecklas. Sortimentsstöd och katalogdatorstöd har hjälpt dessa att hålla ett sortiment och en servicenivå som annars inte varit
möjliga.6
Enligt Sveriges Författarförbund har den gångna 20-årsperioden inneburit en oligopolartad utveckling på förlagssidan. Marknaden mätt i antalet sålda volymer har varit oförändrad och förlagen har gjort sig allt mer beroende av ett fåtal storsäljande titlar samtidigt som titelbredden i utgivningen ökat. En urvalskanal
− de stora förlagsägda
bokklubbarna
− har blivit den affärsmässigt starka distributionsformen.
Breddförsäljningskanalen
− bokhandeln
− har blivit mindre såväl beträffande marknadsandel, som antalet försäljningsställen och bredden i det saluförda utbudet. Allt fler böcker och författarskap får enligt förbundet allt svårare att nå fram till den bokköpande allmänheten.
Svenska Förläggareföreningen anser att avregleringen på bokmark-
naden bidragit till förekomsten av livskraftiga bokhandlar. Samtidigt har en samverkan inom bokhandelsledet medfört en förbättrad konkurrenskraft i förhållande till andra försäljningskanaler. De fria priserna
6Källa: PM Leif Sundkvist.
Den svenska modellen en historisk återblick 65
har skapat förutsättningar för att olika distributionsvägar kunnat uppstå som effektivt verkar vid sidan av varandra.
Svenska Bokhandlareföreningen anser inte att en återgång till fasta
bokpriser skulle stärka bokhandeln. En fri och avreglerad bokmarknad förutsätter emellertid att konkurrensen sker på lika villkor. Enligt Bokhandlareföreningen finns inslag i handeln som tenderar att snedvrida konkurrensen. Ett uppmärksammat exempel är enligt föreningen den prisdiskriminering som drabbar bokhandeln genom att författarroyaltyn är lägre för böcker som säljs genom bokklubbarna än vid försäljning av böcker i bokhandeln.
SOU 1997:141 67
5 Förlag och utgivning
5.1 Den svenska förlagsstrukturen
Antalet bokförlag i Sverige är mycket stort. Uppskattningsvis finns det omkring 200
− 250 professionella förlag med regelbunden utgivning.
Förutom den traditionella utgivningen av skön-, fack-, barn- och ungdomsböcker förekommer bokutgivning för att väcka opinion och i utbildningssyfte, t.ex. för internutbildning. Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) uppgick antalet utgivare till något över 1 000 år 1996.1 I början av 1980-talet uppskattades antalet bokförlag till omkring 700 men det var bara ett drygt 100-tal som stod för merparten av bokutgivningen till allmänheten.
Den svenska förlagsbranschen domineras av några mycket stora förlagskoncerner, nämligen Bonnierförlagen, Liberkoncernen, Natur och Kultur, Rabénförlagen och Verbum. Sammantaget står dessa för 66 % av den totala försäljningen bland Förläggareföreningens medlemmar. Även Bra Böcker och Egmont-Richter hör till de stora utgivarna. Dessa förlag är inte medlemmar i Svenska Förläggareföreningen.
Förlagskrisen under 1970-talet var utgångspunkten för skapandet av ett antal stora förlagskoncerner. Branschen dominerades redan då av ett par stora förlag men där fanns samtidigt ett antal medelstora och små förlag som delade marknaden mellan sig. Per Gedin framhåller i sin bok ”Litteraturen i verkligheten” att ”krisen” under 1970-talets första hälft hade sin förklaring i att de stora förlagen blev fartblinda, vilket resulterade i en överutgivning och bristande ekonomisk kontroll. Ytterligare ett problem var, enligt Per Gedin, att priset på böcker ökade mer än konsumentprisindex. Skönlitteraturen minskade sin andel av den totala bokförsäljningen medan antalet utgivna titlar steg markant. År 1956 utkom totalt 4 492 böcker och 1970 inte mindre än 7 709, en ökning med nästan 70 % som i sin tur resulterade i en lägre lönsamhet
1 Enligt SCB är 1 058 företag registrerade för bokutgivning som sin huvudsakliga verksamhet.
68
Förlag och utgivning
per titel. Sannolikt bemötte förlagen situationen genom att öka sin utgivning och höja bokpriserna för att kompensera den annars oundvikliga omsättningsminskningen och de hotande förlusterna.2
Av en undersökning som utfördes av 1968 års litteraturutredning framgick att svårigheterna i branschen var koncentrerade till de litterärt ambitiösa förlagen som sålde huvuddelen av sin utgivning genom bokhandeln. Hälften av de 13 undersökta förlagens utgivning trycktes i upplagor på 3 000 exemplar eller färre. Av 1 000 titlar i undersökningen hade endast 25 tryckts i mer än 25 000 exemplar. Ett litet antal böcker finansierade alltså den övervägande delen av utgivningen.
Samtidigt som de ”traditionella” förlagens utveckling var dyster hade de s.k. massmarknadsförlagen en framgångsrik tid. Försäljningsökningen för böckerna var totalt 6 % per år mellan år 1966 och 1970 medan Förläggareföreningens medlemmar bara stod för 2,6 %. ”Övriga förlag”, vars försäljning till övervägande del bestod av kiosklitteratur eller av avbetalningsverk, ökade med 20 % per år under samma period. De åtta största förlagen minskade sin marknadsandel från 63 % år 1966 till 55 % år 1970.3
Våldsam överutgivning och bristande ekonomisk kontroll bidrog, enligt Per Gedin, till förlagskrisen 1970 − 71. Förlagen var patriarkalt styrda familjeföretag och ”paradoxalt nog skulle krisen bli början till de moderna storförlag som i dag agerar på marknaden med lönsamhetsprinciper som ledstjärna”.4
Enligt den statistik som Svenska Förläggareföreningen tar fram över sina medlemsförlag utkom 439 skönlitterära titlar och 587 titlar inom facklitteraturen år 1973/74. Siffrorna för år 1996 är 1 117 titlar respektive 1 669 titlar.
5.2 Stora förlag
Inom Bonnierkoncernen blev förlagskrisen början till det moderna storföretaget och inledde satsningen på bokklubbar. År 1971 startades Bonniers Bokklubb och år 1973 Månadens Bok. År 1974 hade bokklubbarnas andel av bokförsäljningen ökat från 16 % till 23 %.
I dag är utgivningen uppdelad på fyra ungefär lika stora förlag
−
Albert Bonniers, Bonnier Alba, Forum, Wahlström&Widstrand. Förlagen konkurrerar inbördes med liknade allmänlitterär utgivning och faktaböcker. Vid årsskiftet 1996/97 gick Trevi upp i Forum. Bokför-
2 Källa: Per Gedin. Litteraturen i verkligheten.3 Källa: Per Gedin. Litteraturen i verkligheten.4 Källa: Per Gedin. Litteraturen i verkligheten.
Förlag och utgivning 69
laget Bonnier Alba kommer att slås samman med Albert Bonniers Förlag vid årsskiftet 1997/98. Bonniers Barnbokklubb kommer att uppgå i Familjebokklubben under hösten 1997. Bonnier är en av de dominerande aktörerna på bokklubbssidan och kan genom dessa satsningar åtnjuta fördelarna av en vertikal integration, dvs. man kontrollerar alla leden i kedjan. Sedan år 1970 har omsättningen ökat från 69 miljoner kronor till 990 miljoner kronor 1996.5
I början av år 1997 lanserade Bonniers sin nya organisation, Bonnier Media. Tanken är att integrera de olika verksamhetsdelarna: bokförlag, tidskrifter, film-, radio- och TV-satsningar. En konsekvens av Bonniers nya satsning är att konkurrensen inte längre endast kommer att ske mellan enskilda bokförlag, utan i allt högre grad mellan olika mediaprodukter.
5 Källa: Svensk Bokhandel Nr 13, 1997.
70
Förlag och utgivning
Bilden finns endast i den tryckta versionen
Källa: Svensk Bokhandel 1997.
Förlag och utgivning 71
År 1993 etablerades Bonnier Utbildning som ger ut läromedel såväl för den obligatoriska skolan som för högre utbildning. År 1997 omsätter denna verksamhet ca 65 miljoner kronor.6
Norstedts Förlag genomgick på 1970-talet en rationaliserings-
process som bl.a. innebar att man lade ner sina tekniska avdelningar, dvs. tryckeri, binderi, klichéanstalt osv. Under en kortare period hade man en bokklubb. År 1973 köpte Norstedts Almqvist&Wiksell/Gebers. Norstedts ökade sin försäljning från knappt 20 miljoner kronor år 1970 till ca 180 miljoner kronor i mitten av 1990-talet. Fram till hösten 1997 ingick Norstedts i Liberkoncernen tillsammans med Almqvist&Wiksell, Liber Hermods, Liber Kartor, Liber Kompetens och Liber Utbildning. Liber ägs av den holländska koncernen Wolters Kluwer.7Norstedts är delägare i Månadens Bok, Böckernas Klubb och Multimediaklubben. Redan under år 1996 sålde Norstedts sin barnboksutgivning till Rabénförlagen. Hösten 1997 sålde Liberkoncernen Norstedts till KF Media. Avtalet omfattar Norstedts litterära utgivning, faktaböcker och multimedia. Rabénförlagen ingår i KF Media. Den nya gemensamma förlagskoncernen kommer att heta Rabén-Norstedts.
Också Bokförlaget Natur och Kultur genomgick stora förändringar under 1970-talet. År 1979 expanderade förlaget genom förvärv av Askild & Kärnekull Förlag AB och Biblioteksförlaget AB. År 1990 förvärvades LT:s förlag och Fripress och år 1991 startades bokklubben Natur och Kultur Direkt. Förlagskrisen drabbade inte Natur och Kultur lika hårt som övriga stora förlag eftersom en stor del av utgivningen utgjordes av läromedel. I dag är Natur och Kultur en av Sveriges ledande förlagskoncerner. Omsättningen har stigit från 20 miljoner kronor i början av 1970-talet till 285 miljoner kronor år 1996, varav läromedel utgör ca 75 %. Natur och Kultur är delägare i Böckernas Klubb, Multimediaklubben och TV4.
Till de stora hör också
Rabénförlagen med ca 180 miljoner kronor i
omsättning. Förlaget ägs av KF och är en del av dess affärsområde, KF Media, där också tidningen Vi och Akademibokhandeln ingår. Tidens förlag har försvunnit och i stället antagit nya skepnader i form av barnboksförlaget Tiden Barn- och ungdomsböcker, Rabén Prisma/arleskär och Tiden Athena. Steget till att ingå bland ”de stora” togs när förlaget år 1980 blev delägare i Barnens Bokklubb, som snart blev den dominerande barnboksklubben med som mest 140 000 medlemmar. Rabénförlagen omfattar förlagen Rabén&Sjögren, Bokförlaget Rabén Prisma, Tiden Barn- och ungdomsförlag samt Rabén Multimedia. Rabénförlagen är delägare i Ordfront Förlag, Eriksson&Lindgren och Berghs
6 Källa: Svensk Bokhandel nr 13. 1997.7 Källa: Per Gedin, Litteraturen i verkligheten.
72
Förlag och utgivning
Bilden finns endast i den tryckta versionen
Källa: Svensk Bokhandel. Uppgifterna avser år 1997.
Förlag och utgivning 73
förlag samt äger 50 % i bokklubben Clio och 49 % i Barnens Bokklubb. Rabén har även en egen barnbokklubb Barnens Bästa. Hösten 1997 köpte KF Media Norstedts förlag av Liber-koncernen och blir därmed också delägare i Månadens Bok och Böckernas Klubb. Hösten 1997 såldes Barnens Bästa till Barnens Bokklubb.
Finns endast i den tryckta versionen
Källa: Svensk Bokhandel. Uppgifterna avser år 1996.
74
Förlag och utgivning
Verbum f.d. ”Diakonistyrelsens bokförlag” har från att i huvudsak
varit ett kristet förlag alltmer sekulariserats. I dag har förlaget en omsättning på omkring 230 miljoner kronor. Köpet av läromedelsförlaget Gleerups har bidragit till Verbums expansion. I dag står Gleerups för ungefär 60 % av omsättningen. Verbum har även förvärvat Förlagshuset Gothia och senare LIC förlag. I dag står utgivningen för läromedel till yrkesverksamma inom vård, skola och socialtjänst för drygt 10 % av omsättningen. Verbumkoncernen omfattar förlagen LIC, Gleerups, Cordia, Förlagshuset Gothia, Verbum förlag och Förlags AB Nytt Liv.
Förlag och utgivning 75
Bilden finns endast i den tryckta versionen
Källa:Svensk Bokhandel. Uppgifterna avser år 1995.
76
Förlag och utgivning
Egmont Richter AB, som har sin bas i Malmö, är ett av flera själv-
ständiga bolag inom den multinationella danska stiftelsen Egmontkoncernen. En del av vinsten går till välgörande ändamål.8 År 1995 omsatte förlaget Egmont Richter AB 144 miljoner kronor. Enligt uppgift från Egmont härrörde 96 miljoner från försäljning av barn- och ungdomsböcker. Egmontgruppen totalt (här ingår bl.a. Hemmets Journal och vissa utgivningsrättigheter till Kalle Anka & Co för Sverige, Danmark och Norge) omsatte år 1995 drygt 7 miljarder kronor och vinsten var 334 miljoner kronor. Egmontgruppen finns representerad i 24 länder med totalt 106 bolag och sysselsatte 1996 motsvarande 3 485 heltidstjänster. Fyra affärsområden: serietidningar, veckotidningar, böcker och Nordisk film svarade förra året för omkring en fjärdedel vardera av gruppens omsättning.9
8 Egmont H Petersen ville hjälpa ogifta mödrar och hans ättlingar grundade fonden år 1920. År 1996 delades 20 miljoner danska kronor ut.9 Källa: Svensk Bokhandel Nr 18, 1996.
Förlag och utgivning 77
Bilden finns endast i den tryckta versionen
Källa: Svensk Bokhandel. Uppgifterna avser år 1995.
78
Förlag och utgivning
Beräkningar som Svenska Förläggareföreningen gör över medlemsförlagens försäljning av barn- och ungdomsböcker visar att år 1995 uppgick omsättningen till ca 180 miljoner kronor. Egmont Richter AB hade samma år en omsättning av barn- och ungdomsböcker på 96 miljoner kronor.
Egmont Richter AB ger ut ca 250 titlar per år. Förlaget har ett tiotal boklubbar, bl.a. Kalle Anka-Klubben, Mina första faktaböcker och Barbie-klubben. År 1995 utgjorde försäljningen från bokklubbarna 74 % av omsättningen.10
Bra Böcker hade år 1995 en omsättning på omkring 350 miljoner
kronor. Under år 1996 sjönk omsättningen, enligt uppgift, till ca 300 miljoner kronor. Bra Böcker, som bl.a. ger ut Nationalencyklopedin och familjelexikonet Lexikon 2000, ingår i publiceringsföretaget International Masters Publishers A/S (IMP). IMP är verksamma i 17 länder och antalet anställda uppgår till 1 450 personer. IMP hade 1995/96 en omsättning på 774 miljoner dollar, motsvarande 6,1 miljarder svenska kronor. Förlaget säljer mest via bokklubbarna, men satsar på att öka försäljningen till bokhandeln.11 Enligt uppgift till utredningen uppgick bokklubbsförsäljningen år 1995 till 830 000 exemplar och 1 200 000 exemplar år 1996. Under hösten 1997 kommer Nationalencyklopedin ut på cd-rom. Förlaget avser att minska den skönlitterära utgivningen från 100 titlar till 20 titlar per år.
Tabell 5:1. Bra Böckers bokutgivning i Sverige
Kategori Tryckta ex. 1995
Sålda ex. 1995
Tryckta ex. 1996
Sålda ex. 1996
Skönlitteratur
1 136 467 515 969 794 098 794 950
Facklitteratur
1 220 194 678 960 983 322 898 276
Barn- och ungdomsböcker
19 819 10 369 16 901 22 561
Nationalencyklopedin
358 880 326 171 540 082 361 930
Källa: Bra Böcker.
10 Enligt underhandsuppgift från förlaget.11 Källa: Svensk Bokhandel Nr 6, 1997.
Förlag och utgivning 79
5.3 Medelstora och mindre förlag
De medelstora och mindre förlagens struktur liknar de stora förlagskoncernernas. Genom delägande och samarbete försöker de hitta effektiva vägar ut till konsumenterna. Några har egna bokklubbar eller tidskrifter, startar gemensamma multimediaföretag eller söker sig ut på Internet. Det statliga utgivningsstödet har haft stor betydelse för mindre och medelstora förlag när det gäller utgivningen av kvalitetslitteratur. Både av ekonomiska skäl och ur marknadsföringssynpunkt är det angeläget för dem att få in sina böcker i de stora allmän- och barnbokklubbarna. I vissa fall kan de mindre s.k. nischbokklubbarna utgöra en viktig försäljningskanal.
En allmän uppfattning bland små och medelstora förlag är att man har en konkurrensnackdel gentemot de stora förlagens försäljnings- och marknadsföringsresurser. Många medelstora och små förlag har svårigheter att nå ut med sina böcker till bokhandelskedjorna. Av bilaga 15 framgår att det finns ett stort antal förlag som riktar sig direkt till konsumenten och därigenom inte ingår i den traditionella bokmarknaden. Alltfler börjar utnyttja Internet som en väg att nå ut till köparna och några har startat egna Internetbokhandlar. För barnboksförlagen utgör exporten en viktig del av den totala försäljningen.
De medelstora och mindre allmänförlagen ger ut såväl skön- som facklitteratur, ibland i kombination med barnboksutgivning. Några är dock renodlade barnboksförlag.
De medelstora förlagen
De tolv förlag som utredningen valt att närmare beskriva har en sammanlagd omsättning på ca 220 miljoner kronor och ger sammanlagt ut ca 700 titlar per år.
B. Wahlströms Bokförlag har en omsättning på 77 miljoner kronor.
Förlaget ger årligen ut ca 250
− 300 titlar (skön- och facklitteratur för vuxna samt barn- och ungdomslitteratur). Tyngdpunkten ligger på bred underhållningslitteratur. B. Wahlströms har tre egna bokklubbar
−
Fantasy-klubben, Läslusen, som riktar sig till mindre barn, och Wahlströms ungdomsbokklubb. Förlaget är delägare i den nystartade Internetbokhandeln.se och äger 95 % av distributionsföretaget Förlagssystem. Dessutom äger förlaget Kungsholmens Bokhandel i Stockholm.
Ordfront Förlag har, mycket tack vare sin succéförfattare Henning
Mankell, en omsättning på 29, 5 miljoner kronor. Förlaget ger ut skönlitteratur (bl.a. litteratur från tredje världen), facklitteratur, reportageoch reseböcker samt handböcker i skrivande. Tidskriften Ordfront
80
Förlag och utgivning
magasin är en medlemstidskrift för Kulturföreningen Ordfront som har ca 12 000 medlemmar. Medlemskapet ger tillgång till en bokklubb. Föreningen bedriver även kultur- och kursverksamhet. Ordfront Förlag ägs till 45 % av Rabénförlagen.
Bokförlaget Opal är ett renodlat barnboksförlag som ger ut 35-40
titlar per år. Omsättning uppgår till drygt 19 miljoner kronor. En betydande del av försäljningen utgörs av export. Opal samarbetar med Gammafon när det gäller multimediaproduktion. I denna produktion ingår bl.a. cd-rom med Pettson-böckerna av Sven Nordquist, Opals mest framgångsrike författare/tecknare. Opal äger 49 % i Barnens Bokklubb och är delägare i Berghs Förlag.
Bokförlaget Atlantis är den ledande utgivaren av historiska böcker.
Omsättningen uppgår till drygt 17 miljoner kronor. Man ger också ut skönlitteratur, huvudsakligen från de nordiska länderna och facklitteratur och har en stor klassikerutgivning. Bland författarna kan nämnas Peter Englund. Atlantis ger ut ca 40 titlar per år och äger 50 % i bokklubben Clio. Atlantis ger också ut tidskriften Fenix.
Alfabeta Bokförlag har utgivning av både vuxen- och barnlitteratur
och ger ut ca 40 titlar per år. Barn- och ungdomsböckerna svarar för 2/3 av omsättningen på drygt 14 miljoner kronor. Förlaget har en växande exportförsäljning av barnböcker. Alfabeta är delägare i Gammafon. Förlaget ger också ut multimedia, dvs. cd-rom, både via Gammafon Multimedia och tillsammans med Bokförlaget Opal. Alfabeta är delägare i Internetbokhandeln.se.
Trygve Carlssons Bokförlag, med 13 miljoner kronor i omsättning,
har specialiserat sig på fackböcker för vuxna och ger ut ca 100 titlar per år. En stor del av utgivningen är s.k. beställningsverk, t.ex. åt universiteten och produktionen sker ofta i samarbete med andra. Förlaget har så gott som helt övergivit utgivningen av skönlitteratur, med undantag av kriminalromaner.
Bokförlaget T. Fischer & Co, med drygt 13 miljoner kronor i om-
sättning, ger ut såväl skön- som facklitteratur för vuxna och är delägare i Böckernas Klubb.
Berghs Förlag, med knappt 9 miljoner kronor i omsättning, har spe-
cialiserat sig på populärvetenskapliga faktaböcker för både barn och vuxna och ger ut 40
− 50 titlar. Förlaget är delägare i Böckernas Klubb.
Opal och Rabénförlagen är delägare i Berghs Förlag.
Gedins Förlag, med drygt 8 miljoner kronor i omsättning, ger ut ca
20 titlar per år. Inriktningen är utpräglat skönlitterär med en utgivning av både romaner och poesi för vuxna. Per Gedin är delägare i Månadens Bok och Pocket-Shop.
Förlag och utgivning 81
Brombergs Förlag, med drygt 8 miljoner kronor i omsättning, ger ut
20
− 25 titlar per år, främst skön- och facklitteratur för vuxna, men även några barnböcker. Förlaget ingår i Kinneviks Moderna Tider Media.
Brutus Östlings Bokförlag Symposion, omsätter knappt 7 miljoner
kronor, och ger ut 60
− 70 titlar per år av skön- och facklitteratur för vuxna. Förlaget har två egna bokklubbar, Moderna Tänkare och Ateneum. Förlaget har i kontakter med utredningen framhållit att de ökande portokostnaderna inneburit stora svårigheter att driva bokklubbarna, och omöjliggjort större utskick av kataloger och reklam. I synnerhet drabbas klubbarnas medlemmar i Norge, som betytt mycket för förlaget.
Eriksson & Lindgren Bokförlag omsätter drygt 5 miljoner kronor
och är ett renodlat barnboksförlag, till 39 % ägt av Rabénförlagen. Förlaget är inriktat på biblioteksinköp och ger ut ca 20 titlar kvalitetsböcker och har många debutanter på sin utgivningslista.
Multimedia
De stora förlagen har antingen införlivat multimediaproduktionen i sin allmänna förlagsverksamhet (Norstedts och Verbum) eller skapat nya självständiga enheter (Bonniers med Bonniers Multimedia och Ahead Media, Rabénförlagen med Rabén Multimedia, Natur och Kultur med Nya medier, Alfabeta med Gammafon Multimedia). Bland multimediaproducenterna utanför bokförlagen kan nämnas Levande Böcker, som också samarbetar med Rabén&Sjögren, Microsoft, Telia, BMG/IQ Media, Studentlitteratur och Young Genious.
I vissa fall ingår produktion av kassettböcker som en del i förlagsverksamheten, t.ex. Bakhåll för vuxna och Alfabeta, som är delägare i Gammafon, med en stor utgivning och produktion av musik- och berättarsagor på CD och kassett för barn.
Iris Förlag är det enda ren-
odlade kassettboksförlaget och omsätter 22 miljoner kronor. Förlaget har hittills givit ut drygt 400 titlar i oförkortade kassettversioner. Produktionen omfattar både skön-, fack- och barn- och ungdomslitteratur. Under hösten 1997 startar en ny utgivningslinje med s.k. Audio Pocket, som är en kopia av den amerikanska kassettboken med bred underhållningskaraktär. Förlaget driver också Lyssnarklubben som har 23 000 medlemmar.
82
Förlag och utgivning
De mindre förlagen
Ett antal ”små förlag” har gått samman i organisationen Nordiska Föreningen för Mindre Förlag (NOFF). Under våren 1997 genomförde föreningen en enkätundersökning bland sina 65 medlemmar. Enkäten besvarades av 40 förlag. Den sammanlagda omsättningen för dessa 40 förlag uppgick till 62 miljoner kronor år 1996. Antalet nya titlar var 196. Året före, 1995, gavs lika många titlar ut men omsättningen var lägre och uppgick till 57 miljoner kronor. För år 1997 har man budgeterat med en omsättning på 72 miljoner kronor och en utgivning av 238 titlar.
Många av de små förlagen har beviljats litteraturstöd för flera av sina titlar.
Tabell 5:2. Utgivning från 40 stycken små förlag. Antal titlar som beviljats litteraturstöd
1996
1995
1994
Antal titlar som beviljats stöd
66
87
80
Totalt antal utgivna titlar
196
196
207
Andel stödda titlar av totala utgivningen
34 %
44 %
39 %
Källa: NOFF.
Litteraturstödet går huvudsakligen till förlag med en omsättning över en miljon kronor. År 1996 stod de tolv förlag som hade en omsättning över en miljon för inte mindre än 90 % av omsättningen och 73 % av de litteraturstödda titlarna. Dessa tolv förlag, som också är de mest etablerade bland de små förlagen, får i genomsnitt litteraturstöd för inte mindre än 70 % av sina titlar. Detta visar på stödets betydelse för denna kategori förlag. Motsvarande siffra för hela kategorin små förlag är att stödandelen uppgår till 35
− 45 %.
När det gäller distributionen har fyra av förlagen (med en omsättning över miljonen) bokhandel, bokklubb samt bibliotek som sina huvudkanaler. De övriga åtta har i sina svar uppgett att man i första hand sprider sin utgivning genom egna kanaler som bokklubb, profilerad direktförsäljning, tidskrift eller abonnemang.
Förlag och utgivning 83
Totalt gav de 40 förlag som besvarade NOFF:s enkät ut 837 titlar mellan åren 1994 och 1997. Av dessa var 262 översättningar, varav 123 skönlitterära och 139 facklitterära.
NOFF menar att egna försäljnings- och distributionskanaler, god kunskap om sina egna läsare och ett oberoende av de stora etablerade försäljningskanalerna är bra grundförutsättningar för mindre förlags överlevnad. Vidare betonas litteraturstödets betydelse för denna typ av förlag.
Flera små förlag har gått samman och bildat
Förlagshuset i Göte
borg. Under år 1997 beviljade Stiftelsen Framtidens kultur 2 miljoner
kronor till projektet, som också fått stöd från EU. Tanken är att medlemsförlagen genom samverkan skall skapa bättre förutsättningar för sina respektive verksamheter genom tillgång till gemensam teknik, marknadsföring och distribution, och därigenom öka sina chanser att kunna fortsätta arbeta i en bransch stadd i stor förändring. Bland motiven till bildandet av Förlagshuset anges:
− Den pågående strukturförändringen i bokbranschen som drabbar de mindre förlagen hårt.
− Förlagshuset skall vara en litterär mötesplas som gagnar diskussion, yttrandefrihet och kulturellt utbyte.
− På grund av den ökande ägarkoncentrationen inom all media blir den breda utgivning med hög kvalitet som de mindre förlagen står för allt viktigare
− samtidigt som den får allt svårare att nå ut till
läsarna.
− Småförlagen måste möta förändringar i branschen med nytänkande.
− Den geografiska närheten mellan författare, översättare och förlag är viktig för valet av vilka böcker som skall komma ut.
Förlagshuset är en självständig juridisk person. Förlagen blir medlemmar och får tillgång till tjänster som distribution, avancerad teknisk utrustning och marknadsföringsförutsättningar som lokal för utställning, författarframträdanden, gemensamma mässprojekt etc. Startkostnaderna är beräknade till 2,6 miljoner kronor. Förlagshuset är en av tre svenska parter i ett EU-projekt, inom ramen för Leonardoprogrammet, kring nya former för produktion och distribution av böcker. I projektet ingår, förutom Sverige, Grekland och Storbritannien. De andra parterna från Sverige är Bibliotekshögskolan i Borås och Svenska Förläggareföreningen. Projektet samordnas av Statens kulturråd.
84
Förlag och utgivning
5.4 Förlagens utgivning
Sverige har internationellt sett en stor bokutgivning och är bland de länder i Europa som har störst utgivning i förhållande till sin folkmängd. Fram till år 1990 ökade den totala bokutgivningen i Sverige. Under senare år har dock ökningen avtagit. År 1995 minskade bokutgivningen jämfört med året före. 1996 års siffror visar återigen på en ökning. Totalt utgavs då 10 654 böcker12, en ökning med 6 % jämfört med året innan. Den definition som ligger till grund för Bibliografiska institutets statistik är emellertid mycket allmän. Definitionen av begreppet bok lyder ”icke-periodisk litteratur omfattande minst 49 trycksidor”. Svensk Bokförteckning redovisar också registrerade publikationer (här ingår även broschyrer13) fördelade på olika ämnesområden.
12 Källa: Svensk Bokförteckning.13 Broschyr; publikation under 49 sidor, enligt Svensk Bokförteckning.
Förlag och utgivning 85
Tabell 5:3. År 1996 registrerade böcker och broschyrer fördelade efter ämnesområde
Källa: Svensk Bokförteckning.
14 Under år 1996 uppgick antalet utgivna böcker till 10 654 och antalet utgivna broschyrer till 2 842.
Ämnesområde Böcker och broschyrer
14
Bok- och biblioteksväsen
160
Allmänt och blandat
270
Religion 454 Filosofi och psykologi 327 Uppfostran och undervisning 462 Språkvetenskap 461 Litteraturvetenskap 189 Skönlitteratur, svensk i original 865 Skönlitteratur, utländsk i svensk översättning 934 Skönlitteratur, övrigt 105 Konst, musik, teater och film 492 Arkeologi 66 Historia 261 Biografi och genealogi 320 Etnografi, socialantropologi och etnologi 101 Geografi 528 Samhälls- och rättsvetenskap 1 591 Teknik, industri och kommunikation 1 133 Ekonomi och näringsväsen 1 446 Idrott,lek och spel 199 Militärväsen 64 Matematik 95 Naturvetenskap 752 Medicin 1 205 Musikalier 20 Böcker för barn och ungdom svensk skönlitteratur 304 utländsk skönlitteratur 452 övriga 240
Summa
13 496
86
Förlag och utgivning
Av tabellen framgår att knappt 2 000 skönlitterära böcker eller broschyrer och knappt 1 000 barn- och ungdomsböcker registrerades år 1996. Inom området samhälls- och rättsvetenskap, teknik, industri och kommunikationer samt ekonomi och näringsväsen utgavs drygt 4 000 böcker eller broschyrer. I denna statistik ingår alltså även broschyrer mellan 16 och 48 sidor och en stor mängd publikationer, som normalt inte betraktas som böcker, utan snarare har karaktären av specialtidskrifter. Tabellen ger dock en fingervisning om utgivningsvolymen för olika genrer.
Svenska Förläggareföreningen tar sedan 1973/74 in statistiska uppgifter över
medlemsförlagens utgivning och försäljning av allmänlitte-
ratur (A-böcker). Läroböcker och massmarknadslitteratur ingår inte. De stora förlagen Bra Böcker och Egmont-Richter är ej medlemmar i Förläggareföreningen och deras siffror ingår därför inte heller i föreningens statistik. Statistiken är en förlagsstatistik och de försäljningsvärden som anges är förlagens fakturerade värden till återförsäljarna.
Enligt Förläggareföreningens statistik utkom 3 586 nya titlar 1996.15Skillnaden mellan Svensk Bokförtecknings siffror och Förläggareföreningens beror på att Förläggareföreningens siffror endast avser medlemsförlagens utgivning av allmänlitteratur. Varken läroböcker eller s.k. massmarknadslitteratur finns med.
15 Källa: Svenska Förläggareföreningen. Branschstatistik 1996.
Förlag och utgivning 87
Tabell 5:4. Nya titlar och nya upplagor uppdelade på litteraturkategorier enligt Förläggareföreningens statistik
Litteraturkategori
1996 1994 1991/92 1985/86
Skönlitteratur
Lyrik och dramatik
70 75
74 88
Annan svensk skönlitteratur
285 328
312 287
Annan översatt litteratur
300 325
373 405
Summa original
655 728
759 780
Omtryck i ny form pocket16
239 227
257 208
Övrigt omtryck
223 221
218 205
Summa omtryck i ny form
462 448
475 413
Summa skönlitteratur
1 117 1 176 1 234 1 193
Barn och ungdomsböcker
Svenska
307 278
244 210
Översättning
319 322
407 342
Summa original
626 600
651 552
Omtryck i ny form pocket
2 19
6 18
Övrigt omtryck
93 111
115 79
Summa omtryck i ny form
95 130
121 97
Summa barn och ungdoms böcker
721 730
772 649
Facklitteratur
Svenska original
1 204 1 036
−
−
Översättning
310 326
−
−
Summa original
1 514 1 362 1 108 1 141
Omtryck i ny form pocket
41 22
45 50
Övrigt omtryck
114 145
54 79
Summa omtryck i ny form
155 167
99 129
Summa facklitteratur
1 669 1 529 1 207 1 270
Elektronisk utgivning
55
Uppslagsverk
24
11
3
21
Total utgivning
3 586 3 446 3 216 3 133
Källa: Förläggareföreningens statistik 1996.
16 Motsvarar benämningen ”reprint”.
88
Förlag och utgivning
Av tabellen framgår bl.a. att andelen
skönlitteratur av den totala ut-
givningen har minskat från 38 % år 1985/86 till 31 % år 1996. Utgivningen av skönlitteratur uppgick år 1996 till 1 117 titlar. Detta är den lägsta siffran på tio år.
När det gäller
facklitteraturen visar Förläggareföreningens statistik
att utgivningen av facklitteraturen har ökat både i absoluta tal och som andel av den totala utgivningen. Under en tioårsperiod har facklitteraturen ökat sin andel av den totala utgivningen från 40 % 1985/86 till 46 % år 1996. Räknat i antal titlar ökade utgivningen av facklitteratur från 1 270 titlar 1985/86 till 1 669 titlar år 1996. Mellan åren 1995 och 1996 har antalet ökat med 100 titlar. Antalet nya titlar inom genren facklitteratur är därmed det högsta på tio år. Det förefaller alltså vara en tydlig tendens till att skönlitteraturen går tillbaka medan facklitteraturen ökar.
Utredningens egen undersökning stärker bilden av att facklitteratur spelar en mycket stor roll i utgivningen.
Av Förläggareföreningens medlemmars totala utgivning för åren 1985/86 och 1996 utgör utgivningen av
barn och ungdomslitteratur
omkring 20 %. Sett över en tioårsperiod har utgivningen av antalet barn- och ungdomsböcker ökat från 649 titlar år 1985/86 till 721 titlar år 1996. Däremot har utgivningen av barn-och ungdomslitteratur minskat med 100 titlar mellan åren 1995 och 1996. År 1996 gavs 721 titlar ut medan siffran för år 1995 var 827 titlar.
Förlag och utgivning 89
Tabell 5:5. Utgivning i antal titlar (avseende nyutgivning) samt utgivning och försäljning i antal volymer enligt Förläggareföreningens statistik
1996 1995 1994 1990/91 1985/86
Totalt antal nya titlar och nya upplagor
3 586 3 578 3 446 3 303 3 133
Antal tryckta volymer 1 000tal ex
23 094 25 337 24 118 28 849 27 803
Antal tryckta volymer per titel 1 000-tal ex
6,4
7,1
7,0 8,7
8,9
Antal sålda volymer i 1 000-tal ex
14 157 15 205 14 710 17 550 16 731
Antal sålda volymer per titel 1 000-tal ex
3,9
4,2
4,3 5,3
5,3
Källa: Svenska Förläggareföreningens statistik.
Av tabellen framgår att antalet tryckta volymer har minskat med 12 % på tio år. Under år 1996 trycktes således 23,1 miljoner böcker jämfört med 27,8 miljoner år 1985/86. Antalet sålda volymer har gått ner med 15 % under samma period från 16,7 miljoner exemplar år 1985/86 till 14,2 miljoner år 1996.
Det genomsnittliga antalet tryckta volymer per titel har minskat från 8 900 till omkring 6 400 på tio år. Antalet sålda volymer per titel har, enligt Förläggareföreningens siffror, minskat under de senaste tio åren från 5 300 1985/86 till 3 900 år 1996.
90
Förlag och utgivning
Tabell 5:6. Sålda volymer ny utgivning uppdelad på litteraturkategorier
Litteraturkategori
1996 milj.kr.
1995 milj.kr.
1991/92
milj.kr
Skönlitteratur
6,4
6,9
7,6
Barn- och ungdomsböcker
3,3
3,3
4,1
Facklitteratur
4,3
4,8
4,3
Totalt
14,2
15,2
16,0
Källa: Svenska Förläggareföreningen.
För de olika kategorierna kan uppmärksammas att försäljningen av barn- och ungdomslitteratur minskat under 1990-talet, från 4,1 miljoner exemplar budgetåret 1991/92 till 3,3 miljoner exemplar år 1996. Antalet sålda volymer inom skönlitteraturen har minskat från 7,6 miljoner exemplar år 1991/92 till 6,4 miljoner exemplar år 1996. Antalet sålda volymer inom facklitteraturen ligger på 4,3 miljoner vid både tillfällena, medan antalet sålda volymer år 1995 uppgick till 4,8 miljoner.
Tabell 5:7. Antalet tryckta volymer per titel för olika litteraturkategorier (tusental)
Litteraturkategori Antal tryckta volymer per titel 1996
Antal tryckta volymer per titel 1991/92
Skönlitteratur
8,5
9,8
Barn- och ungdomsböcker
7,1
9,6
Facklitteratur
4,9
6,6
Totalt
7,0
8,5
Källa: Svenska Förläggareföreningens statistik
Antalet titlar har ökat men de genomsnittliga upplagorna har sjunkit. Det genomsnittliga antalet sålda volymer per titel har minskat. Detta i sin tur påverkar förlagens ekonomi då kostnadstäckningen (utslaget på alla titlar) blir sämre.
När det gäller förhållandet mellan antalet tryckta och antalet sålda volymer, kan noteras att skillnaden minskat. I mitten av 1980-talet
Förlag och utgivning 91
uppgick antalet osålda exemplar till ungefär 11 miljoner volymer och i dag är motsvarande siffra knappt 9 miljoner volymer.
Utredningen har låtit undersöka utgivningen av de titlar som erhållit litteraturstöd under perioden 1995/96. Resultatet av undersökningen redovisas i bilaga 7 och presenteras kort i avsnitt 8.1.3. De titlar som erhöll litteraturstöd under perioden trycktes totalt i närmare 3,2 miljoner exemplar. Omkring 10 % av de titlar som fått stöd hade en upplaga på mer än 10 000 tryckta exemplar. Några få titlar trycktes i över 50 000 exemplar, medan ca 50 % av de stödda titlarna hade en upplaga under 3 000 exemplar. Den genomsnittliga försäljningen (under det första året) för de litteraturstödda titlarna låg på 67 % av framställd upplaga.
5.5 Fakturerad försäljning
Den totala marknaden för allmänlitteratur uppgår enligt Svenska Förläggareföreningens beräkningar till 3,2 miljarder kronor exkl. moms. Motsvarande siffra för år 1995 var 3,5 miljarder kronor. Förläggareföreningen uppskattar att den totala försäljningen av allmänlitteratur har minskat med 4,9 % mellan åren 1995 och 1996. Den särskilda analys som utredningen låtit göra av bokmarknaden, och som återfinns i bilaga 6, ger en annan bild av den totala omsättningen.
Tabell 5:8. Försäljning uppdelad på olika kategorier(miljoner kronor)17
Kategori
1996 1995 1994 1993 1992/93 1990/91
Skönlitteratur
645 672 650 680 718 643
Barn- och ungdomslitt.. 223 179 180 188 195 176 Facklitteratur 661 668 687 605 556 534 Totalt 1 613 1 582 1 562 1 502 1 477 1 399
Källa: Svenska Förläggareföreningen. Statistiken avser de förlag som är medlemmar i Förläggareföreningen.
17 Förlagen redovisar F-priser vid försäljning till återförsäljare och konsumentpris vid direktförsäljning. Enligt underhandsuppgift från Förläggareföreningen upptar direktförsäljning samma andel oavsett litteraturkategori. Sammantaget uppgår direktförsäljningen till 36 % för år 1996.
92
Förlag och utgivning
För år 1996 uppgick enligt tabell 5:8 den totala försäljningen till 1,6 miljarder kronor (exkl. moms), vilket innebar en ökning med 2 % mellan åren 1995 och 1996. Att tabell 5:8 uppvisar en försäljningsökning, medan Förläggareföreningen bedömer att den totala försäljningen minskat, förklaras av det faktum att förlagen redovisar sin försäljning i olika priser.
När det gäller försäljningsstatistiken redovisar förlagen direktförsäljning i konsumentpriser medan försäljningen till återförsäljare redovisas i förlagsnettopriser. År 1996 utgörs 61 % av totalsumman av förlagsnettopriset, och resten av försäljningssumman uttrycks i priserna i konsumentledet exkl. moms. Detta betyder att om fördelningen mellan direktförsäljning och försäljning till återförsäljare ändras mellan åren påverkar detta även totalsumman. Någon rensning av materialet i detta avseende sker inte. Det framgår inte av Förläggareföreningens publicerade statistik om fördelningen mellan direktförsäljning och återförsäljare skiljer sig åt mellan olika litteraturkategorier. Det är sannolikt att direktförsäljningen av skönlitteratur är större än den av facklitteratur.
Den minskade försäljningen av facklitteratur mellan åren 1995 och 1996 beror enligt uppgift från Förläggareföreningen uteslutande på förändringar i redovisningen. Siffrorna beror alltså inte på en minskad försäljning av facklitteratur inom branschen som helhet.
Ökningen av barn- och ungdomsbokförsäljningen på 25 % har inte orsakats av en försäljningsökning utan beror på förändringar i redovisning. År 1996 redovisas nämligen för första gången också barnboksförsäljningen från två stora bokklubbar.
5.6 Den statistik som redovisas i dag
Svenska Förläggareföreningens statistik omfattar endast föreningens medlemsförlag. I dag görs inga kontinuerliga undersökningar av hela bokförlagsmarknaden i Sverige. Som ett moment i sin statistik redovisar Förläggareföreningen en uppskattning av den svenska bokmarknaden. I dag uppskattas föreningens medlemmar omfatta ca 70 % av den totala marknaden i ekonomiska termer. Denna uppskattning baseras på offentliga uppgifter från 1960- och 1970-talet. År 1966 svarade medlemsförlagen hos Förläggareföreningen för 80 % av den fakturerade nettoförsäljningen av allmänlitteratur. År 1970 svarade medlemsföretagen för 71 % av den fakturerade försäljningen.
Föreningens statistik omfattar uppgifter om medlemsförlagens försäljning uppdelad på kundgrupper, litteraturkategorier, antal utgivna titlar samt utgivning och försäljning i antal volymer uppdelade på litte-
Förlag och utgivning 93
raturkategorier. Bortfallet är endast 1 % av medlemsförlagens sammanlagda omsättning, enligt uppgift från Förläggareföreningen.
Tidigare innehöll Förläggareföreningens statistik en sammanställning över returernas andel av försäljningen till återförsäljare. Denna har emellertid tagits bort eftersom många förlag i sina redovisningssystem inte kan skilja ut alla slags returer. Förläggareföreningen uppskattar att bokhandelsreturerna för de flesta förlag ligger på 15
− 20 %.
5.7 Den svenska bokmarknaden
För att få en uppskattning
av omfattningen av all bokförsäljning i Sve-
rige har utredningen låtit genomföra en enkätundersökning. En sammanställning av resultatet presenteras i bilaga 6. Samtliga företag, alltså även de som inte är medlemmar i Svenska Förläggareföreningen, som enligt Svensk Näringsgrensindelning (SNI-kod) omfattar förlagsverksamhet har tillställts enkäten. Enkäten innehöll ett antal frågor rörande bokförsäljningen. De 413 förlag som ingår i undersökningen uppvisar en fakturerad försäljning på 1,7 miljarder kronor exkl. moms. I denna försäljning ingår även multimedia. Av enkätsvaren framgår att drygt hälften av försäljningen från dessa 413 förlag avser facklitteratur. Om även datalitteratur och multimedia inräknas blir andelen närmare 70 %. Barn- och ungdomslitteraturen svarar för omkring 10 % och enligt enkätsvaren uppgår den fakturerade försäljningen till 170 miljoner kronor exkl. moms för denna genre.
Den genomförda enkätundersökningen visar att den totala handeln med böcker i Sverige uttryckt i konsumentvärde inkl. moms skulle kunna uppskattas till 5,3 miljarder kronor. Om läromedel och bokimport medräknas kan den totala bokkonsumtionen beräknas till ca 7 miljarder kronor. Förläggareföreningen uppskattar den svenska bokkonsumtionen inkl. moms och tryckta läromedel till 5,7 miljarder kronor.
Skillnaden mellan Svenska Förläggareföreningens beräkning av den totala marknaden och ovan redovisade enkätresultat ligger i vad som medräknats som förlag. Utredningens enkät har gått ut till företag som enligt Svensk Näringsgrensindelning omfattar förlagsverksamhet. Förläggareföreningen begränsar sig till att uppskatta marknaden till ca 250 förlag som enligt föreningens uppfattning är att betrakta som professionella förlag som agerar på den gängse kommersiella marknaden. Förläggareföreningen tar inte in uppgifter om importen. Som framgår av bilaga 6 har förlagen utanför Förläggareföreningen en annan inriktning. Direktförsäljning till konsument och andelen facklitteratur har en större
94
Förlag och utgivning
andel jämfört med de förlag som är medlemmar av Förläggareföreningen.
Diagram 5:1. Fördelning på distributionskanaler av allmänlitteratur. Beräkning av den totala marknaden
Fördelning försäljningskanaler
allmänlitteratur
Bokhandel
31%
Annan detaljhandel
16%
Bokklubb
21%
Direkt- försäljning
28%
Bibliotek
4%
Förlag och utgivning 95
5.8 Läromedelsförsäljningen
Föreningen Svenska Läromedelsproducenter (FSL) är en branschorganisation för svenska läromedelsproducenter. I dag har föreningen 30 medlemmar vars verksamhet i huvudsak utgörs av utgivning av läromedel i form av tryckta läromedel, AV-läromedel, datamjukvara och liknande upphovsrättsligt skyddat material. Enligt föreningen svarar föreningens medlemmar för 95 % av försäljningen av tryckta läromedel i Sverige.
Tabell 5:9. Försäljning av läromedel fördelad på skolform eller motsvarande, exkl. moms i tkr
Stadium
1995
1996 Skillnad i procent
Andel av total försäljning 1996
Förskola
3 308
2 961 -10,49
0,25
Grundskola klass 0
−
3
135 630 143 094 5,55
12,25
Grundskola klass 4
−
6
140 396 145 370 3,54
12,44
Grundskola klass 7
−
9
180 867 184 311
1,9
15,78
Gymnasieskola, Komvux
455 362 429 392 -5,7
36,75
Högskola
162 306 152 286 -6,17
13,03
Övrig försäljning
120 201 110 923 -7,7
11,
Total
1 198 071 1 168 337 -2,48
Källa: FSL
Enligt den branschstatistik som FSL tar fram uppgick den totala försäljningen till 1 161 miljarder kronor exkl. moms år 1996. Detta innebar en minskning från året före med 2,5 %. Granskar man fördelningen mellan olika stadier så finner man att försäljningen av läromedel avsedda för gymnasieskolan och Komvux minskade med 5,7 % mellan åren 1995 och 1996. Däremot har läromedels-
96
Förlag och utgivning
försäljningen till grundskolan ökat mellan åren 1995 och 1996. Detta beror främst på att elevantalet ökat med ca 20 000 elever. En redovisning av hur kommunerna hanterar läromedelsförsäljningen ges i kapitel 6.
Kostnaden för en elev i grundskolan uppgick år 1995 till 50 300 kronor. Kostnaden för läromedel och utrustning uppgår till 2 000 kronor, varav kostnaden för läroböcker uppgår till 500 kronor per år. Enligt FSL har kommunernas kostnader för undervisningen minskat med 17 % mellan åren 1991 och 1995. Mellan åren 1988 och 1996 har inköpen av läromedel per elev minskat med 12 % i fasta priser.18
18 Källa: Skolan i siffror 1996. Skolverket.
106
Handeln med böcker
övriga har inte något sådant krav, men tillåter å andra sidan inte retur av en titel i färre än tre exemplar i årsreturen.
En grupp mindre förlag tillämpar gemensamma leveransvillkor som innebär att bokhandeln får köpa det första exemplaret av en ny titel med 50
− 75 % rabatt. Varje bokhandel avgör själv vilka böcker man vill ha som informationsexemplar med rabatt.
De största allmänbokhandlarna har i dag, inklusive de svenska och utländska nyheterna, 12 000
− 16 000 titlar i lager, de medelstora 7 000
−
10 000 titlar. En handfull bokhandlar, såsom Akademibokhandeln (Regeringsgatan, Stockholm) och Hedengrens Bokhandel i Stockholm, står i särklass med upp till 100 000 titlar. De 110 största bokhandlarna tar emot 4 000 nyheter varje år, de 110 medelstora 2 000
− 3 000.
För
servicebokhandlarna innebär Seeligs nyhetsservice ett centralt
inköp av 400 till 1 000 nya titlar per år. Till detta kommer bokhandlarnas egna kompletteringsköp, tillsammans en årlig nyhetsbredd på 500
− 1 500 titlar. Servicebokhandlarnas lager innehåller 1 000
− 4 000
titlar med tyngdpunkt i den nedre delen av spannet.
Tabell 6:4. Servicebokhandlarnas inköp per år samt sortimentsstöd
Grupp Inköp kronor/år Antal titlar/år Sortimentsstöd kr/år 1 (klass A
−
C) 100 000
−
250 000
400
21 000
2 (klass A
−
D) 251 000
−
400 000
600
31 500
3 (klass A
−
E) 401 000
−600
000
800
42 000
4 (klass A −
F) 601 000
−
800 000 1 000
52 500
Sortimentsstödet, som beslutades av riksdagen 1985, är ett stöd till ett abonnemang på nyheter av allmänlitteratur. Stödet utbetalas två gånger per år i form av ett fast bidragsbelopp. Beloppets storlek beror på abonnemangets omfattning. Bidragsbeloppen motsvarar 1997 ca 60 % rabatt på F-priset för ett exemplar av varje titel. Se även avsnitt 8.2.4.
Servicebokhandelns abonnemang har knutits till Seeligs nyhetsservice och urvalet av titlar görs av en grupp bokhandlare inom Servicebokhandlareförbundet i samråd med Seelig. Bokurvalet skall vara ”god och samtidigt efterfrågad” litteratur. Det 40-tal servicebokhandlar som gått samman i bokhandelskedjan Ugglan köper in de mest frekventa titlarna direkt från förlagen.
Handeln med böcker 107
De mindre bokhandlarnas kostnader för utnyttjande av bl.a. Seeligs informations- och distributionstjänster är relativt sett större än kostnaderna för de större företag och kedjor som gör sina inköp direkt från bokförlagen. Den korta kredittiden påverkar i särskilt hög grad likviditeten för de mindre bokhandlarna.
6.1.7 Utbildning för bokhandeln
Svenska Bokhandelsskolan är en stiftelse som förvaltas gemensamt av
Svenska Bokhandlareföreningen och Svenska Bokhandelsmedhjälpareföreningen (BMF). Skolan fick en ny start 1988 och har därefter kunnat erbjuda ett varierat kursutbud: introduktions- och grundkurser för arbete i bokhandel, specialkurser om ekonomi, försäljning och service, inköpsadministration etc. Lokala och företagsinterna kurser har organiserats efter önskemål och behov. Kurserna har varit ett komplement till insatser som gjorts inom bokhandeln i egen regi eller genom högskolan.
Bokhandelsskolans verksamhet är subventionerad för Bokhandlareföreningens medlemmar genom medel från Stiftelsen Bok- och Musikhandlarnas Understödsfond. Många bokhandlare har utnyttjat möjligheten att genom skolan anordna företagsinterna kurser, t.ex. datorutbildning för samtliga anställda i bokhandeln.
Under åren 1991
− 1996 anordnades en ettårig högskolekurs för blivande bokhandlare vid Högskolan i Borås. Varje år deltog mellan 20 och 30 elever, i de flesta fall rekryterade från gymnasieskolan.
För närvarande finns det ingen högskolekurs för bokhandelsutbildning. Utredningen har vid kontakt med Högskolan i Borås förstått att intresset varit svalt, delvis beroende på att de som gått utbildningen inte fått arbete. Utredningen har också varit i kontakt med Kulturvetarlinjen vid Stockholms universitet som har förlagsutbildning och som givit förslag till utbildning för bokhandlare på akademisk nivå. Även Bibliotekshögskolan, knuten till Uppsala universitet, har visat intresse för utbildning av bokhandlare, i synnerhet kurser i företagsekonomi och datateknik.
Bokhandelsskolan anordnar kurser för bokhandelsmedhjälpare men högre utbildning saknas alltså i dag. Inom Akademibokhandeln med sina 38 butiker finns en internutbildning som är gemensam med KF:s egen utbildning. Det gäller detaljhandelskunskap och företagsekonomi, däremot ingen litteraturkunskap. Bokiakedjan, med 104 butiker, bedriver också utbildning men främst i företagsekonomi, för chefer.
Sveriges Servicebokhandlareförbund har inget utbildningsprogram men har under hand till utredningen framhållit att det föreligger behov
108
Handeln med böcker
av både företagsekonomisk och teknisk kompetens. Svenska Bokhandelsmedhjälpareföreningen har tagit kontakt med utredningen för att framhålla behovet av utbildning men menar att ett hinder för att delta i grund- och fortbildning är svårigheten att kunna ta ledigt från sitt ordinarie arbete utan att få ersättning för förlorad lön. Utredningen har varit i kontakt med Stiftelsen Bok- och Musikhandlarnas Understödsfond som med sina medel subventionerar Bokhandelsskolans verksamhet. Enligt deras ordförande kan kursdeltagarna framgent ansöka om ersättning för förlorad arbetsinkomst vid kursdeltagande.
6.2 Varuhus och annan detaljhandel
Enligt Förläggareföreningens statistik har gruppen ”övriga försäljningsställen” ökat sin andel av marknaden. I Bokutredningens undersökning ingår t.ex. varuhus och stormarknader i begreppet ”
annan detalj
handel . Se avsnitt 6.1.2. Dessa har 21 % av marknaden.
590 butiker säljer kvalitetspocket. De står för ca 1 % av marknaden. Den största enskilda återförsäljaren här är Pocket Shop, med butiker på bl.a. Stockholms och Göteborgs central. 3 500 detaljhandlare säljer s.k. massmarknadsböcker. Av dem för 500 stycken även annan litteratur. Den beräknade marknadsandelen är 3 %. Med dessa återförsäljare inbegripna finns totalt hela 4 500 försäljningsställen för böcker i Sverige.
6.3 Antikvariat
Antikvariaten i Sverige är 281 stycken. De finns i 103 av landets kommuner och är tämligen ojämnt spridda över landet. I Stockholms stad finns 72 antikvariat, i Göteborg 25, Uppsala 14, Malmö 12 och Lund 10. Här ingår både sådana som har butik och de som enbart säljer på postorder. Av de kommuner som saknar bokhandel finns fyra kommuner som har antikvariat. Dessa är Idre, Valdemarsvik, Östra Göinge och Habo.14
Antikvariatens spridning i riket framgår av kartan i bilaga 4. Antikvariaten har en viktig roll som förmedlare av historia och kulturhistoria. Många av dem levererar till Kungliga Biblioteket, förmedlar tryck för forskning och utbildning till universitet och högskolor både i Sverige och utomlands. En annan uppgift är att fungera som
14 Källa: Bokutredningen/Leif Olsson.
Handeln med böcker 109
lagerhållare av antikvarisk och modern litteratur för försäljning till bibliotek, boksamlare och bokläsare.
Böcker hör till de varor som säljs mest över Internet. Allt fler antikvariat presenterar sig med egna hemsidor på Internet och internationellt sett har nätet snabbt blivit ett mycket användbart verktyg för boksamlare. Man kan via sökprogram själv hitta den efterfrågade litteraturen. Sedan november 1996 finns också
Limes, som är Sveriges första s.k.
mailing list för antikvarisk litteratur och har till syfte att skapa en marknadsplats för antikvariska böcker. Här kan man köpa, sälja och diskutera böcker. I slutet av januari 1997 hade Limes 130 deltagare, men antalet ökar. Många av dem är inköpare från svenska bibliotek och många är amerikanska antikvariat.15
Ett drygt femtiotal av antikvariaten är medlemmar i Svenska Antikvariatsföreningen. Man väljs in i föreningen och förbinder sig därmed att följa de etiska regler som föreningen satt upp. Representanter för denna förening har underhand till utredningen belyst antikvariatens situation och branschens stora problem med lönsamheten. Omsättningen är låg, hyrorna höga för butik och utrymmeskrävande lager. Dessutom är portokostnaderna för distribution av bokpaket och kataloger höga. Till detta kommer komplicerade momsregler. Såväl sortimentsförnyelse som marknadsföringsåtgärder begränsas av den låga lönsamheten. Man efterlyser också en ökad utbildning samt mer samarbete med både bibliotek och bokhandlar.
15 Källa: Ola Persson, Alla tiders böcker.
110
Handeln med böcker
Kartan finns endast i den tryckta versionen
Handeln med böcker 111
6.4 Bokklubbarna
Sverige har internationellt sett en relativt hög andel bokklubbsmedlemmar. Enligt 1995 års siffror från Temo som för första gången redovisas offentligt, räknar man med att ca 1,4 miljoner människor i Sverige är medlemmar i en eller flera bokklubbar.16 Antalet medlemskap anses vara betydligt högre därför att många är med i fler än en bokklubb. Undersökningen omfattar samtliga bokklubbar med böcker för vuxna, medan däremot ca 300 000 medlemskap i barnbokklubbar ligger utanför undersökningen.
6.4.1 Kort historik
Bonniers
Redan på 1940-talet startade Bonniers äldsta bokklubb, Bokklubben Svalan, som från början hade ett samarbete med bokhandeln. På 1950talet började man sälja abonnemang via telefonförsäljare och skicka böckerna direkt till kunderna. Svalans speciella abonnemangssystem, där säljarna i förväg säljer in ett årsabonnemang på allt från 4
− 24 böcker17, har varit framgångsrikt. Numera är dock säljkåren bantad från runt 120 heltidssäljare till 60 och Svalan har sedan länge haft samma system för medlemsvärvning som övriga bokklubbar, dvs. direktreklamkampanjer två gånger per år.
År 1970, då fastprissystemet för böcker upphörde, fanns ca 200 000 bokklubbsmedlemmar. Bonniers startade i snabb följd flera bokklubbar: Bonniers Bokklubb och Månadens Bok (där Bonniers är en av delägarna) är de största. Bland Bonnier-bokklubbarna finns också Stora Romanklubben (en reprintklubb18 som riktar sig främst till unga kvinnor) och Underhållningsbokklubben (en reprintklubb som riktar sig till en manlig läsekrets) och Bonniers Barnbokklubb, som under hösten 1977 kommer att uppgå i stora Familjebokklubben. Bonniers har även köpt Stora Familjebokklubben och startat den nya Litterära klubben, med en inriktning på kvalitetslitteratur. Dessa klubbar är samtliga ”negative option-klubbar”, dvs., som medlem får man automatiskt månadsboken om man inte avbeställer den.
16 Källa: Temo.17 Se nedan, ”positive option”-system.18 Reprint = omtryck i ny form.
112
Handeln med böcker
Bra Böcker
Länge var Bra Böcker i Höganäs enda konkurrenten till Bonniers på bokklubbssidan. Systemet med bokpaket som innehöll en lexikondel och två romaner gjorde Bra Böcker till en av landets största bokklubbar. När lexikonet var färdigutgivet fick dock förlaget problem. Inget annat serieverk hade samma dragningskraft och man tappade medlemmar. Misslyckade försök gjordes också med verksamhet i andra länder. I slutet av 1980-talet, kom så kontraktet att ge ut Nationalencyklopedin, NE. Redan vid utgivningen av första bandet 1989 hade Bra Böcker 60 000 abonnenter.19
Satsningen blev dock mycket kostsam och bokklubbsverksamheten blev lidande. Bonniers, vars omfattande bokklubbskampanjer inte längre fick lika hård konkurrens från Bra Böcker som tidigare, tog hand om en stor del av Bra Böckers medlemmar. I dag har NE, som inte är en bokklubb, ca 100 000 abonnenter och Bra Böckers bokklubbsverksamhet är under utvärdering och omorganisation. Bra Böcker är ej medlem av Svenska Förläggareföreningen och bidrar därför inte till medlemsstatistiken.
Egmont Richter
Egmont Richter, som inte heller är medlem av Svenska Förläggareföreningen, har ett tiotal bokklubbar, bl.a. Richters Bokklubb med underhållningslitteratur för vuxna, Läslandet, Ungdomsbokklubben, Kalle Anka-klubben, Mina första faktaböcker, Richters bildlexikon, Barbieklubben, Livsenergi (new age-böcker) och Verklighetens värld. Barnböckerna svarar för omkring 2/3 av förlagets omsättning. Egmont Richter uppger att förlaget har ca 40 % av barnboksmarknaden och att förlagets bokklubbar har ökat sin försäljning. År 1995 stod de för 74 % av förlagets totala omsättning på 144 miljoner, dvs. 106,5 miljoner. För år 1996 var hela förlagets omsättning 143,5 miljoner kronor, varav bokklubbarna stod för 83 % av omsättningen, eller 119,1 miljoner kronor. Några medlemssiffror redovisas inte, ej heller antal tryckta eller sålda bokvolymer, men totalt producerar hela Egmont-koncernen 50 miljoner volymer per år.
19 NE är inte att betrakta som en bokklubb, men säljs via abonnemang.
Handeln med böcker 113
Böckernas klubb
Till de större bokklubbarna utanför Bonniersfären hör Böckernas Klubb, med en uttalat litterär inriktning. Den ägs av flera förlag: Liber (35 %), Natur och Kultur (23 %), Fischer (15 %), Skogs (13 %) samt av Barnens Bokklubb (5 %) och Solveig Nellinge (1,3 %). Klubben hade 1995 över 80 000 medlemmar, vilket gör den till den femte största i Sverige. Omsättningen var 1995 ca 53 miljoner kronor.
Nischbokklubbar
Jämsides med de stora bokklubbarna finns också en rad bokklubbar med olika inriktning, varav de stora riktar sig till barn och ungdomar. Ofta har små, mer eller mindre specialiserade förlag byggt upp egna bokklubbar som är huvudsaklig försäljningskanal för den egna utgivningen. Se uppställningen nedan.
114
Handeln med böcker
Tabell 6:5. Förteckning över
allmänna bokklubbar, deras omsättning,
antal medlemmar och utbud
Källa: Svensk Bokhandel nr 23, 1995.
ALLMÄNNA BOKKLUBBAR
Namn, startår, ägare Utbud
Antal med lemmar
Omsättning per år (1994)
Bonniers Bokklubb Bonnierförlagen, 1970
Huvuds. nyutg. Böcker från Bonnierförlagen samt Rabén, Gedins, Streiffert
350 000 175-200 milj kr (uppsk. siffra)
Månadens bok Bonnierförlagen 56% Norstedts 30%, Per I Gedin 14%
Huvuds. nyutg. böcker från alla förlag
Strax under 200 000
Klubben 110 milj kr. Månpocket 20 milj
Bra Böckers Nya Bokklubb Bra Böcker/MP, 1994
Nyutg. Enbart egna böcker Serieverk. Skön- och facklitteratur
150 000 inkl. gamla medl. (uppsk. siffra)
Stora Familjebokklubben Bonnierförlagen, 1987
Reprint och nyutg. Köper från alla förlag
70 milj.kr (uppsk. siffra)
Böckernas Klubb Liber 35%, NoK 23%, Fischer 15%, Skogs 13%, Barnens Bokklubb 5%, Solveig Nellinge 1,3% 1988
Nyutgiv. Kvalitetsinriktning Köper från alla förlag
83 000 53 milj.kr
Det bästa bokval Reader’s Digest AB, 1956
Förkortad Reprint, populärlitteratur, praktverk
Richters Bokklubb Underhållningslitteratur 80 000 (uppsk. siffra) Stora Romanklubben Bonnierförlagen, 1978
Underhållningslitteratur (yngre kvinnor) huvuds. Från Bonniers
50-85 000 40 milj.kr (uppsk. siffra)
Underhållningsbokklubben Bonnierförlagen, 1975
Underhållning, thrillers (män). Köper från alla förlag
35-70 000
Handeln med böcker 115
Namn, startår, ägare Utbud
Antal med lemmar
Omsättning per år (1994)
Svalan Bonnierförlagen, 1942
Huvudsakligen reprint. Alla typer av böcker. I princip enbart Bonnierböcker.
50-55 000 60 milj.kr (uppsk.siffra)
Litterära klubben Bonnierförlagen, 1994
1994
Strax under 40 000
Wahlströms Bokklubb B Wahlström, 1995
Ny utg. Underhållning
Bokklubben Boknöje Boknöje AB, 1988
Underhållningslitt. Sandemo. Egna böcker
6 300 1,2 milj.kr
SPECIALBOKKLUBBAR
Namn, startår, ägare Utbud
Antal med lemmar
Omsättning per år (1994)
Kassettbokklubben Synskadades Riksförbund, 1986
Kassettböcker. Huvudsakl. Skönlitteratur.
20 000 10 milj.kr
Natur och Kultur Direkt Natur och Kultur, 1991
Beteendevetenskap, bl.a. psykologi. Nyutgivning.
35 000 Ca 15 milj.kr
Clio Atlantis 50%, Tiden 50%, 1987
Historia, kulturhistoria köper från alla förlag
16 500 6,9 milj.kr
Executive Svenska Dagbladet, 1983
Ledarskap. Populärpsykologi Nyutgivning
12 000 3,5-4 milj.kr
Verklighetens värld Richters/Egmont, 1994
Dokumentärskildringar, tragiska historier. Nyutgivning
Ordfront Föreningen Ordfront, 1963
Skön- och facklitteratur. Nyutg. (medlemmar i föreningen) Huvudbok alltid från Ordfront i övrigt från alla förlag
7 500 2,7 milj.kr
Bättre ledarskap Ledarskapsböcker. Nyutgivning. Endast Liber Hermods
116
Handeln med böcker
Namn, startår, ägare Utbud
Antal med lemmar
Omsättning per år (1994)
Sekreterarbokklubben Professionell utveckling. Nyutgivning. Endast Liber Hermods Utvecklingsbiblioteket Professionell utveckling. Nyutgivning. Endast Liber Hermods FIB:s Lyrikklubb Vuxenskolan och ABF 40% var. Tiden 20%, 1954
Lyrik. Huvudsakligen årsbok
Ca 4 000
Radix Tiden, 1989
Samhällslitteratur, debatt. Köper från alla förlag
4 000 Ca 2 milj.kr
Ateneum Symposion, 1991
Historia, kulturhistoria, skönlitteratur. Från alla förlag
5 200 2,5 milj.kr
Moderna tänkare Symposion
Filosofi, idéhistoria
1 200 0,5 milj.kr
Richters Management Bokklubb Richters, 1995
Ledarskap, översättning
Nautiska bokklubben 1991 Lennart Groth
Nautisk litteratur. Även utländsk. Alla förlag
Ca 5 000
Handeln med böcker 117
BARNBOKKLUBBAR
Namn, startår, ägare Utbud
Antal med lemmar
Omsättning per år (1994)
Barnens Bokklubb Rabén 49%, Opal 49%, Solkatten 0,75%, 1977
Böcker för barn 2 ½ -9 år + sidosortiment Alla förlag
Ca 120 000 totalt i de tre klubbarna
79 milj.kr (hela klubben)
Läseklubben Samma ägare som Barnens Bokklubb
Böcker för barn 9-16 + sidosortiment. Alla förlag
Babyklubben Samma ägare som Barnens Bokklubb
Böcker för barn 1 ½ - 2 ½
Bonniers Barnbokklubb Bonnier Carlsen, 1994
Böcker för barn 1-5 år (miniklubben) och 6-13 år (maxiklubben). Sidosortiment
Ca 40 000 (uppsk. siffra)
Barnens Bästa Rabénförlagen, 1988
Barnböcker, reprint och nyutgivning. Två linjer 1-6 år och 7-9 år. Sidosortiment
45 000 21 milj.kr
Läslusen Wahlströms Ungdomsbokklubb B. Wahlström, 1988
Böcker för barn 9-14 år 40 000 (uppsk. siffra)
Kalle Ankas Bokklubb Richter/Egmont, 1974
Disney, bilderböcker. Förskoleåldern
30-35 000 (uppsk. siffra)
Läslandet Richter/Egmont
Bilderböcker
Ungdomsbokklubben Richter/Egmont, 1982
Böcker för barn 8-17 år
Mina första faktaböcker Richter/Egmont
Faktaböcker för förskolebarn
Musses trafikklubb Richter/Egmont
Bilderböcker, trafikpropaganda
118
Handeln med böcker
6.4.2 Bokklubbarnas ekonomi och struktur
Expansionen av bokklubbsmarknaden gick mycket snabbt fram till toppåret 1978, då det fanns ungefär 1,4
− 1,5 miljoner bokklubbsmedlemmar, en siffra som planade ut och har hållit sig omkring 1,4 miljoner. Barnbokklubbsmarknadens topp kom senare. Klubbarna hade under tidigt 1980-tal som mest 500 000 medlemmar. Därefter har marknaden successivt krympt; även efter 1995 då Temo gjorde sin senaste undersökning. En av orsakerna är förmodligen de kraftigt minskade barnkullarna under 1990-talet.
Bokklubbsmarknaden har förändrats från 1970-talet. Medlemmarna är mer insatta i hur bokklubbar fungerar och ställer andra krav. Medlemstroheten, eller tiden medlemmen stannar i bokklubben, varierar mellan olika klubbar, från i genomsnitt 4
− 5 månader upp till 4,5
− 5 år.
Vad som styr medlemstroheten är klubbens inriktning och vilket köpåtagande man har som kund. Bokklubbarnas omsättning per medlem spänner från 400 kronor till 1 000 kronor per år.
Enligt underhandsinformation från Bonniers och andra bokklubbar minskar andelen köp via ”negative option” medan kunderna alltmer väljer att köpa böcker ur ”positive option”-system, där man beställer vad man vill ha. De s.k. sortimentsbokklubbarna med ett brett utbud av skönlitteratur, facklitteratur och barnböcker har stärkt sin ställning under senare år. Bokklubbarnas kunskap om medlemmarna har ökat, bl.a. tack vare datoriseringen, förfinad försäljningsteknik och genom att man har blivit bättre på att hantera medlemmar på ett differentierat sätt i olika klubbar. Detta stärker bokklubbsmarknaden som, totalt sett, blivit mer specialiserad. Förlorarna på marknaden är klubbar med grova och enkla koncept, t.ex. paketbokklubbar. Allmän- och barnbokklubbarna har ett brett sortiment. Cirka 3 000 nya titlar presenteras årligen i medlemstidningarna. Medlemsinformationen i form av bokklubbstidningarna anses livsviktiga för klubbarna och läses av fler än medlemmarna.
Handeln med böcker 119
6.4.3 Bokklubbssiffror
Bokklubbsmedlemmarnas spridning geografiskt fördelar sig ungefär lika mellan mindre orter, landsbygd, städer och storstäder.
Storstäder (Stockholm, Göteborg, Malmö) 35 % Städer med över 90 000 invånare 31 % Övriga orter + landsbygd 34 %
Källa: Temo.
Många undersökningar visar att kvinnor läser mer än män. (Se kap. 2.) De är också i högre utsträckning bokklubbsmedlemmar. Fördelningen är 71 % kvinnor och 29 % män.
Åldersfördelningen är följande:
15
− 29 år 18 %
30
− 49 år 48 %
50
− 75 år 34 %
Källa: Temo
Bokklubbsmarknaden både i Sverige och internationellt anses numera vara en mognad marknad, vilket betyder att ingen bokklubb kan expandera i någon nämnvärd omfattning utan att därmed ta marknadsandelar från konkurrenterna.
6.5 Internet
6.5.1 Internetbokhandel
Med Internetbokhandel, även kallad virtuell bokhandel, menas att kunden via sin dator med internetuppkoppling besöker bokhandelns hemsida och beställer böcker där. Böckerna expedieras per post eller på annat vis till kunden. I Sverige är omfattningen av försäljning marginell.
Det finns möjligheter att köpa böcker via de internationella Internetbokhandlarna, i första hand från
Amazon.com som blivit mycket fram-
gångsrik både i USA och i Norden. Även
BarnesAnd Noble.com lockar
120
Handeln med böcker
med ett brett utbud, låga priser och snabb leverans. De stora brittiska bokhandelskedjorna
Waterstones och Dillons är också på väg att ta upp
konkurrensen.
Den första Internetbokhandeln i Sverige var
Science Fiction
bokhandeln i Stockholm som även har en vanlig bokhandel, specia-
liserad på just science fiction-litteratur. Dess försäljning består till stor del av böcker på engelska och man har redan märkt av priskonkurrensen från utländska Internetbokhandlar.
Utvecklingen går mycket snabbt och nya Internetbokhandlar etablerar sig ständigt. För närvarande finns ett tiotal nätbokhandlar, varav några är nischbokhandlar med ett begränsat sortiment, t.ex. Fritzes som ingår i Liberkoncernen och är inriktad på offentligt tryck. Under hösten startar Hjelms förlag den första renodlade barnbokhandeln på Internet. De stora allmänna Internetbokhandlarna är KFägda
Akademibokhandeln.se, med ca 100 000 svenska och utländska
titlar,
Bokhandeln.com med Bonniers Online som huvudägare och
Pocketshop som delägare, som har ca 30 000 svenska och 15 000 engelska titlar,
Boktjänst.se som ägs av Organisationstjänst AB, som
driver bokhandel och säljer till skolor och bibliotek och nu utvecklar sin försäljning till nätet med ca 30
− 40 000 titlar. Internetbokhandeln.se är ett samprojekt mellan förlag, bokhandlare och distributör, den första i sitt slag. Bakom bokhandeln står Förlagssystem, Alfabeta, och bokhandlarna NK, Bokcentrum, Bokhuset och Kungsholmens Bokhandel. Det unika med Internetbokhandeln är att man samarbetar med Rönnells antikvariat och där kan söka all slags äldre litteratur. Enligt uppgift blir 3 miljoner titlar sökbara i bokhandeln genom uppkopplingen till LIBRIS, Kungliga Bibliotekets databas. Adlibris.se ägs av fem privatpersoner som inte har någon bokhandelserfarenhet, utan endast ser sig som en försäljningskanal. De erbjuder 30
− 50 % rabatt på böcker och har ett samarbete med Posten. Försäljningen sker genom Torget, Postens marknadsplats på nätet.
En av de mest uppmärksammade är
Bokus.com i Lund som startade
i augusti 1997. Låga priser, främst på utländska titlar, kännetecknar Bokus.com, som också är den enda Internetbokhandeln som inte tar särskilt betalt för fraktkostnaden. Ägare är finansmannen Dag Tigerschöld och förlaget Leander & Malmsten. Bokus.com. har 1,5 miljoner titlar och riktar sig framförallt mot studenter och institutioner. Bokus.com har ett samarbete med Postens dotterbolag OLC, som sysslar med utveckling av frakt och fakturering. Böckerna finns aldrig i lager utan flygs in från utlandet och tas också från både Seelig och förlag i Sverige.
Utöver dessa finns ett antal obundna bokhandlar och bokhandelskedjor som är på väg ut på nätet. Bokia kommer att ha en central hem-
Handeln med böcker 121
sida där samtliga medlemsbokhandlar ingår, Julbocken med 32 butiker kopplar upp sig före jul, Akademibokhandeln, med 18 butiker, planerar att ha datorer i butikerna där kunderna själva ska kunna beställa böcker.
Några iakttagelser kring Internet
Den svenska bokhandelsbranschen står inför en teknisk revolution. I dag är ett 20-tal bokhandlar uppkopplade på Internet, inom ett år kan det röra sig om 150
− 200 butiker.
Priskonkurrensen är ett växande problem. De Internetbokhandlar som också driver ”vanlig” bokhandel tar ut ett lägre priser via nätet. Även inkl. fraktkostnaden blir det billigare att handla via Internet än i bokhandeln.
I dag svarar försäljningen av böcker på Internet i Sverige antagligen för en mycket liten del av den totala försäljningen, men ingen vet hur stor omsättningen är. Ingen vet heller storleken på privatpersoners, bokhandlares eller institutioners import via utländska Internetbokhandlar. Många bokhandlar använder sig av Internet för att kunna ge bättre service och söka böcker på utländska databaser och via Internetbokhandlar. Ett framtida problem, framför allt i handeln med utländska böcker, kan bli att bokköpare använder den svenska bokhandeln för att kunna titta på böckerna och jämföra priser, men därefter väljer att beställa från någon av de svenska eller utländska Internetbokhandlarna.
Det råder också förvirring vad gäller moms och tull. Som köpare i Sverige måste man tulldeklarera böckerna och betala moms för dem, men många undgår detta genom att köpa enskilda titlar på nätet. Den som beställer en bok via en internationell Internetbokhandel ska importförtulla den men hur ska hanteringen kontrolleras? Posten gör stickprovskontroller men de flesta undgår att betala införselmoms. Utredningen har inte haft möjlighet att granska denna import eller de konsekvenser den får, vare sig för marknaden eller momsen. En bok skall också inom EU momsbeläggas i det land där affären görs upp. En bokhandlare som köper via Internet hamnar lätt i en gråzon, medan internationella Internetbokhandlar bortser från att Sverige har moms på böcker.
Den mindre bokhandeln kommer att få svårt att konkurrera med de stora för att den inte har samma möjligheter till tekniska investeringar och lösningar. Å andra sidan kan den mindre bokhandeln som har tillgång till Internet och därmed till LIBRIS och andra databaser ge fullgod information och teoretisk tillgång till miljoner titlar.
122
Handeln med böcker
6.5.2 Print-on-demand
Med dagens bredd i bokutgivningen har bokhandlaren inte möjlighet att visa upp mer än ett lämpligt utformat sortiment i butiken. Men ny teknik har gjort böcker tillgängliga på ett sätt som inte tidigare var möjligt. Genom bokhandelns datorisering finns 35 000 titlar att tillgå med leverans från bokgrossisten Seelig. Informationen om all utgiven litteratur har dessutom förstärkts genom öppnandet av Kungliga bibliotekets databas LIBRIS för allmänheten.
Print-on-demand-tekniken lägger ännu en dimension till bokhandelns service. Nu blir det möjligt för bokhandlaren att på begäran erbjuda sina kunder sådana böcker som är slut på förlaget eller böcker som erbjuds direkt från författaren.
Författarcentrum Öst, med Peter Curman som projektledare, planerar i samarbete med bl.a. Svenska Bokhandlareföreningen och Stockholms stadsbibliotek att starta en försöksverksamhet med Print-ondemand under hösten 1997. Informationen om utbudet kommer att läggas ut på Internet och böckerna skall kunna beställas i bokhandeln. Ett företag som besitter den maskinella tekniken, t.ex. Arkitektkopia, trycker upp efterfrågat antal exemplar för bokhandelns räkning.
I ett inledande skede knyts ett antal bokhandlar till den tekniska produktionen av böcker på tre orter, nämligen Göteborg, Stockholm och Luleå. På sikt kommer alla bokhandlar med Internet-uppkoppling att kunna erbjuda Print-on-demand service.
6.5.3 EDI
EDI (Electronic Data Interchange) är ett övergripande begrepp för all slags elektronisk dokumentöverföring eller kommersiellt informationsutbyte. Nordamerika och Europa har tillsammans utvecklat en global standard för överföring av handelsdata som kallas EDIFACT (Electronic Data Interchange for Administration, Commerce and Transport). Genom FN:s försorg är EDIFACT i dag en ISO-standard och därmed accepterad över hela världen.
I korthet innebär EDI att leverantörens och kundens datorer skickar meddelanden i form av order, bekräftelser m.m. direkt till varandra utan någon mänsklig mellanhand. Fördelarna är många: enklare administration, snabbare varuflöden, mindre lager, färre fel och tätare affärsrelationer.
EDI BOK är sedan 1996 bokbranschens samarbetsorgan för standardisering och främjande av EDI-funktioner mellan handelspartners. Huvudmän är branschorganisationerna Svenska Bokhandlareföre-
Handeln med böcker 123
ningen, Svenska Förläggareföreningen och Föreningen Svenska Läromedelsproducenter samt Kungliga biblioteket.
Deltagande i EDI är öppet för alla aktörer i bokbranschen. Standarder och rutiner kring elektronisk handel utformas i en arbetsgrupp med bred representation från hela branschen. En styrgrupp fastställer meddelandena och utarbetar en handbok för branschens företag.
6.6 Grossister och distributionsföretag
6.6.1 AB Seelig & Co
Seelig, som funnits sedan 1848, är både grossist och distributör. Man distribuerar 25 miljoner böcker och omsätter 430 miljoner kronor per år, varav en tredjedel av omsättningen kommer från grossistverksamheten. Seelig tillhandahåller informations- och logistiktjänster samt fungerar som en knutpunkt för bokbranschen. Huvudkontoret ligger i Solna, medan lager och spedition finns i Morgongåva. Antalet anställda är 110.
Seelig är en länk mellan förlagen och bokhandeln. Stora förlags distribution till stora bokhandlar sker ofta direkt via egna distributionsföretag. Över 200 förlag, av vilka Rabénförlagen är det största, har låtit Seelig sköta distributionen (Bokdepån). Under hösten 1997 har Rabénförlagen beslutat att distributionen skall skötas av Liber Distribution. Seeligs funktion som leverantör av tilläggsorder gäller alla typer av förlag.
För mindre förlag är distributionen genom Seelig ett sätt att komma ut på marknaden. Fördelen är att bokhandeln får en rationell inköpshantering mot
en part och att man inte köper in alltför stora volymer.
Detta spar pengar genom mindre lager i butik, minskade returer och möjligheten att sampacka olika förlags order. Genom att köpa oftare och i mindre volymer kan bokhandeln skapa utrymme för en bredare exponering i butik. Kostnaden för mindre förlag att anlita Seeligs lagerhållnings- och distributionstjänster är 14
− 18 % av F-priset. Större
förlag erbjuds ofta lägre priser.
Förlagen kan också välja att distribuera böckerna på annat håll, men ändå finnas med i Seeligs grossistlager (Boklagret), artikeldatabas, katalogdator och numera CD BOK. Även ett sådant ”passivt” deltagande är avgiftsbelagt. 120 förlag levererar böcker till Boklagret. Seelig har registrerat 1 350 utgivare i Sverige, men över 1 000 av dessa är s.k. supplementutgivare och finns bara i katalogen.
124
Handeln med böcker
Av 250 bokhandlar med katalogdator har ca 60 hittills anslutits till det nya CD BOK-systemet. Det är en omfattande titeldatabas med 135 000 svenska titlar och 800 000 tyska, engelska, amerikanska och norska titlar. Årligen tillkommer ca 6 000 nya ISBN (ej akademiskt tryck, föreningstryck och periodika), vilket kan jämföras med Kungliga bibliotekets ca 12 000 titlar. Av registrerade titlar finns 35 000 i lager och 30 000
− 40 000 är utländsk import.
Seelig står bakom BokNet, som är ett nätverk baserat på Internetstandard där de som kopplar upp sig får en öppen kommunikation. BokNet, som initialt används av CD BOK, kommer i framtiden att öppna nya möjligheter för bokhandeln. Bokhandlaren skall t.ex. kunna beställa från vilken leverantör som helst genom EDI (se ovan).
Seelig erbjuder en service som förenklar prissättningen i bokhandeln och som är kopplad till ett återbeställningssystem, SRO. Företaget tillhandahåller även speditionstjänster. Samtransporter pressar ner fraktpriserna. Enligt uppgift från Seelig utgör fraktkostnaden mindre än 2 % av det totala bokpriset.
Tor Sörlin, f.d. bokhandlare, är med närmare 25 % av aktierna, den störste enskilde ägaren i Seelig, följd av Svenska Bokhandlareföreningen och Bokia med vardera ca 10 % av aktierna. Stiftelsen Boken i Sverige, Killbergs Bokhandel i Helsingborg och Gleerupska universitetsbokhandeln i Lund är andra stora aktieägare. Sedan en tid pågår förhandlingar med Bibliotekstjänst AB som offentliggjort sitt intresse för att köpa Seelig.
6.6.2 Förlagssystem
Förlagssystem AB utvecklar och marknadsför tjänster inom bokdistribution och kundservice. Företaget lagrar och distribuerar böcker åt bokförlag och bokklubbar. Ett tjugotal förlag, bl.a. Alfabeta bokförlag, Berghs Förlag och Wahlströms Bokförlag hör till kunderna. Dessutom har Förlagssystem ett flertal bokklubbar som uppdragsgivare, bl.a. Barnens Bästa, Barnens Bokklubb, Böckernas klubb och Kassettbokklubben. Förlagssystem distribuerar 6,6 miljoner böcker per år, inkl. bokklubbspaketen, och har 7 000 titlar i lager. Företaget har 50 anställda och en omsättning på 30 miljoner kronor. Omsättningen för företagets kunder är 250 miljoner kronor.
Förlagssystems distributionstjänster kostar 7
− 10 % av F-priset, lagerhållningskostnad tillkommer. Under hösten 1997 har bokhandeln erbjudits fraktfri leverans, vilket gynnar de mindre bokhandlarna. Om det faller väl ut permanentas försöket.
Handeln med böcker 125
Förlagssystem ägs till 95 % av Bertil Wahlström, ägare till B. Wahlströms Bokförlag, och till 5 % av Per-Olof Hamrin, initiativtagare och vd.
6.6.3 Förlagens egna distributionsföretag
Samdistribution AB, Stockholm
Samdistribution är Bonnierförlagens data- och distributionsföretag och distribuerar 20 miljoner böcker per år. Här ingår följande förlag: Albert Bonniers Förlag AB, Bonnier Carlsen, Bonnier Lexikon, Forum, Semic Böcker, Wahlström & Widstrand, Bonnier Alba (vid årsskiftet 1997/98 kommer detta att uppgå i Albert Bonniers Förlag AB), Bonnier Datamedia, Bonnier Utbildning, Månpocket och Trevi, samt samtliga Bonniers bokklubbar och Månadens Bok.
Liber Distribution, Stockholm
Liber Distribution distribuerar 11 miljoner böcker per år och har främst interna uppdrag, men man står också för Verbum-koncernens distribution.
Förlagsdistribution, Stockholm
Förlagsdistribution ägs av Natur och Kultur och har enbart interna uppdrag. Beräknad distribution: ca 4 miljoner böcker och andra artiklar årligen.
Ica Förlaget, Västerås
800 000 egenproducerade böcker distribueras per år.
Sörlins, Norrköping
8 000
− 10 000 pallar, dvs. omkring 1 000 000 böcker per år, distribueras åt Bokia, Julbocken och Akademibokhandeln.
126
Handeln med böcker
Bra Böcker, Höganäs
Förlaget uppger inte antal volymer.
Distributionscenter, Hallstavik
10 miljoner böcker per år distribueras åt Jultidningsförlaget, Harlequin, Clio, Radix. Distributionscenter fungerar dessutom som externlager åt Bonniers Samdistribution.
Pocket Grossisten, Stockholm
Pocket Grossisten distribuerar 1 miljon pocketböcker per år åt Pocket Shop, Pressbyrån, Akademibokhandeln och Åhléns city.
Solna Distribution
1,2 miljoner böcker per år distribueras åt 14 förlag, bl.a. Sellin & Partner och Konsultförlaget.20
BTJ Distribution, Lund
Btj Distribution ägs av Bibliotekstjänst och distribuerar 1,6 miljoner böcker och 200 000 AV-artiklar till biblioteken varje år. Litt Info är Bibliotekstjänsts egen titeldatabas. Den finns på cd-rom och är i första hand tänkt att användas av biblioteken och innehåller 40 000 svenska titlar, 450 000 engelska och fr.o.m. 1997 även tyska titlar. Från 1997 ska även här finnas en EDI-lösning och Btj tänker också erbjuda sina tjänster publikt.21
20 Källa: Svensk Bokhandel nr 28 1996.21 Källa: Svensk Bokhandel nr 28 1996.
Handeln med böcker 127
6.7 Kommunernas inköp av böcker
Kommunernas inköp av läromedel för skolan och böcker till biblioteken sker i olika former efter avregleringen av bokbranschen år 1970. Kommunernas verksamhet och befogenheter på detta område regleras främst av kommunallagen (1991:900), lagen om offentlig upphandling (1992:1528) och konkurrenslagen (1993:20).
En del kommuner anlitar ortens egen bokhandel vid inköp av läromedel. I dessa fall sköts all uppackning och hantering av bokhandeln. Uppackning m.m. kan i huvudsak ske på sommaren då bokhandeln har lågsäsong. Vinsten från verksamheten har betydelse för bokhandelns lönsamhet. Enligt vad utredningen inhämtat sker knappt hälften av läromedelsinköpen enligt denna modell.22
Andra kommuner gör sina läromedelsinköp efter upphandling från bokhandel i annan kommun eller från bokhandelsföretag med regional eller rikstäckande verksamhet. Det finns tre stora aktörer på marknaden som distribuerar läromedel: Bokdistributören AB (omsättning ca 100 miljoner kronor) inom Akademibokhandelsgruppen, som levererar skolböcker till ett 40-tal kommuner,
Boktjänst AB (omsättning ca 140
miljoner kronor, inkl. bokhandel och Internetbokhandel ), som levererar böcker både till skolor och bibliotek i ett 20-tal kommuner och
Läromedia AB (omsättning 40 miljoner kronor). Boktjänst AB
levererar biblioteksinbundna böcker via Bokverket på Seelig.
En tredje väg är att kommunen inrättar en inköpscentral som sköter inköp, uppackning och hantering. Inköpscentralen kan sänka den direkta inköpskostnaden, men kommunen får samtidigt merarbete i form av uppackning och sortering.
Alltfler kommuner tillämpar någon form av inköpssamverkan vid upphandling av läromedel för skolan, i ökad utsträckning också vid upphandling av biblioteksböcker. Formerna kan variera från erfarenhetsutbyte till gemensam upphandling i olika former. En rad kommuner har låtit en större kommun ta hand om hela upphandlingsförfarandet. Stora kommunala inköpscentraler med denna inriktning har vuxit fram i bl.a. Motala, Uddevalla, Södertälje, Nässjö och Västerås.
Svenska Bokhandlareföreningen har i en skrivelse till utredningen
framhållit att det av tradition är bokhandlarna som levererat böcker till kommunernas olika verksamheter, främst skola och bibliotek och att kommunernas förändrade inköpsverksamhet nu tenderar att störa bokhandeln på den lokala marknaden. Bokhandlareföreningen har därför föreslagit utredningen att ta initiativ till en överläggning med Svenska
22 De tre största läromedelsförlagen har uppgett att bokhandeln är huvudleverantör i mellan 30
−
50 % av försäljningstillfällena.
128
Handeln med böcker
Kommunförbundets styrelse om kommunernas ansvar och deras möjligheter till samverkan med lokal bokhandel.
Utredningen förde i augusti i år en diskussion med Kommunförbundets direktör Evert Lindholm. Vid mötet poängterades vikten av att kulturaspekter, bl.a. en bred spridning av kvalitetslitteratur, vägs in i kommunens överväganden i samband med inköp.
Ett fall som för närvarande ligger hos Regeringsrätten (dnr 39/1997) kan tjäna som exempel. Motala kommun levererar läromedel till Landstinget i Östergötland (Universitetssjukhuset). Kammarrätten men inte Länsrätten har tidigare ansett att avtalet var förenligt med kommunallagens bestämmelser om kommunala befogenheter. Något avgörande som klarlägger rättsläget beträffande kommuners möjlighet att bedriva sådan näringsverksamhet som av hävd är förbehållen bokhandeln finns inte.
En kommande dom från Regeringsrätten kan ge fortsatt vägledning. Svenska Bokhandlareföreningen, som ingivit särskilt yttrande i målet, anser att kommunen köper och säljer böcker på ett sätt som inte är av allmänt intresse, att verksamheten utgör ett intrång på området för det egentliga näringslivet, att verksamheten saknar anknytning till befintlig och erkänd kommunal verksamhet och att verksamheten saknar anknytning till Motala kommuns invånare och geografiska område.
Det kan tilläggas att Motala kommun kan göra inköp av läromedel från förlag med högsta rabatt. Kommunen är för sin rabatt hos förlagen inte beroende av att kunna sälja böcker till Landstinget och denna försäljning svarar endast för en mindre del av kommunens omsättning.
För upphandling av läroböcker samverkar Motala kommun också med ett antal kringliggande kommuner. De krav på priser som framställs vid kommunernas gemensamma upphandling understiger självkostnadspris för bokhandlar i regionen. De flesta bokhandlar är för sin verksamhet beroende av kommunernas, relativt sett, betydande köp.
Enligt Bokhandlareföreningen kan samverkande kommunala enheter betraktas som företag i konkurrenslagens mening. Samverkan måste därför ske med iakttagande av konkurrenslagens bestämmelser. En otillåten inköpskartell bör kunna förbjudas enligt 6 § KL.
Inköp av läromedel
Tidigare var läromedelsinköpen centraliserade, ofta var det skolstyrelserna som beslutade vilka läromedel som skulle köpas in. I dag är det lärarna som i takt med decentraliseringen inom skolan tagit över läromedelsinköpen. Svenska Kommunförbundet har inte utarbetat några
Handeln med böcker 129
riktlinjer för hur kommunerna skall beakta kulturaspekterna vid t.ex. inköp av läromedel.
Läromedelsinköpen har sjunkit mellan år 1995 och 1996 med 2,6 %. Dock uppvisas stora skillnader mellan olika stadier. Till förskolan har försäljningen minskat med 10 %, medan försäljningen till grundskolan ökat totalt sett. Försäljningen till lågstadiet har minskat 5 %, medan den både till mellanstadiet och högstadiet ökat med 3,5 respektive 2 %. Inköpen till gymnasiet visar en minskning med nästan 6 %. Läromedelsinköpen till vuxenskolan har också minskat 6 % jämfört med föregående år.
Summan av läromedelsinköpen uppgick år 1991 till 911,4 miljoner kronor (exkl. moms), medan den år 1996 uppgick till 1 145 miljoner kronor. År 1991 uppgick antalet nya titlar till 1 259. Då ingår tryckta läromedel, AV-läromedel och datamjukvara. År 1996 var antalet nya titlar 2 130, en ökning med 70 %. Enligt Föreningen Svenska Läromedelsproducenter har även kostnaden för skolans lokaler ökat med 864 miljoner kronor mellan år 1991 och 1995.
Samtidigt har kommunerna minskat sina anslag till undervisningen. Föreningen påpekar vilken liten andel av den totala kostnaden som kostnaden för läroböcker utgör. År 1995 var kostnaden för en elev i grundskolan 47 000 kronor. Kostnaden för läromedel (läromedel och annat tryckt materiel, kapital- och servicekostnader, studiebesök m.m.) uppgick till 2 000 kronor, varav kostnaden för endast läromedel utgjorde 500 kronor. Föreningen har bl.a. drivit frågan om gåvoläromedel. Denna fråga behandlades även i slutet av 1980-talet i samband med den s.k. läromedelsöversynen. I Utbildningsdepartementets (Ds 1988:22) ”Skolböcker 1” konstaterades att eleverna i alltför liten utsträckning får behålla sina läroböcker. Ett av förslagen var att eleverna
i gåva skulle få de basläromedel och väsentliga läromedel de
behöver av pedagogiska skäl.
Inköp av böcker till biblioteken
Även då det gäller folkbibliotekens bokinköp har dessa minskat under 1990-talet. Fr.o.m. 1989 minskade de med 4
− 5 % per år. 1993 minskade de med hela 7 %. År 1994 bröts trenden och inköpen ökade med 5 %, för att 1995 åter minska med 3 %. Även skolbibliotekens nyförvärv hade 1995 minskat med 5 % jämfört med 1992. Se vidare kapitel 7.
130
Handeln med böcker
6.8 Bokpriser
Konkurrensen mellan de olika försäljningsformerna bokhandlar, varuhus, annan detaljhandel och bokklubbar är mycket hård, vilket får till följd att priset på samma bok varierar mycket mellan olika försäljningskanaler och försäljningsställen.
Genom åren har en del studier gjorts för att belysa priset på böcker. Statens pris- och kartellnämnd (SPK) gjorde 1983 en studie om handeln med böcker åt 1982 års bokutredning där man även försökte belysa prisutvecklingen. SPK konstaterade att det är svårt att mäta prisutvecklingen för böcker dels på grund av det stora antalet titlar dels på grund av den omfattande nyproduktionen. Man konstaterade också att SPK inte gör några fortlöpande undersökningar av prisutvecklingen i branschen.
Det material som SPK redovisade i rapporten om prisutvecklingen för böcker 1968
− 1982 baseras på det prisindex för böcker som används av Statistiska centralbyrån (SCB) vid mätningen av konsumentprisindex (KPI). Som framgår av avsnitt 12 är detta index mycket grovt. I sin studie fann SPK att bokprisindex och KPI följde varandra ganska väl under perioden 1968
− 1982. Med 1968 som basår understiger bokprisindex KPI fram till 1979. Mellan 1979
− 1982 var däremot indexvärdet för böcker högre än KPI. Under vissa år var skillnaden så stor som 20 %. Samtidigt fastslås i rapporten att när det gäller prisutvecklingen 1968
− 1982 är felmarginalen större än skillnaden mellan totala KPI och bokprisindex.
SPK redovisar även bokklubbspriserna och den uppskattning som gjordes 1980. Denna undersökning visade att bokklubbspriserna var drygt 20 % lägre än priserna på samma böcker i bokhandeln. I denna undersökning ingick inte Bra Böcker. Om även Bra Böckers bokpriser beaktats hade den genomsnittliga skillnaden mellan bokklubbspriserna och bokhandelns cirkapris uppgått till 30
− 40 %.
Den enda prismätning av böcker som för närvarande görs är det bokprisindex som SCB tar fram. SCB:s index för böcker framställs med en ytterst grov metod. Mätningen görs som underlag för beräkningen av konsumentprisindex. Bokprisindexet utgör endast 0,4 %. Det index som används i dag tas fram genom att prissättningen vid bokklubbar och ca 10 ”indikatorböcker”, bl.a. Guinness Rekordbok, i 10 bokhandlar studeras.
År 1988 utarbetade SCB ett förslag till omläggning av bokprisindexet. Något nytt index infördes dock inte. Enligt underhandsuppgifter var ett av skälen bristande ekonomiska resurser.
En fråga som diskuterats är
huruvida litteraturstödets prispress har
haft någon effekt eller inte på prisutvecklingen. Då det statliga littera-
Handeln med böcker 131
turstödet infördes i mitten av 1970-talet ansåg man att någon form av motprestation från förlagens sida var en förutsättning för statens engagemang. Ett villkor för att förlagen ska kunna få stöd är att man inte prissätter över de F-priser som Statens kulturråd, efter överläggningar med Svenska Förläggareföreningen, fastställt för litteraturstödda böcker. Förläggareföreningen har givit uttryck för uppfattningen att prispressen saknar köpstimulerande inverkan och att den därför inte fyller någon kulturpolitisk funktion.23
Bokhandlareföreningen och Författarförbundet är dock av en annan mening och vill ha kvar prispressen för litteraturstödda titlar. Kulturrådet konstaterar i sitt yttrande att det är svårt att värdera effekten av prispressen och omöjligt att precisera den i procent eller kronor. Prispressen har, enligt Kulturrådet, mest effekt inom vuxenlitteraturen, särskilt skönlitteraturen, och för böcker som är av normalomfång eller tunnare. Kulturrådet menar att om man avskaffade prispressen skulle detta leda till ett ökat tryck på flera stödordningar genom ett ökat antal ansökningar av lättsåld och lönsam kvalitetslitteratur. Genom sin kvalitet skulle flera av dessa titlar konkurrera ut andra titlar som är i bättre behov av stödet. Detta skulle i sin tur leda till en minskad stödeffekt, enligt Kulturrådet.
6.9 Portot
Posten har under de senaste åren kraftigt höjt portot, såväl för privatpersoner som för företag. Bland annat har trycksaksportot försvunnit. När det gäller de stora förlagen och bokklubbarna har dessa egna avtal med Posten när det gäller bokklubbsförsändelser som medlemstidningar och böcker. Portohöjningarna har framför allt drabbat de mindre förlagen, de mindre bokklubbarna och de mindre bokhandlarna och antikvariaten, eftersom de inte har samma möjligheter att nå upp till de volymer som krävs för egna avtal. Enstaka försändelser blir mycket dyra. Detta gäller både bokpaket från bokhandel, inkl. antikvariaten, till kund, Internetbeställningar och leveranser från bokförlag till bokhandel. Posten hänvisar till konkurrenslagstiftningen och menar att man genom denna tvingas ta ut sina faktiska kostnader av varje enskild kund och alltså inte kan subventionera s.k. olönsam post. Införandet av ett s.k. kulturporto har diskuterats, men kräver en grundlig analys av såväl lagstiftning som finansieringsmöjligheter.
23 Förläggareföreningens skrivelser 1992-04-14 till Kulturrådet och 1992-11-17 till Kulturdepartementet.
SOU 1997:141 133
7 Biblioteken
7.1 Bibliotekslagen
Den 1 januari 1997 infördes en bibliotekslag i Sverige (1996:1596). Lagen omfattar hela det allmänna biblioteksväsendet och syftar främst till att garantera avgiftsfria boklån och ett väl fungerande nationellt nätverk som knyter ihop de olika biblioteken. Likaså anges målen för biblioteksverksamheten. I 2 § slås fast att varje kommun skall ha folkbibliotek. Enligt 9 § skall folk- och skolbiblioteken ägna särskild uppmärksamhet åt barn och ungdomar genom att erbjuda böcker, informationsteknik och andra medier anpassade till deras behov för att främja språkutveckling och stimulera till läsning. Länsbibliotek, lånecentraler, högskolebibliotek, forskningsbibliotek och andra av staten finansierade bibliotek skall avgiftsfritt ställa litteratur ur de egna samlingarna till folkbibliotekens förfogande samt i övrigt samverka med folk- och skolbiblioteken och bistå dem i deras strävan att erbjuda låntagarna en god biblioteksservice (10 §).
Bakgrunden till riksdagens beslut var att allmänhetens biblioteksservice försämrats på många håll i landet. Bokanslagen till folkbiblioteken hade minskat. Den uppsökande verksamheten hade i många fall reducerats. Många kommuner hade omorganiserat sin nämnd- och förvaltningsorganisation.
Som en följd av regeringens förslag om en bibliotekslag (prop. 1996/97:3 om kulturpolitik) förstärktes anslaget till litteraturstöd med 30 miljoner kronor budgetåret 1997 i syfte att öka tillgången på litteratur för barn och ungdomar vid folk- och skolbiblioteken samt att stimulera läsaktivitet. En beskrivning av statsbidraget till inköp av litteratur till folk- och skolbibliotek och läsfrämjande åtgärder återfinns i avsnitt 8.4.
134
Biblioteken
7.2 Folkbiblioteken
Lägesbeskrivning och bakgrund
Folkbiblioteken har sitt ursprung i det frivilliga folkbildningsarbetet och de spelar en viktig roll i den nationella kultur- och utbildningspolitiken. Folkbibliotekens uppgifter omfattar, förutom att erbjuda kultur och rekreation, i allt högre grad utbildning och information. De förutsätts också bedriva en uppsökande verksamhet i syfte att nå nya läsargrupper. Folkbiblioteken vänder sig inte till en avgränsad och definierad målgrupp utan till befolkningen som helhet. Varje
kom
munalt bibliotekssystem med huvud- och filialbibliotek betraktas som
en enhet.
Folkbiblioteken finansieras av kommuner, landsting och staten. Kommunerna svarar för ca 92 %, landstingen för ca 5,5 % och staten för ca 2,5 % av kostnaderna. Statens stöd syftar till att öka folkbibliotekens möjligheter att verka i standardutjämnande syfte, nå nya grupper samt utveckla metoder och verksamhetsformer.
Biblioteken expanderade starkt under 1960-, 1970- och början av 1980-talet. Kommunreformen innebar en kraftig upprustning av både lokaler och bokbestånd samt en utökning av personalstyrkan. Under 1970- och 1980-talet skedde en utjämning av skillnaderna. Dock kvarstår en ojämn standard mellan kommunerna. Stora skillnader råder vad gäller anslag, media och personal i förhållande till kommunstorlek och invånarantal.
År 1970 uppgick bokbeståndet på svenska folkbibliotek till drygt 24 milj. volymer. År 1992 hade antalet volymer nästan fördubblats (drygt 45 miljoner). År 1995 hade beståndet minskat till 44 miljoner böcker. Nyförvärvet av böcker ligger mellan 1,9 och 2,3 miljoner per år. Personalen har ökat från 4 600 år 1976 till 5 400 år 1995. Ett stort antal nya folkbibliotekslokaler har byggts under perioden.1
Driftkostnaderna för de kommunala biblioteken uppgick år 1995 till 2,7 miljarder eller 302 kronor per invånare och år. Sett över en längre period har folkbibliotekens resurser stärkts avsevärt även om det skett en tillbakagång under 1990-talet.
Ett led i utvecklingen av folbiblioteken var inrättandet av centralbibliotek, sedermera länsbibliotek. Uppbyggnaden av den nuvarande länsbiblioteksorganisationen pågick från 1930-talet och fram till mitten av 1950-talet. Syftet med länsbiblioteken var i första hand att garantera alla medborgare oavsett bostadsort en jämlik tillgång till litteratur.
1 Källa. PM 1994-11-24 Enheten för litteratur och bibliotek. Statens kulturråd
Biblioteken 135
Länsbibliotekens huvuduppgift var att komplettera de lokala biblioteken genom en direkt och kostnadsfri utlåning av böcker som behövdes i studiesyfte. Länsbibliotekens åtagande har kommit att utvidgas och omfatta bl.a. rådgivnings- och utbildningsverksamhet. Dessa bibliotek skall stödja och komplettera den lokala biblioteksverksamheten i länet och fungera som en knutpunkt i ett regionalt nätverk.
Länsbibliotek finns i samtliga län. Cirka hälften har primärkommunalt huvudmannaskap. Hälften av landstingen har knutit länsbibliotekens regionala biblioteksverksamhet närmare sin egen organisation och övertagit huvudmannaskapet. Länsbiblioteken finansieras till ca 30 % av staten och ca 70 % av landstingen.
Som ett komplement till länsbiblioteken, bl.a. i syfte att minska trycket på forskningsbiblioteken, inrättades i mitten av 1960-talet
lånecentraler i anslutning till stadsbiblioteken i Malmö, Stockholm och
Umeå. Samtliga folkbibliotek fick därmed tillgång till de tre stora värdbibliotekens mediabestånd. Lånecentralerna bekostas helt med statliga medel.
Bokbestånd, utlåning och nyförvärv
År 1976 uppgick utlåningen av böcker och AV-media, audio-visuella medier, till 74,9 miljoner. Antal medialån per invånare var 9,1. År 1976 fanns det 32 miljoner böcker vid de kommunala biblioteken. Utlåningen av böcker och AV-medier från kommunala folkbibliotek uppgick år 1995 till 77,3 miljoner lån. Detta motsvarar 8,7 lån per invånare och år. Boklånen var 70,4 miljoner.
Detta kan jämföras med bokutlåningen år 1970 som uppgick till 52 miljoner volymer. Efter år 1970 ökade bokutlåningen fram till mitten av 1980-talet för att därefter minska kraftigt. De kommunala folkbibliotekens bokutlåning var som störst 1983 då 77 miljoner lån gjordes. Sedan minskade utlåningen tre år i rad med 2 á 3 % per år. År 1992 var den nere i drygt 66 miljoner. Under 1990-talet har utlåningen legat på ungefär samma nivå. Mellan åren 1994 och 1995 ökade dock utlåningen med 4 %.
År 1984 uppgick bibliotekens utlåning av medier till 9,3 lån per invånare. Tio år senare var motsvarande antal 8,4 lån per invånare. En undersökning som Kulturrådet utförde år 1994 visade på att bibliotekens bokbestånd i allt högre utsträckning används på plats, dvs. i biblioteket.
136
Biblioteken
Tabell 7:1. Några sammanfattande uppgifter om de kommunala folkbiblioteken 1995 och 1976
1976
1995 1976
1995
per invånare
per invånare
Folkbibliotek
288
Mediabestånd H© ´µ³¥®´¡¬I 32 194 46 497 3,9
5,3
Bokbestånd
32 186 44 177 3,9
5,0
AV-mediebestånd
728
2 321 0,1
0,3
Tidnings och tidskrifts bestånd H© ´µ³¥®´¡¬I
Årsprenumerationer
93
122
Utlåning (i tusental)
74 933 77 275 9,1
8,7
Böcker
73 527 70 355 8,9
8,0
AV-medier
1 410
6 920 0,2
0,8
Öppethållande
tim (en vintervecka)
29
31
Bibliotekspersonal
Totalt antal helårs- verkan
4 600
5 398
därav bibliotekarier
2 350
Källa: Statistiska meddelanden Folk- och skolbiblioteken 1995 s. 3,16.
Biblioteken
137
Tabell 7:2. Utlåning, bokbestånd och nyförvärv 1976
− 1995
1976
1980
1988
1992
1995
Bokbestånd 32 186 000 38 023 000 45 471 000 45 547 000 44 177 000 Varav nyförvärv 2 059 000 2 330 000 2 306 000 2 005 000 1 902 000 Bokutlåning 73 527 000 76 228 000 69 485 000 66 535 000 70 355 000 Tidningar och tidskrifter, årsprenumerationer 93 123 143 136 122
Källa: Statistiska meddelanden Folk- och skolbiblioteken 1995. SCB.
Diagram 7:1. Boklån
− fördelning på litteraturkategorier
Diagrammet finns endast i den tryckta versionen
Källa: Statistiska meddelanden Folk- och skolbiblioteken 1995.
Sammansättningen av boklånen har successivt förändrats sedan år 1976. Facklitteraturen för vuxna har ökat på bekostnad av skönlitteraturen för vuxna. Barnböckernas andel har varit relativt oförändrad. År 1995 var fördelningen mellan olika litteraturkategorier 28 % för skönlitteratur för vuxna, 30 % för facklitteratur för vuxna och 42 % för barnlitteratur.
138
Biblioteken
7.3 Skolbiblioteken
I bibliotekslagen anges i 5 § ”Inom grundskolan och gymnasieskolan skall det finnas lämpligt fördelade skolbibliotek för att stimulera skolelevernas intresse för läsning och litteratur samt för att tillgodose deras behov av material för utbildningen”. Lagen ställer alltså inte krav på skolbibliotek i varje skola. Kommunen kan lägga ner enskilda skolbibliotek och hänvisa eleverna till närmaste folkbibliotek. En liknande skrivning återfanns före bibliotekslagens tillkomst i den nuvarande grundskoleförordningen (1994:1194). Där föreskrevs att grundskolan skall ha ”lämpligt fördelade bibliotek samt annan utrustning som behövs för en tidsenlig utbildning”. Detta är en svagare skrivning än den tidigare som angav att varje skolenhet skall ha ”bibliotek och annan utrustning som behövs för en tidsenlig utbildning”. (Grundskoleförordningen 1988:655, 2 kap. 3 §. Upphävd 1991:1083.)
Utlåning, bokbestånd och hemlån
Om skolbibliotekens verksamhet görs inga heltäckande undersökningar. De uppgifter som SCB tar fram bygger på ett urval skolor. Uppgifterna om bokbestånd och utlåning är inte lika tillförlitliga som för de kommunala biblioteken. I SCBs material redovisas osäkerhetsmarginalerna. Enligt underhandsuppgift från SCB håller man på att se över statistikinsamlingen för skolbiblioteken.
Tabell 7:3. Bokbeståndet i skolbiblioteken 1981/82
− 1994/95
Läsår Totalt antal i miljoner
därav i grundskolan gymnasie-
skolor
skolbibl.centraler
1981/82
36,5
26,2
10,2
1987/88
−
1988/89 32,9
24,6
7,8
0,6
1989/90
−
1990/91 29,2
20.3
8,7
0,3
1991/92
−
1992/93 30,9
20,9
9,6
0,4
1993/94
−
1994/95 31,9
24,0
7,5
0,4
Källa: Statistiska meddelanden Folk och skolbiblioteken 1995.
Biblioteken 139
Bokbeståndet i grund- och gymnasieskolor beräknas till 31,5 miljoner volymer enligt SCB.2 Detta värde bygger på ett urval av skolor som undersökts under vårterminerna 1994 och 1995. Antalet elever i samma skolor var ca 1,2 miljoner, vilket innebär att bokbeståndet per elev ligger på omkring 26 volymer. Bokbeståndet har, enligt SCB, minskat i skolbiblioteken med 4,6 miljoner sedan 1981/82.
SCB gör också urvalsundersökningar3 om hemlån av böcker från olika skolor. En nedåtgående trend noteras under den senaste 20-årsperioden. På grund av felmarginalerna kan det enligt SCB inte säkert fastslås att någon minskning skett under läsåret 1994/95.
Under läsåret 1994/95 förmedlades ca 16 miljoner hemlån av böcker i skolbiblioteken. Knappt femton år tidigare, 1978/79, uppgick utlåningen till drygt 22 miljoner. Motsvarande tal för läsåret 1992/93 var 20,2 miljoner. Det går dock inte att säkerställa att en minskning har skett från år 1992/93, vilket beror på felmarginaler i skattningarna.
Antalet lån per elev i grundskolan var under 1994/95 högst i skolor med bara låg- och/eller mellanstadium. Där förmedlades nästan 23 lån per elev, medan det i grundskolor med både låg-, mellan- och högstadium förmedlades 13 lån per elev. I grundskolor med enbart högstadium sjönk siffran ytterligare till endast 9 lån per elev.4
Tabell 7:4. Hemlån av böcker från skolbibliotek 1978/79 − 1994/95
Huvudtyp av skola Miljoner lån
1978/79 1988/89 1992/93 1994/95
Grundskola med enbart låg- och/eller mellanstadium
16,7 13,8 14,1 10,6
Grundskola med högstadium plus låg-och/eller mellanstadium
3,3
2,6
1,6
2,2
Grundskola med enbart högstadium
1,0
1,1
1,5
1,4
Gymnasieskola
1,6
2,1
3,0
1,9
Samtliga skoltyper
22,6 19,6 20,2 16,1
Källa: Statistiska meddelanden Folk- och skolbiblioteken 1995, SCB.
2 Det råder en statistisk osäkerhet på 7,4 miljoner volymer.3 I SCBs tabeller anges en ”felmarginal”, det 95-procentiga konfidensintervallet, som inte tagits med i redovisningen.4 Källa: Statistiska meddelanden Folk och skolbiblioteken 1995.
140
Biblioteken
7.4 Forskningsbiblioteken
De vetenskapliga biblioteken har sin förankring i samhällets forsknings- och utbildningspolitik. Enligt högskoleförordningen (SFS 1993:100, 3 kap. 8 §, ändrad senast 1997:21) hänvisas till bibliotekslagen. Det slås dock fast att ett högskolebibliotek avgiftsfritt skall ställa litteratur ur de egna samlingarna till andra högskolebilioteks förfogande. I bibliotekslagen (1996:1596) 6 § slås fast att det skall finnas tillgång till högskolebibliotek vid alla högskolor. Dessa bibliotek skall inom de områden som anknyter till utbildning och forskning vid högskolan svara för biblioteksservice inom högskolan och, i samverkan med landets biblioteksväsen, i övrigt ge biblioteksservice. Högskolebiblioteken finansieras direkt inom respektive högskolas budget.
Bokbestånd, utlåning mm
Kungliga Biblioteket presenterar i samarbete med Statistiska centralbyrån löpande statistik över de svenska forskningsbibliotekens verksamhet. Statistik över universitetsbiblioteken och vissa andra forskningsbiblioteks verksamhet har publicerats i Statistisk årsbok sedan 1954. Den senaste redovisningen5 har data från 82 forsknings- och specialbibliotek och omfattar sammanlagt 226 serviceställen. De redovisade forskningsbiblioteken har ett sammanlagt bestånd av ca 27,9 miljoner band (böcker och seriella publikationer). 20 % av beståndet är tillgängligt för användarna på öppna hyllor. Till detta kommer övriga materialkategorier, med bl.a. 25 000 hyllmeter småtryck, 22 000 hyllmeter manuskript och 2 100 hyllmeter musiktryck. Antalet mikrografiska dokument uppgår till mer än 7 miljoner.
Nettotillväxten (efter gallring) av böcker och seriella publikationer uppgick 1995 till totalt ca 550 000 band, eller drygt 9 100 hyllmeter.
5 Statistiska meddelanden. Forskningsbiblioteken 1995.
Biblioteken 141
Tabell 7:5. Forskningsbibliotek Bestånd och tillväxt av böcker och seriella publikationer budgetåret 1994/95
Nationalbiblioteket (KB)
Högskolebibliotek
Specialbibliotek
Summa
Bestånd (tusental band)
3 335 21 008 3 533
27 876
Tillväxt under året (tusental band)
224
343
75
643
Total antal hyllmeter 83 367 505 730 83 796 672 893 Därav tillväxt under året
902
7 729 3 421
12 052
Källa: Statistiska meddelanden Forskningsbiblioteken 1995
Antalet registrerade lokala lån, omfattande hemlån, läsesalslån och
kopior uppgick för perioden 1994/95 till 4,3 miljoner. Jämfört med föregående år har utlåningen ökat med 460 000 lån (19,5 %). Härtill kommer den samlade fjärrutlåningen som uppgick till 607 000 lån. Forskningsbibliotekens sammanlagda personalstyrka uppgick till 2 012 helårsarbetskrafter och driftskostnaden utgjorde 900 miljoner kronor. Högskolebibliotekens andel av högskolans totala kostnader är i genomsnitt 2,65 procent.6
Frågan om de högskolestuderandes litteraturförsörjning har länge varit föremål för debatt. Högskoleutbildningen är en statlig angelägenhet. Från de kommunala bibliotekens sida har rests krav om kompensation för biblioteksservicen till de studerande. Enligt bibliotekslagen (§ 10) skall högskolebiblioteken/forskningsbiblioteken samverka med folkbiblioteken
Högskoleutbildningen är föremål för ytterligare decentralisering. Högskoleutbildning bedrivs i dag på mer än 30 orter i Sverige. Sedan år 1977 finansieras högskolebiblioteken direkt genom varje högskolas budget.
6 Beräkningen avser driftskostnaderna för huvud- och filialbibliotek. Institutionsbibliotekens kostnader är således inte medräknade.
142
Biblioteken
KB;BIBSAM;LIBRIS
Kungliga biblioteket har som myndighet under Utbildningsdepartementet ansvar för viss samordning och planering inom det svenska forskningsbiblioteksväsendet. Ett särskilt sekretariat vid Kungliga Biblioteket, BIBSAM, svarar för nationell planering och samordning av de vetenskapliga biblioteken.
Sedan 1988 har Kungliga biblioteket det samlade ansvaret för drift, underhåll och utveckling av LIBRIS
− - ett biblioteksdatasystem som bland annat omfattar funktioner för katalogisering, sökning och fjärrlån av litteratur. LIBRIS databas tillgängliggör en stor del av litteraturbeståndet vid de svenska forskningsbiblioteken. Registreringen av svensk litteratur görs huvudsakligen vid Kungliga bibliotekets nationalbibliografiska sektion. Folkbiblioteken får i LIBRIS tillgång till forskningsbibliotekens mediabestånd. LIBRIS används även som stöd vid katalogisering. I propositionen Forskning och samhälle (prop. 1996/97:5) har regeringen bl.a. framhållit nödvändigheten av att biblioteksdatabasen LIBRIS utvecklas till en nationell och allmän informationsresurs. Landets bibliotekssystem skall integreras så att nationens biblioteks- och informationssystem kan utnyttjas bättre av medborgarna oavsett bostadsort och utan kostnad för den enskilde.
Svenska Barnboksinstitutet
Stiftelsen Svenska Barnboksinstitutet har uppgifter som i praktiken motsvarar en ansvarsbiblioteksfunktion inom barnboksområdet och har genom KB:s anslag ett statsbidrag. Institutet bedriver en kvalificerad verksamhet såväl nationellt som internationellt. Anslaget för innevarande år uppgår till 4,2 miljoner kronor.
7.5 Utbildning
I utredningen SOU 1969:37, Utbildning för bibliotek, arkiv och informatik (BU), diskuterades aktuella utvecklingstendenser inom biblioteksområdet. Bl.a. konstaterade utredningen att gränserna mellan forskningsbibliotek, folkbibliotek och andra dokumentationsförmedlande institutioner hade blivit mer flytande. Utredningen låg till grund för den bibliotekarieutbildning som inrättades i Borås 1972. Bibliotekarieutbildningen blev därmed en reguljär högskoleutbildning. Utbildningen blev tvåårig och gemensam för folk- och forskningsbibliotekarier.
Biblioteken 143
Biblioteksutbildningen har med jämna mellanrum varit föremål för utredning. År 1975 uppdrog styrelsen vid Bibliotekshögskolan till den s.k. ”Översynsgruppen” att göra en översyn av utbildningen. År 1989 gav regeringen UHÄ i uppdrag att se över Bibliotekarieutbildningen. (UHÄ-rapport 1991:1 Förnyad bibliotekarieutbildning samt UHÄ-rapport 1991:17 Bibliotekarieutbildningen i framtiden.)
Under senare år har bibliotekarieutbildningen genomgått vissa förändringar och är nu en magisterexamen i biblioteks- och informationsvetenskap. Den omfattar 160 poäng, varav 80 poäng i biblioteks- och informationsvetenskap.
Sedan år 1994 bedrivs bibliotekarieutbildning, förutom i Borås, även vid universitet i Umeå samt vid Lunds universitet. 1996 inrättades även en utbildning vid Uppsala universitet.
Genom att bibliotekarieutbildningen nu är en magisterexamen och bedrivs inom universiteten finns således en forskningsanknytning. Avdelningen för biblioteks- och informationsvetenskap vid Göteborgs universitet har sedan 1994 en professur i ämnet. Mellan Högskolan i Borås och Avdelningen för biblioteks- och informationsvetenskap vid Göteborgs universitet förekommer ett nära samarbete.
7.6 Spridning av de litteraturstödda titlarna vid biblioteken
Kulturrådet har under våren 1997 undersökt spridningen på några folkbibliotek av de titlar som erhållit litteraturstöd. Undersökningen omfattar titlar som under budgetåret 1995/96 (18 månader) har fått litteraturstöd inom kategorierna svensk skönlitteratur, översatt skönlitteratur för vuxna, samt barn- och ungdomslitteratur. Fackböckerna saknas alltså i materialet. Kartläggningen av inköp har skett vid tre bibliotek, Göteborgs stadsbibliotek, som också är länsbibliotek, Uddevalla stadsbibliotek och Färgelanda kommunbibliotek.
144
Biblioteken
Fakta om de bibliotek som ingår i undersökningen (Prel. uppgifter)
Göteborg
Lån/inv 8,7 Driftskost kr/inv. 306 Mediakost. kr/inv. 30 Mediaanslag tkr 13 447 Nya böcker/1 000 inv. 206
Uddevalla
Lån/inv. 10,1 Driftskost./inv. 402 Mediakost kr/inv. 39 Medianslag, tkr 1 901 Nya böcker/1 000 inv. 250
Färgelanda
Lån/inv. 7,7 Driftskostn./inv. 285 Mediakostn. kr/inv. 35 Medianslag tkr 253 Nya böcker/1 000 inv. 140
Hela landet
Lån/inv. 9,2 Driftskostn./inv. 311 Mediakostn. kr/inv. 39 Nya böcker /1 000 inv. 204
Källa: Preliminära uppgifter om bibliotekens utlåning och bestånd SCB 1997-07-07
Alla tre biblioteken har mål och mediaurvalsprinciper. För Göteborgs stadsbibliotek gäller bl.a. följande:
I sitt mediaurval skall bib
lioteket sträva efter att vara neutralt i moraliska, politiska och reli giösa frågor. Vägledande skall vara kvalitet och saklighet men även en allsidig belysning av kontroversiella frågor. En viss hänsyn till efterfrågan kan vara motiverad.
Biblioteket tar avstånd från media som spekulerar i olika former av våld, avsiktligt förvränger fakta eller propagerar för sådant som
Biblioteken 145
strider mot de mänskliga rättigheterna. Detta bör beaktas speciellt noga i fråga om barn och ungdomslitteratur .
Bokinköp och mediainköp görs huvudsakligen genom Bibliotekstjänst. Av undersökningen framgår också att biblioteken har bra avtal med bokhandeln och erhåller mellan 20
− 45 % rabatt. I Göteborg är det uteslutande bibliotekarierna som sköter bokurvalet, i Färgelanda är all personal med på inköpsmötena och i Uddevalla sköts inköpen av sektionsansvariga och bibliotekarie.
Undersökningen omfattar totalt 901 titlar som har fått litteraturstöd under budgetåret 1995/96. Fördelat per kalenderår och stöd omfattar undersökningen följande antal titlar:
Tabell 7:6. Antal stödda titlar fördelade per kalenderår och stödkategori.
Stödkategori
1995
1996
Svensk skön
210
230
Översatt skön
95
84
Barn- och ungdomslitteratur
111
171
Totalt
416
485
Källa: PM Juni 1997. Statens kulturråd. Bibliotekens inköp av litteraturstödda böcker.
146
Biblioteken
Tabell 7:7. Tre biblioteks inköp av de titlar som fått litteraturstöd 1995/96 ( exkl. facklitteratur)
Bibliotek Antal inköpta exemplar 1995
Antal inköpta exemplar 1996
Göteborg
Översatt litteratur
998
810
Svensk skönlitteratur
1 940
1 931
Barnlitteratur
3 941
4 035
Total
6 879
6 776
Uddevalla
Översatt litteratur
262
147
Svensk skönlitteratur
357
322
Barn litteratur
977
1 034
Totalt
1 596
1 503
Färgelanda
Översatt litteratur
46
28
Svensk skönlitteratur
62
52
Barnlitteratur
140
145
Totalt
248
225
Källa: PM Juni 1997. Statens Kulturråd. Bibliotekens inköp av litteraturstödda böcker.
I Göteborgs hela bibliotekssystem köptes år 1996 6 776 exemplar av litteraturstödda titlar (exkl. facklitteratur). Det totala inköpet var samma år 93 619. De litteraturstödda titlarna utgjorde alltså 7,2 % av det totala inköpet. I Uddevalla svarade de litteraturstödda titlarna för ca 12 % av samtliga inköpta exemplar och motsvarande siffra i Färgelanda var ca 22 %. Barn- och ungdomsböcker har köpts in mest. Av den samlade mängden inköpta exemplar av de litteraturstödda titlarna utgörs inte mindre än 60
− 70 % av barnlitteratur.
För att få en bild av spridningen av de litteraturstödda titlarna har utlåningen kartlagts i Uddevalla och Färgelanda. I Uddevalla fanns bland de 27 mest utlånade litteraturstödda titlarna bara fyra vuxenböcker (Mankell, Höeg, Vibeke Olsson och Ahrén). Resten var barnböcker. Flera av dessa lånades ut mer än 300 gånger. Bland Färgelandas mest utlånade litteraturstödda böcker fanns också barnböcker.
Biblioteken 147
De mest utlånade vuxenböckerna var Mankell och Olsson. En del av de litteraturstödda titlarna har köpts in i många exemplar. Antalet inköpta exemplar speglar efterfrågan. Det finns ett samband mellan exemplar, innehav och utlåningstal. De litteraturstödda titlar som endast inköpts i ett exemplar har således lägre utlåningssiffror. Kulturrådets undersökning har inte omfattat en genomgång av utlåningstalen för samtliga titlar.
Tabell 7:8. Mest lånade böcker som fått litteraturstöd (kat. skön, översatt skön-, barn- och ungdom) vid biblioteket i Uddevalla 1995
Författare
Titel Inköp Utlåning
Johansson, G Mulle Meck bygger ett flygplan
20
337
Lindgren, B Svempa vill ha många nappar
16
317
Nygren, T Sune gör ingenting
16
311
Norlin, A Här kommer polisbilen!
14
308
Velthuijs, M Grodan är modig
19
299
Mankell, H
Villospår
12
293
Sandberg, I&L Inte städa, sa Pulvret
20
287
Torudd, C Korv till middag
12
273
Wikland, I Den långa resan
15
234
Landström, O & L Bu och bä i blåsväder
13
225
Norlin. A Här kommer brandbilen
14
219
Landström, O &L Bu och bä på kalashumör
13
214
Höeg, P De kanske lämpade
16
202
Gellert, D Då Leopold blev arg
13
197
Olsson, V Molnfri bombnatt
8
196
Lärn Sundvall, V Eddies hus
17
183
Tidholm, T Ture kokar soppa
15
182
Anholt, L Min egen lilla valp
9
160
Klinting, L Castor snickrar
12
160
Yeoman, J
Musbus
10
158
Torudd, C Vi måste bada
12
157
Stark, U Storebrorsan
14
149
Arehn, M Vita lögner
6
143
Wikander, E Dockvandringen
12
142
Boie, K Julius lyckodag
9
139
Thaulov, P Lille Kung Magnus
12
138
Strömstedt, M Fanny och fåglarna
17
136
Källa: PM Statens Kulturråd juni 1997 Bibliotekens inköp av litteraturstödda böcker.
148
Biblioteken
Tabell 7:9. Mest köpta litteraturstödda titlar, alla undersökta kategorier, sortering efter inköp till Göteborgs stadsbibliotek 1995/96 (av sammanlagt under perioden 901 stödda titlar)
Författare
Titel
Inköp Gbg
Inköp Uddeva
Inköp Färgel
Mankell, H Den femte kvinnan
93 10
2
Mankell, H
Villospår
91 12
1
Lärn Sundvall,V Eddies hus
90 17
2
Nordqvist, S Tuppens minut
76 28
Stark, U Storebrorsan
70 14
Torudd, C Vi måste bada
70 12
3
Landström, O&L Bu och bä i blåsväder 68 13
3
Landström, O&L Bu och bä på kalashumör
68 13
3
Sandberg, I&L Inte städa, sa Pulvret
68 20
2
Ekman, K Gör mig levande igen 67
9
2
Velthuijs, M Grodan är modig
65 19
2
Källa: PM juni 1997 Statens Kulturråd. Bibliotekens inköp av litteraturstödda böcker.
7.7 Sveriges Allmänna Biblioteksförening (SAB )
Sveriges allmänna biblioteksförening (SAB) är en intresseförening som har till uppgift att främja svenskt biblioteksväsen. Medlemmar i föreningen är så gott som samtliga folk- och universitetsbibliotek i landet, ett stort antal specialbibliotek, totalt ca 520 institutioner. Dessutom har föreningen drygt tusen enskilda medlemmar varav majoriteten är bibliotekarier. SAB arbetar med information, opinionsbildning, utredningar och kurs- och konferensverksamhet. Målsättningen är att verka för ett effektivt fritt tillgängligt bibliotekssystem i landet. Föreningens viktigaste uppgift är att främja utveckling av biblioteksverksamhet, både inom och utom landet. År 1951 startade SAB företaget Bibliotekstjänst AB. SAB är fortfarande dominerande ägrare av Bibliotekstjänst.
Biblioteken 149
7.8 Bibliotekstjänst AB (BTJ)
Bibliotekstjänst AB (BTJ) tillhandahåller biblioteken tjänster och material inom alla de områden där fördelar kan nås genom centralisering. BTJ sköter all central inbindning av de böcker som biblioteken köper därifrån. BTJ är enligt dess årsredovisning:
Ett kunskapsföretag som säljer och utvecklar produkter, tjänster
och teknik inom media och informationsområdet. Den primära mål gruppen är bibliotek.
Företaget har expanderat kraftigt och är i dag en koncern. Omsättningen uppgick år 1970 till 23,6 miljoner kronor. Under år 1996 uppgick den till drygt 710 miljoner kronor. Rörelseresultatet efter avskrivningar var 18,4 miljoner kronor. Koncernen har i dag 443 anställda. Verksamheten är indelad i två moderbolag och sju dotterbolag.
Bibliotekstjänst AB är bibliotekens gemensamma inköpscentral. Aktiemajoriteten 91,6 % innehades fram till slutet av år 1996 av Sveriges Allmänna Biblioteksförening (SAB). I början av 1997 förvärvade KF Invest AB 10 % av aktierna och aktiekapitalet. KF Invest har också ingått ett optionsavtal med SAB med rätt att förvärva ytterligare 39 % i Bibliotekstjänst senast den 30 november 1998.7
Den s.k. Sambindningen informerar om och säljer böcker till i första hand folk- och skolbiblioteken. Cirka 800 lektörer skriver på frilansbasis recensioner för Sambindningen som presenterar sammanlagt ca 8 000 nya titlar årligen. Denna verksamhet ligger inom divisionen BTJ Media som är en av de största av koncernens divisioner. Omsättningen uppgick för år 1996 till 455 miljoner kronor.
ArtikelSök och BURK (Bibliotekstjänst Universella Register för
Katalogdata) ligger under divisionen BTJ Databas. I ArtikelSök upprättas fortlöpande referenser till innehållet i de viktigaste svenska tidningarna och tidskrifterna. Här ingår också uppdaterade referenser till innehållet i de 10 000 mest efterfrågade tidskrifterna. I BURK katalogiseras böcker och andra medier. Det finns en särskild urvalstjänst för skolan, Skolans artikelservice. BTJ Databas omsatte år 1996 58 miljoner kronor och hade 61 anställda.
Koncernens visioner som de presenteras i årsredovisningen 1996 handlar om att expandera i de nordiska länderna och bl.a. tillhandahålla internationella databassystem till de nordiska biblioteken. Ett arbete har påbörjats för att ta fram ett nytt biblioteksadministrativt program. Tanken är att så småningom ersätta det nuvarande biblioteksadministrativa systemet BTJ 2000. BTJ bedömer att tillväxten för biblioteks-
7 Källa: BTJ Årsredovisning 1996
150
Biblioteken
marknaden i Sverige är begränsad men hoppas på en större potential i de övriga nordiska länderna.
Under 1997 har BTJ lagt ett bud att köpa Seelig. (Se kap. 6.)
BTJ-koncernen 1996
BIBLIOTEKSTJÄNST AB
Styrelseordförande: Bengt Westerberg
Verställande direktör och Koncernchef:
Göran Eliasson
BTJ KONCERNSTABEN Finans & adm: Lars Portmark
Affärsutv: Jan Swedenborg Information: Ann Marie Ek
FoU: Svante Hallgren
________________
Källa: BTJ.
Biblioteken
151
MODERBOLAG
BTJ MEDIA Recensions-service
BTJ
Anders Persson Bokförsäljning Tidsskriftscentralen
AV-Media Förlag Biblioteksutrustade
Mediadistribution
MODERBOLAG BTJ DATABAS Bibliografisk service Externa databaser:
Per Hallberg Egna databaser BURK OCLC, British Library
ArtikelSök m fl cd-rom Dokumentleverans
DOTTERBOLAG BTJ SYSTEMS AB Dataservice
BTJ 2000
Charlotte Ahlgren Utveckling och
datasystem
TOR Bokautomater cd-rom utveckling och
Underhåll av produktion
Datordrift Utveckling Nätverksdrift
DOTTERBOLAG BTJ PRODUKTER AB
Thomas Johannesson
Biblioteksinredningar
Biblioteksmateriel Projektförsäljning
Stöldskydd
Filial: Danmark
Dotterbolag BTJ Inc, USA
DOTTERBOLAG BTJ TRYCK AB
Walter Döerr
Fotosättning
CRT och RIP
Arkoffset Rulloffset
Lasertryck Audiokassetter
(Talböcker) Distribution
DOTTERBOLAG BTJ EUROPE NV Walter de Ceuster
Biblioteksinredningar
Biblioteksmateriel Projektsförsäljning
DOTTERBOLAG BTJ NORGE AS
Pål Skjetne
Erin Ghormley Austad
Biblioteksinredningar
Biblioteksmateriel Projektsförsäljning
Media
DOTTERBOLAG
BTJ
KIRJASTOPALVELU OY
Tuomo Suomalainen
Bokförsäljning Aleksi databas BTJ databaser: BURK, ArtikelSök
Externa databaser Biblioteksinredningar
Biblioteksmateriel
TOR Bokautomater
DOTTERBOLAG
LUNDGRENS BOKHANDEL I
MALMÖ AB
Ulla-Bella Gustafsson
Facklitteratur Skönlitteratur
Lundgrens bokhandel såldes under år 1997 till Akademibokhandelsgruppen.
152
Biblioteken
7.9 UNESCO:s Folkbiblioteksmanifest
År 1949 publicerades för första gången UNESCO:s sk Folkbiblioteksmanifest.8 Texten reviderades år 1972 för att anpassas till de förändringar som skett under den gångna 20-årsperioden. En tredje version av folkbiblioteksmanifestet antogs år 1994. Där slås fast att Folkbiblioteket som lokalt kunskapscentrum utgör en grundförutsättning för ett livslångt lärande, ett självständigt ställningstagande och en kulturell utveckling för den enskilde och för olika grupper i samhället. UNESCO uppmanar därför stat, landsting och kommuner att stödja och aktivt medverka i en utveckling av folkbiblioteksväsendet. Folkbibliotekens huvuduppgift är att verka för läskunnighet, information, utbildning och kultur bland annat genom att:
1. Skapa och stärka läsvanor hos barn redan från tidig ålder. 2. Stödja såväl självstudier som formell utbildning på alla nivåer. 3. Erbjuda möjligheter till kreativitet och personlig utveckling. 4. Stimulera barns och ungdomars fantasi och kreativitet.
5. Främja kunskap om kulturarvet, förståelse för kulturen och insikt om vetenskaplig forskning och utveckling. 6. Vara öppna för alla konstnärliga uttrycksformer.
7. Främja kontakten mellan olika kulturer och stimulera en kulturell mångfald. 8. Stödja muntlig berättartradition.
9. Garantera medborgarna tillgång till alla slag av samhällsinformation. 10. Tillhandahålla erforderliga informationstjänster för det lokala näringslivet, för organisationerna och för olika intressegrupper. 11. Underlätta utnyttjandet av informationsteknologi och förbättra kunskaperna om dess användning. 12. Ge stöd till och delta i alfabetiseringsprogram för alla åldersgrupper och vid behov ta initiativ till sådan verksamhet.
8 Manifestet i sin helhet återfinns i Svenska Unescorådets skriftserie 2/1995.
Biblioteken 153
7.10 Några iakttagelser
Folkbiblioteken med sina rötter i folkbildningen är av tradition en del av samhällets utbildningspolitik och förmedlare av litteraturen. Folkbiblioteken arbetar för att levandegöra litteraturen och inspirera såväl barn som vuxna till läsning. I ett decentraliserat bibliotekssystem med filialer, bokbussar och sjukhusbibliotek har folkbiblioteken möjlighet att nå ut till alla människor och vara ett verksamt medel för att överbrygga kunskapsmässiga och kulturella klasskillnader. Sjukhusbiblioteken har den senaste tiden drabbats av stora nedskärningar. En av folkbibliotekens viktigaste uppgifter är att värna om boken och läsandet men under senare år har mycket av det uppsökande biblioteksarbetet som vänder sig till gamla, sjuka och handikappade dragits ner. Den läsfrämjande verksamheten riktad till och i samarbete med barnhälsovård, förskola och skola har på många håll minskat. I många små och medelstora kommuner är biblioteket den enda kommunala kulturinstitutionen där de flesta kulturaktiviteter äger rum och det enda ställe där befolkningen kostnadsfritt kan ta del av det samlade utbudet av böcker och andra medier. Mer än hälften av folkbiblioteken tillhandahåller i dag Internettjänster.
Den snabba utvecklingen inom informationstekniken innebär bl.a. att folkbiblioteken står inför utmaningen att utveckla och biblioteksanpassa tekniken. De senaste årens omstruktureringar och besparingar i kommunerna har ofta fått ogynnsamma effekter för folkbiblioteksverksamheten. Flera kommuner har ersatt kulturnämnden med en organisation, där en nämnd kan ha ansvar för skola, förskola, kultur- och fritidsfrågor. Kompetensen i biblioteks- och kulturfrågor har tunnats ut.
De svenska folkbiblioteken har under den gångna tjugoårsperioden fått en utvidgad roll. Efter de senaste kommunsammanslagningarna har det skett en strukturomvandling som har lett till att ett stort antal utlåningsstationer och mindre enheter lagts ner. Vi har i dag färre och större bibliotek med längre öppettider. Utlåningen har gått ner sett över en tioårsperiod. Det lånas i dag ut närmare 10 miljoner färre volymer än för tio år sedan. Den nedåtgående utlåningstrenden har under senare år dock brutits. En stor del av bibliotekens besökare använder dess tjänster på plats. Man läser t.ex. tidskrifter, slår i referenslitteratur, använder bibliotekets informationsservice eller studerar.
Den höjda utbildningsnivån och decentraliseringen av den högre utbildningen har skapat andra förutsättningar för och behov av samverkan mellan olika typer av bibliotek. Övergången till alltmer problembaserad inlärning ställer ökade krav på folkbibliotekens bokbestånd och låneförmedling samt på lånesamarbetet mellan forsknings- och folkbibliotek. Folkbibliotekens uppgifter har utökats och de spelar i dag en
154
Biblioteken
större roll inom utbildningen. Samhällets ökade satsning på utbildning innebär att högre krav ställs på folkbiblioteken. Folkbibliotekens roll som förmedlare av fjärrlån ökar. I takt med en förlängd grundutbildning och en ökad distansundervisning vid högskoleenheterna kan man förvänta sig att beröringspunkterna mellan folkbibliotekssystemen och forskningsbiblioteken ökar ytterligare i framtiden.
Den långtgående decentraliseringen inom skolan har lett till en ojämn standard bland
skolbiblioteken. Det saknas en definition av skol-
bibliotekens uppgifter. Enligt Bibliotekslagen skall skolbiblioteket ”stimulera skolelevernas intresse för läsning och litteratur samt (för att) tillgodose deras behov av material för utbildningen.” Den förändrade läroplanen ställer samtidigt allt större krav på välutrustade bibliotek. Grundskola och gymnasium arbetar med problembaserad inlärning och ett stort mått av individualisering. Detta skapar i hög grad behov av tillgång till utbildade bibliotekarier. På vissa håll har folkbiblioteken fått ta över ansvaret för skolbiblioteken. Inom Kommunförbundet pågår projektet ”Albatross” som syftar till en diskussion om den framtida skolan. Även skolbibliotekens roll kommer att tas upp. Frågan om biblioteken har även belysts i två studier som nyligen publicerats. Bibliotekshögskolan i Borås har gett ut ”Skolbibliotek
− vem bryr sig” och Skolverket, SAB och Svenska Kommunförbundet har publicerat ”Exploderar gymnasiebiblioteken?”.
Det livslånga lärandet har blivit allt viktigare. De vuxenstuderande i biblioteken blir allt fler. Det är viktigt att vuxenutbildningen i alla former får adekvat biblioteksservice.
Utvecklingen med den nya tekniken, kommunernas minskade resurser och decentraliseringen har lett till att Kulturrådet väckt frågan om hur samarbetet inom biblioteksväsendet kan förbättras.9 Mot bakgrund av den senaste tidens utveckling framstår det som allt mer nödvändigt att utveckla en gemensam och
samordnad strategi, där det allmänna
biblioteksväsendet ses som en gemensam samhällelig resurs och de grundläggande uppgifterna definieras utifrån kulturpolitiska, utbildningspolitiska och informationspolitiska utgångspunkter, menar Kulturrådet. Bibliotekslagen är ett steg i denna riktning.
9 I samband med Kulturutredningen utarbetades inom Kulturrådets kansli, efter samråd med KB ett bidrag till arbetet med en nationell bibliotekspolitik. Bland annat betonas behovet av en samsyn inom biblioteksväsendet.
SOU 1997:141 155
8 Statligt stöd
Statligt stöd på litteraturområdet består av flera delar och fördelas i huvudsak i form av utgivningsstöd, inköpsstöd, verksamhetsbidrag samt stöd till bokhandel. Stöd för utgivning av litteratur m.m. uppgår till 32,9 miljoner kronor. I detta belopp ingår även stöd till författarverkstäder samt bidrag till Svenska Vitterhetssamfundet och Samfundet De nio. Utgivningsstöd kan sökas av förlag och avser i första hand ersättning för enskilda titlar.
Inköpsstödet uppgår till 25 miljoner kronor och kan sökas av kommuner. Bidragen avser inköp av litteratur för barn och unga till folk- och skolbibliotek. I samband med att inköpsstödet infördes år 1997 anvisades även på statsbudgeten engångsmedel med 5 miljoner kronor för läsfrämjande verksamhet. En bok för alla AB får vidare 8,2 miljoner kronor i verksamhetsbidrag för att föra ut kvalitetslitteratur till ett lågt pris och samtidigt arbeta med läsfrämjande insatser. Till Expertkommittén för översättning av finsk facklitteratur till svenska anslås 100 000 kronor i statsbidrag. Dessutom erhåller Svenska Institutet 800 000 kronor för översättning av svensk skönlitteratur till andra språk. Stödet till bokhandeln uppgår till 7,3 miljoner kronor och fördelar sig på kreditstöd, sortimentsstöd och katalogdatorstöd.
Genom Talboks- och punktskriftsbiblioteket samt Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur anslås vidare sammanlagt 69,4 miljoner kronor för att litteratur och information för funktionshindrade utvecklas, produceras och förmedlas. Staten stöder även produktion av videogram på teckenspråk genom Sveriges Dövas Riksförbund och Dövas TV i syfte att göra kultur och nyheter tillgängliga för döva. Anslaget till Dövas TV är 17,4 miljoner kronor.
Utöver ovanstående statliga insatser på litteraturområdet kan nämnas biblioteksersättningen, dvs. författares och översättares ersättning för bibliotekens utlåning av deras verk. Biblioteksersättningen beräknas för år 1997 till 102,3 miljoner kronor. Dessutom får författare och översättare statlig ersättning med 4 miljoner kronor för att deras verk utnyttjas i form av talböcker och taltidningar.
156
Statligt stöd
8.1 Utgivningsstöd
8.1.1 Bakgrund
Utgivningsstödet infördes 1975 sedan 1968 års litteraturutredning pekat på en kraftigt försämrad situation för kvalitetsboken, med ökade kostnader för förlagen, stigande bokpriser, färre debutanter och svårigheter att ge ut udda böcker. Idén att införa ett statligt stöd för litteraturen var relativt ny. Internationellt förekom litteraturstöd inte i någon nämnvärd utsträckning, förutom i öststaterna, där staten helt styrde bokutgivningen, samt i Norge, där man sedan 1965 haft en inköpsordning som garanterar att staten köper en viss upplaga av all nyutkommen norsk kvalitetslitteratur för distribution till biblioteken (se även kap. 9).
Litteraturutredningen presenterade flera möjliga alternativ till stödsystem, bl.a. en inköpsordning liknande den i Norge. Ett annat förslag handlade om att ge biblioteksersättning till förlagen på samma sätt som författare och översättare ersätts vid utlåning av litterära verk. Biblioteksersättningen skulle antingen basera sig på antalet inköpta böcker eller på antalet lån och motiverades främst utifrån upphovsrättsliga skäl. Utredningen resonerade även kring en sänkt eller borttagen bokmoms. Utredningen avvisade dock alla dessa alternativ. Huvudargumentet var att förslagen inte särskilt skulle gynna den mera svårsålda kvalitetslitteraturen och att stora statliga anslag skulle komma att förbrukas på litteratur som redan var lönsam och inte var i behov av stöd för att komma ut. Vad man sökte var ett stöd som effektivt skulle uppfylla syftet att främja den kvalitetslitteratur som hade svårt att hävda sig på den kommersiella marknaden. Avsikten var även att hjälpa de förlag som satsade på god litteratur och att upprätthålla deras kvalitetsutgivning. Endast med ett selektivt statligt stöd kunde kulturmedlen garanteras stödja kvalitetslitteraturen, menade utredningen. Eftersom ett selektivt stöd riskerade att styra utgivningen, utmynnade utredningens förslag slutligen i ett statligt bidrag som skulle ges i produktionsledet och omfatta ett system av utgivningsgarantier av både generell och selektiv natur. Vikten av läsfrämjande åtgärder framhölls samtidigt mycket starkt.
Det utgivningsstöd som riksdagen slutligen beslutade om år 1975 (bet. 1975:12, rskr. 210) var dock genomgående ett selektivt stöd för enskilda boktitlar inom olika litteraturkategorier. Stödet för den svenska skönlitteraturen var det mest omfattande och kom att gälla i princip all nyutkommen svensk skönlitteratur. För att, så långt som möjligt, undvika statlig styrning av utgivningen konstruerades större
Statligt stöd 157
delen av stödet som ett efterhandsstöd. Till klassisk litteratur och viss facklitteratur fick stödet dock utgå på förhand i form av produktionsstöd. Stödet till barn- och ungdomslitteratur utformades dels som ett förhandsstöd men även som stödköp av 1 000 exemplar per titel. Stödköpsupplagan fördelades till barn- och ungdomsorganisationer för läsfrämjande verksamhet.
Utgivningsstödet har efter 1975 reformerats och justerats i olika omgångar och förfarandet med stödköp av barn- och ungdomslitteratur har upphört. De viktigaste förändringarna är vidare att en utbyggnad skett och att fack- samt barn- och ungdomslitteraturkategorierna helt anpassats till reglerna för efterhandsstöd. En kritik som framfördes mot utgivningsstödet var att storsäljande titlar, som ger ett betydande överskott, får stöd. 1982 års bokutredning föreslog därför att en upplagespärr skulle införas. Förslaget antogs dock inte.
8.1.2 Nuvarande utgivningsstöd
Enligt förordningen om statligt litteraturstöd (1993:449) är utgivningsstödet indelat i nio olika stödordningar. Dessa är: ny svensk skönlitteratur för vuxna, skönlitteratur för vuxna i svensk översättning, facklitteratur för vuxna, barn- och ungdomslitteratur, bildböcker och bildverk för vuxna, klassisk litteratur (inkl. lagerstöd), tecknade serier för barn och ungdom samt litteratur på invandrar- och minoritetsspråk. I särskild ordning inom ramen för utgivningsstödet har även en klassikerserie för skolan producerats. Målsättningen att uppnå 100 titlar är nu uppfylld och medel anslås fortsättningsvis en tid för lagerhållning och nytryck.
Utgivningsstödet prövas efter ansökan av Statens kulturråd. Det kan sökas av förlag som är verksamma i Sverige. Större delen av utgivningsstödet avser litteratur på svenska. För litteratur på invandrar- och minoritetsspråk utgår stöd i form av verksamhetsstöd till förlag. På grund av ett ökat antal ansökningar och oförändrade anslag under en rad år har stödet urholkats. Det kan numera inte fördelas helt enligt de ursprungliga principerna, där tanken var att alla nya titlar inom ny svensk skönlitteratur för vuxna skulle få stöd. Stora som små förlag med kvalitetsutgivning bör kunna räkna med att få ett antal stöd under ett verksamhetsår. Stödbeloppens utveckling har hållits tillbaka men vissa titlar blir ändå utan stöd trots att de uppfyller de kriterier som uppställts. Inom stödordningarna facklitteratur för vuxna, barn- och ungdomslitteratur samt bildböcker och bildverk för vuxna avslås över hälften av ansökningarna.
158
Statligt stöd
Till utgivningsstödet är en prispress kopplad. Detta innebär att förlagen inte får överskrida vissa angivna maximipriser för titlar som de söker stöd för. En titel som fått stöd måste också finnas tillgänglig för distribution i bokhandeln. För att en utgåva skall kunna få litteraturstöd krävs således att den finns med i elektronisk eller tryckt lagerkatalog som är tillgänglig i bokhandeln. Boken skall också förses med ett svenskt s.k. ISBN.1 En ansökan om stöd lämnas av förlaget/utgivaren när boken kommit ut. Stödet är ett efterhandsstöd men i vissa fall kan besked om stöd ges i förväg, s.k. förhandsbesked. Inom stödordningen för klassisk litteratur utgår stöd före utgivningen (produktionsstöd). Möjligheter till produktionsstöd finns även inom andra stödordningar, t.ex. vid särskild kostsam utgivning av bildverk och serier.
Stöd kan i princip inte ges till titlar som fått annat statligt produktionsstöd, till festskrifter och vänböcker, eller till titlar som är särskilt producerade för bokrean, till talböcker, talfonogram och notutgivning. Stöd från annan källa bör tas upp i ansökan, men är inget hinder för utgivningsstöd. Även akademiska avhandlingar kan erhålla stöd. I sådant fall reduceras dock stödbeloppet.
Stödbeloppet baseras på en
arkersättning, där ett ark motsvarar 16
trycksidor. Inom vissa stödordningar kan man få produktionsstöd för särskilt påkostade utgåvor. Stödet täcker en del av verkets tekniska kostnader. Kulturrådet fastställer varje år, efter överläggningar med bokbranschen, de förlagsnettopriser, F-priser, som högst får gälla för de böcker som erhåller stöd. Dessa priser får inte överskridas av förlagen. Om F-priset överskrids reduceras stödbeloppet eller, om överskridandet är stort, tas inte boken upp till behandling.
Budgetåret 1995/96 (18 månader) anslogs 44 325 700 kronor till utgivningsstöd för kvalitetslitteratur. De förlag som erhöll mest stöd var: Norstedts förlag (3 452 000 kr), Albert Bonniers förlag (2 901 610 kr), Carlsson bokförlag (2 775 880 kr), Natur och Kultur (2 444 310 kr), Atlantis (1 851 670 kr) och Rabén och Sjögren (1 619 490 kr). Av de mindre förlagen märktes Brutus Östlings bokförlag Symposion (1 470 770 kr).
Det är svårt att säga exakt vilken effekt stödet haft. Det är heller inte möjligt att bedöma hur utgivningen skulle ha sett ut utan utgivningsstöd. I förhållande till folkmängden anses Sverige ha en relativt stor utgivning och många förlag. Det finns ca 500 förlag med minst en anställd. År 1996 utkom 10 654 böcker och skrifter på över 48 sidor, enligt Svensk Bokförteckning. Då ingår även akademiska tryck, kataloger m.m. Enligt Förläggareföreningens branschstatistik för år 1996
1 Med ISBN avses det särskilda identifikationsnummer som boken får för att kunna kategoriseras.
Statligt stöd 159
utgavs 3 586 titlar allmänlitteratur. Det motsvarar en ökning med 453 titlar jämfört med budgetåret 1985/86. (Se vidare kap. 5.)
Utgivningsstödet utgör sammantaget inte mer än högst 1 % av den totala omsättningen på bokmarknaden. Några av de större förlagen som Bonniers och Norstedts, har i kraft av sin stora utgivning av kvalitetslitteratur fått en stor del av stödsummorna genom åren. När det gäller mindre och medelstora förlag har stödet en stor betydelse. Flera av dem har ökat sin utgivning av kvalitetslitteratur sedan stödet infördes. Utgivningsstödet har med all säkerhet bidragit till att förlagen tagit risken att ge ut även smala titlar som inte förväntas bli kommersiella framgångar. Många nya förlag har tillkommit och står numera för en betydande del av den utgivning som får stöd.
Utgivningsstödet är, i sin nuvarande konstruktion, helt inriktat på att stödja
produktionen av böcker, en process som tidigare var mycket
kostsam. Med bättre och billigare teknik, och ett betydligt enklare förfarande vid sättning och tryck har produktions- och tryckkostnaderna sjunkit drastiskt. Istället har förlagens kostnader för t.ex. administration, marknadsföring och distribution skjutit i höjden. Förlagen har enligt bestämmelserna inte någon skyldighet att redovisa de faktiska produktionskostnaderna (utom då de söker produktionsstöd, som ges i förhand).
Det finns möjligheter för författare att producera sina böcker själva till lågt pris på Författares Bokmaskin. Författares Bokmaskin är en ekonomisk förening som startades av refuserade författare. Den får 350 000 kronor i statsbidrag för år 1997 samt ett mindre verksamhetsbidrag. Arbetet är dock till stor del ideellt. Kulturrådet har dessutom gett bidrag för att införa den teknik som krävs för att trycka på andra alfabet än det latinska. Författares Bokmaskin ger 40 % i rabatt på de redan låga produktionskostnaderna för böcker som trycks på utländska språk.
Staten stöder för närvarande inte spridningen av de litteraturstödda titlarna.
Distributionen sker på marknadens villkor och är som övrig
utgivning avhängig av insatser från förlagen, biblioteken, bokhandeln, bokklubbar och varuhus. Tidigare fanns ett distributionsstöd knutet till fackbokhandelsavtalet, vilket innebar att varje litteraturstödd titel utgiven av förlag anslutet till avtalet distribuerades till högre rabatt och med returrätt i ett exemplar till den dåvarande fackbokhandeln. Syftet med stödet när det infördes var att underlätta för parterna att nå en överenskommelse om ett nytt fackbokhandelsavtal.
Den tekniska utvecklingen har fört med sig diskussioner om nya stödordningar, t.ex. stöd till produktion av cd-rom och Print-ondemand. Den digitala tekniken öppnar möjligheter för helt nya spridningsvägar, även internationellt, vilket är viktigt inte minst för litteratur
160
Statligt stöd
på invandrar- och minoritetsspråk. En ny stödordning för kassettboksproduktionen har diskuterats som ett led i arbetet med läsfrämjande. Kassettböcker kan bidra till att föra ut kvalitetslitteraturen till nya läsargrupper.
Kritik och utvärderingar
Det statliga utgivningsstödet utvärderas löpande inom ramen för regeringens budgetarbete. Regeringen konstaterade i 1993 års budgetproposition att den svenska litteraturstödsmodellen i huvudsak verkade effektivt och att en kulturpolitiskt angelägen utgivning av kvalitetslitteratur upprätthölls med hjälp av en relativt begränsad statlig insats. Regeringen gjorde därför bedömningen att grunderna för utgivningsstödet borde ligga fast. Kulturutredningen (SOU 1995:84) bedömde att nuvarande statliga stödinsatser var väl motiverade och fann ingen anledning att föreslå några direkta förändringar. Regeringen föreslog i propositionen 1996/96:3 om kulturpolitik oförändrad inriktning av utgivningsstödet och oförändrat anslag i avvaktan på utredning.
Svenska Förläggareföreningen har länge krävt att prispressen skall avskaffas. Kravet har bl.a. framförts i skrivelser ställda till såväl Kulturrådet som till Kulturdepartementet under 1992.2Förläggareföreningen hävdade att prispressen inte har avsedd kulturpolitisk effekt och att den skapar merarbete för förlagen. Den menade vidare att marknaden på ett bättre sätt håller nere priserna, eftersom bokbranschen inte kan ta ut högre priser än konsumenterna är beredda att betala. Dessutom påpekade Förläggareföreningen att prispressen enbart påverkar producentledet och inte konsumentpriserna, samt att prispressen skapat utrymme för bokhandeln att höja sina marginaler. Sveriges Författarförbund och Svenska Bokhandlareföreningen anser däremot att prispressen bör behållas.
Statens kulturråd fick i regleringsbrevet för 1993/94 i uppdrag att utvärdera prispressen. Rådets slutsats var att prispressen borde vara kvar. Även om prispressen inte har någon stark köpstimulerande effekt har den i kombination med själva utgivningsstödet bidragit till bevarandet av en rimlig prisnivå trots den ambitiösa utgivningsnivån och de minskade genomsnittsupplagorna på den svenska bokmarknaden, menade Kulturrådet. Ett avskaffande skulle leda till ett ökat tryck på redan hårt ansatta stödordningar, framhöll Kulturrådet.3
2 Svenska Bokförläggareföreningens skrivelser, 1992-04-14 till Kulturrådet och 1992-11-17 till Kulturdepartementet3 Kulturrådets yttrande 1994-08-31, Dnr 1022/94-40.
Statligt stöd 161
Svenska Bokhandlareföreningen delade Kulturrådets uppfattning. Ett slopande av litteraturstödets prispress skulle enligt föreningen leda till en högre prisnivå för utgivningen av kvalitetslitteratur och därmed till ökade utgifter för bokköparna. Tanken att effekten av prispressen skulle gå förlorad för konsumenterna genom att bokhandeln ökar sina marginaler avvisas av Bokhandlareföreningen. Ett lägre inköpspris ger ett lägre pris för bokköparen.
Kulturrådet hade också kunnat konstatera att prispressen bidragit till att hålla lönsamma och samtidigt högprissatta titlar utanför litteraturstödet. Bokhandlareföreningen önskade att man kunde komma något längre i detta avseende. Genom återbetalning av litteraturstöd för titlar som uppnår en viss upplaga kunde utrymme skapas för andra titlar som är i bättre behov av stöd.4
Författarförbundet har riktat kritik mot att stödet till ny svensk skönlitteratur urholkats.
Tabell 8:1. Anslag per stödordning och ungefärligt antal stödda titlar år 1997
Litteraturkategori
Anslag Antal titlar
1. Ny svensk skönlitteratur för vuxna
7 775 000 ca 245
2. Skönlitteratur för vuxna i svensk översättning
3 550 000 ca 100
3. Facklitteratur för vuxna
5 300 000 ca 130
4. Barn- och ungdomslitteratur
4 305 000 ca 165
5. Bildböcker och bildverk för vuxna
2 700 000
ca 40
6. Klassisk litteratur (inkl. lagerstöd)
2 600 000
ca 65
7. Tecknade serier för barn och ungdom
1 139 000
ca 40
8. Litteratur på invandrar- och minoritetsspråk
2 000 000 förlagsstöd, ej titelstöd
9. Klassikerserie för skolan (fram till år 2000)
ca 1 500 00 tilltryck och lagerhållning
Totalt 30 869 000
785
4 Svenska Bokhandlareföreningens yttrande 1994-10-17 till Kulturdepartementet.
162
Statligt stöd
Ny svensk skönlitteratur för vuxna
I denna stödordning ingår nyutgivna romaner, noveller, dikter, dramatik, debatt, biografier med skönlitterär anknytning, essäer och aforismer samt debatt- och rapportböcker med skönlitterär prägel. Läromedel, studiematerial eller vetenskapliga verk med specialistanknytning får i regel inte stöd. Ansökningarna behandlas av en arbetsgrupp med sex ledamöter som sammanträder sex gånger per år. Gruppen gör en bedömning med utgångspunkt från bokens litterära kvalitet.
Minimiupplaga för stöd är för lyrik, dramatik, aforismer och essäer 750 exemplar. För övriga genrer är miniupplagan 1 500 exemplar.
Under år 1997 fördelas 7 775 000 kronor inom denna stödordning. Budgetåret 1995/96 (18 mån) fördelades 11 751 620 kronor till 364 titlar, dvs. i genomsnitt 32 285 kronor per titel, utgivna av 47 förlag. Avslagen uppgick till 317, vilket betyder att 53 % fick stöd. 109 av stöden gick till romaner, 77 till dikter och 69 till essäer. De förlag som dominerar när det gäller utgivning av ny svensk skönlitteratur för vuxna är Bonniers och Norstedts. Även Carlssons förlag har en förhållandevis stor utgivning av svensk skönlitteratur, liksom Brutus Östling/Symposion och Gedins.
Skönlitteratur för vuxna i svensk översättning
Stödordningen omfattar översatta romaner, noveller, dikter, dramatik, aforismer, essäer, biografier med skönlitterär anknytning samt debattoch rapportböcker med skönlitterär prägel. Beslut om stöd fattas av en arbetsgrupp med fem ledamöter som sammanträder sex gånger per år. Avgörande för arbetsgruppens bedömning är originalverkets litterära kvalitet och kvaliteten på översättningen. Vidare eftersträvas en mångsidighet beträffande originalspråk. Översättningen förutsätts utgå från originalverket. Bara i undantagsfall kan översättning via ett annat språk godtas. Minimiupplaga för stöd är
− för lyrik, dramatik, aforismer,
essäer
− 750 exemplar
− för övriga genrer
− 1 500 exemplar.
År 1997 fördelas 3 550 000 kronor inom denna stödordning. Under budgetåret 1995/96 (18 mån) fick 40 förlag 5 509 890 kronor i stöd för 156 verk
− i genomsnitt 35 320 kronor per titel. 147 ansökningar om stöd fick avslag, vilket betyder att 51 % beviljades stöd. De förlag som fick mest stöd inom denna stödordning var Norstedts, som fick 662 780 kronor i stöd för 20 titlar, följt av Bonniers, som fick 565 990 kronor i stöd för 16 titlar. Wahlström & Widstrand fick 468 100 kronor i stöd för 11 titlar, medan Natur och Kultur fick 445 410 kronor för nio titlar.
Statligt stöd 163
Av de 156 stödda titlarna hade 55 verk, eller 35 %, engelska som originalspråk. Engelskan dominerar stort bland den skönlitteratur som översätts i Sverige; 1996 utkom 1 826 böcker och broschyrer
− 75 % av
översättningsböckerna
− som hade engelska som originalspråk. Däremot fick bara 3 % av dessa stöd (4 % för övriga). Noteras bör dock att det inte enbart är författare från Storbritannien och USA som skriver på engelska, utan också de från Australien, Nya Zeeland, Indien, Sydafrika, Västindien m.fl. länder.
De skönlitterära översättningarna är den utgivning som förlagen i första hand drar ned på i svåra tider, särskilt när det gäller böcker från språkområden som uppfattas som udda. Enligt Svenska Förläggareföreningens statistik över medlemsförlagens utgivning minskade översättningslitteraturen för vuxna med 26 % mellan år 1985/86 och år 1996, från 405 utgivna verk till 300.
Facklitteratur för vuxna
Stödordningen omfattar facklitteratur i vid bemärkelse, såväl svensk som översatt facklitteratur. För äldre litteratur och klassiker hänvisas till klassikerstödet. Läromedel, studiematerial eller vetenskapliga verk med specialistinriktning får i regel inte stöd. Inte heller får titlar av uppslagskaraktär, hobbyböcker, årsböcker, utställningskataloger, handböcker, kokböcker eller reseguider stöd, om det inte kan anses särskilt kulturpolitiskt motiverat. En reducering av stödet tillämpas för avhandlingar.
Beslut om stöd fattas av en arbetsgrupp med sju ledamöter som har sex sammanträden per år. Arbetsgruppen tar, vid sidan om kravet på kvalitet, även hänsyn till tillgången på och behovet av litteratur inom olika facklitterära områden. Minimiupplaga för stöd är 1 500 exemplar.
År 1997 fördelas 5 300 000 kronor i stöd. Budgetåret 1995/96 (18 månader) beviljades 8 457 090 kronor till 209 fackböcker för vuxna, i genomsnitt 40 465 kronor. 531 ansökte om stöd och 322 fick avslag, dvs. 39 % fick stöd. 1995/96 gick det största antalet fackboksstöd till Atlantis, som fick 1 004 850 kronor i stöd för 22 titlar, följt av Natur och Kultur, som fick 724 690 kronor för 16 titlar.
Fackboksutgivningen har ökat kraftigt i Sverige. I stödordningen facklitteratur inräknas såväl svenska som översatta verk. Många olika ämnesområden samsas inom denna stödordning; sociologi, filosofi, historia, religion m.fl. Det är en allmän uppfattning bland dem som fördelar stöden att många mycket bra, stödvärda fackböcker inte får stöd på grund av ett ökande antal ansökningar med hög och jämn kva-
164
Statligt stöd
litet. Detta bekräftas av att endast drygt 1/3 av ansökningarna beviljas stöd.
Barn och ungdomslitteratur
Stödordningen för Barn- och ungdomslitteratur omfattar skönlitteratur, både svenska originalverk och översättningar och facklitteratur. Barnoch ungdomslitteratur på invandrar- och minoritetsspråk behandlas inom det särskilda stödet för litteratur på invandrar- och minoritetsspråk.
Beslut om stöd fattas av en arbetsgrupp med sex ledamöter som har sex sammanträden varje år. Utgångspunkt för gruppens bedömning är bokens litterära kvalitet. Svensk originalutgivning prioriteras. För översättningar eftersträvar gruppen en god spridning mellan olika språkområden. Förlag som söker särskilt stödbelopp kan få förhandsbesked om stöd. I motiverade undantagsfall kan produktionsstöd beviljas för särskilt kostnadskrävande utgivning. Minimiupplaga för stöd är 1 500 exemplar.
I Sverige finns relativt god tillgång på kvalitetsböcker för barn. Framför allt bilderböckerna anses ha hög kvalitet. Detta är dock en kostnadskrävande utgivning som ofta kommer till stånd genom internationella samtryck och som är beroende av både inköp från biblioteken och av statligt stöd. Även inom denna stödform är antalet bifall lägre än avslagen. Budgetåret 1995/96 beviljades 45 % av ansökningarna.
För år 1997 beviljas 4 305 000 kronor till barn- och ungdomslitteratur.
Budgetåret 1995/96 (18 mån) fördelades 6 934 410 kronor till 278 verk, eller 45 % av 616 ansökningar. 338 ansökningar avslogs. De främsta stödmottagarna inom denna stödordning var Rabén & Sjögren, som fick 1 415 070 kronor i stöd för 53 böcker, Bonnier Carlsen, 1 145 370 för 48 böcker och Alfabeta, 1 045 740 för 44 böcker. Bland övriga förlag som fick utgivningsstöd märks Opal, Natur och Kultur samt Eriksson & Lindgren.
Fem förlag fick stöd för översättningar av barnböcker till invandraroch minoritetsspråk. Sammanlagt 17 böcker erhöll 495 000 kronor. Dar Al Muna (arabiska och persiska) fick flest stöd. Budgetåret 1995/96 fick förlaget 362 320 kronor i stöd för 11 översättningar, bl.a. av Pippi Långstrump till arabiska. De övriga förlag som fick stöd för översättningar av svenska barnböcker var Admas Förlag (tigrinja), Apec Förlag (kurdiska), Eritrianska Riksförbundet (tigrinja) samt Gavrilo förlag (serbokroatiska).
Statligt stöd 165
Bildböcker och bildverk för vuxna
Stödordningen omfattar konst-, foto- och bildböcker för vuxna, samt böcker inom området konsthistoria. Ansökan kan avse både böcker på produktionsstadiet och färdiga böcker. För denna kategori beviljas alltså även ett förhandsstöd. Beslut om stöd fattas av en arbetsgrupp om fem personer med bred kompetens när det gäller att bedöma konst, foto och bild.
För verk med särskilt höga produktionskostnader kan Kulturrådet ge förhandsstöd. Beslut om stödbelopp och högsta tillåtna F-pris grundar sig på framställningskostnaderna. Om dessa blir större än beräknat kan Kulturrådet medge att F-priset höjs.
Det finns också ett efterhandsstöd som fastställs med hänsyn till framställningskostnaderna och F-priset. Konstböcker och andra bildverk är i stort behov av stöd på grund av de höga produktionskostnaderna. Upplagorna är oftast små
− under 2 000 exemplar
− och titlarna blir sällan kommersiella framgångar. De små och medelstora förlag som ger ut dessa böcker skulle förmodligen inte ta risken om inte stödet funnes.
För 1997 beviljas 2 700 000 kronor i stöd inom denna stödordning. Budgetåret 1995/96 (18 mån) fördelades 4 019 000 kronor på 62 titlar till 44 förlag. Antalet ansökningar uppgick till 148. Bifallsprocenten uppgick till 42 %. I genomsnitt erhöll varje titel stöd med 64 823 kronor. Bland de förlag som fick mest stöd märks Carlsson Bokförlag, 697 000 i stöd för 10 titlar, Signum i Lund, som fick 330 000 kronor för 3 titlar och Bonnier Alba, som fick 258 000 kronor för 3 titlar.
Klassikerstödet
Stödordningen omfattar samtliga kategorier inom litteraturstödet utom litteratur på invandrar- och minoritetsspråk. I motsats till övriga stödkategorier är klassikerstödet ett förhandsstöd. Med klassisk litteratur jämställs allmänt erkänd 1900-talslitteratur om den utgavs första gången för minst 20 år sedan. Beslut fattas av en arbetsgrupp med fem ledamöter. Utgångspunkten för arbetsgruppens bedömning är den litterära kvaliteten. Vidare tar gruppen hänsyn till om verket är tillgängligt på den svenska bokmarknaden. För utländska klassiker vägs också behovet av nyöversättning in, samt översättningens kvalitet. Stödet är ett
förhandsstöd. Särskilt stödbelopp kan ges för översättning av klassi-
ker.
166
Statligt stöd
Om förlaget bekostar en nyöversättning betalas en tredjedel av stödbeloppet ut redan i samband med stödbeslutet. För övriga titlar utbetalas hela beloppet efter utgivningen. Minimiupplaga är
− för lyrik,
dramatik, aforismer, essäer
− - 1 000 exemplar
− för övriga genrer
−
2 000 exemplar.
År 1997 är anslaget på 2 600 000 kronor (inkl. medel för lagerstöd). 764 990 kronor fördelades i lagerstöd för klassiker 1997.
Budgetåret 1995/96 (18 mån) beviljades 80 stöd medan 57 ansökningar avslogs. 58 % fick totalt 3 miljoner kronor i stöd, eller 39 730 kronor per titel. Förlaget Atlantis var den största stödmottagaren med 485 750 kronor eller 16 % av totalsumman för klassikerstödet, följt av Natur och Kultur med 213 060 kronor i stöd.
I motsats till övriga stödordningar är klassikerstödet alltså ett
för
handsstöd och ansökan måste lämnas innan boken är tryckt, vilket
enligt handläggarna på Kulturrådet är ändamålsenligt. Risken för otillbörlig statlig styrning anses vara mindre inom klassikerstödet än inom andra stödordningar, eftersom titlarna redan varit utgivna.
För lagerhållning av klassisk litteratur kan
särskilt lagerstöd ges.
Stödet fördelas en gång per år och ansökningarna skall vara inkomna ett visst datum (28 februari 1997). Lagerstödet är ett efterhandsstöd som förlagen kan få för mellan 200 och 2 000 exemplar. Detta stöd beviljas främst för de titlar som fått produktionsstöd, men även för andra. Ca 40 förlag beviljas lagerstöd för runt 1 000 titlar varje år. Lagerstödet för klassiker är relativt litet, men mycket administrationskrävande. Förlagen som får stöd anser dock att stödet är mycket betydelsefullt.
För budgetåret 1995/96 (18 mån.) beviljades 1 065 540 kronor i lagerstöd till klassiker. Atlantis fick mest stöd, 214 800 kronor eller 20 % av stödsumman, följt av Klassikerförlaget med 128 850 kronor, eller 12 %.
År 1997 fördelades 764 000 kronor i lagerstöd för klassiker till 44 förlag. Liksom tidigare fick Atlantis den största andelen av lagerstödet, dvs. 145 600 kronor eller 19 % av stödet, följt av Klassikerförlaget/Rabénförlagen som fick 64 090 kronor (8 %) och Rabén & Sjögren med 56 580 kronor (7 %) i stöd. Stödsummorna för hälften, dvs. 22 stycken, av förlagen understeg 10 000 kronor. Endast åtta förlag fick mer än 20 000 kronor.
Statligt stöd 167
Tecknade serier för barn och ungdom
Syftet med stödet är att stimulera utgivning av nya svenska kvalitetsserier. Det syftar också till att främja utgivning av goda serier från övriga nordiska länder, liksom från andra språkområden. Besluten om stöd fattas av en arbetsgrupp med fyra ledamöter som sammanträder fyra gånger per år. Arbetsgruppen bedömer både bild- och textkvalitet.
Stödet till tecknade serier för barn och ungdom tillkom i början av 1980-talet. Sedan dess finns
− vid sidan av de rena underhållnings-
serierna
− en ny typ av serier i Sverige. I dessa är ambitionsnivån och den konstnärliga nivån högre. Stödet till tecknade serier anses starkt ha bidragit till att denna nya typ av serier etablerat sig. Det har dock visat sig svårt att få fram nya serier för barn. Det är främst ungdomsserier som tillkommit. Det är också i första hand ungdomar 15
− 20 år som läser serier. Marknaden för serier är i dag svag och förlagen brottas med ekonomiska problem.
Stödordningen omfattar förhandsstöd, efterhandsstöd samt stöd till enskilda serier i serietidningar.
Förhandsstödet är avsett för serieutgivning med särskilt höga kostnader, i första hand nya svenska serier. I motiverade undantagsfall kan rådet bevilja produktionsstöd för särskilt kostnadskrävande utgivning. Efterhandsstödet syftar till att stimulera utgivningen av svenska och översatta kvalitetsserier. Stödet gäller endast färdiga album/böcker.
Stöd till enskilda serier i serietidningar kan bara ges till nya svenska serier. Vid fördelningen tar arbetsgruppen viss hänsyn till tidningens övriga innehåll. Minimiupplaga för albumstödet är 1 500 exemplar.
För insatser som syftar till att främja distributionen och försäljningen av kvalitetsserier kan särskilt bidrag sökas. Sådant bidrag kan inte sökas av enskilda förlag eller företagsgrupper.
Anslaget för år 1997 är 1 139 000 kronor. Budgetåret 1995/96 (18 mån.) fick 12 förlag 1 638 280 kronor i stöd för 45 serier. 19 av 64 sökande fick avslag, dvs. 70 % av ansökningarna bifölls och fick stöd med i genomsnitt 36 406 kronor. Carlsen Comics fick 738 850 kronor i stöd för 18 serier, därefter kom Tago förlag, som ger ut svenska serier, med 279 000 för 9 serier och Optimal Press med 224 120 kronor för 6 serier. 62 400 kronor gavs i stöd till 13 enskilda serier i dagstidningar, publicerade av tre förlag, nämligen Optimal Press, Semic Press och Atlantic Förlags AB.
168
Statligt stöd
Stöd till litteratur på invandrar och minoritetsspråk
Syftet med stödet är att ge invandrare och språkliga minoriteter i Sverige tillgång till god litteratur på sitt eget språk. Stödet ges huvudsakligen som allmänt förlagsstöd till förlag med utgivning på invandrar- och minoritetsspråk.
Stöd kan även ges för svensk barn- och ungdomslitteratur i översättning till vissa invandrar- och minoritetsspråk, där bristen på litteratur för barn och ungdom är särskilt stor. Stöd kan lämnas för produktionskostnader, allmänna förlagskostnader eller som särskilt produktionsstöd för kostnader som beror på att utgivningen sker på annat språk än svenska. Beslut om stöd fattas av en arbetsgrupp med tre ledamöter.
År 1977 inrättades stödformen för litteratur på invandrar- och minoritetsspråk. Målsättningen är att alla språkgrupper ska ha tillgång till god litteratur i tillfredsställande omfattning via biblioteken. Stödet ska vara en garanti för att det finns böcker på ett visst språk. Från början var stödet ett förlagsstöd, som sedan ändrades till att bli ett titelstöd. 1993/94 återgick man till ett allmänt förlagsstöd. Nu krävs två års fungerande förlagsverksamhet innan stöd kan utgå. Dessutom finns enligt förordningen möjlighet att stödja projekt av olika slag.
År 1997 uppgår stödet till 2 miljoner kronor. Anslaget har varit oförändrat sedan budgetåret 1992/93. Ca 50 % av stödet går till kurdisk utgivning, som under de tjugo år som stödet har funnits har fått omkring 6 miljoner kronor totalt. Förlag med persisk respektive turkisk utgivning har också fått mycket stöd. Spanskspråkig utgivning fick tidigare en stor del av stödet, men andelen har minskat.
De grupper som för närvarande dominerar den litterära produktionen är sådana som varit i Sverige under en längre tid. För invandrare från t.ex. Somalia och Eritrea saknas böcker, beroende på svag förlagsstruktur i ursprungsländerna efter långvarigt krigstillstånd. Också i Sverige råder en brist på litteratur för dessa grupper.
Produktionen av böcker för invandrarbarn är försumbar till sin omfattning, medan däremot några förlag översatt kända svenska barnböcker till olika invandrarspråk (se under rubriken Barn- och ungdomslitteratur).
I utredningen Sverige, framtiden och mångfalden (SOU 1996:55) framförs förslag som syftar till att införa ett nytt system för stöd till etniska/språkliga gruppers kulturella verksamhet. Man menar att stödet bör kunna ges antingen som grundbidrag eller projektbidrag och poängterar också att det är naturligt om kulturellt och socialt liv inom olika etniska grupper organiseras på initiativ av och inom sådana grupper.
Statligt stöd 169
Denna slutsats får stöd av arbetsgruppen för stöd till minoritets- och invandrarlitteratur, som har framfört önskemål om en förändrad inriktning på stödet. Man vill t.ex. prioritera barn- och ungdomslitteratur och stödja de nyare invandrargrupperna i Sverige.
Klassikerserien för skolan
Klassikerserien för skolan har sedan den infördes 1985 kommit ut med planerade 100 titlar, de sista tio under 1996. Kulturrådet föreslår i sin anslagsframställning för 1997
− 99 att serien skall hållas i lager och marknadsföras för skolan tills vidare.
Stödet till klassikerserien för skolan infördes på grund av svårigheten att hitta god klassisk litteratur till skolorna. De 100 titlarna i serien får endast säljas till skolor, samt genom Svenska institutet, som har möjlighet att sälja de svenska klassikerna ur serien till lärare som undervisar i svensk litteratur i skolor utomlands. Böckerna kostar endast 30 kronor styck och den statliga subventionen beräknas till 19 kronor per exemplar. Tio titlar per år gavs ut mellan 1985 och 1996 till en årlig kostnad av 2
− 3 miljoner kronor.
Utgivningen sköttes av det förlag som hade rättigheterna till respektive verk, t.ex. rätten till en översättning. I de fall det handlade om upphovsrättsligt fria svenska författare gav Kulturrådet uppdraget till det förlag som låg närmast till hands, t.ex. därför att det nyligen gett ut en bra utgåva av verket.
De 100 titlarna gavs ut av 8 olika förlag. När det gäller marknadsföring och distribution fick Natur och Kultur genom anbudsförfarande uppdraget att dels producera en katalog för att marknadsföra klassikerna och dels, via Förlagsdistribution i Kallhäll, lagerhålla och distribuera dem.
Då serien nu är fulltalig anslås runt 1.5 miljoner kronor per år
−
åtminstone fram t.o.m. 1999
− för tilltryck, marknadsföring och
lagerhållning.
8.1.3 Spridningen av de litteraturstödda titlarna
Bokutredningen har låtit undersöka spridningen av de titlar som fått statligt litteraturstöd genom att skicka en enkät till de bokförlag som erhållit litteraturstöd under budgetåret 1995/96 (18 månader). Dessa har fått stöd enligt stödordningarna svensk skönlitteratur, skönlitteratur i svensk översättning och barn- och ungdomslitteratur. Spridningen av stödd facklitteratur finns inte med. Sammanlagt har 47 förlag redovisat
170
Statligt stöd
tryckt upplaga och försäljning genom olika kanaler för 639 titlar, som totalt tryckts i närmare 3,2 miljoner exemplar. Se bilaga 7 (Litteraturstödda titlar).
Redovisningen av förlagens försäljning har delats upp i fem kategorier: bokhandel, bokklubb, bibliotek, direkt och övriga. Se definition av kategorierna i avsnitt 6.1.2. I antal sålda volymer stod bokklubbsförsäljningen för den största andelen eller 827 000 exemplar, jämfört med bokhandelns 680 000 exemplar. Av tabell 8:2 framgår att 671 000 av de bokklubbssålda exemplaren avsåg den tiondel (64 titlar) av de litteraturstödda titlarna som hade en upplaga på 10 000 exemplar eller mer. Beträffande de återstående 575 litteraturstödda titlarna hade bokhandeln den största försäljningen.
Försäljningen till biblioteken var 401 000 exemplar. Biblioteksinköpen var minst påverkade av vilken upplageklass de inköpta titlarna tillhörde. Betydligt lägre var försäljningen genom kategorin ”Övriga”, 164 000 exemplar, och ”Direktförsäljning”, 62 000 exemplar. Antal sålda exemplar respektive antal osålda exemplar avser den undersökta tidsperioden och således ej antalet slutligen sålda/osålda exemplar.
Statligt stöd 171
Tabell 8:2. Analys litteraturstödda titlar
− upplagestorlek
Försäljning
Upplageklass Antal titlar
Tryckta ex
Bokhandeln
Bokklubb
Direkt Övriga Bibliotek
>10 000
64 1 434 315 289 662 671 773 15 483 69 785 98 065
6 000-10 000 56 411 726 114 366 63 682 15 869 18 647 78 120 4 000-6 000 99 455 251 109 602 48 309 13 675 22 101 88 646 3 000-4 000 100 326 301 62 089 24 820 4 987 16 414 63 439 2 000-3 000 143 328 135 63 205 13 023 6 565 19 845 49 732 1 000-2 000 123 188 353 32 199 5 494 4 812 14 857 21 216 <1 000 54 43 297 8 976 176 701 2 710 1 810 Totalt 639 3 187 378 680 099 827 277 62 092 164 359 401 028
Upplageklass ex
Antal sålda ex
Värde F-pris mkr
Antal osålda
Värde F-pris mkr
Osålda % ex % kr
>10 000
1 144 768 90,6 289 547 23,1 20,2 20,3
6 000-10 000 290 684 19,2 121 042 8,7 29,4 31,1 4 000-6 000 282 333 23,2 172 918 14,9 38,0 39,1 3 000-4 000 171 749 13,8 154 552 13,5 47,4 49,3 2 000-3 000 152 370 13,5 175 765 15,8 53,6 53,9 1 000-2 000 78 578 7,0 109 775 10,1 58,3 59,2 <1 000 14 373 1,0 28 924 1,8 66,8 64,1 Totalt 2 134 855 168,4 1 052 523 87,8 33,0 34,3
Upplagor
Genomsnittsupplagan för de litteraturstödda titlarna låg på knappt 5 000 exemplar. Detta kan jämföras med den medelupplaga på 7 000 som Svenska Förläggareföreningens statistik redovisar 1996. Upplagorna varierar dock kraftigt.
Omkring 10 % av de stödda titlarna hade en upplaga på mer än 10 000 tryckta exemplar (i genomsnitt 22 000 exemplar för denna kategori). Några få titlar trycktes i över 50 000 exemplar, medan runt 50 % av de stödda titlarna hade en upplaga under 3 000 exemplar. 42 stycken av titlarna trycktes i en upplaga som understeg 1 000 exemplar, i genomsnitt 802 exemplar. Enligt Kulturrådets regler för litteraturstöd är minimiupplagan 750 för lyrik, dramatik, aforismer och essäer, medan den för övriga kategorier är 1 500
− 2 000, se tabell nedan.
172
Statligt stöd
Tabell 8:3. Genomsnitt per litteraturstödd titel
− samtliga
Försäljning
Upplageklass ex
Tryckta ex
Bokhandeln
Bok- klubb
Direkt Övriga Bibliotek
>10 000
22 411 4 526 10 496 242 1 090 1 532
6 000-10 000
7 352 2 042 1 137 283 333 1 395
4 000-6 000
4 598 1 107
488 138 223 895
3 000-4 000
3 263 621
248 50 164 634
2 000-3 000
2 295 442
91 46 139 348
1 000-2 000
1 531 262
45 39 121 172
<1 000
802 166
3 13
50 34
Totalt
4 988 1 064 1 295 97 257 628
Försäljning
De titlar som ingick i undersökningen och som trycktes i en upplaga i över 10 000 exemplar såldes till största delen, över 50 %, genom bokklubbarna. Detta förklaras av att många av dem var huvudböcker i någon av de stora bokklubbarna. Redan i kategorin titlar som tryckts i 6 000
− 10 000 exemplar och där medelupplagan låg på 7 350 exemplar, var fördelningen helt annorlunda. Här var i stället bokhandeln den främsta försäljningskanalen, följd av biblioteken. Först därefter kom bokklubbarna. För böcker med upplagor under 4 000 exemplar förstärktes denna tendens ytterligare. Undersökningen visar således att det i första hand är bokhandeln som står för sortimentsbredden på bokmarknaden. Bokklubbarna betyder mest för att sälja ”storsäljarna”. Visserligen finns i bokklubbarnas sortiment också de titlar som inte trycks i stora upplagor, men försäljningsvolymerna är lägre.
Osålda exemplar
Genomsnittlig försäljning för de litteraturstödda titlarna ligger på 67 %. 33 % av de böcker som trycks förblir alltså osålda under det första året. Detta kan jämföras med Svenska Förläggareföreningens statistik som visar att 38,6 % av de tryckta böckerna 1996 inte såldes under det första året.
Även beträffande osålda exemplar finns stora skillnader mellan de olika titlarna. Enkelt uttryckt minskar andelen osålda böcker ju högre upplaga som har tryckts. För titlar tryckta i över 10 000 exemplar för-
Statligt stöd 173
blev 18,5 % osålda första året. För titlar tryckta i 3 000
− 4 000 exemplar var det nästan hälften av böckerna, 49,1 %, som inte såldes. I intervallet 1 000
− 2 000 tryckta exemplar, var det 62 % som inte såldes och av de böcker som trycktes i färre än 1 000 exemplar, förblev 71 % osålda det första året.
Undersökningens resultat stämmer väl med en tidigare studie av Yngve Lindung, som omfattade 1985 års hela förstagångsutgivning av svensk skönlitteratur och försäljningen av dessa böcker i alla kanaler under perioden 1985
− 89. ( Skönlitteraturens vägar ur ”Ordning, redbarhet och snabb expedition”, Svenska Bokhandlareföreningen 1995.)
Studien visade att bokhandeln och biblioteken, jämfört med övriga distributionskanaler, var innehållsrikare och hade en större bredd i sitt utbud. Bokhandel och bibliotek skilde sig från de andra också genom sin kvalitetslitteraturprofil och sin klara inriktning på svensk litteratur i utbudet.
När det gäller den totala försäljningen bibehöll biblioteken sin profil medan bokhandelns förvandlades till en underhållningsprofil som i första hand liknade bokklubbarnas. Engelskspråkiga översättningsromaner, särskilt underhållningsromaner, utövade en betydligt större lockelse än andra kategorier av böcker.
Bokhandeln visade sig vara en huvudkanal för böcker med statligt litteraturstöd. Bokklubbarna hade visserligen sålt mest av den utgivningsstödda litteraturen, men den andelen byggde på exceptionella förutsättningar. Räknar man bort fyra romaner från paketbokklubben Bra Böcker svarade bokklubbarna för endast 19 % av den totala försäljningen mot bokhandelns 36 %.
8.2 Stöd till bokhandeln
8.2.1 Bakgrund
1977 infördes det första statliga stödet till bokhandeln, i form av
kredit
stödet. Detta tillkom som en försöksverksamhet för att tillgodose de
behov av förmånliga krediter som fanns inom bokhandeln. Stödet permanentades budgetåret 1984/85.
Distributionsstödet, där staten beta-
lade en del av kostnaderna för de litteraturstödda titlarna, infördes 1981. Det var knutet till fackbokhandelsavtalet och upphörde samtidigt med detta år 1992. För att hjälpa den mindre bokhandeln att hålla ett brett sortiment av kvalitetslitteratur, infördes
sortimentsstödet 1985
och utvidgades i samband med att fackbokhandelsavtalet upphörde
174
Statligt stöd
1992. Servicebokhandlar med inköp av allmänlitteratur mellan 100 000
− 800 000 kronor/år är berättigade till sortimentsstödet.
Katalogdatorstödet infördes 1992 som en hjälp för servicebokhandlar
att investera i en katalogdator. Stödet var tänkt att upphöra med utgången av 1996, men har förlängts på grund av att introduktionen av det nya systemet CDBOK skapat behov av ytterligare stöd. Från budgetåret 1984/85 infördes även ett stöd till spridning av bokinformation. I budgetpropositionen 1992/93:100 föreslogs att denna stödform som var i storleksordningen 1,3 miljoner kronor, skulle upphöra med motiveringen att finansieringen helt borde kunna övertas av branschen.
I dag finns ungefär 400 bokhandlar i Sverige. Ca 350 utgörs av bokhandlar som tidigare var anslutna till fackbokhandelsavtalet (de fullsorterade bokhandlarna) och de mindre servicebokhandlarna, anslutna till Seeligs nyhetsservice. De övriga är s.k. specialbokhandlar med inriktning på avgränsade områden, t.ex. läromedel, New Age, barnböcker eller science fiction. Om de allra minsta specialbokhandlarna räknas in, kan antalet försäljningsställen som i någon mening kan betecknas som bokhandlar anges till drygt 500. 77 av landets 288 kommuner saknar bokhandel. Det är främst kommuner där tätorten har mindre än 10 000 invånare.
Under 70-talet kom bokklubbsexpansionen, som innebar en ökad bokförsäljning totalt sett medan bokhandelns andel minskade. Andra försäljningsställen, t.ex. varuhus, har ökat i betydelse. Bokhandelns andel av bokförsäljningen är i dag ca 40 %, vilket är lågt internationellt sett. Sedan fackbokhandelsavtalet upphörde har dessutom många kommuner övergivit bokhandeln till förmån för direktköp eller köp via läromedelscentraler. Under de senaste åren har denna utveckling accelererat. Totalt är det endast ett femtiotal bokhandlare som handhar leverans av skolböcker, enligt Förläggareföreningen. Biblioteken har ökat sina inköp via bokhandeln något, men kräver höga rabatter. Ur kulturpolitisk synpunkt är det av stor betydelse att behålla och om möjligt förstärka ett vittförgrenat bokhandelsnät.
8.2.2 Bokbranschens Finansieringsinstitut AB (BFI)
Bokbranschens Finansieringsinstitut (BFI) är ett utvecklings- och kreditinstitut verksamt på den svenska bokmarknaden med uppgift att bistå bokhandeln med rådgivning och finansiering vid investeringar. Det bildades 1974 av dåvarande Svenska Bokförläggareföreningen i syfte att vidmakthålla ett väl spritt bokhandelsnät. Förläggare-
Statligt stöd 175
föreningens medlemsförlag lämnade dels reverser som säkerhet för lån, dels tillfördes ca 1 miljon kronor i tidigare fonderade medel. Bokhandeln skulle genom institutets utlåning få långfristiga krediter för nyetablering och övertagande av butiksrörelse.
När det statliga stödet för bokhandeln infördes år 1977 fick BFI i uppgift att handha detta. Under de tjugo år stödet har funnits, har 219 lån på sammanlagt 42 miljoner kronor beviljats fram till april 1997.
BFI:s verksamhet finansieras sedan budgetåret 1985/86 dels genom ett statligt administrationsbidrag och dels genom bidrag från medlemsförlag i Svenska Förläggareföreningen. Avgifterna tas ut i förhållande till förlagens försäljning av allmänlitteratur till bokhandeln. En mindre del finansieras genom BFI:s ränteintäkter. Staten stod ursprungligen för 55 % av kostnaderna och förlagen för 45 %, men så småningom försköts relationerna till de omvända. Enligt BFI är det viktigt att statens bidrag inte minskar relativt sett, eftersom en förutsättning för att förlagen skall motiveras att svara för en stor del av kostnaderna för verksamheten är att engagemanget från statens sida visar sig i form av bidrag till en oförändrad andel av BFI:s administrationskostnader.
BFI:s styrelse består av elva ledamöter. Ordföranden utses sedan 1981 av regeringen, sju ledamöter utses av Svenska Förläggareföreningen och tre av Svenska Bokhandlareföreningen. Därtill utser Förläggareföreningen tre och Bokhandlareföreningen två suppleanter.
BFI har, i enlighet med avtalet med staten, fortsatt sin egen låneverksamhet vid sidan av den statliga kreditgivningen. Sammanlagt 9,4 miljoner kronor fördelat på 63 lån har beviljats av BFI:s egna medel sedan 1974 och fram till april 1997.
Tabell 8:4. Utbetalat stöd av BFI fördelat på statlig kreditgivning och BFIs egna låneverksamhet under perioden 1974
− april 1997
Antal lån
Belopp
mkr
BFI:s egna låneverksamhet
63
9,4
Lån finansierade med statliga medel
219
42
Källa: BFI.
BFI:s egna krediter kompletterar den statliga kreditgivningen. Ränte- och amorteringsvillkoren för de lån som BFI finansierar med egna medel är i stort desamma som för de statliga investeringslånen,
176
Statligt stöd
men begränsas inte av krav på att bokhandeln skall vara ensam på orten. BFI:s krediter är förmånligare än vanliga banklån. När det gäller krav på säkerhet är skillnaderna betydande eftersom BFI:s långivning vanligtvis gäller topplån. Räntan ligger något under vad som gäller för banklån med botteninteckning.
Den skattebefrielse som åtnjutits sedan 1979 är, enligt BFI, en viktig förutsättning för detta åtagande. BFI sammanställer årligen en rapport till Kulturdepartementet angående utvecklingen inom bokhandelsbranschen gällande distributionsvillkor och bokhandelsbeståndet, den ekonomiska situationen för BFI:s låntagare samt de statliga stöden och deras effekter.
8.2.3 Stödformerna
Stöd till bokhandeln utgår enligt förordningen (1985:525) om statligt stöd till bokhandeln. Det övergripande syftet är
att behålla, och om
möjligt förstärka, ett vittförgrenat bokhandelsnät och öka till gängligheten av kvalitetslitteratur i bokhandeln.
Kreditstöd
Anslaget till ”lån till investeringar i bokhandeln”
(kreditstödet) är för
budgetåret 1997 2 382 000 kronor. Stödet infördes som en försöksverksamhet den 1 juli 1977, och permanentades den 1 juli 1985. Syftet med kreditstödet är att säkerställa en fungerande bokdistribution genom att underlätta investeringar i bokhandeln. Kreditstöd lämnas i första hand för att upprätthålla fortsatt drift av en bokhandel på en mindre eller medelstor ort, men kan också avse nyetablering av bokhandel på en ort som saknar bokhandel. Kriterierna för att BFI ska bevilja stöd för nyetablering av bokhandel på en ort är inte fastställda i förordningen.
Kreditstödet lämnas i form av avskrivningslån och investeringslån. De förstnämnda är räntefria och amorteringsfria och skrivs av på fem år. Lån kan ges bl.a. för ombyggnad av affärslokal, inredning, lagerinvestering eller övertagande av hyresrätten till en affärslokal. BFI inhämtar yttrande från Statens kulturråd.
Stödet har varit avgörande för många bokhandlar. Det fungerar alltjämt i huvudsak enligt de ursprungliga riktlinjerna och anslaget har länge varit oförändrat. I början av 1980-talet påpekade BFI att anslaget till kreditstödet var för stort. Då drogs den dåvarande reservationen in. I dag är det tvärtom så att anslaget inte räcker för att täcka behovet.
Statligt stöd 177
Efterfrågan är också mycket ojämn, men har ökat stadigt under 1990talet. Anslaget har överskridits med 1 miljon kronor de två senaste budgetåren, vilket har finansierats med överföringar från andra stödordningar för att möjliggöra att projekt som enligt förordningen är berättigade till stöd har beviljats medel.
Sortimentsstöd
År 1985 infördes ett särskilt stöd riktat till den mindre bokhandeln, det s.k.
sortimentsstödet. För att erhålla stöd skall bokhandeln vara
ansluten till Seeligs nyhetsabonnemang för servicebokhandeln. Budgetåret 1997 uppgår anslaget för detta stöd till 3 500 000 kronor. Syftet med stödet är att underlätta för servicebokhandeln att lagerhålla ett i förhållande till bokhandelns storlek bra urval av
god och efterfrågad
litteratur. Den tidigare s.k. B-bokhandeln, som närmast motsvaras av
servicebokhandeln i dag, hade en ganska begränsat sortiment. Tack vare sortimentsstödet har kvalitetsnivån på denna typ av bokhandel höjts avsevärt, samtidigt som ett antal gamla fackbokhandlar blivit servicebokhandlar.
För att bli berättigad till sortimentsstöd skall bokhandel under en period av 12 månader ha köpt in allmänlitteratur för lägst 100 000 och högst 800 000 kronor. Bokhandeln är indelad i storleksklasser och skall ta emot lägst 400 och högst 1 000 titlar av sådan litteratur som ingår i bokhandelns nyhetsabonnemang från Seelig. Inköpen skall göras under kalenderåret efter det att ansökan lämnats. Se även avsnitt 6.1.2.
En urvalsgrupp väljer vilka titlar som skall ingå i nyhetsabonnemanget. Servicebokhandlarna utser representanter till gruppen. Seelig medverkar också i urvalsarbetet. De enkäter som BFI har låtit genomföra visar att stödet är ett överlevnadsvillkor för många bokhandlar. Anslaget för sortimentsstödet har överskridits med knappt 200 000 kronor budgetåret 1995/96.
Katalogdatorstöd Katalogdatorstödet infördes år 1992. År 1997 uppgår anslaget till
719 000 kronor. Stödet ges till bokhandlar vars inköp av allmänlitteratur ligger mellan 100 000 och 800 000 kronor per år. Stödet lämnas i form av stöd till investeringar och till driftskostnader för anslutning till bokbranschens datoriserade katalog- och ordersystem.
Systemet syftar till att ge invånarna på mindre orter information om och tillgång till alla böcker som finns tillgängliga på marknaden. Kata-
178
Statligt stöd
logdatorstödet är särskilt viktigt för de små bokhandlarna. Det var från början tidsbegränsat och skulle ha upphört med utgången av 1996. Sedan det visat sig att behovet av fortsatt stöd är stort finns tankar om att stödet bör permanentas. Det är i dag ca 55 bokhandlar som erhåller katalogdatorstöd. För närvarande håller man på att införa andra generationens system, det s.k. CDBOK från Seelig, vilket kan ställa ökade krav på investeringsstöd.
Distributionsstödet 1981
− 1992
Distributionsstödet 1981
− 1992 utgick för de litteraturstödda titlar som sänts i abonnemang till samtliga fackbokhandlar enligt fackbokhandelsavtalet. Syftet var att med hjälp av ett statligt bidrag till rabatten på abonnemangsexemplaren på de litteraturstödda titlarna underlätta för avtalsparterna att träffa överenskommelse gällande fackbokhandelsavtalet.
Distributionsstödet utgick som en del av den rabatt som förlaget enligt avtalet gav bokhandlarna för skyldigheten att motta abonnemangsexemplaren. Rabatten blev från 1985 högre för de titlar som fått litteraturstöd och ett statligt stöd utgick till såväl fackbokhandeln som till det utgivande förlaget.
Under budgetåret 1987/88 fördelades 2,1 miljoner kronor i distributionsstöd, varav 1,2 miljoner kronor till bokhandeln och 900 000 kronor till förlagen. Samtliga 245 fackbokhandlar fick del av stödet. Antalet titlar med distributionsstöd var 509, dvs. 68 % av de 747 litteraturstödda titlarna.
1989 utvidgades abonnemanget till att omfatta samtliga titlar i originalutgivning, utom titlar med F-pris över 150 kronor exkl. moms samt titlar som riktade sig mot bestämda målgrupper. Bokhandeln åtog sig att exponera och hålla tillgängligt det sortiment som omfattades av det utvidgade abonnemanget samt återanskaffa försålda titlar i den omfattning som kunde anses rimlig.
Distributionsstödet möjliggjorde för de mindre förlagens utgivning att nå ut i fackbokhandeln över hela landet. Ur kulturpolitisk synvinkel ansågs abonnemangsfunktionen viktig för att upprätthålla en fullsorterad bokhandel också utanför de större tätorterna. Däremot ifrågasattes systemets förmåga att stimulera bokhandeln till ökade ansträngningar att marknadsföra den kvalificerade utgivningen. Fackbokhandelsavtalet, som utgjorde en förutsättning för det statliga distributionsstödet, upphörde 1992. Efter detta utgår ingen form av statligt distributionsstöd för att litteraturstödda titlar skall nå ut i bokhandeln.
Statligt stöd 179
Utvärderingar
Det statliga administrationsbidraget till BFI för 1997 uppgår till 700 000 kronor.
Kulturrådet har, bl.a. i sin anslagsframställning för 1997
− 1999, utvärderat BFI:s verksamhet och funnit att BFI:s administration av stöden är effektiv och att syftet med stöden uppfylls, samt i övrigt inte haft något att anmärka på BFI:s verksamhet.
BFI har till utredningen inkommit med en skrivelse5, där man menar att utvecklingen på bokmarknaden under den senaste tiden inger oro och föreslår en förstärkning av stödet till bokhandeln i storleksordningen 3,1
− 4,1 miljoner kronor.
8.3 En bok för alla
8.3.1 Bakgrund
En bok för alla startade 1976. 1968 års litteraturutredning föreslog att staten skulle subventionera en utgivning av kvalitetsböcker i pocket och skisserade en modell för ett massmarknadsförlag. Bakgrunden till att man ville satsa på kvalitetspocket var att det i mitten av 1970-talet endast fanns en mycket begränsad utgivning av kvalitetslitteratur till lågt pris. Däremot såldes en mängd s.k. kiosklitteratur via Pressbyrån. Det var framför allt den man ville konkurrera med, erbjuda bra kvalitet till lågt pris och återupprätta 1950-talets ”folkbok” för att nå nya grupper läsare. När En bok för alla kom kunde kvalitetslitteraturen spridas på andra vägar än genom bokhandeln. Genom folkrörelserna, på arbetsplatser och skolor kunde nya läsare nås.
8.3.2 Verksamhet och finansiering
Sedan den 1 april 1992, efter beslutet om Stiftelsen Litteraturfrämjandets likvidation, drivs En bok för alla som ett eget bolag. Förlaget får 8,2 miljoner kronor i statsbidrag för år 1997, vilket motsvarar ca 40 % av förlagets totala omsättning. Varje år ger man ut omkring 40 tidigare utgivna titlar i ny form (s.k. reprint), 20 för vuxna och 20 för barn och ungdomar, framför allt i pocket. Bilderböcker för barn ges dock ut inbundna. ”Utgivningen En bok för alla skall främst avse tidigare ut-
5 BFI:s skrivelse till Utredningen om boken och kulturtidskriften 1997-09-10.
180
Statligt stöd
given svensk och till svenska översatt barn- och ungdomslitteratur samt skönlitteratur för vuxna” enligt § 3 i avtalet. Under sin 20-åriga verksamhet, mellan åren 1976
− 1996, har En bok för alla gett ut runt 770 titlar med en sammanlagd upplaga på 30 miljoner exemplar. Endast en tredjedel av En bok för allas försäljning går via bokhandeln. Den övervägande delen säljs istället genom aktiva förmedlare och via prenumerationer.
8.3.3 Kritik och utvärdering
Ett problem för En bok för alla är att man inte får ge ut de titlar som anses mest attraktiva, eftersom förlagen håller på dem för sin egen pocketutgivning. Utöver royaltykostnaden till författarna tar förlagen ut en upplagerelaterad s.k. licensavgift för de titlar som En bok för alla får göra reprintutgivning på. Från förlagshåll finns även principiella invändningar mot den statliga subventioneringen av utgivningen hos En bok för alla. Man anser att prisbilden blir skev och att förlagens egna pocketutgåvor och andra lågprisutgåvor gör att ett lågprisalternativ via En bok för alla inte behövs.
Förutom En bok för allas ordinarie utgivning, tillkommer ett antal egenproducerade antologier för barn och vuxna. Dessa utgåvor belastas i regel inte av licensavgifter till förlagen. Antologierna har varit stora framgångar. Den största försäljningssuccén, Barnens första bok, har hittills tryckts i ca 450 000 exemplar och Barnens versbok i 235 000 exemplar, medan En bok för allas reprintutgåvor regleras av avtal och normalt trycks i 25 000 exemplar. Inget i avtalet med staten reglerar utgivningen av antologierna, men inom förlagsbranschen förekommer stark kritik mot dessa lågprissatta storsäljare. Kritiken gör gällande att En bok för allas antologi-utgivning gör det nästan omöjligt för andra förlag att ge ut antologier, som i själva verket är mycket kostsamma både vad gäller rättigheter och produktion.
Som redovisats i kapitel 2 har barns och ungdomars läsning minskat. För närvarande har förlagen en svag utgivning av böcker för 8
− 12-åringar, dvs. läsarna i slukaråldern. Detta framhålls av såväl bibliotek som bokhandel. Även i En bok för allas utgivning saknas dessa titlar. Kulturrådet föreslog i sin anslagsframställning för perioden 1997
− 1999 en omprioritering av utgivningen till förmån för barn- och ungdomslitteratur. I samma anslagsframställning sökte Kulturrådet även 1,5 miljoner för att bygga upp en verksamhet med läsfrämjande åtgärder på barnboksområdet genom en samordnande funktion på En bok för alla. Yrkandet avslogs dock.
Statligt stöd 181
I Kulturpropositionen 1996/97:3 fastslogs att det nu finns en stor utgivning av kvalitetslitteratur i pocket. Motivet för att ha En bok för alla kvar är främst kopplingen till läsfrämjande åtgärder. Verksamheten hos En bok för alla är unik, bl.a. genom dess ombuds ideella insatser inom läsfrämjandet och genom dess starka förankring i folkrörelserna och arbetslivet.
8.4 Stöd till folk- och skolbibliotek
Fr.o.m. den 1 januari 1997 infördes ett statligt stöd på 25 miljoner kronor för inköp av litteratur till folk- och skolbibliotek för barn och unga. (Prop. 1996/97:3 och prop. 1996/97:1, utgiftsområde 17, bet. 1996/97:KrU1, rskr. 1996/97:129.)
270 av landets 288 kommuner har sökt det nya bidraget. Den sammanlagda ansökningssumman var 70 miljoner kronor. 269 kommuner beviljades stöd. Totalt utdelades 24,5 miljoner kronor efter beslut i Kulturrådets styrelse den 19 juni 1997. Storleken på bidragen till enskilda kommuner sammanhänger med befolkning och andelen barn. Stockholm får mest: 1,2 miljoner kronor, medan Göteborg får 800 000 och Malmö 475 000. Kommuner med mindre än 15 000 invånare får 50 000 kronor. 500 000 kronor har undantagits till Kulturrådets administration.
8.4.1 Bakgrund
Hösten 1995 gav regeringen Statens kulturråd i uppdrag att se över barnbokens ställning. Kulturrådets rapport visade att försäljningen av barn- och ungdomsböcker minskade med en fjärdedel mellan åren 1990
− 1994. Samtidigt minskade utlåningen av barn- och ungdomsböcker vid landets bibliotek. Minskningen visade sig vara mest framträdande bland de yngsta barnen och bland barn till lågutbildade föräldrar. Rapporten visade vidare att folkbibliotekens nedskärningar lett till att de köper in allt färre barn- och ungdomsböcker, att bibliotekens uppsökande verksamhet endast nådde drygt hälften av alla förskolor och fritidshem.
Mot bakgrund av framför allt Kulturrådets alarmerande rapport om förhållandet för barnboken bedömde regeringen det angeläget att förstärka de statliga insatserna på litteraturområdet. Ett stöd för inköp av litteratur för barn och unga vid folk- och skolbiblioteken infördes därför samtidigt som bibliotekslagen. Bidragen till biblioteken kombinerades med att särskilda medel avsattes för läsfrämjande verksamhet.
182
Statligt stöd
8.4.2 Inköpsstöd till biblioteken
Statsbidraget skall användas för inköp av litteratur för barn och ungdomar, men också för inköp av vuxenlitteratur som främjar barns och ungdomars intresse för läsning. Bidraget kan sökas av kommun. I de fall då en eller flera kommundelsnämnder söker bidraget skall ansökan godkännas av kommunstyrelsen. Endast en ansökan per kommun och år kan beviljas.
Ansökan kan avse högst tre år. Vid flerårsbidrag skall ansökan prövas varje år. Statsbidrag betalas ut för ett år i sänder och lämnas efter kommunstorlek med lägst 50 000 kronor och högst 1 200 000 kronor.
En förutsättning för bidrag är att kommunen under det år bidraget betalas ut avsatt egna medel till inköp av böcker till folk- och skolbibliotek som uppgår minst till summan av föregående års bokanslag och att den del av anslaget som avser litteratur för barn och ungdom inte minskar.
I ansökan skall ingå en redogörelse för hur kommunen avser att arbeta med att stimulera barns läsning. Där bör exempelvis anges olika former av läsaktiviteter, vilka målgrupper de läsfrämjande åtgärderna skall gälla och vilka personalresurser kommunen avsatt för arbetet. Kommunen bör i ansökan visa på hur samarbete kan ske mellan bibliotek, skola och barnomsorg. Om den lokala bokhandeln, folkrörelserna och föreningslivet engagerats i det läsfrämjande arbetet bör detta anges.
Uppföljning
Efter bidragsårets slut skall en rapport om hur de statliga medlen använts och i förekommande fall en utvärdering skickas till Kulturrådet. De kommuner som ansökt om flerårsbidrag skall varje år skicka in en delrapport från det gångna bidragsåret i samband med att de förnyar sin ansökan.
Om det visar sig att statsbidraget inte använts till inköp av litteratur för barn och unga på folk- och skolbibliotek, om den redogörelse kommunen fastställt inte följts kan Kulturrådet besluta att statsbidraget helt eller delvis skall återbetalas. Det samma gäller om kommunens bokinköp minskat totalt eller beträffande barn- och ungdomslitteratur.
Enligt uppgift från Kulturrådet har bidragen för år 1997 fördelats så att drygt 50 % gått till skolbibliotek.
Statligt stöd 183
8.4.3 Bidrag till läsfrämjande verksamhet för barn och unga
Enligt riksdagsbeslut den 19 december 1996 har 5 miljoner kronor engångsvis anvisats för läsfrämjande verksamheter för barn och unga.
Bakgrund
I propositionen 1996/97:3 om kulturpolitik anges att i samband med att statligt stöd för inköp av litteratur till folk- och skolbibliotek införs bör staten göra särskilda insatser för att främja läsning bland barn och ungdomar. Särskilda medel bör därför finnas tillgängliga för Kulturrådet att disponeras för bidrag till litterära ändamål.
Allmänna villkor för bidrag
Bidrag kan sökas av föreningar, organisationer och institutioner med en verksamhet som riktar sig till barn och ungdom. Bidragen skall avse aktiviteter vars mål är att förmedla litteraturen och språket till barn och unga, som t.ex. läs- och skrivfrämjande projekt/kampanjer eller enstaka arrangemang.
I ansökan skall ingå en redogörelse för hur den sökande avser att arbeta med att stimulera barns och ungdomars läsning, metoder, målgrupper, samarbetspartners, förväntade resultat m.m. Samarbetsprojekt kommer att prioriteras. Kulturrådet förutsätter att den sökande svarar för en rimlig del av den totala kostnaden för projektverksamheten. När projektet är avslutat skall en rapport om hur de statliga medlen använts och i förekommande fall en utvärdering skickas till Kulturrådet. Rapporten skall innehålla en kortfattad sammanfattning av projektet. I de flesta fall skall en plan för utvärdering göras redan vid projektstarten.
Bidrag fördelas under hela 1997. Större delen av anslaget fördelades under första halvåret. Mellan januari och juni fick Kulturrådet nära 300 ansökningar om dryga 27 miljoner kronor till läsfrämjande verksamhet. Hittills har 76 projekt beviljats medel. Studieförbunden står bakom en tredjedel av de ansökningar som fått stöd. I andra fall ingår de i samarbete med bibliotek, skola och barnomsorg.
Som exempel på projekt som fått stöd kan nämnas att Sveriges Författarförbund har fått 300 000 kronor i bidrag för att genomföra författarbesök på tjugo lärarhögskolor och förskoleseminarier. Örebro länsbibliotek har fått 250 000 kronor för att genomföra sitt projekt Bokjuryn, där barn och ungdom väljer årets bästa böcker. Helsingborgs
184
Statligt stöd
stadsbibliotek/Växthuset har fått 200 000 kronor för projektet Bok
− snurran, där man anordnar läsecirklar i föräldragrupper inom barnomsorgen. Studieförbundet Vuxenskolan har tilldelats 80 000 kronor för att tillsammans med En bok för alla utarbeta ett informationsmaterial som vänder sig till barnomsorgspersonal och föräldrar. På lokal nivå planeras studiecirklar och program kring barns språkutveckling och förskolebarnens läsning.
Kulturrådet har fördelat pengarna till ett fåtal rikstäckande projekt medan ett stort antal mindre projekt runt om i landet har fått bidrag. Avsikten är att sätta igång många lokala projekt som engagerar många människor.
SOU 1997:141 185
9 Internationell utblick
9.1 Norge
Norge har ca 4,4 miljoner invånare. Årligen säljs allmänlitteratur och läromedel för drygt fyra miljarder norska kronor. Böckerna är momsbefriade. I Norge finns två rättsligt likvärdiga språk, bokmål och nynorsk. Eftersom språkområdet är så litet anser man sig behöva utveckla speciellt gynnsamma betingelser både för utgivningen av norsk skönlitteratur och för bokmarknaden som sådan.
Norge har ett fastprissystem på böcker. Det statliga stödet på litteraturområdet är omfattande och innefattar bl.a. en statlig inköpsordning för distribution av nyutgiven norsk litteratur till biblioteken. Norge har en bibliotekslag. Det fanns också intill helt nyligen ett branschavtal mellan Den norske Forleggerforening och Den norske Bokhandlerforening.
Efter det att den norska förläggareföreningen har sagt upp avtalet med den norska bokhandlarföreningen råder en viss oklarhet på den norska bokmarknaden. Det nu uppsagda avtalet ingicks så sent som 1995 efter förhandlingar där också den norska konkurrensmyndigheten medverkade. Det av regeringen godkända branschavtalet innebar att föreningarna fick dispens från konkurrenslagen till år 2000. I slutet av april 1997 deklarerade de norska bokförlagen att de skulle säga upp avtalet med bokhandlarna. Detta kan innebära ett slut för systemet med fastpris i Norge, även om detta inte varit avsikten med uppsägningen.
Syftet med
branschöverenskommelsen mellan bokhandlareföre-
ningen och förläggareföreningen är att främja kultur- och kunskapsförmedling, stimulera läsintresse och kunskapsinhämtande samt bidra till att stärka det norska språket. Avtalet skall bidra till att upprätthålla en effektiv, bred norsk bokutgivning. Avtalet skall också främja rationell distribution och ett effektivt men decentraliserat bokhandlarnät på ett sätt som tillvaratar konsumenternas behov av tillgänglighet och valfrihet.
När det gäller det
fasta priset anger avtalet att förlaget sätter bokens
försäljningspris. Priset kan sänkas efter ett år. Skolböckerna är undan-
186
Internationell utblick
tagna från denna regel. Bokklubbarna är också undantagna från fastprisbestämmelserna och kan sälja böcker till ett lägre pris än bokhandeln. Vid försäljning via bokklubb gäller att bokpriserna i bokklubbarna inte får vara lägre än 25 % jämfört med bokens fastpris. Nyutgivna böcker får inte vara introduktionserbjudanden i bokklubbar förrän nio månader efter utgivningen. Förlagen förbinder sig också att se till att deras nya böcker inte ingår i bokklubbarnas värvningserbjudanden kring julhandeln.
Antalet bokhandlar inräknat filialer uppgår till 515 stycken. I enlighet med branschavtalet förbinder sig bokhandlarna (de som har en inköpsandel som överstiger 0,5 % av bokhandelns samlade inköp) att köpa in ett exemplar av
nyutgivna norska skönlitterära böcker som
omfattas av den norska inköpsordningen. Bokhandlar som har en inköpsandel som överstiger 3 % av bokhandelns samlade inköp förbinder sig på samma sätt att köpa ett exemplar av
samtliga böcker som
omfattas av den norska inköpsordningen. De mellanstora bokhandlarna (ca 100 st) måste alltså ha all nyutgiven norsk skönlitteratur för vuxna, utom läromedel, under ett år efter utgivningsåret, medan de största bokhandlarna (ca 250 st) måste ha all norsk skönlitteratur för barn och vuxna under samma period. I dag har den norska bokhandeln en marknadsandel på ca 55 %.
Hotet att överge branschöverenskommelsen i Norge har väckt stor debatt. Hur kunde förläggarna som bara några månader tidigare hade gett uttryck för hur betydelsefullt branschavtalet var ”som ett centralt redskap i försöken att upprätthålla en bred och allsidig bokutgivning” ändra uppfattning? En förklaring till förläggarnas missnöje är de förändringar som ägt rum när det gäller de norska läromedlen. Läroboksutgivningen har varit dalande. En ny skolreform ställer krav på nya skolböcker, som i sin tur kräver stora investeringar av förlagen. Samtidigt minskar tryggheten i inkomster och marknadsandelar till följd av osäkerhet om vad den nya ordningen kan tänkas innebära. I det norska branschavtalet är bokhandelns monopol på skolboksförsäljningen en central fråga. Många bokhandlar är troligen helt beroende av skolboksförsäljningen för sin överlevnad. År 1995 argumenterade både bokhandlarföreningen och förläggareföreningen för att branschavtalet skulle bryta samman om inte skolböckerna fanns med. Nu vill förläggarna ha bort skolböckerna ur avtalet.
Nedgången på läromedelssidan har avslöjat brister i ekonomin hos de stora förlagen. Det är inte på den skönlitterära verksamheten som förlagen haft de största inkomsterna. Överskotten beror istället på intäkter från läromedel och bokklubbar. Förlagen är också oroliga för kedjebildningar inom bokhandeln. Detta sedan bokhandelskedjan Lib-
Internationell utblick 187
ris, som har en marknadsandel på ca 30 %, nyligen blivit uppköpt av ett resursstarkt företag.
Den norska inköpsordningen som infördes år 1965 har till syfte att
öka titelutgivningen, ge författarna bättre inkomster, skapa trygghet för förläggarna vid utgivning av ny norsk skönlitteratur och främja läsandet av norsk skönlitteratur. Ordningen fungerar på så sätt att det automatiskt köps in 1 000 exemplar av varje bok som kvalificerar sig för att ingå i inköpsordningen. Böckerna sänds till biblioteken. För vuxenlitteratur är royaltyn till författarna 20 % av bokens försäljningspris. På en upplaga upp till 3 000 exemplar betalar Kulturrådet hälften, dvs. 10 % av royaltyn. Royaltyn för lyrik är 22,5 %. År 1978 upprättades en liknande ordning för barn- och ungdomslitteratur vilken innebär att inköpsordningen omfattar 1 550 exemplar per titel. Även för barnböcker är royaltyn 22,5 %.
De böcker som köps in granskas i efterhand. Om boken inte anses ha tillräcklig kvalitet 0-as den. Förlaget blir då återbetalningsskyldigt. Författarna får dock behålla sin royalty. Antalet titlar som ges ut årligen uppgår till 200
− 300 inom vuxenlitteraturen och 110 inom barnoch ungdomsböckerna. Statens kostnader för inköpsordningen uppgick till ca 50 miljoner norska kronor år 1996. Av dessa gick 30 miljoner till vuxenlitteratur och 20 miljoner till barnlitteratur. År 1997 beslutade Folketinget om 7 miljoner norska kronor extra till bokområdet.
År 1995 omsatte den norska bokmarknaden (allmänlitteratur och läromedel) 4,1 miljarder norska kronor. Samma år utgavs drygt 6 000 nya titlar, som trycktes i ca 35 miljoner exemplar. Barnbokstitlarna har ökat från 89 stycken år 1990 till 139 stycken år 1996.
9.2 Danmark
Frågan om fastpris har stor aktualitet i Danmark. Konkurrencerådet (den danska konkurrensmyndigheten) väckte våren 1997 frågan om branschens dispens från konkurrensbestämmelserna. Rådet krävde att dispensen skulle slopas. Samtidigt övervägde regeringen att lägga förslag om en ny konkurrenslag som skulle träda i kraft 1 januari 1998. Utgången blev att den danska konkurrenslagen utformades på ett sådant sätt att fastprissystem inte tillåts. Efter krav från bok- och tidningsbranschen infördes i lagens övergångsbestämmelser ett tillstånd att ha kvar avtal beviljade i enlighet med det gamla undantaget till dess Konkurrencerådet meddelar annat. I Danmark uppgår momsen på böcker till 25 %.
I Danmark är förläggare och bokhandlare eniga om kravet på ett bibehållet fastprissystem. Striden utspelar sig här mellan Bok-
188
Internationell utblick
branschens Fellesråd (en gemensam organisation för bokhandeln och förläggarna) och Konkurrencerådet. Situationen har inte alltid varit präglad av denna motsättning. I slutet av 1980-talet rådde enighet mellan Bokbranschens Fellesråd och Konkurrencerådet.
Danmark har ett mycket tätt bokhandelsnät. Bokhandeln står för hela 75 % av bokförsäljningen på den danska marknaden och har ensamrätt till försäljning av nyutgivningen. År 1982 fanns det 549 bokhandlar och 517 var medlemmar av den Danske Boghandlerforening. Enligt företrädare för branschen som utredningen varit i kontakt med har fastprissystemet varit en av förutsättningarna för det utbyggda bokhandelsnätet.
Ett problem som är under uppsegling, enligt branschen, är risken att kommunerna förlägger sina bokinköp utomlands som en följd av EU:s upphandlingsregler.
Även i Danmark finns
lagstiftning om biblioteken. Kommuner med
mer än 5 000 invånare har skyldighet att driva ett heltidsbibliotek med fackutbildad personal, mindre kommuner får ha deltidsbibliotek, som inte ställer samma krav på personal. Biblioteken gör sina inköp från bokhandeln.
Den danska bokmarknaden regleras genom ett avtal mellan den Danska Förläggareföreningen och den Danska Bokhandlareföreningen som fastställer de
s.k. samhandelsreglerne. Förläggarna har principiell
leveransplikt till bokhandlarna. Bokhandlarna ställer krav på rabatter och leveransvillkor. Bokhandeln har ensamrätt på att sälja böcker, dvs. böcker som kostar 144 danska kronor eller mer. En rad genrer av böcker, såsom biblar och psalmböcker, är undantagna.
Bokhandlarna förbinder sig att enbart förhandla med förlag anslutna till Förläggareföreningen. Bokhandlarna är skyldiga att hålla det av förläggarna fastställda försäljningspriset. Fastprissystemet gäller för all bokförsäljning i detaljhandeln och bokhandlarna har inte rätt att ge kundrabatter annat än efter dispens från Boghandlerrådet. När det gäller bokklubbarna bör det uppmärksammas att all leverans sker via bokhandeln. Enligt företrädare för förlagsbranschen är bokklubbskunderna några av bokhandelns bästa kunder då de ofta köper andra böcker när de ändå är inne i bokhandeln och hämtar sina bokklubbsböcker.
Efter många års motgångar som förorsakats av den svaga konjunkturen, ekonomisk instabilitet, hårdnande konkurrens i media och en överexploatering i branschen kännetecknas den danska förlagsbranschen i dag av stabilitet. Under 1970-talet sjönk försäljningen av klassisk litteratur, de statliga budgetnedskärningarna resulterade i minskade inköp både av läromedel och allmänlitteratur till biblioteken. Danmarks största förlag, Gyldendal, kom i slutet av 1970-talet in i en akut kris. Förlaget hade under tre år årligen producerat en miljon fler böcker än
Internationell utblick 189
man hade sålt. Under de följande åren hårdnade konkurrensen mellan förlagen i takt med minskad efterfrågan från skolor och bibliotek.
Enligt företrädare för den danska förlagsbranschen tog utvecklingen inom biblioteken en oväntad vändning när många bibliotek i ökad utsträckning övergav ”den smala” litteraturen till förmån för den mer lättillgängliga. Utvecklingen accentuerades av att biblioteken för att öka sina utlåningssiffror kände sig föranledda att minska inköpen av kvalitetslitteratur. Följden blev att priserna steg och upplagorna sjönk. Förändringen skedde inte utan offentlig debatt och så småningom vände utvecklingen.
Situationen i branschen är i nuläget stabil. I dag stiger såväl privat som offentlig konsumtion i Danmark. Skolans elevantal är växande och bibliotekens utlåningstal stiger.
Fastpriset möjliggörs således genom ett undantag från konkurrens reglerna. Bland de argument som framförts för att bevara en ordning
med fastpris är att den endast omfattar en begränsad del av den danska bokmarknaden (ca 35 %). Genom att endast reglera en mindre del av marknaden lyckas man uppnå betydande resultat ur ett kulturpolitiskt hänseende.
Efter att den dåvarande danska konkurrenslagen trädde i kraft 1990 ansökte Bokbranschens Fellesråd åter om dispens för att kunna upprätthålla de fasta bokpriserna. Dispensansökan antogs av Konkurrencerådet. I och med dispensen var den del av bokförsäljningen som omfattades av fastprisordningen undantagen från lagens § 14.
Fastprissystemet är den bärande principen för handeln med nya böcker i Danmark enligt Bogbranschens Fellesråd
. Fastprisordningen
är helt avgörande för allsidigheten på den danska bokmarknaden och för den landstäckande fria bytesrätten som är unik för bokhandlarna. De fasta priserna garanterar att de mest lättsålda titlarna inte används som lockvaror i andra försäljningskanaler och därmed underminerar bokhandelns ekonomi. Härmed tryggas att konsumenterna kan få tillgång till ett brett sortiment och ett finmaskigt nät av bokhandlar i hela landet. Detta detaljhandelsnät är just förutsättningen för att förlagen skall kunna distribuera ett omfattande utbud av olika böcker och litteraturgenrer. Konsumenterna kan skaffa sig aktuell information om nya, kommande eller äldre utgivningar genom branschens databaser.
Bokbranschens Fellesråd anför i sin motivering för att behålla fastprissystemet att:
190
Internationell utblick
∗ boken skall skyddas i förhållande till nya medier, ∗ boken skall erhålla stöd i takt med internationaliseringen av kulturoch underhållningsindustrin, ∗ kvalitetslitteraturen skall skyddas, ∗ ett brett titelutbud inom alla kategorier skall värnas och ∗ ett tätt bokhandlarnät även i mindre samhällen skall skyddas.
9.3 Finland
Finland har en avreglerad marknad och lägst statligt stöd av de nordiska länderna. År 1971 upphävdes fastprissystemet för böcker i Finland. Frågan om fastpris fick förnyad aktualitet i och med att Finska Förlagsföreningen gick in den Europeiska Förläggarefederationen. År 1996 fördes ingående diskussioner mellan Finska Förlagsföreningen och Bok- och Pappershandelsförbundet.
Momsen på böcker sänktes 1 juni 1994 från 22 % till 12 % och kommer att sänkas ytterligare den 1 januari 1998 från 12 % till 8 %.
Den finska marknaden kännetecknas av å ena sidan
avsaknad av
avtal i formell mening som reglerar förhållandet mellan bokhandel,
förläggare. När det gäller prissättningen sätter förlagen ett ca-pris, som trycks i förlagens kataloger, men inte på böckerna. Bokhandeln gör upp särskilda listor, där de fastställer sina priser. Å andra sidan tillämpas det gamla kommissions- eller provlagersystemet fortfarande, dvs. varje förlag skickar exemplar av nästan varje titel av allmänlitteratur till varje bokhandel som är med i provlagersystemet. Om detta exemplar säljs förbinder sig bokhandeln att köpa in ett nytt från förlaget. Bokhandeln behåller boken i sitt sortiment tills den är slutsåld hos förlaget eller tills förlaget begär kvarstående exemplar av boken i retur från bokhandeln. Systemet är dyrt för förlagen men viktigt för bokhandeln, som på detta sätt får information om all nyutgiven litteratur. Detta gör att en provlagerbokhandel har mellan 3 000
− 4 000 titlar i lager. Om någon vill starta en provlagerbokhandel, skall vederbörande ge förläggarna en borgen och får då tillgång till kommissionssystemet.
I dag är 80 förlag medlemmar i den Finska Förlagsföreningen (FFF). Tio av de största förlagen står för över 70 % av den finska bokproduktionen och över 80 % av bokförsäljningen. Finlands förlagsförenings medlemmar gav år 1996 ut 3 597 nya titlar. Detta var en ökning med knappt 6 % sedan föregående år. Den totala utgivningen av samtliga publikationer (inkl. organisationsutgivning) uppgick till 12 000 år 1996. Antalet sålda böcker uppgick till 25,9 miljoner. Bokförsäljningen har ökat med 8,5 % sedan 1995, vilket till stor del förklaras av en ökad
Internationell utblick 191
försäljning av framför allt barnböcker samt skolböcker. I genomsnitt köper varje finsk medborgare 6 böcker om året. Försäljningsvärdet (till F-pris) uppgick 1996 till 2,1 miljarder finska mark, en ökning med 4,3 % från föregående år. Ökningen kom uteslutande från skolboksförsäljningen.
De tio största förlagen i Finland är: WSOY (Werner Söderström Osakeyhtiö), Otava, Valitut Palat (Det Bästa), Weilin&Göös, Helsinki Media, Gummerus, Tammi, Kaupparkaari, Edita och Kirjayhtymä. Tammi och Kirjayhtymä är ägda av Bonnier, Weilin&Göös av WSOY. Till skillnad från Sverige saknas en vid flora av medelstora och små förlag i synnerhet när det gäller skönlitteratur. Fyra av de största förlagen har fortfarande sina tryckerier kvar.
Söderströms och Schildts är de ledande svenskspråkiga förlagen i Finland.
Förlagssektorn uppvisade ekonomiska svårigheter i början av 1990-
talet, vilket också avspeglade sig i nedåtgående försäljningssiffror. En viktig förklaring var den allmänna nedgången i den finska ekonomin. Lönsamhetsutvecklingen i den finska förlagsbranschen är enligt källor från branschen tillfredsställande, men överskottet härrör sig i första hand från andra verksamhetsgrenar än bokutgivningen.
Enligt de uppgifter utredningen fått är den finska branschstatistiken bristfällig men grova uppskattningar som gjorts av branschen visar att bokhandelns marknadsandel år 1996 av den finska
skönlitteraturen var
ca 42 %. Varuhus och stormarknader har enligt samma uppskattningar en marknadsandel på 8 % och bokklubbarna på 17 %.
Två av förlagen äger de två största
bokklubbarna. WSOY och Otava
äger hälften var i den ledande bokklubben. Andra stora bokklubbar ägs av WSOY och Gummerus. Eftersom marknaden är begränsad så täcker de flesta förlag flera genrer och är inte specialiserade.
Finland har ett väl utbyggt bibliotekssystem och det finns en bibliotekslag. Biblioteken köper för det mesta sina böcker genom bokhandeln men gör det genom offertupphandling, vilket ökar konkurrensen mellan bokhandlarna och leder till lägre marginaler. År 1995 köpte folkbiblioteken böcker för 135 miljoner finska mark.
Det
statliga stödet består främst av stipendier till enskilda författare
och statsbidrag till bibliotek och skolor. Det direkta produktionsstödet uppgick 1995 till 610 000 finska mark och gavs till kvalitetslitteratur som bedömdes ha svårt att klara sig på kommersiella villkor.
Biblioteken erhåller dessutom särskilda medel för att köpa in kvalitetslitteratur. Ca 350 titlar väljs ut och biblioteken erhåller särskilda medel för inköp av just dessa titlar. År 1995 avsattes 1,7 miljoner finska mark för ändamålet. Biblioteken väljer själva ut vilka böcker de vill köpa in utifrån listor som sammanställs av Statens litteraturkom-
192
Internationell utblick
mission (skönlitteratur) och Delegationen för informationsspridning (facklitteratur).
Statligt stöd ges även för att främja finskspråkig och svenskspråkig skönlitteratur (200 000 finska mark för år 1995) och facklitteratur (640 000 finska mark för år 1995). Stödet ges också för samiskspråkig litteratur och publikationsverksamhet och med början från år 1990 för lättläst litteratur (1995 uppgick detta stöd till 150 000 finska mark). Litteraturen får också stöd genom utbildnings- och stödinsatser för skrivande och läsande (700 000 finska mark år 1995). Stödet ges även för att befrämja för utlandet avsedd informations-, översättnings- och publikationsverksamhet genom Informationscentralen för Finlands litteratur.
På drygt 20 år har antalet bokhandlar minskat med över hälften, från 665 år 1972 till 315 år 1996. Många av bokhandlarna säljer även andra produkter än böcker. I första hand var det s.k. stadsdelsbokhandlar i de stora städerna som lades ner. För att stärka sina intressen har sedan början av 1970-talet många bokhandlar sammanslutit sig i kedjor. I dag ingår 2/3 av bokhandlarna i någon form av bokhandelskedja. Finska bokhandeln har 51 butiker och Akademiska bokhandeln, som ägs av Stockmann har 11 butiker i tio städer. Utvecklingen beträffande bokhandelns andel av marknaden påminner om den i Sverige. Bokhandelns andel av den totala bokförsäljningen har sjunkit från ca 60 % år 1972 till ca 40 % år 1996. Antalet utgivna titlar har fördubblats från ca 1 900 år 1972 till ca 3 600 år 1996. Omsättningen i finska mark har fördubblats.
Våren 1996 diskuterade Finska Förlagsföreningen och Finlands Bok- och Pappershandelsförbund prissättning på boken. Diskussionen sammanfattas i fem punkter:
∗ Ingen grupp gynnas särskilt av fria eller fasta priser. En fri prissättning är kanske mest gynnsam för konsumenterna. ∗ Ett fastprissystem ger en ökad stabilitet inom branschen. Övergången till ett system med fria priser har förorsakat tillfälliga störningar på marknaden. Dessa störningar har varit kortvariga. Ett system med fastpris kan å andra sidan innebära permanenta snedvridningar av marknaden. ∗ Systemet med fria priser har inte medfört sådana olägenheter att det motiverar ett återinförande av ett fastprissystem. ∗ Ett system med fasta priser kan endast vara verkningsfullt om själva systemet är tillräckligt flexibelt, ständigt förnyas och inte innehåller kryphål. En lagstiftning skulle vara för osmidig och svår att kontrollera.
Internationell utblick 193
∗ En fri prissättning tillämpas på de produkter som konkurrerar med boken, varför ett införande av fasta priser ur konkurrenshänseende skulle vara till skada för boken.
Finska Förlagsföreningen och Finlands Bok- och Pappershandelsförbund stöder därför inte en återgång till ett system med fasta bokpriser.
9.4 EU
9.4.1 Kulturpolitiken i Romfördraget
Inledning
Kulturen var från början inte reglerad i EG-fördraget eller i den europeiska enhetsakten. Det centrala i gemenskapen var det ekonomiska samarbetet för återuppbyggnad och utveckling efter kriget. Bland alla de rättsakter som antagits av EU under åren finns få som handlar om kultur. De fyra friheterna omfattar förstås även kulturen, men det finns få direktiv eller förordningar. Samtliga medlemsländer har olika nationella regler för att värna om sina kulturintressen. EG-fördraget ger inga direkta möjligheter till undantag härifrån, utom i ett fall, nämligen skydd av kulturskatter. Enligt artikel 36 kan förbud eller restriktioner upprättas för import och export om sådana grundas på hänsyn till bl.a. att skydda nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde.
Framväxten av kulturartikeln 128
Kulturfrågorna har ändå varit viktiga för den europeiska gemenskapen eftersom kulturen är en del av det ekonomiska systemet och de bestämmelser som reglerar verksamheten kan ingripa i den fria rörligheten av varor och tjänster. I takt med att samarbetet vuxit har intresset för att ta in kulturen som politikområde ökat. Ansträngningarna har i första hand handlat om att främja ett ökat internationellt samarbete och kulturutbyte, inte att styra medlemsländernas nationella insatser. Stora satsningar på det audiovisuella området har gjorts, där film- och TVproduktion i Europa fått stöd sedan 1988.
Deklarationen om en europeisk union utfärdades 1983. Den innehöll ett avsnitt om kulturellt samarbete vilket innebar att medlemsländerna för första gången tog upp det kulturella samarbetet som en uppgift för
194
Internationell utblick
gemenskapen. Mot slutet av 1980-talet omnämndes boken och läsningen som ett av de områden som borde prioriteras.1 1989 antog kulturministrarna en resolution på bokområdet.2 De frågor som behandlades var moms på böcker, fasta bokpriser och olika ekonomiska insatser. Under 1980-talet inleddes också en rad pilotprojekt för böcker och läsning. Tyngdpunkten låg i ett stöd för att främja översättningar av samtida europeisk litteratur.
Kulturpolitiken har efter Maastricht fått en egen artikel i Romfördraget 128. Denna s.k. kulturartikel har fem punkter. I
den första
punkten framhålls att gemenskapen skall bidra till kulturens blomstring
i medlemsstaterna, varvid den skall respektera den nationella och regionala mångfalden, samtidigt som det gemensamma kulturarvet skall framhävas.
I
punkt två framhålls att gemenskapens insatser skall syfta till att
främja samarbetet mellan medlemsstaterna och vid behov stödja och komplettera deras verksamhet när det gäller
− att förbättra kunskaperna om och spridningen av de europeiska folkens kultur och historia,
− att bevara och skydda det kulturarv som har europeisk betydelse,
− icke-kommersiellt kulturutbyte och
− konstnärligt och litterärt skapande, inte minst inom den audiovisuella sektorn. Punkt tre stadgar att gemenskapen skall främja samarbetet med tredje land och behöriga internationella organisationer.
I
punkt fyra betonas att gemenskapen skall beakta de kulturella
aspekterna då den handlar enligt andra bestämmelser i fördraget. Det är framför allt denna artikel som ligger till grund för Kommissionens överväganden när det gäller frågan om fasta bokpriser.
Punkt fem rör beslutsprocessen. Beslut som innebär någon form av
harmonisering av medlemsländernas lagar och författningar får inte fattas. De beslut som fattas av Rådet i kulturfrågor måste antas enhälligt under hela förfarandet enligt artikel 189b. Artikel 189 är den artikel som reglerar parlamentets inflytande över beslutsprocessen.
Kulturartikeln är ett tydligt exempel på den s.k. närhetsprincipen. Detta slås fast redan i punkt 1 där respekten för medlemsstaternas
1 EGT C 197, 27.7.1988, Slutsatser framlagda av rådet och de ministrar som ansvarar för kulturärenden vid möte i rådet den 27 maj 1988 om framtida prioriterade aktiviteter på kulturområdet.2 EGT C 183, 20.7.1989, s Slutsatser framlagda av rådet och de ministrar som ansvarar för kulturärenden vid möte i rådet den 18 maj 1989 om böcker och läsning med sikte på fullbordandet av den inre marknaden 1992.
Internationell utblick 195
nationella och regionala mångfald betonas. I punkt två kommer också närhetsprincipen till uttryck i ordvalet ”stödja och komplettera”. Skrivningen i punkt 5 att rådet skall besluta enhälligt under hela förfarandet enligt artikel 189b ger enskilda medlemsländer ett effektivt vapen att stoppa förslag som de upplever som stridande mot fördraget. Till bilden kan läggas att Europaparlamentet har vetorätt enligt artikel 189b. Enligt artikel 189b gäller ett sambeslutsförfarande mellan parlamentet och rådet. Det fjärde området som omnämns i punkt 2, ”konstnärligt och litterärt skapande” innefattar litteraturområdet. Det har inom EU i olika sammanhang gjorts insatser för utbildning och fortbildning av konstnärligt verksamma.
Att beslut om stimulansåtgärder inte får omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar och författningar slås fast i punkt fem vilket är helt i linje med gemenskapens syfte och mål när det gäller kulturfrågor.
Ett viktigt stadgande är (punkt 4) att ”gemenskapen skall beakta de kulturella aspekterna då den handlar enligt andra bestämmelser i detta fördrag”. Som exempel på områden som Kommissionen lyft fram där en kulturell dimension beaktats är miljö, forsknings- och utveckling, social
− och regionalpolitik, turism, fortbildning och kontakt med andra
länder.
Handeln med böcker inom ramen för den inre marknaden
Handeln med böcker omfattas av de bestämmelser som upprättas för den inre marknaden. Lite förenklat kan man säga att försäljning av böcker mellan länderna måste vara i överensstämmelse med Romfördraget, medan medlemsländerna har frihet att upprätta interna regleringar för bokförsäljningen förutsatt att dessa inte medför diskriminering mellan olika företag. En rad rättsfall har under åren varit uppe till behandling i EG-domstolen.
Avgörande för kulturens ställning inom EU är inte bara hur kulturaspekten avspeglas i fördragstexterna utan också vilka krav som den inre marknaden ställer. Försäljningen av böcker lyder under de regler som syftar till att främja konkurrensen och garantera den inre marknadens funktion. Frågan om fasta bokpriser hänger samman med konkurrensreglerna. Enligt artikel 85 råder ett generellt förbud mot avtal som fastställer inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor som kan påverka handeln och som har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen.
196
Internationell utblick
I enlighet med artikel 85.3 beviljas undantag för
− avtal eller grupper av avtal mellan företag,
− beslut eller grupper av beslut av företagssammanslutningar,
− samordnade förfaranden eller grupper av samordnade förfaranden,
som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås. Dessutom stadgas att åtgärderna inte får ålägga företagen begränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå dessa mål eller ge företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av varorna i fråga.
Frågan om huruvida tillämpningen av de nationella ordningarna med fastprissystem har varit i överensstämmelse med konkurrensreglerna har prövats vid flera tillfällen.
Överenskommelse mellan karteller i Storbritannien och Irland (Net Book Agreements) om fasta priser ifrågasattes av Kommissionen i slutet av 1980-talet.3 Det finns också fall från de franska och holländska språkområdena. Kommissionen underkände i början av 1980-talet ett prisavtal mellan de holländska och flamländska förläggar- och bokhandlarföreningarna.4 Domstolen bekräftade Kommissionens beslut.
År 1995 fattade domstolen med hänvisning till undantagsregeln enligt 85.3 ett beslut som tillät den brittiska fastprisöverens
-
kommelsen.5 Beslutet indikerar att domstolen ändrat sin tidigare inställning. Under hösten 1995 upphörde trots detta det brittiska fastprissystemet.
Prissättning av böcker bland EU:s medlemsländer
Sju av EU:s medlemsstater tillämpar någon form av fast bokpris. I några fall regleras inte de fasta priserna genom lagstiftning, utan genom branschöverenskommelser som godkänts av landets konkurrensmyndighet. Frankrike, Nederländerna, Spanien och Portugal har reglerat fastpriser för böcker genom lagstiftning, medan Österrike, Danmark och Tyskland har reglerat marknaden genom avtal mellan förläggare, författare och bokhandlare. Belgien, Italien, Luxemburg,
3 EGT L 22, 26.1.1989, Kommissionens beslut 89/44/EEG av den 12 december 1988 avseende ett förfarande enligt artikel 85 i EG-fördraget.4 EGT L 54, 25.2.1982, Kommissionens beslut 82/123/EEG av den 25 november 1981 avseende ett förfarande enligt artikel 85 i EG-fördraget.5 Mål C-360/92 P, Publishers’ Association v. Commission (1995) ECR 23.
Internationell utblick 197
Grekland, Irland, Storbritannien, Sverige och Finland saknar regleringar. I Belgien, Italien och Grekland föreligger förslag till lagstiftad fastprisordning.
Storbritannien hade fram till 1995 ett fastprissystem, det s.k. Net Book Agreement. Detta upphörde under hösten 1995, bl.a. beroende på att ett antal stora förlag slutade tillämpa avtalet. Enligt uppgift från den Europeiska Förläggarefederationen blev en konsekvens av systemets upphävande att priserna totalt steg med ungefär 6
− 7 %. De väntade prissänkningarna kunde endast uppmätas på de populära titlarna. Marginalerna för bokhandeln sjönk. Bibliotekens situation försämrades också. Förlagen hade tidigare subventionerat distributionen av böcker till biblioteken. Detta upphörde när avtalet försvann.
Enligt engelska forskare kunde man våren 1997 utläsa att konsumenterna i hög utsträckning bytt inköpsställen från traditionell bokhandel till varuhus och liknande för att köpa böcker billigare.
Den europeiska branschens syn
Enligt ett övervägande flertal av bransch- och författarorganisationerna i EU:s medlemsländer behövs fasta bokpriser för att garantera utgivning och spridning av god litteratur. De europeiska samarbetsorganisationerna för bokhandel, förlag och författare stöder alltså ett fastprissystem och har krävt att fasta bokpriser skall införas i alla medlemsländer
− eventuellt också efter språkgränser och inte efter nationsgränser. Ett av den Europeiska Förläggarefederationens argument för fasta priser är att man därmed bevarar ett stort nätverk av kvalificerade utgivare med en bred och varierad utgivning. Resonemanget grundar sig på att fasta priser ökar bokhandlarnas förmåga att överleva då lågpriskanalerna inte kan konkurrera med priset. Slutsatsen är alltså, anser man, att fasta bokpriser bevarar och gagnar en varierad utgivning.
Den Europeiska Förläggarefederationen (The Federation of European Publishers, FEP) följer och försöker påverka utvecklingen inom EU. Föreningen bildades år 1967 under namnet ”Groupe des Editeurs de Livres de la Communauté” (GELC). Federationens målsättning är att påverka de politiska besluten för att främja tillgången till böcker. Med detta syfte verkar man för:
∗ noll moms för böcker ∗ hög skyddsnivå för copyright ∗ främjande av stöd /utbildning ∗ frihet att publicera ∗ fasta priser
198
Internationell utblick
Svenska Förläggareföreningen är trots sitt medlemskap i FEP starkt emot ett system med fasta priser.
Europeiska Bokhandlareföreningen (EBF), med sekretariat i Bryssel, bevakar utvecklingen för den kvalificerade bokhandeln inom en rad områden, däribland:
∗ konkurrens på lika villkor ∗ den fria marknaden och bokmomsen ∗ det växande antalet icke-traditionella försäljningsställen för böcker ∗ förlagens försäljning genom bokklubbar och annan direktförsäljning ∗ hyreskostnader i bra affärslägen ∗ nya medier
Kommissionens syn på fasta bokpriser
Medlemsländernas interna regleringar ligger alltså utanför gemenskapsrätten. Kommissionens engagemang i fastprisfrågan har främst gällt de fall då avtalen om fasta bokpriser har omfattat handeln mellan två länder. Man har t.ex. ifrågasatt det samarbete som bedrivs mellan Tyskland och Österrike då detta inte endast påverkar prissättningen på den inhemska marknaden utan även får betydelse för handeln mellan två medlemsländer.
Kommissionen har alltså inte ställt sig bakom kravet på fastpris. Det saknas belägg för att detta är det bästa sättet att stödja boken och utvecklingen inom olika länder och språkområden, menar Kommissionen, som dock har accepterat att medlemsländerna tillämpar fastprissystem nationellt. Det är när förfarandet påverkar handeln över gränserna som Kommissionen har ingripit.
Diskussionen om fastpris pågår alltjämt inom EU. Det holländska ordförandeskapet höll under vintern 1997 ett seminarium i ämnet. Syftet var att försöka hitta en lösning för att införa fasta bokpriser inom samma språkområde. I april 1997 ägde ett informellt rådsmöte mellan medlemsländernas kulturministrar rum i Maastricht. Frågan om fastpris var en av dagordningspunkterna. Slutsatserna från ordförandeskapets seminarium/expertmöte tillsammans med ett memorandum från ordförandeskapet utgjorde underlag för diskussionen. Inställningen att EU bör tillåta att nationella fastbokpriser länkas samman i vissa språkområden fick stöd av rådet.
Vid kulturministrarnas rådsmöte i Luxemburg den 30 juni 1997 antogs enhälligt en resolution om fasta priser inom homogena språkområden. Rådet bad Kommissionen studera betydelsen av kulturartikeln 128.4 för tillämpningen av de fördragsartiklar som berör frågan om fasta priser vid handeln mellan två eller flera medlemsstater. Kommis-
Internationell utblick 199
sionen ombads ange lämpliga lösningar för en tillämpning av fasta bokpriser inom enhetliga språkområden.
I resolutionen betonas böckernas dubbla egenskaper som bärare av kulturvärden och som handelsvara. Vidare framhålls den betydelse ett antal medlemsstater fäster vid fasta bokpriser som ett sätt att, i konsumenternas intresse, upprätthålla och stödja böckernas tillgänglighet. Det noteras att de nationella myndigheterna i dessa länder har accepterat den konkurrensbegränsning som anses följa fasta bokpriser med hänvisning till den kulturella betydelsen.
Statligt stöd
Kulturen är på olika sätt beroende av statligt stöd. Statligt stöd ges både till institutioner och till verksamheter som bedrivs på den kommersiella marknaden. Enligt EU:s synsätt anses sådan kulturverksamhet som bedrivs inom ramen för institutioner och liknande inte påverka konkurrensen och ligger därför utanför reglerna i artikel 92 i Romfördraget.6
Statligt eller regionalt stöd till teater, musik eller museiverksamhet brukar därför inte ifrågasättas av konkurrensskäl.
Det förekommer också stöd i olika former till kultur som utövas eller erbjuds på en kommersiell marknad för att en tillräcklig standard skall kunna upprätthållas. Det gäller t.ex. film och i viss mån även böcker, tidskrifter och skivor. Kommissionen granskar löpande den här typen av stöd för att undanröja risken för att vissa företag missgynnas eller att gränshandeln påverkas. Av de rättsfall som varit uppe till prövning framgår att Kommissionen har intagit en mjuk linje när det gäller bedömning av statligt stöd till kulturen.
I Maastrichtfördraget beslutades att till artikel 92 infoga en punkt 3d ”med innebörd att stöd till kultur och kulturarv kan anses vara förenligt med den gemensamma marknaden om det inte påverkar handelsvillkoren och konkurrensen inom gemenskapen i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset”.7 En följd av denna skrivning är att den nationella kulturpolitiken får ett ökat skydd i och med att kulturpolitiken satts upp som ett prioriterat område.
6 I denna artikel framhålls att statligt stöd som snedvrider konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion är oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.7 Källa: Publica EU Kommentar till EG-rätten.
200
Internationell utblick
Upphovsrätten
Ett annat område av stor betydelse för litteraturutgivningen är upphovsrätten. Författare får betalt för sina satsningar och allmänheten kan ta del av verken med stöd av bestämmelserna om upphovsrätt. Enligt ett flertal fall i EG-domstolen är upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer att betrakta som varor och tjänster. Ambitionen inom EU är därför att se till att de nationella lagarna inom detta område blir förenliga med den inre marknaden. Ett viktigt direktiv handlar om uthyrnings- och utlåningsrättigheter, t.ex. rätten att hyra ut litterära verk till allmänheten.8 Ett annat direktiv är det som behandlar harmonisering av skyddstiderna för upphovsrättsliga verk.9 Dessa direktiv har bidragit till en viss harmonisering av regelverket mellan medlemsstaterna (vilket i sin tur kan tänkas stå i strid med kulturartikelns punkt 5). Effekten för medlemsländernas konstnärer och författare är svår att uppskatta då de hänger samman med det ursprungliga nationella upphovsrättsskyddet. Det finns ett visst utrymme för nationella särlösningar inom ramen för de i direktiven fastslagna riktlinjerna. Lite förenklat kan sägas att de nämnda direktiven har inneburit ett ökat skydd för upphovsmännen. I Sverige har införandet av ett uthyrningskydd medfört att de litterära upphovsmännen får ersättning för bokhandelns användning av deras verk i den s.k. bokcirkelverksamheten.
Moms
Vissa länder har på kulturområdet momsnivåer som inte är förenliga med EU:s direktiv. Kulturområdet får ifråga om momsnivåer anses inta en gynnad ställning. EU:s ekonomi- och finansministrar beslöt 1989 att de planerade reducerade momsnivåerna skulle gälla nödvändiga varor och tjänster som svarar mot sociala eller kulturpolitiska mål. En reducerad skattesats om lägst 5 % får tillämpas på författares, kompositörers och utövande konstnärers prestationer (enligt punkt 8 i bilaga H i ett tillägg till mervärdesskattedirektivet). Enligt punkt 6 får reducerad moms tillämpas även för försäljning av böcker, tidningar och tidskrifter.
8 EGT L 346, 27.11.1992, Rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter.9 EGT L 290, 24.11.1993, Rådets direktiv 93/98/EEG av den 29 oktober 1993 om harmonisering av de skyddstider som gäller för upphovsrätten, fotografirätten och de närstående rättigheterna.
Internationell utblick 201
I praktiken har medlemsstaterna visst handlingsutrymme i sin utformning av mervärdeskatten. Stora skillnader uppvisas mellan de olika medlemsländerna när det gäller momsen på böcker. Frågan är i viss mån politisk. Kommissionen eftersträvar att direktiven efterlevs, medan vissa medlemsländer även fortsättningsvis vill behålla nollmoms på t.ex. böcker.
9.4.2 Kulturprogram
År 1977 infördes den första budgetposten för kultur. Under 15 år ökade budgeten långsamt för att 1992 uppgå till 12 miljoner ecu, omkring 100 miljoner kronor. År 1997 uppgår EU:s kulturbudget till ca 25 miljoner ECU, vilket motsvarar drygt 200 miljoner kronor.
Före Maastrichtfördraget hade inte gemenskapen någon formell kompetens på kulturområdet. En del satsningar gjordes dock i form av pilotprojekt. Efter kulturministrarnas uttalande 1989 startades ett pilotprojekt för böcker och läsning som hade sin tyngdpunkt i ett stöd för att främja översättningar av samtida europeisk litteratur.
Utifrån kulturartikeln 128 har tre program utarbetats, ett inom kulturarvet (RAPHAEL) och ett som gäller konstnärliga och kulturella aktiviteter (KALEIDOSCOPE) och ett för böcker och läsning (ARIANE). Syftet med kulturarvsprogrammet RAPHAEL är att bevara och sprida kunskap om det europeiska kulturarvet såsom byggnader, platser och föremål. Även arkiv och bibliotek kan beviljas medel. I juli 1997 nådde ministerrådet och parlamentet förlikning om ett fyraårigt program från 1997 till 2000.
Syftet med KALEIDOSCOPE är att uppmuntra konstnärligt och kulturellt skapande inom scenisk konst, plastisk eller visuell konst samt multimediakonst. I mars 1996 fattade ministerrådet och parlamentet beslut om ett treårigt program (1996
− 1998).
Kommissionen har sedan 1989 genom pilotprojekt stött översättning av samtida litteratur. I juli 1994 lämnade Kommissionen förslag om ett mer omfattande EU-program för böcker och läsning under namnet
ARIANE. Pilotprojekt har bedrivits under 1995 och 1996 i väntan på ett
beslut om införandet av ARIANE. I maj 1997 uppnåddes en förlikning mellan parlamentet och rådet om ett tvåårigt program för 1997 och 1998.
Utbildningsprogrammet LEONARDO är ett program för yrkesutbildning och kompetensutveckling med syfte att höja kvaliteten och gynna nytänkande. I ett projektsamarbete mellan Grekland, Storbritannien och Sverige deltar Svenska Förläggareföreningen, Bibliotekshögskolan i Borås och Förlagshuset. Statens kulturråd är samordnare.
202
Internationell utblick
Sveriges stödandel i projektet omfattar ca 1 miljon kronor. Slutförhandlingarna om exakt fördelning är ännu inte klara.
EU:s strukturfonder
De främsta stöden till kulturen kommer inte från kulturprogrammen utan från strukturfonderna.
Strukturfonder är en viktig del i EU:s sysselsättningspolitik. EU:s strukturpolitik syftar till att jämna ut sociala och ekonomiska skillnader, öka samhörigheten mellan olika regioner i Europa och öka sysselsättningen.
I EU är frågan om kultur och sysselsättning högaktuell. I vinter väntas en grönbok från EU-kommissionen om kultur och sysselsättning. Europaparlamentets regionalpolitiska företrädare har en mycket positiv syn på kulturen som arbetsskapare och instrument för sammanhållningen inom unionen.
Strukturfonderna är inte några egentliga fonder utan en del av EU:s budget och består av fyra fonder: Socialfonden, Regionalutvecklingsfonden, Jordbruksfonden och Fiskerifonden.
De fyra fondernas medel fördelas i olika programperioder som följer EU:s system med 6-årsbudgetar. Nuvarande period gäller mellan 1994
− 1999. För varje programperiod finns övergripande målsättningar.
För perioden 1994
− 1999 har en ökad sysselsättning satts i centrum.
EU:s strukturfonder utgör en tredjedel av EU:s budget. De har en total budget på drygt 141 miljarder ecu för perioden 1994
− 1999. Därav går ca 1,42 miljarder ecu till Sverige. Fram till sekelskiftet skall alltså 13 miljarder kronor fördelas i Sverige.
Det finns sju målområden. Mål 3, 4 och 5 a är s.k. horisontella mål som gäller hela EU. De övriga målen är geografiska och stödet riktas till vissa regioner. Sverige berörs av mål 2
− 6. Mål 1 berör inte Sverige utan gäller svagt utvecklade regioner med låg BNP, t.ex. Portugal, Irland och före detta DDR. De mål som berör Sverige är alltså följande:
− mål 2 = industriregioner på tillbakagång
− mål 3 = bekämpa långvarig arbetslöshet
− mål 4 = mildra effekter av strukturomvandling
− mål 5 a = främja landsbygdens utveckling genom stöd till jordbruk, skogsbruk och fiske
− mål 5 b = landsbygd med låg ekonomisk utvecklingsnivå
− mål 6 = områden med extrem glesbygd För strukturfonderna gäller att fondmedlen inte får ersätta nationella satsningar och att det nationella stödet inte får minska jämfört med tidi-
Internationell utblick 203
gare perioder. För att fondmedel skall utbetalas till ett projekt krävs nationell medfinansiering, dvs. att Sverige själv täcker en del, ofta minst hälften, av den totala kostnaden för ett projekt. Den svenska medfinansieringen kan bestå av nationella offentliga eller privata medel, men får inte vara andra strukturfondsmedel. Offentlig medfinansiär kan vara kommun, stat eller landsting.
För varje målområde har Sverige tagit fram samlande programdokument, s.k. SPD:er som innehåller en analys av regionen, utvecklingsstrategier, förslag till satsningar, finansieringsplaner samt kriterier för projekturval och regler för utvärdering. Varje SPD har en rad olika åtgärdsområden, vanligen för näringslivsutveckling, kompetensutveckling och lokal utveckling.
Regeringen har utsett länsvisa eller regionala beslutsgrupper som består av företrädare för kommuner, landsting, länsstyrelser och länsarbetsnämnder. De beslutar om vilka projekt som skall få medel.
Genomförandet av varje program övervakas av övervakningskommittéer som skall se till att reglerna följs och att åtgärderna överensstämmer med målen. Kommittéerna består av företrädare för myndigheter och organisationer på regional och lokal nivå, regeringen och EUkommissionen.
Hur EU:s strukturfonder kommer att utformas för nästa programperiod år 2000
− 2006 är ännu oklart. Kommissionen har dock föreslagit att antalet mål inom strukturfonderna minskas från sju till tre. Av de föreslagna nya målen är två geografiska (1,2) och ett horisontellt (3).
På bokområdet bedrivs ett samarbete mellan Europarådet och EU:s strukturfonder. Projektet
− New Book Economy
− har initierats av
Europarådets kulturkommitté och drivs i samarbete med och med finansiering av gemenskapsinitiativet ADAPT. Europarådet är samordnande för projektet. Bakgrunden till projektet var oron över att en övergång till elektronisk utgivning skall hota väsentliga demokratiska och kulturella värden förknippade med den tryckta boken och att de internationella konglomeraten inom informationssektorn får en förstärkt ställning inom den nya tekniken. Inom gemenskapsinitiativet ADAPT ger man bidrag till projekt som skall ”syfta till att hitta och utveckla metoder och angreppssätt för att stärka de anställdas ställning på arbetsmarknaden inför framtida strukturomvandling och bidra till utveckling av förnyelseförmåga och kompetens både hos företag och individer”.
204
Internationell utblick
Projektet New Book Economy innefattar:
− att utveckla och införa ny kompetens i den traditionella boksektorn, innefattande alla inblandade yrkesgrupper,
− initiativ avseende förnyelse av fortbildningsutbud och yrkeskvalifikationer skall genomföras genom seminarier, multimedieprodukter och informationsaktiviteter,
− skapande av permanenta strukturer inom ramen för projektet för att följa utvecklingen inom den elektroniska publiceringen och stimulera till innovativa erfarenheter som gynnar publicering av hög kvalitet.
Kungliga biblioteket har i samarbete med en rad andra organisationer lämnat in en ansökan om medel.
SOU 1997:141 205
10 Litteraturen i förskolan och skolan
10.1 Förskolan
10.1.1 Bakgrund
Många tror att barn lär sig läsa när de börjar skolan. Senare forskning visar dock att läsinlärningen börjar mycket tidigare än så. Enligt danske forskaren Sten Larsen startar den redan vid födelseögonblicket och är beroende av hur barnet bemöts och blir delaktigt i ett stimulerande samspel. ”Även om inte förskolan kommer in i barnens liv under deras första år, kan vi inom barnomsorgen bidra till att grunden till att lära sig läsa, skriva och räkna läggs genom att barnen från tidig ålder blir involverade i en skriftspråkskultur och i sammanhang där man räknar”, skriver Ingrid Pramling i sin forskningsöversikt Barnomsorg för de minsta, där hon också påpekar att, förutom mat, är mammans förmåga att kunna läsa och skriva en av de viktigaste förutsättningarna för barns överlevnad och utveckling i utvecklingsländerna.
Som redovisats i avsnitt 2.1 visar statistik ur Barnbarometern 95/96 att 3
− 8-åringars läsning och kontakt med böcker minskat kraftigt sedan början av 1980-talet. Framför allt gäller detta bland barn till lågutbildade.1
10.1.2 Barnomsorg och skolakommittén
Läsförmåga är numera en grundförutsättning även inom manuella yrken. För att använda en dator krävs att man behärskar språket. Språk och läsning är vitalt för inlärningen. ”För barn som får stimulans att utveckla ett rikt språk under förskoleåren underlättas den senare läsoch skrivutvecklingen. Det är svårt att senare kompensera vad som brustit under de första viktiga barnaåren”, slås det fast i tilläggsdirektiven till Barnomsorg och skolakommittén, BOSK (1996:04).
1 Källa: Barnbarometern 95/96.
206
Litteraturen i förskolan och skolan
BOSK har fått regeringens uppdrag att utarbeta förslag till nytt måldokument för den pedagogiska verksamheten för barn och ungdom i förskolans s.k. sexårsverksamhet, grundskolan och skolbarnomsorgen. Detta måldokument skall ersätta läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, dvs. årskurs 1
− 9. Det framhålls särskilt i direktiven att arbetet med måldokumentet skall ses som ett första steg mot att integrera förskolan, skolan och skolbarnomsorgen. Kommittén fick genom tilläggsdirektiv även i uppdrag att utarbeta förslag till nytt måldokument för den pedagogiska verksamheten i förskolan (1
− 5 år) samt överväga om och föreslå hur förskolan kan bilda en egen skolform inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdom.
Parallellt med BOSK:s arbete har en arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet föreslagit att förskolan för sexåringar skall utgöra en egen skolform inom det offentliga skolväsendet och att bestämmelserna om detta förs in i ett särskilt kapitel i skollagen. I syfte att underlätta den eftersträvade integrationen föreslås vidare att förskollärare och fritidspedagoger skall få undervisa i skolan.
10.1.3 Regelverk
För närvarande regleras barnomsorgen, dvs. förskoleverksamhet 1
− 6 år
och skolbarnomsorg 7
− 12 år, i socialtjänstlagen. Där framgår bl.a. att kommunerna skall erbjuda förskola till barn som fyllt ett år med syfte att genom pedagogisk verksamhet erbjuda barn fostran och omvårdnad. Den statliga styrningen av barnomsorgen utgörs förutom av socialtjänstlagen främst av rekommendationer. Kommunerna har med andra ord stor frihet att själva besluta över barnomsorgens innehåll.
Enligt regeringens uppfattning bör all pedagogisk verksamhet som rör barn och ungdom ses som en helhet. En integration av förskoleverksamhet, skola och skolbarnomsorg väntas kunna leda till en utveckling som aktivt bidrar till en höjd kvalitet i samtliga verksamheter. Som ett första led i integrationen, fördes ansvaret för barnomsorgen över från Socialstyrelsen till Utbildningsdepartementet den 1 juli 1996. I barnomsorgen finns inga individuella kunskapsmål och det ges heller inga betyg eller omdömen. Behoven av pedagogiskt material och läromedel regleras inte centralt.
De pedagogiska programmen anger riktlinjer för utformandet av pedagogiska mål, innehåll och arbetssätt i kommunerna. I kommunen skall det finnas måldokument som konkretiserar de pedagogiska målen samt verksamhetsplaner som beskriver den pedagogiska verksamheten. En beskrivning av måldokument och verksamhetsplaner, liksom av den
Litteraturen i förskolan och skolan 207
pedagogiska verksamheten bör ingå i kommunernas uppföljningar och utvärderingar.2
10.1.4 Mål − språk och litteratur
Sammanfattningsvis fastslås i det pedagogiska programmet:
− att det är en central uppgift för förskolan att stödja alla barns språkutveckling,
− att barnen skall ges rikliga tillfällen att använda och utveckla det talade ordet,
− att barnen tidigt skall få stifta kontakt med det skrivna språket,
− att barnen tidigt bör få kontakt med biblioteket och lära sig ta vara på dess möjligheter,
− att rim och ramsor bör vara dagliga inslag för de minsta,
− att de äldre barnen på ett medvetet och varierande sätt bör stimuleras att vidareutveckla och använda sitt språk,
− att sambandet mellan barnens motoriska utveckling, kropps- och rumsuppfattning som förutsättningar för läs- och skrivutveckling måste uppmärksammas,
− att när barnen visar intresse för att börja läsa och skriva skall de få stöd och hjälp för detta i förskolan.
I det pedagogiska programmet för förskolan, Allmänna råd från Socialstyrelsen 1987:3 står följande att läsa om språk och litteratur:
”Språket är centralt för varje kultur, dess fortbestånd och utveckling. Språket är ett redskap för den tankemässiga utvecklingen, begreppsbildningen, känslan, för bearbetning och kommunikation. Språket är en viktig del av identiteten och intimt förbundet med personlighetsutvecklingen i övrigt. Förskoleåldern är den viktigaste perioden för utvecklingen av språket.
Barn utvecklar sitt språk i samspel och samvaro med andra människor inom sin språkgrupp. Det är en central uppgift för förskolan att
stödja alla
barns språkutveckling och utforma verksamheten med hänsyn till deras
sociala, kulturella och språkliga bakgrund och till deras olika förutsättningar att tillägna sig språk. På detta området liksom på andra är det angeläget att barn som så behöver får extra stöd och stimulans.
Många barn har ett
annat modersmål än svenska. Förskolan skall bidra
till att hos dessa barn lägga en god grund för tvåspråkighet genom att dels stärka och stödja deras modersmål, dels aktivt arbeta med svenska som andraspråk. Barn från andra kulturer behöver tillgång till tvåspråkig personal och böcker, sagor, sånger, rim och ramsor m.m. både på sitt modersmål och på svenska. Barn kan av olika skäl behöva extra stöd och
särskilda insatser för sin
språkutveckling. Döva och gravt hörselskadade barn skall ha möjlighet att
2 Källa: Socialstyrelsens Allmänna råd, Barnomsorgen i socialtjänstlagen 1995:2.
208
Litteraturen i förskolan och skolan
tillägna sig och kommunicera med teckenspråket. De barn som inte kan utveckla ett talat språk behöver få utveckla alternativa former av kommunikation som t.ex. symbolspråk för icke talande.
Personalen skall stimulera barnen att uttrycka sig i ord och samtala med dem i lek och vardagliga sysslor. Barnen skall ges rikliga tillfällen att använda och utveckla
det talade språket i samtal genom att beskriva och
berätta och lyssna på andra. Rim och ramsor, nonsensvers, poesi, sång- och danslekar, rollekar och drama är viktiga för språkutvecklingen under hela förskoletiden. Barnens egna fantasier och berättelser skall också stimuleras i förskolan.
Barnen skall tidigt få stifta bekantskap också med
det skrivna språket
och den rikedom som finns i böcker. Att lyssna på och samtala om berättelser och sagor utvecklar språket. Det ger nya erfarenheter och stimulans för fantasin och skapar nyfikenhet inför det skrivna språket. Barnen bör tidigt få kontakt med biblioteket och lära sig ta vara på dess möjligheter.
Sagans värld är en omistlig del av vårt kulturarv. Sagornas symboliska innebörd kan hjälpa barnen att förstå och bearbeta känslor, upplevelser och intryck. Moraliska innebörder
− vad som är gott och ont, rätt och fel
− framställs på ett sätt som barn förstår. Sagorna ger också kunskaper om det avlägsna, det ovanliga och om de udda och annorlunda människorna. Det bör emellertid uppmärksammas att sagor också kan vara skrämmande och kan förmedla fördomar av olika slag.
De yngsta barnen i förskolan uttrycker sig huvudsakligen genom
kroppsspråket. Alla omsorgssituationer ger utomordentliga tillfällen till nära kontakt och kommunikation mellan personalen och barnen. Genom att dessa situationer görs lustbetonade och att personalen svarar på barnens kroppssignaler och joller, pratar med barnen om det som händer och knyter ord direkt till handling stimuleras barnen att kommunicera. De får ord- och språkförståelse och stimuleras att själva börja använda ord. Rim och ramsor bör vara dagliga inslag för de minsta. Kombinationen tal, rytm och rörelse är viktig och kan stimuleras i enkla rörelselekar. Bilder av föremål och händelser som barnen känner igen är hjälpmedel för att knyta ord till konkret verklighet.
Berättande och högläsning får efter hand allt större betydelse för att öka barnens ordförråd och ge dem vidgade erfarenheter. Samtal om ting, händelser och bilder blir allt viktigare och barnen skall uppmuntras att berätta och beskriva. I drama och mim bör de få möjlighet att gestalta och bearbeta upplevelser av omvärlden.
De äldre barnen bör på ett medvetet och varierande sätt stimuleras att
vidareutveckla och använda sitt språk. De bör få träning i att lösa problem och bearbeta konflikter verbalt. Barnen bör också få delta i planering och vara med och fatta beslut. Enkla texter och deras användning i vardagen blir ett allt viktigare inslag i verksamheten. Genom att man i förskolan använder texter i naturliga sammanhang
− korta meddelanden, enkla recept för matlagning och bakning, skriver ner barnens berättelser och texter till deras teckningar
− ges barnen hjälp att bli medvetna om språkets uppbyggnad av ord och bokstäver och de kan bli motiverade att lära sig läsa och skriva. Detta är en fruktbar grund för
läs och skrivutvecklingen.
Sambandet mellan barnens motoriska utveckling, kropps- och
Litteraturen i förskolan och skolan 209
rumsuppfattning som förutsättningar för läs- och skrivutveckling måste uppmärksammas. När barnen nått så långt i sin utveckling att de visar intresse för att börja skriva och läsa skall de få stöd och hjälp för detta i förskolan.” 3
Denna tio år gamla text visar på en stark medvetenhet om vikten av tidig språkinlärning. Då det gäller personalens formella kompetens har staten dock ställt lägre krav på barnomsorgen än på skolan. I socialtjänstlagen 13 b § står att
det skall finnas personal med sådan utbild
ning eller erfarenhet att barns behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses , medan det i skollagen, kap. 2, 3 § heter
att
kommunen är skyldig att för undervisning använda lärare som har
utbildning avsedd för den undervisning de i huvudsak skall bedriva.
De kommunala åtstramningarna som präglat 1990-talet har påverkat förskolans verksamhet. Minskade personalresurser och större barngrupper har gjort det svårare att uppfylla såväl statliga rekommendationer som kommunala mål. Detta gäller inte minst arbetet med ”språk och litteratur”.
10.2 Skolan
10.2.1 Centrala direktiv för skolan
I
hur det offentliga skolväsendet för barn och ungdom skall utformas. Alla barn och ungdomar skall ha lika tillgång till utbildning och, inom varje skolform, få en likvärdig utbildning. Av skollagen framgår att skolans huvuduppgift är att förmedla kunskaper och i samarbete med hemmen främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. (1 kap. 2 §)
10.2.2 Litteraturen i grundskolan
Läroplanen (Lpo94) som bygger på skollagen fastslår att utbildning
och fostran handlar om att överföra kulturarvet − värden, traditioner, språk, kunskaper
− från en generation till nästa.4
Läroplanen kompletteras med kursplaner för alla ämnen och timplaner för de olika skolformerna.
3
Källa: Pedagogiskt program för förskolan, Allmänna råd från Socialstyrelsen 1987:3.4 Källa: Lpo94.
210
Litteraturen i förskolan och skolan
10.2.3 Mål i litteraturämnet
Svenskämnet är uppdelat i två delar, språk och litteratur. Målen i litteraturämnet är att eleven dels kan läsa och förstå texter av olika slag, såsom skönlitteratur, faktatexter och dagstidningarnas artiklar i allmänna ämnen och dels kan anpassa lässättet till textens karaktär och till syftet med läsningen. Dessutom har skolan som mål att eleverna utvecklar sin fantasi och lust att lära genom att läsa litteratur och skapa med hjälp av språket, så att de gärna läser på egen hand för att stilla sin nyfikenhet och uppnå personlig tillfredsställelse. Skolan skall även sträva mot att eleverna i samtal kan uttrycka de känslor och tankar litteraturen väcker, att de lär känna svensk skönlitteratur, får kunskaper om centrala författarskap och därigenom blir förtrogna med svensk kultur. Att eleverna lär känna skönlitteratur från de nordiska länderna och från andra delar av världen och får förståelse för kulturens mångfald är ett annat av skolans mål.5
Vid sidan av de allmänna målen finns de mer konkreta som eleverna skall ha uppnått. I slutet av femte klass skall således eleverna kunna läsa barn- och ungdomsböcker och faktatexter med god förståelse och med flyt i läsningen. Efter nionde klass skall eleverna kunna läsa till åldern avpassad skönlitteratur, saklitteratur och dagstidningsartiklar i allmänna ämnen med god förståelse så att innehållet kan återges sammanhängande. Dessutom skall niondeklassarna känna till några av de stora skönlitterära verken och författarskapen som ingår i vårt kulturarv.6Skönlitteraturen öppnar nya världar och förmedlar upplevelser av
spänning, humor, tragik och glädje. Skönlitteraturen hjälper eleverna att förstå världen och sig själva. Litteraturläsning är också viktig för att utveckla den egna språkbehandlingen och språkriktigheten. Skönlitteraturen ger kunskaper om barns, kvinnors och mäns livsvillkor under olika tider och i olika länder. Litteraturen ger också perspektiv på det nära och vardagliga. Det är viktigt att eleverna från det första skolåret till det sista får möta litteraturen i myter, sagor och sägner, i dikter, pjäser och prosaberättelser, i såväl barn- och ungdomslitteratur som vuxenlitteratur. Arbetet kring litteraturen genom samtal, skrivande eller dramatisering hjälper eleverna att få svar på de stora livsfrågorna. Skönlitteraturen bär en del av vårt kulturella arv och förmedlar kunskaper och värderingar. Litteratur fungerar som ett kitt i en kulturgemenskap och skolan har ett ansvar att lyfta fram den aspekten.” 7
5 Källa: Kursplan i svenska för grundskolan.6 Källa: Kursplan i svenska för grundskolan.7 Källa: Kursplan i svenska för grundskolan.
Litteraturen i förskolan och skolan 211
Riksdagen har fastställt en timplan för grundskolan med undervisningstid fördelad på ämnen och ämnesgrupper. Trots att man i Lpo 94 minskat svenskämnet med 8 timmar totalt, lägger grundskolan stor vikt vid svenskundervisning. Svenskämnet omfattar 1 490 timmars undervisning av totalt 6 665, dvs. 22 % av det totala antalet timmar i grundskoleutbildningen, vilket är mer än något annat ämne. (Som jämförelse kan nämnas att matematik omfattar 900 timmar eller 13,5 %.)
10.3 Litteraturen i gymnasiet
För gymnasieskolan är målet att varje elev får god insikt i centrala delar av det svenska, nordiska, inklusive det samiska, och västerländska kulturarvet. Det är skolans ansvar att varje elev efter genomgången gymnasieutbildning skall kunna söka sig till saklitteratur, skönlitteratur och övrigt kulturutbud som en källa till kunskap, självinsikt och glädje.8
10.3.1 Svenska för gymnasiet
Svenskämnet är på gymnasiet uppdelat i två kurser. I båda kurserna läggs stor vikt vid litteraturens roll. I målbeskrivningen för Kurs A,
Språket och människan, framgår att både litteraturläsning och egen
användning av språket i tal och skrift ingår och att litteraturläsning skall vara en källa till kunskap och personlig utveckling och bilda utgångspunkt för samtal och skrivande. Eleverna skall kunna formulera egna tankar, iakttagelser och jämförelser vid läsning av saklitteratur och litterära texter från olika tider och kulturer. Målbeskrivningen för Kurs B, Språk
− litteratur
− samhälle fastslår bl.a. att eleverna skall tillägna sig kunskaper om hur språket och litteraturen avspeglar samhället och kulturen. De skall också få möjlighet att på ett fördjupat sätt och med olika arbetsformer sätta litteraturläsningen och språkstudierna i centrum.9 Eleverna skall bl.a. ha läst och behandlat centrala litterära verk, ha kunskap om författarskap, epoker och idéströmningar i kulturer förr och nu, med särskild tonvikt på 1900talets litteratur och idéutveckling, kunna jämföra och se samband mellan texter från olika tider och kulturer samt i tal och skrift kunna formulera intryck och iakttagelser i samband med läsningen. Eleverna skall också känna till viktiga genrer och litteraturvetenskapliga begrepp som har betydelse för tolkning, granskning och analys av texter i olika medier.
8 Källa: Kursplan i svenska för gymnasieskolan.9 Källa: Kursplan i svenska för gymnasieskolan.
212
Litteraturen i förskolan och skolan
10.4 Kultur i skolan/Lärandemiljö
Skolan är också samhällets största kulturinstitution. Skolan skall respektera elevernas erfarenheter, sätt att uttrycka sig och rätt till inflytande. Skolan skall också utmana elevernas föreställningar och visa på andra kulturerfarenheter, konstnärliga språk och kulturmöten. Eleverna skall också få tillgång till sin tids uttrycksformer och deras skapande förmåga skall utvecklas i en mångfald av medier. En avgörande roll i skolans kulturarbete har skolbiblioteken. Intresset för skolbiblioteksfrågor har också ökat kraftigt. Biblioteken har en viktig roll för elevernas aktiva och undersökande arbete. Skolbibliotekets uppgift måste vara att uppmuntra elevernas kunskapssökande, väcka deras nyfikenhet, erbjuda dem utvecklande läroprocesser och att både roa dem och utmana deras intellekt.
Arbetsgruppen ”Kultur i skolan” tillsattes 1995 med uppgift att stärka kulturinnehållet och de kulturella uttrycksformerna i skolan. Arbetet skall pågå i tre år och i början av 1998 kommer arbetsgruppen med en idéskrift.
Utredningen Att förebygga läs- och skrivsvårigheter (U 1996:03) har i uppdrag att ta fram förslag till åtgärder som kan förebygga uppkomsten av läs- och skrivsvårigheter. Kommittén, som i september 1997 lämnat sitt betänkande ”Att lämna skolan med rak rygg
− om rätten till skriftspråket och om förskolans och skolans möjligheter att förebygga och möta läs- och skrivsvårigheter” (SOU 1997:108), menar bl.a. att den lärandemiljö som hem, förskola och skola erbjuder alla barn är av avgörande betydelse för hur deras läsande, skrivande, talande och tänkande utvecklas. Kommittén pekar på att det skett en nedrustning av skolornas bibliotek, speciellt i utsatta områden och ser detta som allvarligt. ”Tillgängliga och engagerande, spännande och varierande texter påverkar i hög grad hur lärare och pedagoger lyckas med att hjälpa barn och unga att utveckla god läs- och skrivkompetens.”
10
Till Kommittén om lärarutbildningen (U 1997:07), som senast den 2 juni 1998 skall lämna förslag till förnyelse av lärarutbildningarna har synpunkter överlämnats om lärarnas och pedagogernas roll i arbetet mot läs- och skrivsvårigheter.
10SOU 1997:108, Att lämna skolan med rak rygg
− om rätten till skriftspråket och om förskolans och skolans möjligheter att förebygga och möta läs- och skrivsvårigheter.
Litteraturen i förskolan och skolan 213
10.5 Avslutande kommentar
Läsningen har minskat, också bland skolungdomar som ändå är den grupp som läser mest. De som i första hand bär ansvaret för att introducera barnen i böckernas värld är föräldrarna. Förskolans och skolans uppgift är att fördjupa detta intresse. Läroplanen och kursplanerna i svenska visar att såväl i grundskolan som i de frivilliga skolformerna läggs stor vikt vid litteraturämnet. Hur de centrala direktiven tillämpas konkret i skolorna skiftar dock mycket beroende på lokala beslut på de enskilda skolorna. Till syvende och sist är det givetvis den enskilda lärarens intresse och kompetens som avgör hur litteraturdelen av svenskundervisningen bedrivs.
SOU 1997:141 215
11 Kulturtidskrifterna
11.1 Inledning
Den enskilda kulturtidskriften har som regel inte någon stor upplaga eller imponerande spridning, men tillsammans täcker de allmänkultu rella tidskrifterna ändock ett kvalitativt och stort område. Vad gäller allsidighet och innehåll täcker de hela människolivets spektrum. Tid skrifternas litenhet är omvänt proportionell med deras betydelse för samma kulturbild. Kulturtidskrifterna är den källa från vilken förnyelse och nya tankar kan hämtas; kulturtidskrifterna är vår livlina till den kulturella utvecklingen.
(Poul Borum)
Tidskrifternas historia är relativt ung. I Sverige började de första tidskrifterna ges ut under 1600-talet. År 1785 utkom 18 tidskrifter – år 1900 ca 500 tidskrifter. I dag vet man inte exakt hur många tidskrifter som ges ut i Sverige, men antalet överskrider 10.000. Hur många av dessa som kan definieras som kulturtidskrift är svårt att precisera. Men rimliga beräkningar anger ca 700.
Vad som exakt utmärker om en tidskrift är en kulturtidskrift kan vara svårt att avgöra. I förordningen som reglerar det statliga stödet till kulturtidskrifter står: ”Med kulturtidskrift avses en tidskrift som med sitt huvudsakliga innehåll vänder sig till en allmän publik med samhällsinformation eller med ekonomisk, social eller kulturell debatt eller som huvudsakligen ger utrymme för analys och presentation inom de skilda konstarternas områden.”
Liksom boken men till skillnad från stora delar av dagspressen är kulturtidskriften avsedd att spridas i hela landet. Riksspridningen är också en förutsättning för att få statligt kulturtidskriftsstöd.
Tidskriften som medium är nära besläktad med boken. Men tidskriftens förmåga att kombinera bokens översikt och inträngande analys med pressens aktualitet och periodiska bevakning gör den till ett
216
Kulturtidskrifterna
unikt forum för kunskap och reflektion. Tidskriften är
boken som
aldrig tar slut.
Även i ekonomiskt hänseende finns en viktig skillnad mellan bokoch tidskriftsproduktion. Bokutgivning förutsätter ett betydande utgångskapital för att täcka initialkostnader för bl.a. manus, sättning, tryckning och marknadsföring. Tidskriftsutgivning ger istället möjlighet att via prenumerationsförsäljning få intäkter i förväg som sedan kan bekosta en viss del av produktionen.
Utseende och innehåll kan variera från den enkla tidskriften för en liten grupp av specialintresserade till den etablerade tidskriften med avancerad formgivning och ett brett innehåll. Utgivarna kan vara allt från ett väl etablerat tidskriftsförlag, organisationer, föreningar till grupper och enskilda som arbetar med tidskriften på sin fritid.
Flertalet utgivare av kulturtidskrifter utgår från ett gemensamt intresseområde. Det kan vara en grupp invandrare, ungdomar eller forskare som saknar ett forum som förmedlar just deras erfarenhet och kunskap. Den främsta drivkraften är mötet med läsekretsen, att bli delaktig i den offentliga debatten, snarare än att uppnå en viss storlek på upplagan. Samtidigt blir arbetet med tidskriften och de publicistiska och informationstekniska frågor som därigenom väcks till en praktisk lektion i yttrandefrihetens innehåll och betydelse.
Kulturtidskriftens syfte och funktion är på så vis dubbel. Utöver att vara ett redskap för kunskap och reflektion är den också en väsentlig del av den icke-institutionella offentligheten. Att värna om kulturtidskriften innebär ytterst ett värnande om demokratin och yttrandefriheten.
Arbetet med kulturtidskrifter genererar dessutom kreativa effekter med betydligt större räckvidd än vad som kan avläsas i upplagan. Närheten mellan tidskriftens medarbetare, dess läsare och publik bidrar till att skapa olika kretsloppssystem där det konstnärliga skapandet ständigt omsätts och omformas utifrån en pågående dialog. Många kulturtidskrifter spelar en viktig roll inom kulturlivet, lokalt och regionalt.
Kulturtidskriften fungerar även som ett viktigt forum för både nya och etablerade skribenter, författare, illustratörer, fotografer och grafiska formgivare. Det är i kulturtidskriften som många av dessa ges möjlighet att debutera, utveckla sin förmåga och fördjupa sig inom ett ämne på egna villkor.
Enstaka kulturtidskrifter har dessutom utvecklat internationella kontaktnät vilket resulterat i ett ömsesidigt kulturutbyte. Utöver att kunna introducera utländska kulturströmningar i Sverige har dessa tidskrifter även kunnat agera som kunskapsspridare och ambassadörer för svenskt kulturliv utomlands.
Kulturtidskrifterna 217
Tidskrifterna fyller en särskilt viktig funktion inom skol- och biblioteksområdet. Utifrån sin periodiska bevakning inom de flesta ämnesområden fungerar de som en ovärderlig kunskapskälla inte minst genom att täcka det stora behovet av samtidsorientering. Tidskriften har i allmänhet mer utrymme än dagspressen för utförliga presentationer och kritisk analys.
Utvecklingen på det tekniska området med datorer och lätthanterlig programvara har under det senaste årtiondet gjort det lättare att producera tidskrifter. Möjligheten att även med relativt begränsade dataresurser framställa tryckfärdiga originalsidor har medfört att tidskriftsredaktörerna fått teknisk och konstnärlig kontroll över hela framställningsprocessen. Under denna period har det också vuxit fram tidskriftsverkstäder på flera orter i landet, där tidskrifterna har tillgång inte bara till ny teknik utan även till utbildning i ny teknik och grafisk formgivning och inte minst till kontakter med andra tidskriftsredaktörer. Genom att med hjälp av datorer göra mer eget arbete (ofta obetalt) har framställningsprocessen blivit billigare då redaktionerna tagit över en del av det arbete som tidigare sköttes av tryckerierna. Man har också fått möjlighet att förbättra tidskriftens grafiska kvalitet.
Alltfler kulturtidskrifter har också upptäckt möjligheten att kommunicera och informera om sin tidskrift via Internet. Några kulturtidskrifter har i dag egna hemsidor där man har möjlighet att fördjupa debatten, lägga upp kompletterande material, informera och hålla kontakt med läsekretsen. Andra tidskrifter har valt att enbart finnas tillgängliga i elektronisk form – antingen de är nystartade eller valt det elektroniska mediet för att de t.ex. inte längre klarar av ökade kostnader för tryck, papper och inte minst porto. På de orter där kulturtidskrifterna har gemensamma tidskriftsverkstäder har det i flera fall startats olika typer av utvecklingsprojekt, främst inom områdena informationsteknologi, grafisk formgivning och datateknik. Detta har som regel skett utifrån ett samarbete med föreningar, näringsliv, bibliotek och andra institutioner. Via verkstäderna har även olika former av program för utbildning och kompetensutveckling genomförts vilka i en del fall haft en direkt arbetsmarknadspolitisk koppling.
Enligt
Kulturbarometern i detalj: Tema litteratur och bibliotek
(1997:1) utgiven av Statens kulturråd har tidskriftsläsningen ökat. I be-
greppet tidskrifter menar man inte bara kulturtidskrifter utan även special- och facktidskrifter. I den följande texten skriver vi ut kulturtidskrifter när endast dessa avses.
Många kulturtidskrifter har under senare år vidkänts ett stort prenumerationsbortfall på grund av bibliotekens försämrade ekonomi. En förklaring till de minskade biblioteksprenumerationerna kan möjligen
218
Kulturtidskrifterna
vara att framför allt mindre och medelstora bibliotek ersätter prenumerationer med beställning av artikelkopior från de större biblioteken.
För många kulturtidskrifter är bibliotekens prenumerationer livsavgörande. Indirekt främjar bibliotekens prenumerationer deras möjlighet till marknadsföring och att nå ut till en större läsekrets. Att kulturtidskriften finns på bibliotekens hyllor innebär kontakt med presumtiva prenumeranter.
Den paradoxala situationen har uppstått att tidskrifterna utnyttjas alltmer i bibliotekens upplysnings- och informationsarbete samtidigt som biblioteken prenumererar på allt färre tidskrifter. Enligt Kulturbarometern (se ovan) har vanan att uppsöka biblioteket i syfte att läsa eller låna tidskrifter blivit allt mer utbredd – tre gånger så många gör det nu jämfört med 1988/89.
En stor grupp som utnyttjar tidskrifternas innehåll är skolungdomar som letar uppgifter för sina specialarbeten på högstadiet och i gymnasieskolan. I takt med att mängden artikelkopior ökar, kommer de upphovsrättsliga frågorna att bli allt mer brännande. Enligt en undantagsregel i upphovsrättslagstiftningen är det tillåtet att utan tillstånd och ersättning kopiera innehållet i tidskrifter, böcker och tidningar för enskilt bruk.
För många kulturtidskrifter har de minskade prenumerationerna, framför allt bibliotekens, inneburit en ond cirkel; färre prenumerationer, minskade inkomster, mindre ekonomiska marginaler, ingen möjlighet att arvodera medarbetare, försämring av innehållet, minskade möjligheter till marknadsföring och med ännu färre prenumerationer som följd. Små tidskrifter överlever knappast den nedåtgående spiralen. Tidskriftsarbetet är till stora delar ideellt och få tidskrifter skulle komma ut i dag om det inte fanns en stor skara människor som lägger ned både tid och egna pengar för att tidskriften skall komma ut. I längden blir situationen ohållbar. Om man dessutom inte förmår förnya och föryngra redaktionen löper många tidskrifter risken att dö då en utsliten generation inte orkar längre.
Under senare år har kostnaderna ökat. Det gäller speciellt portot som är en tung utgift som tagit en procentuellt allt större andel av tidskriftens kostnader. För många tidskrifter har portohöjningarna varit en orsak till att man tvingats minska ambitionsnivån eller till och med lägga ned tidskriften. En del tidskrifter överväger att helt och hållet gå över till distribution via Internet.
Enligt statistik som Sveriges Tidskrifter tagit fram har portot för tidskrifter under tre år (1992–1995) ökat med 33,5 %. Detta skall jämföras med konsumentprisindex som under samma period ökade med 11,2 %. Går man tillbaka i tiden till år 1981 då trycksaksportot försvann ligger ökningen på över 1 300 % fram till 1997.
Kulturtidskrifterna 219
Konsumentprisindex ökade med 230 % enligt beräkningar som Progek gjort.
Kulturtidskrifternas upplagor är till största delen prenumererade. Det är svårt att få tag på lösnummer av kulturtidskrifter. De företag som i huvudsak distribuerar vecko- och månadstidningar till återförsäljare som kiosker och tobakshandlare är förhållandevis dyra för kulturtidskrifterna. Själva distributionsapparaten är för stor och komplicerad för kulturtidskrifternas små upplagor. Ofta äts intäkterna upp av kostnaderna för distributionen. Den turbulens med företagsnedläggningar, ägarbyten och ändrad inriktning som ägt rum bland distributionsföretagen under de senaste åren har heller inte gynnat kulturtidskrifternas intressen. Bokhandeln har i dag inget övergripande ansvar att tillhandahålla kulturtidskrifter. Den försäljning som finns bygger ofta på lokala initiativ och införsäljning från kulturtidskrifterna själva.
11.2 Det statliga tidskriftsstödet
Stödet till kulturtidskrifter inrättades år 1966 med dagspresstödet som förebild och med samma motivering som i dag; kulturtidskrifternas stora betydelse för den allmänna debatten i kulturella, sociala och politiska frågor och därmed för den demokratiska processen i landet. Statens stöd skall också garantera en kulturellt värdefull mångfald i tidskriftsutbudet. Kravet för att få stöd är att kulturtidskriften är spridd i hela landet.
Stödet är uppdelat på två anslagsposter; produktionsstöd och utvecklingsstöd. Anslaget för stöd till kulturtidskrifter (1997) är 19,5 miljoner kronor.
Mellan 300 och 350 tidskrifter brukar ansöka om stöd, ca 150 brukar få stöd (Källa: Statens kulturråd).
Tabell 11:1. Bidrag till kulturtidskrifter 1993/94
− 1995/96
Utbet. bidrag
1993/94
1994/95
1995/96
(18 mån.)
Totalt 18 798 530 19 764 174 29 694 929 Därav för: Produktionsstöd 16 268 860 16 216 180 22 129 425 Tidskriftsverkstäder 452 576 1 125 000 2 622 650 Utvecklingsstöd 2 077 094 2 383 716 3 553 010
220
Kulturtidskrifterna
Antalet tidskrifter som får stöd har sjunkit något under den senaste tioårsperioden. Även ansökningarna har blivit något färre. En förklaring är att ansökningarna från organisations- och föreningstidskrifter minskat kraftigt i enlighet med riksdagens uppdrag att minska stödet till denna kategori tidskrifter.
Stödet är avsett att vara ett förlustbidrag. För många tidskrifter är stödet en förutsättning för att man skall komma ut. Bortfallet av stödet kan sällan kompenseras av ökat antal prenumerationer. Genomsnittligt utgör det statliga stödet, enligt Kulturrådet, ca 35 % av tidskriftens omsättning.
Statsbidragets utveckling
När stödet infördes 1966 var det för att ge tidskrifterna samma stöd som dagspressen fick. Båda stöden har yttrandefriheten som det främsta incitamentet. 200 000 kronor avsattes då för tidskriftsstöd. Sedan dess har stödet varit föremål för en rad utredningar och propositioner.
1968 års litteraturutredning (L 68) hade i uppdrag att också utreda stödet till kulturtidskrifter. Utredningen fann att kulturtidskrifterna och många ideella tidskrifter befann sig i ett bekymmersamt ekonomiskt läge. Man ansåg det därför vara ett samhällsintresse att öka det samhälleliga stödet, i första hand för att minska riskerna för tidskriftsnedläggningar.
Detta ledde så småningom till att stödet som var uppdelat i ett grundbidrag, ett projektbidrag och ett för stödköp höjdes till 1,3 miljoner kronor. Samtidigt inrättades en särskild Tidskriftsnämnd på sju ledamöter som skulle fördela stödet från och med budgetåret 1971/72. Oktober 1974 överfördes uppgiften till det då nyinrättade Statens kulturråd. Budgetåret 1971/72 utgick grundbidrag med 800 000 kronor till 38 tidskrifter, 190 000 kronor i projektstöd till 27 tidskrifter och 182 000 kronor i stödköp (5 934 prenumerationer fördelade på 103 tidskrifter). Fem år senare uppgick stödet till 2,5 miljoner kronor.
År 1976 beslöt regeringen att tillsätta en utredning om kulturtidskrifternas situation och stödets utformning. Bakgrunden till utredningen var att ”utgivarna av tidskrifter ställs inför stora svårigheter på grund av kostnadsökningar såväl i produktions- som distributionsledet”. Utredningen resulterade i betänkandet
Stöd till kulturtidskrifter
(DsU 1976:16) som låg till grund för regeringens proposition
1976/77:82 om stöd till kulturtidskrifter.
Kulturtidskrifterna 221
Under 1980-talet urholkades stödet i viss mån bl.a. genom kostnadsökningar inom den grafiska branschen som var högre än prisindex. Kulturrådet konstaterade att kulturtidskrifternas situation blivit mer och mer utsatt, upplagorna stagnerade eller sjönk. Från Kulturrådets sida prövade man en del marknadsföringstekniska insatser som med begränsade insatser gav ett gott resultat.
Som en följd av detta fick Kulturrådet sommaren 1985 regeringens uppdrag att ”närmare redovisa vilka villkoren för kulturtidskrifterna är samt vilka effekter den nuvarande utformningen av stödet har haft”.
Uppdraget resulterade i rapporten
Kulturtidskrifter skrifter i tiden
(Rapport från Kulturrådet 1986:5), vars förslag i sin tur låg till grund
för regeringens uppdrag i proposition 1986/87:100, bil. 10, om en treårig försöksverksamhet. Samtidigt fick Kulturrådet också i uppdrag att lägga fram förslag om stödets framtida utformning. Förslagens presenterades i
Statligt stöd till kulturtidskrifter. Förslag. Rapport från
Statens kulturråd 1989:6).
I sitt missivbrev till Utbildningsdepartementet skrev Kulturrådet bl.a.:
”Kulturtidskrifternas stora problem har med spridning (både geografiskt och socialt) och distribution att göra. Många tidskrifter är okända utanför mycket begränsade cirklar. Distributionskostnaderna är höga och även måttliga portohöjningar drabbar kulturtidskrifterna hårt. De små upplagorna gör att även andra distributionsformer än via posten blir oproportionerligt dyra. Kulturrådets förslag syftar till att förbättra kvalitetstidskrifternas möjligheter att nå en större publik och, inte minst, att få en större geografisk spridning. I dessa ansträngningar spelar folkbiblioteken en avgörande roll.”
Kulturrådets förslag var bl.a. att stödet skulle delas upp på ett produktionsstöd och ett utvecklingsstöd för marknadsföring, teknikutveckling och utbildningsinsatser. Det senare stödet föreslogs uppgå till 20 % av det sammanlagda stödbeloppet.
Vidare berörde Kulturrådet vikten av att frågan om ett kulturporto/bokporto belyses av den då arbetande kommittén som utredde ”postens och televerkets regionalpolitiska och sociala ansvar”.
Utredningens förslag resulterade i förordningen SFS 1993:567 (se bilaga) som bl.a. stadgar att en viss del av det statliga stödet (20 %) kan användas till utvecklingsbidrag, dvs. att en enskild tidskrift kan få förhöjt stöd under en period för att i samråd med Kulturrådet upprätta en utvecklingsplan i syfte att nå ekonomisk stabilitet. Detta kan göras bl.a. genom satsningar på marknadsföring, att man ser över distributionen och arbetet på redaktionen. Detta utvecklingsstöd används även för att finansiera verksamheten vid landets tidskriftsverkstäder, vilket innebär
222
Kulturtidskrifterna
att en grupp tidskrifter samverkar kring gemensam teknik och andra åtgärder som syftar till att förbättra tidskrifternas villkor.
Dessutom åtog sig Kulturrådet att finansiera inläsningen av kulturtidskrifter på kassett för synskadade. I dag får ett 30-tal tidskrifter stöd för denna verksamhet på sammanlagt 600 000 kronor. Ett tiotal tidskrifter kommer också ut i form av talsyntes. Detta skall jämföras med de 150 miljoner kronor som dagspressen får i stöd för att ge ut 75 dagstidningar på kassett eller i annan form lämpade för synskadade.
Senast kulturtidskrifterna var föremål för en statlig utredning var inom ramen för den statliga Kulturutredningen som i sitt slutbetänkande
Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84) slog fast kulturtid-
skrifternas viktiga roll i det demokratiska samhället utan att vidare gå in på stödformer eller framtiden. Kulturutredningens summariska behandling av kulturtidskrifterna kritiserades av flera remissinstanser, bl.a. av Föreningen för Sveriges Kulturtidskrifter som efterlyste en särskild utredning för att belysa tidskrifternas situation och komma med förslag till framtida statliga insatser.
Förutom det statliga stödet till tidskrifter, som administreras av Kulturrådet, stöder även de olika forskningsråden tidskrifter inom det humanistiska och samhällsvetenskapliga området.
Någon sammanräknad statistik över hur många kulturtidskrifter som årligen ansökt om bidrag, hur stort stöd de sökt samt vilka som fick stöd och hur mycket finns inte på Statens kulturråd. Den information som finns att tillgå är årliga förteckningar över vilka tidskrifter som fått stöd och hur mycket.
11.3 Tidskriftsverkstäderna
Under mitten av 1980-talet började den generation datorer utvecklas som så småningom skulle bli revolutionerande för många tidskrifter genom den s.k. desk top-tekniken. Med hjälp av datorer och olika programvaror blev det nu möjligt för tidskriftsredaktionerna att själva svara för originalproduktionen och därmed minska sina tryckerikostnader genom egna (ofta oavlönade) insatser. Tekniken har med åren kommit att bli allt mer förfinad och avancerad. Dessutom har den blivit billigare och därmed tillgängligare för fler. Det glädjerus över teknikens möjligheter som kom att prägla de första desk top-alstren har med åren mildrats till förmån för ökad mognad och kunskap i grafisk formgivning i takt med att programvaran och tidskriftsredaktörens kunskap utvecklats och förbättrats.
Det var i den här utvecklingen som idén till gemensamma tidskriftsverkstäder växte fram i kombination med att det förändrade kul-
