med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för bugetåret 1984/85
Regeringens proposition
1984/85: 25
med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1984/85;
beslutad den 1 november 1984.
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokollet.
På regeringens vägnar
OLOF PALME
KJELL-OLOF FELDT
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås utgifter m. m. på tilläggsbudget I till statsbudge-
ten för innevarande budgetår.
De anslag som begärs uppgår till ca 100 milj. kr. De största anslagen
föreslås gå till kostnader för stöd till politiska partier, investeringar i
fastigheter för utrikesrepresentationen. utbyggnad för inrikesflyget på Ar-
landa, kostnader för förlusttäckning i AB Göta Kanalbolag samt kostnader
för mottagning av flyktingar. Dessutom föreslås ändrad organisation för luftfartsverket.
I Riksdagen 1984185.1 saml. Nr 25
Utdrag
PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1984-11-01
Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson. Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén. Bodström. Göransson, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Thunborg, Wickbom
Föredragande: statsråden Feldt, Wickbom. Bodström, Hellström, Sigurd-
sen, R. Carlsson, Thunborg, Leijon, Gustafsson, Dahl
Proposition med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1984/85
Statsrådet Feldt anför:
Regeringen har i prop. 1984/85: 19 om en samordnad och intensifierad
narkotikapolitik föreslagit att riksdagen till tullverket för anskaffning av
viss materiel anvisar 2 milj. kr. Vidare har regeringen har i prop. 1984/ 85:39 om utformningen av det ökade stödet till barnfamiljerna m. m. före-
slagit att för budgetåret 1984/85 sammanlagt 5,5 milj. kr. anvisas för för-
bättrat stöd till ensamstående föräldrar. I prop. 1984/85:45 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m. föreslår regeringen att riksdagen anvisar 1750 milj. kr. för de sysselsättningsskapande åtgärder som föreslås i propositionen. Slutligen har regeringen i prop. 1984/85:51 om bosparande för ungdomar och andra sparfrågor föreslagit riksdagen att anvisa 2 milj. kr. för informationsinsatser i samband med introduktionen av bosparande för ungdomar.
De ytterligare medelsbehov utöver gällande statsbudget som nu kan
överblickas och andra frågor som bör tas upp i detta sammanhang bör sammanfattas i en gemensam proposition angående utgifter på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85. Denna proposition bör föreläggas riksdagen nu. Skulle anslagsframställningar därutöver på tillläggsbudget för innevarande budgetår visa sig ofrånkomliga bör dessa
föreläggas riksdagen vid en senare tidpunkt.
Statsråden föredrar förslag till riksdagen i frågor angående anslag m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85. Anförandena
redovisas i underprotokollen för resp. departement.
Statsrådet Feldt avslutar:
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att besluta om anslag på tilläggsbudget I till statsbudgeten för bud-
getåret 1984/85 och vidta övriga åtgärder i enlighet med de förslag
som föredragandena har lagt fram.
Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan-
dena lagt fram.
Regeringen beslutar att de anföranden som redovisas i underprotokollen och en sammanställning över de anslag som regeringen begär skall bifogas propositionen som bilagor 1—9.
Bilaga I
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1984-11-01
Föredragande: statsrådet Wickbom
Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85
ANDRA HUVUDTITEELN
B. Polisväsendet
[1] B 4. Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader.. Under denna
rubrik har i statsbudgeten för innevarande budgetår anvisats ett förslagsan-
slag av 3767 834000 kr. (prop. 1983/84: 100 bil. 4, JuU 22, rskr 233). Från
anslaget betalas bl. a. lönekostnader till polispersonal och till administrativ personal inom den lokala polisorganisationen.
Enligt riksdagens beslut (prop. 1983/84: 124. SfU 27, rskr 295) förs det statliga ansvaret för överföring och mottagande av flyktingar i Sverige över från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) till statens invandrarverk (S1V) den 1 januari 1985. En av verkets nya uppgifter blir att svara för att de utlänningar som söker asyl i samband med inresan i Sverige tas emot i en statlig utredningsförläggning. Under vistelsen i denna förläggning utreds asylärendet genom polismyndighetens försorg. Enligt riksdagsbeslutet skall en fast utredningsförläggning inrättas i Flen den 1 januari 1985. Dimensioneringen av denna förläggning och behovet av ytterligare utrednings- och
mottagningsresurser i anslutning till olika inreseorter borde enligt uttalanden i den av riksdagen godtagna propositionen utredas närmare.
Regeringen uppdrog i ett beslut den 5 april 1984 åt SIV att — med
utgångspunkt från riksdagsbeslutet — utreda vissa frågor om utredningsförläggningar för asylsökande. Arbetet skulle bedrivas i samråd med bl. a. rikspolisstyrelsen (RPS). SIV har den 6 september 1984 i en rapport
redovisat regeringens uppdrag. Vid överväganden om en lämplig dimensionering av det totala behovet av inkvarteringsplatser för asylsökande har verket funnit det lämpligt att utöver utredningsförläggningen i Flen även
inrätta en utredningsförläggning i Märsta. SIV föreslår att utredningsförläggningen i Flen skall kunna ta emot 200 asylsökande per månad och att
förläggningen i Märsta dimensioneras för 100 asylsökande per månad. Statsrådet Leijon kommer senare denna dag att anmäla frågor om SIV:s resursbehov för dessa förläggningar.
För polisväsendets del föreslås i rapporten bl.a. att fem tjänster som
kriminalinspektör och en administrativ tjänst inrättas vid polismyndigheten i Katrineholm för att i första hand tillgodose de utredningsbehov som
uppkommer vid utredningsförläggningen i Flen. För att täcka behovet av
utredningsresurser vid förläggningen i Märsta föreslås att två kriminalpo-
lismanstjänster inrättas vid polismyndigheten i Stockholm.
Skälen för att genomföra asylutredningarna i anslutning till vistelsen i en utredningsförläggning är bl.a. att handläggningstiderna därigenom kan
begränsas. Polisens utredningar i asylärenden bör i princip kunna genomföras inom fyra veckor. En förutsättning för att detta skall ske är emellertid att det finns erforderliga utredningsresurser vid polismyndigheten. Jag
delar SIV:s och RPS:s bedömning att polismyndigheten i Katrincholm för
detta syfte bör tillföras den föreslagna resursförstärkningen om fem tjänster för kriminalinspektör och en administrativ tjänst. Med hänsyn till den belastning som nu finns på polisen såvitt gäller handläggning av utlännings-
ärenden och till behovet av omedelbara åtgärder ser jag inga möjligheter att klara resursförstärkningen såvitt gäller Katrineholm genom omfördel-
ning av resurser inom polisväsendet. Däremot bör det enligt min uppfatt-
ning finnas möjlighet att inom polismyndigheten i Stockholm genom en omfördelning av resurserna klara arbetsbelastningen på förläggningen i
Märsta. Jag beräknar lönekostnaderna för de fem polismanstjänsterna till 392 000
kr. och för den administrativa tjänsten till 65 000 kr. för tiden från och med
den 1 januari till och med den 30 juni 1985.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader på till-
läggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisa ett
förslagsanslag av 457 000 kr.
D. Domstolsväsendet m. m.
[2] D 1. Domstolsverket. Under denna rubrik har i statsbudgeten för inneva-
rande budgetår anvisats ett förslagsanslag av 47 140000 kr. — Riksdagen
antog den 7 juni 1984 ett förslag om ny lagstiftning om företagshypotek
(prop. 1983/84:128, LU 36, rskr 413). Lagstiftningen, som träder i kraft den I januari 1986, förutsätter att en för hela riket central inskrivningsmyndighet inrättas och att inskrivningsregistret förs med hjälp av automatisk
databehandling. Den centrala inskrivningsmyndigheten avses bli knuten till Malmö tingsrätt. Domstolsverket har för budgetåret 1984/85 begärt
medel för förberedelsearbetet inför övergången till den nya organisationen
och det databaserade inskrivningsregistret.
Föredraganden
Som framgår av propositionen har domstolsverket och statskontoret på regeringens uppdrag utrett bl.a. de tekniska och organisatoriska frågor som föranleds av den nya lagen (1984: 649) om företagshypotek. Uppdraget har redovisats i en huvudstudierapport (DV 1983:5, STKT 1983: 50) Företagsinteckningar — handläggning med datorstöd och i en lägesrapport 1984-04-30, Utveckling av ADB-stöd vid handläggning av ärenden om företagsinteckning.
I lägesrapporten har myndigheterna beräknat de sammanlagda investe-
ringskostnaderna till 9364 000 kr. I förhållande till de beräkningar som
redovisades i propositionen innebär detta en kostnadsökning med 395 000 kr. Kostnadsökningen beror huvudsakligen på att myndigheterna i sina tidigare beräkningar har utgått från en lokalisering av den centrala inskrivningsmyndigheten till Stockholm och från ett ikraftträdande den I juli 1985. Myndigheterna räknar med att den nuvarande avgiftsnivån skall ge full kostnadstäckning för investeringskostnaderna och för de årliga driftskostnaderna i den nya organisationen.
Domstolsverket har för sin del angett medelsbehovet för budgetåret
1984/85 till 2 milj. kr. enligt följande fördelning.
Förvaltningskostnader 200 000 kr. Datorbearbetning 1800000 kr.
2.000 000 kr.
Jag har ingen erinran mot myndigheternas beräkningar när det gäller kostnaderna för projektet.
Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen
att till Domstolsverket på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 2000 000 kr.
H. Diverse
[3] H 4. Stöd till politiska partier. Riksdagen har för budgetåret 1984/85
under anslaget H 4. Stöd till politiska partier anvisat 79.5 milj. kr. Medlen fördelas enligt lagen (1972: 625; ändrad senast 1982:79) om statligt stöd till
politiska partier. Enligt lagen utgår stödet dels som partistöd, dels som kanslistöd för ett
år i taget räknat fr. o. m. den 15 oktober. Partistödet utgår som mandatbidrag. Ett mandatbidrag är f.n. 173000 kr. Kanslistödet, som i princip är avsett endast för partier som är företrädda i riksdagen, utgår som grundstöd och tilläggsstöd. Helt grundstöd är f.n. 3.025 000 kr. och tilläggsstödet 8450 kr. för varje vunnet riksdagsmandat, om partiet är företrätt i regeringen. och annars 12650 kr. för varje mandat. Samtliga belopp höjdes till sin
nuvarande nivå år 1981 (prop. 1981/82: 101 bil. I. KU 18, rskr 13). Beloppen har tidigare höjts åren 1975 och 1977.
Avsikten med det statliga partistödet är att de politiska partierna skall garanteras tillräckliga resurser för sin opinionsbildande verksamhet. Vid
partistödslagens tillkomst år 1972 förutsattes att stödet skulle omprövas
Mot denna bakgrund förordar jag att stödet nu räknas upp med omkring
20 Ze fr. o. m. den 15 oktober 1984. I sammanhanget vill jag anmäla att jag i 1985 års budgetproposition avser att föreslå en ändring i partistödslagen som innebär att utbetalningen av stödet kommer att ske kvartalsvis i stället för som f. n. årsvis. Ändringen innebär en anpassning till vad som numera i altmänhet gäller vid utbetalning av statliga bidrag av olika slag.
Ett förslag till den lagändring som behövs bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.1.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att
I. anta ett inom justitiedepartementet upprättat förslag till lag om
ändring i lagen (1972: 625) om statligt stöd till politiska partier, 2. till Stöd till politiska partier på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 16000 000 kr.
(4) H 5. Allmänna val. Vid 1985 ärs kommunalval kommer för fjärde
gången sedan reformen genomfördes år 1976 invandrare, som har bott i
Sverige i minst tre år, att kunna rösta och väljas till kommunala församling-
ar. Senast vid 1982 års val anvisades särskilda medel för information till
invandrare för att stimulera dem att utnyttja sin rösträtt.
Riksdagen har för budgetåret 1984/85 under anslaget H 5. Allmänna val anvisat 19922000 kr. för kostnader med anledning av 1985 års val. Av beloppet kommer som vid tidigare val en viss del att avsättas för information till invandrare. Denna valtekniska information kommer inför 1985 års val att ha ungefär samma omfattning som vid 1982 års val. Riksskatteverket svarar i samråd med invandrarverket för informationen. Ytterligare medel för kostnaderna för 1985 års val kommer att begäras i 1985 års budgetproposition.
Inför 1982 års val anvisade riksdagen genom ett tilläggsanslag för bud-
getåret 1981/82 under tolfte huvudtiteln D 3. Åtgärder för invandrare (prop. 1981/82:25 bil. 8, AU 9, rskr 118) 7 milj. kr. för stöd till politiska partier för information till invandrare. Jag förordar att 8 milj. kr. anvisas för motsvarande information vid 1985 års val. Det bör ankomma på regeringen att fördela medlen. Fördelningen bör ske efter samma principer som tillämpades inför 1982 års val.
Mot bakgrund av det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att till Allmänna val på tilläggsbudget I ull statsbudgeten för budget-
äret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 8 000000 kr.
Bilaga 1.1
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1972: 625) om statligt stöd till politiska partier
Härigenom föreskrivs att 2, 6 och 8 §§ lagen (1972:625) om statligt stöd
till politiska partier skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§ Partistöd utgår som mandatbi- Partistöd utgår som mandatbidrag. Varje mandatbidrag utgör drag. Varje mandatbidrag utgör 173 000 kronor. 208 000 kronor. 2
6 &
Parti som vid val till rikdagen fått Parti som vid val till riksdagen minst 4 procent av rösterna i hela fått minst 4 procent av rösterna i
landet erhåller för varje år för vilket heia landet erhåller för varje år för valet gäller ett helt grundstöd. Helt vilket valet gäller ett helt grund-
grundstöd utgör 3 025 000 kronor. stöd. Helt grundstöd utgör 3 630 000 kronor.
8 8 Parti som avses i 6 eller 7 § er- Parti som avses i 6 eller 7 § er-
håller utöver grundstödet tilläggs- håller utöver grundstödet tilläggsstöd för varje år för vilket valet gäl- stöd för varje år för vilket valet gäl-
ler med 8450 kronor för varje vun- ler med 10150 kronor för varje vunnet mandat. om partiet är företrätt i net mandat, om partiet är företrätt i regeringen, och annars med 12650 regeringen, och annars med 15 200 kronor för varje vunnet mandat. kronor för varje vunnet mandat.
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya
bestämmelserna tillämpas dock för tid från och med den 15 oktober 1984. Ansökningar som har getts in före ikraftträdandet och som avser stöd för det år som räknas från och med nyssnämnda dag skall anses avse stöd med
belopp som följer av bestämmelserna i den nya lydelsen.
! Senaste lydelse 1982: 79. ” Senaste lydelse 1982: 79. > Senaste lydelse 1982: 79.
Bilaga 2
Utdrag UTRIKESDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1984-11-01
Föredragande: statsrådet Bodström såvitt avser punkten 1; statsrådet Hellström såvitt avser punkten 2;
Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1984/85
TREDJE HUVUDTITELN
A. Utrikesdepartementet m. m.
[1] A 3. Inköp, uppförande och iståndsättande av fastigheter för utrikesrepresentationen. Under denna rubrik har i statsbudgeten för innevarande budgetär anvisats ett reservationsanslag av 42 milj. kr. Vid budgetårets ingång fanns en behållning av 4,5 milj. kr. under anslaget. Med hänsyn till tidplanen för byggnadsarbetena bör vissa objekt m. m. nu ånyo redovisas för riksdagen.
I gällande investeringsplan har för ombyggnad och upprustning av fastigheterna vid Park Avenue, New York, upptagits en kostnadsram om 28 milj. kr. (prop. 1983/84: 100 bil. 5, UU 11, rskr 242).
Regeringen har i beslut den IS september 1983 och den 11 juli 1984 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att projektera och genomföra ombyggnad och upprustning av fastigheterna vid Park Avenue i New York.
Byggnadsstyrelsen beräknade i juni 1983 att kostnaderna för ombyggnaden skulle kunna begränsas till 28 milj. kr. i prisläge 1983-01-01. Den fortsatta projekteringen visar trots omsorgsfull planering och besparingar att kostnaderna i prisläge 1984-01-01 och kursen 7:50/USD blir ca 38 milj. kr. För att möjliggöra tidigare inflyttning har byggnadstiden sänkts från 18 till 14 månader: Medelsbehovet för budgetåret 1984/85 ökar därför med 13 milj. kr. |
I gällande investeringsplan har för nybyggnad av ambassadkansli i Luanda upptagits en preliminär kostnadsram om 10 milj. kr. (prop. 1983/ 84: 100 bil. 5, UU 11, rskr 242).
Regeringen har i beslut den 8& mars 1984 och den 28 juni 1984 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att projektera och uppföra ambassadkansli i Luanda. 11 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 25
Den fortsatta projekteringen visar att kostnaderna i prisläge 1984-01-01 blir
£3 milj. kr. Medelsbehovet för budgeräåret 1984/85 ökar därför med 3 milj.
kr.
Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att till Inköp. uppförande och iständsättande av fastigheter för
utrikesrepresentationen på tilläggsbudget IF till statsbudgeten för
budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag av 16 000-000 kr.
E. Utrikeshandel och exportfrämjande
[2] E 2. Exportfrämjande verksamhet. Regeringen har i proposition 1983/ 84: 168 om exportfrämjande verksamhet bl.a. tagit upp frågan om ökade insatser för att främja export inom byggsektorn samt energisektorn inom ramen för Svensk bygg- och energiexport knutet till Sveriges exportråd. Vidare anges att medel bör ställas ull förfogande bl.a. genom omprioriteringar inom bostadsdepartementets verksamhetsområde (5 milj. kr.). Av
propositionen framgår också att regeringen skulle återkomma till denna fråga i tilläggsbudget I för budgetåret 1984/85.
Med hänvisning till riksdagens uttalande med anledning av nämnda
proposition (NU 40, rskr 382) i vad avser att särskilt främja export inom
byggsektorn bör anslaget tillföras 5 milj. kr. för budgetåret 1984/85. Jag har
i denna fråga samrått med chefen för bostadsdepartementet.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Exportfrämjande verksamhet på ulläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag av
5000 000 kr.
Bilaga 3
Utdrag
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1984-11-01
Föredragande: statsrådet Sigurdsen
Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85
FEMTE HUVUDTITELN
G. Omsorg om äldre och handikappade
[1] G 7. Kostnader för viss verksamhet för synskadade. I prop. 1983/
84: 190 (SfU 31, rskr 393) om vissa ersättningar till sjuk vårdshuvudmännen
m. m. anmäldes att viss utrustning, som behövs i samband med överföring
av radio- och kassettidningar till synskadade, borde finansieras över statsbudgeten i särskild ordning.
Under anslaget G 7. har i statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisats ett förslagsanslag av 14626 000 kr. Medlen används för olika insatser för synskadade. Utgivning av radio- och kassettidningar för synskadade stöds
med medel, som beräknas under åttonde huvudtiteln, reservationsanslaget
G 11. Stöd till taltidningar. Talutgåvor av dagstidningar distribueras med bud eller med posten (kassettidningar) eller via radiosändning (radiotidningar). Försök med radiosända talutgåvor har bedrivits i Stockholmsom-
rådet. För försöken utvecklades en särskild utrustning för mottagning och
uppspelning av den radiosända talutgåvan. På grundval av inhämtade erfarenheter bildade taltidningskommittén (U 1982:05) hösten 1982 tillsammans med företrädare för styrelsen för teknisk utveckling, televerket,
Handikappinstitutet, Synskadades riksförbund, Sjukvårdshuvudmännens upphandlingsbolag och Stockholms läns landstingskommun en projekt-
grupp med uppdrag att utarbeta en mottagarutrustning som skulle kunna
serietillverkas och användas för verksamheten med radiotidningar. Arbetet har nu kommit så långt att en första serie om 1000 mottagarutrustningar kan börja levereras efter årsskiftet.
Mottagarutrustningarna bör som tidigare anförts finansieras över statsbudgeten i särskild ordning. Jag beräknar för ändamålet ett belopp av !
milj. kr. under förevarande anslag. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Kostnader för viss verksamhet för synskadade på tilläggsbud-
get I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslags-
anslag av 1 000000 kr. Rättelse: S. 11.1 hemställan Står: reservationsanslag
Rättat till: förslagsanslag
Bilaga 4
Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1984-11-01
Föredragande: statsrådet R. Carlsson
Anmälan till tilläggsbudget I till stadsbudgeten för budgetåret
1984/85
SJÄTTE HUVUDTITELN
Dp. Järnvägar
[1] D. Järnvägar. Nyteckning av aktier i ASG AB. I samband med att ASG AB år 1980 fattade beslut om att bygga en ny terminal i Västberga/ Stockholm träffade ägarna en principöverenskommelse om att under 1984-85 genom nyemission öka aktiekapitalet i bolaget. Denna överenskommelse har nu konkretiserats så att parterna är överens om att under januari 1985 göra en nyemission 1:1. För SJ:s del gäller detta under förutsättning av statsmakternas medgivande. Nuvarande aktiekapital uppgår till 45,9 milj. kr., varav SJ:s andel är 50,15 26 eller 23,0 milj. kr. Övriga aktieinnehavare är AB Transportförvaltning med 25,06 och GDG Biltrafik AB med 24,85 2.
En under 1983 genomförd divisionalisering av företagen har medfört en effektivare organisation med betydande kostnadsbesparingar. Dessa tillsammans med avveckling av några dotterbolag och en ökad fakturering har bidragit till en påtaglig förbättring av lönsamhetsbilden, Genom den nu planerade nyemissionen kommer även finansnettot att förbättras. Soliditeten, som nu ligger under 1192, ökas till drygt 1430.
Med åberopande av det anförda har SJ hemställt om bemyndigande att inom investeringsramen för budgetåret 1984/85 använda 23 milj. kr. för nyteckning av aktier i ASG AB.
Jag delar SJ:s uppfattning att ASG AB bör få det redovisade kapitaltillskottet i syfte att stärka företagets ekonomiska ställning.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna att statens järnvägar inom ordinarie investeringsram
för budgetåret 1984/85 får använda 23 000000 kr. för nyteckning
av aktier i ASG AB.
7. Luftfart
[2] Ny organisation för luftfartsverket m. m. Nv organisation för luftfurtsverket Bakgrund
Riksdagens luftfartspolitiska beslut är 1982 (prop. 1981/82:98, TU 28,
rskr 339) innebar bl. a. att luftfartsverkets verksamhet skulle inriktas mot en ökad marknadsorientering. Det av luftfartsverket redan påbörjade arbetet med översyn av arbetsformer, organisation och styrsystem skulle fortsätta och verket ålades att självt vidta eller i förekommande fall lägga fram
juni 1984 redovisar luftfartsverket resultatet av översynsarbetet och föreslår vissa ändringar av luftfartsverkets organisation. Riksrevisionsverket, statskontoret och Aktiebolaget Aecrotransport
(ABA) har yttrat sig över skrivelsen.
Nuvarande organisatoriska förhållanden
Luftfartsverket svarar enligt sin instruktion för den civila luftfartens markorganisation, i den mån denna ankommer på staten och inte anförtrotts annan statlig myndighet, samt handlägger ärenden om den civila
luftfarten.
Till verkets huvuduppgifter hör att driva och förvalta vissa flygplatser
för civil luftfart. Detta innefattar. förutom att driva och förvalta de egna 14 trafikflygplatserna, att ansvara för driften av stationsområdena för den
civila luftfarten på de f.n. fem militära flygplatser som enligt avtal mellan verket och flygvapnet upplåtits för civil trafik.
En annan huvudupppift är att i fred svara för civil och militär flygtrafikledning. Till huvuduppgifterna hör vidare att utöva överinseendet över
flygsäkerheten för den civila luftfarten. Slutligen har verket att utföra vissa
myndighetsuppgifter på flygtrafikområdet.
Luftfartsverket är ett affärsdrivande verk. Som affärsverk har luftfarts-
verket att driva sin verksamhet så att full kostnadstäckning erhålls och så att ett överskott uppnås som motsvarar räntekravet på det av staten och berörda kommuner tillskjutna investeringskapitalet.
Chef för luftfartsverket är en generaldirektör. Under verksledningen är
verksamheten uppdelad på sex avdelningar, nämligen flygplatsavdelningen, trafikavdelningen, transport- och planeringsavdelningen, ekonomiav-
delningen, administrativa avdelningen och luftfartsinspektionen.
Flygplatserna resp. de lokala flygtrafikledningsorganen sorterar direkt
under cheferna för huvudenheterna för flygplats- resp. flygtrafiktjänst. På
samma sätt är de regionala besiktningskontoren direkt underställda chefen
för luftfartsinspektionen. Flygtrafikledarskolan i Sturup ingår i huvuden-
heten för flygtrafiktjänst (bilaga 4.1).
Luftfartsverkets förslag Ten skrivelse den 4 juni 1984 konstaterar luftfartsverket att huvuddelen
av verkets tjänster tillhandahålls och tas i anspråk på flygplatserna och vid
flygning mellan olika flygplatser. De produktions- och marknadsmässiga förutsättningarna varierar avsevärt mellan flygplatserna. En decentraliserad organisation, som medger snabb och smidig anpassning och utveckling till skilda förutsättningar, skapar enligt verket de bästa förutsättningarna för att öka effektiviteten — såväl externt som internt — och för att utveckla den kommersiella potentialen vid respektive flygplats. En decentraliserad organisation gagnar också effektiviteten genom den stimulans som en sådan organisation ger till ökat ansvar, engagemang och lokala initiativ. Luftfartsverket konstaterar vidare att en långtgående delegering av an-
svar och befogenheter måste kompletteras med effektiva uppföljnings- och samordningsfunktioner.
En ökad marknadsorientering i enlighet med 1982 års luftfartspolitiska beslut och en delegering av ansvar och befogenheter ställer enligt luftfartsverket krav på anpassningar av verkets nuvarande organisation.
Luftfartsverket har kvalificerade tekniska resurser, som effektivt och på
relativt kort tid har byggt upp ett modernt flygplats- och flygtrafiklednings-
system. Dessa resurser kommer i fortsättningen att behöva inriktas på att
vidmakthålla, modernisera och anpassa dessa system till marknadens
krav. Den tekniska utvecklingen torde vidare öka de kompetensmässiga
samband som i dag finns mellan olika tekniska enheter.
Mot bakgrund av de beskrivna kraven på organisationen föreslår luft-
fartsverket att fler arbetsuppgifter med ökat ansvar och vidgade befogenheter bör läggas ut på verkets flygplatser. Flygplatsernas ändrade roll bör komma till uttryck genom att deras organisatoriska ställning ändras. Varje
flygplats — f.n. 14 till antalet — bör inordnas direkt under generaldirektören.
Genom att flygplatscheferna blir resultatansvariga direkt under verkschefen kan nuvarande flygplatsavdelning avvecklas. De tekniska funktionerna inom centralförvaltningen, som i dag finns fördelade på flygplatsavdelningen och trafikavdelningen, bör enligt verket
slås samman till en särskild teknisk avdelning. På så sätt kan man tillvarata
sammanlagringsmöjligheterna över teknikgränserna. Man får också större
möjlighet att över hela verket utnyttja den höga tekniska kompetens som i nuvarande organisation ofta nyttjas inom endast en verksamhetsgren. Detta kan i sin tur förväntas leda till ett ökat verksgemensamt agerande.
På avdelningsnivå inom verket kvarstår enligt förslaget trafikavdelningen, luftfartsinspektionen, transport- och planeringsavdelningen, ekono-
miavdelningen och administrativa avdelningen. Enligt luftfartsverket kommer verkschefen med ett stort antal lokala
produktionsenheter — flygplatser — sig direkt underställda, att ha behov
av resurser och sakkunnigt stöd för beredning och bedömning av flyg-
platstjänsten. Verket föreslår därför att en stabsfunktion — en marknads-
stab — direkt underställd generaldirektören etableras.
Den föreslagna huvudstrukturen ger enligt verket en mera pregnant bild
än f.n. av luftfartsverkets funktioner, som kan uppdelas i myndighetsfunk-
tioner och affärsverksfunktioner eller rörelsedrivande verksamheter. Luftfartsinspektionen och transport- och planeringsavdelningen svarar för renodlade myndighetsfunktioner. Flygplatserna och flygstationerna samt trafikavdelningen och till den hörande flygtrafikledningsorgan svarar för affärsfunktionen. som utgör verkets egentliga rörelsedrivande enheter. Hit hör också den tekniska avdelningen, som betjänar flygplatserna och flyg-
trafiktjänsten och således säljer sina tjänster internt inom verket. Verkets
centrala staber utgörs av marknadsstaben, revisionen, administrativa avdelningen och ekonomiavdelningen. Dessa enheter skall huvudsakligen fungera som stöd och ge service till organisationen i övrigt. Marknadsstaben och revisionen svarar dessutom tillsammans med delar av administrativa avdelningen och ekonomiavdelningen för verkets huvudkontorsfunktioner, vilkas uppgift är att i första hand biträda verkschefen i dennes ledning av hela verket.
I den nya organisationen kommer personalen vid centralförvaltningen
att minska med ca 40 årsarbetskrafter jämfört med då förändringsarbetet
började budgetäret 1982/83.
Luftfartsverket har fr.o.m. den I juli 1984 vidtagit vissa provisoriska åtgärder för att kunna tillämpa den verksamhetsinriktning som redovisats. Verket är inriktat på att kunna genomföra den föreslagna organisationen den 1 januari 1985.
De organisationsförändringar som verket föreslår och det åtgärdsprogram som tagits fram inom ramen för detta projekt skapar enligt luftfartsverket förutsättningar för att förbättra verkets resultatnivå med 55 milj. kr. (bilaga 4.2).
Remissyttrandena
Riksrevisionsverket (RRV) anser att det kan vara lämpligt att ge flygplat-
serna en jämfört med nuläget större frihet. Verket saknar dock en utförlig
diskussion i luftfartsverkets förslag om de lednings- och styrformer som tänks bli kopplade till den nya organisationen. Hur dessa utformas måste enligt RRV:s uppfattning bli avgörande för bedömningen av den nya orga-
nisationens samlade ändamålsenlighet. Det ekonomiska mål som gäller för luftfartsverket avser organisationen
som helhet, såsom denna definierats av statsmakterna, och inte de enskil-
da flygplatserna tagna för sig. Viss återhållsamhet måste därför enligt RRY iakttas när det gäller rätten för de senare att disponera driftöverskott resp.
att ikläda verket riskengagemang.
Härtill kommer den enligt RRV:s uppfattning mycket viktiga omständigheten att en alltför långt driven självständighet för flygplatserna och en
fixering på den enskilda flygplatsen som resultatenhet kan komma i kon-
flikt med de trafik- och luftfartspolitiska förstahandsmålen att uppnå en
regionalt och nationellt samordnad trafikförsörjning på samhällsekonomisk grundval.
Enligt vad RRV inhämtat pågår ännu övervägandena inom luftfartsverket på viktiga avsnitt om hur ansvar och befogenheter mera konkret skall
fördelas i den nya organisationen. RRV vill mot den bakgrunden inte motsätta sig all organisationen nu ändras enligt den av luftfartsverket förslagna huvudmodellen. RRV finner det dock angeläget att luftfartsverket åläggs att, senast i samband med att den nya organisationen träder i kraft, för statsmakterna redovisa huvuddragen i det styr- och ledningssy-
stem som verket avser tillämpa tillsammans med denna.
RRV berör även internrevisionens plats i den nya organisationen. Verket finner det angeläget att internrevisionen inte. såsom eventuellt kan utläsas ur organisationsförslaget, får en ställning i första hand som en allmän servicefunktion gentemot den övriga organisationen. Revisionsenheten bör ges ett markerat ansvar för revision direkt under generaldirektö-
ren.
Statskontoret stöder förslaget till ändringar av luftfartsverkets organisation. Aktiebolaget Aerotransport AB (ABA) konstaterar att den nya organisationen syftar till dels att öka kapacitetsutnyttjandet, dels att skapa tjänster som krävs för säkra och effektiva transporter, dels att stimulera till ökat utnyttjande av flyget som transportmedel. dels att tillvarata den kommer-
siella potentialen samt dels att öka effektiviteten och förbättra resultatet.
Betydelsen av de tre förstnämnda målen kan enligt ABA inte nog understrykas. ] tillägg till ovanstående huvudmål kan den nya organisationen enligt ABA också ha marginella mål, vilka dock aldrig får tillåtas komma i konflikt med huvudmålen eller flygföretagens behov och inte heller belasta luftfartssektorns ekonomi. Genom att verket och flygföretagen tillsammans definierar sina respektive roller inom flygsektorn kan enligt ABA tillgängliga resurser utnyttjas på
ett produktivt sätt i stället för att förslösas på interna strider om marknads-
andelar. Det samarbetsorgan mellan luftfartsverket, SAS och LIN som nyligen bildats synes vara ett lämpligt forum att med utgångspunkt i en
gemensam övergripande målsättning åstadkomma gemensamma tolkningar av riktlinjerna för verksamheten samt definition av flygbolagens och
luftfartsverkets roller i systemet liksom också etablerandet av effektiva samarbetsformer. I den nya organisationen får flygplatscheferna ett s.k. resultatansvar.
Enligt ABA:s mening är ett uttalat resultatansvar allmänt sett befrämjande
för effektiviteten. Resultatansvaret för flygplatscheferna måste dock anpassas till att intäkterna enbart till en begränsad del kan påverkas av dem.
ABA anser det nödvändigt att flygbolagen framgent kan avhandla vissa
frågor. t. ex. hyressättningen på lokaler och mark som måste disponeras av flygbolagen, centralt och samlat med verksledningen, alternativt att myc-
ket distinkta riktlinjer i dessa avseenden utfärdas centralt.
ABA förutsätter vidare att vissa verksgemensamma totalramar upprättas för drifts- och investeringskostnader och att sammanvägningen av
investeringsåtgärder samt de slutliga ekonomiska beslutsfrågorna liksom hittills kommer att handläggas på central nivå av verket i samråd med
kunderna.
Föredraganden
Luftfartsverkets huvuduppgifter är att driva och förvalta statens flygplatser för civil luftfart, att i fred svara för flygtrafiktjänst för civil och militär luftfart. att ha överinseende över flygsäkerheten för den civila luftfarten samt att utöva vissa trafikmässiga myndighetsfunktioner.
Beträffande den marknads- och kapacitetsmässiga situation som luftfarten befinner sig i har under en följd av år sektorn verkat i en expansiv miljö med stigande efterfrågan på flygtransporter både inrikes och utrikes. I början på 1980-talet stagnerade marknaden vilket ledde till att sektorn hade överkapacitet.
Under senare år har dock utvecklingen varit mycket expansiv. I första hand gäller det inrikestrafiken vilken hänger samman med att SAS och LIN:s verksamheter samlokaliserades i en gemensam terminal på Arlanda hösten 1983. Den snabba utvecklingen av inrikestrafiken och den ökade insikten av flygets stora betydelse i regionalpolitiska sammanhang har medfört en upprustning av stationsbyggnaderna på flera flygplatser i landet. Även utrikestrafiken har under senare år visat en viss tillväxt.
Inför den positiva utveckling av luftfarten som kan förutses under resten
av 1980-talet anser jag det naturligt att luftfartsverket skall främja en på
sunda ekonomiska villkor grundad utveckling och verka för att en tillfredsställande flygtransportförsörjning uppnås och vidmakthålls till lägsta möjliga kostnader. I detta ligger bl.a. att verket självt eller i samverkan med övriga intressenter vidtar eller initierar ätgärder som stärker sektorns
långsiktiga konkurrensförmåga. För att säkerställa detta krävs att luftfar-
ten bedrivs med en hög säkerhet, effektivitet, regularitet och servicenivå. Luftfartsverket och flygbolagen producerar tillsammans flygtransporttjänster. Det är därför angeläget att verkets handlande präglas av en ökad marknadsorientering. En inriktning som också bör ta sig uttryck i anpass-
ning av luftfartsverkets organisation.
När det gäller luftfartsverkets marknadssituation kräver marknaden inte längre att en kraftigt ökad produktionskapacitet skall ställas till förfogande. Flygplatssystemet och flygtrafikledningssystemet är modernt och sva-
rar i huvudsak mot de krav marknaden ställer i fråga om kapacitet och
standard. Marknadsutvecklingen är i stället sådan att luftfartsverket, lik- 2 Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr 25
som Övriga företag inom flygsektorn, måste genom en ökad marknadsorientering få en effektiv avsättning för sina tjänster. En strävan måste sålunda vara att luftfartsverkets kapacitet blir utnyttjad så väl som möjligt. Härvid kan också förbättringar av verkets resultat uppnås.
Offensiva insatser för att åstadkomma detta mäste i första hand avse verkets huvuduppgifter, nämligen att tillhandahålla sina tjänster för att möjliggöra säkra och effektiva flygtransporter. Här är verkets uppgift inte minst att stimulera till ökat utnyttjande av flyget som transportmedel.
Offensiva insatser krävs också för att tillvarata den kommersiella potential som ligger i att verket på flygplatserna disponerar mark, lokaler och personal.
Det gäller slutligen att aktivt slå vakt om och utnyttja den i långa stycken unika kompetens som finns inom verket för försäljning, i första hand på exportmarknaden. Genom dotterföretaget Swedavia AB har verket ett
instrument för aktiv marknadsföring och försäljning av verkets kunnande.
Jag återkommer till frågan om ett ökat aktiekapital för Swedavia.
Den nya organisation som luftfartsverket föreslår syftar till att öka marknadsinriktningen och resursutnyttjandet. Detta sker bl. a. genom att flygplatserna konstitueras som självständiga resultatenheter med ett utvidgat linjeansvar direkt under verkschefen. Den centrala förvaltningen får en förstärkt karaktär av stab till verkschefen och samtidigt en servicefunktion gentemot flygplatserna.
Den nya organisationens huvudstruktur innebär sålunda att flygplatserna får ett delegerat ansvar direkt under verkschefen,
att flygplatsavdelningen i samband därmed avvecklas och en teknisk avdelning inrättas,
att en marknadsstab inrättas och
att en starkare avgränsning görs mellan verkets myndighets- och rörelsedrivande enheter.
För egen del finner jag att luftfartsverkets förslag tull ändrad organisation är i överensstämmelse med vad statsmakterna uttalade i samband med 1982 års luftfartspolitiska beslut. Förslaget uttrycker en klar strävan mot en bättre marknadsanpassning bl. a. genom ökade möjligheter för flygplatserna att agera självständigt. Jag finner också betoningen av målstyrning, produktansvar och resultatansvar i luftfartsverkets förslag mycket värde-
full.
Den av luftfartsverket föreslagna organisationen med en markerad marknadsorienterad profil kommer enligt min mening i hög grad att medverka till en fortsatt positiv utveckling av luftfarten. Genom denna strukturförändring kommer såväl resurser och beslut att så långt möjligt föras ut till avnämarna vilket jag anser är positivt. Jag delar vidare luftfartsverkets
uppfattning att den decentraliserade organisationen också gagnar effektivi-
teten genom den stimulans en sådan organisation ger till ökat ansvar, engagemang och lokala initiativ.
Prop. 1984/85: 25 | 19
Med utgångspunkt i de övergripande målen för luftfartsverkets verksam-
het kan flygplatserna på ett bättre sätt än hittills planera och utveckla flygplatsens egna uppgifter samt initiera och stimulera rationella lösningar av de i första hand flygplatsorienterade verksamheterna. Flygplatserna kan också spela en mer aktiv roll i att utveckla och genomföra olika servicehöjande åtgärder, t.ex. vad gäller transporterna till och från flygplatserna.
Förändringen innebär också att luftfartsverket och flygbolagen får i stort
sett parallella organisationer vilket bör underlätta samarbetet på såväl central som lokal nivå. Samarbete och samverkan mellan luftfartsverket
och flygbolagen är enligt min mening utomordentligt viktigt för att sektorn
skall kunna bibehålla och stärka sin konkurrenskraft. Luftfartsverket har
också I ökad utsträckning vidgat sina kontakter med olika intressenter bl. a. genom tillskapandet av olika samarbetsorgan.
RRV och ABA tar upp frågan om lednings- och styrformer i den nya organisationen.
Allmänt vill jag i anslutning härtill framhålla att jag ser stora fördelar med en delegering av ansvar och befogenheter i kombination med ett resultatansvar.
En sädan delegering förutsätter dock inte bara effektiva uppföljnings-
och samordningsfunktioner utan framför allt centrala riktlinjer som utgår
från sektorns och verkets övergripande mål. För den allmänna styrningen av verket spelar därför de grundläggande värderingarna och riktlinjerna i skilda frågor som förutsätts genomsyra
hela organisationen en stor roll. Enligt vad jag erfarit har inom luftfartsver-
lys och utveckling av mål för verksamheten. affärsidé och strategier.
Därvid har behandlats bl. a. verkets roll i det civila flygtransportsystemet,
verkets allmänna beteende mot marknaden. pristfrågor, verkets engage-
mang på det ko a nersiella området, luftfartspolitiska frågor, flygsäkerhetsfrägor m. m.
Enligt min mening är fastläggande av gemensamma grundläggande mål och värderingar en viktig uppgift i en decentraliserad organisation. Härige-
nom skapas utrymme för ett lokalt beslutsfattande och agerande.
Det är därför angeläget att verket fortsätter att utveckla former och
metoder för målformulering och målstyrning. För den sammanhållande styrningen av verket är det vidare angeläget att utveckla härför erforderliga ekonomi-administrativa system. som snabbt ger lokala och centrala beslutsfattare relevant ekonomisk information. Härvid spelar utvecklingen på ADB-området stor roll. Luftrartsverket har
också med utgångspunkt i en nyligen fastlagd ADB-strategi påbörjat upp-
byggnaden av ett nytt informationssystem.
RRV tar upp de ledningssvårigheter som kan följa av ett brett kontroll-
spann. Antalet underställda enheter bör enligt min mening inte tillmätas
alltför stor betydelse vid bedömningen av ledningsfunktionens möjligheter att fungera effektivt. Väsentligt i detta sammanhang är vidare den ansvars-
och befogenhetsfördelning som verket utarbetat. Det kan också nämnas den nya marknadsstaben som får vissa sammanhållande uppgifter i förhål-
lande till flygplatserna. Remissinstanserna har inget att erinra mot Juftfartsverkets förslag om inrättande av en marknadsstab. Inte heller mot förslaget att de tekniska funktionerna som i dag finns fördelade på flygplatsavdelningen och trafikavdelningen slås samman till en särskild teknisk avdelning. | Jag biträder förslaget att en marknadsstab inrättas med uppgift att bereda verksövergripande marknads- och flygplatstjänstfrågor och att den nuvarande flygplatsavdelningen avvecklas som en följd av att flygplatscheferna får ett ansvar för sin verksamhet direkt under verkschefen. På grund av den omfattning som den civila flygtrafiken har på Luleä/Kallax flygstation bör även flygstationschefen i Luleå ha ett ansvar för sin verksamhet direkt under verkschefen. Jag biträder även förslaget om att föra samman verkets tekniska funktioner i en teknisk avdelning. Med en teknisk avdelning blir verkets samlade
tekniska kompetens företrädd på direktionsnivå vilket kommer att vara av stor betydelse i såväl utvecklings- och framtidsbedömningar som i frågor
gällande den löpande driften. Den tekniska avdelningen skall arbeta främst på uppdrag av produktansvariga inom verket. Den tekniska avdelningen bör emellertid också ha ett eget ansvar för teknisk utveckling samt fortlöpande analys av anläggningars och utrustningars tekniska status. Genom de föreslagna ändringarna i luftfartsverkets organisation ges en klarare avgränsning mellan verkets myndighetsfunktioner och rörelsedrivande funktioner. Luftfartsinspektionen och transport- och planeringsavdelningen utgör verkets renodlade myndighetsfunktioner och flygplatserna och trafikavdelningen med därtill hörande flygtrafikledningsorgan de rörelsedrivande verksamheterna. Marknadsstaben, revisionen, administrativa avdelningen och ekonomiavdelningen utgör centrala staber. Jag delar riksrevisionsverkets uppfattning att revisionsenheten skall ha ett markerat ansvar för revision
direkt under generaldirektören. Med tanke på den dynamik som präglar flygtransportsektorn får det
anses naturligt att successiva anpassningar görs av luftfartsverkets organi-
sationsstruktur. Organisation och system kan vidare behöva förändras för
att stärka den inre effektiviteten. Det bör ankomma på regeringen att fatta
påverkar luftfartsverkets huvudsakliga verksamhetsinriktning.
Ökning av aktiekapitalet i Swedish Aviation Development (Sweduvia) AB m.m.
Riksdagen godkände våren 1982 (prop. 1981/82: 185, TU 32, rskr 289) att ett aktiebolag bildades som dotterföretag till luftfartsverket med uppgift att bedriva konsultverksamhet m. m. inom den civila luftfartens område.
Regeringen godkände den 17 juni 1982 ett förslag till bolagsordning för Swedish Aviation Development (Swedavia) AB och medgav att luftfartsverket fick ta i anspråk erforderliga medel inom den för budgetåret 1982/83 angivna investeringsramen för teckning av aktier i bolaget. Vidare bemyndigade regeringen luftfartsverket att teckna borgen för lån till bolaget intill ett belopp för högst 2,5 milj. kr.
Enligt bolagsordningen 4 § skall bolagets aktiekapital vara lägst 150000 kr. och högst 600 000 kr. Aktiekapitalet har sedan bolagets bildande utgjort 350000 kr. och till reservfonden har avsatts 70000 kr. dvs. föreskrivna 207 av aktiekapitalet.
I en skrivelse den 2 juli 1984 till regeringen konstaterar luftfartsverket att genom den expansion som Swedavia har haft sedan bildandet har bolagets eget kapital blivit otillräckligt. Under det första verksamhetsåret var omsättningen 3,4 milj. kr. För 1983/84 beräknas den till 7 milj. kr. och för 1984/85 till 17 milj. kr. Enligt den fastställda marknadsplanen är målet att inom en treårsperiod ha mellan 40 och 50 årsarbetskrafter sysselsatta på den internationella marknaden. Detta mål motsvarar en ökning av ärsomsättningen till 30-40 milj. kr.
För att kunna finansiera en verksamhet av denna omfattning behöver bolaget disponera kapital — eget och främmande — på ca 11 milj. kr. Kapitaluppbyggnaden bör säkerställas redan nu för att ge bolaget önskvärda planeringsförutsättningar.
Mot denna bakgrund föreslår luftfartsverket att 4 § i bolagsordningen ändras så att däri anges att aktiekapitalet skall utgöra lägst 3 milj. kr. och högst 12 milj. kr.
Proportionen mellan eget och främmande kapital bör vara sådan att soliditeten uppgår till ca 302 vilket för Swedavia innebär att bolagets aktiekapital bör höjas till 3 milj. kr. I samband med höjningen av aktiekapitalet bör även avsättning till reservfonden göras genom ägartillskott så att denna kommer att uppgå till 2074 av det nya aktiekapitalet. Nyemittering av aktier bör således göras till en kurs motsvarande 12096 av aktiernas nominella värde.
Vid bedömningen av behovet av eget kapital måste också beaktas att internationella kunder ofta har krav på att leverantören kan dokumentera sin ekonomiska styrka genom ett eget bundet kapital som kunden uppfattar stå i relation till det leveransåtagande det är fråga om.
Bolagets främmande kapital utgörs f.n. i stor utsträckning av långa leverantörskrediter. Dessa bör omvandlas till lån för vilka luftfartsverket får teckna borgen. Regeringens medgivande beträffande verkets borgens-
åtagande är f.n. maximerat till 2,5 milj. kr. Med hänvisning till vad som sagts om bolagets totala kapitalbehov föreslår luftfartsverket att detta medgivande utökas till 8 milj. kr. Jag anser mig kunna godta luftfartsverkets bedömning av bolagets kapitalbehov. Hittillsvarande erfarenheter av Swedavias verksamhet visar att bolaget väl kunnat hävda sig i den internationella konkurrensen. Bolaget har självt och i samarbete med andra svenska företag bearbetat, bevakat och genomfört en rad projekt inom skilda luftfartsområden. Bolagets omsättning och resultat har också utvecklats tillfredsställande. För den fortsatta utvecklingen av bolaget bör dess kapitalbehov säkerställas. Sålunda bör bolagets aktiekapital för Swedavia AB höjas från 350000 kr. till 3 milj. kr. Genom att de nya aktierna tecknas till en kurs av 12096 tillförs ett belopp av 530000 kr. bolagets reservfond. De medel som behövs för
aktieteckningen bör få täckas från det för budgetåret 1984/85 anvisade
medel på reservationsanslaget Flygplatser m. m. För att tillgodose bolagets behov av rörelsemedel bör luftfartsverket få teckna borgen för aktiebolaget intill ett belopp av 8 milj. kr.
F 1. Flygplatser m.m, Utbyggnadsbehov för inrikesflyget på Arlanda flygplats. Vid planeringen och genomförandet av Arlanda Inrikesprojektet förutsattes att endast Linjeflygs trafik skulle flytta från Bromma flygplats och samlokaliseras med SAS inrikestrafik på Arlanda flygplats. Den nya inrikesterminalen dimensionerades sålunda för LIN och SAS jettrafik samt för två regionalflyglinjer.
Sedan inrikesterminalen togs i bruk har utvecklingen blivit en helt annan än den förväntade. Antalet regionalflyglinjer beräknas under hösten 1984 uppgå till 13—14 med ca 120 flygplansrörelser per dag, vilket medför en tiofaldig ökning av trafikintensiteten jämfört med vad som planerats. Tillgänglig kapacitet är otillräcklig och risk finns för allvarliga störningar i
trafiken. Situationen förvärras efter hand som större flygplanstyper (SF
340 m. fl.) tas i bruk. Även den primära inrikestrafiken har utvecklats väsentligt bättre än vad
som förutsågs. LIN räknade med en femprocentig minskning av antalet
passagerare, att jämföras med den ökning på ca 2076 som nu förväntas för det första året på Arlanda. Speciellt har noterats en betydande ökning av
antalet transferpassagerare.
I en skrivelse den 27 september 1984 till regeringen konstaterar luftfartsverket att omedelbara åtgärder erfordras i inrikesterminalen och för regionalflyget. Vad gäller regionalftyget har den kraftiga ökningen av antalet passagerare medfört att väntutrymmen och expeditionsmöjligheter är otillräckliga.
Olika förslag till lösningar har studerats, varvid verket kommit fram till att
en byggnad av enklare standard bör för tillfället anläggas utmed nuvarande plattform. Förutom ökade passagerarutrymmen tillkommer härigenom kontor för regionalflygföretagen, vilket helt saknas i dag.
För hösten aktuella trafikprogram visar eu större behov av uppställningsplatser för flygplan än vad som finns tillgängligt. Inrikesplattformen planeras därför utökas med ca 12000 m”, vilket ger plats för uppställning
av ytterligare fem flygplan av storlek SF-340.
Av säkerhets- och bekvämlighetsskäl fordras att passagerare transporteras med buss till flygplan uppställda vid sidan av terminalbyggnaden. För ändamålet behöver två bussar inköpas. Vidare behöver nuvarande väntutrymme för regionalflygpassagerarna byggas om för att medge sådana busstransporter. Åtgärderna för regionalflyget har kostnadsberäknats till 15.7 milj. kr.
I inrikesterminalen behöver åtgärder vidtas eftersom det på grund av den kraftigt ökade trafikmängden med bl.a. större personalbehov som
följd f.n. saknas kontor, expeditioner och personalutrymmen för vissa
personalkategorier. Personal för bl. a. flygplansstädning och ramppersonal
har f.n. sina lokaler 1 provisoriska baracker uppställda i anslutning till
terminalbyggnaden.
Luftfartsverket föreslår att detta problem löses genom en enklare till-
byggnad av pirspetsen och utbyggnad av plan 4 mot gatusidan. För in-
checkning och biljettförsäljning fordras ytterligare kapacitet.
Enligt luftfartsverket behöver åtgärder vidtas för att underlätta hanteringen av transferbagage. Detta bedöms kunna ske i befintliga lokaler.
Behovet av ätgärder är stort eftersom vid planeringen av terminalen förut-
sattes ca 100—200 transferbagage per dag och antalet kollin f. n. uppgår till ca 1500 per dag.
Restaurangverksamheten inklusive personalrestaurangen har ökat med
10077 i förhållande till vad som förutsattes i programarbetet. Detta har
inneburit att förråd, kylrum, köksutrymmen och personalutrymmen är otillräckliga och har givit en dålig arbetsmiljö. Yrkesinspektionen har granskat förhållandena och meddelat att åtgärder måste vidtas. En provisorisk lösning med baracker som ställs upp på planen vid nuvarande varuintag föreslås.
Enligt luftfartsverkets beräkningar uppgår det totala investeringsbehovet till ca 25 milj. kr., i prisläge 1985-01-01.
De avsedda åtgärderna beräknas kunna vidtas i huvudsak under våren
1985.
För egen del kan jag konstatera att sammanföringen av LIN och SAS” inrikes i en gemensam terminal på Arlanda har inneburit en mycket kraftig trafiktillväxt. Det gäller den tunga jettrafik som bedrivs av SAS och LIN
och som har ökat det första verksamhetsåret på Arlanda med närmare
2092. Det gäller också den regelbundna trafiken med mindre flygplan — regional- eller som det också brukar kallas sekundärflyget. Befintliga regionalflygförbindelser har fått en mycket snabb passagerartillväxt samtidigt som nya förbindelser har upprättats. Sammantaget har detta inneburit att utrymmena för både flygplan och passagerare i regionalflyget blivit klart otillräckliga.
Enligt min mening är det naturligt att anpassningsåtgärder måste vidtas i
den nya terminalen när verksamheten pågått någon tid. Den kraftiga trafikökningen har förstärkt behovet av åtgärder. Det är också angeläget att den
tillväxt som regionalflyget uppvisat kan omhändertas på ett tillfredsställande sätt och att dess fortsatta utveckling tryggas. Jag förordar därför att de av Juftfartsverket föreslagna åtgärderna vidtas.
Med hänvisning till det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för organisation av
luftfartsverket,
att bemyndiga regeringen att besluta om framtida ändringar 1 luft-
fartsverkets organisation,
att godkänna att luftfartsverket inom ordinarie investeringsram för
budgetåret 1984/85 får använda 3 180000 kr. för nyteckning av
aktier i Swedavia AB,
att bemyndiga regeringen att medge luftfartsverket att teckna bor-
gen för lån till Swedavia AB intill ett belopp om högst 8000 000
kr.,
att till Flygplatser m.m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsanslag på 25 000 000 kr.
Prop. 1984/85 25
Bilaga 4.1
Luftfartsverkets nuvarande organisation
UaJ2yquaIsuNTITUI10JUI
1QJ uadsayua
UaII3UuaTeYUOsIag =3ITA125SS101UO0NI PATIPIASTUTUPE 2suoT2es1TUrdtO ua2aquapnAnH
L exstTPTANG
uaaayua uadaLua
IOPRIJ
T1IOI3UON
1923 -34UPId
IOLY13 - UuIJa4uasdQyuuT
J ualayquapnanH 103 sbutustAopan
YSTUOUOYD Uualagug Yädo
TWOHOxA
TAOPay
burti
Lauetd L
IUFISTSSPIPI ua3ayquasbutiaurelda
1093 uaaaquarsodsueis
UFJDFUVBSILASIOJ
Yy2o
ualayquapnAnH LIL JobPsssbuTi
-210dsuera
102 TITT
astalrtns 4911ipIeJauan
I
= -
SUVOTIYadsutTWwa2 -SbuTUpPa12N
-Nadsufpsispjagnd vu32ayualatTI2deH PATIPI1adob6 Ua2a4USFISULN
Y3o -SBuUFUPI JETI313aI1X3aG uotT23PSTULbHIO
L
-sATPuy ugrayqua uadayua uaraqua us2ayua tTeuoTbay
uavota T132AeH SÄS ATA TGN
fäsbutINsaaanwaasÅs I = ]
420 -2eP3TNTIPTIHÅTA 2QJ I5uURl2INFIL126ATI
-sbuTI3aureTd PNBTUNIJSTIL uad2quapnaAnH UOTIPSTUPBIO I PeATdrtadg
uagzayua ua2ayqua ua2raqua SLY UueTOYa
SbuTI 430 PXSTUXIIOIINATA ua23yua 1NJ av -$52Pe1d6ÄT3
28up(282e1d5413
NIaAINW3I -B5uUTUBBRTUY -85uTuarsnsan -sB5uti1auretd uorT2estTUPBIO UITIYUSpNANH
J vuu uaaayqua uagayua uIJI4YuI ugrayqua
FeTTY 1eX07 SÄS
Bilaga 4.2
Luftfartsverkets förslag till ny organisation
Styrelse
Gereraldirektör H SWEDAVIA |
Myndighetsfunktioner: Centrala staber: | Marknadsstab | [| Transport Oo planeringsavd h Eonamdavå |
[ Luftfartsinspektion FH acministrativ avd |
en )
Rörelsedrivande enheter:
Flygplats Trafikavd Teknisk avd ATSenheter Flyastationer och FIS 14 Flygplatser 34 ATS-enheter 5 Flygstationer
Bilaga 5
Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1984-11-01
Föredragande: statsrådet Thunborg
Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85
NIONDE HUVUDTITELN
C. Jordbruksprisreglering
[1] C 4. Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring. Under denna
rubrik har på statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisats ett rescrvationsanslag av 44 670000 kr.
Ammoniak är en nödvändig råvara vid tillverkning av de kvävegödsel-
medel som behövs i jordbruket. Ammoniak används också vid tillverkning
av bl.a. sprängämnen. En inhemsk produktion av ammoniak är därför viktig från beredskapssynpunkt. Inom landet tillverkas ammoniak endast vid en fabrik i Köping, som ägs av Supra AB. Produktionskostnaderna för
den ammoniak som tillverkas i Köping är vanligtvis högre än priset på
importerad ammoniak. Genom en investering på 28 milj. kr. (i prisläget mars 1983) i en energibesparande maskinutrustning skulle produktionskostnaderna kunna minskas betydligt. En viss merkostnad skulle emeller-
tid trots investeringen föreligga vid inhemsk produktion jämfört med import.
Med hänsyn till att fortsatt inhemsk ammoniaktillverkning är viktig för vår försörjningsberedskap har statens jordbruksnämnd (JN) och överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) träffat avtal med Supra AB. I avtalet
förbinder sig Supra AB att t. o. m. utgången av år 1989 upprätthålla en årlig
tillverkningskapacitet av 55 000—-60000 ton ammoniak vid företagets anläggning i Köping.
ÖEF har i avtalet åtagit sig att för finansiering av den nämnda investe-
ringen i ammoniakfabriken lämna ett ränte- och amorteringsfritt bered-
skapslån till ett belopp som motsvarar 7296 av investeringen, dock högst
24 milj. kr. Beredskapslånet avskrivs vid avtalsperiodens slut sedan Supra
AB visat att företaget fullgjort sina åtaganden.
Av avtalet framgår vidare att om relationerna mellan produktionskostnaden för ammoniak i Köping sedan avsedd investering genomförts och den
ras i väsentlig omfattning i förhållande till läget i september 1983, skall avtalsparterna i positiv anda ta upp förhandlingar om sådana jämkningar av avtalet som kan anses vara skäliga.
Med hänsyn till beräknade krisbehov av ammoniak inom resp. myndig-
hets ansvarsområden har JN och ÖEF föreslagit följande fördelning av
kostnaderna för beredskapslånet. JN finansierar 80 X av beredskapslånet, dock högst 19,2 milj. kr.. och ÖEF finansierar 204: av lånet, dock högst
4,8 milj. kr.
Avtalet har tecknats inom den bemyndiganderam som ÖEF förfogar
över för fleråriga beredskapslån. ÖEF:s andel av lånet finansieras av
tillgängliga medel under fjärde huvudtitelns anslag Beredskapslagring och
industriella åtgärder.
JN har hemställt om medgivande att få disponera medel ur förevarande
anslag för att finansiera sin del av lånet. Jag vill understryka att det för vår försörjningsberedskap på främst
livsmedelsområdet är angeläget att tillverkningen av ammoniak inom landet kan upprätthållas. Det avtal som myndigheterna har träffat innebär att
Supra AB åtar sig att upprätthålla tillverkningen av ammoniak i Köping
under återstoden av 1980-talet. Mot denna bakgrund biträder jag jordbruksnämndens begäran att få disponera medel ur förevarande anslag för finansieringen av beredskapslånet till Supra AB. Jag bedömer att anvisade medel inkl. reservation är tillräckliga för att täcka medelsbehovet.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att bemyndiga regeringen att medge statens jordbruksnämnd att få
disponera medel från reservationsanslaget Inköp av livsmedel
m. m. för beredskapslagring för ett beredskapslän till Supra AB.
Bilaga 6
Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1984-11-01
Föredragande: statsrådet Leijon
Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85
TIONDE HUVUDTITELN
D. Invandring m. m.
[H] D 1. Statens invandrarverk. Under denna rubrik har på statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisats ett förslagsanslag av 57057 000 kr.
Regeringen har i prop. 1983/84: 144 om invandrings- och flyktingpoliiken lämnat förslag som innebär vissa ökade uppgifter för statens invandrarverk (SIV), vilka kräver resursförstärkning. I propositionen beräknades
preliminärt att SIV borde tillföras medel för tre tjänster. Vidare anmäldes
att avsikten var att återkomma i denna fråga i samband med tilläggsbudget för budgetåret 1984/85. Jag föreslår nu att SIV fr. o. m. den 1 januari 1985
förstärks med tre tjänster för handläggning av tillståndsärenden och för
verkets nya uppgifter i fråga om genomförande och uppföljning av invandrings- och flyktingpolitiken. Medelsbehovet under budgetäret 1984/85 be-
räknas till 270 000 kr. för detta ändamål.
Den I januari 1985 överförs det statliga ansvaret för överföring och mottagande av flyktingar från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) till SIV. Enligt riksdagens beslut med anledning av prop. 1983/84: 124 om mottagandet av flyktingar och asylsökande förstärks SIV centralt med 13 tjänster till följd av de nya arbetsuppgifterna. En av verkets nya uppgifter blir att svara för att de utlänningar som söker asyl i samband med inresan i Sverige och
saknar bostad tas emot på utredningsförläggning. SIV skall driva sådana förläggningar och svara för att den asylsökande. efter polisens utredning i
tillståndsärendet, anvisas bostad i en kommun med vilken SIV har träffat överenskommelse om mottagande. Enligt riksdagsbeslutet skall en fast utredningsförläggning inrättas i Flen den I januari 1985. Dimensioneringen av denna förläggning och behovet av ytterligare utrednings- och mottagningsresurser i anslutning till olika inreseorter borde enligt uttalanden i
propositionen utredas närmare.
Regeringen uppdrog genom beslut den 5 april 1984 åt SIV att — med utgångspunkt i de uttalanden som gjordes i prop. 1983/84: 124 — utreda vissa frågor om utredningsförläggningar för asylsökande. SIV har den 6 september 1984 i en rapport redovisat uppdraget och lämnat förslag till dimensionering av förläggningsverksamheten. Vad gäller SIV centralt yrkar verket på förstärkning med cen handläggartjänst med hänsyn till att ledningen av utredningsförläggningarna medför betydande merarbete utöver vad som tidigare har beräknats. Vidare föreslär verket förstärkning med en assistenttjänst för att centralt handha ett datasystem som bl. a.
skall underlätta utplacering från förläggningarna. Datasystemet skall också
vara ett hjälpmedel vid beräkning av ekonomisk ersättning till kommuner som tar emot flyktingar.
Verket har tidigare i en särskild skrivelse anhållit om 1080 000 kr. i extra medel för att utveckla det nämnda datasystemet. Den lönsamhetskalkyl som verket har upprättat visar att systemet är lönsamt andra året efter driftstart.
Jag delar SIV:s uppfattning att verkets centrala uppgifter för ledning och drift av utredningsförläggningarna kommer att innebära ett merarbete jäm-
fört med vad som tidigare beräknats i prop. 1983/84: 124. Jag anser också i
likhet med SIV att ett datorbaserat system för administration av flyktingverksamheten totalt sett bör begränsa verkets kostnader för verksamheten. Jag föreslår mot denna bakgrund att SIV tillförs medel för de begärda personalförstärkningarna fr. o. m. den I januari 1985 och att verket beviljas
en engångsanvisning på I 080000 kr. för utvecklingen av datasystemet. För
personaltillskottet beräknar jag 160000 kr. för innevarande budgetår. Om behovet av förläggningsplatser på sikt skulle minska bör behovet av perso-
nalresurser vid SIV för ledning av verksamheten vid utredningsförläggningarna prövas på nytt.
Under de senaste månaderna har antalet utlänningar som har ansökt om asyl i Sverige ökat. Under första halvåret 1984 ansökte 2787 personer om asyl, vilket motsvarar ca 465 per månad. Under juli. augusti och september var antalet asylsökande 856, 1324 resp. 2321. Ökningen har bl. a. medfört
lång väntetid från det att ansökan om uppehållstillstånd görs tills polisens
utredning kan påbörjas. För att minska dessa väntetider har en viss tillfäl-
lig omfördelning gjorts av polisresurser till de polisdistrikt som har de
största balanserna. I takt med att polisens utredningar blir klara ökar också
antalet asylärenden hos SIV. Även antalet besvärsärenden hos regeringen
kan komma att öka. En stor ökning av antalet ärenden hos SIV och
regeringen skulle leda till betydligt längre genomsnittliga handläggningstider om inte särskilda åtgärder vidtas. Långa handläggningstider medför bl.a. betydande samhällskostnader för uppehälle och bostad åt de asylsö-
kande. SIV och regeringskansliet måste därför vid behov kunna sätta in tillfälliga resursförstärkningar för handläggningen av tillståndsärenden. SIV har den 10 oktober 1984 hemställt om en förstärkning av resurserna
för handläggning av tillståndsärenden under budgetåret 1984/85 med I milj. kr. En sådan tillfällig förstärkning bör tilldelas verket under innevarande budgetår i syfte att förhindra en ökning av handläggningstiderna.
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att till Statens invändrarverk på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1984/85 anvisa ett förslagsanslag av 2510000 kr.
[2] D 5. Överföring och mottagning av flyktingar m.m. Under denna rubrik har på statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisats ett förslagsanslag
av 24250000 kr. Över anslaget anvisas medel för den del av mottagandet
av flyktingar och asylsökande som fr. o. m. den I januari 1985 genomförs direkt av SIV. Det gäller t första hand verksamheten vid mottagningsförläggningar för flyktingar och utredningsförläggningar för asylsökande.
Som jag tidigare har anfört har S1V utrett vissa frågor om utredningsförläggningar för asylsökande och lämnat förslag om bl. a. behovet av inkvar-
teringsplatser på sådana förläggningar. Verket bedömer bl.a. mot bak-
grund av antalet asylsökande under de sju första månaderna 1984 att det bör finnas en total inkvarteringskapacitet på uppåt 500 platser. Verket föreslår att den av riksdagen beslutade permanenta utredningsförlägg-
ningen i Flen får en kapacitet för att ta emot 200 asylsökande per månad och att en förläggning inrättas i Märsta för att kunna ta emot ca 100
asylsökande per månad. För att få ytterligare platser anser SIV det naturligt att ta i anspråk den lediga kapacitet som efter hand kommer att finnas
på de mottagningsförläggningar för flyktingar som SIV den 1 januari 1985
övertar från AMS. Verket förordar att förläggningen i Alvesta används för att ta emot asylsökande som kommer via Trelleborg och Ystad. Förlägg-
ningen i Alvesta beräknas dock under första halvåret 1985 ha kvar många organiserat överförda flyktingar. som inrest under är 1984, och kan därför
inte omedelbart utnyttjas som utredningsförläggning. Därför räknar verket med att en tillfällig utredningsförläggning behövs under våren 1985 för att ta emot asylsökande, som inreser över Trelleborg och Ystad.
SIV:s förslag innebär en betydligt större dimensionering av antalet platser på utredningsförläggningar än vad som legat till grund för resursberäkningen för budgetåret 1984/85 i prop. 1983/84: 124 om mottagandet av flyktingar och asylsökande. Med hänsyn till det ökade antalet asylsökande
under år 1984 jämfört med tidigare är och rådande osäkerhet om den
framtida utvecklingen är det inte lämpligt att f.n. ta någon definitiv ställning till hur mänga inkvarteringsplatser för asylsökande som erfordras under de närmaste åren. Det viktiga är att det finns en beredskap och en
antalet asylsökande. Regeringen har nyligen fattat ett beslut angående förläggningsverksamheten som innebär att stor flexibilitet skapas. I beslu-
tet föreskrivs att SIV fr.o.m. den 1 januari 1985 skall driva en permanent
utredningsförläggning för asylsökande i Flen med möjlighet att inkvartera 200 personer samt en utredningsförläggning I Märsta med 100 platser. Vid behov får verket i samråd med rikspolisstyrelsen därutöver anordna och driva tillfälliga utredningsförläggningar och tillfälligt utöka kapaciteten vid förläggningarna i Flen eller Märsta. Verket får vid behov också svara för annan tillfällig inkvartering i anslutning till inreseorter.
För innevarande budgetår kommer det sannolikt att bli aktuellt att ta i
anspråk fler än de 300 platser som inrättas i Flen och Märsta. Det innebär
att de resurser som beräknats för förläggningsverksamhet i prop. 1983/84: 124 inte kommer att vara tillräckliga. Verksamheten vid utredningsförläggningar för asylsökande beräknas medföra ett ökat resursbehov
på ca 8 milj. kr.
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att till Överföring och mottagning av flyktingar m.m. på tilläggs-
budget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisa ett för-
slagsanslag av 8 000000 kr.
Bilaga 7
Utdrag BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1984-11-01
Föredragande: statsrådet Gustafsson
Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85
ELFTE HUVUDTITELN
B. Bostadsförsörjning m. m.
B 3. Lån till bostadsbyggande. Från anslaget betalas ut bl. a. s.k. särskilda tokallån.
Särskilda lokallån lämnas enligt 3 § förordningen (1982: 1272) om statligt lånestöd m.m. till särskilda åtgärder i bostadsområden med outhyrda lägenheter (ändrad 1983: 1024). Lånen lämnas för sådana ombyggnader i områden med ctt stort antal lägenheter som inte har kunnat hyras ut eller upplåtas med bostadsrätt, som innebär att bostadsutrymmen byggs om till lokaler för kontorsändamål eller liknande. För lånen gäller i övrigt samma regler som för bostadslån till lokaler.
Riksdagen har fastställt (prop. 1983/84:26, bil. BoU 7, rskr 60) en ram för beslut om sådana lån under åren 1983 och 1984 på sammanlagt 60 milj. kr. Regeringen har riksdagens bemyndigande att vidga ramen om det behövs av sysselsättningsskäl. Fram t. o. m. den 30 juni [984 har bostadsstyrelsen beviljat särskilda lokallån i 25 ärenden till ett sammanlagt belopp av 26,1 milj. kr. Styrelsen förestår i anslagsframställningen för budgetåret 1985/86 att ramen får användas för beslut om lån även under år 1985.
Efterfrågan på lån har varit sådan att det finns anledning att anta att beslutsramen inte kommer att vara helt utnyttjad vid utgången av detta år. Med hänsyn härtill förordar jag att den tid under vilken ramen får utnyttjas förlängs med ett halvt år. Lokallån bör således kunna beviljas även under första halvåret 1985 inom den beslutade ramen om 60 milj. kr. Regeringen bör samtidigt utverka riksdagens bemyndigande att vidga ramen av sysselsättningsskäl även under förlängningstiden.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
I. medge att ramen på 60 000000 kr. för särskilda lokallån får användas för beslut om lån även under första halvåret 1985,
2. bemyndiga regeringen att vidga ramen om det behövs av sysselsätltningsskäl.
Bilaga 8
Utdrag
INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1984-11-01
Föredragande: statsrådet R. Carlsson sävitt avser p. 1—2, 5; statsrådet
Dahl såvitt avser p. 3—4.
Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1984/85
TOLFTE HUVUDTITELN
A. Industridepartementet m. m.
[1] A 4. Extra utgifter. Under denna rubrik har i statsbudgeten för budget-
året 1984/85 anvisats ett reservationsanslag av 600000 kr. Vid ingången av budgetåret fanns en reservation av 18552 kr. FN:s organisation för industriell utveckling (UNIDO) anordnar i maj
1985 ett konsultationsmöte i Sverige. Mötet kommer att behandla frågor kring energiutrustningar och energiteknologi. Värdlandets kostnader har beräknats till I 100000 kr.
Vidare har den svenska regeringen inbjudit Economic Commission for
Europe (ECE) att — i maj 1985 — hålla ett seminarium om högspänd likström. Av kostnaderna för detta seminarium bör industridepartementet
svara för 200000 kr.
Storleken av anslaget Extra utgifter för innevarande budgetår har inte kunnat beräknas med hänsyn till nyssnämnda kostnader.
Med hänvisning till det anförda och efter samråd med statsrådet Dahl hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att till Extra utgifter på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budget-
året 1984/85 anvisa ett reservationsanslag av 1 300 000 kr.
B. Industri m. m.
[2] B 15. Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. Från detta anslag bekostas bl. a. bidrag till regionala utvecklingsfonder för att till viss
del täcka förluster i anledning av sådana lånegarantier som fonderna har
beslutat om t. o. m. 1983 (prop. 1983/84: 135, NU 42, rskr 379).
Statsmakterna beslutade är 1979 om riktlinjer för utvecklingsfondernas garantigivning (prop. 1979/80: 101 bil. 8, NU 32, rskr 172). Beslutet innebar
bl.a. att staten skulle ersätta fonderna för hälften av deras förluster på
garantiverksamheten. Vidare beslutades att den långivande banken skulle
betala en garantiavgift till utvecklingsfonden samt att denna avgift och räntan för lånet i fråga skulle anpassas till vad som gäller för lån enligt förordningen (1978: 507) om industrigarantilån. Företagen betalar säledes
dels en ränta som tillfaller banken, dels den nämnda avgiften som banken sedan vidarebefordrar till garantigivaren. Sedan är 1981 kan utvecklingsfonderna teckna garanti inte endast för lån
utan även för bankgaranti, såvida de allmänna förutsättningarna för finan-
siering av fonderna är uppfyllda (prop. 1980/81: 130, NU 64. rskr 425). F.n. uppgär garantiavgiften till 14: av utestående belopp (SFS
1984: 556).
Enligt beslut av statsmakterna hösten 1983 svarar utvecklingsfonderna själva för hela förlustrisken vad gäller garantibeslut fattade fr.o.m. år 1984 (prop. 1983/84:40 bil. 10, NU 8, rskr 94).
Enligt min mening bör fondernas ökade risker i samband med garanti-
verksamheten följas av en möjlighet att i större utsträckning ta betalt för dessa risker. Jag förordar därför att varje utvecklingsfond i fortsättningen ges större frihet att själv bestämma storleken på garantiavgiften och därvid
ta hänsyn till risknivån i finansieringsverksamheten och andra omständig-
heter. Avgiftens storlek bör således inte längre knytas till vad som gäller
för verksamheten med industrigarantilån. Jag är medveten om att en ökad
frihet för fonderna i detta avseende i vissa län kan komma att medföra att den räntekostnad (inkl. garantiavgiften) som företagen får betala blir högre än f.n. Det ankommer på regeringen att bedöma om och hur avgiftens storlek kan behöva begränsas. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de av mig förordade riktlinjerna beträffande avgifter i samband med garantigivning hos de regionala utvecklingsfonderna.
E. Energi
[3] E 14. Avveckling av forskningsreaktorer, m.m. Under denna rubrik
har i statsbudgeten för innevarande budgetår anvisats ett reservationsan-
slag av 9,9 milj. kr. Anslaget är avsett för avveckling av forskningsreak-
torer och äldre laboratorier samt för förvaring av avfall från Ägestareaktorn. Studsvik Energiteknik AB har hemställt om medel för hemtransport från
Windscale/Sellafield England av avfall från Ågestareaktorn. Bolaget har i
förhandlingar med British Nuclear Fuels Ltd, BNFL, som driver Sella-
fieldanläggningarna, kommit överens om hemtagning av Ågestabränslet eventuellt redan innevarande budgetår. Avsikten är att dessa bränslepatroner sedan överförs till Centrala lagret för använt kärnbränsle (CLAB) när detta färdigställts. Den totala kostnaden är beroende av hur man
slutligt väljer att transportera avfallet. Studsvik Energiteknik AB har be-
dömt att den övre gränsen för kostnaden ligger på ca 2,8 milj. kr.
Vidare har bolaget hemställt om 1,57 milj. kr. för förvaring, tillsyn och
fysiskt skydd av fissila restprodukter från 1960-talets verksamhet inom
dåvarande AB Atomenergi med s.k. blandoxidbränsle.
I budgetpropositionen 1984 uttalade jag mig för att det avfall från Ågestareaktorn som nu förvaras I Windscale bör hemföras till Sverige (prop.
1983/84: 100 bil. 14 s. 143). Detta avfall bör sedan läggas in i Centrala lagret
för använt kärnbränsle (CLAB) när detta står klart under nästa år. Studsvik Energiteknik AB bör redan under innevarande budgetår slutföra förhandlingarna med British Nuclear Fuels Lid, BNFL. Bolaget bör därför nu erhålla de medel som krävs för att ersätta BNFL sedan förhandlingarna slutförts.
Bolaget har också begärt medel för att täcka kostnaderna för förvaring,
tillsyn och fysiskt skydd av fissila restprodukter som härstammar från
bolagets forskningsverksamhet gällande blandoxidbränsle från 1960-talet. Olika alternativ för ett mer långsiktigt omhändertagande av dessa utreds av bolaget. Jag anser att bolaget speciellt bör undersöka möjligheterna till slutförvaring. Intill dess underlag för slutligt ställningstagande i frågan
föreligger bör bolaget erhålla de medel som behövs för att för innevarande budgetår kunna täcka kostnaderna för förvaring, tillsyn, fysiskt skydd etc.
I likhet med bolaget beräknar jag de sammanlagda kostnaderna till
4370000 kr. Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att till Avveckling av forskningsreaktorer m.m. på tilläggsbudget I
till statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisa ett reservations-
anslag av 4 370000 kr.
[4] Fullföljande av 1983 och 1984 års investeringsprogram inom energiom-
rådet
Riksdagen beslöt hösten 1982 (prop. 1982/83: 50 bil. 6, NU 18, rskr 111) om ett investeringsprogram inom energiområdet för år 1983. Bl.a. anvisades medel härför från det på tilläggsbudget I till statsbudgeten för bud-
getåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln (industridepartementet) uppförda anslaget E 15. Stöd för åtgärder i samband med upphandling inom
energiområdet. |
I december 1983 beslöt riksdagen (prop. 1983/84:62, NU 9, rskr 124) om ett fortsatt konjunkturanpassat investeringsprogram för år 1984 inom ener-
giområdet. Medelsbehovet för programmet beräknades uppgå till sammanlagt 450 milj. kr., varav 350 milj. kr. anvisades från det på tilläggsbudget I
till statsbudgeten för budgetåret 1983/84 under tolfte huvudtiteln tindustridepartementet) upptagna anslaget E 15. Investeringar inom energiområdet. För stöd till åtgärder av tillförselkaraktär inom bostadsbeståndet skulle vissa medel få disponeras under det på statsbudgeten för budgetåret [983184 under elfte huvudtiteln (bostadsdepartementet) uppförda anslaget B 17. Vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeständet m.m. Vidare medgavs att medel från det på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under fjortonde huvudtiteln Gndustridepartementet) uppförda reservationsanslaget E 15. Stöd för åtgärder i samband med upphandling inom energiområdet skulle få användas även under år 1984.
Avsikten med 1983 och 1984 ärs investeringsprogram var att på ett snabbt och effektivt sätt öka investeringarna inom energiområdet. Stöden var såväl energipolitiskt som konjunktur- och sysselsättningsmässigt motiverade. Det är viktigt att i detta sammanhang påpeka att stödmöjligheterna inom investeringsprogrammen inte avsåg att innehålla permanenta subventioner. Jag har tvärtom vid flera tillfällen framhållit att ett investeringsprogram är en kortsiktig åtgärd för att bl.a. öka investeringarna i vissa strategiskt viktiga energiprojekt av industripolitiskt intresse, samtidigt som angelägna sysselsättningstillfällen skapas. De pågående aktiviteterna inom energiområdet har härvid varit värdefulla. Det är viktigt att i det här sammanhanget peka på betydelsen av aktörernas uthållighet och att den här marknaden fungerar på sina egna meriter.
De tillfälliga stöd som har lämnats under åren 1983 och 1984 har lett till betydande investeringar med god sysselsättningseffekt, inte minst i glesbygdsområdena. Bl.a. har antalet beslutade torveidade förbränningsanläggningar i det närmaste tiodubblats och uppgär nu till omkring 60 st.
I regeringskansliet övervägs f.n. energipolitiska ställningstaganden som i ett längre tidsperspektiv skall bygga på bl.a. vunna erfarenheter av tidigare insatser. Inom kort väntas även remissvaren på ett flertal utredningsrapporter som t. ex. rapporten från 1981 års energikommitté. Jag har vidare för avsikt att under hösten ha överläggningar bl.a. med Kommunförbundet om kommunernas roll i genomförandet av energipolitiken.
Stöd enligt 1983 och 1984 års investeringsprogram lämnas intill utgången av innevarande år.
Det är av stor betydelse att de långsiktigt syftande projekten och åtgärderna i 1983 och 1984 års investeringsprogram kan fullbordas. Av de medel riksdagen ställt till förfogande för dessa ändamål kvarstår vissa medel. Jag anser det angeläget att programmet kan fullföljas enligt uppgjorda planer och att inom ramen för de anvisade medlen beslut kan tas även efter årsskiftet 1984—1985. Till frågan om åtgärder därefter inom energiområdet avser jag att återkomma våren 1985.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att medge att de medel som återstår inom ramen för 1983 och 1984
års investeringsprogram får användas för åtgärder inom ener-
giområdet även efter utgången av år 1984 i enlighet med vad jag
har förordat.
G. Statsägda företag
Ekonomiska åtgärder m. m. avseende AB Göta kanalbolag [5] G 9. Förlusttäckning i AB Göta kanalbolag. Något anslag för detta ändamål finns inte upptaget i statsbudgeten för budgetåret 1984/85.
Regeringen beslutade den 30 maj 1984 att överföra förvaltningen av statens aktier i AB Göta kanalbolag till domänverket. Bolaget var tidigare
organiserat som ett fristående bolag under kommunikationsdepartementet. Det ändrade huvudmannaskapet utgör ett första steg i en helhetslösning på kanalbolagets ekonomiska problem. Eftersom frågor som rör AB Göta kanalbolag efter beslutet om ändrat huvudmannaskap numera handläggs
inom industridepartementet, och därvid som er fräga som rör domänver-
ket, ankommer det på mig att redovisa de förslag till åtgärder som har
utarbetats gemensamt inom kommunikations- och industridepartementen. Bakgrund
Staten förvärvade är 1978 AB Göta kanalbolag inkl. skogsfastigheter och
vissa andra anläggningar (prop. 1977/78: 119, TU 22, rskr 291). Statsmakterna hade dessförinnan, år 1977, beslutat om en snabb och genomgripande
upprustning av hela kanalen för en beräknad kostnad av 45 milj. kr. i 1977
års prisläge (prop. 1976/77:66, TU 22, rskr 275). I den beräknade kostnaden, som grundades på sjöfartsverkets beräkningar, ingick muddringsarbeten, arbeten med kanalbankar och strandskoningar. mekanisering och upprustning av slussportar och slussmurar, upprustning av verkstäder och förråd m.m. Den beslutade upprustningen beräknas vara avslutad under innevarande budgetår. Förutom upprustningen har från bolagets sida olika
ätgärder vidtagits för att stimulera till ökad trafik på kanalen.
Resultatutveckling
Den genomförda upprustningen, en positiv trafikutveckling, inkomster
från olika sidoaktiviteter och ekonomiskt bidrag från berörda landsting har
emellertid inte kunnat möta kostnadsutvecklingen i kanalrörelsen. Bolagets resultat sedan staten tog över verksamheten framgår av följunde uppställning.
1000 kr. 1978 1979 1980 1981 1982 1983
| Kanalrörelsen | 1330 -—1L315 —--3100 -—2880 —2840 —298S |
| Skogsrörelsen | 700 663 405 675 550 ES21 |
| Fastighetsrörelsen | 170 223 270 230 295 430 |
| Övriga verksamheter | 20 24 275 290 780 756 |
Bidrag och försälj-
ningsintäkter, m. m. 330 470 510! 550! 765! 882 Avskrivningar, skat-
ter och finansnetto = 280 — 226 — 440 —1165 -—-1490 —-1892
Resultat -— 390 — 161 —2080 —2300 —1940 —1288
! varav landstingsbidrag 1980: 360
” ” 1981:405
1982: 440)
1983:410
Som framgår av sammanställningen försämrades bolagets resultat kraftigt under år 1980. Försämringen hänför sig i huvudsak till betydande
kostnadsökningar i kanaldriften. För att klara likviditeten tvingades bolaget ta upp lån som alltsedan dess belastat resultatet med årliga räntekost-
nader på mellan 0,6— 1.1 milj. kr. Då bolaget hela tiden går med förlust kan lånen inte amorteras, utan bolaget tvingas att ta upp nya lån som medför ökade räntekostnader. Bolagets räntebärande lån beräknas den 31 decem-
ber 1984 uppgå till ca 10,5 milj. kr.
Bolaget har balanserat de årliga förlusterna i ny räkning, vilket medfört all det synliga egna kapitalet nu är negativt. Eget kapital uppgick den 31 december 1983 till —3,2 milj. kr. Likvidation av bolaget har kunnat undvikas eftersom den dolda reserven i bolagets fastigheter mer än väl uppväger det negativa egna kapitalet. Den dolda reserven i fastigheterna klarar likvidationshotet men inte likviditeten. En finansiell rekonstruktion av
bolaget är nödvändig.
Kan bolagets problem lösas av egen kraft?
Bolagets problem är, liksom för tiden före statens övertagande, de stora underskotten i kanalrörelsen. Det kan konstateras att kanalen exkl. reparation och underhåll fr.o.m. år 1980 har gett ett årligt underskott på ca 3 milj. kr. Den direkta avkastningen från skogen kan möjligen täcka en del
av underskottet och fastighetsförvaltningen ytterligare en mindre del. Övrig verksamhet — varvs- och reparationsverksamhet. betonginjektering, uthyrning av fritidsbåtar m.m. — har givit vissa bidrag men innefattar
också förlustrisker.
Den relativt låga direktavkastningen från skogsbruket har aktualiserat
frågan om en försäljning av skogsfastigheterna. En försäljning skulle efter
sanering av skulder kunna tillföra bolaget ca 20—25 milj. kr. Ränteintäk-
terna från köpeskillingen skulle i bästa fall kunna täcka underskottet på kanaldriften (exkl. reparation och underhåll). Problemet med en fastighetsförsäljning är att lösningen är temporär. Bolaget avhänder sig inflationsskyddade fastigheter. Inflationen reducerar värdet av köpeskillingen och
ränteintäkterna och förlustsituationen återkommer obevekligt.
När det gäller fustighetsrörelsen kan inkomsterna öka bl.a. genom försäljning av arrendetomter samt hus med tillhörande tomt.
Föredraganden
I statsmakternas beslut år 1978 uttalade föredraganden att det var ange-
läget att slå vakt om de värden Göta kanal har som kulturminnesmärke och turistled. Dessa värden kunde enligt föredraganden knappast tryggas på
annat sätt än genom att staten tog över kanalen. För egen del kan jag
konstatera att utvecklingen sedan år 1978 inte givit anledning till en ändrad
bedömning i den frågan. Det har därför varit en naturlig utgångspunkt för mig och chefen för kommunikationsdepartementet att söka lösningar på
kanalbolagets problem som innebär ett fortsatt statligt ägaransvar för Göta
kanal.
Jag vill i detta sammanhang nämna att föreningen Göta kanals vänner i februari 1984 presenterade ett förslag till lösning av AB Göta kanalbolags ägar-, finansierings- och utvecklingsfrågor. Förslaget innebar bl.a. att aktiemajoriteten skulle övergå i enskild ägo. Enligt min uppfattning skulle det privata näringslivets förslag inte garantera en varaktig lösning av Göta kanalbolags problem.
Trots att Göta kanalbolag är ett litet bolag är verksamheten relativt vittomspännande. Genom att bolaget numera ingår i Domängruppen kan bolaget på ett smidigt och naturligt sätt samarbeta med domänverket och
Domänföretagen AB. Ett samarbete ligger nära till hands inom t.ex.
skogsrörelsen, där kanalbolagets relativt stora markinnehav, — ca 4000 ha produktiv skogsmark — i många fall gränsar till domänverkets. Samarbetet kan också gälla marknadsföringsfrågor och gemensamma turistsatsningar.
Inom Domängruppen finns också ekonomisk, juridisk och administrativ
kompetens som kan bli av värde för bolaget.
Domänverket har förklarat att man skall eftersträva att upprätthålla en kanalrörelse av ungefär nuvarande omfattning samt att utvecklingen av
övriga verksamheter inkl. kanalrörelsen skall baseras på företagsekono-
miska överväganden. Rationaliseringsåtgärder som domänverket och bolaget bedörner lämpliga bör även fortsättningsvis göras för att få företaget lönsamt. Alla ansträngningar i den riktningen är utsiktslösa om inte bolaget samtidigt avlastas räntekostnaderna för upptagna lån. Mot bakgrund av den förlust som beräknas uppkomma för år 1984 förordar jag att ett en-
gångsbelopp på 10,5 milj. kr. anvisas som ett aktieägartillskott direkt till bolaget. Medlen bör användas för att återbetala lån varigenom nuvarande
räntekostnader bortfaller. Beloppet bör anvisas på ett nytt anslag under tolfte huvudtiteln på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85.
Den affärsmässiga inriktning som bör vara vägledande för verksamheten även fortsättningsvis kan emellertid inte undanskymma de samtidiga förlustrisker som bolaget löper. För år 1983 skulle resultatet t.ex. bli en förlust på ca 250000 kr. om det negativa finansnettot var eliminerat. För år 1984 beräknas förlusten bli 2,3 milj. kr. och ca I milj. kr. utan hänsyn till finansnettot. Skulle förlusten för år 1984 bli större bör mellanskillnaden täckas av domänverket mot avräkning av verkets inleverans av överskottsmedel till statsmakterna.
Landstingen i berörda län bidrar som jag tidigare nämnt med ca 400 000 kr. årligen till bolaget. Landstingen är också representerade i bolagets styrelse. Enligt vad jag erfarit är landstingen beredda att väsentligt öka sina bidrag. Landstingens frivilliga ekonomiska medverkan är naturligtvis av stor betydelse för bolagets ekonomi. Landstingens bidrag och domänverkets ambition att driva bolaget affärsmässigt bör emellertid också kom-
bineras med vissa garantier från statens sida att bistå ckonomiskt om förluster uppstår i bolaget. Osäkerheten om skogskonjunkturen, trafikut-
vecklingen och om de framtida underhållskostnaderna motiverar enligt min mening detta. Om förluster inte kan undvikas bör dessa täckas genom bidrag från
domänverket. För att inte belasta domänverkets affärsrörelse bör dessa bidrag avräknas från domänverkets inleverans av överskottsmedel till
staten. Nedsättningen bör baseras på en bedömning av Göta kanalbolags resultatutveckling under en femårsperiod. Det bör ankomma på regeringen
att närmare fastställa det belopp som skall avräknas från domänverkets
inleverans av överskottsmedel. För den kommande femäårsperioden be-
dömer jag att avräkningen för bolagets affärsmässiga verksamhet kan bli ca
1.2 milj. kr. årligen. Om den verkliga förlusten blir större bör den följaktligen belasta domänverkets resultat. Om förlustgarantin inte behöver utnyttjas bör på motsvarande sätt domänverket tillgodoräknas detta.
Förutom förlusttäckningsgarantin gentemot domänverket bör verket ges möjlighet att låna ut pengar till kanalbolaget till marknadsmässig ränta.
Denna möjlighet bör finnas för att klara kanalbolagets likviditet under
lågsäsong och för att kunna genomföra affärsmässiga investeringar i verksamheten. Den totala lånesumman bör inte överstiga 5 milj. kr. Jag förordar sålunda att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att medge att domänverket lånar ut vid varje tillfälle högst 5 milj. kr. till Göta
kanalbolaget.
Den av riksdagen beslutade ramen för upprustning av Göta kanal beräknas vara förbrukad under innevarande budgetår. Sjöfartsverket har utrett behovet av framtida förbättringar och moderniseringar av Göta kanal.
Investeringsbehovet beräknas i 1984 års penningvärde uppgå till 40 milj.
kr. för perioden 1985/86—-1989/90 och 47 milj. kr. för perioden 1990/91—- 1994/95. En sammanställning över investeringsobjekten bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 8.1.
Bolaget saknar som framgått ekonomiska resurser för att genomföra en
sådan upprustning som framgår av bilagan. Det är heller inte rimligt att
domänverket skall behöva ta det ekonomiska ansvaret för kanalupprust-
ningen. För sådana upprustningsprojekt som från sysselsättningssynpunkt
är lämpliga att genomföra som beredskapsarbete bör bolaget som hittills kunna ansöka om medel hos arbetsmarknadsverket. Även finansfullmak-
ten bör kunna användas för upprustningar. Det bör ankomma på regeringen att bestämma om storleken av de statliga bidragen. Om det inte bedöms lämpligt att genomföra nödvändig upprustning som beredskapsarbete eller via finansfullmakten eller om projekten inte fullt ut kan finansieras via statliga bidrag, bör domänverket efter särskilt beshn av regeringen kunna få bidra med erforderliga medel som senare avräknas mot domänverkets inleveranser. Jag förordar att regeringen inhämtar riksdagens godkännan-
de av mina förslag i dessa avseenden.
Enligt Kungl. Maj:ts privilegiebrev från år 1810 fick bolaget förutom mark för kanalanläggningen och för personalens boställen bl.a. också vissa skogsmarker för kanalens underhåll. Bolaget har inte lagfart för dessa fastigheter. Medan nyttjanderätten till fastigheterna fullt ut varit
bolagets är den formella äganderätten inte lika klart uttalad. I Kungl.
Maj:ts proposition 1954: 81 om överlåtelse av vissa kronan tillhöriga fastigheter m.m. uttalar föredragande departementschefen ”att klarhet inte
räder huruvida bolaget besitter ifrågavarande mark med äganderätt”. Om
bolaget eller kronan äger marken har i praktisk mening varit av underordnad betydelse. Enligt tidigare bolagsordning fick inte den donerade egen-
domen avhändas utan regeringens godkännande. När staten tog över kana-
len år 1978 uttalades i propositionen att bolaget i fortsättningen bör ”underställa regeringen för prövning frågor rörande försäljning av även de med vinstmedel inköpta fastigheterna”.
Jag anser att bolaget i fortsättningen skall kunna hantera sina marköver-
låtelser enligt samma affärsmässiga principer och regler som gäller för andra bolag. De samhälleliga intressena bör bli tillräckligt tillgodosedda redan genom att bolaget är i statlig ägo och att landstingen i kraft av sitt ekonomiska engagemang är representerade i styrelsen. Den betydelse regeringens prövning hittills kan ha haft i lagfarts- och fastighetsbildningsfrågor aktualiserar emellertid frågan om den formella äganderätten. När bolaget av olika skäl bedömer det lämpligt att genomföra marköverlåtelser bör dessa också kunna genomföras på ett smidigt sätt. För att detta skall kunna ske bör den oklarhet som kan råda i fråga om bolagets äganderätt till ifrågavarande mark undanröjas. Detta kan enklast ske genom att staten utan vederlag avstår från eller på annat sätt avhänder sig de rättigheter som staten kan ha till marken. För detta krävs ett bemyndigande av riksdagen. Jag förordar att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att utan vederlag avstå frän eller på annat sätt avhända sig dessa rättigheter.
Avslutningsvis vill jag nämna att det i fortsättningen bör ankomma på domänverket att utse styrelseledamöter i bolaget.
Med hänvisning till det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att fastställa domänverkets avkastnings-
krav med hänsyn till beräknad förlust I AB Göta kanalbolag i
enlighet med vad jag har anfört,
tr . bemyndiga regeringen att besluta om upprustning av Göta kanal
och finansiering av denna upprustning i enlighet med vad jag
anfört.
3. bemyndiga regeringen att medge domänverket att till AB Göta
kanalbolag låna ut vid varje tillfälle högst 5 000 000 kr..
4. bemyndiga regeringen att utan vederlag avstå från eller på annat
sätt avhända sig de rättigheter som staten kan ha i fråga om de
fastigheter som omfattas av 1810 års privilegiebrev,
5. till Förlusttäckning i AB Göta kanalbolag på ulläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1984/85 anvisa ett reservationsan-
slag av 10 500000 kr.
Bilaga 8.1
Göta kanal — västgötalinjen
Uppskattade kostnader för framtida förbättringar och modernisering
1985/86- 1989/90 —1990/91—1994/95 Arbetets art kostnad i 1000 kr. kostnad i 1000 kr.
1. Hamnanläggningar, kajer
och bryggor 1000 2000 2. Kajer och bryggor utanför
| hamnar | 500 | 1200 |
| 3. Murar för slussar och broar | 2000 | 700 |
| 4. Portar och sättdammar | 3000 | 3000 |
| 5. Vägbrytare och ledmurar | 500 | I 500 |
| 6. Broar | 500 | 1000 |
7. Förstärkning av bankar inkl.
strandskoning 500 1000 8. Strandskoningar 2000 3.000 9. Kulvertar, brädd- och botten-
| avlopp samt regleringsdammar | 500 | 500 |
| 10. Muddring av kanal och farled | 700 | 1000 |
| 11. Fyrar och sjömärken | 300 | 200 |
| 12. Driftbyggnader | 500 | 500 |
13. Anläggningsarbeten (parkerings-
och uppställningsplatser. vägar
| och skyltning) | 1500 | 1500 |
| 14. El- och teletekniska arbeten | 2000 | 1500 |
| 15. Röjningar och dikesrensningar m. m. 500 | Summa kr. 16000 | 400 19 000 |
Göta kanal — östgötalinjen
Uppskattade kostnader för framtida förbättringar och modernisering
1985/86—-1989/90 —1990/91—1994/95
Arbetets art kostnad i 1000 kr. kostnad i 1000 kr. I. Hamnanläggningar, kajer och bryggor 7000 7000 2. Kajer och bryggor utanför
| hamnar | 100 | 1000 |
| 3. Murar för slussar och broar | 1500 | 3 500 |
| 4. Portar och sättdammar | 1300 | 5000 |
| S. Väågbrytare och ledmurar | 2000 | = |
| 6. Broar | 1100 | - |
7. Förstärkning av bankar inkl.
strandskoning 3 500 3000 8. Strandskoningar 700 3 500 9. Kulvertar, brädd- och botten-
| avlopp samt regleringsdammar | 100 | 100 |
| 10. Muddring av kanal och farled | 1700 | 2000 |
| 11. Fyrar och sjömärken | 200 | 300 |
| 12. Driftbyggnader | 1000 | - |
13. Anläggningsarbeten (parkerings-
och uppställningsplatser, vägar
| och skyltning) | 1200 | 1400 |
| 14. El- och teletekniska arbeten | 1600 | 800 |
| 15. Röjningar och dikesrensningar m. m. 1000 | Summa kr. 24000 | 400 28 000 |
Bilaga 9
Förteckning över av regeringen hos riksdagen i prop. 1984/85:25 begärda anslag
på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85
Statsutgifter
II. Justitiedepartementet B4 Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader,
| förslagsanslag | 457 000 |
| D1 -Domstolsväsendet, förslagsanslag | 2000 000 |
| H4 Stöd till politiska partier, förslagsanslag | 16.000 000 |
| HS Allmänna val, förslagsanslag | 8.000 000 |
II. Utrikesdepartementet A3 Inköp, uppförande och iståndsättande av fastigheter
för utrikesrepresentationen, reservationsanslag 16 000 000
E2 - Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag 5 000.000
V. Socialdepartementet G7 Kostnader för viss verksamhet för synskadade, reser-
vationsanslag 1000 000
VI. Kommunikationsdepartementet
F1 - Flygplatser m. m., reservationsanslag 25000 000
X. Arbetsmarknadsdepartementet D1 Statens invandrarverk, förslagsanslag 2510000 D5 Överföring av mottagning av flyktingar m. m., förslags-
anslag 8000 000
XII. Industridepartementet A 4 Extra utgifter, reservationsanslag 1300 000 E 14 Avveckling av forskningsreaktorer m.m., reserva-
tionsanslag 4370 000 G9 - Förlusttäckning i AB Göta Kanalbolag, reservations-
anslag 10500 000
Summa statsutgifter 100 137 000
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984